Onsdagen den 18 maj
Protokoll
1993/94:106
1 § Förnyad bordläggning Vårdnadsbidrag
barnomsorg m.m.
Föredrogs men bordlädes åter
Finansutskottets betänkanden 1993/94:FiU18 och FiU21
Skatteutskottets betänkande 1993/94:SkU31
Utrikesutskottets betänkanden 1993/94:UU22, UU24, UU26 och UU29
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1993/94:SfU17
Utbildningsutskottets betänkanden 1993/94:UbU10 och UbU19
Föredrogs
socialutskottets betänkanden
1993/94:SoU25 Vårdnadsbidrag (prop. 1993/94:148) och
1993/94:SoU29 Barnomsorg m.m. (prop. 1993/94:148).
Andre vice talmannen meddelade att socialutskottets betänkanden SoU25
och SoU29 skulle debatteras gemensamt.
Anf. 1 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! Vårdnadsbidraget är ett viktigt steg mot ökad rättvisa och
större valfrihet för familjerna. Med de avdragsmöjligheter som ges för den
som väljer annan barnomsorg än den subventionerade, som kommunen till-
handahåller, utgör vårdnadsbidraget ett steg mot en rättvisare fördelning av
det allmännas stöd till barnfamiljerna.
Framför allt ger det familjerna en större möjlighet att välja vem som skall
ta hand om barnen de första åren. Många dagmammor som i dag arbetar
svart kommer att betala skatt för inkomsterna. De som själva vill ta hand
om sina egna barn de första åren får det mycket lättare ekonomiskt. Många
lågavlönade väljer detta även i dag, trots att det betyder väldigt stora uppoff-
ringar för familjen.
Som alltid när möjligheter till egna beslut ökar kommer också nya lös-
ningar. Det kommer vi att uppleva trots att vårdnadsbidraget är ganska så
begränsat. Det finns all anledning att i framtiden gå vidare mot målet om
1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
likvärdiga villkor oavsett valet av barnomsorg. Stat och kommun borde
egentligen stå helt neutrala till vilken barnomsorg som föräldrarna väljer.
Socialdemokraterna har naturligtvis motsatt sig ett vårdnadsbidrag under
alla år när vi har diskuterat detta i kammaren. Socialdemokraterna är full-
ständigt låsta i sin familjepolitik. Den består av föräldraförsäkring, barnbi-
drag och barnomsorg, som bestäms och fördelas av politiker. Det står att läsa
i deras reservation: ”Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse
för familjernas ekonomi och jämställdheten.”
Det finns faktiskt andra värden, som många familjer anser viktigare. Allt
har sin tid. Småbarnstiden i en familj går mycket fort. Den är snart förbi. I
debatten om vårdnadsbidraget verkar det ibland som om småbarnstiden på-
går hela livet, med allt tal om kvinnofälla, brist på jämställdhet och allt
elände som kan drabba svenska familjer som kommer i åtnjutande av vård-
nadsbidrag.
Det är viktigt att poängtera att vårdnadsbidraget är frivilligt. Det är frivil-
ligt om man vill utnyttja vårdnadsbidrag eller inte. Om föräldrarna vill jobba
heltid och ha kommunal barnomsorg är det deras val. De har då valt bort
vårdnadsbidraget därför att det kanske inte passar just deras familj. Men de
har ändå fått del av samhällets stöd den kommunala barnomsorgen, som är
subventionerad.
Familjer har olika värderingar som inte alltid passar in i den socialdemo-
kratiska mallen. Det har heller inte fallit Socialdemokraterna in att en del
väljer annan form av barnomsorg än den som kommunen erbjuder. Men
med avdragsrätt för styrkta bamomsorgskostnader kommer detta att bli
verklighet för många.
Utskottets majoritet anser att vi inte har råd med ett vårdnadsbidrag och
att förslaget är ofinansierat. Nettokostnaden blir 2,3 miljarder, och det är
finansierat i den framlagda budgeten. Det görs precis på det sätt som man
brukar finansiera sådana utgifter, utan att man direkt pekar ut från vilka pos-
ter medlen tas.
Dessutom sparar kommunerna åtskilliga miljoner om familjerna väljer
andra former av barnomsorg i stället för den dyra kommunala omsorgen.
Det har ju nyligen sagts från Kommunförbundets sida att kommunerna vill
ha kompensation för de kostnader som barnomsorgslagen kan innebära med
eventuell utbyggnad av kommunal barnomsorg. Även här borde vårdnadsbi-
draget komma till nytta.
Jag förstår mig inte på Ny demokrati. Det tror jag inte att era väljare gör
heller. Visserligen har ni långtgående förslag i motionen, som inget parti stö-
der. Men utöver detta föreslår ni i reservation 3 att ett vårdnadsbidrag skall
utgå till barn upp till 6 års ålder. Ni anser även att dagens orimliga stöd till
kommunal barnomsorg bör upphöra. Man kan tycka att vårt förslag om
vårdnadsbidrag skulle vara att komma en bra bit på vägen för er del.
Vad kan man då läsa i betänkande 25? Jo, att ni yrkar bifall till den social-
demokratiska motionen. Ni skriver under på att Socialdemokraterna står för
den bästa familjepolitiken. Det är faktiskt citerat i betänkandet. Det finns
refererat på s. 7 och 8. Ni yrkar alltså bifall till detta. Yrkandena står på s 16.
Tror ni inte att det blir litet förvirrande för era väljare som läser reservation
3, och samtidigt får klart för sig att ni yrkar bifall till den socialdemokratiska
motionen?
Vore det inte mera logiskt att stödja vårdnadsbidraget och komma en bit
på väg mot målet, större rättvisa mellan de som har kommunal barnomsorg
och de som väljer andra former? Vore det inte mera logiskt att ni hjälpte till
att ge föräldrarna litet större möjligheter att själva besluta om vem som skall
ta hand om barnen? Vad är det som ni säger ja till egentligen genom att
stödja den socialdemokratiska motionen?
Ny demokratis representant i utskottet har sagt ja till fortsatt makt för po-
litiker - ingen förskjutning över till familjerna. Ny demokratis ställning inne-
bär ett ja till fortsatt orättvisa mellan de som får den suventionerade barnom-
sorgen och de som vill välja annan barnomsorg. Ny demokrati har gjort det
svårare för unga familjer att själva ta hand om sina barn under en förhållan-
devis kort period av livet.
Ny demokratis agerande har varit nödvändigt för att socialdemokraterna
skulle få igenom sin politik här i kammaren. Utan ert stöd har inte social-
demokraterna någon möjlighet att få igenom sin egen politik. Det är verklig-
heten som den ser ut om ni följer utskottets linje. Ni talar ju så mycket om att
ni befinner er i verkligheten. Var det på det sättet som ni skulle förverkliga er
vision? Det är dags att tänka om!
Under de senaste åren har vi från den borgerliga sidan undan för undan
flyttat fram positionerna inom familjepolitiken till förmån för familjerna,
som har fått allt större möjligheter att själva göra sina val.
Från början var det ett absolut motstånd mot all barnomsorg som inte var
kommunal. Så småningom tvingades Socialdemokraterna undan för undan
att ge efter för opinionen. Efter stor vånda blev det tillåtet att driva föräldra-
kooperativ och så småningom även personalkooperativ, men med ganska
många restriktioner.
Först när det blev en borgerlig regering blev det tillåtet med barnomsorg
i privat regi. Detta gav familjerna större valfrihet, och det blev en viktig stra-
tegi för att klara full behovstäckning. Statsbidrag till daghem och fritidshem
som drevs av annan än kommunen blev en första etapp i utvecklingen mot
ökad valfrihet inom barnomsorgen.
Senare fattades det beslut om att samma ekonomiska villkor skall gälla
för daghem i kommunal och privat regi och att kommunen inte kan neka
etablering.
Vad är det som har hänt efter de besluten? Jo, en mängd nya barnomsorgs-
former har uppstått. Den kommunala barnomsorgen har kompletterats med
olika enskilda alternativ. Det har uppstått daghem med olika inriktningar
och olika pedagogik. Många familjer har valt de nya alternativen. De står
sig bra i konkurrensen med den traditionella kommunala barnomsorgen -
båda behövs. Det är bra för dem som skall välja.
Men det tycker inte Socialdemokraterna. I utskottets betänkande 29 upp-
repar Socialdemokraterna sina gamla krav från motioner som har blivit av-
slagna här i kammaren. De beklagar sig över att kommunerna måste ge
samma stöd till privata alternativ som till kommunala. Det är oacceptabelt
att kommunens pengar skall gå till verksamheter som det inte finns behov
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
av, kan man läsa i reservationen. Vad menas med ”behov av”? Vem är det
som bestämmer behovet?
Det är återigen nödvändigt att tala om att det är föräldrarna som bestäm-
mer. Om det inte finns behov av en kommunal anläggning därför att föräld-
rarna väljer en privat får den kommunala läggas ner - eller tvärtom. När vi
fattade dessa beslut förstod Ny demokrati vad det handlade om och röstade
efter det.
Betänkande 29 tar i övrigt upp gamla motioner från Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet som riksdagen både har debatterat och fattat beslut om
tidigare. Socialdemokraterna återkommer naturligtvis till alla försämringar
som de anser har skett under de borgerliga regeringsåren. De glömmer som
vanligt att tala om att under den tidigare regeringen ökade den offentliga
konsumtionen, vilket ledde till att tillväxten sjönk, räntan steg och investe-
ringarna flyttade utomlands. Hela samhällsekonomin kom i otakt.
Det var bl.a. sådana problem som den borgerliga regeringen måste ta itu
med. Som en följd av detta måste även kommunerna minska sina utgifter.
För att lyckas med detta krävs det verkligen engagerade och skickliga kom-
munalpolitiker som är framsynta och prioriterar rätt. Det visar sig också att
vissa kommuner har klarat det bättre än andra.
Socialstyrelsens rapport visar också att den generella kvaliteten inom
barnomsorgen är god på de flesta håll i landet. I de kommunerna där bespa-
ringarna och förändringarna är väl genomtänkta och förberedda har verk-
samheten anpassats till förändrade ramar utan försämringar, står det att läsa
i rapporten. Speciellt i storstäderna finns det anledning för kommunalpoliti-
kerna att fästa uppmärksamheten på detta eftersom det är där som proble-
men är störst.
Socialdemokraternas och Vänsterns reservationer i övrigt i utskottsbetän-
kande 29 innehåller inget nytt. Allt har, som jag sade tidigare, beslutats och
debatterats. Det finns inga nya tankar och inga som helst visioner i de social-
demokratiska förslagen med anledning av det nödvändiga förändringsarbete
som pågår i kommunerna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i SoU25 och i övrigt till ut-
skottets hemställan samt bifall till utskottets hemställan i SoU29 i dess hel-
het.
Anf. 2 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! År 1994 har av FN utropats till familjens år. Något familjens
år har vi tyvärr inte sett så mycket av i Sverige ännu. Ibland är jag orolig för
att vi inte får se så mycket av det heller. När man lyssnar på de politiska
partierna får man ibland ett intryck av att vi är ganska få som öppet och tyd-
ligt deklarerar familjens betydelse som vårt samhälles viktigaste fundament.
Jag beklagar detta djupt.
När man lyssnar på vissa av de övriga partierna får man ofta intrycket av
att de tror och önskar att Sverige domineras av en massa ensamstående
mammor och pappor i mer eller mindre trassliga samboförhållanden och
med mer eller mindre alkoholiserade kontrahenter. Vidare får man intrycket
av att den viktigaste omsorgen om barnen visas genom den offentliga barn-
omsorgen allt under det att föräldern förvärvsarbetar och sliter långt utöver
vad vederbörande vill och vad som är nyttigt och önskvärt. Allt detta sker
för att kunna uppfylla dessa partiers krav på jämställdhet och oberoende.
Jämställda barn kanske bara är sådana som har haft förmånen att få gå på
dagis. Barn som tvingas vara hemma med mamma och pappa är ojämställda,
men det vet de inte. De är i stället naiva nog att vara lyckliga över den kärlek
och omsorg som mamma och pappa visar dem.
Herr talman! Förlåt om jag är ironisk. Dess värre ligger det ett djupt allvar
bakom min ironi.
Herr talman! När vi nu kan summera regeringens familjepolitik under de
gångna tre åren blir jag litet ledsen. Tänk att en borgerlig regering skall ha
så svårt att föra en borgerlig politik! Det blir än mer svårt för mig att förstå
när jag studerar de fyra regeringspartiernas familjepolitiska program. Jag
kan försäkra församlingen att jag har studerat dem mycket noga.
När man läser dem kan man konstatera precis vad vi sade under valrörel-
sen 1991, nämligen att det rimligtvis inte kunde vara några problem att sy
ihop en bra familjepolitik utifrån dessa fyra program. Men nu vet vi san-
ningen. Det var uppenbarligen inte lätt. Ett av skälen är naturligtvis att alla
partier inte följer sina partiprogram nu när de sitter i regeringen. Det bekla-
gar jag också djupt.
Ställd inför detta faktum blir det plötsligt Ny demokrati som är skurken.
Man anser att det är vårt fel. Skulle det vara så är vår makt makalöst stor.
Vi brukar ju beskyllas för motsatsen. Hur kan ett misslyckande bero på oss?
Den logiken förstår jag inte.
Kds partiledare, vår vän Alf Svensson, har t.ex. sagt att han är djupt besvi-
ken. Han låtsas vara litet förvånad över att vi så konsekvent hävdar vår fa-
miljepolitik. Han vill att vi skall komma på vad han kallar ”bättre tankar”.
Jag har förstått att han menar att ”bättre tankar” är kds-tankar. Ideologiskt
tror jag att vi ligger varandra ganska nära. Det tycker jag är uppenbart när
man läser våra respektive program i familjepolitiskt hänseende. I andra sam-
manhang finns det stora skillnader. Men vi kommer att fortsätta att driva vår
familjepolitik lika konsekvent och lika uthålligt som hittills.
För ett antal månader sedan blev jag upprörd mer än en gång. Då fick jag
via medierna höra att vi skulle ha svängt och vinglat i den här frågan. Om
det är någon fråga där vi inte har svängt och vinglat är det i familjepolitiken.
Vi har konsekvent sagt precis samma sak hela tiden. Därför blev jag upprörd
när t.ex. Alf Svensson sade att vi under valrörelsen 1991 pläderade för vård-
nadsbidrag.
Det är inte sant. Det gjorde vi inte alls. Det är en osanning eller, som min
kära gamla farmor sade, det är att ha livlig fantasi. Hon kunde nämligen inte
tänka sig att människor ljög. Vi pläderade inte ens för vår familjepolitik. Vi
hade nämligen ingen familjepolitik i valrörelsen 1991. Vi sade just, som jag
citerade nyss, att vi inte trodde att det skulle bli ett problem att tillsammans
med de fyra borgerliga partierna sy ihop någonting.
Vår utmärkta familjepolitik är av betydligt senare datum. Den presentera-
des offentligt den 21 januari 1993 kl. 14.30. Jag vet det, herr talman, efter-
som det var jag själv som presenterade den på presskonferensen och det är
jag som är huvudarkitekten bakom vår familjepolitik.
Vi har vidare aldrig rest land och rike runt och pläderat för vårdnadsbi-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
drag. Vi har pläderat för en familjepolitik som är rättvis och som ger valfri-
het, och det tycker vi att bl.a. vår familjepolitik gör. Men vi tycker också -
hör och häpna - när vi läser om Folkpartiets, Moderaternas, kds och Cen-
terns familjepolitik att denna har många beröringspunkter med vår. Också
deras politik skulle ge rättvisa och valfrihet, om partierna följde sina parti-
program.
Vi vet också att det inte finns någon riksdagsmajoritet som stöder vårt för-
slag, och vi accepterar parlamentarismens sätt att fungera. Men det är precis
samma sak för regeringspartierna. Det finns inte heller någon majoritet för
dem. Vi sitter alltså på sätt och vis i samma båt eller, om man så vill, i var
sin båt men i samma sjö. Vi har försökt att sitta litet lugnt i båten för att inte
störa de känsliga diskussionerna. Vi har också mycket tydligt gjort klart hur
vi ser på de här frågorna. Det kan inte ha varit något som helst tvivel för
någon, varken på Rosenbad eller inom Socialdepartementet, om var vi står
i familjepolitiska frågor.
Ibland får jag en känsla av att man njuter av att spela parlamentarisk rysk
roulett. Låt mig försäkra, herr talman, att vi inte gör det. Ibland får jag en
känsla av att man faktiskt är djupt oense inom regeringen i de familjepoli-
tiska frågorna och att man faktiskt har olika familjepolitiska grundvärde-
ringar. Jag blir därför konfunderad när jag läser dessa partiers program. Där
framkommer nämligen inte detta, utan där är det gemensamma grundvärde-
ringar som tonar fram.
Vi vet alla att det är andra faktorer som har skapat de tyvärr mycket starka
prestigelåsningar som tidigare har präglat förslagen. Men, som sagt, vi får
skulden. Man kritiserar oss för att vi inte förbehållslöst stöder regeringens -
låt mig kalla det så - familjepolitiska sylta. Det är nämligen många kompo-
nenter i denna.
Och varför skulle vi då stödja den? Jo, man säger att den är ett steg i rätt
riktning och att den är det näst bästa alternativet. Jag funderar då över om
det möjligen är så att man tycker att vår familjepolitik är det bästa alternati-
vet.
Vad menas då med ”rätt riktning”? Jo, pappamånad, en tvingande barn-
omsorgslag och ett oerhört starkt understrykande av den kommunala barn-
omsorgen. Det finns i detta dessutom politiska pekpinnar som vi inte alls
gillar. Man permanentar djupa orättvisor och ger vårdnadsbidrag till miljo-
närer. Det finns i detta även en krydda som vi inte är förtjusta i och som vi
kallar Myrdalsk Westerbergideologi. Herr talman! Det är inte i denna rikt-
ning som Ny demokrati vill medverka till att driva familjepolitiken.
Vilken är då vår inriktning? De fyra grundpelarna är valfrihet, rättvisa,
barnets bästa och föräldrarnas ansvar. Det är de grundvärderingar som bär
upp hela vårt familjepolitiska program. När jag läser regeringspartiernas fa-
miljepolitiska program finner jag inte att deras grundvärderingar skiljer sig
från våra, men jag har lärt mig att man kan lägga in olika betydelser i ord.
Vårt förslag resulterar dessutom i en samhällsekonomisk besparing på
drygt 20 miljarder. Det är en sifferuppgift som vi har fått hjälp med att veri-
fiera via Finansdepartementet. Det är alltså inte bara våra egna datorer och
huvudräknare som har kommit fram till den. Den ideologiska grunden för
Ny demokratis familjepolitik är att familjen är individens och det svenska
samhällets absolut viktigaste och mest betydelsefulla fundament och att för-
äldrarna alltid har det hela och fulla ansvaret för sina barn, även om föräld-
rarna skulle vara frånskilda eller bo åtskilda.
Självklart skall staten erbjuda ett stöd för föräldrarnas ansvarstagande. Vi
tycker att det är självklart att stödet skall vara lika för alla, men det skall
inte utgå till miljonärer. Vi ser inget skäl i världen till att man skall ta pengar
från människor som har knappt om dem och ge dem till människor som
uppenbarligen inte behöver dem.
Detta har resulterat i vårt förslag, som i korthet innebär att vi vill införa
vad vi kallar en vårdnadsersättning, vilken i normalfallet skall vara 8 000 kr
i månaden och skall utgå under alla år fram till skolstarten. Vi föreslår också
en höjning av barnbidraget, som skall börja utbetalas när skolgången böljar
och precis som i dag skall fortsätta fram till 16 års ålder. Vi föreslår att det
skall utgå med 1 000 kr i månaden och, som sagt, skall utbetalas till dem som
behöver det, Detta innebär att vi trappar ned bidraget när föräldrarnas sam-
manlagda årsinkomst överstiger 300 000 kr och att det inte skall utgå med en
enda krona när deras årsinkomst överstiger 500 000 kr. Vi tycker att det är
helt i sin ordning.
Men, herr talman, en viktig faktor är att vi också vill avskaffa föräldraför-
säkringen. Det finns ingen föräldraförsäkring i vårt förslag. Den tillkommer
alltså inte som en ytterligare påbyggnad, som grädde på moset eller lök på
laxen. Vi vill också totalrevidera det offentliga stödet i form av statsbidrag
till barnomsorgen i kommunerna. Vi menar att det är föräldrarna som skall
styra barnomsorgsformerna. De skall kunna välja mellan att själva behålla
vårdnadsersättningen, som i vårt förslag utgår netto och är pensionsgrun-
dande, eller att köpa barnomsorg. De skall kunna anställa barnflicka eller
förfara på annat sätt. Valfriheten är nära nog obegränsad.
Vi menar att vårt förslag med stor sannolikhet skulle resultera i att många
föräldrar faktiskt kommer att göra det som de egentligen vill, nämligen vara
hemma mera med sina barn, minska sin arbetstid, gå ner på deltid, kanske
rent av välja att stanna hemma på deltid under ett, två eller tre år för att
förvalta sin största förmögenhet, nämligen barnen. Vi anlägger inga värde-
ringar på det ena eller andra valet, men vi tycker att ett fundament är viktigt:
Det är föräldrarna som skall fatta beslutet. De skall ha den reella valfriheten
att fatta detta beslut.
Vi tror att konsekvensen av detta skulle bli väsentligt färre vilsna och men-
talt trasiga barn. Vi tror att många fler barn då skulle få uppleva en kärleks-
full uppväxt. Varenda klok förälder vet att detta är den enda garantin för
utvecklandet av harmoniska, självständiga och ansvarstagande människor.
Vårt förslag skulle också minska arbetslösheten. Vi tycker att många av
de förslag som t.ex. Ann-Marie Pålsson och regeringens utredare Lars Vinell
har lagt fram är utmärkta. De skulle möjliggöra för många föräldrar att öka
sin valfrihet genom att köpa tjänster. Vi har mycket svårt att se att det skulle
vara stötande att ha en anställd butler som tar hand om barnen. Det är enligt
vårt sätt att se ett hedervärt yrke.
Avslutningsvis, herr talman: Vårt förslag är helt och hållet finansierat
inom familjepolitikens ram. Det ger dessutom ett nettotillskott till statskas-
san vilket minskar våra barns och barnbarns skuld med över 20 miljarder.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
Låt mig till sist peka på vår utsträckta hand, en hand som vi under nästan
ett år har hållit fram till regeringen. Vi har skickat många och entydiga signa-
ler om att vi är beredda att medverka till en bra och samhällsekonomiskt
ansvarsfull politik. Vi må kritiseras för att vi vill spara hårt. Att vi kritiseras
för att ta ekonomiskt ansvar för Sverige är något som vi tar med jämnmod
och är stolta över. Den kritiken kan vi bära.
Herr talman! Jag har gjort en ändring i den allra sista delen av mitt förbe-
redda anförande. I stället för de bifallsyrkanden som jag ursprungligen hade
tänkt framföra har jag, mot bakgrund av diskussionerna under gårdagens
eftermiddag och kväll samt under morgonen stannat för att yrka på återre-
miss av socialutskottets betänkande SoU25.
Anf. 3 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Herr talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att jag inte riktigt förstod
mig på Ny demokrati och deras agerande i frågan om barnomsorgen och sär-
skilt när det gäller vårdnadsbidraget. Jag blev inte mycket klokare efter Ste-
fan Kihlbergs anförande. Det innehöll visserligen en hel del åsikter som vi
kan ställa oss bakom, t.ex. att det är föräldrarna som har ansvaret och att
man strävar efter rättvisa mellan dem som får subventioner och dem som
inte får det. Men för övrigt tycker jag ändå att Stefan Kihlberg har hamnat
i fel båt.
Han säger också att makten måste vara makalöst stor eftersom vi, om den
socialdemokratiska politiken går igenom, lägger skulden på Ny demokrati.
Ja, det blir ju på det sättet om Ny demokrati sätter sig i samma båt som so-
cialdemokraterna. Jag har också tidigare sagt att det endast är Ny demokrati
som kan se till att den socialdemokratiska familjepolitiken blir cementerad
här i kammaren.
Det är resultat som gäller. Det är kanske det som Ny demokrati inte riktigt
har klart för sig. Man vill ha igenom hela sin motion precis som den är skri-
ven, och det kan vi inte ställa upp på. Däremot inser vi att Ny demokratis
åsikter om en del saker när det gäller vårdnadsbidraget och effekterna av
detta stämmer överens med våra. Därför anser jag att man borde ställa upp
på vårdnadsbidraget.
Jag sade att det är resultat som gäller. Det gör också att man får arbeta på
det sättet att man tar ett steg i taget här i riksdagen. Det kan vara väldigt
svårt för ett enskilt parti att ta ett enda skutt mot det slutmål och den vision
man har. Man får faktiskt anpassa sig till verkligheten.
Jag måste verkligen protestera när Stefan Kihlberg talar om regeringens
familjepolitik under de gångna åren och säger att det inte har hänt någon-
ting. Det fanns en hel del missuppfattningar i hans syn på vad som har hänt.
I mitt inledningsanförande talade jag om hur mycket som har hänt och att vi
har åstadkommit en otrolig mängd enskilda alternativ som tidigare har varit
förbjudna. Vi har mot socialdemokraternas vilja och trots deras motioner
åstadkommit otroligt mycket under den här tiden. Det första beslut som den
borgerliga regeringen fattade var att ge möjligheter för privat barnomsorg.
Det var bara precis en månad efter det att regeringen tillträdde.
Anf. 4 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag tror att Ingrid Hemmingsson förstår vår familjepolitik.
Jag tror också att hon förstår vårt agerande. Om det är någonting som fak-
tiskt är lätt att förstå är det vår familjepolitik och den fullständigt 100-pro-
centiga konsekvens vi har drivit den med.
Nej, Ingrid Hemmingsson, vi sätter oss inte i fel båt. Vi sätter oss inte i
någon socialdemokratisk familjebåt. Jag är fullständigt klar över att Ny de-
mokrati och Socialdemokraterna har olika utgångspunkter för hur man vill
att samhällets familjepolitik skall se ut. Men vi i Ny demokrati skäms inte
för att sitta i samma båt som socialdemokraterna om de också tycker att det
är viktigt att ta samhällsekonomiskt ansvar. Vi sitter gärna i båtar med män-
niskor som tar samhällsekonomiskt ansvar, oavsett om de är vänsterpartister
eller socialdemokrater eller om de är från Moderaterna, kds, Centern eller
Folkpartiet. Vi har inga problem med det sällskapet.
Ingrid Hemmingsson säger att det är resultat som gäller och att mycket
har hänt. Ja, till viss del kan jag hålla med om det. En tvingande barnom-
sorgslag har kommit. En pappamånad är på väg. Det har också blivit litet
lättare att starta privata daghem. Men det var faktiskt jag som fick strida och
kämpa som en furie i socialutskottet för att vidga möjligheterna för privata
omsorgsformer. Vi lyckades till viss del med en skrivning, men såvitt jag för-
står tycker man på sina håll att den skrivningen inte är så mycket värd.
Herr talman! Vi inser att parlamentarismen nu en gång är sådan att man
får kompromissa och ge och ta, så vi har inga som helst illusioner om att få
igenom hela vår familjepolitiska motion. Det har vi aldrig drömt om. Vi är
realister. Det är inte det som är problemet.
Just därför skulle jag vilja säga precis tvärtom: Om det är något parti som
har varit anspråkslöst i sina krav så är det Ny demokrati. Om man summerar
alltsammans - det vet regeringen, herr talman - har vi ytterst bara ställt ett
enda krav. Det handlar om samhällsekonomiskt ansvar. Finansiera vård-
nadsbidraget inom familjepolitikens ram i tid och i rätt omfattning! Det är
egentligen det enda krav vi har ställt. Vi har sagt: Fixa det! Jag tror inte att
någon har givit så många förslag som jag till hur man skulle kunna göra. Men
inte ens detta är man beredd att göra, trots att Sverige befinner sig i sin dju-
paste ekonomiska kris någonsin! Det, herr talman, gör mig ytterligt bedrö-
vad.
Anf. 5 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Herr talman! Stefan Kihlberg nämnde i sitt anförande att han ändrade sitt
yrkande och yrkade på återremiss. Det vore väldigt intressant att få höra av
Stefan Kihlberg vad Ny demokrati vill åstadkomma med detta. Jag hoppas
att det handlar om att ni tar tillbaka det yrkande om bifall till den social-
demokratiska motionen ni gjort. I och med att ni har yrkat bifall till den har
ni också ställt upp på texten i motionen, och det har ni kanske inte riktigt
uppmärksammat. Motionärerna framhåller just att socialdemokraterna står
för den bästa familjepolitiken med föräldraförsäkring osv. Om ni har yrkat
bifall till den motionen har ni också yrkat bifall till innehållet. Därför skulle
jag vilja veta vad återremissyrkandet egentligen innebär och vad ni syftar
till.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
10
Det förslag om barnomsorgslag som antogs här i riksdagen ingick i ett helt
paket. Jag tycker att man skall se den i sitt sammanhang. Den innebär att
kommunerna skall se till att det finns barnomsorgsplats till alla som önskar
detta. I och med vårdnadsbidraget finns det större möjligheter för alla att få
välja sin barnomsorg. På det sättet kan barnomsorgslagen inte heller i Ny
demokratis ögon utgöra en hämsko på någon.
Jag skulle gärna vilja veta vad återremissyrkandet innebär och vad Ny de-
mokrati syftar till med detta.
Anf. 6 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Om det är någonting som Ny demokrati inte vill ha eller för-
tjänar skulden för är det en tvingande barnomsorgslag i Sverige. Vi var det
enda politiska parti som aktivt röstade mot den. Jag är klar över att konse-
kvenserna av politiken sedan kan bli ökade kostnader. Men jag tycker att
vanlig både intellektuell och parlamentarisk heder kräver att man själv tar
konsekvenserna av de beslut man har drivit igenom här i kammaren och inte
lastar skulden på dem som har röstat emot. Det tycker jag är ytterligt be-
drövligt.
Jag kan inte svara på Ingrid Hemmingssons sista fråga ännu. Skälet till att
jag yrkar på återremiss är att jag är optimist. Det har förekommit kontakter
med regeringspartierna. De kontakterna har givit oss anledning att begära
denna återremiss för att ytterligare penetrera frågan och se om vi kan hitta
en lösning.
Jag sade i mitt huvudanförande att vi uthålligt, upprepat och konstruktivt
har sträckt ut handen i nästan ett år. Den är fortfarande utsträckt. Därför
begär vi återremiss, och jag är optimist.
Jag tror och hoppas, på grundval av de underhandskontakter vi har haft,
att återremissen skall kunna leda fram till att regeringens familjepolitik fak-
tiskt går igenom i kammaren. Men jag kan inte och vill inte heller, för att
tillfredsställa Ingrid Hemmingsson, nu stapla upp krav och liknande, utan
jag ber henne acceptera att vi går in i det här med öppna och konstruktiva
ambitioner.
Anf. 7 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Det första ämnet för dagens debatt, vårdnadsbidrag, kan
man känna en lätt trötthet inför, eftersom det inte är första gången vi har
den frågan uppe här i riksdagen och argumenten för börjar bli rätt utnötta.
Utskottets majoritet har avstyrkt förslaget om vårdnadsbidrag, vilket gör
att vi egentligen inte skulle behöva orda så mycket om saken. Men jag tror
ändå att det är nödvändigt att slå fast några av de grundläggande skälen för
Vänsterpartiet att säga nej till vårdnadsbidraget.
För att börja med det ekonomiska argumentet, är det helt klart för alla
partier att budgetunderskottet är stort och att vi behöver spara pengar. Det
blir därför väldigt märkligt när 3,7 miljarder skall kunna anslås till en s.k. ny
reform.
Vi menar att om man nu har så pass mycket pengar och vill satsa på stöd
till familjerna och stöd till barn i utsatta situationer, är det helt andra frågor
som borde lyftas fram, ett helt annat stöd.
Vänsterpartiet har önskemål om att förlänga föräldraförsäkringen, men
jag måste tillstå och beklaga att vi inte har pengar i vårt budgetförslag, så vi
kan inte yrka på en sådan förbättring i det här sammanhanget utan får
komma igen.
Eftersom förslaget till vårdnadsbidrag är ofinansierat, är det uppenbart att
ett genomförande av det sannolikt kommer att drabba andra former av stöd
till familjer eller föräldraförsäkring eller kommunal barnomsorg. Det är ett
mycket tungt vägande skäl för avslag.
Det andra skälet som jag vill lyfta fram är jämställdhetsaspekten. Det är
helt uppenbart att tillgången till vårdnadsbidrag kommer att göra att många
arbetsgivare anser att framför allt kvinnor kan vara hemma i stor utsträck-
ning. Vårdnadsbidraget kommer också att påverka diskussionen ”på hem-
maplan”. När kvinnan har lägre lön än mannen, blir hon den som får vara
hemma och därmed förlora väldigt lång tid på arbetsmarknaden.
Det tredje skälet som jag skulle vilja ta upp är frivilligheten att utnyttja
bidraget. Ingrid Hemmingsson talade om valfriheten. Jag menar att den är
en chimär. Det finns ingen valfrihet att utnyttja vårdnadsbidraget eller att
inte göra det. Vilka familjer kan utnyttja det? Jo, det är självklart de familjer
där två föräldrar svarar för försörjningen. Men hur går det för en ensamstå-
ende förälder?
När Ingrid Hemmingsson och Stefan Kihlberg talade familjens lov, tyckte
jag att det hördes ytterst litet om familjer med endast en vårdnadshavare,
framför allt ensamstående kvinnor som drar försorg om sina familjer. Vilken
ensamstående mamma kommer att ha möjlighet att utnyttja vårdnadsbidra-
get?
Jag tycker att det är tydligt och klart att det är fråga om en reform som
kan utnyttjas av familjer där mannen har en relativt hygglig inkomst. Väldigt
många andra kommer över huvud taget inte att kunna utnytta den.
Som ett fjärde exempel mot vårdnadsbidraget skulle jag kunna tala om att
jag tycker att hela propositionen är väldigt slarvigt beredd av regeringen.
När man nu är för reformen, har man t.ex. glömt adoptivbarnen, vilket har
lyfts fram i flera motioner.
Vänsterpartiet är alltså mycket kritiskt mot vårdnadsbidraget, men vi me-
nar att skall det över huvud taget införas, måste det självfallet omfatta även
adoptivbarn som kommer till Sverige när de är äldre än ett år. Att så inte är
fallet i propositionen, tycker jag är ett exempel på hur slarvigt frågan är be-
redd i regeringskansliet.
Jag tycker att det är märkligt - och intressant också - att konstatera att när
vi diskuterar den här frågan i dag finns inte socialministern på plats. Bengt
Westerberg, som är den som i regeringskansliet har hand om de här frå-
gorna, har alltså valt, av för mig okänd anledning, att inte vara på plats och
försvara vårdnadsbidraget.
Detta är inte sagt med någon som helst ringaktning mot hans partikamrat
Lennart Rohdin, som jag har en hög uppskattning om. Men det handlar inte
om personer, utan det handlar om roller. Det handlar om att socialministern
är den som i regeringen har lagt fram förslaget och väl också borde kunna
vara här och försvara det. Jag tycker att hans frånvaro talar för sig själv.
Herr talman! Från Vänsterpartiets sida har vi alltså starka invändningar
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
11
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
12
mot vårdnadsbidraget, och jag vill bara kort nämna att vårt alternativ, som
definitivt går ut på att stärka barnfamiljerna, är att på sikt bygga ut föräldra-
försäkringen. För närvarande har vi inga pengar till det i vårt budgetförslag,
men det är annars det som vore en väldigt viktig reform.
Vi vill också ha sex timmars arbetsdag, som inte heller går att genomföra
på en gång. Men framför allt vill vi ge stöd till kommunerna för att de skall
kunna bedriva en bra barnomsorg. Vidare vill vi införa en kommunakut, och
vi vill låta kommunerna själva bestämma om de vill höja skatten för att
kunna hålla en bra standard. Det skulle vara ett betydligt bättre stöd till
barnfamiljerna i Sverige.
Jag vill med det alltså yrka bifall till majoritetens förslag i betänkande 25
om vårdnadsbidrag.
Så, herr talman, är det logiskt att fortsätta debatten om barnomsorg. I det
betänkande som vi har framför oss från socialutskottet behandlas en rad mo-
tioner som har lyft fram situationen inom barnomsorgen.
Inledningsvis vill jag gärna understryka att jag känner mig stolt över den
svenska barnomsorgen, den modell som vi har arbetat fram i vårt land. Vid
resor i landet och i Stockholm, där jag känner till situationen bäst inom barn-
omsorgsområdet, träffar jag ofta föräldrar och personal, som har stort för-
troende för varandra, och ser att det är ett fantastiskt bra jobb som utförs.
Jag menar också att tillkomsten av barnomsorgslagen var välkommen,
därför att den stadgade krav på kommunerna att ordna barnomsorg. Men
med det sagt vill jag inte underlåta att ta upp de problem som definitivt finns
inom barnomsorgen och som - det kan jag se tydliga tecken på - faktiskt
ökar.
Det sker en privatisering, där medel förs över från kommunal barnsom-
sorg till privata alternativ. Jag vill i sammanhanget framhålla att Vänsterpar-
tiet inte är emot utan har accepterat privata barnomsorgsformer. Vi menar
att speciellt alternativa pedagogiska modeller har ett klart och stort värde
för att visa hur man utifrån en annan pedagogik kan bedriva en bra barnom-
sorgsverksamhet.
Men det betyder ju inte, herr talman, att privata alternativ som bygger på
ekonomisk vinning har en framtid och har kommit till för att ge barnen en
bättre omsorg.
De problem som har visat sig runt om i vårt land, exempelvis stora barn-
grupper, som personalen har protesterat mot, är väldigt tydliga. Socialstyrel-
sen har lyft fram de här problemen i sin slutrapport om hur barnens situation
ser ut i dag. Jag menar att regeringen och den borgerliga majoriteten inte
tycks låta rapporterna spela någon roll, och jag är väldigt förundrad över
det.
Inte bara i officiella rapporter utan runt om i vårt land - på skolor, på dag-
hem, fritidshem, osv. - framkommer den stora oro som föräldrar och perso-
nal känner. Det har varit protester i Gottsunda utanför Uppsala, och på en
rad håll i vårt land har man väldigt tydligt visat att gränsen är nådd för hur
långt besparingar kan göras utan allvarliga men för barnen.
Jag var nyligen på besök på ett daghem i Flen, Nybble daghem, där före-
ståndaren, som jobbat väldigt länge, beskrev vilket fint arbete man har gjort.
Vi diskuterade frågan om barngruppernas storlek, och hon konstaterade att
det först var 16 barn och att det sedan blev 17-18, och nu undrade hon: När
kommer det 19:e barnet? Ansvariga personer på en rad andra daghem, som
tvingats ta emot 19:e, 20:e och 21:a barnet, menar att man inte kan göra på
det sättet och samtidigt bibehålla en bra kvalitet.
Jag har därför väldigt svårt att förstå att övriga partier inte inser att vi be-
höver föra en diskussion om var gränsen går. Jag kan inte säga exakt var
gränsen för barngruppernas storlek skall gå, men jag menar att man måste
diskutera saken, och man måste kunna fastställa något slags övre gräns. Vi
har i vår meningsyttring med ett förslag till en sådan övre gräns, och jag be-
klagar att vi är ensamma om det. Jag tycker att åtminstone Socialdemokra-
terna väldigt klart borde stöda det kravet.
I vår meningsyttring har vi också tagit upp några andra frågor, exempelvis
barnomsorgsplaner. Vi hänvisar i det sammanhanget till 17 § socialtjänstla-
gen, som vi menar bör vara kvar för att kommunerna därigenom skall få rätt
att undersöka om det finns behov av ytterligare privata alternativ och om
dessa fungerar bra ihop med övriga former av barnomsorg som finns i kom-
munen. Vi menar att de privata alternativen visst skall få finnas men att det
är kommunen som i sista hand ändå måste ta reda på hur dessa kan komplet-
tera den kommunala barnomsorgen.
Vi har också tagit upp frågan om utbildning av personal. Man har i dag på
många håll personal som har jobbat länge men som inte hinner med vida-
reutbildning. Det finns alltså ett stort behov av sådan utbildning, och perso-
nalen har också på grund av en pressad arbetssituation små möjligheter att
gå ifrån arbetet för att delta i utbildning. Jag stöder på den punkten reserva-
tion 3 från Socialdemokraterna.
Jag vill också, herr talman, ta upp frågan om utbildning för att möta asyl-
sökande barns behov. Vi har kunnat konstatera att det finns stora brister i
det sammanhanget.
Jag vill nämna förslaget att det skulle vara möjligt att genomföra sanktio-
ner mot kommuner. Jag tror att det vore ett verksamt medel mot de kommu-
ner där man faktiskt bryter mot barnomsorgslagen. Det är bra att lagen
finns, men om man inte kan följa upp lagen och visa vad följderna blir för
den kommun som inte följer lagen, blir den inte verkningsfull.
Vi har också tagit upp frågan om barnvårdare, som fyller en väldigt viktig
funktion och som tyvärr är en grupp som är på utdöende i vårt land. Vi vill
i det sammanhanget lyfta fram hur just ensamstående föräldrar har drabbats
särskilt hårt.
Till slut vill jag nämna föräldrautbildningen, som ser väldigt olika ut på
olika platser runt om i vårt land. Vi menar att det skulle vara av stor vikt att
lyfta fram föräldrautbildningen och se till att den får ett ökat stöd.
Herr talman! Jag vill alltså yrka bifall till mom. 1 om barngrupper och
mom. 2 om barnomsorgsplaner i vår meningsyttring till socialutskottets be-
tänkande 29. I övrigt vill jag hänvisa till Vänsterpartiets meningsyttring i
båda betänkandena.
Till slut vill jag skicka med en fråga till Ny demokrati. Jag har väldigt svårt
att förstå Stefan Kihlbergs resonemang om återremiss. Jag uppfattade i ut-
skottet att ni i Ny demokrati var överens om att yrka avslag på förslaget om
vårdnadsbidrag. På vilket sätt skulle det gagna frågan att nu göra en återre-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
13
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
14
miss av ärendet? Syftet är väl enbart att lyfta fram era egna minst sagt omått-
liga besparingsplaner, som skulle drabba Sveriges barnfamiljer på ett sätt
som vi väl ännu aldrig har sett och som vi hoppas att vi slipper se.
Anf. 8 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Herr talman! Vi har många gånger här i kammaren debatterat Vänsterpar-
tiets alternativ till familjepolitik, och det står väl helt klart att det är en väl-
digt stor skillnad mellan Vänsterpartiets syn på familjepolitiken och den syn
som vi i de borgerliga partierna har. Vänsterpartiet vill ha en politikerstyrd
barnomsorg. Det framgick också av vad Eva Zetterberg sade om att medel
från kommunal barnomsorg förs över till de privata alternativen och att det
skulle vara en orättvisa. Detta lämnar jag därför därhän.
Därmed vill jag gå in på Eva Zetterbergs argument mot vårdnadsbidraget.
Hon säger att argumenten för vårdnadsbidraget är utnötta. Det tycker jag
inte alls, jag tycker att argumenten i dag är mycket aktuella och inte alls ut-
nötta.
Hon säger också att vårdnadsbidraget skulle vara ofinansierat. Det var
ovanligt att höra att någon från vänstern har bekymmer med ekonomin. Jag
har tidigare sagt att vårdnadsbidraget icke är ofinansierat utan att det är fi-
nansierat inom den budget som har lagts fram.
Eva Zetterberg nämnde också att jag hade sagt att det är frivilligt om man
vill utnyttja vårdnadsbidraget eller inte. Det är faktiskt det. Debatten om-
kring vårdnadsbidraget har hittills varit så statisk. Socialdemokraterna och
vänstern har inte velat tala om något annat än att vårdnadsbidraget skall gå
till högavlönade som har hemmafruar som kan stanna hemma - detta åter-
kommer i alla reservationer. Men så är det ju inte.
Vad som är mycket viktigt att påpeka är att det med den lilla hjälp som
man får är möjligt att välja andra former av barnomsorg än den kommunala.
Denna möjlighet har alltså även ensamstående. Vi kan inte här i riksdagen
tala om hur olika familjer och olika mammor med barn skall ordna sin barn-
omsorg, men vi kan ge den här möjligheten. Det kommer nu att finnas
pengar så att den som kanske bor i glesbygd eller som av andra orsaker kan-
ske inte vill eller kan utnyttja den kommunala barnomsorgen får den här
möjligheten att välja ett annat alternativ.
Som jag sade tidigare: Var så säker på att det, när det här förslaget har
genomförts, kommer att visa sig att människor är väldigt påhittiga vad gäller
att ordna för sig själva och sina familjer på många olika sätt.
I valfriheten ligger också att den som inte vill utnyttja vårdnadsbidraget
utan har en bra kommunal plats ju redan har fått sin subvention, sitt stöd av
samhället, i och med det stora stöd som går till en kommunal barnomsorgs-
plats. Då kan man väl inte missunna andra, med andra förhållanden, möjlig-
heten att få en liten hjälp, så att vi uppnår en större rättvisa?
Anf. 9 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Ingrid Hemmingsson talar om frivilligheten, men hur kan
det finnas någon frivillighet om man inte har möjlighet att ta del av det hela?
Vårdnadsbidraget handlar ju om 2 000 kr i månaden. Då undrar jag: Vilken
ensamstående förälder kan klara sig på det? Om ni från den borgerliga sidan
hade menat allvar med att vårdnadsbidraget faktiskt skulle vara tillgängligt
för alla, då skulle bidraget vara i storleksordningen 10 000 kr i månaden, el-
ler hur? Då skulle det kunna vara ett alternativ för en ensamstående föräl-
der.
Men vad är alternativet nu för en ensamstående utan rika föräldrar och
utan - som Ingrid Hemmingsson antyder - andra resurser i bakfickan? Ja,
det blir i så fall socialbidrag som får fylla ut. Jag kan inte anse att den model-
len är särskilt önskvärd, att vi skulle rekommendera människor att ta ett
vårdnadsbidrag som skulle fyllas ut av socialbidrag. Jag tycker att det är
mycket märkligt att Ingrid Hemmingsson uppenbarligen förespråkar en så-
dan modell. Det blir i så fall fråga om frivillighet för dem som har råd, och
det är i mina ögon felaktigt.
Ingrid Hemmingsson har invändningar mot att jag tidigare hävdade att
förslaget är ofinansierat. Ja, de 3,7 miljarderna finns i och för sig med i rege-
ringens totala budget, men man har samtidigt inte angett varifrån pengarna
skall tas. Jag menar att det är en stor brist. Jag är mycket oroad, och jag tror
att det finns god anledning att vara oroad över att pengarna skall tas just från
andra områden som barnfamiljer är beroende av, bl.a. föräldraförsäkring
och barnomsorg - kanske även barnbidrag, vad vet jag? Om regeringen
tycker att min och många andras oro är obefogad, borde man ha talat om
varifrån pengarna skall tas - att de skall tas från försvaret eller från det ena
eller det andra som vi kan tycka är onödigt - men så har inte skett.
Anf. 10 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Herr talman! Vi här i riksdagen kan inte komma med pekpinnar och tala
om hur familjerna skall ordna sin tillvaro. Därför kan vi inte heller i det här
fallet komma med pekpinnar. Däremot kan vi ge familjer möjligheter. Ge-
nom vårdnadsbidraget ger vi dem som så önskar möjligheten att själva ta
hand om sina barn, och vi ger också människor möjligheten att välja andra
former av barnomsorg, barnomsorg som man i dag inte har möjlighet att
välja - det kan vara flera familjer som går ihop, och det finns mängder av
olika lösningar som passar olika familjer.
Det är detta, att vi ger möjligheter, som är så viktigt. Vi skall ge familjer
sådana möjligheter i stället för att hela tiden utgå från att det är vi politiker
som skall styra och som vet bäst. Det framgår mycket tydligt av reservatio-
nerna att Vänstern inte har någon förståelse för det, och inte Socialdemokra-
terna heller. Man tänker så statiskt! Man har inga visioner, och man är så
fast i uppfattningen att politiker vet bäst och att familjerna inte har riktigt
klart för sig vad som är bra för dem.
Anf. 11 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag och Vänsterpartiet menar inte alls att politiker alltid vet
bäst. Men när det gäller kommunal barnomsorg har ju svenska folket i olika
undersökningar klart angivit vilka alternativ de önskar. Drygt 90 % av
svenska folket vill ha kommunal barnomsorg. Den saken behöver man inte
ens fråga politiker om.
Men jag menar att det finns ett demokratiskt innehåll i de beslut som poli-
tiker fattar i exempelvis en kommun. Där finns det möjligheter till demokra-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
15
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
16
tisk kontroll. Vi har yttrandefriheten, och vi har offentlighetsprincipen. Det
gör att invånarna i en kommun kan tala om för sina kommunalpolitiker vad
de vill ha; de kan också klaga, och de kan besluta sig för att välja andra om
de är missnöjda med sina politiker. Det är ett sätt att föra fram sina synpunk-
ter. Men som jag inledningsvis sade är det också tydligt vad svenska folket
anser om behovet av vårdnadsbidrag respektive kommunal barnomsorg.
Anf. 12 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Eva Zetterberg konstaterade att 90 % i en undersökning
hade sagt sig vilja ha kommunal barnomsorg. Det är struntprat, Eva Zetter-
berg. Det finns en elementär sanning om enkäter och intervjuer, och det är:
Som man frågar får man svar. Det är inga problem att ställa en fråga så, att
man får precis det svar man vill ha. Det är just vad den undersökningen har
lyckats med.
Jag kan tala om att jag i min undersökning har kommit till resultatet att
hundra procent vill ha bra barnomsorg. Det säger alla som vi har frågat. Och
bra barnomsorg är inte detsamma som kommunal barnomsorg. Det är när
föräldrarna själva kan välja - vad som är bra för dem vet varken jag eller
Eva Zetterberg.
Jag skall inte gå i polemik - det är ganska meningslöst att Eva Zetterberg
och jag för en ideologisk diskussion. Jag är hyfsat insatt i marxismen. Jag var
tvungen att läsa både Das Kapital och dialektisk analys när jag läste socio-
logi; på den tiden - under det röda 60-talet - hette det sociologi. Jag känner
därför igen de resonemang som Eva Zetterberg för. Låt mig bara ta några
exempel.
Det är inte många år sedan vi pratade om lex Pysslingen. Då var det fult,
ja det värsta man kunde göra, att ens andas om att man skulle kunna bedriva
barnomsorg och ha något kommersiellt utbyte av det. Det var så vansinnigt
fult att kunna tjäna pengar. En meningsfrände till Eva Zetterberg - Sten An-
dersson - talade med emfas om hur kusligt otäckt det var att man kunde
tjäna pengar på barn! Jag är inte marxist, än mindre socialist.
Vi värnar också om dem som av ett eller annat skäl är ensamstående mam-
mor. Enligt våra familjepolitiska förslag får man 8 000 skattefritt i månaden.
Jag kan fortfarande inte förstå - därför skall Eva Zetterberg gärna få svara
på den frågan - hur detta kan skapa annat än valfrihet för en ensamstående
mamma. Hon kan välja att stoppa dessa 8 000 netto i fickan - de är pensions-
grundande - och vara hemma och ta hand om sitt barn, om hon vill det. Hon
kan också välja att förvärvsarbeta och använda pengarna till att anställa
barnflicka, ensam eller tillsammans med någon annan, eller köpa kommunal
dagisplats. Jag förstår inte varför det skulle vara svårare för en ensamstående
mamma att fatta de besluten än för någon annan.
Avslutningsvis vill jag säga, herr talman, att jag har välgrundad anledning
att yrka på återremiss - det är inte effektsökeri. Vi har fått tydliga signaler
från regeringsföreträdare som vi inte ett ögonblick misstror, så vi har en rea-
listisk förhoppning om att det kanske skulle kunna lösa problemet. Men jag
var litet slarvig i mitt yrkande. Jag yrkar i första hand på återremiss och i
andra hand - om det yrkandet faller - på bifall till utskottets hemställan i
mom. 1 och bifall till vår reservation, nr 3.
Anf. 13 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Det är bra att Stefan Kihlberg ägnar viss tid åt att studera
marxismen - det kan säkert inte skada. Men när det gäller barnomsorgsfrå-
gor tycker jag personligen att det har givit mer att träffa och diskutera med
föräldrar och personal, just för att få deras synpunkter på hur den skall fun-
gera idealt. Där har i vaije fall inte jag hittat särskilt mycket i marxismen.
Självklart handlar det om en bra barnomsorg, Stefan Kihlberg. Det var ju
det jag var inne på i mitt anförande: Den kommunala barnomsorgen håller
på att urholkas. Som jag sade är jag rädd för att vi håller på att bygga upp
en barnomsorg med ett A- och ett B-lag: Föräldrar som har det gott ställt
kan välja privata alternativ som har större personaltäthet och som har barn
från familjer med färre problem än andra och som därmed kan ge en lugn
och trygg miljö, medan B-laget får betydligt svårare att hävda sina intressen.
Det är självfallet det som det handlar om.
Jag vet inte vilka undersökningar Stefan Kihlberg åberopar, men jag tän-
ker inte bara på en undersökning, utan det har gjorts återkommande under-
sökningar om vilken barnomsorg föräldrar önskar. Det jag redovisade är inte
hämtat ur mina privata sonderingar av vad folk i allmänhet tycker, utan det
är välgrundade resultat av undersökningar som har gjorts av Statistiska cen-
tralbyrån, olika opinionsinstitut, osv. Av dem framgår det tydligt vad föräld-
rar önskar.
Anf. 14 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Ja visst, det framgår tydligt vad de önskar: bra barnomsorg!
Jag vädjar till Eva Zetterberg: Låt föräldrarna själva aktivt välja! Problemet
är att det i dag inte finns några möjligheter att välja. På det här området
gäller Henry Fords klassiska uttalande: Välj vilken färg ni vill, bara den är
svart. Så ser valfriheten på det här området i praktiken ut i dag. Välj vilken
barnomsorg ni vill, men det finns i stort sett bara ett kommunalt utbud.
Det är det mönstret vi vill bryta. För oss är mamma och pappa till barnen
de enda som har rätt att fatta beslutet. Vi vänder oss i grunden mot den för-
myndarmentalitet som ligger bakom Eva Zetterbergs uttalande om vad som
är bäst för barn.
Visst studerar jag barnomsorgen - intensivt, skulle jag vilja påstå, Eva
Zetterberg. Dess värre har jag litet svårare att göra det lika intensivt sedan
jag hamnade i riksdagen som när jag bor i Göteborg. Jag bor nämligen
granne med ett daghem; ett kommunal daghem är vår allra närmaste granne.
Jag har tillbragt många timmar där, men vi har inte haft våra egna barn där.
Eftersom vi bodde grannar försökte vi få tillstånd för våra barn att leka
med dagisbarnen, men det fick de inte. Vi fick inte släppa in våra barn för
att leka med dagisbarnen på Svetsaregatan 10 i Göteborg! Varför inte det?
Nej, det kunde de inte ta ansvar för. Nej, sade jag, det behöver ni inte. Vi
kan friskriva er från det i ett dokument: Vi, mamma och pappa, tar ansvaret,
vad som än händer. Men det gick inte. Det tycker inte jag är barnomsorg!
Jag tror t.o.m. - ja, jag vet det - att dagisbarnen gärna ville att Petra, An-
dreas och Sara skulle komma och leka med dem, men det fick de inte. - Jag
tycker alltså inte att Eva Zetterberg skall utnämna sig till den som ensam är
kunnig på området.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
18
I måndags var jag på en debatt för blivande förskollärare på Lärarhögsko-
lan här i Stockholm. Det var ungefär 300 - naturligtvis var 295 kvinnor; det
är ju så. Men det skall vi inte klandra dem för. Men det skrämmer mig litet
grand att nyrekryteringen fortfarande är så totalt kvinnodominerad.
Något som gjorde mig litet beklämd var att det framgick så tydligt vilka
politiska uppfattningar dessa blivande förskollärare hade. Jag frågade en av
lärarna: Har ni gjort något skolval eller liknande? Jag har nämligen en hypo-
tes. - Nej, svarade han och såg påtagligt besvärad ut; han förstod min hypo-
tes. Jag kan garantera att det så att säga inte hade blivit samma resultat i det
skolvalet som det blir på Handelshögskolan i Stockholm!
Anf. 15 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Jag skall kommentera den senaste frågan. Både Stefan Kihl-
berg och jag bör fundera över om det är hur man ser på kontakten med bar-
nen och på deras behov som gör att man väljer annorlunda politiskt.
Hur Stefan Kihlberg har löst eller inte löst sina barnomsorgsproblem tän-
ker jag inte lämna några synpunkter på. Stefan Kihlberg och Ny demokrati
tar upp det faktum att det på vissa håll har funnits och finns en stelbent byrå-
krati inom den kommunala barnomsorgen. Att man tar det till intäkt för att
hela verksamheten skulle vara fel eller inte vara till gagn för föräldrarna är
att gå väldigt långt i sina slutsatser. Jag ställer inte upp på det.
Däremot finns det all anledning att se till att föräldrar får mer att säga till
om även inom den kommunala barnomsorgen och att man får möjlighet att
där pröva alternativ pedagogik. Det finns mycket att göra på det området.
Till sist, fru talman, vill jag ta upp frågan om återremissen. Jag tycker inte
att Stefan Kihlberg lämnar en bra förklaring. Denna fråga har vi nämligen
diskuterat under en lång tid i socialutskottet. Stefan Kihlberg har haft alla
möjligheter att lägga fram sina alternativa förslag och försöka få med sig de
borgerliga representanterna i socialutskottet, men han har inte lyckats. Var-
för komma med detta i elfte timmen? Det verkar vara en ursäkt för att
komma undan och tillgodose de borgerliga partierna, trots att man har sagt
sig vilja stå för ett avslag när det gäller vårdnadsbidraget. Jag kan inte tolka
det på något annat sätt.
Anf. 16 MAJ-INGER KLINGVALL (s):
Fru talman! Vi socialdemokrater yrkar avslag på regeringens proposition
om införande av ett vårdnadsbidrag. Det gör också majoriteten i socialut-
skottet.
Vår inställning är väl känd. Ett vårdnadsbidrag kommer att öka orättvi-
sorna, minska valfriheten, hota jämställdheten och öka budgetunderskottet
i statens finanser.
Vårt land befinner sig i en ekonomisk kris med massarbetslöshet, urusla
statsfinanser och ökande klyftor mellan människorna.
Krisen drabbar barnen. I måndags kom ännu en larmrapport från barnens
värld. Sveriges kommuner skall spara 1,6 miljarder på barnomsorgen bara i
år. Det är SKTF, Kommunaltjänstemannaförbundet, och IMU som har sam-
manställt en omfattande och nedslående rapport om läget inom barnomsor-
gen.
I går kom Socialstyrelsen med sin skrift Social rapport 1994. Den visar
bl.a. att 500 000 barn i vårt land växer upp i familjer med knappa ekono-
miska resurser. För vart femte barn med ensamförälder täckte inte familjens
inkomst de beräknade levnadsomkostnaderna.
I detta utomordentligt dystra läge har regeringen lagt fram sitt förslag till
vårdnadsbidrag med en beräknad kostnad på 3,7 miljarder. Det är ett helt
ofinansierat förslag som bara spär på det redan rekordhöga budgetunder-
skottet. Till det kommer ungefär 70 miljoner i ökade administrativa kostna-
der. Det behövs nämligen en rejäl byråkrati för att räkna ut och betala ut
vårdnadsbidraget.
Regeringen visar med detta en anmärkningsvärd brist på ekonomiskt an-
svar - men inte bara det. Regeringen visar också en anmärkningsvärd brist
på rättvis prioritering.
Samtidigt som kommunerna tvingas skära bort 1,6 miljard i barnomsorgen
tar regeringen på sig spenderbyxorna och lägger 3,7 miljarder på ett vård-
nadsbidrag. Vilka vinner och vilka förlorar på den politiken?
Ensamstående småbarnsmammor kommer inte att få någon nytta alls av
vårdnadsbidraget. De kommer bara att få vara med och betala genom sin
skatt. Som ensamförsörjare måste de arbeta minst 30 timmar per vecka, och
det betyder noll kronor i vårdnadsbidrag.
Vårdnadsbidraget blir mest intressant för dem som redan har råd att
stanna hemma, familjer med en högavlönad man och en hemmafru. Vård-
nadsbidraget blir i kronor räknat allra mest värt för de familjer där bägge
föräldrarna förvärvsarbetar, har goda inkomster och kan anställa en barn-
flicka. De familjerna får hela bidraget på 2 000 kr och får desssutom göra
avdrag vid taxeringen för kostnaderna för barnflickan. Det betyder att de
får 2 000 kr i månaden efter skatt i vårdnadsbidrag.
Man kan verkligen fråga sig om det är dessa familjer som nu främst behö-
ver samhällets stöd.
I ett svårt ekonomiskt läge gäller det att hålla samman och se till att klyf-
torna mellan människor blir så små som möjligt. Att bära varandras bördor
har för oss socialdemokrater en djup etisk betydelse. Regeringens politik går
tyvärr i motsatt riktning.
Socialstyrelsen lämnade nyligen sin rapport Barns villkor i förändringsti-
der till regeringen och socialminister Bengt Westerberg. Av det digra mate-
rialet kan man dra många slutsatser. Jag skall dra tre:
För det första prioriteras inte verksamheter för barn. Tvärtom minskar re-
surserna mer för barn och unga än för annan kommunal verksamhet. Det
visar också den nyligen publicerade undersökningen från SKTF och IMU.
För det andra fortsätter nedskärningarna allra mest i storstäder och för-
ortskommuner som har en mer ansträngd ekonomi än andra.
För det tredje blir barnfamiljernas egen ekonomi allt viktigare för barnens
välfärd. Många familjer kan med pengar, tid och kunskap kompensera sina
barn när dagis, skola, fritis, bibliotek och musikskola försämras eller läggs
ner. Andra familjer har inte en chans att kompensera.
Barnombudsmannens kommentar var att rapporten är oroväckande när
det gäller synen på barn enligt FN:s barnkonvention. Regeringen har anled-
ning att titta på hur man lever upp till åtagandena i barnkonventionen. De
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
19
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
20
långsiktiga effekterna är inte belysta säger barnombudsmannen Louise Syl-
wander.
Precis samma kritik kan riktas mot vårdnadsbidragspropositionen. Rege-
ringen har inte analyserat vilka effekter vårdnadsbidraget kommer att ge.
Hur många småbarnsmammor kommer att stanna hemma? Vad händer med
arbetskraftsutbudet på sikt? Kommer kvinnor att helt tappa fotfästet på ar-
betsmarknaden? Hur många barnfamiljer kommer att välja bort barnom-
sorg som har offentligt stöd? Hur många fler småbarnsföräldrar kommer att
skiftarbeta? Hur många barn med behov av särskilt stöd kommer att sluta i
barnomsorgen? Vad kommer att hända med vår väl utbyggda barnomsorg?
På alla dessa frågor ger propositionen inga svar. Ingen vet.
Som vårdnadsbidraget är konstruerat gynnar det privata tillsynsalternativ
framför offentligt stödd barnomsorg. Kostnaden för helprivat tillsyn får dras
av motsvarande bidraget på 2 000 kr. Avgifterna till kommunalt dagis eller
föräldrakooperativ får inte dras av alls.
Eftersom vårdnadsbidraget betalas fullt ut bara till dem som har helprivat
tillsyn eller ingen alls finns det risk för att allt fler kommer att ”saxa” sina
arbetstider för att behålla så mycket som möjligt av bidraget. Vårdnadsbi-
draget blir en extrainkomst i vardagsbudgeten, och det ligger nära till hands
att många föräldrar ser sig tvingade att lösa barnomsorgen på billigast möj-
liga sätt och avstå från en daghemsplats. Det kanske blir en släkting, en
granne eller ett äldre syskon som får se till barnen medan föräldrarna arbe-
tar. Mest drabbas barnen med behov av särskilt stöd.
Konstruktionen av vårdnadsbidraget innebär att föräldrarna kan använda
pengarna till vad som helst - utom till barnomsorg med offentligt stöd. Då
fryser pengarna inne.
Om regeringen var genuint intresserad av att förbättra barnfamiljernas si-
tuation genom att satsa ytterligare 3,7 miljarder hade man naturligtvis valt
de upparbetade vägar som vi har i den svenska familjepolitiken. Man kunde
ha höjt barnbidraget. Man kunde ha förbättrat bostadsbidraget för att nå
framför allt låginkomstfamiljerna. Man kunde ha byggt vidare på föräldra-
försäkringen. Man kunde ha satsat på kommunerna för att klara kvaliteten
i barnomsorgen.
Men detta gör man inte. Man är ute efter något annat. Det handlar inte
om att ge barnfamiljerna mer stöd. Man vill åstadkomma ett systemskifte i
svensk familjepolitik genom stora nedskärningar i välfärden och genom en
helt annan syn på kvinnors och mäns uppgifter i samhället.
Många kvinnor i Sverige är i dag rädda för den europeiska unionen och för
ett svenskt EU-medlemskap med dess befarade konsekvenser när det gäller
kvinnors rätt till arbete och utbildning. Jag vill påstå att det är en obefogad
rädsla i förhållande till vad regeringen tänker åstadkomma alldeles på egen
hand.
Inga Persson, docent i nationalekonomi som har arbetat åt Finansdeparte-
mentet, svarade i en intervju på frågan om vad som händer svenska kvinnor
vid ett EU-medlemskap. Hon sade: ”Ett vårdnadsbidrag som gör det lön-
samt för många kvinnor att stanna hemma blir ett större bakslag för jäm-
ställdheten än ett medlemskap i EU.”
Fru talman! Vårdnadsbidraget hotar jämställdheten på flera sätt.
Marginaleffekterna är extrema. För lågavlönade deltidsarbetande kvinnor
blir det knappt lönsamt att arbeta. Samtidigt är bidraget så litet att knappast
någon enda pappa kommer att stanna hemma med barnen. Signalen är tyd-
lig - småbarnsmammor behövs inte i arbetslivet. Deras insats är försumbar.
Vårdnadsbidraget bidrar till att kvinnor får ännu sämre villkor i arbetslivet
med bl.a. en sämre löneutveckling. Sambandet mellan förhållandena i ar-
betslivet och fördelningen av föräldraansvaret mellan mamman och pappan
är mycket tydlig. Jämställda villkor i arbetslivet förutsätter en jämnare för-
delning av föräldraansvaret. Vårdnadsbidraget verkar i rakt motsatt rikt-
ning. Kopplingen till tre års tjänstledighet innebär att många kvinnor aldrig
kommer in på arbetsmarknaden eller kommer att utestängas från den. Kvin-
norna som stannar hemma blir återigen beroende av männnens inkomster.
Kvinnorna tappar fotfästet på arbetsmarknaden, och däri ligger också det
största hotet mot jämställdheten.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill i stället driva en familjepolitik som
sätter barnens levnadsvillkor i främsta rummet, som främjar jämställdheten
mellan kvinnor och män och som stärker kvinnornas ställning i arbetslivet.
Den socialdemkratiska familjepolitiken har lett till att vi i dag lever i ett
av världens mest jämställda länder. Kvinnor och män kan kombinera för-
värvsarbete och föräldraskap. Nästan alla småbarnsmammor arbetar utanför
hemmet, samtidigt som vi har höga födelsetal.
Föräldraförsäkring, god barnomsorg och barnbidrag till alla barn är hörn-
stenar i den socialdemokratiska familjepolitiken. Vill man förbättra barnfa-
miljernas ekonomi och samtidigt öka valfriheten och jämställdheten så krävs
en helt annan politik än den regeringen för.
Det krävs en politik som ser till att god barnomsorg blir tillgänglig för alla
barn. Det krävs en politik för full sysselsättning så att alla föräldrar som vill
arbeta kan göra det. Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse
för familjernas ekonomi och för jämställdheten.
För kvinnornas och barnens skull hoppas jag att en majoritet av riksda-
gens ledamöter i dag bestämmer sig för att avvisa regeringens förslag.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande nr 25 och avslag på
reservationerna nr 1 och 3. Jag yrkar bifall till reservation 2 under förutsätt-
ning av bifall till reservation 1.
Vi socialdemokrater står självfallet bakom samtliga reservationer i betän-
kande nr 29, men för att vinna voteringstid yrkar jag bifall till reservation 1.
I detta anförande instämde Georg Andersson, Elvy Söderström, Ewa
Hedkvist Petersen, Hans Karlsson, Inger Lundberg, Maud Björnemalm,
Lahja Exner, Ulla Pettersson, Jan Andersson, Monica Widnemark, Martin
Nilsson, Catarina Rönnung, Ingvar Björk, Berit Löfstedt och Birgitta Dahl
(alla s).
Anf. 17 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Fru talman! Det var inga nyheter som Maj-Inger Klingvall kom med. Det
var egentligen en repetition av det som har sagts här tidigare. Jag kan verkli-
gen konstatera att det statiska tänkandet som socialdemokraterna har de-
monstrerat tidigare här i kammaren kvarstår. Man kan inte heller låta bli att
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
21
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
22
konstatera att det här vårdnadsbidraget som anses vara så litet och obetydligt
ändå enligt den socialdemokratiska synen kan ställa till med så förfärligt
mycket elände. Jag tänker inte repetera allt. Ni har hört det många gånger
tidigare.
Maj-Inger Klingvall säger att det här är så orättvist. Det är precis vad det
inte är. Det här för oss ett steg närmare rättvisa mellan olika familjer och
olika föräldrar som väljer på olika sätt. Det finns familjer som har tillgång till
subventionerad kommunal barnomsorg. Det gäller ganska mycket pengar.
Eftersom det är fråga om småbamsplatser så gäller det mellan 70 000 och
80 000 kr per plats. Det finns också familjer som inte kan eller inte vill eller
av något skäl inte har möjlighet att utnyttja kommunal barnomsorg. Här kan
vi utjämna så att det blir rättvist. Det finns också väldigt många lågavlönade
föräldrar som trots stora ekonomiska umbäranden själva vill välja att stanna
hemma och ta hand om sina egna barn.
Maj-Inger Klingvall säger att vi inte har analyserat effekterna och inte kan
ge något svar. Nej, tänk att vi inte kan ge något svar. Gissa varför! Det är
nämligen människorna själva som skall välja. Därför kan vi inte i förväg ana-
lysera allt. Men, som jag har sagt tidigare, vi vill ge möjligheter och en större
rättvisa.
