Måndagen den 30 maj
Kl. 10.00-18.08
Talmannen meddelade att Olle Schmidt (fp) denna dag återtagit sin plats
i riksdagen, varigenom uppdraget som ersättare upphört för Kjell-Arne
Welin.
Protokoll
1993/94:113
Bygder och
regioner i
utveckling
Justerades protokollet för den 24 maj.
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1993/94:KU41 och KU42
Finansutskottets betänkande 1993/94:FiU22
Skatteutskottets betänkande 1993/94:SkU42
Justitieutskottets betänkande 1993/94:JuU32
Utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU19
Försvarsutskottets betänkanden 1993/94:FöU12-FöU14
Trafikutskottets betänkanden 1993/94:TU32, TU33 och TU37
Bostadsutskottets betänkanden 1993/94:BoU18-BoU22
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU13 Bygder och regioner i utveckling (prop. 1993/94:100 delvis
och 1993/94:140).
Anf. 1 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Vi skall under några timmar inför denna för tillfället relativt
glest befolkade kammare diskutera viktiga frågor om regionalpolitiken.
Jag skall göra en inledning av mer principiell karaktär. Betänkandet inne- 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
håller många sidor, yrkanden och reservationer, och propositionen är
mycket mångordig. Jag skall dock inte gå in särskilt mycket på detaljerna.
Regionalpolitiken är en starkt ideologiskt betonad fråga. Den handlar om
jämlikhet, en rättvis fördelning och solidaritet. Den måste bygga på princi-
pen att den som behöver mest skall få mest. Den måste också bygga på prin-
cipen att man ställer upp för de svaga och drabbade regionerna och vågar
prioritera.
Marknadskrafterna erbjuder ingen riktig regionalpolitik. Ändå väljer den
borgerliga regeringen marknadskrafternas väg, och det är det allvarliga i
sammanhanget. Detta tar sig många uttryck.
Näringspolitiken avvecklas. Statliga verk avregleras, bolagiseras och pri-
vatiseras. Den gemensamma sektorn avlövas. Detta utgör allvarliga, dödliga
hot mot regionalpolitiken, och mot detta riktar socialdemokratin sin kritik.
Vi menar att den regionalpolitiska propositionen borde ha handlat om just
dessa saker, men det gör den inte. Propositionen utgör närmast kosmetika
för att dölja de växande klyftorna. Det är den stora bristen.
Arbetsmarknadsministern ökar bidragsfloran och ger intryck av hand-
lingskraft. Glesbygdsstöd utvecklas till att förutom glesbygdsstöd bli även
landbygdsstöd och mikrostöd. Arbetsmarknadsministern flyttar pengar från
länsarbetsnämnderna till länsstyrelserna, men de blir inte mer värda för det.
Arbetsmarknadsministern brer ut de knappa stödmiljonerna över hela
landet. Men en uttunnad regionalpolitik drabbar de sämst ställda regio-
nerna. En jämförelse med skolpengssystemet ligger nära till hands.
Böije Hörnlund försöker bedriva litet näringspolitik. Det är som att måla
på ruttnande virke. Näringspolitiken är underminerad och urgröpt. Att då
som en engångsinsats låta länsstyrelserna i hela landet få dela på 800 miljo-
ner kronor - pengar som tas ifrån länsarbetsnämnderna - får karaktären av
kosmetika över en avvecklad näringspolitik.
Vi socialdemokrater föreslår omfattande insatser för att återupprätta nä-
ringspolitiken och därmed skapa sysselsättning och bekämpa arbetslösheten.
Vissa av åtgärderna har stor regionalpolitisk betydelse, t.ex. förbättrad risk-
kapitalförsöijning. Till detta hör vårt förslag om att ge Norrlandsfonden 500
miljoner kronor. Hit hör vidare viktiga miljöinvesteringar, branschprogram
för bl.a. skogsindustrin och gruvbranschen om 600 miljoner kronor, infra-
struktursatsningar, som bl.a. innehåller förstärkt vägunderhåll om 4 miljar-
der och utbyggnad av telenätets AXE-system. Detta har stor regionalpolitisk
betydelse.
Vi föreslår också näringspolitiska insatser av allmän karaktär, t.ex. direkt-
avskrivning av maskininvesteringar och ROT-program för bostäder och of-
fentliga lokaler. Detta gäller generellt över hela landet och skall ställas mot
regeringens förslag om 800 miljoner kronor till småföretag över hela landet.
Angående det förslaget, tycker vi att det är oklokt att plåstra på en avveck-
lad näringspolitik genom att gröpa ur arbetsmarknadspolitiken. Vi menar att
AMS kommer att behöva sina pengar nästa år, om vi skall kunna bedriva en
aktiv kamp för att få ned arbetslösheten. Den är i sig det kanske allvarligaste
hotet mot en effektiv regionalpolitik.
Ett allmänt stöd till företag i hela landet med mindre än 50 anställda hör
knappast hemma inom ramen för regionalpolitiken, hur vällovligt det än är.
Regionalpolitiken har sin roll att spela.
De flesta inser att avregleringen, bolagiseringen och privatiseringen av
den statliga verksamheten ökar den regionala obalansen. Kommersialismen
satsar på lönsamma områden. Det handlar om privatiserande, konkurre-
rande och vinstgivande verksamhet. Vem tar då ansvar för de från företags-
ekonomisk synpunkt olönsamma delarna? Det är en viktig fråga.
Det finns nu en stor oro ute i bygderna över denna utveckling. Starka re-
aktioner kommer till uttryck från byagrupper av olika slag. Men regeringen
drivs på detta område av dogmatism. Privatiseringens ayatollor har tagit be-
fälet i regeringen. Deras budord är: Avreglera, bolagisera, privatisera och
avpolitisera till varje pris - så fort som möjligt, så mycket som möjligt. Kosta
vad det kosta vill!
Vem i regeringen frågar då efter de regionalpolitiska konsekvenserna?
Det borde arbetsmarknadsministern med sitt regionalpolitiska ansvar göra.
Men ingen tycks ge sig tid till det. Eller är det kanske så att ingen på allvar
är intresserad?
Skadeverkningarna nonchaleras. Överslätande säger Börje Hörnlund och
andra i regeringen: Vi får undersöka det senare. Vi skall följa frågan. Man
beslutar först och utreder senare. Med den tågordningen kommer regional-
politiken allvarligt i kläm. Så var det med beslutet om Posten och beslutet
om avregleringen av järnvägstrafiken häromveckan. I tur står nu delar av
Vägverket.
Förra veckan drev regeringen igenom beslutet att avreglera elmarknaden.
Statsministern har gett vallöftet att privatisera Vattenfall, och Assidomän är
redan sålt. Inga hänsyn tas till de negativa effekter som kan uppstå i befolk-
ningsglesa områden, som höjda elpriser i glesbygd, glesare postturer och för-
sämrad råvarutillgång för sågverk i inlandet. Sådana risker tycks regeringen
strunta i.
Att moderaterna driver en sådan politik förvånar inte. Men hur i all värl-
den kan Centern vilja åka med på den vagnen? Det skulle vara intressant att
veta. Det är inte att undra på att väljarna flyr Centerpartiet enligt opinions-
mätningar. Vi har ju alla märkt den vånda som centerpartister här i kamma-
ren känner inför en del av de beslut som de har tvingats delta i i den heliga
fyrklövems namn.
Inte ens på områden där Börje Hörnlund själv är ansvarig tar man hänsyn
till de regionalpolitiska konsekvenserna. Jag tänker på det aktuella förslaget
om arbetslöshetsförsäkring. De stora socialbidragskostnader som det kan
förorsaka i glesbygdskommuner oroar nu väldigt många, men regeringen sä-
ger: Den dagen, den sorgen.
Vi socialdemokrater anser att de regionalpolitiska effekterna skall analy-
seras i förväg innan man vidtar sådana här förändringar. Det är ett krav som
vi ställer i det här sammanhanget också.
En annan fråga av stor regionalpolitisk betydelse är den offentliga sek-
torns utveckling. Som bekant betyder den offentliga sektorn mycket mer för
glesbefolkade regioner än för storstäderna. Därför drabbas glesbygden hår-
dare när den offentliga sektorn avrustas. Det är en central regionalpolitisk
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
fråga, men regeringen förbiser den. Vi socialdemokrater vill värna om den
offentliga sektorn, bl.a. av detta regionalpolitiska skäl.
NUTEK, som är ett av regeringens verk, har nyligen presenterat en
mycket viktig rapport om statsbudgetens regionala fördelning. Jag tycker att
regeringen skulle ha läst den innan man presenterade den regionalpolitiska
propositionen. Rapporten visar nämligen att den inkomstutjämning mellan
regionerna som skedde under 80-talet har upphört under 90-talet. Det har
skett ett allvarligt trendbrott i detta hänseende. Det säger sig självt att de
skattelättnader som regeringen har bjudit kapitalägarna på inte har gynnat
Sorsele och Sälen. De har gett mer till Djursholm och Danderyd.
Rapporten ger en viktig information för våra fortsatta överväganden. Den
analyserar de regionala effekterna av en budgetsanering genom å ena sidan
besparingar och å andra sidan inkomstförstärkningar. Det visar sig då att om
budgetsaneringen skall ske genom inkomstförstärkningar, dvs. skattehöj-
ningar, får man ett ur regionalpolitisk synpunkt jämnare utfall. Det är viktigt
att bära med sig den kunskapen i det fortsatta politiska agerandet.
Att den här viktiga rapporten kom tre veckor efter det att regeringen pre-
senterat sin regionalpolitiska proposition är ganska symtomatiskt för bered-
ningen av propositionen. Handläggningen av den regionalpolitiska proposi-
tionen har från regeringens sida präglats av maktfullkomlighet och noncha-
lans mot riksdagen och remissorganen.
Trots ett enhälligt uttalande från riksdagen för ett år sedan om behovet av
sedvanlig parlamentarisk medverkan i utredningsarbetet gav arbetsmark-
nadsministern inte partierna någon hederlig chans. Detta är klandervärt.
Lika anmärkningsvärt var det att remissorganen bara fick två-fyra veckor på
sig att svara på de disparata rapporter som under senhösten skickades ut från
Glesbygdsmyndigheten, NUTEK och regeringskansliet.
Det resultat som regeringen nu presterat utgör ingen höjdare. Denna pro-
position går knappast till historien som något viktigt inslag i den regionalpo-
litiska utvecklingen. Vår invändning är framför allt att den är så bristfällig i
analysen och åtgärderna beträffande den stora regionalpolitiken, dvs. sek-
torsanslagen, som jag nu har berört översiktligt. Regeringen erkänner ju
också att de frågor som behandlas i propositionen bara har marginell bety-
delse för regionalpolitiken.
Varför då inte ägna större tankemöda åt de områden som har mera avgö-
rande betydelse för en balanserad regionalutveckling? Jag kan inte se någon
annan förklaring än att regeringen är ideologiskt bunden i marknadskrafter-
nas våld. Centern försöker förgäves att skyla sin fångdräkt. Propositionens
välvilliga ordflöde kan inte dölja att regeringens politik kommer att leda till
ökade klyftor och även ökade regionala klyftor.
Uppenbarligen känner sig arbetsmarknadsministern osäker på sina egna
förslag. Man kan inte tolka det förhållandet att han redan nu aviserar en ut-
redning om samordningen av olika typer av statliga stöd på annat sätt. Hade
det inte varit klokt att göra en sådan utredning - en utredning värd namnet -
innan man utökade bidragsfloran ytterligare? Hade det inte varit klokt att
försöka samordna förändringar i regionalpolitiken med det regelverk som
kan bli följden av ett eventuellt medlemskap i EU?
Nu rör vi oss på en mycket osäker mark. De besked som regeringskansliet
haft att ge när det gäller effekterna av samordning med EU har långt ifrån
varit tillfredsställande. Jag kan bara beklaga detta.
Vi socialdemokrater anser att vi nu, i stället för att utöka regionalpolitiken
med ytterligare detalj regler, borde eftersträva en ökad decentralisering av
de regionalpolitiska stöden. Vi föreslår att länsstyrelserna skall få ett ökat
ansvar och en ökad frihet att disponera resurserna utifrån den länsstrategi
och det utvecklingsprogram som man presenterar. Här knyter vi an till de
idéer som har presenterats av NUTEK i remissmaterialet i fjol höstas, "tyvärr
har regeringen inte velat ta till sig de idéerna.
Fru talman! Jag vill avsluta med att framställa några yrkanden. Av tidsskäl
vid voteringarna skall jag inte yrka bifall till alla våra reservationer. Först
yrkar jag bifall till utskottets hemställan under mom. 82. Sedan yrkar jag
bifall till res. 1 angående målen för regionalpolitiken och res. 3 angående en
ny modell för fördelning av företagsstöden. När det gäller de olika sektors-
frågorna yrkar jag bifall till res. 8 som gäller kommunikationerna och bl.a.
innefattar ökat vägunderhåll med drygt 4 miljarder, res. 9 beträffande de
viktiga frågorna om avreglering, res. 11 om ökad riskkapitalförsörjning, res.
14 angående vinstmedel i vattenkraften och res. 25 om 500 miljoner kronor
till Norrlandsfonden. Vidare yrkar jag bifall till res. 31, 35 och 36 som rör
anslagsfrågor, bl.a. ökat anslag till Glesbygdsmyndigheten med 3 miljoner
kronor och ERU med 1,6 miljoner kronor.
Anf. 2 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Fru talman! Först av allt vill jag framhålla att jag givetvis ställer mig
bakom samtliga mina reservationer. Men för att spara tid åt kammaren yrkar
jag endast bifall till res. 2, 4, 13 och 23.
Sverige är i dag ett land i djup ekonomisk kris. Även om nu exportföreta-
gen går bra och arbetslösheten minskar marginellt anser jag att regeringen
inte med kraft tagit itu med vårt lands största problem, nämligen landets
ekonomi.
Vi lånar i dag 190 000 kronor per minut, timme efter timme, dag ut och
dag in, vecka efter vecka. Jag har svårt att se det s.k. ljuset i tunneln. Men
jag har kanske missuppfattat det hela. Det kanske skulle vara ljudet i tun-
neln av Sveriges ekonomi som rasar ihop.
Vi är mycket tveksamma till regeringens målformuleringar för regionalpo-
litiken. Det kan på goda grunder ifrågasättas om det överordnade målet att
öka den enskildes möjligheter att fritt kunna välja arbete och bostadsort är
realistiskt. I varje fall kan denna målsättning inte uppnås med den regional-
politik som förordas.
Det är inte i första hand genom att öka de regionalpolitiska insatserna som
man kan ge förutsättningar för människor att bo och verka i alla delar av
landet. Insatserna bör ske på andra politikområden.
Statens insatser i regionalpolitiken måste främst inriktas på att skapa för-
utsättningar för att tillvarata och stimulera de goda idéer som får näringslivet
att blomstra och som skapar arbeten och småföretagsamhet. Stor betydelse
måste naturligtvis tillmätas goda kommunikationer, utbildning och forsk-
ning.
Regeringen föreslår att regionalpolitiken skall utformas utifrån ett köns-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
perspektiv. Jag, som själv är företagare, anser det vara en skymf mot kvinnor
att man skall behandlas efter sitt kön och inte efter kompetens.
Jag anser vidare att jämställdhetsfrågor bör vara en angelägenhet för hela
landet, exempelvis frågor om kvinnligt företagande.
Inrätta ett rejält tilltaget riskkapitalbolag för kvinnor! Det skulle snabbt
sprida sig vart man kan vända sig för att få låna hur litet pengar man vill till
en låg ränta samt även i vissa fall kunna få ett bidrag. I stället smetar man
ut det litet här och var och krånglar till det hela. Man har inte tid som enskild
företagare att tillbringa dagar med att leta upp alla olika administratörer.
Jag är kritisk till att de regionalpolitiska medlen skall öka i omfattning.
Snarare bör dessa minska. Staten bör nämligen vara restriktiv när det gäller
generella stödsystem, och i synnerhet gäller det att avstå från att införa nya
generella stödsystem.
Härigenom uppmuntras enskilda företag att fortsätta verksamheter som
eljest inte skulle kunna stå sig i konkurrensen med andra företag. Konkur-
rensen snedvrids mellan företag som får stöd och sådana som inte får stöd.
Resurser binds i företag och branscher utan framtidsutsikter. Nödvändig
strukturomvandling försenas.
Näringspolitiken måste ha en sådan utformning att den skapar allmänt
gynnsamma villkor i hela landet för industriell verksamhet och annat företa-
gande. Stor restriktivitet måste iakttas med företagsstöd.
Jag vet inte hur många gånger jag sagt i denna kammare: Sluta hälla
pengar över lönsamma företag! Företag behöver i princip inga bidrag. Före-
tag behöver en god jordmån att växa i, som möjlighet att låna pengar till en
låg ränta, uppluckrade arbetsrättsliga regler m.m. Klarar man sig inte då,
skall man omedelbart byta bransch.
Det är i och för sig bra att regeringen inser att stödformerna bör ses över,
men en sådan åtgärd borde ha skett innan regeringen föreslagit nya stödfor-
mer. Regeringen borde därför ha avstått från att lägga fram dessa förslag.
Vidare kommer Sverige att få problem vid ett eventuellt medlemskap i
EU. Inget annat land har en sådan kraftigt utbredd bidragsflora som Sverige.
Arbetsmarknadsministern hade chansen redan hösten 1991 att tillsätta
parlamentariska utredningar både vad beträffar alla stöd- och bidragsformer
som florerar i ”Bidragssverige” och även naturligtvis beträffande arbetslös-
hetsförsäkringen. Det är mycket förvånande att Böije Hörnlund, med den
stora erfarenhet av arbetsmarknadspolitik som han besitter, inte tog chan-
sen.
I stället för att förenkla för den enskilde, som man tyvärr alltför ofta glöm-
mer, har man återigen infört nya system och nya stödformer med en mängd
olika administratörer. Resultatet kommer givetvis att bli att det kommer att
bli dubbelarbete, ingen samverkan mellan de olika administratörerna och
ökade möjligheter till fusk, och för den enskilde blir det ännu mera förvirrat.
Fru talman! Vi har under en längre tid argumenterat och kämpat för en
samordning av bidrag och stöd på alla fronter. Med erfarenheter från verk-
ligheten har vi speciellt kritiserat AMS och delvis NUTEK. Denna kritik har
vi nu konstruktivt framfört under nästan tre år utan gehör från riksdag och
regering.
Baserat på verklighetsfakta som uppenbarligen endast Ny demokrati har
tillgång till har vi t.o.m. försökt övertala utskottet att ta ett eget initiativ att
utreda bidragsfusket. Naturligtvis gick inte utskottet med på detta, då det
indirekt skulle ha varit en kritik mot både den sittande och den gamla rege-
ringen.
Egentligen är det bara att beklaga att vi åter, som så många gånger tidi-
gare, får rätt, då Expressen i sin artikelserie den 20-22 maj redovisar det
bidragsfusk och den inkompetens som i många fall råder inom AMS, arbets-
förmedlingar och NUTEK. Åtskilliga skattemiljoner har här runnit ut i san-
den till ingen nytta. I höstas var det Aftonbladet som hade en lång artikelse-
rie om svartjobben.
Politiker! När skall ni reagera?
Expressen skriver:
”Statliga Nutek har satsat minst 370 miljoner kronor av skattebetalarnas
pengar på 591 företag.
Syftet var att företagen skulle bli livskraftiga och skapa nya jobb. Men
samtliga företag har gått i konkurs under de tre senaste åren.”
Nutek förklarar: ”Problemet är att vi inte har någon intern revision av
verksamheten.”
NUTEK:s ledning - som dessutom uppenbarligen känner till problemen -
vill enligt Expressen inte ha någon kontrollverksamhet. Den litar enbart på
mottagarna. Man tar sig för pannan.
Nu kommer NUTEK att få mera pengar, mera ansvar. En självklar fråga
från mig blir: Har man över huvud taget personer anställda på NUTEK som
har någon som helst kunskap om företagsamhet?
Samma fråga kan man ställa om AMS. Där säger en arbetsförmedlings-
chef kritiskt: ”Våra stödformer är sällan långsiktiga och vettiga. Vi stoppar
mest undan folk i så kallad sysselsättning för att dämpa statistiken över den
öppna arbetslösheten.”
Jag kan inte låta bli att kommentera vad Georg Andersson sade om AMS,
nämligen att AMS behöver mera pengar. Eftersom man per den 31 mars i
år endast hade gjort av med 13,5 miljarder av 28 miljarder undrar jag: Varför
behöver man mera pengar, när man inte ens kan göra av med sitt redan
mycket stora anslag?
Vid en rundringning till arbetsförmedlingar har jag fått reda på att man
känner att man inte har kompetensen att bedöma kvaliteten på de starta-
eget-kurser som man köper in. Därför anser man att det vore bättre att en
anordnare som är insatt i företagsamhet hade hand om det hela, inte arbets-
förmedlingen. Det är alltså arbetsförmedlingens egen personal som säger
detta. Därmed är inget ont sagt om starta-eget-bidraget, vilket är bra, men
det skall skötas av kompetent folk.
Företagsstöden måste bli mer restriktiva och snarare trappas ner till sin
omfattning än utvidgas. Särskilt viktigt är detta när det gäller bidrag till löne-
kostnader, vilka kan få konkurrenssnedvridande effekter. Sysselsättnings-
stödet bör därför inte utökas vad gäller beloppen till enskilda företag på det
sätt som föreslås i propositionen.
Jag måste säga att kontentan av mina tre år är att jag är oerhört besviken
på regeringen, som trots att man känner till problemen inte gjort något för
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
att förenkla och strama upp arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Jag
hade faktiskt väntat mig mera av en borgerlig regering.
När t.o.m. länsstyrelser skriver till departementet och klagar på bristen på
samordning och enkelhet i systemen, borde man väl ha reagerat.
Nu till Norrlandsfrågor.
Jag är mycket glad över att regeringspartierna till slut insåg att Gävleborgs
län skall in i Norrlandsfondens verksamhetsområde. Länet är en självklar
del av Norrland i alla andra hänseenden, och därför är jag nöjd med detta
beslut. Norrlandsfonden är, anser jag, ett välskött företag med endast 7-8 %
förlust per år, och det är med förvåning som man kan konstatera att övriga
regionalpolitiska administratörer inte har samma seriösa framtoning och an-
svar.
De stora avstånden i Norrlandslänen innebär avsevärda nackdelar, såväl
för de boende som för företagen. Bristen på effektiva, gemensamma trans-
portmedel innebär en förstärkning av dessa olägenheter.
Mot denna bakgrund är det angeläget att peka på den betydelse som bilen
har i dessa län. Skatten för bensin och andra drivmedel bör sänkas i Norr-
landslänen. Kan man införa andra generella stöd, av typen GAS och lik-
nande, borde man även kunna bistå med detta.
Sysselsättningsläget såväl i mitt hemlän, Gävleborgs län, som i stora delar
av landet är oroväckande. Tydliga ansträngningar krävs för att komma till
rätta med de problem som gör sig gällande. Bl.a. borde det arbetsmarknads-
politiska regelsystemet göras mer flexibelt och onödiga detaljkrav mönstras
ut. Införande av en enda bidragsform - ett övergripande anställningsstöd -
borde vara ett steg i rätt riktning. Även om jag nu upprepar mig, kan det
inte nog sägas att systemet för regionalpolitiska insatser måste förenklas.
Tar man inte med kraft itu med dessa problem, kvarstår både arbetslöshe-
ten och budgetunderskottet.
Anf. 3 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag skall böija med mitt yrkande. Jag står naturligtvis bakom
min meningsyttring. När jag har lusläst betänkandet, har det visat sig att jag
kan stå bakom en serie av socialdemokratiska reservationer, vilket inte fram-
går av min meningsyttring. Jag vill nu nöja mig med att yrka bifall till res. 9,
25,29,35 och 36. Dessutom yrkar jag bifall till min meningsyttring avseende
mom. 2, 9, 13, 16, 18, 19, 20, 23, 50, 81, 87 och 100. Det kan tyckas vara
många yrkanden, men jag har strukit ännu många fler för att spara kamma-
rens tid. Det är viktiga förslag som vi lägger fram, och det är viktigt att få
dem prövade.
Fru talman! Regionalpolitiken är ett slags specialitet i politiken. Den går
tvärs över många andra politikområden. Om vi hade en bra transportpolitik,
utbildningspolitik, näringspolitik, energipolitik, miljöpolitik osv., och på ett
bra sätt finansierade den offentliga välfärden, skulle man kanske inte behöva
ha så mycket regionalpolitik. Då skulle problemen lösas av sig själva. Men
utan det får vi en obalanserad utveckling i olika delar av landet, och vi måste
kompensera för nackdelar. Vi måste starta en utveckling som bryter traditio-
nella mönster.
Låt mig säga att det alltid finns möjlighet att kritisera stödformer. Detta
blir ett slags bidragssystem. Det påminner ibland om internationellt bistånd,
som är nödvändigt och ofta bra, men som alltid har en del nackdelar med
sig. Det är lätt att i efterhand visa på problem. Om jag förstod Laila Strid-
Jansson rätt är regionalpolitiken egentligen förkastlig, förutom i Hälsing-
land. Yrkandena från Ny demokrati är påfallande lokalpatriotiska. Det är
ett utslag av den mest extrema populism som jag har mött i politiken, som
nydemokraterna här exemplifierar.
Problembilden är betydande. Sammanfattningen i Kommunförbundets
rapport Levnadsförhållanden i Sveriges kommuner illustrerar något av vad
jag menar. Genomsnittsåldern i glesbygdskommunerna är fyra år högre än i
förortskommunema i storstäderna. Arbetslösheten är störst i glesbygdskom-
munerna. Andelen offentliganställda är störst i glesbygdskommunerna. Mer
än en femtedel av hushållens disponibla inkomster i glesbygdskommunerna
kommer från sociala transfereringar. Det är störst andel förtidspensionerade
i glesbygdskommunerna. Ohälsotalet är högst i norra Sverige och Bergsla-
gen, osv.
Å andra sidan har storstadskommuner också problem. De har störst tryck
när det gäller invandrarinflyttning. De har störst tryck när det gäller socialbi-
drag. Kriminaliteten är störst i storstäderna, hur vi än mäter den.
Det finns alltså regionalt avvikande mönster som spelar mycket stor roll
för människors liv och välfärd.
Georg Andersson berörde rapporten från NUTEK om statsbudgetens re-
gionala fördelning. Det är, tycker jag, det mest ambitiösa anslag jag har sett,
som går utöver det vi har talat om i vår motion, som vi kallar den stora regio-
nalpolitiken. Vi har där framför allt tittat på sektorspolitiken - transportpoli-
tik, utbildningspolitik, näringspolitik osv. Vi har lagt till som ytterligare ett
område den offentliga välfärden, skatteförändringar som rör den offentliga
sektorn osv. I NUTEK-rapporten sammanfattas allt detta i begreppet den
stora regionalpolitiken. Man noterar där att ett trendbrott har inträffat. Man
ser att glesbygdskommuner och de kommuner som uppvisar problem i dag
inte favoriseras i den totala politiken. I första hand favoriseras storstadskom-
munerna. Det hänger främst ihop med skattepolitikens utveckling. I rappor-
ten finns också intressanta analyser av vilka olika effekter detta kommer att
få när det gäller att klara av underskottet i statsfinanserna.
Regionalpolitiken är viktig, både den stora och den lilla. Därför tycker jag
att man skulle ha tagit ett samlat grepp och haft en bred beredning. Jag har
varit mycket kritisk mot beredningen. Det har vi framfört i vår motion. I
betänkandet från arbetsmarknadsutskottet noteras litet ironiskt att jag, som
representant för Vänsterpartiet, avträdde från referensgruppen för förbere-
delser för den regionalpolitiska propositionen. Det gjorde jag i slutfasen, ef-
ter att ha suttit på kafferepssammanträden, ostrukturerade, osammanhäng-
ande, där det lästes upp disparata rapporter och disparata remissvar utan
någon helhetstäckning, utan någon diskussion om avregleringen av offentlig
sektor, utan någon diskussion om energipolitik och miljöpolitik, som bety-
der så mycket, utan någon diskussion om offentlig sektor. Det var en utom-
ordentligt oambitiös, nästan förnedrande behandling, som jag tycker att jag
var med om. Men det är möjligt att det är praxis i Arbetsmarknadsdeparte-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
10
mentet, Böije Hörnlund. Det skulle förklara något av den kvalitet som pro-
positionerna som kommer från Arbetsmarknadsdepartementet brukar ha.
Den stora regionalpolitiken handlar om statens ekonomiska politik. Den
handlar om skatter och avgifter, om transfereringar till kommunerna. Själv-
fallet är den offentliga sektorn, kommuner och landsting, och dess förmåga
att biträda medborgarna när de är sjuka, arbetslösa osv. av yttersta bety-
delse. Det gäller också att upprätthålla en god skolgång. Det är väl känt att
Vänsterpartiet är utomordentligt kritiskt till den politik som har bedrivits
inom denna sektor av den borgerliga regeringen.
Det är också viktigt att se på sektorspolitiken, såsom järnvägspolitik, tra-
fikpolitik och utbildningspolitik. Även där har vi ofta haft alternativa förslag
och riktat stark krikik mot regeringen. Allra mest vill jag nog föra fram kri-
tiska synpunkter när det gäller den praktiskt taget uteblivna näringspolitiken
i Sverige av i dag under den moderate ministern Per Westerberg. Man lade
ner VT-delegationen. Det finns inga initiativ på träindustrins område kring
förädling osv. På punkt efter punkt saknas initiativ, där samhällets resurser
kunde hjälpa näringslivet att lyfta till ett mer modernt och marknadsinriktat
produktsortiment, med intresse för energi- och miljöomställning.
Energi- och miljöpolitiken har gått i stå, menar jag. Vi tar inte vara på
biobränslet som vi skulle kunna. I många utredningar talas om att vi här
skulle kunna hämta både 50 och 60, kanske uppemot 80 TWh. Men det krä-
ver skattepolitiska insatser och särskilda investeringsbidrag till fabriker som
framställer bränsle på olika sätt.
Det är ständiga klagomål på riskkapitalförsöij ningen ute i regionerna,
ofta välmotiverade. Men vi har ju Atle och Bure, säger man. Ja, det har vi.
Men vi saknar riskkapital som kan gå in på lokal bas och utveckla näringsli-
vet, där man verkligen känner företag, produktmöjligheter och marknad. I
några fall tror jag att vi är överens om detta. Norrlandsfonden har fått ett
slags lösning, men inte alls den vi ville ha. Vi menar att det var riktigt att
utveckla den och att få med Gävleborg, men det var fel att göra det med
ett så litet medeltillskott som nu blir fallet. Vi och Socialdemokraterna har
föreslagit väsentligt större satsningar.
När det gäller stödformerna i regionalpolitiken, om vi nu går in på den
mindre regionalpolitiken, finns det i Socialdemokraternas motion en serie
förslag som jag tror att många hade varit intresserade av. De rimmar ganska
väl med inte fullt så utvecklade förslag som finns hos oss. Det är förslag om
att dra ner på generella, passiva, traditionella bidrag såsom nedsättning av
sociala avgifter och att få fram mera lokalt präglade utvecklingsinsatser, där
länsstyrelser och kommuner i samspel spelar en mycket stor roll. Det kräver
också flexibilitet. Man måste kunna anpassa åtgärderna efter varje företag
och varje insats. Men tack vare att vi inte fick sitta i någon riktig beredning
och ha någon riktig diskussion, kom vi aldrig till skott och vi kom aldrig fram
till någon samsyn på dessa områden. Jag tror att det var till skada för alla.
Det hade funnits möjligheter att hitta lösningar. Det är jag övertygad om.
I några fall finns det ett samförstånd. Jag tror att alla är överens om vikten
att modernisera data- och telenät, av distansundervisning, av att utveckla
möjligheter för distansarbete och av att glesbygds- och landsbygdsutveck-
lingen skall ske med lokal mobilisering. Jag tror att man helt enkelt är klar
över att man måste ha ett underifrånperspektiv och lokal mobilisering ute i
bygderna och ute i landet. Man kan inte sitta och vänta på att gåvorna skall
komma från Bryssel eller från Stockholm.
Jag tror att vi är helt överens om att det krävs samlade grepp. Man måste
kräva strategier, länsprogram och kommunprogram som rimmar med var-
andra och drar åt samma håll. Jag tror att decentralisering är avgörande. Det
finns många andra sådana områden. Vi har i många år motionerat om kvin-
nornas roll, och jag tycker att vi till stor del har fått ett genomslag för vårt
synsätt den här gången. Det skall jag uppmärksamma. Det är något som inte
minst Glesbygdsmyndigheten har fört fram med stor kraft.
Är regeringens politik en fömyelsepolitik på det här området eller inte?
Det är litet blandat. Jag tycker att det är positivt med en serie av kvinnosats-
ningar. Jag tycker att det är positivt att man betonar ett underifrånperspektiv
och satsar på byutvecklingsgrupper. Vi har velat gå litet längre och ge ytterli-
gare litet stimulanspengar till byutvecklingsgruppema, men det förslaget har
avslagits i betänkandet.
Vi tycker att det ligger någonting bra i att man inriktar sig på att utveckla
näringsliv och företag snarare än att passivt ge bidrag, men regeringen kom-
mer inte så långt på den vägen. De nedsatta socialavgifterna i stödområdena
ligger på den nivå de ligger. Vi motionerade om att börja en nedtrappning,
men vi har inte fått något stöd.
Det regeringen gör är att tillfälligt ta pengar från arbetsmarknadspoliti-
ken, där pengar så väl behövs, och satsa dem på småföretagarstöd runt om
i landet. Man kan säga att det försvagar den regionalpolitiska profilen i poli-
tiken.
Jag är inte helt negativ till förslagen. Vi har också sagt att vi kan vara med
på delar av dessa åtgärder om de får en vettig finansiering. Men vi kan inte
vara med om att dra ned den arbetsmarknadspolitiska budgeten. Vi kräver
mer pengar för att göra mer ambitiösa insatser för de arbetslösa. Det hade
funnits pengar på andra konton. Vi har anvisat några exempel på var man
hade kunnat ta en del av dessa pengar. En annan del av pengarna hade man
inte behövt flytta. Inom arbetsmarknadspolitik och inom NUTEK:s område
finns det goda möjligheter att satsa på kompetenslyft för de mindre företa-
gen. Men jag tycker att en del av förslagen kan vara rimliga.
Jag skall nämna några av våra förslag. Vi har föreslagit att 70 miljoner
kronor satsas på forskningstjänster och på forskningskapacitet vid de mindre
och medelstora högskolorna. Detta skulle vara av yttersta betydelse för ut-
satta regioner. Det vet Börje Hörnlund, men han hänger inte med särskilt
långt i det resonemanget. Han för ett resonemang, men det slutar med att
några tycker att det är viktigt att ha forskningsresurser och andra att det kan
vara farligt, och så blir det ingenting. Där har Vänsterpartiet ett konkret för-
slag som jag yrkar bifall till.
Vi menar att vi måste få stopp på den sanslösa avreglering som pågår och
som drabbar glesbygden. Det gäller Posten, vägar och Vattenfall. Det gäller
på många olika områden. Man måste ta det mycket försiktigare. Man måste
se upp med de regionala effekterna. Vi har redan sett väldigt starka negativa
effekter av avregleringen.
Om man nu skulle satsa på småföretagarutveckling i stort skulle man
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
11
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
12
också rikta in sig på särskilt utsatta områden. Det var för oss en kombina-
tion. Vi har en lång argumentation som gäller Bergslagen. Bergslagen faller
under sex län, är svårt att administrera, har en gammal industristruktur, högt
ohälsotal, hög arbetslöshet osv. Där skulle det göras en gemensam satsning
av den typ som Norrlandsfonden har utvecklat, eller varianter av den. Man
skulle satsa 200 miljoner kronor för att förnya näringslivet och infrastruktu-
ren. Bergslagen borde inte vara ett krisområde med tanke på den goda kom-
petens, den goda historia och den goda kultur som finns i området.
På samma sätt har vi föreslagit en riktad satsning på Fyrstadsområdet
kring Uddevalla och Trollhättan, där det har varit en mycket kraftig indu-
striomställning. Det handlar framför allt om bilindustri nu på slutet. Väns-
terpartiet hade också ett mer offensivt och ambitiöst förslag när det gäller
Norrlandsfonden.
Vi har föreslagit en differentiering av bensinskatten. Vi förutsätter inte att
man sänker skatten i Norrlandslänen och håller kvar den på den gamla nivån
i övrigt, utan vi menar att man under en process där man av miljö- och tra-
fikskäl höjer bensinskatten ser till att göra en differentiering så att man inte
belastar glesbygden mer än man måste göra. Glesbygden skall kunna gå fri
från den höjningen. Bilen spelar så stor roll där än så länge eftersom det
finns problem med kollektivtrafiken.
Vi har föreslagit en serie åtgärder som handlar om energibeskattning. Det
är av yttersta vikt för skogslänen och glesbygden att vi får snurr på biobräns-
lepolitiken. Det kräver en rejäl skatteväxling, och för en sådan har vi inte
vunnit något gehör. Vi har menat att det är en av de viktigaste politiska åt-
gärderna. Den skulle både gynna uppkomsten av jobb och miljön i glesbyg-
den.
Vi har föreslagit att en vattenkraftsavgift skall tas ut. Vi har tagit upp den
frågan många gånger. Förslaget avslås. I en reservation från socialdemokra-
terna skrivs det att frågan är viktig, men vi vänsterpartister har faktiskt ett
yrkande om att regeringen skall återkomma med ett förslag om vattenkrafts-
avgift. Detta skall ske för att vinsterna från tillgångarna i skogslänen - fram-
för allt Norrland - skall återföras dit för näringslivsutveckling och utveckling
av infrastruktur, utbildning, osv.
När det gäller landsbygdsåtgärderna har vi lagt fram en serie förslag. Vi
har hämtat en del av förslagen från Glesbygdsmyndighetens idéskrifter om
olika lokala initiativ. Det gäller ungdom, kvinnor, fritid, barn och att man
skall kunna få tillgång till byutvecklingspengar för sin organisation. Det gäl-
ler kanske inga stora belopp - 30-40 miljoner kronor - men vi tror att det
hade varit ett mycket bra stöd för lokala mobiliserande åtgärder.
Vi har föreslagit 100 miljoner kronor i särskilt avräknat länsanslag till stor-
städerna. Det skulle riktas mot de invandrartäta områdena, där det finns
mycket stora problem både med jobb och av social natur. Som regionalpoliti-
ken nu är definierad faller kanske inte storstäderna under denna, men där
finns verkliga värfärdsproblem som är regionalt definierade och som borde
gå att komma åt.
Vi står mycket frågande inför det som står skrivet i propositionen om
forskningsverksamheten och om att man vill inrätta en professur i Umeå. Vi
vill lägga pengarna på ERU. Vi menar att man skall kraftsamla. När ERU
finns i Östersund och har fått förtroende skall också ERU kunna lägga ut
forskningsresurserna. Om det är någon högskola som skall få merparterna
av resurserna borde det vara Mitthögskolan med säte i Östersund.
På samma sätt vill vi favorisera Glesbygdsmyndigheten. Om vi nu skall ha
en myndighet med det hemska namnet - en statlig verksamhet som håller
ihop och stimulerar glesbygdspolitiken - får vi se till att satsa på den.
Det för mig in på frågan om de olika aktörerna. När det finns pengar pop-
par det upp många som vill ha pengarna - många tiggarskålar. Det gör det
alltid när det gäller bistånd. Jag har sett det i biståndssvängen i Latiname-
rika. Det gäller inte minst svenska organisationer, och kanske universitet och
forskare - vad vet jag? Den rivalitet som finns mellan folkrörelserådet Hela
Sverige skall leva och en del andra aktörer är inte av nytta för den svenska
politiken. Den kan måhända däremot vara nyttig för vissa glesbygdsbeto-
nade partier.
När det gäller de 800 miljoner kronorna har vi sagt att vi är beredda att
ge ungefär hälften till småföretagsutveckling rent generellt. Det skulle finan-
sieras över B 2-anslaget innevarande budgetår, där det finns pengar över.
Över det anslaget har vi finansierat ROT-anslag och annat. Vi menar att
100-150 miljoner kronor redan hade kunnat utnyttjas för samma ändamål
över de anslag som finns inom AMS och NUTEK när det gäller kompetens-
höjande åtgärder. Vi menar att ytterligare 200-250 miljoner hade kunnat sat-
sas direkt in i stödområdet för att utveckla näringslivet och inte bara passivt
ge stöd. Det skulle helst ske i kombination med våra insatser i Fyrstadsområ-
det och Bergslagen och just för att skapa en ny anda och en ny utveckling i
dessa områden.
Slutligen, fru talman, vill jag säga att man med stor våldsamhet överdriver
EU:s betydelse för regionalpolitiken. EU ger oss i själva verket problem ge-
nom de komplicerade reglerna vad beträffar målområde 6 och andra områ-
den. De gör att vi för att förverkliga additionalitetsprincipen måste binda
pengar där vi kanske inte vill binda dem. Det är åtminstone mycket oklart i
dag. Jag förutser att vi får mycket stora problem med att bevara den regio-
nalpolitiska profilen i Sverige i samband med en EU-anslutning.
Jag menar dessutom att de kostnader som åsamkas statsbudgeten kommer
att ytterligare försämra läget för den offentliga sektorn, vilket mångfaldigar
problemen i de områden som verkligen har problem.
Även här vill jag åberopa den NUTEK-rapport som kom häromdagen.
Den är väldigt tydlig när man skriver att dessa EU-pengar, som motsvarar
ungefär 900 kr per invånare i stödområde, är småpotatis i jämförelse med de
pengar som ges i form av statsbudgetens regionala effekter. Jag vill skriva
under på detta väldigt starkt. Jag beklagar att det inte fanns utrymme för en
diskussion av dessa utomordentligt viktiga strukturella frågor i en beredning
eller utredning.
Jag har redan läst upp mina yrkanden. Jag vill avslutningsvis säga att regio-
nalpolitiken behöver en rejäl förnyelse. Det finns inslag i propositionen som
leder till viss förnyelse. Men hittills är det allra mesta ogjort. Det är en stor
nackdel att den politik som ligger utanför den lilla regionalpolitiken under
den borgerliga regeringen till sin verkan starkt försämrar läget för utsatta
regioner.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Anf. 4 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera vad Hans Andersson sade
om mitt anförande. Han sade: Regionalpolitik är förkastlig överallt utom i
Gävleborgs län.
Jag beklagar att Hans Andersson inte lyssnade, men han kanske var fullt
upptagen med att se över alla sina yrkanden, som inte direkt sparar kamma-
rens tid, snarare tvärtom. Vänstern stöder förslaget om att Gävleborgs län
skall ingå i Norrlandsfondens verksamhetsområde, men för ännu mer ofi-
nansierade medel, nämligen ytterligare 200 miljoner. Snacka om populism!
Jag vill påtala för Hans Andersson att hela utskottet inklusive Vänstern
ville ha in Gävleborgs län i Norrlandsfondens verksamhetsområde. Den
enda skillnaden var 200 miljoner, dvs. 500 miljoner eller 300 miljoner.
Eftersom vi hela tiden talar om att vi måste spara pengar därför att Sveri-
ges ekonomi är i total kris, anser Ny demokrati naturligtvis att det skall an-
slås 300 miljoner.
Anf. 5 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag syftade inte alls på Norrlandsfonden, Laila Strid-Jansson.
Vi i Vänsterpartiet hade litet mer ambitiösa förslag för Norrland och för
Gävleborgs län. Vi har också finansierat dem, i det här fallet med reserve-
rade medel i enlighet med den socialdemokratiska motionen. En finansie-
ringskälla som föreslås, men som inte går igenom, är vattenkraftsavgift.
Det jag syftade på var Hälsingland, vilket jag också sade. Jag menar att
det inte finns en kommun eller en församlingssnutt i Hälsingland, där Laila
Strid-Jansson har sin hemvist, som inte åker in i ett eller annat av de särskilda
stödområden som finns. Det är nästan löjligt. Vi har ett femtiotal sådana
propåer, och det finns ingen annan som sysslat med sitt hemlän på detta sätt.
Det finns inte någon anledning att lyfta in i stort sett varenda hemkommun
i stödområde 1, stödområde 2 eller i tillfälligt stödområde om man inte har
en samlad bedömning om kommunerna i stort. Det är detta jag kallar för
urartad populism, om det nu finns någon annan.
Anf. 6 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Det är märkligt att Hans Andersson anklagar mig för att vara
populistisk. Jag talar om att vi måste ta vårt ansvar och spara pengar över
hela fältet. Han försöker vinkla det och talar enbart om Gävleborgs län.
Vad är det enligt Hans Andersson för skillnad mellan mitt sätt att vara
populist och hans? Är skillnaden bara graden, dvs. pengar, är vi i så fall
bägge lika goda populister.
Anf. 7 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vet inte hur det är med graden och pengarna. Det jag talar
om är att regionalpolitiken kan bedrivas som en politik för utsatta regioner
och ge dem möjligheter att utvecklas. Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en
serie förslag av den typen.
Regionalpolitik kan också vara hembygdens dag, där jag yrkar på allting
som gäller min kommun. Jag skulle i så fall yrkat på allting som gäller mitt
14
län och Dalarna, kanske Gagnef, Mockfjärd eller Avesta. Det finns många
förslag från Dalarna. Det har inte jag gjort.
Jag kallar det för populism när man utan reservationer slänger fram vart-
enda förslag som gynnar hemlänet. Det kan säkert gå ut i lokalpressen, men
det är inte god regionalpolitik. Det var detta jag syftade på.
Anf. 8 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Den här propositionen är ingen höjdare, sade Georg Anders-
son. Jag säger som en av debattörerna i Aktuellt Special i TV i går, när man
debatterade Kjell-Olof Feldts bok: Har vi läst samma bok? Utanför detta
hus har denna proposition mötts med både intresse och glädje.
Det överordnade målet för regionalpolitiken skall vara att öka den enskil-
des möjligheter att fritt kunna välja arbete och bostadsort. Det uppnår man
genom att regionalpolitiken bidrar till att utveckla livskraftiga regioner i alla
delar av landet.
Regionalpolitiken skall också medverka till en mer likvärdig ekonomisk,
social och kulturell standard för landets olika delar. För att få en önskvärd
regional utveckling, en ökad ekonomisk tillväxt i hela landet och en jämn
fördelning av välfärden, måste en rad politikområden utformas och inriktas
på så sätt att de är förenliga med målet för regionalpolitiken. Regeringen har
därför utfärdat direktiv till samtliga kommittéer och utredningar att redovisa
regionala konsekvenser av sina förslag.
Glädjande nog finns i denna proposition kvinnofrågor som aldrig någonsin
tidigare i en regionalpolitisk proposition. Nu betonas att regionalpolitiken
måste utformas utifrån ett könsperspektiv och utifrån kunskapen att kvinnor
och män är olika och därmed har olika behov och förutsättningar. Det är
därför viktigt att antalet kvinnor i beslutande och handläggande funktioner
ökar.
Tora Friberg har på ett intresseväckande sätt beskrivit vad ett kvinnoper-
spektiv är i sin skrift, utgiven av Glesbygdsmyndigheten, Den andra sidan av
myntet - om regionalpolitikens enögdhet. Hon undrar varför männen måste
utgöra norm. Är det inte möjligt att låta kvinnorna själva formulera vad de
eftersträvar?
Varför inte respektera kvinnornas sätt att se på livet, värdera deras arbets-
insats lika högt som männens och acceptera olikheterna mellan könen? Tora
Friberg menar att det måste till radikala förändringar om kvinnorna skall
vilja bo i de små orterna och i glesbygden, förändringar som har sina rötter
i kvinnors egen kultur.
I denna proposition finns verktygen för en regionalpolitik ur ett kvinno-
perspektiv. Kvinnan har blivit ett subjekt i regionalpolitiken. Det var på ti-
den, 75 år efter det att hon fick rösträtt.
Det föreslås att länsstyrelserna i sitt utvecklingsarbete särskilt skall priori-
tera insatser för kvinnor. Bl.a. skall de avsätta resurser för att medverka till
att regionala resurscentrum bildas. NUTEK skall i samarbete med Gles-
bygdsmyndigheten ta ansvar för att ett nationellt resurscentrum för kvinnor
bildas. Erfarenheterna från Kvinnokraft skall ligga till grund för det arbetet.
