Torsdagen den 5 maj
Protokoll
1993/94:103
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 29 april.
2 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1993/94:Sk45-Sk52 till skatteutskottet
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
4 maj
SkU34 Indirekta skatter
Mom. 2 (internationellt samarbete)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
282 för utskottet
13 för men.
1 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 27 fp, 26 c, 20 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 11 v, 2 -
Avstod: 1 c
Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 3-6 (kraftvärme, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (s)
Votering:
167 för utskottet 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 103
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
128 för res. 1
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 21 nyd, 2 -
För res. 1: 117 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 7 (industrins energiskatter)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
283 för utskottet
13 för men.
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 11 v, 2 -
Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 11 (vindkraft)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (s)
Votering:
177 för utskottet
117 för res. 2
1 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 20 nyd, 10 v, 3 -
För res. 2: 117 s
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 13 (sänkt skatt på nya bilar)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
274 för utskottet
21 för res. 3
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 10 v, 3 -
För res. 3: 21 nyd
Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 20 (miljöklassning av drivmedel)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
281 för utskottet
13 för men.
1 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 27 fp, 26 c, 19 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 11 v, 2 -
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 fp, 5 c, 6 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 22 (reklamskatten)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
Votering:
246 för utskottet
23 för res. 6
24 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 91 s, 69 m, 27 fp, 27 c, 19 kds, 10 v, 3 -
För res. 6: 2 s, 21 nyd
Avstod: 22 s, 1 m, 1 kds
Frånvarande: 23 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Lena Klevenås (s) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men marke-
rats ha röstat nej.
Mom. 29 (alkohol och tobak)
1. utskottet
2. res. 10 (nyd)
Votering:
272 för utskottet
21 för res. 10
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 69 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 9 v, 3 -
För res. 10: 21 nyd
Frånvarande: 21 s, 11 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
KU49 Fråga om medgivande enligt 3 kap. 8 § första stycket regeringsformen
att väcka åtal mot riksdagsledamot.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU13 Rasistisk brottslighet
Mom. 2 (rasistiska inslag som straffskärpningsgrund)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. A34 yrk. 1 (v)
Votering:
276 för utskottet
17 för mot.
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 70 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 21 nyd, 3 -
För mot.: 6 s, 11 v
Avstod: 1 s
Frånvarande: 23 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 3 (invandrares rasism som straffskärpningsgrund)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
275 för utskottet
20 för res. 1
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 1 nyd, 10 v, 3 -
För res. 1: 20 nyd
Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 4 (förslaget till lag om ändring i brottsbalken)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
274 för utskottet
21 för res. 2
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 10 v, 3 -
För res. 2: 21 nyd
Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 6 (förbud mot organiserad rasism)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. A34 yrk. 2 (v)
3. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. Ju619 yrk. 4 (s)
Förberedande votering:
Mot. JuU619 yrk. 4 ställdes mot mot. A34 yrk. 2 som biträddes med ackla-
mation.
Huvudvotering:
271 för utskottet
20 för mot. A34
4 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 70 m, 27 fp, 26 c, 20 kds, 20 nyd, 2 -
För mot. A34: 8 s, 11 v, 1 -
Avstod: 2 s, 1 c, 1 nyd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU26 Disciplinförseelser av krigsmän m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU20 Utvidgande av Norra Kvills nationalpark
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU16 Bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag
Mom. 4 (bostadsbidrag till hushåll utan barn)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
273 för utskottet
21 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 10 v, 3 -
För res. 1: 21 nyd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 5 (en vidgning av bidragskretsen)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
|
Prot. 1993/94:103 5 maj 1994 |
Votering: 149 för utskottet |
128 för res. 2
|
Skuldsaneringslag |
17 avstod 55 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 70 m, 27 fp, 27 c, 20 kds, 4 nyd, 1 - För res. 2: 117 s, 9 v, 2 - Avstod: 17 nyd Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 fp, 4 c, 6 kds, 2 nyd, 5 v, 1 - Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. BoU17 Elöverkänslighet Kammaren biföll utskottets hemställan. Meddelande om samlad votering Talmannen meddelade att lagutskottets betänkanden LU26 och LU23, so- 4 § Skuldsaneringslag Föredrogs Anf. 1 BENGT KRONBLAD (s): Fru talman! Äntligen en skuldsaneringslag! Så kan svenska folket uttrycka Regeringen har efter lång tid lagt ett förslag om en skuldsaneringslag på Riksdagen har i dag att fatta beslut om denna lag som skall gälla från den Skuldsaneringslagen innebär för många en möjlighet att leva ett drägligare |
|
6 |
Syftet är att skuldsaneringen skall vara ekonomiskt rehabiliterande. Som |
En förutsättning är att den skuldsatte av egen vilja och med aktivt bidra-
gande vill komma till rätta med sin ekonomiska situation. Den skuldsatte
skall som ett första steg själv med hjälp av t.ex. konsumentvägledare och
socialtjänstens budgetrådgivare försöka nå en överenskommelse med dem
han eller hon häftar i skuld till.
Om ytterligare hjälp behövs skall den skuldsatte kunna ansöka om skuld-
sanering hos kronofogdemyndigheten för att på frivillighetens grund komma
överens med kreditgivarna. Syftet är här att en betalningsplan omfattande
fem år skall upprättas. Efter denna tid bör den skuldsatte i princip inte längre
vara tyngd av skulder.
Det kan finnas fall där kreditgivarna inte accepterar en sådan lösning. En
domstol skall då kunna fatta beslut om en tvingande skuldsanering.
Men vilka är orsakerna till att regeringen först nu efter påtryckningar från
framför allt oss socialdemokrater presenterar en skuldsaneringslag? Låt oss
se litet grand på historien.
Bakgrunden är följande. Under första hälften av 1980-talet ökade hushål-
lens skuldsättning långsamt. Utvecklingen vände 1985 med en ökad netto-
upplåning fram till 1989, då den avstannade för att i stället vända. Ränteut-
gifterna som andel av inkomsten ökade kraftigt under 1980-talet. Det var
inte förrän 1993 som den långsamt böljade minska.
Till bilden hör att det var lätt att låna pengar under 1970-talet och en bra
bit in på 1980-talet. Det var också billigt. Men situationen har förändrats.
För den som av olika anledningar skuldsatte sig finns lånen kvar. I dagens
situation med en verklighet präglad av ekonomiska problem för landet ställs
allt högre krav på den enskilde. Rationaliseringar kräver neddragningar.
Den sociala välfärden är på god väg att försämras. Arbetslösheten gräver
stora hål i den familjs ekonomi där någon av, eller bägge, makarna har förlo-
rat sitt arbete.
Frågan om skuldsanering har behandlats vid ett flertal tillfällen inte bara
i riksdagen utan också av flera utredningar. Skuldsaneringen finns också med
i rapporter från bl.a. Konsumentverket.
Riksdagens revisorer har också tagit sig an frågan om skuldsanering. Det
är viktigt att verka för en ekonomisk rehabilitering, var riksdagens mening
med anledning av revisorernas förslag 1986/87:7.
Redan 1987 påtalade riksdagen behovet av en ekonomisk rehabilitering
av skuldsatta. I slutet av samma år ansåg riksdagen att man borde utsätta
frågan om skuldsanering för en allsidig och förutsättningslös översyn.
1988 tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen två utred-
ningar som behandlade skuldsaneringen. Bägge kom fram till att det är nöd-
vändigt att en skuldsaneringslag blir verklighet.
Insolvensutredningen kom 1990 med ett delbetänkande om skuldsane-
ringslagen efter det att utredningen behandlat frågan med förtur. Det var ett
starkt gensvar för en skuldsaneringslag från remissinstanserna.
Man sade bl.a. att det som för ett kreditinstitut är en förlust som kan ba-
lanseras av vinster är för den enskilde en förlust med genomgripande person-
liga konsekvenser. Detta motiverar samhällets stödåtgärder då kreditmark-
nadens aktörer har vitt skilda utgångspunkter.
Våren 1992 behandlades skuldsaneringslagen igen av riksdagen. Samtidigt
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Skuldsaneringslag
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Skuldsaneringslag
som vi fattade beslut om en ny konsumentkreditlag avslog den borgerliga
majoriteten de socialdemokratiska motionerna om införandet av en skuldsa-
neringslag. Men lagutskottet sade i sitt betänkande att det är angeläget att
det införs en möjlighet till skuldsanering för fysiska personer i Sverige.
Meningen var från böljan att regeringen skulle presentera ett förslag till
en skuldsaneringslag hösten 1993. Lagen skulle träda i kraft den 1 januari
1994. Det var riksdagens beslut så sent som i juni 1993. Det meddelades se-
nare att ett lagförslag skulle läggas på riksdagens bord i december. En lag
kunde träda i kraft den 1 juli 1994. Men det var först i februari i år som vi
skulle få möjlighet att ta del av regeringens förslag.
Det har varit väl känt att den moderata justitieministern Gun Hellsvik
helst inte ville se en skuldsaneringslag. Hon har bl.a. varit rädd för att betal-
ningsmoralen skall sänkas i stället för att se till hur de enskilda familjerna
skulle kunna leva ett normalt liv.
Det kom ingen proposition. I stället svarade justitieministern i ett fråge-
svar här i kammaren den 19 januari 1993 att hon inte var beredd att lägga
fram något förslag. Hon ville avvakta de frivilliga lösningar som prövades
och se vad de kunde leda till.
Fru talman! Jag är helt på det klara med att frivillighetens väg är att före-
dra i fall som har att göra med människor och deras ekonomi. Men det måste
finnas en laglig grund att stå på. Det är därför som skuldsaneringslagen är
så viktig. Den är efterlängtad av många.
Våren 1993 behandlade vi skuldsaneringslagen ytterligare en gång i lagut-
skottet. I tolv motioner, varav hälften från Socialdemokraterna, yrkade man
på ett införande av en lagstiftning i frågan. Samfällt förordade lagutskottet
att regeringen skulle utarbeta en skuldsaneringslag som kunde träda i kraft
den 1 januari 1994. Det var med kraftfulla skrivningar som utskottet påvi-
sade hur viktigt det var att lagstiftningen kom till stånd.
Vidare fanns det utredningar. Det fanns författningsförslag. De utländska
erfarenheterna från Norge och Danmark hade tagits i beaktande. Det fanns
remissvar som till övervägande delen var positiva. Justitieministern visste
med andra ord vad hon hade att göra.
Under hösten blev vi lovade att regeringens förslag skulle komma. Men
ingenting hände. Det var först under mars månad som regeringen lade pro-
positionen på riksdagens bord.
Fru talman! Lagutskottets förslag till skuldsaneringslag innebär i huvud-
sak följande. Med skuldsanering avses att en fysisk person helt eller delvis
befrias från betalningsansvaret för sina skulder.
Förfarandet innehåller tre olika steg.
I det första steget, som i huvudsak lämnas utanför det lagreglerade områ-
det, skall en kraftigt skuldsatt gäldenär själv försöka träffa en uppgörelse
med samtliga sina borgenärer.
Om detta inte lyckas, skall gäldenären hos kronofogdemyndigheten i ett
andra steg kunna ansöka om frivillig skuldsanering. Med en sådan frivillig
skuldsanering avses att gäldenären tillsammans med kronofogdemyndighe-
ten upprättar ett förslag till skuldsanering som godtas av samtliga borgenä-
rer.
Om någon borgenär motsätter sig ett sådant förslag skall kronofogdemyn-
digheten överlämna ärendet till tingsrätten, som i ett tredje steg skall kunna
bevilja och besluta om en tvingande skuldsanering. Enligt de allmänna vill-
koren skall det vara fråga om en fysisk person med hemvist i Sverige och som
inte är näringsidkare. Gäldenären får inte vara ålagd näringsförbud. Vidare
krävs det att gäldenären är insolvent och så skuldsatt att han inte inom över-
skådlig tid kan betala sina skulder. Det krävs också att det vid en allmän
bedömning framstår som skäligt att bevilja gäldenären skuldsanering.
En skuldsanering enligt lagen skall regelmässigt vara förenad med en be-
talningsplan för gäldenären, om hans betalningsförmåga inte är så dålig att
det helt saknas betalningsmöjligheter. En sådan betalningsplan innebär att
gäldenären under en period av som regel fem år skall leva på existensmini-
mum och att betalningsförmågan därutöver skall komma borgenärerna till
godo.
Genomförandet ställer höga krav på gäldenärens egen aktiva medverkan.
En skuldsanering omfattar i princip samtliga skulder som har uppkommit
före en viss dag inklusive det allmännas fordringar avseende skatt och avgif-
ter. Vissa undantag görs dock. Exempelvis skall fordringar som förenas med
panträtt, fordringar på familjerättsliga underhållsbidrag och fordringar som
innebär ett fortsatt ömsesidigt utväxlande av prestationer inte omfattas av en
skuldsanering. De fordringar som omfattas av skuldsaneringen skall i princip
också behandlas lika - dvs. alla borgenärer skall drabbas av en lika stor pro-
centuell nedskrivning av sina fordringsbelopp.
Fru talman! Betänk ett slag de människor som av olika anledningar har
fastnat i kreditträsket och som har mycket stora skulder! Betänk hur deras
vardag ser ut! Vi kan försöka sätta oss in i deras situation där pengarna inte
räcker. Det är inte fråga om ifall de skall försöka klara av sina skulder inom
några år, eftersom skulderna är betydligt större än så. Det kanske handlar
om flera decennier, eller kanske om hela livet, innan skulderna är avbetalda.
För dessa människor har skuldsaneringslagen blivit en räddning, något att
vänta på som kan ge dem en annan vardag med framtidstro och hopp. Det
är därför som skuldsaneringslagen är så viktig. Det är viktigt att alla krafter
nu sätts in, såväl lokalt som regionalt, för att nå syftet med en väl fungerande
skuldsaneringslag.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till hemställan i lagutskottets betän-
kande nr 26 om skuldsanering.
Anf. 2 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Äntligen har vi kommit fram till ett riksdagsbeslut om skuld-
sanering för privatpersoner. De gångna årens köp- och kredityra har ju drab-
bat många. Privatpersoner, företag och banker har drabbats. Bankerna fick
sin saneringsmöjlighet genom Bankakuten. Nu gäller frågan privatpersoner
som är ohjälpligt fast i skuldfällan. Det är där skuldsaneringslagen kommer
in.
Lagens huvuddrag är, som vi redan har hört: Den grundläggande utgångs-
punkten är att om gäldenären är så skuldsatt att han inte kan betala inom
överskådlig tid införs en möjlighet till skuldsanering. Den här skuldsane-
ringen innebär oftast en större eller mindre nedskrivning av de skulder som
en person har - men under vissa bestämda förutsättningar.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Skuldsaneringslag
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Skuldsaneringslag
En saneringsplan måste upprättas för att fastställa betalningsförmågan
och som regel en bedömning under en period av fem år framåt. Då skall gäl-
denären betala så mycket som maximalt är möjligt sedan pengar, medel, un-
dantagits för existensminimum.
Det här saneringsförfarandet skall, som redan har omnämnts, i första
hand genomföras av den enskilde gäldenären med hjälp av kommunal bud-
getrådgivare. I andra hand får ett komplett saneringsförslag upprättas ge-
nom kronofogdemyndigheten. I tredje hand - om man inte kan komma
överens, om det blir oenighet trots detta mellan parterna - kan, och får,
ärendet avgöras vid domstol.
Jag tycker att det är angeläget att redan nu ge ett klart besked: Alla får
inte bli sanerade från alla skulder. Det här lagförslaget kan lätt väcka falska
förhoppningar. Jag vill meddela det redan nu för att undvika något sådant.
I varje enskilt fall måste det göras en skälighetsbedömning av en mängd
olika faktorer. Det gäller hur skulderna har uppkommit, vad det är för skul-
der, när skulderna har uppkommit osv. I botten ligger att vi måste beakta
den allmänna betalningsmoralen. I klartext betyder det att vi inte kan sanera
skulder hur som helst för ett antal människor. Då undrar kanske resten av
gäldenärerna: Varför skall jag betala mina skulder? På det viset kommer
man att undergräva den totala betalningsmoralen i samhället. Där går den
yttre gränsen.
Men av dem som beviljas skuldsanering krävs det, som jag har sagt, vissa
uppoffringar. Det gäller att leva på existensminimum. Det gäller att fullfölja
betalningsplanen, som regel under fem år.
Men uppoffringen följs av en rejäl belöning, nämligen att man då blir fri
från den skuldfälla som har fjättrat en under många år. Framtiden kan där-
med bli ljusare för dessa människor.
Så här är lagen konstruerad, men skuldsanering måste också fungera i
verkligheten. Det kräver förutom gäldenärens aktiva medverkan en god
vilja från alla andra inblandade för att gäldenären skall komma ur skuldfäl-
lan. Det måste göras nödvändiga satsningar från statliga och kommunala
myndigheter, från långivare - framför allt bankerna - och från andra borge-
närer.
För att skuldsaneringen skall kunna fungera i verkligheten är jag överty-
gad om att man måste skapa särskilda ”skuldsaneringsfunktioner” framför
allt inom socialförvaltningen, inom banker och vid kronofogdemyndighe-
terna. Samverkan mellan de här tre instanserna är nödvändig om skuldsane-
ringen skall fungera.
I centrum för hela skuldsaneringsförfarandet står kronofogdemyndighe-
ten som bär ett stort ansvar för att det hela skall fungera. Vi har all anledning
att tro att den kommer att bära detta ansvar med stor framgång men inte
utan ansträngning, det skall vi vara klara över. Jag känner till att man på
Riksskatteverket, under vilket exekutionsväsendet sorterar, är i full färd
med att se till att kunna fylla just den centrala funktion som kronofogdemyn-
digheterna måste ha inom skuldsaneringsverksamheten.
Fru talman! Kontinuerlig uppföljning av lagstiftning är alltid viktig. Här
finns det ett särskilt stort behov av att man ingående följer lagen och dess
10
tillämpning redan från början. Regeringsförslaget är visserligen en bra pro-
dukt på ett svårt område och ligger helt i linje med lagutskottets beställning.
Men skuldsaneringslagen är också något av en ny rättslig figur med flera
rättsliga innovationer, både regelmässigt och organisatoriskt. Detta gäller
särskilt det som man kan kalla för kvarboendemöjligheten, alltså möjlighe-
ten att kunna bo kvar i sitt hus och framför allt i sin bostadsrätt, efter en
skuldsanering. Kvarboendemöjligheten bygger på något som man kan kalla
för simulerad exekutiv försäljning. Det är omöjligt att här gå in i detalj på
exakt vad detta betyder, men det betyder att det görs en exekutiv försäljning
på låtsas och så får den boende bo kvar.
Detta är en synnerligen stor rättslig innovation, och den kräver extra upp-
märksamhet. Det blir särskilt viktigt att följa upp de första rättsfallen som
dyker upp hos kronofogdemyndigheten och domstolen. De rättsfallen får
särskilt stor betydelse och blir styrande för rättstillämpningen.
Till slut vill jag framföra en stark vädjan till alla berörda. Hjälp till att
skapa en väl fungerande skuldsanering! För denna vädjan föreligger flera
motiv, både mänskliga - som man lätt inser - och ekonomiska. De nu ak-
tuella människorna sitter ohjälpligt fast i skuldfällan. Om vi lagstiftare släp-
per ut dessa människor ur skuldfällan är det både en mänsklig framgång och
en ekonomisk fördel. Det uppkommer nämligen en samhällsekonomisk
vinst också. Det kan vara tryggt för dem som bara mäter allting i pengar att
veta att det faktiskt också finns en samhällekonomisk vinst.
Avslutningsvis finns det all anledning att fastslå att detta lagstiftningsar-
bete är en stor framgång för lagutskottet. Utskottet har envist och delvis i
motvind drivit frågan, men har även fått parlamentets stora stöd när det har
behövts. Nu framlägger utskottet ett enhälligt förslag. Det enhälliga försla-
get inkluderar även Bengt Kronblad.
Fru talman! Min hemställan är enkel och klar. Jag yrkar bifall till lagut-
skottets hemställan.
Anf. 3 KENNETH LANTZ (kds):
Fru talman! Lagutskottet har enats om en skuldsaneringslag eller, som
man skulle kunna uttrycka det, en liten fallskärm för den vanliga människan,
som utan egen förskyllan råkat i ekonomiska svårigheter, som hon inte själv
kan klara ut, även om hon skulle hålla på att betala hela livet ut.
Behovet av en skuldsaneringslag är tyvärr ganska stort. Vi har ett 80-tal
bakom oss då allt fler föll för frestelsen att falla inför slipade försäljningsar-
gument och göra olika inköp. Fastigheter och kapitalvaror förvärvades med
stor belåning och höga räntor och blev fallet för många människor. När vi
nu är inne i en lågkonjunktur möts man av arbetslöshet, ändrade räntor och
slopade möjligheter till ränteavdrag vid sidan av oförutsedda händelser på
det personliga planet. Det är således nödvändigt att inse behovet av en lag
som hjälper människor som hamnat i denna situation.
Regeringen beslöt förra året på initiativ av civilminister Inger Davidson
om en försöksverksamhet med frivillig skuldsanering i Stockholm och Skel-
lefteå. Målsättningen var att verksamheten skulle pågå ungefär två år, men
eftersom propositionen nu har kommit har projektet lagts ned.
Fru talman! Behovet av en skuldsaneringslag är stort. Den behövs inte
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Skuldsaneringslag
11
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Skuldsaneringslag
bara för att hjälpa människor ur ekonomisk ruin. Det är också fråga om en
persons sociala situation. En dylik situation påverkar hela det sociala livet.
Det måste vara nedbrytande att konstatera sin insolventa situation. I en dy-
lik situation är det näst intill omöjligt att repa mod och förhandla om en sane-
ring av skulderna med långivaren. Jag tror inte att det finns någon som miss-
unnar en medmänniska att bli kvitt sina skulder oavsett om det sker med
hjälp av skuldsaneringslagen eller genom ett eget initiativ till återbetalning.
Låt mig ta ett litet exempel på behovet av en skuldsaningslag. Kanske,
eller förhoppningsvis, kommer man inte att behöva utnyttja lagens fördelar
till så stor grad i framtiden. Men i det projekt jag nämnde i Stockholm och
Skellefteå var antalet ärenden 314 under nio månader. Av dessa bedömdes
35 % av hushållen vara i behov av nedskrivning av sina skulder. Ur statisti-
ken kan man finna att nära hälften av de hjälpsökande var ensamstående
utan barn. Bland dem var något fler män än kvinnor. Hushållens samlade
skulder uppgick till 83 miljoner kronor. Det ger en genomsnittsskuld på ca
280 000 kr. Men skillnaderna var stora, från några tusen kronor till flera mil-
joner kronor. Många av dessa personer hade satsat på villor när räntorna och
priserna var höga, och därefter kom arbetslösheten.
Fru talman! Oavsett om det rör sig om mycket eller litet pengar, så vill
jag än en gång belysa den sociala biten. Det är oerhört viktigt att vi hjälper
människor från att inte komma in i en personlig kris på grund av alltför höga
skulder. Dessa negativa effekter kan få ännu större och ännu mer förödande
konsekvenser, med påföljande kostnader för samhället.
Som kristdemokrat vill jag tacksamt notera utskottets behandling av frå-
gan med tanke på dessa aspekter. Vi kan konstatera att människan kommer
i fokus. Vi kan tillsammans lyfta en hel familj eller en individ ur ett låneträsk
som de ofrivilligt hamnat i. Det känns skönt att det finns en möjlighet för
vanliga människor i behov av nödlandning att få landa mjukt. Det får inte
bara vara höginkomsttagare som kan förse sig med en rejäl fallskärm som
ofta utlöses utan att de har varit förtjänta av den. Det är på den ekonomiskt
sett lägre nivån som skuldsaneringslagen behövs och kommer att göra nytta.
Det är inte nödvändigt att gå in på den tekniska biten. Den finns i betän-
kandet och har på ett mycket förtjänstfullt sätt redan vidrörts av dels Bengt
Kronblad, dels Bengt Harding Olson.
Vi kristdemokrater anser det vara viktigt att man får hjälp med att revi-
dera sin ekonomi. Det är viktigt enligt vårt sätt att se på den personliga eko-
nomin. Den skall skötas av oss själva, men vid behov skall det finnas hjälp
och stöd.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag helt kort nämna vad reformen even-
tuellt kommer att kosta. Initialt är det naturligt att det blir vissa kostnader.
Det är självklart. Men på sikt tror jag att den eventuella årliga kostnaden
utgör en riktig investerad satsning. Den satsningen kommer att ge lägre kost-
nader på andra konton, såsom mindre arbete för kronofogdemyndighet, so-
cialtjänst, sjuk- och psykvård osv. Det som är viktigast är, när allt kommer
omkring, människan som kan komma tillbaka till ett vanligt och värdigt liv
igen.
Jag ser med tacksamhet på utskottets behandling av ärendet i detta betän-
kande.
Anf. 4 BENGT KRONBLAD (s) replik:
Fru talman! Jag har bara en kort kommentar. Jag delar uppfattningen i
mycket av det Kenneth Lantz har sagt. Jag vill gärna konstatera att det var
beklagligt att ärendet förskjöts i tiden på grund av försöksverksamheten.
Den är tyvärr nedlagd, precis som Kenneth Lantz sade, på grund av att den
frivilliga vägen inte var den rätta vägen. Man tvingades till det som utskottet
har kommit fram till.
Hade det blivit en snabbare behandling hade säkert det som Kenneth
Lantz underströk, och som jag också vill instämma i, nämligen de mänskliga
värdena, kommit snabbare in i arbetet för en skuldsaneringslag. Människan,
individen, får chansen till det som vi tidigare har gett bankerna. Det är oer-
hört viktigt. Även om vi oftast säger att fallskärmar inte är bra är det viktigt
att människor inte faller igenom. Därför beklagar jag att försöksverksamhe-
ten i viss mån fördröjde vår möjlighet att redan i dag ha en skuldsaneringslag
i kraft.
Anf. 5 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Ärade kammarledamöter! Även jag är mycket tillfreds med
att kunna stå här i dag och konstatera att vi efter den 1 juli med en till visshet
gränsande sannolikhet kommer att ha en skuldsaneringslag. Många talare
har påpekat att det ligger ett omfattande arbete bakom denna lag. Jag har
faktiskt inte tittat i källorna när Vänsterpartiet första gången uttalade sig för
en skuldsaneringslag, men det är åtskilliga år sedan. Jag är mycket tillfreds
med det föreliggande förslaget, även om vi i Vänsterpartiet har haft några
påpekanden och motionsyrkanden för att ytterligare finjustera förslaget.
Vi har inte fått våra motionskrav tillgodosedda i alla detaljer. Men jag vill
ändå konstatera att i huvudsak är våra synpunkter tillgodosedda i texten.
Med denna lag, som med alla nystiftade lagar, får naturligtvis tiden utvisa
hur den kommer att tillämpas. Eventuellt får vi återkomma om det behöver
göras finjusteringar framöver.
Det är framför allt steg 1 i skuldsaneringen som vi vill fästa uppmärksam-
heten på. Det är det steg då den kommunala konsumentvägledningen och
budgetrådgivningen spelar en viktig roll. Vi från Västerpartiet har nödgats
påpeka att det inte alltid är så väl beställt med den kommunala konsument-
vägledningen och budgetrådgivningen som vi skulle ha önskat. I själva ver-
ket är det nog närmare 3 miljoner människor som inte har tillgång till denna
verksamhet som är så viktig även för skuldsaneringens genomförande. Vi
hade naturligtvis gärna sett att utskottet hade uttalat sig tydligare när det
gäller behovet och vikten av denna verksamhet. Det är ingen hemlighet att
vi i Vänsterpartiet helst hade velat se att budgetrådgivning och konsument-
vägledning borde lagregleras. Jag är övertygad om att vi får anledning att
återkomma till den frågan framöver och fortsätta att driva det kravet.
Samtidigt konstaterar jag att det är mycket tillfredsställande att det i kom-
pletteringspropositionen ändå finns 15 miljoner reserverade för kommu-
nerna. Pengarna skall distribueras genom Konsumentverket, och de skall an-
vändas till genomförande av skuldsanering. Jag ser detta som ett steg i rätt
riktning på den väg som Vänsterpartiet föreslår att man skall gå.
Fru talman! Beträffande utskottets betänkande får vi nöja oss med att det
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Skuldsaneringslag
13
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Skuldsaneringslag
14
görs en kraftig markering där kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen
preciseras. Det är viktigt att detta görs och det kommer att gagna saken.
Kanske kan det få en del kommuner att tänka om och besinna sitt ansvar.
Vi tycker också att det är bra att det nu klart framgår av betänkandet att
Konsumentverket även i framtiden kommer att få resurser för att kunna för-
medla erforderlig hjälp till utbildning i budgetrådgivningsfrågor och skuldsa-
nering. Det är precis det som vi har eftersträvat. Jag tror dessutom att det i
framtiden kommer att visa sig nödvändigt att genomföra vårt förslag till en
särskild högskoleutbildning för budgetrådgivare och konsumentvägledare.
Men det får väl gå några år och sedan göras en utvärdering av verksamhe-
terna i kommunerna innan förslaget kan gå igenom.
Vi har också pekat på en liten passus i propositionen som var litet anmärk-
ningsvärd. Det står nämligen litet generellt att en skuldbörda som inte upp-
går till mer än ett par hundra tusen kronor är för liten för att en skuldsanering
skall kunna komma ifråga. Vi noterar tacksamt att utskottet markerar att
det som för en person kan vara en fullkomligt stor skuldbörda kan för en
annan person inte vara särskilt anmärkningsvärd. Utskottet konstaterar att
det är nettoskuldbördan som räknas. Dess värre kan det mycket väl vara så,
att några hundra tusen kronor kan vara alldeles tillräckligt för att det skall
vara angeläget med en skuldsanering. Vi tycker att innebörden i vårt yr-
kande därmed är tillgodosedd.
Samma sak gäller för en gäldenärs möjligheter att bo kvar i sin hyresbo-
stad. Bengt Harding Olson har redogjort för problemen och möjligheter till
lösningar när det gäller bostadsrätt. Men det är viktigt att också en gäldenär
som bor i en hyreslägenhet inte kastas ur askan i elden genom att tvingas att
lämna sin bostad. Kommunerna skall ha en skyldighet att se till att man skall
kunna bo kvar i sin lägenhet.
Fru talman! Jag vill avsluta med att jag och Vänsterpartiet anser att den
här lagen är mycket tillfredsställande. Vi är fullkomligt övertygade om att
de restriktioner och de krav som kommer att ställas på gäldenärerna är till
fyllest. Vi tror inte att det kommer att bli några nöjessaneringar. Det är män-
niskor som verkligen är i stort behov av en sanering som kan komma i fråga.
Vi har tidigare påpekat att vi är övertygade om att man i det långa loppet
kommer att göra en samhällsekonomisk vinst. Det finns ingenting som tyder
på annat än att det är mycket bättre för samhället att ha människor som har
framtidstro, hopp och intresse av en regelbunden inkomst än att ha uppgivna
människor som dignar under en alldeles omöjlig skuldbörda.
Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 6 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Elisabeth Persson tog upp några punkter som jag skall försöka
att något så när bemöta.
Låt mig till en böljan säga att vi är många som har arbetat för skuldsane-
ringslagen. Det är svårt att utpeka någon speciell. Framför allt tror jag inte
att någon enskild kan ta åt sig äran för detta. Jag ser det som ett teamwork
där vi har lyckats nå ett bra resultat som vi i dag presenterar i kammaren.
Beträffande steg 1 och kommunernas roll är det oerhört viktigt att kom-
munerna får en fungerande skuldsaneringsfunktion. Vi inser att det kommer
att ta tid. Arbete pågår inom Kommunförbundet. Det är socialtjänstlagen
som gäller, och man är skyldig att även i detta avseende följa lagstiftningen.
Regeringen har särskilt plockat fram pengar för Konsumentverket bl.a.
för att ge stöd åt kommunerna.
När det gäller minimiskuld har vi inte fastställt några exakta gränser. Inom
andra länder i Norden har man mera av fixerade gränser. Vi har en mer ny-
anserad syn.
Jag tycker att kvarboenderätten är en oerhört viktig punkt. Som jag sade
skall denna noggrant följas upp. Det gäller framför allt villaboende och bo-
stadsrättshavare. Det finns inte någon anledning att begränsa synen. Man
måste också snegla litet grand på det som händer med vanliga hyresrätter.
Som jag tidigare nämnde är denna lag en rättslig innovation. Detta moti-
verar också att man har en ändringsberedskap för att man - framför allt rege-
ringen - snabbt skall kunna vidta erforderliga åtgärder för den händelse att
målet med skuldsaneringslagstiftningen skulle äventyras.
Det har framförts klagomål på att regeringen har dröjt med den här propo-
sitionen. Det hade naturligtvis varit bra om den hade kommit ännu tidigare.
Å andra sidan är det resultatet som räknas. Låt oss gemensamt glädjas åt att
vi inte följde Insolvensutredningens förslag till skuldsanering, därför att det
inte var bra. Låt oss också vara glada över att vi inte följde socialdemokrater-
nas modell som tidigare presenterades i en reservation och som i stort sett
byggde på den danska modellen. Vi har nu landat på den norska modellen,
och det har blivit en väldigt bra modell. Det är resultatet som räknas. Vi har
fått en bra modell som kommer att fungera tillfredsställande. Om det skulle
vara någon punkt som sviktar skall man natuligtvis vidta förändringsåtgär-
der.
Anf. 7 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Det är roligt att konstatera att Bengt Harding Olson poängte-
rar att vi alla är överens om detta och att alla tycker att det är väldigt bra att
lagen kommer. Jag kan inte annat än instämma i det som Bengt Harding Ol-
son säger, utom på en punkt: Vi från vänsterpartiet har faktiskt inte klagat
över att propositionen har dröjt. Vi tror att det är rimligt att ett så stort
ärende tar lång tid. Desto trevligare är det att vi nu kan konstatera att vi är
överens och ser fram emot lagen.
Anf. 8 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Jag uppskattar att Elisabeth Persson och jag är överens. Det
är faktiskt andra gången vi är det här i kammaren. Det är tilltalande. Tack!
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Skuldsaneringslag
15
|
Prot. 1993/94:103 5 maj 1994 |
5 § Anslag till kronofogdemyndigheterna |
|
Anslag till |
Föredrogs vis). Anf. 9 LENNART FRIDEN (m): Fru talman! Kronofogdemyndigheterna har under senare år fått sig tillde- Kronofogdemyndigheterna spelar en betydelsefull roll också i kampen Regeringen har redan i Justitiedepartementets bilaga till budgetproposi- Fru talman! Vi har genomlevt ett antal år med konkurser i en omfattning Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen och avslag på majoritetsför- Anf. 10 OWE ANDRÉASSON (s): Fru talman! Den fråga vi nu behandlar gäller bl.a. öronmärkta medel till |
16
en hårt ansträngd enhet inom kronofogdemyndighetens verksamhetsom-
råde.
Det ställs stora krav på och fordras mycken kunskap av den personal som
arbetar på enheten, där de uppgifter som skall granskas många gånger när-
mar sig någon form av ekonomisk brottslighet.
Varken 1992 eller 1993 fick vi socialdemokrater någon förståelse från riks-
dagen för ytterligare medel till specialenheten. I dagens betänkande, lagut-
skottets 1993/94:23, har en majoritet av lagutskottets ledamöter föreslagit
riksdagen att besluta att höja anslaget till kronofogdemyndigheten med yt-
terligare 3 miljoner kronor. Vi hoppas naturligtvis att detta också skall bli
riksdagens beslut.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och
avslag på den till betänkandet förda reservationen.
Anf. 11 LARS ANDERSSON (nyd):
Fru talman! Till Lennart Fridén skulle jag vilja säga att Ny demokrati an-
ser att de tre miljonerna är väl investerade pengar. De kommer säkert att
återbetala sig. Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan.
Anf. 12 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Både Owe Andreasson och Lars Andersson säger egentligen
att de inte tror att kronofogdemyndigheterna kommer att satsa på den av
regeringen utpekade sepcialindrivningsenheten. Det finns stora utrymmen
att göra det med de medel man redan fått. Jag tycker inte att det är så överty-
gande när man föreslår en knapp kvarts promille. Vi diskuterar ju ofta pro-
mille här i kammaren, men då i andra sammanhang. Denna kvarts promille
tror jag inte betyder särskilt mycket i detta sammanhang. Med den utveck-
ling vi i dag kan se bl.a. på konkursområdet finns det all möjlighet för krono-
fogdemyndigheterna att inom den ram man fått och med det stora tilläggsan-
slaget under det kommande budgetåret, klara av uppgifterna.
Anf. 13 OWE ANDRÉASSON (s):
Fru talman! Det är naturligtvis riktigt att kronofogdemyndigheten som
helhet har fått mer pengar till sin verksamhet i årets budget. Men även den
lilla del, i det här fallet 3 miljoner kronor, som vi socialdemokrater vill öron-
märka just för specialenheten, är vi helt säkra på kommer till god nytta.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Anslag till
kronofogde-
myndigheterna
2 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 103
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
18
6 § Bostadstillägg till pensionärer
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU16 Bostadstillägg till pensionärer (prop. 1993/94:100 delvis och
1993/94:173).
Anf. 14 BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Om en stund skall riksdagen fatta beslut om något så ovanligt
som förstatligande av ett betydande bidragssystem. Det gäller de kommu-
nala bostadstilläggen för pensionärer som nu skall bli statliga. Det beslutet
är sista steget i en stegvis införd förändring, så det kanske inte är så drama-
tiskt när vi nu avslutar den förändringen.
Vi socialdemokrater är överens med regeringen och med utskottsmajori-
teten om förstatligandet. Syftet med förstatligandet är ju att utjämna de
stora skillnader som finns mellan kommunerna i fråga om stödet till pensio-
närerna, samtidigt som det stödet har väldigt stor betydelse för pensionärer-
nas ekonomi.
Vi är också i stort sett överens med utskottsmajoriteten om konstruktio-
nen. Jag skall här enbart kommentera tre punkter, varav två gäller våra båda
reservationer.
Jag vill först uttrycka vår tillfredsställelse över att utskottet nu har kunnat
enas kring ett tillkännagivande till regeringen om att se över de ekonomiska
förhållandena för boende i flerbäddsrum inom de särskilda boendefor-
merna. Socialstyrelsen, bl.a., har visat att de ekonomiska förhållandena för
dessa pensionärer inte är tillfredsställande och att en del kommuner tar ut
orimligt höga hyror av de här pensionärerna.
Vi är glada över att utskottet nu alltså begär en översyn av hela situationen
för dem som bor i flerbäddsrummen i de särskilda boendeformerna.
Av de två socialdemokratiska reservationerna behandlar den ena de admi-
nistrativa förenklingar som är möjliga i samband med omräkningen av bo-
stadsstödet vid förändrade förutsättningar hos pensionären. Utskottsmajori-
teten och för den delen också regeringen gör skillnad på de båda huvudsitua-
tioner som finns. Det ena fallet är när pensionärens avtalspension eller mot-
svarande höjs och det är skälet till att bostadsstödet skall justeras. Andra
fallet är när hyrorna höjs och justeringen skall göras av det skälet.
När bostadsstödet skall räknas om därför att pensionen har förändrats,
föreslår utskottsmajoriten att det skall ske automatiskt, utan att inhämta den
enskildes medgivande. Däremot när det gäller förändring av hyran skall pen-
sionärens medgivande inhämtas innan man justerar bostadsstödet.
Vi tycker att principen bör vara att de båda situationerna behandlas lika,
och vi vill att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att ta hänsyn till detta
vid utformningen av den nya socialförsäkringsregisterlagen. Jag har litet
svårt att förstå varför inte utskottsmajoriteten kunde gå med på den linjen.
