Regeringens proposition
1993/94:50

Fortsatt reformering av företagsbeskattningen

Prop.

1993/94:50

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 28 oktober 1993

Carl Bildt

Bo Lundgren
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås betydande förändringar i beskattningen av
ägarkapital i det svenska näringslivet. Beskattningen av aktieutdelning
föreslås slopad och reavinstbeskattningen halverad i förhållande till vad
som gäller nu. Samtidigt avskaffas bolagens rätt till utdelningsavdrag,
Annell-avdraget. Syftet med dessa förslag är att jämställa eget kapital
med lånekapital som finansieringskälla för investeringar i bolagssektorn.

Lättnaderna i utdelnings- och reavinstbeskattningen föreslås gälla för
svenska aktier, andelar i svenska ekonomiska föreningar och värdepap-
persfonder samt för optioner och terminer som har sådana värdepapper
som underliggande egendom.

Som en följd av dessa förändringar görs även vissa ändringar i
beskattningen av investmentbolag och värdepappersfonder. Ändringarna
syftar till att anpassa reglerna för dessa s.k. mellanhänder till förslagen
om ny ägarbeskattning.

Allemansfondernas skatteprivilegium blir obehövligt och föreslås av-
skaffas. För pensionssparande medges ytterligare skattelättnader som en
anpassning till förslaget om lindrad beskattning av direktägda aktier.

I fråga om aktiebolagens beskattning sänks skattesatsen samtidigt som
skattebasen breddas. Bolagsskattesatsen sänks från 30 % till 28 %.
Möjligheten att göra avsättning till surv slopas. Principen för avveckling
av gjorda survavsättningar är att hälften av avsättningarna får upplösas
utan beskattningseffekter medan återstoden återförs till beskattning under

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

en femårsperiod med början vid 1995 års taxering. Vissa begränsningar Prop. 1993/94:50
gäller för de fall då avsättningen till surv är större vid 1994 års taxering
än vid 1993 års taxering.

En ny allmän reserveringsmöjlighet som kallas periodiseringsfonder
införs. Avdrag medges för avsättning till fond med högst 25 % av års-
inkomsten. Fonden skall återföras till beskattning senast femte beskatt-
ningsåret efter det beskattningsår då avsättningen gjordes. Någon inbetal-
ningsskyldighet på räntelöst konto eller annat liknande villkor för
avdragsrätten uppställs inte.

Med hänsyn till den möjlighet till förlustutjämning bakåt i tiden som
periodiseringsfondema medför föreslås inte några särskilda regler för
förlustutjämning bakåt.

Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag får skatteregler som
är likvärdiga med reglerna för enmansaktiebolag. En huvudpunkt i
förslaget är att avkastningen på det kapital som investeras i verksamheten
beskattas i inkomstslaget kapital och inte i näringsverksamhet (positiv
räntefördelning). En annan är att företagarna, med motsvarande beskatt-
ning som i ett enmansaktiebolag, skall kunna återinvestera vinstmedel i
verksamheten (ökning av expansionsmedel). Även enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag föreslås få rätt att göra avdrag för avsättning
till periodiseringsfonder.

Underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet skall få kvittas mot
tjänsteinkomster. Syftet är att stimulera nyföretagande.

För enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag föreslås att
avskattningen av uppskovsbeloppet — återföring av obeskattade reserver
från 1990 års skattereform — görs frivillig även vid 1994 års taxering.
Det innebär att skyldigheten att avskatta uppskovsbeloppen uppkommer
först i det nya systemet.

Nya spärregler för förlustutjämning framåt i tiden införs.

Definitionen av utländskt bolag ändras. Den s.k. Luxemburgregeln
avskaffas.

De särskilda regler som gäller för skadeförsäkringsföretags surv-
avsättningar vid 1992 och 1993 års taxeringar förlängs till att gälla även
vid 1994 års taxeringar.

Debiterad preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika
stora belopp varje uppbördsmånad under uppbördsåret.

Utgiftsränta som betalts under beskattningsåret och som belöper på tid
längst t.o.m. den 31 januari året efter beskattningsåret skall i fortsättning-
en vara avdragsgill vid taxeringen för beskattningsåret. Vidare görs några
justeringar beträffande kontrolluppgiftsskyldigheten.

Äldre regler för räntekompensation återinförs. Avdrag för sådana
utgifter medges det beskattningsår då den ränta kompensationen avser
förfaller till betalning.

Avdragsrätt för avgifter till Svenska Filminstitutet införs för avgifter
och bidrag som lämnas enligt det nya film- och videoavtalet från år 1992.
Vidare ändras reglerna för medel som betalas ut från Filminstitutet.

För Stiftelsen Sveriges Nationaldag föreslås inskränkt skattskyldighet.

Företrädaransvaret vid bristande betalning av mervärdeskatt utvidgas till

att också omfatta belopp som på grund av felaktiga uppgifter från
företrädaren återbetalas till den skattskyldige och som senare återkrävs
av skattemyndigheten.

Vissa förslag gäller ändringar i bestämmelserna om utmätning, fördel-
ning av influtet belopp och hantering av småbelopp samt ändringar i
bestämmelserna om forum vid verkställighet enligt utsökningsbalken.

De varaktiga budgeteffekterna för förslagen uppgår till -1,2 mdkr vad
gäller enskilda näringsidkare, till +1,4 mdkr vad gäller juridiska per-
soner och till -3,7 mdkr vad gäller lättnader i dubbelbeskattningen.
Förslaget om månatlig uppbörd av F-skatt beräknas ge en varaktig in-
komstförstärkning med 0,2 mdkr. Sammantaget medför de föreslagna åt-
gärderna ett varaktigt inkomstbortfall på 3,3 mdkr. Detta finansieras med

1,7 mdkr inom ramen för statsbudgeten. Till resterande del finansieras
förslagen genom dels en höjning av folkpensionsavgiften, den särskilda
löneskatten för vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten på
pensionskostnader med 0,2 procentenheter vilket ger intäkter på ungefär

1,2 mdkr, dels genom att utrikes tjänsteresor jämställs med inrikes resor
vad gäller avdrag för ökade levnadskostnader.

Huvuddelen av förslagen föreslås träda kraft den 1 januari 1994 och
tillämpas första gången vid 1995 års taxering.

Prop. 1993/94:50

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:50

1       Förslag till riksdagsbeslut                                  11

2       Lagtext                                                      13

2.1     Förslag till lag om räntefördelning vid beskattning           13

2.2    Förslag till lag om expansionsmedel                        18

2.3     Förslag till lag om periodiseringsfonder                     22

2.4     Förslag till lag om avdrag för underskott av

näringsverksamhet                                      24

2.5     Förslag till lag om återföring av skatteutjämnings-

reserv                                                    28

2.6    Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370)                                             31

2.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1993:938)

om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)            49

2.8    Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt                                          53

2.9    Förslag till lag om ändring i lagen (1993:939) om

ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt          82

2.10   Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om

statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst                93

2.11   Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)     96

2.12   Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1661) om

ändring i uppbördslagen (1953:272)                       101

2.13   Förslag till lag om ändring i lagen (1993:000) om

ändring i lagen (1993:941) om ändring i uppbördslagen
(1953:272)                                            104

2.14   Förslag till lag om ändring i skogskontolagen

(1954:142)                                            105

2.15   Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring                                               108

2.16   Förslag till lag om ändring i lagen (1963:173) om

avdrag för avgifter till Stiftelsen Svenska Film-

institutet, m.m.                                             110

2.17   Förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om

mervärdeskatt                                            112

2.18   Förslag till lag om ändring i lagen (1970:599) om avdrag

vid inkomsttaxeringen för avgifter till

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag                  114

2.19   Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)                                            115

2.20   Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen

(1971:69)                                             117

2.21    Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)   119

2.22   Förslag till lag om ändring i lagen (1979:611) om

upphovsmannakonto                                  121

2.23

Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om

Prop. 1993/94:50

socialavgifter

123

2.24

Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

125

2.25

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:893) om
ändring i utsökningsbalken

127

2.26

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

128

2.27

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:943) om
ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt

129

2.28

Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

131

2.29

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:944) om
ändring i taxeringslagen (1990:324)

133

2.30

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

134

2.31

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:945) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

142

2.32

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv

145

2.33

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver

146

2.34

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

148

2.35

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:947) om
ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel

150

2.36

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:663) om
ersättningsfonder

152

2.37

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader

156

2.38

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:949) om
ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader

157

2.39

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1485) om
beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
vid 1994 och 1995 års taxeringar

158

2.40

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av inkomst från
handelsbolag i vissa fall

159

2.41

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:765) om
statligt stöd till banker och andra kreditinstitut

161

2.42

Förslag till lag om upphävande av lagen (1967:94) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning

162

2.43

Förslag till lag om upphävande av lagen (1969:630) om
skattefrihet för utdelning på aktie i Svensk
interkontinental lufttrafik aktiebolag (SILA)

163

2.44   Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:847) om

skattelättnader för allemanssparande                        164

3      Ärendet och dess beredning                           165

3.1    Utredningar m.m.                                      165

3.2    Lagrådet                                                 167

4      Allmänna synpunkter                               168

BESKATTNING AV BOLAGSINKOMST                  175

5      Lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen      175

5.1     Beskattningen av utdelad bolagsinkomst                   175

5.2    Beskattningen av kvarhållen bolagsinkomst                182

5.3     Särskilda frågor                                            185

5.3.1 Finansiella instrument som omfattas av lättnaderna 185

5.3.2 Ekonomiska föreningar                           190

5.3.3 Investmentbolag och värdepappersfonder            191

5.3.4 Fåmansföretag                                     195

5.3.5 Utskiftning m.m.                                  197

5.3.6 Avdrag vid konkurs                               199

5.3.7 Aktiebolag med fastighetsinnehav                   201

5.4    Allemanssparande                                     204

5.5    Avkastningsskatt på pensionssparande                     205

6      Bolagsskattesatsen sänks, surven avskaffas och

periodiseringsfonder införs                             207

BESKATTNING AV ENSKILDA NÄRINGSIDKARE OCH

HANDELSBOLAG                               219

7      Enskilda näringsidkare och handelsbolag, m.m.        219

7.1     Enskilda näringsidkare                                   219

7.1.1 Förvärvskällor m.m.                               220

7.1.2 Kapitalavkastning m.m.                            226

7.1.3 Expansionsmedel                                234

7.1.4 Exempel på skatteberäkning för enskild närings-

idkare                                             239

7.2    Handelsbolag                                         241

7.2.1 Delägarbeskattning eller beskattning hos bolaget     241

7.2.2 Förvärvskällor                                     242

7.2.3 Kapitalavkastning                                  244

7.2.4 Expansionsmedel                                245

7.2.5 Den skattemässiga inkomstfördelningen             247

7.2.6 Vissa frågor avseende passiva kommanditdelägare    249

Prop. 1993/94:50

7.3    Kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot

inkomst av tjänst                                           250

7.4    Beskattning av uppskovsbeloppet                         253

7.5    Dödsbon                                           254

ÖVRIGA FRÅGOR                               255

8      Spärregler för förlustutjämning                       255

8.1    Utgångspunkterna                                     255

8.2    Begränsningar efter ägarförändringar                     261

8.2.1 Spärrsituationerna                                   261

8.2.2 Begränsningarna                                 265

8.3    Övriga spärregler                                        268

9      Ändringen av definitionen av utländskt bolag          272

10     Statslåneränta                                          275

11     Förskottsränta                                        276

12    Räntekompensation                               278

13      Avdrag för avgifter till Stiftelsen Svenska

Filminstitutet, m.m.                                    280

14     Inskränkt skattskyldighet för Stiftelsen Sveriges

Nationaldag                                        285

15     Höjd folkpensionsavgift m.m.                         286

16     Månatlig uppbörd av preliminär F-skatt m.m.         287

17     Företrädares betalningsansvar för mervärdeskatt i

vissa fall                                                      291

18     Vissa verkställighetsfrågor                              293

18.1    Utmätning, fördelning av influtet belopp och hantering

av småbelopp                                         293

18.2   Forumfrågor                                          295

18.3    Ikraftträdande                                              297

BUDGETEFFEKTER                              298

Prop. 1993/94:50

19     Budgeteffekter

19.1   Lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen

19.1.1 Slopad skatt på utdelningsinkomster

298

298

298

19.1.2 Reducerad skatt på reavinster

299 Prop. 1993/94:50

19.1.3 Avveckling av Annell-avdraget

300

19.1.4 Avskattning av windfall gains

300

19.2

Beskattning av bolagsinkomster

19.2.1  Sänkt bolagsskattesats och avskaffad surv

19.2.2 Avveckling av surv och sänkt skatt på

301

kvarvarande uppskovsbelopp

301

19.2.3 Periodiseringsfonder

302

19.3

Beskattning av enskilda näringsidkare och handelsbolag

19.3.1 Räntefördelning, expansionsmedel och

303

periodiseringsfonder

303

19.3.2 Avveckling av surv

305

19.4

Kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot
inkomst av tjänst

305

19.5

Månatlig uppbörd av preliminär F-skatt

306

19.6

Återföring av kvarvarande uppskovsbelopp för enskilda
näringsidkare

306

19.7

Sammanfattning för reformförslagen

306

19.8

Reformens finansiering

307

19.9

Effekter för skatteförvaltningen

308

FÖRFATTNINGSKOMMENTARER

309

20

Författningskommentarer

309

20.1

Lagen om räntefördelning vid beskattning

309

20.2

Lagen om expansionsmedel

315

20.3

Lagen om periodiseringsfonder

321

20.4

Lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet

323

20.5

Lagen om återföring av skatteutjämningsreserv

329

20.6

Kommunalskattelagen (1928:370)

333

20.7

Lagen (1993:938) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

340

20.8

Lagen (10947:576) om statlig inkomstskatt

340

20.9

Lagen (1993:939) om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt

354

20.10

Lagen om ändring i lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst

356

20.11

Uppbördslagen (1953:272)

356

20.12

Lagen (1992:1661) om ändring i uppbördslagen
(1953:272)

358

20.13

Lagen (1993:000) om ändring i lagen (1993:941) om
ändring i uppbördslagen (1953:272)

358

20.14

Skogskontolagen (1954:142)

358

20.15

Lagen (1962:381) om allmän försäkring

359

20.16

Lagen (1963:173) om avdrag till Stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m.

359

20.17

Lagen (1968:430) om mervärdeskatt

360

20.18

Lagen (1970:599) om avdrag vid inkomsttaxeringen för

Prop. 1993/94:50

avgifter till Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

360

20.19

Kupongskattelagen (1970:624)

360

20.20

Skattebrottslagen (1971:69)

361

20.21

Bokföringslagen (1976:125)

361

20.22

Lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

361

20.23

Lagen (1981:691) om socialavgifter

362

20.24

Utsökningsbalken

362

20.25

Lagen (1993:893) om ändring i utsökningsbalken

363

20.26

Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

364

20.27

Lagen (1993:943) om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt

364

20.28

Taxeringslagen (1990:324)

364

20.29

Lagen (1993:944) om ändring i taxeringslagen (1990:324)

365

20.30

Lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

365

20.31

Lagen (1993:945) om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

367

20.32

Lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv

368

20.33

Lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver

368

20.34

Lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förv årsinkomster

368

20.35

Lagen (1993:947) om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel

368

20.36

Lagen (1990:663) om ersättningsfonder

369

20.37

Lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader

370

20.38

Lagen (1993:949) om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader

370

20.39

Lagen (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt
på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar

370

20.40

Lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning
av inkomst från handelsbolag i vissa fall

370

20.41

Lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut

370

20.42

Lagen om upphävande av lagen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning

371

20.43

Lagen om upphävande av lagen (1969:630) om viss
skattefrihet för utdelning på aktie i Svensk inter-
kontinental lufttrafik aktiebolag (SILA)

371

20.44

Lagen om upphävande av lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande

371

Bilagor:

Bilaga 1

Remissinstanser

372

Bilaga 2

Lagrådsremissens lagförslag

375

Bilaga 3

Lagrådets yttrande

426

Bilaga 3:1 Lagen om räntefördelning vid beskattning av fysiska
personer och svenska dödsbon                      436

Bilaga 3:2 Lagen om expansionsmedel                         442

Bilaga 3:3 Lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet 447

Bilaga 3:4 Lagen om periodiseringsfonder                      452

Bilaga 3:5 Lagen om återföring av skatteutjämningsreserv        454

Prop. 1993/94:50

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde                    456

den 28 oktober 1993

Förkortningar

ABL

AFL

BAL

BFL

EFL

FAL

FRL
HBL

KL

LSK

Aktiebolagslagen (1975:1385)

Lagen (1962:381) om allmän försäkring

Bankaktiebolagslagen (1987:618)

Bokföringslagen (1976:125)

Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Lagen (1960:63) om förlustavdrag

Försäkringsrörelselagen (1982:713)

Lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag
Kommunalskattelagen (1928:370)

Lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

RFV

RINK

Riksförsäkringsverket

Utredningen (Fi 1987:07) om reformerad
inkomstbeskattning

RRV

RSV
SAL

SIL

SLF

Riksrevisionsverket

Riksskatteverket

Lagen (1981:691) om socialavgifter

Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster

Surv

UBL

URF

Skatteutjämningsreserv

Uppbördslagen (1953:272)

Utredningen (Fi 1985:06) om reformerad
företagsbeskattning

10

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1993/94:50

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

—  lag om räntefördelning vid beskattning,

— lag om expansionsmedel,

—  lag om periodiseringsfonder,

—  lag om avdrag för underskott av näringsverksamhet,

—  lag om återföring av skatteutjämningsreserv,

— lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

— lag om ändring i lagen (1993:938) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370),

—  lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

—  lag om ändring i lagen (1993:939) om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,

—  lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst,

— lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

— lag om ändring i lagen (1992:1661) om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

—  lag om ändring i lagen (1993:000) om ändring i lagen (1993:941)
om ändring i uppbördslagen (1953:272),

—  lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

—  lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

—  lag om ändring i lagen (1963:173) om avdrag för avgifter till
Stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m.,

—  lag om ändring i lagen (1968:173) om mervärdeskatt,

—  lag om ändring i lagen (1970:599) om avdrag vid inkomsttaxering-
en för avgifter till Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

—  lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

—  lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

—  lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),

— lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

—  lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

—  lag om ändring i utsökningsbalken,

—  lag om ändring i lagen (1993:893) om ändring i utsökningsbalken,

—  lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

—  lag om ändring i lagen (1993:943) om ändring i lagen (1986:468)
om avräkning av utländsk skatt,

—  lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

—  lag om ändring i lagen (1993:944) om ändring i taxeringslagen
(1990:324),

—  lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,

—  lag om ändring i lagen (1993:945) om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter,

—  lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

11

lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver,

lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,

lag om ändring i lagen (1993:947) om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel,

lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder,

lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,

lag om ändring i lagen (1993:949) om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader,

lag om ändring i lagen (1992:1485) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar,
lag om ändring i lagen (1992:1643) om särskilda regler för
beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall,

lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och
andra kreditinstitut,

lag om upphävande av lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxe-
ringen för viss aktieutdelning,

lag om upphävande av lagen (1969:630) om skattefrihet för utdel-
ning på aktie i Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag (SILA),
lag om upphävande av lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande.

Prop. 1993/94:50

12

2 Lagtext

Prop. 1993/94:50

2.1 Förslag till

Lag om räntefördelning vid beskattning

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid beräkning av inkomst för fysisk person och svenskt dödsbo av
näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och av
näringsverksamhet och kapital enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt sker räntefördelning enligt denna lag. Verksamhet som
bedrivs av utländsk juridisk person omfattas inte av lagen.

Fördelningsunderlag

2 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo utgörs fördelningsunderlaget vid räntefördelning av skillnaden
mellan tillgångar och skulder i verksamheten vid utgången av närmast
föregående beskattningsår med beaktande av 8 - 12 och 18 - 20 §§.

I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag utgörs
fördelningsunderlaget av delägarens justerade ingångsvärde för andelen
i bolaget enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt vid
utgången av närmast föregående beskattningsår med beaktande av 17 - 20
§§. För andel i handelsbolag som är omsättningstillgång utgörs för-
delningsunderlaget av andelens skattemässiga värde med samma juster-
ingar.

Fördelningsbelopp

3 § Ett positivt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid utgången
av november året före beskattningsåret ökad med en procentenhet multi-
plicerad med ett positivt fördelningsunderlag.

Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av denna räntesats multiplicerad
med ett negativt fördelningsunderlag.

Räntefördelning

4 § Positiv räntefördelning innebär att avdrag medges för ett positivt
fördelningsbelopp vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet och att
samma belopp tas upp som intäkt vid beräkning av inkomst av kapital.

Med negativ räntefördelning avses att ett negativt fördelningsbelopp tas
upp som intäkt vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet och att
avdrag medges med samma belopp vid beräkning av inkomst av kapital.

13

5 § Positiv räntefördelning medges endast i den mån det justerade Prop. 1993/94:50
resultatet enligt 7 § är positivt. Positivt fördelningsbelopp som inte kan

utnyttjas förs vidare till det följande beskattningsåret (sparat fördelnings-
belopp). Uppkommer ett negativt fördelningsbelopp skall det sparade för-
delningsbeloppet kvittas mot detta.

6 § Räntefördelning sker inte om fördelningsunderlaget avviker från noll
med högst 50 000 kronor. Skall för den skattskyldige beräknas mer än ett
fördelningsunderlag gäller vad som sagts nu summan av fördelnings-
underlagen.

Justerat resultat

7 § Vid beräkning av det justerade resultatet justeras inkomsten eller
underskottet enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före
räntefördelning enligt följande.

Som tillkommande poster räknas avdrag för egenavgifter enligt punkt

19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), avdrag
för avsättning till periodiseringsfond enligt 3 § lagen (1993:000) om
periodiseringsfonder, avdrag på grund av ökning av expansionsmedel
enligt 2 § lagen (1993:000) om expansionsmedel samt uppskov enligt
skogskontolagen (1954:142) och lagen (1979:611) om upphovsmanna-
konto.

Som avgående poster räknas sjukpenning och liknande ersättningar,
återfört avdrag för egenavgifter som avses i punkterna 11 och 13 av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen, avdrag för avsättning till
periodiseringsfond som återförts till beskattning enligt 4 § lagen om
periodiseringsfonder, intäkt på grund av minskning av expansionsmedel
enligt 2 § lagen om expansionsmedel, avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv som återförs till beskattning enligt lagen
(1993:000) om återföring av skatteutjämningsreserv samt belopp som
tagits upp som intäkt enligt skogskontolagen och lagen om upphovsman-
nakonto.

Beräkning av fördelningsunderlaget, m.m.

Fysiska personer och dödsbon

8 § Som skuld räknas även en skuldreservering i den mån avdrag för
reserveringen medges vid inkomsttaxeringen. Detsamma gäller belopp
som avsatts till ersättningsfond eller periodiseringsfond.

9 § Som tillgång räknas inte egendom som avses i 27 § 1 mom., 29 §
1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida inte vederlag eller realisationsvinst vid avyttring av egendomen
utgör intäkt av näringsverksamhet. Andel i ekonomisk förening räknas

14

inte som tillgång om sådan utdelning som inte är skattepliktig enligt punkt Prop. 1993/94:50
2 a av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) mottagits
på andelen under närmast föregående beskattningsår. Andel i handels-
bolag skall aldrig räknas som tillgång.

10 § Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster, avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt 3 § lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, statlig fastig-
hetsskatt, mervärdeskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, annuitet på avdikningslån, avgift enligt lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift, avgift enligt lagen (1993:000) om
allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet samt
skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas
inte som tillgång eller skuld.

11 § Har makar tillsammans deltagit i verksamheten delas fördelnings-
underlaget upp mellan makarna på grundval av deras andelar av kapitalet
i verksamheten.

12 § Det belopp som följer av 2 § första stycket och 8 - 11 §§ ökas med
underskott av näringsverksamhet närmast föregående beskattningsår i den
mån avdrag för underskottet inte har medgetts enligt 46 § 1 mom. kom-
munalskattelagen (1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 § 11 mom. eller26 §
9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt minskas med 72
procent av expansionsmedel enligt lagen (1993:000) om expansionsmedel
vid utgången av närmast föregående beskattningsår och med kapitaltill-
skott under närmast föregående beskattningsår.

13 § Vid värderingen av tillgångarna skall

1. fastighet som utgör omsättningstillgång tas upp till värdet enligt
räkenskaperna minskat med sådana värdeminskningsavdrag och liknande
avdrag som inte har gjorts i räkenskaperna,

2. andra lagertillgångar än som avses i punkt 1 samt kundfordringar tas

upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen,

3. inventarier och andra tillgångar för vilka avdrag medges enligt
punkterna 12 - 14 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370) tas upp till skattemässiga restvärden,

4. annan fastighet än som avses i punkt 1 tas upp till anskaffningsvärdet
för mark, byggnad och markanläggning minskat med medgivna värde-
minskningsavdrag och liknande avdrag,

5. sådana finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till anskaffningsvärden
beräknade enligt genomsnittsmetoden om det inte är fråga om sådana
tillgångar som avses i punkt 2,

15

6. fordringar i utländsk valuta tas upp till de värden som gäller vid Prop. 1993/94:50
inkomsttaxeringen,

7. medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto tas

upp till halva beloppet,

8. andra tillgångar än sådana som avses i punkterna 1 - 7 tas upp till
anskaffningsvärdet minskat med medgivna värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag.

14 § Vid tillämpning av 13 § 4 får fastighet som förvärvats före utgången
av år 1990 i stället anses förvärvad den 1 januari 1993. Anskaffnings-
värdet vid denna tidpunkt skall anses motsvara viss del av det för år 1993
gällande taxeringsvärdet minskat med vid 1982 - 1993 års taxeringar
medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag om avdragen för
år räknat uppgått till sammanlagt minst 10 procent av nämnda värde.
Med del av taxeringsvärde avses i fråga om

1. småhusenheter 54 procent av taxeringsvärdet,

2. hyreshusenheter 48 procent av taxeringsvärdet,

3. industrienheter 64 procent av taxeringsvärdet,

4. lantbruksenheter 39 procent av taxeringsvärdet till den del detta inte
utgör bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för sådan privatbo-
stadsfastighet som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370).

15 § Värdet enligt 14 § skall i skälig mån jämkas om marknadsvärdet på
byggnader, mark och markanläggningar vid beskattningsårets ingång inte
överstiger 75 procent av detta värde. Jämförelsen skall avse marknadsvär-
det på den egendom som anses förvärvad den 1 januari 1993.

16 § Vid tillämpning av 13 och 14 §§ avses med värdeminskningsavdrag
också belopp varmed ersättningsfond och liknande fonder tagits i anspråk.

Delägare i handelsbolag

17 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag minskas
delägarens justerade ingångsvärde eller, för andel som utgör
omsättningstillgång, andelens skattemässiga värde med kapitaltillskott
under närmast föregående beskattningsår och med lån avseende det
aktuella beskattningsåret från bolaget till delägaren eller sådan delägaren
närstående person som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen (1928:370) om inte marknadsmässig ränta
utgått på lånet.

Gemensamma bestämmelser

18 § Är vid 1995 års taxering eller, om den skattskyldige på grund av
förlängt räkenskapsår inte skall taxeras för inkomst av näringsverksam-
heten detta år, vid 1996 års taxering, fördelningsunderlaget — beräknat

utan sådan jämkning som avses i 19 § — negativt, skall fördelnings- Prop. 1993/94:50
underlaget ökas med motsvarande belopp (övergångsposten).

I fråga om delägare i handelsbolag skall övergångsposten reduceras i
den mån delägarens nettouttag från bolaget (uttag över tillskott) under
beskattningsår som taxerats åren 1991 - 1994 överstigit såväl hans
skattepliktiga nettoinkomst från bolaget (skattepliktiga inkomster utöver
avdragsgilla underskott) som hans andel av bolagets resultat.

Övergår näringsverksamheten eller, i fråga om handelsbolag, andelen
till en fysisk person eller ett dödsbo på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, övertas övergångsposten av förvärvaren.

19 § Omfattar beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader
jämkas fördelningsunderlaget med hänsyn härtill.

20 § Vid beräkning av fördelningsunderlag läggs för varje år kvarstående
sparade fördelningsbelopp till fördelningsunderlaget.

21 § Fysisk person är skattskyldig för sådan inkomst av kapital som
avses i 4 § även för tid under vilken han inte varit bosatt här i landet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering. 9 § andra meningen tillämpas dock första gången
vid 1996 års taxering.

I fråga om enskild näringsidkare och dödsbo skall vid beräkning av
fördelningsunderlaget

underlaget minskas med avsättningar till skatteutjämningsreserv enligt
lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv och med uppskovsbelopp
enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver, samt

som skuld räknas avsättningar som gjorts enligt lagen (1979:610) om
allmän investeringsreserv, lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, lagen
(1967:96) om särskild nyanskaffningsfond, lagen (1967:752) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av
fastighet och lagen (1981:296) om eldsvådefonder

Vid beräkning av fördelningsunderlaget tas medel på uppfinnarkonto
upp till halva beloppet.

Som avgående post enligt 7 § räknas också belopp som tas upp till
beskattning enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 50

17

2.2 Förslag till

Lag om expansionsmedel

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1993/94:50

Inledande bestämmelser

1 § Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet för fysisk person och
svenskt dödsbo enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt tas på sätt föreskrivs i denna lag
hänsyn till en post expansionsmedel i självdeklarationen. Verksamhet som
bedrivs av utländsk juridisk person omfattas inte av lagen.

2 § Avdrag medges med ett belopp som motsvarar en ökning av
expansionsmedel. En minskning av expansionsmedel tas upp som intäkt.

3 § En särskild skatt, expansionsmedelsskatt, betalas till staten med 28
procent av en ökning av expansionsmedel.

I 27 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) föreskrivs att den skatt-
skyldige vid debitering av slutlig skatt gottskrivs ett belopp som mot-
svarar 28 procent av en minskning av expansionsmedel.

4 § Är en skattskyldig som bedriver näringsverksamhet delägare i ett
handelsbolag, tas expansionsmedel för näringsverksamheten och för
andelen i bolaget upp i skilda poster. Motsvarande gäller om någon är
delägare i flera handelsbolag. Vad som föreskrivs om expansionsmedel
gäller varje post för sig.

För andel i handelsbolag som innehas av ett annat handelsbolag får det
inte finnas någon post.

5  § Bedriver fysisk person som inte är bosatt här i landet
näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här
och upphör näringsverksamhetens anknytning till fastigheten respektive
det fasta driftstället skall expansionsmedel anses ha minskat till noll
kronor. Detsamma gäller utomlands bosatt delägare i handelsbolag i fall
som angetts nu.

Beloppsbegränsningar

6 § Expansionsmedel får ökas med högst ett positivt belopp som mot-
svarar inkomsten eller underskottet av förvärvskällan enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt före ökning av expansionsmedel med
följande justeringar.

Som tillkommande poster räknas avdrag för egenavgifter enligt punkt
19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) samt upp-

18

skov enligt skogskontolagen (1954:142) och lagen (1979:611) om upp- Prop. 1993/94:50
hovsmannakonto.

Som avgående poster räknas sjukpenning och liknande ersättningar,
återfört avdrag för egenavgifter som avses i punkterna 11 och 13 av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen samt belopp som tagits upp
som intäkt enligt skogskontolagen och lagen om upphovsmannakonto.

7 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo får expansionsmedel inte tas upp till så stort belopp att 72 procent
av expansionsmedlen överstiger ett takbelopp. Detta beräknas med hänsyn
till förhållandena vid utgången av beskattningsåret enligt de grunder som
anges i 2, 8 - 10 och 18 §§ lagen (1993:000) om räntefördelning vid
beskattning. 9 § andra meningen nämnda lag tillämpas dock inte. Det
erhållna värdet ökas med underskott för beskattningsåret, i den mån
avdrag för underskottet inte har medgetts enligt 46 § 1 mom. kommunal-
skattelagen (1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 § 11 mom. eller 26 § 9
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, och minskas med
kapitaltillskott under beskattningsåret.

Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet, fördelas takbe-
loppet mellan makarna i förhållande till deras andelar av kapitalet i
verksamheten.

8 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag får
expansionsmedel inte tas upp till den del delägarens justerade
ingångsvärde enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för
andelen i bolaget är negativt. Utgör andel i handelsbolag omsättningstill-
gång gäller vad som sagts nu i stället andelens skattemässiga värde.

Vid tillämpning av första stycket minskas det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet med kapitaltillskott under
beskattningsåret. Detsamma gäller lån från bolaget till delägaren eller
sådan delägaren närstående person som avses i punkt 14 sista stycket av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), om inte mark-
nadsmässig ränta utgått på lånet. Det justerade ingångsvärdet respektive
det skattemässiga värdet justeras vidare enligt 18 § lagen om ränteför-
delning vid beskattning.

Överlåtelse och upphörande av näringsverksamhet, m.m.

9 § Upphör den skattskyldige att bedriva näringsverksamhet eller avyttras
andel i handelsbolag skall expansionsmedel anses ha minskat till noll
kronor, om inte annat följer av 10 - 14 §§.

Överlåtelse av näringsverksamhet

10 § Innebär gåva eller bodelning att samtliga realtillgångar i en
näringsverksamhet som bedrivs av fysisk person eller dödsbo övergår till
en fysisk person som är bosatt här i landet och har parterna skriftligen

avtalat att expansionsmedel skall övertas av förvärvaren, tillämpas inte Prop. 1993/94:50
9 §. Detsamma gäller vid arv och testamente, om mottagaren skriftligen
förklarat att han övertar expansionsmedel.

I fall som avses i första stycket får expansionsmedel inte övertas i den
mån de överstiger värdet av realtillgångarna i verksamheten beräknat
enligt de grunder som anges i 13 § 1 - 4 och 8 lagen (1993:000) om
räntefördelning vid beskattning. Övertagande får avse högst ett belopp
motsvarande värdet av realtillgångarna i verksamheten vid utgången av
det tredje beskattningsåret före beskattningsåret ökat med en tredjedel.

Förvärvaren skall vid taxeringen för det närmast föregående beskatt-
ningsåret anses ha haft expansionsmedel som uppgår till det överförda
beloppet eller, om förvärvaren då hade expansionsmedel, det upptagna
beloppet ökat med det överförda beloppet.

11 §. En fysisk person eller ett dödsbo som bedriver näringsverksamhet
kan i samband med en överlåtelse av samtliga realtillgångar i verksam-
heten till ett handelsbolag, i vilket personen eller dödsboet innehade eller
genom överlåtelsen kommit att inneha en andel, lämna en skriftlig
förklaring av innebörd att han för över expansionsmedel för näringsverk-
samhet till expansionsmedel för andelen i bolaget. I sådant fall tillämpas
inte 9 §.

Förklaring som avses i första stycket har den verkan att delägaren vid
taxeringen för närmast föregående beskattningsår skall anses ha haft
expansionsmedel för andelen som uppgår till det överförda beloppet eller,
om delägaren då hade expansionsmedel för andelen, det upptagna
beloppet ökat med det överförda beloppet.

12 §. En fysisk person eller ett dödsbo som bedriver näringsverksamhet
kan i samband med en överlåtelse av samtliga realtillgångar i verksam-
heten till ett aktiebolag, i vilket personen eller dödsboet ägde eller genom
överlåtelsen kommit att äga aktier, lämna en skriftlig förklaring av
innebörd att han önskar att expansionsmedlen skall ersättas av beskattat
kapital i bolaget. Har personen eller dödsboet skjutit till kapital till
bolaget motsvarande 72 procent av expansionsmedlen, tillämpas inte 9 §.

I den mån expansionsmedel inte minskas på grund av första stycket, tas
inte hänsyn till tillskott som avses i samma stycke vid beräkning av an-
skaffningsvärde för aktierna.

Överlåtelse av andel i handelsbolag, m.m.

13 § Innebär gåva eller bodelning att en andel i ett handelsbolag övergår
till en fysisk person som är bosatt här i landet och har parterna skriftligen
avtalat att expansionsmedel skall övertas av förvärvaren, tillämpas inte
9 §. Detsamma gäller vid arv och testamente, om mottagaren skriftligen
förklarat att han övertar expansionsmedel.

I fall som avses i första stycket får expansionsmedel inte övertas i den
mån expansionsmedlen överstiger ett belopp som motsvarar det justerade

20

ingångsvärdet enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Prop. 1993/94:50
Övertagande får avse högst ett belopp som motsvarar det justerade
ingångsvärdet vid utgången av det tredje beskattningsåret före
beskattningsåret ökat med en tredjedel. Förvärvaren skall vid taxeringen
för närmast föregående beskattningsår anses ha haft expansionsmedel för
andelen som uppgår till samma belopp som de expansionsmedel avseende
andelen som överlåtaren eller dödsboet då hade.

14 § En delägare i ett handelsbolag, som tilldelats realtillgångar i
samband med skifte vid upplösning av bolaget kan, om skiftet inte
föranleder uttagsbeskattning enligt punkt 1 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370), lämna en skriftlig förklaring av
innebörd att han för över expansionsmedel för andelen i bolaget till
expansionsmedel för näringsverksamhet. I sådant fall tillämpas inte 9 §.

Förklaring som avses i första stycket har den verkan att delägaren vid
taxeringen för närmast föregående beskattningsår skall anses ha haft
expansionsmedel för näringsverksamhet som uppgår till det överförda
beloppet eller, om delägaren då hade expansionsmedel för näringsverk-
samhet, det upptagna beloppet ökat med det överförda beloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

Vid tillämpning av 7 § skall fördelningsunderlaget enligt 2 § första
stycket lagen (1993:000) om räntefördelning vid beskattning minskas med
avsättningar till skatteutjämningsreserv enligt lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv och med uppskovsbelopp enligt lagen om återför-
ing av obeskattade reserver. Som skuld räknas avsättningar som gjorts
enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, lagen (1954:40)
om särskild fartygsfond, lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond,
lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond
för återanskaffning av fastighet och lagen (1981:296) om eldsvådefonder.

Vid beräkning av takbeloppet tas medel på uppfinnarkonto enligt lagen
(1979:611) om uppfinnarkonto upp till halva beloppet.

21

2.3 Förslag till

Lag om periodiseringsfonder

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1993/94:50

1 § Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får
avdrag göras enligt denna lag för belopp som avsatts till periodiserings-
fond. Schablonbeskattat bostadsföretag som anges i 2 § 7 mom. samt
investmentföretag och värdepappersfond som anges i 2 § 10 mom. lagen
om statlig inkomstskatt får dock inte göra sådant avdrag.

2 § Avsättning till periodiseringsfond för ett beskattningsår bildar en
särskild fond.

Juridisk person som enligt bokföringslagen (1976:125) är skyldig att
upprätta årsbokslut skall göra avsättningen till periodiseringsfond i
räkenskaperna. Vad som sagts nu gäller dock ej dödsbo.

I fråga om handelsbolag görs avsättning till periodiseringsfond hos
delägarna.

3 § För juridisk person får avdrag för avsättning till periodiseringsfond
uppgå till högst 25 procent av inkomsten för beskattningsåret före
avdraget. Vad som sagts nu gäller dock ej dödsbo.

I fråga om fysisk person och dödsbo får avdraget uppgå till högst 25
procent av ett positivt belopp som motsvarar inkomsten eller underskottet
av förvärvskällan enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före
avdrag för avsättning till periodiseringsfond med följande justeringar.

Som tillkommande poster räknas avdrag för egenavgifter enligt punkt
19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), avdrag
på grund av ökning av expansionsmedel enligt 2 § lagen (1993:000) om
expansionsmedel samt uppskov med beskattning enligt skogskontolagen
(1954:142) och lagen (1979:611) om upphovsmannakonto.

Som avgående poster räknas sjukpenning och liknande ersättningar,
återfört avdrag för egenavgifter enligt punkterna 11 och 13 av an-
visningarna till 22 § kommunalskattelagen, intäkt på grund av minskning
av expansionsmedel enligt 2 § lagen om expansionsmedel samt belopp
som tagits upp som intäkt enligt skogskontolagen och lagen om upp-
hovsmannakonto.

4 § Avdrag för avsättning till periodiseringsfond återförs till beskattning
senast femte beskattningsåret efter det beskattningsår då avsättningen
gjordes.

5 § Avdrag för avsättning till periodiseringsfond återförs omedelbart till
beskattning om

1. den skattskyldige eller, i fråga om handelsbolag, detta har upphört
att bedriva näringsverksamhet,

2. delägare i handelsbolag har avyttrat sin andel i bolaget,

22

3. företag har upplösts genom fusion och fonden inte har övertagits Prop. 1993/94:50
enligt 7 §,

4. beslut har fattats om att företag som innehar fond skall träda i
likvidation eller

5. beslut har meddelats om att den skattskyldige skall försättas i
konkurs.

6 § Överför en fysisk person sin näringsverksamhet eller driften av denna
till ett aktiebolag eller överförs näringsverksamheten i ett handelsbolag
till ett aktiebolag och föranleder inte överföringen uttagsbeskattning enligt
punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370) anses den fysiska personen eller bolagsmannen och aktie-
bolaget som en skattskyldig.

7 § Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. första stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt och vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619) eller 11 kap. 8 a § föreningsbankslagen (1987:620) och vid
övertagande enligt 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen anses överlåtande
och övertagande företag som ett företag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

Underlaget för beräkning av avdrag för avsättning till periodiserings-
fond enligt 3 § skall minskas med belopp som tagits upp till beskattning
enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.

23

2.4 Förslag till

Lag om avdrag för underskott av näringsverksamhet

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1993/94:50

1 § Uppkommer underskott i en förvärvskälla vid beräkning av inkomst
av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, medges avdrag för underskottet i
förvärvskällan närmast följande beskattningsår, om ej annat följer av
denna lag.

Allmänna begränsningar i avdragsrätten

2 § Har avdrag medgetts enligt 46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller enligt 3 § 13 mom. andra stycket, 25 § 11 mom. eller
26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, medges inte
avdrag enligt denna lag för motsvarande belopp.

Bestämmelser om rätt till avdrag när en förvärvskälla upphör finns i

3 § 13 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Begränsningar efter ägarförändringar

Definitioner

3 § Med företag avses aktiebolag, ekonomisk förening, bankaktiebolag,
sparbank, försäkringsbolag eller utländskt bolag.

Med förlustföretag avses ett företag med underskott beskattningsåret
närmast före det beskattningsår företaget omfattats av en sådan ägar-
förändring som anges i 4 eller 5 §. Ett utländskt bolag skall inte anses
utgöra ett förlustföretag.

Med annat rättssubjekt avses fysisk person, dödsbo, stiftelse, ideell
förening eller annan utländsk juridisk person än utländskt bolag. Med
annat rättssubjekt avses även handelsbolag i vilket subjekt av de slag som
anges i föregående mening är delägare. Närstående räknas som en
person. Med närstående avses föräldrar, far- och morföräldrar, make,
avkomling, avkomlings make, syskon, syskons make och avkomling.
Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Med närstående
avses även dödsbon och handelsbolag i vilka någon sådan person som
anges i fjärde och femte meningarna är delägare.

Med gammalt underskott avses underskott som kvarstår från beskatt-
ningsåret närmast före det beskattningsår då ett förlustföretag omfattats
av en sådan ägarförändring som anges i 4 eller 5 § eller utgjort över-
låtande eller övertagande företag i sådan fusion som anges i 12 § första
stycket.

24

Ägarförändringar

Prop. 1993/94:50

4 § Ett förlustföretag skall anses ha omfattats av en ägarförändring om
ett företag {den nya ägaren) fått bestämmande inflytande över förlustföre-
taget.

En ägarförändring skall även anses ha skett om ett förlustföretag eller
ett moderföretag till ett sådant företag fått bestämmande inflytande över
ett annat företag {det nya dotterföretaget).

Vid tillämpning av första och andra styckena skall ett företag anses ha
ett bestämmande inflytande över ett annat företag om det senare företaget
är dotterföretag till det förra företaget enligt 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 1 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1
kap. 3 § bankaktiebolagslagen (1987:618), 1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 8 § föreningsbankslagen (1987:620) eller 1 kap. 9 §
försäkringsrörelselagen (1982:713).

5 § Ett förlustföretag skall — i annat fall än som anges i 4 § första
stycket — anses ha omfattats av en ägarförändring om

1. ett annat rättssubjekt {den nya ägaren) fått bestämmande inflytande
över förlustföretaget eller

2. — i annat fall än som anges i 1 — ett annat rättssubjekts förvärv av
aktier eller andelar i förlustföretaget medför att under en period som
omfattar fem beskattningsår för företaget, förvärvaren förvärvat aktier
eller andelar med minst fem procent av samtliga röster i företaget och
tillsammans med andra, som utgör annat rättssubjekt och som under
perioden förvärvat aktier eller andelar i företaget {de nya ägarna) med
för var och en minst fem procent av samtliga röster i företaget, samman-
taget förvärvat aktier eller andelar med mer än hälften av samtliga röster
i företaget.

Ett annat rättssubjekt skall vid tillämpning av första stycket 1 anses ha
bestämmande inflytande över ett företag om företaget skulle ha varit
dotterföretag till rättssubjektet om detta hade varit ett aktiebolag.

6 § Vid tillämpning av 5 § första stycket 2 gäller följande.

Hänsyn skall inte tas till aktieförvärv genom emission med lika rätt för
aktieägarna. Med förvärv av aktie eller andel jämställs avtal om rätt att
förvärva aktier eller andelar i ett företag eller att besluta i företagets an-
gelägenheter.

Som förvärv som gjorts av ett annat rättssubjekt räknas även förvärv
som gjorts av

1. ett företag i vilket rättssubjektet — direkt eller genom förmedling av
ett annat företag över vilket rättssubjektet har ett sådant bestämmande
inflytande som anges i 5 § andra stycket — innehar aktier eller andelar
med minst fem procent av röstetalet eller

2. ett företag över vilket ett sådant företag som avses vid 1 har ett
sådant bestämmande inflytande som anges i 4 § tredje stycket.

25

Begränsningar

Prop. 1993/94:50

7 § Har ett förlustföretag omfattats av en sådan ägarförändring som anges
i 4 § första stycket eller 5 § första stycket medges avdrag endast till den
del gammalt underskott inte överstiger 200 procent av den nya ägarens
eller de nya ägarnas kostnad för att erhålla det bestämmande inflytandet
över förlustföretaget.

Kostnaden minskas med kapitaltillskott som förlustföretaget erhållit
under en period omfattande den del av det beskattningsår då ägarföränd-
ringen skedde som föregick ägarförändringen och de två närmast
föregående beskattningsåren. Vad som sagts nu gäller även kapitaltillskott
som tillfallit annat företag som såväl före som efter ägarförändringen
ingick i samma koncern som förlustföretaget.

I fall som anges i 4 § första stycket gäller inte första stycket denna
paragraf om förlustföretaget redan före ägarförändringen ingick i samma
koncern som den nya ägaren.

Regeringen kan efter ansökan medge undantag från första stycket om
det finns anledning att anta att ägarförändringen har väsentlig betydelse
från samhällsekonomisk synpunkt och att ägarförändringen inte skulle
genomföras om undantag inte medgavs.

Första-fjärde styckena gäller i tillämpliga delar även om ett förlust-
företag utgjort överlåtande företag i en sådan fusion som anges i 12 kap.

1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 11 kap. 1 och

2 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618) eller 7 kap. 1 och 2 §§ spar-
bankslagen (1987:619). Med vederlag avses i detta fall fusionsvederlag.
Med ny ägare avses det övertagande företaget.

8 § Har ett förlustföretag, som omfattats av en sådan ägarförändring, som
anges i 4 §, under beskattningsåret mottagit sådant koncernbidrag som
enligt 2 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt utgör
avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren,
medges avdrag för gammalt underskott endast till den del företagets
inkomst utan sådant avdrag överstiger koncernbidraget.

Begränsningen av rätten att dra av gammalt underskott gäller inte
koncernbidrag som erhållits från ett företag som ingick i samma koncern
som förlustföretaget redan före ägarförändringen. Vad som sagts nu
gäller dock inte om ett företag som omfattats av ägarförändringen gått
upp i företaget genom fusion. Det gäller inte heller i den mån kon-
cernbidraget motsvaras av koncernbidrag från företag som inte ingick i
samma koncern som förlustföretaget före ägarförändringen.

Begränsningen gäller det beskattningsår då ägarförändringen skedde och
de fem därpå följande beskattningsåren och avser de delar av det gamla
underskottet som inte fallit bort enligt 7 §.

9 § Till den del avdrag för underskott inte medgetts visst beskattningsår
på grund av 8 § skall underskottet anses ha uppkommit under detta
beskattningsår men ändå anses utgöra gammalt underskott.

Har ett företag medgetts avdrag för underskott, skall avdraget i första Prop. 1993/94:50
hand anses avse annan del av underskottet än gammalt underskott. Härvid
beaktas ett avdrag för underskott endast till den del avdraget medfört att
en inkomst blivit lägre än vad den annars skulle ha varit.

Begränsningar vid konkurs och ackord

10 § Är en skattskyldig försatt i konkurs, medges inte avdrag för under-
skott.

Har avdrag vägrats enligt första stycket och läggs konkursen ned på
grund av att borgenärerna har erhållit full betalning, får den skattskyldige
avdrag för underskott för vilket avdrag inte medgetts.

11 § Har en skattskyldig eller ett handelsbolag som han är delägare i
under beskattningsåret erhållit ackord utan konkurs, medges inte avdrag
för underskott till den del underskottet motsvarar skulder som fallit bort
genom ackordet.

Övriga bestämmelser

12 § I fråga om sådan fusion som anges i 2 § 4 mom. första stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, ombildning enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) eller enligt 11 kap. föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande enligt 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen
skall vid tillämpning av denna lag det överlåtande och det övertagande
företaget anses som ett och samma företag.

Det övertagande företaget har dock rätt till avdrag för gammalt
underskott först vid taxeringen för det sjätte beskattningsåret efter det
beskattningsår då fusionen skedde.

I fråga om fusion mellan ekonomiska föreningar gäller första stycket
endast om båda föreningarna är att anse som kooperativa enligt 2 §
8 mom. lagen om statlig inkomstskatt.

13 § Avdrag medges inte för underskott som uppkommer vid överlåtelse
till staten, kommun eller landstingskommun eller till ett av dem helt eller
till övervägande del direkt eller indirekt innehaft bolag i fall som avses
i 2 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering om annat inte följer av andra eller tredje stycket.

Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om ägarförändringar,
fusioner, ombildningar och övertaganden som skett före lagens ikraftträ-
dande och för skattskyldiga som försatts i konkurs före ikraftträdandet.

Bestämmelserna om ackord i 11 § tillämpas första gången vid 1994 års
taxering om den skattskyldige eller, i fråga om handelsbolag, detta
erhållit ackord efter den 8 november 1993.

27

2.5 Förslag till

Lag om återföring av skatteutjämningsreserv

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1993/94:50

1 § Har avdrag gjorts för avsättning till skatteutjämningsreserv vid 1994
års taxering och överstiger avdraget inte motsvarande avdrag vid närmast
föregående taxering återförs hälften av avdraget till beskattning

vid 1995 års taxering med minst en femtedel,

vid 1995-1996 års taxeringar med minst två femtedelar,

vid 1995-1997 års taxeringar med minst tre femtedelar,

vid 1995-1998 års taxeringar med minst fyra femtedelar, och

vid 1995-1999 års taxeringar eller, om taxering inte sker år 1999,
vid 1995-2000 års taxeringar med hela beloppet.

2 § Om avdraget för avsättning till skatteutjämningsreserv vid 1994 års
taxering överstiger avdraget vid närmast föregående taxering återförs den
överskjutande delen till beskattning vid 1995 års taxering eller, om
taxering inte sker år 1995, vid 1996 års taxering. Hälften av återstående
del av avdraget återförs till beskattning i den ordning som anges i 1 §.

3 § Om taxering inte sker år 1994 återförs hälften av avdraget för
avsättning till skatteutjämningsreserv vid närmast föregående taxering till
beskattning i den ordning som anges i 1 §.

4 § Överstiger det sammanlagda belopp som skall återföras till beskatt-
ning i den ordning som anges i 1 § inte 4 000 kronor återförs i stället
hela beloppet vid 1995 års taxering eller, om taxering inte sker år 1995,
vid 1996 års taxering.

5 § Om taxering inte sker ett visst år läggs vid taxeringen det följande
året till det belopp som då tas upp till beskattning ett belopp motsvarande
statslåneräntan vid utgången av november året före taxeringsåret multi-
plicerad med det belopp som lägst skulle ha tagits upp till beskattning det
förstnämnda året.

6 § Har avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv vid taxeringen
närmast före 1994 års taxering medgetts på grundval av ett yrkande om
avdrag som framställts efter den 30 september 1993, skall vid tillämpning
av 1-3 §§ avdraget anses uppgå till ett belopp som motsvarar vad
avdraget skulle ha varit om yrkandet inte framställts, såvida avdraget för
avsättning till skatteutjämningsreserv därigenom blir mindre.

Vid tillämpning av 1 - 3 §§ skall bortses från ett yrkande om att
värdeminskningsavdrag skall göras med ett lägre belopp, att lager eller
pågående arbeten skall värderas till ett högre belopp eller att uppskovsbe-
lopp enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver skall
tas upp till ett högre belopp om yrkandet framställts efter nämnda tid-
punkt.

28

7 § Föreligger ett underskott i verksamheten vid taxeringen närmast före Prop. 1993/94:50
1994 års taxering, skall avdraget för avsättning till skatteutjämningsreserv

vid taxeringen anses uppgå till ett belopp som motsvarar avdraget minskat
med underskottet.

8 § Vid tillämpning av 1 § skall, för företag som avses i 1 och 2 §§
lagen (1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa om-
struktureringar inom den finansiella sektorn, m.m., 50 % av de avsätt-
ningar som avses i 2 § första stycket den lagen, anses utgöra avdrag för
avsättning till skatteutjämningsreserv vid närmast föregående taxering.

9 § Vid tillämpning av föreskrifterna i 28 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt om justerat ingångsvärde på andel i handelsbolag skall ett
belopp motsvarande den del av avdraget som inte skall återföras till
beskattning enligt denna lag ändå anses utgöra skattepliktig intäkt i
bolaget.

10 § Uppgår avsättningen till skatteutjämningsreserv enligt räkenskaperna
för det beskattningsår som taxeringen avser till ett lägre belopp än det
avdrag som ännu ej återförts till beskattning enligt 1 § multiplicerat med
två, tas ett belopp som svarar mot hälften av skillnaden mellan de
jämförda beloppen upp som skattepliktig intäkt.

11 § Återstående del av belopp som avses i 1-6 §§ återförs omedelbart
till beskattning om

1. den skattskyldige eller, i fråga om handelsbolag, detta har upphört

att bedriva näringsverksamhet,

2. företaget har upplösts genom fusion och 13 § inte är tillämplig,

3. beslut har fattats om att företaget skall träda i likvidation eller

4. beslut har meddelats om att den skattskyldige skall försättas i
konkurs.

Vid tillämpning av första stycket gäller även bestämmelserna i 10 §. I
sådana fall anses avsättningen till skatteutjämningsreserv uppgå till noll
kronor.

12 § Överför en fysisk person sin näringsverksamhet eller driften av
denna till ett aktiebolag, eller överförs näringsverksamheten i ett
handelsbolag till ett aktiebolag och föranleder överföringen inte uttagsbe-
skattning enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370) anses den fysiska personen eller
bolagsmannen och aktiebolaget som en skattskyldig.

13 § Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. första stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619) eller 11 kap. föreningsbankslagen (1987:620) och vid
övertagande enligt 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen anses överlåtande
och övertagande företag som ett företag.

29

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 varvid lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen skall
dock alltjämt tillämpas vid 1992-1994 års taxeringar utom såvitt gäller
punkt 6 av övergångsbestämmelserna till den upphävda lagen.

Prop. 1993/94:50

30

2.6 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)'
dels att 26 §, 33 § 3 mom., 44 §, punkt 16 av anvisningarna till 22 §,
anvisningarna till 26 och 44 §§, punkt 4 av anvisningarna till 53 § samt
punkterna 12 och 13 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650)
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall upphöra att gälla,

dels att 3, 18 och 25 §§, 48 § 2 mom., 53 § 3 mom., punkterna 1 och
2 av anvisningarna till 22 §, punkterna 9, 19 och 33 av anvisningarna till
23 §, punkt 2 av anvisningarna till 24 §, punkt 9 av anvisningarna till
32 § samt punkt 10 av anvisningarna till 53 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 §, 46 § 1 mom.,
samt 1 a och 2 a av anvisningarna till 22 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 §2

Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket
taxeringsbeslut rörande årlig taxering enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) skall meddelas, och med beskattningsår det kalenderår, som
närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår inte sammanfaller
med kalenderår (brutet räkenskapsår), det räkenskapsår, som gått ut

Prop. 1993/94:50

närmast före taxeringsåret.

För andra skattskyldiga än såda-
na som skall föra räkenskaper en-
ligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) räknas brutet räken-
skapsår som beskattningsår för viss
förvärvskälla under förutsättning
att inkomsten av förvärvskällan
beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder i enlighet med be-
stämmelserna i 24 §. Som ytter-
ligare förutsättning gäller

a) i fråga om skatt skyldig, som
enligt 1 § bokföringslagen
(1976:125) är bokförings skyldig,
att föreskrifterna i 12 § nämnda
lag iakttagits; och

b) i fråga om skattskyldig, som
inte avses i a), att räkenskapsåret
omfattar tid som enligt 12 § andra
stycket bokföringslagen medgetts
för annan av den skattskyldige
bedriven verksamhet.

Har skattskyldig, som avses i
andra stycket b), påbörjat eller
upphört med verksamheten eller
lagt om räkenskapsåret, skall
räkenskapsåret utgöra beskatt-
ningsår utan hinder av att det

För skattskyldiga som är bokfö-
ringsskyldiga enligt 1 § bokförings-
lagen (1976:125) räknas brutet
räkenskapsår som beskattningsår
för näringsverksamhet under förut-
sättning att föreskrifterna i 12 §
nämnda lag iakttagits.

Inkomst hos ett handelsbolag tas
upp vid den taxering då han-
delsbolaget skulle ha taxerats om
det hade varit skattskyldigt.

31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

omfattar annan tid än tolv måna-
der. Räkenskapsår som utsträcks
att omfatta längre tid än aderton
månader skall dock inte i något fall
räknas som beskattningsår. Inte
heller skall räkenskapsår som lagts
om till annan tid än kalenderår
räknas som beskattningsår i annat
fall än då omläggningen har skett
för att få samma räkenskapsår för
förvärvskällan i fråga som för
annan av den skattskyldige bedri-
ven verksamhet för vilken brutet
räkenskapsår godtas som beskatt-
ningsår.

18

För inkomst av näringsverksam-
het skall inkomsten av varje för-
värvskälla beräknas för sig. Vid
bedömningen av om verksamheter
som den skattskyldige bedriver
utgör en eller flera förvärvskällor
görs skillnad mellan aktiv och
passiv näringsverksamhet.

Verksamheter som utgör aktiv
näringsverksamhet bildar tillsam-
mans en förvärvskälla. Har en
verksamhet tidigare utgjort passiv
näringsverksamhet och uppkom
underskott det sista beskattningsår
då verksamheten utgjorde sådan
näringsverksamhet utgör dock
verksamheten en särskild förvärvs-
källa så länge den alltjämt visar
underskott. Aktiv litterär, konstnär-
lig eller därmed jämförlig verksam-
het bildar en särskild förvärvskälla
om den skattskyldige begär det.

Varje verksamhet som utgör
passiv näringsverksamhet bildar en
särskild förvärvskälla.

Verksamheter som har naturlig
anknytning till varandra betraktas

3

Vid beskattning skall med stats-
låneräntan vid en viss tidpunkt
förstås den statslåneränta som
Riksgäldskontoret fastställt för den
period under vilken tidpunkten
infaller.

§4

För inkomst av näringsverksam-
het skall inkomsten av varje för-
värvskälla beräknas för sig.

All inkomst av näringsverksamhet
som bedrivs av en fysisk person, ett
dödsbo eller ett handelsbolag hän-
förs till en och samma förvärvs-
källa om inte annat följer av fjärde
stycket.

Ifråga om handelsbolag som in-
nehar andel i ett annat handelsbo-
lag hänförs inkomst av närings-
verksamhet som bedrivs av bolagen
till en och samma förvärvskälla.
För kommanditdelägare medges
därvid avdrag för underskott i
bolaget i den mån avdraget och
avdrag som medgetts vid tidigare
års taxeringar inte överstiger ett
belopp som svarar mot vad del-
ägaren satt in i bolaget eller, om
det belopp som delägaren åtagit
sig sätta in är högre, detta senare
belopp. För sådana delägare i han-
delsbolag som i förhållande till
övriga delägare i bolaget förbe-
hållit sig ett begränsat ansvar för

32

Nuvarande lydelse
som en enda verksamhet. En verk-
samhet utgör aktiv näringsverksam-
het om den skattskyldige i inte
oväsentlig omfattning arbetat i
verksamheten. Annan verksamhet
utgör passiv näringsverksamhet.
Självständig näringsverksamhet i
utlandet hänförs alltid till passiv
näringsverksamhet.

För delägare i ett handelsbolag
hänförs inkomst från bolaget och
annan inkomst till skilda förvärvs-
källor. Inkomsten från bolaget
hänförs — även om det är fråga om
aktiv näringsverksamhet — till flera
förvärvskällor om verksamheterna
i bolaget saknar naturlig anknyt-
ning till varandra.

25

Vad som återstår av intäkterna
av en förvärvskälla inom inkomst-
slaget näringsverksamhet sedan
avdrag gjorts enligt 23 §, hänsyn
tagits till in- och utgående balans
enligt 24 § och avdrag gjorts enligt
26 § utgör inkomsten av förvärvs-
källan. Beträffande makar finns
särskilda bestämmelser i anvis-
ningarna till 52 §.

Föreslagen lydelse

bolagets förbindelser medges av-
drag med sammanlagt högst ett be-
lopp som svarar mot det han an-
svarar för. För överskjutande
underskott medges avdrag vid
beräkningen av inkomsten från
bolaget närmast följande beskatt-
ningsår.

Självständig näringsverksamhet i
utlandet hänförs alltid till en sär-
skild förvärvskälla.

Prop. 1993/94:50

§5

Vad som återstår av intäkterna
av en förvärvskälla inom inkomst-
slaget näringsverksamhet sedan
avdrag gjorts enligt 23 §, hänsyn
tagits till in- och utgående balans
enligt 24 § och avdrag gjorts enligt
lagen (1993:000) om avdrag för
underskott av näringsverksamhet
utgör inkomsten av förvärvskällan.
Beträffande makar finns särskilda
bestämmelser i anvisningarna till
52 §.

46 §

1 mom. Underskott av förvärvs-
källa som utgör aktiv näringsverk-
samhet enligt 11 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
får — efter yrkande av den skatt-
skyldige och med de begränsningar
som anges i andra-fjärde styckena
— dras av från den skattskyldiges
inkomst.

