Torsdagen den 26 maj
Protokoll
1993/94:111
Justerades protokollet för den 20 maj.
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
25 maj
KrU30 Tbrism
Mom. 1 (projektet Invest in Sweden)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. res. 2 (nyd)
Förberedande votering:
126 för res. 1
21 för res. 2
146 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
145 för utskottet
130 för res. 1
20 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 1 -
Förres. 1: 118 s, 10 v, 2-
Avstod: 20 nyd
Frånvarande: 20 s, 11 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 2 (inriktningen av och organisationen för de statliga insatserna för tu-
rismen)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 111
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Votering:
165 för utskottet
129 för res. 3
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 23 fp, 27 c, 24 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 3: 117 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 21 s, 10 m, 10 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 6 (vissa natur- och miljöfrågor)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
167 för utskottet
128 för res. 5
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 20 nyd, 1 v, 1 -
För res. 5: 117 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 21 s, 10 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU31 Ungdomspolitik
Mom. 1 (den huvudsakliga inriktningen av ungdomspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
166 för utskottet
130 för res. 1
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 1: 118 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 2 (de offentliga stödjande insatserna)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
282 för utskottet
14 för men.
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 20 nyd, 1 -
För men.: 2 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 3 (ideella organisationer)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
166 för utskottet
130 för res. 2
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 2: 118 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 11 (medelsanvisningen till Bidrag till nationell och internationell ung-
domsverksamhet m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
166 för utskottet
130 för res. 3
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 3: 118 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 79 (ett lärlingssystem)
1. utskottet
2. res. 7 (nyd)
Votering:
276 för utskottet
20 för res. 7
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 10 v, 3-
För res. 7: 20 nyd
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 32 (utvärdering av organisationsbidragens effekter)
1. utskottet
2. res. 12 (nyd)
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Votering:
275 för utskottet
20 för res. 12
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 10 v, 3 -
För res. 12: 20 nyd
Frånvarande: 21 s, 10 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 34 (bidragssanering)
1. utskottet
2. res. 14 (nyd)
Votering:
276 för utskottet
20 för res. 14
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 10 v, 3 -
För res. 14: 20 nyd
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 35 (besparing på organisationsbidragen)
1. utskottet
2. res. 15 (nyd)
Votering:
274 för utskottet
20 för res. 15
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 23 fp, 26 c, 24 kds, 10 v, 3 -
För res. 15: 20 nyd
Frånvarande: 20 s, 10 m, 10 fp, 5 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Förste vice talmannen meddelade att näringsutskottets betänkanden
NU17 och NU22, konstitutionsutskottets betänkande KU36, finansutskot-
tets betänkande FiU23 samt kulturutskottets betänkanden KrU29 och
KrU33 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU17 Energipolitik (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 1 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Herr talman! I näringsutskottet har vi lagt ner mycken möda på att nå
enighet kring energifrågorna. I dag har vi två betänkanden att debattera och
fatta beslut om.
I utskottets betänkande nr 17 har vi socialdemokrater en reservation, som
jag nu yrkar bifall till. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan, som
bl.a. innebär att riksdagen skall begära att regeringen skyndsamt tillsätter
en energikommission med bred parlamentarisk förankring.
Energipolitiken har en underlig förmåga att nästan ständigt leta sig in i
valrörelserna. Jag vet inget annat land där man så mycket talar om energipo-
litik som i Sverige. På 70-talet - i oljekrisernas spår - pratade vi om energi-
hushållning. Spara energi var det budskap som gick ut till medborgarna. Den
senare delen av det årtiondet och det tidiga 80-talet var vi närmast förlamade
av kärnkraftsdebatten. Regeringar kom och gick på just den frågan. Efter
Harrisburg blev frågan om vi skulle avveckla och sedan hur snabbt vi skulle
kunna avveckla kärnkraften. Den frågan har sedan dess följt med i energipo-
litiken, där den ömsom har blossat upp, ömsom legat och pyrt mellan valen.
Så sent som för tre år sedan ingick flera politiska partier en överenskom-
melse som hade en av sina viktigaste bevekelsegrunder i 1980 års beslut om
kärnkraftsawecklingen. Detta ledde till en sorts stiltje på området. Men det
var ett bedrägligt lugn - nu vill vissa partier blåsa till storm i energipolitiken
igen.
Bakom alla dessa politiska turbulenser finns en, sett i ett 25-årsperspektiv,
dramatisk omvandling av energisystemen. Den totala användningen av
energi har stabiliserats kring 430-450 TWh. Det har den gjort trots en över
tiden ökande industriproduktion och större bostads- och lokalytor.
Utvecklingen i Sverige påminner om den i övriga västvärlden. Olja är i
likhet med vad som gällde för två decennier sedan det största enskilda ener-
gislaget. Men stora förändringar har skett i två avseenden. Dels har använd-
ningen av olja under den här tiden minskat kraftigt, dels kommer oljan från
nya länder. Oljeanvändningen har i det närmaste halverats, och den olja vi
använder kommer till allra största delen från vårt närområde. Den svavelfat-
tiga Nordsjöoljan har fått ersätta tidigare leveranser från Mellanöstern. De
flesta bilister i Sverige kör nu faktiskt med norsk olja i tanken - kanske utan
att veta om det.
Elanvändningen har mer än fördubblats och trängt ut användningen av
lätta eldningsoljor i bostadsuppvärmningen. Elenergi används även mer
inom industrin för att öka vidareförädlingen.
Under 80-talet har nya, eller nygamla, energislag gjort sitt intåg. Bio-
bränslen ökade kraftigt under 80-talets första hälft, men ökningen planade
ut till följd av sjunkande energipriser. Samma öde har drabbat naturgasen.
Energipolitik
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
Naturgas introducerades i två omgångar, först i Skåne och sedan i Västsve-
rige. Till gasen knöts stora förhoppningar, men sedan blev det stopp.
Stora förändringar har således skett inom energiförsöijningen. Detta ut-
gör i sig en viktig utgångspunkt för diskussionen om energipolitiken.
En annan mycket viktig bakgrund till diskussionen om energipolitiken är
det faktum att Sveriges industriella struktur gör oss extremt beroende av el
till konkurrenskraftiga priser. I det svenska industriella landskapet finns en
närmast oproportionerligt stor andel basnäringar som är beroende av natur-
tillgångar som skog, malm och vattenkraft. Basnäringarna står för en mycket
stor del av vår nettoexport och är därför av avgörande betydelse för vår by-
tesbalans. Som exempel kan nämnas skogsindustrin, där den huvudsakliga
insatsvaran är inhemsk vedråvara, arbetskraft och elkraft. Huvuddelen av
produktionen går på export, och de intäkter denna export ger är av avgö-
rande betydelse för vår ekonomi och vårt välstånd.
Tillgången på billig och säker energi har för oss socialdemokrater alltid
setts som en del av den industriella infrastrukturen. Energin, främst elen,
har just setts som en insatsvara att använda i förädling av produkter som se-
dan kan exporteras. Energin är alltså inte en vara vilken som helst. Det bety-
der att det för oss är stor skillnad mellan att exportera el direkt och att göra
det indirekt i form av högförädlade produkter. Här går en skiljelinje mellan
oss och de borgerliga partierna i synen på handel med el.
Svensk ekonomi och svenskt näringsliv står inför stora utmaningar de när-
maste åren. Ni vet alla att Sverige under de senaste åren har haft ett unikt
fall i industriproduktion. Vår BNP har fallit tre år i rad, vilket aldrig tidigare
hänt under 1900-talet. Industrisektorn har blivit så liten att Sverige i OECD-
statistiken inte längre räknas som en industrination. En förstahandsuppgift
för oss socialdemokrater när vi får möjlighet att återkomma i regeringsställ-
ning är att återindustrialisera det svenska näringslivet. I det arbetet kommer
en nödvändig förutsättning att vara tillgång till säker och billig energi.
Detta för mig över till de dagsaktuella energipolitiska frågorna. På dag-
ordningen finns två frågor, en stor och en mindre. De hör ihop och är egentli-
gen två sidor av samma sak.
Den stora frågan gäller hur vi skall ha det med energiomställningen. Hur
ser Sveriges energiförsötjning ut på sikt? Vad händer med kärnkraftsaweck-
lingen? Hur går det med alternativen?
Även om dessa frågor kommer att behandlas och beslutas i riksdagen i
dag, kommer de därmed inte att vara avförda från dagordningen och inte
heller att vara slutbehandlade. Det finns en risk att denna fråga och närbe-
släktade energifrågor hamnar i valrörelsen. Jag säger ”en risk”, inte för att
energifrågorna inte lämpar sig för politisk debatt - det gör de i allra högsta
grad - men därför att erfarenheterna inte är de allra bästa av att få in i grun-
den långsiktiga energifrågor som ett inslag i en valdebatt.
Låt mig därför säga att vi socialdemokrater inte har något som helst in-
tresse av att få en debatt som genom sina övertoner återigen riskerar att för-
lama energipolitiken. Centern har i strid med andra partier i regeringen före-
slagit en särskild lag om avveckling av kärnkraften. Även det kristdemokra-
tiska partiet, kds, har i riksdagen lagt fram ett sådant förslag, som går på
tvärs mot de övriga regeringspartiernas uppfattningar.
Skall vi nu få se en återupprepning av de strider som vi har sett alldeles
för mycket av tidigare? Vi socialdemokrater vill inte det. Det skulle vara
frestande för oss socialdemokrater att som oppositionsparti peka på den
oenighet som finns inom regeringen, bara fyra månader innan valet. Inget
skulle vara lättare än att peka på den djupa splittring som finns inom rege-
ringen när det gäller kärnkraften.
Men vi vill inte utnyttja detta utan har i stället föreslagit att en energipoli-
tisk kommission tillsätts för att försöka slå vakt om den breda enighet som
uppnåddes för några år sedan. Vi tycker att elmarknaden bör ses i ett större
energipolitiskt perspektiv.
Vi socialdemokrater har i ett särskilt yttrande vid betänkande nr 17 djupt
beklagat att Centern och kds bryter det samförstånd som tidigare har funnits
i frågan om kärnkraftens avveckling.
Här kan man peka särskilt på att det rått politisk enighet när det har ansla-
gits stora summor av statliga medel för att utveckla och introducera in-
hemska och förnybara energikällor. Detta har skett under 80- och 90-talen,
då många kommuner har gjort investeringar i energianläggningar bl.a. för
biobränslegas. Vi vet inte huruvida avregleringens konsekvenser kommer
att omintetgöra dessa miljövänliga investeringar. Det finns här därför också
en koppling till hela frågan om avreglering av elmarknaden.
Det är klart att vi kan ha olika bilder framför oss. Jag vill avslutningsvis
blicka framåt och se hur det energipolitiska landskapet kommer att se ut på
några års sikt.
Självfallet kan vi inte ge svar på alla frågor om vad som kommer att ersätta
kärnkraften. Blir det biobränsle, naturgas, vindkraft eller något annat? Det
är detta som den energipolitiska kommissionen har att ta ställning till. Hade
vi de svaren i dag, hade vi inte behövt tillsätta någon kommission. Därför
måste vi litet grand dämpa förväntningarna om att kunna lösa alla problem
samtidigt.
Jag tror också att den energipolitiska kommissionen och de politiska parti-
erna får ta sig samman när det gäller att blicka ut över det internationella
planet. När vi tog vårt viktigaste energipolitiska beslut, om att avveckla
kärnkraften år 2010, skedde det i stor utsträckning med en ganska begränsad
ansats, att se till nationens behov. I stort sett avstod vi från att ta in frågeställ-
ningar om gränsöverskridande miljöförstörelse och miljöskadliga företeelser
av global natur.
I dag är allt annorlunda. Den internationella miljödebatten har föränd-
rats. Växthusgasen har växt till en av de största frågorna. Osäkerheten är
naturligtvis betydande när det gäller den frågeställningen, men den måste
fogas in i ett större energipolitiskt perspektiv. I vårt närområde runt Öster-
sjön är de högst påtagliga problemen försurningen av skog och mark och,
inte minst, osäkra kärnkraftverk i anläggningar som Ignalina.
Internationaliseringen av energi- och miljöpolitiken fick sitt kanske hittills
tydligaste uttryck i den stora miljökonferensen i Rio för något år sedan. Där
gjordes åtagandet att investeringar för förbättringar i miljön skulle göras ut-
ifrån bedömningar om kostnadseffektivitet. Det innebär att man skall priori-
tera miljöförbättrande åtgärder som är kostnadseffektiva. Det i sig innebär
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
ju ett globalt ansvarstagande och också att man prioriterar de insatser som
kan göras i anläggningar inte bara i det egna området.
Som exempel kan jag nämna den stora elproduktionsanläggningen i
Narva. Den är baserad på den inhemska energikällan oljeskiffer. Anlägg-
ningen drivs med i stort sett obefintlig rening. Denna enda anläggning släp-
per ut koldioxid motsvarande en sjättedel av Sveriges totala utsläpp och spyr
ut svavelföroreningar dubbelt mot vad hela Sverige spyr ut.
Det vore naturligtvis en fantastisk miljömässig fördel för oss i Sverige och
även för Finland om den nedsmutsande anläggningen kunde åtgärdas. Vi
kan peka ut en rad anläggningar, där modern västerländsk reningsteknik
skulle kunna sättas in med enorma miljömässiga förbättringar.
Så det finns all anledning att ha ett gränsöverskridande perspektiv på ener-
gifrågorna. På den nationella scenen tror jag att det blir nödvändigt att lägga
fler ägg i den svenska energikorgen. Det handlar inte om vilket, utan det
handlar om vilka nya energislag som skall stödjas, eftersom stöd inom ramen
för en nationell energipolitik - med en internationell ansats - kommer att
krävas av oss som politiker.
Projektet med en naturgasledning från Norge över Sverige till Finland är
i dag inte kommersiellt lönsamt. Det kan det dock bli på sikt, om det ges
statliga kreditgarantier. Så det finns många bitar att titta på. På plussidan för
Sveriges del skall dock noteras att Sverige behöver fler ägg i sin energikorg,
och vi menar att gasen är ett av de renaste fossila bränslen som finns. En
naturgasledning över Sverige skulle också ha betydelse ur sysselsättningssyn-
punkt. Så det är många frågor som måste vävas ihop.
Med detta yrkar jag bifall till vår reservation och i övrigt till utskottets
hemställan.
Anf. 2 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3 och i övrigt till
utskottets hemställan. Jag gör det naturligtvis mot bakgrund av en bedöm-
ning av kärnkraften och dess betydelse och ställning i svensk energipolitik.
Vi har från Centerns sida många tydliga skäl för att vilja att kärnkraften
skall avvecklas. Man kan väl säga att det är först och främst tre inneboende
egenskaper hos kärnkraften som gör att ställningstagandet blir så tydligt.
För det första kan reaktorer haverera, med fruktansvärda konsekvenser.
Detta är sant. Det gäller självklart även de s.k. blågula reaktorerna, alltså
även de svenska.
För det andra skall kärnkraftsavfallet tas om hand, skilt från allt biologiskt
liv, i tiotusentals år framåt. Det är ju, kan man inse, en filosofisk omöjlighet.
Detta går inte att åstadkomma med någon som helst garanti.
För det tredje finns fortfarande kopplingen till risken för ökad kärnvapen-
spridning inbyggd i kärnkraftens existens.
Så man kan göra den enkla iakttagelsen att kärnkraften måste bort. Den är
oacceptabel. Den andra sidan av detta är att det går att ta bort kärnkraften.
För det första kan vi konstatera att vi har ett överskott på både energi och
effekt. Det illustreras mycket tydligt t.ex. av att reaktorn Oskarshamn 1 stått
stilla i åratal - saknad av ingen, skulle jag tro. Åtminstone har vi inte märkt
det i vår dagliga tillvaro.
För det andra går det att använda andra energikällor än kärnkraften för
t.ex. uppvärmningsändamål. Det är som att använda en stenkross för att
knäcka nötter, när man använder kärnkraftsel för att göra något så trivialt
som att värma lokaler.
För det tredje finns det andra sätt att generera den el som kärnkraften
levererar, t.ex. vindkraft. Vi kan se att kraftvärmen, inte minst den bio-
bränslebaserade, ökar kraftigt.
Vi kan alltså konstatera att kärnkraften måste bort och att kärnkraften
kan tas bort. Det är ju verkligheten, den verkliga verkligheten. Den politiska
verkligheten är litet annorlunda. Den överensstämmer inte alltid med den
verkliga verkligheten.
I den politiska verkligheten har kärnkraften hanterats särskilt intensivt se-
dan folkomröstningen 1980. Det kan vara värt ändå att göra en viss rekapitu-
lation av vad som då sades, nämligen att de reaktorer som var i drift, de som
planerades och de som var under byggnad skulle tas bort när de hade tjänat
ut i sin tekniska livslängd, och den bedömdes i den proposition som följde
på folkomröstningen vara 25 år.
På grund av bedömningen om de 25 åren - och det är viktigt, herr talman,
att komma ihåg den kopplingen - sattes slutårtalet till 2010.
Mycket tydligt, kanske tydligast, uttrycktes detta av den socialdemokra-
tiska riksdagsledamoten Ingvar Carlsson, som i debatten då förde Social-
demokraternas talan. Han sade: ”Högst tolv reaktorer får användas under
längst sin tekniskt säkra livslängd, dvs. 25 år.” Tydligare än så kan det knap-
past sägas.
I den s.k. energiuppgörelse som sedan träffades 1991 gjordes ingen ny be-
dömning av det beslutet. Det är viktigt att komma ihåg. Man refererade till
det, man gjorde ingen ny bedömning.
Denna energiuppgörelse lades sedan till grund för ett kommande riksdags-
beslut. Så småningom ställde också den nuvarande regeringen i sin helhet
upp på energiöverenskommelsen. Man kan alltså se en tydlig linje från folk-
omröstningen till den nu gällande politiken i vilken år 2010 fortfarande lever
som slutstation. I och med att 2010 lever som slutstation lever naturligtvis
också den 25-årsgräns som på den tiden så tydligt betonades av Ingvar Carls-
son.
Nu finns det de som invänder mot detta och säger att man inte beslutade
om 2010 i folkomröstningen och att det är något som riksdagen har hittat på.
Att komma med det resonemanget i dessa dagar är kanske ett sent uppvak-
nande. Riksdagen gjorde den tolkningen några månader efter folkomröst-
ningen. Att nu komma med larmet om falskheten i beslutet är litet senkom-
met.
En ganska enkel iakttagelse mot denna bakgrund är att man måste på-
börja avvecklingen i sådan tid att det fungerar-om kärnkraften nu skall vara
avvecklad till år 2010. Det krävs en utfasning. 25-årsregeln är en utmärkt
grund. Den innebär just en försiktig utfasning år efter år till dess att man
landar i 2010.
Problemet är, herr talman, att de som vann folkomröstningen, dvs. det
som då hette linje 1 och linje 2, nu springer ifrån sin egen seger. De vill inte
kännas vid den. De vill inte stå vid den linje och de krav de själva ställde i
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
10
folkomröstningen. Nu överlåter man på oss - vi som ”förlorade” i folkom-
röstningen, som stod för en helt annan linje, ett helt annat antal reaktorer,
en helt annan awecklingsperiod - att se till att de andra linjernas seger för-
verkligas.
Vi får väl ta oss an den uppgiften. Vi får än en gång försöka övertyga seg-
rarna i folkomröstningen om att de har någonting att försvara. Problemet är
att inte bara företrädare för de olika kärnkraftsvänliga partierna utan också
ledande företrädare för kraftindustrin så markerat säger att de inte bryr sig
om och inte tänker göra något åt avvecklingen förrän det finns en tydlig lag-
stiftning. De menar att en lag tvingar dem att påbörja avvecklingen.
På detta har näringsutskottet och riksdagen i sin helhet svarat att de beslut
och de uttalanden som riksdagen har gjort i denna fråga är lika tunga som
lagstiftning och att jämställa med denna. Det är naturligtvis en fåfäng iaktta-
gelse och förhoppning. Det är ju inte på det sättet. Kraftindustrin struntar i
det som bara är uttalanden från riksdagens sida. Det behövs en avvecklings-
lag.
Herr talman! Om de ber om en avvecklingslag tycker jag att det är vår
skyldighet att ge dem en. Om de vill ha en lagstiftning för att påböija sitt
arbete är det klart att de skall få en sådan lagstiftning. Det är därför, herr
talman, som vi från Centerns sida har föreslagit en mycket tydlig markering.
Det skall vara en försiktig markering som till en böljan bara ger regeringen
instrumentet för att kunna genomföra awecklingsbeslutet - ingenting annat
än instrumentet för att kunna göra det. Jag har svårt att se skälen till att man
skulle förvägra regeringen innehavet av ett sådant instrument.
Vi säger naturligtvis också att det bör klargöras i lagstiftningen att avveck-
lingen skall vara genomförd till 2010 - kort sagt att segern för linje 1 och linje
2 fullföljs.
Mot detta har nu utskottsmajoriteten invändningar. Man vill inte ha denna
lagstiftning. Man vill inte göra awecklingsbeslutet tydligt. Jag kan inte låta
bli att dra slutsatsen att det rimligen måste bero på att man inte vill att kärn-
kraften skall awecklas. På något annat sätt har jag svårt att tolka denna in-
ställning från majoritetens sida, herr talman. Man tänker helt uppenbart
hala och dra i kärnkraftsfrågan till dess att slutdatum står för dörren och en
aweckling till 2010 i realiteten blir praktiskt omöjlig eller åtminstone mycket
smärtsam.
Detta menar jag, herr talman, är att visa de sämsta sidorna när det gäller
att ta ett politiskt ansvar. Det är lika illa att svärta ned folkomröstningsinst-
rumentet på ett sätt som kan visa sig ödesdigert i andra politiska frågor som
vi står inför den närmaste tiden.
Herr talman! Jag tillhör själv dem som tycker att det är angeläget, inte
minst från miljösynpunkt, att Sverige blir medlem i EU. Jag menar att det
är ett bra sätt att komma vidare i miljöarbete och i energiarbete. När jag är
ute och pratar och möter yngre milj oengagerade människor som diskuterar
dessa frågor är det två saker de tar upp. De frågar om miljöarbetet och kärn-
kraftsawecklingen kommer att kunna genomföras vid ett svenskt medlem-
skap. De undrar också om politiker bryr sig om det som sägs i folkomröst-
ningen.
Den första frågan kan jag klara rätt lätt. Det är uppenbart att förhand-
lingsarbetet i anslutning till EU kommer att gynna miljöarbetet. Det är
också uppenbart att hoten mot den svenska kärnkraftsawecklingen ligger
betydligt närmare än i Bryssel. I själva verket är det så att det finns stora
möjligheter att inom ramen för ett svenskt medlemskap i EU mycket tydligt
föra vår egen linje på detta område.
Den andra frågan har jag det litet kinkigare med. Bryr sig politiker om
folkomröstningar? Jag måste medge, herr talman, att jag söker argumenten
för det svaret mot bakgrund av hur de flesta partierna har hanterat den tidi-
gare folkomröstningen. Jag söker orden när jag skall tala till dessa yngre mil-
jöengagerade människor, som jag tror på allvar skulle kunna ta ställning och
föra en diskussion kring just EU och miljö- och energifrågorna.
Jag måste be fler av de deltagare i debatten som är här i dag och som jag
vet är varma EU-anhängare att hjälpa till litet med svaret. Hur skall man
svara de människor som söker ett nalkande till EU men också ett demokra-
tiskt ansvar från oss förtroendevalda när det gäller att respektera och tro på
folkomröstningar?
Herr talman! Jag kan naturligtvis inte låta bli att något kommentera det
Birgitta Johansson tog upp i sitt anförande. Jag gör det gärna med utgångs-
punkt från det litet lustiga resonemang som Birgitta Johansson och hennes
partikamrater för i sitt särskilda yttrande. Man säger där att man från social-
demokratiskt håll skulle ha gått med på regeringens förslag om en avregle-
ring av elmarknaden om bara inte Centern och kds hade varit så stygga att de
hade tagit upp kärnkraftsfrågan och frågorna om avveckling och lagstiftning
igen.
Jag undrar, herr talman, över det politiska beteendet. Är det så det går
till inom socialdemokratin? Säljer man äpplen mot päron? Man skulle inom
socialdemokratin alltså kunna tycka att en avreglering av elmarknaden vore
bra om bara Centern inte hade väckt frågan om en lagstiftning som innebär
att regeringen får tillstånd att dra tillbaka kärnkraftsverkens tillstånd att vara
i drift.
För en utomstående iakttagare måste det här ändå vara exempel på ett
internt politiskt schackrande i ett parti som är närmast obegripligt. Jag måste
fråga Birgitta Johansson vilka andra frågor socialdemokraterna är beredda
att agera på liknande sätt i. Finns det utrymme att tycka något annat i en
hjärtefråga från socialdemokratiskt håll om bara något annat parti drar till-
baka en åsikt i en helt annan fråga? Den typen av underlag för långsiktigt
energipolitiskt agerande är fascinerande, måste jag säga.
Herr talman! Den andra fråga jag vill ställa till Birgitta Johansson ställer
jag mot bakgrund av Ingvar Carlssons mycket tydliga och bestämda - jag vill
understryka det - uttalande om 25-årsregeln. När anser Birgitta Johansson
och socialdemokraterna att man skall stänga av Oskarshamn 1, som 1997 fyl-
ler 25 år? När anser Birgitta Johansson att det med socialdemokratisk termi-
nologi har gått 25 år sedan den startades?
Herr talman! Jag skall självfallet inte lägga mig alltför mycket i den social-
demokratiska energipolitiken. Den splittring mellan regeringspartierna i
åsikter om energifrågan som Birgitta Johansson vill peka på finns förvisso.
Men den splittringen är väl företrädd också inom det socialdemokratiska
partiet.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
|
Prot. 1993/94:111 26 maj 1994 |
Herr talman! Nu är väl Aftonbladet kanske inte Socialdemokraternas |
som Aftonbladet kommenterar det socialdemokratiska beteendet i denna
|
Energipolitik |
fråga inför dagens debatt. För några dagar sedan stod det så här i Aftonbla- Herr talman! Jag tycker att Aftonbladet är en klok tidning. Anf. 3 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik: Herr talman! Jag kan stå ut med att Lennart Daléus tycker att Socialdemo- Lennart Daléus började med att prata om vad Ingvar Carlsson har sagt Vi kom bort från årtalsexercisen vid de gemensamma överläggningarna Anledningen till att vi har ett särskilt yttrande är att vi menar att man inte Anf. 4 LENNART DALÉUS (c) replik: Herr talman! Först detta med att lyssna på vad andra säger. Jag sade natur- Herr talman! Jag förstår att Birgitta Johansson tycker att denna diskussion Birgitta Johansson och hennes kamrater kommer ofta till mig och säger: Det är viktigt att komma ihåg att vi betraktar det vi nu föreslår som en |
|
12 |
Den årtalsexercis som Birgitta Johansson nu vill fjärma sig från fanns fak- |
tiskt med i den överenskommelsen. År 2010 vidimerades då en gång till. Det
markerades, och man ändrade inte på årtalet. Detta blev utskottets beslut
och så småningom hela riksdagens.
Herr talman! Jag tror att vi skulle vara betjänta av om det gick att få ett
besked från Birgitta Johansson på denna punkt. Det gäller åtminstone den
allmän-demokratiska diskussionen. I vilket avseende bryter vi mot den upp-
görelse som gjordes 1991? Varför ägnar sig Socialdemokraterna åt att sälja
äpplen mot päron?
Anf. 5 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Lennart Daléus fortsätter med årtalsexercisen och tycker att
vi blandar äpplen och päron. Det är möjligt att vi gör det. Vi vill se energipo-
litiken som en helhet, i ett större sammanhang. Det är där vi anklagar bl.a.
Centerpartiet för att se vaije fråga isolerat. Avregleringen av elmarknaden,
som är nästa ärende som skall debatteras här i kammaren, hör faktiskt ihop
med helheten i energipolitiken. Det är mot den bakgrunden som vi i vårt
särskilda yttrande har skrivit att vi inte tror att man kommer att ha ekono-
miska incitament för att avveckla kärnkraften i den beslutade takten, om vi
avreglerar elmarknaden.
Dessa frågor måste ses i sitt sammanhang. Vi har också pekat på att det
är flera frågor som vi vill lösa. Vi var på väg att få en lösning i stor enighet
i utskottet. Då kräver Centerpartiet en kärntekniklag. En kämtekniklag är
inte förenlig med 1991 års energipolitiska beslut och uppgörelse.
I övrigt kan jag också säga till Lennart Daléus att 2010 står kvar. Precis
som Lennart Daléus sade fanns det årtalet med i 1991 års beslut från närings-
utskottet. Tills vi fattar ett annat beslut gäller det naturligtvis.
Anf. 6 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! År 2010 står kvar på papperet. Men det blir bara en tom
besvärjelse om man inte ger förutsättningar för att det skall förverkligas. Det
är de förutsättningarna som Birgitta Johansson och Socialdemokraterna inte
vill ge.
Herr talman! Det finns en kärntekniklag. Vad vi talar om är att komplet-
tera den med moment som gör det möjligt för regeringen att genomföra den
seger som linje 1 och linje 2, dvs. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Mo-
deraterna, vann i folkomröstningen 1980.
Herr talman! Det är litet typiskt att när vi börjar bli konkreta i fråga om
kärnkraftens avveckling och tala om att det nu är dags att stänga av, då läggs
de vanliga dimridåerna ut. Det kommer fram utredningar. Man talar om
långsiktigt tänkande och om att ta ett helhetsgrepp. Jag älskar och hyllar hel-
hetsgrepp, långsiktighet och mycket av det som i Birgitta Johanssons mun
blir närmast besvärjelser. Jag hyllar dem. Men det får inte bli så att dessa
begrepp ligger som en våt handduk över de nödvändiga, konkreta åtgär-
derna.
Herr talman! Jag har suttit med i tre eller fyra awecklingskommittéer se-
dan folkomröstningen. Det börjar snart bli litet pinsamt för det politiska sy-
stemet att uteslutande använda det som ett instrument, när det finns mycket
tydliga möjligheter att visa att det politiska systemet menar allvar. Den sig-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
13
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
14
nalen till omvärlden, till de andra aktörerna, är nödvändig. Det är förödande
om vi från politiskt håll fortsätter att år efter år utreda förutsättningarna för
energipolitiken och särskilt möjligheterna att avveckla kärnkraften.
Herr talman! Kärnkraften är farlig, det är bevisat. Den måste bort. Det
går att ta bort kärnkraften. Det finns andra möjligheter. Det är dags för oss
att sätta ned fotterna. Jag är ledsen över att Socialdemokraterna på detta
sätt undandrar sig möjligheten att fullfölja svensk politik, en politik som man
så uppenbart har tagit ställning för i sina interna diskussioner. Jag beklagar
det.
Anf. 7 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Det är skönt att kunna se med fräscha ögon och lyssna med
fräscha öron utan att vara bunden till en politik som är förd sedan 20 år till-
baka i tiden. Man anknyter till vad som har varit. Jag tycker att man skall
syfta framåt.
Herr talman! Vi är alltså överens om att vi vill ha en ekonomisk och miljö-
vänlig tillgång till energi. Vi vet att vattenkraft och kärnkraft ger oss och in-
dustrin elenergi till låga och konkurrenskraftiga priser. Det är en förutsätt-
ning för att främst många av våra tunga exportindustrier skall kunna sälja
sina produkter och därmed också skapa förutsättningar för nya jobb.
Vi vet också att kompletterande energibehov i dag måste tillgodoses ge-
nom att man utnyttjar miljöskadliga fossila bränslen. Forskningen och ut-
vecklingen av nya miljövänliga bränslen är intensiv, men fortfarande lever
vi med marginella energitillskott som vi exempelvis får från biobränslen.
Ännu mer marginella tillskott kan skapas genom att man utnyttjar alterna-
tiva energikällor, t.ex. vindkraft och solenergi. Låt oss återkomma till det!
Som vi i Ny demokrati ser på energifrågan i nuläget finns det bara två al-
ternativ för att få en ökad och säker elproduktion som inte bidrar till ytterli-
gare miljöskadliga utsläpp, Lennart Daléus, nämligen vattenkraft och kärn-
kraft.
Utbyggnaden av vattenkraften ser vi som orealistisk, även om det finns
intressanta lösningar som skulle kunna ge betydande energitillskott utan att
det skulle bli tal om någon miljöförstöring. Då återstår en utveckling eller
utbyggnad av kärnkraften. Med den nya teknik som är under framtagande
och som alltmer närmar sig en praktisk tillämpning utgör avfallshanteringen
inget problem ur säkerhetssynpunkt. Med tanke på ett årtal som år 2010 har
vi också litet tid på oss, men redan nu finns det dokumentation som talar för
att problemet med avfallshanteringen med säkerhet kommer att vara löst vid
den tidpunkten.
Jag talar om transmutationsmetoden. Den är en möjlig lösning. Den inne-
bär att nedbrytningen av den radioaktiva strålningen förkortas från kanske
100 000 år till en mansålder. Jag tyckte mig häromdagen höra att man i Japan
håller på att få fram en ny typ av kärnreaktorer och kraftverk som har en
inbyggd nedbrytning av avfallet.
Med denna kärnkraftstekniska utveckling som bakgrund vore det, enligt
vår uppfattning, helt fel att i dag binda upp sig för en avveckling år 2010.
Tyngst väger ändå ekonomin i sammanhanget. Det uttalade inte Lennart
Daléus någon tanke om. Visste ni att en fortsatt användning av kärnkraft
efter år 2010 skulle innebära en produktion av eleneregi till halva kostnaden
jämfört med dagens redan låga kostnader? Visste ni att kärnkraftverken år
2010 kanske representerar ett värde på i runda tal 180 miljarder? Dessa
pengar skulle vi alltså mer eller mindre kasta bort.
Mot denna bakgrund förefaller det vara helt vansinnigt att i dag bestämma
om en avveckling år 2010.
Herr talman! Vad som oroar mig är den negativa inställningen till att tänka
på kärnkraft i positiva termer. Vi har i dag en lag om kärnteknisk utveckling
som förbjuder verksamhet som kan syfta till eller främja uppförande av nya
kärnkraftverk i Sverige. Naturligtvis påverkar det utvecklingen av vår tek-
niska know-how i fråga om kärnkraft, vilken vi faktiskt framgångsrikt har
byggt upp som en svensk exportvara.
Den tekniska utvecklingen av kämkraftsteknologin och avfallshante-
ringen, den ökade insikten om kärnkraftens betydelse för en renare miljö,
för vår ekonomi och för sysselsättningen inom industrin talar för en omvär-
dering av tidigare energiöverenskommelser. Det är faktiskt dags att förankra
en ny kärnkraftspolitik hos det svenska folket. Det är dags att genomföra en
rådgivande folkomröstning om den framtida kämkraftsutvecklingen i Sve-
rige. Det föreslår vi.
I morse var det faktiskt ett program i TV där en icke okänd och relativt
tung socialdemokrat, Anders Ferm, pläderade för att världen inte kan leva
utan kärnkraft. Han sade att kärnkraften, med hänsyn till vår miljö och till
utvecklingen i tredje världen, måste vara en förutsättning i framtiden. Han
var också inne på att det skulle vara en folkomröstning. Det var 15 år sedan
man tog ställning till den här problematiken. Han tyckte att det var dags att
ta upp den igen. Det var ett intressant inlägg i debatten.
Jag skall nu säga några ord om vindkraften - följetongen i våra energide-
batter. En fortsatt satsning och - ännu värre - en utbyggnad av vindkraften
ter sig för oss i Ny demokrati som ett spel för gallerierna. Det finns politiska
poäng att hämta i det sammanhanget. NUTEK konstaterar krasst i en rap-
port att det investeringsstöd om ca 50 miljoner kronor per år som går till
vindkraftverk inte utnyttjas. Man föreslår en överföring av medel till forsk-
ning och utveckling. NUTEK konstaterar att stödet har utbetalats till ca 70
vindkraftverk, motsvarande en elproduktion på - lyssna! - 0,035 TWh/år.
Sveriges totala elproduktion under år 1993 uppgick till ca 140 TWh. Detta
belyser orimligheten i att fortsättningsvis satsa på vindkraften. I realiteten
skulle man kanske behöva 20 000 vindkraftverk för att ersätta ett kärnkraft-
verk. Vad skulle det innebära ur miljöförstöringssynpunkt?
Ny demokrati motionerar därför om en indragning av detta investerings-
stöd till vindkraftverk med 45 miljoner.
I samband med utskottsdiskussionen om avregleringen av elmarknaden
har det från flera partier framkommit att det finns behov av att genomföra
en fördjupad allmän utredning av Sveriges energibehov. Detta skulle vara
en uppföljning av 1991 års energiöverenskommelse.
Vi i Ny demokrati utgår från att direktiven för den föreslagna parlamenta-
riska energikommissionen även inkluderar en förutsättningslös bedömning
av kärnkraftens framtid. Vi biträder också utskottsmajoritetens yrkande om
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
15
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
tillsättande av denna parlamentariska kommission enligt mom. 1. I övrigt
yrkar jag bifall till våra reservationer 2, 4, 5 och 6.
Jag har redan nämnt några reflexioner med anledning av Lennart Daléus
väl omvittnade inställning i dessa frågor. Han talar ibland om verkligheten.
Verkligheten består av reaktorhaverier, avfall och kärnvapenspridning. Det
är hans tunga argument. Därför finner han att kärnkraften är oacceptabel.
Detta är förvisso oroande frågor som man skall arbeta med, men att i ett
sådant här läge lagstifta om och låsa sig för en avveckling år 2010 förefaller
mig vara en strutspolitik.
Anf. 8 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Bengt Dalströms teknikoptimism inskränker sig uppenbart
till att gälla just kärnkraften. På kärnkraftsområdet kommer allting att lösa
sig i en framtid. Nu finns det visserligen ingen lösning på avfallsproblemet,
men det kommer att ordna sig i framtiden.
I detta fall kan jag likna Bengt Dalströms resonemang med att man ger
sig i väg över Atlanten för att nå Amerika i ett flygplan med en halvfull tank.
Man hoppas på att man på halva vägen skall hitta en lösning som gör att man
har bränsle för resten av resan.
Man kan inte resonera på detta sätt kring problemet med avfallshante-
ringen. Det problemet är inte löst. Det är någonting som talar negativt för
kärnkraften.
Jag förstår inte varför teknikoptimismen inte finns med när det gäller de
andra energikällorna. När Bengt Dalström talar om vindkraften är det bara
mörker och elände, och de andra energikällorna kommer inte att kunna ge
någonting. Enda lösningen är vattenkraften och kärnkraften, och uppenbar-
ligen inte bara för oss, herr talman. På ett fullständigt oansvarigt sätt talar
Bengt Dalström om att detta också är lösningen för tredje världen.
Hur skulle tredje världen inom någon rimlig, överskådlig tid kunna skaffa
sig en infrastruktur, som det heter, och allt detta andra som behövs om man
ens hjälpligt skall kunna hanka sig fram med kärnkraften som en del i ett
energisystem?
Naturligtvis är inte det en väg att gå. Naturligtvis måste det vi kallar tredje
världen få hjälp med energiteknik och energiutveckling som bäst passar de-
ras förutsättningar och utveckling. Det borde vi också låta vara gällande för
Sverige.
Mest förvånande, herr talman, är Bengt Dalströms tvärsäkra inledning om
att vattenkraften och kärnkraften är såväl miljövänliga som ekonomiska. Jag
skulle mycket uppskatta om det gick att få några som helst grunder redovi-
sade av Bengt Dalström för kärnkraftens förträffliga ekonomi och kanske
också få honom att något fundera och filosofera över hur mycket av sina risk-
kostnader som kärnkraften i dag bär. Kanske Bengt Dalström är litet oroad
över att vi har en särskild lagstiftning i Sverige, som gör ett kraftfullt ingrepp
i marknadsekonomin genom att undanta kärnkraften från det fulla ekono-
miska ansvaret.
Men jag förstår, herr talman, att mycket av de argument som Bengt Dal-
ström ändå förhållandevis rättframt redovisade kanske i själva verket också
16
är sådana som tidigare talare här i dag lutar sig mot och gärna ser förekomma
i den här debatten. Det tycker jag också är litet trist, herr talman.
Anf. 9 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Det är alltid intressant att debattera med en sådan trevlig
ledamot som Lennart Daléus, synd bara att han har sådana synpunkter som
han har.
Jag måste bemöta hans försök till liknelse om att detta med vad jag sagt
om kärnkraften år 2010 är att jämföra med att sätta sig i ett flygplan som är
halvtankat och fara i väg över Atlanten och hoppas att det skall ordna sig.
Jag tycker det är litet skillnad på tio timmar och femton år. Den liknelsen
köper jag inte riktigt.
Lennar Daléus reflekterar över mina tankegångar om kärnkraftens bety-
delse för att främja tredje världens utveckling med en ren miljö. Han säger
att det ju finns en massa andra alternativ. Varför är man så enveten kring
kärnkraften då det finns så många andra lösningar?
Ge mig de andra lösningarna! Ge mig förslag till sådana lösningar som al-
ternativ! Vad kan ge den energi som kärnkraften gör? I Sydostasien är unge-
fär 20 kärnkraftverk i produktion och under uppbyggnad. Där har man insett
nödvändigheten av att använda kärnkraften.
Lennart Daléus och jag vet att det finns 430 kärnkraftverk i gång i dag,
för att vara någorlunda exakt.
Den utveckling vi diskuterar här i dag är vi faktiskt relativt ensamma om.
Runt om oss utnyttjar man kärnkraften mer och mer och man producerar
el. Kanske läggs kärnkraftverk ned i ett land, men då köper det landet el
från ett annat land, och den elen är producerad i ett kärnkraftverk.
En konkret fråga: Vad finns det för alternativa energilösningar som man
kan applicera på tredje världens problem när det gäller energiförsöijningen?
Det vore intressant att höra någonting om detta.
Jag skulle filosofera runt kostnaderna, men det kanske inte är rätt tid att
göra det här i kammaren. För mig är siffror som olika lobbyister håller Len-
nart Daléus och mig med rätt talande. Jag fick tag i en siffra innan jag kom in
här. Den är visserligen två år gammal. Där konstateras vad ny elproduktion
kostar. Vattenkraften kostar 20-30 öre, kärnkraften kanske 40 öre, medan
vi har torvkostnader på 40-60 öre.
Anf. 10 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! För ordningens skulle kanske bör sägas att jag inte debatte-
rar för att vara till glädje för Bengt Dalström, även om jag uppskattar hans
resonemang.
Bengt Dalström säger att det är 430 reaktorer i drift. Det kanske är för
mycket sagt, herr talman, att de är i gång. Ett stort antal av dem står faktiskt
stilla av flera välgörande skäl - de fungerar helt enkelt inte.
Det är inte heller riktigt sant att det sker en utbyggnad som innebär mer
och mer kärnkraft i världen, som Bengt Dalström säger. I Sydostasien, som
Bengt Dalström tar som exempel, är det endast ett land som ägnar sig åt
expansion på det här området, nämligen Sydkorea. Sydkorea står i själva
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 111
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
18
verket för den samlade västvärldens export av reaktortekonologi de senaste
tio åren. Talet om expansion är kanske litet förhastat.
I Europa är det bara Frankrike som ägnar sig åt någonting som kan likna
en kärnkraftsutbyggnad. Det sker med stor försiktighet och stor vånda, bl.a.
därför att floderna i Frankrike inte klarar av kylningen, om vi förkortar reso-
nemanget.
Det kanske kan glädja i debatten att andra länder i EU, t.ex. Italien, har
avvecklat all sin kärnkraft, därför att man vill bli av med den. Det glömmer
vi ofta.
