Torsdagen den 19 maj
Protokoll
1993/94:107
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1993/94:Sf52 - Sf58 till socialförsäkringsutskottet
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
18 maj
KU44 Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor (förnyad behand-
ling)
Mom. 3 (övergång till republik)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
281 för utskottet
19 för men.
6 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 73 m, 27 fp, 26 c, 22 kds, 20 nyd, 1 -
För men.: 5 s, 12 v, 2 -
Avstod: 5 s, 1 fp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 5 fp, 5 c, 4 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 8 (sambandet mellan mandat och parti)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
290 för utskottet
21 för res. 2
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
1
1 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 107
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 73 m, 28 fp, 26 c, 23 kds, 12 v, 3 -
För res. 2: 1 m, 20 nyd
Frånvarande: 13 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 13 (folkomröstningsinstitutet)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
189 för utskottet
124 för res. 3
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 75 m, 30 fp, 26 c, 23 kds, 20 nyd, 11 v, 3 -
För res. 3: 124 s
Frånvarande: 13 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 15 (politiska resurser m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
301 för utskottet
13 för men.
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 75 m, 30 fp, 26 c, 23 kds, 20 nyd, 2 -
För men.: 12 v, 1 -
Frånvarande: 13 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 19 (Utrikesnämnden)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Votering:
284 för utskottet
29 för res. 5
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 75 m, 30 fp, 26 c, 23 kds, 2 nyd, 3 -
För res. 5: 17 nyd, 12 v
Frånvarande: 13 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 4 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU32 Ändrad deklarationstidpunkt m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU41 Ändring av konventionen om förenkling av formaliteterna vid handel
med varor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU22 Tilläggsbudget
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU24 Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU25 En brottsofferfond, m.m.
Mom. 2 (en brottsofferfond m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
176 för utskottet
138 för res. 1
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 30 fp, 26 c, 23 kds, 20 nyd, 2 -
För res. 1: 125 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 13 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 6 (Brottsoffermyndigheten m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
173 för utskottet
139 för res. 3
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 22 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 3: 124 s, 1 fp, 12 v, 2 -
Frånvarande: 13 s, 5 m, 4 fp, 5 c, 4 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 13 (utvärdering av lagen om målsägandebiträde)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 14 (anonymitet för målsägande och vittnen, m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 (nyd)
Votering:
292 för utskottet
20 för res. 8
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
1 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 75 m, 30 fp, 26 c, 22 kds, 1 nyd, 12 v, 3 -
För res. 8: 1 s, 19 nyd
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 14 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 27 (myndigheternas handläggningsrutiner m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 (s)
Votering:
175 för utskottet
139 för res. 10
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 30 fp, 26 c, 23 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 10: 125 s, 12 v, 2 -
Frånvarande: 13 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 28 (förtursfrågor m.m.)
1. utskottet
2. res. 11 (nyd)
Votering:
290 för utskottet
22 för res. 11
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 75 m, 30 fp, 25 c, 23 kds, 12 v, 3 -
För res. 11: 1 s, 1 c, 20 nyd
Frånvarande: 15 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU27 Ansvarsfrihetsgrunder m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU28 Elektronisk övervakning
Mom. 2 (avgift från den dömde)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
174 för utskottet
129 för res.
5 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 23 kds, 19 nyd, 2 -
För res.: 122 s, 6 v, 1 -
Avstod: 5 v
Frånvarande: 15 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 3 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FöUll Tilläggsbudget inom Försvarsdepartementets område
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU34 Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1993/94, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU31 Avveckling av Handelsflottans pensionsanstalt
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU26 Vissa jordbrukspolitiska frågor
Mom. 2 (Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige)
1. utskottet
2. res. i motsvarande del (s)
Votering:
174 för utskottet
140 för res.
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 30 fp, 26 c, 23 kds, 19 nyd, 1 -
För res.: 125 s, 1 nyd, 12 v, 2 -
Frånvarande: 13 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 4 (vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket)
1. utskottet
2. res. i motsvarande del (s)
Votering:
173 för utskottet
139 för res.
1 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 30 fp, 26 c, 23 kds, 19 nyd, 1 -
För res.: 125 s, 12 v, 2 -
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
|
Prot. 1993/94:107 19 maj 1994 |
Avstod: 1 nyd Frånvarande: 13 s, 6 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 - Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. NU18 Bank- och försäkringsfrågor Mom. 1 (konkurrensförhållandena på bankmarknaden) 1. utskottet 2. res. 1 (m, fp, c, kds) Votering: 158 för utskottet 156 för res. 1 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 125 s, 1 fp, 20 nyd, 10 v, 2 - För res. 1: 75 m, 29 fp, 26 c, 23 kds, 2 v, 1 - Frånvarande: 13 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 - Mom. 2 (försäljning av Nordbanken) 1. utskottet 2. res. 2 (nyd) Votering: 290 för utskottet 19 för res. 2 40 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 122 s, 74 m, 30 fp, 25 c, 23 kds, 1 nyd, 12 v, 3 - För res. 2: 19 nyd Frånvarande: 16 s, 6 m, 3 fp, 6 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 - Mom. 14 (försäkringsvillkor och jämställdhet) 1. utskottet 2. men. (v) Votering: 293 för utskottet 17 för men. 4 avstod 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 123 s, 75 m, 27 fp, 26 c, 21 kds, 20 nyd, 1 - För men.: 1 s, 2 fp, 12 v, 2 - Avstod: 1 s, 1 fp, 2 kds Frånvarande: 13 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 - |
6
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU21 Provning och kontroll
Mom. 1 (riktlinjer för marknadskontrollen)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
172 för utskottet
139 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 29 fp, 26 c, 22 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 1: 125 s, 12 v, 2 -
Frånvarande: 13 s, 6 m, 4 fp, 5 c, 4 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 5 (Elsäkerhetsverket)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
174 för utskottet
139 för res. 2
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 30 fp, 26 c, 23 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 2: 125 s, 12 v, 2 -
Frånvarande: 13 s, 6 m, 3 fp, 5 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU24 Handräckning inom ramen för EES-avtalets konkurrensregler
Kammaren biföll utskottets hemställan.
AU24 Lag om arbetsförmedlingsregister
Mom. 3 (registrering av uppgifter hos länsarbetsnämndernas centrala kans-
lier)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
297 för utskottet
14 för men.
2 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
För utskottet: 125 s, 75 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 20 nyd, 1 -
För men.: 12 v, 2 -
Avstod: 2 fp
Frånvarande: 13 s, 5 m, 3 fp, 6 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
AU25 Riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadspolitiken
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU23 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 i vad avser
byggforskning
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU24 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 i vad avser
fastighetsdataverksamheten
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU25 Placering av medel som deponerats hos myndighet
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Talmannen meddelade att skatteutskottets betänkande SkU31 och utri-
kesutskottets betänkande UU26 skulle avgöras i ett sammanhang efter av-
slutad debatt.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU31 Rättssäkerhet vid beskattningen (prop. 1993/94:151).
Anf. 1 LARS HEDFORS (s):
Fru talman! Kravet på rättssäkerhet vid beskattningen är varken särskilt
nytt eller kontroversiellt - tvärtom. Rättssäkerhetsaspekterna har alltid haft
en framträdande plats vid utformningen såväl av materiella skatteregler och
deklarationsförfaranden som vid uppbörd och kontroll. Skatteförvaltningen
bedriver också sedan länge sin verksamhet med tillbörlig respekt för den en-
skildes integritet och rättigheter.
Det finns i dag inte heller någon allvarlig kritik mot skatteförvaltningens
arbetssätt eller befogenheter. I de allra flesta fall löper kontrollarbetet frik-
tionsfritt i samverkan mellan revisorn och den reviderade.
Den kritik som förekommer på detta område handlar om någonting helt
annat och riktar sig främst mot regeringens handfallenhet inför det tillta-
gande skattefusket och den växande och allt grövre ekonomiska brottslighe-
ten. Riksdagens revisorer påpekade t.ex. i en rapport om den ekonomiska
brottsligheten att dagens lagstiftning ger dåligt stöd åt myndigheternas kon-
trollarbete. De förslag som regeringen nu lägger fram kommer att ytterligare
försvåra detta kontrollarbete.
Vi socialdemokrater har naturligtvis inget emot att förbättra rättssäkerhe-
ten för den enskilde medborgaren. För oss har det alltid varit självklart att
statsorganen skall följa gällande regler. Lika självklart är det att det skall
finnas skydd för den enskilde mot missbruk från statsmaktens sida och mot
oberättigade anspråk från den offentliga maktens sida.
Men för oss socialdemokrater finns det ytterligare en viktig aspekt på
rättssäkerheten. Vi menar att i rättssäkerheten också ligger att den enskilde
skall skyddas mot skador till följd av brottslighet eller otillbörligt utnytt-
jande av enskild makt. Det handlar helt enkelt om att den enskilde skattebe-
talaren skall ha garantier för att skattebördan fördelas enligt gällande rätt
och att övriga skattebetalare fullgör sina skyldigheter. Den enskilde närings-
idkaren skall t.ex. garanteras konkurrens på lika villkor och att åtgärder vid-
tas för att övriga näringsidkare fullgör sina skyldigheter.
Denna aspekt på rättssäkerheten har fått en underordnad ställning i rege-
ringens proposition. Däremot tog riksdagens revisorer upp den i sin rapport.
De konstaterade att samhällets misslyckanden i kampen mot den ekono-
miska brottsligheten har inneburit att allmänhetens tillit till rättssamhället
har urholkats och att företagen i många branscher inte längre konkurrerar
på lika villkor.
En annan viktig aspekt på rättssäkerheten är att de enskilda skall kunna
förutse de rättsliga följderna av sitt handlande.
De problem som finns på detta område hänger i stor utsträckning samman
med brister i skattelagstiftningens materiella utformning. Även här har riks-
dagens revisorer framfört kritik. I sin rapport påpekade man t.ex. att skatte-
lagarna ofta är krångliga och att det finns betämmelser som är så svåra att
tillämpa att det krävs flera domar i högsta instans för att rättsläget skall
klarna.
Vi socialdemokrater anser att regeringen inte förmått leva upp till detta
krav på ett rättssamhälle. Sedan den 1 januari i år råder det t.ex. mycket stor
osäkerhet om vilka rättsregler som gäller på företagsbeskattningens område.
I slutet av förra året gjorde riksdagens borgerliga majoritet på regeringens
förslag omfattande förändringar i företagsbeskattningen. Redan efter en
vecka insåg regeringen att man gått för långt och annonserade i en skrivelse
förändringar i förändringarna. När sedan propositionen långt om länge kom
så visade det sig att den viktigaste av de annonserade förändringarna inte
kunde genomföras.
Ett annat exempel är regeringens famösa handläggning av problemen med
den s.k. gröna dieseln. Här har skatteministern på kortare tid än ett år avgi-
vit inte mindre än tre propositioner med förslag, förändringar och föränd-
ringar i förändringarna. Det här är ju rena parodin på lagstiftning och egent-
ligen skulle man kanske kunna skratta åt eländet om det inte vore för de
allvarliga konsekvenserna för bl.a. rättssäkerheten genom att förutsebarhe-
ten blir i det allra närmaste obefintlig.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
10
Det här är ett av de stora problem som de rättsvårdande myndigheterna i
dag ställs inför. Ett annat och mycket större är den snabba utvecklingen av
den ekonomiska brottsligheten.
Forskare vid Brottsförebygggande rådet har uppskattat den svarta ekono-
min till ca 100 miljarder kronor. Jurist- och samhällsvetareförbundet fram-
håller i sitt remissyttrande att det nu närmast råder ”inbördeskrig” mellan
brottsbekämpare och ekobrottslingar, och riksdagens revisorer konstaterade
i sin rapport att de ekonomiska brotten inte bara blivit fler utan också
grövre.
Denna destruktiva och snabba utveckling ställer ökade krav på kompe-
tens, kapacitet och förmåga till snabbt handlande hos skatteförvaltningen.
Det handlar inte bara om att kontrollera att bokföringen är korrekt eller att
lämnade uppgifter är fullständiga. Det handlar allt oftare om att förhindra
att bokföring och annat bevismaterial förstörs eller om att skattemedel för-
svinner utomlands. Här gäller det för skattemyndigheterna att kunna handla
snabbt och rationellt.
Förslagen i regeringens proposition motverkar myndigheternas möjlighe-
ter på detta område. De försvårar kampen mot den ekonomiska brottslighe-
ten, och de ger en fullständigt felaktig signal till både allmänheten och brotts-
lingarna.
Jag vet inte hur många av kammarens ärade ledamöter som läst Dagens
Nyheters debattsida i dag. Där framförs en fullständigt nedgörande och för-
krossande kritik av regeringens förslag på detta område. Här står: Regering-
ens nya förslag gör det i princip omöjligt för skattemyndigheten att komma
åt skattefusk. Förslaget är det sämsta och minst genomtänkta som rege-
ringen presenterat under sin tid vid makten.
Det är inte vem som helst som skrivit detta. Det är ordföranden i Civileko-
nomernas riksförbund Jan Eskil Jörby. Han är representant för dem som har
att handskas med dessa frågor vid den s.k. fronten. Det borde stämma till
eftertanke hos den borgerliga regeringen.
Förslagen innebär att skatteförvaltningens befogenheter när det gäller att
vidta kontrollåtgärder mot den skattskyldiges vilja dels begränsas, dels i stor
utsträckning överförs till länsrätten. Det säger sig självt att detta skulle
minska möjligheterna till en effektiv skattekontroll. Kontrollverksamheten
kommer att bli tyngre, ta mer tid och mer resurser.
Särskilt allvarliga är begränsningarna i möjligheterna att bedriva revi-
sionsverksamhet. Regeringen föreslår t.ex. att den s.k. tredjemansrevisio-
nen skall avskaffas och ersättas med ett system med kontrolluppgifter. Man
måste fråga sig hur regeringens bild av verkligheten ser ut. Är man t.ex.
medveten om att näringsstrukturen i Sverige i dag i stor utsträckning känne-
tecknas av nätverk med mycket samverkan och stor intressegemenskap mel-
lan företagen?
Är man medveten om att dagens ekonomiska brottslighet till stor del be-
står av momsbedrägerier och falska fakturor? Mervärdesskatten är, som alla
vet, en skatt i flera led, och myndigheterna måste snabbt kunna stämma av
uppgifterna från det reviderade företaget mot uppgifter i andra företag.
Nu föreslår man visserligen att tredje man i stället skall kunna avkrävas
en kontrolluppgift. Men det är ju ett mycket trubbigt instrument. Risken är
stor att oriktiga uppgifter lämnas och att grundnoteringar om transaktioner-
nas rätta innehåll förstörs eller undanskaffas.
För landets alla seriösa företagare - det finns faktiskt många sådana - är
en effektiv revisionsverksamhet inget som helst problem. Den är snarare ett
stöd. Det är de oseriösa företagen som har anledning att känna obehag inför
tanken på en revision. Det är just precis vad de skall göra. Jag kan inte förstå
vad regeringen har för anledning att minska övervakningen av dessa företag,
i all synnerhet som denna övervakning är till en klar fördel för de seriösa
företagen. Det ger dem möjlighet att konkurrera på lika villkor.
Regeringen föreslår också att möjligheterna till revision av fysiska perso-
ner tas bort. Vi socialdemokrater tycker att det ligger en del i det förslaget.
Vi menar dock att det först behövs ytterligare tankearbete för att reda ut hur
vi skall klara av kontrollen av de enskilda personer som bedriver en omfat-
tande handel med värdepapper utan att vara näringsidkare.
Att detta är ett gigantiskt problem fick vi klart för oss av ett antal tidnings-
artiklar för någon månad sedan. Här framgick det med all önskvärd tydlighet
att kontrollen av reavinster på aktier hos enskilda personer i stort sett är obe-
fintlig. Och det är inte småpengar som det handlar om. Bara under 1993 om-
sattes det aktier för 286 miljarder kronor på Stockholmsbörsen. Kurserna
steg med 54 %. Många gjorde sig en rejäl hacka. Min fråga till majoritetens
talesman blir därför: Vilka åtgärder tänker ni vidta för att lösa detta enorma
kontrollproblem, när ni nu utan vidare tar bort möjligheterna att revidera
enskilda personer?
Vi socialdemokrater motsätter oss också föreslaget om att avskaffa bevis-
säkringslagen. Det är ett viktigt vapen mot skattefusk och fiffel. Det vapnet
vrider nu regeringen ur händerna på skattemyndigheterna. I dess ställe sät-
ter man något som man kallar tvångsåtgärdslagen.
Vår principiella uppfattning är att skatterevisioner och andra kontrollåt-
gärder så långt möjligt skall genomföras i samverkan med den skattskyldige.
Vi anser dock att skattemyndigheterna bör ha möjligheter att utan större
dröjsmål fullfölja en påbörjad skattekontroll, även om den skattskyldige
skulle vägra att medverka.
Dessa möjligheter beskärs starkt i den nya tvångsåtgärdslagen. Risken är
mycket stor att denna lag endast kommer att gynna de oseriösa företagen.
Dessa företag får nu möjligheter att förhala skatteutredningar genom att
varken tillåta revision i företagets lokaler eller genast ställa räkenskaper och
andra handlingar som behövs för revisionen till skattemyndigheternas förfo-
gande.
Den oseriöse företagaren vinner på detta vis tid för att kunna förstöra eller
undanskaffa relevant information. Det drabbar alltså återigen den seriöse
företagaren i form av sämre konkurrensvillkor. Man kan fråga sig om det
verkligen är detta som regeringen vill åstadkomma.
Fru talman! Jag tänker inte gå igenom alla regeringens förslag och våra
motförslag. Det skulle ta för lång tid. Jag har försökt peka på hur regering-
ens förslag försvårar kampen mot den ekonomiska brottsligheten och hur
den faktiskt också urholkar rättssäkerheten.
Jag skall sluta mitt anförande med en fråga till majoritetens talesman. Re-
geringens förslag i propositionen motiveras, åtminstone, med omsorgen om
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
11
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
12
rättssäkerheten. Man begränsar skattemyndigheternas möjligheter att vidta
kontrollåtgärder mot den skattskyldiges vilja. Man överför beslutanderätten
om sådana åtgärder till länsrätten. Allt detta görs - säger man - av hänsyn
till den enskildes integritet och rättssäkerhet. Hur kan det då mot den bak-
grunden komma sig att regeringen bara för en månad sedan lade fram en
annan proposition som går stick i stäv med dessa ambitioner? Jag tänker på
propositionen som skall reglera EFTA:s övervakningsmyndighets möjlighe-
ter att genomföra undersökningar av svenska företag i konkurrensärenden.
Enligt det förslaget skall övervakningsmyndigheten kunna genomföra så-
dana undersökningar trots att företagen motsätter sig det, och man skall
kunna dyka på vilket företag som helst utan föregående varning.
Det som svenska företagare nu har att se fram emot är de beryktade s.k.
dawn-raids, dvs. oanmälda besök vid kontorstidens början, utan föregående
domstolsbeslut och med mycket små möjligheter att skydda särskilda utrym-
men eller att undanta känsliga handlingar. Här har regeringen inga invänd-
ningar, tvärtom. Man tillstyrker förslagen varmt.
Hur kommer det sig, Knut Wachtmeister, att aktiviteter som i det ena
ögonblicket är höjden av rättsosäkerhet i nästa ögonblick accepteras fullt ut
av den borgerliga regeringen? Vadan denna dubbelmoral? Kan det vara så
att anslutningen till EU går före närmast heliga moderata principer om rätts-
säkerhet för den enskilde, så att ändamålet helgar medlen?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna nr 1, 4 och 13. Vi social-
demokrater vidhåller självfallet våra ståndpunkter i våra övriga reservatio-
ner, men jag avstår för tids vinnande från att yrka bifall till dem.
I detta anförande instämde Bruno Poromaa.
Anf. 2 PETER KLING (nyd):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande SkU31 behandlar rättssäkerhet
vid beskattningen.
Vi nydemokrater tycker att regeringens proposition i detta ärende är ett
steg i rätt riktning. Men den är långt ifrån tillräcklig. Det är därför vi har sex
reservationer till betänkandet. Jag tänker inte diskutera dessa reservationer
så mycket i detalj. Jag skall mer gå in på lagstiftningsområdet.
Från Ny demokratis sida anser vi att man bör sätta individen i främsta
rummet, inte någon myndighet. Vi anser därför att rättssäkerheten för den
enskilde måste vara hundraprocentig när det gäller skattefrågor; det måste
den för övrigt vara på alla områden.
Vi har ett samhälle i vilket medborgarna tyvärr har åsidosatt rättssäkerhe-
ten. Det gör de genom att protestera, tyst. Det bevisas klart och tydligt när
man tittar på samhällsstruktureringen och hur den fungerar. Vi har en svart
sektor som troligtvis omfattar närmare 150 miljarder kronor. Det är, mina
damer och herrar i denna kammare, 10-12 % av BNP.
Jag talade i förra veckan med engelska polisen som bekämpar ekonomisk
brottslighet, och jag talade med skattemyndigheterna i London. Den svarta
sektorn uppskattas i England till ca 4 %. Man tyckte i och för sig att det var
litet för högt. Engelska polisen frågade mig om Sveriges svarta sektor. Och
jag svarade att den utgjorde 10-12 %.
Varför blir det då på detta sätt? Det beror på att medborgarna i det
svenska samhället inte har någon tilltro till oss i denna kammare, lagstif-
tarna. Vi stiftar lagar som inte är trovärdiga. Då - ursäkta utrycket - bryr
sig inte medborgarna i samhället om lagarna. Det är bara så enkelt.
Jag skall ta upp några exempel. Det är visserligen känsligt att göra så i
denna kammare, fru talman! Men jag skall tala om den kostnadsersättning
som riksdagsledamöterna får. Det är alltså ett arvode som vi riksdagsleda-
möter får. Vi har dels en viss lön, dels en viss kostnadsersättning därutöver.
Denna kostnadsersättning skall täcka våra utgifter för telefon, tidningar,
data, eventuella hotellrum osv. Hör och häpna! Denna kostnadsersättning
beskattas olika för oss riksdagsledamöter. Det är alltså ingen likvärdig be-
handling ens när det gäller denna kostnadsersättning. Skattemyndigheterna
ute i landet tolkar vår kostnadsersättning på olika sätt. En del riksdagsleda-
möter får på kostnadsersättningen avdrag för tidningar; det går alltså ige-
nom. I andra län får vissa riksdagsledamöter inte godkänt för kostnaden av
tidningar. En del får sin representation godkänd osv. Jag skulle kunna dra
fram olika exempel i ett par tre timmar, men ni förstår säkert vad jag menar.
Inte ens vi riksdagsledamöter är likvärdiga inför skattelagarna. Hur skall
vi då i denna kammare kunna begära att vanliga, snälla, hederliga människor
på gatan skall följa lagstiftningen? Det är något som jag inte begriper. Hur
skall vi kunna åstadkomma någon trovärdighet? Vi talar om politikerförakt,
men vi i denna kammare får banne mig skylla oss själva. Det är bara så. Om
vi inte kan stifta klarare lagar och inrätta klarare regler, så att skattemyndig-
heterna kan tolka vår lagstiftning på ett korrekt sätt och så att skattebeta-
larna kan behandlas likvärdigt blir vi aldrig trovärdiga. Det lovar jag. Då
kanske vår svarta sektor om ett år eller två ligger på 200 miljarder kronor.
Jag tänker ta upp ett typiskt ärende som vi i skatteutskottet talade om för
någon månad sedan. Vi talade om taxiägare. Vi anser att när en taxi rullar
mer än 8 000 mil per år skall taxiägaren inte beskattas för något förmåns-
värde för bilen om han äger bilen själv. Utskottet var enigt om detta. Hör
och häpna vad utskottet skriver om lagstiftningen: ”Regeln om skattefrihet
vid ringa användning privat torde” - hörde ni, torde! - ”också leda till att en
taxiägare i allmän inte bör beskattas för något förmånsvärde för en bil som
gått i taxitrafik mer än 8 000 mil per år, om han dessutom har en annan bil
för privatbruk. Dessutom bör vid körning över 6 000 mil förmånsvärdet jäm-
kas till ett halvt basbelopp---.” Detta skickar vi ut till Riksskat-
teverket. Riksskatteverket skickar sedan ut direktiv till sina skattemyndig-
heter ute i landet om att en bil som gått mer än 8 000 mil per år inte bör
förmånsbeskattas.
Låt oss ta ett exempel från min kommun. Där finns en taxiägare vars bil
rullar 8 001 mil per år. I det fallet anser skattemyndigheterna att denne per-
son inte bör förmånsbeskattas. Hans bil värderas alltså inte ens till ett halvt
basbelopp. I Skövde finns det en taxiägare som har en bil som rullar 14 000
mil per år. Denne taxiägare bor bredvid en skatternas. Skattemasen har sett
taxiägaren privat åka och köpa korv eller ett paket cigaretter en gång. Denne
taxiägare blir förmånsbeskattad med 35 000 kr. Därefter träffas de två taxiä-
garna och diskuterar detta. Den ene säger att hans bil rullar 14 000 mil och
att han förmånsbeskattas, och den andre säger att hans bil rullar ca 8 000 mil
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
13
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
14
men att han inte blir beskattad på det sättet. Tror ni att de får något förtro-
ende för denna kammare? Det måste ju stå ”skall” i lagtexten, så att alla
taxiägare behandlas på lika villkor. Så enkelt är det. Annars får vi ingen tro-
värdighet för rättssäkerheten. Jag garanterar er detta.
Till sist, fru talman, vill jag ironisera litet grand över det här. Jag har hört
vissa riksdagsledamöter i kammaren säga att ”bör” bör tolkas som ”skall”.
Jag har ringt till ett tjugotal skattemyndigheter och frågat hur de tolkar
”bör”. De har sagt att de tolkar ”bör” som ”bör”, inte som ”skall”.
Därför skulle jag vilja lägga till ett PS i lagstiftningen, där det skall stå:
”Bör” bör tolkas som ”skall”, och därför bör ”bör” vara ”skall”. Det är
ganska bra. Ta med det i lagstiftningen, så skattemyndigheterna förstår vad
vi i riksdagen menar!
Fru talman! Jag nämnde att vi har sex reservationer, men jag yrkar bifall
till endast reservationerna 6 och 12, för att spara tid i kammaren.
Anf. 3 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! I kammarens debatter är tanken att vi lyssnar och att vi redo-
visar egna ståndpunkter. Vi i Vänsterpartiet har redovisat våra ståndpunkter
i en meningsyttring till betänkandet, och jag behöver inte återge den.
Jag har lyssnat på de två föregående talarna, och jag kan säga att jag är
överens med Lars Hedfors från Socialdemokraterna på alla väsentliga punk-
ter. Jag är också till stora delar överens med Peter Kling från Ny demokrati
när det gäller att skildra problemen med den svarta ekonomin.
Det är bara det att Ny demokratis talesman inte är riktigt överens med
sig själv. Om han hade varit det, hade han varit överens med Hedfors och
Bäckström om att man behöver förstärka insatserna mot den ekonomiska
brottsligheten och inte luckra upp de instrument som samhället har för att
beivra denna svarta sektor.
Det är alltså synd att Peter Kling inte kan vara överens med sig själv och
med Hedfors och Bäckström - då hade vi kunnat bilda en majoritet för att
behålla kraftfulla instrument mot den ekonomiska brottsligheten.
Vi vet nu att det finns en majoritet i kammaren som inte kommer att rub-
bas, och det är synd. Det gör att vi får pröva de här frågorna till hösten igen,
när det finns en annan majoritet i kammaren. Det är synd att behöva disku-
tera lagstiftning i sådana här grundläggande rättsvårdande frågor flera
gånger. Det vore värdefullt att ha ett stort mått av samsyn. Jag tror att det
är möjligt att skapa en sådan. Vi har ju sett att företrädare för regeringspar-
tier har gjort ett gott arbete inom Riksdagens revisorers verksamhet för att ta
upp frågan om den ekonomiska brottsligheten. Det finns alltså möjligheter.
Men det finns också andra krafter inom de borgerliga partierna som är
ideologiskt bestämda. Man har utgått från synen att det finns ett stort pro-
blemområde här. Man har hört detta under många år i opposition. Man har
suttit på Rotaryluncher, man har träffat företagare som har klagat bitterli-
gen, och man har läst Skattebetalarnas förenings tidning Sunt Förnuft, som
har tagit upp en rad fall där skattskyldiga har utsatts för en dålig behandling.
Det är fallet Hjortberg och fallet Alvgard, som är allvarliga fall.
Men vad man har glömt är att de här problemen är åtgärdade. Det har
hänt mycket på lagstiftningsområdet sedan de här frågorna var aktuella. Vi
har fått F-skattebevis. Vi har redan gjort en rad uppstramningar inom den
här sektorn.
Här är ett klassiskt problem i politiken: en bro för mycket. Man fortsätter
av egen kraft att rulla frågan vidare, fast de akuta problemen inte längre
finns.
Detta syns mycket tydligt i remissammanställningen, där olika typer av
domstolar säger att det är bra att de får en klarare lagstiftning. Ja, det är nog
riktigt att domstolarnas arbete kan underlättas. Men domstolarna har ju icke
till syfte att vara ekopoliser. Domstolarna har ett intresse av att döma efter
de lagar som finns, och de är naturligtvis intresserade av att ha en enkel lag-
stiftning.
Det finns också ett annat intresse i de här frågorna, som är en enkelhet i
sig. Det finns ett intresse av att få in de skatteintäkter som samhället behöver
och av att se till att företagare kan konkurrera på lika villkor.
Fru talman! I ett av remissvaren från civilekonomerna tog man ett mycket
pedagogiskt exempel, med två småföretagare som säljer för 10 000 kr om
dagen. Det räcker med att den ene företagaren tar undan bara 1 000 kr av
sina intäkter om dagen och sätter in i en svart del av sin ekonomi, för att
denne skall kunna sänka sina priser med 20 %. Om denna möjlighet finns,
är risken påtaglig att några kommer att utnyttja den. Då kommer alla seriösa
företagare - huvuddelen, den stora, förkrossande majoriteten, är ju heder-
liga företagare - att drabbas i ett oerhört svårt konkurrensläge.
Jag talar alltså för alla de företagare som har rätt att ställa krav på rättvisa
och rimliga konkurrensvillkor.
Om vi lämnar civilekonomernas remissvar och tittar på vad en instans som
Riksrevisionsverket har sagt, finner vi att man i sitt remissvar påtalar föl-
jande:
Det grundläggande motivet för utredningen och direktiven var att redan
vidtagna åtgärder inte är tillräckliga. Enligt vår mening borde behovet av
förändringar ha analyserats utifrån empiriskt underlag, där uppgifter om
bl.a. antalet skattskyldiga som berörs och en närmare genomgång av konse-
kvenserna för enskilda ingår.
Ja, just det! När jag gick i skolan höll vi på med matematik, och vi fick
ibland skriva VSB, dvs. vilket skulle bevisas. Det är det man har glömt i den
här frågan. Man har inte bevisat behovet. Man har bara antagit att det finns
stora problem, att många skattskyldiga drabbas orättmätigt. Men det vet vi
inte.
Det kan sägas vara ett problem om det bara är ett fåtal som drabbas. Ja,
det är ett problem, men man har inte bevisfört att det ens är ett fåtal som
drabbas, utan man säger att någon möjligen, rent teoretiskt, skulle kunna
tänkas drabbas av denna rättsregel som nu gäller. Men man har inte ens be-
visfört enskildheterna, att man behöver komma till rätta med det. Det är det
som är felet.
Jag tror inte att skatteutskottets ordförande kan tala om hur många ak-
tuella rättsfall från den aktuella perioden som man egentligen skall ta upp
och undanröja. Jag tror inte att vi kommer att få något svar i dagens debatt.
Man angriper ett fiktivt problem, men man skapar reella möjligheter. Man
kan angripa ett fiktivt, teoretiskt problem, men man skapar konkreta, verk-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
15
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
16
liga möjligheter för ett avancerat skatteundandragande och ren brottslighet
i vissa fall. Det är dåligt och illa avvägt.
Fru talman! Därför har vi i Vänsterpartiet sagt att det finns inslag i det här
som vi kan överväga. Men vi vill ha en samlad lösning ihop med de åtgärds-
program som förväntas från Riksdagsrevisorerna, med åtgärder mot ekono-
misk brottslighet för att kunna lösa detta i en helhet. Detta var vår begäran.
Men man säger nej. Man vill utnyttja den majoritet som man är säker på att
man har denna vår, för att inte riskera att behöva diskutera detta tillsammans
med andra politiska krafter till hösten. Därför tar man inte erbjudandet på
allvar.
Detta säger också litet grand om varför man har så bråttom. Man är fast
i ett teoretiskt tänkande i skattefrågorna, inte i en praktisk syn för att försöka
garantera rättsskyddet men också rättvisa konkurrensvillkor och intresset av
att få in medel till det allmänna.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets meningsyttring under
mom. 1.
När det gäller enskildheterna har vi haft en rad synpunkter. Jag har redan
sagt att jag till stor del instämmer i vad Lars Hedfors tidigare sade. Det gäller
bl.a. frågorna om revision, som är den allvarligaste bristen i beslutsunderla-
get i det här betänkandet. Det är aningslöst, fru talman, att tro att tredje
man kommer att samarbeta lojalt vid skriftliga förelägganden, på samma sätt
som när det gäller obligatoriska kontrolluppgifter.
De här udda betalningarna kan avsiktligt eller oavsiktligt komma att ute-
lämnas i svaren. Empiriska erfarenheter tyder på att företagen har en större
lojalitet mot sina kunder och leverantörer än mot skattesystemet. Det är inte
underligt i sig att det är så. Många skattefall visar att det är så. Undersök-
ningar från BRÅ visar att det är oerhört viktigt att ha de här formerna för
revisionsverksamhet. Det är viktigt att kunna inhämta selekterad informa-
tion om räkenskaper. Detta är allvarligt.
Fru talman! Den tid jag begärde är nästan slut. Jag vill påpeka vad Hed-
fors sade och som vi har tagit upp i vår motion. Det är märkligt vad man
anser vara rimligt när det gäller att kontrollera att konkurrensvillkoren är
lika för att anpassa Sverige till EU och när det gäller gryningsraiderna. Men
samma regler är helt otänkbara när det gäller att se till att skattereglerna
följs. För att garantera marknaden är man villig att gå oerhört långt, men
när det gäller att se till att vi har likhet inför betalningen till det allmänna
väger integritetsskälen oerhört tungt. Det är en bedömning som visar en
ideologisk position. Det är inte att se till verkligheten.
Anf. 4 KNUT WACHTMEISTER (m):
Fru talman! I den motion som ligger till grund för de socialdemokratiska
reservationerna sjunger man inledningsvis rättssäkerhetens lov. Rättssäker-
hetsaspekterna har alltid haft en framträdande plats i skattelagstiftningen,
och dess tillämpning och uppslutning kring rättssamhället är ett av de värden
som förenar de demokratiska krafterna. Detta låter mycket bra, liksom kon-
staterandet att skatteförvaltningen bedriver sin verksamhet med respekt för
den enskildes integritet och rättigheter.
Efter att med instämmande ha läst detta hade man kunnat förvänta sig
att Socialdemokraterna skulle applådera de ytterligare förstärkningar av den
enskildes rättigheter som förslagen i proposition 151 om rättssäkerheten i
beskattningen innebär.
Så är dock ingalunda fallet, och jag har en känsla av att invändningarna
till ganska stor del beror på önskan att opponera. I regeringsställning begrep
Socialdemokraterna faktiskt att förbättringar för den enskilde var behövliga.
I proposition 1988/89:126 föreslog Kjell-Olof Feldt en möjlighet att ersätta
en skattskyldig för kostnader i mål om skatt eller tull. I proposition 1989/90:3
signerad Odd Engström föreslogs bättre garantier mot att enskilda drabbas
av felaktiga beslut om betalningssäkring och dessutom talades det om att
”förbättra den enskildes ställning i sådana mål”.
Litet senare samma år ville Laila Freivalds i prop. 42 öka statens och kom-
munernas skadeståndsansvar för skador som vållas genom fel eller försum-
melse vid myndighetsutövning. Varför då inte stödja de förbättringar som
föreslås och som är erfoderliga för att åstadkomma en verklig rättssäkerhet
i beskattningen? Händelser under senare år har visat svagheter som vi nu
försöker rätta till - jag säger ”vi” eftersom jag har haft förmånen att vara
moderat representant i den kommitté vars betänkande ligger till grund för
propositionen.
Lars Bäckström sade nyss att sådana fall som Halvar Alvgard redan var
tillrättade. Det är inte sant. De förbättringar i betalningssäkring och bevis-
säkring som vi nu föreslår är framsprungna ur bl.a. Halvar Alvgard-fallet.
Lars Hedfors påstår att utredningen har dragit på sig ”ett antal tungt vägande
invändningar” som senare har listats i ett mindre antal punkter i hans mo-
tion.
Talen om påtalade brister har ingen som helst förankring i verkligheten.
Under mina 21 år i riksdagen har jag deltagit i kanske ett dussin statliga ut-
redningar. Jag kan inte erinra mig att någon av dessa har blivit så positivt
bemött som just den om rättssäkerheten vid beskattningen, både i medier
och i remissvaren.
Lars Hedfors tog upp Jörbys artikel i Dagens Nyheter i dag. Jag har en
del synpunkter på detta. Jörby är ordförande för civilekonomerna som enligt
egen utsago representerar de flesta av de kvalificerade skatterevisorerna.
Jörby är själv skatterevisor, därför kan man spåra den fiskala bockfoten.
Men han satt också med i den undergrupp inom Riksskatteverket som arbe-
tade fram Riksskatteverkets remissvar som jag strax kommer till. När han
inte fick gehör för sina åsikter där blev han väl förbaskad och skrev remissut-
låtandet för civilekonomernas räkning och artikeln i Dagens Nyheter. Jag
skall inte gå in för mycket på detta, men det är en grov förlöpning från ho-
nom att beskylla hedervärda personer för att inte ta hänsyn till erfoderlig
kontroll. Det gäller bl.a. kammarrättslagman Peter Wennerholm, Riksskat-
teverkets tidigare kontrollchef Bo Norrman som numera är länsskattechef,
departementsråden Lena Moore i Justitiedepartementet och Karin Almgren
i Finansdepartementet. Ingen av dessa kan beskyllas för att vara kontroll-
fientliga. Jörby borde ta tillbaka sitt påstående.
Av remissvaren på betänkandet var 31 i huvudsak positiva och blott 6 ne-
gativa. Riksskatteverket, en tung remissinstans, säger: ”Delar kommitténs
grundläggande inställning när det gäller betydelsen av att värna om den en-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 107
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
skildes rättssäkerhet. Riksskatteverket accepterar i allt väsentligt de fram-
lagda förslagen.”
Ett nytt citat: ”Så långt statskontoret kan bedöma tillgodoser rättssäker-
hetskommitténs förslag kraven på rättssäkerhet för den skattskyldige utan
att inskränka på möjligheterna till en effektiv beskattning.” Rättssäkerhets-
kommittén fick alltså väl godkänt från denna remissinstans.
Det känns också angeläget för mig att redovisa vad Kammarrätten i Stock-
holm tycker: ”Kommittén har ställts inför den grannlaga uppgiften att stärka
den enskildes rättssäkerhet på skatteområdet utan att detta medför att effek-
tiviteten i skatteindrivningen minskas till en nivå som inte kan godtas från
fiskalistisk synpunkt och av rättviseskäl. Kammarrätten finner att kommit-
tén har lyckats väl med sin uppgift och tillstyrker i allt väsentligt de förslag
som betänkandet innehåller.” Mycket mer positivt i remissvaren skulle
kunna citeras, men jag nöjer mig med detta så länge.
Lars Hedfors citerade tre gånger riksdagens revisorers uttalande om den
ekonomiska brottsligheten och rättssamhället. Han glömde ett ganska vik-
tigt citat. Det skall jag nu påminna honom om genom att citera följande:
”Mot slutet av 1980-talet avmattades arbetet mot den ekonomiska brottslig-
heten. Polisen lyckades inte fylla vakanserna inom ekorotlarna i tillräcklig
utsträckning. Ärendebalanserna växte och många brottsanmälningar blev
inte föremål för utredning. Det blev allt tydligare att myndigheterna inte
hade resurser och kompetens att klara situationen.”
Jag kan också påminna Lars Hedfors om vad som har gjorts från regering-
ens sida sedan dess. Man har inrättat ett centralt ekobrottskommando, man
har stärkt åklagarnas ställning och man har utbildat 30 nya ekoåklagare. Vid
regeringsskiftet för snart tre år sedan sade man från regeringshåll att man
eftersträvade 1 000 fler poliser. Det blev inte 1 000 fler poliser, utan det blev
1 500. De 15 600 poliser som fanns 1991 är nu 17 100. Det finns en lång rad
andra åtgärder som regeringen har vidtagit som det kanske skulle föra för
långt att redogöra för. Jag tycker att det här räcker.
I den socialdemokratiska motionen har man listat vad man kallar påfal-
lande brister i propositionen. Jag skall nu bemöta dessa påståenden. Kom-
mittén redovisar inte någon utredning om erfarenheterna av dagens lagstift-
ning. Detta är kvalificerat nonsens. I varje avsnitt redogör vi för rådande
lagstiftning och påtalar behovet av förändringar, många gånger baserade på
rättsfall ur verkliga livet. Den repliken gäller också Lars Bäckström, som
påtalar att man inte hade gjort någon sådan utvärdering.
Vi beskylls också för att inte redovisa administrativa och kostnadsmässiga
konsekvenser av förslagen. Inför detta påstående förefaller Socialdemokra-
terna inte ha orkat igenom hela betänkandet. På s. 227-230 redogörs det
nämligen omsorgsfullt för genomförandet också för de väntade merkostna-
derna - så och i propositionen, se s. 151.
För att följa den socialdemokratiska listningen är nästa kritiska påstående
att vi inte redovisar möjligheterna till en effektiv och likformig tillämpning
av skattereglerna. Även här hugger man i sten. Jag vill blott hänvisa till vad
jag inledningsvis sade om Riksskatteverkets accepterande av utredningsför-
slaget. Tror för övrigt inte Lars Hedfors att den högt kvalificerade expertis
18
som har varit knuten till utredningen hade protesterat om så inte hade varit
fallet? Så har inte skett - inte en reservation så långt ögat når!
Socialdemokraterna gillar inte heller förändringarna inom tullen. Jag har
svårt att förstå varför människors möjligheter att exempelvis få ersättning
för kostnader i mål om skatt inte också skall kunna gälla kostnader i mål om
tull. Reglerna om efterkontroll i tullagen bör enligt vår uppfattning motsvara
reglerna i taxeringslagen.
Den socialdemokratiska kritiken har resulterat i inte mindre än tio reser-
vationer. Det skulle föra för långt att gå in på dessa en efter en då det jag
tidigare här har anfört täcker det mesta av det som återges i reservationerna.
Vänsterpartiet har i en lång rad s.k. meningsyttringar i stort sett följt de
socialdemokratiska reservationerna men gått längre när det gäller kontroll-
verksamheten, där den enskildes rätt får stå tillbaka.
Jag tycker att det är märkligt att Vänsterpartiet i första hand yrkar avslag
på propositionen i dess helhet - märkligt därför att en enig kommittéutred-
ning står bakom propositionen. Varför önskar Lars Bäckström så demon-
strera mot ett förslag som blivit så positivt bemött också av remissinstan-
serna?
Ny demokrati har fogat sex reservationer till skatteutskottets betänkande
där man genomgående vill gå längre än propositionen och utskottsmajorite-
ten när det gäller att slå vakt om den enskildes rätt. Det gäller anstånd med
att betala in skatt, ersättning för den skattskyldiges kostnader i skattemål,
generösare undantag vid betalningssäkring och uppräkning av gränser för
återbetalning av kvarstående skatt och kortare tid när respitränta skall utgå.
Dessutom vill Ny demokrati vidtaga en rad åtgärder för att ytterligare
stärka den enskildes ställning.
Till det sistnämnda kan jag lägga att Rättssäkerhetskommittén har fått nya
direktiv att fortsätta det reformarbete som inte inrymdes i den tidigare utred-
ningen.
När det gäller de övriga reservationerna från Ny demokrati avstyrker ut-
skottet de bakomliggande motionerna med motiveringen att avvägningen i
propositionen mellan den enskildes och det allmännas intressen är väl balan-
serad.
Jag vill också hänvisa till det uppdrag i en del av dessa frågor som lämnats
till Skattebetalningsutredningen.
Jag har funderat en hel del över varför det har blivit så markerade gränser
mellan vår och Socialdemokraternas uppfattning i rättssäkerhetsfrågorna.
Jag tror att jag har funnit svaret i Socialdemokraternas definition av rättssä-
kerhetsbegreppet. Så här heter det i den socialdemokratiska motionen:
”Vi menar att i rättssäkerheten också ligger att den enskilde skall skyddas
mot direkta eller indirekta skador till följd av brottslighet eller otillbörligt
utnyttjande av enskild makt. I beskattningssammanhang handlar det om att
den enskilde skattebetalaren ska garanteras att skattebördan fördelas enligt
gällande rätt, och att alla rimliga åtgärder vidtas för att säkerställa att övriga
skattebetalare fullgör sina skyldigheter.”
Dessa tankar återfinns i reservation nr 1. Lars Hedfors redogjorde också
muntligt för dem här för en stund sedan.