Den andra socialdemokratiska reservationen gäller övergångsreglerna. I
regeringens förslag får kommunerna möjlighet att ge tillägg till det statliga
bostadsstödet under en övergångsperiod. Övergångsperioden är satt till fyra
år, och det innebär att det uppstår ett vakuum mellan övergångsbestämmel-
sernas upphörande och införandet av ett nytt pensionssystem, som i sin tur
skall innehålla ett bostadsstöd, vilket behöver justeras i förhållande till det
nya pensionssystemet.
Vi tycker att det hade varit mera logiskt att överångsbestämmelserna hade
löpt fram till dess det nya pensionssystemet träder i kraft. Det skulle då inne-
bära att övergångstiden blev 1995 t.o.m. 1999, och då slapp man det här mel-
lanåret.
Slutligen, fru talman, vill jag yrka bifall till våra båda socialdemokratiska
reservationer till betänkandet.
Anf. 15 ARNE JANSSON (nyd):
Fru talman! I propositionen föreslås att det kommunala bostadstillägget,
KBT, ersätts med ett statligt bostadstillägg till pensionärer. Bostadstillägg
föreslås utges med 85 % av bostadskostnad mellan 100 kr och 4 000 kr.
Av propositionen framgår att hälften av kommunerna för närvarande har
enhetliga regler och ersätter 90 % av bostadskostnad mellan 150 kr och
3 500 kr per månad. Övriga kommuner har enligt propositionen som regel
samma bostadskostnadsgränser men ersätter bostadskostnad med mellan 85
och 100 %. Verkligheten har alltså format reglerna i flertalet av kommu-
nerna.
Regeringen framhåller att den föreslagna förändringen innebär omfördel-
ningar mellan pensionärerna. Många pensionärer får sänkt bostadsbidrag,
konstaterar regeringen. Det kan röra sig om att fyra femtedelar av pensionä-
rerna får försämringar.
Enligt regeringens eget exempel innebär förändringen att pensionärer
med höga hyror får upp till 300 kr mer i bostadstillägg, medan pensionärer
med medelhöga hyror får sänkt bostadstillägg med som mest 125 kr per må-
nad.
Den konkreta innebörden av denna proposition är att pensionärer med
låg hyra får betala de höjda bidragen till dem som har höga hyror. Återigen
drabbar regeringens felriktade spariver dem som redan har det problema-
tiskt att få sin ekonomi att gå ihop, de s.k. fattigpensionärema.
Tidigare har i denna kammare fattats beslut om besparingar som slår hårt
just mot pensionärerna. Även de besparingsförslag inom vuxentandvården
som nu behandlas i socialförsäkringsutskottet skulle, om de går igenom, slå
väldigt hårt mot främst pensionärerna.
Vad har denna grupp gjort regeringen för ont som ständigt skall drabbas
av försämringar, medan andra områden får kanske omotiverat ökade stöd
och bidrag? AMS t.ex. kan inte göra av med sina anslag utan öser nu ut
pengar på mer eller mindre tvivelaktiga projekt.
En mycket ansvarstagande och orättvist drabbad organisation, PRO,
framhåller bl.a. att KBT-tagare i kommuner med en boendekostnad under
3 650 kr per månad i regel får minskat bostadstillägg. Därvid bör observeras
att över 80 % av KBT-tagarna har en bostadskostnad under 3 500 kr per må-
nad.
I det ekonomiska läge som råder för kommunerna torde de inte vara vil-
liga att utge kompletterande bostadstillägg. Dessutom har övergångstiden,
under vilken kommunerna får rätt att skjuta till egna pengar för att lindra
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
19
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
20
försämringen, satts till fyra år, vilket inte korresponderar med de ändringar
som blir erforderliga för BTP fr.o.m. år 2000, då det nya ålderspensionssys-
temet enligt planerna skall införas.
Det skall observeras att kommunerna inte är skyldiga att skjuta till egna
medel. Det finns bara en möjlighet för dem att göra det.
PRO, vars åsikter regeringen härmed kör över, ansluter sig i stort till Ny
demokratis rättvisare förslag.
Nu är det bara så att vi återigen kommer att få rätt, även i denna fråga.
Verkligheten kommer att utvisa detta. Tyvärr går det inte på detta stadium
att öppet erkänna att vårt förslag har samklang med vad som är rättvist och
verkligt.
Beklagansvis rör det sig nu om politik och inte sunt förnuft.
Orättvisa omfördelningar kan vi inte acceptera. Det saknas anledning att
frångå de av flertalet kommuner tillämpade reglerna. De reglerna bör läggas
till grund för det statliga systemet.
Enligt vårt förslag bör alltså bostadstillägg till pensionärer utges med 90 %
av bostadskostnaden mellan 150 kr och 3 500 kr. Vårt förslag torde förutom
att vara rättvist dessutom vara statsfinansiellt neutralt, jämfört med rege-
ringens förslag. Med vårt förslag kan man med kalkyler visa på att jämlikhe-
ten blir bättre med en lägre nedre hyresgräns, med en lägre övre hyresgräns
och med hög bidragsprocent.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till vår reservation nr 1 vid mom.
2 och 3.
Anf. 16 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! De olika stöden till pensionärer fungerar naturligtvis inte en-
samma och isolerade, utan de samspelar med varandra på olika sätt och i
varierande grad i ett komplicerat mönster. Så är också fallet när det gäller
finansieringen och fördelningen av kostnader mellan stat, kommun och den
enskilde.
Det kommunala bostadstillägget är snart 47 år gammalt, och lagen om all-
män tilläggspension infördes 1960.
När det gäller KBT har kritik riktats mot systemet alltsedan starten, och
då främst mot olikheterna mellan kommuner vad gäller stödets storlek. Det
är bra att bostadsstödet nu planeras bli statligt och enhetligt, fast vägen dit
har varit krånglig och lång.
För att åstadkomma så lika ersättning som möjligt mellan kommuner in-
nan staten tar över införs regler som slår hårdast mot dem med de lägsta
inkomsterna.
Det är väl inte så svårt att räkna ut vilka som har råd att hyra de dyraste
lägenheterna. Vi får innerligt hoppas att det inte blir någon ny krisnatt utan
att den utsatta tidpunkten för det statliga övertagandet av bostadsstödet -
den 1 januari 1995 - blir verklighet.
Fram till 1982 skedde inga ändringar vad gäller grundreglerna för de två
bidragen. Sedan har devalveringar, skatteuppgörelser, ändrade beräknings-
grunder och under de senaste åren även andra förändringar tillkommit. Allt
detta har inneburit att förtroendet för bidragens varaktighet har skadats.
Den osäkerhet och oro som finns i dag bland pensionärer är förståelig.
Den disponibla inkomsten har för många krympt till under existensmini-
mum. Eftersom det inte finns något samlat högkostnadsskydd och ingen
överblickbar konsekvensanalys av hur alla de kostnadsökningar som perso-
ner med vård-, medicin- och servicebehov har drabbats av är det ganska klart
att ökade kostnader, även om det bara gäller några hundralappar i månaden,
är av betydelse. Det är för mycket för många.
När reglerna vad gäller kostnadsansvaret mellan stat och kommun ändra-
des i fjol förutsatte riksdagen att kommunerna skulle kunna kompensera sig
genom att ta ut mer av dem som bor på sjukhem. Att resultatet skulle bli
oacceptabelt höga avgifter i en del kommuner borde både departementet
och riksdagen ha förstått.
Inför fjolårets beslut fick vi redogörelser från kommuner som klargjorde
detta. Ett exempel kom från Tranemo kommun. Om kommunen skulle kom-
pensera sig för det uteblivna statsbidraget skulle man vara tvungen att höja
ersättningen för pensionärer på sjukhem från 50 till 200 kr per dag. Det inne-
bar en vårdavgift på 6 000 i månaden. Pensionärer med enbart folkpension
och pensionstillskott hade 4 256 kr att tillgå.
Att resultatet av den förändring som gjordes i fjol skulle bli en övervält-
ring av kostnaderna på kommunerna var väl ganska klart.
Vänsterpartiet har fogat en meningsyttring till betänkandet. Vi säger att
det inte kan bli tal om att de som har de sämsta ekonomiska förutsättning-
arna skall drabbas av förslaget. Man måste försöka åstadkomma en kon-
struktion där de som har de lägsta inkomsterna inte drabbas värst av försla-
get.
Vi yrkar också i vår meningsyttring på att pensionstillskottet bör ökas för
att på det sättet något förbättra levnadsvillkoren för pensionärer med ingen
eller låg ATP. Med ett nytt pensionssystem, där grundpensionen förhopp-
ningsvis är högre, kommer dessa pensionärer att hamna i en bättre ekono-
misk ställning. Men för dem som nu lever under och på marginalen är det
en ringa tröst.
Det är också svårt att acceptera att den gruppen medborgare skall drabbas
medan andra grupper har gynnats mycket kraftigt under samma period, ex-
empelvis av dagens skattepolitik.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till meningsyttringen under mom. 9.
Anf. 17 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Vi är förhållandevis överens i detta ärende. De tidigare ta-
larna har berättat vad propositionen innehåller, så jag skall inte upphålla mig
vid det och dra förslaget en gång till. Men vi har olika mening på ett par
punkter.
Ny demokrati och Vänsterpartiet har ansett att förslaget till en övre hyres-
gräns på 4 000 kr och en nedre på 125 kr per månad och 85 % ersättningsnivå
leder till att man ger för höga bostadsbidrag till pensionärer som bor dyrt
och för låga till dem som har låga hyror.
Partierna föreslår att detta skall ändras. Arne Jansson vill göra systemet
neutralt. Berith Eriksson vill såvitt jag förstår egentligen ha mer pengar.
Jag skulle bara vilja säga att det är väldigt svårt att dra några slutsatser om
vem som egentligen drabbas av olika regler. Jag kan faktiskt hänvisa till 5
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
21
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
22
kap. i KBT-utredningen, som handlar om KBT-strukturen i kommunerna.
Det visar sig att det är väldigt svårt att dra några slutsatser om vad som är
fördelningsmässigt riktigt eller inte.
Det beror på att den hyresnivå pensionärerna har i hög grad bestäms av
när de debuterade på hyresmarknaden. Det hänger alltså ihop med regle-
ring. Det finns ingen vetenskapligt korrekt nivå, men jag måste säga att jag
tror att man har funnit en ganska bra avgränsning. Det är viktigt att få in de
allra äldsta pensionärerna i nyare bostäder där det blir lättare att sköta dem
med hjälp av hemtjänst osv. Därför tror jag att den avvägningen att man
skall ge litet högre bostadsbidrag när hyreskostnaderna är högre är korrekt.
Då kan vi förbättra de äldre pensionärernas bostadsstandard.
Jag yrkar därför avslag på Arne Janssons reservation och på motsvarande
del i Berith Erikssons meningsyttring.
Berith Eriksson tar också upp en annan diskussion. Hon säger att det
egentligen inte är önskvärt att vi har bostadsbidrag, utan vi borde i stället
öka pensionstillskotten. Ja visst, det tycker också jag. Då skulle man slippa
rätt mycket av gränsdragningsproblem, marginaleffekter osv. Problemet är
bara att man får en mycket mindre precision och att det skulle behövas
mycket mer pengar med en sådan ordning. Med bostadsbidrag riktar man
insatserna bättre, och med tanke på den brist i statens kassakista som vi har
får vi nog vänta på att ta bort bostadsbidragen till förmån för högre pensions-
tillskott eller garantipensioner, som det blir i framtiden.
Ett särskilt problem som utskottet har ägnat sig mycket åt är den hyressätt-
ning som har tillämpats för flerbäddsrum på ålderdomshem och sjukhem.
Jag tycker att man med tillfredsställelse kan notera den goda samtalstonen
i utskottet, där vi har kunnat diskutera oss fram till skrivningar som vi före-
slår skall ges regeringen till känna.
Vi tycker inte att det räcker med att regeringen konstaterar att det är
mycket svårt att reglera frågan. Det är i och för sig riktigt. Man kan naturligt-
vis se över bostadsbidragen, men vi vill att regeringen närmare skall över-
väga dessa problem. Föreligger det t.ex. verkligen ett hyresförhållande om
jag får dela ett tvåbäddsrum med en för mig ganska okänd person? Om jag
och min make delar rummet, råder naturligtvis ett hyresförhållande med or-
dentlig besittningsrätt, men hur är det i det första fallet?
Vi tycker att man skall överväga sådana saker och även vad som i sådana
fall är en skälig hyressättning. Det finns pensionärer med KBT vilka har
drabbats av mycket höga hyror för flerbäddsrum.
Ytterligare ett problem, som berördes ganska ingående i KBT-utred-
ningen, har föranlett en socialdemokratisk reservation. Hyreshöjningar kan
ske automatiskt på grundval av att databand eller registerupplysningar ut-
växlas mellan fastighetsföretaget och myndigheterna, utan att pensionären
meddelats om detta.
Jag reserverade mig i det läget faktiskt på den punkten. Jag ansåg att ett
sådant här förfarande inte är så bra, eftersom det innebär en kostnadspress
utan kostnadsmedvetande. Det egendomliga var, även om man inte skall dra
alltför stora växlar på saken, att i Göteborgsregionen, där man har tillämpat
denna metod, var hyrorna högst. De var t.ex. betydligt högre än i Stock-
holmsområdet, vilket är förvånande.
Andra spörsmål som man måste beakta är integritetsfrågor över huvud
taget och olika typer av lokala register, som ju är reglerade i lag. En fråga
som inte fått någon lösning är vem som är skyldig att lämna uppgift om något
fel uppstår. Är det den som får bostadsbidraget, den som möjligtvis har med-
delat fel uppgifter eller den som har behandlat uppgifterna felaktigt? Man
såg ingen lösning på detta. Departementet har väl observerat detta och fak-
tiskt följt reservationen på denna punkt. Jag tror att det är en ganska god
avvägning. Man skall vidare alltid ta hänsyn till de administrativa förenk-
lingar som kan göras. I det avseendet har man inte samma problem på avtals-
pensionssidan.
Vad gäller övergångstiden finns det krav på att man skall vänta med att
göra det kommunala bostadsbidraget statligt tills den nya pensionen träder
i kraft år 2000. Vi skall komma ihåg att när vi skall övergå från kommunalt
bostadstillägg för pensionärer till ett statligt sådant måste vi också utföra
vissa skatteväxlingar mellan stat och kommun, vilka kommer att påverka det
generella statsbidraget till kommunerna.
Också vid övergången till garantibelopp måste vi göra vissa ganska svåra
växlingar, eftersom garantibeloppet då i motsats till folkpensionen blir be-
skattningsbart i kommunerna. Det är inte meningen att de pengarna skall
finnas kvar i kommunerna, utan de skall överföras till staten. Den erfarenhet
som jag har är att man alltid skall göra saker försiktigt, och jag tror att det
är bäst att genomföra detta i ett antal steg. Det är tillräckligt komplicerat,
och att införa ett pensionssystem är mycket komplicerat. Jag tror att depar-
tementet även på denna punkt har gjort en ganska vettig avvägning.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan samt avslag på reser-
vationerna och på hemställan i meningsyttringen.
Anf. 18 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag måste gå tillbaks till två meningar som Margit Gennser
yttrade. Hon sade för det första att det är svårt att se vilka som drabbas, för
det andra att det inte finns någon vetenskapligt korrekt nivå.
Vad gäller den första meningen vill jag peka på hur pensionärerna tidigare
har fått ta sitt ansvar för att statsfinanserna ser ut som de gör. Pensionärerna
har hela tiden fått vidkännas neddragningar. De kan nu möjligen acceptera
ytterligare en neddragning, men de vill att den fördelas mera rättvist, så att
de som har det dåligt ställt inte skall behöva drabbas.
Det finns många uträkningar av detta, Margit Gennser. Enligt en sådan är
i regeringens förslag skillnaden mellan ensamstående och make 5 133 kr. I
Ny demokratis förslag är skillnaden 3 192 kr. Inte heller det är riktigt bra,
men vi ligger i varje fall bäst till när det gäller att tillgodose en viss jämlikhet.
I socialdemokraternas förslag är skillnaden 5 126 kr. Ny demokrati har i sin
motion eftersträvat mycket mer av jämlikhet än vad både socialdemokra-
terna och regeringen har försökt uppnå.
Jag vill med anledning av Margit Gennsers yttranden också hänvisa till nå-
got som anförs i betänkandet som skäl för att avstyrka Ny demokratis mo-
tion, nämligen att utskottet ifrågasätter om Ny demokratis förslag inte inne-
bär ökade kostnader för bostadstilläggen.
Först konstaterar man alltså att man inte kan göra några beräkningar av
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
23
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
utfallet - det är nästan omöjligt att fastställa någon vetenskapligt korrekt
nivå - men sedan gör utskottet detta uttalande. Samklangen häremellan är
icke så god.
Även Riksdagens utredningstjänst har räknat på det här. Av dess beräk-
ningar framgår klart att den modell som vi framför i vår motion är finansiellt
neutral.
Anf. 19 MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Arne Jansson brukar ta upp samma frågor, och vad det gäller
är att fattigpensionärerna drabbas. Jag kan bara tala om att de som han kal-
lar fattigpensionärer har minskat rätt kraftigt i antal under de senaste åren.
Vi räknar med att det kanske finns 10 000 sådana som behöver få utfyllnad
med SKBT.
Det har nu också gjorts utredningssammanställningar över hur pensio-
närskollektivets standard har förändrats. Jag vill sätta upp ett varnande
finger för att det är hela grupper som man har studerat, men generellt sett
har standarden blivit bättre, delvis på grund av att de yngre pensionärerna
har större ATP men faktiskt också därför att vi har lyckats rikta den aktuella
typen av bidrag relativt väl och rättvist.
Att se på kommunernas nuvarande KBT kan ge ett mycket felaktigt resul-
tat, beroende på att ett antal kommuner som har vetat att staten skall ta över
betalningsansvaret har höjt sina KBT mycket kraftigt, med upp till 100 %.
Man har kunnat göra sådana ökningar därför att de är relativt tidsbegrän-
sade. Man har räknat med att staten sedan skall ta vid. Jag tycker att Arne
Jansson skall läsa utredningen och andra skrifter om dessa frågor och vara
litet mera nyanserad i sin framställning.
Anf. 20 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag håller med Margit Gennser om att antalet fattigpensionä-
rer har minskat. Det är jättebra, men tyvärr finns de där ändå. De finns där,
och man har möjlighet att göra det bättre för dem inom ramen för detta.
Varför gör man inte det då? Varför lyssnar man inte till PRO? Man säger:
Här får ni den här summan pengar. Nu kan ni fördela den.
PRO vill jämna ut det så att det inte drabbar de sämst ställda, precis som
Ny demokrati vill. Men det får de tydligen inte göra eftersom vårt förslag
inte är bra. Det är för utjämnande, och det är för rättvist. Det tycker vi är
fel. Det är därför som vi kämpar emot detta.
Anf. 21 MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Arne Jansson drar den slutsatsen att de sämst ställda är de
som har lägst hyra. Han är kanske inte medveten om det. Faktum är att de
som har lägst hyra sannolikt är de som bor i eget hus som de har köpt vid en
tidpunkt när bostadskostnaderna var mycket lägre. Därför kan man inte dra
någon som helst slutsats om vilka som är de sämst ställda genom att titta på
hyreskostnaderna.
Anf. 22 BENGT LINDQVIST (s) replik:
Fru talman! Övergångsreglerna är väl i det närmaste färdigdebatterade.
Vi tilltror regeringskansliet förmågan att ha kvar dessa övergångsregler un-
der det sista året innan det nya pensionssystemet träder i kraft och samtidigt
arbeta fram ett nytt system. Vi tycker fortfarande att skälen överväger för
att ha ett övergångssystem som griper in i nästa fas, nämligen de bostadstill-
lägg som blir resultatet av det nya pensionssystemet.
När det gäller frågan om omräkning vill jag bara säga att det är märkligt
att när staten har intresse av att göra förändringar, dvs. när man kan räkna
ner bostadsbidraget därför att pensionärernas inkomster höjs, tar man till
den enklare formen, då kan man göra det automatiskt.
Men när hyran höjs och pensionären skulle behöva ett förstärkt bostads-
tillägg skall man gå omvägen över pensionärens medgivande. Jag tycker att
det borde vara samma behandling vid omräkningen i dessa båda situationer.
Sedan är det riktigt att det uppstår en mer komplicerad situation när man
skall ta hänsyn till hyresförändringarna. Men vi har begärt ett uppdrag till
regeringen att ta upp den här frågan i samband med utarbetandet av en lag
om socialförsäkringsregister.
Argumentet att det är integritetsfråga gäller i lika hög grad om det gäller
insyn på grund av att avtalspensionen höjs som om det gäller hyran. Blir det
fel, Margit Gennser, är det lika tokigt om det blir fel av det ena skälet som
av det andra. Jag tycker inte att de argumenten talar för att behandla dessa
båda system olika.
Anf. 23 MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Det råder inte fullständig parallellitet mellan det som gäller
avtal och det som gäller hyreskostnader. Avtalen är mycket mer förutbe-
stämda. Det finns ganska fasta regler osv. när de höjs. Jag håller i och för
sig med om att man egentligen måste få direkt besked om hur inkomsterna
höjs.
Hyreshöjningarna sker ju inte exakt efter samma principer vaije år. Det
är en av anledningarna till att de boende bör ha reda på vad deras hyra är.
Vi har också frågan om konkurrensneutralitet mellan större och mindre
fastighetsägare. Ett sådant här system går bara att använda i stora kommu-
ner med stora fastighetsförvaltare. Det går inte att använda när det gäller de
mindre fastighetsförvaltarna. Vi vet att det finns vissa nackdelar med alltför
stora serviceföretag. Detta tillsammans med de andra problem som jag har
påpekat väger faktiskt över till förmån för regeringens förslag.
Anf. 24 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Först vill jag påpeka en sak. Det lät som om Margit Gennser
satte KBT och en höjning av pensionstillskottet mot varandra och att vi
skulle mena att det skulle vara antingen eller.
Men bostadsbidraget är ju inkomstreglerat och kommer att vara det även
i fortsättningen. Med ett högre pensionstillskott skulle det bli färre som be-
höver KBT och framför allt SKBT. Såvitt jag förstår har det blivit en ganska
kraftig ökning av antalet mottagare av KBT under det senaste året.
Vi i Vänsterpartiet anser också att det är nödvändigt med en ökning av
pensionstillskottet på grund av de andra saker som jag tog upp i mitt anför-
ande. Kostnaderna har ökat väsentligt för pensionärer med stora behov av
medicin, vård och service.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
25
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
26
Anf. 25 MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Vi har ett högkostnadsskydd när det gäller kostnader för läke-
medel, läkare, distriktssköterska osv. Det är riktigt att man kanske någon
gång borde lägga ihop alla dessa kostnadsposter i något slags system för att
se till att likviditetsutsättningen inte blir alltför stor. Men de undersökningar
vi gjort av pensionärer under senare år visar att de har hållit sig väl framme
i den standardutveckling som svenska folket har haft.
Anf. 26 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Det är riktigt att vi har flera olika kostnadsskydd för läkeme-
del, läkare och även för resor inom en del landsting. I en del kommuner har
man också någon typ av gräns för vad en pensionär skall ha kvar efter att ha
betalat sin kommunala service.
Men som Margit Gennser sade finns det inget samlat högkostnadsskydd
för alla de kostnadsökningar som har skett inom de olika områdena. Jag har
också tittat - om än inte så noggrant - på de undersökningar som har gjorts
den senaste tiden av pensionärernas situation. De finns en grupp pensionä-
rer som har klarat sig relativt bra, men det har också blivit mycket stora
klassklyftor i pensionärsgruppen. Värst har de pensionärer som finns inom
det s.k. särskilda boendet drabbats.
Anf. 27 MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Jag vill bara påpeka att detta är ett mycket stort problem när
man arbetar med riktade bidrag och högkostnadsskydd. Man måste inte bara
titta inom likvärdiga grupper, t.ex. inom pensionärsgruppen, med olika bo-
stadskostnader och olika pensioner utan man måste också jämföra dem med
yrkesarbetande i samma inkomstlägen. De har ju helt andra bostadsbidrag
än pensionärer med exakt samma inkomster.
Detta var så problematiskt att jag i utredningen föreslog att vi skulle ha
en progressiv avtappningsskala. Jag tycker i och för sig att det är principiellt
felaktigt. Men det blev så väldigt stötande effekter, vid en jämförelse mellan
pensionärer och icke-pensionärer.
Jag vill påpeka att detta är oerhört stora problem. De löses inte förrän vi
får i gång tillväxten i Sverige och kan bli generösare rakt över. Det vi behöver
är högre inkomster och ett rikare Sverige. Då kan vi klara av dessa problem.
Anf. 28 SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Det är inte utan att jag tycker att regeringens proposition om
statligt bostadstillägg för pensionärer till en viss del är storstadsfientligt.
De flesta nyproducerade bostäder i Stockholm har en hyra på över 4 000
kr per månad för två rum och kök. Hyran för nyproducerade lägenheter lig-
ger på 700-1 000 kr per kvadratmeter. Enligt Stockholms stads utrednings-
och statistikkontor, USK, har ca 6 000 pensionärer i dag en hyra som översti-
ger 4 000 kr per månad.
I Stockholm finns en mycket stor andel små, tämligen omoderna lägenhe-
ter på ett rum och kök. Södermalm är ett exempel på ett område där ett
sådant lägenhetsutbud är ganska stort.
I dessa lägenheter bor många äldre över 80 år, främst kvinnor. Dessa kvin-
nor har i regel låg pension och kommer sannolikt inte att ha råd att flytta till
nyproducerade lägenheter. Förutom att de boende inte ges möjligheter att
förbättra sin boendestandard, ökar bördan för hemtjänst och hemsjukvård,
där personalen inte minst tvingas att arbeta i trånga, omoderna lägenheter.
Det blir litet grand av en katten-på-råttan-effekt.
Bostadsstödet till pensionärerna försämrades i Stockholm redan inför
1994. Den borgerliga majoriteten i kommunfullmäktige sänkte ersättnings-
nivån för det kommunala bostadstillägget i samband med beslut om budget.
Från att ha ersatt hyror med 92 % av kostnaden för två rum och kök, sänktes
nivån till 90 %. I botten höjdes också det belopp som pensionären betalar
helt själv, det s.k. golvet, från 80 kr till 150 kr.
Stockholm stad har däremot inte haft något tak för hyreskostnaden, utan
pensionärerna har fått KBT även för dyrare, moderna lägenheter. Detta just
för att ge pensionärerna möjligheter att bo i nyproduktion i ett kostnadsläge
där vi har höga hyror, vilket ofta är fallet i storsstadsområdena.
Nu när ett tak på 4 000 kr införs riskerar det att få mycket negativa konse-
kvenser. Förslaget kan innebära att:
- Utbyggnaden av äldreboende stoppas, eftersom efterfrågan minskar.
-Äldre människor tvingas bo kvar i sina gamla bostäder, i stället för att
kunna flytta till ändamålsenliga, moderna lägenheter.
-Rörligheten på bostadsmarknaden minskar. Små billiga lägenheter, som
ofta har en låg standard, kan många gånger vara bra för ungdomar att flytta
till. Utbudet för dem minskar, och bostadsköerna växer.
I propositionen sägs att bostadstillägget föreslås utges med 85 % av bo-
stadskostnaderna mellan 100 kr och 4 000 kr. Under en övergångstid på fyra
år föreslås dock att kommunerna kan besluta om kompletterande bostads-
tillägg. Detta får kommunerna dock bekosta själva. Här drabbas också stor-
städerna, där hyrorna för en tvårummare som är relativt nybebyggd ofta
överskrider nivån 4 000 kr. Och vad händer efter dessa fyra år?
Själv bor jag i ett bostadsområde strax söder om stan. Det är byggt på
slutet av 70-talet och böljan på 80-talet. Där finns tvårumslägenheter inte-
grerade i bostadsområdet, avsedda för pensionärer. Hyrorna för en tvårum-
mare överstiger dock väsentligt gränsen 4 000 kr.
Jag tycker inte att man i propositionen har beaktat de speciella kostnadsni-
våerna i storstäderna. Det är viktigt för mig att påpeka att den nu föreslagna
propositionen kommer att få konsekvenser för de mest utsatta pensionä-
rerna och deras möjligheter att skaffa sig en dräglig bostad, och då framför
allt i ett område som Stockholm.
Anf. 29 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Jag skulle vilja bjuda Sylvia Lindgren till Malmö. Jag kommer
också från ett storstadsområde. I Södra socialnämndens område, som vi har
konkurrensutsatt helt och hållet, har vi också arbetat väldigt mycket med ett
bra upphandlingssystem.
Jag kan tala om att vi nu bl.a. får ett nybyggt servicehus, där hyrorna kom-
mer att ligga klart inom den föreslagna statliga bostadsbidragsramen. Det
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
27
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
beror inte på sämre service, inte alls. Det beror på att man har varit mycket
skicklig upphandlare.
Här finns det hemskt mycket att göra. Jag är helt säker på att Stockholm
kan lära sig av Malmö. Ibland kommer ljuset söderifrån.
Anf. 30 SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Jag håller med Margit Gennser om att konkurrens alltid kan
vara en fördel. Det kan det definitivt vara. Men man måste också inse verk-
ligheten.
I vår nyproduktion ligger hyrorna på nivån runt 700 kr och upp till 1 000
kr kvadratmetern. Jag försökte också förklara och beskriva hur det är i ett
bostadsområde som är 15 år gammalt. Där ligger i dag hyreskostnaden för
en tvårummare på över 4 500 kr.
Jag tycker därför att man måste beakta även dessa speciella frågor. Vi kan
vara överens om att vi skall driva ner bostadskostnaderna totalt sett. Det kan
vi slåss för, Margit Gennser. Men för den skull måste vi också se på verklig-
heten av i dag.
Det skall inte vara negativt för pensionärer att flytta till nyproducerade
bostäder. Jag tycker att man som pensionär har rätt att bo bra och ha det
drägligt.
Anf. 31 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Det är väldigt bra med prispress. Det är då vi blir effektiva,
och det är då det blir billigare. Inför man ett system med helt öppen nivå för
hyrorna, får vi dyra hyror. Tyvärr är det så. Sedan finns det naturligtvis en
rad andra faktorer som kan vara positiva, lägre räntor, osv.
Vi har fått lägre räntor sedan vi fick de allra mest extrema hyrorna. Jag
vill inte uppehålla mig vid en bostadsdebatt, men den erfarenhet jag har är
att man brukar få mer för pengarna om man är litet mer ekonomisk. För
övrigt har vi inte råd att ha hur höga nivåer som helst på bostadsbidragen.
Detta är en stor post i den statliga budgeten.
Anf. 32 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Jag vill inte neka till att jag blev något förvånad över att Mar-
git Gennser tycker att KBT har en så stor betydelse som prispress för hy-
rorna totalt sett. Oavsett vilken kategori människor som bor i dessa nypro-
ducerade och relativt nyproducerade lägenheter är kostnadsnivån väldigt
hög.
Jag har förståelse för att man kanske inte har tillräcklig ekonomi för att
höja det s.k. taket eller se över andra delar. Men jag tycker inte att den frå-
gan har belysts tillräckligt. Det finns vissa delar i olika regioner i vårt land
som man bör ta hänsyn till, och därav min kritik mot propositionen. Jag vet
också att det i förarbetena fördes en diskussion om en gräns på 3 500 kr, och
sedan höjdes taket till 4 000 kr.
Jag har försökt att här peka på de speciella förhållanden som råder i inte
minst Stockholmsområdet. Det vore bra om också Margit Gennser hade för-
ståelse för dessa problem.
28
Anf. 33 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Denna fråga diskuterades mycket i KBT-utredningen. Men
i sådana här system måste man göra avvägningar. Jag måste säga att jag
tycker att avvägningarna som vi gjorde redan 1992, när jag satt med i utred-
ningen, håller.
Anf. 34 BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Jag känner mig tvungen att gå upp i talarstolen en gång till
för att bemöta Arne Janssons inlägg tidigare i dag.
Jag tycker inte att Arne Jansson skall komma undan utan att förklara för
oss andra varifrån han och Ny demokrati tänker hämta de pengar som de
behöver för att finansiera det förslag till bostadsstöd som de har lagt fram.
Det är bekant också för oss att PRO ville ha ett system av det slaget. Men
eftersom vår utgångspunkt var att vi socialdemokrater inte har mer pengar
än regeringen hade vi inga möjligheter att göra ett sådant åtagande.
Därför undrar jag hur Ny demokrati tänker finansiera det förslag som de
nu lägger fram - det kostar ju minst 100-200 miljoner kronor.
Anf. 35 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Det är ju roligt att vi är inne på samma linje och att vi värnar
om PRO och fattigpensionärerna. När vi ändå är inne på samma linje och
Ny demokratis förslag bevisligen är mest jämlikt, så förstår jag inte att So-
cialdemokraterna inte stödde oss.
Det framgår klart och tydligt att villkoren för dem som har det sämst ställt
förbättras med Ny demokratis förslag. Resurserna fördelas så gott det går
inom de ramar som finns men på ett rättvisare sätt.
Vi har låtit räkna på förslaget inom samma ramar som regeringens förslag
nu har. Det får inte blir dyrare och inte billigare. Med nuvarande ramar har
vi kunnat fördela bostadsstödet på ett rättvisare sätt. Vi har alltså utformat
förslaget inom den statsfinansiella ramen.
Anf. 36 BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Enligt våra beräkningar räcker inte pengarna till att fördela
bostadsstödet på det sätt som Ny demokrati vill göra. Det är det ena skälet
till att vi inte har gjort på det sättet.
Det andra skälet är det som Sylvia Lindgren tog upp, nämligen den övre
hyresgränsen. Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att höja den övre hy-
resgränsen från 3 500 kr som gäller i dag till 4 000 kr, just för att lösa proble-
men med stigande hyror.
Min huvudfråga står kvar: Var någonstans tar Ny demokrati de pengar
som behövs för att finansiera det system som man presenterar?
Anf. 37 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag tycker att siffrorna talar för sig själva. Med Socialdemo-
kraternas förslag blir skillnaden mellan en ensamstående och makar 5 126
kr. Med regeringens förslag blir den 5 133 kr och med Ny demokratis förslag
3 192 kr.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Bostadstillägg till
pensionärer
29
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Högskoleutbild-
ning inom häst-
området, m.m.
30
7 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU22 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94
(prop. 1993/94:125 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 8 §.)
8 § Högskoleutbildning inom hästområdet, m.m.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU9 Högskoleutbildning inom hästområdet, m.m. (prop.
1993/94:157 delvis).
Anf. 38 BO ARVIDSON (m):
Herr talman! För alla hästintresserade i vårt land bör det vara en glädjens
dag i dag. Genom regeringens proposition 1993/94:157, utbildningsutskot-
tets enhälliga betänkande 1993/94:UbU9 och riksdagens kommande beslut
ges nu ett definitivt klartecken för startandet av hippologernas egen hög-
skola.
Låt mig här understryka den enighet som rått i utbildningsutskottet, såväl
vid behandlingen av regeringens proposition som vid tidigare behandling
hösten 1992 av en socialdemokratisk motion om utbildningen på hästhåll-
ningens område.
Hästhållningen har gamla traditioner i vårt land. I böljan av 1920-talet
fanns det ca 700 000 hästar som sysselsattes i jord- och skogsbruket men även
i armén. Genom arméns avhästning och mekaniseringen av jordbruket och
skogsbruket decimerades hästantalet mycket kraftigt. I början av 1970-talet
fanns bara ca 82 000 hästar kvar. Samtidigt försvann mycket av den kunskap
om hästen som fanns inom jordbruket och armén.
I dag finns mellan 180 000 och 200 000 hästar. För dessa behövs en foder-
produktion från drygt 180 000 ha jordbruksmark. Det motsvarar ca 6 % av
jordbruksarealen. Hästen bidrar därmed till att hålla landskapet öppet på
ett fint sätt.
Inom hästhållningen sysselsätts ungefär 7 000 personer på heltid och unge-
fär 25 000 personer på deltid. Ridsporten är Sveriges näst största ungdoms-
idrott och den största idrotten för flickor.
Som jag redan har nämnt försvann mycket av den kunskap om hästar som
fanns tidigare. För att rätt kunna sköta och utveckla ett värdefullt hästmate-
rial fordras en gedigen utbildning. Från djurskyddssynpunkt är det viktigt
att de som sysslar med hästar har ordentliga kunskaper för att djuren inte
skall fara illa. För att utbilda alla de ungdomar som vill lära sig att rida och
köra behövs kvalificerade lärarkrafter till de många ridskolorna i vårt land.
Utbildningen inom hästområdet bedrivs i dag inom gymnasieskolans na-
turbruksprogram. Denna utbildning finns vid ett tjugotal naturbruksgymna-
sier. Därutöver finns utbildning vid ett antal stiftelse- eller föreningsägda fri-
stående skolor. En tvåårig stallchefsutbildning finns vid Sveriges Avels- och
hästsportcentrum i Flyinge i Skåne. Dessutom finns utbildning vid Ströms-
holms Rid- och körskola i Västmanland och vid Wångens Häst- och utbild-
ningscentrum i Jämtland.
En del av dessa utbildningar bedrivs som påbyggnadsutbildningar. Det in-
nebär att interkommunal ersättning skall betalas av respektive kommun. Nå-
gon skyldighet att betala finns dock ej. Det har skapat orättvisa mellan sö-
kande elever beroende på vilken kommun de kommer ifrån. Genom hög-
skoleutbildningen skapas villkor som är likvärdiga med andra högskolestu-
derandes. Detta måste uppfattas som positivt.
Sveriges lantbruksuniversitet kommer att vara huvudman för den nya ut-
bildningen, som blir tvåårig. Genom knytningen till Lantbruksuniversitetet
kan kvaliteten på den teoretiska undervisningen höjas samtidigt som man
får en viktig forskningsanknytning. Fullt utbyggd skall utbildningen omfatta
130 studenter eller 65 studenter per årskurs. Det finns möjlighet att välja
mellan arbetsledande och pedagogisk utbildning. I och med den nya hög-
skoleutbildningen läggs flera av de nuvarande utbildningarna ned.
I utskottets betänkande behandlas ett antal motioner där främst den nya
utbildningens lokalisering tas upp. I flera av motionerna vill man att hög-
skoleutbildning även skall bedrivas vid Wången. Utskottet finner dock inte
anledning att uttala sig i frågan om lokaliseringen. Det bör ankomma på
Lantbruksuniversitetet att avgöra var högskoleutbildningen skall bedrivas.
En viktig förutsättning för att högskoleutbildningen skulle kunna starta
redan till hösten 1994 var att hästsporten genom en långsiktigt bindande
överenskommelse deltog i finansieringen med halva beloppet av den beräk-
nade kostnaden på 25 miljoner kronor.
Genom en positiv samverkan mellan staten och hästsportens olika organi-
sationer kan det nu skapas goda förutsättningar för en framgångsrik svensk
hästavel och hästsport samtidigt som stora grupper ridintresserade kan få en
bättre utbildning.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall til) hemställan i sin helhet.
Anf. 39 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Även jag vill yrka bifall till utskottets hemställan. Precis som
Bo Arvidson sade, är vi helt överens. Kanske finns det skäl att någon gång
också betona frågor där vi är överens. Detta är ett sådant ärende, och det
har funnits med på dagordningen under ganska lång tid.
Det är resultatet av ett arbete som startades under Ulf Lönnqvists tid i
Jordbruksdepartementet. Det är kanske inte så konstigt att det var just han
som satte i gång arbetet. Han hade ju - och har naturligtvis fortfarande - ett
stort intresse för idrottsfrågor.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Högskoleutbild-
ning inom häst-
området, m.m.
31
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Högskoleutbild-
ning inom häst-
området, m.m.
Den här frågan hänger framför allt ihop med flickors möjligheter att utöva
en idrott som så många av dem vill utöva.
