Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 oktober 1993
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
(Arbetsmarknadsdepartementet)
I propositionen föreslås att en allmän och obligatorisk arbetslöshetsför-
säkring skall vara genomförd fr.o.m. den 1 juli 1994. Sålunda skall
samtliga förvärvsarbetande med en stark anknytning till arbetsmarkna-
den garanteras en möjlighet att få del av en inkomstrelaterad ersättning
vid arbetslöshet. Den nya försäkringen avses att finansieras genom en
oförändrad arbetsmarknadsavgift och genom en egenavgift som skall
vara avdragsgill vid taxeringen. Utöver förstärkningen på intäktssidan
avses regelförändringar göras för att minska kostnaderna.
I denna proposition föreslås följande lagändringar med ikraftträdande
den 1 januari 1994. En ny lag om allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet införs. Lagen innebär att en avgift tas
ut på summan av inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete
upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. För beskattningsåret 1994 utgör avgiften en procent av
avgiftsunderlaget och fr.o.m. beskattningsåret 1995 två procent av
detta. Avgiften skall bidra till finansieringen av ersättningar som betalas
till de arbetslösa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
(ALF-lagen) och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS-lagen). Avgiften skall betalas av den enskilde och bestämmas i
samband med taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt.
Avgiften skall vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Följdändringar
föreslås i skattelagstiftningen.
Vidare föreslås i propositionen vissa förändringar i ALF-lagen och
KAS-lagen.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 80
Det föreslås att samma arbetsvillkor skall gälla i båda lagarna. För- Prop. 1993/94:80
ändringen innebär att arbetsvillkoret i ALF-lagen utformas i överens-
stämmelse med arbetsvillkoret i KAS-lagen.
Enligt 8 § tredje stycket KAS-lagen får s.k. överhoppningsbar tid inte
beaktas för längre tid än två år. Någon motsvarande begränsning finns
inte i ALF-lagen. Förslaget på denna punkt innebär att den nämnda
bestämmelsen i KAS-lagen slopas.
Avgångsvederlag som en arbetsgivare lämnar till en arbetstagare på
grund av anställningens upphörande föreslås beaktas fullt ut som tid
jämställd med förvärvsarbete. Regeringen eller den myndighet regering-
en bestämmer föreslås få bemyndigande att meddela föreskrifter om
beräkning av den tid som ett avgångsvederlag skall antas avse. Innebör-
den av förslaget är att den anställde under den sålunda beräknade tiden
inte är att anse som arbetslös enligt ALF-lagen och KAS-lagen och
följaktligen inte heller är berättigad till ersättning. I gengäld får denne
tillgodoräkna sig samma tid som kvalificerande för arbetsvillkorets
uppfyllande. Lagförslaget ersätter en i praxis tillämpad regel som be-
gränsat rättsverkningarna av ett lämnat avgångsvederlag till den tid som
motsvarar den uppsägningstid som i varje enskilt fall följer av lagen
(1982:80) om anställningsskydd.
Det föreslås att den nya bestämmelsen om avgångsvederlag skall
tillämpas endast om anställningsförhållandet upphör efter den 30 juni
1994.
I 20 § andra stycket ALF-lagen föreslås att normalarbetstiden, som
avgör vilken dagsförtjänst som skall utgöra beräkningsunderlag för
dagpenningens storlek, skall avse det arbete som ligger till grund för
arbetsvillkorets uppfyllande. Ändringen får främst betydelse för de del-
tidsarbetslösa.
Som en följd av införandet av den allmänna avgiften föreslås att
finansieringsavgiften i ALF-lagen slopas.
Prop. 1993/94:80
1 Förslag till riksdagsbeslut........................ 5
2 Lagtext................................... 5
2.1 Förslag till lag om allmän avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet.................. 5
2.2 Förslag till hg om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) ............................. 7
2.3 Förslag till hg om ändring i hgen (1947:576) om statlig
inkomstskatt............................. 8
2.4 Förslag till hg om ändring i hgen (1993:000) om änd-
ring i hgen (1993:941) om ändring i uppbörds-
hgen (1953:272).......................... 9
2.5 Förslag till hg om ändring i uppbördshgen (1953:272) . . 10
2.6 Förslag till hg om ändring i hgen (1990:323) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter................15
2.7 Förslag till hg om ändring i hgen (1993:944) om änd-
ring i taxeringslagen (1990:324) ................ 16
2.8 Förslag till hg om ändring i taxeringslagen (1990:324) . . 17
2.9 Förslag till hg om ändring i skattebrottslagen (1971:69) . 18
2.10 Förslag till hg om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring......................20
2.11 Förslag till hg om ändring i lagen (1973:371) om kon-
tant arbetsmarknadsstöd .....................24
3 Ärendet och dess beredning ......................26
4 Utgångspunkten för den fortsatta reformeringen av de kon-
tanta förmånerna vid arbetslöshet...................26
5 Finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet .........28
5.1 Bakgrund ..............................28
5.2 En förstärkt finansiering.....................29
5.2.1 Allmän avgift för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet, m.m...................30
6 Regelförändringar i arbetslöshetsförsäkringen och KAS......34
6.1 Arbetsvillkor och överhoppningsbar tid............34
6.2 Normalarbetstid ..........................37
6.3 Avgångsvederlag..........................39
6.4 Vissa frågor i övrigt om arbetslöshetsersättning.......43
7 Kommentarer till lagförslagen.....................47
7.1 Lagen om allmän avgift för finansiering av kontant-
förmåner vid arbetslöshet ....................47
7.2 Kommunalskattelagen (1928:370) ............... 48
7.3 Lagen (1947:576) om stadig inkomstskatt ..........48
7.4 Uppbördshgen (1953:272).................... 48
7.5 Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter ...............................49
7.6 Lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring ........49
7.7 Lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd .....52
Bilaga 1 Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig Prop. 1993/94:80
över betänkandet..........................54
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag...................55
Bilaga 3 Lagrådets yttrande.........................75
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1993. 76
Rättsdatablad..................................77
Prop. 1993/94:80
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till
- lag om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet,
- lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
- lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
- lag om ändring i lagen (1993:000) om ändring i lagen (1993:941)
om ändring i uppbördslagen (1953:272),
- lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
- lag om ändring i lagen (1990:323) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
- lag om ändring i lagen (1993:944) om ändring i taxeringslagen
(1990:324),
- lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
- lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
- lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
- lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknads-
stöd,
2. godkänner förslaget om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsför-
säkring fr.o.m. den 1 juli 1994 (avsnitt 4).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet
skall för varje år betalas av den som uppbär sådan inkomst som avses i
2 §.
Avgiften utgör för år 1994 en procent av inkomsten och för år 1995
och följande år två procent av inkomsten. Avgiften avrundas till när-
maste hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas
till närmaste lägre hundratal kronor.
Avgiften skall användas för finansiering av arbetslöshetsersättning
enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbets-
marknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
2 § Avgiften beräknas på sådan inkomst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och sådan inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om den
enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen
(1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.
Avgiften beräknas på summan av inkomsterna till den del summan
inte överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande bas-
beloppet enligt lagen om allmän försäkring.
3 § Avgift betalas av den som vid årets ingång inte har fyllt 65 år.
Avgift betalas dock inte av den som har sådana inkomster som avses
i 2 §, om dessa understiger 25 procent av det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
4 § Avgiftsunderlaget skall för varje år festställas av skattemyndigheten
i samband med taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt.
5 § Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) gäller för avgift enligt denna lag. Avgiften förs till staten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på avgifts-
pliktig inkomst som uppbärs från och med den dagen.
Prop. 1993/94:80
Härigenom föreskrivs att 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
50 §
Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskad med på beskatt-
ningsåret belöpande avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och kom-
munalt grundavdrag utgör be-
skattningsbar förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskas med på beskattnings-
året belöpande avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och enligt
lagen (1993:000) om allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet
samt kommunalt grundavdrag i
nu nämnd ordning. Det som
därefter återstår utgör beskatt-
ningsbar förvärvsinkomst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gång-
en vid 1995 års taxering.
Senaste lydelse 1992:1747.
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskad med på beskatt-
ningsåret belöpande avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och statligt
grundavdrag utgör beskattnings-
bar förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskas med på beskattnings-
året belöpande avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och enligt
lagen (1993:000) om allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet
samt statligt grundavdrag i nu
nämnd ordning. Det som där-
efter återstår utgör beskattnings-
bar förvärvsinkomst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gång-
en vid 1995 års taxering.
Senaste lydelse 1992:1748.
Prop. 1993/94:80
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1993:000) om ändring i lagen
(1993:941) om ändring i uppbördslagen (1953:272)* skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgifit,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
7. avkastningsskatt i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
samt förseningsavgift enligt fåstighetstaxeringslagen (1979:1152),
10. mervärdeskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om mer-
värdeskatt,
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgift enligt lagen
(1992:1745) om allmän sjukför-
säkringsavgift
12. avgift enligt lagen
(1992:1745) om allmän sjukför-
säkringsavgift,
13. avgift enligt lagen
(1993:000) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet.
Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om social-
avgifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster följer av 3 § sistnämnda
lag.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:1.
Härigenom föreskrivs att 4 § 1 mom., 12 §, 27 § 2 mom. samt 43 §
uppbördslagen (1953:272)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
1 mom.2 För inkomst av arbete som hänför sig till bestämd tidsperiod
och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen och arbete som är
avsett att pågå kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med
belopp, som anges i skattetabeller, om inte annat framgår av 7 eller
7 a § eller av skattemyndighets beslut. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer fastställer för vaije inkomstår sådana tabeller.
Tabellerna skall, om inte annat sägs i 2 mom., ange den preliminära
skatten på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller den
kortare tid som anges i tabellerna och grundas på följande förutsätt-
ningar, nämligen
att inkomsten är oförändrad under inkomståret,
att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som
anges i tabellen,
att den skattskyldige inte skall
betala annan skatt eller avgift
som avses i denna lag än statlig
inkomstskatt, kommunal in-
komstskatt och avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift,
att den skattskyldige vid taxe-
ring för inkomsten inte erhåller
annat avdrag än avdrag för
avgift enligt lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift
och grundavdrag.
att den skattskyldige inte skall
betala annan skatt eller avgift
som avses i denna lag än statlig
inkomstskatt, kommunal in-
komstskatt samt avgift enligt
hgen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och avgift
enligt lagen (1993:000) om
allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslös-
het,
att den skattskyldige vid taxe-
ring för inkomsten inte erhåller
annat avdrag än avdrag för av-
gift enligt lagen (1992:1745) om
allmän sjukförsäkringsavgift och
avgift enligt lagen (1993:000)
om allmän avgift för finansie-
ring av kontantförmåner vid
arbetslöshet samt grundavdrag.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1992:1749.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
Av tabellerna skall framgå hur
stor del av avdragsbeloppet som
avser allmän sjukförsäkringsav-
gift och allmän avgift för finan-
siering av kontantförmåner vid
arbetslöshet.
12 §3
För den som inte skall betala
avgift enligt lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift
skall preliminär A-skatt i fall
som avses i 4 § 1 mom. och
40 § utgå enligt de grunder som
där anges med beaktande av att
skyldighet att betala sådan avgift
och rätt till avdrag för avgiften
inte föreligger.
För den som inte skall betala
avgift enligt lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift
och lagen (1993:000) om allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet
skall preliminär A-skatt i fall
som avses i 4 § 1 mom. och
40 § utgå enligt de grunder som
där anges med beaktande av att
skyldighet att betala sådana
avgifter och rätt till avdrag för
avgifterna inte föreligger.
I fråga om folkpension och annan ersättning som utbetalas tillsam-
mans med sådan pension får den utbetalande myndigheten eller inrätt-
ningen vid beräkning av preliminär A-skatt med frångående av bestäm-
melserna i 4 och 40 §§ ta hänsyn till att den skattskyldige kan vara
berättigad till särskilt grundavdrag, om därmed bättre överensstämmelse
kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt. Skattemyndighets beslut
med stöd av 3 § 2 mom. om preliminär skatt för den skattskyldige får
dock inte frångås.
27 §
2 m o m.4 Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:
1. debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt;
2. sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare
ålagts att betala enligt 75 §;
3. arman än under 1 och 2 avsedd preliminär skatt, som har betalats
av den skattskyldige i den mån skatten inte har använts for betalning av
innehållen preliminär skatt enligt bestämmelserna i 52 a § första
stycket;
4. överskjutande ingående mervärdeskatt i den mån skatten inte be-
talats ut enligt 45 § 2 mom. andra stycket; samt
3 Senaste lydelse 1992:1749.
4 Senaste lydelse 1992:680.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
5. skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överens-
kommelse om uppbörd och överföring av skatt.
Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig också gottskrivas sär-
skild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta samt enligt lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under
beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadig-
varande vistats här.
Vid gottskrivning av preliminär
A-skatt som innehållits av den
skattskyldiges arbetsgivare skall
sådan allmän sjukförsäkringsav-
gift och allmän avgift för finan-
siering av kontantförmåner vid
arbetslöshet som arbetsgivaren
redovisat i kontrolluppgift gott-
skrivas som sådan avgift.
43 §
1 mom.5 Den som betalar ut
ersättning för arbete skall vid
varje utbetalningstillfalle genom
särskilt kvitto eller på annat
lämpligt sätt lämna mottagaren
uppgift om det belopp, som
genom skatteavdrag har inne-
hållits på ersättningen. Skyl-
dighet att lämna sådan uppgift
föreligger dock inte, om er-
sättningen kvitteras på av-
löningslista, där skatteavdraget
har angivits. I fråga om folk-
pension och tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, delpension
enligt lagen (1979:84) om del-
pensionsförsäkring, livränta
enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeför-
säkring, lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd eller
lagen (1977:267) om krigs-
1 mom. Den som betalar ut
ersättning för arbete skall vid
vaije utbetalningstillfalle genom
särskilt kvitto eller på annat
lämpligt sätt lämna mottagaren
uppgift om det belopp, som
genom skatteavdrag har inne-
hållits på ersättningen samt hur
stor del av det innehållna be-
loppet som avser allmän sjukför-
säkringsavgift och allmän avgift
för finansiering av kontantför-
måner vid arbetslöshet. Skyl-
dighet att lämna sådan uppgift
föreligger dock inte, om er-
sättningen kvitteras på av-
löningslista, där skatteavdraget
samt den allmänna sjukförsäk-
ringsavgiften och den allmänna
avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet
har angivits. I fråga om folk-
pension och tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om
5 Senaste lydelse 1992:1177.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
skadeersättning till sjömän eller
annan jämförbar ersättning
enligt äldre lagstiftning behöver
uppgift om skatteavdragets
belopp dock inte lämnas om
avdraget är lika stort som vid
det närmast föregående utbetal-
ningstillfället. Detsamma gäller
vid utbetalning av annan sådan
pension eller livränta som avses
i 3 § 2 mom. andra stycket om
utbetalningen görs av den som
har rätt att betala ut sådan er-
sättning som anges i föregående
mening eller av försäkringsföre-
tag eller understödsförening.
allmän försäkring, delpension
enligt lagen (1979:84) om del-
pensionsförsäkring, livränta
enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeför-
säkring, lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd eller
lagen (1977:267) om krigs-
skadeersättning till sjömän eller
annan jämförbar ersättning
enligt äldre lagstiftning behöver
uppgift om skatteavdragets
belopp samt den allmänna sjuk-
försäkringsavgiften och den
allmänna avgiften för finansie-
ring av kontantförmåner vid
arbetslöshet dock inte lämnas
om avdraget är lika stort som
vid det närmast föregående
utbetalningstillfället. Detsamma
gäller vid utbetalning av annan
sådan pension eller livränta som
avses i 3 § 2 mom. andra
stycket om utbetalningen görs
av den som har rätt att betala ut
sådan ersättning som anges i
föregående mening eller av
försäkringsföretag eller under-
stödsförening.
Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort
belopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid
det utbetalningstillfalle, som närmast föregår uppbördsmånaden april,
underrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.
Efter den 18 i uppbördsmånaden april eller, om arbetstagare tidigare
har avslutat sitt arbete, vid arbetets slut skall arbetsgivaren återlämna
skattsedeln på slutlig skatt till arbetstagaren. Har arbetstagaren avslutat
sitt arbete under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall
arbetsgivaren lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av
gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdragen avser.
Sådan uppgift, som skall vara undertecknad eller signerad av arbets-
givaren eller någon hos honom anställd, skall också omfatta arbetsgivar-
ens namn och adress.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer
formulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna
skall kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gång-
en i fråga om preliminär skatt för 1994 och slutlig skatt på grund av
1995 års taxering.
14
Prop. 1993/94:80
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §*
Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner
som utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat
ut beloppet eller gett ut förmånen.
Kontrolluppgifter skall lämnas för den som av den uppgiftsskyldige
har fått skattepliktigt belopp eller skattepliktig förmån.
Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i
fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som
för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mottagaren an-
tingen har enbart en F-skattesedel eller både en F-skattesedel och en A-
skattesedel och skriftligen åberopat F-skattesedeln samt för sådan ersätt-
ning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital.
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån
samt avdragen preliminär skatt.
16- 12 §§ lämnas närmare
föreskrifter om vad som skall
iakttas när kontrolluppgift läm-
nas.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån
samt avdragen preliminär skatt.
Av kontrolluppgiften skall fram-
gå hur stor del av skatteav-
draget som avser allmän sjuk-
försäkringsavgift och allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet
som den uppgiftsskyldige redo-
visat enligt bestämmelserna i
43 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272). I 6 - 12 §§ lämnas
närmare föreskrifter om vad
som skall iakttas när kontroll-
uppgift lämnas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gång-
en vid 1995 års taxering.
1 Senaste lydelse 1992:1659.
15
Prop. 1993/94:80
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1993:944) om ändring i
taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,
6. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 nämnda lag,
7. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
8. lagen (1992:1745) om 8. lagen (1992:1745) om
allmän sjukförsäkringsavgift. allmän sjukförsäkringsavgift,
9. lagen (1993:000) om allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdeskatt i vissa fall framgår av 21 § lagen
(1968:430) om mervärdeskatt.
16
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller
även avgift och avgiftsskyldig
enligt lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift och lagen
(1992:1745) om allmän sjukför-
säkringsavgift.
1 kap.
2 §>
Vad som sägs i denna lag
om skatt och skattskyldig gäller
även avgift och avgiftsskyl-
dig enligt lagen (1946:324)
om skogsvårdsavgift, lagen
(1992:1745) om allmän sjukför-
säkringsavgift och lagen
(1993:000) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse 1992:1750.
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 80
17
Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §*
Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt
1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, lagen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags till-
gångar, kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1933:395) om ersätt-
ningsskatt, hgen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, hgen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, hgen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, hgen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, hgen (1958:295)
om sjömansskatt, hgen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, hgen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt, hgen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt, hgen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livför-
säkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, hgen
(1989:346) om särskild vinstskatt, hgen (1989:471) om investerings-
skatt för vissa byggnadsarbeten, hgen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel, hgen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatta, hgen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl., hgen (1991:687) om särskild löneskatt på pen-
sionskostnader,
2. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, hgen (1941:251) om
särskild varuskatt, hgen (1957:262) om allmän energiskatt, hgen
(1961:372) om bensinskatt, hgen (1961:394) om tobaksskatt, stämpel-
skattelagen (1964:308), hgen (1968:430) om mervärdeskatt, hgen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam, hgen (1972:820) om skatt
på spel, hgen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
vägtrafikskattelagen (1973:601), hgen (1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrotningshgen (1975:343), hgen (1976:338)
om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket,
lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassettband, hgen (1982:1200) om skatt
på videobandspelare, hgen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft,
lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt for elektrisk kraft från kärnkraftverk,
lagen (1984:351) om totalisatorskatt, hgen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter, hgen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt på viss bensin,
Senaste lydelse 1993:846.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
fordonsskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om fordonsskatt på
utländska fordon, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxidskatt, hgen (1990:587) om svavelskatt,
lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energi-
produktion, hgen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter, hgen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., hgen (1991:1482)
om lotteriskatt, hgen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
(1992:1479) om lagerskatt på viss bensin, hgen (1992:1438) om diesel-
oljeskatt och användning av vissa oljeprodukter, hgen (1992:1439) om
lagerskatt på dieselolja,
3. hgen (1981:691) om social-
avgifter och hgen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsav-
gift.
3. hgen (1981:691) om social-
avgifter, hgen (1992:1745) om
allmän sjukförsäkringsavgift och
lagen (1993:000) om allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet.
Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkomman-
de skatt som avses i uppbördshgen (1953:272).
Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften festställs eller uppbärs
i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande dröjsmåls-
avgift, skattetillägg eller liknande avgift.
Denna hg träder i kraft den 1 januari 1994.
19
Prop. 1993/94:80
Härigenom föreskrivs att 6, 7, 20 och 57 §§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller
under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som
självständig företagare (medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbets-
löshetens inträde utfört förvärvs-
arbete i minst 75 dagar för-
delade pä minst fyra månader
(arbetsvillkor). Endast dag då
förvärvsarbete har utförts i
minst tre timmar får härvid
räknas in.
2. under en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbets-
löshetens inträde utfört förvärvs-
arbete i minst fem månader
(arbetsvillkor). Härvid tas hän-
syn endast till månad då för-
värvsarbete har utförts i minst
75 timmar.
Föreligger särskilda skäl får Arbetsmarknadsstyrelsen medge att med-
lemsvillkoret bestäms till tolv månader för försäkrad, som haft sin
huvudsakliga försöijning som självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.
7§
Med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvs-
arbete jämställs tid då den försäkrade
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,
2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i båda fållen dock tillsammans högst
två månader,
3. haft semester, eller 3. haft semester,
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
4. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värn-
pliktstjänstgöring eller barns
födelse med helt eller delvis
bibehållen lön.
4. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värn-
pliktstjänstgöring eller barns
födelse med helt eller delvis
bibehållen lön, eller
5. från en arbetsgivare får
annan ersättning än pension på
grund av anställningens upp-
hörande (avgångsvederlag).
Tid som avses i första stycket
5 beräknas med utgångspunkt i
avgångsvederlagets storlek i
förhållande till den försäkrades
genomsnittliga inkomst per
månad i anställningen under en
viss period. Regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen.
20 §2
Dagpenning lämnas med 80 procent av den försäkrades dagsförtjänst,
om inte annat följer av 17 § första stycket och andra stycket första
meningen. Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspen-
sion i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension
som lämnas på grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den
försäkrades dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 §
första stycket.
Med dagsförtjänst avses en
femtedel av den veckoinkomst
eller, i fråga om försäkrad med
månadslön, en tjugotvåendel av
den månadsinkomst, som den
försäkrade före arbetslöshetens
inträde vanligen åtnjöt under
arbetstid som var normal for
den försäkrade. Föreligger
särskilda omständigheter, får
Arbetsmarknadsstyrelsen medge
att större andel av medlems
inkomst än som nu sagts skall
Med dagsförtjänst avses en
femtedel av den veckoinkomst
eller, i fråga om försäkrad med
månadslön, en tjugotvåendel av
den månadsinkomst, som den
försäkrade vanligen åtnjöt under
arbetstid som var normal för
denne i arbete som ligger till
grund för arbetsvillkorets upp-
fyllande. Finns det särskilda
omständigheter, får regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer medge att
Senaste lydelse 1993:656.
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
utgöra medlemmens dagsför-
tjänst.
större andel av medlems in-
komst än som nu sagts skall
utgöra medlemmens dagsför-
tjänst.
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbets-
förtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med
samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan hinder av bestämmelserna i första - tredje styckena får dagpen-
ning till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som mot-
svarar utbildningsbidraget.
Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning
från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med be-
lopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas
enligt första - fjärde styckena och ersättningen.
57 §3
En arbetslöshetskassa skall för
vaije medlem som fanns i
kassan vid utgången av det
senast förflutna verksamhetsåret
till staten betala
1. för finansiering av statens
kostnad för utbetalade arbetslös-
hetsersättningar ett belopp som
motsvarar 70 procent av den
under det löpande verksamhets-
året genomsnittligt utbetalade
dagpenningen i kassan (finansie-
ringsavgift), och
2. för finansieringen av ett för
kassorna gemensamt utjämnings-
bidrag ett belopp som motsvarar
tre procent av den gällande
högsta dagpenningen (utjäm-
ningsavgift).
Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om tid och sätt för
betalningarna samt om utjäm-
ningsbidrag
En arbetslöshetskassa skall för
vaije medlem som fanns i
kassan vid utgången av det
senast förflutna verksamhetsåret
till staten betala ett belopp som
motsvarar tre procent av den
gällande högsta dagpenningen
för finansieringen av ett för
kassorna gemensamt utjämnings-
bidrag (utjämningsavgift).
Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om utjämningsbi-
drag.
3 Senaste lydelse 1991:1943.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. De äldre bestämmelserna i 6 § samt 20 § andra stycket första
meningen skall fortfarande gälla i fråga om en ersättningsperiod som
har börjat före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser skall dock inte
tillämpas när den försäkrade efter ikraftträdandet på nytt skall uppfylla
arbetsvillkoret enligt bestämmelsen i 16 §.
3. Äldre bestämmelser i 7 § första stycket skall tillämpas när anställ-
ningen upphör senast den 30 juni 1994.
4. Den äldre bestämmelsen i 57 § om finansieringsavgift skall fort-
farande gälla i fråga om verksamhetsåret 1993 och tidigare verksam-
hetsår.
23
Prop. 1993/94:80
Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §2
Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsar-
bete jämställs tid då sökanden
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning
att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,
3. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst
två månader,
4. haft semester, eller
5. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värn-
pliktstjänstgöring eller barns
födelse med helt eller delvis
bibehållen lön.
4. haft semester,
5. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värn-
pliktstjänstgöring eller barns
födelse med helt eller delvis
bibehållen lön, eller
6. från en arbetsgivare får
annan ersättning än pension på
grund av anställningens upp-
hörande (avgångsvederlag).
Tid som avses i första stycket
6 beräknas med utgångspunkt i
avgångsvederlagets storlek i
förhållande till stödtagarens
genomsnittliga inkomst per
månad i anställningen under en
viss period. Regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen.
Lagen omtryckt 1982:433.
Senaste lydelse 1989:332.
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
8 §’
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämn-
da lag.
Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att
arbeta på grund av
1. värnpliktstjänstgöring,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.
Den tid som inte räknas in i
ramtiden får dock inte överstiga
tvä år.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Den äldre bestämmelsen i 8 § skall fortfarande gälla i fråga om en
ersättningsperiod som har böljat före ikraftträdandet. Äldre bestämmel-
se skall dock inte tillämpas när stödtagaren efter ikraftträdandet på nytt
skall uppfylla arbetsvillkoret enligt bestämmelsen i 16 §.
3. Äldre bestämmelser i 7 § första stycket skall tillämpas när anställ-
ningen upphör senast den 30 juni 1994.
Senaste lydelse 1989:338.
25
Regeringen beslutade den 20 februari 1992 att bemyndiga chefen för
Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare (dir.
1992:24) med uppdrag att föreslå utformning och finansiering av en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I tilläggsdirektiv den 28 januari
1993 (dir. 1993:5) gavs utredaren i uppdrag att även föreslå en lösning
på de akuta finansiella problem som uppstått för arbetslöshetsförsäk-
ringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Utredaren över-
lämnade sitt betänkande Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52) i
juni i år.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över dem som har
avgett yttrande över betänkandet har upprättats och fogas till proposi-
tionen som bilaga 1. Yttrandena finns tillgängliga i Arbetsmarknads-
departementet i lagstiftningsärendet (Dnr A93/1473/A).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 oktober 1993 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 3.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Vissa redaktionella änd-
ringar har gjorts i lagtexten.
Regeringens förslag: En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäk-
ring införs den 1 juli 1994.
Regeringens förslag innebär att arbetet med omläggningen av arbets-
löshetsförsäkringen från en frivillig till en allmän obligatorisk försäkring
genomförs.
Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen står formellt sett öppen för
samtliga förvärvsarbetande. Oaktat denna omständighet har människor
av skilda skäl kommit att hamna utanför försäkringen. För att kunna
garantera en möjlighet för samtliga förvärvsarbetande att på samma
villkor få del av de förmåner som försäkringen ger skall det nuvarande
KAS-systemet förändras fr.o.m. den 1 juli 1994 så att det införs en
inkomstrelaterad ersättning inom ramen för detta system. Denna in-
komstrelaterade KAS-ersättning skall motsvara den ersättning som utgår
i arbetslöshetsförsäkringen, dvs. 80 % av den tidigare inkomsten, dock
för närvarande maximalt 12 400 kronor per månad. Utöver den inkom-
Prop. 1993/94:80
26
strelaterade KAS-ersättningen skall det även fortsättningsvis finnas ett
grundbelopp inom KAS-systemet och i arbetslöshetsförsäkringen. För
närvarande uppgår grundbeloppet till 198 kronor per dag. Detta grund-
belopp skall fr.o.m. den 1 juli 1994 höjas till 227 kronor per dag.
Administrationen av den nya inkomstrelaterade KAS-ersättningen och
grundbeloppet för KAS skall handhas av KAS-regionema.
För att vara berättigad till den inkomstrelaterade KAS-ersättningen
skall krävas att den arbetslöse har en stark anknytning till arbetsmarkna-
den. Inom arbetslöshetsförsäkringen manifesteras detta genom att den
arbetslöse före arbetslöshetens inträde skall dels ha varit medlem i en
arbetslöshetskassa under tolv månader (medlemsvillkor), dels inom en
ramtid av tolv månader ha uppfyllt ett arbetsvillkor. För att uppnå en
motsvarighet till försäkringens medlemsvillkor skall den arbetslöse, för
att vara berättigad till inkomstrelaterad KAS-ersättning, under var och
en av de tre första månaderna inom en ramtid av femton månader före
arbetslöshetens inträde ha varit skyldig att betala den allmänna avgift
som vi föreslår skall införas för finansieringen av de kontanta förmåner-
na vid arbetslöshet (avgiftsvillkor). Utöver den föreslagna motsvarig-
heten till medlemsvillkoret i försäkringen skall den arbetslöse under en
ramtid av tolv kalendermånader före arbetslöshetens inträde ha arbetat
fem månader, varvid hänsyn endast tas till månad då arbete utförts
under 75 timmar.
Grundbeloppet i KAS-systemet skall lämnas till en arbetslös som upp-
fyller arbetsvillkoret men inte medlemsvillkoret i försäkringen eller
avgiftsvillkoret för den inkomstrelaterade KAS-ersättningen. Grundbe-
loppet skall också fortsättningsvis lämnas till den som uppfyller stude-
randevillkoret.
Den nya försäkringen skall finansieras dels genom en oförändrad
arbetsmarknadsavgift på 2,12 % enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, dels genom en individuell och från den taxerade förvärvsinkom-
sten avdragsgill egenavgift på 1 % av förvärvsinkomster från den
1 januari 1994 och 2 % från den 1 januari 1995. Samtidigt slopas fi-
nansieringsavgiften som betalas av arbetslöshetskassorna för att delvis
täcka statens kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Avgiften tas
inledningsvis ut på deklarationspliktiga förvärvsinkomster upp till 7,5
basbelopp medan förmåner utbetalas på grundval av inkomster upp till
186 120 kr per år.
För den försäkrade skall systemet emellertid på sikt utformas så att
förmånerna är relaterade till den inkomst för vilken avgift tas ut. For-
merna för det bereds vidare.