Detta socialdemokratiska tänkesätt överensstämmer helt med EKO-kom-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
20
missionens syn på rättssäkerheten. Nu är det emellertid värt att notera att
ett enigt justitieutskott totalt underkände EKO-kommissionens ”moderna”
rättssäkerhetsbegrepp. Håller nu Lars Hedfors fast vid denna syn, blir min
fråga om han anser att rättssäkerheten inte får överordnas effektiviteten.
Lars Hedfors hade några frågor. Det gäller dieseln och två olika proposi-
tioner som motsade varandra. Dessa kommer skatteministern att gå in på.
Men beträffande dieseln kan jag säga att det inte var förutsägbart att mass-
medierna skulle hetsa upp en sådan stämning mot den grönfärgning som an-
tagligen inte betyder så mycket när det gäller de bekymmer som har vidrått
den oljan, utan det gäller snarast oljekvaliteten som sådan.
Vi tar inte bort kontrollen av enskilda personer, Lars Hedfors! Vidare blev
ju generalklausulen mot skatteflykt sönderkritiserad. Då är det ett dåligt ar-
gument att först värna om den enskildes rättssäkerhet, som jag inledningsvis
redovisade att Socialdemokraterna hade stått för, och sedan yrka på ett åter-
införande av generalklausulen.
Fru talman! Med det sagda yrkar jag bifall till propositionen och avslag på
motionerna.
Anf. 5 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Jag tar det sista i föregående anförande först. Det gäller alltså
vår definition av rättssäkerhetsbegreppet. Här är Knut Wachtmeister förvå-
nad över att vi tar upp frågan om skyddet för enskilda mot andra enskilda
som bryter mot lagar. Det är väldigt egendomligt. Det handlar faktiskt om
att se till att seriösa företag får en riktig konkurrenssituation. Vad ni gör med
ert förslag är att ni undanröjer möjligheterna för enskilda företag som vill
sköta sig och vara ordentliga - och det gäller de allra flesta företagen - att
konkurrera på lika villkor. Man kan ju inte garantera att företag inte utsätts
för övergrepp genom att andra företag smiter undan skatten.
Jag hade nog förväntat mig litet utförligare svar på mina frågor, t.ex. på
min sista fråga - Lars Bäckström ställde samma fråga. Men svaret kommer
kanske senare. Hur kan det alltså komma sig att man utan vidare går med
på de ingrepp som EFTA:s kontrollorgan skall få göra i svenska företag?
Oannonserat, som en blixt från klar himmel, skall man kunna dyka upp i
företagen och begära att få se handlingar. Möjligheterna att få undan hand-
lingar och att stänga utrymmen är nästan obefintliga. Det accepterar Knut
Wachtmeister. Det hade kanske varit av värde, Knut Wachtmeister, att litet
grand redovisa det också!
Sedan måste jag säga att jag protesterar ljudligt när Knut Wachtmeister
avfärdar Jan Eskil Jörbys artikel i Dagens Nyheter. Han säger att den fiskala
bockfoten dyker fram. Vad är det om inte ett jättelikt angrepp på en hel yr-
keskår, nämligen på dem som är satta att ta in skatter här i Sverige och som
gör ett jättejobb och ett gediget arbete under väldigt svåra förhållanden -
den fiskala bockfoten! Sedan säger Knut Wachtmeister: Det är inte konstigt
att Jörby skriver detta. Han var ju med i Riksskatteverkets referensgrupp,
och där fick han inte gehör för sina åsikter. Då blev han sur och ledsen. Där-
för skrev han ett remissyttrande för Civilekonomernas riksförbund som går
stick i stäv mot Riksskatteverkets yttranden.
Det är en oerhört stor anklagelse mot en hel yrkeskår, civilekonomerna,
att säga att de inte skulle stå bakom detta yttrande från deras egen förbunds-
ledning. Möjligen finns det en eller annan civilekononom som inte ställer
upp på det, men förbundet gör det.
Det skulle alltså vara fråga om något slags hämndbegär från Jan Eskil Jör-
bys sida. Det tycker jag är ett rätt dåligt angrepp, måste jag säga.
Jag får återkomma till de andra frågorna i nästa replik.
Anf. 6 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Jag har ingalunda, som Lars Hedfors påstår, angripit hela den
skattekår som Jörby i det här fallet företräder. Jag har angripit honom per-
sonligen därför att han i sin artikel i Dagens Nyheter beskyller ett antal he-
dervärda experter i utredningen för att vara kontrollfientliga. Dessutom
skriver han om kommittén: ”en kommitté, vars arbete nu resulterat i---
de sämsta och minst genomtänkta förslag regeringen presenterat under sin
regeringstid.”
Hörde inte Lars Hedfors alla de citat från Riksskatteverket och andra som
jag nyss redogjorde för. Det är en av de allra bäst mottagna utredningar som
jag någonsin har varit med om. Jag kan återge vad en tidning som på intet
sätt brukar vara regeringsvänlig, nämligen Sydsvenska Dagbladet, skriver:
Skattelagstiftningen har länge varit i stort behov av en förnyelse i många av-
seenden. Rättssäkerhetskommitténs förslag kommer att underlätta inte bara
skyddet av den skattskyldiges rättssäkerhet utan även genom ett klarare och
entydigare regelverk skattemyndigheternas möjligheter att med rättsligt ac-
ceptabla metoder driva in skatteskulder. Att utvecklingen går dithän kan vi
inte minst tacka Halvar Alvgard för.
Det var en av många i kören av positiva svar på Rättssäkerhetskommitténs
betänkande.
Sedan ville Lars Hedfors ha svar beträffande motsättningarna mellan olika
propositioner. Men som jag sade nyss är skatteministern här, och jag tänker
inte stjäla alla frågorna från honom. Dem kommer han säkert att redgöra
för.
Anf. 7 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Jag tackar så mycket för att jag så småningom får svaret av
skatteministern. Det hade i och för sig varit intressant med en kommentar
också av skatteutskottets ordförande, inte minst när det gäller EFTA:s kon-
trollorgan, som skall få lov att göra väldiga ingrepp i den personliga rättssä-
kerheten. Det hade varit på sin plats att Knut Wachtmeister hade kommen-
terat det också.
Uttalandet att detta var den bäst mottagna utredningen på mycket länge
i Sverige är väl en sanning med oerhört stor modifikation. Det finns många
kända och viktiga remissorgan som har avstyrkt förslaget. Vi har nämnt Ci-
vilekonomernas riksförbund. Jag kan nämna att JUSEK, juristernas och
samhällsvetarnas organisation, som också sysslar med de här frågorna, av-
styrker förslaget helt och hållet. Vi vet att både TCO och Generaltullstyrel-
sen är oerhört negativa till detta.
Nu skall jag lämna detta ämne ett litet tag och övergå till ett helt annat
ämne, om fru talmannen tillåter det. Det är nämligen så att det härförmodli-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
21
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
22
gen är det sista replikskiftet mellan mig och Knut Wachtmeister. Jag har fått
höra att Knut Wachtmeister inte kommer att delta i fler debatter här i kam-
maren. Därför tycker jag att det är på sin plats att framföra ett varmt tack
till Knut Wachtmeister för många intressanta, intensiva och stimulerande de-
batter som vi har haft här i kammaren.
Jag tror också att jag vågar göra mig till talesman för hela utskottet och
tacka för ett mycket gediget arbete som Knut Wachtmeister har utfört som
utskottsordförande. Det har i mycket stor utsträckning grundat sig på sak-
kunskap och humor. Det tackar vi för, och vi vill önska Knut Wachtmeister
en skön men aktiv pensionärstillvaro.
(Applåder)
Anf. 8 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Nu hade jag tänkt komma med ett par dräpande inlägg. Bl.a.
tänkte jag citera Claes Ljungh som är länsskattechef i Uppsala och som har
varit mycket positiv i sitt remissyttrande. Han var tidigare en mycket ansedd
medarbetare till Kjell-Olof Feldt.
Men efter de vackra orden från Lars Hedfors sida har stridslusten gått ur
mig. Jag hoppas att ni ursäktar det. För den skull anser jag inte att jag har
mindre på fotterna, för de argument jag har framfört tycker jag bär så långt
att det får räcka.
Jag är angelägen att replikera på Lars Hedfors vänliga ord och säga att av
de 21 år jag har varit i riksdagen har jag tillbringat 15 år i skatteutskottet.
Det blev nio år som vice ordförande, sedan varvade jag ned tre år och var
suppleant, men genom valresultatet fick jag varva upp igen. De tre sista åren
har jag haft den stora förmånen att vara ordförande i skatteutskottet. Det
har varit jobbigt, det har varit intressant och det har varit ytterst angenämt,
både det samarbete jag har haft med motståndarsidan och självfallet med
mina regeringskolleger. Det har varit mycket stimulerande.
Jag har under dessa 15 år tjänstgjort under fyra kunniga socialdemokra-
tiska ordförande: Erik Wämberg, Rune Carlstein, Jan Bergqvist och även
Lars Hedfors. Jag tackar för det goda samarbete som vi har haft och för de
raka diskussioner vi har fört. Det har aldrig varit något svekfullt, aldrig något
felaktigt. Vi har haft olika åsikter, men vi har slagits med blanka vapen.
För att Lars Bäckström inte skall gå för hårt åt mig i nästa replik, som han
har begärt, utsträcker jag naturligtvis tacket också till honom och till Peter
Kling, som frågade nyss om jag tänke angripa honom. Jag sade: Det skall
jag inte göra. - Då går jag, för jag har ett viktigt möte, sade han. Jag tackar
Peter Kling i hans frånvaro.
Tack så hemskt mycket för att jag har fått förmånen att arbeta i skatteut-
skottet under dessa år!
(Applåder)
Anf. 9 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Eftersom jag tillhör den kategori människor som älskar och
slår ihjäl med samma varma själ, vill jag naturligtvis återgälda artigheten.
Jag representerar Vänsterpartiet som suppleant i utskottet, och jag hade sett
fram emot att efter det här valet få sitta vid samma bord som Knut Wacht-
meister i skatteutskottets sessionssal och föra strider där. Nu har jag inte
möjlighet till det i och med att Knut Wachtmeister väljer att lämna riksda-
gen, vilket jag därför beklagar.
Men jag ser fram emot skatteutskottets avslutande middag. Då får vi möj-
lighet att träffas vid bordet. Jag får lyssna på Knut Wachtmeister. Det kom-
mer jag att roas av. Hoppas att jag kan roa också vid det tillfället. Snart skall
jag oroa. Jag får tacka Knut Wachtmeister för den oväld och skicklighet som
han har lett utskottets arbete med. Det har jag djup respekt och beundran
för.
Nu till det som kanske oroar. Det är inte middag ännu. Knut Wachtmeister
säger att det här är den bästa proposition som någonsin har lagts fram. Det
märks bl.a. på det Sydsvenska Dagbladet skriver, en tidning som knappast
kan anses vara regeringsvänlig. Men, fru talman, det syns ju hur olika me-
ningar jag och Knut Wachtmeister har, hur olika bedömningar vi gör. Finns
det många fler än skånska moderater som tycker att Sydsvenska Dagbladet
är regeringsovänlig? Alla vi andra här i Sverige ser nog det som en tämligen
regeringsvänlig tidning. Det var ju inte Arbetet det gällde. Där ser man att
man kan göra skilda bedömningar av verkligheten. I det här fallet, Knut
Wachtmeister, tror jag att jag ligger närmast verkligheten. Jag tror faktiskt
att det är så även i de andra frågorna.
Knut Wachtmeister säger att remissinstanserna är nöjda. Ja visst, dom-
stolsväsendet är nöjt, för de får enklare och klarare skatteregler. Ja visst.
Det har jag respekt för. Men vi har inte skatteregler för att det skall vara
enkelt att döma i rättssalarna. I så fall har vi en helt förändrad syn på lagstift-
ningen. Vi har ju skatteregler också för att tillgodose att rätt skatt tas ut på
rätt sätt, att vi politiker får in det vi har tänkt oss.
Vi politiker är inte till för domstolsväsendet. Det är faktiskt tvärtom, Knut
Wachtmeister! Vi politiker är till för att skydda allmänintresset. Det är den
skillnaden jag gör. Det är därför vi får kritik från JUSEK, från Riksrevisions-
verket, från civilingenjörerna, från Generaltullstyrelsen, från TCO. Det är
långt ifrån så att alla är överens.
Men väljer man remissinstanserna på ett speciellt sätt, tar man in svar från
de flesta kammarrätter i landet, får man säkert en förkrossande enighet om
att detta underlättar arbetet. Men lagstiftningen är inte till för kammarrät-
ternas skull.
Och, Knut Wachtmeister, vi har ett stort problem med ekonomisk brotts-
lighet. Den här propositionen underlättar väl inte kampen mot den ekono-
miska brottsligheten?
Anf. 10 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Jag vill inte fördärva den goda stämningen genom att nu in-
leda en debatt med Lars Bäckström. Jag nöjer mig med vad jag har sagt tidi-
gare.
Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Låt mig allra först instämma i Lars Hedfors ord till Knut
Wachtmeister och fylla på med ett personligt tack för de tolv år som vi ge-
mensamt arbetade i den moderata gruppen. Jag hade tillfälle att under Knut
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
23
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
24
Wachtmeister ledarskap i utskottsgruppen och i vår skattekommitté få upp-
leva dels kunskapen, dels kamratskapet och det ledarskap som jag uppskat-
tade väldigt mycket.
Från den vänlighet som nu har präglat debatten till en kanske tuffare atti-
tyd, för det tycker jag att det finns anledning till. Låt mig allra först svara på
den icke-närvarande Peter Klings fråga om beskattningen av kostnadsersätt-
ningar för riksdagsledamöter. Hur den skall hanteras i skattemyndigheterna
är fullkomligt klar. Man skall ta upp till beskattning beloppet, och man drar
av de kostnader man har haft. I vissa fall kan det naturligtvis vara olika för-
hållanden, och då kan det också bli olika utslag. Detta kan då hanteras, om
det behövs, i olika skattedomstolar.
Knut Wachtmeister citerade vad Riksdagens revisorer skrev i sin rapport
om bl.a. skattekontroll. Jag skall bygga på med ytterligare ett citat som jag
tycker är intressant för att visa de brister som vi har varit tvungna att hantera
efter det att vi tog över när Socialdemokraterna förlorade valet 1991. I en
forskningsrapport från Brottsförebyggande rådet 1988 har docenten i straff-
rätt Hans-Gunnar Axberger gjort en genomgång av det lagstiftningsarbete
på det här området som bedrevs av den dåvande socialdemokratiska rege-
ringen. Författaren sammanfattar rapporten på följande sätt: ”Min slutsats
efter den slutvärdering som redovisas i denna rapport är emellertid att arbe-
tet med ekonomisk brottslighet kom att bedrivas på ett felaktigt sätt. Det
slarvades med fakta när det gällde de företeelser som skulle förebyggas/be-
kämpas. Det framlades illa beredda lagförslag under alltför stor tidspress
och man hade en principiellt alltför lättsinnig inställning till rättssäkerhets-
frågornas betydelse.” Detta anger jag som ett komplement till det citat som
Knut Wachtmeister tidigare läste upp i kammaren.
Det finns en sak som ger utrymme för ekonomisk brottslighet men som
inte har med själva brottet som sådant att göra. Det är uppenbart att ju högre
skattesatser man har, desto mer är människor intresserade av att undvika
skattesatserna och ägnar sig åt någonting som faktiskt är brottsligt. Det är
t.o.m. så att höga skattesatser ändrar moraluppfattningar. De höga margi-
nalskatter som vi hade gjorde att många människor mer eller mindre har an-
sett det acceptabelt med svartarbete utan att känna att det är ett riktigt brott,
inte bara mot staten utan också mot alla skattebetalare.
Det allra viktigaste som kunnat åstadkommas på senare tid är ju nerdrag-
ningen av skattesatser för att undvika att fresta till såväl överdriven skatte-
planering som skattefusk och skattebrott. Det är självklart en oerhört viktig
sak.
Lars Hedfors talade mycket brett om ekonomisk brottslighet. Men märk-
ligt nog bortsåg han helt från att den finanskris som han själv och hans rege-
ring var med om att skapa medförde en miljö där de som sysslade med eko-
nomiska brott fick grogrund. Det var faktiskt Socialdemokraterna som satt
vid makten när spekulationsbubblan blåstes upp, när miljoner och åter mil-
joner satsades på fastighetsaffärer där det fanns utrymme för tvivelaktiga
människor att komma in.
Det är min uppgift, och har varit min uppgift, att rensa upp efter Kjell-
Olof Feldt, Allan Larsson och andra socialdemokrater som släppte fram fi-
nanskrisen. Det var den socialdemokratiska regeringen - det parti Lars Hed-
fors tillhör - som satt vid makten när de styrelser utsågs i Nordbanken som
har ett stort ansvar för miljardförluster för skattebetalarna. Ägaren har ju i
utgångsläget ansvaret för styrelsen och dess förvaltning av banken. Inte
visste jag att det fanns ett socialdemokratiskt statsråd ansvarigt för bankfrå-
gor som försökte hindra Nordbankens expansion, som både skapade pro-
blem för banken och skattebetalarna och var en grogrund för sådant som
möjligen också innehåller brott - jag får vara försiktig för att undvika att
föregripa de utredningar som finns.
Vem var det som sanktionerade och accepterade fallskärmsavtalen? Inte
är det vi, utan andra, nämligen den förra regeringen. Det vi har gjort är att
vi har förstärkt polisenheter. 1991 lade man inom Polisen ner 354 000 timmar
på utredning av ekonomiska brott, i fjor 435 000 timmar, en ökning med
25 % trots problemen med statsfinanserna. Vi har fått 30 nya ekoåklagare,
fler poliser har utbildats för att kunna fylla vakanserna och göra utredningar.
Vi har vidtagit åtgärder mot penningtvätt, kraftiga förstärkningar av Finans-
inspektionen kompetensmässigt och resursmässigt. På skattesidan anvisar vi
mer resurser för skattekontroll. Vi vidtar förändringar som innebär att man
kan förenkla och förbättra kontrollen och utnyttja resurserna mer aktivt, ex-
empelvis genom de regler som jag föredragit för riksdagen om ökad använd-
ning av datorstöd i kontrollverksamhet.
Ett antal olika åtgärder har alltså vidtagits för att dels röja upp efter det
som ni lät hända och som orsakade problemen, dels råda bot på den brist på
åtgärder som Knut Wachtmeister och jag har pekat på, åtgärder som skulle
ha varit till fyllest för att hantera problemen. Det fick vi ta över efter er.
I samband med detta arbete får vi hantera rättssäkerhetsfrågorna. Ni har
aldrig varit speciellt intresserade av balansen mellan den enskilde, skatte-
myndigheterna och staten. Det finns en mängd exempel på hur enskilda
människor kommit i kläm därför att ni är mer bekymrade om den kollektiva
staten än om individen.
För oss är det viktigt nu att se till att exempelvis den enskilde som vinner
ett skattemål får full ersättning för sina kostnader, självfallet till den del de
är rimliga, och inte bara en symbolisk summa i vissa fall så som ni tyckte när
ni tvingades göra någonting. För oss är det viktigt att se till att ha tillräckliga
åtgärder att sätta in när det uppstår misstanke om brott eller om skattefusk,
men inte att ha det generellt. Sådana behövs inte mot seriösa vanliga företa-
gare eller vanliga människor. Det är skillnaden.
Vi skali inte ha en detaljdebatt, Lars Hedfors. Det viktigaste av allting är
hur det här har beretts. I den debattartikel som Lars Hedfors hänvisade till
menar en person som är verksam inom skattemyndigheten att det har varit
en dålig utredning. Jag vet inte ens vad det är för en utredning. Han skrev
att det var en kommitté, inte en utredning. Det är ju samma sak. Jag tillsatte
en kommitté, det är en utredning, inom ramen för Statens offentliga utred-
ningar. Man borde veta vad man talar om innan man kritiserar. I denna ut-
redning fanns en representant för skatteförvaltningen, Bo Norrman, som till
sitt förfogande hade en arbetsgrupp. Det fanns inget särskilt yttrande över
huvud taget i utredningen från Bo Norrman. Det fanns ett särskilt yttrande
från en socialdemokratisk ledamot som för säkerhets skull ville friskriva sig.
Det inser jag, för det kan användas i politiskt taktiskt syfte i en valrörelse.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
25
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
26
Det fanns alltså inget ärskilt yttrande från den respresentant för skatte-
myndigheterna som hade en arbetsgrupp till sitt förfogande. Detta, Lars
Hedfors, är det väsentliga. Är det inte rimligt att anta, Lars Hedfors, att Bo
Norrman i så fall hade anmärkt på ett eller annat om han hade tyckt att det
var fel? Nu hade man i utredningen en diskussion för att komma fram till
något som dels stärkte rättssäkerheten, dels samtidigt gav tillräcklig kontroll
för skattemyndigheterna. Så är det.
Vad sedan gäller detaljfrågorna om diesel och EFTA hade jag naturligtvis
önskat att vi hade haft annorlunda utformade regler. Men i internationella
sammanhang får man ibland vara beredd att acceptera saker och ting för det
internationella samarbetets skull. Men det är ingen ursäkt för att ha drama-
tiskt sämre möjligheter när det gäller rättssäkerhet för den enskilde indivi-
den på skatteområdet i Sverige. Det har vi att hantera själva helt och hållet.
Där väljer vi att ha en tillräckligt bra balans, särskilt som skattemyndighe-
terna inte hade några invändningar under utredningsarbetet.
Vad slutligen gäller diesel och grön olja vill jag säga följande. När me-
dierna drev fram en debatt, som jag är ganska övertygad om är starkt över-
driven men som ändå gjorde människor oroliga, tog jag initiativ till att i ett
par steg skapa möjlighet för dem som ville välja något annat än den grönfär-
gade oljan att få återbetalning av skatten. Tycker Lars Hedfors att det var
felaktigt? Jag är fortfarande övertygad om att den gröna oljan fungerar bra
i grunden, men människors oro betyder någonting för mig. Det borde också
betyda någonting för Lars Hedfors.
Allra sist: Vi vet att det som en styrelse för ett fackförbund säger inte alltid
står i samklang med vad alla medlemmar tycker. Det är ganska självklart.
Det går inte att hävda att alla civilekonomer tycker på samma sätt, åtmin-
stone tycker inte jag lika - jag råkar vara civilekonom, men jag tillhör JU-
SEK och inte Civilekonomernas riksförbund. Bortsett från detta är ju indivi-
der inte detsamma som styrelsen i ett fackförbund.
Anf. 12 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Skatteministern väljer att göra det lätt för sig när det gäller
att besvara mina frågor.
Till att börja med talar han om dieseln och bortser ifrån att min viktigaste
kritik riktade sig emot företagsbeskattningsförslaget. Man drev igenom ett
förslag i december månad. En vecka senare kom man med en skrivelse till
riksdagen som innebar kraftiga förändringar i det ursprungliga förslaget.
Några månader senare lägger man fram en proposition som innebär föränd-
ringar i förändringarna.
Jag skall berätta om ett sedelärande exempel för Bo Lundgren som vi i
skatteutskottet fick höra i tisdags från Industriförbundets skatteexpert Lo-
din. Han berättade om L M Ericsson. L M Ericsson skulle i februari månad
fastställa utdelningen till sina aktieägare, vilken bestämdes till 4:50. Det
gjorde man i vetskapen och förvissningen om att det inte skulle innebära nå-
gon beskattning av utdelningen. Så lades propositionen med helt andra för-
utsättningar fram. Den innebar att denna utdelning till viss del kommer att
beskattas. Hur är det, Bo Lundgren, med förutsebarheten i era förslag? Är
detta rättssäkert?
Sedan avfärdade Bo Lundgren nästa fråga om EFTA:s kontroller i Sve-
rige, dvs. att EFTA skall kunna dyka ner på vilket företag som helst. Ja, sä-
ger Bo Lundgren litet nonchalant, det får vi väl rätta oss efter, det får vi väl
acceptera. Varför kan ni acceptera det i det ena fallet men inte i det andra
fallet? Den frågan måste Bo Lundgren svara på. Detta är ju en utpräglad
jesuitmoral. Ändamålet helgar medlen. Sedan är det inte så noga med dog-
mer och ideologier. Huvudsaken är att man uppnår syftet att samarbeta med
EU.
I förbifarten vill jag ta upp detta med Rättssäkerhetskommittén. Bo Lund-
gren talade om hur perfekt den har fungerat. Det är ju inte så märkligt, efter-
som kommittén har en utomordentligt egendomlig sammansättning. Den är
inte parlamentariskt sammansatt, därför att den avspeglar inte sammansätt-
ningen i riksdagen. De borgerliga partierna har fyra ledamöter i kommittén
medan vi har en ledamot. Är det en demokratiskt och parlamentariskt rätt
sammansatt kommitté?
Bo Lundgren kom sedan in på sitt favorittema, och då lät han som vanligt,
nämligen att det ju var så illa under den socialdemokratiska tiden. Kom då
ihåg, Bo Lundgren, att under den socialdemokratiska tiden lade vi fram ett
stort antal - närmare bestämt 42 stycken - förslag om att skattekontrollen
skulle förbättras. Bo Lundgren, som då satt i skatteutskottet, gick emot
samtliga av dessa förslag. Är det underligt om man blir misstänksam och frå-
gar sig om Moderata samlingspartiet verkligen vill genomföra en effektivare
skattekontroll som skulle förbättra för enskilda människor när det gäller
konkurrens och liknande saker?
Anf. 13 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det här sista är ju Lars Hedfors favorittema. Vi har haft an-
ledning att diskutera det ett Ijogtal gånger. Problemet med dessa 42 åtgärder
var att de inte hjälpte, eftersom ni inte gick till roten med det onda. Ni för-
sökte krafsa på ytan. Så fort ni föreslog någon stopplagstiftning poppade det
upp en skatteplaneringsåtgärd någon annanstans i systemet. Då försökte ni
trycka ner den igen, men så poppade den upp ungefär som en växt som
tränger sig igenom asfalten. Det är ju först när man har sett till att belast-
ningen blir jämn och bra, att vi får låga skattesatser, som intresset för skatte-
planering avtar. Det har vi nu fått. De som är ansvariga säger att genom lägre
skattesatser har intresset minskat. Vi har inte längre de extrema marginal-
skatterna som satte fart på spekulationsekonomin under 70- och 80-talen och
som var orättvisa i många avseenden. De var dessa marginalskatter som
ledde till skatteplanering. Vi har ju ändrat på detta. Lars Hedfors får nog ta
ansvar för att man missade i det fallet.
De citat som jag och Knut Wachtmeister anförde är hämtade från Riksda-
gens revisorer och från en fristående straffrättsexpert. Vi övertygar inte Lars
Hedfors med dessa citat, men det känns möjligtvis litet obehagligt att inte
vara riktigt medveten om att det finns en kraftig kritik mot det som tidigare
hände - eller snarare det som inte hände.
I denna utredning sitter fem representanter för fem partier. Alla har möj-
lighet att uttrycka sin mening. Det är kvaliteten och inte kvantiteten som
skall gälla - jag förutsätter att detta gäller även på den socialdemokratiska
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
27
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
28
sidan. En socialdemokratisk ledamot som har kvalitet och kunskaper och
som kan diskutera med andra kan ju föra fram sitt partis synpunkter. Det
är självklart. Men det intressanta att klara ut är ändå: Menar Lars Hedfors
verkligen att Bo Norrman - som representerar skatteförvaltningen i den ar-
betsgrupp som har accepterat denna utredning - har mindre trovärdighet än
vad den debattglade civilekonomordföranden, som inte ens vet att kommitté
och utredning är detsamma, har?
Anf. 14 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Jag har över huvud taget ingen anledning att uttala mig om
Bo Norrmans trovärdighet. Det jag konstaterade var denna svidande kritik
från en person som representerar civilekonomerna i Sverige. Det är en per-
son som alltså är representaiv för en stor yrkesgrupp som sysslar just med
dessa frågor och kan dem. Eftersom skatteutskottet har rest omkring och
besökt olika skattemyndigheter vet jag av erfarenhet att det där finns en
kraftig kritik mot detta förslag och även mot Bo Norrmans ställningsta-
gande.
När det gäller utredningen i övrigt säger det sig självt att en parlamentarisk
utredning måste avspegla förhållandena i parlamentet. Det är naturligtvis
viktigt för det stora partiet att man har möjlighet att rådgöra med varandra
inom en kommitté, precis som de borgerliga partierna har kunnat göra. Jag
tycker att Bo Lundgren åsidosätter vanliga normala demokratiska principer
när han sätter ihop sina kommittéer.
Bo Lundgren återkommer till sitt gamla favorittema, nämligen att det var
de höga skattesatserna under den socialdemokratiska regeringens tid som
var orsaken till skattefusk och fiffel. Nej, Bo Lundgren, så är det inte. Det
är fullständigt klart att det som var problemet på 80-talet - och det har vi
aldrig förnekat - var de stora skillnaderna i skattesatserna. Vissa typer av
inkomster beskattades med kanske 80 % medan andra typer av inkomster
beskattades med 30 % eller inte med någon procent alls. Det som då hände
var att folk försökte förvandla högbeskattade inkomster till lågbeskattade
inkomster. Det var ett problem, och det stack vi aldrig under stol med. Vi
tog itu med problemet när vi genomförde den stora skattereformen. Skatte-
reformen innebar just en harmonisering, en likformighet, av skattesatserna
så att inte detta incitament till skatteplanering skulle uppstå. Skattemyndig-
heterna skulle få tid över att syssla med andra uppgifter, dvs. kontrollera
skattebrottsligheten osv.
Det som nu händer under den borgerliga regeringens tid är ju att man åter-
igen hemfaller till en differentiering av skattesatserna. Under Bo Lundgrens
tid som skatteminister har man bara inom kapitalinkomstbeskattningen till-
skapat åtta olika skattesatser. Det säger sig väl självt att detta är ett incita-
ment till skatteplanering och att det ställer krav på resurser hos skattemyn-
digheterna, vilket tar bort resurser från möjligheterna att kontrollera skatte-
fusk och skattebrottslighet. Det är Bo Lundgrens bidrag till skattekontrol-
len.
Anf. 15 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det finns nog många fler bidrag redovisade från talarstolen.
Jag skall inte återupprepa dem.
Det senaste resonemanget är egentligen ganska intressant. Lars Hedfors
sade att problemet på 80-talet inte var de höga skattesatserna utan den stora
skillnaden. Det är detsamma som att säga att man lika gärna kunde höja en
låg skattesats från 30 % till 80 % som sänka den från 80 % till 30 %. Men så
var det ju inte. Ni tvingades inse att man inte kunde ha så höga skattesatser
överallt.
Vad ni gjorde genom marginalskattereformen var att äntligen - men tyvärr
alldeles för sent - åstadkomma det som vi och andra partier tidigare under
så lång tid hade krävt. Ni sänkte skattesatserna därför att de var för höga.
Vad jag sade var att de höga skattesatserna med de stora skillnaderna ledde
till detta problem. Om alla skattesatser hade varit höga hade det självfallet
blivit betydligt mer skatteflykt än vid låga skattesatser. Det tror jag att de
flesta, utom möjligen Lars Hedfors, inser.
Lars Hedfors sade att vi nu har fått spännvidd. Men han menar naturligtvis
att vi slopade dubbelbeskattningen. Äntligen har vi inte längre 51 % skatt
på aktieutdelningar men 30 % skatt på riskfria placeringar, som exempelvis
obligationsavkastning. Vi har lyckats åstadkomma en enhetlig skatt. Men
detta är någonting som minskar inte minst den allvarligaste skatteplane-
ringen av alla och som ni vill återinföra - den skatteplanering som innebär
att medborgare som vill starta företag inte gör det därför att det är svårt att
få fram riskkapital, eller att de medborgare som vill expandera existerande
företag inte heller kan skaffa fram detta kapital. Svårigheterna beror på att
riskvilligt beskattas hårdare än det som är riskfritt sparat. Det är detta som
är problemet. Ni har ju hamnat så snett som det tänkas kan vad gäller både
skattelagstiftningen och möjligheterna att skapa nya jobb.
Lars Hedfors valde ut en person som har skrivit en debattartikel. Det finns
ju alltid personer som tycker annorlunda i alla frågor. Om en majoritet på
90 % har en uppfattning, finns det ju 10 % som tycker annorlunda.
I det här fallet får man utgå från att den kunnige representant för skatte-
förvaltningen, som fanns med i utredningen och som hade en arbetsgrupp
till sitt förfogande, gör en från skattemyndigheternas utgångspunkt sakligt
riktig bedömning av vad man bör göra i denna balansfråga. Detta måste vara
mer värt än en debattartikel av en enskild person. Det tycker i alla fall jag.
Jag kan konstatera att den här utredningen som är parlamentarisk - den
innehåller representanter för fem partier, och det är ju inte kvantiteten som
är avgörande - leder till en bra utredning. Det finns ett särskilt yttrande från
en socialdemokrat som för säkerhets skull friskriver sig, vilket jag har all re-
spekt för, men det fanns inget yttrande från representanten för skattemyn-
digheten.
Anf. 16 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Statsrådet anser att det är viktigt att diskutera helheten i ut-
redningen. Vi kan då böija med helheten. Det sägs att detta är en väldigt
bra utredning, men att det möjligen finns någon enskild som nästan är tok-
stolle och som tycker annorlunda. Men låt säga att denne enskilde var före-
trädare för civilekonomerna. Då skulle han inte längre vara enskild.
Att Riksrevisionsverket är en tung instans tror jag är en bedömning som
statsrådet delar med mig. Jag återger Finansdepartementets sammanställ-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
29
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
30
ning av remissvaren: Utredningen och direktiven tar fasta på kritik som
framförts i olika sammanhang. Problemens omfattning, t.ex. hur många
skattskyldiga som kan vara berörda, behandlas endast undantagsvis av ut-
redningen, och då helt översiktligt. I något fall anger utredningen att någon
studie av hur reglerna tillämpas i praktiken inte har gjorts, utan att den
främst har att bedöma huruvida reglernas konstruktion svarar mot de krav
som kan ställas i rättssäkerhetshänseende. Utredningen har, såvitt Riksrevi-
sionsverket kan förstå, härvidlag ansett sig uppbunden av direktiven.
Detta är kärnan i det hela. Som man ropar, får man svar. Utredningen
kommer naturligtvis att uppfylla de direktiv som statsrådet har gett, och då
når man vissa syften. Bo Lundgren har ju länge som riksdagsledamot sagt
att vi skall kämpa för att stärka rättssäkerheten för den enskilde. Det är i
och för sig en bra gärning. Men, statsrådet, det har under den förra och nuva-
rande regeringens tid redan hänt mycket.
Om vi skall se till helheten så är det avgörande problemet just nu den stora
ekonomiska brottsligheten. Den här propositionen minskar inte möjlighe-
terna till ekonomisk brottslighet, utan den ökar möjligheterna till ekono-
misk brottslighet. Det är helheten, slutsumman och resultatet. Det är denna
signal som är så dålig.
Statsrådet säger att alla människor vet att höga skatter ger skattefusk. Ja
visst, och alla människor vet ju att en sak som väger fem kilo faller mycket
snabbare mot jorden än en sak som väger ett kilo. Det vet ju alla människor,
eller hur? Det som alla människor vet behöver ju inte alltid vara sant. Så
trodde man en gång, och man trodde också ute i världen på det som statsrå-
det säger. Men vi ställde ju frågan gemensamt till OECD:s skatteavdelning
om det fanns något empiriskt samband. OECD:s skatteavdelning svarade:
Nej, vi har inga sådana data.
Anf. 17 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det skulle vara ganska intressant att få höra Lars Bäckström
leda i bevis att 80 % skattesats på någonting leder till mindre intresse, eller
i vart fall inte större intresse, för att undfly skatten än om man har 30 %
skatt. Jag tror att de flesta trots allt inser hur det förhåller sig.
När det gäller att skapa förståelse för en rejäl, effektiv och bra skattekon-
troll tvekar jag inte att gripa in. Exempelvis handelsbolagslagstiftningen i
skattereformen innebar ett stort svart hål när det gällde att gå in med stop-
plagstiftning mot skatteplanering, eftersom den förra regeringen begick ett
misstag i skattereformarbetet. Då skulle man försöka att stoppa igen det.
Det var inte fråga om att försöka lappa på ett täcke, utan det var fråga om
att hantera ett akut problem som hade uppstått. Det är därför som vi också
ser till att möjliggöra en datoranvändning för en effektivare kontroll av det
som verkligen skall kontrolleras.
Men, Lars Bäckström, om människor upplever att staten försöker att vara
rättvis, ser till att människor som faktiskt gör sitt bästa inte hamnar i sämre
situation, att vi inte får det som har förevarit - Alvgard- och Hjortbergfall,
Pomperiopossor, på tal om skattesatser, och Ingmar Bergman-hämtningar
etc. - får vi ett klimat där den seriöse mycket hellre ställer upp frivilligt och
hjälper till. Då får vi en samarbetsanda. Vi skall inte belasta de människor
som sköter sig. Men min ambition är att vi, på samma sätt som vi har hante-
rat finanskrisens verkningar, skall vara strängare, hårdare och tuffare mot
dem som inte sköter sig.
Anf. 18 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Om den ambitionen är statsrådet Lundgren och jag helt över-
ens. Om den infallsvinkeln kan vi göra ett gemensamt manifest. Men det är
den praktiska tillämpningen som är det intressanta.
Vi och hela riksdagen förväntar oss ett åtgärdspaket mot ekobrottslighe-
ten. Vi har velat ha det snabbt under denna vår, men det har Riksdagens
revisorer inte klarat av. Man har sagt att vi skall få det till hösten. Då har vi
sagt: Låt oss då ta ett samlat grepp för att skärpa kampen mot ekobrotten
och samtidigt strama upp lagstiftningen.
Men nu gör regeringen tvärtom. Genom denna proposition öppnas nya
möjligheter till ekobrottslighet och avancerat skatteundandrag. Sedan skall
man till hösten laga det som man kanske ställer till med nu på våren. Det är
det som är en dålig politik.
När uppstår ekonomisk brottslighet? Det är när det finns goda möjligheter
till den. Det avgörande är inte nivån på skattesatserna i sig utan hur lagstift-
ningen är utformad. Det bästa sättet att åtgärda ekobrotten är naturligtvis
att ha en enkel och klar lagstiftning med enhetliga nivåer. Om detta är det
primära syftet är denna metod den enklaste.
Att ta bort möjligheten till tredjemansrevisioner underlättar ekobrott. Att
ta bort möjligheten till revision av löpande beskattningsår försvårar de inte-
grerade revisionerna. Att ta bort möjligheten till revision hos fysisk person
försvårar en bra skattekontroll. Att få större möjlighet att undanhålla vissa
handlingar, som nu förelås i propositionen, försvårar en bra skattekontroll.
Att ta bort förmånsrätten för betalningssäkrade fordringar gör att det all-
männa mister skattemedel. Att ta bort möjligheterna till överraskningsrevi-
sioner försvårar revisionsverksamheten.
Statsrådet! Vi i skatteutskottet har åkt runt och träffat fältarbetarna i skat-
teförvaltningen. Trots att vi har haft representanter för Riksskatteverket
med i utredningen hör vi hur man på fältet bitterligen klagar över att man
blir avlövad och mister effektiva instrument.
Man kan faktiskt klara av fall som Halvar Alvgard och Hjortbergfallet.
Hjortbergfallet har vi redan klarat med annan lagstiftning. Det går att lösa
dessa problem utan att det öppnas vida fält för ekobrottslighet och avancerat
skatteundandragande. Den möjligheten har statsrådet försuttit.
Anf. 19 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det öppnas inte några nya möjligheter. Möjligheterna att
utan egentlig anledning kontrollera människor som sköter sig beskärs. Det
finns fullgoda möjligheter att kontrollera när man har anledning att befara
att det finns någonting som verkligen måste kontrolleras. Det finns goda
möjligheter till detta.
En person som jobbar på skattemyndigheten kan lätt tycka att han eller
hon i princip borde ha rätt att göra vad som helst. Det måste vara en instinkt
i arbetet att göra det lättare att göra mitt jobb och tycka att ju mindre rätts-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
31
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
32
liga hinder det finns att göra än det ena än det andra desto bättre är det. Det
är en naturlig instinkt.
Min, regeringens och riksdagens uppgift är att avväga mellan myndighe-
tens intresse att förenkla så mycket som möjligt och individens intresse att ha
integritet och rättssäkerhet. Den avvägningen måste vi göra. Man får även
förutsätta att den person som sitter som representant i skatteförvaltningen
också kan göra den avvägningen. Människor på fältet kan ibland tycka att
det var mycket enklare förr. Då slapp man göra den lilla extra kontrollen
som är viktig för att klara rättssäkerheten för individen.
Det är intressant att höra Lars Bäckström säga att ett exempel på att för-
slaget är dåligt är att man inte tänkt på att staten skall ha förmånsrätt. Det
är självklart att en Vänsterpartist - jag höll på att säga kommunist, men det
får man inte säga nu för tiden - naturligtvis tycker att det är väsentligt och
bra att så mycket kommer till staten.
Varför skall staten ha förmånsrätt framför andra fordringsägare? Är det
egentligen rimligt att vanliga människor och företag drabbas därför att staten
skall ha sitt i första hand?
Ibland när jag lyssnar på Lars Hedfors och Lars Bäckström får jag ett in-
tryck av att de menar: Varför inte göra ett enkelt system och låta alla betala
in allting, och sedan portionerar staten ut bidrag till än det ena och än det
andra, och därmed löser vi kontrollproblemet? Det gör vi inte, eftersom vi
kommer att få en våldsam utflyttning. Det blir skatteplanering och annat
som en följd av detta.
Anf. 20 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Jag begärde ordet ytterligare en gång därför att Bo Lund-
gren är skyldig mig svar på åtminstone två frågor som jag har fått löfte om
att få svar på av både Knut Wachtmeister och Bo Lundgren.
Den första frågan handlar just om företagsbeskattningen. Är det förenligt
med rättssäkerhetens krav när regeringen fattar ett beslut den ena veckan
och veckan därpå kommer med ett antal ändringsförslag till detta beslut i en
skrivelse till riksdagen? Sedan visar det sig att de ändringsförslagen kommer
att behöva ändras i den proposition som långt om länge blir resultatet.
Jag tog exemplet med LM Ericsson. Tycker Bo Lundgren att det är rättssä-
kert att man inte kan förutse vilken skatt man kommer att drabbas av på en
utdelning? Är det i överensstämmelse med Bo Lundgrens krav på rättsäker-
het?
Den andra frågan gällde revision av fysiska personer. Vi vet nu genom ar-
tiklar i bl.a. Dagens Nyheter hur situationen är. Det står: Staten snuvas på
vinstskatt. Det handlar alltså om miljarder kronor i vinster som man över
huvud taget inte kan kontrollera. Man hade möjligen kunnat kontrollera
dem om man hade kvar revisionsinstrumentet. Men nu tar Bo Lundgren bort
också det instrumentet. Hur skall man i stället kunna kontrollera?
Herr talman! Jag vill slutligen göra en liten kommentar om debattartiklar,
Bo Lundgren. Bo Lundgren avfärdar Jan Eskil Jörby som en enskild person.
Han är faktiskt ordförande i en stor organisation, och han uttalar sig natur-
ligtvis å den organisationens vägnar.
Det heter att historien upprepar sig. Jag minns hur det var för några måna-
der sedan, Bo Lundgren. Då utsattes Bo Lundgren för våldsam, svidande
kritik av en person i Företagarförbundet, Carl-Johan Westholm. Då var det
likadant. Han talade som enskild person, trots att han är den som företräder
organisationen utåt.
Bo Lundgren måste lära sig att acceptera att det finns företrädare för orga-
nisationer som uppträder som talesmän för organisationerna.
Anf. 21 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Om Lars Hedfors vänder sig till Civilekonomernas riksför-
bund är jag ganska övertygad om att han får veta att den debattartikel som
fanns i Dagens Nyheter i dag inte är behandlad av styrelsen. Jag vet inte,
men jag kan inte tänka mig att det är så. En person som är ordförande i orga-
nisationen skriver artikeln. Men jag är helt övertygad om att den inte är
kommunicerad till alla medlemmar som finns.
I Lars Hedfors och Socialdemokraternas värld skall vi bli representerade
av någon. När Pensionärernas riksorganisations ordförande uttalar sig, har
pensionärerna uttalat sig. Om SKTF uttalar sig har alla anställda kommu-
nala tjänstemän uttalat sig. Om någon person som är på något annat håll har
uttalat sig, har andra uttalat sig. Det är socialismen i ett nötskal. Vi skall bli
företrädda av någon. Vi får egentligen inte tänka någonting själva. Jag för-
står att Lars Hedfors tycker detta.
Carl-Johan Westholm skrev en debattartikel där han för det första tycker
att man borde minska stämpelskatten, och att det är dumt att inte göra det.
Jag delar hans uppfattning, men det finns inget utrymme för det än så länge.
Jag hoppas att det blir ett utrymme. För det andra menar han att det var
nödvändigt och viktigt att slopa dubbelbeskattningen - det säger han och
hans organisation, och det kan inte Lars Hedfors säga emot - men att den
borde ha slopats med en annan teknik.
Jag har sedermera i en debattartikel och till honom personligen förklarat
skälen till att vi har varit tvungna att välja den teknik vi har valt. Det är för
övrigt samma teknik som den socialdemokratiska regeringen i Norge har
valt. Det var ingen svidande kritik från Carl-Johan Westholm. Det var en
synpunkt på den tekniska hanteringen.
Kan Lars Hedfors här säga att Carl-Johan Westholm menar att vi inte
skulle ha slopat dubbelbeskattningen? Det vore intressant att klara ut det.
