Justerades protokollet för den 19 maj.
Protokoll
1993/94:110
Granskning av
regeringen
Föredrogs och hänvisades
Förslag
1993/94:RR10 till socialutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU36
Finansutskottets betänkande 1993/94: FiU23
Kulturutskottets betänkanden 1993/94:KrU29 och KrU33
Jordbruksutskottets betänkanden 1993/94:JoU21, JoU25 och JoU27
Näringsutskottets betänkanden 1993/94:NU17 och NU22
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1993/94:AU15
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU30 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regerings-
ärendenas handläggning.
Anf. 1 TALMANNEN:
Granskningsdebatten uppdelas liksom tidigare år i flera avsnitt. Varje av-
snitt behandlas som ett självständigt ärende, och talarlistan för de olika av-
snitten kan alltså utökas med ytterligare talare. Då alla under ett avsnitt an- 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
malda talare haft ordet, övergår kammaren omedelbart till att debattera
nästa avsnitt.
Voteringarna äger rum i ett sammanhang sedan samtliga avsnitt slutdebat-
terats.
Regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation m.m.
(avsnitten 1-10)
Anf. 2 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Den här våren har varit extra arbetsam för konstitutionsut-
skottet. Sammanträdena har varit många och långa. Innan riksmötet är till
ända har KU, såvitt nu kan bedömas, lagt fram 51 betänkanden. Ett flertal
grundlagspropositioner, Riksdagsutredningens tre betänkanden och barn-
pornografifrågan har ökat KU:s redan stora arbetsbörda. Och granskningen
har i år omfattat fler anmälningar än någon gång tidigare.
Jag vill på hela utskottets vägnar tacka vår skickliga personal på KU:s
kansli för extra ansträngningar och mycket arbete på kvällar och veckoslut.
Vi vet att er arbetsbörda den här våren har varit exceptionellt stor.
Mina partikamrater i KU kommer på de olika sakområdena av gransk-
ningsverksamheten att närmare beröra utskottets uttalanden i några väsent-
liga frågor samt att närmare utveckla de socialdemokratiska reservatio-
nerna. Jag kommer i min inledning att ta upp några principiella och allmänna
synpunkter på granskningsverksamheten.
Årets granskning har omfattat totalt 46 ärenden, och i dessa har funnits
39 granskningsanmälningar. Av de 46 ärendena har KU avgjort 38. Av de
återstående ärendena har 7 skjutits till hösten. De har samtliga att göra med
bank- och finanskrisen. KU vill bl.a. att pågående rättsutredningar skall vara
över innan utskottet slutför sin granskning. Ett ärende har återtagits.
Granskningen av regeringens upphandling av konsulter tas upp i ett särskilt
granskningsbetänkande senare i vår.
Av de 38 ärenden som KU har slutgranskat föreligger full politisk enighet
i 28 ärenden.
Utskottet har gjort en ingående granskning av regeringens handläggning
av privatiseringen av statligt ägda företag och en speciell granskning av för-
säljningen av statens aktier i företaget Celsius. Utskottet har inte från konsti-
tutionella utgångspunkter funnit några skäl till kritik.
Fyra statsrådsuttalanden har särskilt granskats. Utskottet står enigt
bakom slutsatserna av verkställd granskning i den delen.
Fru talman! Jag har velat göra dessa påpekanden, därför att det i debatten
på visst håll görs gällande att KU partipolitiserar granskningen. Men faktum
är att stora och viktiga sakfrågor och kontroversiella statsrådsuttalanden har
kunnat avgöras i full politisk enighet.
Svenska folket har en stark känsla för rättssäkerhet; en stark känsla för
att allt skall gå rätt till. Granskning av dem som fått och utövar politisk makt
är ett viktigt inslag i vår demokrati. Riksdagens konstitutionsutskott har, en-
ligt grundlagen, skyldighet att granska statsrådens tjänsteutövning och rege-
ringsärendenas handläggning. KU har därmed en mycket viktig uppgift i vår
demokrati.
Ett organ med så utomordentligt stora maktbefogenheter som regeringen
måste naturligtvis kontrolleras ingående och fortlöpande. Och den kontrol-
len kan bara anförtros folkets valda representanter. När utskottet fullgör sin
uppgift enligt grundlagen och granskar regeringen eller ett statsråd i en viss
fråga, skall det inte uppfattas som liktydigt med kritik. En annan sak är att
granskningen kan leda fram till kritik. Slutsatsen kan emellertid också bli att
det inte finns grund för någon erinran. De flesta anmälningar resulterar inte
i kritik.
Jag tycker att det är viktigt att anmälningar görs, när någon ledamot av
riksdagen anser att en fråga bör utredas och granskas av KU. Det är bättre
att en anmälan görs, så att en granskning kan äga rum, än att frågorna kring
en misstänkt felaktig handläggning inte får något svar.
Att det är borgerlig majoritet i KU har inte i något fall hindrat att en so-
cialdemokratisk anmälan lett till utredning och granskning. Jag utgår från
att det var på samma sätt i KU med socialdemokratisk majoritet, nämligen
att alla anmälda ärenden blev föremål för granskning oavsett från vilken po-
litisk sida de kom. Detta arbetssätt är en styrka för demokratin.
Konstitutionsutskottets granskningsuppgift är en demokratisk tillgång
som är värd respekt.
Från moderathåll agerar man nu på ett sätt som förringar konstitutionsut-
skottets verksamhet. Våldsamma personangrepp riktas mot mig, när jag full-
gör min i Sveriges grundlag ålagda uppgift att leda granskningen av rege-
ringen. För att inga missförstånd skall uppstå, vill jag upprepa att det är från
moderat håll som kritiken kommer. Andra partier har inte kritiserat och
handlat på samma sätt som Moderaterna.
Fru talman! Så länge KU granskade socialdemokratiska regeringar och
statsråd var allt i sin ordning. Kritiska uttalanden mot socialdemokratiska
statsråd applåderades av moderata tidningar. Men när konstitutionsutskot-
tet börjar granska moderata statsråd svallar känslorna okontrollerat över
både på statsministern och det ledande moderata pressorganet. Och man
tycker från moderathåll i KU att utfrågningarna med Anders Björck tog för
lång tid, att frågorna upprepades etc., etc. Granskningen stämplas som ren
partipolitik och som ett uttryck för KU-ordförandens revanschhunger och
intellektuella otillräcklighet. Det är väl inte uteslutet att man har rätt på den
sista punkten.
KU:s granskning av statsrådens innehav av aktier betecknas som en per-
sonkampanj mot statsrådet Ulf Dinkelspiel.
KU:s granskning av JAS-kraschen i Stockholm stämplar man som rena
larvigheten.
KU:s arbete för att skydda oskyldiga barn mot våld, tortyr och andra sexu-
ella övergrepp - ett arbete som för övrigt stöttats inte bara av Socialdemo-
kraterna utan också av Centern, kds, Ny demokrati, Vänsterpartiet och de-
lar av Folkpartiet - är ett intensivt utnyttjande av den allmänna indignatio-
nen över barnpornografin.
Fru talman! Jag är helt övertygad om att om konstitutionsutskottet låtit
bli att granska statsrådens aktieaffärer, regeringens anlitande av konsulterna
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m. m.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
JKL, KREAB och Gramma, JAS-kraschen och struntat i att rätta till den
moderata justitieministerns passivitet i barnpornografifrågan, då hade Mo-
deraternas kritik mot KU och mig personligen uteblivit.
Kanske jag t.o.m. då hade fått ett alldeles speciellt vänligt hedersomnäm-
nande på Svenska Dagbladets ledarsida.
Men, fru talman, det exceptionella inträffar att landets statsminister skri-
ver brev till riksdagens konstitutionsutskott, som om det vore han som be-
stämde över riksdagen och KU. ”Jag förutsätter”, skriver statsministern, och
han kräver att det utskott som har regeringsformens uppdrag att granska ho-
nom och regeringen i stället skall granska KU:s ordförande.
Det finns ingen rättslig eller konstitutionell grund för Carl Bildts age-
rande. Aldrig förr i riksdagens historia har det förekommit att en statsminis-
ter på detta grundlagsstridiga - och arroganta och överlägsna - sätt har ingri-
pit i konstitutionsutskottets arbete och granskningsuppgift. Det hedrar i och
för sig Centerpartiets, Folkpartiets, kds, Nydemokraternas och Vänsterpar-
tiets företrädare i KU att de inte deltog i moderatgruppens instämmande i
statsministerns instruktioner till KU.
Men det hade faktiskt varit på sin plats att alla partier hade hjälpt till att
mer aktivt hävda KU:s integritet och tagit avstånd från statsministerns brev.
Det var faktiskt på det sättet, fru talman, att när det var en socialdemokra-
tisk regering och en socialdemokratisk statsminister - och en socialdemokra-
tisk majoritet i KU - då uppträdde KU enigt. Det kan utskottets vice ordfö-
rande bekräfta. Då bemötte KU ett mycket mindre allvarligt försök av med-
arbetare till Olof Palme att lägga sig i KU:s arbete. Det är utomordentligt
förvånande att de som i andra sammanhang är noga med att hävda utskottets
integritet nu är så pinsamt tysta.
Fru talman! Jag vill på den socialdemokratiska KU-gruppens vägnar de-
klarera följande:
Eftersom vi stöder oss på grundlagen kommer vi att hävda vår rätt och
skyldighet att fullgöra vår uppgift enligt 12 kap. 1 § regeringsformen att
granska statsministern och statsråden. Vi tillbakavisar statsministerns försök
att styra KU:s och riksdagens arbete.
Fru talman! Jag vill dessutom personligen för riksdagens ledamöter och
för svenska folket klart deklarera att Sveriges statsminister får ta till vilka
ord och uttryck som helst för att solka ner min heder. Det kommer inte det
minsta att påverka mitt granskningsarbete av den regering som Carl Bildt
leder. Varför inte? Jo, av följande skäl:
En demokrati som vill överleva måste kontrolleras och granskas; man
måste sätta gränser. Maktfullkomlighet, överhetsfasoner och arrogans måste
motarbetas var det än förekommer, såväl i socialdemokratiska led som i bor-
gerliga led. Jag har ägnat hela mitt liv åt folkrörelsearbete och politiskt ar-
bete. Jag har tillhört denna riksdag i 25 år. Men jag har aldrig någonsin blivit
utsatt för en så lumpen och dyster kritik som från landets statsminister därför
att jag fullgör min uppgift enligt regeringsformen, att granska regeringen.
Jag har den bestämda uppfattningen, fru talman, att makten måste kon-
trolleras i en demokrati. Det må vara socialdemokratisk makt eller borgerlig
makt. Statsråd i alla regeringar skall ständigt känna och veta att någon alltid
har ögonen på dem. En slätstruken granskning, som inte vågar sätta tän-
derna i maktens alla delar, är skadlig för demokratin. Ett konstitutionsut-
skott som inte får arbeta fritt och självständigt är också till skada för demo-
kratin. Passivitet i granskningshänseende är måhända behagligt och bekvämt
för maktens utövare. Men passiviteten kan leda till att medborgarnas aktivi-
tet och uppmärksamhet avtar. Och det är i det långa loppet till skada för det
demokratiska arbetet.
Det är därför som den socialdemokratiska riksdagsgruppen ser så utomor-
dentligt allvarligt på statsministerns maktfullkomliga försök att styra riksda-
gens konstitutionsutskott. Riksdagsgruppen har genom sin gruppledare Jan
Bergqvist nu på morgonen lämnat in en anmälan till KU med begäran att
granska statsminister Carl Bildts agerande.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets skrivning i betänkandet KU30
med undantag av de avsnitt där det föreligger socialdemokratiska reservatio-
ner. I dessa fall vill jag yrka bifall till reservationerna 1, 3, 7 och 8.
I detta anförande instämde Jan Bergqvist, Torgny Larsson, Ingvar Johns-
son, Lisbeth Staaf-Igelström, Elvy Söderström, Inger Hestvik, Sigrid Bol-
kéus, Karl Hagström, Catarina Rönnung, Hans Göran Franck och Björn
Kaaling (alla s).
Anf. 3 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Det är som vanligt numera ett omfattande betänkande som
konstitutionsutskottet har levererat till riksdagen, ett betänkande som spän-
ner över de mest skilda ämnesområden. Det är lätt för mig att instämma i
ordförandens tack till kansliet för det energiska arbete som man har lagt ned
för att tillgodose utskottets ledamöters önskemål i alla möjliga frågor. En del
av frågorna har rent kvantitativt varit mycket omfattande.
Det har för mig som har suttit med länge i konstitutionsutskottet varit in-
tressant att följa utvecklingen genom åren. I början av 70-talet höll konstitu-
tionsutskottets granskningsverksamhet i stort sett på att upphöra. Betänkan-
dena var korta. Debatten i kammaren tog någon timme. Det var få ärenden
som man tog upp som var kontroversiella. Det var relativt sällsynt med reser-
vationer.
Under 70-talet expanderade granskningen. Det började med IB-affären
och så småningom lades det ena till det andra. Utskottets verksamhet har
sedan under åren bibehållits på den kvantitativt omfångsrika nivån.
Det verkar som om den nya inriktning vars grund alltså lades i böljan av
70-talet kommer att fortsätta. Det har visat sig att det finns ett behov av en
granskning av det här slaget. I varje fall finns det ett utrymme för den i vårt
parlamentariska liv.
Annars kan man naturligtvis säga att denna granskning egentligen är ett
arv från ett förparlamentariskt samhälle med en direkt motsatsställning mel-
lan regering och riksdag, där det var viktigt för riksdagen, som inte var sam-
lad varje år, att se till att regeringen inte överträdde de beslut som riksdagen
hade fattat.
Trots att det nu finns många olika sätt att utkräva ansvar av en regering -
vi har möjligheter till misstroendeförklaring, vi har interpellations- och frå-
geinstitutet och vi har de ständigt pågående debatterna här i kammaren -
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
har det funnits utrymme för konstitutionsutskottets granskning. Den är
ganska unik, även om det nu börjar finnas länder som efterliknar oss. Vi
hade för inte länge sedan besök från Norge, där man nu infört något lik-
nande.
Som jag uppfattat det - det tror jag är en grund för att konstitutionsutskot-
tet kan verka som det gör - verkar utskottet, som jag brukar säga, i gräns-
landet mellan politik och juridik. Utskottet skall granska hur statsråden har
skött sina ämbeten, men det behöver inte vara misstankar om direkta felak-
tigheter som leder till att ett granskningsärende tas upp. Det kan finnas in-
tresse av att få frågor ytterligare belysta i detalj, sådana frågor som har flaxat
snabbt förbi i kammaren och där det kan behövas en fördjupad insyn.
Det finns en politisk aspekt på granskningen. Det är naturligtvis ingen till-
fällighet att det regelmässigt är från oppositionen som de flesta gransknings-
anmälningar strömmar in. Jag ser inget konstigt i det i och för sig. Det är
oppositionens uppgift att hålla tummen i ögat på en sittande regering.
Vi kan konstatera att alla dessa anmälningar i de flesta fall inte lett till
några anmärkningar eller ens till förslag om anmärkningar mot statsråd.
Men det är bra - och däri instämmer jag med ordföranden - att konstitu-
tionsutskottet, när många rykten gått och en upphetsad debatt har förts i
tidningarna, kan ”rensa fram” vad som verkligen har hänt och därmed slå
undan benen för misstankar och insinuationer, som ju förekommer i tid-
ningsdebatterna i riklig mängd.
Det har varit en särskild stark ström av anmälningar i år från socialdemo-
kratisk sida. Man kan konstatera en förändring över åren, nämligen att ett
stort antal anmälningar numera inte enbart kommer från konstitutionsut-
skottets ledamöter utan också från andra ledamöter av riksdagen. Det var
ganska ovanligt på 70-talet att någon utanför KU anmälde något gransk-
ningsärende.
Man kan också konstatera att vissa frågor under senare år har kommit att
framstå som ”evergreens”. De återkommer år efter år. Det gäller flyktingpo-
litiken, vapenexporten - för att ta ett par av de mer påtagliga exemplen. Det
är naturligtvis inte heller en tillfällighet. Det beror på att dessa ärenden är
känsliga. De är viktiga. Det är naturligtvis -1.ex. när det gäller vapenexpor-
ten -vanskliga avgöranden som vatje regering har att fatta i de frågorna. För
den skull är det naturligtvis särskilt viktigt att det efterhand görs en ordentlig
genomlysning av hur regeringen har tillämpat den lagstiftning som riksdagen
har antagit.
En betydande del av betänkandet i år handlar om konsekvensanalyser.
Där lyfts fram, inte för första gången men utförligare än tidigare, den besvär-
liga fråga som det finns en tendens i alla politiska församlingar att skjuta åt
sidan, nämligen vilka de långsiktiga effekterna blir av de beslut som riksda-
gen, den parlamentariska församlingen, fattar. Man kan säga rent allmänt
att vi i våra dagar lider av att framsyntheten inte har varit så stor tidigare.
Samtidigt är det naturligtvis en oerhört vansklig uppgift att i varje större
fråga mer detaljerat och säkert ange vad som blir den långsiktiga konsekven-
sen av ett visst handlande. Men det är oerhört viktigt att ögonen ständigt
hålls öppna och att det görs allvarliga försök från förslagsställarna och be-
slutsfattarna att bedöma den långsiktiga effekten av vad som görs.
Vi kan konstatera i t.ex. den långdragna striden om Öresundsbron att det
aldrig hade behövt bli så som det har blivit, om ärendet hade handlagts på
ett framsynt sätt, om de som en gång i tiden fattade beslutet om Öresunds-
bron på förhand, innan beslutet fattades, hade utrett de konsekvenser ett
brobygge skulle få. Jag tar detta som ett konkret och mycket belysande ex-
empel. Det är en alldeles galen ordning att man först fattar ett beslut om en
sådan jätteanläggning och först därefter sätter tänderna i de verkligt svåra
problemen. Då får vi en mycket märklig beslutssituation, dvs. att man beslu-
tar på ett bristfälligt underlag. Man är sedan ändå tvungen att ta fram ett
ordentligt beslutsunderlag, samtidigt som man är bunden av det tidigare be-
slutet.
Detta är ett besvärligt område, och det kommer att krävas mycken energi
och mycken framsynthet i framtiden om man skall klara konsekvensutred-
ningar på ett vettigt sätt. Någon fullständighet kan man naturligtivs aldrig
kräva.
Rent allmänt skulle jag vilja säga att jag nästan tror att konstitutionsut-
skottets granskningsverksamhet håller på att nå sitt maximum. Jag tror inte
att det är så mycket mer som ett konstitutionsutskott, som samtidigt skall
vara ett ärendeberedande utskott, klarar av i det normala riksdagsarbetet.
Det är viktigt för framtiden att man väljer att lägga energi på sådana frågor
som är viktiga och som kan ha betydelse, inte bara för stunden utan också
för hur den politiska verksamheten särskilt på regeringsnivå skall bedrivas
framöver.
Det finns i betänkandet flera saker som för mig som inte skall delta så
mycket mer i debatten i dag är intressant att ta upp till närmare belysning.
Jag tycker för min del att det är bra att vi är eniga på de flesta punkter. I
de flesta fall har anmälningarna inte mynnat ut i någon anmärkning, det är
angeläget att understryka. I andra fall finns det en mild kritik som vi har varit
ense om. Det är också viktigt att understryka att vi kan bli ense i konstitu-
tionsutskottet.
Sedan har Socialdemokraterna, som jag ser det, med ljus och lykta sökt
efter stridsämnen, för det är naturligtvis tacksamt för en opposition att
kunna lyfta fram någonting och blåsa upp det så mycket som möjligt. De
båda ärenden där Socialdemokraterna märkligt nog fått stöd av Ny demo-
krati och Vänstern, och där vi har tvingats att reservera oss, är mycket märk-
liga. Det gäller en anmärkning mot försvarsministern om att han inte för-
hindrade JAS-katastrofen. Det är en mycket märklig anmärkning som So-
cialdemokraterna och de övriga vill rikta mot försvarsministern. Han hade
ingen kännedom om att uppvisningen skulle äga rum. Även om han hade
haft kännedom om det, hade han inte kunnat ingripa. Det här är en sak som
gör sig naturligtvis i den allmänna debatten, men det finns inte, som jag ser
det, ett uns av underlag för den anmärkning som majoriteten här riktar mot
försvarsministern.
Detsamma gäller bytet av chefskapet på Finansinspektionen. Vi har gått
igenom ärendet mycket noga, och vi har funnit att Anders Sahlén hade fått
ett annat erbjudande som han accepterade. Därefter blev det ett chefsbyte.
Hade Anders Sahlén inte accepterat erbjudandet, hade det inte blivit något
chefsbyte. Så enkel var den saken.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m. m.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
Till yttermera visso är det ganska märkligt att Socialdemokraterna är så
ängsliga för att regeringar bryr sig om vilka generaldirektörer som är tillsatta
och hur de utför sitt arbete. Det var ju Socialdemokraterna som var pådri-
vande när den nuvarande lagstiftningen infördes, som gav regeringen större
befogenheter än tidigare. I gamla tider var ju chefstjänstemännen praktiskt
taget oavsättliga. Enligt gammal svensk tradition och ämbetsmannatradition
skulle de tjäna vilka regimer som helst och följa lagen. Man skulle inte in-
gripa mot dem på politisk väg. Om en chefstjänsteman i något ämbetsverk
gjorde fel eller om en politiker ansåg att han hade gjort fel, skulle lagstift-
ningen ändras. Också här finner Socialdemokraterna anledning till anmärk-
ning mot ansvarigt statsråd, vilket är svårt att förstå. Jag vill yrka bifall till
reservationerna 5 och 6.
En annan fråga som har kommit att överskugga hela KU-granskningen är
ett gräl som har uppkommit mellan KU:s ordförande å ena sidan och statsmi-
nistern och statsrådet Dinkelspiel å andra sidan. För min del har jag aldrig
riktigt begripit detta gräl, men jag förstår ju att det är viktigt, eftersom ord-
föranden tar till sådana indignerade brösttoner. Detta har inte varit något
ärende hos KU, men det har tydligen blivit det nu genom den anmälan som
vi fick höra om i dag. Jag har i stort sett ställt mig vid sidan av den diskussio-
nen. Det är en debatt som kontrahenterna borde föra inför öppen ridå i pres-
sen och gärna i TV. I botten ligger en del insinuationer som förekom i Afton-
bladet om att regeringsledamöter kunde ha skott sig på att Volvoaffären
upplöstes. Det är naturligtvis inte bra att komma med sådana insinuationer.
Vi har sett på ärendet i sak, och då visade det sig att det inte finns någon
anmärkning att rikta emot regeringen. Sedan har debatten kommit att
handla om vem som har sagt vad och var. Enligt mitt sätt att se är inte detta
bra för konstitutionsutskottets anseende. Det för ner själva gransknings-
idéen på en rätt låg nivå. Det beklagar jag.
Med undantag av reservationerna 5 och 6 yrkar jag att utskottets anmälan
godkänns.
Anf. 4 THAGE G PETERSON (s) replik:
Fru talman! Tredje vice talmannen har lång erfarenhet av arbetet i KU.
Han har varit ordförande, vice ordförande och han är därtill en erkänd stats-
vetare. Han gjorde sig känd under socialdemokratiska regeringsår som en
aktiv utfrågare och granskare av socialdemokratiska statsråd. Men när stats-
minister Carl Bildt går långt i arrogant uppträdande mot riksdagens gransk-
ningsorgan och ger instruktioner till hur KU skall uppträda, då inträffar det
märkliga att Bertil Fiskesjö inte reagerar det minsta. Han säger att han vill
stå vid sidan av. Det är inte bra för KU:s anseende och inte heller för riksda-
gens anseende om inte granskningsorganet självt reagerar.
Statsministern försöker faktiskt i sitt brev att påverka konstitutionsutskot-
tet. Han ger instruktioner till KU hur vi ledamöter skall svara mot den av
konstitutionen ålagda skyldigheten för utskottet att granska statsråd.
Bertil Fiskesjö ville inte kommentera mitt påpekande om att Olof Palme
och hans regering fick en tillrättavisning då han som statsminister genom sina
medarbetare ifrågasatte KU:s sätt att förvara hemliga handlingar. Då reage-
rade utskottet i sin helhet, inklusive Bertil Fiskesjö, mot inhoppet som hade
sin orsak i att statsministern ville orientera sig. KU var mycket bestämd i sin
kritik. Man erinrade om att det är KU som skall granska regeringen och inte
tvärtom. Man uttalade att det inte ankommer på regeringen eller regering-
ens kansli att utöva tillsyn över riksdagen och dess utskott.
Men när nuvarande statsminister Carl Bildt lägger sig i utskottets arbete
på ett långt mer flagrant sätt och när det från moderathåll kallas för tjafs, då
hörs det ingen protest ifrån den borgerliga majoriteten i KU. Det är det som
är så utomordentligt svagt. Jag vill t.o.m. säga att detta är pinsamt, Bertil
Fiskesjö, inte bara för KU utan det är också pinsamt för tredje vice talman-
nen. På den här punkten känner jag inte igen Bertil Fiskesjö. Vi har arbetat
väldigt många år tillsammans. Jag vet inte varför inte det rättskaffens sinne-
lag och den trohet mot konstitutionen som har präglat Bertil Fiskesjö under
hela hans tid i riksdagen inte höll i sig när det blev aktuellt att värdera Carl
Bildts brev.
Anf. 5 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Fru talman! Jag vidhåller att den här debatten inte är bra för KU:s an-
seende, och jag vidhåller att den är onödig. Den borde ha förts i andra fo-
rum, och det gäller samtliga inblandade. Ingen kan hindra ens en statsminis-
ter att skriva brev till konstitutionsutskottet. Vi får ju mängder av brev, som
ordföranden vet. På den senaste listan, som bordlädes vid vårt senaste sam-
manträde, var statsministerns brev upptaget bland alla andra brev. Enligt
mitt sätt att se är det ett lämpligt sätt att behandla det på.
Självfallet skall inte statsministern blanda sig i konstitutionsutskottets ar-
bete. Det gäller oavsett vem som är statsminister, men man kan inte hindra
en statsminister från att uttrycka meningar. Det gjorde Olof Palme många
gånger.
När det gäller det ingrepp som konstitutionsutskottet tidigare reagerade
emot och som ordföranden refererade till, var detta ett försök att kontrollera
utskottets kansli, vad kansliet hade för sig, hur man bevarade hemliga hand-
lingar och liknande ting. Det har såvitt jag vet inte den nuvarande statsminis-
tern försökt sig på.
Konstitutionsutskottets ordförande berörde inte de övriga frågor som jag
tog upp. För den skull skall jag inte fortsätta att diskutera dem.
Jag vidhåller alltså vad jag har sagt, att jag tycker att hela den här affären,
som nu blivit ett granskningsärende, borde ha klarats av mellan utskottets
ärade ordförande och de berörda regeringsmedlemmarna i andra forum än
i konstitutionsutskottet. Om ordföranden betraktar ett sådant uttalande som
något slags eftergivenhet eller feghet är jag mycket förvånad. Jag skulle na-
turligtvis kunna ta till mycket hårdare ordalag om jag ville, och de skulle då
drabba åt litet olika håll. Men jag föredrar att vara förhållandevis återhåll-
sam i en debatt av det här slaget, som egentligen inte angår vare sig KU eller
mig.
Anf. 6 THAGE G PETERSON (s) replik:
Fru talman! Jag måste få fråga Bertil Fiskesjö: Vad är det som skiljer i
konstitutionellt hänseende mellan en socialdemokratisk statsminister och en
moderat statsminister?
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
10
För tio år sedan var Bertil Fiskesjö med om att tillrättavisa den socialde-
mokratiske statsministern i ganska hårda ordalag. Men när Carl Bildt så att
säga gör sig skyldig till ett långt mer flagrant övergrepp på KU och riksda-
gens integritet, vill tredje vice talmannen och vice ordföranden i KU stå vid
sidan om. Då tycker Bertil Fiskesjö att han inte har med frågan att göra. Det
är i detta som jag inte riktigt hänger med, så frågan till Bertil Fiskesjö om
skillnaden kvarstår faktiskt.
Fru talman! Jag vill bara ta upp de två ärenden som Bertil Fiskesjö ansåg
vara märkliga och som vi socialdemokrater skulle ha sökt efter med ljus och
lykta för att kunna föra upp på KU:s bord. Jag vill tillbakavisa påståendet
och framföra några funderingar utifrån en annan utgångspunkt, nämligen
följande:
Den som läser 1994 års granskningsbetänkande märker att granskningen
i två viktiga ärenden, nämligen JAS-frågan och Sahlénärendet, inte tas på
allvar av de borgerliga ledamöterna och inte heller av utskottets vice ordfö-
rande. De fakta som kansliet har tagit fram under granskningen kommente-
ras knappast av de borgerliga i dessa två fall, där man friar statsråden. Det
jättearbete som KU:s kansli har gjort i dessa två ärenden lämnar ni precis
som om de vore luft. Utan närmare analys sägs bara att kritik är omotiverad.
Jag menar att det är ett oerhört nonchalant uppträdande som försvagar KU:s
position gentemot regeringen. Detta har man glömt när man avger dessa två,
som jag uttrycker det, mycket slarviga reservationer där man inte tar det
minsta hänsyn till det underlag som har tagits fram av KU:s kansli. Det är
djupt beklagligt.
Det är viktigt, menar jag, att behålla det nuvarande systemet med ett poli-
tikersammansatt organ som granskar regeringsutövningen. Men då måste
KU och dess ledamöter ta uppgiften på allvar också när det gäller sådana
ärenden som berör de egna statsråden.
Det skulle vara intressant om Bertil Fiskesjö i sin kommande replik något
ville kommentera just förhållandet att ni har lämnat alla grundfakta åt sidan
och bara avgett en mycket kort reservation, i vilken ni säger att det inte finns
anledning till kritik.
Anf. 7 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Fru talman! Ytterligare några ord om polemiken mellan KU:s ordförande
och statsministern. Jag tycker nog att det är litet skillnad mellan att skicka
en spion till KU:s kansli för att rota i arkivet eller för att se efter hur det är
upplagt och att skriva ett brev till KU. Ert brev till KU har vi ju också be-
handlat på det sätt som vi brukar behandla brev till KU. Även om ingen vill
engagera sig finns brevet upptaget på listan för bordläggning. Jag föreställer
mig att det sedan behandlas på samma sätt som andra brev.
Jag markerar gärna, om ordföranden vill det, att jag på samma sätt som
ordföranden självfallet inte tycker att regeringen skall lägga sig i hur KU skö-
ter sitt arbete. Men denna fråga har ju, vilket alla som känner till den vet,
helt andra och mer fluffiga dimensioner.
Ordföranden säger att de båda reservationer som vi varit tvungna att avge
är nonchalanta. Mot vem är de i så fall nonchalanta? Vi har ju medverkat
till att dessa frågor har blivit utomordentligt väl utredda. Vi har anordnat
utfrågningar i mängd, och kansliet har utfört ett beundransvärt arbete när
det gällt att reda ut vad som verkligen har skett.
Detta återfinns ju i reciten, som vi är ense om. Den faktabeskrivning som
där finns behöver vi naturligtvis inte upprepa i våra reservationer. Därför
förstår jag inte vad utskottets ärade ordförande menar när han talar om non-
chalans i de båda frågorna. Vi har minsann inte nonchalerat dem utan gått
igenom dem oerhört noggrant, alla tillsammans, och kommit till slutsatsen
att det inte finns någon som helst konstitutionell grund för kritik. Eftersom
många hänger upp sig på orden konstitutionell kontroll vill jag tillägga att
det inte heller utifrån andra aspekter finns någon anledning till kritik i dessa
båda fall.
När det gäller JAS-olyckan, som naturligtvis var beklaglig, var beslutan-
derätten i frågan delegerad. Försvarsministern hade inte beslutanderätt i en
fråga av detta slag. Om försvarsministern hade ingripit i frågan hade det sna-
rare varit fråga om ministerstyre, och då hade vi från konstitutionsutskottets
sida av den anledningen varit som hökar på försvarsministern.
Anf. 8 BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! Låt mig först ta tillfället att tacka tredje vice talman Bertil
Fiskesjö, som nu av allt att döma för sista gången framträder i en gransk-
ningsdebatt. Jag vill tacka för de många år och det arbete som han har lagt
ner som en av den svenska konstitutionens fäder och väktare. Det är be-
stående insatser som Bertil Fiskesjö har gjort i detta sammanhang.
Jag vill också tacka kanslichefen Magnus Isberg och hans medarbetare i
KU-kansliet som har haft och för närvarande har en tung börda att dras med.
Vi har ju inte kommit ut ur det hela ännu, men jag hoppas att så småningom
sommaren i all sin fägring skall kunna göra det möjligt för all vår kansliperso-
nal att få det litet lättare än vad de har haft det under senare tid.
När det sedan gäller själva granskningen vill jag först ta upp några princi-
piella problem beträffande KU:s granskningsförfarande. Låt mig inleda
detta med att citera vad professor Nils Andrén, min en gång vördade lärofa-
der, säger i Samhälle och Riksdag, del II, som kom ut 1966:
”Dechargedebatten har blivit kritiskt bedömd, som akademisk, långtråkig
och utan koncentration på väsentliga frågor. Ett sådant generellt omdöme
säger åtskilligt om dechargebehandlingens politiska betydelse. Större vikt än
ett sådant värdeomdöme får en analys av debattens faktiska struktur. Vilken
betydelse visar regeringen genom sitt deltagande att den tillmäter debatten?
Och vilken vikt tillmäter riksdagen själv uppgörelsen över dechargememo-
rialet? Delvis återspeglas detta av i vilken utsträckning debatten är en upp-
görelse mellan regeringen som svarande och riksdagen som kärande och i
vilken grad den är något mera än en uppvisning inför halvtomma kammar-
bänkar av de argument som tidigare luftats i konstitutionsutskottet.”
Kritiken står sig uppenbarligen alltjämt. Dechargen eller granskningen
finns alltjämt kvar, men vi har knappast mäktat med att föra över något sär-
deles nytt till den nya författningen. Svagheterna torde framför allt vara att
hänföra till partipolitiseringen. Anmärkningsförfarandets politisering bör-
jade emellertid redan under ståndsriksdagens tid. Kritik uppfattades snart
nog som en politisk prickning. Successivt mottogs en utskottsanmärkning
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
11
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
12
med allt mindre respekt, eller som det uttrycktes i ett drastiskt uttalande från
1930-talet: KU:s granskning hade förlorat i tyngd på grund av att ”antalet
tvivelaktigt eller illa grundade anmärkningar är alldeles för stort för att rimli-
gen kunna ursäktas med den mänskliga ofullkomlighet, som även vidlåder
konstitutionsutskottet”.
Olika förslag har under tidernas lopp framlagts för att effektivisera och
avpolitisera granskningen. Nils Andrén framhöll att granskningens stora di-
lemma låg i svårigheten att ”hålla isär den politiska funktionen och den i
princip opolitiska uppgiften att undersöka och redovisa allmän praxis vid
handläggningen av regeringsärendena”.
Det fanns anledning till en allmän skepsis mot riksdagspolitiker som
granskare, och om sedan granskningsarbetet förelädes riksdagen måste det
vara svårt att undvika partipolitiska synpunkter och taktiska överväganden.
Nils Andréns förslag till en avdramatiserad och samtidigt effektiviserad kon-
troll var att granskningen skulle utföras av en ”konstitutionsutskottets om-
budsman”, en hög och oväldig ämbetsman. Han skulle på riksdagens upp-
drag och på utskottets vägnar granska administrativ praxis i kanslihuset.
Granskningen skulle sedan publiceras på samma sätt som JO:s berättelse.
I viss mån skulle man kanske kunna säga att stora delar av granskningen
av administrativ praxis har kommit att avpolitiseras. Därom vittnar bl.a. de
tio första kapitlen i granskningsbetänkandet. I övrigt är det dock samma
gamla visa som vanligt, dvs. att oppositionen i olika sammanhang tar chan-
sen att framföra en mycket vagt grundad kritik mot regeringen i olika sam-
manhang. Partipolitiseringen avgör i de kritiska fallen åt vilket håll vågskå-
len skall tippa.
Frågan är om det inte borde ske en omprövning av hela KU:s gransknings-
verksamhet. Går det att nå fram till samförstånd om en ny tingens ordning?
Skulle kritik kunna framföras utan att den omedelbart tvingar fram partipo-
litiska ställningstaganden? Skulle med andra ord kritiken kunna avpolitise-
ras, samtidigt som praxis vidareutvecklas att närmare undersöka olika områ-
den av regeringens fögderi från främst administrativa utgångspunkter? Går
det över huvud taget att undvika just partipolitiseringen? Om inte, kan man
ställa frågan vilken nytta det är med KU:s granskning i det här hänseendet.
Det fanns en ganska stark förhoppning vid inledningen av den nu snart
tilländalupna mandatperioden, att något nytt skulle kunna ske inom KU.
Före valet 1991 hade det deklarerats från den dåvarande oppositionens sida
att KU:s ordförande borde tas från oppositionen, samtidigt som det uttryck-
tes förhoppningen att man därvid skulle kunna få en ordförande som var så
oväldig och litet partipolitisk som möjligt. Man ville med andra ord ha ett
KU som levde upp till de bästa av många omöjliga förutsättningar, nämligen
oväld och minimering av partipolitiseringen. Vem kunde bättre än en tidi-
gare talman i riksdagen infria dessa förhoppningar?
Till en början syntes också klara ambitioner att infria de förhoppningar
som hade ställts ut. Men tyvärr visade det sig omsider att förhoppningarna
var för uppskruvade. Från oppositionens sida och synnerligen, tyvärr, från
ordförandens, igångsattes en häxjakt mot de statsråd som hade en personlig
förmögenhet. Det antyddes att det inte skulle vara förenligt med utövandet
av vissa statsrådsämbeten att ha en personlig förmögenhet, en kritik som se-
nare har framförts på nytt och som uppenbarligen är det drivande motivet
för uppläggningen av mycket av kritiken i konstitutionsutskottet. Med all
rätt har det mot denna kritik anförts att just den som framgångsrikt har för-
valtat ett eget fögderi på ett bra sätt bör ha goda förutsättningar för att också
kunna ta hand om det allmännas affärer.
Vad gäller granskningsbetänkandet finns det, som regeringens företrädare
ser det, ingen anledning att reagera mot regeringens handläggning av asyl-
ärenden, inte heller mot utseendet av en biståndskontorschef eller mot stats-
ministerns uttalande om Baltikum. Avslag yrkas följaktligen på reservatio-
nerna 1, 2, 3, 4, 7 och 8. Bifall yrkas däremot till reservationerna 5 och 6.
I kritiken mot KU:s granskning har det anförts att partipolitiseringen ofta
har tagit udden av kritiken och att KU:s kritik därigenom har blivit tandlös.
Det finns anledning att beklaga att inte utskottet har kunnat samla sig till en
konstitutionell plattform vid årets granskning.
Vid årets granskning vill den socialdemokratiska oppositionen rikta kritik
mot två statsråd, statsråden Lundgren och Björck. I bägge fallen har man en
ytterst lös grund att stå på - jag skulle inte vilja kalla det för någon grund
över huvud taget.
Det är naturligtvis groteskt och löjeväckande att man vill göra statsrådet
Björck ansvarig för JAS-olyckan. Jag har betydligt större tilltro till Anders
Björck som försvarsminister än som flygmekaniker. Jag skulle inte våga flyga
med ett plan vars luftvärdighet har granskats av Anders Björck.
När det gäller statsrådet Lundgren kan man lugnt konstatera att hans age-
rande när det gällde Finansinspektionens förre chef, Anders Sahlén, har va-
rit helt och hållet i linje med vad som ställts upp som konstitutionella förut-
sättningar i Sverige.
Det finns alltså ingen som helst grund för att rikta kritik mot de båda stats-
råden. Det är också betecknande att det var en ren sinkadus som gjorde att
detta nu förs fram som en sorts majoritetsförslag. Någon majoritet för de här
anmärkningarna har över huvud taget inte funnits i utskottet. Ordförandens
utslagsröst kom in i bilden sedan Ny demokrati hade lagt ned sin röst och
väntade med att ta ställning till dess att frågan kom upp i riksdagen.
I ärenden som inte direkt visas upp för riksdagen, men som kanske ändå
har spelat en större roll än vad som redovisas, finns det - som vi har hört här
i debatten - anledning till betydande meningsmotsättningar.
Sålunda har konstitutionsutskottets ordförande i en tidningsintervju insi-
nuerat att utrikeshandelsministern skulle ha haft vetskap om att Volvo-Re-
nault-affären skulle spricka - en sorts insideraffär som i vart fall skulle ha
gynnat statsrådet indirekt. Påståendet har med skärpa tillbakavisats av stats-
rådet, och KU:s ordförande har inte kunnat bevisa påståendet.
Statsministern har likaledes alldeles exempellöst, i form av ett särskilt
brev till konstitutionsutskottet, tvingats konstatera att konstitutionsutskot-
tets ordförande inte har haft något som helst belägg för sitt påstående att
statsministern, via Pehr G Gyllenhammar, skulle ha haft vetskap om att
Volvo-Renault-affären skulle spricka tio dagar innan så skedde. Thage G
Peterson har upphöjt sig själv till någon sorts korpral i ljusets riddarvakt.
Han framstår nu i all sin härlighet i tidningsartiklar och i riksdagens talarstol
och tillbakavisar då vad han anser vara lömska angrepp på hans person och
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
13
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
14
gärning. Han är frisk på att betygsätta i svart och vitt - någonting däremellan
ges icke.
Det är emellertid inte acceptabelt att konstitutionsutskottet inte får klara
ut vad som är rätt och vad som är osant. Statsministerns ord står mot konsti-
tutionsutskottets ordförandes ord. Pehr G. Gyllenhammar kan verifiera el-
ler dementera detta. Detta är en trovärdighetskris för konstitutionsutskot-
tet, för riksdagen och för regeringen. Därför har jag krävt att Gyllenhammar
snarast möjligt skall inbjudas till konstitutionsutskottet för att en gång för
alla klara ut vad som är sant och osant. Det är han som har åberopats som
källa av konstitutionsutskottets ordförande. Det är han som kan klara ut vad
som är riktigt i det här sammanhanget. Jag beklagar att min begäran i går i
konstitutionsutskottet tillbakavisades av utskottet med ordförandens ut-
slagsröst. Ny demokratis representant avstod från att yttra sig i frågan.
Det kan inte heller accepteras att konstitutionsutskottet, likaledes genom
ordförandens utslagsröst och Ny demokratis nedlagda röst, har avstått från
att omedelbart utreda den tidigare socialdemokratiska regeringens sätt att
hantera olika konsultuppdrag till ARE-bolagen och andra i samband med
utredningen av den nuvarande regeringens konsultuppdrag. Den jämförel-
sen hade behövts för att konstitutionsutskottet skulle kunna göra en rättvis
bedömning.
Fru talman! I alltför stor utsträckning har vi under de senaste veckorna
kunnat bevittna hur partipolitiseringen har tagit överhanden när det gäller
konstitutionsutskottets granskning. Detta är att beklaga. Samtidigt borde
det hela leda till eftertanke. Det är måhända dags att försöka åstadkomma
vad man hittills inte har lyckats med, nämligen nya och effektiva former för
KU:s granskningsarbete.
I detta anförande instämde Ola Karlsson, My Persson, Inger René, Stig
Bertilsson, Jan-Olof Franzén, Henrik S Järrel och Björn von der Esch (alla
m).
Anf. 9 THAGE G PETERSON (s) replik:
Fru talman! Birger Hagård höll en i och för sig intressant statsvetenskaplig
betraktelse som jag lyssnade uppmärksamt på. Men jag måste erkänna att
jag efter tre års arbete i konstitutionsutskottet med Birger Hagård har svårt
att se honom som statsvetare. Min minnesbild av Birger Hagård under tre
år i KU är att han är en nitiskt moderat politiker. Det överskuggar också de
statsvetenskapliga kunskaperna.
Det är självfallet fritt för Birger Hagård att ha synpunkter på min person
och min uppgift som ordförande. Den debatten skall jag inte lägga mig i.
Däremot har jag ett par iakttagelser av Birger Hagårds anförande. Han
reste frågan om konstitutionsutskottet behövs. Det är väl ett uttryck för mo-
derat politik och moderat syn på hur makten och överheten skall kontrol-
leras och om den behöver kontrolleras. Det är klart att vi måste ha ett utskott
som granskar regeringen. Den har ju så utomordentligt stora maktbefogen-
heter. All politisk makt, både socialdemokratisk makt och borgerlig makt,
måste ju kontrolleras. Men tydligen har Birger Hagård en annan uppfatt-
ning, åtminstone nu när det är en borgerlig regering.
Jag drar den slutsatsen, vilket jag faktiskt gjorde i mitt inlägg, att om den
socialdemokratiska gruppen i KU hade struntat i att granska statsrådens ak-
tieinnehav, struntat i att följa upp regeringens anlitande av konsulter och
struntat i att titta på JAS-ärendet hade det inte funnits utrymme för någon
kritik. Birger Hagård hade säkerligen varit ganska nöjd med konstitutionsut-
skottets arbete om vi hade varit snälla och inte tittat på vad de borgerliga
statsråden gjort.
Birger Hagård försökte inte på något sätt förklara Carl Bildts exeptionella
personangrepp. I denna fråga uppträdde väl Carl Bildt som han uppträder
till vardags, och det är allmänt omvittnat att han besitter mycket av maktfull-
komlighet och arrogans. Jag tror att förklaringen till hans personangrepp är
ganska enkel. Det har jag förstått efter att ha lyssnat på Birger Hagårds in-
lägg här. Carl Bildt tål helt enkelt inte att granskas. Det är detta det är frågan
om. Därav följer sedan hans utfall.
Fru talman! I min nästa replik skall jag ta upp de uppgifter om konstitu-
tionsutskottets beslut i går som Birger Hagård kom med. De är inte korrekta
i alla delar. Därför skall jag använda min nästa replik till att göra några berik-
tiganden.
Anf. 10 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Thage G Peterson antydde att det skulle finnas en kluvenhet
i min person mellan statsvetaren och politikern. Visst finns den kluvenheten.
För mig har det varit en glädje och en känsla av spänning under ett helt liv
att ha den här kluvenheten. Men det fordrar också att man vet när man syss-
lar med det ena och när man sysslar med det andra. I delar av det anförande
som jag höll var det tveklöst statsvetaren som tagit överhanden. Jag försökte
att se neråt och granska vad det egentligen är som förekommer, men självfal-
let var det politikern som uppträdde i den andra delen av anförandet, Thage
G Peterson.
Thage G Peterson sade att jag skulle ha frågat om KU behövs. Den frågan
har jag över huvud taget aldrig ställt. Självfallet behövs KU. Men som jag
sade i de allra sista orden i mitt anförande behövs det också nya och effektiva
former för granskningsarbetet. Vi måste akta oss för att inte falla in i något
slags slentrian. Framför allt är jag orolig för partipolitiseringen. Jag tycker
att KU:s ordförande tyvärr är ett utmärkt exempel på att partipolitiseringen
kan gå för långt.
Statsministern var naturligtvis tvingad att skriva det brev som han skrev
till konstitutionsutskottet. Han hade utsatts för arrogans och angrepp som
han inte kunde låta förbli obesvarade. Det är bara synd att grälet fortsätter
och att inte konstitutionsutskottets ordförande kan säga att det var obetänk-
samt och felaktigt att föra fram dessa insinuationer i olika sammanhang. Då
skulle vi kunna klättra upp till de höjder där konstitutionsutskottet normalt
bör dväljas.
Statsminister Carl Bildt tål självfallet att granskas i olika sammanhang.
Det är självfallet utskottets uppgift att utföra en granskning av alla statsrå-
dens fögderier. Men det skall också vara en granskning som lever upp till de
krav på oväld som konstitutionsutskottet bör ha som en ledstjärna.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
15
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
Anf. 11 THAGE G PETERSON (s) replik:
Fru talman! Först några ord om gårdagens sammanträde i konstitutionsut-
skottet. Den enda grund som fanns för att genom ett utskottsinitiativ be Vol-
vos förre styrelseordförande att komma till en separat utfrågning i utskottet
var skrivelser från Carl Bildt och Ulf Dinkelspiel. Men det hade inte varit
förenligt med grundlagen att göra detta, och det pekade också utskottets
kanslichef Magnus Isberg på. Detta fick dock inte de borgerliga representan-
terna att ändra ståndpunkt, utan man begärde votering. Ett direkt bifall till
det moderata förslaget skulle ha inneburit ett godkännande av Bildts och
Dinkelspiels inblandning i KU:s arbete, vilket vi inte kunde acceptera.
Beslutet blev att KU skall granska frågan om informationen till regeringen
i Volvo-Renault-affären, och därvid kommer det helt säkert att bli fråga om
ett flertal utfrågningar, och till en av utfrågningarna bör Volvos förre styrel-
seordförande inbjudas. Det är möjligt att kanslichefen redan har tagit en så-
dan kontakt. Vi har i ett socialdemokratiskt särskilt yttrande till betänkandet
uttalat att vi hoppas att dr Gyllenhammar tar till orda i denna sak.
Jag vill lägga till ytterligare en punkt med tanke på vad Birger Hagård sä-
ger i sina fortsatta angrepp på mig. Jag har i denna affär inte fört fram några
egna uppgifter utan endast fört vidare de uppgifter som jag har fått av Volvos
dåvarande styrelseordförande P G Gyllenhammar. Jag har inte i något sam-
manhang, som statsministern beskyllt mig för, smutskastat Ulf Dinkelspiel.
Jag har i utfrågningar, som finns dokumenterade i protokoll, sagt att en helt
annan fråga är om Ulf Dinkelspiel på något sätt har utnyttjat den informa-
tion som han har haft tillgång till. Detta har jag självklart inte uttalat mig
om, och jag har heller inte haft några som helst misstankar om detta.
Jag har vid ett stort antal tillfällen föreslagit Birger Hagård att läsa utfråg-
ningsprotokollet, men av någon anledning tycks han inte begripa vad som
står i detta protokoll - om han nu har läst det, fru talman.
Anf. 12 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Jo då, jag kan försäkra Thage G Peterson om att protokollen
från KU:s utfrågningar tillhör min verkliga favoritlektyr, som jag särskilt in-
tensivt studerar vaije natt innan jag somnar in.
Jag är litet grand förvånad över vad konstitutionsutskottets ordförande
anför i detta sammanhang. Han säger att det inte skulle varit förenligt med
grundlagen att kalla in Pehr G Gyllenhammar till KU. Vi skall först konsta-
tera att det är Gyllenhammars egen sak om han vill komma till KU eller inte.
Han är en privatperson, och det finns i och för sig ingen möjlighet i världen
för konstitutionsutskottet att tvinga in honom. Men naturligtvis är det fullt
grundlagsenligt att kalla in honom eller att ge honom möjlighet att svara
skriftligt på KU:s frågor. Om det inte varit så, hade väl knappast KU:s ordfö-
rande ställt denna fråga under proposition i utskottet på det sätt som skedde.
Samtidigt har socialdemokraterna i det särskilda yttrande som är fogat till
utskottets granskningsbetänkande åtminstone påstått att de vill gå till botten
med denna affär och utreda vad som är sant och osant. Mot den bakgrunden
finner jag det högst anmärkningsvärt att KU:s ordförande inte tar chansen
att kalla in Gyllenhammar. Att sätta in honom i ett annat sammanhang, kan-
16
ske litet senare, är ju inte samma sak som att här, nu eller snart få klarlagt
vad som verkligen har förevarit.
Konstitutionsutskottets ordförande säger vidare att han inte har några
egna uppgifter om vad som har förevarit i informationsavseende beträffande
Volvo-Renault-affären, utan han har vidarebefordrat information som han
har haft tillgång till. Det är ju just det som är det intressanta: Varifrån har
den här informationen kommit? Den förnekas uttryckligen av statsminis-
tern, och på goda grunder. Vid det ena tillfället träffar han president Clinton
i USA, och vid det andra har han överläggningar just med konstitutionsut-
skottets ordförande.
Varifrån har då de här informationerna kommit? Den frågan förblir obe-
svarad. Det är detta som har gjort att statsministern känt sig föranlåten att
skriva ett brev till konstitutionsutskottet, ej alls det mästrande brev som kon-
stitutionsutskottets ordförande vill få det till utan ett brev genom vilket man
vill klara ut vad som har förevarit i saken. För landets, för politikens och för
KU:s anseendes skull finns det all anledning att snarast gå till botten med
detta ärende.
Anf. 13 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Så här i inledningen till mandatperiodens sista granskningsde-
batt kan det finnas anledning att uttala att vi skulle kunna och borde vara
mycket stolta över den insyn och de kontrollmöjligheter som vi på olika ni-
våer har i vår demokrati. Vi kan ställa frågor och interpellationer, vi kan
väcka motioner och vi kan med offentlighetsprincipens hjälp kräva att få in-
syn i myndigheters verksamhet på olika nivåer. Därtill kommer riksdagens
revisorers arbete, som har blivit alltmer aktivt och respekterat, och konstitu-
tionsutskottets granskningar av regeringen.
Vi är nu i slutet på en mandatperiod med en nyordning inom konstitutions-
utskottet enligt vilken utskottets ordförande inte som tidigare skulle hämtas
från regeringspartierna. Genom denna nyordning skulle KU:s uttalanden
och betänkanden få en mera upphöjd och opartisk status. Har det blivit så?
Alla goda intentioner till trots måste man nog konstatera: Nej, så har det
inte blivit.
Oppositionen har, speciellt under innevarande granskningsår, dvs. valå-
ret, anmält en rad struntsaker till granskning. Jag tänker bl.a. på de anmäl-
ningar som gäller JAS-överflygningen och vissa tjänstetillsättningar. Rege-
ringspartierna har försvarat sina statsråd och i vissa fall kommit fram till en
annan uppfattning än oppositionen. Det är självklart att oppositionen har en
mycket aktivare roll i granskningen, eftersom det ju är regeringen som skall
granskas.
Men det skall först sägas att vi på de allra flesta punkter i granskningsarbe-
tet ändå har kommit fram till en enig ståndpunkt. Vi har haft långa och ingå-
ende diskussioner. Vi har tagit in en stor mängd material i alla frågor. Det
är först när vi närmar oss det område där vi, som tredje vice talmannen fram-
höll, befinner oss i gränslandet mellan juridik och politik som vi skiljer oss
åt i bedömningen.
Men är det egentligen så konstigt? I de fall där vi skiljer oss åt kan man
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
nog säga att det är på grund av att vi har olika ideologisk grund att stå på
som vi bedömer fakta olika.
I alla de fall som vi har granskat har vi, som jag nämnde, inte lämnat någon
sten ovänd för att försöka få fram vad som verkligen har hänt. Trots det kom-
mer vi fram till olika ståndpunkter. Jag tror inte att det är betingat av någon
illvillig inställning från vare sig oppositionen eller någon annan, utan det be-
ror på att vi står på olika ideologisk grund. Så kommer det säkert också att
förbli så snart man fjärmar sig från de mycket fasta lagregler och den mer
administrativa granskning som vi också gör.
Det är bara att konstatera att vi står på olika ideologisk grund och tolkar
fakta olika. Jag tycker inte att detta behöver vara fel. Vi måste hela tiden ha
i minnet att det här finns grupper och partier med olika grundsyn och att
man då bedömer fakta olika.
I varje granskningsbetänkande har vi en grupp anmälningar som samman-
förs under rubriken ”Vissa uttalanden av statsråd”. Här har vi ofta långa dis-
kussioner om vad som går an och vad som inte går an.
När vi har fjärmat oss, som jag sade, från de väldigt tydliga lagregler som
vi har att följa, tror jag att det är nödvändigt att i de här fallen ha en mycket
vid ram för vad som är tillåtet, eftersom statsråden är politiskt valda och ef-
tersom det är farligt i en demokrati att ha för snäva gränser för vad som är
möjligt för regeringens enskilda ledamöter. Jag tänkte återkomma senare i
debatten till detta.
I konstitutionsutskottet har vi under både förra året och detta fört en in-
tressant och nyttig debatt om allmänhetens insyn i såväl statsråds som riks-
dagsledamöters ekonomiska förhållanden. Regeringen har från början varit
mycket tydlig i sitt agerande, med en öppen deklaration av sina tillgångar
och tillsättande av en etisk kommitté, liksom överlämnande till opartisk för-
valtare av tillgångarna.
För riksdagsledamöter har vi givit riksdagens förvaltningsstyrelse i upp-
drag att utforma en modell som tillfredsställer de krav som kan ställas på
allmänhetens rätt till insyn i förtroendevaldas förhållanden. Det är ingen lätt
uppgift, med tanke på att det kan finnas många bindningar som kan sägas
påverka människors omdömesförmåga: kapital, aktier, fasta tillgångar,
framträdande uppdrag i fackliga och andra intresseorganisationer, styrelse-
uppdrag i näringslivet, etc. Och hur skall man bedöma familjemedlemmars
tillgångar? Och var går gränsen för privatlivets helgd?
Jag har stor respekt för KU:s ordförandes engagemang och ärlighet i frå-
gorna om öppenhet och integritet hos förtroendevalda och läste med intresse
hans artikel häromdagen som gällde just öppenhet och förtroende och de
moraliska krav som man kan ställa på politiker och ledande personer i nä-
ringslivet.
Artikeln innehöll en rad tänkvärda tankar. Men jag tycker kanske ändå
inte att man kan vara trovärdig, om man inleder en sådan artikel med att
säga att problemen förvärrades efter valet 1991, inte mot bakgrund av de
fakta som jag har redovisat om initiativ som togs vid regeringens tillträde
1991.
Man kan inte heller med trovärdigheten i behåll, som s-gruppen i konstitu-
18
tionsutskottet gjorde, rösta nej till en granskning av s-regeringarnas kontak-
ter med näringslivet.
Jag tror att det är viktigt att den här debatten fortsätter, så att vi tillsam-
mans kan utforma de regler vi skall ha för de personer som är förtroende-
valda representanter.
När man studerar KU-anmälningarna över tiden, kan man se att anmäl-
ningarna som kommer in i mycket hög grad är en spegel av de frågor som är
viktiga frågor i samhällsdebatten. Ja, man skulle kunna säga att KU i det här
avseendet ger en historisk exposé av debatten.
Konstitutionsutskottet har under det gångna året spelat en undanskymd
roll i medierna. Det om något är, kan man säga, ett tecken på att de ärenden
vi har behandlat varit ganska beskedliga till sin karaktär. Det faktum att re-
servationerna är få, trots betänkandets omfång, är också ett tecken på att
substansen i granskningsanmälningarna är ganska liten.
Fru talman! Jag vill instämma i tredje vice talmannens syn på debatten och
konfrontationen mellan statsministern och KU:s ordförande, en debatt som
har fått sken av personmotsättning. Jag kommer också senare i debatten att
återkomma till avsnittet om statsrådens uttalanden liksom till det om byte
av chef för Finansinspektionen, och Ingela Mårtensson kommer att ta upp
frågan om Krigsmaterielinspektionen.
Jag vill rikta ett tack till kansliet för det arbete som det har lagt ner med
omsorg och stor energi för att granskningsbetänkandet faktiskt skulle ligga
på bordet i dag.
Jag vill också tacka Bertil Fiskesjö för det samarbete vi har haft i konstitu-
tionsutskottet. Genom stor kunnighet och gott omdöme har han varit en
ovärderlig tillgång i granskningsarbetet. Han har varit en inspirationskälla
för mig personligen, när jag kom som ny till utskottet, genom sina kunskaper
och erfarenheter, och han har företrätt kontinuiteten i utskottet och stabilite-
ten, eftersom många nya ledamöter har kommit till. Jag har verkligen lärt
mig mycket av honom och beklagar att han uppenbarligen kommer att lämna
KU med detta riksmöte.
Fru talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där Folkpartiet finns re-
presenterat och i övrigt att riksdagen godkänner konstitutionsutskottets an-
mälan.
Anf. 14 THAGE G PETERSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att säga att i den artikel som jag skrev i
Svenska Dagbladet finns säkerligen åtskilligt som tål att diskuteras. Det var
faktiskt också meningen med artikeln att den skulle vara en debattartikel,
och jag hoppades att det skulle kunna bli en debatt med många deltagare.
Jag skulle hälsa med tillfredsställelse om Ylva Annerstedt med sin ofta ba-
lanserade framtoning ville ta till orda i den debatten.
Sedan måste det säkerligen vara ett missförstånd. S-gruppen i konstitu-
tionsutskottet röstade inte i går nej till granskning av kontakter med närings-
livet, utan voteringen gällde avgränsningsfrågan i det ärende som togs upp,
och det är någonting helt annat.
Vidare vill jag säga ett par ord om det som Ylva Annerstedt berörde, näm-
ligen om det försök som gruppledarna enades om, att KU-ordförandeposten
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
19
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
20
skulle besättas av oppositionen. Vad jag har förstått, har gruppledarna be-
stämt att detta så småningom skall utvärderas. Mina erfarenheter av de här
tre åren är faktiskt blandade.
Jag är inte helt positiv till den nuvarande ordningen. Det beror inte på att
jag tror att man kan undvika konflikter, utan det hela är mer en fråga om
ordföranden orkar vara aktiv i sin granskning av regeringen.