Det här drar nya grupper till en miljö med hästar, och det understryker
behovet av en bra utbildning. Detta rör framför allt flickor. Organisatio-
nerna och flickorna själva har i dagarna på många platser i landet uppvaktat
kommunala församlingar för att kräva ett rättmätigt stöd för sin idrott. Det
är klart att sådana krav kommer från olika förbund.
Staten har också ett ansvar för att förse den här idrotten med de ledare
som den behöver. Det är svårt för idrotten själv att göra det utan något stöd,
eftersom idrottsledarutbildningen på detta område är mycket kvalificerad.
Frågor om djurskydd och utövande av säkerhet har stor betydelse, liksom
kunskap om den natur som både hästar och ryttare är en del av.
Bristen på ledare medför ofta att det blir mycket långa köer för framför
allt flickor som vill ägna sig åt sin idrott. Jag ser dagens beslut som ytterligare
ett steg på vägen mot att jämställa denna typiska flickidrott med andra idrot-
ter i detta avseende.
Jag tycker att det är viktigt att understryka, precis som Bo Arvidson
gjorde, att detta inte bara är en fritids- och idrottspolitisk fråga. Hästaveln
har också stor ekonomisk betydelse för vårt land. Den blir allt viktigare. Det
finns anledning att se till att det finns välutbildade människor som kan den
här näringen. Annars står en massa arbetstillfällen och stora ekonomiska
värden i övrigt på spel. Det handlar naturligtvis också om rena djurskydds-
frågor.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
LU26 Skuldsaneringslag
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU23 Anslag till kronofogdemyndigheterna
Mom. 1 (anslag till kronofogdemyndigheterna)
1. utskottet
2. res. (m, fp, c, kds)
Votering:
153 för utskottet
137 för res.
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 6 m, 2 fp, 2 c, 1 kds, 18 nyd, 11 v, 1 -
För res.: 4 s, 62 m, 24 fp, 24 c, 20 kds, 1 nyd, 2 -
Frånvarande: 22 s, 12 m, 7 fp, 5 c, 5 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Christel Anderberg (m), Leif Carlson (m), Patrik Norinder (m) och Mari-
32
anne Jönsson (c) anmälde att de avsett att rösta nej men markerats ha röstat
ja-
Birgitta Wistrand (m) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
vara frånvarande.
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU16 Bostadstillägg till pensionärer
Mom. 2 (bostadstilläggets storlek)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (nyd)
Votering:
274 för utskottet
20 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 27 fp, 26 c, 21 kds, 11 v, 3 -
För res. 1: 20 nyd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 5 c, 5 kds, 3 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 3 (negativa omfördelningseffekter)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (nyd)
Votering:
271 för utskottet
20 för res. 1
3 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 27 fp, 26 c, 21 kds, 8 v, 3 -
För res. 1: 20 nyd
Avstod: 3 v
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 5 c, 5 kds, 3 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 5 (omräkning av bostadstillägg)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
166 för utskottet
128 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 70 m, 27 fp, 26 c, 21 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 2: 115 s, 11 v, 2 -
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 103
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 5 c, 5 kds, 3 nyd, 3 v, 1 -
Hans Göran Franck (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Mom. 6 (övergångsbestämmelser)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
165 för utskottet
129 för res. 3
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 27 fp, 26 c, 21 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 3: 116 s, 11 v, 2 -
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 5 c, 5 kds, 3 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 9 (höjt pensionstillskott)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU22 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU9 Högskoleutbildning inom hästområdet, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad votering
På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att utbildningsut-
skottets betänkanden UbU16 och UbU17 fick avgöras i ett sammanhang ef-
ter avslutad debatt.
9 § Vissa högskolefrågor
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU16 Vissa högskolefrågor.
34
Anf. 40 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Den som söker sig till svensk sjukvård skall tryggt kunna
känna förtroende för sjukvårdens personal. Sjukvården skall möta hennes
behov. Sjukvårdens personal måste ha kompetens för att möta behoven.
Därför säger majoriteten i utbildningsutskottet ett kraftfullt nej till en sär-
skild samvetsklausul i högskoleförordningen. Utskottet biträder därmed
flera motioner från socialdemokrater, folkpartister och vänsterpartister i
riksdagen.
På senare år har nya krafter mobiliserats för att ifrågasätta kvinnans rätt
att själv fatta beslut om sin graviditet och hennes rätt till en säker abort ut-
förd av kompetent personal med gedigen utbildning. Abortmotståndama sö-
ker sig många vägar. En har varit våldsamma demonstrationer, där bilder av
foster visats upp och hatet och människoföraktet varit moralismens medde-
monstranter. Inspiration har man bl.a. kunnat hämta från USA, där t.o.m.
våld mot sjukvårdspersonal som utfört aborter förekommit. Andra har varit
mer sofistikerade. Så kan vi se regeringsbeslutet om att i den eviga kompro-
missandans namn ge kristdemokraterna det köttben som utredningen om en
samvetsklausul i högskoleförordningen är.
Genom att säga nej till en samvetsklausul i högskoleförordningen säkrar
riksdagen att abortsökande kvinnor inte tvingas möta vårdpersonal som tar
direkt avstånd från deras beslut. Vi kan också underlätta för den kvinna som
genomgått en abort att möta samma läkare eller barnmorska när hon senare
i livet vill fullfölja en graviditet. Ställningstagandet innebär samtidigt en
kraftfull markering av riksdagen mot de krafter som vill inskränka den fria
aborträtten. För oss socialdemokrater är det ställningstagandet självklart.
Kvinnan har rätt att själv avgöra. Erfarenheter från andra länder visar att en
restriktiv abortlagstiftning drabbar lågavlönade och utsatta kvinnor hårdast.
Det är, herr talman, en viktig markering utskottsmajoriteten gör. I sak är
vi också eniga med Folkpartiet liberalerna. Det är beklagligt att partiet, av
hänsyn till det bräckliga regeringsssamarbetet, tvingas att inte delta i majori-
tetsbeslutet.
Herr talman! Fyra socialdemokratiska reservationer tar upp effekterna av
det nya regelverket för högskolan. Vi tvingas kräva analyser av effekterna av
såväl högskoleförordning som resurstilldelning utifrån ett studentperspektiv.
Det har gått undan för utbildningsministern. Så snabbt har det gått att stu-
denterna glömts bort. I tisdags diskuterade vi de nya antagningsreglerna till
högskolan med Per Unckel. När vaije högskola själv lägger fast sina kriterier
för antagning till högskolorna har vi fått ett system där ungdomar från flera
program på gymnasiet hamnar i kläm.
Några högskolor förefaller att sålla hårt bland studenterna för att få en
särskild image av exklusivitet. Andra inför regler som i praktiken utestänger
studiebegåvningar från folkhögskolorna ifrån de mest attraktiva utbildnings-
linjerna. Elever på omvårdnadsprogrammet tvingas se att de inte längre är
behöriga till sjuksköterskeutbildning på vissa högskolor, fast de var lovade
det när de började gymnasiet. Det finns fler exempel.
Det är beklagligt att utskottsmajoriteten tar så lätt på ungdomarnas be-
kymmer att den inte ens vill biträda kravet på en kartläggning av de lokala
antagningsreglerna.
Riksdagen har varit enig om grunderna för det nya resurstilldelningssyste-
met, men det hindrar inte att vi måste ta ett gemensamt politiskt ansvar för
att följa effekterna av det. Signaler om att decentraliserad utbildning kan
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
l^issa
högskolefrågor
35
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
PZsja
högskolefrågor
36
komma i kläm, liksom att äldre och handikappade elever kan missgynnas,
måste tas på största allvar. Därför är det inte bra att majoriteten tagit avstånd
från vårt krav om en parlamentarisk uppföljning av resurstilldelningen.
Högskolorna är så viktiga för samhället att vi politiker måste ta ansvar. Vi
kan inte överlämna svåra avvägningar till experter. Vi behöver deras kompe-
tens, men vi får aldrig avhända oss ansvaret. Inte minst den oro som kommit
från högskolor som har ansvar för stora glesbygdsområden gör det anmärk-
ningsvärt att centerrepresentantema i utskottet tiger still.
Vi socialdemokrater har tidigare efterlyst bristen på studentperspektiv när
regeringen handlägger högskolefrågorna. Det gäller inte minst rättssäkerhe-
ten. Jag vill ta fram några rader ur den motion som SSU-aren Martin Nilsson
skrivit: Kanske har rektor fått för mycket makt på studenternas bekostnad.
Det finns farhågor att studenternas rättssäkerhet kan vara hotad. Han fort-
sätter: De studenter som kommer i kläm har svårt att hävda sig.
Vi socialdemokrater menar att man måste ta ungdomarnas oro på allvar.
Herr talman! Det finns ett par frågor i betänkandet där vi socialdemokra-
ter inte har lämnat särskilda reservationer, men där jag ändå vill göra en mar-
kering.
I det första fallet har vi av formella skäl inte kunnat besluta annorlunda.
I det andra fallet vill jag göra markeringen genom att peka på att utskottet
gjort en mycket stark skrivning som det finns anledning att följa upp i kam-
maren.
I ett särskilt yttrande i anslutning till mom. 19 i betänkandet tar vi avstånd
från regeringens brist på ansvar för löntagarfondsmedlen. Den senaste ti-
dens debatt har visat hur viktigt det är att stärka pensionsfonderna. Den ga-
lopperande statsskulden utgör ett av de allvarligaste hoten mot välfärdssam-
hället. Nu har majoriteten låst in tio miljarder av löntagarfondsmedlen i stif-
telser i stället för att säkra angelägna forskningsuppgifter i statsbudgeten.
Det är allvarligt.
Än allvarligare är det förslag regeringen nyligen framlade om att inrätta
sju tidigare alls inte prioriterade stiftelser för att till vaije pris förbruka lönta-
garfondsmedlem.
Herr talman! Det är otillständigt att miljarder schackras bort i ett läge med
dramatiska brister i de offentliga finanserna. Jag hoppas att riksdagen, när
dessa stiftelser slutligen behandlas här i kammaren, tar ett kraftfullt avstånd
från den nonchalanta behandlingen av samhällsmedel och vågar pröva det
förslag till kompromiss som socialdemokraterna i riksdagen lagt fram.
Det är en viktig markering utskottet gör när vi föreslår att regeringen tar
initiativ för att stärka tillgången till kompetenta speciallärare. Situationen på
både döv-, hörsel- och synområdet är mycket allvarlig. Vi kan inte stå till
svars för att handikappade ungdomar inte får utbildning av behöriga lärare.
Det är allvarligt att så få lärare med grundskollärarbakgrund söker speciallä-
rarutbildning. Visst kan man känna litet besvikelse över den byråkrati som
har gjort att högskolan i Örebro har fått vänta så länge på examinationsrätt
för speciallärare.
Slutligen, herr talman, grundskollärarutbildningen. Vi beklagar den pre-
stigemässiga bindning den borgerliga majoriteten har till den s.k. Unckelut-
bildningen. Det var ingen bra signal riksdagen gav utbildningssamhället när
pedagogisk utbildning och barnperspektiv inte prioriterades. Kanske är det
en händelse som ser ut som en tanke att majoriteten t.o.m. säger nej till en
redovisning av Unckelutbildningen. Prestigen och omsorgen om upphovs-
mannen är tydligen viktigare än omsorgen om att grundskolan skall ha en
modern utbildning.
Herr talman! Den socialdemokratiska gruppen markerar sitt stöd till ut-
skottets förslag om att säga nej till en samvetsklausul i högskoleförord-
ningen. Vi ställer oss bakom samtliga de reservationer vi lämnat i utskottet,
men för att spara kammarens tid vill jag nu yrka bifall bara till reservatio-
nerna 1, 3 och 6 i utskottets betänkande.
Anf. 41 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Frågan om samvetsklausul kan förefalla harmlös. För mig
var den ganska harmlös när jag först kom i kontakt med den, men ganska
snabbt böljade jag ana ugglor i mossen, eller ett spädbarn i vassen, om man
nu vill anlägga ett bibliskt perspektiv. Det låter så vackert med samvete, men
när man börjar granska frågan och tränger bakom den, så upptäcker man
dess värre vad jag skulle vilja kalla för mörkerkrafter. Bakom ligger alldeles
uppenbart ett ganska listigt försök från motståndare att komma åt det som
i mitt och Ny demokratis tycke är kvinnors självklara rätt att betämma över
sitt liv, sin graviditet och sin eventuella abort.
Regissör av den här föreställningen kring samvetsklausulen är, väl maske-
rade, abortmotståndare. Det är alldeles uppenbart att det egentligen inte
handlar om en samvetsklausul, det handlar om abortmotstånd. Regin kom-
mer från Uppsala, från Livets ord, och Ja till livet.
Herr talman! Ny demokrati håller samvetet i helgd och mycket högt, men
inte så att vi låter det sätta sig som domare över andra.
Låt mig ta ett exempel. Om samhället utsätter sina medborgare för tvång
skall det självklart finnas möjlighet att åberopa samvetsnöd. Ett exempel är
värnplikt. De flesta svenska män är tvingade att göra värnplikt och det inne-
bär i normalfallet att de skall bära vapen. Men där finns också sedan lång tid
en självklar rätt för dem som får samvetsnöd att slippa bära vapen. Det finns
andra former av samhällstjänst eller vapenfri tjänst. Det är självklart att en
sådan samvetsnöd skall respekteras.
När det gäller högskoleutbildningar finns inte något som helst tvång. Jag
väljer min utbildning helt fritt utifrån vad jag själv vill. Om jag nu väljer att
bli barnmorska eller gynekolog får jag också ta konsekvenserna av de valen.
Det gäller för oss som en grundläggande förutsättning att människor
måste ta konsekvenserna av sina val. Då säger en del att man tvingar dem
att inte bli barnmorskor, om de får samvetskval för vissa delar av utbild-
ningen. Jag kan fortfarande bli sjuksköterska eller läkare, men om jag väljer
att bli just barnmorska eller gynekolog, så ligger det självklart i utbildningen
att också lära mig de specialområden som ligger i yrket. Att åberopa sam-
vetsnöd för att slippa utbildningen skulle snabbt leda till att utbildningen
urartar och undanröja alla garantier för att det är välutbildade yrkesmänni-
skor. Mitt samvete får inte sätta sig till doms över andra människor. Man
måste kunna lita på att de utbildningar som resulterar i t.ex. legitimation
eller olika typer av befogenheter är kompletta.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Fissa
högskolefrågor
38
Det finns ett exempel som tydligt visar vad som kan hända om det finns
en samvetsklausul. Manliga präster har, med hävisning till sitt samvete, rätt
att förfölja och mobba kvinnliga präster sedan många år tillbaka. Min kristna
etik och västerländska humanism tillåter inte sådana s.k. samvetsklausuler.
Därför yrkar jag, herr talman, bifall till utskottets hemställan under mom.
7.
Jag tänkte också med några ord beröra lärarutbildningen. Det är en fråga
som Ny demokrati har aktualiserat sedan vi kom in i riksdagen. Vi har drivit
den. Frågan har fått förnyad aktualitet. Häromveckan hade t.o.m. finansmi-
nister Anne Wibble upptäckt bristerna och var djärv nog att säga det många
vet: Det är ett problem att vi har alltför många lärare som inte fyller måttet.
Frågan om lärarkvalitet är utomordentligt viktig. Tyvärr är den svår att
diskutera därför att det finns mycket starka krafter som inte vill att proble-
met diskuteras. Jag har själv fått mycket påtagliga bevis för det. Vi har före-
slagit det som vi tycker är självklart, att eleverna skall ha rätt att betygsätta
sina lärare, lika väl som lärarna betygsätter eleverna. Men detta är dynamit
i lärarkretsar.
Ett problem är också att icke tillräckligt duktiga lärare eller undermåliga
lärare själva inte betalar priset, utan det är eleverna, och i ett längre perspek-
tiv samhället, som får ta konsekvenserna.
Lärarna är en nyckelgrupp för framtiden. Därför tycker vi att man måste
vidga perspektivet ganska avsevärt. Att bita sig fast vid en utbildningsväg
som grundskollärarutbildningen som det enda sättet att bli en bra lärare
tycker vi är skrämmande. Det viktiga är att den faktiska kompetensen får
avgöra i stället för utbildningsvägen. Med vårt synsätt finns det många vägar
till att vara en god lärare. Ju fler som kommer utanför skolvärlden - alla
utom de som jobbar i den märker att den är en väldigt sluten värld - desto
bättre är det. Därför tycker vi att den s.k Unckelutbildningen är utomor-
dentligt bra. Vi skulle gärna se många fler vägar och framför allt att kraven
att man skall gå en viss utbildning upphävdes. Vi tycker att det är viktigare
att ha en viss kompetens.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till vår reservation 7.
Anf. 42 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Den svenska högskoleverksamheten brottas fortfarande
med en del grundläggande problem. Ett av de problem som har förvärrats
under senare tid är den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. Den
utvecklingstendens som vi har sett på det här området borde, tycker jag, leda
till en ökad oro bland ansvariga politiker. Också de som traditionellt inte
tar del av högskoleutbildning borde, i ett demokratiskt perspektiv, med alla
medel bringas möjlighet att ta del av den. De är ju på olika sätt med och
bestrider de olika kostnader som högskoleverksamheten innebär.
Det andra är att vi vet att ungdomskullarna minskar kraftigt framöver. Vi
vet att vi behöver ha en stor rekryteringskvot när det gäller den högre utbild-
ningen. Då måste den sociala snedrekryteringen brytas.
Det tredje, som berör den demokratiska aspekten, är att alla säger att vi
mer och mer går in i ett komplicerat samhälle. Ja, det gör vi på vissa plan.
Det blir ett tekniskt mer komplicerat samhälle. Det kan hända att det också
blir ett kulturellt mera komplicerat samhälle. Vi vet att redan i dag är de som
är tongivande i samhällsdebatten många gånger högskoleutbildade. Skall de
kunna ta del av den erfarenhet som finns hos de lägre socialgrupperna och
skall högskolan själv få del av de erfarenheterna, som ju borde vara befruk-
tande för högskolan, måste den sociala snedrekryteringen brytas.
Jag tror inte att det egentligen finns något parti som öppet vågar säga att
man är för en ökad social snedrekrytering. Trots detta saknar vi i Vänster-
partiet ett rejält grepp över problematiken att fylla högskoleutbildningsplat-
serna framöver.
Det fjärde problemet - som jag tror det är lättare att komma till rätta
med - är den utvecklingstendens som vi sett på senare tid, att folkhögskole-
utbildning och arbetslivserfarenhet inte tillmäts de kvaliteter som de kan ha
när det gäller studier vid högskola.
Nu skall tydligen detta ses över. Men det finns anledning, herr talman, att
från talarstolen betona att det finns en stark politisk majoritet för att folk-
högskoleutbildning skall vara meriterande för högskoleutbildning. Annars
vore det att sätta folkhögskoleelever på undantag när det gäller möjlighe-
terna att studera vid högskola. Det vore att så att säga indirekt bidra till en
ökad social snedrekrytering. Därför hänger dessa två problem ihop.
En fråga som måste belysas framöver är alla de förändringar som nu har
skett inom högskoleväsendet, på gott och ont. Högskolorna har fått ett
större eget ansvar över bl.a. antagningen, och mycket mera. Vi har också
sett en ökad privatisering på högskolans område. Det har bildats stiftelser
av tidigare statliga högskolor. Vi i Vänsterpartiet är inte anhängare av ökad
privatisering, av att låta tidigare allmänneliga högskolor övergå till stiftelser
så att de inte fullt ut omfattas av högskolelagen.
Vi måste trots detta värna den rättssäkerhet som ändå måste råda, allden-
stund högskolorna också finansieras via allmänneliga medel. Det handlar
alltså om studenternas rättssäkerhet. Det handlar om studentinflytandet.
Det är viktigt att riksdagen noga följer upp det här framöver för att kunna
slå till bromsarna, om vi ser att vi betalar ut medel till en verksamhet som
inte överensstämmer med den studentdemokratiska tradition som vi vill slå
vakt om.
Det femte problemet ligger kanske mer här i riksdagen, i riksdagens majo-
ritet, än ute på högskolorna. Det handlar om användningen av löntagar-
fondsmedlen, vilket vi i Vänsterpartiet tar upp i vår meningsyttring. Det har
också bäring på demokratiaspekten, som jag inledde med att säga.
Dessa pengar har ju haft olika tänkta användningsområden, vilket man
skall ha klart för sig. Från böljan tänkte man använda dem för att öka den
ekonomiska demokratin i samhället. Det var grundidén. Senare antogs idéer
som att pengarna skulle kunna främja bl.a. regional utveckling. Ännu litet
senare betraktades pengarna som möjliga likvida medel för att bestrida pen-
sionskostnader.
Nu har riksdagsmajoriteten, mot Socialdemokraternas och Vänsterpar-
tiets vilja, beslutat att löntagarfonderna skall utskiftas. Vi i Vänsterpartiet
har sagt att det är fel att göra så, och att pengarna borde användas till pensio-
ner.
Men det som värre är, herr talman, är att när dessa pengar utskiftas, utskif-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
39
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
40
tas de på ett sådant sätt att det inte längre finns någon egentlig demokratisk
insyn i hur de används. De skall ju skiftas ut till de nya stiftelserna. Använd-
ningen av medlen inom dessa stiftelser kommer inte ens till prövning vid de
reguljära besluten om anslagsperioder för forskningspolitiken. Detta är ett
stort demokratiskt underskott när det gäller besluten om löntagarfondspeng-
arna.
Slutligen vill jag ta upp samvetsklausulen i högskoleförordningen. Jag är
mycket glad över att vi kan få en majoritet som säger nej till en sådan klausul
i högskoleförordningen. Precis som den f.d. ledamoten Margö Ingvardsson
påpekade, som är närvarande i kammaren nu, har ju inte riksdagen bett att
få denna fråga utredd. Riksdagen har därför full möjlighet och är dessutom
skyldig, som jag ser det, att säga vad riksdagen tycker om detta. Detta är ju
ett påfund. Minoriteten kan därför i det här fallet inte säga att det pågår en
utredning och påstå att riksdagen inte skall lägga sig i det. Det är ju riksda-
gens skyldighet att säga vad riksdagen tycker om detta. Riksdagen är ju an-
svarig för kvaliteten inom högskoleutbildningar, och det gäller inte bara
vårdutbildningar. Det gäller all den utbildning som vi här i riksdagen beslutat
skall bedrivas på de olika högskolorna.
Om man böljar röra till det med samvetsklausuler hamnar vi till slut i en
ohållbar situation, även ur riksdagens perspektiv sett. Låt oss ta lärarutbild-
ningen som exempel. Vi säger ju att det är viktigt att lärarna kan undervisa
om det folkmord som skedde under andra världskriget gentemot de olika
judiska befolkningarna. Men om vi tänker oss att någon historierevisionist
säger att han vägrar att lära sig något om detta därför att det är lögn, eller
att han t.o.m. vägrar att undervisa om det, inser vi vart det kan bära hän.
Herr talman! Jag står bakom hela Vänsterpartiets meningsyttring, som är
fogad till detta betänkande, men av hänsyn till kammarens arbetsbelastning
nöjer jag mig med att yrka bifall till mom. 7 och mom. 19.
Anf. 43 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Jag skall strax kommentera de inlägg som här har gjorts dels
av reservanter, dels av en majoritet i utskottet vad gäller mom. 7. Men först
vill jag komma in på behovet av specialpedagoger för hörselhandikappade
elever. Det har vi en mycket kraftig gemensam skrivning om, och det gläder
mig. Även Inger Lundberg har tagit upp den frågan i sitt anförande.
Många gånger har vi talat om det både i utskottet och i kammaren. Frågan
har också varit föremål för utredning i samverkan mellan Stockholms univer-
sitet, Lärarhögskolan i Stockholm och Högskolan i Örebro. Dessa instanser
är ju specialister och mycket kunniga på detta område. Vi vet dessutom att
Lärarhögskolan i Stockholm på försök nästa budgetår skall anordna en
grundskollärarutbildning för döva och hörselskadade.
Denna skrivning är mycket glädjande, men vi vill ändå betona att vi ser
allvarligt på den rådande bristsituationen. Alla insatser för att komma till
rätta med problemen får inte avstanna, och jag vet att regeringen följer ut-
vecklingen med stor uppmärksamhet.
Låt mig komma till reservationerna. Regeringspartiernas företrädare har
reserverat sig mot att en majoritet i utskottet redan nu tar avstånd från att
införa en samvetsklausul i högskoleutbildningen. Precis som redan nämnts
från denna talarstol har den särskilde utredare som tillsattes för att utreda
frågan om att införa en klausul i högskoleförordningen varit hos oss i utskot-
tet. Hans utredning beräknas vara klar i maj-juni 1994.
Vi reservanter menar att denna majoritetens iver att redan nu ta ställning
mot en samvetsklausul går emot den sed vi har här i riksdagen, nämligen att
invänta en pågående utredning. Det hör till reglerna. Björn Samuelson säger
att det är riksdagens skyldighet och plikt att under utredningens gång titta
närmare på detta. Men vi har haft för vana i riksdagen att innan någon sär-
skild åtgärd vidtas invänta resultat, vilket tillhör god artighet och myndig-
hetsutövning. Så är fallet även nu.
Ni hade väl kunnat vänta en månad åtminstone. Det besök som utredaren
gjorde hos oss i utskottet borde ju också ha lugnat oroliga. Vid besöket fram-
kom att man, efter den genomgående undersökning som man redan gjort,
efter de enkäter man låtit föranstalta osv., kommit fram till att detta är en
åtgärd som troligtvis inte kommer att behöva vidtas. Däremot har man kom-
mit fram till att det är viktigt, vilket påtalats, att studenter har möjlighet att
överklaga lokala beslut av rättssäkerhetsskäl. Det är vår huvudpunkt från
regeringspartiernas företrädare. Vi tycker att utredningen borde fått ha sin
gång. Vi kunde ha gett oss till tåls en månad. Men nu vill det sig inte så.
Utskottet har fattat ett annat beslut. Därför ber jag redan nu att få yrka bifall
till reservation 5 beträffande mom. 7.
Låt mig gå vidare med studenternas rättssäkerhetsfrågor, som jag tycker
är väldigt viktiga. Inger Lundberg säger att hon känner oro över att studen-
terna kommit i händerna på rektorerna och att rektorerna fått alldeles för
mycket makt. Till det vill jag säga att regeringen ser mycket allvarligt på
detta och har tillsatt en särskild utredare som skall belysa dessa frågor. En
översyn och en beredning pågår inom regeringskansliet och utredaren skall
fortlöpande redovisa sitt arbete. Den första rapporten skall komma i sep-
tember i år.
Om det finns fog för oro - det vill jag säga till reservanterna - kommer
utredaren att föreslå erforderliga åtgärder. Tydligen är det också uttalat till
högskolornas ledning att de har ett stort ansvar för att de regler som lokalt
tillämpas vid de olika högskolorna ger studenterna rättsskydd. Det är i hög
grad en kvalitetsfråga, som kan påverka den utvärdering som görs av hög-
skolorna. Man sätter en kvalitetsstämpel på högskolorna när man tillämpar
rättsskydd. Studenter söker ju till de högskolor som har gott rykte. Vilken
student vill söka till en högskola där det råder anarki och där inte rättsskydd
tillämpas? Till reservanterna säger jag därför: Studenternas oro skall vi ta
på allvar, men vi skall inte blåsa under den och oroa studenterna i onödan.
Det arbetas väldigt mycket och seriöst på olika plan i dessa frågor.
Som allra hastigast vill jag säga något om den parlamentariska arbets-
grupp som jag hörde att Inger Lundberg inte yrkade bifall till, för att vinna
tid åt kammaren. Frågan om en parlamentarisk arbetsgrupp för att följa för-
ändringar med det nya resurstilldelningssystemet har varit uppe tidigare.
Utskottet menar att det inom ramen för Resursberedningens arbete skall
finnas möjlighet till parlamentarisk insyn. Man har låtit meddela att det
kommer att ske på olika sätt, i form av seminarier eller motsvarande. Där-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
41
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Pissa
högskolefrågor
42
igenom finns alla möjligheter att tränga in i detta, som är mycket viktigt, för
att se vilken verkan denna stora omvälvande reform får ute på högskolorna.
I reservationerna 3 och 4 önskar man en kartläggning av behörighetsregler
och urval för antagning till högskolor. Även här har den särskilda utredaren
ett ansvar. När nu högskolor och universitet själva får besluta om utform-
ningen av tillträdesregler och antagning av studenter blir det naturligtvis -
jag vill inte säga sammelsurium - en hel mängd olika regler som studenterna
får ta ställning till, ofta utan någon möjlighet att tränga in i den stora massan.
Jag hörde på nyheterna strax innan jag kom hit att VHS har påpekat detta.
Man har detta under uppsikt, och en särskild utredare från högskolan i
Växjö, Kjell Gunnarsson, presenterade just i dag ett förslag om en databas
redan nästa vår för att underlätta för studenterna vid syoexpeditioner, ar-
betsförmedlingar och universitetsbibliotek att tränga in i denna stora massa.
Naturligtvis är det information det gäller. Studenterna får ju inte ges fel sig-
naler. Det som nyligen inträffade vid ett universitet i södra Sverige - jag be-
höver inte säga vilket - gör att man tycker synd om studenterna. De luras in
i någonting som de inte råder över och hamnar i en återvändsgränd. Detta
vill vi inte medverka till. Kontakten mellan gymnasier och högskolor måste
bli bättre. Ett databassystem kan starkt underlätta just för denna informa-
tionsdel.
Jag vill också behandla de synpunkter om lärarutbildningen som har kom-
mit fram vid inlägg här i talarstolen. Här finns två reservationer, dels reserva-
tion 6 från socialdemokraterna, dels reservation 7 från nydemokraterna. De
råkar inte sammanfalla, men jag vill ändå försöka att kommentera dem nå-
gorlunda parallellt.
Lärarkvaliteten är otroligt viktig. Det håller jag med Stefan Kihlberg om.
Att vidga perspektivet och beträda många vägar är också mycket viktigt.
Men på något sätt tycker jag att Stefan Kihlberg med sin motion, som nu
följs upp av en reservation, slår in öppna dörrar. Redan i dag kan man ju
snedda in i grundskollärarutbildningen t.ex. Man kan tillgodoräkna sig re-
dan genomgången utbildning, vilket står i 7 kap. 12 § högskoleförordningen.
Dessutom har en student rätt att tillgodoräkna sig utbildning eller motsva-
rande kunskaper och färdigheter som har förvärvats i yrkesverksamhet.
Detta är något som regeringen eller Universitets- och högskoleämbetet be-
slutar om.
Vi känner väl till den debatt som har varit om lärarutbildningen. Vi vet
att socialdemokraterna inte tycker om det som vi kallar för Unckelutbild-
ning. Men det känns viktigt att få säga att det gäller kvalitetsfrågor. Vi har
nu en ordning med den nya högskoleförordningen som innebär att kanslers-
ämbetet ansvarar för kvalitetsfrågorna. Som vi har fått reda på har universi-
tetskanslern tagit ett eget initiativ som innebär en utvärdering av kvalitets-
frågorna och hur organisationen av lärarutbildningen sker ute på högsko-
lorna. Utvärderingen ger möjlighet att jämföra olika studieorganisatoriska
modeller för bl.a. grundskolor. Sådana här utbildningar finns parallellt vid
olika lärosäten.
Björn Samuelson tog upp den sociala snedrekryteringen. Han ställde frå-
gor om antagning osv. Social snedrekrytering är inte en fråga där man bara
säger tulipanaros för att få problemet att lösa sig. Björn Samuelson säger
också att det behöver tas ett rejält grepp över den här problematiken. Om
det hade varit lätt att lösa, så är det klart att man redan hade gjort det. Den
särskilda utredaren har som ett särskilt uppdrag att se över detta, könsför-
delningen till olika högre utbildningar, naturvetenskapliga och tekniska ut-
bildningar och frågan om den geografiska belägenheten, vilken Inger Lund-
berg säger att Centern inte reagerar på. Naturligtvis vet vi som bor i glesbyg-
den att det är förenat med stora svårigheter att ta sig till lärosäten. Det har
det alltid varit. Med den erfarenhet som jag har tycker jag ändå att det med
åren har blivit lättare, inte minst genom den nya informationsteknologin.
Men det gäller som sagt att vi får besked från den särskilda utredaren om att
han föreslår åtgärder, för den här situationen hälsar man inte med glädje.
Jag vill ta upp frågan om studieomdöme från folkhögskolorna, en fråga
som det är viktigt att få belyst. Flera gånger har riksdagen uttalat att studie-
omdöme från folkhögskola skall jämföras med betyg. Även denna gång fast-
slår utskottet mycket bestämt att det skall jämföras med betyg. Sökande från
folkhögskolor skall inte diskrimineras eller desavoueras vid antagning till
högskola.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan, med un-
dantag för mom. 7 där jag redan har yrkat bifall till reservation 5, samt avslag
på övriga reservationer och meningsyttringar.
Anf. 44 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill kommentera Marianne Jönssons anförande på tre
punkter.
För det första noterar jag bara när det gäller lärarutbildningen att Centern
har svängt kraftigt.
För det andra gäller det den sociala snedrekryteringen. Jag sade i mitt hu-
vudanförande att det vore bra om man kunde ta upp problematiken och be-
handla den på ett samlat sätt någon gång. Men det utesluter ju inte att man
reagerar när utvecklingen går mot en ökad social snedrekrytering, när beslut
fattas här i kammaren, i utbildningsutskottet eller andra utskott, som inne-
bär att kvaliteten försämras ute i skolorna. Vi vet ju vilka som i första hand
drabbas av nedskärningarna.
För det tredje gäller det samvetsklausul. Så fort begreppet utredning
nämns i parlamentariska sammanhang är inte jag den som faller i trans. Efter
några år här i riksdagen vet jag att det är mycket som kan gömmas bakom
en pågående utredning. Som jag sade har riksdagen inte begärt utredningen
om en eventuell samvetsklausul i högskoleförordningen. Då tycker jag att
det är på mitt ansvar som folkvald att uttrycka vad jag tycker i frågan. Jag
och Vänsterpartiet vill inte ha en samvetsklausul i högskoleförordningen -
det är en fråga som vi driver. Då närmar vi ju oss också den centrala frågan
för Marianne Jönsson, vilken hon kanske kan svara på här: Vill Marianne
Jönsson ha en samvetsklausul i högskoleförordningen, eller har Marianne
Jönsson inte bestämt sig därvidlag?
Jag tycker att frågan är av en sådan karaktär att jag som folkvald riksdags-
ledamot faktiskt kan uttrycka en bestämd åsikt mot bakgrund av all argu-
mentation som har framförts och de villovägar som det har pekats på att en
sådan här klausul kan leda in på.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
43
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Hssa
högskolefrågor
44
Anf. 45 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! Björn Samuelson tar återigen upp frågan om lärarutbild-
ningen och att Centern har svängt osv. Jag har den bestämda åsikten att det
skall finnas flera vägar och att det skall finnas möjligheter att välja. Här har
vi nu parallellt fått två lärarutbildningar. Studenterna väljer var de anser att
de får bästa utbildning och utbyte av sina insatser.
Vi får avvakta vad kanslersämbetet kommer fram till i sin utredning, så
att vi kan göra en jämförelse med den parallella organisationen. Tills dess
får vi lugna oss. Sedan får vi se om det är så eländigt som Björn Samuelson
vill beskriva det.
Sedan gäller det den sociala snedrekryteringen. Jag vill inte vara elak, men
Björn Samuelson brukar ju själv vara litet underfundig i sina framställnings-
konster. Just detta att man tar ett rejält grepp över den här problematiken
är litet av en Lars Ekborg-monolog. Det finns inga förslag, Björn Samuelson
har funderat på det. Men det är inte så lätt, Björn Samuelson, att komma
till rätta med detta. Vi arbetar med det. Kommer vi på några goda idéer så
lägger vi fram förslag om dessa. Men nu står vi där vi står, och ingen tycker
om det. Alla vill ha förändringar, men vi vet inte riktigt hur det skall gå till.
Det finns, som Björn Samuelson sade, en stark politisk majoritet för detta.
Björn Samuelson frågade om jag vill ha en samvetsklausul. Jag ger mig till
tåls en månad. När utredaren hade sin föredragning i utskottet framgick det
att han troligen inte kommer att lägga fram förslag beträffande en samvets-
klausul. Han kommer emellertid att lägga fram andra förslag, t.ex. om att
en student skall kunna överklaga lokala beslut. Ett sådant förslag från en
utredare, som arbetar seriöst och samvetsgrant och som jag inte tycker att
man skall desavouera under utredningens gång, kan väl Björn Samuelson
inte ha någonting emot?
Anf. 46 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Tidigare hade Centern en idé om att det var viktigare att
man hade en lärarutbildning som låg i fas med läroplanen.
Vi har lagt fram en rad olika förslag som vi anser skulle leda till att man
kommer till rätta med den sociala snedrekryteringen och breddar rekryte-
ringen till högskolan. Vi har lagt fram förslag på vuxenutbildningens om-
råde. Vi har vidare lagt fram förslag om förstärkning av syoinsatserna, om
bättre utrustning i skolan och om olika åtgärder för att ändra attityden till
utbildning. Tyvärr har dessa förslag avslagits.
Marianne Jönsson måste väl ändå ha funderat över frågan om samvets-
klausulen? Jag är mycket nyfiken på att få ett referat av hur dessa funde-
ringar har gått.
Anf. 47 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tycker att detta är litet lättköpt. Jag väntar på utred-
ningen. Med utredningen följer många bra saker för studenterna och deras
rättsskydd. Jag ger mig till tåls med det, och då får även Björn Samuelson
ge sig tåls en månad.
Varken den lärarutbildning som Björn Samuelson är tillskyndare för eller
den som Inger Lundberg kallar för den Unckelska är i fas med den nya läro-
planen. Vi behöver diskutera väldigt mycket om det som pågår ute på lärar-
högskolorna och om vad vi skall göra åt lärarutbildningen. Det är helt klart
att det är mycket att göra på det här området. I det här läget tycker jag dock
att vi skall låta kanslersämbetet slutföra sin utredning, så att vi kan jämföra
det hela parallellt.
Anf. 48 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! När vi diskuterar samvetsklausulen är det, Marianne Jöns-
son, inte en formell fråga, utan det är en viktig kvinnofråga. Det är också en
viktig principiell fråga: Är patienten till för personalen eller är personalen
till för patienten? Det är nu, och inte om en månad, som riksdagen kan ge
ett klart besked i denna principiellt viktiga fråga.
Marianne Jönsson har rätt i att det är ovanligt att riksdagen under en på-
gående utredning fattar beslut i sakfrågan. Men detta är en okynnesutred-
ning, Marianne Jönsson. Det är en utredning vars tillkomst i mycket har
styrts av grupper som inte är beredda att stå upp för kvinnans rätt att själv
avgöra om hon vill ha abort. Det är en eftergift åt de krafter som vill dela
upp personalen inom gynekologin i en grupp som arbetar med aborter och
en annan grupp som inte gör det. Det vore en djupt olycklig utveckling, och
det är därför som utskottet har reagerat så starkt.
Jag är uppriktigt förvånad över att Marianne Jönsson som representant för
centerkvinnorna inte här och nu kan deklarera vad hon har för uppfattning i
sakfrågan. Marianne Jönsson säger att detta är en fråga om artighet gent-
emot regeringen. Jag tycker, Marianne Jönsson, att vi kvinnor i riksdagen
har större anledning att vara artiga mot de abortsökande kvinnorna än att
visa artighet mot regeringen.
Om Marianne Jönsson menade allvar med att det är studenternas rättssä-
kerhetsfrågor som är viktiga, då skulle Marianne Jönsson ha biträtt det so-
cialdemokratiska förslaget om en generell översyn av rättssäkerhetsfrågorna
i samband med de förändringar som gjorts i systemet. Då hade hon varit mer
upprörd och mer orolig över det kaos som råder på antagningsområdet.