Vad menar Carl-Johan Westholm vad gäller dubbelbeskattningen? Det är så
många gånger som Lars Hedfors har använt detta argument på ett felaktigt
och tendentiöst sätt.
Vad gäller EFTA har jag redan svarat på frågan. Visst skulle vi på egen
hand velat ha en annan lösning. Men i internationella sammanhang kan man
naturligtvis inte undvika att ta hänsyn till andra länder. Här i Sverige bestäm-
mer vi själva.
Vad gäller företagsbeskattningen beklagar jag att Ericsson kom att fatta
ett beslut innan riksdagens beslut. Det visste man. Man hade fullständig kun-
skap om vad riksdagen skulle kunna komma att besluta. Att det blev på detta
sätt berodde på att ni velade och inte riktigt gav besked vad ni tyckte om
dubbelbeskattning.
Utdelningsspärrarna föranleddesju av att jag inte ville riskera att de som
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 107
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
34
till äventyrs tror att ni har en chans att vinna valet gör dispositioner just där-
för att ni skulle kunna vinna valet och driva en annan, felaktig, skattepolitik
detta år. Det är det som är orsaken till spärren och de problem som Ericsson
på marginalen har fått. Det är ett mycket litet problem. Det innebär bara att
man får en viss skattebetalning jämfört med vad man annars skulle ha fått.
Det intressanta i denna fråga, som böljar gränsa till vad vi skall diskutera,
är om vi skall ha dubbelbeskattning eller inte. Min fråga till Lars Hedfors
är mycket enkel. Har Carl-Johan Westholm någon gång sagt att man skall
återinföra dubbelbeskattningen?
Anf. 22 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Bo Lundgren är en taktiker. Han glider undan och svarar
inte på frågorna. Han svarar t.ex. inte på hur vi skall kunna kontrollera en-
skilda personers aktiehandel. Den frågan berör han över huvud taget inte.
Sedan tar han upp frågan om företagsbeskattningen och talar målande om
problemen och säger att han beklagar dem, men att det är ett litet problem
att L M Ericsson inte kan förutse vilken skatt man skall betala. Det är ett
stort problem, Bo Lundgren.
Det handlar om rättssäkerhet, det som Bo Lundgren säger sig vilja värna
om. Men här är det ett litet problem. Här åsidosätter man rättssäkerheten
rakt upp och ner. Han beklagar det visserligen, men han har inte någon som
helst förståelse för att det är ett rättssäkerhetsproblem. Det är litet synd.
Sedan kommer det mest famösa av alla uttalanden. Bo Lundgren säger:
Jan Eskil Jörby är visserligen ordförande för denna organisation, men jag är
ganska övertygad om att Jan Eskil Jörby inte har kommunicerat sin artikel
med medlemmarna. Nej, naturligtvis inte. Så fungerar ju inte den represen-
tativa demokratin.
Vi väljer våra ombud till riksdagen, vi väljer våra ombud till ordförande
osv. Sedan representerar de en grupp av människor och agerar utifrån det.
Detta är representativ demokrati, Bo Lundgren. Det är inte socialism, som
Bo Lundgren nu slänger ur sig litet vårdslöst. Försök att håll isär begreppen
litet!
Det framgår av artikeln vad Carl-Johan Westholm menar. Det är alldeles
otvetydigt att hans kritik mot regeringens förslag om företagsbeskattningen
var svidande.
Anf. 23 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Lägg märke till att Lars Hedfors nu säger att man kan läsa
i artikeln att Carl-Johan Westholms kritik var svidande!
Jag redovisade vad han kritiserade. Han kritiserade den valda tekniken.
Det är en sak man kan diskutera. Jag förklarade varför vi hade valt den tek-
nik vi gjorde. Han kritiserade den, och det var det som var anledningen till
rubriksättningen av artikeln, nämligen Stämpelskatten.
Jag säger vad det rör sig om. Det kan inte Lars Hedfors eftersom han har
fel. Han vet att Carl-Johan Westholm i artikeln sade att vi måste ha slopad
dubbelbeskattning. Han tycker att vi skulle ha haft en annan teknik i stället.
Lars Hedfors är ju ute efter att försöka ifrågasätta hela reformen.
Jag tycker också att det är synd att vi tvingades till en särlagstiftning på
grund av att ni inte var beredda att inse att man inte skall ha dubbelbeskatt-
ning på riskvilligt kapital. Det är inte bra med osäkerhet. Jag delar den upp-
fattningen. Det var inte heller bra med osäkerhet när ni två veckor före årets
slut skärpte förmögenhetsskatten med retroaktiv verkan 50 veckor av 52 un-
der året. Detta är inte bra. Det senare var en materiell förändring i skär-
pande riktning.
I det här fallet skapades osäkerheten av utdelningsspärren, som jag i och
för sig inte tycker att vi skulle behövt ha.
Låt mig sedan gå över till demokratisynen. Om Lars Hedfors faktiskt me-
nar vad han säger innebär det att vi inte borde ha en folkomröstning i EU-
frågan. Han står ju här och säger att vi väljer representanter som sedan skall
bestämma åt oss. Det var just det jag kritiserade. Nu har han tydligen tving-
ats att gå med på en folkomröstning i EU-frågan eftersom det trots allt finns
ett folkligt krav på det.
Men tror Lars Hedfors att han i alla delar kan representera alla social-
demokratiska väljare i Kronobergs län? Jag tror inte det. Jag tror att man
skall begränsa Lars Hedfors, min och andras makt och låta människor be-
stämma så mycket som möjligt. Därför kan man inte heller säga att den som
är ordförande i en organisation talar för medlemmarnas räkning hur han el-
ler hon än uttalar sig.
Anf. 24 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Nu börjar skatteministern att bli verkligt trängd. Nu börjar
han att tala om EU-frågan och folkomröstningen i den. Då är man bokstavli-
gen ute och reser.
Mina frågor var: Anser Bo Lundgren att hanteringen av företagsbeskatt-
ningen är rättssäker för den enskilde företagaren? Anser han det? Är det
rättssäkerhet? Finns det förutsebarhet i detta?
Nästa fråga var: Hur skall vi kontrollera transaktioner med aktier hos en-
skilda personer när nu möjligheten att göra revision avskaffas?
De frågorna har jag inte fått svar på.
Anf. 25 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag brukar sällan anmäla mig en extra gång, men statsrådet
fick mig till det. Han sade: Det är naturligt för kommunister, men det får
man inte säga.
Bo Lundgren får säga vad han vill och vad talmannen tillåter. Jag själv är
vänsterpartist av en sort som tycker att det är bra med marknadsekonomi.
Marknadsekonomin behöver bra politiker för att få ordning och reda på sa-
ker.
Det vi egentligen diskuterade var förmånsrätt för betalningssäkrade ford-
ringar. Min poäng, Bo Lundgren, är att regeringen säger att denna proposi-
tion inte har några ekonomiska konsekvenser. Jag säger att om man slopar
den här förmånsrätten får det väsentliga ekonomiska konsekvenser för stats-
inkomsterna. I denna inställning har jag medhåll av TCO:s styrelse. Även
en annan institution håller med mig, nämligen Riksskatteverket.
Detta är också föremål för utredning. Insolvensutredningen arbetar med
denna fråga. Men regeringen behöver inte invänta Insolvensutredningen.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Rättssäkerhet vid
beskattningen
35
|
Prot. 1993/94:107 19 maj 1994 |
Regeringen kan köra över Riksskatteverket och en stor opposition i denna |
fall.
|
Mänskliga |
Jag tycker inte att man skall ta alla inkomster till staten, statsrådet Lund- Lönerna i Sverige är drygt 600 miljarder, statsrådet Lundgren. De offent- Anf. 26 Statsrådet BO LUNDGREN (m): Herr talman! Vi för ett antal debatter om representativ demokrati och det Det kan skapa problem om det allmänna, dvs. staten, vinner på en viss Om vi går till den stora frågan om förmånsrätt kan det ju vara så att statens För att underlätta debatten något kan jag säga att det i en annan fråga, Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 4 §.) 4 § Mänskliga rättigheter, m.m. Föredrogs Anf. 27 SIMON LILIEDAHL (nyd): Herr talman! Vis av skadan och med tanke på min tilltagande ålder skall Vi skall nu lämna den stimulerande skattedebatten om hur duktiga de |
|
36 |
cific, och tala om relationerna mellan Kina och Taiwan. Betänkandet hand- |
lar om de mänskliga rättigheterna m.m. Jag skall uppehålla mig en hel del
vid ”m.m.”.
Jag skall börja färden över till Fjärran Östern med att läsa vad en känd
svensk resenär som har besökt de här länderna har skrivit. Han skriver:
”Sverige erkände 1949 kommunistregimen i Peking som efterföljare till na-
tionalistregeringen i Nanking. Det erkännandet var både logiskt och riktigt
mot bakgrund av vår princip att erkänna existerande realiteter.
Till detta kommer, att Sverige delar uppfattningen i såväl Peking som Tai-
pei att Kina inte skall delas i flera självständiga stater.
Den taiwanesiska utrikespolitiken har under senare år blivit allt mer flexi-
bel. I fullt medvetande om de officiella realiteterna, har den taiwanesiska
regeringen med stor skicklighet utnyttjat olika möjligheter att bygga ut för-
bindelserna med olika länder.
Det svenska svaret på dessa ansträngningar har länge varit försiktigt och
avvaktande. Till detta har det säkert funnits anledning men nu finns det en-
ligt min mening starka skäl att med en flexibilitet motsvarande den taiwane-
siska utnyttja de möjligheter till förbättrade relationer som faktiskt finns.”
Den som har skrivit de här tänkvärda sakerna är Carl Bildt. Han skrev
dem 1989. Det är med beklagande jag ser att det sedan dess i stort sett inte
har hänt ett skvatt. Vi har varit inaktiva till skillnad mot vad vi var tidigare
då svensk utrikespolitik försökte hjälpa de svaga. Olof Palme skrädde ju inte
orden. Men sedan dess har svensk utrikespolitik ställt in sig i ledet och går i
de storas ledband.
Det är intressant att notera att Sydafrikas segerherre, Nelson Mandela, är
en av Taiwans få vänner i världen. Han har nyligen uttalat att om det ankom-
mer på honom kommer Sydafrika inte att bryta de diplomatiska förbindel-
serna med Taiwan. Han har mod och kraft att säga ifrån till skillnad mot det
svenska Utrikesdepartementet. Men har man kämpat i motvind ett helt liv
ger man inte, som Sverige, upp i första taget för påtryckningar från Peking.
Utrikesministern har nyligen sagt att det inte är möjligt att inleda officiella
relationer med Taiwan. Taiwan har i dag mer än 70 politiska partier. Det
finns knappast någon större demokrati.
Vad jag vet är det i dag ett tjugofemtal länder, inklusive Sydafrika, som
har diplomatiska relationer med Taiwan. Det är alltså fullt möjligt att öppna
sådana, men då får man vara beredd på repressalier från det stora Kina. Vi
vet också att Kina har vetorätt i säkerhetsrådet. De drar sig nog inte för att
utnyttja detta.
Det måste kännas hårt för en demokrati som en Taiwan, med alla dessa
fria politiska partier, att sättas i skamvrån av en enpartistat som inte drar sig
för att begå brott efter brott mot de mänskliga rättigheterna.
Sverige och utrikesministern har med rätta reagerat på detta, senast den
4 juni 1993. Då tog utrikesministern ett initiativ och fördömde alla rapporter
om arresteringar av oliktänkande, tortyr osv. Hon uppmanade Kinas rege-
ring att ge amnesti åt alla som dömts till frihetsstraff för sin politiska och
religiösa övertygelses skull. De senaste dagarna har vi sett i tidningarna att
Kina skickar ut sina dissidenter, och i utbyte mot det vill de ha allehanda
ekonomiska och kommersiella lättnader.
Man kan förstå att Taiwan har svårt att acceptera Kinas storebrorsfasoner.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
37
|
Prot. 1993/94:107 19 maj 1994 |
De utför ju bl.a. regelbundna undeijordiska kärnsprängningar. Till dags |
ett fördömande.
|
Mänskliga |
Om man inte kommer åt Kina på grund av att de sitter i säkerhetsrådet Dessa små markeringar betyder mycket för deras ”goodwill”. Det blir Vi behöver bara tänka på vad vissa smärre medgivanden från svensk sida Jag tror också att det skulle vara bra om höstens affärsmannadelegation För att göra en summering kan jag säga att jag hoppas att Utrikesdeparte- Anf. 28 BERTIL MÅBRINK (v): Herr talman! I det betänkande vi nu debatterar konstateras att efterlevna- Jag vill här ta tillfället i akt och betona att de medborgerliga, politiska, |
|
38 |
nationella konventionerna överallt och alltid måste betraktas som univer- |
sella. Ett barns rätt att slippa arbeta, en kvinnas rätt att inte bli misshandlad
av sin man, en politiskt oppositionells rätt att uttrycka sin åsikt och en fattig
människas rätt till en bostad måste gälla lika för Kina och Sverige, för Cuba
och USA, för Israel och Palestina.
Ingen av dessa rättigheter kan - som Kinas ledning försöker göra gäl-
lande - sättas före den andra. Yttrandefriheten får inte sättas på undantag
till förmån för de sociala rättigheterna. Det är alltför väl känt att detta bara
är ett sätt för en diktatorisk regim att försöka tysta all opposition och på så
sätt legitimera sin makt.
Det är emellertid viktigt att påpeka att de medborgerliga och politiska fri-
och rättigheterna inte heller kan sättas före de sociala rättigheterna. Det är
lätt hänt i dessa tider av social och ekonomisk nedrustning i vår rika del av
världen att vi gör just detta och glömmer, eller väljer att glömma, att de som
är offren i denna nedrustning också förvägras sina mänskliga rättigheter -
rätten till bostad, rätten till arbete och rätten till utbildning.
Väljer vi att inte ta itu med dessa aspekter av de mänskliga rättigheterna
här hemma minskar trovärdigheten i vår kritik av brotten mot de mänskliga
rättigheterna i de fattigaste staterna. Vi får aldrig glömma att kampen för de
mänskliga rättigheterna måste föras såväl på hemmaplan som på den inter-
nationella arenan.
Herr talman! Tillståndet i världen för de mänskliga rättigheterna är
skrämmande. Det mest skrämmande just nu pågår i Rwanda. Så ofattbart
många som en halv miljon människor kan ha dödats under bara några veck-
ors tid - de flesta civila kvinnor, män och barn.
FN:s säkerhetsråd har nu äntligen beslutat om en FN-operation i Rwanda.
En förfrågan har också kommit till Sverige om att bidra med ett fältsjukhus.
Enligt min och mitt partis mening vore en sådan insats från svensk sida den
bästa tänkbara humanitära insatsen i denna nu mest fruktansvärda konflikt
i vår värld. Jag hoppas innerligen att Utrikesdepartementet och regeringen
svarar positivt på denna förfrågan från FN.
Även i Rwandas grannland Burundi är situationen vad gäller de mänskliga
rättigheterna skrämmande. I slutet av förra året och i början av detta år upp-
levde landet ett blodbad som kan jämställas med det i Rwanda. I en nyligen
publicerad rapport från Amnesty International konfronteras vi med burun-
diska vittnesmål från en masslakt som nära nog saknar beskrivning.
Varken Rwanda eller Burundi behandlas i det betänkande vi skall ta ställ-
ning till i dag, trots att konflikterna pågått under mycket lång tid och trots
att blodbadet i Burundi pågick för fullt mitt under den tid vi hade möjlighet
att skriva våra motioner i januari. Det ser jag som ett tecken på att även vi
här i riksdagen i vårt engagemang för mänskliga rättigheter i alltför hög grad
låter oss styras av vad som för tillfället ses som en nyhet av CNN och andra
internationella mediejättar.
Det är bl.a. här Amnesty International och andra människorättsorganisa-
tioner har en sådan oerhört viktig roll att spela. Utan deras enträgna arbete
med att uppmärksamma brotten mot de mänskliga rättigheterna var helst
de begås skulle alla miljoner människor som mördas, torteras, fängslas och
förföljs för sina åsikters eller sin etniska tillhörighets skull vara ännu mer
bortglömda än de är i dag. Utan deras arbete skulle de regimer och de grup-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
39
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
40
per som gör sig skyldiga till dessa ohyggliga brott kunna häija ännu mera
fritt än de gör i dag. Vi är skyldiga ett stort tack till Amnesty International
och andra organisationer som kämpar för de mänskliga rättigheterna.
Herr talman! Svenska Amnestys ordförande Anita Klum vädjade för två
månader sedan i Dagens Nyheter om att Sverige i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna kraftfullt måste fördöma övergreppen i Turkiet, In-
donesien, Peru och Sri Lanka. Dessa fyra fall är enligt Anita Klum fyra ex-
empel på hur omvärldens krav på respekt för mänskliga rättigheter fått stå
tillbaka för politiska och ekonomiska intressen.
Som alla vet finns det åtskilliga exempel på andra stater som också grovt
förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna, men som samtidigt är så eko-
nomiskt eller politiskt betydelsefulla för de rika industriländerna att fördö-
manden och protester får stå tillbaka. I likhet med Anita Klum vill jag fram-
hålla Turkiet och Indonesien, men också Kina och Marocko.
Berith Eriksson kommer senare under debatten att ta upp Turkiet, så jag
skall inte uppehålla mig vid den frågan nu. Jag vill dock poängtera att Turkiet
är ett känsligt fall för Europa på grund av medlemskapet i NATO, försöken
att bli medlem i EU och landets ställning som ett slags sekulariserad buffert
mot den muslimska världen. En sådan politiskt viktig stat kritiserar de euro-
peiska regeringarna inte så gärna.
Kina, Indonesien och Marocko vill jag framhålla därför att dessa länder
inte bara grovt kränker de mänskliga rättigheterna utan också trotsar inter-
nationell rätt genom att ockupera främmande territorium: Kina ockuperar
Tibet, Indonesien ockuperar Östra Timor och Marocko ockuperar Västsa-
hara. Jag vill framhålla dessa stater också för att de får svenskt bistånd i form
av u-krediter. Kina och Indonesien får dessutom köpa svenskt krigsmateriel.
Den kinesiska ledningen är i allra högsta grad medveten om landets vikt
som investeringsobjekt och marknad för den rika västvärlden. Därför spelar
regimen nu ett cyniskt spel med väst där spelpjäserna är politiska fångar och
lukrativa affärer.
Man släpper regimkritiker ur fängelserna i lagom dos för att få USA:s och
Västeuropas regeringar och parlament att tro, eller låtsas tro, att människo-
rättsläget har förbättrats. När sedan nya biståndspengar eller något lukrativt
affärskontrakt är i hamn kan man återigen gripa dissidenterna.
Sverige bör inte delta i det här spelet. Vi bör åtminstone inte delta genom
att ge regimen pengar i form av u-krediter. Den svenska regeringens och utri-
kesutskottets majoritets uppfattning att sådant biståndssamarbete underlät-
tar en dialog om mänskliga rättigheter är märklig. En kritisk dialog kan och
bör föras i de normala diplomatiska samtalen. U-krediter behövs inte för att
göra detta möjligt. Det bästa sättet för Sverige att visa sin avsky mot den
kinesiska regimens grova människorättsbrott vore att avbryta u-kreditgiv-
ningen. Eller menar regeringen och utskottet att dessa behövs för att man
skall kunna föra ett slags utpressningspolitik gentemot Kina? Om det är så,
tycker jag att det skall sägas i klartext.
Ett avbrytande av all u-kreditgivning vore också den bästa signalen från
Sverige till regimerna i Indonesien och Marocko.
I dagarna har vi fått höra hur de fackliga rättigheterna åsidosätts i Indon-
seien och hur fackliga aktivister mördas. Tidigare i vår uppmärksammades
i svensk TV hur den öppna massakern i östra Timors huvudstad Dili 1991
följdes av en dold massaker på alla de hundratals som försvann i samband
med händelsen. Tidigare under våren har det också uppmärksammats i
svensk TV hur kung Hassans regim i Marocko på de mest vidriga sätt be-
handlar politiskt oppositionella. Vi hör också ständigt hur Marocko fortsät-
ter att ockupera Västsahara och sabotera den av FN beslutade fredsplanen.
Utskottet konstaterar i sitt betänkande att inga egentliga förbättringar när
det gäller de mänskliga rättigheterna kan upptäckas i vare sig Indonesien el-
ler Marocko. Utskottet förutsätter dock att den svenska regeringen aktivt
verkar för att situationen i de båda länderna förbättras. Jag skulle vilja till-
lägga att det mest aktiva den svenska regeringen kan göra är att besluta om
att u-kreditgivning till Suharto-regimen och Hassan-regimen inte kan accep-
teras.
Så länge regeringen och riksdagen fortsätter att öppna för u-krediter och
godkänna krigsmaterielexport till dessa regimer går det inte att tolka den
svenska politiken gentemot dessa stater som annat än att den är en dubbelhe-
tens politik. Regeringen säger ju om och om igen att främjandet av mänsk-
liga rättigheter och demokrati måste vara en ledstjärna i svensk utrikespoli-
tik. Det mest konkreta uttrycket för den politiken finner vi i fallet Kuba,
som för några år sedan miste det sista man hade kvar av svenskt utvecklings-
bistånd. Motivet från regeringens sida var just att landet inte gjorde några
framsteg vad avser demokrati och mänskliga rättigheter.
Om regeringen med någon trovärdighet skall kunna fortsätta att påstå att
mänskliga rättigheter är en ledstjärna i utrikes- och biståndspolitiken är det
dags att visa det i politiken gentemot andra stater än Kuba, exempelvis Kina,
Indonesien och Marocko. I annat fall går det inte att undvika misstanken att
den inriktningen av regeringens utrikespolitik gäller selektivt, nämligen bara
i relationerna med regimer som företräder ett ekonomiskt system som man
inte gillar och som dessutom är ekonomiskt ointressant för svenska företag.
En sådan politik, herr talman, kan Vänsterpartiet inte ställa sig bakom.
Biståndsministern, statsrådet Alf Svensson, kritiserades i går för att han
deltog i debatten om vårdnadsbidraget; det låg inte på hans bord, påstod
man. Jag är inte beredd att ställa mig bakom den kritiken. Vårdnadsbidraget
är ju en stor fråga för kds. Jag tycker att det var bra att partiledaren var här
i går. Men jag tycker att det är en aning oförskämt av biståndsministern, som
dessutom är fri- och rättighetsminister, att inte vara här i dag när frågor som
berör mänskliga fri- och rättigheter diskuteras. Han förtjänar kritik för
detta.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till min meningsyttring mom. 30, 36
och 39.
Anf. 29 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Värnandet om de mänskliga rättigheterna är en huvudlinje
i svensk utrikespolitik. Vi har för första gången en minister för mänskliga
fri- och rättigheter. Däri ligger självfallet en accent som regeringen vill lägga
på detta område. Men intresset för mänskliga rättigheter är en gammal tradi-
tion i Sverige och det har en stark förankring över partigränserna. Alla rege-
ringar under senare decennier har varit starkt engagerade i dessa frågor.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
41
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
42
Herr talman! Till Bertil Måbrink vill jag säga att statsråd brukar vara när-
varande när riksdagen behandlar propositioner. Däremot är det ytterst
ovanligt att de är närvarande vid behandling av motionsbetänkanden.
Sverige hävdar en universell syn på de mänskliga rättigheterna. Vi accep-
terar inte argumentet att frågan om mänskliga rättigheter är en västerländsk
uppfinning och att behovet att kämpa för individens rättigheter är begränsat
till vår egen kulturkrets. En afrikan, en latinamerikan och en asiat måste
tillerkännas samma friheter och samma personliga integritet som en europé
eller en nordamerikan. Dödsstraff, könsstympning och barnprostitution är
lika avskyvärt var det än förekommer.
Vad har vi då för instrument för att hävda de mänskliga rättigheterna? De
är beklagligt svaga. Det handlar huvudsakligen om deklarationer och kon-
ventioner och om det inflytande som man kan utöva genom opinionsbildning
och olika uppföljningsmekanismer. Vi har FN:s förklaring om de mänskliga
rättigheterna. Vi har den viktiga Europarådskonventionen. Vi har en hel del
andra regionala konventioner. Vi har de mer specialiserade konventionerna
om tortyr. Vi har barnkonventionen osv.
Uppföljningen av de förpliktelser som staterna har iklätt sig sker till stor
del genom egenrapportering från konventionsstaterna; en rapportering som
granskas i olika kommittéer. Men det finns också en del andra metoder. På
senare tid har det blivit allt vanligare att översynskommittéerna utser rap-
portörer som studerar förhållandena i olika länder. Vi har fått två högkom-
missarier för mänskliga rättigheter, dels FN:s helt nyinrättade högkommissa-
rie, dels ESK:s effektive Max van der Stoel som har varit i farten några år,
och redan gjort mycket stor nytta. Den europeiska säkerhetskonferensen
har också böljat sända missioner till olika delar av Europa där det finns
akuta konflikter mellan olika minoritetsgrupper och där man försöker lösa
upp friktioner. Man slår en brygga mellan kampen för mänskliga rättigheter
och kampen för att förebygga allvarliga nationella konflikter. Skyddet av
mänskliga rättigheter och värnandet om freden går hand i hand. Man syftar
både till att bevaka rättigheter och att förebygga krig.
Europarådet har i flera decennier spelat en viktig roll när det gäller att
värna de mänskliga rättigheterna, främst genom den kommission och den
domstol som har knutits till Europarådskonventionen om mänskliga rättig-
heter. Här finns en individuell klagorätt som ger den enskilde möjlighet att
föra talan mot sin egen stat när de inhemska rättsmedlen är uttömda. Det
finns mängder av exempel på hur domar från domstolen i Strasbourg har
bidragit till att ge den enskilde individen en starkare rättslig ställning i olika
länders lagsystem.
Detta system har för närvarande allvarliga svårigheter. Det är kraftigt
överbelastat. I dag kan nya klagomål få vänta i fem till sju år innan det kom-
mer ett slutgiltigt utslag från Europadomstolen. Det har gjort att man under
ett antal år diskuterat möjligheter att effektivisera systemet. På senare tid
har man kommit fram till att den bästa reform som kan genomföras är en
sammanslagning av kommissionen och domstolen till en enhetlig domstol
som får fungera på heltid, till skillnad från de organ som finns i dag och som
är deltidsorgan.
Tilläggsprotokoll 11 till konventionen om de mänskliga rättigheterna
skrevs under förra veckan och kan träda i kraft när alla medlemsstater har
ratificerat. Det finns en allvarlig risk att detta kan komma att ta flera år. Det
är viktigt att det nya systemet kan träda i kraft så snart som möjligt, att balan-
serna kan motarbetas. Från svensk sida måste vi därför göra vårt yttersta för
att övertyga andra stater att så snabbt som möjligt ratificera tilläggsprotokol-
let, liksom vi själva bör göra det utan dröjsmål.
I det nästan enhälliga betänkande som vi behandlar - det är enhälligt i de
frågor som gäller mänskliga rättigheter - går utskottet in på förhållandena i
en lång rad enskilda stater av vilka de flesta tyvärr länge varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet. Vi har ju återkommande frågedebatter och in-
terpellationsdebatter om mänskliga rättigheter. Jag tycker att det är utomor-
dentligt viktigt att det finns ett levande och aktivt intresse för de här frågorna
i riksdagen, ett intresse som går långt utanför utrikesutskottet. Det är en
styrka för Sveriges riksdag att så många ledamöter är aktivt engagerade för
att hävda mänskliga rättigheter och minoritetsrättigheter i olika delar av
världen och att vi från riksdagens sida ständigt påminner regeringen om nöd-
vändigheten av en aktiv hållning i dessa frågor. Det bevisar att vi i riksdagen
starkt tror på att den mänskliga solidariteten och det mänskliga rättspatoset
inte får göra halt vid gränserna, utan måste skrida över dem och vara interna-
tionellt till sin karaktär. Det bevisar också att Sverige är en del i världen och
att vi är engagerade i världens problem.
Vi måste naturligtvis ofta överväga formerna för svenska framstötar. Ett
land som ständigt hötter med pekfingret mot andra är inte alltid effektivt i
sin strävan att påverka. Det som jag skulle vilja kalla för den goda moralis-
men, den grundläggande otåligheten inför allt det som är vrångt och orättvist
i världen, måste förenas med en aktiv vilja att förstå främmande kulturer
och bygga broar till andra samhällen. I vårt utvecklingssamarbete med andra
länder får vi inte bara kritisera, utan aktivt skapa förutsättningar för länder-
nas strävan att övervinna övergrepp och förbrytelser mot de mänskliga rät-
tigheterna. I den andan bör Sverige i framtiden, liksom hittills, hålla en aktiv
hög profil i kampen för att värna de mänskliga rättigheterna.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till hemställan i utskottets betän-
kande.
Anf. 30 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Jag är väl medveten om att statsråden skall befinna sig här
när vi behandlar propositioner. Den proposition som behandlades i går låg
inte på det statsråds bord som var här och försvarade den. Men jag försva-
rade ändå att biståndsministern var här i går eftersom jag anser att det var
en hjärtefråga för kds. Jag instämmer inte i gårdagens kritikerkör.
Däremot vill jag, eftersom läget när det gäller mänskliga rättigheter i värl-
den just nu är så katastrofalt dåligt, rikta kritik mot att MR-ministern inte
är här. Jag tror att vi kan vara överens om att han borde ha varit det.
Jag tog upp ett gammalt diskussionsämne, nämligen u-krediternas kopp-
ling till läget när det gäller mänskliga rättigheter. Innan jag gick ned till kam-
maren meddelades en nyhet på radion. Jag är litet osäker om det var Am-
nesty International som stod för budskapet, men det meddelades att man
kunnat konstatera att läget när det gäller mänskliga rättigheter i Kina är
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
43
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
44
värre än vad man tidigare har befarat. Säger inte detta en del också till utri-
kesutskottets majoritet?
Jag har inte fått något svar på hur man kan motivera att ge biståndspengar
till ett land som Kina, vilket så grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Vi kunde i dag läsa en notis i Svenska Dagbladet om att två amerikanska
företag har använt kinesiskt tvångsarbete. Man skulle kunna rada upp exem-
pel efter exempel på sådana företeelser.
Jag ställde här frågan: Är det verkligen utskottsmajoritetens uppfattning
att just u-krediterna kan användas som ett led i en utpressningspolitik gent-
emot den kinesiska regeringen för att få till stånd en förbättring av läget när
det gäller mänskliga rättigheter? Jag har frågat Daniel Tarschys tidigare om
detta. Daniel Tarschys brukar svara på frågor, men på den här punkten har
utrikesutskottets ordförande inte på frågor från mig i denna kammare gett
något konkret svar, och jag efterlyser faktiskt ett sådant.
Anf. 31 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:
Herr talman! Om Bertil Måbrink vill veta huruvida svenskt bistånd skall
användas som utpressningsmedel, vill jag säga att svaret är nej.
Jag tycker att Bertil Måbrink i mycket av det som han sade i sitt huvudan-
förande numera låter som en god liberal. Jag kan förena mig med stora delar
av de synpunkter som han anförde. Men jag tyckte också att det fanns en
del återklanger från det förflutna.
När Bertil Måbrink säger att de mänskliga rättigheterna inte kan sättas
före de sociala undrar jag om han riktigt har tänkt igenom vad han säger.
Det var nämligen så som man förr i världen alltid sade i östblocket när man
ville rättfärdiga övergrepp mot individuella rättigheter. Man ville skydda det
sociala framsteget, och man ville främja en klass. Man ville sätta högre so-
ciala mål i första rummet, och därför kunde de individuella rättigheterna inte
tillmätas någon betydelse.
Jag gratulerar alltså Bertil Måbrink till de betydande framsteg som han
har gjort och till de i huvudsak liberala tongångar som jag hörde i hans anför-
ande, men jag hoppas att de också kommer att färga den grundläggande filo-
sofin inom Vänsterpartiet i en del andra avseenden, där det fortfarande finns
återklanger av det förflutna.
Anf. 32 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Det hade varit klädsamt om utrikesutskottets ordförande
inte hade avstyrkt mina yrkanden i utskottet, om de nu är så liberala som
han påstår. Jag tycker att det väl får vara någon ordning också på Daniel
Tarschys. Han bör inte spela en så opportunistisk roll.
Daniel Tarschys svarar fortfarande inte på min fråga. Om man inte ger u-
krediter på grund av att man tror att man kan bedriva en utpressningspolitik
gentemot den kinesiska regimen, varför ger man då dessa u-krediter? Det
handlar om att ge svenska biståndspengar till en förbrytarregim av värsta
slag, den som finns i Kina i dag. Men det handlar också om Indonesien och
Marocko.
Daniel Tarschys kan visserligen säga att vi ännu inte har beslutat om u-
krediter till Indonesien, vilket såvitt jag förstår är riktigt, men i stället går
man omvägen via Nordiska Investeringsbanken och Nordiska Investerings-
fonden, som i sin tur ger pengar till Indonesien. Sverige ger alltså bistånds-
pengar till Indonesien, men gör det just nu på omvägar. Det är inte oppor-
tunt att låta dem gå direkt från Sverige till Indonesien.
Jag kan inte förstå denna dubbelhet. Vad är anledningen till att man ger
biståndspengar i form av u-krediter till Kina, samtidigt som man säger att
ledstjärnan i svensk utrikes- och biståndspolitik skall vara respekten för de
mänskliga rättigheterna? Kina har inte förbättrat situationen när det gäller
mänskliga rättigheter utan ökar i stället förtrycket. Enligt de nyheter som
jag har åberopat här i dag är tillståndet när det gäller brott mot mänskliga
rättigheter ännu värre än vad man har vetat om. Vad är anledningen till att
vi skall ge dessa pengar, Daniel Tarschys?
Anf. 33 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:
Herr talman! Det är helt riktigt att respekten för mänskliga rättigheter all-
tid måste vara en viktig faktor, som spelar in när den svenska biståndspoliti-
ken formas, men det är inte den enda faktor som spelar in. Det är inte så att
förbättrandet av respekten för mänskliga rättigheter är det enda målet för
den svenska biståndspolitiken. Vi har, som Bertil Måbrink vet, en rad andra
mål. Huvudmålet kan sägas vara att bryta fattigdomen i världen. Det målet
når man på väldigt många olika vägar.
Vi måste bidra till att stimulera de tillväxtprocesser av olika slag som finns
i de fattiga länderna. Vi måste försöka stödja den materiella, andliga och
kulturella tillväxten på olika vägar. Som jag försökte säga i mitt huvudanför-
ande måste man också vara uppmärksam på det samband som finns mellan
framsteg på de här områdena och framsteg i respekten för mänskliga rättig-
heter.
Vi måste självfallet i vår dialog med biståndsländerna ständigt erinra om
vilken vikt vi tillmäter respekten för mänskliga rättigheter, men därifrån till
att dra slutsatsen att detta är den enda faktor som bestämmer avvägningen
av biståndsinsatser till olika länder är steget mycket långt, och det steget har
vi inte tagit.
Anf. 34 VIOLA FURUBJELKE (s):
Herr talman! Vi socialdemokrater är ganska nöjda med det betänkande
om mänskliga rättigheter som nu behandlas. Det är i huvudsak uppbyggt
kring vår partimotion och våra utskottsgruppsmotioner, och vi har fått med
oss utskottsmajoriteten på långtgående skrivningar i anslutning till våra yr-
kanden.
Inte något av våra krav i partimotionen har avstyrkts. Vi hade självfallet
varit än mer nöjda om utskottet kunnat samla sig till ett antal tillkännagivan-
den på en del områden som jag senare skall gå närmare in på. Men vår reser-
vationslust har här fått vika för enigheten omkring de långtgående skriv-
ningar i betänkandets olika delar som självfallet har ett mycket stort värde
för MR-frågorna som helhet.
Vad utskottet förväntar sig att regeringen skall göra i MR-frågor framgår
tydligt, och jag förutsätter att regeringen är lyhörd för dessa signaler. Jag
måste dock instämma i kritiken mot det förhållandet att ministern för
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
45
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
46
mänskliga rättigheter i dag saknas här i kammaren. Jag kan bara konstatera
att vårdnadsbidraget i går utövade långt större dragningskraft på ministern
än hans eget ansvarsområde gör i dag.
Oavsett ministerns ointresse för dessa frågor kommer vi naturligtvis att
fortsätta att driva våra krav för en mer offensiv regeringspolitik när det gäller
mänskliga rättigheter.
Regeringen och i synnerhet Alf Svensson har gärna talat om mänskliga
rättigheter och velat framställa sig som dessa rättigheters främsta vapendra-
gare. I det sammanhanget måste jag djupt beklaga regeringens bristande in-
tresse för att skaffa sig röst och säte där frågorna om de mänskliga rättighe-
ternas framtid i ett globalt perspektiv skall diskuteras och beslutas. Om rege-
ringen verkligen hade menat något med pratet skulle väl kampen för en plats
i FN:s säkerhetsråd inte ha givits upp innan den ens hade påbörjats.
Beslutet att inte låta Sverige kandidera minskar inte bara Sveriges möjlig-
heter att påverka mänskliga-rättighets-situationen för världens folk. Det är
faktiskt värre än så.
Genom att lämna fältet fritt för Italien riskerar man att Gianfranco Finis
fascistiska värderingar får inverkan på FN-beslutet. Vem kan på allvar tro
på regeringens och Alf Svenssons ord om mänskliga rättigheter när man fri-
villigt avhänder sig möjligheten att genom ett aktivt och viljestarkt FN-ar-
bete vara med och påverka? Regeringen har tänkt att Sverige skall kandi-
dera 1997. Vilket stöd kan Sverige då tänkas få, om vi redan i denna omgång
har lagt oss platt för den internationellt ifrågasatta och av fascister befläck-
ade italienska regeringen?
Herr talman! Utskottet är, som tidigare sagts, nästan enigt i betänkandet
om mänskliga rättigheter. Förutom meningsyttringen från Vänsterpartiet
finns det bara en reservation. Jag kanske skulle säga en och en halv reserva-
tion. Det finns en synlig reservation från Ny demokrati som handlar om Tai-
wan. Den yrkar jag härmed avslag på. Den halva reservationen är inbakad
i texten utan att omfattas av utskottsmajoriteten. Kristdemokraterna vill av
någon anledning inte att deras avvikande uppfattning om kvinnors rätt till
en säker och legal abort skall synas så mycket.
I vår motion kräver vi bl.a. att regeringen inför FN:s befolkningskonfe-
rens skall verka för att rätten till preventivmedel och till en säker och legal
abort skall garanteras. Med anledning av det yrkandet står det på s. 28 i be-
tänkandet att utskottet vidhåller vad man redan i det förra MR-betänkandet
anförde om vikten av reproduktiv hälsa, familjeplanering och rätten till sä-
ker och legal abort.
Med hänvisning till det förra betänkandet står det: ”En reservation lämna-
des av kds.” Jag vill därför fråga Margareta Viklund om det betyder att kds
nu fullt ut stöder utskottsmajoritetens krav på att regeringen vid sidan av
andra familjeplaneringsåtgärder skall driva frågan om rätten till en säker och
legal abort. Kds har ju inte någon egentlig reservation i detta betänkande;
det hänvisas bara till en gammal.
Frågan är viktig, inte minst eftersom man beräknar att ungefär hälften av
de 40-60 miljoner aborter som sker varje år är illegala. Mellan 5 och 10 mil-
joner kvinnor får komplikationer. Flera hundra tusen dör varje år i sviterna
efter illegala aborter. Detta visar en rapport som är framtagen inför FN:s
befolkningskonferens. Jag tror att det är väldigt viktig att Sverige på ett ak-
tivt sätt bidrar till att ge dessa kvinnor rätten till en säker och illegal abort.
Jag skulle vilja ha ett klargörande från Margareta Viklund. Har kds ändrat
ståndpunkt i denna fråga?
Herr talman! Det finns en annan viktig kvinnorättsfråga som har behand-
lats här i kammaren vid upprepade tillfällen. Den handlar om synen på våld-
täkter som utförs av myndighetspersoner i krig och i fred. Denna fråga har
på ett tillfredsställande sätt förts framåt i detta betänkande.
Utskottet skriver att man delar uppfattningen i vår motion, nämligen att
våldtäkter som utförs av företrädare för staten alltid skall ses som en form
av tortyr. Detta är viktigt. Det innebär att kvinnor som har utsatts för detta
vidriga brott och som kommer hit som flyktingar då har rätt att få den sjuk-
vård och den hjälp som de behöver.
En flykting som inte kan definieras som tortyroffer har i dag bara rätt till
akut sjukvård. Vidare står det i betänkandet om våldtäkt i krig och konflik-
ter:
”Utskottet utgår från att regeringen i internationella fora poängterar att
våldtäkt som begås under väpnade konflikter är en grov krigsförbrytelse.”
Vårt mål är att våldtäkt skall föras in bland de brott som uppräknas som
grov krigsförbrytelse i den fjärde Genévekonventionen i artikel 75 i det
första tilläggsprotokollet. Det är ett mål som kvinnorna i riksdagen delar.
Detta mål är ganska långsiktigt, men vi kommer ändå att driva denna fråga
tillsammans med andra kvinnliga parlamentariker från andra länder inför
FN:s kvinnokonferens 1995. Intill dess att detta mål har uppnåtts är det
mycket viktigt att existerande texter tolkas på det sätt som utskottet säger
att Sveriges regering skall göra. Därför har detta uttalande stor betydelse.
Jag ser det som en framgång att detta finns på pränt i utskottets MR-betän-
kande.
Herr talman! Frågan om dödsstraffets avskaffande är central i MR-sam-
manhang. Bara 19 länder har ratificerat tilläggsprotokollet till konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter. Jag medger att kravet på att Sve-
rige skall ta initiativ till en bindande konvention mot dödsstraffet i såväl
freds- som krigstid har framförts något uppgivet från år till år. Frågan har
dock fått en förnyad aktualitet, åtminstone för mig. I måndags träffade jag,
tillsammans med Amnesty och några kolleger, nämligen Sonia Jacobs och
Micki Dickoff- två amerikanska kvinnor som Amnesty hade bjudit hit. Vi
fick ta del av deras historia.
Sonia och Micki var barndomskamrater. Deras vägar skildes åt i vuxen
ålder. Flera år senare fick Micki reda på att Sonia och hennes man hade
dömts till döden för mordet på två poliser. För att göra en lång och gripande
historia kort kan jag säga att Micki började arbeta för att få Sonia fri, efter-
som hon var övertygad om att hon var oskydligt dömd. Hon lyckades till slut,
men Sonias man - som också visade sig vara oskyldig, enligt Mickis utred-
ning - hade redan hunnit avrättas.
Efter det att Sonia hade suttit 17 år i dödscell lyckades Micki få ut henne.
Nu arbetar de tillsammans intensivt för att få dödsstraffet avskaffat i USA.
Det är viktigt att just arbeta för att de olika amerikanska delstaterna skall
avskaffa dödsstraffet. USA anses ju vara ett föregångsland för andra länder
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
47
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
och åberopas ofta som modell, t.ex. för Filippinerna, som har återinrättat
dödsstraffet.
Fru talman! I betänkandet framhåller utskottet att dödsstraffet är oaccep-
tabelt. Det instämmer vi gärna i. Det är också viktigt att man på alla tänk-
bara sätt försöker påverka de länder som fortfarande tillämpar dödsstraffet
och att man reagerar när länder som tidigare har avskaffat dödsstraffet åter-
inför det. Vi har dess värre hört liknande krav framföras i Sverige. Därför
finns det all anledning för Sverige att agera.
När utskottsbetänkandena inte går tillräckligt långt i detta avseende kan
man t.ex. som enskild riksdagsledamot reagera genom att underteckna de
protest- eller vädjandebrev som riksdagens MR-grupp med jämna mellan-
rum författar och inbjuder ledamöter att underteckna. Jag kan informera om
att riksdagens MR-grupp i dagarna kommer att lägga ut brev om just döds-
straffet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utrikesutskottets betän-
kande.
Anf. 35 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Till en början vill jag justera mitt yrkande. Jag yrkar bifall
till meningsyttringen i dess helhet.
Sedan har jag ett par frågor till Viola Furubjelke. I utskottsbetänkandet
på s. 48 står följande: ”Splittringstendenser i Indonesien skulle lätt kunna
leda till en destabilisering av den viktiga sydostasiatiska regionen. Bl.a. mot
denna bakgrund är det enligt utskottets förmenande ytterst angeläget att si-
tuationen på annekterade Östra Timor” - man nämner även Västpapua och
Aceh - ”får en varaktig och av alla accepterad lösning.”
Det finns en dubbelhet i den skrivningen. Är det Viola Furubjelkes och
utskottsmajoritetens uppfattning att Östra Timor har rätt till självständighet
och icke är en del av Indonesien? Det är den ena frågan.
Den andra frågan handlar om Kina och u-krediterna. Inte bara de borger-
liga partierna utan också Socialdemokraterna bör ge ett svar. Hur får ni det
hela att gå ihop?
Kriteriet mänskliga rättigheter är naturligtvis inte det enda, men det är
en viktig del av vår policy gentemot andra länder. Också ni anser ju att de
mänskliga rättigheterna bör lyftas fram och att de spelar en betydelsefull
roll. Hur kan ni då i nästa andetag godkänna biståndspengar till Kina, Indo-
nesien eller Marocko?