Kvinnor från hela Sveriges landsbygd och glesbygd får chansen till ett riks-
omfattande erfarenhetsutbyte och en gemensam kunskapsuppbyggnad.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
15
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
16
Centrumet skall initiera ny forskning ur ett kvinnoperspektiv och bevaka
kvinnors rättigheter och möjligheter. Detta nationella centrum är inte be-
tjänt av att det byggs upp en byråkrati runt det. Det skall mera vara som ett
nav i ett nätverk av alla regionala utvecklingscentrum.
Det är nu viktigt att alla kvinnor i nätverk och kvinnogrupper runt om i
landet träffas och länsvis formar strategier för sina regionala resurscentrum.
Länsstyrelserna måste också medverka aktivt och avsätta de resurser som
behövs för kvinnoverksamheten. Dessa centrum måste växa fram utan de-
taljreglering och i former som överensstämmer med kvinnors sätt att arbeta.
Man måste lyssna på synpunkter som kommer nerifrån.
Propositionen andas också en stor uppskattning av kvinnorna, som många
gånger gått i spetsen för det lokala utvecklingsarbetet. Det är många gånger
tufft att gå i spetsen för utvecklingsarbete. Men kvinnor kan, det har visats
bl.a. på den i går avslutade mässan i Östersund.
I propositionen poängteras att vid analyser och programarbeten skall sär-
skilt beaktas kvinnors behov av t.ex. kompetenshöj ande insatser. Vid ut-
formning av den lokala livsmiljön krävs analys och kunskap om såväl kvin-
nors som mäns behov. För landsbygdsutvecklingen måste särskild uppmärk-
samhet ägnas åt ungdomars och kvinnors situation. Det är viktigt med åtgär-
der för att främja kvinnligt företagande. Existerande företagsstöd skall för-
ändras så att de passar kvinnor. Ett särskilt mikrostöd föreslås -50 % av stö-
dunderlaget, högst 20 000 kr, ett mindre krångligt förfaringssätt. Det är sär-
skilt avsett för kvinnor med motiveringen att kvinnor ofta böljar i liten skala.
Det här går Socialdemokraterna emot. Georg Andersson nämnde över hu-
vud taget inte kvinnorna i sitt anförande. Jag yrkar bifall till hemställan i
AU:s betänkande 13, förutom i mom. 82 där jag yrkar bifall till reservation
30.
Reservation 30 behandlar det andra nytänkandet i propositionen. För en
extraordinär kraftsamling på regional utveckling och tillväxt föreslås att läns-
styrelserna nästa budgetår får disponera 800 miljoner kronor av tidigare
föreslagna arbetsmarknadspolitiska medel.
Regeringens förslag om regionala åtgärder för utveckling och tillväxt fi-
nansierade med arbetsmarknadspolitiska medel är enligt min uppfattning re-
sultatet av en nyorientering som tar sikte på kombinationen av regionalpoli-
tiska, arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska aspekter. Det är därför
logiskt att finansiera dessa insatser med arbetsmarknadspolitiska medel.
Det måste vara mycket positivt att det blir möjligt att under en begränsad
period stödja näringslivsutveckling och företagsförnyelse även utanför stöd-
områdena, i syfte att lösa inomregionala balansproblem. De 800 miljonerna
bör fördelas med utgångspunkt från både arbetslöshetssituationen och den
regionala problembilden. Just nu pågår ett omfattande och engagerat förbe-
redelsearbete vid länsstyrelserna med att tillsammans med olika lokala och
regionala aktörer ta fram en rad projekt. Dessa projekt kännetecknas av att
det kan påbörjas snabbt efter halvårsskiftet och skapa flera tusen arbetstill-
fällen på den ordinarie arbetsmarknaden.
Flera av projekten tar sikte på att höja kompetensen inom småföretagen
runt om i landet. Satsningarna gäller bl.a. export, marknadsföring, produkt-
utveckling och produktionsteknik.
För regioner som under senare år fått vidkännas omfattande omstrukture-
ringar av äldre industri, t.ex. Bergslagen och Fyrstad, bör det också på detta
sätt vara möjligt att genom kompetenshöjande insatser stimulera och stärka
en växande nyföretagsamhet. Det är viktigt att man vid fördelningen av före-
slagna medel drar nytta av den utvecklingspotential som olika regioners
många småföretag gör för att skapa flera riktiga arbeten och därmed minska
arbetslösheten. Ett sätt att nyttja kvalificerad arbetskraft kan vara att låta
företag engagera arbetslösa ingenjörer och tekniker för att identifiera ännu
ej fullt utvecklade produkter och om möjligt arbeta fram produkterna och
använda dem i det egna företaget eller lotsa dem vidare till produktutveck-
lare.
Regeringen räknar med att de sammantagna insatserna bör medverka till
att skapa över 4 000 nya arbetstillfällen. Det säger Socialdemokraterna nej
till och gör många människor ute i landet besvikna.
Laila Strid-Jansson säger att hon inte tror på regionala stödsystem och
skopar ut NUTEK. Som Expressen har visat med sin artikelserie misslyckas
satsningarna ibland - konstigt vore det väl annars. I allt företagande före-
kommer det att satsningar inte lyckas. Om statens stöd bara skulle gå till
garanterat lyckade projekt kan man starkt ifrågasätta behovet av stödet. Stö-
det är till för att man skall få till stånd utveckling som annars inte skulle
komma till stånd. Därigenom blir den affärsmässiga risken något större än
för andra kreditgivare. Alla projekt som får stöd finansieras också av ägare
och banker. Statens finansieringsandel uppgår i genomsnitt till cirka en tred-
jedel. NUTEK följer självfallet upp vad som händer med de företag som får
stöd. NUTEK:s förluster är något större än bankernas kreditförluster. Det
tycker jag är rimligt. Det bör naturligtvis vara så att staten går in med stöd
där riskerna är större och det reguljära finansieringssystemet inte ställer
upp.
Av de 53 konkursföretag som Expressen redovisade i artikeln och som
framställts som misslyckanden från NUTEK hade NUTEK beviljat stöd i
endast ett ärende. Laila Strid-Jansson skopade ut hela NUTEK på grund av
det. NUTEK fattar i huvudsak beslut i ärenden där investeringarna är större
än 20 miljoner kronor. När man läser artiklarna får man närmast intrycket
att nästan alla projekt som fått statligt stöd har misslyckats. Men sanningen
är dess bättre tvärtom - huvuddelen av projekten är lyckade och har motsva-
rat de förväntningar som ställts när stöden utgått.
Arbetsmarknadsutskottet har föreslagit en del smärre justeringar i den nu-
varande stödområdesindelningen för att nå en så mjuk övergång som möjligt
mellan stödområde 1 och 2 samt områden som är utanför stödområdet. Vi
föreslår därför att Näs och Häggenås församlingar i Östersunds kommun lik-
som Näskotts församling i Krokoms kommun bör inplaceras i stödområde 2.
Utskottet har också bedömt att Gävleborgs län bör ingå i Norrlandsfonden
och vidare att fonden tillförs ytterligare 80 miljoner kronor utöver regering-
ens förslag.
Fru talman! Jag yrkar, som sagt, bifall till hemställan i arbetsmarknadsut-
skottets betänkande nr 13 förutom mom. 82 där jag yrkar bifall till reserva-
tion nr 30.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
18
Anf. 9 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! I Vänsterpartiets motion står följande: För första gången
finns det inte bara pliktskyldigast med ett kort avsnitt om kvinnor och kvinn-
ligt företagande. En fördjupning har skett, och vi hälsar det med tillfredsstäl-
lelse.
Jag menar vad jag säger. Man har faktiskt förbisett kvinnors potential un-
der en lång tid. Kvinnor har lånat för litet pengar och haft för små projekt.
Däremot finner vi när vi tittar i backspegeln att konkurserna inte heller har
blivit tillräckligt stora. Det är således något positivt med det.
De resurscentra som nu drivs fram på länsplanet och nationellt är mycket
bra. De ligger i linje med vad som har förekommit i motioner från Vänster-
partiets och Socialdemokraternas sida under flera år. Vi vill dock säga att
glesbygdsmyndigheter borde få extra resurser och uppföljningsansvaret i
första hand när det gäller dessa kvinnocentra. Det är därifrån initiativet har
kommit, och det är dit kvinnnokraften är förbunden med ett underifrånper-
spektiv. Det är sant att NUTEK har uppföljningsansvaret beträffande före-
tagsstöd, men det är en annan sak.
Jag tycker att det är utomordentligt bra med mikrostöd och en del andra
stödformer i liten skala. Jag beklagar att socialdemokratin är litet för mycket
kvar i cementen för att nappa på det förslaget. Förslaget är i överensstäm-
melse med vad vi har föreslagit.
När det gäller företagsutvecklingen och de 800 miljonerna är huvudin-
vändningen att man helt enkelt bara stjäl pengarna från arbetsmarknadspoli-
tiken. Vår uppfattning är att det finns för litet pengar för att man skall ha en
högkvalitativ arbetsmarknadspolitik med kompetenshöj ande insatser. Gång
på gång när vi har föreslagit företagarprojekt, småföretagsutveckling, verk-
stadsdelegation inom näringspolitikens ram, blir det nedröstat. Det gäller
rubb och stubb, således även förslag som gäller kvinnors företagande. Sedan
säger det pang, och förslagen dyker upp i regionalpolitiken. Det beror för-
modligen på att Börje Hörnlund kan låna av sig själv, dvs. låna inom ramen
för Arbetsmarknadsdepartementets anslag. Det tycker jag är en politik utan
strategi.
Beträffande företagsutveckling, i anslutning till vad som här har föresla-
gits, har vi sagt att vi kan gå med på över hälften. Däremot kräver vi en an-
nan finansiering. Det gäller 400 miljoner för kompetenshöjning, marknads-
stöd osv. för småföretag och 100-150 miljoner för direkt kunskapsuppgrade-
ring i företagen. Sådana förslag har redan lagts fram inom politiken. Dem
skulle man inte behöva låna av regionalpolitiken, Isa Halvarsson.
Anf. 10 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Först sade Hans Andersson att man stal pengar från arbets-
marknadspolitiken, sedan sade han att man lånade pengar från arbetsmark-
nadspolitiken till dessa 800 miljoner.
Jag menar att man samutnyttjar dessa medel för att verkligen minska ar-
betslösheten. Om man kan skapa så mycket som 4 000 nya jobb, då menar
jag att det är väl värt att samutnyttja pengarna inom regionalpolitiken.
När det gäller satsningen på kvinnor och det nationella resurscentret så
är det meningen att NUTEK och Glesbygdsmyndigheten tillsammans skall
diskutera hur det här skall fungera. Jag menar att det är viktigt att organet
blir så självständigt som möjligt.
Jag anser att NUTEK har mycket pengar. Även NUTEK måste bidra med
pengar till det nationella resurscentret.
Om vi menar allvar med att kvinnor och män har lika del i de olika medlen
så finns det pengar. Man behöver inte anslå ytterligare medel just för kvin-
nor. Det finns pengar, och dem skall kvinnorna ha del av.
Anf. 11 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! När det gäller att låna eller stjäla från arbetsmarknadspoliti-
ken höll jag på att säga att den som inte vill säga att han stjäl brukar säga att
han lånar, men så lämnas pengarna inte tillbaka. Jag förutsätter att inga
pengar återbetalas till A2-anslaget för nästa budgetår.
Att plocka bort pengar flera månader innan budgetåret startar därför att
man säger att det blir pengar kvar, det tyder bara på att man räknade helt
fel för några månader sedan och/eller att man har sänkt ambitionerna.
Vi står för en mycket högre arbetsmarknadspolitisk ambition, och då är
det omöjligt att ta de pengarna. Å andra sidan har vi redan i viss mån utnytt-
jat årets medel till ROT-insatser osv. och från det kontot hade jag varit be-
redd att satsa en del.
Det finns inte någon välgrundad uppfattning om att detta kan ge 4 000
jobb. Det är bara en siffra som står i propositionen. Över huvud taget finns
ganska litet riktlinjer kring den här åtgärdsformen.
NUTEK har mycket pengar, men NUTEK jobbar med väldigt viktiga frå-
gor: näringslivsutveckling, energisektorn - det är fråga på fråga som handlar
om den hårda varan. Glesbygdsmyndigheten skall ta ha hand glesbygden,
de enskilda individerna, byutvecklingsfrågorna och kvinnokraften. Det hade
varit mycket lämpligt att lyfta upp Glesbygdsmyndigheten, som har mycket
dåliga resurser, litet pengar och liten personal. Som jag sade i talarstolen:
Skall vi ha en myndighet med detta egendomliga namn, låt den då också få
resurser så att den kan spela en samordnande roll. Är det någonting man har
visat att man är duktig på att stödja, så är det just att lyfta fram underifrån-
perspektivet, där kvinnorna har kommit fram i spetsen.
Jag vidhåller att Glesbygdsmyndigheten borde få mer resurser och borde
få tyngdpunkten i uppföljningen. Men jag håller med Isa Halvarsson att re-
surscentret så långt som det någonsin är möjligt skall vara självständigt, som
vi har föreslagit i vår motion.
Anf. 12 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag vill bara poängtera att de 800 miljonerna är avsedda för
arbetslösa människor, och att man också skall ta regionalpolitiska hänsyn när
man använder dem. De blir alltså utnyttjade på ett mycket bra sätt, också
ur arbetsmarknadssynpunkt.
Problemet i Sverige är att vi har så mycket vattentäta skott att man inte
kan använda pengarna där de gör bäst nytta. Jag tror att man i det här fallet
gör bäst nytta genom att ta de 800 miljonerna till det här.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
19
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Anf. 13 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Anser verkligen Isa Halvarsson att kvinnliga företagare skall
behandlas efter kön och inte efter kompetens? Är det fler indelningar Isa
Halvarsson kan tänka sig av företagare, förutom kön?
Vidare: Tycker Isa Halvarsson att det är bra att man inför ytterligare ett
stöd, mikrostödet, eftersom man anser att kvinnor vill låna mindre pengar
och inte behöver så mycket? Det kan ligga något i det, men låt mig säga så
här. Givetvis tror jag på regionala stödsystem om de sköts rätt, men varför
skall man smeta ut dem litet här och var? Varför inte försöka göra det enkelt
för dem som skall administrera och speciellt för den enskilde?
Den enskilde kommer i dag inte att ha en aning om vart han skall vända
sig. Det finns så många administratörer, det blir dubbelarbete, de har ingen
aning om vad de andra sysslar med för de har ingen kollation, och det blir
krångligare över huvud taget.
Jag har kritiserat att man inom NUTEK själv säger att problemet är att
man inte har någon intern revision av verksamheten. Det är ett häpnads-
väckande uttalande! De vill inte ha någon kontrollverksamhet.
Har man ingen kontrollverksamhet, då blir det som det blir. Man måste
se över det här. Det var därför jag sade att Norrlandsfonden är bra i jämfö-
relse med hur NUTEK sköter sin internverksamhet.
Det böljar bli för många exempel på fusk med bidrag och felsatsningar. I
Timrå kommun, t.ex., har man fått utbildningsbidrag för att lära sig spela
golf, laga lyxmat och spela bowling. Det anser inte jag vara arbetsmarknads-
utbildning.
Anf. 14 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Att Laila Strid-Jansson och Ny demokrati inte har någon som
helst känsla för jämställdhetsarbete, eller att kvinnor och män sedan urmin-
nes tider behandlas olika, eller att mannen är en osynlig norm i vårt sam-
hälle, det har vi redan konstaterat många gånger.
Kvinnliga företagare har och har haft väldigt svårt att göra sig förstådda.
Kvinnor har ett annat språk än män, och män som suttit i dessa myndigheter
har ofta inte förstått. Kvinnor har uttryckt sig litet vagt på grund av att kvin-
nans normala sätt att uttrycka sig är sådant. Hon är fast besluten och vet
precis vad hon vill, men hon kanske ändå säger ”jag vill nog kanske”. Då
tror myndighetspersonen att det sannerligen inte verkar genomtänkt.
Det är också så att kvinnor i allmänhet böljar sin verksamhet mycket för-
siktigt. Helst vill man inte låna pengar alls, särskilt i dessa regionalpolitiska
hänseenden. Därför är det bra att man får till mikrostöden.
När det gäller NUTEK är det självklart att man har kontroll! Man har
massor med kontroller. Man kan faktiskt inte alltid lita på vad som står i
sådana artikelserier. Även länsstyrelserna har massor av kontrollsystem. Det
är man skyldig att ha, och det vore ju konstigt om man inte hade det. Jag
menar att Laila Strid-Jansson får lov att tro litet mindre på vad som står i
tidningarna när det gäller myndigheter.
Anf. 15 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! När det gäller kvinnligt företagande kan man verkligen
snacka om bagarbarn och bullar. Jag vet vad jag talar om.
Jag tycker att när Isa Halvarsson talar om kvinnor som företagare menar
hon att de är mycket tveksamma och försiktiga och inte törs. Kvinnor som
blir företagare är oerhört duktiga! De är duktiga innovatörer, de är kompe-
tenta, de är samtidigt dubbelarbetande. De saknar en sak i det här landet,
och det är möjligheten att på ett enkelt sätt ta telefonen, ringa ett nummer
och säga: Jag behöver litet kapital nu, kan jag få låna till billig ränta? I stället
skall man nu vända sig till ett oändligt antal administratörer för att försöka
få tag i detta.
Skall en kvinnlig företagare utsättas för skymfen att betraktas först och
främst på grund av sitt kön och inte på grund av att hon är kompetent? Det
tycker jag är upprörande! Det är väl kvaliteten som skall räknas i första
hand, kompetensen, och inte vilket kön man är. Jag hävdar att kvinnor är
minst lika duktiga företagare som män, förmodligen bättre.
Jag vill på nytt påminna om Timrå. Tycker Isa Halvarsson att det är rätt att
man får sådana signaler över hela landet och oupphörligen? Någon substans
ligger det väl i alla fall i medias bevakning av olika felaktigheter. Då måste
man väl som politiker ta till sig det här, ta emot kritiken och säga: Det ligger
säkert något i detta. Man skall inte få utbildningsbidrag för att lära sig att
spela golf. Det är fullständigt sanslöst!
Förmodligen ligger det någonting i det, och eftersom politikerna har mak-
ten har vi möjlighet att göra någonting åt det. Varför inte göra det? Det är
bara det jag frågar efter.
Anf. 16 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Laila Strid-Jansson fullständigt skopade ut NUTEK i sitt an-
förande. Hon ifrågasatte om det över huvud taget fanns någon enda männi-
ska på NUTEK som förstod sig på företagande. Om man lyssnar på Laila
Strid-Jansson kan man tro att hon är den enda kvinnan i landet som över
huvud taget förstår sig på företagande. Jag har själv litet erfarenhet av före-
tagande. Men jag slår mig inte för bröstet och tycker att jag är bättre än alla
andra kvinnor som har haft svårigheter.
Låt oss se på de projektbidrag på en halv miljard kronor som länsstyrel-
serna har att ge ut. Av de pengarna har 13 miljoner kronor gått till kvinnligt
företagande. Det måste vara något fel i själva processen. Naturligtvis är
kvinnor kompetenta. Jag har aldrig i livet ifrågasatt det. Men kvinnor har
haft svårigheter att ta sig fram. Men nu finns redskapen i propositionen, och
kvinnan har möjlighet att kontakta dessa regionala utvecklingscentra och det
nationella utvecklingscentrat och skaffa sig erfarenheter och kunskaper.
Anf. 17 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Först vill jag komplettera mina yrkanden med att yrka bifall
till reservationerna 17, 32, 38 och 39. Det torde inte föranleda flera vote-
ringar, men att så måste ske är en följd av mina tidigare yrkanden.
Jag vill säga följande till Isa Halvarsson. Jag tog inte upp kvinnofrågorna.
Inom den socialdemokratiska gruppen i arbetsmarknadsutskottet har vi den
arbetsfördelningen att Berit Andnor kommer att tala om de frågorna. Det
blir tillfälle för Isa Halvarsson att diskutera de frågorna med oss socialdemo-
krater.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
22
När det gäller mikrostödet vill jag påpeka att det faktiskt inte finns någon
nedre gräns för hur små bidrag som man kan få inom ramen för glesbygdsstö-
det. Det är något slags ordets makt över tanken att inrätta ett mikrostöd för
att tydliggöra att det också går att få små bidrag. Regeringen föreslår detalj-
bestämmelser kring mikrostödet som innebär att det går att få en högre bi-
dragsprocent om man inte investerar så mycket. Om man nöjer sig med att
investera för 40 000 kronor kan man få 50 % bidrag. Ökar man investeringen
till 60 000 kronor kan man inte längre få 50 % bidrag. Då krymper bidrags-
procenten. Det är en litet konstig ordning.
Vi tycker att frågan om mikrostödet skall inordnas i det mera decentralise-
rade bidrags- och stödsystem som vi föreslår att länsstyrelsen skall kunna ad-
ministrera. Det hela skall svara mot de faktiska behoven som finns i företa-
gen. På det sättet blir det mera flexibilitet. Detta är inte ett nej eller en ce-
mentering av stödformerna, utan precis tvärtom. Det är fråga om att öka
flexibiliteten, och det är därför vi föreslår denna nya ordning.
Det finns ett drag av förakt för kvinnliga företagare. Man utgår från att
de inte behöver så mycket pengar som karlarna behöver för sina företag. Jag
har litet svårt att förstå att det skall vara den sortens könsskillnader på beho-
vet av pengar för att driva företag.
Vidare var det frågan om de 800 miljonerna. Vi tycker att man skall be-
driva en aktiv näringspolitik. Men vi har väldigt svårt att förstå varför det
skall göras genom att gröpa ut anslagen till arbetsmarknadspolitiken med en
tillfällig satsning på ett år. Jag tycker att man skall uthålligt bedriva en aktiv
näringspolitik med hjälp av de förslag som jag redovisade i mitt huvudanför-
ande.
Nu diskuterar vi regionalpolitiken. Då gäller det att koncentrera satsning-
arna till de områden där de behövs bäst. Men det förslag som regeringen
lägger fram på området innebär en allmän utsmetning över hela landet. Vi
får återkomma till de näringspolitiska satsningarna. Vi står för våra förslag.
De betyder minst lika mycket mera än de 800 miljonerna för näringspoliti-
ken.
Anf. 18 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Att det skall vara så svårt att förstå att det inte är fråga om
något förakt för kvinnorna när man belyser deras speciella situation. Karlar
får också söka mikrostöd. Där finns inte någon könsdiskriminering. Men det
har visat sig erfarenhetsmässigt att kvinnor i glesbygden söker så små sum-
mor, under 40 000 kr. De har då haft svårt att få stöd, eftersom det har an-
setts vara så litet i förhållande till de summor som det är brukligt att män
söker.
Kvinnor som arbetar med dessa frågor på läns- och glesbygdsmyndigheter
och de som är forskare är mycket glada över detta stöd. Det visar att att det
finns en möjlighet för kvinnorna. Det är bra att det finns utpekat att det går
att söka dessa stöd. Jag tycker att det är viktigt.
Jag tycker att det är litet sorgligt att när jämställdhetsfrågor och kvinnors
möjligheter inom regionalpolitiken förs fram, skall det tas som ett slags för-
akt för kvinnorna. Det är naturligtvis precis tvärtom. Det är fråga om att
myndigförklara kvinnan och se kvinnan.
Men det finns två sidor av myntet. Titta bara på hur stödområdesindel-
ningen ser ut. Skulle stödsystemet utformas bara för kvinnor, skulle det se
annorlunda ut än det nuvarande systemet. Jag tycker att det är viktigt att få
ögonen på hur kvinnor vill leva kvar i glesbygden och dessa regioner. Kvin-
nan skall inte bara vara något slags objekt som skall finnas där för att man-
nen skall stå ut att bo där och slippa behöva importera kvinnor från andra
länder. Det är viktigt att kvinnan själv har rätt att leva på dessa orter.
Anf. 19 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag skall inte ytterligare föregripa den debatt som Berit And-
nor kommer att föra om kvinnoperspektivet inom regionalpolitiken. Jag vill
bara än en gång konstatera att det inte finns något i regelsystemet som hind-
rar länsstyrelserna att ge ut små bidrag inom ramen för glesbygdsstödet. Ge-
nast när jag hade läst propositionen gick jag till utskottskansliet och frågade.
Jag hade blivit förvånad, och jag fick bekräftat vad jag redan visste. Det
finns inte några sådana begränsningar. Det är bara att tala om detta och se
till att bestämmelserna tillämpas. Det är inte nödvändigt att centralt inrätta
ett nytt bidragsnamn och en bidragsprocent, dvs. reglera på central nivå.
Jag skulle vilja fråga Isa Halvarsson vilka slutsatser hon drar av NUTEK-
rapporten. Jag vill vidga diskussionen till ett litet bredare perspektiv. Precis
som också Hans Andersson underströk, har det skett ett trendbrott när det
gäller fördelningen inom ramen för den totala statsbudgeten till nackdel för
de svaga regionerna. Vilka slutsatser drar Isa Halvarsson? Har hon inga som
helst synpunkter på denna viktiga rapport? Rapporten kom tyvärr några
veckor efter det att propositionen hade lagts fram.
Vidare har vi frågan om uttunningen i regionalpolitiken som jag berörde
i mitt huvudanförande. Det finns flera inslag i regeringens proposition som
innebär att de begränsade stödmiljonerna ges ut över hela landet. Det ska-
par ett intryck av handlingskraft. Men vilka konsekvenser får detta för den
egentliga regionalpolitiken? Vad innebär det diffusa som har skrivits om
landsbygdsstödet? Hur mycket pengar skall gå till landsbygdsstödet över
hela landet? Vad betyder det för resursanvändningen av det totala anslaget?
Jag tycker att dessa frågor är viktiga att belysa. Jag har ställt dessa frågor
under utskottsbehandlingen. Men det har varit förgäves. Jag har inte fått
några svar.
På samma sätt är det med de 800 miljonerna som tas från de arbetsmark-
nadspolitiska medlen. De manövrar som regeringen har gjort beträffande
nästa års anslag för arbetsmarknadspolitiken innebär ju att den preliminära
fördelningen av medlen till länsarbetsnämnderna leder till att vissa län kom-
mer att få väsentligt mindre pengar. I den preliminära fördelningen av AMS-
medel får Norrbottens län 278 miljoner kronor mindre nästa år än under in-
nevarande år. Det säger väl också någonting som är alarmerande när det gäl-
ler den regionalpolitiska effekten av de totala manövrer som regeringen och
utskottsmajoriteten vill genomdriva.
Anf. 20 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är helt klart att den s.k. lilla regionalpolitiken, som har
ökat i omfattning och nu får 3 miljarder, på intet sätt själv kan ge all den
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
23
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
24
tillväxt och utveckling som vi vill ha i hela landet. Där har regeringen i stället
gått in för att öka den privata sektorn. Vi har inte för mycket välfärd här i
Sverige, men vi har på tok för litet privat näringsliv. Det skrämmande är ju
att den privata sektorn inte har ökat sin sysselsättning sedan 1950. Det är då
nödvändigt att åstadkomma ett trendbrott. Man kan inte bara leva på offent-
lig sektor i Sverige.
Regering och riksdag har ändrat en rad villkor. Man har sänkt och lagt om
skatter, förbättrat stödet till innovationer, förenklat eller avskaffat lagregler,
moderniserat arbetsrätten, osv. Det är åtgärder som har lett till en kraftigt
ökad optimism bland småföretagare. Det gjordes nyligen en enkät bland
europeiska småföretagare, och den visade att de svenska småföretagarna
hade den mest optimistiska framtidssynen av alla i hela Västeuropa. Det är
naturligtvis mycket viktigt, och det är ett resultat av att man har skapat goda
förutsättningar för dem. Jag är övertygad om att det är på så vis vi kan få en
tillväxt, en bra miljö och en bra ekonomi i hela landet.
Anf. 21 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Alla med öppna sinnen kan dagligen höra starkt positiva rap-
porter från vårt näringsliv, om ökad orderingång och växande produktion.
Vårt land har påbörjat en exportledd uppgång i ekonomin. Redan i år blir
industriproduktionen högre än någonsin tidigare. Det förra rekordåret var
1989. Skillnaden är att rekordet nu slås med 250 000 färre anställda. Så
starka har produktivitetsförbättringarna varit i industrin, främst under 1992
och 1993. Detta är i och för sig ett problem för arbetsmarknaden, men en
nödvändighet.
Om vi ser på hela samhällsekonomin finner vi att det händer samma sak,
men med en viss tidsförskjutning. Värdet kommer inom kort att vara större
än någonsin, men med 500 000 färre i arbete.
Den här snabba produktivitetsförbättringen är nödvändig för att vårt land
skall klara en hårdnande öppen internationell konkurrens här hemma och
utomlands. Den är nödvändig för att vårt land definitivt skall ta sig ur svi-
terna efter 80-talets spekulationsekonomi och inflationsekonomi.
Det är sorgligt att det finns de som framställer det här som en följd bara
av kronans fall. En större del av det som händer nu är faktiskt resultat av
produktivitetsförbättringar, sänkta arbetsgivaravgifter, osv.
Det som har hänt är att vårt folk under starkt förändringstiyck har kavlat
upp skjortärmarna och gnuggat geniknölarna, för att i alla led öka effektivi-
teten. Det har skett med minskad frånvaro, ny teknik, förändrad arbetsorga-
nisation, förbättrad kvalitet och en stärkt marknadsföring.
Det här är en process som måste fortgå för att vi skall klara en fullgod
arbetsmarknad i hela vårt vackra land. Någon väg tillbaka finns ej, utan till
framtiden hör att vi ligger på frontlinjen när det gäller att kombinera ny tek-
nik och förändrade marknader med goda lokala förutsättningar. Vårt land
behöver nu tillväxt; en stark tillväxt under många år och en miljöriktig till-
växt.
Den viktigaste, allt övergripande uppgiften är den fullgoda, moderna ar-
betsmarknaden. Då räcker det inte med att ett par regioner utvecklas väl.
Det är när alla regioner växer, när alla lokala arbetsmarknader utvecklas,
inte minst de små områden som våra lokala utvecklingsgrupper arbetar för,
och när vi summerar vad som görs över hela vårt land, som vi har möjligheter
att få den höga, långsiktiga och miljöriktiga tillväxten.
Vårt land har varit extremt uppbyggt för stora företag, stora organisatio-
ner och storskaliga, offentliga lösningar. Och visst betyder våra storföretag
väldigt mycket. Det kommer de att fortsätta att göra. Men när vi nu skall
tillbaka till en fullgod ordinarie arbetsmarknad och god tillväxt, måste spe-
ciellt små och medelstora företag och nya entreprenörer ges goda betingel-
ser.
Det arbete som regeringen och en majoritet i riksdagen har gjort för att
ge rimliga villkor för små och medelstora företag är av allra största vikt. Det
är inte minst av stor vikt för den regionala utvecklingen.
Fru talman! För vårt land har nu lagts en stark grund för utveckling och
tillväxt. Den regionalpolitiska proposition som riksdagen skall besluta om är
en del av den grunden. Resurserna till regional utveckling byggs ut i ett kärvt
ekonomiskt läge, dels genom att det vaije år framöver anslås ca 300 miljoner
kronor på årsbasis, dels genom att det för nästa år föreslås att 800 miljoner
kronor skall gå till länsstyrelserna.
Jag vill då vända mig till Hans Andersson. Det är faktiskt så att det förslag
som senare i vår kommer att antas när det gäller Arbetsmarknadsverket är
av större omfattning än vad Arbetsmarknadsverket självt begär. Med andra
ord tror man att det blir svårt att göra av med den volym som man erhåller.
Arbetsmarknadsverket ligger just nu på 6,5 % av arbetskraften. Till det här
skall dessutom läggas att regeringen har 4 miljarder kronor i sin finansfull-
makt för att komplettera om så behövs.
Låt mig när det gäller de 800 miljonerna säga, att var jag än är i landet
och träffar landshövdingar, oavsett färg, och partirepresentanter från Social-
demokraterna, Vänstern, Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Ny demo-
krati, är frågan: Går det här förslaget igenom? Jag brukar säga: Jag tror att
den klokheten finns i Sveriges riksdag som gör att dessa pengar kommer att
anslås. De säger: Det skulle betyda väldigt mycket för våra läns utveckling,
framför allt för den inomregionala balansen och småföretagsutvecklingen.
Det är ju något som vi alla egentligen vill; åtminstone vill alla det när jag hör
på. Men jag tycker att en del partier ställer förslag som är dåliga om man vill
få i gång denna utveckling.
Till dessa pengar skall också läggas de reservationer som finns inom Ar-
betsmarknadsdepartementet. När det är dåliga tider efterfrågas inte mer
pengar i nämnvärd utsträckning, och det gör att det finns reservationer. Jag
kan summera detta med att säga att det nu i en uppåtgående konjunktur -
på olika ställen i vårt land, dvs. på länsstyrelsen, i NUTEK och i departe-
mentet - finns i det närmaste 5 miljarder kronor till regional utveckling.
Summerar jag det socialdemokratiska motförslaget finner jag att social-
demokraterna ligger närmare 1 miljard under; på ett par punkter lägger de
på, men de tar de pengarna ur reservationerna. I klartext betyder det att
socialdemokratin vill utveckla våra regioner inom den lilla regionalpoliti-
kens ram för i det närmaste 1 miljard mindre.
Fru talman! Tillsammans med moderater, folkpartister och vänsterpartis-
ter har jag ett antal gånger i denna kammare varit med och bildat majoritet
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
25
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
26
för en klart bättre regionalpolitik än vad olika socialdemokratiska regeringar
har föreslagit. Det har tre fyra gånger gällt ordentliga ökningar av länsansla-
gen. Låt mig säga att jag hoppas och tror att propositionens förslag i alla
delar skall vinna riksdagens gillande och att socialdemokraterna blir en-
samma kvar i sin negativa syn på landsbygdsstöd, mikrostöd och en del andra
saker. Då känner jag igen mig från tidigare år; så har vi tidigare resonerat i
denna kammare.
Sedan till beredningen av ärendet. Aldrig någonsin tidigare har det tagits
in ett så stort underlag - det är ett tiotal skrifter. NUTEK har jobbat ambi-
tiöst med sina utvärderingar och sett både framåt och bakåt. Glesbygdsmyn-
digheten har utvärderat glesbygdsstödet och framställt ett antal skrifter. Det
regionalpolitiska rådet har sammanställt en framtidsinriktad skrift om till-
växt i alla regioner. ERU har bidragit med sin sakkunskap. Dessutom har vi
haft sju regionala konferenser med ca 2 000 deltagare. Det är egentligen alla
som jobbar med bygdutveckling, regionalpolitik på länsplanet och i kommu-
nerna, de som dagligen har att leva med det som riksdagen beslutar.
Det allra starkaste gensvar vi mötte gällde mikrostödet. Kvinnorna sade:
Männen vill börja stort. Kommer man till olika ställen och vill ha hjälp med
små summor bryr de sig inte om att ställa upp. - Nu blir det en klar order
till länsstyrelserna. Det kommer också att anslås 50 miljoner kronor för lån
till kvinnliga företagare där det skall gå att låna klart lägre belopp än vad
som hittills varit möjligt. Det kommer upp här i kammaren sista dagen i vår
eller någonting sådant.
På Kvinnor kan-mässan, som jag besökte, var det ett massivt stöd för
detta. Det var synd att inte Georg Andersson var där. Det förslaget fick ett
kompakt positivt mottagande. Jag förstår därför att Georg Andersson inte
sade något om kvinnor i sitt anförande.
Landsbygdsstödet har vi egentligen tagit från EU:s regler. De har regeln
att 450 000 kan användas till antingen mjuka eller hårda investeringar två
gånger under en treårsperiod. Denna regel har man infört för att få i gång
sin småföretagsamhet, och EU har ändå många små och medelstora företag.
Vi har ännu större anledning att försöka få i gång vår småföretagsamhet. Vi
har många stora företag men få små och medelstora, och det är ju i dem vi
skall klara de nya jobben.
Därför blir jag uppriktigt sagt mer än besviken över att socialdemokratin
så har förlorat kontakten med verkligheten att man inte vill stödja detta. Det
här är ett stöd som vi inte får svårigheter att samordna, eftersom det finns
inom EU; EES undersöker ju nu att våra stöd på ett ungefär stämmer med
vad gemenskapen har.
Jag kan bara notera vad Hans Andersson sade: Socialdemokraterna är
kvar i cementen. Tyvärr har också Hans Andersson fått ned en fot i den. Jag
har förstått att han väldigt gärna vill få fram de här pengarna till länsstyrel-
serna men att han vill finansiera förslaget på ett annat sätt. Men se upp så
att inte foten fastnar! Det vore synd, med tanke på Vänsterns förflutna i de
här frågorna i denna kammare.
Jag upplever alltså att förslaget om ett stöd på 800 miljoner har ett starkt
stöd överallt utom i socialdemokraternas grupp i arbetsmarknadsutskottet.
Jag vill också beröra den nya tekniken. Den ger utomordentliga framtids-
möjligheter. Den ger egentligen alla möjligheter att komplettera våra
mindre arbetsmarknader bara viljan finns. Jag vill också kommentera Ex-
pressens uppräkning av konkursföretag. Alla var ju ärenden hos NUTEK på
80-talet, och sedan kom en mycket besvärlig lågkonjunktur. Men ser man på
de ca 75 tjänsteföretag som har beviljats stöd finner man att alla utom ett
par har klarat sig trots mycket svåra tider. Det beror på att de på sina nya
platser har haft en väldigt stark produktivitetsutveckling.
Så till ordet stödområde! Som jag ser det har stödområdena varit och är
till folkhushållet starkt givande områden med stora naturtillgångar. Med litet
uppbyggnadshjälp kan dessa områden än starkare bidra till vårt lands ut-
veckling. Det är det vi behöver nu och inte mer prutningar! Det är med en
miljömässigt riktig tillväxt som vi skall täta igen hålen efter våra skulder, vårt
arv från 80-talet.
Till den stora regionalpolitiken! Det är utomordentligt viktigt med farbara
vägar över hela vårt land. Det är utomordentligt viktigt att den nya tekniken
kommer hela vårt land till del, t.ex. att man får riktiga uppfarter på de elek-
troniska motorvägarna.
Det är viktigt att vi kan utveckla våra små och medelstora företag och få
nya entreprenörer. Den omläggning som har skett innebär att småföretag får
hyggliga regler. Det tror jag egentligen blir det riktigt stora i den regionala
utvecklingen framöver. Det är med små och medelstora företag som vi kan
bygga upp livskraftiga orter över hela vårt land. Det gör vi inte med storföre-
tagsamheten. Därför har det varit en ren skandal att våra småföretag många
gånger har beskattats dubbelt så hårt som de stora företagen. Nu har rege-
ringen och riksdagen rättat till detta. Det är en viktig grund för den regionala
utvecklingen.
Jag vill också säga att tillväxt inte kommer uppifrån. Vi i denna kammare
skall skapa bra spelregler, men tillväxten kommer underifrån på tusentals
olika sätt. Det gäller att skapa spelregler så att det blir en tillväxt. Detta för-
slag skall ses som ett av många förslag för att åstadkomma tillväxt. Det är
ingen tillfällighet att det i dag finns en större framtidstro i de svenska hushål-
len än vad som har funnits någon gång sedan man började göra mätningar
1973. Det är ingen tillfällighet att framtidstron i våra små och medelstora
företag blir starkare för varje halvår.
När framtidstron är sådan att många, både privatpersoner och företag,
börjar investera klarar vi jobben och tillväxten. Vi slipper dessutom de prut-
ningar som är ofrånkomliga om man inte får in pengar via en positiv utveck-
ling och tillväxt.
Jag vill göra några korta kommentarer. Offentliga sektorn avlövas, sades
det här. Under 80-talet gick kommuner och landsting back med flera miljar-
der varje år. De gick med många miljarder plus 1992 och 1993. De går ihop
1994, och de går ännu bättre 1995. Även i detta avseende är resurserna
bättre än någonsin.
Jag skall också ta upp NUTEK-rapporten. Georg Andersson har inte läst
den. Jag hörde det tydligt. I rapporten bedöms nämligen vad som har hänt
fram till 1991. Det handlar om skattereformens verkningar. Skattereformen
genomförde Socialdemokraterna. Den innebar att den här regionen fick
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
27
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
10 000 kr mer per invånare än t.ex. Norrlands inland, som Georg Andersson
är ifrån. Det skulle Georg Andersson ha tänkt på när han satt i regeringen.
Det finns två framtidsscenarier. Det finns ingenting som säger att det skall
ske en prutning på 100 miljarder framöver. Det finns heller inga beslut om
hur prutningen i så fall skall göras. Det handlar om scenarier. Men det är
jättebra att NUTEK har gjort den här kartläggningen. Man måste veta hur
olika regioner påverkas.
Jag vill också beröra riskkapitalet till Norrlandsfonden. Socialdemokra-
terna lade fram ett förslag om att man skulle ta bort 200 miljoner från Norr-
landsfonden. Har Georg Andersson glömt det? Man har inte behövt betala
in detta belopp. Dessutom erhåller Norrland, inklusive Gävleborgs län, nu
300 miljoner. Vi är ett antal ledamöter här i kammaren som har pratat om
detta.
Detta innebär att Norrlandsfonden har en utlåningskapacitet på uppemot
en miljard; det behövs i den här regionen. Fonden tar den största risken. Det
här kommer att betyda mycket för utvecklingen. Om fonden behöver mer
pengar om några år får riksdagen då ta ställning till det. Det finns nu kapital,
och i Norrland är man lycklig över att man slapp det som Socialdemokra-
terna föreskrev och i stället fick det som den här regeringen och riksdagsma-
joriteten nu ger.
Jag ser att tiden går. Därför får jag återkomma. Tack!
Anf. 22 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller stödformerna konstaterar jag bara att också
utskottsmajoriteten har skrivit att den socialdemokratiska motionen betonar
decentraliseringen mer än vad propositionen gör. Det är alltså inte en ce-
mentering. Det är inte en detaljreglering. Det är fritt att ge stöd inom ramen
för det totala belopp som vi är överens om när det gäller den lilla regionalpo-
litiken. Vi vill därutöver flytta 100 miljoner kronor från den centrala nivån,
regeringskansliet, direkt ut till länen.
Jag vill sedan ta upp de övergripande stora och väsentliga frågorna för re-
gionalpolitiken. Jag berörde dem i mitt inledningsanförande: näringspoliti-
ken, avregleringen, privatiseringen och den offentliga sektorn.
Det är ett faktum att regeringen har avvecklat näringspolitiken. Vi har en
näringsminister som arbetar för detta. Han arbetar för att avveckla sig själv.
Det har Börje Hörnlund fått bekymmer med. Han försöker reparera en del
av skadorna. Det är som att måla på ruttet virke, som jag sade tidigare.
Vi vill öka investeringarna på en rad områden på olika sätt. Vi vill för-
stärka riskkapitalförsörjningen. Det är viktigt att betona det.
När det gäller avregleringsfrågorna skulle jag vilja fråga Börje Hörnlund
om han inte känner någon oro för den nuvarande utvecklingen. Har han inte
avlyssnat reaktionerna ute hos byagrupperna? Jag har varit med på en del
sammankomster, även om jag inte var på Kvinnor kan-mässan i Östersund
under veckoslutet. Det finns en stigande oro för vad avregleringen betyder.
Men regeringen har inte tagit något intryck av det. Man säger att man skall
följa frågan. Man skall alltså följa men inte styra. Man skall inte påverka
utan bara iaktta. Varför inte utreda först och besluta sedan? Det handlar om
28
Postens och SJ:s verksamhet och om a-kasseförslaget. Allt detta har starka
regionalpolitiska influenser.
Jag konstaterar att man i NUTEK-rapportens sammanfattning säger att
inkomstutjämningen under perioden mellan 1985/86 och 1991/92 hela tiden
har fortsatt men att det har skett ett trendbrott i denna utveckling under pe-
rioden 1989/90 fram till 1993/94.
Det har huvudsakligen skett genom skattepolitikens utformning. Den re-
gering som Börje Hörnlund sitter med i har förändrat den i riktning mot en
kraftig sänkning av kapitalbeskattningen och en skattehöjning för enskilda
inkomsttagare.
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Förslaget om dessa 800 miljoner kronor är ett decentralise-
ringsförslag. Det innebär att länsstyrelserna verkligen får möjlighet att un-
der stor frihet jobba för en regional balans och en småföretagsutveckling
inom länen.
Jag tror att det är viktigt att noga utvärdera vad länsstyrelserna gör under
de år som ligger framför oss. Jag hoppas att det finns en sådan klokhet i
denna kammare.
Sedan skall jag ta upp detta med stödformer. Man får tycka vad man vill
om EES/EU. Men där vill man ha ganska fasta regler. Där vill man inte ha
så mycket av godtycke i systemet. Det som nu föreslås skall EES godkänna.
Så är det redan nu. Det är ingen skillnad om Sverige blir medlem i EU eller
inte.
Georg Andersson! Hur man än räknar vill ni sammantaget - om man kan
uttiycka sig på det sättet - ha närmare en miljard mindre till de regionala
utvecklingsfrågorna inom den lilla regionalpolitiken. Det noterar jag.
Till avregleringen. I Umeå halverades nästan flygpriset. I byn Hörnsjö,
där jag känner alla, blev ingen riktigt ledsen för att flyget blev tillgängligt till
i det närmaste halva priset.
Skellefteå, som inte har haft någon konkurrens, men som jag känner väl,
fick också kraftigt sänkt flygpris genom detta. Men inte lika mycket som
Umeå.
Sedan måste vi se upp med hur det går med Lycksele eller Vilhelmina.
Det skall vi göra. Det är därför det i propositionen står att de här verken
varje år mycket noga skall analysera det regionala skeendet inom vart och
ett ansvarsområde för att regering och riksdag skall kunna ingripa. Jag ser
ingenstans att det står att man passivt skall iaktta, snarare tvärtom.
Anf. 24 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Börje Hörnlund säger att de 800 miljonerna handlar om de-
centralisering. Det avgörande är att regeringen flyttar pengar från AMS och
från länsarbetsnämnderna till länsstyrelserna. Detta trollerinummer-peng-
arna dyker upp på ett annat ställe i länet - skall ge en väldig kraft. Dessutom
har han mage att påstå att vi minskar insatserna mot arbetslösheten och re-
gionala insatser med det här beloppet. Minskar resurserna i Västerbottens
län genom att länsstyrelsen får litet mer pengar och att länsarbetsnämnden
får mindre pengar?
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
29
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
30
Effekterna av Böije Hörnlunds trolleri med pengar är preliminärt att
Norrbotten förlorar 278 miljoner som skulle gått till länsarbetsnämnderna.
Gävleborgs län - hör här, Laila Strid-Jansson - förlorar preliminärt 191 mil-
joner kronor när det gäller fördelningen till länsarbetsnämnderna. Så är det
med de 800 miljonerna.
Vi har ingenting emot att satsa på näringspolitik, tvärtom. Vi har föresla-
git en lång rad sådana åtgärder. Men vi vill inte vara med om att man urgrö-
per arbetsmarknadspolitiken i ett läge där arbetslösheten är hög och bedöms
komma att fortsätta att vara mycket hög under nästa år. Då behöver AMS
de här pengarna. Det är faktiskt på det sättet.
Är det EU som hindrar en decentralisering enligt den modell som vi före-
slår, att länen skall få större frihet? Böije Hörnlund antydde det i sitt senaste
inlägg. Har man inte i anslutning till EU talat om regionernas Europa? Re-
gionerna skulle få en större roll att spela.
Får jag återkomma till frågan om avregleringen. Jag tycker att Böije
Hörnlund på sedvanligt sätt tar lätt på den här frågan. Det är klart att man
kan visa på enskilda exempel där konkurrensen har haft en stimulerande ef-
fekt. Böije Hörnlund nämnde exempel på flygets område. Men det är den
totala effekten det handlar om, den totala avsaknaden av utredning och ana-
lys när det gäller den brådstörtade avreglering och privatisering som nu be-
drivs.
Kommer Centern att motsätta sig en försäljning av Vattenfall? Carl Bildt
har avgett det vallöftet. Vad har Centern för garantier för att avregleringen
av elmarknaden inte kommer att leda till kraftigt höjda elpriser ute i glesbyg-
derna? De här frågorna borde ha analyserats och beaktats i den regionalpoli-
tiska propositionen.
Anf. 25 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Den begränsning som länsstyrelserna har när det gäller de
här 800 miljonerna är att jobben på årsbasis icke får stödjas med mer än
194 000 kr. Om det är investeringar i småföretag som på detta sätt tidigare-
läggs får man för den summan en investering på en bra bit över miljonen.
Det ger på kort sikt mer arbete än skall vi säga en AMS-insats. Men dess-
utom ger det klara långsiktiga effekter genom att det efter investeringarna
kommer arbetstillfällen. Jag förstår inte varför socialdemokraterna så har
lämnat verkligheten och bara ansträngt sig att försätta sig i denna situation.
