Prop.
1993/94:73
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 oktober 1993
Carl Bildt
Inger Davidson
(C ivildepartementet)
I propositionen föreslås ändringar av kyrkolagen (1992:300) och lagen
(1992:301) om införande av kyrkolagen (1992:300).
Förslaget till ändringar av kyrkolagen syftar till att förbättra avkast-
ningen av och öka värdebeständigheten hos den egendom av stiftelseka-
raktär som Svenska kyrkan fått genom donationer m.m. för att garante-
ra prästernas uppehälle och kyrkans bestånd (Svenska kyrkans finansför-
mögenhet).
Ändringarna innebär i huvudsak följande.
- Förvaltningen av löneboställenas jordbruk förs över till egendoms-
nämnderna. I samband med denna överföring införs den gemensamma
beteckningen prästlönefastigheter för nuvarande löneboställen och
prästlönefondsfåstigheter. Pastoraten får del i vinsten av stiftets sam-
lade förvaltning av prästlönefästighetema i förhållande till sina an-
delar i denna förvaltning.
- Församlingskyrkornas fastigheter skall förvaltas av pastoraten. Kyr-
kofondsfästigheter samt domkyrkornas fastigheter och biskopsgårdar i
andra stift än Lunds stift skall förvaltas av egendomsnämnderna.
- Prästlönefondema sammanförs stiftsvis och förvaltas av egendoms-
nämnderna. Vaije pastorat tilldelas en mot pastoratets lönefond sva-
rande andel av den gemensamma fondförvaltningen i stiftet. Viss del
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 73
av avkastningen av prästlönefondema läggs till kapitalet för att detta Prop. 1993/94:73
skall värdesäkras.
- Den särskilda kyrkoavgiften beräknas på avkastningen av lönetill-
gångama. Avgiften betalas av stiftssamfalligheten och beräknas till 50
procent av nettoavkastningen efter gjorda fondavsättningar.
Ändringarna i kyrkolagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Förslaget till ändring av lagen (1992:301) om införande av kyrkola-
gen (1992:300) innebär att övergångsregleringen av beräkningen av den
särskilda kyrkoavgiften skall gälla också under år 1994.
Prop. 1993/94:73
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut ...................... 4
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) .. 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:301) om
införande av kyrkolagen (1992:300) ............ 12
3 Ärendet och dess beredning ..................... 13
4 Målen för förvaltningen .......................14
5 Förvaltningen av löneboställen och prästlönefondsfåstigheter . 16
6 Övrig kyrklig jord .......................... 19
7 Prästlönefonder m.m.........................22
8 Den särskilda kyrkoavgiften .....................24
9 Avreglering ...............................26
10 Ikraftträdande .............................27
11 Kostnadskonsekvenser ........................28
12 Specialmotivering ...........................29
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde .............32
Rättsdatablad .................................33
1* Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 73
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
- lag om ändring i lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen
(1992:300).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Härigenom föreskrivs i fråga om kyrkolagen (1992:300)
dels att 41 kap. och 42 kap. 16 § skall upphöra att gälla,
dels att 6 kap. 6 och 7 §§, 42 kap. 12, 14, 15 och 25 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 41 kap., av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
6§
Förvaltningen av sådan egendom som ett pastorat förvaltar enligt före-
skrifter i 41 kap. skall övertas av det pastorat som efter indelningsänd-
ringen skall svara för de angelägenheter som egendomen är avsedd för.
Andel i prästlönefondsfastighet
eller prästlönejordsfond övertas
av det pastorat från vars löne-
tillgångar andelen härrör.
Prop. 1993/94:73
(Propositionens
lagförslag)
Betalningsansvaret för en skuld
som hänför sig till en prästgård
eller ett löneboställe, övertas av
den som har övertagit förvalt-
ningen av fastigheten.
§
Betalningsansvaret för en skuld
som hänför sig till en prästgård,
övertas av den som har övertagit
förvaltningen av fastigheten.
Föreslagen lydelse
41 kap. Förvaltningen av kyrklig jord m.m.
Definitioner m.m.
1 § Kyrklig jord är sådan fäst egendom eller tomträtt
1. vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller kommi-
nister i visst eller vissa pastorat (prästlönefastighet),
2. där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller komminister
(prästgård),
3. vars avkastning är avsedd för en församlingskyrkas behov (för-
samlingskyrkas fastighet),
4. vars avkastning tillförs kyrkofonden (kyrkofondsfastighet),
5. vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov (domkyrkas fas-
tighet), eller
6. där tjänstebostad är anvisad åt en biskop (biskopsgård).
2 § Vid tillämpningen av 19 och 21 §§ skall också sådan fast egendom
där en församlingskyrka eller domkyrka av stiftelsekaraktär är
uppförd anses som församlingskyrkas fastighet respektive domkyrkas
fastighet.
3 § Föreskrifter i lag eller annan författning om fast egendom eller
tomträtt som tillhör staten tillämpas inte på kyrklig jord.
4 § Vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare
skall fullgöras av den som förvaltar den kyrkliga jorden.
Den som förvaltar den kyrkliga jorden företräder denna, om något
annat inte sägs i denna lag.
Förvaltningen
Vem som förvaltar den kyrkliga jorden
5 § Pastoratet skall förvalta församlingskyrkors fastigheter och präst-
gårdar.
6 § Egendomsnämnden skall förvalta prästlönefåstigheter, kyrko-
fondsfåstigheter, domkyrkas fastigheter och biskopsgård.
Lunds domkyrkas fastigheter skall dock förvaltas av Domkyrkorådet i
Lund enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Förvaltning på något annat sätt
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter
ansökan av den som förvaltar den kyrkliga jorden besluta att denna skall
förvaltas på något annat sätt.
Hur den kyrkliga jorden skall förvaltas
8 § Vid förvaltningen av den kyrkliga jorden skall naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen beaktas i skälig omfattning.
9 § Förvaltningen av den kyrkliga jorden skall inriktas på att vidmakt-
hålla de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse.
Prop. 1993/94:73
(Propositionens
lagförslag)
För detta ändamål skall den kyrkliga jorden förvaltas så effektivt som
möjligt och i fråga om annan kyrklig jord än prästgårdar och biskops-
gårdar på ett sådant sätt att den ger bästa möjliga avkastning.
Förvaltning av prästlönefästigheter
10 § Egendomsnämnden skall ge de pastorat som närmast berörs tillfälle
att yttra sig före en eventuell försäljning av en prästlönefastighet, om-
fattande förändring av användningen av denna, nybyggnad, väsentlig
ombyggnad eller antagande av ny arrendator för jordbruk, jakt eller
fiske.
Innan egendomsnämnden beslutar att företa en mera omfattande vär-
debeständig rationalisering på en prästlönefästighets jordbruk eller att
utföra nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av hus på ett sådant jord-
bruk, skall nämnden också inhämta yttrande från länsstyrelsen. Om det
behövs skall nämnden också ge kommunen där egendomen finns tillfälle
att yttra sig.
11 § Egendomsnämnden skall fördela den vinst eller förlust som upp-
kommer vid förvaltningen av prästlönefästigheter på pastoraten i för-
hållande till deras andelar i fastigheterna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om hur andelarna skall beräknas.
Prästgårdar
12 § Egendomsnämnden får meddela föreskrifter för vården och an-
vändningen av prästgårdar som utgör särpräglade miljöer.
Detsamma gäller sådana byggnader på prästgårdar som har ett särskilt
värde som exempel på en viss tids byggnadsskick.
13 § Vad som sägs om prästgård i 12 § skall också gälla vid förvalt-
ningen av en prästlönefastighet som tidigare har varit prästgård.
14 § Har ett pastorat enligt 34 kap. 4 § anvisat kyrkoherden eller en
komminister tjänstebostad på en prästgård, skall pastoratet anordna
prästgården.
15 § Pastoratet skall underhålla prästgården och vid behov bygga nya
hus på den.
Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, om detta inte enligt före-
skrifter som regeringen meddelar eller enligt avtal skall ankomma på
innehavaren av tjänstebostaden.
Församlingskyrkas fastigheter
16 § Egendomsnämnden skall företräda församlingskyrkas fastigheter i
ärenden om upplåtelse av följande rättigheter:
Prop. 1993/94:73
(Propositionens
lagförslag)
1. nyttjanderätt till mark for församlingsändamål, kommunalt behov,
bostadsbebyggelse, industri eller något annat liknande ändamål,
2. tomträtt,
3. rätt till annan naturtillgång,
4. servitut.
Detsamma gäller ärenden som rör ledningsrätt eller vägrätt samt, om
regeringen inte föreskriver att en annan myndighet skall företräda den
kyrkliga jorden, ärenden som rör byggnadsminnen, naturvårdsområden,
naturreservat, naturminnen eller bestämmelser till skydd for djurlivet.