Jag har tagit upp en rad exempel när det gäller Kina, och läget där har ju
inte förbättrats utan försämrats. Jag kan lämna ytterligare en uppgift. Nyli-
gen besökte Malaysias premiärminister Kina. Då yttrade Jiang Zemin, en av
herrarna i toppen i Kina, att massakern i Peking 1989 var riktig och att regi-
men, om det skulle behövas, tänker upprepa samma sak med samma brutala
metoder. Det var härskarnas besked.
Vilken är anledningen, Viola Furubjelke, till att ni också ställer er bakom
den här typen av dubbelspel när det gäller mänskliga rättigheter, bistånd och
diktatoriska regimer?
48
Anf. 36 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Bertil Måbrinks frågor om Östra Timor och Kina anser jag
vara berättigade. Jag är glad över att få klargöra hur vi ser på Östra Timor.
Östra Timor har rätt till självbestämmande men är i dag annekterat av In-
donesien. Men vi står för principen om Östra Timors rätt till självbestäm-
mande och har framfört det i många sammanhang. Något annat kan inte Ber-
til Måbrink utläsa av betänkandet, även om också jag skulle ha önskat att
det hade varit tydligare.
När det gäller Kina och konditionalitet, som det kallas, i biståndet för att
kräva åtgärder på området för mänskliga rättigheter, tycker jag nog att vi
skall kunna använda oss av det i viss utsträckning. Men det får aldrig bli så
att piskan ersätter moroten. Också samtal och dialog kan vara verknings-
fullt, men självfallet måste vi ställa krav på länder som får del av svenskt
bistånd.
Jag har inte hört de rapporter från Kina som presenterades på nyheterna
i morse och som Bertil Måbrink refererade till, men de synes vara väldigt
besvärande. Självfallet måste vi följa utvecklingen i Kina mycket noga.
Anf. 37 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Jag anser, Viola Furubjelke, att man visst skall ha en dialog
även med regimer som den i Kina, men den bör föras genom de vanliga di-
plomatiska kanalerna.
Man skall inte tro - och jag tror heller inte att Viola Furubjelke gör det -
att man kan påverka den kinesiska regimen genom att ge den ett antal miljo-
ner ur vår svenska biståndsbudget. De pengarna använder förtryckarregi-
men bara till att slå ytterligare mot de demokratiska krafterna i Kina. Det
finns ju faktiskt demokratiska krafter och rörelser där.
Om man skall få ledningen att begripa allvaret i vårt tal om respekt för de
mänskliga rättigheterna, skall man dra in biståndspengar till regimen och ge
dem till rörelser för mänskliga rättigheter och andra organisationer som står
i opposition mot den diktatoriska regimen i Kina. Detsamma gäller Indone-
sien och Marocko. Detta måste vara det effektiva sättet och de rätta signa-
lerna.
Men att gå den här vägen och säga ”här får ni pengar” ger totalt felaktiga
signaler till en sådan regim. Den ökar ju bara förtrycket.
Är det inte lika bra att säga att vi ger biståndspengar eller u-krediter till
Kina därför att det är ett intressant land att handla med och vi kan få ett antal
feta affärskon trakt till de svenska företagen? Men då kommer de mänskliga
rättigheterna i andra hand och handelskontrakten i första hand. Det gäller
såväl Kina som Indonesien.
Om det inte vore så skulle man vara konsekvent och ge Kuba u-krediter,
men det gör man inte. Man behöver inte det, eftersom Kuba inte är handels-
mässigt intressant för Sverige. Det är inte där de stora marknaderna finns;
det är i Kina och Indonesien, för att nämna två av de värsta förtryckarna i
Asien.
Anf. 38 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Jag vill gärna skriva under på det sista som Bertil Måbrink
sade, nämligen att det är viktigt att alla länder behandlas lika när man använ-
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 107
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
50
der biståndsmälen och MR-målet som ett påtryckningsmedel i biståndet -
oavsett om länderna är intressanta som handelsländer eller inte. Det måste
vara förutsägbart vad Sverige anser om kränkningar av de mänskliga rättig-
heterna i de länder som vi har ett samarbete med.
Jag tycker dock att det kan finnas skäl att på något sätt ha kanaler i Kina.
Det kan ge oss möjlighet att komma i kontakt med MR-organisationema.
Precis som Bertil Måbrink vill jag understryka vikten av att vi har kontakter
med dem och stöder dem på olika sätt. Vi får ändå en viss kunskap genom
detta.
Jag vill inte på något sätt försvara våra biståndsinsatser av detta skäl; jag
skall villigt medge att jag inte är särskilt stolt över dem. Men det är viktigt
att vi har ”tillgång” till Kina, som annars är ett ganska slutet land. MR-orga-
nisationerna där behöver allt vårt stöd.
Anf. 39 MARGARETA VIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Trots att jag snart skall upp i talarstolen för att hålla mitt
anförande tycker jag att det finns anledning att svara direkt på den fråga som
Viola Furubjelke ställde till mig om det är så att vi har ändrat uppfattning i
abortfrågan.
Jag kan säga ett klart nej; det har vi inte gjort. Vi har samma ståndpunkt
i detta betänkande som vi hade i det tidigare betänkandet, där också de for-
muleringar som står på s. 28 i detta betänkande behandlades.
Där står det klart och tydligt: ”Utskottet anförde senast i betänkandet
1993/94:UU3 vikten av att människor måste ha tillgång till en kvalitativt full-
god service för reproduktiv hälsa, inkl, familjeplanering och rätt till säker
och legal abort. En reservation lämnades av kds. Vidare anförde utskottet
att det är viktigt att informera om skadeverkningar av osäkra och illegala
abortmetoder och det angelägna i att tillgodose behovet av preventivmedel.”
Detta ställer vi upp på, med den reservationen. Men det står också att ut-
skottet vidhåller denna uppfattning, och där borde det ha stått ”inklusive
den reservation som kds avlämnade” för att det skulle ha blivit fullt tydligt.
Det håller jag med Viola Furubjelke om.
Anf. 40 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Detta klargörande var välgörande. Det var det som jag sak-
nade - att också kds vidhåller sin uppfattning. Det kunde lika gärna ha fun-
nits en likalydande reservation från kds till detta betänkande.
På sätt och vis beklagar jag naturligtvis detta. Vi hade gärna sett att kds
hade varit med i kampen för kvinnornas rätt till säker och legal abort också
i detta avseende. Men nu har Margareta Viklund talat klarspråk, så nu vet
kammaren hur det är.
Anf. 41 INGER KOCH (m):
Herr talman! Det är med tillfredsställelse vi kan konstatera att enigheten
i utrikesutskottet trots allt är stor när det gäller synen på den nuvarande re-
geringens insatser och förmåga att verka för att normerna och principerna
beträffande de mänskliga rättigheterna ständigt utvecklas och förbättras och
att påtala vikten av att existerande regler efterlevs. Tyvärr är enigheten inte
lika stor bland världens länder när det gäller efterlevnaden av de folkrättsliga
reglerna, trots att ratificeringarna av de internationella avtalen ökar.
Amnesty Internationals rapporter visar att människors grundläggande rät-
tigheter fortfarande kränks och förnekas över allt i världen. Det gäller fram-
för allt de medborgerliga och politiska rättigheterna, men även de ekono-
miska, sociala och kulturella rättigheterna. Vi behöver bara läsa dagstid-
ningarna för att konstatera att allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättig-
heterna förekommer över hela världen i form av åsiktsförtryck, tortyr, för-
svinnanden, fängslanden utan rättegång och mord utförda av regeringsan-
knutna dödspatruller. Det finns bevis för att massmord har utförts av rege-
ringsstyrkor och att enskilda personer - män, kvinnor och barn - med berått
mod har dödats av sina egna regeringar.
Människor dödas för sin religion, sin etniska tillhörighet eller för att de
kritiserar den härskande regimen. Mycket av det avsiktliga dödandet har
skett och sker tyvärr fortfarande i länder där det pågår väpnade konflikter.
Men ingen regering kan i dag hävda att mänskliga rättigheter bara är en na-
tionell fråga. Enligt FN-stadgan har världens länder förpliktat sig att samar-
beta när det gäller övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Säkerhetsrå-
dets beslut att ingripa i stater där det på grund av väpnade konflikter sker
massiva kränkningar av mänskliga rättigheter - såsom nu har skett i Bosnien,
Somalia och Rwanda - är ett exempel på att världens länder nu är beredda
att leva upp till sina åtaganden.
Nyligen inrättades den internationella tribunalen i Haag, som bl.a. skall
pröva och döma fall av krigsförbrytelser i det forna Jugoslavien. Det är ett
annat exempel på att världens länder inte tolererar grymheter såsom etnisk
rensning, massövergrepp mot kvinnor och barn, våld, tortyr och mord. Re-
spekten för människovärdet och för folkrätten kräver att de illdåd som begås
inte förblir ostraffade.
Beslutet i FN:s generalförsamling i december förra året att inrätta en post
som högkommissarie för de mänskliga rättigheterna samt tillsättande av sär-
skilda rapportörer och speciella arbetsgrupper för att granska vissa slag av
kränkningar, oavsett i vilka länder de förekommer, bidrar också till att stärka
den internationella vaksamheten inför grova övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna.
Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att respekten för varje männi-
skas värde, åsikter och rättigheter - oavsett kön, ålder, ras och etnisk tillhö-
righet - har sin fasta grund i ett demokratiskt styrelsesätt och i rättssamhäl-
let. Att man kan hävda och utöva sina mänskliga rättigheter är en naturlig
del i demokratins verksamhet och utveckling. Respekten för demokrati och
mänskliga rättigheter måste ständigt hävdas och försvaras. Vår utrikespolitik
måste inriktas på att stärka och utveckla respekten för dessa. I utrikesutskot-
tets betänkande redogörs också för Sveriges pådrivande roll och stora enga-
gemang i dessa frågor i olika internationella fora.
Även i vår biståndspolitik skall stödet för mänskliga rättigheter vara sär-
skilt tydligt. Det har vi moderater poängterat under många år. Arbetet för
demokrati och för mänskliga rättigheter utgör nu också en viktig del i dialo-
gen med våra biståndsländer. Vid fördelningen av framtida biståndsmedel
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
51
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
kommer ländernas vilja och förmåga när det gäller agerandet för demokrati
och respekt för mänskliga rättigheter att spela en avgörande roll.
Det är en glädjande utveckling i riktning mot demokrati och ökad respekt
för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna som vi under de se-
naste åren har upplevt i Central- och Östeuropa, i delar av Afrika och i La-
tinamerika. Samtidigt kan vi konstatera att det i dag finns omkring 4 000 et-
niska samhällen spridda i länder över hela världen. Avgörande för en fram-
tida fredlig utveckling är hur dessa minoriteter erkänns och skyddas i de
olika ländernas konstitutioner. Sverige och övriga demokratiska länder har
ett stort ansvar när det gäller att hjälpa de nya, framväxande demokratierna
att utarbeta nya konstitutioner där även minoriteternas rättigheter beaktas
och skrivs in.
Mot bakgrund av de etniska problemen i vissa europeiska länder har mi-
noritetsfrågorna också fått ökad uppmärksamhet inom ramen för Europarå-
dets arbete. Ministerkommittén har t.ex. tillsatt en särskild kommission för
granskning av minoritetsfrågor. Även inom ramen för den europeiska säker-
hetskonferensen har minoritetsfrågorna uppmärksammats särskilt. Inrättan-
det av högkommissarien för nationella minoriteter, som skall fungera som
en väckarklocka när minoritetsrelaterade problem hotar att uvecklas till
konflikter, är ett bevis på detta. Ett fortsatt svenskt stöd till olika internatio-
nella, regionala och nationella organisationers verksamheter för att sprida
kännedom om mänskliga rättigheter och stöd till fristående enskilda organi-
sationer som bevakar regeringarnas uppträdande och praktiskt bistår poli-
tiskt förföljda med bl.a. rättshjälp är mycket angeläget.
Herr talman! Trots att 154 länder nu har anslutit sig till FN:s barnkonven-
tion får Amnesty International hundratals rapporter om hur barn torteras,
våldtas och avrättas av polis och militär runt om i världen och om maktha-
vare som hämnas på politiskt obekväma vuxna genom att skada deras barn.
Dessa fruktansvärda övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna
måste alltid påtalas och fördömas. Barn får inte, enligt konventionen, diskri-
mineras eller utsättas för våld på grund av sitt eller sina föräldrars ras, kön,
etniska ursprung, handikapp m.m. Det känns därför bra att kunna konsta-
tera att Sverige inom ramen för FN:s konvention för de mänskliga rättighe-
terna har varit pådrivande när det gällt att förmå världens länder att skriva
på barnkonventionen och därmed förbinda sig att följa dess principer. Att
kontrollera att så verkligen sker är en stor och viktig uppgift för världssam-
fundet. Sverige har också på olika sätt stött den kommitté som övervakar de
ratificerande staternas efterlevnad av konventionen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utrikesutskottets betän-
kande.
Anf. 42 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag tänker i mitt inlägg koncentrera mig på östtimoresernas
och västsahariernas situation. Frågan om båda dessa folkgruppers framtid
är att betrakta som oavslutade koloniala problem. Båda dessa folk behöver
internationellt stöd och påtryckningar för att deras framtid skall kunna avgö-
ras i fria demokratiska val. Både östtimoreserna och västsaharierna lever un-
52
der ockupation, vilket har sagts här tidigare. Bristen på mänskliga rättighe-
ter är omfattande.
Först till situationen för östtimoreserna. Det krävs verkligen starka inter-
nationella påtryckningar för att få Indonesien att respektera de mänskliga
rättigheterna, såväl i Indonesien som på det ockuperade Östtimor.
Det krävs också starka internationella påtryckningar för att samtalen om
Östtimors framtid under FN:s ledning skall leda fram till att timoreserna
skall få avgöra sin egen framtid i en folkomröstning, något som Sverige har
stått bakom under lång tid.
Situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Indonesien och på Östtimor
är klart otillfredsställande. Värst är situationen på det ockuperade Östtimor
och i provinserna Aceh och Irian Jaya.
På Östtimor är befolkningen fortfarande totalt kontrollerad. Godtyckliga
arresteringar sker. Personer arresteras och fängslas på politiska grunder. Jag
har nyss kommit hem från Portugal, där jag träffade representanter från de-
ras utrikesdepartement och utrikesutskott, men också några av de studenter
som var med om ockupationen av de svenska och finska ambassaderna i som-
ras. Det framkom nya uppgifter om arresteringar, misshandel och tortyr.
Jag fick en lista på över tio namn på studenter, som nu arresterats och tor-
terats. Dessa ungdomar hade deltagit vid demonstrationen i Dili 1992 och
överlevt. Över 200 andra studenter och ungdomar dödades i samband med
demonstrationen eller snarare slaktades på kyrkogården och efteråt på sjuk-
husen. De överlevande studenterna har nu arresterats inför den senaste FN-
förhandlingsomgången den 6 maj i Geneve mellan Indonesien och Portugal.
De skulle nämligen förhindras att demonstrera sitt motstånd på Östtimor
mot den indonesiska ockupationen i samband med samtalen. Det var inte
tänkt att omvärlden skulle få veta att motståndet mot ockupationen starkt
lever vidare på ön.
Det är viktigt att nyheter om dessa arresteringar och den tortyr dessa poj-
kar har utsatts för når omvärlden. Det är viktigt att dessa nyheter når leda-
möter i denna kammare, så att vi slipper lyssna på sagor om att arresteringar
nu upphört på Östtimor, och så att vi slipper lyssna till förslag om u-krediter
till Indonesien eller om återupptagande av vapenexport till Indonesien med
argumenteringen att situationen blivit så mycket bättre där. Situationen vad
gäller mänskliga rättigheter i Indonesien och på Östtimor är oacceptabel.
Förutom försvinnanden, godtyckliga arresteringar, misshandel och tortyr
som fortsätter, är rättssäkerheten undermålig.
Andra exempel på den oacceptabla situationen är att det också är förbju-
det att bilda nya partier eller fackförbund. Pressen måste leva under själv-
censur.
Även ett enigt utskott betonar detta samt att dödsstraffet inte är avskaffat.
Det finns visserligen vissa ljuspunkter i Indonesiens agerande. Dit hör be-
slutet att tillsätta en nationell kommission för de mänskliga rättigheterna, i
syfte att undervisa myndighetspersoner på området för de mänskliga rättig-
heterna. Dessutom har den indonesiska regeringen inbjudit den specielle
rapportören om summariska och godtyckliga rättegångar att besöka Östra
Timor under detta år. Detta är positivt.
Men Indonesien har inte ratificerat 1966 års konventioner om de mänsk-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
53
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
54
liga rättigheterna. Och Indonesiens första rapport till barnkommittén inger
stark oro på grund av det stora antalet reservationer som Indonesien gjort i
samband med ratificeringen av barnkonventionen.
Nu krävs att klara förbättringar sker vad gäller mänskliga rättigheter i In-
donesien och på Östtimor. Zanana Gusmao måste friges. Alla politiska
fångar bör släppas genom allmän amnesti.
Tidigare indonesiska löften om trupptillbakadragande på Östtimor måste
omgående infrias. När vi var där i september fick vi höra att det skulle ske
alldeles i dagarna, men fortfarande har ingenting hänt. Löftena måste infrias
för att något förtroende alls för uttalanden från indonesiska myndigheter
skall kunna finnas.
Herr talman! Sedan 1975 har Indonesien ockuperat Östtimor, och frågan
om Västsaharas självständighet har varit på FN:s dagordning i över 25 år.
Från svensk sida betraktar vi också frågan om Västsaharas framtid som ett
oavslutat kolonialt problem, där områdets framtid måste avgöras i enlighet
med befolkningens fritt uttalade önskemål.
År 1991 godkände FN:s säkerhetsråd generalsekreterarens plan för att
lösa konflikten om territoriet. I enlighet med denna plan inrättades en obser-
vatörsstyrka, Minurso. Styrkan skulle ha ansvaret för att det eldupphör som
trädde i kraft den 6 september 1991 respekterades. Men FN-styrkan har haft
svårt att etablera sig i området. Styrkans uppgifter har inskränkt sig till över-
vakning av vapenvilan. Minurso-styrkan har hindrats och hotats av marock-
ansk militär i området. Fram till i dag är det bara en mindre del av den plan-
lagda FN-styrkan som verkligen har installerats i Västsahara. FN har alls inte
kontroll över territoriet. Snarare råder i princip ett marockanskt undantags-
tillstånd i de ockuperade delarna av Västsahara. Inga journalister eller ob-
servatörer har tillträde till Västsahara. Västsaharier som tar kontakt med
FN-personal har snabbt arresterats och torterats och i några fall till och med
mördats.
Den folkomröstning som enligt fredsplanen skulle ha ägt rum i januari
1992 för att avgöra Västsaharas självständighet eller integrering med Ma-
rocko kunde därför inte genomföras enligt tidsplanen. Detta berodde fram-
för allt på att Marocko på olika sätt har försökt sabotera fredsprocessen.
I stället för att t.ex. dra tillbaks deltagarna i den första ”Gröna marschen”,
som FN begärt, har Marocko genomfört en ny ”Grön marsch”, som innebär
att ytterligare mer än hundratusen marockaner har förflyttats till Västsahara
i syfte att förfuska folkomröstningen. Dessutom har marockanerna använt
vapenvilan till att förstärka den beryktade muren genom Sahara.
För att bryta dödläget vad gäller fredsplanen gjorde FN påtryckningar på
båda parter i konflikten för att lösa de problem som förhindrade folkomröst-
ningen. Ett direkt sammanträffande skedde i El Ayoun i juli 1993, framför
allt för att några av medlemsstaterna i FN:s säkerhetsråd utsatte Marocko
för påtryckningar. Ett andra möte i oktober i New York mellan parterna
ställdes in. Polisario vägrade förhandla med den delegation, som Marocko
utsett, eftersom den bestod av avhoppade västsaharier.
Efter detta lämnade FN:s generalsekreterare en ny rapport till säkerhets-
rådet, där han lovade att arbeta hårt för att registreringen av de röstberätti-
gade skulle kunna börja. Säkerhetsrådet tog ställning till generalsekretera-
rens senaste rapport nu i mars. Den kommission, som har i uppgift att fast-
ställa vilka som är röstberättigade skall fortsätta att arbeta t.o.m. den sista
juni. Avsikten är att folkomröstningen skall kunna hållas mot slutet av 1994.
Marocko har ständigt provocerat och försökt förhindra genomförande av
fredsplanen. Förutom vad jag tidigare sagt har marockanerna vägrat öppna
kontor för FN:s identifieringskommitté. Marockanerna har inte heller velat
publicera röstlängderna. Alla dessa provokationer mot FN:s fredsplan måste
vi naturligtvis kraftfullt fördöma. Internationella påtryckningar mot Ma-
rocko är nödvändiga för att fredsplanen skall kunna genomföras.
Samtidigt är det nödvändigt att FN ges tillräckliga resurser och starkt stöd.
Det är viktigt att FN visar auktoritet och kan hävda fredsplanens genomfö-
rande.
Herr talman! Flera västsaharier har dött under de många år kriget mellan
Polisario och Marocko har varat. Fångar har tagits. Polisario har velat åter-
lämna marockanska krigsfångar till Marocko, som vägrat mottaga dem.
Samtidigt har Marocko hållit åtskilliga västsaharier fängslade, varav många
avlidit av svält och tortyr i fängelserna. Sommaren 1991 släppte kung Hassan
265 civila västsaharier från hemliga fängelser i Marocko. Kungen hade tidi-
gare förnekat både fångarnas existens och existensen av hemliga fängelser.
De ”frigivna” västsaharierna släpptes i det ockuperade Västsahara.
Dessa frigivna saharier får emellertid inte ha kontakt med någon utlän-
ning. De får inga jobb och ingen sjukvård. Flera har dött sedan ”frigiv-
ningen”. Flera har fängslats igen. En ny våg av arresteringar av västsaharier
ägde rum under 1992. Fortfarande saknas flera fängslade västsaharier. Enligt
uppskattningar som gjorts hålls ca 500 saharier i fängsligt förvar.
Det är svårt att få förbättringar på MR-området i Marocko, eftersom bris-
ten på respekt för mänskliga rättigheter är så omfattande i detta land. Men
detta faktum får inte hindra oss från att fortsätta kritisera och försöka utöva
påtryckningar mot förtryckarregimen Marocko. Vi är flera som motionerat
om att användningen av undersökningskommissioner under t.ex. FN:s regi
skulle kunna vara ett verkningsfullt instrument för att granska situationen i
Marocko, men naturligtvis också i Polisariokontrollerade områden. Det är
därför glädjande att även utskottet betonar vikten av en sådan undersök-
ningskommission. Jag anser att vi från svensk sida nu måste agera mycket
kraftfullt för att en sådan kommission bildas, och även utlova svenskt stöd
åt ett sådant arbete. Det gäller att alla västsaharier kan hittas och identifieras
inför den kommande folkomröstningen. Det kan bli de fängslade saharier-
nas röster som avgör valutgången.
Med detta vill jag yrka bifall till hemställan i betänkandet i dess helhet.
Anf. 43 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Jag kan instämma helt i Ingbritt Irhammars anförande. Det
var bra, och hon är också mycket engagerad i dessa frågor.
Jag vill ställa några frågor. Ingbritt Irhammar säger: Jag hoppas att det
inte blir några u-krediter till Indonesien. Vad syftar Ingbritt Irhammar på?
Är det den ansökan som nu ligger inne hos regeringen från BITS? Det är ju
regeringen som skall göra det slutliga ställningstagandet. Eller syftar Ingbritt
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
55
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
Irhammar på de biståndspengar, eller vad man skall kalla dem, som går från
Sveriges biståndsbudget via Nordiska investeringsbanken?
Den andra frågan, som jag ställde till Viola Furubjelke, gäller det citat
som jag gjorde från s. 48, nämligen: ”Splittringstendenser i Indonesien
skulle lätt kunna leda till en destabilisering av den viktiga sydostasiatiska re-
gionen.” Denna formulering och formuleringen därefter känner Ingbritt Ir-
hammar mycket väl till. Anser Ingbritt Irhammar att formuleringen är till-
räckligt klargörande om att utskottsmajoriteten står bakom Östtimors rätt
till självbestämmande och att Östtimor inte är någon del av Indonesien? Jag
ser en dubbelhet i denna formulering, som jag är litet orolig för. Jag skulle
gärna vilja höra vad Ingbritt Irhammar har att säga.
Anf. 44 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:
Herr talman! Jag tycker att texten i betänkandet vad gäller klarläggandet
om Östtimors rätt till självbestämmande är tydlig efter det att ordet ”annek-
terade” skrevs in framför ”Östra Timor”. Men för att ytterligare förtydliga
detta tog jag ju i mitt anförande upp Östtimors självklara rätt att bestämma
sin framtid i en folkomröstning. Sverige har stött den tanken och den frågan
under flera år. Nu har jag sagt det igen. Jag uppfattar att denna kammare
verkligen enigt står bakom detta.
Vad gäller u-krediterna menade jag dem som nu ansöks om hos BITS. Det
finns absolut inte något skäl att ge några u-krediter i ett läge med så många
brott mot de mänskliga rättigheterna som nu sker i Indonesien som helhet
och också i Östtimor. Det är min och mitt partis uppfattning att det inte finns
några skäl till u-krediter till Indonesien nu.
Anf. 45 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Ingbritt Irhammar besvarade bara halva frågan när det gäller
u-krediterna. Ingbritt Irhammar vet mycket väl att det går svenska bistånds-
pengar till den nordiska investeringsbanken. Bl.a. dessa pengar används se-
dan för att pumpa pengar in i Indonesien. Jag hoppas att Ingbritt Irhammar
och jag är överens om att också det är oacceptabelt.
Anf. 46 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:
Herr talman! Denna fråga diskuterade vi i september med den svenska
ambassaden i Jakarta - jag har också tidigare motionerat om just detta. I
Jakarta förklarade man från ambassadens sida att detta rörde pengar till en
bank och att banker över huvud taget världen runt står fristående. Banker
skall alltså världen runt kunna konkurrera på lika villkor; det gäller även
Nordiska investeringsbanken. Jag har alltså ändrat uppfattning på denna
punkt, och den är nu att även Nordiska investeringsbanken skall få lov att
konkurrera på lika villkor.
Sedan gäller det för oss att försöka skapa opinion, så att pengarna inte
används till sådant som vi inte vill stödja. Jag kan tänka mig stödpengar till
miljöförbättringssystem, exempelvis när det gäller olika skogsprojekt. Bl.a.
vårt svenska kunnande kan vara till gagn för befolkningen i Indonesien, och
för hela världen.
56
Anf. 47 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Vissa givna regler och rättesnören måste finnas för att rela-
tionerna mellan länder och folk skall fungera. Mänskliga rättigheter är en
sådan regel.
Herr talman! Det betänkande som vi diskuterar är mycket vittomfattande.
Jag vill särskilt belysa kvinnans, barnens och etniska gruppers situation.
I september i år kommer FN att ha en befolkningskonferens i Kairo, vilket
redan har nämnts här i dag. Det är mycket angeläget att frågan om prenatal
könsdiskriminering, dvs. könsdiskriminering redan före födelsen, tas upp
vid den konferensen.
I dag är ett gossebarn i många av världens länder, för att inte säga i de
flesta, mycket mer värt än ett flickebarn. Det har bl.a. fått som konsekvens
att 100 miljoner flickor, kvinnor, saknas i världen i dag. Många vägras att
födas. Man kan ju genom fosterdiagnostik avslöja vilka som är flickfoster.
En del av flickorna försvinner därför att de mördas i samband med sin fö-
delse.
Frågan om prenatal könsdiskriminering är särskilt allvarlig, eftersom den
tar upp en speciell dimension av de mänskliga rättigheterna, nämligen att
dessa rättigheter redan kränks innan människan har kommit till världen.
Mänskliga rättigheter måste respekteras under en människas hela livscykel.
Men det är tragiskt när en grupp människor, i detta fall flickebarn, redan
från böljan - eller innan början ens har börjat - har ett sämre utgångsläge.
Jag anser att det är mycket angeläget att den prenatala könsdiskrimine-
ringen tas upp vid FN:s konferens i Kairo om befolkningsfrågan. I de hand-
lingar som jag läst om denna konferens, har jag ännu inte sett att den frågan
är planerad att komma upp på dagordningen. Jag hoppas att jag har läst slar-
vigt. Jag anser också att den frågan måste upp på FN:s generella dagordning
och behandlas i generalförsamlingen.
Jag anser dessutom att Sverige under sina bilaterala diskussioner med
olika biståndsländer allvarligt skall ta upp denna fråga, som innebär att de
mänskliga rättigheterna djupt kränks, och att det kan få konsekvenser för
biståndet om problemet inte rättas till. Jag har sagt detta tidigare i kamma-
ren, men jag anser att det är så viktigt att jag ville säga det en gång till.
Herr talman! FN:s befolkningskonferens i Kairo är angelägen, och befolk-
ningsfrågan befinner sig högt upp på den internationella säkerhetsdagord-
ningen. Förutom den snabba befolkningsökningen finns det många andra
viktiga delfrågor att ta itu med. I många fall är tiden knapp och problemen
av sådan art att kraftfulla åtgärder måste vidtas. Men det akuta läget får ald-
rig vara en ursäkt för att mänskliga rättigheter sätts på undantag. Ett etiskt
perspektiv, som börjar med ett klart ställningstagande för mänskliga rättig-
heter, måste anläggas från första början när konferensen öppnar och olika
åtgärder föreslås. I tidigare sammanhang då befolkningsfrågan hanterats har
oetiska inslag förekommit, t.ex. tvångssterilisering och massaborter. Det får
inte bli fallet när vi planerar för ett bättre och mänskligare 2000-tal.
I det sammanhanget är det värt att notera att aspekter som har med kvin-
nans lika rätt till universella mänskliga rättigheter att göra även kommer att
tas upp under FN:s kvinnokonferens i Peking. Frågan är dock om denna sida
av kvinnans situation och rättigheter kan få tillräcklig belysning och upp-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
57
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
58
märksamhet i ett land som så flagrant kränker de mänskliga rättigheterna.
Kina har inte avvikit en tum från den linje som drogs upp i samband med
massakern på Himmelska fridens torg. Systematiska trakasserier av politiska
dissidenter, inhumana villkor i fängelser och summariska avrättningar är en
konstant del av vardagen. Den prestige som en stor FN-konferens förlänar
dem har de inte gjort sig förtjänta av.
Herr talman! Det pågår för närvarande många krig i världen. En del har
karaktären av utrotningskrig. Befolkningsgrupper står mot varandra. Etnisk
rensning är ord som ofta används i våra dagar. Jag tänker framför allt på
Bosnien-Hercegovina, Turkiet, Burundi och Rwanda.
Jag vill påstå att situationen i Bosnien-Hercegovina kommer att gå till his-
torien som en av vår moderna tids största skamfläck har när det gäller
mänskliga rättigheter. Trots att Bosnien-Hercegovina är en av FN erkänd
stat, anser jag att FN, Världssamfundet, inte tagit sitt ansvar fullt ut för att
stoppa det blodbad, den skymf, det nedtryckande, det förtryck och det våld-
förande som ägt och äger rum där. Var finns alla de marktrupper som olika
länder lovat att skicka dit? Var finns den massiva protest som borde ha hörts
från ledare i framför allt Europa mot detta orättfärdiga krig, som både är ett
makt- och erövringskrig och en etnisk rensning? Med ledare menar jag både
politiska, fackliga och kyrkliga ledare. Det har varit så tyst från den fronten.
Nu har man samlats på europeisk utrikesministernivå för att tala om för an-
fallare och försvarare hur Bosnien-Hercegovina skall delas. Det är väl bra
att man äntligen böljar diskutera Bosnien med varandra.
Men att acceptera något annat än de av FN godkända gränserna för Bos-
nien-Hercegovina ger världen och angriparna fel signaler, nämligen signa-
lerna att brott mot mänskliga rättigheter och mot folkrätt lönar sig. För
ungefär ett år sedan gav väst upp Bosnien och godtog i praktiken att militärt
våld hade slitit sönder en av FN:s medlemsstater.
USA talar nu om ett hävande av vapenembargot. Det är så dags nu, när
landet är nästan helt söndersmulat och det knappast finns något kvar att för-
svara!
Herr talman! När nu kanonerna nästan har tystnat i Sarajevo och världen
tillfälligtvis andas ut när det gäller den fronten, dyker många angelägna upp-
gifter upp för Sverige. Den första uppgiften är att lyfta fram de andra områ-
dena i Bosnien där kriget fortgår i det tysta. Civilbefolkningens lidande i Sre-
brenica, Tuzla, Bihac, Mostar och andra orter är oförminskat stort.
Den andra uppgiften är att noggrant övervaka situationen för muslimerna
i anslutning till att de stridande parterna avväpnas. Vi får inte glömma att
det trots allt är så att serberna mycket lättare kan finna nya vapen på grund
av det stöd som de får från rest-Jugoslaviens armé. Denna situation kan med
tiden öka krigsrisken på nytt.
Den tredje, något svårare uppgiften är att försöka förhindra att Bosnien
blir ett forum för nya stormaktsambitioner. Det finns i nuvarande läge spän-
ningar mellan säkerhetsrådets medlemmar, beroende på skiftande nationella
intressen. Dessa måste övervinnas, till förmån för fred och återuppbyggnad
av Bosnien-Hercegovina. Det är fel om FN utnyttjas som en sköld för stor-
makternas intressen. Tendenser i den riktningen har länge varit synliga.
Herr talman! Jag tror inte heller att Turkiet tål en djupare granskning av
de mänskliga rättigheterna. Kurderna och syrianerna/assyrierna är där ut-
satta för förföljelse, lindrigt sagt. Enligt uppgift har under tio år 1 800 kur-
diska och syrianska/assyriska byar förstörts. Under 1990-talet har förföljel-
serna ökat betydligt. När det gäller syrianernas/assyriernas situation behöver
den särskilt uppmärksammas, då den gruppen blir trängd mellan militären
och PKK-gerillan.
Herr talman! För närvarande sitter sju kurdiska parlamentsledamöter
fängslade. En domare har yrkat på dödsstraff, och anklagelsen är landsförrä-
deri. De anklagade har i parlamentet berättat om kurdernas situation och
krävt att även kurderna skall ha mänskliga rättigheter.
Här anser jag att Sverige på ett kraftfullt sätt måste allvarligt protestera
genom de kanaler vi har tillgång till. I ett land som kallar sig för demokrati
måste alla ha rätt att existera och ha rätt att framföra sina synpunkter.
Herr talman! Stor var glädjen när det första fria valet kunde hållas i Bu-
rundi förra våren. Desto mer bestörta och besvikna blev vi då presidenten
mördades i oktober förra året och ett blodbad utan all like satte i gång.
Situationen är fortfarande labil. Människor flyr och dödas. Men efter vad
jag kan förstå finns ändå ett hopp och en vilja att få till stånd en demokratisk
process på djupet. Här tror jag att vi, både som föregångsland och med den
goodwill vi har i det landet, har en stor uppgift som inte får försittas. Även
om det landet inte är så stort och kanske inte heller låtit tala om sig så mycket
i politiska världssammanhang, hör det också till mänskliga rättigheter och
demokrati att man, vare sig man är liten eller stor som människa eller nation,
har rätt att leva i fredlig samexistens. Jag tror att vi har mycket att ge Burundi
i form av kunskaper i demokrati, mänskliga rättigheter och samhällsupp-
byggnad.
Herr talman! När jag nämner Burundi kan jag naturligtvis inte utelämna
grannlandet Rwanda. Det som händer där är så fruktansvärt att det inte går
att fatta. Jag utgår ifrån att Sverige i första hand kommer att utöka sina hu-
manitära insatser till det landet och till alla de flyktingläger som finns både
inne i och utanför landet.
Herr talman! Under många år har FN:s generalförsamling på sin dagord-
ning haft ”Översyn av Internationella domstolens roll” som ett ärende. Av
de 15 domare som FN:s generalförsamling och säkerhetsrådet valt är ingen
kvinna. Även om kraven till ämbetet är stora bör det ändå bland världens
länder finnas lämpliga kvinnliga domarkandidater.
Om väljarna, dvs. de olika staterna, enligt artikel 9 skall bevaka att det
finns en garanterad säkerhet så att domstolen ”företräder civilisationens
olika huvudformer och världens främsta rättssystem”, bör hänsyn också tas
till att hälften av världens befolkning faktiskt är kvinnor och att en stor del
av FN:s arbete gäller kvinnor i många av FN:s medlemsländer. Detta fak-
tum, anser jag, bör återspeglas i domstolens sammansättning vad gäller kön.
I dag finns ingen kvinnlig domare i FN:s internationella domstol i Haag. Det
tycker jag är svagt.
Herr talman! Med tanke på Sveriges goda internationella anseende och
erkända arbete för mänskliga rättigheter och jämställdhet bör Sverige i FN
verka för en jämn könsfördelning i FN:s internationella domstol. Förhopp-
ningsvis kan det kanske hjälpa oss att få en mer rättvis och en bättre värld.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
59
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
Anf. 48 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Jag ser att rättighetsministern är här. Jag kritiserade tidigare
att han inte var här, men nu tar jag tillbaka min kritik. Det är trevligt att se
rättighetsministern här.
Jag kan instämma i mycket av vad Margareta Viklund säger. Det är min
uppfattning att man måste häva vapenembargot mot Bosnien, så att de själva
kan försvara sig, om FN inte kan försvara Bosniens rätt till sin stat. Jag sade
detta för tre veckor sedan, och jag står fast vid den uppfattningen.
Margareta Viklund säger att Kina inte har gjort sig förtjänt av att få världs-
kvinnokonferensen 1995 och radar upp argument för det. Jag kan instämma
med henne. Men jag vill då fråga: Anser Margareta Viklund att Kina där-
emot har gjort sig förtjänt av svenska biståndspengar? Eller har Margareta
Viklund samma uppfattning där som när det gäller Kinas rätt att få världs-
kvinnokonferensen 1995? Jag vill ha ett svar av Margareta Viklund på den
frågan.
Anf. 49 MARGARETA VIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Det handlar inte så mycket om demokrati eller icke demo-
krati, utan det handlar om att ge människor i nöd bistånd. Av den anled-
ningen tycker jag att det är mycket bra och positivt att den nuvarande rege-
ringen försöker satsa så mycket som möjligt på frivilliga organisationer, som
kan nå in i diktaturer eller odemokratiska länder på ett helt annat sätt än
vad bistånd direkt från stat till stat kanske kan göra. Man kan inte lämna
människor och folk i nöd på grund av att de lever i en odemokratisk stat.
Det är min principiella uppfattning.
Anf. 50 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Det var inte det frågan gällde. Vi har tidigare sagt att det är
självklart att vi skall ge bistånd till mänskliga-rättighets-organisationer och
andra demokratiska organisationer i Kina, och även till människor som lider
nöd. Det är en uppfattning som vi är överens om.
Jag frågade om Margareta Viklund anser att det är riktigt att ge u-krediter,
dvs. biståndspengar, direkt till regimen. Det legitimerar ju det förtryck som
den regimen utövar. Det är inte alldeles säkert att de pengarna går till de
fattiga och de förtryckta. Det gör de naturligtvis inte. Det går till regimen,
som kanske använder dem för att förbättra telenäten. De används av denna
diktaturregim för att ytterligare förtrycka de som opponerar sig mot för-
trycket. Jag trodde att Margareta Viklund skulle säga att den formen av bi-
stånd, alltså u-krediter till en förtryckarregim, inte är acceptabel. Men det
säger inte Margareta Viklund.
Anf. 51 MARGARETA VIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Några direkta biståndspengar går inte till Kina. Det är bi-
ståndskrediter som går dit. Biståndsministern finns här. Han kommer säkert
också att svara på den frågan och ge Bertil Måbrink mer information om
saken.
Jag vet att det här är en väldigt kär och angelägen fråga för Bertil Måbrink
60
som han ständigt och jämt för på tal. Bertil Måbrink vet vilka regler som
gäller för just Kina.
Anf. 52 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Margareta Viklund talar som den bästa oppositionspolitiker
och dundrar på i talarstolen. Jag får hela tiden en känsla av att hon talar för
sig själv och inte å kds vägnar. Företrädde Margareta Viklund kds stånd-
punkter i sitt anförande? Om så var fallet tycker jag att det borde ha funnits
mycket kraftfullare skrivningar i en del avsnitt i betänkandet, bl.a. när det
gäller Turkiet. Det borde kanske t.o.m. ha funnits en reservation från kds i
det fallet.
Vi har skrivit en hel del kritiskt om Turkiet, men vi har också skrivit
mycket positivt. Om Margareta Viklund å kds vägnar vidhåller de nämnda
uppfattningarna borde det resultera i kraftfullare agerande från svensk sida
när det gäller Turkiet. Vi skriver på s. 57 att när det gäller förhållandena i
Turkiet har utskottet vid flera tidigare tillfällen konstaterat att den turkiska
staten har gjort långtgående åtaganden angående respekten för de mänskliga
rättigheterna, bl.a. som medlem i ESK och Europarådet.
Det balanseras visserligen mot en del negativa uttalanden också, men det
finns mer i den riktningen som ger intryck av att vi tassar på ganska försiktigt
när det gäller Turkiet. Margareta Viklund, som ändå tillhör det parti som
har bistånds- och människorättsministerposten i regeringen, borde följa upp
de här åsikterna med konkreta handlingar.
Anf. 53 MARGARETA VIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Som Viola Furubjelke vet är kunskaps- och informations-
processer ständigt pågående processer. Viola Furubjelke är själv med i riks-
dagens MR-grupp. Där får vi en hel del direktinformation om hur situatio-
nen i Turkiet är just nu.
Den information som jag har lämnat från talarstolen fick jag för någon
vecka sedan. Då var betänkandet redan skrivet. Men vi vet att situationen
för de mänskliga rättigheterna är oerhört ansträngd. Aktiviteterna mot de
mänskliga rättigheterna i Turkiet har skärpts ytterligare nu på senare tid. Det
finns anledning att agera på olika nivåer.
Anf. 54 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning än Margareta Viklund i den
här sakfrågan. Men jag utgår från att Margareta Viklund, med sina goda
kontakter med regeringen i dessa frågor, försöker att driva fram konkreta
åtgärder. Det bör inte göras så passivt som i utskottsbetänkandet, där vi skri-
ver att vi noterar att den pågående dialogen mellan Turkiet och Europarå-
dets kommitté enligt den svenska regeringens bedömning har förutsätt-
ningar att leda till förbättringar av MR-situationen i Turkiet.
MR-kommittén kanske behöver litet hjälp på traven. Sverige borde mer
aktivt och konkret verka för en bättre MR-situation i Turkiet. Det finns kon-
kreta förslag i en motion som Hans Göran Franck säkerligen kommer att ta
upp. Den handlar bl.a. om medling från svensk sida i den pågående konflik-
ten. Det vore mycket bra om Sverige kunde engagera sig där.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
61
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
Anf. 55 MARGARETA VIKLUND (kds) replik:
Herr talman! På s. 57 i betänkandet står det: ”Den svenska inställningen
är att alla individer har en självklar rätt till sin identitet, sitt språk, sin kultur
och religion. Det åligger varje stat att garantera dessa rättigheter.” Vi ställer
upp på den ståndpunkten och vill arbeta för den på olika sätt.
På senare tid har olika grupper från riksdagen varit i Turkiet och sett hur
situationen är. De har också kommit med färska rapporter. Visst är situatio-
nen bedrövlig, och visst vill vi i kds och många andra på olika sätt verka för
de mänskliga rättigheterna också i Turkiet. Det är viktigt att denna fråga
lyfts fram just nu.
Anf. 56 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag vill genast säga något om Turkiet. Det är ingen tvekan
om att rapporterna från Turkiet nu är ytterligt allvarliga. Det har skett klara
försämringar under senare tid. Det måste till aktiva åtgärder emot dessa för-
sämringar. Eftersom statsrådet Svensson är här skulle det vara mycket bra
om han ville ta till orda just i den fråga som nu är mest aktuell, nämligen
frågan om ett än mer aktivt agerande, inte bara från Sverige utan från det
internationella samfundet och de europeiska organen, för att få till stånd en
fredlig lösning av konflikten.
Det är helt oförsvarligt att den turkiska regimen är så negativ till detta.
Den måste nu utsättas för mycket hårdare press, i syfte att få till stånd en
dialog om hur man skall nå en fredlig lösning. Det finns faktiskt möjligheter
till detta.
Europarådet, som jag tillhör, har skrivit mycket alarmerande rapporter
om tortyr och brutal behandling i Turkiet. Europarådets tortyrkommitté
skriver de mest ingående och konkreta rapporter. Kommittén har gjort inte
mindre än tre olika besök i landet och studerat saken på plats. Det sätt på
vilket Turkiet bemöter den här konkreta rapporteringen - nämligen att de i
så hög grad negligerar den - är allvarligt. Därför måste det göras påtryck-
ningar på Turkiet. Det måste genast ske förändringar när det gäller förhål-
landena i arrestlokaler, fängelser och läger där folk är frihetsberövade.
Jag tycker att Sverige kan spela rollen som medlare, om det kan komma
till stånd. Vi måste också agera för att delegationer på hög nivå - både från
ESK och Europarådet - reser till Turkiet i syfte att utöva den press på den
turkiska regeringen som är mycket behövlig i dag. Det vore av betydelse om
statsrådet Svensson kommenterade detta.
Allmänt sett innehåller utskottsbetänkandet en beskrivning av situationen
runt om i världen. Det är en underdrift att säga att situationen är dålig och
att kränkningar fortsätter att äga rum överallt. Situationen är mycket dålig
på de flesta håll. Det begås allvarliga kränkningar i mycket stor utsträckning.