Det är självklart att man bara får dra av för barnomsorg som man har fått
utanför den subventionerade. Eftersom avdragen gäller barnomsorg som
man själv har betalat för med vårdnadsbidraget förstärker det möjligheten
för dem som så önskar att kunna välja annan barnomsorg.
Hur kan ett vårdnadsbidrag så totalt hota jämställdheten, som Maj-Inger
Klingvall vill påstå? Vårdnadsbidraget är så pass försiktigt att det bara gäller
under två år när barnen är små. Under två år får föräldrarna möjlighet att
t.ex. välja att stanna hemma eller att använda någon annan form av barnom-
sorg. Vad är det för ett samhälle som Socialdemokraterna vill skapa, eller
snarare tvinga på människor? Det gäller ju begränsade möjligheter. Jag hop-
pas att vi i framtiden kommer att kunna uppnå den rättvisa som vi strävar
efter.
Anf. 18 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Ingrid Hemmingsson. Trots att vi
har haft så många debatter i denna kammare i de här frågorna har jag aldrig
förstått på vilket sätt valfriheten ökar för barnfamiljerna med ett vårdnadsbi-
drag. Vilken valfrihet är det som Ingrid Hemmingsson egentligen talar om?
Hur ökar valfriheten för den lågavlönade ensamstående mamman med detta
vårdnadsbidrag? Kan Ingrid Hemmingsson klara ut det för mig i den här de-
batten skulle det vara mycket bra.
Ingrid Hemmingsson hade också en annan synpunkt på rättvisa i sitt in-
lägg, som jag också måste få fråga om. På vilket sätt blir det en mera rättvis
fördelning mellan män och kvinnor när det gäller ansvarstagandet för barnen
med ett vårdnadsbidrag? För mig är det en mycket stor gåta. Om Ingrid
Hemmingsson kan lösa den vore jag mycket tacksam.
Så till frågan om hur vi skall använda samhällets stöd. Vilka grupper är
det som behöver samhällets stöd mest just nu? Jag återkommer till det fak-
tum att vi nu vet att barnomsorgen kommer att fortsätta att utsättas för svåra
nedskärningar. Samtidigt vill regeringen lägga 3,7 miljarder på ett vårdnads-
bidrag som - så som jag ser det - ger mest till dem som minst behöver dessa
pengar. Vad tycker Ingrid Hemmingsson om den här prioriteringen som re-
geringen gör? Det stora problemet i dag är att barnen drabbas av för många
av nedskärningarna i kommunerna. Det handlar inte bara om barnomsor-
gen. Det gäller också många andra mycket viktiga delar av välfärden. I den
situationen väljer regeringen ett vårdnadsbidrag. Är det rättvist? Kommer
det att leda till att föräldrarna kommer att få bestämma mera?
Ingrid Hemmingsson, vad är det för fel på föräldraförsäkringen och barn-
bidraget? Om Ingrid Hemmingsson är beredd att satsa mer på barnfamil-
jerna, varför vill hon då inte gå den vägen? Den vägen är väl beprövad. Den
är rättvis, och den når alla.
Sedan sade också Ingrid Hemmingsson att familjepolitiken med barnbi-
drag och bra barnomsorg är politikerstyrd. Men vem är det som skall be-
stämma om ett vårdnadsbidrag? Det, om något, är väl politikerstyrd familje-
politik.
Regeringen har kört svensk ekonomi i botten, och jag tycker att rege-
ringen skall ta ansvar för det. Då kan man inte i detta läge lägga fram förslag
om ytterligare reformer, som kostar 3,7 miljarder.
Anf. 19 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Fru talman! Först och främst vill jag protestera mot påståendet att rege-
ringen skulle ha kört ekonomin i botten. Det är en fullständig osanning. Det
är nog bara socialdemokraterna själva som tror på det.
I mitt inledningsanförande tog jag upp vad som har orsakat den ekono-
miska kris som vi har. Maj-Inger Klingvall nämnde inte med ett ord att kom-
munerna faktiskt är tvungna att spara. Men jag sade också att det gäller att
det finns duktiga och kunniga politiker i kommunerna för att man skall
kunna spara på rätt ställe, så att det inte blir fel.
Maj-Inger Klingvall frågade mig om den prioritering som regeringen gör
är riktig, om det är rätt att satsa 2,3 miljarder på vårdnadsbidraget och sedan
dra undan några andra miljarder från barnomsorgen.
Det seglar omkring väldigt många sådana här uppgifter nu, som kommer
från en Socialdemokraterna närstående organisation, eller vad man skall
kalla det för. Det finns inte någon som helst anledning att uppmärksamma
dem. Statsbidraget till kommunerna gesju numera i en enda påse, och det
är faktiskt kommunalmännen själva som får göra prioriteringarna inom hela
sin budget.
Maj-Inger Klingvall ställde en hel del frågor, t.ex: Var ligger valfriheten
med vårdnadsbidraget och rättvisan mellan män och kvinnor?
Vad gäller rättvisan mellan män och kvinnor anser jag att varje familj själv
skall bestämma hur man skall ha det från tid till annan. Återigen ser vi detta
statiska tänkande, att det är vi politiker som skall komma med pekpinnar
om vad som är jämlikhet mellan män och kvinnor i den enskilda familjen.
Det är så olika i olika familjer, så detta måste vara något som man själv kom-
mer överens om. De möjligheterna ges i förslaget.
Med ett vårdnadsbidrag får man större rättvisa och valfrihet i och med att
de som i dag väljer någon annan omsorg än den som kommunen erbjuder
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
23
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
faktiskt inte får ett öre. De som vill vara hemma någon längre tid än vad
föräldraförsäkringen föreskriver måste kunna få den möjligheten. Jag upp-
repar: Vi ger möjligheten. Hur man sedan utnyttjar den måste vara familjer-
nas ensak.
Som jag har sagt tidigare, finns det kanske människor som vårdnadsbidra-
get inte passar för, eftersom de hellre vill jobba heltid och utnyttja kommu-
nal barnomsorg. Men då kan man väl inte säga att vi skall undanhålla möjlig-
heten också för alla andra, de som efterfrågar den.
Vi kan inte göra några analyser därför att vi faktiskt litar på familjerna,
på människorna. Det gör inte Socialdemokraterna.
Anf. 20 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Det var inte så väldigt klargörande när det gäller i vilken mån
valfriheten ökar för barnfamiljerna.
Ingrid Hemmingsson sade att det finns barnfamiljer som inte får ett öre,
och att detta förslag skulle öka rättvisan. Det är inte sant. Alla barnfamiljer
i dag har ju rätt till barnbidrag, och alla barn har rätt till förskola och chans
att gå på öppen förskola, deltidsgrupp eller vad föräldrarna tycker passar
bäst. Som barnfamilj har man också möjlighet att få bostadsbidrag, om man
är en låginkomstfamilj, och naturligtvis kan man också utnyttja föräldraför-
säkringen.
Om man vill satsa på en ökad valfrihet för barnfamiljerna som innebär att
de skall kunna välja hur mycket de vill arbeta och hur mycket de vill vara
hemma hos sina barn, och om man vill göra det på ett rättvist sätt - ja, då
finns det inget bättre medel än en utbyggd föräldraförsäkring.
Den kan användas på ett oerhört flexibelt sätt och ger, som sagt, mycket
mer rättvisa. Framför allt ger den också alla pappor möjlighet att vara
hemma och vara nära sina barn.
Ingrid Hemmingsson tycker uppenbarligen inte att denna regering har nå-
got ansvar för den ekonomiska situation som vi har i dag. Jag är av en helt
annan uppfattning. Vi har i dag 600 000 personer som befinner sig utanför
den ordinarie arbetsmarknaden, och vi har ett rekordstort budgetunder-
skott.
Jag tror att det är dags att regeringen börjar ta ansvar för situationen i
svensk ekonomi. Det är självklart att den situationen också bidrar till att fri-
heten för människor minskar. För varje dag som arbetslösheten ökar, mins-
kar människors frihet. Det tycker jag är en självklar slutsats med tanke på
den situation som vi har.
Till slut skall jag säga något om barnomsorgen, rättvisan och valfriheten
för föräldrarna att själva bestämma. Den väl utbyggda barnomsorg som vi
har i dag är en effekt av ett uttalat behov hos dagens familjer.
I dag har alla ungdomar skaffat sig utbildning och arbete. Efter det vill
man bilda familj; så ser mönstret ut för de allra flesta i Sverige. Nog vore det
konstigt om vi som förtroendevalda inte tog hänsyn till det? Familjepolitiken
är naturligtvis inte något påfund av maktfullkomliga politiker.
Detta är min sista replik. Jag vill passa på att tacka Ingrid Hemmingsson
för sex års debatterande om familjepolitik, eftersom jag vet att detta är hen-
24
nes sista debatt. Det har varit mycket stimulerande och roligt, och jag vill
också tacka för ett mycket långt samarbete i socialutskottet.
Anf. 21 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Den här veckan kan riksdagen fullfölja den reformering av
den svenska familjepolitiken, som den här regeringen inledde för snart tre
år sedan. Det är en reformering för ökad valfrihet också i familjepolitiken.
Med införande av vårdnadsbidrag och pappamånad kan riksdagen ta de
sista stegen i denna omgång på vägen mot ökad valfrihet för småbarnsfamil-
jerna. Det är den samlade effekten av samtliga förslag som regeringen har
lagt fram som skall öka valfriheten för så många småbarnsfamiljer som möj-
ligt.
Låt mig ändå gärna tillstå att regeringens familjepolitik naturligtvis är en
kompromiss mellan fyra partier, som förvisso lägger tonvikten litet olika i
familjepolitiken. Vart och ett av våra fyra partier skulle inte ha lagt exakt
samma förslag, men ändå är det en bra kompromiss, som vi alla kan ställa
oss bakom. Framför allt är det en bra kompromiss som verkligen ökar valfri-
heten i svensk familjepolitik.
Även dagens debatt kommer att visa att få politiska områden väcker så
många och så starka känslor som familjepolitiken. Det visar hur viktig frågan
om våra barns uppväxt och den omvårdnad som vi vill ge dem under denna
tid är för oss alla.
På detta område finns också väldigt starka ideologiska värderingar om hur
vi vill att barnfamiljer skall forma denna känsliga och mödosamma tid. Och
som denna debatt redan har visat, finns det lika starka ideologiska värde-
ringar om hur man inte önskar att de skall göra.
Var och en av oss har säkert en mycket bestämd upfattning om vad som är,
eller vad som var, rätt för oss självaoch vår familj. Men för mig som liberal är
det ändå viktigt att forma en familjepolitik som är byggd på valfrihet just för
den enskilda barnfamiljen - en valfrihet som ger möjlighet att själv välja vad
som passar familjen bäst. Inte minst småbarnsfamiljen är utsatt för en rad
konflikter och valsituationer, något som ingen familjepolitik kan hjälpa den
att undvika helt. Men varje familjepolitik måste stötta den i de val som den
ändå gör. Det skapar största möjliga trygghet för varje småbarnsfamilj, en
trygghet som vi alla vet har avgörande betydelse för vilken start den famil-
jens barn skall få på livets vandring.
Fru talman! Ordet valfrihet kan användas på många sätt. Motståndarna
till varje form av vårdnadsbidrag hävdar t.ex. att ett vårdnadsbidrag - även
med den utformning det fått i regeringens förslag - inte alls ökar valfriheten
när det gäller många småbarnsfamiljer. Visst är det sant! Det är sant på
samma sätt som att en väl fungerande kommunal barnomsorg inte heller
ökar valfriheten för varje småbarnsfamilj. Det finns många småbarnsfamil-
jer som inte har plats i kommunal barnomsorg.
Det kan bero på att alltför många kommuner ännu inte byggt ut barnom-
sorgen eller på ett likvärdigt sätt understött alternativ barnomsorg. Det var
ju ett av motiven för regeringens förslag om en barnomsorgsgaranti som riks-
dagen antog strax före jul.
I en del fall beror det dock på att kommunal barnomsorg helt enkelt inte
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
25
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
passar - och det gäller inte så få småbarnsfamiljer. För dem ökar inte valfri-
heten för att vi inför en barnomsorgsgaranti, men det gör den för dem som
äntligen kan få en barnomsorgsplats.
En barnomsorgsgaranti är således ett rejält steg i familjepolitiken i rikt-
ning mot ökad valfrihet.
Inte heller pappamånaden kommer, ens när pappor och mammor vant sig
vid tanken att det är lika naturligt att pappa är hemma hos sitt lilla barn som
att mamma är det, att i varje skede av en familjs liv vara optimalt för den.
Men pappamånaden är ändå ett stort steg för att ge papporna ett verkligt
insteg i småbarnens värld. Det är också ett steg i riktning mot ökad valfrihet.
Fru talman! Valfrihet skulle inte behövas om alla småbarnsfamiljer hade
samma behov och samma önskemål. Valfriheten behövs för att vi är olika,
för att barn i samma familj är olika, för att familjer kan göra olika val över
tiden. Ökad valfrihet innebär inte att vaije inslag i familjepolitiken ökar
varje småbarnsfamiljs valfrihet lika mycket. Ökad valfrihet innebär att vaije
småbarnsfamilj genom familjepolitiken i så stor utsträckning som möjligt
kan välja att utforma tillvaron så som det bäst passar den familjen under den
tid barnen är små.
Vårdnadsbidraget innebär således inte heller att alla småbarnsfamiljer får
lika mycket ökad valfrihet. Men det innebär att en del småbarnsfamiljer,
som i förhållandevis liten utsträckning har fått del av samhällets stöd till
barnfamiljerna och som ändå, av skäl som inte samhället skall lägga sig i,
valt sin väg, nu också kan få ett visst stöd under den tid de valt att stanna
hemma längre än vad föräldraförsäkringen kunnat ge dem.
Fler kan göra ett val som passar dem bäst. Det är innebörden av ökad val-
frihet.
Fru talman! Den här regeringen har infört en barnomsorgsgaranti som
skall ge alla småbarnsfamiljer som så önskar en barnomsorgsplats.
Den här regeringen har sett till att alternativa barnomsorgsformer be-
handlas likvärdigt vad gäller samhällets stöd.
Den här regeringen har ställt krav på kvaliteten i barnomsorgen.
Den här regeringen har lagt fram ett förslag till vårdnadsbidrag. Riksda-
gen kan i dag besluta om ett stöd till dem som valt att stanna hemma längre
med sina små barn.
Den här regeringen har lagt fram ett förslag som riksdagen på fredag kan
besluta om - att ge småbarnspapporna ökade möjligheter att gå in och dela
på föräldraledigheten.
Den här regeringen har under den här mandatperioden med de här försla-
gen sammantaget gjort det möjligt att väsentligt öka valfriheten i svensk fa-
miljepolitik. Om Sveriges småbarnsfamiljer skall få ökad valfrihet, det be-
stämmer riksdagen. Hur varje småbarnsfamilj väljer att utforma sin korta
tid med sina små, det skall den själv bestämma. Vi skall ge den möjligheten
att välja.
Fru talman, jag yrkar bifall till reservation 1 i socialutskottets betänkande
angående vårdnadsbidrag och i övrigt till utskottets hemställan i betänkan-
dena 25 och 29.
26
Anf. 22 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Jag kan förstå att det är en svår dag i dag för Folkpartiet, som
väl såvitt jag kan bedöma inte är intresserat av att riksdagen skall fatta något
beslut om vårdnadsbidrag.
Jag har också noterat att socialministern inte är här i kammaren och följer
debatten.
Jag beklagar att Folkpartiet för att klara sämjan i regeringen får acceptera
det här förslaget. Det finns delar av familjepolitiken där vi är ganska överens
med Folkpartiet. Jag tänker på barnomsorgsgarantin och pappamånaden.
Jag kan, som sagt, bara beklaga att vi nu har hamnat i det läget att Folkpar-
tiet stöder förslaget om vårdnadsbidrag i propositionen och i det här betän-
kandet.
Lennart Rohdin har vältaligt yttrat sig om valfrihet. Jag noterade hans de-
finition: Ökad valfrihet innebär att fler kan välja, säger Lennart Rohdin. Det
är intressant. Vilka är dessa ”fler”? Vilka är det som får ökad valfrihet? Det
är definitivt inte alla. Det visar också de erfarenheter vi har om hur familjer-
nas situation är.
Valfriheten bestäms dessutom, Lennart Rohdin, av många olika faktorer.
Det som hänt under dessa tre år med en moderatledd borgerlig regering är
att valfriheten har minskat på grund av att vi haft en ökande arbetslöshet
och en kris i ekonomin, där kommunerna varit tvingade att göra stora ned-
skärningar i välfärden, vilket just har drabbat barnen. Detta framkommer
mycket tydligt i Socialstyrelsens rapport.
Jag tolkar alltså Lennart Rohdin så att för Folkpartiet är valfrihet en valfri-
het för flera, inte för alla. Det är, som sagt, intressant att få den saken klar
för sig.
När det gäller prioriteringarna vill jag ställa samma fråga till Lennart Roh-
din som jag ställde till Ingrid Hemmingsson: Hur ser Folkpartiet på regering-
ens prioriteringar i dagsläget?
Folkpartiet finns på Socialdepartementet. Bengt Westerberg har dragit i
gång Socialstyrelsens rapportskrivning om barns situation. Tycker Lennart
Rohdin att 3,7 miljarder på ett nytt vårdnadsbidrag är den rätta priorite-
ringen? Vi ser vilka stora behov det finns för barnen och barnfamiljerna ute
i våra kommuner.
Om man vill stödja barnfamiljerna, varför väljer regeringen ett vårdnads-
bidrag? Varför, Lennart Rohdin, väljer man inte att bygga vidare på de for-
mer som vi redan har, barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag?
Anf. 23 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Till att börja med, Maj-Inger Klingvall, är detta inte någon
svår debatt för Folkpartiet. Den som studerar Folkpartiets familjepolitiska
program sedan många år tillbaka vet att även ett bidrag till småbarnsföräld-
rarna, alltså någon form av vårdnadsbidrag, ingår som en del i ett samlat
program för Folkpartiets familjepolitik.
Maj-Inger Klingvall gör ett stort nummer av det svåra ekonomiska läge
som Sverige befinner sig i. Det är ju, som även Maj-Inger Klingvall väl vet,
ett problem som har uppstått under lång tid. Jag vill bara uppmärksamma
Maj-Inger Klingvall på den proposition som den socialdemokratiska rege-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
27
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
28
ringen lade fram den 8 februari 1990, undertecknad av Ingvar Carlsson och
Mona Sahlin. Den, om någon, visar väl på den medvetenhet som den social-
demokratiska regeringen redan då hade om vart svensk ekonomi var på väg
att köras med den socialdemokratiska ekonomiska politiken. Det har natur-
ligtvis skapat ett svårt ekonomiskt läge, som har drabbat stora delar av den
svenska befolkningen och som den här regeringen har fått använda mycket
energi till att långsiktigt bygga upp förutsättningarna för att ta oss ur igen.
När det sedan gäller valfriheten, har familjepolitiken i stor utsträckning
varit inriktad på att stödja barnomsorg, framför allt kommunal barnomsorg,
och det är riktigt att den har efterfrågats av en stor del av småbarnsfamil-
jerna. Det är anledningen till att vi från Folkpartiets sida också stöder en
sådan politik. Men om den barnomsorgen inte efterfrågas av alla, av olika
skäl, är införandet av kompletterande inslag i familjepolitiken ett steg mot
ökad valfrihet för ännu fler. Det gör att de som har stått utanför delar av den
hittillsvarande familjepolitiken också får ökad valfrihet. Det innebär inte att
valfriheten minskar för dem som redan hittills har haft valfrihet.
Anf. 24 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! När det gäller den ekonomiska situationen handlar det natur-
ligtvis i dag om hur regeringen har förmått hantera den lågkonjunktur som
drabbade Sverige någon gång runt 1990-1991. Där blir betyget tyvärr BC el-
ler möjligen C. Vi har en situation där 600 000 är arbetslösa. När den nuva-
rande regeringen tog över hösten 1991 hade vi Europas lägsta arbetslöshet.
Det är klart att det är många som vill utkräva regeringens ansvar när det
gäller den ekonomiska politiken.
När det gäller valfriheten är det en konstig myt, som även Ingrid Hem-
mingsson odlar, att det finns barnfamiljer och barn som har stått utanför.
Det är ingen som har stått utanför den familjepolitik som vi har bedrivit i
det här landet - alla barn har omfattats av den. Ett vårdnadsbidrag kommer,
enligt min bedömning, inte att på något sätt öka valfriheten för de grupper
som jag och Socialdemokraterna tycker att det är viktigt att stödja i nuva-
rande läge.
Frågan om vilka prioriteringar man skall göra är naturligtvis oerhört viktig
ju sämre de ekonomiska resurserna är. Jag tycker att det är oerhört mags-
tarkt att lägga fram förslaget om vårdnadsbidrag i detta läge, när vi ser vilka
behov som finns ute i samhället för barnen och barnfamiljerna.
Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden har också varit en folkparti-
fråga när det gäller jämställdheten mellan män och kvinnor. Här finns det
mycket stora risker med vårdnadsbidraget, även om det är litet, bl.a. i fråga
om effekter för kvinnornas ställning. Det gäller inte minst förslaget om tre
års tjänstledighet, där både arbetsgivar- och arbetstagarsidan har hissat var-
ningsflagg för vad det kan betyda för kvinnornas möjligheter att komma in
på arbetsmarknaden och att komma igen. Hur tänker Folkpartiet klara de
här effekterna?
Jag upprepar att det inte finns någon analys i propositionen. Men nog
måste ni väl ändå ha tänkt på vad det här kan komma att betyda för kvinnors
ställning. En följd av det här är också att orättvisorna mellan kvinnor och
män och mellan olika grupper kommer att öka.
Anf. 25 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Till skillnad från Maj-Inger Klingvall och Socialdemokraterna
sticker inte Folkpartiet huvudet i sanden. Vi är medvetna om att det även
när det gäller familjepolitiken finns konflikter som det inte går att undvika.
Om man vill åstadkomma jämställdhet fullt ut, maximalt, skall familjer över
huvud taget inte skaffa barn. Vad det handlar om är att ge möjligheter att
hantera en situation som innebär konflikter mellan olika önskemål i den en-
skilda familjen.
Maj-Inger Klingvall tar upp risker med vårdnadsbidrag och tre års tjänst-
ledighet. Visst finns det risker, och de är också i någon mån ett hot mot jäm-
ställdhet. Men de riskerna finns också med föräldraförsäkringen. Den ger
precis samma möjligheter för arbetsgivarna att resonera så att det är stor risk
för att småbarnsmammorna kommer att använda föräldraförsäkringen till
att vara hemma i betydligt större utsträckning än vad småbarnspapporna
gör - vilket de faktiskt gör.
När jag är ute i Europa och argumenterar för en föräldraförsäkring av
svensk modell, är det precis de argument som Maj-Inger Klingvall här för
fram som de som inte vill riskera jämställdheten använder mot föräldraför-
säkringen. Det finns en konflikt här, och det gäller att försöka hantera den.
Framför allt gäller det att ge möjligheter för den enskilda barnfamiljen att
själv välja hur man prioriterar under de här åren mellan de olika önskemål
som man har.
Regeringen skall naturligtvis ta ansvar för den ekonomiska politiken. I
den proposition som jag hänvisade till, som kom ett och ett halvt år innan
denna regering tillträdde, innan den lågkonjunktur kom som Maj-Inger
Klingvall hänvisar till, föreslog den socialdemokratiska regeringen ett löne-
stopp och ingrepp i avtalsfriheten. Den var tecken på att även den social-
demokratiska regeringen då hade insett att den dåvarande ekonomiska poli-
tiken var på väg mot en katastrof. Detta var långt innan den nuvarande rege-
ringen kom till. Det är klart att det tar tid att ta sig ur en så djupgående
ekonomisk svacka som Sverige då var på väg in i.
Slutligen säger Maj-Inger Klingvall att det har rått valfrihet också med den
hittillsvarande familjepolitiken, med en stor satsning på barnomsorg, fram-
för allt kommunal barnomsorg. Ja, det har det gjort, formellt sett. Men vi
vet att det finns ett antal barnfamiljer som ändå inte har kunnat använda sig
av denna. Det är för att ge också dem ökad valfrihet som familjepolitiken
behöver kompletteras. För Socialdemokraterna och Maj-Inger Klingvall lig-
ger valfriheten i att välja den familjepolitik som Socialdemokraterna har be-
stämt är den riktiga. Det behövs kompletteringar för att öka valfriheten för
dem som ställer sig utanför Socialdemokraternas familjepolitik.
Anf. 26 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Jag vill först säga att det är överraskande att det här inte är
en svår diskussion för Lennart Rohdin, eftersom Folkpartiet ju gärna har
velat göra sig känt genom jämställdhetsfrågorna. Jag konstaterar också att
priset för pappamånaden - jag välkomnar det förslaget - har varit högt för
Folkpartiet. Jag undrar om Lennart Rohdin tycker att det har varit värt det.
Jag skall inte uppta mer tid för att diskutera valfrihet, men det är ändå helt
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
29
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
30
uppenbart att Folkpartiet vill öka valfriheten bara genom att ge möjlighet till
vårdnadsbidrag. Däremot har det tydligen inte varit aktuellt att höja barnbi-
draget, som väsentligt skulle ha förbättrat för många barnfamiljer.
Den fråga jag vill ställa till Lennart Rohdin är: Hur ställer ni er till Ny
demokratis förslag om återremiss? Som jag ser det, kan en återremiss av det
här ärendet inte leda till annat än att de borgerliga partierna går vidare med
Ny demokratis satsning på ytterligare försämringar för Sveriges barnfamil-
jer. Är Folkpartiet och övriga borgerliga partier verkligen beredda att gå den
vägen, i stället för att acceptera att det inte finns ett underlag för vårdnadsbi-
drag i dag?
Till slut vill jag, fru talman, bara komplettera yrkandet i mitt tidigare an-
förande. Jag yrkar också bifall till meningsyttringen från Vänsterpartiet i be-
tänkandet om vårdnadsbidrag.
Anf. 27 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag tror nog att Eva Zetterberg uppfattade mitt entydiga yr-
kande beträffande de förslag som de fyra regeringspartierna har lagt fram i
utskottet, som jag framförde från talarstolen för en stund sedan.
När det gäller frågan om vad som är svårt, sade jag nog i det föregående
replikskiftet att jag är fullt medveten om att det är en svår situation för små-
barnsfamiljer, att försöka tillgodose de olika önskemål som man har i famil-
jen: barnens önskemål, kvinnans önskemål, mannens önskemål och famil-
jens samlade önskemål.
Av egen erfarenhet vet jag att det för de allra flesta småbarnsfamiljer inte
innebär att man kan tillgodose alla dessa önskemål till hundra procent samti-
digt, och att olika familjer olika framgångsrikt försöker hitta en avvägning.
Den valfrihet som jag och Folkpartiet talar om är en familjepolitik som inne-
håller flera olika inslag som gör att varje barnfamilj kan göra den valmix som
i största möjliga utsträckning tillgodoser deras önskemål.
Då innebär inte vårdnadsbidraget i sig hela valfriheten. Vårdnadsbidraget
är - som Eva Zetterberg vet - även med det här förslaget en liten del av den
samlade familjepolitiken, en liten del av de resurser som samhället satsar
på familjepolitiken. Men vårdnadsbidraget innebär att ytterligare ett antal
familjer, som av olika skäl inte i samma utsträckning som andra har kunnat
eller velat använda sig av det hittillsvarande batteriet inom familjepolitiken,
får större möjligheter att även de bättre välja hur de vill utforma tiden med
sina små barn.
Om fler familjer får större möjligheter att välja ökar valfriheten, inte bara
för den stora majoritet som redan i dag hyfsat har kunnat använda sig av
den hittillsvarande familjepolitiken. Familjepolitiken ändras inte, men den
kompletteras med vårdnadsbidraget som ökar inslaget av valfrihet.
Anf. 28 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag skall inte fortsätta den här debatten om valfrihet längre.
Jag beklagar att Folkpartiet har hamnat vid den här ståndpunkten. Jag har
mycket svårt att se hur detta kan ge valfrihet annat än till en liten grupp som
har ekonomiska möjligheter att klara sig på det vis som ett vårdnadsbidrag
ger möjlighet till.
Jag uppfattar det så, Lennart Rohdin, att man från Folkpartiets sida inte
är beredd att stödja kravet på återremiss. Jag hoppas att det är ett besked
som gäller för hela den borgerliga gruppen.
Anf. 29 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Jag håller med om att debatten om valfriheten och vårdnads-
bidraget har pågått länge under det här riksdagsåret och att argumenten kan-
ske böljar tryta. Men man kan inte hitta en lösning som löser alla problem.
Det gäller att hitta flera olika möjligheter, som slutligen ger den enskilda
barnfamiljen rätten att själv välja för sin egen del.
Vårdnadsbidraget kommer inte att vara lösningen för alla småbarnsfamil-
jer, säkerligen inte för en majoritet av dem. Men de andra inslagen i familje-
politiken är inte heller lösningen för alla småbarnsfamiljer.
Flera gånger har frågan ställts om inte vårdnadsbidraget innebär att valfri-
heten bara ökas för vissa, att det är vissa som gör största möjliga vinst på
vårdnadsbidraget. Det är klart att det finns sådana inslag. Men den linje som
exempelvis Vänsterpartiet och Eva Zetterberg förespråkar, nämligen en
ökad satsning på föräldraförsäkringen, att ytterligare bygga ut den - vilket
jag tycker skulle vara tilltalande på många sätt - innebär naturligtvis också
att vissa tjänar mer på en utbyggnad av föräldraförsäkringen än vad andra
gör, eftersom den bygger på inkomstrelaterade ersättningar. Det är natur-
ligtvis ingen principiell invändning mot att ändå göra detta, i ett läge då vi
har ekonomiska förutsättningar att göra det.
Men i realiteten kommer vi inte undan att det finns olika konflikter i famil-
jepolitiken. Vi måste ge barnfamiljerna möjlighet att själva välja.
Anf. 30 ROSA ÖSTH (c):
Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen som vi i riksdagen
diskuterar ett vårdnadsbidrag. Det skulle vara intressant att se statistik över
det. Men det är i dag som vi för första gången har att ta ställning till ett färdigt
förslag. Eftersom det i denna kammare finns en majoritet för ett vårdnadsbi-
drag, talar förstås all logik för att vi nu också får ett beslut om detta.
Det var Centerns dåvarande partiledare Gunnar Hedlund, som först satte
sitt namn under en motion om införande av vårdnadsbidrag. Året var 1965.
Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess, men trots det är den
vision som fanns bakom hans förslag den gången, nämligen grundtryggheten
för barnfamiljerna, valfriheten och jämlikheten, fullt giltig och aktuell fort-
farande.
Likaväl som det fanns, och fortfarande finns, ett barnbidrag lika för alla
barn, som är ett stöd till barnfamiljernas konsumtion, bör det finnas ett lik-
värdigt stöd också till barnomsorgen i vid mening. Då inkluderar jag föräld-
rarnas egna omsorgsinsatser, vilket egentligen borde vara en självklarhet.
Jag har, ärligt talat, svårt att förstå det bittra motstånd som Socialdemo-
kraterna fortfarande spelar upp. Vänsterpartiet har jag litet större förståelse
för. Med deras ideologi och tro på kollektivets styrka är det kanhända natur-
ligt att bekämpa en stödform som riktar sig till individen, eller till familjen,
och som bygger på en tilltro till människors egen förmåga.
Men, som sagt, Socialdemokraterna har ändå på de flesta andra områden
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
31
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
32
visat en vilja att förnya sig, att ompröva gamla dogmer, och de har slaktat
en del av sina tidigare heliga kor. Kan det vara så att de har gjort vårdnadsbi-
draget till den sista riktiga symbolfrågan, att de i alla fall vill visa att de har
något som de håller fast vid att de är emot och att de är det till varje pris?
Motståndet från Socialdemokraterna handlar mycket om att de ger en bild
av verkligheten som inte alls stämmer. De talar om föräldraförsäkringen och
barnomsorgen som en egen skapelse och som om den skulle stå i motsatsför-
hållande till ett vårdnadsbidrag. Så är det inte alls. När den första borgerliga
regeringen tillträdde 1976 omfattade föräldraförsäkringen sju månader, men
byggdes under perioden ut till 12 månader. Antalet platser i barnomsorgen
ökade mer än någon gång tidigare, det gällde både daghem och familjedag-
hem. Rätt till förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar infördes, liksom s.k.
barnaår i pensionssystem. Flerbarnstillägget infördes likaså.
Jag vet att när det begav sig fanns ett motstånd från Socialdemokraterna
på en del av de här punkterna. Men under mina ganska många år här i riksda-
gen har jag inte hört ett ord mer om detta. Tvärtom förklarar man nu gärna
det uppnådda förhållandet som om det vore i stort sett ett eget verk.
Det var under Karin Söders tid såsom socialminister som en stor del av de
insatser som jag nämnt gjordes. Hon var en mycket varm anhängare av en
utbyggd barnomsorg, men hon brukade säga att familjepolitiken inte kan stå
på bara ett ben, nämligen barnomsorgen. Det behövs också ett andra ben,
ett vårdnadsbidrag, för att man skall kunna tala om jämlikhet och rättvisa
och för att föräldrarna skall kunna känna att de har samhällets stöd för det
egna valet, även om det består i att man vill ge mer egen tid till barnen under
deras första levnadsår.
Jag läste motionen av Ingvar Carlsson m.fl. som går ut på avslag på propo-
sitionen. Jag hörde också Maj-Inger Klingvall läsa ur den tidigare. Där står
det bl.a att ett vårdnadsbidrag mest gynnar familjer med högavlönade män
och kvinnor. Orättvisorna ökar, jämställdheten hotas och bidraget blir en
kvinnofälla. Det här är ingenting annat än uppradande av ett antal gamla
klyschor utan någon substans.
Man håller envetet fast vid myten att redan privilegierade grupper skulle
gynnas med ett vårdnadsbidrag. Men då glömmer man sådana som man an-
nars brukar säga sig vilja måna om, nämligen många från LO-grupperna.
För det är inte de som mest använder sig av den kommunala barnomsorgen.
I många fall hankar man sig i stället fram utan barnomsorg genom att pussla
med arbetstider och barnomsorg. När den ena föräldern förvärvsarbetar tar
den andra hand om barnen och så byter man. Det handlar alltså om en
ganska jobbig situation, ofta med tungt skiftarbete. Man räknar sig knappast
till de högavlönade eller särskilt gynnade grupperna.
Om de här familjerna skulle få ett bidrag på 2 000 kr per barn och månad,
så att en av föräldrarna, förmodligen oftast mamman, kan minska sin arbets-
tid, kan någon på allvar påstå att orättvisorna därigenom skulle öka eller
att jämställdheten skulle minska? Jag är för min del övertygad om att den
mamman inte skulle uppleva att hon fastnat i den fördömda kvinnofällan.
Förmodligen skulle hon i stället känna sig litet friare än tidigare, friare att
kunna och orka ta sitt föräldraansvar.
En annan grupp som också missgynnas av dagens ofullständiga system är
de föräldrar som inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden och som
inte kan dra nytta av föräldraförsäkringens förmåner. Deras barn har samma
rätt som alla andra till en trygg tillvaro, till trygga föräldrar som känner att
de också har rimlig ekonomisk möjlighet att ge sina barn en bra uppväxt.
Det finns en allvarlig hake i socialdemokraternas resonemang, en av flera
vill jag säga. Det är att man ständigt återkommer till kvinnofällan. Man säger
att eftersom det är kvinnorna som har de lägre lönerna så blir det de som
avstår från förvärvsarbete. Detta finner jag vara ett något märkligt resone-
mang. Det är som om man för all framtid är beredd att acceptera att kvinnor
har lägre lön än män. Men det är en fråga för sig, som man måste ta sig an
i särskild ordning - något som man verkligen måste förklara att man har en
vilja att göra.
Om vi från samhällets sida menar något med våra ord om jämlikhet och
solidaritet måste alla människor omfattas av våra trygghetsinsatser. Det gäl-
ler barnfamiljerna, pensionärerna, de sjuka, de handikappade, m.fl. Det är
det som vi i Centern brukar kalla för grundtrygghet.
Vi ser förslaget till vårdnadsbidrag som en del av denna grundtrygghet.
Jag är inte beredd att hävda att det här förslaget är till alla delar fulländat.
Säkert går det att hitta detaljer. Vi har redan sett prov på det, och jag före-
ställer mig att vi kommer att få se ytterligare exempel, där man hävdar att
den och den detaljen kommer att slå orättvist.
Men de detaljer som eventuellt inte är allra bäst utformade är heller inte
omöjliga att rätta till i efterhand. Det är snarast naturligt att det kan finnas
vissa svagheter i en ny reform. Det är något som är vanligt i alla samman-
hang. Exempelvis kan tiderna för barnomsorg och därmed gränserna för bid-
ragets varierande storlek vara en sådan sak som man måste se över. Det har
man också från regeringens sida förklarat att man är beredd att göra.
Men det är, herr talman, inte i första hand detaljerna som det handlar om,
utan principen om ett rättvisare stöd där inga grupper lämnas utanför.
Jag yrkar bifall till reservation 1 till betänkande nr 25 och i övrigt till ut-
skottets hemställan.
Jag skall avslutningsvis bara orda något om betänkande nr 29, som handlar
om barnomsorgen. Där uppfattar jag att vi egentligen i stort sett är överens.
Reservationerna från Socialdemokraterna har gjort mig något konfunderad.
I reservation 1 hävdas det att man måste skapa garantier för rättvisa, kvalitet
och valfrihet i barnomsorgen. Det är egentligen det yrkandet går ut på. Men
hela denna reservation är egentligen ett ordsvall. Jag skulle vilja veta på vil-
ket sätt man har tänkt sig att formulera den här garantisedeln.
Reservation nr 3 hade Maj-Inger Klingvall den goda smaken att inte yrka
bifall till. Det har jag en viss förståelse för. Den är utomordentligt märklig.
Där anmärker man på att regeringen inte har varit tillräckligt tydlig när det
gäller utbildningsbehovet för barnomsorgspersonalen. Regeringen säger att
”barns behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses”.
Det är riktigt. Personalen skall ”ha en sådan utbildning eller erfarenhet att
barns behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses”.
Men, säger reservanterna, detta är inte tillräckligt. Sedan kommer man med
det egna förslaget. Där säger man att personalen skall ha ”sådan utbildning
och erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
34
kan tillgodoses”. Man föreslår alltså i reservationen ordagrant det som man
vänder sig emot i regeringens förslag. Det skulle jag gärna vilja ha en kom-
mentar till. Är inte detta om något att ägna sig åt luftförslag?
Jag yrkar bifall till hemställan i dess helhet i betänkande nr 29.
I detta anförande instämde Stina Eliasson, Karin Israelsson, Ulla Tillän-
der, Birgitta Carlsson, Roland Larsson, Ingrid Skeppstedt och Kjell Ericsson
(alla c).
Anf. 31 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Herr talman! Rosa Östh gör ett tappert försök att skjuta över frågan om
vårdnadsbidrag på oss socialdemokrater. Vi skulle ha gjort den till en sym-
bolfråga. Sanningen är att detta är en otrolig symbolfråga för i första hand
kds, men också för regeringssamarbetet, såvitt jag kan förstå. Här handlar
det om att till vilket pris som helst driva igenom vårdnadsbidraget.
Är det något som är en gammal dogm är det väl att fortfarande arbeta för
ett familjepolitiskt förslag som lades fram 1965. Det har runnit mycket vat-
ten under broarna sedan dess, och det har hänt mycket i det svenska samhäl-
let som gör att den moderna familjepolitik som Socialdemokraterna står för
och som även fler står för är den som passar väldigt bra och som är mycket
önskad av dagens familjer.
Problemet med vårdnadsbidraget, Rosa Östh, är att det är för litet för att
det skall vara något alternativ, samtidigt som det är för stort genom att det
ställer till med allvarliga problem.
Det är ett faktum att det är de privilegierade grupperna som kommer att
få mest glädje av vårdnadsbidraget. Det är de grupper som redan i dag har
möjligheter att vara hemma. Hur pengarna skall räcka till privat tillsyn med
kvalitet för lågavlönade familjer kan möjligen Rosa Östh svara på. Det kan
i alla fall inte jag ha något som helst grepp om. Det verkar oerhört svårt.
Vad skall den ensamstående mamman göra med 2 000 kr? Vad skall hon
ha för glädje av dem? Hon måste arbeta minst 30 timmar och kommer inte
att få ett öre i vårdnadsbidrag.
Rosa Östh har i många debatter om familjepolitiken och vårdnadsbidraget
talat sig varm för möjligheten att gå ned i arbetstid med hjälp av ett vård-
nadsbidrag. Tyvärr gör den konstruktion som vårdnadsbidraget har fått i re-
geringens proposition det helt omöjligt. Man får alltså, som Rosa Östh väl
vet, ingenting om man jobbar mer än 30 timmar i veckan. Jobbar man mellan
15 och 30 timmar får man 700 kr. Hur det skall kunna underlätta för en vanlig
barnfamilj att gå ned i arbetstid är för mig en stor gåta.
Vad det handlar om, Rosa Östh, är fortfarande det jag har sagt tidigare i
debatten: föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen kan användas precis
på det sätt och ge de möjligheter som Rosa Östh vill ha. Varför, Rosa Östh,
inte bygga ut föräldraförsäkringen i stället?
Vilka är det som skall kunna välja, Rosa Östh? Vilken valfrihet får en-
samma mammor? Vilken prioritering tycker Rosa Östh är rättvis i dagens
läge? Är det de barnfamiljer som skall ha 3,7 miljarder, eller skulle vi möjli-
gen kunna använda de här pengarna så att de kom alla till del på ett rättvist
sätt?
Anf. 32 ROSA ÖSTH (c) replik:
Herr talman! Det är inte i första hand en symbolfråga för oss, Maj-Inger
Klingvall, utan en rättvisefråga. Vi i Centerpartiet kallar det gärna för en
grundtrygghetsfråga.
Vårdnadsbidraget omfattar, till skillnad från det system som gäller i dag,
alla grupper i samhället. Jag tycker att det är litet oroande att Maj-Inger
Klingvall avskärmar sig så från verkligheten och även från de grupper som
hon normalt brukar säga sig ha god kontakt med, nämligen LO-familjerna.
De har i många fall inte någon barnomsorgsplats, utan de har en jobbig till-
varo där de, som jag sade tidigare, hankar sig fram genom att avlösa var-
andra med förvärvsarbetet och med barnomsorgen i hemmet.
Det gäller just de människorna och den grupp - jag förstår att Maj-Inger
Klingvall nu väljer att inte svara på det som jag tog upp i mitt anförande -
som inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden och som inte kan tillgo-
dogöra sig föräldraförsäkringen, hur bra den än är för dem som har fått en
ganska hög inkomst. Vad har Maj-Inger Klingvall för någonting att erbjuda
dem?
Menar man något med rättvisa och solidaritet är det i vaije fall för oss i
Centerpartiet självklart att det skall omfatta alla, att man inte skall utestänga
vissa grupper därför att de inte har valt att anpassa sig efter det system som
en majoritet i riksdagen har valt.
Ensamföräldrarna skulle inte ha möjlighet att gå ned i arbetstid, säger
Maj-Inger Klingvall. Men det är ju just det som är avsikten med det här bi-
draget. Jag har sagt det tidigare, och jag erkänner att det kan finnas vissa
problem med just 30-timmarsgränsen. Nivån för den tid som man arbetar
kan ligga något högre. Men det är sådant som vi får se över och ändra på,
om vi kommer fram till att det behövs.
Anf. 33 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Herr talman! Det var i alla fall skönt att Rosa Östh erkände att det skulle
bli vissa problem för ensamföräldrarna. Sanningen är ju att det inte kommer
att bli någon ökad valfrihet eller någon förbättring för de här grupperna
kvinnor. Konstruktionen av vårdnadsbidraget är gjord på det sättet att man
inte får ett öre i vårdnadsbidrag om man arbetar mer än 30 timmar i veckan.
De ensamma kvinnor som har försörjningsansvar måste självklart jobba hel-
tid för att klara sin och sin familjs försörjning.
LO-familjernas problem, Rosa Östh, löser vi inte med ett vårdnadsbidrag.
Till det behövs helt andra saker. Det är prioriteringarna som jag har försökt
att envist föra fram i denna debatt, vilka insatser som man behöver göra i
svåra tider och vilka grupper som har störst behov av att vi når dem med
samhällets insatser. Det kan aldrig vara ett vårdnadsbidrag, Rosa Östh, som
är det mest nödvändiga och det som ger mest effekt för de här familjerna.
Tvärtom har LO-familjernas situation redan kraftigt försämrats, och den
kommer fortsättningsvis att försämras med det här vårdnadsbidraget. Det
kommer inte att ge dem någon ökad rättvisa eller någon ökad valfrihet.
Om vi vill öka jämställdheten för kvinnor, om vi vill förbättra kvinnornas
situation på arbetsmarknaden, kan vi inte införa ett bidrag som kraftigt för-
sämrar kvinnornas situation. Den familjepolitik som vi står för står på tre
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
35
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
ben: barnbidraget, barnomsorgen och föräldraförsäkringen. Vill Rosa Östh
vara med och förbättra barnfamiljernas situation och göra det möjligt för
småbarnsföräldrar att kunna välja ett liv som passar dem, handlar det fram-
för allt om föräldraförsäkringen. Den ger precis de möjligheter som Rosa
Östh är ute efter.
Innan jag slutar min replik till Rosa Östh vill jag framföra samma tack som
till Ingrid Hemmingsson. Jag har förstått att det är den sista debatten som
vi för i den här kammaren. Det har för mig varit sex intressanta och stimule-
rande år att få debattera med Rosa Östh och att få samarbeta med henne i
socialutskottet.
Anf. 34 ROSA ÖSTH (c) replik:
Herr talman! Det är mycket tydligt att man från Socialdemokraternas sida
hänger sig åt detaljutformningen och söker ofullständigheten i denna. Men
vad det handlar om är de obotfärdigas förhinder i det här sammanhanget.
Om Socialdemokraterna någon gång hade visat minsta intresse för att disku-
tera principen som sådan, tror jag att vi mycket väl tillsammans skulle ha
kunnat arbeta fram ett förslag som hade tillgodosett valfriheten och som
hade ökat tryggheten för de grupper som i dag - för det är så Maj-Inger
Klingvall - helt står utanför samhällets trygghetssystem.
Maj-Inger Klingvall säger också att det behövs andra saker för LO-grup-
perna. Vilka saker? Det som Socialdemokraterna gör i det här samman-
hanget är att man yrkar avslag på regeringens proposition om vårdnadsbi-
drag utan att man egentligen har något eget konkret att komma med. Social-
demokraterna presenterar inte i det här läget som alternativ en utbyggd för-
äldraförsäkring med tre eller sex månader.
De senaste åren under denna regeringsperiod har Socialdemokraterna
ständigt återkommit till att den här regeringen har medfört att kommunerna
måste spara och gneta så att det har blivit sämre och sämre, inte minst för
barnfamiljerna. Därför hade man förväntat sig att Socialdemokraterna i
samband med kompletteringspropositionen skulle komma med ett förslag
där man presenterade mer pengar till kommunerna. Men såvitt jag har för-
stått har man inte lyckats åstadkomma en enda krona.
Slutligen, herr talman, vill jag gärna återgälda de vänliga orden till Maj-
Inger Klingvall och tacka så mycket för den givande debatt som vi har haft
genom åren.
Anf. 35 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Vi står i dag inför det kanske viktigaste beslutet någonsin på
familjepolitikens område. I dag har vi chans att besluta om en kursändring
till förmån för familjens självbestämmande. I dag kan vi besluta om att ta
ett stort steg på vägen mot en bättre rättvisa för Sveriges familjer.
Herr talman! Jag har under de två och ett halvt år som gått ett antal gånger
försökt att i den här talarstolen ge argument för vår ideologiska syn. Men
uppenbart är att de tål att upprepas en dag som denna.
Vi måste bry oss om våra barn mer! De allra första levnadsåren är så oänd-
ligt viktiga. Då tar människan de djupaste intryck. Då formas personlighe-
36
ten. Då skapas förutsättningar för att barnet skall uppleva trygghet och triv-
sel senare i livet.
Barn måste få känna att de är älskade. Vi vuxna måste ge mer tid åt barnen
och ge dem den bästa tänkbara omsorg och mest kärleksfulla fostran.
Samhället blir känslokallt och otryggt om umgänget mellan föräldrar och
barn, umgänget över generationsgränser, inte värderas och främjas. Utan
fungerande hemmiljöer kan vi inte bygga ett samhälle som präglas av om-
tanke och trygghet.
Herr talman! Familjen är det lilla samhället. Det säkraste sättet att minska
våld och kriminalitet, att motverka rotlöshet och drogbruk är faktiskt att ge
allt tänkbart stöd till hem och familjer. Det är i de små nära miljöerna som
vi kan skapa en motkraft till den materialistiska människosyn som föder
egoism och hänsynslöshet. Föräldrars kravlösa kärlek kan knappast ersättas
av något. Familjen blir vad man skulle kunna kalla samhällets bästa och mest
naturliga solidaritetsskola. Just därför är familjepolitiken ett av de absolut
viktigaste områdena i samhällsarbetet. Familjepolitiken griper in i så gott
som alla sammanhang. Det är i familjegemenskapen som värdemönster, nor-
mer och vägledande etik kan överföras från generation till generation.
Egentligen handlar vårdnadsbidrag om rättvisa. Jag vill gärna nämna
några siffror. 43 % av alla barn mellan 6 månader och 6 år står i dag utanför
den av staten subventionerade barnomsorgen. 43 % av alla barn har föräld-
rar som har betalat till en barnomsorg som de inte kan eller vill utnyttja. För
den kategori som vårdnadsbidraget gäller är situationen ännu orättvisare.
60 % av alla 1-åringar i Sverige och 40 % av alla 2-åringar har barnomsorg
hemma eller på annat sätt. De får inte en krona av den subventionerade
barnomsorgen.
Kommunal barnomsorg är bra för många barn. En del måste eller vill ut-
nyttja andra alternativ. Med ett vårdnadsbidrag ökar valfriheten i och med
att familjerna kan använda vårdnadsbidraget till den barnomsorg som de
tycker passar bäst för just deras barn och familj.
Maj-Inger Klingvall påstår att vårdnadsbidraget försämrar valfriheten -
det är otroligt. Jag vill till Maj-Inger Klingvall rikta frågan: Hur kan det för-
sämra valfriheten?
Ett vårdnadsbidrag är inte så komplicerat som man vill göra gällande.
Vårdnadsbidraget handlar inte heller om fraser om kvinnor fjättrade vid spi-
sar, tvingade att vara hemma och ta hand om man och barn osv. Det handlar
om rättvisa och chansen att få mer tid med sina barn för båda föräldrarna.
Svenska kvinnor har faktiskt förmåga att bestämma över sina liv, även om
det inte låter så i debatten.
Herr talman! Att ägna några år helt åt barnet är för de flesta människor
lika berikande som, eller mer berikande än, en karriär och ett yrkesliv utan-
för hemmet. När vi talar för vårdnadsbidrag gör vi det för att vuxna männi-
skor skall få större möjligheter att välja. En av grunderna för fungerande
familjer är att föräldrarna själva skall få bestämma - detta är egentligen en
självklarhet - på vilket sätt deras barn skall få sin omsorg.
Det enda sättet att på sikt bygga upp en väl balanserad ekonomi är att föra
över goda normer och införa valfrihet i familjepolitiken. Det är naivt att tro
att bristande familjestabilitet och icke-fungcrande familjer inte skulle ha
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
37
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
38
ekonomiska konsekvenser. Ju bättre fungerande familjer, desto bättre sam-
hälle.
Det har diskuterats mycket om den ekonomiska klokheten i ett vårdnads-
bidrag. Jag skulle vilja säga så här: Det här är egentligen ingen ekonomisk
fråga utan en ideologisk fråga. I det sammanhanget vill jag gärna också jäm-
föra olika kostnader inom barnomsorgen. Vårdnadsbidraget beräknas ini-
tialt kosta 2,3 miljarder netto, men kostnaderna för hela stödet till barnfa-
miljer uppgår faktiskt till 80 miljarder kronor.
Nu vet vi också att det på sikt kommer att vara en god ekonomi att införa
vårdnadsbidraget. Trots det är det inte vårt huvudargument.
Jag vill motsätta mig när socialdemokraterna ständigt säger att vårdnads-
bidraget inte är finansierat. Det är finansierat i budgeten. Enligt beräkningar
av Statistiska centralbyrån kommer redan en minskning av efterfrågan på
kommunal barnomsorg med ca 10 % att ge ett överskott på ca 1 miljard kro-
nor. En minskning med 10 % skulle uppnås om barn i den kommunala barn-
omsorgen börjar där tre fyra månader senare än vad de gör i dag. Jag är
övertygad om att det blir mer än 10 % som väljer att förlänga sin tid med
barnen ett tag med hjälp av vårdnadsbidraget.
Herr talman! Det harmoniska samhället, balansgången mellan eget ansvar
och gemensamt ansvar, nås bäst genom att bygga upp trygga familjer. Famil-
jepolitiken är i allt väsentligt inriktad på att ge barn goda uppväxtvillkor ge-
nom generella insatser, som innebär att man värnar om barnfamiljernas eko-
nomiska trygghet och stöd i olika former vid barnens vård och fostran. Fa-
miljepolitiken är till för att underlätta för föräldrarna att själva välja den
vård och fostran av barnen som passar dem och barnen bäst. Om varje barn-
familj får möjlighet att ordna barnomsorgen på det sätt den själv önskar, ska-
pas större trygghet för både föräldrar och barn.
Alla fagra ord som uttalats under åren om barnomsorg och om hur viktigt
det är för barnen att träffa sina föräldrar mer står i djup kontrast till den
praktiska politiken. Familjepolitiken har i praktiken getts ganska låg status.
Vi bör ställa oss frågan: Vad är egentligen viktigast? För oss kristdemokrater
är saken klar: Fostran av barn, omsorgen om barn, är en av de allra viktigaste
uppgifterna i samhället. Familjen, den lilla gemenskapen, formar hela fram-
tiden.
Politiker kan inte, och skall inte heller, besluta i detaljer runt föräldrar och
barn. Men politiker är skyldiga att ange en viljeinriktning. Om man priorite-
rar och finner att det är viktigt att låta föräldrarna avsätta mer tid för att vara
tillsammans med barnen, då är det naturligt att underlätta detta val även via
ett ekonomiskt stöd. Vårdnadsbidraget är till för att barn skall, om föräld-
rarna så vill, få del av deras tid, antingen så att mamma eller pappa jobbar
deltid, sextimmarsdag eller halvtid eller så att någon av föräldrarna under
en del av barnets första levnadsår på heltid har barnomsorgsansvaret, eller
genom något annat alternativ. Beslutet i det enskilda fallet skall föräldrarna
själva fatta. Det är detta som är viktigt.
Herr talman! Vårdnadsbidraget kommer att vara till störst glädje för me-
tallarbetare, sjukvårdsbiträden, undersköterskor, busschaufförer, snickare,
träindustriarbetare, kontorister och alla med vad vi brukar kalla normala
LO-löner. Det är dessa föräldragrupper som i dag har minst möjlighet att
förändra sin arbetstid - detta på grund av att ekonomin för familjen inte tillå-
ter att någon sänker sin sysselsättningsgrad eller är hemma ett par månader
efter föräldraförsäkringen. Vårdnadsbidraget är för dessa familjer ett rejält
handslag och konkret stöd, om man vill avsätta mer tid för att vara tillsam-
mans med barnen. Vårdnadsbidraget är ett erbjudande, inget tvång. Erbju-
dandet är format för att låta alla föräldrar, inte enbart dem med höga löner
som hittills, få chans att välja mer tid tillsammans med sina barn under bar-
nens första levnadsår.
Beträffande andra frågor har politiker ofta böjt sig för vad väljarna vill
och tycker. Eva Zetterberg har ett antal gånger i debatten talat om att majo-
riteten av svenska folket vill ha kommunal barnomsorg. När det gäller vård-
nadsbidraget torde det finnas få frågor där åsikterna är så väldokumente-
rade. Totalt har 15 opinionsundersökningar gjorts angående vårdnadsbidra-
get. I alla finns ett starkt stöd för att genomföra denna barn- och föräldrare-
form. Speciellt starkt är stödet hos barnfamiljer och kvinnor. I två av de se-
naste Sifoundersökningarna sade 65 % respektive 64 % av kvinnorna i åld-
rarna 16-29 år ja till ett vårdnadsbidrag. Endast 22 % respektive 36 % sade
nej, trots att man av debatten att döma kan tro att siffrorna skulle vara de
omvända. Av önskemålen framgick också att hela 75 % av de tillfrågade ville
gå ner i arbetstid, om de fick bättre ekonomiska förutsättningar med hjälp
av ett vårdnadsbidrag.
Herr talman! I dag fattar vi beslut om barnens framtid. Med ett vårdnads-
bidrag har vi chansen att öka valfriheten och flytta över litet av beslutande-
rätten från politikerna till familjerna. Det är väl det som familjepolitik skall
handla om?
(Applåder)
Anf. 36 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Herr talman! Jag förstår att det här är en stor dag för kds. Någon vårdlön
har det ju inte blivit, men det har blivit ett bidrag, som enligt kds bara är
början. Då vill jag fråga Chatrine Pålsson: Början på vad då? Början på ett
samhälle där kvinnor med barn inte längre arbetar och där det familjestöd
som vi under många år har byggt upp minskar? På sikt skall vårdnadsbidra-
get bli billigare. Det har jag läst i pressen och det sade även Chatrine Pålsson
i sitt anförande.
Jag har tidigare frågat representanterna för regeringspartierna om de
bristfälliga analyserna i vårdnadsbidragspropositionen. Det förefaller som
att Chatrine Pålsson sitter inne med en analys, i alla fall av hur många kvin-
nor som kommer att stanna hemma och på det sättet minska kommunernas
kostnader. Det vore intressant att få veta vilka beräkningar som Chatrine
Pålsson stöder sig på när hon säger att vårdnadsbidraget kommer att bli bil-
ligare. Och i så fall: På vilket sätt skall vårdnadsbidraget bli billigare? Det
finns alltså ingenting i vårdnadsbidragspropositionen som på något sätt stö-
der tanken att det skulle bli billigare.
Sedan sade Chatrine Pålsson att detta inte är en ekonomisk fråga utan en
ideologisk fråga. Det var skönt att få det belagt, eftersom det känns att detta
verkligen är en ideologisk fråga. Det är ingen ekonomisk fråga, och det är
inte heller någon valfrihetsfråga. Det handlar om ideologi och inte om att ge
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
39
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
40
föräldrar och barn ett ökat stöd, därför att då finns det - som jag redan tidi-
gare har sagt - bra och upparbetade vägar att gå med den familjepolitik som
vi under många år har bedrivit i det här landet. Den möjligheten finns, om
man vore intresserad av att ge familjerna ett ökat stöd. Men uppenbarligen
är man intresserad av någonting annat. Då är min fråga: Är det ett annat
samhälle som Chatrine Pålsson talar om, där män och kvinnor har andra
uppgifter än vad de har i dag?
Jag måste kommentera ett helt otroligt påstående som Chatrine Pålsson
gjorde. Hon sade att LO-familjerna skulle med ett vårdnadsbidrag verkligen
kunna få utrymme för att gå ner i arbetstid och välja andra lösningar. Om
man arbetar mellan 15 och 30 timmar, alltså en vanlig deltidstjänst, får man
700 kr minus skatt i månaden. Jobbar man mer än 30 timmar, vilket är det
allra vanligaste, får man ingenting. Att komma med det påstående som
Chatrine Pålsson gjorde är att fullständigt slå blå dunster i folk. Jag kräver
faktiskt litet mer.
Anf. 37 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag vill först säga till Maj-Inger Klingvall att vi har kallat
detta för vårdlön, eftersom vi tycker att det handlar om ett arbete som också
skall accepteras som ett arbete. Men om det kallas för lön eller bidrag är
ingen huvudfråga. Det är innehållet som är det avgörande.
Maj-Inger Klingvall frågade vad vårdnadsbidraget var böljan till. Ja, det
är en böljan till att familjepolitiken skall utgå från familjens behov, och det
är det som vi kristdemokrater vill bygga vidare på.
Sedan undrade Maj-Inger Klingvall hur vi hade fixat prognoserna och vem
som hade bestämt att föräldrarna skall vara hemma. Det är olika beräk-
ningar som har gjorts. Just att vi inte exakt kan tala om hur det kommer att
bli beror på att man får välja själv. Vi kan bara göra beräkningar. Skulle jag
exakt ha kunnat ange hur det skulle ha blivit, hade man inte fått den valfrihet
som vi vill ha.
Vårdnadsbidraget är en ideologisk fråga framför allt för Maj-Inger Kling-
vall och hennes parti. Man tycker att det är bättre att samhället fostrar barn
än att föräldrarna ger mer tid åt sina barn. Det är uppenbart att man i Social-
demokraternas Sverige kan byta barn med grannen och få del av familjestö-
det. Men om man sköter sina egna barn är det värt 0 kr. Det är det som jag
avser när jag talar om att detta är en ideologisk fråga.
Det är precis som att Maj-Inger Klingvall skulle vara rädd för att använda
LO-familjerna som exempel. 2 000 kr i månaden är väl mer än 0 kr! Nu kan
inte en förälder från en LO-familj med ganska små inkomster vara hemma
längre tid med barnen, därför att pengarna inte räcker. Men om man får
2 000 kr extra i månaden är det säkert många som kan välja att vara hemma
ytterligare ett visst antal månader. Om man inte vill stanna hemma, är det
inget tvång, utan då får man utnyttja samhällets barnomsorg och arbeta.
Vårdnadsbidraget är en möjlighet och ingen svårighet.
Anf. 38 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Herr talman! Jag måste ställa ytterligare en fråga till Chatrine Pålsson: Är
det inte så i dag att familjerna kan bestämma hur de vill ha det? Bestämmer
inte familjerna i dag hur de vill ordna det för sina barn, vilken barnomsorg
de vill ha, hur länge man vill arbeta osv.?
Den familjepolitik som sedan lång tid tillbaka har bedrivits i vårt land byg-
ger på familjernas behov. Sedan är den politiken inte fulländad, självfallet
inte. Det finns många hål att fylla. Inte minst med dagens ekonomiska läge
och höga arbetslöshet är det naturligtvis många insatser som i en framtid
måste till för att vi skall kunna nå ett läge då barn och familjer kan leva ett
så idealt liv som möjligt.
Med de tre inslag som den svenska familjepolitiken har haft under lång
tid - barnbidrag, barnomsorg och föräldraförsäkring - har vi skapat ett sam-
hälle med väldigt god jämställdhet mellan kvinnor och män och som har gett
barn unikt goda uppväxtvillkor. Detta vill vi Socialdemokrater bygga vidare
på och vara rädda om. Vi tycker att det är oerhört viktigt att satsa på barnen
i en framtid - barnen är för oss framtiden. Därför kan vi Socialdemokrater
aldrig se att förslaget om ett vårdnadsbidrag är ett alternativ som på något
sätt leder till en bättre framtid.
Anf. 39 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Man bestämmer i dag inte själv hur man vill ha det med fa-
miljen. Om man vill ge mer tid till sina barn och vara hemma, måste man
har goda ekonomsika möjligheter till detta. Har man inte dessa möjligheter
finns det ingen valfrihet.
Enligt opinionsundersökningarna är inte heller svenska folket nöjt med
dagens barnomsorg. Då skulle det inte vara 65-70 % som vill ha vårdlön.
Vårdnadsbidraget är ingen jämställdhetsfråga. Det är en rättvise- och fri-
hetsfråga. Vårdlön skulle kanske visa att samhället äntligen värderar det ar-
bete som kvinnor oavlönat har utfört i hundratals år. Av det skälet kanske
det är en positiv jämställdhetsfråga. Som det är nu har ju de flesta kvinnor
ingenting annat än en tvångströja på sig. De måste gå ut och jobba för att
klara ekonomin.
Maj-Inger Klingvall och jag har helt skilda värderingar om vad som är fri-
het. Frihet är för mig att jag som förälder tillsammans med min familj får
bestämma hur jag vill ordna min barnomsorg och att samhället accepterar
mitt beslut. Även mitt beslut om privata alternativ eller om jag väljer att
själv ta hand om mina barn skulle kunna vara värt samhällets stöd.
Anf. 40 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag har ett litet barnbarn. Han är åtta månader gammal och
heter Gustav. Det är mitt första barnbarn, och det är ju spännande och in-
tressant.
Häromdagen kom hans mamma till mig och frågade: Pappa, hur blir det
med vårdnadsbidraget? Det låg oro i hennes fråga. Den unga familjen, i vil-
ken båda har yrkesutbildning och inte lider av det gamla spissyndromet, ser
just i vårdnadsbidraget en ökad möjlighet att skapa goda förutsättningar för
lille Gustav och för eventuella andra barn som skall komma i den familjen.
Herr talman! Det är alldeles uppenbart att frågan om vårdnadsbidrag är av
utomordentligt stor vikt för tusentals familjer i Sverige i dag. Vad det ytterst
handlar om är frågan vem som skall bestämma. Vem skall bestämma över
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
41
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
42
de egna barnen? Hur skall vi politiker fatta beslut som skapar förutsättningar
för barnfamiljerna att få en ökad möjlighet att påverka sin egen tillvaro?
Jag vill fråga socialdemokrater och vänsterpartister: Varför förneka unga
moderna barnfamiljer denna valfrihet? Vad finns det för motiv? Vad finns
det för orsaker?
Sett utifrån det historiska perspektivet finns det givetvis ideologiska motiv
för socialister att säga nej till vårdnadsbidraget.
Jag har tittat tillbaka litet grand i den socialistiska historien. Titta på Gun-
nar och Alvar Myrdals böcker, där de t.ex. menade att det i ett flerbostads-
hus är onödigt att ha familjekök. Där räcker det med ett stort kollektivt kök,
där man kokar sina morgonägg och sin morgongröt gemensamt och sedan
äter gemensamt. Det är ju rationellt och bra.
Vad är grunden till en sådan uppfattning? Jo, det är en strikt materialistisk
människosyn.
Om jag går vidare i den socialdemokratiska historien och tittar på det so-
cialdemokratiska kvinnoförbundets program från slutet av 1970-talet, mär-
ker jag en familje- och äktenskapsfientlighet som är ideologiskt betingad.
Den är inte sakligt utan idologiskt betingad.
Om man går till början av 1980-talet och tittar på de propositioner som
bl.a. dåvarande biträdande socialminister Bengt Lindqvist skrev, märker
man också där en hyllning till kollektivismen och ett ifrågasättande av föräld-
rarnas möjlighet att ta hand om sina egna barn.
Om vi tittar på dagens situation, nådens år 1994, är det ideologiska mot-
ståndet från socialistiskt håll i denna kammare precis likadant.
Ärade kammarledamöter! I dag på morgonen var jag med om ett mycket
intressant möte. Det ägde rum i TV 2. Det var två kvinnors möten. Den ena
kvinnan heter Margareta Winberg, och den andra kvinnan heter Lena Roos.
Lena Roos är en trebarnsmamma som väntar på att vi här skall besluta om
ett vårdnadsbidrag, därför att hon insett att det skapar ökade möjligheter
för henne och hennes make att ge sina tre barn en bättre förutsättning, en
bättre möjlighet i livet. Margareta Winberg har, som vi vet, en annan upp-
fattning. Jag respekterar den.
Diskussionen avslutades med en fråga till Socialdemokratiska kvinnoför-
bundets ordförande: Nå vad säger du? Varför vill du förneka Lena Roos att
stanna hemma och ta hand om sina egna barn?
Margareta Winbergs svar blev: Hon får gärna vara hemma, men hon får
inte räkna med att vi betalar för detta.
Det var ett intressant kvinnors möte i svensk TV en morgon nådens år
1994, därför att det där var fråga om hon och vi. Där avslöjades å ena sidan
individens önskemål inom ramen för en ung mammas önskemål och å andra
sidan kollektivismens besked till denna unga mamma och hennes önskemål.
Jag måste säga att det var oerhört avslöjande. Det visade en genomgående
brist på solidaritet.
Alldeles nyss hörde vi Maj-Inger Klingvall i talarstolen säga: Vi social-
demokrater skall bära varandras bördor.
En liten uppmaning, Maj-Inger Klingvall: Tala om detta för Socialdemo-
kratiska kvinnoförbundets ordförande, som i dag på morgonen, utifrån so-
cialistisk ideologisk utgångspunkt, har gett uttryck för någonting helt annat!
Ärade kammarledamöter! De besked som vi får från socialdemokratiskt
håll kan kommenteras så här: Så inkonsekvent, så avslöjande och så orätt-
vist.
När vi sedan lyssnar till de kritiker som är emot vårdnadsbidraget, är det
något alldeles fantastiskt vad detta vårdnadsbidrag kan ställa till med. Det
är en kvinnofälla - hur det nu kan vara det i och med att kvinnorna och män-
nen får ökade möjligheter att bestämma. I hela begreppet kvinnofälla ligger
ju faktiskt en kvinnofientlighet, därför att man inte tror att kvinnor inom
ramen för en solidarisk familj själva har möjlighet att bestämma över sin
egen situationen.
Det andra man säger är att det kostar för mycket pengar. Jag vill ställa en
fråga till Maj-Inger: Skall svensk socialdemokrati sätta stopp för utbyggnad
av barnomsorgen om ni socialdemokrater vinner valet i höst? Om svaret på
min fråga är nej, hur skall ni finansiera utbyggnad av barnomsorgen? Skall
ni gå så långt att ni säger att kommunalskatten får höjas? Jag vill gärna ha
ett besked när det gäller dessa frågor.
Eftersom Socialdemokraterna nu gör ett stort nummer av att detta skulle
vara en stor ekonomisk kostnadsfråga, krävs det besked från socialdemokra-
tiskt håll om vilka besparingar ni skall göra i familjepolitiken. Vilka sats-
ningar skall ni göra, och hur skall de betalas?
Maj-Inger Klingvall talade också om 500 000 barn, tror jag det var, som
inte lever i familjer med godtagbara ekonomiska förutsättningar. Men, Maj-
Inger Klingvall, hur kan då deras ekonomiska förutsättningar bli sämre om
de får ett vårdnadsbidrag?
Vi ser här slående brister på logik i hela detta resonemang. Maj-Inger
Klingvall säger att vårdnadsbidraget är både för stort och för litet. Det är ju
också logik. Risken är bara att man, om man försöker att sitta på två stolar
samtidigt, ramlar emellan och slår rumpan ordentligt. Jag tycker faktiskt att
det är det som socialdemokraterna gör i debatten om vårdnadsbidraget.
