Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 november 1993
Carl Bildt
Anne Wibble
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås ändringar i skattereglerna för pensionsförsäk-
ringar och för beskattningen av kapital hänförligt till bl.a. grupplivför-
säkring. Några följdändringar sker också i det individuella pensionsspa-
randet.
Villkor för pensionsförsäkring
Det nuvarande kravet att pension till efterlevande barn skall upphöra
senast när barnet fyller 20 år slopas. Ett krav på minst fem års utbetal-
ningstid skall gälla även för pension till barn. Det skall dock vara möjligt
att i försäkringsavtalet begränsa utbetalningstiden till den tidpunkt då
barnet fyller 20 år.
Reglerna om försörjningsränta slopas.
Regeln om kvarstående skattskyldighet för överlåtaren för utfallande
pensionsbelopp från en pensionsförsäkring som överlåtits vid bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad avskaffas. Detsamma föreslås gälla
vid överlåtelse genom bodelning med anledning av den försäkrades makes
död. Regeln om kvarstående skattskyldighet skall dock alltjämt gälla om
en pensionsförsäkring överlåts vid bodelning under äktenskapet. För de
sistnämnda fallen slopas regeln om dispens från kvarstående beskattning.
Återköp av pensionsförsäkring föreslås kunna ske utan dispens om
försäkringens tekniska återköpsvärde uppgår till högst ett basbelopp och
premier för försäkringen inte har betalats under den senaste tio-årsperio-
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 85
den. Försäkringsgivaren får också rätt att återköpa försäkringar med Prop. 1993/94:85
mindre värde. I övrigt föreslås att återköp endast medges efter dispens,
om det finns synnerliga skäl. Skattemyndighetens återköpsprövning
föreslås ske först sedan det hos försäkringsbolaget klarlagts att för-
säkringsmässiga hinder mot återköp inte föreligger.
Avdragsrätt
Avdragsrätt för pensionsförsäkringspremie skall alltjämt kräva att
försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse.
Denna reglering preciseras efter mönster från det individuella pen-
sionssparandet så att det uttryckligen framgår att marknadsföring av
försäkringar här i landet från ett fast driftställe i annat land (gränsöver-
skridande verksamhet) inte är verksamhet som gör premiema avdrags-
gilla.
På samma sätt som gäller för det individuella pensionssparandet
medges inte avdrag för premier som betalas efter det att äganderätten till
en pensionsförsäkring övergått genom bodelning under bestående
äktenskap.
Avkastningsskatt
Kapital hänförligt till rena riskförsäkringar undantas från av-
kastningsskatt. Överskottet på dessa försäkringar beskattas i stället med
inkomstskatt hos försäkringsgivarna.
Individuellt pensionssparande
Vissa följdändringar sker beträffande det individuella pensionssparandet.
Regeln om minimitid för utbetalningar av efterlevandepension till barn får
samma utformning som nu föreslås för pensionsförsäkring. Regeln om
hänsynstagande till kursutvecklingen på andelar i värdepappersfonder och
andra fondandelar föreslås även omfatta inlåning i utländsk valuta.
Slutligen föreslås en precisering som innebär att avskattning av pen-
sionssparkonto vid kontoinnehavarens död skall ske i dödsboet även i fall
då kontot varit föremål för bodelning.
Prop. 1993/94:85
Förslag till riksdagsbeslut 4
Lagtext 4
Ärendet och dess beredning 28
Bakgrund 29
Individuellt pensionssparande 29
Allmänt om beskattning av pensionskapital 29
Överväganden 32
Konkurrensneutraliteten mellan individuellt
pensionssparande och sparande i P-försäkring 32
Avdrag för premier till utländska
försäkringsgivare 33
Begreppet invalidpension 35
Rätt att teckna försäkring för annan 36
Efterlevandepension 38
Utbetalningar till dödsbo 42
Skattskyldighet för överlåten pensionsrätt 43
Dispenser 45
5.8.1 Allmänt om dispenser 45
5.8.2 Utländska försäkringar 46
5.8.3 Lägsta pensionsålder 47
5.8.4 Dödsbo som försäkringstagare 48
5.8.5 Återköp av P-försäkring 50
5.8.6 Överlåtelse av P-försäkring 54
Avgränsningen mellan liv- och skadeförsäkring 55
Vissa lagtekniska justeringar i fråga om det
individuella pensionssparandet 57
Statsftnansiella effekter 58
Författningskommentarer 59
Lagen om ändring i lagen (1993:938)
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 59
Lagen om ändring i lagen (1993:939)
om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt 61
Lagen om ändring i lagen (1993:945)
om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter 62
Lagen om ändring i lagen (1993:947)
om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel 63
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 2 Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1993-11-04
64
65
66
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1993:938) om ändring i kommunalskattela-
gen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1993:939) om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,
3. lag om ändring i lagen (1993:945) om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i lagen (1993:947) om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1993/94:85
Härigenom föreskrivs att 53 § 4 mom., punkterna 1 och 3 av an-
visningarna till 31 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunal-
skattelagen (1928:370) i paragrafens och anvisningspunkternas lydelse
enligt lagen (1993:938) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1993:938) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
53 §
4 mom. Överlåts genom bodel-
ning pensionsförsäkring eller rätt
enligt pensionssparavtal, skall
överlåtaren oavsett överlåtelsen
under sin livstid i förvärvarens
ställe vara skattskyldig för utfal-
lande belopp, såvida han inte
skulle ha varit berättigad till av-
drag vid utgivande av periodiskt
understöd till förvärvaren. Om det
finns särskilda skäl, får skattemyn-
digheten efter ansökan besluta att
överlåtaren inte skall vara skatt-
skyldig i förvärvarens ställe, även
om överlåtaren inte skulle ha varit
berättigad till avdrag som här
avses. Skattemyndighetens beslut i
sådant ärende får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att
uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, sin
rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån
han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag
för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd.
4 mom. Överlåts genom bodel-
ning under äktenskapet utan att
något mål om äktenskapsskillnad
pågår, pensionsförsäkring eller rätt
enligt pensionssparavtal, skall
överlåtaren oavsett överlåtelsen
under sin livstid i förvärvarens
ställe vara skattskyldig för utfal-
lande pensionsbelopp, såvida han
inte skulle ha varit berättigad till
avdrag vid utgivande av periodiskt
understöd till förvärvaren.
Anvisningar
till 31 §
1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av
försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,
som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av
pensionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till
pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnan-
de, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till make
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarförordnande
samt vid återbetalning enligt 13 kap
Med pensionsförsäkring förstås
försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålder-
spension, invalidpension eller
efterlevandepension. För att en
försäkring skall anses som pen-
sionsförsäkring fordras vidare, om
inte annat följer av förklaring
enligt sjuttonde stycket, att försäk-
ringen meddelats i en här i landet
bedriven försäkringsrörelse. Med
försäkrad avses den på vars liv
försäkringen tagits eller, i fråga om
invalidpension, den vars arbetso-
förmåga försäkringen avser. Med
tjänstepensionsförsäkring förstås
pensionsförsäkring, som har sam-
band med tjänst och för vilken den
försäkrades arbetsgivare åtagit sig
att ansvara för betalning av hela
avgiften. Med tjänstepensionsför-
säkring förstås också pensions-
försäkring, som — om en anställd
avlidit — tagits av den anställdes
arbetsgivare till förmån för den
anställdes efterlevande och för
vilken försäkring arbetsgivaren
åtagit sig att ansvara för betalning
av hela avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäk-
ring än tjänstepensionsförsäkring
skall försäkringstagaren vara den
försäkrade. Har försäkringstagaren
eller hans make eller person med
vilken han sammanbor under äk-
tenskapsliknande förhållanden barn
under 16 år, får han ta försäkring
avseende efterlevandepension på
sin makes eller den sammanboen-
des liv, om barnet insätts som
förmånstagare. Om särskilda skäl
föreligger kan skattemyndigheten
efter ansökan medge att dödsboet
efter skattskyldig som här i riket
bedrivit näringsverksamhet får ta
försäkring avseende efterlevande-
. 4 § äktenskapsbalken.
Med pensionsförsäkring förstås
försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålder-
spension, sjukpension eller efter-
levandepension. För att en för-
säkring skall anses som pensions-
försäkring fordras vidare, om inte
annat följer av förklaring enligt
sjuttonde stycket, att försäkringen
meddelats i en här i landet bedri-
ven försäkringsrörelse för vilken
skattskyldighet föreligger enligt
lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel respektive
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt. Med försäkrad avses
den på vars liv försäkringen tagits
eller, i fråga om sjukpension, den
vars arbetsoförmåga försäkringen
avser. Med tjänstepensionsförsäk-
ring förstås pensionsförsäkring,
som har samband med tjänst och
för vilken den försäkrades arbets-
givare åtagit sig att ansvara för
betalning av hela avgiften. Med
tjänstepensionsförsäkring förstås
också pensionsförsäkring, som —
om en anställd avlidit — tagits av
den anställdes arbetsgivare till
förmån för den anställdes efter-
levande och för vilken försäkring
arbetsgivaren åtagit sig att ansvara
för betalning av hela avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäk-
ring än tjänstepensionsförsäkring
skall försäkringstagaren vara den
försäkrade. Har försäkringstagaren
eller hans make eller person med
vilken han sammanbor under äk-
tenskapsliknande förhållanden barn
under 20 år, får han ta försäkring
avseende efter-levandepension på
sin makes eller den sammanboen-
des liv, om barnet insätts som
förmånstagare. Om särskilda skäl
föreligger kan skattemyndigheten
medge att dödsboet efter skattskyl-
dig som bedrivit näringsverksamhet
i Sverige får ta försäkring avseende
efterlevandepension. Som förutsätt-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
pension. Som förutsättning för att
medgivande skall lämnas gäller att
den efterlevande saknar betryg-
gande pensionsskydd och att för-
säkringen tas i samband med att
boet upphör med driften i förvärvs-
källan. Motsvarande gäller om den
avlidne drivit verksamheten genom
förmedling av juridisk person.
Ålderspension får inte börja utgå
vid lägre ålder än 55 år. Om sär-
skilda skäl föreligger, får dock
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att pension får börja utgå
vid lägre ålder.
ning för att medgivande skall läm-
nas gäller att den efterlevande
saknar betryggande pensionsskydd
och att försäkringen tas i samband
med att boet upphör med driften i
förvärvskällan. Motsvarande gäller
om den avlidne drivit verksam-
heten genom förmedling av juridisk
person.
Ålderspension får inte börja utgå
vid lägre ålder än 55 år. Utbetal-
ning får dock ske dessförinnan till
den som fått rätt tillförtidspension
enligt lagen om allmän försäkring.
Om det i annat fall finns särskilda
skäl, får skattemyndigheten besluta
att pension får börja utgå vid lägre
ålder.
Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under
den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den
första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensions-
belopp.
För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt
planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår
av punkt 20 av anvisningarna till 23 §.
Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende
ålderspension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den
försäkrade, vara förmånstagare.
Med invalidpension förstås
pension som utgår till den försäk-
rade högst så länge denne är ar-
betsoförmögen eller har nedsatt
arbetsförmåga. Invalidpension får
upphöra tidigast fem år efter det
försäkringsavtalet träffades. I fråga
om förmånstagare gäller föreskrif-
terna i föregående stycke.
Med sjukpension förstås pension
som utgår till den försäkrade högst
så länge denne är arbetsoförmögen
eller har nedsatt arbetsförmåga.
Sjukpension får upphöra tidigast
fem år efter det försäkringsavtalet
träffades. I fråga om förmånstagare
gäller föreskrifterna i föregående
stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make,
varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade
varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå
som om den avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till
förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista
meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension får utgå
högst så länge den efterlevande
lever och får under den första
femårsperiod under vilken den
utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetal-
ningstillfälle eller med stigande
pensionsbelopp. Efterlevandepen-
sion till person som avses i före-
gående stycke 1. får upphöra när
denne ingår nytt äktenskap men i
annat fall under dennes livstid inte
förrän fem år förflutit efter den
försäkrades död. Har den försäkra-
de avlidit mindre än fem år före
den tidpunkt då försäkringen an-
nars skulle ha upphört, får dock
sådan efterlevandepension som
nyss sagts upphöra vid sistnämnda
tidpunkt. Efterlevandepension till
barn, som avses i föregående
stycke 2., skall upphöra senast när
barnet fyller 20 år. År barnet
varaktigt oförmöget till arbete, får
pension utgå så länge barnet lever.
Har försäkring avseende efter-
levandepension till barn tagits på
sådan persons liv som avses i
föregående stycke 1., skall pen-
sionen upphöra senast när barnet
fyller 16 år.
Som efterlevandepension anses
även pension som — om försäkrad
eller efterlevande make avlider
innan ålders- eller efterlevandepen-
sion har utgått under viss i försäk-
ringsavtalet angiven minsta tid —
skall utgå under återstoden av
denna tid (försörjningsränta). En
förutsättning för detta är dock att
försörjningsräntan skall kunna utgå
endast till person som avses i
nionde stycket. Vidare förutsätts
a) att försörjningsräntan är
förenad med livsvarig ålders-
pension eller med sådan livsvarig
Efterlevandepension får utgå
högst så länge den efterlevande
lever och får under den första
femårsperiod under vilken den
utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetal-
ningstillfälle eller med stigande
pensionsbelopp. Efterlevandepen-
sion får under den efterlevandes
livstid inte upphöra förrän fem år
förflutit efter den försäkrades död
med följande undantag:
1. Efterlevandepension till per-
son som avses i föregående stycke
1, får upphöra när denne ingår nytt
äktenskap.
2. Har den försäkrade avlidit
mindre än fem år före den tidpunkt
då försäkringen annars skulle ha
upphört, får efterlevandepension
upphöra vid sistnämnda tidpunkt.
3. Om utbetalning av efterlevan-
depension till barn under 20 år
påbörjats, får pensionen upphöra
när barnet fyller 20 år.
4. Har försäkring avseende efter-
levandepension till barn tagits på
sådan persons liv som avses i
föregående stycke 1, skall pen-
sionen upphöra senast när barnet
fyller 20 år.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
efterlevandepension till make, som
skall börja utgå omedelbart efter
den försäkrades död, samt att
försörjningsräntans årsbelopp inte
överstiger den livsvariga pen-
sionens årsbelopp,
b) att försörjningsräntan skall
utgå under högst tjugo år, dock
med den inskränkningen att, då
räntan är förenad med livsvarig
ålderspension, räntan inte får utgå
längre än till den tidpunkt, då den
försäkrade skulle ha fyllt 90 år,
och inte heller, vid pensionsålder
över 70 år, under längre tid än
som motsvarar skillnaden mellan
90 år och pensionsåldern,
c) att premier för försörjnings-
räntan och den med denna före-
nade livsvariga pensionen skall
erläggas under tid, som inte med
mera än fem år understiger den tid
under vilken försörjningsräntan
enligt avtalet längst skall utgå,
samt att inte vid utgången av något
kalenderår under förstnämnda tid
det sammanlagda beloppet av
erlagda premier överstiger det
belopp, som vid samma tidpunkt
skulle ha erlagts, om premiebetal-
ningen jämnt fördelats på tid, som
med fem år understiger den tid
under vilken försörjningsräntan
längst skall utgå.
Vid tillämpningen av bestäm-
melserna under a) i nästföregående
stycke skall efterlevandepension
anses såsom livsvarig, även om
pension skall upphöra vid omgifte.
Som förmånstagare till försäkring
avseende efterlevandepension får
endast insättas person till vilken
efterlevandepension kan utgå enligt
nionde och tionde styckena eller,
vid försörjningsränta, person som
anges i nionde stycket.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsför-
säkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla
villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller
ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som
Som förmånstagare till försäkring
avseende efterlevandepension får
endast insättas person till vilken
efterlevandepension kan utgå enligt
nionde och tionde styckena.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan
föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som
är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller
efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring
skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av för-
säkringen. Återköp av pensions-
försäkring får utan hinder av be-
stämmelserna i denna lag ske, om
det tekniska återköpsvärdet uppgår
till högst 10 000 kronor eller om
särskilda skäl föreligger och skatte-
myndigheten på särskild ansökan
medger det. Bestämmelserna i
lagen hindrar inte heller återbe-
talning enligt 13 kap. 4 § äkten-
skapsbalken av försäkringstagarens
tillgodohavande.
Ny ägare till pensionsförsäkring
skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av
försäkringen.
Återköp av pensionsförsäkring
får utan hinder av bestämmelserna
i denna lag ske,
1. om det tekniska återköpsvär-
det uppgår till högst ett basbelopp
enligt lagen om allmän försäkring
och försäkringen inte är förenad
med ett oåterkalleligt förmåns-
tagatförordnande samt premier för
försäkringen inte har betalats sena-
re än 10 år före återköpet, eller
2. om det tekniska återköpsvärdet
uppgår till högst 30 procent av ett
basbelopp enligt lagen om allmän
försäkring.
Om det i annat fall än som avses
i föregående stycke finns synnerliga
skäl för återköp och sådant får ske
enligt försäkringstekniska grunder,
får återköp medges av skattemyn-
digheten. Bestämmelserna i före-
varande lag hindrar inte heller
återbetalning enligt 13 kap. 4 §
äktenskapsbalken av försäkrings-
tagarens tillgodohavande.
Om särskilda skäl föreligger, kan skattemyndigheten efter ansökan
förklara att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven försäk-
ringsrörelse skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får
meddelas endast under förutsättning att villkoren för försäkringen i
huvudsak står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna anvis-
ningspunkt om pensionsförsäkring. Har förklaring som här avses
meddelats kan försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäk-
ring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring
svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund
av försäkring.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring
får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet
vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbets-
givaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att
försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till
denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Såvitt gäller kraven enligt denna
anvisningspunkt, att en ålders- eller
efterlevadepension under den första
femårsperioden inte utgår med
annat än samma belopp vid varje
utbetalningstillfälle eller med sti-
gande belopp samt att årsbeloppet
av en försörjningsränta inte över-
stiger den livsvariga pensionens
årsbelopp, bortses i fråga om
försäkring enligt lagen (1989:1079)
om livförsäkringar med anknytning
till värdepappersfonder från sådana
förändringar av beloppen som
föranleds av kursutvecklingen på
fondandelarna.