17 § Om en dispositionsändring i fråga om en församlingskyrkas fastig-
het föranleds av att ett självständigt jordbruk inte längre är bärkraftigt,
skall frågan prövas av egendomsnämnden. Detsamma gäller om änd-
ringen kan leda till att ett sådant jordbruk inte kan bestå.
18 § Egendomsnämnden skall ha tillsyn över pastoratens förvaltning av
församlingskyrkas fastigheter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock
i enskilda fall besluta att sådan egendom inte skall stå under nämndens
tillsyn.
Försäljning eller byte av kyrklig jord
19 § Försäljning eller byte av kyrklig jord får ske
1. för att tillgodose bostadsbehovet i orten,
2. för att bilda lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk,
3. för att främja något annat syfte liknande det som avses i 1 eller 2,
4. för att tillgodose ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen
(1972:719), eller
5. när jorden på grund av särskilda omständigheter inte lämpligen bör
behållas för sitt ändamål.
Kyrklig jord får bara överlåtas om det kan ske utan olägenhet för det
allmänna och om det sker mot ersättning. Om något annat inte före-
skrivs särskilt, skall ersättningen motsvara fastighetens marknadsvärde.
Om det finns särskilda skäl, får sådan överlåtelse av kyrklig jord ske
som medför att denna blir kyrklig jord av annat slag.
20 § Frågor enligt 19 § skall prövas av egendomsnämnden eller Dom-
kyrkorådet i Lund enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Om prästlönefonder m.m.
Skyldighet att fondera
21 § Ersättning för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,
upplåtelse av naturtillgång eller liknande skall fonderas.
Avkastningen skall användas för samma ändamål som jorden har varit
avsedd for.
Prop. 1993/94:73
(Propositionens
lagförslag)
Ersättning som härrör från en prästlönefastighet skall dock användas
till betalning av sådant lån ur kyrkofonden som har upptagits för fas-
tigheten.
22 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten
att fondera medel.
Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens bestämmande av
Kammarkollegiet eller egendomsnämnden.
Prästlönefonder
23 § Ersättning som skall fonderas enligt 21 § och som kommer från en
prästlönefastighet, skall utgöra prästlönefond för stiftet.
Prästlönefondema skall förvaltas av egendomsnämnderna.
Församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder
24 § Ersättning som skall fonderas enligt 21 § och som kommer från en
församlingskyrkas eller en domkyrkas fastighet skall utgöra fastighets-
fond för församlingskyrkan respektive domkyrkan.
Ersättning som skall fonderas enligt 21 § och som kommer från bis-
kopsgården i Lunds stift skall tillföras fåstighetsfonden för Lunds dom-
kyrka.
25 § Församlingskyrkas fåstighetsfond förvaltas av pastoratet.
Domkyrkas fåstighetsfond förvaltas av den som förvaltar domkyrkan.
Kyrkofonden
26 § Ersättning som avses i 21 § och som kommer från en kyrko-
fondsfåstighet eller från någon annan biskopsgård än biskopsgården i
Lunds stift skall tillföras kyrkofonden.
Föreskrifter om kyrkofondens förvaltning finns i 42 kap.
Allmänna föreskrifter om förvaltningen av fonder
27 § Prästlönefonder och församlingskyrkors eller domkyrkors fåstig-
hetsfonder skall göras räntebärande på samma sätt som föreskrivs om
omyndigs medel.
Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgångar får
placeras på något annat sätt.
Av den avkastning som stiftens prästlönefonder samt försam-
lingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder har från obligationer,
bankmedel och andra fordringar samt aktier och andelar i värdepap-
persfonder skall årligen avsättning ske till kapitalet med ett belopp som
svarar mot värdeminskningen på grund av inflationen.
Prop. 1993/94:73
(Propositionens
lagförslag)
28 § Egendomsnämnden skall fördela den vinst eller förlust som upp-
kommer vid förvaltningen av prästlönefonden på pastoraten i förhål-
lande till deras andelar i fonden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om hur andelarna skall beräknas.
Köp av fast egendom eller tomträtt
29 § Medel ur en prästlönefond eller en församlingskyrkas eller dom-
kyrkas fåstighetsfond får användas för köp av fäst egendom eller tomt-
rätt enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Nuvarande lydelse
Prop. 1993/94:73
(Propositionens
lagförslag)
Föreslagen lydelse
42 kap. Kyrkofonden
12 §
Ur kyrkofonden får lån lämnas
för
1. åtgärder som syftar till att
rationalisera driften av lönebo-
staden eller prästlönefondsfas-
tigheter,
2. förvärv av jordbruksfas-
tighet som löneboställe eller
prästlönefondsfastighet, om
förvärvet syftar till en rationali-
sering av det kyrkliga jordinne-
havet i stiftet,
3. kostnader till följd av fås-
tighetsbildningsförrättning eller
företag enligt lagen (1939:608)
om enskilda vägar, anläggnings-
lagen (1973:1149) eller vattenla-
gen (1983:291) som ett lönebo-
ställe eller en prästlönefonds-
fastighet skall belastas med.
Ur kyrkofonden får lån lämnas
för
1. åtgärder som syftar till att
rationalisera driften av präst-
lönefastigheter,
2. förvärv av jordbruksfas-
tighet som prästlönefastighet,
om förvärvet syftar till en
rationalisering av det kyrkliga
jordinnehavet i stiftet,
3. kostnader till följd av
fastighetsbildningsförrättning
eller företag enligt lagen
(1939:608) om enskilda vägar,
anläggningslagen (1973:1149)
eller vattenlagen (1983:291)
som en prästlönefastighet skall
belastas med.
Närmare föreskrifter om lån ur kyrkofonden meddelas av regeringen.
Sådana pastorat som har löne-
tillgångar skall varje är också
betala särskild kyrkoavgift till
kyrkofonden. Pastoratens löne-
tillgångar är löneboställen och
14 §
Stiftssamfälligheterna skall
betala särskild kyrkoavgift till
kyrkofonden.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
prästlönefonder samt andelar i
prästlönejordsfonder och präst-
lönefondsfastigheter.
Prop. 1993/94:73
(Propositionens
lagförslag)
Särskild kyrkoavgift beräknas
1. för egendom som taxeras
enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) till tvä procent av
taxeringsvärdet,
2. för aktier och andelar i
värdepappersfonder enligt lagen
(1990:1114) om värdepappers-
fonder till två procent av mark-
nadsvärdet,
3. för obligationer, förlags-
bevis och konvertibla skuldebrev
till åtta procent av marknads-
värdet,
4. för bankmedel och andra
fordringar till ätta procent av
det nominella värdet.
Till den del taxeringsvärdet
enligt första stycket 1 består av
skogsbruksvärde skall i stället
för vad som där sägs gälla att
avgiften skall beräknas till sex
procent av skogsbruksvärdet.
För lönetillgångar som utgörs
av andel i fast egendom skall
avgiften beräknas i proportion
till andelstalet.
15 §
Den särskilda kyrkoavgiften
beräknas till femtio procent av
den nettovinst som uppkommer
under räkenskapsåret på förvalt-
ningen av prästlönefastighetema
och stiftets prästlönefond.
Nettovinsten pä förvaltningen
av prästlönefastighetema utgörs
av vad som återstår av vinsten
frän den samlade förvaltningen
av denna egendom efter det att
egendomsnämnden har avsatt
det rörelsekapital som behövs
för förvaltningen av egendomen.
Nettovinsten av prästlönefon-
dens förvaltning utgörs av av-
kastningen under räkenskaps-
året, minskad med det belopp
som enligt 41 kap. 27 § tredje
stycket har avsatts till kapitalet.
Regeringen eller den myndig-
het regeringen bestämmer med-
delar närmare föreskrifter om
betalning av särskild kyrkoavgift
till kyrkofonden.
Kyrkofondens styrelse fastställer
för varje pastorat tillskottet av
skatteunderlag samt vad som
skall utgå i allmän och särskild
kyrkoavgift.
25 §
Kyrkofondens styrelse fastställer
för varje pastorat tillskottet av
skatteunderlag och vad som
skall betalas i allmän kyrkoav-
gift.
Styrelsen skall meddela pastoraten dessa uppgifter senast den 25
januari bidragsåret.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Styrelsen fastställer för varje
stifissamfallighet vad som skall
betalas i särskild kyrkoavgift.
Prop. 1993/94:73
(Propositionens
lagförslag)
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe eller
prästlönefondsfåstighet skall från och med den 1 januari 1995 utgöra
prästlönefastighet.