Jag läste för några månader sedan i Aftonbladet en artikel där några far-
och mormödrar ojade sig över vårdnadsbidraget. De skrev: Om det blir ett
vårdnadsbidrag tvingas vi stanna hemma och ta hand om våra barnbarn. Det
var kända far- och mormödrar som gav uttryck för denna tanke i Aftonbla-
det.
Det är något alldeles fantastiskt vilka effekter ett vårdnadsbidrag kan få!
Den grånade friheten för far- och mormödrar i detta land skulle starkt be-
gränsas om vi får ett vårdnadsbidrag. Det är fullständigt horribla resone-
mang! Vad det faktiskt handlar om är raka motsatsen.
Förresten, ärade kammarledamöter: Vad är det för syn på solidaritet,
inom ramen för ett vidare familjebegrepp, som dessa far- och mormödrar
ger uttryck för i Aftonbladet? Jag tycker egentligen att den är ganska skräm-
mande. Den är grundad i materialism, och den formar ett kallt samhälle i
stället för att utgå från det värde och den gemenskap som finns i det vida
familjebegreppet.
Socialdemokratisk och socialistisk familjepolitik innebär styrning, brist på
valfrihet och orättvisa. Jag har många gånger ställt mig frågan - jag vet att
frågan är känslig, men jag ställer den ändå: Hur många svenska barn har
hamnat i sociala problem beroende på en ensidig socialistisk familjepolitik?
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
43
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
Jag menar inte med detta att offentlig barnomsorg är dålig. Den är bra i
väldigt många fall. Jag menar inte att svensk barnomsorg är dålig. Den är
bra i väldigt många fall. Vad jag menar är att konsekvenserna för familjer
och barn, för vilka den formen av barnomsorg inte passar, men där man ändå
tvingas in i den formen, kan bli förödande. Vem är beredd att ta det politiska
ansvaret för den formen av sociala effekter?
Herr talman! Jag har lekt med tanken: Tänk om vi skulle tillämpa denna
orättfärdiga styrningspolitik på andra områden? Hur skulle då reaktionen
bli?
Tänk om vi i kammaren skulle gå ut och säga, eller jag skulle föreslå: Nu
skall vi se till att pensionerna bara går till de pensionärer som handlar på
Domus och som bor i allmännyttan. Några andra pensionärer skall inte få
pension. Det skulle vara högsta sanning, solidaritet och social rättvisa. Om
någon sade så, skulle man givetvis säga: Den där talaren och detta förslag
tyder på att man har tappat någonting av förståndet.
Men när det gäller familjepolitiken är man beredd att fullt ut acceptera
denna orättvisa, en orättvisa som skulle vara fullständigt otänkbar när det
gäller pensionärspolitiken är sanning, rätt och högsta rättvisa när det gäller
familjepolitik!
Herr talman! Jag tar detta exempel eftersom jag tycker att det finns anled-
ning att fundera över denna situation.
Herr talman! Förslaget om vårdnadsbidrag och avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader är faktiskt revolutionerande. Det bryter en gammal
trend. Det är detta som gör att den här dagen är en så viktig dag i svensk
politik.
Från moderat sida har vi under många år arbetat för ett vårdnadsbidrag.
Vi har gjort det därför att vi bygger vår politik på den ideologiska grunden
att familjen är en viktig hörnsten i det svenska samhällsbygget, och inte bara
i det svenska.
Familjen är den lilla världens tyngsta grundsten. Det är i familjen som för-
äldraansvaret och tryggheten starkast dokumenteras. Det är i och för sig an-
givet i svensk lag. Men det finns ju andra lagar som inte är skrivna som styr
detta faktum, nämligen de naturliga lagarna. Familjen är grunden.
Att skapa en god förutsättning för familjen att verka innebär också att vi
har möjligheter att skapa det goda samhället. Det är något som vi moderater
vill arbeta för. Det goda samhället är inte bara en offentlig sektor, utan det
inkluderar hela samhällets alla sfärer.
Effekten blir en ökad valfrihet, och den är inte negativ för någon. Den är
inte negativ för den ensamstående. Den ensamstående får faktiskt också
ökad valfrihet genom detta förslag. Den är inte negativ för dem som i fort-
sättningen väljer kommunal eller offentlig barnomsorg. De skall ha rätt att
välja sådan omsorg. Jag är den förste att ställa upp på det.
I förslaget finns den totala valfriheten. Det är inte fråga om att dirigera
till vårdnadsbidrag eller till någonting annat, utan man öppnar för valfrihe-
ten. Det innebär att Lena Roos, som sågs i TV 2 nu på morgonen, får ökade
möjligheter att ta hand om sina barn hemma, därför att hon vill det. Det
innebär också att andra familjer har möjlighet att välja annan barnomsorg i
44
större utsträckning, därför att de vill det och därför att det är bra för deras
egna barn.
Det förslag som i dag ligger på riksdagens bord innebär faktiskt en mycket
klar förstärkning av familjen. Förslaget innebär därmed också en mycket
stark förstärkning när det gäller ökad social trygghet inom ramen för en
bättre familjepolitik. I denna mycket viktiga och angelägna politiska fråga
har vi i dag kommit till ett vägskäl.
Herr talman! Jag har förståelse för att det har utbrutit litet grand av stora
skälvan i socialistlägret i denna kammare. Det är alldeles uppenbart att det,
om denna kammare under denna mandatperiod är beredd att fatta ett beslut
om införande av ett vårdnadsbidrag och en ökad valfrihet, blir hart när
omöjligt för socialister att ta tillbaka det beslutet. Då har svenska familjer
fått smaka på den ökade valfriheten. Vi har då brutit den politiska dirige-
ringstrenden i svensk familjepolitik och skapat ökade möjligheter för att gå
vidare på valfrihetens väg.
Herr talman! Jag vill med detta vädja till alla som inte accepterar en socia-
listisk familjepolitik att nu i detta sammanhang ta sitt ansvar och att stöda
denna markanta trendförändring i riktning mot ökad valfrihet och förstärkt
familjepolitik. Jag vill vädja om detta. På så vis stärker vi svenska, moderna
barnfamiljers möjlighet att på ett riktigt sätt skapa sin egen framtid.
Det handlar om att skapa en ökad möjlighet till valfrihet och att också
skapa förutsättningar för barnens rätt till ökad trygghet. Det är någonting
av det angelägnaste vi kan ställa upp på i ett sådant här sammanhang.
I detta anförande instämde Leif Carlson, Karl-Gösta Svenson, Carl G
Nilsson, Maud Ekendahl, Wiggo Komstedt, My Persson, Bengt Wittbom,
Inger René och Gustaf von Essen (alla m).
Anf. 41 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Det finns vissa typer som alltid gör mig så uppretad. Det är
upplåsta män som med pekfingret talar om för oss kvinnor hur vi skall vara
och vad vi skall göra, och som med pösighet recenserar ett samtal som jag
hade i morse på TV 2. Det var ett samtal i mycket vänlig ton. Det är män
som talar om för oss hur det skall vara, men som inte med ett ord nämner
männen och männens roll eller pappornas roll i det här sammanhanget.
Göte Jonsson är urtypen för den uppblåstheten. Göte Jonsson talar om
solidaritet. Jag vill fråga: Vem tjänar på ett vårdnadsbidrag?
Jo, det är den högavlönade mannen med en hemmafru. Allra mest tjänar
de två högavlönade, man och kvinna, som kan ha ett hembiträde eller en
barnflicka, som vi hörde tidigare i dag. Är det solidaritet?
Göte Jonsson beskrev vårt samtal i TV i morse. Men han glömde att be-
skriva att jag också talade om vad jag som förvärvsarbetande skattebetalare
faktiskt bidrar till när det gäller Lenas försörjning. Det handlar om sjukvård,
utbildning, barnbidrag, tandvård och bostadsbidrag, som hon sannolikt
hade. Det är jag villig att solidariskt betala för, men däremot inte för ett
vårdnadsbidrag.
Göte Jonsson talade också om det socialdemokratiska kvinnoförbundets
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
45
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
46
familje- och äktenskapsfientliga program. Får jag be om en precisering,
tack!
Sedan gjorde Göte Jonsson ett oförlåtligt övergrepp när han antydde att
den svenska barnomsorgen gör barnen till brottslingar. Är det moderat poli-
tik? Är det så att förskollärare och barnskötare i det här landet gör barnen
till brottslingar, Göte Jonsson? Jag tycker att det fordrar en ursäkt till alla
de förskollärare och barnskötare i det här landet som gör ett alldeles utmärkt
jobb.
(Applåder)
Anf. 42 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Jag skall inte recensera det betyg som Margareta Winberg
satte på mig och på andra som har en annan uppfattning om familjepolitik
än vad hon har själv. Jag bara konstaterar att de som inte har en socialistisk
familjepolitisk syn är typer, uppblåsta män och pösmunkar. Jag ifrågasätter
inte Margareta Winbergs rätt att sätta det epitetet på mig och på andra mo-
derater som har en annan uppfattning än vad hon har själv. Jag skall inte
svara med samma mynt.
Jag har sagt att jag respekterar Margareta Winbergs socialistiska grund-
syn. Men jag accepterar inte de effekter den får. Därför har jag pekat på de
negativa effekter som Margareta Winbergs socialistiska grundsyn innebär.
Sedan säger Margareta Winberg, som beskyller mig för att vara pösmunk,
att vårdnadsbidraget bara går till högavlönade män som tjänar en massa
pengar. Försök i stället att litet grand applicera frågan på dagens realitet,
Margareta Winberg! Men snälla Margareta Winberg, det var i dag på morgo-
nen som Margareta Winberg mötte Lena Roos - en ung trebamsmamma.
Hon vädjade till Margareta Winberg att rösta för vårdnadsbidraget.
Har Margareta Winberg tänkt på att hennes svar till mig är ett direkt be-
sked till Lena Roos att hon är en högavlönad man som struntar i kvinnoper-
spektivet? Har Margareta Winberg tänkt på att den där pösmunken som
skulle tjäna på vårdnadsbidraget är min måg hemma i Jönköping, i Kaxhol-
men, som är en jobbare. Det är dessa människor Margareta Winberg sätter
begreppet pösmunk på. Jag tycker att det är oerhört avslöjande för den här
debatten.
Sedan säger Margareta Winberg: Be om ursäkt, Göte Jonsson, för påhop-
pet på barnomsorgspersonalen som skulle fostra barnen i förskolan eller på
dagis till brottslingar!
Kom ihåg att jag aldrig har sagt det! Jag sade, och det står jag för, att kom-
munal barnomsorg och offentlig barnomsorg är bra. Jag kan gärna under-
stryka att de som jobbar där är duktiga. Jag känner många av dem. Jag sade
att alla barn inte passar där. Det är de som drabbas av den socialistiska famil-
jepolitiken. Det är inte rika pösmunkar. Det är oftast de fattigaste, barnen.
Kom ihåg det, Margareta Winberg!
(Applåder)
Anf. 43 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag anklagar verkligen inte dem som skulle ta emot ett even-
tuellt vårdnadsbidrag för att vara pösmunkar. Göte Jonsson missuppfattade
mig. Jag talade om Göte Jonsson. Jag tror inte att han är mottagare av ett
vårdnadsbidrag.
Jag kunde notera att tonen var litet mindre uppblåst, åtminstone i början
av repliken. Jag respekterar andras åsikter, men jag tycker att de skall fram-
föras med en viss respekt och inte med pekfinger och uppblåsthet.
Göte Jonsson ifrågasatte faktiskt om inte den socialistiska familjepoliti-
ken -jag tolkar det som den svenska familjepolitiken - hade fostrat brotts-
lingar. Eftersom den socialistiska, dvs. den svenska, familjepolitiken består
av barnomsorg, barnbidrag och föräldraförsäkring måste jag dra den slutsat-
sen, eftersom ett barnbidrag knappast fostrar några brottslingar. Föräldra-
försäkringen gör det inte heller. Det är ju familjen, som regel mamman, som
utnyttjar den. Då finns ju bara barnomsorgen kvar som fostrar dessa brotts-
lingar. Därför tycker jag att det är befogat med den ursäkt som jag tidigare
bad om.
Sedan noterar jag att den precisering som jag bad om när det gäller det
socialdemokratiska kvinnoförbundets familjepolitiska program från 1972,
tror jag, inte kom. Det kan jag bara tolka som att det inte går att göra en
sådan precisering därför att det Göte Jonsson sade inte var sant.
Anf. 44 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Nu retirerar Margareta Winberg. Det tycker jag är bra. Det
stämmer att jag inte har några förutsättningar att få ett vårdnadsbidrag. Jag
har inte heller argumenterat i egen sak.
Margareta Winberg sade att det är de högavlönade männen som tjänar
på vårdnadsbidraget. Det är möjligt att det är skillnad på pösmunkar och
högavlönade män. Det är det kanske. Jag accepterar det, och jag ber om
ursäkt om jag eventuellt gjorde en sammanblandningen.
Men nu råkar det ju vara så att vårdnadsbidraget går ut till alla familjer,
Margareta Winberg. Det är inte heller könsbundet. Det beror på familjen
själv hur man vill disponera vårdnadsbidraget.
Margareta Winberg säger att hon som har förvärvsarbetat har bidragit till
Lena Roos förutsättningar att få det ena och det andra. Jag respekterar Mar-
gareta Winbergs förvärvsarbete. Jag respekterar alla som väljer det sättet att
leva. Det är inte detta det handlar om. Men då måste också Margareta Win-
berg erkänna Lena Roos arbete och insatser för det svenska samhället. Även
hennes barn kommer att vara en positiv del i det framtida svenska samhället.
Sedan återkommer Margareta Winberg och försöker påtala att jag skulle
ha sagt att barnomsorgen skulle fostra brottslingar. Jag har inte sagt det. Jag
sade att den socialistiska familjepolitiken, som inskränker valfriheten för fa-
miljerna och som gör att föräldrar själva har begränsade möjligheter att be-
stämma över sin egen barnomsorg, kan innebära risker för barnen. Jag
ställde frågan: Hur många barn kan ha drabbats socialt av det faktum att
föräldrarna inte har haft valfrihet?
Jag tycker inte att Margareta Winberg skall brusa upp över detta utan i
stället sätta sig ner och analysera den frågan. Jag tror att det skulle vara be-
tydligt mer konstruktivt i det här sammanhanget. Det innebär, herr talman,
ingen kritik mot dem som arbetar i kommunal barnomsorg, ingen kritik mot
de föräldrar som självmant och uppriktigt väljer den barnomsorgsformen.
Prot. 1993/94:106
18 maj' 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
47
|
Prot. 1993/94:106 18 maj 1994 |
Det handlar om en kritik mot den socialistiska familjepolitik som inte öpp- |
till detta alternativ.
|
Vårdnadsbidrag, |
Anf. 45 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik: Herr talman! Jag kan instämma i mycket av vad Margareta Winberg har Jag tänker inte minst på beslutet före jul om en barnomsorgsgaranti. Jag Göte Jonsson var vidare inne på frågan om vi bär varandras bördor. Jag Däremot, Göte Jonsson, är det inte ett uttryck för att man bär varandras Så över till frågan om den svenska barnomsorgen. Göte Jonssons argu- I stället är det faktiskt så att den svenska familjepolitiken med möjligheten Anf. 46 GÖTE JONSSON (m) replik: Herr talman! Vi har sedan regeringen tillträdde satsat på en rad positiva |
48
jerna. Detsamma gäller barnomsorgsgarantin och ändringen av barnom-
sorgslagen i stort.
Denna ändring skall ses i ett totalt perspektiv. I samband med att vi fattade
det beslutet hade det aviserats att det också skulle komma ett förslag om
vårdnadsbidrag och om avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader.
Dessa båda inslag är mycket viktiga i helhetssynen på familjepolitiken, som
vi i dag diskuterar. Dessa båda viktiga delar säger socialdemokraterna nej
till. Därmed innebär den socialdemokratiska politiken en begränsad valfri-
hetjämfört med den helhetssyn som den borgerliga regeringen har anlagt på
familjepolitiken.
Vad beträffar att bära varandras bördor, Maj-Inger Klingvall, kan jag inte
tolka det på annat sätt än att det här handlar om vilken inriktning det gäller.
De lågavlönade ensamstående mammorna förlorar inte på vårdnadsbidra-
get. Valfriheten ökar faktiskt också för lågavlönade ensamstående i det här
sammanhanget, eftersom också de får ökade möjligheter att välja alternativ
barnomsorg i detta sammanhang.
När det sedan gäller synen på vårdnadsbidrag kontra föräldraförsäkring
och total rättvisa för alla grupper i olika sammanhang vill jag säga att även
föräldraförsäkringen har mycket klara brister och rymmer mycket stora
orättvisor. Man kan inte utgå från att föräldraförsäkringen med den kon-
struktion som den har skulle lösa alla problem på detta område. Det är
tvärtom snarare så att en utbyggnad av föräldraförsäkringen rent av skulle
kunna innebära en utökning av klyftorna i de familjepolitiska samman-
hangen.
Anf. 47 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Herr talman! Jag undrar, Göte Jonsson, var rättvisan i vårdnadsbidrags-
förslaget finns, men jag har inte fått något klargörande svar på den frågan.
Göte Jonsson säger att ensamstående mammor inte förlorar på vårdnadsbi-
draget. Jo, visst gör de det. De får ju inget vårdnadsbidrag. Dessutom är de
genom sin skatt med om att betala för vårdnadsbidragen. Detsamma sker
förmodligen också genom höga avgifter inom barnomsorgen. Vi har ju un-
der senare tid sett vad som skett där i form av avgiftsökning och förändringar
i avgiftssystem. Göte Jonsson! För stora grupper av kvinnor finns det alltså
inte någon rättvisa i det här förslaget.
Jag vill också notera att Göte Jonsson inte har svarat på frågan från Mar-
gareta Winberg om det socialdemokratiska kvinnoförbundets program. Jag
och även Margareta Winberg kan då notera att det inte finns något svar från
Göte Jonsson att få på den punkten.
Jag kan vidare, Göte Jonsson, inte låta bli att fundera över vad som egent-
ligen har hänt med moderaterna i denna fråga. Såvitt jag har förstått har mo-
deraterna under lång tid varit emot ett vårdnadsbidrag. Bl.a. har riksdagens
talman tidigare uttalat att hon varit motståndare till ett sådant. Såvitt jag vet
brukar moderaterna vara stora motståndare till bidragssystem över huvud
taget, men nu är ni med på att införa det största bidraget någonsin. Jag
tycker att det är utomordentligt märkligt, och jag skulle vilja få en förklaring
från Göte Jonsson till vad som ligger bakom denna ändrade inriktning av
politiken.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
Till sist: Det som Göte Jonsson vill ge till sin lille Gustav och påstår att vi
vill förhindra genom att säga nej till ett vårdnadsbidrag går alldeles utmärkt
att ge med den föräldraförsäkring som vi har i dag. Vi har redan ett bra in-
strument för att göra det möjligt för våra småbarnsföräldrar att vara hemma
på heltid eller på deltid, dvs. att välja den form som de vill ha för att kunna
umgås med och ta hand om sina barn.
Anf. 48 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Jag tror att vi måste reda ut dessa begrepp litet grand. Vad
innebär vårdnadsbidraget och vad är rättvisa? Den ensamstående eller inte
ensamstående förälder som i dag inte utnyttjar offentligt finansierad barn-
omsorg får ju i dag inget bidrag till sin barnomsorg. Den som däremot utnytt-
jar den offentliga barnomsorgen får ca 70 000 kr om året i stöd från samhäl-
lets sida.
Den ensamstående mamma eller pappa som utnyttjar kommunal barnom-
sorg i dag får ingen förändring i och med att vi inför vårdnadsbidraget. Ve-
derbörande fortsätter givetvis att ha sitt barn i kommunal barnomsorg om
man anser att det är bra. Man får fortfarande dessa 70 000 kr i stöd från sam-
hällets sida.
Den som i dag inte får en krona i stöd för barnomsorgen får vårdnadsbi-
draget. Det är det som är rättvisan i detta sammanhang. Det är ett steg mot
en rättvisare familjepolitik.
Maj-Inger Klingvall säger att den ensamstående får vara med och betala
vårdnadsbidraget. Jag vill på nytt ställa frågan till Maj-Inger Klingvall: Skall
ni sätta stopp för utbyggnad av barnomsorgen, eller hur skall ni finansiera
den? Kommer inte den ensamma mamman att få vara med och finansiera
också den socialdemokratiskt utbyggda barnomsorgen om det är så att ni
skall bygga ut den?
Jag vill till sist säga att jag har Socialdemokratiska kvinnoförbundets pro-
gram från 1978 här. Det är undertecknat i Stockholm i februari 1978. Det är
en mycket intressant läsning. Jag kan inte läsa högt ur det här, men jag skall
gärna samtala med både Margareta Winberg och Maj-Inger Klingvall om in-
nehållet i detta program. Programmet finns. Det förvånar mig i och för sig
att Margreta Winberg och Maj-Inger Klingvall inte själva har tagit del av
detta program och erkänner eller tar avstånd ifrån det som står där.
Anf. 49 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Efter detta frejdiga meningsutbyte kanske jag skulle våga
mig på att göra några påståenden som vi alla är rörande överens om.
Det första skulle kunna vara att vi tycker att våra barn är det finaste och
värdefullaste vi har och att det inte finns någonting vi är mer måna om än
våra barn. Jag tror också att vi kan vara överens om att ingen känner det
enskilda barnet mer än föräldern eller föräldrarna. Ingen myndighet kan
veta bättre än föräldern eller föräldrarna hur barnet mår, vad barnet trivs
med och vad barnet behöver.
Därmed tycker jag att man borde våga anförtro åt föräldern eller föräld-
rarna att välja just den typ av barnomsorg som man är övertygad om eller
50
känner och tror är bäst för det egna barnet. Behöver det egentligen vara så
förfärligt mycket konstigare än så?
Jag är tvärsäker på, herr talman, att det sitter föräldrar här med två eller
tre barn hemma som är väldigt olika. Något av barnen passar väldigt väl för
att vara i grupp och har många kamrater. Ett annat barn vill helst få litet lugn
och möjlighet att vara sig själv närmast under uppväxtåren. Vem vet detta
bättre än föräldrarna? Varför skall då inte föräldrarna få den regelrätta chan-
sen att välja?
Någon sade tidigare att frågan om vårdnadsbidraget, eller vad vi nu har
kallat det, har harvats av och an i valrörelse efter valrörelse i 30 år. Parti efter
parti har haft broschyrer och affischer, och frågan har inte bara debatterats
här i riksdagen utan på valmöten och torgmöten överallt.
Nu har regeringen för riksdagen lagt fram en proposition om att vårdnads-
bidrag skall införas under mandatperioden. I dag har vi chansen att göra det.
Vad beror det på att det under så många år har varit en så väldigt intensiv
debatt om just vårdnadsbidraget? Är det pengarna? Nej, det är det ju egent-
ligen inte. Är det någon här som tror att socialdemokrater och vänsterpartis-
ter hade satt sig på tvären om regeringen hade sagt att man skulle bygga ut
föräldraförsäkringen och att det var finansierat i budgeten? Är det någon
som tror att socialdemokrater och vänsterpartister då hade stått upp och sagt
att det inte skulle göras under några omständigheter?
Det talas om att bära varandras bördor. Jag är mycket glad över att detta
uttryck allt oftare används i kampanjsammanhang. Men varför lyfter man
då t.ex. inte in att de rika får barnbidrag och att föräldraförsäkringen ger en
skillnad på 600 per dag mellan den som inte har någon inkomst och den som
har en rejäl inkomst? Jag bara konstaterar det - jag protesterar inte mot
detta faktum. Efter sänkningen från 90 % till 80 % blir sänkningen ungefär
500 kr per dag. Dessa faktum kan kanske också få finnas med när vi talar
om att vi skall skall bära varandras bördor?
Det handlar inte om någonting annat än det som har skymtat fram här
under hela debatten: det är en systemskiftesfråga. Det är en ideologisk vat-
tendelare eller ett ideologiskt vägskäl, om man vill uttrycka det så.
Det intressanta är, herr talman, att det finns en majoritet för ett vårdnads-
bidrag här i kammaren. Precis som det har sagts tidigare vet vi, och det får
vi respektera fullt ut och till 100 %, att två partier på inga vis i världen vill
ha vårdnadsbidrag. Göte Jonsson lyfte fram exemplet Lena Roos. Det är så
klart utsagt det någonsin kan vara att man inte vill låta henne bestämma.
Man vill inte lägga pengarna i hennes hand, utan det skall styras uppifrån.
Jag måste ha rätt att säga att jag inte förstår varför man inte kan betro
moderna föräldrar med att själva välja. Det gör vi i många andra samman-
hang, men inte när det gäller det finaste och värdefullaste vi har - barnen.
Det är ju egentligen om barnen det handlar. Det sägs inte så mycket om dem,
men det är ju om barnen det handlar. När det gäller att välja den omsorgs-
form som är bäst för det enskilda barnet vågar två partier här i kammaren
inte betro föräldrarna. Men det finns ändå såvitt jag begriper en majoritet
för vårdnadsbidrag, herr talman!
När vårdnadsbidraget är på tapeten får vi alltid höra att det är kvinnan
som skall fösas tillbaka till spisen. Jag har ändå tilltro till att kammarens le-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
51
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
52
damöter vet att detta kastas i ansiktet pä mig åtskilliga gånger per vecka.
Det kan jag uthärda. Men precis som det sades här tidigare så tycker jag att
det är märkligt att man vill chickanera moderna människor på det sättet och
tro att de låter sig fösas och fjättras! Man tror att moderna svenska män och
kvinnor inte har en egen vilja, att de inte kan fatta beslut och att det alltid
är penningen som dikterar när de skall välja. Jag tror inte att det är det när
det gäller barnen. Jag tror t.o.m. att människor - hör nu - mycket ofta väljer
en omsorgsform som i dag innebär att de förlorar pengar. De gör det därför
att de tror att det är bäst för det egna barnet. Jag tycker att de är hedervärda.
Jag tror inte att det är särskilt sympatiskt att göra gällande att de är männi-
skor som låter sig fösas eller fjättras.
Herr talman! Det är tiotusentals och åter tiotusentals - jag tar inte tillbaks
de siffrorna - föräldrar, kvinnor och män, som med mycket spänt intresse
följer de här resonemangen, den här debatten och den kommande vote-
ringen. De har väntat och hoppats. De har kunskap om att det finns en majo-
ritet i riksdagen för ett vårdnadsbidrag. De vet att regeringen enats om ett
förslag. De har sett fram emot den 1 juli i år. Många av dem har tyckt att
vårdnadsbidraget har dröjt alldeles för länge. En del tycker att 2 000 kr är
för lågt. Man hade hellre velat se 3 000, 4 000 eller något annat krontal. Men
nu vet man hur förslaget ser ut och att det är framlagt. Helt plötsligt uppfat-
tar man att det finns risk för att ens förhoppningar grusas, trots att det finns
en majoritet för förslaget.
Det var inte länge sedan, herr talman, som jag var i Norrland. På vaije
ställe jag besökte tog folk upp ämnet och frågade: Det blir väl ett vårdnads-
bidrag? En del sade: Vi bor så långt ifrån ett daghem. Ni i 08-området tror
väl inte att vi kan nyttja daghemsplatser? Det skulle inte gå med tanke på
resandet.
Det märkliga var att det en och samma dag kom två - hör nu - ensamstå-
ende föräldrar till mig. Man kan tycka vad man vill om det de sade, men de
sade det de sade oberoende av varandra. Den ena sade: Jag har det barn
som jag har vårdnaden om hos min mor om dagarna när jag jobbar.
Precis samma sak sade samma dag en annan ensamstående mor, obe-
roende av den första: Jag har mitt barn hos min mor om dagarna, och jag
skulle så väldigt gärna vilja ha vårdnadsbidraget, så att jag skulle kunna ge
min mor de 2 000 kronorna, för nu ger jag henne ingenting alls. Hoppas att
det blir ett vårdnadsbidrag!
Jag tror att vi kan ta hur många exempel som helst och visa att vårdnadsbi-
drag skapar ett större mått av valfrihet. Det är inte så att det handlar om
antingen förvärvsarbete eller hemarbete. Väldigt många blommor kommer
att blomma, om vi vågar betro föräldrarna.
Herr talman! Jag tycker att vi borde bli mycket mycket bättre på jämställd-
het än vad vi är i Sverige. Det eländiga faktum att vi inte har lika lön för lika
arbete lyfts väldigt ofta fram som ett argument mot vårdnadsbidrag, och jag
förstår det resonemanget, men det är ett dåligt argument. Det vore mycket
mycket ärligare och mera schyst att attackera det faktum att vi inte har lyck-
ats nå fram till lika lön för lika arbete.
Men vi borde också vida bättre och mer våga tala om jämlikhet mellan
föräldrar, för det är ju detta det här handlar om. I dag subventionerar vissa
föräldrar, också lågavlönade föräldrar, via sina skattsedlar dem som är sub-
ventionerade och som har och vill ha en daghemsplats.
Barnomsorgslagen var för mig kopplad till vårdnadsbidraget. Den har
riksdagen beslutat om. Den innebär, säger Kommunförbundets ordförande,
en hel del kostnader. Samtidigt säger man från samma håll, från Kommun-
förbundet, att trycket skulle lättas väsentligt och kostnaderna minskas, om
vårdnadsbidrag infördes. Ja, det är klart. Det är en billigare variant, och de
som frivilligt väljer vårdnadsbidraget i stället för att fordra en daghemsplats
gör naturligtvis kostnaderna lägre.
Nydemokraterna kan säga: Vi vill inte ha barnomsorgslagen! Det respek-
terar jag naturligtvis, men nu är verkligheten som den är. Vi har barnom-
sorgslagen. Den finns beslutad. Och vad är egentligen politik värd som inte
handlar om att ta tag i den verklighet som finns? Det är väl den vi måste
försöka respektera.
Jag har all respekt för att Nydemokraterna vill ha högre belopp som vård-
nadsbidrag och att de inte är nöjda med den finansiering som regeringen har
bestått med. Men verkligheten är likväl som den är.
I dag kan vi alltså cementera vad jag också vill kalla en socialistisk barn-
omsorg. Jag har svårt att tro att det kan vara vad Nydemokraterna vill utifrån
sitt program och utifrån de idéer de gick ut med till väljarna.
Låt föräldrarna välja! Det är inte ett nej till vårdnadsbidrag eller stopp till
en utgift som Nydemokraterna eventuellt voterar för, om de stöttar Social-
demokraternas förslag, utan det är ett ja till fortsatt socialdemokratisk famil-
jepolitik.
Låt oss vara ärliga. Vi låser oss alla i prestigehänseende i vissa frågor, men
det viktiga är väl ändå att vi är konsekventa mot de idéer vi står för och för-
fäktar. Jag skulle mycket vänligt vilja uppmana Nydemokraterna: Vinn den
största av segrar, segern över er själva!
Den här debatten går till historien, kan man väl säga, på ett eller annat
sätt. Men, värderade kammarledamöter, gå till historien genom att visa att
ni har förtroende för Sveriges föräldrar!
(Applåder)
I detta anförande instämde Ingvar Svensson, Margareta Viklund, Lars
Svensk, Dan Ericsson i Kolmården, Liisa Rulander, Harald Bergström,
Märtha Gårdestig, Chatrine Pålsson, Aiwa Wennerlund, Tuve Skånberg,
Harry Staaf, Åke Carnerö, Ingrid Näslund, Fanny Rizell, Kjell Eldensjö,
Roland Lében, Holger Gustafsson, Carl Olov Persson, Pontus Wiklund, Ulf
Björklund, Jan Erik Ågren och Stefan Attefall (alla kds).
Anf. 50 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Det finns förvisso väldigt många aspekter att ta upp i sak i
det Alf Svensson sade, men vi har redan före Alf Svenssons ankomst mycket
utförligt diskuterat frågorna om valfrihet och föräldrars rätt att välja. Jag
tycker att det finns anledning att bara hänvisa till tidigare inlägg.
Vad jag skulle vilja fråga Alf Svensson om, som jag är litet mer nyfiken
på, är arbetet inom regeringen. Har reviret för mänskliga rättigheter nu ut-
sträckts så att även vårdnadsbidraget ingår under mänskliga rättigheter - det
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
53
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
tycker jag är en intressant vinkling i så fall - och är arbetet inom regeringen
så fördelat att det är Bengt Westerberg som har pappamånaden och Alf
Svensson som har vårdnadsbidraget?
Eftersom uppenbarligen Alf Svensson nu har vårdnadsbidraget, vill jag
fråga ytterligare om de ekonomiska aspekterna. Jag tycker inte att 3,7 mil-
jarder är ett försumbart belopp. Jag tycker att det är mycket pengar, som
skulle kunna användas på ett helt annat och mycket bättre sätt.
Jag har väldigt svårt att förstå att Alf Svensson, som har hand om bistånds-
frågoma och under sin regeringstid fått se det totala biståndet minska, i dag
kan anse det rimligt att lägga ut 3,7 miljarder på vårdnadsbidrag, som i mina
ögon framför allt stärker vissa föräldrars möjligheter att vara hemma och
leva ett bättre liv men definitivt inte stärker alla barns rätt till ett bra liv. Hur
kan Alf Svensson gå i bräschen för det?
Till slut vill jag fråga: Hur har Alf Svensson uppfattat att det finns en ma-
joritet i riksdagen för vårdnadsbidrag? Det finns ju ett klart avslagsyrkande
från socialutskottet där en majoritet talar emot, och Ny demokrati har också
talat emot. Då är jag väldigt intresserad av att höra: Finns det några hemliga
uppgörelser med Ny demokrati som vi andra inte har tagit del av, där Alf
Svensson skall gå i bräschen för ytterligare försämringar för barnfamiljerna,
nu med Ny demokratis stöd?
Anf. 51 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag kanske kan svara på det senaste först. Jag har kommit
fram till att det finns en majoritet i riksdagen för ett vårdnadsbidrag, utifrån
de partiprogram och de ståndpunkter som förts till tals under valrörelsen.
Jag har väldigt svårt för att tro att det är någonting som man bara kan springa
ifrån. Jag vet exempelvis att Eva Zetterberg under valrörelsen vid de tillfäl-
len då det begav sig talade om att hon på inga vis i världen kan acceptera ett
vårdnadsbidrag.
Sedan är det ett litet billigt trick som Eva Zetterberg använder och som
kan användas i precis alla sammanhang. Vad vi än beslutar om i Sverige, och
detta jämförs med den miljard människor som inte har någon resurs alls, kan
vi säga att vi unnar oss alldeles för mycket. Men det finns ingen som helst
rim och reson i att göra den jämförelsen när vi talar om vårdnadsbidrag, för
då talar vi ju om rättvisa mellan dem som redan i dag har subventioner och
ligger väl till ekonomiskt och dem som inte har någon subvention alls.
Det är alltså en rättvisefråga inom vår nations gränser, och jag hoppas att
Eva Zetterberg inte menar att allt rättvisetänkande och rättviseskapande i
Sverige skall läggas åt sidan därför att det råder sådan kompakt orättfärdig-
het mellan norra och södra halvklotet.
Att det skulle röra sig om ett försumbart belopp har jag inte sagt någon
gång. Men jag kan gott tillstå att jag tycker att det har åtskilligt av mänskliga
fri- och rättigheter över sig att man betror föräldrarna att välja just den om-
sorgsform som de tycker är bäst för deras egna barn och att inte det centrali-
stiskt skall dikteras.
Anf. 52 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag konstaterar att jag inte fick svar på frågan om vilka upp-
görelser som har gjorts med Ny demokrati. Det tror jag att inte bara jag själv
utan fler ledamöter skulle vara intresserade av, eftersom det är Ny demo-
krati Alf Svensson förlitar sig till.
Att vi behöver göra mycket mer insatser för barnen i Sverige i dag, är jag
helt på det klara med, och Vänsterpartiet har lagt fram en rad sådana förslag.
Men jag menar att summor i storleksordningen 3,7 miljarder är en väldigt
stor satsning som jag inte tror kommer till barnens bästa.
Vad gäller biståndet ville jag bara göra en jämförelse med de försämringar
som Alf Svensson under sin regeringstid har medverkat till på det området.
Proportionerna är litet skeva.
Anf. 53 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Det har inte gjorts några uppgörelser med Nydemokraterna,
mig veterligt. Jag har inte gjort någon i vart fall.
Sedan är det intressant att höra Eva Zetterberg säga att det behöver göras
mycket mycket mer för svenska barn. Men så säger hon plötsligt att det är
en för stor summa. Men även om summan är aldrig så liten, finns det väl
anledning att säga, jämfört med hur barnen har det i u-länderna, att den inte
kan vara särskilt rättfärdig.
Anf. 54 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Herr talman! Det är uppenbart att både Eva Zetterberg och jag och kan-
ske också ytterligare ledamöter i kammaren tycker att det känns rätt så
märkligt att statsrådet Alf Svensson deltar i den här debatten. Alf Svensson
är såvitt jag förstår ansvarig för biståndspolitiken i regeringen och inte för
familjepolitiken. Visserligen har vi en biståndsparagraf i socialtjänstlagen,
men det förklarar kanske inte varför Alf Svensson är här i dag och inte Bengt
Westerberg.
När jag lyssnar på Alf Svensson får jag ännu mer bekräftat att vad kds
egentligen vill ha är ett annat samhälle än det vi har i dag. Man vill ha ett
samhälle där många fler kvinnor är hemma och där mäns och kvinnors roller
blir mer utpräglat inriktade på reproduktion respektive produktion, så att
var och en tar sitt ansvar. Det betonas enligt min uppfattning också av att
Alf Svensson säger att vi står vid ett ideologiskt vägskäl. Att Alf Svensson
uttrycker sig på det sättet gör också att man förstår att det handlar om ideo-
logi, att det inte handlar om rättvisa och valfrihet utan att det är något annat
som man är ute efter.
Något som är märkligt i Alf Svenssons argumentering är att han anklagar
den nuvarande familjepolitiken för att ha ett uppifrånperspektiv, att den in-
nebär en styrning uppifrån, men är det något som kommer att styras uppifrån
är det väl beslutet om vårdnadsbidrag.
Samtidigt säger Alf Svensson att det alltid handlar om pengar. Uppenbar-
ligen är Alf Svensson helt inne på den linjen. Om det inte handlade om
pengar skulle man inte lägga fram det här förslaget om vårdnadsbidrag, som
uppenbarligen innebär att pengar satsas för att barnfamiljer skall få möjlig-
het att välja. Pengar är ju ett kraftigt styrmedel, och det är ju detta som man
uppifrån skall besluta om. Jag tycker därför att Alf Svenssons argumentation
på den här punkten är något märklig.
Jag måste också få upprepa en fråga som jag tidigare ställde till Chatrine
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
55
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
Pålsson men inte fick något egentligt svar på. Kds är uppenbarligen inne på
en helt annan linje än socialministern när det gäller kostnader och eventuella
besparingar i samband med vårdnadsbidraget. Jag läste i media att kds räk-
nar med besparingar på 2 miljarder genom vårdnadsbidraget. Jag skulle väl-
digt gärna vilja ha detta klarlagt av partiordföranden i kds.
Anf. 55 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tror väl ändå att Maj-Inger Klingvall är underkunnig om
att hela regeringen - alla ministrar, alla fyra partier - står bakom propositio-
nen. Inte så sällan klagas det på att statsråd inte infinner sig till debatter i
kammaren. Om jag nu har kommit hit hoppas jag att det inte skall betraktas
som en ogästvänlig handling.
Jag har inte pläderat för ett samhälle där många fler kvinnor är hemma.
Jag har pläderat för ett samhälle där vi har förtroende för svenska medbor-
gare, för föräldrar, kvinnor och män, där vi har förtroende för att föräldrarna
är bäst på att välja den omsorgsform som är bäst för deras barn.
Det ideologiska vägskälet, Maj-Inger Klingvall, handlar inte alls om att si
eller så många fler kvinnor skall vara hemma. Det ideologiska vägskälet in-
nebar ju - och jag hoppas att jag uttalade det relativt klart och entydigt - att
vi skall låta individen bestämma och inte vara styrd uppifrån.
Sedan är det förstås alldeles klart att belutet om ett vårdnadsbidrag måste
fattas uppifrån. Det är ju därför vi sitter här, det är ju därför vi för den här
debatten. Men när beslutet väl är fattat, finns en större möjlighet för indivi-
den att välja vilken omsorgsform man vill ha eller hur man vill ordna sin
barnomsorg.
Det var det som var den ideologiska skillnaden, att vi menar att man inte
skall behöva styras uppifrån i valet utan få möjligheten att själv välja.
Anf. 56 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Herr talman! Uppenbarligen anser i varje fall kds att det måste pengar till,
så pengar har tydligen en stor betydelse även i kds familjepolitik.
Jag fick egentligen inget svar alls på min fråga om besparingarna. Det är
ju egentligen det som detta ideologiska vägskäl handlar om. Det handlar om
att en stor andel småbarnsmammor i fortsättningen skall vara hemma och
inte gå tillbaka ut och jobba efter det att de har fått barn och har varit hemma
med föräldraförsäkring. Det här nämns inte alls i propositionen, utan det
här är något som uppenbarligen kds håller på att laborera med vid sidan om.
Enligt tidningsreferat finns uttalanden om att 10-15 % av kvinnorna skall
stanna hemma och att det är det som skall ge upphov till den kommunala
besparingen på 2 miljarder. Kds har uppenbarligen en klarare uppfattning
om vad som kommer att hända när förslaget om vårdnadsbidrag genomförs,
medan regeringen inte har velat skylta med detta i propositionen.
Samtidigt är det här intressant. Vad det egentligen står för är att kvinnor-
nas arbetsinsats är försumbar. Det är uppenbarligen den uppfattning som
kds har: Vi sparar om kvinnorna är hemma. Om 15 % av kvinnorna är
hemma sparar vi 2 miljarder. Då kan man undra: Vad skulle vi då inte spara
om alla kvinnor som har barn vore hemma? Jo, då skulle vi kunna spara in
56
på hela kostnaden för dagis, fritis, kultur och allt vad det är som vi faktiskt
satsar på de här barnen.
Det här håller inte, Alf Svensson! Det är en ekvation som inte går ihop.
Det som kostar mest i vårt samhälle nu är faktiskt det faktum att så många
människor är arbetslösa. Det är en oerhört stor kostnad, ett oerhört stort
slöseri. Det viktigaste sättet att spara pengar i dag, för att senare kunna göra
insatser riktade till barnfamiljer och de barn som har störst behov av sådana
insatser, är att se till att folk får jobb. Det är det viktigaste sättet att spara
pengar i dag, Alf Svensson. Det ligger oerhört långt ifrån detta vårdnadsbid-
ragsförslag, som läggs fram i ett läge då vi så väl behöver arbeta för att stärka
statens finanser, för att minska budgetunderskottet och för att använda de
pengar vi har till riktade insatser åt de barn som har störst behov av sådana
insatser.
Anf. 57 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Om jag har förstått saken rätt hade Maj-Inger Klingvall varit
emot det här förslaget om vi så hade befunnit oss i en mycket intensiv hög-
konjunktur. Maj-Inger Klingvall bör därför inte ensamt använda lågkon-
junkturen som argument - jag tror inte att det håller. Det är en ideologisk
skillnad oss emellan.
Det är märkligt att hela tiden få höra att vi skall satsa på vård och omsorg
om barn. Jag sade inledningsvis att barn är det finaste och värdefullaste vi
har. Att ge dessa barn omsorg, i synnerhet om de är ens egna, framställs
emellertid som det sämsta av allt i sysselsättningshänseende. Att ge vård och
omsorg åt egna barn är det lägsta man kan hänge sig åt.
Vi har aldrig sagt att 10-15 % av kvinnorna skall stanna hemma. Vi har
inte anledning att lägga oss i om det är mamman eller pappan som stannar
hemma. Jag hoppas att många många pappor kommer att begripa att de gör
den största förlust om de inte tar chansen att vara hemma mycket mer än
vad som för närvarande är fallet.
Vi har ju kontrollerat alla dessa SIFO-undersökningar och TEMO-under-
sökningar och SCB-undersökningar som Chatrine Pålsson nämnde; jag
kommer inte ihåg hur många det var, men det är en förfärligt stor hop. Av
dessa undersökningar framgår det att man vill ha vårdnadsbidraget och att
man vill nyttja det. Som jag sade i mitt huvudanförande möter jag jämt och
ständigt människor som vill ha vårdnadsbidrag. När människor själva vill ha
vårdnadsbidraget, efterfrågar det och önskar det, är det ju inte alldeles orim-
ligt att tro att en hel del också kommer att välja det i stället för att fordra en
dagisplats.
Man kan då göra en hypotetisk beräkning av vad detta ger och vad detta
kostar, men det är alldeles klart att ingen vet. Ingen vet, vare sig Maj-Inger
Klingvall eller jag, hur många som kommer att välja vårdnadsbidraget i stäl-
let för en institutionell omsorg. Men vilket man än väljer skall man naturligt-
vis respekteras till hundra procent. Den som vill ha en daghemsplats skall ha
en daghemsplats. Den som vill ha en familjedaghemsplats skall ha en famil-
jedaghemsplats. Men den som vill forma omsorgen på något annat sätt där-
för att man tror att det passar det egna barnet bättre och därför att det kan-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
57
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
ske passar den egna arbetssituationen bättre, varför skall denne inte få den
chansen och den möjligheten? Det är där den ideologiska vattendelaren går.
Anf. 58 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall inte starta någon ideologisk debatt med Alf Svens-
son - ideologiskt tror jag att vi står mycket nära varandra i den här frågan,
som jag sade i mitt huvudanförande. Däremot står vi en bit ifrån varandra
när det gäller ekonomi. Det kan möjligen bero på att jag har fått en mycket
grundlig ekonomisk fostran, bl.a. genom många års arbete i bank - det var
innan man böljade slarva bort pengar genom kreditförluster.
Visst skall man utgå från verkligheten, Alf Svensson. Ni har, med hjälp av
socialdemokrater och vänsterpartister, ställt till det med en barnomsorgslag.
Man kan inte utgå från att andra skall komma och sopa upp efter en när
man har ställt till det; det är just ett sådant beteende som inte innebär ett
ansvarstagande. Alf Svensson får faktiskt ta ansvar för den verklighet han
aktivt varit med om att skapa. Begär inte att vi skall sopa upp efter er och
lösa problemen som har uppstått!
Vi utgår också från verkligheten, och den är bister ekonomiskt sett, Alf
Svensson. Det gör oss förtvivlade när vi gång efter annan konstaterar att vi är
det enda parti i riksdagen som lägger fram förslag om kraftfulla ekonomiska
besparingar. Det är ekonomisk kris i Sverige. Många seriösa ekonomer talar
om en uppenbar risk för en systemkollaps. Så sent som i morse gjorde An-
ders Isaksson det i TV 2. Han utvecklade resonemanget och var djupt oroad.
Jag delar helt och hållet hans synsätt. Han pratade just om nya förmåner,
nya bidragsformer, osv. - man kan aldrig göra tillräckligt mycket. Det går
inte att hålla på så. Man måste ta bort någonting.
Låt mig läsa innantill ur en broschyr som jag tror att Alf Svensson har läst.
Den är skriven av Bengt Westerberg som ordförande. Den heter Befria
barnfamiljerna, och den är utgiven av Folkpartiet liberalerna 1991: ”Vi utgår
från att barnkontot” - så kallar man ett flexibelt vårdnadsbidrag - ”skall er-
sätta både dagens föräldraförsäkring och de planerade kompletteringarna.”
Det utgick man alltså från för bara några år sedan! Och det tycker jag är en
mycket bra utgångspunkt.
Man skriver också att föräldraförsäkringen är krånglig. ”Många tjänste-
män vid försäkringskassorna ägnar sig huvudsakligen åt att förklara för för-
säkringstagarna vad som gäller. Ca 450 personer skulle kunna frigöras om
regelsystemet kunde väsentligt förenklas.” Det kallar vi för att ge sig på ut-
gifter och åstadkomma besparingar! Jag tycker det är utmärkta förslag, och
de kommer från en regeringskollega till Alf Svensson.
Vi har försynt ställt ett enda krav: Förslagen skall i tiden och till omfatt-
ningen vara finansierade inom familjepolitiken. Det är det enda krav vi har
ställt.
Anf. 59 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag skall inte förhäva mig och göra gällande att jag har fått
en lika grundlig ekonomisk fostran som Stefan Kihlberg. Men jag har fått en
gedigen utbildning i innantilläsning, och därför skall jag läsa ur nydemokra-
ternas partiprogram:
”Det är föräldrarna själva som har ansvar för sina barn. Föräldrarna skall
själva kunna välja om de skall stanna hemma några år och ta hand om sina
barn eller anlita annan barnomsorg. Barnomsorgen skall präglas av valfrihet
och bl.a. bereda ekonomiska möjligheter för barnen att växa upp i sina egna
hem. Därför vill vi införa en vårdnadsersättning mellan noll och sex år, som
är så hög att den skapar äkta valfrihet. Denna vårdnadsersättning skall vara
pensionsgrundande. Vi anser att arbete med att ta hand om sina barn är lika
värdefullt som arbete utanför hemmet.”
Nu får inte Stefan Kihlberg här ett förslag som rymmer allt detta vare sig
när det gäller krontalet eller i åldershänseende, men med det här förslaget
kommer man ändå upp på spåret mot valfrihet - men då säger Stefan Kihl-
berg nej! Det har jag svårt att förstå.
Jag hade inte alls väntat mig att socialdemokrater och vänsterpartister
skulle säga: Bra! Men jag hade inte heller förväntat att Stefan Kihlberg och
nydemokraterna skulle säga: Om vi inte får allt säger vi nej! Det är ungefär
som om Stefan Kihlberg går ner i en mörk källare och ser att man borde
tända ett ljus. Han tycker då att man borde skruva i en 90-wattslampa. Efter-
som det inte finns en sådan lampa erbjuds han en 60-wattslampa. Då säger
Stefan Kihlberg att det hellre får vara beckmörkt.
Jag har all respekt för att det är en ekonomisk kris i vårt land; det skall
inte negligeras. Jag hoppas att det framgår av de förslag som läggs fram av
regeringen. Jag har också all respekt för de förslag som har lagts fram av
nydemokraterna. Om nydemokraterna röstar med socialutskottets majoritet
röstar de för en fortsatt socialdemokratisk familjepolitik. Det kan inte vara
meningen med tanke på det programavsnitt som jag läste upp tidigare.
Anf. 60 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag sade i min inledande mening, Alf Svensson, att jag inte
skulle starta någon ideologisk debatt. Jag tror att vi är överens ideologiskt.
Ändå försöker Alf Svensson göra detta. Det är ganska meningslöst. Vi står
ju bara och håller med varandra. Vi är överens om ideologin bakom valfrihe-
ten och allt det andra.
Däremot är jag uppriktigt besviken över att Alf Svensson är så slarvig med
sanningen. Jag blir speciellt upprörd, eftersom han företräder kds. Jag har
argumenterat för att skriva in kristen etik och moral i läroplanen. Alf Svens-
son säger att vi i valrörelsen pläderade för vårdnadsbidrag. Det är osanning.
Vår familjepolitik såg dagens ljus den 21 januari 1993. Dessförinnan hade vi
ingen. Jag sade det i mitt huvudanförande, men Alf Svensson var uppenbar-
ligen förhindrad att lyssna. Därför vill jag fråga: Varför far Alf Svensson med
den här typen av osanningar? Jag tycker inte att det är hederligt.
Det handlar, som sagt, inte om att vi till hundra procent skall få igenom
vår familjepolitik. Det sade jag också i mitt huvudanförande. Vi drömmer
inte ens om det. Det skulle var hemskt roligt, men jag håller med om att det
är utomordentligt orealistiskt. Vi ställer inte ens som krav att vi skall få ige-
nom någonting av vår familjepolitik. Vi har ställt ett enda krav; det har vi
gjort i snart ett år. I alla möjliga och omöjliga sammanhang har vi sagt
samma sak, nämligen att detta måste finansieras inom familjepolitiken. Det
är det enda krav som vi har ställt. Det handlar inte om att vi skall få igenom
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
59
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
vår familjepolitik, Alf Svensson. Det handlar om att ta ansvar för svensk
ekonomi.
Det går inte att bara komma med nya bidrag och förmåner utan att revi-
dera och titta på systemen. Vi knäcker Sverige. Vi skuldsätter våra barn och
barnbarn upp över öronen. Det är höjden av ansvarslöshet att göra så samti-
digt som man säger att man värnar dessa barn. Jag vill kunna se mina barn
och eventuella barnbarn i ögonen och säga att vi inte har intecknat deras
framtid genom att låta statsskulden skena.
Jag är, både som pappa och före detta bankdirektör, djupt bekymrad. Det
är varenda ekonom som kan räkna. Det verkar vara vansinnigt svårt att få
regeringen att förstå att det är kris.
Slutligen, Alf Svensson, vill jag säga att jag i första hand har begärt återre-
miss därför att jag är optimist. Jag tror att vi kan fixa detta. Vi har nämligen
fått konkreta besked från en mycket trovärdig regeringsföreträdare. Jag tror
alltså att vi fixar detta med en återremiss.
Anf. 61 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tror också att vi fixar detta. Men jag tyckte inte om att
bli kallad för lögnare. Det tycker ingen om. Jag undrar om Stefan Kihlberg
har hängt med i programskrivandet i det egna partiet.
Jag håller i en folder från 1991. Jag kan citera ur den: ”Familjens centrala
och naturliga roll för vaije människa får icke motverkas eller försvåras av
överheten. Barnomsorgen ska präglas av valfrihet och bl a bereda ekono-
miska möjligheter för barnen att växa upp i sina egna hem.”
Jag kommer ihåg den debatt som jag 1991 hade med nydemokrater. De
pläderade med iver för ett vårdnadsbidrag, även om det inte fanns utskrivet
i programmet.
Det viktigaste är naturligtvis inte om detta skedde 1991, 1992 eller 1993.
Det partiprogram som finns nu måste väl ändå gälla? Om förslaget om vård-
nadsbidraget har antagits senare än 1991 borde det gälla extra mycket.
Jag hoppas att vi får igenom förslaget om vårdnadsbidraget. Det är en
truism om något. Det finns nämligen en majoritet för det. Jag är naturligtvis
glad över att Stefan Kihlberg står här och säger att han också tror att så blir
fallet.
Anf. 62 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag undrar var det ansvariga statsrådet är. Vi diskuterar nu
en av de största familjepolitiska frågorna under den här mandatperioden.
Det ansvariga statsrådet, Bengt Westerberg, är inte här.
Jag förstår om han drar sig för att komma hit. Han blev ju så chikanerad
förra gången han var här när vi diskuterade denna fråga. Då gjordes det upp
bakom socialministerns, vice statsministerns, rygg. Statsministern ringde till
lan Wachtmeister och gjorde upp med honom. Gullan Lindblad stod och ap-
plåderade längst bak i kammaren. Isa Halvarsson stod och grät.
Man undrar om det är detta scenario som vi nu ser upprepas. Utanför
denna kammare står nämligen Ny demokrati och kds och diskuterar. Här
inne förs debatten. Det är tydligen ett spel för gallerierna. Det händer nämli-
60
gen någonting någon annanstans. Jag undrar vad. Jag undrar också var det
ansvarige statsrådet är och vad han vet.
Herr talman! Precis som tidigare talare undrar jag också vad biståndsmi-
nistern gör här inne i kammaren. Jag har aldrig tidigare upplevt att ett stats-
råd tar över ett annat statsråds fråga. Det är litet fräckt, Alf Svensson, att
komma hit som partiledare för kds och utnyttja sin roll som biståndsminister
för att gå in i en debatt som han inte har ansvaret för. Det gör han bara för
att agitera partipolitiskt.
Det vore på sin plats att också ministrar respekterar arbetsfördelningen.
Det finns massor med jobb och utmaningar i världen för den biståndsminis-
ter som vill sköta sitt arbete.
Herr talman! Vilken uppgift har vi som politiker? Det har sagts att vi skall
stå neutrala i dessa frågor. Det skall vi självfallet inte göra. Vi är politiker
därför att vi har en vision av hur framtiden skall formas och av hur samhället
skall se ut. Det har vi gått till val på. Det är vår uppgift att arbeta mot det
målet.
Hur ser då den socialdemokratiska visionen ut när det gäller familjepoliti-
ken? Man kan säga att den till stor del formades av de socialdemokratiska
kvinnorna. Grundtanken var och är att man skall kunna förena förvärvsar-
bete och föräldraskap. Grundtanken är att barnens behov skall sättas i cent-
rum - inte mammornas önskan att vara hemma. Grundtanken är att vuxna
är enskilda individer som har ansvar för sin egen och sina barns försörjning.
Grundtanken är att man lever i en familj därför att man älskar varandra, inte
för att man skall bli försörjd.
Med denna vision för ögonen skapar vi socialdemokrater en politik. Den
omfattar rätten till betalt arbete för både kvinnor och män, rätten till en god
barnomsorg för barnens skull, en bra föräldraförsäkring som bygger på in-
komstbortfallsprincipen och ett barnbidrag som är lika för alla barn. Denna
politik har ett stort stöd ute bland människorna, inte minst bland kvinnorna.
Vissa har i dag hävdat att vi med det förslag till vårdnadsbidrag som nu
diskuteras skulle skapa något slags valfrihet. Det är inte sant. Ett vårdnads-
bidrag skapar inte valfrihet för alla utan för några. Ett vårdnadsbidrag gyn-
nar högavlönade män med hemmafruar. Det gynnar dem som har två höga
inkomster och kan anställa en barnflicka eller ett hembiträde. Det missgyn-
nar ensamstående och lågavlönade.
Vår första grund för kritiken är att vårdnadsbidraget är orättvist. Det ska-
par valfrihet för dem som redan har den. De får det ännu litet bättre.
Vår andra grund för kritiken är jämställdhetsperspektivet. Vilken man vill
stanna hemma för 2 000 kr i månaden minus skatt? Vi socialdemokrater an-
ser att barn behöver sina pappor. Det är viktigt att papporna och barnen ti-
digt får en god relation till varandra. Det har de glädje av hela livet. Pappor
blir ännu mer sällsynta i hemmet med vårdnadsbidraget.
Vår tredje grund för kritiken är kostnaden. Vårdnadsbidraget är dyrt. Det
kostar 3,7 miljarder, och det är inte finansierat. Det betyder att budgetun-
derskottet i Sverige, som redan i dag är runt 200 miljarder, ökas på. Om vi
socialdemokrater hade haft dessa pengar - vilket vi inte har - skulle vi ha
byggt ut föräldraförsäkringen som ett led i vår strävan mot vår framtidsvision
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
61
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
62
om ett gott och jämställt samhälle där barnen har sin givna plats, nämligen
i centrum.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 63 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tycker att Margareta Winberg var väl aggressiv. Menar
hon verkligen att det är fel att jag som partiledare och engagerad i frågan
deltar i debatten?
Finns det någon praxis som säger att jag inte får vara här? Kan jag i så fall
få den uppläst för mig? Eller skall jag rådgöra med det socialdemokratiska
kvinnoförbundets ordförande vid vaije tillfälle som jag skall debattera i
kammaren? I så fall är det en helt ny praxis.
Anf. 64 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag skulle inte ha någonting emot om Alf Svensson ville råd-
göra med mig. Då blev det nämligen inte många debatter för Alf Svensson
i denna kammare. Det kan jag säga.
Skämt å sido är det mycket ovanligt, Alf Svensson, att en minister som
har ansvar för bistånd och mänskliga rättigheter går in på en annan ministers
ansvarsområde. Varför är inte Bengt Westerberg här i dag? Kan Alf Svens-
son svara på det? Det vore naturligt att Bengt Westerberg, som är ansvarig
och vice statsminister, infann sig när vi diskuterar en sådan här principiellt
viktig fråga.
Anf. 65 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Låt mig kort säga att jag inte har gått in och tagit Bengt Wes-
terbergs plats. Fråga Bengt Westerberg varför han inte är här. Jag är här och
har själv bestämt att gå hit utan att fråga någon till råds. Så kommer jag
också att agera fortsättningsvis.
Anf. 66 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag trodde att kontakterna mellan regeringsledamöterna var
litet bättre än kontakterna mellan enskilda riksdagsledamöter och i det här
fallet socialministern. Av detta förstår jag att ni inte talar så mycket med
varandra.
Anf. 67 INGER RENÉ (m):
Herr talman! I alla diskussioner om familjepolitik - det må gälla barnom-
sorg, vårdnadsbidrag eller föräldraförsäkring - förs det fram olika argument.
Ett argument är rättvisa. Det är inte rättvist att ett barn, en familj, får en
subvention på 50 000-100 000 kr om året och att en annan familj som inte
utnyttjar den kommunala barnomsorgen inte får någonting alls. Det är inte
heller rättvist att en mamma som har hunnit förvärvsarbeta några år före det
första barnets födelse kommer i ett ekonomiskt mycket bättre läge än den
som t.ex. får barn under studietiden.
Det känns heller inte rättvist om den som föder barn med ett mellanrum
som understiger två och ett halvt år drar en vinstlott jämfört med den som
har mer än två och ett halvt år mellan sina barns födslar.
Ett annat argument är jämställdhet och kvinnors möjlighet att kombinera
förvärvsarbetet med barnafödande. I Sverige har vi troligen världens för-
månligaste föräldraförsäkring. Av naturliga skäl är det kvinnor som utnyttjar
den till största delen. Är det då ett hot mot jämställdheten att kvinnor un-
dandras arbetsmarknaden under några småbarnsmammeår? Är en utbyggd
föräldraförsäkring ett ytterligare hot? Är det i dag ett hedervärt arbete att
vara hemarbetande småbarnsmamma under precis den tid som föräldraför-
säkringen utfaller medan man ”stannar hemma”, dvs. icke arbetar efter det
att föräldraförsäkringen är slut?
I debatten låter det ofta som om Alva Myrdals tankar lever kvar. Hennes
syn på hemarbetande kvinnor var inte nådig. Hon sade: ”Det finns fortfa-
rande möjligheter för klena, imbicilla, indolenta och ambitionslösa eller i
övrigt mindre väl rustade individer att stanna kvar hemma och dra sig fram”.
Den attityden, även om den inte uttrycks så klart som hos Alva Myrdal, är
djupt förnedrande gentemot de många som arbetar hemma eller som skulle
vilja göra det om de ekonomiska möjligheterna fanns.
Hotet mot jämställdheten när det är fråga om föräldraförsäkringen och
småbarnstiden handlar mera om att vi, samhället och arbetsgivarna, inte vär-
derar småbarnstiden som den personlighetsutvecklande och kompetenshö-
jande tid som den oftast är. Man kanske kan jämföra med de män som tjänst-
gör som reservare i militärväsendet. Deras frånvaro från arbetslivet betrak-
tas sällan som ett problem, utan det anses mera vara en förtjänst.
Inläggen i familjepolitiken handlar om ekonomi, rättvisa och jämställd-
het. Men alltför sällan handlar debatten om vad som är bäst för barnen. Än
mer sällan görs konsekvensanalyser av de beslut som fattas. Jag menar då
inte ekonomiska konsekvensanalyser utan sådana som mäter kvalitet. Jag
skulle vilja ta upp några frågeställningar. Är det bra för barn att kvinnor och
män tenderar att bli allt äldre innan första barnet föds? Det är inte orimligt
att det är ett resultat av föräldraförsäkringen som ger betydligt större utdel-
ning för den som varit ute på arbetsmarknaden några år och därmed blir litet
äldre innan ett barn föds. Är det bra för ett barn att få syskon med högst två
och ett halvt års mellanrum? Det är också vanligare i dag än tidigare. Det
beror antagligen på de lagar som har antagits i denna kammare.
Barnens bästa har sällan varit det motiv som har uttalats vid dessa lagars
tillkomst. Lagarna är sällan utformade så att individuella hänsyn kan beak-
tas. Skall barnens bästa vara ledstjärnan för familjepolitiken måste besluten
flyttas från stat och kommun till de enskilda familjerna. Skälet är naturligtvis
att det ena barnet inte är det andra likt. Behovet av barnomsorg måste utfor-
mas med hänsyn till det enskilda barnet. Det avgörandet klarar inte vi eller
kommunalpolitikerna. Det avgörandet klarar bara familjen.
Det är därför tragiskt att bevittna den nedmontering av familjens möjlig-
het att besluta om sin egen vardag som har pågått åtminstone sedan 30-talet.
Om vi går litet längre fram i tiden minns säkert alla det socialdemokratiska
stridsropet från 60-talet. ”Ned med familjen” hette det då. De främsta för-
kämparna när det gällde att försvaga familjen var åter Gunnar och Alva
Myrdal. I boken ”Kris i befolkningsfrågan” talade de om familjen som en
institution stadd i förfall och upplösning och såsom varande destruktiv för
sina medlemmar. Med tanke på vad familjen Myrdal och deras efterträdare
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
63
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
64
ansåg och anser om familj och familjeliv är det inte så konstigt att man i so-
cialdemokraternas 90-talsprogram knappast kan hitta ordet familj. Jag har
hittat det på ett ställe i det tjocka materialet. Man tillmäter naturligtvis inte
heller familjen någon som helst betydelse.
I början av 90-talsprogrammet förekommer ändock en klädsam självrann-
sakan där står: ”Tvivlet gror - har välfärdssamhället i all sin välvilliga om-
tanke tagit över så många sociala uppgifter från familj, vänner, oss själva att
livet blivit opersonligt och ansvarslöst och vi själva blivit hjälplösa”.
Just så är det - men hos socialdemokraterna slutar det bara med denna
läpparnas bekännelse. Man drar dess värre inte slutsatsen att familjen är
samhällets viktigaste byggsten utan vilken barns fostran till kärleksfulla med-
människor med en sund självkänsla är om inte omöjlig så i alla fall mycket
bekymmersam.
Enligt min mening styrs i dag alltför mycket av familjens vardag från detta
rum och från landets kommunalhus. Ett vårdnadsbidrag är ett första steg
mot att ge familjerna makten över vardagen så att de själva kan forma den
barnomsorg som passar just deras barn bäst. Det ökar människors frihet och
minskar politikers makt. Det ligger således inte bara precis i linje med rege-
ringens politik utan också med nydemokraternas politik. Jag medger att det
är ett litet steg - men det är ett litet steg åt rätt håll.
Jag kan inte låta bli att tycka att i Ny demokratis ställningstagande blir det
bästa det godas fiende. Det måste vara bättre med små steg åt rätt håll än
med inga steg alls. Nydemokraterna tar också upp kostnaden för vårdnadsbi-
draget, som enligt betänkandet blir 2,3 miljarder kronor. Sällan torde det ha
varit så svårt att räkna ut den verkliga kostnaden för en ny reform. Här vet
man ju inte - och skall inte veta - hur familjerna kommer att utnyttja sin nya
valfrihet. Det gör att kostnaden maximalt kan bli 2,3 miljarder. Enligt en del
beräkningar kan det här också, beroende på hur familjerna använder sig av
vårdnadsbidraget, gå med ekonomisk vinst för stat och kommun.
Slutet av Stefan Kihlbergs anförande gav dock en strimma av ljus under
denna ganska thrillerartade förmiddag. Ett vårdnadsbidrag innebär, herr tal-
man, att vi påböijar en utveckling där varje barns behov står i centrum och
där just det enskilda barnets behov kan tillgodoses.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1 i betänkandet nr 25.
Anf. 68 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! I början av Inger Renés anförande fick jag nästan för mig
att hon talade för ett avskaffande av föräldraförsäkringen, men så var det
väl ändå inte.
Jag skulle vilja ha Inger Renés kommentarer på två punkter. I den förra
valrörelsen kom det ut två rapporter ifrån FN. Den ena rapporten visade att
svenska barn är lyckligast i världen. Den andra rapporten visade att svenska
kvinnor är friast i världen. Jag skulle vilja ha en kommentar till de två uppgif-
terna. Uppgifterna kommer från FN och inte från det socialdemokratiska
partiet eller från Kvinnoförbundet. Det kanske är bäst att säga det.
Inger René talar mycket om familjen. Det gjorde jag också i mitt anför-
ande. Vad menar vi då med en familj? För oss socialdemokrater består en
familj av fria, självständiga individer som har valt att gå samman i en familj,
eftersom de tycker om varandra. De gör det av kärlek. Fortfarande består
familjen av individer som är fria och självständiga.
Jag har fått för mig att familjen i den borgerliga begreppsvärlden är ett
slags kollektiv, där kvinnan gärna kan låta bli att arbeta utanför hemmet eller
att bara göra det litet grann. Kvinnan kan också gärna få ett vårdnadsbidrag
på 2 000 kr och därmed vara beroende av sin förvärvsarbetande man. Det
blir ett ojämställt och ojämlikt förhållande. Vad menar ni egentligen med en
familj? Jag skulle vilja ha en kommentar till det.
Anf. 69 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag hörde inte första delen av Margareta Winbergs första
fråga. Jag hörde att svenska barn var lyckligast i världen, sedan var det något
om svenska kvinnor som jag inte riktigt uppfattade.
Vi har en bra familjepolitik i Sverige, och den gynnar naturligtvis såväl
kvinnor som barn. Det är inte konstigt om svenska barn och svenska kvinnor
anser sig vara lyckliga eller privilegierade - vad det nu var som Margareta
Winberg sade - jämfört med människor i andra länder.
Margareta Winberg hade fått för sig någonting när det gäller den mode-
rata synen på familjen. En familj kan bestå av en mamma och barn eller
pappa och barn. Huvudsaken är att man i familjen stöttar och stöder var-
andra och fattar de för de enskilda familjemedlemmarna viktiga besluten till-
sammans.
Jag läste ur Socialdemokraternas 90-talsprogram - jag tror att det kom ut
1989.1 programmet är även Socialdemokraterna ängsliga över att samhället
har tagit över alltför mycket av de beslut som man tidigare fattade i familjen.
Varken skolan eller barnomsorgen - och än mindre vi i denna sal - kan fatta
beslut för enskilda familjer. Den kompetensen har bara familjen som sådan.
Anf. 70 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Det är ju roligt att höra att vi har en bra familjepolitik i Sve-
rige. Det är nämligen vad vi socialdemokrater hävdar, och det är på den vä-
gen som vi vill fortsätta. Jag förstår då inte varför man med detta beslut vill
förändra en familjepolitik som är bra. En förändring är ju på gång - inte
minst har kds partiledare i dag sagt att detta är ett systemskifte, en ideologisk
vattendelare.