Såvitt gäller kraven enligt denna
anvisningspunkt, att en ålders- eller
efterlevandepension under den
första femårsperioden inte utgår
med annat än samma belopp vid
varje utbetalningstillfälle eller med
stigande belopp, bortses i fråga om
försäkring enligt lagen (1989:1079)
om livförsäkringar med anknytning
till värdepappersfonder från sådana
förändringar av beloppen som
föranleds av kursutvecklingen på
fondandelarna.
Beslut som skattemyndighet meddelat med stöd av tredje, fjärde,
sextonde eller sjuttonde stycket av denna anvisningspunkt får överklagas
hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
3. Pensionssparavtal, pensionssparkonto, pensionssparare och
kontoinnehavare har den innebörd som anges i 1 kap. 2 § lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande.
För att ett konto skall anses utgöra ett pensionssparkonto fordras att
kontot förs av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt
instituts filial i Sverige.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
Utbetalning från pensionssparkonto får, förutom betalning av skatt, av-
gifter och ersättning för förvärv av tillgångar, inte avse annat än
pension till pensionsspararen (ålderspension),
pension efter pensionsspararens död till dem som avses i sjunde stycket
(efterlevandepension),
behållning som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j,
belopp som utgår på grund av jämkning av förmånstagarförordnande
samt
återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken.
Ålderspension får inte börja
betalas ut vid lägre ålder än 55 år.
Utbetalning får dock ske dessförin-
nan till den som fått rätt till för-
tidspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Om det i
andra fall finns särskilda skäl, får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att pension får börja betalas
ut vid lägre ålder.
Pensionssparkonto får avslutas
genom en utbetalning i förtid om
behållningen på kontot uppgår till
högst ett basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring och kontot inte
är förenat med ett oåterkalleligt
förmånstagarförordnande samt in-
betalning på kontot inte har skett
senare än 10 år före utbetal-
ningstillfället. Om det i andra fall
finns synnerliga skäl, får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att kontot får avslutas gen-
om utbetalning i förtid.
Ålderspension får inte börja
betalas ut innan pensionsspararen
fyller 55 år. Utbetalning får dock
ske dessförinnan till den som fått
rätt till förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Om det i andra fall finns särskilda
skäl, får skattemyndigheten efter
ansökan besluta att pension får
börja betalas ut vid lägre ålder.
Pensionssparkonto får avslutas
genom en utbetalning i förtid om
behållningen på kontot uppgår till
högst ett basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring och kontot inte
är förenat med ett oåterkalleligt
förmånstagarförordnande samt in-
betalning på kontot inte har skett
senare än 10 år före utbe tal -
ningstillfället. En sådan avslutande
utbetalning i förtid får även göras
vid den tidpunkt pension får börja
betalas ut om behållningen då
uppgår till högst 30 procent av ett
basbelopp enligt lagen om allmän
försäkring. Om det i andra fall
finns synnerliga skäl, får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att kontot får avslutas gen-
om utbetalning i förtid.
Ålderspension får betalas ut högst så länge pensionsspararen lever och
skall utgå under minst fem år eller, om pensionssparavtalet skall upphöra
när pensionsspararen fyller 65 år, under minst tre år. Pensionen skall
under den första femårsperioden för utbetalningarna betalas ut med
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp.
Med efterlevandepension förstås pension som efter pensionsspararens
död betalas till
1. person med vilken den avlidne varit gift eller sammanbott under
äktenskapsliknande förhållanden, eller
2. barn till pensionsspararen eller till person som angivits under 1.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
Efterlevandepension får betalas
ut högst så länge den efterlevande
lever och skall under den första
femårsperioden för utbetalningarna
betalas ut med samma belopp vid
varje utbetalningstillfälle eller med
stigande belopp. Har pensionsspa-
raren avlidit mindre än fem år före
den tidpunkt då utbetalningarna
annars skulle ha upphört, får dock
efterlevandepension upphöra vid
sist nämnda tidpunkt.
Efterlevandepension får betalas
ut högst så länge den efterlevande
lever och skall under den första
femårsperioden för utbetalningarna
betalas ut med samma belopp vid
varje utbetalningstillfälle eller med
stigande belopp. Har pensionsspa-
raren avlidit mindre än fem år före
den tidpunkt då utbetalningarna
annars skulle ha upphört, får dock
efterlevandepension upphöra vid
sist nämnda tidpunkt. Om utbe-
talning av efterlevandepension till
barn under 20 år påbörjats, får
pensionen upphöra när barnet
fyller 20 år.
Som förmånstagare till rätt enligt pensionssparavtal får endast insättas
person till vilken efterlevandepension kan betalas enligt sjunde stycket.
Pensionssparvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag
är avgörande för frågan om sparavtalet skall anses utgöra ett pen-
sionssparavtal, skall tas in i pensionssparavtalet. Detta skall dessutom
innehålla villkor att rätt enligt pensionssparavtal samt tillgångar på ett
pensionssparkonto inte får pantsättas eller belånas. Pensionssparavtalet får
inte heller ändras på sådant sätt att det inte längre uppfyller de föreskrif-
ter som anges för ett sådant avtal i lag eller innehålla villkor som är
oförenliga med bestämmelserna om pensionssparavtal i denna lag.
Rätt till behållning på pensionssparkonto får endast överlåtas
1. på grund av utmätning,
2. vid ackord och konkurs, eller
3. i den ordning som anges i 4 kap. 12 och 16 §§ lagen om individuellt
pensionssparande.
Den som övertagit rätt till behållning på respektive utbetalningar från
pensionssparkonto skall omedelbart underrätta det pensionssparinstitut
som för kontot om överlåtelsen.
Vid tillämpningen av kravet att
en ålders- eller efterlevandepension
under den första femårsperioden
skall betalas ut med samma eller
med stigande belopp skall, för
sparande i värdepapper och värde-
pappersfonder, bortses från de
förändringar av beloppen som
beror på kursutvecklingen på vär-
depapperen och fondandelarna.
Vid tillämpningen av kravet att
en ålders- eller efterlevandepension
under den första femårsperioden
skall betalas ut med samma eller
med stigande belopp skall, för
sparande i fondpapper och inlåning
i utländsk valuta, bortses från de
förändringar av beloppen som
beror på kursutvecklingen på fond-
papperen och den utländska valu-
tan.
Beslut av skattemyndighet enligt fjärde och femte styckena av denna
anvisningspunkt får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
till 46 §
6. Avdrag för avgift för pen-
sionsförsäkring medges endast om
försäkringen ägs av den skattskyl-
dige. Avdrag medges inte om för-
säkringen förvärvats genom bodel-
ning under äktenskapet utan att
mål om äktenskapsskillnad pågått.
avdrag för sådan inbetalning på
6.1 Avdrag för avgift för pen-
sionsförsäkring medges endast om
försäkringen ägs av den skattskyl-
dige.
Avdraget får, tillsammans med
pensionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av
1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före av-
drag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna an-
visningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses
i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter,
2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i och
3. inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt
1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning för antingen beskatt-
ningsåret eller året närmast dessförinnan
och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. Avdraget får
uppgå till högst ett belopp motsvarande det basbelopp som enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före
taxeringsåret och dessutom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent
av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före
avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna an-
visningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses
i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda bas-
belopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda inkomst som
överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda basbelopp,
b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt
i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt
20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst
35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger
nämnda basbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som
överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och i, och inkomst ombord enligt lagen
om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dag-
penning till högst 10 procent av den del av inkomsten som överstiger tio
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
men inte tjugo gånger samma basbelopp. — Avdrag enligt detta stycke
beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskatt-
ning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan.
Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer
än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och
samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda
rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet
och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett
basbelopp fördelas efter respektive avdragsgrundande inkomsts andel av
de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning
på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av
bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla.
För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst
endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt
i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för
skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit
särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej
skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med
högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna
får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller
ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande in-
flytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §.
Har skattskyldig, som — själv eller genom förmedling av juridisk person
— bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och
har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensions-
skydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig
till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv
näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med
beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten,
dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek
tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till
avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket
6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som
driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om
allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och
ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som
inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag
för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av an-
visningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna
anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst
med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten
enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att
dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp
varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i
tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig
som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut
1 fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller
inbetalningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna
i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp
som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år
överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för
avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7
inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av
inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §.
Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxe-
ringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen
skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter
betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad
som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt tredje stycket sjätte meningen på grund av
att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första
hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp
som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del
avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i
inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar
i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget
kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
Åldre bestämmelser i punkt 1 av
anvisningarna till 31 § om återköp
av pensionsförsäkring skall dock
alltjämt tillämpas i fråga om dis-
pens för återköp på grund av ansö-
kan som kommit in till skattemyn-
digheten före ikraftträdandet.
Äldre bestämmelser i punkt 6
första stycket av anvisningarna till
46 § skall fortfarande tillämpas om
försäkringen överlåtits genom
bodelning före ikraftträdandet.
Övergångsbestämmelserna i
lagen (1975:1348) om ikraftträdan-
de av lagen (1975:1347) om änd-
ring i kommunalskattelagen
(1928:370) skall fortfarande gälla.
'Lydelse enligt prop. 1993/94:50.
17
2 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 85
2 Förslag till Prop. 1993/94:85
Härigenom föreskrivs att 2 § 6 mom., 3 § 1 mom. och 6 § 4 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i paragrafernas lydelse enligt
lagen (1993:939) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
6 mom.1 Med livförsäk-
ringsföretag förstås i denna lag
företag vars försäkringsrörelse
uteslutande eller så gott som ute-
slutande avser personförsäkring
(livförsäkring, sjuk- och
olycksfallsförsäkring, avgångs-
bidragsförsäkring samt ar-
betslöshetsförsäkring) .
Med skadeförsäkrings-
företag förstås annat försäkrings-
företag än livförsäkringsföretag.
Utländskt försäkringsföretag, som
drivit försäkringsrörelse här i riket,
bedöms med hänsyn endast till den
rörelse som företaget drivit här.
Livförsäkringsföretag frikallas
från skattskyldighet enligt denna
lag för dels den del av nettointäk-
ten som avser personförsäkring och
som är hänförlig till tillgångar och
skulder som förvaltas för försäk-
ringstagarnas räkning, dels influtna
premier hänförliga till personför-
säkring. Avdrag får inte göras för
utgivet belopp hänförligt till sådan
försäkring.
Att särskilda bestämmelser
företag följer av lagen (1990:661)
6 mom. Med livförsäk-
ringsföretag avses
1. livförsäkringsbolag enligt 1
kap. 4 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), samt
2. utländska försäkringsföretag
som driver livförsäkringsrörelse
här i landet med stöd av lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva för-
säkringsrörelse i Sverige eller
lagen (1993:000) om EES-försäk-
ringsgivares verksamhet i Sverige.
Med skadeförsäkrings-
företag förstås annat försäkrings-
företag än livförsäkringsföretag.
Utländskt försäkringsföretag, som
drivit försäkringsrörelse i Sverige,
bedöms med hänsyn endast till den
rörelse som företaget drivit här
genom etablering.
Livförsäkringsföretag frikallas
från skattskyldighet enligt denna
lag för dels den del av nettointäk-
ten som är hänförlig till tillgångar
och skulder som förvaltas för
försäkringstagarnas räkning, dels
influtna premier. Undantaget från
skattskyldighet gäller dock inte den
del av nettointäkten eller premierna
som är hänförlig till försäkringar
som i redovisningshänseende tas
upp som grupplivförsäkringar eller
försäkringar som avses i 2 kap. 3
a § första stycket 1 och 2 samt
3 b § första stycket 1 b och 4
försäkringsrörelselagen. Avdrag
får inte göras för kostnader som är
hänförliga till intäkter som är fria
från skatt enligt detta moment.
gäller vid beskattning av livförsäkrings-
om avkastningsskatt på pensionsmedel.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
Såsom nettointäkt av försäkrings-
rörelse, som drivits av i n 1 ä n d s k t
skadeförsäkringsföretag,
anses överskottet av försäkrings-
rörelsen.
Såsom nettointäkt av försäkrings-
rörelse, som drivits av i n 1 ä n d s k t
skadeförsäkringsföretag,
anses överskottet av försäkrings-
rörelsen. Detsamma gäller för
livförsäkringsföretag till den del
nettointäkten är hänförlig till för-
säkringar som i redovisningshän-
seende tas upp som grupplivförsäk-
ringar eller försäkringar som avses
1 2 kap. 3 a § första stycket 1 och
2 samt 3 b § första stycket 1 b och
4 försäkringsrörelselagen.
Vid beräkning av överskottet av
försäkringsrörelse, som avses i
föregående stycke, får från brut-
tointäkten avdrag göras förutom för
driftkostnader, som avses i 23 §
kommunalskattelagen, för avgifter
och bidrag, som utgivits till kom-
mun, förening eller sammanslut-
ning och som avser att understödja
verksamhet med syfte att förebygga
skador, vilka faller inom ramen för
den av företaget bedrivna rörelsen,
för ökning av försäkringstekniska
skulder för egen räkning, för ök-
ning av säkerhetsreserv samt för
utbetald återbäring och verkställd
premieåterbetalning.
för egen räkning förstås sådana
Vid beräkning av överskottet av
försäkringsrörelse, som drivits av
inländskt skadeförsäkringsföretag,
får från bruttointäkten avdrag göras
förutom för driftkostnader, som
avses i 23 § kommunalskattelagen,
för avgifter och bidrag, som ut-
givits till kommun, förening eller
sammanslutning och som avser att
understödja verksamhet med syfte
att förebygga skador, vilka faller
inom ramen för den av företaget
bedrivna rörelsen, för ökning av
försäkringstekniska skulder för
egen räkning, för ökning av säker-
hetsreserv samt för utbetald återbä-
ring och verkställd premieåterbetal-
ning.
Med försäkringstekniska skulder
skulder enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713)
(premiereserv, ersättningsreserv, skadebehandlingsreserv, tilldelad
återbäring och utjämningsreserv för kreditförsäkring) minskade med
värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.
Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får
redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av
Finansinspektionen fastställd normalplan.
Minskning av försäkringstekniska skulder för egen räkning, av säker-
hetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av
utjämningsfond skall anses som intäkt.
Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till
omedelbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.
Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har
motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäk-
ringsföretag drivit här i riket.
Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeför-
säkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp
motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets
försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.
Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela
upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags
verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt
sätt.
3 §
1 mom.2 Till intäkt av kapital räknas löpande avkastning, vinster och
annan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är att
hänföra till näringsverksamhet. Till intäkt av kapital hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och
åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed
jämförliga förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av privatbostad,
lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kom-
munalskattelagen (1928:370),
statligt räntebidrag för bostadsändamål.
Till realisationsvinst hänförs även valutakursvinst på fordringar och
skulder i utländsk valuta.
Från skatteplikt undantas dels — i fall som avses i 1—3 nedan —
utdelning och — i fall som avses i 4 nedan — ränta, dels hälften av
realisationsvinsten på
1. aktier i svenskt aktiebolag och företrädesrätter att delta i emission
av sådana aktier,
2. andelar i svensk ekonomisk förening,
3. andelar i svensk värdepappersfond,
4. fordringar på grund av vinstandelslån (vinstandelsbevis) som givits
ut av ett svenskt företag i de fall företaget helt saknar avdragsrätt enligt
2 § 9 mom.,
5. terminer och optioner som uteslutande avser endera tillgångar
angivna i 1—4 eller kursindex hänförligt till aktier i svenska aktiebolag.
Undantaget från skatteplikt gäller dock inte för:
a) Utdelning som det utdelande företaget har rätt till avdrag för enligt
2 § 11 mom. andra stycket.
b) Vinst vid avyttring av andra aktier eller tillgångar som avses i tredje
stycket än sådana som givits ut av ett aktiebolag vars aktier är noterade
vid svensk börs eller ett företag som ingår i en koncern med ett moder-
bolag vars aktier är föremål för en sådan notering, om tillgångarna givits
ut av ett företag som innehar fastighet taxerad som hyreshusenhet.
Undantaget från skatteplikt gäller inte den del av vinsten som svarar mot
värdet av fastighetsinnehavet i förhållande till värdet av samtliga till-
gångar i företaget. Med innehav av fastighet jämställs att en fastighet
innehas av ett företag i intressegemenskap som omfattas av avyttringen.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
Intressegemenskap anses råda mellan företag som står under i huvudsak
gemensam ledning. Med värdet av fastighetsinnehavet avses det högsta
av taxeringsvärdet och det bokförda värdet på av företaget innehavd
fastighet.
c) Vinst vid avyttring av andelar i sådan bostadsförening respektive
aktier i sådant bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom.
Undantaget i tredje stycket innebär inte någon inskränkning i be-
stämmelserna i 12 mom. att utdelning och vinst vid avyttring av aktier i
vissa fall skall hänföras till inkomst av tjänst.
Bestämmelsen i tredje stycket 3 att hälften av realisationsvinsten på
andelar i svensk värdepappersfond skall undantas från skatteplikt gäller
endast om fondförmögenheten inte annat än tillfälligtvis understigit
90 procent av summan av
a. tillgångar för vilka skatteplikten är begränsad enligt bestämmelserna
i detta moment och
b. andelar i utländsk juridisk person eller andra utländska finansiella in-
strument motsvarande dem som avses i tredje stycket 1, 2 och 5.
Om innehavet av tillgångar som avses i sjätte stycket a och b inte annat
än tillfälligtvis understigit 60 procent av fondförmögenheten, undantas 30
procent av realisationsvinsten på andelarna från skatteplikt.
Bestämmelsen i tredje stycket 3 att utdelning från svensk värde-
pappersfond undantas från skatteplikt gäller för
— den del av utdelningen som svarar mot skattefri utdelning som har
mottagits av fonden under det beskattningsår för vilket utdelningen
bestämts,
— hälften av den del av utdelningen som svarar mot fondens realisa-
tionsvinster under det beskattningsår för vilket utdelningen bestämts på
tillgångar för vilka hälften av vinsten är undantagen från skatteplikt enligt
detta moment samt
— 30 procent av den del av utdelningen som svarar mot fondens
realisationsvinster under det beskattningsår för vilket utdelningen be-
stämts på tillgångar för vilka 30 procent av vinsten är undantagen från
skatteplikt enligt detta moment.