3. Pastoratens prästlönefonder och prästlönejordsfondema skall upplösas
från och med den 1 januari 1995. Medlen skall samtidigt föras över till
stiftets prästlönefond.
11
1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 73
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:301) om
införande av kyrkolagen (1992:300)
Härigenom föreskrivs att 15 a § lagen (1992:301) om införande av
kyrkolagen (1992:300) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 a §*
Trots föreskrifterna i 42 kap. 14 §, 15 § första stycket och 25-26 §§
kyrkolagen (1992:300) skall i fråga om sådan särskild kyrkoavgift som
Prop. 1993/94:73
(Propositionens
lagförslag)
beräknas på skogsbruksvärdet gälla
Intill utgången av år 1993 skall
avgiften för pastoratens räkning
betalas av egendomsnämnden från
avkastningen av den skog som
nämnden förvaltar åt pastoraten.
Avgiften skall beräknas på det
sammanlagda skogsbruksvärdet av
pastoratens skogar i stiftet.
Avgiften för år 1993 får inte
överstiga 80 procent av överskot-
tet från egendomsnämndens för-
valtning av pastoratens skogar
under det räkenskapsår som av-
slutas vid utgången av år 1992.
Överskottet beräknas efter avdrag
för kostnaderna för skogsvårdsav-
giften.
Kyrkofondens styrelse skall
senast den 15 april 1993 fastställa
den särskilda kyrkoavgift som
beräknas på skogsbruksvärdet av
pastoratens lönetillgångar för år
1992.
följande.
Intill utgången av år 1994 skall
avgiften för pastoratens räkning
betalas av egendomsnämnden från
avkastningen av den skog som
nämnden förvaltar åt pastoraten.
Avgiften skall beräknas på det
sammanlagda skogsbruksvärdet av
pastoratens skogar i stiftet.
Avgiften för år 1994 får inte
överstiga 80 procent av överskot-
tet från egendomsnämndens för-
valtning av pastoratens skogar
under det räkenskapsår som av-
slutas vid utgången av år 1993.
Överskottet beräknas efter avdrag
för kostnaderna för skogsvårdsav-
giften.
Kyrkofondens styrelse skall
senast den 15 april 1994 fastställa
den särskilda kyrkoavgift som
beräknas på skogsbruksvärdet av
pastoratens lönetillgångar för år
1993.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse 1992:1175.
12
En stor del av den egendom som disponeras av Svenska kyrkan och
dess församlingar har sedan länge varit föremål för särskild reglering i
lag och annan författning. Till denna specialreglerade egendom hör bl.a.
ett stort antal fastigheter och fonder. Sedan den 1 januari 1993 finns
merparten av de regler som rör förfogandet över den kyrkliga egen-
domen i kyrkolagen (1992:300). Med kyrklig jord avses i denna lag
löneboställe, prästgård, församlingskyrkas fastighet, prästlönefonds-
fastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet och biskopsgård.
Till den specialreglerade egendomen hör också prästlönefond, präst-
lönejordsfond, församlingskyrkas fåstighetsfond och domkyrkas fastig-
hetsfond.
Den nu nämnda specialreglerade egendomen brukar sammanfattas
under beteckningen Svenska kyrkans finansförmögenhet. Gemensamt
för denna egendom är att den har stiftelsekaraktär. Kyrkan har huvud-
sakligen fått egendomen genom donationer. Ändamålet med dessa har
varit att garantera prästernas uppehälle samt lokalkyrkans eller dom-
kyrkans bestånd. Pastoraten förvaltar också fonder och donationsmedel
av annan karaktär samt kyrkokommunal egendom. Den egendomen
berörs över huvud taget inte av förslagen i detta lagstiftningsärende.
Avkastningen av kyrkans finansförmögenhet har under senare år varit
otillfredsställande. Prästlönefondema är dessutom till ca 80 procent
placerade i bank eller obligationer vilket har inneburit en successiv
urholkning av kapitalet genom inflationen.
Vid olika tillfällen har förslag förts fram om åtgärder för att förbättra
avkastningen av och värdebeständigheten hos kyrkans finansförmögen-
het.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anhöll i en skri-
velse till regeringen den 24 november 1976 att högst hälften av tillgång-
arna i en prästlönefond skulle få placeras i aktier eller förlagsbevis eller
andelar i aktiefond. Med anledning av framställningen ändrade regering-
en förordningen om förvaltning av kyrklig jord så att prästlönefondsme-
del fick placeras även i andelar i aktiefond. Framställningen i övrigt
överlämnades till utredningen angående översyn av den statliga fondför-
valtningen m.m. Utredningen föreslog i sitt betänkande Svenska kyrkans
fond (SOU 1983:66) att prästlönefondemas tillgångar skulle placeras i
en gemensam placeringsfond.
Stiftsnämndskonferensens arbetsutskott föreslog hos 1982 års kyrko-
kommitté en expertutredning om det ecklesiastika jordbrukets svaga
lönsamhet. Kommittén överlämnade skrivelsen till Civildepartementet.
Genom beslut den 30 april 1986 uppdrog regeringen åt Kyrkofondens
styrelse att utreda möjligheterna att öka avkastningen av den kyrkliga
egendomen. Regeringen uppdrog senare genom beslut den 29 oktober
1987 åt Kyrkofondens styrelse att i anslutning till det tidigare lämnade
utredningsuppdraget utarbeta underlag för ett ställningstagande från
regeringens sida i fråga om försäkringen av kyrkokommunernas egen-
dom.
Prop. 1993/94:73
13
Som ett första led i utredningsarbetet fick Lantmäteriverket i uppdrag Prop. 1993/94:73
att samla in data om den kyrkliga egendomen och dess avkastning och
att göra en ekonomisk analys av avkastningen. Resultatet av detta arbete
har redovisats i Lantmäteriverkets rapport den 21 november 1988
Svenska kyrkans egendomar, omfattning och avkastning 1986
(LMV-RAPPORT 1988:29).
Kyrkofondens styrelse avlämnade i februari 1990 betänkandet Trygg-
het för kyrkan med förslag om kyrkokommunernas försäkringar och i
oktober 1990 betänkandet Jorden, skogen och fondema med förslag om
en effektivare förvaltning av kyrkans finansförmögenhet.
Med utgångspunkt i Kyrkofondsstyrelsens förslag och remissinstanser-
nas synpunkter utarbetades inom Civildepartementet ett lagförslag som
redovisades i departementspromemorian Svenska kyrkans finansför-
mögenhet (Ds 1992:2). Även denna departementspromemoria har re-
missbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgäng-
lig i detta ärende (C93/8OO/KY).
Kyrkoberedningen (C 1992:02) fick därefter i uppdrag att mot bak-
grund av förslagen i och remissyttrandena över departementsprome-
morian överväga vilken betydelse det har för förmögenhetsförvaltningen
att det ekonomiska ansvaret för den kyrkliga verksamheten i växande
grad har kommit att vila på organ på stiftsplanet.
Kyrkoberedningen har den 1 mars 1993 avlämnat en promemoria i
ämnet.
Kyrkomötet har fått tillfälle att yttra sig över ett förslag till ändringar
av kyrkolagen avseende förvaltningen av Svenska kyrkans finansför-
mögenhet (RegSkr 1993:1, 1KL 1993:6, kskr. 1993:9).
Kyrkomötet har i sitt yttrande i allt väsentligt godtagit lagförslaget. I
fråga om målen för förvaltningen, förslaget om obligatoriska egendoms-
nämnder, pastorats yttranderätt och övergångsbestämmelserna om över-
förandet av äganderätt i vissa fall har emellertid kyrkomötet fört fram
synpunkter. Kyrkomötets synpunkter redovisas i det följande vid be-
handlingen av dessa frågor. Med hänsyn till bland annat kyrkomötets
synpunkter föreslår regeringen vissa mindre förändringar i förhållande
till det till kyrkomötet överlämnade författningsförslaget.
Regeringens förslag: Svenska kyrkans finansförmögenhet
skall förvaltas så effektivt som möjligt så att man skapar de
bästa ekonomiska förutsättningarna för att kyrkans förkunnelse
kan vidmakthållas.
Bestämmelser om den allmänna målsättningen för förvalt-
ningen av finansförmögenheten tas in i 41 kap. kyrkolagen.
Kyrkoberedningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
14
Departementspromemorian överensstämmer med regeringens förslag. Prop. 1993/94:73
Kyrkofondsstyrelsens förslag överensstämmer med regeringens för-
slag.