Sedan förstår jag inte Georg Anderssons uträkningar. När han lägger ihop
Norrbotten och Gävleborg kommer han på två län upp i 500 miljoner kronor
i runda tal. Vi talar för hela landet om 800 miljoner som skall delas ut. För-
står inte Georg Andersson att han inte alls kan räkna? Vi har tittat på motio-
nen, men hur man än tittade på den var det ingen som över huvud taget be-
grep varifrån saker och ting hade kommit. Jag trodde inte att det här skulle
upprepas, eftersom det, såvitt jag förstår, inte upprepas i reservationen.
Bolagisering och privatisering tas upp. I Assi äger staten 51 %. Det inne-
bär att staten kan bestämma allt, precis varenda del kan staten bestämma.
Så fungerar det. Våra svenska storföretag behärskar ägarandelar på 15-
20 %. Men här har staten mycket medvetet valt 51 %. Om det går ut någon
liten del av Vattenfall på marknaden har staten kvar hela beslutanderätten.
Men när Georg Andersson är ute och talar - jag har sett i tidningarna hur
han talar - uppträder han som om han ingenting förstår, tyvärr. Jag tycker
att det är fel att vilseleda folk med den typen av argumentering. Så skall det
inte vara.
Sedan har vi beskattningen. Det socialdemokratiskt styrda Norge och
många andra länder har avskaffat dubbelbeskattningen, för det är väl den
Georg Andersson menar när han talar om Danderyd. Hur skulle det se ut
om vi skattade dubbelt, sade man i det socialdemokratiskt styrda Norge.
Anf. 26 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! När Böije Hörnlund pratar om foten bör han komma ihåg
att han själv har foten på alldeles fel sida om blockgränsen. Det kommer att
visa sig inom några månader vem som har anledning att se ljust på framtiden
eller inte.
NUTEK-rapporten är viktig. Politisera inte den. Jag tycker att den diskus-
sion som flammar upp direkt mellan Böije Hörnlund och Georg Andersson
är trist, att mäta årtal, att se vems fel det var och när eländet böljade. Ni är
ganska skyldiga bägge två. Det var en orimlig skattepolitik. Den var orättfär-
dig mot individer, den var orättfärdig mot regioner. Men det jag vill lyfta
fram är den analys som finns i NUTEK-rapporten, liksom den analys som
finns i Kommunförbundets rapport, som jag åberopade.
Låt mig bara ta upp några frågor. Bergslagsfonden - 200 miljoner kronor
till en radikal nysatsning för att lyfta infrastruktur, utbildning och närings-
livskultur. Varför får inte det förslaget stöd?
Fyrstadsfonden - avsikten är, när inga näringspolitiska åtgärder vidtas, att
gå in i den regionen och kompensera för de mycket svåra näringspolitiska
bakslagen, framför allt inom bilindustrin.
Forskningsresurser till små och medelstora högskolor skulle betyda oänd-
ligt mycket i glesbygden och i skogslänen.
Differentiering av bensinskatten skulle på ett rimligt sätt kompensera gles-
bygden för de höjningar av bensinskatten som måste komma av miljöskäl.
Annan skatteväxling på energiområdet har vi föreslagit när det gäller kol-
dioxid och på flera andra områden för att gynna biobränslen. Biobränslepro-
duktion, utvinning och användning skulle verkligen ge jobb med regional
spridning.
Vattenkraftsavgiften - att äntligen återge skogslänen och vattenkraftslä-
nen något av de vinster som uppkommit med hjälp av vattenkraftsproduktio-
nen.
Storstadssatsningen på invandrartäta områden. Vi ger dem 100 miljoner i
öronmärkta länsbidrag. Det är mycket svåra förhållanden i områden som
också Böije Hörnlund känner väl till.
Överdrifterna kring EU är beklämmande. Problematiken kring EU måste
tas på allvar. Vi har i motionen pekat på ett flertal problem. Ett av de allvarli-
gaste är naturligtvis de restriktioner som finns på medel som avser olika mål-
områden och som gör att den svenska profilen i regionalpolitiken kan gå för-
lorad.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
31
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
32
Anf. 27 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ja, Hans Andersson, NUTEK-rapporten är mycket viktig.
Jag noterar att den analyserar bakåt och ger scenarier framåt. Det är viktigt
att veta vad skatteomläggningarna ledde till, men framför allt att veta om
man sparar på det ena eller det andra sättet. Där är vi eniga.
När det gäller Fyrstad och Bergslagen kan Hans Andersson hjälpa till. Jag
vet att det finns många företag som skulle sätta i gång och investera om de
fick det här 15-procentiga småföretagsstödet. Men det innebär att en riks-
dagsmajoritet skall besluta om de 800 miljoner kronorna.
Sedan till forskningen. I propositionen står det att NUTEK inom de här
litet utsatta områdena fram till den 1 juli skall ta fram forsknings- och utveck-
lingsprogram tillsammans med näringslivet, högskolor och universitet. Sta-
tens insats blir 150 miljoner kronor. Detsamma krävs från de olika bransch-
sammanslutningarna. Om vaije objekt är på t.ex. 15 miljoner kronor blir det
många objekt för viktiga näringar. Där kan de små högskolorna utan tvivel
spela en stor roll och komma i gång med forsknings- och utvecklingsarbetet.
En sak har inte uppmärksammats i den här propositionen. Det står fak-
tiskt att man skall tillsätta en utredningsman för att ur rättvisesynpunkt titta
på våra glesa områden, där man inte har tillgång till kollektivtrafik utan får
stå för egen skjuts hela tiden. Hans Andersson är med detta tillgodosedd när
det gäller vad Hans Andersson vill på detta område.
Vattenkraftsfrågan var det bred politisk uppslutning kring. Remisserna
var mycket vänliga. Men den dåtida socialdemokratiska regeringen lade inte
fram något förslag. Inte heller denna gång kunde enighet nås inom rege-
ringen.
Anf. 28 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Arbetsmarknadsministern försökte bemöta ett fåtal av de
frågor jag tog upp. Jag får väl återigen stryka under de frågor jag tidigare
ställde. Men låt mig också kommentera det som rör arbetsmarknadspolitiska
medel.
Vi har sagt, och det är tydligt utsagt i motionen, att vi var för att göra ut-
vecklingsinsatser kring näringslivet. Vi kunde tänka oss en mindre summa
än de 800 miljoner kronorna för småföretagarutveckling. Vi tror inte att 15-
procentiga investeringsbidrag i första hand är vad som behövs, utan det
krävs en utvidgning av näringslivets infrastruktur i olika områden: utbild-
ningsinsatser, forskningsinsatser, marknadsföringsinsatser. Därför har vi ta-
lat om utvecklingsinriktad regionalpolitik i stället. Speciellt har vi gjort det
när det gäller de riktigt stora problemområdena, exemplifierade med Bergs-
lagsområdet och Fyrstad. Men vi får ingen respons. Vi har tidigare, inom
ramen för näringspolitiken, föreslagit 100 miljoner kronor till företagsut-
veckling, särskilt för kvinnor. Nu åberopar Börje Hörnlund att det förslaget
kommer upp om några veckor. Ja, i justeringsögonblickets sista skrikande
sekund kom det i utskottet fram 50 miljoner till. Vad är det här för sätt att
driva politik?
Det är detta som gör mig litet orolig: inga långsiktiga program, inga strate-
gier i länen, ingen näringspolitisk konsekvens, utan Börje Hörnlund som
hoppar mellan sina anslagsposter och försöker att se om han inte inför valet
kan fixa några röster med hjälp av att lova pengar. Det draget finns med. Jag
såg en hel del av det i Latinamerika där borgmästare brukade göra så före
valet. Men det skapar inget förtroende.
Låt mig säga att de inviter till förhandlingsuppgörelse som vi från Vänster-
partiet kommit med och som framgår mycket tydligt av vår motion inte har
lett någonstans. Det råkade nämligen finnas ett litet hopp om att få ett annat
partis röster, nydemokraters, och så kunde man segla i hamn. På det sättet
blir det inga bra lösningar, ingen konsekvens. Det är ganska frustrerande för
oss i oppositionen som lägger fram konsekventa förslag, är beredda att rätta
till dem tillsammans med regeringspartierna så att de blir bättre, till nytta
för olika regioner. Men man tar ingen hänsyn till det, det blir ingen diskus-
sion. Man hoppas bara att förslagen på ett eller annat sätt trummas igenom
i kammaren. Det blir ingen förnyelse i den regionala politiken.
Slutligen skulle jag vilja ha en kommentar om EU.
Anf. 29 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Vi har nyss hört Hans Andersson redogöra för allt vad man
kan göra med de 800 miljoner kronorna. Det 50-procentiga småföretagsstö-
det tillämpas inom EU. Där är det också större småföretagsamhet än vad vi
har.
Det går bra att av dessa pengar satsa på infrastruktur för näringslivet i
stort. Det går bra att ha det som ett medel i marknadsföringsinsatser.
Nu har Hans Andersson talat för hela innehållet i förslaget om de 800 mil-
joner kronorna. Skall Hans Andersson sedan rösta nej till dem? Det verkar
inte riktigt väl genomtänkt.
Nedsatta socialavgifter har Hans Andersson också tagit upp. Det har med
stabila spelregler att göra. Riksdagen har utfäst sig att låta spelreglerna gälla
till år 2000. Det riksdagen har sagt skall man försöka hålla.
Jag vill också beröra frågan om biobränslen som Hans Andersson hade
uppe. Visst måste det till vissa skatteförändringar för att biobränslen skall
kunna introduceras på bred front. Jag är övertygad om att de förändringarna
kommer.
Jag har hört på debatten. Det hör till att man måste tala mot en vara om
man inte vill rösta för varan. Men min tröst är att det ute i landet, utanför
denna kammare, är en fantastiskt god uppslutning.
Anf. 30 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! En rikspolitikers första uppgift är givetvis att se till hela lan-
dets bästa. Ändå finns det all anledning att ha respekt för det engagemang
som ligger bakom alla de inlägg som brukar göras på den s.k. hembygdens
dag. De uttrycker politikernas vilja att förbättra livsbetingelserna för dem
som finns i den närmaste omgivningen - de förhållanden man bäst känner
till. Det är i sig inget lågt stående mål, även om perspektivet ibland utifrån
kan synas snävt.
Ingen vinner något på att utveckla en konflikt mellan storstäder och lands-
bygd. Båda behövs, båda måste få utvecklas. Problemen är många gånger
ganska olikartade. Konkurrensen är egentligen inte särskilt hård, eftersom
en storstadslokalisering mer sällan konkurreras ut av en landsbygdslokalise-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
ring. Snarare konkurrerar storstad med storstad, oftast i andra regioner och
i andra länder, och landsbygd med landsbygd. Det handlar inte om ett noll-
summespel. Tvärtom kan två och två ofta bli mer än fyra, om det utvecklas
rätt samarbete mellan olika typer av regioner. Här kommer EU att öppna
stora möjligheter.
Det bör vara utskottets uppgift att i möjligaste mån överbrygga den kon-
flikt och de spänningar som ibland kan skönjas här i huset när det gäller stor-
stad och landsbygd och stimulera till att blicken lyfts över regionala gränser
så att chanserna kan gripas.
Det viktigaste, oavsett om man ser på regionalpolitiken ur ett storstads-
eller ett landsbygsperspektiv, är att se möjligheterna, utvecklingen, inte en-
bart koncentrera sig på problem och bekymmer - ett tyvärr litet väl utvecklat
nordiskt drag.
Alla fel kan inte alltid rättas till omedelbart. Däremot kan satsningar på
nya idéer leda till att gamla problem blir mindre utrerade. Det gäller att satsa
på skaparkraften och se till att den utvecklas, både på landsbygd och i stor-
städer. Levande storstäder behöver levande landsbygd. Stockholm har ett
utvecklat samarbete med Bergslagsområdet, det s.k. Regnbågsprojektet,
som tycks utfalla väl till bådas fördel och som har bidragit till en hel del nya
internationella lokaliseringar.
Den här debatten borde inte i första hand handla om fördelningen av bi-
drag utan fastmer om hur Sverige skall finna sina olika roller i den nya inter-
nationaliserade värld som vi lever i. Det blir en överlevnadsfråga. Det kan
handla om samarbete över stora avstånd.
Trots att betänkandet innehåller en hel del reservationer finns det ändå
ett ganska ansenligt samförstånd i svensk regionalpolitik. Det är en tillgång
från europeisk synpunkt att vårt land är jämförelsevis homogent.
Var tredje svensk bor i en storstad. Det är en grupp som inte kan neglige-
ras. Utskottet har också vid ett antal tillfällen markerat betydelsen av stor-
städerna som motorer för utvecklingen, inte minst ur ett internationellt per-
spektiv, i Sverige. Det finns ett klart samband mellan en balanserad utveck-
ling i särskilt Stockholmsregionen och utvecklingen i hela landet, i vaije
ännu så länge. Ju längre EU-samarbetet går, desto svårare är det att förutse
huruvida utvecklingen kommer att bestå. Sannolikt kommer vissa regioner
att få ett försvagat samband med storstadsregionerna, medan andra kommer
att mera utveckla samarbetet med storstadsområdena.
Medvetenheten om storstadsproblemens specifika särdrag och svårigheter
har ökat på senare år. Det är bra. Det handlar om brottslighet, droger, so-
ciala problem, kostnader för missbrukarvård, polis, kollektivtrafik, högre
miljö- och boendekostnader. Allt detta belastar strostädernas ekonomi i stor
utsträckning.
Samtidigt skall man komma ihåg att många av de regionalpolitiska sats-
ningarna behandlas i andra utskott - investeringar i infrastruktur av olika
slag, telekommunikationer, vägar, järnvägar, flyg, utbildning, sociala insat-
ser, brottsförebyggande åtgärder och kulturliv. Många av de faktorer som
påverkar den regionalpolitiska utvecklingen ligger utanför politikernas hän-
der, som idéer, lönekostnader, produktivitet. Det gäller att nå balans men
34
också att åstadkomma så högproduktiva enheter som möjligt. Det möjliggör
ju högre lönenivåer. Därför är utbildningsinvesteringar A och O.
Det näringslivsvänliga klimat som åstadkommits under denna regerings
tid är också en viktig grogrund till att få människor intresserade av att starta
nya företag. Utan morötter är det svårt att få bra resultat. Då måste avkast-
ningen på insatsen vara tillräckligt attraktiv. Det är en faktor som negligerats
i många år tidigare i vårt land. Det måste helt enkelt löna sig att satsa, inve-
stera, utbilda sig, starta nytt, jobba hårt och våga att ta risker. Gör det inte
det, står vi oss inte i konkurrensen.
Det måste löna sig för både kvinnor och män, både i industriproduktion
och inom servicesektor, i storstad och på landsbygd. Att varna för tillväxt,
något som förekommit vid tidigare tillfällen på hembygdens dag, innebär i
själva verket en grymhet mot dem som drabbas av arbetslöshet. Här gäller
det i stället att satsa på tillväxt, att satsa där någonting positivt kan spira, så
att det blir en spridning i stället för en jämn utsmetning av varje krona.
Det gäller att ha gehör för tillväxten av det osäkra välståndet i stället för
att tro på att det för evigt går att fördela ett givet välstånd.
Inte minst måste kvinnors situation uppmärksammas. Mycket av det nya
företagandet kan komma att ske bland kvinnor. Det är numera alla partier
medvetna om - bara det är en politisk framgång och framför allt en framgång
för kvinnors ställning på arbetsmarknaden. På området görs det också
många satsningar. NUTEK har inte bara fått 20 miljoner till kvinnligt företa-
gande, utan man har också i uppdrag att utreda hur kvinnor skall få ytterli-
gare bättre finansieringsmöjligheter för egna företag samt att på olika sätt
främja nyföretagande. Här finns också uppdrag till Norrlandsfonderna att
bevaka kvinnors intressen och detta gäller också inte minst för de regionala
utvecklingsbolagen. Också jämställdhetskonsulterna kan mycket väl bidra
till ökat kvinnligt företagande. Nya finansieringsmodeller inom vård och
sjukvård bidrar också till att öka det kvinnliga företagandet.
Hur ofta hör man inte talas om livgivande exempel, och kanske särskilt
ute i landet, på hur kvinnor har startat det ena eller det andra företaget som
går ganska bra? Mycket talar för att kvinnorna blir de nya banerförarna i
tillväxtutvecklingen. Vårdhem som tar emot människor från storstadsområ-
den kommer i praktiken att fördela resurser från storstadsområden till lands-
bygd, och det utifrån kriterier som är ganska viktiga, nämligen att inte vara
bäst på att mygla till sig bidrag utan att vara bäst på att producera den vård
som människor efterfrågar. Sådana exempel gör samhället både trevligare
och effektivare.
Ingen ifrågasätter regionalpolitikens honnörsord valfrihet, tillväxt och
rättvisa. Det är då också rimligt att de nya resurser som tillförs regionalpoliti-
ken även kommer storstäderna och kvinnorna till del. Därför bör en rimlig
andel av de i propositionen föreslagna nya regionalpolitiska resurserna till-
falla storstadsregionerna, så att man även där får råd att satsa på idéer som
ger nya spin-off-effekter.
Det gäller att få fram de rätta projekten, vilket gäller både i EU-samman-
hang och vad avser de nationella regionalpolitiska resurserna. Alla projekt
uppfinns inte över en natt. Det måste varje region arbeta med. Det är just
därför som Socialdemokraternas kritik mot EG är något ensidig. Visst beror
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
35
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
36
utvecklingen av regionalpolitiken i ett EU-perspektiv på vilka projekt som
vi får fram! Ingen förnekar det. Osäkerheten ligger i vilka projekt som vi får
fram, och det avgör vi här hemma. Det gäller för regionerna att få fram bra
projekt som passar in i reglerna, så att regeringen har bra projekt att sedan
föra vidare, och det är en process som tar en viss tid. Vi svenskar måste lära
oss reglerna och få i gång projekten. Det gäller även det kvinnliga företagan-
det och våra nationella regionalpolitiska program. Jag tvivlar inte en sekund
på svenskarnas möjligheter i det här avseendet. Vana som vi är vid regional-
politik finns det en mental anpassning till att finna vägar att på lämpligt sätt
kunna tillgodogöra sig befintliga resurser.
Det finns kanske för svenskar en anledning att tillägna sig något av det
latinska synsättet. I stället för att nedvärdera och kritisera våra möjligheter
borde vi pressa på, spränga litet gränser och försöka tolka reglerna till vår
fördel, som man gjort på så många andra håll. Sydligare länder hade knap-
past varit betjänta av att pessimistiskt fixera problemen. Genom att se möj-
ligheterna öppnar man också ögonen på sin omgivning så att den kan se var-
för just Sverige bör ha rätt att tillgodogöra sig regionala bidrag och tolka
reglerna så att de passar våra behov. Ett positivt synsätt som stärker Sveriges
utgångsläge är det som har givit våra förhandlare, och inte minst Ulf Dinkel-
spiel, framgång i EU-förhandlingama. Vi skall inte marknadsföra Sveriges
utgångsläge med svansen mellan benen utan med det frimod som kan leda
till bästa resultat.
Till sist finns det en punkt i detta betänkande som jag finner särskilt ange-
lägen att understryka. Det är utskottets skrivning under rubriken Utländska
investeringar. Här har utskottet i full enighet kompletterat propositionens
skrivning genom att särskilt understryka vikten av att de statliga insatser som
görs för att öka de utländska investeringarna skall samordnas. Här finns be-
fintliga organisationer som professionellt handlägger denna typ av ärenden.
Det är naturligt att dessa också får verkställa och se till att resurserna ges
den effektiva och professionella handläggning som utskottet kräver skall ga-
ranteras.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till den borgerliga reser-
vationen nr 30 och i övrigt till utskottets hemställan i betänkande AU13.
Anf. 31 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag har inte så mycket att kommentera, men jag vill ändå ta
upp några saker.
Charlotte Cederschiöld sade att man lätt koncentrerar sig på problemen.
Det är litet av regionalpolitikens uppgift. Inom fixerade geografiska regioner
finner man hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, högt ohälsotal osv., vilket
ofta är baserat på strukturella orsaker och det kan också hänga samman med
näringslivshistoria. Det är av yttersta vikt att vi bevarar det perspektivet.
Både NUTEK-rapporter och rapporten från Kommunförbundet ger verkli-
gen en serie fakta som skall tas på stort allvar.
Däremot håller jag med om att man inte bara skall konstatera att det finns
problem och att det behövs bidrag. När Charlotte Cederschiöld talar om EU
slår det mig att det är i rollen som tiggare. Hon säger precis det till oss
svenskar som jag minns att jag sade till nicaraguanerna: Bli inte bidragsmot-
tagare. Ni skall inte bara lära er att passa in i de regelsystem som biståndsor-
ganisationerna har.
Enligt Charlotte Cederschiölds syn verkar det vara den strategi som vi
skall ha. Jag tror att det är livsfarligt. Helst skall vi utvecklas av egen kraft.
I själva verket ställer EU:s regionalpolitik till med en hel del problem för
Sverige, i den mån olyckan skulle vara framme och vi blir medlemmar i EU.
Dessutom är det fråga om mycket små pengar till just de områden som har
allra störst behov av tillskott.
Jag skulle vilja höra vad Charlotte Cederschiöld har för syn på NUTEK-
rapporten. Den säger mycket klart att om vi i framtiden sanerar statsfinan-
serna utan att höja skatterna, kommer detta att få en mycket kraftig regional
snedfördelande effekt som drabbar just de regioner som har det svårt.
Slutligen: Varför fick inte jag stöd från storstadsbanerföraren Charlotte
Cederschiöld när det gällde de öronmärkta 100 miljonerna för invandrarom-
råden, där det finns mycket stora sociala problem, arbetslöshetssproblem
och andra problem? Jag ser detta nästan som en regional svårighet, inte
minst eftersom det av naturliga skäl strömmar till många invandrare som
först har varit placerade i andra kommuner. Som jag ser det hade det behövts
extra insatser, inte minst i Stockholmsområdet.
Anf. 32 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Den här debatten utmärker sig verkligen inte för att vara de
politiska konflikternas debatt. Snarare får man ta i som sjutton för att för-
söka att hitta skillnaderna. Det är inte så stora politiska skillnader mellan
Hans Andersson och mig i det här sammanhanget.
När det gäller EU har jag skrivit på mitt lilla block: EU är inte någon
mjölkkossa. Det var ju precis det som Hans Andersson framförde. Jag delar
helt den uppfattningen. Om vårt arbete gentemot EU skulle gå ut på att se
EU enbart som en mjölkkossa, då har man inte fattat vad EU-samarbetet
handlar om. Det handlar just om att satsa på utveckling och att inte bara se
bekymren. Men man måste givetvis utjämna - och det håller jag med Hans
Andersson om - på de områden där det finns problem, så att inte vissa regio-
ner släpar efter. Jag har samma syn på regionalpolitiken inom EU som jag
har när det gäller regionalpolitiken i Sverige. Men man måste satsa på ut-
veckling, och det är just det som EU gör.
Jag misstänker att stora delar av det svenska folket också har böljat att
fundera ganska mycket på om höjda skatter verkligen kan leda till flera rik-
tiga jobb. Det tror inte jag, och det finns också bevis för att många av nä-
ringslivets ledare inte heller tror det. T.o.m. Bert-Olof Svanholm från ABB
markerade häromdagen att han trodde att den socialdemokratiska politiken
skulle kunna bli farlig för Sverige och förhindra att man tillvaratar den kon-
junkturuppgång som är på gång.
Det skulle förvåna mig mycket om inte också Hans Andersson tror att det
här landet måste satsa på utveckling. Det går inte att bara ägna sig åt att ta
hand om problemen där de uppstår. Satsar man inte på utveckling, då går
det bakåt, och det begriper också Hans Andersson.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Anf. 33 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det var ett mycket egendomligt inlägg. Charlotte Ceder-
schiöld blev kanske överrumplad av att hon fick en replik. Hon har helt rätt
i att jag tycker att man skall satsa på utvecklingen. Det har jag sagt, det har
jag skrivit i motionen, och det står jag för.
Jag har en serie förslag som handlar om utveckling i många delar av
landet, bl.a. i Bergslagen och i Fyrstadsregionen, och om näringspolitisk,
energipolitisk och miljömässig utveckling av många branscher. Charlotte Ce-
derschiöld har helt fattat galoppen! Jag är för utveckling. Därför emotser jag
ett antal extraröster för mina yrkanden.
EU är inte en mjölkkossa. Det är egendomligt att Charlotte Cederschiöld
såg EU som en mjölkkossa när hon i sitt anförande presenterade vad vi
skulle göra inför ett medlemskap i EU. Vi måste lära oss att anpassa våra
projektförslag så att vi kan få bidrag. Det uttalandet påminde mig om det
sämsta som jag har sett i u-länder.
Jag vill ställa ytterligare en fråga till Charlotte Cederschiöld: Är det den
jordbrukspolitik med jordbruksstöd som EU bedriver, som står för utveck-
ling och som vi skall ta efter? Den står för bidragstagaranda och subvention
av dålig produktion. Den är dessutom osolidarisk i förhållande till alla andra
producerande länder runt om i världen.
Slutligen vill jag säga att skattefrågan inte bara är en fråga om hur mycket
man får in och vem som drabbas. Det är också en fråga om hur den slår i ett
regionalt perspektiv. Jag efterlyser en litet mer avancerad kommentar från
Charlotte Cederschiöld på Nutekanalysen när det gäller de regionala aspek-
terna på statsbudgeten och skatteeffekterna.
Vi har sett vad som hände med de 151 miljarder som försvann genom skat-
tereformen och de borgerliga partiernas fortsatta skattepolitik. Skatterefor-
men slog mycket hårt mot de regionalpolitiskt prioriterade områdena. Den
gav ett gott utslag åt de rika kommunerna i storstadsområdena, vilket kanske
är något som ligger Charlotte Cederschiöld ganska varmt om hjärtat. I så
fall, Charlotte Cederschiöld, finns det mycket stora skillnader i vår regional-
politiska uppfattning.
Anf. 34 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Det är just för att få i gång verksamheten för småföretagen
som vi sänker skatterna för dem. Det borde Hans Andersson också förstå.
Mitt svar när det gällde EU gällde naturligtvis socialdemokraternas reser-
vation. Det var den kritik som de framför i sin reservation som jag bemötte.
Det är självklart att det tar en viss tid innan vi får fram vilka projekt vi har.
Vi måste ha samordning och överblick innan vi kan gå till EG och tala om
vilka projekt vi har. Det har Socialdemokraterna fullständigt rätt i. Men de
glömmer att det tar tid att få fram projekten. Det var naturligtvis det som
jag bemötte i mitt inledningsanförande.
När det gäller synpunkterna på invandrarna har jag ingen annan uppfatt-
ning än Hans Andersson. Det är självklart att regeringen kommer att ta hän-
syn till invandrarnas intressen när de 800 miljonerna skall fördelas. Det är
jag hundraprocentigt övertygad om.
38
Anf. 35 HARALD BERGSTRÖM (kds):
Herr talman! I kds principprogram, antaget i oktober 1993, inleds avsnit-
tet om regionalpolitik som följer: ”Målsättningen är att hela Sverige skall
leva och att varje kommun skall vara ett fungerande samhälle, där männi-
skor kan få sina grundläggande behov av arbete och service tillgodosedda.”
Det talas vidare om att regionalpolitiken skall sträva mot ett differentierat
och decentraliserat näringsliv, att ta till vara ny teknik, att arbetsgivaravgif-
terna bör vara lägre i stödområdena, att regionalt transportstöd bör finnas
m.m.
Samma målsättning, men med något andra ord, står uttryckt i inledningen
till regeringens proposition 140. Jag citerar: ”Det övergripande målet för re-
gionalpolitiken skall vara att öka den enskildes möjligheter att fritt kunna
välja arbete och bostadsort. Detta åstadkommes genom att regionalpoliti-
ken bidrar till att utveckla livskraftiga regioner i alla delar av landet.”
I sammanfattningen i det betänkande, AU13, som vi debatterar står
samma mål angivna. Om dessa råder det en bred politisk enighet. Utskottet
anser också att de ekonomiska medel som avsätts endast marginellt kan på-
verka den regionala utvecklingen. Tyvärr är det så. Det krävs insater inom
en rad politikområden utöver det arbetsmarknadspolitiska för att den ut-
veckling vi eftersträvar skall komma till stånd. Vad som har kallats den lilla
och den stora regionalpolitiken måste alltså i högsta grad samverka. Vi krist-
demokrater har ingen annan uppfattning.
Man kan arbeta med de regionala frågorna utifrån olika utgångspunkter.
En utgångspunkt är att se problemen. Och visst finns det problem. Underligt
vore det väl annars i vårt avlånga land. Ta t.ex. avstånden i Norrland, både
mellan de olika orterna och till exportmarknaderna. Där kan man, i jämfö-
relse med hemma i Småland, i viss mån tala om ett dubbelt avståndshandi-
kapp. Men att det finns problem innebär ju inte att det inte finns möjligheter.
Låt oss därför, när vi betraktar den regionala problembilden, också se möj-
ligheterna. I huvudsak tycker jag att det är den infallsvinkeln, den möjlig-
hetsinriktade, som regeringen har använt i sina förslag för att stödja bygders
och regioners utveckling, eller snarare fortsatta utveckling.
När man betraktar möjligheterna och de resurser som finns, kommer man
snabbt fram till att det är människorna som är den största, den värdefullaste
och den viktigaste resursen som vi har. Konsekvensen blir då naturligtvis att
vi har att stärka människornas möjligheter på en rad olika sätt.
Det är i det perspektivet som jag ser hela stödområdesindelningen, som
med de förslag som har lagts fram nu finputsas för att utjämna en del tröskel-
effekter mellan församlingar och kommundelar. Det är för att stärka männi-
skornas möjligheter.
Det är också i det perspektivet som vi kds:are ser de satsningar som nu
görs på att stärka eller, kanske riktigare, locka fram egenföretagandet och
småföretagandet. Det föreslagna s.k. mikrostödet är ett typexempel på just
inriktningen att locka fram också de riktigt små möjligheterna i ljuset. Spe-
ciellt intressant är det att denna stödform tar sikte på kvinnligt företagande -
nyföretagande eller småföretagande. Denna stödform ger någonting som
passar för just det litet försiktigare kvinnliga kynnet. Det har funnits en ef-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
39
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
terfrågan på ett sådant stöd. Med ett mindre kapitaltillskott har vi nu ett för-
slag till detta.
På samma sätt är det med de särskilda långsiktiga regionala näringspoli-
tiska insatserna som länsstyrelserna i landet nu får arbeta med när det gäller
det tillfälliga småföretagsstödet på tillsammans 800 miljoner kronor. De in-
satser och den utveckling som detta kommer att leda till ser bra ut. Jag ser
verkligen fram emot de resultat som detta kommer att leda till. Länsstyrel-
sernas förslag och inventering av projekt som nu har redovisats ser verkligen
bra ut.
Bland övriga politikområden som jag vill påminna om finns företagsbe-
skattningens område och de lättnader på skattesidan som riksdagen har be-
slutat om. Naturligtvis gäller det då också företagen i glesbygden.
Det finns ytterligare ett område där det fortfarande fattas en del insatser
när det gäller företagandet. Jag tänker då på undervisningssidan.
Vi i kds har sagt att det borde finnas en gymnasial utbildning med egna
program för utbildning av blivande företagare. En provverksamhet är på
gång på några håll i landet. Det verkar båda gott. Såvitt jag förstår är detta
med utbildning en viktig förutsättning för att de satsningar som vi gör inom
regionalpolitikens område med olika stödformer utnyttjas på ett bra sätt. I
och med att detta har sagts måste jag också säga att målet naturligtvis inte är
att företag skall leva på bidrag. Vad det verkligen är fråga om är att bibringa
kunskaper så att vi får en sådan utveckling att företagen och företagarna blir
självgående.
Herr talman! Norrlandsfonden får litet mer att röra sig med, både geogra-
fiskt och ekonomiskt, i och med det förslag som regeringen har lagt fram och
som utskottet biträder. Det är bra. Den redovisning som vi har fått ger vid
handen att stiftelsen sköter sin verksamhet på ett föredömligt sätt. Då bör
den också visas ett ökat förtroende. Det är också vad det handlar om när nu
utskottet utvidgar verksamhetsområdet.
Just genom att ställa medel till förfogande lyckas man med att locka fram
initiativ och kreativitet. Så kan de utlånade pengarna - riskvilligt kapital - i
de flesta fall återbetalas för att på samma sätt som tidigare än en gång fun-
gera i ett annat företag. Genom den här fonden är det så, som det beskrivs
i ett PM, ”att grunden är lagd till en låneverksamhet där ett högt risktagande
balanseras mot målsättningen att inte förbruka fondens eget kapital”. Vad
det handlade om var just att få i gång en verksamhet som sedan betalar sig
själv och även lånen.
Herr talman! Jag inledde mitt anförande med att citera ur kds princippro-
gram, och jag vill avsluta mitt korta inlägg med att minna om en av de för
oss kristdemokrater så viktiga grundpelarna i fråga om vår grundsyn. Det
gäller då förvaltarskapet - det ansvar vi har att förvalta och, helst i förädlat
skick, till kommande generationer föra vidare det vi fått oss anförtrott. En
viktig del i detta förvaltarskap är att medverka till en regional politik som
tar till vara och utvecklar såväl de personella, mänskliga, resurser som de
materiella resurser som finns i hela vårt land.
Med det sagda yrkar jag bifall till utskottets hemställan på samtliga punk-
ter, med undantag av mom.nr 82, där jag yrkar bifall till reservation nr 30.
40
Anf. 36 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Harald Bergström sade att den lilla och den stora regional-
politiken måste samverka. Det ger mig anledning att fråga: Anser Harald
Bergström att så är fallet nu? Finns det en samverkan mellan den stora regio-
nalpolitiken - alltså sektorspolitiken - och den lilla regionalpolitiken i den
här propositionen? Hur tolkar i så fall Harald Bergström NUTEK-rappor-
ten? Jag har fått snubbor av Hans Andersson för att vi använder NUTEK-
rapporten i en politisk debatt. Men vad skall den annars användas till? Vilka
slutsatser drar Harald Bergström av NUTEK-rapporten och av det trend-
brott som har skett under senare år vad gäller inkomstfördelningen mellan
rika och svaga regioner? Det är ju vad NUTEK-rapporten redovisar.
I anslutning härtill vill jag säga följande. Den borgerliga politiken innebär
på ett övergripande sätt att marknadskrafterna skall ges ett friare utrymme.
Anser Harald Bergström att det gagnar regionalpolitiken?
I slutet av sitt huvudanförande uttalade sig Harald Bergström välvilligt om
Norrlandsfonden. Men situationen är den att Harald Bergström tillsammans
med regeringspartiernas övriga företrädare har lockat med Ny demokrati på
den minsta gemensamma nämnaren när det gäller anslaget till Norrlandsfon-
den. Med tanke på Harald Bergströms välvilliga uttalande här hade det väl
varit rimligare att ansluta sig till vårt, generösare, alternativ i fråga om kapi-
taltillskott till Norrlandsfonden.
Anf. 37 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:
Herr talman! Först till frågan om samverkan. Ja, jag anser att det finns
en samverkan - men därmed inte sagt att det inte kan finnas problem eller
svårigheter. Dessutom kan det som är bra bli bättre. Jag kan emellertid inte
förstå att samverkan mellan den stora och den lilla regionalpolitiken var sär-
skilt mycket bättre under de socialdemokratiska åren.
Sedan måste jag erkänna att jag inte har läst NUTEK-rapporten. Därför
vill jag inte kommentera den.
När det gäller den borgerliga regeringens agerande för ett friare utrymme
för marknadskrafterna vill jag framhålla att jag inte har något emot att mark-
nadskrafterna får ett friare utrymme. Men jag är fullt medveten om - dess-
utom är det en kristdemokratisk tanke - att marknadskrafterna inte kan få
operera precis hur som helst. Vi i kds sitter ju, Georg Andersson, med i en
borgerlig regering. Där gäller koalitionsförfarandet. Det blir ett förhand-
lande, och jag ställer upp på det så att säga så långt som det är i dag när det
gäller marknadskrafternas utrymme på marknaden. Vi får väl se hur utveck-
lingen går vidare.
Norrlandsfondens arbete gäller det sedan. Ja, den redovisning som vi har
fått och den rapport som jag har läst visar att man kan jobbet, att man klarar
av att få det att gå runt. Ett stöd från oss när det gäller Socialdemokraternas
förslag om ett större kapitaltillskott liknar jag vid en kanske onödig över-
gödsling. Låt dem i stället få vad de behöver! Jag anser att regeringen har
gjort erforderlig anpassning. Om så är nödvändigt kan vi ju återkomma.
Men jag tror, som sagt, att det anslag som det förhoppningsvis fattas beslut
om här i kammaren är väl anpassat.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
41
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
42
Anf. 38 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Harald Bergström säger att det när det gäller samverkan
mellan den stora och den lilla regionalpolitiken kan bli bättre. Vidare påstår
han att det inte var bättre förr. Men det är just det som NUTEK-rapporten
redovisar. Det skedde alltså en inkomstutjämning, något som inte längre
sker. Det har således skett ett trendbrott i det hänseendet. Det är ju det som
är det intressanta konstaterandet i NUTEK-rapporten. Det var också detta
som föranledde min fråga. Harald Bergström har emellertid inte läst NU-
TEK-rapporten.
Med tanke på hur den här regionalpolitiska propositionen har framställts
är det symtomatiskt att nämnda rapport presenterades efter det att proposi-
tionen lades fram. I departementet har man tydligen inte heller läst NU-
TEK-rapporten innan man presenterade sina förslag.
Harald Bergström säger också att marknadskrafterna måste få ett friare
utrymme. Han talar om att ställa upp ”så långt som det är i dag”. Men han
anmäler tveksamhet inför fortsättningen. Det är visserligen litet motsä-
gande. Men jag tar fast på det sista - det som sades om tveksamheten inför
fortsättningen. Det väcker exempelvis frågan hur kds ser på en privatisering
av Vattenfall. Hur man använder, dimensionerar och fördelar energiresur-
serna och finansierar den verksamheten har, som vi bedömer saken, stor re-
gionalpolitisk betydelse. Därför efterlyser jag Harald Bergströms synpunk-
ter här.
När det gäller Norrlandsfonden och det som Harald Bergström sade om
risk för övergödsling vill jag säga att jag tror att han överdriver riskerna. Nu
har vi en uppåtgående konjunktur som alla talar om. Därför hade det varit
väldigt angeläget med ett rejält tillskott så att man hade kunnat möta de be-
hov som just nu föreligger. Det hade, tror vi, varit väldigt effektivt använda
pengar. Jag beklagar att Ny demokrati föll till föga för de locktoner som här
utstöttes från regeringskansliet.
Anf. 39 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:
Herr talman! Det är väl inte så märkvärdigt om jag bejakar den politik
som regeringen föreslår när det gäller marknadskrafterna och samtidigt an-
mäler att vi naturligtvis måste observera hur det går. Det är ju ett normalt
förfarande att man ser efter hur saker fungerar. Jag kan inte påstå att jag -
och det gäller väl också Georg Andersson - är en profet som vet hur det
kommer att gå i framtiden eller vad ett visst förslag kommer att resultera i.
Saker och ting kan ju hända under resans gång. Det är det jag åsyftar när
jag säger att jag vill att vi skall se hur det hela utvecklas i framtiden.
Beträffande Norrlandsfonden vidhåller jag att det är ett balanserat förslag
som regeringen har lagt fram, och det förslaget biträder jag.
Anf. 40 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Harald Bergström säger att han inte har läst NUTEK-rap-
porten. Förhoppningsvis gör han det. Jag beklagar att den här rapporten inte
kunde ligga till grund för diskussioner om regionalpolitiken. Viktiga saker i
det avseendet som inte minst kds bör tänka på är den offentliga sektorn och
den kommunala ekonomin samt statsbudgetens regionala utfall. Det spelar
roll inte minst för välfärden, äldreomsorgen osv. - dvs. sådant som kds har
sagt sig bry sig om.
Så till frågan om regionalpolitiken i Sverige. Om vi studerar svaga och
starka regioner i Sverige, finner vi att skillnaden hos oss i Sverige är utomor-
dentligt liten jämfört med hur det är ute i Europa. Om vi studerar EU på
motsvarande sätt och tittar på väldefinierade områden, både svaga och
starka, finner vi att det ekonomiskt och resursmässigt är mycket större skill-
nader där.
Sedan gäller det synen på bidragen. Harald Bergström säger att företagen
inte bara skall få bidrag. Tyvärr är väldigt mycket av de förslag om regional-
politiken som har lagts fram så att säga kvar i bidragsträsket. Inte blev det
så mycket bättre när det gäller de 800 miljonerna. Att Böije Hörnlund sedan
får gott betyg av alla dem som får de här pengarna och som skall hantera
dem är inte särskilt konstigt.
Jag tycker att man har kommit en väldigt kort bit på vägen mot en utveck-
lande regionalpolitik. Ganska mycket av det passiva stödet finns kvar.
Vi har sagt att man skall bölja avveckla nedsättningen av de sociala avgif-
terna, som faktiskt medges generellt helt utan motprestationer. Jag har dock
inte fått något som helst gehör på den punkten. Det är uppenbart att EU:s
regionalpolitik har många drag gemensamt med den svenska bidragspoliti-
ken. Därför efterlyser jag litet positivare synpunkter från kds på våra förslag
om en differentierad bensinskatt och om en skatteväxling som kan driva
fram en aktiv näringspolitik när det gäller biobränslen och energianvänd-
ning. Vidare gäller det att satsa litet mera strukturellt utvecklande på proble-
matiska geografiska områden - t.ex. Bergslagen eller Fyrstad, som ju har
drabbats mycket hårt av industrinedläggning.
Jag tycker inte riktigt att Harald Bergström har betett sig i utskottet som
han antyder att han skulle vilja bete sig. Det gäller då detta med att vara
”fylld av samförstånd, att nappa tag i konstruktiva idéer och att satsa på ut-
veckling” snarare än att passivt satsa på regering och företag alldeles oavsett
utvecklingskraft.
Anf. 41 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:
Herr talman! Jag erkänner att jag inte har läst NUTEK-rapporten. Därför
vill jag naturligtvis inte gärna kommentera den.
Hans Andersson har gjort en korrekt iakttagelse vad gäller svaga och
starka regioner i EU; skillnaderna är väl så stora där som här. Jag blev själv
förundrad när jag förstod att man inom stora delar av Tyskland och på många
håll i Holland ger stöd till lantbruk. Det förvånade mig mycket.
I Sverige är vi alltför vana vid ett bidragstänkande för att man snabbt skall
kunna dra undan bidragen. Det är det egentliga bekymret. Hans Andersson
må tycka vad han vill om mitt agerande i utskottet, men jag ser inte varför
man i en sådan här situation skulle dra undan möjligheten till ett tidsbegrän-
sat företagsstöd i glesbygden, som länsstyrelsen har att hantera, vid en upp-
gång.
Jag ser en möjlighet här. Det rör sig dock om något tidsbegränsat, vilket
är väldigt viktigt för mig. Jag ser fram emot vad detta kommer att ge, och
jag skall verkligen studera det med intresse.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
43
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
44
Anf. 42 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är inte så, Harald Bergström, att man i Europa finner
väl så stora skillnader som i Sverige. Det handlar om en skillnad på en faktor
10-15, om man mäter de områden som brukar belysas i forskningsrapporter.
Det betyder att Sverige har lyckats förhållandevis väl. Bakom detta ligger
det som Georg Andersson nyss kallade för den stora regionalpolitiken. Det
är alltså de offentliga transfereringarna och den offentliga sektorns utbygg-
nad i Sverige som till största delen förklarar den situation som vi har jämfört
med Europa. Det bör man tänka mycket noga på om man håller sig i sällskap
med marknadsliberaler och EU-fanatiker.
Jag tror att vi kanske delar uppfattning när det gäller bidragsfällan. Jag
sade bara att ingenting i utskottsarbetet eller hos majoriteten tyder på att
man har förstått att man bör ta sig ur bidragsfilosofin kring regionalpolitiken
och i stället inleda vandringen med en utvecklande filosofi - utveckla regio-
ner med lokal kraft och bygga upp infrastrukturen, snarare än att passivt fak-
tiskt stödja befintlig näringslivsstruktur genom den typ av system som vi har
i dag.
Är inte kds fortfarande intresserat av en energiomvandling i Sverige, av
satsning på biobränsle, av att differentiera bensinskatten, av att avveckla
kärnkraften och få fram biobränsle som en första rangens energikälla? Det
lät åtminstone så i den tidigare politiska debatten. Sådana åtgärder har en
utomordentligt stor genomslagskraft om man ser till den regionala fördel-
ningen av resurser, jobb och inkomster.
Från miljömässig synpunkt är denna proposition - till min överraskning -
ett stort svart hål. Det finns ingenting i den, och det är en viktig del av den
kritik som vi i Vänsterpartiet har riktat mot den.
Anf. 43 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:
Herr talman! Det som Hans Andersson sade om den offentliga sektorn är
korrekt; den är naturligtvis viktig för glesbygden och glesbygdskommu-
nerna. Men vi fick en offentlig sektor som blev oss för tung. Ryggsäcken blev
för tung.
Senast i går kväll och i dag på morgonen diskuterade jag den offentliga
sektorn i min egen hemkommun med både vänner och motståndare där. Jag
har sett och lärt mig att man så länge det finns pengar att tillgå i den offent-
liga sektorn sätter sprätt på dem. Den enda möjligheten att ”få ordning på
det” är att bromsa ned, ta in litet pengar för att pressa luft ur organisationen
och öka effektiviteten.
Jag tycker nog att socialdemokraterna under 80-talet var ganska duktiga
på det. Man drog in 32-35 miljarder, vilket drabbade kommuner och lands-
ting. Det får den borgerliga regeringen nu skulden för. Det är effekterna av
den neddragningen som vi kan utläsa nu.
Vi kds-are säger i vårt valprogram att vi måste se upp, eftersom vården nu
är i fara. Nu gäller det verkligen att vara vaksamma, så att vi inte skär i de
verksamheterna och därmed knaprar på kvaliteten. Som kds-are går jag inte
med på det. Men såvitt jag kan se är detta egentligen inte en regionalpolitisk
fråga.
Hans Andersson talade om energiomvandling, som är en näringspolitisk
fråga. Kds har varit mycket aktivt för att få till stånd en kommission som
skall arbeta med just dessa frågor, Energikommissionen. Syftet är att förbe-
reda en omställning från kärnkraft till exempelvis biobränsle.
Det var när vi kom med vår rapport i höstas som ett utredningsarbete inom
regeringskansliet kom i gång för att undersöka möjligheterna just till en skat-
teväxling som gynnar miljön. Så nog tycker jag att vi har jobbat för miljön,
alltid!
Anf. 44 BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! För ett par veckor sedan hade vi en debatt här i kammaren
om jämställdhetspolitiken. Då efterlyste jag analyser av regeringens förslag
och riksdagens beslut ur ett kvinnoperspektiv. Det hade också utlovats av
den borgerliga majoriteten, just i jämställdhetspropositionen. Ännu har vi
inte sett till några sådana analyser.
I dag har vi den regionalpolitiska propositionen ätt ta ställning till. Då
finns det anledning att ställa frågan om var analyserna ur det regionalpoli-
tiska perspektivet finns när regeringen lägger fram sina förslag och riksdagen
fattar sina beslut. För även i den regionalpolitiska propositionen står det att
sådana analyser skall göras.
Jag skall ge två exempel på denna avsaknad av regionalpolitiska analyser,
som visar att de vackra orden inte fullföljs av handlingar.
En del i det pågående systemskiftet är att sänka skatterna för kapital- och
förmögenhetsägarna. De har sänkts med 25 miljarder samtidigt som skat-
terna för vanligt folk har höjts med 30. Vart tar de 25 miljarderna vägen?
Inte hamnar de hos människorna i det regionalpolitiska stödområdet i alla
fall!
Det handlar om en gigantisk omfördelning av resurserna från stödområ-
den till storstadsområden. Den tidigare citerade rapporten från NU TEK vi-
sar detta mycket tydligt, och den omfördelning som vi genom statsbudgeten
har haft från rika till fattiga delar av landet har minskat. Det visar med all
tydlighet att regionalpolitiska analyser är nödvändiga innan besluten fattas
och man vet deras regionalpolitiska konsekvenser.
Det andra exemplet som jag vill ta upp är förslaget till ny arbetslöshetsför-
säkring. Även här saknas den regionalpolitiska analysen. Det kanske inte är
så konstigt, eftersom förslaget saknar analyser också i alla andra avseenden.