Vid bedömningen av skatteplikten enligt föregående stycke för
utdelning från svenska värdepappersfonder skall utdelningen anses svara
mot fondens inkomster i följande ordning:
1. Skattefri utdelning.
2. Intäkt enligt 2 § 10 mom. åttonde stycket.
3. Skattepliktig utdelning och ränta samt realisationsvinst på andra
tillgångar än som avses i sjätte stycket a och b.
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
4. Realisationsvinst på tillgångar för vilka skatteplikten undantas med
30 procent enligt detta moment.
5. Realisationsvinst på andra tillgångar än som avses i 3 och 4.
Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som
intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som
medför att vederlaget eller vinst vid en avyttring i stället skall tas upp
som intäkt av näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om
tillgången hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärde
(avskattning). Tillgången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet
för marknadsvärdet. På den skattskyldiges yrkande sker dock inte
avskattning. I sådant fall behåller tillgången sitt anskaffningsvärde.
Av lagen (1993:000) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår
att ett belopp helt eller delvis motsvarande ett medgivet uppskovsavdrag
jämte särskilt tillägg i vissa fall skall tas upp som intäkt av kapital.
Till intäkt av kapital räknas inte
utdelning, vinst eller annan av-
kastning på tillgångar som är hän-
förliga till pensionssparkonto som
avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande.
Bestämmelser om beskattning av
tillgångar hänförliga till ett sådant
konto finns i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel.
6
4 mom. Överlåts genom bodel-
ning pensionsförsäkring eller rätt
enligt pensionssparavtal, skall
överlåtaren oavsett överlåtelsen
under sin livstid i förvärvarens
ställe vara skattskyldig för utfal-
lande belopp, såvida han icke
skulle ha varit berättigad till av-
drag vid utgivande av periodiskt
understöd till förvärvaren. Om det
finns särskilda skäl, får skattemyn-
digheten efter ansökan besluta att
överlåtaren inte skall vara
skattskyldig i förvärvarens ställe,
även om överlåtaren inte skulle ha
varit berättigad till avdrag som här
avses. Skattemyndighetens beslut i
sådant ärende får överklagas hos
Till intäkt av kapital räknas inte
utdelning, vinst eller annan av-
kastning på tillgångar som är hän-
förliga till pensionssparkonto som
avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande.
Bestämmelser om beskattning av
tillgångar hänförliga till ett sådant
konto finns i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel.
Till intäkt av kapital räknas inte
heller ränta på förfallna men inte
utbetalda belopp från pensionsför-
säkring eller annan försäkring som
avses i 9 § andra stycket lagen om
avkastningsskatt på pensionsmedel.
§
4 mom. Överlåts genom
bodelning under äktenskapet utan
att något mål om äktenskapsskill-
nad pågår, pensionsförsäkring eller
rätt enligt pensionssparavtal, skall
överlåtaren oavsett överlåtelsen
under sin livstid i förvärvarens
ställe vara skattskyldig för utfal-
lande pensionsbelopp, såvida han
icke skulle ha varit berättigad till
avdrag vid utgivande av periodiskt
understöd till förvärvaren.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att
uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, sin
rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån
han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag
för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd.
'Lydelse enligt prop. 1992/93:257.
2Lydelse enligt prop. 1993/94:50.
23
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 17 a § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter i paragrafens lydelse enligt lagen
(1993:945) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:85
Nuvarande lydelse
Kontrolluppgift om avgift för
pensionsförsäkring skall lämnas av
försäkringsföretag och understöds-
förening. Kontrolluppgift om inbe-
talning på pensionssparkonto skall
lämnas av pensionssparinstitut.
Kontrolluppgift skall lämnas för
försäkringstagaren och pensions-
spararen. Kontrolluppgiften skall ta
upp betald avgift för pensionsför-
säkringen och inbetalningen på pen-
sionssparkonto.
Föreslagen lydelse
3 kap.
17 a §
Kontrolluppgift om avgift för an-
nan pensionsförsäkring än tjänste-
pensionsförsäkring skall lämnas av
försäkringsföretag och understöds-
förening. Kontrolluppgift om inbe-
talning på pensionssparkonto skall
lämnas av pensionssparinstitut.
Kontrolluppgift skall lämnas för
försäkringstagaren om avdrag kan
medges enligt punkt 6 första stycket
av anvisningarna till 46 § kom-
munalskattelagen (1928:370) samt
för pensionsspararen. Kontroll-
uppgiften skall ta upp betald avgift
för pensionsförsäkringen och in-
betalningen på pensionssparkonto.
24
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel i dess lydelse enligt lagen (1993:947) om ändring i
nämnda lag
dels att 2, 3 och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till ändringslagen skall införas
en ny punkt, 4, av nedan angivna lydelse.
Prop. 1993/94:85
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §'
Skattskyldiga till avkastningsskatt
1. svenska livförsäkringsföre-
tag,
2. utländska livförsäkringsföretag
som bedriver försäkringsrörelse här
i riket,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig
är
1. svenska livförsäkringsföre-
tag,
2. utländska livförsäkringsföretag
som bedriver försäkringsrörelse här
i landet genom etablering,
verksamhet,
4. pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken
Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.,
6. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
I fråga om handelsbolag är dock delägarna skattskyldiga.
3 §
Skatteunderlaget är kapitalunderlaget enligt andra - sjätte styckena,
multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret
närmast före ingången av beskattningsåret. Skatteunderlaget avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-4 utgörs kapital-
underlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av
beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 medräknas dock endast
sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige
bedrivna försäkringsrörelsen.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt andra stycket skall bortses från
tillgångar och skulder som är hänförliga till avgångsbidragsförsäkringar
meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan ar-
betsmarknadens huvudorganisationer.
25
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
Vid beräkning av kapitalunderlag
skall även bortses från den del av
tillgångar och skulder som inte för-
valtas för försäkringstagarnas räk-
ning.
Vid beräkning av kapitalunderlag
skall även bortses från den del av
tillgångar och skulder som inte för-
valtas för försäkringstagarnas
räkningar eller som avser försäk-
ringar som i redovisningshän-
seende tas upp som grupplivför-
säkringar eller sjuk- och olycks-
fallsförsäkringar hänförliga till
försäkringsklass enligt 2 kap. 3 a §
första stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5
utgörs av pensionsskuldens belopp vid ingången av beskattningsåret. Vid
bestämning av pensionsskuldens belopp skall beaktas sådana pen-
sionsåtaganden för vilka tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt
20 d jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen (1928:370) och sådana pensionsåtaganden för vilka avdrags-
rätt föreligger enligt 8 § lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen
(1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6
utgörs av värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är
hänförliga till pensionssparkontot. Avdrag får ske för obetald skatt enligt
denna lag som är hänförlig till kontot.
10 §
Om inte annat följer av andra stycket gäller bestämmelserna i taxerings-
lagen (1990:324) vid taxering till avkastningsskatt och bestämmelserna
i uppbördslagen (1953:272) i fråga om debitering och
uppbörd av sådan skatt.
Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det
pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om
individuellt pensionssparande.
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen i fall som avses i andra
stycket gäller bestämmelserna i
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter i tillämp-
liga delar. Med skattskyldig avses
därvid det pensionssparinstitut med
vilket den skattskyldige träffat
pensionssparavtal. Pen-
sionssparinstitutets beskattningsår
är redovisningsperiod.
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen i fall som avses i andra
stycket gäller bestämmelserna i
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter i tillämp-
liga delar. Med skattskyldig avses
därvid det pensionssparinstitut med
vilket den skattskyldige träffat
pensionssparavtal. Pensionssparins-
titutets beskattningsår är redovis-
ningsperiod. Pensionssparinstitutet
skall vara registrerat hos beskatt-
ningsmyndigheten.
Förutom pensionssparinstitutet får även skattskyldig som avses i 2 §
26
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:85
första stycket 6 överklaga beskattningsmyndighetens beslut om skatt
enligt bestämmelserna i 8 kap. lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter.
Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pen-
sionssparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt 5 kap. 13 §
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillgodoföras kontot. Har
kontot avslutats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till
det pensionssparkonto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det
avslutade kontot har överförts. Finns inte sådant konto skall institutet
betala ut beloppet på det sätt som gäller för utbetalningar enligt lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande.
4. Pensionssparinstitut som skall
redovisa avkastningsskatt enligt
10 § andra och tredje styckena
skall lämna deklaration första
gången för den redovisningsperiod
som innefattar tidpunkten den 1
januari 1995.
1 Lydelse enligt prop. 1993/94:50.
27
Riksdagen antog under våren 1993 regeringens förslag om en ny form för
pensionssparande, individuellt pensionssparande (prop. 1992/93:187, bet.
1992/93:SkU31, rskr. 1992/93:359). Den nya sparformen får börja till-
lämpas fr.o.m. år 1994.
En av utgångspunkterna för utformningen av det individuella pensions-
sparandet är att reglerna så långt som möjligt skall vara neutrala i
jämförelse med sparande i pensionsförsäkring (P-försäkring). Vissa
skillnader mellan sparformerna finns dock. I propositionen om det
individuella pensionssparandet aviserades därför en översyn av vissa
skatteregler för P-försäkring i syfte att utjämna omotiverade skillnader (s.
133 och 177 f.).
Inom Finansdepartementet har genomförts en översyn av skattereglerna
för försäkringssparandet. Översynen har resulterat i ett antal ändringsför-
slag som bl.a. medför enklare regler för efterlevandepension. Förslagen
redovisades i juni 1993 i en promemoria från departementet, Kvalitativa
villkor för frivillig individuell pensionsförsäkring (dnr 3039/93). Den
företagna översynen var dock inte fullständig. Det påpekades i promemo-
rian att det fanns ett behov av en fortsatt översyn av vissa tekniska
detaljfrågor, främst rörande pensionsbegreppet. Med anledning av de
justeringar i avgränsningen mellan livförsäkringsbolag och skadeförsäk-
ringsbolag som föranleds av EES-avtalet föreslogs också vissa följdänd-
ringar i beskattningen av sådana bolag. Frågor om tjänstepension togs
endast upp beträffande återköp. Förslagen tog även sikte på P-försäkring
i form av s.k. gruppensionsförsäkring som inte avser tjänstepension men
som tecknats genom fackförening e.d. I promemorian föreslogs slutligen
några följdändringar i det individuella pensionssparandet.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 1. Remissyttrandena finns i en sammanställning
tillgänglig i Finansdepartementet (dnr 3039/93).
I det följande behandlas de i promemorian upptagna frågorna. Den
statsfinansiella betydelsen av förslagen är försumbar.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 oktober 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över de nu redovisade lagförslagen. Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Vissa redaktionella ändringar
har gjorts i de remitterade lagförslagen. Efter lagrådsgranskningen har en
justering gjorts i fråga om ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (1993:938) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Förslaget till ändring i 10 § lagen (1993:947) om ändring i lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel och tillägget till över-
gångsbestämmelserna till denna ändringslag har inte granskats av Lagrå-
det. Dessa förslag är av en sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.
Prop. 1993/94:85
28
Prop. 1993/94:85
Riksdagen har, som tidigare nämnts, nyligen beslutat om en ny sparform
för pension utan försäkringsinslag, individuellt pensionssparande. Den
nya sparformen kan kortfattat beskrivas på följande sätt.
De särskilda skattelättnader som hittills varit förbehållna sparande i P-
försäkring skall gälla även den nya sparformen.
Nuvarande avdragsutrymme för P-försäkringspremier skall gälla
gemensamt för P-försäkring och inbetalningar i det individuella pen-
sionssparandet. Inkomstbeskattning sker först när pensionsbeloppen
betalas ut. Vidare beskattas avkastningen av sparkapitalet på samma sätt
som P-försäkringskapitalet, dvs. med en betydligt lägre skattesats än den
som gäller generellt för kapitalinkomster. Reglerna för det individuella
pensionssparandet har även i övrigt utformats efter förebild av de
bestämmelser som gäller för P-försäkring. Det innebär bl.a. att utbetal-
ningar av pension får ske tidigast då spararen uppnått en ålder av 55 år
och att utbetalningarna normalt skall ske under minst fem år.
De civilrättsliga regler som idag gäller för P-försäkring har i största
möjliga utsträckning överförts till att gälla även för det individuella
pensionssparandet. Det innebär möjlighet att förordna om förmånstagare
samt förbud mot överlåtelse, belåning och pantsättning, m.m.
I det individuella pensionssparandet kan sparandet ske i tre sparformer,
nämligen i värdepappersfonder, enskilda värdepapper resp, inlåning på
konto. Spararen får fritt välja sparform och får även omplacera medel
under spartiden, såväl inom sparformerna som mellan dem.
För att delta i det individuella pensionssparandet ingår spararen ett
pensionssparavtal med ett pensionssparinstitut som har Finansinspek-
tionens tillstånd att driva pensionssparrörelse. Tillstånd kan ges till
värdepappersinstitut, dvs. till banker som har tillstånd att bedriva
värdepappersrörelse och värdepappersbolag. Sparmedlen placeras efter
spararens önskemål i de sparformer institutet erbjuder. För att tillförsäkra
spararen så stor valfrihet som möjligt och stärka konkurrensen om
sparandet har spararen rätt att flytta sitt sparande från ett pen-
sionssparinstitut till ett annat.
Någon omfördelning mellan sparare av sparkapital i form av s.k.
arvsvinst sker självfallet inte i detta sparande helt utan försäkringsinslag.
Det sparade kapitalet faller därför ut i spararens dödsbo vid hans död om
förmånstagare saknas.
Inkomstbeskattning av livförsäkring sker enligt två principer. Enligt den
ena medges inte avdrag för de till försäkringsföretaget inbetalade
premiema. I sådana fall beskattas inte de på försäkringen utfallande
beloppen. Denna metod gäller för kapitalförsäkring (K-försäkring). Den
29
andra principen innebär att den skattskyldige medges avdrag för Prop. 1993/94:85
försäkringspremien. Mot detta svarar skatteplikt för den utfallande
ersättningen från försäkringen. Den senare principen gäller för P-
försäkring.
De två beskattningsprincipema har utformats inom skattesystemets ram
och saknar motsvarighet i försäkringslagstiftningen. Kapitalförsäkring i
försäkringsteknisk mening är dock alltid en skattemässig K-försäkring
medan livränteförsäkring kan vara endera K- eller P-försäkring.
Reglerna om inkomstskatt på P-försäkringar är uppdelade i fyra olika
delar. I kommunalskattelagen (1928:370), KL, finns tre skilda regelsys-
tem. De kompletteras av bestämmelser utanför KL om beskattningen av
avkastningen på det sparkapital som hör till sådana försäkringar.
Det regelsystem som karaktäriserar de olika försäkringsslagen brukar
kallas kvalitativa villkor. De finns i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL
och fick i allt väsentligt sin nuvarande utformning vid 1975 års reform
av försäkringsbeskattningen.
Rätten till avdrag för inbetalda premier för P-försäkring framgår av de
s.k. kvantitativa villkoren, som är intagna i punkt 6 av anvisningarna till
46 § KL. Här anges de begränsningar som finns i avdragsrätten för
inbetalade försäkringspremier. Avdragsrätten var länge obegränsad men
har efterhand inskränkts. Väsentliga förändringar skedde år 1975 i
samband med den då genomförda reformen av beskattningen på
livförsäkringsområdet. Vid 1990 års skattereform gjordes inga princi-
piella förändringar i dessa villkor. I samband med reformen justerades
dock det gällande regelsystemet med anledning av att enskilda näringsid-
kare numera i första hand skall göra sitt P-försäkringsavdrag i förvärvs-
källan och inte som ett allmänt avdrag.
De kvalitativa och kvantitativa reglerna kompletteras av bestämmelsen
i 32 § 1 mom. första stycket b KL enligt vilken pensioner beskattas under
inkomst av tjänst. De gäller även om premieavdraget gjorts i näringsverk-
samhet.
Avdragsrätten för premiebetalningar innebär inte någon skattemässig
fördel om samma skattesats tillämpas vid såväl avdrag för sparande som
beskattning av utfallande pension. Någon skatteförmån är således inte
förenad med avdragsrätten i sig. Avdragsrätten leder dock till en
skatteförmån om pensionsbeloppen beskattas med en lägre skattesats än
den skattesats mot vilken avdragen för premieinbetalningarna tidigare har
gjorts.
En sådan olikformig behandling av avdrag och utfallande belopp kan
sägas motsvara en subvention med 20 % av utbetald pension om avdraget
görs mot en skattesats på 51 % och beskattningen av pensionsutbetal-
ningama sker med 31 %. Ju kortare spartiden är desto större betydelse
får denna olikformighet. Om spartiden är kort eller sparandet regelbundet
kan avdragseffekten leda till att netto avkastningen ökar flera procenten-
heter.
30
En omvänd situation med ett avdrag mot en låg skattesats och en Prop. 1993/94:85
beskattning med en hög skattesats kan å andra sidan ge en mycket låg
nettoavkastning.
Till regelsystemet hör även den genom 1990 års skattereform införda
lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Avkastningen
på P-försäkringskapitalet beskattades tidigare inte, vare sig hos försäk-
ringstagaren eller hos försäkringsgivaren. Med stöd av den nya lagen tas
emellertid skatt numera ut av livförsäkringsföretagen på den avkastning
som pensionskapitalet genererat under beskattningsåret. Sedan den
1 januari 1992 är skattesatsen för avkastningsskatt på privata P-försäk-
ringar sänkt från 15 % till 10 %. Samma skattesats gäller för avkast-
ningen på kapital hänförligt till tjänstepensioner. I samband med
införandet av det nya individuella pensionssparandet sker en omläggning
så att avkastningsskatten beräknas på schablonmässiga grunder. Skattesat-
sen för P-försäkringskapitalet sänks då till 9 %.