Om den familjepolitik som vi har är bra, tycker jag att det är konstigt att
man vill gå ifrån den.
Under hela 80-talet ökade födelsetalen i Sverige. Vi kvinnor och män
ökade dem frivilligt, därför att vi kände oss trygga och ansåg att vi vågade
föda barn till ett tryggt samhälle. Det tog bara elva månader efter valet innan
födelsetalen började gå ned igen.
Anf. 71 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag sade att den svenska familjepolitiken är bra. Men om
Margareta Winberg hade lyssnat på mig de senaste tio minuterna hade hon
hört att jag vill att den skall bli bättre.
Den är inte rättvis, och den tar inte hänsyn till det enskilda barnets behov.
Det vill vi rätta till genom ett vårdnadsbidrag.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
66
Anf. 72 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall inte gå in i någon ideologisk debatt, eftersom jag
inte tror att det finns anledning till det. Vi skulle förmodligen bara stå och
hålla med varandra.
Däremot vill jag återkomma till det enda, försynta krav som vi har ställt,
nämligen finansieringen. Man måste ha de pengar som man skall göra av
med. Man måste inte vara civilekonom eller f.d. bankman för att förstå, det
räcker att man har en egen hushållskassa. Det är som Anders Isaksson sade
i TV 2 i morse: Det räcker med att man klarar av sin egen hushållsekonomi.
Egentligen är det inte mer komplicerat än så; det är bara beloppen som är
gigantiskt mycket större.
Vi är alla överens om att förslaget inte är finansierat inom familjepoliti-
ken, vare sig i tid eller omfattning. Vårdnadsbidraget börjar kosta pengar
den 1 juli i år om det går igenom, medan besparingarna slår igenom mycket
senare. Vi räknar nämligen in besparingarna i föräldraförsäkringen - själv-
fallet. Vi vet att vissa företrädare för regeringen inte vill göra det, men vi
gör det naturligtvis.
Vi vet inte vilket utfallet blir. Nej, det gör man aldrig. I vaije ekonomisk
verksamhet som kräver budget och planering vet man aldrig vilket utfallet
blir. Däremot vet vi vilket budgetbeloppet är: 3,7 miljarder, eller 3 700 mil-
joner. De pengarna måste vi ha, men vi har dem inte. Det är detta som är
problemet.
Vi påpekar, återigen litet försynt: Den totala familjepolitiken kostar i dag
över 80 miljarder. Grovt räknat utgör 3,7 miljarder futtiga 4,6 % av detta.
Skulle det inte gå att göra en omfördelning? Jo, visst går det att omfördela!
Det enda som krävs är vilja. Det är ingen som på allvar hävdar att problemet
är att det inte finns möjligheter.
Som jag sade tidigare i mitt anförande tror jag inte att någon har kommit
med så många konkreta förslag till hur man skulle kunna göra. Det finns
inget bekymmer på den punkten heller. Vi är de första att hålla med om det.
Men det har vi fått på skallen för från första stund här i kammaren.
Det var vi som böljade prata om dynamiska effekter. Det fick vi kritik för.
Kammarens ärade ledamöter förklarade att i detta fall kunde man inte räkna
med några dynamiska effekter. Sedan har vi lärt oss att räkna på det sätt som
riksdagen gör, och då får vi kritik för det.
Vi tror på dynamiska effekter. Det är ett av skälen till att man kanske
t.o.m. bör fördubbla vårdnadsbidraget - då får man kraftfulla dynamiska ef-
fekter, har vi sagt.
Men nu är det slutligen så att statsverkspropositionen handlar om miljar-
der kronor och ören; det finns inga dynamiska effekter i anslagsposterna.
Anf. 73 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Vårdnadsbidraget är finansierat som den här typen av refor-
mer brukar vara finansierade, genom statsbudgeten. Jag tycker inte att ef-
fekterna av just vårdnadsbidragets utfall går att jämföra med det som vi bru-
kar kalla för dynamiska effekter. Det brukar handla om tillväxt på det ena
eller andra sättet, om man t.ex. sänker skatter.
Men här är det föräldrars val av barnomsorgsform som ger effekter som
inte går att beräkna, dvs. vi kan fundera ut vad utfallet blir om si eller så
många väljer det ena eller andra scenariot. Men vi kan inte säga att det totalt
sett blir på ett visst sätt, eftersom vi inte vet hur föräldrarna kommer att
välja.
Jag håller med om att förslaget skall vara finansierat. Den maximala kost-
naden för vårdnadsbidraget kommer alltså att belöpa sig till 2,3 miljarder.
Den minimala, om jag säger så, kan t.o.m. ge ett plus för kommuner och
stat.
Anf. 74 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! 3,7 miljarder begär regeringen att denna kammare skall be-
sluta om, inte 2,3 miljarder. När man säger 2,3 miljarder har man redan gjort
beräkningar som vi inte heller vet om de stämmer.
Men det är inte det som är det viktiga; vi kan inte gå in i den typen av
resonemang. Ingen av oss kan göra mer än mer eller mindre goda gissningar.
Vi kan i och för sig avsluta debatten här, eftersom jag bestämt har gett ut-
tryck för att åtminstone jag är övertygad om att regeringens förslag blir verk-
lighet med en återremiss.
Anf. 75 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Det sista beskedet som nu kom från Stefan Kihlberg var i
alla fall välgörande, och det bekräftar väl mycket av det som vi som har varit
här i dag har misstänkt när vi har lagt märke till korridorsnacket och diskus-
sionerna utanför kammaren och när det säkert sker uppgörelser och för-
handlingar någonstans just i detta ögonblick.
Självfallet kan man därför fundera över nyttan med denna debatt, men det
är ändå bra att ståndpunkterna klart redovisas, diskuteras och kan bemötas.
Många av inläggen här har ju varit fulla av schabloner. Jag tänker på en
talare som i varje mening antingen använde ordet socialistisk eller valfrihet
och som därigenom försökte skapa något slags motsättning emellan dessa
saker.
Jag tänker försöka visa att mycket i förslaget om vårdnadsbidrag som vi
diskuterar här i dag faktiskt innebär en reform som kommer att påverka val-
friheten - men inte bara öka den, utan på ganska många sätt förändra och
försämra den.
Reformen kostar någonstans mellan 3 och 4 miljarder, såsom vi känner
till den och som den är redovisad. Den är inte finansierad, vilket redan har
diskuterats, och det tänker jag komma tillbaka till.
Många har poängterat att denna reform inte är speciellt gynnsam från jäm-
ställdhetssynpunkt, att den inte direkt gynnar jämställdheten mellan kvinnor
och män. Det är egentligen ingen som har sagt emot det påståendet, utan
man har bara konstaterat att detta inte är speciellt viktigt eller att det inte
påverkar särskilt mycket.
Jag tycker dock att något av det mest beklagansvärda i detta är att så
många f.d. småbarnsföräldrar diskuterar hur nuvarande eller blivande små-
barnsföräldrar skall ha det. Jag tycker - för att vara litet skämtsam - att vi
som är mitt i produktionen borde ha större möjlighet att göra våra röster
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
67
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
68
hörda. Det förslag som föreligger gestaltar i mångt och mycket en gammal
politik, gamla värderingar i samhället.
Flera har sagt i debatten: Titta på SIFO-undersökningarna! De visar att
65-66 % faktiskt vill ha 2 000 kr mer i månaden.
Är det ett så oerhört bra bevis! Om jag går ut på en gata här i stan och
frågar vem som helst: Vill du ha 2 000 kr mer i månaden?, så tycker jag det
är ett häpnadsväckande dåligt resultat om jag får bara 65-66 % ja. Det är väl
märkvärdigt att så många människor inte vill ha 2 000 kr mer i månaden. Det
måste innebära att var tredje tillfrågad ser något uppenbart dåligt bakom
detta utan att behöva få det beskrivet för sig.
Förslaget har stora brister. När man talar om valfrihet och rättvisa i sam-
manhanget blir det litet orwellskt nyspråk över det, där ja betyder nej och
nej betyder ja.
Frågar man de unga småbarnsföräldrarna om de vill ha vårdnadsbidraget,
när man har beskrivit konsekvenserna, då är inte svaret lika entydigt. Jag
säger inte att ingen vill ha det, men det är inte lika entydigt. Då blir det inte
lika många bravorop.
Den första poängen är jämställdheten. Med ett vårdnadsbidrag blir det
oftare så att de unga mammorna får stanna hemma och ta hand om barnen.
Det blir svårare för papporna att vara hemma med småbarn.
Det finns de som säger: Så blir det inte alls! Men det bästa beviset för att
den argumentationen är fel kommer den här kommaren i så gott som full
enighet att ge på fredag. Då skall vi, som sitter här inne, rösta igenom en
pappamånad. Vad är motiveringen för den? Jo, om vi sänker ersättningen i
föräldraförsäkringen, då blir det för många familjer ekonomiskt ofördelak-
tigt att låta pappan vara hemma. Nu skall man införa ett bidrag på en betyd-
ligt lägre nivå än föräldraförsäkringen, och ändå vill man påstå att detta inte
alls har några konsekvenser för jämställdheten. Verkligheten är ju just den
att ju lägre ersättning man får, desto mer blir familjerna benägna att låta den
som har lägsta inkomsten stanna hemma. Vi vet att det vanligen är kvin-
norna.
Då säger somliga: Inte skall vi vara så materialistiska! Inte skall vi låta
pengarna styra oss! Det måste vara den egna familjen som får bestämma.
I samma ögonblick går Inger René och Göte Jonsson upp i talarstolen och
säger: Titta hur föräldraförsäkringen har påverkat föräldrarna! När man får
högre inkomst väntar man med att skaffa barn. Det är ett utomordentligt
bevis för att faktiskt ekonomin styr. Det blir ganska avgörande om man har
råd eller inte, och det styr vem som stannar hemma.
Några av oss såg i Dagens Nyheter i morse Socialstyrelsens rapport om det
sociala tillståndet i landet. Där stod om allt fler fattiga i Sverige. Man kan
se att det gäller framför allt de yngre åldersgrupperna. De som är föräldrar
har drabbats av den ekonomiska politiken och faktiskt fått det sämre. Och
för dem skulle alltså ekonomin inte spela någon roll när det gäller att be-
stämma vem som skall stanna hemma?
Det blir en stor ”back-lash” för jämställdheten. Statsrådet Alf Svensson
kan säga att han hoppas att papporna skall vara hemma. Jag tror att väldigt
många pappor känner en stor sympati och är villiga att ställa upp för att Alf
Svensson hoppas att de skall göra det... Det känns skönt, och det känns bra
för jämställdheten, och det känns säkert bra för de små barn som vill ha sina
pappor hemma.
Det innebär alltså att kvinnorna i betydligt större utsträckning blir ansva-
riga för omsorgen om barnen. I vissa länder, och i vissa andra partier i vår
omgivning kallas det ”back to basics” när man talar om den här konservativa
politiken. Den har visat sig framgångsrik i andra länder. Det kommer den
säkert att vara här också!
Så kommer vi till kostnaderna. Statens kostnader ökar med 4 miljarder
kronor. Det är inte ofta jag medger att Ny demokrati har rätt, men i det här
fallet har man rätt. Detta vårdnadsbidrag är ofinansierat. Det främsta bevi-
set är att ingen företrädare för dem som vill ha vårdnadsbidraget har kunnat
redovisa hur det är finansierat.
I januari skriver regeringen att finansieringen av vårdnadsbidraget skall
visas i mars. När vi kommer fram till mars säger man att finansieringen av
vårdnadsbidraget redovisades i januari. Vilken logik! Vilket förtroende
detta ger för landets regering!.
Sanningen är: Bidraget är inte finansierat.
Då kan man säga: Det spelar ingen roll. Vi har redan lånat upp 200 miljar-
der, så vi kan gärna låna upp 4 miljarder till. Många har företrätt denna nå-
got mindre ansvarsfulla ekonomiska syn. Det finns moderater, ledande före-
trädare i denna kammare, som har sagt: Vi kan sänka skatterna med 120
miljarder på några år. I jämförelse med det är 4 miljarder till vårdnadsbidrag
ingenting.
Men för oss som vill ta ett ansvar - och här finns en generationssynpunkt -
är det viktigt att se till att vi inte lånar upp till saker som vi inte kan betala
av. Vi måste kunna betala för oss.
Det roliga är att samma personer, som ofta säger att vi måste spara, nu
säger att vi kan lägga ut 4 miljarder till.
Med vårdnadsbidraget faller en stor del av inkomstbortfallsprincipen. Vi
går mot ett system med grundtrygghet.
Alf Svensson sade här tidigare att det finns en majoritet för vårdnadsbi-
draget i denna kammare om Ny demokrati bara röstar som man egentligen
tycker. Men sanningen är att det inte finns någon majoritet. Alla här inne
som följt debatten de senaste åren och som har läst partiernas program vet
ju att Folkpartiet liberalerna inte alls är speciellt för ett vårdnadsbidrag. Så
sanningen, mina kära kolleger, är att det faktiskt inte finns någon majoritet
för vårdnadsbidrag, om det inte hade varit för att det finns ett behov av att
hålla samman en regering som har ett par månader kvar att leva.
Nu går man över till en grundtrygghet. Med denna grundtrygghet skapar
man ett system som kommer att tvinga unga människor, framför allt kvinnor,
bort från arbetsmarknaden. Vi vet att en lång frånvaro från arbetsmarkna-
den innebär att man tappar fotfästet.
Vi vet också hur marginaleffekterna av bidrag och inkomst i olika former
gör det olönsamt att arbeta. Såväl Kommunal som TCO har gjort beräk-
ningar på detta. Vårdnadsbidraget, kombinerat med bostadsbidrag, barnbi-
drag, lägre kostnader för skatt och barnomsorg och alla kostnader som upp-
står kring arbete, gör att det blir olönsamt att arbeta. En som går från att
vara hemma med vårdnadsbidrag till halvtidsarbete får behålla ungefär 700
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
69
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
70
kr av en inkomst på 6 000, enligt dessa beräkningar. Det innebär att man får
behålla 12 %. Det finns somliga här inne som brukar tala om hälften kvar.
Men det var något som tydligen bara gällde vissa grupper i samhället.
Ungdomar tycker nog ofta att det är viktigt att vara ekonomiskt obe-
roende och kunna spara en slant på banken. Att kunna leva på sin lön är
krav som ytterst handlar om starka och självständiga familjer. Karusellen
med höjda bidrag och höjda skatter måste stoppas. Man måste kunna leva
på sin lön.
De här sista raderna är inte mina rader. De är tagna från en moderat
valbroschyr från 1991. Där sade man: Nu får det vara nog med bidragsslöse-
riet.
Ulf Kristersson, som är moderat riksdagsledamot, sade så här den 21 april
1992 i Dagens Nyheter: ”Huvudfrågan måste ju vara om det är rimligt att en
moderatledd borgerlig regering inför det största enskilda bidraget någonsin
i Sverige.” Det är just vad det är. De partier som gick till val på förslag om
att minska bidragsberoendet skapar nu ett system där allt fler människor blir
mer och mer bidragsberoende.
Jag måste fråga Göte Jonsson m.fl.: Är det ett samhälle med ett ökat bi-
dragsberoende som ni vill ha? Det är ju konsekvensen av förslaget; fler och
fler människor kommer att leva på bidrag, och färre och färre kommer att
leva på en rejäl lön.
Det här systemet innebär att många människor trycks ned till en oaccepta-
belt låg ekonomisk nivå, där de inte klarar sig. Vi har sett att regeringen gör
samma sak på många andra områden, t.ex. när det gäller ungdomspraktik.
Det finns moderatledda kommuner som vill lägga socialbidrag på en extremt
låg nivå, under den nivå som Socialstyrelsen har slagit fast. Man vill pressa
ned genomsnittslönerna och ersättningarna i samhället och därmed männi-
skors möjligheter att leva på det.
Somliga har här sagt att ett av syftena och en av tankarna med vårdnadsbi-
draget är att flera skall stanna hemma. Det blir då mindre behov av att se
till att skapa nya arbetstillfällen. Man ger upp hoppet om den fulla sysselsätt-
ningen och försöker dölja det med ett vårdnadsbidrag, som man tror skall
göra det lättare för människor.
Man säger till sist: Det är inte rättvist att somliga skall betala mer än vad
de får ut från den offentliga sektorn - somliga får betala men får inte tillbaka
någonting. Det är ganska många av våra välfärdssystem som är uppbyggda
på det sättet, dvs. utifrån förmåga och efter behov - inte för att alla skall ha
exakt lika många kronor.
Det uppstår självfallet en rad frågor efter det här resonemanget. Varför
är det exempelvis nödvändigt att vara hemma med barnen i just tre år? Det
är en ganska spännande fråga. I tre år skall föräldrarna ha valfrihet, men
sedan får de klara sig själva. Ny demokrati har sagt att valfriheten skall vara
i sex år, då föräldrarna får bestämma.
Vad är det i dag som hindrar småbarnsföräldrar att genom kortare arbets-
tid och genom en flexibel användning av föräldraförsäkringen uppnå exakt
samma effekt som man försöker uppnå med det här förslaget men att ändå
ha en fot kvar på arbetsmarknaden? Det är inte speciellt mycket.
Jag håller med om det som Moderaterna säger i valbroschyren - jag brukar
inte hålla med dem speciellt ofta. Familjer mår bra om föräldrarna är starka
och ekonomiskt oberoende. Jag tror att ungdomar vill ha pappor som har
ekonomisk möjlighet att vara hemma, som inte är bortapappor och överlåter
föräldraskapet till mammorna. Jag tror att ungdomar vill ha en reform som
är betald, om nu en reform skall genomföras. Jag tror att ungdomar delar
uppfattningen att man skall kunna leva på sin lön. Jag tror inte att vi behöver
vårdnadsbidraget.
Vi skall nu se vad som händer. Det är självfallet spännande. Nu skall för-
handlingarna börja, TV-kamerorna skall slås på, och det skall avgöras i
några korridorer vad som egentligen skall hända. Förhandlingsspelet kan
bölja.
Det som vi alla undrar över nu är vem som är Stefan Kihlbergs trovärdiga
regeringskälla. Stefan Kihlberg är inte här - han är antagligen ute och för-
handlar - men det vore spännande att få reda på vem som är källan och om
Folkpartiet på någon grund är berett att ge upp kostnader i familjepolitiken
för att kunna finansiera ett vårdnadsbidrag.
Anf. 76 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Herr talman! Visst var det en besviken ung riksdagsledamot som stod i
talarstolen nyss. Martin Nilsson är ju riksdagens yngste ledamot. Det märks
att han har gått i den socialdemokratiska skolan, både när det gäller argu-
menten och när det gäller debattekniken. Han sade att det hade använts
många schabloner här i kammaren, men det var väl också schabloner som
han strödde omkring sig.
Han sade att det är gamla värderingar som ligger bakom förslaget om
vårdnadsbidrag. Jag tycker att Martin Nilsson, så ung som han är, helt klart
stod för de gamla värderingarna i kammaren i dag.
Martin Nilsson har tydligen inte lyssnat ett dugg på den här debatten. Där
gavs ju många exempel på flexibiliteten i vårdnadsbidraget. Trots allt detta
vidhöll Martin Nilsson att det handlar om att en förälder skall stanna
hemma. Det är ju inte den enda möjligheten med vårdnadsbidraget.
Martin Nilsson frågade vad 2 000 kr mer i månaden är. Hela det här reso-
nemanget är mycket förenklat. Jag kan mycket väl tänka mig att de små-
barnsföräldrar som Martin Nilsson har försökt förklara vårdnadsbidraget för
inte är särskilt förtjusta. Det är fullt rimligt, därför att de har fått en beskriv-
ning av en helt annan typ av förslag än det vi lägger fram här.
Martin Nilsson tog flera gånger upp jämställdheten. Han sade att man
tvingar bort kvinnor från arbetsmarknaden, samtidigt som han sade att det
bara blir 12 % kvar och att det då blir olönsamt att arbeta. Det stämmer över
huvud taget inte.
Jag får ännu en gång påpeka att vårdnadsbidraget är så flexibelt att vi inte
kan säga i förväg hur familjerna kommer att använda det, därför att familjer
är olika och har olika behov. Det handlar om en tvåårsperiod, när barnen är
små och föräldrarnas önskemål om att själva ta hand om dem är stora. Det
innebär att fördelningen skall bli mer rättvis.
Nu tyckte ju Martin Nilsson att det är riktigt att bara de som har den kom-
munala barnomsorgen får dessa subventioner. Han var inte alls villig att gå
med på att de delar med sig och att det görs mer rättvist.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
71
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
72
Vad det handlar om är att föräldrar skall kunna använda de här pengarna
för att välja andra typer av barnomsorg än precis den som kommunen erbju-
der. Det är mycket viktigt för många människor i vårt land som inte har möj-
lighet att utnyttja eller inte vill ha den subventionerade kommunala barnom-
sorgen.
Anf. 77 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan berätta för Ingrid Hemmingsson att jag förvisso har
gått i den socialdemokratiska skolan. Men jag har inte deltagit i den social-
demokratiska barnomsorgen, som har diskuterats så mycket tidigare. Det
har däremot många av mina jämnåriga kamrater gjort. Till skillnad från vad
många andra tidigare har sagt, vill jag hävda att det inte är något fel på dem,
utan de är ganska välmående och trevliga människor.
Ingrid Hemmingsson säger att jag räknade upp en massa schabloner. Det
jag hävdar är att ekonomin spelar en roll, precis som många andra talare
tidigare har sagt. När man inför ett system där man uppmuntrar den i famil-
jen som har lägst inkomst att stanna hemma, tror jag att det kommer att bli
så. Vi vet att det i de flesta fall är kvinnor.
Jag vill fråga Ingrid Hemmingsson: Är det så att ekonomin spelar någon
roll för vem som stannar hemma?
Ingrid Hemmingsson säger att jag står för gamla värderingar. Det kan all-
tid diskuteras. När ett nytt system införs kan det vara gammalt på grund av
att det liknar ett annat system, som har funnits tidigare men som inte har
varit så framgångsrikt.
Stefan Kihlberg är inte här, men det finns vissa andra nydemokrater...
Anf. 78 ANDRE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller inte Stefan Kihlberg, bara Ingrid Hemmingsson.
Anf. 79 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga, om det nu är så att det pågår
förhandlingar mellan Ny demokrati och regeringen och det finns en säker
källa i regeringen: Är Carl Bildt inblandad i de förhandlingar som nu uppen-
barligen pågår? Det borde Ingrid Hemmingsson veta och ha någon informa-
tion om, eftersom Carl Bildt mig veterligt är en partikamrat till henne.
Anf. 80 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Herr talman! Martin Nilsson håller fortfarande fast vid att det enda sättet
att använda vårdnadsbidraget på är att stanna hemma, och att den som har
lägst inkomst kommer att stanna hemma. Men vi vet i dag att många föräld-
rar med mycket låg inkomst väljer att själva ta hand om sina barn under åren
då barnen är små. Det gör att de får det litet lättare att göra sina egna val.
Jag vet att det är många som skulle vilja vara hemma men inte kan vara det.
Det är också många som vill ha en annan barnomsorg än den kommunala.
Tidigare ironiserade Martin Nilsson över att förslaget inte är finansierat.
Tänk om Socialdemokraterna i vanliga fall kunde visa lika stort ansvar för
den ekonomiska situationen som de gör i dag. Det har vi inte sett särskilt
mycket av tidigare. De har varit ytterst generösa med att öka på alla utgifter.
Det skulle vara ganska klädsamt om de kände det ansvaret i vanliga fall
också.
Det här förslaget är finansierat i budgeten precis som borgerliga rege-
ringar och socialdemokratiska regeringar har gjort tidigare, nämligen genom
en finansiering inom den budget som man har lagt fram. Vi har tagit bort
garantibeloppet. Därför har den återstående delen blivit 2,3 miljarder. Vi
vet inte hur utfallet blir.
I mitt första anförande sade jag att det kan tänkas att trycket på kommu-
nerna att bygga ut den allra dyraste sortens barnomsorg inte blir så stort,
eftersom många föräldrar väljer en annan typ av barnomsorg. Vi får se hur
föräldrarna väljer. Jag kan inte stå här och säga att de skall välja si eller så.
Vi anser att det är föräldrarna själva som skall välja. Olika familjer kommer
att välja olika därför att olika situationer råder för dem.
Anf. 81 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Ganska många är redan i dag hemma med sina barn, dels på
grund av att vi har ett väldigt bra föräldraförsäkringssystem, dels på grund
av att många väljer kortare arbetstid. Man kanske sprider ut föräldraförsäk-
ringen under en längre tid. Den flexibilitet som det talas om finns redan.
Vårdnadsbidraget är inte något nytt som är tillkommet för att skapa flexibili-
tet. Det är en konstruktion som är tillskapad för att det skall vara lättare för
dem som vill vara hemma på heltid under en längre tid.
Så säger man att kostnaderna i och för sig är höga, men att de kanske inte
blir så höga eftersom en massa människor förmodligen stannar hemma och
inte alls utnyttjar kommunal barnomsorg. Det kan mycket väl vara så, men
det medför andra konsekvenser, som att kommunerna måste betala bostads-
bidrag i större utsträckning. Hur mycket har ni i propositionen räknat med
att det skall kosta? Kommunerna skulle få mindre skatteintäkter eftersom
det bevisligen blir färre människor som arbetar. Hur mycket kostar det? Det
finns inte någon redovisning av det. Därför har ni faktiskt rätt i en enda sak
när det gäller den här propositionen, nämligen att ingen vet någonting om
hur mycket det kostar. Det enda man med säkerhet kan säga är att det kostar
mycket pengar och att det inte är betalt. Det är sanningen.
Jag fick inget svar på frågan om Carl Bildt var inblandad i det förhand-
lingsspel som nu pågår. Jag hoppas att jag kan få svar på den i ett senare
replikskifte. Jag lämnar den saken redan nu, så kan Göte Jonsson ta upp den
i nästa runda.
Anf. 82 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Jag tycker att Martin Nilssons anförande var trevligt, även
om jag givetvis inte delar hans uppfattning i sak. Jag vill kommentera hans
fråga varför det är så många icke-föräldrar, icke-produktiva och ”gamlingar”
som jag och andra, som deltar i den här debatten. Martin Nilsson säger att
vi inte har någon erfarenhet, att vi inte vet hur ungdomar och barnfamiljer
tänker.
Jag skulle vilja säga Martin Nilsson att det kanske är just det som vi vet.
Vi vet vad den gamla familjepolitiken innebär. Det är därför som vi vill ha
och arbetar för en förändring.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
73
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
Jag tycker att det skulle finnas skäl för Martin Nilsson att analysera också
unga barnfamiljers önskemål i det här sammanhanget. Det finns, som Chat-
rine Pålsson påpekade, undersökningar som visar att framför allt unga barn-
familjer vill ha ett vårdnadsbidrag. När jag talar med unga familjer - man är
ju inte avskärmad för att man är några år äldre - framstår det klart att valfri-
het, när det gäller att välja barnomsorg, är mycket angeläget för unga männi-
skor. Unga människor sitter inte fast i de gamla klyschorna. Egentligen är
det litet ironiskt att jag i detta fall tycks ha bättre kontakt med unga kvinnor
än vad Martin Nilsson tycks ha.
Man skall kunna leva på sin lön. Det är ett moderat önskemål. Social-
demokraterna har inte talat så mycket om detta. Vårdnadsbidraget innebär
inget avsteg från att kunna leva på sin lön. Det innebär en ökad valfrihet.
Om man vill ha offentligt finansierad barnomsorg, väljer man det. Jag re-
spekterar det. Om man inte vill ha det skapar vi en möjlighet för familjen
att välja en annan form av barnomsorg, som vi stödjer på samma sätt som
Martin Nilsson vill stödja den offentligt finansierade barnomsorgen.
Skulle inte Martin Nilsson och jag, som goda smålänningar, kunna komma
överens om att Martin Nilsson får stödja den offentliga barnomsorgen och
att jag får stödja den barnomsorg som bedrivs på annat sätt, genom vård-
nadsbidraget? Jag skall inte avskaffa stödet till offentlig barnomsorg. I gene-
rositetens namn, oss smålänningar emellan - skulle inte även Martin Nilsson
kunna acceptera att de som delar min uppfattning också skulle få sitt vård-
nadsbidrag?
Anf. 83 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Sant är att både Göte Jonsson och jag är smålänningar. Som
en god smålänning är man faktiskt van vid att hushålla med de pengar som
man har. Däri ligger bl.a. att inte slänga ut 3,7 miljarder som man faktiskt
inte har. Det är småländsk mentalitet.
Göte Jonsson säger att jag företräder den gamla familjepolitiken. Nej, jag
företräder den nya familjepolitiken, den familjepolitik som har gjort det
ekonomiskt möjligt för pappor att vara hemma. På den punkten är Sverige
unikt och det land som har kommit längst, men vi har inte kommit tillräckligt
långt. Det är därför som vi på fredag skall fatta beslut om förslaget om pap-
pamånad. Det är bra, men Sverige har faktiskt redan fört den nya familjepo-
litiken, som har inneburit att papporna har haft den möjligheten. Det tycker
jag är fint.
Nu går vi tillbaka ett steg, till en gammal familjepolitik där familjerna
kommer att tjäna på att det är kvinnorna som stannar hemma med ett vård-
nadsbidrag. Så kommer det att bli; det är ekonomiskt tvunget. Alla de som
annars brukar tala så mycket om ekonomi, och som har gjort det även nu
under debatten, vägrar att kommentera detta faktum.
Sedan kan man diskutera vem som har mest kontakt med unga kvinnor.
För Göte Jonssons del kanske det är bäst att det är jag som har mest kontakt
med unga kvinnor. Det skall vi dock inte ge oss in på närmare.
Jag har fortfarande inte fått svar på vem i regeringen som springer och
förhandlar med Ny demokrati. Jag tänker fortsätta att ställa den frågan till
74
varenda företrädare för regeringspartiet i vartenda replikskifte, så det är lika
bra att ni svarar direkt, då blir det lättare för er.
Anf. 84 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Som smålänningar hushållar vi, Martin Nilsson. Vi har små-
landspungen som är effektiv när det gäller att knäppa till om pengarna. Det
är ett kännetecken för oss smålänningar. Martin Nilsson talar om att vi skulle
slänga ut 3 miljarder kronor. Det är inte vad det handlar om. Jag skulle vilja
ställa uttalandet att slänga ut 3 miljarder till vårdnadsbidraget mot den mil-
jardrullning - och nu är jag allvarlig - som Socialdemokraterna ställer krav
på i den ekonomiska motion som lämnades i förra veckan.
Det är inte trovärdigt, Martin Nilsson, att från socialdemokratiskt håll
föra vårdnadsbidragsdebatten utifrån omtanke om statsfinanserna. Ni har
visat, inte minst under det senaste året, att ni inte har någon större omtanke
om statsfinanserna.
Det är inte så, Martin Nilsson, att papporna måste stanna hemma om de
får vårdnadsbidrag. Det är en vanföreställning i frågan om vem som bestäm-
mer i familjen.
Martin Nilsson är ju ung. Han har också sagt att han är ung, och det re-
spekterar jag. Men det är märkligt att man i det sammanhanget inte kan ac-
ceptera att unga människor får bestämma, att de får säga att de vill ha vård-
nadsbidraget som ett alternativ i detta sammanhang.
Ekonomiskt tvingad att gå hemma är ingen, därför att ett vårdnadsbidrag
införs. Tvärtom är många i dag, inom ramen för nuvarande politik, ekono-
miskt tvingade att välja en barnomsorgsform som man inte föredrar. Vård-
nadsbidraget neutraliserar detta i viss mån, och det är det som är vitsen i det
här sammanhanget.
Socialdemokraten Martin Nilsson gör sig litet lustig över förhandlingar
och diskussioner som pågår. Men det är väl ändå så, Martin Nilsson, att man
enligt ordningen för denna kammare mycket väl kan diskutera ända fram till
dess att beslut fattats i kammaren. Detta är parlamentarisk princip. Eller
skall det vara på det sättet att de slutgiltiga besluten skall fattas långt innan
kammardebatten förs? Personligen har jag den uppfattningen att debatt förs
och att man påverkar och resonerar fram till dess att beslut kan fattas i kam-
maren. Från demokratisk synpunkt är det inte alls märkligt att man också
diskuterar partierna sinsemellan under tiden som diskussioner pågår i kam-
maren. Det är faktiskt en demokratisk rättighet i detta hus.
Anf. 85 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill inte alls förbjuda moderater och nydemokrater att
förhandla i sista minuten. Jag trodde att den politik som innebär att man
ändrar sig under kammardebattens gång och helt plötsligt kommer med nya
förslag faktiskt var förunnad Ny demokrati. Jag trodde alltså att de har en-
samrätt till den politiken. Men jag noterar att den här sortens politik numera
också accepteras av regeringspartierna. Det tycker jag inte är helt lovvärt.
Jag tycker faktiskt att det är bra om beslut är väl förberedda och om det
har förts diskussioner i utskottet och man har ett bra beslutsunderlag, så att
man i utskottet kommer fram till ett förslag i stället för att det görs upp om
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
75
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
76
sådana här saker i en korridor två minuter innan beslut skall fattas. Men det
gäller andra partiers sätt att fatta beslut, och den saken tänker jag inte disku-
tera. Självklart har ni rätt att göra på ert sätt.
Göte Jonsson säger att man i dag ekonomiskt blir tvingad att jobba. Det
finns inga möjligheter ekonomiskt att vara hemma. Där finns alltså ett eko-
nomiskt incitament. Men det finns inte något som helst ekonomiskt incita-
ment för att männen, papporna, skall få svårare att vara hemma när man får
en ersättning som är lika för båda och som ligger på en väldigt låg nivå. Vi
vet ju att det är papporna som generellt har högre inkomster. Det finns inte
någon empirisk forskning som visar på något sådant. Det här är en moderat
hemmakonstruktion.
Vidare säger man att vi socialdemokrater har en släpphänt ekonomisk po-
litik och finanspolitik och att vi därför inte skall tala om andra partier när de
har en släpphänt ekonomisk politik. Det må tyckas att stora investeringar
och omfattande åtgärder för att komma till rätta med arbetslöshetsproble-
matiken i vårt land är släpphänt politik och att det är en slösaktig finanspoli-
tik. Men det är kanske det som präglar vårt land i dag. Det är kanske därför
som vi har den arbetslöshetssituation som vi har - vi har ju haft en regering
med just nämnda syn.
Jag vill bara poängtera att ingen socialdemokratisk representant har gått
ut med löften om skattesänkningar på 120 miljarder kronor. Det finns heller
inte någon enda socialdemokratisk representant som i denna kammare nå-
gon gång har lovat nya reformer för 120 miljarder kronor. En sådan ekono-
misk oansvarighet är helt och hållet förunnad moderata politiker. Rätt
många av oss är nog ganska tacksamma för att de t.o.m. på den borgerliga
sidan är ensamma om en sådan politik.
Anf. 86 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Efter att ha lyssnat till den här debatten kan man faktiskt
ställa frågan: Vem är barnomsorgen till för?
Vi kristdemokrater tycker att barnomsorgen är till för barnen och för det
som är bäst för dem. Men Martin Nilsson antyder vinklingar på det proble-
met som är betydligt annorlunda, vilket väl får stå för honom.
Min fråga till Martin Nilsson är: Skulle Martin Nilsson ha accepterat vård-
nadsbidraget om det hade inkluderats i den totala barnomsorgskostnaden?
När man säger att 3,7 miljarder ”slängs ut” måste det handla om något som
Martin Nilsson tycker är onödigt. Tycker Martin Nilsson i fråga om den för-
älder som väljer att mera vara hemma med sina barn och sköta dem när de
är som minst att det är någonting dåligt att man inte klarar omsorgen om sitt
barn?
Martin Nilsson frågar varför det här skall gälla just under de två första
åren efter föräldraförsäkringen för att sedan, plötsligt, inte gälla längre. Jag
skulle vilja be Martin Nilsson att läsa litet grand om barnpsykologi och om
barnens utveckling. Egentligen alla som forskar på det här området vet att
de tre första levnadsåren är de allra viktigaste åren i en människas liv. Barn-
forskarna säger att inget barn är gruppmoget före tre års ålder. De viktigaste
åren är alltså de första levnadsåren.
Därför är det väl ganska naturligt att regeringen när propositionen skrevs
böljade med det som var viktigast. Martin Nilsson vet säkert att vi krist-
demokrater vill bygga ut detta ytterligare, så att det gäller upp till förskoleål-
dern.
Också i talet om att öka bidragen tycker jag att det finns ett hån. Det måste
nämligen innebära att Martin Nilsson och Socialdemokraterna tycker att ar-
betet med att ge de egna barnen omsorg inte är något värt. Vi menar att det
arbete som utförs i hemmet verkligen har ett samhällsekonomiskt värde. Det
här arbetet skall också värderas från den aspekten.
Min sista fråga till Martin Nilsson: Tycker Martin Nilsson att det är rättvist
att hälften av alla småbarn inte får någon som helst del av samhällets gemen-
samma pengar till barnomsorgen?
Anf. 87 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Chatrine Pålsson tycker att det är ett hån att kalla vårdnads-
bidrag för vårdnadsbidrag. Det må vara hänt - det är inte min formulering,
utan det är regeringens formulering. Hon kan tycka att det är ett hån mot
bakgrund av att kds vill ha vårdnadslön, eller vad kds nu tycker är den riktiga
formuleringen.
Jag vet inte om detta innebär att Chatrine Pålsson kommer att ändra sig
och ta tillbaka sitt yrkande om bifall när det gäller detta ”hån”. Det är fråga
om ett bidrag. Det kan vi inte komma ifrån. Men det innebär inte att barn-
uppfostran och omsorgen om barn som sådan nedvärderas. Det är dock
fråga om ett bidrag.
Jag konstaterar att detta bidrag tillsammans med en rad andra bidrag -
bl.a. bostadsbidragen, som kommer att öka enormt med det här systemet -
gör att människor blir bidragsberoende. Jag tycker inte att det är ett hån,
utan jag bara konstaterar att så är fallet. Fler människor kommer att få leva
på bidrag och färre på sin lön.
Chatrine Pålsson frågar om jag i min grundsyn utgår från vad som är bäst
för barnen. Ja, och det sade jag i mitt huvudanförande. Det bästa för barnen
är om både mamman och pappan är hemma och tar hand om dem. Det här
aktuella systemet innebär motsatsen och är alltså inte det bästa för barnen.
Således accepterar jag inte vårdnadsbidraget även om det vore finansierat
inom ramen för den övriga familjepolitiken. Så är det emellertid inte, och
det säger Chatrine Pålsson också i och med sin fråga. Det här är alltså inte
finansierat. Därmed har jag svarat på två frågor från Chatrine Pålsson.
Jag kan hålla med om att det kanske var litet slarvigt att säga ”slänga ut”.
Vi slänger ut en mängd pengar på föräldraförsäkringen redan i dag, men för
den skull tycker jag att den är bra. Att ”slänga ut” innebär alltså i sig inte
något negativt. Jag konstaterar bara att de här miljarderna hade kunnat an-
vändas på ett bättre sätt, exempelvis för att komma till rätta med den stora
skuld som vi alla i dag håller på att bygga upp. Därför tycker jag att det vore
rimligare att så långt som möjligt använda varenda krona till att minska skul-
den, i stället för att lägga på en mängd nya uppgifter som jag faktiskt inte
tror att vi har råd med.
Anf. 88 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag vill påminna om att vårdnadsbidraget är skattepliktigt.
Därmed har det en funktion av lön.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
78
Om vi är överens om att föräldrarna känner sitt barn allra bäst och vet
vilket behov ett enskilt barn kan ha, är min fråga till Martin Nilsson: Om
föräldrarna bedömer att det är mamman som skall vara hemma på hel- eller
deltid, tycker Martin Nilsson att detta är fult på något sätt?
Martin Nilsson menar att det är nedvärderande och destruktivt om föräld-
rarna gör det valet. Eftersom barn har olika behov måste man väl ge dem
möjlighet som bäst känner barnets behov att bedöma hur man skall ordna
barnomsorgen. Det är framför allt av den anledningen som åtminstone inte
jag förstår logiken i att det är samhället som skall bestämma vad som är bäst
för barnen och inte föräldrarna. Om föräldrarna bestämmer talar samhället
om att det de väljer inte är värt samhällets subvention.
Anf. 89 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Föräldrarna känner barnen bäst. Det tror jag generellt sett
är riktigt. Men ett av de stora problemen i vårt samhälle i dag tror jag faktiskt
är att många ungdomar och många barn saknar en pappaförebild. Vi vet hur
många det är som är utan pappa, i hem med frånskilda föräldrar, med en
förälder. Jag tror att det är ett problem.
Jag tycker faktiskt att det skulle vara bra om pappor var hemma i större
utsträckning. Då säger jag det som politiker. Det må jag säga över huvudet
på föräldrar som kanske känner sina barn bäst. Men när jag ser att det finns
en mängd barn som växer upp utan den ena föräldern - det kan handla om
formella skilsmässor, men det kan också handla om faktiskt utnyttjande av
föräldraförsäkringen under uppväxttiden, då papporna kanske är borta väl
mycket - tycker jag inte att vi skall skapa ett ekonomiskt system som gör det
ännu svårare för papporna att vara hemma. Då säger jag gärna att jag tror
att det är bäst för barnen. Cathrine Pålsson m.fl. må tycka att jag sätter mig
över alla föräldrar. Jag tror att barn har behov av och barn har rätt till sina
pappor. Det är min utgångspunkt. Den vill jag slåss för.
Anf. 90 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att fråga Martin Nilsson om han
har barn. Att han har flickvänner har vi förstått, vilken ålder har jag inte
riktigt begripit ännu, men har han barn?
Om Martin Nilsson hade barn visste han att det är viktigt för små barn
under tre år att ha täta kontakter med få människor. Om Martin Nilsson
hade barn visste han också att små barn under tre år inte har förmåga att
leka och ha utbyte med andra barn. Man kan mycket tydligt se det på barn-
stugorna. De sitter och leker bredvid varandra, men inte med varandra.
Många pekar också på att det är stora nackdelar för små barn att vistas i
stora barngrupper, därför att de stora småbarnsgrupperna av lätt insedda
skäl innehåller ett myller av virus och bakterier. Små barns upprepade infek-
tioner i öron, hals och på andra ställen är en nackdel vars vidd man ännu
inte riktigt har fattat. I småbarnsgrupper på barnstugorna är närvaron unge-
fär två tredjedelar. En tredjedel av barnen är ständigt borta på grund av
dessa infektioner.
Då undrar jag: Vilken tid tycker Martin Nilsson är lagom att bygga ut en
föräldraförsäkring till? Även socialdemokraterna talar ju om en utbyggd för-
äldraförsäkring, och har så gjort vid ett flertal tillfällen här. Vilken grund har
man för att säga att ett år, ett och ett halvt år, två år eller fler år är lagom
tid? Är det barnens behov som styr, är det mina behov som mamma eller
pappa eller är det möjligen arbetslivets behov av arbetskraft som styr? Vad
är det som säger vilken tid som är den lämpliga?
Vi har av främst de två skäl som jag har redovisat menat att tre år är en
lämplig tid för barnens skull. Sedan kan man av andra skäl bygga ut föräldra-
försäkringen, men just för barnens skull är tre år en lämplig tid.
Jag undrar också med anledning av Socialdemokraternas förslag att ensi-
digt bygga ut föräldraförsäkringen: Hur gör man med alla dem som i dag får
barn, kommer att få barn utan att ha varit ute i arbetslivet och skaffat sig
en inkomst, vilket föräldraförsäkringen bygger på? Jag menar att det finns
åtskilliga familjer som kommer att stå utanför den form av samhällets stöd
och hjälp som föräldraförsäkringen innebär. De kommer inte att kompense-
ras med något annat om vi inte inför ett vårdnadsbidrag.
Anf. 91 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det har kommit till min kännedom att Moderaterna gärna
vill filibustra litet, så att man kan avgöra om man skall begära återremiss
eller inte. Det ställer jag självfallet gärna upp på, även om det börjar bli
mycket nu.
Frågan var: Hur lång tid? Sedan räknas en mängd olika anledningar upp.
Små barn har svårt att klara sig på barnstugor och liknande. Jag skall villigt
medge för Inger René att jag personligen inte har barn. Jag har däremot en
mycket god kollega i den här kammaren som har barn och som jag tror har
en del funderingar på detta, men som inte heller riktigt gillar vårdnadsbidra-
get. Jag tror inte att alla föräldrar tycker att det vore jättebra att ha just ett
vårdnadsbidrag.
Skillnaden mellan föräldraförsäkringen och vårdnadsbidrag är att föräld-
raförsäkringen innebär ett skydd mot inkomstbortfall, som innebär att också
pappor kan stanna hemma utan problem.
Inger René säger med anledning av föräldraförsäkringen: Titta så farligt
det är! Det finns vissa människor som inte får ersättning för att de inte har
jobbat. Sanningen är att man då får ersättning i form av det s.k. garantibe-
loppet. Rätta mig om jag har fel, Inger René, men jag tror att det beloppet
är högre än den dagliga ersättningen genom vårdnadsbidraget är. Det är i
alla fall inte någon större skillnad. Vi kan granska det efteråt.
Jag vill därför inte heller säga hur länge man skall vara hemma. Det är
självklart att föräldrarna själva bäst bestämmer det. Men det nuvarande sy-
stemet har inneburit att båda föräldrarna har kunnat vara kvar på arbets-
marknaden. Föräldrar har aktivt, utan att ta hänsyn till ekonomiska aspek-
ter, kunnat välja om det är mamman eller pappan som skall vara hemma.
Ändå har man kunnat sprida ut ledigheten under en ganska lång tid. Man
har kunnat korta ned sin arbetstid och vidta en mängd olika åtgärder för att
vara hemma med barnen. Det är det systemet som man i så fall skall jobba
vidare med, inte ett förslag som faktiskt innebär det rakt motsatta.
Jag fick inget bra svar av Göte Jonsson tidigare, så jag ställer frågan en
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
79
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
80
gång till: Förhandlar Carl Bildt med Ny demokrati om besparingar i familje-
politiken för att kunna genomföra förslaget om vårdnadsbidrag?
Anf. 92 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Det svarade Martin Nilsson alldeles nyss på själv, så jag har
ingen anledning att gå in på det.
Jag fick inte svar på några av mina frågor. Om man bygger ut föräldraför-
säkringen, hur klarar man dem som inte har kommit ut i arbetslivet, som
inte har någon inkomst och som därmed har noll i föräldraförsäkringen och
bara vårdnadsbidraget, som Socialdemokraterna säger nej till? Säger man
nej till vårdnadsbidraget - som faktiskt är litet högre än garantibeloppet,
men för litet högre enligt mitt förmenande - säger man alltså nej till ett ökat
skydd för dessa grupper.
Vårdnadsbidraget är, som åtskilliga har sagt, en första böljan. Det finns
möjligheter att bygga ut vårdnadsbidraget så att man skyddar dessa i dag
oskyddade grupper. Men en utbyggnad av föräldraförsäkringen kommer ald-
rig att omfatta dessa grupper, som i framtiden kommer att vara lika oskyd-
dade som de är i dag.
Jag tycker att Martin Nilsson skall vara litet försiktig med siffror. Han pra-
tade först om att vårdnadsbidraget kostade 4 miljarder. Så småningom kom
han ned till 3,7 miljarder. Men det måste vara rimligt att räkna bort det ga-
rantibelopp som kommer att ersättas av vårdnadsbidraget. Det är 400 miljo-
ner, om jag minns rätt. Det måste också vara rimligt att lägga till de ökade
skatteintäkterna. Då kommer man ned till 2,3 miljarder. Det kan vara rim-
ligt att ge en rättvisande siffra i diskussionen.
Jag skulle vilja ta upp ytterligare en fråga. Martin Nilsson rörde sig med
begreppen arbeta och stanna hemma. Jag tog också upp detta i mitt anför-
ande. Är det arbete när man stannar hemma under den tid då föräldraförsäk-
ringen utgår? Om man tar hand om sitt barn på samma sätt när föräldraför-
säkringen inte längre utgår, är det då inte arbete om man stannar hemma?
Om mitt barn placeras på en barnstuga, arbetar de anställda som tar hand
om mitt barn? Den sista frågan kan jag faktiskt besvara själv - det gör de
självklart. Samma arbete med samma barn i olika lokaler - vad kallas det?
Anf. 93 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Vi börjar röra oss med ganska många siffror. Det är bra, för
vi har tyvärr varit konstant ”befriade” från sådana av dem som i dag vill ha
vårdnadsbidrag.
Inger René räknade upp ett antal åtgärder. Hon berättade bl.a. att garan-
tibeloppet sänks. Det visar sig att de som inte har någon inkomst, och som
Inger René värnar så mycket i det här fallet, får det nedsatt till nästan samma
nivå som vårdnadsbidraget. Det hon dömer ut i föräldraförsäkringen dömer
hon också ut i vårdnadsbidraget. Det är inte speciellt konsekvent eller bra.
Sedan räknar man in att det skall leda till ökade skatteintäkter. Hur det
kan vara möjligt har jag svårt att se. Dessutom är ett av syftena med vård-
nadsbidraget att föräldrarna skall kunna vara hemma med sina barn och inte
förvärvsarbeta. Det innebär ju minskade skatteintäkter. Det man bl.a. kan
vara kritisk mot är att det varken i budgetpropositionen eller i propositionen
om vårdnadsbidraget finns en enda beräkning på vad det skulle innebära i
skattebortfall när folk stannar hemma. Bostadsbidragskostnaderna kommer
att öka. Men inte en beräkning! Det enda vi vet är att de kommer att öka.
Det är synd att man inte gjort några beräkningar.
Inger René ställer en del frågor som hon själv delvis svarar på. Jag tycker
inte att det tillför debatten speciellt mycket. Jag tycker att det är en väldigt
konstig argumentation i detta sammanhang.
Jag skall ändå säga att jag tycker att det finns en avgörande skillnad mellan
föräldraförsäkringen och vårdnadsbidraget. Föräldraförsäkringen möjliggör
för papporna att vara hemma. Den ökar valfriheten för oss som faktiskt vill
vara hemma. Det gör inte vårdnadsbidraget. Det är den avgörande skillna-
den.
Anf. 94 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Den 17 februari var en något märklig dag. Det var då rege-
ringen sydde ett nytt lapptäcke av föräldraförsäkringen. I två olika proposi-
tioner ändrade man samma dag och vid samma sammanträde på lagstift-
ningen. Det blev en proposition om vårdnadsbidrag och en om delad makt
och ansvar med en pappamånad. En dryg månad senare var det dags igen.
Den gången gällde det att ändra i rätten att överlåta dagar för tillfällig vård
av barn. Troligtvis var de ändå samlade under en gemensam rubricering av
typ ”Nu behöver vi något mot opinionssiffrorna” och ”Nu ska vi infria vallöf-
ten!”
Och så tog de då var sin lapp - herrarna statsråd. Statsminister Bildt drog
naturligtvis en blå lapp för besparingar. Frågan gäller nu närmast om det står
Ny demokrati på den. Biståndsminister Svensson och miljöminister Johans-
son slogs om en grön kallad vårdnadsbidrag. Socialministern tog en lapp för
männen - eller var det för jämställdheten?
Så hade man då åstadkommit tre familjepolitiska reformer. För det var ju
familjen som skulle värnas. Carl Bildt lät med varm hand kollegerna slåss om
utgiftslapparna - bara han kunde visa upp en besparing för att dölja slöseriet.
Besparingen var garantidagarna.
Frågan verkar nu vara om detta räcker för att få nydemokraternas stöd.
Kanske måste hela lapptäcket saneras?
Tillåt mig dock reflektera över de märkliga motsättningarna i det här lapp-
verket. Samtidigt som regeringen är villig att kosta på de hemarbetande 3,7
miljarder blir de förvärvsarbetande av med 90 flexibla garantidagar i föräld-
raförsäkringen. Samtidigt som fler kvinnor skall ta ansvar för hem och barn
och lockas tillbaka till spisen för 2 000 kr i månaden - det är väl ändå syftet -
skall männen lockas till detsamma för 90 % av sin SGI. Men det är närmast
en fråga om jämställdhet. Det är en sådan motsättning som förklarar varför
det ansvariga statsrådet - socialminister Bengt Westerberg - inte är här.
Regeringens sätt att hantera denna fråga har skapat en mycket förvirrad
debatt. Vad vill regeringen egentligen? Man talar om familjens valfrihet och
männens skyldigheter. Mycket sällan talas det om kvinnans rätt och så gott
som aldrig om barnens. Nu hörde jag Chatrine Pålsson understryka att vi i
dag fattar beslut om barnens framtid. Skulle då föräldraledighet och föräld-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
raförsäkring vara ett hot mot barnens framtid? Delar kanske Chatrine Påls-
son Göte Jonssons synsätt?
Föräldraförsäkringen kom till för att ge barnen möjlighet att se mer av
sina förvärvsarbetande föräldrar, för att ge föräldrarna ekonomiska möjlig-
heter att ta den där ledigheten för att följa sina barn under den första utveck-
lingsfasen i livet.
Genom senare utbyggnad blev det också vanligt att föräldrarna sparade
dagar för att kunna följa barnen under inskolningen på dagis eller i skolan.
Många föräldrar upptäckte det fantastiska i att ha både rätt och råd att vara
med på dagis den dag då dottern triumferade som Lucia eller följa sonens
första dagar i skolan. Lyckligast var kanske ändå barnen.
När mamma och pappa arbetar heltid betyder det mycket om de kan an-
vända en hel dag för gemenskap med barnen. ”Äntligen kommer min
mamma och hälsar på!” ”Är det sant, pappa - följer du med?”
Låt mig fråga regeringsföreträdarna: Med vilken rätt kränker ni barnkon-
ventionen? I artikel 18 sägs det: Konventionsstaterna skall vidta alla lämp-
liga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har
rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till.
Med vilken rätt tar ni ifrån barnen till förvärvsarbetande möjligheten att
se mera av sina arbetande föräldrar? Varför tar ni bort de 90 garantidagarna?
Hävdar ni att dessa barn skall ”betala” för ett vårdnadsbidrag till dem som
redan har sina föräldrar hemma? För ni är väl ändå inte så naiva att ni tror
att vi som heltidsarbetar har möjlighet att ta ledigt för att åka hem en månad
för 2 000 kr?
Nu är jag ett dåligt exempel, eftersom jag är högavlönad. Har ni räknat
på hur besparingarna drabbar de vanliga föräldrarna? I min hemkommun
Västerås sparar den borgerliga majoriteten ca 3 000 kr per barn. Där hjälper
inga vårdnadsbidrag. Jag har förstått av Inger Renés plädering att jag egent-
ligen inte borde ha barn. Jag är alldeles för gammal för det. Dessutom har
jag haft den dåliga smaken att låta mitt barn gå på dagis. Dessutom har hon
redan fyllt tre år, så hon kommer inte att få något vårdnadsbidrag. Jag måste
säga att jag börjar känna stor oro för min dotters framtid. Kanske skulle hon
ha varit här i dag. Jag frågade henne om hon ville följa med, men hon sade:
Nej, mamma, jag vill hellre vara på dagis. Men Ulrika Messings son Pontus
eller Jan Björkmans son Martin har inte fyllt tre år. De skulle beröras av
reformen. Det hade varit intressant att höra deras synpunkter.
Det skulle också vara intressant att höra regeringsföreträdarna förklara
varför så många barns garantidagar skall konfiskeras. För det blir ju konse-
kvensen för dem som har sparat garantidagar för att använda dem vid bar-
nens skolstart.
Med vilken rätt gör ni så mot barnen och föräldrarna?
Det är en mycket märklig regering vi har. Först tillsätter den en barnom-
budsman, och sedan tycker den att det är fritt fram att göra som man vill
med barnkonventionen. Och som grädde på moset bland slöseri och resurs-
besparingar vill ni nu ta ifrån 90 garantidagar. Jag tycker att ni borde skäm-
mas!
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
82
Anf. 95 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Martin Nilsson och jag har vissa gemensamma erfarenheter.
Martin Nilsson talar som - förhoppningsvis - blivande småbarnsförälder, och
jag kom till riksdagen som småbarnsförälder. Jag var ledamot i socialnämn-
den innan jag blev förälder och fick då höra att jag inte kunde fatta beslut om
barnomsorgstaxor därför att jag inte hade krupit på golvet med små barn.
Nu har jag gjort det, så jag borde ha litet erfarenhet för att komma med i
vårdnadsbidragsdebatten.
Jag kom till riksdagen från att ha varit hemma en tid hos mina barn. Vår
äldsta dotter har inte haft mycket kontakt med barnomsorg utanför hemmet.
Mamma och pappa har delat den här tiden ganska jämnt. Min dotter började
att intressera sig för nomineringsprocessen när hon plötsligt miste samvaron
med sin pappa efter riksdagsvalet 1991. Det är utifrån denna erfarenhet som
jag har vissa bedömningar angående vårdnadsbidraget.
Jag deltar i den här debatten därför att vi i skatteutskottet har haft detta
förslag på remiss. När jag mötte skatteutskottets majoritetsskrivningar slogs
jag av häpnad. Är det verkligen möjligt att vi står så långt från varandra,
eller har man medvetet missförstått det mesta om vårdnadsbidraget?
I skatteutskottet har socialdemokrater och nydemokrater enats om en ge-
mensam majoritetsskrivning, vilken återfinns i betänkande SoU25 på s. 44
och 45.
Utifrån det program som Ny demokrati gick till val på och utifrån det ny-
demokratiska program som vi riksdagsledamöter har fått oss tillsänt är det
en gåta för mig hur Ny demokrati och socialdemokraterna kunnat skriva
ihop sig kring den gemensamma skrivning som skatteutskottet har.
De gemensamma skrivningarna innebär ju inte enbart ett avstyrkande av
propositionen, utan de tycks också vara gemensamma ställningstaganden
när det gäller principer som måste vara mycket svårsmälta utifrån ett icke-
socialistiskt synsätt. Inte har Ny demokrati gått till val på ett socialistiskt fa-
miljeprogram! Nu påstår Stefan Kihlberg att man över huvud taget inte hade
något familjepolitiskt program när man gick till val. Jag vet inte om jag
hemma i Falkenberg fick en alldeles egen speciell upplaga av Ny demokratis
partiprogram före valet. Men i detta program står det på s. 14: ”Familjens
centrala och naturliga roll för vaije människa får icke motverkas eller försvå-
ras av överheten. Barnomsorgen ska präglas av valfrihet och bl a bereda eko-
nomiska möjligheter för barnen att växa upp i sina egna hem.”
I den debatt som har förts i över 30 år har det varit vårdnadsbidraget som
har åsyftats när man har talat om att bereda ekonomiska möjligheter för bar-
nen att växa upp i sina egna hem.
Under vintern har vi fått ett alldeles nytt program med följebrev, daterat
den 28 januari 1994, av vilket det framgår att avsändarna tycker att vi skall
läsa programmet och förhoppningsvis finna bitar som vi vill debattera och
diskutera. Avsändarna är fyra riksdagsledamöter från Ny demokrati. I pro-
grammet står det på s. 24: ”Satsa på familjen. Familjen är samhällets vikti-
gaste grundsten. Därför får inte familjens centrala och naturliga roll motver-
kas eller försvåras av överheten. Det är föräldrarna som har ansvar för sina
barn. Föräldrarna ska själva kunna välja om de vill stanna hemma några år
och ta hand om sina barn - eller anlita annan barnomsorg.”
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
83
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
84
Jag har mycket svårt att inse hur man förverkligar detta program om man
röstar för de majoritetsskrivningar som presenteras i det betänkande som vi
nu diskuterar.
Det har riktats invändningar mot att vårdnadsbidraget inte är finansierat.
Det beror naturligtvis på vilka krav man ställer. Vårdnadsbidraget är finan-
sierat i budgeten, men vi har ju ett budgetunderskott. Därför kan det vara
litet svårt att se hur det hela skall fungera.
Maj-Inger Klingvall sade att förslaget är helt ofinansierat. Martin Nilsson
sade att man slänger ut 3,7 miljarder. Också Margareta Winberg tog upp
detta. Men om man läser socialdemokraternas egen motion i anledning av
kompletteringspropositionen talas det om en besparing på 2,3 miljarder, om
man inte inför vårdnadsbidraget. I Ny demokratis motion talas det om en
besparing på 3,7 miljarder. Så där finns det en viss skillnad. Socialdemokra-
terna talar i sin motion om 2,3 miljarder, och jag tycker att vi skall hålla oss
till den siffran.
Kostnaden på 3,7 miljarder är ju ett bruttobelopp. Vi har ju garantida-
garna för månaderna 13, 14 och 15 som ersätts med 60 kr per dag. Det blir
1 800 kr per månad. Detta växlas ut mot ett vårdnadsbidrag på 2 000 kr per
månad, så det beloppet kan inte räknas två gånger.
Martin Nilsson ville inte riktigt kännas vid att vårdnadsbidraget för med
sig vissa skatteintäkter. Slå upp bil. 7 s. 28 i kompletteringspropositionen!
Där talas det om regleringarna mellan stat och kommun. Ett vårdnadsbidrag
medför skatteintäkter för kommunerna på 867 miljoner. Det finns alltså
vissa beräkningar som man kan använda sig av.
Nu tror jag inte att socialdemokraterna är beredda att hänga med längre.
Men Ny demokrati borde väl hänga med ytterligare en bit.
Man talar om att vårdnadsbidraget borde finansieras inom familjepoliti-
kens ram. På fredag skall vi fatta beslut i anledning av propositionen Delad
makt och ansvar. Det gäller då en omläggning av föräldraförsäkringen. På
s. 86 i den propositionen står det: Den omläggningen medför en besparing
på 1 200 miljoner kronor om året. Efter avdrag på grund av minskade skatte-
intäkter blir nettobesparingen knappt 900 miljoner kronor.
Sedan hänger barnomsorgsgarantin, som riksdagen har beslutat om,
ganska intimt samman med vårdnadsbidraget. Nydemokraterna anser att de
inte har någon del i detta beslut, men det är ändå fattat av en majoritet här
i riksdagen. Beslutet medför konsekvenser för kommunerna. Kommunför-
bundet har i en skrivelse till finansutskottet den 16 maj bedömt att de ökade
kostnaderna för kommunerna blir minst 2,8 miljarder kronor.
Ett vårdnadsbidrag kan sannolikt inte neutralisera hela denna kostnad.
Men kostnaden bör i vart fall minska med ungefär 1,5 miljarder. Jag grundar
detta på en del beräkningar som har gjorts i kommunerna. Faktum är att
man också når beloppet 1,5 miljarder om barnens daghemsstart uppskjuts
4-5 månader på grund av vårdnadsbidraget.
Jag tycker att nydemokraterna ändå borde acceptera att det mesta av
vårdnadsbidraget är finansierat även med denna metod, även om man inte
kan se att det tidigare är finansierat i budgeten. Jag återupprepar: bespa-
ringen på garantidagarna, ca 500 miljoner, skatt som regleras med kommu-
nerna, 867 miljoner, minskade kostnader i föräldraförsäkringen, 900 miljo-
ner, och minskade kostnader för utgifter för barnsomsorg i kommunerna,
1 500 miljoner kronor. Detta blir ca 3,8 miljarder kronor.
Anf. 96 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Harry Staaf gav ett klargörande. Kristdemokraterna räknar
med en dramatisk neddragning av barnomsorgen i vårt land som gör tiotu-
sentals barnskötare och förskollärare arbetslösa.
Riksdagen har att tackla ett av västvärldens mest gigantiska budgetunder-
skott. Om vi skall få någon förståelse bland medborgarna för de svåra beslut
som vi kommer att tvingas fatta här i riksdagen, måste vi i alla partier visa
att vi tar statsskulden på allvar. Då finns det inte utrymme för nya reformer
som inte leder till tillväxt och nya jobb. Då är det inte genom billig hästhan-
del som nya reformer skall pressas igenom i riksdagen. Då kan inga statsråd
driva fram kostsamma reformer på andra departement för att driva sina hjär-
tefrågor.
Det var billig retorik när Alf Svensson för någon timme sedan här sade att
om det bara kom ett förslag om föräldraförsäkring, så skulle socialdemokra-
terna rösta för det. Vi socialdemokrater vill bygga ut föräldraförsäkringen.
Men vi tar vårt ansvar för landets ekonomi. Vi är medvetna om att det icke
finns utrymme för några av våra, Alf Svenssons, Carl Bildts eller andras hjär-
tefrågor. Det är jobben, tillväxten och rättvisan som måste sättas i förgrun-
den.
Nu ökar klassklyftorna i vårt land. Socialstyrelsen redovisade en rapport
som visade att ensamma föräldrar och utsatta grupper har fått det sämre.
Om vi hade pengarna vore det på dessa grupper de borde satsas.
Vårdnadsbidraget och pigavdraget riktar sig i första hand till dem som re-
dan har det hyggligt. Det skall göras med lånade pengar - pengar som van-
liga löntagare skall betala räntor för.
Den svenska familjepolitiken har barnens bästa för ögonen. Den har med
framgång förenat en ny tids krav på jämställdhet mellan kvinna och man med
trygghet för barnen.
Den svenska föräldraförsäkringen sätter barnen i centrum. Den ger varje
familj möjlighet att efter sina behov och förutsättningar vara hemma hos
barnen på heltid en tid och/eller minska sin arbetstid. Många föräldrar har
valt att ta ut nästan hela sin föräldraförsäkring när barnen varit riktigt små.
Andra har valt att spara en del av försäkringen till skolstart eller till andra
skeden i barnens liv när de tyckt att det varit särskilt viktigt för dem att ha
mer tid för barnen.
Föräldraförsäkringen är direkt kopplad till barnens rätt att se mer av sina
föräldrar. Den riktar sig primärt till barnen. Dess flexibilitet har givit famil-
jer med olika villkor möjlighet att utnyttja den efter sina behov. Det gäller
inte minst de garantidagar som regeringspartierna nu vill offra på vårdnads-
bidragets altare.
Också bostadsbidragen och flerbarnstilläggen har skapat ett - visst, det
har varit begränsat - ekonomiskt utrymme för familjer med låga inkomster
och många barn att vara hemma hos barnen under de första åren. Dagbarn-
vårdaryrket spelar en inte oväsentlig roll för den grupp föräldrar som haft
särskilt intresse av att på heltid och i professionell gemenskap med andra ta
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
85
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
86
ansvar för andras men också för sina egna barn under förskoleåldern. Det är
symtomatiskt för en borgerlig politik att antalet dagbarnvårdare nu kraftigt
minskar i vårt land.
Det andra fundamentet i svensk familjepolitik är en internationellt sett
unikt väl utbyggd barnomsorg av mycket hög kvalitet. Den svenska barnom-
sorgen har lyckats förena pedagogisk verkamhet med trygg omsorg. Ofta ar-
betar man nära tillsammans med föräldrarna.
För de allra flesta barn är barnomsorgen främst ett positivt komplement
till hemmet. Men vi får inte glömma att det för en liten grupp barn med allde-
les speciella behov kan ha en mycket stor och kanske i några fall också avgö-
rande betydelse för en trygg uppväxt och nödvändig stimulans.
Många internationella undersökningar visar att svenska barn lever ett gott
liv. De är öppna och trygga. De känner tilltro till vuxna. De har en fin och
djup relation till sina föräldrar. Om vi vill sätta barnen i fokus finns det all
anledning att känna stolthet över den familjepolitik som svenska kvinnor
från många olika grupper i samhället i så hög grad har påverkat.
Ändå finns det, herr talman, i vårt samhälle en liten grupp barn som växer
upp under mycket svåra förhållanden. Det är just för dessa barn som en
trygg barnomsorg har en alldeles speciell betydelse. Dessa barn glöms bort
när de borgerliga med kristdemokraterna i spetsen vill genomföra ett sy-
stemskifte i den svenska familjepolitiken.
När kristdemokraterna i valrörelsen talade varmt om vårdnadsbidraget
var det många som fick intrycket att de talade om vårdnadsbidrag för bar-
nens skull. Men av det som skulle bli en reform för barnens skull blev det
bara en ljudande malm och en skrällande symbal. Det vårdnadsbidrag som
skulle öka barnens trygghet blev i stället ett ”antidagisbidrag”. Det blev en
ren näringspolitisk proposition. Det finns inga samband mellan omsorg om
barnen och vårdnadsbidraget i regeringsförslaget. Om en småbarnsfamilj
väljer att helt avstå från kommunal barnomsorg får man vårdnadsbidraget
ograverat, oavsett om barnen får del av det eller inte. Det mest lönsamma
alternativet för familjen blir att föräldrarna väljer att skiftarbeta. Ett första
steg tas också på den väg mot hembiträden som de flesta av oss trodde att
Sverige lämnade på 60-talet.
Jag vill fråga Chatrine Pålsson: Blir det ett varmare och mjukare samhälle
för barnen om stressade föräldrar möts på väg till och från sina jobb än om
mamma, pappa och barn får gemensam tid tillsammans och barnen får spän-
nande upplevelser tillsammans med andra barn?
Är det de mest utsatta och lågavlönade föräldrarna som har störst glädje
av avdragsrätten för hembiträden?
Ligger det i barnens intresse att avbryta spännande aktiviteter på dagis
eller hos dagmamman för att snäva tidsmarginaler i vårdnadsbidraget skall
hållas?
Skall barnen leka efter 15- eller 30-timmarsgränser? Räcker det inte med
att vi vuxna lever efter almanackan?
Herr talman! Det finns anledning att se med mycket stort allvar på att re-
geringen inte brytt sig om de riktigt svåra frågorna. Barnsomsorgen har en
avgörande betydelse för en liten grupp barn som har mycket stora behov av
stöd. Regeringen har värjt sig för den problematik som uppstår när en eko-
nomiskt trängd småbarnsfamilj med alldeles speciella problem ställs inför
valet att avstå från vårdnadsbidrag för att ge barnet en daghemsplats.
I debatten finns bara de rationella valen och de enkla lösningarna. I bar-
nens värld finns alldeles vanliga föräldrar som behöver det stöd som barnom-
sorgen är när föräldrarna väljer att förvärvsarbeta. Det finns en liten grupp
föräldrar som vill ge och ger sina barn mycket av kärlek och omtanke, men
vars barn också behöver det stöd som en kärleksfull och välutbildad personal
i barnomsorgen kan ge. Dessa barn har kristdemokraterna glömt bort.