Inom regeringskansliet kommer en analys att göras av de fördelnings-
politiska konsekvenser som beslutade och planerade egenavgifter inom
olika försäkringssystem kan få för den totala samhällsekonomin respek-
tive för hushållen.
Utöver förstärkningar på intäktssidan kommer regelförändringar att
ske i syfte att minska kostnaderna och stimulera till förvärvsarbete.
Detta är ett led i regeringens sanering av de offentliga finanserna.
Fr.o.m. den 1 juli 1994 skall därvid följande gälla i arbetslöshetsförsäk-
ringen och KAS. Ersättning skall betalas ut för högst 300 dagar eller
Prop. 1993/94:80
27
för högst 150 dagar. För den som helt uppfyller arbetsvillkoret genom
förvärvsarbete skall ersättningsperioden vara 300 dagar. För den som
uppfyller arbetsvillkoret genom tid som jämställs med arbetad tid, t.ex.
tid dä arbetsmarknadsutbildning genomgåtts, eller genom en kombina-
tion av arbetad tid och jämställd tid, skall ersättningsperioden vara 150
dagar. Jämställd tid skall inte vara kvalificerande för tvä ersättnings-
perioder i följd. Förutsättningen för att ytterligare ersättning skall kunna
utges vid utgången av en ersättningsperiod om 150 dagar är alltså att
den enskilde helt uppfyller ett nytt arbetsvillkor genom förvärvsarbete
och därigenom blir berättigad till en ersättningsperiod om 300 dagar.
Kravet på anknytning till arbetsmarknaden förstärks genom att endast
förvärvsarbete skall kunna kvalificera till den allra första ersättnings-
perioden. Generösa övergångsbestämmelser skall gälla. Tid som enligt
nuvarande regler jämställs med förvärvsarbete för kvalificering till en
ny ersättningsperiod, skall fram till den 1 juli 1994 vara likvärdig med
arbetad tid från kvalifikationssynpunkt också i det nya systemet.
Regeringen avser att noga följa resultatet av redovisade förslag med
avseende på bland annat utvecklingen på arbetsmarknaden.
Prop. 1993/94:80
Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) och permitteringslöneersättningen
samt kostnaderna för det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) betalas
inte med anslagsmedel utan med en arbetsgivaravgift enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter, benämnd arbetsmarknadsavgift. Dessutom
betalas kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen med en finansierings-
avgift från arbetslöshetskassorna. Båda avgifterna samlas pä ett konto
hos Riksgäldskontoret, vanligtvis kallat arbetsmarknadsfonden, varifrån
utbetalningarna av statsbidrag görs. Ur arbetsmarknadsfonden finan-
sieras även statens kostnader för dels utbildningsbidrag till medlemmar
i arbetslöshetskassorna som genomgår arbetsmarknadsutbildning m.m,
dels statsbidrag till permitteringslönersättningar.
På grund av den snabbt stigande arbetslösheten under de senaste åren
har utbetalningarna från arbetsmarknadsfonden ökat kraftigt. Utbetal-
ningarna har kommit att vida överstiga fondens intäkter och ett växande
underskott har uppstått. Detta underskott har täckts genom att staten via
en rörlig kredit som är kopplad till arbetsmarknadsfonden lånat pengar.
Vid utgången av budgetåret 1992/93 hade ca 16,5 miljarder kronor
utnyttjats av den rörliga krediten. Till utgången av budgetåret 1993/94
beräknas ca 55 miljarder kronor ha upplånats via den rörliga krediten.
28
Kostnader och intäkter i arbetsmarknadsfonden fördelar sig på Prop. 1993/94:80
följande sätt för budgetåren 1991/92 - 1992/93.
Miljarder kronor
1991/92 1992/93
|
Arbetsmarknadsavgift |
13,4 |
13,1 |
|
Finansieringsavgift |
0,9 |
1,2 |
|
Arbetslöshetförsäkr. |
-17,1 |
-31,9 |
|
KAS |
-1,1 |
-1,6 |
|
Utbildningsbidrag |
-7,0 |
-4,0 |
|
Permitte ringslöneers. |
-0,2 |
-0,2 |
|
ränta |
0,9 |
-0,3 |
|
Sparande |
-10,2 |
-23,7 |
Den nu redovisade ekonomiska utvecklingen för arbetsmarknadsfonden
visar att de avgifter som inflyter från arbetsgivare och försäkrade täcker
en allt mindre del av kostnaderna samtidigt som upplåningen ökar. I
längden är det inte möjligt att täcka en allt större del av kostnaderna
genom upplåning. Om inte något görs kommer endast räntekostnaderna
inom en snar framtid att överstiga den sammanlagda summan av de
avgifter som inflyter till arbetsmarknadsfonden. För att även i framtiden
kunna garantera ett väl fungerande system för de kontanta understöden
är det således oundgängligt att åtgärder vidtas för att förstärka den
finansiella basen för de kontanta understöden.
Åtgärder i form av utgiftsminskningar har redan vidtagits för att
stärka den finansiella basen. Fr.o.m. den 5 juli 1993 har kompensa-
tionsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänkts från 90 % till 80 % av
inkomsten. Dessutom har den högsta möjliga ersättningen i försäkringen
sänkts från 598 kronor per dag till 564 kronor per dag. Ersättnings-
beloppet for KAS och grundbeloppet i försäkringen har sänkts från
210 kronor till 198 kronor. Fr.o.m. den 6 september 1993 har vidare
återinförts ett system med fem karensdagar i vaije ny ersättningsperiod.
I samband med att dessa förändringar föreslogs redovisade vi emellertid
att ytterligare åtgärder var nödvändiga att vidta för att komma till rätta
med de finansiella problemen.
För reformeringen av de kontanta understöden vid arbetslöshet är det
redan nu nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder som leder till en snabb
förstärkning av dessa understöds finansiering. Som ett första led i denna
process föreslår vi att en allmän avgift för finansieringen av kontantför-
29
måner vid arbetslöshet införs. Förslaget är avsett att utgöra en över- Prop. 1993/94:80
gångslösning.
Regeringen har i kompletteringspropositionen presenterat ett sane-
ringsprogram för de offentliga finanserna som innebär en budgetför-
stärkning på sammanlagt 81 miljarder kronor fram till 1998. Riksdagen
biföll saneringsprogrammet.
De nu föreslagna förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen innebär
sammantaget och i full effekt en förstärkning av de offentliga finanserna
på drygt 6 miljarder kronor per år. Infasningen är sådan att budget-
förstärkningskravet för saneringsprogrammets första del vad avser
arbetslöshetsförsäkringen m.m. väl uppfylls.
5.2.1 Allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet, m.m.
Regeringens förslag: En allmän avgift för finansiering av kontant-
förmåner vid arbetslöshet införs. Underlaget för avgiften skall vara
summan av sådan inkomst av anställning som avses i 11 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring och sådan inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § nämnda lag. Avgiften skall
utgöra 1 % av underlaget fr.o.m. den 1 januari 1994 och 2 %
fr.o.m. den 1 januari 1995 och beräknas på förvärvsinkomster upp
till 7,5 basbelopp. Avgiften skall betalas av den enskilde och bidra
till finansieringen av ersättningar från arbetslöshetsförsäkringen och
KAS.
Avgiften skall tas ut av den som vid årets ingång inte har fyllt
65 år. Avgiften skall dock inte tas ut av den som uppbär förvärvsin-
komst som understiger 25 % av det vid årets ingång gällande basbe-
loppet.
Underlaget för avgiften skall bestämmas av skattemyndigheten i
samband med taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt. Vid
taxeringen skall skattemyndigheten dra av den på inkomståret belöp-
ande allmänna avgiften från den taxerade förvärvsinkomsten innan
grundavdraget görs.
Den finansieringsavgift (egenavgift) som arbetslöshetskassorna
betalar för finansiering av statens kostnader för utbetalade arbetslös-
hetsersättningar slopas.
Utredarens förslag: Överenstämmer i princip med vårt förslag.
Utredaren föreslår dock att den allmänna avgiften bestäms till 0,6 % av
inkomstunderlaget upp till den s.k. brytpunkten för den statliga inkomst-
skatten.
Remissinstanserna: Cirka en tredjedel av remissinstanserna har kom-
menterat förslaget. Förslaget tillstyrks av Länsrätten i Stockholms län
och av Arbets givaralliansen. Riksgäldskontoret tillstyrker i huvudsak
förslaget. Enligt kontoret är dock förslaget om avskiljande av medel
som inflyter från den allmänna avgiften och överförande av medlen till
30
en särskild fond onödigt krångligt. Enligt kontoret bör i stället hela Prop. 1993/94:80
fondens uppsamlade underskott inkl, upplupna räntor finansieras genom
utbetalningar från statsbudgeten till fonden. Svenska Arbetsgivareföre-
ningen och Sveriges Industriförbund samt Företagarnas Riksorganisa-
tion anser att kostnaderna för kontantförmånerna vid arbetslöshet bör
bäras med 1/3 vardera av arbetsgivarna, arbetstagarna och staten.
Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet anser följaktligen att
nivån på den allmänna avgiften bör vara högre men att den inte bör tas
ut på inkomstdelar som överstiger det belopp för vilket vederbörande är
försäkrad. Även Tjänstemännens Centralorganisation avvisar utredarens
förslag och anför att arbetslöshetsförsäkringen bör finansieras genom
arbetsgivar- och medlemsavgifter som förs till en arbetsmarknadsfond.
Finansieringen ska enligt TCO renodlas genom att de delar av arbets-
marknadspolitiken som för närvarande belastar arbetsmarknadsfonden
finansieras över statsbudgeten. Statsmakten ska dock inte kunna från-
hända sig ansvaret för arbetslöshetens kostnader och i en situation med
extremt hög arbetslöshet måste regering och riksdag ta det yttersta
ansvaret för finansiering både av arbetslöshetsförsäkringen och arbets-
marknadspolitiken. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att det finns ett
uppenbart samband mellan kontantstödsvolymen och volymen aktiva
insatser mot arbetslöshet. En ökning eller minskning av volymen aktiva
insatser vid en given arbetslöshetsnivå leder till direkta effekter på
kostnaderna för kontantstöd. Mot denna bakgrund finns det enligt styrel-
sens mening starka skäl för en samordnad finansiering. Enligt styrelsen
bör den som kan komma i fråga för kontantförmåner betala försäkrings-
avgift i förhållande till sin inkomst. Företagare med aktiebolag bör
omfattas av samma avgiftsregel som anställda medan övriga företagare
bör betala avgift genom egenavgift. Också den som redovisar förlust
skall betala en viss avgift. Sveriges Akademikers Centralorganisation
anser att avgift bör tas ut endast på inkomstdelar som är förmånsgrund-
ande. Enligt Riksrevisionsverket innebär utredningsmannens förslag på
denna punkt och i fråga om det föreslagna arbetsgivaravgiftsuttaget för
statsbudgetens del att 20-22 miljarder kronor måste finansieras genom
ytterligare upplåning under treårsperioden 1994-1996. Upplåningsbe-
hovet ökar därmed, vilket enligt verkets tolkning inte är förenligt med
utredningens tilläggsdirektiv. Statens Arbetsgivarverk framhåller att det
är väsentligt att det finns en stark koppling mellan finansieringen av
försäkringssystemet och rätten att utnyttja det. Enligt verkets uppfatt-
ning bör därför en statlig grund försäkring finansieras över statsbudgeten
medan en tilläggsförsäkring bör finansieras av arbetsmarknadens parter.
Landsorganisation i Sverige, Sveriges Köpmannaförbund, Köpmännens
Arbetslöshetskassa och Petroleumhandlamas Arbetslöshetskassa avstyrk-
er förslaget. Enligt LO bör en arbetslöshetsförsäkring som hittills finan-
sieras av arbetsgivar- och medlemsavgifter. Enligt övriga nu nämnda
organisationer är den fördubbling av såväl individavgifter som arbets-
marknadsavgiften inte möjlig i nuvarande lågkonjunktur.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare framhållit är det
nödvändigt att vidta åtgärder som leder till en snabb förstärkning av den 3 [
finansiella basen för de kontanta understöden vid arbetslöshet. Det bör
lämpligen ske genom införande av en särskild avgift som tas ut på i Prop. 1993/94:80
huvudsak samma sätt som den nyligen införda allmänna sjukförsäkrings-
avgiften.
Det är enligt vår mening, med hänsyn till att den föreslagna avgiften
skall ses som en övergångslösning, lämpligt att debitering och uttag av
avgiften nu hanteras av skattemyndigheten som redan i dag hanterar den
allmänna sjukförsäkringsavgiften. Det kan senare bli aktuellt att pröva
olika tekniska former för uttaget av denna och liknande avgifter. I detta
sammanhang kan också nämnas att den som är skattskyldig enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt inte blir avgiftsskyldig enligt denna lag.
Avsikten är emellertid att också den som blir skattskyldig enligt den
lagen skall betala avgift. Eftersom den tekniska utformningen av in-
förandet av en sådan avgiftsskyldighet kräver ytterligare beredning läggs
inte nu något förslag i denna del. Regeringen avser emellertid att senast
våren 1994 återkomma med ett sådant förslag.
Avgiften bör sålunda i likhet med den allmänna sjukförsäkringsavgift-
en fastställas i samband med taxeringen till statlig och kommunal in-
komstskatt och uppbäras enligt bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272), UBL. Avgifterna skall, för att den betalningsskyldige klart
skall kunna skilja dem från inkomstskatten, redovisas vid sidan av
denna.
Enligt vår bedömning är det lämpligt att knyta underlaget för den nu
föreslagna avgiften till vad som utgör pensionsgrundande inkomst enligt
11 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härigenom
uppnås också en överensstämmelse med den allmänna sjukförsäkrings-
avgiften. För att undvika administrativa svårigheter bör beräknings-
grunden för dessa båda avgifter överensstämma. Den allmänna avgiften
för finansieringen av kontantförmåner vid arbetslöshet bör därför beräk-
nas på inkomster upp till 7,5 basbelopp.
Både KAS och ersättning enligt ALF-lagen upphör senast vid utgång-
en av månaden fore den under vilken den arbetslöse fyller 65 år. Vi
anser det därför lämpligt att den allmänna avgiften tas ut av den som
vid beskattningsårets ingång inte har fyllt 65 år. Härigenom uppnås
också i denna del överensstämmelse med den allmänna sjukförsäkrings-
avgiften och därigenom enkelhet från administrativ synpunkt.
Någon nedre gräns för ersättningsgrundande förvärvsinkomster finns
inte beträffande KAS eller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och
är därför inte motiverad för den här aktuella avgiften. Av praktiska skäl
är det emellertid påkallat att bestämma en nedre gräns för avgifts-
skyldighet för den allmänna avgiften som överensstämmer med gränsen
för deklarationsskyldighet för förvärvsinkomster. Fysiska personer som
uppbär förvärvsinkomster som understiger 25 % av basbeloppet är
fr.o.m. den 1 januari 1994 (1995 års taxering) inte skyldiga att lämna
någon deklaration för dessa enligt 2 kap. 4 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter. Samma gräns bör gälla för uttag
av den allmänna avgiften.
32
Den nuvarande frivilliga avgiften som den försäkrade betalar till Prop. 1993/94:80
arbetslöshetskassan är avdragsgill. Det finns således enligt vår mening
principiella skäl för att den allmänna avgiften också skall vara avdrags-
gill.
För att underlätta för den som betalar avgiften och för att avgiften
skall kunna hanteras av skattemyndigheten inom ramen för den förenk-
lade självdeklarationen bör debiterad avgift dras av från den taxerade
förvärvsinkomsten innan skattemyndigheten drar av grundavdraget. Den
avgiftsskyldige behöver på detta sätt inte själv räkna ut och yrka avdrag
för avgiften utan detta hanteras av skattemyndigheten på samma sätt
som grundavdraget.