Avdrag får göras för underskott
avseende det beskattningsår då den
skattskyldige började bedriva för-
värvskällan (startåret) och de fyra
närmast följande beskattningsåren.
Om förvärvskällan övergått till den
skattskyldige från någon sådan
närstående som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § får avdrag

3 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 50

33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

(33 § 3 mom.)

Avdrag får göras för underskott
av förvärvskälla som är hänförlig
till aktiv näringsverksamhet av-
seende litterär, konstnärlig eller
därmed jämförlig verksamhet i den
mån underskottet — sedan därifrån
avräknats vad som i förekommande
fall dragits av vid tillämpning av
25 § 11 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller 26 §
9 mom. nämnda lag — överstiger
avdrag för underskott från närmast
föregående beskattningsår.

Ett villkor för avdrag är dock att
den skattskyldige under den period
som omfattas av beskattningsåret
och de tre närmast föregående
beskattningsåren redovisat intäkter
från verksamheten av någon bety-
denhet. Härvid beaktas även intäk-
ter som hänförts till inkomstslaget
tjänst.

göras endast om den närstående
hade varit berättigad till avdrag
om han fortsatt att driva verksam-
heten.

Avdrag medges inte

1. skattskyldig som någon gång
under de fem beskattningsår som
närmast föregått startåret direkt
eller indirekt bedrivit likartad
verksamhet,

2. för underskott som belöper på
kommanditdelägare eller sådan
delägare i handelsbolag som z
förhållande till övriga delägare i
bolaget förbehållit sig ett begränsat
ansvar för bolagets förbindelser i
vidare mån än som anges i 18 §
tredje stycket,

3. i den mån avdrag för under-
skottet medgetts enligt 3 §
13 mom., 25 § 11 mom. eller 26 §
9 mom. lagen (1947:576) om stat-
lig inkomstskatt.

I fråga om förvärvskälla som
uteslutande eller så gott som ute-
slutande avser litterär, konstnärlig
eller därmed jämförlig verksamhet
får avdrag göras även efter den i
andra stycket angivna tiden. Här-
vid gäller följande. Avdrag får med
iakttagande av föreskrifterna i
tredje stycket 2 och 3 göras i den
mån underskottet överstiger av-
drag för underskott från närmast
föregående beskattningsår. Ett
villkor för avdrag är dock att den
skattskyldige under den period som
omfattas av beskattningsåret och de
tre närmast föregående beskatt-
ningsåren redovisat intäkter från
verksamheten av någon betydenhet.
Härvid beaktas även intäkter som
hänförts till inkomstslaget tjänst.

48 §

2 mom.6 Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under
hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.

34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Grundavdraget uppgår till 0,25 basbelopp för taxerad inkomst som inte
överstiger 1,86 basbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men
inte 3,04 basbelopp uppgår grundavdraget till 0,25 basbelopp ökat med
25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86
men inte 2,89 basbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04
basbelopp uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående
mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04 basbelopp minskat med 10
procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04
basbelopp, dock lägst till 0,25 basbelopp.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje
period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt-
ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen
skattepliktig dagpenning.

Med basbelopp avses basbeloppet
försäkring för året före taxeringsåret

Grundavdraget får inte överstiga
den skattskyldiges inkomst av aktiv
näringsverksamhet och tjänst mins-
kad med avdrag som avses i 46 §.
I inkomst av tjänst inräknas därvid
inte intäkt som avses i 32 §   1

mom. första stycket h och i. Som
avdrag enligt 46 § räknas därvid
inte avdrag som på grund av dis-
pens enligt punkt 6 tredje stycket
av anvisningarna till 46 § grundas
på inkomst av passiv näringsverk-
samhet eller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h.

Grundavdraget avrundas nedåt till

enligt lagen (1962:381) om allmän

Grundavdraget får inte överstiga
den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 11 kap.
3 § lagen om allmän försäkring
och tjänst minskad med avdrag
som avses i 46 §. I inkomst av
tjänst inräknas därvid inte intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i. Som avdrag enligt
46 § räknas därvid inte avdrag som
på grund av dispens enligt punkt 6
tredje stycket av anvisningarna till
46 § grundas på inkomst av passiv
näringsverksamhet eller intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h.

helt hundratal kronor.

53 §

3 mom? Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet
inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den
avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet,
och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna
i denna lag skolat gälla för den avlidne.

För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tillämpas vad
som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt
här i riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hem-
mahörande juridisk person som inte skall taxeras till kommunal in-
komstskatt.

35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Från och med det taxeringsår
som följer närmast efter det fjärde
kalenderåret efter det kalenderår,
då dödsfallet inträffade, tillämpas
dock bestämmelserna om han-
delsbolag på dödsbo efter den som
vid sitt frånfälle var bosatt här i
riket, om för dödsboet skulle ha
beräknats högre till statlig inkomst-
skatt taxerad inkomst än 10 000
kronor eller större skattepliktig
förmögenhet än 100 000 kronor.
Bestämmelserna om handelsbolag
i punkterna 1 och 2 av anvis-
ningarna till 22 § och punkt 1 av
anvisningarna till 23 § tillämpas
dock inte. Ingår i dödsbo sådan
egendom som vid dödsfallet var
privatbostad, som avses i 5 §, skall
reglerna om privatbostad tillämpas
intill utgången av nyss angiven tid
om egendomen fortfarande upp-
fyller förutsättningarna för att
kunna räknas som privatbostad.
Dödsbo på vilket bestämmelserna
om handelsbolag varit tillämpliga
något beskattningsår anses därefter
som sådant bolag i beskattnings-
hänseende, oavsett storleken av
boets inkomst eller förmögenhet.
Bestämmelserna i detta stycke
tillämpas icke på fideikommissbo.

Om särskilda skäl föreligger får
dödsbo, som enligt föregående
stycke skall behandlas såsom han-
delsbolag i beskattningshänseende,
taxeras enligt bestämmelserna i
andra stycket.

Ingår i dödsbo sådan egendom
som vid dödsfallet var privatbostad
som avses i 5 §, skall reglerna om
privatbostad tillämpas till och med
det taxeringsår som följer närmast
efter det tredje kalenderåret efter
det kalenderår då dödsfallet in-
träffade om egendomen fortfarande
uppfyller förutsättningarna för att
kunna räknas som privatbostad.

Anvisningar
till 22 §

l.8 Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar
eller varor, som har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten
skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och
ingår som ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för
varor, som den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda
gäller även då näringsidkaren vid överlåtelse av verksamheten låter
befintliga varor ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga
den sista affärshändelsen i verksamheten.

36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Har en tillgång tagits ut ur en
förvärvskälla sker beskattning som
om tillgången i stället hade avytt-
rats för ett vederlag motsvarande
marknadsvärdet (uttagsbeskatt-
ning). Vad nu sagts gäller dock
endast om vederlag eller vinst vid
en avyttring skulle ha tagits upp
som intäkt av näringsverksamhet
och särskilda skäl mot uttagsbe-
skattning inte föreligger. Uttag av
bränsle från fastighet som är taxe-
rad som lantbruksenhet för upp-
värmning av den skattskyldiges
privatbostad på denna beskattas ej.

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid
avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning
av värdeminskningsavdrag. Även ersättning som i fall som avses i 2 §
andra och tredje styckena lagen (1990:663) om ersättningsfonder uppbärs
av en fysisk person eller ett dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om
den skattskyldige begär det.

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid icke yrkes-
mässig avyttring (realisationsvinst) av andel i sådan ekonomisk förening
som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida
innehavet av andelen betingats av sådan verksamhet. I fråga om handels-
bolag hänförs till intäkt av näringsverksamhet också realisationsvinst vid
avyttring av andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom., av tillgångar som
avses i 28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samt av förpliktelser
som avses i 3 § 1 mom. nämnda lag.

Har en tillgång tagits ut ur en
förvärvskälla sker beskattning som
om tillgången i stället hade avytt-
rats för ett vederlag motsvarande
marknadsvärdet (uttagsbeskatt-
ning). Vad nu sagts gäller dock
endast om vederlag eller vinst vid
en avyttring skulle ha tagits upp
som intäkt av näringsverksamhet
och särskilda skäl mot uttagsbe-
skattning inte föreligger. Uttag av
bränsle från fastighet som är taxe-
rad som lantbruksenhet för upp-
värmning av den skattskyldiges
privatbostad på denna beskattas ej.
Uttag av andra aktier än sådana
som utgör omsättningstillgångar
enligt punkt 4 av anvisningarna till
21 § beskattas inte heller om akti-
erna delats eller skiftats ut enligt 3
§ 7 mom. fjärde stycket eller 3 §
8 mom. tredje stycket lagen om
statlig inkomstskatt.

Uttagsbeskattning sker också vid uttag i mer än ringa omfattning av
tjänst. Värdet av bilförmån beräknas enligt bestämmelserna i punkterna
2 och 4 av anvisningarna till 42 §.

1 a. Vid tillämpning av punkt 1
fjärde stycket skall uttag av andra
aktier än sådana som utgör omsätt-
ningstillgångar enligt punkt 4 av
anvisningarna till 21 § inte beskat-
tas om det är fråga om sådan
utdelning från svenskt aktiebolag
som avses i andra stycket eller
utskiftning i samband med

37

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

upplösning av svensk ekonomisk
förening som avses i tredje stycket.

[3 § 7 mom. fjärde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomst-
skatt]

Annan utdelning från svenskt
aktiebolag än som avses i 1 mom.
tredje stycket är skattefri om den
har uppburits i förhållande till
innehavda aktier och utgår i form
av aktier i ett annat svenskt
aktiebolag. Som förutsättningar
gäller följande. Det utdelande
bolaget skall ha aktier inregistrera-
de vid en svensk börs. När utdel-
ning lämnas skall bolaget — direkt
eller indirekt — ha innehaft samt-
liga aktier i det andra bolaget
sedan ingången av närmast före-
gående beskattningsår eller sedan
det andra bolaget började bedriva
verksamhet av något slag. Samtliga
aktier i det andra bolaget skall
delas ut. Den verksamhet som där-
efter bedrivs eller skall bedrivas i
vartdera bolaget skall vara av be-
tydande omfattning i förhållande
till den verksamhet som bedrevs i
det utdelande bolaget. Utgör de
utdelade aktierna lager hos mot-
tagaren av utdelningen skall denne
som intäkt ta upp värdet av aktier-
na. Värdet skall bestämmas enligt
punkt 2 första och sjunde styckena
av anvisningarna till 24 § kom-
munalskattelagen (1928:370).

(3 § 8 mom. tredje stycket lagen
om statlig inkomstskatt)

Som utdelning skall inte anses
större belopp än som motsvarar
vad medlemmen erhåller i annat än
aktier i ett svenskt aktiebolag. Som
förutsättningar gäller följ ande. Den
utskiftande föreningen får inte vara
sådant företag som avses i 3 §
12 mom. nionde stycket. Före-
ningen skall äga samtliga aktier i
bolaget och samtliga aktier skall
skiftas ut. Värdet av den egendom
som skiftas ut i annan form än

Utdelning skall lämnas i form av
aktier i ett annat svenskt
aktiebolag. Det utdelande aktie-
bolaget skall ha aktier inregistrera-
de vid en svensk börs. Bolaget får
inte vara sådant företag som avses
i 2 § 10 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt. När ut-
delning lämnas skall bolaget —
direkt eller indirekt — ha innehaft
samtliga aktier i det andra bolaget
sedan ingången av närmast före-
gående beskattningsår eller sedan
det andra bolaget började bedriva
verksamhet av något slag. Samtliga
aktier i det andra bolaget skall
delas ut. Den verksamhet som där-
efter bedrivs eller skall bedrivas i
vartdera bolaget skall vara av
betydande omfattning i förhållande
till den verksamhet som bedrevs i
det utdelande bolaget.

Den utskiftande föreningen får
inte vara sådant företag som avses
i 3 § 12 mom. nionde stycket lagen
om statlig inkomstskatt. Värdet av
den egendom som skiftas ut i an-
nan form än aktier i ett svenskt
aktiebolag får inte överstiga fem
procent av det nominella värdet på
aktierna. Föreningen skall äga
samtliga aktier i bolaget och samt-
liga aktier skall skiftas ut.

Utgör aktier som utdelas eller

38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

aktier får inte överstiga fem
procent av det nominella värdet på
aktierna. Utgör de utskiftade ak-
tierna lager hos mottagaren skall
denne som intäkt ta upp värdet av
aktierna. Värdet skall bestämmas
enligt punkt 2 första och sjunde
styckena av anvisningarna till 24 §
kommunal skattelagen (1928:370).

2.9 Ränta på banktillgodohavan-
den som hör till näringsverksamhet
och på kundfordringar utgör intäkt
av näringsverksamhet. Detsamma
gäller beträffande ränta och ut-
delning på omsättningstillgångar
samt utdelning som uppburits från
aktiebolag eller ekonomiska
föreningar i förhållande till gjorda
inköp (rabatt) eller försäljningar
(pristillägg). Ränta och utdelning
på sådan andel i ekonomisk för-
ening som avses i 2 § 8 mom. la-
gen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt utgör intäkt av näringsverk-
samhet om innehavet av andelen

utskiftas enligt andra eller tredje
stycket lager hos mottagaren skall
denne som intäkt ta upp värdet av
aktierna. Värdet skall bestämmas
enligt punkt 2 första och sjunde
styckena av anvisningarna till 24 §.

2. Ränta på banktillgodohavan-
den som hör till näringsverksamhet
och på kundfordringar utgör intäkt
av näringsverksamhet. Detsamma
gäller beträffande ränta och ut-
delning på omsättningstillgångar
samt utdelning som uppburits från
aktiebolag eller ekonomiska
föreningar i förhållande till gjorda
inköp (rabatt) eller försäljningar
(pristillägg).

betingas av sådan verksamhet.

Som intäkt av näringsverksamhet räknas i fråga om handelsbolag all
ränta och utdelning samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning
enligt 19 §.

Med utdelning avses även sådana
utbetalningar som anges i 3 §
1 mom. tredje stycket lagen om
statlig inkomstskatt.

2 a. Från skatteplikt undantas
dels — i fall som avses i 1—3 ned-
an — utdelning och — i fall som
avses i 4 nedan — ränta, dels
hälften av realisationsvinsten på

1. aktier i svenskt aktiebolag och
företrädesrätter att delta i emission
av sådana aktier,

2. andelar i svensk ekonomisk
förening,

3. andelar i svensk värdepappers-
fond,

4. fordringar på grund av vinst-
andelslån (vinstandelsbevis) som
givits ut av ett svenskt företag i de
fall företaget helt saknar avdrags-
rätt enligt 2 § 9 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,

5. terminer och optioner som

39

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

uteslutande avser endera tillgångar
angivna i 1-4 eller kursindex hän-
förligt till aktier i svenska aktiebo-
lag.

Undantaget från skatteplikt gäller
dock inte för:

a) Utdelning på lagertillgång.

b) Utdelning som det utdelande
företaget har rätt till avdrag för
enligt 2 § 8 mom. första stycket
eller 11 mom. andra stycket lagen
om statlig inkomstskatt.

c) Vinst vid avyttring av andra
aktier eller tillgångar som avses i
första stycket än sådana som givits
ut av ett aktiebolag vars aktier är
noterade vid svensk börs eller ett
företag som ingår i en koncern
med ett moderbolag vars aktier är
föremål för en sådan notering, om
tillgångarna givits ut av ett företag
som innehar fastighet taxerad som
hyreshusenhet. Undantaget från
skatteplikt gäller inte den del av
vinsten som svarar mot värdet av
fastighetsinnehavet i förhållande
till värdet av samtliga tillgångar i
företaget. Med innehav av fastighet
jämställs att en fastighet innehas
av ett företag i intressegemenskap
som omfattas av avyttringen. In-
tressegemenskap anses råda mellan
företag som står under i huvudsak
gemensam ledning. Med värdet av
fastighetsinnehavet avses det
högsta av taxeringsvärdet och det
bokförda värdet på av företaget
innehavd fastighet.

d) Vinst vid avyttring av andel i
sådan bostadsförening respektive
aktie i sådant bostadsaktiebolag
som avses i 2 § 7 mom. lagen om
statlig inkomstskatt.

e) Vinst för fysisk person och
dödsbo vid avyttring av andel i
ekonomisk förening,

f) Utdelning, ränta och vinst på
tillgångar som innehas av handels-
bolag.

Bestämmelsen i första stycket 3
att hälften av realisationsvinsten på
andelar i svensk värdepappesfond

40

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

skall undantas från skatteplikt
gäller endast om fondförmögenhe-
ten inte annat än tillfälligtvis un-
derstigit 90 procent av summan av

a. tillgångar för vilka skatteplik-
ten är begränsad enligt bestämmel-
serna i denna anvisningspunkt och

b. andelar i utländsk juridisk
person eller andra utländska finan-
siella instrument motsvarande dem
som avses i första stycket 1, 2 och
5.

Om innehavet av tillgångar som
avses i tredje stycket a och b inte
annat än tillfälligtvis understigit 60
procent av fondförmögenheten,
undantas 30 procent av realisa-
tionsvinsten på andelarna från
skatteplikt.

Bestämmelsen i första stycket 3
att utdelning från svensk värdepap-
persfond undantas från skatteplikt
gäller för

— den del av utdelningen som
svarar mot skattefri utdelning som
har mottagits av fonden under det
beskattningsår för vilket utdel-
ningen bestämts,

— hälften av den del av utdel-
ningen som svarar mot fondens
realisationsvinster under det be-
skattningsår för vilket utdelningen
bestämts på tillgångar för vilka
hälften av vinsten är undantagen
från skatteplikt enligt denna an-
visningspunkt samt

— 30 procent av den del av
utdelningen som svarar mot fon-
dens realisationsvinster under det
beskattningsår för vilket utdelning-
en bestämts på tillgångar för vilka
30 procent av vinsten är undanta-
gen från skatteplikt enligt denna
anvisningspunkt.

Vid bedömningen av skatteplikten
enligt föregående stycke för utdel-
ning från svenska värdepappersfon-
der skall utdelningen anses svara
mot fondens inkomster i följande
ordning:

1. Skattefri utdelning.

2.  Intäkt enligt 2 § 10 mom.

41

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

åttonde stycket lagen om statlig
inkomstskatt.

3.  Skattepliktig utdelning och
ränta samt realisationsvinst på
andra tillgångar än som avses i
tredje stycket a och b.

4. Realisationsvinst på tillgångar
för vilka skatteplikten undantas
med 30 procent enligt denna anvis-
ningspunkt.

5.  Realisationsvinst på andra
tillgångar än som avses i 3 och 4.

till 23 §

9.10 Avdrag på grund av avyttring av skog på fastighet som är taxerad
som lantbruksenhet (skogsavdrag) medges enligt bestämmelserna i denna
anvisningspunkt. Bedömningen av rätten till avdrag sker med utgångs-
punkt i skogens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Med an-
skaffningsvärde avses det värde som belöper på skog och skogsmark vid
förvärv av fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Med gällande
ingångsvärde avses anskaffningsvärdet minskat med avdrag som har
medgetts enligt denna anvisningspunkt. I punkt 10 föreskrivs hur anskaff-
ningsvärdet och det gällande ingångsvärdet beräknas. Med avdrags-
grundande skogsintäkt avses ett belopp som motsvarar summan av be-
skattningsårets hela intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och
60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av avyttrade skogs-
produkter eller på grund av att den skattskyldige har tillgodogjort sig
skogsprodukter för eget bruk eller i annan förvärvskälla. Fysisk person
får under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffnings-
värdet. Vid taxeringen för visst beskattningsår medges avdrag med högst
halva den avdragsgrundande skogsintäkten.

Har fysisk person förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång eller genom fastighetsreglering eller klyvning och visar
han genom intyg från länsstyrelse eller på annat sätt att förvärvet utgör
ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationa-
liseringsförvärv), medges avdrag med högst hela den avdragsgrundande
skogsintäkten. Sådant avdrag medges endast vid taxeringen för det be-
skattningsår under vilket fastigheten har förvärvats och för de därpå
följande fem beskattningsåren. Vid fastighetsreglering och klyvning räk-
nas som förvärvstidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt
fastighetsbildningslagen (1970:988) eller, om den skattskyldige har yrkat
det och fastighetsbildning sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller
enligt skriftligt avtal. Det sammanlagda avdragsbeloppet enligt detta
stycke får inte överstiga 50 procent av det anskaffningsvärde som belöper
på rationaliseringsförvärvet.

42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Dödsbo får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den
avlidne, avdrag enligt de bestämmelser som skulle ha gällt för den
avlidne.

Har fastigheten förvärvats av juridisk person medges avdrag under
innehavstiden med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxe-
ringen för visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den
avdragsgrundande skogsintäkten. Vad som sägs i detta stycke gäller dock
inte dödsbo i sådant fall som avses i det föregående stycket.

I fråga om handelsbolag och I fråga om handelsbolag beräknas
dödsbo, för vilket reglerna om avdraget för bolaget.
handelsbolag skall tillämpas, be-
räknas avdraget för bolaget respek-
tive boet.

Rätt till avdrag föreligger inte såvitt gäller intäkt som den skattskyldige
tar upp till beskattning efter det att all skogsmark, som ingår i förvärvs-
källan, har förvärvats av ny ägare.

Avdrag medges vid taxeringen endast med helt hundratal kronor och
inte med lägre belopp än 15 000 kronor. Bedrivs skogsbruk i form av
enkelt bolag eller under samäganderätt får dock, såvida ett för hela den
gemensamt bedrivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till
minst 15 000 kronor, avdraget för varje delägare uppgå till lägst 3 000

19. Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter i den
mån avgifterna hänför sig till nä-
ringsverksamhet.

kronor.

19." Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter i den
mån avgifterna hänför sig till nä-
ringsverksamheten .

Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk-
samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller
jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta
årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenska-
perna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskatt-
ning nästföljande beskattningsår.

Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med

1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av an-

visningarna till 22 §,

2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap.

2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring,
och

3) intäkt som omfattas av över-
enskommelse enligt 3 kap. 2 §
andra stycket lagen om allmän
försäkring.

43

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 23 procent av under-
laget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster som
avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-

komster får dock avdraget uppgå till
Vad som har sagts i första —
fjärde styckena gäller också för en
fysisk person, som är delägare i ett
handelsbolag, under förutsättning
att bolaget har haft inkomst av
näringsverksamhet här i riket.
Avdrag enligt
första och andra styckena skall
därvid göras av delägaren. Vad

högst 15 procent.

Vad som har sagts i första —
fjärde styckena gäller också för en
fysisk person, som är delägare i ett
handelsbolag, under förutsättning
att bolaget har haft inkomst av
näringsverksamhet här i riket.
Avdrag enligt
första och andra styckena skall
därvid göras av delägaren.

som nu har sagts gäller också i
fråga om en delägare i ett dödsbo,
för vilket reglerna om handelsbolag
skall tillämpas.

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjälpan-
de make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra

maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för
envar av makarna.

Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid
självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna
skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär.

33.12 Avdrag medges för förlust
vid icke yrkesmässig avyttring
(realisationsförlust) av tillgång eller
förpliktelse i fråga om vilken, om
realisationsvinst i stället hade
uppkommit, vinsten skulle ha
utgjort intäkt av näringsverksam-
het. Vid inkomstberäkningen i ett
handelsbolag begränsas avdraget
för realisationsförlust på sätt anges
i 3 § 2 mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida inte innehavet av tillgången
eller förpliktelsen betingas av
näringsverksamhet som bedrivs av
den skattskyldige eller annan som
med hänsyn till äganderättsförhål-
landen eller organisatoriska för-
hållanden kan anses stå den skatt-
skyldige nära.

33. Avdrag medges för förlust
vid icke yrkesmässig avyttring
(realisationsförlust) av tillgång eller
förpliktelse i fråga om vilken, om
realisationsvinst i stället hade
uppkommit, vinsten skulle ha
utgjort intäkt av näringsverksam-
het. Om viss del av vinst skulle ha
tagits upp som skattepliktig intäkt
enligt punkt 2 a av anvisningarna
till 22 § får endast motsvarande
del av förlusten räknas som om-
kostnad. Vid inkomstberäkningen i
ett handelsbolag begränsas avdraget
för realisationsförlust på sätt anges
i 3 § 2 mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida inte innehavet av tillgången
eller förpliktelsen betingas av
näringsverksamhet som bedrivs av
den skattskyldige eller annan som
med hänsyn till äganderättsförhål-
landen eller organisatoriska för-
hållanden kan anses stå den skatt-
skyldige nära.

44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

till 24 §

2.13 Tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) får inte
tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga
värdet. Begreppen anskaffningsvärde och verkligt värde har den innebörd
som anges i 13 § andra stycket och 14 § andra stycket bokföringslagen
(1976:125).

Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar,
som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång,
anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får annat varulager än
lager av fastigheter och liknande tillgångar och lager av aktier, ob-
ligationer, lånefordringar och liknande tillgångar tas upp till lägst
97 procent av det samlade anskaffningsvärdet.

Djur i jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager. Sådant lager
får inte tas upp till lägre belopp än 85 procent av den genomsnittliga
produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning
som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett
högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvär-
de. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för
varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av produktionskostnaden. Har
denna kostnad inte fastställts, t.ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur,
får djuret tas upp lägst till 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet
och allmänna saluvärdet.

Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar
enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får godkännas
endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag
på balansdagen understiger det kontraherade priset. Beträffande värdet på
rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning
(kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige
visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen
understiger det kontraherade priset.

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank-
eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skatt-
skyldig, för vilken aktien utgör omsättningstillgång, och är det inte
uppenbart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt
och särskilt värde för honom med hänsyn till hans näringsverksamhet, får
sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning till den skattskyl-
dige av medel, vilka fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet och
inte motsvarar tillskjutet belopp, inte föranleda att aktien vid inkomst-
beräkningen för den skattskyldige tas upp till lägre belopp än som mot-
svarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdel-
ning skett, tagits upp till lägre belopp än den skattskyldiges anskaff-
ningskostnad, får aktien vid utgången av det beskattningsår, under vilket
utdelningen äger rum, inte tas upp till lägre belopp än aktiens värde i

45

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ett be-
lopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffnings-
kostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det utdelade belop-
pet. Sker utdelning utan att det värde för aktien, som ligger till grund för
beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att
den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget
redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar
utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla
andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp. Vad som sägs
om aktie i detta stycke gäller även beträffande andel i ekonomisk
förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

I fråga om aktier som utgör lager
gäller vidare följande. Har aktier
erhållits genom sådan utdelning
som avses i 3 § 7 mom. fjärde
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall som anskaff-
ningsvärde för dessa aktier anses
så stor del av anskaffningsvärdet
för aktierna i det utdelande bolaget
som svarar mot förändringen i
marknadsvärdet på dessa aktier till
följd av utdelningen. Anskaffnings-
värdet för aktierna i det utdelande
bolaget skall minskas i motsvaran-
de mån. För sådan mottagare som
avses i 3 § 7 mom. femte stycket
lagen om statlig inkomstskatt skall,
om vederlag erlagts för rätten till
utdelning, vederlaget anses som
anskaffningsvärde. I annat fall skall
de utdelade aktierna anses anskaf-
fade utan kostnad. Har aktier er-
hållits genom sådan utskiftning
som avses i 3 § 8 mom. tredje
stycket nämnda lag skall som an-
skaffningsvärde för dessa aktier
anses anskaffningsvärdet för an-
delarna i den förening som skiftat
ut aktierna.

I fråga om aktier som utgör lager
gäller vidare följande. Har aktier
erhållits genom sådan utdelning
som avses i punkt 1 a av anvis-
ningarna till 22 § skall som an-
skaffningsvärde för dessa aktier
anses så stor del av anskaffnings-
värdet för aktierna i det utdelande
bolaget som svarar mot förändring-
en i marknadsvärdet på dessa
aktier till följd av utdelningen. An-
skaffningsvärdet för aktierna i det
utdelande bolaget skall minskas i
motsvarande mån. För sådan mot-
tagare som inte äger aktier i det
utdelande bolaget skall, om veder-
lag erlagts för rätten till utdelning,
vederlaget anses som anskaffnings-
värde. I annat fall skall de utdelade
aktierna anses anskaffade utan
kostnad. Har aktier erhållits genom
sådan utskiftning som i punkt 1 a
av anvisningarna till 22 § skall
som anskaffningsvärde för dessa
aktier anses anskaffningsvärdet för
andelarna i den förening som
skiftat ut aktierna.

till 32

9.14 Har delägare i vanligt han-
delsbolag, kommanditbolag, enkelt
bolag eller rederi åtnjutit inkomst
från bolaget eller rederiet i form av
avlöning, hänföres sådan inkomst
till intäkt icke av tjänst utan av den
förvärvskälla, varur bolagets eller
rederiets inkomst härflutit.

9. Har delägare i vanligt han-
delsbolag, kommanditbolag, enkelt
bolag eller rederi haft inkomst från
bolaget eller rederiet i form av
avlöning, hänföres sådan inkomst
till intäkt icke av tjänst utan av det
inkomstslag bolagets eller rederiets
inkomst avser.

46

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

till 53 §

10.15 Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag
eller rederi beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å
honom belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts,
och oberoende av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under

beskattningsåret eller tidigare förvä

Vad som föreskrivs i första
stycket gäller också beträffande här
i riket bosatt eller hemmahörande
delägare i fråga om den på deläga-
ren belöpande delen av vinsten i
annan utländsk juridisk person än
sådan som enligt 2 § 12 mom. eller
16 § 2 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall betraktas som svensk ekono-
miskförening eller utländskt bolag

a) om delägaren beskattas i den s
nen är hemmahörande för den del

ade vinst.

Vad som föreskrivs i första
stycket gäller också beträffande här
i riket bosatt eller hemmahörande
delägare i fråga om den på deläga-
ren belöpande delen av vinsten i
annan utländsk juridisk person än
sådan som enligt 16 § 2 mom.
andra eller tredje styckena lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall betraktas som utländskt bolag

: där den utländska juridiska perso-
den utländska juridiska personens

vinst som belöper på delägaren, eller

b) om vid utgången av året närmast före taxeringsåret dels minst tio
procent av den utländska juridiska personens kapital eller röstetal för dess
samtliga andelar innehas antingen av delägaren själv eller av en krets av
personer i vilken delägaren ingår och vilken består av en fysisk eller
juridisk person (moderföretaget), av — om moderföretaget är en fysisk
person — sådana närstående som avses i punkt 14 trettonde stycket av
anvisningarna till 32 § samt av juridiska personer som direkt eller genom
förmedling av annan juridisk person innehas av denna person och de
närstående, dels minst hälften av den utländska juridiska personens
kapital eller röstetal för dess samtliga andelar innehas eller kontrolleras,
direkt eller genom förmedling av juridisk person, av här i riket bosatta
eller hemmahörande personer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

Inkomst hos ett handelsbolag som med tillämpning av äldre rätt skulle
ha tagits upp vid 1995 års eller, om den skattskyldige då inte taxeras, vid
1996 års taxering skall tas upp i enlighet med äldre rätt om de nya
bestämmelserna föranleder att inkomsten annars inte tas upp vid
ifrågavarande taxeringar.

Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i punkt 2 a av anvisningarna
till 22 § skall hänsyn inte tas till sammansättningen av värdepappersfonds
förmögenhet före den 1 januari 1994. Under tiden från och med den 1
januari till och med den 30 juni 1994 skall i stället för förmögenhetsnivån
90 procent i anvisningspunktens tredje stycke en gräns på 75 procent
tillämpas.

47

Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i punkt 2 a femte och sjätte Prop. 1993/94:50
styckena av anvisningarna till 22 § skall, i fråga om utdelning som
lämnas under år 1994, anses att fonden mottagit de vidareutdelade
inkomsterna efter ikraftträdandet.

'Senaste lydelse av

26 § 1991:2006

33 § 3 mom. 1993/94:45.

punkt 16 av anvisningarna till 22 § 1990:1421
anvisningarna till 26 § 1990:650

punkt 4 av anvisningarna till 53 § 1991:180

punkterna 12 och 13 av övergångsbestämmelserna till 1990:650, 1992:1343.

2 Senaste lydelse 1990:650.

3 Senaste lydelse av förutvarande 6 § 1972:169.

4 Senaste lydelse 1990:650.

5 Senaste lydelse 1990:650.

6 Senaste lydelse 1992:1484.

7 Senaste lydelse 1991:180.

8 Senaste lydelse 1992:1343.

9 Senaste lydelse 1990:1421.

l0Senaste lydelse 1990:1487.

"Senaste lydelse 1992:1343.

l2Senaste lydelse 1991:1832.

13Senaste lydelse 1992:1343.

14Senaste lydelse 1940:876.

15Senaste lydelse 1990.1421.

48

2.7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:938) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 46 § kom-
munalskattelagen (1928:370) i sin lydelse enligt lagen (1993:938) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till 46 §

6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäk-
ringen ägs av den skattskyldige.

Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på
pensionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av

1. den skattskyldiges inkomst av
aktiv näringsverksamhet före av-
drag enligt punkt 21 av anvisning-
arna till 23 §, före avdrag för
särskild löneskatt på pensionskost-
nader enligt punkt 23 av anvisning-
arna till 23 § på sådan pensionsför-
säkring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,

1. den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 11 kap.
3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring före avdrag enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 §, före
avdrag för särskild löneskatt på
pensionskostnader enligt punkt 23
av anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensionsspar-
konto som avses i punkt 7 och före
avdrag för avsättning för egenav-
gifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter,

2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i och

3. inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt
1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning för antingen beskatt-
ningsåret eller året närmast dessförinnan

och beräknas med hänsyn till
storleken av sådan inkomst. Avdra-
get får uppgå till högst ett belopp
motsvarande det basbelopp som en-
ligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring bestämts för året när-
mast före taxeringsåret och des-
sutom i fråga om

a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent
av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före
avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna
anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses
i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda

och beräknas med hänsyn till
storleken av sådan inkomst. Avdra-
get får uppgå till högst ett belopp
motsvarande det basbelopp som en-
ligt lagen om allmän försäkring
bestämts för året närmast före
taxeringsåret och dessutom i fråga
om

4 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 50

49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

basbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda inkomst som
överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda basbelopp,

b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt
i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt
20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35
procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger
tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp eller

c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och i, och inkomst ombord enligt lagen
om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig
dagpenning till högst 10 procent av den del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma basbelopp. — Avdrag enligt detta stycke
beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskatt-
ning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan.
Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer
än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och
samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda

rätt till avdrag enligt detta stycke ba
och som allmänt avdrag skall den
basbelopp fördelas efter respektive
de sammanlagda avdragsgrundande

Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får
medges med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i föregå-
ende stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig,
som redovisar inkomst som är att
anse som inkomst endast av tjänst
med bortseende från sådan intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvud-
sak saknar pensionsrätt i anställ-
ning, får avdrag medges högst med
belopp, beräknat som för skattskyl-
dig som avses i andra stycket b.
Har sådan skattskyldig erhållit
särskild ersättning i samband med
att anställning upphört och har han
ej skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast föregå-

de i inkomstslaget näringsverksamhet
del av avdraget som beräknas på ett
avdragsgrundande inkomsts andel av
inkomsterna.

Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får
medges med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i föregå-
ende stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig,
som redovisar inkomst som är att
anse som inkomst endast av tjänst
med bortseende från sådan intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvud-
sak saknar pensionsrätt i anställ-
ning, får avdrag medges högst med
belopp, beräknat som för skattskyl-
dig som avses i andra stycket b.
Har sådan skattskyldig erhållit
särskild ersättning i samband med
att anställning upphört och har han
ej skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast föregå-

50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

ende meningarna får dock inte be-
räknas för inkomst som härrör från
aktiebolag eller ekonomisk före-
ning vari den skattskyldige har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte styc-
ket av anvisningarna till 23 §. Har
skattskyldig, som — själv eller
genom förmedling av juridisk per-
son — bedrivit näringsverksamhet,
upphört med driften i förvärvskäl-
lan och har han under verksam-
hetstiden ej skaffat sig ett betryg-
gande pensionsskydd, får avdrag
beräknas även på inkomst av kapi-
tal som är hänförlig till försäljning
av förvärvskällan före avdraget, på
inkomst av passiv näringsverksam-
het före avdraget samt på sådan
intäkt av tjänst som avses i 32 §

1 mom. första stycket h. Avdraget
får i detta fall beräknas med beak-
tande av det antal år den skattskyl-
dige drivit näringsverksamheten,
dock högst för tio år. Hänsyn skall
vid bedömningen av avdragets
storlek tas till den skattskyldiges
övriga pensionsskydd och andra
möjligheter till avdrag för avgift
och inbetalning som avses i 46 §

2 mom. första stycket 6 och 7.
Avdraget får dock inte överstiga ett
belopp som för varje år som drif-
ten pågått motsvarar tio gånger det
basbelopp som enligt lagen om
allmän försäkring bestämts för det
år driften i förvärvskällan upphört
och ej heller summan av de belopp
som under beskattningsåret redovi-
sats som nettointäkt av förvärvskäl-
lan i förekommande fall före av-
draget, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
till 23 § på sådan pensionsförsäk-
ring som avses i denna anvisnings-
punkt och på sådan inbetalning på
pensionssparkonto som avses i
punkt 7 och före avdrag för av-
sättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hän-

ende meningarna får dock inte be-
räknas för inkomst som härrör från
aktiebolag eller ekonomisk före-
ning vari den skattskyldige har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §.
Har skattskyldig, som — själv eller
genom förmedling av juridisk per-
son — bedrivit näringsverksamhet,
upphört med driften i förvärvskäl-
lan och har han under verksam-
hetstiden ej skaffat sig ett betryg-
gande pensionsskydd, får avdrag
beräknas även på inkomst av kapi-
tal som är hänförlig till försäljning
av förvärvskällan före avdraget, på
inkomst av passiv näringsverksam-
het enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster före avdraget samt
på sådan intäkt av tjänst som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h.
Avdraget får i detta fall beräknas
med beaktande av det antal år den
skattskyldige drivit näringsverk-
samheten, dock högst för tio år.
Hänsyn skall vid bedömningen av
avdragets storlek tas till den
skattskyldiges övriga pensions-
skydd och andra möjligheter till
avdrag för avgift och inbetalning
som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 6 och 7. Avdraget får dock
inte överstiga ett belopp som för
varje år som driften pågått motsva-
rar tio gånger det basbelopp som
enligt lagen om allmän försäkring
bestämts för det år driften i för-
värvskällan upphört och ej heller
summan av de belopp som under
beskattningsåret redovisats som in-
komst av förvärvskällan i förekom-
mande fall före avdraget, före
avdrag för särskild löneskatt på
pensionskostnader enligt punkt 23
av anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensionsspar-
konto som avses i punkt 7 och före
avdrag för avsättning för egenav-

51

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

föra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har
skattemyndigheten enligt punkt 1
tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pen-
sionsförsäkring, anger skattemyn-
digheten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen
får medges. Härvid iakttas i
tillämpliga delar bestämmelserna i
detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i
en förvärvskälla. Skattemyndig-
hetens beslut i fråga som avses i
detta stycke får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.

gifter enligt lagen om socialavgifter
och sådan inkomst av kapital som
är att hänföra till vinst med an-
ledning av överlåtelse av förvärvs-
källan. Har skattemyndigheten
enligt punkt 1 tredje stycket av
anvisningarna till 31 § medgivit att
dödsbo tar pensionsförsäkring,
anger skattemyndigheten det högsta
belopp varmed avdrag för avgift
för försäkringen får medges. Här-
vid iakttas i tillämpliga delar be-
stämmelserna i detta stycke om
avdrag för skattskyldig som upp-
hört med driften i en förvärvskälla.
Skattemyndighetens beslut i fråga
som avses i detta stycke får över-
klagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut får inte över-
klagas.

Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal-
ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i
andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp
som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år
överstiger vad som anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för
avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7
inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av in-
komster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag,
som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det
beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får
utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalnings-
året. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår
sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.

Om avdrag medges enligt tredje stycket sjätte meningen på grund av att
aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand
göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp motsvarande
det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt
av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del avdraget inte
kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomstslaget kapital
enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag
avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom.
sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

52

2.8 Förslag till                                                 ProP- 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt1

dels att 2 § 12, 15 och 16 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 2 § 1,4, 8, 10 och 14 mom., 3 § 4, 6 - 10, 12 och 13 mom.,
10 §, 16 § 2 mom., 22 §, 24 § 2 och 4 mom., 27 § 2, 4 och 5 mom.,
28 § samt 29 § 2 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

1 mom.2 Bestämmelserna i 3-
5, 18-27, 31-34, 41-44, 65 och
66 §§ kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas också vid
taxeringen till statlig inkomstskatt
i den mån inte annat följer av
denna lag.

1 mom. Bestämmelserna i 3-6,
18-25, 27, 31-34, 41-43, 65 och
66 §§ kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas också vid
taxeringen till statlig inkomstskatt
i den mån inte annat följer av
denna lag.

I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag
meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmel-
ser är tillämpliga vid taxeringen till statlig inkomstskatt, skall även
anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar tillämpas.

För juridiska personer utom dödsbon gäller bestämmelserna i fjärde -

åttonde styckena.

Beskattningsåret utgörs av det
räkenskapsår som slutat närmast
före taxeringsåret. I fråga om
verksamhet på vilken bokförings-
lagen (1976:125) inte är tillämplig
gäller dock följande. Beskatt-
ningsåret får avse — utom kalen-
derår — räkenskapsår som omfattar
tiden den 1 maj-den 30 april, den
1 juli-den 30 juni, den 1 septem-
ber-den 31 augusti eller tid som
enligt 12 § andra stycket bok-
föringslagen medgetts för annan av
den skattskyldige bedriven verk-
samhet. Har skattskyldig påbörjat
eller upphört med verksamheten
eller lagt om räkenskapsåret, skall
räkenskapsåret utgöra beskatt-
ningsår utan hinder av att det
omfattar annan tid än tolv måna-
der. Räkenskapsår som utsträcks
att omfatta längre tid än aderton
månader skall dock inte i något fall
räknas som beskattningsår. Inte
heller skall räkenskapsår som lagts
om till annan tid än kalenderår

Beskattningsåret utgörs av det
räkenskapsår som slutat närmast
före taxeringsåret. I fråga om
verksamhet på vilken bokförings-
lagen (1976:125) inte är tillämplig
skall beskattningsåret avse kalen-
derår.

53

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

räknas som beskattningsår i annat
fall än då omläggningen har skett
för att få samma räkenskapsår för
förvärvskällan i fråga som för
annan av den skattskyldige be-
driven verksamhet för vilken brutet
räkenskapsår godtas som beskatt-
ningsår.

All inkomst hänförs till samma All inkomst hänförs till samma
förvärvskälla.                        förvärvskälla. För kommandit-

delägare medges avdrag för under-
skott i bolaget i den mån avdraget
och avdrag som medgetts vid tidi-
gare års taxeringar inte överstiger
ett belopp som svarar mot vad
delägaren satt in i bolaget eller,
om det belopp som delägaren
åtagit sig sätta in är högre, detta
senare belopp. För sådana del-
ägare i handelsbolag som i
förhållande till övriga delägare i
bolaget förbehållit sig ett begränsat
ansvar för bolagets förbindelser
medges avdrag med sammanlagt
högst ett belopp motsvarande det
han ansvarar för. För över-
skjutande underskott medges av-
drag vid beräkning av inkomsten
från bolaget närmast följande
beskattningsår.

Till intäkt av näringsverksamhet räknas — utöver vad som följer av
första och andra styckena — löpande kapitalavkastning, vinst (realisations-
vinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana förpliktel-
ser som avses i 3 § 1 mom. samt lotterivinst som inte är frikallad från

beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen.

Ränteutgift och — med den be-
gränsning som anges i 14 mom. —
förlust (realisationsförlust) vid icke
yrkesmässig avyttring av tillgångar
och förpliktelser räknas som om-
kostnad i näringsverksamhet även
när detta inte följer av första och
andra styckena. Avdrag medges
inte för utgifter för inköp av
lottsedlar eller för andra liknande
insatser i lotteri.

Ränteutgift och — med den be-
gränsning som anges i punkt 33 av
anvisningarna till 23 § kom-
munalskattelagen och i 14 mom. —
förlust (realisationsförlust) vid icke
yrkesmässig avyttring av tillgångar
och förpliktelser räknas som om-
kostnad i näringsverksamhet även
när detta inte följer av första och
andra styckena. Avdrag medges
inte för utgifter för inköp av
lottsedlar eller för andra liknande
insatser i lotteri.

Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust tillämpas —
utöver vad som följer av första stycket — 25 § 1-9 mom. och 11 mom.

54

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

2.

3.

4.

5.

samt 26 § 1-8 och 10 mom. Vid tillämpning av 25 § 11 mom. eller 26 §
10 mom. skall dock gälla att 90 procent av en förlust är avdragsgill.

4 mom.3 Bestämmelserna i andra-åttonde styckena nedan gäller i fråga
om fusioner enligt

1. 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),

12 kap. 1, 3 och 8 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

11 kap. 1, 2 och 9 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618),

7 kap. 1, 2 och 8 §§ sparbankslagen (1987:619),

10 kap. 1, 2 och 9 §§ föreningsbankslagen (1987:620).

Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande
företaget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattnings-
avseende gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande
företaget ta upp mellanskillnaden som intäkt.

Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium,
patenträtt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid
beräkning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet
av tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och över-
tagande företag utgjort en skattskyldig.

Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna
för räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa tillgångar i
räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje
stycket, har det övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa
räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning gäller att mellanskillnaden
tas upp som intäkt under det beskattningsår då fusionen genomförs eller
med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två
närmast följande åren.

Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och
gällande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig.

Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det
överlåtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som
motsvarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget.
Avdragsrätten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i
de förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.

Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen.
Avyttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av
frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsför-
lust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsföre-
tags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsföretag.

Det övertagande företaget har
samma rätt till avdrag för under-
skott som avses i 26 § kommunal-
skattelagen (1928:370) och i
14 mom. som det överlåtande

Det övertagande företaget har
samma rätt till avdrag för under-
skott som avses i 14 mom. som det
överlåtande företaget skulle ha haft
om fusionen inte ägt rum. Om

55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

företaget skulle ha haft om fusio-
nen inte ägt rum. Om moderbola-
get var ett fåmansföretag enligt
punkt 14 av anvisningarna till 32 §
nämnda lag vid utgången av be-
skattningsåret eller dotterbolaget
var ett sådant företag vid ingången
av det närmast föregående beskatt-
ningsåret krävs dock att moderbo-
laget ägde mer än nio tiondelar av
aktierna i dotterbolaget vid den
sistnämnda tidpunkten. Vid fusion
mellan ekonomiska föreningar
krävs att båda föreningarna är att
anse som kooperativa enligt
8 mom.

moderbolaget var ett fåmansföretag
enligt punkt 14 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) nämnda lag vid
utgången av beskattningsåret eller
dotterbolaget var ett sådant företag
vid ingången av det närmast före-
gående beskattningsåret krävs dock
att moderbolaget ägde mer än nio
tiondelar av aktierna i dotterbolaget
vid den sistnämnda tidpunkten. Vid
fusion mellan ekonomiska före-
ningar krävs att båda föreningarna
är att anse som kooperativa enligt
8 mom.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
också då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som avses i 25-31 §§ till en annan juridisk person såvida
överlåtelsen sker med förlust och företagen är moderföretag och
dotterföretag eller står under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller
i nu avsedda fall bestämmelserna om värdeminskningsavdrag m.m. i
tredje och femte styckena.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
vidare — utöver vad som anges i nionde stycket — om aktie i aktiebolag
eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländsk juridisk
person överlåts till ett svenskt företag inom samma koncern såvida
moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, en
sparbank eller ett ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och den överlåtna
aktien eller andelen innehas som ett led i koncernens verksamhet. Sker

överlåtelsen till ett utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge befrielse från beskattning för vinst.

I samband med sådan fusion som avses i första stycket skall uttags-
stycket av anvisningarna till 22 §

beskattning enligt punkt 1 fjärde
kommunalskattelagen inte ske.

Har en tillgång delats ut till ett
företag som är frikallat från skatt-
skyldighet för utdelningen enligt
7 § 8 mom. tillämpas bestämmel-
serna i andra, tredje och femte
styckena samt sjunde stycket första
och andra meningarna om det
utdelande företaget inte uttags-
beskattas enligt punkt 1 fjärde
stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen.

Har annan utdelning än som
avses i punkt 1 a av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen
lämnats utan att det utdelande före-
taget uttagsbeskattats enligt punkt
1 fjärde stycket av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen,
tillämpas bestämmelserna i andra,
tredje och femte styckena samt
sjunde stycket första och andra
meningarna om det mottagande
företaget inte beskattas för utdel-
ningen.

56

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

8 mom.* Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa
verksamhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp
eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.

En kooperativ förening har också
rätt till avdrag för utdelning som
lämnas i förhållande till inbetalda
insatser enligt lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar. I fråga om
andra insatser än förlagsinsatser
medges emellertid inte avdrag till
den del det utdelade beloppet till-
faller någon som enligt 7 § 8 mom.
inte är skattskyldig för utdelningen.
Avser denna del av utdelningen
högst 10 procent av utdelningen på
annat än förlagsinsatser är dock
utdelningen i sin helhet avdrags-
gill.

År en ekonomisk förening direkt
eller indirekt centralorganisation
för kooperativa föreningar, har
centralorganisationen — även om
den inte är kooperativ enligt
tionde-tolfte styckena nedan — rätt
till avdrag för utdelning på förlags-
insatser. År föreningen ett förvalt-
ningsföretag enligt 7 § 8 mom.
andra stycket skall det avdragsgilla
beloppet minskas med den del av
utdelningen som föranlett fri-
kallelse från skattskyldighet enligt
nämnda stycke.

Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen
hänför sig till.

Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för
avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett
enligt formulär som Riksskatteverket fastställer.

Sparbank får göra avdrag för bidrag till Sparbankernas säkerhetskassa.

Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till
sparbankerna.

Sveriges allmänna hypoteksbank får göra avdrag för belopp, som
avsatts till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp motsvarande två procent av skulderna.
Landshypoteksförening får göra avdrag för belopp, som avsatts till
reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att uppbringa fonden
till ett belopp motsvarande två och en halv procent av föreningens
skulder.

Har reservfond som avses i Har reservfond som avses i sjätte
åttonde stycket satts ned skall — stycket satts ned skall — om avdrag
om avdrag för fondavsättningen för fondavsättningen har medgetts

57

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

har medgetts — ett belopp mot- — ett belopp motsvarande det ned-
svarande det nedsatta beloppet tas satta beloppet tas upp som intäkt,
upp som intäkt.

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom
kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika
rösträtt.

För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den
enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar,
utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en,
som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess
angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och
beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra
till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den
omständigheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att
pröva inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter
nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess
egenskap av öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan
den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som
medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter genom
föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande
köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas
medlemskap — i en stor förening, som säljer till utomstående, är det
omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle
vara önskvärda som medlemmar — så bör föreningen för att anses såsom
öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med
medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som
medlem erhåller.

Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna,
även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av
centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas
såsom medlem. Vad angår kravet på Zzfaz rösträtt så berövas en central-
organisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess
förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas
medlemsantal.

10 mom. Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller,
utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag,

1. att hänsyn inte tas till vinst
eller förlust vid avyttring av aktier
och andra värdepapper som avses i
27 § 7 mom.,

2. att som intäkt tas upp 2 pro-
cent för år räknat av värdet vid
ingången av beskattningsåret av
egendom som avses i 27 § 7 mom.,

1. att hänsyn inte tas till vinst
eller förlust vid avyttring av aktier
och andra värdepapper för vilka
hälften av realisationsvinsten enligt
3 § 7 mom. tredje stycket är un-
dantagen från skatteplikt,

2. att som intäkt tas upp 7 pro-
cent för år räknat av värdet vid
ingången av beskattningsåret av
egendom som avses i 7,

58

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

3. att avdrag får göras för annan
utdelning än som avses i 3 §
7 mom. fjärde stycket som före-
taget har beslutat för beskatt-
ningsåret, dock inte med så stort
belopp att det föranleder under-
skott.

Förlust som uppkommit genom
att aktie förlorat sitt värde tillföljd
av att bolaget upplösts genom likvi-
dation eller genom fusion enligt 14
kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 kap. 1 eller
2 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) är, utan hinder av vad
som sägs i första stycket 1, av-
dragsgill till den del förlusten
svarar mot utdelning från bolaget
av annat slag än som avses i 3 §
7 mom. fjärde stycket under be-
skattningsåret och närmast före-
gående beskattningsår.

Med investmentföretag avses ett
svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening som uteslutan-
de eller så gott som uteslutande
förvaltar värdepapper eller likartad
lös egendom och vars uppgift
väsentligen är att genom ett välför-

3. att hänsyn inte tas till vinst
eller förlust vid avyttring av an-
delar i utländsk juridisk person
eller andra utländska finansiella
instrument motsvarande dem som
avses i 3 § 1 mom. tredje
stycket 1, 2 och 5.

Har företaget för beskatt-
ningsåret beslutat utdelning som
överstiger ett gränsbelopp tas 40
procent av det överskjutande be-
loppet upp som intäkt. Understiger
beslutad utdelning för beskatt-
ningsåret gränsbeloppet får skillna-
den läggas till det för påföljande
beskattningsår beräknade gräns-
beloppet. Gränsbeloppet utgörs av
summan av mottagen utdelning som
är undantagen från skatteplikt samt
72 procent av det belopp som har
beräknats enligt första stycket, om
detta belopp är positivt.

Med beslutad utdelning jämställs
utbetalning i samband med
upplösning av företaget eller ut-
betalning av fusionsvederlag till
den del utbetalningen överstiger
tillskjutet kapital. I fråga om ak-
tiebolag jämställs med beslutad
utdelning också utbetalning i sam-
band med nedsättning av ak-
tiekapitalet eller reservfonden.

Som intäkt tas i ett in-
vestmentföretag upp 2 procent för
år räknat av värdet vid ingången
av beskattningsåret av egendom
som avses i första stycket 3. Av-
drag medges inte mot denna intäkt.
Detta hindrar inte att avdrag för
underskott som uppkommit vid
inkomstberäkningen enligt första
och andra styckena medges när-
mast följande beskattningsår enligt
lagen (1993:000) om avdrag för
underskott i näringsverksamhet.

Med investmentföretag avses ett
svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening som ute-
slutande eller så gott som ute-
slutande förvaltar värdepapper eller
likartad lös egendom och vars
uppgift väsentligen är att genom ett

59

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

delat värdepappersinnehav erbjuda
aktie- eller andelsägare riskför-
delning och vari ett stort antal
fysiska personer äger aktier eller
andelar.

Vad som föreskrivits för in-
vestmentföretag gäller också för
värdepappersfonder. För värde-
pappersfonder utgör intäkten enligt
första stycket 2 dock 1,5 procent.

14 mom.61 fråga om juridiska
personer utom dödsbon medges

välfördelat värdepappersinnehav
erbjuda aktie- eller andelsägare
riskfördelning och vari ett stort
antal fysiska personer äger aktier
eller andelar. Ett företag som inte
längre uppfyller dessa krav skall
som intäkt ta upp ett belopp som
svarar mot 30 procent av det hög-
sta av värdena av tillgångar som
avses i första stycket 1 och 3 vid
ingången av beskattningsåret eller
något av de fem föregående be-
skattningsåren, dock tidigast vid
ingången av år 1991. Som intäkt
får i stället tas upp 40 procent av
summan av de realisationsvinster
och realisationsförluster som före-
taget haft från och med ingången
av år 1991 på tillgångar som avses
i första stycket 1 och 3, sedan av-
drag gjorts för sådan intäkt som
tagits upp enligt andra stycket
första meningen.

Vad som föreskrivits i första
stycket för investmentföretag gäller
också för värdepappersfonder. För
värdepappersfonder utgör intäkten
enligt första stycket 2 dock
0,75 procent.

En värdepappersfond får göra
avdrag för utdelning som fonden
har beslutat för beskattningsåret
till den del denna utdelning över-
stiger mottagen skattefri utdelning,
dock inte med så stort belopp att
det föranleder underskott.

Som intäkt tas i en värdepappers-
fond upp 2 procent för år räknat
av värdet vid ingången av beskatt-
ningsåret av egendom som avses
första stycket 3. Mot denna intäkt
medges endast avdrag enligt före-
gående stycke. Detta hindrar inte
att avdrag för underskott som upp-
kommit vid inkomstberäkningen
enligt första, sjätte och sjunde
styckena medges närmast följande
beskattningsår enligt lagen om
avdrag för underskott i närings-
verksamhet.

14 mom. I fråga om juridiska
personer utom dödsbon medges

60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

avdrag för förlust vid avyttring av
tillgång som avses i 27 § 1 mom.
endast mot vinst vid avyttring av
sådan tillgång. Uppkommer under-
skott behandlas det vid taxeringen
för det närmast följande beskatt-
ningsåret som förlust vid avyttring
av tillgång som avses i första me-
ningen. Förlust som uppkommit
genom att aktie förlorat sitt värde
till följd av att bolaget upplösts
genom likvidation eller genom
fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
11 kap. 1 eller 2 § bankaktiebo-
lagslagen (1987:618) är, utan
hinder av vad nu sagts, avdragsgill
till den del förlusten svarar mot
utdelning från bolaget av annat
slag än som avses i 3 § 7 mom.
fjärde stycket under beskattnings-
året och närmast föregående be-
skattningsår.

Begränsningen i första stycket
gäller inte om innehavet av den
avyttrade tillgången betingats av
verksamhet som bedrivs av den
skattskyldige eller av företag som
med hänsyn till äganderättsförhål-
landen eller organisatoriska för-
hållanden kan anses stå den skatt-
skyldige nära. Den gäller inte
heller om ett sådant företag som
avses i 7 § 8 mom. tredje stycket
avyttrat aktie eller andel med röste-
tal som anges i det nämnda stycket
vid a.

avdrag för förlust vid avyttring av
tillgång som avses i 27 § 1 mom.
endast mot vinst vid avyttring av
sådan tillgång. Uppkommer under-
skott behandlas det vid taxeringen
för det närmast följande beskatt-
ningsåret som förlust vid avyttring
av tillgång som avses i första me-
ningen.

Begränsningen i första stycket
gäller inte om innehavet av den
avyttrade tillgången betingats av
verksamhet som bedrivs av den
skattskyldige eller av företag som
med hänsyn till äganderättsförhål-
landen eller organisatoriska för-
hållanden kan anses stå den skatt-
skyldige nära. Den gäller inte
heller om ett företag avyttrat aktie
eller andel och det sammanlagda
röstetalet vid avyttringstillfället för
företagets innehav motsvarat en
fjärdedel eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller andelar i det
andra företaget.

3 §

4 mom.1 Avdrag som för ränta får göras vid återbetalning av statligt
räntebidrag för bostadsändamål.

Vid räntefördelning enligt punkt

16 av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen (1928:370) får
avdrag göras som för ränta med
samma belopp som skall tas upp
som intäkt i näringsverksamhet
enligt anvisningspunkten.

Med ränteutgift jämställs även Med ränteutgift jämställs även
tomträttsavgäld och vederlag vid tomträttsavgäld och vederlag vid

61

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

återbetalning av lån i förtid. Mot-
svarande gäller för sådan ränteför-
mån som enligt punkt 10 av anvis-
ningarna till 32 § nyss nämnda lag
skall anses som betald ränta.

6 mom.8 Beträffande ränta som
har erlagts i förskott gäller att
avdrag inte medges för den del av
räntan som belöper på tid efter
beskattningsårets utgång. För ränta
som enligt denna bestämmelse inte
fått dras av omedelbart medges
avdrag med lika stora belopp för år
räknat under återstoden av den tid
som förskottsbetalningen har av-
sett.

Räntekompensation för upplupen
men inte förfallen ränta som utgår
vid överlåtelse av fordran, behand-
las inte som ränteintäkt eller rän-
teutgift utan medräknas i veder-
laget respektive anskaffningsvärdet
för fordringen vid beräkning av
realisationsvinst.

återbetalning av lån i förtid. Mot-
svarande gäller för sådan ränteför-
mån som enligt punkt 10 av anvis-
ningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall anses
som betald ränta.

6 mom. Beträffande ränta som
har erlagts i förskott gäller att
avdrag inte medges för den del av
räntan som belöper på tid efter den
31 januari året efter beskatt-
ningsåret. För ränta som enligt
denna bestämmelse inte fått dras av
omedelbart medges avdrag med
lika stora belopp för år räknat
under återstoden av den tid som
förskottsbetalningen har avsett.

Räntekompensation som en för-
värvare av ett skuldebrev lämnar
överlåtaren för upplupen men inte
förfallen ränta behandlas som
ränteintäkt respektive ränteutgift.
Avdrag för lämnad räntekompensa-
tion får göras det beskattningsår
då räntan enligt skuldebrevet för-
faller till betalning. Likaså är vid
förvärv av enbart rätten till av-
kastning på skuldebrevet sådan
räntekompensation avdragsgill det
beskattningsår då räntan förfaller
till betalning. Har förvärvaren i sin
tur, innan räntan förfallit till betal-
ning, avyttrat skuldebrevet tillsam-
mans med rätten till ränta eller
avyttrat rätten till räntan är dock
utgiven räntekompensation av-
dragsgill redan det beskattningsår
under vilket det avtalade vederlaget
skall tas upp till beskattning. Be-
stämmelserna i detta stycke tilläm-
pas på motsvarande sätt på ränte-
kompensation vid förvärv av andel
i sådan värdepappersfond som
avses i 27 § 6 mom.

7mom.9 Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgår
i förhållande till inköp eller försäljningar eller efter därmed jämförlig
grund, är skattefri, när utdelningen endast innebär en minskning i
levnadskostnader.

Har skattskyldig på grund av sitt innehav av aktier i svenskt aktiebolag
eller andelar i svensk ekonomisk förening erhållit företrädesrätt till
teckning av sådant av företaget upptaget vinstandelslån som avses i 2 §

62

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

9 mom. skall, om han utnyttjar företrädesrätten, det värde som genom
företrädesrätten kan anses ha tillförts honom inte anses utgöra intäkt av

kapital.

Annan utdelning från sådan
bostadsförening eller sådant bo-
stadsaktiebolag som avses i 2 §
7 mom. än i form av bostad eller
annan förmån av fastighet räknas
såsom intäkt av kapital för med-
lemmen eller delägaren, även om
den inte utgått i förhållande till
innehavda andelar eller aktier, om
och i den mån utdelningen översti-
ger sådana på beskattningsåret
belöpande avgifter och andra in-
betalningar till föreningen eller bo-
laget, som inte enligt bestämmel-
serna i 3 mom. femte stycket är att
anse som kapitaltillskott.