Propositionen har inte satt barnen i fokus. Den riktar sin udd mot barnom-
sorgen och utgör ett farligt hot mot jämställdheten. De ekonomiska skälen
för att säga nej till nya ekonomiska reformer är otvetydiga. Lika starka är
skälen att avslå förslaget om riksdagen vill slå vakt om en politik på barnens
villkor.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 97 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Herr talman! Vi har här i dag hört hur fantastisk den socialdemokratiska
familjepolitiken har varit. Det har vi nu även fått höra av Inger Lundberg i
talarstolen.
Tidigare fick vi höra att den socialdemokratiska politiken var så fantastisk
och att det blev en sådan skillnad när det blev en borgerlig regering att det
bidrog till att det inte längre föds lika många barn. Det är alldeles otroligt
vad politik egentligen kan åstadkomma, om man skall tro på de socialdemo-
kratiska talarna.
Sedan säger Inger Lundberg någonting som verkligen låter otroligt fantas-
tiskt. Hon säger att det har skett en dramatisk neddragning inom barnomsor-
gen. Tiotusentals anställda blir arbetslösa därför att man har tvingats att
spara i kommunerna.
Det är väldigt underligt att det blir sådana enorma och dramatiska ned-
dragningar genom en besparing som är ungefär 2 600 kr per barn, om man
ser till snittet. Kommunerna är tvungna att spara, vare sig de är socialdemo-
kratiskt eller borgerligt styrda. Jag har inte hört att det skulle vara någon
skillnad. Det har inte någon talat om i denna kammare.
Vi vet ju alla att den borgerliga regeringen påbörjade det ekonomiska sa-
neringsarbetet. Det är inte slut än. Därför måste kommunalpolitiker av olika
kulörer gå in för detta spararbete. Jag har tidigare sagt att det är mycket
viktigt hur detta arbete går till. Det finns möjligheter att prioritera. Det är
därför viktigt att man prioriterar rätt.
Jag har hört fler än Inger Lundberg som tar till dessa dramatiska siffror.
Det är ju valrörelse nu. Den har börjat ovanligt tidigt detta år. Man har hört
om olika rapporter som har gjorts. Socialdemokraterna närstående organi-
sationer går ut med den ena rapporten efter den andra om hur vedervärdigt
det är. Det kanske är tillfälle att lyfta dessa rapporter på rätt plats.
Visst förekommer det kritik. Det gör det. Vi är medvetna om att man inte
i alla kommuner har lyckats riktigt bra. Men i Socialstyrelsens rapport sägs
att man i de flesta kommuner har klarat omställningen utan att det har blivit
en försämrad kvalitet.
Det är tvunget med en omställning. Det är inte så att socialdemokraterna
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
87
|
Prot. 1993/94:106 18 maj 1994 |
kan stå här i kammaren och låtsas som ingenting, att det är ni som har det |
niskor. Även ni måste inse att den ekonomiska situationen måste förändras.
|
Vårdnadsbidrag, |
Anf. 98 INGER LUNDBERG (s) replik: Herr talman! Det är möjligt att fru Hemmingsson har fått order från Jag berörde inte de allvarliga nedskärningar som har skett inom barnom- Anf. 99 INGRID HEMMINGSSON (m) replik: Herr talman! Jag kan försäkra att Ingrid Hemmingsson är självpratande Inger Lundberg säger: Det finns inget samband mellan vårdnadsbidraget Det som här är positivt för barnen och för deras föräldrar är att vårdnads- I Jämtland, som jag själv kommer från, är det väldigt många som ser fram Anf. 100 INGER LUNDBERG (s) replik: Herr talman! Jag har läst propositionen noggrant. Vårdnadsbidraget rik- Anf. 101 HARRY STAAF (kds) replik: Herr talman! Inger Lundberg försökte pådyvla mig att jag hade sagt att vi |
|
88 |
skulle dra in på barnskötare i kommunerna. |
Det jag citerade var en skrivelse från Svenska kommunförbundet till fi-
nansutskottet av den 16 maj. Där säger man att man bedömer att det behövs
ytterligare 82 000 platser i kommunernas barnomsorg. Det jag sade var att
jag trodde att man kanske skulle slippa att tillskapa 22 000 av dessa platser,
värda 1,5 miljarder, om man införde vårdnadsbidrag. Det är alltså inte fråga
om en minskning av antalet barnskötare i kommunerna. Det är möjligen frå-
gan om att det inte blir fullt så många till som det hade krävts.
Sedan nämnde Inger Lundberg Socialstyrelsens rapport om ökade klyftor
i samhället. Om jag inte minns alldeles fel böqade dessa klyftor att öka efter
1982, dvs. på 80-talet. Det berodde på inflationssamhället. Inflationssamhäl-
let ökar klyftorna.
Även om barn inte vistas på daghem eller i förskola kan de ha möjlighet
till stöd och hjälp i alla fall. De flesta kommuner har öppen förskola. Under
min hemmatid hade jag mycket goda erfarenheter av den öppna förskolan.
Den var ett stöd både för mig och för barnen.
Anf. 102 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Harry Staaf och jag har samma uppfattning om vikten av
öppna förskolor. Det beklagliga är att de under borgerligt styre i dag faller
som käglor i kommunerna.
Det var Chatrine Pålsson från kristdemokraterna som tog upp en senare
dagisstart och menade att man kunde finansiera förslaget...
Anf. 103 TREDJE VICE TALMANNEN:
Genmälet gällde Harry Staaf.
Anf. 104 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det är bra. Jag skall skärpa mig.
Men om vi får en mycket senare start i barnomsorgen hamnar vi i en situa-
tion med många arbetslösa förskollärare och barnskötare, Harry Staaf. Det
är möjligt att det är önskvärt utifrån er synpunkt. Det är möjligt att ni inte
vill prioritera barnomsorgen så starkt.
Det som oroar mig speciellt är det lilla engagemang ni visar för de barn
som har alldeles speciella problem. Harry Staaf säger att det räcker med öp-
pen förskola och att barnen kanske kan gå dit med sina föräldrar. Men det
finns ett antal barn i svenska förskolor som har alldeles speciella behov. De
kanske inte måste omhändertas utan kan leva tillsammans med sina föräld-
rarjust för att de har den trygghet som förskolan innebär för dem. De barnen
har ni helt blundat för. Det problemet är alldeles för svårt i det enkla sam-
hälle som kristdemokraterna tror sig leva i.
Anf. 105 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Det talas här om förenklingar och om ett enkelt samhälle.
Jag tycker nog att Inger Lundberg förenklar litet väl kraftigt i den här argu-
mentationen.
Jag tog också upp detta om en senare daghemsstart. Jag talade om att det
eventuellt kunde bli aktuellt att lägga daghemsstarten fyra månader senare.
Jag ställde det i förhållande till skrivelsen från Kommunförbundet. Att lägga
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
89
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
90
daghemsstarten fyra månader senare ger ungefär 20 000 platser. Kommun-
förbundet talar här om ett tillskott på 82 000 platser. Inte heller med det här
synsättet handlar det om nedskärningar av barnomsorgspersonal i kommu-
nerna.
Vi har ungefär 400 000 barn på daghem eller i familjedaghem. Om vi
skulle få några till som kan gå till öppen förskola därför att föräldrarna bedö-
mer att detta går alldeles utmärkt utifrån barnens synvinkel och utifrån deras
egen synvinkel skall vi inte uppmåla någon katastrof för den svenska barn-
omsorgen. Det är nog tvärtom så, att om man kan ordna den barnomsorg
som föräldrarna trivs bäst med mår både föräldrar och barn bättre.
Anf. 106 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tvingas än en gång konstatera att kristdemokraterna väg-
rar att gå in i diskussionen om de barn som har det jobbigast. Det är inte så
underligt. Man har över huvud taget inte tänkt på dem när man har konstru-
erat propositionen.
På samma sätt är det med de föräldrar som har en bräcklig situation på
arbetsmarknaden. Nu förlänger Harry Staaf möjligheten att vara föräldrale-
dig. Men ni ställde inte upp när vi socialdemokrater ville ha arbetsrättsliga
regler som gjorde att unga kvinnor inte skulle sparkas ut från företagen för
att det kanske inte alltid var dem som företagarna i första hand ville satsa
på.
Ni ställer inte upp för de barn som har det allra jobbigast. Jag tror på den
öppna förskolan. Jag tror att den är bra för väldigt många barn. Men jag tror
inte att den öppna förskolan är ett tillräckligt instrument för de barn som
har de största problemen. Där behöver vi hjälpas åt mycket mer. De barnen
glömmer ni. Det är de barnen och de föräldrarna som skulle behöva ett mas-
sivt stöd av samhället.
Det är därför det känns så sorgligt att budgetunderskottet nu är så drama-
tiskt att vi ingenting kan göra till stöd för dem. Det är därför det känns så
skakande att ni genomför en reform som säkert är bra för en del, men som
i första hand riktar sig till de människor som redan har det hyggligt. Ni ge-
nomför den reformen med lånade pengar.
Anf. 107 ROSA ÖSTH (c) replik:
Herr talman! Inger Lundberg ägnar sig åt samma slags retorik som ett an-
tal andra socialdemokratiska debattörer har gjort här i dag. Den går ungefär
ut på att det skulle ha varit Socialdemokraterna som, med motstånd från alla
andra partier, har byggt upp det som är särklassigt bäst för Sverige, nämligen
barnomsorgen, barnbidragen, föräldraförsäkringen osv. Jag vet inte om
Inger Lundberg är så historielös som hon ger ett intryck av eller om hon bara
förskjuter verkligheten. Jag förmodar att det är det senare.
Som jag sade i mitt inledningsanförande för ganska många timmar sedan,
var det under den förra borgerliga regeringsperioden som mycket av den fa-
miljepolitik som vi har i dag byggdes upp. Vi utökade föräldraförsäkringen
från sju månader till tolv månader. Barnomsorgsplatserna ökade mer än vad
de hade gjort tidigare osv.
De har talats mycket här i dag om socialdemokratisk familjepolitik. Jag
skulle vilja påstå att den inte innehåller fler ingredienser än vad som känne-
tecknar en borgerlig familjepolitik, i vaije fall en som vi i Centern står
bakom. Det som snarare kännetecknar en socialdemokratisk familjepolitik
är en bristsjukdom.
Vi har i stor enighet byggt upp konsumtionsstödet och vi har byggt upp
föräldraförsäkringen, men det finns en brist när det gäller stödet till barnom-
sorgen. Det är den vi vill åtgärda genom ett vårdnadsbidrag.
Precis som jag befarade inledningsvis på förmiddagen har man sökt detal-
jer. Man har hittat en rad förevändningar för att inte rösta på vårdnadsbidra-
get. Jag har varit med om minst ett tiotal debatter där vi har diskuterat vård-
nadsbidraget som princip. Där har det inte funnits minsta vilja eller intresse
från Socialdemokraterna att försöka medverka till en form som skulle ge de
sämst ställda barnen och de föräldrar som i dag saknar stöd någon chans att
få det bättre.
Anf. 108 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! När jag talar om kvinnornas kamp för den familjepolitik vi
har i vårt land talar jag inte bara om de socialdemokratiska kvinnornas
kamp. Då talar jag om diskussioner som förts av kvinnor i många olika par-
tier och i många olika grupper.
Jag vet, Rosa Östh, hur centerkvinnor i olika fullmäktigeförsamlingar va-
rit förtvivlade över hur tufft det har varit att jobba i deras parti. Till slut har
de också kunnat få med sina gubbar på satsningar på barnomsorgen. Jag vet
att vi tidigare har varit ense om mycket i familjepolitiken i vårt land. Det är
därför som jag säger till Rosa Östh och till många andra borgerliga kvinnor:
Varför skall vi genomföra det här systemskiftet? Varför skall vi kasta så
mycket av det som är viktigt för barn och kvinnor i vårt land över ända?
Sedan säger Rosa Östh att jag liksom andra socialdemokratiska debattö-
rer ägnar mig åt så mycket detaljer. Jag har inte fått svar av Ingrid Hem-
mingsson eller Harry Staaf och jag får inte svar av Rosa Östh på frågan var-
för man inte har fört en gedigen diskussion om de barn som har det jobbi-
gast, de barn som har störst behov av barnomsorg. Det är möjligt att ni ser
dem som detaljer eftersom de inte är lika många som de andra barnen. Men
vi kvinnor i riksdagen får aldrig någonsin se de mest utsatta barnen som de-
taljer i en vårdnadsbidragsdebatt, Rosa Östh.
Anf. 109 ROSA ÖSTH (c) replik:
Herr talman! Jag är ganska säker på att våra uppfattningar är rätt sam-
stämmiga vad gäller att det är de sämst ställda barnen, de med särskilda be-
hov, som behöver mest stöd. Jag vet inte riktigt vilket socialdemokratiskt
förslag som Inger Lundberg möjligen tänker på som alternativ till vårdnads-
bidraget. Det har inte heller framkommit från någon av de socialdemokra-
tiska debattörerna här i dag vad man vil) göra för att lyfta in de människor
och grupper som i dag står utanför samhällets trygghetssystem.
Det är faktiskt inte alls de högavlönade männen eller familjer med en lyx-
hustru hemma, som man brukar säga, som skulle tjäna på ett vårdnadsbi-
drag, utan det är mycket ofta LO-familjer. Inger Lundberg nämnde själv att
det kanske blir så att man börjar skiftarbeta och avstå från barnomsorg, men
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
91
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
92
faktum är att många LO-familjer redan i dag gör så. Varför skulle det vara
mera orättvist om de familjerna fick ett stöd, så att de skulle kunna lätta en
smula på sin stressade situation? Jag kan inte heller förstå varför det skulle
vara oberättigat att deras barn på detta sätt skulle få en större trygghet.
Jag måste tyvärr konstatera att det kvarstår en ovilja, som jag finner
ganska underlig, mot att fullt bygga ut det här stödet och att, som den förut-
varande socialministern Karin Söder sade, låta familjepolitiken stå på två
ben. Det skulle å ena sidan vara offentlig barnomsorg, å andra sidan stöd till
familjerna att själva välja någon annan barnomsorgsform, t.ex. genom egen
insats, eller möjlighet för föräldrarna att förkorta sin arbetstid.
Anf. 110 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Den grundläggande förutsättningen för att vi skall kunna
förhindra att Sverige blir ett klassamhälle är att vi klarar tillväxten och inte
låter det gigantiska budgetunderskottet växa. Det blir de mest utsatta grup-
perna som riskerar mest med den ekonomiska politik som den borgerliga
regeringen för, och det är de mest utsatta grupperna som riskerar mest när
man är lättsinnig med reformer. Det gäller grupper i samhället som i och för
sig har det jobbigt men som ändå lever under hyggliga omständigheter.
Skälet till att jag har velat uppmärksamma de mest utsatta barnens situa-
tion är att hela vårdnadsbidraget har konstruerats så, att tröskeln till barn-
omsorgen blir mycket hög för den som har låga inkomster och är hårt utsatt
på olika sätt. Det är inte så lätt för den mamma som har sjukbidrag med
70 % ersättning och som känner att hon måste satsa hela vårdnadsbidraget
på barnomsorg för sitt barn, eftersom det är så viktigt för barnens skull.
I det underlag som föregick propositionen uppmärksammades barn med
särskilda behov och de arbetslösas problematik, men regeringen klarade inte
att göra någonting för dessa grupper, eftersom förslaget i grunden är fel-
konstruerat. Det drabbar dem som har de största behoven mest. Det är
också styrande på en del sätt. Är det, Rosa Östh, ur barnens synpunkt lyck-
ligt att vi inför ett system som styr mot skiftarbete och mot ökad turbulens
för barnen? Skall vi inte vara rädda om en familjepolitik som har satt barnen
i centrum?
Det som ni gör är att införa ett antidagisbidrag. Ni inför inte någonting
som sätter barnen i centrum. Ni inför ett bidrag som skapar höga trösklar till
barnomsorg som vi kvinnor åtminstone tidigare var mycket ense om hade
mycket stor betydelse för våra barn.
Anf. 111 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Inger Lundberg talade om det mest dramatiska som hänt
inom barnomsorgen. Det mest dramatiska som hänt under den borgerliga
regeringstiden inom barnomsorgen torde vara att de under den socialdemo-
kratiska regeringens tid massiva köerna nästan har försvunnit. Att man un-
der dessa ekonomiskt bekymmersamma år kunnat praktiskt taget bygga bort
köerna tycker jag är en prestation som vittnar om att regeringen har om-
tanke om barnstugorna och barnomsorgen. Den prestationen har varit och
kommer att vara till glädje för både barn och föräldrar.
Jag skulle vilja ställa en fråga om den socialdemokratiska utbyggnaden av
föräldraförsäkringen. Jag har tidigare inte fått svar på den, och nu böljar
sista chansen till ett svar närma sig. På vilket sätt riktar sig den socialdemo-
kratiska utbyggnaden av föräldraförsäkringen till de mammor som får barn
innan de hunnit ut i arbetslivet? Det är en inte så väldigt ovanlig situation,
och det finns många skäl till att så är fallet. Studier torde vara det vanligaste,
men det kan också vara så att man bor på ett ställe där arbetstillfällena är
begränsade.
Det är lätt för oss som verkar i Stockholm att få ett 08-perspektiv på tillva-
ron, men Sverige består också av glesbygd, där utbudet av arbetstillfällen är
minimalt. Min fråga till Inger Lundberg är alltså: Hur riktar sig föräldraför-
säkringen till barnen till dessa mammor? Jag tycker att detta är en av de stora
frågorna. Hur löser socialdemokraterna den?
Anf. 112 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Runt omkring i landet får vi nu rapporter om att daghem
läggs ned, och det sker på grund av bristande efterfrågan i många kommu-
ner. Vad är anledningen till detta? Jo, under de borgerliga åren har 437 000
jobb försvunnit. Nästan var tionde förälder går arbetslös, och vi har fått ett
dramatiskt systemskifte i hela vårt land. Det finns en mycket stor grupp som
inte längre har möjlighet att efterfråga barnomsorg. Samtidigt skärps reg-
lerna. I många kommuner har arbetslösa inte längre möjlighet att utnyttja
barnomsorgen. Det är det sorgliga huvudskälet, Inger René, till att det inte
är köer till barnomsorgen i särskilt många kommuner.
Jag skulle gärna ta upp en diskussion med Inger René om utformningen
av en socialdemokratisk modell för föräldraförsäkringen, men jag tycker
inte att det är hederligt mot lyssnarna att göra det i dag. Vi socialdemokrater
inser att det icke finns ekonomiskt utrymme i vårt land för andra reformer
än de som skapar nya jobb eller tillväxt. Vi vill bygga ut barnomsorgen, men
vi ser att det icke är ekonomiskt möjligt att göra det. Det är skam och fläck
på den här kammaren att ni driver igenom icke finansierade reformer i ett
läge där samtliga här borde ha som huvudsyfte att klara sysselsättning, till-
växt och minskning av budgetunderskottet.
Anf. 113 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Vi vet alla varifrån det dramatiska systemskifte som Inger
Lundberg talade om emanerar. Diskussionen därom fördes vid halv 10-tiden
i morse, och jag tänker inte dra upp den igen. Men jag vill minnas att de
förslag som kommit från socialdemokraterna i familjepolitiken alltid, även
när Sverige varit i en lyckligare ekonomisk situation än i dag, har handlat
om en utbyggnad av föräldraförsäkringen. Socialdemokraterna har aldrig
lagt fram ett förslag där man tar hänsyn till dem som inte haft ett förvärvsar-
bete innan de fått barn, och man har tydligen inte tänkt göra det framöver
heller.
Inger Lundberg sade vidare att vårdnadsbidraget icke riktar sig primärt
till barn. Jag tycker att det är uttryck för en ytterligt förnedrande syn på för-
äldrarna. Jag tror att föräldrarna vill sina barn mera väl - ”välare”, som nå-
gon sade tidigare här i kammaren - än vad kommun och stat kan vilja. Jag
tror att föräldrarna har ett engagemang och ett kunnande när det gäller det
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
93
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
omsorgsbehov som just deras barn har. Det kan vi inte tillgodose här, och
det kan man inte heller göra i kommunalhusen.
Vårdnadsbidraget skapar en öppning för den typ av lösningar som passar
det enskilda barnet bäst.
I dag finns det en eller ett fåtal lösningar när det gäller barnens omsorgsbe-
hov. Vi kommer att få se en mängd olika lösningar som är till gagn för det
enskilda barnet - inte minst för de barn som har det jobbigast, som Inger
Lundberg uttrycker det.
Anf. 114 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Nu kanske det är dags att de borgerliga debattörerna be-
stämmer sig. För en liten stund sedan fick vi höra Rosa Östh berömma sig
över utbyggnaden av föräldraförsäkringen och säga att vi hade varit väldigt
eniga om den. Sedan går Inger René upp i debatten och tar avstånd från och
kritiserar den föräldraförsäkring vi har väldigt starkt. Var står ni?
Ni har talat för ett vårdnadsbidrag som ni nu inför med pengar ni inte har,
Inger René. Det är det jag har kritiserat så starkt. Det finns mycket allvarliga
invändningar mot det. Det gäller särskilt risken för att de barn som har det
jobbigast kommer i kläm i systemet och den mycket allvarliga risken för att
det svenska kvinnor uppnått av en stark ställning på arbetsmarknaden åt-
minstone till dels kan gå förlorat.
Därtill kommer det ni aldrig kan få skattebetalarnas förlåtelse för: ni inför
en kostnadskrävande reform i ett läge när ni inte har en krona att finansiera
reformen med och där den viktigaste uppgiften för riksdagen borde vara att
minska budgetunderskottet, komma till rätta med statsskulden, minska ar-
betslösheten och få fart på tillväxten. Åt det gör ni ingenting.
Anf. 115 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag skall försöka att svara på en del frågor, Inger Lundberg.
Jag skall inte svara på den aggression som Inger Lundberg visade mot oss
som parti när det gäller barnomsorg.
Jag vågar säga att de barn som verkligen behöver en dagisplats har förtur
i alla kommuner. Barn till ensamstående har likaså förtur i, vågar jag säga,
nästan alla kommuner. Jag hoppas att Inger Lundberg också tror på att det
är vår ambition att de som bäst behöver plats fortsättningsvis skall få det.
Inger Lundberg har försökt tala om ekonomi både inledningsvis och i re-
plik. Det hade varit klädsamt om man hade besinnat den socialdemokratiska
ekonomiska politiken tidigare. Det är bra att Inger Lundberg tar ansvar för
den nu, men svenska folket vet hur det fungerar när socialdemokraterna dri-
ver ekonomisk politik.
Inger Lundberg talar om jobben, tillväxten och rättvisan. Vad är det för
rättvisa i att ett barn som vistas på dagis får 70 000 av samhällets subventio-
ner varje år, men att ett barn inte är värt 48 000 - dessutom skattepliktigt -
om man väljer ett annat alternativ? Var är rättvisan i socialdemokraternas
politik?
Jag förstår inte heller att inte Inger Lundberg har insett att det är behoven
som måste styra vår organisation av barnomsorg och inte tvärtom. Inger
94
Lundberg vill prognosticera vilket antal som skall vara pä dagis osv., men
det måste vara behoven som styr.
Jag blir faktiskt nästan glad ibland när jag hör argumentet att vårdnadsbi-
draget är för litet. Det tycker vi också. Jag hörde en liknelse för en tid sedan
som jag gärna upprepar: Det kommer en genomhungrig människa hem till
mig och säger att han inte har fått någon mat på hela dagen. Han frågar om
jag har något. Jag säger: Nej, jag har bara en smörgås, så det är nog ingen
idé att du får den.
Precis lika utopiskt är det när man talar om att det gäller för litet pengar.
Påståendet att vi skulle ha maximal valfrihet i barnomsorgen i dag är lögn.
Jag är säker på att alla föräldrar vill det bästa för sina barn. Men låt oss hjäl-
pas åt så att de får välja det de tycker är bäst för sina barn, Inger Lundberg!
Inger Lundberg tror att det spännande livet finns på dagis, och hon säger
att vi kristdemokrater vill ta ifrån barnen det. Det vill vi inte, men det finns
fler spännande ställen att vara på än på dagis för barn i Sverige.
Anf. 116 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Självfallet har barn med särskilda behov förtur i barnomsor-
gen, och de har också den rätten enligt socialtjänstlagen. Det jag berörde
var den tröskel som byggs genom det nya vårdnadsbidraget.
Jag kan också konstatera att räntan på statsskulden faktiskt ökat mycket
dramatiskt under de borgerliga åren - så mycket att det motsvarar nästan
hela kostnaden för den samlade föräldraförsäkringen.
Herr talman! Nu börjar det kanske bli dags för kammaren att gå till beslut.
Anf. 117 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Man kan kanske i någon mån jämföra statsskulden med en
båt. Det tar ett tag innan svallvågorna kommer. Nu får vi bära bekymren,
och det tycker jag att vi kan ta ett gemensamt ansvar för.
Jag vill också när det gäller kommunens prioriteringer nämna att riksda-
gen nu skickar ut en påse pengar till kommunerna. Den här regeringen har
faktiskt ett förtroende för de lokala politikerna. När man studerar Kommun-
förbundets skrifter om hur man prioriterar i respektive kommun kan man se
att det inte spelar någon roll vilken majoritet det finns i kommunen. Det är
ingen direkt skillnad. Det tycker jag också att det vore klädsamt att tala om.
Anf. 118 ROLAND LARSSON (c):
Herr talman! Jag har förstått av debatten tidigare i dag att sådana som jag
inte borde gå upp i talarstolen och säga någonting. Risken är uppenbar att
man antingen blir beskylld för att vara en uppblåst pösmunk eller för att vara
för gammal för att ha kontakt med verkligheten.
Nu är det så, mina vänner, att jag var med i diskussionen om vårdnadsbi-
draget långt innan jag blev varken uppblåst eller pösig. Jag var inte munk
heller för den delen, för det var under den tid jag hade fyra småbarn som
jag böljade engagera mig i frågan. Så länge har denna diskussion och denna
debatt pågått. Det är verkligen dags att komma till ett slut i denna fråga och
att besluta om ett vårdnadsbidrag.
Vårdnadsbidraget är det bästa exemplet på det systemskifte och den valfri-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
95
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
96
hetsrevolution som regeringen har sagt sig vilja åstadkomma. Vi har förut i
dag hört att vårdnadsbidraget ökar valfriheten för barnfamiljerna. Det ska-
par också större rättvisa för de barnfamiljer som inte får någon del av de
stora resurser som i dag satsas på barnomsorgen.
För Ny demokrati borde det närmast vara en självklarhet att stödja försla-
get. Det är säkert många som liksom jag har frågat sig varför man inte gör
det. Skall man säga nej till det som ändå är i rätt riktning och som ligger i
linje med den egna uppfattningen och det egna partiprogrammet därför att
man inte fullt ut får som man vill?
Jag har inte kunnat komma fram till något annat på denna punkt än att
våren går i Bert-Karlsson-doktrinens tecken. Det gäller att synas och höras
så mycket som möjligt även om det sker genom att man går emot sina egna
grunduppfattningar och sin egen politik.
Huvudinvändningen från Ny demokratis sida när det gäller detta förslag
till vårdnadsbidrag är att det inte fullt ut är finansierat inom ramen för famil-
jepolitiken. Även från socialdemokraternas sida har det kommit sådana syn-
punkter. Det låter på vissa socialdemokrater som om det vore ett huvudpro-
blem och som att de skulle kunna tänka sig att acceptera ett vårdnadsbidrag
om det bara vore finansierat inom ramen för familjepolitiken.
Det måste vara en del som har gått förlorat i den debatt som har förts un-
der det senaste året, i varje fall i minnet på vissa. Jag tänkte därför att jag
skulle påminna om att detta vårdnadsbidragsförslag till punkt och pricka är
finansierat inom ramen för familjepolitiken - detta alldeles oaktat om man
räknar dynamiska effekter eller inte.
Bruttokostnaden för vårdnadsbidraget är ju 3,7 miljarder kronor. Av
detta finansieras 0,9 miljarder kronor genom ökade skatteintäkter som kom-
mer tillbaka från vårdnadsbidraget. 0,5 miljarder kronor finansieras genom
att garantidagarna har tagits bort ur föräldraförsäkringen. 0,9 miljarder kro-
nor sparar regeringen genom att sänka kompensationen inom föräldraför-
säkringen från 90 till 80 %. Flerbarnstillägget minskas i budgeten med unge-
fär 55 miljoner kronor.
Man sparar pengar genom att inte skriva upp bidragen till kommunerna.
Av den del av bidragen till kommunerna som inte skrivs upp skulle ungefär
350 miljoner kronor ha gått till barnomsorgen, pengar som kommunerna nu
måste spara in på sin barnomsorg.
Bidragsförskottet har diskuterats här ibland, och det finns en del som har
starka invändningar mot att den diskussionen tas upp. Jag vill gärna påminna
kammaren om att socialutskottet helt nyligen har beslutat, i stor enighet, att
mot regeringens förslag minska bidragsförskottsanslaget med 165 miljoner
kronor. Det har gjorts på initiativ av bl.a. Ny demokrati. En motion från Ny
demokrati har tagits upp av socialutskottet, och den besparingen är gjord.
Med den av mig här gjorda beräkningen är vi uppe i närmare 3 miljarder
av de 3,7 miljarder kronorna. Detta är besparingar som regeringen har gjort
under den senaste tiden inom den familjepolitik vi har.
Därutöver har vi tidigare ändrat regler när det gäller vård av sjukt barn
kontra föräldraförsäkringen, vilket sparar 0,4 miljarder kronor. Och alla
minns väl, antar jag, den uteblivna höjningen av barnbidraget i början av
mandatperioden. Den är värderad till 0,8 miljarder kronor.
Det är helt och hållet fel att påstå att förslaget till vårdnadsbidrag inte är
finansierat inom ramen för familjepolitiken. Varenda krona är finansierad
inom familjepolitikens ram. Det kan inte vara rimligt att påstå att utebliven
finansiering skulle vara skälet till att Ny demokrati säger nej till en reform
som man själv har skrivit in i sitt handlingsprogram som en viktig systemför-
ändring. Detta är mycket märkligt och mycket svårbegripligt.
Att socialdemokrater och vänsterpartister resonerar som de gör är vi inte
alls överraskade över, men litet överraskad är jag ändå över att de kan ta
finansieringsfrågan som en invändning. Med tanke på alla de förslag som So-
cialdemokraterna har lagt fram under den här mandatperioden, förslag som
skulle kosta miljardtals kronor och som inte är finansierade utan skulle öka
budgetunderskottet, är det närmast oförskämt att komma och prata om eko-
nomiska motiv för att säga nej till vad som ytterst ändå är en rättvisereform.
Anf. 119 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman, riksdagsledamöter! Politik är konsten att hindra människor
från att lägga sig i vad som angår dem, sade den franske författaren Paul
Valéry för snart hundra år sedan. Oscar Wilde lär ha sagt: Man lär av histo-
rien att man inget lär av historien.
Varför är det på detta vis då? Det tycker jag att dagens debatt har fullt
tydligt deklarerat. Från kl. 9 till nu, när klockan snart är 16, har vi debatterat
någonting som inte skulle behöva debatteras, om vi hade tagit hänsyn till de
urgamla traditioner som vi har i vårt land att sätta familjen som nummer ett.
Jag kan gå till min egen situation. Jag är född 1947. 1957 dog min far och
efterlämnade min mor plus fyra barn. Då var - hör och häpna! - barnbidra-
get 290 kronor per år, ungefär 5 000 kronor per år i dagens penningvärde. I
dag är barnbidraget 9 000 kronor per år.
Nåväl, jag återgår till 1957. Varför klarade vi oss? Hur kan det komma sig
att jag står här, jag som blev utan far och som hade en mor som klarade vår
familj helt ensam? Jo, det skall jag tala om för er. Det gjorde vi, för på den
tiden lade sig inte politiker i, speciellt inte Sveriges riksdag, hur vi skötte vår
familj. Det fick vi göra alldeles själva.
Att denna debatt är som den är, beror på att Sveriges riksdag totalt har
misslyckats med sin uppgift. Uppgiften var att föra medborgarnas tankar
framåt. Men det har man inte gjort, utan vi svenska medborgare skall enbart
betala skatt och hålla käft - förlåt, herr talman! Sedan skall vi som sitter i
Sveriges riksdag fördela skattepengarna.
Och de underbara socialdemokraterna! Det är helt fantastiskt att höra
dessa människor som står här och talar om sin egen förträfflighet. De har
grundlurat oss vanliga arbetare - jag är faktiskt en vanlig arbetare - hela 60-
talet och 70-talet med det förträffliga skattesystemet som gjorde att man tog
från de fattiga och gav till de rika.
Det finns mycket man kan säga här. Alla har hört talas om Lindbeck-kom-
missionen. Och vad säger den? Jo, den talar om välfärdsstatens kris. Väl-
färdsstatens kris är, menar kommissionen, en effektivitets- och förtroende-
kris. Se bl.a. på de frikostiga förmånssystem som vi hade, t.ex. föräldrapen-
ningen, hur man planerade sina barn! Jag själv har tre barn. Vi planerade
inte dem, utan de kom precis som de ville. Och min fru stannade hemma.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m.m.
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vårdnadsbidrag,
barnomsorg m. m.
Hon hade ingen planering för att skapa en hög inkomst och sedan suga ut
vad andra människor har skapat.
Det är ganska bedrövligt att behöva stå här och förklara. Vad är orsaken?
Jo, orsaken är att vi har fört en felaktig penningpolitik de senaste 30 åren.
Det är klart och tydligt när vi behöver låna 1 miljard kronor per dygn. Dess-
utom skall vi då ha ett ofinansierat vårdnadsbidrag. Var någonstans skall vi
ta pengarna? 1 miljard per dygn lånar vi, och dessutom skall vi skapa ytterli-
gare ett förmånssystem! Det håller inte.
Vad har vi nydemokrater sagt då? Jo, om nu borgarna tänker till litet
grand, så återremitterar de ärendet till utskottet, och sedan kommer vi över-
ens, för vi gillar inte Socialdemokraterna. Vi tycker att Socialdemokraterna
har fört Sverige precis rakt ner i botten.
Om nu inte borgarna återremitterar ärendet, blir vi tvungna att rösta på
Socialdemokraternas förslag. Det är hur enkelt som helst, för sådant är det
parlamentariska systemet. Nu har Alf Svensson och hans kolleger att över-
tyga de andra om att återremittera till utskottet, och sedan löser vi det här.
Vi kanske t.o.m. kan komma till en sådan lösning att miljonärerna inte
får barnbidrag, vilket vi tycker att de inte borde ha. Men Socialdemokra-
terna tycker att miljonärerna skall få det, för det är så krångligt att göra om
system med bidrag hit och dit. Men det är jättelätt - ta bostadsbidrag och
det ena med det tredje! Det går, om man bara vill, men man vill inte.
Varje riksdagsledamot borde ha en analytisk förmåga, men vad som fattas
är en syntetisk förmåga. Ni skrattar ni, men skratta på så får ni se vad som
händer! Det är bara att konstatera att vi har hållit på i snart sju timmar och
diskuterat saker som inte vi har med att göra, för det är faktiskt vaije familjs
enskilda problem att ta hand om sina angelägenheter.
Men då måste det skapas förutsättningar, och det sker genom en rejäl skat-
tesänkning. Så enkelt är det med det. Men då eliminerar vi i Sveriges riksdag
vår roll, för då får alla de stackars svenskarna börja tänka själva, vilket de
inte får göra nu, för vi har liksom tagit bort deras ansvar.
Nu tänker visst talmannen klubba av mig igen, för jag håller aldrig tiden.
Skall vi vänta och se vad som händer? Jo, så är det. Tack skall ni ha!
Anf. 120 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! I egenskap av vice ordförande i socialutskottet och företrä-
dare för de fyra regeringspartierna vill jag meddela att vi ansluter oss till det
framställda återremissyrkandet. Efter kontakt tidigare under dagen med
samtliga gruppledare för de fyra regeringspartierna har vi anledning att
räkna med att samtliga ledamöter i dessa nämnda partier kommer att stödja
det yrkande som har framställts av Stefan Kihlberg.
Jag yrkar alltså bifall till återremissyrkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
98
Beslut
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
SoU25 Vårdnadsbidrag
Återförvisningsyrkande (nyd)
Votering:
178 för bifall
144 för avslag
27 frånvarande
Kammaren biföll yrkandet om återförvisning av ärendet till utskottet för yt-
terligare beredning.
Återförvisningsyrkandet hade alltså bifallits med erforderligt antal röster,
dvs. minst en tredjedel av de röstande.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 76 m, 23 fp, 29 c, 25 kds, 23 nyd, 2-
För avslag: 125 s, 5 fp, 12 v, 2 -
Frånvarande: 13 s, 4 m, 5 fp, 2 c, 1 kds, 2 v
SoU29 Barnomsorg m.m.
Mom. 1 (utvecklingen inom barnomsorgen m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
131 för res. 1
13 för men.
178 avstod
27 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
181 för utskottet
139 för res. 1
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 28 fp, 28 c, 25 kds, 22 nyd, 2-
För res. 1: 125 s, 12 v, 2-
Frånvarande: 13 s, 4 m, 5 fp, 3 c, 1 kds, 1 nyd, 2 v
Mom. 2 (barnomsorgsplaner)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
306 för utskottet
13 för men.
1 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
99
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Amalgam m.m.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 76 m, 28 fp, 29 c, 25 kds, 23 nyd, 4 -
För men.: 1 s, 12 v
Avstod: 1 s
Frånvarande: 15 s, 4 m, 5 fp, 2 c, 1 kds, 2 v
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att socialutskottets
betänkanden SoU21 och SoU31 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.
100
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU21 Amalgam m.m. (prop. 1993/94:163).
Anf. 121 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Efter de här större och kanske litet mer entusiasmerande
frågorna skall vi nu gå över till några mer vardagsnära och kanske litet mer
detaljerade men väl så viktiga frågor. Den första handlar om amalgam.
Som ni säkert känner till beslutade riksdagen för ett tag sedan med anled-
ning av en regeringsproposition att påbörja avvecklingen av amalgam. Där
fanns vissa oenigheter, men det har ändå påbörjats en process.
Jag skulle först och främst vilja uttrycka en viss glädje över att utskottet
har blivit enigt på några punkter även i detta betänkande. Främst handlar
det om att vi efter ett par socialdemokratiska, en centerpartistisk och en
vänsterpartistisk motion har lyckats enas om ett tillkännagivande vad gäller
ett biverkningsregister för dentala material.
Detta har varit en fråga som under flera år tilldragit sig riksdagens upp-
märksamhet och föranlett debatt och många motioner. Några skarpa beslut
har det emellertid inte blivit, och nu tar vi steget fullt ut och beställer ett
sådant register. Det är önskvärt av flera skäl. Det är önskvärt för att tandlä-
kare skall få bättre kunskap om risker med produkter, och det är önskvärt
för att patienternas ställning skall stärkas och för att underlätta för patien-
terna, som ofta har svårt att tillgodogöra sig de kunskaper som professionen
har kring olika material.
Rakt igenom präglas utskottet dock inte av enighet. När det gäller forsk-
ning om skadeverkningar av amalgam utanför munhålan uppstod en viss
oenighet. För flertalet människor ter det sig ganska logiskt att man inte kan
stoppa in kvicksilver i kroppen helt utan bieffekter hos några av alla dem
som utsätts för det. Kvicksilver påverkar många av kroppens mekanismer,
och ofta är det ganska svårt att peka på någon särskild orsak till sjukdomsbil-
den. Det krävs, herr talman, ökade kunskaper om kvicksilvrets eventuella
skadeeffekter.
Ökad kunskap kräver ökad forskning om sjukdomsbilden. Även sjukdo-
mar utan lättlokaliserade orsaker har rätt till ett erkännande och rätt till en
seriös behandling och undersökning. Ökad kunskap kräver ökad forskning
om möjligheterna att mäta halter av kvicksilver i kroppens olika organ. Först
då kan prognoserna bli tillförlitliga. Viss forskning bedrivs redan i dag, bl.a.
vid Metallbiologiskt centrum i Uppsala. Fortfarande finns dock många frå-
gor som behöver besvaras, och därför måste riksdagen nu sända ut tydliga
signaler om att forskningen kring kvicksilvret och amalgamet måste fortsätta
och intensifieras. Vi ställer krav på regeringen om ökade forskningsinsatser.
Tyvärr har vi inte lyckats enas om ett tillkännagivande i utskottet. Därför,
herr talman, ber jag att få yrka bifall till den reservation om forskning kring
amalgam som har avgivits av Bo Holmberg m.fl.
Anf. 122 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill först med glädje konstatera att det är äntligen i år
som vi i Vänsterpartiet har kunnat få gehör i socialutskottet för de krav som
vi har ställt i flera år på biverkningsregister och produktregister inom tand-
vården. Vi menar att det är mycket angelägna krav och att det därför är
mycket bra att de har tillgodosetts.
Jag vill instämma i det som Martin Nilsson sade om reservationen från so-
cialdemokraterna om forskningen. Jag har svårt att förstå varför de borger-
liga partierna, som varit överens med oss om betydelsen av biverkningsregis-
ter och produktregister, stannar där. Ni är också väl medvetna om behovet
av ytterligare forskning på det här området och borde därför ha tillstyrkt kra-
vet om forskningen.
Utom reservationen från socialdemokraterna vill jag yrka bifall till me-
ningsyttringen från Vänsterpartiet. Vi har där också tagit upp frågan om
klassning av dentala material som läkemedel. Jag vill uttrycka en besvikelse
över att vi inte heller på den punkten har kunnat åstadkomma enighet i ut-
skottet, eftersom tandlagningsmaterialen, precis som läkemedel som tillförs
kroppen, bevisligen har stor effekt på kroppen. I den läkemedelslag som
kom 1992 har man inte undantagit dentala material. Det finns alltså möjlig-
heter att klassa dentala material som läkemedel, och jag menar att det vore
angeläget att göra det.
Man kan fråga sig vad som är anledningen till att det inte har blivit så. En
fråga som jag ställer mig är: Beror det på att det är för stora kostnader för
företagen som tillverkar materialen att få materialen godkända som läkeme-
del? Är det det som ligger bakom? Eller är det någonting annat?
Jag skall inte uppta tiden med ytterligare argumentation i ärendet utan
bara hänvisa till att det finns flera forskare som har lyft fram det här områ-
det. Jag vill bl.a. hänvisa till Sten-Olof Grönkvist i Uppsala - han är en fram-
stående forskare på det här området, och han har rik tillgång till material
som kan styrka behovet av en klassning av dentala material som läkemedel.
Om vår meningsyttring inte blir bifallen i dag hoppas jag att vi från olika
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Amalgam m.m.
101
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Amalgam m.m.
102
partier skall kunna gå vidare på det här området framöver och att det blir
nästa steg när det gäller amalgamfrågorna.
Anf. 123 LEIF CARLSON (m):
Herr talman! Det har ju varit en lång dag, men det här är ändå en mycket
viktig fråga. Den har tillhört de kära debattämnena i riksdagen och kan ändå
vara väl värd en mässa.
I betänkande nr 21 från socialutskottet har vi haft att ta ställning till amal-
gam. Det finns tre motionsyrkanden från allmänna motionstiden och ett yr-
kande med anledning av propositionen om den fortsatta kretsloppsanpass-
ningen. I och med det betänkande som nu föreligger står vi vid vägs ände,
och det här debattämnet är nära sitt slut. Det beslut som skall fattas kommer
att avföra amalgam från diskussionsområdet.
Det har varit en mångårig och affekterad debatt om amalgamets even-
tuella skadeverkningar. Det har självfallet medfört att många människor har
känt oro och osäkerhet inför amalgam. De undrar vad som är sanning. Vem
kan tala om det? Beskeden är olika. Vad är det som gäller?
Trots ett omfattande forskningsarbete saknas det säkra belägg för att
amalgam ligger bakom många av de påstådda generella hälsoeffekterna.
Dessa påståenden orsakar dock oro. Bara blotta misstanken och existensen
av oron hos så många människor är skäl nog för att avveckla amalgamet.
Utskottet ställer sig därför bakom regeringens förslag om att ta upp över-
läggningar med tandvårdshuvudmännen för att få till stånd en avveckling av
amalgam för barn den 1 juli 1995 och för vuxna år 1997.
Herr talman! Amalgam har sedan mitten av 1800-talet varit det i särklass
vanligaste tandfyllningsmedlet. Man beräknar t.ex. att det i hela världen
gjordes 10 miljoner amalgamfyllningar per dag under perioden 1955-1980.
Det är ofattbara tal, och antalet fyllningar totalt måste snarare räknas i mil-
jarder än i miljoner.
En omställning till en mer amalgamfri vård har länge pågått. Amalgamets
betydelse har minskat. Det beror dels på en allmänt bättre tandhälsa, dels
på att det har utvecklats andra fyllnadsmaterial med acceptabla egenskaper
som i allt högre grad har kunnat ersätta amalgam.
När en generell avveckling nu genomförs är det mycket viktigt att fortbild-
ningen för tandläkare - liksom grundutbildningen - anpassas till det nya lä-
get med en fördjupning av kunskaperna om dentala biomaterial och fyll-
nadstekniker. Detta poängterar utskottet.
Diskussioner med de odontologiska fakulteterna kommer också att upptas
och planeras av regeringen. Naturligtvis måste forskningen om amalgam och
dess påverkan på människors hälsa fortsätta. Det står också klart i utskottets
betänkande. Under en mycket lång tid framöver kommer ju människor fort-
farande att vara amalgambärare. En så djup kunskap som möjligt om mate-
rialet och dess verkningar är dessutom nödvändig, liksom om tungmetallers
effekter på människan i övrigt. Det är uppenbart. Jag menar att s-reservatio-
nen och vänsterns meningsyttring i detta avseende slår in öppna dörrar.
Forskning kommer att pågå.
Det vore också bra om representanterna var försiktiga med orden. Kvick-
silver är en del av amalgam. Kvicksilver är inte amalgam. Det finns en ke-
misk förening, en legering med kristallbindningar. Kvicksilver har alltså inte
samma effekter som amalgam. Det kvicksilver som frigörs har kvicksilveref-
fekter, men i stort sett har amalgam helt andra effekter. Att säga att man
sätter in 50 % kvicksilver i munnen är ungefär lika klargörande som att säga
att natriumklorid till 50 % består av den dödande gasen klor, känd som
stridsgas. Koksalt har ju inte klorgasens effekter. Det är faktiskt en nödvän-
dig beståndsdel i vår föda. Man bör alltså veta någorlunda vad man pratar
om.
Det är väsentligt att amalgamavvecklingen noga följs upp. Därför skall
Kemikalieinspektionen och Socialstyrelsen följa avvecklingen och se vad det
blir för konsekvenser av den. De skall lämna en rapport redan den 1 juli
1996.
Självfallet kan det finnas väl så stora risker med nya material som med det
beprövade material som vi nu lämnar. Därför är det väsentligt att lagen om
medicintekniska produkter från den 1 juli 1993 gäller för dentala material
och att Socialstyrelsen i samklang med EU-direktiven senast den 1 januari
1995 utfärdar detaljerade föreskrifter som i allmänhet kommer att betyda att
det blir krav på certifiering av de produkter som sätts in i munnen.
Socialstyrelsen kommer också att lägga upp en databas över olyckor och
tillbud med dentalmaterial. Produktkontroll och registrering av produkter
borde därmed vara avklarat. Utskottet har flera gånger under årens lopp
framhållit att det har varit otillfredsställande att ett register över noterade
biverkningar av dentala material inte har funnits. Det har varit otillfredsstäl-
lande både ur patientsäkerhetssynpunkt och ur forskningssynpunkt.
1992 pågick en försöksverksamhet för att se omfattningen av biverkning-
arna. 209 000 människor i Malmöhus, Örebro och Västerbottens läns lands-
ting deltog. 0,2 %o av dessa 209 000 patienter registrerade biverkningar. Det
är ett fantastiskt lågt tal, men detta innebär inte att ett biverkningsregister
inte är nödvändigt. Det är synnerligen viktigt.
Herr talman! Utskottet anser att i samband med de föreskrifter om den-
tala produkter som nu utarbetas skall ett biverkningsregister upprättas och
man skall ge regeringen ett tillkännagivande.
I samband med detta vill jag beröra att Vänstern i sin meningsyttring, som
uppföljning till motion So478, vill klassa dentala material som läkemedel. I
princip kan man säga att läkemedel tillförs kroppen för att förebygga, på-
verka, lindra och i bästa fall bota sjukdom. När något däremot erätts, byts
ut, kompenserar en förlust, ändrar eller ersätter anatomin med ett konstlat
material - det må vara en höft, en hand, ett blodkärl, en tuggyta eller en
tand - är det en medicin-teknisk produkt och inte ett läkemedel. En höftpro-
tes är definitionsmässigt inte ett läkemedel, och det är inte heller ersätt-
ningen för en skadad tuggyta. Det är då fråga om ett ersättningsmaterial, en
medicin-teknisk produkt, som regleras i därför avsedd lag. Jag kan inte se
att det skulle tillföra vården eller patienterna något om vi luckrar upp defini-
tionen av vad som är vad. Möjligheterna till kontroll och registrering av bi-
verknigar är precis lika stora med den lagstiftning som nu kommer att gälla.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet och
avslag på reservationen och meningsyttringen.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Amalgam m.m.
103
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Amalgam m.m.
104
Anf. 124 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av den senaste talarens an-
förande. Jag tycker att det är viktigt att vi kommer ihåg att amalgam bara är
ett av alla de material som alltför okontrollerat sätts in i våra munnar. Nu
har verkligheten hunnit i fatt motståndarna och Socialstyrelsen. I nästan alla
landsting har man nu lagt upp planer på att avveckla framför allt amalgam.
De människor som har blivit utsatta har insett allvaret och själva betalat ut-
byte av amalgam. Verkligheten har hunnit i fatt Socialstyrelsen.
Det gäller dock inte bara amalgam. Det gäller rotfyllnadsmaterial och tan-
dersättningsmaterial såsom plast, guld och silver. Det är bedrövligt att man
ställer krav på att t.ex. bokhyllan Billy inte får släppa ut formaldehyd mer
än i viss begränsad omfattning samtidigt som man inte har någon kontroll på
hur mycket formaldehyd en dåligt utarbetad plastinläggning ger.
Det är oerhört viktigt att man upprättar biverknings- och produktregister.
Det är mycket glädjande att man äntligen har kommit fram till det. Varför
är det så oerhört viktigt att man ser till att material som sätts in i vår mun
klassas som läkemedel? Jo, jag tror inte att det blir någon ordning förrän
dessa material klassas som läkemedel. Låt mig bara ta ett konkret exempel.
År 1974 förbjöds rotfyllnadsmaterialet N2. Man var mycket glad i att an-
vända det då, eftersom det var supereffektivt. Det dödade så oerhört effek-
tivt att det inte var ovanligt att patienterna blev förlamade i den sidan av
ansiktet där materialet hade använts. Trots att det är många år sedan mate-
rialet förbjöds används det fortfarande illegalt. Det importeras i stora mäng-
der, och tandläkare använder det illegalt.
Jag har bevis på att kontrollen av de innehållsförteckningar som finns för
tandersättningsmaterial och rotfyllnadsmaterial är så dålig att det händer att
innehållet inte stämmer med deklarationen.
Jag är övertygad om att vi inte kommer att få ordning fullt ut på det här
området förrän vi klassar material som används i munnen - på samma sätt
som sådant som sätts in i andra delar av kroppen - som läkemedel. Jag hop-
pas att socialutskottet nästa gång kan bli överens i denna viktiga fråga.
I detta anförande instämde Liisa Rulander (kds).
Anf. 125 LEIF CARLSON (m):
Herr talman! Det är inte så att material som sätts in i andra delar av krop-
pen klassas som läkemedel. Som jag sade så klassas inte en höftprotes som
läkemedel. Det är fråga om en ersättning av en anatomisk defekt, en skada.
Det är en medicin-teknisk produkt. Det kommer detaljerade regler. Vi har
en lag från år 1992 på detta område.
I den nya lagen finns väl uppräknat vilka krav man kan ställa på produk-
terna. Om någon inte anger det, så tror jag inte att man undviker problemet
genom att säga att det är ett läkemedel. Om man är skurkaktig kan man lika
gärna försöka bluffa då. Det är helt klart. Det gäller att se till här, liksom på
andra områden, att lagen efterlevs.
Det är faktiskt litet annorlunda när det gäller rotfyllnadsmaterialet N2.
Det har nämligen läkemedelseffekt. Det är ett ämne med läkemedelseffekt
som bl.a. innehåller antibiotika.
Nu talar vi i stället om att man ersätter en sliten tuggyta eller en bit som
är borta. Definitionsmässigt sätter man in en medicin-teknisk produkt.
Anf. 126 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Även om N2 har förbjudits som rotfyllnadsmaterial använ-
der man sig fortfarande av rotfyllnadsmaterial som ger besvärliga biverk-
ningar och som vi kan bli sjuka av. Att så är fallet har höga vederbörande
inom Socialstyrelsen, ett antal läkare och framför allt tandläkare svårt att
acceptera.
Låt mig avslutningsvis konstatera att man ofta säger att man arbetar efter
vetenskap och beprövad erfarenhet. Men man glömmer fortsättningen av
den etiska regeln. Det står inte bara att man skall följa vetenskap och beprö-
vad erfarenhet, det står också att man ständigt skall söka vidga sina kunska-
per.
Anf. 127 LEIF CARLSON (m):
Herr talman! Jag tror inte att det finns någon som förnekar att material
som ligger i kontakt med levande vävnad kan orsaka biverkningar och ska-
dor. Det finns inget medel som tillförs kroppen och som har effekt som inte
också kan ha en bieffekt. Därför skall man ha ett biverkningsregister och ett
produktregister. Då kan man så snabbt som möjligt få fram vilka biverkning-
arna är.
Frågan är om biverkningarna är av betydelse så att man måste ta bort pre-
paratet eller om de är acceptabla i förhållande till den nytta preparatet gör.
Det skall nu göras ett tillkännagivande om ett biverkningsregister. Jag tycker
att vi nu har kommit så långt som det är möjligt.
Anf. 128 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Låt mig bara säga att vi inte har kommit så långt som det är
möjligt att komma. Vi kan komma längre om vi vill.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 4 §.)
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU31 Vissa socialtjänstfrågor.
Anf. 129 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Dagen har varit lång. Jag vill börja med att yrka bifall till
vår reservation nr 1 i det betänkande vi nu skall behandla.
Sverige befinner sig i en akut kris. Den svenska socialtjänsten är i akut
kris. Det är då anmärkningsvärt att det kommer fler reaktioner utanför
denna riksdag om det verkliga läget än från regeringen och den på detta om-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa socialtjänst-
frågor
105
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa socialtjänst-
frågor
106
råde ansvarige ministern. Trots utredningar är bevarandepolitiken inom so-
cialtjänsten kvar. Man har enorma svårigheter att förändra någonting.
Jag har tillsammans med min kollega Leif Bergdahl lagt fram yrkanden
om ett flertal besparingsförslag. Samtliga förslag avstyrks.
Det torde vara uppenbart att Sverige måste spara inom socialtjänsten. Det
överutnyttjande och det bidragsfusk som förekommer sticker i ögonen på
folk. Man får en moralisk nedrustning när det gäller behovet av socialtjänst.
Vem som helst accepterar i dag socialbidrag. Det har blivit en utgångsväg.
Nu har det gått så långt att socialbidragen på årsbasis snart uppgår till tio
miljarder. För några år sedan var de sex miljarder. Ökningen går med en
förfärlig hastighet.
Kommunerna protesterar och vägrar att betala ut pengar till vad de anser
vara överkonsumtion. Men skickliga socialbidragstagare överklagar till läns-
rätten, och besluten ändras. Pengarna betalas ut, och ruljangsen är i full
gång.
Herr talman! Detta är en ohållbar situation. Det får inte vara så att smarta
bidragstagare suger ut alltmer ur samhället. Staten lånar ju i själva verket
till detta. Sedan använder alltså fiffiga medborgare den sociala välfärden
maximalt.
Förra året avslöjades sanningar om verksamheten inom Tensta socialkon-
tor. Bidragstagare semestrade i sina hemländer som de flytt ifrån och kvitte-
rade genom ombud ut sina sociala bidrag här. Pengarna räcker som bekant
kanske tio gånger längre med deras hemländers konsumtionsnivå. Männi-
skorna kommer ju ofta från länder som har väldigt låga konsumtionspriser.
Bidragsfusket har vi börjat ta itu med i denna kammare, men vi har inte
kommit någon vart. Det har inte hänt något.
Herr talman! Ebberöds bank är öppen dygnet runt. Översatt betyder det
att det är Sverige som åtminstone vaije vardag lånar en miljard just till ofi-
nansierad verksamhet.
Trots detta lånande, som man skjuter på framtiden för kommande genera-
tioner att betala, blir ändå allt fler personer i Sverige fattiga. I tidningarna
talar man nu om att ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar drab-
bas i högre grad än andra grupper.
Var femte 20-24-åring har problem med sin ekonomi. Samtidigt vet vi att
siffran på ett ungefär motsvarar arbetslösheten. Den ligger på den nivån för
20-24-åringar. Det finns givetvis en koppling mellan syselsättning och social-
bidrag. Därför behöver vi en förändring av hela arbetsmarknadspolitiken.
Den påverkar ju socialpolitiken i stor utsträckning.
Man nämner också att var fjärde svensk lever på marginalen och inte kan
skaffa fram pengar till oförutsedda utgifter. Det är allvarligt i vårt Sverige,
där vi enligt vissa ministrar är så rika att vi kan unna oss en hel del politiska
beslut som saknar konsekvens när det gäller följdändringar av de sociala
kostnaderna. Jag tänker famför allt på den flyktingpolitik som har tilläm-
pats.
Men fattigdomen har inte grundlagts i dag; den har sina rötter i tiden då
Socialdemokraterna hade makten. Klyftorna började öka i mitten av 80-ta-
let, så både regeringen och Socialdemokraterna har ansvar för detta.
Jag nämnde i början att man reagerar utanför denna kammare. I boken
Aldrig mer, aldrig nog har författaren Anders Isaksson påpekat att kaos
snart är nära inom våra välfärdssystem. Allt fler medborgare kräver bidrag
och ersättningar ur alla de möjligheter som finns, och allt fler människor får
det. Det är ett politiskt dilemma. Samtidigt har vi allt färre medborgare som
betalar in pengar till systemet. Det är alltså ohållbart.
Herr talman! Det är många andra frågor som jag skulle vilja tala om. Det
gäller t.ex. missbruksvården, som i många fall förefaller kosta oerhört
mycket för samhället, genom att man använder sig av en mängd bidragssy-
stem.
Jag har sett exempel där en enda person fått bidrag till fickpengar, buss-
kort, workout-kort, kläder, arbetskläder, att ha roligt med barnen, körtkort,
mat för äldrebesök - ja, jag vet inte allt! Dessutom har vederbörande assis-
tenthjälp, fri läkarvård, fri tandvård, fri medicin, startbidrag för bostad plus
hyra för en bostad eftersom han inte kan flytta till sin sambo.
Vissa personer använder bidragssystemet bortom all kontroll. Det är full-
ständigt sjukt! Denna församling kan inte kan dra åt skruvarna när det gäller
socialbidragen, utan systemet expanderar.
Jag vill göra en rättelse angående boken som jag nämnde. Den heter alltså
Alltid mer, aldrig nog, av Anders Isaksson. Jag rekommenderar ledamö-
terna att läsa den.
Anf. 130 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Det är intressant att lyssna till Claus Zaar som företrädare
för Ny demokrati. Det är intressant att se hur Ny demokrati tar diverse fel-
grepp, som självfallet förekommer inom den offentliga sektorn inom syste-
met för socialbidrag, till intäkt för ett totalt angrepp på vårt välfärdssystem.
I det systemet utgör socialpolitiken och socialbidragen det yttersta nätet för
de människor som inte har något annat skyddsnät att tillgå.
Claus Zaar hänvisade till Anders Isakssons bok om att pengarna inte
räcker. Jag har läst den boken. Men jag tror att det skulle vara nyttigt om
Claus Zaar utvidgade sin lektyr och även läste de LO-rapporter som har
kommit, bl.a. Orättvisans ansikten. Den beskriver hur männniskor som inte
har något annat än socialbidrag att leva på upplever den förnedringen.
Jag skulle vilja uppmana Claus Zaar att närmare prata med de människor
som inte har något annat val för sin försörjning, detta för att se hur de fak-
tiskt har det och för att se om människor i allmänhet av fri vilja väljer att
leva på bidrag i stället för att arbeta och försörja sig. Jag har själv arbetat
inom socialtjänsten, och jag har träffat många människor som har en utsatt
situation. Jag hävdar att min erfarenhet, och många andras erfarenhet som
arbetar inom den sociala sektorn, är den att det naturligtvis finns ett litet
antal människor som missbrukar systemet. Det finns ett litet antal männi-
skor som faktiskt sätter missbruk i system. Men det är ju inte det stora anta-
let människor. Det stora antalet är djupt bedrövade över att inte kunna för-
sörja sig själva och att inte på annat sätt kunna ta ansvar för sin ekonomi.
Det är inget man väljer därför att det är mer bekvämt. Det är direkt pinsamt
att dessa enstaka exempel på missbruk används till intäkt för att misskredi-
tera hela socialtjänstlagen.
Herr talman! Den fråga som jag tycker är viktig att ta upp är att social-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa socialtjänst-
frågor
107
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa socialtjänst-
frågor
tjänstlagen kan behöva prövas och ses över - på så vis är vi överens - men
med ett helt annat syfte än det som Ny demokrati har. Från Vänsterpartiets
sida anser vi att Socialtjänstkommitténs förslag om en riksnorm borde full-
följas. Socialbidraget ligger nämligen på mycket olika nivåer runt om i vårt
land. Det är inte alls lika högt i olika kommuner. Det skapar en orättvisa.
Jag är bekymrad över att den majoritet som finns i Socialtjänstkommittén,
bestående av Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet, inte finns
i riksdagen, för att gå vidare på detta område. Jag menar att man mycket väl
kan lyfta ut den frågan och avvakta med andra förslag till dess att Social-
tjänstkommittén är färdig i dess helhet. Men just detta förslag är mycket bra,
och det borde genomföras snarast möjligt.
Jag vill också ta upp frågan om ett enhetligt namn för distriktsnämnder,
barn- och ungdomsnämnder, områdesstyrelser, socialnämnder osv. Det är en
rik flora av namn som finns. Man kan tycka att det är en petitess vad verk-
samheten kallas. Men det har praktiska konsekvenser. Det som nämligen
har hänt är, att när människor ibland överklagar till den ena eller den andra
instansen har de fått hänvisningen att de använt fel namn på instansen eller
att just den instans som de vänt sig till inte har det yttersta ansvaret. De har
alltså blivit hänvisade, och överklagningen har helt i onödan avvisats på
grund av detta. Man borde alltså se över detta system och förenkla det.
Herr talman! Jag vill också ta upp frågan om familjerådgivningen. Riksda-
gen fattade ju för inte så länge sedan beslut om att kommunerna skulle åläg-
gas skyldighet att sörja för familjerådgivningen. Det var ett mycket bra be-
slut, och jag är glad över att det kravet finns ute i kommunerna i dag. Men
jag är särskilt förundrad över de borgerliga partierna, som ju annars i nästan
alla debatter, inte minst i dag, talar om familjens betydelse. I de flesta famil-
jer uppstår det ju faktiskt kriser till och från. De flesta kanske klarar det utan
familjerådgivning eller andra professionella insatser. Men det finns faktiskt
uppenbara exempel på hur familjerådgivningen har kunnat rädda äktenskap
och familjer. I vissa fall har det skett på så sätt att familjen fortsätter att leva
tillsammans, i andra fall genom att familjen upplöses på ett sätt som är nå-
gorlunda drägligt både för de vuxna och för de barn som finns i familjen.
Familjerådgivningen har alltså en väldigt viktig uppgift. Vårt förslag i social-
utskottet har inte varit särskilt långtgående, utan vi har bara krävt en plan
om hur denna verksamhet skall utökas. De som är familjens försvarare i alla
andra sammanhang borde kunna vara det även på detta område.
Herr talman! Jag vill också ta upp frågan om familjehemsvården, som är
ett utsatt område. Tusentals familjeföräldrar i vårt land gör ett oerhört vär-
defullt arbete. Många av familj ehemsföräldrarna gör detta utan att ha någon
speciell utbildning; de har lång erfarenhet och egna kunskaper. Det är natur-
ligtvis mycket viktigt. Andra har däremot en viss utbildning eller skaffar sig
den gemensamt med andra familjehemsföräldrar. De kan också ha ett sådant
yrke i bakgrunden. Jag tror dock att det skulle vara värdefullt att få en bättre
grundutbildning för socialarbetarna, där familjehemsvården tas in på ett helt
annat sätt och där familjehemsföräldrarna själva får mer utbildning. Därför
tycker jag att den motion som Liisa Rulander har väckt på detta område är
bra, vilken jag biträder. Jag biträder alltså utskottets majoritet i vad gäller
108
att man bör avvakta det utredningsarbete som pågår. Jag ser fram mot det
resultatet, därför att jag tror att detta är mycket angeläget.
Herr talman! Vad gäller frågan om narkotikamissbruket har vi i Vänster-
partiet väckt en motion. Vi har krävt ett mycket starkt avståndstagande från
alla former av legalisering av narkotika. Vi anser att det är mycket viktigt
att lägga fast att Sverige har en restriktiv narkotikapolitik och att inte någon
form av narkotikamissbruk accepteras. Man kan tycka att detta är att slå in
öppna dörrar, att det finns en sådan politisk konsensus i riksdagen. Vi i ut-
skottet har ju också blivit helt ense på den punkten, vilket är bra. Jag menar
dock att det inte är att slå in öppna dörrar. Runt om i vårt land, runt om i
Europa, pågår ju en debatt om att en legalisering skulle vara receptet för att
minska missbruket och för att missbrukarna skulle få en dräglig livssituation.
Jag tror inte på det. Det är viktigt att riksdagen fastlägger de kraven.
I det sammanhanget är det också viktigt att betona att Sverige har en re-
striktiv narkotikapolitik, med vilken legalisering inte accepteras, men med
vilken det samtidigt krävs goda behandlingsmöjligheter, och att vi i Sverige
tror att detta måste kombineras med förebyggande insatser och en offensiv
narkomanvård. Med tanke på att mycket av resurserna inom narkomanvår-
den har privatiserats tror jag att det är oerhört viktigt att poängtera detta på
samma gång.
Vänsterpartiet har i sin meningsyttring lyft fram behovet av en kartlägg-
ning av narkotikasituationen och narkomanvården och att den bör göras per-
manent. Under årens lopp har vi haft olika kartläggningar, bl.a. UNO, Ut-
redning om narkotikamissbrukets omfattning, i slutet av 70-talet och under
80-talet. Och vi har haft uppföljning av detta. Men vi har ingen permant or-
ganisation som bevakar detta och som tillvaratar statistik på området. Det
vore viktigt för att ytterligare tränga narkotikamissbruket tillbaka.
Till slut, herr talman, vill jag ta upp frågan om social verksamhet i koope-
rativ form. På den punkten är vi också politiskt ense om hur bra det är med
kooperativ verksamhet och kooperativa insatser inom det sociala området.
Det finns ju en hel del på detta område, både inom psykiatri och inom social
övrig verksamhet. Det är positivt, precis som majoriteten säger, att det skju-
tits till kommunala medel för att åstadkomma ytterligare försöksverksamhe-
ter, exempelvis i den anda som San Patrignano drivs i Italien. Men det krav
som Vänsterpartiet ställt i en motion om en lagstiftning, vilket vi har uppre-
pat i vår meningsyttring, borde ha fått bifall. En lagstiftning är ju en helt
annan sak. Jag tror att vi skulle behöva titta närmare på detta och inte bara
säga att vi är positiva till verksamheten.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till min meningsyttring på de
områden som jag här angett.
Anf. 131 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Jag fick några kommentarer som jag inte kan låta bli att be-
svara, även om timmen är sen. Eva Zetterberg, jag har varit i kontakt med
socialtjänstemän som bytt yrke därför att de tyckt att socialtjänsten varit så
överutnyttjad och att det förekommit så mycket mygel med och hot om utbe-
talningar att de inte orkat jobba kvar inom yrket.
Jag har också läst den bok som nämndes. Men den bok som jag refererade
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa socialtjänst-
frågor
109
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa socialtjänst-
frågor
till heter Alltid mer, aldrig nog. Den boken har kommit ut senare. Jag vet
inte om den boken kommer att delas ut här i riksdagen också. Den andra
delades ju ut på någons initiativ; det var väl en klok person såg till att så
skedde.
Vad som gäller för Ny demokrati är att Sverige i dag måste spara. Det
gäller då på alla områden, framför allt på de områden där systemet är överut-
nyttjat. Det är på dessa områden som sparbetingen måste ske. Inom denna
utredning verkar man inte ha intresse av att spara, utan det är bara att köra
på i gamla hjulspår. Det verkar vara särintressen som styr. Det måste vara i
medborgarnas intresse att vi sparar.
Anf. 132 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Det är intressant att Claus Zaar anser att de hundratusentals
människor som inte har något annat alternativ än socialbidrag, på grund av
arbetslöshet och andra faktorer, är ett särintresse. Det är ett märkligt påstå-
ende, som får stå för sig självt.
Ja, vi behöver spara pengar, Claus Zaar - jag delar den uppfattningen.
Vi behöver minska budgetunderskottet. Men Ny demokrati blir inte särskilt
trovärdigt, efter den debatt som vi har ägnat större delen av dagen åt, där
man i stället för att gå med på Vänsterpartiets och Socialdemokraternas för-
slag och krav på att avvisa vårdnadsbidraget ånyo ställer sig vacklande och
börjar diskutera återremiss, som ju antyder att man kan tänka sig att gå med
på detta. Då är man inte särskilt trovärdig, Claus Zaar.
Anf. 133 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Den sista delen av Eva Zetterbergs replik vill jag inte kom-
mentera just nu, eftersom läget är känsligt.
Däremot vill jag säga: Kom och visa besparingsförslag när det gäller det
sociala! Då är vi tacksamma, och då skall vi diskutera. Som det nu låter, finns
inte det intresset i praktiken. Det är det som jag menar är särintresset, dvs.
inte de 100 000 människor som får socialbidrag, utan de som är sysselsatta
inom den här branschen.
Anf. 134 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet har angivit en rad olika områden där det går
att spara i statens utgifter. Det finns många exempel på det. Jag menar att
socialbidragen inte ligger på en särskilt hög nivå. Jag skulle bli överraskad
om Claus Zaar själv klarade att leva på socialbidrag på den nivå som det
handlar om.
Ja, visst förekommer det hot och utpressning - jag är medveten om det.
