Protokoll
1993/94:11
1 § Justering av protokoll Bordläggnings-
debatt
Justerades protokollet för den 14 oktober.
Talmannen anmälde att socialförsäkringsutskottet den 19 oktober utsett
Birgitta Dahl (s) till ny vice ordförande efter Doris Håvik.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:63 och 83 till näringsutskottet
Redogörelse
1993/94:RR1 till finansutskottet
Anmäldes proposition 1993/94:25 Inriktning av den ekonomiska politi-
ken.
Anf. 1 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Jag vill inleda med en utblick över gränserna, eftersom den
handlingsfrihet som vi har i vårt land i så hög grad påverkas av utvecklingen
i vår omvärld, särskilt i Europa.
Två stora frågor har på senare tid dominerat det ekonomiska samarbetet
inom EG, dels den svaga utvecklingen av tillväxt och sysselsättning, dels vä-
gen till en ekonomisk och monetär union.
De europeiska länderna undergår i dag en svår och utdragen anpassnings-
process, som beror både på lågkonjunktur och på strukturella, långsiktiga
problem. En stabilisering av Europakonjunkturen sker förmodligen andra 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 11
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
halvåret i år, och nästa år väntas en viss uppgång. Men många av de struktu-
rella problemen väntar ännu på sin lösning. Sedan det europeiska valutasam-
arbetet i praktiken har brutit samman och valutorna flyter, råder en osäker-
het om den exakta utformningen av vägen till en monetär union. Målet ligger
fast, men det förefaller i dag svårare att uppnå.
Många europeiska länder har alltså allvarliga ekonomiska problem, men
det är ändå positivt att alla är så medvetna om att dessa problem kan och
måste lösas gemensamt mellan länderna. Fortsatt liberalisering av världs-
handeln och stopp för alla tendenser till protektionism är ett måste. Här är
Sverige starkt pådrivande. Utan en GATT-överenskommelse i december ris-
keras nog EG:s förhandlingsförmåga, och därmed skulle Sveriges medlem-
skapsdiskussioner kunna försenas. Frihandeln är också mycket viktig för ut-
vecklingen i de öst- och centraleuropeiska länderna, som kämpar med de
astronomiska problem som kommunismen efterlämnade.
Målet för det europeiska tillväxtinitiativet är jobb, jobb och åter jobb -
riktiga jobb. Ingen europeisk regering eller ekonomi kan ensam häva sig ur
problemen. De flesta länder har så stora finanspolitiska obalanser att kort-
siktiga konsumtionsstimulanser i ett land skulle få direkt negativa effekter.
Gemensamma tag kan å andra sidan ge dubbel utdelning: styrkan i tillväxtåt-
gärder på europeisk nivå blir, om de samordnas väl, större än summan av de
enskilda ländernas satsningar. Det råder betydande samstämmighet om att
den höga arbetslösheten och den låga tillväxten måste angripas inom ramen
för en strategi med sunda offentliga finanser och låg inflation. I Europa såväl
som i Sverige gäller just detta att sunda statsfinanser ger utrymme för den
effektivaste stimulansen, nämligen lägre räntor.
Man måste konstatera att det även utanför Europa finns orosmoln i form
av svag, om ens någon, tillväxt i Japan. Men det finns också glädjeämnen;
en stabil, om än långsam, återhämtning i den amerikanska ekonomin.
Fru talman! I Sverige plågas vi i dag av två stora problem: arbetslösheten
och budgetunderskottet. För ett halvår sedan skulle jag också ha lagt till ett
tredje: finanskrisen. De fallande räntorna och utvecklingen i övrigt har
emellertid bidragit till att marknaden för fastigheter har stabiliserats och
prisfallet planat ut något. Därmed har också läget för kreditinstituten, sär-
skilt bankerna, förbättrats.
Arbetslöshet och budgetunderskott skulle kunna växa oss över huvudet.
Men de problemen går att lösa. Den svenska ekonomin har hittills i år ut-
vecklats svagt, men nu syns tydliga tecken på en återhämtning. Nästa år vän-
tas BNP växa med nära 2 %, och för 1995 kan tillväxten bli nära 3 %.
Arbetslösheten är det värsta problemet. Den orsakar utslagning och so-
ciala problem. Den kan leda till ett hårt samhälle med grogrund för främ-
lingsfientlighet och bristande solidaritet mellan människor. Det är svårt att
komma ur ett sådant samhälle om man en gång har fastnat. Vi är inte där
ännu, men det är ganska bråttom. Det är faktiskt inte AMS-jobb som är
framtiden, utan riktiga jobb inom produktionen.
Budgetunderskottet innebär ju att statsskulden växer snabbt, och när
statsskulden växer går mer och mer av skatterna till räntebetalningar i stället
för till utbildning, sjukvård eller äldreomsorg. Vi skulle vältra över skulden
på våra barn och barnbarn om vi inget gjorde. Detta vore orättvist.
Man bör veta att den kanske viktigaste orsaken till dessa obalanser är bak-
smällan efter 80-talets låne- och spekulationskarusell. Priserna på tillgångar
har sjunkit, och lånen har överstigit tillgångarnas värde. Både företag och
hushåll har därför varit tvungna att använda en stor del av inkomsterna till
skuldsanering; att betala räntor på lån och betala tillbaka lån.
Den proposition som jag presenterar i dag kan sammanfattas i fyra delar,
som alla angriper dessa problem. Förslagen skall öka den ekonomiska aktivi-
teten och ge företag och marknadsaktörer den extra knuff över tröskeln som
krävs för att de skall våga satsa framåt, våga expandera och våga nyanställa
fler människor.
För det första: Förhandlingarna med EG sker nu i ett snabbare tempo,
med sikte på medlemskap den 1 januari 1995. Detta är mycket viktigt för att
locka hit och hålla kvar investeringar, både svenska och utländska. Medlem-
skapet gör Sverige attraktivt för företag och investeringar, och det är investe-
ringar i företag som skapar jobb och välfärd.
För det andra: Saneringsprogrammet för de offentliga finanserna fullföljs.
Statens lånebehov skall minska och statsskulden stabiliseras. I propositionen
konkretiseras stora delar av det första steget i det femåriga program som
riksdagen antog i juni. Det skulle normalt ske först i nästa års budgetproposi-
tion, men det är viktigt att göra det nu för att skapa säkerhet.
Programmet innehåller besparingar i fråga om bl.a. tandvård och läkeme-
del. Vi föreslår en ny, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med höjda egen-
avgifter, som minskar anspråken på arbetsmarknadsfonden och statens låne-
behov med mer än 6 miljarder kronor. På några års sikt minskar också utgif-
terna genom att den rundgång som finns i dag mellan a-kassa och åtgärder
bromsas.
Förslag om minskade utgifter inom lönegarantisystemet kommer också att
läggas fram. Statsfinanserna förstärks dessutom genom att miljö- och punkt-
skatter indexeras. Det ökar inkomsterna under saneringsperioden fram till
1998 med ca 7,5 miljarder kronor. Nära två tredjedelar av dessa skatter har
en klar miljöprofil. Då har jag ändå inte räknat tobaksskatten som miljö-
skatt, vilket säkert många ledamöter i denna kammare skulle göra. Miljö-
profilen har en dubbel fördel, eftersom både den ekonomiska och den ekolo-
giska skulden minskar.
För det tredje förbättras villkoren för de mindre och medelstora företagen
ytterligare genom förslagen. Detta sker genom lägre skatt för egenföreta-
gare, genom anpassning av arbetsrätten till den verklighet som de mindre
och medelstora företagen möter och genom förbättringar i tillgången på pri-
vat riskkapital, främst genom kvittningsrätt och slopad dubbelbeskattning.
Den ekonomiska bedömningen visar att lönsamheten inom näringslivet nu
ökar ganska ordentligt och att den ligger kvar på en hög nivå framöver. En
sådan lönsamhetsökning är helt nödvändig för att få expansion i näringsli-
vet - man kan nämligen inte ha framgångsrika företag som investerar och
ger jobb om man inte accepterar och t.o.m. gillar framgångsrika företagare.
För det fjärde införs ett generellt anställningssstöd, GAS, för att förkorta
den tid som normalt förflyter mellan produktionsökning och nya jobb. Un-
der år 1994 kommer de som nyanställer och ökar sin sysselsättning jämfört
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
med nivån i september i år att få en rabatt med 15 procentenheter på arbets-
givaravgifterna.
Jag har tidigare varit skeptisk till sådana stödformer men har ändrat mig.
Läget på arbetsmarknaden är nu så allvarligt att även något ovanliga meto-
der måste prövas. Och läget i ekonomin är faktiskt nu precis det rätta. Det
generella anställningsstödet, GAS, hade inte fungerat under nedgångsfasen
för ett halvt eller ett år sedan, och det skulle vara meningslöst i en uppgång
med full fart - om ett eller två år. Men just nu ser vi en begynnande uppgång
med ökad produktion och ökad orderingång. Det syns inte minst i den ex-
tremt stora övertiden. Vanligen tar det upp till ett år innan övertid omvand-
las till nya jobb - med detta generella anställningsstöd bör den tiden kunna
förkortas rejält så att jobben tidigareläggs. Subventionen blir ju störst om
de nya jobben kommer redan i höst eller i böljan av nästa år.
Förslaget om GAS kan ses som ett tillfälligt komplement till de arbets-
marknadspolitiska medlen och ett ovanligt lönsamt sådant för samhället, ef-
tersom subventionen bara är en dryg tiondel av lönekostnaden - att jämföras
med t.ex. ungdomspraktik eller ALU, där subventionen är 100 % eller näst
intill. GAS kommer att öka rörligheten på arbetsmarknaden och stärka de
arbetslösas situation, särskilt i kombination med förändringarna i arbetsrät-
ten. Hela arbetsmarknaden blir mer flexibel, och det bidrar till att snabbare
få fram de nya jobben.
Jag tror inte att de här åtgärderna var för sig är någon mirakelmedicin som
löser alla problem, och man kan inte välja ett av förslagen och strunta i res-
ten. Däremot är jag helt övertygad om att detta sammantaget och i kombina-
tion med de strukturella reformer som redan har gjorts kan ge just den där
extra knuffen som behövs för att ekonomin snabbare skall komma in i en
god cirkel.
Fru talman! Förtroende har både en ekonomisk och en psykologisk di-
mension. Från ekonomisk utgångspunkt förstärks förtroendet genom att
återhämtningen nu blir allt tydligare. Den starka ökningen av exporten - ex-
portvärdet har ökat med 16 % i år - ger spridningseffekter till resten av eko-
nomin. Under den senaste tremånadersperioden har orderingången ökat
med ungefär 5 % på exportmarknaden och med 3 % på hemmamarknaden.
Konsumtionen väntas nu sluta falla, till stor del därför att hushållens skuld-
konsolidering - avbetalning på lån och sådant - har gått ovanligt snabbt. In-
dustriproduktionen har faktiskt ökat vatje månad hela året, och industrins
orderstock var i augusti ungefär 13 % högre än för ett år sedan. Antalet var-
sel på arbetsmarknaden och antalet konkurser är klart mindre än för ett år
sedan.
Till detta hör också att inflationen är fortsatt mycket låg. Trots deprecie-
ringen av den svenska kronan ökar konsumentpriserna med bara ca 4,5 % i
år och med blygsamma 2,5 % nästa år. Den underliggande inflationen är
ännu lägre - kring 1,5 % båda åren. Räntorna har, som alla vet, sjunkit re-
jält. Sedan våren 1992 har den korta räntan sjunkit med ungefär 4,5 procent-
enheter och den långa med ungefär 2.
De offentliga finanserna uppvisar också en förbättring från ett mycket
stort underskott i år på nästan 210 miljarder kronor. Förstärkningen nästa
år är nära 25 miljarder kronor, och underskottet minskar ytterligare 1995.
Förbättringen är faktiskt större för staten, men det motverkas av att AP-
fondens överskott minskar och av att kommunsektorn har underskott. Bud-
getunderskottet beräknas för innevarande budgetår också till ungefär 210
miljarder kronor och statens lånebehov till knappt 270 miljarder kronor, dvs.
samma siffror som jag redovisade för några veckor sedan. Lånebehovet är
fortsatt mycket stort, och förtroendet för svensk ekonomi kräver att alla
medverkar till att reducera detta lånebehov. Förtroendet kräver att såväl in-
vesterare som företag och konsumenter kan lita på att underskottet arbetas
bort.
Förtroendet kan också ökas genom att klarhet skapas om framtiden, bl.a.
genom att politikerna talar om vad de ämnar göra, även om beskeden inte
alltid är så lättsmälta. När det gäller att ge även obehagliga besked är Social-
demokraterna oerhört undanglidande. Bengt Westerberg kallade i partile-
dardebatten detta för bisatspolitik: Behovet av kärva tag för att klara statsfi-
nanserna förnekas förvisso inte, men de nämns först i bisatser och i mycket
oprecisa ordalag. Regeringens konkreta besparingsförslag har med få un-
dantag avvisats. Detta undanglidande från de svåra besluten skapar tyvärr
en osäkerhet som i slutändan drabbar - inte regeringen utan de arbetslösa!
Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja återkomma till arbetsmarkna-
dens flexibilitet. I hela Europa pågår nu en diskussion om hur våra ekono-
mier skall kunna göras bättre på att skapa nya jobb. I Sverige har vi det fak-
tiskt bättre förspänt än i de flesta andra länder därför att långtidsarbetslöshe-
ten ännu inte har bitit sig fast. Den genomsnittliga arbetslöshetstiden är fak-
tiskt inte högre än under 1984. På kontinenten däremot har nästan hälften
av alla arbetslösa varit utan jobb i mer än ett år. Dit vill inte vi komma.
I går inleddes EG-kommissionens stora jobbkonferens. En av de faktorer
som kommissionären för arbetsmarknadsfrågor framhävde var behovet av
att minska regleringarna på arbetsmarknaden. Han efterlyste vad han kal-
lade en ny solidaritet mellan dem som har arbete och dem som inte har det.
Regler och löneprinciper får då inte bara gynna dem som redan har ett jobb
utan måste anpassas så att den som inget har får ökade chanser. För mig är
detta den absolut viktigaste fördelningspolitiska frågan under hela 90-talet.
Det är en av de tre faktorer som den svenska regeringen särskilt har pekat
på i vårt bidrag till Delors vitbok om tillväxt och sysselsättning.
För att den svenska ekonomin skall kunna generera alla de nya jobb som
krävs under 90-talet måste förvisso villkoren för företag och företagare vara
goda, konkurrens finnas i rejäla doser och dynamik och utveckling prägla
alla verksamheter. Men detta räcker ändå inte öm inte arbetsmarknaden är
flexibel, rörlig och har viss lönespridning.
Sverige möter redan i dag ökande konkurrens från Asien och från de län-
der i Öst- och Centraleuropa som har frigjort sig från kommunismen. Männi-
skorna där har god utbildning men låga löner. Vissa jobb kommer att flytta
dit. Därför måste vi i Sverige skaffa oss tillräcklig utvecklingskraft - inte sta-
tisk konkurrenskraft genom en undervärderad valuta utan dynamisk utveck-
lingsförmåga så att nya idéer och kreativa processer kan komma i gång och
byggas på. Forskning och utbildning som höjer människors kompetens är
centralt men också en öppenhet och frihet från gamla regler och tankar om
hur produktion skall organiseras.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
Jag har ingen färdig lösning på detta. Men ett av de områden som hittills
har varit tabubelagt i Sverige, nämligen lönebildningen och lönespridningen,
måste kunna diskuteras. Ungdomslöner är en sådan fråga. Frågan om högre
lön efter lång utbildning är en annan. Om fler människor skall kunna lockas
till mer utbildning måste det nog finnas en belöning i form av bättre lön. Jag
tror att många med mig tycker att det är ganska rättvist att den som kan mer
också får mer betalt. Och för att inte ungdomar och andra skall fastna i låglö-
nejobb, ingångsjobb, måste vidareutbildning och vuxenutbildning uppmunt-
ras ordentligt.
Regler som hämmar rörligheten på arbetsmarknaden måste ses över. Den
som funderar på att byta jobb måste våga göra det, så att fler av dem som
står utanför får en chans att komma in på arbetsmarknaden. Arbetslöshets-
försäkringen måste utformas så att rundgång motverkas, eftersom all erfa-
renhet tyder på att aktiviteten, energin, för att ordna jobb ökar dramatiskt,
både för den enskilde och på arbetsförmedlingen, när det finns risk för utför-
säkring. De nya regler som vi föreslår innebär att långtidsarbetslösheten på
det viset motverkas.
Fru talman! Vi satsar i Sverige mycket stora belopp på den mera traditio-
nella arbetsmarknadspolitiken. Detta är nödvändigt, men det är ändå inte
AMS, AMU eller ALU som skall trygga framtiden för dem som har haft
oturen att bli arbetslösa. Det är riktiga jobb som behövs. Med dagens propo-
sition blir grunden fastare för en sådan utveckling. Målet är att kunna hal-
vera arbetslösheten under 90-talet. Det går att göra det.
(Applåder)
Anf. 2 GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Vid sju tillfällen under de senaste två åren har finansministern
inför denna kammare redovisat sin syn på det ekonomiska läget. Vid samt-
liga dessa tillfällen har Anne Wibble tvingats revidera sina prognoser för den
svenska ekonomin. Gång efter gång har hon tvingats konstatera att verklig-
heten har varit dystrare än hennes alltför ljusa prognoser har visat.
I dag är det dags igen. Den här gången är det prognoserna från i våras som
skall begravas. Nu ligger det återigen nya siffror på riksdagens bord.
Tillväxten för 1993 blir sålunda inte minus 1,4 %, som finansministern
trodde i januari. Den blir heller inte minus 1,7 %, som hon trodde i april.
Nu är dagsnoteringen att ekonomin krymper med 2,8 %.
Ett sådant dåligt BNP-resultat har ingen finansminister före Anne Wibble
kommit i närheten av.
Jag kan också nämna arbetslösheten. Den öppna arbetslösheten kommer
i år inte att uppgå till 200000 personer, som Anne Wibble trodde i januari
förra året. Den kommer heller inte att uppgå till 297 000 personer, som hon
hoppades i våras. Nu räknar hon med att arbetslösheten blir 8 %, dvs. att
345 000 svenskar kommer att vara öppet arbetslösa under detta år. Till detta
skall läggas drygt 300 000 personer som finns i arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder.
Den kanske största prognosmissen gäller faktiskt någonting annat, åtmin-
stone om man mäter med regeringens egna mått. 1 den första regeringsför-
klaring som Carl Bildt läste upp från den här talarstolen hösten 1991 stod
följande att läsa: ”de offentliga utgifterna---skall minska som andel av
landets samlade produktion. Därmed skapas utrymme för att inom ramen
för en stram finanspolitik sänka skattetrycket och därmed återvinna utveck-
lingskraften i ekonomin.”
Det var ord och inga visor. Det var precis detta som Moderata samlings-
partiet hade sagt i årtionden. Här skulle minsann regeras. Anne Wibble blev
den som fick sköta det regerandet. Men hur blev det med de stolta orden om
minskade offentliga utgifter som skulle finansiera skattesänkningar och bana
väg för ökad tillväxt? Hur blev det med utgifterna, tillväxten och skatterna?
I dag vet vi svaret.
Utgiftskvoten, dvs. de offentliga utgifternas andel av bruttonationalpro-
dukten, blir inte lägre än de 63 % som man talade om 1991. Inte heller blir
utgiftskvoten lägre än de 64 % som regeringen trodde att den skulle bli i sin
första finansplan. Inte heller blir den 71 %, som man trodde i april. I dagens
proposition anger man i stället att utgiftskvoten ökar till smått ofattbara
74,5 % av bruttonationalprodukten.
De offentliga utgifterna kommer att uppgå till drygt 1000 miljarder kro-
nor. Sverige har därmed den högsta offentliga utgiftsandelen av samtliga
OECD-länder. Bara sedan 1991 har de offentliga utgifterna ökat med 150
miljarder kronor. Aldrig tidigare i Sveriges historia har någon finansminister
redovisat en sådan siffra - aldrig Gunnar Sträng, aldrig Kjell-Olof Feldt, inte
ens Ingemar Mundebo.
Hur hänger detta ihop, när regeringen har presenterat det ena sparpaketet
efter det andra? Hur kan utgifterna trots detta fortsätta att öka, dessutom
med en moderatledd regering?
Svaret är lika enkelt som det har varit förödande för människors välfärd
och trygghet. Den nuvarande regeringen har inte förstått vad de grundläg-
gande obalanserna i den svenska ekonomin beror på. Regeringen, med
Anne Wibble i spetsen, vägrar att förstå att roten till den ekonomiska krisen
är den låga efterfrågan i den inhemska ekonomin. Det är den som gör att
produktionen faller och sysselsättningen minskar.
Arbetslösheten ökar kraftigt, och med den ökar de offentliga utgifterna
för bl.a. kontantstöd. Samtidigt viker de offentliga inkomsterna till följd av
den låga aktiviteten i ekonomin och den höga arbetslösheten. Därmed ökar
också budgetunderskottet, vilket i sin tur gör att statsskulden växer och att
räntebördan blir allt tyngre. Så ser sambanden ut.
Det här ekonomiska förloppet är unikt. Aldrig någonsin tidigare har Sve-
rige befunnit sig i den här situationen, men den svenska ekonomin uppvisar
påfallande likheter med den finska. Där liksom här förmår inte exporten,
som nu växer i vårt land, hejda BNP-fallet då den inhemska efterfrågan -
när det gäller kommuner, detaljhandeln, transporter, byggandet och allt som
tillhör den sektorn - faller som sten.
Arbetslösheten fortsätter därför att öka också nästa år, liksom budgetun-
derskottet och upplåningsbehovet.
Initierade bedömare menar att den svenska ekonomin befinner sig i
samma läge som den finska ekonomin gjorde för ett år sedan. Vi har ännu
inte sjunkit lika djupt som Finland, men för varje dag som går pressas Sve-
rige allt djupare ner i depressionsspiralen. Finlands väg tycks vara vår. Det
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
är däri den djupa tragiken och den oerhörda faran ligger i den utveckling
som vi nu ser framför oss.