Remissinstanserna: Förslagen om målen för förvaltningen av kyrkans
finansförmögenhet tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Statskon-
toret framhåller att kyrkans finansförmögenhet kan komma att utgöra ett
mer betydelsefullt inslag än i dag i finansieringen av kyrkans verksam-
het. Svenska kyrkans centralstyrelse betonar vikten av det lokala enga-
gemanget. Flera remissinstanser, däribland Svenska kyrkans central-
styrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, under-
stryker behovet av hänsyn till etiska värderingar samt till naturvårdens
och kulturminnesvårdens intressen.
1993 års kyrkomöte har som sin mening givit regeringen till känna att
i kyrkolagen bör ingå en bestämmelse om att produktionsmål och miljö-
mål jämställs i skogsbruket vid förvaltning av den kyrkliga jorden.
Vidare har kyrkomötet ansett att 41 kap. kyrkolagen bör inledas med
målsättningsparagrafema.
Skälen för regeringens förslag: Kyrkans finansförmögenhet har kom-
mit till genom att egendomar eller kapital skänkts till kyrkan för att
avkastningen skall användas till att betala kostnader för kyrkans verk-
samhet, i första hand till prästlöner eller underhåll av kyrkor. I fråga
om förvaltningen av dessa tillgångar måste ställas lika stränga krav som
ställs på annan egendom av stiftelsekaraktär. Det innebär att finans-
förmögenheten bör förvaltas på ett sådant sätt att den hålls värdebestän-
dig och så att den ger en långsiktigt god totalavkastning. Detta innebär
att man i förvaltningen bör eftersträva en riskspridning som är rimlig
med hänsyn till ändamålet för förvaltningen.
En god förvaltning av den kyrkliga finansförmögenheten är särskilt
viktig med tanke på att Svenska kyrkan - oavsett om det sker någon
förändring av relationerna mellan staten och kyrkan eller ej - inte utan
vidare kan räkna med att antalet medlemmar i Svenska kyrkan kommer
att vara lika stort i nästa generation som nu. Avkastningen av kyrkans
finansförmögenhet kan därför i framtiden väntas bli av större betydelse
för finansieringen av kyrkans verksamhet.
I 41 kap. 11 § kyrkolagen finns en regel som uttrycker att förvalt-
ningen av den kyrkliga egendomen skall inriktas på att egendomens
avkastningsförmåga tas tillvara på ekonomiskt bästa sätt. Regeringen
föreslår, mot bakgrund av vad som nyss sagts om vikten av en effektiv
förvaltning, att lagregeln tydligare markerar målsättningen för finansför-
valtningen. Målsättningsparagrafema har enligt vår mening en naturlig
plats bland övriga allmänna bestämmelser om förvaltningen.
Samtidigt som tillgångarna måste förvaltas affärsmässigt så att den
reella avkastningen blir tillfredsställande får det anses ligga i sakens
natur att förvaltningen inte strider mot kyrkans värderingar eller mot
naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Flera remissinstanser
15
har framhållit vikten av detta. Det föreskrivs redan nu i 41 kap. 10 § Prop. 1993/94:73
kyrkolagen att naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall
beaktas i skälig omfattning vid förvaltningen av den kyrkliga jorden.
Enligt vår mening är det viktigt att denna bestämmelse behålls. När det
gäller hänsynen till etiska värden bör det ankomma på kyrkans egna
organ att besluta om den praktiska tillämpningen vid förvaltningen.
Det miljömål som kyrkomötet föreslagit för förvaltningen av den
kyrkliga skogen anges redan i skogsvårdslagen (1979:429, ändrad senast
1993:553) och gäller för all skogsförvaltning. Detta mål behöver därför
inte anges särskilt i kyrkolagen. Det är i och för sig naturligt om Svens-
ka kyrkan själv ställer strängare etiska krav på sin förmögenhetsför-
valtning än andra formögenhetsförvaltare. Emellertid är den främsta
anledningen till den statliga regleringen av förvaltningen av Svenska
kyrkans finansförmögenhet dess stiftelsekaraktär. De mål för förvalt-
ningen som anges i kyrkolagen bör därför i första hand syfta till att
förmögenheten används för avsett ändamål, dvs. för att garantera präst-
ernas uppehälle och kyrkans bestånd.
Regeringens förslag: Förvaltningen av löneboställenas jordbruk
förs över till egendomsnämnderna. I samband med denna över-
föring införs den gemensamma beteckningen prästlönefästigheter
för nuvarande löneboställen och prästlönefondsfastigheter. Egen-
domsnämnderna får besluta om köp och försäljning av kyrklig
jord och i övrigt utöva de ägarfunktioner som är förbundna med
löneboställena.
Pastoraten får del i vinsten av stiftets samlade förvaltning av
prästlönefastighetema i förhållande till sina andelar i denna för-
valtning.
Pastoratet skall få tillfälle att yttra sig före en eventuell för-
säljning av en prästlönefastighet, omfattande förändring av an-
vändningen av denna, nybyggnad, väsentlig ombyggnad samt
antagande av ny arrendator för jordbruk, jakt eller fiske.
Kyrkoberedningens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.
Departementspromemorian: I departementspromemorian föreslås att
löneboställenas jordbruk i likhet med skogen skall förvaltas av stiftssam-
fällighetema men att det inte skall vara obligatoriskt för dessa att ha
egendomsnämnder. Vidare föreslås att pastoratet skall ges tillfälle att
yttra sig innan viktigare åtgärder vidtas på ett löneboställes jordbruk.
16
Kyrkofondsstyrelsens förslag: Överensstämmer i huvudsak med för- Prop. 1993/94:73
slaget i departementspromemorian. Kyrkofondsstyrelsen föreslår emel-
lertid att jordbruksfastigheterna bokförs pastoratsvis.
Remissinstanserna: Förslaget att jordbruksförvaltningen skall föras
över till stiftssamfällighetema tillstyrks av flertalet remissinstanser, bl.a.
av Svenska kyrkans centralstyrelse, så gott som samtliga domkapitel och
stiftsstyrelser, Statskontoret, Lantbruksstyrelsen, Lantmäteriverket,
Sveriges jordbruksarrendatorers förbund och en majoritet av de pastorat
som hörts av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund (Pasto-
ratsförbundet). Flera av dessa remissinstanser är mycket kritiska mot
den nuvarande förvaltningen av jordbruksfastigheterna.
Förslaget avstyrks däremot av Stiftsstyrelsen i Uppsala och Pastorats-
förbundet. Domkapitlet i Karlstad och Stiftsstyrelsen i Karlstad anser att
det skulle vara fördelaktigt om egendomsnämnderna förvaltar även
jordbruken men föreslår att detta skall vara frivilligt.
Förslaget i departementspromemorian att prästlönefondsfästighetema
klassificeras som löneboställen tillstyrks av alla de remissinstanser som
yttrat sig över detta förslag. Kammarkollegiet föreslår att alla lönetill-
gångar slås ihop.
Förslaget i departementspromemorian om att egendomsnämnderna inte
skall vara obligatoriska tillstyrks av ett tiotal remissinstanser och av-
styrks av ungefär lika många. Flera av de remissinstanser som anser att
egendomsnämnderna inte skall vara obligatoriska framhåller att egen-
domsnämnderna behövs men att respektive stiftssamfallighet bör besluta
om inrättande av egendomsnämnd.
1993 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Kyrko-
mötet föreslår att regeringen åter prövar frågan om avskaffande av
egendomsnämnderna som obligatoriska nämnder. Vidare efterlyser
kyrkomötet klargörande föreskrifter i fråga om pastoratens yttranderätt
innan egendomsnämnden vidtar större åtgärder med kyrklig jord.
Skälen för regeringens förslag: De förslag som regeringen lägger
fram i detta ärende innebär sammantaget att stiftssamfällighetema får ett
ökat ansvar för förvaltningen av kyrkans egendom. Behovet av hög
kompetens och starkt engagemang i förvaltningsfrågor på stiftsplanet
ökar därmed. Det gör det enligt regeringens mening nödvändigt att även
fortsättningsvis ha ett organ motsvarande egendomsnämnderna. Mot den
bakgrunden är regeringen inte beredd att föreslå ett upphävande av
kravet på obligatoriska egendomsnämnder. Detta ställningstagande har
också stöd av remissutfallet.
Vad så gäller frågan om att föra över jordbruksförvaltningen från en
förvaltning av pastoraten till en förvaltning på stiftsplanet vill vi först
framhålla behovet av en rationalisering av denna förvaltning.
Försäljning av olönsamma jordbruksfastigheter kan vid en gemensam
förvaltning på stiftsnivå genomföras snabbare och effektivare än om
nuvarande organisation behålls. Dessutom har egendomsnämnderna en
överblick över situationen i stiftet som gör att man kan få en enhetlig
17
bedömning av vilka jordbruksfastigheter som i första hand bör avveck- Prop. 1993/94:73
las.