Jag beklagar det naturligvis, och jag anser att det måste stävjas. Men det är
inte det som är vardagen. De allra flesta människor är inte socialbidragsta-
gare. Jag menar att den bild som Claus Zaar målar upp av människor som
inte har något annat än socialbidraget för att klara sin försörjning är skräm-
mande, och det visar på en människosyn som inte är värdig en riksdagsleda-
mot.
110
Anf. 135 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan och avslag
på såväl reservation som meningsyttring.
I det här betänkandet tas en rad viktiga motionsyrkanden upp som berör
vitala frågor. Vid utskottets behandling har de flesta motionerna avstyrkts
med motiveringen att det pågår utredningsarbete. Det handlar framför allt
om utredningsarbetet inom ramen för Socialtjänstkommittén.
Jag vill understryka att vi från utskottets sida är helt eniga när det gäller
en viktig sak, och det är bekämpandet av narkotika. Det framgår mycket
klart av utskottets skrivning att målet för oss alla är ett narkotikafritt sam-
hälle och att vi klart tar avstånd från allt bruk av narkotika. Vi säger också
att vi skall intensifiera och högprioritera bekämpandet av narkotikabrott och
narkotikamissbruk.
Vi pekar också på behovet av ett vidgat internationellt samarbete, likaså
ett vidgat samarbete i Norden i de här frågorna. Vi gör gemensamt en
mycket klar och bestämd markering att vi tar avstånd från legalisering. Det
finns särskild anledning att peka på den breda enighet som råder i socialut-
skottet på den punkten.
Herr talman! Förslaget i reservationen från Ny demokrati har berörts i ut-
skottsbetänkandet i olika sammanhang, med hänvisning till pågående utred-
ningsarbete. Jag skall inte ytterligare fördjupa mig i motiveringen för att av-
styrka motionerna på den här punkten. Vi återkommer till diskussionen när
Socialtjänstkommitténs arbete är klart, när handläggningen i regeringskan-
sliet är avslutad och när vi får propositioner med anledning av de föränd-
ringar som föreslås med utgångspunkt i utredningsförslaget.
När det gäller vänsterns meningsyttring vill jag bara ta upp några frågor,
bl.a. synen på den flexibla kommunala organisationen för socialtjänsten.
Det har visat sig att den flexibilitet som nu finns, som skapar möjlighet för
kommunerna att själva bestämma organisation, är mycket positiv, inte minst
för dem som behöver nå kommunen i olika sammanhang. Ta bara en sådan
sak som barnomsorgen, där man nu har möjlighet att kombinera barnom-
sorg med utbildning. Utifrån den nu rådande ordningen kan man faktiskt på
kommunal nivå ordna den bästa organisationen.
Jag tror att det skulle vara ett steg tillbaka om vi band upp oss och sade
att man måste ha en gemensam vokabulär för de nämnder och förvaltningar
som skall betjäna kommuninvånarna inom ramen för socialtjänsten.
Frågan om biståndsnivåer och inriktningen av biståndet har tagits upp i
Socialtjänstkommittén i ett delbetänkande, och ärendet ligger nu hos Social-
departementet.
Familjerådgivning är en annan viktig fråga. Jag delar Eva Zetterbergs syn
på vikten av familjerådgivning. Givetvis delar jag också hennes syn på re-
spekten för de kriser som uppstår i samlevnadsrelationer. Vi har nu fått ett
beslut om familjerådgivning, och det är ett positivt beslut. Vad vi nu menar
från utskottsmajoritetens sida är att vi skall avvakta och se utvecklingen på
det här området innan vi fattar beslut om nya inriktningar, på vägen mot att
bygga upp familjerådgivningen utfrån tidigare fattat beslut.
Jag vill också peka på familjerådgivning som sker i annan regi än den kom-
munala, som också kan vara viktig, både som komplement och som enhet.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa socialtjänst-
frågor
111
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa socialtjänst-
frågor
Vi är eniga om familjerådgivningens betydelse, men låt oss nu se hur det
tidigare beslutet förverkligas inom ramen för det nya kommunala ansvaret.
Det är precis samma sak med familjehemsvården. Vi har från utskottets
sida klart markerat vikten av familjehemsvården. Det är ett arbete som nu
pågår inom ramen för Socialstyrelsens aktivitet och kommunernas aktivitet.
Utbildning på det här området är ett viktigt steg i rätt riktning för att stärka
familj ehemsvården.
När det gäller vården av missbrukare har det hänt ganska mycket under
den senaste tiden, med förändring och förnyelse, med inriktning på nya,
öppna vårdformer, som också är angelägna i det här sammanhanget. Om vi
nu tittar ut över kommunerna och det sätt på vilket de handlägger dessa frå-
gor, ser vi att det kommer en rad nya inriktningar på öppna former av miss-
brukarvård. Det är någonting som vi skall ta vara på.
Precis som Eva Zetterberg säger och som vi i utskottsmajoriteten har pe-
kat på, finns det också risker i förändringsarbete. Det får givetvis inte vara
så att man rustar ner den slutna vården. Det måste vara balans mellan öppen
och sluten vård, beroende på enskilda missbrukares behov av vård och reha-
bilitering i olika sammanhang. Vi pekar också på detta. Utskottsmajoriteten
säger att regeringen noga måste följa utvecklingen på det här området, så
att vi inte avhänder oss resurser som är nödvändiga och viktiga i framtiden.
Jag tror också att vi är eniga på den punkten, men vi menar från majorite-
tens sida att det inte nu krävs några ytterligare bindande beslut gentemot
kommunerna. Socialstyrelsen och regeringen skall noga följa utvecklingen
inom ramen för vad vi tidigare har sagt i kammaren och inom ramen för det
utvärderingsarbete som pågår.
Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till utskottets hemställan på samt-
liga punkter och avslag på reservation och meningsyttring.
Anf. 136 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! På den första punkten, som gäller enhetligt namn på kom-
munala organ som handlägger biståndsärenden enligt socialtjänstlagen, häv-
dade jag inte att man nu skulle riva upp och ifrågasätta den kommunala kom-
petensen att själv avgöra hur man organiserar sig. Det handlade om namnet,
som alltså har skapat förvirring. Det borde man kunna se över och utforma
någon typ av riktlinjer för.
Det är bra att vi är överens om vikten av familjerådgivningen, men det
hade varit på sin plats att också gå med på Vänsterpartiets krav på hur en
plan för utvidgad verksamhet skall se ut.
När det gäller narkomanvården menar jag att de besparingar som sker i
kommunerna i dag faktiskt har drabbat narkomanvården och en stor del av
den öppna narkomanvården. Jag beklagar det och menar att man borde till-
skapa en permanent grupp som följer upp narkomanvården och ser både på
statistiken och på hur behandlingsformerna ser ut.
Claus Zaars anförande föranledde inte Göte Jonsson till någon kommen-
tar eller något avståndstagande. Att man inte har någon annan uppfattning
i de frågorna får väl stå för den borgerliga majoriteten.
Till sist, herr talman, vill jag förtydliga mig- Jag hänvisar till meningsytt-
112
ringen men yrkar bifall till densamma bara vad gäller mom. 1 beträffande
bistånd enligt socialtjänstlagen.
Anf. 137 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Beträffande det enhetliga namnet och förvirringen vill jag
säga att vi från majoritetens sida menar att det snarare finns risk för förvir-
ring om riksdagen skulle ställa krav på ett enhetligt namn.
Sedan visade det sig att innehållet i den nämndorganisation eller den för-
valtning som har haft ansvar för de här frågorna inte är enhetligt. Då skulle
det verkligen kunna uppstå förvirring. Vi har i stället förtroende för att våra
kommunalpolitiker inom olika partier kan göra bedömningen och sedan via
information till kommuninvånarna se till att man når rätt förvaltning och rätt
nämnd, när det gäller frågor som rör den sociala servicen.
Besparingar drabbar narkomanvården. Det kan vara svårt att veta om det
är besparingar eller organisationsförändringar som påverkar narkomanvår-
den i dagsläget. Från majoritetens sida har vi sagt att Socialstyrelsen och re-
geringen noga skall följa utvecklingen så att den inte får negativa effekter.
Socialstyrelsen har gjort ett utvärderingsarbete, och nu ser vi till att detta
utvärderingsarbete fullföljs och att vi har en god beredskap att fatta beslut,
om det visar sig att det behöver fattas beslut på central nivå.
Vi menar att det inte krävs någon ny permanent grupp för att arbetet skall
utvecklas, därför att Socialstyrelsen har det uppdraget. De grupper som är
nödvändiga kan ordnas inom ramen för Socialstyrelsens ansvar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa socialtjänst-
frågor
Beslut
SoU21 Amalgam m.m.
Mom. 2 (forskning)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
176 för utskottet
140 för res.
1 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 25 fp, 28 c, 24 kds, 23 nyd, 1 -
För res.: 126 s, 1 fp, 11 v, 2-
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 12 s, 5 m, 7 fp, 3 c, 1 kds, 3 v, 1 -
Mom. 4 (klassning av dentala material som läkemedel)
1. utskottet
2. men. (v)
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Votering:
305 för utskottet
13 för men.
1 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 75 m, 27 fp, 28 c, 24 kds, 23 nyd, 2-
För men.: 1 fp, 11 v, 1-
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 12 s, 5 m, 5 fp, 3 c, 1 kds, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SoU31 Vissa socialtjänstfrågor
Mom. 1 (bistånd enligt socialtjänstlagen)
1. utskottet
2. res. (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
31 för res.
16 för men.
272 avstod
30 frånvarande
Kammaren biträdde res.
Huvudvotering:
283 för utskottet
23 för res.
12 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 75 m, 28 fp, 28 c, 25 kds, 3 -
För res.: 1 s, 22 nyd
Avstod: 1 nyd, 11 v
Frånvarande: 13 s, 5 m, 5 fp, 3 c, 1 kds, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick avgö-
ras i ett sammanhang vid morgondagens arbetsplenum.
114
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU44 Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor (förnyad
behandling) (prop. 1993/94:115).
Anf. 138 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Riksdagen beslöt den 29 mars 1994 att till konstitutionsut-
skottet återförvisa ärendet ”Valperiodens längd och vissa andra grundlags-
frågor (förnyad behandling)” samt motioner. Anledningen till återförvis-
ningen var att vissa brister i det framlagda lagförslaget hade uppmärksam-
mats inför kammarbehandlingen.
Jag vill nu för kammaren redovisa de ändringar som konstitutionsutskottet
gjort i det återförvisade betänkandet KU22 och som återfinns i det betän-
kande, KU44, som vi i dag behandlar.
I regeringens proposition 115 föreslogs
att ordinarie val till riksdagen skall hållas vart fjärde år i stället för vart
tredje år (3 kap. 3 § regeringsformen) samt
att ledamöter och ersättare i kommuners och landstings fullmäktige skall
väljas för fyra år i stället för tre år (5 kap. 5 § kommunallagen).
I konstitutionsutskottets betänkande KU22 föreslogs - utöver de änd-
ringar som föreslagits i propositionen - att
mandattiden skulle förlängas till fyra år även för ledamöter och ersättare
i kommuners och landstings styrelser (6 kap. 12 § kommunallagen)
samt för ledamöter och ersättare i förbundsfullmäktige i kommunalför-
bund (2 kap. 7 § kommunalförbundslagen).
I konstitutionsutskottets betänkande KU44 föreslås nu - utöver i KU22
angivna ändringar - fyra ytterligare ändringar:
för det första att den tid för vilken fasta valkretsmandat fördelas förlängs
till fyra år (3 kap. 6 § regeringsformen),
för det andra att den tidsrymd som gäller för förläggningen av ett ordinarie
riksdagsval efter det att riket har befunnit sig i krig eller krigsfara (13 kap.
12 § regeringsformen) anpassas till förlängningen av riksdagens ordinarie
valperiod,
för det tredje att mandatperioden förlängs till fyra år för borgarråd (4 kap.
24 § kommunallagen) och
för det fjärde att mandatperioden förlängs till fyra år för revisorer och revi-
sorsersättare i kommuner och landsting (9 kap. 1 § kommunallagen).
Förlängningen av riksdagens ordinarie valperiod och mandattiderna inom
kommunerna kan ha betydelse i ytterligare hänseenden. Inom utskottet har
uppmärksammats och från andra håll har påpekats bl.a. så olika företeelser
som beräkningen av det statliga stödet till de politiska partierna och mandat-
tider för styrelseledamöter i allmänna försäkringskassor.
Konstitutionsutskottet utgår från att regeringen i dessa och i andra frågor,
som har anknytning till riksdagens ordinarie valperiod och de kommunala
Valperiodens längd
och vissa andra
grundlagsfrågor
115
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Valperiodens längd
och vissa andra
grundlagsfrågor
116
mandattiderna, noga överväger behovet av ändringar och lägger fram de för-
slag för riksdagen som anses erforderliga.
I fråga om val till kyrkliga församlingar hänvisar utskottet till behand-
lingen av kyrkoberedningens slutbetänkande.
Herr talman! Jag ber nu att få yrka bifall till konstitutionsutskottets hem-
ställan i betänkande 44 med undantag av mom. 13, där jag vill yrka bifall till
den socialdemokratiska reservationen.
Anf. 139 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Utrikesnämnden är ett forum för fortlöpande och förtroligt
samråd mellan regeringen och riksdagen i alla utrikesfrågor av större vikt
och betydelse för vårt land. Ny demokrati har i en motion reagerat mot be-
stämmelserna för Utrikesnämndens sammansättning, som gör det svårt om
inte omöjligt för små partier att få en plats i Utrikesnämnden. Ny demokrati
och Vänsterpartiet är som alla vet inte representerade i Utrikesnämnden.
Vi ifrågasätter i en motion om inte nämnden har spelat ut sin roll i en mo-
dem demokrati och anser att dess åligganden lika väl kan klaras av inom
utrikesutskottet. Vi tycker därför att Utrikesnämndens konstitutionella
funktion och betydelse bör bli föremål för en särskild utredning.
Jag ber att få yrka bifall till vår reservation nr 5, som tar upp de här frå-
gorna.
Jag vill också yrka bifall till vår reservation nr 2, som berör sambandet
mellan mandat och parti.
Anf. 140 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Debatten om det nu föreliggande betänkandet har redan
förts i kammaren den 28 mars. Den debatten behöver vi inte upprepa nu.
Då hette betänkandet KU22. Anledningen till att det betänkandet återre-
mitterades var att Vänsterpartiet och konstitutionsutskottet var för sig i ef-
terhand upptäckte att betänkandet innehöll förslag som gjort olika formule-
ringar i regeringsformen motstridiga. Betänkandet var alltså inte i färdigt
skick när det förelädes riksdagen.
Efter den noggranna genomgång som nu gjorts, och som Thage G Peter-
son redovisat, anser vi oss övertygade om att det här betänkandet är konsis-
tent.
Ännu sämre bearbetad än betänkandet anser jag att regeringens proposi-
tion var. Den byggde i sin tur på partiledaröverläggningarna. I den förra de-
batten refererades också den kritik som riktats mot regeringens sätt att leda
partiledaröverläggningarna och de något kaotiska förhållanden som rådde
under de här överläggningarna.
Vi kunde från vårt parti knappast föreställa oss annat än att de förslag som
fördes fram av regeringen var genomarbetade och stod på stabil författnings-
mässig grund.
Efter motionstidens utgång stod det alltmer klart att det fanns brister i mer
än ett avseende. Sakkunniga i konstitutionella frågor ifrågasatte det rimliga
i att i praktiken låta riksdagsledamöterna i valet 1994 väljas för en ordinarie
period på fyra år samtidigt som den gällande regeringsformen säger att tiden
mellan två ordinarie val är tre år. Vi försökte gå till botten med detta pro-
blem och klargöra om det fanns en risk för att den kommande riksdagen
skulle löpa risk att bli olagligförklarad.
Ingen, inte ens Vänsterpartiet, kan räkna med något översvallande beröm
efter hanteringen av förslaget att förlänga tiden mellan ordinarie val. Vi har
emellertid efter motionstidens utgång och efter förra återremissen kommit
till den övertygelsen att det bästa hade varit om förlängningen hade fått träda
i kraft först efter ett ordinarie val 1997. Då hade alla diskussioner om att
beslutet inte är förenligt med grundlagens anda varit omöjliga. Vi menar att
vaije grundlagsändring måste genomföras så att dess giltighet inte kan ifrå-
gasättas. Jag noterar också att två talare i den förra debatten uttryckte tvek-
samhet just inför detta förfarande.
Vänsterpartiet har försökt att få till stånd nya partiledaröverläggningar i
frågan, och jag har också verkat för ett KU-initiativ och ett hörande av lagrå-
det. Något gehör för våra synpunkter har vi inte nått.
Herr talman! Vi är nog alla medvetna om att den ärftliga monarki som vi
har kvar i Sverige strider mot de demokratiska grundvärderingar som säger
att hela folket i fria val skall utse sina företrädare. Den ärftliga monarkin är
en rest från det feodala ståndssamhället och strider mot de grundläggande
principerna om människors lika värde.
Även om den svenska statschefens roll är starkt begränsad saknar inte mo-
narkin betydelse för hur makten utövas i vårt land. I flera debatter har vi
från vårt parti utvecklat argument mot hur detta sker, och jag skall inte upp-
repa dem nu. Delvis fördes också den argumentationen fram av Johan Lönn-
roth den 28 mars.
De förslag till förändringar av regeringsformen från år 1999 och slopande
av successionsordningen som återigen föreslås från vår sida innebär att riks-
dagens talman från och med detta år skulle vara rikets statschef.
Herr talman! I går kom Socialstyrelsens rapport om växande klassklyftor
och det ökande antalet fattiga i Sverige. Den rapporten har också tidigare
under dagen berörts. Sveriges marsch in i tvåtredjedelssamhället fortsätter.
Denna marsch påböljades som bekant när den s.k. kanslihushögern på 80-
talet tog kommandot i socialdemokratin och finansvalpen med cabriolet och
hund blev symboler på vissa valaffischer. För vänstern är Socialstyrelsens
rapport bara en bekräftelse på att vi har haft rätt när vi har varnat för ökade
klassklyftor.
Vi hör i dag också på nyheterna att i USA är mellan 6 och 10 miljoner
människor bostadslösa. Brottsligheten i USA är enorm. Varje kvart mördas
en människa på USA:s gator. Det är också USA:s dominerande ekonomiska
och politiska teori som de nu dominerande konservativa krafterna i Sverige
efterapar. Sedan Ernst Wigforss, Gunnar Myrdals och Bertil Ohlins dagar
förekommer mycket litet av nyskapande ekonomisk-politiskt tänkande i
Sverige. Den ekonomiska politiken tar sina förebilder från Amerikas förenta
stater. Det är också den politik som hårdhänt bedrivs inom den europeiska
unionen, som vi nu står i begrepp att driva in landet i.
Vänsterpartiet menar för sin del att växande klassklyftor med fler rika och
fler fattiga också innebär ökade skillnader i möjligheter och förmåga att på-
verka samhällets utveckling. Den som ges ökade möjligheter att äga aktier
och fastigheter och som kan köpa reklam och inflytande stärker givetvis sin
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Valperiodens längd
och vissa andra
grundlagsfrågor
117
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Valperiodens längd
och vissa andra
grundlagsfrågor
118
makt över andra. Den som tvingas leva under fattigdomsstrecket måste snåla
in t.o.m. på prenumerationer och bokinköp, på medlemsavgifter till parti
och fackförening och har inte råd att fara på möten och konferenser.
En välmående överklass och stora delar av medelklassen struntar uppen-
barligen i dag i dessa hot mot demokratin. Därför har vi till regeringen velat
göra ett tillkännagivande om vikten av social rättvisa för att demokratin skall
kunna utvecklas och fördjupas. Konstitutionsutskottet har tyvärr avvisat ett
sådant tillkännagivande.
Vi lovar att komma igen i denna fråga med syndens envishet. Riksdagens
möjligheter är för övrigt inte uttömda den här gången heller förrän efter vo-
teringen.
Jag vill, herr talman, slutligen yrka bifall till meningsyttringen i mom. 3
och 15.
Överläggningen var härmed avlutad.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU32 Ändrad deklarationstidpunkt m.m. (prop. 1993/94:152).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU41 Ändring av konventionen om förenkling av formaliteterna
vid handel med varor (prop. 1993/94:204).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU22 Tilläggsbudget (prop. 1993/94:125 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU24 Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomsto-
larna (prop. 1993/94:133).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU25 En brottsofferfond, m.m. (prop. 1993/94:100 delvis och
1993/94:143).
Anf. 141 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! På initiativ av den socialdemokratiska regeringen inleddes i
mitten på 1980-talet en ambitiös satsning på att förstärka brottsoffrens ställ-
ning. Åtgärderna har successivt vidgats och byggts ut. Statlig brottsskadeer-
sättning, målsägandebiträde, besöksförbud, möjligheter för hotade kvinnor
till liwaktsskydd eller tillgång till s.k. trygghetspaket är exempel på sådant
som införts sedan mitten av 1980-talet och framför allt sedan brottsofferpro-
grammet presenterades 1988.
En omfattande satsning har gjorts för att förbättra informationen till
brottsoffren om deras rättigheter och möjligheter till stöd. Utbildningen har
väsentligt förbättrats för dem som inom rättsväsendet, socialvården, sjuk-
vården och hälsovården arbetar med dessa frågor. Nya metoder för samver-
kan mellan berörda rättsliga och andra instanser har utvecklats. Brottsoffer-
och kvinnojourerna har getts ett successivt ökat stöd.
Det är viktigt att det här arbetet, som alltså inleddes i mitten på 1980-talet
och som tog sig uttryck i 1988 brottsofferprogram, nu fullföljs. Socialdemo-
kraterna anser att det är särskilt betydelsefullt att lokalt förankrat stöd till
brottsoffren ökas och att brottsoffeijourerna m.fl. kan ges ett ökat stöd i de-
ras arbete med den viktiga uppgiften att ge brottsoffren stöd och hjälp.
Vi menar dock att det förslag som regeringen har lagt fram har klara bris-
ter. Det är i och sig bra att det inrättas en brottsofferfond, men den brottsof-
ferfonden föreslås byggas upp på ett sådant sätt att finansieringen kan ifråga-
sättas. Enligt regeringens proposition beräknas intäkterna via brottsofferav-
gifter till fonden bli ca 19 miljoner. Riksskatteverket har räknat ut att kostna-
derna för indrivning av avgifterna netto kommer att uppgå till 17,2 miljoner
årligen. Därutöver tillkommer kostnader för Rikspolisstyrelsen, för data-
programanpassning och kostnader för ungefär 1 miljon hos riksåklagaren.
Det förslag som läggs fram i regeringens proposition om inrättandet av en
brottsofferfond är enligt vår mening ofullständigt när det gäller finansie-
ringsfrågorna. Vi presenterar från socialdemokraterns sida i reservation 1 en
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Ert brottsofferfond,
m.m.
119
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
120
annan väg att gå för att finansiera de nödvändiga insatserna för att stärka
brottsoffrens ställning och bygga upp lokala projekt samt öka stödet till
brottsoffeijourer och kvinnojourer.
En lösning som bör vara tilltalande är att öka bötesbeloppen och att den
fasta avgiften 100-200 kr i månaden dras från de intagnas avsättningar till
permissions- och frigivningskonton. På det sättet skulle vi få fram betydligt
mer medel till brottsoffersatsningama utan att få motsvarande kostnader
som enligt regeringens förslag.
Vi är också mycket kritiska till att regeringen nu lägger fram ett förslag
om att inrätta en brottsoffermyndighet. Nuvarande Brottsskadenämnden
har bedrivit ett bra arbete och har vunnit respekt hos både de frivilliga orga-
nisationer som sysslar med brottsofferfrågor och rättsliga instanser samt
också bland de enskilda som söker ersättning för sitt lidande.
Vi tycker att det är naturligt att man bygger ut Brottsskadenämnden och
ger den de arbetsuppgifter som föreslås i propositionen, att förvalta brottsof-
ferfonden, ge stöd till organisationer som jobbar med brottsofferfrågor och
stimulera forskning på området.
Därför avvisar vi regeringens förslag att inrätta en brottsoffermyndighet
och menar i stället att Brottsskadenämnden bör tillföras nödvändiga resur-
ser, att nämnden bör omorganiseras och anförtros de uppgifter som föreslås
i propositionen.
Vi har i våra reservationer tagit upp frågan om utvärdering av lagen om
målsägandebiträde. Lagen om målsägandebiträde har varit i kraft omkring
fem år. Det finns nu anledning att se över om den lagstiftning och den ord-
ning som nu gäller är ändamålsenliga från effektivitetssynpunkt, om satsade
medel används på bästa sätt. Vi tycker att det är naturligt att den sittande
Rättshjälpsutredningen får i uppgift att göra en utvärdering. Det är hög tid
att göra det nu efter det att lagen har varit i kraft i fem år.
I reservation 9 föreslår vi en utvärdering av de åtgärder som har vidtagits
i syfte att motverka våld mot kvinnor, en utvärdering på bredden när det
gäller hela samhällets insatser mot kvinnovåldet.
I en annan reservation menar vi att myndigheternas handläggningsrutiner
när det gäller stödet till brottsoffren och samverkan mellan myndigheter,
brottsoffren och kvinnojourer bör ses över.
Vi stöder alltså i princip förslaget att inrätta en brottssofferfond. Vi tycker
att det är ett fullföljande av den politik som under den senaste tioårsperioden
bedrivits i syfte att stärka brottsoffrens ställning. Men vi menar att finansie-
ringen bör bli annorlunda. Vi avvisar förslaget om att inrätta en brottsoffer-
myndighet och vill i stället att man bygger på nuvarande Brottsskadenämn-
dens verksamhet.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till de socialdemokratiska reserva-
tionerna 1 och 3 och, under förutsättning att reservation 3 bifalls, till reserva-
tionerna 4 och 5. Dessutom yrkar jag bifall till reservationerna 7 och 10.
Anf. 142 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! I detta betänkande har utskottet tagit ställning till inrättan-
det av en brottsofferfond, till glädje för brottsoffren och alla som har arbetat
engagerat med dessa frågor. Till dessa sällar sig Ny demokrati. Alltsedan
vårt parti bildades samt under denna mandatperiod har vi försökt agera för
att stärka brottsoffrens ställning.
Den tänkta myndigheten fyller väl den fuktion som vi föreslagit, dvs. att
utvidga verksamheten med en eller flera brottsofferombudsmän. Det har vi
skrivit i vår partimotion. Därför känns det riktigt att stöda regeringens pro-
position, även man inte får precis som man själv föreslagit. Att en brottsof-
ferfond bildas kan dock räknas som en seger för vår politik, eftersom vi får
avgöra detta i kammaren.
Jag delar inte Lars-Erik Lövdéns uppfattning om Brottsskadenämndens
arbete. Många menar att man inte lyft fram brottsofferfrågorna, utan man
har utrett sina ärenden rent rutinmässigt. Jag har senast nu i helgen träffat
många som arbetar engagerat inom brottsoffeijourer. De har den uppfatt-
ningen att det behövs något ytterligare. Därför ser de fram emot den tänkta
brottsoffermyndigheten.
De flesta brottsoffer får inte hjälp eller orkar inte ansöka om ersättning i
dag. Det säger många inom Brottsoffeijourernas riksförbund, där jag kän-
ner många i ledande ställning och haft kontakt med många långt innan jag
blev politiker.
Målsättningen med brottsofferfonden är enligt Ny demokrati att brottsoff-
ren och deras familjer skall ges full ekonomisk ersättning för i princip varje
negativ konsekvens av betydelse som brottet har medfört.
När det gäller mer resurser till brottsofferjourerna vill vi dock gå längre
än regeringen. Jourverksamheten kan behöva kompletteras med kriscent-
rum där både brotts- och olycksoffer kan få hjälp. Staten, landstingen och
försäkringsbolagen skulle tillsammans kunna svara för verksamheten. Men
vi förstår att dessa frågor kan bli aktuella för den nya brottsoffermyndighe-
ten att lösa.
Herr talman! Målsägaren har en svag ställning i en förundersökning. Myn-
digheterna är inriktade på skuldfrågan. I 23 kap. 2 § rättegångsbalken står
det: ”Under förundersökningen skall utredas, vem som skäligen kan miss-
tänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligga för åtal mot honom - -
Förundersökningen syftar inte till att utreda omfattningen av brottsska-
dorna. Eftersom den enskilde prioriterar sitt enskilda intresse, dvs. skade-
ståndsanspråket, kommer från hans synpunkt förundersökningen att vara
bristfällig när skadans omfattning inte utretts.
Vaije civilrätttslig skadeståndstalan, där anspråket kan härledas ur en
brottslig gärning, kommer att gillas så länge ersättningsanspråket icke över-
stiger det belopp som gärningsmannen har medgivit i brottmålet. Om emel-
lertid käranden skulle få för sig att presentera ett skadeståndsanspråk som
är högre men motsvarar den verkliga skadan kommer sannolikt bevisbördan
att bli denne övermäktig. Risken att gå förlorande ur en sådan process är
mycket stor. Förloraren betalar som bekant motpartens rättegångskostna-
der. Därför föreslår vi i Ny demokrati att målsägarens rätt att bevaka sina
enskilda instressen stärks.
Enligt 23 kap. 18 § och 23 kap. 19 § rättegångsbalken tillförsäkras den
misstänkte en möjlighet att komplettera förundersökningen med förhör och
annan utredning. Vi föreslår att målsägaren skall ges samma rätt som brotts-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
121
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
122
offer. Det vore ganska naturligt att stärka målsägarens ställning så, att han
kommer på samma nivå i processen som den tilltalade.
Herr talman! Anonymitetsskyddet för vittnen måste stärkas. Dagligen fin-
ner man artiklar i dagspressen som tyder på att vittnens rädsla är ett allvarligt
problem. Detta har framkommit i många aktuella rättegångar, inte minst när
mycket grov kriminalitet är inblandad. Rikspolischefen har uttalat sig i frå-
gan, vilket han förvisso brukar göra i angelägna ärenden. Men det är angelä-
get att hjälpa vittnen så att polisen kan få utrett vem som är rätt gärnings-
man. Det är också angeläget att åklagaren, när man har utrett vem som är
gärningsman, får den hjälp som han behöver för att leda åtalet i bevis i rätte-
gångssalen.
På senare tid har det hänt att även poliser avstår från att ingripa och från
att fullgöra sin skyldighet att ställa upp och vittna i domstolarna, detta på
grund av att de själva, deras familjer eller deras barn har blivit hotade. Man
talar i dag om att poliser skall bära masker - sådana skyddsmasker som man
använder mot tårgas - för att de inte skall bli igenkända när de gör ett ingri-
pande. Vart är vi på väg någonstans när poliser måste skydda sin identitet
vid själva ingripandet för att de inte skall bli trakasserade? Det är dags att
ta ställning till detta.
Rikspolisstyrelsen hade en KRIPUT-grupp som gjorde en utredning för
några år sedan. Den hade en del förslag som var bra. Jag tycker att man skall
tillsätta en utredning som skall utveckla dessa förslag, så att vittnen och
andra får ett förstärkt skydd. Annars kommer vi att förlora kampen dels på
gatorna, dels i tingssalarna.
Herr talman! Med anledning av den omfattande debatten kring övergrep-
pen mot våra barn och kvinnor är det angeläget att riksdagen tar itu med den
frågan och förklarar att övergrepp mot dessa generellt skall förklaras som
förtursärenden.
Det finns oerhört stora fördelar med en snabb handläggning när det gäller
denna typ av brott. Särskilt må framhållas den brottsförebyggande effekten.
Kvinnomisshandel kännetecknas ju av att det ofta är fråga om ett upprepat
och upptrappat våld. Bevisläget är ofta besvärligt, då det ligger i sakens na-
tur att brotten inte begås inför vittnens närvaro. Det finns många som under
den här mandatperioden och tidigare har motionerat om detta.
Det finns regler om vilka brott som skall ges förtur, men i praktiken funge-
rar inte dessa. Därför föreslår vi att riksdagen tar ställning och ger rege-
ringen i uppdrag att se till att det tillsätts någon som ger stöd och kanske ser
till att det blir möjligt att hämta en gärningsman inom 24 timmar enligt det
system som man har i Kanada var än gärningsmannen må befinna sig, i hem-
met, på arbetet, på Rotaryklubbens möte eller på andra tillställningar. Detta
har visat sig få en mycket stark preventiv effekt i Kanada, där systemet ”a
call to action” har prövats. Jag tycker att det är dags att riksdagen funderar
på detta och ger regeringen i uppdrag att utreda dessa frågor, så att hanteran-
det påskyndas.
Anf. 143 BER1TH ERIKSSON (v):
Herr talman! Frågan om brottsoffrens ställning är en fråga som under
mina sex år i riksdagen har utvecklats på ett mycket positivt och glädjande
sätt. När det gäller vårt gemensamma ansvarstagande, vår gemensamma om-
tänksamhet om de människor som oförskyllt drabbas av brott har medveten-
heten och åtgärderna under dessa år på ett konkret sätt väsentligt förbättrat
situationen just för brottens offer.
Bakom varje brott finns det ett brottsoffer. Det man främst då tänker på
är kanske den enskilda människan som råkar ut för ett våldsbrott, som råkar
ut för ett inbrott i sitt hem eller för stöld av sin egendom. Men när det gäller
andra typer av brott - t.ex. miljöbrott, arbetsmiljöbrott eller vissa ekono-
miska brott - kan dessa drabba större eller mindre grupper av människor.
På det området finns det fortfarande många frågor som behöver diskuteras
och åtgärder som behöver vidtas för att man skall kunna åstadkomma för-
bättringar för dem som blir offer för den typen av brott.
I dagens betänkande framläggs ett förslag om att inrätta en ny statlig myn-
dighet, förslag om finansiering av denna och förslag om hur en fond som
skall komma brottsoffren till godo skall skapas.
Redan riksdagsåret 1990/91 hade Vänsterpartiet en motion dels om att
man skulle se över brottsskadelagen med inriktningen att det skulle bli lät-
tare att få ersättning från Brottsskadenämnden, dels med ett förslag om att
man skulle tillföra medel till Brottsskadenämnden genom att ta i anspråk en
viss procent av bötesmedlen.
Vi är därför öppna för att förbättra möjligheterna för brottsoffer att få
ersättning för de förluster som går att ersätta som har uppstått till följd av
brott.
De organisationer som i dag finns när det gäller att omhänderta de drab-
bade i ett akutskede - brottsofferjourer och kvinnojourer - böljar bli väl
utbyggda. Samarbetet mellan polis och jourer fungerar på en del håll mycket
bra. På andra håll fungerar det mindre bra, men även där är det utvecklings-
bart, eftersom det ofta handlar om utbildning och samarbetsutveckling.
Forskningen på området bedrivs i dag både i BRÅ:s regi och vid olika fa-
kulteter. Naturligtvis behövs det mer forskning, vilket jag tror att det också
kommer att bli. I och med att man i Uppsala inrättat en professur för kvinno-
forskning kommer säkert denna forskning att fortsätta.
De huvudönskemål som återstår är möjligheten att på ett bättre sätt än
hittills ekonomiskt kompensera brottsoffer samt att fördela medel till åtgär-
der i förebyggande syfte och för åtgärder som förbättrar för brottsoffer gene-
rellt.
Vi anser i detta perspektiv att en något utbyggd brottsskadenämnd kan
administrera en sådan verksamhet och tillstyrker därför inte inrättandet av
en ny statlig myndighet. Målet måste vara att så litet pengar som möjligt går
till byråkrati och så mycket som möjligt till ändamålet brottsoffren.
Vi har också motsatt oss utskottsmajoritetens förslag om varifrån peng-
arna till fonden skall tas. Det kan synas vara pedagogiskt riktigt att de som
begått brott också skall vara med och betala till dem som har drabbats. Men
verkligheten är - om man är medveten om den - att merparten av dem som
befolkar våra fängelser i dag inte har eller på länge har haft någon inkomst
och inte någon förmögenhet eller andra tillgångar som kan tas i anspråk för
fondmedel. De flitpengar som fångarna får är egentligen skattemedel som
man i så fall skulle få omfördela med en administrativ kostnad till fonden.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
123
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
124
Därför anser vi att det är en bättre, säkrare, effektivare och enklare metod
att ta fondmedel motsvarande en viss procent från bötesbeloppet.
Här måste man liksom så många andra gånger väga nytta mot kostnader.
Att ta ut en avgift som går till en för en brottsling väldigt diffus fond utan
någon direkt koppling mellan det brott som han har begått och den avgift
som han får betala tror vi inte har så stor pedagogisk nytta att det kompense-
rar kostnaderna för att administrera och omfördela skattemedlen.
Herr talman! Vänsterpartiet kommer att rösta för reservationerna 1, 3, 4,
5 och 10.
Vi anser att det inte ännu finns anledning att utvärdera institutet målsägar-
biträde, eftersom det under årens belopp har byggts på till att gälla även
andra grupper. I dagsläget anser vi det inte heller relevant att utvärdera åt-
gärder som vidtagits vad gäller våld mot kvinnor utan anser att det är en upp-
gift för den utbyggda brottsskadenämnden att ta inititativ till.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.54 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
(forts. JuU25)
Anf. 144 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! I det här betänkandet behandlar vi regeringens proposition
om inrättandet av en brottsofferfond m.m. och dessutom ett antal motioner
som huvudsakligen handlar om att stärka brottsoffrens ställning. Till betän-
kandet har fogats ett antal reservationer.
Under en följd av år har den kriminalpolitiska debatten huvudsakligen
handlat om gärningsmannen och hans situation. Först på senare år har
brottsoffren och deras utsatta position lyfts fram i debatten.
På senare år har också ett antal lagförslag antagits av riksdagen, vars hu-
vudsyfte varit att skydda brottsoffren och stärka deras ställning. I detta syfte
har riksdagen beslutat om lagstiftning när det gäller besöksförbud, måls-
ägandebiträde, försöksverksamhet med liwaktsskydd, förbättrade skade-
ståndsregler m.m.
Riksdagen har också beslutat om straffskärpningar för ett antal brott i
syfte just att öka skyddet för brottsoffren. Som ett led i den utvecklingen
kommer nu ett förslag om en brottsofferfond. Vi har i utskottet tidigare be-
handlat motioner om att en brottsofferfond skall bildas och att den skall fi-
nansieras med avgifter som de som döms för brott får betala. Utskottet har
ställt sig positivt till en sådan fond.
Det förslag som vi nu behandlar bygger på att de som döms för brott för
vilka fängelse ingår i straffskalan får betala en avgift på 300 kr. Avgiften skall
användas för att bygga upp en brottsofferfond. Det skall enbart utgå en av-
gift för varje dom och alltså inte en avgift för vaije brott. En person som
döms för ett flertal brott där vart och ett är sådant att fängelse finns i straff-
skalan behöver ändå bara erlägga en avgift om 300 kr.
Domstol eller åklagare skall i samband med dom eller strafföreläggande
se till att ålägga gärningsmannen den här betalningsskyldigheten. Att ålägga
gärningsmannen att betala till brottsofferfonden har ett pedagogiskt inslag
som avser att medvetandegöra hos gärningsmannen att han har ett ansvar
för sitt handlande gentemot den som blivit brottsoffer på grund av det av
honom begångna brottet. Avgiften på 300 kr är inte heller särskilt betung-
ande.
När det gäller hanteringen av avgiften menar regeringen att arbetet med
indrivningen är av begränsad omfattning vid sidan av övrig verksamhet inom
exekutionsväsendet. Riksskatteverket har instämt i att handläggningen av
fondavgifterna i och för sig är just av begränsad omfattning i förhållande till
exekutionsväsendets mycket stora totala ärendemängd.
Riksskatteverket menar att regeringens beräkningar av verkets merkost-
nader till följd av fondavgiftsärendena, nämligen 2,2 miljoner kronor, är
korrekt. Det är också den kostnad som Riksskatteverket faktiskt beräknar
att hanteringen av de här ärendena kommer att uppgå till. Uppbörd och in-
drivning av fondavgifter skall enligt förslaget ske på samma sätt som upp-
börd och indrivning av böter.
I och med inrättandet av en brottsofferfond skapas utrymme för att ge
ekonomiskt stöd till olika former av brottsofferinriktat arbete. Brottsoffer-
fondens inrättande kan ses som en tydlig markering av att statsmakterna nu
klart vill stödja brottsoffren och deras situation.
Socialdemokraternas avstyrkande av inrättandet av brottsofferfonden vi-
sar att socialdemokraterna har en ljummen inställning till att fortsätta att ut-
veckla brottsofferfrågor. I reservationen säger socialdemokraterna att de i
och för sig vill ha en brottsofferfond men att den skall finansieras med skatte-
medel. I ett läge när Sveriges ekonomi är synnerligen ansträngd och det finns
ett förslag som ändå ger möjlighet att bygga upp en fond - som dessutom
har ett pedagogiskt inslag - är socialdemokraternas inställning avslöjande.
Det tycks vara så att gärningsmännen alltjämt står i centrum för dem. De
vill inte att gärningsmannen skall betala och därmed bidra till uppbyggnaden
av en sådan här fond.
När det sedan gäller administrationen av fonden finns det ett förslag som
går ut på att det inrättas en brottsoffermyndighet. Det är den gamla Brotts-
skadenämnden som då skall ombildas till ett enrådighetsverk. Denna nya
myndighet skall dels pröva ärenden enligt brottsskadelagen, dels dela ut
pengar ur brottsofferfonden, dels utgöra ett expertorgan för brottsofferfrå-
gor. Det intressanta är att när vi hade en hearing i justitieutskottet där före-
trädare för Brottsskadenämnden var närvarande var deras inställning den-
samma, nämligen att en brottsoffermyndighet var en lämplig ordning såväl
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
125
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
126
för att handlägga ärenden enligt brottsskadelagen som för att dela ut medel
ur brottsofferfonden. Brottskadenämnden i sig har inte invänt mot att få en
annan och ny organisation när den tilldelas nya uppgifter.
Det övergripande målet för denna myndighet kommer att vara att främja
brottsoffrens rättigheter, behov och intressen. När det gäller ärenden enligt
brottsskadelagen kommer det att finnas en nämnd som är sammansatt som
i dag, vars uppgift kommer att vara att besluta i brottsskadeärenden som är
av principiell betydelse eller annars av större vikt. Men det stora flertalet
ärenden kommer ändå att avgöras efter delegation.
Medel ur brottsofferfonden kommer att efter ansökan utdelas till forsk-
ning inom brottsofferområdet men också till utbildning och information. Det
har vidare angetts att medel ur brottsofferfonden också skall användas för
att skapa ökade möjligheter till ekonomiskt stöd till ideella organisationer,
brottsoffeijourer och kvinnojourer.
I propositionen behandlas förutom brottsofferfond och brottsoffermyn-
dighet ett antal frågor, bl.a. förbättrat skydd för målsägande och vittnen ge-
nom att förundersökningsprotokollet normalt inte skall innehålla uppgifter
om målsägandes eller vittnes ålder, yrke och bostadsadress. Vidare skall rät-
tegångsbalken ändras så att de här uppgifterna inte heller skall framgå av
stämningsansökan, vadeinlaga, revisionsinlaga och genmäle.
En annan fråga gäller utvidgade möjligheter att ha med sig en stödperson.
Det föreslås en rätt för målsäganden att själv avgöra om en stödperson skall
följa med vid förhör och under rättegång.
Ytterligare en fråga som behandlas gäller att underlätta för målsäganden
att få ut av domstolen fastställt skadestånd, och slutligen föreslås att måls-
äganden i fall där brott har riktats mot någons liv, hälsa eller frihet skall till-
frågas om han eller hon vill bli informerad om den intagnes vistelse utanför
anstalt.
I betänkandet finns tre reservationer som handlar om målsägande. Det är
reservationerna 6, 7 och 8.
I reservation 6 yrkas av Ny demokrati att målsäganden måste ges en star-
kare ställning under förundersökning med bl.a. möjlighet till full insyn för
att kunna begära kompletterande utredning. Regeringen konstaterar i pro-
positionen att målsäganden redan enligt gällande rätt har långtgående möj-
ligheter att ta del av uppgifter från förundersökningen och att en utvidgning
av den rätten skulle komma i konflikt med sekretesslagens regler. Dessutom
blir målsägande som framställt enskilt anspråk, väckt talan eller biträtt talan
part i rättegången. En målsägande som är part i en rättegång har samma
ställning som den tilltalade, och därför delar utskottet regeringens stånd-
punkt, att det inte behövs någon utvidgad rätt för målsäganden att ta del av
förundersökningsprotokollet.
I reservation 7 yrkar socialdemokraterna att lagen om målsägandebiträde
nu skall utvärderas i syfte att få reda på om lagens regler utnyttjas på ett
effektivt sätt. Där säger vi i utskottsmajoriteten att lagen ändrades så sent
som i december 1993 och att ändringen inte trädde i kraft förrän den 1 april
i år.
Ändringen innebär bl.a. att målsägandebiträde skall kunna förordnas i
samtliga mål om brott enligt brottsbalken under förutsättning att fängelse
kan följa på brottet och att målsäganden har ett särskilt starkt behov av bi-
träde. Eftersom den sista ändringen knappt har hunnit träda i kraft menar
vi att det är för tidigt att nu starta en utvärdering. Vi anser också att en utvär-
dering behöver göras men att den bör anstå så att den nyligen gjorda föränd-
ringen hinner verka innan resurser satsas på utvärdering.
I reservation 8 talas det om anonymitet för målsäganden och vittnen. Re-
servanten från Ny demokrati menar att vittnen och målsägande i vissa fall
skall kunna tillförsäkra sig anonymitet under förundersökning och rätte-
gång. I denna fråga menar utskottets majoritet att det med hänsyn till den
tilltalades rättssäkerhet inte är möjligt att begränsa den tilltalades insyn i
processen. Dessutom måste det också beaktas att Europadomstolen har av-
visat möjligheten att använda anonyma vittnen med hänvisning till att den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
inte tillåter detta.
Till sist tänkte jag kommentera reservation nr 9 som handlar om utvärde-
ring av åtgärder angående våld mot kvinnor. Socialdemokraterna pekar i
denna reservation på att en rad åtgärder har vidtagits i syfte att motverka
våld mot kvinnor. Socialdemokraterna vill nu ha en grundlig och samlad ut-
värdering av samhällets åtgärder på detta område.
Tyvärr måste jag säga att den bild som växer fram av socialdemokraternas
syn på brottsoffer har en ganska negativ underton. Som jag redan har pekat
på har gärningsmännen under en följd av år alltid stått i centrum för debat-
ten. Förbättringar för brottsoffren har låtit vänta på sig.
Nu börjar vi äntligen närma oss en lagstiftning till förmån för brottsoffer.
Då vill socialdemokraterna säga nej till en brottsofferfond som skall ge ytter-
ligare utrymme för att lyfta fram brottsoffrens situation. Trots att det i övrigt
är en begränsad lagstiftning som kommer till stånd för att stärka brottsoffren
och att den här lagstiftningen ännu inte har mer än några få år på nacken
kräver socialdemokraterna redan nu en utvärdering av målsägandebiträdes-
reglerna, som just tillkommit för att stödja framför allt misshandlade och
sexuellt kränkta kvinnor.
Dessutom kräver socialdemokraterna en utvärdering av de åtgärder som
har vidtagits för att stödja kvinnor som har utsatts för våld. Det är inte en
utvärdering som behövs för att stödja brottsoffer utan en fortsatt utveckling
till stöd inte minst för incestoffer och sexuellt kränkta kvinnor. Dessutom
finns det fortfarande mycket att göra när det gäller brottsoffren rent gene-
rellt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i justitieutskottets betänkande
och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 145 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Det sista som Britta Bjelle sade är ganska anmärkningsvärt.
I reservationerna om utvärdering av lagen om målsägandebiträde och om
insatserna mot kvinnovåld kräver socialdemokraterna en utvärdering för att
se vilka effekter de åtgärder som har vidtagits har haft och vad som behövs
för att ytterligare flytta fram positionerna. Det är inte alls fråga om någon
restriktiv eller negativ inställning när det gäller insatser för brottsoffer.
Dessa reservationer har kommit till för att den nuvarande lagstiftningen och
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
127
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m. m.
åtgärderna skall utvärderas så att vi kan se hur vi kan flytta fram positio-
nerna.
Britta Bjelle talar om en negativ underton. Det stämmer inte. Social-
demokraterna gav i mitten på 80-talet - framför allt genom 1988 års brottsof-
ferprogram - signaler till kraftigt ökade insatser för att stärka brottsoffrens
ställning. Därefter har en rad åtgärder vidtagits. Jag nämnde en del av dem
i mitt anförande.
Vi är också positiva till inrättandet av en brottsofferfond. Jag trodde att
det framgick både av mitt anförande och av våra reservationer. Vi är kritiska
mot det sätt på vilket man tar in pengar för att finansiera brottsofferfonden.
Vi är kritiska till att man inrättar en brottsoffermyndighet med en generaldi-
rektör och en ökad administration. Pengarna skulle i stället användas till
nytta för brottsoffren.
Vi kan ha olika synpunkter på kostnaderna för att driva in den brottsoffe-
ravgift som regeringen har föreslagit. Riksskatteverket säger att det kostar
17,2 miljoner. Om denna målgrupp skall bära sina kostnader fullt ut, vilket
är rimligt, kostar det 17,2 miljoner för att få in 19 miljoner. Det kan inte vara
en riktig samhällsekonomisk avvägning.
Vi har lagt fram ett förslag till en annan finansering som innebär att man
i första hand höjer bötesbeloppen. På det viset kan vi få in 40-50 miljoner.
Då blir det en effekt som kan medverka till en finansering av brottsofferfon-
den utan att det påverkar budgetunderskottet och den statsfinansiella situa-
tionen.
Jag tycker att Britta Bjelle, framför allt i den sista delen av anförandet,
skjuter över målet. Det kan inte vara rimligt att en brottsofferfond inrättas
till stora kostnader och med en ökad administration till följd när man kan
bygga vidare på den nuvarande Brottsskadenämnden. Den åtnjuter ett stort
anseende både hos brottsofferjourerna och hos enskilda sökanden av skade-
ersättning. Den kan man bygga vidare på till låga administrativa kostnader.
Med vår avgift kan vi få in betydligt mer medel än vad regeringen har föresla-
git, och vi slipper de dyra administrationskostnaderna.
Anf. 146 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Herr talman! Det är riktigt att en del av den lagstiftning som vi har talat
om kom till under 1988. Men jag vill faktiskt hävda att det inte var social-
demokraternas förtjänst. Den opinionsbildning som hade ägt rum i riksda-
gen med hjälp av brottsofferfonder och kvinnojourer utmynnade så små-
ningom i att ett antal lagstiftningsärenden kom till riksdagen.
De första förslagen som kom till riksdagen hade många defekter, enligt
mitt sätt att se. De har vi justerat genom åren.
Alla de lagar som både Lars-Erik Lövdén och jag har nämnt i våra anför-
anden har förändrats flera gånger sedan 1988. Ingen av lagarna har funnits
särskilt länge i den tappning de för närvarande har. Det är fel att redan nu
tala om en utvärdering, innan de har funnits tillräckligt länge.
Vi har i riksdagen i omgångar krävt att 1974 års kriminalvårdsreform
»kulle utvärderas. Det har vi gjort i motion efter motion, år efter år. Ingen
av socialdemokraterna tyckte att det var rimligt. Reformen kom ändå till
128
1974. Först under den sista tiden av denna regeringsperiod har en sådan ut-
värdering kommit till stånd.
Det är ganska säreget att tala om en ökad administration beträffande den
här brottsoffermyndigheten. Brottskadenämnden har i dag 15-16 personer
som handlägger ärenden. Dessa personer räcker inte till. Man har stora ba-
lanser av ärenden enligt brottsskadelagen. Det förslag som är framlagt inne-
bär att ytterligare två personer enbart skall handlägga sådana ärenden. Dess-
utom skall två personer utgöra en expertmyndighet. Kostnaderna för detta
torde stanna på någonstans kring 1,5 miljon.
Man pratar om att detta är enormt stora förändringar och att det medför
ökade administrativa kostnader. Brottsskadenämnden tyckte själv att man
skulle bli en myndighet, eftersom man fungerar som en domstol. Då skulle
man även få administrativa ärenden. Även om det inte blir någon förändring
beövs det ett persontillskott. Det behöver finnas ca 20 personer. Det enda
nya blir i så fall att man kallar det för en brottsoffermyndighet.
Lars-Erik Lövdén säger att detta medför ökade administrationskostnader.
Det vore intressant att veta hur många personer han anser att brottsofferfon-
den jämte Brottsskadenämnden behöver ha för att handlägga ärendena.
Jag vill avsluta med att ta upp Riksskatteverket. Jag har redan talat om
att Riksskatteverket har sagt att den faktiska kostnaden utgör 2,2 miljoner
kronor.
Anf. 147 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Riksskatteverket har också sagt att det är rimligt att räkna
på det sätt som man där gör. Där räknar man med att denna målgrupp fullt
ut får bära sina kostnader för indrivningen. Det är Riksskatteverkets stånd-
punkt. Den har man också deklarerat i sitt remissyttrande över detta förslag.
Det här förslaget är mycket illa berett av regeringen. Det gäller särskilt
frågan om inrättandet av en brottsoffermyndighet, som över huvud taget
inte har blivit föremål för remissbehandling. Det kom till mycket hastigt och
presenterades snabbt efter årsskiftet efter en kort utredningstid utan remiss-
förfarande.
Vi tycker att det är orimligt att inrätta en brottsoffermyndighet med en
generaldirektör och 20 personer. Pengarna som då går till administrativa
kostnader skulle kunna komma brottsoffren till del på ett betydligt bättre
sätt om man bygger på nuvarande Brottsskadenämnden.
Ärendet är också mycket illa berett när det gäller de ekonomiska konse-
kvenserna. På några få rader i propositionen behandlar man de finansiella
frågorna. Man går inte på djupet med kostnaderna för indrivning, admini-
stration och andra åtgärder. Vi har försökt beräkna dessa kostnader. Fond-
avgifterna ger 19 miljoner, och sänkt fångersättning ger ungefär 9 miljoner.
Detta ger 28 miljoner i intäkter. Indrivningskostnaderna är 17,2 miljoner,
administrationskostnaderna för den nya myndigheten är 2,8 miljoner, Riks-
polisstyrelsen drar 0,6 miljoner och Riksåklagaren 1 miljon. Vad själva flytt-
ningen från Stockholm kommer att kosta har vi inte kunnat beräkna. Det blir
inte särskilt mycket över ur statsfinansiell synpunkt att satsa på brottsoffren.
Vårt förslag har en annan uppläggning. Vi vill höja bötesbeloppen för att
få in pengar så att vi kan göra denna satsning på brottsoffren med skatteme-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
129
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
130
del. Det ger ungefär 40-50 miljoner i ökade insatser. Vi tycker att det är ett
rimligare förslag, särskilt i det statsfinansiella läge som vi nu befinner oss i.
Anf. 148 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Herr talman! Det intressanta är att Lars-Erik Lövdéns resonemang inte
håller om han överger Riksskatteverkets remissvar. Vi hade faktiskt en hea-
ring i utskottet. Vid den hearingen tillstod Riksskatteverket att av verkets 3
miljoner ärenden utgör de ärenden som skulle komma från den här fonden
ca 30 000. Bland dessa 30 miljoner ärenden är det fråga om en marginalkost-
nad att hantera 30 000 ärenden. Såväl enligt Riksskatteverket som enligt re-
geringen skulle det kosta 2,2 miljoner kronor.
Socialdemokraterna hakar upp sig på en kostnad på 17,2 miljoner. Det är
den kostnad som skulle uppstå om man startade från scratch. Om man inte
har någon verksamhet i övrigt blir kostnaden säkert så stor. Så är emellertid
inte fallet. Regeringen har inte menat att det här skall starta från scratch.
Det här har lagts ut på en verksamhet som redan tidigare har 3 miljoner ären-
den.
Problemet är att socialdemokraterna inte vill erkänna att de gillar den pe-
dagogiska tanken att den som gör sig skyldig till ett brott och som faktiskt
döms för det brottet skall betala en avgift som skall gå till en brottsofferfond.
Man vill att det skall vara skattemedel. Eftersom det blir ganska svårt att
föra en sådan debatt, håller man sig till dessa 17,2 miljoner kronor för att
visa att det här är ogörligt. Riksskatteverket menar att marginalkostnaden
för verkets del, mot bakgrund av de enormt stora hanteringskostnaderna för
andra ärenden, är begränsad. Detta faktum innebär att det här förslaget är
bra ur pedagogisk synvinkel.
Det sades att man inte har låtit organisationsfrågan gå ut på remiss. Jag
har dristat mig till att se på hanteringen av andra organisationsfrågor. Orga-
nisationsfrågor brukar inte gå på remiss. Frågan om brottsofferfonden har
varit ute på remiss. Det var detta som var det intressanta. Brottsskadenämn-
dens hantering av ärenden förändras inte. Det är fortfarande samma typ av
nämnd som kommer att dra upp de principiella riktlinjerna för skaderegle-
ring. Nämnden kommer också att behandla ärenden av svårare slag. I övrigt
kommer frågorna att hanteras på samma sätt som i dag. I dag arbetar ca 16
personer. De behöver påbackning, eftersom de inte hinner med alla ären-
den. Att säga att 20 personer skulle medföra en överadministrativ kostnad
tycker jag faktiskt är litet väl magstarkt.
Anf. 149 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! I mitt anförande glömde jag att yrka bifall till reservatio-
nerna nr 8 och 11, vilket jag härmed gör.
I sitt anförande kommenterade Britta Bjelle vår reservation nr 6 om måls-
ägandens insyn i förundersökningen. Ny demokrati delar inte utskottets
uppfattning i den frågan. Vi anser att myndigheterna är alltför mycket inrik-
tade på skuldfrågan. Vi vill att målsäganden skall ha samma rätt att bevaka
sina enskilda intressen som den tilltalade har. Detta är skillnaden.
Utskottsordföranden hade också kommentarer beträffande anonymiteten
för målsäganden och vittnen. Vi har hänvisat till den utredning som Rikspo-
lisstyrelsen har gjort om vittnesskydd - en rapport från KRIPUT-gruppen.
Däri kommenteras vad EG-domstolen har sagt. Det gäller två ärenden. Det
finns ett ärende mot staten Österrike och ett mot Kostovski, mot Nederlän-
derna. Man var kritisk mot att vittnena inte kom till huvudförhandlingen.
Med utgångspunkt från den vittnesskyddsutredning som har gjorts, vill vi att
man skall försöka finna vägar. Det får inte bli så, som jag sade i mitt anför-
ande, att de poliser som anser att de måste skydda sig med gasmask vid ingri-
panden ute på fältet skall sitta med gasmask i rättegångssalen för att bevara
sin anonymitet. Det är möjligen ett sätt. Då är man i huvudförhandling. Vitt-
nen som sitter i rättssalen kanske skall bära mask för att behålla sin anonymi-
tet. Den tilltalade och advokaten får då möjlighet att ställa frågor.
Vi tycker att det är viktigt att denna fråga som är stor och allvarlig för
vittnen och för polismän ute på fältet skall utredas så att rättvisan kan ha sin
gång. Som det är nu vinner den andra sidan, dvs. de som skrämmer måls-
äganden, vittnen och poliser till tystnad. Det är otillfredsställande i dagens
Sverige.
Anf. 150 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Herr talman! När det gäller anonymiteten för målsäganden och vittnen vill
jag minnas att Våldskommissionen gjorde en utredning om hur vanligt det
var att vittnen och målsäganden blev hotade och kände sig otrygga. Det vi-
sade sig att en och annan faktiskt kände sig illa till mods men att allvarliga
incidenter var mycket sällsynta. Eftersom de var så sällsynta, ansåg inte
Våldskommissionen att det fanns skäl att göra några större förändringar av
de regler vi har i dag.
Det är möjligt att vi går mot en utveckling där man kanske måste tänka
till ännu en gång. Men som läget är i dag finns det i alla fall inte skäl att göra
någon förändring.
Beträffande målsägandens möjlighet till insyn i förundersökningen är det
onekligen så att när ärendet är färdigutrett av polisen och åklagaren har fat-
tat sitt beslut, har man möjlighet att vidta de åtgärder som man önskar för
att t.ex. påkalla ytterligare vittnesförhör. Om man dessutom har en skade-
ståndstalan i målet och anmäler att åklagaren skall föra målsägandens talan,
så blir man också part i målet. Därmed kan man begära kompletteringar
m.m.
De regler som finns i dag är ändock ganska vida. Det är sällan jag hör talas
om att någon anser att deras rättsverkan har kommit i kläm på ett eller annat
sätt därför att de inte har haft tillgång till det materia) som de har behövt.
Anf. 151 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Britta Bjelle säger att det är möjligt att det nu är annorlunda
än när Våldskommissionen utredde frågan för ett antal år sedan. Jag har för
mig att det var i början av 90-talet. Det är faktiskt möjligt att verkligheten
har förändrats. Det har den. Därför anser vi att det är nödvändigt att man
ser över frågan igen. Britta Bjelle känner också till det här, eftersom hon har
deltagit i olika sammankomster med Rikspolisstyrelsen. Senast i den gångna
veckohelgen drog man upp det här problemet. Det är alltså möjligt. Det är
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
131
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
132
faktiskt så att verkligheten har förändrats sedan Våldskommissionen gjorde
sitt konstaterande. Att så är fallet möts vi dagligen av i detta land.
Anf. 152 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Herr talman! Jag vet inte om jag sade fel eller om Karl Gustaf Sjödin
hörde fel. Vad jag menade var i alla fall att det är möjligt att man framöver
kommer att ha en annan syn på detta. Jag tror inte att vi är där i dag, utan
jag anser att de regler som finns i dag är till fyllest.
Anf. 153 BENGT ROSÉN (fp):
Herr talman! Jag har i min motion, med anledning av den proposition som
vi nu behandlar, framhållit att jag är positiv till en brottsofferfond. Men jag
tycker, liksom en rad remissinstanser, att den skall administreras av Brotts-
skadefonden. Därmed går jag emot förslaget att en ny myndighet, brottsof-
fermyndigheten, inrättas.
Det finns flera skäl för mitt ställningstagande.
Jag anser att om en borgerlig regering, som enligt regeringsförklaringen
bl.a. vill minska statlig administration och byråkrati och sänka statens utgif-
ter, skall inrätta en ny myndighet så måste det föreligga mycket starka skäl
härför. Sådana skäl anser jag inte finns. Dessutom anser jag att det är allde-
les fel tidpunkt att göra det nu.
Vi vet alla - inte minst av kompletteringspropositionen - att vi måste göra
ytterligare mycket kraftiga nedskärningar i statens utgifter. Lyckas vi inte
härmed kan vår statsskuld, när vi i slutet av 90-talet går in i nästa lågkonjunk-
tur, ha ökat till gigantiska 2 000 miljarder kronor, eller ca 250 000 per invå-
nare i landet. Då har vi fortsatt att konsumera på kommande generationers
bekostnad, och vi är i ekonomiskt avseende närmast att betecknas som en
s.k. bananrepublik.
I propositionen redovisas kostnaden för den nya myndigheten till några
miljoner, som skall tas fram genom omdisponeringar av medel inom Justitie-
departementets ram. Men departementet har inget att disponera om. Vi har
i en tid med ökande brottsutveckling och minskande uppklarandegrad för
nästa år tvingats att skära ned polisverksamheten med över 500 miljoner kro-
nor.
En ny myndighet kommer enligt min uppfattning att kosta statsverket be-
tydligt mer, därför att den på ett menligt sätt kommer att påverka arbetet
för brottsoffren.
Detta arbete har byggts upp från gräsrotsnivå på ideell basis av engage-
rade människor, som av kärlek till sina medmänniskor har ställt sig i spetsen
för kvinnojourer, brottsofferjourer och andra organisationer. De har i viss
omfattning fått hjälp av kommuner, landsting, polis- och åklagarmyndighe-
ter, bl.a. med lokaliteter, men verksamheten bygger på oavlönat arbete.
För att vi skall kunna behålla ett mänskligt samhälle kommer vi i framti-
den att vara än mer beroende av ideella insatser. Det är varken önskvärt eller
möjligt att genom en offentlig sektor tillgodose allt mänskligt behov i olika
krissituationer.
Att under sådana förutsättningar ovanifrån applicera en ny myndighet
med en generaldirektör som symbolfigur kommer att få en negativ effekt på
intresset för fortsatt ideell verksamhet. Denna kommer enligt min uppfatt-
ning att i stor omfattning få ersättas med avlönat arbete av psykologer och
psykoterapeuter.
Jag läste, herr talman, rapporten om den nya brottsoffermyndigheten och
påståendet på s. 36 i denna: ”Generaldirektören kan också ha en statusbety-
delse för organisationen och verksamheten som inte skall förringas”. Då gick
mina tankar till en företeelse som har samband med de då aktuella olympiska
spelen.
Det gäller det stora missnöje som de aktiva idrottsmännen brukar uttrycka
när IOK:s president eller andra s.k. pampar försöker ta åt sig äran av de
idrottsliga prestationerna. Dessa är, som alla vet, inte resultat av beslut på
hög nivå utan en frukt av målmedvetet, uppoffrande träningsarbete på gräs-
rotsnivå.
Låt mig härefter, herr talman, få övergå till att kommentera det bered-
ningsarbete som har föregått denna proposition. På departementet har man
tagit fram två promemorior, Brottsoffer i blickpunkten och Brottsofferfond,
i vilka det föreslås att en brottsofferfond bör inrättas.
När det gäller administrationen av denna slås det fast: ”Verksamheten bör
i första hand knytas till någon befintlig organisation för att de organisato-
riska och administrativa kostnaderna skall hållas nere”. I linje med detta
synsätt och andra praktiska överväganden föreslås att fonden skall admini-
streras av Brottsskadenämnden.
Promemoriorna blev föremål för remissförfarande. Jag har läst svaren och
har härifrån noterat att det inte förekom några invändningar mot nämnda
förslag. Brottsskadenämnden framhåller i sitt remissvar att nämnden behö-
ver ytterligare två medarbetare för att administrera brottsofferfonden.
Det kom därför mycket överraskande när regeringen efter remissförfaran-
det i slutet av förra året förordnade justitieutskottets ordförande att snabb-
utreda Brottsskadenämndens organisation och ta fram förslag till organisa-
tion av en ny myndighet med ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor.
Utredningsrapporten har sedan - utan remissförfarande - tre veckor efter
det att den presenterades lett fram till ett regeringsförslag om en ny myndig-
het, som skall inrymma Brottsskadenämndens verksamhet och utlokaliseras
från Stockholm. Brottsskadenämndens personal uppgår i dag till 15; den ut-
ökade myndigheten skall ha 20 årsanställda.
Bara detta förfaringssätt i sig innebär att allmänheten kan undra hur det
står till med arbetsplaneringen på Justitiedepartementet. När sedan ryktet
sprider sig från departementet att den nye generaldirektören redan är ut-
sedd, när personalen på Brottsskadenämnden skriver protestbrev till konsti-
tutionsutskottets och justitieutskottets ledamöter och när massmedia börjar
att intressera sig för de egendomliga sammanträffandena, då måste vi vara
medvetna om att politikerföraktet ökar.
Jag anar statssekreteraren på Justitiedepartementet bakom upplägg-
ningen, ty det påminner om en tidigare fråga som jag har erfarenhet av. Jag
var under cirka tre år ledamot av Domstolsverkets styrelse. Domstolsverket
är som bekant en servicemyndighet inom domstolsväsendet som främst har
till uppgift att effektivisera administrationen och se till att domarna i största
möjliga utsträckning får ägna sig åt dömande verksamhet.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
133
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
134
I en promemoria från Justitiedepartementet föreslog man att Domstols-
verket skulle avskaffas. Promemorian gick ut på remiss, och över 90 % av
remissvaren var kritiska; domstolarna önskade ha kvar Domstolsverket.
Då kom från departementet ett förslag om att byta ut den allsidigt tillsatta
styrelsen i Domstolsverket - där bl.a. kanslipersonalen, i huvudsak kvinnor,
som utgör ca 70 % av personalen inom domstolsväsendet, var represente-
rad - mot en styrelse som endast skulle bestå av höga domare.
Domstolsverkets styrelse fick yttra sig över förslaget, och jag skrev bl.a.
att det kunde liknas vid att samla landets ledande hjärnkirurger till en sty-
relse och låta denna administrera hela den svenska sjukvården. En sådan
styrelse skulle förmodligen kunna lika litet om kostnadseffektiv administra-
tion av stora organisationer som en styrelse bestående av höga domare.
Det finns, herr talman, en bred samsyn i vårt land om att vi skall slå vakt
om en hög rättssäkerhet. Det präglar arbetet i våra domstolar, där såväl åkla-
gare som domare skall se till att alla omständigheter blir allsidigt belysta.
Fortfarande utgör Olaus Petri domarregler högsta norm, och man behöver
bara läsa domareden i 4 kap. 11 § rättegångsbalken för att få klart för sig
vilken betydelse vi tillmäter en hög rättssäkerhet.
Eftersom Justitiedepartementet är den myndighet som har det högsta an-
svaret för utvecklingen på rättsområdet och skall utgöra garanten för att vårt
land förblir en rättsstat har man anledning att ställa höga krav på departe-
mentsarbetet.
Då kan vi, enligt min uppfattning, inte acceptera att man - som i detta
fall - på Justitiedepartementet upprättar promemorier, som man låter re-
missbehandla och får ett brett stöd för, för att sedan i hast ta fram ett helt
nytt förslag, som man utan remissförfarande låter bli föremål för en proposi-
tion. Eller som det var i fallet med Domstolsverket; när remissinstanserna
går emot ett förslag från departementet, försöker man genomföra en variant
av förslaget utan remissförfarande. Jag vill gärna ställa den frågan till Britta
Bjelle, som utskottsmajoritetens företrädare, om hon tycker att det är bra
arbetsmetoder.
Avslutningsvis, herr talman, vi har en myndighet, Brottsskadenämnden,
som alla är eniga om att den åtnjuter ett mycket högt förtroende. Det fram-
går bl.a. av justitieutskottets betänkande. Eftersom Brottsskadenämndens
avgörande inte går att överklaga är det nödvändigt att detta höga förtroende
bibehålls. För sin verksamhet behöver nämnden få vara kvar här i Stock-
holm, där samarbetande myndigheter och experter på de stora försäkrings-
bolagen finns. Vi bör låta denna myndighet administrera brottsofferfonden,
ty den har den seriösa men ödmjuka profil som behövs för att intresset för
ideellt arbete för brottsoffren skall fortsätta att öka.