Så här är det, Anne Wibble. Saneringsplaner i all ära, men om man inte
har insett de grundläggande sambanden - att om ekonomin krymper och
produktionen viker, om sysselsättningen faller och arbetslösheten ökar ex-
ploderar de offentliga utgifterna - så blir även Carl Bildt, biträdd av Anne
Wibble, världsmästare i offentliga utgifter, hur illa ni två än tycker om den
offentliga sektorn. Det är resultatet av politiken.
Vilken slutsats drar då regeringen av att man inte har lyckats leva upp till
sin egen ambition att minska de offentliga utgifterna och öka tillväxten? Har
man insett att det därför inte går att sänka skatterna? Svaret är som ni alla
vet - nej. Om bara några veckor kommer regeringen att föreslå riskdagen att
ytterligare skattesänkningar skall genomföras. Men de förslagen förstärker
orättvisorna i vårt samhälle. Den rättvisa fördelningen sätts på undantag.
Folkpartisten Anne Wibble, som var en varm tillskyndare av skatterefor-
men, medverkar nu till att riva upp en av skattereformens hörnpelare - att
det skall vara balans mellan skatt på arbete och skatt på kapital. Nu är det
inte första gången detta sker under den här regeringens mandatperiod. Poli-
tiken har genomgående varit inriktad på att sänka skatten på kapital men att
höja den på arbete. Det kan var och en konstatera genom att titta i sin egen
plånbok och göra en kalkyl för det egna hushållet.
Regeringens skattepolitik är inte bara orättvis och inkonsekvent i förhål-
lande till skattereformens principer. Den är också ekonomiskt ohållbar. Nå-
gonstans utmed den enda vägen glömde regeringen nämligen bort sina egna
ord från rivstarten hösten 1991. Kom ihåg vad man sade: Först lägre andel
offentliga utgifter, därefter sänkta skatter.
Nu blir det inte så. Det blir i stället precis tvärtom. Det blir som en annan
ledamot av denna kammare, herr Lars Tobisson, en gång förutspådde. Han
sade att vi först skall sänka skatterna och sedan skall vi se vad vi skall spara.
Var det verkligen så centerpartister och folkpartister ville ha det när de gick
med i den här regeringen?
Fru talman! Vi har nu hört finansministerns anförande. Jag har under
några sena kvällstimmar i går och en stund på morgonen i dag haft tillfälle
att läsa hennes ekonomisk-politiska proposition. Det är en proposition som
beskriver de många prognosmissar som jag nyss har pekat på. Efter detta
måste jag ställa en fråga till var och en som lyssnar på den här debatten: Är
det verkligen någon som tar Anne Wibble på allvar längre? Tror någon på
vad hon säger? Hon står nu för sjunde gången på två år i den här talarstolen
och hävdar att sysselsättningen, budgeten och statsfinanserna är under kon-
troll.
Jag tror faktiskt att de allra flesta hör att det ekar tomt när finansministern
förkunnar sitt budskap.
Den proposition som presenteras i dag innehåller inte ett enda förslag som
bryter den ekonomiska nedgången. Det är sannerligen en dyster läsning.
Trots att konkurrensläget för exportindustrin har förbättrats avsevärt fort-
sätter fallet utför för den svenska ekonomin. Tillväxten, arbetslösheten,
statsfinanserna - de viktigaste kurvorna i vår ekonomi pekar fortfarande åt
fel håll.
Jag påstår inte att allt det här är regeringens fel. Det vore inte seriöst. Men
jag påstår att regeringens politik har fördjupat och förvärrat krisen. Jag på-
står dessutom att regeringens attityd och hållning har legat den i fatet, då
man har utformat den ekonomiska politiken.
Vi minns t.ex. talet om den enda vägen. Vi kommer ihåg självsäkerhet,
trots misstag. Vi har inte glömt den nedlåtande attityden gentemot oss i op-
position. Men låt oss trots det försöka att gå vidare.
Så här i efterhand vore det t.ex. ganska klädsamt om finansministern åt-
minstone på en enda punkt kunde erkänna att regeringen har haft fel och att
vi socialdemokrater har haft rätt.
Redan i vårt ekonomisk-politiska program och i vår motion i januari 1992
varnade vi för en politik som skulle minska den inhemska efterfrågan och
därmed hämma tillväxten och öka arbetslösheten. Vi skrev följande: ”1 nu-
varande svaga konjunkturläge, med dålig tillväxt och stigande arbetslöshet,
finns det heller inga stabiliseringspolitiska skäl att ytterligare strama åt eko-
nomin. Regeringens förslag att genomföra en ytterligare åtstramning av ef-
terfrågan leder bara till ännu lägre produktion de närmaste åren och ännu
högre arbetslöshet.”
Detta skrev vi i januari 1992. Vi blev hånade. Inte minst min företrädare
Allan Larsson fick löpa gatlopp för den typen av förutsägelser. På varenda
punkt som vi har kritiserat regeringen på kan vi med facit i hand konstatera
att vi har fått rätt.
Dess värre insåg inte regeringen vilka dramatiska konsekvenser åtstram-
ningspolitiken skulle få för tillväxten och sysselsättningen. I motion efter
motion har vi pekat på den inhemska efterfrågans fall och dess betydelse för
den ekonomiska krisen.
Regeringen har fortsatt sin enda väg - dag efter dag, arbetslös för arbets-
lös. Inget fick regeringen att ändra vägval. Mot bakgrund av att regeringen
konsekvent har vägrat att lyssna till varningarna för åtstramningspolitikens
förödande konsekvenser faller ansvaret mycket tungt för depressionen på
regeringen och på dess finansminister Anne Wibble. Efterkrigstidens största
politiska misslyckande i Sverige och att massarbetslösheten har fått fäste är
numera, tyvärr, ett faktum.
Fru talman! Sverige behöver en annan politik. Vi behöver samlas kring en
ny politik som för oss ur den ekonomiska krisen. Inget är viktigare än detta.
Det vi har sett från regeringens sida i dag motsvarar inte kraven på en sådan
ny politik. Propositionen är en besvikelse.
Vi socialdemokrater är trots det beredda att ta vårt ansvar och i samverkan
med er andra vara med och forma ett Sverige där alla och envar känner
trygghet, frihet och delaktighet. Det är det som politiken, också den ekono-
miska, nu måste handla om. Utan den typen av grund i moral och etik och
i rättvis fördelning går det aldrig att kräva stora uppoffringar av ett folk och
en nation. Det är sådant vi har framför oss. Mot den bakgrunden är de år vi
har bakom oss en belastning. Förtroendet för politiken och politikerna har
brutits. Därför måste vi starta igen. Vi måste samlas och sluta upp omkring
en politik som utgår ifrån full sysselsättning och rättvis fördelning.
(Applåder)
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
Anf. 3 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Fru talman! I dag lånar vaije invånare i Sverige mer än 2 500 kr i månaden.
Vår samlade statsskuld är över 1 000 miljader. På några få år kommer den
att skena i väg och bli 2 000 miljarder. Det är en fördubbling. Budgetåret
1997/98 kommer vi fortfarande att gå med en förlust i landets statsfinanser
på 70 miljarder. Detta föranleder tre frågor till finansministern.
När kommer vi att få en budget i balans? Hur länge kommer det att dröja
innan vi kan klara ett budgetår utan att låna? Finns det några planer på att
betala tillbaka statsskulden, eller skall allt skyfflas över på kommande gene-
rationer?
I mitt stilla sinner dyker också frågan upp hur vi skall klara att möta nästa
lågkonjunktur med dubbelt så stor statsskuld som nu. Vad händer om rän-
torna inte blir så låga som Finansdepartementet förutspår? Vad händer om
tillväxten inte blir så kraftig som man nu tror? Hur stor är beredskapen för
att prognoserna inte håller? Hittills har inte alla prognoser från Finansdepar-
tementet stämt, det vet vi ju.
Om räntan är 10 % år 1998 kommer så gott som hälften av statens inkoms-
ter att gå till ränteutgifter. Jag tror inte att det blir så, men jag vågar inte
heller ta gift på att det inte blir så. Vi måste ha en marginal, annars kommer
vi att ha kniven på strupen.
Om beräkningarna på Finansdepartementet inte håller blir det inte
mycket välstånd kvar att fördela. Då spelar det inte så stor roll hur rättvist vi
än fördelar bördorna. I ett sådant läge kommer det att bli ohyggligt kännbart
särskilt för de svagaste grupperna - hur vi än bär oss åt.
Vi har lika litet rätt att lämna över en stor statsskuld till kommande gene-
rationer som vi har att lämna över ett dåligt miljöarv. Räntebördan kommer
att begränsa kommande generationers möjligheter till en god levnadsstan-
dard och handlingsmöjligheter i övrigt. Vi bakbinder nu händerna på kom-
mande generationer.
Ränteutgifterna ökar i takt med statsskulden. När ränteutgifterna ökar
blir det allt mindre över till skola, sjukvård, äldreomsorg och allt annat som
vi värnar om. Förr motiverades ofta ett högt skattetryck med att man fick
mycket för pengarna. I framtiden kan vi tvingas säga: Tyvärr får vi inte så
mycket för pengarna trots högt skattetryck. Det mesta går åt till att betala
räntor. Domen som framtida generationer kommer att ge kommer att bli
hård - var så säker.
I valrörelsen blev vi i Ny Demokrati närmast idiotförklarade när vi talade
om vår ekonomiska politik och de besparingar på 196 miljarder kronor på
sex år som vi föreslog. Det visade sig att vi hade fel eftersom det egentligen
behövs ännu mera.
Problemet nu är att vi inte kan dra åt för hårt. Vi måste gasa, annars tar
vi oss inte ur det här.
Varför gör då inte regeringen mer åt problemen? En viktig orsak är att
varje regeringsparti värnar om sina respektive hjärtefrågor och att det är
svårt att komma vidare i saneringsprocessen i svensk ekonomi. Man sitter
fast och hoppas att det hela skall lösa sig på något sätt.
Den senaste tiden har vi i alla fall sett en del ljusglimtar i slutet av tunnel
i form av att exportindustrin går bra. Det finns andra tecken också. Tyvärr
räcker det inte för att AB Sverige skall komma på fötter. Det finns en mycket
stor rasrisk i tunneln, och det är nu bråttom för oss att ta itu med det hela.
Konjunkturinstitutet säger i sin senaste prognos att produktions- och import-
tillväxten i OECD-området visserligen har varit svag de senaste åren, men
orsakerna till den svenska krisen måste till största delen sökas i inhemska
förhållanden. Vi kan inte peta i systemen. De måste göras om i grunden.
Vad skall vi då göra? Jag tror att vi alla måste se på problemen med nya
ögon och anstränga oss mer än någonsin att söka samförstånd. Det går inte
att spara sig ur krisen, men vi måste spara där det går. Vi är rörande överens
om att vi inte kan klara av problemen utan att komma till rätta med arbets-
lösheten - det är en förutsättning. Vi är också överens om att det är viktigt
med lägre räntor. Lägre räntor möjliggörs av en starkare kronkurs. En star-
kare kronkurs får vi av att föra en tydlig och trovärdig politik där saneringen
av svensk ekonomi är klart uttalad och där man ser vägs ände vad gäller bud-
getunderskottet.
Vi pratar mycket om högt sparande och låg konsumtion och vilka problem
som följer av att konsumtionen minskar i omfattning. En stor del av förmå-
gan att lösa de problemen, liksom många andra, finns här i riksdagen och på
regeringskansliet. Det är härifrån osäkerheten kommer. Det måste till klara
regler om vad som skall gälla i framtiden. Det är osäkerheten som skapar
oro. Då bli folk försiktiga. Det handlar om framtidstro och förtroende. Gott
ledarskap borde vara adelsmärket för regering och riksdag.
Bengt Westerberg sade i partiledardebatten: ”Den största utmaning som
vi står inför under de kommande åren är naturligtvis att klara ekonomin och
arbetslösheten. Den utmaningen ställer - det är jag övertygad om - helt nya
krav på oss politiker både när det gäller politiskt nytänkande och när det
gäller politisk stil---.”
Längre fram i sitt anförande berättar Bengt Westerberg om en krönika av
Sigfrid Leijonhufvud, där den gode Sigfrids ”poäng är att den tillspetsade
retorik som vi politiker tror behövs för att vi skall vinna val i själva verket
kan medverka till att Sverige förlorar investeringar och därmed tillväxt och
jobb.” Bengt Westerberg säger också att han blir starkt berörd av Sigfrids
resonemang och konstaterar att ”som ansvariga politiker måste vi vara be-
redda att samverka för Sveriges bästa, inte ägna oss åt innehållslös retorik.”
Jag säger bravo! Jag håller med! Men låt inte detta stanna vid fagert tal,
utan låt oss för en gångs skull göra något bra tillsammans.
När jag kom hit till riksdagen trodde jag att man här var bra på att söka
lösningar som det gick att få majoritet för. Nu hoppas jag att det skall bli
bättre. Vi är fler partier i riksdagen än någonsin. Då ökar också kraven på
god kommunikation mellan partierna och på att vi anstränger oss mera.
Vad finns det för möjligheter till samverkan? När man hörde Ingvar Carls-
son i partiledardebatten märktes det att det redan är val på gång. Det tutade
ordentligt i stridstrumpetcn. Göran Persson då? Jag känner inte Göran Pers-
son, men han verkar rätt trevlig. Jag lyssnade med intresse när han sade att
Socialdemokraterna inbjuder alla goda krafter att samverka om att föra Sve-
rige ur den ekonomiska krisen. Vidare talade Göran Persson om byggsats-
ningar. Det lät intressant. Mycket talar för att den ROT-satsning som kom-
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
12
mit till stånd blir en flopp. Jag vill gärna diskutera detta med Göran Persson.
Vad sägs om lunch någon dag?
I fråga om förståelse för nödvändiga åtgärder tror jag att Göran Persson
får svårt med rörelsen. Vad blir det av Socialdemokraternas intresse för före-
tagen? Tveksamt. Med tanke på hur Socialdemokraterna har voterat under
mandatperioden och hur nära det är till nästa val, tror jag att sannolikheten
för ett bra samarbete är liten. Hur Folkpartiet och Socialdemokraterna even-
teullt skall kunna forma en gemensam politik som är bra för Sverige efter
nästa val har jag också svårt att förstå. Jag känner en ganska stor oro.
Återstår då Vänsterpartiet och Ny demokrati. Johan Lönnroth får snart
tillfälle att tala om hur det är ställt i Vänsterpartiet. Jag skall inte föregå ho-
nom. Men jag tror att situationen kommer att bli ganska svår.
Hur är det med oss i Ny demokrati? Vi ställer upp på förhandlingar med
givande och tagande. Det har vi alltid gjort. De gånger vi har förhandlat med
företrädare för regeringen har det också gått bra. Jag tänker på riskkapital-
bolagen, fri radio, husläkare m.m.
Vi i Ny demokrati sitter i riksdagen för att kunna förändra. Vår uppgift är
att hushålla och göra det bästa möjliga av folks pengar. Det bästa vi kan göra
är att skapa riktiga arbeten. Där har vi många idéer. Jag kommer tillbaka till
detta litet längre fram.
Vi i Ny demokrati kan inte automatiskt lägga oss platt på rygg och släppa
igenom allt som regeringen föreslår. Det vore orimligt att begära. När vi går
emot, säger man: Titta, titta, vad som händer när Ny demokrati går emot
regeringen! Vi säger att om vi hade fått tillfälle att talas vid tidigare och reso-
nera, skulle möjligheterna till samförstånd ha varit mycket större.
Partiöverläggningar borde vara en självklarhet, men det är de inte i Sve-
rige 1993. Tiden med trams och där man har vägrat att prata med varandra
är och har varit genant. Vi gör det svårare för oss än nödvändigt.
Vad man bör göra är att komma överens om en linje där det blir fart på
de välståndsskapande krafterna, dvs. en bra jordmån för företag att verka i.
En del har också gjorts av regeringen. Men varför har det tagit sådan tid?
Vi politiker kan inte skapa välfärd, men vi kan se till att skapa förutsätt-
ningar för det.
Vi lever i en värld där kapitalet blir mer och mer lättflyktigt. Investerare
ser till att placera sitt kapital där det ger bäst avkastning i förhållande till
risktagandet. Finns det bra regler för investeringar, blir det många investe-
ringar. Finns det sämre regler, flyttar kapitalet utomlands. Blir det investe-
ringar här, blir det fler arbetstillfällen. Uteblivna investeringar medför ute-
blivna jobb.
Hur illa man än tycker om kapitalägare, klarar de sig alltid. De ser till
att placera kapitalet där de får bäst utväxling på pengarna. För vanligt folk,
däremot, står det hela och faller med fler eller färre jobb beroende på var
investeringarna hamnar.
Tjänstemomsen är ett gissel, som förutom att den gynnar den svarta sek-
torn också på ett alldeles fantastiskt sätt motverkar privatisering av den of-
fentliga sektorn. Byggmomsen ingår där. Byggandet bedöms minska nästa
år med över 60 % i nyproduktion och med 30 % när det gäller ombyggnader.
Ny demokrati föreslår att tjänstemomsen inklusive byggmomsen sänks till
12 %. Det vore en produktiv åtgärd, som skulle ge jobb. De dynamiska åt-
gärderna blir antagligen rätt stora, men vi i Ny demokrati finansierar dem
ändå fullt ut. Det finns många hål i budgeten där man kan stoppa in de dyna-
miska effekter som blir följden. Ny demokrati räknar med att denna åtgärd
kostar ca 12,5 miljarder kronor.
Detta är en betydligt bättre åtgärd än att hälla pengar över AMS, därför
att det här ger riktiga jobb. Åtgärden är också bättre än den konstgjorda
andning som GAS är, dvs. tidsbegränsat generellt anställningsstöd. GAS
gynnar företag som redan expanderar, exempelvis exportindustrin som i dag
går oerhört bra.
Ny demokrati säger: Ändra LAS är bättre än GAS! För att kunna ta fram
riktiga jobb måste företag få realistiska förutsättningar. Det är svagt av en
borgerlig regering att inte kunna åstadkomma större förändringar av LAS,
när regeringen vet att det i riksdagen finns en politisk majoritet för det.
Ny demokrati vill gå hårt fram och skära i organisationsstöd, partistöd -
till exempelvis oss själva - presstöd, biståndspolitik och flyktingpolitik. Det
finns många fler förslag. Den som vill kan rekvirera vår budgetmotion från
vårt kansli. Den ger faktiskt en ganska intressant läsning.
Som vanligt när det gäller flyktingpolitiken, är det inte flyktingarna som
det är fel på utan politikerna som beslutar om en närmast korkad och inhu-
man politik, som dessutom kostar mycket pengar.
Sammanfattningsvis: Det viktigaste är samförstånd och klokt ledarskap.
Det behövs för att vi skall kunna ta oss ur krisen. Det är alltså en förutsätt-
ning. Allihop måste vi bjuda till och göra vårt yttersta. Folk måste kunna
känna sig trygga när det gäller vad som kommer att gälla i framtiden. Min
uppmaning är: Mindre retorik och mer av kraftfulla beslut som skapar rik-
tigajobb! Alla idéer måste prövas. Låt oss sätta oss ner och jobba med detta,
därför att det är ganska bråttom!
(Applåder)
Anf. 4 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! En facklig företrädare på det petrokemiska företaget Neste
Polyeten i Stenungsund berättade för mig häromdagen att företagsledningen
nyligen skrivit upp prognosen för årets vinst från 0 till 310 miljoner kronor,
vilket motsvarar ungefär 350 000 kr per anställd. Försäljningen, som i hu-
vudsak består av export till Tyskland, går strålande, och övertidsuttaget slår
alla rekord. Trots detta varslar nu företaget 25 anställda om uppsägning.
Man kan hitta en rad andra exempel inom exportindustrin på denna kom-
bination av en starkt stigande vinst och ett övertidsuttag med oförändrad el-
ler t.o.m. reducerad personalstyrka. Ägarna kan se fram emot ökande utdel-
ningar och lägre skatt. De anställda, som får gå, får minskat arbetslöshets-
understöd. Kommunerna där dessa människor bor får därmed minskade
skatteinkomster och på sikt ökade utgifter för socialbidrag.
I regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken sägs: ”Det
gynnsamma kostnadsläget gör det möjligt för svenska företag att öka pro-
duktionen genom ökade marknadsandelar både på export- och hemma-
marknaderna.” Att kostnadsläget gör detta möjligt, det stämmer. Men pre-
cis som efter devalveringen 1982 använder de flesta företag fördelen med
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
13
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
14
den låga kronkursen till att öka sina vinster. Deras ägare behöver inte vare
sig nyinvestera eller nyanställa. Varför skulle man göra det när man kan leva
gott på den manna som ramlar ner från himlen i form av devalveringsvinster
och skattesänkningar?
Det är sant att många företag, särskilt små och mellanstora företag med
inriktning på hemmamarknaden, i dag behöver mer pengar för att kunna sys-
selsätta fler människor. Men regeringens förslag till skattesänkningar inne-
bär att man urskillningslöst smetar ut de knappa pengar staten har - eller
snarare kanske jag skall säga: som staten inte har - över alla. Särskilt gynnas
de företag som delar ut vinsterna till aktieägarna i stället för att investera
vinsterna i produktionen. Resultatet blir att alla de företag som verkligen
behöver stödet ändå inte får tillräckligt med resurser för att kunna överleva.
Det finns en ljuspunkt, nämligen GAS, stödet till företag som nyanställer.
GAS är bättre än JAS! Det skulle man kunna säga.
Det var kanske tur den här gången att regeringen inte läser Vänsterpar-
tiets motioner och inte vet vilka av våra förslag som avslagits. Annars hade
man upptäckt att vi i Vänsterpartiet hade just ett sådant förslag i våra motio-
ner i våras. Då hade förslaget kanske inte fungerat som Folkpartiets alibi
för att ställa upp på moderaternas politik i övrigt. Men vi avstår gärna från
upphovsrätten. Idén har för övrigt lanserats av Gösta Rehn för länge sedan.