Inte är det så att kärnkraften i dag upplevs som någon lösning på stora
energifrågor, allra minst i tredje världen. Självklart, herr talman, sker ingen
expansion av kärnkraft i tredje världen, verkligen inte!
Där har man, inte minst i spåren av den debatt som fördes inför och under
Rio-konferensen, förstått innebörden av begreppen hållbar utveckling,
detta att satsa på energikällor som är miljöriktiga och uthålliga, med de egna
ländernas förutsättningar.
Jag behöver inte peka på den starka utveckling som sker av solenergins
utnyttjande och biobränsleutnyttjandet just i tredje världen, som en själv-
klar del av energiförsötjningen i tredje världen. De utvecklas nu på ett
mycket positivt sätt.
Jag förstår, herr talman, att Bengt Dalström inte vill diskutera kärnkraf-
tens kostnader. De börjar bli mer och mer uppenbara inte minst för de eko-
nomibegripande kraftföretagen i USA, som lämnar kärnkraften och i stället
gör om sig till energitjänstföretag och ser till att hålla nere energiförbruk-
ningen därför att kärnkraften är en död energikälla.
Jag fick inte någon redovisning och diskussion av de ingrepp som gjorts i
den svenska marknadsekonomin till förmån för kärnkraften. Jag förstår var-
för, herr talman.
Anf. 11 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Lennart Daléus svar på min fråga om alternativa lösningar
till kärnkraften, var det utnyttjande av biobränsle och solenergi? Hur doku-
menterat är detta? Vad kan det innebära? Är det inte ännu fråga om margi-
nella tillskott? Finns det något land som Lennart Daléus kan luta sig mot
som har genomfört detta eller har under genomförande stora program där
man lyfter ut kärnkraften och tar in en annan lösning? Eller är det en ideolo-
gisk grundsyn som han för fram hela tiden?
Anf. 12 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag vill klara av det formella först. Jag yrkar bifall till reser-
vation 1, som handlar om lagstiftning om kärnkraftsaweckling senast år
2010, avgiven av Centerpartiet och kds. Jag yrkar också bifall till reservation
3, som handlar om vissa enskilda kärnkraftsreaktorer, avgiven av Centerpar-
tiet. Slutligen vill jag yrka bifall till min egen meningsyttring under mom.
1, som handlar om omställningen av energisystemet, under mom. 15, som
handlar om vindkraften och under mom. 26 som handlar om främjande av
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. I min meningsyttring finns det ett
antal andra moment som berör andra frågor, internationella frågor och frå-
gor om satsning på andra energikällor. Jag står givetvis bakom de åsikter som
förs fram där, men för att förenkla kammarens arbete avstår jag från att yrka
bifall till dem för att slippa votera om dem.
Betänkandet heter Energipolitik. Så brukar dessa betänkanden som kom-
mer årligen heta. Av någon anledning blir det alltid diskussion om kärnkraf-
ten och kärnkraftens avveckling, åtminstone till 90 till 95 %. Man kan tycka
det är konstigt. Men jag tror att det är väl motiverat, och jag kommer inte
att avvika från det. Kärnkraften i Sverige och problemen med avvecklingen
av kärnkraften i Sverige är en av energipolitikens grundbult. Det är först när
vi har hittat bra sätt att hantera awecklingsfrågorna som vi kan få verklig
fart på teknikutvecklingen och introduktionen av de alternativa energisla-
gen.
Kärnkraftsawecklingen är också ett slags grundbult för utvecklingen av
den moderna svenska produktionen, både för industriproduktion och för
tjänsteproduktion. Så länge kärnkraften finns kvar som en möjlighet, dvs.
så länge det inte finns ett bra hållbart beslut om kärnkraftsawecklingen,
kommer drömmarna om kärnkraft att finnas i industrin, förmedlade av indu-
strins påtryckargrupper som exempelvis fackliga organisationer, via politiker
till riksdagen. Givetvis kommer detta också att ske via den offentliga debat-
ten.
Så länge dessa drömmar finns kvar kommer man att vara motvillig till sats-
ningar på teknikutveckling och på nya produktionsmetoder som möter fram-
tidens krav, produktionsmetoder som är energisnåla och som innebär att
man inte betraktar energin som en nästan fri tillgång, produktionsmetoder
som är materialsnåla och som därför också är skonsamma för miljön och där-
med hållbara.
Det är rätt naturligt att företagsledare, ägare till produktionsmedel, är
kortsiktiga och kortsynta. De har tryck på sig att få det hela att gå runt och
att få så mycket avkastning på insatt kapital som möjligt. De har också en
motvilja mot osäkra investeringar.
Däremot anser jag att det är politikernas, dvs. vår, uppgift att se litet
längre. Vi måste skapa regler som håller framöver. Vi måste ge sådana be-
sked att de tunga aktörerna förstår att vi menar allvar. Svenska politiker och
svenska politiska partier har varit dåliga på det. Min kritik riktar sig främst
mot de partier som vann, som Lennart Daléus sade i sitt anförande, folkom-
röstningen om kärnkraftens utbyggnad och aweckling. De hållbara lösning-
arna har inte kunnat presterats. Man har inte hållit fast vid sina ställningsta-
ganden utan ändrat dem flera gånger på vägen från 1980 fram till 1994. Ställ-
ningstagandena har ändrats på grund av yttre omständigheter och på grund
av maktförskjutningar mellan olika intressegrupper och fraktioner inom par-
tier.
Det vi nu ser av socialdemokraternas hantering av awecklingsfrågan är
ett uttryck för en förskjutning av makten, tonvikten, inom det socialdemo-
kratiska partiet, från de miljövänliga grupperna, de framtidsinriktade grup-
perna, till de mer traditionalistiska industrigrupperna, industrifacken - man
skulle kunna säga till de mer konservativa grupperna. Det är illa.
Det är också illavarslande när Birgitta Johansson så oreflekterat talar om
att återupprätta Sverige som en industrination. Hon utgår från det magiska
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
19
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
talet 20 % av arbetskraften, som man använder som definition på en indu-
strination. Det faktum att Sverige hamnat under detta tal tar hon som ett
tecken på att det är något galet med utvecklingen i Sverige.
Det är förvisso mycket galet med utvecklingen i Sverige. Men att Sverige
hamnat under denna gräns kan också vara ett tecken på att Sverige är på
väg in i en ny typ av samhälle, som är mer en blandning av ett industri- och
tjänstesamhälle, och som är på väg mot ett s.k. kunskapssamhälle. En fram-
synt energipolitik som leder till avveckling av kärnkraften kan då vara ett
hjälpmedel på vägen.
Varför kommer inte alternativen fram? Sedan 1980 har det satsats oerhört
mycket pengar på energiforskningen. Det finns många som säger att det har
satsats alltför mycket pengar på den. Den har utretts fram och tillbaka. Var-
för händer det då inte någonting?
Bakgrunden är den, att vi introducerade en kärnkraftsel som var starkt
subventionerad. Vi tvingade in elen på marknaden genom att subventionera
priset. Vi håller fast vid det låga priset på kärnkraftsel genom att industrin
inte bär sina kostnader. Det är framför allt när vi diskuterar försäkringsfrå-
gorna som den stora tydliga subventionen av kärnkraftselen och kärnkrafts-
produktionen framträder. Det är en statsunderstödd energikälla, och varan
har forcerats in på marknaden. I dag har vi dessutom en marknad med ett
stort överskott av denna billiga nyttighet, nämligen elen.
Jag har svårt att förstå dem som säger att de inte begriper att det inte kom-
mer in alternativ och att man inte bygger nya anläggningar. Men det finns
inga anläggningar i dag som kan konkurrera med denna starkt subventione-
rade elkälla. Det är möjligt att sådana kan åstadkommas med en marknad i
balans men definitivt inte när vi har en marknad med detta stora överskott.
Det finns, som jag sade tidigare, en bristande trovärdighet i awecklingsbe-
slutet. Det har framför allt uttryckts av Karl-Axel Edin på Kraftsam Service
AB och Göran Ahlström på Sydkraft AB. De säger att de inte tror på någon
avveckling och att de inte rättar sig efter riksdagsuttalanden. De säger att de
rättar sig efter lagar.
Man kan säga att kraftindustrin har beställt lagstiftning på detta område
av Sveriges riksdag, så att den vet vad den har att rätta sig efter och hur ener-
gipolitiken skall komma att se ut framöver.
Jag tycker att det är vår skyldighet att gå dem till mötes i denna begäran
och att utforma en avvecklingslag eller kärntekniklag. Det skall stå klart vad
en överväldigande majoritet av Sveriges riksdag står bakom, nämligen att
det skall vara bommat och stängt på kärnkraftsverken år 2010. Så länge vi
tricksar med utredningar, sidofrågor, kommissioner, årtal osv., så länge
kommer vi att understödja alla de krafter som vill undergräva folkomröst-
ningsresultatet. Folkomröstningsresultatet är på något vis också strategiskt.
Vi står inför en ny folkomröstning där man i buskdebatten ifrågasätter hur
politiker kommer att hantera detta. Det skulle vara förödande att ge dem
vatten på sin kvarn genom att skapa ytterligare oklarhet kring folkomröst-
ningen om kärnkraften, som sedan sprider sig över på omröstningen om EU-
medlemskap.
Det är vår skyldighet att skapa den klarhet som behövs och att göra det
20
på enklast möjliga sätt. Det enklast möjligaste sättet är att stifta en lag om
kärnkraftsaweckling.
Jag vill fråga Birgitta Johansson och socialdemokraterna hur ni tar ert an-
svar i frågan. Ni är centrala för den moderna opinionen, dvs. de som vill ha
en förnyelse i svenskt näringsliv, de som samtidigt är miljömedvetna och de
som fortfarande tror på politiker och att landet skall styras med lag.
Jag tycker att ni är ovarsamma i fråga om denna nya kommission, genom
att koppla ihop elmarknadsfrågor med de centrala strategiska frågorna och
antyda möjligheter till en byteshandel. Jag tror att förutsättningarna för en
framtida politisk utveckling i Sverige skulle må bra av tydligare markeringar
från socialdemokratin i miljövänlig och energisnål riktning. Det skulle un-
derlätta överenskommelser åt vänster, åt centern och framför allt ge svensk
industri och företagsamhet nya konkurrensmöjligheter att bättre möta alla
de utmaningar som vi står inför i framtiden.
Några ord om Lennart Daléus och Centern. Trots att jag instämmer i det
mesta av vad Lennart Daléus har sagt, tycker jag att det är litet egendomligt
att det är just i upptakten av en valrörelse som dessa frågor blir så oerhört
viktiga för Centerpartiet. Vi har känt till detta om lagstiftning ända sedan
1991, strax efter det att riksdagen hade fattat beslut om energiöverenskom-
melsen. Jag tycker att det skulle vara klädsamt om Centern med samma kraft
inom eller utanför regeringen skulle driva dessa lagstiftningsfrågor. Centern
kan driva frågor med kraft inom regeringen så att det syns i den offentliga
debatten. Det har ni visat i ert agerande i samband med hanteringen av frå-
gan om Öresundsbron.
Varför har ni varit så tysta ända tills nu, Lennart Daléus?
Anf. 13 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Rolf Nilson tog upp en fråga jag berörde i mitt inledningsan-
förande om OECD-statistiken. Det är alldeles riktigt att Sverige som indu-
strination har börjat hamna utanför statistiken. Därför är det viktigt att vi
återupprättar Sverige som industrination. Men jag vill inte att det förtar det
samhälle som jag också vill skall växa fram kring tjänstesektorn, informa-
tionsteknologin osv. Men oavsett vad vi kommer att arbeta med i framtiden
vet jag att vi kommer att behöva energi.
Jag pekade i mitt inledningsanförande på att vi har sedan länge en balans
på den energi som används i Sverige. Den har varit konstant trots indu-
striuppgångar, industrinedgångar, större bostadsytor och lokalytor. Vi skall
ändå ha energi i framtiden. Det är viktigt att vi har säker energi och att vi
har tillgång till energi. Vi måste alltså ha Jångsiktiga fasta spelregler kring
hur vi skall hantera energin. Det är mot den bakgrunden som vi år 1990 dis-
kuterade med de borgerliga partierna om att hitta lösningar som gjorde att
det var möjligt att ta fram ekonomiska och miljömässiga alternativ. Är 1991
fattades därför ett beslut.
Efter år 1991 har vi inte haft regeringsansvaret. Det är bara att beklaga
att de som har haft regeringsansvaret inte har fullföljt den ambition som
fanns. Vi kan råda bot på det i samband med höstens val. Jag utgår från att
vi med kraft kommer att driva frågorna för att ersätta och ta kärnkraftsverk
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
21
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
22
ur drift i en sådan takt som gör det möjligt att industrin och alla andra vet
vilka fasta spelregler som gäller.
Anf. 14 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag kan instämma i att det är önskvärt att Sverige utvecklas
som industrination. Men det farliga med Birgitta Johanssons resonemang
och Socialdemokraternas agerande i denna fråga är att de håller liv i illusio-
nen att svensk basindustri skall kunna leva vidare med extremt låga elpriser
och en fri tillgång på el.
Även om kärnkraften kommer att finnas kvar ett tag framöver, kommer
denna situation inte att hålla om svensk energisektor utsätts för internatio-
nell konkurrens. Då blir det en prisutjämning eftersom priserna i vår om-
värld ligger bra mycket högre än de vi har här. Jag tycker att det är bättre
att lugnt, sansat och i ordnade former vänja sig och ställa om produktionen
för att möta de nya villkoren.
Birgitta Johansson talar om energi i allmänhet. Jag tycker att man måste
särbehandla kärnkraften. Det är fråga om el, och det är fråga om hälften av
vår elkonsumtion - kanske en fjärdedel av den totala konsumtionen av
energi. Vi vet i dag ungefär vad som kan ersättas. Vi vet att det finns en
marginal, eftersom det finns ett överskott motsvarande produktionen från
två kärnkraftverk. Vi vet att det finns en potential för effektivisering och
besparing. Vi vet att biobränsle är ett mycket lovande material. Det finns
anläggningar, och med en skjuts in på marknaden kan vi förutse en snabb
utveckling av tekniken. Vi vet att vind kommer att ge ett litet, men dock
värdefullt, bidrag till elförsörjning. Vidare finns det en del andra saker som
kommer litet längre fram.
Det fanns bra saker i energiöverenskommelsen. Men jag vet inte om den
lever fortfarande eller har dött. NUTEK, som har expertisen, skulle regel-
bundet redovisa utvecklingen. Sedan skulle politiker föreslå åtgärder för att
gå vidare. Nu får åtminstone jag intrycket att Socialdemokraterna vill lyfta
undan frågorna från NUTEK och lägga dem på en kommission, visserligen
med en uppsättning sakkunniga men utan den tradition och ram som NU-
TEK innebär.
Anf. 15 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! NUTEK är ett organ som vi socialdemokrater har slagit vakt
om vid upprepade tillfällen under den period som vi har haft en borgerlig
regering. Jag tycker att det är viktigt att NUTEK även i framtiden har till
uppgift att samla in nya rön kring energin.
Rolf L Nilson sade att vi har en märklig syn på industrin och basnäringen.
Men jag tror att det är viktigt att basindustrin och dess delar står för en stor
export så att vårt samhälle kan bli ännu bättre, förutsatt att vi får balans i vår
ekonomi. Men som jag påpekade i mitt inledningsanförande är det viktigt att
man kan sälja högförädlade varor, och det är på den nivån som vi behöver
energi.
Men oavsett hur vi räknar - elen ligger t.ex. på 140 TWh, varav hälften
kommer från kärnkraftverken - så skall den energin ersättas. Det kommer
att kosta pengar, och någon gång måste vi bestämma oss för hur vi skall agera
vad gäller dessa pengar genom olika insatser, uppoffringar och långsiktiga
politiska beslut. Därför välkomnar jag en energikommission.
Anf. 16 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! I basen har vi 50 % av eltillgången i form av billig vatten-
kraft, Birgitta Johansson. Den kommer att finnas kvar, och den kommer
rimligtvis att serva basindustrin i första hand, om vi gör bedömningen att de
industrierna utgör de mest angelägna ”kunderna”.
Men genom att lägga över frågan på seriöst jobbande kommissioner gör
man enligt min bedömning en tidsförlust. Det börjar bli knappt om tid. Vi
har ett awecklingsdatum satt till 2010 och tolv reaktorer. Vi har alltså 15 år
på oss, vilket innebär att vi i genomsnitt behöver plocka ut en reaktor om
året för att klara av den avvecklingen.
Jag vill ha en ordnad avveckling. Jag tror att alla vill det. Att då tappa ett
par år, även om det är genom konstruktivt utredningsarbete, blir en tung
börda att bära. Det kommer blåsa under argumenten för att det inte går att
hålla tidpunkten 2010. Jag skulle kunna stå ut med det om vi hade startat
avvecklingen och hade en lagstiftning som garanterade avveckling. Då skulle
jag kunna stå ut med 2012 eller 2015.
Men i stället ifrågasätts hela projektet. Det befinner sig ständigt under at-
tack. Starka, mäktiga och kortsynta krafter vill ifrågasätta beslutet om av-
veckling. Vi kan hamna i en situation där vi tvingas avveckla utan att ha re-
surser, och jag vill inte hamna i en sådan situation utan att ha bra på fotterna.
Det finns faktiskt något nytt i rapporteringen i budgetpropositionen, vil-
ket jag kanske borde ha tagit upp i mitt anförande. Det är att man böljar
ifrågasätta kärnkraftens tillförlitlighet, dvs. kärnkraftverkens förmåga att på
ett säkert sätt leverera el.
Regeringen sätter ett frågetecken för detta. Har vi sett ett trendbrott?
Kärnkraftverken har levererat el väldigt bra fram tills nu, men sedan somma-
ren 1992 har vi inte någon gång haft samtliga aggregat i gång. Nu står ett par
stycken stilla. Jag vet inte om Barsebäcksaggregaten nu är på eller av. Det
är ungefär som med Enköpingståget: ibland står det och ibland går det.
Anf. 17 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att invända mot Rolf L Nilsons beskriv-
ning av den förtröstan som människor skulle ha på Socialdemokraternas en-
gagemang i denna fråga och hans beskrivning av den betydelse detta skulle
ha.
Jag erinrar mig den beskrivning som Tage Danielsson, som ju dog alldeles
för tidigt, gjorde av Socialdemokraternas hantering av folkomröstningen då.
Han pekade mycket riktigt på en formidabel uppvisning i folkförakt från de-
ras sida.
Anf. 18 TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller Rolf L Nilson.
Anf. 19 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag har svårt att se att Rolf Nilsons nya karakteristik av det
engagemanget är berättigad.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
24
En annan fråga är Centerns roll i regeringsarbetet jämfört med vårt age-
rande i kärnkraftsfrågan, som det gäller här.
Rolf Nilson vet att vi på olika sätt försöker att i regeringen driva våra syn-
punkter med kraft, bl.a. i miljö- och energifrågorna. Det kom ju till uttryck i
hanteringen av det som kallas Dennispaketet, Öresundsbron och naturligtvis
också kärnkraften.
Vi hymlar inte med att det finns delade meningar i regeringen i den här
frågan. Men självfallet har Centerns företrädare i regeringen fört en energi-
diskussion, även om det naturligtvis inte i alla delar har blivit offentligt.
När våra tunga krav och viktiga synpunkter inte når fram regeringsvägen
kan naturligtvis ett agerande i riksdagen eller folkomröstning i olika frågor
vara ett sätt att slita den typ av tvister där partier som samarbetar på olika
sätt har uppfattningar som går på tvärs med varandra.
Den vägen har vi alltså valt. Det är inte onaturligt att det sker mot slutet
av en mandatperiod, när alla andra vägar och sätt att agera har prövats. Nu
har vi en situation då vi vill att riksdagen skall pröva denna fråga och ta ställ-
ning. Vi vill göra vad vi kan. Sedan är ansvaret riksdagens.
Anf. 20 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Om Centern, Vänsterpartiet och kds skulle besluta om kärn-
kraftsawecklingen tror jag att vi skulle kunna hantera det. Men jag är till-
räckligt mycket av politisk realist och jag har följt frågan så länge att min
bedömning är att Socialdemokraterna är centrala. Men kan säga att de hela
tiden har satt dagordningen för hur frågan skall hanteras.
Jag ser mycket positivt på det miljöengagemang som finns inom stora de-
lar av socialdemokratin, och jag vill gärna att det får större genomslag i deras
politik. Nu kom jag in på sidospåret igen, men jag var tvungen att kommen-
tera detta.
Jag tror att det hade varit bättre för Centerpartiet att reagera snabbt på
frågan om lagstiftning för att undvika en skendebatt om att kärnkraftsom-
röstningsfrågan görs till en valfråga - eventuellt ett ben som regeringspar-
tierna har gett Centerpartiet för att de skall kunna driva någonting i valrörel-
sen.
Om jag har förstått det rätt har ni fått tillåtelse av era kamrater att fron-
dera i denna fråga.
Anf. 21 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Till att börja med kan jag konstatera att Rolf Nilson ger en
vrångbild av benutdelningen i regeringen. Det går kanske ändå inte riktigt
till på det sättet.
Jag vågar tydligen av praktiska skäl, herr talman, inte kommentera vissa
delar av det som Rolf Nilson sade i sin replik alldeles nyss. Jag får inskränka
mig till att säga att det är klart att vi gärna prövade andra vägar. Inte sant?
Det tog sig bl.a. uttryck i näringsutskottets bedömning för några år sedan,
nämligen att det som riksdagen sade i dessa frågor var att betrakta som lag.
Det är därefter som de direkta uttalandena från kraftindustrins aktörer - inte
minst de som Rolf L Nilson nämnde tidigare - och de mest markanta uttalan-
dena från andra partiers företrädare har förekommit. Närmast med förakt
har man sagt att man inte bryr sig om detta förrän det finns en lagstiftning.
Jag instämmer gärna i Rolf L Nilsons resonemang i den delen, dvs. att aktö-
rerna nu har klargjort detta, att de längtar efter en lagstiftning. Svaret till
dem bör då bli: Be om en lagstiftning! Det vore närmast obegripligt om riks-
dagen inte skulle vilja tillmötesgå deras begäran.
Anf. 22 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten eller blåsa upp motsättningar
mellan mig och Lennart Daléus som inte finns bara för att få tillfälle att de-
battera. Synen på socialdemokratin kan vi ta upp utanför kammaren.
Anf. 23 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! För oss kristdemokrater är detta en stor och viktig dag. En
bred majoritet har ställt sig bakom vårt krav på en energikommission.
Mindre glädjande är att vi inte lyckats få majoritet för att förbjuda kärnkraft
efter år 2010. Jag vill därför redan här yrka bifall till reservation 1.1 övrigt
ställer jag mig bakom utskottsmajoritetens skrivning.
Energipolitiken tillhör de frågor som engagerat oss inom kds under många
år, även om vi för den breda allmänheten är mest kända för s.k. mjuka frå-
gor, som familjepolitik, vård och omsorg, etik i samhällslivet m.m.
Vi kunde för snart en vecka sedan glädja oss åt en stor framgång - efter
många års träget arbete - när vårdnadsbidraget godkändes av riksdagen.
Det betänkande vi nu behandlar innehåller, som redan nämnts, förslag om
ett tillkännagivande, där regeringen uppmanas att snarast tillsätta en parla-
mentarisk energikommission. Det är en mycket stor och viktig framgång för
oss kristdemokrater.
Det är ingen väl bevarad hemlighet att kds i regeringsarbetet inte lyckats
övertyga övriga regeringspartier om behovet av en energikommission. Den
saken har diskuterats i olika fora. Det kan inte vara särskilt anmärkningsvärt
att här nämna att vi inte inom regeringskretsen lyckades nå enighet kring
tillsättandet av en engergikommission. Det var också därför vi bestämde oss
för att lyfta frågan till riksdagen. Det är helt i linje med andan i energiöver-
enskommelsen att se till att en konstruktiv och långsiktig energipolitik får
vila på en blocköverskridande majoritet. För den investeringstunga energi-
produktionen och den energiberoende industrin är en långsiktig energipoli-
tik viktig.
När vi skrev vår energipolitiska motion, och begärde att riksdagen skulle
besluta om en parlamentarisk energikommission, var vi medvetna om att
även Socialdemokraterna hade samma önskemål. Socialdemokraternas
främsta motiv till att kräva en energikommission hade möjligen mera med
turerna kring elmarknadslagstiftningen att göra. Det finns ändå inom social-
demokratin - även om bilden är splittrad - en vilja att hitta en framkomlig
väg till omställning av energisystemet.
I långa stycken är jag överens med Birgitta Johansson m.fl. om vikten av
stabil energiförsörjning för svensk industri. Vår motion var en utsträckt
hand, och den togs av alla när man insåg att vi menade konstruktivt allvar
och att vi var beredda att göra gemensam sak med Socialdemokraterna om
det här kravet.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
25
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
26
Energifrågorna måste lyftas över blockpolitiken om vi skall ha en chans
att i alla händelser ta några viktiga steg i rätt riktning. Med rätt riktning me-
nar jag att energipolitiken skall inriktas på kärnkraftsaweckling och omställ-
ning till förnybara energislag.
På sidan 15 i betänkandet visas siffror på energi- och elproduktionens ut-
veckling i Sverige från 1970 och framåt. Siffrorna återspeglar ett känt fak-
tum, nämligen att den förda politiken har lett till att elkonsumtionen drivits
upp. Utbyggnaden av kärnkraften och den mycket stora satsningen på
eluppvärmda hus under 1970-talet går hand i hand.
Nu tänker säkert vän av ordning, att om elproduktionen inte ökat i denna
omfattning skulle olje- och kolanvändningen ha ökat i stället. Det antagan-
det förutsätter att inga satsningar alls i det läget skulle ha gjorts på alterna-
tiva energikällor. Vi vet trots allt att vi har en mycket stor potential enbart
inom biobränslesektorn. Den motsvarar ca 200 TWh. Det är en energikälla
som klarar koldioxidmålet. Utöver detta finns en stor mängd andra bety-
dande möjligheter, som har fått stå tillbaka under den här tiden då det har
förts en felaktig energipolitik.
Det är ställt utom allt tvivel att det vägval som skedde under 1970-talet
har lett till att vi nu under en lång följd av år har en energibalans och en mix
av energislag som försvårat omställning till fömybar och miljö- och männi-
skovänlig energi.
Kds engagerade sig under 1970-talet i kampen emot kärnkraften och för
satsningar på förnybar energi. Vår nuvarande kommunikationsminister,
Mats Odell, var vice ordförande för linje 3 i folkomröstningen om kärnkraf-
ten.
Vi kan i dag konstatera att 1980-talet är något av ett förlorat årtionde i
fråga om omställningen av energisystemet. Det stora elöverskottet har med-
verkat till ett slags energins moment 22. Det har funnits en hel del idéer och
innovationer, men incitamenten för utveckling och marknadsföring av nya
tekniker och innovationer har inte varit tillräckligt starka.
Herr talman! Kds anslöt sig till energiöverenskommelsen 1991. Vi kunde
naturligtvis inte blunda för det försummade 80-talet, och vi ville tro att en
balanserad omställning nu skulle påbörjas. Nu visar det sig allteftersom ti-
den går att så inte blev fallet. Det kan vi inte stillatigande acceptera.
Under det senaste året har jag känt en växande otålighet i fråga om energi-
politiken. Behovet av brett samförstånd med blocköverskridande beslut är
stort, för att inte säga akut.
Den energikommission som skall tillsättas har en hel del att ta tag i. Den
får inte bli ett slags utredning i raden av utredningar. Riksdagen måste slå
vakt om sin trovärdighet, och de tankar och idéer som finns måste få en se-
riös prövning inom ramen för kommissionens arbete.
Kommissionen blir ett test på partiernas förmåga att förutsättningslöst
våga pröva tankar och förslag som man i den politiska debatten inte vågat
eller kunnat samtala om.
Vi kristdemokrater förutsätter att balansprincipen kommer att få en seriös
prövning i kommissionens arbete. Inom EU pågår ett arbete med att ta fram
EG-direktiv för balansprincipen. Det finns gott om erfarenheter att hämta
från USA beträffande tillämpningen av balansprincipen. Modifierade för-
slag finns i England, Danmark och Norge. Vi har förslag i den riktningen
som måste få en grundlig genomlysning. Om inte sådana analyser genomförs
kommer arbetet att visa sig vara en politiskt-taktisk kuliss, som enbart drar
ner förtroendet för politiken. Vi måste tillsammans se till att så inte sker.
Vi har i vår reservation påpekat vikten av en lag om förbud mot kärnkraft
efter år 2010. Detta har diskuterats i de tidigare replikskiftena. Jag vill påstå,
att om vi skulle fatta beslut om denna förbudslag undanröjer det inte beho-
vet av en energikommission - tvärtom. Då finns det ännu fler och starkare
motiv för att ta tag i de här frågorna i en kommission.
Det är beklagligt att det inte visat sig vara möjligt att samla riksdagen
kring ett sådant beslut. Vi hör ofta att företrädare för olika partier pekar på
Califomiens stränga lagstiftning i fråga om utsläpp som exempel på offensiv
politik, som genom omvandlingstryck driver utvecklingen i önskad riktning.
Jag har hört många positiva ord om denna framsynta lagstiftning från olika
partiers företrädare. Var finns beundrarna av den offensiven när vi diskute-
rar kärnkraften och behovet av en liknande lagstiftning, av att liknande prin-
ciper tillämpas i Sverige?
Riksdagen har redan tappat en hel del trovärdighet i fråga om viljan att
verkligen avveckla kärnkraften genom att avvisa det krav som vi framför i
vår reservation. Jag utgår från att kravet på förbudslag och dess motiv ändå
kommer att diskuteras i kommissionen.
Jag har i ett särskilt yttrande signalerat vår vilja till samlande lösningar,
bl.a. i det sista stycket. Om vi skall komma framåt måste vi alla vara beredda
att ge och ta i det här arbetet.
Jag vill tolka dagens debatt positivt. Som jag uppfattar läget finns det trots
allt fortfarande en majoritet i riksdagen som på ett eller annat sätt vill av-
veckla kärnkraften. Birgitta Dahl har i samarbete med systerpartiers repre-
sentanter uttalat sig i den riktningen alldeles nyligen.
Jag vill tro att socialdemokraterna vill avveckla kärnkraften, eller skall sig-
nalerna tolkas annorlunda? Jag vill tro att Birgitta Johansson kommer att
göra gemensam sak med de andra miljövännerna inom Socialdemokraterna
för att kunna påverka partiets agerande i rätt riktning.
Herr talman! Kommissionen har ett stort antal frågor att ta ställning till,
även om inte alla nämns i det betänkande som vi nu behandlar och i betän-
kandet som behandlar avregleringen av elmarknaden. Energihushållning
och alternativ, förnybar energi skall kunna ersätta kärnkraften, men det
krävs att vi söker lösningar som i hög grad bygger på marknadsekonomiska
mekanismer.
Politikers hantering av de här frågorna visar viss nervositet och misstro
mot den kreativitet som finns utanför politiken, om den kreativiteten släpps
loss och utsätts för ett omvandlingstryck. Effektiv energianvändning är bil-
ligare än nya kraftverk. Det är bl.a. den tanke som ligger till grund när man
söker att upprätta balansprincipen.
Kds har förslag till en dynamisk energiskatt, en skatt som är avhängig
energiförbrukningen och uppsatta sparmål. Energiförbrukning under spar-
målet ger lägre energiskatt och bättre lönsamhet och vice versa. Ett sådant
system gör det lönsamt att spara el utan att det driver upp marknadspriset
på el.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
27
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
28
Försäkringsfrågan - ändringar i ansvarighetsförsäkringen - har också be-
tydelse som ett effektivt ekonomiskt styrmedel. Den måste diskuteras i kom-
missionen. Kärnkraftens risker måste värderas mer kommersiellt på försäk-
ringsmarknaden. Atomansvarighetslagens tak för ansvar vid en olycka bör
höjas från dagens symboliska 1,2 miljarder kronor till en väsentligt högre
nivå. Om kärnkraften är så säker som vissa vill framhålla behöver man inte
vara rädd för effekterna av ett sådant beslut. Tyskland ligger före oss i det
här avseendet.
Naturligtvis krävs det också medvetna människor för att vi skall få en med-
veten, miljöinriktad energipolitik.
Herr talman! Till sist en glimt från en träff som näringsutskottet hade med
en stor delegation med representanter från den politiska ledningen och före-
tagsrepresentanter från Seattleområdet i staten Washington i USA.
Fyra kärnkraftverk står där halvbyggda. Man talade om för oss att de troli-
gen inte kommer att bli färdigbyggda, bl.a. på grund av den folkliga opinio-
nen mot kärnkraft och de alltför höga kostnaderna. Det är tråkigt att inte
Ny demokratis representant är här och lyssnar. Det skulle ha varit intressant
att få höra hans kommentar.
Anf. 24 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Det är valår på nytt. Partierna tar upp olika specialfrågor för
att ”positionera in” sig inför valet i september. Många av oss känner var-
andra väldigt väl och har debatterat kärnkraft och energifrågor i många om-
gångar under årens lopp.
Om jag inte visste att Birgitta Johansson var en så sann och röd socialde-
mokrat skulle jag, om jag slöt ögonen, kunna tänka mig att hon var en sann
moderat, åtminstone utifrån det anförande hon höll inledningsvis.
Hon talade om behovet av återindustrialisering. Det är vi helt överens om.
Oberoende av om Socialdemokraterna kommer i regeringsställning eller
inte - men jag hoppas att de får vara kvar i opposition - kan vi gemensamt
arbeta för en återindustrialisering av Sverige. Det är nödvändigt.
Bengt Dalström gav uttryck för uppfattningar som i hög grad stämmer
överens med de grundläggande moderata värderingarna när det gäller ener-
gipolitiken och kärnkraften.
Centerns representant Lennart Daléus ägnade sig huvudsakligen åt kärn-
kraften i sitt inlägg. Roland Lében och Rolf L Nilson, från kds respektive
vänsterpartiet, har uttryckt ungefär liknande uppfattningar. Det är bara att
konstatera att 1991 års energiöverenskommelse har torpederats.
Centern och Lennart Daléus har med sin motion brutit det avtal som man
kom överens om 1991. Det avspeglar sig också i den besvikelse som Social-
demokraterna har redovisat, dels av Birgitta Johansson, dels i det särskilda
yttrande som är fogat till betänkandet.
På nytt hör vi de gamla argumenten från tidigt 1980-tal vädras. Det är pre-
cis som om utvecklingen och tiden har stått stilla. Det är ganska märkligt.
Inte minst vi politiker måste bejaka det nya om vi vill bejaka framtiden. Där-
för är det så tragiskt att Daléus, som tjänade sina sporrar på kärnkraften
under 1979 och 1980, låser sig vid 1980.
Det är litet patetiskt att lyssna på honom och hans synpunkter och argu-
ment. Den här relativt unge mannen med en lång rad av förtjänster och kva-
liteter och med humor, borde inte förgöras på kärnkraftens altare. I sitt in-
lägg talade han inte om industrins roll och betydelse. Han talade inte någon-
ting om alternativen. Han påstår att kärnkraften är bevisat farlig. Det kan
vi diskutera. Det finns annat som är mycket farligare.
Daléus funderar inte över de 600 000 arbetslösa som i dag behöver ett ar-
bete, gärna ett industrijobb. Varifrån skall vi få jobben om vi får brist på el
och höga elpriser? Skall alla arbetslösa ut i skogen och hugga ved? Är det
därifrån, Roland Lében, som vi skall få 200 TWh biobränsle? Skall vi an-
vända skogen för att producera el eller exportera högförädlat papper till den
europeiska kontinenten?
Daléus tog upp politisk verklighet och verklig verklighet. Jag är övertygad
om att Lennart Daléus står för den politiska verkligheten - tvister i stället
för strävan efter överenskommelser och ståndaktighet när det gäller träffade
avtal. Det är vi som står för den verkliga verkligheten.
Rolf L Nilson har en betydligt mer intellektuell och ödmjuk inställning till
kärnkraften. Det är värt att notera att han i ett av sina inlägg ändå inte är
helt fastlåst vid 2010, utan även kan tänka sig 2012 och 2014 som tidpunkt
för avvecklingen. Från moderat sida diskuterar vi inga årtal. För oss är säker-
heten avgörande. Om avvecklingen blir före eller efter 2010 är helt ointres-
sant.
Utvecklingen står inte stilla. Hemmen och kontoren i den industrialise-
rade världen är i dag utrustade med ett stort antal elektriska maskiner. Vi
har flera TV-apparater. Vi har en lång rad av hushållsmaskiner och datorer
som vi upplever som oumbärliga. Tekninken går framåt. Det kommer nya
material och nya mät- och registreringstekniker. Det kommer helt enkelt en
ny kunskap och en ny teknik.
Världen i dag, Lennart Daléus, är en helt annan än den för 14-15 år sedan
då Centern så otaktiskt och olyckligt lade fast sin principiella inställning till
kärnkraften. Men av förändringarna sedan 1980 finns det ingenting varken
i Lennart Daléus eller i Roland Lébens anförande. De är fixerade vid gamla
nattståndna principer som i dag har mycket liten relevans. Det är nästan så
att de missunnar konsumenterna billig el för olika typer av intressanta elut-
rustningar.
De förutsättningar som jag tycker skall vara bärande för vår inställning till
energifrågorna och kärnkraften är för det första att den tekniska utveck-
lingen är positiv och leder till ökad välfärd och ett mänskligare liv. För det
andra skapar en ökad produktion av el inriktad på allt mindre av fossila
bränslen som kol, olja och naturgas stora miljövärden och frigör oss från
växthuseffekter, försurning av mark och vatten samt bidrar till en renare luft.
För det tredje löser inte Sverige sina ekonomiska problem på vare sig kort
eller lång sikt utan en god tillgång på billig el.
Lennart Daléus, Roland Lében och Rolf L Nilson står för det motsatta.
De tror inte på teknikens möjligheter och inser inte hur uppenbart deras po-
litik leder till sämre miljö och mindre välstånd. De förtränger i sitt envetna
motstånd mot kärnkraft alla de nödvändiga åtgärder som måste vidtas för
att komma till rätta med Sveriges ekonomiska problem.
För de här herrarna är det viktigare att stänga några av världens allra säk-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
29
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
30
raste reaktorer som just finns i Sverige och utsätta den svenska befolkningen
för svåra ekonomiska problem.
Hur skall vi kunna ge alla de arbetslösa arbete? Hur skall vi kunna erbjuda
våra ungdomar konkurrenskraftiga lösningar och intressanta karriärer i Sve-
rige om vi avvecklar kärnkraften? Hur skall vi kunna restaurera vår industri,
tillhandahålla nödvändigt riskkapital, få i gång våra investeringar om vi be-
stämmer oss för att avveckla kärnkraften, som ger oss hälften av den el vi till
konkurrenskraftiga priser kan erbjuda våra hushåll och våra energiintensiva
skogs-, metall- och gruvföretag?
Det Sverige behöver är en industri för att få ekonomin i balans igen och
öka sysselsättningen. Det är därför det är så viktigt att vi värnar den konkur-
rensfördel som vår ekonomiskt fördelaktiga elproduktion med vattenkraft
och kärnkraft ger industrin. Låt oss utnyttja denna fördel och inte öka osä-
kerheten om den framtida elförsörjningen genom politiska beslut om av-
veckling av kärnkraften på andra grunder än säkerhet, ekonomi och miljö -
säkerhet och miljö alldeles speciellt understruket.
Vi skall inte i Sverige släppa ifrån oss förädlingen av våra råvaror. Det
är konsekvensen av Centerns, Vänsterpartiets och kds resonemang. Sverige
måste också vara ett attraktivt land att investera i för utländskt näringsliv.
Därför skall vi behålla våra konkurrenskraftiga priser på elenergin, och där
är kärnkraften en av förutsättningarna.
1992 svarade skogsindustrin, den kemiska industrin, järn-, stål- och me-
tallverken samt verkstadsindustrin för 62 % av industrins samlade produk-
tionsvärde. Enligt NUTEK kommer den här andelen att öka till 70 % bara
några få år in på nästa sekel. Hur skall vi kunna klara den delen och de beho-
ven med en awecklingsplan för kärnkraften?
Vi ser den omfattande prospektering som har kommit i gång genom att
vi under de här tre åren har minskat det statliga inflytandet när det gäller
möjligheten att exploatera och öppna nya gruvor. Här kan just priset på el
vara avgörande för om verksamhet skall dras i gång eller inte. Utan överdrift
är betydande delar av svensk gruvindustris framtid avhängigt ett lågt elpris.
Har vi råd att låta våra naturtillgångar vara outnyttjade? Har vi råd att öde-
lägga vår industri och vår framtid genom att avveckla vår kärnkraft, som
uppfyller säkerhetskraven?
Vi har inget elöverskott, som Lennart Daléus vill hävda. NUTEK:s se-
naste prognos visar att vi vid hög tillväxt i ekonomin - det är vad vi alla öns-
kar oss, den är nödvändig för att skapa arbete och låta oss amortera vår stora
statsskuld - redan om tio år är tvingade att producera ytterligare 10 TWh
utöver de som våra tolv reaktorer och vår vattenkraft producerar.
Hur tänker Lennart Daléus som Centerns energiexpert klara det? Vad är
det för teknik han tänker sig? Skall vi elda upp vår skog? Skall vi importera
kol och naturgas? Varifrån får vi pengar att betala de räkningarna med? Skall
vi importera el från kontinenten som kommer från kärnkraften där? Är det
vattenkraften som vi skall bygga ut?
Skall vi förstöra vår miljö? Koldioxidutsläppen från elproduktionen, som
1970 uppgick till 10 miljoner ton, är tack vare kärnkraften nu nere i ungefär
1,5-2 miljoner ton. Det är lika fina siffror när det gäller kväveoxiderna. Det
är lika fint när det gäller övriga värden. Inser inte Centern, kds och Vänster-
partiet att ni har fel? Ni gick fel redan från böljan och åstadkommer bara
mer skada genom att inte ompröva er energipolitik.
Låt oss betrakta kärnkraften i dag. Vi har mer än 5 000 reaktordriftsårs
erfarenheter från ca 400 reaktorer att luta oss emot. Flera anläggningar har
stängts. De grafitbaserade i östra Tyskland har stängts tack vare att Tyskland
enades. Sverige har fått ta på sig att hjälpa Ignalina. Tjemobyls reaktorer
kommer att ersättas med något annat. Arbetet går vidare. Runt om i världen
byggs ny kärnkraft. Hur skulle världen se ut om Sydostasiens industriella ex-
pansion - Japan, Taiwan, Sydkorea, Hongkong - hade varit baserad på kol
och olja?
Jag tycker att Sydkraft på ett förtjänstfullt sätt har tagit initiativ till en ut-
redning rörande säkerhetskulturen i sina anläggningar. Man har låtit förre
chefen för SKI, Olof Hörmander, göra det här arbetet.
Han och den referensgrupp han hade till förfogande konstaterade: ”Vi är
klara över att upprätthållande av full säkerhet i verken fordrar en vision av
fortsatt drift. Även utveckling av den kärntekniska kompetensen förutsätter
långsiktiga visioner---Vi förordar att den årtalsbundna awecklingsinrikt-
ningen byts ut mot en enbart säkerhetsrelaterad avveckling, dvs verken bör
stängas när man finner att säkerheten inte längre inom ekonomiskt accep-
tabla ramar kan hållas på en godtagbar nivå.”