Enligt 57 § ALF-lagen skall en arbetslöshetskassa för vaije medlem
som fanns i kassan vid utgången av det senast förflutna verksamhetsåret
till staten betala en finansieringsavgifit (egenavgift). Avgiften är ett
bidrag till statens kostnader for utbetalade arbetslöshetsersättningar.
Enligt vår mening medför införandet av en allmän avgift för finansie-
ring av kontanta förmåner vid arbetslöshet att det inte längre finns några
skäl för att behålla finansieringsavgiften, som ju ytterst får betalas av
arbetslöshetskassans medlemmar via medlemsavgiften. Vi anser således
att denna avgift bör slopas.
Medlemsavgifterna behöver fortsättningsvis sålunda täcka endast
arbetslöshetskassans administrationskostnader och kostnaderna för den
utjämningsavgift som en arbetslöshetskassa enligt 57 § ALF-lagen skall
betala till staten. Slopandet av finansieringsavgiften bör dessutom leda
till att arbetslöshetskassornas medlemsavgifter sänks i motsvarande mån
som kassornas kostnader för finansieringsavgiften försvinner.
Grunderna för uttag av den allmänna avgiften bör enligt vår mening
fastslås i en ny särskild lag om allmän avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet. Lagen skall träda i kraft den 1 januari
1994 och avgiften skall tas ut på avgiftspliktig inkomst som uppbärs
fr.o.m. samma dag. Några särskilda övergångsbestämmelser för den
som har brutet räkenskapsår har bedömts inte vara erforderliga.
Lagförslaget medför följdändringar i skattelagstiftningen.
Slopandet av finansieringsavgiften föranleder en ändring i 57 § ALF-
lagen.
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 80
Regeringens förslag: Arbetsvillkoret i ALF-lagen anpassas till
arbetsvillkoret i KAS-lagen. Den försäkrade skall sålunda under
ramtiden på tolv månader ha utfört förvärvsarbete i minst fem
månader för att få rätt till ersättning. För att en månad ska få till-
godoräknas i arbetsvillkoret ska den försäkrade ha förvärvsarbetat
minst 75 timmar under månaden.
Begränsningen i KAS-lagen att s.k. överhoppningsbar tid inte får
beaktas för längre tid än två år slopas.
Utredarens förslag: Utredningsmannen föreslår en uppdelning i ett
allmänt och ett särskilt arbetsvillkor. För ett inträde till en första ersätt-
ningsperiod krävs ett allmänt arbetsvillkor innebärande förvärvsarbete i
minst 600 timmar fördelade på åtta månader inom en ramtid på tolv
månader. Endast månad då förvärvsarbete utförts i minst 60 timmar
beaktas. Med förvärvsarbete jämställs betald semester och vissa andra
betalda ledigheter samt uppsägningslön under arbetsfri tid och avgångs-
vederlag. Därefter kan ytterligare ersättningsperioder erhållas med ett
nytt särskilt arbetsvillkor innefattande förvärvsarbete i minst 240 timmar
fördelade på minst fyra månader. I detta villkor jämställs med förvärvs-
arbete även bl.a. arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilite-
ring. Den som under minst ett läsår deltagit i heltidsutbildning som
berättigar till studiesocialt stöd uppfyller ett utbildningsvillkor, vilket i
kvalifikationshänseende ersätter såväl det allmänna som det särskilda
arbetsvillkoret; i fråga om det allmänna arbetsvillkoret dock högst för
en ersättningsperiod. Utredningsmannen föreslår vidare bl.a. att den
s.k. överhoppningsbara tiden enligt huvudregeln skall begränsas till fyra
år.
Remissinstanserna: Cirka en tredjedel av remissinstanserna har
kommenterat förslaget. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund anser att endast den som utfört förvärvsarbete mot-
svarande 18 månaders heltidsarbete bör vara kvalificerad för en första
ersättningsperiod. Förvärvsarbete av mindre omfattning bör dock kunna
kvalificera till en kortare ersättningsperiod. Företagamas Riksorganisa-
tion tillstyrker uppdelningen i ett förstagångsvillkor resp, ett fortsätt-
ningsvillkor men anser att den föreslagna utformningen av villkoren inte
ställer tillräckliga krav på anknytningen till arbetslivet. Riksorganisa-
tionen föreslår att arbete, gärna beräknat i timmar, skall ha utförts
under minst 12 månader under en ramtid av 18 månader samt att krav
på att det minsta antalet arbetade timmar i månaden skall ställas så att
det motsvarar minst ett halvtidsarbete, cirka 70-80 timmar per månad.
Socialstyrelsen och Juridiska fakulteten vid Lunds universitet bedömer
34
att det finns en uppenbar risk för att andelen arbetslösa som kan komma Prop. 1993/94:80
att få ersättning minskar genom det skärpta arbetsvillkoret, vilket kan
antas medföra en ökad belastning på socialtjänsten. Arbetsmarknads-
styrelsen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Central-
organisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenska
Musikerförbundet och Kulturarbetarförbundet samt Arbetslöshetskassor-
nas Samorganisation (SO) och Folksam avstyrker förslaget. AMS, SO,
TCO och LO hänvisar till att en preliminär granskning som Arbets-
marknadsstyrelsen och Arbetslöshetskassornas samorganisation gjort
pekar på att en icke obetydlig del av dem som i dag uppbär kontantför-
måner vid arbetslöshet kommer att utestängas från ersättning. SACO,
Svenska Musikerförbundet och Kulturarbetarförbundet anför liknande
farhågor. LO framhåller i detta sammanhang deltidsarbetande och
säsonganställda inom den privata tjänstesektorn och offentlig förvalt-
ning, varav merparten är kvinnor. Det föreslagna arbetsvillkoret bör
därför inte införas utan att man först undersökt vilka effekter det har.
SACO pekar på sambandet med förslagen i Arbetsrättskommitténs
betänkande "Ny anställningsskyddslag" (SOU 1993:32) i fråga om
utökade möjligheter till provanställning och visstidsanställning. Om
förslagen i det betänkandet genomförs kommer det att bli betydligt
vanligare med korta anställningar för personer som är nytillträdande på
arbetsmarknaden. Det kommer därför att bli betydligt vanligare att
perioder av arbetslöshet och perioder av arbete avlöser varandra i
böijan av den yrkesverksamma tiden. Detta får betydelse inte minst för
många av de nyutbildade akademikergruppema under många år fram-
över. TCO anser att den framtida arbetslöshetsförsäkringen bör bygga
vidare på och ta tillvara de positiva delarna av dagens arbetslöshetsför-
säkring. De nuvarande kvalifikationskraven och ersättningsperiodema
kan bilda utgångspunkt. Andelen arbetslösa som får ersättning skulle
utvidgas genom ökade möjligheter att uppfylla kvalifikationsvillkoren
genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Musikerförbundet
och Kulturarbetarförbundet finner det nu gällande arbetsvillkoret vara
väl avvägt och påpekar att kontraktsanställningar som ges medlemmarna
vanligtvis löper i högst en månad, vilket är för kort tid for att uppfylla
det föreslagna allmänna villkoret. Vid en kontroll en vecka i maj 1993
skulle 18 % av de då nytillkommande arbetslöshetsfallen som uppfyllde
det gällande arbetsvillkoret inte ha klarat det föreslagna nya arbets-
villkoret. Folksam anser att det gällande arbetsvillkoret innebär en
lämplig avgränsning mellan vilka grupper som bör anses vara etablerade
på arbetsmarknaden och de som bör anses inte vara det. SO anser att
ersättningsrätten skall bygga på ett och samma arbetsvillkor oavsett
antalet tidigare ersättningsperioder. SO finner vidare att reglerna om
arbetsvillkor och arbetsutbud inte är synkroniserade i förslaget. AMS
anser för sin del vidare att två arbetsvillkor skulle komplicera regel-
systemet i onödan. AMS anser dock att utredaren i princip har rätt i att
arbetsvillkoret måste vara utformat så att det säkrar att den försäkrade
har en aktiv och tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden och föreslår
i stället ett arbetsvillkor, lika för såväl nytillträdande som för utförsäk-
35
ringshotade, exempelvis 350 timmar på fem månader med minst Prop. 1993/94:80
70 timmar per månad under en ramtid på tolv månader.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 6 § första stycket 2 ALF-
lagen föreskrivs ett arbetsvillkor som innebär att den arbetslöse inom en
ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslösheten skall ha utfört
förvärvsarbete under minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader
för att vara berättigad till ersättning. Hänsyn tas endast till dag då
arbete utförts i minst tre timmar. Enligt 6 § KAS-lagen föreskrivs ett
arbetsvillkor som innebär att stödtagaren skall ha utfört förvärvsarbete i
minst fem månader inom en ramtid av tolv månader. Härvid tas endast
hänsyn till månad då förvärvsarbete utförts minst 75 timmar.
Med förvärvsarbete jämställs enligt 7 § första stycket 1-4 ALF-lagen
och 7 § 2-4 KAS-lagen tid då den arbetslöse deltagit i och fullföljt
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldra-
penningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, haft
semester eller eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värn-
pliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen
lön. I fråga om tid då värnpliktstjänstgöring fullgjorts eller föräldrapen-
ningförmån åtnjutits kan högst två månader jämställas med förvärvs-
arbete enligt de båda lagarna. Enligt 7 § 1 KAS-lagen räknas som jäm-
ställd tid också tid då stödtagaren i enskilt hem vårdat åldring eller
handikappad i sådan utsträckning att stödtagaren varit förhindrad att stå
till arbetsmarknadens förfogande. Vid bestämmande av den ramtid på
tolv månader inom vilket arbetsvillkoret skall fullgöras bortses enligt
8 § i AFL-lagen och 8 § i KAS-lagen från viss tid (överhoppningsbar
tid). Hit hör tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av
bl.a. styrkt sjukdom och vård av eget barn eller adoptivbarn som inte
har fyllt två år. Tiden tillgodoräknas som överhoppningsbar tid under
förutsättning att den inte skall tillgodoräknas som jämställd tid enligt
7 § i de båda lagarna enligt vad som nyss sagts. Enligt 8 § andra
stycket KAS-lagen får den överhoppningsbara tiden inte beaktas för
längre tid än två år. Någon motsvarande begränsning finns inte i ALF-
lagen.
Av den redovisning som nu lämnats framgår att arbetsvillkoret i KAS
skiljer sig från det i arbetslöshetsförsäkringen. Genomförandet av en
allmän arbetslöshetsförsäkring förutsätter att ersättning ges på lika
villkor och därför bör ett och samma arbetsvillkor gälla för såväl KAS
som försäkringen.
I likhet med utredaren anser vi att den arbetslöse bör ha en relativt
stark anknytning till arbetsmarknaden för att vara berättigad till under-
stöd. Detta bör också avspegla sig i arbetsvillkoret. Enligt vår bedöm-
ning bör därför den försäkrade för att vara berättigad till ersättning ha
utfört förvärvsarbete i minst 5 månader inom en ramtid av 12 månader
omedelbart före arbetslösheten. För att en månad skall få tillgodoräknas
bör förvärvsarbete ha utförts i minst 75 timmar under månaden. Genom
vårt förslag kommer samma arbetsvillkor att gälla för såväl KAS som
för försäkringen.
36
Utredarens förslag i övrigt rörande arbetsvillkorets utformning bereds Prop. 1993/94:80
vidare i regeringskansliet. Vi är alltså för närvarande inte beredda att
lägga något ytterligare förslag i denna del. En förändring av arbets-
villkoren har även effekter inom andra områden som t.ex. utformning
och användning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vi kommer
därför att följa upp effekterna av den föreslagna förändringen och vara
beredda att återkomma med förslag om detta kan anses erforderligt.
Däremot finner vi i fråga om den överhoppningsbara tiden att det inte
finns några godtagbara skäl för att i KAS ha en annan reglering än den
i försäkringen. Begränsningen i KAS-lagen att den överhoppningsbara
tiden inte får beaktas för längre tid än två år bör därför slopas.
Våra förslag förutsätter ändring i 6 § AFL-lagen och 8 § KAS-lagen.
Regeringens förslag: Dagpenningen skall beräknas på den dagsför-
tjänst som den försäkrade vanligen fick under den arbetstid som var
normal för denne i det arbete som lagts till grund för arbetsvillkorets
uppfyllande.
Utredarens förslag: Överensstämmer i aktuella delar i huvudsak med
vårt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i denna del inte kommen-
terat utredarens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt huvudregeln i 20 § första
stycket ALF-lagen lämnas ersättning med 80 % av den arbetslöses
dagsförtjänst. Av 20 § andra stycket framgår att med dagsförtjänst
menas en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om en försäkrad
med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den
försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid
som var normal for den försäkrade. Avgörande för dagpenningens
storlek är således dagsförtjänsten under den normalarbetstid som den
försäkrade skall ha anses haft före arbetslöshetens inträde.
Enligt 15 § andra stycket AFL-lagen kan en försäkrad under en på-
gående ersättningsperiod kvalificera sig för en ny ersättningsperiod,
nämligen om han under perioden på nytt uppfyllt arbets- och karensvill-
koret.
Det aktuella lagrummet innebär således att en arbetslös under en på-
gående ersättningsperiod genom arbete - om han är deltidsarbetslös -
eller genom vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som t.ex. arbets-
livsutveckling och arbetsmarknadsutbildning, kan kvalificera sig för en
ny ersättningsperiod, som kan påbörjas omedelbart efter att den första
ersättningsperioden avslutats.
Som nyss sagts framgår av huvudregeln i 20 § andra stycket, att till
grund för beräkningen av dagpenningen läggs den dagsförtjänst som den
försäkrade erhöll under den arbetstid som var normal för honom före
37
arbetslöshetens inträde. I praxis har denna formulering i fråga om de Prop. 1993/94:80
deltidsarbetslösa tolkats så att den för beräkningen relevanta tidpunkten
är det heltidsarbete som närmast föregått ersättningsperiodens början,
oavsett hur långt tillbaka i tiden detta heltidsarbete ligger.
Den nu beskrivna tillämpningen av 20 § andra stycket i kombination
med reglerna om återkvalificering i 15 § andra stycket och slopandet av
den s.k. 150-dagarsregeln för deltidsarbetslösa (bet. 1992/93:AU17,
rskr. 1992/93:202) har medfört att det skapats "eviga" ersättningsperio-
der, innebärande att också den som måste anses vara etablerad i ett
deltidsarbete får inkomstutfyllnad från försäkringen motsvarande skillna-
den mellan lönen i deltidsarbetet och lönen i det heltidsarbete han en
gång hade. Ett system som ger sådana effekter strider naturligtvis mot
avsikten med arbetslöshetsförsäkringen, som är att ge ett ekonomiskt
skydd under en övergångsperiod då den arbetslöse anpassar sig till de
nya förhållanden som råder. Arbetslöshetsförsäkringen måste också
harmoniera med arbetsmarknadspolitiken. En av arbetsmarknadspolitik-
ens målsättningar är att skapa förutsättningar för en arbetsmarknad där
människor kan få ett arbete som motsvarar deras önskemål om arbetstid
(arbetsutbud). Hittillsvarande praxis for tillämpningen av reglerna för
deltidsarbetslösa innebär snarast en konservering av en struktur på
arbetsmarknaden som innebär att människor inte kan få ett arbete som
motsvarar deras arbetsutbud och knappast heller har tillräckliga ekono-
miska incitament för att önska sig ett sådant. Enligt vår uppfattning bör
normalarbetstiden i stället relateras till det arbete som ligger till grund
för arbetsvillkorets uppfyllande. För en deltidsarbetslös innebär detta att
det är det arbete som utförts under ersättningsperioden och som kvalifi-
cerat till en ny ersättningsperiod som utgör utgångspunkten för normal-
arbetstidens beräkning i den nya ersättningsperioden. För de som utöver
sin förvärvsinkomst uppbär arbetslöshetsersättning som inkomstutfyllnad
("fyllnadsmarkerar") innebär denna förändring att det oftast inte kom-
mer att utges någon ersättning i den nya ersättningsperioden.