Vi får hoppas att förslaget kommer i tid så att företaget Neste Polyeten och
andra företag som är i full färd med att avskeda folk hinner ändra sig.
Regeringen vill se det stora övertidsuttaget som tecken på att högkonjunk-
turen är nära, men det konkreta resultatet av övertiden är att färre männi-
skorjobbar mer och att fler blir arbetslösa.
Det går att sammantaget arbeta mer och samtidigt fördela arbetstiden
jämnare, så att fler får arbete inom en växande arbetstidsmängd. Man borde
omedelbart sänka taket för tillåtet övertidsuttag. Det borde inte utgöra ett
hinder att Vänsterpartiet ganska länge drivit också denna fråga.
Äntligen verkar det som att insikten om att det långsiktigt är nödvändigt
att fördela arbetstiden jämnare ökar. Vuxna svenskar förvärvsarbetar redan
genomsnittligt mindre än sex timmar om dagen. Det visar att sextimmarsda-
gen är en fråga om omfördelning, snarare än en fråga om totalt kortad ar-
betstid. Vi har inom Vänsterpartiet stora förhoppningar om att den frågan
på allvar återigen skall vakna till liv. Vi vet att det inom fackföreningsrörel-
sen pågår diskussioner om att ta ett första steg år 1995.
Omfördelning av arbetstider kräver omfördelning av inkomster. Svenska
folket lever inte över sina tillgångar, tvärtom produceras i Sverige i år mer
än vad som förbrukas av varor och tjänster, detta trots att vi producerar långt
under vad som skulle vara möjligt om alla resurser används.
Det privata sparandeöverskottet blir i år ungefär lika stort som det offent-
liga sparandeunderskottet. Det är således i grunden en fördelningsfråga,
dvs. att flytta pengar från höginkomsttagares och börsklippares passiva spa-
rande till låginkomsttagares och producerande företags effektiva efterfrå-
gan.
Regeringen tycks snarare vägledas av den omvända doktrinen: Till den
som har skall varda givet. Jag hörde ekonomen Pia Nilsson på radion i
morse. Hon påpekade att de egenavgifter till den obligatoriska arbetslös-
hetsförsäkringen som nu föreslås av regeringen fungerar så att låginkomstta-
gare betalar mer av sin inkomst än höginkomsttagare. Höginkomsttagare
slipper nämligen betala avgift för inkomster över ca 250 000 kr om året. Jag
antar att regeringen också tänker låta avgiften vara avdragsgill i deklaratio-
nen, vilket betyder att de som tjänar mer än det belopp som anges som bryt-
punkt, nämligen ungefär 200 000 kr, också får en extrarabatt på avgiften.
Regeringen vill framställa det här förslaget om egenavgifter som en del av
programmet för att sanera de offentliga finanserna. Men, precis som någon
tidigare sade: En kråka är en kråka, även om man försöker kalla den för en
kanariefågel. Egenavgiftema tas ur samma kaka som skatterna. Regerings-
förslaget innebär att den del av arbetslöshetens kostnader som i dag bärs av
skattebetalarna gemensamt, och med arbetsgivaravgifter som tas ut på hela
lönesumman, minskar. Effekten blir inte en sanering av de offentliga finan-
serna, utan det blir en omfördelning i fel riktning. Det är mer rättvist att göra
som Vänsterpartiet föreslår, nämligen att höja skatten för höginkomstta-
gare.
I mitt nästa inlägg ämnar jag komma tillbaka till Socialdemokratins inställ-
ning till bl.a. de här egenavgiftema. Det är en mycket viktig och intressant
fråga.
Regeringen skriver i propositionen att en bra barnomsorg, en skola med
hög kvalitet och en effektiv sjuk- och äldreomsorg främjar näringslivet. Jag
undrar vad mina f.d. kolleger bland kommunpolitikerna i Göteborg tänker
när de får ta del av detta. Regeringens partikamrater planerar där femton-
procentiga sparbeting för att operera bort ett underskott som man tror i år
blir i storleksordningen 1 miljard kronor. Detta underskott är till mycket stor
del förorsakat av indragning av statliga pengar.
Den moderate kommunstyrelseordföranden Jonny Magnusson har använt
oehört starka ord för att beskriva den enormt svåra sociala situation som
finns i Göteborg.
Jag tror att Göteborg hör till de allra mest drabbade kommunerna. Men
det finns också andra kommuner som är i en liknande situation.
Gudrun Schyman sade i partiledardebatten att politik är att välja, och det
gäller i högsta grad frågan om den kommunala ekonomin. I dagens lågkon-
junktur kan både privat och offentlig konsumtion öka genom effektivare an-
vändande av produktionsförmågan. Men långsiktigt måste vi politiker tyd-
ligt våga säga att det är viktigare med tid och omtanke för barnen på dagis
och för gamla på sjukhemmet än med ny bil eller fler kanaler på TV.
Vi måste också noga tänka igenom vad förslagen till ändringar i socialför-
säkringssystemen får för konsekvenser för kommunerna. En partikamrat till
mig som är kommunalpolitiker i Finspång har räknat på vad de kortare er-
sättningsperioderna i förslaget om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring leder
till för kommunen. Upp till ca 1 000 personer kan bli utförsäkrade där redan
nästa höst, vilket kan leda till ökade kommunala utgifter för socialbidrag på
kanske 20-30 miljoner kronor. Det är en oerhört tung utgift för en kommun
med ungefär 23 000 invånare.
De olika förslagens följder för miljön måste också noga studeras. Det är
ett steg i rätt riktning att regeringen nu föreslår att man realsäkrar energi-,
miljö-, tobaks-, och alkoholskatter. Men om miljöskulden skall minskas,
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
15
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
som finansministern här nyss sade, och avvecklingen av kärnkraften skall
klaras krävs faktiskt mer.
Det som hänt de senaste dagarna med stillastående reaktorer visar att be-
hovet av investeringar i förnybara energikällor är akut. För att dessa investe-
ringar skall komma till stånd krävs det att priset på miljön inte bara följer
inflationen utan ökar snabbare än priserna i genomsnitt. Jag vill veta var re-
geringen står i dessa frågor. Hur skall man klara av att reducera miljöskul-
den?
Om man skall anstränga sig för att hitta positiva ting i propositionen, och
i finansministerns tal här i dag, kan man notera att det nu talas mer om sam-
ordnade åtgärder mot arbetslösheten i Europa. Man anar en mer kritiskt
hållning till Maastrichtavtalets ensidiga inriktning på inflationsbekämpning.
Men fortfarande är regeringens beskrivning av vad ett svenskt medlemskap
i den europeiska unionen innebär en blomstermålning.
Konjunkturinstitutet anser i sin höstrapport att orsakerna till den svenska
krisen till största delen måste sökas här hemma. De skriver att länder med
växelkursanknytning till EG-valutan - exempelvis Sverige - tvangs hålla en
betydligt högre räntenivå än vad som varit motiverat med hänsyn till den
svaga inhemska efterfrågeutvecklingen.
Jag vill fråga finansministern: Har regeringen tagit till sig denna i sak
mycket hårda kritik mot den förda politiken? Varför fortsätter ni att moti-
vera er passiva politik mot arbetslösheten med EG-anpassningen? Jag skall
komma tillbaka till denna fråga i ett senare inlägg.
Vänsterpartiet anser att Sveriges ekonomi mår bättre utanför än innanför
den europeiska unionen. Men vi anser inte att det är någon dans på rosor
för Sverige att stå utanför. Det är inte heller någon enkel uppgift att ta sig
fram längs den smala stigen mellan arbetslöshetsavgrunden och underskott-
sträsket. Det finns ett sug efter enkla svar på svåra frågor. Men det finns
ingen patentlösning på Sveriges djupa och långsiktiga strukturella problem.
Statsskulden är förfärande stor. Den är nu större än 100 000 kr per invå-
nare, och bara räntorna på den kostar oss var och en i genomsnitt 10 000 kr
om året. Det är inte vänsterpolitik att strunta i dessa underskott, om nu nå-
gon till äventyrs skulle tro det.
Under Ronald Reagan som president omvandlades USA från världens
största fordringsägare till världens största gäldenär. Antonia Axelsson
Johnsson var den som talade varmast för ofinansierade skattesänkningar på
Folkpartiets landsmöte. Det är ingen slump att det är så. Överklassen har
alltid tjänat mest på stora offentliga skulder. Den kan öka både förmögenhet
och makt när den har stora fordringar och räntekrav på staten.
Enligt regeringens egna gissningar ligger den öppna arbetslösheten kvar
på 8 % år 1995. Det kommer då att ha gått fyra år med denna arbetslöshets-
nivå. Vi vet utifrån erfarenheten i andra länder att vi då får en armé av främst
unga människor som inte känner sig behövda, som aldrig har haft ett fast
jobb och som har litet hopp om att någonsin få ett.
Finansministern talade här nyss vältaligt om den situation som vi kan
hamna i. Men det verkar inte som att hon inser att vi faktiskt redan 1995
kommer att ha fastnat i massarbetslösheten. Om vi fortsätter längs regering-
16
ens s.k. enda väg har vi redan då hamnat i tvåtredjedelssamhällets, eller om
det nu är trefjärdedelssamhällets, förgårdar.
Överklass och välbeställd medelklass kommer att ha fått det bättre rent
materiellt, särskilt om man jämför sig med underklassen. Men de som har
det bra i dag kommer också att allt tydligare få känna av de egna nackde-
larna: ökande gatuvåld och brottslighet, glassplitter på villamuren, tre-
dubbla lås på dörrarna.
Högerpolitik kan inte klara både full sysselsättning och sanerade statsfi-
nanser. Det grundläggande villkoret för detta heter solidaritet, att de som
har det hyggligt inser att solidaritet och rättvisa i längden är bra också för
dem själva, även om det på kort sikt innebär att de får finna sig i högre skatt
och lägre inkomster. Det handlar inte om välgörenhet, utan om självinsikt
och verklighetsförankring.
Herr talman! Statsministern sade i partiledardebatten att han var marxist
i den meningen att han liksom Marx insåg att det behövs kapital för att åstad-
komma jobb. Det var första gången på mycket länge som jag hört en borger-
lig politiker visa någon insikt i vad Marx verkligen sade. Den vanligaste miss-
uppfattningen är att Marx inte skulle ha förstått vinstens roll som drivkraft
för kapitalismen.
Jag hoppas att statsministern, och gärna också finansministern, studerar
vidare och inser att Marx också hade rätt i annat: kapitalägande ger makt,
och den maktlöse tar inget ansvar. Därför är ökad demokrati i produktionen,
att de arbetande människorna får mer att säga till om på sina arbetsplatser,
ett grundläggande villkor för att det stora flertalet skall ta ansvar för landets
ekonomi.
(Applåder)
Anf. 5 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Får jag först passa på att tacka de närvarande debattörerna
för uppvaktningen vid det förra debattillfället, när jag inte hade möjlighet
att vara med. Jag skall erkänna att jag ännu inte har hunnit studera de skrif-
ter som begåvades mig och inte heller de övriga ting som fanns med.
Låt mig bölja med att hälsa Göran Persson välkommen till den ekono-
miska debatten. Jag tycker möjligen att det var väldigt många ord som sades,
men det var kemiskt rent från förslag och synpunkter på politikens innehåll.
Låt mig återkomma till detta.
Jag vill kommentera några, som jag utgår från, missuppfattningar om lä-
get i den svenska ekonomin som framkom i Göran Perssons anförande. Där
fanns en uppseendeväckande brist på förståelse för varför problemen i dag
är stora i Sverige. Vad beror den låga inhemska efterfrågan på? Det måste
man ha klart för sig innan man vet hur man skall korrigera.
Vad det handlar om framgår av propositionen, men jag kan säga det en
gång till. Det är baksmälla efter 80-talets lånekarusell. Det är inte som i Fin-
land, Göran Persson, där konsumtionsminskning har följt av nedgång i hus-
hållens köpkraft. Inkomsterna har sjunkit där, och då har människor inte
haft råd att köpa och konsumera.
I Sverige har inkomsterna konstant fortsatt att stiga. Trots den dåliga pro-
duktionsutvecklingen har inkomsterna stigit. Men människor och företag
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
2 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 11
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
18
har känt ett behov av att använda pengarna till att betala tillbaka på de skul-
der och lån som man skaffade sig under 80-talet, och därför har konsumtio-
nen gått ner. Det är viktigt att förstå det förloppet. Annars hamnar man
mycket lätt i den felaktiga politik som Socialdemokraterna hittills har före-
språkat, nämligen momssänkningar och andra konstigheter.
Det lät på Göran Perssons anförande som om han tror att Sverige är en
isolerad ö i världen. Omvärlden existerar inte. Det verkade som om vi kan
göra i stort sett vad vi vill. Jag hoppas att det är en ofrivillig missuppfattning
från Göran Persson.
De rörliga växelkurserna, som också är ett faktum i dag, förekom inte hel-
ler i hans anförande. Jag vill gärna be Göran Persson att där lyssna på sin
egen partiledare som har förklarat att inget land i dag kan föra en egen key-
nesiansk politik.
Det krävs kapital för investeringar och jobb, som flera har sagt här. Detta
kapital måste Sverige locka till sig och behålla i internationell konkurrens.
Detta kapital är mycket rörligt i dag. Då måste vi också se till att vi har så-
dana skatteregler och övriga regler att företagen vill investera här så att kapi-
talet förökar sig här i Sverige och ger investeringar, jobb och en bas för fram-
tida välfärd. Jag kan påminna Göran Persson om att en socialdemokratisk
regering i Norge också har avskaffat dubbelbeskattningen.
Låt mig återkomma till den mest uppseendeväckande bristen i Göran
Perssons anförande, nämligen att han vill ha en ny politik. Vilken politik?
Det fanns ju ingen substans i detta. På denna punkt uppvisar tyvärr Göran
Persson en beklämmande likhet med Allan Larsson. Det enda de gör är att
säga: Vänta, vi skall säga något sedan.
Hela förra våren hette det att de socialdemokratiska besparingsförslagen
skulle komma sedan, om en vecka, en månad eller två. När de väl kom var
det mest skattehöjningar. Man skulle betala två gånger för sjuk-, arbets-
skade- och arbetslöshetsförsäkringarna. På hösten vid partikongressen
glömde man i det längsta ordet besparing över huvud taget.
Nu har jag sett i tidningsartiklar att Göran Persson säger att förslagen
kommer i januari. Den här typen av undanglidande och hemlighetspolitik är
faktiskt inte förtroendeskapande. Jag hade hoppats på ett nytänkande när
Allan Larsson byttes ut mot Göran Persson. Det kan möjligen finnas ett litet
utrymme för detta i de replikmöjligheter som finns. Regeringen har presen-
terat en hel proposition som bygger på den strategi som är känd sedan tidi-
gare. Det kan inte vara någon nyhet.
Låt mig säga till Dan Eriksson i Stockholm att jag kanske inte tycker att
Dan Eriksson och nydemokraterna är de rätta att prata om behovet av en
bra politisk stil. Jag hade hoppats på något mera innehåll i detta anförande
också.
Johan Lönnroth tog upp några frågor. En av dem är mycket allvarlig, näm-
ligen påståendet om att regeringen motiverar en passiv arbetslöshetspolitik
med EG-anpassning. Detta är alldeles totalt fel. Det vet Johan Lönnroth.
Den anpassning vi genomför i den svenska ekonomin gör vi för att vi vill ha
en bra bas för fortsatt välstånd. Det har ingenting att göra med krav utifrån.
Det samarbete som Sverige deltar i tillsammans med andra EFTA-länder
och EG-länderna är en mycket väsentlig hjälp för att åstadkomma en för-
stärkning av den svenska ekonomin framöver. Men för att åstadkomma detta
behövs det ytterligare understöd av det internationella samarbetet.
Herr talman! Låt mig ställa en fråga till Göran Persson: Vilken politik är
det egentligen socialdemokraterna förespråkar?
(Applåder)
Anf. 6 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Finansministern är inte så litet fräck. Det är regeringens po-
litik vi diskuterar i dag. Debatten är begärd av finansministern mot bakgrund
av att regeringen lägger fram en proposition. Nu skall vi studera den och
reagera på den. Om 14 dagar har vi vår presskonferens då vi presenterar våra
förslag med anledning av propositionen. Så ligger det till.
Där kommer vi att redovisa samma principiella skillnad mot regeringen
som hittills har gällt, nämligen vår syn på den inhemska efterfrågan. Den
behöver stimuleras. Anne Wibble har valt att strama åt den. Det är en politik
som har resulterat i att vi ovanpå den internationella lågkonjukturen har fått
en depression i Sverige med 30 000 konkurser i små och medelstora företag.
Vi har en principiellt annorlunda syn på detta än vad regeringen har. Den
är känd. Den presenterades av Allan Larsson. Jag tänker fortsätta med
samma principiella resonemang som han har dragit upp.
Anne Wibble har vid vaije tillfälle när vi har haft de här debatterna - jag
har läst bakåt i riksdagsprotokollen - sagt att Allan Larsson och socialdemo-
kraterna saknar politik. Om ni som följer den här debatten läser protokollet
kan ni med facit i hand se att Allan Larsson faktiskt fått rätt vid varje tillfälle
i sina förutsägelser. Om regeringen hade följt vår politik i januari 1992 hade
säkert 100 000-200 000 människor färre varit arbetslösa i vårt land i dag. Så
ligger det till. Detta måste sägas.
Sedan tycker jag också att Anne Wibble borde utveckla sin syn på Folk-
partiets paradfråga i valrörelsen, nämligen eget rum på långvården. Vad blev
det av den? Vi har sett en politik där kommunerna fått kraftigt minskade
resurser. Nästa år skall 28 000 människor till försvinna från kommunal verk-
samhet enligt propositionen.
Samtidigt har vi kunnat läsa om hur människor vanvårdas. Skräckreporta-
gen i tidningarna har varit legio den senaste tiden. När man vänder sig till
finansministern och frågar varför, säger hon att pengarna är slut och att vi
måste spara. Samtidigt lägger man fram förslag om skattesänkningar för dem
som redan har. Nästa vecka kommer stora skattesänkningar för dem som har
förmögenheter i aktier. Hur tror fru Wibble att man skall kunna samla en
nation till en ansvarsfull rekonstruktion av ekonomin om man ser att ett bud-
skap från valrörelsen hanteras på detta sätt i praktisk politisk handling?
Det är rimligt, fru Wibble, att etik och moral omfattar även Folkpartiet
och ert sätt att hantera budskapet från valrörelsens hektiska dagar i rege-
ringsperiodens grå slit. Om detta inte överensstämmer faller fundamentet
för politiken. Man kommer aldrig att få människor att ställa upp på hårda
besparingar och nerdragningar. Svara på hur detta hänger ihop! Jag tror att
det är väldigt många som är intresserade av den upplysningen.
(Applåder)
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
19
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
Anf. 7 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Politik är fantastiskt. Jag fick inga svar. Vill finansministern
söka lösningar eller låsningar? Jag bara undrar. Jag tycker att finansminis-
tern borde visa litet mer ödmjukhet. Vi har faktiskt fått rätt i de stora frå-
gorna. Det som går bra för exportföretagen sker trots den förda politiken,
inte tack vare den. Jag ställer frågorna om igen.
När får vi en budget i balans? När slipper vi låna under ett budgetår för
att klara våra utgifter? Finns det några planer på att betala tillbaka statsskul-
den, eller skall vi bara skyffla över den?
Fusket i den svarta sektorn omsätter massvis med pengar. Det är vi över-
ens om. Det talas om summor på uppåt 100 miljarder. Fusket har blivit ett
konkurrensmedel. Företag som sköter sig får det allt kärvare. När tänker
finansministern göra något åt den svarta sektorn, och då menar jag med stor-
släggan? Vad säger finansministern om sänkt bygg- och tjänstemoms?
Sedan har jag två frågor till Göran Persson. Jag håller med finansministern
om att det är litet oklart vad Göran Persson vill göra. Man skulle kunns säga
att han kritiserar hårt men ligger lågt. Vad tänker socialdemokraterna göra
mer än att höja skatter?
Under en tvåårsperiod har 60 % av de byggarbetare som blivit arbetslösa
varit under 30 år. Den genomsnittliga byggnadsarbetaren har därigenom bli-
vit fem år äldre. Detta bäddar för en mycket svår generationsväxling i bygg-
branschen. Byggfacken är säkert mycket nöjda, men det vore intressant att
höra vad Göran Persson säger om det.
(Applåder)
Anf. 8 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag tycker inte att det är fräckt av finansministern att begära
tydligare besked från Göran Persson. Detta går ju ut i olika medier, och det
är viktigt att allmänheten och väljarna i nästa val får reda på var de olika
partierna står.
Göran Persson gjorde en imponerande avsågning av regeringens politik,
men jag är inte helt säker på att det räcker i längden. Det är riktigt, Göran
Persson, att ni har fått rätt. Om man spelar på alla hästarna får man rätt.
Göran Persson försvarade i sitt första inlägg skattereformen. Vi har sedan
lång tid tillbaka hävdat att den skattereform som genomfördes av er och av
Folkpartiet 1990 och 1991 gav för stora skattesänkningar för höginkomstta-
garna. Vi anser att det nu är dags att riva upp reformen, inte för att gå till-
baka till det skattesystem som vi hade på 80-talet, utan för att återställa pro-
gressiviteten i skatteskalan till en rimlig nivå.
Konkret föreslår vi en höjning av statsskatten. Vi har kallat det en solidari-
tetsskatt, och man kan också kalla det en värnskatt. Skattehöjningen skulle
vara 5 % på inkomster över 200 000 kr om året och 10 % på inkomster över
250 000 kr om året. Vi har också föreslagit ett sänkt inkomsttak i sjukersätt-
ningen. Det har vi föreslagit i stället för andra förslag som slår mycket hår-
dare mot låginkomsttagarna.