Skulle vi inte, mina herrar och min dam, på något sätt kunna ställa oss
bakom och stödja de visioner som kommer från en grupp och en man som
har mångårig erfarenhet av kärnkraften, dess förtjänster och även dess ris-
ker. Låt oss byta ut 2010 mot något mer säkerhetsrelaterat beslut.
Låt mig sedan bara, herr talman, gå över litet grand till den andra delen i
vårt betänkande, som gäller en energikommission. Många av de motioner
om vindkraft, biobränsle, solceller och en del annat som finns med i betän-
kandet har vi på något sätt bäddat in och mer eller mindre överlåtit till den
kommande energikommissionen att avgöra.
Jag är övertygad om att den här energikommissionen kommer att om-
pröva och omvärdera den framtida energipolitiken i Sverige, och det är på
tiden. Det vilar ett stort ansvar på dem som skall sitta som medlemmar i den
här kommissionen, inte minst på de partier som de representerar.
Jag hoppas för min egen och mitt partis del att kommissionen kommer att
slopa parentesen och låta säkerheten avgöra. Vi kanske också skall vara
öppna för ny teknik av olika slag, både när det gäller alternativa energikällor
och när det gäller ny kärnteknik.
Anf. 25 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Per-Richard Molén inledde sitt anförande med en personka-
rakteristik över mig som deltagare i det politiska arbetet. Jag vill höra om
han vill inbjuda till en ömsesidig karaktärsbeskrivning av de olika debattöre-
rna och deras roll eller om det var en ensidig deklaration.
Det var en litet magstark tolkning av den energiöverenskommelse som
Per-Richard Molén och hans parti aldrig någonsin var delaktiga i att åstad-
komma. Nu säger Per-Richard Molén att vi genom vårt krav på en lag på
kärnkraftsområdet torpederar överenskommelsen. Låt mig påminna Per-
Richard Molén om vad Moderaternas nuvarande partisekreterare riksdags-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
31
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
32
ledamoten Gunnar Hökmark sade i juni 1991 efter det att överenskommel-
sen var klar. Han sade så här: Det är anmärkningsvärt att de avtalsslutande
partierna bakom denna överenskommelse försöker hävda att de förslag som
här finns lägger en långsiktig grund för den svenska energipolitiken. Det är
fel.
Detta kallar jag att torpedera i förtid, att torpedera en överenskommelse
som ännu inte är klar. Delar Per-Richard Molén den bedömning som Gun-
nar Hökmark gjorde då? Delade han den till äventyrs redan vid den tidpunk-
ten?
Det som kanske är det allra mest oroande, men ändå klarläggande, i det
Per-Richard Molén säger är att han inte längre talar om ”när” kärnkraften
avvecklas. Han företräder en utskottsmajoritet som han borde vara litet var-
sam om. Han säger: ”om” vi avvecklar kärnkraften. Han talar om att han
vill bli av med parentesen. Är det besked som riksdagen och svenska folket
i dag får av Per-Richard Molén och Moderaterna att parentesen skall bort,
att vill skall säga: ”om” kärnkraften skall avvecklas eller inte? Klarare exem-
pel på en torpedering av en grundläggande del i den svenska energidebatten
är det svårt för mig att hitta.
Det var, fru talman, på sitt sätt klargörande när Per-Richard Molén sade:
Blundar man när man lyssnar på Birgitta Johansson, tycker man sig höra en
moderat. Han upplevde en total samstämmighet med Bengt Dalström.
Fru talman! Allt fler linjer i den svenska energidebatten blir tydliga.
Anf. 26 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:
Fru talman! Jag tror att det vore välgörande för Sverige om ”när” kunde
ersättas med ”om”. Jag tycker att Lennart Daléus skall tänka litet längre än
partinitet. Det är ändå säkerheten som måste vara avgörande för kärnkraf-
tens avveckling, ingenting annat. Det förvånar mig att Lennart Daléus i så
liten grad har tagit till sig av alla de erfarenheter när det gäller säkerheten
som vi har vunnit under 14-15 år sedan vi böljade fundera över kärnkraftens
framtid.
Det framgår av en del intervjuer att det arbete som nu görs vid
Oskarshamn 1 är epokgörande, att de arrangemang och den återställning
som sker vid Oskarshamn 1, med återstart förhoppningsvis i januari nästa
år, uppenbarligen kommer att innebära att den äldsta reaktor vi har i Sverige
kommer att uppfylla lika höga krav som vi ställde på Oskarshamn 3 och
Forsmark 3 och de krav som IAEA ställer på de kärnkraftsreaktorer som nu
byggs på en lång rad olika ställen runt om i världen.
Anf. 27 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Till alla sina egenskaper lägger nu Per-Richard Molén den att
vara synsk. Jag trodde att det var en uppgift för SKI att avgöra om de föränd-
ringar som görs i Oskarshamn motsvarar de krav som vi ställer eller inte. Att
som Per-Richard Molén redan innan de införts tala om att de kommer att
uppfylla säkerhetskraven är närmast fantastiskt.
Jag har naturligtvis följt och kunnat bedöma det som har hänt under de
senaste 14 åren. Jag har kunnat följa händelserna i Tjernobyl, som inträffade
sedan vi haft vår folkomröstning. Jag har år efter år kunnat se att de svenska
reaktorerna står stilla därför att de är trasiga. De fungerar helt enkelt inte.
Det är en enkel, tydlig och praktisk iakttagelse. Jag kan se hur de andra ener-
gikällornas andel ökar. Biobränslerna tränger in i den svenska energiförsörj-
ningen och svarar i dag för lika stor energitillförsel till det svenska systemet
som hela kämkraftsprogrammet. Jag kan se hur energieffektiviteten ökar.
Jag blir förvånad över att Per-Richard Molén kan inta denna halsstarriga
försvarsattityd för en kärnkraft som så uppenbart går på kryckor. Ändå är
han inte så tydlig - när han nu talar för sitt parti i kärnkraftsfrågan - att han
kan klara ut om Moderaterna står fast vid den gemensamma förpliktelsen
att kärnkraften skall vara avvecklad 2010 eller inte. Är den signal som Per-
Richard Molén ger i dag att Moderaternas åsikt är att parentesen skall bort
och att folkomröstningen skall torpederas?
Anf. 28 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:
Fru talman! Jag tror inte att avveckling 2010 är den definitiva lösningen
när det gäller svensk energipolitik. Jag tror att framtiden ganska snart, för-
hoppningsvis vederlagt av den snart tillsatta energikommissionen, kommer
att visa att målet om avveckling 2010 måste lyftas bort och att vi måste få ett
mera säkerhetsrelaterat awecklingsbeslut.
Reaktorerna står stilla, säger Lennart Daléus. Det är inte på något sätt
bevis på att kärnkraften går på kryckor. Det är tvärtom så att man tack vare
en förfinad säkerhetsanalytisk teknik betydligt mycket mer finkänsligt kan
registrera små avvikelser från normal drift. Det är mera bevis på en ökad
säkerhet än på svagheter hos kärnkraften. Det är precis som SKI:s ställföre-
trädande generaldirektör Lennart Hammar har sagt i en intervju: ”80-talet
innebar ett starkt säkerhetslyft för alla reaktorer. Inneslutningsfilter och
andra utsläppsbegränsande åtgärder och den förbättrade säkerheten mot
härdskador har tillsammans gett en stor förbättring av reaktorsäkerheten,
troligen med faktorn 100 eller mer, sedan 80-talets början.”
Kan inte Lennart Daléus, Centern, Roland Lében och Rolf L Nilson ändå
ta till sig detta och försöka se det litet mindre fundamentalistiskt, om jag får
uttrycka det så?
(forts. 5 §)
Kammaren beslöt kl. 14.29 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 14.32 då den muntliga frågestunden skulle börja.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 111
|
Prot. 1993/94:111 26 maj 1994 |
Återupptagna förhandlingar |
|
Muntliga frågor |
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.32. 4 § Muntliga frågor till regeringen Anf. 29 TALMANNEN: Det blir nu muntliga frågor till regeringen. Jag hälsar statsminister Carl Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå- Sysselsättningen i Ånge Anf. 30 HANS STENBERG (s): Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund. När regeringen drev igenom beslutet om avreglering av järnvägstrafiken Nu har SJ beslutat att lägga ner rangerverksamheten i Ånge. Ånge är en Eftersom regeringen rimligtvis borde ha kunnat förutse att avreglering- Anf. 31 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c): Fru talman! Det som sker inom SJ har icke med avreglering att göra. Det Jag kontaktades från Ånge i går eftermiddag. Min sekreterare försöker nu Om nedläggningen blir verklighet och om effekterna av den kan mildras |
34
Anf. 32 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Eftersom staten är den helt dominerande arbetsgivaren på en
mycket liten ort, anser jag att staten har ett särskilt ansvar. Man kan inte
lägga ansvaret enbart på Kommunikationsdepartementet.
Vad som förvånar mig är att det inte finns någon beredskap för denna si-
tuation, när det var mycket lätt att förutse att den skulle uppstå.
Anf. 33 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det var i går som SJ aviserade att frågan skulle tas upp till
behandling. Om jag samma dag sade att jag skulle ställa upp och att jag
skulle försöka få med kommunikationsministern på samma möte, anser jag
att regeringen har visat ett direkt intresse för att hjälpa till.
Barnpornografi
Anf. 34 INGRID NÄSLUND (kds):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga som gäller barnpornografi.
Polisen anser att en av de effektivaste metoderna vore att straffbelägga
innehav. Nu har det inte lagts fram något sådant förslag från regeringen. Jag
undrar vilka andra effektiva åtgärder som regeringen avser att vidta med
tanke på att man inte har lagt fram något förslag. Jag vet inte om statsminis-
ter Carl Bildt eller Bo Könberg vill svara på frågan.
Anf. 35 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Detta är en fråga som på mycket goda grunder har ägnats be-
tydande uppmärksamhet under lång tid. Jag vill erinra om att det var under
en borgerlig regering i slutet av 1970-talet som vi kriminaliserade produktion
och spridning av barnpornografi. Efter det följde en lång period då det inte
hände någonting.
Vad vi sedan har gjort under de senaste åren är att vi har infört väsentliga
straffskärpningar. Tidigare var straffet fängelse upp till sex månader. Vi har
fyrdubblat detta straff till fängelse upp till två år. Vi ser nu på ett helt spekt-
rum av åtgärder som skulle kunna vidtas. Det är oerhört viktigt att man är
noggrann och ser till att de åtgärder som vidtas faktiskt får effekt. Det råder
delade meningar om en del av de åtgärder som föreslås. Men vi har tillfört
Polisen och åklagarmyndigheterna resurser. Vi har skärpt straffen högst vä-
sentligt, och vi är beredda att se på vilka ytterligare åtgärder som kan komma
i fråga, också sådana som kan komma att innebära grundlagsförändringar.
Öresundsbron
Anf. 36 NILS T SVENSSON (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern om Öresundsbron.
Kommunikationsministern sade i tisdags att det inte är aktuellt med en ny
remissomgång eller huvudförhandling i Vattendomstolens regi. Bollen ligger
hos regeringen. Det är nu regeringens sak att ta ställning till hur vi skall gå
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
35
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
36
vidare med brofrågan, vilket vi med stor sannolikhet gör redan i dag, efter-
som det enligt kommunikationsministern i tisdags fattades ett informellt be-
slut i regeringen. Jag undrar om statsministern vill avslöja för oss vad detta
informella beslut innebär.
Anf. 37 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det är en intressant fråga. Inte minst svaret skulle intressera
mig, måste jag säga.
Jag har läst litet grand i TT-meddelandet om vad Mats Odell har sagt. Men
det förhåller sig väl inte riktigt så.
Regeringen fick in ett yttrande från Vattendomstolen i fredags, den 20
maj. Vad Vattendomstolen hade att säga var att den ansåg att konsortiet till
fullo hade lyckats visa att man klarade villkoren och förutsättningarna när
det gäller slamspridning, begränsningar i muddringar m.m., något som med
rätta orsakat frågor och oro.
Enligt Vattendomstolen visade det sig sedan att konsortiet icke hade kun-
nat påvisa på ett fullt tillfredsställande sätt att man klarade att uppfylla kra-
vet på en bromsningseffekt på ner mot 0,5 % vid vissa av strömningarna. Då
gav vi konsortiet möjlighet att till regeringen inkomma med kompletterande
uppgifter - och jag tror att detta beslut expedierades av Miljödepartementet
i måndags.
Jag har sagt att jag tycker att det är viktigt att detta sker så snabbt som
möjligt från konsortiets sida. Men jag har också lagt till, litet vis av erfaren-
het, - litet visdom får man väl lägga till det hela - att jag tror att hafsverk
inte ligger i någons intresse.
Det material som jag hoppas kommer in så snabbt som möjligt bör ge ett
entydigt svar på den fråga som har ställts. När materialet har kommit in till
regeringen, vilket egentligen är den frågeställning som tas upp, måste vi gå
igenom materialet.
Jag lärde mig av erfarenheten i fredags att man inte riktigt kan veta vad
materialet innehåller. Det är därför klokt att vänta tills man ser det, så att
man vet i vilken utsträckning det är redo för omedelbart beslut, eller i vilken
utsträckning det är nödvändigt för regeringen att infordra ytterligare besluts-
underlag. Därför är jag inte beredd att ta ställning till den frågan nu. Men
jag hoppas självfallet på ett så snabbt beslut som möjligt. Men det är avhäng-
igt av att konsortiet på ett tillfredsställande sätt kan visa att man fullt ut kla-
rar de förutsättningar och villkor som Vattendomstolen har krävt.
Anf. 38 NILS T SVENSSON (s):
Fru talman! Statsministern har ju sagt att beskedet från berörda myndig-
heter skall komma redan på måndag. Då bör regeringen rimligen ha, vilket
också kommunikationsministern säger, ett slags informell beslutsordning
planerad. Det var den jag var intresserad av att få något besked om. Det
måste väl finnas ett tänkt datum för när det hela skall kunna avgöras vid ett
regeringssammanträde.
Anf. 39 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag skulle önska att så var fallet, men så är det inte. Låt mig
förklara varför. När materialet inkommer - jag vet inte när, för det skall ta
den tid som krävs - är ett alternativ att de innehåller beräkningar som visar
att man uppfyller kraven. Då hamnar vi i en typ av beslutssituation.
En annan möjlighet är ju att beräkningarna visar att det inte klarar sig
med en bromsningseffekt ned mot 0,5 %, utan att vi står inför betydande
förändringar, t.ex. avkortning av den konstgjorda halvön på det sätt som
Vattendomstolen anger som ett alternativ. Då hamnar vi i en annan typ av
beslutssituation som kommer att kräva en annan beredningsordning från re-
geringens sida. Därför måste det sätt som vi bereder detta ärende på vara
avhängigt av hur ärendet ser ut när konsortiet kommer med sin fullständiga
och - låt mig bara hoppas - slutgiltiga redovisning av om och hur konsortiet
uppfyller de villkor och förutsättningar som Vattendomstolen har krävt.
Mervärdesskatten på tjänster
Anf. 40 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Ett led i effektiva åtgärder för att motverka svartjobben på
marknaden vore sänkt moms. Vi i Ny demokrati har i och för sig föreslagit
en sänkning av momsen på tjänster till 12,5 %. Jag vet nu att skatteministern
har tagit upp denna fråga. Det var troligen i samband med något EU-besök.
Min fråga till skatteministern är om man från departementets sida räknar
med att återkomma med några förslag i den här riktningen.
Anf. 41 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Hela frågan om svartarbete är ju en del av komplexet när det
gäller hur den privata tjänstesektorn skall kunna expandera tillräckligt för
att ge de nya, riktiga jobb i privata sektorn som behövs för att minska arbets-
lösheten. Då är det väsentligt att ta itu med skattekilarna, som är såväl moms
och arbetsgivaravgifter som inkomstskatt. Problemet ligger i skattekilarna,
arbetsmarknadsregler och en del annat. På skattekilsområdet är mervärdes-
skatten en del. Om man skulle kunna sänka momsen på vissa tjänster, om
man tycker att det är väsentligt, bidrar detta till att minska skattekilarna på
tjänster. Det kan i sin tur minska både svartarbete och föra över gör-det-
själv-jobb till sådant som är beskattat vanligt arbete. Det är naturligtvis min
och regeringens ambition att gå i den riktningen.
Jag har nu tagit upp frågan i EU, därför att EU:s regelverk innehåller be-
gränsningar i möjligheten att minska momsen på tjänster. Det förefaller att
finnas ett positivt intresse, sannolikt från alla EU-länders sida, av att skapa
denna möjlighet. Sedan får vi gå vidare och se vilken väg vi skall välja, om
vi skall diskutera en förmånsrelatering i ännu högre grad än arbetsgivaravgif-
ter - det behövs säkert - eller om man skall göra det på inkomstskattesidan.
Där är avdragsrätten för barntillsynskostnader ett steg för att underlätta för
den privata tjänstesektorn.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
37
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Anf. 42 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Jag har ingen följdfråga.
Muntliga frågor
till regeringen
38
Stat - kyrka-frågan
Anf. 43 GÖRAN ÅSTRAND (m):
Fru talman! Jag har en fråga till civilminister Inger Davidson. Frågan om
kyrkans framtida relationer skall nu remissbehandlas. Det har sagts mig att
remisstiden skall gå ut den 31 december. Jag skulle vilja att civilministern
motiverade varför man har valt den tiden. Detta innebär ju att samma per-
sonkrets som yttrade sig för tre år sedan nu får yttra sig en gång till.
Anf. 44 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Vi bestämde tiden för remissbehandlingen med utgångspunkt
från att det skulle vara en rejäl remisstid för att man skulle hinna gå igenom
de frågor som behöver behandlas. Vi tyckte att avvägningen var ganska väl
tilltagen när vi bestämde oss för den 31 december.
Anf. 45 GÖRAN ÅSTRAND (m):
Fru talman! I kyrkan brukar vi säga att vi har gott om tid, i perspektivet
mellan skapelsen och evigheten. Men jag vill nog ändå säga - och jag skäm-
tar inte - att det innebär att det i denna mycket stora fråga faktiskt är samma
personkrets som tidigare. Vad finns det för förutsättningar att diskutera
detta med civilministern? I Kyrkoberedningen, där jag suttit med, har vi fört
resonemang om att förlänga denna remisstid.
Anf. 46 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Det har ju tidigare hänt att man har förändrat remisstiden,
vilket har haft olika orsaker. Man har tyckt att man inte har hunnit, som har
varit fallet i den här frågan. Jag är självfallet beredd att diskutera en ändring
av remisstiden, om man av någon anledning skulle begära det. I så fall är jag
beredd att ta upp diskussionen.
Handeln med derivat
Anf. 47 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Bo Lundgren. Den omfattande han-
deln med derivat hos banker, finansinstitut och stora företag har ju fått
ganska stor internationell uppmärksamhet. I USA diskuteras åtgärder för
att säkra denna handel. Man diskuterar också detta i England liksom i svensk
press.
Att jag inte riktigt begriper vad det hela rör sig om och hur det fungerar
bekymrar mig inte så mycket, men jag blir orolig när det av facktidningar
framgår att de som är inblandade i detta inte heller riktigt förstår sig på vad
de gör.
Därför vill jag fråga Bo Lundgren: Vilken uppmärksamhet ägnar rege-
ringen denna fråga, och vilka åtgärder överväger man när det gäller den om-
fattande derivathandeln?
Anf. 48 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Detta är egentligen en fråga som vi skulle kunna diskutera i
en interpellationsdebatt eller i någon annan, mycket lång, debatt. Det hand-
lar om tekniskt komplicerade frågor.
Det är självklart att framväxten av olika derivatinstrument, dvs. optioner,
de terminsaffärer som har längre historia och andra instrument, är föremål
för uppmärksamhet i Finansdepartementet, Riksbanken, Finansinspektio-
nen samt internationella organisationer och sammanslutningar av olika slag.
Det har också diskuterats i G 10-kretsen. Syftet är att först och främst fun-
dera kring vilka problem som kan uppstå i samband med derivat, som inte
bara gör det möjligt att skydda intagna positioner utan också ger möjlighet
att ta risker som är mycket större än vad kapitaltäckningen i vissa fall borde
motivera. Det diskuteras också kapitaltäckningsregler etc.
Så här långt kan man konstatera att derivatinstrumenten i sig är positiva.
De kan bidra till att stabilisera de finansiella marknaderna. De kan möjligen
utnyttjas på ett sätt som inte är avsett. Men det skulle som sagt föra alltför
långt att gå in på detaljerna. Men jag kan försäkra att vi naturligtvis följer
vad som inträffar och överväger om eventuella åtgärder bör vidtas vad gäller
kapitaltäckningsregler etc.
Anf. 49 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag tar detta som en uppmaning från Bo Lundgren om att
återkomma med en fråga.
Anf. 50 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag tror att både muntliga och skriftliga frågor har tidsmässiga
begränsningar som gör det svårt att fullfölja detta. Men vi kan i olika sam-
manhang diskutera frågan. Såvitt jag förstår är tiden för interpellationer
över, men möjligheten finns ju också att ställa frågor som kan ge visst svar,
också skriftligt.
Barnpassning som ALU-projekt
Anf. 51 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till arbetsmarknadsministern.
En golfklubb kan nu annonsera om att man erbjuder barnvakt när föräld-
rarna spelar golf. Samtidigt kommer det många rapporter från kommunerna
om stora problem för barn som har särskilda behov. Då blir den här typen
av service, på skattebetalarnas bekostnad, utomordentligt stötande. Golf-
servicen betalas via arbetsmarknadsmedel.
Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern om han är beredd att verka
för en mer rimlig användning av medborgarnas pengar.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
39
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
Anf. 52 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Om man ser på den kommunala ekonomin finner man att
kommunerna gick med stora underskott - flera miljarder per år - under se-
nare delen av 8O-talet, 1990 och 1991. Därefter har kommunerna gått med
stora plus. För 1995, som skall bli det svåra året, är prognosen att kommu-
nernas ekonomi ändå går ihop.
Kommunernas ekonomi har alltså förstärkts mycket kraftigt under 1992,
1993 och 1994. Prognosen för 1996 är också god.
Nu i april omfattade varslen från den samlade kommunala sektorn bara
160 personer. De åtgärder som vi har vidtagit för att folk skall få vara kvar
i den kommunala verksamheten i denna svåra situation - främst handlar det
om utbildning - ser ut att lyckas.
Denna barnpassning åt en golfklubb är troligtvis ett ALU-projekt. Jag
trodde att denna riksdag var enig om att det alltid är bättre att den som är
arbetslös uträttar något för de pengar som betalas ut i form av a-kassa än att
det inte sker någon aktivitet alls.
Med drygt 50 000 människor i ALU-jobb och 5 000 handläggare kommer
vi alltid att uppleva fall där man önskar en något annorlunda prioritering.
Olika undersökningar visar att ALU-jobben i stort sett prioriteras väldigt
bra. När vi har undersökt hur de trivs som har dessa ALU-jobb har vi funnit
att ca 90 % tycker att jobbet är bra och mycket meningsfullt och att det leder
framåt.
Ny kriminalvårdsanstalt i Kalmar
Anf. 53 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern. Kalmar står
inför en svår arbetssituation. Volvo Kalmarverkens nedläggning är ju väl-
känd. När Börje Hörnlund besökte Kalmar presenterades ett antal arbets-
projekt, bl.a. en utbyggnad av kriminalvårdsanstalten - vilken kunde byggas
i Kalmar.
Böije Hörnlund uttalade sig positivt om detta. Han sade att det är sydöstra
Sveriges tur att få sysselsättningsåtgärder, och då speciellt Kalmar.
Gäller det svaret också i dag beträffande den här specifika insatsen?
Anf. 54 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Vad diskussionen gällde var att Kalmar har en ovanligt liten
andel statlig verksamhet. I de prioriteringar som regering och riksdag gör
framhålls Norrland, sydöstra Sverige och Dalslandsområdet. När det är fria
lokaliseringar - när verksamheter kan förläggas till olika platser - bör, som
jag ser detta, Kalmar län vara ett område som man försöker komma ihåg.
Däremot kan jag inte uttala mig om en annan ministers eventuella planer
just nu. Men jag är synnerligen väl medveten om att det är ett starkt önske-
mål i det här läget att anstalten där rustas upp.
Kalmar har fått en bra summa av ett extraanslag på det länsanslag som
nyss fördelats. Jag hoppas att riksdagen beviljar ytterligare 100 miljoner till
40
fördelning detta år. Sedan ökas länsanslaget. Det är bäst om det kommer
mera pengar till ett område, så att besluten kan fattas lokalt.
Det finns också ett förslag om att 800 miljoner kronor skall fördelas till
länsstyrelserna. Tyvärr är Socialdemokraterna emot detta, men jag hoppas
att riksdagen antar förslaget.
Ungdomsarbetslösheten
Anf. 55 ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsminister Carl Bildt. När statsminis-
tern den 9 maj gästade Bollnäs gymnasium sade han enligt Tidningarnas te-
legrambyrå att ungdomsarbetslösheten inte är något av de stora problemen
de närmaste åren. Jag skulle vilja be statsministern utveckla det uttalandet -
eller är det kanske arbetsmarknadsministern som skall kommentera det?
Anf. 56 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Båda kan vi säkert göra det.
Jag studsade när jag såg TT-referatet. Jag hänvisar till Hälsingetidning-
arna som har ett korrektare referat. Jag försökte få TT att göra en korrige-
ring.
Vad jag sagt, och detta är viktigt, är att när vi nu går in i en situation där
arbetslösheten minskar - det är detta som är den stora förändringen, för vi
har ju under lång tid varit inne i en period då arbetslösheten har ökat, ökat
och ökat men nu minskar, minskar och minskar den därför att det kommer
nya jobb - tror jag, om vi ser några år framåt, att ungdomsarbetslösheten är
det som kommer att minska snabbast. Det ser vi redan nu i statistiken.
Den oro för långtidsarbetslöshet som jag har gäller framför allt medelål-
ders eller litet äldre, ofta tjänstemän, som har friställts i samband med de
stora rationaliseringar som har skett i näringslivet och i den offentliga sek-
torn. Det kommer att ta längre tid innan dessa människor finner en ny an-
ställning. Vad jag sagt till ungdomarna på gymnasiet i Bollnäs är att det som
oroar mig mest när jag ser framåt - det gäller alltså senare delen av 1990-
talet på arbetsmarknaden - är långtidsarbetslösheten bland dem som är litet
äldre. Ungdomsarbetslösheten, som i dag är ett stort problem, är den del av
arbetslöshetsproblemet som förmodligen kommer att minska snabbast.
Invest in Sweden
Anf. 57 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Fru talman! Vi diskuterade här i går Invest in Sweden - egendomligt nog
i kulturutskottet. Invest in Sweden lyder under Styrelsen för Sverigebilden
som inte vill kännas vid och som i fortsättningen inte vill ha att göra med
Invest in Sweden. Det här är en viktig fråga. Det gäller ju att få investeringar
för ökad produktion.
Min fråga är: När Styrelsen för Sverigebilden inte vill ha med Invest in
Sweden att göra, vad kommer regeringen då att göra för att försöka få hit
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
41
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
42
investeringar t.ex. från Asia Pacific? I dag går de flesta investeringarna
värdshus förbi, trots att Bo Lundgren, i alla fall i dag, lockar med 28 % bo-
lagsskatt.
Anf. 58 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag är inte riktigt medveten om alla de mera byråkratiska pro-
blem här som Simon Liliedahl tar upp, men vi skall titta på dem.
Simon Liliedahl har alldeles rätt i att avgörande för att vi skall hamna i
den goda situation som jag nyss talade om, så att vi successivt får fram fler
nya jobb och reducerar arbetslösheten under kommande år av 90-talet, är
att vi får investeringar. Mycket av detta måste komma genom inhemskt kapi-
tal. Där är de åtgärder som vi har föreslagit - avskaffandet av dubbelbeskatt-
ningen t.ex. - av mycket central betydelse. Men vi måste också få in ut-
ländskt kapital i Sverige. Där betyder det ställningstagande som vi skall göra
i folkomröstningen den 13 november oerhört mycket.
Det är bara ett Sverige som fullt ut är medlem i den europeiska gemenska-
pen som har förutsättningar att attrahera investeringar. Men där betyder
också de skattemässiga och regelmässiga förutsättningar för företagande
som Sverige har att erbjuda i jämförelse med andra länder oerhört mycket.
Jag skulle vilja säga att där är den 18 september avgörande.
Om vi fortsätter med den politiska inriktning på att förbättra företagarkli-
matet i Sverige som har inletts och som nu böljar ge resulat, kommer vi
också att se investeringar. Vi skall se till att vi marknadsför Sverige som ett
bra land, som ju Sverige är. Skulle vi vända på det hela och bölja beskatta
företag, investeringar och sparande samtidigt som vi säger nej till medlem-
skap i den europeiska unionen, kan man inrätta hur många marknadsför-
ingsinstanser som helst. Det kommer inte att satsas en krona i framtiden i
Sverige i det läget.
Beskattningen av tjänstebilar
Anf. 59 LENNART FREMLING (fp):
Fru talman! Vi har bra trafikpolitiska principer som innebär att kostna-
derna skall beräknas med hjälp av samhällsekonomiska kalkyler och att re-
senären skall känna av marginalkostnaden för varje resebeslut han fattar.
Nuvarande skatteregler för tjänstebilar och förmånsbilar följer tyvärr inte
dessa trafikpolitiska principer. Marginalkostnaden för resenären är i allmän-
het noll. Det leder till ett ineffektivt resursutnyttjande och till onödiga miljö-
skador. Jag vill därför fråga statsrådet Bo Lundgren om det pågår arbete
inom Finansdepartementet för att ändra nuvarande tjänstebilsbeskattning,
och i så fall när nya regler kan väntas träda i kraft.
Anf. 60 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Som väl är allmänt känt har jag ägnat mig åt den frågan under
förhållandevis lång tid. Riksdagen har fått tillfälle att på mitt förslag ändra
reglerna för att nå en bit på vägen både när det gäller jämkning till förmån
för den som kör förhållandevis litet privat och mer i tjänsten och när det
gäller en annan jämkningsmöjlighet. Det finns en konflikt här mellan en
noggrann hantering av den verkliga kostnaden med hänsyn till antalet körda
mil för att få fram marginalkostnaden och det krångel och den byråkrati som
behövs för att få fram noggranna uppgifter.
Den ena möjligheten är att ha en klumpsumma, allt i ett, oavsett vad det
är för bil man har och hur mycket man kör. Den andra är att ha en noggrann
specifikation per bil och per körsträcka etc. Någonstans mitt emellan måste
man lägga sig. Det pågår för närvarande ett arbete i regeringskansliet. Ut-
gångspunkten för det arbetet är ett system som inte leder till höjda skatter
och som dessutom präglas av enkla regler. Det är inte det allra enklaste ar-
bete som pågår.
Italien
Anf. 61 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern. Den gäller situatio-
nen i Italien. Jag har också frågat utrikesministern om det här, men jag vill
ställa frågan direkt till statsministern eftersom jag blev ganska oroad över
den kommentar som statsministern gav efter det italienska valet. Jag tyckte
inte att den var tillräckligt skarp utan ganska överslätande.
Efter det att jag ställde frågan har det kommit fem fascistiska ministrar i
den nya regeringen i Italien. Dess bättre har ju kommunistiska regimer fallit
i Europa. Vad vill statsministern göra för att motverka och motarbeta den
fascistiska och nazistiska fara som är påtaglig på många håll i Europa?
Anf. 62 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Hans Göran Franck påpekar med rätta den glädjande utveck-
ling som har inträffat under senare år. De kommunistiska diktaturerna är
avvecklade. Jag kommer ihåg den period när den europiska regering som
den dåvarande svenska regeringen hade mest besöksutbyte med var den öst-
tyska. Jag sade aldrig att de inte skulle åka till Östberlin och vänslas med
Honecker, Mittag och allt vad de där diktaturens kreatur hette. Det var nöd-
vändigt för de mellanstatliga förbindelserna. Men jag hade gärna sett litet
mer ideologiskt engagemang för demokratin och mot kommunismen på den
tiden.
Nu har vi en annan situation. Kommunismen är i stort sett borta, även
om det finns restkommunistiska partier som sitter i regeringsställning i vissa
länder, t.ex. Polen och Litauen. Vi har en utveckling där det i ett västeurope-
iskt land sitter ett restfascistiskt parti vid delar av regeringsmakten. Då skall
vi bekämpa dem ideologiskt. Vi skall bekämpa dem organisatoriskt och prin-
cipiellt, bl.a. genom utbyggnad av det europeiska samarbetet. Det är ett av
de allra viktigaste värnen när det gäller de medborgerliga fri- och rättighe-
terna och de demokratiska strukturerna.
Sedan skall vi hantera besöksutbyte med den italienska regeringen enligt
samma principer som vi hanterar besöksutbyte med varje annan regering,
t.ex. den polska eller litauiska.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
43
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
44
Anf. 63 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Betyder det här svaret att statsministern aktivt vill bekämpa
den nya regeringen i Italien som har ett så starkt fascistiskt inslag? Det är
dess värre så att den italienska regeringen kan komma att få ett ganska starkt
inflytande just i det europeiska samarbetet. Jag efterlyser ett starkare enga-
gemang från statsministern när det gäller att bekämpa den nazistiska och fa-
scistiska faran. Tycker inte statsministern att det smakar litet trettiotal när
fascistledaren i Italien talar om att Mussolini var den störste statsmannen?
Anf. 64 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det tycker jag förvisso. Men det smakar ännu mer förstklassig
dubbelmoral från Hans Göran Francks sida. Hans Göran Franck tillhör dem
i denna kammare som har vänslats mest med kommunistiska regimer och
världsfredsråd och annat genom årtionden. Jag har aldrig betvivlat Hans
Göran Francks personliga engagemang för medborgerliga fri- och rättighe-
ter, men jag har ibland haft anledning att ifrågasätta hans aningslöshet och
naivitet när det gäller kommunismen.
Jag har personligen som ung student kämpat i Portugal och Spanien i stu-
dentsamarbete för att bygga upp demokratiska organisationer som kunde ta
över när de föråldrade halv- eller kvartsfascistiska strukturerna där föll sam-
man. Jag vet vilken betydelse det europeiska samarbetet hade för att för-
ankra Grekland, Spanien och Portugal i demokratin.
Jag är alldeles övertygad om att ett Italien som nu går igenom en besvärlig
omställning när hela det gamla politiska etablissemanget har fallit samman
på grund av korruption också kommer att vara ett Italien som är fast förank-
rat både i det europiska samarbetet och i den europeiska demokratin. Så
bekämpas anhängare av totalitära ideologier - kommunister eller fascister -
bäst.
Anf. 65 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Den avgörande frågan nu är vilket politiskt agerande statsmi-
nistern är beredd att sätta in i det här sammanhanget. Det är inte frågan om
gamla historier nu. Nu är det frågan om att verkligen med skärpa agera lika
starkt emot kommunistiska diktaturer som mot fascistiska diktaturer.
Men nu är det fascism och nazism som är den stora faran. Det är därför
jag fortfarande efterlyser ett svar från statsministern på hur han tänker agera
i den här frågan.
Anf. 66 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag tror i och för sig att den stora faran i Europa är vad jag
kallar den rödbruna faran. Den har jag talat en del om, och den skall inte
underskattas. Det är när gamla förgrämda kommunister går hand i hand med
extrema nationalister och gamla övervintrade fascister. Det ser vi i en del
länder. Det är när denna rödbruna fara, med det hat mellan och mot folk
som bär upp den, växer sig stark som faran för freden och friheten i Europas
olika delar finns.
Där är det viktigt att vi har den ideologiska rågången glasklar mot de röd-
bruna, oavsett om det är det bruna ursprunget eller det röda ursprunget som
dominerar. Det viktigaste värnet mot detta rödbruna, röda, bruna eller
svarta är utbyggnaden av det europeiska samarbetet och det europeiska
skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Jag hoppas att jag kan
påräkna Hans Göran Francks stöd i det arbetet.
Friskolor
Anf. 67 WIDAR ANDERSSON (s):
Fru talman! Det moderata kommunalrådet i Helsingborg säger i en
mycket läsvärd intervju i dagens Kommunaktuellt apropå skolpengen att
man inte har genomfört skolpengen till mer än 40 %. Man anser inte att man
kan lämna ut till marknaden att styra en sådan viktig sak som skolan.
Detta är ju en övergripande och mycket stor fråga för regeringen när det
gäller utbildningen. Därför skulle jag vilja fråga om statsministern anser att
regeringen har gjort en riktig avvägning mellan marknad och politik. Nu vi-
sar det sig att uppemot 20 av de friskolor som vi har drivs av mer eller mindre
fanatiska religiösa sekter med slutenheten och den förvridna världsbilden
som läroplan.
Anf. 68 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag tycker att friskolereformen tillhör det viktigaste som har
inträffat i svenskt utbildningsväsende under mycket lång tid. Den ger en val-
frihet för föräldrarna. Jag tror att vi bara står i början av denna utveckling.
Det ger en förnyelse av pedagogik och utbildningsväsende generellt. Jag tror
inte att Widar Andersson har någon avvikande åsikt på denna punkt. Hans
parti har det, men jag tror inte att Widar Andersson har det.
Jag vet inte om avvägningen mellan marknad och styrningen är 40 % eller
något annat. Den är i alla fall inte 100 %. Vi ställer ju mycket bestämda krav
på läroplan och på undervisningens inriktning. Vi har ett mycket omfattande
kontrollsystem. Om man finner att en skola inte uppfyller kraven får skolan
inte de bidrag som den får i dag. Om vi vore mera filosofiska, vilket Widar
Andersson och jag brukar vara, skulle jag egentligen önska att vi hade
samma kontrollsystem på alla kommunala skolor.
Det finns säkert problem i friskolor. Dem skall vi åtgärda. Det finns pro-
blem i offentliga skolor också. Jag skulle önska att vi hade ett sådant system
att vi kunde stänga dem också om problemen var så allvarliga att de inte gick
att rätta till. Men friskolereformen tillhör de långsiktigt viktigaste reformer
som vi har börjat genomföra för att förnya och förbättra utbildningssystemet
i Sverige.
Anf. 69 WIDAR ANDERSSON (s):
Fru talman! Friskolereformen är viktig, det tycker både jag och mitt parti.
Däremot har vi vissa praktiska invändningar. En av dem är att kontrollen av
vilka som använder de skattepengar som är avsedda för den obligatoriska
grundskolan är undermålig. Som den vän av grundskolereformen som jag är
anser jag att regeringen borde vårda reformen bättre. Det är en skandal att
sekter får skattepengar för att driva grundskola. Det måste åtgärdas snabbt.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Muntliga frågor
till regeringen
45
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
46
Anf. 70 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag lyssnar gärna på Widar Anderssons kritik i detta avseende
och kommer att undersöka detta. Det ställs mycket bestämda krav på att
skolorna skall följa läroplanen. Om de inte gör det har de inte rätt till bidrag.
Det handlar om värnet om den viktiga friskolereformen. På den punkten är
Widar Andersson och jag helt eniga. Lita på mig i den delen.
När Widar Andersson säger att hans parti accepterar friskolereformen och
att man har enbart praktiska invändningar, noterar jag det med glädje. Hans
partiordförande, som jag ibland lyssnar till, säger dock att han har ideolo-
giska invändningar mot hela friskolereformen. Såvitt jag kan förstå vill han
stänga alltihop. Men det får ni väl ta ett brorsgräl om på hemmaplan.
Anf. 71 TALMANNEN:
Jag hoppas att den sista frågan ställs till statsrådet Bo Könberg som är när-
varande här.
Sparåtgärder inom vården
Anf. 72 ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Bo Könberg. När Merkostnads-
kommittén presenterade sitt förslag till hur man skulle kunna spara inom
vården, föreslog man bl.a. att diabetiker själva skulle få betala sitt insulin.
Jag undrar hur regeringen har hanterat förslaget.
Anf. 73 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Tack för möjligheten att få redogöra för något inom mitt pas-
torat och att för Ulrica Messing ville ansluta sig till det.
Merkostnadskommittén gick igenom denna fråga och hade olika alterna-
tiv till besparingar. Alla som sysslat med frågan vet att det är komplicerat att
inom motsvarande kostnadsram klara av de reformer man vill ha. Det kräver
möjligheter till besparingar. En av de besparingsmöjligheter man föreslog
var den som Ulrica Messing nämnde. Inom regeringskansliet har vi ännu inte
avslutat beredningen av frågan. Därför har inte riksdagen fått något förslag.
Anf. 74 TALMANNEN:
Härmed är den sista frågestunden med muntliga frågor under denna man-
datperiod avslutad. Jag tackar statsminister Carl Bildt och närvarande stats-
råd.
5 § (forts, från 3 §) Energipolitik
(forts. NU17)
Anf. 75 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Fru talman! Det är onekligen mycket intressant att höra den verbala kraft-
samlingen i Per-Richard Moléns anförande med tanke på att han inte anser
att en enskild ledamot kan påverka riksdagsarbetet. Kommentaren om val-
årspolitik känns minst sagt märklig eftersom Per-Richard Molén av oss i re-
geringspartiernas grupp utsetts att företräda utskottets majoritet. När man
pekar på andra har man i regel tre fingrar riktade mot sig själv.
Energiöverenskommelsen har inte torpederats. Så har det i alla fall inte
varit hittills. Möjligen kan den sjunka till botten genom att Per-Richard Mo-
lén m.fl. inte vill vara med och täta läckorna. Det lutar kanske t.o.m. åt att
någon försöker dra ur bottenpluggen. Torpederarna verkar komma från an-
nat håll än kds, om man jämför anförandena och ser var konstruktiva ansat-
ser finns.
Per-Richard Molén frågar om vi skall använda skogen att elda med i stället
för till värdefull export. Fru talman! Per-Richard Molén vet att det inte är
fråga om antingen - eller. Han vet att vi har en tillväxt med ett överskott på
ungefär 35 miljoner kubikmeter per år.
Per-Richard Molén anklagar oss, som vill avveckla kärnkraften på ett ba-
lanserat och konstruktivt sätt, för att vara fixerade vid gamla nattståndna
principer som i dag har mycket liten relevans. Jag tror att den tekniska ut-
vecklingen är mycket positiv. Per-Richard Molén, som är en kunnig person,
tycks dock inte ha följt med i utvecklingen.
Som exempel vill jag nämna att en ingenjör, Ove Platell, har utvecklat och
patenterat praktisk, enkel och tillämpbar teknik för att värma hus; den enda
tillskottselen är den som driver cirkulationspumpen.
För övrigt var inlägget så till den milda grad kryddat av svepande anklagel-
ser att det är omöjligt att notera dem utan att vara en driven stenograf. Jag
lämnar de verbala torpederna utan kommentar. De sjunker till botten utan
att träffa målet. Jag konstaterar bara att vi i kommissionen nog får räkna
med att konstruktiva förslag, även om några vid närmare analys visar sig vara
mindre bra, kommer att kunna diskuteras med andra ledamöter. Möjligen
är det det som gör att Per-Richard Molén hellre tar till rallarsvingar än sak-
ligt prövar argumenten.
Anf. 76 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:
Herr talman! Jag talar för utskottets majoritet. Tyvärr råkar inte Roland
Lében och Lennart Daléus ansluta sig till den majoritetsuppfattning som gäl-
ler. Det är därför tråkigt att vi inte kan samlas inom ramen för energiöver-
enskommelsen. Det är ju inte Roland Lében som tätar läckorna, utan sna-
rare socialdemokrater och moderater och, utgår jag ifrån, folkpartiet och
Hadar Cars som ingår i den grupp som kommer att täta läckorna.
Låt oss lämna detta och samla oss kring arbetet inom den kommande ener-
gikommissionen som ändå måste finna lösningen på våra politiska motsätt-
ningar på energipolitikens område.