Från visst statsvetarhåll, dock inte från Fiskesjö och Hagård, har det påpe-
kats att man har väntat en konflikt mellan statsministern och KU:s ordfö-
rande, av den orsaken att när man kommer in på känsliga frågor i en regering
uppstår konflikter om huruvida dessa frågor skall granskas. Om vi då har en
statsminister som över huvud taget inte tål kritik och granskning, blir den
konflikten hårdare.
Jag tror att huvudpunkten, om man skall resonera vidare, är om det så att
säga ligger något värde i att oppositionen har ordförandeposten, om gransk-
ningen då blir mera bred och djup. Det är alltså huvudfrågan, och därtill
kommer då om ordföranden i konstitutionsutskottet orkar att utsättas för
den simpla kritik som i det här fallet statsministern har riktat och om det på
något sätt skulle dämpa intresset för att granska.
Det vore ju utomordentligt allvarligt, därför att jag hävdar att vi har i det
svenska samhället i dag icke för mycket granskning och revision, utan vi har
för litet. Därav fick vi 80-talets bank- och finansskandaler. De är ju en följd
av att granskningen inte fungerade. Med den bakgrunden måste den här frå-
gan också belysas.
Anf. 15 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det var intressant att ordföranden tog upp just
frågan om den nya ordning vi har i konstitutionsutskottet och vilka effekter
den har fått. Den utvärdering som skall komma måste med nödvändighet
jämföra utskottsgranskningarna över tiden.
Jag kan nog säga att jag tycker att det finns tveksamheter. Mot bakgrund
av det jag tog upp i mitt inledningsanförande kan man ställa frågan: Är det
möjligt att helt undvika de politiska diskussioner som faktiskt uppstår i ett
utskott där ledamöterna sitter som företrädare för politiska partier, där man
har olika ideologisk grundsyn? Det betyder ju att vi ser på samhället och
samhällsföreteelser på olika sätt och med olika grundförutsättningar. Det
kan faktiskt betyda att det inte är möjligt att undvika den politiska, eller som
det uppfattas, partipolitiska inriktning som arbetet i KU ibland får. Jag anser
att det är bättre att vara medveten om att dessa konflikter föreligger och ha
dem i åtanke när man bedömer de granskningar och uttalanden som görs.
Jag ser fram mot den utvärdering som kommer att ske.
Jag noterar också att ordföranden inte vidare kommenterade mina syn-
punkter på frågan om att sopa rent framför egen dörr.
Anf. 16 THAGE G PETERSON (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Ylva Annerstedt menade med det sist-
nämnda. Jag har i höggrad intresse av att föra debatten så, att det också blir
en självkritik i den. Därför sade jag att min artikel i Svenska Dagbladet helt
säkert tål att diskuteras utifrån många aspekter. Det finns säkert åtskilligt i
den som är tillspetsat och som man från andra ideologiska utgångspunkter
än de jag har kan anse som tvivelaktigt eller felaktigt osv. Jag hoppades att
Ylva Annerstedt och flera andra skall delta i den diskussionen.
Vi behöver en debatt i Sverige om alla de reaktioner som kom efter det
att vi fick veta vad som hade hänt, inte minst i finans- och bankvärlden.
Därav följer att inte heller det politiska systemet var opåverkat. Inte heller
vi politiker var oberörda av vad som hände. Jag har ett stort intresse av att
fortsätta den debatten. Självklart är jag beredd att pröva de argument som
förs fram mot mina argument och mina teser. Sverige är ju en demokrati.
Anf. 17 INGVAR SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag har nu snart avverkat min första riksdagsperiod. Det har
varit oerhört intressant att få delta, i konstitutionsutskottets arbete. Jag har
fått lära mig att det är ett ganska tungt och tufft arbete att delta i gransk-
ningen. Det är föga romantiskt. Det är mycket harvande med detaljer. Jag
hyser stor beundran för kanslipersonalens sätt att hantera de olika bitarna.
Enbart textmängderna är enorma. Även de tekniska och juridiska detaljerna
kan vara mycket svåra. Jag hyser mycket stor beundran för kanslipersona-
lens sätt att fungera. Ett stort tack till kanslipersonalen för deras gedigna
arbete!
Vi har väl alla minnesbilderna av JAS-planets inflygning över Stockholm
under Vattenfestivalen på näthinnan. Vi har sett det ett antal gånger på TV.
Planet kommer in, stegrar sig och står alldeles stilla, och sedan kraschlandar
det. Det är en bildserie som lätt kan appliceras på det socialdemokratiska
agerandet när det gäller granskningsfrågorna. ”Upp flyga orden, tanken
stilla står”, och sedan en kraschlandning i ett antal skrivningar och reserva-
tioner från Socialdemokraternas sida.
Granskningen är förstås oppositionens julafton framför andra. Men det
hade varit en fördel om Socialdemokraterna inte fallit offer för partipolitiska
frestelser utan ägnat sig åt de konstitutionella frågorna. Det blir mycket
prasslande med julklappspapper och för litet innehåll i julklapparna. Man
får vara tacksam för att det blev en mjuklandning vad gäller jetflygtrafiken
på Bromma i alla fall.
Vad som föga uppmärksammas är att konstitutionsutskottet i sin gransk-
ning är överens om faktabeskrivningen. Det är ett mycket viktigt konstate-
rande. I den meningen är utskottet ett konsensusutskott. Det har stor bety-
delse för den historiska forskningen i framtiden, att man här är överens om
faktabeskrivningen. Sedan kan man skilja sig i värderingar och bedömningar
av hur saker och ting har utvecklats.
Tredje vice talmannen har tidigare varit inne på att vi nu har gjort en nog-
grann genomgång av konsekvensanalyser i propositioner och att det finns
behov av ytterligare förbättringar på området.
Ett annat område som vi i fjol ägnade relativt kraftig kritik var författ-
ningsutgivningen. 49 % av författningarna kom ut sent. 1 år har andelen
minskat till 34 %. Det är självfallet en glädjande utveckling. Fortfarande är
det dock en stor andel författningar som kommer ut sent. Där behövs ytterli-
gare förbättringar. Konstitutionsutskottet behöver också fortsättningsvis ha
tummen i ögat på regeringen.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m. m.
21
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
22
I Fri- och rättighetskommittén har vi nu sett på hur man hanterar passivi-
tetstalan i olika sammanhang i olika länder. Det kan vara intressant att kon-
statera att vi i detta betänkande också pekar på att regeringen inte får vara
för passiv i sin hantering av beslut som har fattats i riksdagen. Vi konstaterar
att regeringen, om den inte har vidtagit den åtgärd som riksdagen har före-
slagit, inom ett år bör redovisa detta för riksdagen och försöka ange en tid-
punkt när åtgärden kan genomföras. Det är viktigt med detta tryck på rege-
ringen att handla.
Fru talman! För att spara mina stämband och kammarens tid ber jag att
få yrka bifall till reservationerna 5 och 6 samt i övrigt att utskottets anmälan
godkänns. Jag vill bara notera att det sades fel här tidigare, att Ny demokrati
skulle ha stått bakom de majoritetsskrivningar som står mot reservationerna
5 och 6. Så var det inte. Ny demokrati hade lagt ner sin röst i utskottet.
Anf. 18 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Fru talman! Låt mig först upplysa kammaren att jag suttit som ordinarie
ledamot i KU endast litet mer än en månad. Jag efterträdde Harriet Collian-
der sedan hon blivit partichef. När jag nu tar till orda gör jag det med försik-
tighet och respekt, inte minst gentemot dem som har ruvat i utskottet under
långliga tider. Jag börjar med några synpunkter på utskottsarbetet i KU sett
med mina unga nyböij arögon.
Förutsättningen för att man skall kunna göra ett fullgott arbete är att man
utan att somna kan läsa igenom de meter av papper som produceras av det
i mina ögon effektivaste kansli. Jag har jämfört med vad jag har upplevt i
det civila livet, och jag är djupt imponerad av det jobb som Magnus Isberg
och hans medarbetare har gjort. Jag vill tacka dem för detta.
Om jag ser på hur jag får jobba kan sägas att jag får sitta ensam, medan
mina regeringsvänner och socialistiska vänner delar upp jobbet på sex sju
personer. Sedan blir jag sittande med utslagsrösten, utan någon juridisk eller
annan hjälp. När man långsamt växer in i de utdragna granskningsärendena
under månader är det säkerligen okej. Men det är hart när omöjligt att träffa
rätt beslut utan att läsa in och suga på de ofta komplicerade granskningsfrå-
gorna. Jag har därför tvingats att passa ett par gånger, då jag inte känt mig
mogen att fatta ett beslut som kan få ödesdigra följder för ett statsråd. Jag
kommer att ta upp det vidare under de två granskningsärenden som kommer
att avgöras här i kammaren. Det gäller JAS-ärendet och ärendet om Finans-
inspektionens chef. Mitt problem är att om jag avstår, blir resultatet det-
samma som om jag säger nej. Då har ordföranden utslagsröst. Det gäller att
hålla tungan rätt i mun.
En fundering som jag tycker gör KU-livet extra spännande är att det i
varje granskningsärende snart visar sig att regeringspartierna lojalt ställer
upp vid varje attack på den sittande regeringen. Jag är övertygad om att rol-
lerna var de omvända då Socialdemokraterna satt vid makten under den tidi-
gare mandatperioden.
Då det är den sittande regeringen som granskas, tenderar Socialdemokra-
terna att bli aggressiva och i vissa fall gå till överdrift i partipolitiskt nit. De
borgerliga ledamöterna försöker då slå tillbaka med samma vapen. Vi har
på sista tiden upplevt uppslitande strider, bl.a. i Volvo-Renault-affären, där
man diskuterat vad Pehr Gyllenhammar sagt eller inte sagt till statsminis-
tern. Liknande skärmytslingar har ägt rum beträffande granskning av rege-
ringens konsulttjänster. Regeringspartierna har riposterat med att kräva
granskning av den socialdemokratiska regeringens hantering av sina konsul-
ter. Jag har, till skillnad mot vad Birger Hagård har sagt, varit positiv till
att även den socialdemokratiska regeringen skall granskas. Däremot har jag
förespråkat att granskning om möjligt skall ske omedelbart, medan man dis-
kuterar dessa konsulttjänster i pressen.
Jag tror att granskarna kommer att finna att de två regeringarna varit lika
goda kålsupare när det gäller att använda konsulter. Man kanske inte alltid
har följt lagens bokstav. Vi får emellertid inte glömma att man använder en
konsult för att snabbt kunna kompensera sig för bristen på kvalificerad ar-
betskraft. Det är nämligen kvaliteten och snabbheten i agerande man söker
då man arbetar med konsulter. Då hinner man inte alltid med formalia.
Detta kommer granskarna lätt att kunna konstatera. Jag är däremot tveksam
till vitsen med att hänga ut varandras insufficiens för pressen, som glupskt
kommer att kasta sig över dessa godbitar.
Jag kommer återigen att sitta med min hopplösa utslagsröst. Jag vet att
båda parterna är skyldiga till övertramp och vill att fighten skall sluta oav-
gjort. Passar jag, får Socialdemokraterna utskottsmajoritet med ordföran-
dens utslagsröst. Röstar jag med regeringen, tvingas jag ta ställning, vilket
jag inte vill. Aliså kommer avgörandet att ske i kammaren, som i dag. Det
gäller alltså dessa två ärenden som vi har diskuterat tidigare.
Ärende efter ärende rullar vidare på samma sätt, och jag blir så små-
ningom ovän med alla, trots att jag och Harriet Colliander försökt att fun-
gera som moderatorer. För att få respekt fordras att man kan sitt ämne, an-
nars faller ens argumentering platt till marken.
Jag har med viss besvikelse upplevt att utskottet beslutat att uppskjuta sju
granskningsärenden som har med regeringens behandling av Nordbanksaf-
fären och vissa därmed förknippade frågor att göra. Jag har tillsammans med
Moderaterna reserverat mig mot detta beslut, och jag yrkar härmed bifall
till den reservationen. Inom parentes sagt trodde jag att jag hade reserverat
mig mot uppskjutande av alla sju ärendena, men jag har tydligen gjort ett
misstag. Det förstod jag när jag läste igenom protokollet i går. Framför allt
har jag reagerat negativt mot att frågan om regeringens handläggning av
Nordbanksaffären som sådan har skjutits upp. Orsaken är kanske att allvar-
lig kritik hade riktats både mot den gamla och den nya regeringen. Då är det
kanske bekvämt att i enighet skjuta alla kontroversiella frågor på framtiden,
då allmänheten glömt vad som egentligen hänt i Nordbanksaffären.
I raden av de granskningsfrågor som kan sägas vara av mer allmän karak-
tär vill jag i korthet diskutera riksdagens användning av konsekvensanalyser.
Konsekvensanalyser är ett magiskt ord, framför allt inom riksdags- och rege-
ringskretsar. KU har frejdigt diskuterat detta innan jag kom in som ordinarie
ledamot. I näringslivet kallar man konsekvensanalyser för investeringsanaly-
ser, därför att man framför allt är intresserad av att uppskatta hur mycket
pengar man får ut av en investering. Detta är vad det principiellt handlar
om. Det viktiga är att man gör de rätta antagandena om olika alternativ.
Man pratar därvid om den Gausska fördelningseffekten. Gauss var, inom
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
23
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
24
parentes sagt, en mycket känd matematiker. I korthet rör det sig om en sta-
tistisk fördelning runt ett medelvärde. Det är tyvärr få förunnat att ha den
rätta bollkänslan för att göra de rätta antagandena, som får konsekvensana-
lysen att bli rätt utformad.
Jag vill därför varna för den inom riksdagen härskande övertron på konse-
kvensanalyser. Man säger populärt: ”Garbage in, garbage out.” Det är lätt
för en riksdagsledamot, som i allmänhet inte känner till Gauss teorier, att i
tid och otid, och ofta i ett trängt läge, se ordet konsekvensanalys som ett
Sesam, öppna dig.
KU har frågat de olika utskotten vad de anser och bett dem kommentera
användandet av konsekvensanalyser. Finansutskottet anser att riksdagen
bör ställa krav på att konsekvensanalyser skall ingå i alla lagstiftningspropo-
sitioner. Det anser också att konsekvensanalyser behövs för att ärendet skall
anses tillräckligt berett.
Ny demokrati har i finansutskottet anmält en avvikande mening. Vi har
anfört att det på det ekonomiska området bör finnas ett motsvarande organ
till Lagrådet som bör kallas ekonomiskt råd. Rådet skall ha till uppgift att
granska regeringens konsekvensanalyser och att biträda riksdagen med att
förbättra beslutsunderlaget.
Ny demokratis propå har, som ofta är fallet, inte vunnit gehör. Men jag är
övertygad om att vi om några år har ett ekonomiskt råd som komplement
till Lagrådet. Juridiken får nu inte styra utskottsarbetet, och det är viktigt.
I den nya eran kommer ekonomerna, med eller utan KU, att få ett allt större
inflytande på utskottsarbetet.
Jag har redan tackat den frånvarande Magnus Isberg. Eftersom jag tror
mig säkert veta att jag kommer att vara kvar ytterligare en mandatperiod vill
jag säga följande. Jag kommer att sakna Bertil Fiskesjö för hans kunnighet,
hans torra humor och hans skånska tal. Jag tycker att han är oöverträffad
som talman.
Anf. 19 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Också jag vill bötja med att tacka kanslipersonalen på konsti-
tutionsutskottet, som har haft och fortfarande har en tuff vår. Vi har en för-
måga att ställa krav på kansliet.
Dagens debatt är en viktig del av den kontrollmakt som måste utövas i en
demokrati. Flera talare har haft den synpunkten. Ibland krävs också i mass-
medierna att själva kontrollmakten i sin tur måste granskas. Jag tror att det
finns berättigade synpunkter bakom dessa krav. Jag tror också att alla KU-
ledamöter välkomnar en sådan granskning. Den måste utövas av den poli-
tiskt intresserade allmänheten och massmedierna, men givetvis också av
riksdagens ledamöter.
Om allmänheten får intrycket att riksdagens konstitutionsutskott mest är
ett forum för partipolitiska fejder minskar givetvis respekten för demokra-
tins kontrollmakt, och förtroendet för själva demokratin får sig ytterligare
en knäck. Självfallet bär också landets statsminister ett ansvar för opinions-
bildningen om KU. Jag anser att vissa formuleringar i hans brev till KU var
olyckliga.
Det är enligt min mening också olyckligt att vi i detta betänkande fått in
ett par särskilda yttranden som behandlar oavslutade frågeställningar om re-
geringen och den s.k. Volvo-Renault-affären, som ju konstitutionsutskottet
kommer att fortsätta att granska.
Fru talman! Precis som i början på 30-talet skrivs nu artiklar i pressen med
budskapet att demokratin är sjuk. Den representativa demokratin måste
lämna plats för ett nytt styrelseskick sägs det i en artikel av en ledande mode-
rat jurist. En kommission av högt uppsatta byråkrater bör få en exklusiv rätt
att lämna förslag, hävdas det.
Jag tycker att denna typ av artiklar för med sig en odör från 30-talet när
det gäller hur man ser på parlamentarismen. Det borde vara en varningssig-
nal för oss alla att stärka vakthållningen kring demokratins principer. I den
vakthållningen har konstitutionsutskottet en särskild roll.
För drygt ett år sedan framträdde i Finland en anonym konsult. Han på-
stod att han i samarbete med de finska storföretagen arrangerat en medie-
kampanj mot den finska marken för att framtvinga en devalvering. En sådan
framtvingades ju också.
I Sverige genomfördes mot en liknande bakgrund av omfattande valuta-
spekulationer krisuppgörelser i september 1992. Dessa krisuppgörelser har
haft stor betydelse för riksdagsarbetet sedan dess. Under fjolårets gransk-
ningsarbete sköts granskningen av krisuppgörelserna mellan regeringspar-
tierna och Socialdemokraterna till i år. Nu har den granskningen lagts på hyl-
lan utan någon särskild utredning.
Jag frågar mig: Är det rimligt att partiledare med snabba förhandlingar
under några timmar utreder och föreslår en politikomläggning av den om-
fattning det här var fråga om? Är det rimligt ur konstitutionell synpunkt att
regeringen i ett snabbt träffat avtal med ett oppositionsparti låser en stor del
av riksdags- och regeringsarbetet?
Kan inte övriga oppositionspartier och sakkunniga inom regeringskansli
och riksdag ha något att komma med som i en normal beredningsprocess kan
förbättra förslagen? Kan sådana avtal, med ett nödvändigtvis darrigt under-
lag, över huvud taget förväntas hålla när de granskas närmare? I praktiken
har ju krisuppgörelserna fallit sönder.
Jag tror inte på det rimliga i att partiledaröverläggningar skall tillåtas låsa
det politiska arbetet, om man inte har några fasta regler för hur och när så-
dana uppgörelser kan ske. Sådana uppgörelser kan vara viktiga, men de
måste ske under vissa bestämda former. Det är också märkligt att konstitu-
tionsutskottet inte har förmått granska regeringsutövningen under krisupp-
görelsen år 1992.
En annan fråga där KU borde ha gjort en ytterligare kraftansträngning är
granskningen av den förra regeringens information av den illegala krutex-
port via DDR som företaget Bofors stått för. Det görs visserligen i betänkan-
det beskrivningar av utskottets tidigare arbete med frågan sedan år 1987 och
framåt. Men utskottsmajoriteten hänvisar bara till de kritiska uttalanden
som tidigare gjorts om svagheter i regeringens kontroll av krigsmaterielex-
porten.
Det har enligt min mening i fjol kommit delvis nya uppgifter genom boken
Die Akte Bofors som kunde ha föranlett utskottet att gå vidare och begära
uppgifter från t.ex. SÄPO om vad det visste och vad regeringen eventuellt
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
25
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m. m.
26
visste om den illegala kruthandeln vid denna tid. Denna bok bygger på mate-
rial som man har fått fram i forna DDR och som blivit tillgängligt efter mu-
rens fall.
Det är litet märkligt att EU-frågan inte ägnas större uppmärksamhet i
granskningsbetänkandet. Visserligen har utskottet utrett hur förberedelsen
för tillsättningen av de bortåt tusen tjänstemän och svenska befattningsha-
vare i EU-apparaten skall gå till. Också på några andra ställen berörs EU-
anpassningen och EES-samarbetet. Men vi kan fundera på vad detta relativa
ointresse för EU-frågan beror på.
Från konstitutionell synpunkt finns givetvis många frågor att ställa. De har
också ställts, t.ex. i samband med EES-propositionen. Jag menar att EU-
medlemskapet kommer att innebära högst påtagliga förändringar i hur lagar
och förordningar bereds. Man kan fråga sig om regeringen har ansträngt sig
tillräckligt för att det svenska samhällslivet i hela dess bredd skall komma
med i den beredningsprocess som nu pågår inom ramen för EES-avtalet.
Det kommer säkert att finnas anledning att återkomma till dessa problem-
ställningar. Vi fyra EU-motståndare som ingår i konstitutionsutskottet får ta
på oss en del av skulden till att vi inte varit mer aktiva och med ytterligare
begäran om granskning drivit denna fråga framåt.
Fru talman! Jag skall avslutningsvis beröra en ytterligare frågeställning
som hör till dessa första tio områden, nämligen frågan om konsekvensanaly-
ser. Det sägs på ett ställe i betänkandet att trafikutskottet anser att konse-
kvensanalyserna av regeringens propositioner om trafikens infrastruktur
måste förbättras. Man säger också att det politiska inflytandet måste stärkas.
Konsekvenserna av järnvägs- och vägbyggen måste klarläggas bättre, menar
trafikutskottet. Finansutskottet anser att det inte sällan finns uppenbara
brister när det gäller förekomsten och utformningen av konsekvensanalyser
i propositioner.
Nu har riksdagen ställt sig bakom rätt omfattande satsningar under de
närmsta åren på just trafikens infrastruktur. Man räknar med att staten skall
satsa i storleksordningen 100 miljarder på detta område. Man kan fråga sig
om riksdagen har fattat de besluten utan att ha fullt klart för sig vilka konse-
kvenser dessa investeringar kommer att få.
Fru talman! Jag vill slutligen yrka bifall till min meningsyttring vad avser
avsnitten 12 och 15. Jag återkommer senare i debatten till dessa avsnitt.
Anf. 20 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Jag hajade till litet grand när jag lyssnade på Simon Liliedahl
för en stund sedan när han beklagade sig över den besvärliga ställning som
han hade genom att ha den avgörande rösten i utskottet och likaså en de! av
ansvaret för avgörandet i riksdagen. Det är glädjande att han ansluter sig till
vad jag tror att riksdagen i övrigt anser.
Fru talman! 1 sin granskning har konstitutionsutskottet kunnat konstatera
att det i regeringskansliet i februari månad detta år fanns 125 politiskt till-
satta tjänstemän av vilka huvuddelen var s.k. politiskt sakkunniga. En bety-
dande del av dessa sakkunniga var och är knutna till regeringskansliets stats-
rådsberedning.
Det som utskottet i sin granskning särskilt funnit anledning att närmare
undersöka är hur fyra av dessa politiskt sakkunniga vid statsrådsberedningen
utfört sina arbetsuppgifter. Dessa fyra ingår i en särskild utredningsenhet
och representerar vart och ett av de i regeringen ingående partierna. De är
lokalmässigt samgrupperade och betecknas som den gemensamma utred-
ningsenheten.
Dessa personer är anställda i enlighet med de avtal som gäller för informa-
tionssekreterare och politiskt sakkunniga inom regeringskansliet. De har att
ta fram bakgrundsfakta och argument samt göra sammanställningar om re-
geringens politik på de olika sakområdena. De skall regelbundet förse stats-
råd, statssekreterare, m.fl. med underlag som beskriver regeringens politik
på olika områden.
De skall ta del av och analysera riksdagspartiernas förslag, som de presen-
teras i riksdagsarbetet, offentliga framträdanden, kongressmaterial, m.m.,
och de skall vara statsråden behjälpliga med att ta fram underlag för tal, rap-
porter och debattsammanställningar. Sammanfattningsvis kan det sägas att
de behövs för att utföra det mer långsiktigt inriktade politiska analysarbetet.
Som ett led i detta arbete var det naturligt att de bevakade den social-
demokratiska partikongressen i Göteborg i september 1993 och fortlöpande
rapporterade om denna kongress till regeringskansliet. Det är naturligtvis
ingenting konstigt i det, tvärtom. Det är naturligt att partier på olika sätt
försöker bevaka varandra för att få fram information.
Det som däremot var anmärkningsvärt var att dessa fyra politiskt sakkun-
niga i statsrådsberedningen nu plötsligt uppträdde som journalister som re-
presenterade var sin politiska tidning. Tre av dessa personer hade efter fram-
ställan från respektive tidskrifts chefredaktör fått ackreditering. Den fjärde
uppgavs representera en tidning från sitt eget politiska parti.
Eftersom de var journalister och företrädde var sin tidning skulle man
kunna förutsätta att de var tjänstlediga från sitt vanliga arbete eller hade se-
mester. Men så var inte fallet. Utskottet har i sin granskning funnit att de
inte var tjänstlediga, eller lediga på något annat sätt, när de befann sig på
denna partikongress och tog del av det arbetet. De fick inget löneavdrag. De
hade inte semester. Regeringskansliet hade t.o.m. stått för resa, hotell och
traktamentsersättning.
Utskottet har funnit att det är angeläget att man på regeringskansliet kla-
rar ut på vems uppdrag de politiskt sakkunniga arbetar. Det konstateras
också att oklarhet i vissa fall kan uppstå. Det är uppenbart att en sådan osä-
kerhet rådde vid det aktuella tillfället. Utskottet konstaterar att de politiskt
sakkunniga spelar en viktig roll i regeringsarbetet, att varje statsråd bör ha
en stor frihet att tillsätta de politiskt sakkunniga och bestämma deras arbets-
uppgifter, men det är viktigt att uppgifterna då har ett direkt samband med
statsråden och regeringens politiska arbete. Detta kan naturligtvis innebära
att resultatet av det arbete som de politiskt sakkunniga utför kan komma till
användning i den egna partiorganisationen. Men det är en helt annat sak.
Utskottet är enigt. Det som utskottets ordförande sade i sitt inledningsan-
förande förtjänar att upprepas, dvs. att utskottet i åtskilliga ärenden faktiskt
är enigt. Utskottet är enigt om att det bör klaras ut vilken roll de politiskt
sakkunniga spelar och vilken uppgift de har när de exempelvis bevistar oppo-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
27
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
28
sitionspartiers kongresser. Är de journalister, politiskt sakkunniga eller nå-
gonting annat?
Jag konstaterar, som sagt, med tillfredsställelse att utskottet i det här fallet
är enigt i sin bedömning.
Anf. 21 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att beröra tre områden i den
administrativa granskningen. Det gäller författningsutgivningen, riksdagens
skrivelser och förekomsten av konsekvensanalyser i regeringens propositio-
ner.
Jag vill inledningsvis understryka att jag anser att just detta arbete är av
stor betydelse för demokratin och riksdagens arbete. Dessa ärenden skapar
inte rubriker i tidningar, radio eller TV, men för vårt fortsatta arbete i Sveri-
ges riksdag är de av utomordentligt stor betydelse.
Utskottet har, som sagt, granskat regeringens författningsutgivning under
1993. Årets granskning har visat att antalet författningar som har utkommit
mindre än två veckor före ikraftträdandet, i jämförelse med år 1992, har
minskat från 49 % till 34 %. Utskottet har noterat denna minskning men vill
samtidigt framhålla att antalet sent utkomna författningar fortfarande är all-
deles för stort. Det sade också Ingvar Svensson i sitt anförande. Det gäller
för oss att hålla tummen i ögat på regeringen i detta avseende, och det gäller
att sätta stopp så att detta inte rakar i höjden igen.
Under 1993 skickade regeringen också ut 33 s.k. rättelseblad till tidigare
utkomna författningar. Det skall jämföras med att man skickade ut 17 rättel-
seblad under 1992, vilket bara det är alldeles för många. Författningsarbetet
måste bedrivas med en sådan omsorg att behovet av rättelser minimeras.
Av bil. A 4.2 framgår det också att 65 % av Utbildningsdepartementets
författningar har utkommit mindre än två veckor före ikraftträdandet. Det
är anmärkningsvärt, herr talman. Det är på tok för många. Jag tror att vi
måste sätta utbildningsminister Per Unckel och statsrådet Beatrice Ask på
skolbänken så att det blir bot och bättring på Utbildningsdepartementet.
Herr talman! När det gäller riksdagens skrivelser vill jag understryka vik-
ten av att det görs en uppföljning av riksdagens beslut. Det är viktigt för
riksdagen och utskotten. I detta arbete har regeringens skrivelser också en
viktig funktion. Där skall man redovisa hur man arbetar med de skrivelser
som man har fått från riksdagen.
Jag vill särskilt belysa två av skrivelserna, som även har varit föremål för
en särskild granskning. Den första gäller regeringens handläggning av frågan
om bevakning och säkerhet vid Statens konstmuseer. Ett enigt utskott har
påtalat vikten av att riksdagens skrivelser till regeringen förs vidare till myn-
digheter och utredningar som berörs av riksdagens ställningstaganden.
I riksdagens skrivelse 1991/92:350 om vapenfri tjänst som museivakt gav
riksdagen till känna att denna fråga skulle utredas. Men den här skrivelsen
kom aldrig till den sittande Pliktutredningen, utan den fastnade på Försvars-
departementet.
Det andra ärendet som jag vill belysa gäller regeringens handläggning av
frågan om översyn av bestämmelserna om bostadsarrende.
I riksdagens skrivelse 1990/91:194 gavs regeringen, med anledning av en
motion av Sören Lekberg, till känna om en översyn av bestämmelserna om
bostadsarrende i syfte att ge arrendeorganisationerna förhandlingsrätt.
Inte förrän ärendet blev föremål för granskning i konstitutionsutskottet
anmälde Justitiedepartementet att man tidigast under senare delen av våren
skulle skriva direktiv för en större översyn angående arrendelagstiftningen.
Utskottet säger i sin bedömning att man utgår från att regeringen under
våren påbörjar detta arbete. Utskottet uttalar också enigt vikten av att rege-
ringen behandlar riksdagens skrivelser utan alltför stor tidsutdräkt.
Detta ärende har faktiskt blivit behandlat allt för sent. Det har nu gått tre
år sedan regeringen fick skrivelsen från riksdagen. Man kan därför påstå att
det har gått alldeles för lång tid. Det kan inte riksdagen acceptera. Det måste
till en annan ordning, och framtida regeringar måste arbeta med riksdagens
skrivelser på ett bättre sätt.
Jag skall nu gå över till konsekvensanalyserna i propositionerna. Flera av
utskottets ledamöter har berört detta.
Jag vill börja med att läsa ett citat:
”Tillkomsten av en ny lag eller ändring i en bestående måste vara väl för-
beredd. Därmed bör lagarna få sådan kvalitet att snara ändringar inte blir
nödvändiga. Då kan medborgare - och rättstillämpande organ - sätta sig in
i vad den nya regleringen innebär. När lagar ändras hastigt blir resultaten
ofta att de är illa förberedda och fungerar dåligt, att de skapar stora prak-
tiska problem i samhället och slutligen att de skadar respekten hos medbor-
garna för lagar, myndigheter och ytterst lagstiftaren. Lagändringar till de en-
skildas nackdel får aldrig genomföras så hastigt att enskilda drabbas av rätts-
förluster. Det är nödvändigt att varje förslag till ny lag åtföljs av en ordentlig
utvärdering av konsekvenser och kostnader för enkilda individer, företag
och statsmakterna.”
Ni kanske undrar vem jag citerar. Jag skall be att få avslöja att jag citerar
Sveriges statsminister. Detta sade Carl Bildt m.fl. i en riksdagsmotion
1990/91:K216 från den 16 januari 1991.
Tyvärr verkar det här kravet inte gälla en regering ledd av statsminister
Carl Bildt, för konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen tidigare granskat
det här med konsekvensanalyser av våra lagförslag. Vid årets granskning har
vi också funnit att det råder brist på konsekvensanalyser.
Genom en del av övriga utskotts yttranden får man klart för sig att vissa
propositioner har varit kemiskt rena från konsekvensanalyser.
Årets granskning visar alltså på fortsatt stora brister. Det har föranlett ett
enat utskott att uttala: ”Generellt anser utskottet att det finns utrymme för
förbättringar.”
Av uppgifter inhämtade från Finansdepartementet framgår att regeringen
för närvarande överväger och planerar ett antal åtgärder som skall resultera
i både fler och bättre konsekvensanalyser. Med tanke på Carl Bildts motio-
ner är det märkligt att de här övervägandena inte kom till stånd förrän kon-
stitutionsutskottet påbörjade sin granskning. Eller var det så att Carl Bildt
m.fl. inte avsåg borgerliga regeringar?
Flera av riksdagens utskott har varit eniga i kritiken, som jag tidigare
nämnde. Det framgår av bilagorna i årets granskningsbetänkande.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
29
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning
och regerings-
arbetets organi-
sation m.m.
Herr talman! Ännu en gång: Konstitutionsutskottets administrativa
granskning är viktig för riksdagen och den är viktig för demokratin.
Anf. 22 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Det är olyckligt att utskottets ordförande inte är på plats.
Jag riktar mig främst till honom. Det är bara att hoppas att protokollet kan
leda någon vart, om nu Thage G Peterson inte dyker upp.
I sitt inledningsanförande nämnde konstitutionsutskottets ordförande att
utskottet i avvaktan på vissa utredningar förpassat sju granskningsärenden
med anknytning till bankkrisen till handläggning i KU under hösten 1994.
Jag inlämnade den 18 juni 1992, alltså för snart två år sedan, en anmälan
till KU gällande finansministerns och näringsministerns handläggning av in-
formationen kring regeringens begäran om 5 respektive 20 miljarder kronor
till Nordbanken.
Bakgrunden till min anmälan var att såväl utskott som riksdag här ställdes
inför ett beslut om ett tillskjutande av dessa stora belopp utan tillgång till
någon relevant information. På min begäran genomfördes dock en hearing
med ordföranden i Nordbanken, Björn Wahlström, och representanter för
Finansinspektionen och Bankföreningen. Då hävdade för övrigt Björn
Wahlström att de av regeringen föreslagna 5 miljarderna skulle räcka för att
återställa den ekonomiska balansen i Nordbanken - tala om felbedömning
och ansvar!
Ny demokrati kritiserade då i riksdagsdebatten den bristande dokumenta-
tionen och underlaget för beslutet om de 5 miljarderna. Vi framförde även
krav på en grundlig utredning. Våra förslag avstyrktes respektive avslogs av
utskott och kammare. Våra farhågor för den finansiella utvecklingen besan-
nades då Nordbanken ett halvår senare begärde, och fick, ytterligare ett ka-
pitaltillskott på 20 miljarder kronor.
Regeringens huvudsakliga motiv för kapitaltillskotten till i första hand
Nordbanken var att bankväsendet måste garanteras. Förtroendekrisen för
Sverige gentemot utlandet skulle annars anta enorma proportioner. Det må
så vara! Men i skydd härav kom regeringen med sin hemställan till riksdagen
utan någon relevant information. För den här informationsbristen måste fi-
nansministern och näringsministern ta det yttersta ansvaret.
Jag anser att denna fråga och min anmälan till KU inte behöver samman-
kopplas med pågående utredningar om bakgrund och orsaker till finanskri-
sen.
Jag finner det synnerligen anmärkningsvärt att KU under de här två åren
inte har hanterat min anmälan, och jag beklagar att Ny demokratis represen-
tant i utskottet inte lyckats föra upp frågorna på dagordningen.
Min fråga går nu till Thage G Peterson som KU:s ordförande, och jag hade
varit tacksam om han här hade kunnat utveckla motiven till den här flagranta
långbänken under två år gällande min anmälan av finansministern och nä-
ringsministern för bristande information i det påtalade sammanhanget - i
nordbanksaffären.
Som jag ser saken är det principiellt viktigt att den här typen av frågor inte
förlorar sin aktualitet genom handläggningen i KU.
30
Vissa uttalanden av statsråd
(avsnitt 11)
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Anf. 23 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Konstitutionsutskottet har granskat fyra anmälningar som
avser vissa uttalanden av statsråd. Även om utskottet blivit helt enigt vill jag
kort kommentera anmälningarna och skälen till de skrivningar som vi har
gått med på.
Inledningsvis vill jag säga att jag tycker att det är positivt att vi har uppnått
enighet även där, som vice ordföranden tidigare sade, det hela kan uppfattas
som en mild kritik mot vissa.
Reglerna för vad ett statsråd får säga och inte säga kan naturligtvis inte
vara orimligt snäva. Vi tycker ändå att det är viktigt att gränserna sätts så att
dessa sedan inte överträds. Syftet med utskottets skrivningar kan väl snarast
sägas vara att förtydliga var rågången skall gå.
Två av de anmälningar som vi nu behandlar avser uttalanden om rättsav-
görande. Det gäller dels justitieminister Gun Hellsviks uttalande i TV i ett
enskilt rättsfall, dels statsrådet Reidunn Lauréns kommentar angående Vat-
tendomstolens yttrande om Öresundsbroprojektet.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att domstolarnas självstän-
dighet är en av grunderna för rättsstaten. Med hänsyn härtill bör statsråden
visa största återhållsamhet när det gäller att uttala sig om rättsavgörande i
enskilda fall eller att göra uttalanden som kan uppfattas på detta sätt.
Utskottet skriver vidare: ”Uttalanden om rättsskipningen kan utgå från
enskilda fall men slutsatsen måste ges en allmän innebörd om inte misstan-
ken skall uppstå att ett statsråd velat påverka domstolarnas avgöranden.”
Beträffande Gun Hellsviks uttalande har hennes avsikt, enligt utskottets
bedömning, inte varit att påverka Högsta domstolen. Utskottet vill ändå
framhålla vikten av att en justitieminister är utomordentligt försiktig och
återhållsam i situationer där justitieministern gör, eller förväntas göra, utta-
landen om fall som är föremål för prövning i domstol.
Två av anmälningarna handlar om uttalanden vars överensstämmelse med
regeringens uppfattning har ifrågasatts. Det gäller Olof Johanssons utta-
lande om kärnkraftverket i Barsebäck och vad han sagt i samband med den
planerade fasta förbindelsen över Öresund. Dessutom gäller det Margaretha
af Ugglas uttalande om den norska valfångsten.
I fråga om förarbetena till regeringsformen vill vi peka på att det förutsätts
att regeringen som huvudregel skall uppträda som en enhet. Men några for-
mella regler som föreskriver enighet då enskilda statsråd uttalar sig i frågor
av politisk karaktär finns inte. Utskottet vill dock här framhålla att ”uttalan-
den som uppfattas stå i strid med regeringens officiella hållning kan skapa
oklarhet och risk för komplikationer, särskilt om det berör förhållandet till
utländsk stat”.
Uttalanden av statsråd som inom regeringen ansvarar för den fråga som
uttalandet gäller måste också bedöma att det måste anses ha en särskild auk-
toritet vad gäller regeringens hållning i samma fråga.
Olof Johanssons avsikt har väl inte varit att påverka Statens kärnkraftsin-
spektion, och han har naturligtvis rätt att uttala sig om säkerheten. Utskottet
Granskning av
regeringen
Vissa uttalanden
av statsråd
31
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa uttalanden
av statsråd
anser emellertid att Olof Johansson genom sitt uttalande kan ha skapat
oklarhet om regeringens hållning i sakfrågan.
Anf. 24 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Jag har bara några korta kommentarer. Enligt det styressys-
tem vi har i vårt land får inte regering och riksdag lägga sig i avgöranden av
enskilda ärenden i domstolar och ämbetsverk. Det förvånar ofta folk som
klagar till oss i KU. De tror att vi kan ingripa när det tycker att något galet
har hänt. Men så styrs inte Sverige. Domstolar och myndigheter skall till-
lämpa ett regelsystem. Om vi tycker att tillämpningen inte stämmer med av-
sikten skall lagar och andra regler ändras.
Uttalanden som statsråd gör väcker särskild uppmärksamhet. För den
skull är det viktigt att även statsråd vaktar sina tungor så att de inte ger in-
tryck av att de vill ge riktlinjer till förvaltning eller domstolar om hur en-
skilda ärenden skall avgöras. Det är först när ett ärende besvärsvägen kom-
mer till regeringen som regeringen kan lägga sig i.
Detta utgör naturligtvis ibland en besvärlig balansgång för statsråd att gå.
Statsråd måste kunna, bör och skall delta i den allmänna politiska debatten.
Det kan vara svårt att undvika att i den debatten illustrera vad man vill säga
med hjälp av enskilda fall. Uttalanden kan tolkas på ett sådant sätt att de
har avsett att ge vissa riktlinjer för hur myndighet skall handla eller hur ett
ärende skall avgöras. Med det regelsystem vi har i Sverige på området - som
är rätt unikt i världen och som vi tycker är bra - är det naturligtvis viktigt att
konstitutionsutskottet har ögonen på uttalanden som har blivit kontroversi-
ella. Så småningom kommer som ett särskilt ärende statsministerns anför-
ande om neutraliteten och Baltikum.
Precis som Ingvar Johnsson sade är det riktigt att förutsätta att regeringen
uppträder som en enhet, i varje fall i sådana frågor där regeringen har fast-
ställt en ståndpunkt på ett eller annat sätt. Det är klart att den balansgången
är särskilt knepig i en koalitionsregering. Även i arbetet i en koalitionsrege-
ring, särskilt om partiledarna sitter med i regeringen, kan det finnas legitima
krav för en partiledare att markera partiets speciella profil. De skall t.o.m.
kunna hävda att de skulle agera på ett visst sätt om de hade kunnat be-
stämma helt självständigt.
Jag är för min del ganska tolerant när det gäller statsråds sätt att fresta på
gränserna i sådana frågor. Jag tycker att om konstitutionsutskottet uttalar
sig alltför rigoröst, kan det leda till att en nyttig politisk debatt hämmas, i
vilken även kontroverser inom en regering kan komma till allmän kännedom
och verka befruktande på det allmänna meningsutbytet. Med anledning av
ett av de ärenden som har varit föremål för särskild granskning, får vi tillåta
även statsråd att skämta eller att försöka att så göra.
Anf. 25 INGER RENÉ (m):
Herr talman! ”Arma statsråd!” Man kan inte låta bli att tänka så ibland.
Mycket ofta sticks en mikrofon under näsan på statsråd, och de förväntas
att uttrycka sig klokt, balanserat och konstitutionellt riktigt både under ar-
betstid och under fritid. Deras uttalanden skall vara så kloka och omdömes-
32
gilla att de klarar den granskning som månader av nagelfarande under KU:s
lupp utsätter dem för.
Det är nästan egendomligt att statsråden över huvud taget säger någonting
med substans i och inte bara hummar och gräver ned frågorna i allmänna
floskler. Deras förmåga att för det mesta klara av att kryssa mellan Skylla
och Charybdis är lika imponerande som någonsin Odysseus var!
I år var fyra statsråd anmälda till granskning i fråga om uttalanden.
Gun Hellsvik var med i diskussionen om ett rättsfall i TV som handlade
dels om en vårdnadsdom som vid inspelningstillfället hade trätt i laga kraft,
dels om ett brottmål. Justitieministern uttalade sig endast om den lagakraft-
vunna domen och inte om brottmålet. Därmed är det naturligtvis ostridigt
så att det inte kan påstås att hon på minsta sätt påverkat utgången av det inte
avgjorda målet.
Inte heller statsrådet Reidunn Lauréns uttalande i ett pressmeddelande
om Vattendomstolens yttrande till regeringen i november 1993 över Öre-
sundsbron får någon som helst kritik av utskottet. Någon avsikt att påverka
domstolen tycks inte ha förelegat.
Utrikesminister Margaretha af Ugglas representerade regeringen vid
statsbesöket i Oslo i juni 1993. Vid en presskonferens som egentligen skulle
behandla internationella frågor fick Margaretha af Ugglas frågan om den
svenska inställningen till norsk valfångst. Hennes svar låg helt i linje med
den hållning som Sverige tidigare intagit, och någon anledning till kritik på
denna punkt finns alltså icke.
Slutligen har vi Olof Johanssons uttalande i februari 1994, som var litet
lustifikt, om en eventuell hopkoppling av Öresundsbron och Barsebäcksver-
ket från dansk sida - ett byte mellan ett stängt Barsebäck och en bro, så att
säga. Statsrådet har sedan dess framhållit att uttalandet var en personlig syn-
punkt och inte en uppmaning till Danmark och än mindre ett uttalande om
vad Sverige borde göra.
Utskottet finner att det måste anses vara långsökt att tro att Olof Johans-
son haft för avsikt att påverka SKI, och det finns alltså ingen som helst anled-
ning att rikta kritik mot Olof Johansson.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i alla delar.
Anf. 26 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Vaije år får KU granskningsanmälningar av denna typ.
Dessa granskningar föranleder alltid långa, ingående och principiella diskus-
sioner om var gränsen skall gå. Jag talar inte om de mycket tydliga fall som
eventuellt kan finnas men som sällan uppträder, nämligen där de legala grän-
serna tydligt överskrids. Det är ytterst sällan statsråden överskrider de legala
gränserna för sin maktutövning. Nej, det handlar om just vad statsråden kan
tillåtas säga i egenskap av framstående politiska företrädare och inte sällan
som partiledare.
Konstitutionsutskottet har tidigare uttalat att det är statsrådets avsikt med
uttalandet som skall fälla avgörandet när KU gör sin bedömning. I sådana
fall går det alltid att se uttalanden från två håll. Det finns en generös inställ-
ning oavsett partifärg till statsrådens rätt att uttala sig, vidare en mer snål
inställning.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa uttalanden
av statsråd
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
Jag anser att konstitutionsutskottet i dessa gränsfall skall handla i den
anda som yttrandefrihetslagstiftningen är skapad, nämligen att man skall
lägga tyngre vikt vid rätten att uttala sig om olika fakta och att argument
skall vägas samman.
Jag har den inställningen främst av det skälet att man i en demokrati spe-
ciellt skall värna om yttrandefriheten, även för statsråden som ju hör till vår
demokratis främsta utövare. Det får inte utvecklas en praxis där statsråden
inte vågar säga någonting som kan misstänkas eventuellt få kritik av konsti-
tutionsutskottet.
Våra politiska partier gör säkert sitt bästa för att till statsråd utnämna om-
dömesgilla personer som med gott omdöme utövar sitt ämbete, personer
som kan avgöra vad som håller sig inom gränsen för det som är möjligt för
ett statsråd att uttala. Därför är det positivt att vi i dessa frågor har ett enigt
betänkande. Visserligen uttalas det synpunkter, men ändå sätts inte för
snäva gränser. Jag ville göra den principiella markeringen.
Regeringens handläggning av vissa asylärenden
(avsnitt 12)
Anf. 27 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1
och 3 fogade till detta avsnitt.
Regeringens handläggning av asylärenden är ett återkommande gransk-
ningsärende. Vi - här talar jag för Socialdemokraterna och för en majoritet
av riksdagsledamöterna - är angelägna om att Sverige lever upp till sitt goda
anseende som ett land där humanitet och omtanke är ledstjärnor för flyk-
tingpolitiken.
Som Charles Westin, professor i invandrarfrågor uttryckt saken: Politi-
kerna måste ta sitt ansvar och klart redogöra för vad vår demokrati står för.
Och att vi genom olika konventioner faktiskt har åtagit oss att ge skydd åt
förföljda och förtryckta människor.
Herr talman! Utskottet har tillgång till detaljerade och kontinuerliga rap-
porter från US State Department, Amnesty International och Americas
Watch. Vi bedömer dessa källor vara säkra.
Vi tar också del av vad FN:s flyktingkommissarie anför. Det har framkom-
mit att förhållandena i Peru avsevärt försämrats. Peru kan inte längre betrak-
tas som en rättsstat. Dödsstraff har nyligen återinförts. Människor försvin-
ner spårlöst. Människor avrättas utan rättegång. Vi har uppgifter om att mi-
litär rutinmässigt torterar misstänkta. Bruket av tortyr är således utbrett.
Organisationerna Sandero Luminosa och MRTA tillgriper egna sanktions-
metoder utanför lagens råmärken mot motståndare, utan att staten Peru i
dessa fall skyddar sina medborgare. Det finns uppgifter om 70 försvinnanden
och 30 avrättningar.
Vilka utsätts då i första hand för myndigheternas eller terroristorganisatio-
nernas behandling? Ett lovligt byte för denna brutalitet är naturligtvis de
som av politiska skäl flytt landet, men som trots detta tvingats att återvända.
34
Regeringen har i sin praxisbedömning inte tillmätt dessa omständigheter
den betydelse som krävs. Detta slår vi socialdemokrater fast i reservation 1.
UNHCR har i ett dokument, daterat den 18 mars 1994, riktat allvarlig kri-
tik mot de awisningsbeslut som Invandrarverket och Utlänningsnämnden
fattat - naturligtvis med ledning av praxisbeslut av regeringen. Invandrarmi-
nistern ansåg vid den utfrågning utskottet hade med henne att ”man lägger
stor vikt vid UNHCR:s arbete”. Hon går till och med så långt att hon säger
att hon i huvudsak delar UNHCR:s uppfattning och därmed kritik av den 18
mars 1994.
Återrapportering av vad som händer med till Peru avvisade personer har
varit knapphändig. Men misshandel och en skottskada finns dokumenterat.
Regeringen har att göra avvägningar mellan att i en del fall avvisa männi-
skor eller att låta dem stanna av humanitära skäl. Vi har förståelse för rege-
ringens synsätt, som också delades av den socialdemokratiska regeringen.
Sverige skall inte bli centrum för cellverksamhet avsedd att stödja terrorism
i Peru. Men låt mig säga, utan att vi riktar formell kritik, att vi i en del fall
tycker i likhet med FN:s flyktingkommissarie att anknytningen till Sandero
Luminosa och MRTA varit alltför löslig för att vara relevant och för att moti-
vera en utvisning.
Vad händer i Kosovo? Tiden medger ingen längre utläggning. I september
1990 tog Serbien kontroll över Kosovos parlament, rättsväsen och polis. De
70 000 albaner som arbetat i statlig tjänst har avskedats. Över 50000 mo-
dernt utrustade serbiska poliser och soldater har skickats till Kosovo som en
demonstration att landet i själva verket är ockuperat. Övergreppen mot de
mänskliga rättigheterna är legio. Risken att kriget sprider sig från Bosnien
är också överhängande.
I oktober 1992 beslutade regeringen att upphäva den s.k. treterminsre-
geln. Denna regel som infördes av den socialdemokratiska regeringen inne-
bar att barnfamiljer som rotat sig i landet fick stanna av humanitära skäl.
Man hade barnens bästa för ögonen. Birgit Friggebo påpekade vid uppre-
pade tillfällen i riksdagen att endast skyddsbehovet skulle vara avgörande
för om människor fick stanna eller inte. Följden av detta blev att barnfamil-
jer sändes tillbaka till Kosovo, där skolorna var stängda. De återvändande
fick i många fall lita till hjälporganisationer för sin överlevnad. Eller också
valde de att gå under jorden för att stanna illegalt i Sverige eller att fly till
annat land, företrädesvis Norge. Under alla förhållanden fick barnen utstå
lidande.
Den 14 april 1994 återinförs denna möjlighet för barnfamiljer att stanna.
Denna ryckighet i normgivningen har skadat tilltron till de rättstillämpande
myndigheterna. Det har skadat Sveriges anseende.
Den andra punkten i vår kritik i reservation 3 gäller att regeringen brustit
i ansvar när det gäller uppföljningen av avvisade kosovoalbaner. Amnesty
har avvisats från Kosovo, och ESK får inte ha undersökningskommissioner
där. Så mycket mer vilar då ansvaret på att regeringen följer upp, åtminstone
med stickprovskontroller, vad som händer de återvändande.
Sveriges Radio gjorde ett reportage om en hjärtsjuk man som avvisats,
och som misshandlats och torterats svårt när han återvänt. Han torterades
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
35
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
36
vid två tillfällen. Därefter blev han sängliggande, och nu har han avlidit.
FN:s flyktingkommissarie har bekräftat att mannen bar spår av misshandel.
Att poliser våldtar, trakasserar och misshandlar finns styrkt. Och att unga
flickor begår självmord för att de inte står ut med sexuella övergrepp finns
också styrkt.
För övrigt har jag behov av att säga att jag står så långt ifrån Ny demokratis
reservation i flyktingfrågan som tänkas kan. Harriet Colliander har uttalat
att hon skall göra svensk flyktingpolitik till Ny demokratis huvudfråga i va-
let. Jag beklagar det ställningstagandet.
Anf. 28 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Frågan om de permanenta uppehållstillstånden för bosnier
är en stor fråga, som berör många människor och som också handlar om
mycket pengar. Jag anser att regeringen skulle ha underställt riksdagen frå-
gan innan man fattade beslutet. Eftersom landet också befinner sig i ett svårt
ekonomiskt läge finns det all anledning att gå till riksdagen och höra om riks-
dagen anser att ytterligare några miljarder kan beviljas för flyktingpolitiken.
Jag vet att det här är praxisbeslut, förvaltningsbeslut, som regeringen har
rätt att fatta.
Vid utskottets utfrågning frågade jag invandrarministern vilket utred-
ningsunderlag regeringen hade när man fattade beslutet och om man hade
gjort någon konsekvensanalys. Vad skulle beslutet att ge 42 000 bosnier, och
så småningom också deras åtföljande anhöriga, permanent uppehållstill-
stånd innebära för staten och för skattebetalarna?
Birgit Friggebo ansåg att det inte fanns någon anledning att förse sig med
något sådant underlagsmaterial, därför att det här var ett praxisbeslut, som
regeringen hade rätt att fatta.
Jag frågade: Har invandrarministern hört kommunerna? Bosnierna skall
ju placeras ut där. Det hade man inte gjort. Kommunerna reagerade inte
heller så som invandrarministern hade tänkt sig, eftersom man fick locka
kommunerna med stimulansbidrag för att de skulle ta emot bosnierna.
Jag anser att regeringen har skött den här frågan mycket illa. Men jag kon-
staterar att problemet med uppehållstillstånden var olöst under ett års tid.
Under sommaren 1992 fanns det många bosnier här, och det var ett akut pro-
blem. Sedan gick hösten 1992, och riksdagen arbetade. Så kom hösten 1993,
och riksdagen arbetade då också. Om jag förstod det rätt, fick regeringen de
här ärendena från Invandrarverket den 15 januari. I mitten av juni hemförlo-
vades riksdagen, och den 21 juni fattade regeringen principbeslutet, som
hade till konsekvens att dessa slussar öppnades, dvs. permanenta uppehålls-
tillstånd för 60 000-100 000 människor.
Jag menar att regeringen skulle ha gått till riksdagen. Regeringen har ju
en initiativrätt, och riksdagen hade kunnat ta upp frågan om vilka riktlinjer
som skulle tillämpas för flyktingpolitiken när det gällde uppehållstillstånd
för bosnierna. Regeringen hade då kunnat få ett beslut om en ändrad flyk-
tingpolitik, som hade kunnat tillkännages Invandrarverket, som då hade ve-
tat hur man skulle hantera de här ärendena.
Jag sade att regeringen har en initiativrätt. Jag menar också att regeringen
har en skyldighet att ta initiativ i sådana här stora frågor som berör hela
landet. Regeringen hade genom ett förslag i kompletteringspropositionen
kunnat få riksdagen att besluta att ställa pengar till förfogande. Nu pålade
man riksdagen ett konstitutionellt tvång. Först beslutar man om åtgärder,
som kommer att innebära kanske miljarder på sikt, och sedan går man till
riksdagen och begär pengar. Riksdagen är då tvungen att besluta om peng-
arna. Jag frågar mig vad som hade hänt om riksdagen under tiden hade fått
en annan majoritet, som inte hade beslutat som regeringen hade tänkt. Det
är det jag menar med det konstitutionella tvånget.
I regeringsformen står det också att det är regeringen som styr riket och
att regeringen har ansvar för landet. Regeringen har också ansvar för att hus-
hålla med pengarna, och då borde man ha gått till riksdagen för att ta reda
på hur riksdagen såg på saken.
Jag menar också att man borde ha samordnat flyktingpolitiken med de
nordiska länderna. I Danmark har man löst frågan om uppehållstillstånd för
bosnierna annorlunda. Där startar man med ett temporärt uppehållstillstånd
i stället för med ett permanent.
När det gäller kosovoalbanerna, där barnfamiljer som hade kommit till
Sverige före den 1 januari 1993 fick uppehållstillstånd, riktar vi kritik mot
regeringen. Vi anser att regeringen har skött hela Kosovoärendet alldeles
felaktigt från början.
Man släppte in tusentals kosovoalbaner i Sverige, trots att man visste att
de inte skulle få uppehållstillstånd här. De får sitta i flera år på flyktingför-
läggningar, och sedan skickas de tillbaka. När allt är klart räknar man med
att 95-96 % har skickats tillbaka till Kosovo.
Sedan finns det människor som har hållit sig undan och som inte har velat
anpassa sig till myndigheternas krav. Så småningom ger man dem uppehålls-
tillstånd, därför att man egentligen inte har någonting annat att göra.
Jag riktar alltså kritik mot regeringen för att den har handlagt detta helt
och hållet fel från böljan. Människor skall inte sitta i åratal på flyktingför-
läggningar och bli prövade, utan en asylprövning skall ske på kort tid - vi
menar att den skall ske på tre månader. Då hamnar man inte i den här situa-
tionen.
Vi kritiserar också regeringens hantering av flyktingpolitiken som sådan.
Herr talman! Jag vill nu yrka bifall till våra reservationer nr 2 och nr 4.
Anf. 29 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Sedan förra årets granskning av flyktingpolitiken har det
framkommit oroande rapporter om situationen i Peru. Catarina Rönnung
berörde de förhållandena i sitt anförande. Det förekommer bl.a. uppgifter
om att återvändande från Sverige och från andra länder har arresterats vid
återkomsten till sitt land när de har utvisats dit. Regeringsbesluten i Sverige
har lett till att asylsökande har tvingats söka sig till andra länder, där de åt-
minstone i ett fall har fått uppehållstillstånd. Vidare har besluten lett till att
en rad av de asylsökande har hållit sig gömda i Sverige under svåra förhållan-
den.
Till det här kommer att UNHCR, under åberopande av konventionsreg-
lerna, kritiskt har kommenterat de grunder som åberopats i regeringens be-
slut och som därefter använts i beslut av Invandrarverket och Utlännings-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
nämnden. UNHCR har dessutom vädjat för en av de berörda asylsökan-
dena.
Kritiken har baserats på UNHCR:s bedömning av betydelsen av att de
asylsökande har erhållit pass på legal väg, av att asylsökande under lång tid
har kunnat hålla sig undan i Peru och av att de har sympatiserat med eller
varit medlem i en organisation som förespråkar eller använder våld.
Det har visat sig att det inte är någon märklig omständighet att de har haft
tillgång till pass, då det är relativt lätt att få tag i pass i Peru. Det är också
naturligt att de har kunnat hålla sig undan under lång tid i Peru och därmed
vistats där samtidigt som de varit förföljda.
När det gäller användningen av Genévekonventionens artikel 1 F, anser
vi att den har använts på ett sätt som egentligen inte var tänkt från början.
Regeringen har utan stöd i utlänningslagens förarbeten åberopat regler om
särskilda skäl mot asyl i 3 kap. 4 § andra stycket.
I ett av de granskade ärendena anför regeringen sålunda att en asylsö-
kande har verkat för en organisation vars metoder får anses omfatta sådana
förhållanden som faller inom ramen för artikel 1 F i 1951 års Genévekonven-
tion angående flyktingars rättsliga ställning. Enligt den principen skulle då
konventionens skydd uteslutas. Oavsett om denne asylsökande har anfört
sådana skäl mot att återvända till sitt hemland som avses i 3 kap. 1 § 3 utlän-
ningslagen, skulle därför enligt regeringen särskilda skäl kunna föreligga att
inte bevilja honom asyl i Sverige.
Några särskilda skäl av den här arten anges inte i förarbetena till utlän-
ningslagen. Där handlar det om brist på bostäder, på möjligheter att ta emot
flyktingar och att bereda dem arbete, om att de har begått brott, att det är
brister i vandel osv.
Det framgår av granskningen av besluten att regeringen inte har tillmätt
omständigheterna för dessa flyktingar en betydelse som står i proportion till
de uttalanden som gjorts av bl.a. UNHCR och till de rekommendationer
som vi tidigare har fått därifrån.
Man tycks också ha underskattat det förtryck och den rättslöshet som en-
ligt samstämmiga rapporter råder i Peru. Härigenom har regeringen kommit
att meddela flera beslut som enligt vår uppfattning inte står i överensstäm-
melse vare sig med artikel 33 i Genévekonventionen eller med 3 kap. 1 § ut-
länningslagen.
Birgit Friggebo anförde vid utskottets utfrågning att hon inte ändrat upp-
fattning. Tvärtom visar motiven i förordningen 1994:1 om uppehållstillstånd
i utlänningsärenden att hon vidhåller den kritiserade inställningen. I motiven
står nämligen att ett särskilt skäl att inte bevilja uppehållstillstånd enligt de
nya bestämmelserna är att någon familjemedlem har verkat i en organisation
som gjort sig skyldig till grovt övergrepp av olika slag.