Göran Persson lovade i förra veckans debatt att man noga skall granska
Vänsterpartiets förslag. Jag har förståelse för att ni inte ännu har hunnit
20
granska våra förslag, men jag förväntar mig att vi skall få en bra diskussion
om hur dessa olika förslag slår fördelningspolitiskt.
Jag vill inte ha politiska gräl med socialdemokratin. Jag och hela mitt parti
hoppas innerligt att vi efter nästa val skall få en ny regering, där Göran Pers-
son är finansminister. Det är därför som jag hävdar att det nu brinner i knu-
tarna för oss när det gäller att få fram en gemensam vänsterinriktad politik,
som verkligen visar hur man skall lösa arbetslöshetens och de stora under-
skottens problem.
Dan Eriksson i Stockholm talade om att äta lunch med Göran Persson,
och det skulle också jag gärna göra, men kanske är det ännu litet för känsligt.
Jag har hört att socialdemokraterna på den gamla tiden brukade kalla samta-
len med oss för seminarier, och gärna det. Vi kan ha ett seminarium tillsam-
mans, Göran Persson, där vi diskuterar hur det konkreta vänsteraltemativet
till regeringens politik skall se ut.
Anf. 9 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag börjar bakifrån. Johan Lönnroth talade om fördelnings-
politik. Det handlar i dag inte om att fördela om inkomster, utan det handlar
om att skapa eller inte skapa jobb. Däri ligger fördelningsfrågan, och jag
menar att Vänsterpartiets politik vore en helt galen utgångspunkt.
Dan Eriksson i Stockholm ställde några frågor. Han undrade: När är bud-
geten i balans? - Mot slutet av 90-talet. Vidare: När skall vi betala tillbaka
statsskulden? - Den skall icke betalas tillbaka. Det vore ganska dumt. Stats-
skulden skall stabiliseras, inte gå ned till noll. - Tjänstemomsen utreds.
Låt mig också ta upp det som Göran Persson nämnde. Han har nu hållit
två långa anföranden i två debatter om den ekonomiska politiken. Det första
hölls under den allmänpolitiska debatten i förra veckan. Icke vid något till-
fälle har Göran Persson sagt ett enda ord om vad det är för politik som han
själv vill föra. Nu får vi höra att ett sådant besked kanske kommer om 14
dagar. Det är åtminstone bättre än att vänta till januari. Jag får väl tåla mig
några veckor.
Låt mig vidare påpeka att påståendet från Göran Persson och en del andra
socialdemokrater, att regeringen för en ensidig åtstramningspolitik är och
förblir felaktigt. Det blir inte mera rätt av att upprepas. Vi har nu en interna-
tionell värld med rörliga växelkurser. Vi har faktiskt både finanspolitik, pen-
ningpolitik och växelkurspolitik. Politikens effekter avgörs inte av finanspo-
litiken allena. Även om det vore så, undrar jag om någon skulle säga att den
är åtstramande med de underskott som vi har.
Dessutom har penningpolitiken på grund av saneringsprogram för att
minska de finanspolitiska underskotten kunnat ge en väsentlig lättnad för
den svenska ekonomin. Den minskning av räntor och växelkursförändringar
som har skett sedan litet drygt ett år, alltså efter förra höstens kris, har inne-
burit en stimulans för den svenska ekonomin på ungefär 3,5-4,0 %.
ÄDEL-reformen har, Göran Persson, utvärderats och befunnits innebära
väsentliga förbättringar för många gamla människor. Jag tycker att den mot-
satsställning som Göran Persson utgår från mellan kapital för investeringar
och jobb respektive pengar till kommunerna för gamla och sjuka är antingen
bara demagogi eller en total brist på uppfattning om hur man skall bära sig
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
21
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
22
åt för att få fram de pengar som behövs för att satsa på investeringar och
jobb.
Även socialdemokraterna påstår sig vilja ha pengar till investeringar och
jobb. Ni vill ta pengar från AP-fonden. Varför ger ni inte dem till kommu-
nerna för att hjälpa gamla och sjuka? Ni förstår hur det ligger till, men låtsas
som om läget vore annorlunda. Detta är oärligt.
(Applåder)
Anf. 10 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag befinner mig i det något märkliga läget att jag skall svara
på frågor från Vänsterpartiet och Ny demokrati och dessutom från rege-
ringen. Det är en debatt om regerings politik som vi nu för. Jag har inte ens
replikrätt gentemot Vänsterpartiet och Ny demokrati, utan jag måste kon-
centrera mig på Anne Wibble. Det vore rimligt att också vänsterpartisten
gjorde det.
Till Anne Wibble vill jag säga att vår ekonomiska politik finns redovisad
i skrifter och i motioner för den som vill läsa och ta till sig den. Fru Wibble
har inte utmärkts av ett öppet sinnelag, utan snarast av en rigiditet när det
gäller synpunkter från andra än den innersta egna kretsen. Jag har förstått
att Allan Larsson ibland hade svårt att nå Anne Wibble. Vår politik finns
alltså redovisad i skrift att läsa och ta till sig, och den bygger på en i förhål-
lande till regeringspolitiken principiellt och fundamentalt skild syn på den
ekonomiska politikens utveckling.
Vi vill inte fortsätta åtstramningen av den inhemska efterfrågan. Vi har
tidigt sagt att den inhemska efterfrågan i stället borde ha stimulerats. Om så
hade skett, skulle situationen ha varit dramatiskt annorlunda. Detta är inte
bara vår beskrivning av läget, fru Wibble. Följer ni den diskussion som pågår
bland allt fler ekonomer vet ni att socialdemokraterna i dag får uppslutning
kring sin bedömning. Fru Wibble överges nu av dem som förut var hennes
stödtrupper.
Överge normpolitiken, fru Wibble, och ni kommer att närma er den typ
av generellt sysselsättningsstöd som ni inför i dagens proposition, en alltmer
keynesiansk ansats, där man försöker att motverka konjunktursvängningen.
Så ligger det till, och däri ligger ert intellektuella haveri, som tyvärr har
förorsakat så oerhört stor skada och så oerhört många arbetslösa i vårt land.
Det är inte demagogi, Anne Wibble, att koppla stora skattesänkningar för
dem som redan har till situationen i kommuner och landsting. Det är inte
demagogi att peka på att regeringen med hänvisning till det statsfinansiella
läget gör kraftiga neddragningar med 28 000 färre anställda i kommuner och
landsting, huvudsakligen inom vården.
Det är inte demagogi att koppla detta till att ni samtidigt anser er ha råd
att ge skattesänkningar i miljardklassen till dem som har aktier och andra
förmögenheter. Det är den typen av koppling som allt fler medborgare i vårt
land gör, och ni måste förklara hur det hänger ihop. Klarar man inte den
saken, då brister fundamentet i samhället, nämligen detta att bördorna
måste bäras rättvist.
Bären varandras bördor, det är inget dåligt uttryck. Däri ligger moralen
sammanfattad, och där angriper jag regeringen hårdast.
Sedan återkommer vi, precis som jag sade förut, om 14 dagar med reak-
tion på den här propositionen. Men den håller sig till den principiella upp-
läggning vi hela tiden hållit fast vid, den skilda syn vi har gentemot rege-
ringen på hur den ekonomiska politiken skall läggas upp.
Allt fler sluter i dag upp bakom Socialdemokraternas vilja att stimulera
den inhemska efterfrågan, för att undvika fler arbetslösa och ytterligare kon-
kurser, det som har blivit Anne Wibbles signum.
(Applåder)
Anf. 11 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Ett svar slank ur finansministern till slut, och det är tacknäm-
ligt. Jag konstaterar att finansministern inte vet när vi får en budget i balans,
kanske i slutet av 90-talet. Finansdepartementet gör en bedömning av hur
högt ränteläget kommer att vara 1998 men har inte gjort en bedömning av
när budgeten kommer att vara i balans.
Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att marknaden värderar kro-
nan lågt. Man måste jobba med mål, och ett viktigt, för oss, kan vara: När
kommer budgeten i balans?
Statsskulden skall av allt att döma skyfflas över på kommande generatio-
ner, och för samtal med Ny demokrati uppfattar jag att dörren är ganska
stängd. Man vill i stället att vi skall lägga oss platt på rygg och säga ja till alla
regeringsförslag. Avstå går också bra, har vi förstått.
Jag kan säga direkt att vi inte kommer att lägga oss. Och kom inte och
skäll på oss, om det kärvar! Vi vill försöka lösa problemen med er i rege-
ringen, men ni vill inte tala med oss.
På min fråga om svarta sektorn blev det inget svar.
Än en gång: Det som behövs i det här svåra läget är, tror jag, partiledar-
överläggningar i syfte att få en majoritet för huvuddragen i kommande bud-
get och för åtgärder som skapar klarhet och stabilitet.
Situationen är annorlunda och allvarlig och kräver därför mer av de in-
blandade än vanligtvis. AJla partier måste vara beredda att i alla fall tillfälligt
göra avkall på hjärtefrågor för att vi kraftfullt skall kunna vända trenden
med arbetslöshet och underskott i finanserna.
Vi vet att folk ute i landet vill att vi skall sluta käbbla och i stället komma
överens. Nu måste vi som är politiker visa att vi klarar det. Vi i Ny demokrati
är beredda att göra vårt yttersta, men jag kan inte tolka finansministern på
annat sätt än att regeringen inte är beredd att göra sitt yttersta.
(Applåder)
Anf. 12 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag skall börja med att lugna Göran Persson. Jag skall ägna
detta sista inlägg helt och hållet åt finansministern. Skillnaden är bara att
när det gäller den borgerliga politiken kan jag ändå läsa mig till det mesta i
propositionen, medan däremot den socialdemokratiska politiken är för mig
på många punkter något dunkel.
Finansministern ansåg inte att regeringen motiverar passiviteten i arbets-
löshetsbekämpningen med EG-anpassningen. Bakgrunden till påståendet
var att jag hörde Anne Wibble i en debatt med Stig Malm avvisa kravet på
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
23
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
24
mer kraftfulla åtgärder mot arbetslösheten med argumentet att vi inte kan
”pula i vår egen lilla ankdamm”.
Med det menade finansministern, tror jag, att vi inte kan göra så mycket
annat än vad storebröderna i EG gör. Jag försökte föreställa mig en bild: I
den stora ankdammen matar man bara de stora och feta fåglarna, och då
måste vi göra detsamma i vår lilla.
Nu sade finansministern det här innan hon fyllde 50 år. Jag har länge haft
den erfarenheten att kvinnor över 50 inte bara blir vackrare utan också fram-
för allt klokare än när de var yngre. Dagens tal var bättre än det där med
ankdammen.
Det verkar som om finansministern nu inser att arbetslösheten är ett
mycket större problem än inflationen och att 80-talets högerpolitik faktiskt
också har misslyckats. Det går att bekämpa arbetslösheten i Sverige, och det
går att samarbeta med andra länder, och det kan göras helt oberoende av
om Sverige blir medlem eller inte i den Europeiska Unionen.
Finansministern sade att vi måste stoppa alla former av protektionism. Ja,
Sverige har redan nu ett väl utvecklat frihandelsavtal med EG. De pågående
förhandlingarna har visat att medlemskapet i Europeiska unionen betyder
högre industritullar, dyrare kläder och en mer krånglig jordbrukspolitik. Ett
av de effektivaste sätten, om regeringen verkligen menar allvar med att alla
former av protektionism skall bekämpas, är faktiskt att hålla Sverige utanför
den europeiska unionen.
Regering och riksdagsmajoritet har beslutat minska u-landsbiståndet och
skärpa flyktingpolitiken. EU-medlemskapet kostar Sveriges skattebetalare
ungefär 10 miljarder netto. Mer än hälften av de pengarna går till jordbruks-
stöd. Är verkligen detta väl använda pengar? Finns det verkligen inte mer
effektiva sätt att använda pengar än att bidra till att ge, för att ta ett litet
exempel, 15 miljoner kronor om året i jordbruksstöd till hertigen av Schles-
wig-Holstein?
Det behövs nu, precis som Göran Persson säger, expansion av den in-
hemska efterfrågan, och arbetslöshetsbekämpningen måste sättas före allt
annat. Det går att göra nu och starta omedelbart. Finansministern och hela
hennes regering måste inse att detta är sant.
Anf. 13 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Det har förekommit några kommentarer om vem som skall
prata med vem. Jag tycker att det är självklart att de diskussioner som förs
skall föras mellan alla inblandade partier i riksdagen. Ett lämpligt forum är
naturligtvis den prövning av regeringsförslag som alltid sker i riksdagens ut-
skott. Låt mig ändå påpeka att jag tror att förtroendet för Sveriges utveck-
ling skulle vinna på mera samarbete men då om en bra politik.
Dagens debatt har inte skapat några tydliga besked om huruvida Social-
demokraterna har en bra eller dålig politik, eftersom det inte har getts några
besked alls. Det senaste beskedet var att en finanspolitisk stimulans av in-
hemsk efterfrågan var det viktiga. T.o.m. bisatsen om saneringen av de of-
fentliga finanserna hade numera försvunnit, vilket jag utgår från var ett för-
biseende.
Faktum är nu att den ekonomiska återhämtningen synes vara på ganska
god väg. Efter flera års krympning av ekonomin och återbetalning av de lån
som togs under socialdemokratisk regeringstid finns det nu tecken på en be-
gynnande optimism och uppgång. Det tar dock tid och kommer att kräva
ganska svåra beslut för att ekonomin skall växa till sig och ge människor den
säkerhet och trygghet som de har rätt till och de nya jobb som de har rätt
till, men vi vet att det ger resultat.
De förändringar i socialförsäkringar och andra regler, inte minst pensions-
systemet, som vi förutser framöver har ingalunda bara som syfte att spara
pengar och minska underskott. Ett väldigt viktigt mål med systemföränd-
ringarna från regeringens sida är att svaret på frågan om pengarna räcker,
när vi blir gamla eller sjuka eller arbetslösa, måste vara ett entydigt ja.
Jag menar att det är viktigt för ett välfärdsland att människor skall kunna
lita på försäkringssystemet. Det skulle, tror jag, skapa en ökad trygghet om
också socialdemokraterna kunde tala om vad de avser med de här olika sy-
stemen.
Vi kan konstatera nu, herr talman, att många företag, framför allt de
mindre och medelstora, i dag ser mera positivt än på länge på framtiden.
Det beror naturligtvis på att produktionen ökar. Orderingången ökar, och
företagen upplever positiva förändringar i fråga om skatteregler, arbetslös-
hetsförsäkring och arbetsrättsliga regler. Detta ökar dynamiken och utveck-
lingskraften i ekonomin.
Många ser, möjligen i motsats till Göran Persson, att investeringar också
ger nya jobb.
Det är viktigt att ta tillfället i akt och seriöst och positivt överväga det an-
ställningsstöd som regeringen i dag föreslår - GAS - därför att det innebär
att expansionen i företagen blir billigare. Regeringen uppmuntrar företagen
att nyanställa nu i stället för att vänta till senare, och vi uppmuntrar omvand-
ling från övertid. Det bidrar till att skapa de riktiga jobben nu.
Under 90-talet, herr talman, är utmaningen att kunna halvera arbetslöshe-
ten och öka sysselsättningen rejält. Detta kommer vi att lyckas med. Men
jag tror att det är nödvändigt med litet tydligare besked från alla partier i
riksdagen.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
Propositionen bordlädes.
Förste vice talmannen meddelade att konstitutionsutskottets betänkanden
KU1, KU2, KU3 och KU4 samt justitieutskottets betänkande JuUl skulle
avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
25
|
Prot. 1993/94:11 20 oktober 1993 |
5 § Olaga våldsskildring m.m. |
|
Vissa yttrande- |
Föredrogs ' Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare önskade ordet. (Beslut fattades efter 9 §.) 6 § Vissa yttrandefrihetsfrågor Föredrogs Anf. 14 HANS GÖRAN FRANCK (s): Herr talman! 1991 beslutade riksdagen i stor enighet att annonser i den Sverige var i och med det unikt i detta avseende. I ett flertal länder i Anledningen till förbudet mot åsiktsreklam var farhågor för att den of- Det som riksdagen i stor enighet beslutade i enlighet med hemställan i Den offentliga debatten kommer i större utsträckning att styras av olika I reservation 2 till betänkande 1993/94:KU2 framhåller vi socialdemokra- |
26
kommer under kontroll av opinionsbildare som förfogar just över de ekono-
miska resurserna.
Vi anser att detta skadar yttrandefriheten. Enligt vår mening måste i stäl-
let det synsätt som kom till uttryck i utskottets tidigare uttalande om åsikts-
reklam i den nya marksända TV-kanalen gälla för såväl ljudradio som televi-
sion och oavsett på vilket sätt programmen sänds. Åsiktsreklam bör således
vara förbjuden i alla radio- och TV-program.
Jag yrkar därför bifall till reservation 2 till betänkandet, och i övrigt till
utskottets utlåtande.
Anf. 15 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Till betänkande 1993/94:KU2 har Ny demokrati tre reserva-
tioner. De behandlar yttrandefrihetsgrundlagens reklamregel, rätt till gen-
mäle i massmedierna och jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål.
Jag börjar med frågan om reklamregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. I la-
gens första kapitel 12 § andra stycke ges möjlighet att genom vanlig lag ut-
färda generellt reklamförbud. Vi anser att denna möjlighet att förbjuda re-
klam är en faktisk begränsning av den fria opinionsbildningen, yttrandefri-
heten och informationsfriheten. Det kan inte accepteras i en demokrati som
Sverige.
Det är därför dags för riksdagen att också för reklamen acceptera rege-
ringsformens grundläggande principer om yttrandefrihet och informations-
frihet, liksom FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och Europa-
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläg-
gande friheterna.
I regeringsförklaringen utlovades att Europakonventionen skall införlivas
med svensk lag. Varför skall man då dröja med ändringen i yttrandefrihets-
grundlagen? Någon utredning behövs inte.
Riksdagen har i år äntligen infört reklamfinansierad radio. Riksdagen
borde samtidigt ha avskaffat den lagparagraf som gör det möjligt att med ett
enda penndrag tysta alla fria radiostationer. Lagparagrafen gör yttrandefri-
heten illusorisk, och det kan Ny demokrati inte acceptera.
Jag övergår nu till frågan om genmälesrätten. Ny demokrati har motione-
rat om att stärka medborgarnas rätt att själva komma till tals i det medium
där felaktigheter har lämnats. Det handlar alltså om att stärka medborgarnas
rätt till genmäle och beriktigande.
I dag finns den rätten inskriven i avtalet mellan Sveriges Radio och staten.
Motsvarande rätt finns inte för den nya lokalradion. I satellit-TV-lagen, som
antogs i år, har EG-direktivet för TV-sändningar införlivats. Artikel 23 före-
skriver bl.a. att alla fysiska och juridiska personer vilkas legitima intressen
har skadats av påståenden och felaktiga faktum i ett TV-program ska ha rätt
till genmäle - ”right of reply” - eller motsvarande åtgärd.
Lagrådet menade att andemeningen i direktivet är att genmälet förutsätts
ske i TV-program och ifrågasatte om inte yttrandefrihetsgrundlagen borde
ändras så att detta kunde föreskrivas. Nu valde riksdagen formen berikti-
gandc, utan krav på i vilket medium beriktigandet skulle ske. Felaktigheter
i TV kan alltså beriktigas på undangömd plats i en tidning. En sådan här
ordning har knappast stöd i det folkliga rättsmedvetandet.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Vissa yttrande-
frihetsfrågor
27
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Vissa yttrande-
frihetsfrågor
28
Beträffande tidningarna har pressen inrättat en opinionsnämnd och också
skrivit etiska regler som pressen bör leva efter. Ny demokrati anser att pres-
sens opinionsnämnd inte tillgodoser medborgarnas intressen på ett fullgott
sätt.
Ny demokrati vill alltså förstärka genmälesrätten på så sätt att den en-
skilde ges rätt att, i det medium där felaktigheten har framsagts eller publice-
rats, själv få komma till tals och rätta felaktiga fakta om sin person eller hän-
delse där vederbörande har deltagit. Vi anser att en förstärkt rätt till genmäle
och beriktigande också skulle ha en hälsosam effekt på journalistiken. Den
medborgare som skadas skall ha rätt till reparation av skadan. En sådan vet-
skap lär generellt höja den etiska nivån inom journalistkåren.
Ny demokrati anser alltså att det är dags att utreda förutsättningarna för
en förstärkt och utvidgad genmälesrätt.
Slutligen några ord om jurysystemet i yttrande- och tryckfrihetsmål. Juryn
är politiskt tillsatt, och det kan innebära komplikationer. Belysande är fallet
där det socialdemokratiska förlaget Tiden friades av en tryckfrihetsjury be-
stående av övervägande socialdemokratiska jurymedlemmar. Europakom-
missionen har kritiserat det svenska jurysystemet, och det svenska sättet att
utse jury är inte förenligt med Europakonventionens artikel 6 där det före-
skrivs att alla har rätt att få sin sak prövad av en opartisk domstol. Det är
alltså dags att göra om bestämmelserna för hur man utser jury.
Herr talman! Med hänsyn till kammarens arbetsbelastning yrkar jag en-
dast bifall till reservation 1 beträffande yttrandefrihetsgrundlagens reklam-
regel och reservation 3 beträffande rätt till genmäle i massmedierna.
Anf. 16 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Harriet Colliander gör gällande inte bara att vår ståndpunkt
skulle strida mot Europakonventionen utan också mot FN-konventionen.
Det skulle vara av intresse att veta vilken bestämmelse i dessa konventioner
hon åberopar. Innebörden i vad hon säger skulle också vara att de länder jag
räknade upp, Danmark, Norge, Frankrike m.fl., också skulle ha bestämmel-
ser som strider mot konventionerna. Så är inte fallet. Anmärkningar mot de
länderna har inte gjorts.