Det som förvånar mig, herr talman, är att Roland Lében talar så konse-
kvent och klart om kärnkraftens avveckling men inte om vilka konsekvenser
det får för hans egen region, Värmland, som ju har ganska mycket energiin-
tensiv industri. Ställer den och hans väljare upp på den uppfattning som Ro-
land Lében ger uttryck för?
Anf. 77 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! Det är intressant att Per-Richard Molén anser sig företräda
utskottsmajoriteten. Just när det gäller kärnkraftsfrågan tror jag att det
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
48
egentligen finns en majoritet för kärnkraftsaweckling på ett eller annat sätt.
Vi kan ha olika meningar om på vilket sätt vi skall uppnå den. Vi vill föra
en saklig diskussion och vara beredda att vara pragmatiska i ett samarbete i
kommissionen för att hitta vägar som inleder den här processen och går åt
rätt håll.
Per-Richard Molén nämnde att det får konsekvenser för Värmland. Det
vore positivt för Värmland, tror jag. Det visar bl.a. de diskussioner vi har
haft i utskottet om etanolanvändning och framställning ur cellulosaråvara
m.m. Jag har inga farhågor alls i den riktningen.
Anf. 78 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:
Herr talman! Etanol, biobränsle och en del annat sådant har vi inte heller
från andra partiers sida något emot. Det som Roland Lében tog upp var frå-
gan om kärnkraftens mycket snabba avveckling fram till år 2010. Det är bris-
ten på el som kommer att vara det stora problemet för Sverige och inte minst
för Värmland med dess skogs- och metallindustrier.
Jag vill fråga Roland Lében: Hur många miljoner kubikmeter går det åt
för att producera 200 TWh energi?
Anf. 79 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Per-Richard Molén använde ett klassiskt trick i sitt anför-
ande. Genom att berömma och smickra sin motståndare undergräver man
dennes position och ifrågasätter hans ställning bland de egna sympatisö-
rerna. Men det är tillåtet att göra så.
Jag vill slå fast att jag inte ser någon anledning att ompröva beslutet om
2010 som avvecklingsår, utan det bör stå fast. Det andra resonemang som
jag förde och som jag även har fört i många tidigare debatter var hypote-
tiskt - man kan också gå till väga på ett annat sätt.
Mycket av det som Per-Richard Molén sade var gamla tongångar, återskall
från tidigare debatter. Jag kan väl instämma i de funderingar som både Ro-
land Lében och Lennart Daléus hade i frågan om Per-Richard Molén verkli-
gen företrädde majoritetsuppfattningar när han uppmanade kammaren att
ersätta ”när” med ”hur”, dvs. att stryka årtalet. Om jag fattat saken rätt är
majoritetsuppfattningen den att 2010 som avvecklingsår står kvar, och det
har också understrukits i Birgitta Johanssons anförande. Detta måste redas
ut.
Så frågar Per-Richard Molén: Lär vi oss ingenting av utvecklingen? Jag
vill returnera den frågan. Det finns ny information i budgetpropositionen
och i NUTEK:s energirapport. Denna nya information, som jag tycker är
rätt genomgripande och dramatisk, gäller för första gången ett ifrågasät-
tande av kärnkraftens tillförlitlighet som energikälla. Det gäller inte säker-
hetsproblemen i sig utan huruvida vi kan förvänta oss en minskad tillgänglig-
het eller om man kommer att återgå till den höga tillgänglighet som man har
haft tidigare. Jag tror för min del att vi får förvänta oss en ökad frekvens av
avbrott, varigenom tillgängligheten kommer att minska. Detta borde be-
kymra Per-Richard Molén.
När det sedan gäller de tekniska möjligheterna betonar jag att jag verkli-
gen inte är någon teknikfiende utan snarast en teknikoptimist och att kärn-
kraftsawecklingen på inånga sätt är en förutsättning för en snabbare och
mera energisnål teknikutveckling. På många av de områden inom tjänste-
sektorn som Per-Richard Molén tog upp har det gått mycket snabbt att få
ned energiförbrukningen.
Anf. 80 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:
Herr talman! Jag noterar ändå i diskussionen om 2010 som avvecklingsår
att Rolf L Nilson säger att ”det bör stå fast”. Det öppnar just för den kom-
mentar som tidigare gjorts.
Beträffande tillförlitligheten gäller det som jag nämnde redan i anslutning
till Lennart Daléus replik, att det ju är tack vare den ökade erfarenheten och
säkerheten i tekniska analyser som vi successivt har fått en minskad tillförlit-
lighet, beroende på att vi nu stänger av eller drar ned på driften av kärnkraft-
verken vid betydligt mycket mindre avvikelser än tidigare. Det är ju bra, för
det innebär att säkerheten i dag är betydligt mycket större.
Det har från SKI:s sida konstaterats att säkerheten under 80-talet har för-
bättrats ungefär hundrafalt. Detta gör att vi bör vara ödmjuka i vår inställ-
ning till frågan om avvecklingen av kärnkraften, inte minst med tanke på
tillförlitligheten. Skulle vi böija lägga fast en plan över tidpunkterna och
samtidigt uppleva en press att av säkerhetsskäl stänga av och dra ner litet
grand på tillförlitligheten, kommer vi betydligt snabbare in i en situation där
vi kommer att lida brist på egenproducerad el och i stället kommer att få
köpa el.
Det är värt att notera att Rolf L Nilson icke på något sätt diskuterar den
starka kopplingen emellan en god tillgång på el och behovet av nya jobb för
alla de arbetslösa, inte minst de 250 000 som sedan 1990 på något sätt har
blivit friställda från den svenska industrin. Hur skall vi ge dem arbete? Alla
kan ju inte sysselsättas inom tjänstesektorn, och därför krävs det tillgång till
el. Hur skall vi kunna få utländska företag att etablera sig i Sverige? Hur
skall vi kunna skicka ut signaler i världen om att Sverige är ett attraktivt in-
dustriland, om vi här samtidigt som statsskulden bara ökar skall avveckla
hälften av den elproduktion som vi har i dag?
Det är inte trovärdigt. Jag tror inte heller att människorna ute i landet sät-
ter någon större tilltro till den uppfattning som Rolf L Nilson har givit ut-
tryck för.
Anf. 81 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Vi har haft ca 600 000 arbetslösa under en period när vi har
haft bland världens lägsta elpriser och den, som Per-Richard Molén tycker,
så förträffliga kärnkraften. Vi kan inte förvänta oss att få billigare el än vad
vi har i dag, när vi har en så hög arbetslöshet. Kopplingen mellan arbetslös-
het och kärnkraftsel finns helt enkelt inte.
Per-Richard Molén brukar berömma sig av att vara internationalist och
mena att hans parti är internationalistiskt. Han förutser och önskar sig en
handel med el över gränserna. En sådan internationalisering av elhandeln
kommer enligt enkla marknadsekonomiska lagar med nödvändighet att leda
till radikalt högre elpriser i Sverige, om vi inte skall gå in med statliga sub-
ventioner, och det tror jag inte att Per-Richard Molén vill. Jag vill inte heller
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 111
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
att man med konstgjorda åtgärder skall hålla en elintensiv industri under ar-
marna.
Vad gäller säkerheten gjorde man under 80-talet påtagliga tekniska för-
bättringar och införde nya säkerhetssystem. Jag har tidigare i debatter be-
römt detta och erkänt att svensk kärnkraft är bland de säkraste i världen.
Men trots detta fick man sommaren 1992 stänga av upp till sju aggregat. Se-
dan dess har inte någonsin alla aggregat samtidigt varit i gång. Vi har alltid
något aggregat avstängt av säkerhetsskäl.
Den utredning från Sydkraft som Per-Richard Molén citerade ur är ett re-
sultat av de mycket påtagliga bristerna i säkerhetssystemet som man upp-
täckte i samband med stoppen sommaren 1992. Man har gjort genomgri-
pande omorganisationer av Barsebäcksverket, som det här rör sig om. Man
har bildat eget bolag för detta med egen styrelse, man har lagt upp ett särskilt
program och man jobbar med vad man kallar säkerhetskultur.
Vad vi kan lära oss av detta är att det ständigt dyker upp nya säkerhetspro-
blem. Kärnkraften är en potentiell fara, och vi kan inte ha kvar en så farlig
energikälla. Med Per-Richard Moléns resonemang finns det egentligen
ingen annan väg ut ur kärnkraften än ett haveri. Jag vill inte ha ett haveri
utan en ordnad avveckling.
Anf. 82 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:
Herr talman! Den nuvarande regeringen har sedan 1991 på ett målmedve-
tet sätt lagt grunden för en industriell och näringslivsinriktad expansion, ge-
nom att ändra och ta bort skatter, på olika sätt tillhandahålla riskkapital och
en lång rad andra åtgärder. Skall den expansionen kunna förverkligas, behö-
ver vi också tillgång på el till acceptabla priser. Det är därför som det är så
väldigt viktigt med kärnkraft framöver.
När det gäller nya säkerhetsproblem vill jag säga att vi upplever säkerhets-
problem i all industriell verksamhet. Sådana saker skall lösas och kommer
alltid att kunna lösas. Också inom flyg, skogsindustri och skogsavverkning
finns det en lång rad av säkerhetsproblem.
Vad som är värt att notera är att sedan den svenska kärnkraften kommit
i gång har ingen människa lidit fysisk skada av verksamheten. Däremot har
många förolyckats vid olyckor inom skogsindustrin, genom flyghaverier och
mycket annat.
Jag tycker att den nya säkerhetsteknik som successivt utvecklas leder till
en allt mer ökad kontroll och säkerhet inom svensk kärnkraft. Det bör vi
alla ta till oss.
Anf. 83 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Min högt ärade och i alla avseenden förträffliga kollega Gud-
run Norberg, tillika Folkpartiet liberalernas representant i näringsutskottet
och förespråkare i energifrågor, har dess värre insjuknat. Därför har jag bli-
vit tillfrågad om jag under ett kort tag ville återvända till energifrågorna, en
av mina tidigare jaktmarker. Det har jag sagt att jag mycket gärna gör.
Den debatt som jag har lyssnat på här i kammaren i dag ger mig heller
inte intryck av att särskilt mycket skulle ha hänt i energidebatten sedan jag
50
upphörde att mera aktivt engagera mig i den. Det mesta som sägs känns
märkvärdigt välbekant.
Det nya, herr talman, som tillkommit är regeringens förslag om en avre-
glering av den svenska elmarknaden. En sådan utveckling välkomnar jag, då
den skulle stärka konkurrensen, ge en press på priserna och se till att elen
används där den bäst behövs.
Vikten av långsiktighet i politiken är det alltid angeläget att framhålla,
men särskilt väsentlig är den när det gäller energin, och det sammanhänger
med att de investeringsbeslut som måste fattas inom energisektorn alltid är
väldigt stora. Förändringarna tar lång tid att genomföra. Konsumenterna,
såväl enskilda konsumenter som näringslivet, har ofta sådana låsningar till
de system som har etablerats att om man försöker bryta upp dem snabbt,
leder det till mycket stora merkostnader.
Därför tycker jag att det var värdefullt att Birgitta Johansson underströk
behovet av långsiktighet i energifrågorna. Energiuppgörelsen från 1991, den
mellan Folkpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet, är mycket vik-
tig. Jag är också helt övertygad om att den i alla sina väsentliga delar ligger
fast. Den uppgörelsen gav tilltro till statsmakternas vilja att föra en långsik-
tig energipolitik utan en förlamande årtalsexercis, till förmån för miljön, till
förmån för arbetstillfällena och för välfärden i Sverige.
Nu, herr talman, är det valår, och då händer det att partiernas en gång
undanställda käpphästar verkar vakna till nytt liv, böljar gnägga och galop-
pera fram till nya bataljer på valfältet. Jag både hoppas och tror att ansvariga
politiker efter valet, om inte förr, skall kunna sätta grimma på de löslöpande
käpphästarna och leda dem tillbaka till den lugna vrå där de hör hemma.
Den föreslagna nya energikommissionen borde enligt min mening kunna
bidra till att vi i Sverige håller fast vid en förnuftig och långsiktig energipoli-
tik.
Herr talman! Det är bra att oljekonsumtionen minskat. Ju mer vi lär om
avfallsprodukterna från fossila bränslen - olja, kol och naturgas - ju mer in-
ser vi att de tillhör de värsta miljöbovarna, både i Sverige och internationellt.
Redan den nuvarande globala användningen av fossila bränslen är mycket
skadlig, och skulle den öka ytterligare, t.ex. till följd av att u-länderna skulle
satsa hårt på mera kol och mera olja för sin utveckling, skulle hela tillvaron
på jorden kunna komma i fara.
Jag lyssnar alltid med stort intresse på dem som liksom Lennart Daléus
här i dag kräver en snabb avveckling av kärnkraften. Jag lyssnar därför att
jag hoppas få höra hur de väger de olika faror som är förenade med olika
energislag mot varandra för miljöns del och vad de kommer fram till för re-
sultat när de väger de faror som är förenade med fossileldning mot de faror
som är förenade med kärnkraft, för ingen av dem är ofarlig.
Det är den avvägning vi gör av den totala energiproduktionen som är det
centrala. Men i den här debatten ger Lennart Daléus, än en gång, inget be-
sked om vilken avvägning han gör.
Jag hoppas också få höra vilka nya energikällor som nu finns tillgängliga,
inte sådana som befinner sig på försöksstadium utan sådana som kan sättas
in för att utnyttjas för en effektiv energiproduktion. Själv har jag stor tilltro
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
51
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
till bioenergin och har, i det parti som jag tillhör, varit med om att driva fram
kravet på en bioenergikommission.
Jag vet att bioenergi kan användas effektivt för att ersätta värme på många
håll, alltså ersätta framför allt olja och kol, men att man också, om man
lyckas lösa tekniken på ett fördelaktigt sätt med förgasning av bioenergi, kan
komma att utnyttja bioenergi som en källa för elgenerering.
Men vi är inte där än. Och även om man lyckas med detta, har man därige-
nom inte besvarat den första frågan, om vilken avvägning man gör mellan
faromomenten i att använda fossilbränsle och att använda kärnkraft. Om
man kan reducera den totala användningen av något av de här två slagen,
vilket är det då man i första hand bör satsa på? För egen del är jag inte över-
tygad om att en miljöpolitisk prövning inte skulle resultera i att det är fossil-
bränslena man bör vara särskilt aktsam med.
Bryr sig politiker om folkomröstningar? frågade Lennart Daléus. Jag
skulle vilja fråga: Bryr sig Lennart Daléus om de frågor som ställs i folkom-
röstningar? Jag ställer frågan därför att där råder uppenbarligen en viss för-
virring.
Jag har inte folkomröstningsvalsedeln framför mig, men jag vet att på den
talades det om att trygga sysselsättning och välfärd, att avveckla kärnkraften
i den takt som medgavs för att bevara en hög sysselsättning och fortsatt väl-
färd. Det stod ingenting på valsedeln om att kärnkraften skulle vara avveck-
lad till 2010. Jag tycker att de som driver de här frågorna bör vara medvetna
om att de förvirrar människor, om de gör gällande att folkomröstningen
handlade om 2010.
Jag är naturligtvis lika väl som Lennart Daléus medveten om att linje 2
hade en plan för hur man tänkte sig en omställning som syftade till att man
30 år efter folkomröstningen skulle kunna vara färdig med kärnkraften. År
2010 fanns med i den planen och kom också att användas i det riksdagsbeslut
som fattades efter folkomröstningen. Men jag tycker inte att man kan jäm-
ställa en plan för att försöka lansera en metod i syfte att ställa om energisys-
temet, inklusive avveckla kärnkraften till år 2010, med det som faktiskt står
på de valsedlar som människor tog ställning till.
Jag och mitt parti känner oss bundna till det som människor har röstat för
i folkomröstningen. Förvirra inte människor ytterligare genom att göra gäl-
lande att det vid folkomröstningen fanns andra frågor upptagna och att män-
niskor röstade på ett annat sätt än på de saker som faktiskt stod på de valsed-
lar som förekom vid folkomröstningen!
Herr talman! Socialdemokraterna tycker inte att man skall betrakta el som
vilken insatsvara som helst. De vill se el som en insats för förädling av andra
svenska produkter. Det kan låta bestickande, men är det egentligen ett rim-
ligt sätt att se på en insatsvara av det här slaget?
Bör man i så fall inte också låta samma principer vara vägledande när det
gäller andra insatsvaror och t.ex. förbjuda export aV pappersmassa? Det kan
inte vara riktigt att exportera pappersmassa. Den kan vi ju också förädla i
Sverige och göra om till papper eller något annat.
Det rimliga är väl ändå att man har den prissättning på alla varor som ger
den bästa användningen av produkterna eller varorna som sådana. Jag be-
52
tecknar el som en vara i sammanhanget. Man skall alltså inte heller motsätta
sig en riktig prisavspegling när det gäller en så viktig produkt som elen.
Jag tyckte att Rolf L Nilson komplicerade bilden mycket för sig. Han sade:
Om vi kan sälja el på export kommer elpriserna i Sverige att stiga såvida vi
inte går in med stora statliga subventioner för att hålla en vacklande elindu-
stri under armarna. Om elpriserna stiger måste vi alltså gå in med stora sub-
ventioner för att inte den stackars elindustrin, som förlorar mycket pengar
på att elpriserna stiger, skall gå omkull! Det ligger inte så mycket logik i det
resonemanget. Jag tycker inte att jag kan låta bli att understryka det, herr
talman.
Bengt Dalström tog upp kärntekniklagen som innehåller ett förbud mot
rätten för dem som så önskar att göra konstruktionsritningar och beräkna
kostnader för nya kärnkraftsreaktorer. Jag tycker inte att det är en bra lag.
Rätten att tänka också med papper och penna i hand eller vid datorn och
räkneapparaten borde inte kunna inskränkas. Nu är det emellertid så, att ett
centerkrav inom kretsen av regeringspartier har varit att man skall behålla
lagen. Det har stöd av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet här i kamma-
ren. Inom kretsen av regeringspartier har frågan också ingått i en kompro-
miss kring energipolitiken. Men i sak ger jag i denna fråga för egen del Bengt
Dalström alldeles rätt.
Herr talman! Det här är en debatt som handlar om många saker. Jag vill
sluta med att ta upp en sak som sades från socialdemokratiskt håll om kravet
på en återindustrialisering i det svenska samhället. Det kan vi säkert alla
hålla med om. Men låt oss samtidigt notera att antalet anställda inom den
privata sektorn inte har ökat ett enda dugg under den långa period från 1950
och fram till dessa dagar då socialdemokratin har varit ett dominerande parti
under långa tider. Det finns lika få anställda inom den privata sektorn nu
som på 50-talet.
Om vi vill ha ett starkt näringsliv bestående av både stora och små företag
och både industri- och tjänsteföretag och som växer och ger arbete åt flera
är den en sak som behövs. Det är att den politik som den nuvarande rege-
ringen lagt fast får fullföljas för företagens och Sveriges bästa.
Anf. 84 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Hadar Cars säger att han i dag har återvänt till sina gamla
jaktmarker. Det är trevligt. En annan som har gjort det är, att döma av da-
gens Dagens Nyheter, Hadar Cars kollega Hans Blix, som också gästspelar
i den svenska energidebatten i dag. Nu saknas egentligen bara Carl Tham
för att bilden av Folkpartiets olika ansikten i energifrågorna skall bli alldeles
tydlig och klar.
Hans Blix tar upp den fråga som Hadar Cars diskuterar här i dag, nämli-
gen förmågan och möjligheten att avveckla kärnkraften. Hans Blix uttalar
sig uppenbarligen som gammal linje-2-general. Jag utgår från att han inte
lägger sig i den svenska energidebatten i sin egenskap av chef för IAEA utan
som folkpartist och linje-2-general.
Han säger att Sverige inte kommer att kunna avveckla kärnkraften till år
2010. Jag vill bestämt fråga Hadar Cars om han delar den bedömningen.
Hadar Cars talar liksom Birgitta Johansson om långsiktighet. Det är rik-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
53
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
54
tigt att den är önskvärd och attraktiv. Min fråga till Hadar Cars är följande:
Böljar denna syn på behovet av långsiktighet 1991? Är det förbjudet att
börja räkna den från 1980? Går det möjligen att fortsätta en långsiktighet
som inleddes 1980?
Nej, Hadar Cars, jag kräver ingen snabb avveckling. Jag kräver precis
bara den avveckling för vilken Hadar Cars gick till storms på barrikaderna
1980 - alltså den avveckling som linje 2 förespråkade. Själv stod jag och Cen-
tern för en helt annan avveckling: sex reaktorer under en tioårsperiod. Den
skulle vara avslutad 1990.
Jag försöker förtvivlat försvara Hadar Cars seger i folkomröstningen. Jag
undrar ändå om det inte vore klädsamt om Hadar Cars från tid till annan
också iklädde sig den arbetsuppgiften, må vara under ett gästspel i gamla
jaktmarker.
Hadar Cars säger att avveckling till år 2010 bara var en tanke hos linje 2.
Absolut inte! Så var det verkligen inte. Den regering i vilken folkpartister
ingick lade fram en proposition som slog fast årtalet. Detta bekräftades av
den dåtida talesmannen Carl Tamm. 2010 gällde. 25-årsregeln gällde.
Min fråga är naturligtvis följande: Är det detta som Hadar Cars tillsam-
mans med moderaterna är på väg att springa ifrån denna dag?
Anf. 85 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Hans Blix är generaldirektör för IAEA. När han uttalar sig
gör han det enbart i den egenskapen, oberoende av om han befinner sig i
Sverige eller i något annat land.
I energiuppgörelsen 1991 gjorde vi i Folkpartiet fullständigt klart att vi inte
ser 2010 såsom ett bindande årtal. Vi sätter det som stod på valsedlarna i
kärnkraftsomröstningen högst, nämligen att avvecklingen skall ske på ett så-
dant sätt att man fortsätter att trygga god sysselsättning och fortsatt välfärd
i Sverige. Det är för oss viktigare än att det skall ske till ett visst årtal.
Jag tror därigenom att jag har svarat på det grundläggande av det Lennart
Daléus ville ha svar på.
Jag kan väl också citera den romare som sade följande: En sådan seger till
och jag är förlorad.
Anf. 86 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det Hadar Cars säger om Hans Blix roll i det han agerar
kring i går och i dag är spännande. Det aktualiserar nämligen frågan hur Sve-
rige skall se på IAEA och IAEA:s roll. Det kan rimligen inte vara på det
sättet att chefen för IAEA kan komma dimpande och kasta sig in i den
svenska energidebatten, säga att avveckling inte är möjlig och göra sig lustig
över svenska politikers agerande i frågan på det sätt Hans Blix gjorde i går.
Om det är på det sättet tycker jag att regeringen allvarligt bör titta på frå-
gan om svenskt deltagande i IAEA och svensk syn på IAEA:s roll.
Det är inte på det sätt som Hadar Cars sade när han försökte svara på den
andra fråga jag ställde. Folkpartister ingår i en regering som två månader
efter en folkomröstning tolkar resultatet som att 2010 gäller. Om folkparti-
ster sitter med i ett näringsutskott som bekräftar detta är det svårt att tolka
det som något slags pamflett från Folkpartiet eller att det under detta ligger
någon annan åsikt än den man givit uttryck för i gemensam proposition och
utskottsbetänkande.
Herr talman! Den sista fråga jag skulle vilja beröra med Hadar Cars är
synen på folkomröstning. Hur skall vi göra nu när vi skall försvara folkom-
röstningsinstitutet när det är så uppenbart att många aktörer inte vill vara
med om att försvara det eller stå fast vid beslutet och fullfölja det. Vad skall
vi säga till dem som inför en kommande folkomröstning är oroliga för politi-
kers sätt att leva upp till resultat i folkomröstning?
Skall Hadar Cars ge sig ut i landet - det hoppas jag att han gör, eftersom
jag har förstått att han som det står i visan åker till Tensta och Luleå på olika
sätt - och förklara för de ungdomar, miljöengagerade och energiintresserade
som undrar om man kommer att bry sig om resultatet av den kommande
folkomröstningen? Vad kommer Hadar Cars att säga till dem? Jag tror att
vi på något sätt gemensamt måste reda ut den frågan.
Det bästa sättet är naturligtvis att skyndsamt visa respekt för den folkom-
röstning och den seger som Hadar Cars och hans anhängare vann 1980.
Anf. 87 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Hans Blix har nyligen omvalts för en fjärde period som gene-
raldirektör och chef för IAEA, dessutom av en majoritet som har vuxit för
vaije gång. Jag tror inte att han behöver frukta Lennart Daléus syn på hans
sätt att sköta uppdraget.
Årtalet 2010 diskuterades inför folkomröstningen och återfanns i de doku-
ment som linje 2 tog fram. Det var inte bara ett slagord. Men det är inte i
alla valmaterial som man kan se så långt in i framtiden som 30 år och veta
att det som står där kan stå fast ograverat. Om man tittar på Centerpartiets
valmaterial sedan 30 år tillbaka, kan det ha skett någon liten förändring vid
något tillfälle. Det är jag övertygad om.
Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att man håller fast vid resulta-
tet från folkomröstningen, vid det som stod på valsedlarna. Där stod det
bl.a. att det inte får byggas några nya kärnkraftverk i Sverige och att avveck-
ling skall ske i den takt som är möjlig med hänsyn till sysselsättning och väl-
färd i landet. Det håller Folkpartiet på. Jag vill inte hävda att inte Centerpar-
tiet gör det. Men Lennart Daléus tycker uppenbarligen att det som stod i
linje 2:s material är viktigare än vad som stod på valsedeln vid folkomröst-
ningen. Det tycker jag är illa.
Jag är anhängare av folkomröstningar och hoppas att vi skall ha många
sådana. Men då skall det vara klara och raka linjer. Det skall vara två alter-
nativ, ett ja och ett nej. Det skall inte vara tre alternativ, som kan tolkas på
olika sätt. Om Lennart Daléus håller med mig på den punkten har vi tagit
ett litet steg närmare varandra i en viktig demokratifråga.
Anf. 88 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Det föregående replikskiftet får mig att komplettera mina
yrkanden. Jag vill, med anledning av replikskiftet mellan Hadar Cars och
Lennart Daléus, yrka bifall till den del av min meningsyttring som handlar
om IAEA:s roll. Den innebär att regeringen skall ta initiativ för att IAEA
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
55
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
skall ägna sig huvudsakligen åt kärnkraftsaweckling och förhindrande av
kärnvapenspridning.
Jag trodde i min enfald att Hans Blix gjorde sitt uttalande i egenskap av
middagstalare. Han är en förträfflig middagstalare. Men om experten Hadar
Cars har sagt att detta var ett uttalande som han gjorde i rollen som chef för
IAEA, måste jag yrka bifall till min meningsyttring i detta avseende.
Jag måste rätta Hadar Cars. Han säger att jag påstod att man genom stats-
subventioner skulle hålla en vacklande kraftindustri under armarna. Akusti-
ken är inte perfekt här. Det jag sade var att man skulle hålla en vacklande,
energikrävande basindustri under armarna. Det vill jag inte.
En återkommande fråga är var alternativen finns. Var finns den nya tekni-
ken? Hadar Cars ställer uppfordrande den frågan till oss som vill avveckla
kärnkraften under en 30-årsperiod från folkomröstningen. Ställer inte Ha-
dar Cars frågan till sig själv? Hur kommer det sig att det går så extremt lång-
samt inom energisektorn? Det finns en hel del teknikområden där man kan
följa utvecklingen under betydligt kortare tidsperioder än 30 år och då se att
teknikutvecklingen är minst sagt revolutionerande. Så är det inte här. Min
slutsats är att det beror på att långsiktighet saknas. Det finns inga fasta spel-
regler. Beslut ändras när det gäller trovärdigheten i avveckling, hastigheten
i avvecklingen, styrmedel såsom skatter och avgifter. Detta är ett stort pro-
blem som hindrar teknikutvecklingen och miljöanpassningen av det svenska
samhället.
Anf. 89 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Jag ser två stora energikällor som kan komma att ersätta vä-
sentliga delar av både fossilkraft och kärnkraft. Det är fusionskraft och sol-
energi. Det satsas enormt mycket pengar på dessa två energikällor, mer än
på mycket annan viktig forskning i världen. Det är inte brist på pengar. Det
är svårigheten att lösa de grundläggande problem som är förenade med dessa
två energislag som gör att man inte kommit längre. Jag är ändå optimist och
tror att man någon gång under de närmaste 30-40 åren skall kunna komma
så långt att dessa tekniker kan omsättas i praktisk verklighet. Det ser jag
fram emot. Då är också tidpunkten kommen att göra de stora energipolitiska
förändringarna. Där är vi inte i dag. Rolf L Nilson och andra bortser från
den verklighet som finns och försöker stifta lagar och hitta vägar för att
åstadkomma någonting som det inte går att klara med den teknik som finns
i dag. Det är det jag vänder mig emot.
Om jag missförstod vad Rolf L Nilson sade i sitt inlägg ber jag om ursäkt.
Jag har i varje fall förstått Rolf L Nilsons avsikt. Den har jag ingenting emot,
som logiskt resonemang, även om jag har invändningar mot den i sak.
Jag vill upplysa Rolf L Nilson om att en viktig uppgift för IAEA är att
förhindra kärnvapenspridning. Inte minst dess generaldirektör är starkt en-
gagerad i det. Jag vill hänvisa till vad som sker i IAEA:s kontakter med bl. a.
Nordkorea för närvarande. Däremot är det inte en uppgift för IAEA att av-
veckla kärnkraften, vilket Rolf L Nilson uppenbarligen tycks tro. Det ingår
inte alls i uppgifterna. Man kan alltså inte anklaga generaldirektören för att
han inte löser de uppgifter som Rolf L Nilson tycker att han skulle ha. Man
56
får i stället hedra honom för att han sköter de uppgifter som organisationen
har ålagt honom.
Anf. 90 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag tror att de koncept för ny energi som Hadar Cars föror-
dar i stor utsträckning är villospår. Jag tror mera på småskaliga projekt,
avancerad besparingsteknik och effektiviseringar. Jag tycker också att
mycket pekar på att de s.k. alternativa inhemska, fömybara energikällorna -
det gäller vindkraft och bioenergi - kan spela en viktig roll i en awecklings-
process.
Om awecklingsprocessen startar nu, som man faktiskt kan säga att den
har gjort så länge Oskarshamn 1 står avställt, och fortsätter i ordnad takt,
ser jag inga stora tekniska problem. Jag kan inte se några elförsörjningsprob-
lem. Jag ser positiva effekter av detta när det gäller teknikutveckling och
omställning av svensk produktion och svensk arbetsmarknad. Jag föreställer
mig att det kan ge Sverige konkurrensfördelar och inte kyla och mörker, som
Hadar Cars och andra som tvivlar på denna utveckling tror.
Anf. 91 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Liksom Fredrik den store ser jag gärna att var och en blir
salig på sin fason, dvs. på sin tro. Jag tillåter därför gärna också Rolf L Nilson
att bli det. Besparingar är inte detsamma som energiproduktion. Jag tror det
finns förutsättningar att spara energi, inte minst i industrivärlden, dvs. också
i Sverige. Samtidigt växer behoven av energi i stora delar av världen som i
dag är klart underförsörjda. Hur skall vi lösa världens energifrågor, så att vi
inte bidrar till en katastrofal miljöförstöring? Det är en fråga som jag tycker
att vi har anledning att fundera allvarligt på. Som jag ser det finns det inte i
dag något bra alternativ som är tillgängligt. Det kan komma.
Solenergi är inte nödvändigtvis lika med stora, fantastiska anläggningar.
Solenergi kan också komma att utnyttjas i mindre, mer närliggande sam-
manhang.
Anf. 92 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! I motsats till Hadar Cars tror jag att en av de stora potentia-
lerna för bioenergi och solenergi finns när det gäller att ersätta elen just i
fråga om husuppvärmning. Detta sker i samband med renoveringar och ny-
byggnationer.
Jag noterar tacksamt att Hadar Cars är övertygad om att energiöverens-
kommelsen skall ligga fast. Det för med sig konsekvenser. Då bör överens-
kommelsen också kunna vidareutvecklas. Hadar Cars är väl ändå inte nöjd
med hur energiöverenskommelsen fungerar i praktiken?
Hadar Cars talar vidare om valår och undanställda käpphästar. Jag vill se
bortom retoriken. Vi skall diskutera hela spektrumet av energifrågor i kom-
missionen. Om inte alla partiers s.k. käpphästar skall komma fram behöver
vi höra att det verkligen finns en vilja att pröva de olika partiernas argument.
Jag vill pröva Folkpartiets argument i positiv anda. Kommer Folkpartiet att
i konstruktiv anda vilja pröva förslag, även om de kommer från kds?
Hadar Cars resonemang om möjligheter och omöjligheter när det gäller
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
57
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
58
den tekniska utvecklingen utgår från att allt är känt av dagens debattörer
och att inga nya tekniska rön kommer att bli användbara i framtiden. Tror
Hadar Cars verkligen att vi kommer att få se nya rön och att nya tekniker
kommer till användning, eller har vi upptäckt allt? Många hoppas naturligt-
vis att fusionstekniken skall mogna.
Detta är tre självklara frågor som trots allt behöver besvaras, med tanke
på reaktionerna på talet om kärnkraftsaweckling. Vi har velat resonera
pragmatiskt och praktiskt, och vi har inte alls försökt använda oss av slagord,
men det är svårt att få konkreta svar.
Jag ställer alltså tre enkla frågor:
1. Är Hadar Cars nöjd med hur energiöverenskommelsen fungerar i prakti-
ken?
2. Kommer Folkpartiet att i konstruktiv anda pröva förslag, även om de
kommer från kds?
3. Tror Hadar Cars att vi kommer att se nya rön och att nya tekniker kan
komma till användning, eller har vi upptäckt allt?
Anf. 93 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Svaret på frågorna är:
1. Jag är ganska nöjd.
2. Ja.
3. Ja.
Anf. 94 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaren.
Anf. 95 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Emellanåt har det varit övertoner i den här debatten. Emel-
lanåt har vi instämt i vad andra har sagt, och vi har tackat varandra.
Jag vill börja med att tacka Hadar Cars för det inlägg som han har gjort
och för klarläggandet kring agerandet av linje 2 i samband med kärnkraft-
somröstningen 1980. Jag vill också få med i protokollet att j ag är ledsen över
att Gudrun Norberg inte finns med i debatten i dag. Gudrun Norberg har
nämligen stått för en lugn och sansad debatt i näringsutskottet när det gäller
energifrågorna. Det sätter vi socialdemokrater ett stort värde på.
Hadar Cars ställde några frågor till mig. Jag vill gärna upprepa vad jag
sade i mitt huvudanförande. Jag menar att el skall användas som insatsvara
för att förädla industriproduktionen, främst i de branscher som är exportbe-
roende och som kan ta hem inkomster till Sverige. Det är framför allt viktigt
att vi har en säker tillgång till el - naturligtvis till rimliga priser - när det
gäller skogs- och malmindustrin.
Hadar Cars tog upp frågan om huruvida de anställda i industrin har ökat
eller minskat. Det är riktigt att antalet anställda i industrin är ungefär lika
stort som på 50-talet, men vi befinner oss i ett helt annat läge. Antalet an-
ställda har inte ökat, men det handlar om mer pengar. Varorna har blivit
mer högförädlade. Vi har fått en teknik som både fackföreningsrörelsen och
Socialdemokraterna har välkomnat. Det är också viktigt. Detta har kunnat
ske i en tid när vi hade tillgång till säker och billig energi. Det är en förutsätt-
ning för en industriell utveckling och för det framtida samhället som kommer
att bli ett informationssamhälle, ett tjänstesamhälle. Energi kommer vi att
behöva.
Jag har inte velat beröra alla detaljer kring vind, sol, vatten osv. Vi måste
se energin som en långsiktig insatsvara.
Anf. 96 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Inte minst elenergi är en viktig insatsvara. Men den, liksom
andra viktiga insatsvaror, skall naturligtvis prissättas på riktiga grunder.
Vi har inte olika grundläggande värderingar när det gäller industrisyssel-
sättningen. Däremot tror jag att vi skiljer oss åt i fråga om hur den skall
åstadkommas. Eftersom den här debatten i huvudsak handlar om energi ber
jag att få återkomma om den saken vid ett annat tillfälle.
Anf. 97 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Jag har under 15 år haft förmånen att kunna delta i riksda-
gens energidebatter. Visst har mycket förändrats, men mycket är sig likt.
På en punkt har vi i dag en mycket markant upprepning av historien. Den
kärnkraftsvänliga majoriteten flyr åter in i en energikommission för att
slippa vidta de åtgärder som krävs för den förnyelse av energisystemet som
är förutsättningen för kärnkraftsawecklingen. Visst har omvärlden föränd-
rats. Det är inte möjligt att med säkerhet förutsäga vad som kommer att
hända i morgon eller exakt vad den ena eller andra åtgärden kommer att
betyda på lång sikt. Vi lever i en föränderlig värld, och det finns alltid ett
förhinder för den som är obotfärdig.
Vi har lärt oss mycket under 15 år. Ingen förnekar i dag biobränslenas möj-
ligheter och värden. Att effektivare energianvändning är en av våra största
”energikällor” är också uppenbart för de flesta. Det är inte brist på kun-
nande eller alternativens möjligheter som är orsaken till att användningen
av förnybar energi i dag är begränsad. Nej, orsaken är att det finns ett över-
skott på energi och att den nya energiproduktionen måste konkurrera med
befintlig energiproduktion, med delvis avskrivna värden och en kortsiktig
marginalkostnad.
I jämförelse med ny fossileldad kondenskraft eller ny kärnkraft - om nå-
gon skulle vilja satsa på det - har alternativen god konkurrensförmåga. Det
gäller både biobränslebaserad kraftvärme och vindkraft. Det vill jag poäng-
tera.
Det har skett och kommer att ske stora reinvesteringar i den svenska kärn-
kraften. Ånggeneratorerna har bytts på Ringhals 2, och för Ringhals 3 har
upphandling gjorts. Oskarshamn 1 - vår minsta och äldsta reaktor - rustas
upp för totalt 2 miljarder kronor. Oskarshamn 1 blir 25 år 1997. Den har stått
still i snart två år. Godset i reaktortanken är försprödat och har länge utgjort
en extra komplikation. Även efter denna mycket omfattande upprustning är
Oskarshamn 1 fortfarande en gammal reaktor. Det är ungefär som att reno-
vera en gammal bil; den blir inte ny. Det innebär självfallet både säkerhets-
mässiga och ekonomiska risker.
Jag tror inte att någon i denna kammare tror att OKG skulle göra denna
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
59
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
60
investering - som är mycket större än nybyggnadskostnaden - om man
trodde på vad Socialdemokraterna säger, nämligen att all kärnkraft skall
vara avvecklad senast år 2010. Riksdagen och i första hand Socialdemokra-
terna gör sig skyldiga till något som mest liknar ett bedrägeri och binder sig
allt hårdare fast vid en kärnkraftsproduktion efter år 2010.
Detta är allvarligt. Kraftbolagen gör stora investeringar som de sedan vill
ha ersättning för om avvecklingen skulle fullföljas. Fem miljarder satsas på
byte av ånggeneratorer i Ringhals och upprustning av Ol. Det är självklart
felinvesteringar om vi skall ha en planmässig, optimal, ekonomisk avveck-
ling av kärnkraften till år 2010.
Det är helt klart att vi inte bör fortsätta med att investera stora pengar i
awecklingsalternativ. I stället bör vi satsa på utvecklingsalternativen, fram-
tidsalternativen. Det gamla, ursprungliga beslutet, som fattades redan 1981,
att vi successivt skall bygga upp energisystem som baseras på förnybara, in-
hemska energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan, har det funnits
enighet om.
Det billigaste sättet att avveckla kärnkraften vore att nu stoppa Ol och i
fortsättningen helt satsa för framtiden. Här finns alternativ. Låt mig bara ta
två exempel.
Den globala användningen av biobränsle är mycket större än den bok-
förda. Tittar vi på den som sker i första hand i utvecklingsländerna finner vi
att den har en mycket låg verkningsgrad, säkert lägre än 25 %. En förbätt-
ring till mycket rimliga 50 % skulle innebära ett energitillskott som är långt
större än all den energi som kärnkraften producerar i världen i dag, och detta
utan att använda en enda ny vedpinne.
Den svenska användningen av biobränsle är i dag ca 70 TWh. Vi kan tek-
niskt och ekonomiskt fördubbla detta fram till år 2010. Det är mycket stora
tillgångar som är mycket mer tillgängliga än ny kärnkraft.
Hadar Cars talar om sol och fusion. De har likheten däri att solenergi är
fusionskraft. Men självklart är det mycket bättre att utnyttja den fusions-
kraft som kommer från solen till vår jord. Alltsammans - biobränsle, vatten-
kraft, vindkraft - är solenergi. Där har vi mycket stora möjligheter att ersätta
kärnkraft och framför allt få det energisystem som vi tidigare varit överens
om sedan 1981.
Vi kommer aldrig att få ett bättre tillfälle att starta avvecklingen än nu. Vi
har ett överskott på el. Vi har gott om alternativ baserade på förnybar
energi, som är billigare än ny kolkondens och ny kärnkraft. Vi kan göra en
successiv utbyggnad som optimalt utnyttjar de olika projektens möjligheter
samtidigt som vi förbättrar sysselsättningen.
Per-Richard Molén, det finns inte något samband mellan kärnkraftsel och
sysselsättning. Vi upplever den dramatiskt högsta arbetslösheten under en
tid då vi aldrig någonsin tidigare haft så god tillgång till kärnkraft. Verken
har stått stilla, både därför att de inte har fungerat och därför att inte elen
har behövts.
Kärnkraften är inte evig, det måste vi lära oss. Vi kan ha olika åsikter om
årtal och sådant, men kärnkraften måste ersättas. Det tragiska i den argu-
mentering som görs av bl.a. Per-Richard Molén är att han inte förstår att vi
måste ta tag i denna fråga. Om vi skjuter upp avvecklingen innebär detta
att vi sannolikt tvingas till mycket snabbare förnyelse av energisystemet till
mycket högre konstnader. Vi försitter en lång rad av utomordentliga investe-
ringstillfällen och sysselsättningstillfällen därför att vi inte planmässigt ge-
nomför det som vi vet att vi under alla förhållanden måste göra.
I december 1992 beslutade en i stort sett enig riksdag om att riksdagsbeslu-
tet om avveckling till år 2010 var lag. Det är märkligt, herr talman och riks-
dagskolleger, att det i denna dag är tre partier som öppet deklarerar att man
inte vill stå för 2010. Det är Moderaterna, Folkpartiet och Ny demokrati.
Dessa har tidigare röstat med och sagt att vad vi har uttalat i riksdagen är
lika med lag. Det är svårt för riksdagen att behålla sin trovärdighet om vi
hanterar en sådan viktig fråga på detta sätt.
Herr talman! Det är en fläck på riksdagens heder att vi inte i dag ger klart
besked till aktörerna på energimarknaden. Denna försummelse har bara för-
lorare: miljön, skattebetalarna och även kraftbolagen kommer att finnas
bland förlorarna. Det är ett mycket tungt ansvar riksdagsmajoriteten tar på
sig. Speciellt gäller det socialdemokraterna som samtidigt försöker ge sken
av att de menar allvar med att all kärnkraft skall vara avvecklad år 2010.
Jag yrkar härmed bifall till Centerns reservationer i NU17.