En regional förvaltning av jordbruket innebär också den fördelen att
man hos egendomsnämnderna kan samordna förvaltningen av jordbruk
och skogsbruk. Detta är särskilt värdefullt när en strukturrationalisering
genom försäljning eller markbyten blir aktuell. En annan fördel med
egendomsnämnderna som förvaltare är att man kan få likartade arrende-
villkor över hela stiftet.
En överföring av jordbruksförvaltningen till egendomsnämnderna
skulle också innebära en förenkling av administrationen. En gemensam
förvaltning av löneboställenas jordbruk i varje stift skulle vidare med-
föra effektivitetsvinster och möjliggöra en ökad avkastning av
egendomen.
Avkastningen av ett löneboställe är avsedd för avlöning åt en kyrko-
herde eller komminister i ett visst pastorat medan avkastningen av en
prästlönefondsfästighet är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller kom-
minister i flera pastorat. Vi föreslår en gemensam förvaltning av samt-
liga löneboställen och prästlönefondsfastigheter i varje stift. Vid en så-
dan gemensam förvaltning finns det inte behov av att skilja mellan
löneboställen och prästlönefondsfastigheter. Vi föreslår därför att båda
dessa kategorier får den gemensamma beteckningen prästlönefästigheter.
Egendomsnämnderna prövar enligt nu gällande bestämmelser flera
ärenden som gäller löneboställenas förvaltning. Som exempel kan näm-
nas försäljning av mark, större investeringar, jordbruksarrenden och
upplåtelser av olika rättigheter. En viss kompetens i jordbruksfrågor
finns därför redan hos egendomsnämnderna. Den lokala kompetens som
finns i pastoraten bör också kunna tas till vara vid egendomsnämndernas
förvaltning av prästlönefastighetema. Vi föreslår därför att de pastorat
som närmast berörs skall få tillfälle att yttra sig före en eventuell för-
säljning av en prästlönefastighet i pastoratet. Ett sådant yttrande bör
också inhämtas vid omfattande förändringar av användningen av präst-
lönefästigheten, vid nybyggnad eller väsentlig ombyggnad samt vid
antagande av en ny arrendator för jordbruk, jakt eller fiske. Egen-
domsnämnderna får från fall till fäll avgöra vilka pastorat som skall
höras.
När förvaltningen av löneboställenas jordbruk förs över till egendoms-
nämnderna bör dessa också ta över fästighetsinnehavet i sin helhet samt
svara för alla funktioner och kostnader som är förbundna med förvalt-
ningen. Pastoraten skall alltså fortsättningsvis inte drabbas av några
kostnader för dessa fästigheter. De bör, på samma sätt som skett beträf-
fände skogsfästighetema, erhålla en mot värdet på jordbruksfästigheter-
na svarande andel av stiftets gemensamma förmögenhet. Pastoratens
årliga utdelning blir därmed inte beroende av avkastningen på pastora-
tets prästlönefästighet utan på avkastningen i stort från den samlade för-
mögenheten i stiftet.
18
Prop. 1993/94:73
Regeringens förslag: Församlingskyrkas fastighet - skog såväl
som jordbruk - skall förvaltas av pastoratet.
Domkyrkas fastighet skall - utom i Lunds stift - även fortsätt-
ningsvis förvaltas av egendomsnämnden.
Egendomsnämnderna skall förvalta kyrkofondsfastighetema
och biskopsgårdarna. Biskopsgården i Lund skall dock även i
fortsättningen förvaltas av Domkyrkorådet i Lund.
Kyrkoberedningens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.
Departementspromemorian: I departementspromemorian föreslås att
församlingskyrkas fastighet skall förvaltas av pastoratet och domkyrkas
fastighet av den myndighet som förvaltar domkyrkan.
Kyrkofondsfastighetema skall enligt departementspromemorian för-
valtas av Kammarkollegiet. Biskopsgårdarna skall - med vissa undantag
- utgöra kyrkofondsfastigheter.
Kyrkofondens styrelse föreslår att kyrkofondsfastigheter och biskops-
gårdar som i dag är kyrklig jord förs över till kyrkofonden. Mindre
fastigheter med ett taxeringsvärde understigande 100 000 kronor före-
slås få säljas till respektive pastorat för en schablonmässigt beräknad
köpeskilling.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker för-
slaget att församlingskyrkas skog skall förvaltas av pastoratet och dom-
kyrkas fastighet av den myndighet som förvaltar domkyrkan. Några
remissinstanser anser emellertid att förvaltningen av församlingskyrkas
fastigheter bör ske på stiftsnivå.
Förslaget att kyrkofondsfastighetema skall förvaltas av Kammarkolle-
giet avstyrks av så gott som samtliga remissinstanser som yttrat sig i
denna fråga. I stället föreslås att kyrkofondsfastighetema förs över till
stiften.
Förslaget att biskopsgårdarna skall utgöra kyrkofondsfastigheter till-
styrks av Svenska kyrkans centralstyrelse, Pastoratsförbundet, två dom-
kapitel och tre stiftsstyrelser.
Flera remissinstanser, bl.a. Statskontoret, tre domkapitel och fem
stiftsstyrelser, anser att biskopsgårdarna i stället bör föras över till stif-
ten.
1993 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.
19
Skälen för regeringens förslag
Församlingskyrkas fastighet
Församlingskyrkas fastighet är sådan kyrklig jord vars avkastning är
avsedd for församlingskyrkans behov. Förvaltningen av församlingskyr-
kas fastigheter är i dag delad mellan församling och pastorat på så sätt
att församlingen förvaltar församlingskyrkas fastighets skog medan
pastoratet förvaltar dess jordbruk.
På pastoratsnivå ligger numera det ekonomiska ansvaret för större
delen av församlingarnas angelägenheter. På denna nivå ligger sålunda
ansvaret för bl.a. anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad.
I likhet med vad som har föreslagits i departementspromemorian och
av Kyrkoberedningen anser regeringen att förvaltningsansvaret för
församlingskyrkas fastigheter bör renodlas och i sin helhet läggas på
pastoraten. På så sätt kommer förvaltningen att ligga på den nivå där
kostnadsansvaret för verksamheten ligger. En sådan ordning har också
tillstyrkts av flertalet remissinstanser och 1993 års kyrkomöte. I de rela-
tivt få fäll där det finns församlingskyrkas fastighets skog som förvaltas
av församlingar i flerförsamlingspastorat, torde det inte vara några
större administrativa problem att föra över församlingens skogsförvalt-
ning till pastoratet.
Domkyrkas fastighet
Domkyrkas fastighet är en kategori kyrklig jord vars avkastning är
avsedd för en domkyrkas behov. Domkyrkas fastighet, som finns i ett
mindre antal stift, förvaltas av egendomsnämnden. I Lunds stift sköter
dock det särskilda domkyrkorådet förvaltningen.
I departementspromemorian föreslogs att domkyrkas fastighet skall
förvaltas av den myndighet som förvaltar domkyrkan. Detta skulle
innebära att de medeltida domkyrkornas fastigheter skulle förvaltas av
respektive domkapitel.
Regeringen har i och för sig sympati för tanken att den myndighet
som har ansvaret för domkyrkan också skall förvalta dess fastigheter.
Samtidigt innebär en sådan ordning en uppsplittring av den egendoms-
förvaltning som nu handhas av stiftssamfälligheten. I likhet med Kyrko-
beredningen och 1993 års kyrkomöte har regeringen därför ändå stannat
för att domkyrkas fastighet även fortsättningsvis bör förvaltas av egen-
domsnämnden. Den speciella ordning som gäller för Lunds stift bör
dock kvarstå.
Kyrkofondsfastigheter
De s.k. kyrkofondsfastighetema, som är av olika härkomst men vilkas
avkastning tillkommer kyrkofonden, förvaltas av Kammarkollegiet, som
dock kan överlåta förvaltningen åt en egendomsnämnd eller någon
annan förvaltare. I departementspromemorian diskuteras om inte egen-
domsnämnderna också borde få det formella ansvaret för förvaltningen.
Något sådant förslag läggs dock inte fram. Remissbehandlingen visar att
Prop. 1993/94:73
20
det finns ett mycket starkt stöd för att egendomsnämnderna tar över Prop. 1993/94:73
ansvaret för förvaltningen av kyrkofondsfastighetema.
Även regeringen anser att effektivitetsskäl talar för att förvaltningen
förs över till egendomsnämnderna. Behovet av strukturrationalisering är
stort och därför är en samordnad förvaltning av olika typer av kyrklig
jord fördelaktig.
Biskopsgårdar
I biskopamas avlöningsförmåner ingår rätten till fri tjänstebostad. Kost-
naderna för biskoparnas avlöningsförmåner betalas ur kyrkofonden.