Men helt klart är att det förändrade och skärpta arbetsvillkoret slår hårt
mot människor som bor i glesbygden. I dessa områden är säsongsanställ-
ningar och tillfälliga jobb i övrigt vad som erbjuds. För dessa människor
kommer det att bli svårare att kvalificera sig för a-kassan. En sådan här re-
gionalpolitisk analys hade egentligen varit ganska lätt att göra, och man
kunde ha haft med den innan man fattade beslutet.
Det kanske mest anmärkningsvärda är dock att det, när regeringen nu läg-
ger fram en regionalpolitisk proposition, saknas åtgärder för att förhindra
de regionalpolitiskt negativa effekterna av de beslutade och planerade av-
regleringarna, bolagiseringarna och privatiseringarna av våra infrastruktur-
verk.
Detsamma gäller de regionalpolitiska konsekvenserna av omstrukture-
ringen och nedskärningen av den gemensamma sektorn i övrigt. 100 000 per-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
45
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
46
soner mister sina jobb inom det gemensamma inom några få år. Vi vet alla
att nedläggningar och försämringar av den gemensamma sektorn får stora
negativa konsekvenser för den regionala balansen.
Om regionalpolitiken skall omvandlas till att endast omfatta industriell
tillväxt och om de pengar som står till förfogande endast skall satsas på den
hårda infrastrukturen går den mänskliga dimensionen på välfärd förlorad.
Det kommer främst att drabba kvinnorna.
På landsbygden och i glesbygden är den gemensamma sektorn i stor ut-
sträckning kvinnors enda arbetsgivare. Denna mjuka infrastruktur handlar
om vård och omsorg och om hur landsting och kommuner lyckas upprätt-
hålla sin service när staten minskar sitt ansvarstagande. Lägger vi dessutom
till de privatiseringar och avregleringar som nu pågår råder det inget tvivel
om att välfärdssamhället håller på att luckras upp och omorganiseras efter
marknadens villkor. Det drabbar ovillkorligt den regionala balansen och för-
sämrar möjligheterna för dem som bor i glesbygd, särskilt för kvinnorna.
Det är nog bara Böije Hörnlund som kan påstå att den gemensamma sek-
torn aldrig har haft det bättre än nu. Det regionalpolitiska perspektivet och
analyserna måste finnas innan man fattar beslut som kan bli rena dråpslaget
för glesbygden.
Det positiva med regeringens proposition är att det nu äntligen kommer
att ges förutsättningar för att bygga upp regionala resurscentra för kvinnor.
Vi socialdemokrater har tidigare motionerat i frågan och nu får den sin lös-
ning.
Det är viktigt att kvinnor uppmärksammas i regionalpolitiken. Alldeles
för få åtgärder är inriktade på kvinnor och gynnar kvinnors verksamhet. I
glesbygden råder det i dag ett kvinnounderskott. Kvinnoflykten har inte
kunnat stoppas. Kvinnors engagemang, kvinnliga eldsjälar och kvinnliga in-
satser har inte tagits till vara.
I de län som har byggt upp någon form av regionala resurscentra för kvin-
nor, t.ex. Jämtlands län och Gävleborgs län, har det utvecklats en effektiv
samordning och samverkan mellan kvinnor i lokal utveckling. Det är goda
exempel som utan tvekan borde få efterföljare i andra delar av landet. Jag
har själv deltagit i uppbyggnaden i Jämtland. Jag kan nu se att vi har över
50 kvinnliga nätverk med nästan 3 000 kvinnor som deltar i arbetet. Det är
en oerhörd kraft som har släppts fri i och med detta arbete.
Genom dessa regionala resurscentra för kvinnor och det nationella resur-
scentrumet kommer naturligtvis kvinnoperspektivet att lyftas fram på ett
helt annat sätt i regionalpolitiken.
När nu NUTEK får ett ansvar för att tillsammans med Glesbygdsmyndig-
heten bygga upp ett nationellt resurscentrum kräver det resurser. Glesbygds-
myndigheten har tidigare i sitt kvinnokraftprojekt haft dessa resurser. Vi so-
cialdemokrater anser att det är nödvändigt att Glesbygdsmyndigheten får yt-
terligare 3 miljoner för att kunna bedriva det här arbetet på ett bra sätt.
Slutligen vill jag säga något om det fantastiska byautvecklingsarbete som
pågår i hela landet. Vi socialdemokrater anser att vi måste nyttja hela landet
för att ge människor livsutrymme och möjlighet att bo där de känner den
största tryggheten och trivseln. På så vis kan vi också utnyttja landets alla
naturtillgångar, utveckla den egna bygden och uppnå en optimal utveckling
för hela landet. Det gäller att bygga hela Sverige starkt med goda kommuni-
kationer och bra utbildad arbetskraft. Det gäller att förnya näringslivet och
skapa nya arbetstillfällen.
Om vi skall lyckas med det måste vi ha förmågan att se Sverige och dess
regioner i ett helhetsperspektiv. I glesbygden är man van vid att jobben för-
svinner, butiken hotas, servicen försämras samt att det blir svårare att ut-
nyttja samhällets resurser. Men samtidigt känner man en stark förankring i
den egna bygden och uppskattar de fördelar som ett liv nära naturen ger.
Man är beredd att slåss för sin bygd.
Under senare år har detta lett till ett enormt engagemang och arbete för
den egna byns överlevnad och utveckling. Människor skapar nya jobb, räd-
dar butiken, startar kooperativ inom vård och omsorg och på många olika
områden. Hela byar går samman i ett gemensamt arbete för den egna byg-
den. En stor del av arbetet sker ideellt över partigränser och i den demokra-
tiska folkrörelsens tradition.
Vi socialdemokrater vill slå vakt om, stödja och utveckla denna lokala rö-
relse för att utveckla den egna bygden. Vi hoppas att denna rörelse, som
bygger på delaktighet, samförstånd och samarbete, får en allt större sprid-
ning i samhället.
Den politiska uppgiften är att finna en samhällsorganisation som på bästa
sätt kan underlätta, uppmuntra och stödja människors möjligheter att ha sin
tillvaro var helst de önskar i landet.
Men hela Sveriges överlevnad beror också till syvende och sist på männi-
skorna. Därför är det människokraften som till slut kommer att avgöra vilka
orter som lever vidare och utvecklas och vilka orter som trots allt kommer
att gå tillbaka. Det är just därför byarörelsen på många håll har tagit utveck-
lingen i sin egen hand.
Men för att detta skall kunna utvecklas krävs det också ytterligare sats-
ningar på folkbildning, kultur, samlingslokaler, flexibla och samordnade lös-
ningar på den kommunala servicen och att statliga verk, myndigheter och
företag samordnar sin verksamhet så nära byarna som möjligt. Det krävs att
avregleringen, bolagiseringen och privatiseringen stoppas. Det lokala ut-
vecklingsarbetet kräver en helhetssyn på alla nivåer i beslutsfattandet. Det
kräver regionalpolitiska analyser och konsekvensbeskrivningar. Regeringen
och riksdagen får inte fatta beslut som direkt motverkar det engagerade och
utvecklande arbete som byautvecklingsarbetet utgör.
Hela Sverige både vill och skall leva. Men då måste det regionalpolitiska,
liksom det kvinnopolitiska, perspektivet genomsyra det politiska beslutsfat-
tandet.
Herr talman! Jag instämmer i Georg Anderssons tidigare yrkanden.
Anf. 45 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag kan till stora delar instämma i den sista delen av Berit
Andnors anförande. Det var ett engagerat tal för det byaarbete som pågår
för att hela Sverige skall utvecklas och leva.
Kvinnligt företagande är ju en del i det. Men där är Berit Andnor och So-
cialdemokraterna emot det mikrostöd på 20 000 kr. som skulle betyda väl-
digt mycket. De var också emot de 50 miljoner kronor som vi från den bor-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
47
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
48
gerliga sidan föreslog för kvinnligt företagande inom Industri- och nyföreta-
garfonden.
Den offentliga sektorn är mycket viktig, och har så varit. Uppbyggnaden
av den har ju skett under efterkrigstiden, och det har varit mycket positivt.
Det har bidragit till att vi i Sverige har fått världens kanske mest avancerade
välfärdsstat. Det har också medverkat till att Sverige har nått en högre sys-
selsättningsgrad än andra länder, främst när det gäller kvinnlig förvärvsfre-
kvens.
Även fortsättningsvis kommer den offentliga sektorn att vara viktig för
sysselsättningen. Men vi kan inte räkna med att det skall skapas nya jobb
inom den offentliga sektorn. Vi har helt enkelt ett finansieringsproblem. Det
är viktigt att man utvecklar den privata sektorn.
Apropå jämställdhet var det ganska roligt att det var Bengt Westerberg
som fick ett jämställdhetspris av Kvinnor kan i Östersund.
Anf. 46 BERIT ANDNOR (s) replik:
Herr talman! Jag vill börja med det som Isa Halvarsson inledde med. Hon
sade att hon instämmer helt med det jag sade i den sista delen av mitt anför-
ande när det gällde byautvecklingsarbetet. Jag sade ju också mycket tydligt
att för att detta skall vara möjligt och för att vi inte skall ta död på det arbete
som pågår ute i landet i de olika byautvecklingsgrupperna är det också viktigt
att vi centralt för en politik som understöder detta.
Jag nämnde några sådana områden där den borgerliga regeringen och den
borgerliga majoriteten i riksdagen fattar beslut som direkt förhindrar det ar-
bete som utförs lokalt. Det gäller beträffande den gemensamma sektorn, vil-
ken, som Isa Halvarsson vet, betyder oerhört mycket för att man över huvud
taget skall kunna bo och leva i den yttersta glesbygden.
De omfattande nedskärningar om 35 miljarder under åren framöver som
den borgerliga majoriteten nu föreslår kommer att slå oerhört hårt mot gles-
bygden, landsbygden och kvinnorna. Detsamma gäller avregleringen, bola-
giseringen och privatiseringen av de statliga infrastrukturverken. Den bor-
gerliga majoriteten avhänder sig kontrollen och styrningen av sådant som
skulle kunna betyda oerhört mycket för att skapa en positiv utveckling även
i glesbygden.
När det gäller stödformerna föreslår vi socialdemokrater en förenkling:
mer pengar till länsstyrelserna och friare former för dessa att besluta hur
pengarna skall användas. Detta är bra för alla, även för kvinnor.
Beträffande mikrostödet måste jag först och främst säga att det, som
Georg Andersson tidigare sagt, inte finns någonting i dagens regelsystem
som förhindrar att man stödjer företag med mycket små belopp. Om så är
fallet handlägger man saker och ting på ett felaktigt sätt ute i länsstyrelserna,
och då skall detta rättas till.
Det stora problemet för kvinnorna när de vill ha stöd i olika former från
samhällets sida är att de möter människor som över huvud taget inte förstår
vad det handlar om. Eller som Isa Halvarsson tidigare var inne på: Man för-
står inte ens vad de säger. Då måste man väl sätta in åtgärder i det samman-
hanget, dvs. satsa på utbildning och framför allt, i enlighet med de förslag
beträffande stödformerna som vi socialdemokrater har, se till att det blir en
större flexibilitet. Man bör skapa möjligheter att stödja alla olika former av
kvinnligt företagande. Det skulle innebära ett långsiktigt stöd för det kvinn-
liga företagandet och för kvinnofrågorna framöver.
Vad gäller de 50 miljonerna vill jag bara konstatera att dessa tydligen är
en eftergift för att man skall få de 800 miljonerna. De hade kunnat användas
på ett mycket bättre sätt, om man hade byggt vidare på NUTEK:s satsning
på kvinnliga företagare.
Anf. 47 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är alldeles riktigt att det inte finns någonting som för-
hindrar småstöd, men mikrostöden är efterfrågan, och man har uttalat sig
mycket uppskattande om dem.
I de senaste av de debatter som vi har haft med Berit Andnor framställer
hon det genomgående så att kvinnorna i stor utsträckning är de drabbade,
framför allt på arbetsmarknaden, inom regionalpolitiken och inom den of-
fentliga sektorn. Jag läste nyligen en studie från AMS som visar det som vi
redan vet, nämligen att fler män än kvinnor är arbetslösa och att det framför
allt är männens jobb som har försvunnit i lågkonjunkturen och kanske inte
kommer tillbaka. Man kan kanske t.o.m. förvänta sig att i framtiden, när
de traditionellt manliga jobben är borta, fler kvinnor än män kommer att
förvärvsarbeta. Om de nya jobben då går till kvinnorna, vad skall då kar-
larna göra? Kanske skall de då ta hand om barnen.
Omstruktureringen har hittills främst avsett den tekniska sektorn, och
AMS utredare har pekat på att kvinnorna i vården inte behöver frukta att
de skall gå arbetslösa i framtiden. Vårdjobben kommer att finnas kvar, om
inte i offentlig regi, så i någon annans regi. Man kan inte säga annat än att
kvinnorna faktiskt kommer att ha det lättare än männen att få jobb i framti-
den. Det är en konsekvens av den utveckling som vi har.
Anf. 48 BERIT ANDNOR (s) replik:
Herr talman! Isa Halvarsson återkommer till mikrostödet och säger att det
är så efterfrågat. Också jag träffar många kvinnor som arbetar med företa-
gande på det lokala planet. Inte minst har det diskuterats i en rad samman-
hang på Kvinnor-kan-mässan. Jag får höra att kvinnorna inte blir riktigt kor-
rekt bemötta. På länsstyrelsehåll förstår man inte de problem som de kvinn-
liga företagarna och alla de som står i begrepp att starta eget har. Det är
det stora bekymret. Det handlar om att ge de rätta förutsättningarna för det
kvinnliga företagandet och att ge möjligheter för de tjänstemän som sysslar
med bidragsgivning på länsstyrelserna att fungera bättre än i dag.
Det finns inga regler som förhindrar att man stödjer kvinnors företagande
med lägre belopp. Det handlar helt och hållet om att vi i stället måste försöka
ändra inriktningen av stödformerna så att de blir mer flexibla och så att be-
sluten förs ut till länsstyrelserna och kanske ända ut till kommunerna. Då
kan vi verkligen använda stödformerna på bästa sätt. Det skulle vara en rik-
tig åtgärd, men det säger ni nej till.
Ja, Isa Halvarsson, jag har i alla debatter under de gångna tre åren sagt
att kvinnorna är särskilt drabbade, och det besannas också mer och mer. Den
borgerliga regeringen för tillsammans med den borgerliga majoriteten i riks-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
50
dagen en politik som ytterst har sin udd riktad mot kvinnorna, oavsett var
de bor. Det gäller främst beträffande bristen på arbete.
Nu säger Isa Halvarsson att kvinnorna inte har drabbats så hårt av arbets-
lösheten. Nej, inte ännu lika hårt som männen, men det kommer nu. Analy-
serar man AMS senaste siffror över arbetslösheten, kan man konstatera att
det har skett ett trendbrott. Kvinnornas arbetslöshet ökar nu och närmar sig
männens arbetslöshetstal på ett helt annat sätt än tidigare.
Man måste dessutom ha hela bilden klar för sig. 139 000 kvinnor har läm-
nat arbetsmarknaden. Man måste när man diskuterar dessa frågor också se
på förvärvsfrekvensen. Det är dessutom viktigt att satsa på folkbildning, kul-
tur, stöd till samlingslokaler och allt sådant som är så viktigt för att få en
tillväxt och en växtkraft i hela landet. Den borgerliga majoriteten går emot
samtliga förslag som vi socialdemokrater har lagt fram och som skulle kunna
betyda så oerhört mycket för att stötta kvinnorna och för att göra det möjligt
för dem att bo kvar i glesbygden.
Att ni går emot detta, Isa Halvarsson, visar tydligt att den politik som ni
för ytterst har sin udd riktad mot kvinnorna, speciellt mot kvinnorna i gles-
bygden.
Anf. 49 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Vi har nu debatterat i snart tre och en halv timme, och ound-
vikligen blir det en del upprepningar av argumenten. Det kan väl även från
mig bli en del upprepningar. Det har varit en del roande inslag, där Laila
Strid-Jansson från Ny demokrati och Hans Andersson har tävlat om vem
som är mest opportunistisk.
Något som jag hittills saknat i debatten är lantbrukets och de andra areella
näringarnas roll i glesbygdsproblematiken. Det kanske inte är så förvånande
att framför allt socialdemokraterna inte har fört den debatten. Jag skulle
närmast vilja likna den socialdemokratiska politiken på det området vid åt-
minstone en smärre katastrof. I kompletteringspropositionen vill man bl.a.
införa skatter på mineralgödsel och växtskyddsmedel, något som skulle
drabba lantbruket med 450 miljoner.
För skogsbruket vill socialdemokraterna införa en skogsbruksavgift om
2 o/oo av det taxerade skogsbruksvärdet, motsvarande ytterligare ungefär
300 miljoner kronor.
Lägg därtill att Socialdemokraterna motsätter sig de för landsbygden så
viktiga skattebesluten om avskaffande av förmögenhetsskatt på arbetande
kapital, återinförande av viss kvittningsrätt samt införande avs.k. periodise-
ringsfonder, så att det blir möjligt att samla från goda till dåliga år utan att
drabbas av negativa skatteeffekter. Dessutom för Socialdemokraterna en
spannmålspolitik som omöjliggör en uthållig spannmålsodling för andra om-
råden än de mest bördiga slättbygderna i södra Sverige. Jordbruksutskottets
ordförande Margareta Winberg driver ett hårt motstånd mot EU och de för-
delar som svenskt jordbruk får därigenom.
Lägger man ihop allt detta är den socialdemokratiska politiken på de
areella näringarnas område ett allvarligt hot mot möjligheterna att hålla
landsbygden levande.
Jordbruksutskottet har i ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet föresla-
git att det nya lantbruksstödet för investeringar i jordbruksföretag skall gälla
i glesbygdsområden i hela landet. Jordbruksutskottet pekar på att vid ett
eventuellt EU-inträde är EG:s stöd till de mindre gynnade områdena, s.k.
less favoured areas, som ligger utanför stödområdena, av särskilt intresse.
Jag sympatiserar med tanken att stödet skall kunna gälla hela landet. Skogs-
bygderna och stora delar av mellanbygderna i södra Sverige har förhållanden
som liknar dem inom nuvarande stödområden. Denna fråga bör, enligt min
mening, aktualiseras då Sveriges ställningstagande i EU-frågan har klarnat.
För närvarande anser jag att landsbygdsstödet enligt regeringens och arbets-
marknadsutskottets förslag skall gälla, dvs. stödet skall endast gå till jord-
bruksföretag som omfattas av det särskilda åtgärdsprogrammet för jordbru-
ket i norra Sverige samt till kombinationsverksamhet i jordbruket i övriga
delar av landet.
Ett av regeringens övergripande mål för regionalpolitiken är att öka den
enskildes möjligheter att fritt kunna välja arbete och bostadsort. Detta är en
målsättning som har tagits upp av tidigare talare. Jag är övertygad om att de
flesta ställer sig bakom den. För mig som moderat är det en självklarhet att
för att vi skall uppnå detta mål fordras en klart marknadsekonomiskt inrik-
tad politik som syftar till att skapa goda förutsättningar för ett rikt och allsi-
digt företagande.
Det förvånar mig att Socialdemokraterna för en så företagsfientlig politik
som man gör. Genom förslag som innebär skattehöjningar på ungefär 80 mil-
jarder de kommande åren hotar man nu den uppgång i sysselsättningen som
är klart dokumenterad. Detta skulle drabba glesbygden.
Herr talman! Som jag flaggade för vill jag också beröra Norrlandsfonden.
Den har, som påpekas i propositionen, en stor betydelse för utvecklingen av
näringslivet i norra Sverige. Efter vad jag har erfarit har fonden fungerat
mycket bra. Det är därför min förhoppning att den kommer att bli en viktig
tillgång för näringslivet i Gävleborgs län, till vilket utskottet nu föreslår att
verksamheten utvidgas. Gävleborgs län är hårt drabbat av arbetslöshet, och
fondens medel kommer säkert att bidra till en ökad sysselsättning och före-
tagsamhet inom länet. Om den förstärkning som fonden får om 300 miljoner
kronor kommer att vara tillräcklig får framtiden utvisa. Utvärdering av fon-
dens utvidgade verksamhet får ge vid handen om ytterligare kapitaltillskott
är nödvändigt.
Herr talman! Jag kommer från landsbygden i södra Hälsingland. Vi har
för närvarande utomordentligt stora arbetslöshetsproblem, en situation som
vi för övrigt delar med många andra regioner i Sverige. Vi har bland de
högsta arbetslöshetstalen i landet. Trots det märker jag en påtaglig optimism
inför framtiden. Människor ser möjligheter och böljar få tillbaka sin tro på
företagsamhet och arbete. Det är inte bara i mina trakter som jag möter
denna optimism, utan också på andra orter i Sverige som jag besöker. Jag
tror att det till stor del beror på en ändrad attityd till företagande och spe-
ciellt den privata näringsverksamheten. Det är inte längre något negativt i
att skapa och driva enskilda företag. Det är inte längre suspekt att visa vinst
i ett företag. Den övervinstdebatt som fack och socialdemokrati drev och
som utmynnade i försöken att ta över privata företag med hjälp av Iöntagar-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
51
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
fonder, hoppas jag nu är förpassad till historiens skräpkammare, som ett full-
ständigt socialistiskt misslyckande,
Vad vi behöver är vinstgivande företag som har möjlighet att expandera
och skapa nya arbetstillfällen. Många av dessa företag kommer vi att finna
i glesbygden och på landsorten. Med hjälp av modern kommunikationstek-
nologi och högteknologi kommer de att finnas ute i bushen, där jag befinner
mig.
Den 16 juli inviger bl.a. statsrådet Görel Thurdin och generaldirektör i
Lantmäteriverket Sture Norberg en digitalisering av Lantmäteriets äldre
kartor genom automatisk scanning i Segersta Telestuga. Segersta är en liten
ort i Hälsingland. Jag tycker att det är en mycket fin illustration av vad män-
niskor kan åstadkomma i glesbygden. Vi kommer att se mycket av detta, inte
bara i Norrland utan i hela Sverige, såväl i mörka Småland som i skogarna i
Värmland - om nu Småland är så mörkt.
Viktiga förutsättningar för ökat företagande i glesbygden är naturligtvis
även regeringens satsningar på infrastruktur, ett område som försakades un-
der 1980-talet.
Genom ett EU-medlemskap kommer även glesbygdens möjligheter att
öka. Vi kommer att befinna oss i gemenskapen tillsammans med stora delar
av Europa, inte utanför. Mörka moln som tornar upp sig finns dock inom
synhåll: en företagsfientlig socialdemokratisk politik och ett nej till ett med-
lemskap i EU. Enligt mitt sätt att se är detta två skräckscenarion, och jag
hoppas att vi kommer att slippa se dem till hösten, så att den vändning i ut-
vecklingen som nu inletts vad gäller arbetstillfällen och tillväxt kommer att
fortsätta.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till res. 30 samt i övrigt till ut-
skottets hemställan.
Anf. 50 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill ta upp några saker. Patrik Norinder skall vara på det
klara med att debatten om övervinster kommer. Den har redan böljat. Vi
har från Vänsterpartiet lagt fram förslag om att devalveringsvinsterna inte
som på 80-talet återigen skall försvinna i väg ut i finansspekulation, bostads-
spekulation och fastighetsspekulation, vare sig det är i Stockholm, Göte-
borg, Bryssel eller London. Vi vill ha en framtidsfond för kompetensutveck-
ling och arbetsmiljöförbättring, för att stärka det svenska näringslivets kon-
kurrenskraft. Det är vi överens om, att vi skall ha en konkurrenskraftig och
väl utvecklad industri.
Patrik Norinder tog upp löntagarfonderna. Om inte regeringen hade haft
tillgång till löntagarfondspengarna vet jag inte om ni hade haft råd att finan-
siera någon positiv framtidsinriktad insats, forskning, utveckling eller vad
det kan vara. I övrigt är det bara underskott och förlorade pengar ni hante-
rar. Löntagarfondspengarna är er räddning, så att ni kan visa upp något posi-
tivt.
Så till avregleringen av jordbruket. Jag visste inte att Moderaterna var så
oerhört glada åt att man åter reglerar jordbruket med subventioner. Jag
trodde faktiskt att ni hade något marknadstänkande kvar. Men det är väl
52
den fullständigt fanatiska EU-anpassningen som får er att kasta de bärande
principerna i moderat politik.
Jag tävlar inte med Laila Strid-Jansson i opportunism. Jag anklagade
henne för opportunism. Hon lyckades yrka på ökat stöd för varje hälsinge-
kommun genom att fånga in dem i stödområdena, och inte någon annan.
Patrik Norinder fullföljer denna stafett genom att säga att Norrlandsfonden
är bra. Så bra! Det tycker vi också, och det tycker Socialdemokraterna
också. Det är en samhällsfond för att stärka näringslivet. Men varför inte en
enda tanke på någon annan landsdel? Vi försöker ha ett nationellt perspek-
tiv - tillväxt och överlevnad i hela Sverige.
Jag kan hålla med om att optimismen ökar i Sverige i kommuner runt om
i vårt land. Vet Patrik Norinder, jag tror att det beror på att vi för vatje dag
skönjer den 18 september allt klarare. Snart är det slut på dessa flummiga
marknadsliberala drömmar. Snart skall välfärden åter bölja byggas i landet.
Visst, Patrik Norinder, optimismen närmar sig. Vi är ense på en punkt i alla
fall.
Anf. 51 PATRIK NORINDER (m) replik:
Herr talman! Det är inte särskilt förvånande att Hans Andersson talar om
övervinster och sjunger löntagarfondernas lov. Från det hållet hade jag inte
förväntat mig något annat.
Däremot bör jag bemöta Hans Anderssons funderingar runt Moderaterna
och marknadstänkandet. Självfallet har vi ett marknadstänkande. Det är
också förvånade att Hans Andersson inte inser att Sverige är beroende av
omvärlden vad gäller EU. Vi kan tycka precis hur illa vi vill om ett bidragsbe-
roende ute i Europa, men kommer vi inte med i det sammanhanget har vi
aldrig några möjligheter att få någon ändring till stånd. Då sitter vi här uppe
och tycker att det finns en förskräcklig massa bidrag. I ett EU-sammanhang
har vi möjlighet att förändra det.
Hans Andersson känner säkert också till att bidrag till jordbruket inte
bara är en europeisk fråga utan en världsmarknadsfråga. Vi ser att man är
beroende av bidrag i Amerika, och vi ser det i övriga länder också. Dessa
frågor löses inte bara inom EU, utan de löses i GATT-sammanhang. Där har
vi redan påböljat en avreglering.
Jag stödjer helt en avreglering av jordbruket, men jag vill inte försämra
Sveriges jordbruks konkurrenskraft gentemot vår närhet. Den närheten är
Europa. Det är där vi skall konkurrera. Det är med de länderna vi skall ha
likvärdiga konkurrensvillkor.
Om vi inte får den chansen har svenskt jordbruk ingen möjlighet att klara
sig. Då blir vi beroende av bidrag inom landet. Vi blir beroende av tullar
som vi inte kan klara.
Anf. 52 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det var inte mycket till svar, Patrik Norinder.
Patrik Norinder är principlös när det gäller marknadsfrågan, EU och jord-
bruket. Det har jag förstått. Konkurrens på jordbruksområdet åstadkoms
med goda produkter, precis som inom industrin. Ekologiskt goda produkter
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
53
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
och livsmedel som inte håller den klass som vi möter i dag inom EU är framti-
den. Där har Sverige mycket goda förutsättningar.
Det är sant att det inte bara gäller Europa utan också USA. Det finns ing-
enstans där den bristande solidariteten är så stark som på jordbrukets om-
råde. Man tränger bort alla fattigare länder som kan producera jordbruksva-
ror. De har inte en chans. De stängs ute. GATT har knappast påbörjat arbe-
tet när det gäller jordbruksområdet.
Jag noterade att vi är överens när det gäller Norrlandsfonden. Det är en
bra insats. Det förstärker näringslivet i Norrland. Det är en samhällsinsats.
Det är precis vad som behövs. Man måste bygga upp landet. Man måste
bygga upp infrastrukturen. Jag ifrågasätter bara att det enbart tycks passa
på Patrik Norinders hemmaplan.
Jag är samtidigt mycket rädd för bidragsberoendet. Jag har inte sett en
antydan till att man från moderat sida går emot passivt bidragstagande inom
regionalpolitiken och försöker understödja de förslag jag har kommit med,
som handlar om mer utvecklingsinriktade insatser.
Nej, ni är också kvar i bidragsträsket så länge det gynnar de kortsiktiga,
nära intressena. Jag efterlyser en långsiktig näringspolitik och ett långsiktigt
utvecklingsprogram. Då skulle det gå bra för Gävleborg, hela Norrland och
dessutom hela Sverige.
Anf. 53 PATRIK NORINDER (m) replik:
Herr talman! Jag är inte principlös, Hans Andersson. Men anser Hans An-
dersson att man bara skall gå efter principer och konkurrera ut svenskt jord-
bruk? Skulle vi av princip ställa oss utanför ett EU-sammanhang, när vi vet
att det gagnar Sverige så mycket i alla andra sammanhang, bara för att man
har bidrag där? Vår nya konkurrensutsatta marknad består av hela Europa,
och de länderna skall vi kunna konkurrera med. Vi får en helt ny marknad.
Inom EU skall vi sedan verka för att bidragen minskar.
Jag vill inte ha bidrag. Jag är själv egen företagare, och jag tycker illa om
bidrag. Men så här ser verkligheten ut, Hans Andersson, och den får vi för-
söka anpassa oss till. Det är inom EU vi skall försöka verka.
Vi skall självfallet värna om den kvalitet som svenska jordbruksprodukter
har. Vi skall använda kvaliteten som ett av våra viktigaste konkurrensmedel
inom EU. Svenskt jordbruk står starkt, och det är viktigt också för lands-
och glesbygden. Det tror jag nog att Hans Andersson känner till.
Anf. 54 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte heller att Patrik Norinder är principlös, men
han håller sig med motstridiga principer samtidigt. Det är marknadsliberalis-
mens lovsång fullt ut, utom när det gäller jordbrukspolitiken. Där är det
kraftigt statssubventionerad jordbruksverksamhet som gäller. Det är något
halsbrytande, kan man tycka.
Vi fick lyssna till ett anförande som var skrivet med Skattebetalarnas för-
enings vokabulär och som väl var hämtat från underlaget för den hetskam-
panj man bedriver mot socialdemokratin vad gäller skattepolitiken. Det gör
man i något slags förhoppning om att skrämma människor till att fortsätta
54
rösta för en borgerlig politik. Den kampanjen är inte sann. Därför är den
desto mer beklämmande att avlyssna.
Det sades ingenting om arbetslöshetens gissel, som har brett ut sig i landet
och som har urholkat det mesta av våra möjligheter att bedriva en aktiv re-
gionalpolitik under dessa år. Regeringen bedömer att arbetslösheten kom-
mer att ligga kvar på orimligt höga nivåer, 13-14 %, även om man försöker
förgylla bilden med tal om ljus i tunneln. Det har vi avnjutit från arbetsmark-
nadsministerns och andras sida i dag.
Regionalpolitiken kräver en ideologisk syn på fördelningsfrågoma och en
bekännelse till jämlikhetstanken. Därför är den något främmande för mode-
raterna. Därför blir det också en kluven framställning när man från rege-
ringspartierna försöker framställa sina insatser på regionalpolitikens område
som kraftfulla och energiska, samtidigt som man skall hylla de privata mark-
nadskrafternas fria spel. De tar inte någon regionalpolitisk hänsyn. Det är
där brytpunkten i den regionalpolitiska debatten finns. Detta förbigår Patrik
Norinder.
Jag skulle vilja fråga också Patrik Norinder hur han ser på den NUTEK-
rapport som jag har frågat andra om. Vilka slutsatser drar man från Modera-
ternas håll av NUTEK-rapporten med hänsyn till de regionalpolitiska effek-
ter som redovisas där?
Anf. 55 PATRIK NORINDER (m) replik:
Herr talman! Jag uttrycker mig tydligen inte tillräckligt tydligt vad gäller
min syn på bidrag till jordbruket. Jag har sagt att jag vill att man skall av-
skaffa dem, men det är svårt att göra någonting åt det med tanke på den
jordbrukspolitik som drivs i världen och på att världsmarknadspriserna styrs
av subventioner. Så är det inte bara i vårt land utan över hela världen. Jag vill
att dessa subventioner skall avskaffas. Det skall göras i rätt sammanhang - i
GATT-sammanhang. Jag vill även att vi i framtiden skall medverka till att
dra ned på subventionerna i Europa.
Jag hoppas att jag har uttryckt mig tillräckligt klart, så att Georg Anders-
son förstår mig.
Den bästa regionalpolitik jag kan tänka mig är att skapa förutsättningar
för livskraftiga företag. Det går inte att subventionera fram företag. Det går
inte att motverka företagsamhet genom ökade skatter och genom att tro att
man kan ta bort vinsterna från företagen. Hans Andersson förde nyss debatt
om det. Det måste få genereras vinster i företagen för att man skall kunna
skapa förutsättningar för ökade investeringar och livskraftiga företag.
Det är den politik vi måste föra. Vi måste skapa förutsättningar för att
företagen skall kunna expandera, så att vi slipper den ”midja” som finns i
företagsamheten i Sverige. Det finns stora företag, det finns många små,
men det finns inga medelstora företag. De små företagen kan inte expan-
dera. Många av dem börjar ute på landsbygden i glesbygd.
Sedan får jag som Harald Bergström säga att jag tyvärr inte har läst NU-
TEK-rapporten. Jag hoppas att jag får tid till det under den sommar som
kommer. Det kan kanske vara trevlig sommarlektyr att läsa den, och jag
skall också försöka att göra det. Jag beklagar att jag inte kan föra den debat-
ten, Georg Andersson.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
55
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Anf. 56 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Det är litet beklämmande att den ene efter den andre upp-
träder här och säger: Jag har inte läst på inför det beslut som vi skall fatta.
Detta är en viktig rapport från regeringens eget verk som vi haft uppe till
presentation, om inte till genomgång, i arbetsmarknadsutskottet. Den finns
omnämnd och refererad i betänkandet.
När man frågar efter vilka slutsatser som ni drar, urskuldar ni er med att
ni inte har läst rapporten. Det är ett sätt att tillfälligt fly undan. Det är be-
klämmande och trist att vi skall behöva fatta viktiga regionalpolitiska beslut
på dessa grundvalar och utifrån dessa förutsättningar.
Patrik Norinder säger att han är för att avskaffa jorbrukssubventionema,
men först en rejäl höjning. Hur länge det skall fortsätta? Det är som att ta
hissen upp när man skall ner.
Jag är angelägen om att slå vakt om Norrlandsstödet till jordbruket. Det
behövs av hänsyn till klimatiska och geografiska skäl. Jag är därför litet
oroad över vad förhandlingarna med EU ger vid handen i detta fall.
Vi har i utskottet fått redovisat att en del av mål 6-pengarna ur struktur-
fonderna skall användas för jordbruksstödet. Jag beklagar att vi inte har
kunnat få besked om hur mycket pengar det är fråga om och hur det påver-
kar regionalpolitiken i övrigt. Det är en annan brist som vidlåder de nu fram-
lagda förslagen i det regionalpolitiska betänkandet.
Visst är det viktigt med investeringar i livskraftiga företag. Det är därför
det är så viktigt att få fram riskkapital. Ni har ju lagt fram förslag på det
området. Men det har visat sig att de inte ger de förutsättningar som de små
företagen behöver.
Norrlandsfonden är ett försök att åtgärda detta och ett viktigt instrument.
Men ni har gjort allt för att begränsa kapitalinsatsen i Norrlandsfonden. Det
är inte riktigt trovärdigt när ni här talar om vikten av investeringar i livskraf-
tiga företag.
Anf. 57 PATRIK NORINDER (m) replik:
Herr talman! Georg Andersson framhärdar i att föra denna jordbrukspoli-
tiska debatt vidare. Först en rejäl höjning, säger Georg Andersson. Konse-
kvensen av ett EU-medlemskap blir att Sverige får tillfört medel från EU.
Såvitt jag förstår kan det inte vara någon nackdel att Sverige får ta del av
EU:s medel.
Nationalekonomiskt bör detta vara en klart positiv faktor i EU-medlem-
skapet. Om vi inte hade haft något jordbruk, skulle vi fått betala precis
samma medlemskapsavgift, men inte fått tillbaka någonting. Tack vare att
vi har ett jordbruk får vi tillbaka en del. Det är alltså rena pluspengar, om
man ser det på det viset.
Både Harald Bergström och jag får oss en liten snyting av Georg Anders-
son för att vi inte har läst på. Jag kanske skall påminna om att det är arbets-
marknadsutskottets betänkande Bygder och regioner i utveckling samt rege-
ringens proposition och inte NUTEKzs skrift som vi debatterar i dag. Den
finns omnämnd i betänkandet. Men tyvärr räcker inte tiden till, och det be-
klagar jag. Jag skall försöka bättra mig. Men jag skall inte behöva bli tillsagd
56
om vilken litteratur jag skall läsa bara för att Georg Andersson har fastnat
för rapporten.
Om Georg Andersson anser att riskkapital och kapital till företagandet är
så viktigt, är det ännu mer förvånande att Socialdemokraterna nu vill dub-
belbeskatta företagarnas vinster för att de på nytt skall komma tillbaka som
riskkapital till företagen. Men Georg Andersson kanske inte ställer sig
bakom det socialdemokratiska förslaget om att återinföra dubbelbeskattning
av vinster.
Anf. 58 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Med risk för att få en given replik från Hans Andersson vill
jag ändå bölja med att uttrycka min stora tillfredsställelse över att mina och
andra motionärers strävanden att inbegripa Gävleborgs län i området för
Norrlandsfondens verksamhet rönt framgång. Norrlandsfonden utgör ett
strategiskt instrument för ny- och småföretagande i Norrland. Den kommer
att få stor betydelse även i Gävleborg, den enda del av Norrland som hittills
stått utanför.
Men kanske viktigare är det faktum att arbetsmarknadsutskottets eniga
förslag att utsträcka Norrlandsfonden till att omfatta också Gävleborgs län
i någon mån innebär ett genombrott. Det är en reva i den skugga som nästan
hopplöst tyckts lägga sig över Gävleborg, så att omvärlden inte uppfattat att
Gävleborg i allt väsentligt också är en del av Norrland.
När man passerar Dalälven passerar man i flera avseenden gränsen till nya
klimatzoner - inte bara naturgeografiska eller meteorologiska. Det kan vara
svårt att se på Sveriges karta. Och det kan vara svårt att se genom molnen,
när man flyger till Sundsvall, Östersund, Umeå eller Luleå, som många sör-
länningar och mälardalingar gör ibland.
Gävle tycksju ligga så nära Stockholms- och Uppsalaregionen, med deras
för svenska förhållanden starka dynamiska krafter. Men avstånd mäts inte
bara i kilometer eller timmar. Det tycks dock i alldeles för hög grad olika
centrala myndigheter göra, som i sina rationaliseringssträvanden centralise-
rar det mesta till Uppsala.
Herr talman! Gävleborgs län är ett av de fyra skogslän som tappat befolk-
ning i flera år. Hade vi inte haft en betydande invandring av flyktingar som
tagits emot i Gävleborgs kommuner, hade utvecklingen under senare år varit
än mer dramatisk.
Gävleborg drabbas hårt av arbetslöshet och har under hela den nuvarande
ekonomiska krisen legat högst efter Norrbotten. Det är ett uttryck för länets
Norrlandskaraktär, med ett dominerande inslag av export från basnäringar
såsom skog och järn.
Gävleborg har en utbildningsstruktur som placerar länet bland dem som
har den allra lägsta andelen postgymnasial utbildning. Allt detta är omstän-
digheter som tillsammans med en inte särskilt utbredd tradition att starta
nytt och att starta eget hämmar utvecklingen av nya arbetsplatser.
Beslutet att nu äntligen utvidga Norrlandsfondens verksamhetsområde till
att omfatta hela Norrland, dvs. inbegripa också Gävleborgs län, hoppas jag
är ett uttryck för att skuggan över Gävleborg lättar. Det är välkommet!
Herr talman! Regionalpolitiken är inte motorn i den regionala utveck-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
57
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
58
lingen. De senaste årens ekonomiska kris visar tvärtom att den generella ut-
vecklingen i vårt land och dess förutsättningar är helt avgörande för utveck-
lingen - inte minst i de delar av vårt land som regionalpolitikens olika stöd-
former är riktade till. I en lågkonjunktur, eller när svensk ekonomi står svag,
drabbas människorna i skogslänen och i glesbygden allra hårdast.
Omvärldens tilltro till svensk ekonomi och dess livskraft samt förutsätt-
ningarna för livskraftiga och nya jobb är helt utslagsgivande för att hela Sve-
rige skall kunna leva. En politik som sanerar Sveriges finanser och skapar
förutsättningar för nya jobb är det viktigaste för att bygder och regioner skall
utvecklas. Det kan aldrig kompenseras med en eller annan ytterligare stöd-
form eller någon kvarts, halv eller rentav hel miljard ytterligare till regional-
politiken - även om de i sig kan vara ytterst välkomna.
När Sverige tappade i konkurrenskraft och inte längre kunde sälja sina
produkter på inte minst de västeuropeiska marknaderna, då slog det tidigt
och kraftigt i de delar av Sverige där man har en näringslivsstruktur som den
i Gävleborg. Därmed upprepas något som vi kunnat se flera gånger under
de senaste 15-20 åren. När det går utför för Sveriges ekonomi och export,
då slår det tidigare och hårdare i Gävleborg. Men när det går bra, då går det
också bättre för Gävleborg.
Exporten från Gävleborg går liksom mycken annan svensk export till stor
del till EU-området eller till länder som inom kort kan beräknas tillhöra EU.
Man kan alltid diskutera tillförlitligheten i olika prognoser om hur stor sys-
selsättningseffekt ett svenskt EU-medlemskap skulle ha för Sverige respek-
tive för Gävleborg. Ett står alldeles klart: Det blir inte fler nya jobb i Gävle-
borg om Sverige står utanför EU än om vi är med.
Herr talman! Våra basindustrier spelar en viktig roll i Gävleborg. Det
kommer de att göra även framöver. Men produktivitetsutvecklingen i basin-
dustrin talar inte för att de många nya jobb som vi behöver, inte minst i Gäv-
leborg, skulle skapas där. De många nya jobben måste tvärtom också i Gäv-
leborg skapas i små och i nya företag.
Det finns bygder i Sverige med starka traditioner av små- och nyföreta-
gande. De står starka också när det svänger i Sveriges ekonomi. Under mina
besök hos olika småföretagare och innovatörer runt om i Gävleborg de se-
naste åren, har jag överraskats av att det finns så mycket kreativitet och ska-
parkraft också där. Det är inte minst förvånande, eftersom så mycket i övrigt
verkat dystert. Men trots detta är traditionen på detta område svag i Gävle-
borg - på många håll nästintill obefintlig.
En politik som skapar förutsättningar för att människor skall våga och
vilja skapa - skapa företag och skapa jobb - är därför enda vägen upp ur den
svacka som svensk ekonomi halkade ned i under 70- och 80-talen. Nu talar
även socialister av olika schatteringar om värdet av nya jobb och nya företag.
Men fortfarande omgärdas detta av oändliga aversioner mot enskilda männi-
skor som lyckas och kanske rent av tjänar pengar på sitt slit.
Man bortser då helt från att så inte alls är fallet för alla små- och nyföreta-
gare. Nu heter det att man skall gynna företag men inte kapitalägare. Det
skorrar illa i öronen på den egna företagaren som står på huvudet i maski-
nerna hela dagarna och i bokföringen på kvällar och helger. Att tjäna miljo-
ner på tips, bingo och lotto där slumpen avgör är rättvist. Att tjäna pengar
på att skapa och satsa sin kraft och sin tid i nya företag och produkter är
fortfarande orättvist. I bygder med ringa företagartradition är den inställ-
ningen inget som direkt uppmuntrar till det vanskliga steget att starta eget
och nytt, särskilt inte för kvinnor.
Herr talman! Ändå har naturligtvis regionalpolitiken en stor och viktig roll
att spela. Den skall inte kompensera, men väl utjämna förutsättningarna -
eller spelreglerna, som arbetsmarknadsministern sade tidigare - mellan
olika regioner. Och den skall stötta förutsättningarna för en levande gles-
bygd, som ju utgör en stor del av våra skogslän.
Men i grunden handlar det om att den generella politiken kompletterad
med regionalpolitiken skall skapa förutsättningar för utveckling. Utveck-
lingen kommer dock bara som ett resultat av en mobilisering av de lokala
resurserna, där de enskilda människorna är den främsta resursen. Föränd-
ringen av regionalpolitikens stödformer har denna inriktning.
Den bristande företagartradition som jag tidigare beskrivit och som är för-
hållandevis utbredd i skogslänen i norr återspeglar också ett annorlunda kli-
mat. Här behövs något av en kulturrevolution. Det måste vara något positivt
att skapa och att satsa. Det måste vara något som en bygd kan vara stolt över.
Det måste vara något positivt med att utbilda och vidareutbilda sig. Det får
inte ses som ett hot om att ungdomen skall ge sig i väg.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis få återgå till en fråga som jag väckt och
som exklusivt rör min egen valkrets.
Det ligger, som jag framhöll i min länsmotion i januari, inget egenvärde i
att tillhöra stödområdet. Stödområdet förlorar dessutom i värde om alltför
många kommuner inbegrips. Den långvariga lågkonjunktur vi haft sedan
slutet av 80-talet har förvisso försatt många kommuner runt om i landet i
stora svårigheter med krav på särskilda åtgärder. Många av dessa kommuner
har tillfälligt inplacerats i stödområdet, en inplacering som förlängdes för ett
år sedan.
Vid en utveckling med mer ekonomisk tillväxt kan dessa problem för fler-
talet kommuner visa sig vara av mer övergående karaktär. I några fall tror
jag emellertid att den ekonomiska krisen lett till en omfattande strukturell
utslagning av delar av näringslivet med betydligt mer långsiktiga konsekven-
ser. I mitt län, Gävleborg, gäller det framför allt Ovanåkers kommun.
Utskottet har enhälligt avvisat mitt yrkande om att permanent inplacera
Ovanåker i stödområdet och följer där propositionen. Någon ingående ana-
lys föreligger inte. Det är säkert ett uttryck för något slags dominoteori,
nämligen att om man släpper in en så kommer nästa och nästa. Men den
rädslan borde inte få utesluta en ingående prövning av det enskilda fallet.
Jag har inga illusioner om att kunna ändra utskottets enhälliga uppfatt-
ning, som överensstämmer med propositionen. Jag är övertygad om att rege-
ringen i stället väljer vägen att fortsätta den tillfälliga inplaceringen av Ovan-
åkers kommun. I sak kanske det inte är så stor skillnad, men det är en fråga
om långsiktighet, som kanske också kunde ha viss betydelse för utvecklingen
i Voxnandalens bygder.
Anf. 59 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja säga till Lennart Rohdin att det går bra att stå
i kammaren och prata om problemen i Gävleborgs län och i Ovanåker. Men
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
59
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Lennart Rohdins parti är faktiskt representerat i arbetsmarknadsutskottet.
Lennart Rohdin är själv suppleant i arbetsmarknadsutskottet. Han har en
egen motion, och han har haft ett utomordentligt tillfälle att byta plats med
en ordinarie ledamot för att kunna yrka bifall till sin egen motion - om den
nu är så viktig att man behöver tala om den här i kammaren. Det finns även
andra motioner om Gävleborgs län, t.ex. från Karin Starrin och Ulrica Mes-
sing. Dessa motioner behandlar i princip samma problem som dem som Len-
nart Rohdin talar om här.
Varför skriver man motioner om man inte har den goda smaken att yrka
bifall till sin egen motion när man har möjlighet? Det kallar jag för hyckleri.
Är det möjligen så att Lennart Rohdin under den korta tid han har varit riks-
dagsledamot redan har anpassat sig till kutymen att man inte yrkar bifall till
egna motioner som gäller hembygden? Sådana motioner skrivs enbart för att
man skall få publicitet i medierna så att det framgår att man har varit duktig
och tagit upp sin hembygd. Det vänder jag mig kraftfullt emot. Man måste
vara konsekvent.