Anf. 98 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:
Herr talman! Det är rätt mycket av ett avskedstal Ivar Franzén håller vid
det här tillfället. Han har under alla de år som vi har haft tillfälle att mötas
i debatter och utredningar präglats av kunnighet, saklighet och ett väldigt
stort lugn. Jag har alltid imponerats av hans mycket gedigna kunskaper, inte
bara i stort, utan även i smått. Han har visat en stark vilja och envishet att
försöka övertyga om sina uppfattningar när det gäller energipolitiken och
inte minst kärnkraften.
Han inbjuder till en ny energidebatt. Det skall vi inte ha. När det gäller
Ol får vi, tyvärr Ivar Franzén, skiljas med litet olika uppfattningar. Vad det
kostar Oskarshamn att återställa Ol är 700 miljoner kronor fram till januari
1995. Den återställningskostnaden kommer att vara återbetald på ett till ett
och ett halvt år. Eftersom kärnkraftskostnaden i Ol ligger ungefär vid 20 öre
och ny energiproduktion ligger vid 35 öre så blir återbetalningstiden väldigt
kort. Därför finns det anledning att uppskatta de insatser Oskarshamn gör
för att få i gång reaktorn. Billigare tillskott av el kan vi inte få.
Anf. 99 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag vet att Per-Richard Molén är informerad om totalkostna-
derna, de pengar som läggs ned från det att Ol ställdes av till dess den åter
kommer i gång någon gång i början på nästa år. Den uppgift jag lämnat är
en försiktig beräkning. Tar man den totala summan och inte bara de speciella
700 miljonerna, måste man självklart se det som pengar som ^kulle kunna
användas utomordentligt mycket bättre i förnyelsen av vårt energisystem
och med mycket mer långsiktigt värde. Då hade vi verkligen byggt för framti-
den i stället för detta uppehållande försvar.
I en situation då en reaktor inte behövs har man egentligen ingen avkast-
ning om man tittar på den samlade produktionen. Det är så också vid byte
av vissa ånggeneratorer. Det har funnits alternativ befintlig produktion till
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
61
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
62
lägre kostnad. Man har alltså bara den rörliga kostnaden på redan gjorda
investeringar.
Med kunskap om att avveckling skall ske kan man inte spekulera i framti-
den. Jag har mycket stort förtroende för kraftbolagens ekonomiska bedöm-
ningar. Men de bygger på antaganden, och dessa antaganden skapar vi ge-
nom att inte ge klara signaler från riksdagen. Det är därför jag upprörs i dag.
Jag upplever att riksdagen medverkar till att ge sådana signaler att vi lurar
dem att fatta beslut som är felaktiga om vi fullföljer fortfarande gällande
riktlinjer för kärnkraftsawecklingen. De kommer att ställa oss till svars för
detta.
Per-Richard Molén och andra säger: Vi vill inte aweckla till år 2010. Nå,
de är i alla fall ganska hederliga. Men det är ohederligt att säga: Vi skall
aweckla till år 2010, samtidigt som man medverkar i det beslut som nu kom-
mer.
Detta är upprörande. Det är inte värdigt Sveriges riksdag att på detta sätt
hantera en så viktig fråga. Det är viktigt att vi har ärliga, sunda relationer
med beslutsfattarna i näringslivet. De skall kunna lita på oss, och vi skall
kunna kräva av dem att de följer de riksdagbeslut vi har fattat. Det är de
ramar de skall leva efter.
Anf. 100 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Till skillnad mot Ivar Franzén håller jag härmed mitt jung-
frutal i energidebatten. Jag vill bekänna att jag hade anmält mig som talare
till NU22, och eftersom jag är siste talare på NU17 kanske det kan anses
förlåtligt om jag blandar ihop betänkandena.
Jag väckte en motion beträffande handeln med el som har blivit föremål
för en förträfflig sammanfattning på en tredjedels sida i betänkandet. Det är
en artighet som aldrig kommit mig till del tidigare. Jag trodde att jag var
ensam om att tycka att det var en bra motion.
I denna motion uttryckte jag en förundran över att man i propositionen ej
diskuterat regeringens energipolitiska beslut 1991. Jag var lika förvånad att
regeringen inte med en rad berörde den mycket känsliga kämkraftspoliti-
ken. Nu har jag till min glädje noterat att näringsutskottet villfarit mina öns-
kemål i motionen genom att tillsätta en energikommission för att behandla
de problem som jag hade tagit upp.
I min motion yrkade jag avslag på propositionen. Jag har blivit överöst
med argument för att vi skall avreglera produktion och distribution på el-
marknaden. Jag bombarderades av telefonsamtal och brev till den grad att
jag långsamt började överge min negativa inställning. Numera ställer jag mig
fullt bakom regeringens proposition.
Trots min omvändelse har jag några i mitt tycke viktiga reservationer.
Jag tror att det hade varit fördelaktigt att först konkurrensutsätta markna-
den genom att slå hål på oligopolet Vattenfall-Sydkraft innan man började
realisera regeringens förslag.
Jag har ännu inte fått klart för mig om regeringen verkligen vill privatisera
Vattenfall eller inte. Jag kan bara spekulera i att man kanske först måste lösa
kärnkraftsproblematiken innan man på allvar kan diskutera en privatisering.
Vem vill investera i ett bolag som kan tvingas slå ihjäl kärnkraften?
Vidare: Hur skall man ställa sig till utländska investerare i Sydkraft? Som
ni kanske vet äger den tyska storkoncernen Veba, som är det elfte största
konglomeratet i Europa genom sitt dotterbolag Preussen Electra, 16 % i
Sydkraft. Veba har en försäljning på 242 miljarder kronor 1992 och har en
halv miljon aktieägare. Det är Europas i särklass största aktör på energiom-
rådet.
Det torde inte vara orealistiskt att räkna med att Veba så småningom kan
bli majoritetsaktieägare i Sydkraft. Därmed förlorar Sverige kontrollen över
kärnkraftverket i Barsebäck.
Kanske tvingas man i vårt nya Europa acceptera sådana övertaganden,
men vi kanske först borde ha en öppen debatt om saken på hemmaplan.
En annan fråga som jag ställt i min motion är att man föreslagit en generell
anmälningsplikt beträffande långsiktiga exportkontrakt. Jag har frågat mig
om detta vapen är tillräckligt vasst för att rå på företeelser som att man från
Sverige och Sydkraft underfakturerar kraften till utlandet.
Det gäller att skynda långsamt med avregleringen. Det är, som jag ser det,
knappast realistiskt att över natten etablera en elbörs som kommer att domi-
neras av Vattenfall och Sydkraft.
Man kan läsa i propositionen att erfarenheterna från den norska elmar-
knarknaden är övervägande positiva. Studerar man vad som hänt får man
dock en något annan bild. Efter introduktionen av norska elbörsen i oktober
1992 låg priset per kilowattimme på ca 10 norska öre. Den sjönk sommaren
1993 till ca 3 öre för att sedan stiga rakt uppåt till en topp i februari 1994 på
ej mindre än 44 öre. Nu är den nere igen, men det norska exemplet pekar
på att en kraftbörs lika gärna kan slå åt fel håll. Kostnaderna kan öka, inte
minst för de små förbrukarna dvs. huhållen. Jag har därför efterlyst en kon-
sekvensanalys som skulle ta fasta på hur en avreglerad elmarknad skulle
kunna påverka den enskilde konsumenten.
Även om regeringens proposition kommer att godkännas är det olyckligt
att man inte fått en politisk enighet i en så här viktig fråga som är mycket
långsiktig. Den avreglering regeringen nu föreslår innebär ett helt nytt tän-
kande, där kunden skall få välja sin egen leverantör. Jag tror att man måste
skynda långsamt och försiktigt. Vi får inte glömma att Sverige redan nu har
ett av världens bästa elförsöijningssystem med mycket konkurrenskraftiga
elpriser, om vi inte har de lägsta elpriserna i världen. Låt därför inte den
föreslagna privatiseringen slå omkull det effektiva i dagens eldistribution.
Låt oss än en gång skynda långsamt när det gäller att konkurrensutsätta el-
distributionen.
Det är i den förhoppningen Bengt Dalström och jag har övertygat Ny de-
mokratis riksdagsgrupp att enhälligt ställa sig bakom regeringens proposi-
tion.
Anf. 101 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Det har varit intressant att lyssna till debatten. Jag har också
väckt en motion och jag står bland dem som vill ha en lag för när kärnkraften
senast skall vara avvecklad. Jag tror det är nödvändigt att ha det. När jag
hör majoritetens representant tala här blir jag än mer övertygad om detta.
Jag är klart medveten om att det i folkomröstningen inte fanns något årtal
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Energipolitik
63
|
Prot. 1993/94:111 26 maj 1994 |
angivet. Däremot har senare riksdagen gjort en tolkning av folkomröstning- |
mit fram till att år 2010 skall kärnkraften vara avvecklad.
|
Energipolitik |
Majoriteten i utskottet står också bakom att enligt riksdagens beslut skall Vi hade en utfrågning om kärnkraften och dess avveckling med represen- Sedan gjorde riksdagen ändå en tolkning att riksdagens beslut i det här Det är framför allt för aktörerna på marknaden som jag tror att det är Vidare tog jag upp ett par andra frågor i min motion. De gällde bl.a. slut- Till slut har vi frågan om IAEA:s roll. Helt riktigt skall IAEA verka för Men det går inte att komma ifrån att det finns en koppling mellan kärnva- Överläggningen var härmed avslutad. |
|
64 |
(Beslut fattades efter 10 §.) |
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU22 Handel med el i konkurrens (prop. 1993/94:162).
Anf. 102 REYNOLDH FURUSTRAND (s):
Herr talman! Låt mig få bölja med att understryka och instämma i vad
Birgitta Johansson sade i det tidigare ärendet, nämligen att vi socialdemo-
krater menar att även avregleringen av elmarknaden bör ses i ett större ener-
gipolitiskt perspektiv.
När vi har studerat regeringens förslag har vi saknat en analys av bl.a. hur
avregleringen påverkar möjligheterna att klara det tidigare beslutet om
kärnkraftsawecklingen. Bland de 272 sidor som finns i regeringens proposi-
tion får man förgäves leta efter analyser och konsekvenser av en sådan re-
form. Hela förslaget är egentligen bara en teknisk genomgång av hur, inte
om, en avreglering skall genomföras.
Herr talman! Vi i oppositionen beklagar att regeringen inte tagit kontakt
med oss i förberedelsearbetet. Det finns sedan en lång tid tillbaka en strävan
i svensk politik att fatta energipolitiska beslut i största möjliga enighet. Den
senaste politiska uppgörelsen på energiområdet är, precis som Birgitta Jo-
hansson sade, från 1991. Vi socialdemokrater tog i regeringsställning initia-
tiv till förhandlingar och kunde i ett konstruktivt arbete komma fram till en
överenskommelse med Folkpartiet och Centerpartiet. När den socialdemo-
kratiska regeringen lade fram sin energiproposition var den redan förankrad
hos oppositionen. Regeringen hade kunnat göra så även denna gång. Men
den valde att inte lyssna på oss. Det har inte varit något som helst samråd
om avregleringen av elmarknaden. Det har inte funnits ett papper, och vi
har inte fått ett samtal från regeringen.
I september förra året sände vi socialdemokrater ett brev till näringsminis-
ter Per Westerberg. Jag har en kopia på brevet i min bänk. Vi framförde
preciserade frågor om den s.k. avregleringen. Vi väntar fortfarande på sva-
ret.
Det var vi socialdemokrater som först tog upp frågan om avregleringen av
elmarknaden. Det har hänt en hel del saker sedan frågan först kom upp på
dagordningen för några år sedan. Jag vill peka på två faktorer som innebär
nya förutsättningar.
Ett första skäl heter Per Westerberg. Per Westerberg är näringsminister.
Per Westerberg är ansvarig för energipolitiken i regeringen. Han är en per-
son med mycket stark ideologisk prägel. Det tror jag mig kunna påstå. I
mångt och mycket representerar Per Westerberg en kvarleva av 1980-talets
högervåg med privatiseringar och attacker som kardinallösningar på offent-
liga sektorns ekonomiska problem.
Herr talman! Det är ingen överdrift att 1980-talet kom att präglas över
hela västvärlden av en stark tilltro till marknadsmässiga lösningar. Det gällde
även den typen av produktion som betraktades som naturliga monopol och
av det skälet bedrevs i offentlig regi.
Den grundläggande frågan var om vi skulle låta marknaden sköta det som
Handel med el
i konkurrens
65
5 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 111
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
66
vi hittills skött gemensamt. Frågeställningarna gällde såväl social som poli-
tisk infrastruktur. Frågan väcktes om statliga verk, som t.ex. järnvägsverket
SJ, Postverket, Televerket, Energiverket och Vattenfall kunde byta form
från affärsverk till aktiebolag och om ytterligare förändringar av regelverken
kunde göras.
Detta var en utveckling som började redan under den socialdemokratiska
regeringsperioden. Den skedde försiktigt och trevande. Men denna försik-
tiga hållning har vridits om till närmast stormstyrka i den borgerliga rege-
ringen. Televerket har ombildats till Telia. Posten har blivit bolag. Vägver-
ket, den myndighet som ansvarar för vägunderhåll och byggande av vägar i
Sverige, kommer i delar att ombildas till bolag. Järnvägstrafiken kommer att
avregleras. Statens järnvägar kommer att bolagiseras. Vattenfall skall priva-
tiseras. Det finns uttalanden som tyder på att även Posten och Televerket
kommer att privatiseras.
Herr talman! Det finns alltså en koppling mellan avreglering och bolagise-
ring-privatisering i regeringens planer. Privatiseringen är ett överordnat mål
oavsett om det gynnar verksamheten eller inte. Privatiseringen går före sam-
hällsnyttan.
Vattenfall är ett av de största projekten för utförsäljning. Hur regeringen
ser på detta kopplat till reglering av elmarknaden avslöjade Per Westerberg
för flera år sedan. Han gav ut en bok i början av 1990-talet om privatise-
ringar. Där avslöjade han att när avregleringen av elmarknaden är genom-
förd kan Vattenfall privatiseras.
Hela frågan om Vattenfalls privatisering fick nytt bränsle häromdagen när
statsminister Carl Bildt sade att Vattenfall skall privatiseras. Regeringens,
och i synnerhet näringsministerns, privatiseringsambitioner har gett frågan
om avregleringen av handeln med el en helt ny dimension. Elförsörjningen
har i Sverige, som i de flesta andra länder, i hög grad varit en nationell ange-
lägenhet och har därför utvecklats och byggts ut med offentligt stöd. Vårt
elsystem är en del av landets infrastruktur i likhet med vägsystem och järnvä-
gar.
Det är mycket tack vare statens insatser som vårt elsystem har blivit
mycket högtstående med god leveranssäkerhet och ett av världens lägsta el-
priser. Vi socialdemokrater kan inte acceptera förändringar av regler som
har som främsta syfte att bana väg för privatisering av Vattenfall. Avregle-
ringen hör ihop med utförsäljningen av Vattenfall. Vi har fått detta bekräftat
av både näringsministern och statsministern. Det kan inte vara en tillfällig-
het att statsministern begär att Vattenfall skall privatiseras just som riksda-
gen står i begrepp att driva igenom avregleringen.
Vi menar att det skulle vara djupt olyckligt om våra gemensamma naturre-
surser i vattenkraft skulle utsättas för spekulation. Regeringen driver frågan
om ändrade regler och avveckling av statlig verksamhet med ideologiska för-
tecken och inte med pragmatisk saklig ansats. Detta är en mycket viktig
punkt för oss socialdemokrater. Här står vi inför ett vägskäl när det gäller
synen på offentlig verksamhet. På den här punkten kommr vi inte att vika.
Vattenfall skall inte privatiseras. Det är vår bestämda uppfattning, och den
kommer vi att driva hårt i valrörelsen.
Så vidare till den nya andra omständigheten kring avreglering. Sverige har
i utgångsläget ett mycket väl fungerande elförsörjningssystem. Det torde väl
de allra flesta vara överens om. När vi socialdemokrater tog initiativet till att
påbörja avregleringen var ett viktigt skäl att det var något vi kunde se inom
EG - det nuvarande EU. I riksdagen uttalade man att detta är viktigt för
Sverige. Man såg hur utvecklingen inom EU skulle bli innan beslut fattades
om förändringar av den svenska elmarknaden. Det hette att vi skulle efter-
sträva samtidighet för att undvika snedvridning av konkurrensen.
Det kan säkert finnas olika uppfattningar och tolkningar om vad som hän-
der inom EU på detta område. Vår uppfattning är att processen har stannat
av. Det är alldeles uppenbart att flera medlemsländer är motståndare till att
öppna elproduktionen för konkurrens.
Det finns i sig något ganska symtomatiskt i den utredning som föregick
regeringens förslag om avreglering, den s.k. Ellagsutredningen. Man lade
fram sitt betänkande för ett år sedan, och skrev där: Något omedelbart ge-
nomslag inom EG för principen om liberaliserad elmarknad - vilken utgör
en av utgångspunkterna för vårt arbete - synes inte förestående.
På rak utredningssvenska säger man egentligen till regeringen: De direktiv
och utgångspunkter som ni gav oss föreligger inte längre. Därför menar vi
socialdemokrater att det inte finns något skäl att ha så fruktansvärt bråttom
som den svenska regeringen har för närvarande.
Vilka frågor är det som vi socialdemokrater vill ha svar på? Ja, det finns
flera, men jag skall begränsa mig till tre.
Den första gäller kärnkraften. Den står i dag för över hälften av elproduk-
tionen i Sverige. För att klara avvecklingen som vi har diskuterat och beslu-
tat om krävs investeringar i nya anläggningar. Stora investeringar skall göras
av aktörer med mycket långsiktiga perspektiv, och vi befarar att en avregle-
ring kommer att gynna de kortsiktiga perspektiven.
Elpriset kommer att bestämmas av en renodlad marginalkostnadsprincip.
Enheter med låg rörlig kostnad, dvs. där den stora investeringen redan är
gjord, kommer alltså att gynnas. Kärnkraftverken har, som vi vet, dessa
drag. De stora investeringarna är redan gjorda och marginalkostnaderna är
låga; i princip är de billigare ju längre de går. I den meningen vinner de kärn-
kraftsanläggningar som vi har på avregleringen av elmarknaden.
Det kan bli så att den föreslagna avregleringen inte ger några incitament
att investera i nya anläggningar. På så sätt kan den nya regleringen av el-
marknaden försvåra uppnåendet av de energipolitiska målen.
Man kan särskilt påpeka att det råder politisk enighet på denna punkt.
Stora summor statliga medel har anslagits för att utveckla och introducera
inhemska, förnyelsebara energikällor.
Som ett led i detta har många kommuner gjort investeringar i energian-
läggningar, bl.a. biobränslebaserade. Avregleringens konsekvenser kan om-
intetgöra dessa investeringar. Det finns därför också en miljöpolitisk kopp-
ling till hela frågan om avreglering av elmarknaden.
Den andra frågan som vi har tagit upp gäller effekterna för glesbygden.
Det är, herr talman, ett rättvisekrav att människor skall ha tillgång till el på
rimliga villkor, oavsett var de bor i detta avlånga land. El är ju inte vilken
vara som helst; den är en förutsättning för all typ av aktivitet.
Landsbygdsbefolkningens situation får inte försämras efter införandet av
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
67
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
nya regler. Men vi befarar att de förslag som regeringen har lagt fram inte
är tillräckliga för att skapa en rättvis tariffstruktur för landsbygden.
Vi undrar också vilka medel som finns för att tvinga fram en koncessions-
struktur och övriga åtgärder som kan tillförsäkra landsbygdsbefolkningen
rimliga elpriser. Från regionalpolitisk synpunkt är detta naturligtvis en avgö-
rande fråga, och vi menar att detta i sig är ett skäl för att detta måste hanteras
i ett större sammanhang.
Till saken hör också, enligt vår mening, frågan om privatisering av det stat-
liga Vattenfall. Vattenfall kan i dag förhindra en negativ utveckling i de om-
råden där staten är distributör. Man kan och skall ta regionala och sociala
hänsyn och göra utjämningar som kanske inte alla gånger är affärsmässigt
lönsamma.
Denna möjlighet kommer dock inte att kvarstå om Vattenfall privatiseras.
Jag har svårt att se vad ett privat Vattenfall, som till stor andel kan ha ut-
ländskt ägande, skulle ha för intresse av att bry sig om folk i Norrlands in-
land, i Bergslagen och i övriga landet, dvs. av att ta regionala och sociala
hänsyn.
Den tredje frågan gäller marknaden. Teoretiskt sett förutsätter en avre-
glering en marknad där det finns ett stort antal aktörer och där ingen, varken
kund eller producent, har en dominerande ställning. Så är förmodligen fallet
i Norge och i ett antal andra länder, men så är det inte i Sverige.
Marknaden i Sverige domineras av ett litet antal aktörer; de tre största
producenterna står för över fyra femtedelar av den totala produktionen. El-
produktionsmarknaden är nästan ett monopol. De flesta tror att detta är en
utveckling som kommer att fortsätta.
Vi har också sett att koncentrationstendenserna sprider sig till ett annat
plan. Kraftproducenter i Sverige köper i dag upp kommunala energiverk för
att tillförsäkra sig marknader inför en förestående eventuell avreglering. Det
är vad man brukar kalla för en vertikal integration, vad som nu menas med
det. Det är alltså ytterligare försäljning.
Dess värre, herr talman, befinner sig många kommuner i en prekär ekono-
misk situation, då det kan vara frestande att sälja ut kommunala energiverk.
Denna process har redan startat, vilket är ett problem i sig.
Jag menar att denna utveckling är mycket olycklig och skadar balansen
mellan svenska distributörer och konsumenter på elmarknaden. En sådan
balans är en förutsättning för att vi skall kunna ha en fungerande elmarknad.
Herr talman! Detta är några av skälen till att man inte nu bör hasta fram
ett beslut om avreglering.
Det råder också osäkerhet på den borgerliga kanten. På resor runt om i
landet har vi träffat företrädare för de borgerliga partierna på regional nivå,
framför allt för Centerpartiet, som är osäkra och allvarligt oroade över ut-
vecklingen.
De vill nämligen mer än gärna att den energipolitiska kommissionen skall
titta närmare på just dessa frågor, på konsekvenserna av en avreglerad el-
marknad. Först gör kommissionen sina analyser, och sedan fattar man be-
slut. Det vore det riktiga, men så blir inte fallet här. Av allt att döma kommer
regeringen med hjälp av Ny demokrati att driva igenom beslutet i dag. Riks-
68
dagen beslutar i så fall att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1
januari 1995.
Några personer menar att vi socialdemokrater får acceptera och böja oss
för detta, om riksdagen nu fattar det beslutet. Självfallet gör vi det, herr tal-
man, så länge inte riksdagen beslutar något annat.
Men jag kan här deklarera att om socialdemokratin återkommer i rege-
ringsställning efter valet i höst, så kommer vi inte att låta denna reform träda
i kraft om vi inte har fått svar på de frågor som jag ställde tidigare. Det vore
inte ansvarsfullt. Energipolitiken är för viktig för att man skall tillåta förhas-
tade beslut. Så länge frågorna inte är besvarade skall man inte heller genom-
föra reformen.
Detta är vår bedömning. Sannolikt kommer det inte att finnas några svar
på dessa frågor till den 1 januari 1995. När de kan finnas är svårt att säga.
Vår ambition är att det skall gå snabbt. Från borgerligt håll har man talat
om att en energikommission skall kunna sitta i flera år, men det är inte vår
uppfattning.
Vi menar att detta måste gå snabbt av flera skäl. Dels har marknaden till
stora delar ställt in sig på en avreglering, dels är energipolitiken i stort så
pass viktig för landets ekonomiska utveckling att den inte får dras i någon
extra långbänk.
När företag i alla elberoende branscher skall fatta investeringsbeslut vill
de veta spelreglerna, precis som Birgitta Johansson sade tidigare. Vi har där-
för sagt att en utredningstid på ett halvår vore det maximala. Vi vet ännu
inte hur regeringen vill ha det.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den socialdemokratiska reserva-
tion som fogats till detta betänkande.
Anf. 103 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Reynoldh Furustrand höll ett långt och genomarbetat anför-
ande, där han gjorde en genomgång av viktiga frågor som hänger samman
med reformen för avreglering av elmarknaden och handel med el i konkur-
rens. Eftersom mitt ställningstagande i sak överensstämmer med det som
Reynoldh Furustrand yrkade bifall till, skall jag inte upprepa alla de argu-
ment som han anförde, men det kommer att bli en del upprepningar.
Den här reformen föreslogs och arbetades fram i en annan tid och i ett
annorlunda klimat. Det fanns förhoppningar och det kom signaler om en
snabb europeisk avreglering av elmarknaden. Det fanns ett mode inom poli-
tiken och näringslivet som främjade avregleringsidéer och marknadsidéer.
Åtminstone när det gäller elmarknaden har det mesta av det här gått i stå.
Utvecklingen i den europeiska unionen går långsamt, och det är få debattö-
rer som tror att det kommer att hända någonting radikalt där inom överskåd-
lig tid.
Ett par länder har avreglerat, nämligen Norge och England. Det sägs att
det är på gång i Finland. Erfarenheterna från Norge och England är blan-
dade. De som har tittat mera systematiskt på vad som händer där säger att
man inte kan dra några säkra slutsatser av avvecklingen men att vissa bedöm-
ningar kan göras.
Det verkar inte som om små konsumenter direkt berörs. Det verkar som
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
69
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
70
om de stora konsumenterna har fått något lägre priser. Men det har också
varit tvära kast i priserna, så tvära att staten har fått gå in och reglera mark-
naden igen i båda länderna. Det är rätt naturligt, då det är ett nytt område
som har avreglerats. Det står också i sammanfattningen av propositionen,
vilket jag instämmer i, att effekterna inte kan förutsägas i alla delar.
Jag tycker att riksdagen skall ta förslaget om avreglering på allvar. Det
gäller ett nytt område, och det kan bli oväntade effekter. Det pågår försöks-
verksamhet i England och i Norge, och vi i Sverige bör enligt min uppfatt-
ning vänta och ta det lugnt med vår avreglering, lära av erfarenheterna i de
länder som har avreglerat och hålla någorlunda samma tempo i utvecklingen
som den europeiska unionen har. Det är inte nödvändigt att Sverige gör om
samma fel som England och Norge har gjort. Det är inte nödvändigt att Sve-
rige gör nyböijarfelen. Man kan faktiskt lära sig av andra, och det här är ett
område där det är utmärkt att göra det.
I den motion som vi har väckt med anledning av propositionen yrkar vi
avslag på avregleringsförslaget, men vi markerar tydligt att vi inte av några
principiella skäl är motståndare mot avreglering av elmarknaden. Om man
kan få en avreglering till stånd som ger effektivare resursutnyttjande, som
inte kolliderar med de beslut som vi har fattat om avveckling av kärnkraften,
som klarar försörjningen, som klarar de regionalpolitiska målen osv., är det
klart att vi skall avreglera.
Vi måste då också komma ihåg att vi därmed avreglerar ett system som
redan i dag är mycket effektivt. Oberoende bedömare som har granskat el-
marknader i världen, med tonvikt på Europa, säger att det svenska systemet
är det tekniskt mest avancerade, med de lägsta priserna, med den effekti-
vaste resursanvändningen, med den mest rättvisa fördelningen och med den
största tillförlitligheten när det gäller leverans. Det är självklart sådant som
man bör slå vakt om.
Jag tycker att den här beskrivningen av dagens svenska system, i kontrast
mot de problem som man har där avregleringen har påbörjats, gör att argu-
mentet för att vänta med reformen är mycket tungt. Jag tycker däremot inte
att argumentet från de olika inblandade branscherna, att de har ställt in sig
på en avreglering, väger särskilt tungt. Det har tidigare förekommit förhand-
lingar om kontrakt mellan producenter och distributörer och kunder och
man har av och till förhandlat om priserna. Man har jämfört priser mellan
olika producenter, t.ex. Sydkraft, Vattenfall, Gullspång och Stockholm
Energi. Det finns alltså en konkurrens på marknaden, även om det inte är
fritt att välja leverantör. Det finns en konkurrens, när det kan göras en jäm-
förelse.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till den socialdemokratiska re-
servationen.
Anf. 104 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Vi står inför en mycket viktig och rätt genomgripande avre-
glering av den svenska elmarknaden. Den kommer att ge både kunder och
konsumenter en betydligt starkare position gentemot kraftproducenter och
distributörer än vad som gäller för närvarande.
Det är värt att notera - vilket Reynoldh Furustrand också anförde - att
det var Socialdemokraterna som tog första steget mot en avreglering, genom
att besluta att sätta Vattenfall på bolag. Vattenfall blev på det sättet en av
många, någorlunda likvärdiga, aktörer på elmarknaden.
Den borgerliga regeringen har fortsatt avregleringen genom att under vå-
ren 1992 lägga fram förslag om mål och strategier för reformeringen av el-
marknaden, som också Socialdemokraterna var inne på. Ett av stegen var
att bryta ut stamnätet ur Vattenfall och lägga detta i ett affärsverk, Svenska
kraftnät. Om detta har vi i riksdagen inte haft särskilt avvikande meningar.
Regeringen inbjöd på ett mycket tidigt stadium, på ett öppet och okonven-
tionellt sätt, företrädare för samtliga riksdagspartier att delta i själva proces-
sen med att utarbeta propositionen när det gällde den fortsatta avregleringen
av den svenska elmarknaden. Det som förvånade mig och många andra var
att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avstod från att delta, och därmed
förlorade möjligheten till påverkan och inflytande. Därför är det en aning
förvånande att Reynoldh Furustrand nu tar till brösttoner och säger att man
inte har haft möjlighet till inflytande och påverkan. Det var just det som re-
geringen gärna önskade, och man kände stor besvikelse när de inte ville
delta.
Att skilja ut sig på detta sätt är ett partipolitiskt inslag, som inte inger sär-
skilt mycket respekt och aktning. Det avviker i hög grad från det parlamenta-
riska samarbete som vi under lång tid har utvecklat i Sverige. Jag minns själv
hur vi från de borgerliga partierna gärna ställde upp när Birgitta Dahl som
energiminister inbjöd till överläggningar. Vi satte oss inte ner med sura mi-
ner, och vi avstod inte från att vara med i diskussionerna. Det är detta som
hela tiden för samhället framåt.
Tiden för en avreglering är inne, av många skäl.
1. Ny, modern datateknik gör det möjligt för enskilda aktörer att hantera
alla de mängder av mätvärden som blir aktuella. Det är nödvändigt på en
elmarknad i konkurrens, eftersom den kommer att hantera just många kon-
sumenter av olika slag, både stora och små.
2. Efterkrigstidens erfarenheter av ekonomisk utveckling visar att bran-
scher som arbetat under fri konkurrens och med fri handel har utvecklats på
ett dramatiskt mycket bättre sätt än reglerade branscher och marknader.
Det gör mig litet besviken på Socialdemokraterna som inte på något sätt
tar till sig det fina i samband med just avregleringar.
Finns det något som säger att en avreglerad elbransch inte skulle bidra
till en betydligt bättre verksamhet och en bättre situation för producenter,
distributörer och kunder?
Ett nytt regelverk för elmarknaden, inriktat på konkurrens, tycker jag
bara är en naturlig anpassning till en förändrad verklighet som kan leda till
avsevärda produktivitetsvinster.
3. Överkapacitet i förening med ökad konkurrens är ett lämpligt tillfälle
att avreglera. Vi får inte missa den möjligheten. Jag tror att få politiker
skulle vilja, eller ens kunna, genomföra en avreglering som under en över-
gångsfas skulle bedömas leda till högre priser.
Jag förstår därför inte oppositionen. Om elmarknaden skall kunna avre-
gleras under överskådlig tid måste det ske innan en ökad efterfrågan och
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
71
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
72
andra faktorer har ”ätit upp” den överkapacitet som fortfarande kanske trots
allt finns i den svenska kraftindustrin.
Det svenska elsystemet har ett hundratal producenter och 270 distributö-
rer. Man får ett intryck av att producentsidan, kraftindustrin, är relativt kost-
nadseffektiv, medan det är låg effektivitet inom distributionen. Många distri-
butionsföretag är små. Under senare tid har man kunnat notera att antalet
kunder per distributionsföretag har minskat. En stor del av de potentiella
vinsterna vid en avreglering finns snarare inom distributionen än inom pro-
duktionen.
Därför tror jag att mycket talar för att antalet distributionsföretag kom-
mer att minska, samtidigt som företagen blir större. Då får vi också sannolikt
en större utjämning av priserna mellan glesbygd och tätort - på det sätt som
Vattenfall har åstadkommit i Norrbottens län.
Socialdemokraterna hävdar att det är en ideologisk strävan att avreglera
elmarknaden. I så måtto kan jag hålla med. Vi är nämligen fast övertygade
om att avreglerade marknader fungerar effektivare än reglerade. Så enkelt
är det.
Socialdemokraterna hävdar att man inom EU går mycket långsammare
fram än som sker i Sverige. Men rörelseriktningen är given. Det går mot en
avreglering.
Socialdemokraterna hävdar att energi- och miljöfrågorna inte berörs sär-
skilt mycket i propositionen. Det är fel. Konsekvenserna har utretts mycket
ingående av forskningsgruppen för miljöstrategiska studier vid FOA. Man
säger att en faktor i positiv riktning för miljön är just att kundernas infly-
tande på en avreglerad marknad kommer att öka. Därmed får kunderna
möjligheter att påverka i riktning mot en betydligt miljövänligare situation.
I alla avseenden blir vi mera flexibla på en större marknad än om vi låser
oss till Sverige. Vi blir även mindre sårbara. På det sättet frigör man sig också
från de nackdelar som det innebär att låsa sig till Sverige, där Vattenfall är
en dominerande aktör vid sidan av Sydkraft.
Inte minst i södra Sverige ser man fördelar där effektbalansen emellanåt
varit ansträngd. Baltic Cable är enligt min mening en garanti och en trygghet
för Sydkrafts kunder och för konsumenterna i södra Sverige.
En avreglering av elmarknaden leder nog också till att vi framöver investe-
rar i mindre anläggningar, inte i större. Flexibiliteten kommer att öka. Kom-
binationen av en ökad marknadsrisk och ett ökat beroende av kapitalmark-
naden kommer att styra investeringarna mot mindre anläggningar och en
mindre kapitalintensiv teknik.
Jag är övertygad om, och det är nog ganska lätt att inse, att den framtida
forskningen och den tekniska utvecklingen också kommer att påverkas av
en avreglering. Vi har väl varit benägna att tänka i stort när det gäller att
ersätta kärnkraften. Men mycket talar för att vi ganska snart möter ett nytän-
kande som i sin tur leder fram till att det är bättre att koppla samman den
svenska kärnkraften med ett säkerhetstänkande än med en årtalsexercis.
Det ger oss möjligheter att mera tekniskt utveckla små kompletterande an-
läggningar allteftersom vi behöver nya tillskott av elproduktion.
Herr talman! Det är värt att notera att Socialdemokraterna i ett särskilt
yttrande i det betänkande som vi nyss diskuterade säger:
”Utan ett sådant brott mot överenskommelsen” - energiöverenskommel-
sen över blockgränserna - ”hade vi varit beredda att söka nå fram till en upp-
görelse över blockgränserna vad gäller förslaget om avreglering av elmark-
naden.”
Därför är det en aning förvånande att Reynoldh Furustrand radar upp en
massa problem inför den här avregleringen. Om vi hade kunnat hålla fast
vid 1991 års energiöverenskommelse skulle Socialdemokraterna ha ställt sig
bakom förslaget om en avreglering av elmarknaden.
Det intressanta i den här situationen är att ge marknaden och aktörerna
en klar signal om framtiden. Därför tror jag att det är rätt värdefullt om i
synnerhet Socialdemokraterna ger en betydligt klarare signal om framtiden
än vad Reynoldh Furustrand har gjort. Inget parti här motsätter sig ju att
vi ytterligare analyserar de problem som skulle kunna uppstå när det gäller
glesbygden. Inget parti åstundar en sämre situation för glesbygden jämfört
med tätorterna.
Jag tror att en avreglerad elmarknad, en annan struktur på distributions-
företagen och en betydligt större effektivitet kommer att leda till lägre priser
inte bara för tätorter utan också för glesbygd.
Den energikommission som vi har varit överens om kommer, såvitt jag
förstår, att tillsättas mycket snabbt. Den kommer inte att driva i långbänk
särskilt många av de frågor som Reynoldh Furustrand tar upp. Redan innan
året är slut kommer den här kommissionen att ganska klart ha analyserat
situationen för glesbygden. Kommissionen kommer också att kunna ge svar
när det gäller eventuella funderingar kring utlandsförbindelserna och elen
och kring frågor av annat slag - inte minst gäller det då investeringar i nya
anläggningar.
Därför tycker jag att vi med en energikommission och ett gott samarbete
skulle kunna ge marknaden en klar signal om att vi från den 1 januari 1995
kommer att ha en avreglerad marknad som även Socialdemokraterna ställer
upp på.
Anf. 105 REYNOLDH FURUSTRAND (s):
Herr talman! Det är inte till stor nytta att jag och Per-Richard Molén har
någon större partipolitisk debatt om huruvida vi inte ville ställa upp i de för-
beredande samtalen om den proposition som regeringen lade fram. Man
skulle kunna säga att det var något av att bjuda in med armbågen och att be
oss ta repet med till galgbacken - det var väl redan bestämt hur riktlinjerna
för det här arbetet skulle se ut.
Vilket svar ger Per-Richard Molén de oroliga människor som bor i hans
egen bygd, ute på landsorten, när de vill tillförsäkra sig tillgång till energi
som är säker och som man får till låga priser? Kan Per-Richard Molén garan-
tera att de här människorna, om vi har en avreglerad elmarknad med starka
privata aktörer, kommer att befinna sig i precis samma situation som den vi
i dag har? Det är den frågan som människor ställer sig, och de har rätt att få
svar på den frågan, Per-Richard Molén.
Vi såg att regeringen höll på med att förbereda en privatisering av hela
denna marknad. Jag sade tidigare i mitt inlägg att vi inte är främmande för
en avreglering, om avregleringen har till syfte att tjäna konsumenter, produ-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
73
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
74
center och samhälle. Men syftet är uppenbart något annat, Per-Richard Mo-
lén. Svara på den frågan! Det är den Per-Richard Moléns väljare ställer i
hans bygd.
Anf. 106 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Om jag var övertygad om att den här avregleringen skulle
leda till högre elpriser, inte bara i min egen valkrets utan i Sverige i övrigt,
skulle jag naturligtvis vara betydligt mer tveksam. Nu vet jag och erfarenhe-
ten inte minst från Storbritannien visar att man har uppnått en lång rad ef-
fekter som bidragit till att kundernas intresse på ett bra sätt har tillgodosetts.
Lika positiva erfarenheter har man fått från avregleringen av elmarknaden
i Norge.
Vi skall inte glömma bort att i samband med att vi fattar beslutet om avre-
glering tillskapas en ny myndighet, nämligen nätmyndigheten, som kommer
att ha till uppgift att se till att distributionskostnaderna ligger på en rimlig
nivå. Oberoende av om det blir en privatisering av Vattenfall eller inte kom-
mer nätmyndighetens och statens möjligheter att påverka elmarknaden att
vara utomordentliga. Därför tycker jag att majoriteten och även den social-
demokratiska oppositionen med lugn förtröstan skulle kunna låta den här
marknaden bölja arbeta från den 1 januari.
Nätmyndigheten, skatteinstrumenten och en hel del andra saker finns
fortfarande kvar. Med dem har vi möjligheter att tillgodose de olika intres-
sen som kan uppstå om det skulle bli någon typ av imperfektion i övergången
från den reglerade marknaden till den mer avreglerade. Jag tycker att det
finns all anledning för oss att se mycket positivt på detta.
Anf. 107 REYNOLDH FURUSTRAND (s):
Herr talman! Det råder något delade meningar om huruvida alla odelat
har fått fördelar av det som har hänt både i Storbritannien och i Norge. Vi
i näringsutskottet hade förmånen att besöka Norge förra året och diskutera
den avreglerade elmarknaden. Det är sannolikt för tidigt att redan nu uttala
sig i så positiva ordalag som Per-Richard Molén gör.
Låt mig återge vad den norske ordföranden i energi- och näringsutskottet
sade som svar på den direkta frågan: Har det blivit bättre för konsumen-
terna? - Man skall nog vara litet försiktig när man skall släppa ut de vackra
burfåglarna. De är mycket svåra att fånga in.
Det vi noterar är att regeringen nu vill släppa denna vackra burfågel som
Vattenfall faktiskt är, ett mycket vinstrikt statligt bolag, till den privata
marknaden. Det är ingen garanti för att vi som konsumenter får billigare el
eller att man producerar elen effektivare. Det är verkligheten, Per-Richard
Molén.
Varför kunde man inte ha lyft in och belyst dessa frågor i kommissionen?
Blir det effektivare, blir det billigare, blir det bättre för konsumenter, produ-
center och samhälle? Det är det ni har nekat oss att få med.
Anf. 108 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Socialdemokraterna inbjöds under flera månader att följa
och påverka framtagandet av den här propositionen. Men man deltog inte.
I dag tar man upp detta till en ny debatt.
Vi har från majoritetens sida gått Socialdemokraterna till mötes genom
att tillsätta en energikommission som i första hand får till uppgift att studera
glesbygden och de speciella situationer som finns där. Sedan skall vi titta på
alla de andra delarna.
Jag tycker på något sätt att Socialdemokraterna har fått väldigt mycket av
sina intressen tillgodosedda, trots att de surade och inte deltog i förberedel-
searbetet. På det sättet skulle vi kunna slippa mycket av sura miner i en så-
dan här situation.
Anf. 109 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! I samband med propositionen läste jag mycket noga igenom
hur experter såg på avregleringen. SNS har gjort en sammanställning där
svenska experter på området har gått igenom de internationella elmarkna-
derna. Jag talade om det i mitt anförande. Man beskriver - jag tycker att
detta måste understrykas - det svenska systemet som det troligen bästa i värl-
den. Det är det billigaste för kunder och konsumenter, det mest effektiva,
det säkraste, det mest jämlika. Det är alltså det som Per-Richard Molén och
regeringen vill lämna.
Jag kan förstå om man vill lämna ett system som är ineffektivt, kostsamt
och osäkert, om man gör det för någonting som man vet är bättre. Men här
är det dessutom så att man inte vet om en avreglerad marknad blir bättre.
Man vet väldigt litet om en avreglerad marknad. Det finns inga erfarenheter
mer än, och det tog Per-Richard Molén upp, att Västeuropa har utvecklats
ekonomiskt bättre än Östeuropa under efterkrigstiden. Det håller jag med
om. Så är det. Men jag har litet svårt att se den direkta kopplingen till avreg-
leringen av svensk elmarknad.
Faktiskt är det på den nivån som avregleringsförespråkare i SNS-boken
också resonerar. De gissar att detta är bra, men de vet inte. Erfarenheterna
från England finns inte, erfarenheterna från Norge finns inte heller, dvs. av-
regleringen har inte stabiliserat sig så att man kan dra några slutsatser.
Vi kan se litet grand av de effekter som förväntningarna på en avreglering
har lett till i Sverige. Vi har fått en ökad koncentration på producentsidan.
Stora producenter har köpt upp mindre producenter, och vi har fått en oligo-
polliknande situation. Marknaden domineras av ett fåtal mycket starka aktö-
rer, och jag förutsäger att koncentrationen kommer att fortsätta. Aktörerna
gör sitt för att upphäva konkurrensen.
Per-Richard Molén förutspådde samma utveckling på distributionssidan,
alltså en ökad koncentration för att motverka konkurrensen. Jag frågar: Är
inte Per-Richard Molén och regeringen oroliga för att ge sig ut på de här
okända vattnen och lämna någonting som är garanterat bra?