För kapital anknutet till K-försäkring har hittills tillämpats en annan
ordning. Avkastningen beskattas hos livförsäkringsföretagen inom ramen
för den vanliga inkomstbeskattningen. Med verkan fr.o.m. år 1992
sänktes skattesatsen från den ordinarie bolagsskattesatsen på 30 % till
25 %. Sänkningen hänger samman med justeringen av skatten på P-för-
säkringskapitalets avkastning. Även kapital hänförligt till andra slag av
personförsäkringar än P- och K-försäkringar beskattas för närvarande
enligt denna modell. Den nyligen beslutade omläggningen av av-
kastningsskatten innebär dock att all avkastning på kapital i både P- och
K-försäkring skall beskattas med samma metod. Det gäller såväl för
pensionskapital i livförsäkringsföretagen och pensionsstiftelserna som i
det individuella pensionssparandet.
För livförsäkringsföretagens och pensionsstiftelsernas del innebär
förslaget att inkomstbeskattningen enligt dagens regler ersätts av en
schabloniserad avkastningsskatt med en skattesats på 9 %. För kapital
placerat i K-försäkring är skattesatsen fr.o.m år 1994 20 %.
P-försäkringar är befriade från förmögenhetsskatt. En förmånstagare
som efter den försäkrades död erhåller pension från en sådan försäkring
blir inte heller arvsbeskattad för de utfallande beloppen eller det
kapitaliserade värdet av dessa belopp. Däremot beskattas förmånstagaren
på vanligt sätt för erhållna pensionsbelopp under inkomst av tjänst.
Någon gåvobeskattning blir inte aktuell till följd av förbudet mot
överlåtelse av P-försäkring.
Den relativa förmånen vid förmögenhetsbeskattningen försvinner när
förmögenhetsskatten slopas i sin helhet år 1995. Befrielsen från arvsskatt
har blivit mindre betydelsefull efter att den tidigare starkt progressiva
arvsskatteskalan fr.o.m. år 1992 lindrats med en högsta skattesats på
30 %.
31
Prop. 1993/94:85
Som tidigare nämndes var en av utgångspunkterna vid utformandet av
systemet för individuellt pensionssparande att reglerna så långt möjligt
skulle vara lika de regler som gäller för P-försäkring. En mycket viktig
del av detta regelsystem är skattereglerna. Beträffande dessa var
målsättningen att reglerna skulle utformas så att snedvridande effekter
inte uppkom i konkurrensen mellan de båda sparformerna. I stort sett
uppnåddes detta mål. I propositionen om individuellt pensionssparande
konstaterades dock att det fanns vissa skillnader mellan sparformerna.
Några av reglerna för P-försäkring har tillkommit och utformats med
hänsyn till de särskilda förhållandena på försäkringsområdet. På vissa
punkter är det därför omöjligt att upprätthålla neutralitet mellan systemen,
medan det i andra fall inte ansågs önskvärt eller lämpligt att göra det.
Sammanfattningsvis fann det föredragande statsrådet att det var
nödvändigt att göra en övergripande bedömning av konkur-
rensneutraliteten. Vid den bedömningen drogs slutsatsen att förslaget om
individuellt pensionssparande inte ledde till några otillbörliga konkur-
rensfördelar för denna sparform gentemot sparande i P-försäkring (prop.
1992/93:187 s. 93).
I propositionen framhölls emellertid också att det fanns sakliga skäl att
ompröva en del av skattereglerna för P-försäkring som framstod som
något föråldrade eller onödigt komplicerade. Översynen av dessa regler
har skett i promemorian Kvalitativa villkor för frivillig individuell
pensionförsäkring.
Vad beträffar de ändringar som föreslås i promemorian torde de som
gäller reglerna för efterlevandepension i form av försörjningsränta vara
de viktigaste. Förslaget innebär att dessa synnerligen komplicerade,
kostnadskrävande och administrativt svårhanterliga bestämmelser
utmönstras. Vidare föreslås uppstramningar av vissa dispensregler, så att
olika slag av dispenser gällande P-försäkring på det hela taget blir lika
dem som finns i det individuella pensionssparandet. Den viktigaste
dispensregeln som föreslås bli förändrad är den som avser återköp av P-
försäkring. Ytterligare förbättringar för den försäkringsmässiga sparfor-
men är dels att den allmänna åldersgränsen på 20 år för upphörande av
efterlevandepension till barn slopas, dels att det sker en höjning av
åldersgränsen från 16 till 20 år vid efterlevandepension till barn i fall där
försäkringen tagits på makes liv.
De förändringar som föreslås i promemorian är alla ägnade att förbättra
konkurrenssituationen för försäkringssparandet. Från försäkrings-
branschens sida har emellertid framförts krav på ytterligare förändringar
i regelsystemen. En sådan förändring gäller möjligheten att betala ut
medel från en P-försäkring till den försäkrades dödsbo. Detta är inte
tillåtet enligt gällande rätt och något förslag om ändring på denna punkt
lämnades inte i promemorian. Inte heller regeringen avser att nu föreslå
32
någon förändring i denna riktning. Frågan rör nämligen inte bara Prop. 1993/94:85
skattereglernas utformning utan ingriper även i det rent försäkringsrätts-
liga regelsystemet. Den begärda förändringen kräver därför överväganden
som ligger utanför ramen för detta lagstiftningsärende. Det kan emellertid
finnas skäl att återkomma i frågan sedan konsekvenserna av den begärda
förändringen klarlagts i olika hänseenden. Till saken hör också att
Försäkringsförbundet i sitt remissvar uttalat att en regel av den nu
diskuterade innebörden skulle bli premiehöjande för vissa försäkringsfor-
mer och kanske inte särskilt vanligt förekommande. Någon egentlig
konkurrensnackdel för försäkringsbolagen torde således inte uppkomma
på detta område.
Den samlade bedömningen av remissutfallet ger vid handen att
konkurrensneutraliteten mellan försäkringssparandet och det individuella
pensionssparandet förbättras ytterligare i och med de förslag som lagts
fram i promemorian och att någon egentlig konkurrensfördel inte
föreligger för någon av sparformerna gentemot den andra om förslagen
genomförs. Regeringen delar denna bedömning. Det är i detta samman-
hang också viktigt att påminna om att någon absolut neutralitet mellan
sparformerna inte går att genomföra på grund av de sakliga skillnader
som föreligger mellan sparande med resp, utan försäkring. De förslag
som regeringen nu lägger fram följer därför i stort promemorieförslagen.
Regeringens förslag: Det skall alltjämt krävas för avdragsrätt för
premie att P-försäkring meddelats i en här i landet bedriven
försäkringsrörelse. Denna reglering preciseras emellertid efter
mönster från det individuella pensionssparandet så att det uttryck-
ligen framgår att marknadsföring av försäkringar här i landet från ett
fast driftställe i annat land (gränsöverskridande verksamhet) inte är
verksamhet som medför avdragsrätt för premiema.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget möter inte någon erinran.
Skälen för regeringens förslag: Ett grundläggande villkor för att en
försäkring skall anses som P-försäkring är att den har meddelats i en här
i landet bedriven försäkringsrörelse. En utländsk livförsäkring klassas
därför skattemässigt som en K-försäkring. En undantagsbestämmelse
finns dock som ger skattemyndigheten rätt att efter ansökan besluta att en
utländsk livförsäkring skattemässigt skall likställas med en svensk P-
försäkring.
För det nya individuella pensionssparandet ställs som krav att
pensionssparkontot skall föras av ett svenskt pensionssparinstitut eller av
ett utländskt instituts filial i Sverige. Vid reglernas utformning har hänsyn
tagits till den ändrade lagstiftningen för banker och andra kreditinstitut
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 85
med anledning av EES-avtalet (prop. 1992/93:89, bet. 1992/93:NU9,
rskr 1992/93:109, SFS 1992:1613). Genom ändringarna i banklagstift-
ningen kan tjänster bl.a. tillhandahållas över gränserna utan krav på
etablering (gränsöverskridande verksamhet). Kraven som ställs upp för
det individuella pensionssparandet i fråga om verksamhetens lokalisering
medför att de för sparsystemet nödvändiga reglerna om uppgiftslämnande
samt innehållande och redovisning av skatt kan uppfyllas.
Ett utländskt försäkringsföretag kan driva försäkringsrörelse här i
landet genom ett svenskt dotterbolag eller genom en generalagent. Om
verksamheten drivs i ett svenskt dotterbolag gäller för detta bolag samma
regler som för svenska bolag i allmänhet. Dessa regler finns i huvudsak
intagna i försäkringsrörelselagen (1982:713). Drivs verksamheten genom
en generalagent gäller i stället lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.
För att det utländska försäkringsföretaget skall få koncession krävs,
förutom en generalagentur i Sverige, en deposition av värdehandlingar till
ett värde som motsvarar 300 basbelopp. Hittills har det inte beviljats
någon sådan koncession för livförsäkringsverksamhet. Sedan något år
tillbaka har utländska försäkringsgivare också möjlighet att marknadsföra
försäkringar här i landet genom samverkande försäkringsföretag som har
koncession för verksamhet i Sverige.
Regeringen har i juni i år lämnat förslag om ändrad lagstiftning för
försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet (prop.
1992/93:257). Utländska försäkringsgivare som hör hemma i EES-
området ges i förslaget större möjlighet att verka här i landet. Även på
försäkringsområdet föreslås regler för gränsöverskridande verksamhet
m.m. som liknar dem som införts på bankområdet. Tillstånd krävs dock
enligt förslaget om den gränsöverskridande marknadsföringen av
livförsäkringar riktas direkt mot enskilda och verksamheten inte sker
genom förmedling av ett försäkringsbolag som har koncession i Sverige.
Det föreslås vidare att en utländsk försäkringsgivare får beviljas tillstånd
att bedriva försäkringsverksamhet här genom agentur eller filial
(etablering). Kravet att deponera värdepapper slopas för ett sådant
företag.
Enligt regeringens mening bör de utvidgade möjligheterna för utländska
försäkringsgivare att bedriva verksamhet i Sverige inte föranleda någon
förändring i principerna för avdragsrätt för premier. Det bör således
alltjämt krävas för avdragsrätt att P-försäkring meddelats i en här i landet
bedriven försäkringsrörelse. Denna reglering bör emellertid efter mönster
från det individuella pensionssparandet preciseras så att det uttryckligen
framgår att marknadsföring av försäkringar här i landet från ett fast
driftställe i annat land (gränsöverskridande verksamhet) inte är verksam-
het som gör premiema avdragsgilla. En sådan verksamhet medför
nämligen inte något skydd för de svenska skatteanspråken.
För avdragsrätt bör det krävas att skattskyldighet här i landet till
avkastningsskatt resp, statlig inkomstskatt föreligger för verksamheten.
Det krävs därför att verksamheten drivs genom ett avdelningskontor i
Sverige med självständig förvaltning (filial). Filialen har bl.a. en egen
Prop. 1993/94:85
34
bokföring som är skild från det utländska företagets bokföring i övrigt Prop. 1993/94:85
[11 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. och 2 kap. 1 § fjärde
stycket den föreslagna lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i
Sverige], När verksamheten drivs här i landet genom en generalagent på
ett sådant sätt att skattskyldighet för denne föreligger i Sverige så bör
även denna verksamhet medföra avdragsrätt för P-försäkringspremier.
Vid koncessionsgivningen bör det bl.a. prövas om verksamheten är
sådan att anspråken på avkastningsskatt m.m. kan säkerställas. Försäk-
ringsgivarens uppgiftsskyldighet beträffande utbetalda belopp, mottagna
premier m.m. måste också beaktas. För det fall filialen skulle läggas ned
måste garantier finnas för en fortsatt hantering av befintliga försäkringar
enligt svenska skatteregler.
Det kapital som förvaltas för livförsäkringstagamas räkning i filialen
blir alltså föremål för samma skatt som motsvarande kapital i ett svenskt
livförsäkringsföretag. Det är också värt att påpeka att ett skattemässigt
betingat krav att P-försäkring skall tecknas hos svensk försäkringsgivare
eller hos en utländsk försäkringsgivares filial i Sverige är förenligt med
den nuvarande EG-rätten (jfr prop. 1992/93:187 s. 148). Motsvarande
regler är också gängse i Europa i övrigt. Frågan om dispens från regeln
behandlas i avsnitt 5.8.2.
Regeringens förslag: Termen invalidpension byts ut mot termen
sjukpension.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av de remissinstanser som
yttrat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Med P-försäkring avses försäkring
som inte kan betalas ut med andra försäkringsbelopp än ålderspension,
invalidpension eller efterlevandepension.
Invalidpension är således en särskild pensionsform som avser pension
som betalas ut till den försäkrade så länge han är arbetsoförmögen eller
har nedsatt arbetsförmåga. Denna ordning bör behållas men det kan sättas
i fråga om beteckningen invalidpension bör kvarstå. Termen är delvis
missvisande och kan ibland uppfattas som en mindre lämplig beteckning
på försäkringsformen. Därför bör den bytas ut mot termen sjukpension.
Samma byte av beteckning har tidigare föreslagits av utredningen om
beskattning av tjänstepensioner i betänkandet Tjänstepension - tryggande
och beskattning (SOU 1985:63 s. 175 f.).
35
Prop. 1993/94:85
Regeringens förslag: För frivillig individuell P-försäkring godtas
med ett undantag inte någon annan än försäkringstagaren som
försäkrad. Undantaget innebär att P-försäkring kan tecknas på makes
eller sambos liv till förmån för barn under 16 år. Denna gräns höjs
till 20 år.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Höjningen av åldersgränsen till 20 år tillstyrks
överlag. Försäkringsbranschens företrädare anser att avdragsrätt bör
införas för makes P-försäkring och framhåller att ett fortsatt övervägande
av saken bör ske skyndsamt. TCO anser att det vore fel att nu återinföra
avdragsrätt för makes pensionspremier. Enligt TCO bör frågan avgöras
först när det står klart hur det framtida allmänna pensionssystemet
kommer att utformas.
Skälen för regeringens förslag: En arbetsgivare kan såväl teckna
tjänstepensionsförsäkring till förmån för anställd som äga försäkringen.
Denna ordning är lämplig av flera skäl. När det gäller frivillig individuell
P-försäkring godtas med ett undantag inte annan än försäkringstagaren
som försäkrad. Undantaget innebär att P-försäkring kan tecknas på makes
(eller med make jämförlig sambos) liv till förmån för barn under 16 år.
Avdragsrätten för P-försäkringspremie bygger på synsättet att pension
är en från den aktiva verksamhetstiden uppskjuten förvärvsinkomst. Detta
betraktelsesätt är och bör alltjämt vara orubbat. Den som tecknar
försäkringen skall i princip också vara den som pensioneras. En motsatt
ordning skulle, såvitt gäller ålderspension, ge möjlighet för försäkrings-
tagare att systematiskt utnyttja en skillnad i marginalskattenivå mellan
makar för att nå skattefördelar. Regeln att P-försäkring endast får tecknas
på försäkringstagarens eget liv bör således ligga fast.
Försäkring som tecknas på makes liv
Syftet med undantaget från nämnda princip för försäkring som tecknas på
makes liv är att öppna en möjlighet till kompensation för den ökning av
kostnaderna för barns skötsel som uppkommer om maken avlider. Den
omständigheten att försäkringstagaren inte har avdragsrätt för periodiskt
understöd till barnet har inte ansetts som ett hinder för denna form av P-
försäkring. Motiven för rätten att i ett särfall teckna försäkring på
makens liv har fortfarande bärkraft.
Skälen för att åldersgränsen bestämts till 16 år har inte utvecklats
närmare i förarbetena till reglerna. Troligen har gränsen satts mot
bakgrund av att barnbidrag betalas ut till dess barnet fyller 16 år.
Föräldrarnas underhållsskyldighet mot sina barn upphör först då barnen
fyllt 18 år eller i vissa fall 21 år (7 kap. 1 § föräldrabalken). Barn bor
36
dock inte sällan kvar hos föräldrarna till dess de slutfört en gymnasial Prop. 1993/94:85
eller motsvarande utbildning och i åtskilliga fall även därefter. Mot denna
bakgrund framstår det som rimligt att låta den aktuella gränsdragningen
knyta an till det bidrag som ersätter barnbidraget (studiehjälp) och som
utgår längst till och med första halvåret det år då barnet fyller 20 år.
En frivillig P-försäkring bör således kunna tecknas på makes liv till
förmån för barn under 20 år.
Avdrag för premier för makes P-försäkring
En närbesläktad fråga gäller rätten för make att göra avdrag för betald
premie som avser den andre makens försäkring. Motsvarande frågeställ-
ning togs upp i propositionen om individuellt pensionssparande (prop.
1992/93:187 s. 147 f.). Det föredragande statsrådet anförde att det för
närvarande inte fanns skäl att införa avdragsrätt för inbetalningar på
makes pensionssparkonto. Han tilläde att frågan kräver ytterligare
överväganden, bl.a. med hänsyn till att det efter förmögenhetsbeskatt-
ningens avskaffande år 1995 inte finns någon kvarstående rest av
sambeskattning i skattesystemet.
Från försäkringsbranschens sida har efterlysts en avdragsrätt för
försäkring ägd av make. Branschen har pekat på vissa faktorer som
försvagat ställningen för make med låga egna inkomster. Motsvarande
krav har under senare år även framförts i riksdagsmotioner.
Pensionsskyddet för hem- och deltidsarbetande makar har i viss
utsträckning försvagats genom den år 1988 beslutade avvecklingen av den
allmänna änkepensionen. Den nya äktenskapslagstiftningen som började
gälla samma år medförde förändringar för samma grupp. Den innebar ett
frångående av den tidigare huvudregeln att privata P-försäkringar skulle
bli föremål för bodelning vid äktenskapsskillnad. Huvudregeln är nu i
stället att värdet av egen P-försäkring i huvudsak inte skall ingå i
bodelning mellan makarna.
Den fullständiga särbeskattningen av inkomst innebär i sin nuvarande
utformning bl.a. att endast den make som är försäkringstagare är
berättigad till avdrag för försäkringsutgiften. Som ett led i 1970 års
särbeskattningsreform slopades nämligen år 1973 rätten till avdrag för
premier för P-försäkring som ägs av den skattskyldiges make. Genom
ändringen hindrades ett utnyttjande av makarnas skilda marginalskattesat-
ser.