Anf. 60 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Det är fullt möjligt att det finns de som har större förmåga än
jag att sitta på flera stolar och i flera utskott samtidigt. Jag råkar vara supple-
ant även i socialutskottet. Under den period som regionalpolitiken behand-
lades i arbetsmarknadsutskottet hade jag för Folkpartiets del ansvaret för
frågan om vårdnadsbidraget. Det är en inte heller helt oväsentlig fråga, även
om jag inte har uppfattat att Laila Strid-Jansson ser på den på det sättet.
När det gäller regionalpolitiken har jag motionerat i två frågor. Det gäller
att Gävleborg skall tillhöra Norrlandsfonden och att Ovanåker skall inplace-
ras i det permanenta stödområdet. När jag motionerade i dessa två frågor
var det inte på något sätt givet - utifrån propositionen och annat - att någon
av dem skulle komma att bifallas. Beträffande Gävleborgs införlivande i
Norrlandsfonden är det uppenbart att utskottet har tagit intryck av motio-
nerna. Förhoppningsvis gäller det även min motion men åtminstone ett antal
andra motioner. Jag har anledning att vara glad över att man kan påverka
ett utskott, även om en proposition inte innehåller det förslag man verkar
för.
När det gäller Ovanåkers kommuns inplacering i det permanenta stödom-
rådet, har jag konstaterat att ett enigt arbetsmarknadsutskott, inklusive Ny
demokrati, går på samma linje som regeringen. Det anses att det inte är ak-
tuellt att införa Ovanåkers kommun i det permanenta stödområdet. Jag stäl-
ler litet större förhoppningar till arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund
och till regeringen än till Ny demokrati om att man kommer att se till att
Ovanåkers kommun även fortsättningsvis kommer att vara åtminstone till-
fälligt inplacerad.
Anf. 61 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Som jag förstod kunde Lennart Rohdin inte svara på min
fråga om han har anpassat sig till kutymen att man skriver motioner för hem-
bygden enbart när man inte har kurage att fullfölja dem. Jag tror inte på att
60
det fanns praktiska skäl i det här fallet. Det hade funnits många praktiska
skäl att utföra det här.
Jag tycker inte att det är passande att Lennart Rohdin slår sig för bröstet
när det gäller Norrlandsfonden. Som han nyss sade har han över huvud taget
inte varit i utskottet. Han har inte på något sätt agerat för sin motion. Det
har vi andra gjort. Min blygsamhet får mig att inte säga någonting ytterligare
om detta. Det är i alla fall inte Lennart Rohdins förtjänst att Gävleborgs län
nu är inlemmat i verksamhetsområdet för Norrlandsfonden.
Jag vänder mig mot hyckleriet. Skriv motioner och fullfölj dem! Tror man
på idéer om Gävleborgs län då skall man inte bara tala här i kammaren, utan
då kan man framföra budskapet i utskottet och få in det i betänkandet och
fullfölja det där. Allting annat är hyckleri.
Jag har i alla fall haft den goda smaken att jag yrkat bifall till Karin Starrins
motion om Hälsingland, som jag tycker är bra, men jag har inte stått och
skroderat i kammaren om den.
Anf. 62 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att Laila Strid-Jansson är litet besviken
över att behöva stå här och försvara det faktum att hon för en gångs skull
inte yrkat på bifall till en motion om något som gäller hennes egen valkrets
Hälsingland - där hon är bosatt - nämligen en permanent inplacering av
Ovanåkers kommun i stödområdet. Det är naturligtvis litet pinsamt att missa
det tillfället.
Jag återkommer till att det är möjligt att jag har anpassat mig till riksda-
gens arbetsformer, men när jag skriver motioner eller ställer enkla frågor
och väcker interpellationer så har jag ett syfte, och det är att påverka utveck-
lingen åt det håll jag eftersträvar. Jag konstaterar att på ett område där vi
har varit många - gällande Gävleborgs län i Norrlandsfonden - så har vi varit
framgångsrika.
Jag är inte alldeles övertygad om att det är Laila Strid-Jansson som har
påverkat regeringspartiernas företrädare och Folkpartiets företrädare i ar-
betsmarknadsutskottet att gå med på detta som inte fanns i propositionen.
Jag kan tänka mig att åtminstone mina egna partikolleger i någon mån kan
ha tagit intryck av exempelvis de åsikter som jag har framfört. Det ser jag
som ett sätt att påverka. Men det ger ju inte samma utmärkta möjligheter
för de verkliga opportunisterna att synas i hemortens tidningar.
Anf. 63 KJELL ERICSSON (c):
Fru talman! Vi har nu under några timmar debatterat betänkandet Bygder
och regioner i utveckling. Detta är ett oerhört viktigt betänkande som också
anger en politik som skall öka den enskildes möjligheter att fritt kunna välja
arbete och bostadsort.
Det har i debatten talats om både den stora och den lilla regionalpolitiken.
I den stora fördelar man via statsbudgeten stora resurser till olika sektorer,
till kommunikationer, utbildning, forskning, kultur osv. Det gäller att få ut
dessa resurser till hela vårt land, så att vi också kan få bra kommunikationer,
bra utbildning osv.
De resurser som vi behandlar i detta betänkande är de små resurserna,
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
61
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
men de är ändå oerhört viktiga för att utjämna och komplettera andra insat-
ser. I det kärva ekonomiska läge vi har i dag så sker här en kraftig satsning
på regionalpolitiken.
Propositionen tar upp en rad viktiga områden. Jag skall beröra några.
Först vill jag ta upp de stödformer vi har i dag och tala litet om vad som
föreslås i propositionen. Jag vill i likhet med Isa Halvarsson också säga något
om den kritik som massmedierna har riktat mot de regionalpolitiska stöden.
Det verkar som om det huvudsakliga syftet har varit att hitta misslyckade
satsningar.
Jag instämmer helt i vad Isa Halvarsson sade därvidlag. Med tanke på hur
stor konkursfrekvensen var under och efter 80-talets spekulationsekonomi,
så är antalet misslyckade projekt som erhållit regionalpolitiskt stöd ganska
litet. De absolut flesta projekten är lyckade och har motsvarat de förvänt-
ningar som ställts när stödet utgått.
Det finns således många lyckade projekt att redovisa, men så har inte
skett. Jag kan berätta att ungefär 4 000 företag, som NUTEK betalat stöd
till, i dag lever och utvecklas. Det är alltså ganska många företag som har
startat den vägen och utvecklats.
För att återgå till de aktuella stödformerna så bibehålls de nuvarande for-
merna i allt väsentligt, både när det gäller omfattning och procentsatser.
Utvecklingsbidraget till de mjuka investeringarna utgår med samma pro-
centsatser som lokaliseringsbidraget i stödområdena. Sysselsättningsbidra-
get höjs till 250 000 kr i stödområde 1 och till 150 000 i stödområde 2. När
det gäller kommersiell service sker en höjning till högst 85 % av den kostnad
för investering som påtvingats handlaren till följd av en lagändring. Service-
bidraget höjs till 150 000 kr.
Till detta föreslås ett landsbygdsstöd på högst 450 000 kr. Här gäller inga
begränsningar beträffande stödberättigad verksamhet för de företag som be-
drivs på marknadsmässiga grunder.
Ett mikrostöd om högst 20 000 kr införs. Likaså har regeringen föreslagit
ett tillfälligt småföretagsstöd med högst 15 % för budgetåret 1994/95.
Det är alltså ett brett register av stimulanser som föreslås i detta paket.
Jag anser att dessa stimulanser är nödvändiga.
Utvecklingen av de små och medelstora företagen är avgörande för att vi
skall kunna få arbetstillfällen i hela vårt land, inte minst på landsbygden. I
betänkandet tar man också upp riskkapitalförsörjningen som är en viktig del
av småföretagsutvecklingen. Det har varit och är en viktig fråga, inte minst
efter den turbulens som varit på finansmarknaden och med våra banker.
Därför har både regering och riksdag under de senaste året satsat stora resur-
ser på att medverka till en bättre riskkapitalförsörjning.
När man hör Georg Andersson tror man att han inte har uppfattat allt som
har skett. Vi har tillskapat olika instrument: Industri- och nyföretagarfonden
2,4 miljarder, riskkapitalbolagen 6,5 miljarder, förstärkta resurser till ut-
vecklingsbolagen och utvecklingfonderna 2,5 miljarder. Man har återfört de
medel som den gamla regeringen drog in ifrån utvecklingsfonderna. Tek-
nikbrostiftelserna har fått 1 miljard, och det föreslås nu 500 miljoner till upp-
finnare och innovatörer. Totalt har de statliga insatserna tredubblats under
62
de senaste åren när det gäller riskkapitalförsöij ningen - från ungefär 4 mil-
jarder till 12 miljarder. Det är en ganska ansenlig summa.
Det visar sig att detta ger ganska god effekt. När man talar med de olika
aktörerna får man veta att det hela kommit ganska bra i gång, även om det
var en tveksam början på en del håll - det kan jag instämma i. Men nu är
det en bra aktivitet.
Sedan har det också sänkts en rad skatter för småföretagare, i storleksord-
ningen 14 miljarder. Det bidrar också i alla högsta grad till att förbättra risk-
kapitalförsöijningen, inte minst att kvittningsrätten återinförts. Man har
sänkt tillväxthämmande skatter och avgifter för småföretagen, och det har
höjt konkurrenskraften högst påtagligt.
Detta kompletteras med de regionalpolitiska insatserna, där de olika stö-
den och låneformema är viktiga instrument. Här bör betonas höjningen av
anslaget till Norrlandsfonden, som det verkar vara stor enighet runt. Det är
bra. Norrlandsfonden är av stor betydelse för näringslivets utveckling i de
nordligaste regionerna. Utskottet har ökat anslaget från 220 till 300 miljoner
i kapitaltillskott. Jag tycker det är en riktig justering, inte minst med tanke
på att Norrlandsfondens område nu också kommer att innefatta Gävleborgs
län.
Åtgärder för kvinnors företagande har behandlats ganska mycket under
de senaste åren. Det är riktigt. Det finns många kvinnor som vill starta och
utveckla företag. Tyvärr har olika lån och stöd inte varit anpassade till denna
typ av verksamhet. Nu har det vidtagits en rad åtgärder för att stimulera det
kvinnliga företagandet. NUTEK har 20 miljoner för att gå ut med rådgivning
åt kvinnliga företagare. De nya utvecklingsbolagen och utvecklingsfonderna
skall ägna särskild uppmärksamhet åt att hjälpa kvinnliga företagare. De ger
också nyföretagarlån upp till 100 000 kr. Vi har det föreslagna mikrostödet
på 20 000 kr och landsbygdsstödet, vilket också gör det enklare för kvinnor
att få företagsstöd. Stödet till kooperativa företag har förstärkts. Norrlands-
fonden skall också öka insatserna för kvinnors företagande.
Finansutskottet kommer också att föreslå att 50 miljoner kanaliseras till
industri- och nyföretagarfonden som skall hjälpa till med kvinnligt företa-
gande.
Det är alltså många olika insatser som gjorts och som kommer att hjälpa
till att ge förutsättningar för kvinnors företagande.
NUTEK har dessutom uppdraget att utvärdera olika insatser och rappor-
tera om detta och eventuellt ge förslag till ytterligare åtgärder som kan er-
fordras. Detta är redan på gång.
Utbildning och forskning intar en prioriterad roll i vårt samhälle. Det är
helt nödvändigt. Även ur regionalpolitiskt perspektiv är det angeläget att
sprida kunskap och kompetens till våra små och medelstora högskolor. Det
föreslås i betänkandet.
Det finns även förslag på utbildning till entreprenörer på gymnasieskolor
i glesbygden. Vi utbildar i dag många att bli löntagare när vi egentligen behö-
ver många nya entreprenörer. Därför är det en bra satsning att få i gång ent-
reprenörsutbildning. Jag hoppas också att det kan bli en fortsättning på hög-
skolenivå. Utbildningen behövs på alla nivåer.
Landsbygdsfrågorna har en viktig roll i regionalpolitiken. Det slog också
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
63
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Patrik Norinder fast. Jord- och skogsbruket är landsbygdens ekonomiska
och miljömässiga bas. Ett konkurrenskraftigt lantbruk är därför en helt
grundläggande faktor för landsbygden som en livsmiljö. Ingen annan näring
genererar så mycket bieffekter på sysselsättningen som jord- och skogsbru-
ket. Jordbruksfrågorna behandlas inte i betänkandet. Men det är viktigt att
betona vikten av dem för landsbygden.
Även om jord- och skogsbruket genererar en rad jobb, räcker det inte som
grund för att människor skall få ett bra service- och kulturutbud och kunna
utöva ett omväxlande socialt liv. Det behövs ett ökat befolkningsunderlag
för landsbygden. Det förutsätter både arbetspendling och växande småföre-
tag. Här ger den nya tekniken, inte minst telekommunikation, möjligheter
att driva olika småföretag i olika delar av vårt land.
Jag vill också ta upp frågan om omställning av energisystemen. Bioenergin
ger oss en möjlighet att starta många nya småföretag i vårt land. Därför bör
olika biobränslen tas fram. Det behövs för omställningen i vårt energisys-
tem. Även skogsförädlingen är en sådan fråga som vi kan jobba vidare med.
Det kommer att ske inom både forskning och utbildning.
Fru talman! Jag vill även beröra lanthandlarnas situation i sammanhanget.
Många lanthandlare har lagt ned sina butiker under senare år. En rad butiker
ligger i farozonen. Därför är det angeläget att det vidtas olika åtgärder på
landsbygden som gör att människor bor kvar och nya flyttar dit. Inte minst
gäller det att stimulera olika byutvecklingsgrupper där det lokala engage-
manget kan göra stora insatser för en levande landsbygd.
Det är också riktigt att det sker en fortsatt satsning på samverkan mellan
lanthandlare, post, banker, apotek, turistinformationsverksamhet osv. Ge-
nom att samordna verksamheterna kan lanthandlarna få en bättre bas för sin
verksamhet, samtidigt som landsbygdsboma får sina servicebehov tillgodo-
sedda.
Det utpekade servicebidraget är också välkommet. Det kan medverka till
att butiker kan leva kvar. Men här är det angeläget att betona att ett kraftigt
utvecklingsarbete utförs på lokal, kommunal, regional och central nivå. Ak-
törer på olika nivåer samverkar för att verkligen arbetar åt samma håll för
att på så sätt få en levande landsbygd.
Det finns många andra områden jag skulle vilka kommentera. Men tiden
räcker inte till. Jag vill ändå sammantaget påstå att det görs en ordentlig re-
gionalpolitisk satsning. Den är större än tidigare. Det är fråga om en ökning
från nuvarande 2,6 miljarder till nästan 4 miljarder. Det är en kraftig ökning
i nuvarande ekonomiska situation.
Jag blir litet förvånad när jag hör Socialdemokraternas inställning till vissa
saker. Vad som förbryllar mig mest är att Socialdemokraterna motsätter sig
de 800 miljonerna för att skapa riktiga jobb nästa budgetår. Jag har varit i
kontakt med en rad länsstyrelser. De har hälsat dessa medel med tillfreds-
ställelse. De har tagit fram projekt för att skapa nya jobb som kan sättas i
gång snabbt. Det är för mig helt obegripligt att i detta läge säga nej. Det
måste vara angeläget för alla att på alla sätt medverka til) att nya jobb skapas
i hela landet. Det 15-procentiga småföretagsstödet kan hjälpa till i områden
som Bergslagen och fyrstadsområdet. Det är områden som ha drabbats hårt
64
av arbetslösheten. Då får de större resurser till förfogande. Jag hoppas att
Socialdemokraterna ändrar sig och säger ja till denna satsning.
Jag yrkar bifall till reservation 30. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i betänkandet.
Anf. 64 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Det är sällan man numera träffar en sådan nöjd centerpartist
som Kjell Ericsson. De flesta centerpartister ser ganska bekymrade ut för
närvarande, inte minst på grund av den regionalpolitiska utvecklingen. De
är så oerhört nöjda med den satsning de säger sker på regionalpolitiken. De
räknar då in att 800 miljoner flyttas från länsarbetsnämnderna till länsstyrel-
serna. Det är vad det hela handlar om. Frågan är om det blir mera jobb.
Bekämpas arbetslösheten bättre hos länsstyrelsen än hos länsarbetsnämn-
derna? Bekämpas arbetslösheten genom att bygga upp tillfälliga byråkratier
i länsstyrelserna för att administrera ett ettårsprojekt över valrörelsen eller
genom att arbeta mera kontinuerligt? Det är frågan. Vi är medvetna om att
ni har valt denna väg av delvis populistiska skäl.
Det fanns tidigare möjligheter att hjälpa till att bekämpa arbetslösheten,
t.ex. med hjälp av ROT-program och AMS-medel. Centerpartisterna gjorde
allt för att förhindra att det skulle komma till stånd. Nästa år behöver AMS
dessa pengar. Det är fel - som arbetsmarknadsministern sade tidigare i dag -
att AMS inte anser att de inte kan använda de medel de har fått till förfo-
gande för nästa budgetår. Jag sitter med i AMS styrelse. Det påstående som
arbetsmarknadsministern har anfört i dag har ingen grund där. Jag beklagar
att jag inte fick tillfälle att replikera på detta. Men jag vill ha det sagt nu.
Dessa pengar behövs för att bekämpa arbetslösheten och satsa på arbets-
marknadsutbildning. De insatser som skall göras för att utveckla näringspoli-
tiken måste göras inom näringspolitikens ramar och inte genom att urgröpa
AMS-anslagen.
Jag har ett par frågor. Hur ser Kjell Ericsson på vårt förslag att decentrali-
sera verksamheten mer? Detta är ett av våra viktiga förslag. Hur ser Kjell
Ericsson som centerpartist på utvecklingen av avregleringen och privatise-
ringen? Dessa frågor oroar så många ute i bygderna. Det är fråga om försälj-
ning av Vattenfall, Assidomän, naturtillgångar osv. Stämmer detta med Cen-
terns syn på regionalpolitisk utveckling?
Vi har föreslagit branschprogram för skogsbruket. Kjell Ericsson talade
om skogsbruket. Är detta något han tänker sig vara med om att stödja, så
att det är möjligt att bättre ta till vara den sysselsättningspotential som skogs-
bruket utgör?
Anf. 65 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Jag pratar om bra satsningar. Det är självklart så att om det
fanns mer pengar skulle jag vilja satsa mer på regionalpolitik. Det har alltid
varit och är fortfarande en hjärtefråga för mig. Men jag är också realist. Jag
ser att de pengarna inte finns i dag, och då måste mer pengar fram.
Ni pratar om 800 miljoner kronor. Georg Andersson säger en sak. Men
han har också fått höra andra sanningar tidigare i dag av arbetsmarknadsmi-
nistern. Jag litar på vad arbetsmarknadsministern säger. Det finns pengar
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
66
över på kontot. Jag har inte något emot att man då går ut och gör något för
att skapa riktiga jobb.
Jag har pratat med många i vårt land som tycker att småföretagsstödet är
bra. I samarbete med länsarbetsnämnderna kan kvalificerad personal ställas
till förfogande för att höja kompetensen hos olika småföretag. Ett bra inslag
har varit att civilingenjörer har hjälpt småföretagare att höja kompetensen
i fråga om teknik, marknadsföring osv.
Produktutveckling är ett annat område som kan nämnas. Det finns även
teknisk utveckling, marknadsutveckling osv. Vidare finns det småskaliga tu-
ristsatsningar. Det finns många bra åtgärder som kan vidtas. Stödet är flexi-
belt, och det är verkligen decentraliserat. Det går ned på länsnivå. Länssty-
relserna fattar besluten på grundval av de förslag som finns.
Det beräknas att ungefär 4 000 nya arbetstillfällen skapas. Jag vill påstå
att detta är en bra satsning, och jag hoppas att Georg Andersson kommer
att tänka till.
Det har ställts många frågor om avregleringen. Avregleringen böljade re-
dan under den förra regeringen. Det var fråga om ganska mycket. Det arbe-
tet har fortsatt. Jag tycker att man noga skall följa konsekvensera av avregle-
ringen. Men i fråga om Televerket finns det en telelag som garanterar till-
gången till telefon, fax osv. i hela landet. Det är likadant med postlagen.
Detta fanns inte tidigare. Det finns instrument som garanterar en bra service
i hela landet.
Böije Hörnlund redogjorde tidigare för privatiseringen. Staten är fortfa-
rande majoritetsägare. Staten bestämmer över Assidomän. Även om delar
av Vattenfall säljs ut, bestämmer staten fortfarande över Vattenfall. I det här
fallet är det alltså staten som bestämmer. Staten har majoriteten och säljer
ut vissa delar till enskilda, kommuner, landsting, osv. Det ser jag inte som
någon fara.
Anf. 66 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Kjell Ericsson påstår nu att det i anslaget för arbetsmarknads-
politiska åtgärder kommer att finnas pengar över för nästa år. Hur i all värl-
den vet Kjell Ericsson att det kommer att bli pengar över i det anslag som
AMS har för att bekämpa arbetslösheten på 13-14 % under hela nästa år?
Det måste betyda, precis som har sagts tidigare i dag, att man sänker ambi-
tionsgraden, dvs. att man inte skall bekämpa arbetslösheten så mycket som
det var planerat, utan låta fler gå ut i öppen arbetslöshet. Är det lösningen?
Då blir det pengar över.
Om man ser till att AMS erbjuder de arbetslösa så dåliga villkor att de
inte tar beredskapsjobb och liknande går de ju ut i öppen arbetslöshet i stäl-
let. Det är väl inte någon lösning.
Vi måste göra kraftfulla insatser. AMS bedömer att de här medlen - med
nuvarande anslagsnivå - kommer att behövas nästa år för olika åtgärder, för
beredskapsjobb, arbetsmarknadsutbildning och annat. Så är det faktiskt.
Jag vill med kraft vända mig mot ett talesätt som har smugit sig in i debat-
ten. Det har talats om ”riktiga jobb”, till skillnad från andra sysselsättningar,
som inte är ”riktiga”. Vad är ”riktiga jobb”, och vad är det inte?
Jag hörde häromdagen bankdirektör Hans Cavalli-Björkman reagera lika
starkt som jag nu gör, med anledning av debatten mellan statsministern och
Ingvar Carlsson, där det också talades om att jobb i den offentliga sektorn
inte betraktas som ”riktiga”, utan att det skall vara jobb i den privata sek-
torn. Är det så?
Låt oss nu se på alla insatser på det ena eller det andra området som finan-
sieras på olika sätt som viktiga insatser! Jag utgår från att vi skulle kunna
enas om detta.
När det gäller decentralisering skulle jag vilja veta hur ni ser på vårt för-
slag. Kjell Ericsson hänvisar till att de 800 miljonerna gynnar decentralise-
ringen. Men det innebär väl inte mera decentralisering om pengarna går till
länsstyrelserna än om de behandlas av länsarbetsnämnderna och arbetsför-
medlingarna! Vem vet om det blir 4 000 jobb? Huvudfrågan gäller ju att så-
dana här insatser naturligtvis behövs över de näringspolitiska anslagen, inte
genom att man urgröper de arbetsmarknadspolitiska anslagen. Det är vår
huvudinvändning.
Anf. 67 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Om man kan bekämpa arbetslösheten genom att skapa lång-
siktigajobb måste detta vara en fördel. Genom de olika insatserna finns det
möjligheter - man räknar med 4 000 nya jobb. Jag ser det som ett mycket
bra sätt att bekämpa arbetslösheten, som ger långsiktiga arbetstillfällen. Låt
mig bara ta ett exempel, som gäller att man ställer kvalificerad arbetskraft
till förfogande för småföretagen.
Jag träffade en företagare från Lovene Dörr i Skaraborg, och han berät-
tade att man där gjorde dörrar och fönster men att man inte kunde sälja eller
marknadsföra sig. Man anställde då en civilingenjör, och han var så pass duk-
tig att han åkte till Tyskland och började sälja dörrar och fönster. Det gick
så bra att man anställde ytterligare en civilingenjör, som också åkte utom-
lands och sålde dörrar och fönster. Det gick ännu bättre, och man anställde
ytterligare en. Därmed höjde man kompetensen. Företagaren sade att man
nu säljer 95 % på export. Detta hade höjt temperaturen i hela företaget, och
man vidareutbildar sig nu inom ekonomi, data, marknadsföring m.m. Man
har också nyanställt många.
Detta visar att man verkligen kan hjälpa till med att skapa långsiktiga
jobb. Det är det som vi är ute efter i det här fallet. Jag tror att man kan
åstadkomma detta också på det här sättet.
Anf. 68 SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Jag har begärt ordet med anledning av ett antal motioner som
avlämnats under den allmänna motionstiden och som i huvudsak berör stor-
stadsproblem, men som också innehåller lösningar, framtidsförhoppningar
och en vilja till positiv utveckling för hela landet.
Fru talman! Arbetslösheten är vårt största och snabbast växande samhälls-
problem. Den är ett hot mot statsfinanserna, och den slår blint gentemot den
enskilda individen. Att inte ha något jobb att gå till, att inte ha rätten att
göra rätt för sig, avsaknad av arbetskamrater och inflytande - ja, det är några
av de många faktorer som gör att den enskilde hamnar i en ond cirkel, där
begreppet ”utslagning” snabbt blir verklighet för många.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
67
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
För den enskilde som drabbas är det naturligtvis en katastrof, oavsett var
i landet man bor. Men jag vill ändå påstå att det finns speciella problem i
storstäder, inte minst i Stockholmsregionen. Här finns många s.k. rika, med
en hög utbildning, men också alltför många mycket ”fattiga”, många lågut-
bildade och många med invandrarbakgrund, som har speciella svårigheter
att få jobb. Ensamhushållen är också betydligt fler i vår huvudstad än i öv-
riga delar av landet. Ensamhet och isolering är i huvudsak ett storstadsfeno-
men, som man också måste ta hänsyn till när man diskuterar regionalpolitik.
1990 utförde 940 900 personer i Stockholms län ett dagligt förvärvsarbete.
1993 utförde 827 200 personer i länet ett dagligt förvärvsarbete. På tre år har
alltså 113 700 jobb försvunnit i vårt län. Bara mellan december 1992 och de-
cember 1993 försvann 68 100 jobb.
Regeringen, med Böije Hörnlund i spetsen, driver en i högsta grad stor-
stadsfientlig politik.
Samtidigt som arbetsmarknadssituationen i storstäderna är svår delar sta-
ten ut pengar för att flytta arbetstillfällen från Stockholm till andra delar av
landet. Detta fenomen har bl.a. belysts i motion A430 med Oskar Lindkvist
som första namn.
Jag har förståelse för att man vidtar sådana här åtgärder när det är hög-
konjunktur- det är nödvändigt. Men i en lågkonjunktur, när det är svårighe-
ter även i storstadsområdena, måste man också vinna förståelse för att det
väcker ont blod hos många.
Nu består inte Storstockholm enbart av tätortsbebyggelse, utan här finns
också glesbygd. Lika svårt som att behålla arbetstillfällena i Stockholm är
det att få företag att etablera s.k. distansarbetsplatser på öarna och i annan
glesbygd i Stockholms skärgård. Det är nämligen mer lönsamt för företagen
att bedriva verksamhet i annan del av landet än i Stockholmsregionen.
Ett exempel på detta - jag vill påstå att exempel finns på flera andra områ-
den - är Silja Lines bokningscentral i Kalix. Eftersom det där totalt rör sig
om 30 arbetsplatser, uppgår utvecklingsbidraget till 6 miljoner kronor, dvs.
200 000 kr per arbetstillfälle. Länsstyrelsen i Stockholms län kan maximalt
utbetala ett investeringsstöd för etablering av detta slag i länets glesbygd på
45 000 kr.
Det är inte särskilt svårt att förstå företagets val då det får 5,5 miljoner
kronor mer för att förlägga företaget någon annanstans än i Stockholmsom-
rådet. Sådana exempel kan säkert också ges från andra regioner, t.ex. från
Skåne i förhållande till Blekinge.
Det är onekligen ett problem om statligt lokaliseringsstöd blir avgörande
för om verksamhet etableras i annan glesbygd och inte på den plats där den
kanske är mest livskraftig och har de största utvecklingsmöjligheterna. Och,
fru talman, jag vill härmed klart deklarera att det i en region som Stockholm
också finns en klar obalans inom regionen.
Jag ser det också som en fara om näringslivspolitik blir helt avhängig regio-
nalpolitik. Det är för mig obegripligt att näringsministern så totalt överläm-
nat sitt fögderi till Böije Hörnlund.
När jag och flera med mig har tagit upp dessa frågor med arbetsmarknads-
mininstern har han sagt: Det är inte jag som förmedlar de stora beloppen,
68
utan det är andra organ. Och så fullföljs den argumentationen av att vi stock-
holmare är ”förfärligt avundsjuka på alla små orter ute i landet”.
Fru talman! Jag vill nu en gång för alla slå fast att det inte handlar om
avundsjuka - det handlar om förståelse också för storstädernas problem.
Det handlar om att få stabila företag och ett helhetsperspektiv.
Moderaterna - som utmålat sig som ett storstadsparti - driver i regerings-
ställning en politik som slår hårt mot såväl Stockholms bostadstäta områden
som ren glesbygd i regionen. Vart har moderaterna tagit vägen när det gäller
att hävda också Stockholms intressen?
Det är ju lätt att med en läpparnas bekännelse säga att storstäderna måste
vara motor i samhället och en förutsättning för utökade arbetstillfällen och
avknoppningar - ett nytt, modernt ord - i andra delar av landet. Men när
man ser förhållandena i staden, när man läser statistiken, som klart och enty-
digt betonar att vi i regionen förlorat 113 700 jobb på tre år, blir man orolig
för utvecklingen.
För att få ned arbetslösheten till den nivå som den låg på 1990 skulle det
i Stockholms län behövas ett tillskott av närmare 150 000 arbeten enligt läns-
arbetsnämndens bedömningar.
Fru talman! Politik är att vilja. Men det handlar också om att välja - att
välja alternativ och problemlösningar som man finner lämpliga.
Vi måste slå vakt om hela Sverige, och i Sverige finns också större städer.
Att kasta runt arbetslöshet ger ingen respekt någonstans. Det inger heller
ingen respekt att inte driva en tydlig näringspolitik, vilket är en grundförut-
sättning för långsiktighet och stabilitet för företag och arbetstagare. En stabil
näringspolitik är också en grundpelare för att kunna bedriva en bra regional-
politik.
Anf. 69 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! En lokalisering av tjänsteföretagen är en av de mest effektiva
insatser man kan göra för att de prioriterade regionerna skall få arbetstillfäl-
len. Avståndshandikappet eliminerar man genom användning av modern te-
lefoni och datateknik. Det är en av de fördelar man ser med den nya tekni-
ken; där är glesheten inte en nackdel på samma sätt som tidigare.
Det går inte att fortsätta som man gör från socialdemokratiskt håll. Den
ene säger: Er politik drabbar glesbygden - det är storstäderna som får ut
mest. Den andre säger: Er politik drabbar storstäderna - det är glesbygden
som får ut mest.
Tittar man närmare på de här tjänsteföretagen finner man att 70 % av ar-
betena har tillsatts med kvinnlig arbetskraft, och det är mycket glädjande.
Sedan hösten 1991 har regeringen fattat beslut om etablering av totalt 503
årsarbetskrafter i stödområdet. Det är 92 årsarbetskrafter som har lokalise-
rats från Stockholmsregionen. Den siffran skall då jämföras med det tillskott
som man i Stockholm har fått i lednings- och administrationsfunktioner - de
sätter sig fortfarande i Stockholmsområdet. Man beräknar att Stockholms-
området har fått ett tillskott på sammanlagt 100 årsarbetskrafter. - Jag tror
att det är viktigt att vi också fortsättningsvis har möjlighet att ge kvinnor ute
i Norrland möjlighet till arbete.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
69
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Anf. 70 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag vill säga till Isa Halvarsson att jag självfallet kommer att
fajtas för att kvinnor skall få arbetstillfällen över hela landet - det må gälla
glesbygd eller storstad. Men vad jag har försökt att poängtera i mitt inlägg
är att om ett företag får mera pengar för att flytta någon annanstans gör man
självfallet det hellre än stannar kvar i den region man befinner sig i. Det är
det som är dilemmat.
I det fall som jag redogjorde för får man 5,5 miljoner kronor mer för att
förlägga företaget till Norrland än för att lägga det t.ex. på en skärgårdsö i
Stockholm. Det vill jag att man skall ha med i beräkningen när man förmed-
lar stöden. Man måste också ta hänsyn till företagets art, vad det handlar
om, vad det finns för utvecklingsmöjligheter osv.
Jag är definitivt inte avundsjuk på Kalix. Där behöver man alla arbetstill-
fällen man kan få. Se det som ett exempel på hur stödformerna kan slå! Det
är det som jag vill betona.
Anf. 71 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Stödformer slår naturligtvis på det viset. Vi använder stödfor-
mer för att gynna företag som bedriver verksamhet inom stödområdena, och
då blir det så.
Anf. 72 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag har förståelse för det också! Men jag vill också att Isa
Halvarsson skall ha förståelse för de speciella problem som jag i min inled-
ning försökte belysa när det gäller Stockholm och Stockholmsområdet.
I februari 1994 var 33 887 personer bara i själva staden utan arbete. Ar-
betslösa ungdomar står för 60 % av den totala sysselsättningsminskningen.
Under 1993 var i genomsnitt 15 000 ungdomar i Stockholms län arbetslösa.
Man kan diskutera procentsatser hit och dit - den enskilde individen drabbas
hårt oavsett var han eller hon bor och hur stora procentsatserna är. Det är
speciella problem i den här regionen - det går inte att sopa under mattan.
Anf. 73 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Isa Halvarsson har tagit upp de flesta av de frågor jag hade
tänkt ta upp. Just regionalpolitiken syftar ju till att utjämna förhållandena.
Det är svårigheter att få nya företag till olika delar av inlandet - till stödom-
rådet och till andra delar av vårt land. Det är därför man har tagit fram stimu-
lanser för dem som startar verksamheter; de har rätt att få regionalpolitiskt
stöd.
I huvudsak handlar det om nya arbetstillfällen. När ett företag expanderar
flyttar det ut en del av verksamheten någon annanstans. Det är få företag
som rakt upp och ner har flyttat någonstans. I huvudsak har de kommit ut
till glesbygden i samband med att de har expanderat.
Jag har självfallet förståelse för att det också kan finnas problem i Stock-
holm. Men de är inte alls så stora som i glesbygden. Vi förstår att Stockholm
kan ha problem i dag, när det är lågkonjunktur. Men när konjunkturen vän-
der går det mycket snabbare här. Stockholm får mycket lättare nya arbetstill-
70
fällen. Det tar däremot lång tid ute i landet. Därför är det oerhört viktigt att
man genom regionalpolitiken kan utjämna förhållandena på det här viset.
Anf. 74 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Det talades också här i varma ordalag om hur viktiga storstä-
derna - och inte minst Stockholmsområdet - är som motor när det gäller att
få avknoppningar till övriga delar av landet. Därför är det viktigt att se till
att det ges förutsättningar för arbetstillfällen i storstadsregionerna.
Kjell Ericsson! Det är inte enbart nya företag som har fått statliga bidrag.
Det har t.o.m. förekommit att man har gett statliga bidrag inom tillverk-
ningsindustrin för att företag skall kunna öka sina vinstandelar genom att
göra folk arbetslösa i Stockholmsregionen och placera företaget i en annan
region.
Anf. 75 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Det är bra att Stockholm är en motor. Mycket är koncentrerat
till Stockholm. Det gäller resurser, kompetens och annat. Självfallet dras
många hit, inte minst när det är högkonjunktur.
Under den förra högkonjunkturen blev jag många gånger kontaktad av
företag som inte fick tag i arbetskraft. De ville komma härifrån för att lättare
kunna expandera. Ibland handlar det om nya företag. Men ofta handlar det
om befintliga företag som, när de expanderar, förlägger en del av verksam-
heten någon annanstans än i Stockholm. Det tycker jag är bra.
Som Isa Halvarsson sade finns ofta administrationen kvar i Stockholm
även om verksamheten finns någon annanstans. Det är alltså en kombina-
tion. Men om det skall bli någon regionalpolitisk effekt måste det finnas stöd
som gör att företag också flyttar ut till olika delar av landet där det är svårt
att få nya arbetstillfällen, t.ex. till Sorsele, Bräcke och inlandet. Därför
måste dessa olika stöd finnas.
När det gäller tjänsteföretagen har det också angetts hur stort beloppet
skall vara. Det är 150 000 kr per person i stödområde 2 och 250 000 kr i stöd-
område 1. Det är det högsta belopp som man kan få.
Anf. 76 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte om Kjell Ericsson lyssnade på vad jag sade. Jag
sade också att det fanns en mycket klar regional obalans i Storstockholms-
området. Det är t.ex. stor skillnad mellan Botkyrka och Haninge i förhål-
lande till Danderyd.
Det är inget tvivel om att vi, när det var högkonjunktur, också var mycket
positiva till att flytta befintlig arbetskraft ifrån Storstockholm till andra om-
råden. Det är en självklarhet. Men förhållandena har svängt oerhört snabbt.
De siffror som jag redovisade - som har tagits fram av ett statistikkontor -
belyser klart hur detta slår för den enskilde individen. Jag skulle vilja möta
litet ödmjukhet och förståelse för att det finns speciella problem och en re-
gional obalans även i ett storstadsområde.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
71
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Anf. 77 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Låt mig först och främst säga till Sylvia Lindgren att jag in-
stämmer i Isa Halvarssons och Kjell Ericssons synpunkter i fråga om tjänste-
företag och lokalisering ute i bygderna.
Kvinnor ute i dessa bygder har fått nya jobb som har skapats. Precis som
Kjell Ericsson säger har jobb som passar kvinnor under årtionden varit un-
derrepresenterade i dessa kommuner. Det finns kanske skäl för Sylvia Lind-
gren att resa till dessa trakter. Jag kan nämna några exempel: Kalix, Örn-
sköldsvik, Kramfors, Krokom och Ytterhogdal. Jag hoppas att någon av
dessa orter är någorlunda känd. På dessa orter har det i årtionden varit brist
på arbeten för kvinnor.
Här i Stockholm talar man om att det för närvarande är brist. Det är, som
Kjell Ericsson säger, ett tillfälligt problem. När det blir högkonjunktur får
människorna jobb. Jag blir litet upprörd, eftersom jag i många år har flyttat
kvinnor ifrån Sundsvall till Stockholm för att de över huvud taget skulle ha
en framtid. Sundsvall är ändå en ganska expansiv ort i jämförelse med dem
som jag har räknat upp.
Fru talman! Det var inte riktigt för att säga detta som jag begärde ordet.
Regeringens regionalpolitiska proposition ger en annan infallsvinkel på
regionalpolitiken än den politik som vi har fått erfara under de socialdemo-
kratiska åren.
Det satsas betydligt mer medel än under den socialdemokratiska rege-
ringstiden. Det föreslås satsningar på tillväxt i hela landet och ökade sats-
ningar på Norrlandsfonden. Jag noterar att Folkpartiets mångåriga krav på
att beslut skall decentraliseras ut till länsstyrelserna inte längre kritiseras av
Socialdemokraterna.
Det finns i dag en uppgång i konjunkturerna. Detta beror till stor del på
regeringens massiva insatser för att stärka de små företagens utvecklings-
möjligheter genom sänkta skatter på de områden som hämmar tillväxt och
investeringar. Det beror också på betydande insatser när det gäller utbild-
ning, utveckling, nyföretagande och forskning.
Det gäller nu att med kraft ta till vara den utveckling mot ökad sysselsätt-
ning som är på gång. Jag noterar med förvåning att Socialdemokraterna inte
vill pröva den nyorientering som tar sikte på en kombination av regionalpoli-
tiska, arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska satsningar.
Det pågår redan, som har sagts här, ett förberedelsearbete vid länsstyrel-
serna som syftar till att få fram en rad projekt för att höja kompetensen inom
småföretagen över hela vårt land.
Låt mig ge ett exempel på den oro som jag känner på grund av att vi inte
tar till vara den utvecklingskraft som finns runt om i landet.
Ånge kommun fick i förra veckan beskedet att SJ vill göra mycket dras-
tiska neddragningar i Ånge. Neddragningarna synes syfta till att ingen vagns-
lasttrafik i fortsättningen skall finnas kvar i Norrland. Den här neddrag-
ningen kommer, om den genomförs, att drabba 700 personer. Det är en kata-
strof för kommunen. Där finns t.ex. en gymnasieskola som har ett mycket
bristfälligt elevunderlag.
Vi vet också att Ånge kommun har drabbats mycket hårt av indragningar
72
av verksamheten vid Posten i Ånge. Man drabbades också när kiseltillverk-
ningen för några år sedan lades ner i Ljungaverk.
Att Socialdemokraterna i dessa tider inte vill medverka till otraditionella
lösningar genom att under en begränsad tid stödja kompetensutveckling,
marknadsföring, produktutveckling och produktteknik över hela landet för-
vånar mig egentligen inte.
Nu undrar kanske någon vad detta har med Ånge, som ligger inom stöd-
området, att göra. Den som under några år har deltagit i den regionalpoli-
tiska debatten vet att medlen är begränsade. Det är de trots att det under
dagen har redovisats att oppositionen - de borgerliga partierna tillsammans
med Vänsterpartiet - under Socialdemokraternas regeringstid flyttade fram
positionerna och fördelade mer medel till regionalpolitiken. I dag skall vi
förhoppningsvis fördela ytterligare medel till olika satsningar.
Arbetsmarknadspolitiska medel som stöd till den traditionella regionalpo-
litiken ger möjligheter att i större utsträckning använda de sedvanliga med-
len, som inte räcker i dag, till glesbygderna. De är landets mest utsatta områ-
den. Inte minst Georg Andersson, själv bosatt i inlandet, borde förstå detta.
Regionalpolitiken är väl som vanligt mindre intressant för Socialdemokra-
terna än arbetsmarknadspolitiken, trots att det finns medel över. Att skapa
långsiktiga och riktiga jobb intresserar tydligen Georg Andersson mindre.
Fru talman! Ånge kommun måste först och främst få ökade insatser från
i första hand SJ och Kommunikationsdepartementet. Men man måste också
få betydande insatser från alla parter: länsstyrelsen, NUTEK, Arbetsmark-
nadsdepartementet osv. Det här kravet ställs av alla politiska partier. Varför
då motverka större insatser i regionalpolitiken genom avslag på regeringens
förslag, Georg Andersson? Jag förstår inte det.
SJ:s planer beträffande Ånge innebär också en tankeställare för utveck-
lingen av järnvägen i Norrland, såväl Atlantbanan som Bothniabanan. Av-
vecklas vagnslaststrafiken i hela Norrland ger detta en signal som innebär
risk för att investeringarna dras ned och planerade, nödvändiga investe-
ringar i den norrländska järnvägen uteblir. Detta är oacceptabelt.
Fru talman! Jag vill med glädje notera att utskottet instämmer i regering-
ens förslag att flytta upp Kälame kommundel i Bräcke kommun till stödom-
råde 1. Men jag beklagar samtidigt att inte utskottet tillstyrker Nils-Olof
Gustafssons motion i den del som rör Åre församling. Den som studerar av-
stånden mellan Åre centrum och Handöl och Storlien förstår att företagens
förutsättningar inte är likadana längst ut i glesbygden som i centrala Åre.
Den insats i kronor som det gäller skulle dessutom vara relativt liten, efter-
som huvuddelen av verksamheten i Åre centrum består av turism och redan
har bl.a. nedsatta socialavgifter.
Ibland är tydligen avstånden mellan Stockholm och fjällbygderna alltför
stora för att konsekvenserna skall kunna överblickas.
Fru talman! Jag vill med detta inlägg yrka bifall till reservation 30 och där-
utöver till utskottets förslag.
Anf. 78 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag vill bara till Sigge Godin säga att jag gläds med de kvinnor
som får arbete oavsett var någonstans det är, men inte minst med kvinnor i
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
73
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
glesbygd som får jobb. Ingen kan heller, tror jag, beskylla mig för att inte
ha fightats för rätten för kvinnor att få jobb.
Sigge Godin räknade upp ett antal kända Norrlandsorter och undrade om
de var för mig bekanta. På den frågan vill jag svara ett klart och entydigt ja.
I övrigt vill jag bara säga att jag inte ser det som någon idé att flytta arbets-
löshet från det ena stället till det andra när det gäller befintliga arbeten. Att
skapa nya arbetstillfällen har jag aldrig sagt något negativt om, snarare
tvärtom. Men jag har också i mitt inlägg velat betona att det när det gäller
Storstockholm finns en mycket klar obalans i det regionala hänseendet. Inte
minst gäller det ur perspektivet skärgårdsöar med få boende människor.
Men det är ack så viktigt att de finns här, där det inte finns broförbindelser
eller andra kommunikationer. Det måste också kunna räknas in i perspekti-
vet, även om det tillhör en storstadsregion. Det är inte fult att även tala stor-
stadspolitik i denna kammare.
Anf. 79 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Det är väl bra om Sylvia Lindgren och jag är överens om att
det är kvinnorna i glesbygden som har de största svårigheterna att få de rik-
tigajobben, att det är dem vi skall satsa på. Till det behövs pengar, regional-
politiska satsningar.
Det är de nya jobben som är utplacerade i glesbygden. Man flyttar inte
jobb från Stockholm och dit ut, utan det är framför allt nya jobb som finns
i de här områdena. Vi kan vara överens om att de skall placeras där och att
man skall stötta detta med ekonomiska satsningar.
Sedan kan jag glädja Sylvia Lindgren med att säga att jag som ledamot av
Glesbygdsnämndens styrelse har rekommenderat styrelsen och tjänstemän-
nen att vi skall göra nästa resa, för vi reser runt i Sverige, till Stockholms
skärgård och ta del av de problem och bekymmer som finns där ute. Det är
också en glesbygd, precis som Sylvia Lindgren säger. Vi har inte glömt bort
dem. Vi skall ta del av deras problem och se vad vi kan bidra med.
I övrigt förutsätter jag att det finns en mycket alert länsstyrelse i Stock-
holm som också ser till de sämst ställda, om vi får kalla dem som finns ute
på öarna och som har specifika problem så i det här sammanhanget. Det tror
jag att man borde kunna klara i ett sådant expansivt område.
Anf. 80 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag är glad åt att man kommer att göra resan till Stockholms
skärgård. Jag kan bara önska Sigge Godin välkommen för att se att det även
finns regional obalans i det här länet.
Det finns faktiskt exempel på att det är befintliga företag som under en
lågkonjunktur har flyttat från Stockholmsområdet till andra delar av landet.
Det handlar om jobb, Sigge Godin. Det vänder sig i mig också när man
säger riktiga jobb, det är arbeten vi vill ha.
Anf. 81 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Självklart vill människor ha riktiga, fasta, varaktiga jobb, så
att de kan tro på framtiden. Där har vi inga delade meningar. Men det irrite-
74
rar oss norrlänningar när Sylvia Lindgren kan säga att vi skor oss på storsta-
dens problem. Det är inte så.
Jag sitter i NUTEK:s regionalpolitiska nämnd, och de ärenden vi har be-
handlat där rör nya jobb, som vi inte har tagit från Stockholmsregionen. Det
är nya jobb som har gett kvinnor ute i glesbygden, som kanske har väntat i
många år på ett arbete, nya möjligheter och en ny framtid. Att de har fått
den här chansen borde vi kunna vara överens om är mycket glädjande. Vi vet
dessutom av alla utvärderingar som har gjorts att det är en mycket effektiv
verksamhet, och att den fungerar mycket bra. Vi har nått en god bit på väg
i regionalpolitiska sammanhang, tycker jag, när vi har fått den möjligheten.
Anf. 82 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag förstår Sigge Godins reaktion inför det som händer i
Ånge. Jag är övertygad om att hade vi haft en socialdemokratisk regering
hade vi fått höra mycket starka protester från Sigge Godins sida gentemot
regeringen. Nu skall jag inte kontra på motsvarande sätt.
Men jag vill ändå ställa frågan: Ser Sigge Godin mot den här bakgrunden
några bekymmer med det beslut som riksdagen fattade för någon vecka se-
dan om att avreglera järnvägstrafiken på stomnätet?
Jag vet att de anställda inom SJ ser kopplingar mellan tryggheten i sina
jobb, möjligheten för SJ att fungera effektivt och det förhållandet att man
nu skall konkurrera med andra företag om de mest vinstgivande delarna. Då
blir det naturligtvis, som alltid på en avreglerad marknad, så att det som är
mindre lönsamt får man kasta över bord. Då är vi tillbaka till vådan av avre-
glering och privatisering.