Anf. 110 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Om inte Christofer Columbus hade gett sig ut och seglat åt
väster på okända vatten hade vi kanske inte upptäckt Amerika heller. Ibland
måste man ge sig ut på litet mer okända vatten för att på något sätt upptäcka
fördelarna med vad det kan erbjuda.
Den internationella elmarknaden tyder på att en avreglering har sina för-
delar. Jag ser fram emot en situation där nackdelen med två tre stora kraft-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
75
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Handel med el
i konkurrens
producenter som aktörer i Sverige på något sätt kan vägas emot en bättre
sammanvävning av den nordiska elmarknaden, så att vi kan tillföra oss för-
delarna som den norska elmarknaden kan erbjuda, fördelarna med den
finska elmarknaden och vice versa. På det sättet får vi möjligheter att i be-
tydligt lugnare takt komplettera vår elproduktion än vi kanske skulle göra
om vi var helt isolerade med ett bibehållet system.
Distributionen kommer att förbilligas. Det framgår klart av regeringens
proposition. Många av de kommunala distributionsföretagen på elsidan har
finansierat en del av vanlig ordinarie kommunal verksamhet. När energipla-
neringen drogs i gång för några år sedan såg man hur sysselsättningen ökade
i distributionsföretag. Här kommer mycket att skäras bort. Distributionen
kommer att förbilligas. Mycket av det kommer nätmyndigheterna att bidra
till. Det gör att vi kan gå en avreglering till mötes med gott humör, till de
enskilda konsumenternas stora förnöjelse i form av säkrare elförsörjning och
lägre priser.
Anf. 111 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag har absolut ingenting emot upptäckarglädjen. Men jag
tycker inte att vi skall låta den svenska elmarknaden och elförsörjningen sty-
ras av Per-Richard Moléns eller regeringens upptäckarglädje.
Jag vill påpeka för Per-Richard Molén att Columbus seglade ut för att
komma till Indien, inte Amerika. Visserligen upptäckte han Amerika, men
det visar hur vanskligt det kan vara. Det skall man ha som ledstjärna om
man skall avreglera elmarknaden.
När det gäller upptäckarglädjen är inte Per-Richard Molén riktigt konse-
kvent heller. Jag kan inte tänka mig hans repliker nu i den föregående debat-
ten, som handlade om avveckling av kärnkraften. Där skall man vara väldigt
försiktig och rädd om det man har, även om det är farligt och även om man
inte är så bra på att leverera varan.
Jag tycker att detta tyder på behovet av ett regeringsskifte - nya personer
vid rodret.
Anf. 112 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Jag skulle med mycket stort nöje ta med mig Rolf L Nilson
i båten och fara ut på okända farvatten. Om vi sedan upptäcker Indien eller
Amerika spelar ingen roll, men jag tror att vi skulle ha väldigt stort nöje
av resan. Vi skulle även kunna se de fördelar som det innebär att upptäcka
någonting nytt i stället för att skärma av sig genom att stanna i ett enda litet
land.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
76
|
7 § Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. |
Prot. 1993/94:111 |
|
Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande |
26 maj 1994 |
1993/94:KU36 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. (prop.
1993/94:116).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU23 Oförutsedda utgifter för budgetåret 1994/95 (prop.
1993/94:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU29 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten (prop.
1993/94:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU33 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
77
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
78
Beslut
NU17 Energipolitik
Mom. 1 (omställningen av energisystemet)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
266 för utskottet
14 för men.
2 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 66 m, 22 fp, 22 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För men.: 3 c, 9 v, 2-
Avstod: 1 s, 1 c
Frånvarande: 26 s, 14 m, 11 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 2 (lagstiftning om kärnkraftsaweckling senast år 2010)
1. utskottet
2. res. 1 (c, kds)
3. res. 2 (nyd)
Förberedande votering:
61 för res. 1
20 för res. 2
200 avstod
68 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
201 för utskottet
63 för res. 1
16 avstod
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 66 m, 19 fp, 5 nyd, 1 -
För res. 1: 1 s, 3 fp, 26 c, 22 kds, 9 v, 2-
Avstod: 1 s, 1 kds, 14 nyd
Frånvarande: 26 s, 14 m, 11 fp, 5 c, 3 kds, 4 nyd, 5 v, 1 -
Liisa Rulander (kds) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha
avstått från att rösta.
Mom. 4 (förbudet mot vissa förberedande åtgärder)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
261 för utskottet
20 för res. 4
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 66 m, 21 fp, 26 c, 25 kds, 9 v, 3 -
För res. 4: 1 fp, 19 nyd
Frånvarande: 27 s, 14 m, 11 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 8 (Statens kärnkraftsinspektion)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Votering:
263 för utskottet
19 för res. 5
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 66 m, 22 fp, 26 c, 25 kds, 9 v, 3 -
För res. 5: 19 nyd
Frånvarande: 26 s, 14 m, 11 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 11 (IAEA:s roll)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 15 (vindkraft)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
29 för res. 6
12 för men.
239 avstod
69 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
261 för utskottet
19 för res. 6
1 avstod
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 66 m, 22 fp, 26 c, 25 kds, 9 v, 3-
För res. 6: 19 nyd
Avstod: 1 s
Frånvarande: 27 s, 14 m, 11 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 5 v, 1 -
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
79
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Mom. 26 (främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
268 för utskottet
11 för men.
2 avstod
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 65 m, 22 fp, 26 c, 24 kds, 19 nyd, 1 -
För men.: 9 v, 2-
Avstod: 1 m, 1 kds
Frånvarande: 27 s, 14 m, 11 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 5 v, 1 -
Inga Berggren (m) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha av-
stått från att rösta.
Mom. 29 (energinormer)
1. utskottet
2. res. 8 (s)
Votering:
158 för utskottet
124 för res. 8
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 66 m, 22 fp, 25 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 8: 112 s, 1 c, 9 v, 2-
Frånvarande: 26 s, 14 m, 11 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU22 Handel med el i konkurrens
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
159 för utskottet
123 för res.
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 66 m, 22 fp, 26 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För res.: 112 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 26 s, 14 m, 11 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 5 v, 1 -
80
KU36 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU23 Oförutsedda utgifter för budgetåret 1994/95
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU29 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU33 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick avgö-
ras vid arbetsplenum onsdagen den 1 juni.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU21 Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m.
(skr. 1993/94:175).
Anf. 113 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Vi har i Sverige i drygt ett halvt sekel levt under förmynderi
av ideologiska skäl. Nu är vi på väg in i ett samhälle, där miljöskäl skapar
förmynderi.
Regeringen använder miljön som förevändning i många frågor, t.ex.
smygskattehöjningar och, som i det här fallet, regler för att komma åt bus-
köming med snöskoter. Vi i Ny demokrati ser med oro på utvecklingen och
anser att miljöförslagen bör inriktas på att förbättra miljön och inte på att
försämra människors handlingsfrihet.
Enligt betänkande JoU21 avser man att föra in ytterligare generella be-
gränsningar i nyttjandet av snöskoter i fjällområden. Om man i fjällvärlden
har problem med snöskoterkörning anser vi i Ny demokrati att de berörda
kommunerna själva måste få fatta beslut om åtgärder, så att erforderlig hän-
syn tas till lokalbefolkningen.
Genom skoterföreningar kan man också nå bättre resultat när det gäller
att motverka buskörningen. Den vägen är bättre att gå.
För att komma åt bullerproblemet bör man ställa långsiktiga krav på sko-
terfabrikanterna att producera mer lågbullrande skotrar. Att sedan införa
hastighetsbegränsningar för skoterkörning i fjällvärlden förefaller orimligt.
Vad håller vi på med i Sveriges riksdag? Skapar vi regler för skapandets
egenvärde? Alla måste väl inse att bristande övervakning enbart blir ett hin-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 111
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
82
der för den yrkesverksamma och att de som buskör kommer att strunta i reg-
lerna.
Vi ser ju samma fenomen på våra vägar, där buskörarna inte tar hänsyn
till hastighetsbegränsningarna. Därför menar vi att det här blir samma sak.
Ny demokrati anser att John Anderssons spegling av problemet i motion
Jo54 präglas av sunt förnuft och insikt i verkligheten, varför vi stöder dess
innehåll.
Jag tänker avsluta med att citera en mening i John Anderssons motion som
kan fungera som en inramning av innehållet i betänkandet: ”Vi som bor i
den nordliga delen av landet har många och långa erfarenheter av den om-
tänksamhet som människor och myndigheter i andra delar av landet
stundom visar oss.”
Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 114 LEO PERSSON (s):
Herr talman! I min hemkommun Älvdalen finns det ungefär en snöskoter
i vartannat hushåll. Likartat förhållande råder i övriga fjäll- och inlandskom-
muner norr om Dalälven.
Snöskotern är litet av vad fritidsbåten är för kustborna. Det betyder att
man så nära brukarna som möjligt måste utforma de regler som skall gälla
för att de skall upplevas som meningsfulla och för att därmed få till stånd ett
”klimat” för efterlevnaden.
Vad som något förvånar mig är att utskottet så litet nämner fritidsbåtsbe-
kymren i skärgårdarna. Jag menar att förhållandena i något avseende kan
anses likvärdiga.
Herr talman! Enligt utskottets synsätt skall länsstyrelsen i bl.a. Koppar-
bergs län ges uppdraget att utarbeta förslag om kanalisering av snöskotertra-
fik i syfte att minska bullerstörningarna i fjällområdena. Om kommunerna
ålagts detta uppdrag, skulle efterlevnaden av reglerna bli mycket större.
Kommuninvånarna har ju aktivt varit med och arbetat fram såväl skoterle-
derna som regelverket runt dessa.
Jag vill med detta ha sagt att det är oklokt att lägga ut detta uppdrag på
länsstyrelserna. Länsstyrelserna skulle i stället kunna vara en resurs för kom-
munerna i likhet med vad vi motionärer framhållit i vår motion Jo57, till vil-
ken jag nu yrkar bifall.
Vi hävdar i motionen att kommunerna skall samråda med länsstyrelsen
inför fastställandet av regler för skotertrafiken m.m. i stället för det om-
vända förhållandet.
Herr talman! Jag vill också påpeka att man genom utskottets betänkande
försvårar för lokalbefolkningen att hitta en instans på regional nivå att klaga
hos vid eventuella tvister i samband med reglering av skotertrafiken. Här
vore länsstyrelsen, enligt mitt tycke, det naturliga besvärsorganet.
Herr talman! I propositionen Handlingsplan mot buller, som kom cirka
två veckor efter den skrivelse från regeringen som vi nu behandlar, sägs föl-
jande: ”Bulleraspekterna bör således beaktas såväl i kommunernas fysiska
planering enligt plan- och bygglagen som i planering och beslut enligt andra
lagar som rör användningen av mark- och vattenområden och den bebyggda
miljön. Översiktsplanen har här en viktig samordnande roll genom sin möj-
lighet att åskådliggöra hur samspelet mellan olika verksamheter kan utveck-
las på ett sätt som medverkar till minskat buller och som i övrigt är lämpligt
i ett långsiktigt perspektiv. Det är därför angeläget att bullerproblemen bely-
ses i kommunernas översiktliga planering och i åtgärdsprogram på miljöom-
rådet.”
Herr talman! Jag skulle vilja fråga utskottets företrädare: Vad är orsaken
till att kommunerna diskvalificeras att göra de bedömningar som behövs an-
gående s.k. vissa fritidsmiljöer? Är detta beslut av tillfällig natur, eller menar
man att kommunerna själva är kapabla att göra bedömningar efter det att
Boverket har sagt sitt i frågan?
Enligt regeringens skrivelse skall Boverket utarbeta anvisningar för ett så-
dant arbete, men nu är det länsstyrelserna som skall göra jobbet. På något
vis är detta förfaringssätt att likna vid att baka och sedan plötsligt komma på
att man har glömt jästen. Det här leder till ett snarlikt resultat.
Jag tycker att det nu föreslagna förfarandet är alltför myndighetsstyrt. Ris-
ken är stor att det blir ett dåligt förankrat myndighetsförslag som inte får
tillräcklig förståelse från de lokalt boende i fjällområdena. Detta leder för-
modligen till dålig efterlevnad. Kommunerna bör redan nu få ansvaret i
denna fråga.
Visserligen säger man i utskottet att man delar motionärernas uppfattning
att det skall finnas samråd. Men man ger inte regeringen till känna att detta
är väldigt viktigt. Därför vet man inte vad som gäller i sakfrågan. Jag är oro-
lig för att det så småningom kommer ett myndighetsstyrt förslag.
När vi här i riksdagen inför onödiga nya regler för den stora del av befolk-
ningen som använder skoter som fritidsredskap och arbetsredskap, anser
nog många att vi petar i sådant som vi inte skall lägga för stor vikt vid. Det
vore bättre att utarbeta regler som lokalbefolkningen kunde acceptera och
följa på ett bra sätt. Befolkningen i fjälltrakterna tycker inte att man skall
fara fram som vildar i terrängen. Den vill ha en sansad och bra reglerad tra-
fik, som man tar hänsyn till om man har fått vara med och påverka reglerna.
Anf. 115 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Max Montalvo har redan citerat en mening ur min motion.
Jag ber självfallet att få instämma i det som han sade. Sådan omtänksamhet
som omnämndes brukar regering och riksdag ibland ge uttryck för. Den här
omtänksamheten har bl.a. medfört att vi har fått stora reservat och fredade
områden där ingen eller ringa verksamhet får ske.
Det finns kommuner som har 60 % av sin areal under någon form av
skydd. Undra sedan på att många människor i dessa regioner upplever sin
tillvaro som att leva under ett förmyndarskap!
Det är bara i ett avseende som berörda makthavare har bortsett från det
skyddsvärda, nämligen då det gällde att bygga ut och tillgodogöra sig den
norrländska vattenkraften.
I en skrivelse till riksdagen har regeringen redovisat vilka åtgärder som
kan tänkas vidtas för att begränsa buller i värdefulla natur- och rekreations-
områden. De åtgärder som övervägs är bl.a. begränsningar för trafik med
snöskoter och flyg i fjällområden. Det finns en rad utredningar om snösko-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
83
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
tern. Det finns en uppsjö av alla slags påhitt och restriktioner som kan tänkas
vidtas.
Här ges andra signaler när det gäller snöskotrar än när det t.ex. handlade
om båtregistret. Båtregistret avskaffades därför att det innebar intrång i den
personliga integriteten. Även i den här skrivelsen är det ett varsamt tassande
i fråga om båttrafiken i skärgårdarna.
Snöskotrarna är redan registrerade. Vad man nu yrar om är att numret
skall gjutas fast i drivmattan. Det talas om förarlicens osv. I det här fallet
finns det tydligen inga farhågor för att den personliga integriteten kränks.
I skrivelsen sägs det att målsättningen för de åtgärder som bör vidtas är
att finna en bra avvägning mellan intresset av att vistas ute i naturen, utan
störande buller, och intresset av att angelägen trafik får förekomma. Bl.a
nämns snöskoterns stora betydelse för lokalbefolkningen. Detta understryks
också i utskottsbetänkandet.
Men kan man lita på detta? Trots detta tal om att hänsyn skall tas till lokal-
befolkningen finns det uppenbara risker för att det blir just dessa människor
som blir lidande om nya förbud och restriktioner införs.
Jag menar att det tvärtom borde lättas på vissa restriktioner, t.ex. på det
skoterförbud som råder i fjällområdena, både permanent och vid vissa tider.
Många vidriga tjuvjakter och förföljelser av våra fridlysta djur skulle inte
kunna pågå i samma omfattning om man släppte in allmänheten i fjällområ-
dena.
Skotertrafik i sig på särskilda leder och i särskilda områden oroar inga
vilda djur eller renar. Det vet varenda människa som färdas med snöskoter.
Det är bara när man förföljer djur som ofredande sker.
Jag hävdar bestämt att lokalbefolkningen både är vuxen nog och har de
kunskaper som erfordras för att färdas med skoter, utan att varken störa vilt
eller förorsaka andra olägenheter.
Det finns många frågeställningar på det här området. Hur är det egentli-
gen tänkt att människor skall kunna besöka avlägsna områden utan att an-
vända skoter eller flyg? De rekreationsområden som den stora allmänheten
vistas i ligger i anslutning till samhällen med skidbackar och andra anlägg-
ningar. Det här förslaget är som ett skott skjutet från höften. Det kommer
att missa sitt mål.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.58 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
84
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Anf. 116 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag skall inte fresta kammarens tålamod med att yrka bifall
till min motion, eftersom utskottet i stort sett är enigt. Jag kan emellertid
konstatera att utskottet har gjort det ungefär lika lätt för sig som regeringen.
Man skjuter alla de viktiga frågorna kring snöskoterhanteringen framför sig.
Under de senaste åren har vi fått ett antal statliga utredningsrapporter,
bl.a. från Rikspolisstyrelsen, som tar upp frågorna om snöskoterkömingen.
Det är intressant att konstatera att alla dessa rapporter pekar åt samma håll.
Man talar om behovet av hastighetsbegränsningar, både generella och selek-
tiva i särskilt känsliga områden. Det talas om behovet av förarutbildning och
förarbevis och om körkortskrav och licens för att man skall få köra skoter i
naturområden.
I Rikspolisstyrelsens rapport från förra året framhålls också behovet av
märkning av drivmattorna för att man skall kunna spåra förare som ägnar
sig åt buskörning eller som på andra sätt överskrider de regler som har satts
upp.
Regeringen och utskottet hänvisar nu till att man kommer att återkomma
efter det att man har berett de senaste utredningarna som snart har remissbe-
handlats. Det är litet märkligt att man hanterar snöskoterfrågorna på detta
sätt. Man behandlar ett antal bitar var för sig. Jag har en känsla av att man
gör det litet grand för att vinna tid. Nu har vi kommit in en bit på våren.
Upprördheten över buskörning och sådant minskar ju i takt med att snön
smälter. Debatten blir aktuell först framåt årsskiftet när det är rejält med
snö.
Jag har lyssnat til! tre talare före mig i debatten. De företrädde folkdju-
pet - åtminstone framställdes det så. Jag vill något nyansera bilden när det
gäller snöskoterhanteringen.
Det är ett tilltagande problem med buskörning och liknande. Framför allt
är det naturligtvis ett problem för lokalbefolkningen, vilket har framförts av
flera talare. Men det är ett problem som också förorsakas av lokalbefolk-
ningen. Buskörning är inte enbart ett resultat av turister som kommer lång-
väga ifrån. I det avseendet vänder jag mig mot beskrivningen i flera av mo-
tionerna med anledning av skrivelsen.
Varför kan man då inte tänka sig en hastighetsbegränsning? Varför har
regeringen inte vågat sig på detta? Det finns ju utredningsförslag som har
remissbehandlats. Såvitt jag förstår har förslagen om hastighetsbegränsning
tillstyrkts av i princip samtliga länsstyrelser i de berörda områdena norr om
Dalälven. Regeringen tvekar. Man talar om att det finns problem med att
övervaka hastighetsbegränsningen. Det finns det naturligtvis också på
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
85
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällo mråden och
skärgårdar m. m.
inånga andra områden, men det är inget skäl för att inte ingripa mot för höga
hastigheter.
Om man inför någon form av hastighetsbegränsning har man också möj-
lighet att via besiktning och ingrepp när det gäller motorprestanda o.d. hålla
hastigheterna på en rimlig nivå. Varför går det inte att på samma sätt som
när det gäller biltrafik ha en förarutbildning som leder fram till någon form
av bevis för att man är lämpad att framföra snöskoter?
Hemma i Hälsingland vet jag att åtskilliga skoterföreningar skulle väl-
komna någonting sådant, eftersom det skulle göra det betydligt lättare för
dem att nå de människor som i dag lokalt ägnar sig åt buskörning.
Motionärerna, och även de föregående talarna, har sagt att detta är nå-
gonting som skall hanteras lokalt. Uppenbarligen är man inte nöjd med den
fokusering som regeringen gör på länsstyrelserna. Jag tror att man i detta
avseende på sätt och vis talar för folkdjupet. Det finns nämligen en massiv
opinion på de flesta håll i Norrland för att man inte skall ingripa med regler
när det gäller skoterhanteringen. På samma sätt tror jag att det skulle finnas
en lokal opinion även när det gäller ingrepp mot andra former av motorfor-
donsframförande.
Det är ganska intressant att göra en jämförelse. Under de senaste åren har
vi diskuterat vattenskotrar. Det finns än så länge inte någon större grupp lo-
kalt som ägnar sig åt detta. Det finns ingen stark opinion. Därför är man
lokalt mycket snabb med att ingripa med t.ex. olika förbud. När det gäller
snöskotrarna, som är utbredda norr om Dalälven, är man väldigt rädd.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man kommer till rätta med det här.
Skälet till att jag tycker det är att nyttotrafiken och den seriösa fritidstrafi-
ken, som jag tror att vi alla är angelägna om att slå vakt om, hotas om vi inte
vidtar åtgärder. Buskörningen tilltar, och det sker allt fler olyckor med död-
lig utgång. Snöskotern spelar en mycket viktig roll norr om Dalälven i Sve-
rige. Det är för att skydda den som vi behöver regler. Man skall inte ingripa
mot dem som sköter detta snyggt utan mot dem som inte sköter sig.
Anf. 117 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Fru talman! Detta var en lektion i att tro på regler, till reglers förbannelse,
om man säger så, Lennart Rohdin.
Jag undrar om Lennart Rohdin tror att detta över huvud taget skulle ha
någon effekt på dem som buskör. Det är helt och hållet ett slag i luften. Vem
som helst inser att dessa personer inte följer regler. I så fall hade de inte hållit
på med buskörning. Man kommer inte åt dem den vägen. Det enda man gör
är att se till att de vanliga människorna, som behöver sina skotrar, drabbas
av restriktioner och får problem i sin vardag. Jag förstår inte alls det här reso-
nemanget.
Lennart Rohdin talar om restriktioner vad gäller storleken på motorerna.
Då kommer man in på fusket. Det här bär åt skogen, precis på samma sätt
som det har gjort inom bilvärlden. Detta är helt fel metod. Jag tror att man
måste gå en annan väg. Via motorklubbar, skoterklubbar osv. skall förarna
få förståelse för de värden som de skall bevara och vara rädda om. Jag tror
att det är den enda vägen att gå. Den andra vägen håller inte.
86
Anf. 118 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Med tanke på den grundinställning som Max Montalvo har
förvånar mig hans åsikt inte på något sätt. Den representerar förmodligen
Ny demokratis syn. I princip har man naturligtvis samma uppfattning även
när det gäller andra typer av motorfordon. Jag tror dock att denna åsikt hu-
vudsakligen begränsar sig till Ny demokrati.
Jag tror inte att de åtgärder som jag har efterfrågat i min motion innebär
några allvarliga restriktioner för de många seriösa nyttjarna av snöskotrar.
Jag tror inte att äldre människor som ger sig i väg ut för att fiska, som åker
till sina stugor i fjällvärlden eller i hälsingeskogarna, där jag bor, behöver
snöskotrar som dundrar fram i 120 kilometer i timmen. Det är ingen restrik-
tion. Bara de som ägnar sig åt buskörning på ett sätt som inte är till gagn för
vare sig medmänniskor eller naturen är intresserade av att kunna fara fram
i de här hastigheterna.
Som jag sade i mitt inlägg har företrädare för skoterföreningar sagt mig
att man där har intresse av det som Max Montalvo talade om, nämligen mer
utbildning och information. Men hur når man dem som har största behovet?
Inte genom frivillig information, där man ställer upp om man är intresserad,
utan genom någon form av obligatorisk förarutbildning med efterkommande
förarbevis. Den restriktionen försvårar på intet sätt tillvaron för de seriösa
nyttjarna, men den underlättar att nå de många som i dag ägnar sig åt bus-
körning.
Anf. 119 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Fru talman! Det var ett trevligt påhopp från Lennart Rohdin på Ny demo-
krati och vår inställning! Visserligen hade jag kunnat vänta mig något sådant
från en folkpartist, så det kanske inte är så mycket att säga om.
Vi företräder våra väljare, och de tror jag inte är ett dugg intresserade av
en massa regler som bara drabbar dem som sköter sig. De andra når man
inte ändå.
Jag tror att detta bara innebär att man inför regler för att ha gjort någon-
ting här i kammaren för att stilla sitt samvete. Det är så jag upplever det.
Det ruskiga i sammanhanget är att det inte blir någonting annat än en
massa regelproblem.
Jag har inte haft någonting emot att införa körkort för den här gruppen,
det kan vara en naturlig sak. Men det stävjar ju inte buskörningen.
Anf. 120 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Förarbevis var en av de två saker jag yrkade på i min motion,
men inte här i kammaren. Det är en viktig del.
Jag tror att det kan finnas de som politiskt företräder även dem som bus-
kör. De är ju inte så få, vilket vi kan konstatera som bor norr om Dalälven,
långt utanför fjällområdena. Vi kan konstatera allt fler olyckor, även med
dödlig utgång. Vi kan konstatera att man buskör även i tätortsområden, bra-
kar i höga hastigheter genom trädgårdar. Man stör äldre och sjuka männi-
skor som bor på vårdhem och liknande. Vi har på sistone kunnat konstatera
att man är totalt hänsynslös när man brakar igenom inhägnader och lik-
nande, så att ridhästar kommer loss och ger sig ut på järnvägsspår.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
87
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
88
Polisen står helt utan möjligheter att ingripa. Det finns inga regler. Det är
ju för detta som vi har regler och lagar i vårt samhälle. Inte för att vi tror att
vi kan komma åt alla eller omvända alla som har en annan attityd till sina
medmänniskor, men för att också ge möjligheter för myndigheterna att in-
gripa mot de övergrepp och missbruk som förekommer.
Anf. 121 LEO PERSSON (s) replik:
Fru talman! När Lennart Rohdin påstår att det är en stor andel lokalbe-
folkning som utför den här buskömingen vill jag fråga vad han egentligen
har för belägg för att den är så stor som han vill hävda. Jag vill hävda att man
kan komma till rätta med en stor del av den buskörning som förekommer.
Jag skall också erkänna att den finns. Men hur stor andel av hushållen norr
om Dalälven, i fjällkedjan och inlandet äger en snöskoter? Det kan inte bli
så stor andel av det totala antalet skoteråkare som utför den buskörning man
talar om.
Jag tror man skulle få ett bättre övervakningssystem om man verkligen
lokalt fick möjlighet att utarbeta reglerna. Ortsbefolkningen vill inte alls ha
någon buskörning som det talas om som så allvarlig. Jag hävdar hela tiden
att kommunernas roll måste vara helt avgörande. De måste i sin översikts-
planering och annat få möjligheten att agera i de här frågorna. Så länge man
inte lägger ner detta på den lokala nivån tror jag inte man kommer till rätta
med de eventuella avarter som finns.
Detta är ett bekymmer som jag tycker är svårt. I EU-sammanhang säger
man att besluten skall fattas så nära dem som är berörda som möjligt. Varför
kan man inte tillämpa detta även innan vi har blivit medlemmar i EU? Jag
tvivlar på att det blir bättre sedan om man inte ens nu visar den viljan här i
kammaren.
Själva övervakningen skulle må väl så bra av att man hade lokalt anpas-
sade regler som också lokalbefolkningen tyckte var riktiga. Då skulle de
mycket väl hjälpa till med att utföra den bevakning man talar om.
Jag skulle också vilja rätta till mitt yrkande något. Det kanske är svårt att
få riksdagen att fatta beslut om en ren ändring i lagstiftningen. Därför återtar
jag mitt yrkande vad gäller punkterna 3 och 4, men yrkar fortfarande bifall
till min motion Jo57, yrkandena 1 och 2.
Anf. 122 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Till skillnad från föregående replikskifte tror jag att Leo Pers-
son och jag i många stycken företräder samma intressen, nämligen möjlighe-
ten att kunna använda snöskoter på ett seriöst sätt, både i nyttotrafik och för
att underlätta fritidstillvaron, oavsett om det gäller fiske, fritidsstuga eller
vad det kan vara.
Vad jag försöker säga är att dessa många människor som använder snösko-
ter på ett huvudsakligen seriöst sätt inte alls är i behov av eller störs av in-
grepp mot alltför höga hastigheter på snöskotrarna. Det är bustrafiken som
blir berörd. Den är i växande.
I någon mån är det en konjunkturfråga. När vi har dåliga vintrar blir det
väl något mindre buskörning, även om det inte alltid innebär ett hinder att
det är dåligt med snö.
Vi kan konstatera att det här är utspritt över hela Norrland. Det är inte
ett fenomen som är begränsat till fjälltrakterna. Möjligen skulle jag kunna
tänka mig att inslaget av turister i buskörningen är större i fjälltrakterna som
är mera attraktiva att besöka för dem. Men i de stora områdena i Norrlands
kust- och inland är det nog huvudsakligen bland lokalbefolkningen man hit-
tar dem som begår dessa övergrepp.
Det är för att skydda den seriösa trafiken som är viktig för norrlänningarna
som vi måste hitta regler som man kan hantera.
När jag studerar remissvaren på den första utredningen kan jag konstatera
att det är inom länsstyrelserna som man är bekymrad och ser behovet av åt-
gärder när det gäller hastigheterna. Från de kommuner som yttrat sig avvisas
däremot över lag ingrepp i detta. Det beror naturligtvis på att man lokalt har
en stark opinion, vare sig det gäller brukare eller producenter. De är inte
intresserade av sådana här ingrepp, och skulle inte vara det på andra områ-
den heller.
Här tror jag länsstyrelserna fyller en viktig funktion för att väga ihop det
samlade allmänintresset.
Anf. 123 LEO PERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill säga till Lennart Rohdin att han har fel när han säger
att man inte är intresserad av detta lokalt, ute i kommunerna. Jag har själv
övervarit flera möten med skoterorganisationer, markägare och andra som
säger att de vill vara med aktivt och utarbeta de regler som behövs. De tycker
också att det är de som är bäst skickade att göra det. Den lokalbefolkning
vi talar om, som är så beroende av snöskoter, vill inte ha den buskörning som
Lennart Rohdin här något förstorar. De vill komma till rätta med den. Det
kan man göra genom att lokalt utarbeta regler.
Anf. 124 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag vill inte alls påstå att detta skulle vara det mest domine-
rande missbruket i vårt samhälle numerärt sett. Men för de människor som
drabbas av en omfattande buskörning med snöskoter innebär det stora plå-
gor. Det gäller hela Norrland, inte bara fjällområdet. Det är därför viktigt
att komma åt det. Eftersom jag företräder den uppfattningen, delar jag na-
turligtvis Leo Perssons uppfattning att det finns lokala åsikter om att man
måste komma till rätta med detta. Jag tror dock att länsstyrelserna är bättre
skickade att sammanväga allmänintressena.
I den motion som undertecknats av bl.a. Leo Persson redovisas vilka syn-
punkter de lokala intressena har när det gäller snöskoterkörning. Jag konsta-
terar att man där räknar upp ett antal punkter om hur man vill hantera dessa
frågor. Avslutningsvis kommer man till föjande punkt: Problemen med bus-
åkning inom tätorterna/byarna måste lösas på något sätt. - Just det. Men
uppenbarligen har man ingen uppfattning lokalt om på vilket sätt. Men det
har man på länsstyrelserna, där man även har kompetensen.
Anf. 125 JOHN ANDERSSON (-) replik:
Fru talman! Nämn det område i vårt land där det inte finns problem! Själv-
fallet finns det problem även när det gäller snöskotrar, lika väl som när det
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m.m.
89
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
gäller båttrafiken, som Lennart Rohdin totalt glömde bort. Det är problem
med buskörning. Det finns fylleri. Det finns även olika former av skadegö-
relse, när man i rent oförstånd ger sig in i skogsplanteringar och bryter sön-
der skogsplantor osv. Nu försöker skoterföreningarna att ta itu med detta.
Det är framför allt på större orter som dessa föreningar finns, med ungdo-
mar. De som jag vill kalla för ortsbefolkningen, som har köpt sin skoter för
att köra virke, använda när man åker och fiskar osv. - för att bruka den, helt
enkelt - tar fullständig hänsyn, vill jag påstå. Vad som är galet är att de kan-
ske skulle råka ut för restriktioner och tvingas avlägga olika sorters prov.
Nu sägs att det är i tätorter och byar som problemen är störst. Det vill
jag hålla med om. Då förstår jag inte varför man skall sätta in åtgärder i
fjällområdena. Då missar man ju totalt. Det är ett skott från höften. Man
skall sätta in åtgärderna i tätorter och byar, där problemen finns. Kommu-
nerna har möjligheter att genom sina ordningsstadgor åtminstone komma
till rätta med en del av problemen.
Det är två saker som är viktiga i detta sammanhang. Man måste ut med
information. Det måste också finnas en tillsyn och kontroll. Det är bara att
konstatera att polisen inte har resurser att kunna utöva tillsyn och kontroll.
Litet bättre har det blivit det senaste året. Polisen har varit ute och kollat
skotertrafiken. Förut fanns ingen som helst tillsyn eller kontroll. Det är den
vägen man måste gå. Man måste sätta in åtgärderna mot dem som inte följer
de, som jag tycker, självklara reglerna för hur man skall färdas med sin sko-
ter.
Jag har ingenting emot att dämpa hastigheten. Den som köper en skoter
för att bruka den i skogen har ingen användning för en skoter som går i över
100 kilometer i timmen. Det är jag helt överens med Lennart Rohdin om.
Anf. 126 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag tror nog att vi kan komma överens om det mesta på detta
område, John Andersson och jag. Jag instämmer helt i de synpunkter som
John Andersson framförde både i repliken och tidigare när det gäller buskör-
ning med fritidsbåtar. Det bör naturligtvis hanteras på samma sätt. Jag är
också glad att vi närmar oss en samsyn när det gäller hastighetsbegränsning.
Det andra område som jag har tagit upp är behovet av förarutbildning och
någon form av förarbevis. Det är ett sätt för polisen att kunna komma till
rätta med missbruk och buskörning. Det kan kopplas till det som också har
diskuterats i debatten och som jag tror skulle vara värdefullt, nämligen nå-
gon form av märkning av drivmattorna, som gör att man kan spåra snöskot-
rar som har ägnat sig åt buskörning. Därigenom kan man komma åt ägare
och förare.
Jag tror att vi kan komma överens. De åtgärder som jag har förespråkat
både när det gäller hastighetsbegränsning och någon form av förarutbildning
och förarbevis bör ligga i de seriösa brukarnas intresse. Det kan inte uppfat-
tas som något byråkratiskt övergrepp eller ingrepp i deras rörelsefrihet.
Framför allt gör det att vi förmodligen kan ge polisen lokalt möjlighet att
stävja den buskörning som är ett betydligt större hot mot de seriösa nyttjarna
av snöskotrar.
90
Anf. 127 JOHN ANDERSSON (-) replik:
Fru talman! Jag känner mig tvingad att begära replik när Lennart Rohdin
nämner detta med att märka skotermattor. Det är en ganska stor kostnad att
göra den märkningen på de skotrar som finns i dag. Sedan är det en tämligen
enkel åtgärd att fästa en liten sladd bakom skotern. Det behövs bara en tvär-
stående matta eller en liten räfsa för att utplåna varje form av märkning i
spåret.
Det är som jag säger. Man försöker lösa dessa problem på olika sätt. Jag
tror att man skall försöka hålla sig till den verklighet som det handlar om
och se till att med information, tillsyn och kontroll och frivilliga insatser,
t.ex. från skoterföreningarna, komma till rätta med dessa problem. De är
ändå inte så stora när det gäller ortsbefolkningen. Det är jag helt överens
med Leo Persson om. Men det är ortsbefolkningen som drabbas och får
lägga ut några tusenlappar för att få ett nummer på skotermattan.
Jag har en fråga till: Kommer det även då att bli undantag för vissa utövare
i fjällområdena? I övrigt gäller ju hela tiden undantag för vissa grupper som
bor i våra fjäll.
Anf. 128 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Som John Andersson påpekade i sitt första inlägg är möjlighe-
terna att övervaka klart begränsade. Polisen i Norrland utanför fjällområ-
dena står ofta helt utan möjlighet att själv förfoga över snöskotrar. Det gör
det tämligen omöjligt att över huvud taget följa upp buskörare, som ger sig
av över markerna eller in i skogen. Där behöver man också förstärkningar.
En typ av märkning skulle kunna innebära ett instrument för polisen att
spåra och stävja buskörning.
Jag är medveten om att det säkerligen finns tekniska problem. Det är
också en sådan sak som bl.a. polisen arbetar med. Det finns alltid möjlighe-
ter att försöka komma runt lagen genom att vidta åtgärder oavsett om det
gäller hastighetsbegränsning, användande av polisradio eller radarövervak-
ning. Jag, och även polisen, är ute efter att hitta metoder som gör det möjligt
att stäyja och ge signaler om vad som gäller för att skydda den seriösa nytto-
trafiken. Att totalt undanröja missbruk lyckas vi aldrig åstadkomma på nå-
got område.
Anf. 129 MONA SAINT CYR (m):
Fru talman! Låt mig inledningsvis beklaga det lilla missförståndet när de-
batten om detta betänkande inleddes. Jag hade inte alls tänkt att begära or-
det i detta ärende. Jag tyckte att det inte förelåg någon anledning att göra
det från utskottets sida. Men när Max Montalvo uttryckte sin stora besvi-
kelse över att ingen från utskottet sade något i ordutbytet bestämde jag mig
för att säga något. Det fick bli i form av ett litet inlägg här i slutet av debatten
i en helt altruistisk anda. Jag tänkte inte hålla något längre anförande. Där-
emot vill jag rent allmänt säga något om betänkandet.
Denna fråga rör sig om en regeringsskrivelse. Det innebär att regeringen
för utskottet har redogjort för vad som har skett på olika områden som ut-
skottet tidigare har uttalat sig om. Det gäller även vad som kommer att ske,
dvs. det kommer ett förslag i höst. Det har varit fråga om att hålla utskottet
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
91
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m.m.
92
orienterat om bullerfrågorna på olika områden. Det rör sig inte bara om ett
enda område. Man vill få fram helheten.
Det kan vara av intresse att se på hur regeringen avser att tackla det hela.
De olika myndigheter som berörs i dessa sammanhang kopplas ihop. Jag
tycker att utskottet har anvisat att kommunerna kommer att uppmärksam-
mas i sammanhanget. Länsstyrelserna utgör en övergripande myndighet i
sammanhanget och är bl.a. samrådspartner till kommunerna. Miljöfrågorna
brukar hanteras så. Kommunerna har i dag fått ett större ansvar på hela mil-
jöområdet. Men det är rätt naturligt att det sker ett samråd. Jag tror också
att kommunerna är rätt tacksamma för att det blir en någorlunda enhetlig
hantering av samma problem fast på olika ställen i olika kommuner.
Arbete pågår. Då brukar man normalt sett upplysa motionärerna om det
och framhålla att det finns tillfälle att återkomma när det föreligger konkreta
förslag. Det är vad utskottet har velat säga med betänkandet. Jag yrkar bifall
till jordbruksutskottets förslag.
Anf. 130 LEO PERSSON (s):
Fru talman! Jag vill säga följande till Mona Saint Cyr. Förvisso är det fråga
om en skrivelse där regeringen talar om vad den håller på med. Samtidigt
nämnde jag i mitt anförande att två veckor efter det att skrivelsen avlämna-
des kom det en proposition. I den hänvisas till skrivelsen när det gäller frågor
kring bl.a. det kommunala planmonopolet. Jag tycker att det på något sätt
måste vara gällande även i det här sammanhanget. Den debatten skall, om
jag minns rätt, komma i nästa vecka. Jag har även där väckt en motion som
tar upp dessa frågor.
Jag vill ändå fråga hur Mona Saint (Dyr ser på det kommunala planmono-
polet i det avseendet. Jag har ännu inte fått något svar på varför just dessa
specifika friluftsområden skall undantas. Är det fråga om kommunernas
kompetens, eller vad är det som ligger bakom att man inte kan tänka sig att
kommunerna skall ha ett litet starkare inflytande?
Anf. 131 MONA SAINT CYR (m):
Fru talman! Det finns givetvis anledning att återkomma i frågan. Det före-
ligger ytterligare ett betänkande i sammanhanget.
Här har tydligt sagts att kommunernas intressen skall beaktas. Kommu-
nerna känner till de lokala förhållandena. Självfallet är det fråga om ett sam-
lat förfarande där det finns ett samråd mellan länsstyrelser och kommuner.
Det är en skyldighet även på det statliga området.
De stora områden som har nämnts i sammanhanget är av riksintresse. Det
är inte enbart lokala frågor. Där måste även andra få vara med och säga sitt.
Det är viktigt att hantera frågorna på ett likvärdigt sätt - likvärdiga frågor
och likvärdiga problem.
Anf. 132 LEO PERSSON (s):
Fru talman! Jag vill ställa ytterligare en fråga till Mona Saint Cyr. Hur be-
dömer Mona Saint Cyr att det kommunala planmonopolet skall ha sin kraft
via att fullmäktige tar ställning? Hela kommunbefolkningen har via den
kommunala representationen sagt vad de tycker i dessa frågor. I ett arbete
som länsstyrelsen gör där kommunen i princip skall få yttra sig är digniteten
inte lika hög som när en fullmäktigeförsamling har fått ställa sig bakom ett
förslag.
Jag tycker att man på alltför hög nivå vill köra över lokalbefolkningen i
sammanhanget. Lokalbefolkningen har initiativkraft. De vill åstadkomma
en bra miljö för användningen av snöskotrar. Jag tycker att man skall ta hän-
syn till att så stor andel av befolkningen i området har snöskotrar både för
att kunna utöva nyttoarbete och för sin fritid. Snöskotrar är ett hjälpmedel
för handikappade och andra för att vistas och färdas i dessa områden. Jag
tycker att kommunen är det organ som egentligen är bäst skickat att skapa
regelverket. Sedan bör den expertis som finns hos länsstyrelsen användas för
att kunna utöva naturhänsyn osv. Vi motionärer har hävdat att det skall ske
samråd med expertisen hos länsstyrelsen. Men det är kommunens ansvar.
Anf. 133 MONA SAINT CYR (m):
Fru talman! Jag tror att Leo Persson har obefogade farhågor. Jag tycker
att det resonemang som förs verkar något konstruerat. Jag kan inte se att
betänkandet andas någon form av negativism när det gäller användandet av
skotrar som nyttofordon. Jag har inte kunnat utläsa något sådant. I så fall
har Leo Persson läst mellan raderna.
Vi har haft liknande bullerproblem i fråga om båttrafiken i sjöar och skär-
gårdar. Visst får kommuner vara med och säga sitt. Åtminstone har jag upp-
levt det så när jag har varit kommunalpolitiker.
Vidare var det frågan om vad kommuner får och inte får bestämma i den
egna fullmäktigeförsamlingen. Här nämns t.ex. översiktsplaneringen. De
planerna fattar kommunera själva beslut om. Staten, genom Boverket, utar-
betar råd och anvisningar för hur problemen skall beaktas i den översiktliga
planeringen. Visst beslutar kommunerna själva i det sammanhanget.
Anf. 134 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Jag sade i mitt anförande att det blev ett väldigt liv när båtre-
gistret infördes. Det kom en ändring. Det sades att den personliga integrite-
ten kränktes och att det inte gick att ha ett register. Det är precis samma
tassande i denna skrivelse, Mona Saint Cyr.