Enligt vad regeringen har erfarit har beträffande heltidsarbetslösa
utvecklats en praxis som innebär att som normalarbetstid skall gälla den
arbetstid som den arbetslöse haft under de tre kalendermånader som
innehåller flest arbetade timmar under ramtiden. Det är således dagsför-
tjänsten under dessa tre månader som läggs till grund för att beräkna
dagpenningens storlek. Den av oss nu föreslagna regleringen innebär
självfallet att dagpenningen även för heltidsarbetslösa skall beräknas på
den dagsförtjänst som den försäkrade vanligen fick under den arbetstid
som var normal för denna i det arbete som lagts till grund för arbets-
villkorets uppfyllande.
Vårt förslag förutsätter ändring i 20 § ALF-lagen.
38
Prop. 1993/94:80
Regeringens förslag: Tid då den arbetslöse från en arbetsgivare får
annan ersättning än pension på grund av anställningens upphörande
(avgångsvederlag) skall jämställas med tid under vilken en arbetslös
utfört förvärvsarbete i fråga om tillgodoräkningsbar tid för uppfyll-
ande av arbetsvillkoret. Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om beräkning av
denna tid.
Utredarens förslag: Utredaren har föreslagit att avgångsvederlaget
skall minska dagpenningens storlek till den del avgångsvederlaget jämte
förmåner från grund- och tilläggsförsäkring medför att kompensationen
överstiger 80 % av inkomstförlusten. Hänsyn tas till avgångsvederlag
som är tillgängligt för lyftning inom en tidsrymd av 18 månader före
och 36 månader efter arbetslöshetens inträde. Från minskningen skall
dock undantas
- belopp som motsvarar normal genomsnittlig lön inkl, semesterersätt-
ning jämte uppsägningslön under tid som avses i 11 § anställnings-
skyddslagen eller den längre tid som gäller enligt kollektivavtal,
- en månadslön utöver vad som anges ovan och,
- belopp som lämnas som allmänt skadestånd.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte närmare kom-
menterat förslaget. Statens Arbetsgivarverk delar utredningens synsätt
men finner det dock vara tveksamt om en reduktion av ersättningen från
en statlig försäkring med alltför generösa ersättningar av annat slag
skulle fungera praktiskt. Enligt verket medför förslaget risk för en för
stor kontrollapparat. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att
förslaget medför en mycket markant inskränkning av den avtalsfrihet
som har rått på detta område. Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslöshets-
kassornas Samorganisation och Tjänstemännens Centralorganisation
avstyrker förslaget. AMS uppfattning överensstämmer med regeringens
förslag. SO liksom TCO anser att förslaget skulle kunna försvåra en
nödvändig omstrukturering av arbetsmarknaden. SO anser vidare att det
också erbjuder kontrollsvårigheter. Den föreslagna regleringen skulle
innebära att kassorna tvingas bygga upp en apparat för att kontrollera
situationer som ligger utanför den arbetslösa tiden, i vissa fall t.o.m.
efter det att medlemmen har blivit utförsäkrad. SO finner det också
oklart hur den föreslagna regeln avses tillämpas på t.ex. avtal om av-
gångsbidrag eller trygghetsrådens stöd till arbetslösa eller det avtal om
tillfälligt utförsäkringsskydd som LO och SAF nyligen avtalat om. TCO
anför också att avgångsvederlag inte är ett entydigt begrepp utan inne-
fattar ersättningar av olika slag.
Skälen för regeringens förslag: I årets kompletteringsproposition
(prop. 1992/93:150 bil. 8) föreslog regeringen en förbättrad samordning
mellan avgångsvederlagen och arbetslöshetsersättningarna. När förslaget
behandlades i riksdagen uppkom ett antal frågeställningar, som bedöm-
39
des vara av en sådan beskaffenhet att de borde analyseras innan beslut Prop. 1993/94:80
kunde fettas i denna fråga. Riksdagen har därför avslagit förslaget och
givit regeringen i uppdrag att återkomma med förslag rörande avgångs-
vederlagen efter att en analys gjorts av de resta frågeställningarna
(prop. 1992/93:150 bil. 8, bet. 1992/93:AU20, rskr. 1992/93:431).
Riksdagen har konstaterat att det är en utbredd företeelse på arbets-
marknaden att olika slag av ersättningar utbetalas till en arbetstagare
som blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Enligt riksdagen är möjlig-
heten att ekonomiskt kompensera arbetstagare som blir övertaliga
många gånger en förutsättning för att en nödvändig strukturomvandling
skall komma till stånd. Den av regeringen föreslagna regleringen skulle
enligt riksdagen kunna leda till att önskvärda strukturomvandlingar
motverkas.
Samtidigt med förslaget om samordning av avgångsvederlag med
arbetslöshetsersättning, föreslog regeringen i kompletteringspropositio-
nen att utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning skulle minskas
med uppsägningslön under tid då det inte finns arbetsplikt och med
avgångsvederlag. Detta motiverades med att sådana ersättningar är en
del av företagens kostnader för avveckling av arbetskraft och att det inte
fenns skäl för staten att bära någon del av dessa kostnader. Riksdagen
godkände regeringens förslag angående utbildningsbidragen (prop.
1992/93:150 bil. 8, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Enligt vår
mening bör en förbättring ske av samordningen mellan arbetslöshetser-
sättningarna och avgångsvederlagen av samma skäl som regeringen
redogjort för i fråga om utbildningsbidragen. Vi vill även framhålla att
det är aktörerna inom en viss bransch som kan påverka innehållet i de
överenskommelser om övergångsvederlag som träffas. Det kan då inte
anses rimligt att staten, ytterst skattebetalarna, via arbetslöshetsersätt-
ningarna skall vara med och bära kostnaderna för dessa överenskom-
melser. I detta sammanhang vill vi även peka på att möjligheten att
förtidspensionera äldre arbetskraft av arbetsmarknadsskäl, de s.k. 58,3-
pensioneringama, tagits bort.
Riksdagen uppmärksammade vidare att det finns kollektivavtal inom
såväl offentlig som privat sektor om avgångsersättningar. Dessa ersätt-
ningar betalas ut av stiftelser och fonder och inte av en arbetsgivare.
Enligt riksdagen borde regeringen analysera om även sådana ersättning-
ar skall samordnas med arbetslöshetsförsäkringen och KAS.
Endast den som saknar förvärvsinkomster betraktas som arbetslös i
ALF-lagens och KAS-lagens mening. Till förvärvsinkomster räknas lön,
uppsägningslön, avgångsvederlag och andra ersättningar som utbetalas
av arbetsgivaren på grund av ett anställningsförhållande. Under den tid
sådana förvärvsinkomster lämnas är vederbörande inte berättigad till
arbetslöshetsersättning men skall å andra sidan tillgodoräknas tiden för
uppfyllande av det arbetsvillkor som uppställs som kvalifikationsgrund
för en ersättningsperiod. Genom en utveckling i praxis har avgångs-
vederlagen kommit att behandlas något annorlunda än andra förvärvsin-
komster, nämligen på det sättet att den tid under vilken vederbörande
anses som arbetslös har begränsats till den uppsägningstid som gäller
för denne enligt anställningsskyddslagens regler, dvs. högst sex
40
månader, även om vederlaget motsvarat betydligt fler månadslöner. I Prop. 1993/94:80
skatte- och socialförsäkringslagstiftningen finns numera inte någon
motsvarande begränsning. Hela avgångsvederlaget beskattas som in-
komst av tjänst. Arbetstagaren får - upp till sju och en halv gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring per kalenderår - tillgodo-
räkna sig hela beloppet som pensionsgrundande inkomst för ATP och
som sjukpenninggrundande inkomst för sjukpenning m.fl. dagersätt-
ningar. En arbetsgivare betalar arbetsgivaravgifter på hela beloppet
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Mot denna bakgrund finns
det enligt regeringens uppfattning numera föga skäl att bibehålla skillna-
den mellan avgångsvederlag och andra förvärvsinkomster när det gäller
arbetslöshetsersättning. Det kan i det sammanhanget påpekas att upp-
sägningslön, under tid då arbetstagaren inte behöver stå till arbetsgivar-
ens förfogande, och avgångsvederlag kan vara utbytbara i en förhand-
ling mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Avgångsersättningar eller andra sådana ersättningar som utbetalas
genom försäkringar eller av parterna gemensamt uppbyggda fonder
utgör däremot inte förvärvsinkomster och har därför heller inte någon
relevans för arbetslöshetsbegreppet i ALF-lagen och KAS-lagen. Av
samma skäl gäller för den typen av ersättningar t.ex. att ersättningen
inte grundar någon rätt till ATP eller till sjukpenning och inte heller
läggs till grund för uttag av arbetsgivaravgifter. Av 20 § ALF-lagen
framgår emellertid att sådana ersättningar, liksom t.ex. tjänstepension,
skall leda till att dagpenningen från arbetslöshetsförsäkringen minskas.
Beräkningen av dagpenningen kommer i ett sådant fall att grundas på
den aktuella dagsförtjänsten minskad med summan av den eller de andra
ersättningarna. Är dessa ersättningar större än dagsförtjänsten, lämnas
självfallet inte någon dagpenning. Den som mottar sådana ersättningar
är dock likafullt att betrakta som arbetslös i KAS-lagens och ALF-
lagens mening. Följaktligen får tid då ersättningar av detta slag lämnas
inte heller tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret. Till saken
hör också att regeringens förslag i kompletteringspropostionen motivera-
des med bl.a. att avgångsvederlagen borde behandlas på samma sätt
såväl i ALF-lagens och KAS-lagens mening som i skatterättslig och
socialförsäkringsrättslig mening och alltså beaktas fullt ut.
Det framgår av det vi anfört att vi anser att det inte finns några skäl
för att omdefiniera arbetslöshetsbegreppet för anställda i KAS och
arbetslöshetsförsäkringen. Enligt vårt förmenande är det nuvarande
arbetslöshetsbegreppet väl avvägt.
Regeringens förslag berör arbetslöshetsbegreppet och riksdagen har
därför rest frågor om hur detta begrepp i lagstiftningen for de kontanta
understöden förhåller i sig förhållande till motsvarande begrepp i fråga
om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Som vi redogjort för bygger
arbetslöshetsbegreppet för anställda i arbetslöshetsförsäkringen och KAS
på att den sökande saknar förvärvsinkomster. De arbetsmarknads-
politiska insatserna har ett annat och vidare syfte än att blott erbjuda
kontantstöd och riktar sig följaktligen i huvudsak till den som saknar
förvärvsarbete. Regeringens förslag innebär således inte någon föränd-
ring på denna punkt. Redan med nuvarande regelverk kan den som inte
41
är att betrakta som arbetslös enligt ALF-lagen och KAS-lagen anvisas Prop. 1993/94:80
en arbetsmarknadspolitisk åtgärd om han eller hon saknar ett förvärvs-
arbete eller - i vissa fall - har ett förvärvsarbete men riskerar att mista
detta. Enligt vår bedömning är därför vårt förslag i fråga om avgångs-
vederlagen förenligt med det arbetsmarknadspolitiska regelverket. Detta
är också utgångspunkten för regeringens förslag i kompletteringspropo-
sitionen, vilka godtagits av riksdagen, i fråga om nya samordningsbe-
stämmelser för utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning. Det
föreslogs att t.ex. uppsägningslön och avgångsvederlag skulle minska
dagpenningen om sagda förvärvsinkomster lämnades samtidigt. Sådana
förvärvsinkomster föreslogs däremot inte påverka möjligheten att anvisa
någon arbetsmarknadsutbildning.
Också själva konstruktionen av regeringens förslag till samordnings-
regel har föranlett riksdagen att resa ett par frågeställningar. Riksdagen
har velat veta om samordningen skall ske på grundval av ett avtal om
avgångsvederlag eller om en förutsättning skall vara att beloppet faktiskt
betalats ut. Dessutom har frågan rests om samordning skall ske i det fall
när ett avgångsvederlag som utbetalats förbrukats innan frågan om
samordning aktualiserats.
Av den av Lagrådet granskade och utan erinran godtagna lagtexten
framgår att det är rätten till avgångsvederlaget som omfattas av regle-
ringen i regeringens förslag. Utgångspunkten är alltså densamma som i
fråga om rätt till uppsägningslön under tid då arbetsgivaren befriat
arbetstagaren från arbetsplikt. Själva betalningsåtgärden är således utan
betydelse för om samordningsregeln skall tillämpas. Det torde för övrigt
vara förenat med betydande tillämpningssvårigheter att knyta tillämp-
ningen av samordningsregeln till betalningsåtgärden. Vad gäller den
andra frågeställningen kan vi konstatera att det finns personer med
anställningar som upphör under hösten 1993 och våren 1994 samtidigt
som dessa personers avtal om avgångsvederlag ingåtts före denna tid-
punkt. Dessa personer kanske skulle ha begärt ett högre avgångsveder-
lag i förhandlingen med arbetsgivaren om de känt till att regeringen
avsåg att föreslå att hela summan av avgångsvederlaget skulle vara
kvalificerade för uppfyllande av arbetsvillkoret och därmed också för
uttolkningen av arbetslöshetsbegreppet i KAS och i försäkringen. För
att ge parterna på arbetsmarknaden en rimlig frist att anpassa sig till de
nya reglerna bör regeringens förslag till samordningsregel inte tillämpas
på anställningar som upphör före den 1 juli 1994.
Resultatet av den genomgång som gjorts av de av riksdagen resta
frågeställningarna är sådant att vi nu föreslår en reglering som bortsett
från övergångsregleringen överensstämmer med den i kompletterings-
propositionen.
Samordningen mellan arbetslöshetsersättningarna och avgångsveder-
lagen bör således ske genom att avgångsvederlaget skall jämställas med
förvärvsarbete i fråga om tillgodoräkningsbar tid för uppfyllandet av
arbetsvillkoret. Detta bör åstadkommas genom att avgångsvederlaget
beräknas avse en viss tid från anställningens upphörande. Utgångspunkt-
en för beräkningen bör vara avgångsvederlagets storlek i förhållande till 42
storleken av den försäkrades genomsnittliga månadsinkomst i anställ-
ningen under en viss period. Det bör emellertid ankomma på regeringen Prop. 1993/94:80
eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om den närmare beräkningen av denna tid. Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela
sådana föreskrifter.
En konsekvens av att avgångsvederlaget omräknas till viss tid som
skall jämställas med förvärvsarbete i fråga om tillgodoräkningsbar tid
för uppfyllande av arbetsvillkoret, är att den försäkrade för samma tid
inte är att anse som arbetslös i ALF-lagens och KAS-lagens mening och
följaktligen inte heller är berättigad till arbetslöshetsersättning. Den tid
som avgångsvederlaget enligt vad nu sagts skall beräknas avse, skall i
detta hänseende alltså behandlas på samma sätt som övriga i 7 § hgen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring angivna situationer, t.ex. tid då
den sökande har semester.
Enligt vår åsikt bör den föreslagna samordningen gälla även i fråga
om KAS.
Vårt förslag förutsätter ändring i 7 § i hgen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring och i hgen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Ersättningsperiodens längd för vissa deltidsarbetslösa
Av 24 § hgen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring framgår att rege-
ringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmarknadsstyrelsen,
får föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten för den som regel-
bundet utför deltidsarbete under veckor då han eller hon i övrigt är
arbetslös, om det finns särskilda skäl för det. En likalydande be-
stämmelse finns i 15 § hgen (1973:371) om kontant arbetsmarknads-
stöd. Fram till den 1 maj 1993 gällde enligt förordningsbestämmelser
att en sådan deltidsarbetslös endast fick 150 ersättningsdagar om han
eller hon inte kvalificerade sig för en ny ersättningsperiod. Efter beslut
av riksdagen (bet. 1992/93:AU17, rskr. 1992/93:202) slopades bestäm-
melserna. I ärendet uttalade riksdagen bl.a. följande: I det längre per-
spektivet finns det skäl att överväga en tidsmässig begränsning av ersätt-
ningsrätten vid deltidsarbetslöshet. Försäkringen har karaktär av en
omställningsförsäkring; skyddet är även vid hel arbetslöshet begränsat i
tiden. Som reglerna fungerar i dag kan en person med ett lågt antal
ersättningsdagar under beräkningsveckan uppbära arbetslöshetsersättning
under tidsperioder som är betydligt längre än den normalt maximala
ersättningsperioden om 300 dagar. Det kan ifrågasättas om detta verk-
ligen överensstämmer med försäkringens karaktär och syfte.