Det finns ändå ett antal ljuspunkter, och de bör man också notera. Jag
tycker t.ex. att det är viktigt att notera de ljuspunkter som finns i Södra Af-
rika, i Mellanöstern - framför allt i fråga om konflikten mellan Israel och
Palestina - och i vissa länder i Latinamerika. Jag tänker då framför allt på
Chile. Men jag skulle kunna nämna ytterligare exempel. Det är viktigt att
konstatera att det lönar sig att agera - och att agera offensivt. Märkligt nog
sker det framsteg i fråga om de mänskliga rättigheterna just i områden där
världssamfundet är mycket aktivt. Så har det varit i de länder som jag här har
nämnt. Men där aktiviteten inte är lika stor, där händer det mycket mindre.
Den slutsats man måste dra är att vi inte gör tillräckligt. I stället gör vi
för litet. Vi borde göra mycket mera, och vi borde animera andra länder att
intensifiera sina ansträngningar.
Jag vill nämna några saker som tydligen inte har kommit med i det här
utskottsbetänkandet men som jag tycker att det är viktigt att fästa uppmärk-
samheten på.
Först och främst gäller det frågan om dödsstraffet. Om man skulle lyckas
i ansträngningarna med att få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet runt
om i världen, skulle det ha ett väldigt stort inflytande på humaniseringen i
världen. Dödsstraffet är nämligen ett av de brutalaste uttrycken när det gäl-
ler att kränka den fundamentala rätten till liv.
Jag är rapportör i Europarådet när det gäller dödsstraffets avskaffande,
och jag menar att dödsstraffet och de avrättningsmetoder som används är
fullt jämförbara med tortyr. Egentligen är det sätt på vilket man dömer män-
niskor till döden och avrättar dem en form av allvarlig tortyr. Därför borde
reglerna för dödsstraff vara lika stränga som reglerna för tortyr. Rapporten
om avskaffandet av dödsstraffet har nu skickats ut till de olika länderna. Svar
skall ha inkommit senast den 15 juni. Jag menar därför att det är mycket
viktigt att det blir en reaktion på detta, så att saken förs vidare.
Det är alltså angeläget att dödsstraffet kan avskaffas i både freds- och
krigstid i Europa. Om det gick att få till stånd en sådan ordning i Europa,
skulle det vara en viktig källa när det gäller möjligheterna att få inflytande
i andra delar av världen - inte minst i det land som väl leder, skulle jag vilja
säga, dödsstraffsutvecklingen, nämligen USA.
Jag vill inte bortse från de svårigheter som finns. Men ansträngningarna
för att avskaffa dödsstraffet bör intensifieras.
En annan fråga som jag vill ta upp är frågan om asylrätten. Också i det
fallet har jag gjort en rapport som har behandlats i Europarådet. Poängen i
rapporten är det som sägs om att asylrätten, genom ett tilläggsprotokoll,
borde bli en del av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Jag
ser att utrikesutskottet inte har följt med på den punkten. Men att göra ett
tilläggsprotokoll till konventionen är fullt möjligt. Det vore en bra lösning
som man på sikt bör agera för. I avvaktan därpå bör vi få en överenskom-
melse som förstärker asylrätten och de facto-flyktingarnas ställning.
Jag har sagt att man på det europeiska planet måste få en mycket mycket
bättre samordning av verksamheten, framför allt med hänsyn till att asyl-
rätten så allvarligt har urgröpts i många länder. Det gör att det är nödvändigt
att det finns ett organ som samordnar de olika sakerna och som har största
möjliga anslutning i hela Europa.
Tyvärr har det visat sig att EU här inte har varit förmöget att komma med
förslag till gynnsamma regler. Tvärtom har inte ministerkommittén i EU an-
tagit Europaparlamentets förslag, trots att de flesta förslagen har varit bra.
I stället har man agerat för klara försämringar. Därför tror jag att Europarå-
det, med stöd av Europaparlamentet och ESK, skulle kunna ta ett initiativ
här och få en ledande roll när det gäller att förstärka arbetet för flykting-
arna - för asylrätten och för de facto-flyktingskapet.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
63
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
lag vill jag också att vi får till stånd en särskild kommissionär för att utföra
det här arbetet i nära samråd med UNHCR och att en europeisk fond upp-
rättas som skulle kunna vara till hjälp, så att det i de länder som har en sämre
ekonomi går att utnyttja möjligheterna att göra flyktinginsatser.
Anf. 57 GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! Det finns ett antal motioner som berör särskilt kurdernas
situation. Som framgår av betänkandet är kurderna ett folk som består av
20 miljoner människor fördelade på minst fyra länder. Överallt i dessa länder
saknar kurderna faktiskt ett minoritetsskydd, åtminstone ett minoritets-
skydd värt namnet.
Man kan säga att det är olika grader i helvetet för dessa minoriteter. Jag
tänker här särskilt ta upp situationen i Irak.
Saddam Husseins tryck på kurderna är väldigt omfattande. Saddam Hus-
sein försöker hela tiden flytta fram sina positioner så långt som möjligt, irri-
tera, trycka på och på olika sätt göra livet så svårt som möjligt för de kurder
som bor i norra delen.
Det finns sanktioner från Saddam Husseins sida när det gäller kurdiskt
näringsliv och kurdernas livsföring i övrigt. Därtill kommer FN:s sanktioner
mot Irak i dess helhet. Livsmedel och mediciner är dock undantagna.
Man kan alltså säga att kurderna i norra Irak är utsatta för dubbla sanktio-
ner. Kurderna har det väldigt svårt. Dessutom finns det ett tryck från Turkiet
genom att flyktingar nu går över gränsen från Turkiet och in i norra Irak.
Likaså kommer det kurder från Iran över till norra Irak. Det är alltså flyk-
tingrörelser in i denna av FN garanterade frizon. Mot bakgrund av att det
finns dubbla sanktioner förstår man vilka enorma problem som kurderna i
norra Irak har.
Utöver detta har valutan i Irak och naturligtvis också i Kurdistan fallit i
värde. Människor har blivit väsentligt fattigare och har svårt att kunna köpa
livsmedel. Det är helt enkelt brist på varor, och hälsotillståndet börjar bli
allt sämre.
FN garanterar en viss säkerhet. Man har ”demilitariserat” den norra delen
så att man skall kunna garantera säkerhet för kurderna, säkerhet mot Sad-
dam Hussein. Men man har i och för sig inte avväpnat kurderna. Det finns
alltså mycket vapen i Kurdistan. Dessutom utsätts också norra Irak, eller
Kurdistan, för turkisk bombning. Man demilitariserar ju inte genom att
bomba. Ändå har Turkiet varit med i FN-samarbetet i samband med Ku-
waitkriget.
Sverige bidrar i och för sig med katastrofinsatser av olika slag. Vi har en
kommitté som heter Svenska kommittén för kurdernas mänskliga rättigheter
vars ordförande jag för närvarande är. Vi har ett biståndsprojekt som heter
Quandilprojektet och försöker på olika sätt bidra tillsammans med SIDA.
Men säkerhetsläget blir allt svårare, och det krävs nu att FN på ett tydligare
sätt garanterar den säkerhet som krävs för att man skall kunna fortsätta med
biståndsinsatserna.
Det hölls ett val i norra Kurdistan, vid säkerhetszonen. Två partier kom
att dela på makten, KDP och PUK. Det var ett någorlunda demokratiskt val
64
och kanske det första demokratiska val som någonsin har skett i detta om-
råde där kurderna har varit involverade.
Men nöden och bristen är stor, som jag nyss sade, och komplexa makt-
strukturer bland kurderna samt yttre tryck har ökat nervositeten. Det har
tyvärr fått som effekt att vissa strider som har lett till dödsfall har blossat upp
mellan dessa två partier. Det är naturligtvis på alla sätt djupt tragiskt.
Nu förbereds medlingsinitiativ för att få de här två partierna att hålla ihop.
Möjligen kommer Frankrikes presidents fru att leda en delegation. Vi har
från vår kommitté anmält intresse att också vara med och försöka bidra till
att genomföra medling.
Det är en förhoppning, herr talman, att världssamfundet skall kunna ga-
rantera irakiska Kurdistans fortsatta existens som en självstyrande provins i
Irak. Om det blir ett misslyckande härvidlag kommer det att påverka inte
bara kurderna i Irak utan alla kurder. Om inte ett demokratiskt experiment
kan lyckas och inte världssamfundet kan garantera detta kommer naturligt-
vis svårigheterna för övriga kurder att öka betydligt.
De omgivande länderna, Turkiet, Syrien och Iran, har inget som helst in-
tresse av att medverka till att kurdernas mänskliga rättigheter garanteras.
De gör naturligtvis allt för att försvåra processen. Därför måste man verkli-
gen se just arbetet i norra Irak, irakiska Kurdistan, som en mycket viktig
fråga. Det finns ingen annan väg än samtal, dialog och respekt för mänskliga
rättigheter. Vi i vår kommitté hoppas att vi skall kunna vara med och bidra
på bästa sätt när det gäller att åstadkomma kontakter på olika sätt som inne-
bär att man resonerar och samtalar.
Jag vill också nämna den mycket svåra situationen i Turkiet. Jag tänker
inte uppehålla mig vid den, eftersom Hans Göran Franck så vältaligt har be-
skrivit den.
Inom flyktingpolitiken talar man om tidiga varningssignaler. En mycket
omfattande flyktingström kan snabbt uppstå om man inte gör något. Var-
ningsklockorna ringer i det här sammanhanget. De ringer högt. Flykting-
strömmarna har i och för sig redan börjat, men när de börjar uppstå på allvar
är det ofta för sent. Därför är det särskilt viktigt att man nu på alla sätt som
är möjliga går in och försöker på ett tidigt stadium medverka till att utveck-
lingen tar en bättre väg, annars kan vi få väldigt stora flyktingströmmar, och
då kommer de verkliga tragedierna att äga rum.
Herr talman! Jag yrkar med detta bifall till hemställan i utrikesutskottets
betänkande.
Anf. 58 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! I ett flertal debatter om mänskliga rättigheter i den här kam-
maren har jag framfört och redovisat de övergrepp som har skett i Tibet av
de kinesiska ockupanterna och som fortfarande sker. Det är fängslande av de
tibetaner som vågar uttrycka kritik mot regimen. Det är tortyr av tibetaner i
fängelse. Det är tvångssterilisering av tibetanska kvinnor. Det är försök att
utplåna den tibetanska kulturen. Det är skogsskövling, och det handlar om
dumpning av radioaktivt avfall i Tibet.
De här övergreppen har inte upphört eller mattats. De pågår nu, i dag,
med oförminskad styrka. Därför tycker jag att det finns anledning att inte
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 107
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
66
bara säga som utskottet: ”fortsätter att medverka till” och ”Utskottet utgår
från att regeringen fortsätter att verka för---Det har man sagt många
gånger. Det har uppenbarligen inte haft någon som helst verkan under de 40
år som har gått sedan Kina ockuperade Tibet.
Det borde vara på sin plats, tycker jag, att man skärper formuleringarna
från utskottets sida. Utskottet borde åtminstone ha kunnat tala om att man
skall göra förnyade ansträngningar eller sätta in mer aktiva insatser, för att
utskottsbetänkandet skall få någon form av framåtsyftning.
Jag konstaterar också att utskottet lakoniskt uttalar att Sverige aldrig har
ifrågasatt kinesisk de facto-överhöghet, utan någon vidare kommentar. Var-
för har Sverige inte gjort det? kan man fråga sig. Här har vi en mycket tydlig
parallell till de baltiska staternas kamp mot den ryska ockupationen.
Att de socialdemokratiska regeringarna och s-majoriteterna i riksdagen
inte kritiserade de kommunistiska diktaturer som fortfarande finns kvar vet
vi och är vana vid. Men nu har vi en annan situation och hade faktiskt kunnat
vänta oss ett tydligare stöd för Tibets sak. Jag beklagar mycket att det inte
blivit så.
Vi kan nu se hur också Indien, som under lång tid gjort omfattande och
beundransvärda insatser för Tibets exilregering och för Dalai Lamas möjlig-
heter att verka, på olika sätt pressas av sin mäktiga granne i norr, Kina. Det
finns alltså all anledning att så många nationer som möjligt skall uttala sitt
stöd för Tibets sak.
I mars genomfördes i New Delhi en stor internationell konferens för Ti-
bets stöd, där parlamentariker från inte mindre än 25 länder deltog. Jag hade
förmånen att vara med och kunde också överbringa en hälsning från vår tal-
man Ingegerd Troedsson. Vi antog vid konferensen tio åtgärdspunkter, som
alla regeringar, parlamentariker och politiker på alla nivåer kan hjälpa till
att förverkliga:
1. att lägga olika förslag i respektive riksdagar,
2. att påverka regeringar att verka för Tibets sak,
3. att informera och engagera också lokala och regionala beslutsforum,
4. att organisera delegationsresor till Kina och Tibet,
5. att göra framställningar till de kinesiska ambassaderna i sina respektive
länder,
6. att stödja tibetaner i exil,
7. att verka i internationella organisationer,
8. att uppmuntra besök av Dalai Lama,
9. att verka i internationella föreningar och
10. att uppmuntra och verka för en förbättring av de mänskliga rättighe-
terna i Kina.
Det är alltså en lång rad viktiga åtgärder som parlamentariker kommer att
verka för i 25 länder och i 25 länders parlament. Utskottets formuleringar
tycker jag därför är mycket tama i det perspektivet.
Jag kan dock konstatera att utskottet i år inte avstyrker den motion där
jag står som första namn men som har samlat representanter från samtliga
partier som ingår i riksdagen och också i riksdagens Tibetkommitté.
En av de tio aktionspunkterna från Tibetkonferensen i New Delhi var att
regeringar eller parlament skulle organisera delegationsresor till Kina och
Tibet. Det är också ett av de krav som vi har i vår motion. I mars reste en
delegation till Kina och Tibet. Vi har alltså fått det kravet tillgodosett. Men
delegationen upptog endast s.k. experter. Det var jurister, sinologer och so-
cialvetare. Därmed har man faktiskt missat en viktig del i hela aktionen,
nämligen att väcka uppmärksamhet i världssamfundet. Det gör man inte ge-
nom att skicka experter som tiger som muren när de kommer hem. Ingen
utom UD vet uppenbarligen om att Sverige har haft en delegation i Kina och
Tibet.
Nej, uppmärksamhet väcker man om man skickar parlamentariker, vilket
ju motionärerna har krävt. De låter sig inte tystas i första taget. De uppgifter
som en expertdelegation får fram kan man lika väl samla in med hjälp av de
mycket kompetenta personer som vi har i Sveriges ambassad i Peking.
Jag tycker att man fullständigt har missat möjligheten att få internationell
uppmärksamhet för de övergrepp som sker i Tibet, vilket hade kunnat bli
resultatet av delegationsresan. Vi kommer därför att upprepa vårt krav i
kommande motioner och i kommande framställningar, så att det kommer till
stånd en parlamentariskt sammansatt delegation som kan ge litet ytterligare
uppmärksamhet för Tibets sak. Vi kommer också att fortsätta med våra
framställningar om att Tibets självständighet skall stödjas. I övrigt yrkar jag
bifall till utskottets hemställan.
Anf. 59 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Det är risk att jag blir tjatig, men den risken tar jag, för den
här frågan är viktig.
Jag kan instämma i väldigt mycket av vad Ylva Annerstedt har sagt när
det gäller Tibet och Tibets rätt till självständighet. Tibet är-det har jag sagt
många gånger tidigare - ockuperat av Kina. Någonting annat handlar det
inte om. Därför är jag inte överens med utskottsmajoriteten när det gäller
bemötandet av sjupartimotionen om Tibets rätt till självständighet.
Ylva Annerstedt beskrev tillståndet i Kina. Jag upprepar en fråga till Ylva
Annerstedt. Ylva Annerstedt sitter i BITS styrelse. Man har som bekant be-
viljat u-krediter till Kina. Jag vill fråga om Ylva Annerstedt har sagt ja till
dem i BITS styrelse eller om hon har reserverat sig mot ett sådant beslut.
Anf. 60 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Bertil Måbrink och jag har diskuterat den här frågan tidigare
i kammaren. Då har Bertil Måbrink fått ett besked: Jag har inte reserverat
mig mot krediter till Kina av det skälet att jag inte tror att vi genom att skära
av kontakter med ett land där vi inte accepterar behandlingen av mänskliga
rättigheter löser problemen. Jag tror tvärtom att man genom att ha kontak-
ter med dessa länder får möjlighet att på olika nivåer påverka människor så
att de får en annan syn på mänskliga rättigheter och också ställer krav på att
de styrande skall ha en bättre respekt för mänskliga rättigheter.
De tibetanska och kinesiska dissidenter som vi har talat med i Kina, i Tibet
och i exilregeringen tycker att vi skall vara där, vara närvarande, hjälpa till
och påverka. Det här är ett sätt att göra det, men visst inte det enda.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
67
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
68
Anf. 61 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Det argumentet har man hört förut.
Jag frågade utrikesutskottets ordförande om han ansåg att just u-kredi-
terna var en form av utpressning mot regimen, ett sätt att kunna ställa krav
på den. På det svarade utskottets ordförande platt nej. Nu säger Ylva Anner-
stedt mer eller mindre att det just är dessa man skall använda sig av. Man
kan ställa krav på myndigheterna. Jag tror inte att ens Ylva Annerstedt själv
tror på ett sådant argument. Erkänn, Ylva Annerstedt, att u-krediterna till
Kina ger ni - Ylva Annerstedt har medverkat - av en anledning, nämligen
därför att det handlar om handel och fina affärskontrakt, ingenting annat.
Jag förstår inte varför ni inte kan erkänna det utan kommer med andra krys-
tade argument.
Jag har aldrig förnekat utan hela tiden hävdat att vi kan ge bistånd till
mänskliga-rättighets-organisationer i Kina och andra demokratiska organi-
sationer i Kina. Det skall vi göra så långt det är möjligt. Det finns kanaler
att komma in med sådant bistånd. Det är en sak. Men u-krediter till diktatur-
regimen i Kina - det gäller naturligtvis också Indonesien - ger denna dikta-
turregim ytterligare argument gentemot den demokratiska oppositionen.
Den kinesiska ledningen kan säga, och gör det, liksom den indonesiska:
Titta, här får vi biståndspengar, vi får krediter på fina villkor från Sverige.
Varför tjafsar ni om att vi förtrycker de mänskliga rättigheterna?
Någonting annat betyder inte u-krediterna. Ylva Annerstedt och andra i
denna kammare som försvarar dem mer eller mindre bidrar till att förlänga
en förtryckarregims existens.
Anf. 62 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Först vill jag säga att jag inte omfattas av uppfattningen att
man skall använda u-krediter som utpressningsinstrument. Men jag har inte
heller sagt att u-krediter är det enda sättet att påverka, men det är ett sätt
att stödja utvecklingen i ett land så att många människor kan komma i åtnju-
tande av utbildning och kontakter med människor från västvärlden.
Det är en uppenbar sanning åtminstone i fråga om Kina att man har lyck-
ats skapa kontakter med hundratals människor över hela landet som i utbild-
ningssituationer, i uppbyggnaden av kommunikationer och i miljöinsatser.
De kommer i kontakt med svenskar och andra utlänningar som omfattas av
ett demokratiskt styrelsesätt. De ser hurvi lever. De ser vilka krav utlänning-
arna kan ställa på sina myndigheter och överhet.
Det handlar alltså inte blott och bart om att stoppa pengar i gapet på dikta-
turen, som Bertil Måbrink vill göra gällande. Det handlar om att höja utbild-
ningsnivån så att många människor kan komma i åtnjutande av bättre utbild-
ning och bättre kommunikationer. Vi vet att detta leder till ökade krav på
respekt för mänskliga rättigheter och för ett demokratiskt styrelseskick. Det
är ett sätt att medverka till detta.
Jag vill återigen understryka att de dissidenter som vi har varit i kontakt
med från Kina och Tibet upprepar sina krav. De vill att vi skall vara närva-
rande där. Vårt sätt att arbeta påverkar de kinesiska herrarna och deras sätt
att arbeta. Det här går säkert inte särskilt snabbt. Situationen för de mänsk-
liga rättigheterna både i Kina och i Tibet är under all kritik. Men här, liksom
i andra sammanhang när vi har kontakt med länder som behöver bistånd och
stöd, arbetar vi på lång sikt. Det är droppen som urholkar stenen.
Anf. 63 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill börja med att ställa mig bakom Gustaf von Essens
anförande angående Kurdistan och Irak och kurdernas situation i Turkiet.
Med vetskapen om att minnet är kort vill jag ge en liten rekapitulering av de
senaste årens utveckling när det gäller Kurdistan och Irak.
Våren 1991 upphörde striderna mellan de allierade och Saddamregimen.
Då uppfattade den kurdiska persmergan, gerillan, och de s.k. träskaraberna
i södra Irak att omvärlden förväntade sig att de som inhemsk opposition
skulle göra slutjobbet och avsätta Saddamregimen.
Kurderna befriade praktiskt taget hela sitt autonoma område, det område
som i Iraks konstitution kallas Kurdistan och som sträcker sig ner till 34:e
breddgraden och omfattar oljestäderna Mosul och Kerkuk.
Den befrielsen blev kortvarig, eftersom den irakiska armén tilläts att
bomba området samtidigt som armén ryckte fram landvägen. Med de erfa-
renheter från våren och hösten 1988 som kurderna hade av bombningar med
kemisk gas utlöste dessa bombningar en massflykt över gränserna till Iran
och Turkiet. Vid den turkiska gränsen möttes flyktingarna av turkisk militär
som sköt mot dem. Efter det att de hade tillåtits att komma över gränsen till
Turkiet var det flera tusen som dog av brist på mat.
Tack vare den reaktion som uppstod i den övriga världen fattade FN beslu-
tet om att skydda delar av Kurdistan mot fortsatta luftangrepp. Men det
handlade inte om hela Kurdistan utan om ungefär två tredjedelar. Områ-
dena med oljekällorna skulle fortfarande kontrolleras av Saddamregimen.
Då kunde den kurdiska persmergan för andra gången driva tillbaka den ira-
kiska armén, och flyktingarna kunde återvända under hösten 1991.
Problemen var många. Fram till Gulfkriget hade regimen förstört ca 4 000
byar och internerat hundratusentals kurder i koncentrationsläger. De flyk-
tingar som hade befunnit sig i Iran och Turkiet redan före Gulfkriget började
att återvända. Kurder och assyrier som befann sig i den del av Kurdistan som
fortfarande behärskades av regimen började att komma till den befriade zo-
nen.
Det har nu snart gått tre år. Den entusiasm, de förhoppningar och tilltron
till den demokratiska världens stöd och hjälp har nu förbytts i desperation
och besvikelse.
På grund av inbördeskriget i Turkiet kommer nu många flyktingar därifrån
till Irak. Man beräknar att det irakiska Kurdistan har tagit emot ca 6 000
kurder från den turkiska sidan. Alltsedan tillkomsten av frizonen har Turkiet
med jämna mellanrum utfört bombningar, vilka nu sker allt tätare. I septem-
ber 1992 gick Turkiet in även i Zahoområdet med en styrka på ca 20 000 sol-
dater.
Iranska kurder har flytt och flyr över gränsen. De finns nu i området. Iran
skickar missiler. Saddamregimen plundrar och skickar över de utblottade
kurder som finns kvar runt städerna Mosul och Kerkuk.
Alla tre länder med gräns mot irakiska Kurdistan - Iran, Syrien och Tur-
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
69
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
70
kiet - försöker på olika sätt att krångla med gränsövergångar och göra livet
svårt för flyktingarna.
I betänkandet skriver man att den kurdiska gerillan PKK har försvårat
gränsövergångarna, men man nämner ingenting om dessa länders medvetna
sabotage av gränsövergångarna.
Ovanpå allt detta stängde Saddam under våren 1993 av strömmen till ett
väldigt stort område där de två stora städerna Duhok och Zaho är belägna.
Elektriciteten är fortfarande avstängd.
Det finns ett svenskt ordspråk som säger att när krubban blir tom, då bits
hästarna. Det är ungefär det som just nu händer inne i det irakiska Kurdis-
tan. Olika politiska grupper har börjat att strida mot varandra.
Vi kunde bevittna en demokratiutveckling med öppna och allmänna val
till en folkvald regional administration och till det parlament som för första
gången kunde fungera i verkligheten och inte bara på papperet. Dessa försök
att bygga demokrati enligt västerländsk modell håller nu på att slås i spillror.
Om situationen skall kunna stabiliseras och om området skall kunna räddas
undan inbördeskrig och kaos, måste det till stora humanitära insatser direkt
i området och inte via Saddamregimen i Irak. Embargot måste tas bort för
den här delen av Irak. Parlament och administration måste få stöd och hjälp
för att kunna fungera.
Herr talman! Alltsedan jag kom in i riksdagen 1988 har jag drivit frågan
om de bristande demokratiska rättigheterna i Turkiet och Turkiets brott mot
de mänskliga rättigheterna. Vid en genomgång av debattprotokollen kan
man när det gäller representanter både för den socialdemokratiska rege-
ringen och för den nu sittande regeringen notera en häpnadsväckande brist
på ställningstagande gentemot Turkiet. Utvecklingen på mänskliga-rättig-
hets-området har under denna tid ständigt försämrats. Jag tror att detta är
det första året som det inte i utrikesutskottets betänkande står att Turkiet är
på väg att förbättra situationen när det gäller mänskliga rättigheter och att
det där existerar en viss demokratiutveckling.
Det är verkligen viktigt vad utrikesutskottet säger, för det avspeglar sig
sedan på Invandrarverkets asylbedömningar.
Brotten mot mänskliga rättigheter i Turkiet är inte fråga om en okunskap
om vad som där har hänt. Vi har fått och vi får kontinuerligt rapporter från
Amnesty, mänskliga-rättighets-organisationer och många andra tillförlitliga
källor.
Det är ett faktum att Turkiet, liksom man gjorde med armenierna 1915,
nu åter försöker att begå folkmord mot den kurdiska och syrianska befolk-
ningen. Metoderna är inte desamma, men resultatet riskerar att bli det-
samma om inte den civiliserade världen ingriper mera kraftfullt.
Etnisk rensning är dagens ord för folkmord. Som en jämförelse vill jag
påpeka att jag tror att jag före Gulfkriget var ensam om att i den här kamma-
ren våga kalla Saddamregimens utrensningar av kurder i Irak för försök till
folkmord.
Turkiet har efter överenskommelser med Iran fängslat och utvisat iranska
flyktingar till Iran. Det rör sig om flyktingar som erkänts av UNHCR och
som väntar på att få komma till ett tredje land. Även många av dem som
redan hade fått sådana löften har arresterats och riskerar utvisning. Det be-
hövs initiativ och mycket skarpa protester mot Turkiets agerande, och det är
bråttom.
I dagarna tar också högsta domstolen i Turkiet ställning till om man skall
förbjuda partiet DEP. Om DEP förbjuds blir det signalen till en intensifierad
jakt på DEP:s politiska funktionärer och lokala politiker. Ett enat massivt
agerande måste till. Jag vill verkligen uppmana vår regering att ta initiativ
till detta.
Jag vill rikta en undran till Viola Furubjelke varför socialdemokraterna
har godtagit en så lam skrivning när det gäller Turkiet.
Några ord om Iran: Enligt en Amnestyrapport är de vanligaste brotten
mot mänskliga rättigheter i Iran långvariga fängelsestraff för politiskt oppo-
sitionella efter bristande rättegångar, ett utbrett användande av tortyr och
dödsstraff och även mord på oppositionella som befinner sig utanför Iran.
Enligt en uppskattning av en organisation för mänskliga rättigheter finns
det i dag ca 19 000 politiska fångar i Iran. Man använder samma metoder i
Iran som använts i Turkiet, Peru och andra diktaturer, nämligen att kidnappa
och mörda aktivister.
Den 5 maj kidnappades en studentaktivist som sedan hittades mördad
med brutna armar och andra tecken på svår tortyr. Den 9 maj inleddes en
sittstrejk av studenter utanför det universitet hon studerade vid i Teheran.
Situationen där är mycket spänd just nu.
Vi uppmanar vår regering att aktivt utöva påtryckningar på Iran också när
det gäller brott mot mänskliga rättigheter och de senaste händelserna med
studenterna.
Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till Vänsterpartiets meningsyttring.
Anf. 64 LENA BOSTRÖM (s):
Herr talman! Konventionen om barnens rättigheter antogs av FN:s gene-
ralförsamling den 20 november 1989. Sverige var en av de drivande staterna
i konventionsförhandlingarna.
Det finns alla skäl för att Sverige fortsätter att i olika sammanhang driva
frågor som berör barnens situation i världen. Sveriges röst får inte tystna så
länge det finns barnfängelser i olika länder, så länge barn under 18 år tvingas
ut som soldater, så länge vi har 150 miljoner barnarbetare och så länge vi har
länder där det av 8 000 aborter är 7 900 som är flickfosteraborter.
FN:s barnkonvention lägger särskild vikt vid att barn skyddas från varje
form av exploatering. Den innehåller förbud mot barnprostitution, barnpor-
nografi och exploatering av barn genom försäljning eller barnarbete. Man
beräknar att det i dag finns ungefär 150 miljoner barnarbetare i världen,
detta trots att det finns konventioner och nationell lagstiftning mot barnar-
bete. I FN:s barnkonvention stadgas att barn har rätt till skydd mot ekono-
miskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller som
hindrar barns utbildning eller utveckling.
Den främsta orsaken till att barnarbete förekommer är fattigdom. Det be-
hövs ekonomiska och sociala förändringar för att komma till rätta med ex-
ploateringen av barn. Utbildning är det viktigaste instrumentet för att för-
bättra deras situation.
I en flerpartimotion anförs sympati för vad organisationer som kämpar för
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
71
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
barnens rättigheter förespråkar, nämligen att olika branschimportörer i sam-
arbete med dessa organisationer sluter avtal med sina leverantörer om för-
bättrade villkor för barn. Ett första steg kan vara att kräva att produkter som
t.ex. mattor förses med intyg på att de inte är tillverkade av barn under 12-
14 år.
I motionen föreslås också att regeringen tar initiativ till samråd med im-
portörer i berörda branscher samt barnrättsliga och fackliga organisationer
för att avskaffa barnarbete. Man hemställer om en kartläggning av i vilken
utsträckning svenska importörer baserar sin verksamhet på barnarbete. Här-
utöver föreslås att Sverige i olika internationella samarbetsforum tar upp frå-
gan om barnarbete och föreslår åtgärder.
De stater som undertecknat konventionen, till vilka Sverige alltså hör,
skall också skydda barnet från alla former av sexuellt utnyttjande och sexu-
ella övergrepp. Man skall alltså särskilt vidta åtgärder, så att barn ej tvingas
delta i olaglig sexuell hantering eller utnyttjas för prostitution eller annat
sexuellt övergrepp.
Nog frågar man sig varför i all sin dar Sverige inte kan kriminalisera barn-
pornografin. Att gömma sig bakom tryckfrihetsförordningen är ju verkligen
att blunda med båda ögonen. Vi får väl hoppas att konstitutionsutskottet hit-
tar någon lösning på den här frågan så att vi får stopp på denna vidriga hante-
ring.
Helt klart är att det är flickebarnen, både de ofödda och födda, och kvin-
norna som behöver den största hjälpen. En traditionell sedvänja som det
finns all anledning att motarbeta och förhindra är att unga flickor utsätts för
könsstympning med livslångt lidande som påföljd. Det finns anledning att
uppmärkamma att en del flyktingar och invandrare tar med sig dessa sedvän-
jor hit till Sverige. I svensk lag är detta förbjudet, och vi skall aldrig accep-
tera sådana sedvänjor.
De svenska biståndsinsatserna riktar sig också i hög grad på åtgärder som
syftar till att på olika områden stärka kvinnans och barnens ställning och rät-
tigheter.
Det är ytterst angeläget att de frågor som handlar om barnens och kvinnor-
nas situation kommer upp på de kommande konferenser som planeras både
1994 och 1995.
Det finns många angelägna problem som behandlas i utrikesutskottets be-
tänkande nr 26 - tortyr och misshandel, våldtäkt av kvinnor, förtryck av de
fattigaste och de svagaste. En av orsakerna till alla övergrepp är givetvis fat-
tigdomen i världen. Den dagen vi får en bättre balans mellan de rika och de
fattiga länderna kommer förhoppningsvis de värsta avarterna att elimineras.
Vår roll är att skapa opinion i dessa frågor. Detta kan vi göra genom de
olika kanaler vi har, politiskt och på andra sätt. Men vi får aldrig blunda för
problemen och skjuta dem åt sidan. Dessa problem angår oss alla.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 65 PEETER LUKSEP (m):
Herr talman! Ledamöter! När imperier faller sker det ofta under stora
konvulsioner. Förträngda konflikter, underliggande motsättningar och upp-
görelser med gångna tiders förtryckare gör att krig, konflikter och våldsam-
heter är en del av det pris man betalar för att bli av med imperierna.
Halvön Krim har sett många imperier falla alltifrån Romarriket, mon-
golernas välde och det ottomanska väldet, sedermera det tsarryska väldet
och nyligen det sovjetiska väldet. I dagens nyhetstelegram kan vi läsa att uk-
rainska trupper har skickats till Krim. Det är ganska logiskt, eftersom Krim
är en del av Ukraina. Men det är också ett uttryck för den konflikt som finns
med lokala ryska ledare och den ukrainska staten.
Dessa konflikter om Krims framtid liksom den ukrainska konflikten med
Ryssland om Svartahavsflottans tillhörighet har konsekvenser för hela Euro-
pas säkerhet. Men de är särskilt allvarliga för krimtatarerna, den befolkning
som i över 700 år har bott på Krim.
Det är kanske en tillfällighet men tänkvärt att det i dag är nästan exakt på
dagen 50 år sedan den majnatt då Stalin till sista man lät deportera krimtata-
rerna från Krim. Med en timmes varsel - ibland kortare, ibland kanske något
längre - fick människor packa få tillhörigheter och gå ombord på godståg.
Det genomfördes en deportation som i våldsamhet och brutalitet översteg
den vid många andra av de dåd som Stalin var fader till.
Stalin var som förtryckare som bekant sällsynt grundlig, uttrycket ingen
person, inget problem, tillskrevs honom under Moskvaprocesserna på 30-
talet. Sovjetimperiets politik under Stalin kan möjligen också karakteriseras
med uttrycket: Inget folk, inget problem.
Spåren efter krimtatarernas 700 år på Krim sopades igen mycket grund-
ligt. Orts- och gatunamn ändrades. T.o.m. begravningsplatser utplånades.
Krimtatarernas universitet gjordes om till mentalsjukhus och utomhuslatrin.
Khanpalatset i huvudstaden Bachtisaraj bevarades visserligen till eftervärl-
den. Men för att inte någon skulle missförstå från vilket håll övermakten
kom byggdes halva trädgården om till ett sovjetiskt tankmonument, med ka-
nonröret riktat mot palatset.
Huvudgatan i staden Bachtisaraj - som för sovjetiska turister inte gjordes
allmänt bekant, men dit man försökte locka en del utländska valutaturister -
döptes om till Rosa Luxemburggatan, kanske för att tyska turister skulle
övertygas om den rätta läran.
Nu återvänder krimtatarerna till Krim på eget initiativ och ofta i konflikt
med lokala myndigheter. Det har blivit konflikt med särskilt invandrade rys-
sar på orten, ofta förtjänt sovjetisk nomenklatura. Man har t.o.m. mött de-
ras handgripliga motstånd.
Ukrainska myndigheter är inte negativa till ett återvändande. Men uk-
rainska myndigheter har begränsade möjligheter att genomdriva sin vilja och
tillåta krimtatarisk återflyttning och även begränsade möjligheter att garan-
tera krimtatarernas säkerhet. Därför tror jag att det är angeläget med inter-
nationell uppmärksamhet kring detta folks öde liksom angående mänskliga
rättigheter för de återvändande krimtatarerna.
När jag förra året var på Krim hade ännu ingen representant för den
svenska ambassaden i Kiev varit där. Jag vet att det sedan dess gjorts flera
besök. Det är glädjande att läsa att också FN tydligen har visat ett visst in-
tresse för detta. Jag tar fasta på det som framkommer av utskottets utlåtande
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
73
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
74
om att Sverige t.o.m. kan överväga att ESK:s minoritetskommissarie kan ta
upp frågor om krimtatarernas situation.
Med förhoppningen att de halva löften som finns i betänkandet - och som
jag förstått även av interpellationsdebatter och andra kontakter med Utri-
kesdepartementet - skall leda till ett svenskt intresse och svenska insatser
för att dra uppmärksamhet till krimtatarernas situation, ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.
Anf. 66 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Utrikesutskottets ordförande Daniel Tarschys inledde med
att uttrycka sin uppskattning över riksdagens stora intresse för MR-frågor.
Han sade också att Sveriges intresse markerades av att vi nu också har en
särskild MR-minister. Jag förmodar att det faktum att denne minister tittade
in här en stund under vår debatt när vi pysslade med dessa frågor markerar
detta intresse.
Tyvärr tycker jag att utrikesutskottets betänkande ändå behandlar många
av dessa frågor alldeles för svepande och summariskt för att jag riktigt skall
tro att man har tagit dessa frågor på allvar. Nu är tempot högt inför sommar-
uppehållet, och betänkandet har väl närmast karaktären av ett uppsamlings-
heat.
När jag letade efter Karin Pilsäters och min motion om zigenarnas rättig-
heter hittade jag till min oförställda förvåning min motion om dubbla med-
borgarskap, dessutom under rubriken flyktingar. Jag förstår uppriktigt sagt
inte varför denna motion behandlas av utrikesutskottet och dessutom i be-
tänkandet om mänskliga rättigheter. Texten i betänkandet visar också med
all tydlighet att utskottet inte heller har förstått det.
Herr talman! Vid läsningen av detta betänkande hittade jag vidare min
motion om Ukraina. Det är en motion som inte i något avseende handlar
om mänskliga rättigheter. Det gör inte heller utrikesutskottets behandling
av motionen.
Min motion behandlar omvärldens obegripliga nonchalans av Ukrainas
självständighet sedan december 1991. Det är en nonchalans som har bidragit
till den destabilisering som har ägt rum i Ukraina.
Nu har USA äntligen vaknat, inte minst som följd av Zjirinovskijs och de
ryska nationalisternas framgångar det senaste året, och också som en följd
av ett enträget upplysningsarbete av olika säkerhetspolitiska tänkare såsom
Zbigniev Brzinski. Den senaste månaden har även EU vaknat och slutit ett
samarbetsavtal med Ukraina.
Allför länge har omvärldens intresse för Ukraina enbart inriktat sig på att
sätta tryck på Ukraina att avveckla sin kärnkraft och sina kärnvapen. För
Sverige återstår uppenbarligen fortfarande att vakna inför betydelsen av en
av våra närmaste grannar, med vilken vi delar en icke oväsentlig del av vår
historia.
I utrikesutskottets betänkande om mänskliga rättigheter handlar våra re-
lationer med Ukraina främst om kärnkraftssäkerhet. Det är säkert viktigt.
Men jag förmodar att det ändå återspeglar något som framför allt handlar
om svenskt egenintresse.
För säkerheten i vårt eget närområdes skull, inte minst i Polen och Balti-
kum, är jag övertygad om att det är ett starkt svenskt intresse att medverka
till att stabilisera både den ekonomiska och den demokratiska utvecklingen
i Ukraina.
Som utskottet självt anför var några observatörer i Ukraina i samband
med valen i mars och övervakade valen. Vi kunde bl.a. konstatera att väst-
liga mediers schablonbilder, ofta inspirerade från Moskva, inte alls ger nå-
gon helhetsbild av utvecklingen i Ukraina. Men det kanske inte är något man
kan förvänta sig i ett betänkande om mänskliga rättigheter.
Herr talman! Slutligen hittade jag också Karin Pilsäters och min motion
om zigenarnas rättigheter. Jag tycker att den hör hemma i det här betänkan-
det. Utrikesutskottet ägnar stort utrymme åt att redovisa beräkningar av hur
många zigenare det finns i Europa. Man redogör för de studier som har
gjorts av olika internationella organ. Men det står ingenting om vad som ås-
tadskommits när det gäller zigenarnas rättigheter i Europa. Det är naturligt-
vis fullt förståeligt eftersom ingenting har åstadkommits.
Som statsrådet Alf Svensson medgav i en frågedebatt den 18 januari här
i kammaren är intresset för zigenarnas situation från övriga europeiska stater
mindre ju mer berörda de är.
Varför skall vi då uppmärksamma zigenarnas situation? För det första är
det naturligtvis på grund av tystnaden om denna stora folkgrupp i Europa.
För det andra på grund av ointresset. Till skillnad från nästan alla andra mi-
noriteter finns det inte något land där denna minoritet är en majoritet eller
där man har ett intresse av att driva zigenarnas rättighetsfrågor.
Rumänien har invalts som medlem av Europarådet utan att vi har fått
några garantier för hur framför allt zigenarna behandlas i Rumänien. Det är
under all kritik. Det kan man också utläsa av utrikesutskottets betänkande.
Om Rumänien nu släppts in i Europarådet utan att detta har tillgodosetts
måste det följas upp. Det sker inte av sig självt som utrikesutskottet tycks
tro. Det krävs ett svenskt initiativ här. Jag yrkar därför bifall till yrkandena
1 och 2 i motion U641.
Avslutningsvis vill jag instämma i vad som sagts här i talarstolen av Bertil
Måbrink när det gäller Indonesien, av Hans Göran Franck när det gäller
flyktingfrågorna i Europa och av Margareta Viklund när det gäller folkmor-
det i Bosnien.
Anf. 67 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:
Herr talman! Jag delar Lennart Rohdins bedömning att flera av hans mo-
tioner inte handlar om mänskliga rättigheter. Men om han noga studerar ru-
briken på det betänkande vi nu diskuterar skall han finna att den ganska väl
täcker innehållet i hans motioner.
Jag delar också hans uppfattning att zigenarproblemet är utomordentligt
viktigt. Jag kan försäkra Lennart Rohdin att det ingalunda har fallit ur upp-
märksamheten för Europarådet. Flera av de länder som nyligen har beviljats
inträde har betydande zigenarminoriteter. Minoritetsfrågorna kommer att
vara utomordentligt väsentliga för Europarådet framöver. Inte minst de zi-
genska minoriteternas problem behöver ägnas en starkt ökad uppmärksam-
het. Jag kan försäkra Lennart Rohdin om att så kommer att bli fallet.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
75
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
76
Anf. 68 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Det kan nog tänkas att det kommer att visas intresse i Euro-
parådet. Med 10 eller 20 års mellanrum har man i Europarådet gjort en och
annan studie av zigenarnas situation. Men det återstår fortfarande att åstad-
komma någonting. Vi kan konstatera att utvecklingen de senaste åren sna-
rast har gått åt motsatt håll.
Man förmår uppenbarligen inte att sätta press på t.ex. Rumänien när det
gäller dessa viktiga MR-frågor innan man släpper in landet i fråga i Europa-
rådet. I det läget hade man kanske haft vissa påtryckningsmöjligheter efter-
som intresset att bli medlem är så stort i Rumänien. Då är det klart att det
måste följas upp ännu bättre efteråt.
Men där är jag pessimistisk av det skälet att det inte finns någon som helst
opinion i Rumänien för att rätta till dessa fruktansvärda förhållanden. Den
rumänska regeringen har nog tvärtom en ganska stark folklig uppslutning
bakom den politik som bedrivs. Det finns inte mycket som talar för att flerta-
let av medlemstaterna i Europarådet, som själva har betydande zigenargrup-
per, kommer att vara intresserade av att resa frågan.
Det är därför jag kommer fram till samma slutsats som i motionen. Det
måste aktivt tas initiativ. Som statsrådet Alf Svensson sade i januari kan vi
inte förvänta oss att någon annan tar initiativ. Då räcker det inte att, som
utrikesutskottet gör, konstatera att det nog kommer att ske. Det krävs beslut
om att Sverige skall ta initiativ i frågan.
Anf. 69 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:
Herr talman! Frågan om de mänskliga rättigheterna i Rumänien diskute-
rades i Europarådets parlamentariska församlings ständiga kommitté så sent
som i går. Jag skall till Lennart Rohdin överräcka en rapport som nyligen
har framställts av riksdagsmännen Jansson från Finland och König från Ös-
terrike. Den handlar om hur Rumänien uppfyller de förpliktelser man gav i
samband med att landet invaldes i Europarådet.
Anf. 70 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Jag tar tacksamt emot den. Men det föranleder mig inte på
något sätt att ändra uppfattning om behovet av att hela tiden sätta Europarå-
det under tryck. Jag tror att Europarådet även under sin kommande general-
sekreterare säkerligen kommer att vara både bekymrat och uppmärksamt på
det som sker. Men det krävs också handling. Jag önskar den blivande gene-
ralsekreteraren all framgång. Det kommer att behövas.
Anf. 71 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag har sex motioner i det här betänkandet som jag kort
tänkte beröra. Jag tänkte börja med två motioner om Östtimor och Västsa-
hara eftersom de har liknande problem. Det handlar om avkolonisering. Det
är egentligen inte en fråga om mänskliga rättigheter. Det handlar om två
folks rättigheter att själva få bestämma över sin framtid. Här har FN ett
mycket stort ansvar att se till att man fullföljer det som har sagts. Medlems-
länderna har varit överens om att koloniserade folk skall ha rätt att själva
bestämma om sin framtid genom folkomröstningar. Detta har pågått sedan
1975, och vi har inte sett folkomröstningar vare sig i Östtimor eller Västsa-
hara.