Annan utdelning från svenskt
aktiebolag än som avses i 1 mom.
tredje stycket är skattefri om den
har uppburits i förhållande till
innehavda aktier och utgår i form
av aktier i ett annat svenskt ak-
tiebolag. Som förutsättningar
gäller följande. Det utdelande
bolaget skall ha aktier inregistrera-
de vid en svensk börs. När utdel-
ning lämnas skall bolaget — direkt
eller indirekt — ha innehaft samt-
liga aktier i det andra bolaget
sedan ingången av närmast före-
gående beskattningsår eller sedan
det andra bolaget började bedriva
verksamhet av något slag. Samtliga
aktier i det andra bolaget skall
delas ut. Den verksamhet som
därefter bedrivs eller skall bedrivas
i vartdera bolaget skall vara av
betydande omfattning i förhållande
till den verksamhet som bedrevs i
det utdelande bolaget. Utgör de
utdelade aktierna lager hos mot-
tagaren av utdelningen skall denne
som intäkt ta upp värdet av aktier-
na. Värdet skall bestämmas enligt
punkt 2 första och sjunde styckena
av anvisningarna till 24 § kom-
munalskattelagen (1928:370).

Utdelning enligt fjärde stycket är
skattefri även för mottagare som

Annan utdelning från sådan
bostadsförening eller sådant bo-
stadsaktiebolag som avses i 2 §
7 mom. än i form av bostad eller
annan förmån av fastighet räknas
såsom intäkt av kapital för med-
lemmen eller delägaren, om den
inte utgått i förhållande till inne-
havda andelar eller aktier, om och
i den mån utdelningen överstiger
sådana på beskattningsåret belöpan-
de avgifter och andra inbetalningar
till föreningen eller bolaget, som
inte enligt bestämmelserna i
3 mom. femte stycket är att anse
som kapitaltillskott.

Har ett aktiebolag satt ned ak-
tiekapitalet eller reservfonden
genom minskning av aktiernas
nominella belopp anses återbetal-
ning till aktieägare i samband där-
med som utdelning.

63

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

inte äger aktierna i det utdelande
bolaget.

8 mom.10 Till utdelning räknas vad som i samband med ideell förenings
upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem

utöver inbetald insats.

Såsom utdelning från svensk
ekonomisk förening anses — med
de begränsningar som anges i
tredje-femte styckena — jämväl vad
som vid föreningens upplösning
utskiftas till medlem.

Som utdelning skall inte anses
större belopp än som motsvarar
vad medlemmen erhåller i annat än
aktier i ett svenskt aktiebolag. Som
förutsättningar gäller följande. Den
utskiftande föreningen får inte vara
sådant företag som avses i 3 §
72 mom. nionde stycket. Förening-
en skall äga samtliga aktier i bola-
get och samtliga aktier skall skiftas
ut. Värdet av den egendom som
skiftas ut i annan form än aktier
får inte överstiga fem procent av
det nominella värdet på aktierna.
Utgör de utskiftade aktierna lager
hos mottagaren skall denne som
intäkt ta upp värdet av aktierna.
Värdet skall bestämmas enligt
punkt 2 första och sjunde styckena
av anvisningarna till 24 § kommu-
nalskattelagen (1928:370).

Vid fusion, som avses i 2 §
4 mom. första stycket, skall som
utdelning inte anses större belopp
än som motsvarar vad medlemmen
erhåller i annat än andelar i den
övertagande föreningen. Som in-
betald insats i den övertagande
föreningen skall anses inbetald
insats i den överlåtande föreningen.

1 andra fall än som avses i tredje
och fjärde styckena skall som ut-
delning anses vad som utskiftas till
medlem utöver inbetald insats.

9 mom.11 Beträffande avkast-
ning av svenska aktier är huvud-
regeln att densamma tas upp som
intäkt för den som var ägare av
kupongen eller av annan anledning
hade rätt till utdelningen, när
denna blev tillgänglig för lyftning.

Vid fusion, som avses i 2 §
4 mom. första stycket 2, skall som
utdelning anses ett belopp som
motsvarar vad medlemmen erhåller
i annat än andelar i den
övertagande föreningen. Som in-
betald insats i den övertagande
föreningen skall anses inbetald
insats i den överlåtande föreningen.

9 mom. Beträffande skatteplik-
tig utdelning pä aktier och andelar
är huvudregeln att densamma tas
upp som intäkt för den som var
ägare av kupongen eller av annan
anledning hade rätt till utdelningen,
när denna blev tillgänglig för lyft-

64

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

För den, som genom köp, byte
eller därmed jämförligt avtal för-
värvat rätt till utdelning på svensk
aktie eller på andel i svensk värde-
pappersfond eller ekonomisk för-
ening eller i utländskt bolag eller
utländsk värdepappersfond, skall
såsom intäkt upptagas endast det
belopp, varmed utdelningen eller,
om förvärvaren i sin tur överlåtit
rätten till utdelning, den därvid
erhållna valutan överstigit det vid
förvärvet utgivna vederlaget för
rätten till utdelning.

Uppkommer i sådant fall fråga om avdrag för vederlag som utgivits för
förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle, skall
vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning
på dessa med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att, i den
mån på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom
avdrag från denna, det återstående beloppet får avräknas på närmast
följande utdelningspost eller utdelningsposter. Avser förvärvet rätt till
utdelning under obestämd tid, bör om ej särskilda skäl föranleder till
annat, vederlaget avräknas under en period av tio år.

Vad som gäller utdelning på
svensk aktie skall äga motsvarande
tillämpning beträffande utdelning
på andel i svensk värdepappersfond
eller ekonomisk förening, aktie
eller annan andel i utländskt bolag
eller utländsk värdepappersfond.

10 mom.12 Vad som gäller om
annan utdelning från utländskt
bolag än som avses i 3 § 1 mom.
tredje stycket skall även tillämpas
på utdelning från annan utländsk
juridisk person. Sådan utdelning
skall dock inte beskattas i den mån
delägare i utländsk juridisk person
enligt punkt 10 andra stycket av
anvisningarna till 53 § kommunal-
skattelagen (1928:370) har beskat-
tats för den del av den utländska
personens vinst som belöper på
delägaren. Utdelning från dödsbo
efter person, som vid sitt frånfälle
inte varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket, till i Sverige
bosatt delägare av inkomst, som
förvärvats under den tid delägarna
suttit i oskift bo — men givetvis ej
utskiftning av den avlidnes efter-

ning.

För den, som genom köp, byte
eller därmed jämförligt avtal för-
värvat rätt till skattepliktig utdel-
ning skall som intäkt tas upp en-
dast det belopp, varmed utdel-
ningen eller, om förvärvaren i sin
tur överlåtit rätten till utdelning,
den därvid erhållna valutan över-
stigit det vid förvärvet utgivna
vederlaget för rätten till utdelning.

10 mom. Vad som gäller om
utdelning från utländskt bolag
skall även tillämpas på utdelning
från annan utländsk juridisk per-
son. Sådan utdelning skall dock
inte beskattas i den mån delägare i
utländsk juridisk person enligt
punkt 10 andra stycket av anvis-
ningarna till 53 § kommunal-
skattelagen (1928:370) har beskat-
tats för den del av den utländska
personens vinst som belöper på
delägaren. Utdelning från dödsbo
efter person, som vid sitt frånfälle
inte varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket, till i Sverige
bosatt delägare av inkomst, som
förvärvats under den tid delägarna
suttit i oskift bo — men givetvis ej
utskiftning av den avlidnes efter-
lämnade tillgångar — skall här i

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 50

65

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

riket bli föremål för beskattning.
Från denna föreskrift meddelas
likväl ett undantag i 7 § 9 mom.

lämnade tillgångar — skall här i
riket bli föremål för beskattning.
Från denna föreskrift meddelas
likväl ett undantag i 7 § 9 mom.

I samband med utdelning på andel i bolag i utländsk stat tillgodoföres
i vissa fall utdelningsmottagaren särskilt belopp (skattetillgodohavande)
som betalas ut genom den utländska statens försorg inom ramen för ett
system för nedsättning av skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel på sådant
skattetillgodohavande är "avoir ftscal” i Frankrike och "tax credit" i
Storbritannien. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall
tillämpas även på skattetillgodohavande.

Sådant skattetillgodohavande hänförs till samma beskattningsår som den
utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat.

12 mom.13 Överstiger utdel-
ningen på aktier i ett fåmansföretag
så stor procent av den skattskyl-
diges anskaffningskostnad för
aktierna och lämnade ovillkorliga
kapitaltillskott som svarar mot
statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattningsåret
med tillägg av fem procentenheter,
skall överskjutande belopp tas upp
som intäkt av tjänst. Har aktierna
förvärvats på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, skall anskaffningskostnaden
beräknas med tillämpning av 24 §
1 mom. tredje stycket.

12 mom. Överstiger utdel-
ningen på aktier i ett fåmansföretag
så stor procent av den skattskyl-
diges anskaffningskostnad för
aktierna och lämnade ovillkorliga
kapitaltillskott som svarar mot
statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattningsåret
med tillägg av fem procentenheter,
skall överskjutande belopp tas upp
som intäkt av tjänst. Har aktierna
förvärvats på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, skall anskaffningskostnaden
beräknas med tillämpning av 24 §
1 mom. tredje stycket. Som ut-
delning behandlas vinst som upp-
kommit vid nedsättning av aktieka-
pitalet eller reservfonden i bolaget.
Understiger utdelningen visst år det högsta belopp som på grund av
första stycket får tas upp som intäkt av kapital, ökas det belopp som
senare år får tas upp som intäkt av kapital i motsvarande mån (sparad
utdelning) för den som ägde aktierna vid utdelningstillfället eller, om
utdelning inte förekommit, för den som äger aktierna vid beskatt-
ningsårets utgång. Belopp som svarar mot kvarstående sparad utdelning
läggs för varje år till anskaffningskostnaden vid beräkning enligt första
stycket.

Uppkommer realisationsvinst vid
avyttring av aktier i ett fåmansföre-
tag skall hälften av den del av
vinsten som överstiger kvarstående
sparad utdelning tas upp som intäkt
av tjänst. Uppkommer realisations-
förlust genom att aktierna förlorat
sitt värde till följd av att företaget
upplösts genom likvidation eller
genom fusion enligt 14 kap. 1 eller

Uppkommer realisationsvinst vid
avyttring av aktier i ett fåmansföre-
tag skall 70 procent av den del av
vinsten som överstiger kvarstående
sparad utdelning tas upp som intäkt
av tjänst.

66

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

2 § aktiebolagslagen (1975:1385)
skall vid tillämpning av första
stycket det överskjutande beloppet
minskas med förlusten.

Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller även för utdelning och
avyttring under tio beskattningsår efter det år då ett företag upphört att
vara fåmansföretag i fråga om utdelning eller realisationsvinst på aktier
som den skattskyldige eller någon honom närstående ägde när företaget
upphörde att vara fåmansföretag eller har förvärvat med stöd av sådana
aktier. I fråga om aktier som förvärvats före år 1990 gäller vid tillämp-
ningen av första-tredje styckena följande.

1. Som anskaffningskostnad får tas upp värdet på aktierna vid utgången
av år 1990 beräknat enligt punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i dess då gällande lydelse.
Därvid gäller dock att värden som enligt punkt 5 första-ljärde styckena
tagits upp till 75 eller 30 procent skall multipliceras med 1,4 respektive
3,5. Har femte stycket av nämnda anvisningspunkt tillämpats skall

a) värdet multipliceras med 5 om någon del av underlaget vid
värderingen satts ned till 20 procent,

b) i andra fall än a värdet multipliceras med 3,5 om någon del av
underlaget vid värderingen satts ned till 30 procent,

c) i andra fall än a och b värdet multipliceras med 1,4 om någon del
av underlaget vid värderingen tagits upp till 75 procent.

2. Anskaffningskostnaden får — om den inte beräknas enligt be-
stämmelserna i 1 — räknas upp med hänsyn till förändringarna i det
allmänna prisläget från och med förvärvsåret, dock tidigast från och med
år 1970, till år 1990. Motsvarande gäller för ovillkorliga kapitaltillskott
som gjorts före år 1990.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas endast om den
skattskyldige eller någon honom närstående varit verksam i företaget i
betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de tio
beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Bestämmelserna
gäller dock även om den skattskyldige eller den honom närstående under
någon del av denna tidsperiod varit verksam i ett annat fåmansföretag,
som bedriver samma eller likartad verksamhet, under förutsättning att
denna verksamhet inte påbörjades senare än under det tionde beskatt-
ningsåret efter det år då verksamheten i det först avsedda företaget
upphörde.

Om den skattskyldige visar att utomstående i betydande omfattning äger
del i företaget och har rätt till utdelning, skall bestämmelserna i första-
tredje styckena inte tillämpas, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid
beaktas även förhållandena under de tio beskattningsår som närmast
föregått beskattningsåret. Med utomstående avses sådana personer på
vilka bestämmelserna i första-tredje styckena till följd av femte stycket
inte skall tillämpas. I fråga om realisationsvinst gäller dessutom att som
intäkt av tjänst skall högst tas upp ett sammanlagt belopp som för den

67

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

skattskyldige och honom närstående under samma tidsperiod uppgår till
100 basbelopp för avyttringsåret enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Om den skattskyldiges make eller — såvitt gäller skattskyldig under
18 år — förälder är eller under någon del av den senaste tioårsperioden
har varit verksam i företaget i betydande omfattning och om den
skattskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst, med bortseende från det
belopp som enligt bestämmelserna i första-tredje styckena skall tas upp
som intäkt av tjänst, understiger makens eller förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst, skall vid beräkning enligt 10 § av skatt på tjänsteintäk-
ten den skattskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst, innan tjänstein-
täkten beaktas, anses motsvara makens eller förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst.

Med verksamhet eller innehav av aktier i ett fåmansföretag likställs
verksamhet eller aktieinnehav i ett annat företag inom samma koncern.

Vad som förstås med fåmansföretag och närstående framgår av punkt
14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid
bedömningen av om ett fåtal personer äger aktierna i ett fåmansföretag
skall dock sådana delägare anses som en person, som själva eller genom
någon närstående är eller under något av de tio beskattningsår som
närmast föregått beskattningsåret har varit verksamma i företaget i

betydande omfattning.

Vad som i detta moment sägs om
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna
finansiella instrument som avses i
27 § 1 mom. Vid tillämpningen av
bestämmelserna i första-tredje
styckena på sistnämnda finansiella
instrument skall dock tillägget till
statslåneräntan begränsas till en
procentenhet och värdering enligt
fjärde stycket 1 eller uppräkning
enligt fjärde stycket 2 inte medges.

13 mom.14 Avslutas verksam-
heten i en förvärvskälla inom in-
komstslaget näringsverksamhet och
uppkommer underskott i förvärvs-
källan vid taxeringen för det år då

Vad som i detta moment sägs om
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna
finansiella instrument som avses i
27 § 1 mom. Vid tillämpningen av
bestämmelserna i första-tredje
styckena på sistnämnda finansiella
instrument skall dock tillägget till
statslåneräntan begränsas till en
procentenhet och värdering enligt
fjärde stycket 1 eller uppräkning
enligt fjärde stycket 2 inte medges.
Vid tillämpningen av bestämmelser-
na i första och andra styckena på
aktier eller andelar skall vid 1995
års taxering värdering enligt fjärde
stycket 1 inte medges. Detsamma
gäller vid tillämpningen av be-
stämmelserna i tredje stycket, om
avyttring skett till närstående.

13 mom. Upphör en enskild
näringsidkare eller ett dödsbo att
bedriva annan näringsverksamhet
än självständig näringsverksamhet
i utlandet och finns det då under-

68

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

verksamheten upphör, får avdrag
för underskottet ske enligt vad som
gäller för realisationsförlust vid
närmast följande taxering eller, om
den skattskyldige yrkar det, denna
och de två närmast därefter följan-
de taxeringarna. Rätt till avdrag
föreligger inte i den mån under-
skottet beror på att tillgångar eller
tjänster tagits ut ur förvärvskällan
utan att uttagsbeskattning skett.

skott för vilket avdrag inte medges
enligt andra stycket eller 46 §
1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) får avdrag för under-
skottet ske enligt vad som gäller
för realisationsförlust vid närmast
följande taxering eller, om den
skattskyldige yrkar det, denna och
de två närmast därefter följande
taxeringarna. Rätt till avdrag före-
ligger inte i den mån underskottet
beror på att tillgångar eller tjänster
tagits ut ur förvärvskällan utan att
uttagsbeskattning skett.

Rätt till avdrag för underskott
föreligger inte ifråga om självstän-
dig näringsverksamhet i utlandet
eller när den skattskyldiges verk-
samhet i ett handelsbolag upphör
genom att andelen överlåts.

Delägare i sådant andelshus som
avses i punkt 5 av anvisningarna
till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370) har efter yrkande rätt
till avdrag såsom för realisations-
förlust för underskott av förvärvs-
källa i vilken fastigheten ingår i
den mån underskottet belöper på
sådan bostadslägenhet som skulle
ha utgjort privatbostad för honom
om han innehaft den med bostads-
rätt.

Delägare i sådant andelshus som
avses i punkt 5 av anvisningarna
till 23 § kommunalskattelagen har
efter yrkande rätt till avdrag såsom
för realisationsförlust för under-
skott av näringsverksamhet i vilken
fastigheten ingår i den mån under-
skottet belöper på sådan bostads-
lägenhet som skulle ha utgjort
privatbostad för honom om han
innehaft den med bostadsrätt och i
den mån avdrag för underskottet
inte medgetts enligt 46 § 1 mom.
kommunalskattelagen.

Avdrag enligt tredje stycket med-
ges inte i den mån avdrag har
medgetts enligt 25 §11 mom. eller
26 § 9 mom. eller enligt 33 §
3 mom. kommunalskattelagen.

Bestämmelserna i anvisningarna
till 26 § kommunalskattelagen
tillämpas också i fall som avses i
första och tredje styckena.

Bestämmelserna i 10 och 11 §§
lagen (1993:000) om avdrag för
underskott av näringsverksamhet
tillämpas också i fall som avses i
första och andra styckena.

10 § 15

För fysiska personer och döds- För fysiska personer beräknas
bon beräknas statlig inkomstskatt statlig inkomstskatt enligt följande,
enligt följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 100 kronor samt 20 procent av den del
av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns
på 170 000 kronor vid 1992 års taxering. Vid följande taxeringar uppgår

69

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

skiktgränsen till skiktgränsen för föregående taxeringsår multiplicerad
med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan
det allmänna prisläget i oktober andra året före taxeringsåret och prisläget
i oktober tredje året före taxeringsåret med tillägg av två procentenheter.
Skiktgränsen fastställs av regeringen före utgången av andra året före
taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Skatt på kapitalinkomst utgör 25 procent av inkomsten av kapital enligt

3 § 14 mom.

För dödsbon beräknas skatten
enligt andra och tredje styckena
med följande undantag. Från och
med beskattningsåret efter det
kalenderår dödsfallet inträffade tas
det i andra stycket angivna be-
loppet 100 kronor ut bara om den
beskattningsbara förvärvsinkom-
sten överstiger ett belopp som mot-
svarar grundavdrag enligt 48 §
2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370). Från och med det
fjärde beskattningsåret efter det
kalenderår dödsfallet inträffade
utgör skatten på förvärvsinkomst
20 procent av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten. Om den be-
skattningsbara förvärvsinkomsten
överstiger ett belopp motsvarande
grundavdrag enligt 48 § 2 mom.
kommunalskattelagen tas dessutom
100 kronor ut.

16 §

2 mom.'6 Med utländsk juridisk person avses i denna lag association,
som enligt lagstiftningen i den stat där den är hemmahörande kan
förvärva rättigheter, ikläda sig skyldigheter och föra talan inför domstolar
och andra myndigheter och över vilkens förmögenhetsmassa de enskilda

delägarna inte fritt kan förfoga.

Med utländskt bolag avses i
denna lag utländsk juridisk person
som

a) enligt ett avtal för undvikande
av dubbelbeskattning som Sverige
ingått är en person på vilken av-
talets regler om begränsning av
beskattningsrätten tillämpas och
som enligt avtalet har hemvist i
annan avtals slutande stat, eller

b) i den stat där den är hemma-
hörande är föremål för beskattning

Med utländskt bolag avses i
denna lag utländsk juridisk person
som i den stat där den är hem-
mahörande är föremål för beskatt-
ning som är likartad den som sven-
ska aktiebolag är underkastade.

70

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

som är likartad den som svenska
aktiebolag är underkastade.

Såsom utländskt bolag avses i
denna lag också alltid utländsk
juridisk person hemmahörande i
någon av följande stater, med vilka
Sverige har ingått avtal för
undvikande av dubbelbeskattning,
om den utländska juridiska per-
sonen är en person på vilken av-
talets regler om begränsning av
beskattningsrätten tillämpas och
enligt avtalet har hemvist i denna
stat: Amerikas Förenta Stater,
Argentina, Bangladesh, Barbados,
Belgien, Botswana, Brasilien,
Bulgarien, Canada, Cypern, Dan-
mark, Egypten, Estland, Filippi-
nerna, Finland, Frankrike, Gre-
kland, Indien, Indonesien, Irland,
Island, Israel, Italien, Jamaica,
Japan, Kenya, Folkrepubliken
Kina, Republiken Korea, Lettland,
Litauen, Luxemburg, Malta, Ma-
rocko, Mauritius, Mexico, Namibi-
a, Nederländerna, Norge, Nya
Zeeland, Pakistan, Peru, Polen,
Rumänien, Ryssland, Schweiz,
Singapore, Slovakiska Republiken,
Spanien, Sri Lanka, Storbritannien
och Nordirland, Sydafrika, Tan-
zania, Tjeckiska Republiken, Trini-
dad och Tobago, Tunisien, Turkiet,
Tyskland, Ukraina, Ungern, Vene-
zuela, Vitryssland, Zambia, Zim-
babwe och Österrike samt övriga
fd. delrepubliker i Sovjetunionen.

Med utländskt bolag likställs, där ej annat uttryckligen stadgas, främ-
mande stat samt utländsk menighet liksom dödsbo efter person, som vid
sitt frånfälle inte var bosatt eller stadigvarande vistades här i riket.

22

Skall, på grund av överens-
kommelse eller beslut som avses i
20 eller 21 §, intäkt, som är
skattepliktig enligt denna lag, inte
beskattas här i riket, medges inte
heller avdrag för kostnader som är
hänförliga till intäkten. Detta gäller
dock inte i fråga om utdelning från
utländskt företag till svenskt före

§17

Skall, på grund av överens-
kommelse eller beslut som avses i
20 eller 21 §, intäkt, som är
skattepliktig enligt denna lag, inte
beskattas här i riket, medges inte
heller avdrag för kostnader som är
hänförliga till intäkten. Detta gäller
dock inte i fråga om utdelning från
utländskt bolag till svenskt företag

71

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

tag i fall då utdelningen skulle ha i fall som avses i 7 § 8 mom. a.
varit undantagen från beskattning

om båda företagen varit svenska.

24

2 mom.18 Med avyttring av
egendom avses försäljning, byte
eller därmed jämförlig överlåtelse
av egendom. Med avyttring jäm-
ställs det fallet att ett finansiellt
instrument definitivt förlorar sitt
värde genom att det bolag eller den
ekonomiska förening som givit ut
instrumentet upplöses genom kon-
kurs eller likvidation eller genom
fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
11 kap. 1 eller 2 § bankaktiebo-
lagslagen (1987:618). Med avyt-
tring jämställs också att tiden för
utnyttjande av en option löpt ut
utan att optionen har utnyttjats.
Med avyttring avses däremot inte
utlåning av egendom för blankning.
Avyttring anses inte heller före-
ligga när en andel definitivt för-
lorar sitt värde i fall som avses i 3
§ 8 mom. tredje stycket.

§

2 mom. Med avyttring av
egendom avses försäljning, byte
eller därmed jämförlig överlåtelse
av egendom. Med avyttring jäm-
ställs det fallet att ett finansiellt
instrument definitivt förlorar sitt
värde genom att det bolag eller den
ekonomiska förening som givit ut
instrumentet upplöses genom lik-
vidation eller genom fusion enligt
14 kap. 1 eller 2 § aktiebolags-
lagen (1975:1385) eller 11 kap. 1
eller 2 § bankaktiebolagslagen
(1987:618). Avyttring anses också
föreligga om ett finansiellt instru-
ment som givits ut av ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekono-
misk förening förlorar sitt värde
genom att det företag som givit ut
instrumentet försätts i konkurs.
Med avyttring jämställs också att
tiden för utnyttjande av en option
löpt ut utan att optionen har ut-
nyttjats. Med avyttring avses däre-
mot inte utlåning av egendom för
blankning. Avyttring anses inte
heller föreligga när en andel defini-
tivt förlorar sitt värde i fall som
avses i punkt 1 a av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370).

En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sm andel t bolaget
om andelen inlöses eller bolaget upplöses.

Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt
28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats.

Inlöses andel i värdepappersfond
eller utskiftas fondens behållna
tillgångar till fondandelsägare i
samband med att fonden upplöses,
skall avyttring av andelen anses ha
skett mot vederlag motsvarande
vad fondandelsägaren uppbär vid
inlösen eller utskiftning.

Inlöses andel i värdepappersfond
eller utskiftas fondens behållna
tillgångar till fondandelsägare i
samband med att fonden upplöses,
skall avyttring av andelen anses ha
skett mot vederlag motsvarande
vad fondandelsägaren uppbär vid
inlösen eller utskiftning. Detsamma
gäller om medlem avgår ur en
ekonomisk förening.

72

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt,
företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin,
optionsrätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis,
för förvärv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en
avyttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den
förvärvade egendomen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet
och annat vederlag.

4 mom.19 Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid
avyttring av egendom inträder det beskattningsår då egendomen avyttras.
Vinst och förlust beräknas därvid på grundval av alla intäkter och
kostnader som är hänförliga till avyttringen. Avdrag för realisations-
förlust medges endast om förlusten är definitiv.

Är intäktens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till
följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är
i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det eller
de år då detta belopps storlek blir känd. Därvid skall beskattningen ske
på grundval av förhållandena vid avyttringen och med tillämpning av de
beskattningsregler som gällde vid taxeringen för avyttringsåret.

Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust i samband
med utfärdande av en köp- eller säljoption med en löptid på högst ett år
inträder för det beskattningsår då utfärdaren frigörs från sina åtaganden.
Om utfärdaren på grund av optionen säljer den underliggande egendomen
skall han öka försäljningspriset med den tidigare uppburna ersättningen
(premien) vid beräkning av vinst. Om utfärdaren på grund av optionen
köper egendom, dras premien av från anskaffningsvärdet för egendomen,
om denna avyttras senast under det beskattningsår då premien skall tas
upp till beskattning. I fråga om option med längre löptid än ett år,
inträder skattskyldighet för det beskattningsår då optionen utfärdas. Det
som nyss sagts om behandlingen av premien gäller även beträffande
optioner med den längre löptiden, om försäljning på grund av optionen
respektive avyttring av egendom som köpts på grund av optionen sker
samma år som optionen utfärdats. Med option avses ett finansiellt
instrument som ger innehavaren rätt att köpa eller sälja aktier, obliga-
tioner eller annan egendom till ett visst pris eller en rätt att erhålla
betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller
liknande.

Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust på grund av
en termin inträder för det beskattningsår då fullgörandet enligt termins-
avtalet skall ske. Med termin avses ett finansiellt instrument i form av ett
avtal om köp av aktier, obligationer eller annan egendom vid en viss
framtida tidpunkt och till ett bestämt pris eller en rätt att erhålla
betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller
liknande.

I fråga om avyttring som avsett lånad aktie (blankningsaffär) inträder,
om inte den skattskyldige vid tidpunkten för avyttringen äger aktie av

73

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

samma slag och sort, skattskyldighet för det beskattningsår då en
motsvarande aktie förvärvats och återställts till långivaren, dock senast
året efter det beskattningsår då avyttring av den lånade aktien skedde.

Har ett finansiellt instrument
ansetts avyttrat genom att det
bolag eller den ekonomiska före-
ning som givit ut instrumentet
försatts i konkurs gäller följande.

1. Har ackord träffats eller har
utdelning i konkursen erhållits skall
ersättningen tas upp som realisa-
tionsvinst, dock högst med ett
belopp som svarar mot medgivet
avdrag för realisationsförlust i
samband med att företaget försattes
i konkurs. Medgavs avdrag för viss
del av realisationsförlusten skall
endast motsvarande del av ersätt-
ningen tas upp som realisations-
vinst.

2. Har ett beslut om konkurs
upphävts eller har konkursen lagts
ned skall som realisationsvinst tas
upp ett belopp som svarar mot
medgivet avdrag för realisations-
förlust i samband med att företaget
försattes i konkurs. Detsamma
gäller om en konkurs avslutas med
överskott. Anskaffningsvärdet anses
därefter uppgå till det enligt ge-
nomsnittsmetoden beräknade värdet
vid den tidpunkt då avyttring an-
sågs ha skett.

Skatteplikt föreligger inte för
realisationsvinst som uppkommit
vid nedsättning av aktiekapitalet
eller reservfonden i svenskt ak-
tiebolag eller vid likvidation av ett
sådant aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening. Detta gäller
under förutsättning att det inte i
fråga om företag som avses i 3 §
12 mom. nionde stycket. Undantag
från skatteplikt gäller inte när aktie
eller andel utgör tillgång i närings-
verksamhet som bedrivs av fysisk
person eller dödsbo eller av ett
handelsbolag. Har förlust
uppkommit vid likvidation av ett
svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening medges avdrag
för realisationsförlust.

74

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

27

2 mom.20 Som anskaffnings-
värde anses det genomsnittliga
anskaffningsvärdet för samtliga
finansiella instrument av samma
slag och sort som det avyttrade,
beräknat på grundval av faktiska
anskaffningsutgifter och med hän-
syn till inträffade förändringar
beträffande innehavet (genomsnitts-
metoden). Har aktier erhållits
genom sådan utdelning som avses
i 5 § 7 mom. fjärde stycket skall
som anskaffningsvärde för dessa
aktier anses så stor del av det
genomsnittliga anskaffningsvärdet
för aktierna i det utdelande bolaget
som svarar mot förändringen i
marknadsvärdet på dessa aktier till
följd av utdelningen. Det genom-
snittliga anskaffningsvärdet för i
aktierna det utdelande bolaget skall
minskas i motsvarande mån. För
sådan mottagare som avses i 3 §
7 mom. femte stycket skall, om
vederlag erlagts för rätten till
utdelning, vederlaget anses som an-
skaffningsvärde. I annat fall skall
de utdelade aktierna anses anskaf-
fade utan kostnad. Har aktier er-
hållits genom sådan utskiftning
som avses i 3 § 8 mom. tredje
stycket skall som anskaffningsvärde
för dessa aktier anses an-
skaffningsvärdet för andelarna i
den förening som skiftat ut aktier-
na.

§

2 mom. Som anskaffningsvärde
anses det genomsnittliga an-
skaffningsvärdet för samtliga finan-
siella instrument av samma slag
och sort som det avyttrade, beräk-
nat på grundval av faktiska an-
skaffningsutgifter och med hänsyn
till inträffade förändringar
beträffande innehavet (genomsnitts-
metoden). Har aktier erhållits
genom sådan utdelning som avses
i punkt 1 a av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall som an-
skaffningsvärde för dessa aktier
anses så stor del av det genom-
snittliga anskaffningsvärdet för
aktierna i det utdelande bolaget
som svarar mot förändringen i
marknadsvärdet på dessa aktier till
följd av utdelningen. Det genom-
snittliga anskaffningsvärdet för
aktierna i det utdelande bolaget
skall minskas i motsvarande mån.
För sådan mottagare som inte äger
aktier i det utdelande bolaget skall,
om vederlag erlagts för rätten till
utdelning, vederlaget anses som an-
skaffningsvärde. I annat fall skall
de utdelade aktierna anses anskaf-
fade utan kostnad. Har aktier er-
hållits genom sådan utskiftning
som avses i punkt 1 a av anvis-
ningarna till 22 § kommunal-
skattelagen skall som an-
skaffningsvärde för dessa aktier
anses anskaffningsvärdet för an-
delarna i den förening som skiftat
ut aktierna.

Är finansiella instrument som avses i 1 mom. föremål för notering på
inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av

marknadsmässig omsättning, som är allmänt tillgänglig (marknadsnote-
rade), får utom såvitt avser optioner och terminer anskaffningsvärdet
bestämmas till 20 procent av vad den skattskyldige erhåller vid avytt-
ringen efter avdrag för kostnad för avyttringen.

Delbevis eller teckningsrättsbevis,
bolag, anses anskaffat utan kostnad.

4 mom.21 Har en här i riket
bosatt eller hemmahörande person
avyttrat aktier till ett svenskt ak-

som grundas på aktieinnehav i ett

4 mom. Har en här i riket
bosatt eller hemmahörande person
avyttrat aktier till ett svenskt

75

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

tiebolag eller ett motsvarande
utländskt bolag och utgörs veder-
laget för de avyttrade aktierna av
nyemitterade aktier i det köpande
bolaget och eventuellt pengar mot-
svarande högst tio procent av de
nyemitterade aktiernas nominella
värde skall som skattepliktig reali-
sationsvinst räknas den del av
vederlaget som utgörs av pengar.
Vad nu sagts tillämpas också vid
avyttring av andelar i ekonomisk
förening. De mottagna aktierna
skall anses förvärvade till det an-
skaffningsvärde som gällde för de
avyttrade aktierna eller andelarna.

aktiebolag eller ett motsvarande
utländskt bolag och utgörs veder-
laget för de avyttrade aktierna av
nyemitterade aktier i det köpande
bolaget och eventuellt pengar mot-
svarande högst tio procent av de
nyemitterade aktiernas nominella
värde skall som skattepliktig reali-
sationsvinst räknas den del av
vederlaget som utgörs av pengar,
eller om det är fråga om sådana
aktier för vilka hälften av realisa-
tionsvinsten är undantagen från
skatteplikt enligt 3 § 1 mom. hälf-
ten av den del av vederlaget som
utgörs av pengar. Vad nu sagts
tillämpas också vid avyttring av
andelar i ekonomisk förening. De
mottagna aktierna skall anses för-
värvade till det anskaffningsvärde
som gällde för de avyttrade aktier-
na eller andelarna. / fråga om
aktier eller andelar som avses i 3 §
1 mom. fjärde stycket b skall som
skattepliktig realisationsvinst räk-
nas den del av vinsten som inte
omfattas av undantaget från skatte-
plikt. I detta fall skall de mottagna
aktierna anses förvärvade till det
anskaffningsvärde som gällde för
de avyttrade aktierna eller andelar-
na med tillägg för skattepliktig
realisationsvinst.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte person som har avflyttat från
riket men som till följd av reglerna om väsentlig anknytning hit ändå
anses bosatt här.

Vid avyttring av aktier eller andelar i företag som avses i 3 § 12 mom.
nionde stycket, tillämpas första stycket endast om skattemyndigheten
lämnar medgivande till detta. Sådant medgivande får lämnas om inte
någon del av vinsten skulle ha tagits upp som intäkt av tjänst. Skattemyn-
dighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.

Flyttar en skattskyldig utomlands och har han tidigare avyttrat aktier
eller andelar till ett utländskt bolag varvid bestämmelserna i första eller
tredje stycket tillämpats, skall skatteplikt anses uppkomma när utflytt-

ningen sker i fråga om den del av
tagits upp till beskattning.

5 mom.22 Realisationsförlust
vid avyttring av marknadsnoterad
tillgång som avses i 1 mom. får

realisationsvinsten som tidigare inte

5 mom. Förlust på marknads-
noterad tillgång som avses i
1 mom. får dras av från realisa-

76

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

dras av från realisationsvinst på
marknadsnoterad sådan tillgång
utan den begränsning av avdrags-
rätten som framgår av 3 § 2 mom.
tredje stycket.

Detta gäller dock i fråga om
andel i värdepappersfond endast
om värdet av fondens innehav av
aktier inte annat än tillfälligtvis
understigit tre fjärdedelar av fond-
förmögenheten.

Realisationsförlust som uppkom-
mit genom att aktie förlorat sitt
värde till följd av att bolaget
upplösts genom likvidation eller
genom fusion enligt 14 kap. 1 eller
2 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 kap. 1 eller 2 § bankaktie-
bolagslagen (1987:618) är av-
dragsgill utan den begränsning av
avdragsrätten som framgår av 3 §
2 mom. tredje stycket till den del
förlusten svarar mot utdelning från
bolaget av annat slag än som avses
i 3 § 7 mom. fjärde stycket under
beskattningsåret och närmast före-
gående beskattningsår.

Vid tillämpningen av första
stycket avses med marknadsnoterad
tillgång även en tillgång som var
marknadsnoterad när det ak-
tiebolag som givit ut den försattes
i konkurs. Tillgången anses som
marknadsnoterad till och med den
tidpunkt när konkursen eller en
därpå följande likvidation avslutas.

tionsvinst på marknadsnoterad
sådan tillgång. Om viss del av vinst
skulle ha tagits upp som skatteplik-
tig vinst får endast motsvarande
del avförlusten dras av. Av förlust
som inte dragits av mot vinst på
marknadsnoterad egendom eller av
förlust på egendom som inte är
marknadsnoterad får

— 70 procent dras av om 100
procent av vinst på sådan egendom
är skattepliktig,

— 49 procent dras av om 70
procent av vinst på sådan egendom
är skattepliktig,

— 35 procent dras av om 50
procent av vinst på sådan egendom
är skattepliktig.

28

Vid beräkning av realisations-
vinst på grund av avyttring av
andel i handelsbolag skall ingångs-
värdet för andelen ökas med till-
skott till bolaget och minskas med
uttag från bolaget. Ingångsvärdet
skall vidare ökas med de på del-
ägaren belöpande skattepliktiga in-
komsterna och minskas med de på
delägaren belöpande avdragsgilla
underskotten. Blir det justerade
ingångsvärdet negativt, skall om-
kostnadsbeloppet anses vara noll.

§23

Vid beräkning av realisations-
vinst på grund av avyttring av
andel i handelsbolag skall ingångs-
värdet för andelen ökas med till-
skott till bolaget och minskas med
uttag från bolaget. Ingångsvärdet
skall vidare ökas med de på del-
ägaren belöpande skattepliktiga in-
komsterna och minskas med de på
delägaren belöpande avdragsgilla
underskotten. Blir det justerade
ingångsvärdet negativt, skall om-
kostnadsbeloppet anses vara noll.

77

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Vederlaget vid avyttringen skall i
detta fall ökas med ett belopp som
motsvarar det negativa justerade
ingångsvärdet.

Vederlaget vid avyttringen skall i
detta fall ökas med ett belopp som
motsvarar det negativa justerade
ingångsvärdet. För andel i han-
delsbolag som innehas av ett annat
handelsbolag skall ingångsvärdet
justeras som om ägarbolaget var
skattskyldigt i den skattskyldiges
ställe. För andel i ägarbolaget
justeras ingångsvärdet med hänsyn
till summan av inkomster och un-
derskott i bolagen. Blir nettot
negativt skall ingångsvärdet mins-
kas endast i den mån på andelen
belöpande underskott är avdrags-
gillt.

I fråga om andel som förvärvats före utgången av det räkenskapsår för
handelsbolaget som avslutats närmast före den 1 mars 1988 beräknas
först det justerade ingångsvärdet vid utgången av nämnda räkenskapsår
(bokslutsdagen). Denna beräkning görs med utgångspunkt i andelens
ingångsvärde och den ökning eller minskning i delägarens kapital-
behållning i bolaget som har inträffat fram till bokslutsdagen. Blir saldot
negativt, anses det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen vara noll.
Det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen läggs sedan till grund för
justeringar enligt första stycket.

Vid bestämmande av kapitalbehållningen på bokslutsdagen skall lager,
pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas upp till de värden
som gäller vid inkomsttaxeringen. Sker den skattemässiga inkomst-
beräkningen inte enligt bokföringsmässiga grunder, bortses från
förutbetalda kostnader och intäkter samt upplupna intäkter och kostnader.

Har handelsbolaget före utgången av år 1989 avyttrat egendom på
vilken 35 § 2-4 mom. kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse
före den 1 juli 1990 är tillämpliga skall, om egendomen anskaffats före
den 19 augusti 1988, ingångsvärdet för andelen justeras på grundval av
det bokföringsmässiga resultatet av avyttringen även om detta inte följer
av andra stycket. Från resultatet skall dras ett belopp som svarar mot den
avskrivning eller nedskrivning av egendomen som gjorts i räkenskaperna
efter bokslutsdagen. Sker beskattning med anledning av avyttringen
senare än vid 1990 års taxering, skall ingångsvärdet dock justeras på
grundval av det skattemässiga utfallet av avyttringen.

Om den skattskyldige yrkar det, skall vinstberäkningen grundas enbart
på bestämmelserna i första stycket.

Har andel i ett handelsbolag förvärvats på annat sätt än genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång och har den tidigare ägaren beskattats
enligt 24 § 2 mom. tredje stycket, skall det justerade ingångsvärdet för
andelen anses vara noll.

Vid tillämpning av första stycket
skall bortses från positiv och nega-

78

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

tiv räntefördelning enligt lagen
(1993:000) om räntefördelning vid
beskattning. Ett negativt fördel-
ningsbelopp skall dock minska
ingångsvärdet i den mån ränteför-
delningen minskat ett underskott av
näringsverksamheten.

Ingångsvärdet skall ökas med 28
procent av en ökning av
expansionsmedel enligt lagen
(1993:000) och minskas med med
28 procent av en minskning.
Ingångsvärdet skall ökas med 72
procent av en minskning av expan-
sionsmedel som inte tas upp som
intäkt enligt 14 § lagen om expan-
sionsmedel. Vid överföring av
expansionsmedel enligt 11 ^nämn-
da lag skall ingångsvärdet minskas
med 72 procent av det överförda
beloppet.

2 mom.24 Är tillgång som
avses i 1 mom. marknadsnoterad
behandlas realisationsvinst och
realisationsförlust som ränteintäkt
respektive ränteutgift. Detta gäller
dock inte premieobligationer.

29 §

2 mom. Realisationsvinst och
realisationsförlust på annan mark-
nadsnoterad tillgång som avses i
1 mom. än premieobligationer be-
handlas som ränteintäkt respektive
ränteutgift. Av förlust på premie-
obligationer eller på tillgångar som
inte är marknadsnoterade får 70
procent dras av.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering om inte annat följer av punkterna 2-11.

2. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. fjärde stycket gäller fortfarande i
fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. femte stycket gäller fortfarande i
fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. Vid till-
lämpning av de nya föreskrifterna beaktas inte underskott som dragits av
vid beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1989.

4. Äldre föreskrifter i 2 § 8 mom. tillämpas fortfarande på utdelning
som förfallit till betalning före ikraftträdandet.

5. För företag med beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari
1994 tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 10 mom. första stycket 2 och
fjärde stycket för den del av beskattningsåret som avser tiden före
ikraftträdandet.

79

6. I enlighet med punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen Prop. 1993/94:50
(1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt25 skall

för taxeringsåret 1995 de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. om skatteplikt
för vinst respektive avdragsrätt för förlust på svenska aktier e.d. tillämpas
på fem sjättedelar av vinsten respektive förlusten.

7. Har sådan utbetalning som avses i 3 § 1 mom. tredje stycket i den
lydelse föreskriften hade intill den 1 januari 1994 tagits upp till beskatt-
ning vid 1994 års taxering tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 14 mom.
första stycket och 27 § 5 mom. tredje stycket. Har realisationsförlust
uppkommit vid 1994 års taxering och är förlusten hänförlig till inlösen
av aktie vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden i ett
aktiebolag skall belopp som skiftas ut till aktieägaren under år 1994 eller
senare tas upp som realisationsvinst med ett belopp som svarar mot
medgivet avdrag för realisationsförlust. Medgavs avdrag för viss del av
realisationsförlusten skall endast motsvarande del av det utskiftade
beloppet tas upp som realisationsvinst.

8. Har förvärvare av skuldebrev eller andel i värdepappersfond som
avses i 27 § 6 mom., efter utgången av år 1990 men före utgången av år
1993, lämnat överlåtaren kompensation för upplupen men inte förfallen
avkastning, tillämpas 3 § 6 mom. i dess äldre lydelse.

9. Föreskrifterna i 16 § 2 mom. tredje stycket tillämpas såvitt avser
Namibia och Venezuela från och med den 1 januari året efter det att
respektive dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och dessa två stater
träder i kraft.

10. Har ett bolag eller en ekonomisk förening försatts i konkurs men
har företaget inte upplösts före utgången av december 1993 anses aktie
eller annat finansiellt instrument som företaget har givit ut ha avyttrats
den 1 januari 1994.

11. I 9 § lagen (1993:000) om återföring av skatteutjämningsreserv
finns särskilda bestämmelser om ingångsvärde för andel i handelsbolag
enligt 28 §.

80

Prop. 1993/94:50

1 Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:770

2 § 12 mom. 1990:651

2 § 15 mom. 1990:651

2 § 16 mom. 1993:670.

2 Lydelse enligt prop. 1993/94:45.

3 Senaste lydelse 1992:703.

4 Senaste lydelse 1992:703.

5 Senaste lydelse 1991:412.

6 Senaste lydelse 1991:412.

7 Senaste lydelse 1991:1833.

8 Senaste lydelse 1990:651.

9 Senaste lydelse 1992:1092.

10 Senaste lydelse 1992:1344.

11 Senaste lydelse 1990:1422.

12 Senaste lydelse 1990:1422.

13 Senaste lydelse 1991:1833.

14 Senaste lydelse 1991:2007.

15 Senaste lydelse 1991:1833.

16 Senaste lydelse 1989:1040.

17 Senaste lydelse 1986:466.

18 Senaste lydelse 1992:1344.

19 Senaste lydelse 1990:1422.

20 Senaste lydelse 1992:1344.

21 Senaste lydelse 1992:1344.

22 Senaste lydelse 1992:577.

23 Senaste lydelse 1990:651.

24 Senaste lydelse 1990:651.

25 Senaste lydelse 1992:1486.

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

81

2.9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:939) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt

Prop. 1993/94:50

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt att 2 § 3 mom., 3 § 1 och 2 mom., 7 § 4 och 8 mom. och 10 a §
i paragrafernas lydelse enligt lagen (1993:939) om ändring i nämnda lag
samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till ändringslagen skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

a) att varken givare eller mot-
tagare är bostadsföretag enligt
7 mom. eller investmentföretag
enligt 10 mom.,

2 §

3 mom. Äger svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk
sparbank eller svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag (moderföretag)
mer än nio tiondelar av aktierna eller andelarna i ett eller flera svenska
aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar (helägda dotterföretag),
skall koncernbidrag som moderföretaget lämnar till helägt dotterföretag
eller som sådant företag lämnar till moderföretaget eller till annat helägt
dotterföretag hos moderföretaget anses som avdragsgill omkostnad för
givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren, även om bidraget inte för
givaren utgör omkostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållande.
Som förutsättning för detta gäller

a) att varken givare eller mot-
tagare är bostadsföretag enligt
7 mom., investmentföretag enligt
10 mom. eller förvaltningsföretag
enligt 7 § 8 mom. andra stycket,

b) att såväl givare som mottagare redovisar bidraget till samma års
taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga,

c) att dotterföretag som lämnar eller mottar bidrag har varit helägt
under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan
dotterföretaget började bedriva verksamhet av något slag,

d) att, om bidrag lämnas från
dotterföretag till moderföretag,
moderföretaget skulle vara frikallat
från skattskyldighet för utdelning
som under beskattningsåret hade
uppburits från dotterföretaget samt

e) att, om bidrag lämnas från
dotterföretag till annat dotterföre-
tag, moderföretaget är investment-
företag eller förvaltningsföretag
som avses i a eller moderföretaget
i annat fall skulle vara antingen
frikallat från skattskyldighet för
utdelning som under beskattnings-
året hade uppburits från det givan-
de dotterföretaget eller skattskyldigt
för utdelning som under beskatt-

d) att, om bidrag lämnas från
dotterföretag till moderföretag,
aktierna eller andelarna i
dotterföretaget inte utgör lager-
tillgångar hos moderföretaget samt

e) att, om bidrag lämnas från
dotterföretag till annat dotterföretag
och om aktierna i det givande
dotterföretaget utgör lagertill-
gångar hos moderföretaget skall
även aktierna i det mottagande
dotterföretaget utgöra lager-
tillgångar hos moderföretaget.

82

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

ningsåret hade uppburits från det
mottagande dotterföretaget.

Lämnar svenskt moderföretag koncernbidrag till svenskt aktiebolag som
inte är sådant helägt dotterbolag som avses i första stycket, skall bidraget
ändå anses som avdragsgill omkostnad för moderföretaget och skatteplik-
tig intäkt för mottagaren, om de förutsättningar som anges i första stycket
a och b är uppfyllda och om ägarförhållandena under hela beskatt-
ningsåret för både givare och mottagare eller sedan mottagaren började
bedriva verksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren genom
fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat bringas att
uppgå i moderföretaget. Därvid skall fusion anses kunna äga rum när
moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag men inte
i annat fall.

Även i andra fall skall koncernbidrag som svenskt företag lämnar till
annat svenskt företag anses som avdragsgill omkostnad för givaren och
skattepliktig intäkt för mottagaren under förutsättning att bidraget med
avdragsrätt för givaren enligt första och andra styckena hade kunnat
lämnas till annat företag än mottagaren och att bidraget därefter, direkt
eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vidarebeford-
ras till mottagaren på sådant sätt att varje förmedlande företag skulle ha
haft rätt till avdrag enligt första och andra styckena för vidarebefordrat
belopp.

Vid tillämpning av detta moment
skall sådana utländska juridiska
personer som avses i 2 § 12 mom.
inte anses som svenska ekonomiska
föreningar.

Avdrag för koncernbidrag får åtnjutas endast av den som visar att
förutsättningar för sådant avdrag föreligger.

Lämnas bidrag från svenskt företag till annat svenskt företag, med
vilket givaren är i intressegemenskap, för verksamhet av väsentlig
betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet,
kan regeringen medge att bidraget skall anses som avdragsgill omkostnad
för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om en eller flera
av de förutsättningar som anges i första-tredje styckena inte är uppfyllda.

3 §

1 mom.1 Till intäkt av kapital räknas löpande avkastning, vinster och
annan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är att
hänföra till näringsverksamhet. Till intäkt av kapital hör bland annat

ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,

vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och
åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed
jämförliga förpliktelser,

ersättning vid upplåtelse av privatbostad,

83

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kom-
munalskattelagen (1928:370),

statligt räntebidrag för bostadsändamål.

Till realisationsvinst hänförs även valutakursvinst på fordringar och

skulder i utländsk valuta.

Med utdelning avses även ut-
betalning till aktieägare enligt
12 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385) och 9 kap. 1 § bank-
aktiebolagslagen (1987:618) vid
nedsättning av aktiekapitalet eller
reservfonden eller vid bolagets
likvidation. Till utdelning hänförs
vidare utbetalning av fusionsveder-
lag till aktieägare enligt 14 kap.

6 § aktiebolagslagen och 11 kap.

7 § bankaktiebolagslagen. Som
utdelning anses även utbetalning
från utländskt bolag om utbetal-
ningen är jämförlig med sådan
utbetalning från svenskt bolag som
avses i första eller andra
meningen.

Att utdelning och vinst vid för-
säljning av aktier i vissa fall skall
hänföras till inkomst av tjänst
framgår av 12 mom.

Från skatteplikt undantas dels —
i fall som avses i 1-3 nedan —
utdelning och — i fall som avses i
4 nedan — ränta, dels hälften av
realisationsvinsten på

1. aktier i svenskt aktiebolag och
företrädesrätter att delta i emission
av sådana aktier,

2. andelar i svensk ekonomisk
förening,

3.  andelar i svensk värde-
pappersfond,

4. fordringar på grund av vinst-
andelslån (vinstandelsbevis) som
givits ut av ett svenskt företag i de
fall företaget helt saknar avdrags-
rätt enligt 2 § 9 mom.,

5. terminer och optioner som
uteslutande avser endera tillgångar
angivna i 1-4 eller kursindex hän-
förligt till aktier i svenska aktie-
bolag.

Undantaget från skatteplikt gäller
dock inte för:

a) Utdelning som det utdelande

84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

företaget har rätt till avdrag för
enligt 2 § 11 mom. andra stycket.

b) Vinst vid avyttring av andra
aktier eller tillgångar som avses i
tredje stycket än sådana som givits
ut av ett aktiebolag vars aktier är
noterade vid svensk börs eller ett
företag som ingår i en koncern
med ett moderbolag vars aktier är
föremål för en sådan notering, om
tillgångarna givits ut av ett företag
som innehar fastighet taxerad som
hyreshusenhet. Undantaget från
skatteplikt gäller inte den del av
vinsten som svarar mot värdet av
fastighetsinnehavet i förhållande
till värdet av samtliga tillgångar i
företaget. Med innehav av fastighet
jämställs att en fastighet innehas
av ett företag i intressegemenskap
som omfattas av avyttringen. In-
tressegemenskap anses råda mellan
företag som står under i huvudsak
gemensam ledning. Med värdet av
fastighetsinnehavet avses det hög-
sta av taxeringsvärdet och det
bokförda värdet på av företaget
innehavd fastighet.

c) Vinst vid avyttring av andelar
i sådan bostadsförening respektive
aktier i sådant bostadsaktiebolag
som avses i 2 § 7 mom.

Undantaget i tredje stycket
innebär inte någon inskränkning i
bestämmelserna i 12 mom. att
utdelning och vinst vid avyttring av
aktier i vissa fall skall hänföras till
inkomst av tjänst.

Bestämmelsen i tredje stycket 3
att hälften av realisationsvinsten på
andelar i svensk värdepappersfond
skall undantas från skatteplikt
gäller endast om fondförmögen-
heten inte annat än tillfälligtvis
understigit 90 procent av summan
av

a. tillgångar för vilka skatteplik-
ten är begränsad enligt bestämmel-
serna i detta moment och

b. andelar i utländsk juridisk
person eller andra utländska finan-
siella instrument motsvarande dem

85

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

som avses i tredje stycket 1, 2 och
5.

Om innehavet av tillgångar som
avses i sjätte stycket a och b inte
annat än tillfälligtvis understigit 60
procent av fondförmögenheten,
undantas 30 procent av realisa-
tionsvinsten på andelarna från
skatteplikt.

Bestämmelsen i tredje stycket 3
att utdelning från svensk värde-
pappersfond undantas från
skatteplikt gäller för

— den del av utdelningen som
svarar mot skattefri utdelning som
har mottagits av fonden under det
beskattningsår för vilket utdelning-
en bestämts,

— hälften av den del av utdel-
ningen som svarar mot fondens
realisationsvinster under det be-
skattningsår för vilket utdelningen
bestämts på tillgångar för vilka
hälften av vinsten är undantagen
från skatteplikt enligt detta moment
samt

— 30 procent av den del av
utdelningen som svarar mot fon-
dens realisationsvinster under det
beskattningsår för vilket utdel-
ningen bestämts på tillgångar för
vilka 30 procent av vinsten är un-
dantagen från skatteplikt enligt
detta moment.

Vid bedömningen av skatteplikten
enligt föregående stycke för utdel-
ning från svenska värdepappers-
fonder skall utdelningen anses
svara mot fondens inkomster i
följande ordning:

1. Skattefri utdelning.

2. Intäkt enligt 2 § 10 mom.
åttonde stycket.

3.  Skattepliktig utdelning och
ränta samt realisationsvinst på
andra tillgångar än som avses i
sjätte stycket a och b.

4. Realisationsvinst på tillgångar
för vilka skatteplikten undantas
med 30 procent enligt detta
moment.

86

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

5. Realisationsvinst på andra
tillgångar än som avses i 3 och 4.

Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som
intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som
medför att vederlaget eller vinst vid en avyttring i stället skall tas upp
som intäkt av näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om
tillgången hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärde
(avskattning). Tillgången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet
för marknadsvärdet. På den skattskyldiges yrkande sker dock inte
avskattning. I sådant fall behåller tillgången sitt anskaffningsvärde.

Av lagen (1993:000) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår
att ett belopp helt eller delvis motsvarande ett medgivet uppskovsavdrag
jämte särskilt tillägg i vissa fall skall tas upp som intäkt av kapital.

Till intäkt av kapital räknas inte utdelning, vinst eller annan avkastning
på tillgångar som är hänförliga till pensionssparkonto som avses i 1 kap.
2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Bestämmelser om
beskattning av tillgångar hänförliga till ett sådant konto finns i lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

2 mom.2 Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för
intäkternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som har varit
bosatt i Sverige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteutgift
och förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av
tillgångar och sådana förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte
annat anges i 31 § femte stycket, allt under förutsättning att avdrag inte
skall göras från intäkt av näringsverksamhet. Avdrag för realisationsför-
lust får dock göras av annan fysisk person om skattskyldighet skulle ha
förelegat för realisationsvinst på den avyttrade egendomen.

Till realisationsförlust hänförs även valutakursförlust på fordringar och
skulder i utländsk valuta.

Avdrag för realisationsförlust
medges med 70 procent av förlus-
ten, i den mån inte annat anges i
25 § 11 mom., 26 § 10 mom, 27 §
5 och 6 mom. eller 29 § 2 mom.

Särskilda bestämmelser om
avdrag för realisationsförlust finns

1 25 § 11 mom, 26 § 10 mom.,
27 § 5 och 6 mom. eller 29 §

2 mom. Avdrag för realisations-

förlust på egendom som avses i 28,
30 och 31  §§ medges med

70 procent av förlusten.

Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger
1 000 kronor under beskattningsåret.

Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra

liknande insatser i lotteri.

Från intäkt av kapital får avdrag också göras för avgift för pen-
sionsförsäkring i den omfattning som anges i punkt 6 tredje och sjätte
styckena av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) och
för avdrag i motsvarande omfattning för inbetalning på pensionssparkonto
enligt punkt 7 av nämnda anvisningar.

87

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Av lagen (1993:000) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår
att uppskovsavdrag får göras i vissa fall.

Avdrag enligt detta moment får inte göras för omkostnader och
förluster avseende tillgångar hänförliga till ett pensionssparkonto.

7 §

4 mom. Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslut-
ningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de
studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar,
samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra
uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,
sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regional
utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av
vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond,
regleringsförening som avses i lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område och i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets
område,

allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, personalstif-
telser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet,
sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan
organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge
avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till
förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd
till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering
av företags verksamhet eller med ändamål att utge permit-
teringslöneersättning, bolag eller annan juridisk person som avses i lagen
(1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med
uppgift att lämna permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga
försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,

Allmänna sjukförsäkringsfonden,
Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,
Apotekarsocietetens stiftelse för
främjande av farmacins utveckling
m.m., Bokbranschens Finan-
sieringsinstitut Aktiebolag, Bryg-
geristiftelsen, Dag Hammarskjölds
minnesfond, Fonden för industriellt
utvecklingsarbete, Fonden för
industriellt samarbete med u-län-
der, Fonden för svenskt-norskt
industriellt samarbete, han-
delsprocedurrådet, Jernkontoret
och SIS - Standardiseringskommis-
sionen i Sverige, så länge kontorets
respektive kommissionens vinstme-
del används till allmänt nyttiga

Allmänna sjukförsäkringsfonden,
Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,
Apotekarsocietetens stiftelse för
främjande av farmacins utveckling
m.m., Bokbranschens Finan-
sieringsinstitut Aktiebolag, Bryg-
geristiftelsen, Dag Hammarskjölds
minnesfond, Fonden för industriellt
utvecklingsarbete, Fonden för
industriellt samarbete med u-län-
der, Fonden för svenskt-norskt
industriellt samarbete, han-
delsprocedurrådet, Jernkontoret
och SIS - Standardiseringskommis-
sionen i Sverige, så länge kontorets
respektive kommissionens vinstme-
del används till allmänt nyttiga

88

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

ändamål och utdelning inte lämnas
till delägare eller medlemmar,
Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden,
Olof Palmes minnesfond för inter-
nationell förståelse och gemensam
säkerhet, Stiftelsen Industricentra,
Stiftelsen industriellt utveck-
lingscentrum i övre Norrland,
Stiftelsen Institutet för Företagsut-
veckling, Stiftelsen Landstingens
fond för teknikupphandling och
produktutveckling, Stiftelsen för
produktutvecklingscentrum i
Göteborg, Stiftelsen Produk-
tionstekniskt centrum i Borås för
tekoindustrin — PROTEKO, Stiftel-
sen Produktutvecklingscentrum i
Östergötland, Stiftelsen Småföre-
tagsfonden, Stiftelsen för sam-
verkan mellan Lunds universitet
och näringslivet — SUN, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, Stiftelsen
UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibelfond,
Svenska kyrkans stiftelse för riks-
kyrklig verksamhet, Svenska Pen-
ninglotteriet Aktiebolag, Svenska
skeppshypotekskassan,
UNICEF-kommittén,
exportråd, Sveriges

TCO: s internationella stipendiefond
till statsminister Olof Palmes
minne, Aktiebolaget Tipstjänst och
Aktiebolaget Trav och Galopp

Svenska
Sveriges
turistråd,

frikallas från skattskyldighet för
näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.

Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande
tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.

8 mom. Mottagare av utdel- 8 mom.
ning från svenskt aktiebolag och
svensk ekonomisk förening är fri-
kallade från skattskyldighet i den
omfattning som anges nedan. Med
utdelning förstås sådan utdelning
som har uppburits i förhållande till
innehavda aktier eller andelar eller
som har uppburits efter annan
grund men inte är avdragsgill för
det utdelande företaget enligt 2 §

ändamål och utdelning inte lämnas
till delägare eller medlemmar,
Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden,
Olof Palmes minnesfond för inter-
nationell förståelse och gemensam
säkerhet, Stiftelsen Industricentra,
Stiftelsen industriellt utveck-
lingscentrum i övre Norrland,
Stiftelsen Institutet för Företagsut-
veckling, Stiftelsen Landstingens
fond för teknikupphandling och
produktutveckling, Stiftelsen för
produktutvecklingscentrum i
Göteborg, Stiftelsen Produk-
tionstekniskt centrum i Borås för
tekoindustrin — PROTEKO, Stiftel-
sen Produktutvecklingscentrum i
Östergötland, Stiftelsen Småföre-
tagsfonden, Stiftelsen för sam-
verkan mellan Lunds universitet
och näringslivet — SUN, Stiftelsen
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, Stiftelsen
UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibelfond,
Svenska kyrkans stiftelse för riks-
kyrklig verksamhet, Svenska
Penninglotteriet Aktiebolag,
Svenska skeppshypotekskassan,
Svenska UNICEF-kommittén,
Sveriges exportråd, Sveriges turist-
råd, TCO:s internationella stipen-
diefond till statsminister Olof
Palmes minne, Aktiebolaget Tips-
tjänst och Aktiebolaget Trav och
Galopp

all annan inkomst än inkomst av

89

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

8 mom. första stycket. Bestämmel-
serna i tredje stycket nedan gäller
inte sådan utdelning på förlags-
insatser, som är avdragsgill för det
utdelande företaget.