De nuvarande ersättningsreglerna för deltidsarbetslösa medför att
arbetslöshetsersättning ytterst kan komma att utges under 300 veckor i
en och samma ersättningsperiod. Det kan, som också riksdagen funnit,
ifrågasättas om detta verkligen överensstämmer med försäkringens
karaktär och syfte. Regeringen avser därför att uppdra åt Arbetsmark-
nadsstyrelsen att redovisa hur en rimlig och rättvis kalendertidsbaserad Prop. 1993/94:80
begränsning kan åstadkommas av rätten till ersättning i samma ersätt-
ningsperiod för den som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då
han eller hon i övrigt är arbetslös.
Karenstidsreglering för vissa deltidsarbetslösa
I årets kompletteringsproposition (1992/93:150, bil. 8) föreslogs, i fråga
om den som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i
övrigt är arbetslös, att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer skulle få föreskriva om karenstid utöver vad som följer av
lagen, om det finns särskilda skäl för det. I denna del anförde regering-
en bl.a. följande: En arbetslös som regelbundet utför deltidsarbete under
veckor då han eller hon i övrigt är arbetslös kan komma att uppbära
ersättning under en tidsperiod som är längre än 14 månader. I för-
hållande till andra grupper av arbetslösa ter det sig inte rättvist om
ersättning i dessa fall skall kunna lämnas under så långa tidsperioder
utan att karensvillkoret på nytt uppfylls. Den som är helt arbetslös eller
den som utför deltidsarbete som inte är regelbundet utförsäkras efter ca
14 kalendermånader. Därefter måste han eller hon genom arbete eller
någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd kvalificera sig för en ny ersätt-
ningsperiod. Innan den arbetslöse på nytt kan få ersättning måste han
eller hon dessutom fullgöra en ny karenstid.
Förslaget godtogs av riksdagen (bet. 1992/93 :AU20, rskr.
1992/93:431). Riksdagen förutsatte emellertid att eventuella föreskrifter
om begränsningar i ersättningsrätten, och därmed troligen ett mer
detaljreglerat och administrativt betungande system, vägdes noga mot
eventuella besparingseffekter. Riksdagen förutsatte vidare att regeringen
senast i samband med budgetpropositionen lämnar en redovisning be-
träffande de föreskrifter som kan ha utfärdats med stöd av bemyndigan-
det.
De i 24 § lagen om arbetslöshetsförsäkring och 15 § tredje stycket
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd gjorda ändringarna i berört av-
seende trädde i kraft den 6 september 1993. Genom förordning med
ikraftträdande samma tidpunkt fördes bemyndigandet att meddela före-
skrifter vidare till Arbetsmarknadsstyrelsen.
Regeringen avser att uppdra åt Arbetsmarknadsstyrelsen att redovisa
hur bemyndigandet använts.
Företagarbegreppet
Under våren 1993 uttalade riksdagen (bet. 1992/93 :AU17, rskr.
(1992/93:202) att företagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen och
KAS hade kommit att ges en alltför vidsträckt tolkning. Anhöriga till
företagare hade i praxis, om de som anställda aktivt deltagit i rörelsen,
jämställts med företagare även om de inte ägde någon andel i företaget.
Enligt riksdagen borde enbart den som i praktiken hade ett väsentligt
44
inflytande över verksamheten betraktas som företagare - och därmed
omfattas av det strängare arbetslöshetsbegrepp som gäller för före-
tagare. Enligt riksdagen borde en grundläggande förutsättning for att
betraktas som företagare också vara att vederbörande själv ägde någon
del av företaget. Regeringen ålades att skyndsamt återkomma med
lagförslag i enlighet med vad riksdagen uttalat.
Regeringen lade i kompletteringspropositionen (1992/93:150, bil. 8)
fram ett förslag i enlighet med riksdagsbeställningen. Förslaget godtogs
av riksdagen (bet. 1992/93:AU20, rskr. 1992/93:431). Ändringarna i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknads-
stöd i berört avseende trädde i kraft den 6 september 1993.
Det är från olika synpunkter - bl.a. konkurrenssynpunkt - viktigt att
den förmånliga behandling som anhöriga till företagare ges genom
nämnda lagändring inte leder till ett ökat missbruk av förmånerna vid
arbetslöshet. Regeringen avser därför att uppdra åt Arbetsmarknads-
styrelsen att granska tillämpningen av det nya företagarbegreppet och
återkomma till regeringen med en redovisning härom.
Arbetslöshetsbegreppet för företagare
Enligt nuvarande bestämmelser anses en företagare arbetslös, när hans
eller hennes personliga verksamhet i rörelsen upphört annat än till-
fälligt, om inte Arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver
annat. Denna bestämmelse innebär i princip att en företagare skall ha
definitivt avvecklat sin rörelse för att vara berättigad till KAS eller
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Kravet att en företagare skall ha lämnat sin rörelse för att anses som
arbetslös innebär i allmänhet att han eller hon skall ha sålt fest egendom
och rörelsetillgångar. Fortsatt innehav av fest egendom eller annan
rörelsetillgång av betydande värde utgör skäl för att ifrågasätta om
företagarens personliga verksamhet i rörelsen verkligen upphört.
I kompletteringspropositionen för budgetåret 1993/94 (prop.
1992/93:150, bil. 8) föreslogs att regeringen skulle ges bemyndigandet
att meddela föreskrifter om undantag från det annars gällande kravet på
att rörelsen skall ha upphört annat än tillfälligt för att ersättning skulle
kunna lämnas. Riksdagen beslutade (rskr. 1992/93:431) att i enlighet
med arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93 :AU20 Arbetslöshets-
ersättning m.m. dels avslå regeringens förslag, dels ge regeringen i
uppdrag att skydsamt återkomma i denna fråga.
I det nämnda betänkandet anfördes att utredningen om en ny arbets-
löshetsförsäkring fått i uppdrag att överväga frågan för hur ett skydd för
företagare borde konstrueras som å ena sidan är ekonomiskt och socialt
acceptabelt men å andra sidan inte snedvrider konkurrensen. Därefter
anförde utskottet följande: "Utskottet instämmer i och för sig i vad som
sägs i propositionen om vikten av att åstadkomma förhållanden som
skapar nya företag och ger tillväxt i små och medelstora företag. Från
den synpunkten kan man ifrågasätta ett regelsystem som kan innebära
att en arbetslös måste göra sig av med sitt företag för att ha rätt till
Prop. 1993/94:80
45
ersättning ur försäkringen. Företaget är ju ofta den möjlighet som ges Prop. 1993/94:80
att åter få fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden. Som anförs i
propositionen kan detta knappast stå i överensstämmelse med arbets-
marknadspolitikens målsättningar. Denna aspekt måste dock vägas bl.a.
mot risken för konkurrenssnedvridning. Utskottet anser därför att frågan
ifall arbetslöshetsersättning skall kunna utges även i samband med
tillfälliga uppehåll är av sådan art att den bör beredas sedan den nyss-
nämnda utredningen lagt fram sitt förslag, bl.a. då det inte kan uteslutas
att lagstiftning blir erforderlig." Mot angiven bakgrund förklarade sig
utskottet inte vara berett att medge regeringen rätt att föreskriva undan-
tag från regeln. Bemyndigandet för Arbetsmarknadsstyrelsen att före-
skriva om undantag kvarstod dock.
Betänkandet från utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring har
avlämnats och remissbehandlats. Utredarens förslag innebär att en före-
tagare i vissa fall skall ges rätt till ersättning även i samband med ett
tillfälligt uppehåll i rörelsen. Innan ersättning kan utges i en sådan situa-
tion skall företagaren emellertid ha varit arbetslös under 60 dagar
(karensvillkor). Därutöver föreslås att arbetslöshetskassan skall kunna
kräva att företagaren styrker sin rätt till ersättning genom inyg utfärdat
av kvalificerad revisor efter genomgång av företagets bokföring.
Som riksdagen framhållit måste intresset av att åstadkomma för-
hållanden som skapar nya företag och ger tillväxt i små och medelstora
företag vägas mot risken för konkurrenssnedvridning. Det är därför
viktigt att konsekvenserna av föreslagna förändringar av företagarregler-
na blir genomlysta. Mot denna bakgrund lägger vi inte fram något
förslag nu om förändrade regler. Denna fråga kommer att bli föremål
för en fortsatt beredning, vars syfte är att en proposition kan föreläggas
riksdagen.
Rätt till arbetslöshetsersättning vid utövande av bisyssla
Enligt 23 § andra stycket ALF-lagen tas vid beräkning av arbetslöshet
inte hänsyn till en bisyssla som den försäkrade före arbetslöshetens
inträde varaktigt bedrivit vid sidan av heltidsarbete, om bisysslan inte
utvidgas under arbetslösheten och inte hindrar denne från att anta
erbjudet lämpligt arbete. Någon begränsning för hur stora inkomster
som bisysslan får inbringa finns däremot inte.
De nuvarande reglerna på denna punkt innebär alltså att bisysslan kan
inbringa mycket stora inkomster utan att detta i sig påverkar rätten till
kontant understöd vid arbetslöshet. Det har på olika sätt i den allmänna
debatten framkommit att personer som genom sina bisysslor haft årsin-
komster som motsvarat en eller flera normala årslöner också samtidigt
varit berättigade till KAS eller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Enligt regeringens uppfattning skall de kontanta understöden vid arbets-
löshet syfta till att ge ett grundläggande inkomstskydd. Det framstår då
som stötande att personer med stora förvärvsinkomster samtidigt kan få
en oreducerad arbetslöshetsersättning. Regeringen avser därför att upp- 46
dra åt Arbetsmarknadsstyrelsen att lämna förslag till hur en rimlig och
rättvis begränsning kan åstadkommas av rätten till arbetslöshetsersätt- Prop. 1993/94:80
ning i samband med bisysslor.
1 §
Av paragrafen framgår att en avgift för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet skall betalas för vaije år. Avgiften tas ut på inkomst
som preciseras i 2 §. Med år avses beskattningsår.
För beskattningsåret 1994 utgör avgiften 1 % av det inkomstunderlag
som anges i 2 §. Fr.o.m. beskattningsåret 1995 utgör avgiften 2 % av
detta.
2§
I paragrafen anges hur underlaget för beräkning av avgiften skall be-
stämmas. Underlaget utgörs av summan av sådan inkomst av anställning
som avses i 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och
sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § samma
lag. Den del av summan som överstiger sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring
ingår dock inte i beräkningsunderlaget.
Något basbeloppsavdrag som vid festställande av pensionsgrundande
inkomst skall inte göras. Inkomsten beaktas även om pensionsgrundande
inkomst inte skall festställas enligt 11 kap. 1 § andra stycket nämnda
lag, t.ex. för den som före 65 års ålder uppbär hel ålderspension. I
paragrafen festslås vidare att endast inkomster för vilka den som uppbär
inkomsten är skattskyldig enligt kommunalskattelagen skall ingå i beräk-
ningsunderlaget för avgiften. Detta medför bl.a. att den som endast är
skattskyldig enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt eller lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta inte blir
avgiftsskyldig enligt denna lag.
3 §
Av paragrafen framgår att avgift inte skall betalas av den som har fyllt
65 år vid beskattningsårets ingång. Befriad från avgiftsskyldighet är
vidare den som har en inkomst enligt 2 § som understiger 25 % av det
vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
Den vars inkomst överstiger nämnda gräns skall däremot debiteras
avgift för hela summan av inkomsterna upp till sju och en halv gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, alltså även den del därav
som ligger under 25 % av basbeloppet.
47
5 § Prop. 1993/94:80
I paragrafen anges att bestämmelserna i taxeringslagen och uppbörds-
lagen gäller för avgift enligt denna lag. Detta innebär bl.a. att i fråga
om rätt till omprövning, överklagande m.m. gäller samma regler som
vid inkomsttaxeringen. I paragrafens andra mening slås fast att avgiften
skall föras till staten.
50 §
I paragrafen har tagits in en bestämmelse om att den allmänna avgiften
för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet skall vara avdrags-
gill vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Avdraget skall göras
från den taxerade förvärvsinkomsten innan grundavdraget görs och
hanteras av skattemyndigheten på samma sätt som detta.
9§
Här slås fest att den allmänna avgiften skall vara avdragsgill även vid
taxeringen till statlig inkomstskatt.
4 § 1 mom.
I andra stycket anges att också den allmänna avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet och avdraget för denna skall medräk-
nas i skattetabellerna.
I tredje stycket, som är nytt, anges att det av skattetabellerna skall
framgå hur stor del av avdragsbeloppet som avser summan av den
allmänna sjukförsäkringsavgiften och den allmänna avgiften för finansie-
ring av kontantförmåner vid arbetslöshet. Bestämmelsen motiveras av
att den som har gjort avdraget för avgifterna åläggs en skyldighet att
lämna ifrågavarande uppgift såväl till den skattskyldige som till skatte-
myndigheten (se 43 § 1 mom. uppbördslagen och 3 kap. 4 § lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter). Det innebär att avgifterna i
skattetabellerna inte behöver redovisas var for sig.
12 §
Första stycket har kompletterats med en regel om att man vid uttaget av
sådan preliminär skatt som skall betalas genom skatteavdrag skall ta
hänsyn till att den allmänna sjukförsäkringsavgiften och den allmänna
avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet inte alltid
skall tas ut.
48
27 § 2 mom. Prop.
Bestämmelsen i det nya tredje stycket föranleds av att den allmänna
sjukförsäkringsavgiften och den allmänna avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet skall hållas skilda från inkomstskatten.
Detta gäller såväl vid redovisningen av skatteavdraget på lönebeskedet
eller liknande (se 43 § 1 mom.) som vid lämnandet av kontrolluppgift-
erna (se 3 kap. 4 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter).
Lagstiftningen avses även bli kompletterad med en bestämmelse i upp-
bördsförordningen (1967:1676) om en särredovisning av avgifterna på
slutskatte sedeln.
43 § 1 mom.
Ändringen i momentet föranleds av att den allmänna sjukförsäkringsav-
giften och den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet skall hållas skilda från inkomstskatten. Se också kom-
mentaren till 27 § 2 mom.
2 kap. 4 §
Ändringen i paragrafen föranleds av att den allmänna sjukförsäkringsav-
giften och den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet skall hållas skilda från inkomstskatten. Se också kom-
mentaren till 27 § 2 mom. lagen om ändring i uppbördslagen.
6§
Genom en ändring i denna paragraf bringas arbetsvillkoret i försäk-
ringen och i KAS i överensstämmelse med varandra. Den försäkrade
skall sålunda inom den föreskrivna ramtiden utföra förvärvsarbete i
minst fem månader. Hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbete har
utförts i minst 75 timmar. I övrigt hänvisas till kommentaren till över-
gångsbestämmelsen nedan.