Mänskliga rättigheter är ett medel att utöva påtryckningar på de regimer
som har ockuperat dessa länder. Särskilt när det gäller Indonesien har jag
deltagit i många debatter här i kammaren om hur man har hanterat situatio-
nen. Jag är mycket kritisk på den punkten. Det är en sak att stå här och säga
att man skall ställa krav på respekt för mänskliga rättigheter, men sedan är
det en annan sak att man är beredd att både sälja vapen och ge krediter till
såväl Indonesien som Marocko. Jag tycker inte att det skall finnas några kre-
diter till vare sig Marocko eller till Indonesien så länge de inte kan se till att
dessa folk får sin självklara rätt till självbestämmande.
Jag oroar mig en del över den mening som Bertil Måbrink tidigare citerade
där utskottet skriver: ”Splittringstendenser i Indonesien skulle lätt kunna
leda till en destabilisering av den viktiga sydostasiatiska regionen.” Det ver-
kar som om man inte tycker att det östtimoresiska folket skall ha rätt till
självbestämmande. Menar man att Indonesien då splittras upp och att det
skulle vara till men för hela regionen? I så fall tycker jag att man är inne på
en farlig väg.
När det gäller Västpapua tycker jag att det är bra att man säger ifrån att
Västpapua bör bli föremål för det internationella samfundets uppmärksam-
het. Det är på tiden. Det gick alldeles för lätt när Västpapuas folk acceptera-
des som en del av Indonesien.
Jag kan inte låta bli att framföra min förvåning över att Viola Furubjelke
här attackerar Margareta Viklund för att utskottet tassar på när det gäller
Turkiet. Jag tycker att man tassar på här. Men båda dessa personer har ju
skrivit under betänkandet så jag förstår inte att ni inte kunde medverka till
att det blev litet skarpare skrivningar när det gäller Turkiet. Det finns ju all
anledning att göra det. Det är ju inte så att vi inte har information om vad
som pågår i Turkiet. Inte minst utrikesutskottet bör ju hålla sig väl informe-
rat. Det förekommer ju grova brott mot de mänskliga rättigheterna.
När det gäller Turkiet är det faktiskt frågan om folkmord, vilket Berith
Eriksson också har varit inne på. Inte kan det saknas information! Det vore
mycket konstigt om utrikesutskottets ledamöter är så dåligt informerade att
de helt nyligen har fått kunskaper om det som pågår där.
Jag tycker också att det är väldigt olyckligt, vilket jag har tagit upp i en
motion, att man blandar ihop mänskliga rättigheter och terrorism och att
man på det viset på ett sätt har legitimerat Turkiet när det gäller det våld
som begås mot kurder och andra minoriteter i syfte att bekämpa terrorism.
Utskottet skriver att man i princip instämmer i det jag säger i min motion
och beklagar att MR och terrorism blandas ihop. Det bästa hade ju varit om
Sverige då inte heller hade gått med på att fatta beslut om den resolution
som Turkiet lade fram i FN. Den gick igenom i konsensus. Jag tycker att det
var bedrövligt. På det viset ger man som sagt en viss legitimitet för vad som
pågår i Turkiet. Turkiet har också gått ut väldigt aktivt och ser det som en
seger att ha fått igenom resolutionen i FN.
Jag tycker att det är dags att ta upp den frågan igen och gå tillbaka till den
ordning som rådde tidigare, dvs. att brott mot mänskliga rättigheter handlar
om staters brott mot befolkningen. Terrorism skall man självfallet bekämpa.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
77
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
Det är kriminellt. Men man skall inte blanda ihop det med mänskliga rättig-
heter.
Internflyktingar är ett stort problem som borde uppmärksammas och tas
upp mer. Det finns fler internflyktingar än flyktingar som flyr över gränser.
Den svenska hållningen innebär att vi på ett sätt deltar i Turkiets politik.
Vi skickar tillbaka asylsökande till Istanbul, Ankara eller Izmir. Det gäller
personer som kommer från sydöstra Turkiet och som tvingas därifrån av den
turkiska militären. Det är en sak som man bör ta upp mer.
Jag skulle också önska att ESK kunde ta upp frågan om Turkiet och att en
delegation reste till Turkiet, inte minst för att studera förstörelsen av byar
och hur man tvångsförflyttar människor. Dessa människor har inga alterna-
tiv.
Jag hoppas verkligen att Daniel Tarschys kan se till att frågan kommer upp
mer i Europarådet. Man kan faktiskt ifrågasätta om Turkiet bör vara med-
lem av Europarådet, eftersom de mänskliga rättigheterna och de demokra-
tiska principer som gäller för en rättsstat inte respekteras. Turkiet bedriver
hets mot kurder och andra minoriteter.
I övrigt instämmer jag i det som Gustaf von Essen och Berith Eriksson har
sagt tidigare från talarstolen när det gäller kurdernas situation.
Anf. 72 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Jag skall inte säga att jag har blivit påhoppad, för jag upple-
ver det inte så, men vid två tillfällen har såväl Berith Eriksson som Ingela
Mårtensson kommenterat att mitt namn står med i detta eniga betänkande
även när det gäller skrivningarna om Turkiet. Jag är övertygad om att både
Berith Eriksson och Ingela Mårtensson känner till min personliga hållning
när det gäller situationen i Turkiet. Jag kan försäkra Ingela Mårtensson att
jag har gjort mitt allra bästa för att övertyga hennes partikamrater i utskottet
om skarpare skrivningar. Men lika litet som Ingela Mårtensson har nått
succé när det gäller att övertyga inom sin grupp har jag kunnat övertyga hen-
nes partivänner att inta en skarpare hållning.
Det finns en socialdemokratisk motion i frågan som Hans Göran Franck
har talat om från talarstolen. Vi har ingen reservation när det gäller Turkiet.
Vi har ingen reservation alls till detta betänkande. Vi ville gå längre i många
av de frågor som togs upp i utskottet, men vi har också ansett att det har
varit viktigt att få ganska skarpa skrivningar från ett enigt utskott. Det har
tjänat syftet att flytta fram positionerna för MR-frågorna som helhet.
Det ändrar inte min principiella personliga hållning: vi borde gå betydligt
tuffare fram mot Turkiet.
Anf. 73 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är på grund av att jag vet att Viola Furubjelke är engage-
rad när det gäller kurdernas sak och bör vara väl informerad som jag förvå-
nar mig över att hon i den tidigare debatten nästan anklagade Margareta
Viklund för den skrivning som innebär att man tassar på när det gäller Tur-
kiet.
Viola Furubjelke behöver inte ta ansvar för Folkpartiets ledamöter i ut-
78
skottet. Hon får tala för den socialdemokratiska gruppen. Jag tycker att hela
utskottet har gjort en svag skrivning när det gäller Turkiet.
Jag vill passa på att fråga hur Viola Furubjelke uppfattar meningen om
splittringstendens i Indonesien. Skall man se den som en förskjutning i den
svenska hållningen? Är vi kanske inte längre för att Östtimors folk skall få
till stånd en folkomröstning och att de själva skall få bestämma om sin fram-
tid? Det kan man nästan tolka in i denna mening i utskottets betänkande.
Anf. 74 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Först hade jag inte tänkt förlänga debatten, men jag vill ändå
ge ett klart besked. Jag kan alldeles entydigt säga att vi är för Östtimors rätt
till självbestämmande. Jag har sagt det tidigare här i kammaren, och det står
jag fast vid.
Anf. 75 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Det ligger ett visst mått av symbolik i att den sannolikt sista
utrikespolitiska debatt som Hans Göran Franck deltar i handlar om mänsk-
liga rättigheter. Han har under sina nio år i utrikesutskottet och även tidigare
som medlem i andra utskott oavbrutet agerat i frågor som gäller just de
mänskliga rättigheterna. Han har varit en outtröttlig och oförbrännelig
kämpe för att värna om människors rättigheter runt om i hela världen.
Jag tänker inte minst på hans kamp för att förbättra fångarnas ställning i
ett mycket mycket stort antal länder. Jag vet inte i hur många länder Hans
Göran Franck har besökt fängelser, men jag tror att han har ett svårslaget
världsrekord.
Vi har i utskottet haft ett utomordentligt fint samarbete med Hans Göran
Franck. De kamrater som stannar i utskottet kommer att sakna hans insat-
ser.
Herr talman! Regeringar kommer och regeringar går, men Hans Göran
Franck har alltid varit i opposition. Jag skulle på utskottets vägnar vilja tacka
honom för hans insatser i riksdagen.
Jag ber också att få säga några ord av tacksamhet - här lämnar jag rollen
som utskottsordförande - till Ingela Mårtensson. Ingela Mårtensson lämnar
också riksdagen. Ingela Mårtensson har tillhört utrikesutskottets flitigaste
kritiker och också regeringarnas flitigaste kritiker. Hon har i stor utsträck-
ning agerat inom samma områden som Hans Göran Franck. Jag tycker att
hon har gjort en utomordentligt viktig och nyttig insats i riksdagen, och hon
har varit en kämpe för de mänskliga rättigheterna som har gjort stor nytta i
denna viktiga sak. Jag riktar ett varmt tack också till Ingela Mårtensson!
I detta anförande instämde Karl-Erik Svartberg (s), Viola Furubjelke (s),
Berith Eriksson (v), Karl-Göran Biörsmark (fp), Inger Koch (m), Elisabeth
Fleetwood (m), Peeter Luksep (m), Göran Lennmarker (m), Margareta
Viklund (kds), Lena Klevenås (s), Fanny Rizell (kds), Bertil Måbrink (v),
Lennart Rohdin (fp), Karl Hagström (s) och Lena Boström (s).
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Mänskliga
rättigheter, m.m.
Överläggningen var härmed avslutad.
79
|
Prot. 1993/94:107 19 maj 1994 |
Meddelande om SoU34 och SfU15 |
Anf. 76 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
|
Mänskliga |
Såvitt nu kan bedömas kommer efter ny behandling socialutskottets be- Det kommer att föreslås att båda betänkandena avgörs efter en bordlägg- Socialutskottets betänkande kommer att upptas till behandling omedel- Beslut SkU31 Rättssäkerhet vid beskattningen Mom. 1 (fråga om avslag på propositionen) 1. utskottet 2. men. i motsvarande del (v) Votering: 297 för utskottet 11 för men. 41 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 122 s, 75 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 21 nyd, 2 - För men.: 10 v, 1 - Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 - Mom. 2 (tredjemansrevision m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 i motsvarande del (s) Votering: 174 för utskottet 134 för res. 1 41 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 75 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 21 nyd, 1 - För res. 1: 122 s, 10 v, 2 - Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 - Mom. 5 (tvångsåtgärder m.m.) 1. utskottet 2. res. 4 i motsvarande del (s) Votering: 173 för utskottet |
|
80 |
134 för res. 4 |
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 4: 122 s, 10 v, 2 -
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 6 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 7 (anstånd med att betala in skatt m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (nyd)
Votering:
285 för utskottet
22 för res. 6
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 74 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 10 v, 3 -
För res. 6: 1 s, 21 nyd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 6 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 12 (vissa övriga rättssäkerhetsfrågor)
1. utskottet
2. res. 12 (nyd)
Votering:
286 för utskottet
21 för res. 12
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 74 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 10 v, 3 -
För res. 12: 21 nyd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 6 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 13 (frågan om ett återinförande av skatteflyktslagen)
1. utskottet
2. res. 13 (s)
Votering:
174 för utskottet
134 för res. 13
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
81
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 107
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
82
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 13: 122 s, 10 v, 2 -
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UU26 Mänskliga rättigheter, m m.
Mom. 11, 30, 36, 37, 39, 42, 44, 48 och 56 (barnarbete m.m.
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
293 för utskottet
12 för men.
4 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 74 m, 26 fp, 26 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 10 v, 2-
Avstod: 2s, 2 fp
Frånvarande: 15 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 49 (den zigenska folkgruppens situation)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. U641 yrk. 1 och 2 (fp)
Votering:
289 för utskottet
18 för mot.
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 73 m, 23 fp, 26 c, 23 kds, 21 nyd, 2 -
För mot.: 1 s, 5 fp, 1 kds, 10 v, 1 -
Frånvarande: 16 s, 7 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 61 (erkännande av Taiwan)
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
281 för utskottet
21 för res.
6 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 70 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 10 v, 3 -
För res.: 21 nyd
Avstod: 2 s, 3 m, 1 c
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick avgö-
ras vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU22 Internationella miljöfrågor.
Anf. 77 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Vi skall nu behandla internationella miljöfrågor. I samband
med och efter Riokonferensen 1992 har dessa frågor fått en extra stor upp-
märksamhet. Det är helt berättigat, inte på grund av denna konferens utan
på grund av de sakproblem som där behandlades.
När vi talar om internationella miljöfrågor gäller det som regel stora,
gränsöverskridande miljöproblem. De internationella miljöfrågorna är of-
tast de viktigaste, men vi skall naturligtvis inte glömma att det finns ett sam-
band mellan globala, regionala och lokala frågor. Vi använder ju ibland det
tänkvärda uttrycket ”Tänk globalt - handla lokalt!”
Det betänkande som vi nu skall debattera innehåller diverse frågor av in-
ternationell karaktär. Jag tycker att de flesta av de förslag som lyfts fram i
detta betänkande är goda och viktiga, men jag skall begränsa mig till att be-
röra två socialdemokratiska förslag i vår partimotion om miljöfrågor vilken
väcktes under den allmänna motionstiden.
Jag skall först ta upp frågan om miljöregler inom handelspolitiken. I
GATT-avtalet, vars handelsregler numera ligger under World Trade Organi-
zation, finns en undantagsartikel som behandlar hälsofrågor för djur och
växter. En arbetsgrupp för miljöfrågor har under ett par år varit verksam
inom GATT.
I samband med uppföljningen av Uruguay-rundan och undertecknandet
av GATT-avtalet nyligen i Marrakech i Marocko enades man vidare om ett
arbetsprogram för frågor om handel och miljö. Ett sammanträde har inpla-
nerats till den 2 juni, då arbetet skall börja. Detta skall sedan rapporteras
till ministerrådskonferensen. I anslutning till det skall en serie punkter och
krav från Riokonferensens Agenda 21 följas upp.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Internationella
miljöfrågor
83
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Internationella
miljöfrågor
84
I detta sammanhang verkar Sverige framför allt för att de internationella
miljökonventionerna skall tas in i avtalet, så att GATT-avtalet inte bryter
mot internationella miljökonventioner utan i stället samverkar med dessa,
vilket i praktiken inte är fallet i dag. Detta skall ske genom utnyttjande av
undantagsartikeln - som ibland kallas ett miljöfönster - även om effekterna
skulle bli av diskriminerande karaktär.
Sverige har dessutom arbetat för att få till stånd en miljökommitté, något
som vi har misslyckats med, och för att ge en mer stabil organisation åt mil-
jöarbetet inom ramen för GATT-avtalet. Dessutom pågår ett arbete i detta
sammanhang inom UNCTAD och OECD. Vi tycker från socialdemokratisk
sida att detta är bra, och vi har därför på denna punkt inte brytt oss om att
avge någon reservation i anslutning till vårt motionsförslag.
Jag vill dock samtidigt säga att vi i vår motion siktar längre. Vi nämner i
den att det är mycket viktigt att man inom ramen för det fortsatta arbetet
inom WTO tillämpar försiktighetsprincipen, principen om förorenarens be-
talningsansvar och substitutionsprincipen. Det är också väsentligt att tviste-
panelerna besitter miljökunskaper och har ett öppet arbetssätt som möjlig-
gör insyn. Det behövs vidare preciseringar av möjligheterna att ta ut skatter
och avgifter och en översyn av sådana miljökrav på produktionsprocesser
som påverkar konkurrensen.
Vi pekar också på vikten av att ta upp de miljöutsläpp som ökade trans-
porter medför, och vi säger avslutningsvis att vi vill ha en långsiktig miljöstra-
tegi för den del av GATT-avtalet som numera ligger under WTO. Vi vill att
det görs en miljöanpassning fullt ut också på handelns område. Vi förutsätter
att den nuvarande och den kommande regeringen arbetar vidare med de här
frågorna.
Ett annat krav i vår motion gäller en nordeuropeisk miljökonferens. I det
fallet är vi inte överens med utskottsmajoriteten, och jag yrkar därför bifall
till vår reservation under mom. 6.
Jag tycker inte att majoriteten i sin skrivning i betänkandet tar denna fråga
riktigt på allvar. Man hänvisar till en mängd små konferenser som redovisas
i betänkandet och som i och för sig tar upp viktiga detaljfrågor på miljöområ-
det. Vårt förslag har dock en annan inriktning. Vi menar att det finns behov
av att som uppföljning av Riokonferensen anordna en konferens som samlar
Nordeuropa kring de miljöproblem som där finns att lösa. Det finns ett be-
hov av att hålla samman dessa frågekomplex inom miljöområdet för över-
blick och för helhetsgrepp, och då räcker det inte med de sakkonferenser
som anordnas på en serie områden.
För att få till stånd ett rent Europa, något som vi socialdemokrater vill
arbeta för, och för att Sverige skall kunna gå före, vilket vi också vill arbeta
för - jag förmodar att man kan vara överens över partierna om detta - be-
hövs också detta bredare grepp. Vi menar att Europa måste gå före när det
gäller omställning av produktion, konsumtion och energiförsörjning. Vi som
européer har liksom man har i övriga rika delar av världen ett särskilt ansvar.
Europa behöver en gemensam miljöpolitik. Det behövs också genomgri-
pande förändringar för att vi skall kunna uppnå och svara mot Riomötcts
mål och utmaningar.
Det behövs, som vi skriver i vår motion, en samlad vision för ett framtida
hållbart Europa. Vi menar att man för att komma fram till en sådan behöver
anordna en nordeuropeisk miljökonferens med deltagande från en rad olika
länder och med en bred representation från de respektive länderna.
På denna punkt delar vi, som sagt, inte utskottsmajoritetens uppfattning.
Det framhålls i betänkandet att de mindre konferenserna ”täcker behovet
för att fortlöpande diskutera nödvändiga åtgärder för att förbättra miljön i
Nordeuropa”. Jag menar i stället att man i Nordeuropa, där man har möjlig-
heter att skapa en gemensam syn och har gemensamma erfarenheter, behö-
ver en gemensam konferens för att följa upp Riomötet.
Med detta yrkar jag återigen avslag på utskottets hemställan under
mom. 6 och bifall till vår reservation under samma moment.
(forts.)
Kammarens beslöt kl. 17.58 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
(forts. UU22)
Anf. 78 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets hemställan i
dess helhet.
Det här betänkandet behandlar en rad frågor som har med mänsklig över-
levnad att göra. Det handlar bl.a. om att värna jordens vattenresurser, sär-
skilt sötvattentillgångarna. Det handlar också om regionalt samarbete på
miljösidan och om hanteringen av miljöfarligt avfall.
Som grund till betänkandet ligger en rad motioner vilka som regel anses
besvarade efter bara ett kort resonemang. Det hindrar inte att flera av de
frågor som behandlas i de här motionerna är utomordentligt viktiga. FN:s
hantering av den internationella miljörätten och kanske särskilt hanteringen
av luft- och vattenfrågor är ett problem som fortfarande inte är löst.
Ett flertal motioner behandlar problemet med vattentillgångar i världen.
Man påpekar att kampen om vatten ser ut att bli ert av de främsta orsakerna
till framtida konflikter i världen. Vi bör se till att biståndsprojekt i u-världen
också omfattar ett hållbart utnyttjande av sötvattentillgångarna. På senare
tid har vi sett konflikter börja spira på flera ställen.
Vi kan också se till närmiljön. Östersjöns problem är fortfarande att en
tredjedel av storstäderna runt innanhavet pumpar ut sitt avloppsvatten rätt
ut i sjön.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Internationella
miljöfrågor
85
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Internationella
miljöfrågor
Det är ett anständighetskrav för industriländer att inte tillåta sig att dumpa
sitt miljöavfall och annat avfall för deponering i utvecklingsländer. Det före-
ligger numera enighet om totalförbud mot sådan dumpning.
Ökenbildningen i världen hör indirekt samman med vattenmiljön. Även
överpopulationen är ett problem som vi hoppas att världens länder snabbt
kan ta itu med.
När det gäller de frågor som behandlas i betänkandet är partierna i utri-
kesutskottet i det närmaste överens. Vi har inte så olika åsikter i dessa frå-
gor. Det föreligger dock en socialdemokratisk reservation, som nämndes av
föregående talare, om en nordeuropeisk miljökonferens. Utskottets majori-
tet påpekar att ett miljöministermöte ägde rum i Helsingfors i mars i år och
att ett nytt skall äga rum på Kolahalvön i juni i år. Ytterligare två möten
kommer att äga rum under det närmaste året.
Utskottsmajoriteten har bedömt att frågorna är väl täckta på en hög nivå.
Behov av konferenser kanske föreligger på det vetenskapliga planet, men
just nu tror vi att man på det politiska planet bäst möts i bilaterala förhand-
lingar i miljöministrarnas värld. Därför föreslår vi att reservationen skall av-
slås till förmån för utskottets yttrande.
Anf. 79 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Det sades att det skulle vara motiverat med samlade konfe-
renser i Europa om de var på ett vetenskapligt plan och berörde forskare.
När det gäller det politiska området har utskottet funnit att miljöminister-
konferenserna som behandlar olika sakfrågor skall vara till fyllest.
Från socialdemokratisk sida anser vi att vad Europa bl.a. behöver i dag är
att vi politiker vågar utmana till debatt om miljöfrågorna, att vi vågar ha en
vision om hur vi skall klara av att bygga ett miljövänligt Europa. Så resone-
rar många av oss också när det gäller EU-frågan. Vi ser en möjlighet att ut-
veckla en helt ny satsning för Europa. Vi har - oavsett ett medlemskap eller
inte - sett på en nordeuropeisk konferens på samma sätt.
Som politiker, både som regeringsrepresentanter och som parlamentari-
ker, har vi behov av att samlas på bred front i Europa för att utmanas inför
nya och viktiga satsningar. Det räcker inte med att miljöministrarna möts
och diskuterar sakfrågor. Vi behöver ett komplement till sådana möten. Det
är speciellt angeläget om vi skall utforma ett program för en samlad miljöpo-
litik i Europa. Därför delar jag inte uppfattningen att detta bara skulle vara
angeläget när det gäller forskningen.
Anf. 80 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik:
Herr talman! Jag tror också att vi behöver ett intensivt samarbete kring
miljöfrågorna även i norra Europa. Men som situationen är just nu finns det
en rad politiska frågor, detaljfrågor, som man skall diskutera. När man har
kommit en bit på väg finns det nya möjligheter att ta upp diskussionen om
en nordeuropeisk miljökonferens. Det är alldeles givet att konferenser
ibland kan leda framåt, men man bör ha rimliga teman att diskutera. Så långt
har vi inte kommit i dag.
86
Anf. 81 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Det finns rimliga teman att diskutera. Dels känner vi mycket
väl till de europeiska miljöproblemen, dels är uppföljningen av Riokonfe-
rensen en viktig motor och ett viktigt motiv för att genomföra en nordeuro-
peisk miljökonferens.
Det finns en hel serie utmaningar som motiverar att vi följer upp Riokon-
ferensen på regional nivå, precis som den förbereddes med regionala konfe-
renser. Jag deltog som svensk observatör i en konferens i Afrika. I Bergen
hade vi, en tid före Riokonferensen, en konferens som berörde Europa. Vi
behöver följa upp Riokonferensen på detta sätt. Jag vidhåller att det är
olyckligt att majoriteten inte kan se värdet av det.
Anf. 82 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Miljöföroreningar känner inga gränser. Världens länder och
företag måste tillsammans finna lösningarna på de enorma problemen. Natu-
rens förnybara resurser kan försörja oss alla om vi vårdar dem och inte för-
brukar och förgiftar dem. En uthållig utveckling är nödvändig och egentligen
det inspirerande projekt som kan förnya näringslivet i en ekologisk struktur-
omvandling. Det behövs helhetssyn och nytänkande och ett samarbete i hela
världen för att klara denna utmaning.
Jag har begärt ordet i dag därför att jag inte tror att det är allmänt känt i
Sverige i hur hög grad vårt land är engagerat i miljöfrågorna internationellt.
Det var faktiskt Sverige som fick upp miljöfrågorna på FN:s dagordning.
Utan Inga Thorssons insatser hade inte FN:s första miljökonferens 1972 i
Stockholm blivit av.
Jag hade själv förmånen att som FN-delegat få följa ambassadör Göte
Svenssons arbete inför FN-konferensen om miljö och utveckling som kom
att hållas i Rio de Janeiro 1992. Först lyckades han i åtskilliga förmöten, s.k.
informal informals, övertyga u-länderna om att detta inte bara var ett nytt
sätt för i-världen att hindra u-ländernas utveckling. Sedan fick han arbeta
med vissa västländer som började krångla. Utan Sverige som drivande kraft
tror jag att det hade varit osannolikt att konferensen hade kunnat hållas.
Arbetet följs nu upp i vårt land genom beslutet om att börja förverkliga
kretsloppssamhället i kommunala Agenda 21-program, i en växande förstå-
else för ekologisk odling och i arbetet med skatteväxling.
I nästa vecka deltar miljöminister Olof Johansson vid den avslutande mi-
nisterdelen av mötet med CSD, Commission on Sustainable Development,
i New York. CSD är det organ som har hand om uppföljningen av Riokonfe-
rensen. CSD-mötet kommer att behandla hur världens regeringar och FN-
systemet skall genomföra och utveckla de beslut som fattades i Rio, framför
allt när det gäller hälsa, miljö, färskvatten, kemikalier och miljöfarligt avfall.
När det gäller Europa vet jag att Olof Johansson under de centerledda
regeringarna på 70-talet väckte frågan om gränsöverskridande luftförore-
ningar i FN:s ekonomiska kommitté för Europa, ECE. Denna kommitté
hade för övrigt Gunnar Myrdal som sin första chef.
I dag behandlar vi ett utskottsbetänkande som är fullt av exempel på att
Sverige fortsätter att arbeta för Europas och världens miljöfrågor. Öster-
sjöns miljö engagerar Miljödepartementet i hög grad. Olof Johansson skall
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Internationella
miljöfrågor
87
|
Prot. 1993/94:107 19 maj 1994 |
inviga Östersjöveckan 94. Det är ett arrangemang om Östersjöns miljö an- |
nästa vecka.
|
Internationella |
Sverige verkar i Helsingforskommissionen, för ett Östersjöprogram, i Bal- Självfallet är vi också mycket aktiva i FN:s miljöorgan UNCED, där Sve- Alltför sent uppmärksammades vi i vårt land på miljöproblemen med Nyligen beslöts vid ett globalt möte i Geneve inom ramen för Baselkon- Herr talman! Sverige tillhör de tio länder på jorden som är med i flest in- Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Anf. 83 MARGARETA VIKLUND (kds): Herr talman! Vatten, rent vatten, är ett av våra mest grundläggande behov I Riodeklarationen - dvs. ett uttalande från UNCED-konferensen, FN:s |
88
nellt samarbete för att få till stånd en hållbar utveckling. Detta berör bl.a.
vattenutnyttjandet i mycket hög grad.
Herr talman! Tecken på vattenstress finns på många håll. Grundvattenni-
vån sjunker, sjöar krymper och våtmarker försvinner. Ingenjörer vill ”lösa”
vattenproblemen genom att bygga ännu fler monumentala vattenlednings-
projekt till lika monumentala kostnader och med miljöskador som följd.
Floder som flyter fritt till havet är i dag sällsynta. Många av dessa fria flöden
är dömda att regleras inom kort. Kring Peking, New Delhi, Phoenix och
andra städer som lider av vattenbrist ökar konkurrensen mellan stadsinvå-
nare och bönder om de begränsade resurserna. Folket i Mellanöstern har
mer än en gång hört sina ledare tala om att gå i krig för vattnets skull.
Herr talman! Vatten är en förnybar resurs, men den är också ändlig. Vatt-
nets kretslopp begränsar tillgången. Vattentillgången per person, ett grovt
mått på försöijningstrygghet, minskar när befolkningen växer. Vattentill-
gången per capita i världen är i dag en tredjedel av vad den var år 1970, efter-
som ytterligare 1,8 miljarder människor har tillkommit sedan dess.
I dag har 26 länder med 232 miljoner människor för litet vatten. Eftersom
många av dessa länder har höga födelsetal, förvärras deras vattensituation
snabbt. 11 av bristländerna finns i Afrika. År 2010 kommer ytterligare 6 afri-
kanska nationer att kunna räknas in i den gruppen, om befolkningsprogno-
serna förverkligas. Då kommer 400 miljoner afrikaner att leva i länder med
vattenbrist. Det är ca 37 % av den befolkning kontinenten beräknas ha.
I Mellanöstern har 9 av 14 länder redan problem med tillgång på vatten.
Det gör området till den region i världen där vattenproblemen är mest kon-
centrerade. I flera av länderna i Mellanöstern väntas befolkningen fördubb-
las inom 25 år. En snabbt krympande vattentillgång är oundviklig. Rätten
till vatten kan skapa politisk instabilitet i hela regionen. Konflikter kan
flamma upp redan under innevarande decennium, eftersom de flesta floder
i Mellanöstern delas mellan flera nationer.
Perioden 1981-1990 utlyste FN som ett vattenårtionde. För att se vilka po-
sitiva resultat som uppnåtts under årtiondet hölls en konferens i Paris 1989.
Man fann då att vissa förbättringar har åstadkommits när det gäller att öka
tillgängligheten till rent vatten och ordentliga toaletter. Dessutom har många
vattenprogram fått en mer social än teknisk inriktning. U-landsanpassad tek-
nik har alltmer kommit till användning. Man kan tycka att det är på tiden.
Vattenprogram kopplas allt oftare till hälsoprogram. Kvinnor har också bör-
jat dras in i planering och genomförande. Detta har i sin tur börjat ge goda
resultat. Det är bra, men långt ifrån tillräckligt, att exempelvis handkraft i
dag används i stället för dieselpumpar.
Eftersom jordbruket använder två tredjedelar av allt vatten från floder,
sjöar, bäckar och underjordiska lager, är effektivare konstbevattning det vik-
tigaste för att man skall uppnå en hållbar vattensituation. Genom att man
bättre tar till vara de knappa vattenresurserna med enkla tekniker inom
jordbruket såsom terrassodling, vattenfällor vid grödan och effektivare ka-
nalsystem är besparingar på mellan 10 % och 50 % inom nära räckhåll. Om
bevattningsbehoven minskar med exempelvis någon tiondel, frigörs tillräck-
ligt med vatten för att tillgången för andra mänskliga behov skall fördubblas
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Internationella
miljöfrågor
89
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Lag om strategiska
produkter m.m.
90
världen över. Problemanalysen är klar. Vi känner till situationen. Därför är
det nu dags att formulera konkreta åtgärdsprogram!
Herr talman! I olika internationella sammanhang, bl.a. vid det s.k. Dub-
linmötet i januari 1992 och vid UNCED-konferensen, diskuterades behovet
av en internationell vattenkonvention. Från en av FN:s expertpaneler, där
den svenska professorn Malin Falkenmark verkar, har en rapport tagits fram
där behovet av en global vattenkonvention också betonas. Rapporten be-
handlas för närvarande inom FN-systemet.
De frågor som i synnerhet skulle behöva ett på internationell nivå rättsligt
dokument i form av en vattenkonvention är för det första vattenområden
som delas av stater, för det andra grundvattenfrågor, för det tredje instru-
ment för effektivt globalt vattensamarbete och för det fjärde reell prissätt-
ning på vatten som stimulerar till hushållning.
Herr talman! Det är oerhört viktigt, för att inte säga nödvändigt, att Sve-
rige i FN och andra lämpliga forum med kraft driver frågan om en internatio-
nell vattenkonvention.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 maj.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU24 Lag om strategiska produkter m.m. (prop. 1993/94:176).
Anf. 84 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Begränsning av exporten av alla typer av produkter som kan
användas vid framställning av massförstörelsevapen är ett mycket viktigt led
i det internationella nedrustningsarbetet. Vänsterpartiet skulle vilja se att
Sverige dels förde en egen restriktiv politik i den här frågan, dels förde en
mycket aktiv politik i alla internationella sammanang för att begränsa den
världsomspännande handeln med massförstörelseprodukter.
Regeringens avsikt att få till stånd ett effektivt regelverk inom det här om-
rådet tycker vi är bra. Det ställer vi oss givetvis bakom. Men det förslag som
nu föreligger duger inte. Vi vill ha ett nytt.
Det som gör regeringens förslag till ett dåligt förslag är enligt vår uppfatt-
ning tre saker.
För det första innebär förslaget en alltför okritisk anpassning till de regler
för högteknologiexport som användes av NATO i rent politiskt syfte under
det kalla krigets dagar.
För det andra kan vi inte ställa upp på förslaget att medge generellt undan-
tag för tillståndsgivning när det gäller export till länder som ingår i det rege-
ringen kallar ”det relevanta internationella samarbetet”.
För det tredje går vi emot delegeringen till myndighet av beslut som avser
export till länder inom det tidigare nämnda relevanta samarbetet.
Om vi går tillbaka till första punkten ser vi att NATO-organet COCOM,
Coordinating Committee for Multilateral Export Controls, blev ett instru-
ment för att förhindra att öststaterna och Kina fick tillgång till västerländsk
högteknologi.
Svenska företag tvingades så småningom att delta i detta embargo. Förbud
mot vidareexport av högteknologiprodukter tillverkade i NATO-länderna
infördes 1986.
Nu när det kalla kriget är över har situationen förändrats, och COCOM
har upplösts. Något nytt formellt samarbetsorgan har inte bildats ännu.
Uppgifter från bl.a. Norge, som innehar ordförandeskapet i arbetet med att
skapa ett nytt organ, visar att oenighet bland stormakterna kommer att för-
dröja bildandet av COCOM:s efterföljare. Vi får omsider se hur det går med
den saken. Men det ryktas att USA försöker forma det nya samarbetet mer
efter egna politiska och ekonomiska intressen. T.ex. vill USA att det nya
organet skall överta COCOM:s högkvarter i Paris, ett högkvarter med di-
rektförbindelser med CIA och State Department.
Sådana här uppgifter - även om de åtminstone ännu bara är rykten - stär-
ker våra misstankar om att efterträdaren till COCOM får samma politiska
roll som COCOM hade. Risken är att dels gruppen av länder som skall för-
hindras att få tillgång till högteknologi, dels de varor som skall falla under
teknologiembargot kommer att definieras på stormaktspolitisk basis. Den
risken är uppenbar. Skulle det ske har meningen med exportkontrollen för-
felats.
Därför är det viktigt att en självständig prövning och precisering av vilka
svenska högteknologiprodukter som skall omfattas av exportkontrollen
görs. Att nu stifta en lag som innebär att COCOM:s gamla produktlista skall
gälla även för svensktillverkade produkter tycker vi inte är bra. Den listan
innehåller alltför mycket av politiska varor, om ni förstår vad jag menar. Det
har förresten också påpekats av Krigsmaterielinspektionen.
Om vi sedan går till den andra punkten måste jag påtala att vi inte kan
ställa upp på förslaget att medge generellt undantag för tillståndsgivning när
det gäller export till länder som ingår i det relevanta samarbetet. Där har vi
åtminstone tre kärnvapenmakter: USA, Frankrike och Storbritannien.
Dessutom kan ytterligare s.k. officiella kärnvapenmakter komma att ingå,
dvs. Ryssland, Ukraina, Kazakstan och Kina. För oss inom Vänsterpartiet
förefaller det ytterst märkligt att en lag som syftar till att förhindra spridning
av massförstörelsevapen ger utrymme för ett generellt undantag just för de
länder som producerar de flesta och de värsta massförstörelsevapnen.
Det är också märkligt att undantag från tillstånd skall kunna ges för länder
som trots att de ingår i samarbetet bevisligen har svårt med sin egenkontroll
av spridningen. Jag tänker på USA och alla västeuropeiska stater som intill
Iraks invasion av Kuwait försåg Saddam Hussein med just de produkterna
till massförstörelsevapen. Vi föreslår att inga regler om generella undantag
skall finnas.
Den tredje punkten gällde delegeringen till myndighet avseende export till
länderna inom det relevanta samarbetet. Vi tycker att utförsel av strategiska
produkter är ärenden av sådan principiell vikt att de bör prövas av rege-
ringen. Vi tycker också att riksdagens insyn i sådana här ärenden bör stärkas.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Lag om strategiska
produkter m.m.
91
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Lag om strategiska
produkter m. m.
92
Varför inte inrätta en rådgivande nämnd med representanter från alla riks-
dagspartier, inte bara de största.
Utskottet tycker att något behov av en sådan nämnd inte finns, eftersom
exportkontrollen bygger på internationella regler. Den motiveringen har jag
svårt att förstå. Det finns all anledning för den svenska riksdagen att ha insyn
i hur exporten av kärnteknisk utrustning, missiler, biologiska och kemiska
produkter samt högteknologiprodukter av s.k. dual-use-karaktär sköts och
kontrolleras av företag, myndigheter och regering. Det är inte minst viktigt
att kontrollera just hur det internationella regelverket följs.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Bertil Måbrinks meningsyttring.
Anf. 85 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till hemställan i utrikesutskottets
betänkande, vilket innebär att vi tillstyrker regeringens förslag till skärpning
av den lag som tidigare hette lagen om förbud mot utförsel av vissa produk-
ter som kan användas i massförstörelsesyfte, kort uttryckt massförstörelsela-
gen, och som nu skall heta lagen om strategiska produkter. Regeringens för-
slag innebär en välkommen skärpning.
Jag har lyssnat noga till Jan Jennehag. Jag måste erkänna att jag inte rik-
tigt förstår av hans anförande om han önskar en mer eller en mindre restrik-
tiv politik. Till en del talade han för en mer restriktiv politik, och till en an-
nan del klagade han över att Sverige hade varit alltför underdånigt gentemot
COCOM, vars hela syfte var att införa restriktioner mot export.
Han klagade över att vi hade varit med om att förhindra export av strate-
giska produkter till Kina. Jag vet inte om Jan Jennehag var närvarande när
Bertil Måbrink talade i föregående debatt. Hans anförande handlade huvud-
sakligen om att det var för mycket kontakter med Kina, för mycket export
till Kina, för mycket bistånd till Kina.
Nu verkar det som om problemet är det rakt motsatta, som om Sverige
varit underdånigt en instans vars syfte är att införa restriktioner i exporten
gentemot Kina. Jag får inte riktigt de olika delarna av Jan Jennehags anför-
ande att gå ihop. Får han det själv?
Anf. 86 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Vi vill ha restriktiva regler. Jag menade att COCOM hade
använts som instrument inte bara för att förhindra tillverkning av massför-
störelsevapen, utan också förhindra att dessa länder skulle få tillgång till väs-
terländsk teknologi över huvud taget. Den typen av politiska överväganden
från NATO-organet skadade Sverige. Det skadade i hög grad också det fred-
liga uppbyggandet i dessa länder och utvecklingen mot en bättre ordning i
många andra.avseenden. Jag tror inte att jag behöver missförstås på den
punkten.
Restriktiviteten är det alltså ingen tvekan om från vår sida.
Anf. 87 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag är ledsen över att Jan Jennehag inte var i kammaren för
att höra Bertil Måbrinks glödande inlägg mot export till Kina. Det han talade
mot var den typen av handelskontakter som förekommer t.ex. beträffande
telefonväxlar och andra ytterst fredliga anläggningar. Det var Bertil Måbrink
kritisk emot.
Nu förstår jag att Jan Jennehag däremot är kritisk mot att COCOM under
den tid det existerade - det är numera nedlagt - hindrade försäljning av t.ex.
elektroniska produkter till Kina och Sovjetunionen. Jag noterar att det finns
en betydande spännvidd i Vänsterpartiets syn på den internationella han-
deln.
Anf. 88 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Man måste nog vara ganska illasinnad för att hitta den
spännvidden. Om Daniel Tarschys och jag sitter och diskuterar på tu man
hand tror jag inte att vi kan hitta någon skillnad i synen.
Vad vi åtminstone kan vara eniga om är att beslut av den här karaktären
skall fattas av demokratiskt valda organ i Sverige och icke med politiska mo-
tiv av andra länder. I vissa fall kan dessa överensstämma, och då är allt gott
och väl. I vissa fall överensstämmer de inte, och då är det viktigt med den
tredje punkt som jag tog upp i mitt anförande, att vi inte skall delegera till
andra organ än direkt politiskt ansvariga, dvs. regering och riksdag, att fatta
sådana beslut.
Anf. 89 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag vill ingalunda vara illasinnad. Jag försöker tvärtom för-
stå vad som är Vänsterpartiets politik. Det är inte alltid så lätt.
Nu talar vi alltså om export av varor som kan ha strategisk betydelse. Då
är jag anhängare av en restriktiv hållning. Jan Jennehag säger att besluten
skall ligga i händerna på demokatiskt valda organ, svenska organ. Jag tror
att vi på sikt måste acceptera - det vet vi redan i dag - att de flesta tekniskt
komplicerade produkter som används både militärt och civilt är av multina-
tionellt ursprung i den meningen att det är produkter som har komponenter
från olika länder. Låt oss ta den svenska flygplansproduktionen som exem-
pel. Vi vet att det är komponenter som kommer utifrån. Inom den avance-
rade elektroniken finns det också komponenter som kommer från olika län-
der.
Jag tror inte att man i längden kan undvika att ha ett visst samarbete mel-
lan staterna när det gäller att försöka hindra spridning av strategiska produk-
ter till stater som kan missbruka den typen av produkter. Därför välkomnar
jag ett samarbete som har till syfte att förhindra att militärt användbar mate-
riel sprids till länder som inte förmår att hantera den typen av varor. Jag tror
att det är angeläget att vi har ett sådant internationellt samarbete. Det är
något som möjliggörs genom bl.a. den lag som vi nu diskuterar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 maj.)
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Lag om strategiska
produkter m.m.
93
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Utvisning på grund
av brott
94
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU29 Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1993/94, m.m. (prop. 1993/94:125 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 20 maj.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU17 Utvisning på grund av brott (prop. 1993/94:159).
Anf. 90 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betänkande 17 handlar om, pre-
cis som herr talmannen sade, om utvisning på grund av brott. Vi socialdemo-
krater yrkar avslag på propositionen.
Vi anser naturligtvis, precis som utskottsmajoriteten, att en utlänning som
begår brott i Sverige skall kunna utvisas. Men orsaken till att vi yrkar avslag
är att vi tycker att propositionen saknar en ordentlig analys och genomgång
av hur utlänningslagen i det här avseendet i dag tillämpas, en genomgång av
i vilken mån nuvarande lagregler lämnar utrymme för en godtycklig rättskip-
ning.
Vi beklagar att varken den utredning som ligger till grund för propositio-
nen eller propositionen innehåller någon ordentlig analys. Både utredningen
och propositionen präglas enligt vår uppfattning av vaghet och glidningar
som ger utrymme för godtycke vid tolkning. Vi är inte ensamma om den
åsikten, utan den delas av flera remissinstanser. Vi anser att vi först när vi
fått en fördjupad utredning av de frågor som behandlas i propositionen kan
ta ställning till vilka åtgärder som behövs.
Därför, herr talman, yrkar jag avslag på utskottets hemställan och bifall
till vår reservation 1.
Anf. 91 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! När man diskuterar utlänningars brottslighet finns det ofta
en tendens till att fokusera väldigt mycket av den brottslighet som förekom-
mer i vårt land på ett antal medborgare.
Det kan finnas anledning att påminna om att det stora flertalet av de ut-
ländska medborgare som finns i Sverige lever ett fullt skötsamt och socialt
accepterat liv. Det är en mycket liten grupp av det totala antalet utländska
medborgare i Sverige som är inblandade i brottslighet. Det kan, som sagt,
finnas anledning att påminna om detta när vi nu diskuterar utvisning på
grund av brott.
De förslag som regeringen presenterar i sin proposition och som utskottet
ställer sig bakom innebär en skärpning av den nuvarande lagstiftningen. Det
innebär alltså att det är tillräckligt - till skillnad från i dag - att brottet skall
leda till fängelsestraff för att man skall utvisas. I dag är regeln att det skall
vara fängelse i minst ett år. Vi kan nu också utvisa vid mindre allvarliga brott
om det handlar om systematisk brottslighet vid upprepade tillfällen.
Vidare föreslås i propositionen och i utskottsbetänkandet att en utlänning
får utvisas endast om han dömts till hårdare straff än till böter och om det
kan föreligga risk för återfall till brottslig verksamhet i allmänhet. Utvis-
ningen skall ske med hänsyn till brottets allvar och återfallsrisken. Här finns
förslag till nya regler när det gäller häktning i samband med verkställighet
av en utvisning.
Det här innebär alltså skärpningar. Med tanke på den kritik som riktats
mot förslaget och på reservationerna kan man konstatera att de går i två rikt-
ningar. Maud Björnemalm redovisade att Socialdemokraterna anser att det
här är för långtgående förändringar. Enligt Ny demokratis reservationer vill
man gå mycket längre.
Det handlar naturligtvis om att göra en rimlig avvägning mellan de åtgär-
der som behövs för att bekämpa den här typen av brottslighet och för att
få en preventiv verkan utan att skapa helt orimliga situationer för enskilda
människor.