Svenskt aktiebolag eller svensk
ekonomisk förening som förvaltar
värdepapper eller likartad lös
egendom och därutöver inte —
direkt eller indirekt — bedriver
någon eller endast obetydlig verk-
samhet (förvaltningsföretag), är
frikallat från skattskyldighet för
utdelning i den mån sammanlagda
beloppet av utdelningen motsvaras
av annan utdelning än som avses i
3 § 7 mom. fjärde stycket som
företaget har beslutat för samma
beskattningsår. Som förvaltnings-
företag anses inte investmentföre-
tag som avses i 2 § 10 mom.

Svenskt aktiebolag eller svensk
ekonomisk förening är med undan-
tag av investmentföretag och för-
valtningsföretag, frikallat från
skattskyldighet för utdelning på
näringsbetingade aktier eller an-
delar. Detsamma gäller svensk
sparbank och svenskt ömsesidigt
skadeförsäkrings]öretag. Med nä-
ringsbetingad aktie eller andel
avses aktie eller andel som inte
utgör omsättningstillgång i före-
tagets verksamhet under förutsätt-
ning att

a) det sammanlagda röstetalet
för företagets aktier eller andelar i
det utdelande företaget vid beskatt-
ningsårets utgång motsvarade en
fjärdedel eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller andelar i det
utdelande företaget, eller

b)  det görs sannolikt att
innehavet av aktien eller andelen
betingas av verksamhet som be-
drivs av företaget eller av företag
som med hänsyn till äganderätts-
förhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan anses stå det
nära.

Skattefrihet enligt tredje stycket
föreligger dock inte för utdelning

90

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

på aktie eller andel i förvaltnings-
företag eller investmentföretag, om
detta äger mer än enstaka aktier
eller andelar på vilka utdelning
skulle ha varit skattepliktig om
aktierna eller andelarna hade ägts
direkt av det företag som äger
aktien eller andelen i förvaltnings-
företaget eller investmentföretaget.

Förvärvar företag aktie eller
andel i annat företag och är det
inte uppenbart att det företag som
gör förvärvet därigenom erhåller
tillgång av verkligt och särskilt
värde med hänsyn till ägarföre-
tagets verksamhet, föreligger inte
skattefrihet enligt detta moment för
utdelning på aktien eller andelen
av sådana medel som vid förvärvet
fanns hos det utdelande företaget
och som inte motsvarar tillskjutet
belopp eller inbetald insats. Ut-
delning anses i första hand gälla
andra medel än sådana som mot-
svarar tillskjutet belopp eller in-
betald insats.

Svenskt företag är frikallat från
skattskyldighet för utdelning på
aktie eller andel i utländskt bolag
under förutsättning

a) att utdelningen skulle ha varit
skattefri enligt vad som ovan i
detta moment sagts för det fall det
utdelande bolaget hade varit
svenskt och

b) att den inkomstbeskattning
som det utländska bolaget är un-
derkastat är jämförlig med den

Svenskt aktiebolag, svensk eko-
nomisk förening, svensk sparbank
eller svenskt ömsesidigt skadeför-
säkringsföretag är frikallat från
skattskyldighet för utdelning på
aktie eller andel i utländskt bolag
som inte utgör omsättningstillgång
i företagets verksamhet under
förutsättning att

a) det sammanlagda röstetalet för
företagets aktier eller andelar i det
utdelande bolaget vid beskatt-
ningsårets utgång motsvarade en
fjärdedel eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller andelar i det
utdelande bolaget, eller

det görs sannolikt att innehavet
av aktien eller andelen betingas av
verksamhet som bedrivs av före-
taget eller av företag som med
hänsyn till äganderättsförhållanden
eller organisatoriska förhållanden
kan anses stå det nära, och

b) den inkomstbeskattning som
det utländska bolaget är underkas-
tat är jämförlig med den inkomst-

91

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

inkomstbeskattning som skulle ha
skett enligt denna lag, om inkoms-
ten hade förvärvats av svenskt
företag.

beskattning som skulle ha skett
enligt denna lag, om inkomsten
hade förvärvats av svenskt företag.

10 a §

För andra skattskyldiga än fysis-
ka personer, dödsbon och värde-
pappersfonder, utgör statlig in-
komstskatt 30 procent av den be-
skattningsbara inkomsten. För
värdepappersfonder utgör statlig
inkomstskatt 25 procent av den
beskattningsbara inkomsten.

För andra skattskyldiga än fysis-
ka personer, dödsbon och värde-
pappersfonder, utgör statlig in-
komstskatt 28 procent av den be-
skattningsbara inkomsten. För
värdepappersfonder utgör statlig
inkomstskatt 25 procent av den
beskattningsbara inkomsten.

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering.
Äldre bestämmelser tillämpas dock
för beskattningsår som har påbör-
jats före ikraftträdandet.

7. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering om
inte annat följer av punkterna 2-4.

2. Äldre bestämmelser tillämpas
i fråga om livförsäkringsföretag
för beskattningsår som har påbör-
jats före ikraftträdandet.

3. Vid tillämpningen av de nya
föreskrifterna i 3 § 1 mom. om
andelar i svenska värdepappers-
fonder skall hänsyn inte tas till
sammansättningen av fondens
förmögenhet före den 1 januari
1994. Under tiden från och med
den 1 januari till och med den 30
juni 1994 skall i stället för
förmögenhetsnivån 90 procent i
momentets sjätte stycke tillämpas
en gräns på 75 procent.

4. Vid tillämpningen av de nya
föreskrifterna i 3 § 1 mom. åttonde
och nionde styckena skall, i fråga
om utdelning som lämnas under år
1994, anses att fonden mottagit de
vidareutdelade inkomsterna efter
ikraftträdandet.

'Lydelse enligt prop. 1993/94:45.

2Lydelse enligt prop. 1993/94:45.

92

2.10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1

Har fysisk person eller dödsbo
under visst beskattningsår haft
inkomst av tjänst eller sådan in-
komst av näringsverksamhet som
avses i 3 §, och hänför sig in-
komsten till minst två beskattingsår
ackumulerad inkomst, skall under
de förutsättningar som anges i
denna lag, statlig inkomstskatt på
denna inkomst beräknas enligt föl-
jande.

§2

Har fysisk person eller dödsbo
som beskattas enligt 10 § andra
och tredje styckena lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
under visst beskattningsår haft
inkomst av tjänst eller sådan in-
komst av näringsverksamhet som
avses i 3 §, och hänför sig inkoms-
ten till minst två beskattningsår
ackumulerad inkomst, skall under
de förutsättningar som anges i den-
na lag, statlig inkomstskatt på
denna inkomst beräknas enligt föl-
jande.

Inkomsten antas ha åtnjutits med lika belopp under de år, dock högst
tio, till vilka den hänför sig. Skatten på ettvart av dessa belopp utgörs av
den skatt som skulle ha utgått för beloppet om det lagts till den
genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten för taxeringsåret och
så många av de närmast föregående taxeringsåren som är i fråga, efter
justering med ett belopp motsvarande skiktgränsens förändring mellan

1. taxeringsåret och närmast föregående taxeringsår om den ackumu-
lerade inkomsten hänför sig till tre eller fyra beskattningsår,

2. taxeringsåret och andra taxeringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig till fem eller sex beskattningsår,

3. taxeringsåret och tredje taxeringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig till sju eller åtta beskattningsår eller

4. taxeringsåret och fjärde taxeringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig till nio eller tio beskattningsår.

Hänför sig inte hela den ackumulerade inkomsten till tid före taxerings-
året, skall — på sätt följer av punkt 2 av anvisningarna — hänsyn tas
härtill vid bedömningen i vad mån justering för skiktgränsens förändring
skall göras.

Vid genomsnittsberäkningen bortses från den ackumulerade inkomsten.
Skatten beräknas enligt den skatteskala som gäller för det taxeringsår då
den ackumulerade inkomsten tas upp till beskattning.

Kan tillförlitlig utredning inte förebringas om det antal år, vartill
ackumulerad inkomst hänför sig, skall skatteberäkningen ske, om inte
särskilda omständigheter föranleder annat, som om inkomsten hänfört sig
till tre år.

93

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Föreligger förutsättningar för såväl skatteberäkning enligt denna lag
som nedsättning av skatt enligt lagen (1970:172) om begränsning av skatt
i vissa fall tillämpas den av lagarna som leder till lägst skatt.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §3

I fråga om inkomst av näringsverksamhet skall lagens bestämmelser
gälla endast följande intäkter, nämligen:

1. intäkt genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämför-
lig verksamhet;

2. intäkt vid överlåtelse av hyresrätt samt av varumärke, firmanamn
och andra liknande rättigheter av goodwills natur;

3. intäkt — i samband med att en näringsfastighet avyttras eller övergår
till privatbostadsfastighet — avseende återförda avdrag för värdeminsk-
ning m.m. och utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll enligt
bestämmelserna i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370);

4. intäkt — i samband med att en bostadsrätt eller en aktie eller andel
som avses i 26 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i fall
då den därtill hörande lägenheten inte är privatbostad, avyttras eller
övergår till privatbostad — avseende återförda avdrag för utgifter för
värdehöjande reparationer och underhåll enligt bestämmelserna i punkt
5 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen;

5. intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande
av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt,
intäkt i form av ersättning som utgår vid avräkning enligt 9 kap. 23 §
jordabalken samt intäkt för fastighetsägare avseende värde av förbättring
som nyttjanderättshavare bekostat;

6. intäkt i form av försäkringsersättning, skadestånd eller dylikt för
inkomstbortfall eller ersättning för att egendom tagits i anspråk genom
expropriation eller under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste
anses föreligga;

7. intäkt i form av försäkringsersättning eller annan ersättning för ska-
da på byggnader eller markanläggningar, som har förstörts eller skadats
genom brand eller annan olyckshändelse;

8. intäkt i form av skadestånd eller annan ersättning avseende inkomst-
bortfall till följd av skador och intrång på fastighet, som föranletts av
industriell eller därmed jämförlig verksamhet;

9. intäkt genom ersättning för skada på växande skog på grund av
brand eller annan därmed jämförlig anledning som är oberoende av den
skattskyldiges åtgöranden samt intäkt genom avyttring av skog och
skogsprodukter, om avverkningen framtvingats av brand, stormfällning,
torka, insektsskador eller liknande eller av vattenuppdämning eller
framdragande av kraftledning;

94

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

12. intäkt vid avyttring av djur i
jordbruk och renskötsel i samband
med upphörande av djurskötsel;

10. intäkt i form av engångsersättning vid avyttring av patenträtt eller
liknande rättighet samt vid avyttring eller avlösning av rätt till royalty,
allt under förutsättning att avyttringen eller avlösningen skett i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av näringsverksamhet;

11. intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av näringsverksamhet, av maskiner och andra för stadig-
varande bruk i verksamheten avsedda inventarier;

12. intäkt vid avyttring av djur i
jordbruk och renskötsel i samband
med upphörande av djurskötsel
samt;

13. intäkt som har uppkommit
genom att ersättningsfond har åter-
förts till beskattning på grund av
att näringsverksamheten har över-
låtits eller nedlagts, dock att sär-
skilt tillägg på det återförda be-
loppet inte skall anses utgöra sådan
inkomst.

13. intäkt som har uppkommit
genom att ersättningsfond har åter-
förts till beskattning på grund av
att näringsverksamheten har över-
låtits eller nedlagts, dock att sär-
skilt tillägg på det återförda be-
loppet inte skall anses utgöra sådan
inkomst;

14. intäkt som grundas på 5 och
9 §§ lagen (1993:000) om expan-
sionsmedel samt;

15. intäkt som grundas på 5 § 1
lagen (1993:000) om periodise-
ringsfonder.

Vad i denna lag sägs om överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av
näringsverksamhet skall gälla även beträffande en av flera verksamheter
i en förvärvskälla.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.

2Senaste lydelse 1990:1431.

3Senaste lydelse 1990:1431.

95

2.11 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 3 mom., 26 §, 27 § 2 mom., 32, 36 och
36 a §§, 69 § 2 mom. samt anvisningarna till 40 § uppbördslagen
(1953:272)' skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:50

Nuvarande lydelse

2

3 mom. Kvarstående skatt och
tillkommande skatt samt obetald
del av sådan skatt anses belöpa i
första hand på annuitet som avses
i 1 § och i andra hand på skatte-
tillägg eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen.

Föreslagen lydelse

§

3 mom. Kvarstående skatt och
tillkommande skatt samt obetald
del av sådan skatt anses belöpa i
första hand på annuitet som avses
i 1 § och i andra hand på skatte-
tillägg eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen eller förseningsav-
gift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).

26 §2

Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post.
Skattebeloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att
öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet uppbördsmånader under

vilka skatten skall betalas.

Preliminär F-skatt och särskild
A-skatt skall betalas med lika stora
belopp senast den 18 i uppbörds-
månaderna mars, maj, juli, sep-
tember, november och januari
under uppbördsåret eller, vid
debitering under inkomståret, i var
och en av de nyss nämnda upp-
bördsmånaderna som återstår efter
utgången av den månad då skatten
debiteras.

Preliminär F-skatt och särskild
A-skatt skall betalas med lika stora
belopp senast den 18 i varje upp-
bördsmånad under uppbördsåret
eller, vid debitering under in-
komståret, i var och en av de
uppbördsmånader som återstår
efter utgången av den månad då
skatten debiteras.

Preliminär F-skatt som inte uppgår till 2 000 kronor för uppbördsåret
påförs inte.

27 §

2 mom} Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:

1. debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt;

2. sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare ålagts
att betala enligt 75 §;

3. annan än under 1 och 2 avsedd preliminär skatt, som har betalats av

den skattskyldige i den man skatten inte har använts för betalning av
innehållen preliminär skatt enligt bestämmelserna i 52 a § första stycket;

4. överskjutande ingående mer-
värdeskatt i den mån skatten inte
betalats ut enligt 45 § 2 mom.
andra stycket; samt

5. skatt som överförts från stat

4. överskjutande ingående mer-
värdeskatt i den mån skatten inte
betalats ut enligt 45 § 2 mom.
andra stycket;

5. skatt som överförts från stat

96

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

med vilken Sverige ingått över- med vilken Sverige ingått över-
enskommelse om uppbörd och enskommelse om uppbörd och
överföring av skatt.                  överföring av skatt; samt

6. ett belopp motsvarande 28
procent av en minskning av expan-
sionsmedel enligt lagen (1993:000)
om expansionsmedel.

Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig också gottskrivas
särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta samt enligt lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under
beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvar-
ande vistats här.

Vid gottskrivning av preliminär A-skatt som innehållits av den skatt-
skyldiges arbetsgivare skall sådan allmän sjukförsäkringsavgift och allmän
avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet som ar-
betsgivaren redovisat i kontrolluppgift gottskrivas som sådan avgift.

32 §4

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta).
Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta beräknas
för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den
statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående
kalenderår. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av
det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för
debiteringsåret. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal.

Vid beräkning av respitränta gäller,
att i den tillkommande skatten
inte inräknas skattetillägg eller
förseningsavgift enligt taxerings-
lagen och inte heller kvarskatte-
avgift och respitränta;

att i den tillkommande skatten
inte inräknas skattetillägg eller för-
seningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324) eller förseningsavgift
enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) och inte heller kvar-
skatteavgift och respitränta;

19 april året näst efter taxeringsåret,

att ränta tas ut från och med den

dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts
enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall tas ut från

utgången av den månad, då beloppet utbetalts; samt

att ränta tas ut till och med den dag då skatten förfaller till betalning.
Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på

respitränta.

7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

97

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

36 §5

En F-skattesedel skall översändas En F-skattesedel skall översändas
till den skattskyldige senast den 25 till den skattskyldige senast den 25
februari under inkomståret.         januari under inkomståret.

En F-skattesedel, som grundar sig på preliminär taxering verkställd
under inkomståret, och skattsedel på tillkommande skatt skall översändas
till den skattskyldige så snart det kan ske.

!6

Ett besked om debitering av
särskild A-skatt skall översändas
till den skattskyldige senast den 25
januari under inkomståret.

36 a §'

Ett besked om debitering av
särskild A-skatt skall översändas
till den skattskyldige senast den 25
februari under inkomståret.

Ett besked om debitering av särskild A-skatt som grundar sig på

preliminär taxering verkställd under inkomståret, skall översändas till den
skattskyldige så snart det kan ske.

69 §

2 mom.' På skatt, avgift och ränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom.,
och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av
68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitutionsränta). Res-
titutionsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som
motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av
november närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter
utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den
räntesats som gäller för det året. Räntesatsen bestäms till procenttal med
högst en decimal. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte
ut.

Vid beräkning av restitutionsränta
att ränta utgår på belopp, som
senast under taxeringsåret har
betalts som preliminär skatt, och
på belopp, som avses i 27 §
2 mom. första stycket 4 eller 5
eller i andra stycket samma mom.,
från utgången av taxeringsåret och
på annat belopp från utgången av
den månad, då det har betalts;

gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som
senast under taxeringsåret har
betalts som preliminär skatt, och
på belopp som avses i 27 §
2 mom. första stycket 4, 5 eller 6
eller i andra stycket samma mom.,
från utgången av taxeringsåret och
på annat belopp från utgången av
den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har
förfallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda upp-
bördsmånad;

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast
viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda
beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; samt

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta
inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet
hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att

98

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i
denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutions-
ränta.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 75 a § fjärde stycket.

Skatteavdrag skall inte göras på
lön, som utbetalas senast den sista
januari under inkomståret, om
arbetstagaren företer F-skattesedel
eller F-skattebevis för nästföre-
gående inkomstår. Vad sist sagts
gäller dock inte nyanställd ar-
betstagare, som kan antas ha sin
väsentliga utkomst av anställning-
en.

Anvisningar
till 40 §8

I 40 § 2 mom. andra stycket angivet skatteavdrag skall inte verkställas,
då det är uppenbart för arbetsgivaren att anställningen hos honom är att
anse såsom bisyssla. Är så inte fallet, får avdrag underlåtas endast om
arbetstagaren med intyg från skattemyndighet styrker att fråga är om
bisyssla.

Skatteavdrag skall inte göras på
lön, som utbetalas senast den sista
februari under inkomståret, om
arbetstagaren företer skattsedel
eller F-skattebevis utvisande att
han för nästföregående inkomstår
varit påförd preliminär F-skatt.
Vad sist sagts gäller dock inte
nyanställd arbetstagare, som kan
antas ha sin väsentliga utkomst av
anställningen.

Det åligger arbetsgivaren, att senast en vecka innan i 40 § 2 mom.
andra stycket angivet avdrag för kvarstående skatt första gången görs,
genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbetstagaren uppmana
denne att överlämna skattsedel på slutlig skatt eller vederbörlig del av
sådan skattsedel eller på föreskrivet sätt visa att skatteavdrag för
kvarstående skatt inte skall göras. Därvid skall arbetsgivaren tillika erinra
arbetstagaren om det skatteavdrag, som annars kommer att göras.

Arbetsgivarens val av skattetabell för beräkning av förhöjt avdrag enligt
40 § 1 mom. andra stycket bör godtas, om skälig anledning får anses ha
förelegat att tillämpa skattetabellen i fråga.

Har genom skatteavdrag enligt 40 § 1 mom. andra stycket eller 2 mom.
andra stycket innehållits större belopp än vad som skall inbetalas vid
närmast följande uppbördstillfälle enligt skattsedel, F-skattebevis eller av
skattemyndighet utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det av-
draget gjorts, eller erhållet besked om skatteavdrag, skall arbetsgivaren,
om inte särskilda hinder föreligger, mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren
vad som sålunda innehållits för mycket.

Vad i 40 § sägs om skyldighet att visa upp skattsedel för arbetsgivare
och om påföljd för underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet gäller inte
vid utbetalning av folkpension eller tilläggspension från allmän
försäkringskassa eller Riksförsäkringsverket eller annars i den mån
regeringen så förordnar.

99

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för 1994 och slutlig skatt på grund av 1995
års taxering. Den del av den preliminära F-skatten och den särskilda A-
skatten som avser uppbördsmånaden februari 1994 skall dock betalas
senast den 18 mars samma år.

'Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2Senaste lydelse 1992:680.

3Lydelse enligt prop. 1993/94:80.

4Senaste lydelse 1992:624.

5Senaste lydelse 1992:680.

6Senaste lydelse 1992:680.

7Senaste lydelse 1992:624.

8Senaste lydelse 1992:680.

100

2.12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1661) om ändring i
uppbördslagen (1953:272)

Prop. 1993/94:50

Härigenom föreskrivs att 27 § 3 mom., 68 § 6 mom. och 69 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272) i momentens lydelse enligt lagen (1992:1661)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt, efter avdrag för
överskjutande ingående mervärde-
skatt, den preliminära skatt som
han har betalat senast den 18 feb-
ruari året efter inkomståret och vad
som skall gottskrivas honom enligt
2 mom. första stycket 1, 2 eller 5
eller andra stycket samma moment,
skall den skattskyldige betala en
avgift (kvarskatteavgift) på
det överskjutande beloppet. Kvar-
skatteavgift tas ut med en procent-
sats motsvarande 20 procent av den
statslåneränta som gällde vid ut-
gången av november inkomståret
på det överskjutande beloppet till
den del det har täckts av preliminär
skatt som har betalats senast den 3
maj året efter inkomståret och med
en procentsats motsvarande 125
procent av statslåneräntan på reste-
rande del. På kvarstående skatt,
som uppkommer vid debitering av
slutlig skatt senast den 31 augusti
året efter inkomståret och som
betalas senast den 18 september
samma år, tas kvarskatteavgift ut
med en procentsats motsvarande 60
procent av statslåneräntan. Pro-
centsatserna bestäms till tal med
högst en decimal. Om särskild ber-
äkning i vissa fall föreskrivs i
4 mom.

Avgift, i förekommande fall efter
avdrag för ö-skatteränta, påförs
inte om beloppet understiger 50
kronor. Vid beräkningen av avgif-
ten gäller att i den slutliga skatten
inte inräknas skattetillägg eller
förseningsavgift enligt taxeringsla-
gen (1990:324) och att avgift inte

27 §

3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt, efter avdrag för
överskjutande ingående mervärde-
skatt, den preliminära skatt som
han har betalat senast den 18 feb-
ruari året efter inkomståret och vad
som skall gottskrivas honom enligt
2 mom. första stycket 1, 2, 5 eller
6 eller andra stycket samma mo-
ment, skall den skattskyldige betala
en avgift (kvarskatteavgift) på
det överskjutande beloppet. Kvar-
skatteavgift tas ut med en procent-
sats motsvarande 20 procent av den
statslåneränta som gällde vid ut-
gången av november inkomståret
på det överskjutande beloppet till
den del det har täckts av preliminär
skatt som har betalats senast den 3
maj året efter inkomståret och med
en procentsats motsvarande 125
procent av statslåneräntan på reste-
rande del. På kvarstående skatt,
som uppkommer vid debitering av
slutlig skatt senast den 31 augusti
året efter inkomståret och som
betalas senast den 18 september
samma år, tas kvarskatteavgift ut
med en procentsats motsvarande 60
procent av statslåneräntan. Pro-
centsatserna bestäms till tal med
högst en decimal. Om särskild
beräkning i vissa fall föreskrivs i
4 mom.

Avgift, i förekommande fall efter
avdrag för ö-skatteränta, påförs
inte om beloppet understiger 50
kronor. Vid beräkningen av avgif-
ten gäller att i den slutliga skatten
inte inräknas skattetillägg eller
förseningsavgift enligt taxeringsla-
gen (1990:324) eller förseningsav-

101

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

skall beräknas på överskjutande
belopp till den del det uppgår till
högst 20 000 kronor och har beta-
lats senast den 3 maj året efter
inkomståret.

gift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) och att avgift inte
skall beräknas på överskjutande
belopp till den del det uppgår till
högst 20 000 kronor och har beta-
lats senast den 3 maj året efter in-
komståret.

Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras
tillkommande skatt, görs ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften
bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts
vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande
skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges.

68 §

6 mom. Fordran på skatt eller ränta, som skall återbetalas enligt denna
lag, må ej överlåtas särskilt, innan beloppet kan lyftas.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får där avsedd fordran
utmätas. Fordran på överskjutande skatt, som avses i 1 mom. första
stycket, och ränta på sådan fordran får dock utmätas först i samband med
att kronofogdemyndighet vid den årliga debiteringen av slutlig skatt
bereds tillfälle att ta sådana fordringar i anspråk enligt lagen (1985:146)
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. I enskilt mål får
fordringar av sistnämnda slag inte utmätas efter ansökan som gjorts
senare än den 30 juni under taxeringsåret.

Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid
utmätning av fordran som avses i första stycket.

Utmätning i enskilt mål må icke
ske utan att åtgärden kan beräknas
inbringa sökanden något utöver
vad som fordras för att täcka kost-
naderna för utmätningen.

1 mom. Om preliminär skatt,
som har inbetalats eller som, utan
att så har skett, skall gottskrivas
skattskyldig på grund av att arbets-
givaren gjort skatteavdrag, och
skatt som skall gottskrivas enligt
27 § 2 mom. första stycket 4 eller
5 eller andra stycket samma mo-
ment, överstiger den slutliga skat-
ten skall ränta (ö-skatteränta)
beräknas på det överskjutande
beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller att i
den slutliga skatten inte inräknas
skattetillägg eller förseningsavgift

69 §

1 mom. Om preliminär skatt,
som har inbetalats eller som, utan
att så har skett, skall gottskrivas
skattskyldig på grund av att ar-
betsgivaren gjort skatteavdrag, och
skatt som skall gottskrivas enligt
27 § 2 mom. första stycket 4, 5
eller 6 eller andra stycket samma
moment, överstiger den slutliga
skatten skall ränta (ö-skatte-
ränt a) beräknas på det överskju-
tande beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller att i
den slutliga skatten inte inräknas
skattetillägg eller förseningsavgift

102

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

enligt taxeringslagen (1990:324)
och att i den preliminära skatten
inte inräknas sådan preliminär skatt
som avses i 27 § 2 mom. 3 och
som har betalats efter den 3 maj
året efter inkomståret.

enligt taxeringslagen (1990:324)
eller förseningsavgift enligt fas-
tighetstaxeringslagen (1979:1152)
och att i den preliminära skatten
inte inräknas sådan preliminär skatt
som avses i 27 § 2 mom. 3 och
som har betalats efter den 3 maj
året efter inkomståret.

Vid debitering av slutlig skatt senast den 31 augusti taxeringsåret,
beräknas ränta på den del av överskjutande belopp som inte överstiger
20 000 kronor enligt en räntesats, som motsvarar 35 procent av den
statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret och på
belopp därutöver enligt en räntesats som motsvarar 25 procent av stats-
låneräntan. Ränta utgår inte på överskjutande belopp till den del det
motsvaras av preliminär skatt som inbetalas efter den 18 februari året
efter inkomståret. I övriga fall beräknas ränta på den del av överskju-
tande belopp som inte överstiger 20 000 kronor enligt en räntesats som
motsvarar 60 procent av statslåneräntan och på belopp däröver enligt en
räntesats som motsvarar 45 procent av statslåneräntan. Har preliminär
skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 18 februari året efter
inkomståret men senast den 3 maj samma år, beräknas räntan enligt en
räntesats som motsvarar 30 procent av statslåneräntan. Räntesatserna
bestäms till procenttal med högst en decimal.

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas
inte ut om beloppet understiger 50 kronor.

Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras
tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid
till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga
debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på
ö-skatteränta.

103

2.13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:000) om ändring i lagen
(1993:941) om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Prop. 1993/94:50

Härigenom föreskrivs att 1 § uppbördslagen (1953:272)' i paragrafens
lydelse enligt lagen (1993:941) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:

1. kommunal inkomstskatt,

2. statlig inkomstskatt,

3. statlig förmögenhetsskatt,

4. statlig fastighetsskatt,

5. skogsvårdsavgift,

6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

7. avkastningsskatt i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,

8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,

9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

10. mervärdeskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,

11. annuitet pa avdiknmgslan,

12. avgift enligt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift,

13. avgift enligt lagen (1993:
000) om allmän avgift för finan-
siering av kontantförmåner vid
arbetslöshet.

Att vad som sägs i denna lag

13. avgift enligt lagen (1993:
000) om allmän avgift för finan-
siering av kontantförmåner vid
arbetslöshet,

14. skatt enligt lagen (1993:000)
om expansionsmedel.

om egenavgifter enligt lagen om

socialavgifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster följer av 3 § sistnämnda

lag.

'Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2Lydelse enligt prop. 1993/94:80.

104

2.14 Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 3 och 9 §§ skogskontolagen1 (1954:142)
skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

§2

Vid taxering till kommunal och
statlig inkomstskatt kan fysisk per-
son och dödsbo på de villkor och i
den omfattning som anges i denna
lag, få uppskov med beskattning av
intäkt av näringsverksamhet av-
seende skogsbruk för medel som
sätts in på ett särskilt bankkonto
(skogskonto eller skogsskadekon-
to). Uppskov medges inte delägare
i handelsbolag för inkomst av
bolagets verksamhet.

1

Vid taxering till kommunal och
statlig inkomstskatt kan fysisk per-
son och dödsbo som avses i 10 §
1 mom. lagen (1947:576) om stat-
lig inkomstskatt, på de villkor och
i den omfattning som anges i denna
lag, få uppskov med beskattning av
intäkt av näringsverksamhet av-
seende skogsbruk för medel som
sätts in på ett särskilt bankkonto
(skogskonto eller skogsskadekon-
to). Uppskov medges inte delägare
i handelsbolag eller i dödsbo, för
vilket reglerna om handelsbolag
skall tillämpas, för inkomst av bo-
lagets eller dödsboets verksamhet.

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges endast om storm-
fällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse har medfört att
mer än en tredjedel av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad
som annars skulle ha varit fallet och om den skattskyldige med intyg från
skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att den huvudsakliga
delen av beskattningsårets skogsintäkter hänför sig till avverkning som nu
har sagts.

Uppskov för insättning på skogs-
skadekonto medges inte om den
skattskyldige för det beskattningsår
och den förvärvskälla som
uppskovet avser också yrkar upp-
skov för insättning på skogskonto.

Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på grund av att
de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får den skatt-
skyldige framställa yrkande om uppskov för insättning på skogskonto.
Sådan framställning skall ha kommit in till skattemyndigheten inom sex
månader från det att beslut meddelades om att rätt till uppskov för in-
sättning på skogsskadekonto inte föreligger, om inte längre tid följer av
bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324).

Med bank avses i denna lag Riksbanken, affärsbank, sparbank samt
föreningsbank.

En skattskyldig får för ett visst
beskattningsår och en viss förvärvs-
källa göra insättning på endast ett
skogskonto eller skogsskadekonto.

Uppskov för insättning på skogs-
skadekonto medges inte om den
skattskyldige för det beskattningsår
som uppskovet avser också yrkar
uppskov för insättning på skogs-
konto.

En skattskyldig får för ett visst
beskattningsår göra insättning på
endast ett skogskonto eller skogs-
skadekonto. Har den skattskyldige

105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Har den skattskyldige i strid mot
denna bestämmelse gjort insättning
på skogskonto eller skogsskadekon-
to i mer än en bank medges
uppskov endast för insättning på
det först öppnade kontot.

2

Beträffande viss förvärvskälla får
uppskovet för ett och samma be-
skattningsår, om annat ej följer av
andra och tredje styckena, avse
högst ett belopp motsvarande sum-
man av

i strid mot denna bestämmelse
gjort insättning på skogskonto eller
skogsskadekonto i mer än en bank
medges uppskov endast för insätt-
ning på det först öppnade kontot.

§3

Uppskovet får för ett och samma
beskattningsår, om annat ej följer
av andra och tredje styckena, avse
högst ett belopp motsvarande sum-
man av

a) sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under be-
skattningsåret har tagits ut för förädling i annan förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet.

Medför stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse att
en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad
som annars skulle ha varit fallet, får skattskyldig, om och i den mån han
med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att
intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med högst ett
belopp motsvarande summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt

c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under be-
skattningsåret har tagits ut för förädling i annan förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet.

Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också i fråga
om sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i 25 §
2 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Vid tillämpningen av första-tredje styckena avses med köpeskilling
även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Uppskov medges inte med så stort belopp att underskott uppkommer
vid beräkning av inkomst av förvärvskällan enligt kommunalskattelagen.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som avses
i 6 § 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
medges uppskov för den del av utdelningen som härrör från intäkt av
skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår som utdelningen
hänför sig till på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av
skogsbruk, som den skattskyldige drivit själv.

106

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

3

Uppskov för visst beskattningsår
och viss förvärvskälla medges i
fråga om skogskonto inte med
belopp som understiger 5 000
kronor och i fråga om skogsskade-
konto inte med belopp som under-
stiger 50 000 kronor. Uppskovs-
beloppet avrundas nedåt till helt
hundratal kronor.

§

Uppskov för visst beskattningsår
medges i fråga om skogskonto inte
med belopp som understiger 5 000
kronor och i fråga om skogsskade-
konto inte med belopp som under-
stiger 50 000 kronor. Uppskovs-
beloppet avrundas nedåt till helt
hundratal kronor.

9 §4

Övergår skattskyldigs fastighet till annan på annat sätt än genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva skall, såvida fastig-
heten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på
skogskonto eller skogsskadekonto har gjorts, innestående medel genast
tas upp som intäkt av näringsverksamhet.

Har dödsbo innestående medel
skall beskattning äga rum för det
beskattningsår då reglerna om han-
delsbolag tillämpas första gången
på dödsboet.

Har avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av medel på
skogskonto eller skogsskadekonto, skall medlen genast tas upp som intäkt
av näringsverksamhet. Beskattning skall inte ske av den anledningen att
den skattskyldige efter framställning från skogsvårdsstyrelse har förbundit
sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medlen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

'Lagen omtryckt 1982:325.
2Senaste lydelse 1990:677.
3Senaste lydelse 1990:677.
4Senaste lydelse 1990:677.

107

2.15 Förslag till                                                Prop. 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

11 kap.

3 §2

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av aktiv näringsverk- a) inkomst av näringsverksamhet

samhet här i riket;                   här i landet i vilken den försäkrade

arbetat i icke oväsentlig omfattning
(aktiv näringsverksamhet);

b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet;

c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner;

d) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
inkomst som ovan nämnts samt

e) ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande före-
legat, utbetalats av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk
person;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att hänföra till inkomst av

anställning.

Har inkomst som avses i första
stycket a) eller b) inte uppgått till
1 000 kronor för år, tas den inte i
beräkning. Ej heller tas sådan er-
sättning som avses i första stycket
c) i beräkning, om ersättningen
från den, för vilken arbetet utförts,
under året inte uppgått till 1 000
kronor. Intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i kom-
munalskattelagen (1928:370) eller
sådan ersättning enligt gruppsjuk-
försäkring eller trygghetsförsäkring
vid arbetsskada som enligt 2 §
första stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt räknas inte som in-
komst av annat förvärvsarbete.

Bedömningen i första stycket a)
görs för sig för varje förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen (1928:
370). Har inkomst som avses i
första stycket a) eller b) inte
uppgått till 1 000 kronor för år, tas
den inte i beräkning. Ej heller tas
sådan ersättning som avses i första
stycket c) i beräkning, om ersätt-
ningen från den, för vilken arbetet
utförts, under året inte uppgått till
1 000 kronor. Intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
nämnda lag eller sådan ersättning
enligt gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid arbetsskada
som enligt 2 § första stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt räknas
inte som inkomst av annat för-
värvsarbete.

108

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om pensionsgrundande inkomst som avser tid före
ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1991:1040.

109

2.16 Förslag till                                                Prop. 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1963:173) om avdrag för avgifter
till Stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 - 3 §§ lagen (1963:173) om avdrag för
avgifter till Stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m.1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt medges
avdrag för sådana avgifter till
stiftelsen Svenska Filminstitutet,
som avses i ett den 2 mars 1982
träffat avtal med de ändringar och
tillägg som följer av ett den 22
december 1988 slutet avtal mellan
staten samt Sveriges biografäga-
reförbund, Folkets husföreningar-
nas riksorganisation, Föreningen
Våra gårdar, Sveriges filmuthyra-
reförening u. p. a., Föreningen
Sveriges filmproducenter och före-
ningen 1FPI-VIDEO.

Föreslagen lydelse

§2

Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) och
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt medges avdrag för så-
dana avgifter och bidrag till Stiftel-
sen Svenska Filminstitutet, som
avses i ett den 3 september 1992
träffat avtal mellan staten samt
Sveriges Biografägareförbund,
Folkets Husföreningamas Riks-
organisation, Riksföreningen Våra
Gårdar, Sveriges Filmuthyrare-
förening u. p. a., Föreningen
Sveriges Filmproducenter, Sveriges
Videodistributörers Förening
(VHF), VideoHandelns Samarbets-
organisation (VHS), VIDSAM-
Videouthyrarnas Samarbetsorgani-
sation (VIDSAM), Sveriges Tele-
vision AB och Nordisk Television
AB.

2

Stiftelsen är inte skyldig att erläg-
ga skatt för inkomst eller förmö-
genhet i vidare mån än vad avser
inkomstskatt för inkomst av
fastighet.

3

Medel, vilka utbetalas från den i

1 § nämnda stiftelsen, skola hos
mottagaren upptagas som skatte-
pliktig intäkt för det beskattnings-
år, då medlen kommit honom till
godo, dock att bidrag och stipendi-
er till utbildning eller forskning
inom filmens område samt till
folkbildningsorganisationer eller
organisationer med huvudsaklig

§3

Stiftelsen är inte skyldig att erläg-
ga skatt för inkomst eller förmö-
genhet i vidare mån än vad avser
inkomstskatt för inkomst av nä-
ringsverksamhet som hänför sig till
innehav av fastighet.

§

I fråga om inkomstbeskattningen
av stöd som lämnas av stiftelsen till
en näringsidkare för näringsverk-
samheten tillämpas bestämmelserna
om näringsbidrag och annat stöd i
punkt 9 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370).

110

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

uppgift att studera filmens konst-
närliga och sociala betydelse eller
organisationer med uteslutande
syfte att tillgodose behovet av
filmförevisningar, lämpade för
barn, icke skola utgöra skatteplik-
tig intäkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1994 års taxering. Bestämmelsen i 3 § tillämpas på medel som
betalas ut från stiftelsen efter ikraftträdandet.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1982:444.

2Senaste lydelse 1989:251.

3Senaste lydelse 1984:1069.

111

2.17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Prop. 1993/94:50

Härigenom föreskrivs att 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

48

Har någon, i egenskap av före-
trädare för skattskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet underlåtit att
betala in skatt i den tid och ord-
ning som anges i 22, 22 a och
42 §§, är han tillsammans med den
skattskyldige betalningsskyldig för
skattebeloppet, ränta och dröjs-
målsavgift enligt 47 §. Betalnings-
skyldigheten får jämkas eller efter-
ges om det föreligger särskilda
skäl.

§2

Har någon, i egenskap av före-
trädare för skattskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet underlåtit att
betala in skatt i den tid och ord-
ning som anges i 22, 22 a och
42 §§, är han tillsammans med den
skattskyldige betalningsskyldig för
skattebeloppet, ränta och dröjs-
målsavgift enligt 47 §. Om företrä-
daren uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet lämnat uppgifter som
föranlett att den skattskyldige till-
godoförts överskjutande ingående
skatt enligt 49 § med för stort
belopp, är han tillsammans med
den skattskyldige skyldig att betala
tillbaka beloppet samt därpå belö-
pande skattetillägg, ränta och
dröjsmålsavgift.

Betalningsskyldighet som följer
av första stycket får jämkas eller
efterges om det föreligger särskilda
skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas sedan den skattskyldiges betalningsskyl-
dighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för
skatt.

Den som fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp, ränta eller
dröjsmålsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av den
skattskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i fråga
om regressfordran enligt tredje
stycket.

Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i fråga
om regressfordran enligt fjärde
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

112

Prop. 1993/94:50

1 Lagen omtryckt 1990:576.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

2 Senaste lydelse 1992:627.

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 50

113

2.18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:599) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avgifter till Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:599) om avdrag vid inkomst-
taxeringen för avgifter till Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag1 skall
ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:50

Nuvarande lydelse

Avgifter som aktiebolag erlägger
till Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag för uppgifter enligt 3
kap. 8 § tredje stycket aktiebo-
lagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 §
tredje stycket försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) eller 3 kap. 8 §
tredje stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) eller enligt särskilt
uppdrag utgör avdragsgill kostnad
vid beräkning enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
av nettointäkt av den förvärvskälla
som utgör det utbetalande bolagets
huvudsakliga verksamhet.

Föreslagen lydelse

Avgifter som aktiebolag erlägger
till Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag för uppgifter enligt 3
kap. 8 § tredje stycket aktiebo-
lagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 §
tredje stycket försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) eller 3 kap. 8 §
tredje stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) eller enligt särskilt
uppdrag utgör avdragsgill kostnad
vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

1 Senaste lydelse 1987:635.

114

2.19 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Prop. 1993/94:50

Härigenom föreskrivs att 1 och
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Kupongskatt erlägges enligt
denna lag till staten för utdelning
av annat slag än som avses i 3 §
7 mom. fjärde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
på aktie i svenskt aktiebolag.

Vad i denna lag sägs om aktie i :
svensk värdepappersfond.

§§ kupongskattelagen (1970:624)

Föreslagen lydelse

§2

Kupongskatt erläggs enligt denna
lag till staten för utdelning av annat
slag än som avses i punkt 1 a
andra stycket av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen
(1928:370) på aktie i svenskt ak-
tiebolag.

■enskt aktiebolag gäller även andel i

4 §3

Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad, om denne är fysisk
person, som ej är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, dödsbo
efter sådan person eller utländsk juridisk person, och utdelningen ej är
hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast drift-
ställe här i riket. Skattskyldighet föreligger dock inte för utdelnings-
berättigad utländsk juridisk person för den del av utdelningen som enligt
punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen
(1928:370) har beskattats hos delägaren.

För handelsbolag, kommandit-
bolag, rederi och dödsbo, på vilket
enligt 53 § 3 mom. tredje stycket
kommunalskattelagen skall tilläm-
pas bestämmelserna om handels-
bolag, föreligger skattskyldighet
för den del av utdelningen som ej
är hänförlig till inkomst av
näringsverksamhet som bedrivits
från fast driftställe här i riket och
som belöper på delägare som ej är
bosatt eller stadigvarande vistas
här.

För handelsbolag, kommandit-
bolag och rederi föreligger skatt-
skyldighet för den del av utdel-
ningen som ej är hänförlig till
inkomst av näringsverksamhet som
bedrivits från fast driftställe här i
riket och som belöper på delägare
som ej är bosatt eller stadigvarande
vistas här.

Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som inne-
har aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen
beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från
kupongskatt.

Skattskyldighet föreligger icke för person, som avses i 17 § eller 18 §
1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

115

Prop. 1993/94:50

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

2 Senaste lydelse 1991:414.

3 Senaste lydelse 1991:349.

116

2.20 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Prop. 1993/94:50

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevill-
ningsavgifter för särskilda förmå-
ner och rättigheter, lagen
(1927:321)om skatt vid utskiftning
av aktiebolags tillgångar, kommu-
nalskattelagen (1928:370), lagen
(1933:395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt, lagen (1958:295) om
sjömansskatt, lagen (1983:219) om
tillfällig vinstskatt, lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt,
lagen (1984:1052) om statlig fas-
tighetsskatt, lagen (1986:1225) om
tillfällig förmögenhetsskatt för liv-
försäkringsbolag, understödsför-
eningar och pensionsstiftelser,
lagen (1989:346) om särskild vinst-
skatt, lagen (1989:471) om inves-
teringsskatt för vissa byggnadsar-
beten, lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, lagen
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen
(1991:591) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta artister
m.fl., lagen (1991:687) om sär-
skild löneskatt på pensionskost-
nader,

1. lagen (1908:128) om bevill-
ningsavgifter för särskilda förmå-
ner och rättigheter, lagen
(1927:321) om skatt vid utskiftning
av aktiebolags tillgångar, kommu-
nalskattelagen (1928:370), lagen
(1933:395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt, lagen (1958:295) om
sjömansskatt, lagen (1983:219) om
tillfällig vinstskatt, lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt,
lagen (1984:1052) om statlig fas-
tighetsskatt, lagen (1986:1225) om
tillfällig förmögenhetsskatt för liv-
försäkringsbolag, understödsför-
eningar och pensionsstiftelser,
lagen (1989:346) om särskild vinst-
skatt, lagen (1989:471) om inves-
teringsskatt för vissa byggnadsar-
beten, lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, lagen
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen
(1991:591) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta artister
m.fl., lagen (1991:687) om sär-
skild löneskatt på pensionskost-
nader, lagen (1993:000) om ex-
pansionsmedel,

2. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpel-
skattelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, väg-
trafikskattelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1976:338)

117

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691)
om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videoband-
spelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivnings-
myndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt på viss bensin,
fordonsskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om fordonsskatt på
utländska fordon, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt,
lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energipro-
duktion, lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter, lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen (1991:1482) om
lotteriskatt, lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m., lagen
(1992:1479) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1992:1438) om diesel-
oljeskatt och användning av vissa oljeprodukter, lagen (1992:1439) om
lagerskatt på dieselolja,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och lagen (1993:000) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i
den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande dröjsmålsav-
gift, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

'Lydelse enligt prop. 1993/94:80.

118

2.21 Förslag till

Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 12 § bokföringslagen (1976:125) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1993/94:50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §'

Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. För enskild näringsidkare,
dödsbo, handelsbolag där fysisk person eller dödsbo skall beskattas för
bolagets inkomst och sådan samfällighetsförvaltande juridisk person som
avses i 53 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall kalenderåret
utgöra räkenskapsår. Annan bokföringsskyldig får tillämpa annat
räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår). Brutet räkenskapsår
skall omfatta tiden den 1 maj-den 30 april, den 1 juli-den 30 juni eller
den 1 september-den 31 augusti.

Om det med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse eller andra
omständigheter finns synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge att annan period av tolv hela månader än
som följer av första stycket skall utgöra räkenskapsår.

När bokföringsskyldighet inträder eller räkenskapsåret lägges om, får
räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att
omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också
göras om bokföringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske
till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med
mindre tillstånd därtill ges av skattemyndigheten.

Den som är bokföringsskyldig i
fråga om flera rörelser skall an-
vända samma räkenskapsår för des-
sa. Föreligger synnerliga skäl, kan
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge att
olika räkenskapsår får användas.
För att få samma räkenskapsår för
flera rörelser får omläggning av
räkenskapsår ske utan särskilt till-
stånd.

Femte stycket äger motsvarande
tillämpning på räkenskapsår inom
koncern.

Den som är bokföringsskyldig i
fråga om flera rörelser skall an-
vända samma räkenskapsår för des-
sa. För att få samma räkenskapsår
för flera rörelser får omläggning av
räkenskapsår ske utan särskilt
tillstånd.

Femte stycket äger motsvarande
tillämpning på räkenskapsår inom
koncern. Föreligger synnerliga
skäl, kan regeringen eller myndig-
het som regeringen bestämmer
medge att olika räkenskapsår får
användas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

119

1 Senaste lydelse 1990:665.

Prop. 1993/94:50

120

2.22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto

Härigenom föreskrivs att 1, 3, och 5 §§ lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

1 §’

Vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt kan fysisk person,
på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få uppskov
med beskattning av sådan intäkt av näringsverksamhet som tillkommit
honom i egenskap av upphovsman enligt lagen (1960:729) om upphovs-
rätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsmannaintäkt). Uppskov
medges inte om den skattskyldige har avlidit under beskattningsåret.

Delägare i handelsbolag eller i
dödsbo, för vilket reglerna om
handelsbolag skall tillämpas, har
inte rätt till uppskov för bolagets
eller dödsboets inkomst.

Delägare i handelsbolag har inte
rätt till uppskov för bolagets in-
komst.

3 §

Som förutsättning för uppskov gäller

a) att den skattskyldige vid utgången av det beskattningsår som inbetal-

ningen avser är bosatt här i riket och
b) att den skattskyldiges sam-
manlagda upphovsmannaintäkter
under beskattningsåret av en eller
flera förvärvskällor med minst
femtio procent överstiger hans
sammanlagda upphovsmannaintäk-
ter under något av de två närmast
föregående beskattningsåren.

b) att den skattskyldiges upp-
hovsmannaintäkter under beskatt-
ningsåret med minst femtio procent
överstiger hans upphovsmanna-
intäkter under något av de två
närmast föregående beskattnings-
åren.

5

Skattskyldig har för ett och sam-
ma beskattningsår rätt till uppskov
endast i fråga om en förvärvskälla
och för inbetalning på upphovs-
mannakonto i en bank. Har den
skattskyldige för visst beskattnings-
år gjort inbetalning till mer än en
bank, föreligger rätt till uppskov
endast för inbetalning till den först
anlitade banken.

§

Skattskyldig har för ett och sam-
ma beskattningsår rätt till uppskov
endast för inbetalning på upphovs-
mannakonto i en bank. Har den
skattskyldige för visst beskattnings-
år gjort inbetalning till mer än en
bank, föreligger rätt till uppskov
endast för inbetalning till den först
anlitade banken.

121

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången Prop. 1993/94:50
vid 1995 års taxering.

1 Senaste lydelse 1990:679.

122

2.23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § samt 3 kap. 1 och 6 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

§2

En arbetsgivare skall på det av-
giftsunderlag som anges i 3 - 5 §§
för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 8,43
procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86
procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den
procentsats som anges i särskild
lag,

4. delpensionsavgift med 0,20
procent,

5.  arbetsskadeavgift med 1,38
procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 2,12
procent,

7. arbetarskyddsavgift med 0,17
procent,

8. lönegarantiavgift med 0,20
procent.

1

En arbetsgivare skall på det av-
giftsunderlag som anges i 3 - 5 §§
för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 8,43
procent,

2. folkpensionsavgift med 5,66
procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den
procentsats som anges i särskild
lag,

4. delpensionsavgift med 0,20
procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38

procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 2,12

procent,

7. arbetarskyddsavgift med 0,17

procent,

8. lönegarantiavgift med 0,20
procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffan-
de ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsav-
gift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

3 kap
1

En försäkrad som avses i 1 kap.

2 § skall på det avgiftsunderlag
som anges i 3 - 5 §§ för varje år
betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,12
procent,

2. folkpensionsavgift med 5,83
procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den
procentsats som anges i särskild
lag,

4. delpensionsavgift med 0,20
procent samt

5. arbetsskadeavgift med 1,40
procent.

En försäkrad som avses i 1 kap.
2 § skall på det avgiftsunderlag
som anges i 3 - 5 §§ för varje år
betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,12
procent,

2. folkpensionsavgift med 6,03
procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den
procentsats som anges i särskild
lag,

4. delpensionsavgift med 0,20
procent samt

5. arbetsskadeavgift med 1,40
procent.

123

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Riksförsäkringsverket får varje
år från vederbörlig inkomsttitel i
statsbudgeten tillgodoföra sig ett
belopp som motsvarar summan av
de under nästföregående år debite-
rade egenavgifterna minskad med
summan av de avgifter som under
samma år avkortats eller restitue-
rats.

Riksförsäkringsverket får under
respektive uppbördsår enligt upp-
bördslagen (1953:272) som förskott
på belopp enligt första stycket till-
godoföra sig 11 procent av den
preliminära F-skatt som debiterats
intill den 25 februari samma år.
Förskottet tillgodoförs med en
sjättedel under var och en av
uppbördsmånaderna mars, maj,
juli, september, november och
januari. Riksskatteverket skall
varje år senast den 15 mars lämna
Riksförsäkringsverket uppgift om
summan av den före den 25 feb-
ruari samma år debiterade preli-
minära F-skatten.

4

Riksförsäkringsverket får varje
år från vederbörlig inkomsttitel i
statsbudgeten tillgodoföra sig ett
belopp som motsvarar summan av
de under nästföregående år debite-
rade egenavgiftema minskad med
summan av de avgifter som under
samma år satts ned eller restitue-
rats.

Riksförsäkringsverket får under
respektive uppbördsår enligt upp-
bördslagen (1953:272) som förskott
på belopp enligt första stycket till-
godoföra sig 11 procent av den
preliminära skatt som debiterats
fysiska personer före den 1 februari
samma år. Förskottet tillgodoförs
med en tolftedel under var och en
av uppbördsmånaderna. Riksskatte-
verket skall varje år senast den 15
februari lämna Riksförsäkringsver-
ket uppgift om summan av den
före den 1 februari samma år
debiterade preliminära skatten för
fysiska personer.

Om Riksförsäkringsverket under ett uppbördsår tillgodoförts förskott
som överstiger beloppet enligt första stycket skall skillnaden regleras
genom avräkning på belopp som närmast därefter skall tillgodoföras
enligt första eller andra stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser
tid före ikraftträdandet.

3. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter utgången av år
1993 skall — om den avgiftsskyldige inte visar annat — så stor del av be-
skattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av år 1993
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller före utgången av år 1993 och hela beskattningsåret.

4. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga
om uppbördsåret 1994/95. Den del av förskottet som avser uppbördsmå-
naden februari 1994 skall dock Riksförsäkringsverket tillgodoföra sig
under uppbördsmånaden mars samma år.

'Lagen omtryckt 1989:633.

2Senaste lydelse 1992:1707.

3Senaste lydelse 1992:1572.

4Senaste lydelse 1992:1178.

124

2.24 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §, 4 kap. 3 §, 13 kap. 6 och
20 a §§, 15 kap. 24 a § och 17 kap. 7 § utsökningsbalken skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

2 kap.
4 §

Har ansökan gjorts hos en krono-
fogdemyndighet som ej är behörig,
skall målet genast överlämnas till
den kronofogdemyndighet som en-
ligt vad handlingarna visar är
behörig. Ansökan anses gjord, när
ansökningshandlingen kom in till
den förra myndigheten eller, i
fråga om muntlig ansökan, när
sådan ansökan gjordes där.

Har ansökan gjorts hos en behö-
rig kronofogdemyndighet och är
även annan kronofogdemyndighet
behörig, får målet överlämnas till
den myndigheten, om målet ej utan
avsevärd olägenhet kan handläggas
vid den förra myndigheten eller
överlämnande annars uppenbart
främjar målets handläggning.

Har ansökan gjorts hos en krono-
fogdemyndighet som inte är behö-
rig, skall målet genast överlämnas
till en kronofogdemyndighet som
enligt vad handlingarna visar är
behörig. Ansökan anses gjord, när
den kom in till den första myn-
digheten eller, i fråga om muntlig
ansökan, när sådan ansökan gjor-
des där.

Åven om den myndighet där
ansökan gjorts är behörig, får
målet överlämnas till en annan
behörig kronofogdemyndighet, om
det främjar målets handläggning.
Ett mål får överlämnas även efter
det att utmätning har verkställts
eller andra åtgärder för verk-
ställighet har vidtagits.

4 kap.

3 §

Utmätning skall ske endast om
det belopp som kan beräknas flyta
in, efter avdrag för kostnader som
uppkommer efter utmätningen, ger
ett överskott som gör åtgärden
försvarlig.

Av utmätningsbar egendom bör i första hand tagas i anspråk sådan
tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad,
förlust eller annan olägenhet för gäldenären, om ej annat följer av 4-6 §§.

13 kap.

6 §

Fordran som skall beaktas upptas med det belopp till vilket den uppgår
på fördelningsdagen. Som fördelningsdag anses härvid den dag till vilken
fördelningssammanträde är utsatt, även om hinder möter att då verkställa
fördelningen. När sammanträde ej hålls, anses den dag då kronofogde-
myndighetens beslut meddelas som fördelningsdag.

Vid fördelning räknas som ford-

125

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

ran i ett mål även sådan förrätt-
ningskostnad som avser endast det
målet.

Begär borgenär betalning för fordran som ej har anmälts i tid, skall
utdelning utgå av överskott, om sådant uppkommer.

20 a §

Skall influtna medel fördelas mel-
lan flera mål och understiger det
belopp som skall betalas ut i något
av dessa 100 kronor, skall belop-
pet, om särskilda skäl inte föran-
leder något annat, i stället fördelas
mellan övriga mål där fordringen
inte fått full täckning.

Kronofogdemyndigheten är inte
skyldig att betala ut belopp som
understiger 25 kronor. Om be-
loppet inte betalas ut, tillfaller det
staten.

Kronofogdemyndigheten är inte
skyldig att betala ut belopp som
understiger tio kronor. Om be-
loppet inte betalas ut, tillfaller det
staten.

Kronofogdemyndigheten är inte
skyldig att betala ut belopp som
understiger tio kronor. Om be-
loppet inte betalas ut, tillfaller det

staten.

15 kap.

24 a §2

Kronofogdemyndigheten är inte
skyldig att betala ut belopp som
understiger 25 kronor. Om be-
loppet inte betalas ut, tillfaller det

staten.

17 kap.

7 §3

Förrättningskostnader i mål om utmätning tas ut ur köpeskillingen för
såld egendom, behållen avkastning och andra tillgängliga medel. De får
vid behov genast utsökas hos gäldenären.

Förrättningskostnader som är
gemensamma för flera mål har
företräde framför kostnader som
endast avser ett mål.

Förrättningskostnad för handräckning enligt 8 kap. 18 § får genast
utsökas hos den mot vilken åtgärden har vidtagits.

Förrättningskostnad i mål om införsel får genast tas ut genom införsel
hos gäldenären.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

'Senaste lydelse 1983:924.

2Senaste lydelse 1983:924.

3Senaste lydelse 1992:636.

126

2.25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:893) om ändring i
utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 § utsökningsbalken i paragrafens
lydelse enligt lagen (1993:893) om ändring i nämnda balk skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

4 kap.

8 §

Frågor om utmätning prövas av
kronofogdemyndigheten i det län
där gäldenären har sitt hemvist.

Frågor om utmätning av egen-
dom som inte finns i det län där
gäldenären har sitt hemvist får
prövas även av kronofogdemyn-
digheten i det län där egendomen
finns eller, i fråga om ett fartyg
eller luftfartyg, dit det väntas.
Frågor om utmätning av ett fartyg
får prövas även av kronofogde-
myndigheten i det län där fartyget
har sin hemort. Frågor om utmät-
ning av en fordran eller en annan
rättighet får prövas också av kro-
nofogdemyndigheten i det län där
sekundogäldenären eller någon
annan förpliktad finns, även om
fordran eller rättigheten skall anses
finnas i ett annat län. Frågor om
utmätning av lön eller annan för-
mån som avses i 7 kap. prövas,
om gäldenären inte har hemvist här
i landet, av kronofogdemyndig-
heten i det län där arbetsgivaren
eller någon annan som ger ut för-
månen finns.

Frågor om utmätning prövas av
kronofogdemyndigheten i det län
där gäldenären har sitt hemvist,
där egendom som tillhör gäldenä-
ren finns eller där verkställighet
annars lämpligen kan ske.

Frågor om utmätning av lön eller
annan förmån som avses i 7 kap.
prövas, om gäldenären inte har
hemvist här i landet, av krono-
fogdemyndigheten i det län där ar-
betsgivaren eller någon annan som
ger ut förmånen finns.

Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt
första eller andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vidtaga
åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan målet enligt 2 kap. 4 § första
stycket överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

127

2.26 Förslag till

Prop. 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som
enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som
ägare.

I fråga om handelsbolag och I fråga om handelsbolag åvilar
dödsbon som vid inkomsttaxeringen skattskyldigheten dock delägarna.
behandlas som handelsbolag åvilar
skattskyldigheten dock delägarna.

Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket föreligger
skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.

I det fall inkomst av eller förmögenhetstillgång som består av sådan
privatbostad som avses i 1 § andra stycket är undantagen från beskattning
i Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal, skall statlig fastighetsskatt
avseende sådan privatbostad inte tas ut.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats
eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskat-
ten jämkas med hänsyn härtill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

1 Senaste lydelse 1990:1383.

128

2.27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:943) om ändring i lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt

Prop. 1993/94:50

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt att 1 § i paragrafens lydelse enligt lagen (1993:943) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Om fysisk person, under tid då han varit bosatt här i riket, eller
inländsk juridisk person har haft intäkt

a) som medtagits vid taxering enligt kommunal skattelagen (1928:370)
eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

b) för vilken han beskattats i utländsk stat och

c) som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra
därifrån,

har han - med den inskränkning som följer av 2 § - genom avräkning
av den del av den utländska skatten som belöper på intäkten rätt att
erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt i
enlighet med vad som framgår av 4-13 §§.

Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall då fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt har att erlägga fastighetsskatt
för en i utlandet belägen privatbostad.

Kan ett svenskt företag vid
prövning enligt 7 § 8 mom. sjätte
stycket lagen om statlig inkomst-
skatt inte visa att den inkomstbe-
skattning som det utländska bolaget
är underkastat är jämförlig med
den inkomstbeskattning som skulle
ha skett enligt lagen om statlig
inkomstskatt om inkomsten hade
förvärvats av svenskt företag, och
skall mottagen utdelning därför
beskattas i Sverige, men är övriga
förutsättningar för att erhålla skat-
tefrihet för utdelningen i nämnda
moment uppfyllda har företaget,
utöver den avräkning som medges
enligt första stycket och enligt
dubbelbeskattningsavtal, genom
avräkning rätt att erhålla nedsätt-
ning av statlig inkomstskatt med ett
belopp motsvarande tio procent av
denna utdelnings bruttobelopp. Vid

Kan ett svenskt företag vid
prövning enligt 7 § 8 mom. lagen
om statlig inkomstskatt inte visa att
den inkomstbeskattning som det
utländska bolaget är underkastat är
jämförlig med den inkomst-
beskattning som skulle ha skett
enligt lagen om statlig inkomstskatt
om inkomsten hade förvärvats av
svenskt företag, och skall mottagen
utdelning därför beskattas i Sve-
rige, men är övriga förutsättningar
för att erhålla skattefrihet för utdel-
ningen i nämnda moment uppfyllda
har företaget, utöver den avräkning
som medges enligt första stycket
och enligt dubbelbeskattningsavtal,
genom avräkning rätt att erhålla
nedsättning av statlig inkomstskatt
med ett belopp motsvarande tio
procent av denna utdelnings brut-
tobelopp. Vid sådan avräkning gäl-

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 50

129

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

sådan avräkning gäller i tillämpliga ler i tillämpliga delar vad som
delar vad som föreskrivs i 4-13 §§. föreskrivs i 4-13 §§.