Mot bakgrund av de oerhört omfattande och svåra kränkningar av mänsk-
liga rättigheter som har pågått under en lång tid i Peru och som fortsätter
under nästan fullständig straffsrättslig immunitet för förövarna, anser vi att
regeringens tillämpning av Genévekonventionen och utlänningslagen har
varit felaktig och att statsrådet Friggebo inte borde ha undgått kritik för
handläggningen av dessa asylärenden.
38
Anf. 30 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Jag tror att få frågor som vi diskuterar i denna kammare är
så betjänta av en saklig, nyanserad diskussion som just flyktingpolitiken.
Utgångspunkten för diskussionen måste vara insikten att asylpolitik i
grunden är restriktiv. Alla får inte stanna, och några signaler som gör att
ingen kommer hit i onödan finns inte.
En självklar utgångspunkt måste vara att alla som söker skydd i Sverige
får sin sak prövad, likaså att awisningsbeslutet verkställs när det har vunnit
laga kraft.
Det är säkert ingen överdrift att påstå att det departement som har att
handha dessa frågor har en av regeringens mest utsatta positioner. Flykting-
politiken tar en mycket stor plats i massmedierna, och vi politiker möts av
frågor och påståenden på det här området på snart sagt vaije sammankomst
som vi är närvarande vid, tror jag.
För precis ett år sedan, den 25 maj 1993, stod vi här och diskuterade flyk-
tingpolitik. Att ärendet kommer upp i år igen är inte förvånande, mot bak-
grund av vad jag sade tidigare. I år är det alltså tre ärenden på agendan:
praxis i fråga om peruanska medborgare, avvisning av asylsökande från Ko-
sovo och regeringens beslut att medge uppehållstillstånd för asylsökande
från Bosnien.
Också förra året granskade KU regeringens agerande i frågan om praxis
vad gäller peruanska medborgare. Granskningen föranledde inte något ytt-
rande eller någon som helst kritik.
Bengt Hurtig har i sin anmälan tagit upp beslutet från den 8 juli 1992 om
19 ärenden rörande asylsökande peruanska medborgare. Vid granskningen
förra året föranledde detta alltså inget uttalande.
Hans Göran Francks anmälan är mer allmän, såväl i tid som i omfattning.
Den handlar om att man bör granska om statsrådet har iakttagit gällande
rättsregler och konventioner, så att ingen utsatts för tortyr efter avvisning.
Det är naturligtvis dess värre riktigt att mänskliga rättigheter kränks i
Peru. På goda grunder tvingas man konstatera att Peru är vad man skulle
kunna kalla för ett våldssamhälle.
Bengt Hurtig tog upp pass- och dokumentlöshet, eller snarare att det mot-
satta gäller för peruanska medborgare. UNHCR har också kritiserat Sverige
för att i bedömningar av asylansökningar har tagit med om den asylsökande
på legalt sätt har kunnat lämna landet. Självfallet är inte legal utvandring
med ett pass det enda skälet för avvisning från Sverige, vilket också Birgit
Friggebo framhöll vid utskottets utfrågning av henne. Det är endast en
mycket liten pusselbit i den stora bedömningen.
UNHCR granskade också i oktober 1992 de flesta akterna i de ärenden
som prövades av regeringen. UNHCR sade att man skulle höra av sig om
man hade invändningar mot regeringens bedömningar, men man återkom
aldrig. Det måste betyda att man inga invändningar hade.
Att värdera situationen i ett land är en grannlaga uppgift. Det fick om inte
annat vi i KU klart för oss när vi besökte Chile i september 1992.1 våra hand-
lingar finns en redogörelse för erfarenheter som advokat Christian Åhlund
gjort under ett besök den 3-7 maj 1993. Naturligtvis kan dessa redovisningar
utgöra underlag för regeringens, Invandrarverkets och Utlänningsnämndens
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
40
beslut. Det ligger i sakens natur att inte ens den svenska ambassaden kan
redovisa de källor man använder som underlag för sina bedömningar på lik-
nande sätt.
Regeringen använder dessutom andra rapporter som grund för sitt ställ-
ningstagande, t.ex. rapporter från Americas Watch, Amnesty och US State
Department. Alla rapporter sammanvägs.
Peru är ett våldssamhälle. Men regeringens bedömning utgår ifrån om det
i det enskilda fallet finns risk för omänsklig behandling, och den bedöm-
ningen har man alltså hittills inte gjort. Därför finner utskottet att varje en-
skilt fall har prövats med den omsorg som erfordras och att det inte finns
anledning att göra någon annan bedömning än den som förra årets gransk-
ning ledde till.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan på denna punkt och avslag
på reservation 1 och meningsyttring 1.
När det gäller asylansökningar från kosovoalbaner föreligger en anmälan
som gör gällande att kosovoalbanerna utsätts för allvarliga kränkningar av
de mänskliga rättigheterna efter avvisning till Kosovo.
Regeringen har bara att pröva asylärenden som överlämnas av Invandrar-
verket eller Utlänningsnämnden. Dessa myndigheter har överlämnat sju
ärenden till regeringen, och inget av dessa rör asylfrågan utan har gällt be-
dömning av medborgarskap eller den asylsökandes vårdbehov. Regeringen
har fattat beslut i fem fall och beviljat tillfälligt uppehållstillstånd av medi-
cinska skäl.
Ca 60 000 personer har kommit från Kosovo, och ungefär 30 000 har läm-
nat Sverige. I sammanhanget är det kanske viktigt att påpeka att man har
lämnat landet frivilligt och att man också har lämnat landet med ”utökade
familjer”. Det är inte ovanligt att pojkar från Kosovo har hittat sig en hustru
i Sverige som sedan naturligtvis följer med tillbaka.
Situationen i Kosovo är allvarlig. Alla europeiska länder gör i grunden
samma bedömning. Men regeringen har inte haft skäl att bedöma skyddsbe-
hovet för asylsökande kosovoalbaner, eftersom den typen av ärenden inte
har överlämnats från Invandrarverket eller Utlänningsnämnden.
Man kan ha synpunkter på den ordningen; kanske borde regeringen ha
större inflytande över praxissättningen. Därför pågår nu inom Kulturdepar-
tementet ett arbete för att snabbt åstadkomma en översyn av praxisfrågan.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservation 3.
Till slut har vi att granska anmälan från Ny demokrati, gällande regering-
ens beslut att bevilja permanent uppehållstillstånd för bosnier. Ny demokrati
menar att frågan är av så stor vikt att regeringen borde ha lämnat avgörandet
till riksdagen eller åtminstone hört riksdagen. Om regeringen hade valt det
tillvägagångssättet borde den ha anmälts till granskning av KU. Dessutom
borde regeringen inte ha kunnat undgå kritik.
I 11 kap. 8§ i regeringsformen föreskrivs att rättskipnings- och förvalt-
ningsuppgift inte får fullgöras av riksdagen i vidare mån än vad som följer
av grundlag eller riksdagsordning. Regeringens beslut rörande bosnier är ett
sådant förvaltningsbeslut liksom beslutet beträffande uppehållstillstånd för
asylsökande barnfamiljer från Kosovo. Grundlagen förbjuder riksdagen att
lägga sig i förvaltningsärenden. Regeringen har inte bara rätt utan också
skyldighet att fatta dessa beslut. Därför föranleder granskningen inget sär-
skilt uttalande från utskottet.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna 2
och 4.
Anf. 31 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag håller med om att prövningen av flyktingärendena skall
vara saklig. Det kan vi nog vara överens om. Det är också på den grunden
som FN-organet UNHCR har riktat kritik mot Sverige när det gäller tillämp-
ningen av praxis.
Om en flykting anmäler och hävdar att han är de facto-flykting och riske-
rar att förföljas för sina politiska åsikters skull i sitt hemland, skall det natur-
ligtvis bedömas av de svenska myndigheterna, och det skall vara avgörande.
Om man då finner att flyktingen löper en sådan risk för förföljelse i sitt hem-
land men ändå bestämmer sig för att avvisa honom, måste beslutet grundas
på några rimliga skäl. Ett sådant skäl kan t.ex. vara att vederbörande har
begått brott i Sverige eller att det helt enkelt inte finns plats att ta emot ho-
nom på någon flyktingförläggning.
Anser Inger René att den omständigheten att en flykting har en politisk
uppfattning, att han skulle sympatisera med en organisation som Sendero
Luminoso eller MRTA, kan vara ett skäl för att avvisa en de facto-flykting
enligt utlännningslagen?
Anf. 32 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Jag tror att jag, även om jag kanske var litet otydlig, sade
att UNHCR har fått ta del av akterna när det gäller Perufallen, och man har
inte haft några synpunkter på regeringens eller Sveriges agerande i de fallen.
En politisk uppfattning är naturligtvis inte en tillräcklig grund för avvis-
ning. Men en misstanke om att vederbörande agerar politiskt genom att,
som det står i våra handlingar, t.ex. upprätta cellbildningar i Sverige för att
ifrån Sverige agera gentemot Peru, kan möjligen vara en av anledningarna
till avvisning.
Anf. 33 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Den kritik som har kommit från UNHCR är uppenbar och
riktar sig mot den tillämpning som har skett utifrån de praxisbeslut som rege-
ringen har fattat. Det finns inget i stöd i förarbetena till utlänningslagen för
tanken att en person skall utvisas på grund av att denne sitter med i någon
form av organisation i Sverige, som man kallar för celler. I en del av dessa
ärenden betraktas det som studiecirklar. Det är en svag grund för regering-
ens beslut.
Anf. 34 INGER RENÉ (m):
Herr talman! För det första är en politisk uppfattning återigen ingen grund
för avvisning. För det andra har UNHCR kritiserat Sverige för att vi vid be-
dömningen har tagit med eller lagt alltför stor vikt vid en eventuell legal ut-
vandring. Men det har alltså bara varit en av de faktorer som har påverkat
ställningstagandet när det gäller asyl eller icke asyl.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
41
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
Anf. 35 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Inger René riktade i sitt anförande en mycket bestämd kritik
mot regeringen i ett viktigt avseende. Hon sade att det inte finns signaler om
att alla inte får stanna. Därför vill jag fråga Inger René varför det inte på
något sätt har kommit till uttryck i betänkandet genom en reservation eller
ett särskilt yttrande från Inger René. Man frågar sig om det är Inger Renés
egen uppfattning eller om samtliga moderater delar den uppfattningen.
Det kanske inte heller är någon direkt hemlighet att invandrarministerns
flyktingpolitik har kritiserats av hennes eget parti för ryckighet, nyckfullhet
och för att hon i vissa fall har haft en kylig inställning. I den allmänna debat-
ten har det också framkommit kritik.
Vi socialdemokrater kritiserar Birgit Friggebo på en punkt, nämligen att
hon har gett för litet ledning till Invandrarverket och Utlänningsnämnden.
De praxisbeslut som har fattats av regeringen har alltså varit för få.
I den kritiken instämde nu också Inger René när hon sade att regeringen
borde ha haft större inflytande över dessa frågor. Varför har inte det kommit
fram i kritiken i betänkandet? Varför har ni inte ställt upp på socialdemokra-
ternas kritik i det här fallet?
Anf. 36 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Får jag först som en ordningsfråga säga att ljudet går fram
litet dåligt. Jag vet inte om jag uppfattade allt vad Catarina Rönnung sade.
Catarina Rönnung talade om en viss kritik. Den har Birgit Friggebo tagit
fasta på när hon nu tillsätter en praxisutredning som skall ge regeringen
större möjligheter att medverka i flyktingpolitiken.
Anf. 37 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! När vi granskar flyktingpolitiken så granskar vi naturligtvis
vad Birgit Friggebo gjorde innan hon tillsatte praxisutredningen, som hon
har aviserat sent omsider skulle jag vilja säga. Det har inte gått att få fram
från kansliet om den här utredningen har kommit till stånd och om direkti-
ven är skrivna. Vi vet inte riktigt om hon har kommit till skott med den här
utredningen. Men Inger René kanske vet det och kan tala om det för mig. I
det sammanhanget tillstår hon naturligtvis indirekt, och kritiserar sig själv,
att regeringen inte har haft ett tillräckligt stort inflytande. Här är kritiken
egentligen samstämmig. Det är bara det att socialdemokraterna har fört
fram den i sin reservation.
Det finns även en annan utredning som har granskat Utlänningsnämndens
praxisärenden. Utredningen konstaterade att det förefaller som om humani-
tära skäl har fått stå tillbaka vid bedömningen av ärendena. Man kan säga
att praxis har hårdnat i Utlänningsnämnden. Jag skulle vilja fråga om Inger
René tycker att detta är en tillfredsställande utveckling, eller om man borde
ändra på någonting.
Anf. 38 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Det är i så fall Invandrarverket och Utlänningsnämnden som
har skapat denna praxis. Med anledning av det har Birgit Friggebo föreslagit
en praxisutredning för att regeringen skall kunna få större inflytande över
dessa ärenden, precis som Catarina Rönnung begär.
När det gäller lagstiftningen på det här området har beslut fattats här i
kammaren. Som Catarina Rönnung vet, eftersom hon sitter i konstitutions-
utskottet, är det nödvändigt att regeringens ledamöter följer den lagstiftning
som finns på området.
Anf. 39 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag anser att regeringen gömmer sig bakom att det är ett
förvaltningsbeslut som man har att fatta och att regeringsformen förbjuder
ministerstyre. Visst är det så, men det är också så att regeringen har en initia-
tivrätt och i detta fall också en skyldighet att gå till riksdagen och ta reda på
vilka riktlinjer som skall gälla för flyktingspolitiken beträffande bosnierna.
Skall det vara ett temporärt uppehållstillstånd eller ett permanent uppehålls-
tillstånd? Skall man samordna flyktingpolitiken i den här frågan med de öv-
riga nordiska länderna, vilket har varit en ambition att man skall göra? Helst
bör man ha en samordnad politik med hela Europa.
Jag hävdar fortfarande att regeringen har utsatt riksdagen för ett konstitu-
tionellt tvång. Först fattar man beslut som innebär att kanske 100 000 männi-
skor får ett permanent uppehållstillstånd. Sedan kommer man till riksdagen
och begär pengar för detta. Det handlar om miljarder.
Jag menar att man inte kan hantera Sveriges riksdag och Sveriges folk på
det här sättet. Jag anser att regeringen faktiskt förtjänar stark kritik.
Anf. 40 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Först och främst skulle jag vilja rätta några av Harriet Col-
lianders siffror. Det är inte, och det står även i våra papper, fråga om 100 000
människor. Anhöriginvandringen har blivit av betydligt mycket lägre omfatt-
ning än man från början trodde. Dessutom, om jag får uttrycka mig i sådana
termer, tjänade Sverige 2,5 miljarder på att flyktingarna inte längre skulle
bo i flyktingförläggningar utan i stället flytta ut i kommunerna, förutom att
vi ”tjänade” mänskligt på att de fick flytta ut i eget boende i kommunerna
och därmed hade möjligheter att inrätta sig i det svenska samhället på ett
mer effektivt och bättre sätt.
Menar Harriet Colliander att vi skall ändra grundlagarna efter konjunktu-
rerna och inte ta hänsyn till det som står i våra lagar, att vi skall ha ett val
mellan två grundlagsändringar? Detta är de facto ett förvaltningsbeslut som
regeringen har att hantera. Det skulle ha varit konstitutionellt oriktigt om
regeringen hade gått till riksdagen och sagt: Nu får riksdagen fatta beslut om
detta ärende.
Anf. 41 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! När regeringen fattade det här beslutet kunde det mycket
väl ha handlat om 100 000 människor som man skulle bevilja permanent up-
pehållstillstånd. Det är bara bra att det inte blev så många.
Jag vet precis vad som står i regeringsformen. Det står att regeringen styr
riket, att regeringen har ansvar samt att regeringen har initiativrätt, rege-
ringen kan gå till riksdagen för att höra efter saker och ting. Det beror på
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens
handläggning av
vissa asylärenden
43
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
44
vad man vill och hur man tolkar olika saker. Det behövde inte alls ha varit
ministerstyre.
När det handlar om så här stora frågor, som är viktiga för hela landet, och
när det handlar om mycket pengar, är det på sin plats att regeringen hör riks-
dagen.
Anf. 42 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Jag finner mig föranlåten att återigen hänvisa till 11 kap. 8 §
i regeringsformen. Där föreskrivs: ”Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift
får ej fullgöras av riksdagen i vidare mån än som följer av grundlag eller riks-
dagsordningen.” Det är alltså regeringen som har att fatta dessa beslut.
Vissa frågor med anknytning till JAS-projektet
(avsnitt 14)
Anf. 43 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Bakom årets granskningsbetänkande står, precis som fallet
varit många tidigare år, ett i huvudsak enigt konstitutionsutskott. Men det
finns faktiskt några frågor och några granskningsärenden där meningarna
skiljer sig åt. Ett sådant ärende är Vissa frågor med anknytning till JAS-pro-
jektet.
Jag kan, herr talman, inte frigöra mig från misstanken att Socialdemokra-
terna, som med begagnande av ordförandens utslagsröst har skrivit utskot-
tets betänkande gör detta mot bakgrund av att vi i år har valår och att det
om möjligt gäller att på något sätt profilera sig gentemot regeringen. Kan-
ske, herr talman, kan också det förhållandet i någon mån ha spelat in att
landets nuvarande försvarsminister dessutom råkar vara före detta ledamot
av konstitutionsutskottet och vice ordförande av detsamma. Under sin tid
i utskottet har han deltagit i att rannsaka ett och annat socialdemokratiskt
statsråd.
Det går inte att tolka årets granskningsbetänkande i denna del på annat
sätt än att man har försökt att haka upp sig på mycket svag saklig grund,
försökt klamra sig fast vid det halmstrå man möjligen kan finnas i den här
frågan.
Utskottet har haft att efter socialdemokratisk anmälan granska ”huruvida
det i försvarsdepartementet har funnits kunskap eller misstankar om någon
omständighet som har varit ägnad att ge anledning till tvekan om flyguppvis-
ningen borde genomföras. Undersökningen bör också avse försvarsminis-
terns eventuella åtgärder eller visad passivitet.”
Det som avses är det olycksaliga haveriet med det första serieflygplanet
som levererades 1993 och som störtade, som alla och envar erinrar sig, den
8 augusti 1993 i samband med Stockholm Water Festival. Skall man tolka
socialdemokraternas syn på denna fråga förväntar de sig att försvarsminis-
tern uppenbarligen skall vara flygingenjör, flygtekniker och flygmekaniker
för att själv kunna ta ställning till huruvida ett flygplan skall anses luftvärdigt
eller icke.
Konstitutionsutskottets ordförande sade i morse, i den inledande debatten
med anledning av årets granskningsbetänkande från KU, att de borgerliga
slarvar med JAS-fakta, nobbar dem och inte tar dem på allvar. Jag skulle
vilja säga att det vore mycket klädsamt om socialdemokraterna hade tagit
den här frågan på allvar i stället för att nu ägna sig åt ett vad jag skulle vilja
kalla nys i denna fråga.
Herr talman! Vilka kunskaper fanns om det första serieflygplanets tek-
niska status? De största tekniska osäkerheterna angavs beröra styrsystemet,
inklusive styrspaken. Det här rörde sig alltså om det första serieflygplanet.
Det skulle vara utrustat med prototyper i fråga om elektronikenheten och
styrspaken. Men enligt Materielverket var avvikelserna med undantag för
systemfunktionerna sannolikt ej prestandanedsättande för flygplanets inle-
dande användning.
Vidare konstateras att det vid utvärderingarna visade sig att styrspaken
ännu inte hade fått optimal utformning och funktion. Styrsystemet hade un-
der genomförd flygverksamhet haft en hög tillförlitlighet i apparatfunktio-
nen, och vid leveransen av det här flygplanet, 39.102, hade det en status som
visserligen var lägre än den överenskomna, men dock tillräcklig för att
medge att det kunde mottas.
Enligt haverikommissionen måste de angivna faktorerna balanseras så att
ett säkert system erhålls. Svårigheten är här att göra balansen så att systemet
blir säkert samtidigt som tillräckliga prestanda uppnås. Haverikommissio-
nen konstaterar att möjligheten fanns att plan 39.102 kunde överstegras.
Marginalen härför bedömdes dock som tillräcklig. Bedömningen grundades
på att en förare inte styr så att det uppstår en situation där faktorernas sam-
manlagda effekt medför överstegring och risk för haveri.
Nå, vilken inställning har Försvarsdepartementet i denna fråga? Jo, säger
man därifrån, bedömningar som rör rent tekniska eller militära aspekter
måste enligt promemoria från den 2 december 1993 överlåtas åt dem som är
sakförståndiga på dessa områden. Utgångspunkten måste vara att rege-
ringen kan förlita sig på den tekniska och militära expertis som anförtros
uppgifter inom JAS-projektet. Det är typiska myndighetsuppgifter att god-
känna ett flygplan eller att ge tillstånd till eller eljest besluta om flyguppvis-
ningar. Det har inte varit Försvarsdepartementets sak att i detta fall befatta
sig med dessa frågor.
Det har inte heller inom departementet funnits uppgifter om tekniska pro-
blem av sådan betydelse i sammanhanget att man bort kunna förutse risken
för ett haveri. Kunskaper om att planet i vissa lägen kunde överstegras har
inte funnits i departementet. För departementet och för försvarsministern
har inte annat varit känt än att planet fungerade i vanlig ordning.
Försvarsminister Anders Björck har också deklarerat att han inte haft an-
ledning att ifrågasätta myndigheternas bedömning i luftvärdighetsfrågan.
JAS-kommissionen har enhälligt konstaterat att det inte fanns någon anled-
ning att inte låta flygplanet flyga. Försvarsministern delar därvid kommissio-
nens uppfattning.
Vidare konstaterar försvarsministern att haverier inte varit ovanliga när
nya flygplansprojekt varit under utveckling. Haverier inträffade t.ex. med
J 29 Tunnan 30 gånger. A 32 Lansen hade tre utvecklingshaverier, medan
J 35 Draken hade 25 haverier.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
45
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
Den 26 mars 1993 fastställde chefen för flygvapnet ett s.k. produktions-
verk avseende deltagande i flygdagar och utställningar. Försvarsdeparte-
mentet hade för kännedom fått två exemplar härav. Det framgick att flyg-
uppvisning skulle äga rum vid Stockholms vattenfestival den 8 augusti 1993,
men något JAS-flygplan nämns inte bland de flygplan som skulle delta i upp-
visningen. Vidare skulle enligt beslutet flyguppvisningar äga rum på flygvap-
nets s.k. huvudflygdagar den 28 och 29 augusti 1993 vid Upplands flygflottilj
i Uppsala. Där skulle däremot ett JAS 39 Gripen medverka enligt beslutet
av flygvapenchefen.
Den 1 juli 1993 uppdrog chefen för flygvapnet åt Skaraborgs flygflottilj att
planera och genomföra en begränsad flyguppvisning med JAS 39 den 8 au-
gusti 1993 vid Stockholms vattenfestival samt vid Upplands flygflottilj den 28
och 29 augusti. Det antecknades också att deltagande i flyguppvisning med
JAS 39 tills vidare är mycket restriktivt.
Flygvapenchefen har inför utskottet uppgivit att han såvitt han kan erinra
sig inte informerat försvarsministern om beslutet den 1 juli 1993 om att JAS-
planet skulle delta i uppvisningen i Stockholm den 8 augusti eller att han el-
jest diskuterade ämnet med någon annan på Försvarsdepartementet. Varken
Försvarsdepartementets ledning eller någon för JAS-projektet ansvarig
tjänsteman på departementet har känt till att JAS 39 Gripen skulle förevisas
under Vattenfestivalen i Stockholm den 8 augusti 1993. Försvarsminister
Anders Björck har inte haft kännedom om JAS-planets deltagande i flyg-
uppvisningar vare sig i Stockholm eller i Uppsala. Även om han hade haft
sådan kännedom anser han att han inte hade med saken att göra. Enligt för-
svarsministern var regeringen visserligen oförhindrad att ingripa, men för-
svarsministern anser och ansåg att flyguppvisningar är en fråga för vederbö-
rande myndigheter att ta ställning till.
Herr talman! I den socialdemokratiska skrivningen sägs det att utskottet
delar uppfattningen i Försvarsdepartementets promemoria från den 2 de-
cember 1993 om att frågor som att godkänna flygplan för flygning och att
besluta om flyguppvisningar är typiska myndighetsuppgifter. Det yttersta an-
svaret, säger man dock, för de regler som myndigheterna har att tillämpa
och för att frågorna handläggs med erforderlig omsorg och kompetens ligger
på regeringen. Det kan vi väl inte bestrida.
Herr talman! Från den borgerliga majoritetens sida, med stöd av försvars-
ministerns inställning i själva sakfrågan, anser vi att det faktiskt ankommit
på de ansvariga myndigheterna att godkänna flygplanet för flygning och att
ta ställning till flygplanets deltagande i flyguppvisningar. Varken försvarsmi-
nistern eller Försvarsdepartementet har således haft att ta ställning i dessa
frågor. Utredningen ger inte heller vid handen att det i Försvarsdepartemen-
tet har funnits uppgifter om tekniska problem av betydelse i det här samman-
hanget. Haveriet med JAS-planet i Stockholm den 8 augusti 1993 kan såle-
des inte föranleda något ifrågasättande av Försvarsdepartementets verksam-
het eller försvarsministerns tjänsteutövning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 5 och avslag på utskottets för-
slag i motsvarande del.
46
Anf. 44 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Alla torde väl vara överens om att JAS-kraschen på Lång-
holmen förra sommaren var en ytterst allvarlig händelse. Tänk bara vad som
skulle ha hänt om planet hade slagit ner på Västerbron där massor av folk
hade samlats! Vi var faktiskt bråkdelen av en sekund från en katastrof av
helt ofattbara dimensioner.
JAS-haveriet vållade också en mycket stor ekonomisk skada. Det är där-
för inte märkligt att lämpligheten av denna flyguppvisning med detta icke
färdigutvecklade plan på låg höjd över Stokholm har ifrågasatts. Dessutom
riskerades hela JAS-projektet genom denna flyguppvisning.
Därmed infinner sig självfallet frågan om försvarsminister Anders Björck
har något ansvar för det inträffade. Konstitutionsutskottet har därför efter
en anmälan genomfört en mycket omfattande granskning. Vi har tagit del
av en stor mängd relevant material, och vi har genomfört ett flertal utfråg-
ningar. Konstitutionsutskottet har efter detta omfattande och noggranna
granskningsarbete kommit fram till sin bedömning: Försvarsminister Anders
Björck kan inte undgå viss kritik.
Henrik Järrel kritiserade i sitt inlägg utskottets bedömning och redogjorde
för varför han och de andra företrädarna för regeringspartierna i konstitu-
tionsutskottet inte anser att någon kritik skall riktas mot försvarsministern.
Men jag tycker att det är angeläget att så här i början av inlägget säga att
utskottet naturligtvis aldrig menat att Björck är direkt ansvarig för själva ha-
veriet. Vad frågan gäller är i stället om det finns något politiskt ansvar för
det inträffade. Henrik Järrels och tidigare Birger Hagårds prat i dag om att
Björck inte är flygmekaniker eller flygingenjör är inget annat än prat i avsikt
att avleda kritiken och att förlöjliga det hela. Frågan tas helt enkelt inte på
allvar av Järrel och andra som här uppträder som regeringens försvarsadvo-
kater.
Jag menar tvärtemot vad Henrik Järrel anser att vi i utskottsmajoriteten
har utomordentligt starka skäl för våra kritiska skrivningar. JAS-projektet
är faktiskt inte vilken fråga som helst. Det är det hittills största försvarspro-
jektet i Sverige. Under projekteringsarbetet har fel i styrsystemet varit ett
ständigt återkommande problem. Det var brister i styrsystemet som var ors-
ken till det första JAS-haveriet 1989. Men även efter detta haveri har pro-
blem i styrsystemet och de förseningar i projektarbetet som dessa orsakat
varit ett återkommande tema i Försvarets materielverks rapportering. Dess
rapporter har självfallet funnits tillgängliga på Försvarsdepartementet.
Det har också framkommit, tvärtemot vad Försvarsdepartementet påstår
i sin promemoria, att det på departementet har funnits i sammanhanget bety-
delsefulla uppgifter om brister i just det flygplan som levererades den 8 juni
1993 och som sedan havererade på Långholmen i augusti samma år. Jag
skulle därför vilja fråga Henrik Järrel om han vet varför Försvarsdeparte-
mentet försökte undanhålla dessa uppgifter för konstitutionsutskottet.
Ingen kan väl heller tro att försvarsministern kan ha varit ovetande om
den rapportering som Försvarets materielverk gjort före haveriet. Där tas
upp att ett stort antal systemfunktioner inte skulle vara fullt verifierade eller
införda vid leveransen av det fösta serieflygplanet och att vissa delsystem,
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
47
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
däribland styrspak och styrsystemdator, skulle komma att vara i prototyput-
förande.
Men försvarsministern var naturligtvis inte ovetande om att det hade varit
återkommande problem med styrsystemet och att dessa problem inte hade
klarats ut. Materielverkets rapportering efter haveriet bekräftade de nu
nämnda uppgifterna. Det framgår också av rapporteringen att Materielver-
ket senare bekräftat att flyplanet hade lägre status än vad som hade överens-
kommits, varför en del av leveransbetalningen innehölls. Inte heller detta
kan ha varit okänt i Försvarsdepartementet.
Slutsatsen av dessa uppgifter är att det var ett icke färdigutvecklat och ett
icke färdigt JAS-plan som tilläts flyga över den stora publiken på Stockholms
vattenfestival. Med den information om brister som fanns borde Försvarsde-
partementet naturligtvis ha hållit sig mera noga informerat om flygplanet
och vilka uppdrag som det skulle användas till. Det bristande intresse som
Försvarsdepartementet och försvarsministern visat är därför mycket an-
märkningsvärt.
Inför konstitutionsutskottet förnekade försvarsministern varje kännedom
om att JAS-flygplanet skulle visas upp i Stockholm. Dessutom anförde för-
svarsministern att flyguppvisningar inte är en sak för försvarsministern eller
regeringen att ta befattning med. Vi menar att dessa uttalanden är anmärk-
ningsvärda mot bakgrund av det sedan i mars månad 1993 fanns uppgifter i
försvarsministerns departement om att JAS skulle flyga under flygdagarna i
Uppsala den 28 och 29 augusti samma år. Om JAS-planet inte hade havere-
rat i Stockholm kunde det ha havererat vid någon av dessa uppvisningar
också över publik.
Henrik Järrel kan således inte förneka att det är klarlagt att det i Försvars-
departementet fanns kunskap om att ett icke färdigt JAS-plan skulle göra
uppvisningar över publik i augusti 1993. Vi kan därför inte godta vare sig
försvarminister Björcks eller utskottsreservanternas lättsinniga inställning
till den aktuella uppvisningen, dvs. att det inte var något som angick För-
svarsdepartementet eller försvarsministern. Vi vill i stället med skärpa fram-
hålla att det yttersta ansvaret låg just där.
Enligt vår mening borde Försvarsdepartementet, mot bakgrund av vad
som var känt om problemen med flygplanets styrsystem, således ha informe-
rat sig betydligt bättre om flyguppvisningarna och de förutsättningar som
gällde för deras genomförande. Att man inte gjorde det är också mycket
märkligt med tanke på att Försvarsdepartementet faktiskt har en sakkunnig
som på heltid har ägnat sig åt JAS-projektet. Om Försvarsdepartementet
hade informerat sig bättre, hade den kunskapen kunnat bilda underlag för
överväganden och åtgärder i någon form. Några konstitutionella hinder mot
ett ingripande från regeringens sida förelåg inte, vilket även försvarsminis-
tern medgav vid utfrågningen. Men Försvarsdepartementet och försvarsmi-
nistern valde i stället att vara påfallande passiva, vilket utskottet har funnit
anmärkningsvärt. Därför kan försvarsministern, som har det övergripande
ansvaret, inte undgå viss kritik.
Därmed yrkar jag att utskottets skrivning i ärendet skall godkännas.
48
Anf. 45 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Herr talman! Precis som Ingvar Johnsson sade har JAS tidigare varit utsatt
för ännu ett haveri, den 2 februari 1989. Då hade vi en försvarsminister som
hette Roine Carlsson. Visserligen var det en provflygning vid Saab utan nå-
gon publik närvarande, men det var väl ingen som då ställde honom till an-
svar för att planet råkade störta. Det kanske inte alltid beror på rent tekniska
handhavanden och rutiner. Det kan också ibland bero på piloten och andra
faktorer som inte direkt har med det tekniska systemet att göra. Här fanns
och finns fortfarande vissa tekniska brister - det är klarlagt - dock inte av så
allvarlig natur att planet belagts med flygförbud. Dessa frågor har ju grans-
kats av de sakkunniga myndigheterna. Försvarsministern är inte och skall
inte vara flygtekniker. Än en gång: Det är chefen för flygvapnet och Försva-
rets materielverk som har att göra flygsäkerhets- och flygvärdighetsbedöm-
ningar.
Det var väldigt tyst från socialdemokratiskt håll vid Vattenfestivalen 1992,
då det också var en uppvisning, men av ett provflygplan ur serien JAS 39
och inte det första serietillverkade planet. Men då hördes det väldigt litet av
protester eller ansvarsutkrävande från socialdemokratiskt håll.
I det här fallet hade man planlagt flygningen så, att planet skulle flyga över
huvudsakligen vattenmassor, Riddarfjärden och liknande. Jag utgår ifrån att
detta var av säkerhetsskäl. Vidare sades det i beslutet från flygsäkerhets-
myndigheternas sida att det skulle vara en begränsad flygning över Stock-
holm.
En annan synpunkt som är värd att nämnas är att man bedömde det som
viktigt att också visa publiken i största allmänhet, skattebetalarna, att det
här ligger stora pengar nedlagda i ett för svensk industri viktigt projekt som
kan ge Sverige stora exportinkomster. Det är viktigt att visa upp vad svensk
industri kan åstadkomma.
Herr talman! Slutligen konstaterar jag bara att här har socialdemokra-
terna bakat en väl porös luftpastej.
Anf. 46 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Herr talman! I sitt anförande använde Henrik S Järrel ideligen uttryck
som ”visste ej”, ”mindes ej” och ”ej känt till” för att komma ifrån ansvaret.
Jag tycker att Henrik Järrel tar ytterligt lätt på hur allvarlig händelsen var.
Tänk om planet hade slagit ner på Västerbron och hundratals hade skadats
eller dödats! Hade Henrik Järrel också då kunnat hävda att det inte fanns
något politiskt ansvar att utkräva?
Det borde oroa Henrik Järrel att försvarsministern uppenbarligen håller
sig så dåligt informerad i JAS-frågan, och det gäller ju inte bara säkerheten.
Henrik Järrel kanske läser Svenska Dagbladet ibland. Där framgick det i går
hur utomordentligt dåligt informerad Anders Björck är om JAS-projektets
ekonomi. Det borde oroa Henrik Järrel. I stället har man en lättsinnig och
raljant inställning till frågan.
Henrik Järrel återkommer till att försvarsministern inte skall vara flygme-
kaniker och godkänna planens luftvärdighet. Vem har påstått något sådant?
Ni diskuterar ju emot uppfattningar som aldrig har framförts. Vi har sagt att
det finns ett politiskt ansvar och att försvarsministern borde hålla sig bättre
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
50
informerad. Vem har sagt att försvaraministern skall vara flygmekaniker?
Den rollen har såvitt jag vet Carl Bildt i regeringen. Han har ju lovat att han
kan laga dörren på det plan som han och kungen flyger med ibland, men det
har inte Anders Björck gjort.
Anf. 47 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Herr talman! Ansvaret är ju faktiskt i sig. Det växer inte med olyckornas
omfattning. Ansvar är ett ansvar, oberoende av om en flygning - som i det
här fallet - genomförs lyckligt eller ej. Man kan inte koppla ansvaret till an-
talet döda och i efterhand säga att om si och så många hade omkommit eller
skadats skulle ansvaret ha ökat ännu mera. De myndigheter som har givit
tillstånd till flygning och bedömt planet som luftvärdigt har säkert gjort detta
med kännedom om de brister som kanske fanns i planet. De har därför an-
sett att det skulle ske en begränsad flygning och att flygningen skulle ske på
ett visst sätt, huvudsakligen över vattenområden i Stockholm.
Jag är utomordentligt glad och tacksam över att ingen människa kom till
skada och över att inte heller piloten skadades. Det kan vi alla vara rörande
ense om och tacksamma för. Självfallet är det så. Det hade i så fall varit för-
färligt.
Samtidigt konstaterar jag att det dagligen sker en omfattande civil flygning
över Stockholm. Vi kan vara tacksamma för att det inte händer fler flyg-
olyckor över ett så tättbebyggt område som Stockholm, mot bakgrund av det
omfattande trafikflyg som dagligen förekommer.
Jag vill inte påstå att försvarsministern var särskilt dåligt informerad över
vad som hände, men han ansåg inte att han i första hand hade att göra luft-
värdighetstester. Det anser inte jag och fortsättningsvis inte han heller. Det
är chefens för flygvapnet och Försvarets materielverks sak att göra luftvär-
dighetskontroller.
Det politiska ansvar som man i så fall skulle kunna utkräva får man ut-
kräva av regeringen in corpore. Det hade, precis som Ingvar Johnsson an-
tydde, i så fall varit möjligt för regeringen att ingripa, men inte för försvars-
ministern utan för regeringen i sin helhet. Men eftersom huvuddoktrinen är
att det är myndigheternas sak att göra den här typen av tekniska bedöm-
ningar, ansåg man från Försvarsdepartementets sida att man inte skulle ha
lagt sig i frågan, om man haft kännedom om att en flyguppvisning skulle äga
rum i Stockholm.
Anf. 48 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Herr talman! Det är mycket märkligt att Henrik Järrel väljer att inte över
huvud taget bemöta allt det som jag nämnde, vilket har att göra med hur
ofta man hade fått rapporter om brister i styrsystemet. Hur kan det komma
sig att man påstår att denna information inte har funnits i Försvarsdeparte-
mentet? Det är naturligtvis inte trovärdigt att Försvarsdepartementet och
försvarsministern har varit så oinformerade. Om man har varit det, tycker
jag att detta kanske också i sig är ett starkt skäl för kritik.
Eftersom vår kritik förlöjligas finns det anledning att fråga vad modera-
terna tidigare har tyckt om frågor som också har handlat om information har
funnits eller inte. Vi vet ju hur det var i Berglingfallet. Där uttalade modera-
terna i konstitutionsutskottet mycket stark kritik för att det fanns en hand-
ling i ifrågavarande departement som inte var känd av ministern och det där-
för inte hade vidtagits några åtgärder. Men tydligen skall ett mycket mjukare
mått användas när det gäller att väga moderata ministrars agerande. De får
tydligen inte kritiseras för någonting, enligt de borgerligas doktrin i utskot-
tet.
Avslutningsvis vill jag ta upp något märkligt som hände vid utfrågningen
i utskottet. Samtidigt som Anders Björck gång på gång hävdade att han i
princip inte hade någonting att göra med de beslut som fattades inom försva-
ret, erbjöd han helt plötsligt utskottsledamöter att följa med på en flygtur
med ett avförsvarets plan. Hur kunde han göra detta om han inte över huvud
taget har någonting att säga till om och inte kan fatta några beslut som berör
verksamheten inom flygvapnet?
Anf. 49 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Granskningsärendet JAS innehåller flera olika komponen-
ter:
1. frågan om politiskt sammansatt kommission efter haveriet 1989,
2. redovisningen till riksdagen åren 1986-1988 av JAS-projektets tekniska
utveckling,
3. regleringen av militära flygplans luftvärdighet m.m. och
4. hur försvarsministern och Försvarsdepartementet har behandlat frågan
om flyguppvisningar.
Jag skall kort kommentera frågeställningarna 1-3 innan jag mer i detalj
kommenterar försvarsministerns och Försvarsmaktens roll i fråga om flyg-
uppvisning i samband med Vattenfestivalen i Stockholm i augusti 1993.
I juni 1992 träffades avtal mellan staten och Industrigruppen JAS, varvid
staten beställde fem provflygplan plus en första delserie om 30 flygplan plus
en produktion av 110 flygplan.
Ett provflygplan har havererat, och JAS har i dag flygförbud. Efter det
senaste haveriet i augusti 1993 tillkallades en JAS-kommission som avläm-
nade ett betänkande i december 1993.
Regeringen har av riksdagen sedan 1986 ålagts att årligen till riksdagen
rapportera om läget inom JAS-projektet. JAS-kommissionen konstaterar
att KMI i allt skarpare formuleringar uttryckt oro för de allvarliga bristerna
i flygplanets styrsystem. Regeringens redovisning av projektets tekniska ut-
veckling har inte varit helt tillfredsställande.
Enligt regeringens senaste skrivelse till riksdagen den 24 mars 1994 kvar-
står problemen med styrsystemet och styrspaken. Vid de båda haverierna
som inträffade med JAS 39 har emellertid skilda brister i styrsystemet upp-
dagats.
Regeringen citerar i sin skrivelse bl.a. JAS-kommissionen som säger att
det bör vara möjligt att utforma ett tillfredsställande styrsystem för JAS 39 -
jag poängterar; det bör vara möjligt. Regeringen avslutarmed att konstatera
att man inte har skäl att ifrågasätta kommissionens bedömning.
I fråga om regleringen av militära flygplans luftvärdighet m.m. fick JAS-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
51
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
planet 39.102, som störtade vid flyguppvisningen i samband med Stockholms
vattenfestival, ett interimistiskt typplansbevis för viss seriestatus i juni 1993.
Detta något krystade bevis för godkännande valdes för att myndigheten öns-
kade leverans av ett flygplan att användas för att samla in erfarenheter från
flygning i förbandsform.
JAS-kommissionen uppmärksammade, liksom KU vid granskningsförhör,
frågan om den opreciserade ansvarsfördelningen mellan FMV och chefen för
flygvapnet. Chefen för flygvapnet hade till KMF delegerat frågor om luftvär-
dighetstillstånd för JAS. Frågan behandlades enligt formuleringen av chefen
för KMF som ett rutinärende. Detta är något förvånande med tanke på att
JAS är den största militära industrisatsningen på ett instabilt plan som nå-
gonsin gjorts. Efter tio år förväntas fortfarande att problemen med styrsyste-
met och styrspaken skall nå en slutgiltig lösning. Spåren av tio års strul med
styrsystemet förskräcker. Finner man inte godtagbara tekniska lösningar,
verkar den fortsatta JAS-satsningen vara i fara.
Utskottet har konstaterat att regeringen i fortsättningen kommer att ge
myndigheten Försvarsmakten föreskrifter om såväl flygsäkerhet som luftvär-
dighet. KMF:s kontroversiella granskningsfråga med anknytning till JAS är
försvarsministerns roll i fråga om flyguppvisningen i samband med Vatten-
festivalen i Stockholm. Frågeställningen gäller bl.a. om försvarsministern
hade kännedom om de första serieflygplanens tekniska insufficiens, något
som man förnekar.
Kvar står emellertid att statens haverikommission gjort vissa kritiska utta-
landen om planet. Haverikommissionen konstaterar bl.a. att JAS-flygpla-
nets instabilitet ställer ett ovillkorligt krav på att det alltid finns styrauktori-
tet kvar i stabiliseringsfunktionen. Kommissionen fastställer vidare vid för-
hören att styrspaken kunde ge styrsystemet så mycket signaler att detta blev
mättat innan rodren hann ge utslag. JAS-kommissionen konstaterar sam-
manfattningsvis att JAS styrsystem hade en egenskap som i vissa situationer
kunde leda till haveri.
Försvarsministern har enligt en promemoria av den 2 december 1993 kon-
staterat att inte annat varit känt än att planet fungerade i god ordning. För-
svarsministern har därför konstaterat att han inte haft anledning att ifråga-
sätta myndigheternas bedömning i luftvärdighetsfrågan. I konsekvens därav
har han sagt att han, även om han kände till att ett JAS-plan skulle uppvis-
ningsflyga i samband med Stockholms vattenfestival, inte skulle haft någon
anledning att ingripa. Ansvaret för flyguppvisningen låg nämligen helt på
chefen för flygvapnet. Enligt försvarsministern var emellertid regeringen
oförhindrad att ingripa, vilket så småningom också bekräftades i utskottsför-
hören av flygvapenchefen. Anders Björck ansåg att flyguppvisningar är en
fråga för vederbörande myndighet, dvs. för chefen för flygvapnet och inte
för honom själv.
Framför allt med tanke på JAS 39:s tekniska brister i styrspaken och styr-
systemet har jag som individuell granskare känt olust inför att ta ställning till
ifall försvarsministern bär ansvar för JAS-kraschen.
Det har emellertid vid utfrågningen klargjorts att försvarsministern hade
kunnat ingripa för att stoppa vidare flygningar utan att man kanske talat om
ministerstyre.
Låt oss bara tänka den hemska tanken att störtningen skett i publikhavet.
Då hade troligtvis försvarsministern omgående fått lämna sitt ämbete i egen-
skap av den som måste ta det politiska ansvaret. Gudskelov hände inte detta,
utan frågan är reducerad till om i fall vår handlingskraftige försvarsminister
skulle tagit ett ytterligare initiativ, nämligen att stoppa uppvisningsflyg-
ningen. Försvarsministern skulle alltså, även om en olycka inträffat, ha tagit
ett politiskt ansvar.
Jag har upplevt det som mycket svårt att sitta som ansvarig domare med
utslagsröst i detta tekniskt, juridiskt mycket komplicerade ärende.
Jag har diskuterat frågan ingående med vår riksdagsgrupp, och vi har
kommit fram till att det i ett så här komplicerat fall är bättre att fria än att
fälla. Det kommer ett utslag vid voteringen senare i dag.
Anf. 50 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Simon Liliedahl från Ny demokrati gav uttryck för vissa vån-
dor. Jag måste erkänna att också vi i Vänsterpartiet har känt våndor. Vi upp-
lever detta som ett gränsfall för att ge kritik. Vi var redan från böljan kritiska
till JAS-projektet. Under den här utredningens gång har vi blivit smått
chockerade över hur pass illa projektet har skötts. Detta gäller också flyg-
uppvisningarna.
Vissa omständigheter gör att vi i slutändan har hamnat i en position där
vi vill ge kritik. Som flera talare har redovisat fanns det information inom
regeringskansliet om avsevärda svagheter i styrsystemet. JAS-kommissio-
nen riktar också kritik mot den förra regeringen för att den inte gav riksda-
gen tillräcklig information om detta. Det fanns information om just det här
planet.
Det fanns också information om att Försvarets materielverk inte hade nå-
gon formell rätt att utfärda luftvärdighetsintyg, vilket är en anmärkningsvärd
omständighet i dessa sammanhang. Regeringen undgår kritik på den punk-
ten, eftersom man har tagit itu med problemen, och förhållandena nu skall
rättas till. Men detta är ändå en omständighet som visar hur illa säkerhetsfrå-
gorna har skötts.
Det har också redovisats att det fanns vetskap om att stridsflygplan har en
benägenhet att störta under provperioden. Det sker både i vårt land och i
andra länder. Henrik Järrel tog upp att J 29 hade störtat 30 gånger under sin
provningsperiod och J 35 Draken 25 gånger.
Mot den bakgrunden borde såväl myndigheter som regering ha kunnat
göra bedömningen att det fanns betydande risker för att en störtning till
skulle inträffa. Vi får också nu göra bedömningen att de här planen kommer
att störta under provningsperioden, på grund av tekniska problem.
Det fanns uppenbarligen också information om att flygvapnet skulle ha
flyguppvisningar över tättbefolkade områden med det här planet, även om
regeringen inte hade information om just den här uppvisningen.
Dessa omständigheter borde ha lett till en tvekan om det rimliga i att ha
flyguppvisningar. Det borde ha funnits ett större intresse för de här proble-
men inom Försvarsdepartementet. Chefen för Försvarsdepartementet är na-
turligtvis högste ansvarige för JAS-projektet. Han är också högste ansvarige
för hur myndigheterna under honom tillämpar sina regler. Det är mot den
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
53
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
54
bakgrunden som den här milda kritiken skall riktas. Det är därför som vi har
yrkat bifall till utskottets skrivning.
Anf. 51 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Herr talman! När det gäller frågan om luftvärdighetsprov och ordningen
för det är det alldeles riktigt, som Bengt Hurtig antyder, att det har funnits
ett delat ansvar och att det egentligen inte har förelegat någon formell för-
ordnanderätt för chefen för flygvapnet. Men jag vill erinra om att den ord-
ningen tillkom under en socialdemokratisk försvarsminister som hette Roine
Carlsson. Någon ändring har därefter inte skett, utan det har behövts en bor-
gerlig regering och en moderat försvarsminister för att få en ändring till
stånd. Den ändringen inträder från den 1 juli i år då den nya myndigheten
Försvarsmakten får det odelade ansvaret för bl.a. luftvärdighetsprov och
luftvärdighetsintyg.
Med anledning av Bengt Hurtigs inlägg vill jag också säga att det har in-
träffat förvånansvärt få haverier med JAS 39 jämfört med andra svenska
flygplan, och låt oss hoppas att de inskränker sig till dem som nu har föreva-
rit! Jas 39-projektet har varit ett utomordentligt tekniskt avancerat och från
olyckor förskonat utvecklingsprojekt. Det finns anledning att notera det i
det här sammanhanget.
Regeringen och statsrådet ansvarar, som Bengt Hurtig sade, för att till-
lämpningen av de föreskrifter som finns görs av underlydande myndigheter.
Men försvarsministern har inte haft anledning att ifrågasätta om det har
brustit i kompetensen hos de myndigheter som har haft att kontrollera och
bedöma luftvärdighetsfrågorna i det här sammanhanget.
Anf. 52 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Som har sagts tidigare är det inte speciellt uppvisningen över
Stockholm som vi anser att försvarsministern borde ha stoppat, utan över
huvud taget uppvisningar över tättbefolkade områden. Jag sade också i mitt
anförande att regeringen har tagit itu med den konstitutionella bristen att
försvarets materielverk inte hade rätt att utfärda luftvärdighetsintygen. Det
är naturligtvis hedersamt gjort av regeringen.
Men jag pekade på att den här omständigheten visar hur lösligt det har
fungerat när det gäller säkerhetsfrågor och luftvärdighetsprövningar inom
systemet. Den här omständigheten kunde regeringen ha vägt in när den tog
ställning till all information som fanns. På just den här punkten har vi ingen
anledning att rikta kritik mot att regeringen inte har tagit itu med missförhål-
landena. Det har den gjort i det här avseendet.
Anf. 53 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Herr talman! Det är möjligt att erfarenheterna från kraschen i Stockholm
förra året ger luftfartsmyndigheterna anledning att se över bestämmelserna
när det gäller tillstånd för den här typen av flyguppvisningar över tättbefol-
kade områden. Det är mycket troligt att så kommer att ske, men det har än
en gång inte funnits anledning - och det finns inte anledning - för försvarsmi-
nistern att lägga sig i tekniska bedömningar. De måste myndigheterna få ta
ansvaret för.
Anf. 54 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Försvarsministern skall inte lägga sig i tekniska bedöm-
ningar, men den information som rimligen fanns på Försvarsdepartementet
redan 1993 borde ha gett samma intryck som den ger i dag. T.o.m. försvars-
ministern säger att vi bör överväga att ställa in flyguppvisningar över tättbe-
folkade områden. Det är en insikt som man kunde ha kommit fram till redan
tidigare, med den information som fanns.
Eftersom JAS-planet bara har störtat två gånger och erfarenheter visar att
andra plan störtar fler gånger, kan man föra två resonemang. Det ena reso-
nemanget är att planet har liten benägenhet att störta. Det andra resone-
manget är att det kommer att störta åtskilliga gånger i framtiden, om det är
ett normalt plan. Vad som är riktigt sant får framtiden utvisa. Om vi skall
vara på den säkra sidan får vi nog förvänta oss ytterligare störtningar.
Anf. 55 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Det har antytts här och var och på visst sätt av Henrik S Järell
i dagens debatt att det är något skumt och felaktigt eller ett övergrepp att
ordföranden använder sin utslagsröst i KU när röstetalen är lika. Henrik S
Järell använde uttrycket ”begagnade sig av”.
Jag vill upplysa Henrik S Järell om att jag följer riksdagsordningen. I
4 kap. 14 § i riksdagsordningen om omröstningen inom utskott står det föl-
jande: Är rösterna lika delade gäller den mening som ordföranden biträder.
Ärenden där rösterna är lika måste ju avgöras på något sätt, och riksdags-
ordningen anger på vilket sätt. Menar Henrik S Järell att jag skall avstå från
att rösta i konstitutionsutskottet?
Anf. 56 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Jag missunnar inte vår ordförande Thage G Peterson att be-
gagna sig av sin utslagsröst. Bestämmelserna ger honom den rätten och skyl-
digheten i vissa uppkomna lägen. Ett sådant läge uppkom i den här frågan.
Jag kritiserade inte det. Jag bara beklagar att Socialdemokraterna inte fick
majoriteten i utskottet bakom sig. Då hade kanske skrivningen och den sak-
liga bedömningen i det här ärendet blivit något tyngre, mer genuin och
bättre. Det var det jag konstaterade i mitt inledningsanförande. Tack vare
att det inte blev en ordentlig majoritetsskrivning i utskottet - Ny demokrati
avstod ju från att rösta och lade ner sin röst - blev det, precis som Thage G
Peterson säger, hans röst som fick fälla utslaget. Det är inget fel i det. Jag
konstaterar bara att det inte blev någon klar och säker majoritetsskrivning.
Anf. 57 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag vill be Henrik S Järell att vara litet tydligare i sitt svar
och inte försöka att glida undan. Jag frågar Henrik S Järell: Skall jag eller
skall jag inte följa riksdagsordningen 4 kap. 14 § där det står att om rösterna
är lika delade gäller den mening som ordföranden biträder?
Det står klart uttryckt i riksdagsordningen vad som skall gälla när rösteta-
len är lika. Menar Henrik S Järell att detta är att begagna sig av någon be-
stämmelse? Är det inte så att bestämmelsen anger hur omröstningen skall
ske och vad som gäller när rösterna är lika delade? Kan inte Henrik S Järell
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Vissa frågor med
anknytning till
JAS-projektet
55
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens hand-
läggning av krigs-
materielfrågor
56
för en gång skull tydligt säga om riksdagsordningen skall gälla eller inte eller
om det är Henrik S Järells egen tolkning som skall gälla?
Anf. 58 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Thage G Peterson har tydligen svårt att antingen förstå eller
höra vad jag säger. Jag sade ju i mitt svar att det enligt bestämmelserna ålig-
ger honom rätten och skyldigheten att begagna sig av denna bestämmelses
innebörd. Jag trodde svaret var klart på den punkten redan i min första re-
plik.
Regeringens handläggning av krigsmaterielfrågor
(avsnitt 15)
Anf. 59 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Enligt de riktlinjer som riksdagen antagit får export av krigs-
materiel inte ske till länder där det förekommer omfattande och grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Dessutom bör, enligt vad utri-
kesutskottet sagt, regeringen bemöda sig om stor noggrannhet i sina bedöm-
ningar av situationen i enskilda länder och fästa stort avseende vid kravet på
respekt för de mänskliga rättigheterna i de enskilda fallen.
Detta har regeringen tagit sig friheten att tolka så att i de lägen då man
inte skall exportera krigsmateriel, vare sig det är övrig krigsmateriel eller
krigsmateriel för strid, skall det vara systematiskt och nationellt sanktione-
rade förtryck av de mänskliga rättigheterna i de enskilda länderna. Det sättet
att tolka riksdagens och utrikesutskottet beslut har inte något stöd.
Enligt min mening har regeringen brustit i noggrannhet i bedömningen
och inte tagit tillräcklig hänsyn till kriteriet om mänskliga rättigheter genom
att tillåta krigsmaterielexport till en rad nya mottagarländer och ställa i utsikt
tillstånd för export av krigsmateriel för strid till länder som inte är föremål
för en sådan export,
När det gäller krigsmaterielexport till enskilda länder kan vi konstatera att
Indonesien fortfarande är en ockupationsmakt. De fortsätter att ockupera
Östra Timor. Det pågår lokala konflikter i provinser som Västpapua och
Aceh. Europarådet har tagit så allvarligt på dessa inre problem att rådet år
1991 antog en resolution om bl.a. vapenembargo mot Indonesien. Den
svenska regeringen har inte funnit anledning att ansluta sig till den resolutio-
nen.
Regeringens beslut i vissa fall om positivt förhandsbesked för leveranser
av viss krigsmateriel för strid i anslutning till tidigare leveranser ger intrycket
att regeringen avser att på något eller några års sikt tillåta export av sådan
materiel också till Indonesien.
I västra Gulfstaterna är situationen vad beträffar respekten för de mänsk-
liga rättigheterna klart otillfredsställande. Företrädare för Amnesty Interna-
tional betecknar förtrycket av de mänskliga rättigheterna där som grova och
omfattande. Dessutom är länderna belägna i en region där rustningsnivån
redan är hög och ökande. Framtida väpnade konflikter kan befaras i områ-
det. Mot den här bakgrunden är det enligt min mening helt fel att regeringen
ger positiva förhandsbesked om export av krigsmateriel för strid till något
land i den här regionen.
Jag menar att regeringen borde ha kritiserats för bristande hänsyn till re-
spekten för mänskliga rättigheter och för att man inte till fullo har följt de
beslut som riksdagen har fattat och de principer som lagts fast för krigsmate-
rielexporten. Det gäller särskilt Indonesien och västra Gulfstaterna. Genom
konstitutionsutskottets beslut har vi nu tagit ett antal steg tillbaka i utveck-
lingen när det gäller krigsmaterielexporten. Den politiska kampen för att
skärpa kontrollen av vapenexporten måste på sätt och vis börja om på nytt.
Anf. 60 OLA KARLSSON (m):
Herr talman! Det svenska regelverket för krigsmaterielexport bygger på
en generell tillståndsplikt för export av sådana produkter som klassas som
krigsmateriel. Regeringen beviljar tillstånd i enskilda fall för utförsel av viss
materiel i viss kvantitet till en bestämd mottagare. Varje ärende handläggs
för sig. Att utförseln sedan genomförs enligt regeringens intentioner tillför-
säkras med hjälp av ett system med slutanvändaråtaganden.
Riktlinjerna för krigsmaterielexporten går i korthet ut på följande. Till-
stånd till utförsel eller till annan samverkan med någon i utlandet bör medges
endast om det bedöms som erforderligt för att tillgodose det svenska försva-
rets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt
önskvärt. Det skall inte heller stå i strid med Sveriges utrikespolitik. Rege-
ringen bör göra en totalbedömning av alla de omständigheter som gäller
ärendet.
Tillstånd får endast avse statlig myndighet eller av staten auktoriserad
mottagare. Vid utförseln skall ett slutanvändarintyg eller bearbetningsintyg
föreligga. Ovillkorliga hinder är om det strider mot internationella överens-
kommelser som vi har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot
folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig.
Respekten för de mänskliga rättigheterna är ett centralt villkor, och till-
stånd bör inte heller beviljas om det avser stat där omfattande och grova
kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Det bör inte heller bevil-
jas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat eller
som är invecklad i internationell konflikt eller har inre väpnade oroligheter.
Tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till tidigare exporterad krigs-
materiel, om inte ovillkorligt hinder möter. Det bör även gälla annan mate-
riel, t.ex. ammunition som har samband med tidigare utförsel eller där det
annars vore oskäligt att inte ge tillstånd.
Beslut i ärenden om att föra ut krigsmateriel ur landet fattas av rege-
ringen, och ärendena bereds av Krigsmaterielinspektionen, KMI, i nära
samråd med Utrikesdepartementets politiska avdelning, Försvarsdeparte-
mentet och i vissa fall Näringsdepartementet. Till regeringens förfogande
står också en rådgivande nämnd med uppgift att lämna råd i enskilda krigs-
materielfrågor. Nämnden består av sex ledamöter som är tillsatta på parla-
mentarisk grund, med representanter för de partier som ingår i Utrikes-
nämnden.
Krigsmaterielexporten omfattade 1993 ungefär 2,8 miljarder kronor,
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens hand-
läggning av krigs -
materielfrågor
57
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens hand-
läggning av krigs-
materielfrågor
58
varav 1,2 miljarder avsåg krigsmateriel för strid och 1,6 miljarder övrig krigs-
materiel.
Vad sedan gäller de olika länder som vi har granskat har vi konstaterat att
vad gäller Indonesien har export skett av ammunition och reservdelar och i
form av följ dleveranser. Ingen ny materiel har exporterats under 1993.
De s.k. västra Gulfstaterna uppfyller enligt regeringens bedömning rikt-
linjerna för utförsel av övrig krigsmateriel, då risken för väpnad konflikt i
regionen inte medger utförsel av krigsmateriel för strid. Under 1993 har ex-
port skett eller tillstånd beviljats endast för övrig krigsmateriel. Thailand
uppfyller villkoren såväl för krigsmateriel för strid som för övrig krigsmate-
riel.
Enligt utskottets mening är det av största vikt att regeringen i sin bedöm-
ning av situationen i ett land som kan bli mottagare av krigsmaterielexport
fäster stor vikt vid respekten för de mänskliga rättigheterna. I denna bedöm-
ning har enligt utskottets mening den parlamentariskt sammansatta rådgi-
vande nämnden en mycket viktig roll.
Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringen i de granskade fallen
har tillämpat riktlinjerna på ett korrekt sätt. Därför yrkar jag bifall till ut-
skottets skrivning i denna del.
Anf. 61 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Det är ju riktigt, som Ola Karlsson säger, att det skall göras
en helhetsbedömning. Jag menar nog att vi också gör en sådan helhetsbe-
dömning. Nu varnar flera bedömare för att vi kommer att få ta emot en
ökande flyktingström från östra Turkiets del av Kurdistan, eftersom det där
pågår ett inbördeskrig. Samtidigt exporterar Sverige nu mer vapen till Tur-
kiet.
Jag skulle vilja fråga Ola Karlsson om han tycker att det är bra att Sverige
under dessa omständigheter exporterar vapen till Turkiet vilka kan användas
mot kurder som därmed tvingas fly till Sverige. Ola Karlsson måste väl tycka
att det är bra, eftersom han försvarar konstitutionsutskottets ställningsta-
gande. Vi har tidigare exporterat vapen i stor skala till Jugoslavien, och vi
ser resultatet av de vapnen där.
Vad säger Ola Karlsson om att regeringen har till Indonesien lämnat posi-
tivt förhandsbesked för ny krigsmateriel för strid? Europarådet ville tidigare
ha ett vapenembargo mot Indonesien. Vad säger han om exporten till Thai-
land, vars militär samarbetar med Röda khmererna, de värsta massmör-
darna i modern tid, som nu faktiskt hotar att ta över i Cambodja? De säljer
vapen via Thailand och får hjälp av den thailändska militären. Dessutom har
man i södra Thailand en muslimsk gerilla, mot vilken också svenska vapen
kan komma att användas.
Detta är, Ola Karlsson, en ansvarslös politik, som inte fyller måttet vid en
rimlig helhetsbedömning.
Anf. 62 OLA KARLSSON (m) replik:
Herr talman! Frågor om krigsmaterielexport är känsliga, och därför har
vi en rådgivande nämnd, som samarbetar med KMI. Därför har vi också en
krigsmaterielinspektion, och därför diskuterar vi ofta dessa frågor i riksda-
gen. Men det är i den rådgivande nämnden och i utrikesutskottet som expor-
ten till Turkiet, till Thailand och till Indonesien skall diskuteras.
Vad vi här har att diskutera är om KMI och regeringen har agerat på ett
konstitutionellt korrekt sätt. Om Bengt Hurtig ifrågasätter export och be-
sked vad gäller Turkiet, är det väl fullt möjligt för honom att anmäla ett nytt
granskningsärende till konstitutionsutskottet.
Anf. 63 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Ja, det kommer sannolikt att bli flera anmälningar mot den
typ av vapenexportpolitik som man nu har slagit in på. Jag konstaterar att
Ola Karlsson egentligen inte svarade på någon av mina frågor. Självfallet
påstår jag att den typ av vapenexport som jag räknar upp inte är förenlig
med de riktlinjer som riksdagen och utrikesutskottet tidigare har lagt fast,
men det anser tydligen Ola Karlsson att den är.
Anf. 64 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag vill till att börja med anknyta till tredje vice talmannens
eget yttrande i dag i böljan av debatten, där han talade om att just frågor
om krigsmaterielexport är känsliga, vanskliga och viktiga. Det är ju därför
av stor betydelse att det sker en ingående och grannlaga prövning av dessa
ärenden.
Utskottet har ju, som Ola Karlsson sagt, kommit fram till den slutsatsen
att inte framföra någon kritik och anmärkning i det här ärendet, men det har
ändå från utskottets sida gjorts en bestämd markering. I slutet av utskottets
skrivning uttalas: ”Enligt de nya riktlinjer som riksdagen antog år 1992---
står det inte i samklang med svensk utrikespolitik att samarbeta på krigsma-
terielområdet med stater som grovt och på ett systematiskt sätt förtrycker de
mänskliga rättigheterna. Denna princip innebär en skärpning i förhållande
till tidigare riktlinjer, enligt vilka den direkta användningen av den aktuella
materielen för undertryckande av mänskliga rättigheter tillmättes viss bety-
delse.” Det är nu fråga om att inte samarbeta med eller exportera vapen till
länder där det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av de
mänskliga rättigheterna. Utskottet skriver vidare: ”Enligt utskottets mening
är det av största vikt att regeringen i sin bedömning av situationen i ett land
som kan bli mottagare av krigsmaterielexport fäster stor vikt vid respekten
för de mänskliga rättigheterna. I denna bedömning har enligt utskottets me-
ning den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden en viktig roll.”
Det här uttalandet har tillkommit mot bakgrund av vad som förekommit
i ärendet och att det fanns anledning att göra denna markering. Den instäm-
mer jag i, men därutöver har jag ansett att vad som förekommit i ärendet
ger anledning till att utvidga yttrandet.
Jag fäster i det här sammanhanget avseende vid att utrikesutskottet inte
bara har talat om systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter utan
också om omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter och
att tillämpningen av mänskliga-rättighets-rekvisitet skall ske med iaktta-
gande av stor restriktivitet.
I det här fallet skiljer man mellan vanlig krigsmateriel och övrig krigsmate-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens hand-
läggning av krigs-
materielfrågor
59
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens hand-
läggning av krigs-
materielfrågor
60
riel, men det mänskliga-rättighets-rekvisitet gäller i fråga om såväl vanlig
krigsmateriel som övrig krigsmateriel. Eller hur, Ola Karlsson?
När det gäller Indonesien finner jag det viktigt att göra de markeringar
som jag har gjort i det särskilda yttrandet, framför allt med hänsyn till att
det har aviserats att utförsel av krigsmateriel kan komma att ske inom ett
eller flera år. I anledning av att man här har en i viss mån förändrad attityd,
tycker jag att det är viktigt med inte bara den markering som har gjorts från
utskottets sida utan att verkligen påtala att regeringen måste noggrant tänka
över saken, innan definitiva beslut fattas.
Vad sedan gäller Gulfstaterna är det ju riktigt att det där nu inte förekom-
mer vare sig yttre eller inre väpnade konflikter. Däremot förekommer det
omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter i praktiskt taget
alla de länderna. Det är därför som det finns all anledning - och med samma
skärpa som när det gäller Indonesien - att varna för att bedriva export av
krigsmateriel på ett sätt som kan komma i strid med vad riksdagen har beslu-
tat efter utlåtande från utrikesutskottet.
Den förklaring som jag har till att frågorna inte behandlas på det strikta
sätt som jag anser vara nödvändigt är att krigsmaterielinspektören Sven
Hirdman tolkar riksdagsbeslutet på ett sätt som jag inte tycker är riktigt.
Han har formulerat vissa tillägg om hur exportkriteriet om mänskliga rättig-
heter skall tillämpas och nämnt att kränkningarna måste vara nationellt
sanktionerade av regeringen och att man måste ta ”kulturella” hänsyn.
”Kulturella” vill jag verkligen sätta inom citationstecken, eftersom det rör
sig om mycket avskyvärda metoder som tillämpas i vissa av de här länderna.
Dessa tillägg har inte stöd i riksdagens riktlinjer, som säger att mänskliga
rättighets-rekvisitet, som jag tidigare nämnde, skall tillämpas med särskild
restriktivitet.
Anf. 65 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! I inledningsrundan i morse gjorde Bertil Fiskesjö en intres-
sant tillbakablick på konstitutionsutskottets arbete sedan 70-talet. Själv har
jag deltagit i KU:s granskning av regeringen sedan 1986, och mina insatser
har framför allt gällt att granska huruvida regeringen följt de av riksdagen
antagna riktlinjerna för krigsmaterielexport.
1986 års granskning hade sin utgångspunkt i de polisundersökningar som
då gjordes om illegal vapenexport. Svenska Freds- och skiljedomsföre-
ningen hade polisanmält Bofors för smuggling, och som bevis hade man bl.a.
uppgifter som Boforsingenjören Ingvar Bratt tillhandahållit.
När KU började granska vapenexporten 1986 - det gällde framför allt vi-
dareexport till förbjudna länder via Singapore och England - var intresset
ganska ljumt hos de flesta ledamötena i KU. Men i och med att frågan kom
allt mer i fokus i massmedierna ökade också intresset hos även de ledamöter
som egentligen kanske inte var så intresserade av att vi skulle ha en mera
restriktiv vapenexportpolitik, vilket ju faktiskt granskningen och den foku-
sering på vapenexporten som då gjordes också ledde till. Färre länder fick
alltså lov att köpa svenska vapen.
Nu har vi, kan man nästan säga, återgått till det som gällde för tio år sedan,
men intresset nu är ju inte alls detsamma. Det är intressant att notera att
många av de länder som var aktuella på 80-talet, dvs. Indonesien, Thailand,
Oman, Saudiarabien m.fl., är de länder som är aktuella i dagens debatt
också.
På 80-talet var det tal om smuggling, men nu accepterar man att export
kan tillåtas till de här länderna. Det finns inte heller det massmediapådrag
som fanns på 80-talet.
Först skulle jag vilja ta upp exporten till Indonesien. Den frågan har ju
varit föremål för debatt i riksdagen under många år, framför allt på grund
av Indonesiens ockupation av Östtimor. Indonesien har inte heller gjort sig
känt för att respektera mänskliga rättigheter och inte heller för demokrati.
Den militärdiktatur som råder där har brutalt slagit ner befrielserörelser i
Östtimor, Västpapua och Aceh.
Mats Hellström var starkt kritisk när den borgerliga regeringen lät Bofors
sälja kanoner till Indonesien i slutet av 70-talet. Sedan, när han själv blev
minister för utrikeshandeln, tillät han försäljning av kanoner, och han vilse-
ledde då riksdagen genom att kalla det för följ dleveranser.
När KU granskade Mats Hellströms förfarande våren 1987, reserverade
sig Folkpartiet mot att luftvärnskanoner skulle betraktas som följdleveran-
ser. Vi framhöll i en reservation att det vid beslut om tillstånd för utförsel av
kanoner inte förelåg några bindande åtaganden från tidigare regeringar.
Vi konstaterade vidare att dåvarande handelsministern gjorde gällande att
”regeringen skall göra en totalbedömning och att i denna ingår en bedöm-
ning av i vad mån regeringen är bunden till att ge ett nytt tillstånd, om ett
tillstånd givits vid något tidigare tillfälle”. Vi varnade för att ”dessa tolk-
ningar av riktlinjerna riskerar att få konsekvenser för praxis i tillståndsgiv-
ningen”.
Det visade sig att de farhågor vi hade från Folkpartiets sida var väl befo-
gade. I årets granskning använder sig nämligen krigsmaterielinspektören av
samma trick. Han kallar krigsmateriel som nu är aktuell för försäljning för
följdleveranser, på grund av att Indonesien köpte denna typ av materiel på
70-talet. Det är alltså precis samma motivering som Mats Hellström gav
1987.
Det vore hederligare att säga att man nu är benägen att tillåta vapenexport
som man inte tillåtit under de senaste åren, och sedan får man stå för det.
I utskottets betänkande konstateras att ”utförsel till Indonesien av ny ma-
teriel enligt KMI:s bedömning inte är aktuell förrän tidigast på något års
sikt”. Att KMI säger på detta vis beror på att man redan har gett förhandsbe-
sked om att det är möjligt att sälja ny materiel för strid till Indonesien.
Vi kan konstatera att det föreligger en kursändring. Jag tycker att denna
kursändring är mycket olycklig, inte minst för Östtimors folk. Den är, enligt
min mening, inte i överensstämmelse med våra riktlinjer för vapenexport.
Ola Karlsson talade tidigare om mänskliga rättigheter, som man verkligen
skall ta hänsyn till. Det tycker jag inte att man gör i detta fall. Det gäller
också i fråga om Gulfstaterna. Det kan inte vara i överensstämmelse med
riktlinjerna att exportera vapen till Gulfstaterna.
Vi kan nu följa i medierna vad som händer i Yemen. Nästan alla dessa
länder har intresse av den konflikten och är involverade på olika sätt. Därtill
kommer de övergrepp på mänskliga rättigheter som sker i hela denna region.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens hand-
läggning av krigs-
materielfrågor
61
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Regeringens hand-
läggning av krigs-
materielfrågor
62
KU skriver att regeringen inte medgett utförsel av krigsmateriel för strid
till Gulfstaterna. Det är inte en helt korrekt beskrivning, anser jag. De eld-
ledningssystem som är aktuella för export kan inte betraktas som övrig mate-
riel. Krigsmaterielinspektören angav själv, vid utfrågningen i utskottet, att
det här är fråga om en gråzon. Det är också knepigt att bedöma vad som
anses med vapensystem när de levereras i delar. Också på denna punkt bör
man vara helt på det klara med vad man gör, och sedan får man stå för det.
En svårighet i årets granskning har varit att KMI inte har medverkat till
att de handlingar som utskottet på mitt förslag begärde att få se, kommit till
utskottet. Det gäller protokoll från parlamentariska nämnden och kvartals-
rapporter från krigsindustrin. KMI:s motivering för att inte lämna över
handlingarna var först att de var hemliga. Det är ett märkligt påstående, med
tanke på KU:s uppgift att granska regeringen. Vi har ju tillgång till en mängd
hemliga handlingar i det arbetet. När sedan KU återkom och stod fast vid
begäran, beskrev KMI situationen när det gäller protokollen från nämnden
och sade att de var mycket svåra att tränga igenom. Det var svårt att läsa
dem. Materialet bestod av en mängd lösa lappar. Jag tycker att bara det
skulle ha varit anledning för utskottet att titta på hur dokumentationen går
till på KMI.
Nu nöjde sig emellertid KU med att krigsmaterielinspektören själv fick
komma och berätta vad som stod i protokollen och vilka beslut som hade
fattats av nämnden när det gällde nya vapensystem, nya länder och de länder
som var aktualiserade i granskningsanmälan. Det är bara det att krigsmate-
rielinspektören själv har valt att definiera vad som är nytt och inte nytt. Det
kan vara fråga om att vapensystem sålts på 50-talet till länder som det sedan
under många år varit förbjudet att exportera till. Sedan säger man att det
inte är nya länder, eftersom vi tidigare har exporterat till dem. Då är det inte
riktigt relevant att tala om vilka länder som är nya.
Jag tycker inte att KMI har bidragit till att underlätta KU:s granskning av
vapenexporten på ett sådant sätt som man kunde förvänta sig.
Till slut vill jag bara nämna det ärende som jag själv har anmält. Det gällde
Nobelkruts smuggling av krut via DDR. Sedan utskottet granskade det ären-
det senast har det framkommit papper genom Stasi som belägger just denna
vapensmuggling. Det är papper som man inte hade tillgång till när åtal väck-
tes mot direktörer på Bofors. Vilka som än kan få ut dessa papper, vill jag
säga att jag tycker att man borde ha fått ut dessa Stasipapper för att bringa
reda i även dessa olagliga vapenaffärer.
Vi har särskilda riktlinjer för vapenexporten som skall gälla. Jag tycker att
vi skall ha en öppen debatt om hur man tillämpar dessa regler. Då skall man
inte hålla på och glida på en mängd definitioner och tolkningar av begrepp.
Regeringen måste stå för vad den gör och ta den öppna debatt som det för
med sig.
Anf. 66 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag vill, i anledning av vad jag sade nyss och vad Ingela Mår-
tensson också har framfört, återge vad som står i utskottsbetänkandet där
man citerar propositionen. Där står uttryckligen: ”Kriteriet omfattande och
grova kränkningar av mänskliga rättigheter nämns också särskilt i samband
med villkoren för utförsel av materiel som klassificeras som ”övrig krigsma-
teriel’.” Sedan hänvisas till innebörden. Det sägs: ”Detta är ett uttryck för
insikten att omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter kan
utgöra ett hot mot stabiliteten såväl inom ett land som i dess omgivning. I
de hittillsvarande riktlinjerna sägs, att tillstånd inte bör beviljas för utförsel
till stat som på grund av deklarerade avsikter eller rådande politiska förhål-
landen kan antas använda den aktuella materielen för att undertrycka de
mänskliga rättigheter som anges i FN-stadgan.”
Det har ägt rum export av övrig krigsmateriel som inte är förenlig med
vad som sägs i de av mig citerade avsnitten. Jag konstaterar att Ola Karlsson
inte kan kommentera detta nu. Det ger också intrycket av att utskottet här
har nöjt sig med att göra ett alltför begränsat uttalande. I detta sammanhang
borde man ha vidgat det till det som finns återgivet i mitt särskilda yttrande,
där jag på goda grunder kan hänvisa till att omfattande och allvarliga kränk-
ningar av mänskliga rättigheter sker i Indonesien och i en rad av Gulfsta-
terna.
Byte av chef för Finansinspektionen
(avsnitt 16 a)
Anf. 67 OLA KARLSSON (m):
Herr talman! Detta är ett av de två ärenden där utskottets ordförande an-
klagar de borgerliga ledamöterna i utskottet för att inte ta sin uppgift på all-
var. Jag tycker att det är en anmärkningsvärd anklagelse från utskottets ord-
förande. Jag tycker inte heller att man kan mäta seriositeten och allvaret i
ledamöters arbete efter vilken textmassa som senare avsätts i ett utskottsbe-
tänkande. Jag vill alltså med kraft tillbakavisa utskottets ordförandes utta-
landen på denna punkt.
Vad detta avsnitt handlar om är om en minister har konstitutionella möj-
ligheter att erbjuda nya tjänster till generaldirektörer och andra chefer inom
statsförvaltningen. På den frågan kan man svara ett obetingat ja - det an-
kommer på regeringen. Det är regeringens skyldighet att svara för tillsättan-
det av ett antal tjänster.
I det här ärendet har det förekommit mycket omfattande utfrågningar. Vi
har haft offentliga utfrågningar av Anders Sahlén, av tidigare statssekretera-
ren Urban Bäckström och av fyra avdelningschefer på Finansinspektionen,
vi har utfrågat statsrådet Bo Lundgren både offentligt och slutet, och vi har
ställt skriftliga frågor till två styrelseledamöter i Finansinspektionen.
Utfrågningarna har visat att regeringen fäster och fäste mycket stor vikt
vid Finansinspektionens arbete. Statsrådet Lundgren har strävat efter att
förstärka kompetensen, såväl den allmänna som den juridiska, hos Finansin-
spektionen. Regeringen har ökat resurserna till Finansinspektionen, och
man har erbjudit de resurser som kan erfordras för att Finansinspektionen
på ett bra sätt skall kunna följa upp hanteringen av finanskrisens efterhörd
och alla finanskrisens följdverkningar.
Utfrågningarna har också visat att regeringen inte har haft någon som
helst avsikt att nedrusta Finansinspektionen eller begränsa dess funktion,
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Byte av chef för
Finansinspektionen
63
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Byte av chef för
Finansinspektionen
64
och vi har också fått höra att man inom Finansinspektionen har upplevt sig
ha det stöd man behöver i sitt arbete.
Vi har också kunnat konstatera att det inom departementet har funnits
kritik mot Anders Sahlén. Kritiken har gällt hanteringen av ett antal ären-
den - Nobel, Gamlestaden, Sparbanken, Nordbanken och det eventuella
tillsättandet av Christer Bergqvist i Bankstödsnämnden. De viktiga bitarna
i kritiken har varit Finansinspektionens avvägning mellan tillsynsuppgiften
och det aktiva deltagandet i lösandet av en del av problemen. Detta ledde
senare till bildandet av Bankstödsnämnden.
Utfrågningarna har också visat att Anders Sahlén har haft alla möjligheter
att tacka nej till det erbjudande han fick av statsrådet Lundgren. Anders
Sahlén tackade emellertid ja, han antog erbjudandet. Han övervägde inte
ens möjligheten att tacka nej, och han ställde inte ens någon kontrollfråga
för att höra efter vilka möjligheter som fanns att tacka nej.
Därmed finns det ingen som helst grund för en konstitutionell kritik i det
här ärendet, och jag yrkar därför bifall till reservationen i det här avsnittet.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets anmälan och de borgerliga reservatio-
nerna 5 och 6.
Anf. 68 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Den borgerliga reservationen nr 6 är, som Ola Karlsson re-
dan nämnt, mycket kortfattad. Man hade väl kanske väntat sig att en reser-
vation i ett ärende vilket, som Ola Karlsson påpekade, har inneburit en så
omfattande granskning, skulle innehålla mer än vad som sägs i dessa fem
rader.
I de här fem raderna står det att Bo Lundgren gett Anders Sahlén ett er-
bjudande om en tjänst, vilket denne frivilligt accepterat. Det är riktigt att
Sahlén har fått ett erbjudande, men han har också förklarat - och trovärdig-
heten i vad han säger finns det inte anledning att ifrågasätta - att han i den
situationen inte hade något annat val än att träda tillbaka som generaldirek-
tör. Anledningen till detta var att Bo Lundgren hade uttalat ett misstroende
mot Sahlén, och vid de samtal som förekom dem emellan framkom det ju
också att Sahlén hade den uppfattningen att han inte kunde kvarstå som ge-
neraldirektör om regeringen uttalade ett misstroende.
Vad Anders Sahlén däremot hade möjlighet att bestämma - även om hans
valmöjligheter också i det sammanhanget var relativa - var om han skulle
acceptera tjänsten i Washington eller inte. Den tjänsten accepterade han. Vi
kan här inte penetrera alla personliga bevekelsegrunder för detta beslut,
men det är tydligt att det också har funnits personliga omständigheter som
har spelat in, och det kan också ha varit så att han inte hade något annat att
ta till.
Jag yrkar bifall till utskottets anmälan och gör gällande att regeringens
skäl när det gäller misstroendet mot Sahlén och omflyttningen av honom inte
har varit tillräckliga för att svara mot kravet på saklighet och opartiskhet.
Jag hänvisar på den punkten till regeringensformen 1 kap. 9 §.
Jag menar också att regeringen i det här sammanhanget har utövat en på-
tryckning som i varje fall av Sahlén har uppfattats som så stark att det, om
han hade kunnat behålla tjänsten som generaldirektör, hade varit nödvän-
digt att i arbetet göra förändringar som skulle utgöra ett ingrepp i myndighe-
tens självständighet. På den punkten vinner hans ståndpunkt stöd från andra
medarbetare inom Finansinspektionen. Jag menar att detta inte är förenligt
med bestämmelserna i 11 kap. 7 § regeringsformen. Sättet på vilket rege-
ringen genom Bo Lundgren har agerat i det här fallet innebär en risk för att
förvaltningschefers möjligheter att tillvarata myndigheternas intressen mins-
kar.
Det var den 4 maj som sammankomsten mellan statsrådet Bo Lundgren
och Sahlén ägde rum. Det är märkligt att samtalet inleddes med att Sahlén
erbjöds en tjänst vid ambassaden i Washington. Först när Sahlén frågade
varför han erbjöds denna tjänst kom det fram att regeringen inte hade förtro-
ende för honom. Det rimliga hade ju varit att Lundgren spontant hade talat
om vilken hans inställning och hållning var.
När Lundgren skall närmare klargöra vad det är som gör att regeringen
inte har förtroende nämner han ett antal banker och institut som skulle vara
av betydelse för det bristande förtroendet. Han nämner bl.a. Första Spar-
banken, Nordbanken och Gota Bank.
Vad som sedan händer är också märkligt. Det sker en överenskommelse
om att det inte skall offentliggöras att Sahlén skall avgå som generaldirektör,
utan han skall kunna stanna ytterligare fyra månader i sin tjänst. Med hänsyn
till rådande finanskris undrar man nu i efterhand om den misstroendeförkla-
ring som Lundgren gör verkligen kan tas på allvar.
Vad som dessutom är märkligt är att regeringen i ett pressmeddelande i
januari 1992 uttryckte förtroende för Sahlén. I budgetpropositionen 1993 sä-
ger regeringen att inspektionen trots svåra arbetsförhållanden hade utveck-
lat sina arbetsformer och sin organisation. Detta skrivs alltså fyra månader
före det att misstroendeförklaringen görs.
Det har sedan nämnts en del andra saker i sammanhanget som skulle ha
betydelse. Men jag kan inte finna annat än att de är av mindre betydelse.
Det rör sig om uttalanden som Sahlén har gjort om lämpligheten av Christer
Bergqvist som kandidat till chef för Bankstödsnämnden.
Sahlén säger där att han ansåg att det skulle kunna leda till bekymmer för
Bankstödsnämnden, regeringen och Christer Bergquist. På det svarar Urban
Bäckström, som för samtalet med Sahlén, att den risken är man beredd att
ta.
En viss irritation har uppstått på grund av att Sahlén sedermera har preci-
serat varför han inte tyckte det var lämpligt med Bergqvist, som kom just
från Gota Bank, den bank som var utsatt för stark kritik. Han nämnde inte
att det kunde finnas ett delikatessjäv, utan gör det först vid ett senare till-
fälle.
Ett dåligt argument är också, som framförs från Lundgren, att det under
våren fanns indikationer på att Justitiekanslersämbetet skulle ha kritik att
framföra. I det sammanhanget bygger man på indikationer och inte på ett
beslut. Det beslut som sedermera fattades är inte av den arten att det kan
leda till någon misstroendeförklaring.
Lundgren talar om att man riskerade diskussion om Sahlén. Den omstän-
digheten att det kan bli diskussion kan inte heller utgöra de skäl som fordras
enligt de bestämmelser som jag anförde inledningsvis.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Byte av chef för
Finansinspektionen
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Byte av chef för
Finansinspektionen
Det betyder att min slutsats blir att det inte har funnits sakliga och objek-
tiva skäl för att avge denna misstroendeförklaring och genomföra denna om-
flyttning. Här har regeringen ingripit i en myndighets arbete betydligt utöver
vad som är rimligt.
Anf. 69 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Det är ställt utom allt tvivel att regeringen har ett ansvar för
att Finansinspektionens verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt och i bästa
möjliga organisatoriska former. Det står också utom allt tvivel att den bor-
gerliga regeringen efter regeringstillträdet 1991 inledde ett målmedvetet ar-
bete med att stärka Finansinspektionens ställning.
Problemen på den svenska finansmarknaden krävde alldeles uppenbart en
kraftfull och självständig tillsynsmyndighet. Om den offentliga kontrollen av
finansmarknaden inte motsvarar allmänhetens förtroende och förvänt-
ningar, sviktar också förtroendet för marknaden.
Vid samtalet med Anders Sahlén i maj 1993, då Sahlén erbjöds en minis-
terpost i Washington, redovisade statsrådet Lundgren de problem som fanns
i fråga om avvägningen mellan tillsynsverksamheten och rekonstruktions-
verksamheten. I det avseendet hade statsrådet vissa betänkligheter beträf-
fande Sahléns omdöme. Han redovisade också ett antal skäl till denna sin
åsikt. Inspektionen koncentrerade sig inte tillräckligt på sin tillsynsuppgift,
utan deltog livligt i rekonstruktionsarbete på ett sätt som kunde skada till-
tron till dess myndighetsutövning.
Under våren 1993 startade en offentlig debatt om Finansinspektionen och
dess verksamhet som inte var till gagn för tilltron till inspektionen. Justitie-
kanslerns granskning av Njordaffären acccentuerade problemen. Statsrådet
Lundgren fick indikationer på att denna granskning skulle kunna resultera i
kritik av Finansinspektionens agerande.
Hans Göran Franck vill göra gällande att statsrådet inte skulle ha reagerat
på indikationer från Justitiekanslern. Man får förutsätta att Justitiekanslern
inte skulle ge några indikationer till statsrådet Lundgren om det inte fanns
mycket starka skäl för detta.
Sedermera framförde Justitiekanslern kritik mot Finansinspektionens
agerande på inte mindre än sex punkter. Det ligger på regeringens ansvar att
säkerställa att man i vaije läge har kompetens i ledningen, och i verksled-
ningsbeslutet finns kravet på aktivt ledarskap från regeringens sida.
För ett aktivt ledarskap är chefsförsörjningen ett viktigt instrument. I
verksledningspropositionen sägs särskilt att rekryterings- , rörlighets- och
utvecklingsåtgärder beträffande högre chefer borde utnyttjas målmedvetet
och systematiskt för att förnya, förändra och effektivisera den statliga verk-
samheten.
Anders Sahlén fick ett erbjudande om en ministerpost i Washington. Där
bedömdes han - med sin kompetens - komma bättre till sin rätt. Han hade
möjlighet att tacka nej, men han gjorde det inte.
Hans Göran Franck tog upp det faktum att det samtal som Anders Sahlén
hade med Bo Lundgren inleddes med ett erbjudande om en tjänst som minis-
ter i Washington. Det handlade om ett erbjudande till vilket han kunde tacka
66
ja eller nej. Det var först när Anders Sahlén frågade varför som han fick
ytterligare skäl för erbjudandet.
Det är alldeles uppenbart att Bo Lundgren endast har utnyttjat de befo-
genheter som han har. Det ställs också krav på honom som ansvarig för rege-
ringsarbetets effektivitet.
Det är mot denna bakgrund ytterligt märkligt att Socialdemokraterna har
kunnat finna skäl för att kritisera Bo Lundgrens agerande. I majoritetsskriv-
ningen står det att skälen för en omflyttning och ett erbjudande om en ny
tjänst för Anders Sahlén enligt verksledningsbeslutet inte var tillräckliga.
Den här skrivningen har blivit utskottets majoritetsskrivning med hjälp av
ordförandens utslagsröst. Detta säger jag inte för att förmena ordföranden
rätten att använda sin utslagsröst utan för att illustrera att meningarna i ut-
skottet var så delade som det någonsin var möjligt. Ny demokrati tog som
vanligt inte ställning. Det duger faktiskt inte för Ny demokrati att försöka
påstå att man inte har haft tid att sätta sig in i ärendet. Simon Liliedahl har
varit mycket aktiv i de utfrågningar som har förevarit slutskedet av behand-
lingen i utskottet.
Jag skulle vilja fråga Hans Göran Franck vilka skäl Socialdemokraterna
egentligen tycker är rimliga för en omflyttning av myndighetschefer, när inte
ens de uppräknade skälen duger.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 6. Hans Göran Franck säger att den
är kortfattad. Det stämmer. Några större utläggningar behövs faktiskt inte.
Alla de relevanta skälen för att understryka ställningstagandet i reservatio-
nen finns faktiskt i den recit som vi alla är helt ense om. Vi hänvisar till den.
Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation 6.
Anf. 70 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Det är viktigt att så sakligt och så litet känslomässigt som
möjligt försöka diskutera denna fråga.
Det framgår klart och tydligt av vad Bo Lundgren har sagt under den ut-
redning som vi har gjort att regeringen, om Anders Sahlén hade sagt nej till
att förflyttas och till att upphöra att upprätthålla sin tjänst som generaldirek-
tör, skulle ha godtagit det. Det är ett faktum, Ylva Annerstedt.
Bara den omständigheten gör att all den kritik som Ylva Annerstedt nu
anser vara av så stor vikt i grund och botten faller. Man måste ju bestämma
sig. Antingen är Sahlén olämplig, omdömeslös och kan inte sköta utveck-
lingen av Finansinspektionen eller så kan han vara där.
Det är på något sätt som om både Ylva Annerstedt och regeringen sitter
på två stolar. Den hållning som man har intagit blir både kluven och felaktig.
Det är tydligt att det har gjorts anmärkningar. Det är viktigt att också klar-
göra att JK sedermera har gjort ett antal anmärkningar. Men de är trots allt
av mindre beskaffenhet. Det handlar om kritik av det slag som åtskilliga
myndighetschefer har fått utan att det har lett till något misstroende eller till
att de har lämnat sina poster.
Anf. 71 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Hans Göran Franck kan inte vara omedveten om att Finans-
inspektionen hade en oerhört känslig uppgift i det läge som vi då befann oss
i på den svenska finansmarknaden.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Byte av chef för
Finansinspektionen
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Byte av chef för
Finansinspektionen
I det läget blev det en lång rad diskussioner om tveksamheter i Finansin-
spektionens handläggning av olika frågor. Dessa tveksamheter har naturligt-
vis varit av den arten att man har kunnat diskutera omdömet. Det gjorde
också Bo Lundgren när Anders Sahlén frågade honom.
Hans Göran Franck tog också upp frågan om den uppskjutna förflytt-
ningen. Han menade att man skulle ha flyttat bort Anders Sahlén direkt om
det inte hade funnits något som helst förtroende för honom. Så är det. Bo
Lundgren har klart sagt ifrån att det inte var fråga om något avskedande av
en generaldirektör. Det var ett erbjudande om en ny befattning av det skälet
att statsrådet hade ställt upp vissa frågetecken när det gällde Anders Sahléns
omdöme på just posten som Finansinspektionens generaldirektör.
Om det inte hade funnits något som helst förtroende för Anders Sahlén
hade statsrådet naturligtvis inte bifallit Anders Sahléns egen begäran om att
skjuta upp offentliggörandet om hans omflyttning. Vi fick ett klart besked
om att det var Anders Sahlén som begärde en period av fyra månaders tyst-
nad. Av personliga skäl ville han inte att det skulle offentliggöras. Här har
vi ytterligare ett argument för att det inte var fråga om att bryskt flytta bort
Anders Sahlén. Han hade faktiskt ett val.
Jag tycker inte heller att man skall bortse från viljan hos statsrådet Lund-
gren att faktiskt behandla Anders Sahlén mänskligt. Han hade, som sagt, ett
val. Det fanns ingen anledning för statsrådet att gå ut med några offentliga
uttalanden eller att göra Anders Sahléns omflyttning till Washington svårare
än den behövde vara. Därför finns det faktiskt ingen anledning att under-
känna de skäl som vi har för vår reservation.
Jag noterar att Hans Göran Franck inte har svarat på mina frågor. Vilka
skäl tycker Hans Göran Franck och Socialdemokraterna är de enda godtag-
bara för att diskutera en förflyttning av en generaldirektör?
Anf. 72 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Ylva Annerstedt föredrar att tala om att offentliggörandet
uppsköts i fyra månader, något som i sig är märkligt och naturligtvis skadade
arbetet inom Finansinspektionen. Men Ylva Annerstedt undviker att tala
om den fråga som är mycket viktigare, nämligen att det inte var värre med
den kritik som regeringen hade mot Anders Sahlén än att han, om han hade
sagt att han ville stå kvar, hade kunnat fortsätta att vara generaldirektör.
På Ylva Annerstedts frågor är mitt svar att det fordras betydligt mera än
den kritik som framförts här från JK:s sida för att man skall vidta åtgärder
av det slag som regeringen vidtog i det här fallet. Om man har mindre allvar-
lig kritik att komma med men ändå vill att en person skall förflyttas, skall
man - och bör man - iaktta en viss försiktighet. Man bör se till att det hela
verkligen sker helt frivilligt.
Till slut: Ylva Annerstedt säger att de borgerligas reservation här innehål-
ler allt. Nej, det gör den inte. Där sägs ju ingenting om kritiken, misstro-
endet osv., utan den innehåller bara det här med att Anders Sahlén erbjudits
en tjänst i Washington och att han till slut har antagit den.
Anf. 73 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Den kritik, Hans Göran Franck, som statsrådet hade när det
gällde omdömet om Anders Sahléns agerande i Finansinspektionen finns re-
dovisad i bakgrundsmaterialet - det här finns med i reciten. Dessutom är
vi eniga om formuleringarna där. Det behövs alltså inte någon ytterligare
redovisning av det i reservationen.
Sedan må jag säga att Hans Göran Franck är ganska lättsinnig när han
säger att den kritik som i olika sammanhang har riktats mot Finansinspektio-
nens arbete skulle vara lättviktig. Jag skall återge vad JK faktiskt har sagt i
sitt yttrande. Först och främst sade man att det kunde ingå inom ramen för
Finansinspektionens befogenheter att gå in i ett rekonstruktionsarbete. Men
JK varnade för de integritetsproblem som kunde uppkomma och framhöll
att inspektionen dessutom borde ha initierat ett formellt tillsynsärende med
vad därtill hör. JK riktade också kritik mot brister i Finansinspektionens dia-
rieföring när det gäller sekretesskyddade handlingar. Vidare riktade han kri-
tik mot att man inte hade dokumenterat samtalsuppgifter i vederbörlig ord-
ning. Han riktade dessutom kritik mot handläggningstiderna, mot brister i
kommunikationsskyldigheter med part osv.
Jag tycker faktiskt att detta är en viktig grund för den helhetsbedömning
som statsrådet gjorde. Att det här inte skulle kunna tas till intäkt för att vi
diskuterar huruvida Anders Sahlén var den lämpligaste chefen eller inte har
jag mycket svårt att förstå.
Återigen återkommer Hans Göran Franck till det uppskjutna offentliggö-
randet. Men Anders Sahlén sade själv - det var alltså hans egen begäran -
att han av personliga skäl inte ville ha någon offentlighet förrän ett antal må-
nader senare. Det faktum att Anders Sahlén först erbjöds en tjänst som mi-
nister i Washington innan man började diskutera något annat kan också,
tycker jag, tas till intäkt för att det här faktiskt var ett erbjudande som An-
ders Sahlén kunde tacka nej till.
Anf. 74 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Jag vill först kommentera det som Ylva Annerstedt sade.
Hon sade att hon var glad över att j ag flitigt hade varit närvarande vid utfråg-
ningarna - eller något liknande. Jag var med när det gällde de fyra sousche-
ferna och statssekreterare Urban Bäckström, men jag tyckte inte att de ut-
frågningarna gav så mycket. Jag var dock inte med när Bo Lundgren utfråga-
des. Den aktuella dagen kröp jag omkring med ryggskott och hade inte möj-
lighet att vara med. Det beklagar jag mycket. Jag tycker nämligen att utfråg-
ningarna ger väldigt mycket. Man kan ju själv ställa frågor i kontroversiella
spörsmål.
Nu gäller det byte av chef för Finansinspektionen. Frågan är huruvida re-
geringen har använt sin utnämningsmakt i avsikt att påverka Finansinspek-
tionens myndighetsutövning.
I det intressanta bakgrundsmaterialet diskuteras ingående hur regeringen
skall hantera chefsförsöijningen i enlighet med riktlinjerna i den s.k. verks-
chefspropositionen 1986/87:99. Där diskuteras frågeställningar när det gäller
rörlighet mellan olika befattningar och vikten av att en linjetjänstgöring in-
terfolieras med perioder av utbildning. Propositionen pekar slutligen på att
man kan visa järnhanden genom att peka på möjligheterna att mot en verks-
chefs vilja förflytta honom under löpande förordnandetid. Detta alternativ
synes ha varit aktuellt då herrar Lundgren och Bäckström av olika skäl öns-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Byte av chef för
Finansinspektionen
69
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Byte av chef för
Finansinspektionen
70
kade flytta på Anders Sahlén, som utnämndes till chef för Finansinspektio-
nen den 1 mars 1990.
Mitt parti, Ny demokrati - och icke minst jag själv - har vid olika tillfällen
under de gångna åren haft synpunkter på chefstillsättningar inom den offent-
liga sektorn. Vi anser t.ex. att det är fel att tillsätta verkschefer på så lång
tid som sex år. Men tursamt nog ger den s.k. verkschefsordningen regeringen
möjligheter att mot en verkschefs vilja förflytta honom. På så sätt är det möj-
ligt att bli av med inkompetenta och politiskt besvärliga chefer. Det gäller
emellertid att avdramatisera omplaceringen av verkschefer, så att det inte
nödvändigtvis betyder en prickning.
Vi har i pressen bl.a. kunnat läsa om regeringens problem med omplace-
ringen av SIDA-chefen, som i sin tur spelar en aktiv roll i ett annat av våra
granskningsärenden, nämligen när det gäller att utse biståndskontorschef i
Managua i Nicaragua.
I ett börsnoterat företag väljs VD på ett år i taget, och dagen före bolags-
stämmman har VD bara en dags anställningstrygghet. Samma förhållande
gäller politiskt tillsatta topptjänstemän, vilkas anställningstrygghet avtar ju
närmare valdagen man kommer. Mot denna bakgrund kan det kanske finnas
en viss förståelse för att man diskuterat även s.k. politiska fallskärmar.
Det är kanske bättre att man soulagerar ministrar med moderat fallskärm
då ämbetet lämnas i stället för att tvingas ge dem nyckelbefattningar som
verkschefer eller ge dem andra jobb som de inte har förutsättningar att klara.
I många fall torde det vara fel att utnämna den som har varit politiker un-
der större delen av sitt liv till chef för ett större affärsdrivande verk. Det är
stor skillnad mellan att vara politiker och att vara företagsledare. Det är inte
minst viktigt att tänka på detta i det aktuella fallet, där det rör sig om ompla-
ceringar.
Efter att noga ha gått igenom granskningsprotokollen är jag benägen att
tro att det fanns visst fog för Bo Lundgren att utnyttja den rätt som han enligt
verksledningspropositionen hade att förflytta en tjänstemän till annan statlig
tjänst, om man då kunde visa att det var påkallat av organisatoriska eller
andra skäl.
Bo Lundgren erbjöd vid ett möte den 4 maj Anders Sahlén befattningen
som minister vid ambassaden i Washington. Först i andra hand uttryckte han
sitt missnöje med Anders Sahléns sätt att sköta sitt jobb. Hade Anders Sah-
lén sagt nej till befattningen i Washington, skulle han, enligt ett uttalande av
Bo Lundgren vid granskningsförhöret, ha fått stanna kvar på sitt jobb som
chef för Finansinspektionen. Det tycker jag är ganska märkligt. Bo Lund-
gren var ju alltsedan utnämningen till skatteminister hösten 1991 enligt för-
hörsprotokollet kritisk till Anders Sahléns sätt att sköta sitt jobb.
Utskottsmajoriteten, representerad av Socialdemokraterna och Vänster-
partiet, har riktat kritik mot Bo Lundgren för att han överskridit sina befo-
genheter genom att något hårdhänt omplacera Anders Sahlén. Men jag tror
att han snarare skulle ha gjort omplaceringen långt tidigare, då han ju sedan
länge varit missnöjd med Anders Sahléns sätt att sköta jobbet - det hade ju
varit litet äventyrligt att ha kvar denne så länge innan han slog till.
Med tanke på komplexiteten i det här ärendet, vilket jag efter genomläs-
ningen av granskningsprotokollen har fått stor respekt för, vill jag även i
detta fall hellre fria än fälla. Jag har därför rekommenderat min riksdags-
grupp att rösta för regeringspartiernas reservation.
Anf. 75 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tycker, liksom Simon Liliedahl, att det är anmärknings-
värt att om Anders Sahlén hade tackat nej till erbjudandet hade han enligt
statsrådet Bo Lundgren fått stanna kvar på sin post i Finansinspektionen.
Jag har gång på gång hävdat att även Lundgren hade uppfattningen att kriti-
ken inte var mer allvarlig än att Sahlén hade kunnat stanna om han hade
velat. Jag tycker inte att det finns tillräcklig saklig grund för den ståndpunkt
som Simon Liliedahl intar, även om jag respekterar att han tycker att frågan
är svårbedömd. Men uttrycket att hellre fria än fälla har inte riktigt tillämp-
ning på området.
Det viktigaste att konstatera är inte den nyanserade hållning som Simon
Liliedahl har intagit utan det är att i dagens debatt har det inte kommit någon
som helst förklaring till att Bo Lundgren var beredd att låta Anders Sahlén
stanna kvar om han hade tackat nej. Därmed faller de borgerligas övriga
argument i frågan. Därför kan jag dra slutsatsen att frågan inte är sakligt
objektivt handlagd.
Utseende av biståndskontorschef
(avsnitt 16 c)
Anf. 76 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Herr talman! Konstitutionsutskottet har efter anmälan tagit upp till
granskning agerandet inom Utrikesdepartementet, UD, i samband med att
Styrelsen för internationell utveckling, SIDA, i januari i år tillsatte en tjänst
som biståndsråd vid svenska ambassaden i Managua.
Enligt gällande förordning tillsätts tjänster som chef vid biståndskontoren
av SIDA efter samråd med UD. Om chefen samtidigt är chef för en utrikes-
myndighet, tillsätts tjänsten dock av regeringen efter anmälan av generaldi-
rektören.
I en skrivelse till generaldirektören vid SIDA, Carl Tham, daterad den 24
januari 1994, tog statssekreterare Alf Samuelsson upp frågan om tillsättning
av Anders Hagwall på en tjänst som chef för biståndskontoret i Managua. I
skrivelsen underströks vikten av samråd när det gäller tillsättning av bi-
ståndsråd, och Alf Samuelsson ansåg att den beslutsprocess som var över-
enskommen inte hade tillämpats.
Samuelsson anförde följande: ”1 de fall som en anställd vid SIDA eller
annan biståndsmyndighet utnämnts till ambassadör följer med naturlig logik
att UD ansvarar för andremannatjänsten.” Med utgångspunkt i detta skriver
statssekreteraren att det inte är acceptabelt från UD:s synpunkt att utse An-
ders Hagwall, utan han anser att denne skall placeras i Maputo i Mozambi-
que. Vidare framför Alf Samuelsson att Hagwalls fru skall få arbete på
samma ställe.
Min första fråga till utskottsmajoritetens företrädare Ingvar Svensson är
följande. Enligt uppgift är också ambassadören i Maputo ursprungligen re-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Utseende av
biståndskontors-
chef
71
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Utseende av
biståndskontors-
chef
72
kryterad från SIDA. Varför går det bra med två rekryterade från SIDA på
den ena ambassaden men ej på den andra? Mina nästkommande frågor till
Ingvar Svensson är följande: Anser Ingvar Svensson att vad den sökandes
fru skall syssla med skall ligga till grund vid tjänstetillsättningar? Anser inte
Ingvar Svensson att tillsättningar av statliga tjänster skall ske endast på sak-
liga grunder såsom förtjänst och skicklighet?
Vidare anför Alf Samuelsson i skrivelsen: ”Om inte denna tillsättning
återkallas kan konsekvensen bli att SIDA i framtiden inte kan komma i fråga
för fler ambassadchefsposter av den enkla anledningen att UD inte kan ris-
kera en upprepning med dess negativa konsekvenser.”
Min nästa fråga till Ingvar Svensson är: Anser Ingvar Svensson att det är
rätt att framföra sådana förtäckta hot i samband med tjänstetillsättningar?
Ytterligare ett citat ur skrivelsen: ”Vi, biståndsministern är informerad i
ärendet, anser detta anmärkningsvärt.” Detta sista citat, herr talman, visar
på att skrivelsen skickats med statsrådet Alf Svenssons goda minne.
Herr talman! Samråd har skett i denna fråga, vilket generaldirektör Carl
Tham också påpekar i sin svarsskrivelse av den 29 januari i år till statssekre-
terare Samuelsson.
Utskottsmajoriteten anser att skrivelsen från Alf Samuelsson till Carl
Tham var ett led i detta samrådsförfarande. Detta anser vi reservanter vara
en mycket märklig slutsats från utskottsmajoritetens sida.
Min fråga till Ingvar Svensson är: Är det brukligt att i ett samrådsförfa-
rande skicka skrivelser med ett sådant innehåll som Alf Samuelsson fram-
för? Hela skrivelsen och dess innehåll pekar ju på att statssekreteraren
trodde att tillsättningen var klar! Då är det inte fråga om något samråd, anser
vi reservanter.
Vi socialdemokrater anser att statssekreterare Alf Samuelssons skrivelse
till generaldirektör Carl Tham skall ses som ett otillbörligt försök att påverka
ett beslut på ett sätt som står i strid med syftet i 11 kap. 7 § regeringsformen.
Jag upprepar skrivelsens formulering: ”Vi, biståndsministern är informerad
i ärendet, anser detta anmärkningsvärt.” Det ger vid handen att detta har
skett med Alf Svenssons goda minne. Därför kan statsrådet inte undgå kri-
tik.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.
Anf. 77 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Vi granskar inte generaldirektörers eller statssekreterares
agerande i konstitutionsutskottet. Vi granskar statsrådens och regeringens
hanterande av frågor. Men annars kan det vara ganska intressant att se på
vad som har hänt i detta ärende som Socialdemokraterna utnyttjar till max.
Först går en generaldirektör ifrån en uppgörelse som finns mellan UD och
SIDA. Den 19 januari informeras personalorganisationerna om att beslutet
skall fattas, vilket sedermera sker den 31 januari. Statssekreteraren får veta
detta. Han ringer generaldirektören, men lyckas inte få tag i honom. Efter-
som statssekreteraren skall göra en utlandsresa framför han synpunkterna i
ett brev till generaldirektören. Det är inget konstigt att det framförs protes-
ter när man går ifrån en uppgörelse.
Men vad gör generaldirektören? Jo, han ser ett gyllene tillfälle att politi-
sera det hela. Han är så ivrig att han inte ens kontrollerar vilket datum det
brev hade som statssekreteraren skickat. Generaldirektören skriver att det
är daterat den 26 januari. Den 28 januari skriver generaldirektören ett svar
på brevet. Då kan han med glädje åberopa regeringsformens 11 kap. 6 § om
att regeringen inte skall lägga sig i myndighetsutövning. Men det är först den
31 januari som beslutet fattas. Detta är patetiskt, och samtidigt ser han till
att han får framträda i TV och politisera det hela.
Detta har varit ett mycket billigt knep. Det märkliga är att Socialdemokra-
terna har gått på det billiga knepet och försöker utnyttja det till max och
koka soppa på en spik.
Lisbeth Staaf-Igelström ställde ett antal frågor till mig. Men dessa frågor
berör inte det som konstitutionsutskottet har att granska, utan de rör inne-
hållet i statssekreterarens brev om placering i Maputo, om hustruns tjänstgö-
ring osv. Konstitutionsutskottet tar inte ställning i sak. Utskottet tar inte hel-
ler ställning till meriter i det här sammanhanget, utan utskottet granskar om
regeringen eller statsrådet har hanterat frågan på ett felaktigt sätt. Såvitt jag
kan se har det inte förekommit. Någon otillbörlig inblandning från statsrå-
dets sida har det inte varit fråga om i detta sammanhang.
Däremot riktar ett enigt utskott en kraftig kritik mot diarieföringen av
breven, vilket Lisbeth Staaf-Igelström kanske glömde. Denna kritik är helt
befogad.
Herr talman! Jag yrkar kraftfullt avslag på reservation 7.
Anf. 78 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Herr talman! Jag konstaterar att Ingvar Svensson inte vill svara på de frå-
gor som jag ställt. Jag tycker att dessa frågor är väsentliga i detta ärende.
Självfallet är det statsråden och regeringen som granskas. Och vi social-
demokrater anser att statsrådet Alf Svensson var informerad i denna fråga,
därför kan han inte undgå kritik.
I den utskottsbedömning som utskottsmajoriteten står bakom säger man
att man anser att skrivelsen är ett led i det föreskrivna samrådet. Det tycker
jag är mycket märkligt. Och denna fråga sade Ingvar Svensson inte någon-
ting om. Alla de som läser denna skrivelse inser ju att det inte är ett led i
samrådsförfarandet. Jag vill ha en kommentar av Ingvar Svensson på den
punkten.
Anf. 79 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Om Lisbeth Staaf-Igelström och jag träffar en överenskom-
melse och om Lisbeth Staaf-Igelström sedan bryter den, tycker Lisbeth
Staaf-Igelström att det är så konstigt om jag påtalar att hon brutit vår över-
enskommelse?
Vad gäller de frågor som Lisbeth Staaf-Igelström ställer till mig vill jag
säga att de handlar om att recensera innehållet i ett brev. Men det är faktiskt
inte konstitutionsutskottets uppgift.
Anf. 80 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Herr talman! En av de frågor som jag ställde gällde bl.a. att statssekrete-
rare Alf Samuelsson sade att i den skrivelse som skickades till generaldirek-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Utseende av
biståndskontors-
chef
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Statsministerns
anförande ”Sverige
och de baltiska
länderna” den
17 november 1993
74
tör Carl Tamm - vi skall då komma ihåg att också statsrådet Alf Svensson
var informerad i denna fråga - påtalades det att en anledning till att man ville
flytta Anders Hagwall till ett annat ställe var att ambassadören var rekryte-
rad från SIDA. Men även till det ställe som man ville flytta Hagwall var am-
bassadören rekryterad från SIDA. Vari ligger skillnaden, Ingvar Svensson?
Anf. 81 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Det kan förekomma många konstigheter och inkonsekven-
ser i brev av denna typ. Men det är faktiskt inte det vi i utskottet granskar.
Vi tar ställning till om regeringen eller statsrådet hanterat situationen på ett
felaktigt sätt eller inte. Det tar vi ställning till. Vi i utskottet gör inga politiska
avvägningar, och vi gör inte heller några bedömningar av människors meriter
och kompetens; det gör andra. Vi granskar huruvida statsråd oh regering
hanterat frågan på ett felaktigt sätt eller inte.
Statsministerns anförande ”Sverige och de baltiska länderna ” den 17 novem-
ber 1993
(avsnitt 17)
Anf. 82 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! I sin inledning av dagens granskningsdebatt sade tredje vice
talman Bertil Fiskesjö att vi socialdemokrater med ljus och lykta sökt efter
ärenden för att få anledning att granska den nu sittande borgerliga rege-
ringen.
Min kommentar till det påståendet är: Om det vore så väl! Om det vore
så väl hade vi i riksdagen inte behövt behandla de ärenden som vi nu har på
vårt bord.
För svensk säkerhetspolitik hade det varit bra om statsministern inte gjort
sitt uttalande. Därigenom hade ju utskottet inte behövt granska statsminis-
terns anförande ”Sverige och de baltiska länderna” den 17 november 1993
hållet vid Utrikespolitiska institutet.
Grunden för Sveriges neutralitets- och säkerhetspolitik har under lång tid
varit ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Denna politik har
varit ett ovärderligt bidrag till den fred och stabilitet som Sverige fått leva
under i snart två sekel.
I utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU19 vidhöll utskottet denna
uppfattning. Utskottet slog fast att målet för den svenska säkerhetspolitiken
förblir detsamma som riksdagen slagit fast vid flera tidigare tillfällen. Sveri-
ges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt
i händelse av krig i vårt närområde består. Detta var, sade utskottet, en pre-
cisering men i grunden ingen ändring i huvudsak.
Vi socialdemokrater anser att statsministerns tal den 17 november 1993
gör avsteg från rådande svensk säkerhetspolitik. Talet har samfällt, både
hemma och utomlands, uppfattats som en positionsförskjutning.
I sitt tal den 17 november sade Carl Bildt bl.a.: ”Men när jag har svårt
att se neutraliteten som ett sannolikt val för Sverige i de konfliktfall i vårt
närområde som vi i dag kan föreställa oss, så är det därför att den sätter
mycket snäva gränser för vad vi kan göra för att främst politiskt hjälpa gran-
nar som behöver vårt stöd. Och jag tror inte att vare sig våra intressen, eller
svenska folkets uppfattning om vad vanlig anständighet kräver, kommer att
tala för en så snäv hållning.”
Vi anser också att det är anmärkningsvärt att statsministern inte samrådde
med övriga partier och partiledare innan statsministern höll detta tal. Talet
behandlade ett vitalt svenskt säkerhetsintresse. Statsministern hade t.ex.
kunnat ta upp frågan i Utrikesnämnden. Det handlar inte bara om en form-
fråga utan om att förankra en politik som, när det gäller, verkligen skall ha
hela folkets stöd. Den statsminister som vill göra en förändring av svensk
säkerhetspolitik måste söka samråd. Denna fråga är av den art att den också
bör bli föremål för behandling i Sveriges riksdag. Det blir den nu genom vår
granskning.
Utrikesnämnden inrättades som ett permanent organ genom en grund-
lagsändring år 1921. Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen står det: ”Rege-
ringen skall fortlöpande hålla utrikesnämnden underättad om de utrikespoli-
tiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och överlägga med nämn-
den om dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall
regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske.”
Vi socialdemokrater anser att statsministerns avsteg från den svenska sä-
kerhetspolitiken är av större vikt. Den tolkning som statsministern givit av
Sveriges möjliga agerande i händelse av en konflikt i vårt närområde står
inte i överensstämmelse med de uttalanden som riksdagen gjort.
Det är också anmärkningsvärt att Statsrådsberedningen i sin promemoria
till konstitutionsutskottet ansett att frågan om hur anförandet beretts inom
regeringskansliet är utan betydelse. Det är inte mindre anmärkningsvärt
med tanke på Olof Johanssons reaktion på statsministerns tal.
Herr talman! Vi i Sverige har gjort helt klart var Sverige står när det gäller
Estland, Lettland och Litauen. Under de kritiska kuppdagarna i augusti
1991 i Moskva kulminerade år av svenskt politiskt och praktiskt engagemang
för de baltiska ländernas självständighet. Då behövde de verkligen vårt stöd.
Vi beredde t.ex. då vägen för att företrädare för den övriga världen, som
icke erkänt de baltiska regeringarna, skulle kunna verka från Stockholm.
Skulle de baltiska länderna utsättas för rysk aggression kommer givetvis
Sverige att på olika sätt stödja Estlands, Lettlands och Litauens självständig-
het och demokrati. Hur detta stöd skulle se ut måste givetvis utformas med
utgångspunkt från svenska säkerhetsintressen och svensk säkerhetspolitik.
Alliansfriheten ger oss ett stort handlingsutrymme. Vi skall inte i dag be-
gränsa detta genom uttalanden som inte diskuterats och förankrats i Sveriges
riksdag. Vi kan inte föra en hypotetisk säkerhetspolitik.
Carl Bildts uttalande om Sveriges säkerhetspolitik är på väg att bli ett all-
varligt problem för Sverige. Det har skapat osäkerhet både här hemma och
utomlands. Genom att öka osäkerheten om vår politik riskerar statsminister
Carl Bildt att skada Sveriges säkerhet.
Utifrån vår säkerhetspolitik skall vi behålla vår trovärdighet och vår hand-
lingsfrihet. Därför får vi inte skapa denna osäkerhet som nu har uppstått.
Vår alliansfrihet kan ge ett viktigt bidrag för att förhindra att motsätt-
ningar i vår närhet växer till en allvarlig konflikt.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Statsministerns
anförande "Sverige
och de baltiska
länderna” den
17 november 1993
75
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Statsministerns
anförande ”Sverige
och de baltiska
länderna” den
17 november 1993
Herr talman! Den dag då vår politik måste sättas på prov måste vi veta att
den har ett brett stöd här hemma. Omvärlden måste veta var vi står, och
därför kan vi inte bedriva en hypotetisk säkerhetspolitik. Carl Bildt driver
denna politik utan förankring i riksdagens fastlagda säkerhetspolitik. Det är
ingenting annat än en personlig politik.
Det är därför som vi socialdemokrater har begärt att statsministerns tal
den 17 november 1993 skall granskas.
Nu är det inte bara vi socialdemokrater som har reagerat. I en artikel i
Svenska Dagbladet har Rolf H. Lindholm, som är minister och chef för
skyddsmaktssekretariatet på UD, uttryckt precis samma sak, nämligen att
statsministern skapar osäkerhet om svensk neutralitetspolitik.
I en artikel i Svenska Dagbladet den 20 maj i år säger förre kabinettssekre-
teraren i UD Sverker Åström:
”Den tolkning som Bildt företräder har lett honom till att spekulera om
Sveriges hållning i fall av hot mot de baltiska länderna. Han säger sig icke
kunna se neutraliteten som ett sannolikt val för Sverige i ett sådant läge. Det
må han gärna anse men han har inte något mandat att på folkets vägnar göra
uttalanden om vår hållning i hypotetiska framtida situationer med oklara
konturer.”
Även i utländska tidningar har man konstaterat att Sverige har gjort av-
steg från tidigare förd politik, med anledning av statsministerns tal.
I den danska tidningen Politiken kunde vi den 20 november 1993 läsa föl-
jande:
”Talen markerar en klar kursändring i förhållande till den svenska riksda-
gens uttalanden under de senaste åren då man slagit fast att Sverige skall
vara neutralt i tillfälle av krig i närområdet.”
Herr talman! Den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottet betalar
ett högt pris då den inte vill uttala det olämpliga i att statsministern ger om-
världen en ny och högst tvivelaktig tolkning av vår säkerhetspolitik. Det är
en tolkning som helt saknar stöd i beslut som fattats i denna kammare.
Anser de övriga partierna att det är viktigt att det råder politisk enighet
om den svenska säkerhetspolitiken? Anser de att den citerade versionen från
statsministerns tal innebär att det råder enighet?
Att statsministerns tolkning av svensk säkerhetspolitik inte står i överens-
stämmelse med riksdagens beslut är klart. Det har skapat osäkerhet i Sverige
och utomlands. Så får det inte fortsätta.
Statsminister Carl Bildt kan därför inte undgå kritik för sitt agerande.
Jag ber, herr talman, att med anledning av detta få yrka bifall till den so-
cialdemokratiska reservationen nr 8 som fogats till betänkandet under av-
snitt 17.
Anf. 83 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Den nya formel som riksdagen har ställt sig bakom när det
gäller utrikes- och säkerhetspolitiken uttalade Elvy Söderström nyss, men
det finns skäl att upprepa den. Man säger att ”vårt land skall kunna vara
neutralt i händelse av krig i vårt närområde”. ”Skall kunna” innebär ju också
att det har öppnats för alternativ, på ett annat sätt än vad som gällde med
76
den tidigare formuleringen, dvs. att politiken syftade till neutralitet i krig i
vårt närområde.