Regeringen konstaterar att det finns ett behov av förbättrad ålders-
pension för makar med ingen eller låg förvärvsinkomst. Enligt rege-
ringens mening utgör detta dock inte skäl att nu lägga fram förslag om
en ändrad avdragsordning. Avdragsfrågan kan inte ses isolerad och de
fortsatta överväganden som kan bli aktuella bör ske med utgångspunkt
från principen om särbeskattning av makar.
Prop. 1993/94:85
Regeringens förslag: Det nuvarande kravet att pension till efter-
levande barn skall upphöra senast när barnet fyller 20 år slopas. Ett
krav på minst fem års utbetalningstid skall gälla även för pension till
barn. Det skall dock vara möjligt att i försäkringsavtalet begränsa
utbetalningstiden till den tidpunkt då barnet fyller 20 år. Samma
regel införs för det nya individuella pensionssparandet.
Reglerna om försörjningsränta slopas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker överlag förslaget.
Gällande ordning: Efterlevandepension betalas ut efter den försäkrades
död till make resp, sambo eller till barn till endera den försäkrade eller
dennes make resp, sambo. Även tidigare make eller sambo och deras
barn ingår i den krets som kan vara förmånstagare till efterlevandepen-
sion. Detsamma gäller för styvbarn och fosterbarn.
Efterlevandepension betalas ut antingen som en ren efterlevandepension
eller som en s.k. försörjningsränta.
En ren efterlevandepension kan vara antingen livsvarig eller temporär.
Om barn mottar en ren efterlevandepension skall pensionen dock vara
temporär och upphöra senast när barnet fyller 20 år. Den rena efterlevan-
depensionen betalas ut till en särskilt angiven förmånstagare inom den
tillåtna kretsen.
Försörjningsränta utgår, under vissa villkor, så länge någon i den
tillåtna kretsen av förmånstagare lever. Pension i form av försörjnings-
ränta är således inte beroende av en viss pensionstagares liv - eller såvitt
gäller barn, att de är under 20 år - utan endast av att någon lever i den
krets av personer som kan vara förmånstagare.
Regleringen innebär att det oftast finns en större möjlighet till
pensionsutbetalning när pensionen utgår som försörjningsränta än i de fall
då en ren efterlevandepension betalas ut. Förutom själva konstruktionen
med "kollektivt medförsäkrade" beror detta således på att försörjnings-
ränta kan utgå till barn utan någon övre åldersgräns. För att en försäkring
med försörjningsränta skall godtas som P-försäkring skall vissa ytterligare
krav vara uppfyllda. Dessa krav är följande.
Försörjningsräntan skall vara kombinerad med en livsvarig ålders-
pension eller en livsvarig efterlevandepension till make resp, sambo.
Utbetalningarna av försörjningsräntan skall börja direkt efter den
försäkrades död. De årliga utbetalningarna av försörjningsränta får inte
överstiga den livsvariga pensionens årsbelopp. Försörjningsräntan får
betalas ut under högst 20 år. Om den kombineras med en ålderspension
får utbetalningar till förmånstagaren inte ske efter den tidpunkt då den
försäkrade skulle ha fyllt 90 år.
En försörjningsränta ställer dessutom särskilda krav på inbetalningarna
av försäkringspremierna. Premiema för försörjningsräntan och den
38
livsvariga pensionen får inte betalas in under en kortare tid än den Prop. 1993/94:85
avtalade utbetalningsperioden för försörjningsräntan minskad med fem år.
Premiema skall vara jämnt fördelade över inbetalningsåren. Under en del
av tiden för premiebetalning, som skall motsvara nyss nämnda kortaste
tillåtna inbetalningstid, får det belopp som betalts i premier inte vid
utgången av något kalenderår överstiga det belopp som sammanlagt skulle
ha betalts in vid samma årsskifte om inbetalningarna hade fördelats jämnt
på den kortast tillåtna tiden.
I 1950 års lagstiftning rörande beskattning av livförsäkring infördes
begreppet försörjningsränta för den garanterade delen av försäkringarna.
Den garanterade utbetalningstiden föreskrevs få överstiga premiebetal-
ningstiden med högst fem år och premiema skulle fördelas jämnt under
inbetalningstiden. Redan dessförinnan, år 1932, hade det garanterade
antalet utbetalningsår maximerats till 20. Bestämmelserna skall självfallet
ses mot bakgrund bl.a. av att regleringen samtidigt tillät avdragsrätt för
engångspremie utan några beloppsmässiga begränsningar och att P-
försäkring fick tecknas på vems liv som helst.
Livförsäkringsskattekommittén föreslog i ett betänkande år 1975 att
försörjningsränta inte skulle godtas som efterlevandepension. Som skäl
för detta angav kommittén att försörjningsräntan i regel inte fyller något
pensioneringssyfte (se SOU 1975:21 s. 109). Regeringen följde denna
linje i sitt lagförslag (prop. 1975/76:31 s. 122). Det föredragande
statsrådet förklarade sig inte kunna tillstyrka P-försäkring i form av
försörjningsränta ens till en begränsad förmånstagarkrets eftersom
behovet av efterlevandeskydd i allt väsentligt kunde tillgodoses genom
övrig efterlevandepension som föreslogs kunna vara såväl livsvarig som
temporär. Vid riksdagsbehandlingen av förslaget bestämdes emellertid att
försörjningsränta skulle godtas som P-försäkring. Reglerna inskränktes
dock på så sätt att förmånstagarkretsen begränsades på samma sätt som
för övriga P-försäkringar (bet. 1975/76:SkU20 s. 46). Som skäl för
avvikelsen från regeringsförslaget anförde skatteutskottet att be-
loppsgränsema för avdragsrätten m.m. medförde att frågan om försörj-
ningsräntans fortbestånd inte var av avgörande betydelse för möjlighe-
terna att motverka skatteflykt och andra inte avsedda skattelättnader.
Den restriktiva inställningen till försörjningsränta beror således på de
möjligheter till skatteanpassning en sådan utbetalning kunnat ge. I
frånvaro av inskränkande regler skulle den försäkrades kapital kunna
föras över till hans närstående utan arvsskatt och utan att syfte förelåg att
tillgodose den försäkrades behov av ålderspension. Samtidigt skulle
inkomstskattefördelar uppnås.
Skälen för regeringens förslag: Under senare år har P-försäkringar
ofta kommit att innehålla allt mer av sparande och mindre av försäkrings-
skydd. Försäkringsavtal kan numera utformas så att försäkringsinslaget,
trots ett krav på visst minsta riskinnehåll, är av marginell betydelse sett
ur den enskilde försäkringstagarens synvinkel. En ålderspension kan t.ex.
utformas som en temporär pension utan dödsfallsskydd resp, premiebe-
frielse vid sjukdom. Det utbetalda årsbeloppets storlek beror i sådana fall
på sparbelopp, avkastningen, avdraget för omkostnader och arvsvinster
39
i försäkringstagarkollektivet. Den egentliga försäkringsdelen av utfallet Prop. 1993/94:85
av ett sådant avtal består av arvsvinster som tillgodoförs försäkrings-
tagaren, dvs. en del i sparande som ackumulerats av "för tidigt" avlidna
försäkringstagare. I vissa försäkringsavtal är sparandet det helt domine-
rande inslaget. P-försäkringens sociala anknytning och försörjningsskydd
är således inte lika framträdande som tidigare.
Förutsättningarna för att utnyttja en efterlevandepension i syfte att
uppnå skattelättnader har numera förändrats. Genom 1990 års skat-
tereform har högsta marginalskatt för inkomstskatten sänkts till 51 % (vid
en kommunal skattesats om 31 %). En avkastningsskatt har införts på P-
försäkringskapitalet samtidigt som särskild löneskatt påförs näringsidkare
som gör avdrag för försäkringspremie i förvärvskällan. Med verkan
fr.o.m. 1992 har vidare arvsskatten sänkts betydligt. För skatteklass I och
II halverades den högsta arvsskattesatsen och uppgår nu till 30 %.
Skiktgränsema i arvsskatteskalan fördubblades dessutom i de lägre
skikten. År 1995 slopas förmögenhetsbeskattningen helt (jfr prop
1992/93:50 bil. 5). Dessa förändringar i skattesystemet i kombination
med den alltjämt gällande avdragsramen för frivillig P-försäkring har
kraftigt minskat möjligheterna att utnyttja P-försäkringssystemet i
skatteundandragande syfte.
Från försäkringsföretagens sida har framhållits att den komplicerade
försörjningsränteregleringen fordrar mycket kostnadskrävande kontroll-
funktioner och andra betungande administrativa göromål. I åtskilliga fall
framtvingar omläggningar i premiebetalningama o.d. sidorutiner som inte
kan åtgärdas i det normala ADB-systemet. Företagen har också pekat på
att reglerna ger ett begränsat utrymme för valfrihet och flexibilitet och
därför hämmar produktutvecklingen på pensionsområdet.
Till de omständigheter som talar mot inskränkningar i möjligheterna att
teckna en P-försäkring med försörjningsränta skall också läggas
regeringens nyligen framlagda förslag om ett individuellt pen-
sionssparande utan försäkringsinslag. Denna pensionsform medger, som
tidigare nämnts, att barn oavsett ålder kan vara förmånstagare till
efterlevandepension.
Intresset av att de skilda pensionsinstituten verkar under samma
förutsättningar talar således starkt för ett slopande av hindren för att sätta
in vuxna barn som förmånstagare till pension från P-försäkring.
Det nuvarande kravet att pension till efterlevande barn skall upphöra
senast när barnet fyller 20 år bör därför slopas. Ett krav på minst fem års
utbetalningstid bör gälla även för pension till barn. Det bör dock vara
möjligt att i försäkringsavtalet begränsa utbetalningstiden till den tidpunkt
då barnet fyller 20 år. Samma regel bör gälla för det nya individuella
pensionssparandet.
Frågan kvarstår dock om vissa begränsande regler bör behållas för
efterlevandepension till barn för att hävda syftet med skattelättnaderna,
dvs. att ett pensioneringsändamål skall föreligga. Starka skäl talar dock
mot att behålla sådana begränsande regler som enbart skall gälla på
försäkringsområdet. För att neutralitet skall råda mellan P-försäkring och
det nya individuella pensionssparandet bör de begränsningar som gäller
40
för sparformerna så långt möjligt vara lika. En ensidig begränsning för Prop. 1993/94:85
P-försäkring i form av efterlevandepension till barn som fyllt 20 år skulle
därför endast kunna motiveras om mer gynnsamma skatteregler gällde för
P-försäkring än för den nya sparformen. Så är inte fallet. Det bör därför
inte gälla någon inskränkning i möjligheten att teckna P-försäkringsavtal
med efterlevandepension som inte motsvaras av likartade begränsningar
i det individuella pensionssparandet.
Något egentligt intresse hos försäkringstagarna av en livsvarig
efterlevandepension till friska barn torde normalt inte finnas. Efterfrågan
på efterlevandepension till barn med mycket långa utbetalningstider torde
således främst gälla fall då barnet är handikappat eller i övrigt har behov
av särskilt stöd. En generös tidsgräns för efterlevandepension till barn
skulle därför i och för sig kunna ställas upp utan att flexibla pensions-
lösningar hindras. En sådan tidsgräns skulle dock i åtskilliga fall medföra
extra administrationskostnader för omläggning o.d. av försäkringen utan
att några egentliga vinster uppnås. Något förslag om längsta utbetalnings-
tid för efterlevandepension lämnas därför inte.
De nya bestämmelserna om efterlevandepension bör tillämpas även för
äldre försäkringsavtal. Övergångsbestämmelserna kommenteras närmare
i specialmotiveringen. För avtal som tecknats före reformen år 1976 bör
äldre övergångsbestämmelser alltjämt gälla.
Kortare utbetalningstid vid omgifte
I fråga om efterlevandepension till make bör en justering göras i reglerna
för minsta utbetalningstid på fem år. Undantaget som ger möjlighet till
kortare utbetalningstid vid omgifte saknar numera tillräcklig saklig grund
och bör slopas. Därigenom uppnås även på denna punkt en överensstäm-
melse med reglerna för det nya individuella pensionssparandet. Den i
kollektivavtal reglerade ITP-försäkringen innehåller emellertid motsvaran-
de möjlighet till avkortad utbetalningstid vid omgifte. Eftersom reglerna
på området bör samordnas redovisas dock inte något förslag på denna
punkt i avvaktan på att reglerna om tjänstepensionsförsäkring har setts
över.
41
Prop. 1993/94:85
Regeringens bedömning: Frågan om P-försäkringskapital skall
kunna betalas ut med ett engångsbelopp till den försäkrades dödsbo
och beskattas där övervägs ytterligare.
Promemorians förslag: P-försäkringskapitalet skall alltjämt inte kunna
betalas ut med ett engångsbelopp till den försäkrades dödsbo och
beskattas där.
Remissinstanserna: Försäkringsbranschens företrädare understryker
vikten av att utbetalningar i dödsbo tillåts efter avskattning på samma sätt
som gäller för det individuella pensionssparandet. Det framhålls att detta
är förenligt med kravet på riskinnehåll i försäkring och att ändringen bör
införas av konkurrensskäl även om sådana utbetalningar blir premiehöj an-
de för vissa försäkringsformer och därför inte särskilt vanligt förekom-
mande.
Skälen för regeringens bedömning: I det föregående har nämnts att
P-försäkringskapitalet inte kan betalas ut med ett engångsbelopp till den
försäkrades dödsbo och beskattas där.
I det nya individuella pensionssparandet faller sparkapitalet ut i
pensionsspararens dödsbo om det saknas förmånstagare. Det utbetalda
beloppet avskattas därvid i inkomstslaget tjänst. Halva det utbetalda
beloppet ingår i underlaget för arvsskatt.
Gällande försäkringslagstiftning hindrar försäkringsbolag att vara
kontraktspart i ett avtal om rent sparande utan försäkringsinslag. Denna
ram för verksamheten är under diskussion. I en nyligen redovisad
proposition om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med
anledning av EES-avtalet förklarade det föredragande statsrådet att bl.a.
den rena sparformen Capital redemption inte bör föras in i det svenska
koncessionssystemet utan att dess rättsliga karaktär samt dess civilrätts-
liga och skatterättsliga behandling blivit föremål för ytterligare utredning.
Han tilläde att han senare skulle återkomma i frågan (prop. 1992/93:257
s. 106 f.).
Frågan om utbetalning i dödsboet hänger delvis samman med de
pågående övervägandena om svenska försäkringsbolag skall ges möjlighet
att administrera rena sparprodukter. Utbetalningar i dödsbo kräver
dessutom fortsatta överväganden om förmånstagarkretsen, om avgräns-
ningen mot K-försäkring och om utformningen av en eventuell be-
stämmelse om avskattning m.m. Något förslag om utbetalning i dödsbo
kan därför inte redovisas nu.
42
Prop. 1993/94:85
Regeringens förslag: En bodelning med anledning av äktenskaps-
skillnad skall inte omfattas av regeln om kvarstående skattskyldighet
för överlåtaren. Detsamma skall gälla för överlåtelse genom
bodelning med anledning av makes död. Regeln skall dock alltjämt
gälla för överlåtelser av P-försäkring vid bodelning under bestående
äktenskap.
Avdrag medges inte för premier som betalas efter det att ägande-
rätten till försäkringen övergått genom bodelning under bestående
äktenskap.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks överlag. RSV pekar dock på
kontrollproblem i fråga om premier som betalas efter bodelning under
äktenskapet.
Gällande ordning: P-försäkring får under den försäkrades livstid
överlåtas endast till följd av anställningsförhållande, utmätning, ackord,
konkurs eller genom bodelning.
En P-försäkring kan således överlåtas från ena maken till den andra i
samband med bodelning. Under makarnas livstid kan överlåtelsen ske vid
såväl bodelning under äktenskapet som med anledning av äktenskapsskill-
nad. Enligt gällande huvudregel skall beskattningen av utfallande pension
ske hos överlåtaren även för tiden efter överlåtelsen [53 § 4 mom. KL
och 6 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL]. Om
överlåtaren är berättigad till avdrag för periodiskt understöd till förvärva-
ren sker beskattningen av pensionen dock hos förvärvaren. Skattemyn-
digheten kan också genom dispens medge att beskattningen av utfallande
belopp sker hos förvärvaren.
I det utredningsbetänkande som föregick 1975 års skattelagstiftning på
försäkringsområdet föreslogs att P-försäkring under vissa förutsättningar
skulle få överlåtas vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad men
inte i övriga bodelningsfall. I propositionen godtogs emellertid överlåtel-
ser genom bodelning oavsett om bodelningen skedde med anledning av
äktenskapsskillnad eller av annan anledning. Den dåvarande finansminis-
tern ansåg dock att skattskyldigheten skulle åvila försäkringstagaren även
om försäkringen överläts, såvida inte makarna levde åtskilda. Det
framhölls att det fanns en möjlighet till dispens från regeln om kvarståen-
de skattskyldighet att utnyttja vid bodelning med anledning av makes död.
Det är numera inte tillräckligt för avdragsrätt för ett periodiskt
understöd att mottagaren inte tillhör givarens hushåll. S.k. frivilliga
periodiska understöd är nämligen inte längre avdragsgilla. För att avdrag
skall medges för periodiska utbetalningar till make eller tidigare make
krävs, förutom att makarna lever åtskilda, att underhållsskyldigheten
reglerats (punkt 5 av anvisningarna till 46 § KL).
Numera svarar varje make för sin försörjning efter äktenskapsskillnad
43
(6 kap. 7 § äktenskapsbalken). Från denna regel finns undantag i vissa Prop. 1993/94:85
fall för en övergångsperiod efter skilsmässan och för fall som i huvudsak
avser försörjningsproblem efter långvariga äktenskap.
Reglerna om bodelning i 10 kap. 3 § äktenskapsbalken innebär som
huvudregel att en P-försäkring ingår i en bodelning om försäkringen helt
eller delvis avser efterlevandepension och bodelning sker i anledning av
äktenskapsskillnad. Gäller försäkringen ålders- eller invalidpension skall
den undantas från bodelningen, oavsett om denna sker i samband med
äktenskapsskillnad eller efter ena makens död. Sker bodelningen med
anledning av försäkringstagarens död kommer inte heller rätt till
efterlevandepension efter denne att dras in i bodelningen eftersom rätt till
utbetalning av pensionen då föreligger. En P-försäkring skall dock ingå
i bodelningen om det skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten eller
om makarna är ense om att den skall ingå.