130

2.28 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 13 § och 5 kap. 1 § taxeringslagen
(1990:324) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4 kap.

13 §

Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får om-
prövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas före
utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det
femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av

1. skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols
beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyl-
dig,

2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i
fastighetstaxering,

3. skattemyndighets beslut om 3. skattemyndighets beslut om
åtgärd enligt 28 kap. 12 § fas- fastighetstaxering enligt fastighets-
tighetstaxeringslagen (1979:1152) taxeringslagen (1979:1152),

eller om rättelse enligt 20 kap.

23 § eller 28 kap. 10 § samma lag,

4. beslut av Riksskatteverket, kammarrätt eller Regeringsrätten an-
gående sjömansskatt,

5. beslut om utländsk skatt eller om obligatoriska avgifter som avses i
46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen (1928:370).

Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får
skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett
beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett
skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

Prop. 1993/94:50

5 kap.

1 §'

Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande,
som han under förfarandet avgett till ledning för taxeringen, lämnat
uppgift som befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras
honom. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan upp-
gift i mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning i

sak.

Skattetillägg enligt första stycket
tas ut med tjugo procent av den
mervärdeskatt och med fyrtio pro-
cent av sådan skatt som avses i 1
kap. 1 § första stycket 1-4,6 och
7 som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha på-
förts den skattskyldige eller hans
make eller, i fråga om förmögen-
hetsskatt, någon annan person som

Skattetillägg enligt första stycket
tas ut med tjugo procent av den
mervärdeskatt och med fyrtio pro-
cent av sådan skatt som avses i 1
kap. 1 § första stycket 1 - 4, 6, 7
och 10 som, om den oriktiga upp-
giften hade godtagits, inte skulle ha
påförts den skattskyldige eller hans
make eller, i fråga om förmögen-
hetsskatt, någon annan person som

131

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

samtaxeras med honom, eller, vad
gäller mervärdeskatt, felaktigt
skulle ha tillgodoräknats honom.
Skulle den oriktiga uppgiften, om
den hade godtagits, ha medfört så-
dant underskott i förvärvskälla i in-
komstslaget näringsverksamhet el-
ler tjänst som inte utnyttjas taxe-
ringsåret, skall skattetillägg i stället
beräknas på ett underlag som utgör
en fjärdedel av den minskning av
underskottet som rättelsen av den
oriktiga uppgiften medfört.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad
gäller mervärdeskatt, tio procent av underlaget när

1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med
ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyn-
digheten och som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av
november taxeringsåret,

2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd
fråga.

samtaxeras med honom, eller, vad
gäller mervärdeskatt, felaktigt
skulle ha tillgodoräknats honom.
Skulle den oriktiga uppgiften, om
den hade godtagits, ha medfört
sådant underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas taxe-
ringsåret, skall skattetillägg i stället
beräknas på ett underlag som utgör
en fjärdedel av den minskning av
underskottet som rättelsen av den
oriktiga uppgiften medfört.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

'Senaste lydelse 1991:1902.

132

2.29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:944) om ändring i
taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1993:944) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §'

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

5. lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

6. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 nämnda lag,

7. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

8. lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift,

9. lagen (1993:000) om allmän 9. lagen (1993:000) om allmän

avgift för finansiering av kon- avgift för finansiering av kon-
tantförmåner vid arbetslöshet.       tantförmåner vid arbetslöshet,

10. lagen (1993:000) om expan-
sionsmedel.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdeskatt i vissa fall framgår av 21 § lagen
(1968:430) om mervärdeskatt.

Prop. 1993/94:50

‘Lydelse enligt prop. 1993/94:80.

133

2.30 Förslag till                                                 Prop. 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10, 14, 18, 19 och 25 §§ samt 3 kap.

22, 25 a, 28, 31 och 60 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §‘

En självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet,
beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte,
samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattnings-
året varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,

2. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje inkomstslag,

3. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

4. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings-
året, om den beskattningsbara förmögenheten uppgår till skattepliktigt
belopp, dock endast om och i den mån han är skattskyldig för förmögen-
het.

En självdeklaration skall dess-
utom innehålla de uppgifter som
för särskilda fall föreskrivs i 16-
24 §§ eller som behövs för
beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, fastighets-
skatt enligt lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt, avkastnings-
skatt enligt lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
eller särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader.

Om en skattskyldig skall taxeras
mögenhet, skall uppgift lämnas ävei

En självdeklaration skall dess-
utom innehålla de uppgifter som
för särskilda fall föreskrivs i 16-
24 §§ eller som behövs för
beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, fastighets-
skatt enligt lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt, avkastnings-
skatt enligt lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader eller expan-
sionsmedelsskatt enligt lagen
(1993:000) om expansionsmedel.
för barns eller någon annans för-
om sådan förmögenhet.

14

I självdeklarationen behöver upp-
gift inte lämnas om ersättning som,
enligt bestämmelserna i 3 kap. 5 §
första stycket 4, först efter före-
läggande av skattemyndigheten be-
höver tas upp i kontrolluppgift.

§2

I självdeklarationen behöver upp-
gift inte lämnas om ersättning som,
enligt bestämmelserna i 3 kap. 5 §
första stycket 3, först efter före-
läggande av skattemyndigheten be-
höver tas upp i kontrolluppgift.

134

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Om den skattskyldige yrkar avdrag för ökade levnadskostnader enligt
punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
han lämna de uppgifter som behövs om ersättning som uppburits för att
täcka kostnaderna.

Har en överenskommelse enligt
3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
träffats om att en viss ersättning
skall anses som inkomst av anställ-
ning, skall den som uppbär ersätt-
ningen ange detta i sin självdekla-
ration. Detsamma skall gälla om
ersättning från arbetsgivare som är
bosatt utomlands eller är utländsk
juridisk person enligt överens-
kommelse som avses i 3 kap. 2 a §
nämnda lag skall hänföras till
inkomst av annat förvärvsarbete.

18 §

Har en överenskommelse enligt
3 kap. 2 a § lagen (1962:381) om
allmän försäkring träffats om att en
viss ersättning från arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller är
utländsk juridisk person skall hän-
föras till inkomst av annat för-
värvsarbete, skall den som uppbär
ersättningen ange detta i sin själv-
deklaration.

19 §3

Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat fram-
går av 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från bok-
föringen lämna uppgifter om varje slag av

1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga
avsättningar,

2. tillgångar, skulder, obeskattade reserver och eget kapital.

Uppgifter skall vidare lämnas om

1. arten och omfattningen av verksamheten,

2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,

3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att överens-
stämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grun-
derna,

4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,

5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten
eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på
annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter,
som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra
förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,

6. ändrade redovisningsprinciper samt

7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar.

Fysisk person och dödsbo skall
lämna uppgift om fördelnings-
underlag enligt 2   § lagen

(1993:000) om räntefördelning vid
beskattning vid utgången av när-
mast föregående beskattningsår

135

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

samt motsvarande belopp vid be-
skattningsårets utgång.

Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter
som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna.
Var och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och
omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som
behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.

Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid
av högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till skattemyn-
digheten före ingången av taxeringsåret.

Uppgifter som avses i första och andra styckena skall lämnas på
blankett enligt fastställt formulär eller, efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller myndighet som Riksskatteverket bestämmer, på
annat lämpligt sätt.

25

Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § samt för varje delägare
uppgifter om hans andel av bola-
gets eller rederiets inkomst av
varje förvärvskälla och värdet av
hans andel eller lott i bolaget eller
rederiet. Uppgift skall också läm-
nas om delägares andel av skatte-
underlag enligt 2 § lagen
(1984:1052) om statlig fastighets-
skatt, 3 § lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel
och 2 § lagen (1991:687) om sär-
skild löneskatt på pensionskostna-
der.

§4

Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § första och andra styckena
samt för varje delägare uppgifter
om hans andel av bolagets eller
rederiets inkomst av varje för-
värvskälla och värdet av hans andel
eller lott i bolaget eller rederiet.
Uppgift skall också lämnas om
delägares andel av skatteunderlag
enligt 2 § lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt, 3 § lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel och 2 § lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader.

Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för allmän självdekla-

ration och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.

Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller i tillämpliga
delar även sådant dödsbo som vid

inkomst- och förmögenhetstaxering
skall anses som handelsbolag.

Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för upp-

giftsskyldighet enligt denna paragraf.

136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

3 kap.

22 §5

Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs-
sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,

5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka utländskt fondpap-
per eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper

förvaras i depå eller kontoförs.

Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper oavsett om ränta
utgått. Kontrolluppgiften skall ta
upp den ränta som den uppgifts-
skyldige sammanlagt gottskrivit
eller betalat ut till borgenären,
dennes sammanlagda fordran på
den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gottskri-
vits samt om innehavet i depån el-
ler den kontoförda fordringen vid
årets utgång.

Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper oavsett om ränta
utgått. Kontrolluppgiften skall ta
upp den ränta som den uppgifts-
skyldige sammanlagt gottskrivit
eller betalat ut till borgenären,
dennes sammanlagda fordran på
den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gottskri-
vits samt om innehavet i depån el-
ler den kontoförda fordringen vid
årets utgång. Kontrolluppgift skall
vidare lämnas för upplupen men
inte förfallen avkastning (räntekom-
pensation) vid avyttring av fordran
eller andel i sådan värdepappers-
fond som avses i 27 § 6 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp-
giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovi-
sas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala rän-
tan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

25 a §6

Kontrolluppgift om utgiftsränta skall lämnas av

1. den som yrkesmässigt bedrivit utlåning eller kreditgivning eller den
som i annan yrkesmässig verksamhet bedrivit utlåning eller kreditgivning
via konto eller i annan form,

2. förening som till medlemmar lånat ut pengar mot ränta, eller

3.  arbetsgivare eller uppdragsgivare som till arbetstagare eller
uppdragstagare lånat ut pengar mot ränta.

Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo. Kon-
trolluppgiften skall ta upp betald
ränta. I fall som avses i första
stycket 3 skall även eventuell rän-
teförmån anges.

Avser den ränta som betalts till
någon del ränta som erlagts i för-
skott, skall av kontrolluppgiften
framgå hur stor del av räntan som
belöper på beskattningsåret.

Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo. Kon-
trolluppgiften skall ta upp den
ränta som gäldenären betalt till den
uppgiftsskyldige. I fall som avses i
första stycket 3 skall även eventu-
ell ränteförmån anges.

Avser den ränta som betalts till
någon del ränta som erlagts i för-
skott, skall av kontrolluppgiften
framgå hur stor del av räntan som
belöper på tid till och med den 31
januari året efter beskattningsåret,
dock endast om förskottsräntan till
någon del belöper på tid efter
denna tidpunkt.

Kontrolluppgift skall vidare
lämnas för upplupen men inte för-
fallen avkastning (räntekompensa-
tion) vid förvärv av fordran eller
andel i sådan värdepappersfond
som avses i 27 § 6 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Dock skall kontrolluppgift inte
lämnas i det fall den avkastning
kompensationen avser förfaller till
betalning ett senare år än det år
förvärvet skett.

Är fler än en person betalningsansvarig för skuld skall utgiftsräntan
fördelas lika mellan gäldenärema, om inte annat förhållande är känt för
den uppgiftsskyldige. I fråga om skuld för vilken samtliga gäldenärer inte
redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan redovisas utan fördelning.

28 §7

Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas av

1. den som har fått utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, som inte
är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),
3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktie-
bolagslagen (1987:618), samt

2. den som i Sverige har fått

138

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

a) utdelning på andelar i svensk
ekonomisk förening, eller, om
utdelningen inte har betalts ut
genom Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag eller gäller fall som
avses i 27 § första stycket 5, från
utländsk juridisk person, eller

a) utdelning från utländsk juri-
disk person, om utdelningen inte
har betalts ut genom Värdepappers-
centralen VPC Aktiebolag eller
gäller fall som avses i 27 § första
stycket 5, eller

b) ränta som har erlagts mot att kupong eller kvitto lämnats och inte
har betalts ut genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller gäller
fall som avses i 22 § första stycket 6, på obligation, förlagsbevis eller

någon annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning.

Särskild uppgift skall lämnas när utdelningen eller räntan tas emot.
Lyfts beloppet för någon annans räkning, och överlämnas inte därvid en
av denne avgiven särskild uppgift, skall en sådan i stället lämnas av den
som lyfter beloppet. Därvid skall uppges namn och hemvist på den för
vars räkning beloppet lyfts. Om någon får utdelning eller ränta mot
kupong, som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör,
skall också namn och hemvist uppges på den från vilken kupongen har
förvärvats.

Särskild uppgift avfattas på blankett enligt fastställt formulär och
lämnas till den som betalar ut utdelningen eller räntan. Denne skall se till
att uppgift lämnas innan betalning sker.

I den omfattning och på det sätt
Riksskatteverket bestämmer skall,
utöver vad som framgår av 28 och
29 §§, svenskt bolag eller svensk
ekonomisk förening lämna kon-
trolluppgift rörande utbetald ut-
delning. Detsamma gäller utgivare
av obligationer, förlagsbevis eller
andra för den allmänna rörelsen
avsedda förskrivningar i fråga om
utbetald ränta.

31 §

I den omfattning och på det sätt
Riksskatteverket bestämmer skall,
utöver vad som framgår av 28 och
29 §§, utgivare av obligationer,
förlagsbevis eller andra för den
allmänna rörelsen avsedda för-
skrivningar lämna kontrolluppgift
rörande utbetald ränta.

60

Vid en kontrolluppgift som läm-
nas enligt 4, 13, 14, 22 eller 27 §
skall fogas särskild uppgift (sam-
mandrag av kontrolluppgifter). I
sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och personnum-
mer eller organisationsnummer för
den uppgiftsskyldige, antalet läm-
nade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de
skatteavdrag som har verkställts för
preliminär A-skatt under året före

§8

Vid en kontrolluppgift som läm-
nas enligt 4, 13, 14, 22 eller 27 §
skall fogas särskild uppgift (sam-
mandrag av kontrolluppgifter). I
sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och personnum-
mer eller organisationsnummer för
den uppgiftsskyldige, antalet läm-
nade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de skat-
teavdrag som har verkställts för
preliminär A-skatt under året före

139

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

taxeringsåret. Om den uppgifts-
skyldige har tilldelats särskilt redo-
visningsnummer enligt 53   §

1 mom. uppbördslagen(1953:272),
skall detta, i annat sammandrag än
sådant som avser kontrolluppgift
om ränta, utdelning eller betalning
till eller från utlandet, anges i
stället för personnummer eller
organisationsnummer. Om den
uppgiftsskyldige har gjort avdrag
för en arbetstagares kostnader en-
ligt 2 kap. 4 § första stycket 6
lagen (1981:691) om socialavgifter,
skall denna kostnad också anges i
sammandraget. I sammandraget
skall också anges det sammanlagda
beloppet av semestermedel som har
betalts in till en semesterkassa och
som den uppgiftsskyldige inte skall
redovisa i någon kontrolluppgift
samt det sammanlagda skatteunder-
lag för särskild löneskatt som har
redovisats enligt lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

taxeringsåret. Om den uppgifts-
skyldige har tilldelats särskilt redo-
visningsnummer enligt 53   §

1 mom.uppbördslagen(1953:272),
skall detta, i annat sammandrag än
sådant som avser kontrolluppgift
om ränta, utdelning eller betalning
till eller från utlandet, anges i
stället för personnummer eller
organisationsnummer. Om den
uppgiftsskyldige har gjort avdrag
för en arbetstagares kostnader en-
ligt 2 kap. 4 § första stycket 6
lagen (1981:691) om socialavgifter,
skall denna kostnad också anges i
sammandraget.

Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen
skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.

Vid en kontrolluppgift som läm-
nas enligt 17 a, 25 a, 26 a, 32 a,
44 eller 45 § skall fogas sam-
mandrag, som skall uppta namn,
postadress och personnummer eller
organisationsnummer för den upp-
giftsskyldige samt antalet lämnade
kontrolluppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1994 års taxering såvitt avser 2 kap. 14 och 18 §§ samt 3 kap. 60 §
första stycket och i övrigt vid 1995 års taxering. De nya bestämmelserna
i 3 kap. 22 § och 25 a § fjärde stycket tillämpas dock första gången vid
1996 års taxering.

140

Prop. 1993/94:50

* Senaste lydelse 1992:1659.
, Senaste lydelse 1990:1136.

3 Senaste lydelse 1990:1136.

* Senaste lydelse 1992:1185.
’ Senaste lydelse 1992:1496.
’ Senaste lydelse 1992:1659.
' Senaste lydelse 1990:1136.

Senaste lydelse 1991:1903.

141

2.31 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:945) om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 23, 27 och 32 a §§ lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter i paragrafernas lydelse enligt
lagen (1993:945) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

3 kap.

23 §

Uppgiftsskyldighet enligt 22 § föreligger inte

1. då borgenären är bank, hypoteksinstitut, försäkringsföretag,
aktiebolag eller förening eller stiftelse som tilldelats organisationsnum-

mer,

2. för ränta som i fråga om Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag
inte avser bolagets verksamhet beträffande skuldförbindelser för den
allmänna marknaden och som i fråga om övriga uppgiftsskyldiga inte
hänför sig till sådan verksamhet som avses i 22 § första stycket,

3. för ränta som inte utgör skat-
tepliktig inkomst enligt lagen
(1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande,

3. för ränta på vinstandelslån
som inte utgör skattepliktig in-
komst enligt punkt 2 a första
stycket 4 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370)
eller 3 § 1 mom. tredje stycket 4
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

4. för ränta och fordran på konto, för vilket inte finns person- eller
organisationsnummer och som öppnats före den 1 januari 1985, om rän-
tan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor eller — om kontot
innehas av mer än en person — ränta för var och en av kontohavarna un-
derstiger 100 kronor,

5. för ränta och fordran på konto om borgenärens sammanlagda ränta
på ett eller flera konton uppgår till mindre än 100 kronor varvid ränta
som enligt andra bestämmelser i detta stycke är undantagen från upp-
giftsskyldighet inte skall medräknas,

6. för ränta och fordran på särskilt konto i bank enligt skogskontolagen
(1954:142), lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, lagen (1982:2) om
uppfinnarkonto eller lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

27 §

Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är
avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.

142

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618),

2. förvaringsinstitut som avses i 1 § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder och som utbetalt utdelning på andel i svensk värde-
pappersfond,

3. fondbolag som avses i 1 § lagen om värdepappersfonder och som
förvaltar svensk värdepappersfond,

4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags

försorg,

5. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka utländskt fond-
papper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper
förvaras i depå eller kontoförs.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a) fysisk eller juridisk person a) fysisk eller juridisk person

som är berättigad att lyfta utdel- som, i fall som avses i första
ning för egen del vid utdel- stycket 3 om utdelningen inte är
ningstillfället och                     skattefri enligt punkt 2 a av an-

visningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370) eller 3 § 1
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt samt i fall som avses
i första stycket 4 och 5, är berät-
tigad att lyfta utdelning för egen
del vid utdelningstillfället och

b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som
innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk
person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.

Kontrolluppgift enligt andra
stycket a skall ta upp utbetald
utdelning och avdragen preliminär
skatt samt i förekommande fall
uppgift om utdelningen avser sådan
utbetalning som avses i punkt 2
tredje stycket av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen (1928:
370) eller 3 § 1 mom. tredje
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Kontrolluppgift enligt
andra stycket b skall ta upp
innehavet vid årets utgång.

Uppgiftsskyldighet enligt denna
paragraf föreligger inte för till-
gångar på pensionssparkonto eller
för utdelning på sådana tillgångar
eller för utdelning som inte utgör
skattepliktig inkomst enligt lagen
(1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande.

Kontrolluppgift enligt andra
stycket a skall ta upp utbetald
utdelning till den del den är
skattepliktig och avdragen pre-
liminär skatt. Kontrolluppgift enligt
andra stycket b skall ta upp inne-
havet vid årets utgång.

Uppgiftsskyldighet enligt denna
paragraf föreligger inte för till-
gångar på pensionssparkonto eller
för utdelning på sådana tillgångar.

143

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

32 a §

Kontrolluppgift om realisationsvinst eller realisationsförlust vid
avyttring av andel i allemansfond skall lämnas av fondbolag som avses
i 1 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Kontrolluppgift skall lämnas för Kontrolluppgift skall lämnas för

dem som har avyttrat andel i alle-
mansfond som inte är tillgång på
pensionssparkonto. Kontrollupp-
giften skall ta upp realisationsvinst
eller realisationsförlust till den del
den är skattepliktig respektive
avdragsgill enligt lagen (1988:847)
om skattelättnader för allemans-
sparande.

dem som har avyttrat andel i alle-
mansfond som inte är tillgång på
pensionssparkonto. Kontrollupp-
giften skall ta upp realisationsvinst
eller realisationsförlust till den del
den är skattepliktig respektive av-
dragsgill.

144

2.32 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:654) om

skatteutj ämningsreserv

Härigenom föreskrivs att punkt 8 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:50

Nuvarande lydelse

81. Vid beräkning av kapitalun-
derlaget för skadeförsäkringsföre-
tag skall vid 1992 och 1993 års
taxeringar säkerhetsreserv räknas
som skuld endast till den del reser-
ven överstiger 70 procent av säker-
hetsreserven i bokslut till ledning
för 1991 års taxering.

Föreslagen lydelse

8. Vid beräkning av kapitalun-
derlaget för skadeförsäkringsföre-
tag skall vid 1992, 1993 och 1994
års taxeringar säkerhetsreserv
räknas som skuld endast till den
del reserven överstiger 70 procent
av säkerhetsreserven i bokslut till
ledning för 1991 års taxering.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1993.

'Senaste lydelse 1992:1345.

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 50

145

2.33 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver

Prop. 1993/94:50

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §'

Beskattning av uppskovsbeloppet skall fördelas så att
minst 25 procent av beloppet tas upp vid 1992 års taxering,
sammanlagt minst 50 procent av beloppet tas upp vid 1992 och 1993
års taxeringar,

sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid 1992—1994 års
taxeringar,

hela beloppet tas upp vid 1992—1995 års taxeringar eller, om taxering
inte sker år 1995, vid 1992—1996 års taxeringar.

En fysisk person behöver vid
1992 och 1993 års taxeringar inte
ta upp någon del av uppskovsbe-
loppet. Vid 1992-1994 års tax-
eringar tas sammanlagt minst 50
procent av beloppet upp. Ett han-
delsbolag behöver vid 1992 års
taxering inte ta upp mer än 25
procent och vid 1992 och 1993 års
taxeringar inte mer än sammanlagt
50 procent av uppskovsbeloppet
multiplicerat med den andel av
bolagets inkomst som belöper på
andra delägare än fysiska personer.
Vid 1992-1994 års taxeringar tas
upp dels sammanlagt minst 50
procent av uppskovsbeloppet multi-
plicerat med den andel av bolagets
inkomst som belöper på delägare
som är fysiska personer, dels sam-
manlagt minst 75 procent av
uppskovsbeloppet multiplicerat med
den andel av bolagets inkomst som
belöper på andra delägare
fysiska personer. Vid 1995
1996 års taxeringar gäller
stämmelserna i första stycket.

Taxeras inte företaget ett visst år skall vid taxeringen det följande året
till det uppskovsbelopp som då återförs läggas ett tillägg om tio procent
av det uppskovsbelopp som lägst skulle ha tagits upp till beskattning vid
taxeringen det förstnämnda året.

Har den förvärvskälla eller, i
fråga om handelsbolag, den verk-
samhet, till vilken de obeskattade

En fysisk person behöver vid
1992-7994 års taxeringar inte ta
upp någon del av uppskovsbe-
loppet. Ett handelsbolag behöver
vid 1992 års taxering inte ta upp
mer än 25 procent, vid 1992 och
1993 års taxeringar inte mer än
sammanlagt 50 procent och vid
1992-1994 års taxeringar inte mer
än sammanlagt 75 procent av
uppskovsbeloppet multiplicerat med
den andel av bolagets inkomst som
belöper på andra delägare än fysis-
ka personer. Vid 1995 och 1996
års taxeringar gäller bestämmel-
serna i första stycket.

än
och
be-

Har den förvärvskälla eller, i
fråga om handelsbolag, den verk
samhet, till vilken de obeskattade

146

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

reserverna hänför sig upphört,
skall återstående del av uppskovs-
beloppet omedelbart tas upp till
beskattning. Detta gäller inte om
en fysisk person överför sin
näringsverksamhet eller driften av
denna till ett aktiebolag om intres-
segemenskap råder mellan företa-
gen. Återstående del av uppskovs-
beloppet skall i sådana fall tas upp
till beskattning hos aktiebolaget
enligt bestämmelserna i denna lag.
Vad nu sagts gäller även i de fall
verksamhet i handelsbolag eller
driften av denna överförs till ett
aktiebolag om intressegemenskap
råder mellan företagen. Med åter-
stående del av uppskovsbeloppet
avses i dessa fall så stor andel av
beloppet som motsvarar den andel
av bolagets inkomst som belöper
på delägare som är fysiska per-
soner. Vid tillämpning av detta
stycke anses intressegemenskap
råda mellan företag som står under
i huvudsak gemensam ledning.

1 fråga om dödsbon gäller att
återstående del av uppskovsbelop-
pet omedelbart skall tas upp till
beskattning det beskattningsår då
reglerna om handelsbolag tilläm-
pas första gången.

reserverna hänför sig upphört,
skall återstående del av uppskovs-
beloppet omedelbart tas upp till
beskattning. Detta gäller inte om
en fysisk person överför sin
näringsverksamhet eller driften av
denna till ett aktiebolag om intres-
segemenskap råder mellan företa-
gen. Återstående del av uppskovs-
beloppet skall i sådana fall tas upp
till beskattning hos aktiebolaget
enligt bestämmelserna i denna lag.
Vad nu sagts gäller även i de fall
verksamhet i handelsbolag eller
driften av denna överförs till ett
aktiebolag om intressegemenskap
råder mellan företagen. Med åter-
stående del av uppskovsbeloppet
avses i dessa fall så stor andel av
beloppet som motsvarar den andel
av bolagets inkomst som belöper
på delägare som är fysiska per-
soner. Vid tillämpning av detta
stycke anses intressegemenskap
råda mellan företag som står under
i huvudsak gemensam ledning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas i fråga om
5 § andra stycket första gången vid 1994 och i övrigt vid 1995 års
taxering.

1 Senaste lydelse 1993:115.

147

2.34 Förslag till                                                Prop. 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §2

Särskild löneskatt skall för varje Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 17,69 år betalas till staten med 17,89
procent på                         procent på

1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är
65 år eller äldre,

2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,

3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kom-
munalförbund som arbetsgivare eller av Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund,
Kommunernas pensionsanstalt eller Sjukvårdens och socialvårdens plane-
rings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren
tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under
förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad som

anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen (1928:370),

4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspen-
sion eller till sjukbidrag,

6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbe-
lopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första
stycket.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.
3 — 5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första
stycket 2 och 13.

2

En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med 17,69
procent på inkomst av passiv nä-

§3

En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med 17,89
procent på inkomst enligt kom-

148

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

ringsverksamhet här i riket samt,
om den skattskyldige före årets
början fyllt 65 år eller inte fyllt 65
år men under hela året uppburit hel
ålderspension eller avlidit under
året, på inkomst som avses i
3 kap. 4 § andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter samt
vidare på ersättning som utgår
enligt sådan avtalsgruppsjukförsäk-
ring som avses i punkt 12 av an-
visningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370) eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som av-
ses i nämnda anvisningspunkt till
den del ersättningen utgår i form
av engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Skatt beräknas inte på sådana in-
komster för vilka den skattskyldige
skall betala egenavgifter enligt
3 kap. 4 § lagen om socialavgifter.

munalskattelagen (1928:370) av
annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses i 11 kap. 3 §
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring (passiv närings-
verksamhet) samt, om den skatt-
skyldige före årets början fyllt 65
år eller inte fyllt 65 år men under
hela året uppburit hel ålderspension
eller avlidit under året, på inkomst
som avses i 3 kap. 4 § andra styck-
et lagen (1981:691) om socialav-
gifter samt vidare på ersättning
som utgår enligt sådan avtalsgrupp-
sjukförsäkring som avses i punkt
12 av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen eller enligt sådan
trygghetsförsäkring som avses i
nämnda anvisningspunkt till den
del ersättningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Skatt beräknas inte på sådana in-
komster för vilka den skattskyldige
skall betala egenavgifter enligt
3 kap. 4 § lagen om socialavgifter.
Bedömningen om näringsverksam-
het är aktiv eller passiv görs för en
förvärvskälla enligt kommunalskat-
telagen.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar be-
stämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.

Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på inkomst
som tas upp till beskattning vid 1995 års taxering eller senare.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1993,
skall — om den skattskyldige inte visar annat — så stor del av beskatt-
ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av år 1993 som
svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller
före utgången av år 1993 och hela beskattningsåret.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.

2Senaste lydelse 1992:1491.

3Senaste lydelse 1992:1491.

149

2.35 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:947) om ändring i lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

Prop. 1993/94:50

Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel i paragrafernas lydelse enligt lagen (1993:947) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse samt att det i över-
gångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 3, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Skattskyldiga till avkastningsskatt är

1. svenska livförsäkringsföretag,

2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse här
i riket,

3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verk-
samhet,

4. pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m. m.,

5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken
Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.,

6. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

I fråga om handelsbolag och I fråga om handelsbolag är dock
dödsbon som vid inkomsttaxeringen delägarna skattskyldiga.
behandlas som handelsbolag är
dock delägarna skattskyldiga.

7

Värdepapper, som är noterat vid
en svensk eller utländsk börs eller
noterat vid en auktoriserad mark-
nadsplats eller som annars är före-
mål för regelbunden handel vid
någon annan reglerad marknad som
är öppen för allmänheten, tas upp
till det noterade värdet.

§

Värdepapper, som är noterat vid
en svensk eller utländsk börs eller
noterat vid en auktoriserad mark-
nadsplats eller som annars är före-
mål för regelbunden handel vid
någon annan reglerad marknad som
är öppen för allmänheten, tas upp
till det noterade värdet. Värde-
papper för vilket skatteplikten är
begränsad enligt 3 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
tas dock upp till

1. 65 procent av det noterade
värdet om tillgången ingår i kapi-
talunderlag som är hänförligt till
annan försäkring än pensionsför-
säkring, och

2. 80 procent av det noterade
värdet i övriga fall.

150

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

Nedsättningen av värdet enligt
första stycket 1 och 2 med 35
respektive 20 procent skall i fråga
om andelar i svenska värdepappers-
fonder reduceras i samma utsträck-
ning som skatteplikt gäller för
utdelningen på andelen året före
beskattningsåret enligt 3 § 1 mom.
lagen om statlig inkomstskatt.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade
eller föremål för sådan notering som avses i första stycket, skall de aktier
i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade
aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de inte noterade aktierna tas
upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena finns synnerliga
skäl anta att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna
påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället det
beräknade priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värde-
ringen.

Aktie eller andel i dotterbolag, som direkt eller indirekt har till
ändamål att äga fastigheter (fastighetsbolag) skall värderas med ledning
av marknadsvärdena på fastigheterna.

3. De nya bestämmelserna i 7 §
andra stycket tillämpas första
gången för beskattningsår som
påbörjas efter utgången av år
1994.

151

2.36 Förslag till                                                Prop. 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:663) om ersättningsfon-
der

dels att 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 1,3,9 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får
avdrag göras enligt denna lag för belopp som har avsatts till

1. ersättningsfond för inventarier,

2. ersättningsfond för byggnader och markanläggningar,

3. ersättningsfond för mark och

4. ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel.

1 fråga om handelsbolag beräknas I fråga om handelsbolag beräknas
avdraget för bolaget. Avdrag med- avdraget för bolaget.
ges inte i fråga om dödsbon som
behandlas som handelsbolag.

Vad gäller ersättningsfond för inventarier, ersättningsfond för bygg-
nader och markanläggningar samt ersättningsfond för djurlager i jordbruk
och renskötsel skall den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller
jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut ha
satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskatt-
ningsåret.

Med inventarier, byggnader, markanläggningar och djurlager i jordbruk
och renskötsel förstås vid tillämpning av denna lag tillgångar som vid
inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för
maskiner och andra inventarier, byggnader, markanläggningar respektive
djurlager i jordbruk och renskötsel. Som inventarier anses inte tillgångar
som avses i punkterna 16 och 17 av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen.

3 §

Avdrag enligt 2 § får för viss
förvärvskälla inte överstiga den
skattepliktiga ersättningen. Har den
skattskyldige med anledning av
skadan eller avyttringen fått avdrag
för värdeminskning på inventarier,
byggnader eller markanläggningar
med större belopp än han annars
skulle ha varit berättigad till, skall
avdraget för avsättning till ersätt-
ningsfond för inventarier eller för
avsättning till ersättningsfond för
byggnader och markanläggningar
reduceras i motsvarande mån. Av-
ser ersättningen en avyttrad fas-
tighet får avdraget för avsättning

Avdrag enligt 2 § får inte över-
stiga den skattepliktiga ersättning-
en. Har den skattskyldige med
anledning av skadan eller avytt-
ringen fått avdrag för värdeminsk-
ning på inventarier, byggnader
eller markanläggningar med större
belopp än han annars skulle ha
varit berättigad till, skall avdraget
för avsättning till ersättningsfond
för inventarier eller för avsättning
till ersättningsfond för byggnader
och markanläggningar reduceras i
motsvarande mån. Avser ersätt-
ningen en avyttrad fastighet får
avdraget för avsättning till ersätt-

152

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

ningsfond inte överstiga den skatte-
pliktiga vinsten med anledning av
avyttringen samt det belopp som
tagits upp som intäkt av närings-
verksamhet enligt bestämmelserna
i punkt 5 första och tredje—sjätte
styckena av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370).

till ersättningsfond inte överstiga
den skattepliktiga vinsten med an-
ledning av avyttringen samt det
belopp som tagits upp som intäkt
av näringsverksamhet enligt be-
stämmelserna i punkt 5 första och
tredje—sjätte styckena av anvis-
ningarna till 22 § kommunalskatte-
lagen (1928:370).

Avdrag för avsättning till ersättningsfond för djurlager i jordbruk och
renskötsel får inte överstiga ett belopp som motsvarar minskningen av
lagerreserven under beskattningsåret. Har lagret stigit i pris under be-
skattningsåret får lagerreserven vid beskattningsårets ingång beräknas på
grundval av den procentsats med vilken lagret vid denna tidpunkt faktiskt
nedskrivits och det återanskaffningsvärde samma lager skulle ha haft vid
beskattningsårets utgång.

9 §'

Ersättningsfond skall återföras till beskattning om

1. fonden har tagits i anspråk i strid med 4—6 §§,

2. hela eller den huvudsakliga
delen av den förvärvskälla där
avsättningen till fonden har gjorts
under beskattningsåret har överlå-
tits eller verksamheten har upphört
och fonden inte har övertagits
enligt sjätte stycket,

3. företaget har upplösts genom fusion och fonden inte har övertagits
enligt sjätte stycket,

4. beslut har fattats om att det företag som innehar fonden skall träda
i likvidation,

2. hela eller den huvudsakliga
delen av förvärvskällan under be-
skattningsåret har överlåtits eller
verksamheten har upphört och fon-
den inte har övertagits enligt sjätte
stycket,

5. beslut har meddelats om att den skattskyldige skall försättas i kon-
kurs, eller

6. fonden inte har tagits i anspråk senast under det beskattningsår för
vilket taxering sker under tredje taxeringsåret efter det då avdrag för
avsättningen har medgetts.

Vad som sägs i första stycket 2 gäller inte om avsättningen grundas på
avyttring som avses i 2 § andra stycket 1—3.

Med överlåtelse som avses i
första stycket 2 likställs att hela
eller en del av den förvärvskälla
där avsättningen har gjorts tillfallit
en ny ägare genom bodelning eller
arv eller genom förordnande i
testamente. Skattemyndigheten får
dock, om det finns särskilda skäl,
medge att fonden i stället för att
återföras till beskattning övertas av
förvärvskällans nye ägare. I be-

Med överlåtelse som avses i
första stycket 2 likställs att för-
värvskällan helt eller delvis tillfallit
en ny ägare genom bodelning eller
arv eller genom förordnande i
testamente. Skattemyndigheten får
dock, om det finns särskilda skäl,
medge att fonden i stället för att
återföras till beskattning övertas av
den nya ägaren. Därvid skall be-
stämmelserna i 11 § tredje stycket

153

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

slutet skall anges i vilken förvärvs-
källa hos den nye ägaren fonden
skall anses avsatt. Vidare skall
bestämmelserna i 11 § tredje styck-
et tillämpas.

Återföring till beskattning skall
göras i den förvärvskälla där av-
sättningen har gjorts. Har fysisk
person fått avdrag för avsättning
till ersättningsfond för byggnader
och markanläggningar i fall som
avses i 2 § andra och tredje styck-
ena skall återföring till beskattning
göras i den förvärvskälla där av-
sättningen har gjorts till den del
fonden motsvarar belopp som tagits
upp som intäkt av näringsverksam-
het enligt bestämmelserna i punkt 5
första och tredje—sjätte styckena av
anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370). Fonden i
övrigt skall återföras till beskatt-
ning i inkomstslaget kapital. Ersätt-
ningsfond för mark skall återföras
till beskattning i inkomstslaget
kapital.

tillämpas.

Har fysisk person fått avdrag för
avsättning till ersättningsfond för
byggnader och markanläggningar i
fall som avses i 2 § andra och
tredje styckena skall återföring till
beskattning göras till den del fon-
den motsvarar belopp som tagits
upp som intäkt av näringsverksam-
het enligt bestämmelserna i punkt 5
första och tredje—sjätte styckena av
anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370). Fonden i
övrigt skall återföras till beskatt-
ning i inkomstslaget kapital. Ersätt-
ningsfond för mark skall återföras
till beskattning i inkomstslaget
kapital.

Skattemyndigheten kan, om det finns särskilda skäl, medge att fond
som skall återföras enligt första stycket 6 får behållas under viss tid, dock
längst till och med det beskattningsår för vilket taxering sker under sjätte
taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen har medgetts.

Vid sådan fusion som avses i 2 § 4 mom. första stycket lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt får ersättningsfond övertas. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier enligt 3 § 8 mom. tredje stycket nämnda
lag får ersättningsfond i föreningen övertas av det aktiebolag vars aktier
skiftats ut. Har fonden övertagits skall anses som om det övertagande
företaget har gjort avsättningen under det beskattningsår då avsättningen
gjorts hos det överlåtande företaget.

10

Har en ersättningsfond återförts
till beskattning enligt 9 § skall som
skattepliktig intäkt i den förvärvs-
källa där återföringen görs tas upp
ett särskilt tillägg som svarar mot
30 procent av det återförda belop-
pet.

§

Har en ersättningsfond återförts
till beskattning enligt 9 § skall som
skattepliktig intäkt i det inkomst-
slag där återföringen görs tas upp
ett särskilt tillägg som svarar mot
30 procent av det återförda belop-
pet.

Om det finns synnerliga skäl skall tillägg inte påföras.

154

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången ProP- 1993/94:50
vid 1995 års taxering.

1 Senaste lydelse 1992:1347.

155

2.37 Förslag till                                                Prop. 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 17,69 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

I fråga om handelsbolag och
dödsbon som vid inkomsttaxeringen
behandlas som handelsbolag är
dock delägarna skattskyldiga.

Föreslagen lydelse

§'

Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 17,89 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

I fråga om handelsbolag är dock
delägarna skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för be-
skattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1992:1493.

156

2.38 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:949) om ändring i
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader i paragrafens lydelse enligt lagen (1993:949) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse

Prop. 1993/94:50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3

En enskild person eller ett döds-
bo som medges avdrag för avgift
för pensionsförsäkring enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall
för det beskattningsåret till staten
betala särskild löneskatt med 17,69
procent på avgiften. Detsamma
gäller för enskild person som med-
ges avdrag för inbetalning på pen-
sionssparkonto enligt nämnda
anvisningspunkt.

§

En enskild person eller ett döds-
bo som medges avdrag för avgift
för pensionsförsäkring enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall
för det beskattningsåret till staten
betala särskild löneskatt med 17,89
procent på avgiften. Detsamma
gäller för enskild person som med-
ges avdrag för inbetalning på pen-
sionssparkonto enligt nämnda
anvisningspunkt.

157

2.39 Förslag till                                                Prop. 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1992:1485) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års
taxeringar

Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1485) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I stället för vad som anges i 10 §
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt angående beräkning av
statlig inkomstskatt på förvärvs-
inkomst skall vid 1994 och 1995
års taxeringar statlig inkomstskatt
för fysiska personer och dödsbon
beräknas enligt följande.

I stället för vad som anges i 10 §
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt angående beräkning av
statlig inkomstskatt på förvärvsin-
komst skall vid 1994 års taxering
statlig inkomstskatt för fysiska
personer och dödsbon och vid 1995
års taxering för fysiska personer
och såvitt gäller dödsbon till och
med det tredje beskattningsåret
efter det kalenderår dödsfallet
inträffade statlig inkomstskatt
beräknas enligt följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 100 kronor samt 20 procent av den del
av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns
som vid 1994 års taxering uppgår till 186 600 kronor multiplicerad med
det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i oktober 1992 och prisläget i oktober 1991. Vid 1995
års taxering uppgår skiktgränsen till skiktgränsen vid 1994 års taxering
multiplicerad med det jämförelsetal uttryckt i procent, som anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober 1993 och prisläget
i oktober 1992. Skiktgränsen avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

158

2.40 Förslag till                                                ProP- 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1992:1643) om särskilda regler för
beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1992:1643) om särskilda

regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

Vid tillämpning av kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt gäller denna lag om en andel i ett
handelsbolag genom köp, byte eller på därmed jämförligt sätt har
överlåtits från en fysisk person eller ett dödsbo till annan än fysisk person
bosatt i Sverige eller svenskt dödsbo. Vid inlösen av en andel från en
fysisk person eller ett dödsbo gäller lagen om någon av delägarna i
handelsbolaget inte är fysisk person bosatt i Sverige eller svenskt dödsbo.

Lagen gäller om överlåtaren varit
verksam i handelsbolaget i en
förvärvskälla avseende aktiv nä-
ringsverksamhet under det räken-
skapsår då överlåtelsen skedde.
Lagen gäller också om någon
närstående till överlåtaren varit
delägare i handelsbolaget och
verksam i detta i en förvärvskälla
avseende aktiv näringsverksamhet
eller varit anställd hos handels-
bolaget under räkenskapsåret eller
om överlåtaren eller någon när-
stående på motsvarande sätt bedri-
vit verksamhet i handelsbolaget
genom en juridisk person. Vid
tillämpning av första och andra
meningarna skall i fall som avses i
2 § första stycket andra meningen
som överlåtare anses även tidigare
innehavare av andelen under sam-
ma räkenskapsår. Frågan om en
förvärvskälla skall anses avse aktiv
eller passiv näringsverksamhet be-
döms med hänsyn till förhållandena
under den del av räkenskapsåret
som föregått överlåtelsen.

Lagen gäller om verksamheten i
handelsbolaget för överlåtaren
avsett aktiv näringsverksamhet
under det räkenskapsår då över-
låtelsen skedde. Lagen gäller också
om någon närstående till överlåta-
ren varit delägare i handelsbolaget
och verksamheten för denne avsett
aktiv näringsverksamhet eller varit
anställd hos handelsbolaget under
räkenskapsåret eller om överlåtaren
eller någon närstående på motsva-
rande sätt bedrivit verksamhet i
handelsbolaget genom en juridisk
person. Vid tillämpning av första
och andra meningarna skall i fall
som avses i 2 § första stycket
andra meningen som överlåtare
anses även tidigare innehavare av
andelen under samma räkenskap-
sår. Frågan huruvida aktiv eller
passiv näringsverksamhet skall
anses föreligga bedöms med hän-
syn till förhållandena under den del
av räkenskapsåret som föregått
överlåtelsen.

159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:50

3

Överlåtaren får — i stället för
vad som anges i 2 § — ta upp
inkomst från handelsbolaget av
förvärvskälla avseende aktiv nä-
ringsverksamhet som belöper på
antingen tiden före överlåtelsen
eller tiden före tillträdesdagen. /
fall som avses i 1 § andra stycket
andra meningen skall — om över-
låtaren väljer att beskattas enligt
föreliggande paragraf — även in-
komst av sådan förvärvskälla av-
seende passiv näringsverksamhet i
vilken den närstående varit verk-

§

Överlåtaren får — i stället för
vad som anges i 2 § — ta upp
inkomst från handelsbolaget som
belöper på antingen tiden före
överlåtelsen eller tiden före till-
trädesdagen.

sam eller anställd tas upp.

Första stycket gäller inte om överlåtaren eller någon närstående till
honom — direkt eller indirekt — varit verksam i handelsbolaget efter den
sluttidpunkt för inkomstberäkningen som överlåtaren valt enligt första
stycket första meningen.

Till grund för inkomstberäkningen enligt första stycket skall ligga ett
särskilt bokslut. Bokslutet skall ha upprättats som om handelsbolagets
beskattningsår avslutats vid den tidpunkt som överlåtaren valt enligt första
stycket första meningen. Bokslutet och sådana uppgifter till ledning för
taxering som avses i 2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall ha godkänts skriftligen av förvärvaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

160

2.41 Förslag till                                                ProP- 1993/94:50

Lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt stöd till

banker och andra kreditinstitut

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut skall införas en ny paragraf, 27 §, och
närmast före 27 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övrig bestämmelse

27§

Äger staten direkt samtliga aktier
eller andelar i en bank eller ett
annat företag, som kan erhålla
stöd enligt 3 §, skall företaget —
om aktie eller andel överlåts — inte
ha rätt till avdrag enligt lagen
(1993:000) om avdrag för under-
skott av näringsverksamhet till den
del underskottet uppkommit före
det beskattningsår då överlåtelsen
skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering. Lagen gäller endast företag i vilket aktie eller
andel överlåtits efter ikraftträdandet.

11 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 50

161

2.42 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning

Härigenom föreskrivs att lagen (1967:94) om avdrag vid inkomst-
taxeringen för viss aktieutdelning skall upphöra att gälla vid utgången av
år 1993. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas på utdel-
ning som förfallit till betalning före denna tidpunkt.

Prop. 1993/94:50

162

2.43 Förslag till                                                ProP- 1993/94:50

Lag om upphävande av lagen (1969:630) om viss skattefrihet
för utdelning på aktie i Svensk interkontinental lufttrafik
aktiebolag (SILA)

Härigenom föreskrivs att lagen (1969:630) om viss skattefrihet för

utdelning på aktie i Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag (SILA)

skall upphöra att gälla vid utgången av år 1993.

Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas vid 1995 och
tidigare års taxeringar.

163

2.44 Förslag till                                                Prop. 1993/94:50

Lag om upphävande av lagen (1988:847) om skattelättnader

för allemanssparande

Härigenom föreskrivs att lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande skall upphöra att gälla vid utgången av år 1993.

Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas vid 1994 och
tidigare års taxeringar. Bestämmelserna om sparpremie i den upphävda
2 § tredje stycket skall tillämpas vid 1995 och senare års taxeringar.
Bonusränta enligt 11 § lagen (1988:846) om ungdomsbosparande som
tillgodoräknats spararen före utgången av år 1991 utgör alltjämt inte
skattepliktig inkomst.

164

3 Ärendet och dess beredning                       Prop. 1993/94:50

3.1 Utredningar m.m.

Skattereformen genomfördes i tre steg genom beslut under hösten 1989
samt under våren och hösten 1990. Det system för beskattning av företag
som gällde före skattereformen karaktäriserades av en hög formell skatte-
sats och — beroende på olika reserveringsmöjligheter — en smal
skattebas. Skattereformen innebar att ett i grunden förändrat skattesystem
kom att tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering. Utmärkande för föränd-
ringarna på företagsskatteområdet var att de olika reserveringsmöjlig-
hetema ersattes av en mer begränsad och enhetlig reserveringsmöjlighet,
skatteutjämningsreserven (surv). Samtidigt sänktes bolagsskattesatsen till
30 %.

Systemet hade emellertid inte fått sin slutgiltiga utformning. I den
proposition som den socialdemokratiska regeringen lämnade till riksdagen
hösten 1990 konstaterade föredraganden, statsrådet Åsbrink, att ytter-
ligare överväganden och utredningsinsatser behövdes innan ställning
kunde tas till vissa återstående frågor på inkomstskatteområdet (prop.
1990/91:54 s. 158 f.). Det gällde bl.a. beskattningen av enskilda närings-
idkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Ett gammalt
önskemål att få mer aktiebolagslika skatteregler för enskild näringsverk-
samhet och verksamhet som bedrivs genom handelsbolag hade inte kunnat
uppfyllas. Även förslaget från Utredningen om reformerad företagsbe-
skattning, URF, om periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning läm-
nades öppet (SOU 1989:34). En översyn av spärreglerna för förlustutjäm-
ning återstod också.

I fråga om beskattningen av enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag redovisas ett förslag i betänkandet Neutral Företags-
beskattning (SOU 1991:100, särskild utredare Klas Herrlin). Betänkandet
har remissbehandlats.

Bl.a. mot bakgrund av de synpunkter som framfördes vid remissbe-
handlingen fann regeringen att den fortsatta beredningen av förslaget
borde ske i ett större sammanhang. Regeringen gav därför Klas Herrlin
ett nytt uppdrag att som särskild utredare överväga vissa andra frågor
beträffande företagsbeskattningen. Utredningsuppdraget kom att omfatta
— utöver de kvarstående frågorna från skattereformen — frågan om att
avskaffa surven och att i stället sänka bolagsskattesatsen och införa
särskilda regler om förlustutjämning bakåt i tiden. En fråga som också
kom att ingå i uppdraget gällde den ekonomiska dubbelbeskattningen av
aktiebolagens vinster.

Resultatet av utredningen utom vad avser den ekonomiska dubbelbe-
skattningen redovisas i betänkandet Fortsatt reformering av företagsbe-
skattningen, Del 1 (SOU 1992:67). Betänkandet har remissbehandlats.

Övervägandena och förslagen i fråga om den ekonomiska dubbelbe-
skattningen av bolagsinkomster redovisas i betänkandet Fortsatt reforme-
ring av företagsbeskattningen, Del 2 (SOU 1993:29).

165

Betänkandet remitterades i anslutning till att en inom Finansdeparte-
mentet upprättad promemoria remitterades. Promemorian Beskattning av
enskild näringsverksamhet, m.m. Ändringar i bolagsbeskattningen (Ds
1993:28) innehåller ett sammanhållet förslag som grundas på förslagen
i betänkandena Neutral företagsbeskattning och Fortsatt reformering av
företagsbeskattningen, Del 1.

I propositionen (avsnitten 4 - 8 och 16 - 17) används fortsättningsvis
benämningen "utredningen" vid redovisningen av förslagen och över-
vägandena i betänkandet SOU 1993:29 medan "promemorian" hänför sig
till departementspromemorian Ds 1993:28. Sammanställningar över
remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 2674-
2675/93). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1.

En följdfråga med anledning av förslagen om enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag gäller skyldigheten att avskatta uppskovs-
belopp vid 1994 års taxering.

I det följande behandlas nu anmärkta frågor. Propositionen innehåller
vissa ytterligare frågor. En sådan fråga är förslaget om månatlig uppbörd
av F-skatt.

Inom Finansdepartementet har upprättats en promemoria avseende
månatlig uppbörd av preliminär F-skatt och särskild A-skatt (upp-
bördspromemorian). Promemorian har remitterats. Remissyttrandena
finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 3468/92). En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 1.

En annan fråga härrör från den översyn av utsökningsbalken som RSV
genomfört på regeringens uppdrag. I sin slutrapport föreslår verket bl.a.
ett nytt system för löneexekution (RSV Rapport 1992:1). Förslagen är
omfattande och beredningen inom regeringskansliet är inte avslutad.
Förslag i vissa delar bör dock läggas fram redan nu. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedeparte-
mentet dnr 1673/92). En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 1.

Ytterligare en fråga gäller avdrag för avgifter till Stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m. En promemoria upprättad inom Finansdepartmentet
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 3127/93). Remissinstanserna redo-
visas i bilaga 1.

Vidare behandlas frågor om ändring av definitionen av utländskt
bolag, reservering för skadeförsäkringsföretagen, inskränkt skattskyldig-
het för Stiftelsen Sveriges Nationaldag, statslåneränta, förskottsränta och
räntekompensation samt en utvidgning av företrädaransvaret vid bristande
betalning av mervärdeskatt. Dessa förslag har beretts inom Finans-
departementet. Samråd har skett med Riksskatteverket. I fråga om
förslaget om utländskt bolag har samråd även skett med Industriförbundet
och beträffande förslaget om förskottsränta med Bankföreningen.

Prop. 1993/94:50

166

3.2 Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 september 1993 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 2.

Av de inte remitterade förslagen är flertalet av den beskaffenheten att
Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse. Vissa andra lagförslag är
sådana att Lagrådets yttrande normalt bör inhämtas. Det gäller lagförslag
som rör den fortsatta reformeringen av företagsbeskattningen.

Förslagen om en reformerad företagsbeskattning — som materiellt och
systematiskt utgör en sammanhållen helhet — är ett synnerligen viktigt
inslag i den del av regeringens ekonomiska politik som riksdagen bör ta
ställning till i höst (jfr prop. 1993/94:25). En lagrådsgranskning i nu
berörda delar skulle fördröja avlämnadet av propositionen så att det inte
vore möjligt att åstadkomma en avslutad riksdagsbehandling under
hösten. Det innebär att Lagrådets hörande skulle fördröja lagstiftnings-
frågornas behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Tilläggas kan
att de förslag som är att se som de mest centrala — däribland alla förslag
till nya lagar — remitterats till Lagrådet. Med hänsyn till det anförda bör
yttrande från Lagrådet i ifrågavarande delar inte inhämtas.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Lagrådet föreslår att de remitterade
nya lagarna arbetas om i redaktionellt hänseende och att vissa andra
ändringar av i huvudsak formell natur bör göras. Regeringen har i
propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. I vissa avseenden
har förslagen bearbetats vidare efter det att lagrådsremissen beslutades.
Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4, 5.2, 6, 8 och i författnings-
kommentaren till de berörda lagarna.

Prop. 1993/94:50

167

4 Allmänna synpunkter

En av de mest angelägna uppgifterna för regeringen är att återskapa en
tillfredsställande tillväxtkraft i Sveriges ekonomi. Endast därigenom
skapas förutsättningar för nya arbetstillfällen, minskad arbetslöshet,
sanering av statsfinanserna och bibehållen och utvecklad välfärd. Det är
därvid oundgängligen nödvändigt att skapa gynnsamma förutsättningar för
produktionen i Sverige. Särskilda ansträngningar måste göras för att
förbättra de små och medelstora företagens situation.

Regeringen har sedan tillträdet i oktober 1991 lagt fram flera förslag
som syftar till att minska skatternas skadliga effekter på produktion och
nyföretagande. Arbetet påbörjades omedelbart efter regeringens tillträde
hösten 1991 då bl.a. förmögenhetsskatten på arbetande kapital i företagen
togs bort (jfr prop. 1991/92:60). Vid sidan om de successiva ändringar
som hittills gjorts under mandatperioden har den långsiktiga inriktningen
av arbetet i fråga om inkomstbeskattningen varit att uppnå vissa viktiga
strukturella förändringar främst för att få ett neutralare system för
företagsbeskattning.

Den högst prioriterade frågan har gällt beskattningen av enskilda
näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag.
Utgångspunkten har varit att 1990 års skattereform bör kompletteras så
att enskilda näringsidkare och handelsbolag kan arbeta på samma skatte-
mässiga villkor som aktiebolag.

Avkastningen på riskfritt sparande i bank eller obligationer beskattas
för närvarande efter en skattesats på 30 %. Om en enskild näringsidkare
eller delägare i handelsbolag placerar sitt kapital i det egna företaget
beskattas avkastningen enligt dagens regler ofta efter en skattesats som
överstiger 60 %. Regeringens mål har varit att ta bort denna överbe-
skattning. Skatten bör vara densamma oavsett om kapital sparas i företag
eller i riskfritt sparande. Dessutom bör lägre beskattade inkomster kunna
användas för att expandera verksamheten. Därmed ökar möjligheterna att
kunna skapa nya arbetstillfällen avsevärt. Bättre soliditet och större
möjligheter till egenfinansiering bidrar dessutom till att det bör bli lättare
att komplettera den egna insatsen med lånat kapital.

Det långsiktiga arbetet på företagsskatteområdet har omfattat även bo-
lagsbeskattningen. Vid skattereformen gjordes en genomgripande omlägg-
ning av bolagsbeskattningen. Omläggningen anslöt till en fortgående in-
ternationell utveckling som innebar att skattebasen breddades samtidigt
som skattesatsen sänktes. Den nya bolagsbeskattningen framstår som kon-
kurrenskraftig vid en internationell jämförelse. Trots detta har regeringen
sett det som nödvändigt att pröva ändamålsenligheten av vissa lösningar
i det nuvarande systemet.

Genom skattereformen infördes en ny allmän reserveringsmöjlighet,
skatteutjämningsreserv (surv), samtidigt som ett antal äldre reserverings-
möjligheter avskaffades. Regeringens uppfattning var tidigt att det fanns
anledning att närmare överväga att fullfölja tankarna bakom skattere-
formen genom en ytterligare sänkning av bolagsskattesatsen och bredd-

Prop. 1993/94:50

168

ning av skattebasen. Ett skäl var att allmänna reserveringar är in- Prop. 1993/94:50
ternationellt avvikande.

Vidare finns en koppling till den önskvärda förändringen av beskatt-
ningen för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. En ofrån-
komlig effekt av aktiebolagslika regler för dessa företagare är nämligen
att systemet kompliceras. Erfarenheterna från flera utredningars arbete
liksom av lagstiftning i våra grannländer visar detta. Ett avskaffande av
surven skulle innebära att ett komplicerande inslag i företagsbeskattningen
försvann. Även denna fråga borde belysas. Slutligen har vissa frågor från
skattereformen inte kunnat slutbehandlas, t.ex. frågan om periodiserings-
fonder och nuvärdesavskrivning.

En annan fråga som efter hand fått allt större aktualitet gäller den
ekonomiska dubbelbeskattningen av utdelad och kvarhållen aktiebolagsin-
komst. Den svåra ekonomiska situation som råder i Sverige till följd av
främst åttiotalets ekonomiska politik accentuerar det i sig angelägna att
i skattehänseende likställa beskattningen av eget och lånat kapital som
finansieringskälla för investeringar i bolagssektom. De små och medel-
stora företagens svårigheter att skaffa riskkapital är dokumenterad.
Soliditeten är i många företag oroande låg. Dessutom tenderar svenskt
aktieägande att trängas undan till följd av den i förhållande till vår
omvärld höga ägarbeskattningen i Sverige.

För att ge ett underlag för ett ställningstagande i nu berörda frågor har
ett omfattande utredningsarbete genomförts. Det har av tidsskäl inte varit
möjligt att låta remissinstanserna ta ställning till ett enda sammanhållet
förslag. Förslagen om beskattningen av enskilda näringsidkare och deläga-
re i handelsbolag har samordnats med förslagen om ändringar i bolagsbe-
skattningen i departementspromemorian Ds 1993:28. Förslaget om
lättnader i dubbelbeskattningen har redovisats separat i betänkandet SOU
1993:29.

Huvuddragen i förslagen kan sammanfattas enligt följande.

I promemorian föreslås att överbeskattningen av enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag tas bort genom att avkastningen på det kapi-
tal som investerats i näringsverksamheten beskattas i inkomstslaget
kapital och inte i näringsverksamhet (positiv räntefördelning). Det sker
genom att ett belopp motsvarande en schablonmässigt beräknad avkast-
ning dras av i näringsverksamheten. Ett belopp motsvarande avdraget tas
upp som intäkt i kapital. Vidare föreslås att företagarna med motsvarande
beskattning som i ett enmansaktiebolag skall kunna återinvestera vinst-
medel i sin verksamhet (ökning av expansionsmedel).

I fråga om bolagsbeskattningen föreslås att skattesatsen sänks till 25 %
samtidigt som surven avskaffas. Som ersättning för survens förlustutjäm-
ningsfunktion föreslås ett generellt system för förlustutjämning bakåt i
tiden.

Ett system för periodiseringsfonder (avsättning med högst 30 % av års-
inkomsten som får behållas under högst sex år) föreslås med syfte att
möjliggöra att resultatet mellan olika beskattningsår utjämnas även i
vinstsituationer och för att ge en investeringsstimulans. Förslaget innebär
ingen reserveringsmöjlighet eftersom fondavsättningen inte skall medföra

169

rätt till avdrag. I stället gottskrivs den skattskyldige ett belopp motsva- Prop. 1993/94:50
rande skatten på avsättningen när den upplöses.

För att främja riskkapitalförsörjning och ny företagande föreslås en möj-
lighet att kvitta underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst.

Utredningen föreslår att lättnader i den ekonomiska dubbelbeskatt-
ningen skall ske genom åtgärder på ägarsidan. Mottagen utdelning på
aktier i svenska aktiebolag tas enligt förslaget upp till beskattning med
halva beloppet. Detsamma gäller i fråga om aktievinster. Den nuvarande
lättnaden på bolagsnivån, Annell-avdraget, föreslås avskaffad.

Flertalet remissinstanser är positiva till en förändring av företagsbeskatt-
ningen med den inriktning som förslagen har. I fråga om beskattningen
av enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag tillstyrks förslagen
i sina huvuddrag av nästan samtliga remissinstanser.

Beträffande synen på beskattningen av bolagsinkomster (bolagsskatt och
beskattningen av utdelningsinkomster och aktievinster hos aktieägarna)
dominerar två uppfattningar. En grupp remissinstanser tillstyrker för-
slagen i princip. Företrädarna för den andra linjen, bl.a. flertalet
näringslivsorganisationer, har samlats kring ett alternativt förslag som
innebär längre gående lättnader i dubbelbeskattningen än de remitterade
förslagen.

Enligt det alternativa förslaget tas utdelningsbeskattningen bort helt i
stället för att halveras. En andra avvikelse gäller den begränsning av re-
serveringsmöjligheter som det remitterade förslaget innebär. Näringslivs-
företrädama anser att en generell reserveringsmöjlighet inte kan undvaras
ens med en så låg bolagsskattesats som 25 %. Man föreslår därför i
första hand att periodiseringsfonder med avdragsrätt vid avsättningstill-
fället (30 %, återföring efter sex år) införs i stället för surven och att
fondavsättningarna inte räntebeläggs. Systemet bör enligt förslaget också
kompletteras med en lönebaserad reserv med inriktning på de mindre före-
tagen. Vidare föreslås att bolagsskattesatsen inte sänks till 25 % utan
ligger kvar på 30 % som ett bidrag till en finansiering av de tillkom-
mande lättnaderna.