Tjänstebostad åt en biskop kan vara anordnad i en fastighet som upp-
förts, anskaffats eller av kronan ställts till förfogande för ändamålet.
Med biskopsgård avses här endast sådan fastighet. Tjänstebostad åt
biskop kan emellertid också vara anordnad i en för ändamålet hyrd
lägenhet eller villa. Äganderätten till vissa av biskopsgårdarna är oklar.
Uppförandet av några har bekostats av domkyrkans medel, andra av
statsmedel eller medel ur kyrkofonden.
Med hänsyn till kyrkofondens kostnadsansvar för biskopsgårdarna
anser regeringen att det i och för sig skulle vara motiverat att, oberoen-
de av den ursprungliga finansieringen, låta biskopsgårdarna ingå i kate-
gorin kyrkofondsfastigheter. Flera remissinstanser har också tillstyrkt att
biskopsgårdarna skall utgöra kyrkofondsfastigheter. Andra har i stället
förordat att de förs över till stiften. Även en sådan ordning skulle kunna
övervägas. Innan beslut fattas om en förändring av biskopsgårdarnas
ställning fordras det emellertid att konsekvenserna av en sådan föränd-
ring övervägs ytterligare. Regeringen är därför inte beredd att nu före-
slå några förändringar i den riktningen.
Egendomsnämnderna bör emellertid få ett mera självständigt ansvar
för förvaltningen av biskopsgårdarna. Det bör vara regeringens uppgift
att utfärda föreskrifter om denna förvaltning.
Prästgårdar
I regeringens skrivelse till kyrkomötet fanns upptaget ett förslag om att
de pastorat som så önskade med full äganderätt skulle få överta en
prästgård i pastoratet. I ett sådant fall skulle prästgården övergå från att
vara kyrklig jord till att bli kyrkokommunal egendom. Enligt förslaget
skulle prästgårdar som inte övertagits av pastoraten med full äganderätt
tillfalla stiftssamfälligheten.
1993 års kyrkomöte har förordat att de prästgårdar som inte övertas av
ett pastorat fortfarande skall vara kyrklig jord. Kyrkomötet har emeller-
tid också ansett att denna fråga är av så komplicerad natur att den bör
övervägas ytterligare. En annan viktig fråga som behöver lösas är hur
man, bl.a. inför en förändring av prästgårdarnas status, skall skydda de
prästgårdar som är av särskilt kulturhistoriskt värde. Mot denna bak-
grund lägger regeringen inte nu fram något förslag i denna fråga.
21
Regeringens förslag: Prästlönefondema sammanförs stiftsvis och
förvaltas av egendomsnämnderna.
Varje pastorat tilldelas en mot pastoratets lönefond svarande
andel av den gemensamma fondförvaltningen i stiftet.
Prästlönejordsfondema upplöses och sammanförs med prästlöne-
fondema.
Viss del av avkastningen av prästlönefondema läggs till kapitalet
för att detta skall värdesäkras.
Kyrkoberedningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Departementspromemorian överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag. Avsättning till kapitalet föreslås emellertid ske med viss
procent av kapitalvärdet.
Kyrkofondens styrelse föreslår att prästlönefondema skall förvaltas
samlade i Kyrkans prästlönefond av Kyrkofondens styrelse. Pastoraten
behåller rätten till avkastningen och får andelar i den gemensamma
förvaltningen. Styrelsen föreslår vidare att beslut om markförvärv skall
föregås av en särskild prövning av Kyrkofondens styrelse och att åt-
gärder vidtas för att värdesäkra kyrkans finansförmögenhet.
Remissinstanserna: Förslaget att prästlönefondema skall förvaltas av
stiftssamfallighetema tillstyrks av Svenska kyrkans centralstyrelse,
Statskontoret, Lantmäteriverket, Kyrkofondens styrelse, sex domkapitel,
fyra stiftsstyrelser, Stiftsjägmästareföreningen och SACO. Förslaget
avstyrks av två domkapitel, tre stiftsstyrelser och Pastoratsförbundet.
Förslaget att prästlönejordsfondema skall bli prästlönefonder tillstyrks
av de remissinstanser som yttrat sig över detta förslag.
Remissinstanserna är också positiva till förslaget om en årlig avsätt-
ning till kapitalet i fråga om prästlönefondsmedel som är placerade i
obligationer, bankmedel och andra fordringar samt aktier och andelar i
värdepappersfonder. Några ifrågasätter emellertid om den årliga av-
sättningen skall behöva vara så stor som fem procent av värdet på dessa
tillgångar.
1993 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Prästlönefondema har uppkommit
genom försäljning av löneboställen eller delar därav. De förvaltas av
respektive pastorat enligt samma grunder som gäller för förvaltningen
av omyndigs medel. Av prästlönefondsmedel från flera pastorat kan
Prop. 1993/94:73
22
egendomsnämnderna bilda en prästlönejordsfond för inköp av prästlöne- Prop. 1993/94:73
fondsfäs tigheter.
Det finns mycket som talar till förmån för en integrerad stiftsmodell
när det gäller förvaltningen av prästlönetillgångama.
En samlad formögenhetsförvaltning ger ett större kapital att placera
och därmed ökade möjligheter både till riskspridning och effektiv för-
valtning.
Det sammanlagda kapitalet i prästlönefondema i varje stift är tillräck-
ligt stort för att möjliggöra en professionell och effektiv förvaltning. En
gemensam förvaltning av fastigheter och fonder ökar dessutom möjlig-
heterna till omplaceringar mellan olika förmögenhetsslag. Ytterligare
effektivisering kan vinnas genom att prästlönefondema i olika stift
samförvaltas på frivillig grund genom Kammarkollegiet, bank eller
annan förvaltare.
Regeringen föreslår därför att prästlönefondema förs samman stiftsvis
till en prästlönefond för vaije stift och att de förvaltas av egendoms-
nämnderna. Därvid bör pastoraten tilldelas andelar i den gemensamma
förvaltningen i stiftet. Närmare föreskrifter om hur andelarna bör be-
räknas bör - i likhet med vad som nu gäller för andelsberäkningen av
bl.a boställsskogen - meddelas av regeringen eller den myndighet rege-
ringen bestämmer. Om fondmedel används för inköp av fastigheter blir
pastoraten delägare i dessa.
Avkastningen av den samlade finansförmögenheten tillfaller pastora-
ten i förhållande till deras andelar i fastigheter och fonder. Det är givet-
vis av stort intresse för pastoraten att förvaltningen sker så effektivt som
möjligt, eftersom pastoraten skall ha del av avkastningen. Ambitionen
vid förvaltningen bör vara att egendomsnämnderna tar så stor hänsyn
som möjligt till de synpunkter som pastoraten kan ha i fråga om place-
ring av fondmedel m.m.
De nuvarande prästlönejordsfondema har bildats av medel ur präst-
lönefonder från flera pastorat. En sammanläggning av samtliga präst-
lönefonder i ett stift innebär att det inte längre finns behov av särskilda
prästlönejordsfonder. Även prästlönejordsfondema bör därför gå in i
den gemensamma förvaltningen.
De prästlönefondsmedel som är placerade i t.ex. obligationer, bank-
medel och andra fordringar har under lång tid minskat i värde på grund
av inflationen. Kravet på en långsiktigt god avkastning måste gälla
också för dessa lönetillgångar.
För att förhindra en urholkning av prästlönefondemas värde bör
därför en så stor del av avkastningen som motsvarar värdeminskningen
på grund av inflationen fonderas. Egendomsnämnderna bör som för-
valtare av fondema ha de bästa möjligheterna att bedöma hur stora
avsättningar som behöver göras för att hindra att prästlönefondema
minskar i värde.
23
Regeringens förslag: Den särskilda kyrkoavgiften beräknas på
avkastningen av lönetillgångama. Avgiften betalas av stiftssam-
falligheten och fästställs till 50 procent av nettoavkastningen efter
gjorda fondavsättningar.
Kyrkoberedningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Departementspromemorian överensstämmer med regeringens förslag.
Kyrkofondsstyrelsens förslag överensstämmer med regeringens för-
slag.
Remissinstanserna: Förslaget att särskild kyrkoavgift skall betalas av
stiftssamfälligheten med 50 procent av nettoavkastningen av prästlöne-
tillgångama tillstyrks av bl.a. Svenska kyrkans centralstyrelse, Stats-
kontoret, fem domkapitel och sju stiftsstyrelser. Några remissinstanser,
däribland Pastoratsförbundet, föreslår i stället att den särskilda kyrkoav-
giften avskaffas.