Marianne Jönsson har liksom regeringen lagt sig för abortmotståndarna och
kristdemokraterna. Heder dock åt de folkpartistiska kvinnor som har vågat
motionera i den här frågan och som inte skrapar med fotterna och visar artig-
het mot en regering som är fel ute.
Anf. 49 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! Det är lätt att bli känslomässig när man argumenterar i de
här frågorna, Inger Lundberg. Jag tycker att vi skall ta ner diskussionen på
en saklig nivå. Som Inger Lundberg säger är det ovanligt att man går emot
utredningar. Om det är en okynnesutredning eller inte, lägger jag mig inte
i.
Vi skall i dag inte sakbehandla denna fråga, utan det gäller den formella
frågan om utredningen skall ha sin gång eller om vi skall avbryta den. Vi i
regeringspartierna anser att den skall ha sin gång, vi väntar en månad och
avvaktar utredaren. Han har varit hos oss i utskottet och delgett oss ganska
mycket av resultaten av sin gedigna utredning. Han har skrivit till olika vård-
högskolor, träffat rektorer vid skolorna och skickat enkäter till vårdhögsko-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
45
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
46
lor. Han har träffat representanter för sekten Ja till livet i Uppsala. Han har
även i enkäter till andra länder frågat om de har samvetsklausuler i sin lag-
stiftning. Han har även skickat enkäter till linjenämnder.
Jag tycker att det vore märkligt om vi inte kunde vänta och se vad han
kommer fram till i sin utredning.
Anf. 50 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tillåter mig att vara känslomässig när vi diskuterar en
av de frågor som är av grundläggande betydelse för jämställdheten och som
betyder allra mest för de kvinnor som har det mest jobbigt, de kvinnor som
utgör basen för oss socialdemokratiska kvinnor här i riksdagen.
Detta är ingen sakbehandling, säger Marianne Jönsson. Men Marianne
Jönsson har haft alla möjligheter att visa var centerkvinnorna står i sak. Det
är viktigt att vi nu gör en markering. Det mobiliseras nu krafter mot de fria
aborterna. Finns det då inte anledning att vi kvinnor visar våra känslor och
vågar säga vad vi står för i abortfrågan, även om det ibland är obekvämt?
Marianne Jönsson och hennes moderata systrar har haft möjligheten att
ställa upp - kanske litet otydligare och kanske litet formellare - genom att
markera sin anslutning till det särskilda yttrande som folkpartiets kvinnor
avgav till betänkandet. Inte ens det gjorde centerkvinnorna och moderat-
kvinnorna. Det är allvarligt.
Visst är det en duktig utredare som jobbar med dessa frågor. Säkerligen
får han fram en hel del material som kan användas i den utredning om rätts-
säkerheten som vi socialdemokrater har efterlyst. Men varför, Marianne
Jönsson, vara så artig mot grabbarna i regeringen? Och varför visa denna
artighet mot dem som försöker undergräva rätten till fri abort i vårt land?
Anf. 51 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att Inger Lundberg skall bekymra sig över
mina centerkvinnor. Jag har god kontakt med dem, och jag informerar dem
om vad jag jobbar med här i riksdagen. De anser också att vi skall invänta
utredningen.
Jag vill upprepa vad jag sade nyss, nämligen att den sammanfattning som
gjordes vid Aspelins besök i utbildningsutskottet gick ut på att han och hans
sekreterare inte kommer att föreslå en samvetsklausul. De anser inte att det
behövs någon. Däremot kanske studenter bör ha en möjlighet att överklaga
lokala beslut av rättssäkerhetsskäl. Jag tycker inte att det är så mycket att
hetsa upp sig över, Inger Lundberg.
Anf. 52 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Marianne Jönsson säger att det hör till reglerna att man skall
vänta på utredningen. Principiellt håller jag med om det - när utredningen
är tillsatt för att ta reda på nya fakta och för att belysa saker och ting ur nya
synvinklar. I sådana fall är det självklart att man skall vänta.
Men så är inte fallet här. Det är inte alls det som är avsikten med utred-
ningen, och det vet Marianne Jönsson. Utredningen är en framtvingad pre-
sent till ett visst parti. Det handlar inte ett dugg om att söka nya fakta.
Dessutom visas det ganska stor list när det gäller högskoleförordningen.
Om utredningen skulle visa på något som gör att regeringen skulle vilja in-
föra en samvetsklausul i högskoleförordningen kan man göra det utan att
fråga riksdagen. Jag tror dock inte för ett ögonblick att så skulle bli fallet.
Marianne Jönsson vet lika väl som jag att det finns uppfattningar som gör
att en samvetsklausul inte skulle ha en chans.
Vad det egentligen handlar om har jag fått fullständigt klart för mig. Om
det har varit en intensiv lobbypåverkan i någon fråga så gäller det just denna
fråga, och då från ett enda håll - rötterna finns i Uppsala. Jag tänker då på
Livets ord och på abortmotstånd.
Dessutom handlar det här om en värderingsfråga. Jag låter mig inte utre-
das vad gäller mina värderingar. Det handlar om en grundläggande filosofi -
om olika filosofiska skolor, om värdenihilism eller om vad man bekänner sig
till. Här kan inget utredningsresultat påverka.
Även om utredningen skulle tycka att en samvetsklausul vore bra, skulle
det inte påverka mitt eller Ny demokratis ställningstagande. I det här fallet
är det bara fråga om ett sätt att begrava en het potatis.
Det skall bli intressant att studera omröstningen. Jag utgår från att man i
regeringskretsen av samvetsskäl tillåter fri omröstning i denna fråga. Jag är
inte säker på att jag lyckas med det som Björn Samuelson misslyckades med.
Marianne Jönsson ville inte säga vad hon själv egentligen tycker. Men ett
sätt att få ett svar är att ställa frågan så här: Skulle Marianne Jönsson vilja
bli opererad av en läkare som bekänner sig till Jehovas vittnen och följaktli-
gen vägrar ge blodtransfusioner?
Anf. 53 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vet inte riktigt vad jag skall svara, Stefan Kihlberg.
Egentligen går ju detta ut på samma sak som det som jag argumenterade om
nyss i replikväxlingen med Inger Lundberg. Möjligen är det ett litet mera
filosofiskt resonemang i Stefan Kihlbergs inlägg. Jag värderar Stefan Kihl-
bergs inställning och tycker att den är värd att respekteras. Men jag kan inte
frångå det ställningstagande som jag har gjort. Jag tycker att man aldrig skall
hindra någon att fullfölja ett arbete som man har uppdragit åt den personen
att utföra. Man skall alltså aldrig avbryta någon i ett pågående arbete. I detta
arbete får man ju svart på vitt att det rivs för att få luft och ljus. Det är kanske
inte tillräckligt, som August Strindberg vid något tillfälle sagt.
Det är viktigt att bringa klarhet i olika frågor och att få detta åskådliggjort
i en utredning. Jag har bara några anteckningar om den från utredarens be-
sök i utskottet. Jag står kvar vid mitt ställningstagande. Vi kan alltså ge oss
till tåls en månad. Jag har inga värderingar här. Detta är inte ett sakärende
där vi har ett underlag att ta ställning till.
Anf. 54 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill bara kort konstatera att det som sagts här för mig
framstår som ett svepskäl. Jag har respekt för att man inom regeringskret-
sen, i fyrpartigänget, visar varandra lojalitet. Men säg då att det är skälet!
Det respekterar jag. Jag skulle tycka att det var ett uppriktigt svar, för det
är ju det reella skälet.
Jag kan inte se den i ögonen som undrar hur jag ser på den här frågan.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
47
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
fnissa
högskolefrågor
48
För mig handlar det nämligen också om en djupt filosofisk fråga och om en
värdefråga som också gäller jämställdhet och kvinnors självklara rätt. Om
någon frågar vad jag tycker i den här frågan kan jag inte säga: Det vet jag
inte, för jag måste veta vad utredningen kommer fram till. Då är jag inte
trovärdig i mina egna ögon och förmodligen inte i andras heller.
Anf. 55 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! Det som gör det så svårt att argumentera med både Stefan
Kihlberg och Inger Lundberg är just att det inte är fråga om en sakargumen-
tation. Vi tar ställning i en procedurfråga. Jag har sällan läst en så känslofri
reservation som reservation 5 avseende mom. 7. Där sägs det:
”Mot bakgrund av den pågående utredningen i frågan bör riksdagen nu
inte vidta någon särskild åtgärd.”
Reservation 5 är helt salvelsefri.
Anf. 56 TUVE SKÄNBERG (kds):
Herr talman! I utbildningsutskottets betänkande nr 16 s. 11 behandlas fem
motioner där man motsätter sig den utredning om en eventuell samvetsklau-
sul i högskoleutbildningen som regeringen tillsatte den 22 april 1993.
I början av september fick hovrättslagman Erland Aspelin i Malmö rege-
ringens uppdrag att utreda frågan hur studenternas rätt att av religiösa,
etiska eller andra skäl vägra delta i vissa utbildningsmoment kan tillgodoses
i högskoleförordningen. En sådan möjlighet att vägra delta i vissa utbild-
ningsmoment av samvetsskäl och ändå få ut sin examen är ingen nyhet.
Åren 1977-1991 gav högskoleförordningen studenterna en mycket vid rätt
att till Universitets- och högskoleämbetet, UHÄ, och senare till Högskolans
överklagandenämnd, överklaga lokala beslut. Det vi debatterar just nu är
alltså ingenting annat än vad som var för handen 1977-1991. Såvitt jag vet
rasade världen inte samman under de åren heller.
Överklagandena har sedan 1977 inte varit vare sig särskilt många eller sär-
skilt svåra att hantera. Jag har uppgifter om att det rör sig om ett tjugotal
under de senaste fem åren. Men i och med avskaffandet av UHÄ har situa-
tionen blivit väsentligt annorlunda. Den nya högskolelagen och högskoleför-
ordningen innebär en väsentlig begränsning av rätten att överklaga lokala
beslut. Utredningen tillsattes mot denna bakgrund för att klargöra om stu-
denternas rätt var tillräckligt tillgodosedd.
Utredningen, som arbetat under vintern, beräknas vara färdig om en må-
nad. Nu vill en majoritet bestående av socialdemokrater, nydemokrater och
vänsterpartister föregå vad utredningen kan komma fram till genom att ge
regeringen till känna att en samvetsklausul i högskoleutbildningen inte bör
komma i fråga.
Herr talman! Om ett förslag om en samvetsklausul hade förelegat och om
vi hade talat om lämpliga avvägningar och begränsningar, i vissa konkreta
fall, av en samvetsklausul, skulle jag inte ha haft något att erinra. Det synes
mig självklart att en samvetsklausul inte skulle kunna åberopas under vilka
förhållanden som helst. Utskottsmajoriteten bestående av socialdemokra-
ter, nydemokrater och vänsterpartister skriver också i betänkandet:
”Utskottet har under hand erfarit att problemen förefaller vara av ringa
omfattning. Det finns enligt utskottets mening förutsättningar att i det en-
skilda fallet nå tillfredsställande lösningar på konflikten mellan utbildning-
ens krav och den etiska övertygelsen.”
Jag delar majoritetens uppfattning, dvs. att det finns en konflikt, att det
är få studenter det rör sig om och att konflikten hittills har lösts, så långt
detta har kommit till allmän kännedom. Det är svårt att uttala sig om hur
stort mörkertalet är för studenter som ser sig tvungna att göra våld mot sitt
samvete.
Det upprörande är heller inte majoritetens diskussion om under vilka för-
hållanden en samvetsklausul kunde eller inte kunde åberopas. Det upprö-
rande är att varje åberopande av samvetet kategoriskt och principiellt avvi-
sas. Utskottsmajoriteten skriver:
”Den fråga som motionärerna väcker är enligt utskottets mening av
mycket stor principiell vikt.---får det i princip inte finns utrymme för en
student att vägra genomgå ett obligatoriskt kursmoment.---Enligt utskot-
tets bestämda mening bör en samvetsklausul i högskoleutbildningen i enlig-
het med vad som anförs i direktiven till den nämnda utredningen inte komma
i fråga.”
Låt mig än en gång klargöra att det vi nu diskuterar inte är olika modifie-
ringar av en faktiskt föreslagen samvetsklausul - det finns ingen sådan - utan
själva principfrågan: Får en ung människa/en student under några som helst
förhållanden åberopa sitt samvete? Där säger socialdemokrater, nydemo-
krater och vänsterpartister kategoriskt nej: ”Det får i princip inte finnas ut-
rymme för en student att vägra---.”
Denna hållning är oförenlig med FN:s deklarationer från 1948 om de
mänskliga rättigheterna, där det i artikel 18 heter: ”Everyone has the right
to freedom of thought, conscience and religion” - envar skall äga rätt till
tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet Samma formulering finns i
Helsingforsöverenskommelsen från 1975, princip 7. Båda dessa konventio-
ner har Sverige ratificerat. Sverige har ju en gammal tradition av att hålla
samvetsfriheten högt. Redan i 1809 års regeringsform, 16 §, sades: ”Ko-
nungen bör ingens samvete tvinga eller tvinga låta.”
Vackra ord i internationella konventioner går att negligera. Sedan tre
veckor går det däremot inte när det gäller just samvetsfrihet, som nu skyddas
av svensk lag. Samvetsfriheten finns nämligen positivt uttryckt i svensk lag
genom att riksdagen - vi - den 14 april i år inkorporerade Europakonventio-
nen från 1950 i vår lagstiftning.
I Europakonventionen, som träder i kraft som svensk lag den 1 januari
1995, står i artiklarna 9,13 och 19: ”Envar skall äga rätt till tankefrihet, sam-
vetsfrihet och religionsfrihet---Envar, vars i denna konvention angivna
fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför
inhemsk myndighet och detta även i det fall att kränkningen förövats av äm-
betsman i tjänsteutövning---För att trygga uppfyllandet av de förpliktel-
ser, som de höga fördragsslutande parterna åtagit sig genom denna konven-
tion, skola upprättas: 1) en europeisk kommission för de mänskliga rättighe-
terna, här nedan benämnd kommissionen; 2) en europeisk domstol för de
mänskliga rättigheterna, här nedan kallad domstolen.”
Majoritetens tillkännagivande till regeringen om att avvisa en samvets-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 103
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
50
klausul kan alltså inte omintetgöra en lag som beslutats av riksdagen och som
träder i kraft den 1 januari, och skall tillämpas av svensk domstol, och som
ger möjlighet att driva frågan vidare till Europadomstolen för de mänskliga
rättigheterna.
Vid den föredragning på kanske 10 minuter som utredaren Erland Aspelin
gav för utbildningsutskottet framhölls att en samvetsklausul inom högre ut-
bildning inte fanns i andra länder. Det har föranlett mig att kontrollera hans
korta omnämnande. Såvitt jag kan förstå har det sin förklaring i att i andra
länder finns en motsvarande samvetsklausul för vårdpersonal och att den
därför inte behövs i den medicinska utbildningen. Min källa är brittiska un-
derhusets socialutskotts rapport Conscience Clause 1989/90:10 där Sverige
anges som det enda land som saknar en sådan lagfäst samvetsfrihet i vården,
medan länder som t.ex. Österrike, Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland,
Italien, Nederländerna, Norge och Spanien har detta.
Flera andra yrkesgrupper har tillerkänts samvetsfrihet. Militärer har både
rätt och skyldighet att vägra lyda order om dessa strider mot Genévedeklara-
tionens krigslagar. Jag tänker på tortyr eller övergrepp mot civila. Militärer-
nas samvetsfrihet var en följd av att tyska höga officerare vid Niirnbergrätte-
gångarna efter kriget avvisade alla anklagelser om krigsförbrytelser med att
de bara lytt order och inte hade haft rätt att neka.
Journalister har i sina pressetiska regler tillförsäkrats samvetsfrihet och i
deras kollektivavtal 3 § mom. 3 fastställs att ”Medarbetare får icke åläggas
att skriva mot sin övertygelse”.
Jag sade inledningsvis att om vi hade haft en samvetsklausul förelagd riks-
dagen att diskutera skulle vi ha vägt och prövat under vilka förhållanden som
en sådan kunde åberopas eller ej. Vi kunde ha samtalat om det lämpliga i
att t.ex. kunna vägra göra aborter och under vilka förhållanden, ge blod-
transfusion eller att vägra att göra det, och under vilka förhållanden. Någon
sådan samvetsklausul att ta ställning till finns nu inte och det går därför inte
att göra några som helst avvägningar eller modifieringar.
I dag finns två sätt att rösta på: dels med de fyra regeringspartiernas reser-
vation som kort anger att vi skall invänta den utredning som inom kort blir
färdig, dels med s, nyd och v som kategoriskt avvisar varje hänvisning till
samvetet för en student. Om denna sida vinner omröstningen har Sveriges
riksdag uttalat, i strid mot den lag man själv för ett par veckor sedan stiftat,
att ”Det får i princip inte finnas utrymme för en student att vägra genomgå
ett obligatoriskt kursmoment”.
Detta kategoriska samvetsförbud kommer inte bara att gälla de samvets-
betänkligheter som studenter har haft i historisk tid, eller har i dag, utan -
och det är det värsta - vaije samvetsbetänklighet en student kan komma att
få, under omständigheter vi i dag inte känner till och inte kan känna till, ef-
tersom högskolorna till mycket stor del är fria att själva forma sin undervis-
ning.
Låt mig beskriva några scenarion: polisaspiranten som inte vill medverka
till avvisning av det sjuka flyktingbarnet, läkarstuderanden eller labassisten-
ter som inte vill utföra plågsamma djurförsök, psykologstuderanden som
inte vill delta i sensiträning, medicinare som är tveksamma till genmanipula-
tion, sena aborter eller olika typer av transplantationer. För dessa människor
finns det inget skydd. Alla får de samma svar genom Sveriges riksdags be-
slut, oavsett vad de kunde ha haft att anföra: ”Det får i princip inte finnas
utrymme för en student att vägra genomgå ett obligatoriskt kursmoment.”
De blir tvungna att gå till svensk domstol och hänvisa till Europakonventio-
nen och om nödvändigt få sin rätt vid Europadomstolen.
Att socialdemokrater och vänsterpartister slår vakt om det totalitära sam-
hället och avvisar varje hänvisning till samvetet förvånar mig mindre än att
Ny demokrati gör det. Var det verkligen för att skapa ett samhälle som av
princip, kategoriskt och i varje fall avvisar en ung människas hänvisning till
sitt samvete som ni gav er in i politiken?
Herr talman! Jag yrkar bifall till utbildningsutskottets betänkande 16 utom
beträffande samvetsklausulen där jag yrkar bifall till reservation 5.
Anf. 57 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det må förlåtas mig om jag hade litet svårt att hänga med i
Tuve Skånbergs jordenruntresa. De där Skånbergska jordenruntresorna är
inte så ovanliga. Ibland är det små barn som föds på olika lasarett runtom
i landet och som väger si och så många gram, ibland är det internationella
händelser som Skånberg furnerar riksdagen med. Ur den här mängden av
information fick jag i alla fall klart för mig, tror jag, att Tuve Skånberg åtmin-
stone i någon mån jämställer medverkan vid aborter med krigsförbrytelser.
Det är viktigt att riksdagen markerar att riksdagens omsorg om patienten
måste hamna i förgrunden i valet mellan patientens rätt och personalens rätt.
Om det hade varit så väl att omsorgen om studenternas rättssäkerhet hade
varit huvudfrågan för Tuve Skånberg, då hade han på allvar tagit upp rättssä-
kerhetsfrågorna. Från socialdemokratiskt håll och också från Vänstern väck-
tes många allvarliga frågor när det gällde rättssäkerheten i högskolan.
Om Tuve Skånberg menar allvar med frågan om rättssäkerhet har han
chansen att i dag rösta på socialdemokraternas reservation 1 som behandlar
rättssäkerhetsfrågorna och där vi ställer krav på en generell skärpning av
dem.
Anf. 58 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Inger Lundberg blev mig svaret skyldig på frågan om situa-
tionen 1977-1991 var alarmerande. Hela denna period - då det fanns möjlig-
het att överklaga beslut - gällde den nuvarande abortlagen. Oss veterligen
har den inte utnyttjats i många fall. Jag kan inte peka på något fall då en
barnmorska eller gynekolog har vägrat att utföra moment som har med abor-
ter att göra.
Jag vill fråga om det var något i min framställning på 11 minuter som var
irrelevant?
Anf. 59 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag ber Tuve Skånberg om ursäkt, men det kanske ändå var
något.
Det är precis som jag sade, vi kritiserade regeringen och regeringspar-
tierna för att de inte tittade närmare på överklagandemöjligheter och rätts-
säkerhetsfrågor i anslutning till den stora förändring av de centrala verken
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
51
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
52
som skedde på högskoleområdet. Vi såg litet av oro och bekymmer från
Tuve Skånbergs sida. Det är bra om Tuve Skånberg är beredd att stödja den
socialdemokratiska reservationen som syftar till ökad rättssäkerhet för stu-
denterna.
Anf. 60 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är att ta i när man hävdar, efter det att vi
från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Ny demokrati har sagt att vi
inte vill ha en samvetsklausul i högskoleförordningen, att vi vänsterpartister
och socialdemokrater är representanter för det totalitära samhället.
Tuve Skånbergs anförande reser en rad frågor. Under vilka förhållanden
menar Tuve Skånberg att en samvetsklausul skall kunna åberopas? Tbve
Skånberg måste ha tänkt på och penetrerat frågan. Har patienten rätt att
veta att den behandling han får är adekvat och att inte den behandlandes
samvete sätter stopp? Föreligger den oavvisliga rätten för patienten i Tuve
Skånbergs verklighet? Delar inte Tuve Skånberg uppfattningen att det står
faktiskt envar fritt att utifrån sitt samvete avstå från en utbildning vars inne-
håll kan begå våld på dennes samvete?
Herr talman! Nej, säg som det är, Tuve Skånberg! Tbve Skånberg vill åt
aborterna, samtidigt som han utgör ett inte oviktigt underlag för en regering
som genomför en nedskämingspolitik som är riktad mot landstingen och vår-
den.
Anf. 61 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Jag sade i mitt tal att jag inte kan tänka mig att åberopa en
samvetsklausul under vilka omständigheter som helst. Jag vill inte ha en ka-
tegorisk samvetsklausul där man alltid kan få sin vilja igenom. Det har inte
heller någon förespråkat.
Men det majoriteten nu har kommit fram till är vad som på modernt språk
kallas för ”overkill”. Det är en överdrift som slår ut varje hänvisning till sam-
vetet. Hade det gällt en inskränkning som bara gäller blodtransfusioner,
aborter eller något annat inom vården, hade vi kunnat diskutera de frågorna.
Men ni i majoriteten har kategoriskt avvisat vaije hänvisning under några
som helst förhållanden till samvetet.
Vidare var det frågan om aborter. Här har det gjorts troligt av vaije repre-
sentant för den aktuella majoriteten att det skulle vara abortfrågan som har
fört frågan om samvetsklausul upp på dagordningen. Upp till bevis! Jag stäl-
ler då frågorna: Varför tror majoriteten att det skulle bli fler som skulle vägra
genomgå abortmoment i undervisningen? Vari ligger det problematiska i att
göra aborter?
Anf. 62 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Det vore fortfarande intressant att få veta vilka funderingar
Tuve Skånberg har haft om under vilka omständigheter som en samvetsklau-
sul kan åberopas. Jag fick inte höra något referat från Marianne Jönsson.
Men Tuve Skånberg kanske kan ge en redogörelse.
Jag tycker inte att exemplet i Tuve Skånbergs huvudanförande om polisas-
piranten som inte vill vara med om en utvisning av ett sjukt barn är bra. Det
handlar om civilkurage. I det fallet hjälper det inte om det står alldeles så
mycket om samvetsklausuler i högskoleförordningen. Det var ett dåligt ex-
empel.
Jag återkommer till frågan om aborter. Det är väl inget underligt eller kne-
pigt. Jag ser på TV, läser tidningar och hör på radio. Jag ser att det bedrivs
en kampanj mot abortlagstiftningen i Sverige i dag. Då är det naturligt att
när Tuve Skånberg är så het på gröten i fråga om en samvetsklausul att jag
gör denna koppling ända till dess att Tuve Skånberg säger att samvetsklausu-
len inte har någonting med aborter att göra.
Anf. 63 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Det gläder mig att Björn Samuelson säger att i ett tänkt läge
i framtiden borde en polisaspirant ha rätt att vägra att utföra en order. Det
Björn Samuelson och majoriteten kommer att rösta för är att den polisaspi-
ranten under vaije omständighet kommer att få veta att denne aldrig kom-
mer att kunna hänvisa till sitt samvete. Han hänvisas till Europakonventio-
nen, svensk domstol och Europadomstolen.
Under vilka omständigheter? Jag kan inte precisera det. Jag vill däremot
inte kategoriskt avvisa vaije hänvisning till ett samvete. Jag menar att sam-
vetet skall hållas högt. Det som den ene kan, kan inte den andra göra. Jag
vill inte sätta mig till doms över det Jehovas vittne som inte kan göra en blod-
transfusion, fast jag å det bestämdaste ogillar den personens ställningsta-
gande och aldrig skulle vilja bli opererad av honom. Jag vill likväl kunna
diskutera frågan. Jag hade gärna sett vad utredningen hade kommit fram till.
Nu kommer majoritetens ställningstagande att styra utredningen. Nu får vi
inte veta vad utredningen hade kommit fram till utan ert ställningstagande.
Det är tråkigt.
Anf. 64 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Tuve Skånberg säger att vaije åberopande av samvetsskäl
förhindras av skrivningen i majoritetstexten. Det är inte sant. Tuve Skånberg
får gärna åberopa sitt samvete. Alla människor får gärna åberopa sitt samve-
tet. Men då måste man ta konsekvenserna av det. Självfallet måste jag ta
konsekvenserna om mitt samvete förbjuder mig att göra vissa saker. Då får
jag avstå från att göra de sakerna. Jag har all respekt i världen för det.
Detta är lätt. Jag måste inte bli barnmorska. Ingen tvingar mig till det. Jag
kan bli sjuksköterska. Jag kan utbilda mig till och jobba som sjuksköterska
utan att komma i närheten av min samvetsnöd.
Men jag får inte iåta andra människor lida för att jag har samvetsnöd. Det
strider mot min kristna etik. Det Tuve Skånberg säger gör att jag uppfattar
honom som en samvetsanarkist. Tänk om alla människor skulle göra så. Det
skulle bli fullständig anarki! Alltid kan man åberopa sitt samvete. Det blir
ingen ordning och reda på något. Det samhället vill jag inte leva i.
Tuve Skånbergs samvete dömer andra. Mitt samvete är inriktat på att
tjäna mina medmänniskor. Det är därför det står i Ny demokratis logo: Per-
sonlig frihet, hänsyn till varandra. Detta är rakt i linje med vår grundläg-
gande ideologi.
Tuve Skånberg vill fullständigt omyndigförklara utredningsmannen. Det
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Hssa
högskolefrågor
53
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
54
är nästan oförskämt att säga till en hovrättslagman att det faktum att riksda-
gen tar ställning innebär att han inte vågar utreda frågan sakligt. Om jag vore
Aspelin skulle jag känna mig kränkt och tycka att det var oförskämt.
Vi vet att detta bara är ett första steg. Det finns ett scenario framåt för
samvetsanarkisterna. Därför vill jag vända på frågan: När anser Tuve Skån-
berg att man inte får åberopa samvetsskäl? Min sista fråga är: Anser Tuve
Skånberg att det är okej att med hänvisning till sitt samvete mobba kvinnliga
präster?
Anf. 65 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Nej, jag anser inte att det är okej att åberopa sitt samvete
för att kunna göra någon annan människa illa. Jag menar att det principiellt
inte går att använda en samvetsfrihet för att skada den som är svagare eller
står i beroendeställning. Jag menar verkligen att en samvetsfrihet inte skall
kunna gälla under vilka omständigheter som helst.
Men vad vi har för handen är valet mellan att vänta på en utredning och
att kategoriskt avvisa vaije hänvisning till samvetet.
Jag vill passa tungan nu och inte använda för starka ord och övertolka vad
Stefan Kihlberg säger om ett samhälle med ordning och reda. Det ligger
nämligen nära till hands. Björn Samuelson blev mig svaret skyldig om varför
han trodde att aborterna ...
Anf. 66 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller inte Björn Samuelson.
Anf. 67 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Stefan Kihlberg har möjlighet att svara mig på frågan varför
han väntar att det kommer att bli tveksamheter just när det gäller att utföra
aborter. Vem säger det och varför?
Anf. 68 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Det är ju i praktiken det som det handlar om. Det är där
som argumentationen ständigt dyker upp. Det är samma exempel som kom-
mer igen. Det handlar om barnmorskeutbildningen och om gynekologer -
om och om igen.
I utbildningen för barnmorskor och gynekologer ingår moment som har
med abortrådgivning och liknande att göra. Om man tycker att detta är så
motbjudande att man inte ens kan lära sig det, har jag all respekt i världen
för detta. Men då kräver vanlig intellektuell hederlighet att man också tar
konsekvenserna av sitt samvetsdilemma och avstår av hänsyn till sina med-
människor.
Anf. 69 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Nu föreslår Stefan Kihlberg och majoriteten att man skall ta
konsekvenserna, vilket i praktiken innebär yrkesförbud. 1 och med formule-
ringen i majoritetstexten gäller detta i varje fall där samvetet åberopas. Det
är fortfarande inte klarlagt varför det skulle bli fler som vägrade att utföra
eller lära sig att utföra aborter. Ingen har ännu redogjort för varför åren
1977-1991 skulle vara så väsentligt annorlunda än en tänkt framtid. Mig ve-
terligen är det inte någon som under dessa år har hänvisat till sitt samvete
för att inte lära sig att utföra aborter.
Har Stefan Kihlberg någonting att säga om t.ex. plågsamma djurförsök?
Finns det något tillfälle då någon får hänvisa till sitt samvete? Björn Samuel-
son hade den goda smaken att hänvisa till ett sådant fall. Kan Stefan Kihl-
berg i sitt samhälle av ordning och reda hitta något fall där han tillåter en
student att ha ett fritt samvete?
Anf. 70 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Isa Halvarsson och jag har under allmänna motionstiden
motionerat mot införandet av en samvetsklausul i vårdutbildningarna. Vår
motion har tillstyrkts av en majoritet, och därmed gör riksdagen ett tydligt
uttalande om sin uppfattning i frågan. Vid tidigare riksdagsbehandlingar har
riksdagen inte varit lika klar i sina formuleringar. Därför är dagens formule-
ringar bra. De kommer att skapa klarhet hos utbildningsansvariga.
Enligt min mening behövs det inte mer utredande. Vi har tillräckligt med
fakta och insikter för att här och nu kunna ta ställning.
Införandet av en samvetsklausul är en del av det abortmotstånd som Ja till
livet och Livets ord driver, inte minst med hjälp av Tuve Skånberg, kds, som
kan ses i spetsen för de årliga demonstrationstågen i april tillsammans med
Livets ords Ulf Ekman. Det är ju därför som denna fråga kommer upp. Den
har aktualiserats genom abortmotståndet från Livets ord och Ja till livet.
Ja till livet är en missvisande benämning. Det man står för innebär också
ett nej till livet. Det innebär nej till livet för de ca 500 kvinnor i världen,
främst i utvecklingsländerna, som dör vaije dag. De dör till följd av illegala
aborter. Det innebär ett nej till livet för många av deras minderåriga barn.
Om ett litet barn i ett u-land förlorar sin mamma löper det stor risk att själv
avlida senare.
Abortmotståndarna talar sällan om kvinnan och hennes liv och framtida
möjligheter att föda önskade barn vid en tidpunkt då hon själv kan ta ansvar
för barnet. Den etiska frågan är: Är det rätt att sätta oönskade barn till värl-
den? Är det rätt att utsätta kvinnor för livsfara genom illegala aborter?
Om Ja till livet och Tuve Skånberg verkligen menade ja till livet borde
man i stället för att vilja införa en samvetsklausul i vårdutbildningarna gå i
bräschen för en effektiv familjeplanering med utbyggda ungdomsmottag-
ningar, med gratis preventivmedel, med tillgång till olika typer av preventiv-
medel så att var och en får tillgång till det som passar en bäst och med beva-
rande av den abortlag som gäller i Sverige i dag.
Om Ja till livet vore en humanitär organisation skulle man inte gå ut med
skrämsel om det s.k. abortpillret. Man skriver i förra årets upprop till pro-
testlista att abortpillret svälter ihjäl en liten människa vars hjärta har börjat
att slå och hjärna har börjat att fungera. I själva verket handlar det om ett
medel som används upp t.o.m. 63:e dagen i graviditeten för att framkalla
ett missfall som liknar de spontana missfallen. Efter information om olika
abortmetoder och deras för- och nackdelar får kvinnan själv välja den metod
som hon känner passar henne bäst. Väljer hon abortpillret, ges det på sjuk-
huset där hon får kvarstanna 6-8 timmar under vilka aborten som regel äger
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
55
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
rum. Om aborten inte inträffar då och om kvinnan vill gå hem efter den tiden
får hon noggranna instruktioner om vad hon skall göra beträffande blöd-
ningar m.m.
Och, Tuve Skånberg, det är inte så som upproret låter påskina, att gyneko-
logerna använder abortpillret för att slippa undan att utföra kirurgiska in-
grepp. Att detta preparat finns beror på att infektionsrisken är mindre än
vid kirurgiska ingrepp. Vad läkarna gör är att sätta kvinnan, den vårdsö-
kande, och hennes självbestämmande i centrum, allt i enlighet med de lagar
som finns inom hälso- och sjukvården.
Om Ja till livet vore en humanitär organisation skulle man hävda kvinnans
självbestämmanderätt, vilket innebär att inga kvinnor skulle behöva att föda
barn under tvång, vilket ökar förutsättningarna för att de barn som föds är
önskade och blir väl omhändertagna. Dessa lagar har tillkommit för att ga-
rantera var och en som söker hälso- och sjukvården för ett hälsoproblem den
vård och behandling som tillståndet kräver. Hon eller han skall vara garante-
rad rätten att bli bemött och behandlad av personal som är utbildad och
kompetent att sköta uppgiften. Hon har rätt att mötas med förståelse för -
och inte avståndstagande från - de beslut som hon har kommit fram till.
När abortlagen infördes var vi noga med att abortrådgivningen skulle vara
ett stöd till den kvinna som övervägde abort, inte ett råd att fullfölja gravidi-
teten. Syftet var att hjälpa kvinnan att komma fram till ett beslut som hon
själv blev nöjd med. Patienten/kvinnan skall då vara förvissad om att perso-
nalen handlar i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och att den
följer de lagar som riksdagen har stiftat. I det här sammanhanget gäller det
främst hälso- och sjukvårdslagen, tillsynslagen, abortlagen och läkemedels-
lagen.
Legitimation för olika utbildningar inom hälso- och sjukvården anger att
vederbörande är kompetent att utföra det som ligger inom yrkets ansvars-
område. Det innebär att barnmorskor skall bl.a. kunna sköta förlossningar,
ansvara för preventivmedelsrådgivning, prova ut preventivmedel och delta
i abortingrepp. Jag har respekt för att det finns de som av etiska eller reli-
giösa skäl inte kan ställa upp på en del av detta, men då bör de i sin tur ha
respekt för den lagstiftning som vi har i syfte att tillgodose de vårdsökandes
behov och rättigheter och söka sig till andra verksamheter.
Tuve Skånberg åberopar en rad olika FN-konventioner. Men han glöm-
mer att det finns konventioner och deklarationer som gäller just hälso- och
sjukvårdens område där patienten ställs i centrum. När det är två intressen
som står mot varandra måste man välja den svagare partens intressen, i det
här fallet patientens/kvinnans. Vi får inte göra avkall på att hälso- och sjuk-
vården är till för de vårdsökande - det har jag och flera med mig sagt flera
gånger. Det är patienten som kommer i första hand. Hon måste känna sig
200-procentigt säker på att bli hjälpt på det sätt som lagarna säger och enligt
vetenskap och beprövad erfarenhet.
Beslut om abort är en svår fråga för var och en som befinner sig i den situa-
tionen. När kvinnan har fattat ett sådant beslut måste vi respektera det och
stödja henne. Det måste de studerande och den utbildade personalen re-
spektera.
56
Därför är jag liksom Isa Halvarsson och många andra emot införandet av
en samvetsklausul i vårdutbildningarna.
Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan i mom. 7 och bifall till
motionerna UböOl, Ub652, Ub683 och Ub726 med anledning av Ub667.
I detta anförande instämde Bengt Silfverstrand (s), Björn Samuelson (v),
Inger Lundberg (s), Eva Johansson (s), Elisabeth Persson (v), Krister Örn-
fjäder (s), Christer Lindblom (fp), Stefan Kihlberg (nyd) och Ewa Hedkvist
Petersen (s).
Anf. 71 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Samma sak gäller för mitt svar till Barbro Westerholm som
till de andra: Om vi diskuterade en samvetsklausul som faktiskt låg för han-
den skulle vi kunna tala om under vilka förhållanden man skulle kunna åbe-
ropa sitt samvete inom exempelvis sjukvården, som ju ligger Barbro Wester-
holm varmt om hjärtat. Det gör vi inte. Vi har att välja mellan att vänta på en
utredning som vi har skäl att anta inte kommer att föreslå någon långtgående
samvetsklausul - det lät inte så - och att rösta med majoriteten som säger
att en student som - i vilket yrke det vara månde - hänvisar till sitt samvete
inte kan göra det.
Barbro Westerholm är särskilt sakkunnig. Därför vill jag fråga henne: Be-
dömer Barbro Westerholm att antalet studenter som vägrar att lära sig utföra
aborter skulle öka jämfört med åren 1977-1991 om de hade haft möjlighet
att göra det, och i så fall varför?
I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 5 maj 1993 på sidan Bränn-
punkt skriver Barbro Westerholm angående en samvetsklausul i högskole-
förordningen: Det innebär att personer med annan uppfattning i t.ex. abort-
frågan än vad abortlagen säger bör söka sig till utbildningar med uppgifter
där de inte konfronteras med denna konflikt. Det bör betonas att det inte
endast är inom kvinnosjukvården utan också inom t.ex. primärvården detta
blir aktuellt.
Skall jag tolka artikeln som att Barbro Westerholm tänker sig ett yrkesför-
bud för kolleger som inte har samma uppfattning i abortfrågan?
Anf. 72 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:
Herr talman! Jag besvarar den sista frågan först. Mödrahälsovården ingår
i primärvården och är en viktig del när det gäller preventivmedelsrådgivning,
spiralinsättning osv. Det är en självklarhet att personalen där skall ställa upp
på att arbeta enligt lagarna samt enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
När det gäller dem som vägrar att utföra aborter vill jag säga att ingen vet
ju vad som kommer att hända i framtiden. Ja till livet och Livets ord, som
Tuve Skånberg går i spetsen för, arbetar ju på olika sätt för att förändra den
abortlag vi har i dag. Med den rörelsen och dess sätt att arbeta förutser jag
att samma sak kan inträffa här som i USA, där personalen är tudelad; en del
ställer upp andra ställer inte upp på att hjälpa kvinnorna i denna situation.
Då är det bättre att ligga före och ta samvetsklausulen nu, innan några kvin-
nor fått möta problemet. Det tycker jag är en oerhört viktig fråga.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa
högskolefrågor
57
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
J^issa
högskolefrågor
58
Anf. 73 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman. Jag är nöjd och glad över utskottets bifall till min och Barbro
Westerholms motion när det gäller införandet av en s.k. samvetsklausul i
högskoleutbildningen. Det har ju pratats mycket om detta i dag.