Förslagen i promemorian och i betänkandet har inte undgått kritik. LO
och TCO intar ståndpunkten att några ändringar i skattereformen inte bör
vidtas innan de nya reglerna tillämpats en längre tid. En annan kritisk
synpunkt av övergripande slag är att vissa förslag, särskilt förslagen för
enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag om räntefördelning
och expansionsmedel, inte uppfyller rimliga krav på att vara enkla,
begripliga och hanterliga.

Regeringens sammanfattande bedömning av remissutfallet är att det ger
ett starkt stöd för att radikalt förbättra de små och medelstora företagens
skattesituation. Med hänsyn till dagens ekonomiska förhållanden är det
synnerligen angeläget att åtgärder kan vidtas omgående. En sådan stimu-
lans åt näringslivet kommer verksamt att bidra till att de små och medel-
stora företagen kan växa, vilket direkt bör ge effekter på sysselsättningen.
Det skulle också ge en stabil grund för framtida tillväxt och välfärd.

170

Regeringen delar uppfattningen att skatterna i möjligaste mån bör vara Prop. 1993/94:50
neutrala. Den ekonomiska dubbelbeskattningen av utdelade bolagsinkoms-
ter bör därför avvecklas. Från vissa ekonomiska utgångspunkter kan skäl
anföras för att lindra beskattningen på bolagsnivån. Bl.a. internationella
hänsynstaganden medför emellertid att lättnaden bör göras på ägarnivån.

Värdet av att avskaffa beskattningen på utdelade inkomster i ett steg kan
inte överskattas. En sådan åtgärd ger låga avkastningskrav för nyemitterat
kapital. Den bidrar till ökade investeringar. Soliditeten förbättras vilket
stärker företagens motståndskraft.

Ett motsvarande synsätt gör sig gällande även i fråga om beskattningen
av aktievinster. Med hänsyn till risken för skattearbitrage och att aktie-
vinster normalt inte i sin helhet är att hänföra till inom bolagen be-
skattade och där kvarhållna inkomster bör emellertid hälften av en aktie-
vinst tas upp till beskattning.

I fråga om bolagsbeskattningen finns en allmän uppslutning kring för-
slaget att avskaffa surven. För en sådan åtgärd kan flera argument åbe-
ropas, bl.a. att den effektiva skattesatsen bör ligga så nära den formella
skattesatsen som möjligt. Vidare medför surven stora tillämpningspro-
blem, särskilt för koncerner och för handelsbolag. Näringslivets
tillstyrkan villkoras dock av att en mer begränsad reserveringsmöjlighet
baserad på årsinkomsten införs i stället.

Regeringens bedömning är att skattesatsen bör sänkas samtidigt som
företagens reserveringsutrymme begränsas. Det bör ske genom att surven
avskaffas och periodiseringsfonder med en avsättningsmöjlighet om 25 %
av årsinkomsten utan räntebeläggning av fondavsättningarna införs. Av
förslaget att lindra dubbelbeskattningen på ägamivå följer att Annell-
avdraget tas bort. Mot bakgrund av vad som nu anförts och med hänsyn
till bl.a. den slutliga avvägningen av de samlade förslagen i propositionen
anser regeringen att bolagsskattesatsen bör sänkas till 28 %.

Utgångspunkten för förslagen om enskilda näringsidkare och delägare
i handelsbolag är att en skattskyldig skall kunna räkna med i princip
samma skattemässiga behandling oavsett om han driver sin verksamhet
genom ett aktiebolag eller ett handelsbolag eller som enskilt bedriven
verksamhet. Ett genomförande av dessa förslag leder till att den
nuvarande skattemässiga diskrimineringen av verksamhet som drivs
utanför aktiebolagssfären upphör. Expansion av verksamheten kan i
fortsättningen finansieras med vinstmedel som beskattas med 28 % mot
dagens regler som oftast ger en skatteeffekt på över 60 %. Marginalskat-
ten på avkastning av eget kapital sänks från nu nämnda skattesats till
skattesatsen för övriga kapitalinkomster, för närvarande 30 %.

I sitt yttrande konstaterar Lagrådet inledningsvis att de remitterade
förslagen tillgodoser syftet att förbättra skattesituationen för främst de
små och medelstora företagen men att regleringen i vissa stycken —
främst de nya reglerna för enskilda näringsidkare och delägare i handels-
bolag — blivit mycket komplicerad vilket kan förväntas leda till problem
vid tillämpningen. Lagrådet anser att det hade varit värdefullt att
ytterligare ansträngningar gjorts för att förenkla systemet, om inte annat
genom att slå av på ambitionen att för de enskilda näringsidkarna och

171

handelsbolagen uppnå helt neutrala regler i förhållande till aktiebolags- Prop. 1993/94:50
reglerna.

Lagrådet tangerar här en fråga som vissa remissinstanser pekat på,
nämligen att ersätta räntefördelning och expansionsmedel med en
möjlighet att bygga upp obeskattade reserver för att lindra beskattningen.
Syftet med de föreslagna reglerna är att de skall komplettera 1990 års
skattereform. En omfattande allmän reserveringsmöjlighet skulle i stället
innebära ett avsteg från reformen och ge negativa samhällsekonomiska
effekter. Enskilda näringsidkare skulle på nytt få möjligheter att använda
skattekrediter för privat konsumtion. Det skulle innebära att gränsen
mellan inkomstlaget tjänst och inkomstslaget näringsverksamhet skulle
förändras på ett oacceptabelt sätt. Detta alternativ är därför inte aktuellt.

Om Lagrådets påpekande i stället uppfattas som en uppfordran till
förenkling inom ramen för ett system som utgår från aktiebolagslika
regler kan följande noteras. Under beredningsarbetet har avsteg gjorts
från aktiebolagsnormen i förenklande syfte. Det gäller både sådana
justeringar som är till de skattskyldigas nackdel och sådana som är till
deras fördel. Som exempel kan nämnas begränsningen i möjligheten att
utjämna resultat mellan olika handelsbolag eller mellan ett handelsbolag
och enskild näringsverksamhet (jfr avsnitt 7.2.2) eller att beskattningen
av minskning av expansionsmedel skall göras i inkomstslaget närings-
verksamhet och inte i tjänst (jfr avsnitt 7.1.3). Det är regeringens
bedömning att det inte är lämpligt att göra ytterligare avsteg innan
erfarenheter finns från den praktiska tillämpningen.

Enligt regeringens uppfattning kan den föreliggande situationen
sammanfattas på följande sätt. Ett allvarligt missförhållande på företags-
beskattningens område är den överbeskattning som sker av fysiska
personer som bedriver enskild näringsverksamhet eller näringsverksamhet
genom ett handelsbolag. Att avskaffa överbeskattningen kommer att
medföra betydande samhällsekonomiska vinster. Mot det skall ställas de
olägenheter som kan uppkomma vid den praktiska tillämpningen av det
föreslagna systemet. Regeringen är inte beredd att minska ambitionen att
så långt möjligt åstadkomma neutralitet mellan beskattningen av eget
kapital i företaget och kapitalplaceringar utanför företaget. Det är också
viktigt att enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag skall kunna
expandera med lågbeskattade medel på samma sätt som gäller för
aktiebolag. De samhällsekonomiska mål som uppställs — bl.a. att ge
bättre förutsättningar för nya arbetstillfällen — måste prioriteras högre än
de i sig viktiga förenklingsaspekter som Lagrådet betonar.

En bedömning av hur stora svårigheter som den föreslagna lagstift-
ningen kan förväntas leda till är svår att göra. Lagrådet förutser att den
detaljreglering som förekommer i bl.a. lagarna om räntefördelning och
expansionsmedel kommer att vålla problem. Mot det kan anföras att en
lagstiftningsteknik med få och allmänt hållna bestämmelser är pro-
blematisk på grund av att svar alltför sällan ges på olika frågor innan
utfyllnad skett via praxis. En sådan ordning framstår som särskilt
olämplig när det gäller lagstiftning som riktas mot en mycket stor grupp
av skattskyldiga. Flertalet mindre näringsidkare har relativt enkla

172

förhållanden. Detta talar för att tillämpningen i normalfallen bör kunna Prop. 1993/94:50
bli förhållandevis okomplicerad när väl systemet satt sig.

Den ytterligare bearbetning som gjorts av de remitterade förslagen
sedan lagrådsremissen innebär att vissa brister undanröjts. Den praktiska
tillämpningen av ett nytt system bör följas upp noga. Som Lagrådet pekar
på pågår ett utredningsarbete som syftar till att bl.a. göra en systematisk
översyn av inkomstskatteförfattningama (dir. 1991:39). Resultatet av det
arbetet bör medföra att regelsystemen förenklas ytterligare.

Det är självfallet angeläget att RSV och skatteförvaltningen i övrigt
vidtar de åtgärder i fråga om information, utbildning, blankettutformning
m.m. som behövs för att så långt som möjligt underlätta hanteringen både
för de skattskyldiga och inom skatteförvaltningen.

En konsekvens av att det i fråga om inkomstbeskattningen införs aktie-
bolagslika regler för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag
är att företagarna också i den dagliga verksamheten måste göra en tydli-
gare åtskillnad mellan företaget och privatekonomin än vad som många
gånger sker i dag. Ansvaret för att ett ändrat synsätt snabbt skall slå ige-
nom kommer i första hand att vila på skatteförvaltningen och redovis-
ningsbyråerna. Den nyordning som måste inskärpas är sammanfattnings-
vis att uttag ur näringsverksamheten får konsekvenser vid den löpande
beskattningen. Uttagen måste därför i fortsättningen planeras noga.

Sammanfattningsvis innebär det anförda enligt regeringens uppfattning
att förslagen om räntefördelning och expansionsmedel av samhällsekono-
miska skäl bör genomföras utan vidare dröjsmål. Övriga förslag som rör
enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag har i stort sett blivit
väl mottagna av remissinstanserna. Förslagen bör därför — med vissa
undantag — läggas till grund för lagstiftning.

Förslaget att införa en möjlighet att kvitta underskott av aktiv närings-
verksamhet mot inkomst av tjänst framstår som särskilt viktigt när det
gäller att stimulera ny företagandet. För närvarande remissbehandlas ett
förslag om ett särskilt riskkapitalavdrag. Förslaget innebär i stora drag
att avdrag medges vid förvärv av nyemitterade aktier i onoterade
industriföretag. Internationella erfarenheter visar att denna form av
riskkapitalsatsning för småföretag varit positiv. Ett ställningstagande till
ett förslag som också beaktar remissinstansernas synpunkter och
genomförda reformer på skatteområdet bör kunna ske senare detta år.

De varaktiga budgeteffekterna för förslagen uppgår till -1,2 mdkr vad
gäller enskilda näringsidkare, till 1,4 mdkr vad gäller juridiska personer
och till -3,7 mdkr vad gäller lättnader i dubbelbeskattningen. Förslaget
om månatlig uppbörd av F-skatt beräknas ge en varaktig inkomstförstärk-
ning med 0,2 mdkr. Sammantaget medför de föreslagna åtgärderna ett
varaktigt inkomstbortfall på 3,3 mdkr. Detta finansieras med 1,7 mdkr
inom ramen för statsbudgeten. Resterande del finansieras genom dels en
höjning av folkpensionsavgiften — och särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster och på pensionskostnader — med 0,2 procentenheter vil-
ket ger intäkter på ungefär 1,2 mdkr, dels genom att reglerna om avdrag

173

för ökade levnadskostnader vid utrikes tjänsteresor anpassas till reglerna Prop. 1993/94:50
för inrikes tjänsteresor (jfr prop. 1993/94:90).

Det finns ett antal frågor med nära anknytning till dem som tas upp i
propositionen som inte får en slutlig behandling här. I flertalet fall är det
frågor som aktualiserats i remissvaren men som är av så komplicerad
natur att det inte är lämpligt att de föreläggs riksdagen utan sedvanlig
beredning. Det finns därför skäl att efter det att riksdagen tagit ställning
till regeringens förslag ta initiativ till att frågorna utreds. De frågor som
åsyftas finns närmare redovisade i anslutning till behandlingen av närlig-
gande frågor.

174

BESKATTNING AV

BOLAGSINKOMST

Prop. 1993/94:50

5 Lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen

5.1 Beskattningen av utdelad bolagsinkomst

Regeringens förslag: Mottagen utdelning på aktier i svenska
aktiebolag undantas från beskattning. Annell-avdraget avskaffas.

Utredningens förslag: Mottagen utdelning på aktier i svenska
aktiebolag tas upp till beskattning med halva beloppet. Annell-avdraget
avskaffas.

Remissinstanserna: Med ett par undantag är remissinstanserna positiva
till en reform. Flertalet remissinstanser tillstyrker att lättnader i dubbelbe-
skattningen sker genom åtgärder på ägamivån. NUTEK, Riksgäldskon-
toret och Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet anser
att lättnader bör sättas in på bolagsnivån. En del remissinstanser med
anknytning till näringslivet förordar att mottagen utdelning helt undantas
från beskattning. Skogsstyrelsen föreslår att utdelningsinkomster beskattas
efter 20 %. Näringslivets Skattedelegation anser att Annell-avdraget bör
finnas kvar i någon form om inte utdelningsinkomster helt undantas från
beskattning. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att en
lättnad i beskattningen av utdelningsinkomster bör omfatta även aktier i
utländska aktiebolag. LO och TCO har uppfattningen att nuvarande
system inte bör ändras och avstyrker därför en reform.

Skälen för regeringens förslag: En allmän utgångspunkt för be-
skattningen är att skatterna i möjligaste mån bör vara neutrala om inte en
annan lösning visats vara bättre. I önskemålet om neutralitet ligger såvitt
nu är aktuellt att beskattningen inte skall påverka företagens val av
finansiering med nyemission eller lån. Neutraliteten bör även omfatta
kvarhållna inkomster. Den aspekten behandlas i avsnitt 5.2.

Av önskemålet om neutralitet följer att utdelade bolagsinkomster och
räntor bör behandlas likvärdigt i skattehänseende om inte särskilda skäl
talar mot det. Regeringen tar i det följande först upp frågan om hur ett
neutralt system bör vara utformat. Därefter behandlas frågan om ett
sådant system bör införas. Slutligen tas vissa frågor med internationell
anknytning upp.

Utformningen av ett neutralt system

Olika hänsynstaganden medför att behandlingen av lånat kapital måste
vara styrande vid utformningen av ett neutralt system. Såväl i andra

175

länder som i Sverige enkelbeskattas avkastning på sådant kapital genom Prop. 1993/94:50
att bolaget får avdrag för utgiftsräntor och långivare som är fysisk person
beskattas för inkomsträntor som intäkt av kapital. Skattesatsen för detta
inkomstslag är för närvarande 30 %. Fr.o.m. 1996 års taxering sänks den
till 25 %.

Det gällande systemet för beskattning av bolagsinkomster innebär att
utdelade inkomster i princip är föremål för dubbelbeskattning. Första
ledet utgörs av bolagsskatten. Skattesatsen är 30 %. Enligt förslagen i
avsnitt 6 sänks den till 28 %. Andra ledet utgörs av skatten hos
aktieägarna på utdelningsinkomster. Beskattningen sker i inkomstslaget
kapital för fysiska personer.

Dubbelbeskattningen av utdelad inkomst begränsas genom det s.k.
Annell-avdraget. Föreskrifterna om detta finns i lagen (1967:94) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Avdraget avser
utdelningar på nyemitterat kapital. De årliga avdragen får uppgå till högst
10 % av emitterat belopp under högst 20 år efter emissionen. Samman-
lagt får avdragen inte överstiga det emitterade beloppet. Avdrag
förutsätter i princip att mottagaren är skattskyldig för utdel-
ningsinkomsten.

Skatteuttaget på utdelad inkomst bestäms av den sammanlagda effekten
av bolagsskatten och skatten på mottagen utdelning hos ägarna (den
resulterande skattesatsen). Av utredningens undersökningar följer att den
resulterande skattesats som ger samma effektiva beskattning som den som
lånat kapital utsätts för (den neutrala resulterande skattesatsen) varierar
med inflationen och riskersättningen till lånat kapital. Vid rimliga
antaganden om storleken av inflationen och riskersättningen till lånat
kapital ligger den neutrala resulterande skattesatsen något över kapital-
skattesatsen.

Regeringen drar slutsatsen att den resulterande skattesatsen i ett neutralt
system bör överensstämma med eller något överstiga kapitalskattesatsen.
Den resulterande skattesatsen i det gällande systemet är högre, ca 40 %
(vid jämförelsen uttrycks värdet av Annell-avdraget som ett årligt evigt
avdrag).

Ett neutralt system kan erhållas antingen genom att inkomsten hos
bolaget undantas från beskattning eller genom att skatt inte utgår på
mottagen utdelning. Den förra lösningen innebär i princip att Annell-
avdraget utvidgas genom att de kvantitativa begränsningarna tas bort.
Den senare lösningen kan bestå i att mottagen utdelning undantas från be-
skattning. En annan möjlighet är att mottagare av utdelning får räkna av
bolagsskatten från skatten på utdelningen.

I andra länder undanröjs eller lindras dubbelbeskattningen med endast
enstaka undantag genom åtgärder på ägarnivån. Det talar för att
neutralitet bör åstadkommas genom någon sådan åtgärd. Utredningens
analys visar att Annell-avdraget är problematiskt i ett internationellt
sammanhang. Bl.a. kan svenskt beskattningsunderlag i vissa fall över-
föras till andra länder. Vidare ges möjlighet till vissa former av skatte-
undandragande. Det synes inte möjligt att konstruera ett utdelningsavdrag
som inte är behäftat med svagheter av detta slag. En allmän invändning

176

mot ett utdelningsavdrag är att det av andra stater inte utan rätt kan Prop. 1993/94:50
uppfattas som en åtgärd som innefattar otillbörlig skattekonkurrens i syfte
att förmå utländska investerare att investera i Sverige.

Ett motiv för en lättnad i dubbelbeskattningen på bolagsnivån i stället
för på ägarnivån som ibland förs fram är att lösningen skulle göra det
möjligt att begränsa lättnaden till nyemitterat kapital och därigenom
minska den statsfinansiella kostnaden. En sådan begränsning är av
tekniska skäl inte möjlig vid åtgärder på ägarnivån. En betydande andel
av nu utgående utdelningar omfattas emellertid redan av en lättnad,
nämligen Annell-avdraget. Vid en utökad lättnad på bolagsnivån skulle
det inte vara aktuellt att avveckla rätten till Annell-avdrag i fråga om
redan emitterat kapital. Den statsfinansiella vinsten av att begränsa
åtgärder till nyemitterat kapital är därför mindre än vad den skulle vara
om obegränsad dubbelbeskattning rådde i utgångsläget.

Sammantaget delar regeringen utredningens uppfattning att neutralitet
bör åstadkommas genom åtgärder på ägarnivån.

En vanlig lösning i många av de länder med vilka Sverige har ett
betydelsefullt ekonomiskt utbyte är att dubbelbeskattningen undanröjs
eller lindras genom att aktieägarna får räkna av bolagsskatten från skatten
på mottagen utdelning. Vid beräkning av den senare skatten läggs därvid
bolagsskatten till utdelningen.

Syftet med valet av skatteavräkning i stället för den alternativa
metoden — hel eller delvis skattefrihet för mottagen utdelning — torde i
huvudsak ha varit att upprätthålla en progressiv beskattning hos ak-
tieägarna.

I ett skattesystem som det svenska som saknar progressiva inslag i
beskattningen av kapitalinkomster har ett avräkningssystem och ett system
med skattefrihet för mottagen utdelning samma effekter i väsentliga
hänseenden. Ett avräkningssystem är till sin karaktär komplicerat och
svårtillgängligt. Regeringen anser med hänsyn härtill att den av ut-
redningen anvisade lösningen med skattefrihet för mottagen utdelning är
att föredra.

Ett neutralt system bör införas

Nyss redovisades uppfattningen att den lämpligaste lösningen för ett
neutralt system är att utdelad bolagsinkomst beskattas endast på bolagsni-
vån. En övergång till ett sådant system innebär att Annell-avdraget
avskaffas och att skattefrihet för utdelningsinkomster införs. Regeringen
tar nu upp frågan om en sådan övergång bör ske. Med utgångspunkt i
utredningens överväganden gör regeringen följande bedömning.

Vid en analys av tänkbara effekter av ett avskaffande av dubbelbe-
skattningen av utdelad bolagsinkomst är det instruktivt att utgå från en
hypotetisk svensk situation med neutral beskattning. Beskattningen av
utdelad bolagsinkomst antas ske på bolagsnivån. Vi tänker oss så att
utdelad bolagsinkomst belastas med en merskatt på ägarnivån. Initialt

12 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 50

177

sjunker då avkastningen efter skatter på aktier. Ett incitament uppkommer Prop. 1993/94:50
att sälja aktier och i stället köpa obligationer.

Effekten på sikt får antas bero av graden av svenska aktiers rörlighet
mellan placerare som är skattskyldiga för utdelningsinkomst i Sverige —
vilka träffas av den tänkta merskatten — och andra placerare. Till den
senare kategorin hör utländska placerare och vissa svenska placerare,
t.ex. livförsäkringsföretag och pensionsstiftelser. I syfte att underlätta
framställningen benämns kategorierna i det följande svenskar resp,
utlänningar. Två extremfall diskuteras, obegränsad rörlighet och orör-
lighet.

Vid obegränsad rörlighet kommer de svenska aktievärdena på sikt inte
att påverkas. 1 stället kommer det svenska ägandet av svenska aktier att
övergå på utlänningar. Vid orörlighet absorberas inte det ökade utbudet
från svenskar av utlänningar. Värdet av svenska aktier sjunker därför.
Obligationsräntan får antas vara internationellt bestämd och påverkas
således inte av den ökade efterfrågan på obligationer i någondera fallet.

De nämnda extremfallen leder således till två olika nya situationer. I
den ena (obegränsad rörlighet) är avkastningskravet för nyemitterat
kapital oförändrat men aktier i svenska företag ägs endast av utlänningar.
I den andra (orörlighet) är avkastningskravet för nyemitterat kapital
förhöjt medan aktierna oförändrat ägs av svenskar.

Aktier i svenska stora börsnoterade företag omsätts inte bara på den
svenska aktiebörsen utan även på börser i andra länder. På den svenska
börsen agerar inte bara svenskar utan även utlänningar. Börsföretag har
legala och praktiska möjligheter att anskaffa eget kapital genom
nyemission utomlands. För små och medelstora företag är situationen en
annan. Omsättningen av aktier i sådana företag sker i huvudsak endast
inom Sverige mellan subjekt som är skattskyldiga för utdelningsinkom-
ster. Några nämnvärda möjligheter i praktiken att anskaffa eget kapital
från utlänningar föreligger inte.

Detta innebär att aktier i börsföretag befinner sig på den del av skalan
där extremfallet är obegränsad rörlighet. Den närmare graden av
lättrörlighet kan inte anges. Aktier i små och medelstora företag befinner
sig på den andra delen av skalan, sannolikt ganska nära extremläget
orörlighet.

Om den tidigare analysen kompletteras med hänsyn till vad som nu
anförts om olika rörlighet mellan börsaktier och aktier i små och
medelstora företag blir bilden följande.

När i utgångsläget med neutral beskattning utdelad bolagsinkomst
belastas med en merskatt sjunker initialt avkastningen efter skatter på
båda kategorierna av aktier. I fråga om börsaktier sker en överströmning
av ägandet till utlänningar. I den mån det ökade utbudet från svenskar
inte absorberas av utländsk efterfrågan kommer även aktievärdena att
sjunka.

Det bästa placeringsaltemativet för de ursprungliga innehavarna av
såväl börsaktier som aktier i små och medelstora företag är obligationer.
Placerare kan dock ha preferenser för ett visst innehav av aktier i sina
portföljer. Det ökade utbudet av aktier i små och medelstora företag torde

178

sammantaget endast i begränsad omfattning fångas upp av ökad efter- Prop. 1993/94:50
frågan på sådana aktier. Värdet av aktier i små och medelstora företag
får därför antas sjunka. En konsekvens av sjunkande aktievärden är
stigande avkastningskrav för investeringar som finansieras genom
nyemission.

Som en följd av merbeskattningen uppkommer på sikt en situation som
i huvudsak karaktäriseras av att ägandet av börsföretag förskjutits till
utlänningar och av att avkastningskravet för investeringar i små och
medelstora företag som finansieras med nyemission är högre än i
utgångsläget. Det får antas att utgångsläget återtas vid ett borttagande av
merbeskattningen av utdelad bolagsinkomst.

I den nuvarande svenska situationen merbeskattas utdelad bolagsin-
komst i förhållande till räntor. Analysen tyder på att avkastningskravet
för nyemitterat kapital i små och medelstora företag som en konsekvens
av detta är högre än vad det skulle vara i frånvaro av denna merbeskatt-
ning. I fråga om stora företag kan en tendens till ökat utlandsägande
noteras. Andelen utländska ägare till svenska börsaktier ökade från 8 %
år 1983 till 18 % i början av år 1993. Denna utveckling har fortsatt. Till
viss del kan det utländska ägandet bero på den svenska merbeskattningen
av utdelade bolagsinkomster.

I det sagda ligger att det är svårt att dra några slutsatser rörande
storleken av effekterna. Riktningen är emellertid entydig. Merbeskatt-
ningen av utdelade bolagsinkomster påverkar avkastningskravet för
investeringar som finansieras med nyemitterat kapital i höjande riktning.
Effekten är mest markerad för små och medelstora företag. I fråga om
stora företag sker en förskjutning av ägandet till utlandet.

Det är av strategiskt intresse för utvecklingen av Sveriges ekonomi att
inslag som höjer avkastningskraven för investeringar som finansieras med
nyemitterat kapital och som därmed hämmar investeringarna och sänker
soliditeten tas bort. Det är också angeläget att ägandet av svenska företag
inte av skatteskäl förskjuts till utlandet. Inledningsvis anfördes att
önskemålet om neutralitet i beskattningen medför att utdelade bolags-
inkomster och räntor bör behandlas likvärdigt om inte särskilda skäl talar
mot det. Såvitt framkommit föreligger inga sådana skäl. Tvärtom visar
analysen att det gällande systemet bör ändras så att neutralitet upp-
kommer.

Regeringens principiella uppfattning är således att dubbelbeskattningen
av utdelade bolagsinkomster bör undanröjas. Enligt vad som anförts i det
föregående bör det ske genom att utdelningsinkomster undantas från
beskattning. Utredningen har samma principiella inställning men anser
ändå att man åtminstone för närvarande bör begränsa sig till att lindra
dubbelbeskattningen på så sätt att endast hälften av en utdelningsinkomst
behöver tas upp till beskattning.

Utredningens ställningstagande har sin grund i uppfattningen att halva
beloppet av en aktievinst bör tas upp till beskattning. Enligt utredningen
bör utdelningsinkomster inte beskattas lindrigare är aktievinster.
Utredningen befarar att företagen i annat fall skulle sträva efter att i
största möjliga utsträckning dela ut sina inkomster och tillgodose sitt

179

kapitalbehov genom nyemission. Denna utstötningseffekt skulle även Prop. 1993/94:50
medföra bl.a. ett incitament för överlåtelse av inkråmet i bolag med
efterföljande utskiftning av likviden i stället för överlåtelse av aktierna i
bolaget.

Enligt regeringens uppfattning är sådana farhågor överdrivna. Visser-
ligen kan en viss utstötningseffekt antas uppkomma om hälften av en
aktievinst skall tas upp till beskattning — vilket regeringen föreslår
(avsnitt 5.2) — samtidigt som utdelningsinkomster är undantagna från
beskattning. Denna effekt motverkas emellertid avsevärt av två förhållan-
den. För det första är bolagsskatten på kvarhållen inkomst något lägre än
på utdelad inkomst på grund av möjligheten till avsättning till periodise-
ringsfond. För det andra är den effektiva skattesatsen i ägarledet för
kvarhållen inkomst lägre än 12,5 % till följd av att beskattning sker först
vid realisationstillfället (den s.k. deferraleffekten). Den begränsade
utstötningseffekten får i ett effektivitetsperspektiv anses vara ett mindre
problem än den inlåsningseffekt som skulle uppkomma vid formell
symmetri i ägarledet.

Sammantaget anser regeringen att de fördelar som är förenade med att
utdelningsinkomster helt undantas från beskattning kan antas vara så
betydande att risken för olägenheter av det slag som utredningen befarar
bör tas. Utvecklingen bör emellertid följas med stor uppmärksamhet.
Skulle det visa sig att olägenheter uppkommer får motverkande åtgärder
övervägas.

Vissa internationella frågor

1 fråga om investeringar i utlandet brukar man skilja mellan portfölj-
investeringar och direktinvesteringar. En portfölj investering föreligger
när en fysisk person äger aktier i ett utländskt börsföretag eller när ett
svenskt aktiebolag innehar en aktiepost som inte ger ett ägarinflytande i
ett utländskt företag. Med direktinvestering avses en investering av ett
svenskt aktiebolag i ett utländskt dotterbolag eller intressebolag.

Vad först gäller portföljinvesteringar talar önskemålet om neutralitet
med avseende på placeringar i svenska och utländska aktier för att
skattefriheten bör omfatta även utdelning på utländska aktier. En första
förutsättning för en sådan lösning bör dock vara att med svensk
bolagsskatt jämförlig skatt utgått i utlandet. Ett sådant krav uppställs i
gällande rätt för att utdelning från ett utländskt dotterbolag till ett svenskt
moderbolag skall vara skattefri. Det kan vara förenat med betydande
svårighet att utreda om kravet är uppfyllt, t.ex. i sådana fall då utdel-
ningen lämnats av ett bolag som tillhör en koncern med verksamhet i
många länder. Med hänsyn härtill är det olämpligt att uppställa ett krav
av det aktuella slaget för utdelning som tas emot av fysiska personer.

Ett annat krav som bör uppställas är att utdelning från ett svenskt bolag
till en person hemmahörande i en främmande stat, erhåller sådana
lättnader i dubbelbeskattningen som i den främmande staten medges
beträffande utdelning från där hemmahörande bolag.

180

Andra länder som infört lättnader i dubbelbeskattningen har oftast valt Prop. 1993/94:50
att medge gottgörelse för erlagd bolagsskatt genom avräkning. Sådan
gottgörelse ges enligt dessa länders lagstiftningar endast för bolagsskatt
som erlagts i den egna staten. Utdelning som en aktieägare uppbär direkt
från utlandet beskattas därför utan gottgörelse. I det fall utdelningen
erhålls av ett moderbolag från dotterbolag i utlandet utgår en komplet-
teringsskatt vid vidareutdelning. Endast genom dubbelbeskattningsavtal
har vissa av länderna medgivit lättnader i beskattningen av från utlandet
mottagen utdelning resp, för utdelning till utlandet.

Undantag från beskattning i Sverige av utdelningar på utländska aktier
bör därför endast göras i dubbelbeskattningsavtal om en med svensk
bolagsskatt jämförlig skatt utgår i den främmande staten och under
förutsättning att den staten medger lättnader i dubbelbeskattningen
beträffande utdelning från svenska bolag. Utdelning på utländska
portfölj aktier bör således vara skattepliktig. Detta överensstämmer med
internationell praxis.

En särskild fråga är vilken effekt som förslaget om slopad utdel-
ningsbeskattning får på svenska aktiebolags portfölj investeringar utom-
lands. I många av de nu gällande svenska dubbelbeskattningsavtalen har
skattskyldigheten för en från utlandet erhållen utdelning knutits till vad
som skulle ha gällt om utdelningen i stället hade erhållits från ett svenskt
bolag. Det nu föreslagna systemet innebär att utdelning mellan svenska
aktiebolag blir skattefri. Genom den särskilda bestämmelsen i dubbel-
beskattningsavtalen skulle därför utdelning på svenska aktiebolags
utländska portfölj investeringar också bli skattefri. En sådan ordning
strider mot den nyss nämnda slutsatsen att beskattning bör ske av sådana
utdelningar. Frågan övervägs emellertid för närvarande i Företagsskatte-
utredningens fortsatta arbete. Ett delbetänkande med förslag till lösning
av bl.a. det nu aktuella problemet kan förväntas i december i år.
Regeringen har för avsikt att genom en skrivelse till riksdagen före
årsskiftet avisera en kommande lagstiftning i denna fråga på grundval av
Företagsskatteutredningens förslag. Det blir därigenom möjligt att
remissbehandla och slutbereda förslaget under våren 1994 samtidigt som
reglerna kan ges verkan fr.o.m. den 1 januari 1994, då övriga ändringar
i företags- och kapitalbeskattningen sätts i kraft.

Vid direktinvesteringar i utlandet är som nyss framgått utdelning som
tas emot av det svenska moderbolaget i allmänhet skattefri. Mottagen
utdelning som vidareutdelas bör vara skattefri hos mottagaren trots att
svensk bolagsskatt inte utgått. Den motsatta lösningen kan nämligen
befaras allvarligt minska Sveriges lämplighet som bas för internationellt
verksamma koncerner.

Kupongskatten

Genom att utdelning på svenska aktier till här hemmahörande ägare inte
beskattas uppnås enkelbeskattning av bolagsinkomst, dvs. inkomsten
beskattas endast i bolaget. Utdelning till i utlandet hemmahörande

181

aktieägare beskattas regelmässigt i hemlandet, som medger avräkning för Prop. 1993/94:50
den erlagda kupongskatten. Ett slopande av kupongskatten skulle därför
i allmänhet inte leda till enkelbeskattning i dessa fall utan endast till
svenskt skattebortfall och motsvarande ökat skatteuttag i den
skattskyldiges hemland.

Med hänsyn till detta bör undantag från kupongskatteskyldigheten
endast göras i dubbelbeskattningsavtal så att ömsesidiga lättnader i
utdelningsbeskattningen kan åstadkommas. Något förslag om ändring av
kupongskattelagen med anledning av den ändrade aktiebeskattningen läggs
således inte fram. Däremot föreslås några ändringar i kupongskattelagen
till följd av ändringar i andra delar av skattesystemet. Dessa ändringar
behandlas i författningskommentaren.

5.2 Beskattningen av kvarhållen bolagsinkomst

Regeringens förslag: Vid försäljning av svenska aktier tas endast
hälften av vinsten upp till beskattning.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som är positiva till att
den ekonomiska dubbelbeskattningen lindras (jfr avsnitt 5.1) tillstyrker
utredningens förslag. I yttrandet från Näringslivets Skattedelegation
föreslås att den s.k. JIK-metoden tillämpas på aktier i icke noterade
företag. Skogsstyrelsen anser att aktievinster bör beskattas efter 20 %.
Grossistförbundet Svensk Handel anser att aktievinster bör vara helt
skattefria.

Skälen för regeringens förslag: Den ekonomiskt riktiga konsekvensen
av förslaget om att utdelade bolagsinkomster undantas från beskattning
hos aktieägarna (avsnitt 5.1) är att kvarhållna inkomster behandlas på
motsvarande sätt. Med en sådan lösning föreligger nämligen skattemässig
neutralitet med avseende på finansiering genom nyemission och kvar-
hållen inkomst.

Utredningen har presenterat en modell för en sådan lösning, JIK-
metoden (Justering av Ingångsvärdet med Kvarhållen inkomst). Modellen
baseras på det system för enkelbeskattning av kvarhållen inkomst som
nyligen införts i Norge (RISK-metoden). JIK-metoden går ut på att
ingångsvärdet för en aktie justeras årligen för den kvarhållna inkomst i
bolaget som belöper på aktien. Kvarhållen inkomst beräknas som
beskattningsbar inkomst minskad med skatt och utdelning. Kvarhållen
inkomst kan vara både positiv och negativ.

Enligt regeringens uppfattning kan det för närvarande inte vara aktuellt
att införa metoden för aktier i noterade företag. JIK-metodens utformning
för aktier i onoterade företag utreds för närvarande av Företagsskatte-
utredningen. Regeringen har erfarit att utredningen avser att lämna ett
förslag i frågan under innevarande år. Vi avser att återkomma till

182

riksdagen med en skrivelse i sådan tid att JIK-metoden kan gälla från Prop. 1993/94:50
ingången av år 1994, om den av utredningen framlagda lösningen
framstår som lämplig.

Ett tänkbart alternativ till JIK-metoden kunde vara att helt undanta
aktievinster från beskattning. Ett skattemässigt spann på 25 procent-
enheter mellan aktievinster och räntor skulle emellertid som utredningen
visar kunna öppna vissa möjligheter till skatteundandragande genom att
ränteinkomster omvandlas till aktievinster. Vidare skulle det kunna bli
alltför förmånligt att avyttra aktiebolag med tillgångar som stigit i värde.

En lämplig avvägning erhålls enligt regeringens uppfattning om
aktievinstbeskattningen i överensstämmelse med utredningens förslag
lindras på så sätt att endast hälften av en aktievinst tas upp till beskatt-
ning. Det innebär att den faktiska skattesatsen för vinster som tas upp
som intäkt av kapital blir 12,5 %. För aktievinster hos aktiebolag blir den
faktiska skattesatsen 14 % mot bakgrund av förslaget om att sänka
bolagsskattesatsen till 28 % (avsnitt 6).

I detta sammanhang kan det vara lämpligt att ta upp Lagrådets
synpunkter i den del de avser kapitalbeskattningen i allmänhet. Lagrådet
påpekar i sitt yttrande att slopandet av utdelningsbeskattningen och
halveringen av reavinstbeskattningen av aktier innebär att man i framtiden
får flera olika beskattningsnivåer inom inkomstslaget kapital. Dessutom
framhålls i yttrandet att spännvidden ökar mellan kapitalbeskattningen och
beskattningen av inkomst av tjänst och näringsverksamhet. Lagrådet
befarar att dessa förhållanden kommer att leda till oönskad skatteplane-
ring och försök att kringgå reglerna om inte gränserna mellan de olika in-
komstformema är klara.

Regeringen vill med anledning av Lagrådets synpunkter anföra
följande. Dagens regler för beskattning av utdelning och kvarhållen vinst
medför bristande neutralitet i jämförelse med beskattningen av räntor.
Den överbeskattning av eget kapital i förhållande till främmande kapital
som nu gäller försvagar företagens soliditet och och leder till sämre
riskkapitalförsörjning. Därmed försämras förutsättningarna för expansion,
särskilt för de mindre och medelstora aktiebolagen. Regeringens förslag
leder till att neutralitet i stort sett uppnås, vilket kommer att ge betydande
samhällsekonomiska vinster.

Det är i och för sig riktigt att flera beskattningsnivåer uppkommer om
man utesluter den beskattning som sker i bolaget och endast ser till
inkomstslaget kapital. Om man enbart tar hänsyn till den del av
beskattningen som sker hos ägaren kommer vidare en större skattemässig
skillnad att finnas mellan olika slag av inkomster i framtiden än vad som
gäller för närvarande. Dessa problem påpekades även av utredningen.

Ett av dessa problem är risken för att kapitalinkomster som skall
beskattas i sin helhet omvandlas till lägre beskattade inkomster. Det är
särskilt risken för omvandling av räntor till reavinster som är aktuell i
detta hänseende. Vi vill emellertid påpeka att utredningen visade att det
inte är möjligt att på ett lönsamt sätt omvandla normalbeskattad ränte-
inkomst till lågbeskattad reavinst (SOU 1993:29 s. 89). Regeringens för-

183

slag om en reavinstbeskattning på 12,5 % medför således ingen risk i Prop. 1993/94:50
detta hänseende.

Vidare bör framhållas att avgränsningen av de finansiella instrument
som åtnjuter lägre beskattning från övriga instrument görs på ett mycket
tydligt sätt i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370), KL och 3 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt, SIL (jfr avsnitt 5.3.1). Åtskillnaden mellan de båda grupper-
na är vidare sådan att instrument med både en aktiedel och en räntedel
inte omfattas av lättnadsreglema. Risken bör därför vara liten för att nya
finansiella instrument skapas som kan utnyttjas för transformering av
inkomster över denna gräns. Utvecklingen på detta område måste dock
följas uppmärksamt.

När det gäller den skattemässiga skillnaden mellan kapitalinkomster och
inkomster av tjänst är det främst fåmansföretagen som kommer i
blickpunkten. På det området finns emellertid särskilda bestämmelser som
är avsedda att förhindra omvandling av arbetsinkomster till kapital-
inkomster i 3 § 12 mom. SIL. Som framgår av det följande (avsnitt
5.3.4) är det av flera skäl motiverat att se över dessa bestämmelser. I det
sammanhanget är det lämpligt att också frågan om möjligheterna till
omvandling av högre beskattad arbetsinkomst till lägre beskattad
kapitalinkomst tas upp till prövning. Inriktningen på arbetet i den delen
bör vara att de särskilda bestämmelserna alltjämt skall utgöra ett effektivt
hinder mot inkomstomvandling.

Ytterligare ett problem som bör nämnas här är möjligheterna till avdrag
för förluster som inte motsvaras av tidigare beskattade vinster, t.ex.
därför att säljaren av värdepapper inte beskattas för reavinst. Ett exempel
på frågeställningen är de förluster som köpare av ett aktiebolag med
beskattade vinstmedel kan få om de säljer aktierna sedan skattefri
utdelning skett.

Denna och likartade frågor om förluster övervägs för närvarande inom
Företagsskatteutredningen, som väntas komma med ett delbetänkande i
sådan tid att lagstiftning även i denna fråga kan gälla fr.o.m. år 1994 (jfr
vad som sagts i avsnitt 5.1 om vissa internationella frågor).

Regeringens sammanfattande bedömning är att det föreslagna systemet
är motståndskraftigt mot vissa vanligt förekommande former av skattepla-
nering. Samtidigt kommer en översyn att ske på de övriga områden som
i detta sammanhang är särskilt betydelsefulla. De redan vidtagna och
planerade åtgärderna är enligt vår mening tillräckligt långtgående för att
göra systemet acceptabelt också ur den nu diskuterade synvinkeln. Som
tidigare framhållits bör emellertid utvecklingen följas med stor upp-
märksamhet och motverkande åtgärder övervägas om olägenheter skulle
uppkomma. Vissa av de nu nämnda problemen skulle lösas med en JIK-
metod. Även ur denna synvinkel är det således angeläget med en
prövning om metoden kan införas med verkan redan från det kommande
årsskiftet.

Förslagen om avvecklad utdelningsbeskattning och en i förhållande till
nuläget halverad aktievinstbeskattning behöver kompletteras och
preciseras i olika avseenden. Förslagen får också återverkningar på

184

beskattningen av ekonomiska föreningar och deras medlemmar. Dessa Prop. 1993/94:50
frågor behandlas i avsnitt 5.3. Vidare bör förändringar göras beträffande
sparande i allemansfond, se avsnitt 5.4. Slutligen är det påkallat att
justera beskattningen av avkastningen på pensionsmedel. Den frågan tas
upp i avsnitt 5.5.

5.3 Särskilda frågor

5.3.1 Finansiella instrument som omfattas av lättnaderna

Regeringens förslag: Förslagen om skattefrihet för utdelning och en
halverad skatt på reavinst omfattar följande tillgångar: aktier i
svenska aktiebolag, teckningsrätter och delrätter som avser sådana
aktier, andelar i svenska ekonomiska föreningar, vissa vinst-
andelsbevis samt optioner och terminer som avser dessa tillgångar
eller ett svenskt aktieindex.

Någon ändring i nuvarande regler föreslås inte i fråga om utdel-
ning på lagertillgångar eller vinst på andelar i bostadsrättsföreningar.

För andelar i svenska värdepappersfonder med en förmögenhet
som består av aktier är skatten på reavinst halverad. En särreglering
gäller för fonder med blandad förmögenhet. Omfattningen av
skattefriheten för utdelning från värdepappersfond bestäms av
karaktären på fondens inkomster.

Utdelning och reavinst på tillgångar som innehas av handelsbolag
omfattas inte av lättnaderna.

Utredningens förslag: Utredningsförslaget motsvarar i huvudsak
regeringens förslag men i regeringsförslaget preciseras och utvidgas i viss
mån den grupp av tillgångar som omfattas av lättnaderna. I utredningens
förslag behandlas dock andelar i svenska värdepappersfonder på samma
sätt som aktier e.d.

Remissinstanserna: Riksgäldskontoret understryker vikten av att
konvertibla skuldebrev och andra finansiella instrument med ränteinslag
inte ges en skattelättnad som inte också omfattar skuldebrev på obliga-
tionsmarknaden. Bankföreningen anser däremot att s.k. hybridinstrument
med både risk- och lånedel bör få del av lättnaderna. Riksgäldskontoret,
Finansbolagens förening och Bankföreningen pekar på att s.k. blandade
värdepappersfonder, som innehåller räntebärande värdepapper, miss-
gynnas. Bl.a. Försäkringsförbundet vänder sig mot att lagertillgångar
generellt undantas från de föreslagna lättnaderna. Förbundet anser att
endast lageraktier i företag som bedriver handel med värdepapper bör
uteslutas från den grupp av instrument som får en gynnad ställning.

Skälen för regeringens förslag: För att eliminera den ekonomiska
dubbelbeskattningen bör som tidigare föreslagits utdelning på svenska
aktier vara skattefri. Dessutom bör reavinst på sådana tillgångar endast

185

tas upp till beskattning med hälften eller med andra ord beskattas med en Prop. 1993/94:50
faktisk skattesats på 12,5 % (14 % inom bolagssektorn). Ägarkapital i
ekonomiska föreningar bör behandlas på samma sätt. En med aktier
likvärdig behandling föreslås därför för andelar i ekonomiska föreningar.
Detta bör gälla även för förlagsinsatser i ekonomiska föreningar eftersom
avkastningen på sådant kapital beskattas som utdelning.

En viktig fråga är hur gränsdragningen i övrigt skall göras mellan
tillgångar som skall omfattas av skattefrihet för löpande avkastning och
reducerad skatteplikt för vinst samt sådana som inte skall omfattas.
Frågan ställs på sin spets beträffande räntebärande värdepapper vars
värdeförändring till viss del beror på ändrade aktiekurser.

En utgångspunkt för gränsdragningen är att endast avkastning på
ägarkapital skall jämställas skattemässigt med avkastning på lånat kapital.
En annan utgångspunkt bör vara att gränsdragningen måste göras tydlig
för att undvika tvister och andra praktiska komplikationer. Vidare bör
reglerna utformas så att oönskade ekonomiska snedvridningar i största
möjliga mån undviks.

Vissa värdepapper med inslag av såväl delägarrätt som fordringsrätt
förekommer i relativt rikt mått på värdepappersmarknaden, t.ex.
konvertibla skuldebrev. Andra former av hybridinstrument har tillkommit
på senare tid, t.ex. aktieindexobligationer. Den del av värdet på hybrid-
instrumentet som är aktierelaterat kan självfallet variera. Om alla
hybridinstrument eller alla sådana instrument med ett visst minsta
aktieinslag skulle bli föremål för den reducerade skatteplikten är det risk
för allvarliga störningar på obligationsmarknaden. I så fall skulle de
hybridinstrument som får en lägre beskattning på grund av att de
återfinns på "rätta sidan" närmast gränsen mot värdepapper med
oreducerad beskattning gynnas starkt på bekostnad av de senare.

En lösning vore att proportionera beskattningen efter de olika hybrider-
nas inslag av aktie resp, obligation. Sådana proportioneringsregler måste
emellertid i praktiken göras starkt schabloniserade. Trots detta skulle
reglerna bli mycket svåra att hantera för såväl placerare som skatteför-
valtning. Slutsatsen måste därför bli att en lösning efter dessa riktlinjer
inte är godtagbar.

Med de angivna utgångspunkterna blir vår slutsats i stället att be-
stämmelserna måste vara restriktiva och så långt som möjligt endast ge
skattelättnad för aktier och andra rena delägarrätter utan inslag av
fordringsrätt, som emitterats av svenska företag. Genom en sådan lösning
undviks omotiverade lättnader för lånat kapital samtidigt som åtgärderna
inriktas direkt mot ägarkapitalet. Skattereglerna blir dessutom begripliga
och praktiskt hanterbara.

De värdepapper som bör omfattas av de föreslagna reglerna är därför
- utöver svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar -
delrätter, teckningsrätter, vissa vinstandelsrätter samt optioner och
terminer med nu nämnda värdepapper som underliggande egendom. De
vinstandelsrätter som bör jämställas med aktier är sådana för vilka det
emitterande företaget inte till någon del medges avdrag för den utbetalade
räntan. I dessa fall bestäms räntan helt med utgångspunkt i det låntagande

186

företagets resultat. Räntan bör därför i detta sammanhang anses jämställd Prop. 1993/94:50
med utdelning på samma sätt som gäller för utdelning på förlagsinsatser

1 ekonomiska föreningar. Mot denna bakgrund är det logiskt att också
reavinst på vinstandelslån behandlas på motsvarande sätt. De vinst-
andelslån för vilka avdragsrätt för utbetalad ränta inte föreligger anges i

2 § 9 mom. SIL.

Det bör i detta sammanhang påpekas att i fråga om skuldebrev förenade
med optionsrätt sker reavinstbeskattningen av optionsrätten enligt
aktiereglema och av skuldebrevet enligt reglerna för fordringsrätter.

Ett särskilt avgränsningsproblem uppkommer i fråga om behandlingen
av indirekt ägande av värdepapper genom värdepappersfonder och in-
vestmentföretag. Dessa företag kan inneha såväl svenska aktier e.d. som
andra finansiella instrument.

Bortsett från allemansfonder finns det i dag två huvudtyper av
värdepappersfonder. En grupp av fonder placerar på riskkapital-
marknaden och en arman placerar i räntebärande värdepapper. Det finns
även kombinationer av dessa typer av fonder med ett mer varierat
värdepappersinnehav. I lagen (1990:1114) om värdepappersfonder görs
inte någon skillnad mellan inhemska och utländska fondpapper.

De gällande placeringsreglema för allemansfonder innebär att en sådan
fonds medel till minst 75 % skall vara placerade i svenska aktier och
andra svenska aktierelaterade instrument som exempelvis konvertibla
skuldebrev [lagen (1983:890) om allemanssparande]. Allemansfonder får
således placera i räntebärande värdepapper upp till 25 % av fondför-
mögenheten.

En lösning på avgränsningsproblemen för fonder vore att inskränka
skattelättnaden för andelsägaren till att avse andelar i fonder som endast
investerar i svenska aktier. En renodlad sådan lösning skulle emellertid
sannolikt leda till att fonder med blandad förmögenhet får svårt att hävda
sig på marknaden och kanske slås ut.

En sätt att lösa problemet med blandad fondförmögenhet är att dra
gränsen för skattelättnaden på fondnivå i stället för på ägarnivå. En sådan
lösning skulle innebära att fonden inte får möjlighet att eliminera
beskattningen genom utdelningsavdrag. Detta för dock med sig vissa
problem av teknisk natur. Bl.a. uppkommer en kedjebeskattningseffekt
för pensionskapital som placerats i fondandelar. En relativt komplicerad
reglering krävs för att häva denna effekt. Det är också angeläget att
behålla de svenska värdepappersfondernas konkurrensförmåga gentemot
placeringar i utlandsbaserade fonder. Övervägande skäl talar därför för
att gränsdragningen för skattelättnaden bör ske på ägarnivå med en
särreglering för fonder av blandad förmögenhetskaraktär. Innehav av
svenska och utländska aktier kan dock likabehandlas på ägarnivå genom
att fonderna påförs en schablonintäkt som uppgår till 2 % av marknads-
värdet av utländska aktier i fonden. Schablonintäkten skall huvudsakligen
balansera den lägre reavinstbeskattning som föreslås på andelsägamivå
i förhållande till reavinstbeskattningen på direktägda utländska aktier.
Denna intäkt bör därför göras effektiv genom att kostnadsavdrag inte får
ske mot intäkten.

187

Utdelningar på andelar i värdepappersfonder av annat slag än rena Prop. 1993/94:50
räntefonder beskattas efter relationerna mellan de skilda slagen av
fondinkomster under det år för vilket utdelningen bestäms. En vidareut-
delad utdelning på svenska aktier är inte skattepliktig. En vidareutdelad
reavinst på svenska och utländska aktier beskattas med 12,5 %. Övriga
vidareutdelade fondinkomster beskattas i princip fullt ut med 25 %. Den
skattepliktiga utdelningen redovisas på kontrolluppgift och preliminär
skatt dras i enlighet med kontrolluppgiften.

En andel i en svensk fond vars förmögenhet till minst 90 % utgörs av
svenska och utländska aktier e.d. bör behandlas som en svensk aktie i
reavinsthänseende. Endast halva vinsten är skattepliktig. För en motsva-
rande fond med en minsta andel svenska och utländska aktier på 60 %
bör reavinsten på andelar beskattas med (40 % x 25 % + 60 % x
12,5 % =)17,5 %. I andra fondfall än de nu angivna bör utdelning och
reavinst på andelarna beskattas fullt ut med 25 %.

För att möjliggöra en "mjuk" övergång till det nya systemet för
beskattning av fondandelar föreslås en särskild övergångsregel i fråga om
kraven på fondförmögenhetens sammansättning. Kravet på 90 % aktier
bör därför under första halvåret 1994 sättas ned till 75 %.

Den föreslagna ordningen för fonder är mindre lämplig för investment-
företag. Utdelning från investmentföretag lämpar sig inte för en
skattemässig uppdelning beroende på vad slags inkomster i företaget som
vidareutdelas. Vidare kan en skiktad reavinstbeskattning på grundval av
sammansättningen av företagets tillgångar knappast upprätthållas i
praktiken. Likheten mellan investmentbolag och vanliga aktiebolag är
också större än den mellan värdepappersfonder och vanliga aktiebolag.
Värdepappersfonder är dessutom i vissa avseenden ett mer närliggande
alternativ till hushållens direkta sparande än investmentbolag. Aktier i in-
vestmentbolag bör därför behandlas som övriga aktier. I förhållande till
värdepappersfonderna betyder det för investmentföretagens del att den
skattemässiga skillnaden mellan olika slags värdepapper kommer att ligga
på företagsnivå. Den närmare regleringen för beskattning av värde-
pappersfonder och investmentbolag redovisas i avsnitt 5.3.3.

Från principen att aktier och andelar i svenska företag blir föremål för
skattelättnader bör tre undantag göras.

Det första undantaget syftar till att motverka att den sänkta skatten på
aktievinster utnyttjas för att kringå beskattningen av reavinster på
fastigheter. I frånvaro av särskilda regler skulle det bli förmånligt att äga
fastigheter i bolag och tillgodogöra sig värdestegring på fastigheterna
genom försäljning av aktierna i stället för genom en fastighetsförsäljning.
En särskild regel föreslås därför för aktier eller andelar i företag som
äger fastigheter som taxeras som hyreshusenhet i avsnitt 5.3.7.

Utredningen föreslår att aktier och andelar som är lagertillgångar inte
bör omfattas av lättnaderna i dubbelbeskattningen. Det framstår enligt
utredningen som olämpligt om avdrag för vissa kostnader kan medges
samtidigt som endast hälften av en vinst skulle beskattas. Vid remissbe-
handlingen har den föreslagna gränsdragningen ifrågasatts. Bank-
föreningen framhåller att en strävan bör vara att ta bort de särskilda

188

beskattningseffektema för lageraktier. Föreningen utgår från att frågan Prop. 1993/94:50
tas upp i Företagsskatteutredningens fortsatta arbete.

Regeringen delar uppfattningen att en utveckling mot en likabehandling
av lageraktier och övriga aktier vore önskvärd av flera skäl. Frågan är
emellertid komplicerad och bör därför utredas närmare. Fram till dess att
ett underlag för vidare ställningstaganden tagits fram bör undantag göras
för aktier och andra finansiella instrument som utgör lager.

En vinst vid försäljning av en andel i en äkta bostadsrättsförening eller
bostadsförening resp, aktie i ett äkta bostadsaktiebolag bör inte omfattas
av de nu aktuella skattelättnaderna. För dessa vinster gäller i stället de
särskilda vinstreglema för bostadsrätter i 26 § SIL.

Ett system med skattefrihet för utdelning och en halverad reavinst-
beskattning föranleder vissa frågor beträffande bl.a. handelsbolag. Vid in-
komstberäkningen i ett handelsbolag hänförs enligt gällande regler
utdelningsinkomster och reavinster på aktier och andra värdepapper
generellt till inkomstslaget näringsverksamhet (punkterna 1 och 2 av
anvisningarna till 22 § KL). Härigenom tillgodoses kravet att beskatt-
ningen inte bör bli lindrigare än vad som skulle följa av bestämmelserna
om fåmansägda aktiebolag med uppdelning av beskattningen i kapital och
tjänst (3 § 12 mom. SIL).

Med skattefrihet för utdelning och halverad reavinstbeskattning i
handelsbolag skulle det öppnas möjlighet att uppbära förvärvsinkomst
som endast beskattas med 28 %. Detta är givetvis inte acceptabelt. En
reglering med bestämmelserna om fåmansägda aktiebolag som förebild
skulle inte innebära en gångbar lösning på problemet. Det skulle
nämligen förutsätta att inte bara, som i dag, bolagets inkomst fördelas
och beskattas hos delägarna utan också att olika poster som ligger till
grund för inkomstberäkningen fördelas på delägarna (jfr prop.
1989/90:110 s. 593 ff.). Svårigheter skulle också uppkomma vid
ägarskiften i handelsbolaget. Lättnaderna bör därför inte gälla för
handelsbolag och detta oavsett om det bland delägarna finns enbart
juridiska personer, enbart fysiska personer eller om delägarkretsen är
blandad.

Förslaget om skattefrihet för utdelning resp, begränsad skatteplikt för
reavinst på svenska delägarrätter har tagits in i punkt 2 a av anvisningar-
na till 22 § KL och 3 § 1 mom. SIL.

189

5.3.2 Ekonomiska föreningar

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Rätten till avdrag i en ekonomisk förening för
annan utdelning än pristillägg och rabatter avskaffas.

Utredningens förslag: Några särskilda förslag i dessa delar framfördes
inte.

Skälen för regeringens förslag: Andelar i ekonomiska föreningar
tillhör de tillgångar som omfattas av förslaget om skattefrihet för löpande
avkastning och reducerad skatteplikt för vinst. En konsekvens av detta
förslag är att vissa ändringar bör genomföras beträffande beskattningen
av föreningen eftersom en förutsättning för att lindra dubbelbeskattningen
är att beskattningen på företagsnivå är effektiv.

I det nuvarande systemet dubbelbeskattas i princip vinster i ekonomiska
föreningar. Denna princip har dock luckrats upp i fråga om ekonomiska
föreningar som i beskattningshänseende anses som kooperativa. En
förening anses som kooperativ om den är öppen och i sina angelägenheter
tillämpar lika rösträtt (2 § 8 mom. tionde stycket SIL).

Har en kooperativ förening av vinsten på sin kooperativa verksamhet
lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försälj-
ningar har föreningen rätt till avdrag för sådan utdelning. Kooperativ
utdelning som utgör en besparing av levnadskostnaderna är skattefri för
medlemmen. I övriga fall utgör utdelningen skattepliktig intäkt av
näringsverksamhet.

En kooperativ förening har också rätt till avdrag för insatsutdelning,
dvs. vinstutdelning i förhållande till medlemsinsatsemas storlek. För den
medlem vars andel är betingad av den verksamhet som bedrivs skall
sådan utdelning tas upp som intäkt av näringsverksamhet. I annat fall
skall utdelningen tas upp som intäkt av kapital. Rätt till avdrag gäller
även för utdelning på förlagsinsatser. Det är här fråga om särskilda
kapitalinsatser som räknas till föreningens bundna egna kapital men som
intar en mellanställning mellan medlemskapital och lånat kapital.
Avkastning på förlagsinsatser behandlas hos mottagaren som skattepliktig
utdelning i inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital.

I konsekvens med förslaget att insatsutdelning och utdelning på
förlagsinsatser skall vara skattefri hos medlemmen bör rätten till avdrag
i föreningen slopas för sådan utdelning. Det finns däremot inte någon
anledning att ändra principerna för sådan utdelning som avser pristillägg
och rabatter eftersom det i detta fall endast är fråga om en justering av
avräkningspriset mellan föreningen och medlemmen. I denna del föreslås
således inte någon ändring.

Det slopade avdraget för vinstutdelning resp, utdelning på förlagsinsat-
ser föranleder ändring i 2 § 8 mom. SIL.

190

5.3.3 Investmentföretag och värdepappersfonder

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: För investmentföretag gäller den allmänna
regeln om skattefrihet för mottagna utdelningsinkomster från svenska
aktiebolag m.fl. Den nuvarande rätten till avdrag för lämnad
utdelning slopas därför. Vid inkomstberäkningen tas inte någon
hänsyn till reavinster resp, reaförluster på svenska resp, utländska
aktier e.d. Utdelning av helt eller delvis skattefria reavinster skall
dock föranleda avskattning i företaget. Schablonintäkten sänks till
1 % i fråga om svenska aktier. För utländska aktier kvarstår
schablonintäkten på 2 % och avdrag medges inte mot denna intäkt.

Värdepappersfonder är befriade från skatteplikt för utdelning på
svenska aktier och för reavinster på såväl svenska som utländska
aktier e.d. I övrigt gäller allmänna regler för vinstberäkningen.
Fonderna får möjlighet att eliminera beskattningen helt genom ett
utdelningsavdrag som dock inte får föranleda underskott. Den
schablonintäkt som tas ut på värdet av svenska aktier m.m. sänks till
0,75 %. På utländska aktier utgår en schablonintäkt på 2 %. Mot
denna intäkt medges inte något annat avdrag än utdelningsavdrag.

Utredningens förslag: Som en konsekvens av det allmänna förslaget
om en sänkning av beskattningen av reavinst föreslås en sänkning av
schablonintäkten till 1 % för investmentföretag och till 0,75 % för
värdepappersfonder.

Remissinstanserna: Några särskilda erinringar framförs inte.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har redovisats (avsnitt
5.3.1) har olika lösningar valts för skattelättnaderna för utdelning och
reavinster vid indirekt ägande av värdepapper. För investmentföretag
läggs skillnaden i den skattemässiga behandlingen av olika värdepapper
på företagsnivå och för värdepappersfonder på andelsägamivå. Aktier i
ett investmentföretag kommer alltså att behandlas som övriga aktier.

Investmentföretag utgör tillsammans med värdepappersfonder två olika
slag av mellanhänder. I 1990 års skattereform utformades reglerna för
beskattning av dessa mellanhänder med utgångspunkt från följande krav
(prop. 1989/90:110, s. 564).

— Neutralitet mellan direkt och indirekt ägande kräver att beskattningen
hos mellanhanden i princip tas bort.

— Skattereglerna bör utformas så att det inte blir förmånligare med
indirekt än med direkt ägande.

— Olika mellanhänder bör beskattas på ett och samma sätt.

— Beskattningen av mellanhänder bör möjliggöra omplaceringar av
aktieinnehavet.