Jag tycker, herr talman, att det är otillständigt att genom utlokalisering ta
jobben från Brottsskadenämndens mycket kompetenta personal att låta den
bli offer för ett lika hastigt påkommit som ogenomtänkt förslag från Justitie-
departementet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.
Anf. 154 LARS SUND1N (fp):
Herr talman! I en motion som behandlas i detta betänkande har jag yrkat
på en utredning av problemet med hotade vittnen och hotade målsäganden.
Jag vill också i en sådan utredning ha förslag på vad man bör göra åt detta
problem. Utskottet hänvisar nu till Våldskommissionen, som ganska nyli-
gen - säger man - kartlagt problemet. Nyligen är i detta fall år 1990. Vålds-
kommissionen menade då att det inte var så vanligt med fysiskt hot mot vitt-
nen och målsäganden. Nu säger visserligen utskottet också att det under se-
nare år förekommit oroande incidenter och utgår från att regeringen noga
följer utvecklingen.
Jag vill bara här i kväll säga, herr talman, att jag tyvärr tror att både rege-
ring och riksdag får återkomma i denna fråga. Dessa hot blir trots allt vanli-
gare. De är ett hot mot själva rättssamhället, och de får inte accepteras.
Anf. 155 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Jag har begärt tid för ett extra anförande för att något för-
klara bakgrunden till var vi i Ny demokrati står i dessa frågor.
Ett parti som sade: Straffa brottslingarna och skydda brottsoffren, inte
tvärtom, var bl.a. ett av de skäl som gjorde att jag engagerade mig i politi-
ken. Med min bakgrund som polis under 23 år har jag kommit i kontakt med
många brottsoffer som drabbats. Det fick mig att engagera mig. En brottsof-
ferfond och detta att hjälpa brottsoffren har därför varit en central fråga i Ny
demokratis kriminalpolitik när det gäller brottsbekämpning. Ny demokrati
föreslog t.o.m. en annan verksamhet med en eller flera brottsofferombuds-
män, ett slags myndighet - hör och häpna. Ny demokrati är ju emot myndig-
heter. Men trots allt är det oerhört centralt för Ny demokrati att stödja
brottsoffren. Denna fråga har förekommit i Ny demokratis partimotion.
Lars-Erik Lövdén och Bengt Rosén säger att man är nöjd med brottsoffer-
fondens arbete. Jag skall inte kritisera det. Men trots allt har jag med min
bakgrund fått tillfälle att prata med många. Tillsammans med den som är
förbundssekreterare i BOJ, Brottsoffeijourernas Riksförbund, gick jag
kvarterspoliskurs år 1982. Och jag känner flera av dem som är med i BOJ
ganska väl. Jag har pratat med dem för att få reda på vad de tycker. De vill
faktiskt att brottsofferfrågoma lyfts fram, något som inte Brottsskadenämn-
den gjort.
Man har dock skött utredningarna. Vi var på en utfrågning om brottsoffer-
myndigheten och utlokaliseringen. Holger Romander, som har varit med
och haft synpunkter på utredningen - som har varit en enmansutredning -
hade då endast synpunkter på utlokaliseringen. Det kan jag förstå. Men riks-
dagen fattade i fjol beslut om att nya myndigheter och liknande verksamhet
skall utlokaliseras om inte starka skäl talar emot.
Jag frågade Per Svensson, förbundssekreterare på BOJ i Södertälje om
han, som arbetade så nära Stockholm, ansåg att det spelade någon roll om
brottsoffermyndigheten utlokaliserades från Stockholm. Han svarade att det
var av underordnad betydelse. Det hade ingen betydelse för BOJ:s verksam-
het. Man måste ju prata med dem som kanske närmast kommer i kontakt
med denna nya myndighet.
Jag har talat med andra kolleger. De säger att de anser att brottsofferfrå-
gan kommit i skymundan och att den måste lyftas fram. Jag har pratat med
dem som jobbar ute på fältet med dessa frågor. Det finns säkert de som har
andra uppfattningar. Men jag grundar mitt ställningstagande på deras upp-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
135
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
136
fattning, nämligen att denna myndighet är nödvändig för att lyfta fram dessa
frågor.
Det är ju nämligen så, att en brottsling som för en månad hamnar i fäng-
else skall enligt kriminalvårdslagen behandlas med aktning för sitt männi-
skovärde. Brottsoffermyndigheten kanske agerar för en aktning för brotts-
offren, och det behövs i dagens läge.
Anf. 156 BENGT ROSÉN (fp):
Herr talman! Karl Gustaf Sjödin anser inte att intrycket från Brottsskade-
nämndens verksamhet är odelat positivt. Han har hört kritik från folk som
är verksamma i brottsoffeijourer och kvinnojourer. Det är möjligt. Brotts-
skadenämnden har ju inte haft till huvuduppgift att ge dessa organisationer
service utan att döma ut ersättningar till brottsoffer. Om man fick ta hand
om administrationen av den nya brottsofferfonden skulle man ha möjlighet
att klara detta på ett helt annat sätt. För detta ändamål har Brottsskade-
nämnden begärt ytterligare två medarbetare.
När det gäller utlokaliseringen kan det från regionalpolitisk synpunkt inte
ha någon stor betydelse om en myndighet med 20 personer utlokaliseras.
Men denna myndighet som innehåller den främsta expertisen inom dom-
stolsväsendet vad gäller skadeståndsjuridiken behövs här i Stockholm för ett
nära samarbete med dem på BRÅ, med dem på Socialstyrelsen och med ju-
risterna på de stora försäkringsbolagen, vilka också är mycket duktiga på
skadeståndsjuridik.
Precis som jag tidigare framhöll, är det otillständigt att bara ta jobben från
dem som nu utgjort personal i Brottsskadenämnden därför att man plötsligt
kommit på att denna fråga skulle vara en stor regionalpolitisk sådan.
Anf. 157 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Det är inte särskilt märkligt att Ny demokrati även i det här
ärendet säger en sak och gör en annan. Det är mycket vanligt när det gäller
Ny demokratis sätt att hantera de politiska frågorna.
Ny demokrati är mot ökad administration och mot nya myndigheter. Man
vill skrota ett antal myndigheter. Det står i Ny demokratis program. Men nu
går man med på inrättandet av en ny myndighet, på att utöka administratio-
nen, på att dra på samhället och staten större kostnader för administration,
som i det här fallet inte kommer brottsoffren till del.
Det finns en brottsskadenämnd i dag, som åtnjuter ett mycket stort förtro-
ende bland rättsvårdande myndigheter och hos brottsofferjourerna. Brotts-
skadenämnden har emellertid inte haft i uppdrag att syssla primärt med att
stödja och hjälpa brottsoffeijourer, utan med att hantera skadeärenden.
Det är fullt möjligt - det visade den ursprungliga promemorian i Justitie-
departementet om inrättandet av en brottsofferfond - att bygga på den nuva-
rande Brottsskadenämnden. Det är möjligt att ge den en viss personalför-
stärkning- Bengt Rosén har nämnt två handläggare - för att den skall kunna
ta sig an de utökade arbetsuppgifterna med att hantera brottsofferfonden
och ge stöd till brottsofferjourer, kvinnojourer, lokala projekt och forsk-
ningsprojekt. Det är fullt möjligt att göra det, utan att gå en omväg och in-
rätta en ny myndighet på 20 personer med en generaldirektör i spetsen. Det
är för övrigt en egenartad myndighet, med en generaldirektör för 20 an-
ställda.
Som vanligt pratar alltså Ny demokrati om en sak och gör en annan.
Anf. 158 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Jag får rikta min replik till Lars-Erik Lövdén. Det finns ju
ingen regel utan undantag. Om Lars-Erik Lövdén hade tittat i våra partimo-
tioner under hela den här mandatperioden skulle han ha sett att vi har före-
slagit en utredning om en verksamhet med en eller flera brottsofferombuds-
män. Vi har föreslagit en organisation med ett slags myndighetsfunktion. Vi
anser nämligen att det är så oerhört viktigt att få en balans mellan brottsoff-
ren och dem som åsamkar brotten. Det här är inget nytänkande, ingenting
som vi kommer med helt plötsligt. Jag antar att regeringen har sett det när
man har tillskapat den här myndigheten.
Jag sade i mitt anförande att vi inte får precis som vi vill, men att det är
åt rätt håll.
Det man säger ute i landet beträffande den här myndigheten är att man
vill ha ett nytänkande. Det är möjligt att den här verksamheten skulle kunna
fungera inom Brottsskadenämnden, men folks uppfattning är att det behövs
ett nytänkande. Därför välkomnar man den här myndigheten, trots allt.
Det skulle ha varit att ändra ståndpunkt om vi hade gått ifrån det som vi
har drivit väldigt hårt sedan vi kom in på den politiska banan, dvs. att vi vill
ha en verksamhet med en eller flera brottsofferombudsmän. Vi är medvetna
om att det också skulle ha blivit en liten myndighet. Men det finns ingen
regel utan undantag. Vi har fört en konsekvent politik när det gäller just
brottsoffren.
Anf. 159 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén gör sig lustig över att en myndighet inrät-
tas som skall ha en chef. Han tycker att det är särskilt intressant att nämna
att det möjligen skulle vara en generaldirektör.
I februari 1992 tillsatte regeringen en utredning, och dess uppgift var att
se över förvaltningsmyndigheternas ledningsfunktion. Denna utredning le-
vererade ett betänkande i juni 1993 som hette Effektivare ledning i statliga
myndigheter. Hela det betänkandet går ut på att man framöver skall åstad-
komma en styrning som gör att chefen för en myndighet blir ansvarig för
verksamheten och där det faktiskt är enklare att utkräva ansvar i den hän-
delse regeringen skulle vara missnöjd.
Jag kan nämna några myndigheter som har beslutats under den här våren.
Det är Bankstödsnämnden, Radio- och TV-verket och Granskningsnämn-
den. Statens institutionsstyrelse inrättades före jul. Antalet anställda i Bank-
stödsnämnden är 6-7 personer. Granskningsnämnden är en ny myndighet,
som är liten. Radio- och TV-verket har ungefär 15 anställda. Alla dessa myn-
digheter leds på ensidigt sätt.
Anf. 160 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Det sistnämnda gör mig inte mera lugn. Det är klart att det
finns ett förslag och en inriktning från regeringens sida om att ombilda alla
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
137
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
En brottsofferfond,
m.m.
138
nuvarande myndigheter till s.k. enrådighetsverk. Nästa steg från den nuva-
rande justitieministern och hennes statssekreterare blir förmodligen att
också göra om Brottsförebyggande rådet till ett enrådighetsverk och att av-
skaffa den nuvarande styrelsen. Det skulle inte förvåna mig om det blir nästa
steg i deras åtgärder på det rättspolitiska området.
Jag tror inte att det är särskilt bra. Det är inte bra att hantera frågorna om
brottsbekämpningen på det sättet. Jag tror inte heller att det är bra när det
gäller den här typen av verksamhet - i Brottsskadenämnden eller i den kom-
mande brottsoffermyndigheten, som man vill driva igenom - att ha ett enrå-
dighetsverk, som sväljer administration och som blir en byråkratisk hybrid.
Den nuvarande Brottsskadenämndens verksamhet har bedrivits på ett
mycket positivt sätt. Med en mycket liten personalutökning kan den också
ta hand om de uppgifter som tillkommer genom inrättandet av brottsoffer-
fonden. Det är en rimligare väg att gå än den väg som Britta Bjelle och rege-
ringen här beträder.
Anf. 161 BENGT ROSÉN (fp):
Herr talman! Eftersom Britta Bjelle inte har velat gå in i ett replikskifte
med mig, har jag begärt att få tid för ytterligare ett anförande. Jag skall för-
söka fatta mig kort.
Det är intressant att Britta Bjelle för in rollen som generaldirektör i den
nya brottsoffermyndigheten. För ett halvår sedan ledde hon den borgerliga
grupp som ville avskaffa generaldirektören för Domstolsverket - en myndig-
het med 150 anställda. Nu lyckades man inte i det avseendet, men där pas-
sade det uppenbarligen inte med en generaldirektör.
Herr talman! När det inom mitt parti stod klart att jag önskade väcka en
motion som gick emot inrättandet av en särskild brottsoffermyndighet, bad
man mig inom partiet att tänka över frågan, om det jag hade att komma med
verkligen var värt en offentlig debatt. Det hävdades att det ju i alla tider har
företagits taktiska dispositioner inom departementen och att det hör till att
det manipuleras. Det var inte bättre på Socialdemokraternas tid, framhölls
det, snarare sämre - flera justitieministrar fick avgå.
Men jag har inte, herr talman, kommit ifrån ett behov av att reagera mot
de här taktiska dispositionerna, som undergräver förtroendet för politiken
och för politiker. Jag tror att det är nödvändigt, om vi skall få ordning på
de här problemen, att vi inte bara låter det stanna vid politisk retorik över
blockgränserna. Vi behöver också öppet diskutera förhållandena inom
blocken och inom partierna. Jag tycker för övrigt att My Persson hade en
mycket bra artikel i Svenska Dagbladet i dag, om just rätten för en riksdags-
ledamot att ha en egen uppfattning.
Jag nämnde några exempel på konstig handläggning inom departementet,
och Britta Bjelle vet att det finns flera sådana exempel. Förra året tillsattes
förre justitieministern Håkan Winberg att utreda polisens organisation. Han
presenterade sin utredning. Gun Hellsvik förklarade här i kammaren att hon
efter en snabbremiss avsåg att inom kort lägga fram en proposition med Win-
bergs förslag som utgångspunkt.
Britta Bjelle förklarade inför vår riksdagsgrupp att Winbergs förslag var
mycket genomtänkta och att vårt parti borde ställa sig bakom upplägg-
ningen. Men då uppstod det en kraftig opinion mot att hantera en så stor
organisationsfråga på ett så lättvindigt sätt. Det var slutligen moderaterna
Gösta Bohman och Jerry Martingers rakryggade hållning som fick departe-
mentet att backa och låta en allsidigt tillsatt utredning få ta hand om frågan.
Det skulle vara intressant att få Britta Bjelles kommentar till denna om-
svängning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU27 Ansvarsfrihetsgrunder m.m. (prop. 1993/94:130).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU28 Elektronisk övervakning (prop. 1993/94:184).
Anf. 162 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande 28 för innevarande riksmöte
som vi nu skall behandla har utskottet berett en proposition från regeringen
med innebörden att man på försök skall genomföra intensivövervakning
med elektroniska hjälpmedel.
Frågan om elektronisk övervakning i samband med kriminalvård har dis-
kuterats av och till under ett antal år. På våren 1992 fick den då tillsatta
Straffsystemkommittén i uppdrag att utreda frågan om intensivövervakning,
att studera erfarenheter av vad man har gjort i bl.a. USA och att komma
fram till om det skulle vara möjligt att i svensk kriminalvård använda inten-
sivövervakning.
Syftet med att pröva detta var tvåfaldigt. Dels ville man undvika de skad-
liga effekter av fängelsestraffen som obestridligen fångarna drabbas av ge-
nom att vistas i fängelse. Man såg också en möjlighet till besparing, med hän-
syn till det statsfinansiella läget. Man såg också till den ökade användningen
av fängelsestraff, som har medfört att budgeten för kriminalvården har vuxit
under senare år trots det ansträngda statsfinansiella läget.
Förutsättningen för att man skall få delta i försöksverksamheten, som
också är geografiskt begränsad, är att man inte har dömts till ett längre fäng-
elsestraff än två månader, att man frivilligt ställer upp på det hela, att man
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Elektronisk
övervakning
139
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Elektronisk
övervakning
140
har bostad och att man disponerar över en telefon. Jag kan också tillägga att
man dessutom skall kunna betala för sig, i alla fall i huvudläget.
Straffsystemkommittén har den här frågan under beredning, men mitt un-
der beredningen meddelade plötsligt regeringen att den avsåg att föreslå för-
söksverksamhet med elektronisk övervakning. Det var alltså ingenting som
den av regeringen tillsatta utredningen informerades om eller diskuterade.
Det beslöts av regeringen att man skulle lägga fram förslaget som nu har nått
riksdagens bord.
Erfarenheterna i USA har studerats av företrädare för en del partier. Vi
andra har haft möjlighet att ta del av rapporterna från bl.a studieresor som
har gjorts i USA med anledning av den här frågan. De rapporterna och
andra överväganden har inte lett fram till att Socialdemokraterna finner an-
ledning att avstyrka förslaget om elektronisk övervakning.
I vår motion med anledning av propositionen har vi tagit upp och pekat
på det angelägna i att finna alternativa påföljder till det skadliga fängelse-
straffet. Vi delar i princip regeringens uppfattning, även om regeringen gör
en rad straffskärpningar som faktiskt leder till längre vistelser i fängelse och
till att ett ökat antal människor döms till fängelsestraff. Vi vill att Straffsys-
temkommittén skall fortsätta att utreda vilka möjligheter som finns till alter-
nativa påföljder och påföljder, som inte bara kommer före ett fängelsestraff
utan som verkligen ersätter vistelsen i fängelse.
Uppläggningen av intensivövervakningen är gjord på ett sådant sätt att
den skall vara ett alternativ till fängelse. I motionen har vi också pekat på
att vi ser stora möjligheter att använda elektronisk övervakning i ett s.k.
back-door-system, som innebär att man kan förkorta fängelsevistelsen och
låta en fängelsedömd avtjäna en del av sitt fängelsestraff i form av elektro-
nisk övervakning.
Vi har opponerat oss mot avgifterna som nämns i regeringens förslag. Vi
anser att de är för höga. Vi motsätter oss i och för sig inte att även den som
får verkställa sitt fängelsestraff i form av intensivövervakning skall delta i
finansieringen av brottsofferfonden, men vi anser att den avgift som nu gäl-
ler, 50 kr per dag, vilket alltså kan innebära 15 000 kr för en månads fängelse
och dubbelt upp för två månader, är en för hög avgift. Den ger försöksverk-
samheten en felaktig inriktning.
1 linje med vad som nu uppenbarligen kommer att gälla beträffande de
fängelsedömdas deltagande i finansieringen av brottsofferfonden, anser vi
att avgiften borde sättas någonstans mellan 100 och 200 kr.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till den reservation som är fogad
till betänkandet beträffande mom. 2.
Anf. 163 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Under många år diskuterades här i kammaren samhällstjänst
som en påföljd. Det var innan den infördes, först som försöksverksamhet
och sedan som en påföljd som används över hela landet. Jag är väl medveten
om att även vårt parti under ett antal år var emot införande av samhälls-
tjänst. I det fallet kan jag bara säga till mitt försvar att det var före min tid
i riksdagen.
I dag tänker jag inte hålla något långt anförande om fängelsestraffets ne-
gativa sidor, utan bara konstatera att det är en ganska allmän uppfattning att
fängelsestraffet är den dyraste och sämsta påföljden. Vi är därför positiva till
den försöksverksamhet med elektronisk övervakning som nu skall inledas.
Att det först blir en försöksverksamhet är mer viktigt nu än när samhälls-
tjänsten infördes, eftersom det finns fler frågetecken och osäkerhetsfaktorer
med den här formen än vad som fanns med samhällstjänst.
I den motion som vi skrev till propositionen har vi ansett att de dömda
inte skall betala någon avgift under verkställighetstiden under försöksverk-
samheten. Det har två orsaker. Dels skall inte elektronisk övervakning bara
användas av dem som har ett arbete och en inkomst, dels är det en försöks-
verksamhet. Om försöksverksamheten utfaller på ett sätt som gör det möj-
ligt att permanenta den som påföljd, kan man även få svar på frågor om hur
realistiskt det är med en avgift, om avgiftens storlek och om den skall sättas
i relation till en inkomst.
Med propositionens och utskottets förslag blir avgiften densamma, även
om det skulle skilja med 10 000 kr i månadslön.
Jag tycker att det fanns andra viktiga frågor att ha med redan under för-
söksverksamheten. Det gäller tankar och förslag om hur man skall kontrol-
lera andra berusningsmedel än alkohol. Jag tänker då på olika sorters droger
och även på den betydelse som stora avstånd kan ha.
I exempelvis Luleå verksamhetsområde, som är ett av de områden där den
här försöksverksamheten skall bedrivas, kan avståndet mellan den dömdes
hem, arbetsplatsen och frivårdsmyndigheten vara ganska stort.
Herr talman! Jag yrkar inte bifall till min motion, eftersom vi hade funde-
ringar kring och synpunkter på den avgift som nämns där. I stället yrkar jag
bifall till hemställan i betänkandet.
Inte heller konstruktionen på den avgift som det talas om i Socialdemokra-
ternas reservation tycker jag verkar vara särskilt bra.
Anf. 164 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Fängelsestraffet har under lång tid stått i centrum för den
kriminalpolitiska debatten i Sverige. Det finns de som anser att fängelse ut-
döms i alltför stor omfattning och att denna påföljd mer eller mindre borde
utmönstras ur påföljdssystemet och ersättas med någon form av behandling
i frihet. Men det finns också de som menar att påföljden fängelse borde an-
vändas i större utsträckning än som sker i dag.
En uppfattning som de flesta torde kunna ansluta sig till är att det under
alla omständigheter är angeläget att finna fler alternativ till fängelse.
Kriminalvården har under årens lopp varit föremål för ett stort antal expe-
riment. I många fall har det bakomliggande motivet varit just att finna nya
påföljdsformer, inte minst som alternativ till fängelse. Problemet har emel-
lertid varit att sådana alternativ ofta har visat sig få motsatt effekt jämfört
med den som varit avsedd med fängelsestraffet. I stället för att upprätthålla
respekten för lag och ordning och skydda medborgarna från brott genom att
hålla brottslingarna borta från samhället har exempelvis påföljden skydds-
tillsyn under många år lett till att tilltron till rättssystemet urholkats genom
att de som döms till denna påföljd ostört kunnat fortsätta sin brottsliga verk-
samhet ute i samhället.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Elektronisk
övervakning
141
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Elektronisk
övervakning
Det har varit svårt att finna alternativ som på samma gång som de utgör
en mänskligare behandling av den dömde också innebär ett effektivt straff
genom inskränkning av friheten.
Den elektroniska övervakningstekniken har emellertid i hög grad ökat
möjligheterna att finna ett bärkraftigt alternativ till fängelse. De erfarenhe-
ter som gjorts i Förenta staterna visar att tekniken gör det praktiskt möjligt
att ordna en effektiv kontroll av att den dömde uppehåller sig på den plats
han anvisats, t.ex. i bostaden eller på arbetet.
Den elektroniska övervakningen gör det följaktligen möjligt att uppnå en
påtaglig frihetsinskränkning utan att den dömde behöver tas in i anstalt. Ge-
nom den elektroniska kontrollen kan man få en övervakning som är så inten-
siv att den företer betydligt större likheter med fängelse än med den nuva-
rande skyddstillsynspåföljden. På det sättet kan kravet på en straffrättslig
reaktion i ordets egentliga mening tillgodoses, samtidigt som de goda effek-
terna av kriminalvård i frihet utnyttjas.
Eftersom utskottet är enigt om att införa en försöksverksamhet med inten-
sivövervakning innefattande elektronisk kontroll avser jag inte att här när-
mare gå in på själva huvudfrågan i den proposition som vi nu behandlar. Jag
vill bara kort kommentera de yrkanden som framförs i de motioner som
väckts i anledning av propositionen.
Det har bl.a. yrkats att alternativa påföljder skall utvecklas med särskjld
inriktning på alternativ till fängelse och att Straffsystemkommittén skall ges
tilläggsdirektiv med denna inriktning. Jag vill då bara säga att de här frå-
gorna redan ingår i Straffsystemkommitténs uppdrag.
På s. 9 i kommitténs direktiv står bl.a. följande: ”Utgångspunkten bör
vara att begränsa användningen av fängelsestraff till sådana fall där detta
framstår som särskilt påkallat.” På s. 16 står vidare att ”det är angeläget att
söka utveckla alternativ som på ett bättre sätt främjar förutsättningarna för
att dömda inte skall återfalla i brott och även i övrigt förmås att anpassa sig
i samhället”.
Den som deltar i försöksverksamheten med elektronisk övervakning kom-
mer att kunna avtjäna sitt fängelsestraff utan att detta i princip påverkar hans
möjligheter att erhålla inkomst under avtjänandetiden. Många anställda
kommer under verkställigheten att fortsätta att arbeta och få sin lön på van-
ligt sätt till skillnad från dem som avtjänar sitt straff i anstalt.
I motionerna yrkas avslag på propositionens förslag om en särskild avgift
på 50 kr per dag för den som deltar i försöksverksamheten. Göran Magnus-
son och Berith Eriksson har här också talat emot propositionen i detta av-
seende.
Herr talman! Jag tycker inte att det finns någon anledning att på den här
punkten frångå propositionen, i synnerhet som vi alla är överens om huvud-
dragen i förslaget och det, som sagt, handlar om en försöksverksamhet som
man dessutom deltar frivilligt i.
Det framgår klart och tydligt av propositionen att den dömde skall betala
avgiften enbart om det är motiverat med hänsyn till hans möjligheter att er-
hålla inkomst. I de fall där det föreligger tveksamhet rörande den dömdes
ekonomiska förutsättningar att betala skall avgift inte tas ut. På s. 20 i propo-
142
sitionen understryks att ingen skall tvingas att avstå från att delta i försöks-
verksamheten av ekonomiska skäl.
Anf. 165 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag vill ta upp två saker i den här repliken. Det gäller dels
frågan om skyddstillsynen, dels frågan om avgifterna.
Jeriy Martinger talade inledningsvis om skyddstillsynen och kritiserade
den som påföljd, därför att den har för litet innehåll och för liten verkan.
Det kan väl ligga en del i det resonemanget. Men å andra sidan har jag svårt
att förstå vilket samband det har med den här frågan. Här är ju inte avsikten
att det skall bli en allmän straffskärpning genom att den som skall dömas
till skyddstillsyn skall få elektronisk övervakning. Det är ju i stället den som
faktiskt skall dömas till fängelse som skall kunna verkställa fängelsestraffet
i form av elektronisk övervakning. Eller är det Jerry Martingers och rege-
ringens uppfattning att det skall ske en ”net widening” här, så att det blir en
straffskärpning?
Skyddstillsynen, som är kriminalvård i frihet, skall alltså ges ett sådant in-
nehåll att den blir lika kännbar som fängelsestraffet. Men det är i vaije fall
inte det som står i propositionen, och det är heller inte så vi socialdemokrater
ser på den elektroniska övervakningen. Den skall alltså vara till för att det
skall kunna undvikas att ett ådömt fängelsestraff verkställs i fängelse. Det
är det som är själva poängen här. Det skyddstillsynsresonemang som Jerry
Martinger förde har kanske mer att göra med att vi närmar oss valrörelsen -
det gäller väl att återkalla en del ställningar från 1991 års valrörelse för Mo-
deraterna.
Herr talman! Om avgifterna kan man naturligtvis ha olika meningar. Vi
socialdemokrater anser att det är rimligt att den som döms till fängelse och
verkställer straffet i form av intensivövervakning deltar i finansieringen av
brottsofferfonden på det sätt som andra dömda skall göra. Men vi tycker att
den avgift som föreslås i propositionen och som majoriteten vill ha är för hög
och att den kan leda till att folk måste avstå från att delta i den här försöks-
verksamheten.
Jerry Martinger säger, och det är bra att det understryks, att ingen skall
behöva avstå från att verkställa sitt fängelsestraff i form av intensivövervak-
ning på grund av kostnaden.
Frågan är alltså om inte försöksverksamheten hade gett ett bättre och mer
rättvisande resultat om man hade sluppit hanteringen med avgiften och i stäl-
let valt att avvika från propositionen på sådant sätt som Socialdemokraterna
har föreslagit.
Anf. 166 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Som Jerry Martinger sade är inte frågan om en avgift det
viktigaste under den tvååriga försöksperioden. Det är dessutom enbart de
som har en inkomst som skall betala. Men om man har en inkomst skall av-
giften vara 50 kr per dag, står det. Med de mycket olika nivåer på inkomst
som kan förekomma för de dömda måste det upplevas som ganska orättvist.
För en del kan avgiften bli mycket kännbar, medan det för andra, som kan-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Elektronisk
övervakning
143
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Elektronisk
övervakning
ske har en hög inkomst, över huvud taget inte märks så mycket med en avgift
på 50 kr.
Detta är inte heller någon fråga som gör att jag yrkar bifall till motionen.
Jag har heller inte yrkat bifall till reservationen. Jag tycker att man hade kun-
nat vänta med frågan om avgiften och fått fram en mer realistisk avgift, som
i så fall hade stått i relation till den dömdes inkomster.
Anf. 167 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Med mitt exempel om skyddstillsyn ville jag bara visa att det
har gjorts en mängd misslyckade experiment på kriminalvårdens område,
och att man hittills före förslaget om elektronisk övervakning ännu inte lyck-
ats hitta någon effektiv påföljdsform mellan fängelse och vistelse på fri fot.
För att ytterligare förtydliga det som gäller avgiften kan jag läsa upp det
som står på s. 20 i propositionen:
”Enligt regeringens mening bör den dömde vara skyldig att betala en av-
gift bara om det är motiverat med hänsyn till hans möjligheter att erhålla
inkomst under verkställigheten utanför anstalt. Omständigheterna kan såle-
des många gånger vara sådana att verkställigheten utanför anstalt inte med-
för några påtagligt förbättrade ekonomiska förhållanden för den dömde. I
sådana fall bör någon avgift inte tas ut. Avsikten är givetvis inte att avgiften
skall betalas genom att den dömde först får bistånd enligt socialtjänstlagen.
Med anledning av vad instanserna framfört bör i denna del det förtydligan-
det göras att en mot den dömde generös tillämpning är avsedd. Någon avgift
bör således inte tas ut i fall då tveksamhet föreligger om det finns ekono-
miska förutsättningar för att betala avgiften. Ingen skall således tvingas att
av ekonomiska skäl avstå från att delta i försöksverksamheten.”
Anf. 168 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jerry Martinger säger nu att hans resonemang om skyddstill-
synen som påföljd hänger samman med att man tidigare inte har kunnat
finna några former för effektiva påföljder före fängelset. Här finns naturligt-
vis en del svårigheter. Jag vill ändå peka på att kontraktsvården och framför
allt samhällstjänsten är framgångsrika påföljder där man undviker fängelse-
vistelsen. Särskilt gäller detta beträffande samhällstjänsten, som inte heller
skall vara en straffskärpning före fängelset. Samhällstjänsten skall också er-
sätta ett fängelsestraff. Där tycker jag att Jerry Martinger har fel.
Jag vidhåller att skyddstillsynsresonemanget i det här sammanhanget mest
handlade om att försöka peka på allt dåligt som finns inom kriminalvården
enligt Moderaterna och sedan berömma sig av att den elektroniska övervak-
ningen är mycket bra och revolutionerande. Det återstår faktiskt att se om
den elektroniska övervakningen kommer att kunna fungera på ett sådant
sätt att den blir ett verkligt alternativ till fängelse och att den uppfattas på
ett sådant sätt också av allmänheten. Det är det som är själva tanken med
den elektroniska övervakningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
144
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1993/94:FöUll Tilläggsbudget inom Försvarsdepartementets område (prop.
1993/94:125 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU34 Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1993/94, m.m. (prop. 1993/94:125 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU31 Avveckling av Handelsflottans pensionsanstalt (prop.
1993/94:223).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU26 Vissa jordbrukspolitiska frågor (prop. 1993/94:236).
Anf. 169 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! 1990 fick svensk jordbrukspolitik i stort sett en helt ny inrikt-
ning. I nästan total enighet i riksdagen beslöts att målen för politiken skulle
vara:
- bort med överproduktion av spannmål,
- slut med de dyrbara exportsubventionerna,
- mindre kemikalier,
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
145
10 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
146
- bättre djurhållning,
- stöd till bra omställningsåtgärder och landskapsvård,
- stöd till regional produktion i norra Sverige.
Detta var vi politiskt överens om. Notan för denna kursändring låg på mel-
lan 13 och 14 miljarder kronor.
Budskapet till Sveriges bönder var klart: Detta har ni att rätta er efter un-
der överskådlig tid. Det skulle bönderna kunna lita på. Nu skulle bönderna
driva sina företag som andra företagare.
Ett år senare fick vi en moderatledd regering, och den ändrade omgående
kurs. Plötsligt fick bönderna i stort sett rakt motsatta signaler. Regleringarna
började att införas direkt efter regeringsskiftet.
Varför ville man då göra denna helomsvängning, som naturligtvis har ska-
pat förvirring bland många lantbrukare? Som bekant är jordbruk en långsik-
tig näring och behöver ha fasta spelregler.
Varför hade regeringen så bråttom att gå tillbaka till ett gammalt och för-
åldrat system? Nu skyller regeringen på att EU har detta system och att man
var tvungen att anpassa sig till det. Men man inledde en förtida anpassning.
Från socialdemokraternas sida är vi naturligtvis väl medvetna om att det
vid ett EU-inträde kommer att vara deras politik som i stor utsträckning
kommer att gälla även i vårt land. Det vi protesterar emot är den snabba
omkastningen, som ställer till så mycket förvirring och så mycket oreda.
Vi menar från socialdemokraternas sida att det är märkligt att vi inte
kunde ta litet mer tid på oss och återupprepa breda överläggningar, precis
som fallet var med 1990 års uppgörelse. Detta kan jag bara beklaga, framför
allt därför att det handlar om mycket stora pengar, miljardbelopp på utgifts-
sidan.
Detta sker i en tid när regeringen inte klarar av delar av de mest självklara
välfärdsfrågorna: arbetslöshetsförsäkringen, pensionerna, sjukförsäk-
ringen. Uppräkningen kan utökas ytterligare.
Herr talman! Jordbrukspolitik är svårt. Det är många gånger svåra avvä-
ganden som skall göras. Jordbruk, vad som händer med vår mark och vår
landsbygd, engagerar många människor, och det är ganska självklart, efter-
som sättet att producera maten, livsmedlen, berör i stort sett varje enskild
människa. Produktionsskälen kommer naturligtvis främst, men miljön och
naturvården berörs också. Därför gäller det att vara noggrann när de poli-
tiska besluten fattas på detta område.
När det gäller omställningsarealen och återbetalningsskyldigheten har vi
kritiserat regeringen för att lägga fram förslag som vida avviker från 1990 års
uppgörelse. Riksrevisionsverket har också påpekat i sin rapport Omställ-
ningsstöd till jordbruket att jordbruket redan två gånger fått ersättning för
åtgärder som begränsar produktionen motsvarande ungefär två tredjedelar
av arealen i Omställningsprogrammet inom ramen för Omställning 90 i sam-
band med 1990 års beslut. På detta sätt blir regeringens förslag på något sätt
tredje gången gillt. Det är otillfredsställande för dem som verkligen lagt ner
både arbete och pengar för att nå en varaktig omställning, som vi var överens
om i 1990 års beslut.
Det betänkande som vi nu skall ta ställning till, JoU26 Vissa jordbrukspo-
litiska frågor, behandlar bl.a. Norrlandsstödet och villkoren för vegetabilie-
produktionen vid ett svenskt medlemskap i EU. Vår kritik har vi tidigare
framfört angående budgethanteringen. Det är politiskt ohållbart att, som
man gjort i det här fallet, sprida ut förslag som belastar budgeten över en
lång tid i olika tappningar. Det omöjliggör en samlad politisk bedömning.
Kritiken kvarstår, men vi avstår av formella skäl från att reservera oss. Vi
tar upp detta i ett särskilt yttrande.
Ett annat motionsförslag från oss gällde stöd till odling av bär och grönsa-
ker. Vi socialdemokrater hade i vår motion förslag om stöd med 3 miljoner
kronor till norra Sverige. Pengarna skulle tas från befintlig ram. Vi finner det
mycket angeläget att frågan löses för framför allt den s.k. frilandsodlingen.
Eftersom vi fått positiva skrivningar i betänkandet avstår vi även här från att
reservera oss. Det är nu regeringens uppgift att återkomma med förslag till
hur frågan skall lösas.
Som framgår av den socialdemokratiska motionen innebär regeringens
förslag försämrad lönsamhet för det norrländska jordbruket genom att man
tagit bort kobidraget och höjt inlösenpriset på spannmål. Det löfte som
Norrlandsjordbrukarna fick i 1990 års beslut var att den livsmedelspolitiska
reformen inte fick leda till försämrad lönsamhet. Vi menar att regeringens
material för beräkningsgrunderna visar att man underskattar kostnaderna
för att upprätthålla lönsamheten i det norrländska jordbruket.
Med hänvisning till den osäkerhet som föreligger bör riksdagen nu anvisa
ytterligare 50 miljoner kronor. Detta förslag ligger i linje med de beräknings-
grunder som vi antagit och varit överens om.
Man bör ställa sig frågan: Hur kan det komma sig att Centern nu inte är
berett att följa spelreglerna? I opposition visste man nästan inga gränser för
hur långt man skulle sträcka sig när det gällde att höja anslagen till Norr-
landsjordbruket.
Mjölkkvoterna är en fråga som debatteras flitigt inför ett eventuellt EU-
medlemskap. Jag skulle vilja ställa frågan till utskottets företrädare: Hur
skall kvoterna fördelas? Blir det försäljning, vart kommer kvoterna då att
gå? Blir kvoterna regionaliserade, eller på vilket sätt tänker man lösa frå-
gan?
Jag yrkar bifall till socialdemokraternas reservation. Vi ställer oss natur-
ligtvis också bakom de särskilda yttranden som vi lämnat.
Herr talman! Det här är den sista debatt som jag deltar i här i kammaren.
Jag vill därför tacka för mina tolv år som jag har haft förmånen att tillhöra
riksdagen. Jag vill naturligtvis också rikta ett tack till mina utskottskamrater.
Det har varit mycket stimulerande att jobba tillsammans med er. Detsamma
gäller kanslipersonalen, som jag tycker gör ett mycket bra jobb. Det har va-
rit stimulerande, men vi har naturligtvis inte alltid varit överens i alla frågor.
Kanske har debatten ibland varit litet tuff, men vi har också kunnat sy ihop
olika kompromisser och fatta bra beslut i svåra frågor. Ni skall ha tack i ut-
skottet.
Jag vill än en gång yrka bifall till socialdemokraternas reservation.
Anf. 170 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Få förhållanden har varit så reglerade som det svenska jord-
bruket. Det här är också en internationell erfarenhet. I Europa har det varit
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
147
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
148
liknande förhållanden. I EU i dag är jordbrukspolitiken ett av de områden
där det är besvärligast att komma fram till en samsyn. Det är naturligtvis
ingen slump utan en följd av decenniers anpassning i de olika länderna för
att upprätthålla en produktion som man av olika skäl har bedömt vara nöd-
vändig, inte bara för att försörja den vid vaije tidpunkt befintliga befolk-
ningen utan också av andra skäl, exempelvis beredskapshänsyn.
Det är alltså inte konstigt att en reglerad produktion har växt fram. Det
är inte konstigt att den fortfarande är och förmodligen för lång tid framöver
kommer att vara en knäckfråga när det gäller internationella förhållanden.
Svensk jordbrukspolitik fick ett genombrott i detta i och med 1990 års
överenskommelse. Nu är vi i EU-sammanhang tillbaka i en mycket snårig
situation. Jordbrukspolitiken har sedan ett par år varit inriktad mot en an-
passning till den europeiska unionen. Det har kritiserats i många samman-
hang, men en aspekt har ofta glömts bort, och det är ett nej vid folkomröst-
ningen. Här menar utskottet att man givetvis måste ha beredskap att vidta
åtgärder som kommer att behövas vid ett nej till medlemskap vid folkom-
röstningen. Men utskottet säger att man inte har underlag för att gå närmare
in på vilka alternativa handlingsvägar som bör prövas i en sådan situation.
Det här är naturligtvis litet knepigt. Man kan ha förståelse och tycka att
det går att fortsätta ungefär som förut och i lugn takt anpassa sig till den
situationen. Näringen behöver en långsiktighet. Det är få förhållanden i
samhället som bygger på långsiktighet på samma sätt som just jordbrukssek-
torn. Det är svårt att från den ena växtsäsongen till den andra anpassa sig
till förändrade villkor. Ändå är det sådant som svenskt jordbruk och även
internationella motsvarigheter har fått brottas med.
De förväntningar som nu finns kring ett EU-medlemskap verkar vara så-
dana att man inom svenskt jordbruk ser framtiden an med tillförsikt. I Da-
gens Industri av i går redovisades hur fastighetspriserna på jordbruksfastig-
heter stiger. Detta tolkas som ett tecken på att ett EU-medlemskap skulle
gynna jordbruksnäringen. I vilken utsträckning de som sysslar med fastig-
hetsaffärer har tagit i beräkning att vi inte kommer med i EU vet jag inte,
men tydligt är att marknaden räknar med ett medlemskap.
Att fortsätta som förut efter ett eventuellt nej i folkomröstningen kommer
att erbjuda en hel del svårigheter. Det är inte helt enkelt att förutse vilka
förändringar som kan behövas och i vilken takt åtgärderna måste vidtas. Re-
geringen har inte analyserat situationen. Riksdagen har inte underlag för att
ta ställning, och detta är allvarligt.
Något som däremot inte påverkas av ett medlemskap i Europeiska unio-
nen är behovet av en elitplantstation i norra Sverige. 1 det sammanhanget
säger utskottet att i avvaktan på utredningsarbetet rörande olika stödformer
inom ramen för Norrlandsstödet vill inte utskottet uttala sig till förmån för
en elitplantstation i norra Sverige. Det må vara sant, men frågan är vad det
har med saken att göra. Man kan utgå ifrån att elitplantstationer liknande
den i Balsgård i Skåne finns på många ställen i Europa. Det finns alltså ett
behov av sådana plantstationer för att tillgodose södra Sverige med växtma-
terial. Däremot finns det mycket få motsvarigheter för det klimat som vi har
i norra Sverige. På lång sikt finns således ett klart behov, vilket i sig inte har
att göra med ett utredningsarbete när det gäller Norrlandsstödet i stort.
Jag anser att riksdagen mycket väl nu utan utredningsarbete borde kunna
inse behovet av en sådan elitplantstation. Det påverkas, som sagt, inte alls
av om Sverige blir medlem i EU eller inte.
Herr talman! Jag står givetvis bakom min meningsyttring, men jag avstår
från att yrka bifall till den. Jag ansluter mig till den socialdemokratiska reser-
vationen.
Anf. 171 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 26 behandlas regering-
ens förslag om stöd till jordbruket i norra Sverige och socialförsäkringsskyd-
det för jordbrukare. Vidare tas förändringar av vegetabilieproduktionens
villkor upp i samband med vad ett svenskt medlemskap i EU innebär. I det
sammanhanget tas också det svenska omställningsprogrammets utväxling
mot EU:s trädesprogram upp till behandling.
Herr talman! Åke Selberg och socialdemokraterna kritiserar här i kamma-
ren och i en till betänkandet fogad reservation regeringens förslag när det
gäller stödet till jordbruket och stödet till livsmedelsindustrin i norra Sve-
rige. Man menar att förslaget försämrar lönsamheten i det norrländska jord-
bruket, och man pekar på att kobidraget har minskat och att inlösenpriset
för spannmål har höjts.
Vidare menar Åke Selberg att riksdagen, då beslut om ny livsmedelspoli-
tik fattades 1990, lovade att den reformen inte fick leda till försämrad lön-
samhet inom det norrländska jordbruket.
Herr talman! Jag måste här erinra om att det har hänt en hel del sedan det
beslutet fattades 1990 som försvårat bedömningarna av vad som har påver-
kat lönsamheten och hur mycket. Exempelvis drog förhandlingarna inom
GATT ut på tiden, varför aldrig några avstämningar av gränsskyddet län-
derna emellan har kunnat ske, vilket aviserades i beslutet 1990.
Under sommaren 1991 sänkte den dåvarande socialdemokratiska rege-
ringen gränsskyddet - som vi ser det - i strid mot beslutet, vilket bidrog till
att oroa och försvåra produktionsbalanssträvandena med påfrestningar på
lönsamheten som följd.
Vidare inlämnades en ansökan om medlemskap i EG, vilket starkt påver-
kade förutsättningarna för omställnings- och avregleringsbeslutet.
Nuvarande borgerliga regering har sett detta att föra in Sverige i EG/EU
som en av de viktigaste frågorna under mandatperioden. Därför har vi från
regeringssidan också föreslagit - som vi ser det - nödvändiga anpassnings-
och infasningsåtgärder när det gäller EU:s jordbrukspolitik. Vi menar att
dessa åtgärder är nödvändiga för en näring som måste ha betydande framför-
hållning.
Den socialdemokratiska oppositionen har emellertid inte ställt upp på
dessa förslag. Tvärtom har man hävdat att det inte bör fattas några anpass-
ningsbeslut före folkomröstningen i höst. Som exempel på brist på realism i
den socialdemokratiska politiken kan nämnas det förhållandet att man helt
ville ta bort arealersättningarna, som regeringen har föreslagit, samtidigt
som man ville sänka spannmålspriset och dessutom höja produktionskostna-
derna genom nya handelsgödsels- och växtskyddsmedelsavgifter.
Denna lilla redogörelse visar att det har hänt mycket sedan riksdagsbeslu-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
149
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
tet 1990 som har förändrat förutsättningarna i grunden för den då beslutade
livsmedelspolitiken.
Om man ser på prisutvecklingen från 1991 och fram till mars 1994, kan
man kostatera att konsumentpriserna på s.k. jordbruksreglerade livsmedel
inklusive moms sjunkit med 6,9 %. Detta är en betydande sänkning, då kon-
sumentprisindex totalt visar en ökning med 8,6 %.
Producentpriserna har sjunkit med 1,3 %, och produktionskostnaderna
har ökat med 3,4 %. Det är uppenbart att de producenter som inte har orkat
rationalisera eller effektivisera har fått en lägre lönsamhet under perioden i
fråga.
Herr talman! Jag vill här ta denna redovisning som intäkt för att det har
varit mycket svårt att uppnå lönsamhet inom jordbruket och livsmedelspro-
duktionen, oavsett var i landet produktionen har bedrivits. Det är också
svårt att göra en rättvisande bedömning av vad och hur mycket av effekterna
på lönsamheten som beror på avregleringsbeslutet 1990 eller på någonting
annat.
Det faktum att förhandlingsuppgörelsen nu träffats med EU om villkoren
för Sveriges medlemskap bl.a. när det gäller stödet till norra Sverige har bi-
dragit till regeringens förslag till i princip oförändrat stöd under kommande
budgetår. Kostnaden beräknas uppgå till totalt 995 miljoner kronor, varav
927 miljoner kronor avser jordbruket och 68 miljoner kronor livsmedelsin-
dustrin.
Överenskommelsen med EU innebär att EU medfinansierat ett s.k. bergs-
jordbruksstöd eller stöd till s.k. mindre gynnade områden, LRF-stöd, som
får utbetalas i stödområden. Därutöver har Sverige möjlighet att ge natio-
nellt stöd i områdena 1-3 för att fylla upp resterande stödbehov. EG:s miljö-
stöd skall också kunna användas för att möta de specifika problemen i norra
Sverige.
För närvarande pågår en översyn av på vilket sätt stöden med hänsyn till
EU-uppgörelsen i framtiden skall utformas. Utformningen blir av allt att
döma något annorlunda än i dag. Dock kommer det totala stödet att bli
minst vad som gäller i dag.
Socialdemokraterna skapar motsättningar mellan norr och söder genom
sitt förslag om höjningar av stödet med ytterligare 50 miljoner och sitt reso-
nemang om att överföra medel till Norrland på det sydsvenska jordbrukets
bekostnad. Detta är djupt olyckligt. Jag är förvånad över att Åke Selberg
kan försvara en sådan utveckling och en sådan politik.
Jan Jennehag tycks vara bekymrad för vad som sker om folkomröstningen
skulle innebära ett nej till EU. Det är jag också. Dagens beslut, inte minst
när det gäller vegetabilieproduktionens förutsättningar, gäller under förut-
sättning att det blir ett ja i folkomröstningen. Vad som skulle ske efter ett
nej är att nya beslut om en ny jordbruks- och livsmedelspolitik återigen
måste formas. Min bedömning är att den politiken i högre grad än vad som
i dag gäller måste närma sig den som bedrivs i vår nära omvärld. Skulle inte
så ske, hotas landets livsmedelsproduktion och därmed den levande lands-
bygden.
Problemen, Jan Jennehag, kan undvikas. Ställ på samma sätt som företrä-
150
daren i utskottet, Annika Åhnberg, upp för ja-sidan i folkomröstningen den
13 november! Då löser vi problemen.
Herr talman! Det är glädjande att utskottet enigt har kunnat sluta upp
kring överenskommelsen med jordbrukarna om överföring av ansvaret för
socialförsäkringsskyddet till jordbruksnäringen.
Herr talman! Det är också bra att beslut nu kan fattas om vegetabiliepro-
duktionens förutsättningar och att det svenska omställningsprogrammet kan
utväxlas mot EU:s trädesprogram. Det är mycket angeläget att svenska lant-
brukare framöver får chansen att på så lika villkor som möjligt konkurrera
med lantbrukarna i övriga EU-länder.
Omställningsprogrammet gick i stå i och med att ansökan om medlemskap
i EG inlämnades. Därför blev omställningen inte fullt ut av den omfattning
som man kunnat förutse. Möjligheten att satsa på alternativ fick inte fullt ut
genomslag. Vi får därför nu hoppas att medlemskapet också blir verklighet.
Socialdemokraterna menar nu i sitt särskilda yttrande att dagens förslag
till beslut enbart gäller under förutsättning av ett svenskt medlemskap i EU.
Vi har på regeringssidan ingen annan uppfattning. Men vi förutsätter dock
att också andra partier är beredda att ta sitt ansvar för att ge jordbruksnä-
ringen rimliga villkor framöver, oavsett folkomröstningens resultat. Tyvärr
finns det anledning att tvivla på Socialdemokraternas ambition i detta av-
seende. Detta omdöme baseras på de offentliga utspel som framträdande
socialdemokrater har hängivit sig åt under våren.
Herr talman! Jag vill också direkt bemöta Åke Selberg, som tog upp frå-
gan om hanteringen av Norrlandsstödet. Han riktade viss kritik mot rege-
ringen för att ha gjort en uppdelning genom en särskild proposition. Men
jag kan konstatera att det när det gäller t.ex. Norrlandsstödet länge har varit
mer en regel än ett undantag att förslag om detta framlagts i särproposition
och ej i budgetpropositionen. Det har visserligen, kan man säga, också fun-
nits vissa fördelar med detta. Man har haft bättre beräkningsunderlag att
tillgå. Det är det som är orsaken till att så har skett också detta år.
Åke Selberg berörde mjölkkvoterna. Jag vill bara säga att arbete pågår,
och jag vill inte föregripa detta. Jag har dock en tro på att man skall klara
av detta just i samarbete mellan bönderna och myndigheten. Det är viktigt
att vi kan lösa problemet på ett vettigt sätt framöver. Selberg tog också upp
frågan om det skulle vara regionaliserade kvoter eller ej. Jag förutsätter att
den diskussion som tidigare gällt Norrland också gäller i dag. Där har vissa
hänsyn tagits till att de kvoter som man haft skall kunna förbehållas just
detta område, som är särskilt beroende av mjölkproduktionen.
Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till hemställan i jordbruksutskot-
tets betänkande och avslag på reservationen.
Herr talman! Eftersom Åke Selberg i dag framträder i sin sista riksdagsde-
batt i och med att han efter denna valperiods utgång lämnar riksdagen, vill
jag tacka för den tid som varit.
Åke Selberg har varit här i tolv år och hela tiden suttit med i jordbruksut-
skottet. Jag har också själv haft förmånen att delta i utskottet under dessa
år. Jag vill tacka för de många dialoger och debatter som han deltagit i såväl
i utskottet som här i kammaren. Jag har lärt känna Åke Selberg som en poli-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
151
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
152
tiker präglad av realism och eftertänksamhet. Hans vänliga och kamratliga
sätt har gjort honom till en populär ledamot av jordbruksutskottet.
Vi tackar alla Åke Selberg för det som varit och önskar honom lycka till
när han nu återvänder till den egna torvan i Gunnarsbyn i hemlänet Norrbot-
ten.
Anf. 172 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Ingvar Eriksson tog upp många synpunkter i sitt anförande.
Jag skall börja med Norrlandsstödet och den försämrade lönsamhet som vi
kan konstatera blir fallet om ingenting görs. Också regeringen pekar i propo-
sitionen på att så kan bli fallet.
Vi har försökt att hålla en linje som vi har varit överens om i utskottet. Vi
har varit överens om nivåerna, om hur man skulle räkna på Norrlandsstödet.
Det är det som vi har vidhållit.
När det sedan gäller förändringarna av gränsskyddet är ju Ingvar Eriksson
väl medveten om att också ni i regeringsställning har vidtagit sådana åtgär-
der.
Att en ansökan till EG eller EU skulle innebära att vi brådstörtat måste
böija förändra och åter gå över till regleringspolitiken tyckte vi inte var nöd-
vändigt. Vi är väl medvetna om, som jag sade i mitt inledningsanförande,
att vi naturligtvis måste ta upp diskussionen och göra de förändringar som
är nödvändiga. Men att det skulle ske från ett år till ett annat har utan tvekan
skapat många frågetecken hos såväl lantbrukare som andra människor.
Vi handskas med mångmiljardbelopp. Det gäller därför att vinna förstå-
else och respekt hos de enskilda människorna. Vi handskas ju också med
mycket samhällspengar.
Vi har inte, Ingvar Eriksson, sagt att man skall ta bort arealbidraget. Vi
ville behålla inkomststödet. Vi ville behålla så mycket som möjligt av 1990
års beslut för att kunna göra en övertänkt förändring inför ett eventuellt EU-
medlemskap.
Ingvar Eriksson tog själv upp frågan om medlemsavgiften och hur den
skall betalas. Han riktade kritik mot socialdemokratiska företrädare. Jag
skulle vilja rikta frågan tillbaka: Hur tänker ni finansiera det? Rykten går
att det pågår ett arbete här. Det är ju inte bara medlemsavgiften utan också
annat som skall finansieras.
Anf. 173 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Åke Selberg tog upp den gränsskyddsförändring som skedde
några månader efter det att beslutet trädde i kraft sommaren 1991. Vi hävdar
att det var en olycklig gränsskyddssänkning, som inte bidrog till att skapa
förtroende hos dem som är beroende av beslutet.
Vi hade gemensamt målsättningen att vi skulle få bort överskottet, och om
näringen bidrog till att få bort överskottet genom att skapa balans skulle den
få tillgodoräkna sig de vinster som detta skulle ge genom att exportförlus-
terna då sjönk. Men i stället gjorde den förändringen att det blev lättare för
livsmedel utifrån att komma in över gränsskyddet som var sänkt.
Det bidrog självfallet inte till att skapa mer av balans. Det innebar i stället
påfrestningar när det gällde jordbruksproduktionen. Man fick nya överskott
i och med att det flöt in mer, och jordbruket fick självt stå för de exportför-
lusterna, eftersom exportstödet på den svenska sidan var borttaget. Det var
av det skälet som vi menade att den gränsskyddssänkningen var olycklig
och - hävdade vi också - stod i strid med intentionerna i riksdagsbeslutet.
Åke Selberg påstod att vi vill gå över till regleringspolitiken igen. Vi har
inte velat gå över till regleringspolitiken, men vi har medvetet försökt an-
passa oss till den politik som gäller inom EU. Åke Selberg har själv sagt att
kommer vi med i EU är det den jordbrukspolitiken som får gälla.
Vi menar att jordbrukarna i stort sett ett år i förväg måste ha reda på vad
som gäller för vegetabilieproduktionen för att kunna planera sin produktion.
Det får de inte om man, som socialdemokraterna här, inte vill ge några så-
dana besked i tid. Det gäller att stegvis anpassa sig till det system som EU
har när det gäller vegetabilieproduktionen, och det är det regeringen har gått
in för. Det gäller alltså att skapa bästa möjliga förutsättningar för att klara
detta på ett vettigt sätt med så liten reglering som möjligt.
Anf. 174 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Ingvar Eriksson kunde inte svara på mina frågor om kvo-
terna och det som hör till den problematiken, och inte heller om finansie-
ringen. Vi får en del uppgifter om att det finns förslag som ligger färdiga,
och det vore intressant att få klarhet i det, så att vi slipper få olika signaler
som sedan skapar missförstånd, osv. Jag hoppas att jordbruksministern kan
gå in och skapa klarhet på de punkterna.
Så några ord om vad jag menar med att man så snabbt gick över från den
uppgörelse vi hade. Man får vara litet försiktig med att först träffa uppgörel-
ser och sedan hoppa av dem och böija skapa nästintill nya förutsättningar.
När vi satt i regeringsställning fick vi mycket kritik för att vi förde en ryckig
politik och för att vi genomförde förändringar med kort varsel. Därför såg
jag verkligen med stor tillfredsställelse på 1990 års beslut, som vi kunde fatta
gemensamt och som innebar kompromisser; jag anser att alla bjöd till för att
göra det absolut bästa av den reformen. Därför tycker vi socialdemokrater
att vi borde ha tagit litet tid på oss för att få resonera om hur vi skulle för-
ändra och hur vi tillsammans skulle fasa in mot ett eventuellt EU-medlem-
skap.
Anf. 175 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! När det gäller resonemanget kring kvoterna har jag svarat
vad jag kan säga. Jag vill inte föregripa den debatten. Det är ett mycket
grannlaga arbete som just nu pågår litet grand bakom kulisserna när det gäl-
ler både kvoterna och finansieringen.
Det gäller här att på rätt sätt utnyttja de möjligheter som det avtal som
vi har fått med EU skapar för att bidra till att svenskt jordbruk och svensk
livsmedelsindustri skall kunna hävda sig väl i framtiden. Därför vill jag inte
föregripa detta - det kommer i sinom tid.
Det är märkligt att Åke Selberg har så bråttom när det gäller detta, när
han inte alls har bråttom när det gäller att anpassa det vi vet att vi måste
anpassa inför EU-inträdet, t.ex. arealstöd och annat.
Selberg sade i sitt förra inlägg att socialdemokraterna visst inte vill ta bort
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
153
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
arealstödet. Men man hade ju en motion där man direkt ville ta bort det
nuvarande arealstödet och ersätta det med ett inkomststöd, och hur det in-
komststödet skulle fördelas vet vi ingenting om. Det har man inte direkt
sagt, men mycket tydde på att det i hög grad skulle få sin tyngdpunkt i Norr-
land. Det är därför jag har framhållit att man har bidragit till att det kan
komma att skapas motsättningar mellan norr och söder.
Det är uppenbart att mycket var bra med 1990 års jordbrukspolitiska be-
slut. Men vi måste konstatera att verkligheten i grunden har förändrats
mycket snabbt sedan vi fattade det. Det enda regeringen har gjort är att för-
söka korrigera de besluten, så att vi kan göra en infasning som stämmer
bättre med den verklighet som vi nu lever i. Jag har tidigare lämnat en
ganska omfattande redogörelse för vad förändringarna berodde på.
Mycket av det som sker i EU i dag är intressant. Det kommer antagligen
också att ske förändringar i jordbrukspolitiken framöver. Vi är beredda att
arbeta för den förändringen. Men som jag sade i min förra replik är det vik-
tigt att jordbruket och livsmedelsindustrin i Sverige så snabbt som möjligt
får arbeta på samma villkor som de näringsgrenarna inom EU, detta för att
kunna hävda näringen och även fullfölja sin uppgift gentemot konsumen-
terna i Sverige.
Anf. 176 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Jag kan instämma helt i en del av Ingvar Erikssons huvudan-
förande, och det gäller de vänliga orden till Åke Selberg.
Ingvar Eriksson uppmanade mig att ändra åsikt vad gäller medlemskapet
i EU. ”Då löser vi problemen”, sade Ingvar Eriksson. Det är nog att övervär-
dera min betydelse. Det är svenska folket som - tror jag - kommer att rösta
nej till EU. Det jag är bekymrad över är frånvaron av handlingsberedskap
i det läget. Jag anser att vi skall stå utanför EU av många skäl, och det är
inte i första hand förhållanden som har med jordbruket att göra, även om
de naturligtvis också kommer med i bilden.
Det slår mig att Ingvar Eriksson tydligen också är bekymrad över att vi
inte tillräckligt har förberett oss för ett nej till EU. Men då kan ju inte medi-
cinen vara att framhärda i den politik som förutsätter ett j a till EU. Det råder
en brist på alternativa handlingsvägar - svenskt jordbruk behöver såväl en
förutsägbarhet som ett agerande från statsmakterna som innebär att man
faktiskt också tar alternativa utfall av folkomröstningen med i beräkningen.
Anf. 177 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Många bäckar små gör onekligen en stor å, Jan Jennehag.
Därför tror jag att varje röst kan ha betydelse när det gäller denna folkom-
röstning. Jag delar naturligtvis uppfattningen att det är människorna i folk-
omröstningen som avgör vilket resultat det blir.
Om det skulle bli ett nej är jag bekymrad. Det erkänner jag gärna. Det är
alldeles uppenbart att Jan Jennehag talar om alternativa handlingsvägar. Jag
nämnde i mitt huvudanförande litet grand om hur jag ser på detta. Men Jan
Jennehag har inte bidragit till att skapa någon större klarhet i vad jordbruks-
politiken skulle innebära i framtiden om det skulle bli ett nej. Han har ett
154
stort ansvar att tala om hur det då skall se ut. Det ligger närmast på hans
ansvarssida och inte på min.
Anf. 178 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Det är alldeles riktigt att många bäckar små gör en stor å.
Vi har fått höra av regeringens företrädare att det, om det blir en rösts över-
vikt åt ena eller andra sidan, kommer att gälla som ett resultat. I den me-
ningen kan jag inte bortse från att även min åsikt har en betydelse. Jag häv-
dar dock att man övervärderar mig om man säger att problemen blir lösta
om jag ändrar åsikt.
Självfallet har vi som företräder ett nej till medlemskap i den europeiska
unionen - och inte ja-anhängarna - i första hand ett ansvar att formulera en
politik. Det bekymrar mig att vi hamnar i ett läge då det är svårt att undvika
en fortsatt regleringspolitik av det svenska jordbruket. Detta är något som
vi måste lösa, inte bara på varsin sida av skiljelinjen mellan detta ja eller nej.
Det är ett gemensamt ansvar för oss alla att betrakta olika utfall, vare sig vi
gillar dem eller inte.
Detta ansvar finns naturligtvis hos regeringen. Det är fel att påstå någon-
ting annat. Jag menar att regeringen har försummat att analysera situatio-
nen. Jordbruksutskottet konstaterar att det inte finns underlag för att göra
något ytterligare. Det är ett bekymmer. Om det vore så enkelt att Vänster-
partiet kunde ställa upp med en politik som Ingvar Eriksson kunde ansluta
sig till tror jag att vi skulle kunna lösa den detaljen. Det gäller framtiden för
en näring som naturligtvis kommer att betyda mycket, inte minst för Norr-
lands möjligheter att överleva. Det tas också upp i detta betänkande.
Anf. 179 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jan Jennehag säger att vi, om det blir ett nej, hamnar i ett
läge då det blir svårt att undvika nya regleringar. Jag har den uppfattningen
att det inte blir exakt samma politik som vi fattade beslut om 1990 om vi
skulle hamna i den situationen, men självfallet går det att fatta snabba beslut
om det värsta - sett från min utgångspunkt - skulle hända. Det innebär av
allt att döma att vi får anpassa oss, så att vi kommer närmare våra grannlän-
der.
När vi fattade 1990 års beslut utgick vi från att utvecklingen mot avregle-
ring och marknadsanpassning skulle gå snabbare än vad det i praktiken
gjorde. Vi ser nu att GATT-förhandlingarna på detta område först under de
senaste månaderna har avslutats. Vi beräknade att det skulle vara avklarat
före den 1 januari 1991. Det visar att det tar lång tid innan beslut i den stora
världen verkligen leder fram till något konkret.
Vi upplever också att EU försöker förändra sin jordbrukspolitik, men det
kommer att gå betydligt långsammare än i Sverige. Detta måste vi dra vissa
slutsatser av. Om vi skulle hamna utanför EU måste vi fatta beslut som är
någorlunda samstämmiga med den inriktning som man i EU och i vår när-
maste omvärld planerar för.
Vi har givetvis alla ett gemensamt ansvar för att göra det som är nödvän-
digt i olika situationer. Men, Jan Jennehag, jag är optimist. Jag är ganska
övertygad om att det blir ett ja i folkomröstningen när svenska folket får
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
155
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Vissa jordbruks-
politiska frågor
156
klart för sig vad ett ja-alternativ innebär i jämförelse med ett nej-alternativ.
Då behöver vi inte bekymra oss om detta. Vi skall givetvis ta i de problem
som då uppstår.
Jag vill inte säga att detta är problemfritt, men det är betydligt färre pro-
blem om vi kommer med i den europeiska gemenskapen än om vi hamnar
utanför.
Anf. 180 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag hade inte tänkt lägga mig i debatten. Låt mig möjligen
säga till Åke Selberg och alla andra norrlänningar att det säkert också finns
centerpartistiska norrlänningar som vill ha ett högre Norrlandsstöd. I den
rådande ekonomiska situationen har vi gjort bedömningen att det som är
föreslaget i propositionen är det rimliga.
Låt mig också säga att det från min utgångspunkt är välmotiverat med en
regionalisering av mjölkkvoterna. Hur det kommer att utformas skall vi se
så småningom när de arbeten som vi nu håller på med blir färdiga.
Jag begärde ordet för att säga någonting med anledning av Åke Selbergs
inlägg. Han tillkännagav det för mig hittills okända att han kommer att
lämna riksdagen i och med denna mandatperiods slut. Det gjorde att det
kändes angeläget för mig att säga någonting.
Ledamöter som Åke Selberg - som har kunskap, förståelse och känsla för
de frågor som han arbetar med - har vi behov av i riksdagen. Vi är glada
så länge de är med men har också förståelse för om de vill göra någonting
annat.
Åke Selberg och jag har samarbetat i jordbruksutskottet i sex år. Det är
en stor förmån att ha fått de åren tillsammans med honom.
Jag skulle också vilja säga att vi i dagsläget behöver ökade internationella
kontakter, en ökad internationell samverkan. Därför har vi förhandlat med
den europeiska unionen. Därför står vi i beredskap att gå in i den europeiska
unionen fullt ut också med jordbrukspolitiken från den 1 januari 1995. Jag
tror att det i det perspektivet blir möjligt att t.o.m. ge Norrlandsjordbruket
en bättre ställning än i dagsläget.
Vi behöver också en nationell sammanhållning. Vi behöver vänner över
partigränserna. Det kanske blir ännu mer utmärkande i framtiden. Därför
vill jag utnyttja detta tillfälle till att säga tack till vännen Åke Selberg.
Anf. 181 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Jag får börja med att tacka för de vänliga orden. Jag måste
också få uttrycka att det har varit mycket angenämt att få jobba tillsammans
med Karl Erik Olsson. Vi har många gånger funnit fina beröringspunkter i
vårt arbete.
Vi tycker att det är angeläget att man så snart som möjligt får ett förslag
till ett kvotsystem. Det gladde mig naturligtvis när jordbruksministern sade
att han gärna ser en regionalisering på det här området. Det är angeläget att
vi bringar klarhet i den här frågan så att vi kan föra en så ren diskussion som
möjligt i dessa frågor. Det får inte bli något konstigt här.
Jag tog upp frågan om finansieringen. Vi har fått signaler om att det lär
finnas ett färdigt förslag hos finansministern. Det vore välgörande om vi
kunde få veta vad det innehåller. Jag vet inte om det är möjligt att få ett
sådant besked i kväll, men jag vill uttrycka en förhoppning att det sker så
snabbt som möjligt så att vi kan få en så bra debatt i dessa frågor som det
över huvud taget är möjligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU18 Bank- och försäkringsfrågor (prop. 1993/94:100 delvis och
skr. 1993/94:238).
Anf. 182 ROLF DAHLBERG (m):
Herr talman! Riksdagen bestämde tidigare att regeringen fortlöpande
skulle hålla riksdagen informerad om de åtgärder som vidtogs för att komma
till rätta med bankkrisen. Regeringen har nu återkommit med en skrivelse.
I den redogör man för bakgrunden till och förloppet av själva bankkrisen.
Vidare beskriver man hur bankkrisen har slagit för de olika banker som har
varit berörda. I skrivelsen kan man också se att kreditförlusterna ackumule-
rade från 1990 till 1993 uppgår till den ofattbara summan av 180 miljarder
kronor. I skrivelsen kan man också se att kulmen är nådd, vilket är hugne-
samt och glädjande. Den akuta krisen i det svenska banksystemet är över.
Man konstaterar också i skrivelsen att intjäningsförmågan i bankerna nu
har ökat ganska drastiskt från att under 1991 och 1992 ha varit mycket låg.
I de flesta fall har förmågan angetts med röda siffror. Det finns naturligtvis
olika orsaker till att intjäningsförmågan nu har stärkts kraftigt. I bankväsen-
det har man varit tvungen att genomföra en mycket hårdhänt rationalisering
av verksamheten. Man har infört nya rutiner för kreditgivning. Man har fått
ägarna till vissa banker att gå in med nya pengar för att stötta det egna kapi-
talet i bankerna. Det stora stöd som staten har gått in med på olika sätt har
naturligtvis också bidragit till att bankerna visar ett bättre resultat än tidi-
gare.
Ett problem i detta sammanhang, som vi tidigare har tagit upp i näringsut-
skottet och påtalat flera gånger även här i kammaren, är den stora skillnaden
mellan in- och utlåningsräntorna - det man kallar för räntegapet. Räntega-
pet har varit och är fortfarande för stort. Vi har uttalat att det verkligen an-
kommer på bankerna att se till att det stora gapet minskar. I skrivelsen redo-
visas att Riksbanken har gjort en undersökning. Det konstateras att räntega-
pet minskade med 1,1 procentenhet under år 1993. Det är glädjande. Det är
också glädjande att gapet har fortsatt att minska under de två första måna-
derna av detta år. Det tycker vi pekar på att bankerna ändå har tagit fasta
på den kritik som har riktats mot dem. Det kan naturligtvis också vara så att
bankerna själva upptäcker att om de skall kunna fungera bra måste de ha en
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
157
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
158
bättre utlåning. Om utlåningsräntorna är för höga, så minskar utlåningen,
och resultatet blir sämre.