Sigge Godin beskyller mig för att motverka stön-e insatser inom regional-
politiken. Detta är närmast en oförskämdhet. Jag förstår att han syftar på
att jag inte har velat tillstyrka arbetsmarknadsministerns förslag om att flytta
pengar mellan två olika organ. Jag betraktar inte det som en försvagning av
politiken att vi intar den hållning vi gör. Däremot har vi velat förstärka nä-
ringspolitiken, som jag många gånger har upprepat här.
Vidare säger Sigge Godin något som, om jag förstod honom rätt, var
mycket klokt: Om insatserna sprids över allt större områden begränsas möj-
ligheterna till insatser i stödområdet. Om jag fattade rätt var det Sigge Godin
sade så klokt.
Det ger mig anledning att peka på de risker för uttunning av regionalpoliti-
ken som det föreliggande förslaget innebär. Man sprider ut landsbygdsstöd
på ett mycket odefinierat sätt över hela landet. Man skapar förväntningar i
alla län om att få rika tillgångar från det begränsade anslag som länsanslaget
utgör. Den kraftiga satsningen med en ökning på 300 miljoner räcker ändå
inte till för att klara alla önskemål i hela landet. Jag undrar om Sigge Godin
delar min uppfattning på den punkten.
Anf. 83 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Det som händer i Ånge är djupt beklagligt. Det sätt på vilket
SJ har hanterat frågan är också mycket beklagligt. Jag kan informera Georg
Andersson om att såväl kommunalråd som företrädare för Länsstyrelsen i
Västernorrland i dag har fått tid hos två statsråd i denna fråga. Det är inte
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
75
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
76
så att den borgerliga regeringen försöker smita undan här, utan man tar emot
delegationen redan i dag efter händelserna i slutet av förra veckan. Jag
tycker att det är raskt handlat. Jag ser med tillfredsställelse att också SJ vill
träffa dem som är mest oroliga för utvecklingen där uppe.
Det som har hänt i Ånge handlar inte om avreglering av järnvägstrafiken.
Det handlar om den kostnadsutveckling som SJ har haft på den här verksam-
heten. Men om det blir så som vi befarar, att vagnslasttrafiken avvecklas i
hela Norrland, kommer SJ att frånhända sig möjligheterna att bedriva en
aktiv godstransporttrafik i 58 % av Sverige. Det måste naturligtvis få konse-
kvenser. Det får konsekvenser för investeringarna i hela denna stora del av
landet. Det är det som oroar mig.
I ett läge då vi har stora bekymmer runt om i Sverige tycker jag att det är
konstigt att Georg Andersson, som har suttit i Sveriges riksdag många år och
upplevt att arbetsmarknadspolitik är något mycket bra men inte löser alla
problem, inte kan tänka sig att ta en liten del av pengarna för att pröva otra-
ditionella lösningar.
Vi har i våra län mött inlandskommunernas företrädare. De frågar: Varför
satsas de allra flesta medel på kusten? Om man överför medel från AMS-
kontot till länsstyrelserna, kan man av de traditionella medlen tillföra fler
kronor till inlandskommunerna. Det skulle vara till glädje inte bara för Ånge
utan sannolikt också för Lycksele och andra inlandskommuner. Därför
tycker jag att det är bra att göra det här försöket. Sedan får vi utvärdera det
och se vad det har inneburit. Man kan hålla med inlandskommunerna om
att de i många fall är styvmoderligt behandlade. I viss mån handlar det om
pengar, i andra fall om att man inte alltid kan hitta rätt objekt. Därför tror
jag att de otraditionella medlen skulle kunna vara till godo.
Anf. 84 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Nu blir jag litet bekymrad. Det är nu Sigge Godin avslöjar en
stor okunnighet om vad regeringen tänker göra med dessa 800 miljoner kro-
nor. Fattar riksdagen ett beslut på denna grundval, då är det ganska allvar-
ligt. Man har låtit sig luras. Faktum är att det sägs uttryckligen att dessa 800
miljoner kronor, som tas från AMS, skall läggas till allmänt småföretagar-
stöd utanför stödområdet, huvudsakligen i södra Sverige. Jag kommer inte
att se röken av dessa pengar uppe i Lycksele.
Jag hörde Charlotte Cederschiöld tala om att man skulle satsa dessa
pengar på invandrare. Andra har talat om glesbygden. I propositionen talas
det om södra Sverige utanför stödområdet. Det är vad utskottsmajoriteten
vill tillstyrka. Jag beklagar att inte kammaren är full nu så att man får sprida
information om vad beslutet egentligen kommer att innebära.
Har arbetsmarknadsministern lyckats dupera sina borgerliga kolleger?
Var finns arbetsmarknadsutskottets borgerliga företrädare? Vad har ni för
kommentarer till de här synpunkterna?
Sigge Godin säger att AMS inte löser alla problem. Nej, tyvärr, men AMS
löser åtskilliga och tvingas lösa många. Om nu AMS får mindre pengar då
löser man ju färre problem. Det är det enkla förhållandet.
Jag tycker att det är bra att statsråden tar emot Ångeborna. Jag inser
mycket väl att det som händer där inte har någon direkt koppling till avregle-
ring av järnvägstrafiken. Men jag ser att avregleringen av järnvägstrafiken
får liknande effekter framöver på regionalpolitiken. Det allvarliga är att be-
slutet om avregleringen av järnvägstrafiken är fattat utan någon analys av de
regionala konsekvenserna, precis som är fallet med avregleringen av Posten.
Här sitter ett antal ledamöter som samtycker med regeringen i tron att det
inte har negativa effekter. Det är beklagligt.
Anf. 85 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Jag vill berätta för Georg Andersson att jag träffade en före-
trädare för en länsstyrelse i Norrland på flyget i morse. Han beklagade sig
över att de inte fick precis alla de miljoner som de hade förväntat sig. Man
har ju gjort en preliminär fördelning redan nu innan Sveriges riksdag har
fattat ett beslut i frågan. Norrlandslänen får en del medel också.
Jag är inte duperad av arbetsmarknadsministern. Jag satt kvar i den refe-
rensgrupp som behandlade de här frågorna, medan Georg Andersson fann
för gott att gå hem. Jag vet inte varför han gick hem, men vi andra satt kvar,
så vi vet vad det handlar om.
Man får inte alla pengar i Norrland, men så är det ju alltid. Man får en
del. De traditionella medlen kan i större utsträckning användas i inlands-
kommunerna. Det är inga problem med det. Georg Andersson måste ha läst
på dåligt.
Huruvida avregleringen av järnvägstrafiken kommer att resultera i det ena
eller det andra kan vi inte veta. Jag kan förstå att Georg Andersson som f.d.
kommunikationsminister kan tro vissa saker i denna fråga och kanske har
litet mera kunskap än vad jag har, men ingen av oss kan sia om hur utveck-
lingen kommer att bli. Däremot kan man sia om vad som händer om SJ av-
vecklar sin vagnslasttrafik i hela Norrland. Då måste någon annan sköta den
verksamheten. Det kan bli ett problem, eftersom vi inte vet hur det skall
lösas. Jag är inte duperad av vare sig arbetsmarknadsministern eller mina
kolleger.
Anf. 86 ULF BJÖRKLUND (kds):
Fru talman! Glesbygds- och landsbygdsfrågorna är en viktig del i regional-
politiken. En stabil och uthållig tillväxt i landet kan skapas bara om alla re-
gioner är med och bidrar till tillväxten. En utveckling av den ekonomiska
aktiviteten i Sveriges landsbygd är därför viktig. Grunden för en stabil ut-
veckling på landsbygden är att basnäringar som jord- och skogsbruk samt
fiske och turism utvecklas positivt. Landsbygdens resurser och tillväxtmöj-
ligheter måste alltså tas till vara.
Om Sveriges landsbygd skall leva och utvecklas måste alla som bor där
också ha tillgång till nödvändig vardagsservice. Stat och kommun har ett ge-
mensamt ansvar för att garantera den grundläggande samhällsservicen på
landsbygden. Affär, post, bank, telefunktioner och bibliotek är viktiga servi-
cefunktioner där samordning måste ske för att garantera en grundläggande
service i glesbygden.
En mängd lokala grupper med stora ideella insatser arbetar för en positiv
utveckling av sin bygd, och det är en enorm resurs. Utifrån subsidiaritets-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
77
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
78
principen menar vi kristdemokrater att det är viktigt att såväl beslut som
ekonomiska resurser läggs ut på lägsta möjliga effektiva nivå.
Ett ökat ansvar för kommunerna att själva hantera det regionalpolitiska
stödet, som i dag hanteras av länsstyrelserna, är utifrån detta synsätt en
önskvärd utveckling. Detta innebär inte att länsstyrelsernas roll skall för-
ringas. Tvärtom är deras stödjande funktion viktig för landsbygden. Länssty-
relserna kan tillsammans med kommunerna aktualisera regionala lands-
bygdsprogram och verka för en förbättrad samverkan med andra regionala
aktörer, t.ex. utvecklingsfonderna, Hushållningssällskapet och kooperativa
utvecklingscentrum.
Glesbygdsmyndigheten har det övergripande ansvaret för samordning av
insatser för glesbygdens utveckling. Utöver denna myndighet finns i dag re-
surser för landsbygdens utveckling spridda hos ett stort antal myndigheter:
Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Boverket, NUTEK, AMS samt forsk-
ningsorgan som ERU och CERUM. I framtiden bör det övervägas om inte
en samlad och mer kraftfull organisation med helhetsansvar för den strate-
giska utvecklingen av landsbygden borde skapas. Denna organisation bör
ges ekonomiska resurser att ta ett samlat ansvar för landsbygds- och gles-
bygdsutveckling. I min motion om landsbygdsutveckling från allmänna mo-
tionstiden föreslog jag att detta och tillhörande frågor skall bli föremål för
en parlamentarisk utredning.
Vi kds:are noterar med tillfredsställelse att landsbygdsstödet utökas i och
med den regionalpolitiska proposition som vi behandlar i dag. Särskilt gläd-
jande är att stödet till Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva utökas. Med
sina mer än 2 100 lokala grupper utgör Folkrörelserådet en stor resurs som
på ett mycket medvetet sätt verkar för en positiv utveckling av landsbygden.
I samarbete med olika myndigheter bedriver man ett flertal projekt som en-
gagerat tusentals människor i vårt land.
Vi uppskattar den folkliga aktiviteten i glesbygds- och landsbygdsfrå-
goma. Kds:are ute i den svenska glesbygden har aktivt deltagit i arbetet och
bidragit med sina tankar och idéer. Vi önskar också Folkrörelserådet och
Glesbygdsmyndigheten framgång i det fortsatta arbetet, som nu skall vida-
reutvecklas med utgångspunkt från den här propositionen och det material
som togs fram i samband med Landsbygdsriksdagen i Växjö tidigare i år.
Fru talman! Historiskt sett har, som jag nämnt tidigare, glesbygdens och
landsbygdens utveckling varit avhängig områdenas naturresurser - energi,
skog, jord och mineraler. Utvecklingen inom data- och telekommunikations-
området öppnar nu nya möjligheter för utveckling av andra verksamheter i
gles- och landsbygd. Den moderna informationsteknologins förmåga att
överbrygga avstånd har en utomordentligt stor betydelse för att skapa en ba-
lanserad regional utveckling. Vid slutet av 1995 beräknas alla långdistansför-
bindelser vara digitaliserade. Den nyligen tillsatta IT-kommissionen har
bl.a. uppgiften att stimulera tillämpningar som gynnar just den regionala ut-
vecklingen.
Fru talman! Turistfrågorna debatterades förra veckan här i kammaren.
Jag vill ändå i detta sammanhang peka på den stora betydelse turismen har
och kan få för den regionala utvecklingen, inte minst i inlandet. Turistnä-
ringen omsatte 1992 85 miljarder kronor och beräknades ge ca 85 000 helårs-
arbeten. Onekligen har det regionalpolitiska stödet haft stor betydelse för
turistnäringen i många områden, exempelvis för uppförande av turistanlägg-
ningar i fjällkedjan. Den småskaliga landsbygdsturismen har dock inte dragit
någon större nytta av detta ännu. Jämfört med många andra länder är verk-
samheten i Sverige av liten omfattning och saknar identitet, profil och tradi-
tion.
Det som redan har gjorts när det gäller t.ex. bondgårdsturism, sameturism
och levande fäbodar och annat bör nu samlas ihop på ett nationellt plan och
bli ett programarbete som ger bygdeturismen status och profil. Programar-
betet skall koncentreras på produktutveckling och marknadsföring.
Vi har ett unikt samarbete mellan ett tjugotal kommuner från Vänern i
söder upp till Dundret i norr, och detta har under senare år etablerats genom
IEF, Inlandskommunernas ekonomiska förening. Det är ett brett och aktivt
samarbete kring främst turismen och kommunikationerna där Inlandsbanan
och inlandsvägen är de sammanhållande banden. Med 80-talets erfarenheter
som säger att Norrlands inland mycket sent påverkas av konjunkturupp-
gångar förtjänar detta fina kommunala samarbete inom hela det svenska in-
landet uppmärksamhet, uppskattning och efterföljelse.
När det gäller inlandet och de turistiska möjligheterna i framtiden visar
IEF på ett konstruktivt sätt på nya möjligheter att utveckla den småskaliga
bygdeturismen.
Fru talman! I och med dagens betänkande, Bygder och regioner i utveck-
ling, är vi inne på rätt väg. I flera avseenden har vi fått gehör för de tankar
som presenteras i kristdemokraternas landsbygdsprogram. Flera av våra mo-
tioner har också fått en positiv behandling.
Jag vill härmed yrka bifall till utskottets hemställan med undantag av
mom. 82 där jag yrkar bifall till reservation nr 30.
Anf. 87 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):
Fru talman! Till den socialdemokratiska partikongressen i september 1993
hade vi socialdemokrater från skogslänen väckt en motion om regionalpoliti-
ken. Kongressmotionen blev en stor framgång, och vi fick gehör för de flesta
av våra krav.
Under allmänna motionstiden i år följde vi upp kongressmotionen med ett
antal gemensamma riksdagsmotioner, bl.a. om regionalpolitiken. Det mo-
tionerandet har blivit betydligt mindre framgångsrikt.
Jag vill här kort peka på två områden.
Till att börja med har vi varnat för de negativa effekter som avregleringar
och bolagiseringar inom viktiga infrastrukturområden får för den regionala
utvecklingen. Vi har särskilt pekat på riskerna i det avseendet när det gäller
Posten, Televerket och järnvägsmarknaden. Vi hävdar att sådana avregle-
ringar och privatiseringar utgör ett reellt hot mot de befolkningsglesare de-
larna i vårt land, speciellt i skogslänen. Regeringen och utskottsmajoriteten
delar inte våra synpunkter, utan man nöjer sig med att hänvisa till att myn-
digheterna får i uppdrag att årligen redovisa utvecklingen. Att stanna vid
detta är naturligtvis helt otillräckligt. Jag konstaterar dock med tillfredsstäl-
lelse att detta också framhålls i den socialdemokratiska reservationen nr 9.
Den andra frågan som jag vill ta upp är vårt krav på återbäring av vinstme-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
79
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
80
del från vattenkraftsproduktion för regional utveckling. Det här är ett krav
som vi socialdemokrater från skogslänen många gånger har framfört här i
riskdagen.
Frågan om fördelning av vinsterna från vattenkraftsproduktion har varit
föremål för utredning av den regionalpolitiska kommittén och också av en
särskild utredningsman. Vi anser att det nu finns ett reellt underlag för beslut
i frågan.
Utskottsmajoriteten gör det lätt för sig. Man konstaterar endast att riksda-
gen under en lång följd av år avslagit motioner av det här slaget, och man
ser ingen anledning till att nu göra någonting annat. Jag beklagar detta, där-
för att jag är säker på att ett genomförande av vårt förslag starkt skulle bidra
till en positiv utveckling i skogslänen. I propositionen berörs den här frågan
inte alls. I den socialdemokratiska reservationen nr 14 krävs att riksdagen
anmodar regeringen att pröva frågan. Det är väl dess värre så långt som man
kan komma. Men jag är övertygad om att denna fråga återkommer.
I en motion som jag väckte med anledning av propositionen föreslog jag
att några församlingar i Jämtlands län skulle placeras i stödområde 1. Ut-
skottet har till en del tillmötesgått detta genom att föreslå att Näs och Hägge-
nås församlingar i Östersunds kommun och Näskotts församling i Krokoms
kommun skall införas i stödområde 2. Jag hade naturligtvis helst sett att min
motion hade bifallits i sin helhet, där jag även hade tagit upp Åre, som Sigge
Godin talade om i sitt anförande. Jag vill ändå uttala min tillfredsställelse
över att utskottet har visat vilja att rätta till stödområdesindelningen där den
uppenbarligen är felaktig. Då känns det mer meningsfullt att återkomma i
frågan.
Fru talman! Jag har inget eget yrkande.
Anf. 88 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Vi socialdemokrater på den värmländska riksdagsbänken har
i en motion lagt fram våra synpunkter och krav angående regionalpolitiken.
Vi har framför allt utgått från en helhetssyn när det gäller regionalpolitiken.
Vi pekar på den verklighet som vi i Värmland lever i. Arbetslösheten är fort-
farande hög. Basindustrierna har minskat och fortsätter att minska sin verk-
samhet.
Vad som just nu är utmärkande är det utländska ägandet av våra basindu-
strier, vilket har förstärkts under senare år. Den frågan har många gånger
under de senaste två åren lyfts fram här i kammaren. Det gäller förhållan-
dena för Uddeholm-Tooling som numera ägs av det österrikiska företaget
Böhler och vilka konsekvenser det har fått för Hagfors med omnejd.
Vi understryker i vår motion att regionalpolitiken även fortsättningsvis
måste vara geografiskt riktad. Vi vill särskilt framhålla bruksorternas spe-
ciella problem. Vi pekar på behovet av en särskild regionalpolitik när det
gäller ett åtgärdsprogram för bruksorterna, som kan bidra till att bryta det
mönster som man i dag kan se och till att nå ett mer differentierat och utveck-
lat näringsliv. Det är av största betydelse att det tas fram ett sådant åtgärds-
program för bruksorterna i Värmland.
Tyvärr har majoriteten förhållit sig ganska kallsinnig till detta. Däremot
har man i den socialdemokratiska reservationen tagit upp detta förslag.
När det gäller stödområdesindelningen pekar vi på två kommuner. Det är
Kristinehamn och Storfors, som inte permanent ingår i stödområdet. Det är
fel, eftersom dessa två kommuner ingår i Bergslagsområdet och har bety-
dande strukturproblem.
Vi har uppehållit oss - vilket vi ständigt gör i våra regionalpolitiska motio-
ner - vid den speciella betydelse som högskolan i Karlstad har. Jag tänker då
på dess betydelse som utvecklingsfaktor för hela regionen. Vad vi behöver är
en fast forskningsorganisation. Det är inte nödvändigt att högskolan i Karl-
stad blir ett universitet, utan det nödvändiga är att man får en fast forsk-
ningsorganisation. Tillsammans med förstärkta resuser i grundutbildningen
skulle detta ha mycket stor betydelse för utvecklingen av hela länet. Fortfa-
rande är Värmland det län som har det minsta antalet högskolestuderande.
Vi betonar - och det har tidigare här belysts i debatten - den betydelse
som kvinnorna har för regionalpolitiken och de speciella insatser som krävs
i det sammanhanget. Vi pekar på nödvändiga insatser för ungdomar och vi
pekar på kulturen som utvecklingskraft.
Som jag sade anlägger vi ett helhetsperspektiv. I betänkandet hänvisar
man däremot till olika politikområden. Det är litet synd, tycker jag.
Vi framhåller också behovet av förstärkta länsanslag.
Dessa synpunkter har tagits upp i den socialdemokratiska reservationen.
Det gäller bruksorterna, utbildning, kvinnor, kultur och länsanslagen. Jag
ställer mig naturligtvis bakom de s-reservationer som är fogade till betänkan-
det.
Anf. 89 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Vi har diskuterat stödområdesindelningen en hel del i utskot-
tet. Vi har försökt att utgå från en helhetssyn. Vi har gemensamt kommit
fram till att det skall göras vissa justeringar i Jämtlands län. När det gäller
Värmland förutsätter vi att Storfors och Kristinehamn fortfarande kommer
att var inplacerade i ett tillfälligt stödområde. Det har varit svårt att hävda
någonting annat, eftersom t.o.m. Länsstyrelsen i Värmland har avgett ett
remissvar, där man säger att det inte finns någon större anledning att korri-
gera nuvarande stödområdesindelning. Över huvud taget har det på senare
tid gått förhållandevis bra för Värmland.
Det är naturligtvis väldigt viktigt - det anser vi alla värmlänningar - att
högskolan i Karlstad får fasta forskningsresurser. Vi i utskottet påpekar att
detta vore helt naturligt. Högskolorna i Karlstad och i fyrstadsområdet bör
få del av de regionalpolitiska medlen. När det däremot gäller fördelningen
av fasta forskningsresurser anser vi, liksom utbildningsutskottet, att detta är
en fråga som bör tas upp i forskningspropositionerna.
Eftersom Kristina Svensson talar så varmt för Värmland förutsätter jag att
hon stöder reservation 30 som handlar just om de 800 miljoner kronorna som
man vid en föredragning på Länsstyrelsen i Värmland såg som väldigt posi-
tivt. Över huvud taget såg man från olika myndigheter i Värmland mycket
positivt på den regionalpolitiska propositionen.
Anf. 90 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Kristinehamn och Storfors skall fortsättningsvis tillfälligt ingå
i stödområdet. Vi anser inte att argumentet att det är en förhållandevis god
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
82
utveckling - som Isa Halvarsson förde fram - i Värmland är tillräckligt. Man
måste ju precisera vad det är som man jämför med. Jag kan inte tycka att
det är fråga om en god utveckling. Det är fortfarande betydande problem
när det gäller industrin och arbetslösheten. Vi anser att man borde föra in
Kristinehamn och Storfors i ett permanent stödområde.
När det gäller högskolan i Karlstad är det alldeles självklart att de stora
greppen skall tas i forskningspropositionerna. Men det är viktigt att vi stän-
digt lyfter fram den betydelse som högskolan har som just utvecklingsfaktor.
Man behöver verkligen markera högskolans betydelse också när regionalpo-
litiken diskuteras. Det är inte en diskussion som enbart skall föras när man
diskuterar utbildningspolitik.
Anf. 91 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt. Därför står det också väldigt mycket
både i betänkandet och i den regionalpolitiska propositionen om utbildning-
ens betydelse i regionalpolitiken. Högskolorna är ju en jätteviktig motor lik-
som komvux och gymnasieskolor. Vi från Värmland har samfällt hela tiden
arbetat för högskolan i Karlstad och den tekniska utbildningen där, eftersom
det finns en dålig teknisk utbildning och kompetens i området.
Anf. 92 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Det är väldigt viktigt att vi från länet samfällt arbetar på att
förstärka högskolan i Karlstad. Vi har nu fått civilingenjörsutbildning i sam-
verkan med Chalmers, och det är något som vi hoppas mycket på just för
utvecklingen i länet.
Det är bra, tycker jag, att alla vi riksdagsledamöter från Värmlands län
förstärker våra insatser för att få en bättre högskola.
Anf. 93 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vill bara upplysa Kristina Svensson om några saker. Man
läser kanske inte alltid riktigt noga när man tillhör ett annat utskott.
Jag förstår att Kristina Svensson tryggt kastar sig i famnen på de social-
demokratiska reservationer som finns. Men just det helhetsperspektiv som
Kristina Svensson hållit fram har varit en ledande idé i Vänsterpartiets regio-
nalpolitiska motion. Vi har särskilt isolerat, för att ta ett exempel, Bergsla-
gens område - bruksområdet från Värmland och ända bort mot Uppsala län.
Nästan alla kommuner här har problem. Alla bruksorter har strukturella
problem. Där noteras hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och höga ohälso-
tal. Dessutom har vi en delvis föråldrad produktionsapparat. Men avstånden
är ganska korta. Vi har vacker natur, fin industrikultur osv.
Vi har försökt att ladda här med annat än bara ord. Därför föreslår vi en
Bergslagsfond, ungefär av samma typ som Norrlandsfonden. Jag hoppas på
stöd för den föreslagna fonden.
På samma sätt har det när det gäller forskningsresurser varit en ledande
och bärande idé att till de mindre och medelstora högskolorna få fasta forsk-
ningsresurser. Vi föreslår i vår motion att 70 miljoner kronor satsas på hög-
skolorna. Jag hoppas på stöd även i det avseendet. Det får inte bara bli fråga
om ett stöd för ord.
I övrigt kan jag säga att jag håller med Kristina Svensson när det gäller
hennes ansats och perspektiv i resonemanget om Värmlands bruksorter -
orter som en gång byggde på järn, stål, skog och energi. Inte minst när det
gäller energin berörs Värmland av vårt förslag om en vattenkraftsavgift för
att återföra medel till de län som producerar vattenkraft - en verksamhet
som ofta är mycket lönsam för producenterna.
Sedan finns det en rad näringspolitiska förslag som syftar till att ta vara på
skogsråvara och biobränsle. Vidare handlar det om fabrikationer av meta-
nol, etanol osv. Allt det här kan betyda väldigt mycket både på bruksorter
och i glesbygd i Värmland och även på andra håll.
Slutligen vill jag bara upplysa Kristina Svensson om att det så att säga finns
en arsenal med hårdvara - dvs. rejäla förslag som på ett utmärkt sätt konkre-
tiserar den motion som hon själv har skrivit under.
Anf. 94 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Det är riktigt att vi i vår motion inte har konkretiserat våra
förslag. Vi har pekat på strategiska områden som vi anser är nödvändiga för
att vi skall få en bättre utveckling i Värmland.
Jag hoppas att en majoritet här i kammaren stöder våra förslag nästa gång
de här frågorna tas upp. Framför allt tänker jag då på detta med en särskild
strategi för bruksorterna.
Anf. 95 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag hoppas också på en sådan majoritet, eller åtminstone på
ett stöd redan på onsdag när vi skall votera om de regionalpolitiska förslag
som vi i dag debatterar.
Jag tycker att ni har en utmärkt motion när det gäller de strategiska grep-
pen. Men jag tror att det också är viktigt att vi formar konkreta alternativ.
Det gäller då även oss som inte tillhör ”Norrlandsmaffian”, som även gävle-
borgarna har kommit att tillhöra. Vi i Bergslagen bildar inte någon Bergs-
lagsmaffia. Men låt oss göra det som vi här talat om, till gagn för våra orter
från Uppsala län och nästan bort till norska gränsen!
Anf. 96 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Högskolan i Karlstad är motorn för hela utvecklingen i Värm-
land. Det är vi rörande överens om. Att vi måste få fasta forskningsresurser
dit är vi också överens om. Vi skall jobba för detta. Dessutom tycker jag att
den civilingenjörsutbildning som nu har startats är ett bra steg på vägen.
I den regionalpolitiska propositionen talas det också om medel till de små
och mindre högskolorna. Där kommer Karlstad in i bilden. Medel kan alltså
gå till Karlstad också.
Sedan vill jag peka på det som man i utbildningsutskottet nu justerat när
det gäller forskning och utbildning. Ganska stora resurser skall nu tas från
löntagarfondsmedel. Vi har därmed möjligheter att få mera pengar till forsk-
ning - kanske bl.a. när det gäller olika industristiftelser och, inte minst,
skogsråvaran som är så viktig för Värmlands del.
Kristina Svensson talade om kvinnliga företagare och om stödet till dessa.
I mitt huvudanförande tidigare i dag redogjorde jag för de olika åtgärder
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
83
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
som har vidtagits i det avseendet. Det är faktiskt ganska mycket som har
gjorts för kvinnliga företagare, och detta är nödvändigt. NUTEK kan t.ex.
ge stöd till rådgivning för kvinnliga företagare. Jag tror att det är elva tolv
stycken som jag har träffat i Värmland. De har ett mycket fint arbete på
gång, och de ser fram mot olika verksamheter. De nya utvecklingsbolagen,
som ersätter utvecklingsfonderna, skall också ägna särskild uppmärksamhet
åt kvinnliga företagare så att de kan få hjälp. Utvecklingsfonderna kan också
ge nyföretagarlån som understiger 100 000 kr, något som det tidigare har va-
rit ganska svårt att få.
Mikrostödet på 20 000 kr är ett stöd anpassat till kvinnors företagande.
Dessutom har kvinnorna själva efterfrågat ett enkelt stöd till mindre sats-
ningar. Ett sådant finns med här. Även landsbygdsstödet finns med här.
Vidare har stödet till kooperativa företag stärkts, och ytterligare 50 miljo-
ner kommer från finansutskottet - pengar som skall gå till Industri- och ny-
företagarfonden för att hjälpa kvinnliga företagare.
Mycket är alltså på gång när det gäller att stödja kvinnligt företagande, så
vi är ganska ense om att så skall ske.
Det blir förhöjt länsanslag. Om också de 800 miljonerna beviljas kommer
det att finnas ytterligare medel för Värmland - medel som vi är mycket ange-
lägna om att få. Tala med Länsstyrelsen i Värmland, Kristina Svensson! Då
får Kristina Svensson höra att olika projekt är på gång där. Man kan starta
när man får de resurser som är påtänkta. Genom att stödja reservationen
om 800 miljoner kommer det att kunna finnas mera pengar i länsanslagen.
Anf. 97 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Fru talman! När vi talat om högskolan har vi kanske mest talat om forsk-
ning och forskningsanknytning. Men vi skall inte bortse från att även grund-
utbildningen är betydelsefull.
Vi har tidigare under det här riksmötet tagit upp frågan om behovet av
fler platser i grundutbildningen. Men vi fick väl inte riktigt övriga riksdagsle-
damöter från Värmland att gå med på det förslaget. Det är att beklaga.
Jag tycker att det är bra att man i detta betänkande tydligare markerar
vikten av kooperativa utvecklingscentrum. Jag tror att sådana är väldigt vik-
tigajust för kvinnors företagande och för kvinnors möjligheter att starta små
egna företag. Det är en form som fungerar väldigt bra, och den har vi god
erfarenhet av i Värmland. Det tycker jag är positivt här.
Anf. 98 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! När det gäller högskolan i Karlstad kan jag säga att vi vill ha
nya utbildningsplatser och forskning. Det är nödvändigt för oss, och det här
kommer vi att jobba för också i fortsättningen.
En sak som jag skulle önska beträffande högskolan i Karlstad är att man
där finge en entreprenörsutbildning. Det finns många olika grenar i dag som
skulle kunna falla in här. Med ytterligare litet resurser skulle man kunna
starta nämnda utbildning.
Som jag har sagt tidigare i dag utbildas vi väldigt mycket till löntagare men
väldigt litet till entreprenörer. Vi behöver nya företagare och nya entrepre-
84
nörer. Därför behövs det satsningar både på gymnasial nivå och på högsko-
lan.
Sedan till frågan om kooperativa företag. Också sådana är viktiga för ut-
vecklingen i länet, och många har startats inte minst inom bl.a. omsorgen.
Det gäller då särskilt på glesbygden. Detta finns också med i betänkandet.
Anf. 99 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Entreprenörsutbildning är kanske något som vi skulle kunna
utveckla vidare. Vad jag ser som angelägnast just nu när det gäller högskolan
är ändå att den utbildning, den forskning och den uppdragsutbildning som
finns inom kombinationen riskcentrum och högskola kan sättas i sjön och
kan utvecklas. På samma sätt finns det mycket att göra på miljösidan där vi
har speciella förutsättningar. Men de frågorna får vi återkomma till.
Anf. 100 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):
Fru talman! Regeringens regionalpolitiska proposition emotsågs med stort
intresse, inte minst av oss kvinnor. En av frågorna var om kvinnorna för
första gången skulle bli synliga i regionalpolitiken.
I propositionen Bygder och regioner i utveckling sägs det att regionalpoli-
tiken bör utformas utifrån ett könsperspektiv. Kvinnors och mäns behov och
förutsättningar skall beaktas i det regionala utvecklingsarbetet. Samtidigt
behöver särskilda insatser för kvinnor göras. Behovet av dessa särskilda in-
satser bottnar i att män även här utgör norm. Regelverk utformat utifrån
mäns behov och förutsättningar passar inte kvinnorna och gör dem osynliga.
Kvinnor är underrepresenterade som företagare. Deras företag är i sin tur
underrepresenterade bland de företag som har fått regionalpolitiskt före-
tagsstöd. Jag har med glädje noterat att regeringen anser att företagsstöden
bör fördelas jämnare mellan kvinnor och män. Landsbygdsstödet skall i
princip inte ha någon nedre beloppsgräns och skall även kunna lämnas till
s.k. mjuka investeringar. Företagsstöden är inte heller begränsade till aktie-
bolag. Detta kommer att underlätta för kvinnor som föredrar kooperativ fö-
retagsform eller enskild firma.
Det är positivt att landsbygdsstödet kompletteras med förstärkt rådgiv-
ning. Jag noterar att kvinnors företagande skall främjas i hela landet. Avise-
rade förändringar av låneregler, så att de bättre passar kvinnligt företagande,
emotses med intresse. Det glädjer alla berörda och även mig som motionär
att tankarna kring regionala resurscentrum, kraven på sådana och även krav
på ett nationellt centrum har fått genomslag i propositionen. Betänkandets
skrivning öppnar för en bred verksamhet inom dessa centrum. Nu gäller det
att alla krafter samlas och att det bildas nätverk.
Kvinnor själva ute i länen måste formulera behoven och ge riktlinjer för
hur det regionala resurscentrumet skall se ut. Behoven och förutsättningarna
är olika, därför kommer det helt säkert att se olika ut i skilda län. Det natio-
nella centrumet kommer att växa fram utifrån signaler från de olika regio-
nala centrumen. Det är viktigt att Kvinnokrafts erfarenhet och kompetens
tas till vara och att centrumet får en så självständig ställning som möjligt.
Regleringsbrevets utformning är viktig för framtiden.
Kvinnorna och deras speciella behov som företagare är nämnda i proposi-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
85
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
86
tionen och i betänkandet. Verktyg är nu givna för utveckling. Nu återstår att
detta synsätt silar ner till länsmyndigheter och deras tjänstemän. På mässan
Kvinnor kan och dess seminarium Den andra sidan av myntet - regionalpoli-
tikens enögdhet, där några av oss var med i fredags, framkom att en del
tjänstemän, med betoning på män, kan ställa till svårigheter genom att inte
lyssna och försöka förstå vad det är som kvinnor vill och vad som behövs.
Tora Friberg har i sin bok, som hade gett namn till seminariet, ett par slående
exempel på ”goddag-yxskaft-svar” på kvinnors önskemål.
Forskare i Umeå satsar t.ex. på att få fram en skördetröska för åkerbär.
Då skall man ha i minnet att åkerbär odlas på sammanlagt 5 hektar i Sverige.
Åkerbärsodlaren i Korsträsk, en kvinna, har inte alls frågat efter en maskin
utan tycker tvärtom att den är onödig. Däremot skulle hon vara mycket
hjälpt av forskning på sprutbekämpningsmedel mot ohyra och ogräs, som
lämpar sig specifikt för åkerbär.
Det förekommer alltför ofta att en idé, via tjänstemän, sprids till så många
företagare att marknaden förstörs. Alla odlare i Norrbotten kan ju inte för-
sörja sig på att odla svarta vinbär.
Fru talman! Det är viktigt och nödvändigt att kvinnorna nu syns i regional-
politikens teorier. Det är livsnödvändigt att kvinnorna hörs och blir respek-
terade i regionalpolitiken i praktiken.
Anf. 101 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den socialdemokratiska
reservationen 7 i det regionalpolitiska betänkandet.
Utskottets majoritet avslår vår norrbottniska, socialdemokratiska motion
om att Högskolan i Luleå skall få del av de 30 miljoner kronor för utveck-
lingsverksamhet som arbetsmarknadsministern skall dela ut till vissa högsko-
lor i stödområdet. Den socialdemokratiska reservationen innebär bifall till
motionen.
De norrbottniska socialdemokraterna i kammaren har ansett att Högsko-
lan i Luleå har behov av utvecklingsmedel. Högskolan i Luleå har i dag när-
mare 6 000 studenter. Den har en teknisk fakultet. Men mer än hälften av
studenterna följer utbildningar utanför det tekniska och det naturvetenskap-
liga området. Det hör till saken att Högskolan i Luleå inte har medel för
forskningsstödjande åtgärder för denna icke-tekniska del.
Fru talman! Samverkan mellan teknisk utbildning och forskning och andra
fakultetsområden är ett angeläget utvecklingsområde för att utveckla tek-
nikområdet, men också för kontakt med det omgivande samhället. Då de
icke-tekniska utbildningarna vid högskolan fortfarande saknar forsknings-
överbyggnad, trots den stora omfattningen och den vikt som de har vid hög-
skolan, försvåras denna samverkan. Mot den här bakgrunden bör även Hög-
skolan i Luleå, som verkar inom stödområdet, ges möjlighet att erhålla del
av de 30 miljoner kronor som arbetsmarknadsministern avser att fördela.
Fru talman! Betänkandet tar också upp den större frågan om forsknings-
stödjande medel i allmänhet till Högskolan i Luleå. Det råder en mycket
speciell situation för högskolan när det gäller medel för forskning. Den har,
som jag sade tidigare, ca 6 000 studenter. 2 000 finns inom civilingenjörsut-
bildningarna, för vilka det finns en teknisk fakultet. Men för resten av hög-
skolans verksamhet - lärarutbildningar, filosofie-kandidat-utbildningar, filo-
sofie-magister-utbildningar och ekonomutbildningar - finns det inga forsk-
ningsanslag.
Inom det tekniska området är resurserna för utbildning och forskning vid
Högskolan i Luleå faktiskt ungefär lika stora - 115 miljoner för utbildning
och 111 miljoner för forskning. Men utbildningar inom det samhällsveten-
skapliga området, som jag räknade upp, omsluter 106 miljoner kronor, me-
dan forskningsanslaget inom det området faktiskt är 0 kr.
Högskolan i Luleå måste därför få de ekonomiska resurser som krävs för
att den skall kunna ge sina lärare inom andra sektorer än de tekniska samma
möjligheter till forskningsanknytning som andra lärare i det svenska högsko-
lesystemet. Det är också viktigt med ett basanslag för forskning för att hög-
skolan skall kunna dra till sig ytterligare forskningsmedel.
Fru talman! Mot den bakgrund som jag har beskrivit har vi socialdemokra-
ter här i kammaren i några års tid motionerat om att Högskolan i Luleå skall
tilldelas resurser för forskningsstödjande åtgärder för den samhällsveten-
skapliga delen av högskolan. De här kraven har den borgerliga majoriteten
gång på gång, och så sent som för en månad sedan, avslagit.
Men nu händer något märkligt som förmodligen beror på att det snart är
val. I det betänkande som vi nu behandlar skriver den borgerliga majoriteten
att man skall överväga hur Högskolan i Luleå skall få de här forskningsresur-
serna. Man erkänner - det är bra och inte en timme för tidigt - att Högskolan
i Luleå kan behöva forskningsresurser till den icke-tekniska delen, men en-
ligt den borgerliga majoriteten skall högskolan behöva vänta i bortåt tre år
innan pengarna kommer.
Detta tycker jag är uppseendeväckande av flera anledningar. För det
första finns det nu pengar att fördela till Högskolan i Luleå för forsknings-
stödjande åtgärder. Under anslaget C 47 i Utbildningsdepartementets bud-
get finns pengar kvar att fördela för nästa budgetår. Härifrån skulle högsko-
lan kunna erhålla medel.
För det andra satsar regeringen stora summor på forskning i dessa tider.
Man gör ett stort politiskt nummer av det. Löntagarfonderna slaktas och
pengar i massor skall fördelas. Men när det gäller fördelningen av medel för
forskningsstödjande åtgärder till Högskolan i Luleå skall högskolan behöva
vänta till dess att regeringen har övervägt frågan inför den forskningspoli-
tiska propositionen och eventuellt kommer fram till att det skulle vara nöd-
vändigt att fördela pengar.
Jag tycker att riksdagen skall snabba på forskningsutbyggnaden vid Hög-
skolan i Luleå. Den socialdemokratiska reservationen 7 innebär, som jag
sade, ett bifall till vår motion om att Högskolan i Luleå skall få del av de 130
miljoner som arbetsmarknadsministern skall fördela.
Den innebär också att en kommande socialdemokratisk regering redan till
vintern kan komma med ett förslag om ytterligare forskningsresurser till Lu-
leå. Det är en väsentlig skillnad jämfört med att i nära tre år vänta på att
borgerligheten skall överväga frågan inför den forskningspolitiska proposi-
tionen.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till den socialdemokratiska reservatio-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Bygder och
regioner i
utveckling
nen.
87
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
88
Till sist vill jag bara säga att jag är mycket glad över att utskottet, bl.a.
med anledning av en socialdemokratisk motion från Norrbotten, har ett till-
kännagivande till regeringen om att Älvsbyns kommun skall kunna få ytterli-
gare regionalpolitiskt stöd.
I detta anförande instämde Monica Öhman (s).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU23 Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets-
området, EES-avtalet m.m. (prop. 1993/94:203).
Anf. 102 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Vi skall behandla utskottets betänkande om ändring i EES-
avtalet, den s.k. skarv-acquisen. Det är ungefär 500 rättsakter som har till-
kommit från augusti 1991 till slutet av år 1993. Som vanligt i dessa EES-sam-
manhang är det bråttom, bråttom. Då blir det problem med demokratin.
Den motion som Vänsterpartiet har väckt med anledning av prop.
1993/94:203 tar fasta just på demokratifrågan och riksdagens möjlighet och
förmåga att behandla ett aktstycke av den här typen. Vi påpekar att rättsak-
terna inte fanns tillgängliga förrän - tror jag - två dagar innan motionstiden
gick ut. I betänkandet argumenterar man emot oss och säger att det finns
sex band. Ja, de finns, men de fanns inte när vi skulle påbörja motionsbe-
handlingen.
Propositionen innehåller en hel serie engelska texter. När blev det själv-
klart att riksdagsledamöter förstår engelska, i alla fall när det gäller att i
snabb takt förstå innehållet? När vi tittade i databasen fick vi klart för oss
att de rättsakter som hör till propositionen inte fanns registrerade. Vi fick
också klart för oss att de beteckningar som fanns i databasen skilde sig från
dem som fanns i propositionen.
Man kan säga att detta är detaljer och att det inte är så farligt. Men jag
vill mena att detta är farligt. Jag har roat mig med att höra med riksdagsleda-
möter om de känner till vad som står i dessa rättsakter och vad direktiven
handlar om. En del av akterna är oförargliga, andra är det kanske inte. Näs-
tan alla ledamöter har svarat: Nej, hemskt nog har jag inte tittat på det över
huvud taget ännu. Jag har inte sett dem. Det är hemskt vilka bibbor vi skall
klara av på så kort tid.
Precis så är det. Det är mycket dålig demokrati när riksdagen på en gång
skall ta ställning till 500 rättsakter, ändringar i 500 direktiv, och de inte ens
finns i rimlig presentation.
Vi har fått visst stöd för denna kritik. I betänkandet på s. 11 hänvisar man
till att trafikutskottet har tyckt att det inte var så väldigt bra presenterat av
regeringen i propositionen och att den lämnar mycket övrigt att önska. Utri-
kesutskottet håller med.
Det förhållandet hindrar emellertid inte att utskottet också delar den upp-
fattning som uttrycks i trafikutskottets yttrande, nämligen att regeringens re-
dovisning för riksdagen om t.ex. innebörd och konsekvenser av olika rätts-
akters införlivande med svensk rätt kunde göras mer fullständig än vad som
är fallet i föreliggande proposition.
Detta, om något, är väl ett understatement, skulle jag vilja säga. Är det
något som är av intresse för riksdagen så är det innebörd och konsekvenser
av införlivande av dessa rättsakter i svensk rätt. Det är att se det mycket
bagatellartat att bara notera denna kritik i förbifarten.
För oss är detta så viktigt att det får oss att yrka avslag på propositionen.
I stället föreslår vi att man skall återkomma, presentera materialet på ett
rimligt sätt och analysera dess effekter. Det bör helst ske i en serie proposi-
tioner, indelade efter ämnesområde.
Jag är över huvud taget ganska bekymrad när det gäller direktiv. Då talar
jag inte om den stora frågan om vi skall tillhöra EES eller EU eller inte, utan
jag talar om den situation som vi faktiskt befinner oss i.
Jag minns när vi diskuterade direktiv 77/187, det s.k. överlåtelsedirekti-
vet, som gäller arbetstagares rättigheter vid överlåtelse. Då drev vi i Arbets-
rättsutredningen, precis som ordföranden Åke Bouvin, uppfattningen att vi
måste lagstifta och införliva detta i svensk rätt. Tjafs, sade alla andra partier.
Vi motionerade i anslutning till den arbetsrättsliga propositionen, men hös-
ten 1993 avslogs våra yrkanden om att det var viktigt att införliva detta i la-
gen till stöd och skydd för arbetstagarna.
Efter anmälan från några svenska jurister har nu ESA sagt att vi måste
sköta detta bättre i Sverige och införliva detta direktiv. Det lärde mig att det
är någonting som inte fungerar.
En annan sak som gjorde mig mycket bekymrad var när jag i senaste num-
ret av Arbetarskyddsstyrelsens tidning Arbetarskydd läste att den svenska
regeringen har beslutat tillåta ämnet parafenylendiamid. Varför har man då
gjort det? Jo, man säger att det är helt okej i enlighet med EU-rätten, EU:s
regler och säkerhetsåtgärder.
När jag frågade Läkemedelsverket sade man att detta är en katastrof. Äm-
net har varit förbjudet i 50 år i Sverige. Vi kommer att få ökade allergier.
Leif Aringer, överläkare på Arbetarskyddsstyrelsen, är bedrövad över rege-
ringens beslut att upphäva det halvsekelgamla svenska förbudet. Carola Li-
dén, docent på Arbetsmiljöinstitutet, menar att regeringens tillåtelse att an-
vända parafenylendiamid i kosmetiska produkter innebär en stor försämring
av allergiläget i Sverige. Det drabbar främst frisörer.
Varför skedde detta, och vad gjorde Läkemedelsverket? Jag har skaffat
fram direktivet, och i artikel 12 står det att om medlemsstat på grundval av
utförlig motivering konstaterar att kosmetisk produkt, trots att den motsva-
rar kraven i detta direktiv, kan utgöra en hälsorisk, kan man provisoriskt
förbjuda utsläppandet av denna på marknaden.
Det gjorde inte regeringen. Vem hänvisade man till då? Det undrar jag.
Läkemedelsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet säger nej
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
89
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m. m.
till detta. Vilka högre makter är det som avgör sådana frågor? Detta gör mig
mycket bekymrad.
Jag är också bekymrad eftersom jag som intresserad suppleant i arbets-
marknadsutskottet inte noterade detta. Vi har inte behandlat denna fråga,
som ligger inom Arbetsmarknadsdepartementets område. Det rör sig om en
serie direktiv. En del är oförargliga, och några har vi redan klarat av, t.ex.
information till nyanställda. Andra är mycket kontroversiella och bordlagda
i en utredning på departementet, t.ex. arbetstidsdirektivet.
Jag har noterat att detta över huvud taget inte har varit uppe till behand-
ling i vårt utskott. Jag vet inte var felet ligger, eftersom jag också har noterat
att utrikesutskottet har skickat ut materialet till alla utskott. Men det har
aldrig varit uppe till diskussion - jag har nyss kontrollerat det i protokollet.
Om det fastnade i papperskvarnen eller på kansliet vågar jag inte säga, men
ingen har diskuterat detta i arbetsmarknadsutskottet.
Detta gör mig mycket bekymrad men inte förvånad, eftersom det skall gå
på så kort tid. Jag inser också att det vimlar av ytterligare direktiv som har
antagits efter årsskiftet. Det finns direktiv som ligger ”i röret”, i pipeline,
och direktiv som inte har kommit dit ännu och kallas för pre-pipeline. Långa
rader av direktiv är på gång, har kommit långt eller är i princip klara. Jag
inser ju vilken vår förmåga och möjlighet att ta ställning till dessa kommer
att vara när den dagen kommer.
Det gör mig oroad, eftersom jag också vet att regeringen och de riksdags-
partier som gillar ett EU-medlemskap planerar för att vi skall ha en EU-
nämnd och remittera så att riksdagens utskott kommer in i arbetet, vid ett
medlemskap, vill säga.
Men vem planerar något med avseende på den situation vi har i dag med
ett EES-avtal? Det är detta vår motion handlar om. När det går till så här
kan man prata om demokratiskt underskott. Därför yrkar vi avslag på pro-
positionen. Vi yrkar på en återförvisning. Regeringen får återkomma i flera
propositioner och ha översättningar klara. Den får presentera förslag och
direktiv på ett rimligare sätt och se till att de innehåller en analys av hur det
ser ut i förhållande till den svenska verkligheten och det svenska rättsläget.