Det här har också, som Elvy Söderström sade, uppfattats så att det inte
är fråga om någon väsentlig ändring av utrikespolitiken, utan bara en preci-
sering av hur man tänker sig att det skall gå till.
När Carl Bildt tar det här till intäkt för att göra de formuleringar som han
har gjort i sitt tal, skapar han naturligtvis en irritation, en oro och en osäker-
het också i vårt land om vilken sorts utrikespolitik som Sverige egentligen
står för.
Vi har från början i Vänsterpartiet haft den inställningen att det skulle ha
varit bättre att bibehålla den gamla formuleringen, om alliansfrihet syftande
till neutralitet i krig. Den uppfattningen har vi fortfarande. Den nya formu-
leringen har inte visat sig vara bra. Det framgår ju i de här sammanhangen.
Carl Bildt säger också i sitt tal: ”Den automatik i vår politik som var en
konsekvens av det blockuppdelade Europa finns inte längre.” Det är alltså
murens fall och upplösningen av Warszawapakten som har ändrat förutsätt-
ningarna.
Man kan naturligtvis säga att förutsättningarna har ändrats, men Sverige
har också under lång tid, i 130-140 år, fört ungefär samma alliansfrihetspoli-
tik, syftande till neutralitet, utan att NATO eller Warszawapakten fanns.
NATO skapades 1949 och Warszawapakten 1955. Den här politiken fördes
under lång tid innan dess, med betydande framgång.
Jag vill inte säga att den här politiken har varit speciellt ärofull eller spe-
ciellt moralisk, men den har gynnat svenska folkets möjligheter att hålla sig
utanför krig och konflikter och verkat stabiliserande för säkerhetspolitiken
i Norden. Därom är de flesta analytiker ense.
Det här har uppfattats som ett försök till en kursändring och har skapat
osäkerhet i vår omvärld. Jag kan tänka mig många framtida situationer i de
geopolitiska förhållandena, då en stor, stark stormakt i söder och en stor,
stark stormakt öster om oss kommer att råka i konflikt med varandra och
vill utnyttja det skandinaviska territoriet för sina syften. Det är de grundläg-
gande geopolitiska förhållandena som har varit grunden för den typ av utri-
kespolitik som har formulerats. De har i princip ännu inte ändrats, även om
vi kan hoppas att vi rör oss i den riktningen.
Jag menar att det kommer att kunna uppstå situationer då vi gör skilda
bedömningar av vilka militära åtgärder som skall vidtas, skilda bedömningar
gentemot t.ex. Tyskland i en konflikt mellan Tyskland och Ryssland. Det
kan då vara en fördel att stå kvar i den alliansfria positionen.
Det kan också vara så att man gör gemensamma bedömningar, att man
kommer till samma slutsats om vilka militära åtgärder som är nödvändiga,
och i så fall skulle en allians kunna vara till fördel.
Men det är för tidigt att dra några bestämda slutsatser om hur utrikes- och
säkerhetspolitiken skall formeras i de här avseendena. Tills vidare måste den
framgångsrika politik som har förts när det gäller alliansfrihet och neutralitet
ligga fast.
Vi har också under avsnitt 17 velat rikta kritik mot statsministern på grund
av det här talet.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Statsministerns
anförande ”Sverige
och de baltiska
länderna ” den
17 november 1993
77
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Statsministerns
anförande ”Sverige
och de baltiska
länderna ” den
17 november 1993
78
Anf. 84 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Elvy Söderström sade förut att man i det här fallet inte be-
hövde söka med ljus och lykta efter förevändningar för att angripa rege-
ringen. Det beror på hur stor tyngd man vill ha i sin kritik. I det här fallet
tycker jag att talet om att göra en höna av en fjäder verkligen är på sin plats.
Socialdemokraterna vill rikta kritik - t.o.m. stark kritik - mot statsminis-
tern för hans tal om Baltikum den 17 november förra året. Det påstås i den
socialdemokratiska reservationen att detta tal skulle ha skapat osäkerhet om
innehållet i den svenska säkerhetspolitiken och att det skulle ha varit nya
ståndpunkter som fördes fram.
Utskottets majoritet delar helt naturligt inte alls denna uppfattning. I
själva verket hade de synpunkter som fördes fram av statsministern den 17
november framförts vid ett flertal tillfällen, både i tal och i skrift. De var
väl kända i hela regeringskretsen, och de låg dessutom helt i linje med den
uppfattning utrikesutskottet uttryckt när det gäller vår säkerhetspolitik.
Socialdemokraterna kritiserar också formen. Man säger att statsministern
borde ha samrått med regeringskollegerna. Men snälla nån - var det nödvän-
digt att samråda om sådant som redan var allmänt känt i regeringskretsen?
Socialdemokraterna menar att Utrikesnämnden borde ha inkallats. Det
hade varit exempellöst av statsministern att kalla in utrikesministern för att
meddela Utrikesnämnden att han tänkte hålla ett anförande där han skulle
upprepa ståndpunkter som han tidigare hade fört fram i olika sammanhang!
Det är inte för sådana ändamål som vi har Utrikesnämnden.
Förvisso uttryckte Carl Bildt vid detta tillfälle något som jag tror att ett
stort folkflertal i detta land är berett att ställa sig bakom, nämligen ett stöd
åt de baltiska folken, åt Estland, Lettland och Litauen.
De skall inte än en gång behöva känna att de, liksom 1940, blir förrådda
av Sverige. De skall inte än en gång behöva känna att de, liksom de balter
som utlämnades av Sverige på skammens dag, inte kan lita på Sverige.
Statsministern har inte skapat något som helst problem i detta samman-
hang. De problem som finns har skapats tidigare genom uttalanden av så-
dana personer som Sten Andersson, Sture Ericson och Pierre Schori, väl
kända socialdemokratiska profiler.
Med detta, herr talman, yrkar jag att utskottets anmälan godkänns och att
anmälan i reservationen avslås.
Anf. 85 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Till Birger Hagård vill jagsäga att det finns tyngd i vår kritik.
Detta är inte vilket ärende som helst. Det handlar om svensk säkerhetspo-
litik, och det står helt klart att statsministerns uttalande har skapat osäker-
het, inte bara här hemma utan även i andra länder. I mitt anförande tidigare
citerade jag Sverker Åström, Rolf H. Lindholm och den danska tidningen
Politiken.
Birger Hagård sade att statsministern vid ett flertal tillfällen har upprepat
samma sak. Ja, men det förändrar inte innehållet i sak. Ärendet är nämligen
av en sådan betydelse att det borde behandlas i Sveriges riksdag.
Svensk säkerhetspolitik får inte bli uttryck för statsministerns personliga
åsikter. 1 mer än ett halvt år har Ingvar Carlsson begärt överläggningar med
statsministern om säkerhetspolitiken, bl.a. med anledning av att statsminis-
tern vid ett flertal tillfällen gett uttryck för personliga åsikter. Svensk säker-
hetspolitik får inte bli uttryck för något privat tyckande. Den skall läggas fast
i Sveriges riksdag. Jag vill upprepa min fråga: Anser Birger Hagård att det
är viktigt att det råder enighet om svensk säkerhetspolitik? Jag ser fram emot
ett svar på den frågan.
Anf. 86 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Jag vill erinra Elvy Söderström om att det varken är Sverker
Åström, Rolf Lindholm eller den danska tidningen Politiken som utformar
den svenska säkerhetspolitiken. Det görs av regeringen och riksdagen.
Statsministerns tal låg helt i linje med vad som hade framkommit i utrikes-
utskottet i Sveriges riksdag. Det fanns alltså inte några stora nyheter i detta
tal över huvud taget. Om det ändå uppfattades så av Elvy Söderström och
vissa andra socialdemokrater så får det väl vara på det viset. Det är inte
mycket att göra åt.
Nog är det bra om det kan råda enighet om vår säkerhetspolitik, men det
får kanske inte åstadkommas till vilket pris som helst. Det har också en hel
del att göra med tolkningar i dessa sammanhang.
Anf. 87 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Än en gång vill j ag säga attdetintebaraärvi socialdemokra-
ter som har gjort denna tolkning av innebörden av statsministerns tal.
I sin första replik sade Birger Hagård litet förklenande att han ansåg vi
hade skapat osäkerhet genom att ta upp detta i vår reservation. Men faktum
är att detta framförs av andra än socialdemokrater. Sverker Åström är ju
ändå en man med stor erfarenhet av svensk säkerhetspolitik genom åren.
Vi anser att statsministerns tal inte står i överensstämmelse med vad riks-
dagen eller utrikesutskottet tidigare har sagt. Det är tydligt att vi inte kan
bli eniga om detta.
Jag vet att den borgerliga regeringen på andra områden för en politik för
att privatisera det mesta, t.ex. statliga företag. Men se till att man inte priva-
tiserar svensk säkerhetspolitik! Den skall slås fast av Sveriges riksdag.
Anf. 88 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Jag konstaterar att det som Elvy Söderström nu säger här
i kammaren inte är riktigt samma saker som står i den socialdemokratiska
reservationen. I den sägs över huvud taget ingenting om att det tal som fram-
fördes av Carl Bildt på något sätt skulle ha inneburit något brott mot den
linje som har formulerats av utrikesutskottet och av riksdagen.
Elvy Söderström använder också uttrycket ”avsteg från den svenska sä-
kerhetspolitiken”. Så formuleras det inte i den socialdemokratiska reserva-
tionen. Där står det, litet luddigt ”skapar osäkerhet”. I reservationen har
man tydligen inte velat gå lika långt som Elvy Söderström har gjort här.
Därför är det förvånansvärt att reservationen mynnar ut i krav på en stark
kritik av statsmininstern. Den något uppblåsta attityd som kommer till ut-
tryck på slutet motsvaras ju ingalunda av det innehåll som i övrigt förs fram
i reservationen.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Statsministerns
anförande ”Sverige
och de baltiska
länderna ” den
17 november 1993
79
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Övriga frågor
80
Anf. 89 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Det är inga uppblåsta åsikter som förs fram. Det handlar
om svensk säkerhetspolitik, något som vi socialdemokrater tycker är oerhört
viktigt. Vi tycker också att det är oerhört viktigt att det råder enighet om
säkerhetspolitiken i Sveriges riksdag och att vi har hela svenska folkets stöd
bakom oss när vi fastställer den.
Jag vill också kommentera vad Birger Hagård sade tidigare, nämligen att
vi socialdemokrater inte skulle ha visat vårt stöd för de baltiska länderna.
Då vill jag än en gång bara hänvisa till vad jag pekade på i min inledning. I
handling har vi i samband med den dramatiska krisen i augusti 1991 visat var
vi står. Vi beredde vägen för flera andra länder när det gäller hur vi ställer
oss i kampen för att hjälpa de baltiska länderna att bevara sin demokrati och
sin säkerhet.
Anf. 90 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Sent skall syndaren vakna, eller bättre sent än aldrig. Det
var tur att man intog den attityden under de dagar i augusti 1991 då det begav
sig. Det finns dock andra tillfällen, som jag erinrade om, då Sten Andersson
kanske inte har formulerat de allra bästa sentenserna när det gäller den
svenska hållningen och den svenska uppfattningen om de baltiska staterna.
Likaledes har det förekommit att Sture Ericson och även Pierre Schori har
kommit med förlöpningar åt ett håll som knappast är acceptabelt. Men jag
hoppas att vi kan vara överens om att Estland, Lettland och Litauen skall ha
allt möjligt stöd i framtiden.
Övriga frågor
Anf. 91 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Det är ingen tvekan om att Bromma flygplats har varit före-
mål för en bullrig historia från mitten av 40-talet och fram till i dag. lyvärr
ser det ut som om det kommer att fortsätta. Det har blivit något av ett ”evig-
hetsproblem”. Flygplatsen invigdes 1936, och redan 1945 kom de första kla-
gomålen på buller från de kringboende i området.
År 1968 sade hälsovårdsnämden i Stockholm nej till flygbolagen som ville
bölja trafikera Bromma med DC-9. Luftfartsverket sade ja.
År 1969 gav regeringen Luftfartsverket bakläxa: Inga jetplan på Bromma.
SAS flyttade sin jetdrivna inrikestrafik till Arlanda. Linjeflyg blev dock kvar
på Bromma med sina propellerplan.
År 1971 utredde förvaltningarna i Stockholm alternativ till Bromma, som
man ansåg skulle läggas ner. Inget alternativ godtogs. Linjeflyg ansökte om
att få böija flyga med jetplan, F 28, på Bromma. Hälsovårdsnämnden sade
nej efter att ha provmätt bullret från F 28.
Jag kan fortsätta att räkna upp vad som hände åren 1972,1973,1975,1976,
1977, 1978 och 1979.
Herr talman! Den 17 december 1980 fattade riksdagen beslut om att jet-
trafiken på Bromma snarast skulle flyttas till Arlanda. Det hette också att
Bromma flygplats tills vidare skulle bibehållas som flygplats med inriktning
på allmänflyget och behovet av en reservflygplats. Detta var riksdagens be-
slut.
År 1983 flyttade jettrafiken från Bromma till Arlanda. Därmed var riks-
dagsbeslutet fullföljt. Vi var många som trodde att frågan i det fallet nu äntli-
gen hade nått sitt slut, men så var det inte.
År 1991 fick vi en regering som skulle avreglera flyget, och denna regering
tillåter också en utökad jettrafik på Bromma - trots beslutet från 1980 om
att jetflyg inte skulle förekomma där.
Vi har alltså ännu inte sett slutet på denna fråga trots att många många
har uppfattningen att det är negativt med jetflyg på Bromma. Miljön är
också något som stockholmare måste få kämpa för.
Vid upprepade tillfällen har riksdag, regering och diverse myndigheter
satt upp deadlines för jettrafiken på Bromma. Som framgår av det här nu
redovisade - och jag försäkrar att det finns hyllmeter att läsa i denna fråga
för den intresserade - har ärendet om Bromma hela tiden skjutits framåt.
Men problemen kvarstår. Varje gång har besluten förhalats. I dag ökar alltså
jettrafiken igen, nästan 50 år efter det att klagomålen på miljöstörningar
böljade.
Bromma är inte lämplig som flygplats. Jag anser - liksom Oskar Lind-
kvist - att regeringen har svikit tidigare löften genom att inte bry sig om de
beslut som fattades i riksdagen 1980. Man medverkar nu till en ökning av
jettrafiken.
Man sliter sönder delar för en samordnad trafiklösning i Stockholmsområ-
det, vilket naturligtvis påverkar miljön i vår huvudstad.
Herr talman! Jag beklagar detta djupt.
I det nu aktuella betänkandet på s. 659, bil. A 16.2 kan man läsa: ”Beslu-
tet innebar att Linjeflygs trafik med Fokker F 28 skulle överflyttas till Ar-
landa eftersom dessa flygplan inte uppfyllde de miljökrav som uppställts för
Bromma. Riksdagens beslut innebar således inte ett generellt förbud mot
jetmotordrivna flygplan på Bromma.
Den nu bedrivna trafiken ligger enligt regeringens uppfattning inom ra-
men för riksdagens beslut och uppfyller de miljökrav som gäller för flygplat-
sen.”
Samtidigt kan man läsa i Kommunikationsdepartementets PM daterat den
14 juni 1993: ”då de alldeles övervägande bullerstörningarna orsakades av
jetflygplanen och då främst Linjeflygs flotta av Fokker F 28, ansåg rege-
ringen att trafiken med denna flygplanstyp måste upphöra---.”
Någon sida längre bak i texten sägs: ”en rimlig tolkning av beslutet var
därför enligt utredningens mening att annan jettrafik kunde vara kvar på
Bromma så länge de uppställda buller- och miljökraven tillgodosågs osv. -
Det är fantastiskt att ett beslut om att jettrafiken skall flyttas från Bromma
kan tolkas på detta sätt och att det finns så mycket motsättningar i detta
ärende.
Det finns alltså en osäkerhet som kommer fram i det nu aktuella betänkan-
det, och det gäller tolkningen av uttrycket ”jettrafik”. Otydligheten och osä-
kerheten har lett fram till att ett enigt utskott inte anser att granskningen
föranleder ytterligare uttalanden. Det tycker jag, herr talman, är märkligt.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Övriga frågor
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Övriga frågor
Men som sagt, frågan går vidare. Ännu är inte denna bullriga historia slut.
Evighetsproblemet tycks finnas kvar ytterligare en tid framöver - tyvärr. Det
är inte minst ett problem för de boende i dessa områden av Stockholm och
för miljön.
Trovärdigheten för politiken, regeringen och riksdagen har då sannerligen
inte förbättrats genom denna minst sagt långdragna och segslitna behandling
av frågan. Även klara och entydiga beslut kan tydligen tolkas olika.
Herr talman! Det är i högsta grad beklämmande.
I detta anförande instämde Oskar Lindkvist (s).
Anf. 92 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av att jag har anmält ett
ärende för konstitutionsutskottets granskning. Det gäller en riksdagsskri-
velse från 1991. Då fattade nämligen riksdagen beslut om att bifalla en mo-
tion som jag och flera hade lämnat in och som gällde möjligheter för bostads-
arrendatorer att kunna förhandla kollektivt via arrendatororganisation med
sin jordägare.
Bakgrunden till den motionen var bl.a. vissa missförhållanden som har
dykt upp i min egen hemkommun, där väldigt många bostadsarrendatorer
har upplevt stora svårigheter. Riksdagen biföll motionen, och det skrevs en
skrivelse. Sedan har det gått ett antal år och ingenting har hänt.
Först när jag anmälde frågan till KU vaknade man till liv borta på Justitie-
departementet och böljade leta i skrivbordslådorna. Det är naturligtvis inte
tillfredsställande att man från regeringens sida låter en riksdagsskrivelse
ligga i tre år utan att göra någonting åt saken.
Tidigare i dag har Elvy Söderström från utskottets sida kommenterat bl.a.
det här ärendet. Hon har då hänvisat till att utskottets skrivningar är mycket
starka och mycket kritiska samt att de också innebär att det kommer att bli
en skärpning. Jag tycker för egen del att det hade varit på sin plats att ge
regeringen en rejäl reprimand. Man skulle ha uttalat en kraftfull kritik mot
regeringens agerande i den här frågan.
Naturligtvis kan man, när man läser detta med KU-glasögonen på sig,
mellan raderna se att skrivningarna innehåller en stark kritik. Man talar nu-
mera om att en skrivelse skall behandlas skyndsamt. Man talar om att om
mer än ett år har gått måste regeringen återkomma till riksdagen och redo-
visa förklaringar till varför man inte har gjort någonting. Det är naturligtvis
bra för sakfrågan att den har knuffats framåt, att vi i framtiden inte kommer
att uppleva någonting liknande.
Jag skulle med tanke på att det här är en viktig principiell fråga ändå vilja
rikta mig till utskottets företrädare, för jag tycker att det skulle vara bra att
få bekräftat att detta verkligen är en stark skrivning. Jag tror att det är bra,
inte enbart för den här frågans framtida hantering, utan även för andra frå-
gors framtid. Det får i fortsättningen inte vara på det sättet att regeringen
nonchalerar riksdagens beslut. Regeringarna måste i framtiden visa större
respekt för de skrivelser som riksdagen lämnar ifrån sig.
82
Anf. 93 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill understryka att utskottet har tagit allvarligt på detta.
På två ställen i årets betänkande har vi understrukit vikten av att inte rege-
ringen låter riksdagens skrivelser vila för länge.
Att en ny regering behöver tid på sig för att sätta sig in i vilka skrivelser
man har fått från riksdagen är normalt. Det kan vara normalt att man behö-
ver ett år på sig. Men tre år anser vi vara långt utöver vad som är acceptabelt.
Det är helt klart att det utskottet säger manar till skärpning och bättring.
Överläggningen var härmed avslutad.
Propositioner ställdes först beträffande envar av de frågor som berördes
i de reservationer och den meningsyttring som fogats till betänkandet och
därefter i ett sammanhang på övriga frågor.
Asylsökande från Peru
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 1 (s)
3. anmälan i men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
123 för res. 1
12 för men.
168 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
170 för utskottet
133 för res. 1
46 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 30 fp, 28 c, 23 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 1: 121 s, 10 v, 2-
Frånvarnade: 17 s, 11 m, 3 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 4 v, 1 -
Asylsökande från Bosnien-Hercegovina
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 2 (nyd)
Votering:
283 för utskottet
19 för res. 2
47 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Övriga frågor
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 69 m, 30 fp, 28 c, 23 kds, 9 v, 3 -
För res. 2: 19 nyd
Frånvarande: 17 s, 11 m, 3 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 5 v, 1 -
Asylsökande från Kosovo
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 3 (s)
3. anmälan i res. 4 (nyd)
Förberedande votering:
136 för res. 3
19 för res. 4
148 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
151 för utskottet
133 för res. 3
19 avstod
46 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 30 fp, 28 c, 23 kds, 1 -
För res. 3: 121 s, 10 v, 2 -
Frånvarande: 17 s, 11 m, 3 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 4 v, 1 -
Vissa frågor med anknytning till JAS-projektet
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 5 (c)
Votering:
132 för utskottet
170 för res. 5
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren godkände anmälan i res. 5.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 9 v, 2-
För res. 5: 69 m, 30 fp, 28 c, 23 kds, 19 nyd, 1 -
Avstod: 1 v
Frånvarande: 17 s, 11 m, 3 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 4 v, 1 -
Regeringens handläggning av krigsmaterielexportfrågor
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i men. i motsvarande del (v)
84
Votering:
286 för utskottet
13 för men.
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 69 m, 28 fp, 27 c, 23 kds, 19 nyd, 1 -
För men. : 1 fp, 10 v, 2-
Avstod: 1 s, 1 fp
Frånvarande: 18 s, 11 m, 3 fp, 4 c, 3 kds, 4 nyd, 4 v, 1 -
Byte av chef för Finansinspektionen
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 6 (c)
Votering:
133 för utskottet
170 för res. 6
46 frånvarande
Kammaren godkände anmälan i res. 6.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 10 v, 2-
För res. 6: 69 m, 30 fp, 28 c, 23 kds, 19 nyd, 1 -
Frånvarande: 17 s, 11 m, 3 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 4 v, 1 -
Utseende av biståndskontorschef
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 7 (s)
Votering:
170 för utskottet
133 för res. 7
46 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 30 fp, 28 c, 23 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 7: 121 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 17 s, 11 m, 3 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 4 v, 1 -
Statsministerns anförande ”Sverige och de baltiska länderna ” den 17 novem-
ber 1993
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 8 (s)
Votering:
169 för utskottet
133 för res. 8
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Granskning av
regeringen
85
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Vissa mervärdes-
skattefrågor
86
47 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 30 fp, 28 c, 23 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 8: 121 s, 10 v, 2 -
Frånvarande: 17 s, 11 m, 3 fp, 3 c, 3 kds, 5 nyd, 4 v, 1 -
Övriga frågor
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Utskottets betänkande lades till handlingarna.
På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att skatteutskottets
betänkanden SkU30, SkU35, SkU39 och SkU40 samt lagutskottets betän-
kanden LU29, LU33, LU30, LU36 och LU37 fick avgöras i ett sammanhang
efter avslutad debatt.
Anf. 94 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 26 maj kl. 14.30 kommer följande stats-
råd att närvara:
Statsminister Carl Bildt, arbetsmarknadsminister Bötje Hörnlund, civil-
minister Inger Davidson, statsrådet Bo Könberg och statsrådet Bo Lund-
gren.
Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU30 Vissa mervärdesskattefrågor (prop. 1993/94:225 delvis).
Anf. 95 PETER KLING (nyd):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande SkU30 behandlas vissa mer-
värdesskattefrågor. Till detta betänkande har Ny demokrati fogat fyra reser-
vationer. Jag skall tala litet grand om dessa.
Den första reservationen handlar om moms på dagstidningar. Det är inte
moms på dagstidningar i dag. Ny demokrati förespråkar att momsen skall
vara likvärdig. Vi har därför lagt oss på nivån 12 %. Varför skall det vara
moms på dagstidningar? Jo, vi anser att det fria ordet bör ligga på samma
momsnivå, dvs. att momsen på veckopress, böcker och annan litteratur bör
ligga på samma nivå. Vi har då förespråkat momsnivån 12 %.
Det betyder att alla dagstidningar som i dag inte är momsbelagda blir
momsbelagda, och att momsen på böcker och övrig litteratur sänks till 12 %,
det blir alltså en likvärdighet över hela marknaden och för det fria ordet.
I dag råder det faktiskt en illojal konkurrens. Vissa dagstidningar ger en
gång i veckan ut en liten tidning i sin ordinarie tidning, som på så vis blir
momsbefriad. Sedan skall denna tidning konkurrera med den övriga pressen
på området. Det funger ju inte i praktiken.
Sedan har Ny demokrati avgett en reservation där man kräver momsfrihet
för alternativa behandlingsmetoder. Det är ganska lustigt. Detta ärende be-
handlades för cirka ett år sedan. Utskottet bad då regeringen att återkomma
med ett förslag. Nu kommer här ett förslag om mervärdesskattefrågor som
egentligen inte innehåller något förslag. Det roligaste i sammanhanget är att
vi i kammaren faktiskt beslutade om att be regeringen återkomma.
Däremot hade socialdemokraterna en reservation som innebar motsatsen,
vilken regeringen följde. De struntade alltså i utslaget här i riksdagen och
biföll i princip socialdemokraternas reservation, i och med att det inte fanns
något förslag om momsbefrielse för alternativ medicin.
Herr talman! Detta är ganska lustigt. Därför tycker vi från Ny demokratis
sida att man givetvis borde åtgärda en sådan sak som vi har beslutat om i
denna kammare för ett år sedan. Vi röstade faktiskt igenom att regeringen
skulle återkomma i denna fråga. Det har man inte gjort utan i stället godkänt
socialdemokraternas reservation. Vi nydemokrater tycker att detta är minst
sagt märkligt.
Herr talman! Jag skall inte bli så långrandig utan yrkar bifall till reserva-
tion nr 1, 2 och 4.
Anf. 96 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! I betänkandet om mervärdesskattefrågor behandlas en rad
frågor som kan tyckas vara av mindre vikt. Men dessa frågor av mindre vikt
kan naturligtvis vara av väldigt stor vikt för dem de berör. Ibland kan en
begränsad fråga vara av särskilt intresse för någon ledamot.
I detta betänkande får jag väl gratulera utskottets talesman Filip Fridolfs-
son till att han på en kanske begränsad men för vissa branscher viktig fråga
fått sina krav tillgodosedda. Jag får gratulera Filip Fridolfsson till detta. Jag
skall sedermera återkomma till detta.
Men det finns också andra frågor som berörs i betänkandet. De berörs
väldigt litet trots att de är oerhört viktiga. Vi i Vänsterpartiet har tagit upp
en sådan fråga under mom. 2, om kommuner och landsting. Det gäller kom-
munernas rätt att få mervärdesskatt återbetald. Här finns motioner som av-
slås av utskottet på grund av att de skall beredas vidare. Denna hantering är
inte riktigt bra, eftersom frågan om hur kommunernas mervärdesskattesi-
tuation skall behandlas är av oerhört stor vikt för kommunsektorn.
Beroende på vilken lösning man väljer i dessa frågor, får man helt olika
typer av finansförvaltning. Frågorna om finansförvaltning är inga frågor som
man ad hoc över dagen kan besluta sig för på en ”måte” för att nästa dag
besluta sig på en annan ”måte”. Här krävs långsiktighet och stabilitet.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Vissa mervärdes-
skattefrågor
87
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
FTxsa mervärdes-
skattefrågor
88
Utskottet borde ha deklarerat för regeringen att denna fråga måste lösas
mycket skyndsamt. Här frestas man nästan att säga att det viktigaste inte är
hur denna fråga löses, utan att den löses, så att det blir stabilitet. Naturligtvis
är inte alla lösningar bättre än nuvarande tillstånd. Men det viktiga är att vi
får ett tryck på stabilitet, så att kommunsektorn kan bedriva en långsiktig
finansförvaltning, t.ex. göra långsiktig planering vad gäller leasingavtal etc.
Utskottet säger att man väntar sig besked från regeringen. Så fick vi då
kompletteringspropositionen. Genom den fick vi besked. Där sägs att kom-
munernas och landstingens utvidgade rätt till avdrag för ingående mervär-
desskatt skall slopas från 1995. Då kunde mina krav ha varit tillgodosedda,
för här kom ju ett besked. Men läser man sedan kompletteringspropositio-
nen så finner man att det inte heller i denna finns någon teknisk lösning och
inga besked.
Naturligtvis kan vi inte få ett beslut här i kammaren i dag, men jag vill för
den borgerliga sidans ledamöter påtala att denna fråga måste lösas. Kom-
munsektorn måste få ett entydigt och klart besked, annars kan inte kommu-
nerna göra en rimlig och ansvarsfull planering. Det är en allvarlig brist att
regeringen i kompletteringspropositionen inte lämnade ett konkret förslag
som man i utskottet i alla fall antydde skulle komma.
En annan sak som är viktig är mervärdesskatten rent allmänt, herr talman.
Vi har i mom. 14 avgett en meningsyttring, där vi menar att riksdagen borde
markera att det, om man kan skapa finansiellt utrymme, är bra om vi kan
sänka mervärdesskatten.
Från Vänsterpartiets sida har vi av fördelningsskäl länge krävt att mervär-
desskatten särskilt på livsmedel bör minskas. Det är en principiell uppfatt-
ning som vi vidhåller. Men det finns också andra argument i frågan. Här får
man göra en avvägning, för det finns ett argument som talar för att man
borde sänka mervärdesskatten på tjänster. Vi har från Vänsterpartiet sagt
att detta också är något som man seriöst bör överväga för att skapa syssel-
sättning och stimulera tjänsteproduktionen.
Herr talman! Detta är en uppfattning som vi i Vänsterpartiet har gemen-
sam med betydande delar av regeringen. T.o.m. föredragande statsrådet i
detta ärende tycker som vi. Därför borde vi så att säga kunna flytta frågan
framåt.
Men då finns det ett stort ”men” i frågan. Det är ett väldigt märkligt
”men”, nämligen EU. Denna situation är paradoxal, eftersom EU-motstån-
darna länge sade att vi, om vi tvingas in i EU, tvingas sänka skatter. Jag sade
för flera år sedan att detta kanske inte är alldeles sant, och det var det inte
heller. Det fantastiska läget är att vi, om vi kommer med i EU, inte får lov
att sänka mervärdesskatten på tjänster generellt.
Herr talman! Jag sade här i en debatt för flera år sedan att det inte skulle
förvåna mig om sådana ledamöter av kammaren som Bert Karlsson i Skara,
när de en vacker dag kommer underfund med detta faktum, kanske blir EU-
motståndare. - Si häromdagen hade han blivit EU-motståndare.
Detta visar på några av de mest väsentliga problemen med EU på skatte-
området, att man inkräktar på den nationella suveräniteten på skatteområ-
det. Det gäller inte alla områden, men på detta område gör man det. Det är
en av anledningarna till att jag är mycket reserverad mot EU. Jag menar att
det finns en stor poäng i att kunna sänka mervärdesskatten på tjänstepro-
duktionen för att stimulera en viktig framtidssektor.
Detta, att vi bör överväga sådana strategiska skattesänkningar, tycker jag
att riksdagen borde ge regeringen till känna.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till Vänstepartiets meningsyttring i
mom. 14.
Anf. 97 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Det är glädjande att höra Lars Bäckströms avslutning på an-
förandet, att man skall sänka strategiska skatter. Jag känner igen det där
snacket från Ny demokrati, för vi pratar väldigt mycket om detta med strate-
giska skattesänkningar. Men vi vill däremot inte prata om att skapa syssel-
sättning, för vi tycker att det låter så töntigt och konstigt på något sätt. Vi
pratar precis som Lars Bäckström gör om strategiska skattesänkningar, men
det är fråga om skattesänkningar som skapar riktiga arbetstillfällen vilka
skapar välfärd.
Vi är väl överens, Lars Bäckström, om att vi måste sänka tjänstemomsen.
Lars Bäckström var inne på frågan om EU, men vi är inte där ännu. Låt oss
ta en momssänkning nu för att stimulera tjänstesidan. Då får vi en strategisk
skattesänkning, som vi är så överens om. Det skulle enligt vissa beräkningar
skapa 70 000-100000 arbetstillfällen. Men låt oss då sänka momsen till
12 %, som Ny demokrati har föreslagit, tills den dagen vi går med i EU -
det skall ju svenska folket bestämma om. Då får man lägga sig på skattenivån
15-18 % som övriga länderna har. Det är en väldig skillnad mot att ha en
tjänstemoms som dagens 25 %, som verkligen hämmar de riktiga arbetstill-
fällena.
Anf. 98 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Nu får vi reda ut det här. När vi talar om sysselsättning eller
riktiga jobb menar vi uppenbarligen samma sak. Om jag säger ”sysselsatta i
riktiga jobb”, är vi överens och har löst problemet elegant.
Vi bör överväga att minska mervärdesskatten på tjänster. Det är en strate-
gisk skattesänkning som vi får finansiera med någon annan skatt, t.ex. via
fastighetsskatten som är mycket okänslig för internationell konkurrens. Men
Peter Kling vill säkert inte vara med och hjälpa till med finansieringen.
Vi har inte råd att sänka några, ens strategiska, skatter utan att finansiera
sänkningen, eller hur Peter Kling? Ni brukar ju tala om budgetunderskottet.
Men man kan inte få ned den allmänna momsnivån, eller göra det särskilt
fort, eftersom det blir väldigt dyrt - kanske någon gång i framtiden, men inte
inom överskådlig tid. Det har t.o.m. skatteministern insett, så det borde
även Peter Kling inse.
Jag påstår att EU förbjuder en riktad skattesänkning på tjänsteproduk-
tion. Har jag rätt eller fel, Peter Kling?
Anf. 99 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Lars Bäckström har delvis rätt. Det håller jag med om. Men
vi är inte med i EU ännu. Vi kan faktiskt sänka momsen till den dag då vi
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Vissa mervärdes-
skattefrågor
89
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Vissa mervärdes-
skattefrågor
90
går med i EU. Sverige kan också säkert få dispens tills vi har råd att sänka
den allmänna momsen till en vettig nivå.
Däremot är vi inte överens om finansieringen. Lars Bäckström vill höja
skatten på andra områden. Det vill inte Ny demokrati. Vi förespråkar en
OECD-politik, om vi skall kalla den så. Vi förespråkar kraftigt ökade bespa-
ringar i budgeten, för att få medel som vi sedan skall använda till att sänka
strategiska skatter som ger riktiga arbetstillfällen. Det är skillnaden.
Vi förespråkar så kraftiga besparingar i budgeten att vi kan få ned budget-
underskottet. Ny demokrati vill ha en budget i balans inom de närmaste fyra
åren. Det kan vi bara få om man sänker utgifterna.
Vad vi vill göra skall jag dra här igen, för kanske hundrade gången: Vi vill
spara på flyktingpolitiken, inom biståndspolitiken och på organisationsbi-
dragen. Vi vill angripa den svarta sektorn. Vi vill ha en ny familjepolitik.
Vi vill angripa bidragsfusket. Vi vill att alla människor som arbetar och är
produktiva i Sverige skall betala skatt. Däri ligger Ny demokratis stora be-
sparingspotential. Med den här besparingspotentialen vill vi sänka skat-
terna, bl.a byggmoms och tjänstemoms, med ca 15 miljarder.
Anf. 100 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag vet inte om ledamoten Kling har någon ny replik, men
om han inte har det kan han anmäla sig på listan igen och ta bort ”delvis”.
Jag vet att jag har helt rätt!
Peter Kling säger att Ny demokrati förespråkar en OECD-politik. Man
skall inte bara läsa om OECD i tidningen. Man skall läsa dess rapporter. I
de senaste rapporterna säger man att det är bra med besparingar men att det
också behövs skatteskärpningar, bl.a. på kapital- och företagsskatteområ-
det. Det är OECD:s analys. Man kan föra en politik utan att stödja sig på
OECD, men om man försöker göra det skall man återge dess ståndpunkter
korrekt.
Peter Kling sade att han vill ha en budget i balans inom fyra år. Vem vill
inte det! Jag vill att det skall vara sol varje dag på sommaren, och så får det
regna på natten. Men vad man vill har ingenting med politik att göra.
Det är icke möjligt att få en balanserad budget i Sverige inom fyra år!
Ingen kan gå ut och säga det med något mått av ärlighet. Regeringens ex-
tremt optimistiska kalkyler om 4 % tillväxt om året, stora besparingar och
vissa skatteskärpningar innebär ändå att de offentliga finanserna fortfarande
har underskott 1998-1999. Ny demokrati har ingen politik som kan leda till
balans i statsfinanserna om fyra år. Det har inget politiskt parti i Sverige.
Ledamoten Kling säger att vi väl får se om EU ger lov till dispens. EU är
benhårt - det ges inga dispenser på mervärdesskatteområdet, eftersom det
är EU:s egen plånbok. Man sänker inte inkomsterna till sin egen kassakista.
EU tar procent på momsen. Därför tillåter de inga riktade skattesänkningar
på mervärdesskatteområdet. Det skulle drabba dess egen plånbok. Intresse
och plånbok ljuger mycket sällan.
Om Peter Kling vill vidhålla att han skall sänka mervärdesskatten på tjäns-
teområdet, måste han förklara sig som EU-motståndare. Det kan han göra,
om han vill, i replik, eller får han ge upp sitt krav på sänkt moms på tjänster.
Det är valet.
Anf. 101 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Herr talman! Min uppgift är att anföra några synpunkter på det aktuella
betänkandet, som behandlar vissa mervärdesskattefrågor. Jag är talesman
för en kompakt majoritet i skatteutskottet, bestående av ledamöter med an-
knytning till regeringspartierna samt socialdemokrater. Det kanske har hänt
under min långa politiska karriär att jag har agerat i en liknande maktposi-
tion, men det är inte ofta som jag har haft så mycket folk bakom min rygg.
Småpartierna här i riksdagen, Ny demokrati och Vänsterpartiet, har - som
har framgått av de tidigare anförandena - reserverat sig på några få punkter.
Det gäller begränsade frågor, sade Lars Bäckström, och jag håller med ho-
nom om det. Men det hör till ordningen att den som talar för majoriteten i
någon mån kommenterar reservationerna. Jag skall göra det mycket kortfat-
tat och tar först itu med Ny demokratis fyra reservationer.
I den första reservationen föreslår Ny demokrati sänkt moms på böcker.
Det inkomstbortfall som då uppstår skall finansieras med moms på dagspres-
sen. Vi i majoriteten tycker att det resonemang som förs i propositionen är
korrekt, nämligen att frågan om moms på dagspressen bör anstå i avvaktan
på Presstödskommitténs förslag. Det hör liksom till. De som jobbar i detta
hus vet att man avvaktar medan viktiga institutioner utreder saker och ting.
Presstödskommittén har detta ärende på sitt bord. Därför finns det inget fi-
nansiellt utrymme att nu genomföra en sänkning av momsen på böcker.
I den andra reservationen tar man upp frågan om momsbefrielse för alter-
nativmedicinsk behandling. Här vill Ny demokrati att regeringen skyndsamt
skall lägga fram förslag om momsbefrielse för alternativa behandlingsmeto-
der. Även på denna punkt följer utskottet propositionen. Förslaget om skat-
tebefrielse bör inte nu genomföras, och det finns två skäl härför. Det skulle
uppstå svåra gränsdragningsproblem. Det har vi klara bevis för. Det skulle
kosta mycket pengar, och det finns ju inget statsfinansiellt utrymme.
Men frågan är viktig och bör lösas, och därför har utskottet vad vi brukar
kalla en stark skrivning på denna punkt. Jag skall läsa in denna skrivning till
protokollet. Då kan Peter Kling vara nöjd med det och underlåta att begära
replik beträffande just denna sak. Utskottet skriver: ”Utskottet förutsätter
emellertid att regeringen ägnar fortsatt uppmärksamhet åt de aktuella pro-
blemen i syfte att lösa gränsdragningsfrågorna eller finna andra lösningar
som förbättrar konkurrenssituationen på detta område.”
Den tredje reservationen gäller momsreglerna på konstmarknaden och ef-
terlyser en rättvis konkurrens på denna marknad. Utredningen om vissa
mervärdesskattefrågor föreslår justerade momsregler men anser också att de
pågående EG-förhandlingama bör avvaktas. De här frågorna skall EG-an-
passas och sedan remissbehandlas. Vi tycker att det är ett förnuftigt resone-
mang och ställer oss bakom det.
Låt mig sedan säga ett par ord om reservation 4 som gäller reglerna om
momsåterbäring till nystartade företag som ännu inte registrerats som skatt-
skyldiga. Den här återbäringen kan medges av skattemyndigheterna om sär-
skilda skäl föreligger. Reservanten hävdar att tillämpningen av den här re-
geln skiftar från län till län. Om det är så är det en uppgift för Riksskattever-
ket att se över detta. Det är den myndighet som det bör ankomma på att
sörja för att reglerna tillämpas på ett likformigt sätt i olika delar av landet.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Vissa mervärdes-
skattefrågor
91
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Vissa mervärdes-
skattefrågor
92
Så till vänsterpartiets och Lars Bäckströms meningsyttring. Han tar upp
konkurrensförhållandena på sjukvårdsområdet. Det är ett par tre motionä-
rer som har begärt ett riksdagsuttalande om att åtgärder som leder till lika
villkor för privat och offentlig verksamhet snarast skall vidtas. I utskottet har
vi noterat med tillfredsställelse att regeringen i propositionen aviserat att
man avser att återkomma till riksdagen i frågan. Vi bör alltså avvakta rege-
ringens ställningstagande innan riksdagen tar ställning. Lars Bäckström
tycker bevisligen likadant.
I sin meningsyttring har han skrivit en hel del som är identiskt med ut-
skottsmajoritens uttalande. Men han tycker inte att det är bra att det dras i
långbänk. Det tycker inte jag heller. Om Lars Bäckström hade begärt det i
utskottet tror jag att en formulering om detta hade kunnat tas in. Men rege-
ringen kommer ju med besked i frågan.
Till sist ett par ord om meningsyttringen vad gäller sänkningen av vissa
momssatser. Den gäller skatt på mat och reducerad mervärdesskatt på viss
tjänsteproduktion. Enligt utskottsmajoritetens uppfattning bör naturligtvis
resultatet av EG-förhandlingarna, som Lars Bäckström gör så stort nummer
av, avvaktas. Om vi är med i EG kan vi vara med och påverka och göra något
åt den här saken. Vi avvaktar det remissförfarande som kommer att ske.
Därefter bör riksdagen naturligtvis ta ställning.
Matmomsfrågan, denna eviga följetong i riksdagen, avstyrks också av
kända skäl; statsfinansiellt utrymme saknas.
Herr talman! Detta betyder klara och distinkta avslagsyrkanden på samt-
liga reservationer och meningsyttringar från Lars Bäckström och bifall till
utskottsmajoritetens ställningstaganden.
Anf. 102 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! I vår reservation nr 1 tar vi upp att vi vill ha 12 % moms på
dagstidningar och även sänka momsen till 12 % på övrig litteratur. Det är
faktiskt en konkurrensneutralitet för det fria ordet vi är ute efter.
Sedan vet vi mycket väl, det vet även Filip Fridolfsson, att det finns vissa
tidningar som utger en s.k. veckoupplaga som ser precis ut som en veckotid-
ning, t.ex. Hemmets Journal eller Svensk Damtidning. De konkurrerar med
dessa tidningar på ett felaktigt sätt, tycker vi. Filip Fridolfsson nämnde här
att vi skall avvakta. Jag tycker att politiker i det här huset har avvaktat allde-
les för länge. Det kan vi se på resultatet med 172 miljarder i budgetunder-
skott och närmare 1 200 miljarder i statsskuld. Det är klart att vi kan avvakta
oss till döds.
Beträffande alternativa behandlingsmetoder vet Filip Fridolfsson mycket
väl att vi fattade det här beslutet för ett år sedan i denna kammare. Vi fattade
beslutet att regeringen skulle komma tillbaks med ett förslag om momsbefri-
else på dessa metoder för att vi skulle få en konkurrensneutralitet på det här
området. Men i stället gick man i princip på förslaget i socialdemokraternas
reservation som röstades ner i kammaren.
Det är ganska häpnadsväckande egentligen. Här fattar vi ett beslut i kam-
maren om att vi skall be regeringen komma tillbaks med förslag, och sedan
gör regeringen precis tvärtom. Om det skall gå till på det viset är det ingen
mening att vi har omröstningar här i kammaren.
Det sista som jag vill ta upp med Filip Fridolfsson är detta att nystartade
företag skall ha likhet inför lagen. Låt oss säga att Filip Fridolfsson och jag
startar ett bolag, och Filip Fridolfsson ber att få tillbaks momsen och får det
inom en viss tid, men det får inte jag. Är det konkurrensneutralt? Hur skall
vi tolka lagen och lagstiftarna när vi inte har likhet inför lagen? Vi får ju ett
politikerförakt i Sverige som vi aldrig kommer ifrån om vi inte stiftar lagar
som är likvärdiga för alla. Jag anser att det är mycket viktigt. Rättssäkerhe-
ten är a och o. Annars får vi banne mig skylla oss själv om folk inte har för-
troende för politiker.
Anf. 103 FILIP FRIDOLFSSON (m) replik:
Herr talman! Det är oerhört lätt att replikera Peter Kling. Allt vad han
ställde frågor till mig om i sin replik fanns i mitt inlägg. Jag skall inte ta kam-
marens tid i anspråk och läsa upp mitt tal igen. På varje punkt finns svaret i
mitt huvudinlägg. Jag vill bara uppmana Peter Kling att läsa mitt huvudan-
förande. Jag skulle naturligtvis kunna ta en holmgång med Peter Kling och
vinna den debatten också, men jag tycker att det är onödigt.
Anf. 104 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet har meningsyttringar under två moment. När
det gäller kommuner och landsting kritiserar inte vi i Vänsterpartiet i första
hand skatteutskottets majoritet utan regeringen. Vi kan rikta en viss kritik
mot utskottsmajoriteten och säga att det är dåligt att skatteutskottets majori-
tet inte kritiserade regeringen och drev på. Men jag kan ha en viss förståelse
för det.
Man ansåg sig säkert ha fått sådana utfästelser från regeringen att man
trodde att det snart skulle lösas. Det skulle ju tas upp i kompletteringspropo-
sitionen. Det gjordes ju också, men om vi läser den får vi ingen lösning. Vi
får egentligen bara en retur som säger att man skall arbeta med detta. Det
är detta som är min poäng. Om vi hela tiden säger till kommunerna att vi
skall ändra på detta och sedan inte talar om hur vi skall ändra på det tvingar
vi Sveriges kommuner att leva under osäkra betingelser. Men, herr talman,
denna kritik gäller i högre grad regeringen än Filip Fridolfsson.
Det andra momentet gäller mervärdesskatten på livsmedel och privata
tjänster. Där kunde man höra, herr talman, att jag nu gör en glidning i min
argumentering här i kammaren. Jag pratar mycket litet om livsmedelssidan
fast den ligger mig varmt om hjärtat. Kravet att momsen på mat skall tas
bort lanserades en gång i mitt partidistrikt i Bohuslän.
Men just nu anser jag att det är viktigare att vidta skattepolitiska åtgärder
för att stimulera sysselsättningen i riktiga och viktiga jobb. Då tror jag att
det kan vara nödvändigt att pröva sänkt mervärdesskatt på tjänster. Men här
hjälper det inte att påverka EU, Filip Fridolfsson, för dessa direktiv ligger
fast. Dessa direktiv kommer man inte att ändra på. Det vet vi.
Men det drog litet grand i mina mungipor när jag såg skatteministern fara
i väg på en Canossaresa till Bryssel för att tigga och be om att få sänka skat-
ten fast vi skall gå med i EU. Det måste ha känts paradoxalt för en EU-vän,
och även för EU-vännerna här i kammaren, att man måste be Bryssel om
lov att få sänka skatten. Vi vet ju att det är så här Filip Fridolfsson. Vi har
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Vissa mervärdes-
skattefrågor
93
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Vissa mervärdes-
skattefrågor
94
ju spisat bröd och mjölk ihop, ledamoten Fridolfsson och jag, och hört på
föredragningar från Finansdepartementet som t.o.m. inleddes av en tyst
stund för andakt. Det var säkert riktiga besked vi fick.
När jag föreslog detta sade representanter från den holländska regeringen
att det var ett bra förslag med sänkt moms på tjänster, men att de inte fick
lov till detta för EU. Det kommer vi också att få se när vi blir medlemmar.
Det är inte bara fördelar att vara med i EU. De kände alla sidor av EU.
Anf. 105 FILIP FRIDOLFSSON (m) replik:
Herr talman! Jag kan berätta en hemlighet för de riksdagsledamöter som
nu lyssnar på mig. Lars Bäckström och jag har ätit inte bara bröd och mjölk
utan också gåslever tillsammans. Också denna kommer ju att bli billigare
genom den utveckling som Lars Bäckström tar upp.
Jag vill också säga att jag tycker att Bäckström har rätt i ett avseende när
det gäller kommuner och landsting. I sin meningsyttring slår han först fast:
”Vänsterpartiet anser i likhet med utskottet att motionerna bör avslås.” Så
långt är vi överens. Sedan tillägger han: ”Vi vill dock samtidigt påpeka att
det inte är bra att denna fråga förblir föremål för överväganden under långa
tider.” Det tycker också jag.
Han fortsätter: ”Frågan om kommunernas rätt att dra av mervärdesskatt
påverkar kommunernas finansiella planering, och en osäkerhet om even-
tuella förändringar försvårar en långsiktig och stabil ekonomisk planering i
kommunsektorn.” Kommunsektorn är Bäckströms skötebarn, men i motio-
nerna tar man upp nackdelar för husläkare och andra privata alternativ, och
det är min nisch, men på en punkt förenas vi alltså.
Bäckström talar litet irriterat om att regeringen drar ut på saken. Det enda
den säger är att den skall komma tillbaka med ett konkret förslag. Detta
skall vi dock tolka positivt. Då kommer man till rätta med de bekymmer som
Bäckström har för kommunsektorn och de som vi har på grund av den kon-
kurrenssnedvridning som den privata sektorn drabbas av. Vi blir bönhörda
båda två.
Bäckström sade att han inte hade någon kritik mot Fridolfsson men mot
regeringen. Jag vill ge ett tack för regeringen för att den gör något. Vi skall
vara tacksamma för det, Bäckström.
Det blev en lång replik till Bäckström i stället för till nydemokraten och
vännen Peter Kling, som jag svarade i mitt huvudanförande.
Anf. 106 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Detta är min sista replik i denna debatt. Min uppmaning till
den samlade borgerliga gruppen är: Lös denna fråga skyndsamt!” Ta några
telefonsamtal med finansavdelningarna i Stockholms kommun, Göteborgs
kommun och Malmö kommun och kontrollera angelägenhetsgraden! Jag
tror att man då mycket vältaligt kommer att ge mig rätt i denna fråga. Jag
tror att det kan räcka med det.
Så till mervärdesskatten på tjänster. Det finns på den punkten en samsyn
mellan Moderata samlingspartiet, Ny demokrati och Vänsterpartiet. Det är
en märklig samsyn, som ger en stabil majoritet. Det finns dock ett memento:
Vi kan på grund av budgetunderskott inte göra vad vi kanske skulle vilja
göra. Det är ett problem. Ett annat är EU:s tvingande regler på mervärdess-
katteområdet. Jag har inte problemet med EU; eftersom mitt parti har sagt
nej till EU. De partier som säger att vi skall gå med i EU och samtidigt sänka
mervärdesskatten på tjänster bör nog däremot fundera över sin politik.
Till sist, herr talman: Ledamoten Filip Fridolfsson sade helt korrekt att vi
har druckit mjölk och ätit smörgås tillsammans på en lunch hos det neder-
ländska finansdepartementet. Det är också riktigt att vi även har spisat gåsle-
ver. Det är bra att någon gång få njuta av både det ena och det andra av
detta.
Herr talman! Jag tror att jag har rätt när jag säger att jag beklagligtvis
inte kommer att ha möjlighet att fortsätta med båda dessa sysselsättningar
tillsammans med Filip Fridolfsson. Enligt ett talesätt skulle den som prisar
alla inte prisa någon, men jag skulle mycket gärna vilja ha Filip Fridolfsson
som min personlige vän. Jag tycker också att jag har haft den förmånen un-
der den tid som jag har känt honom i utskottet. Det är kanske det som har
gjort att vi trots mycket skilda ståndpunkter kan förenas i att det är bra med
vårt dagliga bröd och då och då även med litet guldkant på tillvaron. Tack,
herr talman, och tack, Filip Fridolfssson!
Anf. 107 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag skall inte dra i gång en ny politisk debatt, utan jag har
faktiskt begärt ordet för att instämma med Lars Bäckström. Det händer kan-
ske inte så ofta, men nu har jag verkligen anledning att göra det. Jag vill delta
i tacket till Filip Fridolfsson, som med utgången av detta riksmöte avslutar en
lång politisk karriär, för att bruka de ord han själv använde i sitt huvudanför-
ande.
Filip Fridolfsson kom till riksdagen redan 1965. Det betyder visserligen
inte att han har 29 riksdagsår bakom sig - han har hoppat ut ur och in i riksda-
gen litet då och då - men jag tror inte att han är inriktad på att kandidera
om fyra år, och jag tror därför att detta är hans absolut sista riksmöte.
Jag tycker att det finns anledning att tacka honom för hans insatser, som
har präglats av kunnighet, erfarenhet och humor. Jag tycker att inte minst
det sista, som han också har gett prov på i denna debatt, är viktigt. Det ska-
dar förvisso inte att man lättar upp politiken, som ofta är allvarsam, med ett
och annat skämt, och det har Filip Fridolfsson verkligen gjort och bidragit
till att skapa trevnad i skatteutskottet.
Jag vill framföra utskottets tack till Filip Fridolfsson för en gedigen politisk
insats och önska honom lycka till i hans blivande pensionärsverksamhet.
För att inte besvära kammarens ledamöter med att begära ordet även i
nästa ärende vill jag också begagna tillfället att tacka den som kommer efter
mig i talarstolen, nämligen Gunnar Nilsson. Han har närapå tolv år bakom
sig i riksdagen. I skatteutskottet har han gjort en gedigen insats, som har
präglats av kunnighet och engagemang. Han är personligen också en mycket
sympatisk människa.
Det talas i dessa dagar så mycket om skatteväxling. Det förefaller mig som
om Gunnar Nilsson nu kommer att få vara med om en skatteväxling på det
personliga planet. Enligt vad jag har förstått kommer nämligen Gunnar Nils-
son att byta plats med sin partivän på kommunalrådsposten i Eslöv. Jag
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Vissa mervärdes-
skattefrågor
95
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
96
tackar Gunnar Nilsson för hans insatser i skatteutskottet och önskar honom
lycka till i hans fortsatta politiska arbete.
I detta anförande instämde Peter Kling (nyd), Kjell Johansson (fp), Karl-
Gösta Svenson (m), Lars Hedfors (s), Inga Berggren (m), Harry Staaf (kds),
Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Ulf Eriksson
(nyd) och Stig Rindborg (m).
Anf. 108 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Herr talman! Jag tackar för dessa känslosamma ord. Jag har verkligen
trivts i skatteutskottet. Den stämning av kamratskap och hjärtliga relationer
som där har rått har jag känt inte bara i relationen till mina vänner på den
borgerliga kanten utan också i förhållandet till hela utskottet i övrigt, social-
demokrater, nydemokraten Peter Kling och Vänsterns Lars Bäckström.
Jag är, som ni alla vet, en sann moderat, men jag måste säga, herr talman,
att jag under den här våren har varit litet orolig för min politiska identitet.
Jag har haft sådana nära och hjärtliga kontakter med utskottskamraterna
rakt över att den profil vars klarhet och skärpa jag alltid har varit mån om
har på något sätt suddats bort. Något sådant är ju inte bra för politiker som
vill ha framgång. Därför tror jag nog, herr talman, att det nu är rätt tid för
mig att gå. Jag har gjort mitt.
Men jag vill ändå tacka för de fina orden. Jag blev rörd när samtliga ut-
skottskamrater plus Stig Rindborg reste sig upp och instämde i tacktalet. Jag
tackar alla, från ordföranden Knut Wachtmeister på högerkanten och rakt
över till Lars Bäckström på vänsterflygeln. Tack skall ni ha allihop!
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU35 Bostadsbeskattning.
Anf. 109 GUNNAR NILSSON (s):
Herr talman! Jag vill bölja med att också säga tack för de vänliga orden
och ett tack till ordföranden och samtliga kolleger för en trevlig och lärorik
tid som jag har fått sitta med i skatteutskottet. Tack skall ni ha!
Herr talman! I betänkandet behandlas ett antal motioner om bostadsbe-
skattning, varav flertalet har behandlats vid tidigare tillfällen i kammaren.
Bostadsfrågorna är det område där kritiken mot regeringens politik eller
snarare brist på politik är mest enhetlig och omfattande. Praktiskt taget
samtliga aktörer på bostadsmarknaden har uppvaktat oss riksdagsledamöter
och framfört sin oro över situationen. Nyproduktionen upphör, och de se-
naste årgångarna av bostadsbebyggelsen hotas i dag av utslagning på grund
av en kostnadsutveckling som tvingar människor att lämna sina bostäder,
trots en ofta hög skuldsättning. I spåren följer ett stort antal personliga trage-
dier och hundratals bostadsrättsföreningar som tvingats göra eller är på väg
mot en konkurs.
Vid den bostadspolitiska debatten här i kammaren för en månad sedan
vidtog riksdagen den unika åtgärden att uttala en allvarlig kritik mot rege-
ringens organisation och handläggning av bostadspolitiken.
Vi socialdemokrater har vid upprepade tillfällen i den bostadspolitiska de-
batten framfört flera förslag för att underlätta den ekonomiska situationen
för de värst drabbade årgångarna. Vi vill skjuta på indragningen av de tre
miljarderna från bostadsstödet, och vi anser också att det är orimligt att en-
dast den begränsade andel av bostadsbeståndet som är inne i räntebidrags-
systemet, mindre än 20 %, ensam skall bära hela besparingen, medan de år-
gångar som gått ur systemet med full utdelning inte behöver bidra till någon
besparing.
Regeringens enda insats för att lindra situationen för de mest utsatta grup-
perna på bostadsmarknaden är att hänvisa till ett nyligen utgivet utrednings-
betänkande om en övergång från fastighetsskatt till en schablonintäkt på tax-
eringsvärdet för vissa fastigheter. Det är ett förslag som innebär ett nytt av-
steg från skattereformen och ett nytt steg mot systemskifte inom bostadspoli-
tiken. Det allmänna omdömet om utredningen har också närmast blivit en
fråga om förslagen verkligen är seriöst menade.
Vi anser att fastighetsskatten utgör en viktig del i en bostadspolitik som
syftar till att utjämna kostnaderna i bostadsbeståndet. Vår reservation till
betänkandet avser i det här sammanhanget detaljer angående fastighetsskat-
ten som vi tidigare framfört.
Vid genomförandet av skattereformen ingick fastighetsskatten som ett
medel att utjämna kostnaderna mellan nyare och äldre årgångar, genom att
fastighetsskatten fasas in först efter en femårsperiod. För vissa årgångar
gjordes speciella övergångsregler, som gav en längre friperiod. I reservatio-
nen återkommer vi till kravet om att tidsfristen för infasning av fastighets-
skatten för de ekonomiskt hårt belastade årgångarna 1991 och senare för-
längs med minst två år.
En annan fråga, som vi också återkommer med, är proportioneringen av
fastighetsskatten vid brutet räkenskapsår. Det är inte rimligt att en bostads-
rättsförening, som av administrativa skäl valt att ha brutet räkenskapsår,
skall drabbas av en bristande skatteneutralitet av det skälet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2.
Anf. 110 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill tala om de reservationer som vi i Ny demokrati har
avgivit när det gäller bostadsbeskattningen.
Vi har bl.a. sagt att fastighetsskatten bör sänkas från 1,5 % till 0,5 %. Vi
tycker att det är en viktig åtgärd, eftersom bostadskostnaden ofta tar den
största delen av en normalinkomst. Vi anser också att man skulle kunna
minska subventioner och bidrag, om man sänkte denna skatt.
Vi har också tagit upp frågan om taxeringsvärdena i attraktiva områden,
exempelvis i skärgårdskommunerna runt Stockholm. Vi har sagt att det taxe-
rade värdet på en vanlig normal villatomt vill vi sätta till högst 100 000 kr.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
98
Sedan vill jag nämna att avdrag för reparationer, om- och tillbyggnad bör
medges upp till 50 000 kr., och byggmomsen bör, har vi sagt, sänkas till 12 %.
Det bör också framhållas att för finansieringen på detta område har vi i olika
motioner framställt förslag om utgiftsbesparingar på ca 40 miljarder kronor.
Vi kan också säga att man slipper rundgången av skatter och bidrag, om riks-
dagen skulle följa våra yrkanden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Ny demokratis reservationer nr 1, 3, 4
och 5 i detta ärende.
Anf. 111 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Det här är då ett betänkande kring bostadsbeskattningen.