Socialdemokraterna har tagit upp den här frågan i en motion. Jag tycker
att det är en stor styrka att Socialdemokraterna och de borgerliga partierna
har varit överens om de åtgärder som staten måste vidta för att komma till
rätta med bankkrisen. Jag vill hävda att vi fortfarande är överens om prak-
tiskt taget alla de åtgärder som vidtas i dag. På den här punkten har dock
Socialdemokraterna, som tidigare har stött vår uppfattning, kommit med en
avvikande uppfattning i en motion. Motionen har följts upp i utskottet. Man
menar att räntegapet fortfarande är otillfredsställande, trots att det minskar.
Man tycker att riksdagen bör göra regeringen uppmärksam på detta. Man
begär att regeringen skall återkomma med åtgärder för att man skall kunna
komma till rätta med detta.
De borgerliga partierna i utskottet anser att både riksdagen och rege-
ringen väl känner till problemet. Vi hävdar bestämt att nu böljar åtgärderna
och vår tidigare kritik att ge resultat. Därför anser vi att vi nu inte behöver
begära att regeringen skall ta just denna fråga under förnyat övervägande.
Vi har fogat en reservation till betänkandet där vi framför vår åsikt. Jag
yrkar bifall till vår reservation nr 1.
I betänkandet finns tre reservationer från Ny demokrati. De är kända se-
dan tidigare. Vid varje tillfälle när vi har diskuterat bankstödet har Ny demo-
krati haft avvikande meningar i marginalen av det komplexa problem som
århundradets bankkris utgör. Ny demokrati kommer med förslag när det gäl-
ler småsaker. Dessa förslag är ibland inte så väl genomtänkta. Jag har en
känsla av att tanken bakom förslagen kanske mera är att man skall inhösta
några partipolitiska poäng. I reservation nr 2 menar man att regeringen skall
skicka ut folk till exempelvis Japan och Hongkong för att göra sig av med
Nordbanken. Man undrar ju om denna reservation bygger på en allvarligt
menad riksdagsmotion. Utskottet har naturligtvis avvisat denna tanke som
Ny demokrati har framfört.
Nydemokraterna tycker att regeringen skulle ha en striktare ordergivning
till Bankstödsnämnden för hur garantiavgiften i de enskilda avtalen skall ut-
formas. Det grundar man på en uppgift som finns i skrivelsen från rege-
ringen. Där står det att de banker som återbetalar snabbare får en lägre av-
gift.
Detta är fullt naturligt. Man måste ge bankerna den moroten, det incita-
mentet, genom att sänka den avgift som man tar ut så att staten snabbare får
tillbaka pengarna. Därför finns det ingen anledning för riksdagen att lägga
sig i den detaljen i avtalet mellan i första hand Bankstödsnämnden och en
enskild bank.
I sin sista reservation tar Ny demokrati upp möjligheten att tillsätta ytterli-
gare en utredning, som framför allt skulle inrikta sig på Finansinspektionens
verksamhet och tillsyn.
På den punkten hjälper det inte att vi i utskottet redovisar att Finansin-
spektionen har omorganiserats och blivit effektivare, att de enskilda ban-
kerna har infört helt nya kontrollrutiner, att internrevisionen i bankerna har
förbättrats, att kreditkontrollerna avgjort har blivit bättre eller att vi har två
utredningar som ännu inte har avlämnat sina betänkanden. Där finns det
möjlighet att återkomma om man upptäcker att det fortfarande finns brister
i Finansinspektionens arbete eller i bankernas interna kontrollsystem.
Därför avstyrker utskottet Ny demokratis framställan, men de har alltså
sin reservation 4. Den yrkar jag avslag på. I övrigt yrkar jag bifall till hem-
ställan i näringsutskottets betänkande nr 18.
Anf. 183 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det är en del olika saker som har lagts samman i betänkan-
det och som behandlas ihop. Det är motioner från allmänna motionstiden
som rör bank- och försäkringsfrågor, det är frågor som hör samman med den
s.k. bank- och finanskrisen och det är den förhoppningsvis sista skrivelsen
från regeringen, en summering av bankkrisen.
Jag tänkte böija med det lilla först och ta upp några försäkringsfrågor som
har återkommit ett antal år. Vänsterpartister och enstaka kvinnliga ledamö-
ter från andra partier har visat på missförhållanden i försäkringsrörelsela-
gen, nämligen att man när det gäller pensionsförsäkringar främst gör skill-
nad i avgifter mellan män och kvinnor, så att kvinnorna diskrimineras.
Denna fråga behandlades så sent som i november 1993, men återkommer
som sagt var nu. Jag vill göra samma ställningstagande som jag gjorde i no-
vember: Regeringen bör ge tilläggsdirektiv till Försäkringsutredningen, så
att den kan lägga fram ett förslag som upphäver denna diskriminering, dvs.
ett förslag till könsneutrala försäkringsvillkor.
Den stora frågan är regeringens summering av bankkrisen. För det första
kan jag glädja mig åt att vara på majoritetens sida när det gäller de viktiga
synpunkterna på regeringens ansvar för att kreditsystemet fungerar. Kriti-
ken av regeringens hittills otillräckliga åtgärder för att minska räntegapet
och främja konkurrensen inom banksektorn har återkommit i många olika
sammanhang under de senaste åren, i princip under hela bankkrisen.
Jag ser med tillfredsställelse att det nu finns en majoritet för ett tillkänna-
givande till regeringen i dessa frågor.
Man kan också glädja sig åt det som är bra.
En sak är regeringens sätt att rapportera vad som görs och för riksdagen
redovisa den information som finns och har funnits om bank- och finanskri-
sens förlopp. Jag tycker att de skrivelser som kommit har varit utomordent-
liga. De har varit informativa och, såvitt jag har kunnat se, heltäckande. De
har varit till mycket stor nytta, och det har funnits en mycket stor vilja att
debattera frågorna på ett konstruktivt och seriöst sätt. Det har varit alldeles
utmärkt.
En annan sak att glädja sig åt är att bank- och finanskrisen inte föll så illa
ut som vi hade anledning att frukta för några år sedan. Det verkar nu som
om det värsta är över. Även om kostnaderna är mycket höga och lärdomarna
bör sitta djupt, tycker jag att vi skall glädja oss åt att det inte blev så illa som
det hotade att bli.
Men jag undrar: Hur djupt sitter egentligen lärdomarna i bankvärlden?
Jag minns en föredragning i näringsutskottet av Anders Sahlén, som då
var chef för Finansinspektionen. Han sade att sådana här bank- och finans-
kriser uppkommer ungefär vart trettionde år. Det är inte samma kris som
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
159
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
160
återkommer, utan det är någon ny kris, något nytt misstag och något nytt fel
som begås.
Nu finns det signaler i affärs- och industripressen, både den svenska och
den internationella, som tyder på att det kanske inte går 30 år mellan kri-
serna. Kanske ser vi ett nytt ökat ansvarslöst risktagande växa fram hos ban-
kerna. Jag menar då det som skrivs och sägs om den s.k. derivatmarknaden
och olika typer av högt risktagande där.
Det är viktigt att påpeka att de fel, den spekulationslusta och vårdslöshet
som ledde fram till finanskrisen inte får göra sig breda igen inom bankerna.
Det får inte bli en ny spekulationsbubbla.
Att jag anser att det finns en ökad risk för detta nu beror på att staten ger
bankerna ett skydd som de inte hade tidigare i och med att de kan agera
under den statliga bankgarantins skugga. Deras affärer är så att säga säkrade
av staten, och det är olyckligt om det leder till ökat risktagande, till nya spe-
kulationer och till att man ger sig in på områden som är okända för både
ägare och dem som hanterar det. Det finns varningar, både i Sverige och
internationellt, för det som pågår nu.
Med detta tänker jag nöja mig, och jag yrkar bifall till meningsyttringen
som gäller diskrimineringen på försäkringssidan.
Anf. 184 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Herr talman! Låt mig först notera att Rolf L Nilson är mycket till freds
med det sätt som Finansdepartementet och statsrådet Bo Lundgren skött
dessa frågor och med den rapportering som kammaren kontinuerligt fått.
Jag tror att jag framförde precis samma uppfattning förra gången vi hade
ärendet uppe. Det gläder mig att Rolf L Nilson delar den uppfattningen. Det
finns skäl i, även om man från oppositionens sida från riksdagens talarstol
ofta vill kritisera regeringen för dess handläggning, att verkligen ge positiv
kritik i de fall där det är befogat; det uppskattar vi.
Rolf L Nilson tar i sin senare del av sitt anförande upp en viktig fråga,
nämligen om det föreligger risk att man inom bankvärlden relativt snabbt
glömmer den läxa som man borde ha fått, en läxa som borde sitta väldigt
hårt. För min del tror jag inte att risken är så stor. Man har ju verkligen fått
känna på hur en sådan här bankkris slår mot dem som arbetar inom banken.
Rolf L Nilson pekar på bankgarantin som en form av fallskärm för en en-
skild banks agerande. Vi skall komma ihåg att bankgarantin har använts dels
av statliga banker, dels av Sparbankerna och Föreningsbanken. Efter förfrå-
gan om stöd av S-E-Banken, och efter kontakterna med Bankstödsnämn-
den, backade däremot S-E-Banken ur och gick till sina ägare, för att på det
viset få in nytt eget kapital som hjälpte banken över krisen. S-E-Banken av-
stod alltså från den statliga bankgarantin. Det pekar på att man från bank-
sidan inte kommer att utnyttja bankgarantin för att i framtiden på så sätt
föra -någon vårdslös utlåning.
Anf. 185 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Det stöd som staten ställde upp med inbegriper två delar.
Det finns ett direkt ekonomiskt stöd till vissa behövande banker. Det är ett
fåtal banker som har varit tvungna att använda sig av detta stöd, medan
några stora banker som S-E-Banken och Handelsbanken har klarat sig utan
det. Det finns också en allmän garanti, där staten garanterar betalningssyste-
met och går i god för bankernas affärer. Det är detta paraply, detta skydd,
som jag menar kan få den verkan att det stimulerar till ett för högt riskta-
gande. Det som skulle behövas från Bankstödsnämndens sida är en strategi
att trappa ned garantin och att avveckla den så snabbt som möjligt för att
undvika onödigt risktagande. På så sätt skulle man också undvika onödigt
skydd mot konkurrens.
Ett annat moment i det som majoriteten föreslår är den oligopolsituation
som vi har i den svenska bankvärlden och som regeringen haft svårt att han-
tera. Jag tycker inte att den situationen är löst ännu, och det verkar som om
vi får dras med den framöver. Jag har sett att ytterligare en bank i dagarna
har fått oktroj och kan starta sin verksamhet. Men det behövs framför allt
aktörer utifrån som inte ”tillhör familjen”. Det är nämligen en begränsad
krets av människor och ett begränsat kunnande som behöver blandas upp
med ett inflytande utifrån; det är en svensk tradition som är problematisk.
Anf. 186 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Herr talman! Ambitionen är att staten skall avveckla sitt ägande i banker
och att vi i framtiden får banker som är privat- eller föreningsägda. Det finns
ingenting som säger att staten kommer att hålla alla banker under armarna
i ett skede framåt. En bank kan i framtiden mycket väl kunna få gå i konkurs.
Det som staten kommer att garantera är insättarnas medel. Den risk som
Rolf L Nilson påtalar är, åtminstone under den tid som är kvar av detta år-
hundrade, säkerligen en onödig ängslan.
Jag vill också påminna om att det inte är så länge sedan som Rolf L Nilson
pläderade för att alla banker borde vara statliga. Men då skulle vi få det verk-
liga problemet, vilket alla förstår.
Anf. 187 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag har aldrig gjort en sådan plädering i riksdagen. Det
måste ligga längre tillbaka i tiden.
Jag vill påminna Rolf Dahlberg om hur det gick när man skulle privatisera
Gota bank, som staten fick ta över. Den andra statliga banken, Nordbanken,
fick då ta hand om Gota bank. Av de rapporter som nu kommer verkar det
som om det som vi från bl.a. Vänsterpartiet var intresserade av, nämligen
ett regionalt fungerande bankväsende, kan åstadkommas inom det statliga
ägandet. Jag anser därför att det inte är något stort problem att staten under
en överskådlig period äger en bank. Det som är det principiella och viktiga
är om konkurrensen fungerar eller ej. Jag har den uppfattningen att konkur-
rensen inom banksektorn kan fungera med en eller flera statliga banker.
Jag har sagt detta många gånger, och jag vill upprepa det en sista gång:
Jag tror att det som är avgörande för att bankerna skall kunna fungera bra
är konkurrens utifrån, från banker som agerat i en annan miljö och som inte
tar de hänsyn som etiketten i Sverige bjuder.
Anf. 188 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! I näringsutskottets betänkande nr 18 behandlas i princip tre
olika delar. För det första är det bil. 8 till budgetpropositionen, i vilken en
11 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
161
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
162
del anslag anvisas, som behandlas. För det andra är det regeringens skri-
velse, om de åtgärder som vidtagits med anledning av den finansiella krisen,
som behandlas. För det tredje är det 23 motioner som behandlas i detta be-
tänkande.
Det har väl redan konstaterats att betänkandet präglas av en betydande
enighet. Det finns därför inte anledning för mig att ta kammarens tid i an-
språk för en mer utförlig kommentar till betänkandet. Jag hade också tillfälle
att något kommentera regeringens skrivelse i samband med att den avlämna-
des till riksdagen. Jag behöver därför inte heller återkomma i den frågan.
Jag inskränker mig till att endast kommentera den fråga som berör kon-
kurrensförhållandena på bankmarknaden. Utskottets majoritet har i anled-
ning av den socialdemokratiska motionen N 305 beslutat att ge regeringen
till känna vad som majoriteten anfört om att det är nödvändigt att bankerna
nu svarar upp mot de statliga stödinsatserna genom att de sänker räntegapet
och ökar utlåningen.
Vidare skriver utskottet att det får ankomma på regeringen att snarast
återkomma med förslag till hur konkurrensen inom banksektorn kan för-
bättras.
Vi har sedan lång tid tillbaka orimligt höga marginaler mellan in- och utlå-
ningsräntor här i Sverige, både vid en internationell jämförelse och vid en
historisk jämförelse. Marginalen överträffar för närvarande den ränta som
ges på insatt kapital i en bank. Man får betala större marginal när man lånar
pengar än vad den gör som håller i pengarna, tack vare detta stora räntegap.
Det är ingen rimlig situation. Marginalen har visserligen gått ner något i no-
minellt belopp, som Rolf Dahlberg påvisade, men om man ser räntegapet i
relation till räntan, dvs. gör en relativ bedömning, har marginalen inte gått
ner, utan snarare tvärtom. Därför är det som hitintills har skett inte tillräck-
ligt.
Vid en kammardebatt här i måndags redovisades en beräkning som har
gjorts av några konsekvenser av räntan och räntegapet. Om man utgår från
att räntegapet höjer realräntan med 1 %, skulle det enligt utredningen be-
tyda att man på två tre år har tappat 3 % i investeringar, att BNP har gått
ner med 0,5 % och att det har kostat staten ytterligare 7 miljarder för att
betala kostnader på statsskuld och annat. Dessutom leder det till mindre sys-
selsättning, eftersom minskade investeringar normalt beräknas leda till
minskad sysselsättning.
Därutöver har de som antingen är låntagare eller har satt in pengar förlo-
rat utomordentligt stora belopp. Vi har för närvarande en utlåningstopp på
2 000 miljarder. 1 % på det betyder 20 miljarder kronor för dem som är lån-
tagare. Även om marginalen, eller räntegapet, är lägre på fastighetskrediter
än den som vi eljest talar om blir beloppet inte i den storleksordningen, men
det anger ändå att det är betydande belopp som ligger i detta räntegap.
Vi kunde alla ha en viss förståelse för att marginalerna tilläts vara höga
under den period då bankkrisen pågick, då det gällde att återfinansiera
bankväsendet och komma till rätta med följdverkningarna av det finansiella
systemets haveri. Men nu har bankerna återkapitaliserats och återvunnit
rimlig stabilitet. Problemkrediterna har i stor utsträckning förts åt sidan. Sta-
ten har lämnat en avgiftsfri garanti för insättarnas medel i alla banker med
svensk oktroj. Lönsamheten är god, t.o.m. mycket god. På ett enda år, mel-
lan 1992 och 1993, har kapitaltäckningsgraden i de svenska bankerna genom-
snittligt ökat från 9 till 11 %. Det har alltså varit en osedvanligt god period
ur lönsamhetssynpunkt.
Det är alltså inte i det läge som jag redovisar nödvändigt att upprätthålla
så stora marginaler som nu sker. Vi vet inte vad statens insatser för att
komma till rätta med bankkrisen kan komma att kosta skattebetalarna, men
utöver de kostnader som de kan drabbas av skall de alltså betala dessa ut-
omordenligt höga marginaler. Det är inte någon särskilt tydlig uppskattning
av statens insatser för att rädda bankerna, när de envist bibehåller detta stora
räntegap. Staten har åtagit sig att satsa ett belopp på 90 miljarder, varav 60
miljarder hittills har belastat statsbudgeten. Vi vet inte, varken jag eller nå-
gon annan, hur mycket av detta som slutligen kommer att drabba skattebeta-
larna, men det är utomordentligt tydligt att staten har gjort en stor insats,
och det borde belönas, i det läge som nu råder, med att räntegapet minskade.
Detta som nu sker är också ett uttryck för att det föreligger en oligopollik-
nande situation i Sverige. Det gör det nödvändigt, som utskottet har föresla-
git, att anmoda regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag
till hur konkurrensen inom banksektorn kan förbättras. Det är inte så enkelt
att man bara kan säga, att eftersom två tre banker till får oktroj ökar konkur-
rensen. Det är klart att bankerna, även nya banker, har samma intresse av
att upprätthålla höga räntegap, för att därmed ha god lönsamhet i sin rörelse.
Det fordras antingen ett starkt konsumenttryck eller en påverkan från sam-
hällets sida för att få banksystemet att reagera.
Det är ingen som föreslår att vi skall lagstifta om att det skall vara ett visst
räntegap, men regeringen bör, bl.a. med utgångspunkt i de insatser som är
gjorda, kunna ta upp överläggningar med bankerna i syfte att minska margi-
nalerna mellan in- och utlåningsräntorna och, som utskottet har föreslagit,
snarast återkomma med förslag till konkurrensförbättrande åtgärder. Vid
dessa överläggningar bör också villkoren för bankernas utlåningsverksamhet
till mindre och medelstora företag tas upp till diskussion.
Om man sänkte räntegapet med 1 eller 1,5 %, vilket inte alls är en orealis-
tisk utgångspunkt, skulle det sannolikt vara den bästa hjälp vi kunde ge
svensk ekonomi och sysselsättning i det nuvarande läget. Det vore långt
överlägset alla tal som hålls i talarstolarna om denna konkreta åtgärd kunde
genomföras. Det skulle verkligen ha utomordentligt stor betydelse. Därför
är det så viktigt att vi verkligen försöker använda de medel som vi har för
att få ner räntegapet till en rimlig nivå.
Reservanterna består i det här fallet av företrädare för de fyra regerings-
partierna. Jag kan inte när jag läser reservationen finna annat än att de i
princip delar utskottsmajoritetens uppfattning, både när det gäller ränte-
gapsfrågan och när det gäller konkurrensen. Det är bara när det gäller att
göra något åt det som vi har skiljaktiga meningar. Reservanterna tycker inte
att man skall göra ett tillkännagivande till regeringen, men det tycker vi. Re-
servanterna vet, lika väl som vi, att allmänna uttalanden sällan leder någon-
stans. I den skrivelse som skatteministern har lämnat till riksdagen, som åbe-
ropades av Rolf Dahlberg, har han inte heller redovisat att det har vidtagits
en enda åtgärd från regeringens sida med anledning av näringsutskottets för-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
163
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
slag och riksdagens beslut i fjol när det gällde ett allmänt uttalande om ränte-
gapet.
Vi måste nu försöka få ett kraftfullare agerande från regeringens sida. Vid
de debatter som jag har haft med skatteministern härvid ett par tillfällen har
jag inte funnit att han har någon annan uppfattning än att man bör göra vad
man kan för att dels pressa ned räntegapet, dels öka konkurrensen. Men det
är klart att han har tillräckligt mycket att jobba med ändå, och han kan be-
höva en direkt anmodan från riksdagen att ta itu med det här. Jag tror också
att en sådan anmaning från riksdagen stärker skatteministern i de överlägg-
ningar som vi anser bör ske med bankerna i det här sammanhanget.
I själva sakfrågan, dvs. räntegapet och konkurrensförhållandena, tycks
majoriteten och reservanterna i utskottet vara helt överens. Därför hade det
varit bra om vi också hade varit överens om att tala om detta för regeringen.
Det finns fortfarande goda möjligheter för reservanterna att ansluta sig till
utskottsmajoriteten på den punkten.
Herr talman! Jag ber slutligen att få yrka bifall till hemställan i näringsut-
skottets betänkande nr 18.
Anf. 189 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Herr talman! Konkurrensen på bank- och kreditmarknaden har ju alltid,
historiskt sett, varit mycket dålig. Den är fortfarande inte bra. Vi har samma
uppfattning i sakfrågan som Hans Gustafsson har redovisat.
Vi har tidigare år lagt fram eniga betänkanden från näringsutskottet i den
här frågan. Det som nu skiljer oss åt är att socialdemokraterna tillsammans
med nydemokraterna har kommit på att det är bra att man då och då gör
tillkännagivanden till regeringen när man är i opposition. När man sitter på
andra sidan bordet, vilket Hans Gustafsson har gjort i många år, är man inte
riktigt lika snabbfotad med tillkännagivanden.
Men om vi ser till sakfrågan har vi - som jag sade i mitt inledningsanfö-
rande - sett klara, konkreta resultat av den kritik som vi har riktat mot ban-
kerna. Under 1993 minskade räntegapet med 1,1 procentenheter. Det har
fortsatt med ytterligare 0,2 procentenheter under de två tre första måna-
derna i år. Jag tror att bankerna inser att detta är oerhört viktigt för deras
egen skull. Dessutom tillkommer nu genom EES-avtalet att alla banker som
har oktroj inom EES-länderna får möjlighet att utan vidare komma till Sve-
rige och här starta bankverksamhet i t.ex. filialform.
Numera är det också tillåtet för banker att bedriva begränsad verksamhet,
vilket gör att det blir lättare för många att starta delar av bankverksamhet.
Vi vet dessutom att det finns ett antal banker som nu antingen är framme
med en oktrojansökan hos regeringen eller ligger i startgroparna. Hittills har
det bara beviljats en, nämligen Postgiro Bank AB. Men vi vet att det kom-
mer flera. Jag tror att regeringen har ytterligare två eller tre ärenden på sitt
bord. Hos Finansinspektionen finns också ett par ärenden.
Allt detta gör att man ser att vi i framtiden kommer att få en helt annan
konkurrens på bankmarknaden. Detta är naturligtvis oerhört nyttigt att veta
för de nu befintliga bankerna. Nu flåsar nya konkurrenter dem i nacken och
det gäller att kunna behålla gamla och skaffa nya kunder. Jag tror inte att de
164
slår sig till ro med stora räntegap när konkurrensen hårdnar. Jag tror som
sagt var, att man är väl medveten om den kritik som vi tidigare har framfört.
Anf. 190 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Såvitt jag vet har jag inte beskyllt reservanterna för att vara
snabbfotade när det gäller att ställa upp på tillkännagivanden. Jag har viss
förståelse för att man överväger mycket, innan man går med på tillkännagi-
vanden när man företräder regeringen i riksdagen.
Det här är en fråga som har lyfts över partistriderna. Det har skett hela
tiden. Rolf Dahlberg tyckte att det var bra att vi hade kunnat komma över-
ens om detta. Det tycker också jag. Det har gått utomordentligt bra tack
vare att vi har kunnat samarbeta i den här frågan.
Genom att åberopa framlagda utredningar försökte jag påvisa att detta är
en så oerhört viktig och övergripande fråga för oss att vi alla borde använda
de metoder vi kan för att få ett bättre förhållande. Att vi inte har gjort det
lika kraftfullt tidigare beror på att vi har befunnit oss i en uppbyggnadsfas
efter finanskrisen.
Men nu har vi en kapitaltäckningsgrad på 11 %, vilket är väldigt bra efter-
som reglerna är 8 %, som Rolf Dahlberg vet. Den har ökat med en hel pro-
centenhet bara på ett enda år. Bankerna befinner sig nu i en sådan situation
att vi inte behöver ha samma syn på detta.
Jag tror att det vore väldigt bra för skatteministern, om han skall driva den
här frågan, att ha ett riksdagsuttalande med sig där vi säger att vi vill att man
tar itu med den här frågan. Bankerna sänker inte frivilligt marginalerna -
jag skyller inte på dem, det är helt förståeligt - så länge de kan ha dem som
de är. De sänker dem bara om de känner ett tillräckligt starkt tryck från kon-
sumenterna. Konsumenterna har ingen organisation. Därför har vi föreslagit
inrättandet av en bankombudsman. Konsumenterna har ingen organisation
för att utöva påtryckningar. Den möjlighet som de har är att via riksdagen
utöva den påtryckning som behövs.
Rolf Dahlberg sade slutligen att vilka banker som helst kan komma hit
och starta sin verksamhet. Men Rolf Dahlberg vet lika väl som jag att det
krävs en oerhörd insats om man skall starta en ny bank i Sverige. Man måste
bygga upp lokalkontor och en verksamhet över hela landet. Det är verkligen
inte någon konkurrens som hotar bakom husknuten.
De banker som nu ställer upp på vissa områden med specifika insatser som
bara kan utnyttjas av vissa kundkategorier har inget intresse av att riva ned
marginalerna. De har intresse av att ha så god lönsamhet som möjligt i verk-
samheten. Därför tycker jag, Rolf Dahlberg, att det borde vara en rimlig
uppoffring från regeringspartierna att ställa upp på det här tillkännagivan-
det.
Anf. 191 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Herr talman! Jag är övertygad om att skatteministern har exakt samma
uppfattning som Hans Gustafsson och jag i själva sakfrågan - om behovet
av att sänka räntegapet. Vi i näringsutskottet har skrivit om detta i betän-
kande efter betänkande. Skatteministern har skrivit om det i artiklar och
svarat på frågor här i kammaren. Det finns ingen anledning för Hans Gus-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
165
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
166
tafsson och mig att upplysa skatteministern om det problemet. Han är väl
medveten om det.
Jag ser en rad ljuspunkter. Konkurrenstrycket ökar nu. Det är klart att
man som Hans Gustafsson säger tar vissa delar av verksamheten när man
kommer in i den och att det är svårt att starta. Det råder en fullständigt nega-
tiv inställning. Hur i hela friden skall en regering, oavsett hur den ser ut,
och en skatteminister kunna åstadkomma någonting, om det är så oerhört
besvärligt som Hans Gustafsson nu gör gällande?
Jag tror, med ganska stor optimism, att vi inom ett år är nere på det med
1-1,5 procentenheter minskade räntegap som Hans Gustafsson efterlyste.
Det är realistiskt att tro det. Därför var krumeluren som ni gjorde ihop med
Ny demokrati onödig.
Anf. 192 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Jag gjorde verkligen inte mitt inlägg i syfte att kritisera skat-
teministem. Jag har inte någon invändning mot honom. Han har säkert gjort
vad han har kunnat både på detta område och på andra områden när det
gäller finanskrisen. Detta är inte vad saken gäller. Saken gäller att denna kris
är en börda för svensk ekonomi, för svensk sysselsättning och för svenska
konsumenter. Vi bör använda alla möjligheter som vi har för att påverka
detta. Såvitt jag förstår finns det ingen annan möjlighet.
Jag är inte alls pessimistisk när det gäller möjligheten att öka konkurren-
sen i det svenska bankväsendet. Men hur man skall åstadkomma denna
ökade konkurrens, som vi hittills inte har lyckats åstadkomma, är en strate-
giskt mycket viktig fråga. Det är ingen fråga som man löser nästa månad eller
nästa halvår. Det krävs ett långsiktigt strategiskt arbete för att öka konkur-
rensen i det svenska bankväsendet. Det är säkert både jag och Rolf Dahlberg
villiga att medverka till. Jag betvivlar inte det.
Men nu befinner vi oss i den situationen att pengarna rinner undan när
investeringarna hålls tillbaka, när sysselsättningen minskar. Rolf Dahlberg
vet mycket väl vilken politik som behövs för att med andra åtgärder åstad-
komma en räntesänkning med 1 procentenhet. Det skulle fordra ingrepp i
statsbudgeten.
Vi låter bankerna i onödan suga till sig för stora marginaler i det här läget.
Det borde vara en rimlig uppoffring från reservanternas sida att ställa upp
på ett gemensamt uttalande. Det måste vara kraftfullt gentemot bankväsen-
det. Det måste underlätta skatteministems möjligheter att agera, och det
kan verkligen inte leda till några nackdelar, vare sig för regering eller för
reservanter.
Vi har allt att vinna och inget att förlora på att göra ett uttalande. Vi har
ju gjort uttalanden tidigare utan att följa upp dem med tillkännagivanden
som inte har lett någonstans. Nu har vi en möjlighet. Jag tycker att det vore
rimligt av reservanterna att ställa upp för majoritetens förslag. Ni skulle göra
en god gärning för Sverige och hjälpa skatteministern. Det borde vara ange-
läget för er.
Anf. 193 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Denna sena timme kan man, när man kommer upp i talarsto-
len efter så här goda talare, göra det lätt för sig. Det mesta har ju redan sagts.
Jag skulle faktiskt vilja något beröra det som vi debatterade under sju tim-
mar tidigare i dag, nämligen vårdnadsbidraget, och då mot bakgrund av att
det under nämnda sju timmar förts diskussioner om att eventuellt öka stats-
skulden med ytterligare 3,7 miljarder. Det handlar alltså om ett ofinansierat
bidrag. Detta skall ses i belysning av vad i vaije fall jag ständigt upprepar,
dvs. att vi har ett budgetunderskott om 200 miljarder kronor och en stats-
skuld om 1200 miljarder kronor.
Men när man sedan kommer fram till ärendebehandlingen glömmer man
gärna proportionerna här. Därför skulle jag litet grand vilja återkalla varför
vi egentligen hade bankkrisen, som enligt i vaije fall vår uppfattning - och
det har vi också sagt i våra motioner - egentligen har orsakats av att först
och främst Riksbanken i mitten av 80-talet inte verkställde sin funktion och
tog det ansvar för kretitpolitiken som är dess uppgift. Man släppte krediter
fullständigt fritt. Resultatet är bl.a. det som vi debatterar här i kväll.
En brist i den uppföljningen, det vet vi, är att inte heller Finansinspektio-
nen, i vaije fall i sin tidigare skepnad, fullgjorde sin uppgift och utövade de
kontroller som den är skyldig att göra. Jag skulle vilja återge något av det
som står i Finansinspektionens instruktioner, av vilka det framgår att det gäl-
ler: att det finansiella systemet värnas och att allmänhetens förtroende för
systemet upprätthålls, att enskilda finansinstitut har en betryggande solidi-
tet, att strukturomvandlingen i det finansiella systemet sker i ordnade for-
mer, att finansmarknadens aktörer tillämpar sunda metoder i sin verksamhet
och att allmänhetens insyn i och överblick över förhållandena i det finan-
siella systemet underlättas.
För oss är det uppenbart att Finansinspektionen inte fullföljt det uppdrag
som den har. Om de här två institutionerna, alltså Riksbanken och Finansin-
spektionen, hade skött sina åtaganden som de enligt lagliga instruktioner
skall sköta, skulle vi kanske inte ha haft bankkrisen och staten inte ha haft
den här extra utgiften. Men framför allt är det alla, både då och i dag, oskyl-
diga människor - småsparare, vanligt folk och särskilt företagare av alla ka-
tegorier - som har fått, och får, betala i det här sammanhanget, bortsett från
de stora belopp som staten har betalat. Det är nämnda kategorier som får
betala det hela genom det onaturligt stora räntegapet. Nog finns det alltså
en anledning till att det har blivit som det har blivit. Det får vi aldrig glömma.
Därför tycker vi när det gäller Finansinspektionens förändring, som vi har
fått positiva uppgifter om och som vi hoppas kommer att leda till en bättre
kontroll, att det är synnerligen viktigt att man verkligen får ett kvitto på
detta.
Vi har inte föreslagit - jag tror att det var Rolf Dahlberg som nämnde den
saken - någon ny utredning. Däremot tycker vi att det skulle vara intressant
att få ett delbetänkande från den utredare som nu arbetar med de här uppgif-
terna.
Jag tycker faktiskt att det hade varit av intresse att åtminstone någon av
de två aktuella och ansvariga statsråden deltog i den här debatten. Jag vet
inte hur man skall tolka deras frånvaro. Kanske tycker man, som Rolf Dahl-
berg sade, att krisen är över och att det inte längre är nödvändigt att ta så
allvarligt på det här. Själv tycker jag att man fortfarande skali ta allvarligt
på detta. Krisen är enligt min mening inte alls över. Så länge räntegapet är
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
167
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Bank- och
försäkringsfrågor
168
som nu är krisen definitivt inte över. Krisen är heller inte över förrän ban-
kerna har betalat tillbaka ansenliga belopp av det som har betalats ut.
Jag kan, som sagt, göra det lätt för mig, t.ex. genom att göra en liten sum-
mering av det som har sagts här. Jag nämnde att Rolf Dahlberg anser att
krisen är över. Jag har angett en motsatt uppfattning. Rolf Dahlberg sade
också ungefär att Ny demokratis reservationer är litet grand att peta i margi-
nalen och att det handlar om att ta partipolitiska poäng. Jag tycker att det
resonemanget är ganska billigt. Om man vill försöka plocka partipolitiska
poäng skall man ju inte angripa de finansiella frågorna så kraftfullt som vi
faktiskt har gjort ända sedan vi kom in i riksdagen.
Jag vill påminna om att vi vaije år har visat på de största besparingsmöjlig-
heterna. Jag vet att övriga partier har synpunkter på de saker som vi föreslår
och menar att de är omöjliga att röra. Men vi kommer ändå att fortsätta att
hävda den möjligheten. Vi kommer alla dithän att vi måste ta i alla utgifter -
var så säkra!
Rolf L Nilson nämnde till min stora glädje ordet derivathandel. Annars
tror jag att vi var först om att nämna den i en motion, nämligen i en motion
i anledning av kompletteringspropositionen. Som Rolf L Nilson påpekade
har vi i det avseendet en ytterligt allvarlig begynnande kris i bankväsendet.
Det har redan smällt i en fransk bank. Det rör sig om i storleksordningen 30
miljarder kronor. Häromdagen hörde jag att något liknande har skett i en
amerikansk bank.
De belopp som det i dag talas om, och då är de svenska bankerna inblan-
dade, uppgår till totalt ca 5 500 miljarder i derivathandeln. Jag tror därför
att det är ytterst angeläget att regeringen och Riksbanken böljar se över
dessa saker.
I övrigt tycker jag att Hans Gustafsson väldigt fint har belyst vårt gemen-
samma ställningstagande när det gäller att på ett litet allvarligare sätt påtala
detta för regeringen. Jag tror också att regeringen gör vad den kan, men det
går kanske att göra litet mera.
Rolf Dahlberg sade att det skulle vara något lustigt med vårt förslag om
att man skall tala med banker på andra sidan jorden. Men det finns faktiskt
en allvarligt menad poäng när det gäller detta vårt förslag. De europeiska
bankerna är ju så sammanknutna med de svenska bankerna att det finns ett
gemensamt historiskt intresse. Vi kan därför inte räkna med att vi, om de
bankerna mot förmodan blev spekulanter på Nordbanken, skulle se någon
större förändring.
Jag är helt övertygad om att vi, om vi kunde intressera banker från Japan,
Taiwan osv. som har en helt annan kultur - jag tror att Rolf L Nilson var
inne på en liknande tanke - skulle kunna få en helt annan räntenivå. Man
är ju van vid en helt annan räntenivå och vid att arbeta på ett helt annat sätt.
Personligen är jag helt övertygad om att vi så att säga i de här ländernas släp-
tåg skulle kunna få med en del av deras industrier som skulle kunna göra
intressanta investeringar i Sverige. Vad som här framförts är en allvarlig
tanke från vår sida. Jag tror att det ligger en del i den.
Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till vår reservation nr 2. Naturligtvis
står vi också bakom övriga reservationer, men vi tänker inte begära votering
i fråga om dessa.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU21 Provning och kontroll (prop. 1993/94:100 delvis och
1993/94:161).
Anf. 194 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Betänkande 21 från näringsutskottet, som vi nu skall be-
handla, gäller frågor om provning och kontroll av produkter.
Ett i huvudsak enigt utskott står bakom förslaget till riksdagen. Men i två
avseenden råder det delade meningar, som också framgår av de bägge social-
demokratiska reservationer som fogats till betänkandet.
Den första reservationen gäller de risker för jäv som ligger i den av rege-
ringen föreslagna och av utskottsmajoriteten tillstyrkta organisationen för
marknadskontroll. Enligt förslaget kan en och samma myndighet få ansvaret
både för typgodkännande av en produkt och för marknadskontrollen inom
samma produktområde.
Därför föreslår vi i reservation 1 att detta problem undanröjs genom att
öppna för möjligheten att i särskilda fall låta provningsorganet också svara
för typgodkännandet. En sådan ordning menar vi också skulle bidra till att
den höga kompetens som i dag finns i våra nationella certifierings- och prov-
ningsorgan kan bibehållas, vilket är viktigt ur näringspolitisk synpunkt.
Herr talman! Den andra frågan i betänkandet där den socialdemokratiska
uppfattnigen skiljer sig från utskottsmajoritetens gäller storleken på anslaget
till Elsäkerhetsverket för nästa budgetår. Utskottsmajoriteten stöder rege-
ringens förslag om en sänkning av anslaget till drygt 39,6 miljoner kronor. I
vår andra reservation föreslår vi oförändrat anslag till Elsäkerhetsverket för
nästkommande budgetår på 45 miljoner kronor.
Vi menar att det är rimligt att anta att Elsäkerhetsverkets engagemang i
marknadskontrollen av elprodukter kommer att öka som en konsekvens av
att det nuvarande registreringssystemet för elektrisk materiel avskaffas. Den
nödvändiga provningen av elprodukter kommer att förskjutas från produk-
tionsledet till marknaden, där Elsäkerhetsverkets ansvar ligger.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till de båda socialdemokratiska reser-
vationer som är fogade till detta betänkande och i övrigt till utskottets hem-
ställan.
Provning och
kontroll
Anf. 195 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Som redan nämnts behandlar det här betänkandet regerings-
förslag om riktlinjer för organisation av en marknadskontroll av produkter.
Den här typen av organisationer är också under uppbyggnad i övriga länder
som är anslutna till EES-avtalet.
Det som riksdagen skall ta ställning till är ett förhållandevis okomplicerat,
169
12 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 106
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Provning och
kontroll
170
flexibelt system för marknadskontroll av produkter, ett system där framtida
förändringar och anpassningar - vid eventuella behov av sådana - relativt
enkelt kan göras.
Betänkandet behandlar också förslag i budgetpropositionen om anslag till
Styrelsen för teknisk ackreditering - SWEDAC provnings- och mätteknisk
forskning och utveckling, m.m. Anslag till Elsäkerhetsverket behandlas
också i detta sammanhang.
Som föregående talare redan sagt är utskottet enigt om huvudinnehållet
och inriktningen i regeringens förslag, även om det finns två reservationer.
Regeringens förslag tillstyrks alltså.
Den ena reservationen är av viss principiell karaktär. Den andra är av mer
finansieringsteknisk karaktär.
Det nu aktuella ärendet följer upp beslut om en ny lag från 1992 och den
process som en EU-anpassad kontrollverksamhet kräver. Det vi nu skall be-
sluta om gäller ett system för marknadskontroll med inriktning på redan
marknadsförda produkter. Det är viktigt att det fungerar bra. Det är en stat-
lig efterkontroll av att tillverkare och importörer har fullgjort sina förpliktel-
ser. Det gäller bl.a. att säkerhetskrav verkligen är uppfyllda.
SWEDAC föreslås bli samordnande myndighet. Man hade i och för sig
kunnat stanna för Kammarkollegiet, men det handlar i första hand om tek-
niska frågor och inte om handelspolitiska. Därför är valet av SWEDAC
ganska naturligt.
Axel Andersson vill att riksdagen stöder reservationerna som är fogade
till betänkandet. Det som den socialdemokratiska reservationen tar upp i
fråga om eventuella risker för jäv behöver inte behandlas här och nu. Den
diskussionen bör föras när konkreta ställningstaganden till ansvarsfrågor om
typgodkännande är aktuella. Resonemanget är i alla fall tills vidare högst
hypotetiskt.
Till detta kan man också lägga att systemet bygger på att ackreditering
innefattar prövning av förtroende och integritet även hos dem som söker ac-
kreditering.
Den andra reservationen rör finansieringen av Elsäkerhetsverket. Här de-
lar alltså inte utskottsmajoriteten reservanternas bedömning. Ett eventuellt
bortfall av vissa uppgifter hos Elsäkerhetsverket bör resultera i en motsva-
rande minskning av anslagen till verksamheten. Här finns också medbakat
ett produktivitets- och effektiviseringskrav på ca 3 %, ett krav som utskot-
tets majoritet anser vara rimligt.
Utskottsmajoriteten anser alltså att det inte finns anledning att nu anslå
vad som kan uppfattas som extra pengar i förväg. Att handla på det sättet
ger inte de rätta signalerna. Det kan bidra till att försvaga incitamenten för
en rationell och optimal verksamhet.
Herr talman! Mot denna bakgrund, och med hänvisning till vad som för
övrigt framförts i betänkandet yrkar jag bifall till näringsutskottets betän-
kande nr 21 och avslag på reservationerna.
Anf. 196 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är alldeles säkert en hart när övermänsklig uppgift att
försöka övertyga Roland Lében och utskottsmajoriteten om det riktiga i att
byta sida före voteringen och stödja reservationerna. Men med anledning av
det Roland Lében sade måste jag ändå konkretisera och förtydliga litet var-
för vi tycker att dessa delfrågor i hela omdaningsprocessen av provnings- och
kontrollverksamheten är så pass viktiga att vi skriver reservationer. Det gör
vi inte bara för att vi tycker att det är kul att skriva reservationer.
Det är kvaliteten på det här viktiga arbetet som vi på det här sättet vill
värna om. Roland Lében säger att tidpunkten inte är inne, att vi kan avvakta
och se och att det är lämpligt att återkomma senare. Sedan säger Roland
Lében också att det vore felaktiga signaler.
Jag tycker precis tvärtom. Den här kammaren skall ge tydliga signaler om
hur viktigt kammaren anser att det är att provningsverksamheten också
framgent, i den nya organisationen, håller samma höga kvalitet som den har
gjort tidigare. Det menar vi att man gör genom att peka på de möjligheter
till jäv som ändå föreligger i regeringsförslaget. Det är inte bara fordons-
kontrollen vi tänker på.
Det är en riktig signal att säga att Elsäkerhetsverket bör få behålla fjol-
årets anslag oförändrat även nästa budgetår. Det är den signal som säger till
Elsäkerhetsverket att riksdagen förväntar sig att Elsäkerhetsverket mer ak-
tivt går in på marknadskontrollen när vi nu får en sådan och att den delen
väl motsvarar det bortfall som omorganisationen medför från den andra
funktionen.
Anf. 197 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Att omdaningsprocessen är viktig är vi fullkomligt överens
om. Att kvaliteten är viktig är vi också överens om. Det är naturligtvis själv-
klarheter. Det här handlar om den principiella organisationen. Axel Anders-
son konstaterar mycket riktigt att han redan inser det orimliga i att begära
att vi här och nu ändrar ett ställningstagande som vi gjort och tänkt igenom.
Som jag sade tidigare prövar man även integriteten och förtroendet när man
prövar de här sakerna. Skulle vi verkligen hamna i en ordning som medför
missbruk eller dissonans, kommer man naturligtvis att vara beredd att om-
pröva dels den berörda prövningsinstansen, dels systemet som sådant. Men
där är vi inte, och troligen kommer vi inte att hamna där heller. När man tar
ställning till de aktuella frågorna får man ta upp också de här sakerna.
När det gäller Elsäkerhetsverket och pengarna är det inte sannolikt att
marknadskontrollen, även om den är mycket aktiv, kommer att motsvara
den aktivitet som verksamheten nu har, utan det blir ett bortfall av verksam-
heten.
Anf. 198 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag sade inte orimligt utan omöjligt. Det är litet skillnad i
betydelsen på ord. Ibland tar realpolitikern över, särskilt när timmen är sen.
Jag skall för min del inte förlänga kammarens sammanträde något mer än
att jag, bara för att bevisa för Roland Lében och andra att jag är lika envis
som Roland Lében, kommer att stå fast vid mitt yrkande om bifall till reser-
vationerna 1 och 2.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Provning och
kontroll
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
171
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Lag om arbets-
förmediingsregister
172
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU24 Handräckning inom ramen för EES-avtalets konkurrensreg-
ler (prop. 1993/94:211).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU24 Lag om arbetsförmediingsregister (prop. 1993/94:235).
Anf. 199 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Det här betänkandet tar upp en viktig fråga. Det handlar om
att effektivisera arbetsförmedlingarnas arbete, att få fram jobb till arbets-
lösa, att få fram jobb som passar och insatser som kan stärka den enskildes
situation på arbetsmarknaden. Men det tar också upp frågan om att göra det
i ett ADB-system. Därmed har vi omedelbart en konflikt som uppstår i alla
sådana här situationer mellan effektivitet hos en förvaltning i en verksamhet
och integritetskravet och rättstryggheten för den enskilde. Då tycker jag att
man skall komma ihåg att det vi här talar om och de fall som vi här tänker
på gäller människor som har en svag position. De kan ha arbetshinder, det
kan vara av fysiskt slag, av psykiskt slag, sociala eller ekonomiska problem
som gör att de behöver en särbehandling, att man behöver jobba litet extra
och vidta specifika åtgärder, söka med ljus med lykta efter platser som kunde
passa.
Vi var inte från Vänsterpartiets sida nöjda med propositionen. Vi tycker
att den, i likhet med väldigt många propositioner på arbetsmarknadens om-
råde, inte är alldeles väl genomarbetad. Här tyckte vi att det fanns synpunk-
ter som just handlade om försvaret av den enskildes integritet och rättstrygg-
het.
Det var på tre punkter som vi motionerade. Den ena berör hur den en-
skilde skall få klarhet i vilken information som hamnar i registret. Vi menar
att det måste vara mycket tydliga signaler. Vi bör använda en skriftlig form.
Vi vill se till att när det blir tvister och tolkningssvårigheter skall man kunna
gå tillbaka till det som hände. Det skall finnas en skriftlig markering.
Det andra var att vi ville ha en precisering av känsliga uppgifter om sociala
och ekonomiska villkor. Som det står nu är det ett mycket vitt begrepp. Vi
menar att det kan leda till svårigheter när det gäller att upprätthålla integrite-
ten.
Det tredje är att när dataregistren från den enskilda arbetsförmedlingen
lämnas ut till t.ex. länsarbetsnämndens centrala kansli måste man ställa
samma krav så att inte uppgifter som inte är avidentifierade skall kunna fin-
nas i register på centrala kanslier. Precis samma uppfattning har Datainspek-
tionen uttryckt.
Låt mig då bara säga helt kort att jag är glad och också tacksam över att
det gick att få en konkret och saklig diskussion i utskottet. Det är inte ofta
man som motionär från en tyvärr fortfarande liten minoritet kan få igenom
ett förslag, kan få gehör för ett förslag. Men är det ett sakligt bra förslag som
inte är politiskt alltför kontroversiellt, så går det tydligen. Jag tycker att vi
här vann en bättre lagstiftning och ökad integritet för de arbetslösa. Utskot-
tet gick med på förslaget om skriftligt godkännande.
Jag tycker att man borde ha preciserat begreppen sociala och ekonomiska
villkor. Det ville man inte göra. Man menar att det var svårt och att det inte
skulle behövas, eftersom det finns övergripande restriktioner i lagstifningen
som säger att inga andra uppgifter än de som är av väsentlig betydelse för
förmedlingsarbetet skulle tas med. Skärpningen med skriftligt godkännande
väger man också in i bilden. Jag tycker fortfarande att lagstiftningen skulle
ha vunnit på en precisering, rättssäkerheten skulle ha ökat, men utskottet
ville inte gå med.
När det gäller frågan om utlämnande av uppgift på ADB-medium till läns-
arbetsnämnds centrala kansli var Datainspektionen ganska tydlig. Man sade
att i den mån man inte hadp en lagreglering måste man ha avidentifierade
uppgifter. Men i propositionen blir inte det kravet tillfredsställt. Man säger
att så långt som möjligt bör uppgifterna vara avidentifierade. Där säger ut-
skottet klokt att utskottet gärna hade sett att propositionen närmare redovi-
sat vilka överväganden som gjorts i frågan om lagreglering av registren av
uppgifter hos länsarbetsnämndens centrala kanslier. Men i avsaknad av så-
dana uppgifter och i avsaknad av att vår motion tillräckligt tydligt exempli-
fierat det menar utskottet att man får nöja sig med nuvarande situation. Jag
tycker att det i det här fallet är väl motiverat att i den mån man har icke
avidentifierade uppgifter skall man också ha en lagreglering även på detta
område.
Herr talman! För att spara kammarens tid i vanlig ordning säger jag så
här: Jag står bakom min meningsyttring, men jag nöjer mig med att yrka
bifall till meningsyttringen i mom. 3, som avser registrering av uppgifter hos
länsarbetsnämndernas centrala kanslier. I övrigt är jag nöjd med utskottets
behandling av frågan och mycket glad över att mycket i vår motion till-
styrkts.
Anf. 200 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Hans Andersson betygar sin tacksamhet och glädje ett par
gånger om och motiverar utskottets tillstyrkan av det ena yrkandet med att
det har varit kloka åsikter från Vänsterpartiet. Möjligen skulle det kunna
förklara varför det andra gånger inte blivit tillstyrkan till v-motioner. Nu vet
vi det.
Jag har inte mycket att tillägga i sak. Här är det en ordning med dispens.
Nu har regeringen genom förslag fört fram hur man vill ha det. Det har ut-
skottet tillstyrkt med den skillnad som Hans Andersson uppehöll sig vid,
nämligen att samtycket skall medges skriftligt.
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Lag om arbets-
förmediingsregister
173
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Riksdagens
revisorers förslag
angående arbets-
marknadspolitiken
174
Ett enhälligt utskott har funnit att detta var en förbättring som det fanns
anledning att göra. Det råder inga tvivel om att det är nog så grannlaga när
det gäller integritetsfrågor av den här arten. Därför är det viktigt att det inte
kan uppstå missförstånd. Samtycket måste verkligen vara helt klart.
Därför, herr talman, vill jag lika lågmält, för att inte säga ödmjukt, yrka
bifall till hela hemställan i betänkande 24.
Anf. 201 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Låt mig bara notera att logikens lagar kan lära en något.
Kloka förslag och åsikter är tyvärr inte ett tillräckligt villkor för att de skall
beaktas av ett utskott, men det kan ibland vara ett motiv för att kloka åsikter
blir beaktade. Man kan alltså inte vända på kuttingen, Elver Jonsson, vare
sig enligt logiska lagar eller här i kammaren.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU25 Riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadspoli-
tiken (förs. 1993/94:RR9).
Anf. 202 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Det är tyvärr en sen timme, och jag står ensam på talarlistan.
Ärendet är viktigt, men om man granskar hemställan i arbetsmarknadsut-
skottets betänkande AU25 om riksdagens revisorers förslag angående ar-
betsmarknadspolitiken, finner man att den har en ganska originell slutkläm.
Utskottet hemställer att riksdagen lämnar revisorernas förslag samt motio-
nerna utan vidare åtgärd. Det kan i och för sig finnas motiv för detta, t.ex.
att det är tillsatt en arbetsmarknadspolitisk utredning som skall se över hela
det fält som arbetsmarknadspolitiken berör.
Från början vill jag säga att jag vid diskussionen i utskottet aviserade en
meningsyttring, men jag hade inte alldeles klart för mig hur den skulle se ut.
Visserligen hade Vänsterpartiet vinnlagt sig om att skriva en ambitiös mo-
tion, där vi hade sållat bland alla åsikter. Motionen utmynnade i sex yrkan-
den som anslöt sig till de diskussioner som fanns i revisorernas rapport, om
än inte i deras förslag. Det innebar att man gav regeringen till känna en serie
synpunkter som berörde viktiga frågor när det gäller arbetsmarknadspoliti-
ken.
Herr talman! Jag har begärt ordet i dag inte minst därför att riksdagen
nyligen ett flertal gånger har betonat granskningens vikt och vikten av utvär-
deringar och revision. Det har funnits förslag om att förstärka revisorernas
ställning. På ett av de allra största och tyngsta områdena, arbetsmarknads-
politiken, kommer här nu en välmatad revisionsrapport, ett område där riks-
dagen ”bränner av” - det beror på hur man räknar - 30-40 miljarder kronor,
om inte mer. Det berör mycket tunga bitar när det gäller den ekonomiska
politiken och också människomas välfärd.
Den diskussion som fördes i arbetsmarknadsutskottet gjorde mig ganska
betryckt. Det fördes egentligen ingen diskussion om revisorernas synpunk-
ter eller om synpunkterna och uppslagen i motionerna, trots att där fanns
mycket kritiska kommentarer på såväl regeringens och riksdagens som Ar-
betsmarknadsverkets handläggning. I stället fördes en animerad diskussion
om hur arbetslösheten brakade i väg 1989,1990 och 1991 och om vilken rege-
ring som var skyldig till den utveckling som vi har. Utan att gå in på vad som
exakt sades i utskottet var det en orgie i partipolitiskt käbbel, och det fanns
ett mycket litet intresse för granskningsuppgiften. Hade jag varit en av revi-
sorerna och hade hört detta hade jag blivit besviken. Nu var jag en av motio-
närerna, och jag blev besviken.
Vad berodde detta på? Jag vet inte. Det blir väl lätt käbbel när ett utskott -
vi är nu upptagna med att behandla kompletteringspropositionens förslag
och synpunkter i förhållande till arbetsmarknadspolitiken - skall diskutera
brännheta frågor som inte är lätta att hantera. Därför vill jag understryka
vikten av att riksdagen har denna revisorsfunktion. Jag tycker att det är en
viktig bit. Riksdagsrevisorerna visade i sin rapport att man var förmögen att
se litet grand över pottkanten på det partipolitiska käbblet. Man reste ett
antal mycket viktiga frågor.
Däremot är jag inte överens på alla punkter. Jag menar att man i vissa fall
har gjort en ytlig betraktelse medan man i andra fall har sett djupare. Man
har väckt frågor, och man har kommit med en del förslag. Det finns i motio-
nen redovisat vad vi i grunden är överens om och vad vi har en annan upp-
fattning om.
Det finns mycket kritiska uppfattningar. Det handlar bl.a. om ryckighet,
om dålig framförhållning i politiken, om felaktiga avvägningar av åtgärder,
om brister när det gäller finansiering - det finns ingen samlad finansiering
inom området av åtgärder - om problem med gratis arbetskraft, om konkur-
rensneutralitet. Det redovisas brister i politikens strategiska uppläggning för
att bekämpa arbetslösheten. Man är med all rätt mycket kritisk mot att det
ges felaktiga drivkrafter. Den s.k. incitamentsstrukturen är felaktig. Det lö-
nar sig bättre att ibland vara lat än att aktivt söka jobb och skola om sig. Det
förs en diskussion om faran med att åtgärder sätts in bara för att skydda mot
utförsäkring.
Det finns alltså en serie djupgående kommentarer och uppslag. Jag tycker
nog ändå att det borde ha funnits utrymme för utskottet och riksdagen att
diskutera detta.
Sedan är det en annan sak att en arbetsmarknadspolitisk utredning är till-
satt. Samtliga frågor som har väckts är naturliga delar i det utredningsarbe-
tet. Det var väl nästan tur det - höll jag på att säga - därför att då slapp både
utskott och kammare ta i de glödande bollarna.
Jag förutsätter att såväl revisorernas rapport som motionernas förslag och
yrkanden kommer till regeringens kännedom - det var ju så yrkandena i vår
motion var utformade. Det lönar sig föga att i det här läget votera. En utred-
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Riksdagens
revisorers förslag
angående arbets-
marknadspolitiken
175
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Riksdagens
revisorers förslag
angående arbets-
marknadspolitiken
176
ning är tillsatt. Frågorna skall penetreras, förhoppningsvis på djupet och i
saklig anda.
Jag vill ändå notera att när det kom en omfattande och ganska djupgående
rapport på ett mycket viktigt och kostsamt område, blev det faktiskt ingen
diskussion alls. Beslutet kommer att bli att ärendet lämnas utan vidare åt-
gärd.
Jag hoppas att det inte skall se ut så här i framtiden när revisorerna lägger
fram sina rapporter. Jag vill gärna deklarera att vi från Vänsterpartiet är
glada över att riksdagen i fortsättningen kommer att lägga större vikt vid
granskning, uppföljning och utvärdering av riksdagens beslut. Jag tycker att
detta är mycket bra. Därmed har jag markerat ett visst missnöje, även om
jag inte skall belasta kammaren med att framställa något yrkande.
Anf. 203 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Egentligen finns det inte så mycket att tillägga, för här hand-
lar det mycket om att Hans Andersson blandar sin glädje och sitt missnöje.
Han uttalar i och för sig goda truismer om granskningens värde och vikt. Om
detta är vi ju helt ense, så det är inte det som det handlar om. Han klagade
över sin ensamhet. Det må så vara. Han var ju så ensam att han inte ens
kom fram med en särskild meningsyttring, vilket hade varit möjligt. Han har
också beklagat bristen på diskussion här.
Men, herr talman, att diskussionen inte blir särskilt fyllig beror ju på att
utskottet har en gemensam slutsats när det gäller de båda oppositionsmotio-
nerna och riksdagsrevisorernas rapport, vilken för övrigt är ett utomordent-
ligt dokument. Den visar just att riksdagens intresse för en mer aktiv gransk-
ning är av mycket stort värde. Därför tror jag egentligen inte att man skall
ta så allvarligt på det som Hans Andersson sade om att utskottet slapp ifrån
glödande bollar och att vi inte hade klart för oss hur vi ville ha det.
De konkreta frågor som påtalats om förbättringar när det gäller kassa-
kontroller, intemrevisioner och samspelet mellan olika områden överens-
stämmer med vad revisorerna har sagt, och de bör följas upp. Det är ingen
tvekan om att Arbetsmarknadsverket redan har iakttagit en skärpning som
har varit välgörande. Över allt detta kommer ju nu denna parlamentariska
utredning som kommer att plöja mycket djupt i dessa frågor. Där är riks-
dagsrevisorernas rapport ett utomordentligt underlag.
Herr talman! Sedan är det ju genom försynen eller på annat sätt så vist
ordnat att detta också skall läggas i Hans Anderssons knä och händer. Det
betyder att det inte lär bli något försummat med tanke på den mycket höga,
för att inte säga högtidliga, bekännelse till en noggrann granskning som Hans
Andersson här har bekänt sig till.
Låt mig önska den parlamentariska kommittén god lycka i verksamheten.
Det gäller självfallet också Vänsterpartiets ledamot Hans Andersson.
Anf. 204 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag vet inte om det lönar sig att argumentera. Men jag tycker
att det fanns ironiska tonfall i Elver Jonssons anförande bara för att jag inte
lade yrkanden och inte var hårdare i tonen.
Men jag är bekymrad. Jag tycker inte att detta var en särskilt bra behand-
ling. Elver Jonsson sade att det råder enighet, men jag är inte säker på det.
Det fanns antydningar i den rudimentära diskussionen i utskottet som fick
mig att tro att det inte var så särskilt stor enighet alls om vad som är lämpligt
eller olämpligt att revisorer gör och hur man skall behandla den här typen
av frågor och hela granskningsärendet.
Jag vill också tala om för den som inte har läst Vänsterpartiets motion att
vi för fram mycket stark kritik mot den förda politiken. Det har funnits
många tillfällen att ändra kurs. Gång på gång hade man, om man hade velat
och insett saker, kunnat ändra sig i enlighet med vad revisorerna nu har kon-
staterat, vilket råkade överensstämma med viktiga delar i den argumenta-
tion som jag ofta för i arbetsmarknadspolitiska debatter.
Men jag är inte ute efter att knipa några poäng av den typen utan vill bara
understryka att vi inte förmådde att föra en diskussion i utskottet. Kamma-
ren har ingen diskussion. Okej, det finns en utredning som sätter i gång. Det
var en räddningsplanka. Jag undrar hur det hade gått annars. Det hade in-
tresserat mig. Jag är ganska missnöjd med hur diskussionen har förts.
Anf. 205 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Hans Andersson landar på känt maner, dvs. att missnöjet
tar över. Det är möjligt att det lät ironiskt när jag sade att Vänsterpartiet
inte har anmält vilket beslut det skulle vilja att riksdagen fattade. Det har
de yrkanden som är framförda och som förvisso inte är originella, för de
överensstämmer med vad rapporten har handlat om samt också med vad den
parlamentariska utredningen skall syssla med, så de har egentligen inte till-
fört så mycket.
Hans Andersson sade att den väldiga kritik som nu kommer från rikdags-
revisorerna hade Vänsterpartiet för länge sedan tänkt på. Det skulle vara
intressant att få några exempel som Hans Andersson menar skulle ha varit
borttappade under resans gång. Jag tror att Hans Andersson gör en efter-
handskonstruktion för att kompensera det faktum att Vänsterpartiets me-
ningsyttring helt saknas i detta betänkande.
Anf. 206 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Nu fick vi ett nummer i den partipolitiska käbbelskolan även
här i kammaren.
Var och en som kan läsa motionen kan läsa de punkter som vi har tagit
upp. Det handlar om det förkastliga i att ha en felaktig incitamentsstruktur
när det gäller åtgärder och passivitet - det tycker revisorerna också. Det
handlar om bristen på en långsiktig strategi och om ryckigheten och den då-
liga framförhållningen. Det är på punkt efter punkt djupt kritiska frågeställ-
ningar.
Vad vi har yrkat på är att man ger till känna dessa punkter som vi tycker
är viktiga och som ingår i revisorernas rapport. Men det blir nu aldrig fram-
fört. Men jag förutsätter att departementen tar del av såväl rapporter och
motioner som de debatter om arbetsmarknadspolitiken som förs här i kam-
maren.
Meningsyttringen har jag inte lagt helt enkelt för att utskottet i övrigt inte
tyckte att man på något sätt skulle göra någonting åt revisorernas förslag och
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Riksdagens
revisorers förslag
angående arbets-
marknadspolitiken
177
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
Riksdagens
revisorers förslag
angående arbets-
marknadspolitiken
rapport. Eftersom Vänsterpartiets synpunkter och förslag relaterar sig till
revisorernas, nöjer jag mig med att säga att de finns. De går att läsa för den
som eventuellt har ett intresse, och de kommer att föras fram med kraft i
utredningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU23 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 i
vad avser byggforskning (prop. 1993/94:125 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU24 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 i
vad avser fastighetsdataverksamheten (prop. 1993/94:125 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU25 Placering av medel som deponerats hos myndighet (prop.
1993/94:226).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 19 maj.)
178
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensions-
systemet
1993/94:Sf52 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:Sf53 av Margareta Winberg och Maj Britt Theorin (s)
1993/94:Sf54 av Margareta Viklund (kds)
1993/94:Sf55 av Claus Zaar (nyd)
1993/94:Sf56 av Karin Wegestål och Nils Nordh (s)
1993/94:Sf57 av Harriet Colliander m.fl. (nyd)
1993/94:Sf58 av Sigge Godin och Tage Påhlsson (fp, c)
Anmäldes att följande fråga framställts
den 18 maj
1993/96:524 av Bengt Silfverstrand (s) till miljöministern om miljösituationen
i Öresund:
Miljöexperter har slagit larm om att kontrollen av denna vattenmiljö är
synnerligen bristfällig. Av totalt ca 200 mätstationer längs Sveriges kuster
finns endast ett mindre antal i de sydliga länen. Provtagningarna bygger på
medelvärden men utförs inte vid potentiella utsläppskällor.
Miljödelegation Västra Skåne föreslog bl.a. en kraftigt utökad recepient-
kontroll och att Öresundsområdet med stöd av miljöskyddslagen skulle för-
klaras som miljöskyddsområde. Förslag härom har också framförts i riks-
dagsmotioner.
Trots ett gediget beslutsunderlag och ett påtagligt behov av särskilda mil-
jöinsatser i detta hårt belastade område har hittills inga särskilda åtgärder
vidtagits för att förbättra situationen.
Mot denna bakgrund vill jag fråga vilka initiativ miljöministern nu är be-
redd att ta för att komma till rätta med de allvarliga problem som präglar
miljösituationen i Öresund.
27 § Kammaren åtskildes kl. 22.57.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 2 § anf. 12 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 27 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 57 (delvis),
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
179
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 96 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. beslutet om uppskjuten votering,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. ajoumeringen kl. 17.54,
av förste vice talmannen därefter t.o.m.16 § anf. 172 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
180
Innehållsförteckning
Onsdagen den 18 maj
1 § Förnyad bordläggning ............................... 1
2 § Vårdnadsbidrag, barnomsorg m.m...................... 1
Socialutskottets betänkanden SoU25 och SoU29
Debatt
Ingrid Hemmingsson (m)
Stefan Kihlberg (nyd)
Eva Zetterberg (v)
Maj-Inger Klingvall (s)
Lennart Rohdin (fp)
Rosa Östh (c)
Chatrine Pålsson (kds)
Göte Jonsson (m)
Margareta Winberg (s)
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Inger René (m)
Martin Nilsson (s)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
Margareta Israelsson (s)
Harry Staaf (kds)
Inger Lundberg (s)
Tredje vice talmannen (om debattreglema)
Roland Larsson (c)
John Bouvin (nyd)
Sten Svensson (m)
Beslut ............................................... 99
Beslut om samlad votering ............................... 100
3 § Amalgam m.m..................................... 100
Socialutskottets betänkande SoU21
Debatt
Martin Nilsson (s)
Eva Zetterberg (v)
Leif Carlson (m)
Siw Persson (fp)
Beslut fattades efter 4 §
4 § Vissa socialtjänstfrågor............................... 105
Socialutskottets betänkande SoU31
Debatt
Claus Zaar (nyd)
Eva Zetterberg (v)
Göte Jonsson (m)
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
181
Prot. 1993/94:106 Beslut ............................................... 113
18 maj 1994 Socialutskottets betänkande SoU21
Socialutskottets betänkande SoU31
Beslut om uppskjuten votering............................ 114
5 § Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor......... 115
Konstitutionsutskottets betänkande KU44
Debatt
Thage G Peterson (s)
Simon Liliedahl (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Beslut skulle fattas den 19 maj
6§ Ändrad deklarationstidpunkt m.m...................... 118
Skatteutskottets betänkande SkU32
Beslut skulle fattas den 19 maj
7 § Ändring av konventionen om förenkling av formaliteterna vid
handel med varor................................. 118
Skatteutskottets betänkande SkU41
Beslut skulle fattas den 19 maj
8 § Tilläggsbudget ..................................... 118
Justitieutskottets betänkande JuU22
Beslut skulle fattas den 19 maj
9 § Instansordningen m.m i de allmänna förvaltningsdomstolarna . 119
Justitieutskottets betänkande JuU24
Beslut skulle fattas den 19 maj
10 § En brottsofferfond, m.m............................. 119
Justitieutskottets betänkande JuU25
Debatt
Lars-Erik Lövdén (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Berith Eriksson (v)
(forts.)
Ajornering ........................................... 124
Återupptagna förhandlingar .............................. 124
10 § (forts.) En brottsofferfond, m.m. (forts. JuU25)........... 124
Britta Bjelle (fp)
Bengt Rosén (fp)
Lars Sundin (fp)
Beslut skulle fattas den 19 maj
11 § Ansvarsfrihetsgrunder m.m........................... 139
Justitieutskottets betänkande JuU27
Beslut skulle fattas den 19 maj
12 § Elektronisk övervakning............................. 139
182
Justitieutskottets betänkande JuU28
Debatt
Göran Magnusson (s)
Berith Eriksson (v)
Jerry Martinger (m)
Beslut skulle fattas den 19 maj
13 § Tilläggsbudget inom Försvarsdepartementets område....... 145
Försvarsutskottets betänkande FöUll
Beslut skulle fattas den 19 maj
14 § Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-
året 1993/94, m.m................................. 145
Kulturutskottets betänkande KrU34
Beslut skulle fattas den 19 maj
15 § Avveckling av Handelsflottans pensionsanstalt............ 145
Trafikutskottets betänkande TU31
Beslut skulle fattas den 19 maj
16 § Vissa jordbrukspolitiska frågor........................ 145
Jordbruksutskottets betänkande JoU26
Debatt
Åke Selberg (s)
Jan Jennehag (v)
Ingvar Eriksson (m)
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Beslut skulle fattas den 19 maj
17 § Bank- och försäkringsfrågor .......................... 157
Näringsutskottets betänkande NU18
Debatt
Rolf Dahlberg (m)
Rolf L Nilson (v)
Hans Gustafsson (s)
Bo G Jenevall (nyd)
Beslut skulle fattas den 19 maj
18 § Provning och kontroll ............................... 169
Näringsutskottets betänkande NU21
Debatt
Axel Andersson (s)
Roland Lében (kds)
Beslut skulle fattas den 19 maj
19 § Handräckning inom ramen för EES-avtalets konkurrensregler 172
Näringsutskottets betänkande NU24
Beslut skulle fattas den 19 maj
20 § Lag om arbetsförmediingsregister...................... 172
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU24
Debatt
Hans Andersson (v)
Elver Jonsson (fp)
Beslut skulle fattas den 19 maj
21 § Riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadspoliti-
ken ............................................ 174
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU25
Debatt
Hans Andersson (v)
Elver Jonsson (fp)
Beslut skulle fattas den 19 maj
Prot. 1993/94:106
18 maj 1994
183
Prot. 1993/94:106 22 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 i vad av-
18 maj 1994 ser byggforskning ................................. 178
Bostadsutskottets betänkande BoU23
Beslut skulle fattas den 19 maj
23 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 i vad av-
ser fastighetsdataverksamheten ...................... 178
Bostadsutskottets betänkande BoU24
Beslut skulle fattas den 19 maj
24 § Placering av medel som deponerats hos myndighet......... 178
Bostadsutskottets betänkande BoU25
Beslut skulle fattas den 19 maj
25 § Bordläggning ..................................... 179
26 § Anmälan om fråga
1993/94:524 av Bengt Silfverstrand (s) om miljösituationen i
Öresund...................................... 179
184
gotab 46846, Stockholm 1994