Investmentföretag och värdepappersfonder är i dag i princip skatte-
befriade för utdelningsinkomster. Tekniskt har reglerna utformats så att
mottagna utdelningar är skattepliktiga medan avdrag medges för lämnad
utdelning. För att möjliggöra omplaceringar är reavinster på aktier

191

skattefria. För att likställa direkt och indirekt ägande kräver dock denna
skattefrihet åtgärder för att undvika s.k. sparbösseeffekter som upp-
kommer genom att omsättning av en aktieportfölj kan ske skattefritt till
skillnad från vad som gäller för en direktägd aktieportfölj. Detta sker
genom schablonbeskattning av aktieinnehavet. En skattepliktig schablon-
intäkt tas ut på ett underlag som utgörs av aktiernas marknadsvärde vid
beskattningsårets ingång. För investmentföretag uppgår schablonintäkten
till 2 % och för värdepappersfonder till 1,5 % av underlaget. Skillnaden
i schablonintäkt motiveras av att investmentföretag till skillnad från
värdepappersfonder har möjlighet att vid belåning kvitta schablonintäkten
mot ränteutgifter.

De utgångspunkter som var avgörande för ställningstagandet i 1990 års
skattereform är fortfarande aktuella. Det är här fråga om att tillämpa
dessa villkor i en miljö med skattefrihet för utdelningsinkomster och en
halvering av beskattningen av reavinster. Förslaget att för värdepappers-
fonder lägga gränsdragningen för skattelättnaderna på andelsägarnivå och
i fråga om investmentföretag på bolagsnivå innebär emellertid att
beskattningen av investmentföretag resp, värdepappersfonder måste
utformas på olika sätt. Det är därför inte möjligt att helt upprätthålla de
ovan nämnda principerna.

Prop. 1993/94:50

Investmentföretag

För investmentföretag bör utgångspunkten vara att dessa företag skall
omfattas av den generella skattefriheten för mottagna utdelningsinkomster
på svenska aktier. För utdelning på utländska aktier kan avdragsrätten för
lämnad utdelning inte bestå eftersom detta skulle leda till total skattefrihet
för sådan utdelning. Det innebär således att rätten till avdrag för lämnad
utdelning helt bör slopas. I likhet med nuvarande regler bör reavinster på
svenska aktier vara skattefria. Som ovan nämnts gynnar emellertid en
skattefrihet för reavinster indirekt ägande i förhållande till direkt ägande
genom en sparbösseeffekt. På samma sätt som i gällande regler krävs
därför en kompenserande åtgärd i form av en schablonbeskattning av
aktieinnehavet. Med hänsyn till att endast hälften av en reavinst är
skattepliktig i ägarledet bör schablonintäkten bestämmas till 1 %.

Nuvarande regler innebär att investmentföretagen är befriade från skatt
även för reavinster på utländska aktier. Med hänsyn till att dessa vinster
inte omfattas av förslaget om skattelättnader föreslogs i lagrådsremissen
att denna skattefrihet skulle slopas. En merbeskattning skulle emellertid
uppkomma om reavinster vid avyttring av utländska aktier först beskattas
fullt ut i företaget och därefter — om vinsterna behålls i företaget — hos
aktieägaren när aktien avyttras. För att undvika en sådan merbeskattning
föreslogs att beskattningen i företaget skulle reduceras till 60 %. Detta
skulle i kombination med reavinstbeskattningen hos aktieägaren ge
ungefär samma resultat som vid ett direktägande.

De skäl som motiverar en möjlighet att omplacera svenska aktier utan
reavinstbeskattning gäller givetvis även utländska aktier. Det finns därför

192

argument som talar för att skattefriheten för reavinster på utländska aktier Prop. 1993/94:50
bör behållas. I likhet med vad som gäller för svenska aktier måste
givetvis denna skattefrihet kompenseras genom en schablonbeskattning.
Eftersom reavinster på utländska aktier inte omfattas av den generella
skattelättnaden är denna möjlighet till omplacering mera värd i förhållan-
de till omplacering av svenska aktier. En högre schablonintäkt bör alltså
tas ut på värdet av utländska aktier. Det är emellertid inte enbart
möjligheten till skattefri omplacering som denna schablonintäkt skall
ersätta. Reavinster på aktier i investmentbolag omfattas av den föreslagna
skattelättnaden som innebär en halvering av beskattningen på ak-
tieägamivå. Denna skillnad i reavinstbeskattning i förhållande till direkt
ägande av utländska aktier bör också den balanseras av schablonintäkten.

Under förutsättning att schablonintäkten beskattas effektivt i investment-
företaget är en intäkt på 2 % av marknadsvärdet på aktierna tillräckligt
kompenserande. Regeringen föreslår att beskattningen utformas på det nu
angivna sättet.

En skattefrihet för reavinster får dock inte medföra att företaget kan
dela ut sådana vinster utan att det uppkommer några skatteeffekter. Dessa
vinster skulle i så fall förbli obeskattade även i ägarledet vilket skulle
skapa en oacceptabel obalans till det direkta ägandets nackdel. Utdelning
av obeskattade reavinster måste därför föranleda avskattning i bolaget.

Den tekniska lösning som här föreslås för denna avskattning utgår från
att de intäkter som har beskattats fullt ut i företaget skall kunna delas ut
utan skattekonsekvenser. Denna möjlighet till utdelning fastställs med
utgångspunkt från ett beräknat gränsbelopp. Gränsbeloppet utgörs av
skattepliktiga intäkter i företaget med avdrag för kostnader och årets
beräknade skatt med tillägg för mottagna skattefria utdelningsinkomster.
Om beslutad utdelning överstiger detta gränsbelopp bör 40 % av det
överskjutande beloppet tas upp till beskattning i bolaget. Understiger
beslutad utdelning gränsbeloppet får resterande utdelningsutrymme sparas
till nästa år.

Regler behövs också för det fallet att ett investmentföretag inte längre
uppfyller kravet för att vara ett sådant företag. Den bestämmelse som
skall förhindra att obeskattade reavinster kan delas ut utan beskattning
blir då inte längre tillämplig. För att inte komplicera systemet föreslås en
metod som innebär att de obeskattade reavinster som finns i företaget
uppskattas schablonmässigt med utgångspunkt från marknadsvärdet på
aktieportföljen. Schablonintäkten bestäms med hänsyn till vissa antagan-
den om avkastning och omsättningshastighet på aktieportföljen. Den
genomsnittliga innehavstiden antas vara 12 år. Vidare antas reavinster ha
ackumulerats i bolaget under 10 år. Med beaktande av att hälften av en
reavinst på aktier är skattepliktig kan schablonintäkten bestämmas till
30 %. Denna intäkt beskattas i företaget med den föreslagna skattesatsen
på 28 % (jfr avsnitt 6). För företag som haft obeskattade reavinster
uppgående till ett lägre belopp finns möjlighet att beräkna intäkten på
grundval av summan av faktiska reavinster och reaförluster.

Förslagen föranleder ändringar i 2 § 10 mom. SIL.

I fråga om investmentföretagen bör ytterligare två frågor behandlas.

13 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

193

Den första gäller beskattningen vid 1994 års taxering. För vissa företag
kan beslut om utdelning för år 1993 tas på bolagsstämma under år 1994.
När aktieägarna får utdelningsinkomsten har enligt det här lämnade
förslaget bestämmelsen om skattefrihet för utdelning trätt i kraft. De be-
stämmelser som skall förhindra att bolaget utan skatteeffekter delar ut
obeskattade reavinster tillämpas emellertid första gången vid 1995 års
taxering. För dessa situationer krävs en bestämmelse som förhindrar att
obeskattade medel delas ut med skattefrihet för mottagaren. Den andra
frågan rör behovet av en övergångsreglering i den del som gäller
beskattningen av överskjutande utdelning. Förslaget innebär att sådan
beskattning kommer att ske utan hänsyn till att bolaget kan ha redan be-
skattade vinstmedel inklusive beskattade reavinster från tiden före 1990
års skattereform då skattefriheten för reavinster infördes. Sådana vinst-
medel bör inte beskattas ytterligare en gång.

De nu redovisade frågorna har inte kunnat beaktas i det förslag till
lagstiftning som nu läggs fram. Frågorna kommer att beredas vidare med
sikte på att ett förslag till lösning skall presenteras före utgången av detta
år och kunna tillämpas fr.o.m. ingången av år 1994.

Prop. 1993/94:50

Värdepappersfonder

För värdepappersfonder läggs lindringen i dubbelbeskattningen på
ägarnivå. Det innebär att beskattningen på fondnivå bör kunna elimine-
ras. En skattefrihet för fonden bör på samma sätt som i dag utformas som
ett utdelningsavdrag vilket i princip förutsätter att skattepliktig avkastning
vidareutdelas. Den allmänna skattefriheten för utdelning på svenska aktier
bör dock gälla även för värdepappersfonder. Vidare bör den nuvarande
möjligheten till omplacering av aktieinnehavet kvarstå.

Som en konsekvens av halveringen av beskattningen av reavinster bör
den schablonintäkt som skall tas ut på värdet av svenska aktier sänkas till
0,75 %. Möjligheten till skattefri omplacering omfattar även utländska
aktier. I lagrådsremissen föreslogs att en schablonintäkt på 1,5 % skulle
tas ut på värdet av utländska aktier. Skillnaden i reavinstbeskattning
mellan svenska och utländska aktier beaktades genom att det vid
beskattningen av fondandelsägaren togs hänsyn till vilka inkomster som
ingick i utdelningen från fonden. På samma sätt som för in-
vestmentföretag är det emellertid möjligt att kompensera för skillnaden
i reavinstbeskattning genom att ta ut en schablonintäkt på 2 % på värdet
av utländska aktier. Under förutsättning att denna schabloninäkt beskattas
effektivt kan vidareutdelade reavinster på svenska och utländska aktier
behandlas på samma sätt hos fondandelsägaren. En effektiv beskattning
behöver dock inte ske i fonden. Det bör vara möjligt att genom ut-
delningsavdrag eliminera beskattningen i fonden även i denna del och i
stället föra över beskattningen av schablonintäkten på fondandelsägaren.
Regeringen förordar att förslaget om beskattning av fonden utformas på
detta sätt.

Förslagen föranleder ändringar i 2 § 10 mom. SIL.

194

5.3.4 Fåmansföretag

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Den del av en utdelningsinkomst från ett
fåmansföretag som enligt de särskilda fåmansföretagsreglema i 3 §
12 mom. SIL hänförs till inkomst av kapital är på samma sätt som
annan utdelning från svenska aktiebolag skattefri. Den del av en
reavinst som efter en försäljning av aktie i ett sådant företag skall tas
upp i tjänst höjs från 50 % till 70 %. Resterande del beskattas i
kapital varvid hälften av denna del av reavinsten tas upp som intäkt.

Möjligheten att vid beräkning av det kapitalbeskattade utrymmet
utnyttja aktiernas värde vid utgången av år 1990 begränsas vid 1995
års taxering.

Utredningens förslag: Kvoteringen av vinst vid avyttring av aktier
ändras så att 75 % skall tas upp som intäkt av tjänst och resterande som
intäkt av kapital. Utrymmet för kapitalinkomstbeskattning höjs med 3
procentenheter till statslåneräntan + 8 %. Närståendebegreppet justeras
genom att syskon undantas. Den bestämmelse som begränsar det belopp
som vid en avyttring skall tas upp som intäkt av tjänst höjs från 100 till
200 basbelopp. Lön som tagits ut under de senaste tio åren får avräknas
från beloppet.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation m.fl. avstyrker en
höjning av den kvot som reglerar hur stor del av en reavinst som skall
tas upp som intäkt av tjänst. Delegationen anser att i stället för en
höjning av tillägget till statslåneräntan med 3 procentenheter vid
beräkning av det kapitalbeskattade utrymmet bör utrymmet räknas upp
med 10 % av summan av de anställdas löner och socialavgifter.
Delegationen anser vidare att vissa andra tekniska ändringar bör vidtas.
Bl.a. föreslås att reglerna överhuvudtaget inte skall vara tillämpliga om
företaget har ett visst antal anställda per aktiv delägare och delägaren har
tagit ut en viss lägsta lön.

Skälen för regeringens förslag: Utredningens förslag om en höjning
av den del av en reavinst som skall tas upp som intäkt av tjänst från 50
till 75 % bygger på samma norm som i 1990 års skattereform, nämligen
att en aktievinst i fåmansföretag sammanlagt skall beskattas efter ca
40 %. Denna utgångspunkt har bl.a. Näringslivets skattedelegation
framfört invändningar mot.

Inte heller utredningens förslag om att höja utrymmet för kapital-
inkomstbeskattning med 3 procentenheter till statslåneräntan + 8 %
tillstyrks av skattedelegationen. I stället för delegationen fram ett förslag
om att det vid beräkning av det kapitalbeskattade utrymmet skall tas
hänsyn till viss del av de anställdas löner etc.

En lönesummeanknuten beräkning av det kapitalbeskattade utrymmet
framstår som ett intressant alternativ. Det är emellertid inte lämpligt att
göra en sådan ändring i systemet utan att ytterligare beredning sker.
Innan ställning kan tas till detta förslag måste således effekterna av det

195

närmare analyseras. Detta gäller också frågan om vilket skatteuttag som Prop. 1993/94:50
bör gälla för aktier i fåmansföretag i ett system med skattefrihet för
utdelningsinkomster. Slutligen är det befogat att överväga närstående-
begreppet ytterligare.

Det är alltså av flera skäl motiverat att närmare analysera effekterna av
de förslag till ändringar av beskattningen av inkomster från fåmansföretag
som har framförts av utredningen och vid remissbehandlingen. Ett sådant
arbete bör påbörjas i anslutning till att riksdagen tagit ställning till de
förslag om reformering av företagsbeskattningen som nu förs fram. Syftet
bör vara att — med beaktande av att reglerna skall utgöra ett effektivt
hinder mot att omvandla arbetsinkomster — så långt möjligt lindra
effekterna av särskilda spärregler. Regeringen avser att återkomma med
förslag till riksdagen våren 1994. I det sammanhanget bör också frågan
om tillämpligheten av bestämmelserna i 3 § 12 mom. SIL vid avyttring
av andel i handelsbolag och därmed anknutna frågor övervägas.

En följd av att beskattningen av reavinster på aktier föreslås bli
halverad är att kvoteringen i fråga om reavinst på aktier i fåmansföretag
bör ändras. En sådan ändring bör innebära att 70 % av en reavinst tas
upp som intäkt av tjänst och 30 % som intäkt av kapital. Skatteuttaget
kommer då att ligga kvar på nuvarande nivå, vilket är lämpligt i avvaktan
på resultatet av den översyn av regelverket som skall genomföras.

Vid beräkning av det kapitalbeskattade utrymmet för utdelning resp,
reavinst gäller särskilda regler om aktierna har anskaffats före år 1990.
Anskaffningskostnaden för aktierna får räknas upp med beaktande av den
allmänna prisutvecklingen fram till år 1990. En alternativ
uppräkningsmetod infördes fr.o.m. 1992 års taxering. Den innebär att an-
skaffningskostnaden bestäms med utgångspunkt i värdet på aktierna vid
utgången av år 1990 enligt de regler som gällde för förmögenhetsvärde-
ringen vid denna tidpunkt.

Alternativet att beräkna det kapitalbeskattade utrymmet med utgångs-
punkt i förmögenhetsvärdet på aktierna infördes i en miljö där utdelnings-
inkomster beskattades med en skattesats på 30 %. I ett system med
skattefrihet för utdelning är det lämpligt att överväga altemativregeln på
nytt. Även detta är en fråga som bör ingå i det nämnda översynsarbetet.
Innan en analys har kunnat genomföras bör möjligheterna att tillämpa
värderingsmetodeninskränkasvidutdelningsbeskattningen. Begränsningen
bör även gälla vid beräkning av reavinst om aktierna avyttras till
närstående.

Förslagen om en ändrad kvotering av reavinsten och begränsning i
fråga om beräkningen av anskaffningskostnaden tas in i 3 § 12 mom.
SIL.

196

5.3.5 Utskiftning m.m.

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Reglerna för utskiftning från aktiebolag
samordnas med de bestämmelser som gäller vid utskiftning från en
ekonomisk förening. Det innebär att utskiftning huvudsakligen
kommer att hanteras inom reavinstsystemet. Vinst som uppkommer
vid likvidation av ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk
förening är normalt skattefri om det inte är fråga om likvidation av
ett fåmansföretag. Avdrag för förlust medges enligt reglerna för
reaförlust. Skattefrihet föreligger även vid utskiftning i samband med
nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden i ett svenskt
aktiebolag. Vinst vid fusion mellan fristående aktiebolag är däremot
skattepliktig.

De särskilda regler som innebär att ett aktiebolag utan omedelbara
skattekonsekvenser kan dela upp verksamheten på mindre enheter
behövs inte längre till den del de avser skattefrihet för utdelning.
Detsamma gäller de regler om skattefrihet vid likvidation av en
ekonomisk förening som ombildas till ett aktiebolag. Däremot
behålls de särskilda bestämmelserna om möjlighet att underlåta
uttagsbeskattning resp, behandling av sådana skattskyldiga hos vilken
utdelade eller utskiftade aktier utgör lager.

Utredningens förslag: Några särskilda förslag i dessa delar framfördes
inte.

Skälen för regeringens förslag: Ett aktiebolag kan lämna vederlagsfri
utbetalning till aktieägare dels som utdelning, dels som utskiftning i
samband med nedsättning av aktiekapitalet och reservfonden eller vid
likvidation av bolaget. Skatterättsligt hänförs vederlagsfria utbetalningar
till aktieägarna numera till utdelning.

Utskiftning från ett företag kan endast avse i företaget beskattade
medel. Vid utskiftning av annat än kontanta medel kommer det utskif-
tande bolaget att uttagsbeskattas. Det blir alltså fråga om en beskattning
som om tillgångarna hade sålts till marknadspris.

När beskattning av tillgångar redan har skett i bolagssektom har
normen om en effektiv ettledsbeskattning i bolagssektom uppfyllts. Det
finns därför allmänt sett inte något skäl att också beskatta mottagaren av
ett utskiftat belopp. Utskiftning från en ekonomisk förening bör i princip
behandlas på samma sätt.

Utskiftning från aktiebolag resp, ekonomiska föreningar behandlas i
dag i allt väsentligt skattemässigt materiellt lika. Däremot har olika
lagtekniska lösningar valts.

I fråga om aktiebolag behandlas samtliga utbetalningar från ett bolag
till dess aktieägare som utdelning. Hänsyn till tillskjuten kapitalinsats tas
först om bolaget upphör att existera till följd av likvidation. Aktien anses
då avyttrad utan vederlag och aktieägaren får avdrag med ett belopp
motsvarande aktiernas anskaffningspris.

197

Utskiftning från ekonomiska föreningar behandlas också som utdelning Prop. 1993/94:50
men här tas hänsyn till tillskjuten kapitalinsats genom att endast den del
av utskiftat belopp som överstiger insatsen behandlas som utdelning.

I ett system med en i princip generell skattebefrielse för utdelning är
det mindre lämpligt att behandla utskiftning från aktiebolag som utdelning
och att anse aktien avyttrad utan vederlag. En bättre lösning är att
behandla likvidation e.d. helt inom reavinstsystemet. Det innebär att
aktien anses avyttrad mot ett vederlag som motsvaras av utskiftat belopp.
Uppkommer en vinst bör denna undantas från skatteplikt om utdelning på
aktien skulle ha varit skattefri. Ett undantag bör gälla vid likvidation av
fåmansföretag. Det är också lämpligt att i så stor utsträckning som
möjligt samordna behandlingen av utskiftning från aktiebolag resp,
ekonomiska föreningar. Det innebär att utskiftning från en ekonomisk
förening inte längre behandlas som utdelning utan som reavinst.

Förslaget innebär att bestämmelsen i 3 § 1 mom. SIL att utskiftning
från ett aktiebolag skall behandlas som utdelning slopas. Vidare slopas
de bestämmelser i 3 § 8 mom. SIL som innebär att utskiftning från en
ekonomisk förening skall behandlas som utdelning. Bestämmelsen om
skatteplikt för vinst vid likvidation av ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening tas in i 24 § 4 mom. SIL. I denna paragraf
behandlas även vinst vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden.
En särskild bestämmelse om nedsättning av aktiekapitalet eller reservfon-
den som skett genom minskning av aktiernas nominella belopp finns i 3 §
7 mom. SIL.

En fråga som aktualiseras bl.a. i samband med utskiftning är be-
handling av förlust som uppkommit vid likvidation. Förslaget innebär att
avdrag för sådan förlust medges enligt allmänna regler. Förlusten kan
helt eller delvis bero på att tillgångar har delats ut till aktieägaren. Är det
fråga om utdelning från svenska aktiebolag är sådan utdelning i allmänhet
skattefri. Företagsskatteutredningen behandlar som tidigare redovisats
(avsnitt 5.1) en fråga om utdelning från utländska bolag. Även frågan om
förlust vid likvidation e.d. kommer att tas upp av utredningen.

Omstrukturering av företag

Ett allmänt önskemål är att skattereglerna inte skall motverka omstruk-
tureringar av företag. Detta önskemål har föranlett att särskilda regler
införts för att underlätta samhällsekonomiskt önskvärda omstrukture-
ringar.

I 3 § 7 mom. SIL finns bestämmelser som innebär att ett aktiebolag
under vissa förutsättningar kan dela upp verksamheten på mindre enheter
utan att det uppkommer några omedelbara inkomstskattekonsekvenser.
Bestämmelserna tar sikte på det fallet att ett moderbolag till sina
aktieägare delar ut aktierna i ett dotterbolag. Denna utdelning är under
vissa förutsättningar skattefri för mottagaren. Till regleringen hör
särskilda bestämmelser som innebär dels att utdelning på lageraktier är

198

skattefri för mottagaren, dels att utdelning av aktier inte skall föranleda Prop. 1993/94:50
uttagsbeskattning hos det utdelande företaget.

Förslaget att utdelning från svenska aktiebolag skall vara skattefri gäller
oavsett i vilken form utdelning lämnas. Det finns därför inte något behov
av den särskilda regleringen för utdelning av aktier i ett dotterbolag.
Regeringen föreslår därför att den slopas.

För ekonomiska föreningar finns en särskild bestämmelse i 3 § 8 mom.
SIL som reglerar ombildning till aktiebolag. Utgångspunkten är här att
föreningen bildar ett aktiebolag och sedan skiftar ut aktierna i detta till
sina andelsägare. Denna utskiftning är skattefri för andelsägaren. Även
till denna bestämmelse hör en särskild reglering om lageraktier resp,
uttagsbeskattning. Eftersom vinst som uppkommer vid upplösning av en
svensk ekonomisk förening i det föreslagna systemet är skattefri saknas
behov av den särskilda lagstiftningen. Även denna kan alltså upphävas.

De särskilda bestämmelserna om utdelning på lageraktier resp,
undantag från uttagsbeskattning knyter an till huvudregleringen i 3 §
7 mom. resp. 3 § 8 mom. SIL. I lagrådsremissen föreslogs att även dessa
bestämmelser skulle slopas. Eftersom Företagsskatteutredningen i
tilläggsdirektiv (dir. 1993:54) har fått i uppdrag att göra en översyn av
reglerna om beskattning vid omstruktureringar ansågs det lämpligt att i
det sammanhanget se över behovet av dessa bestämmelser. Det innebär
emellertid att omstruktureringar som genomförs enligt något av de nu
beskrivna alternativen i vissa skulle kunna medföra skattekonsekvenser.
För att inte lägga hinder i vägen för sådana omstruktureringar förslås
därför att till dess Företagsskatteutredningen kan ta ställning till frågan
och lagstiftning kan ske, bestämmelserna till den del de avser uttags-
beskattning resp, utdelning på lageraktier i princip behålls i oförändrat
skick. När det gäller den reglering som har som utgångspunkt att ett
moderbolag till sina aktieägare delar ut aktier i ett aktiebolag föreslås
dock den ändringen att det utdelande bolaget inte får vara ett in-
vestmentföretag.

Förslagen medför ändringar i 3 § 7 mom. och 8 mom. SIL samt i
punkt 1 av anvisningarna till 22 § och punkt 2 av anvisningarna till 24 §
KL. Den nya regleringen avseende uttagsbeskattning och lageraktier tas
in i en ny anvisningspunkt, 1 a till 22 § KL.

5.3.6 Avdrag vid konkurs

Regeringens förslag: Aktier e.d. anses avyttrade redan när ett
företag har försatts i konkurs. Särskilda regler gäller för bl.a. det
fallet att utdelning erhålls i konkursen eller att en konkurs läggs ned.

Utredningens förslag: Något förslag i denna del lämnades inte.

Skälen för regeringens förslag: Realisationsprincipen innebär att
beskattning sker först när tillgångar avyttras. Före 1990 års skattereform

199

ansågs därför att rätt till avdrag inte förelåg för en förlust på aktier som Prop. 1993/94:50
uppkommit till följd av att aktierna blivit värdelösa på grund av en
konkurs. Någon avyttring ansågs inte ha skett i ett sådant fall. Detta
resulterade i att sådana aktier såldes för en symbolisk köpeskilling i syfte
att erhålla en avdragsgill förlust.

Genom 1990 års skattereform infördes en bestämmelse som innebär att
aktier e.d. skall anses avyttrade när det bolag som har ställt ut in-
strumentet upplösts genom konkurs eller en efterföljande likvidation (24 §
2 mom. första stycket SIL).

Ett annat problem som uppmärksammats hänger samman med
möjligheten att kvitta en förlust vid avyttring av marknadsnoterade aktier
mot reavinster på andra marknadsnoterade aktier. Viss tid efter det att ett
bolag har försatts i konkurs avför Stockholms fondbörs regelmässigt
aktierna i bolaget från notering. Det fick tidigare till följd att förlust vid
avyttring inte längre kunde kvittas mot vinst vid avyttring av marknads-
noterade aktier. Förlusten blev föremål för den generella avdragsbegräns-
ningen för reaförluster till 70 %. Reglerna om kvittningsrätt i 27 §
5 mom. SIL har numera ändrats (prop. 1991/92:166). Det innebär att
reaförluster på aktier i företag som har försatts i konkurs är fullt avdrags-
gilla i samma utsträckning som förluster på marknadsnoterade aktier om
aktien var marknadsnoterad när bolaget försattes i konkurs.

Reglerna om avyttring i samband med konkurs innebär alltså att en
avyttring anses föreligga först i och med att bolaget har upplösts. Det
betyder att avdragsrätten inträder först när konkursen har avslutats eller
bolaget har upplösts genom likvidation. Ett särskilt problem med aktier
i bolag som har försatts i konkurs är att en konkursutredning i vissa fall
kan pågå under lång tid. Det förhållandet har föranlett en konstlad handel
med aktier och andra finansiella instrument i bolag som har försatts i
konkurs. Syftet är att tidigarelägga rätten till avdrag för förlust. För att
undvika detta föreslår vi att sådana finansiella instrument skall anses
avyttrade redan när det företag som ställt ut dem försätts i konkurs. En
sådan ordning medför att avdrag kommer att medges för en förlust när
den i praktiken inträffar, dvs. vid konkursutbrottet.

Den föreslagna lösningen kräver en särskild bestämmelse för de
undantagsfall när konkursen avslutas med överskott. Företaget skall i
sådant fall träda i likvidation. Om aktieägaren erhåller utdelning i
samband med likvidationen skall det tidigare gjorda avdraget i princip
återföras till beskattning. Även om konkursen skulle läggas ned skall
avdraget för reaförlust återföras till beskattning. Anskaffningsvärdet för
det finansiella instrumentet bör sedan anses vara detsamma som gällde
vid konkursutbrottet.

En bestämmelse att försättande i konkurs skall jämställas med avyttring
bör tas in i 24 § 2 mom. SIL. I 24 § 4 mom. SIL bör tas in be-
stämmelser som reglerar bl.a. den situationen att konkursen avslutas med
överskott eller att konkursen läggs ned.

200

5.3.7 Aktiebolag med fastighetsinnehav

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Lättnaden i aktievinstbeskattningen begränsas
vid avyttring av aktier i ett företag som innehar fastighet som taxeras
som hyreshusenhet. Den del av reavinsten som kan anses utgöra
ersättning för företagets innehav av fastigheter undantas från
skattelättnaden. Detta gäller även i de fall fastigheter innehas av
företag i intressegemenskap. Bestämmelsen om begränsning av
skattelättnaden tillämpas emellertid inte vid avyttring av aktier i
börsnoterade bolag.

Utredningens förslag: Fastighetsbeskattningsutredningen bör ges i
uppdrag att utreda möjligheterna att införa en särskild löpande skatt för
fastighetsbolag i syfte att motverka de fördelar som uppnås genom att äga
fastigheter i bolag. Problemet med förmånligare skatteregler för indirekta
fastighetsöverlåtelser anses dock inte större än att lättnaderna i
aktievinstbeskattningen bör kunna genomföras utan att resultatet av
Fastighetsbeskattningsutredningens arbete avvaktas.

Remissinstanserna: RSV och FAR anser att problemet måste lösas
innan aktievinstbeskattningen sänks. Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet och Byggentreprenörerna delar utredningens bedömning att
aktievinstbeskattningen kan sänkas nu och eventuella motverkande regler
införas senare. Sveriges Fastighetsägareförbund kan inte acceptera en ny
objektskatt. Övriga remissinstanser har inte kommenterat frågan.

Skälen för regeringens förslag: En fysisk person beskattas för reavinst
vid avyttring av fastighet i inkomstslaget kapital. Det gäller såväl
försäljning av privatbostadsfastighet som näringsfastighet. Vissa
skillnader gäller emellertid vid beräkning av den skattepliktiga reavinsten.
Vid försäljning av näringsfastighet återförs medgivna värdeminsknings-
avdrag e.d. till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet. Skattesat-
sen i inkomstslaget kapital är 30 % t.o.m. 1995 års taxering och 25 %
fr.o.m. 1996 års taxering.

Ägs fastigheten av ett aktiebolag beskattas vinsten som intäkt av
näringsverksamhet. Skattesatsen är 28 % fr.o.m. 1995 års taxering enligt
det förslag som regeringen redovisar i avsnitt 6. Ägs fastigheten indirekt
av ett bolag och avyttras i stället aktierna i fastighetsbolaget sker
beskattningen enligt aktievinstreglema. Den faktiska skattesatsen blir
enligt vad regeringen ovan föreslagit 12,5 % fr.o.m. 1995 års taxering
genom att endast halva aktievinsten tas upp till beskattning. Lättnaden i
aktievinstbeskattningen medför att det blir förmånligt att sälja fastigheter
indirekt och tillgodogöra sig inflationsvinst och annan fastighetsvinst
genom avyttring av aktierna i det bolag som äger fastigheten. Enskilda
fastighetsägare skulle inför en försäljning kunna överföra fastigheter till
ett aktiebolag för att få del av den lägre beskattningen.

I prop. 1993/94:45 har regeringen föreslagit att vid avyttring av
privatbostadsfastighet skall endast halva vinsten tas upp till beskattning.

201

Det innebär att den faktiska skattesatsen i dessa fall motsvarar hälften av Prop. 1993/94:50
gällande kapitalskattesats. Den gynnsammare beskattning som kan
erhållas genom att fastigheter överförs till ett bolag varefter aktierna säljs
gäller således näringsfastigheter. Även inom bolagssektom är det möjligt
med ett motsvarande förfarande. Genom att överföra en fastighet till ett
annat bolag och sälja aktierna i stället för fastigheten skulle vinsten
beskattas efter 14 % i stället för 28 %.

En sådan bristande neutralitet med avseende på beskattningen av
fastighetsvinster bör enligt utredningen inte godtas. I betänkandet anges
som en tänkbar lösning att aktievinster beskattas med en effektiv
skattesats på 25 % om bolaget innehar fastigheter. En sådan regel måste
dock, enligt utredningen, kompletteras med regler om att vissa fastig-
hetsinnehav inte medför tillämpning av regeln, t.ex. ett industriföretags
innehav av en fabriksfastighet eller fastigheter med ett begränsat värde
i förhållande till det samlade värdet av tillgångarna i företaget. Utred-
ningen framhåller också att en strikt regel skulle kunna medföra
omstruktureringar av befintliga fastighetsinnehav som är svåra att förutse.

Utredningen anser i stället att det bör undersökas om inte den förmån
som förslaget om sänkt skattesats för aktievinster medför i fråga om
fastigheter som innehas av aktiebolag kan motverkas genom en särskild
löpande skatt på sådana fastigheter. Utredningen nämner två möjligheter
— en skatt grundad på förändringar i taxeringsvärdet eller en särskild
fastighetsskatt på fastigheter som innehas av bolag. Utredningen föreslår
att Fastighetsbeskattningsutredningens uppdrag (dir. 1992:111) utvidgas
till att även avse frågan om en sådan skatt. Mot bakgrund av bl.a.
värdefallet för fastigheter under senare tid kan dock lättnaderna i
dubbelbeskattningen enligt utredningens uppfattning genomföras utan att
resultatet av Fastighetsbeskattningsutredningens arbete avvaktas.

Många länder har lägre reavinstbeskattning på aktier än på fastigheter.
En metod som går ut på att undanta fastighetsbolag från reavinstreglerna
för aktier tillämpas i bl.a. Frankrike. Där beskattas aktievinster avseende
fastighetsbolag i likhet med reavinster avseende direktägda fastigheter
progressivt tillsammans med förvärvsinkomster.

En stoppregel som riktades mot fastigheter i aktiebolag fanns tidigare
i KL. Bestämmelsen infördes år 1967 (35 § 3 mom. sjunde stycket KL).
Regleringen föranleddes av att evig reavinstbeskattning infördes på
fastigheter samtidigt som aktievinstbeskattningen enbart gällde för aktier
som innehafts kortare tid än fem år. Avsikten var att hindra att en
skattskyldig fick skattelättnader genom att först avyttra en fastighet till ett
eget bolag och därefter överlåta aktierna i detta i stället för själva
fastigheten. Hade så skett skulle reavinsten beräknas enligt stoppregeln
som om försäljningen avsett en mot aktierna svarande del av fastigheten.
Bestämmelsen förutsatte för sin tillämpning att fastigheten utgjorde
bolagets väsentliga tillgång. Departementschefen uttalade att regeln med
denna utformning inte var tillämplig om företaget drev rörelse av inte
alltför obetydlig omfattning (prop. 1967:153 s. 143).

Enligt regeringens uppfattning är det inte acceptabelt att fas-
tighetsvinster systematiskt kan förvandlas till lågt beskattade aktievinster.

202

Därför bör en regel med syfte att motverka omvandling av fastig-  Prop. 1993/94:50

hetsvinster till aktievinster införas samtidigt som den ekonomiska
dubbelbeskattningen lindras. Även detta problem skulle lösas om JIK-
metoden infördes. I avvaktan på en prövning av metodens lämplighet
måste emellertid en alternativ lösning väljas.

En särskild fastighetsskatt under innehavstiden framstår inte som en
lämplig utväg. Det alternativet bör således inte komma i fråga. En annan
möjlighet är att införa en regel som innebär att beskattningen vid
avyttring av aktier i ett fastighetsbolag beskattas enligt reavinstreglerna
för fastigheter. Sådana lösningar förekommer som nämnts utomlands och
ingick också i det svenska skattesystemet före 1990 års skattereform. Det
kan dock inte undvikas att regler med den inriktningen blir komplicerade.
Med hänsyn till nuvarande skattesatser torde det heller inte vara
nödvändigt att använda sig av en så komplicerad lösning. Det är
tillräckligt att beskattningen i de nu avsedda fallen ligger på ungefär
samma nivå som bolags- och kapitalskattesatsema.

En ny spärregel skulle kunna konstrueras så att aktievinster vid
försäljning av aktier i fastighetsbolag undantas från lättnadsregeln och
görs fullt skattepliktiga. Frågan blir då vilka företag som skall fångas upp
av bestämmelsen och om det skall göras skillnad mellan olika slag av
fastigheter.

En utgångspunkt bör vara att spärren skall riktas endast mot fastigheter
som primärt innehas i kapitalplaceringssyfte, dvs. fastighetsförvaltning.
Däremot bör industrifastigheter och olika slag av specialfastigheter inte
träffas av spärregeln. En annan utgångspunkt bör vara att börsnoterade
företag undantas. Det torde inte vara praktiskt möjligt att hantera
beskattningsfrågan för aktier som omsätts marknadsmässigt samtidigt som
behovet av motverkande åtgärder i de fallen måste anses vara mindre
framträdande. I övrigt talar tillämpningsskäl för en strikt regel. Det bör
inte spela någon roll om fastigheten överförts till bolaget i samband med
försäljningen av fastigheten eller sedan länge har innehafts av detta.

Slutsatsen i lagrådsremissen var att endast aktier som inte är börsnote-
rade skulle omfattas av bestämmelsen och detta endast i de fall hyresfas-
tigheter utgör en väsentlig tillgång i företaget. Förslaget innebar att
spärren skulle utlösas om innehavet av hyresfastigheter mätt som bokfört
värde eller taxeringsvärde översteg 40 %.

För att spärren inte skall kunna kringgås genom att andra tillgångar
lyfts in i bolaget så att fastighetsvärdet kommer att understiga den
uppställda gränsen har förslaget ändrats i förhållande till lagrådsremissen.
Förslaget innebär nu att skattelättnaden inte gäller den del av reavinsten
som schablonmässigt kan anses utgöra ersättning för fastighetsinnehavet.
Denna del bör anses motsvara så stor del som värdet av fastighets-
innehavet utgör av samtliga tillgångar i företaget. Det bokförda värdet av
bolagets hyresfastigheter — eller det sammanlagda taxeringsvärdet om
detta är högre — jämförs med det bokförda värdet av bolagets samtliga
tillgångar vid försäljningstillfället. Motsvarande fördelning görs av
reavinsten.

203

En annan ändring i förhållande till lagrådsremissen är att hänsyn även Prop. 1993/94:50
skall tas till fastigheter som innehas av företag i intressegemenskap. I
dessa fall skall bedömningen av tillgångarnas sammansättning avse hela
den överlåtna koncernen.

Förslaget är fortfarande begränsat till avyttringar av aktier i företag
som inte är börsnoterade. Den bestämmelse som tar sikte på företag i in-
tressegemenskap bör inte vara tillämplig när moderbolaget är ett börs-
noterat bolag.

Förslagen bör tas in i punkt 2 a andra stycket c av anvisningarna till

22 § KL resp. 3 § 1 mom. fjärde stycket b SIL.

5.4 Allemanssparande

Regeringens förslag: De särskilda skattelättnaderna för sparande i
allemansfond slopas fr.o.m. år 1994.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i saken
tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Skattelättnaderna för inlåning på
allemanssparkonto och i ungdomsbosparandet slopades hösten 1992 med
verkan fr.o.m. år 1993 (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl och
1992/93:SkU 18, SFS 1992:1488). Dessa sparformer beskattas således
numera med den allmänna skattesatsen för kapitalinkomster. Beskatt-
ningen av försäljningsvinster och utdelning på andelar i allemansfonder
ändrades dock inte och denna avkastning beskattas därför alltjämt med ett
skatteuttag på 20 %. Regeringen aviserade dock förra hösten att ett
slopande av förmånsbehandlingen av fondsparandet skulle kunna komma
under prövning i framtiden (prop. 1992/93:50 bil. 5 s. 3).

Ett bibehållande av den relativa förmån som allemansfondsparandet
åtnjuter i förhållande till beskattningen av reavinster på aktier och övrigt
fondsparande skulle leda till en faktisk skattesats på 10 %. En skillnad
i skattesats på endast 2,5 % skulle alltså uppkomma gentemot reavinster
på aktier. Denna obetydliga skillnad kan inte motivera bibehållna
särregler på skattesidan för allemansfondssparandet. Regeringen delar
således den uppfattning i frågan som utredningen och remissinstanserna
intagit.

Lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande bör därför
upphävas fr.o.m. kommande årsskifte. Förmånerna för viss äldre
bonusränta på ungdomsbosparandet och för sparpremier enligt reglerna
om premiegrundande allemanssparande bör kvarstå.

När särreglerna på skatteområdet upphör faller det egentliga skälet för
de särskilda spar- och placeringsregler som finns i lagen (1983:890) om
allemanssparande. Det finns emellertid ett behov av en genomgång av
dessa regler bl.a. utifrån placeringsreglernas inverkan på värdepappers-

204

marknaden. Avvecklingen av spar- och placeringsreglema bör därför Prop. 1993/94:50
föregås av en översyn. Denna bör ske skyndsamt. Regeringen avser att
snarast möjligt återkomma i frågan.

5.5 Avkastningsskatt på pensionssparande

Regeringens förslag: Avkastningsskatten på pensionssparandet sänks
som en anpassning till den nya aktiebeskattningen. Anpassningen
görs genom ändrade värderingsregler. Svenska aktier tas upp till
80 % av det noterade värdet om de är hänförliga till pensionsspar-
konto, pensionsförsäkring eller innehas av pensionsstiftelser. Om
aktierna är hänförliga till kapitalförsäkring tas de upp till 65 % av
det noterade värdet.

Utredningens förslag: Utredningen anser att förslaget om halverad
utdelnings- och reavinstbeskattning inte bör föranleda någon nedsättning
av avkastningsskatten på pensionssparandet.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet delar
utredningens mening att det inte finns tillräckliga skäl att behålla
nuvarande relationer mellan avkastningsskattenivån och nivån för
inkomstbeskattningen. Bankföreningen, Försäkringsförbundet och S-E-
Banken Försäkring har motsatt sig utredningens ställningstagande och
understrukit vikten av att den relativa fördelen för det långsiktigt bundna
pensionssparandet behålls. Bankföreningen m.fl. har också framhållit att
kapitalförsäkringar missgynnas av förslaget. Försäkringsförbundet begär
härutöver en skattesänkning till följd av den sänkta bolagsskattesatsen.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen antog våren 1993 ett
förslag om ett nytt individuellt pensionssparande som också föranledde
förändringar i avkastningsskatten på pensionsmedel (prop. 1992/93:187,
bet. 1992/93:SkU31, SFS 1993:947). Enligt de nya reglerna beskattas all
avkastning på olika former av pensionssparande med avkastningsskatt.
Denna skatt beräknas på en schablonmässigt bestämd avkastning genom
att pensionskapitalet vid årets ingång multipliceras med den genom-
snittliga statslåneräntan under kalenderåret före beskattningsåret.
Avkastningen beskattas med en skattesats på 9 % om kapitalet hör till
pensionsförsäkring. För kapital som är hänförligt till kapitalförsäkring
sker beskattningen på samma sätt men efter en skattesats på 20 %. Den
senare nivån gäller även för vissa andra personförsäkringar, t.ex. sjutc-
och olycksfallsförsäkringar.

Beträffande de sist nämnda slagen av försäkringar föreslås dock i en
den 22 oktober 1993 överlämnad lagrådsremiss om vissa skattefrågor
rörande livförsäkring att beskattningen i princip skall ske med vanlig in-
komstskatt.

205

Skattesatserna 9 resp. 20 % på den schablonmässigt bestämda avkast- Prop. 1993/94:50
ningen motsvarar de tidigare skattesatserna 10 resp. 25 % på ett
skatteunderlag som beräknas med stöd av inkomstskattereglerna.

Utredningen har ansett att det inte är motiverat att behålla den relativa
skatteförmånen för pensionssparandet bl.a. mot bakgrund av att aktier
utgör endast 20 % av det totala värdet av pensionskapitalet.

Regeringen gör följande bedömning.

Riksdagen har efter förslag från regeringen nyligen beslutat om ett
långsiktigt bundet pensionssparande med skattesubvention. Det princi-
piella ställningstagande för en skattesubvention som ligger i riksdagens
beslut talar för att en relativ förmån behålls i fråga om avkastningsskatten
på pensionssparande. Med hänsyn även till förhållandena för dem som
tidigare bundit sitt kapital för lång tid är det inte lämpligt att mer
genomgripande ändra relationerna mellan bundna och obundna spar-
former. Behovet av följdåtgärder är särskilt stort på fondförsäkrings-
området (unit linked-försäkring). Fondförsäkringskapitalet är nämligen i
stor utsträckning placerat i aktier e.d. För kapitalförsäkring med koppling
till fondförsäkring blir en bibehållen nivå på avkastningsskatten direkt
oförmånlig i förhållande till den nya faktiska inkomstskattesatsen 12,5 %
på aktievinster. Det kan också hävdas att skillnaden i skattesats på
pensionskapital och på aktievinster innebär en för låg grad av skattesub-
ventionering för pensionssparandet.

För sparande i pensionsförsäkring resp, på pensionssparkonto bör
värderingen göras så att en betydande relativ skattefördel kvarstår.
Lättnaden bör sättas in vid värderingen av de aktier som ingår i
underlaget för avkastningsskatten. Endast aktier i svenska aktiebolag och
andra tillgångar som föreslås få en begränsad inkomstskatteplikt bör bli
föremål för lättnader vid värderingen. Detta bör dock inte gälla andelar
i värdepappersfonder vars förmögenhet helt eller delvis består av
utländska aktier och räntebärande värdepapper. I sådana fall bör värde-
ringen anpassas till skatteplikten på lämnad utdelning.

En lämplig nivå uppnås om aktier e.d. som är hänförliga till pen-
sionsförsäkring eller de nya pensionssparkontona tas upp till 80 % av det
noterade värdet.

För kapitalförsäkring bör motsvarande andel vara 65 %. Genom denna
justering ligger beskattningen av kapital hänförligt till kapitalförsäkring
kvar på en nivå som motsvarar den vanliga nivån för kapitalinkomstskatt.

Det finns anledning att noga följa utvecklingen på pensionssparområdet
med hänsyn bl.a. till de nu föreslagna beskattningsnivåerna. Skulle
utvecklingen visa sig bli negativ för sparandet får övervägas om en ytter-
ligare nedsättning av beskattningsunderlaget bör göras.

206

6 Bolagsskattesatsen sänks, periodiseringsfonder Pr°P- 1993/94:50
införs och surven avskaffas

Regeringens förslag: Bolagsskattesatsen sänks till 28 %, surven
avskaffas och en ny allmän reserveringsmöjlighet — periodiserings-
fonder — införs.

Skattskyldig som gjort avsättning till periodiseringsfond får vid
beräkning av inkomst av näringsverksamhet göra avdrag för avsätt-
ningen. Avdraget får uppgå till högst 25 % av årets inkomst. Har en
fond inte frivilligt återförts till beskattning i sin helhet senast vid
taxeringen för det femte beskattningsåret efter det år då avsättningen
gjordes sker en obligatorisk återföring av återstående del.

Avdrag för avsättning till surv återförs till beskattning genom att
ett belopp motsvarande i princip hälften av avsättningarna vid 1993
års taxering tas upp till beskattning under en femårsperiod. Vid 1995
års taxering återförs dessutom den del av survavdraget som över-
stiger avdraget vid 1993 års taxering.

De särskilda reglerna för skadeförsäkringsföretag vid beräkning av
kapitalunderlag för surv förlängs att gälla även vid 1994 års
taxering.

Promemorians förslag: Avviker från regeringens förslag dels om
nivån för bolagsskattesatsen (25 %), dels vad gäller syftet med periodi-
seringsfondema (ingen allmän reserv endast resultatutjämningsmöjlighet),
dels genom att generella regler för förlustutjämning bakåt i tiden föreslås.

Juridiska personer föreslås vid beräkning av inkomst av näringsverk-
samhet få göra avsättning till periodiseringsfond med 30 % av årsvinsten.
Avdrag medges inte för avsättningen. När fonden upplöses tas beloppet
upp till beskattning samtidigt som 25 % av upplöst belopp gottskrivs den
skattskyldige vid debitering av slutlig skatt. Obligatorisk återföring till
beskattning av fonden i dess helhet sker senast vid taxeringen för det
sjätte beskattningsåret efter det år då avsättningen gjordes.

Något förslag till hur survavsättningar skall återföras till beskattning
läggs inte fram.

Remissinstanserna: Flertalet företrädare för näringslivet ställer sig
bakom ett förslag från Näringslivets Skattedelegation som innebär att
bolagskattesatsen 30 % behålls och att surven ersätts av en mer be-
gränsad reserveringsmöjlighet som baseras på årsinkomsten (periodise-
ringsfond). Befintliga survavsättningar bör enligt förslaget i viss
omfattning föras över till eget kapital utan beskattning.

Av övriga remissinstanser tillstyrker flertalet förslagen i promemorian
om att sänka inkomstskattesatsen till 25 % och avveckla surven. Däremot
avstyrks förslaget om periodiseringsfonder. Sammanfattningsvis
framhåller kritikerna mot förslaget — bl.a. RSV, BFN, Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet och Redovisningsrådet — att fonderna
strider mot centrala principer i skattesystemet, att de är internationellt

207

avvikande och att de ytterligare skulle försvåra begripligheten av svenska Prop. 1993/94:50
företags bokslut. Från flera håll påpekas att det är såväl praktiskt som
systematiskt olämpligt med ett kompletterande system för förlustutjäm-
ning bakåt (periodisieringsfonder) vid sidan av det generella system för
förlustutjämning bakåt som föreslås i promemorian.

Skälen för regeringens förslag:

Bolagsbeskattningens huvuddrag

Vid 1990 års skattereform ersattes en rad reserveringsmöjligheter
(resultatutjämningsfond, lagernedskrivning, investeringsfondsavsättningar,
fartygsfonder m.fl.) av en ny generell reserveringsmöjlighet — skat-
teutjämningsreserv (surv). Juridiska personer får göra avdrag för
avsättning till surv med högst 30 % av kapitalunderlaget eller 15 % av
löneunderlaget. Den som är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt
av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret.
Kapitalunderlaget utgörs i princip av skillanden mellan tillgångar och
skulder vid beskattningsårets utgång. Därvid skall hänsyn tas till den på
årets vinst belöpande inkomstskatten på så sätt att vinsten minskas med
30 %. För fysiska personer gäller att avdraget får uppgå till högst 30 %
av kapitalunderlaget vid beskattningsårets ingång och 20 % av in-
komstunderlaget eller 15 % av löneunderlaget. Vid 1994 års taxering får
avdraget uppgå till högst 25 % av inkomstunderlaget. För alla skattskyl-
diga gäller att avdraget skall återföras till beskattning närmast följande
beskattningsår. Vidare skall den som är skyldig att upprätta årsbokslut ha
satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattnings-
året. Genom att utnyttja möjligheten till survavdrag reduceras skattebe-
lastningen från 30 till cirka 25 %.

I fråga om bolagsbeskattningen finns nu en allmän uppslutning kring
förslaget att avskaffa surven. För en sådan åtgärd kan flera argument
åberopas, bl.a. att den effektiva skattesatsen bör ligga så nära den
formella skattesatsen som möjligt. Vidare medför surven stora tillämp-
ningsproblem, särskilt för aktiebolag som ingår i koncern och för
handelsbolag.

Näringslivets företrädare tillstyrker förslaget. Flertalet av dem anser
dock att en mer begränsad reserveringsmöjlighet baserad på årsinkomsten
bör införas i stället samt att bolagsskattesatsen 30 % behålls.

Förslaget grundas bl.a. på att det hos företagen — i vart fall i dagens
situation — finns ett önskemål om en viss reserveringsmöjlighet även till
priset av en högre skattesats. Vidare framhålls att en ökad beskattning på
bolagsnivån skulle bidra till finansieringen av förslaget om lindrad
dubbelbeskattning.

Regeringens övergripande bedömning är att skattesatsen bör sänkas
samtidigt som företagens reserveringsutrymme bör begränsas. Som ett led
i en sådan förändring bör — av skäl som redovisats ovan — surven

208

avvecklas. Det leder till frågan om ett system med periodiseringsfonder Prop. 1993/94:50
bör införas.

För en sådan åtgärd talar bl.a. den omständigheten att företagens
finansiering av investeringar med eget kapital även framgent bör
underlättas (jfr nuvarande surv och Annell-avdrag). Periodiseringsfonder
enligt modellen i promemorian skapar förutsättningar för en omfördelning
över tiden av företagens utrymme för skattemässiga avskrivningar. Den
föreslagna modellen har emellertid inte fått stöd vid remissbehandlingen.
Med hänsyn härtill och till den betydelse som man från näringslivshåll
tillmäter en allmän reserveringsmöjlighet anser regeringen att periodise-
ringsfonder med rätt till avdrag vid avsättningstillfället bör införas.
Därigenom kan vissa likviditetsförstärkande inslag i skattesystemet
bevaras. Något krav på räntebeläggning för utnyttjande av en sådan
reservering bör inte uppställas. Vid dimensioneringen av systemet bör
även hänsyn tas till hur förlustutjämning bakåt lämpligen hanteras.

I dagens system tillgodoses möjligheterna till förlustutjämning bakåt
genom surven. Förslagen i promemorian innebär att survens förlustutjäm-
ningsfunktion ersätts av särskilda regler för förlustutjämning bakåt med
en förlustutjämningsperiod på tre år. Valet av en treårsperiod betingas i
första hand av en avvägning mellan önskemål om en så effektiv
förlustutjämning som möjligt (en lång tidsperiod) och risken för
tillämpningsproblem (kort tidsperiod). Även förslaget i promemorian om
periodiseringsfonder innebär möjligheter till förlustutjämning bakåt.

Vid remissbehandlingen har framförts bl.a. att det av systematiska skäl
är olämpligt att införa två regeluppsättningar som båda ger möjlighet till
förlustutjämning bakåt.

Regeringen delar den principiella uppfattningen att man bör undvika att
ha två skilda system för förlustutjämning bakåt. Med hänsyn till förslaget
om periodiseringsfonder bör särskilda regler för sådan förlustutjämning
inte införas. I stället bör systemet med avdrag för avsättning till
periodiseringsfonder utformas så att det ger en möjlighet till förlustutjäm-
ning bakåt som är likartad med den som surven ger.

En utgångspunkt kan vara att avdrag medges för avsättning till
periodiseringsfond med högst 25 % av årsinkomsten och att en
fondavsättning skall återföras till beskattning senast efter fem år.
Tidsperioden fem år motsvarar en normal konjunkturcykel. I survsys-
temet baseras avsättningen på det beskattade egna kapitalet, bl.a. på den
beskattade årsinkomsten. Det innebär att avsättningen till surv kan uppgå
till maximalt 23 % av den obeskattade inkomsten. Det anförda talar för
att det nu skisserade periodiseringsfondssystemet — i vilket som nämnts
avsättningen grundas på den obeskattade inkomsten — bör vara likvärdigt
med survsystemet ur förlustutjämningssynpunkt.

Enligt regeringens mening bör ett avdragsutrymme om 25 % av
årsinkomsten med en återföringsskyldighet på fem år innebära ett
lämpligt avvägt reserveringsutrymme.

En särskild fråga är om ett system med periodiseringsfonder bör
kompletteras med en möjlighet till nuvärdesavskrivning. URF föreslog ett
system med både periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning. Frågan

14 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

209

har därefter övervägts vidare i olika sammanhang. I promemorian Prop. 1993/94:50
föreslås att ett system för periodiseringsfonder skulle införas. Något
förslag om nuvärdesavskrivning lades däremot inte fram. Ställningstagan-
det grundades på att positiva effekter av periodiseringsfonder ansågs
uppkomma även i förening med vanliga avskrivningsregler samt hänsyn
till den kritik som riktats mot systemet för nuvärdesavskrivning.
Remissinstanserna intar i princip samma ståndpunkter som när förslag om
periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning behandlats tidigare. Från
näringslivshåll framhålls behovet av nuvärdesavskrivning som ett
komplement till periodiseringsfonder för att ytterligare stimulera
risktagande och investeringsvilja. Många andra remissinstanser instämmer
dock i promemorians bedömning att nuvärdesavskrivning inte bör införas.

Regeringen föreslår nu att periodiseringsfonder införs. Något förslag
om nuvärdesavskrivning läggs däremot inte fram nu. Med hänsyn till de
gynnsamma likviditetseffekter som en möjlighet till nuvärdesavskrivning
innebär för företagen är det emellertid angeläget att — trots de invänd-
ningar som riktas mot förslaget — frågan bereds ytterligare.

Förslagen så långt kan sammanfattas enligt följande. Surven avvecklas
och periodiseringsfonder med en avsättningsmöjlighet om 25 % av
årsinkomsten införs. Någon räntebeläggning av avsättningen sker inte. Av
förslaget att lindra dubbelbeskattningen på ägarnivå följer vidare att
Annell-avdraget tas bort.

Den nya bolagsskattesatsen bör avvägas mot bakgrund av vad som nu
redovisats och med hänsyn till de samlade förslagen i propositionen.
Enligt regeringens uppfattning bör bolagsskattesatsen sänkas till 28 %.

Periodiseringsfondssystemets närmare utformning

En första fråga är vilka företag som bör omfattas av ett system med
periodiseringsfonder. I promemorian föreslås att enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag som är fysiska personer inte bör kunna göra
avsättning till periodiseringsfonder. Skälet till denna begränsning kan
sökas i att promemorians förslag till periodiseringsfonder främst ger
möjlighet till resultatutjämning mellan olika beskattningsår. Systemet
innebär således ingen möjlighet till allmän reservering. Vidare anses att
kravet på förlustutjämning bakåt tillgodoses på ett rimligt sätt genom
förslaget om expansionsmedel (varken särskilda regler för förlustutjäm-
ning bakåt eller periodiseringsfonder föreslås). Nästan samtliga re-
missinstanser delar den bedömningen. I det förslag till beskattning av
fysiska personer — enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag —
som nu läggs fram (avsnitt 7) — och som i sina huvuddrag överensstäm-
mer med förslagen i promemorian — tillgodoses kravet på förlustutjäm-
ning bakåt av möjligheten att göra avsättning till expansionsmedel.
Avdragsgilla periodiseringsfonder även för fysiska personer fyller därför
typiskt sett enbart ett reserveringsbehov. Ett ytterligare sådant inslag gör
naturligtvis systemet mer svåröverskådligt.

210

Önskemålen om att enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag Prop. 1993/94:50
skall få aktiebolagslika regler talar för att systemet skall gälla även för
fysiska personer. Systemen för periodiseringsfonder och expansionsmedel
griper inte in i varandra på det sätt som gäller för förlustutjämning bakåt
och periodiseringsfonder. Tillämpningsproblem av det slag som skulle
uppkomma vid två sådana parallella system för bolagen bör därför inte
uppkomma om periodiseringsfonder införs för fysiska personer.
Regeringen anser mot bakgrund av det anförda att även enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag bör ha rätt att få avdrag för
avsättning till periodiseringsfond.

I fråga om vilka juridiska personer som bör omfattas av systemet
gjordes ingen begränsning vare sig i Företagsskatteutredningens förslag
eller i promemorian. Med hänsyn till de särskilda skattereglerna för
schablonbeskattade bostadsföretag, investmentföretag och värdepappers-
fonder bör dessa dock undantas från lagens tillämpningsområde.

En avsättning till periodiseringsfond bör för bl.a. aktiebolagen ha
karaktären av en bokslutsdisposition i företagets räkenskaper. Det bör
därför vara ett villkor för avdrag att avsättning till periodiseringsfond
görs i räkenskaperna.

Enligt vad som föreslås i avsnitt 7 kommer inkomsten för en fysisk
person som driver näringsverksamhet i en enskilt bedriven firma eller ett
handelsbolag att bli föremål för räntefördelning. Räntefördelning innebär
att den del av inkomsten från verksamheten som är att hänföra till
kapitalavkastning räknas av från inkomsten och i stället beskattas i
inkomstslaget kapital. Underlaget för avsättning till periodiseringsfond
bör inte avse den del av inkomsten som är att hänföra till kapitalinkomst.
Det innebär att underlaget för avsättning till periodiseringsfond för
fysiska personer bör vara inkomsten efter räntefördelning. I författnings-
kommentaren redovisas närmare hur underlaget bör beräknas.

För delägare i handelsbolag görs räntefördelningen på delägarnivå.
Någon skyldighet att göra avsättning till periodiseringsfond i han-
delsbolagets räkenskaper aktualiseras därför inte, vilket är en avvikelse
från vad som varit vanligt i liknande lagstiftningar tidigare.

Det anförda leder alltså till att avsättning till periodiseringsfond för
inkomst från handelsbolag alltid bör göras på delägarnivå. Om delägaren
är ett aktiebolag görs avsättningen i aktiebolagets räkenskaper. En fysisk
person bör göra avsättningen i deklarationen. Även enskilda näringsid-
kare bör göra avsättningen i deklarationen.

För fysiska personers inkomstberäkning behövs särskilda "turordnings-
regler" (jfr författningskommentaren till 7 § räntefördelningslagen, avsnitt
20.1). Bestämmelsen om hur underlaget för avdrag för avsättning till
periodiseringsfond bör beräknas bör därför utformas olika för juridiska
och fysiska personer. Underlaget kommer dock i princip att beräknas på
samma sätt.

Bl.a. bör underlaget ökas med det återförda beloppet när en fond
upplöses. Belopp som återförs till beskattning enligt lagen om återföring
av obeskattade reserver — uppskovsbelopp — bör däremot inte ingå i
avsättningsbasen.

211

Varje avsättning bör bilda en särskild fond. Detta gör det enkelt att
hålla reda på när obligatorisk återföring skall ske. En skattskyldig kan
således ha högst fem fonder vid en viss tidpunkt.

Efter förebild av Företagsskatteutredningens modell till periodiserings-
fonder bör en fondavsättning disponeras och avdraget återföras till
beskattning efter den skattskyldiges bestämmande.

Om ett års fond inte återförts i sin helhet till beskattning senast femte
året efter det beskattningsår avdraget gjordes bör återstående del
automatiskt återföras. Effekterna av en sådan återföring bör blir desamma
som om återföringen gjorts frivilligt. Lagrådet har i sitt yttrande tagit upp
frågan om behovet av särskilda regler när verksamheten upphör och vid
fusion. Regeringen delar uppfattningen att en sådan reglering bör göras.
Motsvarande regler i lagen (1990:663) om ersättningsfonder bör tas som
förebild. En periodiseringsfond bör omedelbart återföras till beskattning
om verksamheten upphör, vid annan fusion än sådan där fond får övertas
och vid konkurs. En närmare redogörelse lämnas i författningskommen-
taren. Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet upphör med
verksamheten och periodiseringsfonder på grund därav återförs till
beskattning bör inkomsten av återföringen få räknas som ackumulerad
inkomst.

Periodiseringsfond bör normalt få övertas vid sådan fusion som är
skattemässigt gynnad även i andra sammanhang. Periodiseringsfond bör
också få övertas om en fysisk person eller ett handelsbolag överför
näringsverksamheten till ett aktiebolag och någon uttagsbeskattning inte
sker. Personen resp, handelsbolaget och aktiebolaget bör betraktas som
ett och samma företag. De villkor som gällde för periodiseringsfonden
hos den fysiska personen kommer därmed att gälla även för aktiebolaget.