Vi från utskottsmajoriteten tycker att man i propositionen och utskottsbe-
tänkandet har gjort en lämplig avvägning när det gäller dessa åtgärder. Jag
kan inte ställa upp på den beskrivning som görs i den socialdemokratiska
reservationen om att ärendet inte skulle vara tillräckligt berett. Som under-
lag finns ett utredningsförslag. Ärendet har varit föremål för remissbehand-
ling. De ändringar som regeringen föreslår och som utskottet ställer sig
bakom grundar sig på ganska väl avvägda bedömningar av varför dessa änd-
ringar är motiverade. Jag tycker därför att kritiken är litet svepande.
Vi har anledning att inte skjuta på frågan. Det är viktigt för den allmänna
samhällsdebatten att markera att vi är tydliga på den här punkten, att organi-
serad brottslighet eller systematisk brottslighet utförd av utländska medbor-
gare måste leda till konsekvenser, i en del fall till utvisning. Detta förhåll-
ningssätt är inte minst viktigt när det gäller att skapa goda förhållanden i
det svenska samhället och när det gäller att inte bidra till att de skötsamma
utländska medborgarna i vårt land drabbas. Den vulgärdebatt som har förts
drabbar ju tyvärr också i hög grad de skötsamma invandrarna. Det är viktigt
att vi gör en markering och inte skjuter upp genomförandet av en skärpt lag-
stiftning på det här området.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i betänkan-
det.
Anf. 92 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Till socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 har Ny de-
mokrati fogat två reservationer. Vi i Ny demokrati står bakom dessa reserva-
tioner, men för att spara litet tid yrkar jag bifall endast till reservation nr 3.
Dessa frågor har tagits upp i justitieutskottet, som har avgett ett yttrande.
Jag är ordinarie ledamot i utskottet, men jag var då inte närvarande. Därför
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Utvisning på grund
av brott
95
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Frägor om offentlig
upphandling
blev det en liten missuppfattning av vår representant som var med vid bor-
det. Det avgavs alltså ingen reservation till yttrandet till socialförsäkringsut-
skottet. Det är av den anledningen som jag har begärt ordet.
Jag deltog i behandlingen av socialförsäkringsutskottets betänkande nr 14
när det gällde liknande frågor. Precis som föregående talare sade, vill vi gå
litet längre än utskottet. Vi tycker att signalerna till invandrargrupper och
flyktingar är litet felaktiga. När socialförsäkringsutskottets betänkande nr 14
diskuterades läste jag upp delar av ett brev som jag har fått från invandrare
som har bott här i Sverige i 20 år. Man undrar där om det är rimligt att Sve-
rige skall ta hand om asylsökande som har begått brott här efter ankomsten
till Sverige.
Man har nu skärpt vissa saker, men vi vill, som sagt, gå längre - därav
våra reservationer till detta betänkande. Det kan tyckas som att vi velar och
vinglar litet hit och dit. Det beklagar jag, men som ordinarie ledamot i justi-
tieutskottet kände jag mig föranlåten att redogöra för dessa ståndpunkter.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 maj.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU18 Frågor om offentlig upphandling (prop. 1993/94:227).
Anf. 93 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Om majoriteten i finansutskottet hade nöjt sig med att före-
slå att man skulle infoga EG-direktiven om tjänsteupphandling - det som
kallas försörjningssektorn, dvs. telekommunikationer, vattenförsörjning
osv. - hade vi socialdemokrater kunnat stödja detta. Vi tycker att det hade
varit rimligt. Men när man skall vara något slags värsting - eller bästing - i
Europa och gå flera steg längre än vad EG-direktiven föreslår, tycker vi att
detta är fel. Vi borde ha lärt oss läxan.
Här i riksdagen har vi tidigare av - som jag ser det - missriktade ambitio-
ner gått längre än vad EG har gjort när det gäller den här typen av frågor.
Sedan har vi fått ändra oss. Jag tycker att detta är en onödig omväg. Man
borde ha följt EG-direktiven om det som kallas för anknutet företag.
Det här är inte världens största fråga, och jag söker inte strid för dess egen
skull. Men eftersom vi anser att detta är principiellt viktigt har vi reserverat
oss på denna punkt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen,
som är fogad till detta betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 maj.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU21 Ytterligare anslag inom Finansdepartementets område
(prop. 1993/94:125 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 20 maj.)
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU10 Svenskundervisning för invandrare (sfi) (prop.
1993/94:126).
Anf. 94 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! För tio år sedan fanns det på den svenska arbetsmarknaden
många jobb som inte krävde särskilda yrkeskunskaper. I dag utgör dessa
jobb en liten andel av arbetsmarknaden.
Samtidigt innebär utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden att kom-
munikationsförmågan och kunskaperna i svenska språket spelar en allt
större roll.
Under efterkrigstidens arbetskraftsinvandring var det lätt för invandrare
som hade goda yrkeskunskaper, men som hade brister i svenska språket, att
konkurrera på arbetsmarknaden. I dag är situationen annorlunda. I takt
med att arbetsuppgifterna blir mer komplexa och kraven på samarbete i ar-
betslivet växer ökar kraven på svenskkunskaper.
För den nyanlände invandrare som inte kan svenska blir det nästan omöj-
ligt att slå sig in på arbetsmarknaden om han eller hon inte får en gedigen
grund i vårt språk.
Också många invandrare som har bott länge i vårt land riskerar att slås ut
från arbetsmarknaden för att deras svenska inte räcker till. Bland de lång-
tidsarbetslösa finns det många invandrare med bristfälliga svenskkunskaper.
Många av dem har tidigare deltagit aktivt i arbetslivet, men de har i dag små
chanser att komma tillbaka, därför att deras språkkunskaper inte räcker till.
Svenska för invandrare och invandrares möjlighet att utveckla det svenska
språket är en grundbult i utvecklingen av ett samhälle där svenskar och nya
svenskar på lika villkor deltar i arbetsliv och samhällsutveckling.
Häromdagen kom det en oroande rapport från Socialstyrelsen. Den visar
att det finns tendenser till att det svenska samhället blir tudelat. Bland dem
som tilllhör förlorarna finns många invandrare.
Risken är stor att en grupp invandrare hamnar utanför arbetsliv och sam-
hällsgemenskap om dessa invandrare inte ges fullödiga möjligheter att ta del
av svenska språket. Det är därför som vi socialdemokrater ser svenskunder-
visningen som så viktig.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 107
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
98
Både Riksrevisonsverket och Riksdagens revisorer har riktat allvarlig kri-
tik mot svenskundervisningen. Delvis har denna kritik bemötts i regeringens
proposition om sfi, men jag tror inte att vi socialdemokrater var ensamma
om att tycka att propositionen delvis var ganska oengagerad och ett otillräck-
ligt instrument för att utgöra startskottet till en gedigen satsning på sfi.
Vi var bekymrade över den brist på förståelse för svenskundervisningen
som vi mötte i höstas när borgerligheten sade nej till en särskild kursplan för
svenska 2 i gymnasiet eller tidigare i våras när majoriteten avslog Social-
demokraternas krav på att 120 miljoner skulle avsättas för satsning på att
utveckla svenskkunskaper och hemspråk för invandrarbarn.
Herr talman! Det är rimligt att vi också nu när vi diskuterar svenska för
invandrare för ett ögonblick stannar till och ser till invandrarbarnens situa-
tion.
Skolverket redovisade för en tid sedan en rapport som visade att det går
bra i skolan för de flesta invandrarbarnen. Många visar anmärkningsvärt
goda resultat. Men det finns en grupp invandrarbarn som har mycket stora
svårigheter i skolan. Deras svårigheter har ett direkt samband med att de
inte fått en rik och fullödig kunskap i svenska. Också för barnens skull är det
viktigt att föräldrarna får de bästa förutsättningarna att lära sig språket.
Herr talman! Så till det konkreta innehållet i betänkandet: På två punkter
har utskottet förändrat regeringsförslaget.
Vi föreslår enhälligt att invandrarna inte skall behöva vänta sex månader
på svenskundervisning i kommunerna. Här följer utskottet den socialdemo-
kratiska motionens krav på att undervisningen i sfi måste komma i gång så
snabbt som möjligt och att väntetiden inte får vara längre än tre månader.
Beslutet är viktigt för den enskilde, men det innehåller också en viktig
samhällsekonomisk dimension. Det är inte rimligt att flyktingarna inte får
chansen att så snart som möjligt ta tag i den svenskundervisning som för de
allra flesta är nyckeln till arbetsmarknaden.
Utskottsmajoriteten föreslår också att en utredning kommer till stånd om
behovet av ett särskilt utvecklingscentrum för undervisning i svenska för in-
vandrare. Svenska är ungt som främmande språk, och behoven av fortbild-
ning, metodutveckling och läromedelsutveckling är stora.
I utskottstexten finns det också viktiga skrivningar om fortsatt utrednings-
arbete runt sfi i den invandrar- och flyktingpolitiska kommittén. Jag hälsar
med tillfredsställelse att utskottet tagit till sig många av den socialdemokra-
tiska gruppens skrivningar. De markeringar som utskottet gör är viktiga. Da-
gens beslut skall bara ses som ett steg på vägen. Det krävs ytterligare analy-
ser och mer av kunskap om invandrarna skall ges chansen till en fungerande
svenska och fullgoda möjligheter på vår arbetsmarknad.
Utskottet slår än en gång fast vikten av att sfi-undervisningen måste vara
flexibel. Den måste anpassas till varje invandrares och grupps förutsätt-
ningar. Någon har ideala förutsättningar att gå in i språkstudier på en mycket
kvalificerad teoretisk nivå. En annan behöver möta språkstudierna i en trygg
miljö, där praktiska uppgifter spelar en viktig roll. För många spelar möjlig-
heterna till värvning av studier och arbete en avgörande roll för deras möjlig-
het att ta till sig ett nytt språk.
Utskottet markerar också betydelsen av att folkhögskolors och studieför-
bunds kompetens tas till vara i sfi-undervisningen. Det är inte minst viktigt
mot bakgrund av den nära kontakt med arbetslivet som de har.
På några punkter är vi däremot inte ense. Jag beklagar fyrkantigheten i
utskottets beslut i 13 kap. 11 §. Det är inte bra om en invandrare, som avslu-
tar utbildningen för att böija arbeta, inte kan vara tillförsäkrad rätten att
återuppta studierna senare. För många invandrare kan just rätten att arbeta
på heltid i Sverige under en period vara ett viktigt led i utvecklingen av ett
fungerande svenskt språk. Om man då föreskriver att sfi måste ske vid en
viss tidpunkt ger det en märklig signal från samhället.
Inte blir det så jättemycket bättre av att majoriteten hänvisar till rätten
till tjänstledighet för studier. Vi skall visa respekt för och slå vakt om vår
arbetsrätt. Men det är inte givet att det bästa stöd en invandrare, som skall
börja jobba på den svenska arbetsmarknaden, kan få är att tvingas börja
med att begära tjänstledighet för studier under en del av arbetstiden. Vår
uppfattning, som delas av Invandrarverket, är att lagstiftningen borde arbe-
tas om. Det är synd att majoriteten har så bråttom att man inte lyssnar or-
dentligt på dem som möter invandrarna i deras praktiska verklighet.
I den socialdemokratiska reservationen nr 2 efterlyser vi en rekommenda-
tion om att sfi i normalfallet skall vara en heltidsuppgift. Det är allvarligt att
studierna i flera kommuner kommit att utformas som en deltidsuppgift.
Vi socialdemokrater menar att det är rimligt att riksdagen markerar att
sfi-studierna är ett alternativ till heltidsarbete för den som inte har annat ar-
bete eller andra starka skäl för att ha en uppgift på deltid, precis som man
har det på arbetsmarknaden i övrigt.
Även om de formella, klassbundna studierna begränsas till några timmar
per dag bör det vara en självklarhet att sfi-studierna är en heltidsuppgift för
den som inte har någon annan arbetsuppgift eller försörjning. Den kan utfor-
mas på olika sätt med den flexibilitet som utskottet kräver av svenskunder-
visningen. Det kan bl.a. bygga på hemuppgifter, praktik eller andra model-
ler för språkinlärning. Men självfallet bör det normalt inte vara en uppgift
på deltid. Däremot skall det naturligtvis finnas möjlighet att studera på del-
tid för den som av olika skäl måste göra det. Vi menar också att det måste
erbjudas kvällsstudier på heltid för invandrare som förvärvsarbetar. Det gäl-
ler inte minst de invandrare som har levt länge i vårt land.
Herr talman! Jag nämnde i inledningen de problem som många äldre och
medelålders invandrare står inför genom de stora förändringarna på arbets-
marknaden. Det finns anledning att också till protokollet understryka hur
viktigt det är att behoven hos tidigare inflyttade invandrare fångas upp och
att man kan möta behoven hos dem som på andra sätt än genom konventio-
nell flyktingmottagning kommer till kommunerna. För det krävs en uppsö-
kande verksamhet.
Jag yrkar bifall till reservation 2, mom. 6. Jag stöder också i övrigt den
reservation som vi lämnat under mom. 5 men vill för att spara kammarens
tid inte formellt yrka bifall till den.
Anf. 95 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag vill först yrka bifall till den meningsyttring som vi har
fogat till betänkandet.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
99
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
100
Jag kan i det allra väsentligaste instämma i det som Inger Lundberg sade
i sitt anförande om vikten av en kvalitativt god svenskundervisning för in-
vandrare. Trots detta har vi från Vänsterpartiets sida sett oss nödgade att
foga meningsyttringen, för vi tycker att ett timantal om 580 sextiominuters-
lektioner skulle vara en lämplig ökning. Bakgrunden är att det är viktigt att
garantera språktillgängligheten när det gäller sfi.
Ett språk - oavsett hur man tillskansat sig kunskaperna i det nya språk
vilket man skall använda i sin vardag - utgör en viktig del av identiteten för
människan själv. Då är det viktigt att vi från böljan ger den goda grunden
för denna identitetsutveckling. Ett språk talar om var man befinner sig. Det
talar också i olika hänseenden om varifrån man kommer, naturligtvis inte
bara geografiskt. Det säger möjligen också något om vart man är på väg.
Anf. 96 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Dagens ärende, svenskundervisning, är till skillnad från går-
dagens inte för mig en ideologisk fråga. Jag tvivlar inte på att vi i grunden
har samma uppfattning när det gäller hur viktigt det är att människor som
bor och verkar i Sverige behärskar svenska språket.
Jag har i våra motioner skrivit att man, om man inte behärskar språket i
det land man bor, riskerar att bli något slags andra klassens medborgare. Om
det är någonting som vi är rädda för, så är det just detta. Det innebär att
svenskan är så oerhört central. Detta tror jag att vi är fullständigt överens
om.
Vari det möjligen finns litet dissonanser, vilket möjligen kan vara ett un-
derstatement, är att vi naturligtvis vill ersätta hemspråksundervisningen med
svenska. Men låt oss ta den debatten i ett annat sammanhang, för den hör
inte hemma här.
Jag har engagerat mig extra i frågan mer som professionell utbildare än
som nydemokrat. De många larm som har kommit från bl.a. Riksskattever-
ket och Riksdagens revisorer har gjort det så tydligt att detta är ett problem.
Därför tycker jag att det, även med mina ”skånska r”, skorrar litet när Inger
Lundberg kritiserar nuvarande regering för bristande engagemang. De pro-
blem med kvalitetsbrister som vi har i dag måste rimligtvis mer bero på att
insatser inte sattes in när det var socialdemokratisk majoritet.
Undermålig undervisning och undermålig utbildning är ett problem. Jag
har själv egen erfarenhet av det. Två utbytesstudenter som vi har haft under
ett år lärde sig svenska. Men det berodde inte på att de deltog i sfi, det kan
jag garantera. Det berodde på att de hade hemskt grymma värdföräldrar.
Jag och min hustru samt våra tre barn ställde krav på dem. Vi talade svenska
med dem.
Det var jobbigt i början. Vi satte lappar där det stod vad allting hette. Vi
talade bara svenska. Sedan hade vi en paustimme då vi talade engelska, så
att de kunde lätta på trycket och prata djupare. Den ena av dessa flickor
hade definitivt ingen motivation när hon kom. Hon var förvånad över att
språk inte bara rann in till henne, ungefär som att man bli solbränd när man
solar sig, dvs. om man lever i ett land så kommer språket.
Men med dessa grymma värdföräldrar och en professionell pedagog till
värdfar lyckades vi forcera också detta problem. Bägge talade klockren
svenska efter ett år. Men den inblick vi fick i deras sfi-undervisning skrämde
oss ofantligt, och den skrämde också dem. De undrade själva vad det var för
någonting och lämnade den efter bara några veckor.
De konstaterade: Här sitter jag, här sitter doktorer, här sitter akademiker
och här sitter analfabeter fullständigt blandat med oengagerade lärare. Ef-
tersom jag engagerade mig i detta förstod jag att det inte var en tillfällighet.
Det skrämde mig att se detta.
Herr talman! Låt mig också understryka att det naturligtvis finns bra
svenskundervisning för invandrare. Det är självklart. Jag hoppas att det
finns mycket bra undervisning. Men uppenbarligen finns det stora brister.
Det är kanske där skillnaden ligger.
Det handlar inte bara om att vi är i opposition och att man då skall tycka
mer och fortare än regeringen. Vi tycker att man här skall våga gå fram litet
kraftfullare. Vi tycker att man skall våga tydliggöra kraven på de människor
som skall lära sig svenska av omtanke om dem.
Vi vet från t.ex. Riksdagens revisorer att detta problem även finns hos
människor som har bott länge i Sverige. I t.ex. Göteborg finns många som på
70-talet kom från dåvarande Jugoslavien och som fortfarande kan svenska
mycket dåligt. Man skulle kunna säga att det är deras problem. Men det är
inte det. De får svårt att komma in i samhället.
Herr talman! Jag har all respekt för att detta är ett pedagogiskt problem
och att det krävs speciell pedagogik. Det är också därför vi nydemokrater
har gått emot regeringen och tillsammans med Socialdemokraterna vill in-
rätta ett utvecklingscentrum för sfi. Vi tycker att det är viktigt att man verkli-
gen fokuserar på dessa problem.
Vi tycker att omfattningen i tid räcker. Jag skrev i vår motion att man fak-
tiskt i tid får fler timmar via sfi än vad en grundskoleelev får i engelska. Den
tiden räcker för att skapa en bra utbildning och lära sig så mycket att man
sedan kan fortsätta på egen hand.
Vi tycker också att det är självklart att man skall ha betyg, vilket inte kan
vara helt obekant. Vi tycker att man skall våga vara tydlig. Man skall ge bra
betyg, man skall ge ännu bättre betyg, men man skall också våga säga: Det
är inte tillräckligt bra. Det benämner vi ”icke godkänt”, ”otillräckligt”, eller
vad man kallar det för. Att bara ge intyg är för oss ett uttryck för en förlegad
pedagogik som går ut på att man inte ger feedback, eller återkoppling.
Det är aldrig roligt att få ett underkänt betyg. Jag har en gång i tiden haft
BC i kristendom. Det var mycket nyttigt. Två terminer senare hade jag stort
A. Det hade jag aldrig haft utan BC i kristendom. Detta säger jag som en
illustration.
Jag yrkar avslutningsvis bifall till våra reservationer 3, 4 och 6 samt till
utskottets hemställan vad avser mom. 11.
Anf. 97 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det är kanske inte så svårt att förstå Stefan Kihlbergs BC i
kristendom när man läser reservation nr 6.1 den står att Ny demokrati anser
att krav på viss kunskap i svenska bör finnas för att en elev skall få följa den
ordinarie skolundervisningen.
Det vore intressant att höra Stefan Kihlberg utveckla detta litet grand. Är
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
101
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
102
det meningen att barn inte skall få tillgång till skola om de inte har tillräckliga
svenskkunskaper? Hur skall då de barn som inte har förmånen att bo inac-
korderade hos familjen Kihlberg få tillgång till dessa svenskkunskaper?
Anf. 98 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Riktigt så enkelt är det inte, Inger Lundberg. Orsaken till
att vi säger att man skall kunna svenska när man går in i skolan beror just
på att vi vet att väldigt många barn mår mycket dåligt av vara i klasser i en
skola där de inte kan följa med därför att de inte behärskar språket.
Vi vill ge dessa elever möjligheter att lära sig svenska språket via intensi-
vutbildning, så att de kan språket svenska innan de börjar skolan. Det hand-
lar tvärtom om omtanke om eleverna så att de skall kunna tillgodogöra sig
skolundervisningen. Det är därför som vi har denna uppfattning.
Jag kan försäkra Inger Lundberg att mitt BC i kristendom hade en enda
orsak. Jag var lat, och jag struntade i läxorna inför vartenda läxförhör. Det
var mycket välförtjänt, och det var mycket nyttigt att få den läxa som det
innebär att få kvitto på: Du är lat, grabben. Åtminstone klarade inte jag av
att se det utan att skärpa mig.
Anf. 99 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Vi har tidigare fått klart för oss att Stefan Kihlberg anser att
det måste vara lättja och inte bristande begåvning som är orsaken om inte
Stefan Kihlberg får toppbetyg i olika ämnen. Därifrån går jag över till det
som saken egentligen handlar om.
Ny demokrati berömmer sig sig ofta av att vara verklighetens parti. Men
verkligheten, Stefan Kihlberg, är inte så enkel att man över hela landet kan
erbjuda ettåriga studier i speciella skolor för invandrarbarn. Tvärtom är det
många gånger bra för invandrarbarn, speciellt ute på landet, att komma in i
en skolgemenskap tillsammans med andra barn.
Verklighetens barn lär sig språk mycket genom att möta andra barn. Se-
dan är det en annan sak, Stefan Kihlberg, att de behöver kompletterande
resurser, stöd i svenska 2-undervisning och på annat sätt få den uppbackning
som alla barn med särskilda behov behöver.
Jag har inte i något sammanhang sett att Ny demokrati och Stefan Kihl-
berg har ställt sig i spetsen vare sig för utvecklingen av svenska 2 eller för de
extra stödresurser som invandrarbarnen behöver.
Anf. 100 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag gillar att debattera, och jag kan inte låta bli att ta replik.
Egentligen är det dumt, eftersom vi inte har skiljaktiga meningar. Men jag
vill ändå litet kort tillägga följande.
För mig finns inte bristande begåvning. Det är inte ett problem för eleven.
Det är mitt problem som lärare. Jag vägrar att acceptera att människor skulle
ha sådana brister i sin begåvning att jag som lärare eller andra som lärare
inte kan klara av att undervisa. Det som definierar en professionell och duk-
tig lärare är att kunna hantera en sådan situation. Men visst är vi olika utrus-
tade på detta plan.
Vi är beredda att stoppa in mer resurser i svenskundervisningen, och det
har vi faktiskt skrivit om. Det vill vi göra just därför att den är så viktig. I
vår värld har alla barn särskilda behov. Det är därför vi är företrädare för
individualiserad undervisning i så stor utsträckning som det över huvud taget
är möjligt.
Alla barn har särskilda behov, vare sig det är behov av extra stödåtgärder
därför att de behöver extra inlärningshjälp eller de behöver extra stimulans
därför att de råkat få litet för mycket begåvning så att de blir understimule-
rade i skolan. Vi tycker att bägge problemen är lika viktiga att hantera.
Anf. 101 ULF MELIN (m):
Herr talman! Det är viktigt att vi tar till vara invandrarnas kunskaper och
i många fall långa och kvalificerade utbildningar. Det är viktigt att vi under-
lättar för invandrarna att använda dessa resurser. Det är naturligtvis väldigt
viktigt både för Sverige och för den enskilde invandraren.
God färdighet i svenska och kunskaper om det svenska samhället har av-
görande betydelse för den enskilde invandrarens integrering i Sverige. Kon-
kurrensen på dagens arbetsmarknad och de framtida kraven på vidgad kun-
skap och kompetens accentuerar detta ytterligare.
När det gäller det här betänkandet tycker jag att det finns en samsyn mel-
lan partierna i många frågor. Ett par motionsyrkanden har vi tillstyrkt direkt.
De gäller skyldigheten att tillhandahålla svenskundervisning för invandrare.
Vi ändrar förslaget i propositionen från sex månader till tre månader. Vi i
den borgerliga gruppen tycker, precis som alla andra, att det är att sända fel
signaler. Det är klart att det kan finnas svårigheter att komma i gång med
undervisningen i små kommuner. Men i de fallen kan det finnas särskilda
skäl.
Jag vill gå tillbaka till det riksdagsbeslut som vi fattade 1990. Den dåva-
rande socialdemokratiska regeringen lade fram två propositioner. En gällde
svenska för invandrare. Där renodlade man systemet mer. Kommunerna fick
ett tydligare ansvar. Samtidigt kom det en proposition om flyktingmottagan-
det till socialförsäkringsutskottet där man ekonomiskt styrde upp det hela.
Jag tycker att det var två ganska bra propositioner. Det fanns en stor samsyn
om detta mellan de olika partierna i riksdagen.
Då fattade vi beslut om att ta bort regelsystemet. Vi tog bort det system
som gjorde att man kunde läsa svenska ganska länge och ändå få resurser.
Det fanns alltså ingen morot för att förbättra svenskundervisningen.
Vi öppnade möjligheten att koncentrationsläsa. Grupperna skulle kunna
nivågrupperas. Det finns ju både de som är analfabeter och de som har högre
utbildning. Det är inte speciellt bra att de sitter i samma grupp och får samma
undervisning.
Vi införde också en tidsbegränsning. Man skulle få två eller maximalt tre
år på sig. Vi talade väldigt mycket om värvning mellan arbete och studier.
Det tror jag är oerhört viktigt. Då får man också lära sig tillämpa det nya
språket. Dessutom skulle vi ha en flexibel organisation.
Jag tycker att det var ganska bra beslut. Vi gjorde alltså en målstyrning. Vi
definierade vad som låg på statens ansvar och vad som låg på kommunernas
ansvar.
Inger Lundberg, Björn Samuelson och även Stefan Kihlberg har tittat litet
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
103
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
grand på vad som har hänt. Där har vi Riksrevisionsverkets rapport, Riksda-
gens revisorers utvärdering av sfi-verksamhet samt Skolverkets rapport från
1993. Man skall vara medveten om att dessa rapporter tittar mycket på vad
som hände 1991 och 1992. Men jag tror tyvärr att mycket av vad de beskriver
även är relevant i dag. Det har inte hänt så mycket egentligen.
Studietakten är ganska låg. 25 % av alla elever avbryter studierna. Det
är lång väntetid innan man kommer i gång. Genomsnittet är inte speciellt
upplyftande - 48 timmar per månad. Det är alltså 12-13 timmar per vecka.
I vissa fall är det mycket mindre. Detta är naturligtvis inte bra.
Samtidigt visar en del rapporter att utbildningen är likvärdig inom kom-
munerna, men att det finns stora skillnader mellan kommunerna. Det måste
vi naturligtvis förbättra. Det är inte acceptabelt.
I propositionen som ligger till grund för detta betänkande lyfter rege-
ringen faktiskt fram en hel del viktiga frågor och visar på problemen. Man
måste faktiskt ta sig i kragen på den kommunala nivån. Det är där som de
stora problemen finns.
Inger Lundberg sade att hon tyckte att propositionen var tunn och inte
visade någon vilja. Jag håller nog inte med henne. Jag tycker att det gäller
den socialdemokratiska motionen i så fall. Det största oppositionspartiet
måste naturligtvis alltid opponera sig. Det har ju den rollen. Men samtidigt
tycker jag att de har hittat väldigt litet i propositionen att opponera sig mot
egentligen.
Den första reservationen handlar om rätten att återuppta studierna. Vi
lyfter ju faktiskt fram att den möjligheten skall finnas. Vi exemplifierar det
också både i propositionen och i utskottsbetänkandet. Men vi måste nog
strama upp reglerna. Jag tror inte att Socialdemokraterna heller accepterar
ett studieavbrott på över 25 %. Det kostar fruktansvärt mycket pengar för
samhället, men framför allt drabbar det den enskilde. Det är klart att det blir
ännu svårare att komma ut på arbetsmarknaden om man inte har kunskaper i
det svenska språket.
I den andra reservationen talas det om koncentration och värvning mellan
arbete och studier. Det beslutet har riksdagen redan fattat, 1990. Det trädde
i kraft 1991. Jag tror inte att det hjälper att riksdagen än en gång säger att
man skall kunna koncentrationsläsa när den möjligheten redan finns. Vi kan
tala om det. Men det handlar om att föra ut detta på den kommunala nivån.
Det är på den kommunala nivån som man styr detta.
Stefan Kihlberg var inne på betygen. Där har vi litet olika uppfattningar.
Jag för min del tycker kanske att det säger mer om eleverna får ett skriftligt
intyg som anger vad de kan i förhållande till kursens mål än om de får ett
icke godkänt betyg. En arbetsgivare kan nog få ut mer av detta än av ett icke
godkänt betyg.
Herr talman! Sedan har vi själva också en reservation. Det finns ett förslag
om ett tillkännagivande till regeringen om att se över om man kan bilda ett
utvecklingscentrum för sfi. Vi har satt oss emot detta. Vi har svårt att se vad
det skulle tjäna till. Det framgår egentligen inte heller i den socialdemokra-
tiska motionen vad man skall göra. Det handlar mer om att utreda det hela
Skolverket har särskild fortbildning för sfi-lärare där man skall titta på d
104
pedagogiska innehållet, på metodik, didaktik osv. Vi förväntar oss att detta
ger resultat.
Jag har lyssnat på Inger Lundberg här, och hon nämnde att det är viktigt
att vi tar till vara studieförbunds och folkhögskolors kompetens. Det skall vi
självfallet göra. Det är också glädjande att Socialdemokraterna i det här fal-
let kan tänka sig att lägga ut utbildningen på entreprenad. Det klarar de ju
inte av att göra i andra sammanhang. Det är positivt. Det är ett steg i rätt
riktning. Om ni sedan kan ställa upp på att man gör det med gymnasieskolan
också vore det ännu bättre.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan i betän-
kandet och avslag på reservationerna förutom när det gäller mom. 11 och
reservation 5, som jag yrkar bifall till.
Anf. 102 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Låt mig bara kort kommentera detta med betyg. Ulf Melin
säger att det är bättre med ett intyg än ett icke godkänt betyg när man söker
jobb. Det kan i och för sig diskuteras.
Vår utgångspunkt när vi pratar om betyg är inte att det skall vara något
slags informationstavla för arbetsgivare. Det skall vara ett ”feedback”-in-
strument när man är i utbildning. Det är precis samma filosofi som vi har när
det gäller betyg i grundskolan. Det är därför som vi också tycker att man
skall börja med det tidigt. Vi tycker att det är viktigt att man får återkopp-
ling, eller ”feedback” som det heter på svenska, kontinuerligt. Det är inte
för att sätta dit någon på något sätt.
Om man behöver informera arbetsgivaren om hur mycket man kan i
svenska finns det ju andra möjligheter att göra det.
Anf. 103 ULF MELIN (m):
Herr talman! Jag försöker förklara varför vi tycker att det vore bättre att
ge en form av omdöme i stället för betyg i detta fall.
Betygen som sådana skall naturligtvis vara en stimulans. Det är vi helt
överens om. Men i detta fall har de ingen rättslig verkan över huvud taget,
eftersom man inte kan använda sig av dessa betyg när man söker vidare till
någon utbildning.
Man kan naturligtvis diskutera om man skall ha det ena eller det andra.
Vi har valt det här sättet. Det tycker vi är bäst. Jag har respekt för att Stefan
Kihlberg har en annan uppfattning i den här frågan.
Anf. 104 INGER LUNDBERG (s) :
Herr talman! Ulf Melin! Vi gjorde ett bra jobb i utskottet när det gäller
den här propositionen. Vi fattade viktiga, klara beslut på några punkter där
vi förtydligade och förändrade propositionen, och vi gjorde skrivningar som
var bra. Det är bakgrunden till att vi socialdemokrater inte har så många
reservationer som vi skulle ha haft om ni hade varit mindre prestigelösa.
Det var naturligtvis så, Ulf Melin, att ni släppte så mycket att ni sedan
var tvungna att säga: Rättning bakåt! Det är beklagligt - speciellt efter de
uttalanden som Ulf Melin har gjort här i kammaren - att ni inte var beredda
att följa majoritetens linje när det gällde behovet av metodutveckling. Det
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
105
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
106
Ulf Melin har sagt här är ju just att det behövs väldigt mycket av metodut-
veckling i svenska för invandrare om vi skall komma rätt.
Vi skall vara klara över att det är fråga om mycket stora samhällsekono-
miska kostnader om vi inte klarar av att utveckla svenskundervisningen för
invandrare på ett bra sätt.
Jag måste som socialdemokrat säga att det är läckert att lyssna när Ulf
Melin tar debatt med Stefan Kihlberg om varför det är så viktigt att inte bara
ha betyget underkänt utan att kunna visa för den som inte uppnår sfi-nivån
att hon eller han faktiskt har uppnåt något i undervisningen. Tänk, Ulf Me-
lin, om ni moderater använde det förhållningssättet också när vi diskuterar
andra betygssystem! Det är bra att ni har kommit så långt när det gäller sfi.
Jag är helt överens med Ulf Melin om att det inte är stora skillnader mellan
Socialdemokraterna och Moderaterna när det gäller utformningen av den
paragraf som gäller möjligheten att återkomma. Jag beklagar ändå att man
inte här har kunnat markera när man kan ge den garantin, men det är kanske
inte den principiellt viktigaste skillnaden mellan oss.
Det som däremot förvånar mig mycket är att varken den borgerliga majo-
riteten eller nydemokraterna har velat anamma vår reservation under
mom. 6 där vi talar om vikten av att sfi-undervisningen är en heltidsuppgift
för den som studerar sfi. Där har utskottet varit mycket tydligt. Vi har inte
sagt att det innebär att man koncentrationsläser och sitter och pluggar i bän-
ken åtta timmar om dagen, Ulf Melin. Det som är viktigt att markera är att
kommunerna tillsammans med invandrarna skall utforma uppgiften som ett
heltidsjobb i de introduktionsplaner som görs.
Anf. 105 ULF MELIN (m) :
Herr talman! Jag tycker också att vi gjorde ett bra jobb in utskottet när
det gäller den här propositionen. Jag tycker också att vi gjorde ett bra jobb
i utskottet 1990 när vi gjorde de stora förändringarna. Jag tycker att den då-
varande regeringen tog till vara många av de förslag som kom från den bor-
gerliga sidan då. Vi har gjort många av de förbättringarna. Vi klarade ut sta-
tens roll och kommunens roll, vilket var viktigt då.
Vi behöver inte bråka så mycket om det, Inger Lundberg, men anled-
ningen till att ni inte har så många reservationer är att ni inte hade så mycket
på fotterna. Ni hade gjort ett antal yrkanden. Man måste göra yrkanden när
man tillhör det största oppositionspartiet.
Jag tycker att vi klarade ut ganska tydligt vad som gällde på sammanträ-
dena. Det är klart att man inte kan reservera sig mot någonting som redan
gäller. Ni har trots allt gjort det, vilket i och för sig är ganska märkligt.
Det talades om prestige osv. Jag upphör aldrig att förvånas över att det
tydligen bara är när man anammar socialdemokratiska förslag som man släp-
per på prestigen. Men tvärtom då? Det skulle inte skada om ni någon gång
kunde erkänna att många av de förslag vi lägger fram är bra.
Det talades om nivåer, betyg osv. Jag kanske skall ta det litet långsammare
den här gången. Det handlar bl.a. om att betygen inte har någon rättslig ver-
kan.
Jag ville säga följande till Stefan Kihlberg: I stället för att få ett betyg där
det bara står att man är underkänd är det kanske bättre att få en beskrivning
av varför man är underkänd. Fundera litet grand på det, Inger Lundberg!
Den signalen kanske är tydligare än vad den andra är.
Det talades om koncentrationsläsning när det gäller svenska för invand-
rare. Jag menar inte heller att man skall sitta i bänken i åtta timmar. Det är
klart att man kan organisera undervisningen på olika sätt. Det gäller ju
vuxna människor. Men det som inte är acceptabelt är att människor med en
hög bildning och en stor kunskap som kommer till Sverige - många av dem
har kanske akademiska examina - får en sådan liten del av timmarna och att
det tar så lång tid. Man skulle kunna gå igenom kursen betydligt snabbare.
Det andra som är allvarligt är att de som har goda kunskaper blandas i
grupper med dem som har sämre kunskaper. Det är faktiskt inte bra - varken
för den enskilde eller vad beträffar de ekonomiska resurserna.
När det gäller möjligheten att återkomma vill jag säga att jag tycker att vi
skall sträva efter att man skall kunna varva arbete med studier. Studierna
kan kanske i många fall också ske på kvällstid.
Att ha fått arbete är självfallet ett särskilt skäl för en sfi-studerande att
avbryta sina studier.
Anf. 106 INGER LUNDBERG (s) :
Herr talman! Det är möjligt att den socialdemokratiska motionen inte var
så hävlig, men den ledde i alla fall till en lagändring, ett tillkännagivande och
ganska omfattande skrivningar. Med det är vi socialdemokrater åtminstone
bitvis nöjda.
Jag förstod att Ulf Melin inte var så där jättenöjd med att han inte hade
fått så mycket beröm. Jag vill bara påminna om att han fick rejält med beröm
för att han begripit betydelsen av att ha ett betygssystem där det inte bara
blir underkänt för den som inte helt och fullt klarar en uppgift utan där man
faktiskt kan visa att någonting har åstadkommits på vägen.
Vi är naturligtvis helt ense om att man skall ha flexibel undervisning - det
skriver utskottet om - koncentrationsstudier och praktiska uppgifter för den
som det behöver. Men det vi borde vara ense om, Ulf Melin, och det jag
tycker är märkligt att vi fortfarande inte är ense om är att uppgiften skall
vara en uppgift på heltid för den enskilde utifrån hans förmåga. Det är en
uppgift som ersätter ett heltidsarbete för dem som inte har särskilda skäl för
något annat. Det är samhällsekonomiskt viktigt, det är viktigt som en signal
till den enskilde och det är en förutsättning för att tiden skall tas till vara på
ett bra sätt.
Jag tycker att det är synd att vi inte nu har kunnat ge den signalen riktigt
tydligt till kommunerna, men låt oss återkomma och försöka bli ense på den
punkten nästa gång som sfi-frågan kommer tillbaka till riksdagen!
Anf. 107 ULF MELIN (m) :
Herr talman! Nu tycker jag nog att Inger Lundberg är litet grälsjuk, milt
uttryckt. Precis det Inger Lundberg säger står ju i betänkandet. Vi konstate-
rar att riksdagen redan har fattat beslut om detta. Då kan jag inte inse varför
man skall göra ett tillkännagivande.
Det står ju att sfi kan vara heltidsstudier, koncentrationsläsning osv. Men
det passar inte alla, herr talman! Det är klart att det i många fall är svårt att
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
107
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Svenskundervisning
för invandrare
108
läsa ett nytt språk på heltid, framför allt för de människor som har fått dålig
skolunderbyggnad i det land de kommer ifrån. Man måste samtidigt kanske
läsa sitt eget språk också. Självfallet är det så.
Vad det handlar om är att få ett system med variation. Det är alldeles för
stelbent i dag. Jag tycker att Inger Lundberg borde försöka ägna litet mer tid
åt sådana frågor som hur man skall öka studietakten, minska väntetiderna,
minska studieavbrotten, minska frånvaron och äntligen få ett flexibelt sy-
stem.
Men det jobbet måste göras ute i kommunerna, och kommunerna tappar
resurser om de inte förbättrar de sakerna. Det här tar vi faktiskt upp i betän-
kandet, och det är för mig det som är viktigt och väsentligt.
Sedan kan jag säga att jag i och för sig beklagar ett av tillkännagivandena,
och det är det om resurscentrum, som jag inte inser riktigt vad det är bra för.
Jag har angivit i mitt huvudanförande att Skolverket nu har fortbildning för
lärare, där man kommer att ta upp en hel del av de frågor som utskottet har
berört.
Vi får väl se om en utredning kan komma med några bra förslag. Jag har
litet svårt att se var detta skall landa, det måste jag erkänna, men det får vi
som sagt var se.
Anf. 108 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Man skall inte gräla i vårens tid. Jag tror att när det gäller
synen på heltidsstudier pratar Ulf Melin och jag litet grand förbi varandra.
Om Ulf Melin läser igenom både den socialdemokratiska motionen och
protokollet från debatten här, inser han kanske att vi har samma synsätt. Ef-
tersom protokollet inte hinner komma ut före beslutet i morgon, leder det
tyvärr inte till att vi kan bli ense den här gången, men vi kan kanske bli det
nästa gång.
Jag hoppas också allvarligt, Ulf Melin, att utredningen om behovet av me-
todutvecklingscentrum leder till att vi kommer vidare när det gäller metod-
utveckling inom sfi. Det handlar här inte bara om fortbildning, utan frågan
är vidare och större.
Det gäller ganska mycket pengar, och det gäller djupast hur en grupp män-
niskor som kommer till vårt land skall få verkliga möjligheter på svensk ar-
betsmarknad. Då måste också vårt samhälle lära sig mycket mer om hur in-
lärning av svenska som främmande språk skall gå till.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslutet skulle fattas den 20 maj.)
Anf. 109 ANDRE VICE TALMANNEN:
Vid morgondagens sammanträde avses endast socialutskottets betän-
kande om vårdnadsbidrag att behandlas.
Detta ärende kommer att tas upp omedelbart efter voteringen av över-
skjutande ärenden.
Socialförsäkringsutskottets betänkande om föräldraförsäkringen kom-
mer, till skillnad mot vad som tidigare meddelats, att behandlas vid ett se-
nare sammanträde.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU19 Ytterligare medel till Utbildningsdepartementet (tilläggs-
budget) (prop. 1993/94:125 delvis).
Anf. 110 ULF MELIN (m):
Herr talman! Anledningen till den här debatten och till det här betänkan-
det är regeringens proposition om ytterligare anslag på tilläggsbudget till
statsbudgeten för innevarande budgetår. Bl.a. finns det ett förslag om ytterli-
gare tillskott till Utbildningsdepartementet på 20 miljoner kronor.
Det här har Socialdemokraterna gjort ett stort indignationsnummer av.
Det har nästan blivit en massmediai succé - jag får gratulera så mycket!
Lena Hjelm-Wallén och Socialdemokraterna har länge sugit på den här
karamellen. Ord som uppseendeväckande, lättsinne, klandervärt och exem-
pellöst, för att nu använda några, har haglat i luften.
Det finns främst tre orsaker till överskridandet. Det är för det första den
ökade internationaliseringen, för det andra ökade informationsinsatser och
för det tredje förändrad myndighetsstruktur på departementets område.
Reformarbetet har ju varit intensivt sedan 1990. Vi har gått från en regel-
styrd till en målstyrd skola, och vi har nyligen fattat beslut om nya läroplaner
och nytt betygssystem både för grundskolan och för det frivilliga skolväsen-
det. Genom den nya högskolelagens tillkomst och införandet av ett nytt re-
surstilldelningssystem har också universitetens och högskolornas relation till
regeringen genomgått en omfattande förändring. Avskaffandet av de båda
centrala ämbetsverken UHÄ och SÖ har fått konsekvenser för departemen-
tets arbete och större konsekvenser än man kunnat förutse.
Den andra delen är den ökade internationaliseringen. Vårt ökade samar-
bete med EG när det gäller en hel del forskningsprogram och utbildnings-
program har tagit mer resurser och mer tid i anspråk än vad man hade kunnat
förutse. Det är klart att Sveriges representation i styrgrupper och våra förbe-
redelser för deltagandet där är något mycket betydelsefullt. Samma sak är
det när det gäller att likställa och jämföra olika examina.
När man då läser Socialdemokraternas motion, deras skrivelse till utskot-
tet och också debattartiklar, kan man tro att det här är en ny företeelse, men
det är det ju inte. Under många år har Utbildningsdepartementets anslag,
det som varit budgeterat, inte räckt till. Man har haft ett strukturellt under-
skott, och det har arbetats upp under flera år.
Underskotten har temporärt kunnat klaras genom tilläggsbudget eller ge-
nom att regeringen medgivit omdispositioner och överskridande av anslag.
Det är en teknik som Socialdemokraterna själva har tillämpat flitigt tidigare.
Tittar man på siffrorna från budgetåret 1985/86 och framåt, finner man att
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Ytterligare medel
till Utbildnings-
departementet,
tilläggsbudget
109
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Ytterligare medel
till Utbildnings-
departementet,
tilläggsbudget
110
underskottet har ökat för varje år. 1985/86 var det ungefär 1,4 miljoner.
1988/89 var det nästan 6 miljoner, för att inte tala om 1989/90, när det gick
upp till 11,5 miljoner. 1990/91 var det 11,8 miljoner, 1991/92 var det 14,2
miljoner, och 1992/93 hade det kommit upp till 16,9 miljoner.
Det kan noteras att trots det stora underskottet för 1990/91 minskade den
förra regeringen anslaget för 1991/92 med 8 miljoner kronor.
Jag konstaterar också att den stora explosionen i fråga om överskridanden
kom när den tilltänkte finansministern Göran Persson blev skolminister.
Han gick fram som en ångvält inte bara i Utbildningssverige, utan han fyllde
samma funktion när det gällde att slösa med pengar, om jag nu skall använda
Socialdemokraternas eget språkbruk.
Jag noterade också att Göran Persson i debatten om kompletteringspro-
positionen sade om Per Unckel ”den med pengar notoriskt slarvige utbild-
ningsministern”. Min slutsats, efter att ha sett på de siffror som Göran Pers-
son presterade, är att de var åtminstone två om det.