I fråga om båtregistret utgår regeringen från att berörda länsstyrelser, ef-
ter samråd med bl.a. berörda kommuner, Sjöfartsverket, Boverket osv.,
inom ramen för den ordinarie verksamheten skall se över om det behöver
införas några restriktioner. Regeringen utgår från detta. Men när det gäller
skotertrafiken och flygtrafiken, som inte nämns här, säger regeringen att be-
rörda länsstyrelser skall få i uppdrag att i samråd med berörda kommuner
göra en översyn av området i fjällen med begränsningar för trafik med snö-
skotrar m.m. och flyg. Man skall också redogöra för omfattningen. Detta
skall grundas på de utredningar som gjorts. Det är ett klart uppdrag att man
skall gå in.
Men jag förstår inte hur man skall kunna stävja buskörning i byar och tät-
orter genom att förbjuda flyg och skoter i fjällområdena. Ortsbefolkningen
kommer i stället att drabbas ytterligare.
Mona Saint Cyr sade att många av dessa områden är av riksintresse. Hela
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m. m.
93
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Åtgärder mot buller
i fjällområden och
skärgårdar m.m.
Norrland håller ju på att bli ett riksintresse - man böljar snart känna sig som
ett riksintresse själv - om man skall döma av alla förbud och restriktioner
som nu föreslås.
Anf. 135 MONA SAINT CYR (m):
Fru talman! Norrland brukar ju vilja ha landets och folkets intresse i
många andra sammanhang, åtminstone på det ekonomiska området.
Jag tycker nog att det är skäligt att betrakta dessa områden som en resurs
för hela landet. Jag tror också att vi faktiskt har rum även för utländska turis-
ter uppe i Norrland. Jag hoppas att norrlänningarna inte har avsagt sig den
möjligheten för framtiden.
Det fanns väl ingen anledning till aggression i detta sammanhang. Jag kan
inte se att det finns någonting som borde reta John Andersson eller någon
annan i den här kammaren.
Jag vet inte varför båtregistret blandas in; det har inte med saken att göra.
Jag har åtminstone inte varit någon tillskyndare av det. Men jag tycker att
det är viktigt att samtliga som diskuterar här i dag ser helheten. Man kan
inte bara plocka ut en liten bit och göra den till det enda som kan diskuteras,
utan man måste se saken ur alla infallsvinklar. Det är vad de olika utredning-
arna har varit till för, och de skall nu jämkas samman.
Det är klart att det kan kännas snopet om man lämnar riksdagen och inte
får vara med när det riktiga förslaget kommer i höst, som utlovat. Men för
andra finns det alla möjligheter att komma igen när man ser vad som verkli-
gen föreslås, i stället för att bara spekulera i onda avsikter.
Anf. 136 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Jag tycker inte att man behöver spekulera i onda avsikter, ef-
tersom det klart sägs att länsstyrelserna får uppdraget. Det är ju regeringens
bedömning och vad riksdagen har att ta ställning till i denna skrivelse.
Det är självklart att Mona Saint Cyr och andra ifrån södra och mellersta
delen av landet är hjärtligt välkomna upp till Norrand och besöka fjällområ-
dena där. Men det skulle vara synd om ni först införde restriktioner för flyget
så att ni inte tar er till dessa platser i fjällområdena.
Det är också en sida av saken: Det kan bli problem med den turistnäring
som vi hoppas på om man skall införa nya restriktioner för t.ex. flyget. Det
handlar alltså inte bara om skoter.
Oavsett hur intressant Norrland kan vara för riket i övrigt begär vi i alla
fall så pass mycket att vi kan fortsätta att bo och leva där samt även utöva
de verksamheter som är nödvändiga för att kunna göra detta. Jag menar där-
för att man måste se till att man inte i hastigheten gör saker och ting som
försvårar eller omintetgör den möjligheten.
Anf. 137 MONA SAINT CYR (m):
Fru talman! Jag vill bara hänvisa till vad jag sade för en liten stund sedan
och erinra John Andersson om att människan är en del av den miljö som vi
vill skydda och ta vara på. Alla har nytta och glädje av den. Människan kan
vara ett skadedjur i miljön men också den som njuter av den.
94
Med detta för ögonen borde vi kunna arbeta vidare tillsammans i dessa
frågor. Jag tror att ärendet som sådant vinner mest på det.
Anf. 138 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Det sista som Mona Saint Cyr sade var nog ganska onödigt.
Jag är född i en liten stuga tre kilometer från närmaste väg, mitt inne i vil-
daste skogen. Jag har levt med och i naturen hela mitt liv utom de stunder
då jag har befunnit mig här i Stockholm, så jag tror inte att jag behöver något
påpekande om vad det innebär att leva i samklang med naturen.
Anf. 139 MONA SAINT CYR (m):
Fru talman! Det var just det som jag hade för mig, John Andersson. Där-
för blev jag förvånad över utbrottet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU25 Lag om behörighet att utöva veterinäryrket (prop.
1993/94:139).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU27 Licensområden för älgjakt m.m. (prop. 1993/94:193).
Anf. 140 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Formerna för älgjakt har ibland vållat strid mellan Jägarnas
riksförbund och Svenska jägareförbundet, precis som vi har haft olika upp-
fattningar här i riksdagen.
Därför var det mycket glädjande och positivt att de båda jägarorganisatio-
nerna i oktober 1993 kunde överlämna ett gemensamt förslag till regeringen
om hur älgjakten borde organiseras efter 1994. Regeringen har i sin proposi-
tion 1993/94:193 tagit fasta på några av de förslag som jägarorganisationerna
var överens om.
Vi socialdemokrater delar regeringens uppfattning att det nuvarande sy-
stemet för älgjakt i huvudsak bör ligga fast och att de s.k. generellområdena
nu bör avskaffas. Däremot tycker vi att det är beklagligt att regeringen och
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensområden för
älgjakt m.m.
95
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensområden för
älgjakt m.m.
96
utskottsmajoriteten inte har tagit fasta på den enighet om målsättningen för
älgjakten som jägarorganisationernas förslag ger uttryck för.
Utskottsmajoriteten har i stället valt den bekväma vägen att automatiskt
överföra samtliga ca 14 000 generellområden till B-licensområden, med en
generell tilldelning av ett valfritt djur på områden om minst 5 ha samman-
hängande mark.
Detta strider helt mot den målsättning för produktionsanpassad älgjakt
som riksdagen tidigare i stor enighet beslutat om. Det innebär, enligt vår me-
ning, ett steg tillbaka i strävan att uppnå en biologiskt riktig skötsel av älg-
stammen.
Tyvärr har vi vid utskottsbehandlingen inte lyckats övertyga övriga partier
om att de särskilda skäl som nu gäller för att ett område skall få registreras
som B-område även borde gälla för de ca 14 000 generellområden som ansö-
ker om en sådan registrering före utgången av 1994.
Vi beklagar att utskottet inte utnyttjade det tillfälle som gavs att finna en
slutlig lösning på frågan om licensområdena. Det kan därför enligt vår me-
ning finnas anledning att återkomma till frågan om hur registreringen av B-
områdena skall kunna omprövas i framtiden, i syfte att stimulera en ökad
anslutning till samordnade jaktenheter.
En sådan prövning borde utgå från följande principer:
Rätt balans bör åstadkommas i förhållande till de mål som lagts fast lokalt.
Möjligheten att fälla älg bör bli så rättvis som möjligt från produktionssyn-
punkt. Frivillig samverkan bör stimuleras och administrationen bli så liten
som möjligt.
I den socialdemokratiska jaktmotionen har vi ett kompletterande förslag
om att samtliga generellområden skall ges möjlighet att omregistreras till A-
licensområde i stället för att som nu automatiskt överföras till B-områden.
Förutsättningen är att området består av minst 20 ha sammanhängande
mark. Då blir den generella tilldelningen en kalv om året under den längre
jakttid som gäller för A-området.
Vårt förslags inriktning ligger i linje såväl med Naturvårdsverkets som
med jägarorganisationernas. Åsikterna i vårt motionsförslag delas av ett en-
hälligt utskott, så vi är nöjda när det gäller detta avsnitt.
I regeringens proposition framläggs inget förslag om ändringar av nuva-
rande bestämmelser för älgjakten i Malmöhus län, som ju skiljer sig från
dem i övriga landet. Ett enigt utskott delar jägarorganisationernas förslag,
som innebär att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att
även Malmöhus län bör omfattas av samma system för älgjakt som gäller i
övriga landet.
I detta betänkande har utskottet behandlat åtta motioner från den all-
männa motionstiden. I motion J08O6, som har mig själv som första namn,
kritiseras Domän Skog AB för de kraftiga prishöjningar på jakträttsupplå-
telse som gjorts under den senaste tiden.
Motionen har delvis tillgodosetts, men det är inte regeringens eller ut-
skottsmajoritetens förtjänst. Tvärtom är den borgerliga regeringen mycket
passiv när det gäller jaktfrågor, inte minst i fråga om priser och regler för
jakträttsupplåtelse.
Nej, motionen har delvis tillgodosetts genom att Svenska jägareförbun-
det, Region norr, har träffat en överenskommelse med Assidomän. Parterna
har därvid kommit överens om följande:
- Priset skall främst grundas på jaktområdets uthålliga avkastning samt
övriga jaktmässiga kvaliteter.
-Ett grundpris för rätten att disponera älgjakt kan utgå och betalas i så
fall senast den 1 oktober. Fällavgiften tas ut efter jaktperiodens slut.
- En större andel av priset skall utgöras av fällavgift för vuxna älgar.
-Assidomän kommer i princip inte att höja priserna inför nästa jaktår. På
svaga marker kan priset komma att sänkas.
Samarbetet mellan parterna skall nu fortsätta och utvecklas med följande
inriktning:
-Älgjaktens mål är att främja en livskraftig älgstam med hög avkastning,
anpassad till vad markerna tål i betestryck utan oacceptabla skador. Det skall
ske genom en kvalitetsmässigt riktig avskjutning.
-Jaktlagen skall kontinuerligt genomföra betesinventeringar och övriga
älgobservationer.
- Assidomäns marker skall utnyttjas bättre genom att fler jägare, framför
allt ungdomar, bereds möjlighet till jakt.
Det här kommer att innebära att vi äntligen får en bättre ordning, med
klara regler för arrendevillkoren gällande älgjakten. Vi socialdemokrater är
övertygade om att dessa målsättningar kommer att medverka till att skapa
goda förutsättningar för jakt och viltvård. Vi instämmer också i jägarorgani-
sationernas förhoppning om att motsvarande överenskommelser kan träffas
inom övriga regioner i landet.
Jag yrkar bifall till hemställan i jordbruksutskottets betänkande nr 27.
Innan fru talmannen ger ordet till John Andersson, vill jag som represen-
tant för socialdemokraterna i jordbruksutskottet framföra ett stort, varmt
tack till John Andersson för de insatser som han har gjort i jaktfrågorna.
Lycka till i fortsättningen!
Anf. 141 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! I det här betänkandet om älgjakten behandlas dels propositio-
nen om de s.k. generellområdena för älgjakt, dels ett antal fristående motio-
ner. Det är ett enigt utskott som står bakom betänkandet. Detta faktum
borde kanske innebära att debatt skulle vara överflödig, men jag tycker att
det fortfarande kvarstår tankegångar och uppfattningar kring älgjakten som
man en gång för alla borde avskriva. Det är för att beröra detta som jag har
begärt ordet.
I det särskilda yttrandet, som Inge Carlsson talade om, beklagas att ut-
skottet inte utnyttjade det här tillfället för att finna en slutlig lösning för li-
censområdena.
Vilka problem är det då som inte har fått sin lösning? Ja, det är problemet
med ägarna av mindre marker, som av någon anledning inte kan, inte får
eller kanske inte vill vara med i någon jaktsamverkan. De är tydligen fortfa-
rande en nagel i ögat på många.
Jag måste erkänna att jag ständigt förvånas över att man på olika sätt för-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensområden för
älgjakt m.m.
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 111
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensområden för
älgjakt m.m.
98
söker bevisa hur dessa jaktens sabotörer omintetgör en planerad skötsel av
vår älgstam. Av vilken anledning sker detta? Jag tycker att verkligheten är
en annan, som jag mycket kort skall beskriva. Innan jag gör detta vill jag,
för att undvika eventuella missförstånd, understryka följande.
Jag är självfallet för en samordning och ett samarbete när det gäller älgjak-
ten, men jag är ganska bestämd i fråga om att det här måste ske frivilligt.
Jag tror, av många anledningar, att det är dömt att misslyckas om man försö-
ker tvinga ihop markägare genom olika åtgärder. Jag tror att det även fort-
sättningsvis måste vara rättesnöret i den här frågan.
I propositionen redovisas att A-områdena hösten 1992 omfattade 34 mil-
joner hektar, dvs. 96 % av den totalt registrerade arealen. Där fälldes 92 500
djur. B-områdena hade samma år en areal av 500 000 hektar, dvs. 2 % av
marken. Där fälldes knappt 1 800 djur. Generellområdena, som betänkan-
det framför allt handlar om, omfattade 690 000 hektar, dvs. drygt 2 % av
arealen. Där fälldes knappt 2 900 djur.
Det är ju så att älgstammen på sina håll totalt har skjutits sönder och sam-
man. Hösten 1993 kunde man endast skjuta ca 60 % av tilldelade älgar - det
gällde hela landet.
Då är det tydligen åter ägarna av mindre marker, som har fällt ca 5 000
älgar, som är bovarna. Det är de som är ett hinder för en produktionsanpas-
sad älgjakt. Det är ingen hejd på alla reportage och uträkningar, där man på
alla sätt försöker bevisa detta. Det här är helt otroligt.
Jag har funderat vad man skall göra med alla dessa älgar som omkommer
i trafiken och som förolyckas på annat sätt. Om man skall ta dem med i be-
räkningen innebär detta att vi aldrig - inte ens om vi i övrigt totalt samordnar
all jakt - får en produktionsanpassad avskjutning. Det är nämligen inte nå-
gon länsstyrelse och inte något jaktlag som kan säga hur många älgar som
omkommer i trafiken, som drunknar, som blir tagna av björn osv. Om det
är någon logik i resonemanget om att det är ägarna av de små områdena som
är bovarna, finns det ju ingen möjlighet att komma till rätta med problemet,
genom att det finns en grupp djur som mister livet på annat sätt.
Jag tycker helt enkelt att det är både osakligt och osmakligt att den här
myten skall hållas levande. Om 96 % av marken är produktionsanpassad bör
man rimligen klara en anpassad avskjutning. Då bör inte det hända som nu
har hänt, dvs. att licensgivning och avskjutning inte har med verkligheten att
göra och att vår fina älgstam därför är i fara.
Riksjaktvårdskonsulent Bo Thelander gick för en tid sedan ut med var-
ningen: Dra i nödbromsen! Licenser kan inte utfärdas på samma frejdiga vis
längre. Älgstammen är på väg att förstöras.
Jag skulle vilja fråga Inge Carlsson: Handen på hjärtat; är det de som jagar
på 4 % av marken som håller på att förstöra - och som på en del ställen redan
har förstört - vår fina älgstam?
Jag förstår inte heller det av Socialdemokraterna tillstyrkta motionskravet
om 70 dagars jakttid på småmarker och en kalv på licens. Om man tycker
att det är orimligt att jaga på ett litet markområde i 5 dagar, förstår jag inte
att man kan tillåta 70 dagar när det handlar om en kalv. En kalv är ju också
en älg - efter ett år är den vuxen. Den ingår självfallet i det totala antalet i
stammen. Det här går inte ihop. Det vore intressant att få en förklaring.
I betänkandet behandlas också en rad yrkanden när det gäller arrendevill-
kor. Jag hade nog väntat mig att åtminstone s-gruppen skulle ha haft en re-
servation i den här frågan, efter alla löften som getts. Nu fick vi en förklaring
av Inge Carlsson, men den håller inte ända fram.
Jag tror att problemen med prisutvecklingen kommer att kvarstå trots de
uppgörelser som gjorts. Jag vill hänvisa till en tidigare proposition,
1991/92:9, där det sades att den nuvarande lagstiftningen är uppbyggd på
principen att jakt är tillåten om den är försvarlig från viltvårdssynpunkt.
I de diskussioner som förevarit med Domänverket - nuvarande Assido-
män - anfördes det som försvar för de höga arrendena att riksdagen beslutat
om ett avkastningskrav på viltvården. Jag har svårt att se överensstämmelsen
mellan det och de intentioner som sägs ligga bakom jaktvårdslagstiftningen.
Fru talman! Jag hoppas att samarbetet och samordningen inom jakten
även fortsättningsvis skall kunna ske på frivillighetens grund. Detta är fullt
möjligt utifrån kravet på en produktionsanpassad och bra skötsel av älgstam-
men. Vi kanske får leva med att målsättningen än så länge bara uppnås till
96 %. Jag hoppas även att jakten på dem som äger mindre marker nu skall
avblåsas. Då kanske de själva tar initiativ till samarbete. Det vore väl be-
drövligt om enkla fakta inte skulle kunna nå fram i den lagstiftande försam-
lingen, även om det handlar om älgjakt.
Anf. 142 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är nog rätt och riktigt som John Andersson säger att det
inte är B-områdena som är problemet. Vi socialdemokrater tycker också att
B-områdena skall finnas kvar. Vi finner inga skäl till att man automatiskt
överför 14 000 generellområden utan någon särskild prövning. Alla jägare
här i landet är för en större samordning. Vi tyckte därför att de särskilda
skälen skulle vara kvar. Det har vi tidigare varit helt överens om här i kam-
maren.
Både John Andersson, Jan Fransson och många andra har under ett antal
år i motioner kritiserat nuvarande Assidomän för deras priser. Vi har aldrig
fått något gehör från de borgerliga partierna. De har hävdat att marknaden
skall reglera detta. Vi anser att man i och med denna uppgörelse i norr har
kommit en god bit på väg.
Om jägarna är överens om att vi skall ha regler som styr priserna börjar
vi bli nöjda. Vi vill avvakta och se om man kan genomföra detta som är ett
önskemål i alla regioner i Sverige.
Jag vet inte, fru talman, om jag skall besvara John Anderssons frågor. Vi
har ju ett enigt utskott som ställt sig bakom den socialdemokratiska motio-
nen. Jaktorganisationerna ville ha längre jakttid, men deras gräns låg på
över 20 hektar. Det är den enda skillnaden jämfört med den socialdemokra-
tiska enhälligt antagna motionen.
Vi tror att det finns jägare som vill vara ute en längre tid, och inte bara
några dagar, för att fälla en kalv. Det har ett annat värde för dem att få vara
ute i markerna och jaga. Därför lade vi denna motion.
Anf. 143 JOHN ANDERSSON (-) replik:
Fru talman! Först vill jag tacka Inge Carlsson för de vänliga orden; jag
glömde det förut.
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensområden för
älgjakt m. m.
99
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensomräden för
älgjakt m.m.
100
Man kan självfallet diskutera de särskilda villkoren. På den punkten har
Inge Carlsson helt rätt. Men det kan inte vara någon stor sak att vissa jägare
jagar på de mindre markerna. Det handlar om 4 % av den totala jaktmar-
ken. Man måste förlita sig till att jakten samordnas på frivillighetens väg.
Kalvjakt i 70 dagar är dock något som jag inte tycker om. Om man är rädd
att B-områdena, där man får jaga i högst fem dagar, skall störa den produk-
tionsanpassade jakten, förstår jag inte varför man skall få jaga i 70 dagar.
Jag betraktar en kalv på samma sätt som en vuxen älg. Kalvarna föds ju av
älgkorna och ingår i älgstammen. Om man får sitta i fem dagar på ett område
på 10 000 hektar där det finns 15 jaktområden kanske det inte slquts en enda
älg, eller bara någon enstaka. Påverkan blir inte så stor. Men om 15 personer
jagar i 70 dagar är ju möjligheten mycket större att man skjuter en kalv. Man
kanske skjuter åtta nio kalvar. Detta inverkar ju på hela områdets avskjut-
ning. Man öppnar möjligheterna att snedvrida avskjutningen ändå mer. Jag
tycker helt enkelt inte om att man utökar till 70 dagar på ett så litet område
som 20 hektar.
Däremot tycker jag att man kan få sitta där och spela bingolotto i några
dagar.
Anf. 144 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! Detta betänkande är positivt ur många synpunkter, tycker
jag. Det är ett enigt betänkande. Det har ett stort värde i dessa frågor, som
brukar vålla stora stridigheter, att det är ett enigt förslag. Det är ett steg mot
en mer produktionsinriktad älgjakt. Det innebär en avbyråkratisering av älg-
jakten. Det innebär att vi får samma regler i hela landet. Det finns också en
skrivning i betänkandet om hur vi i fortsättningen skall reglera eventuella
viltskador.
När det gäller den produktionsanpassade jakten, som jag menar att detta
är ett steg mot, försvinner generellområdena för gott. Det innebär att de som
i dag har jagat på generella områden i stället för att skjuta två älgar nu får
inskränka sig till att skjuta en älg.
Jag vill i det här sammanhanget rätta Inge Carlsson på en punkt: Det kom-
mer inte att ske någon automatisk överföring från generellområden till B-
licensområden. Det krävs en aktiv ansökan från innehavarna av generellom-
rådena före den 1 januari 1995 för att man skall få B-licensrättighet.
Produktionsanpassningen blir bättre tack vare att vi i betänkandet har
poängterat att länsstyrelserna skall använda instrumentet kort jakttid på B-
områdena. Det är sagt att länsstyrelserna skall uppmärksamma principen att
avskjutningen per arealenhet inte bör överstiga den som sker på de egentliga
älgjaktsområdena, dvs. A-licens- och älgskötselområden. Det är en viktig
skrivning.
Möjligheten att få jaga en kalv under en längre jakttid innebär ju också
ett steg till en bättre samverkan och större produktionsanpassning. Jag
tycker att det som utskottet har blivit enigt om innebär en större valfrihet.
Betänkandet innebär också att vi föreslår att det skall bli lika regler i hela
Sverige. Förut har det varit undantag för vissa kommuner i Skåne. Vi skriver
nu i utskottets betänkande att det finns starka skäl för att bestämmelserna
om älgjakten bör omfatta hela riket. Det säger sig självt att om man undan-
tar vissa kommuner eller vissa län får man svåra gränsdragningsproblem, och
vi får tröskeleffekter som inte är särskilt positiva.
Vi skriver också ett tillkännagivande till regeringen angående de framtida
ersättningarna för viltskador. När nu viltskadeersättningen upphör på det
sätt som den hittills har fungerat har utskottet sagt att sådana viltskador som
åstadkoms av vilt som t.ex. på grund av ringa bestånd inte är jaktbart skall
det finnas möjligheter att ersätta.
Vi säger nu att om det framstår som uppenbart oskäligt att den enskilde
själv skall svara för kostnaderna, bör det finnas förutsättningar för att sådana
ersättningar skall kunna utgå även i fortsättningen. Jag tycker också att det
är ett viktigt och ett riktigt tillkännagivande.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till hemställan i detta betän-
kande.
Inge Carlsson uppehöll sig litet grand vid priset på jaktarrenden, och det
gjorde också John Andersson. Jag tycker att det som nu har skett mellan
Assidomän å ena sidan och jägarintressena å den andra visar att det enda
rätta när det gäller prissättning på jaktarrenden är att vi har en avtalsfrihet.
Det vore orimligt att vi genom politiska beslut skulle försöka påverka pris-
sättningen på dessa avtal. Jag tycker att det är mycket vällovligt att Domän
och jägarna nu har kommit överens och på det sättet visat att avtalsfriheten
i det här fallet är det enda som är användbart.
Fru talman! Tillåt mig att avsluta med att instämma i Inge Carlssons ord
till John Andersson. Jag skulle vilja säga att samarbetet med John Anders-
son i varje fall för mig alltid har varit en källa till trivsel och inspiration. Inte
minst gäller det att ha fått ta del av den mycket stora kunskap och de stora
erfarenheter som John Andersson har på just det område som vi nu diskute-
rar. Tack, John!
Anf. 145 JOHN ANDERSSON (-) replik:
Fru talman! Jag får väl säga tack tillbaka. Jag har samma erfarenhet av
samarbetet som Carl G Nilsson.
Förhandlingarna om jaktpriserna torde vara ett steg i rätt riktning. Jag har
varit med på ett hörn och har fått reda på hur det har avlöpt. Men jag hade
tänkt mig att riksdagen kunde göra ett utalande om att man måste sätta vilt-
vården främst och inte de ekonomiska intressena.
I förhandlingarna med Domänverket hävdade man bestämt från Domän-
verkets sida att jägarna själva beslutat att det skall vara ett visst avkastnings-
krav på älgjakten. Det var det påstående man mötte från representanter för
Domänverket. Ett sådant beslut hade det varit på sin plats att riksdagen hade
upphävt. Det skulle vara klart uttalat att när det gäller viltvården är detta
oförenligt med de intentioner som ligger bakom jaktvårdslagstiftningen.
De generella områdena, hävdar jag fortfarande, utgör inte något större
problem. Det har inte heller Carl G Nilsson tillbakavisat. Mitt eget län, Väs-
terbottens län, hade det senaste året den högsta avskjutningen i hela landet.
1993 sköts där 10 630 älgar på A-områdena. Det är 98,2 % av den totala regi-
strerade marken. På de generella områdena sköts det 62 älgar. Det är 0,2 %
av jaktmarken.
Jag menar att man skall undvika att göra det här till ett problem och en
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensområden för
älgjakt m.m.
101
8 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 111
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensområden för
älgjakt m.m.
102
anledning till att inte kunna ha en produktionsanpassad jakt. Det är vi som
jagar på de stora licensområdena som får ta på oss skulden för att vi har för-
orsakat älgstammen de skador som den har, att den på sina håll är totalt sön-
derskjuten. Det är vi som har fällt de flesta älgarna som får ta på oss den
skulden.
Jag tror att det går att förenkla administrationen ytterligare. Men det hör
inte till den här diskussionen, eftersom det redan föreligger ett förslag.
Anf. 146 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! John Andersson har rätt i att totalt sett i landet har avskjut-
ningen på generellområden och B-licensområden inte någon betydelse för
älgstammens storlek. Däremot är det säkert också John Andersson bekant
att det lokalt finns exempel på att avskjutningen på de små områdena per
arealenhet har varit mycket stor, mycket större än på de andra områdena. I
de lokala fallen har det säkert funnits anledning till kritik. Men förslaget i
betänkandet innebär att vi fortsättningsvis ger en mycket generös möjlighet
för de små områdena att fortsätta med älgjakt.
När det gäller prissättningen på arrenden vill jag säga att vi har prövat po-
litiskt reglerad prissättning på olika områden. Jag vill erinra om den parentes
som vi har upplevt när vi hade prisprövning på jordbruksfastigheter. Den var
inte särskilt lyckosam, måste man säga. Vi har dess bättre också tagit bort
den prisprövningen. Att då på ett eller annat sätt ha någon typ av prispröv-
ning eller politisk prövning av prissättningen på jaktarrenden förefaller mig
ännu mer främmande. Därför har vi tillbakavisat sådana propåer.
Anf. 147 JOHN ANDERSSON (-) replik:
Fru talman! Ja, Carl G Nilsson, det är helt riktigt att det lokalt finns exem-
pel på att man har fått en oproportionellt stor del av avskjutningen just på
generellområdena, även på A- och B-områdena. Men det totala antalet djur
som skjutits är litet.
Jag kan leta rätt på lokala exempel där man på stora A-licensområden,
omfattande tiotusentals hektar, har gått så hårt åt älgstammen att man se-
naste hösten över huvud taget inte brydde sig om att gå ut och jaga. Det
fanns helt enkelt inte någon älg.
Man har inom vissa län även haft möjlighet att till slutet av januari sitta
på pass och försöka ta den sista tilldelade älgen på licensen. Den möjligheten
finns inte på B-områdena. Den har heller inte funnits på generellområdena,
eftersom antalet dagar man fick jaga var så få. Detta i sig är en spärr för att
totalt förstöra älgstammen.
Men på de stora områdena, som harjakttid på 70 dagar, har man, åtmin-
stone i mina trakter, möjlighet att vänta tills vandringsälgen kommer. I
gränslandet mellan fjälltrakterna och skogslandet kan det vara tre olika jak-
tintressenter som beskattar precis samma älgstam. Det har också satt sina
spår på älgstammen i dessa områden. Det är inte B-områdena och generel-
lområdena som har förorsakat detta.
Anf. 148 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! I böljan av den här mandatperioden hösten 1991 fick vi i riks-
dagen ärva en jaktproposition från den tidigare regeringen. I den debatt som
vi hade i samband med behandlingen av propositionen och i omröstningen
därefter gjorde jag för kds räkning två tydliga markeringar. Den första var
att vi under den här mandatperioden inte skulle medverka till att avskaffa
jakträtten för vuxet djur - en älg - för de små markägarna. Den andra mar-
keringen var att vi motsatte oss avskaffandet av viltskadeersättningen. Det
gjorde vi i en reservation.
Nu kan man konstatera att det på båda dessa punkter har gått vår väg.
Jakträtten kommer att finnas kvar för de små markägarna när det gäller möj-
ligheten att fälla en vuxen älg. Utskottets skrivningar innebär att det också
fortsättningsvis kommer att finnas möjligheter till ersättning vid vissa vilt-
skador. Det tycker jag givetvis är en stor framgång för den linje som vi haft
i vårt parti.
Inge Carlsson talade om det socialdemokratiska särskilda yttrandet. Min
fråga till Inge Carlsson är: Varför skrev ni inte en reservation? Det Inge
Carlsson sade i talarstolen var egentligen ett ”reservationsanförande”. Jag
uppfattade det som Inge Carlsson sade som ett hot att Socialdemokraterna
än en gång var beredda försöka frånta de små markägarna möjligheten att
fälla ett vuxet djur. Det verkar nästan som att man också på det här området
är beredd att riva upp ett beslut. Det blir nästan patetiskt. På vaije område
som vi diskuterar i riksdagen kommer Socialdemokraterna med uttalanden
om att riva upp de beslut som fattas. På det här området vore det mycket
olyckligt.
Därför skulle jag vilja veta vad Inge Carlsson menar: Skall ni ut och jaga
igen för att frånta de små markägarna möjligheten att fälla ett vuxet djur?
John Andersson har fått varma ord från olika företrädare. Jag känner inte
honom så väl för jag har inte varit i riksdagen så länge. Jag delar de uppfatt-
ningar som John Andersson har delgivit här i älgjaktsfrågan om de små
markägarnas möjligheter att jaga älg. Mitt tack till honom går ut på att åt-
minstone jag fortsättningsvis så gott det går kommer att föra de små mark-
ägarnas talan så att deras jakträtt kommer att finnas kvar. Vi vinner en seger
i och med det beslut som riksdagen kommer att fatta i detta ärende. Men det
är uppenbart att hotet finns där hela tiden. Det gäller att verkligen slå vakt
om de små markägarna och de jaktarrendatorer som har mindre marker att
jaga på och se till att de har den här jaktmöjligheten också fortsättningsvis.
Anf. 149 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Beslutet om B-områden fattade vi med anledning av proposi-
tion 1986/87:58. Det var alltså ett socialdemokratiskt förslag, och vi fick en
enhällig riksdagen att ställa sig bakom det. De som inte hade möjlighet att
komma in i A-områden skulle få möjlighet jaga på B-områdena.
Vi har inte i vår motion skrivit annorlunda än att dessa B-områden skall
vara kvar. Därför finns det ingen anledning att vi skall reservera oss. Den
borgerliga regeringen har inte i propositionen framfört att B-områdena
skulle slopas. Varför skulle vi då reservera oss? Självklart skall de små B-
områdena finnas kvar. Men vi har en ambition att få en bättre samordning.
Det tror jag att jägarorganisationerna också vill.
Jag tycker inte att kds:are skall slå sig för bröstet och säga att tack vare att
vi kom in i riksdagen för tre år sedan kan B-områdena finnas kvar. Det
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensområden för
älgjakt m.m.
103
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Licensområden för
älgjakt m.m.
104
tycker jag var nästan höjden av fräckhet. Tyvärr finns det, fru talman, en del
frågor som har med både jakt och slakt att göra och som vi får skjuta över
till hösten. Kds vill bl.a. att vi skall införa ritualslakt i det här landet. Jag vill
bestämt hävda att vi socialdemokrater kommer att motsätta oss det - vi får
se om kds är kvar i riksdagen när vi behandlar den frågan.
Anf. 150 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Det var nästan komiskt när Inge Carlsson tar upp ritualslakt
och annat för att undvika den fråga som jag ställde till honom. Den debatten
får vi ta den dag den frågan skall diskuteras. Kds har inte väckt något förslag
om ritualslakt, det finns enskilda motioner. Men det är inte det vi diskuterar
här och nu.
Det är det särskilda yttrande som Inge Carlsson står bakom som jag ställde
frågor omkring och med anledning av det han sade i talarstolen. I det sär-
skilda yttrandet står det att man tycker att det är beklagligt att man inte ut-
nyttjade det tillfälle som nu erbjöds för att finna en slutlig lösning på frågan
om licensområdena. Generellområdena skulle egentligen ha försvunnit helt
om vi inte skulle få det beslut som riksdagen kommer att fatta nästa vecka i
det här ärendet. Därmed skulle de små markägarna ha mist sin rätt att fälla
ett vuxet djur. Det är vad Socialdemokraterna är ute efter. Det antyder man
också i det särskilda yttrandet, och det antydde också Inge Carlsson.
Svara på frågan, Inge Carlsson: Kommer ni att försöka riva upp beslutet
och ta initiativ omedelbart efter valet?
Anf. 151 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Jag vill citera ur den socialdemokratiska motionen: ”Nuva-
rande bestämmelser om B-områden bör behållas.”
1986/87 var vi eniga om att genomföra de särskilda bestämmelserna om
registrering som B-område. Syftet är hela tiden - jägarorganisationerna de-
lar vår uppfattning - att vi skall gå mot en mer samordnad jakt i det här
landet. Vi kan alltså inte reservera oss när vi har uppfattningen att B-områ-
dena skall vara kvar. Vad vi inte är överens om är att de särskilda bestämmel-
serna inte skulle vara kvar. Det hänger vi upp oss på.
Utskottsmajoriteten har svarat med att det kommer att bli så dyrt. Vissa
länsstyrelser har delat den uppfattningen, medan andra länsstyrelser vidhål-
ler den uppfattning som vi hade tidigare i denna fråga. Här finns det delade
meningar.
Vi tycker bestämt att de särskilda bestämmelserna skulle ha varit kvar. I
den frågan kunde vi inte reservera oss, utan det räckte att vi uttryckte det i
det särskilda yttrandet. Jag sade att det kan finnas anledning att ompröva
detta. Så sade jag i mitt inledningsanförande.
Anf. 152 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Inge Carlsson är väl medveten om att de särskilda skälen för
registrering som B-område i praktiken innebär att man avskaffar möjlighe-
ten för många av de mindre markägarna att fälla ett vuxet djur. Det kommer
man inte ifrån. Det är därför som man undrar hur Socialdemokraterna kom-
mer att fortsätta att driva den här frågan, om de nu vill undanta den här möj-
ligheten för markägarna. Inge Carlsson formulerar sig något försiktigt: Det
kan finnas anledning att ompröva.
Det finns en enighet kring betänkandet. Jag hoppas att det här skall gälla
så att man inte på nytt skapar oro hos många av de mindre markägarna.
Det är inte så, att jag försökte att slå mig för bröstet och säga att det var
tack vare kds som det har blivit så här. Jag bara redogjorde för det som vi
sade angående dessa två punkter när vi efter det senaste valet trädde in i
denna kammare. På dessa två punkter, när det gäller att också fortsättnings-
vis ha rätt att fälla vuxet djur och när det gäller möjligheterna att få viltska-
deersättning, kommer kammaren nästa vecka att ge oss rätt.
Anf. 153 INGE CARLSSON (s)
Fru talman! Jag vill ytterligare en gång slå fast att B-områdena skall vara
kvar. Ett B-område innebär att man innehar 5 hektar. Det har jag grannar
som har vid sina sommarstugor. Det är klart att man kan diskutera om det
är fråga om en produktionsanpassad jakt. Men det skall inte råda några tvi-
vel om att någonting annat än att B-områdena skall vara kvar, om vi social-
demokrater får fortsätta att vara kvar i riksdagen. Vi har naturligtvis större
chanser än vad kds har i det avseendet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU15 Ändringar i arbetsmiljölagen (prop. 1993/94:186).
Anf. 154 STEN ÖSTLUND (s):
Fru talman! Översynen av arbetsmiljölagen bygger i stor utsträckning på
förslag som framlagts inom den s.k. Arbetsmiljökommissionen, som 1988
tillsattes av den socialdemokratiska regeringen. Det kan konstateras att
många av de reformer som har skett inom arbetslivets område har tillkommit
tack vare detta socialdemokratiska initiativ.
De nu framlagda förslagen innebär flera förbättringar av den nuvarande
arbetsmiljölagen. Av särskild vikt är förtydligandet av skyddsansvaret vid
gemensamma arbetsställen för den som råder över arbetsmiljön samt för den
som anlitar inhyrd arbetskraft. Skyddsombuds tillträdesrätt till arbetsställe
över vilka den egna arbetsgivaren inte råder är en annan förbättring. Det
finns flera punkter där det sker en förbättring.
På några punkter finns det dock anledning att gå längre än förslagen i pro-
positionen, som har tillstyrkts av utskottets majoritet.
Jag skall här begränsa mig till att beröra förslagen i reservationerna 1 och
2.
Den första reservationen berör skyddsansvaret för den som anlitar entre-
prenörer och egenföretagare. Det gäller här arbetsmiljöansvaret för inhyrd
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
105
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
106
arbetskraft. I lagen föreslås nu en utvidgning av skyddsansvaret till att om-
fatta inhyrd arbetskraft, vilket är bra. Enligt vår mening borde även arbetsgi-
vare som anlitar entreprenörer/egenföretagare, som ofta har anställningslik-
nande förhållanden, även omfattas av arbetsmiljölagens arbetsgivaransvar
för arbetsmiljön.
Många egenföretagare, entreprenörer, har anställningsliknande förhållan-
den. De riskerar att utsättas för olämpliga förhållanden i fråga om exempel-
vis arbetsorganisation och arbetstider, som de av konkurrensskäl eller av
andra skäl har mycket svårt att påverka. Det kan även leda till en osund kon-
kurrens mellan entreprenörer och egna anställda i lägen där egenföretagare
söker uppdragsgivare och där de fackliga organisationerna fråntagits sina
möjligheter att hålla rent genom att vetorätten har avsaffats. Därmed kan
även arbetsmiljön för anställd personal påverkas negativt. Därför anser vi
att skyddsansvaret enligt den nya lagstiftningen även bör omfatta egenföre-
tagare, vilket vi anser bör ges regeringen till känna.
Propositionens argumentering att privatpersoner får ett arbetsmiljöansvar
när de anlitar specialister är knappast hållbar. Detta är i så fall även tillämp-
bart på ”inhyrd personal”, eftersom även dessa kan utnyttjas av privatperso-
ner.
Den andra reservationen berör begreppet ”gemensamt arbetsställe”.
I stort är de förändringar som nu föreslås i fråga om klargörande av
skyddsansvaret på gemensamma arbetsställen tillfredsställande. Det är an-
geläget att den samordningsansvariges roll preciseras på det sätt som nu före-
slås exempelvis beträffande tidsplanering av arbetet, utfärdande av skydds-
regler för arbetsstället och tillgång till personalutrymmen. Förändringarna
är av särskild vikt, eftersom de även i detta fall omfattar egenföretagare och
entreprenörer.
Av specialmotiveringen framgår dock klart att ägare eller nyttjare av bo-
stadsfastighet ej omfattas av lagens rådighetsansvar och samordningsansvar
när det gäller arbetsmiljön, vilket vi anser vara en allvarlig brist i lagen. Vi
anser att en utvidgning och ett förtydligande av lagen måste göras i fråga om
den nu föreslagna lagstiftningen på det sätt som framgår av reservation 2,
så att den även kan tillämpas för förbättring av arbetsmiljön för drifts- och
underhållspersonal som ej är anställd av ägare eller nyttjare av bostadsfastig-
het.
Det beräknas att ca 100 000 fastighetsskötare och städpersonal arbetar i
bostadfastigheter, varav huvuddelen har sådana anställningsformer - i entre-
prenadföretag eller serviceföretag - att de ställs utanför lagens rådighetsan-
svar. En mycket stor del av den här gruppen är kvinnor, som har de sämsta
jobben och sämst betalt. Det innebär också att dessa anställningsformer kan
ses som mer fördelaktiga, då ägarna av bostadsfastigheterna slipper undan
det ansvar som samordningsansvaret när det gäller arbetsmiljön och rådig-
hetsansvaret innebär. Därmed ställs också nästan alltid dessa yrkeskatego-
rier utanför möjligheter att påverka utformningen av sina arbetsplatser vid
såväl nybyggen som vid ombyggnader. De har ingen talan. Vi anser därför
att den aktuella bestämmelsen bör utvidgas och förtydligas så, att den kom-
mer att omfatta även dessa yrkeskategorier, vilket också bör ges regeringen
till känna.
Beträffande reservation 3 om skyddet för gravida kvinnor och foster i ar-
betslivet och reservation 4 om personalekonomiska bokslut hänvisar jag till
vad som anförts i reservationerna till betänkandet. Vi vidhåller självfallet
våra ståndpunkter som framgår av reservationerna, men jag avstår ifrån att
yrka bifall till dessa delar.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2, och i övrigt till
hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 155 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag vill först instämma i vad Sten Östlund alldeles nyss sade
och jag ställer mig därmed bakom reservationerna 1 och 2, som berör entre-
prenader och arbete i bostadsfastigheter. Dessa reservationer överensstäm-
mer med de krav som vi har ställt i motioner, och vi ansluter oss därför till
dem.
Regeringens proposition innebär flera förbättringar och preciseringar när
det gäller arbetsmiljölagen, och vi välkomnar dessa. Vi uppskattar också att
regeringen avvisar det förslag som utredningen kom fram till om ändrade
regler vid överklagande. Det ser vi som en stor fördel. Men vi har också en
serie invändningar.
Invändningarna är av den typ som Sten Östlund just har beskrivit. Vi me-
nar att man har svagare skrivningar när det gäller målen för arbetsmiljöarbe-
tet. Man tar bort uttrycket ”säkerställa en god miljö” och använder i stället
uttryck som ”leda till”. Som vi ser det innebär detta en större passivitet. Man
tar bort samarbetsklausulen ur målsättningsparagrafen. Vi tycker att den var
viktig, lika väl som LO och TCO tyckte att den var viktig i sina remissvar till
utredningen som ligger till grund för propositionen.
Vi ansåg att det fanns anledning att utvidga sanktionsavgifterna och preci-
sera begreppet ”arbetsställe” som inte passar särskilt väl t.ex. inom byggsek-
torn. Det finns också en del ytterligare punkter som vi har tagit upp.
Men betänkande AU15 tar ju också upp en serie andra frågor som berör
arbetsmiljön i stort. Jag tänkte uppehålla mig vid arbetsmiljöfrågorna i vi-
dare mening. Det handlar om livsmiljön, skador och sjukdomar, dvs. det
som ligger bakom förtidspensioneringar. När detta skall bekämpas är det
verkligen en kamp på arbetsplatserna mellan två parter. Det handlar om
kostnader. Ofta handlar det också om fördomar, när man försöker komma
åt dåliga arbetsmiljöer och farliga arbetssituationer.