1993 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Avkastningen av pastoratens prästlöne-
tillgångar bidrar till att bl.a. finansiera det kyrkliga utjämningssystemet
över kyrkofonden. Utöver den i kyrkolagen fastställda allmänna
kyrkoavgiften, som pastoraten har att betala in till kyrkofonden, skall de
också betala en särskild kyrkoavgift. Den tas ut med en viss procentsats
på lönetillgångama.
Den särskilda kyrkoavgiften drabbar nu pastoraten olika beroende på
dels hur lönetillgångama är placerade, dels var pastoratet är beläget.
För löneboställen och prästlönefondsfastigheter beräknas den särskilda
kyrkoavgiften efter fastighetens taxeringsvärde. Eftersom taxeringsvär-
dena på fastigheter varierar mellan olika delar av landet kan därför den
särskilda kyrkoavgiften for en fastighet i ett stift vara betydligt större än
avgiften för en liknande fastighet i ett annat stift.
Även för prästlönefondema beräknas den särskilda kyrkoavgiften efter
värdet på tillgångarna. Avgiften varierar från två procent för aktier och
andelar i värdepappersfonder till åtta procent för bankmedel och andra
fordringar. Några föreskrifter om fondering för att kompensera värde-
minskning på grund av inflation finns inte.
Den särskilda kyrkoavgiften för bankmedel uppgår ofta till högre
belopp än den reella avkastningen på dessa lönetillgångar. Trots detta
kan sådana placeringar på kort sikt upplevas som mest fördelaktiga för
det enskilda pastoratet. Det nuvarande systemet stimulerar därför till
kortsiktiga placeringar och medverkar till en urholkning av kapitalet.
Prop. 1993/94:73
24
Som regeringen tidigare har framhållit är det angeläget att den kyrk- Prop. 1993/94:73
liga egendomen placeras och förvaltas på ett sådant sätt att den värde-
säkras och långsiktigt ger en god avkastning. Den nuvarande ordningen
for beräkning av den särskilda kyrkoavgiften stimulerar inte till en
sådan förvaltning. Det nuvarande systemet för att beräkna och redovisa
den särskilda kyrkoavgiften är dessutom krångligt med olika regler för
olika egendomsslag och ett stort antal inblandade enheter (pastorat).
För att råda bot på de brister som får anses ligga i det nuvarande
systemet föreslår regeringen att den särskilda kyrkoavgiften beräknas på
avkastningen av lönetillgångama och att avgiften betalas av dem som
förvaltar tillgångarna, dvs. av egendomsnämnderna i enlighet med
regeringens förslag i det föregående.
Den särskilda kyrkoavgiften kan lämpligen festställas till 50 procent
av nettovinsten efter gjorda fondavsättningar. Sådana behöver göras dels
för att värdesäkra kapitalet, dels för att täcka framtida pensionskost-
nader. Med nettovinst avses därvid vad som återstår av vinsten efter det
att egendomsnämnden har avsatt det rörelsekapital som behövs för
förvaltningen av egendomen eller medel för utjämning av årsvariationer
i utdelningen. I nettovinsten inräknas på motsvarande sätt vad som tas i
anspråk för utdelning till pastoraten av tidigare avsatt kapital.
De remissinstanser som har motsatt sig den föreslagna ändringen av
den särskilda kyrkoavgiften har i stället föreslagit att den särskilda
kyrkoavgiften slopas. Den särskilda kyrkoavgiften är emellertid en del i
det inomkyrkliga utjämningssystemet. Kyrkofondens inkomster genom
den särskilda kyrkoavgiften uppgick år 1992 till ca 145 miljoner kr. För
att få in motsvarande belopp genom den allmänna kyrkoavgiften skulle
denna behöva höjas med två öre per skattekrona. En sådan förändring
skulle innebära en väsentlig omfördelning mellan olika kyrkokommuner.
Som exempel kan nämnas att kyrkokommunerna i Stockholms stift, som
redan svarar för ungefär hälften av stiftens nettobidrag till kyrkofonden,
skulle få betala ytterligare 18 miljoner kr till kyrkofonden och Göte-
borgs stift ytterligare ungefär 10 miljoner kr. En del kyrkokommuner
med stora lönetillgångar skulle samtidigt få sina avgifter till kyrkofon-
den mer än halverade. Den särskilda kyrkoavgiften kan därför inte
slopas utan att andra förändringar samtidigt görs i det kyrkliga utjäm-
ningssystemet.
Kyrkoberedningen har i sitt betänkande Vissa kyrkofrågor (SOU
1993:46) föreslagit vissa förändringar av det kyrkliga utjämningssyste-
met. Dessa förändringar berör emellertid inte den särskilda kyrkoav-
giften.
Vårt förslag när det gäller den särskilda kyrkoavgiften innebär en
förenkling och att avgiften blir mera rättvis än med nuvarande system.
Samtidigt medverkar den föreslagna förändringen till att lönetillgångar-
na blir mera värdebeständiga.
25
Prop. 1993/94:73
Regeringens förslag: Bestämmelser om tillsyn och tillståndspröv-
ning beträffande förvaltningen av den kyrkliga egendomen ersätts
av ändamålsbestämmelser.
Kyrkoberedningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Departementspromemorian överensstämmer med regeringens förslag.
Kyrkofondsstyrelsens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget om avreglering tillstyrks av samtliga de
remissinstanser som yttrat sig i denna fråga, däribland Jordbruksverket,
Kammarkollegiet, Lantmäteriverket, domkapitlen i Västerås, Karlstad
och Stockholm, stiftsstyrelserna i Strängnäs, Västerås, Lund, Göteborg,
Karlstad, Härnösand och Stockholm samt Stiftsjägmästareföreningen.
Kammarkollegiet och stiftsstyrelsen i Västerås anser emellertid att
beslut som rör pastoratens löneboställen skall kunna överklagas hos
kollegiet.
1993 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Statens ansvar för Svenska kyrkans
finansförmögenhet bör bestå i att trygga dels att avkastningen av för-
mögenheten används för de ändamål vartill den har tillkommit, dels att
fondkapitalets värde säkras samtidigt som möjligheter skapas för en
effektiv förvaltning. Däremot bör förvaltningen inte vara kringgärdad av
bestämmelser om tillsyn och tillståndsprövning som försvårar en ratio-
nell handläggning av ärenden om t.ex. köp eller försäljning av fest
egendom. I dag finns ett flertal bestämmelser av sådant slag i kyrkola-
gen. Bl.a. finns bestämmelser om att frågor om försäljning eller byte av
kyrklig jord skall prövas av Kammarkollegiet eller egendomsnämnden,
beroende främst på egendomens saluvärde.
Nuvarande förvaltningsbestämmelser är detaljerade och har medverkat
till att handläggningen av ärenden om köp eller försäljning av kyrklig
jord ofta har tagit lång tid. Bestämmelserna har på detta sätt varit ett
hinder för en effektiv förvaltning av den kyrkliga finansförmögenheten.
En möjlighet att förenkla och effektivisera förvaltningen är att reduce-
ra antalet nivåer för handläggningen av ärendena. Det är därför viktigt
att möjligheterna att överklaga beslut angående förvaltningen begränsas.
Genom en enhetlig och sammanhållen förvaltning kan rationalise-
ringsvinster göras samtidigt som man skapar förutsättningar för att på
sikt öka finansförmögenheten. Vi föreslår därför att kyrkolagens före-
skrifter om tillsyn och tillståndsprövning vid försäljning och köp av fest
26
egendom samt om användning av fondmedel slopas och ersätts av klara Prop. 1993/94:73
ändamålsbestämmelser för förvaltningen.
Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna skall träda i
kraft den 1 januari 1995. Övergångsregleringen i fråga om sådan
beräkning av den särskilda kyrkoavgiften som sker på skogs-
bruksvärdet förlängs intill utgången av år 1994.
1993 års kyrkomöte har tillstyrkt regeringens tidigare förslag till kyr-
komötet att de föreslagna lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari
1994.
Skälen för regeringens förslag: De förslag till lagändringar som rege-
ringen nu lägger fram syftar till att få till stånd en enklare och effekti-
vare förvaltning av den kyrkliga finansförmögenheten. Detta bör leda
till en bättre värdebeständighet och en på längre sikt ökad avkastning av
denna förmögenhet. Förändringarna bör därför genomföras snarast
möjligt. Ett genomförande av reformen från och med den 1 januari
1994 skulle emellertid innebära att det blev en mycket kort tid mellan
riksdagsbeslutet och genomförandet. Regeringen föreslår därför att de
förslagna lagändringarna skall träda i kraft först den 1 januari 1995.
Detta innebär att reformen kan förberedas på ett bättre sätt. Ett uppskju-
tande av reformen får emellertid konsekvenser för beräkningen av den
särskilda kyrkoavgiften.