Jag anser att individerna själva kan och skall fatta beslut som rör deras
egen tillvaro. Det är emellertid också viktigt att komma ihåg att när indivi-
dens frihet krockar med andras rätt behövs det regler och lagar. Även om
det vid första påseendet kan tyckas vara sympatiskt att låta studerande av
samvetsskäl välja bort vissa utbildningsmoment, anser jag bestämt att det är
fel väg att gå.
I Sverige skall vi ha en hälso- och sjukvård på lika villkor oavsett vem man
är och vilka behov man har. Hälso- och sjukvårdspersonalen skall vinnlägga
sig om att ge patienten sakkunnig och omsorgsfull vård. Så långt möjligt skall
vården utformas och genomföras i samråd med patienten. Det är viktigt att
patienten visas omtanke och respekt.
Abortlagen vilar på principen att kvinnan, inom vissa gränser, själv skall
bestämma om hennes graviditet skall avbrytas. Legitimationen för olika ut-
bildningar inom hälso- och sjukvården anger att en person är kompetent att
utföra det som ligger inom yrkets ansvarsområde. Det innebär att barnmors-
kor bl.a. skall kunna sköta förlossningar, ansvara för preventivmedelsrådgiv-
ning och pröva ut preventivmedel samt delta i abortingrepp.
I Sverige har vi hittills förutsatt att personal som av etiska eller religiösa
skäl inte vill delta i en viss verksamhet skall slippa delta i den. Men man får
inte vägra att medverka om ingreppen är nödvändiga för att undvika fara för
moderns liv och hälsa. Det innebär ju att man för att kunna uppfylla det kra-
vet måste lära sig de medicinska åtgärder det är fråga om. Dem måste man
lära sig under studietiden.
Jag hävdar alltså bestämt att det är fel att låta den studerande själv välja
bort olika utbildningsmoment för att han av samvetsskäl inte ställer upp på
dem. Hälso- och sjukvårdens uppgift är i första hand att hjälpa de vårdsö-
kande. Som många har uttryckt här i dag måste både studerande och perso-
nal naturligtvis respektera detta. Det innebär att personer med annan upp-
fattning i t.ex. abortfrågan, än vad abortlagen säger, bör söka sig till utbild-
ningar och uppgifter där de inte konfronteras med den utbildningen och så-
dana uppgifter.
Enligt mitt förmenande behövs det inte någon utredning för att komma
fram till den självklara slutsatsen.
De vårdsökande måste få känna att deras beslut att exempelvis genomgå
abort respekteras av vårdpersonalen. Abort är alltid en förlust. Det är ett
trauma för den abortsökande kvinnan, som befinner sig i nöd. Hon måste
mötas med respekt och omsorg.
Diskussionen om samvetsklausul handlar ju inte bara om abortfrågan. Det
handlar även om andra frågor inom hälso- och sjukvården såsom att lära sig
ge blodtransfusioner, att delta vid hjärttransplantationer t.ex. Det gäller
även utanför vården, såsom samarbete med kvinnliga präster t.ex.
Jag har själv en bekant vars mor höll på att mista livet därför att nattskö-
terskan av religiösa skäl vägrade ge blod. Att som vårdsökande hamna i en
dylik situation är fullständigt horribelt. Det är viktigt att vi respekterar indi-
viders frihet, men när intressen krockar måste vi välja sida, och då väljer jag
patienten.
Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i mom. 7.
Anf. 74 TUVE SKÅNBERG (kds):
Herr talman! Jag respekterar engagemanget för patienten och delar det
och tycker att det är fullt naturligt. Jag har inte hört att någon, allra minst
jag själv, har yrkat på en villkorslös samvetsfrihet. Problemet är att vi inte
har en samvetsklausul oss förelagd eller ens en utredning. Det vi diskuterar
nu är majoritetens förslag om ett villkorslöst förbud mot samvetsfrihet i
vaije fall.
När man lyckats stoppa någon läkar- eller barnmorskestuderande från att
hänvisa till sitt samvete i samband med aborterna, kan man också i ett fram-
tida scenario, som jag nämnde i mitt huvudanförande, stoppa polisaspiranter
som inte vill medverka till avvisning av sjuka flyktingbarn, läkarstuderande
eller för den delen laboratorieassistenter som inte vill utföra plågsamma
djurförsök, psykologstuderande som kan råka ut för tvivelaktiga moment i
sin utbildning, likaså medicinare som är tveksamma till genmanipulation,
olika typer av transplantation eller sena aborter. Hur vill föregående talare
kommentera det?
Anf. 75 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Tuve Skånberg, jag kan aldrig tänka mig att det ingår som
ett moment i utbildningen till polis att man skall utvisa just precis sjuka barn.
Utbildningen inom sjukvården gäller hur man tar emot människor i nöd,
människor som kommer till en och vill ha hjälp.
Tuve Skånberg går runt så fint och varligt. Det handlar inte alls om abort.
Nej, han tänker på andra situationer som eventuellt kan uppstå. Men vi som
ute i landet har fört debatter med kds-politiker har hört dem säga helt klart
att vad det nu handlar om är ett led i att minska antalet aborter. Man säger
att läkare och annan vårdpersonal som deltar i aborter - människor som gör
det som kvinnor har laglig rätt till - är samvetslösa och att man hellre vill ha
läkare och annan vårdpersonal som har samveten.
Man säger t.o.m. att vi som är motståndare till en samvetsklausul också
är samvetslösa. Det var väl det som Tuve Skånberg insinuerade.
Anf. 76 TUVE SKÅNBERG (kds):
Herr talman! Naturligtvis respekterar jag Isa Halvarssons samvete. Det
skulle aldrig vara fråga om annat. Jag respekterar också att en kvinna kan
komma i den oerhört svåra situationen att abort är det minst onda av två
onda ting.
Det vi faktiskt diskuterar är inte bara den snäva sektorn aborter, utan det
vi diskuterar är att i vaije fall förbjuda studenter att hänvisa till sitt samvete.
Jag vill gärna veta vad Isa Halvarsson svarar på den fråga som jag ställde
till föregående meddebattörer: Varför skulle antalet studenter som inte vill
lära sig utföra abort öka i framtiden, jämfört med åren 1977-1991, när det
enligt tillgängliga uppgifter var närmast försumbart, eller de kanske över hu-
vud taget inte fanns?
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
PTssa
högskolefrågor
59
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
Anf. 77 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Vi har inte haft en samvetsklausul förut. Vi har haft en möj-
lighet att överklaga beslut.
Med det arbete som nu t.ex. Ja till livet, Livets ord och Tuve Skånberg
bedriver kan vi se framför oss en situation som den i länder med samvets-
klausul när det gäller t.ex. utförande av aborter, nämligen att man uppmanar
just människor som är motståndare till aborter att söka sig till läkar- och an-
nan vårdutbildning och där åberopa samvetsklausulen. Jag har i det fallet
ganska livlig fantasi.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
10 § Vissa skolfrågor
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU17 Vissa skolfrågor.
Anf. 78 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Herr talman! Jag måste säga att det har varit en mycket intressant och
spänstig debatt, som jag har lyssnat väldigt noggrant på. Efter den skall vi
nu gå över till ett betänkande som handlar om skolfrågor - läroplansfrågor,
betyg och gymnasieskolan.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 7 och 8.
Vi har i vårt land haft en läroplansdebatt som varit väldigt intensiv under
ett par år. Det har varit en intressant debatt det också, som har rört väldigt
viktiga och grundläggande frågor för det svenska samhället, bl.a. hur vi skall
skapa en skola som hjälper våra barn och ungdomar att medverka i utveck-
lingen av ett demokratiskt samhälle, en skola som främjar gemenskap, för-
ståelse för och inlevelse i andra människors situation.
Vi fick ett läroplansbeslut i december, och vi från Socialdemokraterna på-
verkade det beslutet avsevärt i flera avseenden. När det gäller miljöfrågor,
internationalisering, demokratifrågor och skolans värdegrund medverkade
vi med våra motioner och med våra inlägg till att få starkare och klarare
skrivningar i den läroplan som vi nu har fått från regeringen.
Vi socialdemokrater står alltså bakom läroplanen, och vi skall nu följa ar-
betet med att förverkliga den och komma med förslag till förändringar, om
det blir nödvändigt framöver.
Nu finns det ett beslut i samband med läroplansbeslutet som vi inte accep-
terar, och det gäller ett nytt betygssystem. Vi anser att betygsbeslutet är en
tillbakagång mot mer betyg och prioritering av mätbara kunskaper i skolan.
Det innebär att betyg kan och skall sättas alldeles för tidigt i skolan, t.o.m.
på små barn.
Vi accepterar inte att ungdomar kan lämna skolan med betyget ”otillräck-
liga kunskaper” och då kan utestängas från nationella program i gymnasie-
60
skolan. Vi accepterar inte heller ett beslut med för många betygssteg, vilket
vi anser att det blev. Sex betygssteg i grundskolan är för mycket.
Direkt efter betygsbeslutet i december kom det också många starka reak-
tioner från elever, föräldrar och lärare mot det nya systemet. Kritiken utgick
från bl.a. det som jag nämnde tidigare, att betyg inte bör sättas på små barn,
vilket majoriteten nu öppnar möjligheten för.
Kritiken utgick vidare från att betyg styr arbetssättet i skolan. Det instäm-
mer vi också i.
Kritiken utgår också ifrån att betygen ökar splittringen mellan elever. De
föräldrar som tror sig ha ett duktigt barn vill ha ett kvitto på det, medan de
som misstänker att deras barn inte är så duktigt inte kommer att vilja ha nå-
got betyg. Bara det att föräldrar vill ha ett betyg kan alltså öka splittringen
mellan eleverna i skolan. Det tycker vi inte är bra.
Kritiken utgår också ifrån att det ges möjlighet att skapa betygsskolor och
icke-betygsskolor, vilket vore mycket mycket olyckligt. Vi socialdemokrater
har därför sagt att vi skall riva upp beslutet om betyg i grundskolan, om vi får
en möjlighet efter valet. Det är också praktiskt möjligt att göra det, eftersom
betygssystemet skall träda i kraft först nästa sommar.
Skälet till att vi skall riva upp beslutet är att det betygssystem som har be-
slutats hämmar utvecklingen i skolan mot ett elevaktivt arbetssätt och inte
främjar samarbete och helhetssyn.
Vi socialdemokrater vill ha ett betygssystem där betyg skall ges tidigast i
åttan. Det skall vara en fyragradig skala som inte har betygssteget ”otillräck-
liga kunskaper” utan i stället ett kryss för elever som inte når upp till ”god-
känd”. Det skulle innebära att man har rätt till undervisning för att komma
upp till godkänd nivå.
Vi vill ha mycket samarbete mellan skola och hem. Därför är. vi väldigt
glada över att vi ändå kunde enas om en sak i samband med beslutet i decem-
ber. Det var att skolorna skall jobba med utvecklingssamtal. Utvecklings-
samtalen innebär ju en fördjupning av kvartssamtalen. Lärarförbundet och
Hem och skola har nu gjort en broschyr där man vill stimulera till engage-
mang kring utvecklingssamtal och föräldrasamtal. Vi tycker att det är ett
mycket mycket bra initiativ.
Vi är glada över att utskottet blev enigt om att försöka främja utvecklings-
samtalen. Men vi tycker att det är motsägelsefullt att å ena sidan säga att
man skall kunna ge betyg tidigt i skolan och å andra sidan betona utveck-
lingssamtalen, som ju kräver en väldigt stor öppenhet.
I beslutet om utvecklingssamtalen skrev utskottet att ett utvecklingsarbete
i skolan bör initieras av regeringen för att förnya kontaktformerna. Eftersom
ingen från regeringen är här skulle jag vilja fråga utskottsmajoriteten vilka
initiativ regeringen har tagit beträffande utvecklingssamtalen i enlighet med
det riksdagsbeslut vi fick i december.
Herr talman! I övrigt vidhåller vi i betänkandet vår linje när det gäller fri-
stående skolor. Vi anser att ett krav för att fristående skolor skall få statliga
och kommunala bidrag skall vara att de uppfyller lika höga krav på kvalitet,
allsidighet, öppenhet och tolerans som de kommunala.
Självfallet får inte rätten för föräldrar och barn att välja skola bli en rätt
för skolan att välja sina elever och därmed utestänga någon elev.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
61
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
62
Vi anser också att kommunernas roll vid godkännande av fristående sko-
lor skall stärkas och att Skolverket bör väga in deras synpunkter vid sina be-
slut.
Vi vill också ha en minimigräns för elevantalet i fristående skolor. Vi anser
att Skolverket skall få i uppdrag att presentera ett förslag om en nedre gräns
för antalet elever i privata skolor som får kommunala bidrag och hur sådana
regler skall anpassas för nystartade skolor.
Speciellt representanter för Moderaterna åker runt i landet och påstår att
socialdemokraterna kommer att förbjuda fristående skolor efter valet. Det
är inte sant; det vill jag ha sagt från denna talarstol. Däremot har vi sagt att
vi kommer att förändra lagen om bidrag till fristående skolor, därför att vi
tycker att lagen är väldigt generös. Den ger väldigt stora resurser till de fri-
stående skolorna jämfört med de kommunala. Systemet blir orättvist.
Vi vet också att det inom regeringspartierna pågår diskussioner om de vill-
kor som gäller för fristående skolor. Det är ingen hemlighet att kommunrep-
resentanter från de borgerliga partierna tycker att systemet är mycket gene-
röst. De tycker att det är kostnadsdrivande. I en del partier pågår det diskus-
sion om elevavgifter skall få finnas i fristående skolor. Det har funnits utred-
ningsförslag om att sänka procenttalet.
Jag skulle vilja fråga regeringsmajoritetens företrädare följande: Vilka
förändringar av villkoren för de fristående skolorna skulle en borgerlig ma-
joritet, om vi olyckligtvis skulle få en sådan, vidta efter valet? Skulle ni för-
ändra villkoren för de fristående skolorna, och i så fall på vilket sätt?
Till sist, herr talman, vill jag säga att vi också reserverar oss beträffande
utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Vi anser att ett fortsatt utvecklingsar-
bete skall ske längs olika vägar, där kursutformningen är en modell och inte
den enda.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till de nämnda reservatio-
nerna.
Anf. 79 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Utbildningsutskottets betänkande 17 har rubriken Vissa
skolfrågor. Ville man vara litet respektlös skulle man också kunna kalla det
Gamla skivbekanta. Det är inte några nya frågor som kommer upp. Jag skall
för att i någon mån förkorta kammarens nattskift fatta mig ganska kort. De
tio minuter som jag anmält mig för kommer jag definitivt inte att använda.
Jag vill något kommentera de reservationer vi har avgett och som jag yrkar
bifall till, dvs. reservationerna 5, 6, 9 och 10.
Reservation 5 föranleds av att vi tycker att lärlingssystemen inte fungerar.
Vi vill att man från riksdagens sida tar initiativ till att få dem att fungera. Vi
vet att det finns olika möjligheter, men alla har en sak gemensamt: de funge-
rar inte. Vi har upprepade gånger försökt hänvisa till ett system som funge-
rar, nämligen det som finns i Tyskland. Där har man mycket goda erfarenhe-
ter av ett väl fungerande lärlingssystem.
Av något skäl vill skolan inte släppa greppet i Sverige. Det verkar som om
man liksom inte litar på att näringslivet, hantverksorganisationer och lik-
nande kan hjälpa till. Samtidigt vet vi att det finns väldigt många ungdomar
som ingenting hellre vill än att gå som lärling. De är genuint trötta på att gå
i skolan med alla de problem det medför. Därför tycker vi att det är så viktigt
att hitta former som fungerar i stället för att bara hänvisa till att möjlighe-
terna finns. De används inte.
I reservation 6 skriver vi att vi vill att man aktivt uppmuntrar s.k. industri-
skolor eller industrigymnasier. Vi tycker att det är särskilt viktigt om man
betänker att gymnasieskolans industriprogram nästan är tomt. Det finns
alarmerande få elever och sökande. SKF i Göteborg och ABB i Västerås har
inbyggda industrigymnasium. Där står undomarna i kö för att komma in.
Den utbildningen är längre och mer krävande. Det måste rimligtvis indikera
vad eleverna vill. Därför tycker vi att det är viktigt att man uppmuntrar den
formen. Utbildningen är definitivt inte sämre än skolans - tvärtom. På före-
tagen har man den senaste teknologin och aktuell kompetens bland sina lä-
rare.
Samma grundsyn gör att vi tycker att samhället skall ta initiativ till och
uppmuntra småbarnsskolor. Under decennier har barnomsorgen dominerats
av daghem. I andra länder finns det andra varianter -1.ex. école maternelle
i Frankrike. Utan att lyfta fram den som ett föredöme tror jag att Sverige
skulle vinna på att ha fler småbarnsskolor. Det finns några stycken, men där
kan man verifiera att det finns problem. Jag vet att det formellt sett inte finns
något mer än traditionerna - de är tunga - och ett antal byråkratiska snårsko-
gar som hindrar. Vi tycker att det är viktigt att uppmunta den typen av peda-
gogisk mångfald för att skapa större valfrihet.
Den sista punkt jag tänkte kommentera, herr talman, gäller något så pro-
vocerande som elitskolor. Vi har pratat om elitskolor från Ny demokratis
sida hela tiden. Vi tycker att det är viktigt. Vi har lärt oss att många tycker
att det är provocerande. Vi förstår inte det. Det är självklart att man pratar
om elitidrott. Den sker inte på bekostnad av breddidrott. Vi ser på skolan
på samma sätt. Vi måste våga satsa på våra elitelever och ge dem den stimu-
lans de behöver.
Jag vill understryka att det inte handlar om att de skulle vara bättre eller
mer värda. Det är ju självklart att vi hävdar grundläggande mänskliga rättig-
heter och allas lika värde. Men allas olikhet är ju lika självklar. Man måste
våga bejaka att alla människor har starka sidor som det verkligen finns an-
ledning att understödja.
Det står mycket riktigt i författningarna att det skall ges extra resurser till
elever med särskilda behov. Om man läser det kan man konstatera att det
även gäller särskilda behov av stimulans. I praktiken gäller det elever som i
andra sammanhang kallas för svaga elever eller elever med särskilda svårig-
heter. Vi menar att understimulerade elever som inte får tillräcklig stimulans
är ett minst lika stort problem.
Problemet är egentligen inte formella, befattningsmässiga hinder, men det
finns en tradition och en jantelag i vårt land som gör att man på många ställen
inte törs genomföra en förändring. Låt mig peka på ett symtomatiskt exem-
pel.
När utbildningsminister Per Unckel på IVA presenterade Agenda 2000
fick han från en universitetsrepresentant frågan varför det inte finns några
elitskolor i Sverige. Per Unckel svarade att också han var förvånad över
detta och över att t.ex. inte något universitet hade startat en sådan. Man
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
63
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
visste inte att detta är möjligt, men det är det. Traditionen är uppenbarligen
så stark att man inte törs göra det.
Det finns mot denna bakgrund anledning för riksdagen att ta initiativ till
att bejaka även behovet av extra stimulans och att låta de elever som har
särskilda förutsättningar komma särskilt långt. Utan en samhällselit har vi
inte råd att ta hand om människor som har det svårt. Skall vi klara en interna-
tionell konkurrens och uppehålla vår position krävs det att vi verkligen beja-
kar också de absolut bästa medborgarna. I kraft av det har vi också råd att
ta hand om människor som inte är lika framgångsrika.
Anf. 80 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Vi står naturligtvis bakom hela den meningsyttring som jag
har fogat vid detta betänkande, men jag nöjer mig med att yrka bifall till
mom. 2, 18 och 40.
Det är, som Stefan Kihlberg sade, många frågor som återkommer i det här
betänkandet. Det är känt att vi från Vänsterpartiets sida gärna skulle vilja
genomföra försök i Sverige med betygsfria skolor. De möjligheter som en
sådan skola skulle kunna ge och under vilka villkor den skulle arbeta har
ännu inte utretts.
Vi har vid detta tillfälle inte upprepat vårt förslag, utan vi kommer att
stödja den socialdemokratiska reservationen. Även om man där inte föreslår
en betygsfri skola vill man ändå minska betygens styrande betydelse.
I betänkandet återkommer man till en fråga som har debatterats ganska
mycket i samband med läroplansbesluten, nämligen formuleringarna om
skolans värdegrund, det som kallas kristen etik och västerländsk humanism.
Dessa begrepps betydelse har tonats ned kraftigt i den läroplan som nu gäl-
ler, och det är ett steg i rätt riktning. Vi tycker att den läroplan som ligger
till grund för skolplikten skall hållas ren från formuleringar och värderingar
som t.ex. kan leda till farhågor om begynnande religiös intolerans. Jag tror
att detta är mycket viktigt i den situation och verklighet som vi i dag befinner
oss i.
I anslutning till vår strävan att tona ned betygshetsen måste jag nämna ett
ämne där jag tycker att det är helt sanslöst att man över huvud taget utdelar
betyg, nämligen vad gäller den så viktiga idrotten i skolan. Vi tycker att detta
ämne borde få större omfattning och i mångt och mycket skulle kunna för-
bättras. Men vi tror inte att det kan förbättras så länge det styrs av betygen.
Vi kan av de olika folkhälsorapporter som presenteras se att detta ämne är
viktigt.
Vi tycker vidare, herr talman, att det för svenska som andraspråk i gymna-
sieskolan borde finnas en kursplan. Vi kan inte förstå att detta ämne skulle
undantas från kravet på en kursplan, eftersom det, i vaije fall som vi ser det,
är fråga om ett språk bland andra språk. Vi vet hur viktigt det är att ungdo-
men utvecklar språken i skolan i dag. Vår uppfattning överensstämmer här
med den som framförs i reservation 3.
I den föregående debatten fick jag viss kritik från en meddebattör på ma-
joritetssidan för att vi från Vänsterpartiets sida bara skulle röra oss med sve-
pande gester och ha en yvig vokabulär när det gäller problemet social sned-
64
rekrytering till högre utbildning. Men den debattören hade inte läst våra för-
slag i det betänkande som nu behandlas.
Vi menar att det är viktigt att man bygger ut och förstärker t.ex. studie-
och yrkesorienteringen i gymnasieskolan. Vi har tagit fasta på den utredning
om den sociala snedrekryteringen som lades fram i fjol höst. Där pekar man
på att om en skola differentieras alltför mycket ökar den sociala snedrekryte-
ringen till den högre utbildningen. Det är bl.a. därför, herr talman, som vi
ställer oss mycket skeptiska och kritiska till en kursplaneutformad gymnasie-
skola. Vi tror att klassen har en mycket viktig social funktion, inte minst i
dag.
Vi skulle däremot vilja gå vidare när det gäller skolornas möjligheter att
själva utforma sin egen verksamhet. Vi kan t.o.m. tänka oss att gå så långt
som till självstyrande skolor. Jag medger att det i en sådan styrning finns ett
demokratiskt problem, eftersom det också måste finnas ett politiskt ansvar
för skolverksamheten i och med att skolplikt och elevrättigheter är reglerade
i lag.
Slutligen, hen talman, vill jag kort beröra ett annat av våra yrkanden, om
den s.k. meritvärderingsförordningen för lärare. Som vi ser det skall det fin-
nas centralt fastställda regler för behörighet och meritvärdering vid tillsätt-
ning av lärartjänster, bl.a. för att svara mot de krav som vi tycker att utbil-
dade lärare kan ställa på arbetsgivarna och även denna församling när det
gäller de meritvägar som de skall följa för sina tjänster. Detta infördes i sam-
band med att lärartjänsterna fick en annan huvudman än den statliga. Det
betraktades från lärarfackets sida som en inte oviktig trygghetsåtgärd från
riksdagens sida.
Den nu sittande regeringen har för snart ett och ett halvt år sedan utan
vidare avskaffat meritvärderingsförordningen med hänvisning till att EES-
avtalet eller ett medlemskap i EU förhindrar denna typ av regleringar på den
svenska arbetsmarknaden.
Som bekant är Vänsterpartiet motståndare till EU-medlemskap. Jag kan
förresten, herr talman, inte låta bli att erinra om att regeringen kraftigt kriti-
serade kommunaliseringen av lärartjänsterna. Vad gäller EES-avtalet tycker
vi att man i domstol får pröva huruvida vårt land på grund av detta avtal inte
kan ha sådana här regleringar på den egna arbetsmarknaden. Det kan inte
vara riksdagens sak att i förväg bedöma detta utifrån en given avtalstext.
Många lärare ute i landet ställer sig undrande när jag berättar om regering-
ens agerande. Det vore intressant om majoritetsföreträdaren kunde förklara
vad i EES-avtalet som gör att vi inte kan ha kvar denna trygghetsgaranti för
de svenska lärarna.
Anf. 81 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! I föreliggande utskottsbetänkande behandlas ett antal mo-
tioner från den allmänna motionstiden i år. Till alldeles övervägande delen
rör det sig, som redan sagts, om gamla bekanta. Riksdagen har alltså tidigare
tagit ställning till dessa yrkanden och tämligen genomgående avslagit dem.
1 betydande omfattning gäller det motionsyrkanden med anknytning till
de båda läroplaner som riksdagen fattade beslut om den 14 respektive 15
december 1993. Man kan ifrågasätta det meningsfulla i att bara cirka en må-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 103
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
nad efter dessa riksdagsbeslut återkomma med de yrkanden som då avslogs.
I princip exakt samma utskottsledamöter som då yrkade avslag och samma
riksdagsledamöter som då avslog handlägger ju frågorna även den här
gången. Det är väl ändå inte särskilt svårt att inse att behandlingen och ut-
gången blir densamma. Men det är ju valår, så det gäller att vara på bettet.
32 motioner med betydligt fler yrkanden har lett fram till ett betänkande
till vilket fogats tio reservationer. Det betyder att utskottet till stora delar
har varit enhälligt i sin behandling av motionsyrkandena. Många av dessa
har givetvis tagit upp frågor av nog så stor betydelse. Det är därför tillfreds-
ställande att vi står enade bakom utskottets ställningstaganden i dessa hän-
seenden.
Det gäller t.ex. den tidigare så omdiskuterade frågan om skolans värde-
grund. Där står vi nu gemensamt bakom regeringens formulering som finns
återgiven i utskottsbetänkandet.
Det gäller också frågan om basfärdigheter och stöd åt elever med särskilda
behov. Där fastslår utskottet att alla elever skall erhålla den utbildning de
har rätt till och att de därvid skall åtnjuta det stöd de behöver för att kunna
uppnå uppställda mål.
Det gäller vidare frågorna om ANT-undervisning, främlingsfientlighet och
rasism, mobbning, god skolmiljö samt jämställdhet. I dessa frågor gör ut-
skottet mycket kraftfulla och klara markeringar.
Herr talman! Det är alltså bra att utskottet står enhälligt bakom ställnings-
taganden och yttranden i de mycket viktiga ärenden som jag nyss hänvisade
till. I andra frågor har vi inte kunnat enas. Jag avser nu att något beröra
några av de reservationer som fogats till betänkandet.
I reservation 1 och 2 tar Socialdemokraterna upp frågorna om ett nytt be-
tygssystem för grundskolan respektive det nationella provsystemet. De vid-
håller sitt ställningstagande från i höstas, nämligen att betyg enbart skall sät-
tas fr.o.m. vårterminen i årskurs 8 och att enbart tre betygsbeteckningar
skall finnas samt ett kryss för den elev som inte uppnått kravnivån godkänt.
De hävdar att det nationella provsystemet inte får utgöra underlag för be-
tygssättning.
Riksdagen har alltså så sent som i december förra året tagit ställning i båda
dessa frågor. Majoriteten fann det vara värdefullt med såväl sex betygssteg
som en obligatorisk skriftlig information till elever och målsmän fr.o.m. vår-
terminen i årskurs 5 och då i direkt anslutning till de nationellt utformade
ämnesproven. Utskottsmajoriteten har inte funnit någon anledning att
frångå sina tidigare beslut, bl.a. på grund av att dessa har rönt ett mycket
positivt mottagande i vida kretsar.
I reservation 3 tar reservanterna upp frågan om svenska som andraspråk
i gymnasieskolan. Det råder inga delade meningar om vikten av att invan-
drareleverna får god undervisning i svenska språket. Betydelsen härav mar-
keras mycket tydligt i utskottets skrivning. I den understryks att målet för
invandrarnas undervisning i svenska skall sättas lika högt som för svenska
elever. Kommunernas ansvar i sammanhanget betonas nogsamt. Av betän-
kandet framgår också att Skolverket har fått i uppdrag av regeringen att utar-
beta kommentarer och referensmaterial om undervisning i svenska som an-
66
draspråk. Utskottsmajoriteten har alltså inte heller i denna fråga haft någon
anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande.
Samma sak gäller beträffande frågan om lärlingssystem. Socialdemokra-
terna pläderar i reservation 4 för en återgång till den tidigare gällande lär-
lingsutbildningen för vilken skolan hade hela ansvaret.
Nydemokraterna begär i reservation 5 en utredning om en ny lärlingsut-
bildning. Utskottsmajoriteten hänvisar till att beslut om lärlingsutbildning
inom ramen för gymnasieskolans individuella program fattades av riksdagen
så sent som våren 1992. Härigenom har skapats goda möjligheter för en flexi-
bel utformning av lärlingsutbildningen. Vi finner alltså ingen anledning att
nu föreslå någon förändring av detta system.
I reservation 7 tar Socialdemokraterna upp frågan om utvecklingsarbetet
i gymnasieskolan. Det råder inga delade meningar om vikten av detta ar-
bete. Det finns således inte heller någon anledning att göra något tillkännagi-
vande i sammanhanget.
I reservation 8 vädrar Socialdemokraterna åter sitt missnöje med frisko-
lorna; för vilken gång i ordningen går inte längre att hålla reda på. Det är
föga meningsfullt att åter argumentera i ärendet - positionerna är klara. Mot
utskottsmajoritetens positiva syn på friskoloma står Socialdemokraternas
negativa. Därmed torde nog vara sagt om det.
På den direkta fråga som jag fick om vilka ändringar i systemet med frisko-
lor som en eventuellt kommande borgerlig regering kommer att vidta kan
jag bara svara att så länge systemet fungerar på ett bra sätt, vilket vi tycker
att det gör, finns det ingen anledning att vidta några ändringar. Om det skulle
uppstå missförhållanden skall man självfallet ingripa och lägga detta till
rätta. Skolverket har en mycket viktig uppgift i det här sammanhanget.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i utskottsbe-
tänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 82 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Jag skall kommentera några saker som Hans Nyhage tog
upp. Jag skall försöka att prata högt så att det hörs.
När det gäller privatskolorna och de fristående skolorna säger Hans Ny-
hage att det är föga meningsfullt att diskutera villkoren. Vi tycker att det är
meningsfullt att göra det eftersom vi vet att regelverket kring privatskolorna
inte fungerar på ett sådant sätt att alla skolor i Sverige kan känna att de har
lika villkor för sin verksamhet.
Hans Nyhage säger att de fungerar på ett bra sätt. Det är säkert så att
många friskolor fungerar bra. Men regelverket innebär att privatskolorna
blir överkompenserade i förhållande till kommunala skolor på grund av att
man inte tilldelar bidrag och resurser efter behov, vilket gäller för kommu-
nala skolor. Det finns missförhållande med regelverket kring de privata sko-
lorna. Det säger även borgerliga kommunpolitiker ute i landet. Det är kons-
tigt att Hans Nyhage inte har hört de reaktioner som kommer från borgerliga
kommunpolitiker. De säger att det här systemet är kostnadsdrivande.
Som jag sade i mitt anförande vet vi också att det i flera borgerliga partier
diskuteras huruvida det skall vara elevavgifter, huruvida man skall ha en mi-
nimigräns för antalet elever och om 85 % är den riktiga procentsatsen för
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
67
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
68
statsbidraget eller lagen. Jag vill återigen fråga om inte Hans Nyhage har
hört den kritik mot regelverket kring privatskolorna som finns ute i landet,
t.o.m. bland borgerliga kommunpolitiker.
När det sedan gäller frågan om svenska som andraspråk vill vi socialdemo-
krater ha en kursplan. Det vill vi ha av omsorg om våra invandrarelever. Vi
vet att en kursplan innebär att det är lättare att få behöriga lärare. Det bor-
gar för att undervisningen får en hög kvalitet. Det är av omsorg om våra
invandrarelever som vi vill ha en särskild kursplan. De har en mycket viktig
funktion att fylla i det svenska samhället.
Sedan är det en fråga till som jag vill ta upp. I det här betänkandet skriver
vi i utskottet att det står eleven fritt att inom elevens fria val välja en fördjup-
ning i ämnet religion som står i överensstämmelse med dennes egen trosin-
riktning.
Vi socialdemokrater har i ett särskilt yttrande betonat att det inte är sko-
lans uppgift att ge konfessionell undervisning. Dessutom skriver vi att vi vill
understryka att den undervisning det här kommer att handla om, dvs. inom
det fria valet, skall omfattas av samma grundläggande syn.
Jag vill fråga om Hans Nyhage instämmer i det särskilda yttrandet från
Socialdemokraterna.
Anf. 83 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! När jag använde uttrycket att det är föga meningsfullt att
diskutera avsåg jag med det, att dessa frågor har diskuterats i denna kam-
mare, och för övrigt även annorstädes, i mycket stor omfattning. Positio-
nerna är fullkomligt klara.
Samma argument används gång på gång från bägge sidor för att redovisa
respektive uppfattning. Det var detta jag avsåg. I den bemärkelsen är det
inte särskilt meningsfullt att återigen ta upp en lång debatt. Men självfallet
är det viktigt att tala om vad man tycker i olika frågor. Jag menade inte nå-
gonting annat.
Beträffande denna överkompensation, som det talas om när det gäller fri-
skolorna, är det ändå ett faktum att ca 2 % av våra grundskoleelever går i
friskolor. Friskoloma erhåller ca 1 % av de totala resurserna i samman-
hanget. Det betyder alltså att 99 % av resurserna finns kvar i den övriga de-
len av grundskoleväsendet.
Jag kan för mitt liv inte förstå att just denna enda procent i det totala sam-
manhanget kan äventyra allt vad grundskoleundervisning och utbildning he-
ter. Det måste vara ett fullkomligt galet synsätt att hävda att så skulle vara
fallet. Jag skall villigt erkänna att jag inte har fått några omfattande propåer
från kommunerna om att de kommunala grundskolorna äventyras på grund
av att det finns en friskola i kommunen.
De som arbetar och verkar i friskolorna, och de elever och målsmän som
vill att systemet skall fungera och finnas kvar, känner naturligtvis stor oro
inför Socialdemokraternas eventuella återkomst till regeringsmakten.
Hur skall man kunna tolka dessa eviga angrepp på friskolorna som görs
från socialdemokratiskt håll på annat sätt än att det kommet att ske kraft-
fulla förändringar och kraftfulla försämringar för denna typ av verksamhet?
Nog finns det anledning för dessa människor att vara oroliga.
När det gäller svenska 2 kan jag inte se att det i sakfrågan råder någon
skillnad oss emellan beträffande vikten av denna undervisning. Invandrar-
eleverna skall få en fullgod undervisning i svenska. Det som skiljer oss är om
det krävs en särskild kursplan eller inte.
Detta kan icke vara avgörande. Det avgörande är på vilket sätt undervis-
ningen läggs upp. Som jag redan tidigare har sagt har Skolverket fått vissa
anvisningar i sammanhanget om att utforma referensmaterial m.m. Jag kan
inte tycka att detta borde vara någon stor stridsfråga för oss.
Anf. 84 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att detta sammanträde kommer att fortsätta efter kl 19.00.
Anf. 85 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Hans Ny hage säger angående privatskolorna att positio-
nerna är klara. De är klara här i Sveriges riksdag. Men vi vet att många bor-
gerliga kommunpolitiker ute i landet har sina dubier om det regelverk som
finns för privatskolorna.
Jag hörde bl.a. en borgerlig, centerpartistisk, skolstyrelseordförande från
en kommun i Västerbotten säga att detta är en 08-reform. Det fungerar inte
när man startar friskolor i små kommuner. Det blir sådana problem i fördel-
ningen av resurserna att hon kallade detta för en 08-reform.
När det gäller överkompensation har privatskolorna inte samma skyldig-
het gentemot eleverna som kommunala skolor har att ordna skolskjutsar,
elevhälsovård och elevvård. Vi ser i kommunerna olika exempel på att det
sker en överkompensation.
Den socialdemokratiska linjen är att alla skolor skall bedömas resursmäs-
sigt efter de behov som eleverna har, inte efter ägandeform eller styrform.
Det innebär att skolorna skall få resurser om eleverna har behov av resurser.
Det spelar då inte någon roll om det är en privat eller en kommunal skola.
Det är vår linje. Det handlar alltså inte om att av några illvilliga skäl söka
försämra för vissa skolor, vilket Moderaterna nu försöker göra gällande ut
över landet.
Jag fick inte något svar om vilka initiativ regeringen tar för att se till att
riksdagsbeslutet om utvecklingssamtalen snart blir satt i sjön. Jag utgår ifrån
att regeringen kommer att ta frågan om utvecklingssamtal i skolan på allvar
och sätta igång utvecklingsverksamheten. Jag vill än en gång harangera Lä-
rarförbundet och Hem och skola för att de har agerat så snabbt i frågan.
Anf. 86 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Beträffande den s.k. överkompensationen vill jag återigen
hänvisa till de procentsiffror som finns i sammanhanget. Det går inte med
bästa vilja i världen att hävda att 1 % av de totala resurserna kan äventyra
hela grundskoleväsendet. Det finns inte någon möjlighet att det kan vara på
det sättet.
Vad sedan gäller utvecklingssamtalen står vi helt eniga. Jag kan i stående
ögonblick inte säga vilka åtgärder man har vidtagit på departementet i denna
fråga. Men så mycket är alldeles klart, att eftersom riksdagen har fattat be-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
69
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
slut om utvecklingssamtal, är det alldeles uppenbart att här skall vidtas åt-
gärder för att se till att detta blir förverkligat på ett riktigt sätt.
Jag tycker att det är mycket bra med dessa utvecklingssamtal. Det är ut-
märkt att vi kunde ena oss på den punkten. Jag tycker dessutom att det hade
varit väldigt bra om Socialdemokraterna hade varit med på att komplettera
dessa utvecklingssamtal med det som ligger i skriftlig information till föräld-
rarna, och även en något tidigare betygssättning.
Jag vill med kraft tillbakavisa de farhågor inför den skriftliga informatio-
nen som framförts från socialdemokratiskt håll. Jag kan inte förstå vilka fa-
ror som kan ligga i att lärare och målsman ända upp till årskurs fem gemen-
samt kommer överens om att man skall utforma en skriftlig information mot
bakgrund av vad man har kunnat tala med varandra om muntligt.
Det hade varit bra om vi också hade fått samstämmighet på den punkten,
dvs. att komplettera utvecklingssamtalen med en skriftlig information.
Anf. 87 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Det är nog bra med utvecklingssamtal och annat. Men nu på
senare tid har rapporterna om hur barnen egentligen har det i skolorna dug-
gat tätt. Jag har själv valt att studera några skolor.
Det visar sig att man skär ner på framför allt de mjuka områdena. Det
handlar om stödundervisning, extralärare och andra stödresurser såsom psy-
kologer, SYO-konsulenter och kuratorer. I den situationen kan man som
Hasse och Tage undra hur barnen egentligen har det.
Betyg, prov och annat styr verksamheten hårt i tiden, eftersom de är resul-
tatinriktade. Jag tror att vi måste ta oss en funderare på detta, Hans Nyhage.
På vilket sätt påverkar det den situation vi har ute i skolorna? Det har kom-
mit rapporter om nedskärningar, allergirapporter och annat.