Regeln om kvarstående skattskyldighet har nyligen fått en större
betydelse för försäkringsbolagen eftersom preliminär skatt numera alltid
skall innehållas vid pensionsutbetalningama.
Skälen för regeringens förslag: Flera skäl talar mot att skattskyl-
digheten skall kvarstå hos försäkringstagaren efter en överlåtelse i
anledning av äktenskapsskillnad. För det första kan det konstateras att
1975 års lagstiftare inte avsåg att låsa skattskyldigheten till överlåtaren
i fall då makarna separerade. Mot en bibehållen skattskyldighet för
överlåtaren talar också särbeskattningsprincipen och den i familje-
lagstiftningen allt starkare betoningen av att varje make svarar för sin
egen försörjning efter en skilsmässa. En bibehållen skattskyldighet för
överlåtaren vid äktenskapsskillnad kan dessutom leda till närmast stötande
effekter. Den make som förvärvat P-försäkringen kan genom ökade
premieinbetalningar (med avdragsrätt) öka skattebördan för sin tidigare
make när pensionen betalas ut.
Den nuvarande regeln syftar till att motverka skatteplanering genom
överföring av P-försäkring till make med låg marginalskatt. Regeln är
emellertid så konstruerad att den kan utnyttjas i motsatt syfte för att
uppnå en skatteförmån genom en överlåtelse från en make med låg
inkomst till make med högre inkomst. Den senare kan fullgöra premiein-
betalningarna med avdragsrätt mot en hög skattesats. Utfallande
pensionsbelopp beskattas dock hos den första innehavaren av försäkringen
till en låg skattesats (jfr RÅ 1990 not 500).
En bodelning med anledning av äktenskapsskillnad bör inte omfattas av
regeln om kvarstående skattskyldighet för överlåtaren. Gällande regler
torde också ofta ha tillämpats på så sätt. Detsamma bör gälla för
överlåtelse genom bodelning med anledning av makes död (eller närmare
bestämt den försäkrades makes död). Regeln bör dock alltjämt gälla för
överlåtelser av P-försäkring vid bodelning under äktenskapet. I det senare
fallet öppnas nämligen en tämligen enkel möjlighet till skatte-
undandragande om spärrar saknas. Begreppet "bodelning under äktenska-
pet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår" som nu föreslås bli
infört i lagtexten har samma innebörd som i äktenskapsbalken.
44
Avdragsrätt efter bodelning Prop. 1993/94:85
Den nyss nämnda möjligheten att genom ett "omvänt" förfarande utnyttja
regeln om kvarstående skattskyldighet kommer emellertid att finnas kvar
vid bodelningar under äktenskapet om inte reglerna kompletteras
ytterligare.
I det nyligen beslutade individuella pensionssparandet gäller den
ordningen att ytterligare inbetalningar på pensionssparkonto inte får göras
efter en överlåtelse av kontot genom bodelning. En liknande regel bör
införas för P-försäkring. Bestämmelsen bör ha den innebörden att avdrag
inte medges för premier som betalas efter det att äganderätten till
försäkringen övergått genom bodelning under bestående äktenskap.
Fr.o.m. taxeringsåret 1995 skall försäkringsgivarna lämna kontroll-
uppgift för premier för P-försäkring som underlag för bedömningen av
avdragsrätten i den förenklade självdeklarationen. Om försäkringen
överlåtits genom bodelning under bestående äktenskap föreligger ingen
avdragsrätt enligt vårt förslag. Bestämmelserna om kontrolluppgift bör
därför kompletteras med en föreskrift att kontrolluppgift inte skall lämnas
i sådana fall.
5.8.1 Allmänt om dispenser
På området för de kvalitativa villkoren finns ett antal dispensbestämmel-
ser. Dessa bestämmelser har införts för fall då det funnits ett behov av
undantag från de kvalitativa reglerna utan att undantagen kunnat anges i
detalj. Möjligheten att i enskilda fall medge undantag finns på följande
punkter:
— utländska livförsäkringar kan i vissa fall anses som P-försäkring,
— lägsta pensionsålder kan i vissa fall underskridas,
— dödsbo får i vissa fall vara försäkringstagare,
— återköp av P-försäkring medges i vissa fall,
— vid överlåtelse av P-försäkring till make i samband med bodelning
kan det medges att även skattskyldigheten för utfallande belopp övergår.
Den sist nämnda dispensen ligger utanför de kvalitativa villkoren men
bör tas upp i detta sammanhang.
Beslutsbefogenheten i dipensärendena låg tidigare på Riksskatteverket
och handlades inom verkets nämnd för rättsärenden (rättsnämnden).
Nämnden har numera brutits ut från verket och rätten att medge dispens
har flyttats till skattemyndigheterna. Dispensbesluten får överklagas hos
Riksskatteverket (prop. 1990/91:89).
45
5.8.2 Utländska försäkringar
Prop. 1993/94:85
Ett av de kvalitativa villkoren för P-försäkring är att försäkringen skall
vara tecknad i en i Sverige bedriven försäkringsrörelse (punkt 1 andra
stycket av anvisningarna till 31 § KL). Detta innebär således att alla
utländska livförsäkringar i beskattningshänseende är K-försäkringar.
Innehavare av sådana försäkringar riskerar således att komma att
dubbelbeskattas genom att avdrag inte medges vid den svenska taxeringen
och att utfallande belopp kan bli skattepliktiga i det land där försäkringen
tecknats. Frågor om förmånsbeskattning kan aktualiseras i vissa fall.
Enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § KL får
skattemyndigheten emellertid om särskilda skäl föreligger efter ansökan
förklara att en försäkring som meddelats i en utomlands bedriven
försäkringsrörelse skall anses som P-försäkring. Efter en sådan förklaring
kan försäkringen inte övergå till att vara K-försäkring på nytt.
Enligt förarbetena till dispensregeln skall dispensprövningen inriktas på
tre huvudfrågor, nämligen försäkringsvillkoren, sökandens personliga
omständigheter och hindren mot obehöriga skatteförmåner (prop.
1979/80:68 s. 21 f.).
Försäkringsvillkoren skall vara sådana att de i huvudsak överensstäm-
mer med KL:s kvalitativa krav. Det kan emellertid godtas att försäkring-
en innehåller vissa förmåner av K-försäkringsnatur om dessa förmåner
inte motsvarar mer än 25 % av de totala förmånerna.
Medan det torde vara relativt enkelt att bedöma om villkoren är sådana
att de uppfyller KL:s kvalitativa regler kan det möta större svårigheter att
avgöra om sökandens personliga förhållanden är sådana att dispens bör
ges. Försäkringen skall täcka ett verkligt pensioneringsbehov och starka
sakliga skäl skall tala för att den utländska försäkringen vidmakthålls
under den skattskyldiges vistelse här i landet. Man kan kort uttrycka det
så att det skall vara naturligt att sökanden har sitt pensionsskydd i
utlandet och inte i Sverige. Skattemyndigheten skall vid denna prövning
göra en helhetsbedömning av sökandens situation.
De beviljade dispenserna har oftast gällt personer som avser att
återvända till sitt hemland efter en tillfällig vistelse i Sverige. Dispens
kan även bli aktuell i fler fall. Det kan gälla personer som flyttar till
Sverige efter att ha arbetat utomlands och där förvärvat en försäkring
som ger pensionsrätt på grund av anställningen. För att vidmakthålla
pensionsrätten kan det krävas fortsatta premiebetalningar. Reglerna för
s.k. gränsgångare i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet innebär att
beskattning sker i bosättningslandet samtidigt som pensionsrätt tillgodo-
räknas i arbetslandet. Pensionsrätten kan vara tryggad genom försäkring
i arbetslandet. Enligt regeringens mening kan detta vara skäl för dispens.
I vissa fall kan det även vara befogat att medge dispens för försäkringar
som ger anställda i internationella koncerner pensionsrätt enligt reglerna
i moderbolagets hemland.
Möjligheten till dispens kan antas få en allt större betydelse när hindren
mot personers fria rörlighet inom Europa tas bort. Regeln bör således
kvarstå. Denna bedömning står inte i motsats till slutsatsen i proposi-
46
tionen om individuellt pensionssparande att det för närvarande inte bör Prop. 1993/94:85
införas en dispensregel i fråga om utländska instituts möjligheter att
hantera den nya sparformen (prop. 1992/93:187 s. 148). Behovet av en
sådan dispensregel för det individuella pensionssparandet kan nämligen
antas vara mycket begränsat i nuvarande skede. En frånvaro av dis-
pensregel för den nya sparformen rör de utländska företagens möjlighet
att verka här i landet men kan inte antas utgöra något hinder för enskilda
personer att fritt röra sig över gränserna.
5.8.3 Lägsta pensionsålder
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall även i framtiden göra
en dispensprövning i varje enskilt fall för anställda i vissa yrken med
tidig pensionering som vill ta ut den frivilliga pensionen tidigare än
normalt. Dispensreglerna kompletteras med en generell rätt till
utbetalning av ålderspension vid beslut om förtidspension.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag med
den skillnaden att beslut om förtidspension inte tillagts som grund för
förtida pensionsutbetalning.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Föräkringsförbundet
m.fl. anser att det för yrkeskategorier med tidig pensionsavgång bör
skapas en möjlighet till generellt lägre gräns än 55 år för pensionsutbetal-
ningar. Förbundet m.fl. förordar också regler om utbetalning av
ålderspension från P-försäkring kopplat till beslut om förtidspension. RSV
noterar med tillfredsställelse att utbetalningstidpunkten inte kopplas till
reglering i kollektivavtal om pensionsavgång. Verket anser att dis-
penskravet från åldersgränsen kan slopas vid beslut om halv förtidspen-
sion. Hovrätten över Skåne och Blekinge förordar generella undantag i
lag för de aktuella yrkesgrupperna.
Skälen för regeringens förslag: Ålderspension får inte börja utgå vid
lägre ålder än 55 år. Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten
enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 31 § KL lämna dispens
från ålderskravet så att pensionsutbetalningama kan börja tidigare.
Skattemyndigheten har dispensrätt i enskilda fall. Individuell dispens kan
lämnas först sedan det uppstått behov av pensionsutbetalning. Detta
innebär som regel att sådan dispens inte kan ges vid försäkringens
tecknande. Dispens kan medges om särskilda omständigheter föreligger
t.ex. försämrade försörjningsmöjligheter på grund av varaktig sjukdom
eller nedsatt arbetsförmåga.
Försäkringsföretagen har pekat på ett behov av dispensgivning som ger
medlemmar i vissa yrkeskategorier, med en tidig pensionsavgång, en
generell rätt till pensionsutbetalningar före 55 års ålder.
En sådan möjlighet till generella undantag som efterlyses skulle vara
fördelaktig av flera skäl. Framförallt skulle försäkringens konsekvenser
47
vara förutsebara och klarlagda i en utsträckning som inte gäller för
närvarande. Generella avvikelser av denna art möter dock principiella och
legala hinder.
Skattemyndighetens beslut om undantag från åldersgränsen är ett
förvaltningsbeslut. Det innebär att beslutet bara får gälla ett konkret fall
och inte ha generell giltighet. Om en föreskrift har generell giltighet skall
den beslutas i den ordning som gäller för normbeslut. På beskatt-
ningsområdet innebär detta att föreskriften skall ha lagform.
Föreskrifter om lägsta ålder för skattemässigt godtagna pensionsutbetal-
ningar som riktar sig till alla i en viss yrkeskategori får anses ha en så
generell karaktär att de är att hänföra till normbeslut. Sådana föreskrifter
kan därför inte lämnas i förvaltningsbeslut. De kan inte heller meddelas
av regeringen i förordning.
Ett alternativ vore att i lag uttryckligen reglera vissa fall då pensionsut-
betalningama får påbörjas före 55 års ålder, t.ex. genom en koppling till
vad som anges om förtida pensionering i kollektivavtal mellan parter på
arbetsmarknaden. En koppling av en skatteregel till kollektivavtal är dock
inte invändningsfri. Dessutom skulle det även med en sådan reglering
krävas en dispensregel för vissa särfall som inte kan lagregleras.
Övervägande skäl talar därför för att dispensregeln bör behållas i sin
nuvarande utformning. Möjligheten för anställda i vissa yrken med tidig
pensionering att ta ut den frivilliga pensionen tidigare än normalt bör
således även i framtiden ske via en dispensprövning i varje enskilt fall.
Resultatet av denna prövning torde kunna bli tämligen förutsebart för den
enskilde försäkringstagaren om hänsyn tas till särförhållandena i de
aktuella yrkeskategorierna enligt en fast dispenspraxis. Dispensregeln bör
dock kompletteras med en bestämmelse som ger en generell rätt till
förtida utbetalning av ålderspension vid beslut om förtidspension.
Prop. 1993/94:85
5.8.4 Dödsbo som försäkringstagare
Regeringens bedömning: Möjligheten för dödsbo att genom dispens
få teckna P-försäkring bör kvarstå.
Promemorians förslag: Möjligheten för dödsbo att genom dispens få
teckna P-försäkring slopas.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser avstyrker förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Ändringarna i P-försäkringsreg-
lerna år 1975 innebar bl.a. att ett dödsbo inte längre kunde teckna P-
försäkring på t.ex. den avlidnes makes eller barns liv. Enligt äldre regler
var detta möjligt.
Under år 1980 återinfördes möjligheten för dödsbo att efter dispens
teckna P-försäkring till förmån för den avlidnes efterlevande. Dispensen
innebär således att undantag kan medges från det kvalitativa villkoret att
försäkringstagaren skall vara den försäkrade.
48
Dispensen avser dödsbo efter den som här i landet bedrivit närings-
verksamhet. För att regeln skall vara tillämplig krävs att den efterlevande
förmånstagaren saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen
tas i samband med att dödsboet avslutar driften i förvärvskällan. I
förarbetena till lagstiftningen gjordes en jämförelse med den situation som
föreligger då en företagsägare själv avvecklar verksamheten utan att
dessförinnan ha skaffat sig ett betryggande pensionsskydd. I sådant fall
kan denne efter dispens göra avdrag för engångspremie för P-försäkring
med högre belopp än som annars godtas. Man fann det därför motiverat
att öppna en möjlighet för dödsbo att i vissa fall teckna P-försäkring till
förmån för efterlevande, som saknade ett tillfredsställande pensionsskydd.
Något krav på att avvecklingen sker omedelbart i anslutning till
dödsfallet finns inte. Även om avvecklingen sker efter en viss övergångs-
tid kan dispens medges. Vid bedömningen om den efterlevande saknar
betryggande pensionsskydd skall i princip efterlevandeskyddet enligt ITP-
planen tas som utgångspunkt. De begränsningar som gäller för fysisk
person som avvecklar sin verksamhet skall iakttas vid bestämmandet av
avdragsutrymmet, med beaktande av att premiekostnaden blir mindre för
dödsboet än den skulle ha blivit för den avlidne, eftersom ålderspensions-
momentet faller bort.
Flera remissinstanser har pekat på ett faktiskt behov av en dis-
pensmöjlighet för dödsbon. Regeringen delar denna uppfattning.
Dödsbodispensen bör därför behållas. Med denna lösning kommer
säkerställandet av ett rimligt pensionsskydd vid avveckling av en
näringsverksamhet efter näringsidkarens död att kunna ske på motsvaran-
de sätt som om han själv hade avvecklat verksamheten.
Prop. 1993/94:85
49
4 Riksdagen?JpHg/94. 1 sand. Nr 85
5.8.5 Återköp av P-försäkring
Prop. 1993/94:85
Regeringens förslag: Förutom ett tekniskt återköpsvärde på högst
ett basbelopp skall det för återköp krävas att premier för försäkring-
en inte har betalats under den senaste tioårsperioden. I övrigt skall
återköp endast medges om det finns synnerliga skäl. Samma regler
kommer därmed att gälla för P-försäkring och det individuella
pensionssparandet.
Skattemyndighetens återköpsprövning skall ske först när det hos
försäkringsbolaget klarlagts att försäkrings- och avtalsmässiga hinder
mot återköp inte föreligger.
Återköp av tjänstepensionsförsäkringar särregleras inte.
En regel införs om tvångsåterköpsrätt för försäkringsgivaren för
försäkringar vars tekniska återköpsvärde understiger 30 % av ett
basbelopp. En liknande regel införs för det individuella pen-
sionssparandet.
Promemorians förslag överenstämmer med regeringens men saknar
regeln om tvångsåterköpsrätt för försäkringsgivare och pensionssparinsti-
tut för försäkringar resp, pensionssparkonton med låga värden.
Remissinstanserna: Försäkringsförbundet tillstyrker förslaget men
anser att prövningen av återköpen bör överföras från skattemyndigheterna
till Skatterättsnämnden. Förbundet förordar en uttrycklig lagreglering om
att återköp av tjänstepensionsförsäkringar skall vägras. Ett flertal
företrädare för försäkringsbranschen anser att reglerna bör kompletteras
med en uttrycklig regel som ger försäkringsgivaren rätt att tvångsåterköpa
försäkringar som avser mindre belopp. Bankföreningen efterfrågar en
motsvarande regel för tvångsutbetalningar från pensionssparkonto. ÄSV
ställer sig tveksam till en skärpning av återköpsrekvisiten. Verket är dock
positiv till förslaget att försäkringstekniska hinder prövas hos försäkrings-
givaren innan prövning sker hos skattemyndigheten. SAF och Industriför-
bundet motsätter sig en skärpning av återköpsrekvisiten.
Gällande ordning: Ett återköp innebär att försäkringsbolaget frigörs
från sina förpliktelser mot försäkringstagaren genom en utbetalning av det
aktuella återköpsvärdet på den i förtid annullerade livförsäkringen. Vid
utbetalningen tillkommer återbäring. P-försäkringar vars tekniska
återköpsvärde uppgår till högst 10 000 kr får återköpas utan dispens
eftersom de inte anses fylla något egentligt pensioneringssyfte. Skat-
temyndigheten får för övriga fall, om det finns särskilda skäl, genom
dispens medge återköp av P-försäkring.