7§
I paragrafen läggs till en ny punkt i första stycket, femte punkten, och
ett nytt stycke. Ändringen i denna del innebär följande. Med undantag
av den reglering som finns i fråga om företagare i 4 § regleras inte
explicit i lagen de situationer när den försäkrade är att anse som arbets-
lös. Att den som förvärvsarbetar inte är att anse som arbetslös under
samma tid framgår emellertid indirekt av kvalifikationsreglerna i 6 och
7 §§. Enligt etablerad praxis anses inte heller den som uppbär förvärvs-
inkomster från en arbetsgivare under tid då arbete inte utförs som ar-
betslös, dvs. under tid då det lämnas t.ex. permitteringslön eller upp-
1993/94:80
49
4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 80
sägningslön för sådan tid då arbetsgivaren befriat arbetstagaren från
arbetsplikt. Tid när sådan ersättning lämnas jämställs i praxis med
arbetad tid och är följaktligen kvalificerande för uppfyllande av arbets-
villkoret. Ersättningar som utbetalas till den försäkrade från någon
annan än arbetsgivaren, t.ex. från kollektivavtalsreglerade stiftelser eller
fonder eller dylikt, har inte någon relevans för arbetslöshetsbegreppet i
försäkringen och är således inte heller kvalificerande för uppfyllande av
arbetsvillkoret. Ersättningar av sådant slag kan emellertid enligt 20 §
komma att reducera dagpenningen.
Ett avgångsvederlag som en arbetstagare får från en arbetsgivare på
grund av anställningens upphörande betraktas som en förvärvsinkomst.
Avgångsvederlaget får därmed betydelse for tillämpningen av arbetslös-
hetsbegreppet i försäkringen och tillgodoräknas som kvalificerande för
uppfyllande av arbetsvillkoret. Till skillnad från förvärvsinkomster av
annat slag har i praxis rättsverkningarna i nu nämnt hänseende begrän-
sats till den tid som motsvarar den uppsägningstid som den försäkrade
har enligt bestämmelserna i lagen (1982:80) om anställningsskydd, dvs.
mellan en månad och sex månader.
Innebörden av den föreslagna ändringen i paragrafen är att ett av-
gångsvederlag skall beaktas fullt ut vid tillämpningen av arbetslöshets-
begreppet och vid tillgodoräknandet av kvalifikationstid för uppfyllande
av arbetsvillkoret. Bortsett från denna skillnad bygger den valda lös-
ningen på den gällande ordningen, dock att avgångsvederlaget av lag-
tekniska skäl nu regleras som med förvärsarbete Jämställd tid i stället
för att betraktas som direkt arbetad tid.
Med avgångsvederlag åsyftas i paragrafen annan ersättning än pension
som den försäkrade får från en arbetsgivare på grund av anställningens
upphörande. Pension som lämnas av en arbetsgivare eller av någon
annan eller ersättningar av annat slag som lämnas av någon annan än en
arbetsgivare, utgör alltså inte avgångsvederlag i paragrafens mening.
Som tidigare nämnts kan den typen av ersättningar i stället enligt 20 §
komma att minska dagpenningen.
Bestämmelsen tar i främsta rummet sikte på frivilliga överenskommel-
ser mellan arbetsgivare och arbetstagare om avgångsvederlag. Bestäm-
melsen skall emellertid tillämpas också om arbetsgivaren av domstol
eller efter ett skiljedomsförfarande ålagts att till arbetstagare betala
ersättning på grund av anställningens upphörande. Också ersättning som
fastställts på det sättet är nämligen att anse som avgångsvederlag i
paragrafens mening. Det saknar betydelse för tillämpningen av bestäm-
melsen om någon del av den ersättning som arbetsgivaren lämnar till
arbetstagaren skulle kunna urskiljas såsom ersättning av ideell natur.
Det är den försäkrades rätt till avgångsvederlag från arbetsgivaren
som är föremål för den reglering som görs i paragrafen. Det förutsätts
sålunda att fordringen på arbetsgivaren inte är tvistig. Betalningsåtgärd-
en som sådan eller tidpunkten för denna kan självfallet ha betydelse från
bevissynpunkt men saknar rättslig betydelse i sig.
För att avgångsvederlaget skall kunna jämställas med förvärvsarbete i
fråga om tillgodoräkningsbar tid för uppfyllande av arbetsvillkoret krävs
att ersättningen översätts till att avse en viss tid från anställningens
Prop. 1993/94:80
50
upphörande. Som framgår av allmänmotiveringen skall utgångspunkten Prop. 1993/94:80
för denna beräkning vara avgångsvederlagets storlek i förhållande till
den försäkrades genomsnittliga inkomst per månad i anställningen under
en viss period. Av paragrafens andra stycke framgår att regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela före-
skrifter om beräkning av den tid som ett avgångsvederlag skall avse.
Det kan självfallet inträffa att arbetslöshetskassan inte får kännedom
om att arbetstagaren tillerkänts ett avgångsvederlag och därför betalar ut
ersättning när anställningen upphört trots att rätt därtill inte finns. I ett
sådant fäll har arbetslöshetskassan resp, länsarbetsnämnden att pröva
om förutsättningarna för att ålägga arbetstagaren återbetalningsskyldig-
het enligt 36 § i AFL-lagen och i KAS-lagen är uppfyllda. Om åter-
betalningsskyldighet finns, kan avräkning av för mycket utbetald ersätt-
ning på framtida utbetalningar göras.
20 §
Enligt huvudregeln lämnas dagpenning med 80 % av den försäkrades
dagsförtjänst. Enligt gällande bestämmelser i andra stycket avses med
dagsförtjänst en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om en
försäkrad med månadslön, en tfugotvåendel av den månadsinkomst, som
den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbets-
tid som var normal för den försäkrade.
Som framgår av allmänmotiveringen har i fråga om deltidsarbetslösa
bestämmelsen i praxis tolkats så att normalarbetstiden skall beräknas
utifrån det heltidsarbete som den försäkrade senast hade, även om denne
kvalificerat sig för en ny ersättningsperiod genom deltidsarbete. Änd-
ringen i paragrafens andra stycke innebär att normalarbetstiden skall
relateras till det arbete som ligger till grund för arbetsvillkorets upp-
fyllande. Den nya bestämmelsen får betydelse när den försäkrade kvali-
ficerat sig för en ny ersättningsperiod eller när denne i en pågående
ersättningsperiod på nytt skall uppfylla arbetsvillkoret enligt bestämmel-
sen i 16 §.
Enligt gällande lydelse av 20 § andra stycket andra meningen får
Arbetsmarknadsstyrelsen, om det finns särskilda omständigheter, medge
att en större andel av en medlems inkomst än som sägs i första mening-
en skall utgöra medlemmens dagsförtjänst. Bestämmelsen har tillkommit
före ikraftträdandet av den nya regeringsformen. Av 8 kap. 11 § i den
nya regeringsformen följer att riksdagens bemyndigande att meddela
föreskrifter i ett visst ämne inte skall riktas direkt till en av regeringen
underställd myndighet. Bemyndigandet skall i ett sådant fall i stället
riktas till regeringen eller, i förekommande fall, till den myndighet som
regeringen bestämmer. I paragrafens andra stycke, andra meningen, har
en anpassning gjorts i enlighet härmed. Någon ändring i sak åsyftas
inte. Avsikten är att föra bemyndigandet vidare till Arbetsmarknads-
styrelsen.
51
57 § Prop. 1993/94:80
Ändringen innebär att den finansieringsavgift som arbetslöshetskassorna
betalar for finansiering av statens kostnad för utbetalade arbetslöshetser-
sättningar slopas.
Övergångsregler
2.
Enligt huvudregeln skall det äldre arbetsvillkoret fortforande tillämpas i
fråga om en ersättningsperiod som har börjat före den 1 januari 1994.
Den som har påbörjat en ersättningsperiod före detta datum är alltså
också fortsättningsvis berättigad till ersättning under återstoden av
samma period även om han inte uppfyller det nya arbetsvillkoret. Av
15 § andra stycket, tredje meningen, framgår att en ny ersättningsperiod
i vissa foll skall räknas från inträdet av den arbetslöshet då den försäk-
rade senast uppfyllde arbetsvillkoret. Nämnas kan vidare att det fr.o.m.
den 6 september 1993 gällande karensvillkoret medför att ersättnings-
perioden börjar först efter det att detta fullgjorts.
Från huvudregeln görs ett undantag. Även om ersättningsperioden har
böljat före den 1 januari 1994 skall den försäkrade uppfylla det nya
arbetsvillkoret om han efter nämnda datum åter skall uppfylla ett arbets-
villkor enligt bestämmelsen i 16 § för att få fortsatt ersättning i samma
period. Han skall självfallet också ha uppfyllt det nya arbetsvillkoret
innan en ny ersättningsperiod böijar efter sagda datum.
Ändringen i 20 § andra stycket skall behandlas på samma sätt.
3.
Den nya bestämmelsen om avgångsvederlag skall inte tillämpas när
anställningen upphör senast den 30 juni 1994. Anställningsförhållanden
som upplösts före den 1 juli 1994 berörs alltså inte, oavsett när överens-
kommelsen mellan arbetsgivare och arbetstagare om avgångsvederlaget
har träffats. Det saknar vidare betydelse för bestämmelsens tillämpning
när den foktiska betalningsåtgärden sker.
7§
I denna del hänvisas till författningskommentaren till motsvarande para-
graf i förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring.
8 §
Av 8 § tredje stycket i dess nuvarande lydelse framgår att den s.k.
överhoppningsbara tiden inte får beaktas för längre tid än två år vid
bestämmandet av ramtiden enligt 6 §. Ändringen innebär att denna
begränsning slopas. Samma system kommer i detta avseende således att
gälla i försäkringen och i KAS.
52
Övergångsregler
Beträffande ändringen i 7 § hänvisas till författningskommentaren till
övergångsregler i fråga om ändringen i 7 § lagen om arbetslöshetsför-
säkring.
Slopandet i 8 § av begränsningen av den tid som får räknas in i ram-
tiden enligt 6 § (överhoppningsbar tid) skall tillämpas när en ny ersätt-
ningsperiod böijar efter ikraftträdandet eller när stödtagaren efter ikraft-
trädandet skall uppfylla ett nytt arbetsvillkor enligt bestämmelsen i 16 §.
Prop. 1993/94:80
53
Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Socialstyrel-
sen, Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Finansin-
spektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens arbetsgivar-
verk, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Arbetsmark-
nadsstyrelsen, Konkurrensverket, Arbetsgivaralliansen, Svenska Arbets-
givareföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaför-
bund, Företagamas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Centralorganisationen
SACO, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Musikerförbundet och
Kulturarbetarförbundet, Tjänstemännens centralorganisation, Arbetslös-
hetskassornas Samorganisation, Försäkringskasseförbundet, Sveriges
Försäkringsförbund, Folksam, Skandia Försäkrings AB, Trygg-Hansa
SPP Holding AB, ILO-kommittén.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 1
54
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet
skall för vaije år betalas av den som uppbär sådan inkomst som avses i
2§.
Avgiften utgör för år 1994 en procent av inkomsten och för år 1995
och följande år två procent av inkomsten. Avgiften avrundas till när-
maste hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas
till närmaste lägre hundratal kronor.
Avgiften skall användas för finansiering av arbetslöshetsersättning
enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbets-
marknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
2 § Avgiften beräknas på sådan inkomst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och sådan inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om den
enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen
(1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.
Avgiften beräknas på summan av inkomsterna till den del summan
inte överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
3 § Avgift betalas av den som vid årets ingång inte har fyllt 65 år.
Avgift betalas dock inte av den som har sådana inkomster som avses
i 2 §, om dessa understiger 25 procent av det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
4 § Avgiftsunderlaget skall för vaije år festställas av skattemyndigheten
i samband med taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt.
5 § Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) gäller för avgift enligt denna lag. Avgiften förs till staten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på avgifts-
pliktig inkomst som uppbärs från och med den dagen.
55
Härigenom föreskrivs att 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
50 §*
Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskad med på beskatt-
ningsåret belöpande avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och kom-
munalt grundavdrag utgör be-
skattningsbar förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskas med på beskattnings-
året belöpande avgift enligt
hgen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och lagen
(1993:000) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet samt kommunalt
grundavdrag i nu nämnd ord-
ning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar förvärvs-
inkomst.
Denna hg träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gång-
en vid 1995 års taxering.
1 Senaste lydelse 1992:1747.
56
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
9 §*
Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskad med på beskatt-
ningsåret belöpande avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och statligt
grundavdrag utgör beskattnings-
bar förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskas med på beskattnings-
året belöpande avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och lagen
(1993:000) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet samt statligt
grundavdrag i nu nämnd ord-
ning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar förvärvs-
inkomst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gång-
en vid 1995 års taxering.
57
Senaste lydelse 1992:1748.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1993:000) om ändring i lagen
(1993:941) om ändring i uppbördslagen (1953:272)* skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
7. avkastningsskatt i fäll som avses i 2 § första stycket 1-5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
samt förseningsavgift enligt fästighetstaxeringslagen (1979:1152),
10. mervärdeskatt i fäll som avses i 21 § hgen (1968:430) om mer-
värdeskatt,
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgift enligt lagen
(1992:1745) om allmän sjukför-
säkringsavgift
12. avgift enligt lagen
(1992:1745) om allmän sjukför-
säkringsavgift,
13. avgift enligt lagen
(1993:000) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet.
Att vad som sägs i denna hg om egenavgifter enligt hgen om social-
avgifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § hgen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster följer av 3 § sistnämnda
lag.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
58
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:1.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 4 § 1 mom., 12 §, 27 § 2 mom. samt 43 §
uppbördslagen (1953:272)’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
1 m o m? För inkomst av arbete som hänför sig till bestämd tidsperiod
och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen och arbete som är
avsett att pågå kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med
belopp, som anges i skattetabeller, om inte annat framgår av 7 eller
7 a § eller av skattemyndighets beslut. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer festställer för vaije inkomstår sådana tabeller.
Tabellerna skall, om inte annat sägs i 2 mom., ange den preliminära
skatten på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller den korta-
re tid som anges i tabellerna och grundas på följande förutsättningar,
nämligen
att inkomsten är oförändrad under inkomståret,
att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som
anges i tabellen,
att den skattskyldige inte skall
betala annan skatt eller avgift
som avses i denna lag än statlig
inkomstskatt, kommunal in-
komstskatt och avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift,
att den skattskyldige vid taxe-
ring för inkomsten inte erhåller
annat avdrag än avdrag för
avgift enligt lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift
och grundavdrag.
att den skattskyldige inte skall
betala annan skatt eller avgift
som avses i denna lag än statlig
inkomstskatt, kommunal in-
komstskatt samt avgift enligt
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och avgift
enligt lagen (1993:000) om
allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslös-
het,
att den skattskyldige vid taxe-
ring för inkomsten inte erhåller
annat avdrag än avdrag för av-
gift enligt lagen (1992:1745) om
allmän sjukförsäkringsavgift och
avgift enligt lagen (1993:000)
om allmän avgift för finansie-
ring av kontantförmåner vid
arbetslöshet samt grundavdrag.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1992:1749.
59
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Av tabellerna skall framgå hur
stor del av avdragsbeloppet som
avser allmän sjukförsäkringsav-
gift och allmän avgift för finan-
siering av kontantförmåner vid
arbetslöshet.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
12 §3
För den som inte skall betala
avgift enligt lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift
skall preliminär A-skatt i fall
som avses i 4 § 1 mom. och
40 § utgå enligt de grunder som
där anges med beaktande av att
skyldighet att betala sådan avgift
och rätt till avdrag för avgiften
inte föreligger.
För den som inte skall betala
avgift enligt lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift
och lagen (1993:000) om allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet
skall preliminär A-skatt i fall
som avses i 4 § 1 mom. och
40 § utgå enligt de grunder som
där anges med beaktande av att
skyldighet att betala sådana
avgifter och rätt till avdrag för
avgifterna inte föreligger.