Det gäller väldigt viktiga frågor, för det berör något som alla människor
måste göra. Man måste bo någonstans, och här är det fråga om en skatt som
rör en mänsklig aktivitet som är helt nödvändig.
Då kan man naturligtvis säga att är det något som är så nödvändigt, borde
vi då inte ha en låg skatt på boendet? Ja, det kan ju vara en rimlig utgångs-
punkt. Men en bostad är inte enbart en bostad. Den kan också vara en kapi-
talplacering som förräntar sig. Eftersom vi beskattar andra möjligheter till
kapitalavkastning, finns det naturligtvis inget skäl för att göra undantag just
för denna.
Det är lika samhällsnyttigt att investera i industri, som skapar sysselsätt-
ning, som att investera i fastigheter och att bo. Ingenting säger a priori att
just boendet skall skattemässigt gynnas gentemot den andra aktiviteten.
Därför måste vi ha en fastighetsbeskattning. Den är nödvändig.
Vi lever nu i en internationaliserad värld. Det talar alla mycket om, och
det är riktigt. Skattebaserna utsätts för ett omvärldstryck, brukar man säga.
Det gäller beskattning av kapital, särskilt finansiellt kapital, företag etc.
Även det är riktigt, men det finns en skillnad här. Skatten på fastigheter har
ett mindre tryck på sig än andra skattebaser, för hus flyttar mera sällan, så-
vida de inte är husvagnar.
Så fastighetsbeskattningen är en bra skattebas i ett internationellt per-
spektiv, och vi behöver stabila skattebaser. Det behövs alldeles särskilt som
vi har så stora underskott i den offentliga ekonomin.
Herr talman! Vi skall tänka på detta att regeringens egen plan, Nathalie-
planen, regeringens egen konsekvenskalkyl från Finansdepartementet, sä-
ger att vi under de närmaste fem åren alltid kommer att ha underskott i den
offentliga budgeten. T.o.m. om det blir 4 % tillväxt kommer statsskulden att
gå mot 2 000 miljarder. Det är den optimistiska kalkylen!
Därför behövs det naturligtvis tillväxt. Det behövs fler privata jobb som
ger skatteintäkter, och det behövs besparingar. Men vi säger från Vänster-
partiet att det behövs också skattehöjningar, som då läggs ut så att de i
minsta möjliga mån skadar förutsättningar för tillväxten.
Nu är jag ärlig. Jag tror faktiskt att alla skattehöjningar har en viss brom-
sande effekt på tillväxtens möjligheter. Det tror jag, men i alla fall krävs det
vissa skattehöjningar för att få ner budgetunderskottet. Stora budgetunder-
skott är än mer hämmande och bromsande på den ekonomiska tillväxten, en
än större negativ kraft för möjligheten att åstadkomma ekonomisk tillväxt.
Därför säger jag att det behövs skattehöjningar och besparingar och till-
växt. Vänsterpartiet är det enda parti i riksdagen som säger att alla dessa tre
saker behövs samtidigt. Övriga partier har två rätt, ibland ett rätt. Vi är de
enda som har tre rätt, som säger det ärliga om vad som krävs för att få ord-
ning på Sveriges ekonomi.
Andra partier förnekar behovet av skattehöjningar eller säger möjligen:
Vi kan tänka oss skattekorrigeringar, uppåt. De kan överväga det. Vi i Väns-
terpartiet säger som det är: Det behövs skatteskärpningar. Ett av de områ-
den där det är rimligt med skatteskärpningar är fastighetssidan. Varför? Jo,
där finns det två skattefria öar som man kan åtgärda. Det är industrifastighe-
terna och de kommersiella lokalerna, affärslokalerna.
Industrifastigheterna har mycket länge varit skattefria. De kommersiella
lokalerna var skattepliktiga till för bara några år sedan. Då befriade man
dem från skatt. Socialdemokraterna gick emot. Vi i vänsterpartiet gick
emot. Nu säger vi i Vänsterpartiet att detta område skall tillbaka under fas-
tighetsbeskattningen. Det kan ge ungefär 4 miljarder. Vi kan tänka oss ned-
sättningar på vissa områden. Det är möjligt att vi kan överväga det. Men vi
hamnar i vart fall på en inkomstförstärkning på gott och väl 3 miljarder.
Vi säger också att industrifastigheterna behöver föras in under skatteplik-
ten på 1990-talet. Det kan ge 2 miljarder.
Vi kan alltså tala om 5-6 miljarder i intäkter, för att minska budgetunder-
skottet. Dessa skatteskärpningar kan läggas in så att de inte stör förutsätt-
ningarna för tillväxt.
Herr talman! Dessa åtgärder behövs. Därför borde riksdagen ställa sig
bakom Vänsterpartiets meningsyttring under moment 1.
Vi har också tagit upp ett annat problem. Det finns problem med det be-
fintliga uttaget av fastighetsskatt. Det finns problem i vissa, särskilt attrak-
tiva områden, där husen får mycket höga taxeringsvärden på grund av att
vissa fastigheter säljs för fritidsändamål. Det ställer till problem för alla de
boende som inte avser att sälja sin fastighet utan bara bo och leva där, i ex-
empelvis vissa skärgårdsmiljöer som är mycket attraktiva för storstadens
människor. Det kan vara människor med ringa inkomster som tvingas er-
lägga en mycket hög fastighetsskatt. Den är ibland så hög att de får problem
att leva kvar i den miljö där de alltid har levt och verkat. I många fall drabbar
detta äldre människor, som har lämnat det aktiva förvärvslivet. Vi menar att
man borde se över detta och försöka hitta en lösning.
Vi har tidigare väckt partimotioner i denna fråga från Vänsterpartiet. Vi
upprepade inte den motionen i januari i år. Men vid behandlingen i skatteut-
skottet fann jag att motionärer från andra partier har tagit upp samma pro-
blem. Jag kan inte säga att jag inte stöder en motion bara för att den kommer
från ett annat parti. Om vi har tyckt så tidigare, tycker vi så även nu. Vi har
alltså ställt oss bakom motioner från Socialdemokraterna och Folkpartiet,
där detta krav från Vänsterpartiet återigen har tagits upp. Vi har avgett en
meningsyttring under moment 5, där vi yrkar bifall till de motioner som går
i denna riktning.
Det skall erkännas att det inte finns någon färdig lösning på problemet i
motionerna. Men här bör ett särskilt utredningsarbete ske för att lösa vissa
problem som uppstår för fastigheter i vissa attraktiva lägen, där de som är
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
99
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
100
fast boende får problem att klara de skattekonsekvenser som nuvarande reg-
ler medför.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets meningsyttring under mo-
menten 1 och 5. Vi ställer oss bakom Socialdemokraternas reservation. Jag
ställer mig också bakom övriga punkter i Vänsterpartiets meningsyttring,
men yrkar ej bifall till dem.
Anf. 112 ULF ERIKSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag har en fråga till Lars Bäckström. Ni ville höja skatten på
industrifastigheter. Det gäller väl inte bostadsfastigheter också? Där vill vi
sänka skatten.
Anf. 113 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag sade industrifastigheter. Hade jag menat bostadsfastig-
heter, hade jag nog sagt det.
När vi ändå kommer in på ämnet vill jag fråga: Vad kostar den skattesänk-
ning som ni föreslår, i runda tal, på miljarden när?
Anf. 114 ULF ERIKSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag sade att det låg inom de utgiftsbesparingar på ca 40 mil-
jarder som vi har föreslagit i olika motioner. Där finns nog någonting att ta.
Jag kan inte säga vad detta kostar exakt på miljarden.
Anf. 115 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Men om Ulf Eriksson inte kan säga hur mycket exakt på mil-
jarden, kan han kanske säga hur mycket det kostar exakt på någonting an-
nat. Det ligger inom de 40 miljarder i besparingar som vi har talat om, säger
han. Vad betyder det? Ni föreslår från Ny demokrati en riktad skattesänk-
ning. Den ger ett inkomstbortfall för staten. Ungefär hur stort blir det? Ni
begär att vi skall stödja det förslaget. Då kan väl vi begära att vi får reda på
hur stort inkomstbortfallet är.
Anf. 116 INGA BERGGREN (m):
Herr talman! Bostadsbeskattning är temat för det här betänkandet. I ett
antal motioner har väckts frågor om fastighetsskatten, dess utvidgning eller
begränsning eller om ändring av detaljutformningen. Andra frågor som före-
kommer i betänkandet rör reparationer och byggmoms.
Fastighetsskattefrågan är i allra högsta grad aktuell. För några veckor se-
dan lämnade Fastighetsskatteutredningen sitt slutbetänkande, Beskattning
av fastigheter, del II - Principiella utgångspunkter för beskattning av fastig-
heter m.m. (SOU 1994:57).
Utredaren föreslår att skattesystemet frikopplas från bostadsfinansie-
ringssystemet. Vidare säger utredningen att fastighetsskatten bör slopas. Eg-
nahem och bostadsrätter skall enligt förslaget beskattas enligt en schablon
som bygger på bostädernas marknadsvärde. Förslaget går också ut på att
man inför en rullande fastighetstaxering på så sätt att schablonintäkten juste-
ras årligen fr.o.m. 1996.
Det innebär att en schablonintäkt om 5 % av taxeringsvärdet tas upp till
beskattning under inkomstslaget kapital. Man förslår att schablonintäkten
tas ut från första året efter färdigställandet. Den nuvarande reduktionsre-
geln kompenseras genom motsvarande höjning av räntebidraget.
I reservation 2 från Socialdemokraterna tar man upp detaljutformningen
av fastighetsskatten. Där påtalas att fastigheter som är byggda åren 1991 och
1992 kommer att påföras fastighetsskatt tidigare än hus byggda 1989 och
1990. Där påtalas också att fastighetsägare som har brutet räkenskapsår
missgynnas i förhållande till dem som beskattas per kalenderår.
När det gäller det som Gunnar Nilsson tog upp vill jag säga följande. Jag
föredrar att diskutera bostadspolitiken som helhet när riksdagen behandlar
betänkanden från bostadsutskottet. Det gör jag gärna, även om Gunnar
Nilsson nu kommer att lämna riksdagen.
De tröskeleffekter som nuvarande system medför kan undvikas t.ex. ge-
nom att schablonintäkten tas upp redan från början. Även problemet med
brutet räkenskapsår vid bostadsbeskattningen kan lösas i och med förelig-
gande förslag, som medger att schablonintäkten proportioneras.
Hyresfastigheter bör enligt utredningsförslaget inte beskattas på annat
sätt än annan näringsverksamhet, dvs. genom gängse regler för företagsbe-
skattning. Med en sådan modell löses de nuvarande problemen med infas-
ningen av ny- och ombyggda bostäder i fastighetsskattesystemet. Proportio-
neringssvårigheter vid brutet räkenskapsår uppstår inte heller.
I reserveration 1 av Ny demokrati föreslås att skattesatsen för fastighets-
skatten skall sänkas från 1,5 % till 0,5 %, och i en meningsyttring från Väns-
terpartiet anförs att basen för uttag av fastighetsskatt bör breddas, så att den
även omfattar industrifastigheter och kommersiella lokaler, vilket vi nyss
hörde Lars Bäckström argumentera för.
Mot detta kan jag anföra att riksdagen så sent som 1993 beslutade om ut-
formningen av fastighetsskatten. Det finns därför inte något skäl att om-
pröva det beslutet, speciellt inte just nu, då ett nytt förslag är ute för analys
och prövning.
I dagarna har på riksdagens bord också hamnat en departementsprome-
moria, i vilken föreslås att systemet med sexårsperioder för fastighetstaxe-
ringen lämnas och att vi övergår till en rullande fastighetstaxering. Om ett
sådant förslag genomförs undviker vi de kostnadspåfrestningar som språng-
visa höjningar av taxeringsvärdena medför.
Utredningsförslaget om fastighetsbeskattning och även departementspro-
memorian om rullande fastighetstaxering kommer att remissbehandlas i van-
lig ordning, och remisstiden går ut i augusti.
Med det här vill jag ha sagt att frågorna om fastighetsbeskattning av rege-
ringen och majoriteten i riksdagen verkligen har ansetts vara mycket viktiga.
Jag vill också peka på att riksdagen tidigare, genom yttranden respektive
betänkanden från både bostads- och skatteutskottet, har påpekat exempel-
vis att proportionering av underlaget för fastighetsskatt för bostadsföretag
uppmärksammas och att det finns starka skäl att finna en lösning i denna
fråga.
Ett annat exempel på uttalande har jag hämtat från skatteutskottets be-
tänkande 1992/93:33, om taxeringsvärdena i attraktiva områden: ”Utskottet
är medvetet om att en del taxeringsvärden upplevs orealistiskt höga och då-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
101
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
102
ligt stå i överensstämmelse med dagens marknadsvärden. Därför förutsätter
utskottet att regeringen noga följer dessa frågor och tar de initiativ som be-
döms motiverade.”
I meningsyttringen från Vänsterpartiet anförs att taxeringsvärdena i at-
traktiva områden, exempelvis skärgårdsområdena, kan stiga mycket snabbt.
De här höga taxeringsvärdena gör att fastighetsskatten kan överstiga avkast-
ningsvärdet, och i vissa fall kan fastighetsskatten bli så hög att den bofasta
befolkningen inte kan bära kostnaderna. Lars Bäckström talade i sitt anför-
ande målande om detta. Vänsterpartiet menar därför att det behövs en över-
syn i den här frågan.
Också Ny demokrati tar upp taxeringsvärdena i attraktiva områden och
menar att problemet kan lösas genom att markvärdet begränsas till 100 000
kr för en normal villatomt.
De nyss nämnda värderingsfrågorna och de därmed sammanhängande
skattefrågorna ingår bland de frågor som Skärgårdsutredningen har att över-
väga. Förslag från utredningen väntas inom kort. Först då kan det vara rele-
vant att ta upp de här frågorna.
Vänsterpartiet anför också att de kommuner som har stor andel fritidshus
bör kompenseras för de extra kostnader som ägarna till de här fastigheterna
belastar kommunen med utan att de betalar skatt till kommunen.
Dessa frågor ses över av den kommunalekonomiska kommittén, som skall
utforma de skattebidrag som skall gälla fr.o.m. 1996. Dessutom har ju kom-
munerna vid sidan av statsbidragen möjlighet att ta ut avgifter för sina tjäns-
ter.
Så några ord om reparation, om- och tillbyggnad, med anledning av reser-
vation 4 av Ny demokrati. Reglerna om skattereduktion har tidsbegränsats
till den 31 december 1994, och enligt majoriteten i utskottet bör reglerna inte
ändras för den korta tid som återstår till dess.
Enligt uppgifter från Riksskatteverket har för deklarationsåret 1993 ca
95 000 ansökningar om skattereduktion inkommit, de flesta från villaägare.
Sammanlagd beviljad eller övervägd skattereduktion uppgår till ca 162 mil-
joner kronor.
Ny demokrati anser i reservation 5 att en sänkning av byggmomsen till
12 % skulle ge rätt signaler till marknaden och skapa förutsättningar för en
naturlig konkurrensmarknad.
Detta förslag och även Ny demokratis modell för ROT-avdrag skulle jag
vilja bemöta på följande sätt:
Det finns tecken på återhämtning i Sverige. Antalet arbetslösa har mins-
kat med ca 80 000 sedan böljan av året. Antalet anmälda lediga jobb ökar.
Även inom byggbranschen minskar arbetslösheten. Att under sådana förhål-
landen ge ytterligare stimulanser, i vilken form det än vara må, anser jag inte
vara rimligt. Efterfrågan på bostäder ökar och byggandet kommer i gång då
människor bedömer sin situation som ekonomiskt stabil och de kan bära bo-
stadskostnaderna fullt ut.
En ordning med lägre byggmoms kommer också att kräva en omfattande
kontrollapparat, antingen hos skatteförvaltningen eller inom bostadsbyrå-
kratin. Det skulle gå stick i stäv mot uppfattningen att vi bör avskaffa byrå-
kratiskt krångel, som Ny demokrati har uttryckt många gånger.
Sammantaget kan med fog påstås att mycket är på gång. Flera av de frågor
som tas upp i motioner som behandlas i det här utskottsbetänkandet kan sä-
gas täckas in av de här relaterade utredningarna och översynerna. I avvaktan
på remissbehandling och överväganden av de utredningar som redan har lagt
fram förslag och de inom kort aviserade vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet SkU35 och avslag på samtliga reservationer och Väns-
terpartiets meningsyttring.
Anf. 117 ULF ERIKSSON (nyd) replik:
Hen talman! Det är skönt att konjunkturen håller på att svänga, Inga
Berggren. Det är verkligen positivt. Men jag tror ändå att en sänkning av
byggmomsen skulle ge ytterligare litet fart på marknaden. På så sätt skulle
också behoven av olika former av subventioner och bidrag minska.
Sedan angående den debatt vi förde tidigare om finansieringen: Vi har ett
förslag om utgiftsbesparingar för hela bostadsområdet om ca 40 miljarder
kronor. Det bör då framhållas att de skattelättnader som vi föreslår är väl-
motiverade även av den anledningen att förslagen kommer att leda till vä-
sentligt förbättrade förhållanden inom bostadsområdet och stimulera kon-
junkturen inom byggsektorn. Därmed blir det också möjligt att begränsa
rundgången av bidrag och skatter.
Detta var också ett svar till Lars Bäckström.
Anf. 118 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Utskottets talesman säger beträffande vårt förslag att bredda
fastighetsskatten så att den omfattar även industrifastigheter och lokaler att
det har prövats tidigare. Ja, det är alldeles riktigt. Det är jag fullt medveten
om.
Har då något hänt sedan frågan prövades senast? Ja, herr talman, det har
det gjort. Finansdepartementet arbetar varje dag och levererar prognoser
för den offentliga sektorns ekonomi som är ytterligt dystra, även då de base-
ras på extremt optimistiska antaganden. Det är det nya som har hänt.
Därför säger jag: Vi måste öka skatteinkomsterna, och det måste nu under
90-talet ske på de områden där skadeverkningarna på tillväxten är minst.
Detta blir fallet om vi breddar fastighetsskatten till att omfatta industrifastig-
heter och återinför fastighetsskatten på kommersiella lokaler. Det kan ge in-
täkter på 5-6 miljarder, och det behövs ytterligt väl med tanke på de stora
underskotten.
Förvisso prövas frågan om taxeringsvärdet i attraktiva områden i Skär-
gårdsutredningen. Men vad händer när den är klar? Troligtvis inte mycket.
Skärgårdsutredningen arbetar inte i främsta rummet med taxeringsfrågor.
Det krävs taxeringsexpertis och skatteexpertis för att lösa dessa problem.
Vi från Vänsterpartiet menar att riksdagsmajoriteten borde erkänna att
det finns ett påtagligt problem i vissa bestämda geografiska områden som
kräver sina särskilda lösningar. Det har motionärer från Folkpartiet, Social-
demokraterna och Vänsterpartiet insett. Jag tror att Moderata samlingspar-
tiet också kommer att inse detta.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
103
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
104
Anf. 119 INGA BERGGREN (m) replik:
Herr talman! Lars Bäckström sade i sitt inledningsanförande att fastig-
hetsskatten skulle behållas. Det var hans absoluta mening. Den grundsynen
delar inte jag.
Dessutom sade Lars Bäckström både i inledningsanförandet och i repliken
att fastighetsskatten skulle breddas genom att industrifastigheter och kom-
mersiella lokaler skulle beskattas. Det kan låta bestickande i ett läge där Sve-
riges finanser behöver saneras att säga att det är så enkelt att få det att klirra
till i kassan. Det skulle sammanlagt komma in 6 miljarder kronor, om jag
förstod det rätt.
Vänsterpartiet föreslår försiktigtvis att en utredning skall se över frågan
om beskattning av industrifastigheter. Skatten för kommersiella lokaler skall
däremot återinföras från 1996, om jag inte missminner mig alldeles. Jag de-
lar inte denna uppfattning.
Det är inte ytterligare pålagor som näringsidkare och företag behöver i
dag, Lars Bäckström. I stället behövs lättnader i skattehänseende och avreg-
leringar för övrigt.
Anf. 120 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Moderata samlingspartiet måste raskt närma sig verklighe-
ten om inte Sverige skall få oerhörda problem, Inga Berggren. Det behövs
besparingar. Det är vi överens om. Det behövs ekonomisk tillväxt. Men det
behövs också basbreddning och skattehöjningar för att komma till rätta med
de stora underskotten.
Låt oss säga att vi får 300 000 nya jobb i den privata ej skattefinansierade
sektorn. Vaije arbete reducerar de offentliga underskotten med 200 000 kr.
Det är en mycket realistisk beräkning. Då skulle 300 000 nya jobb i den pri-
vata sektorn ge 60 miljarder i minskade underskott, när underskotten ligger
på ca 200 miljarder. Inte ens denna extrema glädjekalkyl - 300 000 nya jobb
i den privata sektorn - skulle lösa mer än en tredjedel av problemet.
Erkänn att det inte räcker med tillväxt i den privata sektorn! Det behövs
besparingar. Det vet vi bägge två. Men det behövs också skattehöjningar.
Det går inte att ta in resterande 140 miljarder i besparingar. Det kan väl ändå
inte Moderaterna tro? Närma er verkligheten, moderater, och säg som det
är!
Vi har redan OECD:s lägsta kapital- och bolagsskatter. Skatt på industri-
fastigheter och skatt på kommersiella lokaler, som finns i de flesta OECD-
länder, är inga ytterligare pålagor. Det är bara normalläget i omvärlden.
Ni får sluta med detta oerhört nyliberala budskap och att fortsätta att tala
om skattesänkningar i dagens läge när vi har dessa stora underskott! Det
borde vara omöjligt att ens argumentera i den riktningen och vidhålla krav
på skattesänkningar när det behövs ett saneringsprogram som måste inte-
grera tillväxt, besparingar och skatteskärpningar.
I omvärlden har man faktiskt fastighetsskatt på industrifastigheter och
kommersiella lokaler. I omvärlden brukar kommunerna erhålla fastighets-
skatten för att finansiera sin verksamhet. Låt oss göra Sverige mer euro-
peiskt och mer likt andra industriländer på skatteområdet! Då kommer vi
att få bättre ordning på statsfinanserna.
Anf. 121 INGA BERGGREN (m) replik:
Herr talman! Som moderat är jag en mycket stor realist, Lars Bäckström.
Jag ser verkligheten som den är. Jag säger ja till sanering av statens finanser,
besparingar i transfereringssystemen och stimulans för nyföretagande för att
skapa nya riktiga jobb. Men det är faktiskt bostadsbeskattning och fastig-
hetsskatt som vi här diskuterar, Lars Bäckström.
Jag vill gärna ta tillfället i akt att litet grand bemöta det Lars Bäckström
sade i sin tidigare replik om värderingsfrågorna. Taxerihgsvärden i attraktiva
områden skenar i väg. Den kommitté som överväger och diskuterar hur
statsbidrag till och utjämning i kommunsektorn skall se ut borde rimligen se
över en del av dessa saker. Jag menar att vi måste avvakta och se hur utred-
ningarna tacklar denna fråga.
Som gammal bohuslänning känner jag sympati för det engagemang som
Lars Bäckström visar för att hitta lösningar på problemet med skenande tax-
eringsvärden. Det kommer säkert en dag när vi mer i sak kan diskutera dessa
för skärgårdsbefolkningen så viktiga frågor, Lars Bäckström.
Anf. 122 GUNNAR NILSSON (s):
Herr talman! Jag förstår att bostadsfrågan är besvärande för regeringen
och riksdagsmajoriteten. Något besked till dem som i dag oförskyllt far illa
på bostadmarknaden har man inte. Fastighetsskatteutredningens och andra
utredningars slutbetänkande är den räddningsplanka man tar sin tillflykt till.
Från Fastighetsskatteutredningens slutbetänkande är det en lång väg till
en proposition. Vi har all anledning att avvakta de remissyttranden som kan
komma, och som jag tror kommer att vara ganska kritiska till förslaget.
Jag måste också ställa mig frågan: Hur väl förankrat är egentligen detta
utredningsförslag i regeringen? Vad säger Folkpartiet, som i skattereformen
ställde sig bakom och accepterade att fastighetsskatten skulle vara en del i
en social bostadspolitik? Vad säger Centern, som åtminstone i ord alltid an-
sluter sig till en social och solidarisk bostadspolitik?
Jag tror att denna utredning är något av en dimridå som man har lagt ut
för att slippa att diskutera de akuta och allvarliga problem vi i dag har. Något
besked till dem som i dag far illa och riskerar att förlora sitt sparkapital på
bostadsmarknaden ger den definitivt inte.
Anf. 123 INGA BERGGREN (m):
Fru talman! Jag vill bemöta Gunnar Nilsson på följande sätt.
Jag har diskuterat utredningens förslag till fastighetsbeskattning med
några personer på Finansdepartementet. Det finns i förslaget modeller för
att komma åt just de svårigheter som Socialdemokraterna pekar på i sin mo-
tion, nämligen de svårigheter som de fastighetsägare har som har brutet rä-
kenskapsår.
Övergångsreglerna för befrielse från fastighetsbeskattning som kan ge
orimliga effekter kan vara hjälpta av utredningsförslaget. Jag vill påminna
Gunnar Nilsson om att övergångsreglerna för befrielse från fastighetsbe-
skattning infördes vid skattereformen år 1991.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Bostadsbeskattning
105
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ränteskillnadser-
sättning vid förtids-
uppsägning av
konsumentkredi-
ter, m.m.
106
Anf. 124 GUNNAR NILSSON (s):
Fru talman! Vad gäller utredningsförslagets möjligheter att rätta till da-
gens problem är det mycket svårt att av utredningen utläsa vilken fördel-
ningsprofil det kommer att få. Allt talar för att det kommer att gynna det
äldre beståndet och de privata fastighetsägarna.
Jag tror att vi gör klokt i att invänta de remissyttranden som kan komma,
avvakta och se om det någonsin blir en proposition av detta. Remissyttran-
dena blir i detta sammanhang intressanta att studera.
Anf. 125 INGA BERGGREN (m):
Fru talman! De sista orden som Gunnar Nilsson sade var kloka. Låt utred-
ningen remissbehandlas och de överväganden göras som behövs! Då kom-
mer säkert den tid då vi kan ha en debatt här i kammaren om hur fastighets-
beskattningen skall ske i framtiden.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU39 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Vitryssland
(prop. 1993/94:230).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU40 Dubbelbeskattningsavtal med Vietnam (prop. 1993/94:246).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU29 Ränteskillnadsersättning vid fortidsuppsägning av konsu-
mentkrediter, m.m. (prop. 1993/94:201).
Anf. 126 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Detta betänkande från lagutskottet har rubriken Ränteskill-
nadsersättning vid fortidsuppsägning av konsumentkrediter, m.m. Det före-
faller vid första anblicken vara ett oförargligt betänkande, men det kunde
lika gärna ha hetat: Hur vi gör det dyrare att lösa dyra lån. Det är nämligen
innehållet i betänkandet.
Elisabeth Persson m.fl. från Vänsterpartiet har i en motion, 1993/94:L16,
yrkat avslag på den proposition som betänkandet bygger på. Jag yrkar bifall
till denna motion.
Nu skall riksdagen fatta beslut om att göra det dyrare för människor att
lösa ofördelaktiga lån som de t.ex. har på sina egnahem och villor. Samtidigt
går denna riksdag och olika politiska företrädare ut och talar om för männi-
skorna att det är viktigt att spara pengar och att göra sig av med skulder.
Detta är de dubbla budskapens politik. Det är förvånande, fru talman, att
Socialdemokraterna enhälligt har ställt upp bakom ett så orättvist förslag i
lagutskottet.
I propositionen föreslås en nivå som överstiger räntan på ifrågavarande
statsobligationer respektive statsskuldsväxlar med en procentenhet. Den
skulle alltså vara väl avvägd. Det är precis samma sak som att säga att det
efter den 1 juli skall bli betydligt dyrare än i dag att lösa dyra lån. Dessutom
skyddar man naturligtvis kapitalägarna på låntagarnas bekostnad. Detta
sker på de människors bekostnad som har ett sämre ekonomiskt utgångsläge
än de som har pengar över som de kan använda till olika typer av obligatio-
ner.
Detta innebär de facto en ytterligare förstärkning av den förmögenhets-
överflyttning som vi har sett i detta samhälle och som har accelererat sedan
1991.
Konsumentverket har inkommit med en skrivelse som refereras i detta be-
tänkande. Man tog upp spörsmålet om ränteskillnadsersättning vid förtidsin-
lösen av kreditköp där räntan för krediten är bunden. Hör och häpna: ut-
skottet finner inte att man - inom ramen för det förevarande ärendet - kan
ta ställning till den av Konsumentverket aktualiserade frågan. Konsument-
verket skrev att man åtminstone borde låta folk lösa den här typen av kredit-
lån på ett förmånligare sätt. Det förslaget fann lagutskottet inte någon anled-
ning att se närmare på.
Fru talman! Det är klart att människor ser om sitt hus. De är ju brända
av den fluktuation som vi har sett, och ser, på räntemarknaden. Med den
osäkerhet som människor känner inför framtiden är det naturligt att de väl-
jer att lösa sina ofördelaktiga lån.
Det är litet rörande att läsa utskottets text. Det står att stabiliteten i syste-
met kan komma att hotas om man inte gör det dyrare för människor att lösa
sina lån. Den instabiliteten handlar inte bara om systemet som sådant. Den
har varenda människa som har lånat pengar till sina egnahem, villor och bo-
stadsrätter erfarenhet av genom den senaste tidens räntechocker.
Också i det här fallet kommer man med dubbla budskap från den här kam-
maren. Jag beklagar att den här propositionen och fördyringen för männi-
skor kan gå så oförmärkt förbi i det politiska livet.
I en motion från den allmänna motionstiden tog jag och Bertil Måbrink
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ränteskillnadser-
sättning vid förtids-
uppsägning av
konsumentkredi-
ter, m.m.
107
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ränteskillnadser-
sättning vid förtids-
uppsägning av
konsumentkredi-
ter, m.m.
108
upp frågan om en del låneinstitut som bl.a. annonserar i kvällspressen. De
lån som utbjuds innebär i princip att man bara behöver lyfta på telefonluren
så får man pengarna nästa dag eller inom en timma. Jag och Bertil Måbrink
anser att det är oskäliga villkor i dessa låneerbjudanden.
Jag kan ta ett exempel med ett lån på 10 000 kr som skall betalas tillbaka
på 6 år. Efter 6 år har låntagaren betalat över 23 000 kr för dessa 10 000 kr.
Detta kan jag som motionär inte beteckna som något annat än ocker. Det
är spekulation i människors svaga ekonomi. Den som inte behöver ta ett så-
dant lån gör inte det - den effektiva räntan uppgår ju till någonstans mellan
35 % och 40 %.
Vi går ut och predikar för människor att de skall vara sparsamma och se
om sitt hus. Det gör vi bl.a. för att motivera nedskärningar inom den offent-
liga sektorn eller besparingar i statens budget. Då måste vi från riksdagens
sida också se till att människor inte utsätts för sådan här ockerverksamhet.
Utskottet säger att den här frågan ses över, eftersom en ny lag skall träda
i kraft 1994/95. Jag kan nöja mig med att avvakta beredningen av ärendet.
I motionen skriver vi också att man bör se över lagstiftningen när det gäller
frågan om ocker. Utskottet säger att det inte ankommer på lagutskottet att
bedöma om bestämmelsen är ändamålsenlig och hänvisar till 9 kap. 5 § andra
stycket i brottsbalken.
Om det hade kommit en sådan här motion till något annat utskott förmo-
dar jag att man hade sagt att det är ett ärende för ett annat utskott och
skickat det vidare, men så gjorde tyvärr inte lagutskottet.
Anf. 127 MARGARETA GARD (m):
Fru talman! Jag skulle vilja böija med att ta upp det sista som Björn Sa-
muelson sade med anledning av motionen om ockerränta.
Lagutskottet och justitieutskottet har diskuterat vilket utskott som skulle
behandla motionen. Eftersom lagutskottet har hand om konsumentkrediter
bestämde man sig för att lagutskottet skulle behandla motionen.
Utskottet har också skrivit att det inte ankommer på lagutskottet att be-
döma om bestämmelsen är riktig. Det är brottsligt att i näringsverksamhet
eller i annan verksamhet som bedrivs vanemässigt eller i större omfattning
bereda sig ränta eller annan ekonomisk förmån som står i uppenbart missför-
hållande till motprestationen. Det faller alltså under brottsbalken. Därmed
är detta redan reglerat.
Sedan skulle jag vilja påminna Björn Samuelson om den departements-
promemoria som nu har lagts fram - 1994:23, 5 kap. Syftet är att införliva
EG-direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal med svensk rätt. I pro-
memorian föreslås en ny lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, vil-
ken skall ersätta 1971 års lag i ämnet.
Det finns en nyhet i den föreslagna lagen, som därmed skiljer sig från den
tidigare lagen. Lagen skall nämligen gälla för alla avtalsvillkor på den finan-
siella marknaden.
Konsumentombudsmannen och Marknadsdomstolen skall pröva avtal om
finansiella tjänster enligt samma marknadsrättsliga regler som gäller på
andra avtalsområden. Oskäliga avtalsvillkor skall enligt förslaget kunna för-
bjudas av Marknadsdomstolen - men inte bara, som nu, om det är påkallat
från allmän synpunkt utan också om ett förbud inte överensstämmer med
konsumenternas intressen.
Här kommer alltså ganska snabbt en lagstiftning på grund av EG-avtalet,
som vi vill införliva i svensk rätt. Jag tror att Björn Samuelsons önskemål i
motionsyrkandet härmed är ganska väl tillgodosedda.
Sedan gäller det ränteskillnader vid konsumentkrediter. Vi fick faktiskt en
ny lag den 1 januari 1993 som gjorde det möjligt att tidigare inlösa konsu-
mentkrediter. Man gjorde en ändring i den lagen 1993 för att man även på
bostadsområdet skulle kunna gå in och förtidsinlösa bostadslån. Men räntan
gick ner. Väldigt många bostadslån löstes in. På grund av den reglering som
bostadsinstituten har när det gäller in- och utlåning blev det här väldigt oför-
delaktigt för bostadskreditinstituten. Ja, det blev stora förluster. Och, Björn
Samuelson, någon skall betala förlusterna. Det blir ju då de andra lånta-
garna i andra ändan så att säga som får betala. Därför var man i lagutskottet
villig att göra en justering här så att man när det gäller något längre lån väljer
statsobligationsräntan. För kortare lån är det statsskuldsräntan som gäller
plus 1 %. Vi har varit överens om att detta är skäligt. Vi har haft hearingar
och vi har noga undersökt hur detta slår.
När man ingår ett avtal, vilket man ju gör när man tar ett lån, är det rimligt
att man håller avtalet tills avtalet går ut eller, när det gäller bostadslånerän-
tan, tills räntan räknas om. Jag tror dock inte att detta är något större in-
grepp i bostadslånen. Så ser vi på detta. Här måste det ske en avvägning så
att det hela blir rimligt för båda parter.
Vidare har man lagt in här att detta måste följas upp så att det inte sker
oskäliga räntevinster på något håll. Därför vill vi alltså ha en uppföljning.
Det uppdraget har Finansinspektionen fått.
Med detta tror jag nog att vi får en bra balans, trots att vi har gjort föränd-
ringar. Vi har alltså förändrat det hela så att det blir en sund lånemarknad.
Det är ju vad vi alla vill ha.
Anf. 128 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Först frågan om de höga räntekostnaderna för snabblån. Som
jag sagt tidigare kan jag avvakta en förändrad lagstiftning. Men det är kitt-
lande att snudda vid tanken att överväga en polisanmälan här för att få detta
prövat. Jag skall fundera på saken.
Sedan till frågan om fördyringen när det gäller möjligheterna att lösa in
dyra lån.
För det första handlar det här om ett slags dolt bankstöd.
För det andra talas det om förluster som har uppstått för finansieringsinsti-
tuten. Ja, det är förluster - i förhållande till beräknad vinst. Något annat är
det inte fråga om.
För det tredje skall avtal hållas. Men de kan inte vara så ”stenfasta”, fru
talman, att de inte påverkas av om vi får en kraftig nedgång av den allmänna
räntan i samhället. En sådan ekonomisk utveckling skall naturligtvis litet
grand komma människor till godo. Jag tror inte att någon i denna kammare
tycker annorlunda. Därför är det här betänkandet mycket märkligt.
För det fjärde innebär det här inte något annat än att man gör det dyrare
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ränteskillnadser-
sättning vid förtids-
uppsägning av
konsumentkredi-
ter, m.m.
109
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ränteskillnadser-
sättning vid förtids-
uppsägning av
konsumentkredi-
ter, m.m.
för den enskilde. Den som har pengar och som kan spekulera i obligationer
skall alltså skyddas på den boendes bekostnad.
Anf. 129 MARGARETA GARD (m):
Fru talman! Jag vill ännu en gång säga till Björn Samuelson att det faktiskt
är så att bostadslåneinstituten har att låna upp sina pengar. Det gör de. Be-
räkningar görs av räntan utifrån de år som man har räknat med att låna ut
pengar och få in ränta på det. Det finns alltså en balans i detta. När man
gjorde det möjligt att förtidsinlösa lån spräcktes den här balansen.
Instituten kan inte omedelbart låna ut till samma ränta som de hade räknat
med när de lånade ut till den förra långivaren så att säga. Det uppkommer
då stora förluster. Det är inte lån på några miljoner kronor som harförtidsin-
lösts, utan det är faktiskt lån på mer än 100 miljarder kronor som har förtids-
inlösts. Därför rör det sig om oerhört mycket pengar.
Jag är alldeles övertygad om att vi inte har givit bankerna någon fördel
här. I stället har vi helt enkelt sett till att vi får ett lånesystem som fungerar
väl. Det är vad vi vill åstadkomma med detta.
Anf. 130 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten ytterligare. Jag bara konstate-
rar att vi har ett gammalmodigt, omodernt bostadsfinansieringssystem i det
här landet. Pengar överförs från dem som inte har några till dem som har.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU33 Datapantbrev (prop. 1993/94:197).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU30 Exekutiv försäljning av fast egendom (prop. 1993/94:191).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 13 §.)
110
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU36 Ny huvudman för näringsförbudsregistret (prop.
1993/94:171).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU37 Ändringar i aktiekontolagen (prop. 1993/94:232).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
SkU30 Vissa mervärdesskattefrågor
Mom. 1 (böcker och dagstidningar)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
272 för utskottet
18 för res. 1
1 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 69 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 9 v, 3 -
För res. 1: 1 s, 1 kds, 16 nyd
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 fp, 4 c, 4 kds, 7 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 3 (alternativa behandlingsmetoder m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
272 för utskottet
17 för res. 2
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 67 m, 28 fp, 26 c, 22 kds, 9 v, 2 -
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
111
|
Prot. 1993/94:110 25 maj 1994 |
För res. 2: 1 c, 16 nyd Frånvarande: 20 s, 13 m, 5 fp, 4 c, 4 kds, 7 nyd, 5 v, 2 - Mom. 12 (nyföretagande) 1. utskottet 2. res. 4 (nyd) Votering: 275 för utskottet 17 för res. 4 57 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 118 s, 69 m, 27 fp, 27 c, 22 kds, 9 v, 3 - För res. 4: 1 fp, 16 nyd Frånvarande: 20 s, 11 m, 5 fp, 4 c, 4 kds, 7 nyd, 5 v, 1 - Mom. 14 (privata tjänster, turistmoms, livsmedel m.m.) 1. utskottet 2. men. (v) Votering: 282 för utskottet 10 för men. 57 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 118 s, 69 m, 28 fp, 27 c, 22 kds, 16 nyd, 2- Frånvarande: 20 s, 11 m, 5 fp, 4 c, 4 kds, 7 nyd, 5 v, 1 - Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. SkU35 Bostadsbeskattning Mom. 1 (fastighetsskatten på industrifastigheter och lokaler) 1. utskottet 2. men. i motsvarande del (v) Votering: 279 för utskottet 10 för men. 60 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 116 s, 68 m, 28 fp, 27 c, 22 kds, 16 nyd, 2- För men.: 9 v, 1 - Frånvarande: 22 s, 12 m, 5 fp, 4 c, 4 kds, 7 nyd, 5 v, 1 - |
112
Mom. 2 (skattesatsen för fastighetsskatten)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 3 (detaljutformningen i övrigt av fastighetsskatten)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
162 för utskottet
129 för res. 2
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 27 fp, 27 c, 22 kds, 16 nyd, 1 -
För res. 2: 118 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 fp, 4 c, 4 kds, 7 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 5 (taxeringsvärdena i attraktiva områden)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
26 för res. 3
14 för men.
249 avstod
60 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
Res. 3 ställdes mot utskottets hemställan som bifölls genom uppresning.
Mom. 7 (reparation, om- och tillbyggnad)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 10 (byggmomsen)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Votering:
272 för utskottet
16 för res. 5
1 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 68 m, 27 fp, 26 c, 22 kds, 9 v, 3 -
För res. 5 : 16 nyd
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 110
|
Prot. 1993/94:110 25 maj 1994 |
Avstod: 1 c Frånvarande: 21 s, 12 m, 6 fp, 4 c, 4 kds, 7 nyd, 5 v, 1 - Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. SkU39 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Vitryssland Kammaren biföll utskottets hemställan. SkU40 Dubbelbeskattningsavtal med Vietnam Kammaren biföll utskottets hemställan. LU29 Ränteskillnadsersättning vid fortidsuppsägning av konsumentkrediter, Mom. 1 (ränteskillnadsersättning) Yrkanden: 1. utskottet 2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till Votering: 281 för utskottet 10 för mot. 58 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 117 s, 69 m, 28 fp, 27 c, 22 kds, 16 nyd, 2- För mot.: 9 v, 1 - Frånvarande: 21 s, 11 m, 5 fp, 4 c, 4 kds, 7 nyd, 5 v, 1 - Mom. 2 Kammaren biföll utskottets hemställan. LU33 Datapantbrev Kammaren biföll utskottets hemställan. LU30 Exekutiv försäljning av fast egendom Kammaren biföll utskottets hemställan. LU36 Ny huvudman för näringsförbudsregistret Kammaren biföll utskottets hemställan. LU37 Ändringar i aktiekontolagen Kammaren biföll utskottets hemställan. |
114
På förslag av talmannen medgav kammaren att återstående ärenden, kul-
turutskottets betänkanden KrU30 och KrU31, fick avgöras i ett samman-
hang vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU30 Turism (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 131 MAJA BÄCKSTRÖM (s):
Fru talman! Turismen till Sverige från utlandet har ökat markant under
det senaste året, främst tack vare kronkursens fall. Resandet inom landet
har också ökat. Detta är bl.a. resultatet av sänkningen av turistmomsen. Av
detta har vi lärt oss att även andra faktorer än själva marknadsföringen på-
verkar turismens upp- och nedgång i landet.
Därmed inte sagt att marknadsföringen är oviktig - tvärtom. I det läge
som vi just nu befinner oss i borde staten satsa extra mycket på att marknads-
föra Sverige utomlands och då naturligtvis som ett prisvärt land att turista i.
Vi socialdemokrater har i vår utskottsmotion också föreslagit detta, men
tyvärr inte fått majoriteten i utskottet med oss på det förslaget. Samma sak
gäller flera av våra förslag till utveckling av Sverigeturismen.
Vid genomläsning av utskottets betänkande får man en stark känsla av att
utskottsmajoriteten inte vågar ha någon egen åsikt om någonting, utan att
man avvaktar vad näringsministern kan tänkas komma med i en framtid.
Det är i och för sig glädjande att regeringspartierna i betänkandet medger
att vi i sak har rätt i våra bedömningar, t.ex. när det gäller behovet av sam-
ordning och samverkan. Tandlöst är dock att man säger sig ”inte vilja före-
gripa regeringens beredning av ärendet”, som det ju heter när man vill för-
hala en fråga.
Tillåt mig säga, att med det svala intresse näringsministern hittills visat för
turistsektorn har vi socialdemokrater inga större förhoppningar om initiativ
från det hållet.
Socialdemokraternas uppfattning är att turismen rymmer många möjlig-
heter för människor och samhälle, såväl ekonomiskt, sysselsättningsmässigt
och regionalpolitiskt som välfärdsmässigt. Den är utifrån en helhetsbedöm-
ning värd att satsas på som en egen sektor i politiken. Rätta tiden för initiativ
är nu.
Erfarenheten visar att turismen berör så många olika sektorer i samhället
att en kraftsamling och samordning av de olika insatserna behövs. Med ut-
gångspunkt i denna övertygelse har vi socialdemokrater i vår motion och
därefter i reservationerna till betänkandet presenterat våra huvudlinjer för
ett turistpolitiskt program.
Vi anser att målen för den statliga turist- och rekreationspolitiken skall
vara att utveckla turismen till och i Sverige så att den ger största möjliga ef-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
115
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
116
fekter på ekonomi och sysselsättning, speciellt i glesbygden, en bättre bytes-
balans och - vilket är viktigt - en ökad livskvalitet hos den egna befolk-
ningen, främst genom ökade möjligheter till natur- och kulturupplevelser i
Sverige.
Den socialdemokratiska strategin för detta målarbete är att staten går in
i bolaget Next Stop Sweden, eller etablerar samarbete med ett motsvarande
organ, och att det satsas 81 miljoner kronor för marknadsföringsinsatser,
främst i utlandet, av Sverige som turistland.
Något belopp bör inte anvisas för projektet Invest in Sweden. De peng-
arna anser vi är viktigare att satsa på marknadsföringsåtgärder i utlandet.
Detta var ju också avsikten från början och ingick i den ursprungliga över-
enskommelsen mellan regeringens företrädare och näringens.
Vi menar att Styrelsen för Sverigebilden skall läggas ned, eftersom den
enligt vårt förslag om statens engagemang i Next Stop Sweden blir utan upp-
gifter.
Staten kompletterar sitt engagemang i marknadsföringen i utlandet av
Sverige som turistland med en rad andra åtgärder för att också utveckla Sve-
rige som turistland.
Ett nytt organ för samordning och utveckling av turist- och rekreationspo-
litiken, TURSAM, menar vi bör inrättas. Där bör de viktigaste samhällsak-
törerna på turismens område vara representerade, nämligen förutom staten
även Kommunförbundet och Landstingsförbundet, turistnäringen och de fri-
villiga organisationerna.
Vi menar att TURSAM kanslimässigt kan knytas till NUTEK. Detta or-
gan bör bl.a. kunna bli ett forum för dialog mellan näringens, organisatio-
nernas och samhällets företrädare, således ett organ med bred kompetens
på hela turistområdet. Här torde man kunna medverka till att berörda parter
får en gemensam och samlande syn på turistfrågorna och de insatser som
samhället bör göra för att utveckla turismen.
TURSAM bör få 10 miljoner kronor för sin verksamhet, som bör starta
den 1 januari 1995. Dessa medel - 20 miljoner för helt budgetår därefter -
skall bl.a. användas som stöd till Svenska turistföreningen och andra turist-
och friluftsorganisationer samt som bidrag till försöks- och utvecklingsarbe-
ten.
Andra viktiga uppgifter för TURSAM skall enligt vårt förslag bli att vara
statens organ på turist- och rekreationsområdet och att bevaka sektorns sam-
lade intressen nationellt och internationellt.
Dessutom skall TURSAM bilda nätverk för att skapa förtroende mellan
de olika aktörerna på turistområdet och i samråd med branschen och organi-
sationerna utforma ett handlingsprogram för att genomföra de för turismen
i Sverige just nu mest angelägna åtgärderna. I ett sådant program bör bl.a.
ingå att föreslå regeringen tydliga och långsiktiga strategier och villkor för
turistnäringen.
Vidare skall TURSAM stödja, stimulera och engagera de parter, inte
minst olika statliga organ, som måste medverka i åtgärdsarbetet. TURSAM
skall bli en katalysator, som får andra att jobba med det som de är bäst på
och har ansvaret för, t.ex. Vägverket, Naturvårdsverket, länsstyrelserna, or-
ganisationerna osv.
TURSAM skall också bevaka vad som händer utanför landets gränser,
delta i internationellt samarbete och behandla för turismen gemensamma
frågor, t.ex. turismens hållning till miljön - den basresurs som turismen byg-
ger på - eller forsknings- och utbildningsfrågor.
Den här politiken står alltså vårt parti bakom. Det är en aktiv politik, i
motsats till regeringens och de borgerliga partiernas passiva uppträdande på
turismens område. Vi inser alltså de positiva effekter turistnäringen ger på
ett flertal samhällsområden som vi prioriterar, inte minst då det gäller syssel-
sättningen. Det gäller jobb också i de regioner i Sverige som bäst behöver
detta, för att de som bor där skall kunna få behålla sin service och därmed
kunna bo kvar i sin hembygd. Vi inser att turismen är överlägsen de flesta
andra näringar i det här fallet.
Vi inser givetvis också turismens positiva effekter på handelsbalansen, ge-
nom att den för in värdefull utländsk valuta till vårt land. Det är för mig en
gåta att den sittande regeringen, som är så beroende av att rätta till ett ske-
nande budgetunderskott, inte griper chansen att nu genom ett ordentligt
ökat bidrag till marknadsföringen utomlands talar om att Sverige blivit ett
billigare land att turista i. Nej, då minskar man i stället stödet till marknads-
föring ute i Europa. Samtidigt ökar de övriga nordiska länderna sina anslag,
vilket gör att vi i Sverige hamnar ytterligare på efterkälken som turistland.
Man kan verkligen fråga sig när regeringen och de borgerliga partierna
skall inse turismens många möjligheter, så att de kan samla sig till sådana
aktiva insatser som inte minst turistbranschen men också berörda myndighe-
ter och organisationer efterfrågar. Vi förespråkar alltså ett aktivt agerande,
i motsats till regeringens och utskottsmajoritetens passiva och avvaktande
hållning. Här går alltså den stora skiljelinjen mellan oss och borgerligheten
i synen på turismen i dag.
Fru talman! Jag vill härmed yrka bifall till våra reservationer, som är fo-
gade till betänkandet.
Jag vill också, fru talman, avsluta med några personliga reflexioner, som
kom för mig när jag förberedde mitt anförande här i dag och som ju är mitt
sista i denna kammare.
Jag tycker och har alltid tyckt att turismen är en verksamhet som egentli-
gen bara rymmer möjligheter och som det därför borde finnas förutsätt-
ningar för alla partier här i riksdagen att kunna enas om att stödja och stimu-
lera utvecklingen av. Jag hoppas därför att framtidens rikspolitiker mer än
hittills skall kunna hitta mera samlade och för turismen till och i Sverige posi-
tiva gemensamma lösningar.
Turismen ger ju i sig så många för samhället och dess invånare positiva
effekter - såväl sociala som ekonomiska - att man egentligen borde lägga
allt politiskt käbbel åt sidan och i stället satsa på ett samarbete.
Jag har lärt mig att turismen är en vittomfattande och komplex verksam-
het, med många kunniga aktörer, som var och en ser till sina mål och intres-
sen. Vi har kommuner och landsting, som ser möjligheter att skapa syssel-
sättning och service för sina invånare.
Vi har en mångfasetterad turistnäring, som vill tjäna pengar på att ge besö-
karna en bra service. Och vi har alla de organisationer, typ Svenska turistför-
eningen, Sportfiskarna och Friluftsfrämjandet, som i mångt och mycket fun-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
117
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
118
gerar som komsumentföreträdare på turist- och friluftsområdet. Att sam-
ordna och få alla dessa intressen att dra åt samma håll är verkligen en utma-
ning - det behövs. Jag tror att det blir en mycket angelägen fråga för det
fortsatta arbetet på riksplanet.
Det behövs också en samsyn på turismen från alla dess parter - en samsyn
om vad turismen är och vart vi vill sträva med våra olika insatser.
Det vore också bra för alla parter om vi kunde enas om vad vi menar med
olika begrepp, som t.ex. turistbranschen, näringen eller turismen. Jag har
märkt att innebörden ofta är helt olika beroende på vem man talar med, och
det är ett hinder för att få till stånd en gemensam syn på turismen och på
behovet av insatser för att utveckla den i framtiden.
Fru talman! Förutsättningarna för samtal om sådana här saker har ökat
betydligt under senare år. Bl.a. har branschen själv genom sin samarbetsor-
ganisation RTS försökt prata sig samman och skaffa sig en gemensam upp-
fattning om vart man vill nå i samtalen med oss politiker och olika myndighe-
ter. Jag har tydligt märkt att vi nu mycket mer talar med varandra än om
varandra, och det är ju positivt och inger optimism för framtiden.
Fru talman! Genom dessa små positiva tankar vill jag framföra min önskan
att turism- och rekreationsfrågorna skall gå en ljus framtid till mötes, inte
minst med hjälp av kloka beslut såväl i kanslihuset som i denna kammare.
I detta anförande instämde Åke Gustavsson, Lennart Nilsson, Ingegerd
Sahlström, Anders Nilsson, Leo Persson, Lahja Exner och Monica Widne-
mark (alla s).
Anf. 132 STINA GUSTAVSSON (c):
Fru talman! Fritid, rekreation och resor hör till det som ger människor
avkoppling och upplevelser och som medverkar till att göra livet rikare. Tu-
rismens stora betydelse för såväl livskvalitet som för ekonomi och sysselsätt-
ning är i dag allmänt erkänd. Turismen utgör också en viktig del av den ex-
panderande tjänstesektorn. Turismen är sysselsättningsintensiv och har en
bättre regional spridning än de flesta andra näringar. En satsning på turis-
men ger i flertalet fall också god utdelning ekonomiskt för hela landet.
Inom turistnäringen finns en mängd olika aktörer. Det är de stora företa-
gen, som i stort sett klarar sin marknadsföring själva, och det är tiotusentals
småföretagare och en lång rad ideella organisationer, som ofta producerar
själva turistprodukten men som inte själva orkar med sin marknadsföring;
de måste finnas med i någon sorts samordning, som dock inte får övergå i en
planering där andra talar om vad man skall marknadsföra - det måste man
få avgöra själv. Strukturen på turistbranschen i Sverige är med andra ord
mycket speciell.
Staten agerar främst utifrån Styrelsen för Sverigebilden, och näringen å
sin sida främst genom organet Next Stop Sweden. Kommuner, landsting,
länsstyrelser m.fl. har sina speciella instrument, alltifrån rena turistorgan till
stöd för regionala utvecklingsinsatser; dessutom disponerar NUTEK medel
för samma ändamål. Bilden av turistnäringen och dess marknadsföring är
alltså i hög grad splittrad. Det påtalades också i samband med den hearing
om turismen som kulturutskottet arrangerade den 12 april.
Personligen tror jag att turistnäringen även i framtiden måste vara mång-
fasetterad. Turister som kommer hit eller svenskar som turistar i sitt eget
land vill säkert ha en mångfald och kunna välja utifrån sina önskemål - inte
sällan är det den lokala specialiteten som efterfrågas.
Regeringen har i budgetpropositionen anfört att de riktlinjer som lades
fast 1993 skall gälla även för budgetåret 1994/95. Som övergripande mål an-
ges att Styrelsen för Sverigebilden skall bidra till spridandet av information
utomlands och bistå med sådana marknadsföringsinsatser som kommer
svenskt näringsliv till godo.
Utskottets majoritet har ansett sig kunna ställa upp på denna bedömning,
eftersom det i regeringen pågår ett arbete med att se över på vilket sätt en
samordning skall kunna ske framöver. Jag förutsätter för min del att rege-
ringen inte snävt tittar enbart på de förslag som framlagts i betänkandet
Svenska bilder - översyn av Sverigeinformationen utan också analyserar de
förslag som finns i motioner från företrädare för såväl oppositionen som re-
geringspartierna, motioner som jag tycker visar på erfarenhet och kompe-
tens. Det är faktiskt på grundval av goda kunskaper som både näringen och
det allmänna kan utnyttja tillgängliga resurser på det mest effektiva sättet.
Arbetsgruppen för landsbygdsturism, initierad av Glesbygdsmyndigheten
och Arbetsmarknadsdepartementet, avgav i november 1993 en rapport om
landsbygdsturism. Det är en viktig rapport, som regeringen har all anledning
att närmare studera och dra lärdom av.
Turistnäringens frågor hör ju till flera departements ansvarsområden. Kul-
turutskottet förutsätter att regeringen i sin fortsatta beredning av frågor
kring den framtida organisationen för de statliga insatserna för turistnä-
ringen även överväger hur en större samordning och en ökad uppmärksam-
het beträffande turistfrågorna skall kunna åstadkommas inom regerings-
kansliet.
I kulturutskottets betänkande finns ett avsnitt om vissa natur- och miljö-
frågor utifrån tre motioner där man påtalar turistbranschens ansvar för ut-
nyttjandet av naturen som en resurs inom turismen och dess ansvar för infor-
mation till turisterna om allemansrättens innebörd. Utskottet ser mycket all-
varligt på frågan om turismens inverkan på natur och miljö och säger att det
är av yttersta vikt att informationen om allemansrättens innebörd verkligen
når såväl svenska som utländska turister. All information måste utformas på
ett sådant sätt att turisten inte förespeglas att det är fritt fram i skog och
mark. Regeringen har också att pröva ett par skrivelser i ärendet från såväl
Naturvårdsverket som Lantbrukarnas riksförbund. Utskottet förutsätter att
regeringen tar de initiativ som situationen kan komma att kräva.
Utskottsmajoriteten tillstyrker vidare den av regeringen föreslagna me-
delstilldelningen och avvisar motionsförslagen om en höjning av anslaget.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till kulturutskottets betänkande nr 30
och avslag på samtliga reservationer.
Precis som Maja Bäckström gör jag i dag mitt sista framträdande i riksda-
gens talarstol. Jag vill passa på att tacka mina kamrater i kulturutskottet för
mycket fint samarbete.
Jag vill också för hela den icke-socialistiska gruppen i kulturutskottet sär-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
119
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
120
skilt tacka Maja Bäckström för hennes kulturpolitiska engagemang, som
även innefattar turismen i hela dess vidd.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.57 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
(forts. KrU30)
Anf. 133 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Så är det dags igen att en kväll i en ganska tom kammare
debattera något som åtminstone vi som är här tycker är viktigt, nämligen
turism.
Nu år 1994 känns det faktiskt som om turismen äntligen har börjat få en
plats i ganska mångas medvetande. Äntligen börjar siffrorna att se bättre ut.
Det beror naturligtvis på att regeringen under de här åren har gjort en rad
insatser som varit viktiga. Man har gjort insatser för småföretag, för att
sänka momsen och för företagande över huvud taget. Deprecieringen av
kronan spelar självfallet också en viss roll.
Nu kan vi kanske få en offensiv turistpolitik. Jag tycker att det är viktigt att
notera att man runt om i Sverige rapporterar ökande siffror. Fler förväntas
komma inte bara till Stockholm utan också till Norrland, till Gotland, till
fjällen och till Västkusten.
Men det kan bli ännu bättre. Jag tror att de piruetter som varit omkring
Turistrådets privatisering och den turbulens som blev när Turistrådet privati-
serades faktiskt har varit ganska bra. De har tvingat oss att tänka efter och
att ta steg framåt.
Själv skrev jag en artikel redan 1987 om att Turistrådet behövde privatise-
ras. Jag tycker att det var ett mycket bra beslut. Det gick kanske litet för
fort. Reformen blev kanske inte så bra som den kunde ha blivit och nu kom-
mer att bli. Därför har vi i utskottet sagt att vi hoppas att näringsminister
Westerberg skyndsamt bereder frågan i departementet och att det också görs
med andra berörda departement. Vi har ju tyckt att det har tagit lång tid.
Under dessa år har utskottet haft två utfrågningar om turism. I den utfråg-
ning som vi hade i april visade det sig att branschen, som tidigare var mycket
splittrad, nu har fått ett eget samarbetsorgan. Man har bildat bolaget Next
Stop Sweden. Det finns en samsyn och ett samarbete. Därför är det viktigt
att vi även får det i regeringen.
Innan jag går över på själva frågan vill jag titta litet på hur det var innan
den borgerliga regeringen kom. På Socialdemokraternas tid var turism något
som kostade pengar. Det var en belastning för kommunerna. Kommuner,
landsting och stat gick in och räddade förlustföretag. Det var inte en bransch
utan en social rättighet under statligt överinseende. Ofta var det ett slags
monopol. När man tog över de här företagen tillsatte man ofta en tjänsteman
i stället för en företagare. Sedan gick det som det gick. Det blev dyrt. Det
var säkert ett av skälen till att man inte talade om att satsa på turism. Det
handlade om att turism kostar.
I dag är turismen den tredje största inkomstkällan för Stockholm. Stock-
holm har lärt sig att det kräver starka insatser om man skall lyckas. Man kon-
kurrerar inte bara med städer i Sverige utan med huvudstäder i Europa och
världen om t.ex. kongresser och konferenser. Nu kan vi se att Stockholm
kommer på kartan och får allt fler både kongresser och konferenser.
Varför är då turistbranschen så viktig? Jag kan se åtminstone tre skäl. Det
första är faktiskt att det är världens snabbast växande marknad. Det är inte
bara så att människor reser mer, utan helt nya delar av världen böljar att få
pengar över för turism. Vi har fått fred som också bidrar till detta. 430 miljo-
ner människor i Östeuropa har plötsligt börjat ta semester. Asien är inte
längre bara ett resmål. Mängder av människor kommer från Asien hit till
Europa.