Vid återköpet tillkommer i regel även ett återbäringsbelopp. Storleken
av detta påverkar emellertid inte rätten att återköpa P-försäkringar med
ett tekniskt återköpsvärde om högst 10 000 kr. I samband med lagstift-
ningens tillkomst erinrade den föredragande departementschefen om att
återköp av P-försäkring utlöser beskattning och att det därför från fiskal
50
synpunkt inte kan riktas samma invändningar mot återköp som mot Prop. 1993/94:85
belåning eller pantsättning av en P-försäkring. I stället framhölls att
sociala skäl talar mot återköp av en försäkring som fyller ett verkligt
pensioneringsändamål.
Dispens för återköp av P-försäkring medges endast om det finns
särskilda skäl. Rättsnämnden vid Riksskatteverket (nuvarande Skat-
terättsnämnden) följde vid dispensgivningen i princip de riktlinjer som
livförsäkringsskattekommittén drog upp i sitt betänkande (SOU 1975:21
s. 151). Dispens medgavs i allmänhet om en skattskyldig råkat i
allvarliga ekonomiska svårigheter på grund av sjukdom eller arbetslöshet
eller annan orsak och användningen av återköpsbeloppet kunde bedömas
som objektivt godtagbart. En förutsättning var att de ekonomiska
svårigheterna kunde övervinnas genom utbetalning av försäkrings-
pengarna.
Dispens har t.ex. medgetts när beloppet utnyttjats för att säkerställa
driften i en förvärvskälla. I några ärenden har det rört sig om återköp av
tjänstepensionsförsäkringar i fåmansföretag.
Dispensprövningen är numera överflyttad till skattemyndigheten i resp,
län. Samtidigt har ärendetillströmningen ökat närmast explosionsartat.
Ökningen beror bl.a. på nuvarande kraftiga konjunkturnedgång som
följde på en period under slutet av 1980-talet med ett stort nytecknande
av P-försäkringar. Den stora mängden ärenden har lett till svårigheter för
skattemyndigheterna att hålla nere ärendebalansen. Det har också varit
svårt att upprätthålla en enhetlig bedömning i ärendena. Trots en strävan
hos skattemyndigheterna att följa tidigare praxis har arbetsanhopningen
inte sällan tvingat fram en generös bedömning av ansökningarna.
Försäkringstagarna å sin sida har tvingats acceptera allt längre hand-
läggningstider.
Skattemyndighetens dispens är i sig inte tillräcklig för att ett återköp
skall komma till stånd. Det krävs också en prövning av återköpsfrågan
hos försäkringsbolaget. Denna prövning görs även på försäkringstekniska
grunder. Utformningen av grunderna hos det enskilda försäkringsföreta-
get avgör utgången av prövningen. För försäkringstagarna är denna
ordning med en ''dubbel” prövning många gånger svårbegriplig.
När det gäller försäkringsavtal som träffats före år 1976 ligger
dispensprövningen alltjämt på en nämnd inom branschföreningen
Sveriges Försäkringsförbund. Nämnden benämns Svenska Livförsäkrings-
bolags Skattenämnd. Dess prövning innefattar dock inte myndig-
hetsutövning [jfr 2 § lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen
(1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen]. Nämnden är ett
gemensamt organ för de bolag som bedriver försäkringsrörelse avseende
personförsäkring och som är anslutna till nyss nämnda förbund. Även
andra bolag som bedriver personförsäkringsverksamhet kan ansluta sig
till nämndens verksamhet. Nämnden torde tillämpa en mer enhetlig och
något restriktivare praxis än den skattemyndigheterna följer.
När det gäller mindre försäkringsbelopp finns det anledning till en
jämförelse med reglerna för det nya individuella pensionssparandet.
Enligt dessa regler får ett pensionssparkonto avslutas genom en utbetal-
51
ning i förtid om behållningen på kontot uppgår till högst ett basbelopp Prop. 1993/94:85
och kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande.
Som en ytterligare förutsättning gäller att inbetalning på kontot inte får
ha skett senare än 10 år före utbetalningstillfället. Om det i andra fall
finns synnerliga skäl får skattemyndigheten medge att kontot avslutas
genom en förtida utbetalning.
Skälen för regeringens förslag: Basbeloppsregeln inom det indivi-
duella pensionssparandet anknyter i praktiken till det penningvärde som
rådde när återköpsregeln för P-försäkring infördes. Regeln bör även
införas för P-försäkring. I försäkringsfallet blir dock det tekniska
återköpsvärdet avgörande. Denna gräns är inte en avgörande nyhet
eftersom den ofta har tillämpats i skattemyndigheternas dispensgivning.
Om återköp av P-försäkringar med ett tekniskt återköpsvärde på högst ett
basbelopp generellt skulle medges torde en förhållandevis stor del av
dispensärendena falla bort. Det bör dock noteras att det tekniska
återköpsvärdet normalt endast utgör en del av det verkliga värdet på en
försäkring. Denna gräns bör dock kombineras med ytterligare krav för
att inte avvikelsen från grundregeln om ett bundet sparande skall bli för
stor. Jämte ett tekniskt återköpsvärde på högst ett basbelopp bör det för
återköp krävas att premier för försäkringen inte har betalats under den
senaste 1 O-årsperioden. Endast i ett relativt begränsat antal fall torde båda
dessa krav uppfyllas.
I övrigt bör återköp endast medges om det finns synnerliga skäl.
Samma regler kommer därmed att gälla för P-försäkring och det
individuella pensionssparandet. Uppstramningen av reglerna för återköp
markerar att pensionssparandet är ett långsiktigt bundet sparande som
genom inskränkningarna i rätten att förfoga över medlen motiverar
skattesubventionen. Skärpningen av återköpsreglema kan till en del sägas
balansera liberaliseringen av reglerna om efterlevandepension m.m.
Samtidigt innebär de nya regler som föreslås en förenkling.
Enligt regeringens mening är dock det tyngst vägande skälet för en
skärpning av återköpsvillkoren det allmänna intresset att återköpen inte
får en sådan omfattning att förutsättningarna för livförsäkringsföretagens
kapitalplaceringar rubbas.
Rekvisitet synnerliga skäl innebär att dispensprövningen skall vara
starkt restriktiv. Uttalandena i motiven till motsvarande dispensregel för
det individuella pensionssparandet bör även gälla för P-försäkring. Det
angavs där att dispensregeln kräver synnerliga skäl och är avsedd att
tillämpas när en utebliven utbetalning närmast framstår som stötande. Det
framhölls att det inte är tillräckligt för dispens att den skattskyldige
hamnat i allvarliga ekonomiska svårigheter och förhållandena är
ömmande (prop. 1992/93:187 s. 205).
De omständigheter som kan ligga till grund för en dispens bör vara
sådana att risken för att de skulle uppkomma rimligen inte kunnat
förutses av försäkringstagaren. Ekonomiska trångmål är i sig inte skäl för
dispens.
För närvarande medges dispens för näringsidkare när återköpet bedöms
säkerställa en fortsatt drift i näringsverksamheten. Sådana omständighe-
52
ter, som ofta är svåra att klarlägga, bör inte anses utgöra synnerliga skäl
för dispens. Den nya dispensgrunden är i stället avsedd som en "säker-
hetsventil" i fall då mer säregna förhållanden medför ett uppenbart och
trängande behov av pensionskapitalet. Dispensmöjligheten syftar således
till att avhjälpa en inlåsning av kapitalet som annars framstår som direkt
stötande. Förutsättningar för dispens kan föreligga om försäkringstagaren
kan visa att han är på obestånd och att ett återköp är helt avgörande för
möjligheten att undvika personlig konkurs.
Enligt regeringens bedömning bör det inte nu lämnas något förslag om
överflyttning av dispensprövningen från skattemyndigheterna. Förslaget
inskränks således till en skärpning av kraven för återköp. Förslaget
innehåller dessutom en justering så att det av lagtexten framgår att
skattemyndighetens återköpsprövning skall ske först när det hos
försäkringsbolaget klarlagts att försäkringsmässiga hinder mot återköp
inte föreligger. Bolaget skall med andra ord av processekonomiska skäl
pröva återköpsfrågan före skattemyndigheten.
Regeringen anser i likhet med Försäkringsförbundet m.fl. att dessa
regler bör kompletteras med en bestämmelse som ger försäkringsgivaren
en generell rätt att återköpa P-försäkringar som avser små belopp. Detta
återköp bör begränsas till 30 % av ett basbelopp. En motsvarande rätt till
engångsutbetalning bör införas för pensionssparinstitut vid det första
pensionsutbetalningstillfället såvitt avser små belopp på pensionsspar-
konto.
Prop. 1993/94:85
Återköp av tjänstepensionsförsäkring
Med tjänstepensionsförsäkring avses en P-försäkring som har samband
med tjänst och för vilken den försäkrade arbetstagarens arbetsgivare
åtagit sig att betala hela premien. Endera arbetsgivaren eller arbetstagaren
är försäkringstagare. Normalt äger arbetsgivaren försäkringen. En
tjänstepensionsförsäkring tas på arbetstagarens liv men kan också avse en
P-försäkring som tagits av arbetsgivaren till förmån för den anställdes
efterlevande. I den mån tjänstepensionen avser ålderspension och
arbetsgivaren är försäkringstagare, skall den anställde som var den
försäkrade när försäkringsavtalet tecknades vara insatt som förmåns-
tagare. Detta förmånstagarförordnande är oåterkalleligt. En tjänstepen-
sionsförsäkring kan under den försäkrades livstid överlåtas på honom
(punkt 1 femtonde stycket av anvisningarna till 31 § KL).
Enighet torde råda om att tjänstepensionsförsäkring enligt allmän
pensionsplan eller motsvarande pensionsskydd inte kan återköpas efter
dispens. Ett sådant ingrepp i den anställdes normala pensionsskydd vore
inte godtagbart. Återköp av tjänstepensionsförsäkring torde således bara
förekomma i fåmansföretagsfall. Olika meningar finns om vem som skall
beskattas när ett fåmansföretag är försäkringstagare och delägaren är
försäkrad resp, förmånstagare.
Enligt en åsikt kan inte den anställde genom att avstå från sin rätt enligt
försäkringen föra över beskattningen för utfallande belopp på arbets-
5 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 85
givaren (jfr 53 § 4 mom. andra stycket KL). Ett belopp som betalas ut Prop. 1993/94:85
på grund av P-försäkring skall tas upp till beskattning under inkomst av
tjänst. Detta inkomstslag kan aldrig komma i fråga för ett aktiebolag vars
enda inkomstslag är näringsverksamhet. Det framhålls att systematiken
i skattereglerna således talar för att skattskyldigheten vid återköpen inte
kan ligga hos arbetsgivaren. Om återköp medges skall därför, enligt detta
resonemang, det utfallande beloppet beskattas hos den anställde.
En annan uppfattning är att återköpsbeloppet är av sådan karaktär att
det skall beskattas hos arbetsgivaren. Denna beskattning kommer att ske
i inkomstslaget näringsverksamhet. Med hänsyn till att belopp som
betalas ut på grund av P-försäkring skall beskattas i inkomstslaget tjänst
hävdar företrädarna för denna uppfattning att återköp endast kan medges
om den anställde fåmansdelägaren först övertagit försäkringen.
En ytterligare åtgärd för att uppnå en uppstramning av återköpspröv-
ningen vore att, som Försäkringsförbundet begärt, uttryckligen ange att
tjänstepensionsförsäkring inte får återköpas annat än i rena undantagsfall
som skulle kunna falla in under synnerliga skäl. Detta borde i så fall även
gälla tjänstepensionsförsäkringar som ägs av den försäkrade själv. Skälet
till detta är att återköpet inte är förenligt med systemet för beskattning av
P-försäkring och att tjänstepensionen ingår i den försäkrades grundskydd.
Om återköpsbelopp skall beskattas hos arbetsgivaren och denne har
utrymme att lämna kapitalinkomstbeskattad utdelning till delägarna
uppkommer dessutom en situation då återköp kan utnyttjas för att uppnå
en skatteförmån.
Regeringen delar dock bedömningen i promemorian att det är
tillräckligt med motivuttalanden i anslutning till ändringen av rekvisitet
särskilda skäl till synnerliga skäl för att uppnå den av förbundet avsedda
effekten. Någon ändring av bestämmelserna som uttryckligen tar sikte på
återköp av tjänstepension föreslås därför inte.
5.8.6 Överlåtelse av P-försäkring
Regeringens förslag: Regeln om dispens från beskattning vid
överlåtelse av P-försäkring slopas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget möter inte någon erinran.
Skälen för regeringens förslag: P-försäkring får under den försäkrades
livstid överlåtas endast till följd av ändrat anställningsförhållande,
utmätning, ackord, konkurs eller genom bodelning (punkt 1 femtonde
stycket av anvisningarna till 31 § KL). Om överlåtelsen sker genom
bodelning är försäkringstagaren (överlåtaren) även efter överlåtelsen
skattskyldig för utfallande belopp såvida överlåtaren inte skulle ha varit
berättigad till avdrag för periodiskt understöd till förvärvaren av P-
försäkringen. Om särskilda skäl föreligger kan skattemyndigheten även
54
i andra fall medge att överlåtaren inte skall beskattas för utfallande Prop. 1993/94:85
belopp på grund av försäkringen.
I ett tidigare avsnitt (avsnitt 5.7) föreslås att regeln om bibehållen
skattskyldighet för överlåtaren utmönstras utom såvitt gäller överlåtelse
genom bodelning under bestående äktenskap. Grunden för dispensregeln
faller således bort i fråga om överlåtelser genom bodelning med
anledning av såväl äktenskapsskillnad som makes död. För enbart de fall
då överlåtelsen sker genom bodelning under bestående äktenskap finns
inte skäl att behålla en dispensregel. Bestämmelsen bör därför slopas.
Regeringens förslag: Den skattemässiga avgränsningen mellan
livförsäkringsföretag och skadeförsäkringsföretag anpassas till den
nya försäkringsrörelselagstiftningen. Definitionen på livförsäkrings-
företag kopplas direkt till definitionen på livförsäkringsbolag i
försäkringsrörelselagen.
Gruppliv-, samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar undantas från
avkastningsskatt. Ett överskott på sådan försäkring beskattas med
inkomstskatt.
Promemorians förslag motsvarar regeringens utom såvitt gäller
tillägget som undantar grupplivförsäkringar från avkastningsskatt.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna förordar en
reglering som innebär att rena riskförsäkringar alltid undantas från
beskattning med avkastningsskatt. Ett antal försäkringsföretag samt
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna motsätter sig att grupp-
livförsäkringar ingår i underlaget för avkastningsskatt.
Skälen för regeringens förslag: Enligt försäkringsrörelselagen
(1982:713) är ett livförsäkringsbolag ett bolag vars försäkringsrörelse
uteslutande eller så gott som uteslutande avser personförsäkring
[livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring, avgångsbidragsförsäkring
(AGB) och arbetslöshetsförsäkring]. Samma definition gäller för
livförsäkringsföretag enligt 2 § 6 mom. SIL. Andra försäkringsföretag är
skadeförsäkringsföretag.
Fr.o.m. den 1 januari 1994 utgår en schablonmässig avkastningsskatt
på kapital som förvaltas för försäkringstagarnas räkning i livförsäkrings-
företag. Detta gäller även kapital knutet till K-försäkringar. Inkomstbe-
skattning enligt SIL sker endast för den del av livförsäkringsföretagens
verksamhet som avser den egna rörelsen. Den egna rörelsen avser
förvaltning av det egna kapitalet, externa tjänster, förvaltningsuppdrag
och liknande verksamhet. Genom de nya regler som börjar gälla vid
kommande årsskifte har det klarlagts att den egna rörelsen beskattas
enligt vanliga bolagsskatteregler. För närvarande tillåts endast fondför-
säkringsföretag att driva verksamhet för egen räkning och det är således
55
endast sådana livförsäkringsföretag som kan bli föremål för konventionell
inkomstbeskattning. Avkastning och kapital som är hänförligt till AGB-
försäkring beskattas inte i någon form.
En ny definition av begreppen liv- resp, skadeförsäkringsrörelse
föreslås i en under sommaren avlämnad proposition om ändrad lagstift-
ning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet (prop.
1992/93:257). Ändringen innebär bl.a. att självständiga och uppsägnings-
bara sjuk- och olycksfallsförsäkringar med korta försäkringstider hänförs
till skadeförsäkringsrörelse. I propositionen föreslås dessutom en ny
definition av livförsäkrings- och skadeförsäkringsbolag. Med livförsäk-
ringsbolag förstås bolag som uteslutande eller så gott som uteslutande
driver direkt livförsäkringsrörelse eller återförsäkring av livförsäkring.
Andra bolag är skadeförsäkringsbolag. Den nya indelningen blir
tillämplig på bolag som söker koncession efter lagens ikraftträdande och
efter en övergångstid även på redan etablerade bolag. Övergångstiden
sträcker sig t.o.m. år 1995 eller den senare tidpunkt då ansökan om ny
koncession prövats slutligt. Reglerna för försäkringsrörelse som drivs av
utländska försäkringsgivare kommer enligt förslaget att firmas dels i den
gällande lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att
driva försäkringsrörelse i Sverige, dels i det nyligen framlagda förslaget
till lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.
Från försäkringsbranschens sida riktas kritik mot att kapital hänförligt
till gruppliv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar görs till föremål för en
schablonmässig avkastningsskatt. Samma kritik framförs av arbetsmark-
nadsorganisationerna. Det framhålls att sådana försäkringar saknar inslag
av sparande och att avkastningsskatten därför är mindre lämplig för
sådant försäkringskapital.
Den skattemässiga avgränsningen mellan livförsäkringsföretag och
skadeförsäkringsföretag i 2 § 6 mom. SIL bör anpassas till den nya
försäkringsrörelselagstiftningen. Definitionen på livförsäkringsföretag kan
lämpligen kopplas direkt till definitionen på livförsäkringsbolag i 1 kap.