Enligt 42 kap. 16 § kyrkolagen bestäms underlaget för den särskilda
kyrkoavgiften med hänsyn till förhållandena den 31 december året före
det år som föregår bidragsåret. Avgiften för år 1993 beräknas i princip
på värdet av tillgångarna den 31 december 1991. I lagen (1992:1175)
om ändring i lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen (1992:300)
har utfärdats föreskrifter om att sådan särskild kyrkoavgift som beräk-
nas på skogsbruksvärdet för år 1993 inte får överstiga 80 procent av
överskottet från egendomsnämndens förvaltning av pastoratens skogar
under det räkenskapsår som avslutas vid utgången av år 1992.
Den särskilda kyrkoavgiften för jordbruks- och skogsfastigheter år
1994 beräknas efter 1992 års taxeringsvärden. Detta innebär för flertalet
fastigheter en höjning av den särskilda kyrkoavgiften. Pastoratsförbun-
det har i en skrivelse till regeringen erinrat om konsekvenserna av de
höjda taxeringsvärdena på fastigheter och den minskade avkastningen av
prästlönefonder. Förbundet har med hänvisning till dessa konsekvenser
anhållit om en provisorisk sänkning av den särskilda kyrkoavgiften om
inte en genomgripande förändring av kyrkofondssystemet kommer till
stånd den 1 januari 1994. För att lindra effekterna av de höjda taxe-
ringsvärdena på skogsfastigheter föreslår regeringen att övergångsregle-
27
ringen i fråga om beräkningen av den särskilda kyrkoavgiften förlängs Prop. 1993/94:73
ett år.
I samband med att egendomsnämnderna enligt vårt förslag övertar
förvaltningen av löneboställenas jordbruk och prästlönefondema den 1
januari 1995 kommer egendomsnämnderna att disponera avkastningen
av denna egendom. Egendomsnämnderna kan av denna avkastning
betala den särskilda kyrkoavgiften för år 1995 enligt de föreslagna nya
bestämmelserna. Det nya systemet för beräkningen av den särskilda
kyrkoavgiften innebär att egendomsnämnderna fr.o.m. den 1 januari
1995 från sin förvaltning av kyrkans finansförmögenhet skall betala
särskild kyrkoavgift till kyrkofonden med lika stort belopp som man
delar ut till pastoraten. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bör utfärda närmare föreskrifter om betalning av särskild
kyrkoavgift till kyrkofonden.
Det främsta syftet med de föreslagna förändringarna i fråga om för-
valtningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet har varit att förbättra
avkastningen och öka värdebeständigheten hos dessa tillgångar. Enligt
en av Lantmäteriverket gjord undersökning uppgick värdet av kyrkans
finansförmögenhet år 1989 till ca 7,5 miljarder kr. Avkastningen täcker
för närvarande endast ca fyra procent av kostnaderna för Svenska kyr-
kans verksamhet men kan om tillgångarna förvaltas effektivt i framtiden
bli av stor betydelse för Svenska kyrkan.
På grund av rationaliseringsvinster kan förvaltningskostnaderna väntas
bli lägre vid en samlad förvaltning hos egendomsnämnderna än med
nuvarande ordning.
Den föreslagna förändringen i fråga om beräkningen av den särskilda
kyrkoavgiften kommer på kort sikt att innebära en minskning av kyrko-
fondens inkomster. Genom att den särskilda kyrkoavgiften knyts till
avkastningen blir kyrkofondens inkomster genom den särskilda kyrkoav-
giften beroende av konjunkturerna.
Vid nuvarande avkastning av finansförmögenheten blir minskningen
av kyrkofondens inkomster genom den särskilda kyrkoavgiften ca 50
miljoner kr per år. Ett bibehållande av nuvarande system skulle
emellertid på grund av höjda taxeringsvärden innebära att en orimligt
stor del av avkastningen av löneboställen dras in till kyrkofonden. På
längre sikt innebär den föreslagna värdesäkringen av finansförmögen-
heten att avkastningen och därmed också kyrkofondens inkomster ge-
nom den särskilda kyrkoavgiften kommer att öka. Kyrkofonden har för
närvarande en relativt god ekonomi och en tillfällig minskning av in-
komsterna från den särskilda kyrkoavgiften bör därför inte vålla några
större problem.
Förändringen i fråga om den särskilda kyrkoavgiften kommer vidare
att innebära att pastoraten får disponera en större del av inkomsterna
från förmögenhetsförvaltningen.
28
Kyrkolagen (1992:300)
6 kap. Ändringar i den territoriella pastoratsindelningen
Prop. 1993/94:73
Enligt 6 kap. 6 § andra stycket skall, vid en ändring i den territoriella
pastoratsindelningen, andel i en prästlönefondsfåstighet eller en prästlö-
nejordsfond övertas av det pastorat från vars lönetillgångar andelen
härrör. Med anledning av förslagen i avsnitt 5 och 7 att begreppen
prästlönefondsfåstighet och prästlönejordsfond skall upphöra behövs inte
längre denna bestämmelse.
I 7 § regleras betalningsansvaret för en skuld som hänför sig till en
prästgård eller ett löneboställe. I avsnitt 5 har föreslagits att egendoms-
nämnderna skall förvalta nuvarande löneboställen. Betalningsansvaret
för skuld som hänför sig till ett löneboställe påverkas därför inte av
ändringar i den territoriella pastoratsindelningen och därför behövs
ingen reglering av löneboställen i paragrafen.
29
41 kap. Förvaltningen av kyrklig jord m.m.
Prop. 1993/94:73
|
Lagförslaget |
Nuvarande föreskrifter |
|
1 § 13 § 14 § 15 § 16 § 17 § 18 § 19 § 20 § 23 § 24 § 25 § 26 § 27 § 28 § |
1 § 2§ 3 §* 4 §* 5 § 7 och 8 §§ 9 §* 10 §* 11 § 18 § 25 § 12 §* 13 § 14 §* 15 §* 23 § 24 § 26 § 27 §* 28 § 29 § 30 §* 31 § 34 §* 35 §* 36 § 37 § 38 § |
* Paragrafen har förts över till lagförslaget med oförändrad lydelse.
30
Av lagtekniska skäl har hela nuvarande 41 kap. upphävts och ersatts Prop. 1993/94:73
av ett nytt kapitel med en ny paragrafnumrering. Av tabellen framgår
vilka paragrafer som har forts över till det nya kapitlet under nya para-
grafnummer och vilka paragrafer som är överförda med oförändrad
lydelse.
Förslagen i avsnitt 5 och 7 om att begreppen prästlönefondsfåstighet
och prästlönejordsfond skall upphöra gör att de bestämmelser som nu
finns om sådan egendom i nuvarande 1, 7, 29, 31 - 33 och 38 §§ inte
längre behövs.
Förslagen i avsnitt 5 om att förvaltningen av löneboställenas jordbruk
skall foras över till egendomsnämnderna och i avsnitt 6 om att
församlingskyrkas fastighet skall förvaltas av pastoratet gör att de
nuvarande bestämmelserna i 6 och 19-22 §§ kan upphävas.
Med hänsyn till förslagen i avsnitt 6 om att egendomsnämnderna bör
få ett mera självständigt ansvar för biskopsgårdarna kan de närmare
föreskrifterna om förvaltningen av biskopsgårdar i 16 och 17 §§ upp-
hävas.
I 39 - 41 §§ finns regler om överklagande m.m. i samband med för-
valtningen av kyrklig jord. Som framgår av avsnitt 9 bör nuvarande
regler om tillsyn och tillståndsprövning slopas och i enlighet med detta
kan föreskrifterna i 39 - 41 §§ upphävas.
I övrigt hänvisas till de motiv som har redovisats i tidigare avsnitt.
42 kap. Kyrkofonden
Ändringen i 12 § är en följd av förslaget i avsnitt 5 att begreppet präst-
lönefondsfastighet skall upphöra.
Förslaget i avsnitt 8 att den särskilda kyrkoavgiften skall beräknas på
avkastningen av lönetillgångama och betalas av stiftssamfälligheten
föranleder ändringar i 14, 15 och 25 §§ och gör att bestämmelserna i 16
§ om tidpunkt för beräkning av underlaget för den särskilda kyrkoavgif-
ten inte längre behövs.
31
Prop. 1993/94:73
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Davidson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:73 Förvaltningen av Svenska
kyrkans finansförmögenhet.
32
Prop. 1993/94:73
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upp- regler repar ett norm- |
|
Lag om ändring i |
41 kap. 7, 11, 18, 22, 27, 28 §§ |
(1992:300)
33
gotab 45061, Stockholm 1993