Ni vill gärna att det skall ske ett utvecklingsarbete som leder till olika ar-
betssätt. Hinner de att prövas och utvärderas om det samtidigt skall sättas
en massa betyg och genomföras nationella prov och annat? Blir inte detta
problematiskt när det gäller sådana viktiga saker som ämnesutveckling, pe-
dagogik och metodik inom t.ex de naturorienterande ämnena?
Jag tror att vi binder ris till egen rygg med en intensiv betygssättning och
intensiv proverksamhet när det gäller möjligheten för professionalism och
möjligheten att utveckla och pröva t.ex. alternativa och undersökande ar-
betssätt i skolorna. Vi skall nog ta oss en funderare på hur barnen egentligen
har det.
Anf. 88 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Det finns säkert all anledning att nogsamt beakta hur barnen
har det. I ett land som ger skolväsendet den största andelen av bruttonatio-
nalprodukten i världen kan skolan inte vara alldeles lottlös när det gäller re-
surser.
Men vi har fått spara in på resurserna; den saken är klar. Det beror på att
den politik som har förts i det här landet har gjort att landets inkomster kraf-
tigt har minskat. Vi har haft bekymmer med arbetslöshet till stora kostnader,
och vi har därför varit tvungna att göra begränsningar på snart sagt alla om-
70
råden, även på skolans. Men faktum kvarstår: Skolväsendets andel av BNP
är störst i Sverige i jämförelse med andra länder.
Det råder en mycket stor samstämmighet beträffande betygen fr.o.m. års-
kurs 8 till slutbetyget i nian. Det rådde också en mycket stor samstämmighet
om att vi skulle kunna börja sätta betyg redan från årskurs 7, och detta har
nu blivit den borgerliga majoritetens beslut.
Även om det centrala avstämningsprovet i årskurs 5 råder det, såvitt jag
begriper, stor samstämmighet. Jag vågar påstå att vi alla är på det klara med
att det är nödvändigt att ha vissa typer av prov för att kunna klarlägga hur
våra elever ligger till.
Beträffande de nationella proven i årskurs 5 skiljer vi oss åt genom att vi
på den borgerliga sidan anser att dessa skall följas av en skriftlig information.
Det gör vi av hänsyn till och respekt för målsmän och elever; för att de skall
få den information om situationen i skolan som trots allt är rimlig.
Jag vet att Vänsterpartiet har ett annat synsätt på detta område, men för
den stora mängden människor i landet är det alldeles självklart att vi skall
ha någon form av betygsättning och prov samt få tillgång till information.
Anf. 89 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Att vi skall ha någon form av utvärdering av verksamheten,
för oss politiker, elever, lärare och föräldrar, är självklart. Men det är inte
säkert att det behöver vara ett betygssystem.
Slutligen vill jag, apropå diskussionen om resurser, säga samma sak till
Hans Nyhage som jag sade till skolministern i en debatt här i kammaren:
Hellre en bok i asken än en stridsvagn i björken!
Anf. 90 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Björn Samuelsons inlägg föranleder inga kommentarer från
min sida.
Anf. 91 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Undervisningen i religionskunskap har varit föremål för
många människors intresse under årtionden. Den har på många sätt varit
otillfredsställande. I många motioner ifrån olika partier har man tagit upp
ämnet och föreslagit förbättringar. Någon allmän förbättring har dock inte
kommit till stånd under årens lopp. Snarare har det blivit tvärtom.
Att ämnet kommit på undantag i många skolor har bl.a. visat sig i Skolver-
kets nationella undersökningar och utvärderingar. Det finns också andra un-
dersökningar om ämnet. De resultat som man redovisar visar stor överens-
stämmelse. Kunskaperna består av spridda fakta som ofta saknar samman-
hang. Många gånger saknas också faktakunskaperna, och än mindre kan
man tala om en djupare förståelse av ämnet.
Vid direkta frågor visade det sig att 25 % av femteklassarna över huvud
taget inte hade sysslat med ämnet under årskursen. 50 % hade behandlat ett
par arbetsområden med anknytning till ämnet, och 25 % hade fått en något
så när tillfredsställande undervisning.
Det räcker att följa Vi i femman eller någon annan frågetävling i TV för
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
71
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
72
att konstatera samma sak. Det kvittar hur duktiga deltagarna är i alla andra
ämnen - när det kommer till religion är de oftast helt ”borta”.
Jag skall inte närmare gå in på frågan om varför det har blivit så här utan
bara konstatera att det borde bekymra oss alla att många ungdomar lämnar
skolan som analfabeter på religionkunskapens område.
Kursplanerna skall nu uttrycka tydliga mål och klart tala om vilka mål ele-
ven skall ha uppnått efter femte respektive nionde skolåret. Vi vill uttrycka
en förhoppning om att kursplanerna i bl.a. religion är tillräckligt tydliga för
att skapa garantier för tillfredsställande kunskaper i ämnet framöver. Om så
inte skulle vara fallet, har vi talat om revideringar av kursplanerna, som skall
vara kontinuerliga, så att det i så fall går att åtgärda.
Ulla Tilländer, tidigare skolminister, föreslår i en motion en försöksverk-
samhet i ämnet religionskunskap enligt finsk modell, där eleverna får välja
undervisning efter sin trosinriktning. Motivet är att försöka förbättra den
svenska undervisningen i religionskunskap. Vi borde alla kunna vara över-
ens om att det motivet är lovvärt.
Den ökade valfriheten i den svenska skolan öppnar nya möjligheter. Ut-
skottet pekar på ”att det inom elevens fria val står eleven fritt att välja en
fördjupning i ämnet religion som står i överensstämmelse med dennes egen
trosinriktning”.
En skola kan naturligtvis också besluta att ha en speciell profil, med för-
djupningskurser i olika ämnen - där skulle ämnet religion också kunna före-
komma - där elever får välja undervisning. Även inom den vanliga skolan
måste det vara tillåtet att profilera sig inom ämnet religion, lika väl som en
fristående skola kan göra det. Detta kan vara ett sätt för en kommunal skola
att konkurrera med en närliggande fristående skola eller att gå grupper av
elever till mötes med en särskild intresseinriktning. Detta kan naturligtvis
gälla många andra ämnen.
På det sättet kan vi skapa en intressantare skola, där elever har möjlighe-
ter att utvecklas och odla sina specialintressen inom skolans eller elevens
eget val.
Härefter skulle jag vilja kommentera ett par saker som har sagts av övriga
talare. Ewa Hedkvist Petersen talade här om hur allvarligt det är att barn
lämnar skolan med ett betyg som säger att kunskaperna är otillräckliga.
Jag skulle vilja säga att det verkligt allvarliga är om ett barn eller en ung
människa lämnar skolan med otillräckliga kunskaper. Det är inte det betyg
som talar om att kunskaperna är otillräckliga som är det allvarliga. Det verk-
ligt allvarliga är att ungefär 10 % av svenska elever lämnar grundskolan utan
en tillfredsställande läskunskap, som är den absoluta baskunskapen.
Björn Samuelson tog upp den sociala snedrekryteringen. Jag är också all-
varligt bekymrad över den - vi ser det problemet på samma sätt. Jag tror
naturligtvis att både samhället och skolan har ett verkligt stort ansvar på det
här området.
Ett sätt att komma till rätta med den sociala snedrekryteringen är utveck-
lingssamtalen, som jag också ser som något oerhört positivt; att fördjupa
kontakten med alla sorters föräldrar, att visa vårt förtroende för föräldrar av
alla slag och att tala om för dem att de har en oerhört stor betydelse för sina
barns kunskapsutveckling. Där tror jag att en av nycklarna ligger. Om vi kan
bygga upp det förtroendefulla samarbetet på ett ännu bättre sätt, ända från
det att barnen börjar skolan, tror jag att vi också kan uppmuntra barn från
alla samhällsklasser - om vi fortfarande skall tala om det begreppet - och
från alla miljöer att utnyttja sina möjligheter och fortsätta i skolan, även i
högre utbildning.
Anf. 92 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Herr talman! Ingrid Näslund tog upp frågan om otillräckliga kunskaper,
och jag vet inte om hon avsiktligt misstolkade det jag sade. Jag pratade om
betygssystemet. Vi anser från socialdemokratins sida att man inte skall be-
höva gå ut från grundskolan, där man har skolplikt, med ett betyg där det
står att man har otillräckliga kunskaper. Vi vill i stället ha ett betyg som säger
att man har rätt att gå vidare och komma upp till godkänd nivå.
Vi är helt överens om att det är allvarligt att det finns elever som går ut
skolan med otillräckliga kunskaper. Det vet Ingrid Näslund.
Med anledning av Ingrid Näslunds resonemang kring försöksverksamhet
i religionskunskap vill jag återigen säga att Socialdemokraterna har ett sär-
skilt yttrande. I det betonar vi att det inte är skolans uppgift att ge konfessio-
nell undervisning. Med anledning av att eleven skall kunna välja undervis-
ning som står i överensstämmelse med elevens egen trosuppfattning säger vi
att den undervisningen skall omfattas av samma grundläggande syn. Vi säger
också att all undervisning i grundskolan skall vara öppen för alla elever, oav-
sett trosuppfattning. Det vill jag deklarera i kammaren på detta sätt.
Anf. 93 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Jag förstår naturligtvis att Ewa Hedkvist Petersen inte menar
att det är likgiltigt att elever lämnar skolan utan tillfredsställande kunskaper.
Diskussionen om betygens vara eller icke vara och om när man skall börja
sätta betyg har varit intensiv från Socialdemokraternas sida. Jag önskar att
man hade ägnat ungefär lika mycket tid åt att bekymra sig över de elever som
under ganska många år har lämnat den svenska skolan utan tillfredsställande
kunskaper; det sker också i dagens läge. Detta är vårt gemensamma pro-
blem.
Jag skall ta upp detta med betygsättning som ett komplement till utveck-
lingssamtal. Jag tror inte att det är betygen som förstör elevernas framtid.
Varje elev har i djupet av sitt hjärta vetskap om ifall de har tillfredsställande
kunskaper eller inte. Jag har så mycket erfarenhet av elever att jag vet att
varenda elev har detta klart för sig utan att de får det utskrivet. Då kan man
säga att de inte behöver några betyg, men det handlar inte bara om informa-
tion till eleverna. Det är också viktigt att föräldrarna får klart för sig hur det
ligger till.
Vår strävan är att vi skall hjälpa alla de barn som har svårigheter i skolan
så att de kan lämna skolan med ett godkänt betyg.
Anf. 94 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Herr talman! Till sist vill jag betona att vi socialdemokrater vill ha ett be-
tygssystem som innebär att man börjar ge skriftliga betyg till ungdomar när
de förstår vad betygen innebär.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
73
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Vissa skolfrågor
Vi vänder oss mot det system som den borgerliga majoriteten har beslutat
om. Det innebär att man faktiskt kan sätta betyg på små barn som vi vet inte
förstår vad det betyder.
Jag vill också påpeka att jag inledde hela debatten med att säga att vi står
bakom läroplanens struktur. Det innebär också att vi står bakom den i fråga
om de godkända nivåerna i kursplanerna. Detta betyder att vi är mycket
noga med att alla elever skall komma upp i godkänd nivå.
Jag tycker att Ingrid Näslund medvetet försöker misstolka Socialdemokra-
ternas avsikter genom att prata om en historia som för övrigt inte är riktigt
beskriven.
Anf. 95 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Jag tycker att ni har överbetonat betydelsen av betygens vara
eller icke vara.
Jag skulle bara vilja säga något ytterligare om religionskunskapen, som
tidigare var uppe i debatten.
Jag tycker naturligtvis också att all undervisning i grundskolan skall vara
öppen för alla elever, oavsett trosuppfattning. Men detta gäller elevens fria
val. Alla elever kanske inte väljer samma sak. Själva idén med det fria valet
är ju att eleverna skall kunna odla sina specialintressen. Där kan också olika
delar av religionskunskapen ingå.
Så fort vi kommer in på områden som handlar om religionskunskap eller
kristen etik visar Socialdemokraterna en sådan oerhörd rädsla för att det är
något ont som skall vederfaras våra barn.
Min uppfattning, som grundar sig på personliga upplevelser, är att detta
är det mest positiva vi kan erbjuda våra barn. Därför är jag glad över den
möjlighet som har öppnats för ett fritt val på detta område.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
UbU16 Vissa högskolefrågor
Mom. 1 (rättssäkerhetsfrågor)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
161 för utskottet
129 för res. 1
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 27 fp, 23 c, 18 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 1: 116 s, 1 c, 1 kds, 9 v, 2 -
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
74
Mom. 3 (kartläggning av lokala antagningsregler)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
163 för utskottet
127 för res. 3
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 27 fp, 24 c, 19 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 3: 116 s, 9 v, 2 -
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 6 (utvärdering av antagningens effekter på den sociala snedrekryte-
ringen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
277 för utskottet
11 för men.
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 70 m, 26 fp, 24 c, 19 kds, 22 nyd, 2 -
För men.: 1 s, 9 v, 1 -
Frånvarande: 23 s, 10 m, 7 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 7 (samvetsklausul)
1. utskottet
2. res. 5 (m, fp, c, kds)
Votering:
157 för utskottet
132 för res. 5
1 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 m, 5 fp, 2 c, 22 nyd, 9 v, 2 -
För res. 5: 68 m, 22 fp, 22 c, 19 kds, 1 -
Avstod: 1 m
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 9 (lärarutbildningen)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
3. res. 7 (nyd)
Förberedande votering:
127 för res. 6
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
75
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
23 för res. 7
140 avstod
59 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
140 för utskottet
127 för res. 6
21 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 26 fp, 24 c, 19 kds, 1 -
För res. 6: 116 s, 9 v, 2 -
Avstod: 21 nyd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 7 fp, 7 c, 7 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 19 (användningen av löntagarfondsmedlen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
276 för utskottet
11 för men.
3 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 70 m, 27 fp, 24 c, 19 kds, 22 nyd, 1 -
För men.: 9 v, 2 -
Avstod: 3 s
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU17 Vissa skolfrågor
Mom. 2 (idrotten i skolan)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
278 för utskottet
10 för men.
2 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 70 m, 27 fp, 24 c, 19 kds, 21 nyd, 2 -
För men.: 9 v, 1 -
Avstod: 1 s, 1 nyd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 12 (nytt betygssystem)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
163 för utskottet
127 för res. 1
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 27 fp, 24 c, 19 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 1: 116 s, 9 v, 2 -
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 18 (studie- och yrkesorientering i gymnasieskolan)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
279 för utskottet
11 för men.
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 27 fp, 24 c, 19 kds, 22 nyd, 1 -
För men.: 9 v, 2 -
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 19 (ett nytt lärlingssystem)
1. utskottets hemställan
2. hemställan i res. 5 (nyd)
Votering:
249 för utskottet
22 för res. 5
19 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 99 s, 68 m, 27 fp, 24 c, 18 kds, 1 nyd, 9 v, 3 -
För res. 5: 1 s, 21 nyd
Avstod: 16 s, 2 m, 1 kds
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Stig Grauers (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats vara från-
varande.
Mom. 20 (industriskolor)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
78
Votering:
269 för utskottet
21 för res. 6
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 27 fp, 24 c, 19 kds, 1 nyd, 9 v, 3 -
För res. 6: 21 nyd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 22 (utvecklingsarbetet inom gymnasieskolan)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
164 för utskottet
126 för res. 7
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 70 m, 27 fp, 24 c, 19 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 7: 115 s, 9 v, 2 -
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 34 (fristående skolor)
1. utskottet
2. res. 8 (s)
Votering:
162 för utskottet
127 för res. 8
1 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 26 fp, 24 c, 19 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 8: 116 s, 9 v, 2 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 36 (småbarnsskolor)
1. utskottet
2. res. 9 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 40 (återinförande av meritvärderingsförordningen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
279 för utskottet
10 för men.
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 27 fp, 23 c, 19 kds, 22 nyd, 2 -
För men.: 9 v, 1 -
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 8 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 41 (elitskolor)
1. utskottet
2. res. 10 (nyd)
Votering:
267 för utskottet
22 för res. 10
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 27 fp, 24 c, 18 kds, 9 v, 3 -
För res. 10: 22 nyd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 8 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att trafikutskottets
betänkanden TU28 och TU29 samt näringsutskottets betänkanden NU19
och NU28 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU28 Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer för SJ (prop.
1993/94:166).
Anf. 96 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är ett mycket viktigt beslut som riksdagen skall fatta i
kammaren i dag. Det kan faktiskt komma att handla om ett avgörande beslut
för järnvägens framtid i Sverige.
Vi genomför just nu den i särklass största utbyggnaden av järnvägssyste-
met sedan 1860-talet i vårt land. Det som under decennier försummats av
socialdemokraterna återställs nu under några få år, och drygt 40 miljarder
kronor kommer att investeras i det svenska järnvägsnätet under de kom-
mande tio åren. Det kan vara av intresse att notera att det i årets budgetpro-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
79
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
80
position för första gången sedan bilen introducerades i Sverige föreslås mera
investeringar i järnvägssystemet än i vägsystemet. Att förbättra infrastruktu-
ren är en mycket viktig del i arbetet med att förstärka järnvägens konkur-
renskraft, men det är ändå inte tillräckligt.
För att investeringarna skall ge det kundanpassade och kostnadseffektiva
transportsystem som skattebetalarna har rätt att förvänta sig måste järnvä-
gen - det är jag övertygad om - lämna monopolets skyddade värld. Det kom-
mer att leda till större utbud, lägre priser, bättre kundanpassning och till vad
kunderna verkligen önskar. Slutresultatet blir ökade marknadsandelar för
järnvägen. Vi vet alla att företag som är tvingade att tävla med andra företag
i samma bransch blir betydligt mer alerta än företag som slipper konkurrens
från andra företag inom branschen.
Våra erfarenheter av den begränsade konkurrens som redan har införts
inom järnvägssektorn är faktiskt odelat positiva. 70- och 80-talets bild av den
dåliga järnvägen är nu borta. Det har blivit bättre service. Det har blivit tä-
tare turer och lägre kostnader. Produktiviteten har ökat markant, så att SJ i
dag är Europas i särklass effektivaste järnvägsföretag. Den här utvecklingen
är positiv, och den måste få gå vidare.
I de fall där statsmakterna har medgivit upphandling av järnvägstrafik i
konkurrens har kostnaderna för trafiken minskat mycket kraftigt. Det gäller
både trafikhuvudmännens köp av interregional persontrafik på stomnätet
och trafikhuvudmännens köp av järnvägstrafik på länsjärnvägarna. I båda
dessa fall har kostnaderna för den upphandlade trafiken minskat med upp
till 20 %, i vissa fall ännu mer - detta trots mer och kvalitativt bättre trafik.
Ett annat mycket intressant exempel är ju LKAB och Malmbanan. Sedan
LKAB fick trafikeringsrätten för malmtransporter sänktes priset kraftigt, ca
200 miljoner kronor per år. Det möjliggjorde investeringar i en ny huvudnivå
i gruvan och i nya förädlingsverk i Kiruna. Lägg märke till att LKAB säger
självt att skulle man ha fått fortsätta att transportera till de gamla monopol-
priserna, skulle detta med viss sannolikhet ha kunnat innebära en nedlägg-
ning av hela verksamheten före 90-talets slut. Därmed skulle åtskilliga tusen-
tals arbetstillfällen och exportinkomster gått förlorade.
Socialdemokraterna säger nej till regeringens förslag till ny järnvägspoli-
tik. Det var inte särskilt oväntat. Vad som är mer förvånande är att Ny demo-
krati hotar att fälla förslaget. Ökad konkurrens, avskaffande av monopol,
fri företagsamhet var tidigare grundstenar i Ny demokratis politik. Men det
kanske var före er förändrade inriktning. Jag vädjar alltså till Ny demokrati
att inte låta partipolitisk taktik gå före det sunda förnuftet.
Jag tänkte, herr talman, ta tillfället i akt att bemöta en del av den kritik
som kommit mot propositionen.
EU:s regler innebär att vi måste öppna det svenska järnvägsnätet för viss
internationell trafik. Ett nej till avregleringen innebär att svenska småföre-
tag som BK-Tåg, Linjetåg, Tågåkeriet i Bergslagen, Dalatåg och andra in-
tressanta småföretag skulle förvägras möjligheten att bedriva järnvägstrafik
på stomnätet, medan utländska järnvägsföretag skulle få den möjligheten.
Jag vet inte om detta är exempel på Ny demokratis sätt att stödja den fria
svenska företagsamheten.
En partiell avreglering har framförts som ett alternativ. Den skulle inne-
bära att godstrafiken på länsjärnvägarna skulle öppnas för konkurrens och
att trafikhuvudmännens inomregionala upphandling på stomnätet också
skulle ske i konkurrens.
I praktiken, herr talman, innebär detta ingenting. Det skulle i princip ge
SJ ett fortsatt monopol. Man måste fråga sig: Vilket företag skulle vara in-
tresserat av att bara bedriva godstrafik på en länsjärnväg? Den öppning för
trafikhuvudmännen som övervägs skulle inte få någon som helst effekt då
utvecklingen nu går mot trafikuppläggningar som bygger på såväl lokala, re-
gionala som interregionala trafikuppläggningar.
Jag skulle i dag vilja ha en förklaring till varför trafikhuvudmännen skall
vägras samma möjligheter som staten att sänka sina kostnader. En partiell
avreglering innebär ju att många av de intressanta interregionala projekt
som nu pågår runt om i vårt land - Svealandsbanan, Mälarbanan, Västkust-
banan - i praktiken hotas. Mälarregionen har naturligtvis med sin befolk-
ningstäthet och expansionsmöjligheter utmärkta förutsättningar för tågtra-
fik längs Mälar- och Svealandsbanoma. I dessa områden skulle tåg vara ett
mycket bra alternativ, även om man skulle pendla utanför den egna regio-
nen. Men genom att man stänger ute aktörer för övriga delar av stomnätet
minskar givetvis antalet potentiella aktörer, eftersom bara SJ kommer att
ges möjlighet till konkurrenskraftiga järnvägslösningar.
Jag skulle vilja ha ett svar på vad socialdemokraterna och nydemokraterna
anser om denna sak.
En annan enkelspårig argumentation är diskussionen kring att en så stor
del som upp till 90 % av det svenska järnvägsnätet är enkelspårigt. Vi har
hört Ingvar Carlsson lägga ut texten på temat att utländska tåg kör i fatt SJ
på landets enkelspår. Det är en ovanligt dålig kombination av simpel popu-
lism och ideologisk enkelspårighet av gammalt traditionellt socialistiskt
märke.
Det är nämligen ett faktum att fler olika företag redan i dag i praktiken
skall samsas med sina tåg på spåren. SJ:s godsdivision, SJ:s persontrafikdivi-
sion, snabbtågen X2000, intercitytågen och de olika regionaltågen skall
samsas med de långsammare godstågen på enkelspåren. Tag vår mest trafi-
kerade enkelspårsbana mot Västerås som exempel. Där har vi pendeltågst-
rafik och olika typer av tåg som går i mycket tät ström om dagarna. Och de
olika ingående företagen och divisionerna har olika intressen. Olika företag,
med olika tåg med olika hastigheter, samsas alltså redan i dag på spåren. De
problem som redan i dag kan uppstå kommer att lösas också på en avregle-
rad marknad.
Monopolets tillskyndare hänvisar ofta till stordriftsfördelar - det är sorg-
ligt, herr talman, om jag i dag tvingas konstatera att Ny demokrati är bland
dessa monopolets tillskyndare. Men stordriftsfördelarnas vinster har ett
slags lagbunden förmåga att förbrukas i monopolföretagets egen organisa-
tion. När man utsätts för konkurrens tvingas man ompröva alla slags kostna-
der, vilket på sikt främst gynnar det företag som utsätts för konkurrensen.
Naturligtvis gynnar det även detta företags kunder. I SJ:s remissyttrande re-
dovisas mycket små negativa effekter av konkurrensen. Det anges 3-5 pro-
mille av omsättningen, dvs. 35-55 miljoner kronor per år. I relation till kon-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 103
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
sumenterna, dvs. samhällets vinster i form av lägre priser, är detta verkligen
försumbart.
Det är också ett faktum att på de områden där SJ har stordriftsfördelar
har SJ fått behålla ansvaret. Det handlar inte om att stycka SJ. Jag tillhör
dem som menar att en alltför långtgående liberalisering är olycklig. SJ skall
hållas samman och tillåtas utvecklas. Men det nyttigaste för alla företag är
en sund konkurrens inom den egna branschen.
Ett avslag i riksdagen i dag kan komma att hota SJ:s utveckling mot ett
alltmer effektivare och kundanpassat företag. Ett avslag, med krav om fort-
satt utredande, skulle innebära att hela järnvägssektorn faktiskt stannar upp
i dess utveckling. Det blir definitivt inga nya tågbeställningar. Viktiga frågor
för trafiken, t.ex. runt Mälaren och Västkustbanan, kommer att förbli
olösta. De kommer att hänga i luften under ytterligare lång tid, och ytterli-
gare osäkerhet kommer att råda på detta område. Det vore mycket olyckligt.
De som röstar mot en avreglering bidrar till att förhindra ett effektivt ut-
nyttjande av det svenska järnvägsnätet. En avreglering skulle bl.a. öppna
dörren för många små regionalt förankrade företag som skulle kunna be-
driva en järnvägstrafik optimalt anpassad till regionens behov. Det är i så-
dana nischer som vi kommer att få uppleva nya aktörer på järnvägsmarkna-
den.
Jag är alldeles övertygad om att SJ kommer att få ståta i ensamt majestät
även i framtiden vad gäller exempelvis persontrafiken Göteborg-Stock-
holm. Jag har nämligen mycket svårt att föreställa mig vilken aktör som
skulle ha möjlighet och resurser att konkurrera på sträckor där SJ i dag be-
driver en mycket effektiv och konkurrenskraftig verksamhet med snabbtåget
X 2000. Ett sådant snabbtågset kostar 50-100 miljoner kronor styck.
Vi som vill värna om SJ och dess verksamhet har således ingen anledning
till oro om denna proposition biträds i riksdagen i dag.
En del kritiker, företrädesvis socialdemokratiska, brukar hävda att SJ le-
ver under en ständig konkurrens från andra transportslag och att det därför
är viktigt att ge SJ de villkor som är nödvändiga för att klara av den nu påta-
lade konkurrensen. Det är naturligtvis riktigt att konkurrensen från exem-
pelvis flyg många gånger är mycket hård. Men det finns också exempel där
SJ är det enda realistiska och reella alternativet. Ett sådant exempel är den
redan tidigare nämnda Malmbanan. LKAB hade ju inte något annat alterna-
tiv än det som SJ kunde erbjuda. Stålpendeln är ett liknande exempel.
Kritikerna diskuterar däremot mycket sällan hur man kan ge SJ förutsätt-
ningar att klara av den externa konkurrensen. Är det genom att öka kundan-
passningen, effektiviteten och konkurrensen inom sektorn, eller är det ge-
nom att låta allt vara som det är, som detta kan ske? Den frågan bör besvaras
av framför allt Socialdemokraterna här i dag.
Men Socialdemokraterna beslutade att dela upp SJ i ett banverk och i en
operativ del. I och med det tog Socialdemokraterna det första steget mot en
avreglerad marknad. Det var ett mycket bra beslut. Åtgärden har rönt
mycket stort intresse utomlands. Min sista fråga riktar jag till Socialdemo-
kraterna: Vad är det som har hänt sedan det trafikpolitiska beslutet år 1988
fattades, som har fått Socialdemokraterna att ändra ståndpunkt? Är det
möjligtvis oppositionsrollen som kräver detta?
Herr talman! Avregleringen bidrar till att utnyttja vårt järnvägsnät effekti-
vare, såväl lokalt som regionalt och interregionalt. Byråkratiska gränser och
monopol kan bara motverka en sådan utveckling.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.56 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Anf. 97 JARL LANDER (s):
Herr talman! Jag måste säga att det var skönt att vi hade middagspaus.
Det vi fick höra här före middagen tycker jag överskrider vad man borde få
säga från riksdagens talarstol. Det är märkligt att kommunikationsministern
inte finns här inne nu, utan har försvunnit ut i regionerna. Det kommunika-
tionsminister Mats Odell sade ger en viss förklaring till varför vi i trafikut-
skottet har ansett att så många propositioner från Kommunikationsdeparte-
mentet är så ofullständiga. Vi fick en klar bild av detta genom Mats Odells
framträdande här i kammaren.
Det var en desperat argumentation om konkurrensens lovsång. Att
komma med hotet att om vi inte här i kammaren fattar beslut som går i de-
partementets riktning skulle det vara liktydigt med att svensk järnvägstrafik
i princip läggs ned var både osakligt och osmakligt.
Jag måste också ta litet tid i anspråk för att kommentera något av det som
kommunikationsministern sade. Han påstod i täckta ordalag att vi social-
demokrater inte är beredda att utveckla järnvägstrafiken här i landet. Jag
vill påminna kommunikationsministern om att vi från socialdemokratiskt
håll har vinnlagt oss om att försöka få en bättre infrastruktur än vad den bor-
gerliga gruppen i riksdagen har lyckats med. Det gör vi inte bara för att
bygga ut järnvägen, utan också för att det skall finnas trafik på den. Jag skall
återkomma till varför jag anser att det enda sättet att klara järnvägstrafiken
här i landet är att behålla monopolet för SJ på stomjärnvägarna.
Herr talman! Det var det. Nu tycker jag att vi utskottsledamöter skall föra
en saklig debatt i frågan, utan de påhopp och insinuanta påståenden som vi
tidigare hört från talarstolen.
Jag kan dock hålla med kommunikationsministern om en sak. Han sade
att svensk järnvägstrafik, SJ, nu har utvecklats till att bli ett av de effekti-
vaste och ledande järnvägsföretagen i Europa. Det är naturligtvis sant. Det
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
83
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
84
går inte att komma ifrån. Det var därför Mats Odell nämnde det i sitt anför-
ande, förstår jag. Det är alltså detta företags förutsättningar som vi nu på ett
eller annat sätt skall försöka slå sönder.
Jag vill inledningsvis hävda att det är tack vare 1988 års trafikpolitiska be-
slut, som den socialdemokratiska regeringen lade förslag till, som SJ har
kunnat utvecklas på detta sätt. När man genomför en sådan stor omstruktu-
rering av järnvägsförutsättningarna i landet får det naturligtvis både positiva
och negativa effekter på verksamheten. Därför har vi i debatter ett antal
gånger hävdat att vi måste leva upp till beslutet i 1988 års trafikpolitiska be-
slut, nämligen att en fullständig utvärdering skall göras.
Mats Odell undrade vad vi socialdemokrater har gjort sedan 1988. Vad
har hänt sedan 1988, sade han. Vi vill påstå att järnvägarna har fått de bästa
förutsättningarna för att klara framtiden även som ett monopolföretag på
stomjärnvägsnätet. Men det som verkligen har hänt är att de fem år som riks-
dagen då beslutade om, har gått. Det betyder att Sveriges riksdag nu kräver
en utvärdering av 1988 års trafikpolitiska beslut. Först därefter kan vi ta ställ-
ning till om det finns möjlighet att gå vidare och experimentera med svensk
järnvägstrafik.
Jag vill, herr talman, kommentera några av förslagen i propositionen och
varför vi socialdemokrater och andra partigrupperingar i trafikutskottet
också har yrkat avslag på regeringens förslag. Det redovisas exempelvis inte
vilka kostnader avregleringen för med sig eller vilken effekt avregleringen
får på den totala samhällsekonomin. Riksdagen har tidigare och vid ett fler-
tal tillfällen uttalat sig för att ytterligare gods bör överflyttas från landsvägs-
transporter till järnvägstransporter för att vi skall klara de miljömål vi satt
upp. Vi kan då inte agera så att vi slår sönder förutsättningarna för SJ att
bedriva en meningsfull verksamhet framöver.
Även om kommunikationsministern påstår annat är SJ utsatt för en stark
konkurrens. I ett glest befolkat land med en relativt liten befolkning, långa
avstånd osv. finns det inte förutsättningar att utföra konkurrens på all verk-
samhet inom vaije sektor. Men vi kan konstatera att SJ:s konkurrens både
på gods- och persontrafiksidan består av resande med lastbilar, bussar och
personbilar. När det gäller godstrafiken på järnväg, som i stor utsträckning
nu är uppbyggd på systemtågstrafik, vet vi att om vi släpper in andra opera-
törer för att ta hand om systemtågstrafiken förstör vi de möjligheter SJ nu
har att klara övrig godstrafik, den s.k. vagnslasttrafiken. Det är bara att kon-
statera att det tack vare att SJ nu har en någotsånär lönsam systemgodstrafik
går att täcka in kostnader för vagnslasttrafiken. Detta skulle vara helt omöj-
ligt i den situation som skulle uppstå vid en avreglering av järnvägstrafiken.
Det framgår av propositionen att det skall inrättas en ny myndighet som
skall handha banfördelningen - detta trots att regeringen och kommunika-
tionsministern i propositionen säger att SJ ändå antagligen kommer att bli
en dominerande operatör på järnvägsmarknaden här i Sverige. Varför då in-
föra en ny myndighet som skall handha banfördelningen? Enligt mitt förme-
nande innebär detta bara ytterligare byråkrati; det blir definitivt inte fråga
om någon effektivare verksamhet på järnvägssidan.
En annan frågeställning i propositionen gäller den rullande materielen.
Här sägs det att SJ skall ställa rullande materiel till sina konkurrenters förfo-
gande. Jag vill påstå att det inte kan vara trevligt för eventuellt tänkbara nya
operatörer att få ta hand om SJ:s uttjänta, kanske utrangerade, materiel och
bedriva verksamhet med den. Så även sett från den sidan är det ett mycket
märkligt förslag, men det allra märkligaste är att denna fråga ligger för ytter-
ligare utredning.
Eftersom den frågan och ytterligare ett stort antal frågor ännu inte är klar-
gjorda, finns det alltså återigen orsak till att yrka avslag på det förslag som
trafikutskottet nu har behandlat.
Utifrån många sådana här argument har trafikutskottet fått en majoritet
som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Ny demokrati. Den
majoriteten ansåg i alla fall när vi justerade betänkandet att regeringens av-
regleringsförslag inte motsvarar de krav som vi borde kunna ställa på ett till-
fredsställande beslutsunderlag. Därför föreslår vi riksdagen, från en majori-
tet i trafikutskottet, att regeringens förslag till avreglering av järnvägstrafi-
ken avslås.
Vidare har vi sagt från majoriteten att vi är beredda att öppna för konkur-
rens på länsjärnvägar osv., i synnerhet på godssidan. Att konkurrensen re-
dan finns för persontrafiken vet vi genom den upphandling som sker av läns-
trafikhuvudmännen. Men här skulle det vara möjligt att öppna också för
godstrafiken. Då skulle vi kanske få ett flöde på de mindre järnvägarna som
gjorde att godstrafiken kunde säkras även i de regionerna.
Herr talman! Jag ser att jag böljar gå litet för långt över tiden som jag
hade anmält mig för, men orsaken till det är, må jag säga, utfallet som kom-
munikationsministern gjorde inledningsvis.
Jag skall nöja mig med den här argumentationen så länge och vill bara
avsluta med att säga att det finns ett antal reservationer fogade till betänkan-
det. Jag hemställer till kammarens ledamöter att nogsamt läsa reservatio-
nerna, för vi socialdemokrater står fortfarande bakom dem. Men jag skall
nu endast yrka bifall till reservation nr 4 och i övrigt till utskottets hemställan
i de delar där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Ny demokrati utgör
majoritet eller där utskottet är helt enigt.
Anf. 98 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jarl Lander började med att säga att detta bara är en i raden
av propositioner som Kommunikationsdepartementet lägger fram som sak-
nar ordentligt utredningsunderlag. Då vill jag gärna visa upp - om Jarl Lan-
der har möjlighet att titta åt mitt håll - några av de rapporter som ligger
bakom propositionen.
Jag har här Statens offentliga utredningar 1993:13, betänkande av Kom-
mittén för ökad konkurrens inom järnvägssektorn, en ganska tjock bok. Jag
undrar om Jarl Lander har läst den. Vidare har jag Kommunikationsdepar-
tementets egen utredning, ”En öppnare järnvägsmarknad i Sverige”, ”På
rätt spår” osv., som handlar om svensk järnvägspolitik. Jag rekommenderar
Jarl Lander att studera de skrifterna innan han återkommer med lösa påstå-
enden av det slag som vi hörde nyss och att han också tar del av vad remissin-
stanserna har sagt om förslagen.
Sedan sade Jarl Lander att Socialdemokraterna har satsat mycket mer på
infrastrukturen än vad den nuvarande regeringen har gjort, vilket är ett
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
85
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
ganska fantastiskt påstående. Jag tror att alla inser att 80-talet och 70-talet
var de decennier när infrastrukturen i detta land förföll. Det var de decen-
nierna som just infrastrukturen var den stora ”besparingskon” här i landet.
När den nuvarande regeringen har lyckats tredubbla investeringsvolymen
jämfört med 80-talet, passar det naturligtvis i opposition, där alla har hur
mycket pengar som helst, att plussa på och komma med ytterligare förslag.
Slutligen, herr talman, vill jag beröra att Jarl Lander undrade varför den
nya myndigheten skall få handha banfördelningen, om ändå SJ skall ha hand
om trafikledningen. Bakgrunden är mycket enkel. Anta att exempelvis tra-
fikhuvudmännen utefter Svealandsbanan skall upphandla den trafiken i kon-
kurrens. Om propositionen går igenom och det blir en annan operatör än SJ
som tar hem spelet är det ganska rimligt att denne också får chansen att ta
hand om trafikledningen på just den bandel där man har huvudparten av
trafiken. Så enkelt är det med det.
Anf. 99 JARL LANDER (s) replik:
Herr talman! Jag vet inte om kommunikationsministern hade kommit in
i kammaren när jag talade om investeringarna. Jag sade naturligtvis inte så
som kommunikationsministern vill göra gällande. Jag sade inte att Social-
demokraterna har investerat mer än vad den sittande regeringen har gjort
inom infrastrukturens område, utan jag sade att vi har förslag om större inve-
steringar än vad regeringen har.
Om vi Socialdemokrater skall klä skott för att vi under 70- och 80-talen
inte investerade lika mycket som vi gör i dag, måste ju alla regeringar här i
landet under 70- och 80-talen-klä skott för detta, likaså alla regeringar som
har suttit i våra grannländer, ute i Europa, osv. Det har tyvärr varit så, och
det erkänner vi socialdemokrater, att man har varit alltför släpphänt när det
gällt att få fram medel för att bygga ut infrastrukturen för järnvägens del.
Men jag vill återigen påminna kommunikationsministern om att det var
Socialdemokraterna som tog initiativ till investeringarna. Det var vi som
drev på dem inledningsvis. Sedan har nuvarande regering hoppat på samma
tåg, och det är förståeligt, för även ni har ju insett behovet av den här utveck-
lingen.
Anf. 100 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jarl Lander säger nu att man inte har skaffat fram mera
pengar utan tvärtom varit för slapp med att få fram medel tidigare. Det är
säkert en riktig beskrivning. Det var förslag om större investeringar som So-
cialdemokraterna har lagt fram i opposition.
Jag respekterar detta. Vad jag tycker är något märkligt, om jag går tillbaka
till budgetpropostionen som lades fram inför 1992/93, är att de bud som då
lades i den socialdemokratiska motionen icke ens var inskuggade i den so-
cialdemokratiska motionen med anledning av budgetpropositionen. De
fanns i den trafikpolitiska motionen, men de fanns inte med i den stora mo-
tionen om budgetpropositionen. Det var på den tiden innan Allan Larsson
fann det för gott att lämna uppgiften som budgetsamordnare i partiet.