Anf. 17 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Det är sedan länge straffbart i vårt land att sprida tryckta
skrifter som innehåller hets mot folkgrupp. Begreppet hets mot folkgrupp
omfattar i straffrättslig mening hets med anspelning på ras, hudfärg, natio-
nellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Däremot omfattas inte hets
som har någon anspelning på homosexualitet.
Vänsterpartiet, och likaså Centerpartiet, har framfört att hets mot folk-
grupp, i detta fall mot homosexuella, är lika allvarligt som hets på grund av
etniskt ursprung eller ras. Vi menar därför att en kriminalisering av hets mot
homosexuella skall införas både i brottsbalken och tryckfrihetslagen. Det är
ett väsentligt krav.
I utskottets bedömning har man anfört att detta skulle kunna användas
mot homosexuella och att det skulle leda till ännu större svårigheter för per-
soner som är homosexuella. Jag har svårt att förstå den invändningen. Detta
är ett krav som sedan länge har framförts just av homosexuella, som ser detta
som ett skydd för rättigheten att fungera på det sätt man själv vill i sexuellt
avseende.
När man i diskussionen jämför med hets mot andra folkgrupper framförs
ofta att det förekommer både fysiskt och psykiskt våld mot t.ex människor
av annan ras i vårt land och att så inte skulle vara fallet när det gäller homo-
sexuella. Det stämmer inte. Det ökade våldet som vi ser på gator och torg,
som riktar sig mot människor av annat ursprung i vårt land, riktar sig också
mot människor som är homosexuella. Vi har haft ett flertal sådana händelser
i vårt land, som klart och tydligt har riktat sig mot homosexuella. Det är
oroande. Jag hoppas att justitieministern kommer att ta tag i det problemet,
och att det också sker på andra sätt. Det skulle vara ett stöd i kampen mot
fördomar och ett stöd för rätten till homosexuell läggning om motionen från
Vänsterpartiet bifölls. Den gäller alltså en utvidgning av förbudet mot hets
mot folkgrupp i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen till att också om-
fatta hets mot homosexuella.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets meningsyttring på
detta område. Jag skulle också vara intresserad av att få någon kommentar
från andra partier, exempelvis Centerpartiet som också har lagt fram en mo-
tion på detta område, om man inte tänker yrka bifall till det egna förslaget.
Anf. 18 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Jag vill också gärna yttra mig i denna fråga, eftersom social-
demokraterna har anslutit sig till utskottsbetänkandet på denna punkt. Det
råder inget tvivel om att de homosexuella, både i vårt land och i många andra
länder, befinner sig i en mycket utsatt situation. Det finns all anledning att
verka för opinionsmässigt att sådana här tendenser bekämpas.
Det förslag som ligger på bordet gäller att de homosexuella skulle utgöra
en etnisk folkgrupp. Den aktuella bestämmelsen i brottsbalken tar fasta på
folkgrupper. Jag har svårt att se att man skulle kunna beteckna de homosex-
uella som en folkgrupp. Om man vill ha skydd mot hets, förtal eller missakt-
ning av homosexuella bör det ske i en annan ordning. Man kan också åbe-
ropa den bestämmelse om förtal som finns i brottsbalken. Jag har också fått
den uppfattningen att de homosexuella inte vill bli betraktade som en spe-
ciell grupp. Det gör att den regel som man vill använda sig av, nämligen den
om hets mot folkgrupp, inte är lämplig. Jag menar därför att de som har syn-
punkter på detta - det har jag själv också - bör återkomma med förslag som
kan beaktas på ett annat sätt än det nu liggande.
Anf. 19 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Till Hans Göran Franck vill jag bara framföra att förslaget
inte innebär att homosexuella skall betraktas som en folkgrupp jämställd
med grupper med gemensamt rasursprung. Vad det är fråga om är att jäm-
ställa den hets som förekommer. På samma sätt som den kan rikta sig till
personer av annat ursprung kan den också rikta sig till en person som har en
homosexuell läggning. Av den anledningen menar vi att förbudet bör föras
in både i brottsbalken och i tryckfrihetsförordningen.
Naturligtvis finns det olika uppfattningar inom olika homosexuella grup-
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Vissa yttrande-
frihetsfrågor
29
|
Prot. 1993/94:11 20 oktober 1993 |
per. Men jag har uppfattat att det för många har varit ett mycket starkt öns- |
|
Vissa yttrande- |
Anf. 20 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik: Herr talman! I det senaste inlägget undviker Eva Zetterberg att tala om Anf. 21 HENRIK S JÄRREL (m): Herr talman! Det vi nu har att behandla är vissa yttrandefrihetsfrågor som Här har av Hans Göran Franck framhållits att socialdemokraterna har en Däremot föreligger inte något liknande förbud i satellitsända TV- och ra- Särskilt mycket åsiktsreklam har hittills inte förekommit. Det har före- Vidare kan man fråga sig om det är på det sätt som Hans Göran Franck Sedan kan jag hålla med Hans Göran Franck om att det i etersänd public Ny demokrati har också ett antal reservationer till det här betänkandet. |
30
att införa den generella bestämmelsen om möjlighet att införa reklamförbud
genom vanlig lagstiftning.
Men jag vill samtidigt till Harriet Colliander säga att förutsättningen för
att vi över huvud taget - efter många års utredande inom de politiska parti-
erna - skulle få en ny grundlag som reglerade just yttrandefrihetsfrågorna
inom eterburna, eller skall vi säga elektroniska medier var just att vi fick en
någorlunda stor samstämmighet mellan de i överenskommelsen deltagande
partierna. Bland dem fanns också Moderaterna.
När detta förslag diskuterades och antogs i riksdagen anmälde vi stor tvek-
samhet. Men vi tyckte ändå att det var värt priset att acceptera detta tills
vidare för att över huvud taget få denna grundlag, som är ett steg i rätt rikt-
ning. Men vi är inte i alla stycken nöjda.
Jag kan väl tillåta mig att inför kammaren kort redogöra för att vi från
moderat sida faktiskt också har skrivit ett särskilt yttrande med anledning av
just yttrandefrihetsgrundlagens reklamregel. Där säger vi att utvecklingen
sannolikt går därhän, dels på grund av de vidgade europeiska integrations-
strävandena, dels med anledning av att Sverige sannolikt står inför ett inför-
livande av Europarådskonventionen med svensk rätt. Detta leder sannolikt
fram till att vi får en liberalare syn också på möjligheten att sända reklam
rent generellt i medier. Då skulle den här regeln så småningom köksvägen,
om uttrycket tillåts, bli överspelad av de nu nämnda skälen.
Harriet Colliander och Ny demokrati har också en reservation som rör rät-
ten till genmäle. Där har utskottets majoritet stannat för ett avstyrkande av
det enkla skälet att den fråga som rör genmälesrätten är föremål för övervä-
ganden hos Radiolagsutredningen. Det finns ingen anledning att föregripa
utredningen innan vi ser vad den kan komma fram till. Därför har utskottet
avstyrkt denna begäran.
Ny demokratis tredje och sista reservation är den som gäller jury i tryckfri-
hets- och yttrandefrihetsmål. Där har Harriet Colliander och Ny demokrati
sagt att man avstår från att yrka bifall till densamma. Jag kanske inte när-
mare behöver kommentera den reservationen, herr talman.
Anf. 22 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Henrik S Järrel berörde egentligen inte frågan om varför ma-
joriteten nu har ändrat ståndpunkt i den här saken. Jag vill säga att Sverige
inte är unikt här. Det upprepar jag. I exempelvis det konservativt styrda
Storbritannien har man regler av den här beskaffenheten.
Jag vill utöver vad jag tidigare har sagt också hävda att det finns en fara
för den allmänna och allsidiga debatten i massmedierna, i det här fallet i eter-
medierna, om man kan hänvisa dem som vill föra fram sina synpunkter till
att de får vara så goda att annonsera i stället för att göra det på annat sätt.
Här finns åtskilliga negativa sidor. Den fråga jag särskilt vill ställa till Hen-
rik S Järrel är: Hur tänker sig Henrik S Järrel att man skall kunna få en gen-
mälesrätt när det gäller annonsering? Då finns det ingen skyldighet för före-
taget i fråga att införa genmäle, utan man kommer att hänvisa till annons.
Anf. 23 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Herr talman! Jag glömde i mitt anförande att yrka bifall till utskottets
hemställan, så jag passar på att göra det nu.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Vissa yttrande-
frihetsfrågor
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Vissa yttrande-
frihetsfrågor
Till Hans Göran Franck vill jag än en gång säga att genmälesrätten inte
heller är garanterad när man köper annonsutrymme i en tidning. Om man
där påtalar någonting som andra läsare skulle vilja invända mot, har man
ingen garanterad rätt att på köpt annonsutrymme få någon rättelse till stånd.
I dag har vi inom i varje fall Sveriges Radios ram möjlighet att hemställa
om genmäles- och beriktiganderätten och få saken prövad hos Radionämn-
den. Radionämnden har för övrigt att pröva frågor av sådan beskaffenhet
när det gäller sändningar i TV 4. Men detta gäller som sagt inte köpt annons-
utrymme utan det som förekommer inom den ordinarie redaktionella pro-
gramverksamheten, som i så fall omfattas av genmäles- och beriktiganderät-
ten. Den prövas av Radionämnden. Så där har vi redan en kontrollmöjlig-
het.
I övrigt när det gäller rätten att köpa reklamutrymme tycker vi att det prin-
cipiellt sett är en rätt som bör tillkomma de fria medierna lika väl som man
får köpa rätten att annonsera om varor, tjänster och vad det nu kan vara.
Det tycker vi är en yttrandefrihets- och informationsfrihetsaspekt som väl
ligger i linje med grundlagen.
Anf. 24 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Henrik S Järrel jämställer reklam för att köpa varor med
åsiktsreklam. Det visar i blixtbelysning vad hans ståndpunkt är grundad på.
Det är just detta som är felet - det går inte att jämföra dessa ting.
Det finns för svensk del, liksom för de olika länder i Västeuropa som har
motsvarande regler som de vi förespråkar, alldeles speciella krav som måste
riktas till etermedierna på grund av den stora dominans och genomslagskraft
som de har. Jag tyckte att Henrik S Järrel i ett tidigare inlägg i någon mån
var inne på detta. Men slutsatsen har blivit den att man har lämnat fältet
fritt. Det är detta jag opponerar mig emot.
Anf. 25 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Herr talman! Jag tycker, Hans Göran Franck, att friheten till åsiktsreklam
väl rimmar med de grundläggande informations- och yttrandefrihetsaspekter
som man kan lägga på att kunna köpa sig rätten till reklam. Jag har svårt
att se att det skulle vara någon större principiell skillnad i förhållande till
tryckfriheten och publicerad tryckt annons. Där har jag inte fått något riktigt
svar från Hans Göran Franck.
För övrigt har vi ju fått tillgång till alternativa elektroniskt förmedlande
medier med nya kanaler. Dessa nya kanaler utgör ett utomordentligt gott
komplement, men de är frifinansierade i förhållande till det som vi normalt
har varit vana vid, nämligen Sveriges Radios utsändningar. Det är det nya,
och det kommer att ta litet tid för oss att vänja oss vid det. Att dessa alterna-
tiv har tillkommit tycker jag och utskottsmajoriteten är av godo. För att de
skall få möjlighet att finansiera sin existens måste de också kunna sälja
reklamutrymme.
Anf. 26 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Jag begärde ordet av den anledningen att Eva Zetterberg
apostroferade Centerpartiet. Hon påstod att Centerpartiet hade en motion
med samma krav som Vänsterpartiet. Så är det inte. Det är en motion väckt
av en enskild centerpartist. Det är alltså inte någon partimotion i någon
form.
Vad gäller synen på de homosexuella och de problem som de kan råka ut
för vill jag tillägga att Centerpartiet självfallet står för den uppfattningen, att
homosexuella inte skall diskrimineras och att alla typer av diskriminerande
förföljelse skall beivras.
Hans Göran Franck har ingående redovisat motiven till den skrivning som
vi har i konstitutionsutskottets betänkande och som jag står bakom. Jag tror
för min del inte att det vore lyckligt att karakterisera de homosexuella som
en folkgrupp och på detta sätt lagstiftningsvägen ytterligare avskilja dem
från vad som brukar betraktas som vanliga människor. Vi får vara försiktiga
så att inte vår iver att lagstifta med goda syften får rakt motsatt verkan mot
vad vi har tänkt oss.
Jag står alltså bakom utskottets bedömning och yrkar bifall till utskottets
hemställan i dess helhet.
Anf. 27 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag är övertygad om att Bertil Fiskesjö och alla övriga leda-
möter delar min upprördhet över den diskriminering som drabbar
homosexuella i vårt samhälle. Det kanske inte behöver diskuteras mer, där-
emot hur vi skall gå till väga för att stävja den diskriminering som förekom-
mer. Där har vi uppenbarligen olika åsikter.
Jag menar att det har funnits väldigt tydliga tecken på att den hets och det
direkta fysiska våld som förekommer mot homosexuella i grunden yttrar sig
på samma sätt och drabbar de homosexuella på samma sätt som diskrimine-
ring på grund av religion, rastillhörighet eller annat. Därför menar jag att en
lagstiftning som kriminaliserar sådan hets också borde omfatta de
homosexuella.
Jag tror att vi på allvar måste ta itu med dessa frågor i framtiden. Det är
ofta samma grupper som står bakom våldet och diskrimineringen. Det behö-
ver visas väldigt tydligt i svensk lagstiftning att detta är något som vi inte
accepterar. Jag ser det som en fördel om vi skulle få in kriminalisering av
hets mot homosexuella i brottsbalken och i tryckfrihetsförordningen. Detta
är uppenbarligen en fråga som vi får diskutera mer framöver. Vi får se om
ledamöter från andra partier kan hitta andra sätt att stävja sådan här hets
och visa att vi inte accepterar diskriminering av de homosexuella.
Anf. 28 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Jag vill tillägga att utskottet har tagit mycket seriöst på denna
fråga. Vi har inte så att säga glidit förbi den utan i utskottet diskuterat mo-
tionsförslagen mycket ingående. Vi har också redovisat de uppfattningar
från homosexuella som vi har tagit del av. Det är på grundval av b).a. sådan
information som vi har stannat för det ställningstagande som vi gjort. Jag
tycker att det är angeläget att understryka detta. Det är inte ett uttryck för
något slags diskriminering av homosexuella eller en önskan att på något vis
sanktionera någon typ av förföljelse av homosexuella. Det är väldigt viktigt
att understryka detta.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Vissa yttrande-
frihetsfrågor
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 11
|
Prot. 1993/94:11 20 oktober 1993 |
Överläggningen var härmed avslutad. |
|
Massmedie- |
7 § Massmediefrågor m.m. Föredrogs Anf. 29 CATARINA RÖNNUNG (s): Herr talman! Tyvärr går debatterna om yttrandefrihet, KU2, och mass- Herr talman! Jag vill yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen I propositionen om privat lokalradio nämns över huvud taget inte reklam Det finns ledamöter av denna kammare som anser att EG-direktivet och I värsta fall kan reklam ha motsatt verkan mot att vidga yttrandefriheten. De borgerliga partierna struntar i att reklamen i det privatägda radio- Jag har svårt att förstå utskottsmajoritetens uppfattning i frågan. Tror ni |
|
34 |
det är en debatt för sig. |
Vår reservation utmynnar i att reklamens inverkan på barn skall utredas
och att regeringen därefter skall återkomma till riksdagen.
I ett särskilt yttrande vill vi också betona att vi lägger stor vikt vid att ägar-
koncentrationen i medierna motverkas. För oss är mångfalden, att så många
åsikter som möjligt får komma till tals, av vitalt intresse för demokratin.
Här hemma har vi fattat beslut om att många lokala privatradiostationer
skall inrättas. I Norge har det beslutats om att en rikstäckande reklamfinan-
sierad privatradio skall få starta. Vem tror ni ägaren är? Jo, stormogulen i
mediebranschen i egen hög person - åtminstone med svenska mått mätt -
Jan Stenbeck.
Här hemma har vi socialdemokrater kritiserat att sändningstillstånden har
auktionerats bort till högstbjudande, med andra ord att yttrandefrihet är
detsamma som pengar. Från den statliga myndighetens sida skall inga som
helst prioriteringar göras till förmån för mångfald och kvalitet. I den gamla
arbetarstaden Norrköping ledde detta till att nydemokraternas starke man i
fullmäktige fick det ena tillståndet. Det andra tillståndet gick också till ho-
nom genom ett bulvanköp.
Anf. 30 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Till betänkandet om massmediefrågor har Ny demokrati fo-
gat fem reservationer och ett särskilt yttrande. Reservationerna innebär att
vi vill slopa fängelsestraff för sändning av radioprogram, vi vill sätta i gång
regionala och lokala reklamfinansierade TV-sändningar, vi vill att reklamen
i TV och radio bör tillåtas i enlighet med EG:s TV-direktiv, vi vill ha en över-
syn av public service-verksamheten och vi vill upphäva piratradiolagen. I det
särskilda yttrandet ger vi till känna att vi i framtiden vill ha en rikstäckande
reklamfinansierad radiokanal. Därtill har vi ytterligare åsikter som avviker
från utskottsmajoritetens, men som inte har lett till några reservationer. Det
gäller bl.a. en radio- och TV-ombudsman. När det gäller massmediefrågorna
har jag i konstitutionsutskottet tillstyrkt ett antal motioner från andra partier
än Ny demokrati. Det har jag gjort därför att jag anser att de ger uttryck för
en god politik.
Innan jag övergår till att tala om reservationerna vill jag replikera Cata-
rina Rönnung. Jag anser att Catarina Rönnung tillhör den kategori av politi-
ker som har bitit sig fast vid det förgångna och den typ av politiker som tekni-
ken springer förbi. Snart har vi satellitradiostationer och satellit-TV. Då kan
man inte i den svenska lagstiftningen försöka att skydda medborgarna från
det som sänds utifrån till Sverige. Jag menar att det inte kan accepteras att
man med ett enda penndrag generellt kan förbjuda reklam i yttrandefrihets-
lagen. Det skulle alltså innebära att man tystade alla fria radiostationer. Det
är höjden av odemokrati att resonera på det sättet. Jag anser att ett generellt
förbud mot reklam inte kan accepteras, men det innebär självfallet inte att
man inte skall förbjuda annonser som gör reklam för hälsovådliga varor osv.
Det är inte det som det handlar om.
Jag övergår nu till reservationerna.
Det etermonopolistiska Sverige lever kvar i lagstiftningen på olika sätt.
Det är en grundläggande fri- och rättighet att sända radioprogram, och då
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Massmedie-
frågor m.m.
35
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Massmedie-
frågor m.m.
36
framstår det som orimligt hårt att fängelsestraff skall ingå i straffskalan för
olovlig radiosändning. Alltså: Ta bort påföljden fängelsestraff!
Piratradiolagen är också ett uttryck för att staten inte tålde konkurrens till
sin monopolradio. Radio Nord och Radio Syd, som sände från internatio-
nellt vatten, skulle hindras från att fördärva svenska folket med musik och
reklam. På svenskt initiativ antogs en internationell konvention som förbjöd
sändning från havet och i luftrummet. Vi i Ny demokrati anser att Sverige
än en gång kan ta ett initiativ, men då gäller det att upphäva konventionen
och piratradiolagen. Jag begriper inte varför radio inte kan få sändas från
båt. Är det den privata lokalradion som skall skyddas den här gången? Den
kan inte skyddas. Tekniken har som vanligt sprungit förbi de politiker - av
typ Catarina Rönnung - som har bitit sig fast i det förgångna. Snart kommer
vi att kunna lyssna till mängder av satellitradiostationer. De sänder utanför
luftrummet, från atmosfären, och då kostar det inget.
Det gäller också att skydda den statliga televisionen från konkurrens och
förhala införandet av regionala och lokala reklamfinansierade TV-sänd-
ningar. Förutsättningar finns, så det är bara att sätta i gång omgående.
Alltså: Sätt i gång!
Det finns ingen anledning till att den gamla monopolradion och monopol-
TV:n skall sitta i orubbat bo och gödas med statliga reformpengar, med
sponsorpengar och med pengar från TV 4, särskilt inte när man inte tar sitt
public service-ansvar fullt ut. Jag tänker då främst på de två TV-kanalerna,
som i konkurrens med TV 4 och TV 3 sänder frågesporter på bästa sänd-
ningstid och debatt- och kulturprogram när folk har gått och lagt sig.
Varför skall vi ha en statlig popradiostation? Hundratalet stationer kom-
mer att sända pop utan att det kostar svenska folket något. Varför skall vi
ha statliga lokalradiostationer när vi har de privata? Nej, här finns det ut-
rymme för utförsäljning, effektivisering och besparing.
Avtalet mellan staten och Sveriges Radio löper ut 1996, och skall det ske
några förändringar, måste man sätta i gång nu och fundera över hur den
framtida public service-radion och TV:n skall se ut och hur den skall finan-
sieras. Det kan som i dag inte vara rimligt att medborgarna skall betala skatt
för innehav av TV-apparat. Det rimliga är att man får betala för innehållet
i apparaten. Då skulle medborgarna slippa att jagas avTV-pejlarna från Ki-
runa. Det är mycket som behöver utredas, och därför: Sätt i gång nu!
När det gäller ägarkoncentrationen i massmedierna behöver denna utre-
das. Allt färre äger allt fler tidningar - det är en person som dominerar TV 3
och TV 4-och lagstiftningen tycks inte hindra bulvanförhållanden inom den
nya lokalradion. Då, Catarina Rönnung, spelar det ingen roll om det är en
nydemokrat som har förvärvat en radiostation genom en bulvan. Det är lika
illa som om någon annan skulle ha gjort det.
Regeringen har erbjudit Sverige att bli första land i Europarådets länder-
examinationer när det gäller ägarkoncentrationen i massmedierna. Ny de-
mokrati avvaktar därför händelseutvecklingen. Vi anser att det är viktigt att
något görs åt missförhållandena, därför att ökad konkurrens är av godo såväl
för marknaden som för mångfalden i nyhetsförmedlingen.