Vi måste nu, medan vi har ett EES-avtal, ha ett system där vi integrerar
riksdagen i arbetet. Jag har nu tagit upp några exempel där man inte alls gör
det. Jag kunde ta upp många andra också. Riksdagens politiker har ingen
aning om vad som pågår. Vi får arbetsmiljöregler som inte stämmer med de
beslut som vi har fattat därför att direktiven tvingar på oss dem, och inte ens
tvingar eftersom regeringen fattar något slags administrationsbeslut.
Jag tror att avdelning UDH håller på att ersätta riksdagens fackutskott.
Att man inte vill göra detta nu, i en EES-situation, tolkar jag nästan som att
man vill att det skall se riktigt illa ut ur demokratisk synvinkel. Sedan plane-
rar man för en litet annan mekanism under ett EU-medlemskap. Jag kan
inte acceptera det här.
Jag delar åsikterna som har förts fram i Vänsterpartiets motion, som Bertil
Måbrink också har uttryckt i en meningsyttring. Jag står bakom den, men
för att spara kammarens tid nöjer jag mig med att yrka bifall till meningsytt-
ringen under mom. 1 och 3.
90
Anf. 103 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Låt mig bölja med att påminna om att EES-avtalet är
mycket viktigt för Sverige. Det gör att vi, liksom övriga EFTA-länder med
undantag av Schweiz och Liechtenstein, är med i den inre marknad som har
etablerats i Västeuropa. Det gör att vi kan handla på den västeuropeiska
marknaden på någorlunda lika villkor med länder och företag som finns
inom den europeiska unionen. Det finns fortfarande skillnader. Det finns
fortfarande vissa handikapp kvar för svenska företag, men i viktiga delar in-
nebär EES-avtalet ändå möjligheter till konkurrens på lika villkor.
Det är kanske också viktigt att säga att detta är betydelsefullt för företag
som är verksamma i Sverige. Ibland brukar man påminna om att våra stor-
företag redan finns i EU. Det är ju riktigt. Men för de produktionsenheter
som är verksamma i Sverige är det viktigt att vi tar bort olika typer av byrå-
kratiska hinder för handel och samverkan med övriga Västeuropa. Det är
viktigt att vi finns med på den inre marknaden. Det är viktigt att EES-avtalet
fungerar väl och smidigt.
När det är sagt vill jag också instämma i att det finns bekymmer, precis
som har framförts från Vänsterpartiet. Nackdelen med den lösning som
EES-avtalet innebär är ju att vi måste ha en gemensam lagstiftning för hela
detta område, men vi deltar inte fullt ut i den beslutsprocess som leder fram
till den gemensamma lagstiftningen. Vi finns inte med i de viktigaste besluts-
instanserna, i EU:s ministerråd, i EU-parlamentet och det finns inga
svenskar i EU-kommissionen osv.
Den situation som riksdagen står inför vid det här tillfället är litet speciell.
Den kommer rimligen inte att upprepas. Att vi har fått en så oerhörd anhop-
ning av lagstiftningsärenden beror på den förhandlingsteknik som man hade.
Man satte en ”deadline” för vilken lagstiftning som skulle tas med i huvudav-
talet. All lagstiftning som kommit därefter har nu samlats i den proposition
som vi skall behandla just nu. Detta har naturligtvis skapat ett speciellt läge.
Det hela förvärrades av att EES-avtalets förverkligande försenades ge-
nom en utdragen och besvärlig ratifikationsprocess. Det gick ett år mer än
vad man hade tänkt sig. Därför får vi plötsligt en stor bunt på riksdagens
bord. Det är två och ett halvt års EES-lagstiftning. Det är ett orimligt förfa-
ringssätt.
Men att å andra sidan, som Vänstern vill, återremittera det här och
komma igen i ett antal propositioner i höst innebär att viktiga delar av EES-
avtalet förblir ur spel fram till dess att vi har kunnat gå igenom den här appa-
raten. Det vore ganska skadligt för Sverige. Vi står här i en litet kärv valsi-
tuation.
Vill vi att EES-avtalet skall fungera väl och fungera nu måste vi anta den
här gemensamma lagstiftningen. Vill vi ha den omsorgsfulla process, när det
gäller hanteringen, som vi egentligen borde ha får vi acceptera att EES-avta-
let inte kommer att fungera på ett tillfredsställande sätt i ytterligare ett
halvår. Jag tror att det vore mycket olyckligt. I synnerhet som de frågor som
ligger i propositionen trots allt knappast är av den arten att de motiverar ett
stort uppskov.
Herr talman! Det finns naturligtvis ett kvarstående principiellt problem
som vi får hantera även fortsättningsvis. När väl en ny lagstiftning för den
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
91
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
92
inre marknaden har passerat EU:s och EES organ och kommer på riksda-
gens bord är riksdagens valfrihet när det gäller hanteringen inte särskilt stor.
Det gäller att anta eller förkasta de regler som har antagits i EES-kommit-
tén. Om vi antar dem är allting frid och fröjd. Om vi förkastar dem innebär
det att vi eroderar EES-avtalet. Om det sker för ofta upphör EES-avtalet att
fungera.
Därför upplever många av oss inte EES-avtalet som en bra långsiktig lös-
ning ur demokratisk synvinkel. Det är därför som vi anser att det är viktigt
att Sverige tar ett steg vidare och blir fullvärdig medlem i den europeiska
unionen. Det medlemskapet innebär att vi finns med i de viktigaste besluts-
instanserna och att vi finns med i hela den lagstiftningsprocess som leder
fram till de gemensamma reglerna. Då är vi inte längre i en situation där vi
i efterhand har att anta eller förkasta något som andra i praktiken har beslu-
tat om och där vi är nödda att anta det mesta om vi vill att EES-avtalet skall
fortsätta att gälla och att Sverige skall kunna fortsätta att delta i den inre
marknaden.
EES-avtalet är en bra övergångsordning. EES-avtalet skulle också vara
godtagbart som något slags näst bästa lösning om medlemskapet inte stod
till buds för oss. Men om vi vill ha en fullvärdig demokratisk hantering av de
bestämmelser som skall gälla också i Sverige är medlemskap den väg som vi
bör använda.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 104 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Pär Granstedt sade ganska klart att vi har en valsituation.
Antingen får vi välja att vara snabba och duktiga som lydstatselever inom
EES-avtalets ram eller också får vi vara demokratiska och ge riksdagen en
chans att behandla sakfrågorna. Men nu är inte detta så rysligt viktiga saker
och det är inte så farliga direktiv. Därför väljer vi att vara snabba.
Det är ett prejudicerande sätt att resonera. Vad vi har för behov här, vilket
grundmaterial vi skall ha, att vi skall ha rimlig tid till förfogande, att vi skall
kunna förstå och analysera rättsakterna blir inte så viktigt. Jag kan aldrig
acceptera detta.
Det finns vidare möjligheter till undantag. Jag nämnde kosmetikadirekti-
vet, där undantagsmöjligheten är inskriven i artikel 12. Det är alltså inga
problem där, men det kan naturligtvis bli en påfrestning på relationer med
andra om man tar den chansen. Jag tycker att detta är ett skandalöst fall,
där det är tydligt att EES-administrativa synpunkter går före sakskäl grun-
dade på läkarvetenskap och arbetsmiljöhänsyn.
Det är dessutom så att många länder förkastar hela EES-avtalet, bl.a. Fin-
land. Det kommer att bli undantag från det, och vi ser en risk för att det
eroderar. Jag tror att man i så fall får komma fram till ett läge där man omför-
handlar detta avtal. Vi har krävt detta, för att det skall bli en rimlig form av
samarbetsavtal, som reglerar handel och mycket annat av stor betydelse för
Sverige och övriga länder i Europa.
Jag noterar att jag inte fick något som helst svar på dessa punkter. I det
ena fallet tillser man inte att vi har en lagstiftning som svarar mot överlåtelse-
direktivet. Man har inte gjort någonting. Vänsterpartiet har verkligen gått
före för att få till stånd en juridisk behandling som motsvarar EU:s princip,
bl.a. därför att vi bryr oss om tryggheten för de anställda.
Jag fick inte heller något svar på frågan om kosmetikadirektivet. Det kan
bero på att det inte är alldeles lätt att minnas termen parafenylendiamid,
men man skall komma ihåg att detta är en jättefråga. Vi har brutit mot en
svensk princip på arbetsmiljöområdet som har funnits i tiotals år, och det
finns ingen annan motivering till detta än administrativa skäl.
Jag vill slutligen säga att mitt budskap är: Integrera EES-mekanismen! Ni
har planer för detta vid ett EU-medlemskap, men gör det också på ett sådant
sätt att vi får demokratiskt rimliga förfaranden i en EES-situation! Jag upp-
repar att jag i utskottet inte med ett ord fått kommentera de direktiv som
handlar om arbetsmarknadsfrågorna, och vi är inte ensamma om detta.
Anf. 105 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag vill först erkänna att jag naturligtvis tycker att det är ett
dilemma att vi på det här sättet har kommit i tidsnöd. Jag har också förklarat
varför vi har kommit i den situationen. Jag tycker inte att det är tillfredsstäl-
lande, men jag bedömer att om vi skulle göra som Vänstern förordar, dvs.
skulle avslå propositionens förslag nu och återkomma i ett antal propositio-
ner under hösten, skulle de negativa konsekvenserna för svenskt näringsliv
och för svensk ekonomi bli värre, och därför får vi godta den föreslagna han-
teringen.
Om sedan några fackutskott inte har lagt ned den omsorg som de borde
ägna åt dessa frågor kan jag inte bedöma. Vi har i varje fall från utrikesut-
skottet tillsett att alla fackutskott skulle få möjligheter att yttra sig över de
delar av lagstiftningen som faller inom deras kompetensområde. Vi förutsät-
ter att man har gjort detta med den omsorg som krävs.
Detta är den integration av EES-mekanismen som är rimlig. Eftersom av-
talet bygger på en process där vi omvandlar de gemensamma EES-reglerna
till svensk lagstiftning, använder vi också en i Sverige normal lagstiftnings-
procedur. Innan beslut fattas i kammaren bereds ärendet alltså av vederbö-
rande utskott, antingen så att utskottet direkt förelägger kammaren ett för-
slag eller så att det får en underremiss från ett annat utskott. Det är alltså
en fullt normal lagstiftningsprocess som vi använder i samband med EES-
avtalet.
Vid ett medlemskap blir det en annan ordning. Då tas de avgörande beslu-
ten i stor utsträckning i ministerrådet. I det sammanhanget måste vi ha en
ordning där riksdagen får ett avgörande inflytande över Sveriges agerande i
ministerrådet. Det är den lösning som vi har förordat, med en EU-nämnd
som skall garantera riksdagens kontroll över de ställningstaganden som Sve-
rige gör i ministerrådet.
När det gäller Vänsterns önskemål om att man skall omförhandla EES-
avtalet finns det verkligen utrymme för förtydliganden från Vänsterns sida.
EES-avtalet bygger på att vi är med i den inre marknaden och i huvudsak,
om också med vissa undantag, omfattas av det gemensamma regelsystemet.
Där finns alltså inte särskilt mycket ändringsutrymme. Man är antingen med
eller inte med.
Man skulle också kunna tänka sig en annan beslutsordning, men vi kan
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
93
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
94
inte rimligen föreställa oss att vi skall kunna delta i EU:s beslutsprocess, om
vi står utanför EU. Om Vänstern vill att vi fullvärdigt skall kunna delta i
denna beslutsprocess, måste vi finnas med i ministerrådet, i EU-kommissio-
nen och i EU-parlamentet. Vägen fram till att komma med i de organen går
inte via en omförhandling av EES-avtalet utan är att gå med som fullvärdig
medlem. Det är alltså det som Vänstern i så fall borde förorda.
Anf. 106 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är nog väl känt hur vi argumenterar i medlemsfrågan,
men det som här framförs är det som vi anklagade många för när EES-avta-
let antogs: Ni säger att det står på egna ben och försvarar det som något
mycket bra, men så snart det är antaget hävdar ni att det är fråga om ett rent
lydstatsavtal, som skall vara ett första steg. Lösningen på alla era problem
hittar ni i ett EU-medlemskap. Att vi ser många problem i detta låtsas ni inte
om.
Jag tänker nu inte ta upp denna fråga och inte heller omförhandlingsfrå-
gan, som egentligen inte på allvar behandlas i vår meningsyttring och inte
heller i betänkandet. I detta behandlas det faktum att riksdagen skall ansluta
sig till införlivandet av de ungefär 500 direktiven. Det sägs att det blir stor
skada för svenskt näringsliv om vi skjuter upp det ett antal månader. Det
tror jag inte alls. Inte heller jag har visserligen hunnit läsa alla de 500 direkti-
ven, men många har inte alls sådan karaktär och avser mindre ändringar.
Det kommer inte alls att bli några stora problem.
Jag tror inte heller att ratifikationsprocessen kommer att vara klar den 1
juli i det övriga Europa. Jag vet i och för sig ingenting om det, men så har
det inte gått till tidigare.
Många utskott har nog inte hunnit behandla detta, och det är väl inte så
konstigt. Det har av något skäl aldrig varit uppe till diskussion i mitt utskott,
och jag har inte känt till saken. Men när orsakerna inte ens finns tillgängliga
förrän senare och när inte ens allt finns på svenska, tycker jag att det är de-
mokratiskt ohemult att säga att detta skulle ha genomförts.
Jag menar att det enda rimliga är att Sverige, som har anslutit sig till EES-
avtalet, måste ha en effektiv demokratisk process, som fungerar i vårt parla-
ment med avseende på de direktiv som vi blir bundna av, direktiv som är i
pipeline, direktiv som är i pre-pipeline och eventuellt även direktiv som är i
”pre-pre-pipeline” och som jag inte känner till. Det är nästan löjeväckande
att se vilken mängd av information som riksdagsledamöterna inte har en
aning om.
Detta är vår möjlighet att seriöst behandla dessa frågor. Vi skall vara väl
orienterade i god tid, och vi skall inte behöva vänta tills ett EU-medlemskap
kommer, om olyckan skulle vara framme, utan vi skall ha dessa möjligheter
nu, medan vi omfattas av EES-avtalet. Jag kan inte begripa att majoriteten
inte delar denna vår åsikt.
Anf. 107 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det var litet synd att Hans Andersson inte ville gå in på vad
Vänstern egentligen menar med omförhandling av EES-avtalet. Jag har för-
stått att det är Vänsterns stora alternativ i EU-debatten, men ingen vet
egentligen vad Vänstern menar med detta och vilket slags avtal man egentli-
gen tänker sig.
Tydligen är det fråga om något slags idealavtal, där vi får EES-avtalets alla
fördelar, har samma inflytande som om vi vore fullvärdiga medlemmar men
ändå har lika stor självständighet som om vi inte ens omfattades av EES-
avtalet. Det verkar vara något sådant som man är ute efter, och var och en
förstår då att detta bara är ett stort illusionsmakeri. Jag tycker att det är
synd, eftersom vi behöver en seriös debatt om olika alternativ för den hän-
delse att det inte blir ett medlemskap.
Jag håller däremot med om vikten av att vi har en väl fungerande demo-
kratisk process när vi hanterar EES-frågor. Den process som vi skall ha i
riksdagshanteringen är den normala riksdagsprocessen, dvs. att lagstift-
ningsärendena kommer som propositioner till riksdagen och behandlas i alla
berörda fackutskott innan de avgörs här i kammaren. Det har nu varit svår-
hanterligt på grund av den stora mängden, men det är något som rimligen
inte kommer att upprepas, utan ärendena skall nu komma till riksdagen i
den takt som de passerar EES-kommittén och regeringskansliet.
Det gör att det rimligen bör vara fullt möjligt att hantera detta i normal
riksdagsordning framöver. Grundproblemet, som vi inte kommer runt, är att
vi inte kan göra våra egna varianter. Vi har att anta eller förkasta de förslag
som föreläggs oss. Om vi förkastar dem, innebär det att vi successivt urgrö-
per EES-avtalet. Det ger en begränsad handlingsfrihet.
EES-avtalet står förvisso på egna ben. Hade vi inte alternativet medlem-
skap att räkna med, skulle vi ha fått lov att leva med EES-avtalet. Det är
mycket viktigt för oss. Nu finns det ett demokratiskt bättre alternativ som
står till vårt förfogande, nämligen att bli fullvärdiga medlemmar. Då bör vi
välja det. Det tillgodoser de önskemål ur demokratisk synpunkt som bl.a.
Vänstern har pekat på, där EES-avtalet skapar problem.
Anf. 108 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! När jag röstade nej till EES-avtalet hösten 1992, var det av
två skäl. Jag tyckte för det första att frågan handlagts på ett synnerligen otill-
fredsställande sätt. Propositionen lades fram sent på våren, och riksmötet
förlängdes en vecka efter att ledamöterna åkt härifrån. Därmed fick vi inte
sommaren på oss att tänka igenom motioner.
Hela realbehandlingen i alla utskott skedde under sommaruppehållet. Ut-
skott efter utskott smög omkring i de tomma korridorerna, utan massmedie-
bevakning och utan att kunna samråda med sina riksdagsgrupper, ställa frå-
gor till statsråd etc., som när rikdagen är samlad. När riksmötet åter öppnats
i oktober återstod bara ett par sammanträden i EES-utskottet, som juste-
rade det enorma betänkandet den 22 oktober. Då var flera rättsakter som
antogs fortfarande inte översatta till svenska. Vi hade inte behövt jäkta ige-
nom denna stora fråga på detta vis.
För det andra är jag skeptisk till själva idén att vi skall behöva ta över alla
EG:s lagar, 1’acquis communautaire. Självfallet kan man utveckla ett nära
handelssamarbete, en gemensam arbetsmarknad m.m. önskvärt utan att ha
alla lagar och detaljbestämmelser gemensamt. De nordiska staterna har visat
detta. Vad jag vet har vi inte skickat barnbidrag till norska eller finska famil-
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
95
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
96
jer när pappa jobbar i Sverige. Nog är en del EES-regler bra märkliga. Och
i Nordamerika har man just slutit NAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och
Kanada. Det skulle inte falla t.ex. Kanada in att ta över Amerikas förenta
staters lagar, när nu handelsutbytet intensifieras. Varför skall vi behöva ta
över EU:s?
Alltnog. Riksdagen beslöt ratificera EES-avtalet, och jag är nu villig att
leva med det. Vi har det för näringslivets skull, och jag är övertygad om att,
förnuftiga som ju alla inblandade parter är, vi kan anpassa det så att det fun-
gerar allt smidigare.
När vi nu beslutar om detta tilläggsavtal eller den s.k. skarv-acquisen är
det sista gången riksdagen behöver uppleva förödmjukelsen att få över ett
paket på en gång med hundratals rättsakter, som ingen har en möjlighet att
sätta sig in i ordentligt. Hädanefter förväntar sig riksdagen, enligt utrikesut-
skottets skrivning, att propositioner om nya rättsakters innebörd och konse-
kvenser kommer att redovisas mer fullständigt. Självfallet bör vi också före-
läggas en lag i taget, allteftersom de antas av EES-kommittén. Det är viktigt
att alla lagar blir föremål för debatt och att riksdagens synpunkter inhämtas
innan regeringen tar ställning i EES-kommittén och därmed i praktiken har
bundit Sverige. Riksdagen bör också överväga om inte det utskott som har
sakkunskap inom berört område också bör lämna betänkandet till riksda-
gen, i stället för som denna gång endast yttra sig till utrikesutskottet.
Detta är också sista gången vi måste ta över lagar som vi inte har varit med
och stiftat. EES-avtalet som trädde i kraft den 1 januari i år ger oss nämligen
en inte obetydlig möjlighet att påverka EG:s fortlöpande lagstiftning. Vi kan
alltså påverka genom EES.
EFTA och EG har alltid samarbetat bra och är varandras största handels-
partner. Grunden för min optimism är att EU också i framtiden kan förvän-
tas gärna vilja behålla tillträde till EFTA:s marknader. Eftersom vaije
EFTA-land har vetorätt mot nya rättsregler i EES och EU, liksom vi har ett
intresse av att EES fungerar, finns motivet att lyssna på oss när nya EG-lagar
utformas.
Den praktiska möjligheten har vi. I riksdagens beslut i november 1992,
efter EES-utskottets betänkande 1992/93: EU1 på s. 141 och framåt beskrivs
hur det fortsatta EES-avtalet skall utvecklas.
EES ger oss, enligt riksdagsbeslutet i november 1992, följande möjlighe-
ter att påverka:
För det första: EES-avtalet ger oss initiativrätt.
Sverige och andra EFTA-länder som är med i EES har rätt att ta initiativ
till nya regler i EG. Inom EG-området får inte de enskilda EG-länderna ta
några egna initiativ, utan endast kommissionen har initiativrätt.
För det andra: EES-avtalet ger oss reell påverkan.
Expertkommittéerna tillmäts stor betydelse för beredning och utveckling
av EG:s olika rättsakter. Det är i praktiken där som de allra flesta besluten
fattas, enligt Danmarks EU-ambassad. Experter eller representanter för
EFTA-länderna får samverka med expertkommittéerna. De skall vara jäm-
ställda med EG-medlemsstaternas experter i beredningsarbetet.
För det tredje: Vi får tillgång till tidig information.
Samtidigt som EU-kommissionen överlämnar sitt förslag till ministerrådet
skall den överlämna kopior av detta till de EFTA-stater som är med i EES.
På detta stadium kan parterna från EG-sidan och EFTA-sidan preliminärt
utbyta åsikter i EES-kommitten när någon begär det. Under den därpå föl-
jande fasen, dvs. under den tid då förslaget behandlas vidare enligt EG:s
interna regler, skall frågan parallellt beredas inom EES genom en fortgående
informations- och samrådsprocess mellan parterna på EES-området.
För det fjärde: Det är ingen automatik inom EES.
När EG-lagar antagits i EU blir de inte automatiskt gällande i EES. För
detta krävs ett enhälligt beslut i EES-kommittén. Om EES-kommittén inte
kan enas anses den berörda delen av rättsakten suspenderad.
Sverige behåller alltså sin suveränitet med EES-avtalet och har ändå en
hel del att säga till om när nya regler i EG utarbetas inom de områden som
berör EES, dvs. det som rör näringslivet. Fortfarande gäller vår grundlag,
att riksdagen ensam ansvarar för all lagstiftning och annan normgivning i
landet. Vi lämnar inte över någon suveränitet till EU.
EES är inte ett lydstatsavtal, lika litet nu som när förespråkarna försäk-
rade detta i debatten innan beslutet fattades. Nu argumenterar EU-föresprå-
karna att EES ändå tvingar oss att lyda och att det då är bättre att vara med
och fatta besluten genom att gå med i EU. Jag anser inte att argumente-
ringen håller. Finessen med EES är att vi samarbetar utan att tvingas. Om
Sverige blir EU-medlem blir EG:s rättsregler däremot automatiskt gällande
i Sverige och tar över svensk lag, även grundlag.
De flesta EG-beslut som rör de områden som har betydelse för det
svenska näringslivet fattas i praktiken av expertgrupperna, och där är alltså
våra experter jämställda med EG:s. Så länge det finns ett ömsesidigt intresse
av att upprätthålla samarbetet, kommer man att kunna komma överens.
Herr talman! Hur utnyttjar vi då vår rätt att påverka inom EES? Fr.o.m.
den 1 januari i år har detta samrådsförfarande varit i kraft. Det skulle vara
intressant att höra hur det har fungerat.
I Svenska Dagbladet i lördags framhöll Lennart Fogel, VD för Trafiksä-
kerhetens främjande (NTF) att EU nu äntligen börjat på allvar intressera sig
för trafiksäkerhet och att det kändes otillfredsställande att stå utanför och
titta på. Varför stod han utanför? Tillhörde inte detta det kommittéarbete
där vi som EES-land har möjlighet att vara med? Svenska experter är för
övrigt redan innan EES-avtalet aktiva i EG:s utvecklingsgrupper. Vår kol-
lega Lennart Fremling har berättat att han som tjänsteman vid Trafiksäker-
hetsverket varit med om att påverka säkerhetsbestämmelser för barnstolar.
Allt sådant arbete är mycket litet känt utanför expertkretsarna. Det är där-
för man kan bli trodd när man påstår att det inte är förrän vi blivit medlem-
mar i EU som vi får vara med vid borden. Man målar upp en bild av svenskar
som står utanför dörren och väntar på att några skall komma ut därifrån och
befalla oss. Den bilden är alltså falsk. I den mån vi engagerar oss, påverkar
vi vid den tidpunkt då påverkan är möjlig, nämligen i det förberedande arbe-
tet.
EG antog ca 500 rättsakter mellan den 1 augusti 1991 och den 31 december
1993. Om man håller samma takt bör ca 100 rättsakter behandlas under inne-
varande halvår. Hur hänger vi med? Påverkan kräver naturligtvis engage-
mang. Det blir inte mindre arbetskrävande om vi skulle bli medlemmar.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
7 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
98
Följande frågor bör besvaras av regeringen:
1. I vilka EG-kommittéer deltar svenska experter nu?
2. Har vi nekats deltagande i vissa kommittéer? I så fall i vilka och varför?
3. Vilka initiativ har Sverige tagit, t.ex. för att förbättra EG:s lagstiftning
när det gäller djurskydd, hälsa och miljö?
Nu gäller det att vi hittar beslutsrutiner för att verkligen fortsätta att de-
mokratiskt påverka vår lagstiftning också på EES-området. Det är viktigt att
vi bestämmer oss för rutiner så att lagstiftningsprocessen kan flyta med så
stor öppenhet som möjligt och så att de berörda i Sverige kan påverka.
Det offentliga utredningsväsendet och remissförfarandet som vi vant oss
vid i lagstiftningsarbetet är en stor styrka. Lagarna förankras hos dem som
berörs, och vi kan undvika bestämmelser som krånglar till saker för folk i
onödan.
Det finns möjlighet att på ett tidigt stadium förankra blivande EES-regler.
Ett sådant remissförfarande bör institutionaliseras före EES-kommitténs
ställningstagande.
Som EES-land är Sverige så fritt som vi önskar. Som medlemmar i EU blir
vi uppbundna.
Skulle vi bli medlemmar i EU minskar i själva verket våra möjligheter att
påverka. Ministrar och diplomater kan visserligen sitta med vid ännu några
sammanträdesbord, och vi kan försöka bilda allianser för att hindra lagar
som inte skulle passa hos oss, men när besluten i ministerrådet antas med
majoritet kan vi tvingas att rätta oss efter lagar som vi försökt motarbeta.
EU:s förordningar blir omedelbart lag i Sverige och tar över gällande svensk
lag, även grundlag, utan att riksdagen har något att säga till om. Tala om
lydstatsavtal! Som EES-land har vi alltid veto.
Som EU-medlemmar har vi inte heller rätt att ta initiativ utan måste för-
söka påverka kommissionen. Där får man inte ta instruktioner från med-
lemsländerna.
Det är viktigt att vi verkligen arbetar med EES-avtalets möjligheter att
påverka EU:s lagstiftning, och att de blir mer kända. EU-förespråkarna sä-
ger att vi skall vara med och påverka i Europa, ha rösträtt i Europa osv. Men
så låt oss då sätta i gång! Vi behöver inte ge upp vår rätt till självbestäm-
mande och gå med i EU för det.
Om vi låter EES-avtalet bli ett lydstatsavtal är det i så fall vårt eget fel.
Anf. 109 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt vad Birgitta Hambraeus tyckte i
sakfrågan. Det finns ju yrkanden från utskottet och yrkanden från Vänster-
partiets sida.
Birgitta Hambraeus håller med i sak om det vi har yrkat på och det jag
har argumenterat för. Hon tror dock att det här är sista gången riksdagen tar
ställning till ett paket med hundratals rättsakter. Det vet jag inte om det är.
Hon frågar hur vi egentligen har påverkat besluten och hur vi har gått till
väga. Jag hade ett alldeles konkret exempel som gällde en stor arbetsmiljö-
fråga i direktiv 76/768, dvs. kosmetikadirektivet. Där står det: Om en med-
lemstat på grundval av en utförlig motivering konstaterar att kosmetisk pro-
dukt, trots att den motsvarar kraven i detta direktiv, kan utgöra hälsorisk,
kan den provisoriskt förbjuda utsläppandet på marknaden av denna. Med-
lemsstaten skall omedelbart informera övriga medlemsstater och kommis-
sionen om detta och ange skälen för sitt beslut. Kommissionen skall inom
sex veckor rådfråga berörda medlemsstater och därefter lämna sitt yttrande
utan dröjsmål och vidta lämpliga åtgärder.
Svenska regeringen valde att inte göra någonting trots krav från Läkeme-
delsverket, Arbetarskyddsstyrelsen osv. Vem rådfrågade de? Det var ett ex-
empel. Det finns fler.
Det finns andra direktiv som vi inte har gjort någonting åt. Jag nämnde
ett direktiv som skulle ha varit till stöd för anställda och givit dem anställ-
ningstrygghet, dvs. överlåtelsedirektivet, nr 77/187.
Jag menar att regeringen agerar som om EES-avtalet vore ett lydstatsav-
tal. Det gör man naturligtvis efter en viss strategi och för att nå ett EU-med-
lemskap. Som jag sade i min tidigare dialog med EU-förespråkama kan man
säga nej och göra undantag. Om det går för långt eroderar naturligtvis EES-
avtalet. Då tvingar man fram en omförhandling. Om man inte gör det får vi
leva med EES-avtalet, och då behöver vi en mer demokratisk procedur. Det
har vi föreslagit.
Jag har alltså väldigt svårt att förstå att Birgitta Hambraeus argumentation
kan leda till någonting annat än stöd för de förslag jag har framställt.
Anf. 110 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Jag står bakom utskottsmajoritetens åsikt, och jag är alltså
med på att vi nu tar över den s.k. skarv-acquisen. Jag tycker inte att det är
meningsfullt att nu försöka motarbeta den under väldigt lång tid hopsamlade
lagmassan. Men detta är sista gången, och det är min poäng.
Det är fr.o.m. den 1 januari i år som vi verkligen har möjlighet att vara
med och påverka. Jag är väldigt mån om att vi skall göra det. Vi har större
möjligheter att påverka inom EES än vad vi faktiskt har som medlemmar i
EU. Det är poängen med mitt anförande.
Med EES-avtalet har vi fortfarande kvar hela beslutsrätten om alla lagar
som gäller i Sverige. Om vi har skrivit på ett avtal och det visar sig att riksda-
gen har fattat ett felaktigt beslut i en detalj, som den som Hans Andersson
har tagit upp, har vi möjlighet att ändra på beslutet. Det tycker jag att vi
skall göra i detta fall. Det är uppenbart att det här är något som upptäckts i
efterhand, och då har vi möjlighet att ändra. Antingen kan regeringen göra
det i höst, eller så kan vi motionera i januari.
Det är väldigt viktigt att poängtera att vi med EES-avtalet fortfarande är
en suverän stat. Riksdagen svarar för alla lagar som gäller i Sverige, och riks-
dagen kan ändra lagar som vi inte önskar bibehålla.
Som medlemmar i EU har vi gått in i en union där våra domstolar är tving-
ade att arbeta efter de lagar som EU har stiftat. Därmed är vi verkligen en
lydstat. Jag tycker att det är väldigt viktigt att poängtera skillnaden.
Som en sammanfattning kan jag säga att jag inte anser att det är mycket
att göra åt den stora massan av material i den s.k.skarv-acquisen på detta
stadium. Det är sista gången vi förödmjukas på detta sätt. Nu är det väldigt
viktigt att se framåt. Om vi har gjort några misstag den här gången bör vi
ändra på dem snarast möjligt. Framför allt bör vi nu ordentligt medverka i
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet-
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
99
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
100
utformningen av samtliga direktiv som kommer att processas genom EES,
så att vi kan vara med och påverka dem. Vi har alltså större möjlighet att
göra det som EES-medlemmar än som EU-medlemmar.
Anf. 111 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag delar uppfattningen om skillnaden mellan EES och EU,
och det är väl känt att det är Vänsterpartiets politik. Det är en mycket stor
skillnad.
Men det hindrar inte att vi skall tillämpa EES-direktiv och EES-förslag på
för Sverige bästa sätt så länge vi lever med EES. Detta skall vi göra för att
få det så bra som möjligt materiellt och också demokratiskt. Vi har inte den
situationen i dag. Om vi hade haft det hade man inte bara kunnat slänga in
de 500 rättsakterna för att det är sista gången. Jag vill inte vara med om det.
Några av akterna har inte lagts fram, eftersom de är under utredning på
departementen. Det finns andra man borde ändra på. Låt oss ändra på dem!
Låt oss göra precis det vi i Vänsterpartiet har föreslagit och som Birgitta
Hambraeus säger. Låt oss ta ärendeområde efter ärendeområde, ge det en
rimlig beskrivning och anlys, och titta på om vi kan acceptera reglerna, om
vi inte vill ha dem eller om vi vill begära undantag, vilket man kan göra i
väldigt många fall. Det är det enda rimliga sättet.
Om vi inte gör så kommer vi att säga: Okej, det får vara odemokratiskt,
och vi får se om det blir bättre i framtiden. Vi har inga garantier för det.
Det är dessutom så, att det finns flera direktiv som inte är med i betänkan-
det och som redan ligger klara. Det är sådana som vi inte behandlat och som
kommissionen inte har lagt fram. Det gäller en del direktiv från före den 1
januari 1994 och direktiv som har kommit under första halvåret.
Vi måste sätta stopp för denna förnedring av Sveriges riksdag, för att an-
vända Birgitta Hambraeus ord. Det är inte några problem med att tillämpa
demokrati och föra en sakdiskussion i frågan. Det är det vi har föreslagit. Vi
har i detta motionsförslag varken tagit ställning till EU eller EES-avtalet som
sådant, utan till hur man tillämpar avtalet i särskilda fall. Vi tycker att vi har
ett bra förslag.
Anf. 112 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Formellt diskuterar vi ett stort antal nya bestämmelser inom
ramen för EES-avtalet. Reellt diskuterar vi naturligvis också, även om det
inte sägs rent ut hela tiden, Sveriges framtida relationer till resten av det de-
mokratiska Europa.
EES-avtalet avsågsju från böljan, när tanken först väcktes av Jacques De-
lors och andra, vara ett alternativ till medlemskap för de länder som antogs
vilja delta i det utvidgade och fördjupade Europasamarbetet. Det var ett
stickspår, om man så vill, där några länder tills vidare skulle kunna parkeras
medan den europeiska gemenskapen gick vidare med att fördjupa sitt eget
samarbete. Revolutionerna i Öst- och Centraleuropa 1989-1991 ändrade
förutsättningarna radikalt.
För dem som är för ett svenskt medlemskap i den europeiska unionen är
detta inte något problem. EES-avtalet är inte idealiskt. Men det går att leva
med som ett övergångsarrangemang tills vi får fullvärdig rösträtt i det ge-
mensamma, demokratiska Europa, vilket är den enda rimliga mål som både
Sverige och andra länder kan sätta upp i den nya situation som vi lever i.
För dem som av olika, ofta mycket skiftande skäl motsätter sig svenskt
medlemskap i den europeiska unionen är givetvis hela denna principiella frå-
geställning mycket svårare.
Det första alternativet är att på något sätt behålla EES-avtalet och avstå
från EU-medlemskap. Det betyder att man accepterar ett nära beroende,
att man accepterar full svensk delaktighet i den inre marknaden och att man
väljer att i den mån man försöker utöva något inflytande är det som en del
i en större part som förhandlar med den europeiska gemenskapen. Det är
inte något direkt, aktivt svenskt deltagande i de gemensamma besluten, utan
det är ett indirekt och passivt engagemang.
Vidare innebär givetvis denna uppläggning att man långsiktigt - och med
långsiktigt menar jag inte i en avlägsen framtid, utan inom kanske bara ett
fåtal år - riskerar att försätta Sverige i en ohållbar situation.
Ju fler av de EFTA-länder som nu omfattas av EES-avtalet som går med
i den europeiska unionen, desto mer urholkas naturligtvis hela avtalet.
EFTA-länderna blir en allt svagare motpart till EU. Till sist finns kanske inte
något EES-avtal alls mer än ett bilateralt avtal mellan Sverige och hela det
övriga Europa.
Vi har hört Birgitta Hambraeus beskriva det stora inflytande som vi kan
utöva genom EES-avtalet. Jag skall inte förneka att vi kan utöva ett visst
inflytande. Men poängen är att vi inte utövar det aktivt som en fullvärdig
part i det gemensamma europeiska politiska spelet, utan indirekt och pas-
sivt.
Det handlar till sist om möjligheten att vägra att godta beslut som har fat-
tats. Då uteblir de gemensamma reglerna på just det området, men vi bidrar
inte till att några nya regler har kunnat utarbetats under resans gång. Det
handlar om just detta att anta eller förkasta.
Det är litet förunderligt att höra beskrivningen av hur oerhört skickligt
svenska företrädare antas kunna agera och redan agerar inom ramen för
EES-samarbetet, samtidigt som vi uppenbarligen skall tro, om man skall
följa Birgitta Hambraeus, att samma svenska företrädare kommer att sakna
alla möjligheter att agera skickligt och kompetent för svenska intressen när
vi är fullvärdiga medlemmar i unionen.
Det är naturligtvis något som inte stämmer här. Hela argumenteringen är
uppenbart konstruerad för att understödja Birgitta Hambraeus huvudtes,
nämligen att det djupare Europasamarbetet är felaktigt.
Då är vi också inne på alternativ två. Det är på sätt och vis rakare. Det
är att säga nej till EES som sådant och riva upp avtalet. Ibland heter det
omförhandla, men det förutsätter att man river upp avtalet. Det är, som Pär
Granstedt sade, utomordentligt osannolikt att något särskilt mycket annor-
lunda än vad vi redan har skulle kunna komma ut av detta. Det handlar ju
om den inre marknaden som sådan, och där finns ett regelsystem på plats.
I praktiken är denna hållning en politik för isolering. Det syns faktiskt
också i en del av agitationen mot EU. Kritiken riktas mot den inre markna-
den sådan den redan är, och som vi redan genom EES-avtalet har del i. Det
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
101
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
är egentligen detta som mycket av kritiken handlar om, och inte om innebör-
den av ett medlemskap.
Det har varit rätt intressant att lyssna på replikskiftet mellan Vänstern och
Birgitta Hambraeus. Det illusterar det dilemma som nej-sägare befinner sig
i. På något sätt måste man förhålla sig till den demokratiska gemenskap som
nu växer fram över hela Europa. Men alla förslag som innebär fullt svenskt
deltagande och att aktivt försöka att vara med i processen vill man av ideolo-
giska skäl avvisa. Då hamnar man i dessa märkliga positioner. Hur man än
vänder sig försätter man långsiktigt landet i en ganska ohållbar situation.
Därför är naturligtvis den enda rimliga slutsatsen att med respekt för den
kritik mot EES-avtalets ofullkomligheter som här har formulerats gå vidare
och se till att Sverige blir fullvärdig medlem. Då löser vi också dilemmat för
nej-sidan, och det vill jag gärna medverka till.
Anf. 113 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Detta var ett mycket egendomligt inlägg av Håkan Holm-
berg. Men det är tydligen den typ av inlägg som görs av varma EU-vänner.
Jag har inte här över huvud taget argumenterat om EU, och knappast ens
om EES-avtalet. Jag har argumenterat om det som utskottets betänkande
handlar om, nämligen ändringar av EES-avtalet och Vänsterpartiets förslag
om en förändrad procedur därvidlag. Det nämner inte Holmberg med ett
enda ord. Det finns inte något demokratiskt problem. De flesta riksdagsle-
damöter har inte sett röken av dessa rättsakter, men det bryr han sig inte
om.
För att vara konkret tog jag upp två fall. Det ena fallet är att vi låter bli
att tillämpa ett EG-direktiv som handlar om överlåtelse av företag. Trots att
frågan har berörts av utredningar och det har motionerats om den två gånger
har nu ESA fått komma med ett påpekande. Det var ett misslyckande och
en dålig delaktighet.
Det andra fallet är kosmetikadirektivet, där man med utnyttjande av klau-
suler i direktivet hade kunnat göra någonting för att bibehålla en rimlig ar-
betsmiljö i Sverige. Man går emot hela expertisen på sakområdet. Det illust-
rerar för mig vart vi är på väg.
Det görs allmänna administrativa policyförklaringar: Det är klart att vi
tillhör Europa. Det är klart att vi skall ha samma regler som de har i Tysk-
land, Frankrike, England, Belgien och allt vad det är. Det är väl inga pro-
blem.
På detta sätt framstår Håkan Holmberg som en person som över huvud
taget inte bryr sig om vare sig sakfrågor - han överlåter det till tjänstemän i
Bryssel eller i regeringskansliet - eller en demokratisk grund för beslutsfat-
tande, något som en ansvarsfull parlamentariker åtminstone borde hålla
högt.
I stället talar Håkan Holmberg allmänt om Vänsterns problem, Vänsterns
problem med Birgitta Hambraeus, osv. Vi har kommit till olika ståndpunk-
ter. Jag anser att jag har rätt, bl.a därför att jag talar om sakfrågan och inte
talar om hela Europapolitiken enbart därför att vi har fått betänkande
UU23.
102
Det skulle vara intressant att få någon kommentar i sakfrågan och till de
yrkanden som Vänsterpartiet framställt.
Anf. 114 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! De kommentarer till Vänsterpartiets särskilda yttrande som
Hans Andersson efterlyser finns redan i betänkandet. Om nu Hans Anders-
son tror att jag skulle ha någon annan uppfattning vill jag gärna ansluta mig
till det Pär Granstedt sade på denna punkt.
Det finns vissa poänger i den kritik som Hans Andersson uttrycker. Den
ordning vi har är inte helt tillfredsställande. Men den slutsats som detta leder
mig och majoriteten i utskottet till är att det i denna situation vore mycket
olyckligt att för Sveriges del låta bli att ratificera dessa punkter. Det skulle
skapa problem för vårt land.
Det skulle förmodligen leda till just de problem som redan har berörts i
ett replikskifte mellan Hans Andersson och Pär Granstedt. Börjar man att
agera på detta sätt eroderar hela avtalet. Det försätter sannolikt efter hand
Sverige i en allt besvärligare situation. Det är möjligt att det är precis det
som Hans Andersson egentligen vill. Men jag kan inte se att det är någon
poäng med detta.
Eftersom detta replikskifte redan har förts en gång - men j ag kan föra det
en gång till, om Hans Andersson vill det - tycker jag att det var rimligt att i
ett andra inlägg från majoritetssidan fästa uppmärksamheten på det större
dilemma som Hans Andersson systematiskt förbigår, nämligen hur den sida
han företräder långsiktigt skall förhålla sig till Sveriges relationer till resten
av det demokratiska Europa.
Anf. 115 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag undviker inte några problem. Jag försöker i själva verket
att tala om de problem som ligger på bordet i kraft av utskottets betänkande.
Jag uppfattar det som att både Pär Granstedt och Håkan Holmberg håller
med mig. De uttrycker det naturligtvis litet milt och säger: Det finns vissa
poänger i det Hans Andersson säger; och det är väl att gå väldigt långt i detta
fall. De håller med mig om att sakbehandlingen och procedurbehandlingen
är dålig. Detta är inte ett rimligt sätt att behandla frågan demokratiskt.
Vad är då slutsatsen? Slutsatsen för Håkan Holmberg är: Detta måste fixa
sig, annars får vi problem med näringslivet. Vi måste få till stånd en standar-
disering. Min slutsats är tvärtom. Demokratin får ta den tid den tar. Så har
man också resonerat i många andra länder. Jag tror, som sagt, att det inte
blir någon ratificering till den 1 juli. Det blev det på inga villkor i den första
svängen med EES-avtalet.
Jag har varit mycket konkret. Jag tog upp två frågor som pekar på det
demokratiska underskottet i dagens situation i förhållande till viktiga EG-
direktiv, överlåtelsedirektivet och kosmetikadirektivet. Håkan Holmberg
och Pär Granstedt sade inte ett ord om det. Jag tror att det beror på att man
inte har någon aning. Det är visserligen stora frågor, men de ligger inte på
deras bord. Det är så det är på väg att gå. Duktiga och kunniga politiker kan
inte frågorna, eftersom de inte är berörda och inkopplade. Frågorna sköts i
EES-utskottet och på handelsavdelningen på UD. Det är detta jag talarom
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Ändringar av avtalet
om Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet,
EES-avtalet m.m.
103
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
och som hänger ihop med betänkandet. Vi skall återkomma i en EU-debatt.
Då skall jag vara lika saklig, men jag skall hålla mig till vad den fråga som
då är aktuell gäller. Nu talar jag mycket strikt om procedurfrågor och om
sakbehandlingen vid införlivandet av 500 rättsakter i svensk lagstiftning.
Anf. 116 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Det har redan framgått av tidigare replikskifte att det alter-
nativ som Hans Andersson ser framför sig är att man agerar så att man
tvingar fram någon form av omförhandling av hela EES-avtalet. Jag vill bara
understryka att detta för min del framstår som ett fullständigt orealistiskt
sätt att agera på. Man kan naturligtvis diskutera detaljer, även mycket små
detaljer, och komma till något annat resultat. Men att det skulle finnas något
intresse från motpartens sida av att förhandla om hela detta upplägg, tror
jag är mycket osannolikt.
I praktiken rekommenderar Hans Andersson ett svenskt agerande som
skulle leda till att vi, genom vårt eget sätt att bete oss, isolerar oss från samar-
betet i det demokratiska Europa. Man skulle kunna tycka att vi kan göra så
om vi finner att det hela går till på ett sätt som i allt väsentligt är felaktigt.
Jag kan inte se det på det sättet.
Det finns demokratiska problem inom Europeiska unionen. Det gäller
dock ett samarbete mellan suveräna, demokratiska stater i Europa. Vi har
ett, för all del med vissa skavanker, fungerande demokratiskt sätt att fatta
beslut på i gemensamma angelägenheter.
Den logiska slutsatsen när det gäller de problem som Hans Andersson pe-
kar på är att vi skall se till att utnyttja de möjligheter som ett fullvärdigt med-
lemskap i unionen ger och således gå vidare och se till att Sverige blir med-
lem.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU15 Föräldraförsäkring (prop. 1993/94:100 delvis, 1993/94:147
och 1993/94:220).
Anf. 117 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill till att börja med framhålla att jag givetvis ställer mig
bakom alla de reservationer som vi avgivit i betänkande SfU15, men för att
spara tid åt kammaren yrkar jag bifall endast till reservationerna 1, 3 och 5.
När regeringen Bildt tog över makten utlovades barnfamiljerna en ny fa-
miljepolitik för att öka valfriheten och jämställdheten mellan kvinnor och
män. Föräldrarna skulle själva få välja den vård och fostran av barnen som
passade dem och barnen bäst.
104
Sedan trädde Bengt Westerberg in på arenan och körde över de tre borger-
liga partierna, och regeringen började stifta tvångslagar för familjerna.
Införandet av den vitt omtalade pappamånaden, som nu skall påföras det
svenska folket från en borgerlig regering och givetvis med ett ovationsartat
stöd av Socialdemokraterna, är inget annat än diktaturfasoner.
I betänkandet står å ena sidan att riksdagen vid ett tidigare tillfälle utta-
lade att målet borde vara att, vid utgången av år 1993, minst två tredjedelar
av papporna i någon utsträckning använder sig av möjligheten att ta ut för-
äldrapenningen. Om detta mål inte kunde uppnås borde enligt riksdagens
mening ytterligare åtgärder övervägas. Detta är ord och inga visor. Det gäl-
ler att tvinga papporna att ta ut föräldraförsäkring, kosta vad det kosta vill.
Storebror vet nämligen vad som är bäst för just din familj.
Å andra sidan anspelar man på familjen, familjens valfrihet och omtanken
om barnen. Det är dock enbart politiskt trams. Verkligheten är att regering
och riksdag vill spara pengar. Detta framgår bl.a. av arbetsmarknadsutskot-
tets yttrande AU6y, där man skriver: Det har under årens lopp gjorts insat-
ser i form av kampanjer, attitydpåverkan och information för att förmå pap-
por att i större utsträckning ta hand om barnen. Riksdagen har i detta syfte
under flera år anslagit skattemedel för särskilda informationsinsatser. Kraft-
fulla satsningar på information och opinionsbildning under en lång följd av
år har dock hittills inte i någon nämnvärd utsträckning påverkat fäders uttag
av föräldrapenning.