86
Anf. 101 JARL LANDER (s) replik:
Herr talman! Jag har ingen anledning att gå i svaromål för sådant som Al-
lan Larsson eventuellt har sagt eller gjort eller skrivit. Jag kan bara konsta-
tera, kommunikationsministern, att vi vid den investeringsplanering som
gjordes under föregående riksmöte lade ett förslag om att det skulle investe-
ras 45 miljarder i järnvägens infrastruktur under en tioårsperiod.
Det var betydligt mer än vad den borgerliga sidan orkade med, och det
var förslag som var förankrade rakt igenom hela det socialdemokratiska par-
tiet. På det sättet fanns de naturligtvis inskuggade, som det så vackert skall
heta tydligen, i våra ekonomiska ramar.
Anf. 102 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det här kan bli en tröttsam diskussion. Men låt oss reda ut
en gång för alla nu att även om Jarl Lander säger att man lade fram förslag
som var förankrade rakt igenom hela den socialdemokratiska organisatio-
nen, så var det just detta de inte var. Ni lyckades ju inte ens övertyga Allan
Larsson om att han skulle skriva in dessa överbud i sin motion med anledning
av budgetpropositionen. Detta är den bistra verkligheten.
Anf. 103 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Herr minister! Övriga ledamöter! Av grundläggande bety-
delse för Ny demokrati är att de politiska besluten skall präglas av sunt för-
nuft. Tro det om ni vill, herr minister, men vi är i grunden positiva till en
avreglering. Vi är för fri konkurrens. Vi förordar marknadslösningar där det
är möjligt. Vi vill avskaffa byråkrati och krångel.
Det är nödvändigt att riksdagen grundar sina beslut på bästa möjliga ut-
redning. Vi menar därför att en allsidig konsekvensanalys som regel måste
ingå i ett beslutsunderlag. Vi anser att det faktiskt inte ingår någon sådan i
detta beslut.
Regeringens förslag om avreglering av järnvägstrafiken går ut på att det
statliga bannätet öppnas för konkurrens fr.o.m. den 1 januari 1995. SJ:s och
trafikhuvudmännens nuvarande ensamrätter till järnvägstrafik avvecklas. I
stället skall i princip envar med tillräckliga ekonomiska resurser kunna an-
söka om tåglägen.
För ändamålet bildas en särskild tillsynsmyndighet som föreslås fatta be-
slut om banfördelning mellan olika trafikintressenter. Initialt skall emellertid
SJ:s trafikledning få uppdraget att sköta den operativa tidtabellsuppbyggna-
den.
Vi anser att antalet myndigheter skall minskas väsentligt. Nya skall icke
tillskapas.
För närvarande råder fri konkurrens på länsjärnvägarna för persontrafi-
ken men inte i fråga om godstrafiken. Ett förslag som förts fram är att låta
även godstrafik på länsbanorna ske i konkurrens.
En partiell avreglering har sina fördelar. Vi anser att länstrafikföretagen
bör få upphandla regional tågtrafik i konkurrens på stomnätet.
Som jag inledningsvis anfört är det nödvändigt att riksdagen grundar sina
beslut på bästa möjliga utredning. Det är därför allvarligt att propositionen
inte innehåller någon allsidig konsekvensanalys av avregleringsförslaget.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
87
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
88
Regeringen framhåller att avregleringen syftar till att stärka järnvägssek-
torns konkurrenskraft gentemot andra trafikslag. Avregleringen står emel-
lertid inte på egna ben utan är enligt regeringen hotad och måste skyddas.
Av det skälet har regeringen beslutat att vara restriktiv med beviljande av
tillstånd för etablering av långväga busstrafik som framgångsrikt kan kon-
kurrera med järnvägen.
Vi kan hålla med om att SJ vid en internationell jämförelse framstår som
ett effektivt järnvägsföretag. Det kan därför på goda grunder ifrågasättas om
den av regeringen föreslagna avregleringen verkligen kan medverka till att
höja effektiviteten och konkurrenskraften hos järnvägssystemet i Sverige
just för tillfället.
Det finns andra länder som är inne på att avreglera järnvägen. Det finns
anledning att vänta med en avreglering i Sverige till dess att större nationer
prövat lyckan i en avreglerad jämvägsvärld. Det är förenat med kostnader
att vara nybörjare. Låt rikare länder stå för de merkostnader som ofrånkom-
ligen uppstår när man avreglerar ett statligt monopol!
Regeringen vill skjuta upp bolagiseringen av SJ. Vi anser inte att det finns
tillräckliga skäl att vänta med en bolagisering av verket. Vi ställer som krav
att SJ skall bolagiseras innan det blir tal om en eventuell avreglering. Det lär
vara svårt för andra intressenter att konkurrera med ett statligt verk.
Herr talman! Mot bakgrund av anförda skäl kan vi inte ställa oss bakom
regeringens förslag till avreglering. Vi har ingen erinran mot övriga förslag
beträffande mål och riktlinjer för SJ.
Ministern sade i sitt anförande att små regionala företag kan agera väldigt
effektivt i Sverige. Jag fick en utredning från Rail Forum Sweden som just
visade att ju mer man har slagit ihop järnvägsbolagen i USA till stora bolag,
desto större effektivitet och vinster får dessa bolag.
1970 fanns det 42 stora bolag i Förenta staterna. I dag finns det tolv
stycken. Om man dividerar det antalet med de 250 miljoner som bor i Sta-
terna blir det ungefär 20 miljoner invånare per bolag. I Sverige är det 9 miljo-
ner invånare på ett bolag. Detta bolag skulle vi splittra upp i små bolag. Den
metoden går man ifrån i Förenta staterna.
Observera att banorna faktiskt ägs av godsbolagen i Förenta staterna. Det
är inte skattebetalarna som måste betala banorna genom banverken, vilket
är fallet i Sverige. Det är bolagen själva som står för kostnaderna. När det
gäller passagerartrafik hyr Amtrak in sig på godsbolagens järnvägsspår.
Jag vill påpeka det här också. Vi skall inte göra något dumt och bryta sön-
der fördelarna med att SJ är stort. Det är precis den metoden man går ifrån
i Förenta staterna. Man går från små bolag till stora. Då får man effektivitet.
Detta står i utredningen Järnvägar i USA. Vi fick den häromdagen, som tur
var.
BK-Tåg har plågat oss rätt länge. Ministern har plågat oss de sista da-
garna. Han har sökt upp varje enskild ledamot och försökt övertala dem att
rösta annorlunda. Vad skall jag säga om det? Vi tycker att Sverige, som är
en liten nation med 9 miljoner invånare, faktiskt skulle kunna avvakta och
se hur de stora bjässarna på kontinenten gör när de avreglerar. Hur det än
är så är det förenat med stora kostnader att bryta upp ett statligt monopol.
Vi har levt alltför länge med detta system. Vi vet inte vad som händer. Jag
skall inte nämna vad som hände med taxi eller med flyget, men det kan bli
ännu värre när det gäller SJ.
Vi fick en liten tabell av vår vän Stig Larsson på senaste mötet. Tyskland
håller på med ungefär samma system som vi försöker göra. Italien, Luxem-
burg, Nederländerna och Storbritannien håller på med det. Det är rika län-
der allihop. Det är dessutom så att man konkurrerar om spåret och inte på
spåret i Storbritannien. Det borde man ha tagit upp i den konsekvensanalys
som skulle ha bifogats propositionen. Vad är det för vits med att konkurrera
på spåret? Varför skall vi inte konkurrera om spåret? Herr Odell vet att det
i princip är så man gör vad gäller Arlandabanan. Man upplåter spåret med
ensamrätt i 45 år. Det är kanske så vi skall göra mellan Göteborg och Stock-
holm på sikt. Vad vet jag? Det är en sådan analys vi skulle behövt i proposi-
tionen.
Ministern måste tro på mig när jag säger att vi faktiskt är för en avregle-
ring, men att vi inte vill avreglera just nu. Jag är personligen t.o.m. för fri
invandring. Men jag vet med mitt sunda förnuft att vi inte kan ha fri invand-
ring. Jag är t.o.m. för fri spritförsäljning tvärs över, men jag vet att det måste
finnas någon restriktivitet. Jag är t.o.m. för fria aborter. Det är nämligen det
sunda förnuftet vi måste använda här. Slå inte sönder något som är bra!
Trafikutskottet, vilket för övrigt är ett alldeles utmärkt trevligt utskott, är
ute och reser i Europa. Varenda gång får vi se någon overhead som visar att
SJ driver Europas mest effektiva järnväg. En statlig myndighet driver Euro-
pas mest effektiva järnväg! Det finns vissa betänkligheter inför att då kasta
ut vår fantastiska järnväg i något helt okänt.
Därför vädjar jag till de borgerliga ledamöterna om att inte förstöra den
struktur SJ har. Den är faktiskt bra - i princip världens bästa. Låt oss avvakta
och se hur det går i Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Stor-
britannien! Det tar ett par år. Vad är två år? Det är ingenting. Låt oss av-
vakta, herr minister!
Anf. 104 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Egentligen tvekade jag att begära ordet, för jag hade en
känsla av att ju längre Kenneth Attefors talade, desto fler argument gav han
för regeringens politik på det här området. För att vara en representant som
talar för att vi nu skall avblåsa en av de viktigaste järnvägsreformerna i vårt
land var han oerhört försiktig och trevande. Jag tyckte mig höra att han själv
inte riktigt trodde på vad han sade. Det hade kanske t.o.m. varit mest hed-
rande om han hade erkänt detta.
-Gärna avreglering, men bara inte nu. Vänta några år! Låt mig läsa ur
Ny demokratis handlingsprogram, tryckt 1993: Slopa alla monopol - statliga-
kommunala, kooperativa, fackliga och privata! Slopa alla som inte är absolut
nödvändiga i en demokrati!
Det hade kanske varit nödvändigt att göra ett tillägg där: Bara inte nu.
Vänta några år, tills vi har fått se hur det går i andra länder!
Herr talman! Det är inte en övertygande marknadsekonom som Kenneth
Attefors nu kreerar när han yttrar sig från talarstolen.
Jag håller med Kenneth Attefors om att SJ är fantastiskt. Det är därför
som SJ självt säger att man räknar med att förlusterna för dess del av den
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
89
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
avreglering som nu föreslås begränsar sig till 3-5 promille av dess omsätt-
ning, dvs. 35-55 miljoner kronor. Det är självklart en marginell påverkan
med tanke på de stora vinster som uppnås framför allt för trafikhuvudmän-
nen på olika ställen i landet.
Det är ofrånkomligt att det blir kostnader vid avreglering av statliga mo-
nopol, säger Kenneth Attefors. Känner Kenneth Attefors till effekterna av
avregleringen på den svenska telemarknaden för vår stora svenska teleope-
ratör, det f.d. statliga affärsverket Televerket, numera Telia? År 1993, när
det blev möjligt för andra operatörer att komma in, var det bästa året i Telias
historia. 3,9 miljarder i vinst blev det av detta. Jag tycker att Kenneth Atte-
fors behöver sätta sig ned i lugn och ro och läsa på efter det att han röstat ja
till regeringens proposition.
Anf. 105 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Ministern refererade ur vårt partiprogram, men han glömde
att återge orden ”sunt förnuft, personlig frihet och hänsyn till andra”. Vi
skall alltså även använda det sunda förnuftet. I det här fallet har partiet fak-
tiskt använt det sunda förnuftet.
Det finns länder i Europa-Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna
och Storbritannien - som håller på med en omställning. Vi skulle kunna
vänta litet grand och se vilka kostnader de får och vilka fel de gör. Varför
skall vi varje gång ”uppfinna hjulet” och stå för kostnaderna? Vi lånar fak-
tiskt 1 miljard kronor om dagen för att kunna betala ut våra löner här. Låt
oss nu vänta och se vilka kostnader de andra får, så slipper vi i varje fall en
ytterligare utgift!
Vad gäller det som sades om Telia osv.: På den punkten var vi aldrig mot-
ståndare. Telia var fantastiskt. Tony Hagström, facken och alla andra intres-
senter ville bolagisera. När det gäller Posten ville Ulf Dahlsten, facken m.fl.
bolagisera. Men när det gäller SJ vill ingen på ledningsnivå osv. bolagisera.
Det är skillnad vad gäller hanteringen av dessa bolag.
Låt oss nu vänta litet grand. Vi skall först bolagisera SJ. Vi kan inte ha en
statlig myndighet som konkurrerar med BK-Tåg på stomjärnvägsnätet.
Vi har vidare använt det sunda förnuftet. På betänkandets framsida finns
en sammanfattning, där det heter: ”Utskottet anser i stället att formerna för
en partiell avreglering bör utredas. För persontrafiken bör en öppning av
järnvägsmarknaden övervägas som gör det möjligt för länstrafikföretagen
att upphandla regional tågtrafik i konkurrens på stomnätet. För godstrafiken
bör övervägas att införa fri trafikeringsrätt på länsjärnvägarna.”
Jag tycker att detta är ett stort steg att ta nu, men det kommer inte att
kosta oss någonting.
Anf. 106 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Kenneth Attefors vill ”vänta och se” vad som händer i Stor-
britannien, Tyskland och ett antal andra länder. Det är inte nödvändigt,
Kenneth Attefors. Sedan den 1 januari detta år är konkurrensen på de tyska
järnvägarna fri när det gäller godstrafik, och detsamma gäller sedan den 1
april på de brittiska järnvägarna. Det finns alltså därvidlag ingen anledning
att vänta. Det har redan genomförts.
Slutligen, herr talman, erkänner Kenneth Attefors nu att han är plågad av
de samtal som han fått från BK-Tåg, ett av de fina svenska familjeföretag
som har visat att det går att bedriva effektiv och billig småföretagsamhet på
järnvägsspåren. Jag förstår, herr talman, att Kenneth Attefors är plågad när
BK-Tågs VD Tord Hult ringer upp honom. Han har nu chansen att rehabili-
tera sig inför de svenska småföretag och familjeföretag som vill vara med om
att trafikera vårt fina svenska järnvägsnät.
Anf. 107 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Jag ber Tord Hult om ursäkt. Det var inte alls så jag menade.
Jag kan säga att också andra har ”plågat” mig, bl.a. från ett litet bolag på
Voxnabanan i Voxnadalen. Dess VD har varit här och sagt till mig att det
viktigaste där inte var att vi skulle avreglera järnvägen. Då skulle nämligen
den stordriftsfördel som man har i Förenta staterna slås sönder.
Man har i USA en idé, som många vill införa även i Sverige, att ha ett
bastant stomjärnvägsnät som har ett visst monopol, något som vi visserligen
är emot och vill avveckla på sikt. ”Shortline” i USA fungerar så att man har
små privatägda banstumpar, där man kör fram sina vagnar till ett stort stam-
järnvägsnät, där en stor operatör tar över framdragningen. Jag har utred-
ningen om detta här i min hand.
Anf. 108 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det förhållandet att VD:n för det nya bolag som skall trafi-
kera Voxnadalen från Edsbyn osv. bara är intresserad av att köra på Voxna-
banan får väl inte tas till intäkt för vad andra operatörer vill. Låt oss ta ex-
emplet Trä tåg, som har varit mycket omdiskuterat i denna kammare. Det är
uppenbart att det för den perifera del av det svenska järnvägsnätet där Trä-
tåg tillsammans med SJ nu har beslutat att lägga ned ett stort antal terminaler
och flytta över transporterna till järnväg i dag finns mindre operatörer som
skulle vilja trafikera banan.
Vad säger vidare att man skall stanna just vid länsgränsen, där banan över-
går till att bli en stomjärnväg? Är inte detta en ganska byråkratisk uppdel-
ning, Kenneth Attefors? Just där det blir en administrativ skillnad, så att
järnvägen kallas för stomjärnväg, skall det bli stopp. Där måste man lasta
om och får inte fortsätta. Är detta verkligen rationellt?
Jag är mycket förvånad, herr talman, över att höra en representant för
fri marknadsekonomi förespråka denna typ av byråkratiska och artificiella
uppdelningar av det svenska järnvägsnätet. Det kan i varje fall inte leda till
effektivare och billigare järnvägstrafik.
Anf. 109 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Först några kommentarer till Mats Odell. Jag har varit så
länge här i riksdagen att jag varit med om att debattera med ministrar när
de inte har fått igenom sina förslag. Det har varit givande på många sätt,
eftersom de har försökt föra en saklig debatt. De har inte försökt inkompe-
tensförklara alla som inte tycker som de själva. Att göra det tycker jag fak-
tiskt är litet väl magstarkt.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
91
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
jäm vägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
92
Mats Odell sade vidare att vi måste ha konkurrens. Mig veterligt det enda
som vi alla här i kammaren och i övrigt i Sverige måste göra är att dö.
Jag har inte tagit med alla böcker som ministern räknade upp och framhöll
att han hade läst om detta, men jag har tagit med mig åtminstone en bok,
som har varit ganska väsentlig för oss när vi har skrivit vår motion. Den har
titeln Svensk järnvägspolitik: en kritisk granskning.
Det är bra om folk läser böcker. Det är jättebra. Det är ännu bättre om
man förstår vad man läser. Om man inte gör det är det egentligen menings-
löst att läsa böcker. Om kommunikationsministern har läst alla de böcker
han nämnde bör han ha förstått den kritik som finns i de motioner som har
väckts med anledning av den här propositionen.
Jag tycker faktiskt att Kenneth Attefors har varit duktig som har kunnat
stå emot den kritik som han har fått. Jag har varit i samma situation som
Kenneth Attefors, så jag förstår hur det är när man springer och jagar män-
niskor. Det finns ett annat ordspråk som skulle kunna användas här, nämli-
gen: ”Mot dumheten kämpar gudarna förgäves.” Frågan är om inte det är
relevant i det här sammanhanget.
Det är ju en bakåtsträvande politik som förs. På 30-talet fanns det ett fyr-
tiotal olika intressenter på järnvägen. Då kom man på att det inte fungerade.
Man måste gå vidare. Därför bildades SJ för att man skulle kunna ta till vara
stordriftens fördelar.
Det är beklämmande att det är så många felaktigheter i detta. Jag håller
med Jarl Lander om att det inte har stämt överens på många punkter i de
propositioner vi har fått från regeringen. De har inte stämt överens med
verkligheten. Om man säger att man vill förändra verksamheten av ideolo-
giska skäl kan jag förstå det. Det är också märkligt att komma med påståen-
den som saknar relevans.
I propositionen sägs att uppdelningen av SJ:s och Banverkets trafikför-
sörjning har haft en rad positiva effekter. Vad grundar man det på? I 1988
års trafikpolitiska beslut sades att detta skulle utredas. Det har regeringen
inte gjort. Det har varit en stående kritik under den tid som Mats Odell har
varit kommunikationsminister att det inte har utretts. Det är ett åsidosät-
tande av riksdagens beslut. Det är ganska allvarligt.
I det trafikpolitiska beslut som fattades sades det rent och klart ut att man
skulle medverka till att överföra godstrafik från landsväg till järnväg. Det
har inte heller skett. I själva verket har regeringen varit med om att sabotera
möjligheten att föra över godstrafik till järnväg. År 1991 drog man undan
ett utvecklingsstöd till SJ:s godstrafik på 450 miljoner kronor. Trots 1988 års
trafikpolitiska beslut styr regeringen över trafik från järnväg till väg.
Det är egentligen avancerat struntprat att säga att inte järnvägstrafiken
utsätts för konkurrens. Järnvägstrafiken utsätta för konkurrens från olika
transportsystem. I det trafikpolitiska beslutet sades också att man skulle titta
över om det fanns samordningsvinster att göra. Bil-, buss-, flyg- och sjöfart-
stransporter är självfallet konkurrenter till SJ. De är inte fristående från SJ:s
trafikpolitik.
Trots att det finns automatiseringsmöjligheter finns det begränsningar.
Kommunikationsministern sade själv att 10 % av Sveriges järnvägsnät är
dubbelspårigt. Läser man den här boken ordentligt kan man se att det skall
vara två spår i varje riktning om det skall det finns möjligheter att konkur-
rera på lika villkor. Det skall alltså vara fyrspåriga järnvägssträckor.
Då kan man ha konkurrens på sträckan Älvsjö-Flemmingsberg. Den möj-
ligheten finns. Och sedan kan man fortsätta på sträckan Stockholms central-
Tomteboda. Men däremellan går det inte att konkurrera. Det stämmer inte
överens med vad kommunikationsministern säger. Jag tror inte att de som
har skrivit den här boken står vare sig Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
eller Ny demokrati nära. Jag tror att de kanske undanber sig den kopplingen.
Jag vet inte.
I propositionen skrivs det att SJ i dagsläget har en alltför svag ekonomisk
och finansiell ställning för att ombildas till ett aktiebolag. Hur kan man då
tro att en avreglering skall förbättra SJ:s ställning? Det säger man ingenting
om. Helt plötsligt konstaterar man att SJ:s ställning är svag och därför kan
man inte bolagisera. Då borde man ju försöka stärka SJ i stället. Det gör
man ju inte genom att släppa in privata intressen på järnvägen. Då försämras
ju SJ:s möjligheter. Alla måste kunna hålla med om att det är mer eller
mindre ett statsfinansiellt fiasko.
Sedan skulle malmbanan vara ett exempel på att det blir bättre med kon-
kurrens. Det är sant att LKAB driver malmtrafiken billigare. Det är helt
riktigt. Men malmbanan är ju helt unik. Eller menar kommunikationsminis-
tern att malmtransporter från Kiruna till Narvik med lastbil skulle vara det
konkurrensmedel man skulle använda? Vilka andra sträckor i Sverige har en
ställning som liknar malmbanans?
Det är avancerat struntprat att tala om att malmbanan blev så fantastisk
och att det blev billigare och effektivare genom att man släppte över detta
till LKAB. Malmbanan är ju helt unik. Det finns ingen möjlighet att konkur-
rera med lastbilstrafik från Kiruna till Narvik. Vi har stora problem i dag
i Sverige när det gäller bärigheten på vägarna i inlandet. Jag tror inte att
malmtransporter skulle bidra till att vägnätet i Norrbotten blir bättre.
Vi menar att det finns en konkurrens från transporter med lastbil, bussar,
bilar och sjöfart på andra sträckor. Att påstå att gruvnäringen skulle vara i
fara i Kiruna om SJ skulle ha varit kvar är också märkligt. Jag har inte så
stort förtroende för näringsministern, men jag tror faktiskt att Mats Odell
skulle ha ett samtal med näringsministern om det verkligen är sanning. De
200 miljoner kronor som det blev billigare för LKAB är ju en liten summa
i förhållande till vad det kostar att starta en ny nivå i Kiruna. Så pass mycket
känner jag till om den industrin genom att jag har min bakgrund där.
Riksdagen har på olika sätt slagit fast att det politiska inflytandet över pla-
neringen av samhällets infrastruktur bör ökas. Ett sådant ställningstagande
gjordes t.ex. genom att vi fattade beslut om förslagen i infrastrukturproposi-
tionen, 1990/91:87. Detta håller vi nu på att gå ifrån.
Vi kan aldrig acceptera att marknadskrafterna i form av ekonomiska styr-
medel skall avgöra tillgången till den infrastruktur vi alla har bidragit till att
bygga ut genom skatter och politiska beslut.
Herr talman! Med det yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet under
mom. 1 och 2 och till min meningsyttring under mom. 6.
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
93
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
94
Anf. 110 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Låt mig tacka för de mycket trevliga orden från Karl-Erik
Persson. För att inte några missuppfattningar skall uppstå vill jag säga att vi
inte är mot en avreglering på sikt. Vi kan tänka oss en sådan, men vi låter
andra stå för utvecklingskostnaderna. Sedan kan vi komma litet efter.
Karl-Erik Perssons parti är ju för en monopolställning för all statlig verk-
samhet. Det är definitivt inte mitt parti. Det kan vara bra som ett klarläg-
gande i protokollet. Då har forskarna något att fundera över.
Herr talman! Dessutom vill jag yrka bifall till reservation 3, vilket jag
glömde i mina tidigare anföranden.
Anf. 111 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Om Kenneth Attefors hade lyssnat på mig hade han inte be-
hövt ta den här repliken. Det var egentligen ganska onödigt. Frågan är om
han bara talar till protokollet eller om han talar till mig. Eftersom han verkar
tala till protokollet är det kanske svårare att argumentera emot. Jag talade
inte om vad jag och Vänsterpartiet står för. Om Kenneth Attefors läser vår
motion grundligt framgår det tydligt och klart vad vi har sagt.
Det jag berömde Kenneth Attefors för var inte att han anslutit sig till vår
motion på något sätt, eller har samma uppfattning som jag. Det vet jag att
jag aldrig får Kenneth Attefors eller Ny demokrati med på. Den debatten
behöver vi inte föra. Det är ungefär som att försöka förena eld och vatten.
Det kommer aldrig att fungera.
Det jag berömde Kenneth Attefors för var att han stått emot de påtryck-
ningar som görs när man gjort ett ställningstagande som strider emot rege-
ringens. Framför allt har kommunikationsministern varit ute och raggat folk.
Jag vet att det finns spanare runt ikring som jagar er. Jag är i samma situation
själv. Det var därför som jag sade detta.
Anf. 112 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tror att det känns nästan lika plågsamt för Kenneth Atte-
fors att få detta ideologiska beröm från Vänsterpartiet som att bli uppringd
av en familjeföretagare som från andra utgångspunkter kritiserar det ställ-
ningstagande som Kenneth Attefors tänker leda in sitt parti på. Det är möj-
ligt att det just är stödet från Vänsterpartiets väljare som man väntar sig om
man vänder BK-Tåg och den typen av företag ryggen. Det länder nog ändå
litet till eftertanke.
Herr talman! Jag begärde ordet därför att Karl-Erik Persson ville göra gäl-
lande att jag inte skulle ha läst boken Svensk järnvägspolitik: en kritisk
granskning. Jag höll just upp den boken när jag stod i talarstolen. De syn-
punkter som finns där har vägts in i propositionen.
Regeringen har, Karl-Erik Persson, bl.a. gått emot de krafter som hade
velat gå mycket längre och använda den brittiska modellen, slå sönder SJ
och dela upp det i ett antal bolag som skulle börja konkurrera med varandra
utifrån ett antal regionala monopol.
Nu har vi just denna möjlighet att en tillsynsmyndighet skall se om det
finns stordriftsfördelar. Då skall man kunna säga nej till trafikeringsrätt för
entreprenörer som kommer in och förstör dessa stordriftsfördelar. Detta är
en balanserad avreglering. Det är en svensk modell för att utveckla svensk
järnvägspolitik.
Anf. 113 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Att förändra kommunikationsministerns syn på detta är lika
omöjligt som att få andra borgerliga att ändra sig när de har tagit klar ställ-
ning och ärendet har gått så långt som till kammaren. Men det är glädjande
att kommunikationsministern är med i debatten.
Om det sedan har tillfört någonting extra kan alla se som läser protokollet.
Man kan läsa propositionen, betänkandet, de inlägg som görs och de motio-
ner som finns. Då kan man se om det har tillförts någonting till debatten.
Jag vill faktiskt göra ett tillrättaläggande. Det som sades var fel. Kommu-
nikationsministern hade icke dessa böcker med sig uppe i talarstolen. Han
visade dem när han satt i bänken. I sitt förra anförande sade han att han hade
med dem upp i talarstolen. Så var icke fallet.
Det var det jag sade från början. Det gör detsamma hur många böcker
man har i ett ämne, om man läser dem och inte förstår vad de innebär. Det
står tydligt och klart: Skall man ha konkurrerande trafik på järnväg, bör den
vara dubbelspårig i vaije riktning. Det skall alltså vara fyrspåriga järnvägs-
sträckor. Sådana finns det bara på två ställen. Det står tydligt och klart, om
man läser det.
Jag kan ge kommunikationsministern rätt när han räknar upp vilka trafik-
slag som trafikerar järnvägen i dag. Det är snabbtåg, Intercity-tåg, godståg
och vissa andra tåg på stomjärnväg.
För att det skall kunna vara konkurrens, och man skall kunna ta sig förbi
varandra, måste det vara fyrspåriga sträckor. Annars går det inte. Det står
tydligt och klart i boken. Om man inte läser det, och förstår det, hjälper det
faktiskt inte.
Anf. 114 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Kenneth Attefors talade tidigare till protokollet. Jag kan
bara säga att det av protokollet framgår att jag nämnde boken Svensk jäm-
vägspolitik, en kritisk granskning. Jag vill gärna be Karl-Erik Persson att läsa
det.
När Karl-Erik Persson säger att 200 miljoner kronor är en liten summa
som LKAB gärna mer eller mindre kan mista, förstår vi att det inte är något
lämpligt sällskap att hålla i handen när man skall rösta i den här typen av
frågor.
Anf. 115 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag hoppas att kommunikationsministern läser protokollet.
Jag sade inte att man kan mista dem, men att 200 miljoner kronor inte är
avgörande om man skall starta en ny nivå i Kiruna gruva. Det var det jag
sade.
Det var därför jag bad kommunikationsministern att han kanske skulle ta
ett samtal med näringsministern, så finge han kanske reda på hur gruvpolitik
fungerar. Det är litet grand annorlunda.
Jag förstår att han har svårt att förstå gruvindustrins problematik och för-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
95
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
utsättningar, eftersom det verkar finnas problem när det gäller Kommunika-
tionsdepartementet, som han faktiskt är ansvarig för.
Det hjälper inte hur många medhjälpare han har haft med sig. Han har
icke kunnat förklara varför det skulle bli bättre med denna avreglering. Det
är tro som finns med i bilden. Det har jag sagt förut i den här debatten. Det
är samma sak som att tro att det skall bli bättre väder om vi bolagiserar
SMHI. Jag tror inte på det. Där skiljer vi oss åt.
Anf. 116 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag vill först yrka bifall till reservationerna 1 och 2 och i öv-
rigt till utskottets hemställan. Sedan någonting om den debatt som här har
förevarit.
Kenneth Attefors nämnde en summa pengar som vi lånade vaije dag för
att betala våra löner. Jag måste säga att jag inte har märkt det ännu. Jag får
gå in på min kammare och kolla om det finns mindre mal och mer sedlar än
det har varit tidigare.
Jarl Lander talade om SJ Gods och hur viktigt det var att man fick ta över
en del gods på järnväg, framför allt av miljöskäl. Han nämnde då att system-
tågen gav vinster för att bära de andra förlusterna. Om jag inte är fel under-
rättad, Jarl Lander, går i dag SJ:s godstrafik fortfarande totalt sett med en
kraftig förlust. Enligt ett TT-meddelande från april månad höjde man sina
taxor för godset fr.o.m. i söndags, den 1 maj, med 15 %. Det vittnar inte om
att ekonomin är särskilt stabil.
Herr talman! De fyra partier som ingår i den borgerliga regeringen har i
grunden uppfattningen att man skall ha en ökad avreglering där det är möj-
ligt, ett större mått av valfrihet och mindre byråkrati. Det var ett parti, som
kom in i riksdagen hösten 1991, som åtminstone verbalt talat högt om dessa
ting. Det har det gjort mer än någon av de andra fyra partier jag nämnde.
Socialdemokraterna vill däremot behålla monopolet i stor omfattning,
även om det under senare tid har skett en viss förbättring. Om man för 15
år sedan nämnde orden valfrihet, mindre byråkrati, ökad avreglering, var
det som att svära i kyrkan. I dag har även socialdemokraterna accepterat en
stor del av detta, och det skall de ha heder för.
Vi har under de senaste åren avreglerat flyget, busstrafiken inom länen,
taxi, Posten, Televerket, och nu i dag är det dags för järnvägen. Att vi gör
detta beror på - det är det enda man hör i smygpropagandan på gator och
torg, och ibland även här i kammaren man och man emellan - att vi vill gynna
de besuttna och de rika företagarna.
En ökad fri konkurrens innebär för de enskilda människorna att de varor
de kan köpa och de tjänster de önskar erhålla blir billigare. Det är bevisat
sedan lång tid tillbaka att så är fallet.
Herr talman! Även om nu majoriteten i utskottet är kritisk mot avregle-
ringen medverkar man i någon mån själv till den - man vill ju att en utred-
ning skall överväga om vi skall låta länstrafikföretagen konkurrera i upp-
handling även på stomnätet. Man vill också att godset fritt skall kunna trafi-
keras på länstrafikjärnvägarna. Vem som har ställt det kravet vet jag inte -
det är i alla fall inga tågföretag; det är ingen som är intresserad av att köra
någon kilometer med godsvagn och sedan lämna över till SJ.
Det är konstigt att man angriper propositionen för att den innebär ökad
byråkrati. Om det nu mot förmodan skulle finnas någon intressent som fritt
vill trafikera någon länstrafikjärnväg med godsvagnar måste det väl ändå till
någon myndighet som bestämmer när, hur och var man kan köra, precis som
den inspektion som skall fördela spåren och tågen?
Herr talman! Det har här talats mycket om en utökad byråkrati. Jag vill
bestämt understryka att jag inte är någon anhängare av en utökad byråkrati.
Men när jag har kontrollerat vilken numerär den här mycket omtalade byrå-
kratin får har jag från flera håll fått samma entydiga svar; det rör sig om lika
många personer som jag har fingrar på ena handen - det är alltså fem perso-
ner. Man kallar det för en våldsam ökning av byråkratin att vi på ett område
utökar det stora antal byråkrater som vi har i Sverige med fem personer! Det
tycker jag borde vara försumbart. Även ni andra som vill att det skall vara
fritt att trafikera länsjärnvägama med godsvagnar måste ju vilja ha någon
myndighet som bestämmer. Ingen skall inbilla mig att de som skall konkur-
rera om godsvagnarna själva alltid kan komma överens. Någon opartisk
måste fatta besluten.
Det är helt klart att det inom EG i dag inte finns några tvingande bestäm-
melser som säger att man har rätt att köra in i andra länder med sina tåg,
men det ligger i EG:s intentioner att man vill göra så framöver. Om det nå-
gon gång i framtiden blir så kan vi i Sverige förvisso förhandla oss fram till
säravtal som säger att vi känner oss tvingade att acceptera att utländska före-
tag trafikerar det svenska stomjärnvägsnätet men att inga svenska företag
får göra det. Herr talman! Vad händer om Deutsches Bundesbahn i en sådan
situation köper BK-Tåg? Det skulle vara intressant att få svar på den frågan.
Det är uppenbart att SJ - precis som alla andra företag, både de som har
monopol och de som inte har det - mår bäst av konkurrens. Jag skall ta ett
exempel på hur mycket konkurrensen kan inverka positivt för konsumen-
terna. Jag är säker på att de i utskottet har hört det här exemplet men kanske
inte alla andra, och framför allt kanske det är bra för protokollet.
När det stod klart att man skulle kunna konkurrera på länsjärnvägama
lämnade SJ in ett anbud som låg på vad vi kan kalla index 100. Fyra år senare
lämnade SJ in samma anbud - samma antal vagnar, samma turtäthet - och
priset var då nere i index 58. Det visar att där finns pengar att hämta. Vi har
också hört från flera talare här i dag att både skattebetalarna och de som
åker med tågen tjänar på att trafikföretagen får konkurrera fritt.
Sedan måste jag nog säga att det är viktigt att någon snart börjar styra SJ.
SJ har faktiskt i flera fall uppträtt på ett sätt som icke har varit korrekt gent-
emot sina konkurrenter. Många tågoperatörer - som alltså är fristående från
SJ - som har vunnit anbudstävlingar har talat om för oss att SJ ibland ”sab-
bar” trafikledningen på ett sätt som inte alltid kan skyllas på tekniska om-
ständigheter.
Vi vet också att ett trafikföretag vid Inlandsbanan ville låna SJ-vagnar
över lördagar och söndagar och köra turister upp till fjällen - och betala för
det naturligtvis. SJ sade nej. I stället lät man vagnarna stå i vinteride. Det
kom inte in en enda krona på dem. Det finns, herr talman, många sådana
argument för att SJ behöver ha någon som övervakar sig.
Redan i dag finns det vissa begränsningar när det gäller möjligheterna att
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 103
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
bedriva långväga busstrafik i Sverige. Jag skall villigt erkänna att den be-
stämmelse som gäller och som dagens regering står bakom är för litet liberal
enligt mitt sätt att se. Det är inte rimligt att jag skall tvingas åka tåg om jag
skall åka 60 mil eller mer. Vill jag hellre skaka fram i buss - höll jag på att
säga, men med dagens bussar handlar det inte om att skaka fram - skall jag få
göra det. Det vill många ungdomar och många människor i små ekonomiska
omständigheter. De får i stort sett inte lov att göra det, de har inte tillgång
till detta, därför att vi skall skydda SJ!
Om det finns bussföretag som uppfyller kraven på trafiksäkerhet och an-
nat skall inte vi här i kammaren säga: Nej, du får inte köra trots att det är
billigare för konsumenten. Jag har mycket svårt att förstå denna tingens ord-
ning, trots att min egen regering står bakom den inställningen.
Till sist, herr talman, skall jag sluta med någonting som inte är riktigt trev-
ligt. När vi har behandlat en lokal fråga här i kammaren har jag tyvärr alltför
många gånger sett hur ledamöter från ett visst parti har pekat ut övriga leda-
möter på länsbänken och sagt: Rösta nu på det här förslaget, så kan ni se era
väljare i ansiktet när ni kommer hem med tåg, flyg eller båt över lördag och
söndag! Jag tycker det är ett uselt sätt att argumentera.
Visst skall vi som ledamöter av Sveriges riksdag företräda och föra fram
de intressen som är viktiga förvår region, men det är min bestämda uppfatt-
ning att jag står här i första hand för att kunna fatta beslut så att det här
landet totalt kan fungera. Men jag skall ändå nu försöka göra något liknande
utan att göra någon ledsen.
Kenneth Attefors, hur ni i Ny demokrati röstar vid den kommande vote-
ringen är ju er sak. Ni får bli dömda eller berömda för ert ställningstagande.
Baserat på vad jag nu vet tror jag att ni kommer att rösta med socialdemo-
kraterna. I och med det vill ni cementera ett monopol. Ni kan väl bortse från
vad jag tycker, men det kan inte vara helt oväsentligt att det finns en del
människor utanför huset som antingen har röstat på er eller sympatiserar
med en del av era tankegångar och er politik.
Statsrådet Odell läste ur ert partiprogram. Där står det att alla monopol
skall skrotas; det fanns icke ett enda undantag. Kenneth Attefors pratar se-
dan om att detta skall ske med sunt förnuft. Jag menar att det inte finns något
skäl för att inte avreglera Statens järnvägar. Ni röstar själva, men om jag var
nydemokrat och skulle stå på ett torgmöte i augusti eller september skulle
jag måhända ha svårt att förklara varför jag röstade med socialdemokraterna
och kommunisterna i denna fråga.
Anf. 117 JARL LANDER (s) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att något kommentera det som Sten An-
dersson i Malmö avslutningsvis sade när det gäller järnvägstrafiken. Han
sade att vi socialdemokrater skall cementera fast ett monopol.
Det betyder att Sten Andersson definitivt inte har tagit del av de diskussio-
ner som vi har fört i utskottet om den här frågan. Han har såvitt jag förstår
inte heller läst betänkandet.
Vi har kraftigt poängterat att vi vill ha fram utvärderingen av 1988 års tra-
fikpolitiska beslut. Vi vill veta vad det betydde för järnvägens utveckling i
det här landet. Innan vi får denna utvärdering är vi icke beredda att gå vidare
genom att experimentera med järnvägens framtid. Det är det första som jag
vill ha sagt till Sten Andersson.
Sten Andersson säger också några ord som jag inte är riktigt säker på att
han menar. Han säger att landet totalt skall fungera. Det är precis vad det
inte kommer att göra med denna avreglering. Vi vet hur det alltid är när vi
avreglerar viss verksamhet. Det blir konkurrens om russinen i kakan, så att
säga. Det blir konkurrens i Mälardalen och på sträckor mellan de stora or-
terna.