4 § försäkringsrörelselagen. Övergångsbestämmelserna till de nyligen
föreslagna ändringarna i sist nämnda bestämmelse kommer därigenom att
slå igenom även vid tillämpning av reglerna om vad som är liv- resp,
skadeförsäkringsföretag i skattehänseende. Det innebär att den äldre
avgränsningen mellan livförsäkrings- resp, skadeförsäkringsbolag även på
skatteområdet kommer att gälla under en övergångstid till dess företaget
fått ny koncession.
Genom anpassningen av reglerna i SIL till förslaget om ändring av
begreppen liv- resp, skadeförsäkringsbolag kommer kapital knutet till
sjuk- och olycksfallsförsäkring av nyss nämnt slag efter en kortare
övergångsperiod att i viss utsträckning inte längre bli föremål för
avkastningsskatt.
Kapital hänförligt till såväl tjänstegrupplivförsäkringar, TGL, som
andra grupplivförsäkringar och i vissa fall sjuk- och olycksfallsförsäk-
ringar skulle dock även efter den föreslagna begreppsjusteringen alltjämt
komma att beskattas med avkastningsskatt. Enligt regeringens uppfattning
är det mer ändamålsenligt att de nu nämnda försäkringskategoriema
Prop. 1993/94:85
56
beskattas på ett enhetligt sätt. Ett särskilt undantag bör därför införas för Prop. 1993/94:85
sådana försäkringar.
Koncession för ett utländskt företags verksamhet i Sverige skall
meddelas enligt den avgränsning mellan liv- resp, skadeförsäkring som
gäller enligt förslaget till 2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen.
Oavsett detta förhållande bör reglerna om det skattemässiga begreppet
livförsäkringsföretag också innehålla en uttrycklig hänvisning till
särlagama för utländska försäkringsgivare.
Frågan uppkommer därefter om understödsföreningar skall inordnas
under det skattemässiga begreppet livförsäkringsföretag vid sidan av
svenska livförsäkringsbolag och utländska försäkringsgivare. En
understödsförening är en förening som, utan ett affärsmässigt drivande
av försäkringsrörelse, meddelar annan personförsäkring än arbets-
löshetsförsäkring. Dessa föreningar riktar sig till en viss grupp anställda
e.d. och regleras inte i försäkringsrörelselagen utan i lagen (1972:262)
om understödsföreningar.
I propositionen om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med
anledning av EES-avtalet läggs inte fram några förslag om nya regler för
understödsföreningar. I propositionen anges att en lösning bör övervägas
som innebär att föreningarna helt eller delvis inordnas i försäkringsrörel-
selagens regelsystem. Arbetet med dessa överväganden kommer att ske
i särskild ordning (prop. 1992/93:257 s. 98).
Fr.o.m. nästa år faller understödsföreningar inte längre in under det
skattemässiga begreppet livförsäkringsföretag. Understödsföreningar är
befriade från inkomstskatt för all inkomst utom för inkomst av fastighet
som inte förvaltas i livförsäkringsverksamhet (7 § 10 mom. SIL).
Understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet
är skattskyldiga till avkastningsskatt. Till föreningar som inte driver
livförsäkringsverksamhet har tidigare hänförts sjukkassor (som meddelar
sjuk- och olycksfallsförsäkringar) men däremot inte kombinerade sjuk-och
begravningskassor.
I avvaktan på en ny reglering av understödsföreningarnas verksamhet
bör föreningarna stå utanför begreppet försäkringsföretag i skattereglerna.
Någon ändring av understödsföreningarnas skattesituation föreslås således
inte nu.
Regeringen föreslår dessutom ett antal justeringar i punkt 3 av anvis-
ningarna till 31 § KL samt i 53 § 4 mom. KL resp. 6 § 4 mom. SIL.
Ändringarna rör det nya individuella pensionssparandet och är av
lagteknisk och delvis redaktionell karaktär. Regeln om minimitid för
utbetalningar av efterlevandepension till barn föreslås få samma
utformning som nu föreslagits för P-försäkring (jfr avsnitt 5.5). Regeln
om att kursutvecklingen på andelar i värdepappersfonder och andra
fondpapper inte skall påverka minsta utbetalningsbelopp föreslås även
57
omfatta inlåning i utländsk valuta. Vidare föreslås en precisering som Prop. 1993/94:85
innebär att avskattning av pensionssparkonto vid kontoinnehavarens död
skall ske i dödsboet även i fall då kontot varit föremål för bodelning. Det
föreslås också att ränta på förfallna men inte utbetalda försäkringsbelopp
skall undantas från kapitalinkomstbeskattning eftersom kapitalet är
föremål för avkastningsskatt. Slutligen föreslås vissa bestämmelser i fråga
om registrering m.m. av pensionssparinstitut.
De föreslagna reglerna kan inte antas leda till något egentligt nysparande
i P-försäkring. Skatten på kapitalinkomster kommer därför inte att minska
av denna anledning.
En höjning av försörjningsräntan sker på bekostnad av nivån för ålders-
pensionen. En sådan förskjutning påverkar i sig inte statens intäkter av
arvsskatt eftersom pensionsutbetalningama i bägge fallen endast beskattas
med inkomstskatt. Om de ändrade reglerna inte endast leder till en om-
fördelning av sparandet mellan olika former av P-försäkring utan också
till ett nysparande därutöver med inriktning på efterlevandepension skulle
detta kunna påverka arvsskatteuttaget. Även uttaget av kapitalinkomstskatt
skulle kunna påverkas. Som nyss nämndes torde emellertid någon sådan
effekt inte uppstå på grund av de föreslagna reglerna.
Den statsfinansiella effekten av de nya reglerna är således försumbar.
58
Prop. 1993/94:85
53 § 4 mom.
I momentets första stycke har bestämmelserna om kvarstående skattskyl-
dighet för överlåtare av P-försäkring eller pensionssparkonto justerats.
Ändringen innebär att skattskyldigheten för utfallande pensionsbelopp
kvarstår hos överlåtaren endast om överlåtelsen skett genom bodelning
under bestående äktenskap. Bestämmelserna anknyter till bodel-
ningsbegrepp i 9 kap. äktenskapsbalken. Orden utfallande belopp har
ändrats till utfallande pensionsbelopp för att det skall framgå att regeln
inte är tillämplig i de fall behållning på pensionssparkonto betalas ut i
dödsbo.
Bestämmelserna om dispens i första styckets sista mening har slopats.
Anvisningarna till 31 §
punkt 1
I punktens andra stycke har termen invalidpension fått den nya beteck-
ningen sjukpension (jfr åttonde stycket).
Stycket har också förtydligats så att det klart framgår att s.k. gräns-
överskridande verksamhet inte berättigar till avdrag för P-försäkrings-
premie eller inbetalning på pensionssparkonto. Bestämmelsen skall
jämföras med den föreslagna nya lydelsen av 2 § lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel.
Tredje stycket har ändrats så att åldersgränsen för barn som kan vara
förmånstagare till P-försäkring som tecknas på makes eller sambos liv
höjs från 16 till 20 år.
I fjärde stycket har införts bestämmelser som ger möjlighet till uttag
av ålderspension redan före 55 års ålder om beslut meddelas om
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det är
därvid tillräckligt om beslutet grundas på att arbetsförmågan är nedsatt
med en fjärdedel. Beslut om sjukbidrag medför inte rätt till förtida
pensionsutbetalningar (jfr 7 kap. 1 § resp. 13 kap. 1 § lagen om allmän
försäkring).
Åttonde stycket justeras så att termen invalidpension ersätts med
sjukpension.
Tionde stycket har ändrats redaktionellt. Dessutom har det förts in en
ny regel i punkten 3 om undantag från bestämmelserna om en minsta
utbetalningstid på fem år. Om utbetalningarna påbörjats innan barnet fyllt
20 år får utbetalningstiden avkortas till denna tidpunkt. Ändringen i punkt
4 korresponderar med ändringen i tredje stycket.
De tidigare styckena om försörjningsränta upphävs.
1 det nya elfte stycket görs en följdändring till slopandet av de särskilda
reglerna för försörjningsränta.
59
De nya styckena femton och sexton behandlar återköp. De nya Prop. 1993/94:85
bestämmelserna innebär att dispens inte krävs från skattemyndigheten om
det tekniska återköpsvärdet inte överstiger ett basbelopp och det inte skett
premieinbetalningar under den senaste tioårsperioden. Dessutom krävs för
återköp att förmånstagarförordnandet inte är oåterkalleligt. Det innebär
att en tjänstepensionsförsäkring med arbetsgivaren som försäkringstagare
inte får återköpas eftersom den anställde är förmånstagare enligt
oåterkalleligt förordnande. Rätten till återköp är dock inte ovillkorlig i de
fall skattereglerna inte ställer upp några hinder. Det krävs också ett
medgivande från livbolaget till återköp. Begreppsmässigt är det livbolaget
som återköper försäkringen. Bolaget ges även möjlighet att återköpa
försäkringen under dess löptid om det tekniska återköpsvärdet inte
överstiger 30 % av basbeloppet. Denna återköpsmöjlighet är främst
avsedd att möjliggöra för livbolagen att avveckla mindre tjänstepensions-
försäkringar.
I övriga fall krävs för återköp att skattemyndigheten meddelar dispens
på grund av synnerliga skäl. Skattemyndigheten skall således vara mycket
restriktiv i sin prövning. Det bör bl.a. vara uteslutet att medge dispens
för återköp av försäkring som är eller tidigare varit tjänstepensionsförsäk-
ring. Återköp av försäkring som är tjänstepensionsförsäkring och som ägs
av arbetsgivaren får inte göras redan av skäl som nyss sagts. Innan
myndigheten prövar möjligheten till dispens skall besked finnas från
försäkringsgivaren huruvida återköp medges enligt försäkringens grunder
och avtalsvillkor. Om försäkringsgivaren inte medger återköp skall
skattemyndigheten avslå dispensansökningen utan någon vidare prövning
i sak.
I tjugotredje stycket har det gjorts en ändring som följd av slopandet
av reglerna för försörjningsränta.
Punkt 3
I fjärde stycket har ett förtydligande skett för att klart ange att pen-
sionsspararens ålder är avgörande för första tillåtna utbetalningstid. Om
kontoinnehavaren är annan än pensionsspararen skall således inte den
förstnämndes ålder avgöra första tillåtna utbetalningstid.
En ändring har gjorts i femte stycket för att möjliggöra en engångsutbe-
talning av mindre belopp på pensionssparkonto vid tiden för första
pensionsutbetalning. Någon ovillkorlig rätt för pensionssparinstitutet att
under spartiden avsluta konto genom utbetalning av belopp understigande
30 % av basbeloppet införs inte. Denna skillnad i förhållande till
sparande i P-försäkring motiveras av att ett mer oregelbundet sparande
kan förväntas ske inom det nya individuella pensionssparandet. På
föräkringsområdet finns dessutom en stabil praxis för återköp av mindre
föräkringar som måste bedömas vara väl avvägd med hänsyn till de olika
intressen som bör tillgodoses i sådana fall.
I åttonde stycket tas in en bestämmelse som bryter kravet på fem års
utbetalningstid i fråga om pension som utgått till barn under 20 år. En
motsvarighet till denna bestämmelse har även införts för P-försäkring.
60
I trettonde stycket görs en redaktionell ändring genom utnyttjande av Prop. 1993/94:85
begreppet fondpapper som även omfattar andelar i värdepappersfonder.
Begreppet definieras i 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument. Det införs dessutom regler om att det skall bortses från vissa
värdeförändringar även för inlåning i utländsk valuta.
Anvisningarna till 46 §
punkt 6
Genom en ändring i första stycket bryts rätten till avdrag för P-för-
säkringspremie om försäkringen överlåts under bestående äktenskap.
Övergångsbestämmelser
Nuvarande övergångsbestämmelser har byggts ut för att svara mot de
ändrade skattereglerna för P-försäkring.
I andra stycket av övergångsbestämmelserna anges att äldre be-
stämmelser om återköp av försäkringar skall gälla i fråga om ansökningar
som gäller äldre avtal och som kommit in till skattemyndigheten före
ikraftträdandet.
Av tredje stycket framgår att äldre bestämmelser i punkt 6 första
stycket av anvisningarna till 46 § om avdragsrätt för premieinbetalningar
alltjämt skall gälla i fråga om försäkringar som överlåtits genom
bodelning före ikraftträdandet. Det kan i sammanhanget anmärkas att vid
tillämpningen av nuvarande regler har överlåtelse genom bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad hittills inte medfört någon kvarstående
skattskyldighet för överlåtaren.
Det anmärks särskilt i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna att
äldre övergångsbestämmelser till 1975 års lagändringar alltjämt skall
gälla för avtal som ingåtts före år 1976 (SFS 1975:1348).
Det bör slutligen påpekas att äldre avtalsvillkor om efterlevandepension
genom försörjningsränta inte blir oförenliga med de nya lag-
bestämmelserna om efterlevandepension. Äldre villkor ryms inom den
ram som ställs upp för P-försäkring. En K-försäkring som tecknats före
ikraftträdandet kan genom de nu föreslagna lagändringarna komma att ha
villkor som är förenliga med bestämmelserna för P-försäkring. Försäk-
ringen kvarstår dock som K-försäkring på grund av bestämmelserna i
punkt 1 nittonde stycket av anvisningarna till 31 §.
2 § 6 mom.
I momentets första stycke har begreppet livförsäkringsföretag getts en ny
skattemässig definition som anknyter till en ny reglering av försäkrings-
verksamhet som föreslagits i prop. 1992/93:257. I den nya försäkrings-
rörelseregleringen utmönstras begreppet personförsäkring. Denna Prop. 1993/94:85
förändring föranleder en ny hänvisningsteknik i stycket. Begreppet
livförsäkringsföretag omfattar svenska och utländska företag som driver
livförsäkringsrörelse i Sverige. Understödsföreningar faller numera
utanför begreppet.
Det andra stycket i momentet har kompletterats så att det klart framgår
att s.k. gränsöverskridande verksamhet från utländskt företag inte skall
beaktas vid bedömning av verksamheten i Sverige.
Genom ändringarna i tredje och femte styckena anges att sjuk-,
olycksfalls- och grupplivförsäkring ingår i inkomstskatteunderlaget.
Överskottet av försäkringsrörelsen i denna del beskattas således och
kapitalet undantas från avkastningsskatt [jfr. 3 § förslaget till ändring i
lagen (1993:947) om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel]. Avkastningsskatt utgår inte heller på sådan sjuk- och
olycksfallsförsäkring som tecknas som tillägg till livförsäkring enligt
2 kap. 3 b § första stycket 1 b försäkringsrörelselagen (1982:713) i dess
lydelse enligt prop. 1992/93:257. Detsamma gäller sjuk- och olycks-
fallsförsäkring som avses i samma bestämmelse första stycket 4.
Ändringen i sjätte stycket är redaktionell.
3 § 1 mom.
För att undvika en dubbelbeskattning av kapital som är hänförligt till
förfallen men inte utbetald försäkringsersättning på pensionsförsäkringar
har en bestämmelse tagits in i sista stycket om undantag från inkomstbe-
skattning för ränta på sådant kapital. Kapitalet ingår i livbolagens s.k.
ersättningsreserv och beskattas med avkastningsskatt.
6 § 4 mom.
Ändringarna i momentet har sin motsvarighet och kommenteras i 53 § 4
mom. KL.
3 kap. 17 a §
I paragrafens första stycke undantas tjänstepensionsförsäkring från kravet
på kontrolluppgift.
Andra stycket har ändras som en följd av de nya bestämmelserna i
53 § 4 mom. KL och 6 § 4 mom. SIL.
62
2 §
I första stycket 2 har ett tillägg gjorts för att klargöra att s.k. gränsöver-
skridande verksamhet riktad mot den svenska marknaden från ett
livförsäkringsföretag i utlandet inte räknas in i underlaget för skatten.
Begreppet etablering har hämtats från förslaget till lag om EES-för-
säkringsgivares verksamhet i Sverige ( 2 kap. i lagförslaget).
I sista stycket görs en ändring med anledning av att de rena riskförsäk-
ringama sjuk-, olyckfalls- och grupplivförsäkring skall undantas från
avkastningsskatt.
10 §
I tredje stycket har tagits in en föreskrift om registrering för pen-
sionssparinstitut.
Övergångsbestämmelser
En ny fjärde punkt har tagits in i övergångsbestämmelserna till ändrings-
lagen. Ändringen innebär att pensionssparinstitut inte behöver lämna
deklaration såvitt gäller tillgångar den 1 januari 1994.
63
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Riksskatteverket,
Riksförsäkringsverket, Finansinspektionen, Statens löne- och pen-
sionsverk, Konkurrensverket, Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Kammarrätten i Stockholm, Försäkringstjänstemannaförbundet, Koopera-
tionens Pensionsanstalt, Landsorganisationen i Sverige, S-E-Banken
Försäkring, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen,
Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Svenska Livförsäkrings-
föreningars Riksförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Försäkrings-
förbund och Tjänstemännens Centralorganisation.
Sparbanken Sverige har instämt i de synpunkter som anförts av Svenska
Bankföreningen. Folksam har deltagit i utarbetandet av yttrandet från
Sveriges Försäkringsförbund.
Yttrande har också inkommit från Arbetsmarknadsförsäkringar
pensionsförsäkringsaktiebolag (AMF Pension). Arbetsmarknadens
Försäkringsaktiebolag, Förenade liv ömsesidigt gruppförsäkringsbolag,
Kommunernas försäkringsaktiebolag, Kooperationens Pensionsanstalt och
Försäkringsbolaget SPP ömsesidigt har avgett ett gemensamt yttrande
angående tjänstegrupplivförsäkring.
64
Prop. 1993/94:85
Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-10-29
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 oktober 1993, varvid
statsrådet Lundgren varit föredragande, har regeringen för Lagrådets
yttrande överlämnat förslag till
1. lag om ändring i lagen (1993:938) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1993:939) om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,
3. lag om ändring i lagen (1993:945) om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i lagen (1993:947) om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Lars
Bergendal.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
65
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 november 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel,
P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Wibble
Regeringen beslutar proposition 1993/94:85 Vissa skattefrågor rörande
livförsäkring.
66
gotab 45226, Stockholm 1993