Trots att regeringen och Socialdemokraterna känner till dessa fakta, an-
slår man nu ytterligare upplånade pengar till informationsinsatser i syfte att
öka fädernas uttag av föräldrapenning. När man nu känner till dessa fakta
är det ganska lätt att hymla i schabloner om föräldrars ansvar, att man skall
prova nya vägar, jämställdhetssynpunkter m.m. Man har facit på att verklig-
heten inte följer regeringens och riksdagens beslut. Därmed kan man ut-
nyttja tillfället att göra besparingar åt staten. Varför säger man inte i stället
rent ut som det är? Staten ser nu en möjlighet att spara pengar. Man vet att
fäderna av olika orsaker inte tar ut sin pappamånad. Varför skall man då
slösa bort en extra månad på modern?
Regeringen har med utskottets godkännande i själva verket fört igenom
en försämring för barnfamiljerna. Föräldrapenningen har kortats ned till 11
månader, och 10 av dessa ersätts med 80 % mot tidigare 90 % - allt i statligt
besparingssyfte och inget annat.
Statsrådet Westerberg säger till Dagens Nyheter: ”Tar inte pappan ut sin
månad fryser den inne.” Han tillägger dock samtidigt att det inte är något
tvång för pappan att ta ut den månaden. Vidare säger statsrådet: ”Pappamå-
naden understryker att kvinnor och män har ett gemensamt ansvar för hem
och barn och innebär ett principiellt genombrott för ett mer radikalt tän-
kande i jämställdhetspolitiken.” Det är ganska frapperande att detta sägs av
en minister i den borgerliga regeringen.
Det gemensamma ansvaret och det radikala tänkandet utgör i själva ver-
ket en inhibering av familjens rätt att själv bestämma hur den skall utnyttja
föräldrapenningen. Enligt propositionen måste företagen nu lära sig att de
flesta barn har både mammor och pappor, och man skall nu lära papporna
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
105
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
att ta ut sin pappamånad. Företagarna vet nog detta - men gör politikerna
det?
Nästan alla partier är eniga med Ny demokrati om synen på småföreta-
garna. För att Sveriges ekonomi skall komma på fötter måste vi satsa på före-
tagarna och då främst småföretagarna. Skillnaden mellan Ny demokrati och
de övriga partierna är uppenbarligen att vi vet hur verkligheten ter sig för en
småföretagare. Här är det inte tal om reglerad arbetstid utan man försöker
i stället pussla ihop dygnets alla timmar på bästa sätt för att använda dem i
produktivt arbete. Tidigare fakta som jag påtalat bekräftar detta. Hur skall
då fäderna få tid att utnyttja sin pappamånad när förutsättningarna inte för-
bättras för småföretagarna!
Alltsedan vi i Ny demokrati kom in i riksdagen har vi kämpat för företa-
garna och då främst småföretagarna. Vi har även gjort vissa framsteg, men
vi har långt kvar till målet. Det märkliga är att alla de andra partierna håller
med oss i teorin, men när det gäller att sjösätta förslagen backar de. Politik
är märkligt.
Denna fantastiska familjediktatur som regeringen nu vill införa är an-
märkningsvärd från en annan synpunkt. Avsikten är att pappan skall få
större möjlighet att umgås med sina telningar och komma dem närmare inpå
livet. Han skall kunna ge dem trygghet och en god tillvaro. Detta skall pap-
pan klara av under åtta år genom att antingen ta ut allting på en gång eller
genom att under tre perioder per år ta ut en månads pappaledighet. Under
åtta år kan man alltså ta ut 20 arbetsdagar, hela eller delade. Det blir tre
dagar per år. Det är grejer det! Pappan får tre extra dagar per år för att kunna
knyta fastare känsloband till sitt barn! Här gäller det verkligen för pappan
att lägga manken till!
Pappan kommer dessutom knappast att ta ut mer pappaledighet, för då
sänks hans ersättning till 80 %. Det befarar både arbetsmarknadsutskottet
och socialförsäkringsutskottet. Hade de verklighetsfrämmande politikerna
verkligen haft barnens väl och ve för ögonen skulle de givetvis ha skapat för-
utsättningar för pappan att umgås med sina barn ytterligare. Som det nu är
så är förslaget inte ens en halvmesyr, utan snarare en helmesyr: en ordentlig
försämring för barnfamiljerna.
Vidare är förslaget, som vanligt, inte helt genomtänkt. Hur räknas det
t.ex. om fadern tar ut tre på varandra följande eftermiddagar? Är det en
period, eller är det tre perioder?
Sedan påtalar man att trycket på kommunernas barnpassning lättar. Okej,
om så är: Vem kommer att få betala för tomma dagislokaler? Vad kommer
att hända med den involverade personalen, som får friställas? Blir det ar-
betslöshet? Vem kommer att betala för den? Det framgår på intet sätt hur
de negativa dynamiska effekterna kommer att slå och hur mycket de kom-
mer att kosta samhället.
En annan aspekt som jag undrar om departement och utskott räknar med
är bidragsoptimeringen. Arbetslösa som nu går på a-kassa kommer snabbt
att inse att det blir lönsamt att ta ut en pappamånad. Då får man nämligen
högre ersättning. Det gäller även dem som uppbär sjukpenning.
Ett annat alternativ är att ta ut en pappadag i samband med förestående
106
långhelg. Föräldrapenningen kan då utnyttjas genom en planerad optime-
ring. Men syftet med pappamånaden kanske inte var just det här - eller?
Ny demokrati har i sin reservation 3 försökt undanröja denna möjlighet,
men utan gehör hos utskottet. Om ett år kanske det kommer ett regerings-
förslag med vår innebörd i denna fråga.
Herr talman! För Ny demokrati är den personliga friheten av grundläg-
gande betydelse. Familj och barn måste i första hand vara föräldrarnas ensak
och inte statens. Staten skall inte styra föräldrarnas val i fråga om vem som
skall vara hemma och vem som skall ta hand om barnen. Det bestämmer
föräldrarna gemensamt.
Med hänsyn härtill kan vi inte acceptera regeringens förslag beträffande
uttag av föräldraledighet, dvs. förslaget om ändring i föräldraförsäkringen
och förslaget om information och opinionsbildning om föräldraledighet.
Anf. 118 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Först vill jag göra en snabb tillbakablick över hur stödet till
barnfamiljerna utformats under detta århundrade.
På 1930-talet började man utveckla en familjepolitik i vid mening. En rad
reformer genomfördes. Bl.a. kan här nämnas att boendestandarden för
barnfamiljer förbättrades genom barnrikelånen.
Under 1940-talet sökte man utjämna skillnader i levnadsstandard mellan
familjer med och utan barn. Här kan nämnas införandet av barnbidraget.
Under 1950- och 1960-talen fortsatte utbyggnaden av stödet till barnfamil-
jerna. Där kan nämnas moderskapsersättningen och att avgiften under BB-
tiden togs bort.
Men så under 1970-talet började stödet till barnfamiljerna att motiveras
utifrån ytterligare en utgångspunkt, nämligen kravet på jämställdhet mellan
kvinnor och män vad gäller möjlighet att förena yrkesverksamhet med vård
av barn. Det är nu 20 år sedan moderskapsförsäkringen ersattes av föräldra-
försäkringen. Det skedde 1974. Samhället markerade då en ny syn på föräld-
rarnas ansvar för barnen och att det bästa stöd samhället kunde ge barnfamil-
jerna var att föräldrarna gavs möjligheter och förutsättningar att kunna för-
värvsarbeta.
Jag fattar inte vad Ny demokrati vill ha i stället. Ny demokrati vill inte ha
pengar till kampanjer, inte ha en s.k. pappamånad. Ni vill att ersättningen i
föräldraförsäkringen skall ned till 70 %.
Det som hänt sedan 1974 är att föräldraförsäkringen har byggts ut och för-
ändrats ett otal gånger. Men fram till nu har syftet och innehållet varit det-
samma, nämligen att arbetslinjen skulle hållas i familjestödet.
I och med införandet av vårdnadsbidrag frångick man den ideologi man
har haft sedan 1974 när det gäller stödet.
Föräldraförsäkringen har också i princip alltsedan den infördes utbetalats
med en ersättning motsvarande sjukpenningen. Under de senaste åren har
en rad ingrepp gjorts i sjukförsäkringen. Man har infört olika nivåer, karens-
dag osv. Nu föreslår utskottet en sänkning av ersättningen ned till 80 % av
inkomsten under tio av de tolv månaderna.
Vi anser att även det är ett avsteg från arbetslinjen och yrkar avslag på
den försämringen.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
107
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
108
Jag anser inte heller att man kan peka på att föräldraförsäkringen skall
följa sjukförsäkringen eftersom dessa försäkringar inte alls följer varandra.
Vänsterpartiet vill ha en utbyggnad av föräldraförsäkringen till 15 måna-
der enligt inkomstbortfallsprincipen. Där har vi åtminstone tidigare haft en
samsyn med Socialdemokraterna. Vi ser därför fram emot att det med en
ny regering och med borttagandet av vårdnadsbidraget skall kunna finnas
utrymme för en utbyggnad av föräldraförsäkringen och att man därmed åter-
går till jämställdhets- och arbetslinjen i föräldraförsäkringen.
1985 förbättrades möjligheterna för pappor att ta ut föräldraledighet ge-
nom att ersättningen till pappan grundades på hans egen sjukförsäkrings-
nivå. Under alla åren sedan dess har man hoppats på att man på frivillig väg
genom olika kampanjer skulle kunna förmå papporna att på detta sätt ta en
del av vården av barnen. Men det har, som sagt, visat sig vara en icke fram-
komlig väg.
Redan 1982 väckte Folkpartiet en motion som väl beskrev det alla egentli-
gen hela tiden har vetat, nämligen att den negativa attityden hos arbetsgivare
och arbetskamrater lägger hinder i vägen och att därför ett lagstöd behövs
för att ge alla fäder möjlighet att vara förälder på någorlunda samma villkor
som mödrarna.
Vänsterpartiet har sedan 1985 haft motionskrav om att knyta en del av
uttaget av föräldraförsäkringen till pappan i de fall där det finns två vård-
nadshavare. Vårt förslag har hela tiden varit att det skall vara fråga om två
månader. Men vi är naturligtvis glada över att det nu kan bli en månad. Vi
anser inte att detta är ett ingrepp i frivilligheten. Det går naturligtvis att av-
stå. Men däremot är detta ett stöd för familjen att få en mer rättvis fördel-
ning av föräldraansvaret.
Det skulle säkert vara ett ännu bättre stöd för kvinnorna på arbetsmarkna-
den om det skulle röra sig om två sammanhängande pappamånader. Vetska-
pen hos arbetsgivaren att även pappor kan bli borta från arbetslivet för vård
av barn skulle minska risken för kvinnor att bli förbigångna vid anställning
och fortbildning på grund av förväntad bortavaro när familjen får barn.
Herr talman! Till sist vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att det nu
blir möjligt att överlåta dagar av den tillfälliga föräldrapenningen till annan
närstående som kan vårda det sjuka barnet.
Utvecklingen har varit följande på området. Förr i tiden fanns det hem-
systrar som tog hand om hem och barn när modern var sjuk. När sedan för-
värvsfrekvensen hos kvinnor ökade och därmed behoven blev annorlunda,
anställde kommunerna barnvårdare för att i hemmet ta hand om sjuka barn
så att föräldrarna kunde arbeta. Detta är egentligen inte någon bra form av
vård, annat än om barnvårdaren är knuten till ett daghem och där lär känna
det barn som hon skall gå hem till. Framför allt skall barnet känna vårdaren
väl.
Jag ställer mig litet frågande inför om den sortens anställda fortfarande
finns i kommunerna. Innan de stora nedskärningarna inom barnomsorgen
startade, brukade man försöka att frigöra den personal som hade den bästa
kontakten med det barn och de föräldrar det gällde när det uppstod en för
föräldrarna svårlöst situation.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår meningsyttring under mom. 2 om ni-
vån på föräldraförsäkringen. I det fall att yrkandet skulle vinna bifall, yrkar
jag också bifall till vår meningsyttring under mom. 11 där finansieringen av
förslaget framgår.
Anf. 119 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Berith Eriksson frågade vad Ny demokrati egentligen vill.
Jo, vi tycker att man inte skall på skattebetalarnas bekostnad lämna informa-
tion, göra enkätundersökningar osv. för att få fäderna att ställa upp och vara
hemma. Vi tycker att Storebror blandar sig i familjernas egna interna angelä-
genheter om hur papporna skall få disponera möjligheterna att själva få kon-
takt med barnen. Ingen skall stå och tala om för fäderna: ”Du skall göra så,
och du skall göra så.” Det hela måste vara frivilligt.
Det festliga är att det blir fråga om en extra intäkt. Staten vill ha mer
pengar, och den vet att den får det. I stället hymlas det och det hävdas att
det är fråga om vård av barn osv. Av arbetsmarknadsutskottets betänkande
framgår det att det kan befaras att en sänkt ersättningsnivå för föräldrapen-
ning kan komma att motverka strävan att få fäder att i större utsträckning
vara hemma med sina barn.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag, men vill liksom
arbetsmarknadsutskottet betona angelägenheten av en fortsatt uppföljning
av hur fäder utnyttjar sin rätt till uttag av föräldrapenning.
Vill man verkligen att fäderna skall vara hemma skall man skapa förutsätt-
ningar för dem att vara hemma på ett annat sätt. Om dessa dagar slås ut på
åtta år blir det fråga om tre dagar per år. Vad hinner de skapa under den
tiden? Inte mycket.
Se på hur småföretagarna jobbar. De har helt enkelt ingen möjlighet att
ta ut dessa dagar. Förutsättningarna för småföretagare måste ändras i grun-
den så att de kan ta ut pappaledighet.
Anf. 120 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Först vill jag fråga om Arne Jansson anser att pappor över
huvud taget skall vara hemma och sköta sina barn. Arne Jansson sade i sitt
inledningsanförande att han var förvånad över att förslaget kom från en bor-
gerlig regering. Arne Jansson anser att det inte är borgerlig politik att vara
hemma och sköta sina barn.
I fråga om den sänkta ersättningsnivån i föräldraförsäkringen pekar Arne
Jansson på vad arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet har
sagt. Jag vill påpeka att Ny demokrati vill ha ännu lägre ersättning - 70 %.
Det finns en möjlighet för pappan att få 90 % av lönen i ersättning om han
tar ut en månads ledighet i följd under barnets första levnadsår.
Anf. 121 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Givetvis skall pappor i största möjliga utsträckning vara
hemma och sköta barn. Men då måste det också skapas förutsättningar för
det. Det finns inte riktiga förutsättningar. Jag tror många gånger att fäderna
är mycket duktigare på att sköta barn. Givetvis är det inte fråga om från den
minsta spädbarnsåldern, men kanske senare. Men de måste kunna ges tid
och få möjlighet att vara hemma.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
109
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
110
Vidare var det frågan om 70 % ersättningsnivå. Berith Eriksson skall titta
noga på vad vi har skrivit. Vi siktar på att ha ett enhetligt ersättningssystem
inom alla olika bidragsområden. Ersättningsnivån skall på sikt arbetas nedåt
till 70 %. Vi tycker att de höga ersättningsnivåerna i dag inte är rättfärdigade
i den ekonomiska situation som Sverige befinner sig i.
Anf. 122 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag efterlyste de förutsättningarna redan i mitt inledningsan-
förande. Ny demokrati presenterar inte på något sätt några förutsättningar
för papporna att kunna vara hemma. Arne Jansson säger att det måste ska-
pas förutsättningar. Men det skapas väl inga större förutsättningar genom att
sänka ersättningsnivåerna ens på sikt till 70 %? Är det att skapa förutsätt-
ningar för papporna att vara hemma?
Anf. 123 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! I betänkande SfU15 behandlas bl.a. ändrade regler för vård-
bidrag, förslag att föräldrapenningen skall delas lika mellan föräldrarna med
undantag av 30 dagar för vardera föräldern som inte kan överlåtas. Vidare
föreslås det att ersättningsnivån för föräldrapenningen sänks till 80 % utom
för de 30 dagar som vardera föräldern inte får överlåta.
I betänkandet finns också förslag om att tillfällig föräldrapenning skall
kunna överlåtas till annan försäkrad som i stället för föräldern vårdar barnet
under sjukdom. Skälet är att inte minst ensamstående föräldrar, vilket
Berith Eriksson har varit inne på, med barn som ofta är sjuka kan ha en
mycket utsatt situation i arbetslivet. Utskottets majoritet anser att regering-
ens förslag är ett bra stöd till främst ensamstående föräldrar.
I betänkandet tas också upp regeringens förslag om rätten att använda
kontaktdagarna vid besök i barnens skola, besök i förskolan eller fritidsverk-
samheten oavsett om verksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi.
Herr talman! I betänkandet behandlas också regeringens förslag om jäm-
ställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar. Där föreslås att föräldraför-
säkringen skall delas lika, men att föräldrapenningen kan överlåtas med un-
dantag av 30 dagar för vardera föräldern, den s.k. mamma- och pappamåna-
den.
Föräldraförsäkringen har på ett avgörande sätt bidragit till en förändring
av den traditionella arbetsfördelningen i hemmet och i arbetslivet mellan
kvinnor och män. Föräldraförsäkringen har gjort det möjligt, inte minst för
kvinnorna, att förena förvärvsarbete och föräldraskap.
Utvecklingen har visat att papporna inte utnyttjat möjligheten till betald
ledighet för att vara hemma med sina barn. Många informationskampanjer
har gjorts under årens lopp utan att papporna i någon större utsträckning
har ökat sitt uttag av föräldrapenning.
När jämställdhetslagen antogs för några år sedan gjordes ett uttalande, att
målet 1993 borde vara att minst två tredjedelar av papporna i någon utsträck-
ning skulle ta ut föräldrapenning. Om det målet inte uppnåddes borde ytter-
ligare åtgärder vidtas.
Vi vet nu att resultatet inte blev detta. Andelen pappor som tar ut föräld-
rapenning är mycket låg, trots dessa kampanjer och annan påverkan.
Arbetsmarknadsutskottet uttalar i sitt yttrande till detta betänkande att
vården av barnen är båda föräldrarnas ansvar. Jag delar den uppfattningen.
Utskottet menar att tiden nu är mogen att pröva nya vägar för att öka pap-
pornas uttag av föräldrapenning.
Socialförsäkringsutskottet instämmer i regeringens förslag av följande
skäl:
dels att det är viktigt att båda föräldrarna tar vara på rätten att vara föräld-
ralediga med sina barn,
dels att pappornas ökade uttag av föräldraledighet kan förändra attity-
derna hos chefer och arbetsledare så att de ser föräldraledigheten som något
naturligt,
dels att kvinnornas jämställdhet på arbetsmarknaden ökar i takt med att
föräldrarna i större utsträckning än i dag delar på ansvaret för barn och hem-
arbete.
Ett ytterligare skäl är att arbetsgivarna har skyldighet att underlätta för
både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och för-
äldraskap.
En mamma- och en pappamånad kan i ökad utsträckning peka på de för-
tjänster för samhället som uppnås om det blir naturligare för båda föräld-
rarna att dela makt och ansvar.
Herr talman! Till betänkandet finns ett antal reservationer från Ny demo-
krati. Debatten här har visat att Ny demokrati, främst Arne Jansson, inte
har förstått eller inte har velat förstå att kvinnor och män skall ha lika möjlig-
heter i arbetslivet. Ny demokrati har inte velat se den krassa verkligheten,
som är att papporna inte i någon rimlig omfattning tar ut föräldraledighet
för att kvinnorna skall få bättre förutsättningar att utvecklas i arbetslivet.
Arne Jansson säger att Bengt Westerberg ägnar sig åt diktatur och att det
inte handlar om jämställdhet. Jag kan säga till Arne Jansson att det har gått
några år då vi har arbetat med de här frågorna då Ny demokrati inte har
funnits i Sveriges riksdag. Det kanske är skälet till att Arne Jansson inte när-
mare vill studera betänkandet och ta till sig argumenten. Det handlar inte
om diktatur, utan om ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i Sverige.
Vidare säger Ny demokrati att ersättningen i föräldraförsäkringen skall
vara 80 % för alla dagar, och därefter skall den sänkas till 70 %. Jag är litet
förvånad över att Ny demokrati inte omgående sänker ersättningen till
70 %, i stället för att tala om att ersättningen successivt skall sänkas. När
skall detta ske, Arne Jansson? Det skall sannolikt inte ske före valet.
Det fördes tidigare i dag en diskussion om populism, där Laila Strid-Jans-
son hävdade att andra här i Sveriges riksdag var populister. Vad är detta an-
nat än populism, Arne Jansson? Säg som det är, dvs. att ni skulle vilja gå
ännu längre ner än 70 %!
Tillika vill ni förändra den tillfälliga föräldrapenningen till 70-procentsni-
vån. Likaså säger ni nej till överlåtelse av tillfällig föräldrapenning vid vård
av barn. Ni har tydligen aldrig upplevt hur ensamstående föräldrar brottas
med att klara omsorgen om sjuka barn, samtidigt som de måste klara ett för-
värvsarbete för sin försörjning.
Hela debatten har visat vilka motiv Ny demokrati har för sina reservatio-
ner, och jag behöver inte upprepa dem. Berith Eriksson har dessutom
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
111
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
mycket vältaligt redovisat hur hon ser på Ny demokratis synpunkter, och jag
kan ansluta mig till det.
Jag vill avsluta med att säga att Vänsterpartiet i sin meningsyttring kräver
att ersättningsnivån skall vara oförändrat 90 % och att en utbyggnad av för-
äldraförsäkringen skall ske till 15 månader. Jag delar Berith Erikssons syn-
punkter i allmänhet och hennes beskrivning av utvecklingen av föräldraför-
säkringen. Men jag konstaterar att Vänsterpartiet inte har det totala ansva-
ret för samhällsekonomin, utan hänger sig åt betydande kostnadsökningar,
samtidigt som Sverige brottas med betydande budgetunderskott. Vi måste
spara i samtliga socialförsäkringar, och därför har vi tagit det här förslaget.
Jag vill till sist säga att mamma- och pappamånaden i föräldraförsäkringen
är det tredje och sista steget i det paket som har presenterats. Med detta
beslut får vi barnomsorgsgaranti, som ger alla föräldrar rätt till barnomsorg,
ett vårdnadsbidrag och en föräldraförsäkring där papporna kan ta en större
del i vården av sina barn. Därmed ökar den totala valfriheten för barnfamil-
jerna.
Herr talman! Därmed vill jag yrka bifall till utskottets hemställan och av-
slag på samtliga reservationer samt meningsyttringen.
Anf. 124 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Sigge Godin ställer sig mycket undrande och frågar varför
papporna inte har utnyttjat den här möjligheten. Det har visat sig under 20
års tid att de inte gör det, trots att ni har erbjudit dem 90 % och 80 % och
det har slängts ut en massa pengar på att tala om för dem hur de skall sköta
familjen.
Är det inte så i själva verket, Sigge Godin, att man måste se på skälen till
att det inte har blivit något resultat? All denna information, all denna mas-
siva påverkan på papporna, för att de skall stanna hemma hos barnen, har
inte lett till någonting. Varför skall man då fortsätta att ösa ut pengar och
säga: Vi har rätt, och ni måste förstå att ni måste vara hos barnen! Kan det
inte tänkas att föräldrarna eller papporna har rätt? De vet att de inte kan
vara hemma, därför att de är tvingade att sköta ett jobb.
Kan det inte vara så att Storebror för en gångs skull, under 20 års tid, har
haft fel? Jag tycker att det här är vansinnigt.
Varför får inte föräldrarna själva bestämma hur de skall utnyttja föräldra-
försäkringen? Varför skall Storebror diktera hur de skall göra, därför att ”vi
vet bäst”?
Det är också märkligt när Sigge Godin säger att vårdnaden av barnen är
båda föräldrarnas ansvar, därför att arbetsmarknadsutskottet säger det. Är
det en sak som måste påpekas? Jag tycker att det är något som är helt natur-
ligt.
Sedan pratar Sigge Godin om en hel del saker som vi inte skulle ha för-
stått, och det skall jag inte kommentera - det är inte värt att kommentera.
Det märkliga i hela den här historien är ju att t.o.m. utskotten är litet fun-
dersamma till varför papporna inte tar ut pappaledighet, trots att man under
20 år har försökt få dem att göra det. Varför händer ingenting? Kan det inte
vara fel på informationsinsatserna. Kanske det t.o.m. är så att papporna har
112
rätt? Kanske papporna reagerar och säger att de vill sköta det här själva, att
det är en intern familjeangelägenhet, att ni inte skall lägga er i det här.
Under 20 år har ni kanske fått papporna och familjerna att sätta ut tag-
garna och säga: Stick i väg, Storebror! Det här skall vi sköta själva! Kanske
det är en ren protest mot Storebror att papporna fortsätter att avstå. Kanske
ni i själva verket har skapat en motsats till det ni vill uppnå, dvs., som det
så fint heter, ”närmare kontakt med barnen”. Det är i själva verket en dold
skatteintäkt för staten.
Anf. 125 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Låt mig då berätta för Arne Jansson att det här handlar om
jämställdhet mellan kvinnor och män, om att pappor och mammor skall ta
samma ansvar för sina barn och om att vi vet att barnen mår väl av att de
gör det.
Informationskampanjer talade Arne Jansson om. Vi har slösat bort mas-
sor med pengar på det under årens lopp, sade han. Sedan sade han att det
kanske var fel på informationsinsatserna. Då vill jag ställa samma fråga som
Berith Eriksson: Vad är det ni vill att vi skall göra då? Utvecklingen på det
här området har under de senaste åren inte gått åt det håll som Sveriges riks-
dags majoritet har önskat. Vi måste övertyga papporna om att de måste ta
ett större ansvar för sina barn, därför att kvinnor och män skall ha lika möj-
ligheter och lika förutsättningar i arbetslivet. Samtidigt vet vi att det är till
glädje för papporna och inte minst för barnen att papporna tar en större an-
del av föräldraledigheten.
Varför har det inte hänt något då, frågar Arne Jansson. För det första är
det ju inte samma pappor som vi försökt påverka under årens lopp - barnen
växer ju upp, det kommer till nya föräldrar och de kräver också påverkan.
Nu har vi tagit det här steget. Arne Jansson kanske skall studera betänkan-
det litet mera grundligt. Det framgår där att det finns en stor majoritet för
att göra den här insatsen - vi tycker att det är viktigt. Det är en del av det
familjepolitiska paket som vår regering har lagt fram och som också ökar
valfriheten för föräldrarna i vårt samhälle. Jag tycker att det är ett alldeles
utmärkt argument. Det borde hela kammaren kunna ta till sig.
Anf. 126 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Vad då, är det fel på informationen som gått ut till pap-
porna? Vad skall vi göra då då? frågar Sigge Godin.
I sitt inledningsanförande sade Godin att Ny demokrati var ett nytt parti
i riksdagen och inte var så insatt i de olika ärendena och inte kunde så
mycket. Det är ju då trevligt att Sigge Godin i det här ärendet frågar oss:
Vad skall vi göra? Ja, har man hållit på i 20 år och försökt omvända papporna
är det något annat som är fel, tror jag. Som jag påtalade i mitt inledningsan-
förande är det fel på de förutsättningar som ges för papporna att stanna
hemma. Det måste alltså ges andra signaler till papporna för att de skall
stanna hemma. Det här är ju helt fel - det räcker inte.
Sedan konstaterade Sigge Godin att det här är en fråga om jämställdhet
mellan kvinnor och män. Det är samma sak här; här sitter vi och säger: Kom
ihåg nu att ni är jämställda i familjen! Du som är pappa måste vara hemma,
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
113
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
114
och du som är mamma måste vara borta! Är inte det en sak som familjen
skall bestämma själv? Vi har inte det ringaste med det att göra. Det är famil-
jen som internt bestämmer hur man skall sköta sina barn. Varför skall rege-
ringen vara där med pekpinnen för den stackars familjen: Nu skall ni göra
si och nu skall ni göra så! Ät fyra brödskivor om dagen - det är bra för ma-
gen! Det är en självklarhet att familjen själv skall bestämma det.
Anf. 127 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag gjorde det kanske litet lätt för mig i mitt anförande när
jag bara konstaterade att Arne Jansson inte hade velat förstå och inte heller
verkade förstå efter Berith Erikssons redovisning av skälen för att vi går den
här vägen. Men Arne Jansson lyssnade ändå inte på argumenten.
Jag har i mitt arbete mött kvinnor som inte har några möjligheter på ar-
betsmarknaden utan har tvingats att vara hemma med barn, därför att det
inte har legat i samhällets intresse. Arbetsgivare, arbetsledare, t.o.m. ar-
betskamrater har tråkat vissa män för att de velat ta ut barnledighet och vara
hemma. Det är klart att det finns de som då avstår från det. Så tvingas kvin-
nor mellan 20 och 40 år, som kan bli gravida och få barn, att avstå från sin
karriär. Jag möter sådana dagligen. De kommer inte ens fram till en intervju
hos en arbetsgivare - ingen vill anställa sådana kvinnor hur duktiga de än är
därför att de faktiskt kan behöva vara barnlediga.
Då är det en bra början, Arne Jansson, att kräva att papporna skall ta
åtminstone en månad. De kan i och för sig tacka nej till det, om de önskar
det. Det blir ändå en signal från samhället att vi måste gå vidare på den här
vägen, om vi tror på jämställdhet i det här samhället. Tror vi inte på jäm-
ställdhet skall vi avstå, Arne Jansson.
Då skall vi också avstå från att redovisa vilka dunkla skäl ni har för det
ena och det andra. I ena minuten säger ni: Varför har ni slösat bort så mycket
informationspengar? I andra minuten säger ni: Kanske informationen var
fel? Vad är det då vi skall göra? Nu står min fråga öppen. Berith Erikssons
fråga står också öppen. Vad är det Ny demokrati vill göra, mer än klämma
åt barnfamiljerna efter valet och ge dem bara 70 % i ersättning? Det är vad
ni har sagt att ni vill göra - men inte före valet, för det kan man förlora ett
val på. Vad är det ni vill göra? Ingenting, mer än stapla upp alla de argument
som seglat omkring i debatten under de tio, kanske femton, senaste åren.
Anf. 128 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag måste faktiskt fråga Sigge Godin om hur han ser på infö-
randet av vårdnadsbidraget från samhällsekonomisk synpunkt, från arbets-
marknadssynpunkt, både när det gäller kvinnor och när det gäller män, och
från jämställdhetssynpunkt, framför allt för kvinnorna. Vårdnadsbidraget
motverkar ju alla de fina skrivningar som finns i det här betänkandet om
jämställdhet, om barnens behov av båda föräldrarna och om att kvinnorna
behövs på arbetsmarknaden, både för samhällets skull och för sin egen skull.
Sedan vill jag bara helt kort säga att jag håller med Sigge Godin om att
det bara är att låta bli att ta ut den där pappamånaden. Det enda som händer
är ju att en månad i föräldraförsäkringen fryser inne, och det är den månad
när föräldern har 90 % av sin inkomst i ersättning. Jag tycker inte att det är
riktigt, men det finns ju de här i kammaren som tycker att det skulle vara
riktigt att ta ned föräldraförsäkringen.
Anf. 129 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag hoppas att papporna skall ta ut den här månaden och
gärna sammanhängande, så att de får den här fina kontakten med barnen,
gärna medan barnet är så litet som möjligt. Men självklart skall familjen
själv fatta beslutet om hur de skall lägga upp det här. Därför har vi också
givit dem friheten att lösa det inom en mycket vid tidsperiod.
Berith Eriksson frågade hur jag ser på finansieringen och utformningen
av vårdnadsbidraget. Det är finansierat inom budgetens ram. Vi i Folkpar-
tiet tycker att vi kan köpa den utformning som vårdnadsbidraget har fått i
den här tappningen. Min kollega Lennart Rohdin, som står här till vänster
om mig, har för några dagar sedan här i Sveriges riksdag väldigt målande
redovisat att det samlade paketet ger en ökad valfrihet för barnfamiljerna.
Det tycker Folkpartiet är bra. Jag tycker inte att jag behöver inveckla mig i
alla de argument som Lennart Rohdin framförde, utan vi kan ta del av dem
i hans redovisning i den tidigare debatten.
Anf. 130 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Jag skulle först vilja uppehålla mig litet grand vid två punkter
där utskottet har fått göra påpekanden till regeringen.
Den ena punkten gäller föräldrapenning under arbetsfri tid och semester.
Det har visat sig att arbetstagare i vissa branscher och på vissa arbetsplatser
ibland kan drabbas ganska hårt av den nya regel som vi i och för sig är över-
ens om att införa. Med anledning av det har vi begärt att regeringen skall
återkomma under nästa riksmöte med ett nytt lagförslag. Den här regeln är
nämligen inte tänkt att träda i kraft förrän den 1 januari 1995.
Den andra punkten gäller överlåtelse av tillfällig föräldrapenning. Utskot-
tet har bett om att få en något mera vid redogörelse för de ekonomiska be-
räkningarna på det här området. Utskottet skriver också: ”Utskottet förut-
sätter att regeringen och Riksförsäkringsverket noga följer utvecklingen av
uttaget av tillfällig föräldrapenning vid överlåtelse till annan försäkrad både
avseende de ekonomiska konsekvenserna och till vilka personer som överlå-
telsen sker. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med en redo-
visning och utvärdering av reformen.” Det är bra och värt att påpeka.
Det har varit mycket intressant att lyssna till debatten om en pappamånad.
Det var i och för sig inte lika många talare i den debatten som i debatten
om ett kvinnligt vårdnadsbidrag. Det var spännande att höra Ny demokratis
förklaring, dvs. att papporna egentligen är bättre som vårdnadshavare men
att de måste få möjlighet att visa det. Pappamånaden är tydligen ingen bra
möjlighet. Vi ser med intresse fram emot Ny demokratis kommande förslag
på det området.
Socialdemokraterna fick en liten släng av sleven. Man sade att vi anslår
mer pengar för informationsinsatser. Det är tydligen mycket illa att skatte-
medel används för sådana syften som att informera pappor om att de kan
behövas i hemmen tillsammans med sina barn.
Låt mig inflika att jag antar att det är ungefär samma skattemedel som
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
115
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Föräldraförsäkring
betalar de helsidesannonser som Ny demokrati nu har publicerat för att söka
redovisa för svenska folket vad som pågår och inte pågår inom det partiet.
Jag vill också, liksom Sigge Godin, tacka Berith Eriksson för den intres-
santa och uttömmande historiken kring bl.a. föräldraförsäkringen. Jag kan i
övrigt instämma i mycket av anförandet, kanske speciellt i repliken till Sigge
Godin om vårdnadsbidraget. Nog känns det lite tragiskt att ett parti som i
många delar tillsammans med oss har kämpat för en utbyggnad av föräldra-
försäkringen och för mäns och kvinnors lika villkor använder tid till brandtal
för vårdnadsbidrag.
Sigge Godin sade i sitt anförande att det här inte handlar om diktatur utan
om ökad jämställdhet. Det var förmodligen närmast riktat till Arne Jansson.
Eftersom man lägger in ett sådant här förslag i en proposition om delad makt
och delat ansvar går det att säga att det handlar om jämställdhet mellan kvin-
nor och män. Det kan jag instämma i, men jag vill understryka att föräldra-
försäkringen tillkom för barnens skull. Det är faktiskt barnets rätt till båda
sina föräldrar som vi här söker slå fast.
Man ställer sig då frågan varför regeringen samtidigt avskaffar garantida-
garna och inför ett vårdnadsbidrag. Jag skall bygga vidare på Sigge Godins
resonemang om jämställdhet. Jag kan göra en jämförelse. Vi lockar hem
männen med 90 % ersättning av SGI under en månad. Sedan vänder vi oss
till kvinnorna och säger: Ni skall i stället vara hemma i två år med 2 000 kr
i månaden. Det är ingen riktig jämställdhet. Barnen har inte heller denna
gång fått göra sin stämma hörd. Det handlar i mångt och mycket faktiskt om
deras rätt till sina föräldrar. Den slås också fast i barnkonkonventionen, som
vi har ratificerat.
Jag skulle vilja avsluta mitt anförande med att upphöja min stämma och
för barnens del säga: Pappa kom hem för vi längtar efter dig!
Tack!
Anf. 131 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Låt mig instämma med Margareta Israelsson. Självfallet är
föräldraförsäkringen och hela vår diskussion i första hand till för barnens
skull. Det handlar om barnen. Det är det viktiga. Jag har inga andra åsikter
om det.
Jag vill också säga till Margareta Israelsson att jag tycker att de tillkännagi-
vanden som utskottet har gjort är bra. Detta handlar nämligen om socialför-
säkringar, och de skall följas upp. Reglerna skall fungera så bra som möjligt.
Vi i den här kammaren måste se till att det blir så. Därför är det alldeles
utmärkt att utskottet gör dessa tillkännagivanden.
Sedan skall jag gå över till vårdnadsbidraget, Margareta Israelsson. Det
är inte alls tragiskt för Folkpartiet liberalerna att ställa upp på den här ut-
formningen av vårdnadsbidraget. Totalt sett, som jag sade tidigare, ökar
nämligen valfriheten för barnfamiljerna. Det är väsentligt att var och en kan
välja det alternativ som passar dem bäst.
Vi skall inte jaga hem några pappor eller mammor bara därför att de får
ett vårdnadsbidrag. De skall utnyttja det på det sätt som de själva finner
lämpligast och bäst för barnen. Då behöver man inte jaga hem föräldrarna
116
till spisen. Man kan faktiskt låta dem sköta detta själva. Jag tror att de gör
det på rätt sätt.
Anf. 132 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Vi är överens om att den här delen av föräldraförsäkringen
gäller barnets bästa. Jag vill ändå konstatera att riksdagen med det beslut
som vi har fattat kring vårdnadsbidraget också avskaffade de 90 garantida-
gama. De möjliggjorde för förvärvsarbetande att tillbringa mer tid tillsam-
mans med sina barn. Vårdnadsbidraget utgår inte till heltidsarbetande för-
äldrar som har sina barn i kommunal barnomsorg. De har inte fått en ökad
valfrihet. De barnen har förlorat 90 dagar tillsammans med sina föräldrar.
Anf. 133 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Låt mig bara konstatera att garantidagama ger 64 kr om da-
gen, om jag inte kommer ihåg fel. Det är vad det handlar om.
Anf. 134 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Det är ungefär lika mycket som ett vårdnadsbidrag ger.
Anf. 135 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill säga att jag instämmer i Margareta Israelssons anför-
ande, framför allt när det gäller de 90 dagarna. Om man arbetar och har sina
barn på dagis får man faktiskt inte ens 64 kr. Man får varken garantidag eller
vårdnadsbidrag, om man skall vara hemma några dagar med sina barn.
Jag väljer att se socialdemokraternas särskilda yttrande som ett löfte inför
framtiden. Jag hoppas att det är så. Det handlar om en utbyggnad av föräld-
raförsäkringen.
Anf. 136 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Vårt särskilda yttrande innehåller inga löften. Vårt särskilda
yttrande innehåller en programförklaring. Det vore förmätet av utskottets
socialdemokratiska ledamöter att göra uttalanden kring vad en eventuell so-
cialdemokratisk regering har ekonomi till att genomföra.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU19 Finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst (prop. 1993/94:205).
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Finansiell samord-
ning mellan social-
försäkring, hälso-
och sjukvård och
socialtjänst
117
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Finansiell samord-
ning mellan social-
försäkring hälso-
och sjukvård och
socialtjänst
118
Anf. 137 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Det är ett enigt utskott som står bakom det här betänkandet,
och det kanske kan tyckas onödigt med en diskussion. Jag vill ändå ta kam-
marens tid i anspråk ett par minuter för en kommentar.
Proposition 205 innehåller förslag om en utökad försöksverksamhet med
finansiell samordning till att förutom socialförsäkring och hälso- och sjuk-
vård, som nu pågår, också omfatta socialtjänsten. Utskottet tillstyrker för-
slaget.
Visserligen hade vi socialdemokrater, och för övrigt hela utskottet, helst
sett att försöksverksamheten också omfattat arbetsförmedlingen. För
mycken ohälsa beror ju på långvarig arbetslöshet. Jag har pratat med många
läkare som har sagt att de ofta tänkt att det inte är medicin eller medicinsk
behandling de helst velat skriva ut, utan ett arbete eller en arbetsmarknads-
politisk åtgärd. Det här hänger så nära samman att arbetsförmedlingen
borde ha ingått i försöksverksamheten redan nu.
Men utskottet nöjer sig med att konstatera att en sådan utvidgad försöks-
verksamhet diskuteras mellan Socialstyrelsen, Arbetslivsfonden, Arbets-
marknadsverket och Arbetarskyddsstyrelsen. Jag utgår därför från att rege-
ringen snarast kommer till riksdagen med ett förslag i den riktningen.
Med anledning av propositionen har vi socialdemokrater väckt en motion
där vi vill gå ytterligare ett steg för att förbättra rehabiliteringen. Vi lägger
fram ett program i tio punkter. Glädjande nog ställer sig hela utskottet
bakom det mesta i vårt förslag.
De kanske viktigaste punkterna är för det första att arbetsgivarens ansvar
för rehabiliteringen måste klaras ut. Om inte ansvaret görs tydligt blir det
nog svårt att uträtta ett bra rehabiliteringsarbete.
För det andra skall vaije försäkringskassa redovisa sin rehabiliteringsstra-
tegi, ett sorts beting att rehabilitera ett visst antal människor.
För det tredje anser utskottet att regeringen skall utforma ett samlat pro-
gram för förebyggande och rehabiliterande insatser. Det här ger vi rege-
ringen till känna.
Vårt tiopunktsprogram finns redovisat i utskottsbetänkandet och jag hän-
visar nu endast till detta. Jag försäkrar att vi har lagt ned mycket arbete och
stort engagemang för att försöka få fram ett så långt möjligt heltäckande pro-
gram.
Som sagt är utskottet enigt, och det är bra. Det bör vara en garanti för att
det nu sker förbättringar i rehabiliteringsverksamheten. Det är nödvändigt
att så sker med tanke på samhällsekonomin, men framför allt för att så långt
möjligt minska mänskligt lidande.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 138 LISELOTTE WÅGÖ (m):
Herr talman! Utskottet ser mycket positivt på den ökade samverkan och
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
som regeringen föreslår. Det här är ett viktigt steg i en utveckling mot en
effektivare användning av de resurser som finns tillgängliga för förebyg-
gande arbete och rehabilitering. Det är också mycket glädjande att utskottet
är enigt i sin bedömning.
Det finns ett stort intresse ute i landet för att komma i gång med lokal
försöksverksamhet av det här slaget. I bl.a. Stenungsund har man väntat se-
dan 1988. Efter vad jag har erfarit har man goda förutsättningar att komma
i gång med den här verksamheten den 1 juli i år. Det skall bli mycket intres-
sant att följa verksamheten. Det finns fler kommuner som visat sitt intresse
och som ligger långt framme i sin planering.
Under remissbehandlingen av förslaget har det från flera håll, som Nils-
Olof Gustafsson också har framhållit, uttryckts att det vore värdefullt att
även arbetsförmedlingen och länsarbetsnämnden skulle kunna ingå i för-
söksverksamheten.
Regeringen har bedömt att några ytterligare parter nu inte bör ingå, och
utskottet delar den bedömningen. Dock anser utskottet att arbetsmarknads-
myndigheterna har en sådan viktig roll i samarbetet med övriga sektorer att
dessa bör ingå i nästa steg.
Med anledning av det som framförts i motion Sf39 vill jag säga följande:
I Riksförsäkringsverkets fördjupade anslagsframställan för budgetåren
1995/96-1997/98 anförs att arbetsgivarna bl.a. har ett stort ansvar för reha-
biliteringen. De har också ett stort ansvar för att den kommer till stånd.
Inom försäkringskassorna försöker man på olika sätt att få arbetsgivarna
mer delaktiga.
Att det i många fall inte blir några påtagliga resultat beror bl.a. på att an-
svaret är otydligt beskrivet. Inom fösäkringskassorna sker nu fortlöpande
aktiviteter för att klargöra och utveckla den roll som kassorna har i rehabili-
teringsarbetet. I regeringens kompletteringsproposition framhålls det att det
är viktigt att insatserna för rehabiliteringsarbetet fortsätter och att de ansva-
riga utvecklar och förbättrar rehabiliteringsarbetet. Parallellt med andra åt-
gärder måste på sikt antalet förtidspensioner reduceras. Även inom rege-
ringskansliet pågår ett beredningsarbete med inriktning på att bryta den sti-
gande trenden inom förtidspensioneringen.
Vid utskottets offentliga utfrågning avseende rehabilitering uppgav före-
trädare för Arbetslivsfonden att ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare
och framför allt försäkringskassa är oklar och att en översyn är nödvändig.
Utskottet delar den uppfattningen och anser att regeringen bör låta utreda
frågan.
De minsta företagens praktiska möjligheter att leva upp till sitt ansvar bör
beaktas i utredningen samtidigt som det bör övervägas om arbetsgivarens
ansvar bör regleras i kollektivavtal.
Vidare bör övervägas om försäkringskassan och arbetsgivaren skall vara
skyldiga att erbjuda rehabilitering inom viss tid. Dessutom har redan Nils-
Olof Gustafsson angivit en del av inriktningen på den utredning som vi efter-
lyser. Vi har också sagt att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen
med förslag. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Sf39 i
denna del som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
Utskottet är som sagt, herr talman, mycket angeläget om att rehabilite-
ringsarbetet får hög prioritet i den föreslagna försöksverksamheten, bl.a. i
syfte att minska utslagningen från arbetsmarknaden. Att det är på det sättet
understryks av att utskottet framlägger ett enhälligt betänkande för riksda-
gen. Arbetet i utskottet har präglats av en samsyn och ett gott samarbete.
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Finansiell samord-
ning mellan social-
försäkring, hälso-
och sjukvård och
socialtjänst
119
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Finansiell samord-
ning mellan social-
försäkring, hälso-
och sjukvård och
socialtjänst
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. I hemställanspunkt
5, beträffande rehabiliteringsprogram, yrkar jag att riksdagen med anled-
ning av motion 1993/94:Sf39 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om ett klargörande av arbetsgivarens rehabilite-
ringsansvar och om ett samlat åtgärdsprogram. Därutöver yrkar jag avslag
på övriga delar av motionen samt avslag på samtliga övriga motioner.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU20 Vissa socialförsäkringsfrågor (prop. 1993/94:220 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU21 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet
1994/95.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU26 Vissa lagstiftningsfrågor på energiområdet (prop.
1993/94:212).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
120
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Anmäldes och bordlädes
Konstitutionsutskottets betänkanden
1993/94:KU38 Några frågor om sekretess
1993/94:KU40 Lokal demokrati
Justitieutskottets betänkanden
1993/94:JuU29 Jugoslavientribunalen
1993/94:JuU30 Regler för överklagande m.m.
12 § Kammaren åtskildes kl. 18.08.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 23 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 58 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 102 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
121
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
Måndagen den 30 maj
1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1
2 § Justering av protokoll................................ 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 1
4 § Bygder och regioner i utveckling ....................... 1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU13
Debatt
Georg Andersson (s)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Hans Andersson (v)
Isa Halvarsson (fp)
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Charlotte Cederschiöld (m)
Harald Bergström (kds)
Berit Andnor (s)
Patrik Norinder (m)
Lennart Rohdin (fp)
Kjell Ericsson (c)
Sylvia Lindgren (s)
Sigge Godin (fp)
Ulf Björklund (kds)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Kristina Svensson (s)
Märtha Gårdestig (kds)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Beslut skulle fattas den 1 juni
5 § Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet, EES-avtalet m.m............................. 88
Utrikesutskottets betänkande UU23
Debatt
Hans Andersson (v)
Pär Granstedt (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Håkan Holmberg (fp)
Beslut skulle fattas den 1 juni
6 § Föräldraförsäkring .................................. 104
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU15
Debatt
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
122
Sigge Godin (fp)
Margareta Israelsson (s)
Beslut skulle fattas den 1 juni
7 § Finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk-
vård och socialtjänst............................... 117
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU19
Debatt
Nils-Olof Gustafsson (s)
Liselotte Wågö (m)
Beslut skulle fattas den 1 juni
Prot. 1993/94:113
30 maj 1994
8 § Vissa socialförsäkringsfrågor .......................... 120
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU20
Beslut skulle fattas den 1 juni
9 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet
1994/95 ......................................... 120
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU21
Beslut skulle fattas den 1 juni
10 § Vissa lagstiftningsfrågor på energiområde................ 120
Näringsutskottets betänkande NU26
Beslut skulle fattas den 1 juni
11 § Bordläggning ..................................... 121
123
gotab 46893, Stockholm 1994