Ett andra skäl är faktiskt att branschen är mycket personalintensiv. Över
204 miljoner människor i världen jobbar i turistbranschen. I Europa är unge-
fär 6-7 % av befolkningen i branschen. I Sverige är det bara 2 %. Här har
vi mycket att hämta in.
Sedan finns det också helt nya möjligheter för turism. Tänk på alla de som
reser runt och springer maratonlopp! Tänk på alla de som nu upptäcker eko-
turism, kulturturism och äventyrsturism!
Det tredje skälet till att turismen är betydelsefull är att den kräver relativt
begränsade investeringar. Jag tror att vi alla har underskattat turismen. Jag
tycker att Maja Bäckström i sitt anförande också visade på att det finns stora
möjligheter här. Därför hoppas jag att människor på sikt skall kunna mötas
under fredliga förhållanden i sina respektive länder. Fred är också en förut-
sättning för turism. Det är viktigt att se det också.
Affärsturismen ökar också i takt med internationaliseringen. Vi har alltså
en stor växande marknad. Men trots det har inte näringen, varken i Sverige
eller utomlands, lyckats komma upp på kartan. I Sverige förlorar vi 21 mil-
jarder kronor på vårt turistnetto. Det är alltså en ökning från 9 miljarder
1986.
I en översiktsartikel i ”The Economist” säger man att det finns många skäl
till att turismen inte har lyckats. Bl.a. beror det på att den är så svår att defi-
niera, antingen blir det för mycket eller för litet. Det är så många aspekter,
det är så många som är inblandade och det är svårt att överblicka. Samtidigt
kan man också säga att många som arbetar i branschen gör det ideellt, på
halvtid, på sommaren eller vissa delar av året. Det gör att det är svårt att
hitta en bra statistik. Även statistiken är föremål för många utredningar värl-
den över, t.ex. av World Tourism Organization. Här finns alltså en rad möj-
ligheter att förbättra kunskaperna om turismen.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
121
|
Prot. 1993/94:110 25 maj 1994 |
Vad gör andra länder för att öka sin turism. Som jag sade tidigare arbetar |
inkomstkälla.
|
Turism |
I Australien antog man 1991 en strategi för turism. Året innan fick Kanada I Österrike, som ju nästan är helt beroende av turistintäkter har man gjort 1 Sverige talar vi ofta om att Irland är ett föredöme. Jag skulle vilja att vi I Nya Zeeland avvecklade man sitt turistråd samma år som vi, 1991, och Många tror att Sverige är känt utomlands. Men alla som bott eller arbetat Herr talman! Vem är det då som skall sälja Sverige? Vem skall föra ut till Jag menar att uppgiften att lämna denna berättande information om Sve- Verksamheten att skapa positiva bilder av Sverige bedrivs varje dag av När det sedan gäller att sälja konkreta produkter är det svårt t.ex. för en Även när det gäller att informera om Sverige har det, som sagt, varit svårt |
|
122 |
mels utredning om utlandsinformationens organisation framlades, var frå- |
gan gammal. Sedan dess har det kommit ungefär en hyllmeter utredningar i
frågan, och den är ändå inte löst. Utskottet hoppas också på denna punkt
att det skall komma ett förslag så snart som möjligt, så att vi får till stånd ett
ordentligt samarbete.
Bristen på samarbete betyder t.ex. att medlen kommer fram på fel sätt.
För närvarande har faktiskt Svenska institutet bara 4 miljoner kronor för att
informera om Sverige i Europa och norra Amerika, och Europa är ändå ett
prioriterat område.
Det förs ofta organisationsdiskussioner, och även Maja Bäckström tog i
sitt anförande upp en sådan. Socialdemokraterna vill nu bilda ytterligare en
organisation. Jag tror att denna diskussion uppkommer just när man saknar
mål och inte ser klara resultat. Då vill man alltid diskutera organisationen.
Jag menar att den diskussionen bör komma först senare.
Jag tror därför, herr talman, att ett av skälen till att det har blivit så många
missförstånd i dessa frågor är att Styrelsen för Sverigebilden har fått en helt
omöjlig instruktion. Jag vill här ta upp bara några punkter.
Denna lilla myndighet, som gärna skryter med att den är Sveriges minsta,
skall inte bara bidra till spridandet av informationen om Sverige utan skall
också anslå medel till långsiktig kunskapsuppbyggnad, ansvara för interna-
tionella kontakter inom turismen, besluta i bidragsärenden, upphandla
tjänster och, sist men inte minst, verka för turistnäringens utveckling i alla
delar av landet.
Hur en myndighet med fyra anställda skall kunna sköta så många uppgif-
ter på ett seriöst sätt är svårt att förstå. Jag tycker därför att det är naturligt
att många som har läst instruktionen har blivit besvikna. Jag tror att det är
viktigt att se över den i det arbete som nu pågår inom Näringsdepartementet.
Jag tror att Next Stop Sweden och Styrelsen för Sverigebilden då kanske
skall kunna komma fram till ett annat och bättre samarbete än i dag. Jag
skulle gärna vilja slå ett slag för Exportrådslösningen, dvs. att branschen och
staten delar på kostnader och inkomster på det sätt som redan fungerar när
det gäller andra exportföretag.
Jag vill med detta ha sagt att organisationen är viktig när man vet vilka
mål man har. Jag tror att man skulle kunna fördubbla turismen på fem år
och tycker att det är ett bra mål. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 134 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja få några förtydliganden med anledning av
vad Birgitta Wistrand här har sagt.
Birgitta Wistrand säger att regeringens insatser för turismen har varit
stora. Jag skulle vilja få litet mera preciserat vilka insatser som har varit så
oerhört stora. Birgitta Wistrand talade vidare om att Turistrådet privatise-
rats. Vi kanske skulle kunna få en precisering även på den punkten.
Utskottet har vidare mig veterligt inte begärt någonting från näringsminis-
tern, men man uttalar i betänkandet att man förutsätter att det skall komma
någonting därifrån. Att döma av den interpellationsdebatt om turism som
fördes här i kammaren för en tid sedan har man tagit detta ad notam. Men
vi kanske kan få en precisering också i det avseendet.
Birgitta Wistrand säger vidare att det på socialdemokraternas tid var ett
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
123
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
124
statligt monopol. Kan vi få också det utvecklat? Birgitta Wistrand påstår att
vi under den socialdemokratiska regeringstiden inte satsade på turismen.
Det vore mycket bra att få även det litet utvecklat. Jag vill i det samman-
hanget fråga: Varför har den sittande regeringen sänkt anslaget?
Jag kan till slut hålla med Birgitta Wistrand om att Styrelsen för Sverige-
bilden sannerligen inte har några riktiga mål uppsatta för sig.
Anf. 135 BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Herr talman! Jag tycker att det när det gäller en bransch som turistbran-
schen, som omsätter 2 miljarder kronor, är litet konstigt att tala om 100 eller
75 miljoner kronor, även om det naturligtvis är viktiga pengar. Det som den
nuvarande regeringen har gjort för näringen har varit att se till att småföre-
tag kan fungera med hjälp av förändringar i arbetsgivaravgifter, skatter och
regler för etablering. Det är det viktigaste. Det handlar inte om att ge bidrag
utan om att skapa förutsättningar för branschen. Detta som regeringen i
första hand har gjort ser jag som oerhört viktigt.
Sänkningen av momsen är en mycket konkret åtgärd, som självklart också
har bidragit. Vi måste i den här bilden också ta med den inverkan som depre-
cieringen av kronan har haft.
Maja Bäckström ställde en rad frågor till mig. En fråga som jag vill ta upp
är talet om att vi inte skulle ha gjort någonting för turismen. Det som nu
händer på området skulle aldrig ha kommit till stånd om vi inte hade vidtagit
de nämnda åtgärderna. Maja Bäckström vill inte kalla privatiseringen av Tu-
ristrådet för en privatisering. Next Stop Sweden är ett privat aktiebolag.
Image Sweden bildades för att dela ut turistpengarna, men Next Stop Swe-
dens verksamhet innebär att ett privat företag ägnar sig åt marknadsföring
på konkurrenskraftiga grunder och med projekt som är granskade.
Anf. 136 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag är ledsen att jag måste säga att detta är kvalificerat svam-
mel. Det är faktiskt turismen som vi talar om, inte om småföretagsamhet i
stort. Det är genant att i den här kammaren behöva få höra att vi socialdemo-
krater inte skulle ha kämpat för turismen. Jag vill alldeles bestämt påstå att
vi gjort detta, och det kan jag säga inte minst med utgångspunkt i att jag i
denna kammare från den socialdemokratiska sidan år efter år har debatterat
dessa frågor.
Att vi kanske inte heller har varit fullfjockade är jag den första att hålla
med om, men nog har vi haft idéer.
Sedan vill jag säga till Birgitta Wistrand: Ja, men hur är det egentligen
med er? Vill ni ha privatiseringen? Vi hörde ju här att ni ville ha Exportråds-
modellen i stället för Next Stop Sweden. Nu är det dags att bestämma sig!
Anf. 137 BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Herr talman! Jag talade om att under Socialdemokraternas tid var turism
en social rättighet och inte en professionell bransch. Det står jag fortfarande
för. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man ser på branschen som sådan.
Vad är turismen, om inte småföretag? Jag sade vidare i mitt huvudanför-
ande att många ideella resurser krävs, och vad vi också måste ta hänsyn till,
tycker jag, är att det är olika typer av företag, stora och små. Det är en av
de saker som gör - jag tror att vi är ense om det - att det är väldigt svårt att
få överblick.
Det sker också, tycker jag, en väldigt betydelsefull utveckling av nya bran-
scher. Kulturturism talade jag om, och jag talade om ekoturism. Vi har inte
talat om naturfrågor alls i dag. Jag tycker, Maja Bäckström, att det är viktigt
att se att turism är en exportnäring och måste bli betraktad som en exportnä-
ring.
Anf. 138 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Är det något man har upplevt under sin första mandatperiod
här i riksdagen, är det den politiska trögheten - oförmågan att genomföra
och fatta beslut som innebär ett nytänkande, förändring. Riksdagspoliti-
kerna - generellt sett - sitter fast i etablissemanget och dess värderingar, vil-
ket kanske också gäller departementen.
Ta detta med turism, en bransch eller näring som vi vet omsätter 110-120
miljarder, sysselsätter 220 000 människor och har 30 000 arbetslösa. Hur be-
handlar man den? I stället för att satsa ökade resurser på turismen klippte
man till med en moms på 22-24 % som minskade statsintäkterna och ökade
arbetslösheten.
Efter en envis Nydemokratikampanj för sänkt moms drevs den igenom
och har tillsammans med den deprecierade kronan medverkat till en aktuell
turisthausse som stärker statens finanser och skapar fler nya jobb. Att fem
tyska turister under en vecka i Sverige ger oss samma intäkter som en expor-
terad Volvo böljar t.o.m. politiker här i riksdagen ta till sig.
Men den politiska oförmågan till framsynta beslut om turismen som
svensk exportvara lever vidare. Ansvar, initiativ och resurser är fortfarande
splittrade, såväl på olika departement, organisationer och myndigheter som
i den utländska representationen. Rekommendationen från den senaste ut-
redningen, Svenska Bilder, om ett mer samlat grepp med ett Råd för Sveri-
geinformationen, som skulle ta tag i turistfrågorna, skulle ligga till grund för
ett regeringsförslag i vår, men därav blev intet. Man startar i stället nya ut-
redningar om det nya förslaget från Svenska Bilders underlag. Sverige är
fantastiskt, för att använda ett känt tema.
Det är faktiskt så att vi i Sverige inte tar till vara våra chanser att utnyttja
och utveckla vår i särklass största potentiella marknad, dvs. turism. Det har
vi hört här också. Den är egentligen vår mest intressanta marknad att ut-
veckla. I våra konkurrentländer, främst Danmark, satsar stat och näringsliv
dubbelt så mycket som vi i Sverige - över 200 miljoner kronor. Här i Sverige
tänker och satsar vi småskaligt när det gäller turism. Ändå är det faktiskt så
att varje turistkrona ger staten 60 öre i intäkter.
Låt mig lämna de här övergripande funderingarna om turism och se på
hur de turistansvariga institutionerna Next Stop Sweden och Styrelsen för
Sverigebilden fungerar. Uppenbarligen fungerar de inte som man hoppats.
Regeringen har fått en utvärdering, kombinerad med alternativa förslag till
förändringar av den utlandsinriktade verksamheten. Den ökade utlandstu-
rismen i Sverige just nu kan inte dölja behoven och nödvändigheten av en
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
125
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
126
ny, effektivare organisationsform för den Sverigeinriktade informationen
och marknadsföringen utomlands.
Personligen informerade jag mig om marknadsföringen av Sverige som tu-
ristland i USA i samband med en FN-vistelse under en månad i november-
december.
Tidigare marknadsföring i USA skedde i princip genom Turistrådet, Ex-
portrådet och Svenska Institutet, ofta tillsammans med svenska generalkon-
sulatet. Tyngdpunkten av marknadsföringsinsatserna koncentrerades till ett
stort antal resebyråer som samlades vid säsongsmässiga meetings och semi-
narier om Sverige som turistland. Samtidigt fick de säljande broschyrer och
direktreklammaterial. Sverige deltog också i det gemensamma Skandina-
vienkontoret.
I samband med avvecklingen av Sveriges turistråd upphörde den etable-
rade marknadsföringen i USA. Utan närmare kontakt med generalkonsula-
tets informationsavdelning, som ju var den enda egentligen, förutom Ex-
portrådet, som var kvar som etablissemang där, anordnade Next Stop Swe-
den i augusti en stor presentation för svenskintresserade resebyråer och
svenskt näringsliv i USA, i New York, enligt generalkonsulatet en mycket
oprofessionell presentation.
Någon uppföljning i form av säljande direktreklam, videos och annat sälj-
material har inte distribuerats till vare sig generalkonsulatets infoavdelning
eller resebyråerna i USA. Är det inte fantastiskt! Generalkonsulatet och
dess informationsavdelning anser att Next Stop Sweden grovt försummat
möjligheterna att marknadsföra Sverige för amerikanska turister.
Marknadsföringen av Sverige som investeringsland, genom Invest in Swe-
den, kommer Simon Liliedahl att ta tag i. Jag hinner kanske med att också
kommentera Socialdemokraternas förslag TURSAM, ett samlande organ
för turistpolitiken. Det går ut på en samordning av in- och utlandsturismen
i kombination med den regionala infrastrukturen här hemma, sysselsättning,
utbildning, forskning, etc.
Vad Socialdemokraterna här föreslår är ju ingenting annat än ett nytt stat-
ligt turistråd. Att man ingenting lär! Den här föreslagna lösningen blev ju
ett misslyckande på grund av för breda arbetsuppgifter och för stora ansvars-
områden.
Herr talman! I avvaktan på förväntade utredningar och förslag om for-
merna för att marknadsföra Sverige för utländska turister yrkar jag bifall till
Ny demokratis reservation 7, gällande medelsanvisningen till Styrelsen för
Sverigebilden för 1994/95, och bifall till Ny demokratis reservation 2, gäl-
lande projektet Invest in Sweden.
Anf. 139 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara för ordningens skull säga att vi socialdemokrater
kanske själva bäst vet vad vi menar med saker och ting. Nej, vi vill inte ha
tillbaka något turistråd, definitivt inte. Det är en gång för alla borta.
Den enda parallell som jag i något mått skulle kunna göra mellan TUR-
SAM och Turistrådet eller någonting sådant är möjligen möjligen delegatio-
nen som fanns under Turistrådet. Där kan man hitta vissa bitar som liknar
TURSAM. Men, min käre vän, inget nytt turistråd!
Anf. 140 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Maja Bäckströms käre vän vill kommentera hennes kom-
mentar på det sättet att jag bara kan tolka det ni själva har uttryckt i text
som en applikation på ungefär hur det tidigare Turistrådet har fungerat.
Okej, det må vara en tolkningsfråga, men det är vad jag tycker att man
kan få ut av ert i och för sig lovvärda initiativ att på något sätt stärka resur-
serna för turismen. Att de behöver förstärkas är alla överens om här i kam-
maren. Det är sättet att göra det som vi inte är riktigt eniga om.
Anf. 141 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Låt mig bara kort säga att det är en tolkningsfråga.
Anf. 142 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Kära vänner! Före middagsuppehållet hörde jag Maja Bäck-
ström. Jag ber om förlåtelse om jag inte kommer ihåg allt vad hon sade. Jag
uppskattade anförandet. Jag tog till mig vad Maja Bäckström sade om Invest
in Sweden. Om jag kommer ihåg riktigt sade hon att det skulle läggas ned
och man skulle ägna sig åt marknadsföring för de pengarna. Vidare sade
Maja Bäckström att man skulle låta näringslivet sköta marknadsföringen.
Man skulle sätta fart på trötta ambassadörer, som skulle ge information om
Sverige som investeringsland.
Det sistnämnda håller jag med om. Jag tycker att det är jättebra. Jag kan-
ske sätter något frågetecken inför detta att låta näringslivet sköta försälj-
ningen av Sverige som investeringsland. Jag tror att näringslivet har alltför
bråttom med att investera utomlands. Näringslivet har nog inte riktigt tid att
sälja in Sverige. Jag tror däremot att det kan vara bra att få in privat kapital
i denna marknadsföring. Därför har vi förordat att marknadsföringen av
Sverige som investeringsland skall skötas av Exportrådet. Exportrådet ägs
ju, som alla vet, till 50 % av svensk industri och till 50 % av staten.
Exportrådet har ett stort antal kontor över hela världen. Genom dessa
sina kontor kan Exportrådet sälja in Sverige på ett effektivt sätt. Jag är väl
medveten om att även Sveriges exportråds kontorschefer ute i världen kan-
ske inte är de allra lämpligaste. Man bör då koppla in de svenska affärsbank-
erna, som får hjälpa till att sälja in Sverige. Jag har tagit upp detta tidigare.
Ulf Dinkelspiel, vår utrikeshandelsminister, har lovat att ta fatt i denna
fråga. Jag efterlyser fortfarande, efter år, initiativ från UD och även från Fi-
nansdepartementet och Näringsdepartementet, som är inkopplade. Jag
tycker att staten skall ta sig samman och se till vad man skall göra för att
sälja Sverige som investeringsland.
Det går nämligen mycket dåligt med investeringar i Sverige, investeringar
som skall ge jobb. Det görs alltför mycket investeringar i svenska börsföre-
tag. Jag tror att ca 25 % ägs av utlänningar i dagens läge. De investerar i
Sverige framför allt i multinationella företag med stora utlandsorganisatio-
ner. De är inte alls intresserade av att bygga svenska fabriker. De utnyttjar
den devalvering på 25-30 % som gjorts, för att göra klipp i Sverige. När de
gjort klippen, sticker de ut igen. Vi blir stående här med allt lägre aktiekur-
ser.
Det är problem med att satsa på Sverige just nu. Över 600 000 är arbets-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
127
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
128
lösa. Det kommer få riktiga jobb till Sverige. Jag tror att Socialdemokra-
terna har sänt dåliga signaler ut i världen. De säger att man skall höja bolags-
skatten från 28 % till 30 %. De två procenten spelar i och för sig inte någon
roll, men det är tendensen i budskapet, som jag tror är olycklig. Vi vill alla
få hit de utländska företagen från Asia Pacific. Nu går de värdshus förbi.
Japanerna investerar direkt i Tyskland. Där är det korta distributionsvä-
gar och allmänt mindre strul, trots att bolagsskatten i Tyskland är över 50 %,
till skillnad mot 28 % här i Sverige. Man har också vissa förutfattade me-
ningar om lagstiftningen i LAS, som gör att det är svårt att i dagens läge få
investeringar till Sverige. Därför behövs att staten, i samarbete med närings-
livet i form av Exportrådet, hjälper oss med detta. Jag tror att Birgitta Wi-
strand var litet inne på de tankarna när hon slog ett slag för Exportrådet. Jag
hoppas att hon röstar för vår reservation när det gäller att använda Exportrå-
det för marknadsföring av Sverige som investeringsland.
Sedan några ord om turismen. Jag tror att det skulle vara lämpligt att Ex-
portrådet kom in även på turismen. Jag tror att även Birgitta Wistrand var
inne på det. Exportrådet har kontor över hela världen, som kan vara mycket
värdefulla stödpunkter. Från dessa kontor kan man samordna olika aktivite-
ter. Jag tror att det är fullständigt fel att, som Styrelsen för Sverigebilden,
ha egna kontor. Ett kontor i Japan kostar bergis 10 miljoner. Där tror jag
att man är fel ute. Man skall undersöka möjligheterna att låta Exportrådet
ta hand om detta.
Jag har läst sammanfattningen i betänkandet, och jag har inte blivit riktigt
klok på vad utskottet vill. Jag föreslår i alla fall, vilken verkan det hava kan,
att de som känner sig mogna att bestämma om detta, dvs. regeringen, ser
över om man inte kan koppla in Exportrådets oganisation när det gäller att
sälja vårt underbara land.
Anf. 143 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Låt mig först för ordningens skull säga att jag inte har talat
om vare sig ambassadörer eller trötta ambassadörer. Jag vill också säga att
för oss socialdemokrater är det viktigt att var och en gör vad den är bäst på.
Vi politiker får hålla oss till vårt fögderi och se till att skapa förutsättningar
för turistnäringen, som skall göra sitt. Det är nog det lyckligaste, trots allt,
att var och en i så måtto håller sig till sitt fögderi.
Vi sade att vi tycker att det är bra att staten går in i bolaget Next Stop
Sweden eller etablerar samarbete med ett motsvarande organ och att det sat-
sas 81 miljoner kronor för marknadsföring främst i utlandet av Sverige som
turistland. Varför har vi sagt att det kan vara till ett motsvarande organ? Jo,
helt enkelt därför att vi vet att det finns kritik mot Next Stop Sweden. Därför
tycker vi att det är viktigt att man resonerar kring detta.
Det är riktigt att vi inte har anvisat något belopp till projektet Invest in
Sweden. Vi har sagt att det är viktigare att satsa de pengarna på marknads-
föringsåtgärder i utlandet. Som jag sade tidigare var detta avsikten från bör-
jan. Det ingick i den ursprungliga överenskommelsen mellan regeringens
och näringens företrädare.
En sak är viktig att komma ihåg. 80 % av turismen är inhemsk turism. Det
kanske är något som vi bör skänka en tanke också.
Anf. 144 SIMON LILIEDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag är ledsen att jag kom ihåg fel. Det var middagen som
kom emellan. Jag ber alla trötta ambassadörer om ursäkt. Det var väl ambas-
saderna som skulle hjälpa till. Jag tror att de är ett mycket värdefullt komple-
ment till Exportrådets verksamhet. De är det i dag och kommer att vara det
än mer i framiden. Det är viktigt att de jobbar ihop, alla de svenska officiella
organisationer som finns utomlands. Jag tror att det är någonting som kom-
mer, och det är värdefullt.
Jag vill gärna höra om Maja Bäckström tror på mina tankar att man skall
använda Exportrådet och framför allt dess utlandsorganisation för att sälja
Sverige.
Jag är medveten om att jag inte tagit fatt i detta med turismen i Sverige.
Det tror jag man får lösa på annat sätt.
Anf. 145 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det är mycket möjligt att man kan använda Exportrådsmo-
dellen. Det är tänkbart. Vi har inte stannat för den lösningen. Vi har en an-
nan lösning som vi tror på. Den har jag redovisat här i dag.
Anf. 146 SÖREN NORRBY (fp):
Herr talman! Jag har i en motion tagit upp en fråga som har berörts väldigt
flyktigt i debatten, nämligen turistnäringens naturvårdsansvar.
Natur- och friluftsliv är de viktigaste plusfaktorerna för utlänningar som
funderar på att turista i Sverige. För svenskar är naturen av avgörande bety-
delse när det gäller att turista i Sverige. Maja Bäckström talade nyss om för
oss att svenskar står för 80 % av turismen i Sverige. Det kan handla om an-
vändning av fritidsbåtar, fritidshus, husvagnar och fjällvandring.
Sett i det perspektivet är naturen självt den viktigaste produktionsfaktorn
för svensk turistnäring. Mot den bakgrunden är miljöförstöring det kanske
allvarligaste hotet mot en av våra viktigaste näringar. Försurning och andra
luftföroreningar slår ut inlandsvatten, dödar skogar och spolierar kulturmin-
nen. Havsföroreningar gör våra attraktiva kuster och skärgårdar mindre
lockande för turister. Nedskräpning drar ned kvaliteten både hos Kungsle-
den och Bohusläns stränder, för att inte tala om rastplatserna längs våra vä-
gar. Allra hårdats drabbar nedskräpningen våra turistiskt betydelsefulla stor-
städer. För att spetsa till det litet skulle man kunna säga att nedskräpning
kanske är ett större hot mot turistnäringen än vad momshöjningar är. Det
är faktorer som man lätt glömmer bort om man inte som jag är ute och tar
i skräpet med egna händer.
Naturen betraktas av turistföretag som en fri nyttighet, för att använda en
ekonomisk term. Så kan vi inte se det längre. Naturen måste vårdas, under-
hållas och utvecklas på samma sätt som andra produktionsfaktorer. Om
byggnader inte sköts blir de förstörda. En nedkörd liftanläggning blir under-
känd av Svensk anläggningsprovning och belagd med nyttjandeförbud.
Misskött marknadsföring är ett säkert sätt att knäcka ett turistföretag. Men
att bildligt och bokstavligt talat såga i den gren som turismen sitter på tycks
vara helt i sin ordning för många.
Naturen är alltså ingen slit-och-släng-vara. Därför måste nu svensk turist-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
129
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
130
näring satsa stort på naturvård. Varje hot mot naturen och mot dess tillgäng-
lighet måste tas på allvar. Allemansrätten är en grundläggande förutsättning,
men den hotas av dem som missbrukar den. Dit hör faktiskt många turist-
företag - nämligen de som utnyttjar allemansrätten kommersiellt utan att ta
några kostnader och använder allemansrätten som en handelsvara. Den är
faktiskt inte definitionsmässigt gratis för kommersiellt utnyttjande.
Jag vill ge några exempel på vad man kan göra: Arrangörer av kanotsafa-
rier och forsränning kan se till att tillhandahålla en naturvårdsservice för sina
kunder. Fjällvandrarna, för vilka SJ tar betalt för att transportera till Norr-
lands inland, får man kanske förse med den naturvårdsservice som behövs
under fjällvandringen. Det finns många bra exempel på hur man kan ta kost-
nader av detta slag. Svenska turistföreningen är ett föredöme i det hänseen-
det.
Det kan handla om så enkla saker som sop- och toalettservice och städning
av nedskräpade naturområden - gärna genom engagemang av idrottsför-
eningar och andra. Det handlar om information. Det kan handla om avtal
med markägare. Ett exempel är en bussresa för pensionärer. Man stannar
vid en rastplats och släpper av passagerarna - herrarna till höger och da-
merna till vänster - och sedan är uppehållet slut. Tänk om man i stället där
mötte markägaren som berättar om hur markerna har brukats under åren!
Pensionärerna skulle då på nytt själva få uppleva sina erfarenheter. Det kan
vara ett stort plus för markägaren som får en ersättning av bussföretaget.
Det kan vara ett mycket stort plus för bussföretaget som får mycket nöjda
kunder som rekommenderar företaget.
Det handlar nu om att turistnäringen måste ta ett producentansvar på pre-
cis samma sätt som vi har ålagt andra branscher att ta producentansvar. Riks-
dagens kretsloppsbeslut förra året handlade i första hand om förpackningar.
Det kan vara enkelt att föra över den modellen även på turistnäringen.
Det snuddas vid frågor av detta slag i reservation nr 5, där även min mo-
tion Kr513 får ett vänligt omnämnande. Men där handlar det faktiskt om att
föra över dessa kostnader på Naturvårdsverket. Jag säger: För över dem på
den som har kommersiell nytta av naturen som produktionsfaktor, alltså tu-
ristnäringen!
Utskottets skrivning om den här motionen och några andra innebär att
man förutsätter att regeringen noga följer dessa frågor och tar de initiativ
som situationen kan kräva utan att riksdagen gör något särskilt uttalande
därom. Då kostar jag på mig, herr talman, att göra ett särskilt uttalande
därom: Jag förutsätter att regeringen i sitt regleringsbrev till Styrelsen för
Sverigebilden tar upp dessa frågor och ålägger turistnäringen ett producent-
ansvar för utnyttjandet av den svenska naturen som en produktionsfaktor.
Anf. 147 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag kan instämma i mycket av det Sören Norrby sade. Pro-
blemet är just det sista han nämnde: utskottsmajoriteten vill inte att riksda-
gen skall göra någonting. Utskottsmajoriteten förutsätter att regeringen lö-
ser frågan, trots att det branschen upplever är passivitet. Trots att regeringen
har aviserat en proposition i frågan har det inte kommit någon proposition.
Trots detta säger utskottsmajoriteten att det inte är nödvändigt att riksdagen
nu tar något initiativ för utarbetandet av en plan för turismens utveckling.
Detta beklagar jag djupt.
Ett motiv kan möjligen vara det Birgitta Wistrand tar upp i sitt anförande.
Hon säger att man inte kan börja diskutera organisation innan man har satt
upp några mål, och socialdemokraterna saknar mål för detta.
Vi hade en utfrågning i utskottet. Ett genomgående tema var just att man
saknade beslutsamhet från regeringen i dessa frågor. Man saknade beslut-
samhetjust när det gäller att få fram en hållfast organisation i dessa samman-
hang. Man saknar kanske också mål. Om man saknar målen, vilket Birgitta
Wistrand påstår att hon gör, går det alldeles utmärkt att läsa den socialdemo-
kratiska motionen. Där sätts det upp såväl mål som strategier. Målet är bl.a.
att öka och utveckla turism och resande i Sverige på ett sådant sätt att största
möjliga positiva effekter uppnås på regional ekonomi, handelsbalans och
sysselsättning inte minst i glesbygderna. Detta skall ske på sådant sätt att det
främjar den egna befolkningens möjligheter till turism, rekreation, friluftsliv
och kulturupplevelser i eget land. Utifrån detta vill socialdemokraterna
skapa en strategi, vilket också diskuteras i motionen.
Det vore kanske lämpligt att Birgitta Wistrand läste de motioner som är
föremål för utskottets behandling.
Det förs en diskussion som jag inte blir riktigt klok på. Det sägs att social-
demokraterna har en stelbent monopolsyn. Bengt Dalström säger att social-
demokraterna föreslår ett nytt turistråd. Det är ju inte sant! Det är tvärtom
på det sättet att näringen i mycket stor utsträckning uttalar sig för den inrikt-
ning som socialdemokraterna har förespråkat i sin motion.
Näringen vill ha ett oberoende organ - alltså inte näringens eget organ -
för fakta och utredning m.m. Det skall bl.a. ha till uppgift att definiera och
avgränsa rese- och turistindustrin, att göra en kontinuerlig faktainsamling
och upprätta statistik som belyser rese- och turistindustrins betydelse och ut-
veckling, att göra utredningar som kan fungera som underlag för politiska
beslut, att samarbeta med högskolor, att stimulera forskning, att i samarbete
med berörda myndigheter anpassa utbildning och läromedel till behoven
osv.
Det är i stort sett de riktlinjer som socialdemokraterna anger i sin motion.
Jag tycker faktiskt att man kan beklaga att utskottets majoritet enbart har
litat till att ”det far gör är bäst”. ”Far” är i detta fall Per Westerberg. Jag är
med tanke på detta inte förvånad över att branschen efterlyser en turistmi-
nister. Man upplever inte att man har någon sådan i dag. Turistfrågorna lig-
ger faktiskt under Näringsdepartementet, och näringsministern är turistmi-
nister i den meningen.
Sedan säger Bengt Dalström att vi skall göra som man gör i Danmark, och
det är ju positivt och glädjande att höra. Där satsar man dubbelt så mycket
på turismen. Där är man minsann offensiv, osv. Men om nu detta är Ny de-
mokratis uppfattning, Bengt Dalström, varför har ni då inte följt upp den
vid utskottets behandling?
Det ni har gjort är att föreslå - och på den punkten är vi principiellt över-
ens - att lyfta ut Invest in Sweden ur Styrelsen för Sverigebilden, eftersom
Styrelsen för Sverigebilden inte skall ha något operativt uppdrag. Det är me-
ningslöst att ge den det. Den vill inte heller själv ha det. Men ni föreslår inte
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
131
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
132
mer pengar. Om det nu är så bra i Danmark, där man satsar dubbelt så
mycket, borde ni också ha föreslagit ett helt annat anslag i detta samman-
hang. Det har ni inte gjort.
Herr talman! Jag skall slutligen växla tonläge något och först vända mig
till Stina Gustavsson, eftersom hon i dag, mänskligt att döma och enligt hen-
nes eget uttalande, har hållit sitt sista anförande här i riksdagen. Jag tackar
för vänligheterna som du sade till oss i utskottet. Det har framför allt varit
en glädje för oss i utskottet att få ta del av dina synpunkter. Vi vet att de har
varit genuint förankrade i ett folkrörelsearbete. Jag tror att vi är många som
har mycket stor respekt för detta och utifrån den utgångspunkten gärna lyss-
nar extra på vad du har att säga i dessa sammanhang.
Jag vill också vända mig till Maja Bäckström, som för en stund sedan var
uppe i debatten och på ett mycket konkret sätt demonstrerade sitt engage-
mang och intresse för turistfrågorna. Detta har upptagit stor del av Majas
arbete i riksdagen. Hon har skött det arbetet på ett sätt som för mig som
socialdemokrat har varit mycket positivt. Det engagemang som Maja har vi-
sat i dessa frågor har betytt mycket för turismens roll i debatten över huvud
taget. Jag vill också tacka Maja för detta.
Anf. 148 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Det sades här att vi saknar mål. Jag nämnde i en av de sista
meningarna i mitt anförande att ett av mina mycket konkreta mål är att för-
dubbla turismen på fem år, och jag hoppas att Åke Gustavsson inte har nå-
gonting emot det.
En annan konkret fråga är hur man såg på turismen under Socialdemokra-
ternas tid vid makten. Det gjordes en dramatisk höjning av turistmomsen på
12,5 %. Jag vill att verksamheten inom näringen skall ses som företagande.
Jag tror inte att några svenska företag hade kunnat gå med på en sådan höj-
ning, eller att det hade varit möjligt att göra så mot en annan bransch än
turistbranschen.
Nu har vi fått ner momsen. Det är ett konkret exempel på vad vi i den
borgerliga regeringen vill. Tack!
Anf. 149 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag vill helt kort säga följande. Det som har betytt mest för
utländsk turism i Sverige på kort sikt är det som statsministern själv har sagt
har varit regeringens stora misslyckande, nämligen att man tvingades depre-
ciera kronan. Jag har för mig att det i D-mark betyder ungefär 20 %, dvs.
det är 20 % billigare för en tysk turist att åka till Sverige. Regeringens stora
misslyckande har alltså i mycket hög grad bidragit till att öka den utländska
turismen i Sverige, och det är ju positivt.
Sedan säger Birgitta Wistrand: Ett av mina mål är att fördubbla turismen
i Sverige på fem år, och det är någonting som Åke Gustavsson borde kunna
ställa sig bakom. Birgitta Wistrand företräder faktiskt utskottet i denna
fråga. Var någonstans i majoritetsskrivningen i betänkandet står detta mål
uppsatt?
I stället står i utskottets betänkande att man inte skall göra någonting, inte
ett dugg. Man skall vänta på att regeringen skall ta initiativ. Regeringen har
redan visat att den saknar förmåga att ta initiativ, eftersom den inte ens en
gång förmår att lämna en aviserad proposition på riksdagens bord.
Anf. 150 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Åke Gustavsson ställde en rak fråga till mig om den ekono-
miska satsningen. Jag framförde att man i Danmark satsar dubbelt så
mycket, dvs. näringslivet satsar 50 %, och staten kliver på med lika mycket.
Den principen verkar sund och riktig.
Varför har vi nydemokrater då inte motionerat om ett ökat anslag när vi
nu menar att det satsas alldeles för litet på turismen? Jo, det skall jag säga.
Vi är inte beredda att föreslå sådana ekonomiska satsningar utan att det finns
en, som vi ser det, förnuftig och vettigt fungerande organisation som ansva-
rar för turismen. Det gäller främst den utlandsinriktade delen. Det är där vi
vill se ett engagemang, och så har det också varit förut.
Staten vill inte gå in och satsa på inhemsk turism, när det gäller ren mark-
nadsföring. De medel som här anslås skall gå till den utlandsinriktade delen.
Vi nydemokrater vill satsa mer på turismen. Ge oss bara möjlighet att få en
bra organisationsform. Vi har upprepade gånger, två år i följd, motionerat
om en översyn.
Åke Gustavsson vet lika väl som jag att denna fråga har utretts till tusen.
Man kommer alltid fram till något utslätat. Det händer ingenting, mycket
beroende på att Näringsdepartementet har hand om en bit, och Utrikesde-
partementet har hand om en annan. Dessutom har näringsutskottet att an-
svara för vissa typer av kommersiell marknadsföring, och kulturutskottet har
hand om någonting annat. Här finns också en splittrad bild.
Det är denna konstruktion som gör att vi först vill ha en fungerande orga-
nisation. Vi anser inte att Styrelsen för Sverigebilden och Next stop Sweden
har levt upp till de förhoppningar som vi och andra hade på dem.
Anf. 151 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag kan dela den uppfattningen på några punkter. Det finns
i dag inte någon vettig och väl fungerande organisation. Skillnaden mellan
oss är möjligen att ni hade förhoppningar om den. Det hade inte vi social-
demokrater i särskilt stor utsträckning. Men jag tror att vi är överens om
slutsatsen i facit. Jag konstaterar att Ny demokrati inte vill satsa mer pengar
av det skälet att det inte finns någon vettig och fungerande organisation.
Vi är också överens på den andra punkten, nämligen att frågan har utretts
oerhört mycket. Ingenting har hänt från regeringens sida. Regeringen kän-
netecknas av passivitet i dessa sammanhang. Branschen har förlorat tempo
i växlingen mellan den tidigare och den nuvarande organisationen, och det
är bara att beklaga.
Jag förutsätter att det socialdemokratiska förslaget till organisation kan få
stöd från Ny demokrati. Vi har i våra reservationer lagt fram konkreta för-
slag om den organisation vi vill ha. Den organisationen kan man sätta i sjön
tämligen omgående. Jag ser alltså fram emot ett stöd, så att vi förhoppnings-
vis skall få en majoritet i riksdagen på den här punkten.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
133
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Turism
134
Anf. 152 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Som Åke Gustavsson väl förstår innerst inne är vi inte över-
ens om den form av organisation ni föreslår. Det framgick av mitt anförande
och kommentar om Tursam och dess organisationsform. Där har vi inte alls
någon samsyn.
Vi anser inte att man i den utsträckning ni tänkt er skall dra in frågan om
infrastrukturen, sysselsättningsproblematiken och annat i detta, t.ex. utbild-
ning och forskning. Vi anser inte att det skall ingå i den typ av marknadsför-
ingsorganisation som vi vill se för att sälja svensk turism utomlands.
Anf. 153 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten ytterligare. Jag rekommen-
derar er att lyssna på branschens egen uppfattning om behovet av att ha en
organisation som står för basverksamheten i dessa sammanhang.
Om ni lyssnar noga tror jag faktiskt att ni kan komma till en likartad upp-
fattning, under förutsättning att ni anser att samhället i någon slags mening,
och framför allt staten, har ett visst ansvar för viss basverksamhet. Det är
också branschens uppfattning.
Anf. 154 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Jag kanske kan avsluta det här replikskiftet genom att tala
något ytterligare om just den fråga som har med organisationsformer och
annat att göra.
Vid utskottets utfrågning sade Peter Ander, representant för turistnä-
ringen:
”Vi från näringens sida efterlyser en samordning i regeringskansliet mel-
lan de olika delar som berör verksamheten. Det är snarare samordningen på
den statliga sidan och inom regeringskansliet som är problemet.”
Detta är en uppfattning som vi delar.
Anf. 155 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Eftersom jag blev degraderad från att vara ordinarie leda-
mot i kulturutskottet till att vara suppleant har jag otursamt nog inte läst
Åke Gustavssons motion. Jag kan därför inte diskutera den, men jag skall
läsa den i kväll.
Jag känner sympati för Åke Gustavssons synpunkt att det skall finnas en
turistminister. Jag tror att det är någonting som vi kan hålla med om. Jag
hoppas att det blir en allvarlig diskussion om den här frågan.
Sedan vill jag vända mig till Stina Gustavsson.
Till min första dag på riksdagen kom jag direkt från Manila via Arlanda.
Jag visste inte vad en reservation var. Jag visste över huvud taget ingenting.
Jag hade den avgörande rösten i en mycket viktig fråga. Den som då tog
hand om mig och sade till mig hur jag skulle uppföra mig var just Stina Gus-
tavsson. Jag vill tacka henne för detta. Jag kommer aldrig att glömma det.
Jag önskar Stina Gustavsson lycka till med hennes nya liv.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 maj.)
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU31 Ungdomspolitik (prop. 1993/94:135).
Anf. 156 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag beklagar att jag börjar med att ta ordet i denna debatt.
Jag hade hoppats att jag skulle få sitta ner och lyssna på ledamöterna. Orsa-
ken är att jag har lovat att delta i en TV-debatt. Jag borde egentligen redan
ha åkt, men jag vill gärna vara med i den här debatten. Detta är nämligen
ett unikt tillfälle; det är första gången som kammaren behandlar en ungdoms-
politisk proposition. Jag hoppas att ni har överseende med att jag börjar.
Jag är glad för det positiva mottagande som regeringens proposition har
fått i kulturutskottet. Ungdomspolitik är ett relativt nytt politikområde, och
jag har under mina snart tre år som ungdomsminister slagits av bristen på
helhetssyn och samordning när det gäller ungdomsfrågor både på statlig och
på kommunal nivå. Ett viktigt mål för ungdomspolitiken måste därför vara
att skapa överblick och helhetssyn. Här kommer den nya ungdomsstyrelsen
förhoppningsvis att få en viktig samordnande funktion.
Regeringens ungdomspolitik kan sammanfattas i tre centrala begrepp:
helhetssyn, framtidstro och personligt ansvarstagande.
Ungdomar går lika litet som vuxna, medelålders eller pensionärer att be-
handla som en homogen grupp. Det är vi väl medvetna om. Ungdomar är
personer som växer upp under skilda förhållanden och som har olika intres-
sen och förutsättningar.
Om jag med denna reservation ändå får tala om gruppen ungdomar kan
jag säga att undersökningar visar att de allra flesta av ungdomarna i dag sä-
ger sig vara fysiskt friska och leva under hyggliga materiella förhållanden -
framför allt i jämförelse med sina jämnåriga i många andra länder.
Däremot finns det oroande tecken när det gäller ungdomarnas psykiska
hälsa. Jag läste nyligen att bristen på självtillit är en av vår tids nya folksjuk-
domar. Självtilliten grundläggs hos oss redan som barn och bygger på att vi
blir sedda och bekräftade av de vuxna i vår närmaste omgivning.
I en studie från 1992, som genomfördes på uppdrag av Statens ungdoms-
råd m.fl., uppger de flesta ungdomar att de har god kontakt med sina föräld-
rar. Ändå säger fyra av fem att de vill ha mer kontakt med vuxna. Det är ett
dåligt betyg till vuxenvärlden.
Barn och ungdomar har rätt till intensiva och nära vuxenkontakter, till nå-
gon som tar sig tid att lyssna, till någon som orkar tala om existentiella ting
och om de stora livsfrågorna och till vuxna som vågar vara vuxna med allt vad
det innebär av ansvar och skyldigheter gentemot barnen och ungdomarna.
Därför är det viktigt att stödja och uppmuntra naturliga möten mellan gene-
rationer. Alla vuxna som kommer i kontakt med ungdomar i föreningssam-
manhang eller i sin yrkesroll har ett medansvar när det gäller att vara norm-
bildare och att bidra till att den existentiella tryggheten och därmed det psy-
kiska välmåendet ökar bland ungdomarna.
De offentliga insatserna för ungdomar skall i första hand vara stödjande
Ungdomspolitik
135
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
och bygga på ungdomars, föräldrars och andra närståendes engagemang.
Det tror jag är en viktig utgångspunkt. Men att vara förälder är inte alltid
lätt. Man skall räcka till ekonomiskt, tidsmässigt och känslomässigt. Ibland
är man ensam om hela ansvaret. Därför måste ungdomspolitiken också vara
en politik för familjer i alla former. Föräldrar behöver få känna att de har
den största betydelsen för sina barns utveckling, att de duger. Det finns inga
idealföräldrar, bara ganska vanliga medelmåttor. Men vatje förälder är bäst
för sitt eget barn - utom i extrema undantagsfall. Därför måste ungdomspoli-
tiken utformas så att den stöder och uppmuntrar föräldrarna i deras viktiga
roll. Det är viktigt att ge föräldrar det civilkurage som behövs för att vara
ett stöd i sina barns utveckling.
Jag tror att den längtan som ungdomar uttrycker efter vuxenkontakter
också pekar på en mer specifik önskan att räknas till vuxenvärlden. Att ge
ungdomarna en framtidstro som bygger på tilltro till den egna förmågan att
påverka både sin egen och samhällets utveckling är en viktig uppgift för den
vuxna generationen. Ungdomarna måste få möjlighet att engagera sig i sam-
hällsarbetet. Propositionen betonar också mycket eftertryckligt att ungdo-
mar är en viktig resurs i samhället, att de med engagemang, kreativitet, ny-
tänkande och ifrågasättande bidrar till utveckling och dynamik i samhället.
Att ha inflytande innebär också att dela ansvar. Ungdomar behöver tidigt
uppmuntras till samhällsansvar genom att de i takt med ökad mognad får
inflytande och aktivt får delta i planering och beslut i skolan, på fritidsgår-
den, på arbetsplatsen, i ideellt arbete osv. Statens ungdomsråd har fått rege-
ringens uppdrag att fördela medel ur Allmänna arvsfonden, som stöder pro-
jekt med den inriktningen.
Ungdomars engagemang i en rad samhällsfrågor ser jag som en stor resurs
som ger mig hopp om framtiden. Det gäller inte minst ungdomars engage-
mang för miljön och människovärdet, t.ex. i kampen mot främlingsfientlig-
heten. Ett viktigt instrument i ungdomspolitiken är ungdomsorganisatio-
nerna, där ungdomar själva organiserar sig för att få något uträttat. Att ge
bidrag till ungdomsorganisationerna är ett konkret sätt att mobilisera och
stödja det ideella engagemanget bland ungdomar. Regeringen föreslår nu att
den statliga bidragsgivningen till barn- och ungdomsorganisationernas verk-
samhet i ökad utsträckning skall relateras till målen för bidragen och att upp-
följningen och utvärderingen skall förbättras.
I förslaget till riktlinjer för ungdomspolitiken anger regeringen att åtgär-
der inom olika områden skall präglas av en helhetssyn på ungdomars situa-
tion och utgå från ett ungdomsperspektiv. Myndigheter och organisationer
bör i ökad utsträckning samverka i ungdomspolitiska frågor, och engage-
manget inom den ideella sektorn skall tas till vara.
I dag är mycket av det arbete som utförs inom ungdomsområdet indelat i
olika sektorer som arbetar alltför isolerat från varandra. Det behövs bättre
samordning över sektorsgränserna på alla nivåer. Det gäller inte minst när
det måste göras besparingar inom olika områden. Annars går det inte att få
en bild av de totala konsekvenserna för en viss grupp. När exempelvis en väg
skall byggas eller få en ny sträckning görs ett antal utredningar och konse-
kvensbeskrivningar av hur miljön påverkas, vilka kulturvärden som står på
136
spel osv. Jag skulle önska att motsvarande hänsyn också togs när vi behand-
lar de s.k. mjuka frågorna, t.ex. ungdomars uppväxtvillkor.
Det vore önskvärt med mer av konsekvensbeskrivningar och analyser när
det skall genomföras förändringar av den sociala infrastrukturen och att alla
alternativ prövades lika noggrant. Då kan förslag till nya lösningar få en
chans att prövas. Jag har sett många bra exempel på det runt om i landet.
Det kan handla om allt från samlokalisering av olika verksamheter - i stället
för nedläggning av en eller flera av dem - till att ungdomar tar över en fritids-
gård och driver den som ett kooperativ när kommunen inte har råd att driva
den på samma sätt som tidigare.
Vi måste vara inställda på förändringar om vi skall klara de utmaningar
som den ekonomiska verkligheten ställer oss inför, men förändringarna
måste göras med ungdomarnas bästa för ögonen och i samverkan med ung-
domarna själva.
I den ungdomspolitiska propositionen finns också en sammanställning av
de åtgärder och insatser som görs av regeringen inom olika departements
ansvarsområden. Man skulle kunna säga att det är något av en budgetpropo-
sition med ett ungdomsperspektiv.
Det är också ett sätt att få en bättre överblick och därmed förhoppningsvis
en bättre samordning och uppföljning. Civildepartementet och regeringens
barn- och ungdomsdelegation har i flera frågor redan tagit på sig ett sådant
här samordningsansvar. Det gäller t.ex. frågor om mobbning, främlingsfient-
lighet och dopning.
Som jag sade i början ser jag ungdomspropositionen som ett första steg
till att på ett mera samlat sätt få upp ungdomsfrågorna på dagordningen. Det
är ett sätt att visa att ungdomarnas möjligheter att etablera sig som vuxna är
frågor som vuxenvärlden tar på allvar.
Arbetet med utformningen av en långsiktig nationell ungdomspolitik tar
tid. Frågor om ungdomsarbetslöshet, de ungas bostadssituation, utbildning
och ungdomars fritid kräver självklart olika åtgärder på både kort och lång
sikt. De åtgärder som regeringen föreslår inom de här olika sakområdena
skall riksdagen debattera om några veckor.
Jag har också tillsatt en särskild utredare som speciellt skall se på ungdo-
mars uppväxtviilkor och etableringsmöjligheter på arbets- och bostadsmark-
naden. Utredningen skall även ta upp den samhällsekonomiska fördelningen
mellan olika generationer. Den här s.k. generationsutredningen avlämnar
sitt slutbetänkande om en månad.
I morgon tar riksdagen för första gången ställning till den framtida ung-
domspolitiken. Det är en viktig milstolpe. Men det är bara början på ett
långsiktigt arbete för att stärka ungdomarnas inflytande i samhället. Nu ser
vi fram emot en debatt om ungdomsfrågorna. Därför har vi t.ex. låtit trycka
en kortversion av den ungdompolitiska propositionen som vi kommer att
skicka ut i en ganska bred upplaga och som vi hoppas skall stimulera till de-
batt i samhället. Vidare planerar regeringen att återkomma till riksdagen
med en ny ungdomsproposition vart tredje år. Det här är, som sagt, en bör-
jan.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
137
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
138
Anf. 157 MONICA WIDNEMARK (s):
Herr talman! Innan civilministern lämnar kammaren vill jag säga att vi
tycker att det är trevligt att ministern har tagit sig tid att tala i den här viktiga
frågan. Tyvärr väntar TV på civilministern. Vi får väl finna oss i det.
Socialdemokraterna har under en följd av år arbetat på att ungdomsfrå-
gorna behandlas utifrån ett helhetsbegrepp. När civilministern här sade att
man nu har fört upp ungdomsfrågorna på dagordningen blev jag litet kon-
funderad. Jag skulle vilja säga att vi socialdemokrater under många år har
haft ungdomsfrågorna på flera dagordningar. Vi tillsatte ju en ungdomsmi-
nister, Margot Wallström. Vi har också tagit initiativ till de uppmärksam-
made utredningarna ”Ej till salu” och ”Ungdom och makt”.
Vi tycker att det är positivt att den borgerliga regeringen nu också tycks
ha synsättet att man på Ungdomsområdet måste arbeta utifrån ett helhetsbe-
grepp. Att detta är nödvändigt framgår bl.a. av Socialstyrelsens rapport
”Barns villkor i förändringstider”, som visar på behovet av samordning mel-
lan departement och olika myndigheter. Samma behov av samordning finns
när det gäller politiska insatser för ungdomar.
Socialstyrelsens rapport visar också på de stora bristerna vad gäller barns
villkor. En liknande rapport om ungdomars villkor skulle med stor sannolik-
het visa på liknande stora brister.
I propositionen redovisar civilministern en bild av hur man ser på ungdo-
mars situation i dagens samhälle och redogör för de insatser som regeringen
har genomfört. Beskrivningen av effekterna av insatserna är alltför positiv.
Den borgerliga regeringens mandatperiod har medfört dramatiska för-
sämringar för ungdomars möjligheter att komma ut i arbetslivet och skaffa
sig en egen försörjning. Ungdomsarbetslösheten har mer än fördubblats un-
der regeringen Bildts mandatperiod.
Civilministern anför i propositionen: ”Den stora ungdomsarbetslösheten
är det kanske allra allvarligaste samhällsproblemet i dag.” Samtidigt säger
statsminister Carl Bildt så sent som denna månad att ”ungdomsarbetslöshe-
ten inte är något av de stora problemen de närmaste åren”. Det hade varit
trevligt om civilministern hade kunnat stanna i kammaren och förklara vad
regeringen egentligen menar.
Vi socialdemokrater säger att vi redan första dagen i regeringsställning
kommer att bölja genomföra ett program med syftet att bekämpa ungdoms-
arbetslösheten. Vårt mål är att ingen under 25 år skall gå arbetslös mer än
100 dagar.
Regeringen har fört en politik som leder till vidgade klyftor i skolan - en
ökad segregation som, om den fick fortsätta, skulle riva ned det demokra-
tiska fundamentet i vårt land. Vår demokrati bygger på att alla medborgare
är aktiva och kunniga. Regeringens utbildningspolitik tar bort den viktiga
förutsättningen att alla barn och ungdomar ges lika möjligheter till en god
utbildning - att skolan skall vara en värld fri från klassgränser.
I det borgerliga ”valfria” samhället är det tydligen helt rätt att välbeställda
och högutbildade föräldrar skall kunna köpa eller välja bättre barnomsorg
och bättre skola för sina barn.
Barn och ungdomar kommer redan från början att få lära sig att bakgrun-
den och kontakterna avgör hur livet blir i framtiden. Denna utveckling är
mycket oroande. Vi kan se resultaten i länder som genomfört de nyliberala
experimenten - de ungdomar som stängs ute av samhället vänder också sam-
hället ryggen.
Nedskärningarna i de kommunala anslagen till fritids- och kulturverksam-
heter är ett annat exempel på att föräldrarnas ekonomi alltmer blir avgö-
rande för vilka möjligheter till en aktiv fritid som barn och ungdomar har.
Jag undrar när det börjar kännas nödvändigt att ställa frågan: Var går
gränsen när lagstiftning blir nödvändig även på fritids- och kulturområdet
för att värna barns och ungdomars rättigheter och för att Sverige skall kunna
leva upp till det FN-dokument som vi har ratificerat?
Herr talman! I motionen har vi ett alternativ till de riktlinjer för ungdoms-
politiken som redovisas i kapitel 5 i propositionen. I vårt alternativ har vi
perspektivet att man beträffande insatser för ungdomar skall utgå från att
ungdomar har rättigheter.
Vi betonar också det politiska ansvaret för att alla barn och ungdomar får
en god start i livet. Ideella organisationer och frivilligt arbete utgör ett kom-
plement till samhällets insatser, och det kan absolut inte ersätta det gemen-
samma ansvaret.
Herr talman! Vi godkänner förslaget till uppgifter och verksamhetsinrikt-
ning för Ungdomsstyrelsen. Vi godkänner också riktlinjerna för statsbidra-
gen till barn- och ungdomsorganisationerna. Dessa riktlinjer innebär att bi-
dragen i ökad utsträckning blir målrelaterade. Med dagens bidragssystem
görs bidragsutvärderingar endast i begränsad omfattning. Men med det nya
systemet följer att omfattande utvärderingar regelbundet måste genomföras.
Detta ser vi som mycket positivt. Vi motsätter oss dock att en del av de
medel som är avsatta för bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna
skall användas till utvärderingen. Bidragen skall användas till verksamhet,
inte till utvärdering.
Med tillfredsställelse noterar vi att man i propositionen har tagit med det
förslag som vi socialdemokrater förde fram i januari, nämligen att barn- och
ungdomsorganisationerna bör engagera fler invandrare i sin verksamhet.
Skillnaden är att vi är beredda att öka bidragen med 2 miljoner kronor
utöver regeringens förslag för att barn- och ungdomsorganisationerna, som
ett led i kampen mot rasism och främlingsfientlighet, skall kunna intensifiera
sina ansträngningar att få med fler invandrarungdomar i sin verksamhet.
Jag vill i sammanhanget markera att barn- och ungdomsorganisationerna
har stor betydelse för ungdomar i vårt land. Vi socialdemokrater anser att
föreningarna bör ha en ekonomisk grundtrygghet och att staten har det
grundläggande ansvaret för ett rikt föreningsliv.
Herr talman! Som ledamot av riksdagens kulturutskott kan jag inte låta
bli att avslutningsvis kommentera det faktum att kulturfrågorna knappast
berörs i propositionen. Kulturen har fått fyra rader.
I vår januarimotion föreslog vi bl.a. en nystart för Kultur i skolan-projek-
tet. Detta förslag har riksdagen sagt nej till. Samtidigt rapporterar Kulturrå-
det om t.ex. en skola i Norrland där ett musikprojekt förvandlat en problem-
skola till en kulturskola.
Vi socialdemokrater tror på kulturens möjligheter att förändra, och vi an-
ser att möjligheterna att ta del av, och själv delta i, olika former av kultur är
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
139
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
140
av avgörande betydelse. Vi anser att kulturen är en av de viktigaste krafterna
för att ungdomars kreativitet inte skall få utlopp i destruktiva aktiviteter.
Herr talman! Givetvis står jag bakom samtliga socialdemokratiska reser-
vationer, men för att inte belasta denna kammare tidsmässigt yrkar jag bifall
endast till vårt alternativa förslag till riktlinjer, reservation 1, samt till reser-
vationerna 2 och 3.
Anf. 158 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Till att börja med ber jag att få yrka bifall till våra reservatio-
ner. Jag nöjer mig med reservationerna 7, 12, 14 och 15.
Det är ljusa kvällar ute. Om några veckor kommer hela 130 000 ungdomar
ut på dagens arbetsmarknad. De möts av en kylig attityd från denna försam-
ling. De lösningar som presenteras är bara kortsiktiga tankar. T.ex. det för-
slag som Socialdemokraterna nämnde, nämligen att ungdomarna skall få gå
arbetslösa högst 100 dagar. Men det är inte jobb de får; det är sysselsättning.
Det blir ytterligare prolem för Sveriges ekonomi.
Ungdomarna vill finna sin identitet. De vill hitta sina egna uppgifter. De
vill hitta sitt eget arbete.
Hur ser verkligheten ut? Ja, trots denna ungdomsproposition råder i
denna kammare ett nästan kompakt hjärnrumpemotstånd. Ingen verkar inse
att det behövs totalt nya lösningar. Man försöker utreda. Vi har 130 000 ung-
domar som står och väntar utanför dörren! Före dem står ytterligare 80 000.
Man kanske får titta på lösningen med flexibel livsarbetstid. Det behövs
en flexibilitet i samhället. Som det ser ut i dag går det inte att hålla på med
trollerikonster. Man måste helt enkelt tala om att vi har en generation som
måste in på arbetsmarknaden. Men då måste några lämna den. Vilka är det
då som skall lämna arbetsmarknaden? Antalet arbeten ökar inte i den takt
som det här skulle vara fråga om. Hur vi än vrider och vänder oss, ökar inte
omfattningen av arbetsmarknaden med sådana siffror.
Det är därför rimligt att föreslå att de som är 55 år eller äldre får möjlighet
att lämna arbetsmarknaden med en grundpension. Det måste beredas plats
för ungdomen. Den kostnaden har vi ändå i dag på grund av förtidspensioner
och alla ersättningar som lämnas till dem som är 55 år eller äldre. De uppgår
till ett så stort belopp att det går att finansiera detta genom att bara omför-
dela pengarna. Vi måste få en förändring av den totala arbetsmarknaden.
Det sker genom att företagen får anställa folk. Då ökar omfattningen av ar-
betsmarknaden. Den statistik som finns visar att det kanske går att få fram
hälften av det antal jobb som behövs.
Ungdomarna måste beredas plats. Vi kan inte ha ett välfärdssystem som
t.ex. ger 410 000 förtidspensionärer högre pension än vad de som har arbetat
och gnetat hela livet kan nå. Det har Assar Lindbeck påpekat i sin rapport.
Men fortfarande håller dessa frågor på att utredas.
Jag är oroad över att det tar så lång tid. Ungdomarna kommer inte att stå
och vänta så länge till. Jag är rädd att de kommer att vidta åtgärder. Det har
varit så i andra länder. Vi kommer säkert att få se sådant här också. Då får
vi ökade ungdomsproblem.
Främlingsfientligheten har nämnts här. Jag håller definitivt med om vad
som har sagts om främlingsfientligheten. Men den är förorsakad av att en
felaktig flyktingpolitik har förts, framför allt under vår kulturministers tre år
i jobbet. Europa i övrigt ser inte ut som Sverige gör i dag.