I fråga om folkpension och annan ersättning som utbetalas tillsam-
mans med sådan pension får den utbetalande myndigheten eller inrätt-
ningen vid beräkning av preliminär A-skatt med frångående av bestäm-
melserna i 4 och 40 §§ ta hänsyn till att den skattskyldige kan vara
berättigad till särskilt grundavdrag, om därmed bättre överensstämmelse
kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt. Skattemyndighets beslut
med stöd av 3 § 2 mom. om preliminär skatt för den skattskyldige får
dock inte frångås.
27 §
2 m o m.4 Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:
1. debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt;
2. sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare
ålagts att betala enligt 75 §;
3. annan än under 1 och 2 avsedd preliminär skatt, som har betalats
av den skattskyldige i den mån skatten inte har använts for betalning av
innehållen preliminär skatt enligt bestämmelserna i 52 a § första
stycket;
4. överskjutande ingående mervärdeskatt i den mån skatten inte be-
talats ut enligt 45 § 2 mom. andra stycket; samt
Senaste lydelse 1992:1749.
Senaste lydelse 1992:680.
60
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överens-
kommelse om uppbörd och överföring av skatt.
Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig också gottskrivas sär-
skild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta samt enligt lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under
beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadig-
varande vistats här.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
Vid gottskrivning av preliminär
A-skatt som innehållits av den
skattskyldiges arbetsgivare skall
sådan allmän sjukförsäkringsav-
gift och allmän avgift för finan-
siering av kontantförmåner vid
arbetslöshet som arbetsgivaren
redovisat i kontrolluppgift gott-
skrivas som sådan avgift.
43 §
1 mom.5 Den som betalar ut
ersättning för arbete skall vid
vaije utbetalningstillfalle genom
särskilt kvitto eller på annat
lämpligt sätt lämna mottagaren
uppgift om det belopp, som
genom skatteavdrag har inne-
hållits på ersättningen. Skyl-
dighet att lämna sådan uppgift
föreligger dock inte, om er-
sättningen kvitteras på av-
löningslista, där skatteavdraget
har angivits. I fråga om folk-
pension och tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, delpension
enligt lagen (1979:84) om del-
pensionsförsäkring, livränta
enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeför-
säkring, lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd eller
lagen (1977:267) om krigs-
1 mom. Den som betalar ut
ersättning för arbete skall vid
vaije utbetalningstillfalle genom
särskilt kvitto eller på annat
lämpligt sätt lämna mottagaren
uppgift om det belopp, som
genom skatteavdrag har inne-
hållits på ersättningen samt hur
stor del av det innehållna be-
loppet som avser allmän sjukför-
säkringsavgift och allmän avgift
för finansiering av kontantför-
måner vid arbetslöshet. Skyl-
dighet att lämna sådan uppgift
föreligger dock inte, om er-
sättningen kvitteras på av-
löningslista, där skatteavdraget
samt den allmänna sjukförsäk-
ringsavgiften och den allmänna
avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet
har angivits. I fråga om folk-
pension och tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om
5 Senaste lydelse 1992:1177.
61
Nuvarande lydelse
skadeersättning till sjömän eller
annan jämförbar ersättning
enligt äldre lagstiftning behöver
uppgift om skatteavdragets
belopp dock inte lämnas om
avdraget är lika stort som vid
det närmast föregående utbetal-
ningstillfället. Detsamma gäller
vid utbetalning av annan sådan
pension eller livränta som avses
i 3 § 2 mom. andra stycket om
utbetalningen görs av den som
har rätt att betala ut sådan er-
sättning som anges i föregående
mening eller av försäkringsföre-
tag eller understödsförening.
Föreslagen lydelse
allmän försäkring, delpension
enligt lagen (1979:84) om del-
pensionsförsäkring, livränta
enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeför-
säkring, lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd eller
lagen (1977:267) om krigs-
skadeersättning till sjömän eller
annan jämförbar ersättning
enligt äldre lagstiftning behöver
uppgift om skatteavdragets
belopp samt den allmänna sjuk-
försäkringsavgiften och den
allmänna avgiften för finan-
siering av kontantförmåner vid
arbetslöshet dock inte lämnas
om avdraget är lika stort som
vid det närmast föregående
utbetalningstillfallet. Detsamma
gäller vid utbetalning av annan
sådan pension eller livränta som
avses i 3 § 2 mom. andra
stycket om utbetalningen görs
av den som har rätt att betala ut
sådan ersättning som anges i
föregående mening eller av
försäkringsföretag eller under-
stödsförening.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort
belopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid
det utbetalningstillfalle, som närmast föregår uppbördsmånaden april,
underrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.
Efter den 18 i uppbördsmånaden april eller, om arbetstagare tidigare
har avslutat sitt arbete, vid arbetets slut skall arbetsgivaren återlämna
skattsedeln på slutlig skatt till arbetstagaren. Har arbetstagaren avslutat
sitt arbete under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall
arbetsgivaren lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av
gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdragen avser.
Sådan uppgift, som skall vara undertecknad eller signerad av arbets-
givaren eller någon hos honom anställd, skall också omfatta arbetsgivar-
ens namn och adress.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer festställer
formulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna
skall kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gång-
en i fråga om preliminär skatt för 1994 och slutlig skatt på grund av
1995 års taxering.
63
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § hgen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
4§*
Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner
som utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat
ut beloppet eller gett ut förmånen.
Kontrolluppgifter skall lämnas för den som av den uppgiftsskyldige
har fått skattepliktigt belopp eller skattepliktig förmån.
Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i
fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som
för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mottagaren an-
tingen har enbart en F-skattesedel eller både en F-skattesedel och en A-
skattesedel och skriftligen åberopat F-skattesedeln samt för sådan ersätt-
ning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. hgen (1947:576) om
statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital.
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån
samt avdragen preliminär skatt.
16- 12 §§ lämnas närmare
föreskrifter om vad som skall
iakttas när kontrolluppgift läm-
nas.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån
samt avdragen preliminär skatt.
Av kontrolluppgiften skall fram-
gå hur stor del av skatteav-
draget som avser sådan allmän
sjukförsäkringsavgift och allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet
som den uppgiftsskyldige redo-
visat enligt bestämmelserna i
43 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272). I 6 - 12 §§ lämnas
närmare föreskrifter om vad
som skall iakttas när kontroll-
uppgift lämnas.
Denna hg träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gång-
en vid 1995 års taxering.
1 Senaste lydelse 1992:1659.
64
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § hgen (1993:944) om ändring i
taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna hg gäller vid fastställelse av underhget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. hgen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. hgen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
4. hgen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. hgen (1946:324) om skogsvårdsavgift,
6. hgen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 nämnda lag,
7. hgen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
8. hgen (1992:1745) om 8. hgen (1992:1745) om
allmän sjukförsäkringsavgift. allmän sjukförsäkringsavgift,
9. lagen (1993:000) om allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna hg gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdeskatt i vissa fall framgår av 21 § lagen
(1968:430) om mervärdeskatt.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 80
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
1 kap.
2 5*
Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller
även avgift och avgiftsskyldig
enligt lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift och lagen
(1992:1745) om allmän sjukför-
säkringsavgift.
Vad som sägs i denna lag
om skatt och skattskyldig gäller
även avgift och avgiftsskyl-
dig enligt lagen (1946:324)
om skogsvårdsavgift, lagen
(1992:1745) om allmän sjukför-
säkringsavgift och lagen
(1993:000) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Senaste lydelse 1992:1750.
66
Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §*
Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt
1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, lagen (1927:321) om skatt vid utslaftning av aktiebolags till-
gångar, kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1933:395) om ersätt-
ningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295)
om sjömansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt, lagen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livför-
säkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, lagen (1989:471) om investerings-
skatt för vissa byggnadsarbeten, lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatta, lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl., lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pen-
sionskostnader,
2. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpel-
skattelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1976:338)
om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket,
lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt
på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft,
lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk,
lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt på viss bensin,
Senaste lydelse 1993:846.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
67
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
fordonsskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om fordonsskatt på
utländska fordon, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt,
lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energi-
produktion, hgen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar, hgen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter, hgen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., hgen (1991:1482)
om lotteriskatt, hgen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
(1992:1479) om lagerskatt på viss bensin, hgen (1992:1438) om diesel-
oljeskatt och användning av vissa oljeprodukter, hgen (1992:1439) om
lagerskatt på dieselolja,
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
3. hgen (1981:691) om social-
avgifter och hgen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsav-
gift.
3. hgen (1981:691) om social-
avgifter, hgen (1992:1745) om
allmän sjukförsäkringsavgift och
lagen (1993:000) om allmän
avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet.
Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkomman-
de skatt som avses i uppbördshgen (1953:272).
Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs
i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande dröjsmåls-
avgift, skattetillägg eller liknande avgift.
Denna hg träder i kraft den 1 januari 1994.
68
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 6, 7, 20 och 57 §§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller
under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som
självständig företagare (medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbets-
löshetens inträde utfört förvärvs-
arbete i minst 75 dagar för-
delade på minst fyra månader
(arbetsvillkor). Endast dag då
förvärvsarbete har utförts i
minst tre timmar för härvid
räknas in.
2. under en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbets-
löshetens inträde utfört förvärvs-
arbete i minst fem månader
(arbetsvillkor). Härvid tas hän-
syn endast till de månader då
förvärvsarbete har utförts i
minst 75 timmar.
Föreligger särskilda skäl får Arbetsmarknadsstyrelsen medge att med-
lemsvillkoret bestäms till tolv månader för försäkrad, som haft sin
huvudsakliga försörjning som självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.
7§
Med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvs-
arbete jämställs tid då den försäkrade
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,
2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst
två månader,
3. haft semester, eller 3. haft semester,
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
69
Nuvarande lydelse
4. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värn-
pliktstjänstgöring eller barns
födelse med helt eller delvis
bibehållen lön.
Föreslagen lydelse
4. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värn-
pliktstjänstgöring eller barns
födelse med helt eller delvis
bibehållen lön, eller
5. frän en arbetsgivare för
annan ersättning än pension på
grund av anställningens upp-
hörande (avgångsvederlag).
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om be-
räkning av tid som avses i första
stycket 5.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
20 §2
Dagpenning lämnas med 80 procent av den försäkrades dagsförtjänst,
om inte annat följer av 17 § första stycket och andra stycket första
meningen. Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspen-
sion i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension
som lämnas på grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den
försäkrades dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 §
första stycket.
Med dagsförtjänst avses en
femtedel av den veckoinkomst
eller, i fråga om försäkrad med
månadslön, en tjugotvåendel av
den månadsinkomst, som den
försäkrade före arbetslöshetens
inträde vanligen åtnjöt under
arbetstid som var normal för
den försäkrade. Föreligger
särskilda omständigheter, får
Arbetsmarknadsstyrelsen medge
att större andel av medlems
inkomst än som nu sagts skall
utgöra medlemmens dagsför-
tjänst.
Med dagsförtjänst avses en
femtedel av den veckoinkomst
eller, i fråga om försäkrad med
månadslön, en tjugotvåendel av
den månadsinkomst, som den
försäkrade vanligen åtnjöt under
arbetstid som var normal för
denne i arbete som ligger till
grund för arbetsvillkorets upp-
fyllande. Finns det särskilda
omständigheter, får regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer medge att
större andel av medlems in-
komst än som nu sagts skall
utgöra medlemmens dagsför-
tjänst.
Senaste lydelse 1993:656.
70
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbets-
förtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med
samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan hinder av bestämmelserna i första - tredje styckena får dagpen-
ning till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som mot-
svarar utbildningsbidraget.
Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning
från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med be-
lopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas
enligt första - fjärde styckena och ersättningen.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
57 §’
En arbetslöshetskassa skall för
vaije medlem som fanns i
kassan vid utgången av det
senast förflutna verksamhetsåret
till staten betala
1. för finansiering av statens
kostnad för utbetalade arbetslös-
hetsersättningar ett belopp som
motsvarar 70 procent av den
under det löpande verksamhets-
året genomsnittligt utbetalade
dagpenningen i kassan (finansie-
ringsavgift), och
2. för finansieringen av ett för
kassorna gemensamt utjämnings-
bidrag ett belopp som motsvarar
tre procent av den gällande
högsta dagpenningen (utjäm-
ningsavgift).
Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om tid och sätt för
betalningarna samt om utjäm-
ningsbidrag
En arbetslöshetskassa skall för
vaije medlem som fanns i
kassan vid utgången av det
senast förflutna verksamhetsåret
till staten betala ett belopp som
motsvarar tre procent av den
gällande högsta dagpenningen
för finansieringen av ett för
kassorna gemensamt utjämnings-
bidrag (utjämningsavgift).
Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om utjämningsbi-
drag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
71
Senaste lydelse 1991:1943.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2. De äldre bestämmelserna i 6 § samt 20 § andra stycket första
meningen skall fortfarande gälla i fråga om en ersättningsperiod som
har böljat före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser skall dock inte
tillämpas när den försäkrade efter ikraftträdandet på nytt skall uppfylla
arbetsvillkoret enligt bestämmelsen i 16 §.
3. Äldre bestämmelser i 7 § första stycket skall tillämpas när anställ-
ningen upphör senast den 30 juni 1994.
4. Den äldre bestämmelsen i 57 § om finansieringsavgift skall fort-
farande gälla i fråga om verksamhetsåret 1993 och tidigare verksam-
hetsår.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
72
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ tegen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §2
Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsar-
bete jämställs tid då sökanden
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning
att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,
3. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt tegen
(1962:381) om allmän försäkring, i båda teilen dock tillsammans högst
två månader,
4. haft semester, eller
5. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värn-
pliktstjänstgöring eller barns
födelse med helt eller delvis
bibehållen lön.
4. haft semester,
5. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värn-
pliktstjänstgöring eller barns
födelse med helt eller delvis
bibehållen lön, eller
6. från en arbetsgivare får
annan ersättning än pension på
grund av anställningens upp-
hörande (avgångsvederlag).
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om be-
räkning av tid som avses i första
stycket 6.
8 §3
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på grund av
Lagen omtryckt 1982:433.
Senaste lydelse 1989:332.
Senaste lydelse 1989:338.
73
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda
lag.
Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att
arbeta på grund av
1. värnpliktstjänstgöring,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.
Den tid som inte räknas in i
ramtiden får dock inte överstiga
två år.
Prop. 1993/94:80
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Den äldre bestämmelsen i 8 § skall fortfarande gälla i fråga om en
ersättningsperiod som har böljat före ikraftträdandet. Äldre bestämmel-
se skall dock inte tillämpas när stödtagaren efter ikraftträdandet på nytt
skall uppfylla arbetsvillkoret enligt bestämmelsen i 16 §.
3. Äldre bestämmelser i 7 § första stycket skall tillämpas när anställ-
ningen upphör senast den 30 juni 1994.
74
Prop. 1993/94:80
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-10-22
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Ä. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1993, varvid
statsrådet Hörnlund varit föredragande, har regeringen för Lagrådets
yttrande överlämnat förslag till
1. hg om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet,
2. hg om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. hg om ändring i hgen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. hg om ändring i hgen (1993:000) om ändring i hgen (1993:941)
om ändring i uppbördshgen (1953:272),
5. hg om ändring i uppbördshgen (1953:272),
6. hg om ändring i lagen (1990:323) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
7. hg om ändring i hgen (1993:944) om ändring i taxeringslagen
(1990:324),
8. hg om ändring i taxeringslagen (1990:324),
9. hg om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
10. hg om ändring i hgen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
11. hg om ändring i hgen (1973:371) om kontant arbetsmarknads-
stöd.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Manne Pavön.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
75
Prop. 1993/94:80
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Laurén, Olsson, Hellsvik, Björck
Föredragande: statsrådet Olsson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.
76
Prop. 1993/94:80
Förfettningsrubrik Bestämmelser
som inför,
ändrar,
upphäver eller
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande
Lag om ändring i
1. lagen (1973:370) 7, 20, 57 §§
om arbetslöshets-
försäkring
2. lagen (1973:371) 7 §
om kontant arbets-
marknadsstöd
77
gotab 45157, Stockholm 1993