Beträffande radio och TV har Ny demokrati också ett förslag till renodling
av myndighetsroller när det gäller tillståndsgivning å ena sidan och gransk-
ning och beslut om sanktioner å andra sidan. En sådan delning av myndig-
hetsuppgifter fick vi till stånd i den nya lokalradion, och det är på den här
inslagna vägen som man skall fortsätta. En sådan delning är viktig från rätts-
säkerhetssynpunkt.
Den myndighet som granskar och anhängiggör frågor om sanktioner och
återkallande av tillstånd kallar vi i vår motion för Radio- och TV-ombuds-
man. Vi har inte gjort den här motionen till föremål för en reservation, där-
för att regeringen under våren kommer med en proposition om myndighets-
organisationen på medieområdet. En sak är dock helt klar: Något stort
åsiktsverk för bild och ljud, liknande det som skisserades i en departements-
promemoria för något år sedan, accepterar vi inte.
Elerr talman! Med hänsyn till kammarens arbetsbelastning yrkar jag en-
dast bifall till reservation 5 om en utredning av public service-verksamheten.
Anf. 31 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag uppskattar att vi är på samma linje när det gäller detta
med en utredning av ägarkoncentrationen i massmedierna. Dessutom upp-
skattar jag att Harriet Colliander, precis som jag, tycker att det är en dålig
tingens ordning att hela Norrköping kan handhas av en privat lokalradio-
ägare som har dels ett tillstånd som han har köpt själv, dels ett annat som
han har köpt genom en bulvan.
Huruvida hela Norrköping i framtiden via detta medium kommer att få
tillgång till Ny demokratis utspel vet jag inte direkt. Men så kan naturligtvis
bli fallet.
Sedan tycker jag att Harriet Colliander skall tala litet tyst och låta bli att
fälla omdömen om vad hon menar med detta med demokrati eller inte. Jag
tycker nog att hennes parti, namnet till trots, inte har gått i spetsen för arbe-
tet med att åstadkomma en vidgad demokrati. Under yttrandefrihetens täck-
mantel vill man alltså att det skall vara fritt fram för reklam av allehanda slag
utan några som helst inskränkningar. Det är inte att gynna yttrandefriheten
och demokratin i reell mening, utan det är att gynna marknadens, handlar-
nas och krämarnas intressen.
Anf. 32 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att vi behöver göra så väldigt stor affär av att
någon från Ny demokrati genom ett bulvanförhållande eventuellt har köpt
sig en extra lokalradiostation. Det är lika illa vem det än är som gör det. Den
ståndpunkten har vi - det vill jag slå fast. Partiet som sådant har alltså inte
något att göra med köp av några lokalradiostationer.
Yttrandefriheten är en hjärtefråga för Ny demokrati. Det är därför som
vi har drivit frågan om lokalradion som vi har gjort. Det är därför vi vill ha
nämnda delning av myndighetsfunktioner.
Yttrandefriheten är inte bara en täckmantel som vi gömmer oss bakom,
utan den är, som sagt, en hjärtefråga för partiet. Så har det varit ända från
begynnelsen. Är det något som vi vill åstadkomma i det här landet, så är det
en fri radio, en fri television och full yttrandefrihet. 1 detta med att kunna
ha en fri radio och en fri television ligger att man skall kunna finansiera en
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Massmedie-
frågor m.m.
37
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Massmedie-
frågor m.m.
38
sådan verksamhet utan skattemedel, utan pengar från staten. Däri ligger
möjligheten till frihet.
Vi anser att principen om full yttrandefrihet, informationsfrihet och opi-
nionsbildning är en fana som skall hållas högt.
Vi har inte samma uppfattning som Socialdemokraterna, nämligen att sta-
ten bäst vet vad människorna behöver. Vi tror i stället att människor kan
klara sådant själva.
Anf. 33 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Dessa medier blir ju fast i reklammarknadens garn. Vi har
monopol i Sverige när det gäller public service-företagen, men staten är inte
inblandad. Vår radio och television är alltså inte statsägd, vilket man ofta får
för sig i debatterna.
Anf. 34 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Vi som företräder Moderata samlingspartiet i utskottet stäl-
ler oss i princip bakom betänkandet. Men vi har ändå för ordningens skull -
för vårt samvetes och för våra väljares skull, kan man kanske säga - fogat ett
särskilt yttrande till det här betänkandet. Det går i huvudsak ut på följande:
Det är viktigt med en kvalitativt god, oberoende och proportionell radio
och TV i allmänhetens tjänst. Public service-företagens omfattning, organi-
sation och finansiering är dock inte en gång för alla given. Tvärtom måste
radio och TV i allmänhetens tjänst fortlöpande anpassas till tidens anda, till
den tekniska utvecklingen och inte minst till publikens krav och villkor. De
nya möjligheter som tekniken ger, t.ex. satellitsändningstekniken, har ska-
pat intresse för nya initiativ, alternativ och komplement till det vanliga public
service-utbudet.
Mot bakgrund av att det under senare år vuxit fram nya alternativfinansie-
rade radio- och TV-kanaler kan det finnas anledning att bl.a. från kostnads-
synpunkt ifrågasätta behovet av två allmänfinansierade rikstäckande TV-ka-
naler och fyra sådana radiokanaler. Dessutom kan ifrågasättas rimligheten i
att ålägga ett kommersiellt TV-företag, t.ex. TV 4, vissa programpolitiska
public service-krav. Också systemet med fast och rörlig koncessionsavgift
som går från ett privat reklamfinansierat TV-företag, som är fallet med
TV 4, till de allmänfinansierade public service-företagen ter sig enligt vår
mening som en tveksam ordning.
Det finns mycket som talar för att public service-verksamheten bör renod-
las och finansieras genom skattemedel i stället för med mottagaravgiften som
ändå kan betraktas som en skatt - en apparatskatt, som man ju måste betala
vare sig man vill eller inte också för att se andra kanaler. Public service-verk-
samheten bör inte finansieras med reklammedel och inte heller bör kommer-
siella radio- och TV-kanaler åläggas en skyldighet att bidra till finansieringen
av public service-verksamheten.
Systemet med avtal mellan regeringen och radio- och TV-företagen om
sändningarnas innehåll är också en ordning som kan ifrågasättas. Vi menar
att starka skäl talar för att det är fråga om sådana yttrandefrihetsbegräns-
ningar som egentligen borde kräva lagstiftning. Nämnas kan att EG-dirckti-
vet om TV-sändningar till allmänheten också tycks kräva författningsregle-
ring i sådana frågor som i dag endast är avtalsreglerade. EG-direktivet ger
för övrigt en fullt tillräcklig ram för reklamsändningar. Att härutöver i lagar
och avtal begränsa reklamutrymmet ter sig helt onödigt.
Herr talman! Enligt vår mening är ovan redovisade frågeställningar och
förslag till lösningar sådana som naturligen torde bli föremål för övervägan-
den i god tid inför omförhandlingar beträffande de avtal som reglerar public
service-företagens relation till staten. Det bör ske i god tid, eftersom avtalen
löper ut 1996.
Anf. 35 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Först yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Många olika frågor behandlas i detta betänkande, men de har det gemen-
samt att det ganska nyligen har förekommit utredningar, förslag och beslut
här i riksdagen på samtliga punkter. Många av de frågor som tagits upp i
den tidigare debatten tål säkert att diskuteras. Men det kan vara lämpligt att
invänta erfarenheterna av den verksamhet som nu bedrivs, och då delvis i
nya former, innan riksdagen uttalar sig för förändringar. Det ser jag som ett
starkt skäl för att låta det som nu gäller få fortsätta att gälla. Sedan får vi se
vilka erfarenheterna blir.
Att det finns vissa problem på massmedieområdet vill jag inte förneka.
Personligen ser jag ägarkoncentrationen som ett av de allvarligaste proble-
men. Den frågan tas upp i en del motioner och har också berörts här av tidi-
gare talare. Men vi får ju en utredning som bl.a. skall se på dessa frågor.
Med detta tycker jag att vi kan låta oss nöja.
Flera här har haft synpunkter på public service-företagen när det gäller
organisation, struktur och villkor för verksamheten. Även här har vi nyligen
bestämt hur det skall vara. Jag tycker att det skulle vara ganska konstigt att
helt snabbt nu börja riva upp gällande regler igen. Jag vill tillägga att jag för
min del uppskattar de här public service-företagen. Jag tycker helt enkelt
att de är bra. Det bör man väl ha rätt att säga. Däremot tycker jag att de
reklamföretag som vi har fått i vissa avseenden är väldigt dåliga. Det tycker
jag också att man skall ha rätt att säga.
När jag personligen slår vakt om public service-företagen ser jag det som
en vakthållning kring kvaliteten. Jag är alltså för en så långtgående frihet
som möjligt och för att många olika sändare skall kunna göra sig gällande.
Men vi bör ändå ha råd att slå vakt om både TV- och radiokanaler som på
ett bredare och ett kvalitativt bättre sätt kan förmedla nyheter och se till att
en seriös debatt hålls levande. Jag tycker att det är angeläget att säga detta
efter alla angrepp mot public service-organisationen som förekommit.
Jag har också kunnat konstatera att det i länder där reklamfinansierad TV
införts - och det gäller de flesta länder - har varit vanligt att behålla något
eller några public service-företag. Åtminstone på helgerna är jag i Skåne,
och jag kan då se på dansk TV. Där har man en public service-kanal och en
reklamfinansierad kanal. Det råder inget tvivel om vilken av de båda kana-
lerna som har den högsta kvaliteten och de bästa sändningarna - om man nu
skall försöka sig på att fälla värdeomdömen i de här sammanhangen.
Ännu en gång yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Massmedie-
frågor m.m.
39
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Massmedie-
frågor m.m.
40
Anf. 36 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Bertil Fiskesjö uttrycker sig en aning grumligt. Men han for-
mulerar sig ganska vackert. Han gömmer sig dock bakom utredningar, för-
slag, beslut och ett slags ”vänta och se”-modell när det gäller vad som
komma skall. Därför har jag en rak fråga:
Tycker Bertil Fiskesjö att reklam riktad till barn i det privatägda radio-
mediet är en god idé - ja eller nej?
Anf. 37 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Jag kan gärna medge att jag inte är en av dem som klappat
i händerna inför detta. Men vi får väl se hur det fungerar - detta sagt med
hänvisning till vad jag uttalat tidigare, att vi får lära av erfarenheten. Det
finns ju också restriktioner om vad denna reklam får innehålla och hur den
skall vara utformad. Vi får hoppas att detta kommer att respekteras. Men
det kan tänkas att vi får komma tillbaka till den här frågan.
En svårighet i sådana här sammanhang är alltid att avgränsa vad som är
reklam riktad till barn och till familjen så att säga. Flingor t.ex. äter ju både
vuxna och barn. Gör man reklam för flingor, är den då riktad till barn? Jag
kan tänka mig att det kan vara svårt att göra klara distinktioner här. Jag vill
alltså även här vänta och se.
Jag förstår inte varför Catarina Rönnung ironiserar över min hänvisning
till att flera av de beslut som nu ifrågasatts har fattats av oss för så kort tid
sedan att vi egentligen inte har någon erfarenhet av hur de fungerar. Låt oss
därför samla på oss erfarenheter. Sedan står det riksdagen fritt att värdera
gjorda erfarenheter och fatta fler beslut om det anses nyttigt.
Anf. 38 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Bertil Fiskesjös senaste inlägg uttyder jag så, att han kanske
inte är främmande för ett omtänkande, även om det kanske tar litet tid. Vi
uppskattar alla som tänker om i riktning mot att man skall skydda barn mot
reklampåverkan. Det är ju ganska ojust att utsätta barn för reklam, eftersom
barn i allmänhet inte riktigt kan skilja på vad som är vanlig upplysning av en
vuxen och vad som är direkta säljbudskap.
Även om det, som sagt, kan ta litet tid uppskattar vi att Bertil Fiskesjö
måhända sällar sig till dem som är anhängare av ett förbud mot radioreklam
riktad till barn.
Anf. 39 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Det är glädjande att också Bertil Fiskesjö är positiv till en
utredning av ägarkoncentrationen. Såvitt jag förstår är det inte bestämt att
det skall bli en utredning, utan Sverige har erbjudit sig att bli första land i den
här länderexaminationen. Sedan är det upp till Europarådet att acceptera
Sverige som första land eller inte.
Jag tycker att det är lovande för framtiden, om nu Sverige inte skulle
komma med i den första vändan, att vi kan räkna med Centerpartiets stöd
när det gäller nästa motion om ägarkoncentrationen. Vi har ju skrivit två
sådana vid det här laget.
Delvis har vi en bra public service-verksamhet i vårt land. Men jag tycker
att den är orimligt stor. Det är inte rimligt att ha P 1, P 2, P 3 och lokalradion
samt kanal 1 och 2, två TV-kanaler. Jag menar att man kan banta ner till en
public service-TV-kanal och en eller två public service-radiostationer samt
att reklam skulle kunna släppas in i TV 2. Det skulle vara en välgörande kon-
kurrens med TV 3 och TV 4.
När jag säger att public service-företagen inte tar sitt ansvar fullt ut, menar
jag - och då riktar jag kritik mot framför allt TV 1 och TV 2 - att man inte
förstått sitt public service-ansvar och tagit det fullt ut, därför att man konkur-
rerar med TV 3 och TV 4 och sänder TV-sport och alla möjliga skräppro-
gram.
Sverige är ett avlångt land som är glesbefolkat. Vi har våra nationella sce-
ner. Vi har våra centralmuseer i Stockholm. Jag menar att man, när det gäl-
ler den här public service-verksamheten och det ansvar som man skall ta,
skall sända evenemang från Stockholm, så att människor - åtminstone via
TV och radio - i betydligt högre grad än som i dag är fallet kan ta del av det
här skattefinansierade kulturutbudet.
Den här public service-verksamheten behöver alltså så att säga skärpa till
sig. Den behöver också slimmas och effektiviseras. Här finns det pengar att
spara.
Anf. 40 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Jag blev kanske något konfunderad över Harriet Collian-
ders senaste inlägg. Jag har tidigare uppfattat det som att hon talat helhjärtat
och med entusiasm enbart för reklamfinansierad privatradio och privat-
TV av olika slag.
Nu sjöng plötsligt även Harriet Colliander en liten lovsång till public servi-
ce-kanalerna, noterade jag. Jag tycker att vi måste se till att dessa kanaler
har en sådan finansiell bas att de verkligen kan leva upp till sitt ansvar. Det
är klart att det kostar mycket mer att göra kvalificerade program, och att
köpa kvalificerade program från utlandet kostar ju mycket mer än allt det
strunt som sänds i reklamkanalerna. Det är ju så att säga billig vara - både
vad gäller priset och vad gäller innehållet.
Det finns en motsättning i Ny demokratis syn på mediefrågorna över hu-
vud taget. Man talar om frihet åt alla håll och kanter - och det må väl vara
bra - men samtidigt har man väckt en motion där man kräver auktorisation
av journalister. Man vill tillsätta ett särskilt organ, ett auktorisationsinstitut,
som skall utfärda några slags kvalificerade betyg åt dem som skall få verka
i medierna. Det är ett mycket märkligt och egendomligt förslag, och det
skulle nog vara ganska katastrofalt för friheten i medierna om det förslaget
realiserades.
Anf. 41 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Mina lovord för public service-verksamheten är inte något
hastigt påkommet. När vi kom in i riksdagen klargjorde vi Ny demokratis
uppfattningar i etermediefrågor i en stor motion, vilken, som sagt var, med
varm hand avstyrktes i de utskott där frågorna handlades. Det är alltså inga
nya saker.
Beträffande Bertil Fiskesjös senaste inlägg, eller påhopp eller vad man
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Massmedie-
frågor m.m.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Massmedie-
frågor m.m.
42
skall kalla det för, vill jag säga att jag inte vet om jag i en debatt skulle ta
upp en motion, som jag inte har yrkat bifall till, för att använda den som
tillhygge. Jag har aldrig uppfattat att det är så det går till här i riksdagen.
Anf. 42 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag frågar Harriet Colliander: Vem skall sköta ”krafset”,
som public service-kanalen inte skall sända, eftersom den skall ägna sig år
högtstående kulturprogram? Skall det vara de reklamfinansierade sändarna,
vilkas yttrandefrihet Harriet Colliander i ett annat anförande ville vidga och
stärka, som hon ville ge sitt hjärteblod för och som hon menade verkligen
gav en skjuts åt vår demokrati? Skall de ta hand om ”krafset”, eller hur skall
man förstå det här?
Anf. 43 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag har tidigare sagt att jag inte uppfattar det som att TV-
kanalerna tar sitt public service-ansvar fullt ut. Det skall de göra, annars har
vi faktiskt ingen anledning att ha dem kvar. Då kan alla bli reklamfinansie-
rade TV-kanaler.
När jag säger ”krafset” är det naturligtvis en personlig uppfattning, därför
att jag har en uppfattning om vad jag anser kvalitet vara. Jag tycker inte att
det är kvalitet att alla kanaler sänder frågesporter vid bästa sändningstid och
sedan sänder samhällsdebatt- och kulturprogram när folk har gått och lagt
sig. Jag tycker inte att det är acceptabla former. Det är inte så det skall vara.
Engagerande kultur- och samhällsdebattprogram är faktiskt god konkurrens
till frågesporter och annat. Jag tror faktiskt att en sådan kanal skulle få
många tittare.
Anf. 44 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag vill gärna betona att Sverige har den bästa public service-
verksamheten i hela världen, näst BBC. Vi skall vara stolta över att vi har
en så bra Sveriges Radio som vi har. Det avspeglar sig också i de mycket
höga lyssnar- och tittarsiffror som Sveriges Radio får.
Jag vill ge Harriet Colliander rätt på en liten punkt: Det finns en viss lek-
stugementalitet som har smugit sig in i en del lördagsunderhållningspro-
gram, därför att man där försöker ta upp en viss konkurrens med övriga TV-
medier. Det beklagar jag, även om man inte alltid kan sända högkulturella
program. I uttrycket ”public service” finns innebörden att man skall vända
sig till en bred allmänhet. Men det finns för närvarande, om jag skall kriti-
sera Sveriges Radio, en viss lekstugementalitet som jag tycker att man borde
hålla sig för god för.
Anf. 45 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Eftersom jag råkar ha lärorika yrkesmässiga år bakom mig
i mediebranschens och televisionens underbara värld, kanske jag kan få in-
leda med några sakupplysningar till tredje vice talman Bertil Fiskesjö.
Han oroade sig för att det är dyrt att köpa utländska program, men jag
kan trösta honom med att de i regel är mycket billigare än att göra egna. I
synnerhet TV-dramatik - TV-teater - är något av det dyraste man kan åstad-
komma inom televisionens värld. Även nyheter kostar en hel del att produ-
cera. Det är ett av skälen till att även public service-televisionen producerar
mycket av vad jag skulle vilja kalla för ”televiserad radio”, dvs. studiopro-
gram där man sätter gubbar och gummor i en soffa eller i ett par stolar, med
en mikrofon framför. Det kostar inte så mycket, men det fyller ut sändnings-
tiden, och det är ju bra.
Man kan möjligen kritisera public service-verksamheten för att den i nå-
gon mån försöker ägna sig åt en programsättning som efterliknar de kom-
mersiella kanalerna. Det gör man i akt och mening att om möjligt försöka
få fler människor att titta på just public service-kanalerna, vilket i och för sig
är ett vällovligt syfte. Men det kanske inte är det som är deras primära upp-
gift, i synnerhet inte som vi har fått alternerande eller alternativa aktörer på
TV- och även radiomarknaden.
Herr talman! Det var egentligen inte i första hand därför jag begärde or-
det. Det var för att kommentera något av vad Catarina Rönnung anförde.
Det är alltid lika rörande att höra den socialdemokratiska omsorgen om
människors väl och ve. Jag håller med Catarina Rönnung om att vi skall
skydda barnen från orimlig påverkan. Jag kan också upplysa om att både i
EG-direktivet och i Internationella handelskammaren finns antagna normer
för hur, var och när man skall få annonsera om t.ex. leksaker i samband med
barnprogram. Dessa normer tillgodoser ganska väl tittarens/kundens in-
tresse för att i etisk mening inte bli ohemult uppvaktad av reklamen. Jag an-
ser att de skyddsvärda intressen som föreligger på det området är tillräckligt
tillgodosedda.
Jag lyssnade till vad Catarina Rönnung sade om den kommersiella radion,
och jag kan hålla med om att man kan ha invändningar mot auktionsförfa-
randet. Vi tyckte ändå att det var den lämpligaste åtgärden för att utannon-
sera och utauktionera lediga frekvenser. Alternativet, att vi skulle göra pro-
graminnehållskontroller, hade nämligen varit värre. Vi skulle då vara till-
baka i regleringstänkandet, som jag har en känsla av att Catarina Rönnung
har litet svårt att frigöra sig ifrån, men som vi moderater och andra liberala
krafter i regeringen gärna vill komma bort ifrån. Vi vill i större utsträckning
överlåta åt lyssnaren/tittaren själv att avgöra vad han eller hon tycker är bäst.
Anf. 46 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Jag vet inte vad det var Henrik Järrel hade för avsikt att upp-
lysa mig om. När jag hade lyssnat färdigt på hans anförande kunde jag kon-
statera att jag redan i förväg kände till allt som han berättade.
Anf. 47 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Henrik S Järrel tycker att det är rörande när jag slår vakt om
människors väl och ve. Jag vill inte använda ordet rörande när han slår vakt
om marknaden och reklamen.
I Henrik S Järrels anförande fanns dock en rörande passus om att man i
alla fall borde skydda barnen. Men det gör ni inte - ni gör precis tvärtom.
Utan ett enda ord för att förhindra detta har ni släppt fram reklam i privat
lokalradio som riktar sig till barn. Ni har inte haft minsta farhåga för att bar-
nen måhända inte kan skilja på reklam och konsumentupplysning eller för
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Massmedie-
frågor m.m.