Herr talman! Sverige är ett land i kris. Författaren och debattören Anders
Isaksson försöker att väcka de ansvariga. Men det hela verkar rulla vidare.
Professor Bo Södersten har också försökt att väcka de ansvariga genom de-
battartiklar i Dagens Nyheter. Men allt rullar vidare.
Med hjälp av nya trolleritrick försöker denna kammare att skapa arbets-
tillfällen. I verkligheten ser det annorlunda ut. Ungdomarna väntar på att
något skall ske. Det räcker inte även om det sägs att verkstadsindustrin kom-
mer att anställa 6 500 ungdomar de närmaste två åren. Det räcker inte med
att 8 000 praktikanter skall ges möjlighet att få industrierfarenhet.
Herr talman! Vi behöver ett nytt ungdomsmål i politiken. Arbetslösheten
i ungdomsgruppen skall helt enkelt inte vara större än bland de äldre. Vi
måste få till stånd jämställdhet mellan äldre och ungdomar när det gäller ar-
betslösheten. Den skall nedbringas, men framför allt skall den nedbringas
på det sättet att den inte skall vara fyra gånger högre för ungdomar - den
generation som skall se till att detta land fungerar i framtiden - än för ålders-
gruppen 55-64 år. Arbetslösheten är i dag fyra gånger högre för ungdomarna
än för de äldre.
Gör vi ingenting får vi en generationskonflikt. Vi har en generationsutred-
ning. Det är väl det. Vi har också tittat närmare på attityder och värderingar
hos ungdomar. De stämmer inte överens med vad som sker i detta hus. Vi
måste medverka till att ungdomar får förtroende för de beslut som fattas i
denna kammare. Besluten skall överensstämma med unga medborgares vär-
deringar.
I en artikel i Dagens Nyheter i, tror jag, december berättade en elev att
hon kände att hon utbildades till värdelöshet. När ungdomarna upplever att
vi har svikit dem måste vi reagera på deras signaler. När det gäller lärlings-
platserna måste vi se till att få ett lärlingssystem som påminner om det tyska,
precis som vi föreslagit. Vi får inse att vårt lärlingssystem inte är det bästa.
När det finns de som är bättre bör vi försöka efterlikna dem.
Inom ungdomsgenerationen finns det en förändring när det gäller attity-
den till att betala skatt. Vi har hört åtskilliga reportage om att ungdomar
jobbar svart. De bryr sig alltså inte om samhällets normer utan skaffar sig
egna. Om detta mer och mer får spridning får vi ett samhälle där man inte
bryr sig om vilka beslut som fattas i Sveriges riksdag.
Jag har nu berört några delar av ungdomspolitiken. Men jag vill också säga
något om droger när det gäller ungdomarna. Enligt det tyska nyhetsmagasi-
net Fokus pressar maffian de flyktingar som söker sig norrut från exempelvis
Marocko, Afrikas norra del, genom avtal att se till att det smugglas narko-
tika. Det bör uppmärksammas att drogerna kommer på vägar som vi inte
ens tänker på. Vi bör alltså bekämpa också det som rör droger och mobb-
ning. Det är ju ungdomarnas hälsa det är fråga om.
Anf. 159 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Regeringen har haft ambitionen att ta ett samlat grepp om
ungdomsfrågorna. De skär i dag tvärsigenom olika departement och myn-
digheter.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
141
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
142
I propositionen beskrivs ungdomars uppväxtvillkor och problem, men ing-
enstans försöker man ta detta helhetsgrepp kring ungdomsfrågorna. Man
presenterar inte någon form av lösning. Resultatet blir därför fragmentariskt
ytligt och vagt.
Propositionen är mest en katalog över regeringens familjepolitik och sak-
nar konkreta politiska satsningar för ungdomar. Den enda riktigt röda trå-
den är betoningen av föräldrarnas ansvar för ungdomarna och av de ideella
organisationernas ökade betydelse i ungdomspolitiken.
Det är en något märklig situation att civilministern även är kommunminis-
ter och har det övergripande politiska ansvaret för kommunpolitiken. Inte
på ett enda ställe i propositionen betonas något annat än familjen och de
ideella organisationerna som bas för den lokalt förankrade ungdomspoliti-
ken. Detta är naturligtvis ingen bra ordning.
Arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och familjepolitiken har
behandlats av riksdagen i andra sammanhang. Därför har jag mycket svårt
att förstå varför frågorna i den här propositionen förs upp till ny behandling
utan att regeringen lägger fram några nya förslag.
Som helhet känns regeringens förslag meningslöst. Civilministerns anför-
ande alldeles nyss bidrog inte heller till något nytt, möjligen gav det ett löfte
om att det kommer mera i sinom tid. I allt väsentligt godtar utskottsmajorite-
ten propositionens förslag. Riksdagsbeslutet blir därmed av samma karak-
tär, dvs. utan verkan för ungdomars villkor.
Vi tycker att det är bra med en ungdomsstyrelse. I propositionen talas det
mycket om hur ungdomar själva skall utforma och aktivt ta del av ungdoms-
politiken, men ingenstans nämner man hur ungdomar skall kunna påverka
myndighetens verksamhet.
Vi tycker att en referensgrupp eller liknande, som består av representan-
ter för ungdomsorganisationerna, skall knytas till den nya ungdomsmyndig-
heten. Det är möjligt att myndigheten själv kommer att tycka att detta är
lämpligt och gör så, men jag tycker att riksdagen skall säga att det bör vara
så.
Arbete och ungdomars situation i övrigt är hårt knutet till den ungdoms-
orienterade arbetsmarknadspolitik som är en följd av regeringens ekono-
miska politik. I den redovisas bl.a. en försämring av anställningstryggheten
som en metod för att minska arbetslösheten. Vi avvisar givetvis den politi-
ken. Vi har andra förslag, exempelvis att också ungdomar under 25 år skall
ha rätt till fullt utbildningsbidrag för AMS-utbildning.
Det finns andra delar av regeringens politik som permanentar praktiklin-
jen för de unga arbetslösa. Vi vill i stället ha en kortare praktiktid, följd av
en anställning med rekryteringsstöd. Hur lång praktiktiden skall vara kan vi
diskutera, liksom hur lång anställningstiden skall vara. Men vi bör komma i
ett annat läge. Sättet att lösa ungdomsarbetslösheten med praktikplatser är
inte riktigt och bör lämnas.
Särlösningar av typen ungdomspraktik och ALU leder inte till en bättre
situation. Vi vill i stället att man inför subventioner på ordinarie anställ-
ningar. Det är en bättre väg.
Vi tycker att kommunerna skall arbeta fram barn- och ungdomsplaner, så
att vi får underlag för minimikrav på ungdomars rätt till stöd. På sikt skall
sådana minimikrav föras in i socialtjänstlagen. Om det förslaget har rege-
ringspartierna ingenting att säga.
En fråga som jag tycker i hög grad visar på ungdomsproblemens klasska-
raktär är invandrar- och flyktingungdomars situation. Vi tycker att en god
man bör utses för att bevaka dessa barns och ungdomars intressen.
Socialstyrelsen och Invandrarverket har gett ut en rapport som kallas En-
sam, en rapport om flyktingbarn utan vårdnadshavare i Sverige. I den finns
förslag som ligger väl i linje med Vänsterpartiets och som innebär att en kon-
taktman eller kontaktfamilj utses för dessa ungdomar.
Detta kan knappast innebära några större kostnader, men jag tror att det
skulle betyda oerhört mycket för dessa ungdomars möjligheter att komma
in i det svenska samhället.
Herr talman! Jag står givetvis bakom Elisabeth Perssons hela meningsytt-
ring men nöjer med att yrka bifall till den vad gäller mom. 2.1 övrigt tillstyr-
ker jag de reservationer som Monica Widnemark har yrkat bifall till.
Anf. 160 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! I regeringens proposition 1993/94:135 lägger man fram, som
civilministern sade, ett program för en helhetssyn på ungdomspolitiken. Det
är naturligtvis riktigt att ungdomspolitik har behandlats i många propositio-
ner, motioner och betänkanden under många år. Men det är helhetssynen,
framtidstron och det personliga ansvarstagandet, som civilministern nämnde
som honnörsord, som jag gärna vill upprepa.
Civilministern sade någonting som fick mig att tänka på gårdagen, nämli-
gen att ungdomar ofta saknar självtillit. Detta nämnde Ann-Sofie Ohlander
i sin mycket fina föreläsning med anledning av att det var 75 år sedan kvinnor
fick rösträtt. Det är nog så att även unga män saknar självtillit, även om jag
tycker mig ha märkt att unga kvinnor har svårare att nå det mått av självtillit
som behövs både för den egna utvecklingen och för ett samhällsengage-
mang.
Vi i majoriteten tror också på kulturen. Jag minns inte vem av talarna som
tidigare påstod att det skulle vara någonting för oppositionen särskiljande.
Jag kan knappast anföra något bättre bevis för motsatsen än vad utskottets
ordförande framhöll i tacktalet till de ledamöter som avgår. Vi har olika vä-
gar, men synen på att kulturen är viktig har vi gemensam i utskottet. Det
tycker jag är mycket bra.
Vad är då huvudinriktningen här? Ja, det är rätten till goda uppväxtvill-
kor - så långt som en riksdag kan besluta om sådant. Det finns naturligtvis
också - det måste vi vara medvetna om - andra företeelser än vår riksdag
som påverkar, både positivt och negativt, uppväxten för de unga.
Såvitt jag förstår har förslaget om Ungdomsstyrelsen mottagits positivt,
och det är bra. Vi hoppas att den skall kunna arbeta på ett bra sätt.
Det sades att kulturen inte fanns med i propositionen, och det stämmer.
Men där har nu utskottet gemensamt gått in för att kulturen är en viktig del,
och med regeringens goda minne kommer vi också att besluta om att så är
fallet.
Jag läser ett par rader direkt ur betänkandet:
”Utskottet tillstyrker medelsanvisningen till Ungdomsstyrelsen (7 923 000
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
143
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
144
kronor), till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet
m.m. (111 697 000 kronor) och till EG:s utbytesprogram Ungdom för
Europa (4 500 000 kronor).” Sammanlagt utgör detta 124 120 000 kronor för
budgetåret 1994/95.
Samtidigt som jag tar upp det som några av de föregående talarna sade,
skall jag gå in på reservationerna. Jag tycker faktiskt att en del av reservatio-
nerna är märkliga. De innehåller inte vad jag tycker en reservation bör inne-
hålla, nämligen en helt annan uppfattning. De innebär ett understrykande
av partimotioner som har väckts tidigare - och det är klart att man står fast
vid dem. Det är inte det jag har uppfattat att en reservation skall syfta till.
Den första reservationen från Socialdemokraterna är en sådan allmän re-
servation. Man talar om FN:s barnkonvention och menar att vi borde ha ut-
gått från den. Ja, vi tar för givet att vi alltid utgår från den. FN har beslutat
om den, och vi har ratificerat den. Jag försökte ta reda på hur lång tid det
tog innan vi i Sverige gjorde det, och jag fann att det var en ganska kort
tidsintervall innan vi sade att vi tyckte att det var riktigt. Därför har jag litet
svårt att förstå att den här reservationen var nödvändig. Men det är naturligt-
vis Socialdemokraternas rättighet att tycka att den är annorlunda än majori-
tetens förslag.
När det gäller reservationen om vidgade klyftor i skolan blir jag däremot
inte förvånad. Vi har nämligen under lång tid hört att den skola som har varit
bra i många avseenden och som vi vill försöka göra ännu bättre, kommer att
bli sämre och att klassgränserna kommer att förstärkas. Det är definitivt icke
avsikten; inga klassgränser skall förstärkas. Men valfriheten skall förstärkas,
liksom möjligheterna att välja skola, skolform och program m.m. utifrån
den egna uppfattningen, den egna begåvningen och de egna önskemålen in-
för framtiden.
Jag skall också ta upp det tyska lärlingssystemet. Claus Zaar är inte här
nu, men han kanske lyssnar på sitt rum. Med det program som nu finns är
det möjligt att ha ett lärlingssystem som liknar det tyska, men det innebär
att man låser det, även när det gäller praktiken, till statliga regleringar. Vi
tycker inte att det är bra, och därför har vi avstyrkt ett sådant förslag.
Arbetsmarknadssituationen är mycket olycklig. Ingen av oss vill ha arbets-
löshet på dagens nivå - eller på någon annan nivå. Samtidigt får man inte
säga, som jag för bara någon vecka sedan här i kammaren har hört från so-
cialdemokratiska riksdagsledamöter, att arbetslösheten fortfarande bara
växer och växer. Jag tror inte att de ledamöter som har påstått det har missat
att arbetslösheten minskar. Under de senaste veckorna har vi sett att fler och
fler arbetstillfällen har tillkommit, att fler och fler arbetslösa återigen har
kunnat få ett arbete. Samtidigt erkänner vi naturligtvis att situationen ännu
inte är bra, men vi räknar med att förbättringarna skall fortsätta.
Kultur- och mediebudkavlen var ett projekt på tre år. De projekt som där
kunde få stöd har i dag möjlighet att få stöd genom Allmänna arvsfonden.
Därför har vi avstyrkt också det förslaget.
Det behövs större insatser för barns och ungdomars kultur, säger Social-
demokraterna, särskilt när det görs nedskärningar på kommun- och lands-
tingsnivå. Ja, det är synd, sorgligt och beklagligt att man många gånger anser
sig vara tvungen att skära. Det är väl bara så, att om vi inte skär i dag, om
vi inte försöker begränsa kostnaderna i dag, drabbar det ännu hårdare de
ungdomar som vi här talar om, de ungdomar som skall ta över efter oss. Där-
för är det ofta svårt att fatta dessa beslut. Tror ni som sitter här att någon
kommunalman i någon kommun ute i landet med glädje säger att det skall
bli roligt att skära här? Så är det naturligtvis inte. Man ser verkligheten med
öppna ögon och säger: Vi måste skära här, annars blir konsekvenserna så-
dana att vi inte kan ta ansvar för dem.
Ny demokrati har under de här tre åren hävdat att vi skall skära i organisa-
tionsbidragen. Man kallar då allt för organisationsbidrag. Man nämner ett
belopp på ungefär 7,5 miljarder. I detta belopp ingår sådana verksamheter
som jag undrar om man själv skulle vilja avskaffa, om man var medveten om
att de ingick där. Det gäller t.ex. nästan 2 miljarder till humanitärt stöd via
hjälporganisationer. Vill vi inte hjälpa dem som har det väldigt svårt, t.ex. i
det forna Jugoslavien, i Rwanda och på andra ställen, genom exempelvis
Röda korset eller Rädda barnen? Likaså är det 2 miljarder som går till löne-
bidrag. Det ger möjlighet till anställningar. Jag tror inte att den reservatio-
nen från Ny demokrati var riktigt genomtänkt.
Trots att jag antagligen har överskridit min tid, herr talman, har jag natur-
ligtvis inte hunnit bemöta allt vad som sades av de talare som kom före mig,
men jag kanske kan få återkomma i repliker.
Låt mig slutligen säga att jag yrkar bifall till kulturutskottets hemställan.
Anf. 161 MONICA WIDNEMARK (s) replik:
Herr talman! Elisabeth Fleetwood tog först upp mitt uttalande, att kultu-
ren har fått fyra rader. Det var inte i utskottet, Elisabeth Fleetwood, utan
det var i propositionen - där har kulturen fått knappt fyra rader. Jag är väl
medveten om att vi i utskottet tyckte att det var viktigt att föra in kulturen
i betänkandet, så på den punkten är vi helt överens.
Jag går sedan över till Elisabeth Fleetwoods syn på våra reservationer. Vi
socialdemokrater bedömer ju själva vilka reservationer vi vill skriva och hur
vi vill skriva dem. Reservation 1 visar faktiskt vilken som är inriktningen på
vår politik och vad vi vill. Det står vi för.
Sedan sade Elisabeth Fleetwood att jag hade sagt att klasskillnaderna har
ökat i dagens samhälle. Barn väljer faktiskt inte föräldrar, Elisabeth Fleet-
wood, och det har de aldrig gjort. Men med det synsätt som Elisabeth Fleet-
wood här företräder blir skillnaderna mellan barn och ungdomar större - det
vet vi.
Visst skall vi som föräldrar har ett föräldraansvar. Det är mycket viktigt
att jag som mamma tar aktiv del i mina barns uppväxt. Men det finns faktiskt
barn och ungdomar som inte har föräldrar som klarar det. Man orkar inte,
och man klarar inte av att bry sig om sina barn och ungdomar. För mig är
alla barn och ungdomar lika, och samhället måste finnas till för alla. Därför
tycker jag att det är viktigt att man ger ett klart politiskt budskap att vi som
politiker har ett ansvar för barn och ungdomar.
Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till Elisabeth Fleetwood. Vi social-
demokrater har redovisat var vi står när det gäller ungdomsarbetslösheten.
Det skulle vara roligt att få höra vad regeringspartierna har för mål när det
gäller ungdomsarbetslösheten.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
145
10 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
Anf. 162 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Låt mig först säga till Monica Widnemark att vi är överens
när det gäller kulturen i propositionen. Som Monica Widnemark hörde all-
deles nyss håller regeringen med oss på den punkten. Här råder alltså en
total enighet, och det tror jag att vi skall vara mycket tacksamma för.
Inriktningen av den socialdemokratiska politiken bestämmer socialdemo-
kraterna själva, sade Monica Widnemark. Det var just det jag sade! Men vi
måste förbehålla oss rätten att kritisera er inriktning om vi har en annan. Så
ser det politiska spelet ut. Om vi inte hade olika inriktning, om vi inte hade
olika partier, om vi inte hade olika politiska program - varför sutte vi då här?
Det är just genom den här processen som vi alla - tror jag - hoppas att vi så
småningom skall kunna utveckla vårt samhälle.
Klasskillnaderna ökar, sade Monica Widnemark. Barn väljer inte sina för-
äldrar, sade hon också. Nej, det gör de inte, och det är nog tur det! Men vi
som arbetar med ungdomar - skola, lärare, ungdomsverksamhet, fritids-
verksamhet, daghem, osv - kan ta aktiv del i de ungdomarnas uppväxt. De
skall vara lika, sade Monica Widnemark. Det håller jag inte med om. Barn
är inte lika, människor är inte lika. De skall ha lika möjligheter och lika rät-
tigheter, men det vore förfärligt om vi sade att alla barn var lika. Det är de
inte. Däremot skall vi hjälpa de barn och ungdomar som vi möter att finna
sin rätta plats, både i samhället och när det gäller den egna utvecklingen.
Det är riktigt, som Monica Widnemark säger, att många föräldrar inte kla-
rar av att bry sig om sina barn och ungdomar. Här kan jag inte låta bli att
snudda vid det som Claus Zaar nämnde - droger, narkotika, mobbning, osv.
är stora problem. Jag tror inte att vi här i kammaren har skilda uppfattningar
om det. Vi har också tidigare debatterat sådant. Det är sådant som vi defini-
tivt vill se borta från våra undomar.
Beträffande ungdomsarbetslösheten kan jag säga att vi vill gå vidare på
den väg som vi har slagit in på. Detta kommer att tas upp i ett betänkande
från arbetsmarknadsutskottet som vi skall behandla senare. Men så mycket
kan jag säga att vår målsättning är att skapa riktiga jobb, som ger lön och
som gör det möjligt att sköta sig själv, så att ungdomspraktik icke skall vara
nödvändigt för att ge den sysselsättning som man behöver.
Anf. 163 MONICA WIDNEMARK (s) replik:
Herr talman! Alla barn är inte lika, men alla barn skall behandlas lika och
alla barn har samma värde. Det tycker jag är viktigt. Men med det samhälle
som vi har fått - jag tänker på de ökade klyftor som i dag finns i samhället -
har inte alla barn samma värde. För mig har alla barn samma värde men de
är olika.
Anf. 164 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort; jag vill bara komplettera vad
jag sade alldeles nyss.
Ja, barn skall behandlas lika, fastän de är olika till sin karaktär - det är
bra att vi är överens om det. De har också samma värde. Men jag tror inte
att man kan påstå att barnens värde skulle ha förändrats under dessa tre år!
146
Det är påståenden som förekommer i politiska debatter och som jag tycker
är litet onödiga.
Anf. 165 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Ungdomsminister Inger Davidson har gjort det som ingen
annan minister har gjort tidigare - hon har presenterat en ungdomsproposi-
tion med förslag om att fastställa nationella mål och riktlinjer. Jag uppskattar
det initiativet och välkomnar varmt ett försök att lyfta fram ungdomsfrå-
gorna som ett nytt och heltäckande politikområde. Jag är också litet överras-
kad, för regeringen - eller åtminstone delar av den - är ju mer känd för att
avskaffa politikområden än för att tillföra nya.
Ungdomspolitik är något som berör många områden. Det handlar om sko-
lan, om möjligheterna till god utbildning. Det handlar om fritiden, om att få
utveckla sina intressen och att få möjlighet att lära sig nya saker. Det handlar
om framtidens arbetsmarknad, om vilka jobb som kommer att finnas och om
dagens unga kommer att kunna luta sig tillbaka mot en fast anställning som
våra föräldrar har gjort.
Ungdomspolitik handlar också om bostäder och om möjligheten att bli
självständig och stå på egna ben.
Ungdomen är inte bara en tid i väntan på att bli vuxen. Ungdomen har
också ett eget värde, ett eget ansvar och egna krav. Ungdomstiden skall vara
både en tillåtande tid, en tid av prövning och av lärdom. Den skall också
vara en tid av förberedelser och upptäcktsfärder. Ungdomen är inte bara en
tid då man skall lära sig hur det vuxna livet är, hur samhället fungerar och
hurvärlden styrs. Ungdomstiden är också en tid då man skall lära känna sig
själv och hitta sitt eget sätt att leva.
Att ha en ambition att samla alla de områden som berör ungdomstiden är
därför bra. De hör ihop, och de måste kopplas samman. Men propositionen
i sin helhet är för svag för att lyckas ordentligt med det. Den tar inte det
riktiga greppet om alla de frågor som berör oss unga. Den lyfter inte på allvar
fram de frågor som är viktiga för framtiden. Framför allt är förslagen till lös-
ningar på de problem som vi vet berör många unga i dag alldeles för svaga.
Den diskuterar inte de nya jobben eller den höga arbetslösheten, inte heller
problemet med att flytta till egen bostad, det växande budgetunderskottet
som skall betalas eller de orättvisor generationer emellan som i dag blir allt
större.
I stället handlar propositionen väldigt mycket om hur viktigt det är att
vuxna bibringar barn och unga goda normer och rätt moral. Det är viktigt,
men det är inte det enda som är viktigt när man är ung.
Allför ofta ignoreras unga människor. De tas inte riktigt på allvar av
vuxenvärlden. Det kan vara inom politiska församlingar, inom skolan eller
av myndigheter. Unga människor diskuteras oftast som enskilda delar, som
elever i skolan, som mottagare av studiestöd eller särskilda ungdomsbidrag,
som objekt för arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller i värsta fall som pro-
blemframkallande inslag inom social- och kriminalvården. Alltför ofta talar
vuxna om ungdomar i stället för med ungdomar.
Det finns goda ungdomar, men de skall inte höras för mycket. Och ändå
är det så att ifrågasättandet, revolten gentemot det etablerade och gentemot
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
147
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
148
många vuxna, alltid har tillhört ungdomen. Att våga ifrågasätta och kritisera
är något som ligger närmare unga människor än äldre. Det är inte de vuxna
som lyckas ta sig förbi de frågorna och den konfrontationen som har fått det
bästa gehöret eller den största respekten från nya generationer av unga män-
niskor, utan det är de vuxna och de organisationer som förmår ta till sig de
synpunkter som kommer från alla unga och som lyckas ta till sig dem som
har framtidens idéer.
Bland unga människor finns det en bärkraft och en lust att vara med att
påverka. Det finns en längtan efter att bli tagen på allvar och en iver att få
vara med och ändra på det som de tycker är fel. Det finns en vilja att vara
med och ta ansvar och att sköta sig själv.
Många vuxna frågar sig om det verkligen gör det. Var finns då alla unga
inom våra politiska församlingar, inom andra folkrörelser eller inom kyr-
kan? Alla dessa brottas i dag med en alldeles för hög medelålder. Många
unga har valt andra sätt att påverka och säga sitt. Många har valt nya organi-
sationer, enfrågerörelser eller medierna för att synas och höras och för att
föra debatten. Det är bra. Alla sätt att vara med och påverka och ta ansvar
är bra. Men det är ett nytt sätt att lyfta fram och driva politiska frågor. Det
är ett sätt som inte ställer upp på att gå den långa vägen för att få igenom
det man tror på. Man vill få en reaktion och ett resultat snabbt.
Vi vet att politiken i dag alltför ofta uppfattas som någonting som man
skall hålla på med bakom stängda dörrar och runt fyrkantiga bord. Nu är det
tid att ändra på det. Nu lämnar generation efter generation av unga männi-
skor grundskolan. Det är människor som är utbildade enligt Lgr 80 och som
har fått lära sig att ifrågasätta, att tycka till och att våga gå mot strömmen -
om skolan och undervisningen har fungerat som bäst vill säga. Nu måste de
få en möjlighet att prova alla sina teorier i praktiken och se om de håller.
Det är våra beslut som har format den skola vi har, men nu räcker inte
den politiska viljan till för att ta emot de synpunkterna och det engage-
manget. Dagens unga har utbildningsmässigt en bas att stå på som ingen an-
nan generation före dem har haft. Det är en jätteinvestering inför framtiden.
Men i dag står samma unga, debattglada, välutbildade, hungriga och otåliga,
utan både eget arbete och egen bostad. Verkligheten begränsar dem från att
ta steget ut i vuxenvärlden på egna ben. Hur skall vi ändra på det? Vanmakt,
passivitet, oro, misstro till vuxenvärlden och pessimism inför framtiden blir
allt vanligare.
Jag vet - Inger Davidson vet det säkert också, även om hon inte är här
nu - varför det är så och varför det är ett stort problem för oss. Hur skall vi
ändra på det? Det finns en slogan som säger att dagens unga är morgonda-
gens makthavare. Det är inte bara en slogan, så är det. Ungdomspolitiken
måste därför handla om vilka förutsättningar vi vill att vi unga skall ha, vilka
möjligheter som skall finnas och vilket värde ungdomstiden och vi unga
vuxna har.
Herr talman! Ungdomstiden är övergående för oss alla. Men det som ung-
domstiden har gett oss och lärt oss har vi alltid med oss oavsett om det är
bra eller dåliga erfarenheter. En regering får inte blunda för det. Människors
tillvaro hänger ihop oavsett ålder. Vi lever inte ett liv på jobbet, ett annat i
skolan och ett tredje när vi är bland vänner eller arbetslösa. Till det yttre
kanske det ser så ut, men vi är ju de vi är. Vår vardag är beroende av så
många olika delar för att den skall hänga ihop och bli behaglig att leva i.
Ungdomspolitiken måste också göra det. Som ung hjälper det inte att luta
sig mot goda vuxnas moral när man varken har arbete eller bostad, hur vack-
ert de vuxna än talar.
Anf. 166 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Låt mig böija min replik med att säga att jag tror att vi alli-
hop kan skriva under det mesta av vad Ulrica Messing har sagt här. Men det
är en sak som jag vill påpeka. Ulrica Messing sade att propositionen är bra,
men att den inte tar ett helhetsgrepp. Den diskuterar inte den egna bosta-
den, det egna jobbet och budgetunderskottet. Det gör den naturligtvis inte
eftersom bostaden kommer att diskuteras i bostadsutskottet, jobben i ar-
betsmarknadsutskottet och budgetunderskottet i skatteutskottet och finans-
utskottet. Vi har ju en sådan fördelning, och den skall och vill vi också följa.
Herr talman! För många som deltagit i den här debatten är det den sista
debatten eftersom de lämnar kammaren. Som moderat företrädare vill jag,
med herr talmans tillåtelse, framföra ett tack till Maja Bäckström för dessa
år. Det har varit mycket intressanta år och många intressanta frågor.
Till Stina Gustavsson, som tyvärr inte är här, till Hugo Hegeland, Göran
Åstrand, Elisabeth Persson och Stina Eliasson vill jag också framföra ett
tack. Jag tror inte att det är många utskott som åderlåts så på skickliga leda-
möter som vårt utskott den här gången. Jag tänker naturligtvis inte harang-
era var och en här. Det gör vi vid andra tillfällen. Jag vill säga ett varmt tack
för det fina samarbete som vi har haft under gångna år.
Anf. 167 ULRICA MESSING (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara bemöta Elisabeth Fleetwood litet grand. Jag vet
hur ärendena hanteras och behandlas i utskotten. Eftersom utgångspunkten
i den här propositionen är att för första gången ta helhetsgreppet och att en
gång för alla lyfta upp ungdomspolitiken på dagordningen som ett eget poli-
tiskt område tycker jag att man också måste koppla samman de olika de-
larna. Vi vet ju att de hänger ihop och är så avgörande för varandra. Då
räcker det inte att, som i propositionen, luta sig mot förslag till pigarbeten,
som vi har debatterat tidigare, eller unga människors fria entreprenörsskap-
sanda, som man också skriver om. Det räcker inte.
Anf. 168 STEFAN ATTEFALL (kds):
Herr talman! Först vill jag instämma i Ulrica Messings glädje över att vi
nu för första gången i Sveriges riksdag får diskutera en proposition om ung-
domspolitiken och likaså för första gången i Sveriges historia får anta riktlin-
jer för ungdomspolitiken. Vi har haft en ungdomsminister sedan 1987, men
det är först nu, med Inger Davidson som ungdomsminister, som vi har fått
chansen att ta ställning i riksdagen till riktlinjer för ungdomspolitiken.
Regeringen har betonat vikten av en helhetssyn i ungdomspolitiken, och
propositionen är en del i arbetet på att skapa denna helhetssyn. Jag har själv
förmånen att få leda den generationsutredning som omtalas i propositionen.
Denna utredning har till syfte att ta ett samlat grepp på ungdomspolitikens
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
149
11 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 110
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
150
hårdvara, dvs. förhållandena på arbetsmarknad och bostadsmarknad och
ungdomars ekonomiska frågor. Vi försöker att anlägga det helhetsperspektiv
som Ulrica Messing efterlyser. Ulrica Messing kommer om några veckor att
genom oss kunna få det diskussionsunderlag som hon efterlyser. De perspek-
tiv som anläggs i utredningsarbetet skall enligt vad Inger Davidson aviserat
också kunna vara underlag för kommande propositioner, om den nuvarande
regeringen får fortsätta att arbeta.
Jag vill också påminna om ett uppdrag till SCB, med rubriken Barn- och
ungdomsrelationer. Det är fråga om en omfattande enkät bland ungdomar
om deras värderingar och attityder. Även i detta fall är ambitionen att så
småningom göra uppföljningar i form av kontinuerliga enkäter, för att få ett
bra underlag för hur värderingar och attityder förändras i ungdomsvärlden.
Generationsutredningen och denna enkät blir ett viktigt underlag för att
skapa en helhetsbild och en helhetssyn för att kunna lägga fram förslag av
konkret karaktär med ett ungdomsperspektiv inom olika sektorsområden
men också för att få in generations- och ungdomsperspektiv i den politiska
beslutsprocessen.
Jag kan också försäkra en del av meddebattörerna här att ungdomars rätt
till arbete, problemen på arbetsmarknaden och ett klart och stort engage-
mang för att skapa jobb för ungdomar genomsyrar arbetet i Generationsut-
redningen.
Jag är vidare ordförande i Statens ungdomsråd och har fått förmånen att
arbeta tillsammans med ett mycket duktigt och engagerat gäng av ganska
unga människor på dess kansli. Jag vill påstå att det skett en uppstramning
av Statens ungdomsråds arbete under de senaste åren. Det är långt ifrån den
litet flummiga image som Statens ungdomsråd hade för 10-20 år sedan och
som fortfarande verkar finnas kvar i de föreställningar som en del medelål-
ders makthavare i dag har om Statens ungdomsråd sedan den tid när de var
aktiva i politiska ungdomsförbund.
Statens ungdomsråd är nu en myndighet som arbetar mycket med inrikt-
ning på kommuner, för att sprida goda idéer, för att stödja och på olika sätt
skapa bättre villkor för den unga generationen. Ungdomsrådets inriktning
bekräftas också i propositionen. Jag skulle vilja påstå att propositionen, kul-
turutskottets betänkande och riksdagens beslut i morgon innebär en bekräf-
telse på att Ungdomsrådet arbetar på rätt sätt och har en bra färdriktning.
Vi arbetar inom Statens ungdomsråd för närvarande framför allt inom fem
områden. Det handlar mycket om information och om utredningsarbete. Vi
tar kontakt med forskarvärlden för att sprida kunskap om ungdomars rela-
tioner och levnadsvillkor. Det handlar också om arbete på den lokala nivån,
exempelvis om att stimulera kommuner att engagera sig i olika delaktighets-
projekt för ungdomar för att tillvarata ungdomars kompetens och engage-
mang.
Vi stimulerar också inrättandet av träffpunkter, antingen i form av Ungdo-
mens hus, som har tillkommit på flera ställen i landet, eller i form av mindre
träffpunkter. Något som ofta debatteras är bidragsgivning till ungdomsorga-
nisationer, men vi svarar också för utvecklingsinsatser för att förnya för-
eningslivet.
Vi arbetar också sektorsövergripande. Ungdomsrådet skall vara den myn-
dighet som försöker sammanföra andra statliga myndigheter, verk och or-
gan. Jag vill påstå att det bedrivs ett allt bättre samarbete, mycket tack vare
vår engagerade personal. Vi tar självfallet också ett visst sektorsansvar för
de fritidsfrågor vars handläggning ankommer på staten.
Vi upplever att vi får ett bra stöd för detta arbete och ett tydligt uppdrag
genom det beslut som vi väntar oss i morgon.
Jag skulle vilja kommentera socialdemokraternas reservation om att en
del av bidragen skall användas till utvärdering. Det kan här föreligga ett visst
missförstånd. Jag vill betona att medel för statens utvärdering av hur målen
för bidragsgivningen skall tillgodoses finns inom myndighetsanslaget D 1.
Ungdomsstyrelsen. Det är endast organisationernas egen utvärderingsverk-
samhet som inte skall betalas via bidragen. Det är rimligt att organisatio-
nerna själva avgör hur de skall lägga upp denna utvärderingsverksamhet och
hur de skall disponera sina resurser. Det är svårt för en myndighet att diktera
detta. Alternativt får man skapa ett klumpbidrag vid sidan om, och det blir
då helt enkelt fråga om en utbyggnad av det nuvarande bidraget.
Det är också en konsekvens av de remissvar som har kommit in till Civil-
departementet efter ett utredningsarbete som inletts bl.a. av Statens ung-
domsråd. Organisationerna har där tydligt markerat att detta är den ordning
som man önskar, och detta önskemål har regeringen följt i propositionen.
Det är märkligt att socialdemokraterna inte delar ungdomsorganisationer-
nas egen bedömning.
Det är ett spännande arbete som bedrivs inom Statens ungdomsråds om-
råde. Jag har gjort en mycket intressant reflexion i anslutning till detta ar-
bete, som jag själv deltar i. Det finns två olika perspektiv i den syn som man
har på ungdomar, perspektiv som man ofta möter inte minst när man träffar
regionala företrädare.
Vi har storstadsförorternas perspektiv, där man ofta frågar sig vad man
kan göra för att undvika att ungdomarna skall börja slåss, supa, knarka och
rent allmänt bete sig på ett destruktivt sätt. Det är det socialt preventiva per-
spektivet, där man vill förhindra att ungdomar gör dumma saker.
Det finns också ett annat perspektiv, som man framför allt möter i gles-
bygdskommuner. Där ser man ungdomar som en resurs. Man inser att man
behöver ha kvar ungdomarna i sin kommun. Man behöver ungdomarnas en-
gagemang. Det handlar faktiskt om den egna kommunens överlevnad.
Det senare perspektivet börjar anläggas mer och mer på olika håll. Det
tar sig mycket få uttryck i de politiska ungdomsförbunden. I stället ser vi det
i engagemanget för Ungdomens hus runt om i landet, i nya ungdomsföre-
ningar och i ungdomsråd som bildas. Vi ser det också i olika kulturaktiviteter
och i träffpunktsprojekten.
Ungdomar står, som här tidigare har sagts, för förnyelse, ifrågasättande,
energi och nya perspektiv på tillvaron. Men ungdomar behöver också känna
sig älskade och behövda och känna att de har en viktig roll i olika samman-
hang liksom att de har stöd från offentliga organ och att de kan ha vuxna
som förebilder. Balansgången mellan det ungdomliga engagemanget, ifråga-
sättandet, energin och den vuxnes roll återfinns också på ett bra sätt i propo-
sitionen.
Slutligen vill jag bara litet grand kommentera de riktlinjer som ges i propo-
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
151
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
sitionen. Jag tycker att de riktlinjer som återfinns i det socialdemokratiska
alternativet innehåller för mycket av slagord och pamfletter och för litet av
beskrivningar av vilka principer som skall vägleda arbetet. Man saknar där
också det som jag tycker är det viktiga i riktlinjerna, nämligen subsidiaritets-
principen.
Det är egentligen en kristdemokratisk tanke att ansvaret skall ligga på den
lokala nivån. Vi vill bygga samhället nedifrån, medan de offentliga organen
har som uppgift att stödja, hjälpa och på olika sätt uppmuntra, inte att ta
över och sköta om utan i stället försöka stärka den lokala nivån, de små na-
turliga gemenskaperna. Det är där som vi blir personer och upplever vårt
sammanhang. Där känner vi närheten och upplever vår roll. Familjen är en
viktig del i detta men också de sociala nätverken runt familjerna. Det hand-
lar om familjer av olika karaktär och storlekar under olika förhållanden. Vi
skall i dessa sammanhang inte syfta till att ge alla barn och ungdomar samma
stöd, eftersom barn behöver olika mycket stöd. En del behöver mera stöd
än andra, och det är en uppgift för staten att på olika sätt ge sådant stöd.
Vi kan här se en skiljelinje mellan dem som tycker att stat och kommun
skall ta sin hand ifrån människor och inte lägga sig i - det mera nyliberala
perspektivet - och dem som menar att stat och kommun skall ta över ansva-
ret för alltihop. Jag tycker att man märker detta i Vänsterpartiets och Social-
demokraternas resonemang och riktlinjer.
Mot detta vill jag ställa vad jag kallar det kristdemokratiska perspektivet,
där den offentliga sektorn och de offentliga organen har en viktig roll som
stödjare, uppmuntrare och garanter för att alla får likvärdiga förutsätt-
ningar.
Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till kulturutskottets hem-
ställan.
Anf. 169 ULRICA MESSING (s) replik:
Herr talman! Efter att ha lyssnat på Stefan Attefall förstår jag att den ung-
domsproposition som vi debatterar i dag kan ses som litet grand av en upp-
värmning inför den debatt om ungdomspolitik som vi får ha efter det att Ge-
nerationsberedningen har presenterat sitt förslag till insatser. Mina förvänt-
ningar på vad det skall innehålla är stora, och jag skall med glädje och iver
läsa vad ni har kommit fram till.
Sedan kan jag inte låta bli att kommentera litet grand vad Stefan Attefall
sade nu på slutet, att en del barn behöver mera stöd än andra barn. Det är
helt riktigt - och nu debatterar vi ungdomspolitiken som helhet. Då kan jag
säga att det är just det argumentet vi har haft i mitt parti, när vi har debatte-
rat exempelvis mot skolpeng, som vi upplever som något djupt orättvist.
Alla barn kostar inte lika mycket pengar i skolan och skall inte behöva göra
det heller, därför att behoven är så olika.
Vi vill inte heller att staten eller kommunerna skall ta över allt ansvar. Vi
tycker att det är jättebra om folkrörelser eller ideella organisationer kan gå
in och göra ett arbete, att man hjälper varandra och tar det ansvar man orkar
bära. Men samhällsansvar och människors trygghet kan inte överlåtas till
ideella organisationer eller till något slags välgörenhet. Staten och kommu-
152
nerna måste ha det yttersta ansvaret. Vi som samhälle måste se till att det är
allas våras ungar det handlar om och att det skall gå bra för alla.
Anf. 170 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Ulrica Messing upplever den här debatten som en uppvärm-
ning inför vad som komma skall, och jag hoppas att det blir så. Jag hoppas
att enkäten vi pratar om, som beställdes av Barn- och ungdomsdelegationen,
och den utredning som jag själv jobbar med skall göra att vi får en bra debatt
om ungdomsfrågorna i valrörelsen. Det vore faktiskt första gången vi fick
upp ungdomsfrågorna i en valrörelse. Kan Ulrica Messing hjälpa till med
det, tar jag tacksamt emot den hjälpen.
Men jag skulle vilja säga att den här propositionen är, vilket civilministern
sade i sitt inledningsanförande, ett första steg i en serie aktiviteter och ambi-
tioner man har för att få upp ungdomsfrågorna på ytan, ta helhetsgrepp på
de här frågorna och också på alla politikområden göra konkreta insatser.
Så Ulrica Messings förhoppning får hon gärna leva upp till genom att se till
att det fortsatt blir en regering med Inger Davidson som ungdomsminister.
När det gäller riktlinjerna diskuterar vi vem som har huvudansvaret. Här
ställs egentligen två riktlinjer mot varandra, tycker jag. Jag citerade ur den
socialdemokratiska motionen, där det först och främst talas om samhället.
Ulrica Messing blandar också ordet samhälle med den roll hon har som poli-
tiker. Det är ett typiskt problem att socialdemokrater ofta blandar ihop sam-
hället med offentliga sektorn. Samhället är faktiskt större än den offentliga
sektorn. Offentliga sektorn är en del av samhället.
Det står i det socialdemokratiska förslaget till riktlinjer att det i första
hand är kommunerna som har skyldighet att se till att alla barn och ungdo-
mar får en god start i livet. Mot det skall man ställa de riktlinjer som säger
att de offentliga insatserna för ungdomar i första hand bör vara stödjande
och bygga på ungdomars, föräldrars och andra närståendes engagemang.
Vi bygger faktiskt samhället nerifrån. Föräldrarna har ett ansvar för sina
barn och ungdomar. Offentliga sektorns roll blir inte att på något sätt garan-
tera hur villkoren skall se ut, utan den är att stödja föräldrarna, stödja de
små naturliga gemenskaperna att ta sitt ansvar och se till att det blir den lös-
ning och den utformning av tillväxtvillkoren som passar just det enskilda bar-
net, därför att barn är olika.
Det är också det som ligger bakom vårt engagemang för ett friare val av
skola. Vi tror faktiskt att barn och ungdomar har olika behov och olika förut-
sättningar och att vi måste tilltro föräldrar att kunna välja.
Därför blir statens och kommunernas uppgift att skapa likvärdiga förut-
sättningar på området, inte att bestämma över barns och ungdomars upp-
växtvillkor. Det kan ta sig olika uttryck därför att man har olika behov. Det
tycker jag är en viktig principiell skillnad.
Anf. 171 ULRICA MESSING (s) replik:
Herr talman! Jag önskar att den verklighetsbeskrivning som propositionen
andas också stämmer, att alla barn här i landet hade lyckan och förmånen
att få växa upp i en familj där man kan ta hand om varandra, där de kan luta
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
153
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
154
sig mot sina föräldrar och nära anhöriga och där de kan springa över gatan
till moster och faster, om inte mamma är hemma och det har hänt någonting.
Men så är det ju inte. Varje rapport om hur barn växer upp här i landet
visar att allt fler växer upp med ensamstående föräldrar och långt ifrån nära
anhöriga. Det är utifrån den verkligheten vi måste skapa de politiska förut-
sättningarna att se till att alla barn i alla fall får en bra chans.
Sedan är det inte alls min eller Socialdemokraternas ambition att be-
stämma över hur en familj skall leva sitt liv. Men vi är övertygade om att den
största valfriheten får både Stefan Attefall och jag och alla andra familjer
när vi vet att det finns ett samhälle bakom oss som vi kan luta oss tillbaka
mot. Att det i alla frågor och på alla områden är avhängigt vår egen ekonomi
eller vår egen förmåga att sköta oss själva, är inte valfrihet i någon verklig
mening.
Anf. 172 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Nej, jag håller med om att alla inte har samma förutsätt-
ningar. Därför är det så viktigt att det finns offentlig sektor också, som går
in och stöttar när det behövs.
Vi skall komma ihåg, vilket jag tycker är viktigt, att ungefär 80 % av bar-
nen växer upp hos båda sina föräldrar. Men det finns, som Ulrica Messing
säger, många som är ensamstående och många barn som, även om de lever
ihop med båda sina föräldrar, har trassliga förhållanden på olika sätt. Själv-
klart behöver de barnen och ungdomarna mera stöd än andra. Då skall vi se
till att vi har en offentlig sektor som kan ge det stödet och också en ekonomi
i någorlunda balans.
Men det är inte detta det handlar om. Det handlar om vilket perspektiv
vi har på det hela. Jag tycker att det finns ett mycket intressant exempel på
att Socialdemokraterna just försöker styra familjerna, och det är familjepoli-
tiken, där man utformar stödet så att det dikteras uppifrån. Man skapar ett
system som i praktiken gör det svårt att välja alternativa lösningar.
Debatten om vårdnadsbidraget var ett typexempel på hur man ser från ett
annat perspektiv. Om man utgår från att föräldrarna har förmåga att välja,
utformar man exempelvis barnomsorgssystemet efter detta. På samma sätt
måste den principen gälla inom ungdomspolitiken, att man i första hand skall
stärka de små lokala naturliga gemenskaperna, de sociala nätverken, och
stötta där dessa inte räcker till. Vi får inte låta kommuner och stat ta på sig
en felaktig roll i sammanhanget utan göra det de är bra på, dvs. att vara den
extra resursen som gör att ungdomar inte hamnar bredvid och helt enkelt
har svårt att klara av att skapa sin egen tillvaro på ett rimligt och bra sätt.
Anf. 173 ALWA WENNERLUND (kds):
Herr talman! Vi har nu för första gången fått en ungdomsproposition, och
det är som det står i utskottets betänkande glädjande att riksdagen nu bereds
tillfälle att fastställa nationella riktlinjer för ungdomspolitiken. Propositio-
nen belyser många av de områden som ungdomar kommer i kontakt med
och ungdomars situation i dag när det gäller utbildning, arbete, fritid, hälsa,
m.m. m.m.
Regeringen anger sex riktlinjer för ungdomspolitiken för att ge vägled-
ning. Dessa sex riktlinjer är: stödjande insatser, helhetssyn, goda uppväxt-
villkor, etablering i vuxensamhället, främja ansvarstagande, ökad samver-
kan.
När det gäller de stödjande insatserna är det först och främst familjen och
den närmaste omgivningen som är avgörande för ungdomars utveckling.
Därför står det också i propositionen hur viktigt det är att samhället stöder
familjerna på ett sådant sätt att de kan vara den trygga punkten i tillvaron
för ungdomarna.
I detta sammanhang kan också nämnas att i samband med FN:s internatio-
nella familjeår har 3 miljoner kronor satsats på ett projekt just för att stärka
banden mellan generationerna.
Samhället skall också stötta ungdomar som på olika sätt tar initiativ till
egna aktiviteter och vara intresserat av olika frågor som engagerar ungdo-
men i dag. Ungdomarna måste få känna att de tas på allvar.
Ungdomspolitik kan inte bara röra sig om avskärmade områden som
idrott eller utbildning, utan det är viktigt att få en helhetssyn på de insatser
som rör ungdomar. Man måste gå in och se över den situation som de unga
befinner sig i, ta del av deras behov och problem som de möter. Vi måste se
ungdomarna som en resurs i samhället som bidrar till nytänkande och till nya
värderingar.
I propositionen står det att ”alla ungdomar måste ha rätt till trygghet och
personlig utveckling under uppväxten”. Här kommer familjen in igen. Man
talar om hur viktigt det är att ha en trygg uppväxt. Vi vet att det är i familjen
som goda normer grundläggs, som sedan överförs från generation till gene-
ration. Därför är det oerhört viktigt att stötta föräldrarna, så att de kan ge
barnen en god och trygg uppväxt. Men även skolan har ett stort ansvar för
att ungdomarna skall känna att arbetet i skolan är meningsfullt och att var
och en elev kan hitta sin nisch och känna att det bär för framtiden. Här kan
man också nämna mobbning, som det är fruktansvärt för en ung människa
att bli utsatt för. Skollagen är nu ändrad så att skolan har skyldighet att mot-
verka mobbning. Skolverket arbetar på dessa frågor för att få till stånd ett
bra åtgärdsprogram. Det är mycket glädjande.
Herr talman! Det är viktigt att hjälpa ungdomarna in i vuxensamhället.
Därför är det oerhört viktigt att de ges möjlighet att på olika sätt komma in
i arbetslivet, att samhället satsar på olika områden för att ge ungdomar chans
till arbete. Vi vet att lång tid av arbetslöshet är förödande för ungdomarna.
Det är viktigt att ungdomarna själva känner att de måste ta ansvar för sin
situation, men också att de har delaktighet i och inflytande över sin situation.
Därför är det viktigt att låta de unga ta större ansvar i skolan, hemma och
var de befinner sig. Känner man ansvar och delaktighet, ökar också ansvaret
för medmänniskor.
Här kan man också nämna insatser som gjorts angående en ungdomskam-
panj mot rasism, där Barn- och ungdomsdelegationen fördelade stöd till 200
lokala projekt.
För att underlätta det ungdomspolitiska arbetet bör ett ökat samarbete
uppstå mellan olika myndigheter. Det har vi hört flera gånger här i kväll.
Det är inte bra att man på olika håll arbetar med ungdomsfrågor utan att
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
155
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Ungdomspolitik
156
samordna. Även samarbete mellan den offentliga och den ideella sektorn är
av stor vikt.
Regeringen föreslår nu, som vi vet, en ny myndighet - Ungdomsstyrel-
sen - vars styrelse skall bestå av representanter från de olika myndigheter
som berörs av ungdomspolitiken. Ungdomsstyrelsen skall också ta fram un-
derlag angående ungdomars uppväxtvillkor och förslag till olika åtgärder, så
att regeringen vart tredje år kan återkomma till riksdagen med en ungdoms-
proposition. Man skall också fördela bidrag till barn- och ungdomsorganisa-
tioner.
Herr talman! Det är viktigt att denna ungdomsproposition har kommit till
stånd. Med den visar vi ungdomarna att vi vill ställa upp på dem, att vi vill
vara lyhörda för deras behov och önskningar och ta del av de problem som
de möter under sin uppväxttid och inträde i vuxenvärlden.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till hemställan i kulturutskottets
betänkande nr 31.
Anf. 174 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Först diskuterade vi kulturutskottets betänkande om turism.
Sedan gick vi över till betänkandet om ungdomspolitik. Då dök det plötsligt
upp en turist här i kammaren, nämligen civilminister Inger Davidson. I blixt-
fart läste hon upp ett anförande och sprang sedan sin väg. Varför? Jo, därför
att hon skulle uppträda i TV. Det är viktigare än att stå i Sveriges förnämsta
debattcentrum och försvara sitt anförande. Jag anser att det är det mest
skandalösa uppträdande som jag har upplevt här i riksdagen under mina tolv
år. Jag får säga till Aiwa Wennerlund att det smärtar mig att behöva säga
detta, eftersom jag i många stycken delar kds synpunkter. Aiwa Wenner-
lund, som själv är marknadsförare, förstår väl att på ett sämre sätt kan man
inte marknadsföra sitt parti, genom att uppträda som detta statsråd har
gjort.
Herr talman! Det var inte därför jag begärde ordet. Det var för att jag
hängde upp mig på två reservationer från Socialdemokratiska partiet. Jag
erinrar mig att Voltaire, som föddes för jämnt 300 år sedan, har sagt att kons-
ten att tråka ut är att säga allt. Därför skall jag inte säga allt som finns att
säga om dessa reservationer.
Åke Gustavsson står som första namn under reservation 1. Jag läser där:
”Utskottet konstaterar att de riktlinjer för ungdomspolitiken som regeringen
föreslagit är av övergripande karaktär. Samma förhållande gäller förslaget i
motion Krl (v). Utskottet anser därför att de i motion Kr2 (s) angivna rikt-
linjerna i stället bör antas av riksdagen.” Detta är mycket konstigt. Varför
skulle de antas i stället, om de är likadana? Det begriper jag inte.
I reservation 6 talas det om vidgade klyftor i skolan. Där säger man: ”Ut-
skottet anser - i likhet med motionärerna bakom motion Kr2 (s) - att den
ekonomiska överkompensationen av privata skolor bidrar till vidgade klyf-
tor och segregation på skolans område.” Det anser jag är rent nonsens. Hur
kan man påstå att friskolorna överkompenseras när de till att börja med får
85 % av genomsnittskostnaden per elev i kommunala skolor? Då kan de väl
inte vara överkompenserade? I så fall skulle de ha fått 115 %. Nu får de bara
85 % av genomsnittskostnaden.
Jag råkar vara inspektor för en fristående skola. En anledning till att man
har fristående skolor är att de har en speciell profil. Denna speciella profil
medför vissa extra kostnader. Någon måste betala det. För att motivera fri-
stående skolor måste de profilera sig på ett visst sätt. Därmed ådrar de sig
ytterligare kostnader utöver vad en kommunal skola behöver belastas med.
Vår skola har t.ex. företagit körresor till främmande länder, bl.a. Finland.
Det kostar pengar, men det bidrar till att skapa goodwill för Sverige. Vi har
språkundervisning redan från första årskursen, i franska, spanska och tyska.
Det kostar också mer pengar än vad undervisningen i de kommunala sko-
lorna gör. Talet om att fristående skolor är överkompenserade är helt verk-
lighetsfrämmande.
Herr talman! Jag började med att citera Voltaire. Som alla kommer ihåg
ville han att det på hans gravvård skulle stå: Här vilar mannen som ingenting
blev, inte ens medlem av Franska Akademien. Det blev han faktiskt inte.
Jag skall avsluta med att citera en ledamot av Franska Akademien, nämli-
gen Paul Valéry. Han dog för övrigt 1945. Han har sagt att politik är konsten
att hindra människor från att lägga sig i sina egna angelägenheter. Det är
möjligt att ett liknande öde nu kommer att drabba mig, när jag lämnar riks-
dagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 maj.)
Anmäldes att följande frågor framställts
den 24 maj
1993/94:545 av Birger Andersson (c) till socialministern om bilkörning vid
narkotikapåverkan:
I ett uppmärksammat fall har en bilförare med mycket hög koncentration
av amfetamin i blodet sluppit åtal. Orsaken anges vara bristande lagstiftning.
Vad avser regeringen att vidtaga för åtgärder för att rätta till brister i gäl-
lande lagstiftning?
1993/94:546 av Sören Lekberg (s) till statsrådet Bo Lundgren om konkur-
serna inom bostadssektorn:
Konkurserna inom bostadssektorn ökar oroväckande. De två senaste åren
beräknas enligt Fastighetsägarförbundet omkring 3 000 privata fastighets-
ägare ha försatts i konkurs.
Många bostadsrättshavare och villaägare drabbas också hårt av system-
skiftet inom bostadspolitiken. Det är nästan bara bostäder som byggts eller
byggts om de senaste åren som hamnat i svårigheter. För dessa har nedskär-
ningarna av räntebidragen fått en retroaktiv karaktär.
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
157
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Nu har också Fastighetsägarförbundet reagerat över utvecklingen. I ett
brev nyligen till regeringen begär man att den extra nedskärningen av ränte-
bidragen med 2,5 miljarder kronor 1995 och 1996 måste omprövas. Situatio-
nen kommer annars att förvärras ytterligare de närmaste åren.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Bo Lundgren följande:
Vilka åtgärder planerar regeringen vidta med anledning av det snabbt väx-
ande antalet konkurser inom bostadssektorn?
17 § Kammaren åtskildes kl. 21.38.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 4 § anf. 20 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 52 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 83 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 94,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 122 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.57,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 165 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
158
Onsdagen den 25 maj
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Hänvisning av ärende till utskott ....................... 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 1
4 § Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärende-
nas handläggning ................................. 1
Konstitutionsutskottets betänkande KU30
Debatt
Talmannen (om debattreglerna)
Regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation m.m.
(avsnitten 1-10) .................................. 2
Thage G Peterson (s)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Birger Hagård (m)
Ylva Annerstedt (fp)
Ingvar Svensson (kds)
Simon Liliedahl (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Torgny Larsson (s)
Elvy Söderström (s)
Bengt Dalström (nyd)
Vissa uttalanden av statsråd (avsnitt 11) ..................... 31
Ingvar Johnsson (s)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Inger René (m)
Ylva Annerstedt (fp)
Regeringens handläggning av vissa asylärenden (avsnitt 12)....... 34
Catarina Rönnung (s)
Harriet Colliander (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Inger René (m)
Vissa frågor med anknytning till JAS-projektet (avsnitt 14)....... 44
Henrik S Järrel (m)
Ingvar Johnsson (s)
Simon Liliedahl (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Thage G Peterson (s)
Regeringens handläggning av krigsmaterielfrågor (avsnitt 15)..... 56
Bengt Hurtig (v)
Ola Karlsson (m)
Hans Göran Franck (s)
Ingela Mårtensson (fp)
159
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Byte av chef för Finansinspektionen (avsnitt 16 a).............. 63
Ola Karlsson (m)
Hans Göran Franck (s)
Ylva Annerstedt (fp)
Simon Liliedahl (nyd)
Utseende av biståndskontorschef (avsnitt 16 c) ................ 71
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Ingvar Svensson (kds)
Statsministerns anförande ”Sverige och de baltiska länderna ” den 17
november 1993 (avsnitt 17).......................... 74
Elvy Söderström (s)
Bengt Hurtig (v)
Birger Hagård (m)
Övriga frågor ......................................... 80
Sylvia Lindgren (s)
Sören Lekberg (s)
Elvy Söderström (s)
Beslut ............................................... 83
Beslut om samlad votering............................... 86
Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 26 maj...... 86
Förste vice talmannen
5 § Vissa mervärdesskattefrågor........................... 86
Skatteutskottets betänkande SkU30
Debatt
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Filip Fridolfsson (m)
Knut Wachtmeister (m)
Beslut fattades efter 13 §
6 § Bostadsbeskattning.................................. 96
Skatteutskottets betänkande SkU35
Debatt
Gunnar Nilsson (s)
Ulf Eriksson (nyd)
Lars Bäckström (v)
Inga Berggren (m)
Beslut fattades efter 13 §
7 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Vitryssland ..... 106
Skatteutskottets betänkande SkU39
Beslut fattades efter 13 §
8 § Dubbelbeskattningsavtal med Vietnam .................. 106
Skatteutskottets betänkande SkU40
Beslut fattades efter 13 §
160
9 § Ränteskillnadsersättning vid fortidsuppsägning av konsument-
krediter, m.m.................................... 106
Lagutskottets betänkande LU29
Debatt
Björn Samuelson (v)
Margareta Gard (m)
Beslut fattades efter 13 §
10 § Datapantbrev ..................................... 110
Lagutskottets betänkande LU33
Beslut fattades efter 13 §
11 § Exekutiv försäljning av fast egendom................... 110
Lagutskottets betänkande LU30
Beslut fattades efter 13 §
12 § Ny huvudman för näringsförbudsregistret................ 111
Lagutskottets betänkande LU36
Beslut fattades efter 13 §
13 § Ändringar i aktiekontolagen.......................... 111
Lagutskottets betänkande LU37
Beslut ............................................... 111
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Skatteutskottets betänkande SkU30
Skatteutskottets betänkande SkU35
Skatteutskottets betänkande SkU39
Skatteutskottets betänkande SkU40
Lagutskottets betänkande LU29
Lagutskottets betänkande LU33
Lagutskottets betänkande LU30
Lagutskottets betänkande LU36
Lagutskottets betänkande LU37
Beslut om uppskjuten votering............................ 115
14 § Turism .......................................... 115
Kulturutskottets betänkande KrU30
Debatt
Maja Bäckström (s)
Stina Gustavsson (c)
(forts.)
Ajournering .......................................... 120
Återupptagna förhandlingar .............................. 120
14 § (forts.) Turism (forts. KrU30)......................... 120
Birgitta Wistrand (m)
Bengt Dalström (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)
Sören Norrby (fp)
Åke Gustavsson (s)
Beslut skulle fattas den 26 maj
15 § Ungdomspolitik ................................... 135
Kulturutskottets betänkande KrU31
Debatt
Civilminister Inger Davidson (kds)
Monica Widnemark (s)
Claus Zaar (nyd)
Jan Jennehag (v)
Elisabeth Fleetwood (m)
Ulrica Messing (s)
161
Prot. 1993/94:110
25 maj 1994
Stefan Attefall (kds)
Aiwa Wennerlund (kds)
Hugo Hegeland (m)
Beslut skulle fattas den 26 maj
16 § Anmälan om frågor
1993/94:545 av Birger Andersson (c) om bilkörning vid narkoti-
kapåverkan ....................................
1993/94:546 av Sören Lekberg (s) om konkurserna inom bo-
stadssektorn ...................................
157
158
162
gotab 46877, Stockholm 1994