Vi behöver en bra lagstiftning. Vi behöver också en bra organisation och
goda resurser som hjälper till att arbeta med arbetsmiljöfrågorna. Jag vill då
peka på det trista faktum att vi i dag inte har något arbetsmiljöavtal. SAF
sade upp avtalet för några år sedan, mot LO:s och PTK:s vilja. Vi tappade
finanseringen av företagshälsovården. Arbetsgivaransvaret för rehabilite-
ringen fungerar inte. Detta är väldigt allvarligt. Vi håller på att täppa det
som Sverige var föregångsland för, nämligen företagshälsovården.
Jag var i dag på ett seminarium som socialförsäkringsutskottet anordnade
kring hur förtidspensioneringen hänger ihop med regelförändringar, yrkes-
förändringar och arbetslöshet. Det man särskilt betonade var - jag läser ur
rapportens sammanfattning:
De tendenser till begränsningar av den förebyggande företagshälsovården
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
107
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
108
som skett genom ändringar av statsbidragen försvårar ytterligare arbetsmil-
jöåtgärder på arbetsplatserna.
Man räknar sedan upp en serie ytterligare begränsningar och svårigheter
som har inträffat när det gäller arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen,
delpensioneringen, anställningstryggheten osv. Slutsatsen är att människors
möjligheter till rehablitering och anpassade arbetsmiljöer försämras, vilket
leder till ytterligare utslagning och förtidspensioneringar.
I tidskriften Arbetarskydd, som Arbetarskyddsstyrelsen ger ut, läser jag
om hur EU-anpassningen har lett till att ett allergiämne nu tillåts efter 50 års
förbud. Ämnet heter något så svårt som parafenylendiamin och används i
kosmetika och frisörprodukter. Överläkaren vid Arbetarskyddsstyrelsen sä-
ger att detta för oss långt tillbaka i utvecklingen. Monika Thamell vid Läke-
medelsverket säger att vi på det här sättet får in ett färgämne som vi vet orsa-
kar svåra allergier. Docent Carola Lindén vid Arbetsmiljöinstitutet säger:
Att regeringen nu tillåter användningen av detta ämne i kosmetiska produk-
ter innebär en stor försämring av allergiläget i Sverige.
Regeringen har alltså fattat beslut om att inte tillämpa skyddsklausulen i
EES-avtalet och säger: Det är nog så att vi har fullt tillräckliga säkerhetsåt-
gärder. Och så tillåter man detta ämne, trots att samtliga svenska myndighe-
ter på detta område och hela expertisen säger att ämnet ger ytterligare aller-
gier, att det ger oss sämre arbetsmiljö och för oss långt tillbaka i tiden.
Jag kan hänvisa till den långa rad av yrkesinspektionsförelägganden som
utfärdas för exempelvis svenska lasarett i Göteborg, Falun och på många
andra håll. Det talas om mycket dåliga arbetsmiljöer, personalförslitning
osv. Vad jag vill säga är att det är lätt att påvisa objektiva försämringar av
arbetsmiljön i Sverige just nu.
Vi har i motioner som behandlas i detta betänkande understrukit vikten
av en lagstiftning på företagshälsovårdens område. Vi har också föreslagit
återinförande av delvis finansiering, åtminstone när det gäller små företag.
Vi har föreslagit en serie av olika förbättringar kring företagshälsovården
såsom att få till stånd en kunskapsbank om arbetsmiljöfrågor, som skulle
leda till en bättre hantering av arbetsmiljöfrågor. Utskottet avvisar vårt ini-
tiativ. Det råder en total passivitet. Under tiden rasar kompetensen i Sverige
på detta område.
Vi har föreslagit att personalredovisningar upprättas. Vi utgår då från de-
partementspromemorian från 1991, vilken innehöll ett lagförslag om perso-
nalredovisningar att användas på arbetsförmedlingarna. Detta skulle redovi-
sas i årsbokslutet. Syftet var att få till stånd en offentlig diskussion på de olika
arbetsplatserna kring arbetssjukdomar, arbetsskador, arbetsmiljön, föreläg-
ganden från yrkesinspektioner osv. Ingenting har ännu hänt.
Vi har föreslagit att skyddsombuden skall ha den stoppningsrätt som de i
dag har även när det gäller entreprenörerna som i allt större omfattning kom-
mer in på arbetsplatserna. Det blir allt färre som blir fast anställda och allt
fler som hyrs in på entreprenörskontrakt. Utskottet avstyrker tyvärr vårt för-
slag.
Vi har också försökt betona sambandet mellan den inre och den yttre mil-
jön, dvs. mellan arbetsmiljön och miljön kring företag och verksamheter.
Liksom tidigare har vi sagt att det vore av mycket stor betydelse att ge
skyddsombuden möjlighet att ingripa mot farliga utsläpp i den omgivande
miljön. Det är ett nytänkande, men det behövs. Det finns en stor kunskap
och ett stort engagemang hos de anställda och de fackliga organisationerna.
Det har förekommit en del skandalfall, där man faktiskt kände till vad som
hände utanför fabrikslokalerna. Vi anser att det är en naturlig utvidgning av
skyddsombudens befogenheter.
Fru talman! Med de exempel jag har givit och de specifika yrkanden som
finns redovisade i min meningsyttring har vi tydligt lagt fast den politik som
vi menar är nödvändig för att åstadkomma bättre arbetsmiljöer.
Jag står naturligtvis bakom min meningsyttring. Men jag nöjer mig med
att yrka bifall till reservationerna 1 och 2, som också Sten Östlund yrkade
bifall till, samt till meningsyttringarna under mom. 8 om personalredovis-
ningar, under mom. 9 om stoppningsrätt även vid entreprenader och under
mom. 12 om företagshälsovården.
Anf. 156 STEN ÖSTLUND (s) replik:
Fru talman! Jag kan instämma i många av de punkter som Hans Anders-
son berörde i kritisk mening. Vid det tillfälle när vi specifikt behandlar ar-
betsmiljölagen har vi inte på nytt framfört de yrkanden som vi är överens
om när det gäller exempelvis företagshälsovården och dess avrustning. Vi
har valt att i ett särskilt yttrande redovisa vad vi har gjort och vår uppfatt-
ning.
Vi har också en reservation om personalekonomiska bokslut, som jag
själv inte har yrkat bifall till. Men den visar ändå i vilken riktning även vi vill
bedriva arbetet på detta område. Man kan bara instämma i att de offentligt
anställda har en pressad situation. Detta gäller inte minst i min hemstad Gö-
teborg på Sahlgrenska sjukhuset och Östra sjukhuset. Arbetsmiljölagen ger
visserligen möjlighet att gå in vid absurda förhållanden. Yrkesinspektionen
har också varit där. Men det är också en annan politik på andra områden
som behövs för att arbetsmiljön skall bli dräglig för de offentligt anställda.
Anf. 157 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Som vi här har hört behandlar betänkandet ändringar i arbets-
miljölagen. Först vill jag säga att vi alla är överens om att en bra arbetsmiljö
och arbetsmiljöfrågorna är oerhört betydelsefulla för hela arbetslivet, för
den enskilde, för alla på en arbetsplats, för produktiviteten, för arbetsgläd-
jen och för att undvika arbetsskador och olycksfall.
Hans Andersson sade att det handlar om kostnader. Han sade också att
det handlar om fördomar, vilket det naturligtvis gör. Om en arbetsgivare inte
inser att en bra arbetsmiljö är bra för produktiviteten, straffar det sig förr
eller senare.
Vi kan naturligtvis föra en lång debatt om arbetsmiljöfrågor i stort, men
här skall vi nu behandla ändringarna i arbetsmiljölagen. Det är med tillfreds-
ställelse som jag kan konstatera att det råder en mycket stor enighet om för-
ändringarna som syftar till att tydliggöra ändamålen med lagen. Samord-
ningsansvaret på gemensamma arbetsställen preciseras. Ett särskilt skydds-
ansvar för den som hyr in arbetskraft införs. För den som råder över ett ar-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
109
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 111
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
110
betsställe införs ett direkt skyddsansvar gentemot dem som arbetar utan att
vara anställda.
Skyddsombud föreslås få tillträdesrätt till arbetsställe över vilket arbetsgi-
varen inte råder. Därom är vi eniga.
Sedan finns det en del invändningar som jag också skall kommentera en
del, bl.a. när det gäller lagens ändamålsbeskrivning. Lagrådet har tidigare
framfört kritik. Den kritiken uttrycks nu mindre kategoriskt. Lagrådet an-
såg - vilket är riktigt - att flera viktiga samhällsfunktioner inte kan fullgöras
utan att arbetstagare utsätts för någon form av risk för ohälsa eller olycksfall.
Man ansåg också att kravet på god arbetsmiljö kan behöva vägas mot andra
viktiga intressen. Genom förslaget tydliggörs denna intresseavvägning.
Vänsterpartiet vänder sig också mot att meningen ”att främja att arbetsgi-
vare och arbetstagare samverkar för att åstadkomma en god arbetsmiljö” tas
bort när det gäller ändamålet. Orsaken är inte att utskottet inte tycker att
samverkan är bra, utan att man anser att samverkan är ett medel och inte
ett ändamål. Uppmaning till samverkan finns kvar på annan plats i lagen.
Det ändrade ordvalet i 3 kap. 2a § innebär inte heller någon materiell för-
ändring och behöver inte leda till några tolkningssvårigheter. Det är alltså
begreppet ”säkerställer” som ändras till ”leder till”.
Det finns en hel rad situationer där skyddsansvaret tidigare har varit något
oklart, t.ex. vid inhyrd arbetskraft och vid fasta driftställen som lastkajer,
där transporter från andra företag tas emot. Det är angeläget att den som
faktiskt kan påverka skyddsförhållandena för en arbetstagare som befinner
sig utanför sin egen arbetsgivares rådighet har ett tydligt ansvar. Nu införs
ett direkt skyddsansvar för den som råder över ett arbetsställe i förhållande
till dem som arbetar där utan att vara anställda direkt av honom.
Inhyrd arbetskraft kan anses vara inordnad i verksamheten och stå under
arbetsledning på ett sätt som gör att den kan jämställas med arbetstagare i
verkligheten. Därför införs nu ett särskilt skyddsansvar för den som anlitar
inhyrd arbetskraft i sin verksamhet. Där är vi eniga.
Men vi anser att det finns en avgörande skillnad mellan inhyrd arbetskraft
och den som är anlitad som entreprenör. Som jag sade tidigare kan inhyrd
arbetskraft mer jämställas med arbetstagare i den aktuella verksamheten.
Entreprenören däremot, utför ett arbete som är självständigt och inte ett led
i uppdragsgivarens ordinarie verksamhet. Entreprenörer anlitas ofta för att
utföra arbeten där uppdragsgivaren och dennes anställda själva saknar till-
räcklig kompetens.
Dessutom, och det är viktigt, har entreprenören enligt arbetsmiljölagen
ett eget skyddsansvar. Därför menar vi att arbetsgivarbegreppet inte skall
utvidgas till att omfatta även uppdragsgivare.
Det är mycket möjligt att sanktioner i framtiden kan komma att införas
inom fler områden. Vi tycker att är viktigt att nu först kunna dra erfarenhe-
ter av det system som skall införas.
Regeringen och utskottsmajoriteten anser att man bör avvakta eventuella
förändringar av begreppet arbetsställe tills Arbetsrättskommittén har sett
över samverkansreglerna i arbetsmiljölagen.
Vi har en reservation om gravida kvinnor. För det första råder det enighet
om att EG-direktivet om gravida kvinnor, den som nyligen har fött barn och
den som ammar, kan införlivas i arbetsmiljölagen. Frågorna som Social-
demokraterna tar upp i sin motion är viktiga och angelägna, men de hänför
sig delvis till andra utskotts beredningsområden. Därför är vi i utskottet inte
beredda att behandla de här frågorna just nu och här.
Så till frågan om ansvar för ägare och nyttjare av bostadsfastighet. Enligt
utskottets uppfattning är en bostad där städning eller andra tillfälliga arbets-
uppgifter utförs inte att anse som ett arbetsställe. Plan- och bygglagen regle-
rar hur byggnader skall vara utformade bl.a. från arbetsmiljösynpunkt. I ar-
betsmiljölagen finns också ett särskilt arbetsmiljöansvar för den som upplå-
ter en lokal för arbete som innebär att Yrkesinspektionen kan meddela för-
bud eller föreläggande om lokalen är behäftad med brister i skyddshän-
seende. Majoriteten i utskottet är alltså inte beredd att nu tillstyrka en för-
ändring av lagen som reservanterna vill.
Så kommer jag till frågan om personalekonomiska redovisningar. Den frå-
gan är överlämnad till den av justitieministern tillkallade redovisningskom-
mittén. Utskottet har tidigare sagt att frågan behöver beredas i ett större
sammanhang och vill därför avvakta kommitténs arbete. Vi håller fast vid
det.
När det gäller skyddsombudens befogenheter anser också majoriteten i
utskottet att det skulle vara att gå för långt att utvidga skyddsombudets
stoppningsrätt till att gälla även entreprenörer på arbetsställen. Det skulle
faktiskt innebära en delegering av myndighetsutövning till skyddsombudet,
vilket vi inte anser vara önskvärt.
Vänsterpartiet har ett krav på ökat inflytande för de anställda när det gäl-
ler den yttre miljön. Självfallet delar utskottet uppfattningen att de anställda
har mycket stor kunskap om både den inre och yttre miljön. Att med den
utgångspunkten ge facket rätt att stoppa ett arbete med hänsyn till den yttre
miljön anser vi ändå vore att gå för långt. Vi menar att de miljöfrågorna bör
lösas på annat sätt.
Så kommer jag till frågan om företagshälsovården, som vi har diskuterat
så många gånger här i kammaren, senast vid behandlingen av AU11 om ar-
betslivspolitiken. Vår uppfattning, som delas av de flesta remissinstanser i
samband med utredningen om företagshälsovården, är fortfarande att den
frågan bör lösas avtalsvägen. Jag kan mycket väl dela otåligheten över att
avtal inte har slutits inom så många områden, främst inte inom den privata
sektorn. Jag anser att de arbetsgivarorganisationer som inte är intresserade
av att sluta avtal och som inte gör det begår en stor dumhet. De vet att det
annars införs en lagstiftning som skulle bli mer stelbent än vad ett avtal skulle
vara. Vi anser att avtal absolut är att föredra.
Vi har sagt att om det inte träffas avtal snart så måste det bli till lagstift-
ning. Tålamodet är verkligen på väg att ta slut.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till hemställan i betänkandet i dess
helhet och yrka avslag på reservationerna.
Anf. 158 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Tålamodet har tagit slut, i alla fall hos oss. Vaije gång som
jag tar upp frågan, och varje gång som vi motionerar om den får vi samma
svar, nämligen att det ligger mycket i vad Vänsterpartiet säger, tålamodet är
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
111
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
112
snart slut och om det inte kommer ett avtal måste det till en lagstiftning. Jag
har nu hört det 1992, våren 1993, hösten 1993 och nu är det våren 1994. Det
är ord, bara ord. Under tiden faller kompetens och kapacitet. Företagslä-
karna slutar. Vi har ungefär hälften kvar i dag.
I utredning efter utredning, från forskare efter forskare, från Arbetsmiljö-
institutet och Arbetsmiljöfonden framförs överallt samma besked: Det för-
faller. Därmed förfaller möjligheten till förebyggande hälsovård och möjlig-
heten att förbättra arbetsmiljöerna. Därmed får vi ytterligare utslagning från
våra arbetsplatser med åtföljande förtidspensionering som så hårt drabbar
människor och också den svenska ekonomin.
När det gäller frågorna där vi vill gå längre och när det gäller entreprena-
der och bostadsfastigheter, måste jag notera att man med majoritetens för-
slag nöjer man sig med en situation som nästan uppmanar till social dump-
ning. Det kommer då inte att finnas något tryck på att vi skall klara arbets-
miljöfrågorna. Det kommer inte att finnas några skyddsombud som kan
agera på precis det sätt som vi anser att de skall agera om det uppkommer
djupt allvarliga och akuta faror på en arbetsplats.
Eftersom regeringen samtidigt premierar en utveckling mot att man
plockar in entreprenörer i stället för att ha egen personal blir detta problem
allt allvarligare.
När det gäller personalredovisning är det samma sak. Man kan inte år ef-
ter år hänvisa till utredningar. Detta är utomordentligt viktiga frågor. Det
brukar sägas att personalen är den viktigaste resursen för företagen. Den har
också ett ekonomiskt och mänskligt värde. Det är av yttersta vikt att företa-
gen redovisar arbetsmiljö- och arbetsskadesituationen i sina bokslut.
När det gäller frågorna om målsättning kan jag bara konstatera att jag vet
att lagrådet sade att det var alltför kategoriskt uttryckt. Därför pekade jag
också på de oerhörda brister som i dag finns i den svenska arbetsmiljön. Det
är inte alltför kategoriskt att kräva att man skall säkerställa en god arbets-
miljö.
Detta var vad jag hann med i min första replik.
Anf. 159 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Som Hans Andersson sade tidigare handlar det mycket om
fördomar och insikter. Lagstiftningen är mycket viktig när det gäller arbets-
miljön, men den företagare som inte inser att personalen är den viktigaste
resursen klarar sig inte i det långa loppet. Jag vet att allt fler arbetsgivare
inser detta.
Jag håller med Hans Andersson om att en lagstiftning snart måste komma
till stånd när det gäller företagshälsovården, eftersom det inte händer någon-
ting. Vi är eniga om att tålamodet är slut. Jag kan inte säga så mycket mer
än att man faktiskt måste trycka på ytterligare. Jag vet att det har utövats
många påtryckningar just på arbetsgivarorganisationerna. Många arbetsgi-
varorganisationer och företrädare för arbetsgivarna inser också detta, men
de lyckas inte få med sig alla. Det är en ganska bedrövlig situation. Jag håller
helt och hållet med om det.
Hans Andersson påstår att vi uppmanar till en social dumpning. Entrepre-
nörer har faktiskt ett eget arbetsmiljöansvar. Så fort det gäller egna företa-
gare framkommer det att det inte finns något ansvar. Jag läste också Social-
demokraternas motion. Där ömmar man inte särskilt mycket för entreprenö-
rerna utan mer för de andra på arbetsplatsen. Det är inget fel på dem, men
man skall väl tänka både på entreprenörerna och på de andra. Entreprenö-
rerna har faktiskt ett eget arbetsmiljöansvar. Jag anser inte att det på något
sätt är fråga om en social dumpning.
Anf. 160 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Marianne Andersson missförstår situationen. Jag försvarar
att jag - vare sig jag är anställd, inhyrd, eller kommer in i företaget via en
entreprenör - skall ha samma säkerhet, skydd och arbetsmiljö som de andra.
Det skall finnas samma fackliga skydd för mig. Facket skall kunna säga stopp
om situationen blir farlig. Därmed vill jag åstadkomma en konkurrensneu-
tralitet och rättvisa mellan olika företag.
Jag vill skydda dessa företagare. Jag vill också att det skall vara en rättvis
konkurrens, så att inte några skall kunna smita undan på grund av att de inte
har samma möjlighet som andra att kontrollera arbetsmiljön och säkerheten
på arbetsplatsen.
När det gäller företagshälsovården noterar jag bara att vi är helt överens.
Vi är överens på mina villkor. Jag är glad över att kunna erbjuda min me-
ningsyttring. Den kan man rösta på när det gäller företagshälsovården.
Jag håller med Marianne Andersson om att det är ren dumhet som gör att
man inte kommer fram på detta område. Men det är alldeles klart att man
inte kommer fram avtalsvägen. Det betyder att dumheten ligger på majorite-
tens och departementets sida om det inte görs någonting. Vi är överens. Det
finns ett instrument. Det finns ett lagförslag. Låt oss sätta det i verket, innan
vi har raserat den svenska företagshälsovården.
Den gamla målsättningsparagrafen är utomordentligt bra. Den lyder: ”att
säkerställa en arbetsmiljö som inte utsätter arbetstagare för ohälsa eller
olycksfall och som är tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den
sociala och tekniska utvecklingen i samhället”.
Det betyder att hänsyn skall tas till de förhållanden som kan uppkomma.
Det är självklart att en brandsoldat har en speciell arbetsmiljö. Det är en
arbetsplats där vi ställer mycket speciella krav.
Det är någonting helt annat att säkerställa en god arbetsmiljö än att med
olika medel försöka få en arbetsmiljö som leder till ett godtagbart resultat
för den enskilde.
Jag menar att jag mycket väl tar hänsyn till de olikheter som kan föreligga
beroende på arbetets karaktär. Jag ser detta som en försvagning. Det blir
litet grand som lagrådet uttryckte sig; det blir litet för kategoriskt.
När jag ser de arbetsmiljömässiga problem som finns i dag både hos indu-
strierna och inom den kommunala sektorn finner jag att man faktiskt inte
har lyckats säkerställa en god arbetsmiljö. Därför är det viktigt att vi behåller
den nuvarande lydelsen.
Anf. 161 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Att ordet ”säkerställer” byts ut mot ”leder till” syftar till att
man skall åstadkomma en terminologi som bättre står i överensstämmelse
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
113
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
114
med terminologin i övriga delar av kapitlet. Det står också i betänkandet.
Någon materiell ändring av paragrafen är alltså inte avsedd.
Utskottet bedömer att det inte är troligt att de aktuella förändringarna
kommer att ge upphov till problem i tolkningshänseende.
Hans Andersson tog också upp ändringen av ändamålsparagrafen. Sam-
verkan är faktiskt ett medel och inte ett mål för arbetsmiljöarbetet. Samver-
kan skall naturligtvis förekomma. Detta står också på ett annat ställe i lagen.
Jag tycker nog att den bedömning som utskottet har gjort är väl avvägd.
Anf. 162 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Marianne Andersson har en något romantisk syn på entre-
prenörer och deras verksamhet ute på företagen. Visst finns det entrepre-
nörföretag som sköter sig helt och hållet själva, som t.ex. har specialistkom-
petens. Det är jag alldeles klar över. I många fall köper företag in en entre-
prenör mer eller mindre under inhyrningsliknande former. Man kanske
måste forcera ett arbete. Man kanske har åtaganden som man inte klarar
med den egna arbetskraften. Man kanske inte vill anställa egen arbetskraft.
Jag tycker också att Marianne Andersson är något romantisk när det gäller
att arbetsgivarna i högtidliga sammanhang frambringar ord om att persona-
len är företagens viktigaste resurs. Det tycker jag också att den borde vara.
Man kan se hur personalen har blivit hanterad under den gångna lågkon-
junkturen. Ibland frågar man sig om det bara är när det är högkonjunktur
som just dessa ord används på bolagsstämmor och vid andra tillfällen.
Företagshälsovården har berörts av Hans Andersson. Jag har ingen större
anledning att anmäla någon avvikande mening i förhållande till det som
Hans Andersson sade. Jag är mycket bekymrad över att det uppbyggnadsar-
bete som inleddes i mitten av 80-talet och som hade stora framgångar fram
till regeringsskiftet bröts. I stället inleddes ett veritabelt raseringsarbete ge-
nom att man avskaffade de stöd som vi hade för uppbyggnad av företagshäl-
sovården och som hade haft stora framgångar. Inget annat sattes in i deras
ställe. Vi har därför föreslagit en lagstiftning.
Vi har, som sagt, inte något yrkande i betänkandet när det gäller den de-
len. Däremot har vi ett annat yrkande som vi också tänker begära votering
om.
Det handlar om dem som städar och sköter vaktmästeri i bostadsfastighe-
ter. Det märkliga är, Marianne Andersson, att ägaren eller upplåtaren har
det fulla ansvaret under t.ex. de två år som ett bygge pågår. Under de kom-
mande hundra åren, då det skall städas och skötas jobb i fastigheten, anses
det inte vara ett arbetsställe. Men visst är det en verksamhet och en arbetsgi-
varuppgift också att hyra ut bostadsfastigheter. Vi tycker att tiden nu är mo-
gen för att genomföra lagstiftning även på det här området.
Anf. 163 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag är nog medveten om att det finns de som vid arbetstop-
par köper in entreprenader under former som mera liknar det vanliga arbete
som utförs på en arbetsplats. När det finns entreprenörer som också har
kompetens inom området kan de gå in snabbt och man slipper utbilda osv.
Det kan vara ett flexibelt sätt att klara en arbetstopp i stället för att köra
med övertid och liknande. Men fortfarande är entreprenören mera självstän-
dig och har också ett eget arbetsmiljöansvar. Det föreligger en klar skillnad
mellan inhyrd personal och en entreprenör. Det vidhåller jag.
Sten Östlund säger att vi kan se hur personalen har blivit hanterad i en
lågkonjunktur. Vi vet alla vilket problem det har varit på arbetsmarknaden
under de senaste åren. Det har hänt saker som inte är så bra ur arbetsmiljö-
synpunkt, det är vi nog medvetna om. Vi kan vara överens om det också.
Sten Östlund drog en hel rad exempel på hur det har sett ut i sjukvården,
exempelvis i Göteborg. I både privat och offentlig sektor har man ibland
gjort det här på ett sätt som inte varit så bra ur arbetsmiljösynpunkt.
Inte bara på bolagsstämmor, utom inom alla områden har man gjort för-
ändringarna på ett sätt som inte alltid varit bra ur arbetsmiljösynpunkt, och
man har inte heller alltid haft det samråd och samarbete med de anställda
som skulle vara önskvärt. Det håller jag med om.
När det gäller bostäderna är det ändå en skillnad mellan ansvaret under
byggtiden, då det är en byggarbetsplats, och senare när det är bostäder och
det är en annan typ av verksamhet som äger rum. Jag vidhåller vad jag an-
förde tidigare när det gäller ansvaret för ägare och nyttjare av bostadsfastig-
het.
Anf. 164 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Visst är det skillnad mellan byggtid och uthyrningstid. Vi har
två års byggtid mot kanske hundra års brukstid. Men varför skall det vara
sämre för dem som är anställda under den så långa brukstiden?
Vi har själva levt med denna lagstiftning och haft ansvaret för den utan att
påtala det här tidigare. Men inte minst genom det föredömliga upplysnings-
arbete som Fastighetsanställdas förbund har skött, har vi kommit till insikt
om hur pass stor denna grupp är och vilken betydelse det har. Därför vill vi
lyfta fram det här.
En anledning till att jag tycker att det är särskilt angeläget är att det här
finns många kvinnor som har sina arbetsuppgifter inom detta område år ut
och år in, ofta hela livet.
Jag kan ge ett annat exempel. En städerska städar sex timmar i en fastig-
het, t.ex. i trapphuset, och har sedan två timmar i den i samma fastighet lig-
gande frisersalongen. Då gäller inte rådighetsansvaret under de sex tim-
marna då hon utför sin huvudsakliga arbetsuppgift, men när hon går in i fri-
sersalongen gäller lagstiftningen även städerskan.
Sådana effekter har lagen. Jag vet inte om Marianne Andersson är riktigt
klar över det.
När det gäller entreprenörer har vi särskilt pekat på enmansföretagarna.
Det finns t.o.m. ett förslag från Arbetsrättskommittén som väl är vilande på
departementet för närvarande, men som kanske är på väg in efter valet om
den här regeringen får fortsätta. Där föreslås ett system med F-skattsedel för
att ytterligare underlätta för företag och uppdragsgivare att engagera folk
som ensamföretagare. F-skattsedeln skall bli bevis på att de är egna företa-
gare.
Vad har dessa för möjligheter att hävda sina arbetsmiljökrav när de kom-
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
115
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Ändringar i
arbetsmiljölagen
116
mer in på en arbetsplats där en annan arbetsgivare helt och hållet bestämmer
villkoren?
Här är en lucka i lagstiftningen med den utveckling vi har på gång inom
arbetsmarknaden. Om vi får återkomma och exempelvis återinföra vetorät-
ten så får vi litet bättre ordning även på dessa arbetsplatser. Men den här
lagstiftningen kommer ändå att behövas.
Anf. 165 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tycker att Sten Östlund drar litet långtgående slutsatser
av en utredning. Jag har inte sett det förslag han hänvisar till, och jag vet
inte vad som kommer att hända med det.
Det låter litet märkligt, men man skall inte dra slutsatsen att någonting
som ligger i en utredning för att förändra lagstiftningen i dag kan bli något i
framtiden. Det skulle vara en konstig hantering.
När det gäller entreprenörerna vidhåller vi den uppfattning vi har.
När det gäller bostäderna var det ett intressant exempel Sten Östlund tog
upp. Innan jag såg den här motionen hade jag ingen vetskap om att det var
så, lika litet som tydligen Socialdemokraterna har haft tidigare. Det fanns
ganska litet kännedom om dessa saker.
Jag pekade på att det ändå finns ett visst skydd för dem som arbetar i bo-
städer. Men man kanske behöver titta litet närmare på detta.
Utskottet var dock inte berett att fatta några beslut innan en utredning
gjorts. Vi är inte intresserade av att det skall finnas stora grupper som står
utanför arbetsmiljölagstiftningen, men man måste se på detta ordentligt i så
fall. Det är jag inte främmande för att man skall göra.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1993/94:254 Haparanda skärgårds nationalpark
Skrivelserna
1993/94:247 Investera i hälsa - Prioritera för hälsa
1993/94:248 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets minister-
kommitté under år 1993
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU23 Ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES-avtalet) m.m.
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
1993/94:SfU15 Föräldraförsäkring
1993/94:SfU19 Finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst
1993/94:SfU20 Vissa socialförsäkringsfrågor
1993/94:SfU21 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet
1994/95
Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU26 Vissa lagstiftningsfrågor på energiområdet
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU13 Bygder och regioner i utveckling
Anmäldes att följande frågor framställts
den 25 maj
1993/94:547 av Bengt Siljverstrand (s) till utbildningsministern om nationella
forskningslaboratorier:
Regering och riksdag har framhållit att samhällets ansvar vad gäller forsk-
ningsresurser även bör omfatta mindre, ofta tvärvetenskapliga, inrättningar
av stort nationellt intresse. Som exempel på sådana anläggningar kan näm-
nas laboratorierna för vedanatomi och dendrokronologi i Lund samt det mil-
jöarkeologiska laboratoriet i Umeå.
I årets BP - 1994/95:100 bil. 9 anvisar regeringen medel för de stora forsk-
ningsanläggningarna men inte för nämnda mindre anläggningar. Utbild-
ningsutskottet förutsätter som svar på motioner i frågan (UbU8) att medel
för dessa anläggningar skall tillskjutas i KP i sådan omfattning att verksam-
heten kan fortsätta på samma nivå som tidigare även efter den 1 juli 1994.
Enligt KP ”avser regeringen att i särskild ordning anvisa erforderliga me-
del till de nationella anläggningarna för budgetåret 1994/95”.
Hos berörda laboratorier råder nu stor oklarhet om hur verksamheten
skall finansieras efter halvårsskiftet. Jag ber därför utbildningsministern pre-
cisera innebörden i KP:s något oklara besked i denna viktiga resursfråga.
1993/94:548 av Göte Jonsson (m) till arbetsmarknadsministern om ungdo-
mars sommararbete:
I Sävsjö kommun har man en mycket hög ambition när det gäller att ge
ungdomar sommarplats. Aktiviteten har mött mycket positivt gensvar. Ett
problem har nu uppstått beroende på att vissa fackförbund visat tveksamhet
till sommarjobben. Något fackförbund har sagt nej till att medverka.
Jag tycker det är allvarligt att ett fackligt motstånd kan innebära att ungdo-
mar inte kan få sommararbete även om förutsättningarna finns i övrigt.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga vilka åtgärder arbetsmark -
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
117
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
118
nadsministern ämnar vidta för att bidra till att det fackliga motståndet mot
ungdomars sysselsättning undanröjs.
1993/94:549 av Göte Jonsson (m) till statsrådet Reidunn Laurén om registre-
ring av bolagsnamn:
Ett företag i Jönköping ansökte om registrering av ett aktiebolag hos Pa-
tent- och registreringsverket. Företaget registrerades med önskat namn. Ef-
ter cirka fem år blev företagaren stämd av en engelsk medborgare som ansåg
att företaget inte skulle få drivas med ett namn som liknade hans eget. Frå-
gan föranledde prövning först i tingsrätten och sedan i hovrätten. Företaga-
ren förlorade målen. Företaget begärde då skadestånd via JK eftersom man
inte fick använda det namn Patent- och registreringsverket godkänt. JK väg-
rade ersättning. Företaget stämmer då staten vid Stockholms tingsrätt som
menar att Patent- och registreringsverket inte gjort fel eftersom namnet haft
dubbelbetydelse. Detta tolkas så att Stockholms tingsrätt kommit fram till
annan slutsats än tidigare domstolsprövning. JK svarar med anledning av
detta att eftersom inget fel begåtts kan inget skadestånd utgå.
Företaget har oförskyllt hamnat i en situation där ett domslut förbjudit
användandet av namnet och en annan domstol sagt att Patent- och registre-
ringsverket inte gjort fel, varpå JK uppger att skadestånd inte kan utgå.
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidtaga för att stärka den enskildes rätts-
säkerhet i liknande fall?
1993/94:550 av Eva Johansson (s) till statsrådet Beatrice Ask om den nya
läroplanen:
I samband med att riksdagen behandlade förslaget till ny läroplan för
grundskolan uppdrogs åt regeringen att ge frågan om att stärka elevers och
föräldrars inflytande i skolan en ordentlig belysning och genomföra en kart-
läggning av existerande samverkansformer.
Det är angeläget att riksdagens beslut verkställs så snart som möjligt för
att det skall kunna tas till vara i det planerings- och förändringsarbete som
nu pågår i skolorna och kommunerna med anledning av den nya läroplanen.
Det är också angeläget att tillgodogöra sig de kunskaper och erfarenheter
som finns hos bl.a. Hem och Skola och Elevorganisationen.
Mot denna bakgrund vill jag fråga skolministern hur regeringens arbete
med att verkställa riksdagens beslut bedrivs.
1993/94:551 av Eva Johansson (s) till utbildningsministern om stödet till pri-
vata skolor:
I brev till några av landets kommunstyrelseordföranden har utbildnings-
ministern, med motiveringen att socialdemokrater på riksplanet har lovat
avskaffa den ovillkorliga rätten att välja skola, begärt tydliga besked om hur
privata skolor kommer att stödjas i de aktuella kommunerna om social-
demokraterna får regeringsmakten.
Det är naturligt för en utbildningsminister att vilja hålla sig underrättad
om vad som händer i skolan och följa upp riksdagens beslut. Det är lika na-
turligt att sådan uppföljning sker på korrekta grunder.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utbildningsministern om han är beredd
att redovisa på vad han grundar sitt påstående om att socialdemokraterna på
riksplanet - eller i Stockholm, som det även uttrycks i brevet - vill avskaffa
den ovillkorliga rätten att välja skola.
1993/94:552 av Eva Johansson (s) till statsrådet Beatrice Ask om den nya
läroplanen:
I regeringens förslag till ny läroplan står bl.a. att ”rektorer och lärare sva-
rar för att, i samråd med elever och föräldrar, planera och genomföra under-
visningen samt för att omforma de övergripande målen till undervisningsmål
och se till att de uppnås.”
I läroplanen har detta omformulerats till ”ett sådant arbete måste ske i ett
aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med
såväl hemmen som med det omgivande samhället.”
Frågor har väckts om huruvida regeringens avsikt med denna omformule-
ring är att uttrycka en annan, mer återhållsam, syn på föräldrarnas infly-
tande i skolan än den som återfinns i propositionen.
Mot bakgrund av såväl regeringens som riksdagens klara ställningstagan-
den för en fördjupning av föräldrainflytandet i skolan, är det angeläget att
inga oklarheter råder om tolkningarna av läroplanen på denna punkt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga skolministern om hon är beredd att för-
tydliga skrivningarna i läroplanen i detta avseende.
1993/94:553 av Göte Jonsson (m) till socialministern om villkor för bistånd
från socialtjänsten:
Från sociala utgångspunkter finns det i vissa fall starka skäl för socialtjäns-
ten att kunna ställa krav på motprestationer i samband med beslut om eko-
nomiskt bistånd. Svenska kommunförbundet har klara önskemål om att
kunna få till stånd en sådan ordning. Jag delar helt uppfattningen att möjlig-
heten att ställa krav på motprestation klarare skall markeras i socialtjänstla-
gen.
Vilka åtgärder ämnar socialministern vidta för att öka möjligheten till vill-
korat bistånd då detta av sociala skäl bedöms lämpligt?
1993/94:554 av Lars Moquist (nyd) till kulturministern om viseringskrav för
kroater:
I pressen har under lång tid förekommit uppgifter om kroater som söker
sig till Sverige eftersom de förespeglats jobb, bostad och bil om de kommer
hit. Dessa människor saknar i de allra flesta fall flyktingskäl men vill självfal-
let som de flesta människor skapa sig en bättre framtid. Ekonomiska motiv
är ju ingen grund för att få stanna i Sverige, och därför borde dessa männi-
skor direktawisas, men detta lär ännu inte ha skett. Detta beror säkerligen
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
119
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
på att man hunnit ändra sina ursprungliga skäl till asylskäl och då hamnat i
det svenska asylhanteringssystemet.
Det lär också förekomma att bosniska medborgare som är bosatta i Sara-
jevo undandrar sig viseringskravet och kommer till Sverige på kroatiska
pass.
Regeringen borde - vilket Ny demokrati föreslagit vid upprepade tillfäl-
len - omedelbart införa viseringskrav för kroatiska medborgare. Sådant vise-
ringskrav bör finnas för människor från hela det forna Jugoslavien med un-
dantag för Slovenien.
Har statsrådet Friggebo för avsikt att snabbt föreslå några åtgärder - t.ex.
viseringstvång för kroater - för att komma till rätta med problematiken kring
kroatinströmningen till Sverige?
1993/94:555 av Pär Granstedt (c) till utrikesministern om lönevillkoren inom
utrikesförvaltningen:
Utrikesdepartementet har ett klart lägre löneläge än andra departement.
SIDA har ett klart lägre löneläge än andra statliga verk. Svenska diplomater
utomlands har sämre villkor än diplomater från andra jämförbara länder.
Detta förhållande kan knappast stå i överensstämmelse med den prioritet
landets internationella verksamhet måste ha och intresset att långsiktigt upp-
rätthålla den höga kvalitet som kännetecknar svensk utrikesförvaltning.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att råda bot på missförhållan-
dena när det gäller lönevillkor för anställda inom utrikesförvaltningen?
17 § Kammaren åtskildes kl. 21.19.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 6 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 24 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 75 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 91 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.58,
av talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 158 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
120
/Barbro Nordström
Innehållsförteckning
Torsdagen den 26 maj
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
25 maj ......................................... 1
Kulturutskottets betänkande KrU30
Kulturutskottets betänkande KrU31
Meddelande om samlad votering .......................... 4
3 § Energipolitik ...................................... 5
Näringsutskottets betänkande NU17
Debatt
Birgitta Johansson (s)
Lennart Daléus (c)
Bengt Dalström (nyd)
Rolf L Nilson (v)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Roland Lében (kds)
Per-Richard Molén (m)
(forts. 5 §)
Ajournering .......................................... 33
Återupptagna förhandlingar .............................. 34
4 § Muntliga frågor till regeringen ......................... 34
Talmannen (välkomstord m.m.)
Sysselsättningen i Ånge .................................. 34
Hans Stenberg (s)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Barnpornografi ........................................ 35
Ingrid Näslund (kds)
Statsminister Carl Bildt (m)
Öresundsbron ......................................... 35
Nils T Svensson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Mervärdesskatten på tjänster.............................. 37
Bengt Dalström (nyd)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Stat-kyrka-frågan ..................................... 38
Göran Åstrand (m)
Civilminister Inger Davidson (kds)
Handeln med derivat.................................... 38
Rolf L Nilson (v)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
121
Prot. 1993/94:111 Barnpassning som ALU-projeki ........................... 39
26 maj 1994 Inger Lundberg (s)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ny kriminalvårdsanstalt i Kalmar .......................... 40
Bengt Kronblad (s)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ungdomsarbetslösheten .................................. 41
Ulrica Messing (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Invest in Sweden ....................................... 41
Simon Liliedahl (nyd)
Statsminister Carl Bildt (m)
Beskattningen av tjänstebilar.............................. 42
Lennart Fremling (fp)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Italien ............................................... 43
Hans Göran Franck (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Friskolor ............................................ 45
Widar Andersson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Talmannen
Sparåtgärder inom vården................................ 46
Ulrica Messing (s)
Statsrådet Bo Könberg (fp)
5 § (forts, från 3 §) Energipolitik (forts. NU17)............... 46
Roland Lében (kds)
Per-Richard Molén (m)
Rolf L Nilson (v)
Hadar Cars (fp)
Birgitta Johansson (s)
Ivar Franzén (c)
Simon Liliedahl (nyd)
Ingela Mårtensson (fp)
Beslut fattades efter 10 §
6 § Handel med el i konkurrens........................... 65
Näringsutskottets betänkande NU22
Debatt
Reynoldh Furustrand (s)
Rolf L Nilson (v)
Per-Richard Molén (m)
Beslut fattades efter 10 §
7 § Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m........... 77
Konstitutionsutskottets betänkande KU36
Beslut fattades efter 10 §
8 § Oförutsedda utgifter för budgetåret 1994/95 ............... 77
Finansutskottets betänkande FiU23
122 Beslut fattades efter 10 §
9 § Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten ....... 77
Kulturutskottets betänkande KrU29
Beslut fattades efter 10 §
10 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 77
Kulturutskottets betänkande KrU33
Beslut ............................................... 78
Prot. 1993/94:111
26 maj 1994
Näringsutskottets betänkande NU17
Näringsutskottets betänkande NU22
Konstitutionsutskottets betänkande KU36
Finansutskottets betänkande FiU23
Kulturutskottets betänkande KrU29
Kulturutskottets betänkande KrU33
Beslut om uppskjuten votering............................ 81
11 § Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m..... 81
Jordbruksutskottets betänkande JoU21
Debatt
Max Montalvo (nyd)
Leo Persson (s)
John Andersson (-)
(forts.)
Ajournering .......................................... 84
Återupptagna förhandlingar .............................. 85
11 § (forts.) Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m.
(forts. JoU21).................................... 85
Lennart Rohdin (fp)
Mona Saint Cyr (m)
Beslut skulle fattas den 1 juni
12 § Lag om behörighet att utöva veterinäryrket.............. 95
Jordbruksutskottets betänkande JoU25
Beslut skulle fattas den 1 juni
13 § Licensområden för älgjakt m.m........................ 95
Jordbruksutskottets betänkande JoU27
Debatt
Inge Carlsson (s)
John Andersson (-)
Carl G Nilsson (m)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Beslut skulle fattas den 1 juni
14 § Ändringar i arbetsmiljölagen ......................... 105
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU15
Debatt
Sten Östlund (s)
Hans Andersson (v)
Marianne Andersson (c)
Beslut skulle fattas den 1 juni
15 § Bordläggning ..................................... 116
123
Prot. 1993/94:111 16 § Anmälan om frågor
26 maj 1994 1993/94:547 av Bengt Silfverstrand (s) om nationella forsk-
ningslaboratorier................................ 117
1993/94:548 av Göte Jonsson (m) om ungdomars sommarar-
bete.......................................... 117
1993/94:549 av Göte Jonsson (m) om registrering av bolags-
namn......................................... 118
1993/94:550 av Eva Johansson (s) om den nya läroplanen... 118
1993/94:551 av Eva Johansson (s) om stödet till privata skolor 118
1993/94:552 av Eva Johansson (s) om den nya läroplanen... 119
1993/94:553 av Göte Jonsson (m) om villkor för bistånd från
socialtj änsten................................... 119
1993/94:554 av Lars Moquist (nyd) om viseringskrav för kroa-
ter........................................... 119
1993/94:555 av Pär Granstedt (c) om lönevillkoren inom utri-
kesförvaltningen ................................ 120
124
gotab 46891, Stockholm 1994