43
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordensväsendet
att barn utsätts för en otillbörlig påtryckning i det fallet. Det är så dags nu att
tala litet svepande om barnens väl och ve, men om det inte leder till konkreta
resultat faller orden trots allt på hälleberget.
Anf. 48 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Vår grundinställning är att det inte är i första hand radions och
televisionens sak att vara förmyndare och barnvakter. Det är i första hand
föräldrarnas och vårdnadshavarnas skyldighet. Det är nog en ganska rimlig
ordning i det långa loppet - var och en kan ju inte få bevakning i sitt eget
hem för att skyddas från allt som kan uppfattas som hotande.
Jag kan upplysa Catarina Rönnung om att barn och vuxna tyvärr inte hel-
ler alltid kan skyddas från otäcka krigsscener m.m. som förekommer i ny-
hetssändningarna. Det kan tyckas vara ett bekymmer, men det är ändå ett
sätt att spegla verkligheten och nuets händelser, som stundtals är mycket
grymma. Men hur skall vi komma ifrån denna redovisningsplikt, som kan
vara nog så förfärande, ruggig, skrämmande och uppjagande som någonsin
en tämligen beskedlig reklamsnutt om en leksaksbil eller något annat?
Till Bertil Fiskesjö vill jag bara säga att jag uppfattade ett av hans tidigare
inlägg så, att han oroade sig en smula över att allt var så dyrt i public service-
televisionen. Jag försökte då bara ge en upplysning om hur kostnaderna för-
delar sig på olika programkategorier. Det var min avsikt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU4 Ordensväsendet.
Anf. 49 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! För ungefär ett år sedan stod jag här i talarstolen och talade
varmt för att det behövs en översyn av vårt offentliga belöningssystem. Vid
årets allmänna motionstid hade ytterligare ett antal motioner i samma
ärende avgivits, vilka utskottet nu har haft att pröva.
Jag finner återigen att en minoritet - men en betydande sådan - i utskottet
ställer sig bakom förslaget att en sådan utredning bör tillsättas av regeringen.
Utskottsmajoriteten väljer att inte beträda den vägen, och det är litet synd.
Det är en relativt hovsam önskan, nämligen att frågan blir föremål för en
översyn.
Vi avskaffade ordensväsendet så till vida som att svenska medborgare inte
längre kan tillerkännas ordnar, från 1975 och framåt, medan däremot ut-
ländska medborgare har full rätt att erhålla sådana svenska utmärkelser.
Det ligger en viss dubbelmoral i detta förhållande. Varför skulle just
svenska medborgare vara undandragna denna möjlighet, medan däremot ut-
44
ländska medborgare skulle kunna tillerkännas den? Jag har svårt att förstå
tankegångarna bakom majoritetens resonemang i detta fall.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservationen och avslag på utskot-
tets hemställan.
Anf. 50 PEHR LÖFGREEN (m):
Fru talman! Det är mig självfallet främmande att vilja överdramatisera ut-
skottsmajoritetens yrkande om avslag på min motion. Jag kan ha viss förstå-
else för argumentet att riksdagen i den ekonomiska kris som vi nu genomgår
skall ägna sig åt verkligt centrala frågor, åt ärenden som kan bidra till att dra
oss upp ur den internationella lågkonjunkturen.
Men samtidigt kan det med viss rätt göras gällande, att vi i ett läge som
innebär reformstopp skulle kunna ägna uppmärksamhet åt att i lugn och ro,
utan stora åthävor, rätta till beslut som tagits av våra företrädare och som
uppenbart kommit till i stor hast, under trycket av en s.k. tidsanda av den
sort som kommer och går.
Fru talman! Jag kan inte frigöra mig från intrycket att utskottsmajoriteten
skjutit ifrån sig den litet mödosamma uppgiften att sätta sig in i ärendet. Ar-
gumenteringen för avslag på motionen är närmast identisk med resone-
manget i den proposition från 1973 som i ett slag avskaffade den mer än 200-
åriga traditionen att belöna medborgerliga insatser med tilldelande av någon
av de kungliga ordnarna. I sammanhanget gjordes ont värre genom att or-
densväsendet i viss utsträckning bibehölls, nämligen för utlänningar. Det är
en ordning som väckt och väcker förvirring och undran i hela världen.
Fru talman! Såväl i reservationen till 1973 års regeringsförslag som i min
motion fastslås med all önskvärd tydlighet att systemet med ordnar, som med
något slags automatik och enligt en hierarkisk skala tilldelades offentliga be-
fattningshavare, överlevt sig självt och borde avskaffas. Samtidigt fastslogs
det legitima behovet av belöningar för framstående medborgerlig förtjänst
och att detta behov bättre kunde tillgodoses genom selektivt och återhåll-
samt utdelande, under statlig medverkan, av traditionella ordnar med mång-
hundraårig tradition och härav följande prestige.
Behovet av ett allmänt belöningsväsende har klart framgått av det ökade
utnyttjandet efter 1970-talets mitt av H.M. Konungens Medalj, som utdelas
i skilda grader utan statlig medverkan. Denna medalj har kommit att vinna
stor uppskattning, men det rimmar illa med andan i 1973 års ordensreform
att en statlig belöning - låt vara i Konungens namn - ersatts av en hovmedalj.
Fru talman! Jag beklagar att utskottsmajoriteten inte på någon punkt
framfört någon synpunkt på de i motionen framförda yrkandena utan nöjt
sig med ett återupprepande av de 1973 framförda ståndpunkterna, som nu
är starkt föråldrade. I all synnerhet finns det skäl att efterlysa en seriös dis-
kussion om det märkliga förhållandet att ordnar kan tilldelas utlänningar
men icke svenskar.
Fru talman! Jag yrkar, med hänvisning till vad som sagts, bifall till reser-
vanternas yrkande.
Anf. 51 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets majoritetsförslag.
En gammal gengångare spökar här i kammaren - ordensväsendet och en
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordensväsendet
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordensväsendet
propå om att detta skall utredas. Jag drar mig inte det minsta för att upprepa
de argument mot en utredning som jag redan har framfört, eftersom reser-
vanterna upprepar sina och inte tar några nya djärva grepp på ämnet.
Moderater, folkpartister, nydemokrater och kds:are anser att det finns fog
för att på nytt införa ordenssystemet. Det avskaffades 1975. Så här uttalar
sig reservanterna: ”Under den tid som därefter” - alltså efter 1975 - ”förflutit
har de argument som låg till grund för reformen förlorat mycket av sin tyngd,
medan betydelsen av de historiska traditionerna fått en starkare betoning.
Det har framkommit behov av ett mer nyanserat offentligt belöningssy-
stem ---”. Vilka behov? För vem? Detta är bara lösa och luddiga påståen-
den, fru talman.
Jag anser att Sverige har varit mer modernt och framsynt än övriga länder
och avskaffat en del av de nådevedermälen som för det mesta följer med i
den statliga befordringsgången. Traditioner är inte av godo enbart därför att
de är historiska - långt därifrån. En evig företeelse som löper genom histo-
rien är naturligtvis den mänskliga fåfängan - omöjlig att utrota, förvisso,
men kanske möjlig att stävja i en modem demokrati.
Den som vill få en annan infallsvinkel på ordensväsendet vill jag varmt
rekommendera en essä i ämnet av Ingemar Hedenius. Den återfinns i sam-
lingen Den oanständiga anständigheten. Den som uppskattar satir över
brackighet utlovar jag stort utbyte av texten.
Anf. 52 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Fru talman! Vi förde ju den här debatten för ett år sedan, och det är i stort
sett med en druckens envishet som vi alla upprepar våra argument. Det finns
inte så mycket nytt under solen att anföra.
Socialdemokraterna kan tydligen ”köpa” det faktum att utländska med-
borgare kan erhålla en svensk orden men vill inte medverka till att man skall
kunna tilldela en svensk medborgare en orden. I den diskrepansen ligger en
inkonsekvens som vi skulle vilja rätta till.
Vi skulle också vilja komma ifrån den ordning som Catarina Rönnung
sj älv berörde, nämligen att man efter ett visst antal tj änsteår automatiskt har
gjort sig förtjänt av en orden. Enligt vårt synsätt skulle en orden efter nog-
grann prövning tilldelas den som verkligen har gjort en samhällelig och gag-
nelig gärning. Man skulle t.o.m. kunna tänka sig att vederbörande själv fick
betala den men att den utfärdades i kunglig majestäts namn. Det är inte all-
deles uteslutet. Det behöver egentligen inte belasta statskassan.
Vi är i behov av goda individuella insatser i vårt samhälle, och det är man
i andra samhällen också. Det kostar inte mycket att visa uppskattning för att
människor på ett eller annat sätt gör en god insats för det allmänna. Det är
det ett nyanserat, moderniserat belöningssystem skulle syfta till. Jag tycker
inte att man skall krångla till det här och göra det märkvärdigare än så.
I gamla socialistiska stater - som kanske i viss mån står Catarina Rönnung
närmare än mig - har man i långa tider dekorerat brösten till julgranslik-
nande historier. Där har man verkligen använt sig av belöningssystem av det
här slaget.
46
Anf. 53 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Fru talman! Jag tycker kanske inte att vi skall återinföra svenska ”julgra-
nar”. Jag vill minnas att överbefälhavare Thörnell en gång i tiden ansåg att
det var så roligt att komma till riksdagens högtidliga öppnande just för att
han då fick klä ut sig till julgran, som han brukade säga. Det är väl kanske
inte något att ta efter.
Naturligtvis ligger det en viss dubbelmoral och ett visst hyckleri i att Sve-
rige ger ordnar till utländska medborgare, men jag kan faktiskt svälja att vi
gör det; jag skulle i och för sig inte ha någonting emot att avskaffa den ord-
ningen, men om nu Sverige gör det och därmed följer en viss internationell
praxis, så må det vara hänt. Däremot tycker jag att vi skall avstå från att
återinföra den något mossiga institution som Henrik Järrel månar om - or-
densväsendet.
Jag är ganska ofta ute i sammanhang som inte är partipolitiska och talar
om KU:s göranden och låtanden, eftersom det intresserar folk. Jag talar
ibland för övervägande borgerliga åhörare. När jag har talat om KU brukar
jag lägga till: Och så skall vi ju snart besluta om att avslå en reservation där
alla borgerliga partier utom Centern ställer upp för att man skall utreda om
ordensväsendet skall införas på nytt. Då säger åhörarna: Du skämtar väl?
Du skojar, du driver med oss? - Jag talar om detta för att ni skall veta att ni
kanske inte har något enormt gehör hos era väljare för att ordensväsendet
skall återinföras.
Anf. 54 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Fru talman! Jag talar inte i första hand för väljarna, Catarina Rönnung.
Jag talar för svenska folket. Det är visserligen väljarna, men det är inte bara
våra väljare - gubevars; det vore i och för sig bra i vissa stycken.
Jag är tacksam för att jag från Catarina Rönnung får kvitto på att man i
det socialdemokratiska partiet gärna sväljer inkonsekvenser. Det fick vi nyss
veta, och det var ju bra - det kan ju då gälla även andra områden.
Om nu Catarina Rönnung tycker att det är en internationell praxis att man
kan tillerkänna utländska medborgare ordnar men inte de egna medbor-
garna, har jag den smärtsamma plikten påpeka att många andra europeiska
länder - dess värre, från Catarina Rönnungs synpunkt sett - tillerkänner sina
egna medborgare rätten att erhålla inhemska ordnar.
Anf. 55 LEIF BERGDAHL (nyd):
Fru talman! När Gustaf Mannerheim år 1919 blev statschef i Finland med
titeln riksföreståndare var en av hans första åtgärder att införa ett ordenssys-
tem. Denna man - som är den ende person i världshistorien som räddat sitt
land fem gånger och som har börjat röna alltmer uppskattning i breda lager
i Finland, i varje fall bland nästan samtliga historiker - förstod att detta var
ett bra och billigt sätt att belöna medborgarna.
Sverige är enligt vad jag vet det enda civiliserade land som inte har ordnar
och - det vill jag också säga - det enda civiliserade land som inte har betyg
förrän i klass 8 i grundskolan. Det är ganska märkligt.
Då frågar man sig: När blev det så här? Jo, under 70-talet, under den tid då
Olof Palme dominerade det socialdemokratiska partiet. Socialdemokratiska
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordensväsendet
47
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordensväsendet
partier i andra länder har kunnat acceptera ordnar; om socialdemokraterna
får det själva tycker de att det är bra.
Nyligen träffade jag ordföranden för en av våra största folkrörelser. Han
uppgav att det var ganska så pinsamt att gå på banketter ute i Europa. När
han var den ende som inte hade ordnar på bröstet undrade folk om han hade
gjort något fel eller om han hade råkat i vanrykte. Det kan alltså leda till en
del komplikationer.
År 1959 hade Socialdemokraterna en framgångsrik affischkampanj inför
ATP-valet. Ni kommer kanske alla ihåg affischen där det stod: Gärna me-
dalj - men först en rejäl pension. Den affischen har för övrigt själv fått me-
dalj nu på senare tid; det är enligt bedömare den bästa politiska affisch som
har gjorts i Sverige.
Det här med medalj var naturligt för de gamla socialdemokraterna - jag
tänker på Branting, Per-Albin Hansson och även Tage Erlander. Men på 70-
talet skedde det en kulturrevolution inom partiet.
Jag skall också kommentera Hedenius artikel. Det är mycket länge sedan
jag läste den. Jag vill minnas att Hedenius själv var oerhört negativ till or-
densväsendet. Han hade rätt i mycket, men han angav också att han efter
sin titel i universitetskatalogen i stället för RVO och liknande ordenstitlar
ville ha VOPS. Det betyder: vägrar orden av personliga skäl.
De som inte vill ha ordnar kan ju tacka nej, men de som önskar sådana
får gärna ta emot dem. Jag har sett många exempel på att människor, från
Sveriges breda lager, 20-40 år efter det att de har fått en orden fortfarande
talar om det med stolthet. Detta är betydligt billigare än de fallskärmsavtal
som finns i dag.
(Applåder)
Anf. 56 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Att tala om vad som hände 1919, att Gustaf Mannerheim in-
förde ordensväsendet i Finland, är inte relevant för den här debatten. Vi be-
finner ju oss i Sverige 1993.
I Sverige har man på ett framsynt och bra sätt faktiskt avskaffat ordensvä-
sendet. Man tycker att det är en förlegad gammal klassymbol. Att man
kunde använda sitt sunda förnuft och inte ville ha ordnar i landet behöver
inte förknippas med att det på 1970-talet var någon kulturrevolution å la
Mao i Kina.
Socialdemokraterna får också stöd av Centerpartiet, som i den här frågan
visar sig ha en framsynt och klok uppfattning.
Anf. 57 LEIF BERGDAHL (nyd):
Fru talman! Det här sättet att resonera är typiskt. Socialdemokraterna sä-
ger: Det är bara vi som vet hur det skall vara. Alla andra länder i världen
har fel. Det är bara vi socialdemokrater som kan det här med betyg, ordnar,
skolan osv. Alla andra har fel, även alla andra socialdemokratiska partier i
världen.
Det finns inte ett enda socialdemokratiskt parti utom det svenska som har
velat avskaffa ordensväsendet. Jag tycker att ni skall börja tänka om och läsa
48
litet mer om vad Branting och Per-Albin tyckte. Ni kanske även borde läsa
Tage Erlanders memoarer.
Tack!
Anf. 58 INGVAR SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag vill bara upplysa kammaren om att Catarina Rönnung fel-
informerar sina och andras väljare när hon påstår att det finns en reservation
om att ordensväsendet skall återinföras. Det handlar faktiskt om en utred-
ning av det offentliga belöningssystemet.
Anf. 59 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Jag ber om ursäkt. Jag brukar säga att det är en utredning
som vill att ordensväsendet skall införas. Det är bra att jag får det här påpe-
kandet, men jag kan upplysa om att borgerliga väljare även studsar inför
detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuUl Ordningslag m.m. (prop. 1992/93:210).
Anf. 60 JAN JENNEHAG (v):
Fru talman! Jag yrkar bifall till Berith Erikssons meningsyttring till betän-
kandet.
Anf. 61 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Fru talman! I betänkande 1993/94:JuUl som vi nu diskuterar behandlar
justitieutskottet regeringens proposition om en ny ordningslag och förslag
till ändringar i viss annan lagstiftning. Den nya ordningslagen skall ersätta
allmänna ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster.
I propositionen framhålls att syftet med den nya lagen dels är att anpassa
allmänna ordningsstadgans föreskrifter till regeringsformens bestämmelser
om normgivningsmakten, dels är att hålla samman de grundläggande ord-
nings- och säkerhetsföreskrifterna.
Justitieutskottet har i betänkandet enhälligt tillstyrkt regeringsförslaget. I
betänkandet uttalar utskottet att regeringsförslaget innebär dels att de kon-
stitutionella aspekterna på ordningslagstiftningen får en lösning, dels att ord-
ningslagstiftningen anpassas till dagens behov och krav när det gäller såväl
lagstiftningens innehåll som dess tekniska utformning.
Tilläggas bör också att justitieutskottet föreslår att ikraftträdandet av ord-
ningslagen och övergångsbestämmelser senareläggs tre månader för att man
skall hinna med de förändringar som behövs.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordningslag m.m.
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 11
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordningslag m. m.
50
Såväl konstitutionsutskottet som kulturutskottet har tillstyrkt propositio-
nens förslag.
Fru talman! Jag tänkte inte göra någon större utläggning om betänkandet,
eftersom det är ett enigt utskott som står bakom detsamma. Jag vill i stället
yrka bifall till hemställan i dess helhet.
Jag vill emellertid ta upp en fråga som rör den meningsyttring som Berith
Eriksson har avgett.
I en av motionerna föreslås det att maxstraffet för överträdelse av förbu-
det mot offentliga pornografiska föreställningar höjs till fängelse i två år. Ett
huvudsyfte med förbudet är att motverka förekomsten av prostitution.
Det finns väl inga tvivel om att vi är många som delar motionärernas oro
över att sexklubbsverksamheten fortsätter trots kriminaliseringen. Att pro-
stitution förekommer i dessa sammanhang ökar naturligtvis oron.
Denna verksamhet, då kvinnor framställs och exploateras som enbart
sexobjekt, ger uttryck för en kvinnoförnedrande människosyn som jag för
egen del känner stark avsmak för. Men frågan är ändå om det är strängare
straff eller om det är andra åtgärder som i första hand behövs för att man
skall komma till rätta med problemet.
Justitieutskottet, som är enhälligt i sitt uttalande i betänkandet, påpekar
att det är polisens och åklagarnas skyldighet att övervaka efterlevnaden av
förbudet. Men utskottet menar också att det krävs olika insatser med social
inriktning i syfte att förhindra att unga människor vistas i olämpliga miljöer.
Enligt min mening kan vi inte heller frånta föräldrar och skola ett mycket
stort ansvar för att barn och ungdom ges sådan uppfostran, sådana etiska
regler och sådan människosyn att de inte känner för att ställa upp i den här
typen av verksamheter.
Utskottet påpekar att en prostitutionsutredning pågår. Den skall bl.a.
göra en kartläggning av prostitutionens omfattning och överväga om prosti-
tution bör kriminaliseras.
Fram till dess att denna utredning har avgett sitt betänkande, senast vid
utgången av år 1994, finns det skäl att avstå från påföljdsförändringar vad
gäller sexklubbsverksamheten. Till sin natur kan ju den verksamheten anses
ligga mycket nära prostitutionsproblematiken.
Anf. 62 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! I detta betänkande behandlas en av de motioner som jag
väckte under den allmänna motionstiden. Den motionen går ut på att det
skall vara förbjudet att bära mask vid allmän demonstration.
Jag tänker göra en liten demonstration genom att nu ta på mig en mask.
Jag tycker inte att man skall se ut som jag nu gör när man demonstrerar i
ett fritt land som Sverige. Man skall inte klä sig så här när man är med i en
öppen demonstration i ett land som har yttrandefrihet och tryckfrihet. Om
man gör det har man något annat syfte.
Nu vill polisen att det skall vara förbjudet att bära mask i en demonstra-
tion. Det är troligt att man bär mask för att man vill gömma sin identitet.
Man kanske kastar sten eller slår människor med påkar. Om man bär mask
kan polisen inte identifiera vem som har gjort det. Detta är inte värdigt ett
svenskt demokratiskt samhälle. Jag tycker därför, fru talman, att man skall
ha öppet visir när man demonstrerar. Man skall stå för vad man säger. Det
går min motion ut på.
Nu har justitieutskottet sagt nej till det här. Man har avstyrkt motionen.
Jag tänkte bara litet kort ange motionens innehåll. Jag skrev följande i
januari:
”Att demonstrera för att ge uttryck för kritik, krav, protest, åsikt etc. är
en grundlagsfäst rättighet. Det är bra och vi skall vara rädda om och värna
demonstrationsfriheten. Fria medborgare i ett demokratiskt samhälle skall
öppet kunna manifestera sina åsikter genom demonstrationer och då kunna
påräkna polisens skydd.
Det förekommer dock att demonstranter söker dölja sin identitet genom
att vid demonstration bära stickade huvor, masker eller liknande. Detta stri-
der enligt mitt förmenande mot hela demonstrationsidén. Man kan på goda
grunder misstänka att den som bär ”rånarhuva’ vid demonstration är ute i
helt andra syften än att fredligt demonstrera för sina åsikter. Varför skulle
man annars vilja dölja sitt ansikte? Därför bör demonstrationstillstånd för-
enas med villkor att deltagarna uppträder öppet, utan maskering.”
Det här har inte justitieutskottet bemött. Man har bara talat väl om de-
monstrationsrätten. I det fallet har jag naturligtvis aldrig haft någon annan
synpunkt. Det gäller i stället möjligheten för polisen att vidta åtgärder så att
människor inte uppträder i rånarhuvor och är anonyma.
Jag yrkar bifall till min motion Ju840 under punkt 7 och avslag på justitie-
utskottets yttrande i denna punkt.