Varför säger jag nu detta? Varför räkna upp de här siffrorna? Vad jag vill
visa är att Socialdemokraterna, som har gjort ett nummer av överskridandet,
sitter i glashus och kastar sten. Ni har ju själva gjort samma överskridanden
tidigare!
Det är naturligtvis inte rimligt att departementet gör de här överskridan-
dena. Det tycker inte vi heller. Jag upplever att de 20 miljonerna kan vara
allvarliga i sig, men vad det egentligen handlat om är nog att ge Per Unckel
en rejäl knäpp på näsan.
I vår reservation kritiserar vi det som har inträffat. Vi anser också att rege-
ringen på ett tidigare stadium borde ha redovisat situationen för riksdagen
och begärt erforderliga medel, bl.a. mot bakgrund av de riktlinjer för en ef-
fektiv medelshantering som regeringen för två år sedan framlade för riksda-
gens godkännande.
Vi var beredda från vår sida att få ett enigt utskott när det gällde kritiken
av det inträffade, samtidigt som vi då också föreslog att man skulle bevilja
de medel som departementet äskade. Men, som sagt var, tyvärr valde oppo-
sitionen att gå samman och fälla regeringsförslaget.
I och för sig kan jag förstå att Ny demokrati och Vänsterpartiet som själva
inte haft regeringsansvar kan vara kritiska mot detta. Men jag har faktiskt
svårt att acceptera att Socialdemokraterna skjuter så hårt när de inte varit
bättre själva.
Samtidigt kan jag utifrån detta beklaga att Ny demokrati och Vänsterpar-
tiet hoppade i samma säng som Socialdemokraterna som faktiskt varit lika
bra kålsupare som denna regering.
Herr talman! Slutligen vill jag yrka bifall till reservationen, vilket innebär
att riksdagen beviljar de 20 miljoner kronorna till Utbildningsdepartementet
på tilläggsbudget för innevarande budgetår.
Anf. 111 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Detta är ett unikt riksdagsärende. Utbildningsdepartemen-
tet har överskridit sitt eget myndighetsanslag med hela 43 %. Utbildningsde-
partementets ledning har givit sig själv möjlighet att åsamka statsverket mer-
utgifter på 20 miljoner kronor som inte har täckning i beviljade anslag.
Detta säger utbildningsutskottets majoritet nej till och uttalar stark kritik
mot regeringens sätt att hantera frågan.
Herr talman! Med dessa fyra meningar borde ärendet egentligen vara ut-
tömt och jag borde kunna lämna talarstolen. Men det finns anledning att
bemöta några av Ulf Melins försök att blanda bort korten genom att tala om
andra ting än de som dagens ärende handlar om. Han gör det genom att tala
om departementsutgifter för fyra fem år sedan. Det har inget med dagens
situation att göra. Det tidigare budgetsystemet tillät omprioriteringar mellan
anslag. De relativt sett mindre överskridanden som gjordes i slutet av 1980-
talet kunde därmed klaras genom neddragningar av andra anslag enligt
gängse budgetrutin. Ulf Melin glömmer att det nu finns ett rambudgetsys-
tem. Det är där allvaret ligger i det anslagsöverskridande som nu behandlas.
Regering och riksdag har numera infört ett rambudgetsystem som i princip
inte accepterar överskridanden. Dessutom är överskridandet så stort, 43 %.
Även regeringspartiernas företrädare i utbildningsutskottet har ju funnit
anledning att i sin reservation kritisera regeringen. Det är väl gott och väl.
Ulf Melin gick t.o.m. så långt att han använde ordet slösa. Han försökte hän-
föra det till tidigare regeringar. Men om man skall säga det om Göran Pers-
son, handlar det i mycket högre grad om Per Unckel. Det var inte mitt ord.
Jag har faktiskt inte använt det ordet. Det var Ulf Melins ord.
Hela ärendet tydliggör en nonchalant inställning från regeringens, och sär-
skilt utbildningsminister Per Unckels sida till av riksdagen fattade beslut.
Det framkom vid utbildningsutskottets utfrågning att Utbildningsdeparte-
mentet redan inför innevarande budgetår utarbetade en budget som var av-
sevärt mycket större än vad regeringen äskat anslag för och riksdagen bevil-
jat medel för. Det är i sig uppseendeväckande. Man har alltså inte gjort nå-
got åt det strukturella budgetunderskottet som Ulf Melin talar om. Egentli-
gen slår man blå dunster i ögonen på riksdagen alldeles medvetet.
Regeringen valde att låta bli att redovisa situationen för riksdagen. Man
gjorde inte det förrän vid senast möjliga tidpunkt, nämligen nu. Då var
större delen av de äskade medlen redan spenderade.
Jag har svårt att hitta något annat ord än uppseendeväckande. Så här bru-
kar faktiskt inte regeringar hantera riksdagen.
Inte nog med detta. Utbildningsdepartementets ledning har fortsatt att
leva över sina tillgångar, trots att riksdagsmajoriteten i mitten av april signa-
lerade att man inte kommer att bevilja ytterligare medel. Det brydde sig de-
partementsledningen inte om. Under senvåren pågår exempelvis en konfe-
rensserie kring temat Agenda 2000 där departementets båda ministrar fram-
trätt på flera platser i landet och lagt ut texten om moderat utbildningspoli-
tik. Det är ett brett upplagt tema. Hur stora kostnaderna varit för projektet
och vilka medel som använts till det har vi inte lyckats få reda på. Det anförs
dock i reservationen som ett skäl för överskridandet. Vi kan se hur man acce-
lererat verksamheten snarare än lugnat ned den, vilket man borde ha gjort
när man inte hade pengar.
Jag har fått klart för mig att det inför sommaren planeras en mycket stor
forskningsutställning i Stockholm, Malmö och Göteborg till en kostnad av
åtskilliga miljoner. Det moderaterna närstående marknadsföringsföretaget
Kreab har fått i uppdrag att sköta forskningsinformationen, inbegripet att
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Ytterligare medel
till Utbildnings-
departementet,
tilläggsbudget
111
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Ytterligare medel
till Utbildnings-
departementet,
tilläggsbudget
112
marknadsföra regeringens forskningspolitik. Som av en händelse råkar eve-
nemanget pågå månaderna omkring valet.
När jag fick veta detta blev jag mycket förbryllad. Jag kände inte till att
det i departementet fanns konton också för utställningar. Det tycks numera
finnas många fickor för utbildningsministrarna att ösa pengar ur; med bevil-
jade medel eller med medel utan täckning i beviljade anslag.
Omfattande informations- och marknadsföringsinsatser genomförda av
politiskt betrodda marknadsföringsbolag tillhör numera departementsvar-
dagen. Begränsningar i form av beviljade medel i ramanslag tycks inte ut-
göra hinder på vägen när moderata utbildningsministrar och deras stab av
politiska tjänstemän anser att ytterligare insatser behöver göras för att ge
den egna politiken största möjliga genomslag.
Av reservationen framgår hur besvärade regeringspartiernas riksdagsleda-
möter är över detta förfarande. Jag förstår att det vid ett sådant här ärende
i riksdagen inte är så angenämt att vara försvarsadvokat för utbildningsmi-
nister Per Unckel.
Utbildningsdepartementets ledning har med regeringens goda minne tillå-
tits avvika från regeln om rambudget på ett sätt som inte accepteras för några
andra myndigheter. Det sker i en situation då regeringen inom sitt eget fög-
deri borde vara en förebild och inte ett dåligt exempel. Det är det, Ulf Melin,
som är den viktigaste frågan.
Jag vet inte om Ulf Melin förnekar att man har överträtt rambudgeten när
han i sitt försvarstal försöker släta över detta. Jag hoppas verkligen att det
inte är så. Det skulle få avsevärda budgetkonsekvenser för myndigheter på
alla andra områden. Man kan inte behandla Utbildningsdepartementet, som
är en myndighet i detta avseende, på annat sätt än alla andra myndigheter.
Alla riksdagsledamöter borde förenas i ett avståndstagande mot att en de-
partementsledning hanterar statliga medel på det här sättet inom ett ram-
budgetsystem. Därför bör inga extra medel beviljas.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottsbetänkandet.
Anf 112 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Jag är klar över rambudgeten och dess betydelse, Lena
Hjelm-Wallén. Det är därför vi faktiskt är kritiska i vår reservation. Vi för-
sökte åstadkomma en enighet om detta, men samtidigt skulle vi anslå de be-
viljade medlen.
Jag försöker inte blanda bort några kort. Vad jag ville visa med mitt anför-
ande var att - för att använda ert språkbruk - slöseri med pengar förekom i
lika stor omfattning tidigare. Man kan naturligtvis säga att systemet tillät
detta. Men det kan väl inte vara bra om man lägger upp en socialdemokra-
tisk budget som inte håller. Det är ju ändå underskottet som är det väsent-
liga. Jag konstaterar då att underskotten var lika stora. Det ena underskottet
var väl i så fall lika oacceptabelt som det andra, om man ser till pengarna.
Jag tror att det i mycket egentligen inte handlar om pengarna utan om en
irritation mot departementet, mot att det har ett moderat styre osv. Det är
en irritation över att vi för Agenda 2000-debatten, som jag tror att också
Socialdemokraterna egentligen innerst inne tycker är bra. Det är viktigt att
vi diskuterar kompetens- och kunskapsfrågor och gör det på många olika
ställen. Vi måste tillse att hela arbetslivet blir medvetet om dessa frågors
vikt.
Jag vill påstå att Per Unckel gör ett fantastiskt bra jobb för att lyfta fram
detta. Han har låtit mängder av institutioner utarbeta bidrag till materialet.
Det kommer att betyda mycket för genomförandet av ett kompetenslyft i
vårt samhälle, något som är högst väsentligt.
När det sedan gäller den utställning som Lena Hjelm-Wallén talar om har
regeringen faktiskt fattat beslut om att bevilja pengar till denna nationella
utställning om forskning. Den skall visas i Stockholm, Göteborg och Malmö
och skall sedan gå ut i Europa, där man skall försöka sälja svensk forskning.
Också Socialdemokraterna borde tycka att detta är ganska bra.
Hur finansieras då detta? Det sker, förutom genom regeringen, av NU-
TEK och av Riksbankens Jubileumsfond, där Lena Hjelm-Wallén själv sitter
med. Departementet anslår däremot inte några pengar till detta.
Underskotten är, som jag sade tidigare, strukturella. Jag tycker att det är
bra att regeringen vänder sig till riksdagen och försöker rätta till detta. Det
är måhända sent, men bättre sent än aldrig.
Anf. 113 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Jag tror att Ulf Melin bör vara litet försiktig i sin argumenta-
tion. Om det skulle vara så enkelt att så snart en riksdagsledamot pekar på
att en departementsledning har viktiga frågor att handlägga och gör ett fan-
tastiskt jobb, som Ulf Melin säger, skulle man ha rätt att överskrida av riks-
dagen fattade beslut, då tror jag att vi hamnar mycket snett. Jag tror faktiskt
inte att Ulf Melin menar att det skulle vara så.
Även en minister som är synnerligen expansiv måste hålla sig inom bud-
getramar, och det är det som Per Unckel inte har gjort i detta sammanhang.
Han har ansett sig själv så viktig i sammanhanget att han inte behöver hålla
sig inom budgetramar.
Vad han skulle ha gjort är naturligtvis det som alla andra får göra, nämli-
gen att han i förväg skulle ha räknat efter vad som behövs för den verksam-
het som man planerar. Sedan skulle man ha äskat medel för detta. Därefter
skulle äskandet ha prövats, och han skulle kanske ha fått sina medel.
Men så skedde inte, och han fortsätter med oförändrad hantering av med-
len. Jag vet inte om nedskärningar har skett i Finansdepartementet - det är
möjligt - men det har någonstans blivit stoppat. Men trots att hans expansiva
planer på behov av medel har stoppats har han ändå gått vidare som om ing-
enting har hänt. Det är detta som riksdagen måste sätta stopp för.
Så här får man faktiskt inte göra i ett departement när man har ett rambud-
getsystem som inte tillåter överskridanden. Det är därför som vi i enighet
har sagt ja till ett rambudgetsystem.
I det tidigare budgetsystemet har man om man överskridit på ett ställe -
men det har aldrig varit fråga om så här stora överskridanden - kunnat finan-
siera det genom indragningar på andra ställen. Det är en helt annan sak, och
det går inte att jämföra med det som nu har skett.
Var alltså litet försiktig! Jag tycker att det är en ganska tydlig kritik som
uttalas i utskottsbetänkandet. Denna borde också Ulf Melin tydligt kunna
uttala i denna debatt.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Ytterligare medel
till Utbildnings-
departementet,
tilläggsbudget
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 107
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Ytterligare medel
till Utbildnings-
departementet,
tilläggsbudget
Anf. 114 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Låt mig i denna replik också ta upp frågan om kritiken. Jag
nämnde i slutet av mitt anförande just vår reservation, där vi redovisat att
vi är kritiska till detta. Det kommer att framgå av protokollet.
Jag kan inte låta bli att nämna Agenda 2000 här. Jag har märkt att det är
ett mycket bra koncept som departementet har arbetat fram med hjälp av
många olika institutioner och människor med mycken kompetens och kun-
skap på dessa områden. Jag har förstått att det har varit en viss irritation mot
detta från socialdemokratisk sida. Det är också därför som jag har talat om
vikten av att föra fram Agenda 2000.
Såvitt jag förstår är det dock inte det projektet som har lett till de stora
underskotten. Låt mig för tredje gången säga att det är fråga om ett struktu-
rellt underskott, som har arbetats upp under många år. Skälen till det är bl.a.
den ökande internationaliseringen, implementeringen av läroplaner, en ny
högskolelag och ett nytt resurstilldelningssystem. Därtill kommer det arbete
som pågår inom EG men också att vi tagit bort två ämbetsverk, Skolöversty-
relsen och UHÄ, som naturligtvis hade vissa roller. Departementet har där-
igenom fått ta över ett större ansvar än man tidigare hade förutsett.
Avskaffandet av Skolöverstyrelsen var ett socialdemokratiskt förslag, som
jag tycker var mycket bra. Skolöverstyrelsen var helt enkelt en föråldrad in-
stitution. Förslaget genomfördes, och man inrättade ett nytt skolverk, som
fick andra uppgifter. Men detta fick konsekvenser som man då inte förutsåg.
Man kan naturligtvis föra en diskussion huruvida ett förslag skulle ha kun-
nat komma tidigare på denna punkt. Också jag kan tycka att man kanske
skulle ha gjort det, men det är bättre att komma nu än att inte komma alls.
Med det förslag som riksdagen nu eventuellt kommer att rösta ned skulle
man komma till rätta med det strukturella problemet. Det var syftet med att
lyfta fram dessa frågor. Också jag kan inse, herr talman, att man kan disku-
tera tidpunkten, men detta är skälet till att den här debatten förs här i dag.
Anf. 115 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Samtliga de skäl som Ulf Melin nämner för att det skulle bli
ett överskridande är sådana som departementet måste ha känt till hela tiden.
I varje fall var de väl kända i utbildningsutskottet. De har påpekats av oss
socialdemokrater. Att avskaffandet av de båda nämnda myndigheterna ex-
empelvis inte leder till de stora besparingar som man hävdat har vi sagt hela
tiden. Det är ingen nyhet. Man har hela tiden känt till det och har kunnat
budgetera för det.
Också att det behövs information har man vetat hela tiden liksom att EG
och internationaliseringen är på gång. Det förelåg inga nya faktorer som
skulle ha accepterats som överskridandeskäl för någon annan myndighet när
finansministern skulle studera frågan. Det är tydligen bara Utbildningsde-
partementet som får göra så här.
Vidare säger Ulf Melin att det är fråga om ett strukturellt underskott se-
dan många år tillbaka. Hur skall en regering som inte ens kan hantera ett
departements myndighetsanslag under tre år och få ordning på ett struktu-
rellt budgetunderskott kunna regera landet och få ordning på de underskott
114
som finns på det planet? Vi kan också se konsekvenserna, med större bud-
getunderskott år efter år.
Ulf Melin tror dessutom att innehållet i Agenda 2000 är en anledning till
dagens diskussion. Så är det inte alls. Det är ni som har tagit upp Agenda
2000 som en förklaring till överskridandet. Jag har då bara hört mig för litet
grand om hur folk ser på informationsflödet runt omkring detta utrednings-
projekt.
Många journalister säger att de badar i informationsskrifter, påkostat in-
formationsmaterial från departementet inom ramen för detta projekt. De
säger att det nästan är genant att se hur rektorer i skoldebatten får diskutera
besparingar som nästan knäcker dem, samtidigt som Utbildningsdeparte-
mentet kan vara så enormt generöst med dyra informationsmaterial.
Utbildningsdepartementets ledning har partipolitiserat departementet
mycket kraftigt under ett helt år. Med informations- och marknadsföringsin-
satser har man överskridit kontona. Att det förfarandet skulle belönas med
ytterligare medel tycker jag är väl magstarkt.
Anf. 116 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Pengar skall man vara rädd om, alldeles särskilt när det är
andras pengar. Om möjligt skall man vara ännu mer rädd om de pengar som
inte finns. Att vara rädd om pengar är en av Ny demokratis paradfrågor.
Ibland får man en känsla av att det är svårare att vara rädd om mycket
pengar än om litet pengar. Jag tycker att Anders Isaksson hade en bra illust-
ration till detta härommorgonen, när han fick frågan om hur vanliga männi-
skor skall förstå de statsfinansiella problemen. Han förstod inte varför det
skulle vara svårt. Man borde kunna förstå det om man klarar av att hantera
sin egen ekonomi.
Det är samma grundprinciper. Det är egentligen hemskt enkelt. Om man
kan räkna med addition och subtraktion och upptäcker att det blir minus är
det en väldigt tydlig signal. Är det slut på pengarna i plånboken så är det
slut. Det finns ju också ett uttryck i folktron, eller om det var i bondeprakti-
kan, att rätta mun efter matsäcken. Det är uttryck för precis samma sak.
En tidigare kollega till mig som är utbildningschef var - det var länge se-
dan, på 70-talet - uppbragd över riksdagens slöseri med pengar. Han trodde
att det bara fanns ett sätt att få riksdagsledamöterna att förstå hur mycket
pengar en miljon är, nämligen att hälla ut en miljon i enkronor på golvet i
ett stort rum och sedan tvinga ledamöterna att sitta på stolar i en ring runt-
omkring pengarna och bara stirra på dem i ett helt dygn. Då, trodde han,
skulle de förstå hur mycket pengar en miljon är. Det är lätt att tappa greppet
när det bara är siffror på papper.
Vi tycker att det som har skett inom departementet är upprörande. Precis
som Lena Hjelm-Wallén tycker jag att vi kan ha förståelse för att sådant hän-
der, men man måste kunna slå larm i tid och gå till den anslagsbeviljande
riksdagen.
Och det finns, Ulf Melin, alltid bra skäl till att man överskrider en budget.
Jag har aldrig hört annat än bra skäl till det, och jag har hört många skäl
under min tidigare bana. Det händer att man gör sådana här dumheter även
i näringslivet. Men det svider i skinnet, och man gör det högst en gång.
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Ytterligare medel
till Utbildnings-
departementet,
tilläggsbudget
115
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Ytterligare medel
till Utbildnings-
departementet,
tilläggsbudget
Herr talman! Jag vill understryka att detta är en rent principiell fråga för
oss. Det har ingenting med partipolitik att göra. Vi blir lika upprörda oavsett
om det är m-överskridanden eller s-överskridanden. Det har ingen bety-
delse. Jag tycker att det var svårt i det här fallet, eftersom Utbildningsdepar-
tementet gör ett utmärkt bra jobb. Det känns inte bra att det får smäll på
fingrarna, men jag tycker att det sakligt sett är korrekt.
Detta sker inte bara inom Utbildningsdepartementet. Vi i Ny demokrati
är ofta upprörda över att det finns brist på omsorgen om pengarna i mycken
offentlig verksamhet. Det brister i ekonomistyrning och i redovisningssyste-
men. Man har svårt att skilja mellan utgifter och kostnader. Sådant får man
lära sig på ett tufft sätt i näringslivet.
När det saknas 20 miljoner kan man inte skicka ett brev till riksdagen och
be att få 20 miljoner. Det vore i och för sig en innovation som jag är överty-
gad om att många företagare skulle uppskatta. När det går back och man har
dragit över sin budget ringer man till lokala skattemyndigheten och säger att
man har ett kraftigt budgetöverskridande och ber att få kvitta bort det mot
skatten som man skall betala in. Under de förutsättningarna skall jag gärna
dra tillbaka mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan, men bara under
förutsättningen att det fungerar så på bägge hållen.
Ulf Melin antyder att jag skulle hoppa i säng med s och v. Jag kan försäkra
Ulf Melin att jag bara hoppar i säng med min älskade hustru. Men jag hoppar
gärna i säng! Vi hoppar gärna i sängar som är spänstiga, gärna tillsammans
med moderater och socialdemokrater eller andra trevliga människor, om vi
har gemensamma intressen.
För att alludera på en annons som vi har i dag: Vi hoppar inte åt höger, vi
hoppar inte åt vänster, vi hoppar framåt! Och vi ställer krav. Vi har inte för-
ståelse för slarv när det gäller pengar. Vi tycker att man skall vara ett gott
föredöme, alldeles särskilt i dessa tider. Då blir konsekvensen bara en, herr
talman: Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i UbU19.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 maj.)
Anmäldes och bordlädes
Redogörelse
1993/94:ER1 Från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling
Socialutskottets betänkande
1993/94:SoU34 Vårdnadsbidrag (förnyad behandling)
116
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Anmäldes att följande frågor framställts
den 18 maj
1993/94:525 av Fredrik Reinfeldt (m) till statsrådet Bo Lundgren om avdrags-
gill kostnad för förlust på grund av brott:
Regeringsrätten har i dom den 29 mars 1994 (mål nr 5099-1991) avslagit
ett butiksföretags överklagande i mål avseende avdrag för inbrottsförlust vid
inkomsttaxering. Det innebär att staten även i fortsättningen kommer att
kräva butiker på skatt och sociala avgifter på belopp som förlorats genom
rån. petta är till förfång för branschen och stötande från rättsynpunkt.
Jag vill därför fråga skatteministern:
Är statsrådet beredd att verka för att butikers förlust av kontanta medel
vid rån och inbrott görs till avdragsgill kostnad i rörelsen?
1993/94:526 av Lars Moquist (nyd) till statsrådet Alf Svensson om FN:s mul-
tilaterala upphandling:
Har svensk exportindustri schabblat bort möjligheten att plocka åt sig en
rimlig andel av den gigantiska multilaterala upphandlingen? Vad kan i så fall
göras för att reparera gamla synder? Dessa båda frågor är befogade efter
ambassadör Göran Englunds Rapport från multilaterala upphandlingspro-
j ektet.
”Det rör sig om hisnande belopp, som svensk industri med sin kompetens
och Sverige som ett generöst internationellt bidragarland borde vakta bättre
på än hittills”, säger Göran Engblom.
Exportrådet och UD skulle gemensamt kunna bidra till att bevakningen
av den multilaterala upphandlingen förstärks och därmed underlätta för
svenska exportföretag att få bättre fäste på en jättelik marknad.
Har statsrådet Alf Svensson för avsikt att vidta några åtgärder för att
främja svenska företags möjligheter att slå sig in på den multilaterala upp-
handlingen inom FN?
1993/94:527 av Jan Jennehag (v) till jordbruksministern om omställningsstö-
det:
Jordbruksverket har anmält ett antal jordbrukare som misstänkta för be-
drägeri i samband med omställningsstödet. Jordbrukare har bl.a. odlat pris-
reglerade grödor i strid med reglerna för omställningsstödet.
Riksåklagaren har nu lagt ner dessa ärenden eftersom man bedömer att
det inte förekommit brottsligt uppsåt.
Detta har upprört många-inte minst jordbrukare. Rättssäkerheten hotas,
fusk uppmuntras och premieras. En snedvriden konkurrens uppstår.
Jordbruksverket och seriösa jordbrukare konstaterar att det är omöjligt
att misstolka reglerna.
117
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Vad avser regeringen göra för att rätta till situationen?
1993/94:528 av Bengt Hurtig (v) till statsrådet Bo Könberg om studerandes
rabatterade resor:
Studerande i de fyra nordliga länen drabbas ekonomiskt av att inte få ra-
batterade resor när de reser med Länstrafiken. De har rabatterade resor
med SJ och SAS men detta är ofta inget alternativ för dem. Det var me-
ningen att CSN och länstrafiken i dessa län skulle komma överens om en
studeranderabatt. Detta har misslyckats på grund av att trafikbolagen har
krävt en total kostnadstäckning som rör sig kring 50 miljoner kronor per år,
pengar som CSN inte har. Detta krav skall ställas i relation till att SJ för hela
landet får 70 miljoner och SAS 20 miljoner. Nu har regeringen av socialut-
skottet uppmanats att tillsätta en arbetsgrupp. Den skall se över studentra-
batterna men det kommer säkert att ta sin tid att få fram ett landsomfattande
system för studeranderabatter. Under tiden drabbas studenterna i de fyra
nordligaste länen eftersom de ofta har mer än de 10 ”normmil” som angetts
för rabatterade resor.
Min fråga till Bo Könberg är:
Vad kommer regeringen att göra för att studenterna i de nordligaste länen,
i likhet med kamrater i syd, snarast skall få åka för rabatterat pris?
1993/94:529 av Bengt Hurtig (v) till näringsministern om virkesleveranserna
till inlandssågarna:
Det numer till viss del privatiserade företaget Assidomän har meddelat att
man avser skära ner virkesleveranserna till köpsågverken med 65%.
Detta beslut leder till stora problem för inlandssågverk, vilka har stor be-
tydelse för sysselsättningen i många inlandskommuner och som har Assido-
män som en mycket stor leverantör. I t.ex. Arvidsjaurs kommun äger Assi-
domän 71% av skogsmarken.
Jag vill därför fråga näringsminister Per Westerberg:
Vilka åtgärder avser näringsministern föreslå för att inlandssågarna skall
få tillgång till nödvändiga virkesleveranser?
1993/94:530 av Bengt Hurtig (v) till miljöministern om förvaring av kärn-
bränsleavfall:
Kommunfullmäktige i Malå kommun har den 2 november 1993 beslutat
att hos SKB begära en förstudie av förutsättningar och möjliga konsekvenser
avseende slutförvar av kärnbränsle i kommunen.
Beslut om avtal med SKB om en förstudie togs den 17 februari 1994. Mil-
jöminister Olof Johansson har också fått en inbjudan att besöka Malå för
utbyte av information om frågorna kring avfallshantering och slutförvar.
Det är självfallet så att för Malå kommun har möjligheterna till framtida
sysselsättning spelat en stor roll för avgörandet när kommunen beslutat att
ansöka hos SKB om förstudien.
118
Har regeringen fattat något beslut till stöd för att valet av ort för förvaring
av kärnbränsleavfall skall styras av hänsyn till behovet av sysselsättning?
1993/94:531 av Viola Furubjelke (s) till kulturministern om utfärdandet av
främlingspass:
Ansökan om uppehållstillstånd i Sverige skall enligt huvudregeln ske från
hemlandet. De flesta sökande som kommer hit på grund av anknytning har
också följt de regler som finns och beviljas därför uppehållstillstånd i form
av uppskjuten invandringsprövning medan de befinner sig i hemlandet. De
har då alla sina ”papper” i ordning inklusive en giltig passhandling. Problem
uppstår då en i Sverige boende person träffar en utlänning under dennes vis-
telse i Sverige. Oftast väntar utlänningen på svar om asylansökan. Den sö-
kande kan då erhålla uppskjuten invandringsprövning om han dels samman-
bott i minst ett år, dels har en giltig passhandling. Saknas giltigt pass är det
omöjligt för paret att få tillstånd att leva tillsammans i Sverige. Många
gånger väntar utlänningen militärtjänstgöring eller fängelsestraff och vill
därför inte återvända då separationen från hustrun blir alltför lång (ibland
upp till fem år). Det är inte heller säkert att utlänningen efter att ha återvänt
till hemlandet och fullgjort sina plikter beviljas pass och utresetillstånd.
Avser invandrarministern att vidta åtgärder för att ändra praxis/lagstift-
ning så att utlänning utan pass beviljas främlingspass och därmed uppskjuten
invandringsprövning när det är klarlagt att han gjort vad han kan för att er-
hålla passhandling vid sitt lands ambassad i Sverige?
1993/94:532 av John Andersson (-) till jordbruksministern om jakt på stora
rovdjur:
Järvstammen har minskat kraftigt i Norrbottens fjällvärld sedan mitten av
80-talet. Enligt nya inventeringar finns nu bara 60 järvar i länet mot tidigare
100. Den enda rimliga förklaringen är förföljelse, vilket styrks av många
kända fall av tjuvjakt och utgrävda järvlyor, säger Robert Franzén, rovdjurs-
forskare på Naturvårdsverket.
Helt nyligen fick vi åter läsa om en grym järvjakt i Arjeplogsfjällen. I tre
kilometer försökte en järv komma undan sin skoteråkande plågoande innan
den dödades. Spåren visade att järven körts på flera gånger under förföljel-
sen.
Alltför ofta får vi vetskap om de grymma jakterna som pågår i vår fjäll-
värld. Detta trots alla konventioner som Sverige skrivit under och de lagar
som stiftats. Så här kan det väl ändå inte få fortsätta.
Min fråga till jordbruksministern är:
Vilka åtgärder tänker jordbruksministern vidta för att åtminstone försvåra
möjligheten att bedriva den grymma jakten på våra stora rovdjur?
1993/94:533 av John Andersson (-) till jordbruksministern om minskning av
renstammar:
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Problemet med för många renar och tusentals renar på förbjudet område
119
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
120
har med åren blivit större. En ortsbefolkning som ständigt varit utsatt har
inte erhållit något stöd av myndigheter, tvärtom har man fått erfara att lagar
och förordningar inte behövt följas.
Ett glädjande undantag har nu skett i Jämtlands län. Med länets landshöv-
ding i spetsen har en överenskommelse slutits med Handödalens sameby om
en minskning av renantalet. Det visade sig att det fanns 16 400 renar inom
samebyn mot de tillåtna 6 000.
Att det fanns tre gånger så mycket ren mot det tillåtna överraskar ingen
som bor i Norrland. Tvärtom kan det inte uteslutas att situationen är ännu
värre på andra håll. Om den här åtgärden nu var möjlig i Jämtland såborde
det också vara möjligt att samma åtgärder vidtas på andra håll.
Min fråga till jordbruksministern är:
Är jordbruksministern beredd att ta nödvändiga initiativ för att övriga sa-
mebyar i landet vidtar samma åtgärder som Handödalens sameby?
1993/94:534 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) till finansministern om real-
räntelån:
Avser regeringen att vidta några åtgärder i anledning av de realräntelån
som Riksgäldskontoret har försöksverksamhet med?
den 19 mars
1993/94:535 av Harry Staaf (kds) till statsrådet Bo Könberg om delningen av
pensionsrättigheter:
I propositionen ”Reformering av det allmänna pensionssystemet” anförs
att särskilda regler för delning av pensionsrättigheter för makar födda under
åren 1935 -1953 ska bli föremål för fortsatta studier och införas under förut-
sättning att det inte visar sig att ett sådant system skulle innebära betydande
tekniska komplikationer.
Riksskatteverket (RSV) har i sitt remissvar till arbetsgruppens förslag an-
gående delning av pensionsrätt för personer födda 1954 eller senare framhål-
lit att effekterna av en delning kan bli svåröverskådliga. Enligt RSV skulle
effekterna bli mer förutsägbara om garantipension beräknas utan hänsyn till
vid delning överlåten respektive mottagen pensionsrätt.
Kommer statsrådet att verka för att även denna frågeställning blir ytterli-
gare belyst i det fortsatta utredningsarbetet?
1993/94:536 av Harry Staaf (kds) till kommunikationsministern om den sär-
skilda avgiften för kataloguppgifter:
Det är nu ganska vanligt att makar och samboende har olika efternamn,
men gemensam telefon. Vill man ha kataloguppgifter införda på båda nam-
nen uttas särskild avgift. Denna avgift belastas dessutom med reklamskatt.
Det vore rimligt att makar/sambor i jämställdhetens tecken utan extra
kostnad kunde få kataloguppgift för respektive namn införd. I vart fall borde
uppgiften kunna ingå i ett tilläggsabonnemang så att inte uppgiften belastas
med 11 % reklamskatt.
Är kommunikationsministern villig att verka för en sådan ordning hos Te-
lia AB?
1993/94:537 av Margareta Viklund (kds) till näringsministern om stödet till
innovatörer och uppfinnare:
Glädjande nog verkar Sveriges ekonomi vara på uppåtgående. Industrins
orderböcker fylls och människor nyanställs igen. Men den svenska industrin
behöver utvecklas och satsa på nya idéer mot framtiden.
Sverige är känt för att ha en hög kunskapsnivå inom många tekniska områ-
den och en stor potential kreativitet och uppfinningsrikedom. Många uppfin-
nare och idégivare har dock svårt att få fram sina idéer till färdiga produkter.
Alltför många svenska uppfinningar har övertagits och utvecklats och blivit
lysande affärer i andra länder.
I proposition 1993/94:206 föreslår regeringen att det finansiella stödet till
innovatörer skall utökas genom bildande av en stiftelse som tillförs 6,85 %
av kapitalet i Fond 92-94. Detta är bra och ett av flera förslag som lagts fram
för att främja företagandet i Sverige. Innovationsutredningen föreslog en
rad ytterligare åtgärder för att främja innovationer, som enligt min uppfatt-
ning vore värdefulla att pröva.
Min fråga till statsrådet är: Är statsrådet beredd att verka för ytterligare
stöd till innovatörer och uppfinnare?
1993/94:538 av Margitta Edgren (fp) till utbildningsministern om information
om utländska studier:
Fler och fler svenska ungdomar läser vid högskolor utomlands och sedan
1989 har de rätt att ta med sig svenskt studiestöd via CSN. Det är inte möjligt
för den enskilde att på egen hand bedöma kvalitet, uppläggning och innehåll
i alla utbildningar som bjuds ut, dessutom arbetar agenter för utländska hög-
skolor. I Sverige är vi vana vid att högskoleutbildningar har en viss kvalitet
som garanteras av statlig finansiering och kvalitetskontroll. Självklart skall
studenterna välja själva men de skall ha en fair chans att göra valen utifrån
sina behov. I Sverige finns kunnandet. VHS har stor erfarenhet av att be-
döma utländska utbildningar. CSN har kunskaper om studiefinansiering,
Sverige-Amerika-stiftelsen och Fulbrightkommissionen har båda stort kun-
nade om USA:s högskolor. Problemet är att det är oklart vem som har an-
svar för att ge grundlig information och att definiera acceptabel högskole-
standard.
Är statsrådet beredd att medverka till att olika myndigheter och organisa-
tioner samarbetar för att ge svenska studenter bästa möjligheter att få kor-
rekt information om de utländska utbildningar de funderar på att välja?
1993/94:539 av Göte Jonsson (m) till socialministern om fosterhemsplace-
ringar:
Många socialsekreterare misstror mormödrar säger en professor i socialt
arbete i en tidningsartikel. Anledningen till artikeln var att en 54-årig kvinna
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
121
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
122
fått uppgift om att hon var för gammal för att bli fosterförälder till sitt lilla
barnbarn som förlorat sin mamma. Jag anser att detta förhållande är högst
otillfredsställande eftersom nära släktband ofta är en fördel när det gäller
fosterhemsplaceringar.
Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidta för att undanröja even-
tuella vanföreställningar hos sociala myndigheter när det gäller fosterhems-
placeringar hos nära släktingar?
1993/94:540 av Elisabeth Fleetwood (m) till statsrådet Bo Könberg om mu-
sikterapi:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidtaga för att stimulera användningen av
musikterapi i vården, enkannerligen i psyk- och demensvården?
1993/94:541 av Per Stenmarck (m) till statsrådet Görel Thurdin om erosions-
problemen vid kusterna:
Frågan om erosionsskadade stränder i Skåne har behandlats av riksdagen
vid flera tillfällen under senare år. Detta är en följd av att problemen blir allt
större och av att det finns en förståelse för att det också är ett nationellt in-
tresse att dessa stränder kan räddas.
När jordbruksutskottet i december 1993 behandlade frågan om ett fullska-
leförsök skrev man följande: ”Utskottet anser det---viktigt att staten iklä-
der sig ett större ansvar dels för att påbörjade skyddsåtgärder skall kunna
fullföljas, dels för forsknings- och teknikutveckling men också för genomfö-
rande av detta fullskaleförsök”.
När jordbruksutskottet i mars 1994 åter behandlade frågan anmäldes att
mark- och planministern kallat en lång rad företrädare för myndigheter och
institutioner till en diskussion om erosionsproblemen längs våra kuster.
Vilka initiativ är mark- och planministern efter dessa kontakter beredd att
ta?
1993/94:542 av Berndt Ekholm (s) till miljöministern om ekonomiska styr-
medel i miljöpolitiken:
Sverige har i ett internationellt perspektiv varit föregångare i introduktion
av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Under den socialdemokratiska
regeringstiden infördes flera miljöskatter/avgifter. Genom skattereformen
togs första steget i en skatteväxling.
Effektiva styrmedel som miljöavgifter skulle utnyttjas enligt dea nuva-
rande borgerliga regeringens två första regeringsförklaringar. ”Ekonomiska
styrmedel kommer att användas i ökad utsträckning för att värna och för-
bättra miljön” utlovas i regeringsförklaringen för 1993/94.
Av departementskriften ”Så fungerar miljöskatter” framgår att miljöskat-
ter/avgifter haft avsedd verkan, dvs. förorenande utsläpp har minskat.
Men trots tidigare uttalanden av borgerliga partier, löften i samband med
regeringsförklaringarna och erfarenheter från eget utredningsmaterial har
inte den borgerliga regeringen hittills varit särskilt aktiv för att utveckla och
öka användningen av ekonomiska styrmedel - snarare tvärtom.
Därför blir min fråga till miljöministern:
Kommer den nuvarande borgerliga regeringen att lägga fram någon pro-
position med konkreta förslag till ökad användning av ekonomiska styrme-
del som miljöskatter/avgifter?
1993/94:543 av Berndt Ekholm (s) till miljöministern om uppföljning av Rio-
konferensen:
Miljökonferensen i Rio förbereddes genom en bred samling över parti-,
myndighets- och organisationsgränser, bl.a. i nationalkommittén. Redan
före mötet föreslog vi socialdemokrater att uppföljningen borde präglas av
samma bredd genom att en särskild kommission med representanter för par-
tier och olika delar av samhället tillsattes.
Riomötets Agenda 21 talar om behovet av denna bredd på både central
och lokal nivå. Svenska ambassaders redovisning av uppföljningen i andra
länder visar att denna form är vanlig.
Miljöproblemens tyngd och karaktär motiverar i sig breda lösningar för
att få god uppslutning i samhället och för att garantera långsiktiga och stabila
lösningar.
Denna samling av nationen har dock vid upprepade tillfällen avvisats av
den borgerliga regeringen, bl.a. med hänvisning till att det inte varit lämpligt
nu men möjligen senare. Riksdagens borgerliga majoritet hävdade vid be-
handlingen av regeringens UNCED-proposition i våras: ”Senare, när arbe-
tet fortskridit ytterligare, kan det finnas anledning att överväga tillskapandet
av en särskild kommission för det fortsatta uppföljningsarbetet”.
Jag vill fråga miljöministern:
Avser regeringen ta initiativ till tillsättandet av en kommission och i så fall
när?
15 § Kammaren åtskildes kl. 21.06.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 18 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 4 § anf. 48 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 83 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
/Barbro Nordström
123
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Innehållsförteckning
Torsdagen den 19 maj
1 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 18
maj ............................................ 1
Konstitutionsutskottets betänkande KU44
Skatteutskottets betänkande SkU32
Skatteutskottets betänkande SkU41
Justitieutskottets betänkande JuU22
Justitieutskottets betänkande JuU24
Justitieutskottets betänkande JuU25
Justitieutskottets betänkande JuU27
Justitieutskottets betänkande JuU28
Försvarsutskottets betänkande FöUll
Kulturutskottets betänkande KrU34
Trafikutskottets betänkande TU31
Jordbruksutskottets betänkande JoU26
Näringsutskottets betänkande NU18
Näringsutskottets betänkande NU21
Näringsutskottets betänkande NU24
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU24
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU25
Bostadsutskottets betänkande BoU23
Bostadsutskottets betänkande BoU24
Bostadsutskottets betänkande BoU25
Meddelande om samlad votering .......................... 8
3 § Rättssäkerhet vid beskattningen........................ 8
124
Skatteutskottets betänkande SkU31
Debatt
Lars Hedfors (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Knut Wachtmeister (m)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Beslut fattades efter 4 §
4 § Mänskliga rättigheter, m.m............................ 36
Utrikesutskottets betänkande UU26
Debatt
Simon Liliedahl (nyd)
Bertil Måbrink (v)
Daniel Tarschys (fp)
Viola Furubjelke (s)
Margareta Viklund (kds)
Inger Koch (m)
Ingbritt Irhammar (c)
Hans Göran Franck (s)
Gustaf von Essen (m)
Ylva Annerstedt (fp)
Berith Eriksson (v)
Lena Boström (s)
Peeter Luksep (m)
Lennart Rohdin (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
Meddelande om SoU34 och SfU15......................... 80
Förste vice talmannen
Beslut ............................................... 80
Skatteutskottets betänkande SkU31
Utrikesutskottets betänkande UU26
Beslut om uppskjuten votering............................ 83
5 § Internationella miljöfrågor ............................ 83
Utrikesutskottets betänkande UU22
Debatt
Berndt Ekholm (s)
(forts.)
Ajournering .......................................... 85
Återupptagna förhandlingar .............................. 85
5 § (forts) Internationella miljöfrågor (forts. UU22) ........... 85
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Birgitta Hambraeus (c)
Margareta Viklund (kds)
Beslut skulle fattas den 20 maj
6 § Lag om strategiska produkter m.m...................... 90
Utrikesutskottets betänkande UU24
Debatt
Jan Jennehag (v)
Daniel Tarschys (fp)
Beslut skulle fattas den 20 maj
7 § Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-
året 1993/94, m.m................................. 94
Utrikesutskottets betänkande UU29
Beslut skulle fattas den 20 maj
8 § Utvisning på grund av brott ........................... 94
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU17
Debatt
Maud Björnemalm (s)
Rune Backlund (c)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Beslut skulle fattas den 20 maj
125
Prot. 1993/94:107 9 § Frågor om offentlig upphandling ....................... 96
19 maj 1994 Finansutskottets betänkande FiU18
Debatt
Arne Kjörnsberg (s)
Beslut skulle fattas den 20 maj
10 § Ytterligare anslag inom Finansdepartementets område...... 97
Finansutskottets betänkande FiU21
Beslut skulle fattas den 20 maj
11 § Svenskundervisning för invandrare ..................... 97
Utbildningsutskottets betänkande UbUlO
Debatt
Inger Lundberg (s)
Björn Samuelson (v)
Stefan Kihlberg (nyd)
Ulf Melin (m)
Beslut skulle fattas den 20 maj
Meddelande om arbetsplenum fredagen den 20 maj............ 108
Andre vice talmannen
12 § Ytterligare medel till Utbildningsdepartementet, tilläggsbudget 109
Utbildningsutskottets betänkande UbU19
Debatt
Ulf Melin (m)
Lena Hjelm-Wallén (s)
Stefan Kihlberg (nyd)
Beslut skulle fattas den 20 maj /
13 § Bordläggning ..................................... 116
14 § Anmälan om frågor
1993/94:525 av Fredrik Reinfeldt (m) om avdragsgill kostnad
för förlust på grund av brott....................... 117
1993/94:526 av Lars Moquist (nyd) om FN:s multilaterala upp-
handling ...................................... 117
1993/94:527 av Jan Jennehag (v) om omställningsstödet.... 117
1993/94:528 av Bengt Hurtig (v) om studerandes rabatterade
resor......................................... 118
1993/94:529 av Bengt Hurtig (v) om virkesleveranserna till in-
landssågarna ................................... 118
1993/94:530 av Bengt Hurtig (v) om förvaring av kärnbränsle-
avfall......................................... 118
1993/94:531 av Viola Furubjelke (s) om utfärdandet av främ-
lingspass ...................................... 119
1993/94:532 av John Andersson (-) om jakt på stora rovdjur. 119
1993/94:533 av John Andersson (-) om minskning av renstam-
mar .......................................... 119
1993/94:534 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) om realränte-
lån........................................... 120
1993/94:535 av Harry Staaf (kds) om delningen av pensionsrät-
tigheter ....................................... 120
126
1993/94:536 av Harry Staaf (kds) om den särskilda avgiften för
kataloguppgifter................................ 120
1993/94:537 av Margareta Viklund (kds) om stödet till innova-
törer och uppfinnare............................. 121
1993/94:538 av Margitta Edgren (fp) om information om ut-
ländska studier................................. 121
1993/94:539 av Göte Jonsson (m) om fosterhemsplaceringar. 121
1993/94:540 av Elisabeth Fleetwood (m) om musikterapi.... 122
Prot. 1993/94:107
19 maj 1994
1993/94:541 av Per Stenmarck (m) om erosionsproblemen vid
kusterna...................................... 122
1993/94:542 av Berndt Ekholm (s) om ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken.................................. 122
1993/94:543 av Berndt Ekholm (s) om uppföljning av Riokon-
ferensen ...................................... 123
127
gotab 46847, Stockholm 1994