Det dyker upp ett antal företag som skall åka på de fyra spår som Karl-
Erik Persson pratar om. Det fordras naturligtvis fyra spår åt alla håll för att
det skall kunna bli en fullständig konkurrens och för att företagen skall
kunna köra i kapp på spåren. Det är ju på spåren de skall konkurrera. Det
säger ni i er del av betänkandet.
Vi har hela tiden hävdat att SJ:s verksamhet skall vara till gagn för hela
landet. I ett land som är så glest befolkat som vårt finns det i dagens situation
inte förutsättningar för att genomföra den här avregleringen förutom på de
sträckor som har anslutning till stomnätet. Det ligger i vårt förslag att det
skall vara möjligt att ha s.k. short lines som går med gods på länsjärnvä-
gama. De skall också delvis gå in på stomnätet för att sedan ansluta vid nå-
gon lämplig terminal. Därifrån kan godset sedan transporteras vidare.
Sten Andersson frågar vad som händer om Deutsche Bahn köper BK-Tåg;
jag vet inte om frågan var avsedd att vara en lustifikation eller någonting
annat. Jag kan bara säga att det med Deutsche Bahns dåliga ekonomi inte
blir något köp av BK-Tåg. Det har man inte råd med. Det beror på att Deut-
sche Bahn i dagens läge har en alltför stelbent verksamhet.
Vi påpekade redan 1988 att vi skulle komma bort från detta. Låt oss då
fortsätta genom att nu ta reda på vad 1988 års beslut betydde! Sedan kan vi
diskutera om vi skall avreglera, inte hur det skall göras.
Anf. 118 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:
Herr talman! Jag tycker att Jarl Lander skall läsa de tre sista meningarna
i andra stycket i sammanfattningen. Man kan uttrycka vissa farhågor när det
gäller hur villiga ni är att verkligen låta monopol försvinna. Ni säger nämli-
gen att det skall göras en utredning och att detta sedan skall övervägas. Det
står inte att ni skall genomföra detta i morgon eller när ni får regeringsmak-
ten.
Tänker Jarl Lander på godstrafik på länsjärnvägama när han talar om s.k.
short lines? Här nämns bara länsjärnvägama. Det står inte någonting om att
man skall använda en del av stomnätet.
Jarl Lander talar om russinen i kakan. Betalar de som i dag åker på de
högfrekventa sträckorna onödigt höga biljettpriser för att andra delar av SJ:s
verksamhet skall kunna fungera?
Hela landet kan faktiskt fungera utan järnväg. Om inte jag ärfelunderrät-
tad lade man under den tid som Jarl Landers parti satt vid regeringsmakten
ner järnväg i ganska stor omfattning. Sverige fungerade trots allt.
Anf. 119 JARL LANDER (s) replik:
Herr talman! Jag blir mer och mer klar över att Sten Andersson i Malmö
bara har läst sammanfattningen. Han har tydligen inte deltagit i de förbere-
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
100
dande diskussionerna i utskottet när vi har pratat om verksamheten med s.k.
short lines på länsjärnvägar med anslutning till stomjärnvägar osv.
Sten Andersson frågar om biljettpriset är för högt på vissa sträckor. Det
vill jag påstå att det inte är. Jag skulle nästan önska att det var högre, så att
SJ fick ett sådant överskott att man hade möjlighet att ha någon form av
korssubventionering gentemot de delar som inte är lönsamma. Men något
sådant förekommer inte.
1988 års trafikpolitiska beslut innebar nämligen att SJ helt igenom skulle
ha ett företagsekonomiskt tänkande. Med det är jag återigen tillbaka till det
som jag har vädjat om flera gånger här i dag. Låt oss få denna utvärdering!
Sedan kan vi ta ställning till om det är riktigt att ett företagsekonomiskt tän-
kande skall gälla för SJ eller om det är möjligt att lönsamma delar av SJ kan
subventionera andra delar av SJ.
Detta land behöver järnvägstrafik, Sten Andersson. Vi klarar inte detta
lands exportindustrier om vi helt skulle gå över till lastbilstrafik. Så är det
bara.
Anf. 120 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:
Herr talman! Det sista har ingen påstått. Det var onödigt att säga det i den
här debatten.
Jarl Lander talar om mitt engagemang under utskottssammanträdena. Jag
vill bara säga att vi för något år sedan genomförde en reform i riksdagen som
innebar att det skulle finnas en lättfattlig sammanfattning på första sidan av
betänkandena för att människor skall kunna läsa vad vi beslutar om och vad
betänkandena handlar om.
I den här sammanfattningen står det helt klart vilken typ av verksamhet
man vill bedriva framöver, och i fråga om att monopolet skall slopas står det
att det först skall göras en utredning. Sedan bör man överväga. Detta är ren
svenska. Människor läser inte betänkandet från början till slut. De läser
sammanfattningen. Jag hoppas att det står exakt vad ni ville att det skulle
stå när vi justerade betänkandet i utskottet.
Anf. 121 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Ingen skall behöva gå från denna kammare i ovetskap om
var vi står i olika bolagiserings-, monopol- och oligopolfrågor.
Jag vill bara påminna Sten Andersson i Malmö om bilprovningen, som vi
utsatte för konkurrens i går eller förrgår. Vi bolagiserade Posten. Dessutom
slapp vi 25 % moms. Det blev 12 % moms i stället. Televerket har bolagise-
rats, och flyget har vi släppt fritt.
Sten Andersson citerar vårt partiprogram, precis som ministern gjorde.
Han glömde att lägga till våra deviser: sunt förnuft, personlig frihet och hän-
syn till andra. Det är just det sunda förnuftet som vi har försökt att använda
i fallet SJ och avregleringen. Vi har alltså Europas effektivaste järnväg redan
i dag, som statligt monopol. När propositionen lades fram hade vi inte heller
den konsekvensanalys som vi tyckte att vi behövde för att göra ett ställnings-
tagande just nu.
Herr Andersson påpekade att vi skulle ha svårt att ute på gator och torg
under valkampanjen förklara varför vi gjorde så här i det här ärendet. Skälet
är just det som jag har sagt tidigare. Vi skall se vad andra länder gör först,
t.ex. Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, England.
Vi skall dessutom bolagisera SJ först. SJ är alltså ett statligt verk i dag. Vi
måste göra det till ett bolag innan vi över huvud taget kan tänka på att göra
en avreglering.
Anf. 122 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:
Herr talman! Det var en sak som jag inte hann med i mitt första anförande
men som berör Kenneth Attefors. Jag kan ta upp det här. Jag skall inte påstå
att han vilseledde sin partigrupp, men han lämnade faktiskt en oriktig upp-
gift i den motion som väckts med anledning av den här propositionen.
Det står så här i femte stycket: ”För närvarande råder fri konkurrens på
länsjärnvägama för persontrafiken men inte i fråga om godstrafiken.” Det
första är inte rätt. Det är inte fri konkurrens i dag. Man kan lämna in anbud,
men det är inte fri trafikeringsrätt. Jag hoppas att Kenneth Attefors senare
kan korrigera det.
När man har kunnat göra dessa effektiviseringar och avregleringar på så
många områden som Kenneth Attefors räknade upp, vad är det som säger
att det inte även skulle fungera när det gäller Statens järnvägar? Ni är ju
själva med på att göra en viss avreglering.
Som jag sade tidigare har ni varit kritiska emot att man kanske skulle få
en omfattande byråkrati. Det handlar om fem personer, och det är männi-
skor som ändå, kanske i en annan skepnad, måste vara med och kontrollera
och bestämma var och när godstågen skall köra på länsjärnvägama fram-
över - om det nu blir fritt att köra godstransporter där.
Anf. 123 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag har bara en kort komplettering till en uppgift som Sten
Andersson i Malmö gav i sitt anförande, nämligen att det i en framtid kan
komma utländska företag som trafikerar det svenska nätet.
Jag kan bara säga att denna framtid antagligen är den 1 juli detta år. Den
är inte särskilt avlägsen. Det är ett direktiv som antogs den 29 juli 1991 av
ministerrådet och som införlivas genom EES-avtalets tilläggspaket, vilket
redan har gjorts av denna kammare.
Anf. 124 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Honnörsordet i regeringens proposition är avreglering. Det
första ordet som finns i betänkandet är också avreglering. Avreglering, bort
med monopol, fri konkurrens, fri företagsamhet - det är faktiskt sådant som
känns som ljuv musik i ett äkta Ny demokrati-hjärta. Men det har gått litet
grand dissonans i detta. Det framkommer när man hör Kenneth Attefors
och ser den motion som Ny demokrati har väckt.
Man viker undan litet grand och säger att det inte är så viktigt att avregle-
ringen sker precis nu. Vi skall inte ta smällarna först. Vi skall låta andra län-
der, Luxemburg, England och andra, pröva först, så att de får ta de ekono-
miska smällarna. Sedan kan vi om några år köra i gång i Sverige.
Jag måste säga, Kenneth Attefors och mina kamrater i Ny demokrati, att
jag faktiskt inte riktigt känner igen det som vi egentligen startade det här
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
101
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 103
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
102
partiet med. Vi skulle köra en tuff linje. Vi skulle köra frejdigt. Inte skulle
vi dra olika frågor i långbänk och säga att vi skall utreda.
Självklart skall allt vara seriöst genomgånget innan vi fattar beslut, så att
vi inte bara säger pang och sedan fattar beslut. Alla förslag som vi skall fatta
beslut om skall vara genomtänkta. Men i det här fallet finns det ingen anled-
ning att skjuta på beslutet.
Det känns så främmande för nydemokratiskt tänkande att allting skall
skjutas på framtiden, att vi skall föra över frågan till en utredning. Det var
egentligen precis det sättet som vi gisslade de andra 324 ledamöterna i den
här kammaren för. Vi tyckte de höll på alltför mycket med taktiska spel, med
långrotande och mycket annat. Vi skulle inte syssla med det.
Det är litet pinsamt att behöva höra en kds:are, i egenskap av kommunika-
tionsministern, läsa upp delar av vårt partiprogram. Det som är pinsamt är
inte att kommunikationsministern läser ur partiprogrammet, utan att vissa i
mitt eget parti kanske inte kan det här partiprogrammet lika bra som kom-
munikationsministern. Det tycker jag är sorgligt.
Partiprogrammet i all ära, säger Kenneth Attefors, det kan vi inte alltid
hålla oss till. Nu skall vi ha våra tre ledord. Jag tycker att de är alldeles för-
träffliga, nämligen sunt förnuft, personlig frihet och hänsyn till andra. Jag
tycker att det är alldeles utmärkta ord.
Det hade egentligen inte varit några problem för det här partiet att driva
de förslag som t.ex. Kenneth Attefors och många andra vill göra, där vi går
på tvärs med partiprogrammet, om det hade varit på det sättet att vi inte
hade haft något partiprogram. Vi hade fattat ad hoc-beslut hela tiden. Så
fort det kommit upp en fråga hade vi i riksdagsgruppen tänkt igenom den
och frågat oss: Vad är sunt förnuft? Sedan hade vi fattat beslut, antingen det
gällt planekonomi, höjda barnbidrag eller vad det än gällt för någonting. Det
kunde ha varit sunt. Det kunde finnas olika sunda grejer i detta. Men det är
nu så i det här fallet att vi har ett partiprogram. Det partiprogrammet tycker
jag att vi skall följa.
Det som har blivit fel på sistone är helt enkelt att vi inte klarar att konfron-
tera de visioner som finns i partiprogrammet med verkligheten. När vi skall
fatta olika beslut kommer vi tydligen i konflikt med vårt partiprogram. Det
finns egentligen inte någon anledning till att vi skall göra det i en sådan här
fråga. Många undrar kanske varför Lars Moquist har något slags tolknings-
företräde beträffande hur partiprogrammet ser ut. Det är helt enkelt på det
sättet att jag har varit med och skrivit det här partiprogrammet. Jag fick ett
specialuppdrag, ett ensamuppdrag, i maj 1992 och lade fram det här försla-
get. Därför tror jag att jag känner till det ganska bra.
Jag inser också att allting i förslaget om avreglering naturligtvis inte är per-
fekt. De små företagen, som t.ex. BK-Tåg, säger naturligtvis att det är
mycket som kanske inte är så bra. De kan inte konkurrera på exakt lika vill-
kor med en stor jätte som SJ. Men de får i vart fall chansen att vara med och
konkurrera. Det är det som det här gäller. De får en chans att vara med och
konkurrera på lika villkor.
Jag tycker att det är ganska befängt att Kenneth Attefors säger att det är
plågsamt att behöva ta tid till att sitta och lyssna på människor från företags-
världen eller enskilda individer som kommer till honom. Jag tycker att Ny
demokrati, när det var en sådan här fråga som skulle beredas, skulle ha tagit
alla chanser att få den brett belyst.
Vi har fått möjligheter att träffa företrädare för Kommunikationsdeparte-
mentet. I det sammanhanget var det bara de som har plats i trafikutskottet,
Kenneth Attefors, Max Montalvo och jag själv, som tyckte att det var idé
att komma och ta del av synpunkterna. När det gällde ett litet företag som
BK-Tåg ansåg man att man egentligen visste vad BK-Tåg tyckte, så det fanns
ingen anledning att lägga ned tid på en sådan sak.
Jag tycker att det är mycket betänksamt att vi agerar på det sättet. Jag
tycker att alla synpunkter skall beaktas och skall få föras fram till oss i Ny
demokrati, särskilt när det gäller en fråga som är av så stor vikt och betydelse
som avreglering, minskade monopol, fri konkurrens, fri företagsamhet.
Herr talman! Jag skall inte förlänga den här diskussionen. Jag hade kunnat
ta upp en hel del andra saker i det här sammanhanget, men jag vill bara av-
sluta med att yrka bifall till reservationerna 1 och 2 och i övrigt bifall till det
utskottet har framfört. Jag hoppas att mina kolleger i Ny demokrati stöder
mitt förslag.
Anf. 125 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig vid ett annat ämne än föregående
talare, nämligen vid det debatten handlar om, trafikutskottets betänkande
TU28.
Jag brukar inte delta i trafikutskottets debatter, men i det här samman-
hanget tycker jag att det kan finnas anledning. Skälet är att jag inte ser den
konflikt som många tycks se.
Jag är förvisso en varm anhängare av såväl frihet som fri konkurrens,
marknadskrafter och avreglering. Självklart! Detta är Ny demokratis poli-
tik; det är mina egna grundvärderingar. Jag är uppvuxen i den världen. Jag
har jobbat i stort sett i hela mitt liv inom konkurrensutsatt verksamhet. Men
vi är inte aningslösa.
Det är viktigt att vara klar över att nakna kommersiella krafter är fullstän-
digt hänsynslösa. De tar enbart företagsekonomiska hänsyn. De struntar
fullständigt i samhällsekonomin. Det är affärsvärldens innersta väsen.
Marknadskrafterna måste ha mycket tuffa spelregler, mycket tuffa ramar.
Det är bl.a. därför Ny demokrati slåss för en mycket tuff konkurrenslagstift-
ning.
Sverige har en mycket dålig konkurrenslagstiftning, jämfört med t.ex.
USA. Där vet man vilka krafter det handlar om och har därför en mycket
tuffare konkurrenslagstiftning.
USA har också lärt sig vad fri konkurrens kostade deras järnvägsnät. Där
fanns en gång i tiden ett järnvägsnät värt namnet. I dag finns bara fragmenta-
riska banor som inte ens är elektrifierade. Varför? Konkurrens och kommer-
siella krafter utan samhällsekonomiska hänsyn.
Detta måste vi ta med i beräkningen. Företrädare för dem som tog fram
X 2000, ABB Traction, säger öppet: Vi hade aldrig vågat satsa på X 2000 i
en konkurrensutsatt marknad. Man kan inte göra detta företagsekonomiskt.
Jag är en varm anhängare av X 2000. Jag åker med den minst två gånger
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
103
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
i veckan. SAS tappade en kund. Det gäller att ha klart för sig att SJ:s konkur-
renter också finns en trappa upp, så att säga, i sfärer som torde stå kds nära.
Det gäller att ha klart för sig att skolboksekonomi är någonting annat än
verkligheten, som är tuff och hänsynslös. Därför är det beklämmande att
lyssna till sådant som att man måste prova i andra länder. Sverige är fantas-
tiskt, men Sverige är unikt. Det är ett av Europas till ytan största länder, och
det är Europas längsta land, men det är också Europas glesast befolkade
land. Att tro att man kan köra kommersiell järnvägstrafik här hur som helst
är nästan naivt.
Ta parallellen med bilar. BMW har en jättelik hemmamarknad i Tyskland,
som är basen. Volvos hemmamarknad räcker inte, därför är man totalt bero-
ende av exportmarknaden.
Avreglering är bra, men inte aningslöst. Titta på bankfallisemanget! Jag
har själv jobbat i bank och vet vilka krafter det handlar om. Inte sjutton tog
man samhällsekonomiska hänsyn! Det har vi fått betala nu: snabb avregle-
ring, marknadskrafterna in och så gick det som det gick.
Avreglerad taxi, är det bra? Nej. Detta är ju problemet. Avreglera, skapa
konkurrens, släpp in marknadskrafterna, men gör det kontrollerat, gör det
med samhällsansvar! Gör det inte aningslöst och okunnigt!
Jag skulle gärna starta en mjölkkolinje mellan Göteborg och Stockholm,
Mats Odell. Det är klart att den linjen plockar russinen ur kakan, om man
tänker kommersiellt. Självklart!
Det franska järnvägsnätet anses vara förnämligt. Det är till hundra pro-
cent statligt. SJ anses vara mycket effektivt. Det är också till hundra procent
statligt. Det går! Men det måste ske i kontrollerade former.
Detta är vad det handlar om, egentligen: att konsekvensanalysen saknas.
Vi är inte ett dugg emot att avreglera, att skapa det som regeringen säger sig
vilja skapa. Men var är konsekvensanalysen? Var är de litet djupare bedöm-
ningarna? Vi saknar dem. Ta fram dem, och jag kan lova kommunikations-
ministern att vi skall ställa upp på att hjälpa till och skapa en bättre järnväg.
Det är ju målet: en bättre järnväg. Konkurrens i sig är inget självändamål.
Om den resulterar i att vi slår ut en nationell tillgång, vad har vi vunnit då?
Ville jag vara litet raljant skulle jag kunna rekommendera Mats Odell att
satsa på monorail - då behöver man bara ett spår. Låt vänstra och högra
spåret konkurrera med varandra, det är säkert effektivt! Privatisera försva-
ret - låt armén slåss mot marinen, det är säkert effektivt! Ja, det är litet ral-
jant, men det ligger ändå ett allvar i det.
Järnvägar kan inte jämföras med andra snabba, kommersiella ting. Och,
Sten Andersson i Malmö, även i privata företag har man mjölkkor, produk-
ter som bär andra. Det är faktiskt något av företagsamhetens innersta väsen:
vissa lönsamma delar bär andra.
Avslutningsvis, herr talman, en fråga till Mats Odell apropå kristen etik
och kds moral: Anser Mats Odell att det är god moral och god etik att skicka
selektiva brev till enskilda ledamöter i ett parti i avsikt att påverka dem?
Man törs inte skicka dessa brev till alla! Det är den falskaste form av lob-
bying som jag har mött under dessa tre år.
104
Anf. 126 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! När jag lyssnade till Lars Moquist trodde jag att jag hade
kommit in på Ny demokratis partimöte. Sedan återförde Stefan Kihlberg de-
batten till vad det gällde, nämligen trafikfrågor.
På en punkt vill jag gärna säga att jag är helt överens med kommunika-
tionsministern. Efter denna häftiga debatt kanske det låter konstigt att man
är överens, men jag tänker på hans inledning, där han säger att detta är en
stor och viktig fråga. På den punkten är vi överens.
Jag förstår att kommunikationsministern på ett ärligt sätt har tagit allvar-
ligt på denna fråga, eftersom han har infunnit sig till debatten här i kamma-
ren. Under hela det här riksdagsåret har vi diskuterat många stora frågor,
men kommunikationsministern har inte varit här. Vi socialdemokrater har
kanske varit litet irriterade, men det är krusningar på ytan emot vad de bor-
gerliga representanterna har varit.
Vi hade en debatt om Postverket, som gällde den största systemförändring
som hittills skett inom svensk offentlig sektor. Var var Mats Odell då? Inte
satt han här. Vi fick uppgifter om att han satt i televisionen och diskuterade
071-nummer - det var viktigare än att bolagisera posten.
I eftermiddag har vi också upplevt något som vi aldrig tidigare upplevt: att
en minister har varit så ödmjuk och fjäskat och vädjat till ett politiskt parti,
som Mats Odell har gjort till Ny demokrati. Jag tror inte ens Bengt Wester-
berg skulle kunna fjäska mera för Ny demokrati.
Av Stefan Kihlberg fick vi just höra att det har gått ut enskilda brev från
kommunikationsministern. Det kan väl inte vara sant? Jobbar ni verkligen
så, då börjar jag bli riktigt orolig.
Kommunikationsministern drog sedan en skrytvals utan like. Han berät-
tade om vad SJ har blivit. Vi är överens om att vi har ett mycket bra SJ. Men
inte är det under de knappa tre år som vi har haft Mats Odell som kommuni-
kationsminister som SJ har blivit ett av Europas bästa järnvägsföretag. Det
har skett under en mycket längre tid.
Man skulle nästan kunna tro att Mats Odell är den förste kommunika-
tionsminister som ägnat sig åt järnvägspolitik. Det är bara att gå tillbaka och
se. Georg Andersson sitter i kammaren. Det var han som tog fram 1988 års
trafikpolitiska program. Inte ens i våra mörkaste ögonblick kunde vi vid den
tidpunkten tänka oss att en kommunikationsminister skulle heta Mats Odell.
Inte skall Mats Odell få äran av vad som hände 1988.
Mats Odell tar upp en del exempel. Malmbanan, säger han, är ett jättefint
exempel på hur konkurrensen drar ner priserna. Då skall man också betänka
att det är 200 miljoner som Malmbanan icke belastas med när det gäller for-
donskostnader. Det säger Mats Odell ingenting om. Hur kommer det att bli
den dag då man skall skaffa nya fordon? Det är likadant med länsjärnvä-
garna. De har 20 % lägre kostnader; de har inga fordonskostnader.
Vi vet att det måste anskaffas ny materiel, både vagnar och lok. Då kom-
mer det att bli annat ljud i skällan, Mats Odell. Då kan man inte tala om
vinsterna längre.
När man nämner Malmbanan kan man inte låta bli att säga: Hur är det
med materielen? De lok som går på Malmbanan är alla omoderna. Vagnarna
är nerslitna. Det behövs nya vagnar och lok. Vad är det som sker i dag inom
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Avreglering av
järnvägstrafiken
och riktlinjer för
SJ
105
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Ökad tillsyn av
den yrkesmässiga
trafiken
106
svensk järnvägsindustri? Inte ett enda lok är under tillverkning i dag, knap-
past på ritborden heller, inga beställningar. Vad beror det på? Ja, det beror
helt enkelt på att SJ inte har några ambitioner att skaffa lok. SJ vet inte hur
framtiden blir. Det är inte heller några av de privata operatörerna som vågar,
och inte ens har resurser att beställa, vagnar eller lok.
Därmed måste jag säga - det är tråkigt att behöva säga det - att Mats Odell
kommer att gå till historien som den kommunikationsminister som lade en
död hand över svensk järnvägsindustri. Jag tror att när folk i framtiden kom-
mer att besöka Kommunikationsministeriet och titta på raderna av porträtt
av gångna kommunikationsministrar kommer de säkert att stanna framför
Mats Odells fotografi och säga: Där är han som var kommunikationsminister
i tre år och medverkade till att lägga en död hand över svensk järnvägsindu-
stri.
Anf. 127 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag får dra den slutsatsen av det Sven-Gösta Signell nu sade
att han inser att kammaren kommer att bifalla huvuddragen i regeringens
proposition. Jag gör samma bedömning som Sven-Gösta Signell.
Anf. 128 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! Uttryckte jag mig så felaktigt? Det är inte bara det beslut
som vi kommer att fatta i dag utan det som kommunikationsministern redan
har hunnit uträtta som har gjort att det i dag ligger en död hand över järn-
vägsindustrin.
Kommunikationsministern försöker skrämma Ny demokrati för all sam-
hörighet med oss - det har skrivits brev, som vi hörde förut. Han skrämde
med att nydemokraterna håller på att bli socialister. Jag tror inte att det biter.
Jag hoppas de människor som en gång tidigare har tagit ställning har ryggrad
att stå vid det och inte efter detta häftiga utfall från kommunikationsminis-
tern kommer att ändra åsikt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU29 Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken (prop.
1993/94:168).
Anf. 129 JARL LANDER (s):
Herr talman! Jag skall börja med att säga att vi har kommit överens om
att fatta oss ganska kort i det här ärendet för att i alla fall något spara kamma-
rens tid.
Nu har vi att debattera någonting som redan är avreglerat. Jag kan böija
med att säga att det inte är mer än drygt ett år sedan som vi i kammaren
debatterade i princip samma sorts frågor som denna, nämligen hur vi skall
komma till rätta med problemen inom taxiverksamheten. Då gjorde vi det
utifrån att vi tidigare under föregående riksdagsår hade begärt av regeringen
att återkomma med förslag om skärpningar i den lagstiftning som styr taxi-
trafiken.
I betänkandet TU29 har vi åter att ta ställning till frågor som är föranledda
av uttalande från riksdagen om att regeringen skulle återkomma med bättre
förslag än tidigare. Det visar igen att riksdagen flera gånger varit missnöjd
med de åtgärder som regeringen har föreslagit. Vi har ännu inte kommit till
rätta med de problem som uppstått inom taxinäringen efter avregleringen av
densamma.
Trots detta, herr talman, skriver kommunikationsministern i propositio-
nen, som föranlett betänkandet, att regeringen vid flera tillfällen framhållit
behovet av en ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken. Det här är, vill jag
påstå, en sanning med mycket stor modifikation. Visserligen har regeringen
återkommit till riksdagen med nya förslag, men detta har alltid varit på-
tvingat av riksdagsbeslut. Vid vaije sådant tillfälle har förslagen varit otill-
räckliga. Jag vill påstå att detsamma gäller den här gången också.
Jag avslutar med förmodan att riksdagen snart åter kommer att debattera
dessa frågor för att allmänhet och samhälle skall få en seriös taxiverksamhet
i det här landet. Det är frågor som ännu inte är färdigberedda och ännu inte
fått sin lösning.
Herr talman! Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom samtliga reser-
vationer som vi fogat till betänkandet, men jag yrkar nu endast bifall till re-
servationerna 4 och 5.
Anf. 130 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! I stort kan jag hålla med Jarl Lander.
Man kan säga att problemen kommer och problemen kvarstår. Jag tror att
det är det tredje betänkandet från trafikutskottet angående taxi. Man kan
berömma propositionerna och betänkandena så till vida att det har blivit en
liten skärpning för varje gång och att man har sett konsekvenserna av avreg-
leringen. Jag tror faktiskt inte att man kommer till rätta med problemen
inom taxinäringen med detta betänkande. Man kan väl säga som så att vi ser
fram emot att det fortsätter på det här viset i nästa betänkande.
Taxinäringen är, framför allt i storstäderna, oerhört viktig för så många
människor att det behövs en bra kontroll. Man behöver ha kontroll över dem
som kör och över dem som bedriver näringen, så att de kunder som utnyttjar
taxi kommer dit de skall på ett vettigt sätt och till enhetliga priser. Så är det
inte i dag, och så har det inte varit sedan näringen avreglerades.
Nu ger man länsstyrelserna ökade befogenheter att kontrollera. Jag tror
inte att det räcker, utan man måste gå vidare.
Med detta, herr talman, ansluter jag mig till de reservationer som social-
demokraterna fogat till detta betänkande. Vi har ingen meningsyttring. Jag
nöjer mig med att följa Jarl Landers bifallsyrkanden.
Anf. 131 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag tror att vi efter att ha fattat beslutet har funnit en rimlig
balanspunkt på det här området. Vi har som sagt diskuterat dessa ärenden
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Ökad tillsyn av
den yrkesmässiga
trafiken
107
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
tidigare, så jag vill hänvisa dels till vad som står i utskottets betänkande, dels
till de argument jag fört fram i tidigare debatter i denna fråga.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU19 Beredskapslagring av olja (prop. 1993/94:141).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU28 Tilläggsbudget (Näringsdepartementet) (prop. 1993/94:125
delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
TU28 Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer för SJ
Mom. 1 (avslag på regeringens förslag till avreglering av järnvägsmarkna-
den)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, fp, kds)
Votering:
138 för utskottet
140 för res. 1
1 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll res. 1.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 17 nyd, 9 v, 1 -
För res. 1: 68 m, 26 fp, 20 c, 20 kds, 4 nyd, 2 -
Avstod: 1 s
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 fp, 11 c, 6 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
108
Mom. 2 (riktlinjer för fortsatt reformarbete)
1. utskottet
2. res. 2 (m, c, fp, kds)
3. res. 3 (nyd)
Förberedande votering:
Res. 3 ställdes mot res. 2 som biträddes med acklamation.
Huvudvotering:
138 för utskottet
140 för res. 2
I avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll res. 2.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, F7 nyd, 9 v, 1 -
För res. 2: 1 s, 68 m, 26 fp, 20 c, 20 kds, 3 nyd, 2 -
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 fp, 11 c, 6 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 3 (mål, huvudinriktning och befogenheter)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
155 för utskottet
122 för res. 4
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 68 m, 26 fp, 18 c, 20 kds, 21 nyd, 2 -
För res. 4: 112 s, 9 v, 1
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 fp, 13 c, 6 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 6 (persontrafikfrågor)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
266 för utskottet
II för men.
1 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 68 m, 26 fp, 20 c, 19 kds, 20 nyd, 3 -
För men.: 2 s, 9 v
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 fp, 11 c, 6 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
109
Prot. 1993/94:103 Övriga moment
5 maj 1994 Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU29 Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken
Mom. 11 (ett trafiktillstånd per taxifordon)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
154 för utskottet
122 för res. 4
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 68 m, 26 fp, 19 c, 20 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 4: 112 s, 9 v, 1-
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 fp, 12 c, 6 kds, 3 nyd, 5 v, 2 -
Mom. 12 (åtgärder till stöd för seriös taxiverksamhet)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
154 för utskottet
122 för res. 5
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 68 m, 26 fp, 19 c, 20 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 5: 112 s, 9 v, 1-
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 fp, 12 c, 6 kds, 3 nyd, 5 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU19 Beredskapslagring av olja
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU28 Tilläggsbudget (Näringsdepartementet)
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Anmäldes att följande frågor framställts
110
den 3 maj
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
1993/94:497 av Eva Zetterberg (v) till kulturministern om barns asylskäl:
Regeringen har utsatts för stark kritik vad gäller barns flyktingskäl. Det
finns riktlinjer om att barns asylskäl skall väga lika tungt som vuxnas, men
i praktiken har detta inte gällt. Kulturdepartementets utlovade utvärdering
om praxis i asylärenden har därför av många emotsetts med intresse, likaså
Socialstyrelsens och Invandrarverkets rapport om gömda flyktingbarn. Nu
har dessa kommit, men i den förstnämnda nämns bara mycket kortfattat om
barns asylskäl. Den andra rapporten bekräftar att barnen ofta inte existerar
i myndigheternas ögon, utan betraktas som ett slags bagage.
Jag vill därför fråga invandrarministern:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att barns asylskäl i fortsättningen
även i praktiken skall tillmätas samma tyngd som vuxnas?
1993/94:498 av Catarina Rönnung (s) till socialministern om kontakten mel-
lan barn och föräldrar som inte är vårdnadshavare:
80 000 barn i Sverige har förlorat kontakten med den förälder som inte är
vårdnadshavare. Många fäder speciellt struntar i att fullgöra sitt ansvar som
förälder.
Är socialministern beredd att föreslå åtgärder för att förbättra den för hela
livet viktiga relationen barn-förälder i dessa fall?
1993/94:499 av Lennart Rohdin (fp) till statsrådet Bo Könberg om efterle-
vandeskydd för barn som studerar utomlands:
Efterlevandeskydd i form av barnpension utgår till barn under 18 år vars ena
eller båda föräldrarna avlidit. Barnpension kan även utgå till och med juni
månad det år då barnet fyller 20 år om barnet bedriver studier som ger rätt
till studiebidrag. Intentionen med den förlängda barnpensionen är att även
barn som har en eller ingen förälder skall ha möjlighet till gymnasieutbild-
ning.
Studiebidrag utgår inte till barn som studerar utomlands. Det betyder att
barn över 18 år som uppbär rätt till barnpension förlorar såväl studiebidrag
som efterlevandeskydd. Även eventuell efterlevandepension som uppbärs
från den avlidna förälderns arbetsgivare följer samma regler.
Det är motiverat att inte studiebidrag utgår till barn som studerar utom-
lands eftersom föräldrarnas kostnader minskar när barnet inte bor hemma.
Däremot drabbas de barn som uppbär barnpension extra hårt när de stude-
rar utomlands eftersom barnpensionen är en ersättning för den ena eller
båda föräldrarnas försörjningsförmåga.
Med anledning av detta frågar jag statsrådet om regeringen ämnar vidta
någon åtgärd för att ändra reglerna för efterlevandeskydd i form av barnpen-
sion för barn som studerar utomlands.
111
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
den 4 maj
1993/94:500 av Kenneth Attefors (nyd) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om Got-
lands status i ett EU-perspektiv:
Gotland fick inget särprotokoll i EU-förhandlingarna. Det hade varit ett
lättare arbete att få med ett särprotokoll för Gotland än arbetet med att få
behålla snuset i Sverige enligt vissa bedömare.
Gotland har på ett utomordentligt föredömligt sätt tagit fram en s.k. vit-
bok för hur gotlänningarna vill lösa sin öproblematik, vilket de facto kan
vara ett problem i en modem välfärdsstat där alla skall ha samma förutsätt-
ningar. I denna vitbok som distribuerades i god tid före förhandlingarna tas
särprotokollsproblematiken upp.
Vad ämnar ni nu göra för att Gotland skall få den status som dess öläge
rimligen ger Gotland i ett EU-perspektiv?
1993/94:501 av Bengt Hurtig (v) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om försäljning
av ubåtar till Pakistan:
Sveriges regering stöder Kockums exportansträngningar av ubåtar till Pa-
kistan. Regeringen uppges också vara beredd att signera ett regeringsavtal,
ett Memorandun of Understanding, som skall garantera att ubåtsaffären
med Pakistan fullföljs.
Enligt uppgifter i massmedia anklagas nu Kockums för att ha lovat att be-
tala mutor på 160 miljoner kronor till inflytelserika personer på det paki-
stanska utrikesministeriet.
Har den svenska regeringen krävt av Kockum att en eventuell ubåtsaffär
med Pakistan skall vara fri från ”kommissioner” till mellanhänder och vape-
nagenter?
1993/94:502 av Bengt Hurtig (v) till näringsministern om virkestillgången för
inlandssågarna:
Det numera till viss del privatiserade företaget Assidomän har meddelat
att de avser skära ned virkesleveranserna till köpsågverken med 65 %.
Detta beslut leder till stora problem för de inlandssågverk som har Assido-
män som stor leverantör. I t.ex. Arvidsjaurs kommun äger Assidomän 71 %
av skogsmarken. Inlandssågverken har dessutom stor betydelse för syssel-
sättningen i många kommuner.
Jag vill därför fråga näringsministern:
Vilka åtgärder avser näringsministern föreslå för att inlandssågarna skall
få tillgång till nödvändiga virkesleveranser?
112
16 § Kammaren åtskildes kl. 21.05.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 30 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 70 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. ajoumeringen kl. 17.56 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
IBarbro Nordström
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
113
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Innehållsförteckning
Torsdagen den 5 maj
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
4 maj .......................................... 1
Skatteutskottets betänkande SkU34
Konstitutionsutskottets betänkande KU49
Justitieutskottets betänkande JuU13
Justitieutskottets betänkande JuU26
Jordbruksutskottets betänkande JoU20
Bostadsutskottets betänkande BoUlö
Bostadsutskottets betänkande BoU17
Meddelande om samlad votering .......................... 6
4 § Skuldsaneringslag ................................... 6
Lagutskottets betänkande LU26
Debatt
Bengt Kronblad (s)
Bengt Harding Olson (fp)
Kenneth Lantz (kds)
Elisabeth Persson (v)
Beslut fattades efter 8 §
5 § Anslag till kronofogdemyndigheterna.................... 16
Lagutskottets betänkande LU23
Debatt
Lennart Fridén (m)
Owe Andréasson (s)
Lars Andersson (nyd)
Beslut fattades efter 8 §
6 § Bostadstillägg till pensionärer.......................... 18
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16
Debatt
Bengt Lindqvist (s)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Margit Gennser (m)
Sylvia Lindgren (s)
Beslut fattades efter 8 §
1 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 ...... 30
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU22
Beslut fattades efter 8 §
114
8 § Högskoleutbildning inom hästområdet, m.m............... 30
Utbildningsutskottets betänkande UbU9
Debatt
Bo Arvidson (m)
Eva Johansson (s)
Beslut ............................................... 32
Lagutskottets betänkande LU26
Lagutskottets betänkande LU23
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU22
Utbildningsutskottets betänkande UbU9
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
Beslut om samlad votering ............................... 34
9 § Vissa högskolefrågor ................................ 34
Utbildningsutskottets betänkande UbUlö
Debatt
Inger Lundberg (s)
Stefan Kihlberg (nyd)
Björn Samuelson (v)
Marianne Jönsson (c)
Tuve Skånberg (kds)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Barbro Westerholm (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Beslut fattades efter 10 §
10 § Vissa skolfrågor ................................... 60
Utbildningsutskottets betänkande UbU17
Debatt
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Stefan Kihlberg (nyd)
Björn Samuelson (v)
Hans Nyhage (m)
Tredje vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under
kvällen)
Ingrid Näslund (kds)
Beslut ............................................... 74
Utbildningsutskottets betänkande UbUlö
Utbildningsutskottets betänkande UbU17
Beslut om samlad votering ............................... 79
11 § Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer för SJ........ 79
Trafikutskottets betänkande TU28
Debatt
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
(forts.)
Ajournering .......................................... 83
Återupptagna förhandlingar .............................. 83
115
Prot. 1993/94:103
5 maj 1994
11 § (forts.)Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer för SJ
(forts. TU28) .................................... 83
Jarl Lander (s)
Kenneth Attefors (nyd)
Karl-Erik Persson (v)
Sten Andersson i Malmö (m)
Lars Moquist (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)
Sven-Gösta Signell (s)
Beslut fattades efter 14 §
12 § Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken................ 106
Trafikutskottets betänkande TU29
Debatt
Jarl Lander (s)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Sandberg (m)
Beslut fattades efter 14 §
13 § Beredskapslagring av olja............................ 108
Näringsutskottets betänkande NU19
Beslut fattades efter 14 §
14 § Tilläggsbudget - Näringsdepartementet ................. 108
Näringsutskottets betänkande NU28
Beslut ............................................... 108
Trafikutskottets betänkande TU28
Trafikutskottets betänkande TU29
Näringsutskottets betänkande NU19
Näringsutskottets betänkande NU28
15 § Anmälan om frågor
116
1993/94:497 av Eva Zetterberg (v) om barns asylskäl...... 111
1993/94:498 av Catarina Rönnung (s) om kontakten mellan
barn och föräldrar som inte är vårdnadshavare......... 111
1993/94:499 av Lennart Rohdin (fp) om efterlevandeskydd för
barn som studerar utomlands...................... 111
1993/94:500 av Kenneth Attefors (nyd) om Gotlands status i ett
EU-perspektiv........................ 112
1993/94:501 av Bengt Hurtig (v) om försäljning av ubåtar till
Pakistan....................................... 112
1993/94:502 av Bengt Hurtig (v) om virkestillgången för in-
landssågarna ............ 112
gotab 46701, Stockholm 1994