Anf. 63 WIGGO KOMSTEDT (m):
Fru talman! Jag skall inte yrka bifall till min motion, vilket jag i och för
sig skulle ha lust med. Jag är fruktansvärt trött på det smällande som äger
rum en månad före nyår och minst en månad efter nyår och som skrämmer
livet ur både människor och djur. Utskottet har avstyrkt mitt förslag.
Jag vill fråga utskottet om skrivningen på s. 16, näst sista stycket: ”1 försla-
get till ny ordningslag föreslås att böter skall utgöra normalpåföljden vid
överträdelser av bestämmelserna i 3 kap. ordningslagen. Undantag härifrån
bör, enligt förslaget, göras för den som använder pyrotekniska varor utan
polisens tillstånd där sådant krävs. Enligt departementschefen är det fullt
tillräckligt med penningböter som påföljd för överträdelser av det slaget.”
Man föreslår böter som normalpåföljd. Undantag från böter kan göras om
man använder pyrotekniska varor utan polisens tillstånd. Är det någon mer
än utskottet som kan förstå vad som menas? Det är motsägelsefullt. Böter
är påföljden, men man behöver inte bli bötfälld om man gör det här utan att
ha polisens tillstånd. Jag skulle gärna vilja att utskottet förklarar vad som
menas. Förhoppningsvis menar man väl något annat, något som är bra. Men
det går inte för vanliga människor att uttyda det.
Anf. 64 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Fru talman! Motionskravet från Karl-Göran Biörsmark angående förbud
att använda mask vid demonstration kan naturligtvis synas vara ett relevant
krav. Skall man ha rätt att demonstrera skall man våga stå för sina åsikter
och visa sitt ansikte, kan man tycka.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordningslag m.m.
51
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordningslag m. m.
52
Vi måste ändå komma ihåg att den yttrande-, mötes- och demonstrations-
frihet som vi har i vårt land och som man saknar i många andra länder är
något mycket värdefullt som vi säkert alla vill slå vakt om. Därför måste vi
vara mycket försiktiga med att begränsa de s.k. opinionsfrihetema.
Justitieutskottet har inte funnit att något av de kriterier är uppfyllt som
krävs för att en begränsing enligt motionsönskemålet skall kunna göras. För-
siktighetsprincipen har fått gälla. Därför har ett enigt utskott också avstyrkt
bifall till motionen.
Wiggo Komstedt undrade över böter för användande av pyrotekniska atti-
raljer. Jag förstår det så att kapitel 3 innehåller flera paragrafer. Böter kan
förekomma, dvs. dags- eller penningböter. Men just för den här typen av
enklare pyrotekniska artiklar är det fråga om penningböter, enligt justitiemi-
nistern.
Anf. 65 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Kjell Eldensjö talar väl om rätten att demonstrera och de-
monstrationsfrihet. Jag är den siste att förneka människor rätten att demon-
strera. Jag poängterar att man inte skall göra det dolt och gömma sig bakom
en mask. Då står man inte för det som man egentligen går ut och demonstre-
rar för. Det tycker jag är en otäck utveckling i det svenska samhället och i
det öppna demokratiska samhället. Att människor skall gå och demonstrera
och gömma sig för tankarna till Ku Klux Klans demonstrationer.
Vi vet hur svårt polisen har det i demonstrationer där deltagarna gömmer
sig bakom masker och med stenar och andra tillhyggen slår sönder fönsterru-
tor och även männniskor. Man kan inte identifiera de maskerade demon-
stranterna. Jag menar att polisen skall få möjlighet, vilket de så gärna själva
vill, att när de ger tillstånd till en demonstration poängtera att demonstratio-
nen skall ske utan att deltagarna gömmer sin identitet bakom en mask. I
Tyskland finns denna möjlighet. Där har man en sådan lag. Varför skulle
inte Sverige kunna ha det? Jag yrkar bifall till min motion Ju840.
Anf. 66 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Fru talman! Jag kan ha förståelse för Karl-Göran Biörsmarks inställning.
Justitieutskottet har dock övervägt frågan noga. Man har kommit fram till
att man inte skall vidta några förändringar. Om man börjar genomföra en
sådan här förändring kanske man kommer att få genomföra nya föränd-
ringar. Det kan t.ex. bli så att människor klär ut sig på ett visst sätt och där-
igenom döljer sin identitet. Då kan vi få en utveckling som vi inte önskar när
det gäller demonstrations- och opinionsyttringsfriheten.
Anf. 67 WIGGO KOMSTEDT (m):
Fru talman! Jag blev inte mycket klokare av den förklaringen som ut-
skottstalesmannen försökte ge. Det är möjligt att man skall använda sig av
en sådan här form av skrivning i ett utskottsbetänkande. Jag har ambitionen
att de beslut som fattas i denna kammare och som gäller svenska folket skall
kunna förstås.
Om man menar böter och skiljer på böter och penningböter, bör man i så
fall skriva ut detta. Jag tror inte ens att justiteutskottets ledamöter på ett
torgmöte skulle kunna förklara vad de menar om de skriver på det här sättet.
Om det är skillnad på de olika bötespåföljderna får skrivningen inte vara
så motsägelsefull som den jag har citerat. Ni borde faktiskt förklara vad ni
menar.
Anf. 68 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Nu säger Kjell Eldensjö att han mycket väl förstår min argu-
mentering och att han har stor förståelse för mina synpunkter. Varför går
han då inte in i debatten om de frågor jag tar upp i min motion. Utskottet
har inte kommit med något bemötande i sak. Man har bara rapat upp de-
monstrationsfriheten, rätten att demonstrera m.m. Det är inte detta det är
fråga om. Det här stöder vi alla.
Man har inte gått in på problemen, nämligen den maskering som demon-
stranterna använder för att gömma sin identitet. Det har man inte tagit upp
i betänkandet. Det tycker jag är svagt. Man borde ha sett på frågan mera
seriöst. Man har bara yrkat avslag på motioner i den allmänna motionsfloden
i parti och minut. Även den här motionen har följt med. Det här är ett pro-
blem som är för allvarligt för att behandlas på det sättet. Utskottet borde
överväga frågan noga. Det finns, som sagt, exempel att hämta ifrån andra
länder. Tyskland har en sådan här lagstiftning.
Anf. 69 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Fru talman! Till Wiggo Komstedt har jag inget annat att säga än att det är
möjligt att skrivningen kunde ha varit klarare. Den förklaring jag gjorde
förut är den som gäller.
När det gäller Karl-Göran Biörsmarks förslag har jag sagt vad som är ut-
skottets mening. Jag har inget ytterligare att tillägga i denna fråga.
Anf. 70 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Jag vill bara göra ett litet tillägg till er som har lyssnat på den
här diskussionen. Tänk på hur ni trycker på knappen när jag nu yrkar bifall
till min motion Ju840. Stöd gärna den motionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ordningslag m.m.
Beslut
KU1 Olaga våldsskildring m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU2 Vissa yttrandefrihetsfrågor
Mom. 2 (yttrandefrihetsgrundlagens reklamregel)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Ställdes res. 1 mot utskottet
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
53
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Mom. 3 (åsiktsreklam)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
154 för utskottet
120 för res. 2
1 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 v, 69 m, 22 c, 22 fp, 19 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 2: 111 s, 8 v, 1 -
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 27 s, 5 v, 11 m, 9 c, 11 fp, 6 kds, 3 nyd, 2 -
Mom. 4 (rätt till genmäle i massmedierna)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
254 för utskottet
23 för res. 3
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 8 v, 70 m, 22 c, 21 fp, 21 kds, 1 -
För res. 3: 1 v, 1 fp, 20 nyd, 1 -
Frånvarande: 27 s, 5 v, 10 m, 9 c, 11 fp, 5 kds, 3 nyd, 2 -
Mom. 7 (kriminalisering av hets mot homosexuella)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
263 för utskottet
13 för men.
1 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 70 m, 20 c, 22 fp, 21 kds, 19 nyd, 2 -
För men.: 1 s, 9 v, 2 c, 1 nyd
Avstod: 1 s
Frånvarande: 27 s, 5 v, 10 m, 9 c, 11 fp, 5 kds, 3 nyd, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
54
KU3 Massmediefrågor m.m.
Mom. 4 (reklam)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
3. res. 4 (nyd)
Förberedande votering:
124 för res. 3
21 för res. 4
132 avstod
72 frånvarande
Huvudvotering:
136 för utskottet
122 för res. 3
19 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 22 c, 21 fp, 21 kds, 1 nyd, 1 -
För res. 3: 111 s, 9 v, 1 fp, 1 -
Avstod: 19 nyd
Frånvarande: 27 s, 5 v, 10 m, 9 c, 11 fp, 5 kds, 3 nyd, 2 -
Mom. 5 (public service-verksamheten m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Votering:
255 för utskottet
21 för res. 5
1 avstod
72 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 9 v, 70 m, 22 c, 21 fp, 21 kds, 1 -
För res. 5: 20 nyd, 1 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 27 s, 5 v, 10 m, 9 c, 11 fp, 5 kds, 3 nyd, 2 -
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU4 Ordensväsendet
1. utskottet
2. res. (m, fp, kds, nyd)
Votering:
149 för utskottet
115 för res.
8 avstod från att rösta
77 frånvarande
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
55
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 9 v, 19 c, 10 fp,'2 kds
För res.: 69 m, 2 c, 9 fp, 15 kds, 18 nyd, 2 -
Avstod: 1 m, 1 c, 2 fp, 4 kds
Frånvarande: 29 s, 5 v, 10 m, 9 c, 12 fp, 5 kds, 5 nyd, 2 -
JuUl Ordningslag m.m.
Mom. 5 (pornografiska föreställningar)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
263 för utskottet
11 för men.
75 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 69 m, 22 c, 20 fp, 21 kds, 20 nyd, 2 -
För men.: 1 s, 9 v, 1 fp
Frånvarande: 28 s, 5 v, 11 m, 9 c, 12 fp, 5 kds, 3 nyd, 2 -
Mom. 7 (maskerade demonstranter)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. Ju840 (fp)
Votering:
216 för utskottet
45 för mot. Ju840
14 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 104 s, 8 v, 65 m, 16 c, 7 fp, 13 kds, 2 nyd, 1 -
För mot.Ju8402 s, 4 m, 4 c, 14 fp, 5 kds, 16 nyd
Avstod: 4 s, 1 v, 2 c, 1 fp, 3 kds, 2 nyd, 1 -
Frånvarande: 28 s, 5 v, 11 m, 9 c, 11 fp, 5 kds, 3 nyd, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
56
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 19 oktober
1993/94:30 av Widar Andersson (s) till statsministern om privatisering av of-
fentlig verksamhet:
Privatisering av offentliga verksamheter är en bärande linje i regeringens
politik. Ett alltmer uppmärksammat problem med denna ideologiska inrikt-
ning är dock att den privata sektorns kultur och moral på många sätt är helt
annorlunda än den offentliga sektorns.
I regeringsförklaringen i allmänhet och i det ”linjetal” med rubriken Det
liberala systemskiftet, som statsministern höll den 13 oktober 1993, i synner-
het, framträder regeringens vilja att fortsätta att utveckla denna privatise-
ring.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till statsministern:
Skall det i Sverige finnas klara gränser mellan den kommersiella och den
offentliga sfären?
Vilka risker finns inbyggda i dagens utveckling med en alltmer kommer-
sialiserad infrastruktur - posten, den nya informationsteknologin, utbild-
ningsväsendet?
Är utvecklingen på väg åt rätt håll när många politiker och tjänstemän i
den offentliga sfären talar om grundskoleelever som kunder och skolor som
resultatenheter?
Vilka problem uppkommer när den kommersiella moralen (köp-och-sälj-
system) inplanteras i t.ex. offentlig sjukvård? Skapar inte regeringen därmed
förutsättningar för ”moraliska hybrider” med mycket oklara styrsystem och
uppgifter?
1993/94:31 av Charlotte Cederschiöld (m) till statsrådet Bo Lundgren om åt-
gärder för utlandssvenskars återflyttning till Sverige:
Den folkbokföringslag som trädde i kraft den 1 juli 1991 har gjort att
många svenska medborgare inte längre är välkomna hem efter några år
utomlands. Folkbokföringsmyndigheterna vill inte acceptera en bosättning i
Sverige, utan den återvändande hänvisas ofta till att överklaga myndighetens
beslut för att få rätt i högre instans.
För mer än 50 år sedan engagerade sig dåvarande Stockholms-Tidningen
i en debatt till förmån för svenskar som hade bott utomlands men som, då
de återvände till Sverige, fann att det svenska samhället och svenskt närings-
liv inte ville veta av dem. Debatten ledde bl.a. till bildandet av Utlands-
svenskarnas förening, numera Föreningen för svenskar i världen. Tonen är
på många sätt likartad i dag. Vi talar om internationalisering och betydelsen
av att ungdomar åker utomlands och studerar och att människor har möjlig-
het att arbeta utomlands under några år. Men vilka blir konsekvenserna för
den enskilde?
57
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
Ur folkbokföringslagen SFS 1991:481:
Folkbokföring vid inflyttning till landet
3 § Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma
att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan)
i landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas
komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom
landet skall folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständighe-
ter får anses ha sitt egentliga hemvist här.
Rätt folkbokföringsort m.m.
7 § En person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt till-
bringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmäs-
sigt tillbringa sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på
fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanle-
ver med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses
ha sitt egentliga hemvist.
En person skall anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet
där han under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i
veckan eller i samma omfattning men med annan förläggning i tiden.
Om barnen, mannen och föräldrarna bor i olika länder och mamman/hust-
run/dottern under ett år delar sin tid mellan dessa hushåll - vilket hushåll
skall då definieras som familj?
Varför får inte den svenska kvinna med endast svensk bakgrund och
svensk familj som under en tid följt mannen på utomlandsarbete flytta hem
och folkbokföras i Sverige, även om mannen fortsätter att arbeta utom-
lands? Är det rimligt att driva nästan varje fall till överklagande? Sverige bör
inte genom att återflyttning för svenskar försvåras försätta sig i en situation
där man riskerar att gå miste om yrkesmässig kompetens och internationell
yrkeserfarenhet.
Vissa lokala folkbokföringsmyndigheter tycks tillämpa lagen för restrik-
tivt när det gäller svenskars möjligheter att återflytta till Sverige.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statrådet att vidta för att underlätta svenskars åter-
flyttning till Sverige?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 19 oktober
1993/94:73 av Bengt Hurtig (v) till arbetsmarknadsministern om butikerna
i glesbygd:
58
En livskraftig lanthandel är förutsättningen för en fungerande landsbygd.
Glesbygdsbutikerna har ofta också apoteksservice, postservice och bensin-
försäljning. Nu avser Tipstjänst att omorganisera sin verksamhet så att de
mindre tipsombuden försvinner. Kommunerna gör också alltmer storskaliga
inköp, vilket innebär koncentration till grossister. Hemkörningsstödet drab-
bas också av kommunernas sparprogram. Indragningen av tipsombud kan
vara den sista tuva som stjälper glesbygdsbutiker med dålig lönsamhet.
Jag vill därför fråga:
Avser arbetsmarknadsministern ta några initiativ för att förhindra att ännu
fler lanthandlare försvinner i glesbygden?
1993/94:74 av Gudrun Schyman (v) till miljöministern om Njakafjäll:
Samtidigt som regeringen presenterar en proposition om biologisk mång-
fald tillåter regeringen att en unik urskog - Njakafjäll - skövlas. En naturtyp
som enligt propositionen måste skyddas. Skövlingen genomförs dessutom
med hjälp av statliga medel. Ingreppet är också ett hot mot svensk skogsnä-
rings trovärdighet i miljöfrågor.
Regeringens dubbelmoral är skrämmande. Att presentera dylika proposi-
tioner kan invagga många i tron att något faktiskt sker. Denna oärliga politik
är ett hot - inte stöd - i arbetet för ett kretsloppssamhälle.
Regeringens brist på reell handlingskraft visas också av att virkesköpare
inte vill veta av timret från Njakafjäll. Regeringens naturvårdspolitik och
lagstiftning ligger följaktligen efter verkligheten. Precis som när det t.ex.
gäller blyad bensin; regeringen vill förbjuda blyad bensin nu när den snart
inte längre finns på marknaden.
Många undrar när regeringen skall upphöra med sitt hyckleri i miljöpoliti-
ken. Jag vill därför fråga:
Kommer regeringen att stoppa skövlingen av det unika Njakafjället i en-
lighet med texterna i sina egna propositioner?
1993/94:75 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om stödet åt
svenska medborgare som fängslats utomlands:
Utrikesdepartementet har lämnat redovisning beträffande fängslade
svenskar utomlands. I vissa fall har gjorts mycket stora insatser från svensk
sida, exempelvis de tre fängslade svenskarna i Irak. I andra fall har så inte
varit fallet, exempelvis Annika Östberg, som avtjänar ett långvarigt straff i
USA.
I anledning härav får jag fråga utrikesminister Margaretha af Ugglas:
Hur genomförs det svenska stödet åt fängslade svenskar utomlands i prak-
tiken, och vilka prioriteringar görs?
1993/94:76 av Karl Hagström (s) till statsrådet Bo Lundgren om energiskat-
ten och råtallolja:
Bergvik Kemi utnyttjar råtallolja som råvara för att tillverka såpa, lim,
klippämnen och hartser. Men råtallolja kan också användas som bränsle. Ju
högre skatten blir på eldningsolja, desto mer attraktivt blir det att använda
den skattefria råtalloljan att elda med. Den som i likhet med Bergvik Kemi
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
59
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
vill använda råtallolja till förädling måste då betala ett högre pris för att köpa
in råtalloljan. Denna prisökning kan beskrivas som ”fantomskatt”, dvs. en
skatteeffekt som träffar en skattefri produkt.
Ministern känner säkerligen till problematiken eftersom det finns en re-
servation med dennes namn, reservation 15, 1990/91:SkU26. Den 12 juni
1991 beslutade riksdagen att ge regeringen i uppdrag att skyndsamt pröva
frågan och vidta erforderliga åtgärder.
Jag anser inte att regeringen vidtagit erforderliga åtgärder.
Avser ministern att skyndsamt lösa frågan?
1993/94:77 av Lars Moquist (nyd) till justitieministern om omprövning av
påföljd som utdömts av domstol i USA:
Den svenska medborgaren Annika Östberg sitter sedan tolv år tillbaka i
amerikanskt fängelse för medhjälp till ett dubbelmord. Hon var närvarande
när hennes pojkvän sköt ihjäl två personer, varav den ene var amerikansk
polis.
Det straff hon erhöll står i lika dålig proportion till brottet som när tre
svenskar fick sju års fängelse för att ha överträtt den irakiska gränsen.
Annika Östbergs fall har inte fått samma uppmärksamhet som de tre svensk-
arna i Irak erhöll, men tiden bör nu vara mogen för ett officiellt agerande
från svenska myndigheters sida.
Under ett besök i USA hösten 1992 som FN-delegat tillskrev jag och några
andra riksdagsledamöter den kaliforniske guvernören om benådning av
Annika Östberg, men vår gemensamma skrivelse rönte ingen framgång.
Avser justitieministern vidtaga någon åtgärd för att Annika Östberg skall
få straffet omprövat?
12 § Kammaren åtskildes kl. 15.59.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 4 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 45 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
IBarhro Nordström
60
Onsdagen den 20 oktober
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Anmälan om ny vice ordförande i socialförsäkringsutskottet .. 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
4 § Bordläggningsdebatt ................................. 1
Finansminister Anne Wibble (fp)
Göran Persson (s)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Johan Lönnroth (v)
Beslut fattades efter 9 §
Meddelande om samlad votering .......................... 25
5 § Olaga våldsskildring m.m............................. 26
Konstitutionsutskottets betänkande KU1
Beslut fattades efter 9 §
6 § Vissa yttrandefrihetsfrågor ............................ 26
Konstitutionsutskottets betänkande KU2
Debatt
Hans Göran Franck (s)
Harriet Colliander (nyd)
Eva Zetterberg (v)
Henrik S Järrel (m)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Beslut fattades efter 9 §
7 § Massmediefrågor m.m................................ 34
Konstitutionsutskottets betänkande KU3
Debatt
Catarina Rönnung (s)
Harriet Colliander (nyd)
Henrik S Järrel (m)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Beslut fattades efter 9 §
8 § Ordensväsendet .................................... 44
Konstitutionsutskottets betänkande KU4
Debatt
Henrik S Järrel (m)
Pehr Löfgreen (m)
Catarina Rönnung (s)
Leif Bergdahl (nyd)
Ingvar Svensson (kds)
Beslut fattades efter 9 §
61
Prot. 1993/94:11
20 oktober 1993
9§ Ordningslag m.m................................... 49
Justitieutskottets betänkande JuUl
Debatt
Jan Jennehag (v)
Kjell Eldensjö (kds)
Karl-Göran Biörsmarck (fp)
Wiggo Komstedt (m)
Beslut ............................................... 53
Konstitutionsutskottets betänkande KU1
Konstitutionsutskottets betänkande KU2
Konstitutionsutskottets betänkande KU3
Konstitutionsutskottets betänkande KU4
Justitieutskottets betänkande JuUl
10 § Anmälan om interpellationer
1993/94:30 av Widar Andersson (s) om privatisering av offent-
lig verksamhet.................................. 57
1993/94:31 av Charlotte Cederschiöld (m) om åtgärder för ut-
landssvenskars återflyttning till Sverige............... 57
11 § Anmälan om frågor
1993/94:73 av Bengt Hurtig (v) om butikerna i glesbygd.... 58
1993/94:74 av Gudrun Schyman (v) om Njakafjäll......... 59
1993/94:75 av Hans Göran Franck (s) om stödet åt svenska
medborgare som fängslats utomlands................ 59
1993/94:76 av Karl Hagström (s) om energiskatten och råtall-
olja .......................................... 59
1993/94:77 av Lars Moquist (nyd) om omprövning av påföljd
som utdömts av domstol i USA.................... 60
62
gotab 45295, Stockholm 1993