Det är naturligt att överväga spärregler för att motverka att företag med
periodiseringsfonder går i handel. Ett företag med underskott kan
exempelvis tänkas vilja förvärva ett företag med periodiseringsfonder i
syfte att kvitta underskottet mot koncernbidrag från det förvärvade
företaget. Koncernbidragen skulle därigenom kunna neutralisera
återföringen av periodiseringsfonderna. Koncernbidragsspärren i de
föreslagna spärreglerna mot förlustutjämning hindrar emellertid att ett
förlustföretags gamla underskott kvittas mot koncernbidrag från en nytt
koncernbolag under en femårig spärrtid (avsnitt 8.2). Någon särskild
spärregel för förlustbolagsfallen synes därför inte behövas i lagstiftningen
om periodiseringsfonder.

Spärreglerna mot förlustutjämning hindrar inte att kvittning kan ske mot
underskott som uppkommer efter ägarförändringen. Ett företag som
förväntar ett underskott under beskattningsår 2 kan således förvärva ett
företag med periodiseringsfond under beskattningsår 1 för att under
beskattningsår 2 kvitta underskottet mot en upplösning av fonden. En
spärr mot sådana förfaranden skulle kunna utformas så att efter ägar-
skiften avdrag vägras för koncernbidrag som motsvaras av upplöst
periodiseringsfond under en period på t.ex. fem beskattningsår. Med hän-

Prop. 1993/94:50

212

syn till att de skattemässiga vinsterna med det angivna förfarandet är Prop. 1993/94:50
begränsade framstår en sådan spärr som obehövlig.

Bestämmelserna om periodiseringsfond bör tas in i en ny lag.

Avvecklingen av surven

Olika synsätt kan läggas på frågan hur befintliga survavsättningar skall
behandlas. Det gäller i normalfallet avsättningarna vid 1994 års taxering.
Ett upphävande av survlagen innebär utan särskilda regler att
survavdraget skall återföras i sin helhet vid 1995 års taxering. En sådan
ordning kan ge olämpliga effekter i många fall.

En motsvarande fråga fanns att ta ställning till vid övergången till det
nuvarande systemet i 1990 års skattereform. Den diskussion som fördes
först i URF och sedan under den fortsatta beredningen av lagstift-
ningsärendet visar att skäl kan anföras för olika lösningar. Ett synsätt är
att företagen aldrig återför sina obeskattade reserver annat än i förlust-
situationer. De obeskattade reserverna bör därför få föras över till eget
kapital utan beskattning. Den motsatta argumentationslinjen mynnar ut i
att reserverna bör beskattas efter samma skattesats som gällde då
avdraget gjordes.

I promemorian diskuteras olika alternativ utifrån ett förslag om en
tioårig återföringsperiod (jfr förslaget om återföring av survavsättningar
i betänkandet SOU 1992:67). Enligt ett alternativ ges företagen möjlighet
att skjuta på avskattningen mot att den skattekredit som ett sådant
uppskov innebär räntebeläggs. En annan möjlighet som nämns är att
företagen får föra över en del av surven (kvotdel eller visst belopp) till
eget kapital utan skattekonsekvenser. Ytterligare ett alternativ som
framförs är att dämpa survavskattningens negativa effekter genom att
tillåta företagen att bygga upp en ny reservering.

Enligt regeringens uppfattning bör effekterna av en avveckling av
survlagstiftningen mildras. Det avgörande skälet till att återförings-
reglerna principiellt sett bör vara generösa är att survavdrag har gjorts
mot bakgrund av att avdraget inte skall behöva skattas av annat än i
förlustsituationer. För skattskyldiga som befinner sig i en sådan situation
leder en avveckling som innebär att avdraget skall återföras till beskatt-
ning omedelbart eller inom en begränsad tid till en omotiverad skat-
teskärpning.

Det är vidare angeläget att företagandet i rådande ekonomiska läge inte
utsätts för ytterligare avtappning av kapital. Ett krav på full avskattning
av survavsättningama kan, även om avskattningen sprids över en längre
period, förstärka företagens problem. Å andra sidan bör av förenk-
lingsskäl den avskattning som aktualiseras göras under en så kort
tidsperiod som möjligt. De budgetmässiga förutsättningarna som gäller
för det samlade förslag som nu läggs fram innebär en annan restriktion.

Från näringslivets sida hänvisas till en modell för återföring som går
ut på att koppla återföringen till det av Näringslivets Skattedelegation
föreslagna systemet för periodiseringsfonder. Enligt modellen skall —

213

utan att förslaget preciseras närmare — en retroaktiv fiktiv beräkning
göras av periodiseringsfondsutrymmet för de senaste åren. Avsikten är
att den surv som skall återföras till beskattning förs över till periodise-
ringsfonder så långt utrymmet medger. Vid 1995 års taxering återförs
den "först avsatta" periodiseringsfonden osv. tills hela surven återförts.
Återstående surv, utöver vad som beräknas rymmas inom periodiserings-
fondssystemets ramar, upplöses utan beskattning.

Utgångspunkten för det redovisade förslaget är att man kan beräkna hur
stor avsättning till periodiseringsfond ett företag skulle kunna ha gjort vid
de närmast föregående taxeringarna om periodiseringsfondema funnits då.
Hur det enskilda företaget skulle ha handlat i en sådan tänkt situation är
naturligtvis inte möjligt att ha någon närmare uppfattning om med tanke
på bl.a. alternativa reserveringsmöjligheter. Det är inte heller tänkbart att
skattemyndigheterna vid 1995 års taxering skall kunna besluta om de
"fiktiva" periodiseringsfondemas storlek för samtliga företag med surv
om inte grova schabloner används.

Av det anförda följer att utfallet av den föreslagna modellen — dvs. hur
stor del som återförs till beskattning via periodiseringsfonder resp,
upplöses utan beskattning — beror på vilka antaganden som görs vid
beräkningen av de "fiktiva" periodiseringsfondema. Det är uppenbart att
den nu redovisade avskattningsmodellen är förenad med betydande
komplikationer. Det finns därför enligt regeringens mening anledning att
välja en enklare modell för avskattningen.

Regeringen anser att en rimlig avvägning uppnås om ett belopp motsva-
rande i storleksordningen hälften av de sammanlagda survarna får
upplösas utan beskattningskonsekvenser. Den andra hälften av survarna
skall återföras till beskattning. En utgångspunkt för den närmare
regleringen av avskattningen kan lämpligen vara lagen om återföring av
obeskattade reserver, vilket föreslagits i betänkandet SOU 1992:67.
Återföringsperioden bör begränsas till fem år.

Förslaget för avveckling av surven skall avse avdrag som gjorts för
avsättning i bokslut till ledning för 1994 års taxering. Nästan samtliga
företag har möjlighet att göra survavsättning vid 1994 års taxering med
kännedom om att survlagstiftningen skall avvecklas. Mot bakgrund av
vad som anförts ovan om granden för generösa avskattningsregler saknas
motiv för att låta den del av en survavsättning i bokslutet till ledning för
1994 års taxering som överstiger avsättningen vid närmast föregående
taxering omfattas av generösa avskattningsregler. Härtill kommer att om
ingen begränsning görs i nu berört hänseende skulle företagen ges
incitament att vid 1994 års taxering vidta särskilda åtgärder för att göra
så stora survavsättningar som möjligt, eftersom surven under en
femårsperiod till hälften får återföras utan beskattning och till hälften utan
räntebeläggning.

Exempelvis skulle kvarvarande uppskovsbelopp enligt lagen om
återföring av obeskattade reserver kunna återföras till beskattning tidigare
än vad lagen föreskriver och periodiseringsmöjligheter utnyttjas så långt
det är möjligt. Vidare skulle det vara fördelaktigt att inför bokslutet vidta

Prop. 1993/94:50

214

andra åtgärder för att öka kapitalunderlaget. Sammanfattningsvis skulle Prop. 1993/94:50
en omfattande skatteplanering kunna förväntas.

Ett sätt att motverka beteenden av nämnt slag är att knyta de generösa
återföringsreglerna till survavsättningen vid taxeringen närmast före 1994
års taxering, dvs. normalt 1993 års taxering. I de fall surven vid 1994 års
taxering är större än vid 1993 års taxering kan ett belopp motsvarande
ökningen av survavsättningen mellan 1993 och 1994 års taxering i sin
helhet återföras till beskattning vid 1995 års taxering och hälftendelningen
avse resterande belopp, dvs. surven vid 1993 års taxering.

Ett exempel kan illustrera. AB A har gjort avdrag för avsättning till
surv med 1 200 i bokslutet till ledning för 1994 års taxering. Vid 1993
års taxering uppgick avdraget till 1 000. De belopp som får upplösas
resp, avskattas på fem år uppgår till 500 vardera (1 000/2). Survökningen
på 200 samt 100 (1/5 av 1 000/2) återförs till beskattning vid 1995 års
taxering. Vinsten ökas därmed med 300 vilket i sin tur innebär att
periodiseringsfondsavsättningen får öka med 75. Detta innebär att de 300
i realiteten endast träffas av en bolagsskatt på 25,43 %, vilket motsvarar
nuvärdet av den skatt som betalas i ett system med periodiseringsfonder
(efter en diskonteringsränta på 7,5 %).

Förslaget om återföring av surv var i lagrådsremissen utformat enligt
nämnda modell. Lagrådet anser att regleringen kan få mycket slumpar-
tade effekter och ifrågasätter om den uppfyller rimliga krav på en
likformig beskattning. Lagrådet pekar på att förekomsten av
survavsättning vid 1993 års taxering kan bero på tillfälligheter och att
vissa företag inte gjort negativ survavsättning t.ex. därför att verksam-
heten gått med förlust.

I flertalet fall känner ett företag vid 1994 års taxering till förslaget om
de förmånliga reglerna för survåterföring. I frånvaro av någon särskild
spärregel har företagen därför som redovisats anledning att göra större
survavsättning vid denna taxering än vad som annars hade varit motive-
rat. Ett företag kan t.ex. realisera värdestegringsvinster för att öka
survavdraget.

Regeringens bedömning är att en spärregel är nödvändig. Lagrådet
synes inte ifrågasätta denna bedömning. Den spärregel som föreslagits är
såvitt framkommit under beredningen av ärendet den mest ändamålsenli-
ga. Lagrådet har inte pekat på någon alternativ lösning.

Någon formell olikbehandling av skilda företag sker inte enligt
förslaget. Lagrådets farhågor för att den föreslagna spärregeln inte skulle
uppfylla rimliga krav på en likformig beskattning synes överdrivna.
Visserligen behandlas företagen olika beroende på vilka dispositioner de
gjort vid 1993 års taxering och att de då inte kände till förslaget om
förmånlig survåterföring. Det är emellertid en åsyftad effekt. Om hinder
skulle föreligga mot en spärregel med denna innebörd skulle förslaget om
förmånliga regler för survåterföringen inte vara genomförbart. Rege-
ringens uppfattning är att något sådant hinder inte föreligger.

Lagrådet pekar på en speciell situation. Det gäller två företag,
Stadshypotek AB, och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB.
Stadshypotek AB har bildats efter en sammanslagning av Stadshypoteks-

215

kassan och stadshypoteksföreningarna. De senare företagen hade liksom Prop. 1993/94:50
SBAB avdragsrätt för avsättning till reservfond och säkerhetsfond. I
skattereformen gjordes ingen ändring av dessa företags reserverings-
regler. A andra sidan infördes ingen rätt till surv.

I samband med bildandet av Stadshypotek AB beslutades att rätt till
avdrag för avsättning till reservfond och säkerhetsfond skulle upphöra
(prop. 1991/92:119, bet. 1991/92:NU32, SFS 1992:702). Samtidigt
avskaffades avdragsrätten för SBAB. De obeskattade reserverna — som
uppgår till betydande belopp — skall återföras till beskattning. Återfö-
ringsperioden anknyter till vad som gäller för vanliga företag i fråga om
återföring av uppskovsbelopp. Det innebär att återföring görs — för
Stadshypotekkassans och stadshypoteksföreningamas del hos Stadshypotek
AB — med minst 75 % av beloppet vid 1994 års taxering och återstående
del vid 1995 års taxering. Samtidigt infördes en rätt för företagen att göra
survavdrag.

En utgångspunkt för utformningen av reglerna för återföring av
reservfond och säkerhetsfond var att effekterna skulle kunna begränsas
genom survavdrag. Det är mot den bakgrunden rimligt att även
Stadshypotek AB och SBAB ges möjlighet att avveckla surven enligt
lättnadsreglerna för den förtida survåterföringen trots att de inte kunnat
göra survavdrag vid 1993 års taxering. Enligt regeringens uppfattning är
en lämplig avvägning att för dessa företag ett belopp motsvarande 50 %
av de reserv- och säkerhetsfonder som företagen skall återföra med
början vid 1994 års taxering anses utgöra avdrag för avsättning till skat-
teutjämningsreserv vid närmast föregående taxering. Förslaget bör
utformas i enlighet härmed.

En situation som uppmärksammats i olika sammanhang gäller
återföring av obeskattade reserver vid övergången till dagens system för
enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag som är fysiska
personer. Återföringen av obeskattade reserver (uppskovsbeloppet) görs
enligt huvudregeln vid 1992-1995 års taxeringar med i princip en
fjärdedel av beloppet per taxering. För de nämnda kategorierna skattskyl-
diga infördes en bestämmelse som innebar att det uppskovsbelopp som
skulle återföras vid 1992 års taxering i stället kunde tas upp vid 1993 års
taxering. Därefter har en likartad justering gjorts avseende 1993 års
taxering. Nu föreslås att en återföring av uppskovsbeloppet skall vara
frivillig även vid 1994 års taxering (avsnitt 7.4).

Det har framkommit att många enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag har valt att skjuta upp återföringen av uppskovsbeloppet.
Det har medfört att de inte har haft anledning att göra survavdrag eller
att survavdraget i vart fall är mindre än vad det skulle ha varit om
uppskovsbeloppet återförts till beskattning. Genom att följa den av
lagstiftaren anvisade vägen att skjuta upp återföringen kommer, hävdas
det, de skattskyldiga att sammantaget få en större skattekostnad än vad
som skulle ha blivit fallet om uppskovsbelopp återförts före 1994 års
taxering och grundat survavdrag på vilka de särskilda avvecklingsreglema
kunde ha tillämpats.

216

En analys visar emellertid att den som valt att skjuta upp återföringen Prop. 1993/94:50
av uppskovsbeloppet inte kommer i en sämre situation än den som valt
att återföra uppskovsbelopp och gjort survavdrag som grundats på det
återförda beloppet.

Med hänvisning till vad som anförts anser regeringen att lagrådsremis-
sens modell för återföring av surv — med vissa justeringar — bör läggas
till grund för lagstiftning.

Modellen innebär bl.a. att om ett företag inte taxeras vid 1994 års
taxering skall surven vid närmast föregående taxering återföras enligt de
särskilda reglerna utan någon jämförelse med tidigare taxering.

Ett nytt yrkande om högre survavsättning inom taxerings- eller ompröv-
ningsperioden bör inte få medföra att syftet med att knyta återföringsreg-
lema till surven vid närmast föregående taxering kringgås. Därför krävs
en kompletterande regel om att skattemyndigheten skall bortse från ett
avdrag som grundats på ett sådant yrkande och i stället låta de förmånliga
återföringsreglema grundas på den surv som skulle ha medgetts om det
nya yrkandet inte hade framställts, dvs. vanligtvis yrkandet i själv-
deklarationen. Denna kompletterande föreskrift bör gälla i fråga om
yrkanden som framställs efter utgången av september 1993. Tillämpning
av föreskriften underlättas genom att skattemyndigheterna redan i
samband med årets taxering registrerar de uppgifter och tillskapar de
granskningssignaler som behövs för återföringen.

Om survavdraget vid 1993 års taxering medfört underskott av verksam-
heten vid den taxeringen bör även motsvarande del av underskottet
återföras till beskattning omedelbart vid 1995 års taxering. Med hänsyn
härtill bör man bortse även från vissa yrkanden som framställs efter
utgången av september 1993 i syfte att minska ett underskott.

Om det belopp som skall återföras till beskattning successivt under en
femårsperiod inte överstiger 4 000 kr. bör beloppet istället återföras på
en gång.

För delägare i handelsbolag behövs en kompletterande regel om hur
den skattefria delen av survupplösningen skall påverka det justerade
ingångsvärdet.

Den del av avsättningen till surv som får överföras till fritt eget kapital
bör överföras successivt med högst en femtedel per år under en
femårsperiod, dvs. i samma takt med vilken den skattepliktiga hälften av
survavdraget måste återföras. En snabbare återföring bör motverkas
genom en föreskrift om att ett särskilt tillägg i form av en skattepliktig
intäkt tas ut i sådant fall.

De föreslagna reglerna behandlas utförligare i författningskommen-
taren, avsnitt 20.5.

Föreskrifterna om avvecklingen av survlagen bör tas in i en särskild
lag.

217

Skadeförsäkringsföretag

Prop. 1993/94:50

En fråga vid övergången till det nya företagsskattesystemet som inte fått
en slutlig lösning gäller skadeförsäkringsföretagens reser-
veringsmöjligheter och avskattning av obeskattade reserver (se prop.
1991/92:60 s. 94 ff.).

Svårigheterna har sin grund i främst skattefördelar vid byte av
företagsform från ömsesidigt bolag till försäkringsaktiebolag. Särskilt de
ömsesidiga bolagen har ansett sig missgynnas i jämförelse med till
försäkringsaktiebolag ombildade ömsesidiga bolag. Vid en ombildning
kan underlaget för survavsättning — det egna kapitalet — och utrymmet
för avsättning till säkerhetsreserv ökas. De skattemässiga effekterna av
utdelningskrav på aktiebolag motverkas av möjligheten till Annell-avdrag.

I avvaktan på att ett förslag till permanent lösning skulle kunna läggas
fram infördes särskilda bestämmelser för 1992 års taxering (prop.
1991/92:60, bet,1991/92:SkU 10, SFS 1991:1845). Enligt dessa räknas
säkerhetsreserven som skuld vid beräkning av survunderlaget endast till
den del reserven överstiger 70 % av säkerhetsreserven i bokslutet till
ledning för 1991 års taxering (punkt 8 av övergångsbestämmelserna till
survlagen). Genom lagstiftning hösten 1992 förlängdes de särskilda
reglerna att gälla även vid 1993 års taxering (prop. 1992/93:131, bet.
1992/93:SkU 15, SFS 1992:1345). Bestämmelserna innebär att någon
avskattning av obeskattade reserver inte aktualiseras vid 1992 eller 1993
års taxeringar.

De förändringar av de generella reglerna som nu föreslås kommer att
medföra att de skattemässiga incitament till ombildning till aktiebolag
som finns i dagens system i allt väsentligt kommer att försvinna.
Förslagen innebär bl.a. att såväl rätten till survavdrag som Annell-avdrag
slopas. Periodiseringsfonden, den reserveringsmöjlighet som föreslås
ersätta surven, baseras på årsresultatet i stället för det egna kapitalet.

En ombildning kommer även i fortsättningen att kunna öka utrymmet
för avsättning till säkerhetsreserv. Å andra sidan föranleder en ombild-
ning beskattning för återbäring av de försäkringstagare som är näringsid-
kare. Dessutom innebär aktieägarnas utdelningskrav i praktiken en
begränsning av att utnyttja den vidgade reserveringsmöjligheten.

Av det anförda framgår att särskilda åtgärder i fråga om skadeförsäk-
ringsföretagens beskattning inte kommer att behövas när det föreslagna
systemet är genomfört. Vid 1994 års taxering bör samma regler gälla
som vid 1992 och 1993 års taxeringar.

218

Beskattning av enskilda näringsidkare Prop 1993/94 50
och handelsbolag

7 Enskilda näringsidkare och handelsbolag, m.m.

7.1 Enskilda näringsidkare

Näringsverksamhet kan bedrivas direkt av näringsidkaren under enskild
firma eller genom förmedling av juridisk person. Valet av verksamhets-
form har civilrättsliga och skatterättsliga konsekvenser. De skattemässiga
skillnaderna mellan verksamhetsformerna har kommit att accentueras ge-
nom 1990 års skattereform.

De skattemässiga skillnaderna mellan enskilt bedriven näringsverksam-
het och verksamhet som bedrivs genom aktiebolag kan i korthet beskrivas
på följande sätt.

Förvärvskälleindelning

Genom att enskild näringsverksamhet delas in i förvärvskällor begränsas
möjligheten att kvitta överskott och underskott av olika verksamheter mot
varandra. I ett aktiebolag utgör all verksamhet en och samma förvärvs-
källa.

Kapitalavkastning

Avkastning på kapital som en aktieägare lånat ut till bolaget enkelbeskat-
tas som kapitalinkomst. Avkastning på eget kapital i ett aktiebolag som
delas ut beskattas för närvarande enligt regler som innebär att beskatt-
ningen blir ett mellanting mellan enkel- och dubbelbeskattning men före-
slås enkelbeskattas i fortsättningen (avsnitt 5). I fråga om enskild
näringsverksamhet dubbelbeskattas all avkastning på det kapital som är
hänförligt till verksamheten.

Expansion med enkelbeskattning

I ett aktiebolag enkelbeskattas inkomst som återinvesteras i verksamheten.
Någon möjlighet för en enskild näringsidkare att finansiera expansion av
verksamheten med enkelbeskattade medel finns inte.

219

7.1.1 Förvärvskällor m.m.

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Nuvarande indelning i förvärvskällor avskaf-
fas. I fortsättningen kommer all enskild näringsverksamhet som
bedrivs här i landet av en skattskyldig att beräknas gemensamt i en
och samma förvärvskälla. Detta medför att överskott och underskott
från olika verksamheter automatiskt kvittas mot varandra i såväl
skatte- som avgiftshänseende. Indelningen i aktiv och passiv närings-
verksamhet skall avse hela näringsverksamheten. För självständig
näringsverksamhet i utlandet skall tills vidare särskilda regler gälla
även i fortsättningen. I avvaktan på en fortsatt översyn skall själv-
ständig näringsverksamhet i utlandet hänföras till en särskild för-
värvskälla.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bortsett från
förslaget om fortsatt särbehandling av självständig näringsverksamhet i
utlandet.

Remissinstanserna: Förslaget att slopa förvärvskälleindelningen för
enskilda näringsidkare tillstyrks som en betydande förbättring eller
förenkling av så gott som samtliga remissinstanser. Skogsstyrelsen befarar
dock att förslaget bibehåller nuvarande alltför passiva skogsbruk och
avstyrker därför förslaget. Åtskilliga remissinstanser påtalar att negativa
konsekvenser i enskilda fall kan uppkomma genom att indelningen i aktiv
och passiv näringsverksamhet skall avse all näringsverksamhet som den
skattskyldige själv bedriver. Fördelarna anses dock över lag överväga
nackdelarna. LRF/Skogsägarna understryker att den praktiska tillämp-
ningen bör följas. Jordbruksverket förordar att inkomst motsvarande
arbetsinsats i en passiv näringsverksamhet frivilligt skall grunda sociala
förmåner och medföra avgifter. Två remissinstanser berör förslaget att
slopa särbehandlingen av självständig näringsverksamhet utomlands. RFV
anser att ett genomförande i den delen bör avvakta en närmare utredning
av konsekvenserna avseende socialförsäkringskonventioner, dubbelbe-
skattningsavtal och EES-avtal. Även RSV efterlyser en sådan analys och
påtalar att i frånvaro av särskilda åtgärder blir avgifter och sociala
förmåner för utlandsinkomster beroende av vilken metod för undvikande
av dubbelbeskattning som dubbelbeskattningsavtalet i fråga föreskriver.
RSV understryker även att kontrollproblemen fortlöpande måste bevakas.

Flera remissinstanser är negativa till att kapitalplaceringar i aktier och
andra värdepapper inte skall kunna hänföras till den enskilda näringsverk-
samheten vid beskattningen.

Skälen för regeringens förslag: Genom att enskild näringsverksamhet-
het delas in i förvärvskällor begränsas möjligheten att kvitta överskott och
underskott från olika verksamheter mot varandra.

Indelningen av inkomster i olika förvärvskällor härstammar från KL:s
tillkomst. Det ansågs inte möjligt att ge en kort och uttömmande defi-
nition på vad som utgjorde skattepliktig inkomst. Man valde i stället att

220

föreskriva att en inkomst var skattepliktig om den härflutit ur någon viss Prop. 1993/94:50
angiven källa. Syftet med förvärvskälleindelningen har varit att skapa en
formell ram för sortering av de intäkter och kostnader som hör ihop,
vilket har haft betydelse bl.a. för uppdelningen mellan inkomstslagen.

Enligt de regler som gällde före skattereformen beräknades inkomsten
inom de olika inkomstslagen särskilt för varje förvärvskälla. I fråga om
rörelse utgjorde varje verksamhet som var att anse som självständig rörel-
se en förvärvskälla. Om rörelse bedrevs huvudsakligen med den enskildes
egen arbetskraft ansågs i allmänhet en förvärvskälla föreligga. Var
verksamheterna till arten helt olika och utan något egentligt inre
sammanhang ansågs i regel skilda förvärvskällor föreligga.

Från och med 1988 års taxering blev förvärvskälleindelningen betydel-
selös för den kommunala taxeringen. Förvärvskälleindelningen hade där-
emot betydelse vid taxeringen till statlig inkomstskatt genom att under-
skott i en förvärvskälla inte fick räknas av från överskott i en annan
förvärvskälla vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp. Vidare fick
vid beräkning av socialavgifter utjämning av underskott eller överskott
mellan olika förvärvskällor inte ske.

Genom 1990 års skattereform gavs förvärvskälleindelningen ett nytt
innehåll. Enligt 18 § KL gäller följande i fråga om enskilda näringsidka-
re. Skilda aktiva näringsverksamheter bildar en gemensam förvärvskälla.
Varje passiv verksamhet bildar en egen förvärvskälla. Verksamheter som
har naturlig anknytning till varandra betraktas som en enda verksamhet.
En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhet om näringsidkaren i icke
oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten. Annan verksamhet utgör
passiv näringsverksamhet. Självständig näringsverksamhet i utlandet hän-
förs alltid till passiv näringsverksamhet.

I prop. 1989/90:110 (s. 646) anfördes följande beträffande gränsdrag-
ningen mellan aktiv och passiv verksamhet. Kravet på aktivitet innebär
i normalfallet att den skattskyldige skall ha ägnat sysslorna i verksam-
heten minst en tredjedel av den tid som går åt för en vanlig anställning
på heltid. Detta krav får i vissa fall jämkas med hänsyn till omständig-
heterna. En person som vid sidan av en anställning driver näringsverk-
samhet som i huvudsak baseras på hans egen arbetskraft får således
regelmässigt anses uppfylla aktivitetskravet. Detta gäller däremot inte
beträffande verksamhet med en betydande balansomslutning. I fråga om
t.ex. förvaltning av egna fastigheter bör således arbetsinsatsen motsvara
minst en tredjedel av arbetstiden i en heltidsanställning för att verksam-
heten skall vara att hänföra till aktiv näringsverksamhet.

I fråga om aktiebolag förekommer ingen indelning i förvärvskällor.
Reaförluster på kapitalplaceringsaktier m.m. får dock inte kvittas mot
andra inkomster utan endast mot vinster på sådan egendom (2 § 14 mom.
SIL).

Tidigare har indelningen i förvärvskällor haft betydelse bl.a. för be-
skattningsorten och för vissa juridiska personers skattskyldighet. Vad
gäller inkomstbeskattningen är skälet för förvärvskälleindelningen numera
att underskott av en passiv verksamhet, t.ex. passiv fastighetsförvaltning,

221

inte skall kunna kvittas mot inkomst av en annan verksamhet, t.ex. kon- Prop. 1993/94:50
sultverksamhet.

En näringsidkare som i dag vill kvitta i skattehänseende mellan olika
verksamheter kan normalt göra detta genom att förlägga verksamheterna
till ett aktiebolag. Denna olikhet mellan den som driver olika verksam-
heter som enskild näringsidkare och den som driver verksamheter i form
av aktiebolag framstår som en diskriminering av enskilt bedriven närings-
verksamhet och bör undanröjas. Detta kan ske genom att indelningen i
förvärvskällor avskaffas.

Klassificeringen i aktiv och passiv näringsverksamhet har betydelse —
utom för indelningen i förvärvskällor — även i fråga om sociala förmåner
och egenavgifter. Rätt till tilläggspension grundas på, såvitt nu är
aktuellt, inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Med inkomst av
sådant annat förvärvsarbete avses enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL), såvitt nu är av intresse, inkomst av aktiv
näringsverksamhet här i riket. Grunden för beräkning av tilläggspensions-
avgift och därmed likställda avgifter utgörs av inkomst enligt 11 kap. 3 §
AFL.

Den sjukpenninggrundande inkomsten utgörs bl.a. av den årliga in-
komst som en försäkrad kan antas komma att få tills vidare för eget
arbete på annan grund än som arbetstagare. Inkomsten får inte beräknas
högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans
räkning.

Beräkningen av egenavgifter baseras på taxeringen till statlig in-
komstskatt. Detta gäller för såväl tilläggspensionsavgift och därmed
likställda egenavgifter som sjukförsäkringsavgift och därmed likställda
avgifter.

En enskild näringsidkare betalar särskild löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (SLF) på
inkomst av passiv näringsverksamhet här i riket. Har han fyllt 65 år
betalar han särskild löneskatt även på bl.a. inkomst som avses i 11 kap.
3 § AFL.

Indelningen i aktiv och passiv näringsverksamhet har således betydelse
i socialförsäkringshänseende och bör därför behållas. Om den nuvarande
indelningen i förvärvskällor avskaffas kommer indelningen att hänföra sig
till hela näringsverksamheten. Vid bestämmandet om verksamheten skall
hänföras till aktiv eller passiv bör de uttalanden i prop. 1989/90:110 som
redovisats i det föregående kunna vara vägledande även i framtiden.

Förslaget om slopad förvärvskälleindelning och om att indelningen i
aktiv och passiv verksamhet bör avse hela verksamheten har fått remiss-
instansernas stöd. Förslaget bör därför genomföras med viss justering
som redovisas i det följande.

Några remissinstanser vill införa möjligheter för den skattskyldige att
välja om en tidigare passiv näringsverksamhet skall kunna behålla sin
status trots att verksamheten enligt allmänna regler är att bedöma som
aktiv på grund av en — kanske tillfällig — förändring av verksamheten.
Andra remissinstanser har framhållit de negativa konsekvenserna av att
en näringsidkare som driver en näringsverksamhet som normalt anses

222

som aktiv under något enstaka år på grund av t.ex. konjunkturskäl inte Prop. 1993/94:50
uppfyller aktivitetskravet och blir betraktad som passiv.

När det gäller bedömningen av om en verksamhet skall klassificeras
som aktiv eller passiv torde en tillfällig ändring av aktivitetsgraden under
något beskattningsår inte medföra att verksamheten anses ändra karaktär.
Det bör därför inte komma i fråga att ändra regelsystemet på det sätt som
ifrågavarande remissinstanser angett.

Det förhållandet att indelningen i aktiv och passiv näringsverksamhet
omfattar den skattskyldiges alla aktiviteter som är att hänföra till
näringsverksamhet får konsekvens för den pensionsgrundande inkomsten
på så sätt att inkomst eller underskott av en passiv delverksamhet som
enligt gällande rätt utgör en egen förvärvskälla kommer att påverka in-
komsten av en aktiv näringsverksamhet. En liknande effekt uppkommer
i avgiftshänseende.

Det är ofrånkomligt att en sådan genomgripande förändring som nu
föreslås kan leda till konsekvenser som i enskilda fall innebär en ökad
skatte- och avgiftsbelastning. De redovisade effekterna motverkas emel-
lertid av det förslag om positiv och negativ räntefördelning som behand-
las i avsnitt 7.1.2. Förslaget om positiv räntefördelning innebär att den
del av inkomsten av en näringsverksamhet som motsvarar statslåneräntan
plus en procentenhet multiplicerad med ett på visst sätt bestämt kapital-
underlag inte beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet utan i inkomst-
slaget kapital. Genom räntefördelningen kommer därmed avkastningen på
passiva verksamheter att endast i begränsad omfattning öka den pen-
sionsgrundande inkomsten och därmed underlaget för egenavgifterna. En
motsvarande effekt vid negativ räntefördelning medför att underskott av
passiv verksamhet som beror på att lånen överstiger de skattemässiga
värdena på tillgångarna endast i begränsad omfattning minskar de nämnda
posterna. Några mer påtagliga olägenheter i socialförsäkringshänseende
bör således inte uppkomma. Till bilden hör att den skattskyldige många
gånger kan förlägga en viss delverksamhet till ett handelsbolag. Med
regeringens förslag att enskilt bedriven näringsverksamhet och närings-
verksamhet i handelsbolag inte skall beräknas gemensamt (avsnitt 7.2.2)
separeras verksamheterna med verkan i såväl socialförsäkringshänseende
som skattehänseende.

Promemorieförslaget innebär i likhet med det bakomliggande betän-
kandet (SOU 1991:100) att särbehandlingen av näringsverksamhet i utlan-
det skall upphöra. Först vid remissbehandlingen av promemorieförslaget
har invändningar framförts. Inom ramen för den fortsatta beredningen av
lagstiftningsärendet har det inte varit möjligt att utreda och analysera
konsekvenserna av förslaget tillräckligt ingående. Som RSV påtalat i sitt
remissyttrande uppkommer särskilda problem i fråga om avgifter och
sociala förmåner för utlandsinkomster. Utfallet blir beroende av vilken
metod för undvikande av dubbelbeskattning som dubbelbeskattningsavtalet
i fråga föreskriver. Gällande dubbelbeskattningsavtal har inte utformats
med hänsyn till sociala avgifter eller förmåner. Utan särskilda regler
skulle ett genomförande av förslaget kunna innebära slumpartade effekter
i fråga om avgifter och förmåner. Regeringen anser därför att förslaget

223

att slopa särbehandlingen av utlandsinkomster bör övervägas ytterligare.

I avvaktan härpå bör nuvarande särbehandling behållas.

I avsnitt 7.2.2 behandlas avskaffandet av indelningen i förvärvskällor
för handelsbolagen. En slutsats är att det blir möjligt att kvitta överskott
mot underskott från olika verksamheter inom bolaget. Däremot bör någon
resultatutjämning inte få göras mellan ett handelsbolag och en enskilt
bedriven näringsverksamhet eller mellan flera handelsbolag som innehas
av en fysisk person. Mot den bakgrunden finns ett behov av att ha en sär-
skild term för att beskriva den enhet inom vilken näringsinkomst kan
utjämnas. Förslaget i promemorian innebär dels att begreppet förvärvs-
källa avskaffas, dels att för vissa situationer i inkomstslaget närings-
verksamhet termen beräkningsenhet införs. Begreppet förvärvskälla an-
vänds återkommande såväl i KL och SIL som i ett antal andra skatteför-
fattningar. Den vanligaste användningen är med anknytning till inkomst-
slaget näringsverksamhet men begreppet förvärvskälla förekommer även
i inkomstslagen tjänst och kapital.

En följd av promemorians förslag är att ändringar måste göras i ett
stort antal författningar. I inkomstslaget näringsverksamhet byts begreppet
förvärvskälla ut mot beräkningsenhet eller mot verksamhet. Särskilt då
begreppet förvärvskälla används utanför inkomstslaget näringsverksamhet
görs ingen saklig ändring jämfört med vad som gäller i dag. Det är då
endast fråga om att byta ut ordet förvärvskälla mot ordet verksamhet.

RSV har i sitt remissvar förordat att den nuvarande termen förvärvs-
källa i stället behålls. Härigenom undgår man att göra ett stort antal
ingrepp i skatteförfattningarna. Regeringen ansluter sig därför till den av
RSV förordade ordningen.

Förslaget föranleder ändringar i bl.a. 18 § KL, 2 § 1 mom. SIL,

II kap. 3 § AFL och 2 § SLF. Härutöver föreslås några ändringar av
formell eller närmast formell natur som anknyter till begreppet förvärvs-
källa.

Kapitalplaceringar i aktier och andra värdepapper hänförs inte till
näringsverksamhet. Avkastning och reavinst beskattas som inkomst av
kapital. Placerar en enskild näringsidkare överskottsmedel i värdepapper
utgör detta skattemässigt ett uttag från verksamheten. I promemorian
övervägs möjligheten att ge enskilda näringsidkare rätt att hänföra en
placering i värdepapper till näringsverksamheten. Konsekvensen av att
näringsidkaren väljer att göra detta skulle vara att värdet av placeringen
ingår i underlaget för räntefördelning samt i takbeloppet för expansions-
medel (avsnitt 7.1.2 resp. 7.1.3). Avkastning och reavinst skulle beskat-
tas som intäkt av näringsverksamhet. Vidare skulle rätten att kvitta förlust
vid avyttring av aktier o.d. mot annan inkomst behöva begränsas på
samma sätt som gäller för aktiebolagen.

Regeringens förslag om slopad dubbelbeskattning innebär helt nya
förutsättningar. Slopandet av dubbelbeskattningen föranleder att de nu
redovisade konsekvenserna av att aktier etc. skulle anses hänförliga till
näringsverksamheten inte får samma giltighet. Det kan t.ex. inte anses
motiverat att tillgångar skall få ingå i underlaget för räntefördelningen

Prop. 1993/94:50

224

samt i takbeloppet för expansionsmedel om avkastningen inte beskattas.
Några särskilda regler bör därför inte införas.

Några remissinstanser bl.a. Jordbruksverket anser att enskilda närings-
idkare i likhet med enmansaktiebolagen skall kunna få tillämpa reglerna
om näringsbetingade aktier. Verket framhåller att jordbrukets omställning
kan motivera kompletterande verksamhet i aktiebolagsform med hänsyn
till såväl större risktagande som behov av samverkan mellan flera jord-
brukare.

I promemorian avvisas en sådan möjlighet med hänvisning till att beho-
vet av åtgärden inte står i rimlig proportion till svårigheterna att inom
ramen för det föreslagna systemet åstadkomma en korrekt beskattning.

Genom förslaget om slopad dubbelbeskattning elimineras de svårigheter
som uttryckligen påtalats i promemorian. Slopandet av dubbelbeskatt-
ningen föranleder emellertid nya frågor. En är huruvida näringsbetingade
aktier skall få ingå i underlaget för räntefördelning och i takbeloppet för
expansionsmedel om avkastningen inte beskattas. En möjlig lösning kan
vara att aktierna får ingå i underlaget resp, takbeloppet men att å andra
sidan avkastningen beskattas — helt eller delvis — i näringsverksamheten.
En annan fråga gäller hur bestämmelserna om näringsbetingade aktier
skall samordnas med de särskilda fåmansföretagsreglema i 3 § 12 mom.
SIL. Som framgått (avsnitt 5.3.4) skall de bestämmelserna bli föremål för
fortsatta överväganden. Innan resultatet av dessa föreligger bör ett system
med näringsbetingade aktier inte införas.

Prop. 1993/94:50

15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 50

225

7.1.2 Kapitalavkastning, m.m.

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Vid beräkning av inkomst av näringsverk-
samhet medges avdrag för en schablonmässigt beräknad avkastning
på ett underlag som i princip utgörs av det egna kapitalet i verksam-
heten. Ett belopp motsvarande avdraget tas upp som intäkt av kapital
(positiv räntefördelning).

Om kapitalunderlaget i verksamheten är negativt skall ett på visst
sätt bestämt belopp i stället tas upp som inkomst av näringsverk-
samhet. Ett belopp motsvarande inkomsten dras av vid beräkning av
inkomst av kapital (negativ räntefördelning).

Räntesatsen för räntefördelning utgörs av statslåneräntan vid
utgången av november året före beskattningsåret plus en procent-
enhet.

Om den skattskyldige har ett negativt eget kapital när de nya
reglerna börjar tillämpas skall kapitalet då anses vara noll kronor
och kapitalet följande år ökas med det negativa beloppet.

De särskilda reglerna i 44 § KL om fördelning av lånat kapital
upphävs.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget får ett övervägande positivt mottagande.
De flesta remissinstanserna är positiva till förslaget om positiv ränte-
fördelning. RSV motsätter sig inte att en uppdelning av inkomst av
näringsverksamhet i form av räntefördelning införs trots administrativa
kostnader. Verket anför bl.a. att beloppsgränsen av förenklingsskäl bör
höjas från 50 000 kr till 100 000 kr. Vissa remissinstanser däribland
Näringslivets skattedelegation, LRF/Skogsägarna samt Svenska Revisor-
samfundet SRS föreslår en justering av räntesatsen till statslåneräntan plus
fem procentenheter. Bibehållandet av den negativa räntefördelningen får
ett mer blandat mottagande. RSV anser att 44 § KL bör behållas även om
negativ räntefördelning införs. Bland näringslivsföreträdama är flertalet
negativa till förslaget. Det godtas av LRF/Skogsägarna samt Fastighets-
ägarförbundet. Näringslivets skattedelegation avstyrker. Delegationen
anför bl.a. att bokföringen skall ske med iakttagande av god redovis-
ningssed. Utgångspunkten bör vara att endast skulder och räntor som till-
hör näringsverksamheten redovisas där. Reglerna om negativ ränte-
fördelning är därför onödiga.

Skälen för regeringens förslag: Förslaget i promemorian om positiv
räntefördelning skall ses mot bakgrund av att den rättsliga miljön för
förslaget var det gällande systemet med dubbelbeskattning av utdelade
bolagsinkomster. En ägare till ett enmansaktiebolag kan undgå dubbel-
beskattningen genom att låna in kapital i bolaget i stället för att skjuta
till aktiekapital. Inställningen i promemorian var att en enskild närings-

226

idkare inte bör behandlas sämre i skattehänseende än en ägare till ett Prop. 1993/94:50
enmansaktiebolag som lånar in kapital i bolaget.

I propositionen föreslås att dubbelbeskattningen av utdelad bolags-
inkomst avskaffas genom att utdelningsinkomster undantas från beskatt-
ning (avsnitt 5.1). Detta innebär att kapitalavkastning i enmansaktiebolag
enkelbeskattas oberoende av om kapitalet skjutits till som eget kapital
eller om det lånats in i bolaget.

En konsekvens av detta är att det nu framstår som än mer angeläget att
avkastning på kapital som investeras i enskild näringsverksamhet inte
utsätts för den merbeskattning i förhållande till beskattning av räntor som
en beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet innebär. Promemorieför-
slaget bör därför i princip genomföras. Huvuddragen i räntefördelningen
är följande.

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet medges avdrag för en
schablonmässigt beräknad avkastning på ett underlag som i princip utgörs
av det egna kapitalet i verksamheten. Ett belopp motsvarande avdraget
tas upp som intäkt av kapital. Denna metod för klyvning av inkomsten
i en del som avser avkastning på eget kapital och en del som avser
arbetsersättning benämns positiv räntefördelning.

Ett omvänt förfarande aktualiseras om det finns ett kapitalunderskott i
näringsverksamheten. Det innebär att räntor som är hänförliga till ett
kapitalunderskott dras av i inkomstslaget kapital och inte i näringsverk-
samhet (negativ räntefördelning).

Ett exempel illustrerar. Kapitalet i en näringsverksamhet är 100 och
inkomsten före räntefördelning 15. Om räntesatsen för fördelning sätts till
10 % får avdrag i verksamheten göras med 10. Samma belopp beskattas
i inkomstslaget kapital. Den skattepliktiga inkomsten av verksamheten
blir 5. Antas kapitalet i stället vara minus 100 och inkomsten före
räntefördelning vara minus 5 tas 10 upp som intäkt i verksamheten. Vid
beräkning av inkomst av kapital får avdrag göras med samma belopp.
Den skattepliktiga inkomsten av näringsverksamhet blir 5 även i detta
fall.

Förslaget medför att inkomst av enskild näringsverksamhet i princip
beräknas som om kapitalet i verksamheten utgjort noll kronor oberoende
av det faktiska kapital som redovisas.

Räntefördelning förutsätter att en beräkning görs av kapitalet i den
enskilda näringsverksamheten, dvs. att tillgångar och skulder bestäms.
Beräkningen av underlaget har framstått som ett hinder för klyvning när
frågan övervägts tidigare. Efter skattereformen har emellertid förut-
sättningarna ändrats. De då införda reglerna om K-survunderlag medför
att ett kapitalunderlag som är lämpligt att utgå från redan används i
många fall. I gällande rätt (punkt 16 av anvisningarna till 22 § KL och
3 § 4 mom. SIL) finns också regler om negativ räntefördelning. Dessa
regler bygger på förvärvskällans kapitalunderlag enligt 4 och 6 §§ lagen
om skatteutjämningsreserv. Tillämpningen av reglerna, som infördes efter
förslag i prop. 1989/90:110 s. 582 ff, har skjutits upp två gånger (prop.

227

1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS 1991:1832 och prop. Prop. 1993/94:50
1992/93:131, bet. 1992/93:SkU 15, SFS 1992:1343) i avvaktan på nya
beskattningsregler för enskilda näringsidkare och handelsbolag.

När tillämpningen aktualiseras av de bestämmelser som nu föreslås —
vid 1995 års taxering — har survlagstiftningen tillämpats vid tre tax-
eringar. Det kan därför förväntas att övergången till ett system med
räntefördelning bör kunna ske utan större komplikationer. Skattemyn-
digheterna och många skattskyldiga har således en viss erfarenhet av att
beräkna kapitalunderlag från survsystemet.

Positiv räntefördelning är sammanfattningsvis en metod som ger
möjlighet för enskilda näringsidkare att få avkastning på kapital beskattad
på ett sätt som är likvärdigt med vad som gäller för ägare till enmans-
aktiebolag. Reglerna om beräkning av underlaget för räntefördelning ut-
går från vad som gäller för enskilda näringsidkare vid beräkning av
kapitalunderlaget i survlagstiftningen. Det innebär att igångsättnings-
problemen bör bli begränsade.

Från principiella utgångspunkter ter det sig naturligt att ett system för
räntefördelning görs symmetriskt, dvs. att modellen innehåller både posi-
tiv och negativ räntefördelning. Vid remissbehandlingen av förslagen har
negativ räntefördelning ifrågasatts främst av företrädare för näringslivet.

Fördelningen av skulder mellan olika förvärvskällor hade ursprungligen
betydelse främst för fördelningen av beskattningsunderlaget mellan olika
kommuner. Betydelsen för de skattskyldiga var tämligen begränsad.

I det gällande skattesystemet har skuldfördelningen följande konsekven-
ser. Avdrag för ränta på en skuld som anses hänförlig till privatsfären
görs i inkomstslaget kapital, vilket får till effekt att skatten minskas med
30 %, fr.o.m. inkomståret 1995 25 %, av räntan. Anses skulden hänför-
lig till näringsverksamhet görs avdraget i inkomstslaget näringsver-
ksamhet. Den samlade effekten av avdraget blir då en minskning av egen-
avgifter och inkomstskatt med upp till ca 63 % av räntan. En skuld som
anses hänförlig till näringsverksamhet minskar kapitalunderlaget enligt
survlagen eller ökar underlaget för (negativ) räntefördelning.

De skillnader som råder mellan beskattningen av näringsverksamhet
och kapital i det nya systemet ställer stora krav på att en enskild
näringsidkare inte kan dra av räntor hänförliga till privata lån i närings-
verksamheten.

I 44 § KL finns regler om fördelning av lånat kapital på olika
förvärvskällor. Reglerna utgår från en huvudregel om att fördelningen av
det lånade kapitalet i första hand skall ske på grundval av utredning.
Reglerna blir aktuella i det fallet det inte går att utreda hur det lånade
kapitalet fördelar sig. De föreskriver att i den situationen fördelning skall
ske på grundval av värdet av tillgångarna i de olika förvärvskällorna.

I fråga om lös egendom skall härvid normalt det bokförda värdet an-
vändas. Om tillgångarna i en förvärvskälla tagits upp "orimligt" lågt eller
högt i jämförelse med tillgångarna i en annan förvärvskälla skall
tillgångarnas värde beräknas till saluvärdet eller anskaffningsvärdet om
det är lägre.

Beträffande fast egendom skall taxeringsvärdet användas.

228

För skattskyldig som inte haft ordnad bokföring skall fördelningen "i Prop. 1993/94:50
regel" ske på grundval av saluvärdena i de olika förvärvskällorna.

Om tillgångarna i en förvärvskälla är i stort sett de samma år från år
och storleken av tillgångarna i en annan förvärvskälla växlar "är man ofta
berättigad antaga" att skulderna i den förra förvärvskällan är desamma
över åren.

Vid tillämpning av huvudregeln torde tidsaspekten ha stor betydelse.
Köper en näringsidkare först en segelbåt i samband med att han tar upp
ett lån och senare en maskin i samband med att han tar ut besparingar
från banken torde lånet vara att anse som hänförligt till privatsfären.
Förfar han på motsatt sätt torde lånet vara att anse som hänförligt till
näringsverksamheten.

Av exemplet framgår att huvudregeln kan verka på ett godtyckligt sätt
och att den ger stort utrymme för skatteanpassning.

Förslaget om negativ räntefördelning innebär att detta problem löses.
Alternativet är att fortsätta att tillämpa 44 § KL.

Mot sistnämnda lösning talar till att börja med att det skulle bli
komplicerat och resurskrävande att kontrollera systemet. I själva verket
är 44 § KL emellertid behäftad med sådana svagheter att en långsiktig
lösning som baseras på paragrafen aldrig kan bli tillfredsställande (jfr
prop. 1989/90:110 s. 582 ff).

Vad som nu anförts kan sammanfattas enligt följande. Utgångspunkten
för den skattskyldiges inkomstberäkning av näringsverksamheten är hans
redovisning. God redovisningssed innebär att enskilda näringsidkare i
bokföringen skall göra noggrann åtskillnad mellan näringsverksamheten
och privatekonomin. På grundval härav beräknas bl.a. kapitalunderlaget
för räntefördelningen m.m.

Även om fördelning av skulder i flertalet fall görs i enlighet med god
redovisningssed råder enighet om att det finns ett behov av att kunna
korrigera fördelningen vid inkomstberäkningen. En del remissinstanser
anser att en tillräcklig kontroll kan uppnås med tillämpning av 44 § KL.

Negativ räntefördelning framstår som rättvisare och enklare än det al-
ternativ som finns. Positiva och negativa kapitalunderlag behandlas i
princip symmetriskt. Förslaget innebär inte någon ändring i det nuvaran-
de sambandet mellan redovisning och beskattning. Det framstår inte som
sannolikt att reglerna om räntefördelning leder till att enskilda närings-
idkares syn på värdet av en tillförlitlig redovisning påverkas. Motsatsen
är snarare fallet eftersom reglerna inte medför skattemässiga incitament
som kan påverka redovisningen.

Negativ räntefördelning beslutades i skattereformen men har därefter
skjutits upp i avvaktan på det nu behandlade lagförslaget (jfr prop.
1991/92:60 och 1992/93:131). De uppskjutna reglerna innehåller sär-
skilda övergångsregler för skattskyldiga med negativt eget kapital.

Reglerna innebär i korthet följande. För att de skattskyldiga skulle få
skälig tid för att stärka det egna kapitalet får en näringsidkare t.o.m.
1999 års taxering bortse från det negativa egna kapital som fanns vid
övergången till det nya systemet — normalt den 1 januari 1991. Med ne-
gativt eget kapital avses negativa värden som överstiger 50 000 kr. Enligt

229

reglerna kommer t.o.m. beskattningsåret 1998 endast "nya" kapitalunder- Prop. 1993/94:50
skott att träffas av räntefördelning. Det belopp som övergångsvis undan-
tas från räntefördelning benämns "övergångsposten". Övergångsposten
behandlas t.o.m. taxeringsåret 1999 som en tilläggspost vid beräkning av
survunderlaget. När systemet väl är igång påverkas fördelningsunder-
laget inte av ett underskott i verksamheten eftersom underskott skall
läggas till kapitalunderlaget.

Många remissinstansers motstånd mot negativ räntefördelning, såsom
förslaget var utformat i betänkandet Neutral företagsbeskattning (SOU
1991:100), synes bero på att ett negativt kapitalunderlag vid övergången
till det nya systemet kan utgöras av gamla underskott och inte av för
stora uttag. Dessa bör inte påverka kapitalunderlaget. Det är emellertid
inte möjligt att i efterhand klarlägga hur stor del av ett negativt underlag
som motsvaras av en driftförlust. Kritik kan riktas mot förslaget och även
mot nuvarande regler om räntefördelning för att detta inte i tillräcklig
omfattning beaktats. En lämplig åtgärd synes vara att, som föreslagits i
promemorian och fått ett positivt bemötande, vid beräkningen av kapital-
underlaget bortse från ett belopp motsvarande förslagets negativa kapital-
underlag vid övergången till det nya systemet. Beloppet bör lämpligen
benämnas övergångspost.

Tidpunkten för nollställning av negativa kapitalunderlag bör vara års-
skiftet 1993/1994 (fördelningsunderlaget för räntefördelning vid utgången
av året före beskattningsåret, beskattningsåret är 1994).

Med hänsyn till det anförda föreslås att såväl positiv som negativ ränte-
fördelning införs. Underlaget för beräkning av räntefördelning bör be-
nämnas fördelningsunderlaget.

Förslaget föranleder dels att punkt 16 av anvisningarna till 22 § KL
upphävs dels ändringar i 2 § 1 mom. och 3 § 4 mom. SIL, i punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1343) om ändring i KL och
i punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1345) om ändring
i survlagen, dels att en ny lag, (räntefördelningslagen), införs. Förslaget
föranleder också att 44 § KL och punkt 12 och 13 i övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i KL upphör att gälla.

Fördelningsunderlaget

Förebilden för fördelningsunderlaget utgörs som framgår ovan av kapital-
underlaget enligt survlagen.

Fördelningsunderlaget bör utgöra skillnaden vid utgången av närmast
föregående beskattningsår mellan tillgångar och skulder i näringsverk-
samheten med följande justeringar.

Som skuld räknas även en skuldreservering i den mån avdrag för reser-
veringen medges vid inkomsttaxeringen och belopp som har avsatts till
ersättningsfond eller periodiseringsfond.

Tillgångar som avses i 27 § och 29 — 31 §§ SIL räknas inte som
tillgång såvida inte vederlag eller reavinst vid avyttring utgör intäkt av

230

näringsverksamhet. Näringsbetingad andel i ekonomisk förening på vilken Prop. 1993/94:50
mottagits skattefri utdelning enligt punkt 2 a av anvisningarna till 22 §
KL räknas inte som tillgång.

Skatter som debiteras som preliminär F-skatt räknas inte som tillgång
eller skuld.

Kapital som skjutits till vid påbörjandet av en verksamhet bör inte an-
ses tillskjutet under beskattningsåret och bör således ingå i fördelnings-
underlaget.

Tillgångarna bör i princip tas upp till de värden som gäller vid beskatt-
ningen. En utförligare redogörelse för förslaget i denna del finns i
författningskommenataren till 13 § i den föreslagna lagen, se avsnitt
20.1.

I survlagen föreskrivs att i fråga om värdering av fastigheter som inte
utgör omsättningstillgång får endast 70 % av värdet (anskaffningsvärdet
för mark, byggnad och markanläggning minskat med medgivna värde-
minskningsavdrag och liknande avdrag) räknas in i kapitalunderlaget.
Regeln infördes för att motverka att den totala skattebelastningen blev för
låg när näringsfastigheter beskattades i kapital.

Begränsningsregeln leder till besvärande likviditetseffekter under löpan-
de fastighetsinnehav. I det system som nu föreslås skulle betydligt fler
skattskyldiga komma att påverkas av begränsningsregeln än vad som är
fallet i dagens system. Det innebär att de negativa effekterna av en
begränsningsregel skulle förstärkas. 1 rådande ekonomiska läge måste en
sådan situation undvikas. Med hänsyn till det anförda bör begränsnings-
regeln tas bort.

Den alternativa värderingsmöjlighet som finns för äldre fastigheter tar
sikte på fastigheter som förvärvats före ingången av år 1991. Dessa fas-
tigheter får under vissa förutsättningar tas upp till viss del av tax-
eringsvärdet minskat med vissa värdeminskningsavdrag m.m. Främst av
hänsyn till det begränsade utrymme som finns för skattesänkningar bör
inte avskaffandet av 70 %-regeln slå igenom fullt ut vid tillämpningen av
altemativregeln. Effekten av slopandet bör lämpligen begränsas till
hälften. Av praktiska skäl bör de taxeringsvärden som gäller år 1993 vara
utgångspunkt för tillämpningen av alternativregeln.

Som framgår av avsnitt 7.1.3 föreslås att regler införs som gör det
möjligt för en enskild näringsidkare att finansiera en expansion av
verksamheten med lågbeskattade vinstmedel. I deklarationen skall finnas
en post benämnd expansionsmedel. Den del av det egna kapitalet som
svarar mot expansionsmedel har endast beskattats i ett led (efter 28 %
skatt) och är således inte fullbeskattad. Expansionsmedel minus ett belopp
motsvarande den skatt som utgått bör därför räknas av vid fastställande
av fördelningsunderlaget.

Underskott av näringsverksamhet förs vidare i verksamheten och kan
kvittas mot överskott ett senare beskattningsår. Underskott av litterär,
konstnärlig och därmed jämförlig verksamhet får dock i vissa fall dras av
från intäkt av tjänst. Vidare får underskott av näringsverksamhet dras av
från reavinst vid avyttring av fastighet eller bostadsrätt och liknande som
ingått i förvärvskällan. Anledning saknas att låta underskott för vilket

231

avdrag inte medgetts inverka på räntefördelningen. Ett belopp motsva- Prop. 1993/94:50
rande sådant underskott bör således läggas till kapitalunderlaget vid
fastställande av fördelningsunderlaget.

Från teoretisk synpunkt borde räntefördelningen grundas på fördel-
ningsunderlaget dag för dag. Av praktiska skäl är man hänvisad till att
grunda fördelningen på förhållandena vid ett årsskifte. En fördelning som
grundas på förhållandena vid utgången av beskattningsåret är beräk-
ningstekniskt problematisk. Vid räntefördelning tas nämligen hänsyn till
ökning av expansionsmedel samtidigt som räntefördelningen har betydelse
för denna post. Fördelningen bör därför grundas på förhållandena vid
utgången av närmast föregående beskattningsår.

Det är viktigt att fördelningsunderlaget inte kan manipuleras genom att
kapital tillskjuts till näringsverksamheten inför ett årsskifte och tas ut
efter årsskiftet. Det kan undvikas genom att kapital som skjutits till under
närmast föregående beskattningsår inte får räknas in i fördelningsunder-
laget.

Näringslivets skattedelegation menar att risken för missbruk över-
skattas. Delegationen pekar på — om det ändå anses önskvärt att för-
hindra missbruk — att endast kapitaltillskott som görs under viss tid, t.ex.
sista månaden det aktuella beskattningsåret, bör reducera fördelnings-
underlaget. LRF/Skogsägarna delar uppfattningen att någon särskild regel
inte behövs för att förhindra missbruk. Förbunden hänvisar till att med
tillskjutet kapital endast kan avses kapital som tillskjutits för stadigvaran-
de användning i näringsverksamheten. Ett tillskott som görs ena dagen
och som återtas nästa kan inte anses som tillskjutet kapital.

Det är här fråga om en avvägning mellan vad som är önskvärt från de
skattskyldigas synpunkt och möjligheterna till kontrollmässig hantering
m.m. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att vid övergången
till det nya systemet undvika möjligheter till missbruk så långt som
möjligt. De alternativa förslag till lösningar som förts fram ger inte
tillräckliga garantier i det avseendet. Innan erfarenheter från det nya
systemet föreligger bör det därför inte komma i fråga att tillåta att kapital
som skjutits till under närmast föregående beskattningsår får räknas in i
fördelningsunderlaget.

När det gäller makar som tillsammans har deltagit i näringsverksamhet
bör fördelningsunderlaget delas upp mellan makarna på grundval av deras
andelar av kapitalet i verksamheten. Förslaget har i stort sett lämnats utan
erinran av remissinstanserna. ÄSVhar framhållit att problem skulle kunna
uppkomma vid fördelningen. Skälet härtill anges vara att det är mycket
sällsynt att enskilda näringsidkare har mer än ett kapitalkonto. En
remissinstans hävdar att makar som gemensamt deltagit i enskild närings-
verksamhet ofta inte torde känna till sina resp, andelar av det i verksam-
heten nedlagda kapitalet.

När det gäller fördelningen av kapitalunderlaget bör vanliga bevisvär-
deringsregler gälla. I de fall en säker fördelning inte kan göras får man
med tillgängliga uppgifter om anskaffningen av de i verksamheten ingåen-
de tillgångarna söka göra en så rättvisande fördelning som möjligt. Denna
fördelning skiljer sig principiellt sett inte från den fördelning som skulle

232

göras vid förmögenhetstaxeringen under den tid då s.k. arbetande kapital Prop. 1993/94:50
i enskild näringsverksamhet var förmögenhetsskattepliktigt eller den
fördelning som måste göras i samband med dödsfall och gåvor då lätt-
nadsreglema i 23 § F och 43 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt skall tillämpas. Såvitt är känt har fördelningsfrågan inte lett till
komplikationer i de sammanhangen. Några större problem torde därför
inte vara förenade med bestämningen av makarnas resp, kapitalunderlag.

Bestämmelserna om fördelningsunderlag bör tas in i 2, 8 — 12 och

17 — 20 §§ räntefördelningslagen.

Räntesatsen

Positiv räntefördelning syftar till att avkastning på eget kapital som
investerats i näringsverksamhet skall beskattas som intäkt av kapital.
Härigenom skall skattemässig neutralitet uppnås i förhållande till be-
skattningen av avkastning på kapital som en ägare till ett enmansaktie-
bolag tillskjutit till bolaget. Utrymmet för kapitalinkomstbehandling av
eget kapital i enmansaktiebolag beräknas efter en räntesats som motsvarar
statslåneräntan plus fem procentenheter. För att syftet med positiv ränte-
fördelning skall kunna uppnås fullt ut bör därför i princip utrymmet för
kapitalinkomstbehandling bestämmas på samma sätt. Dock bör en juste-
ring ske beroende på att den föreslagna bolagsskattesatsen och skatte-
satsen för inkomst av kapital inte överensstämmer.

I rådande statsfinansiella läge har det emellertid inte bedömts vara
möjligt att sätta räntesatsen så högt som statslåneräntan plus fem
procentenheter. En något för låg fördelningsränta kompenseras dock till
viss del om utrymmet för kapitalinkomstbehandling ej justeras med hän-
syn till skillnaden mellan bolagsskattesatsen och skattesatsen för inkomst
av kapital.

Med hänsyn till det anförda föreslår regeringen att utrymmet för kapi-
talinkomstbehandling baseras på en räntesats som motsvarar statslåne-
räntan plus en procentenhet. Anledning att avvika från denna räntesats
vid negativ räntefördelning föreligger inte.

Gränsbelopp

Några remissinstanser har förordat att gränsbeloppet bör ligga på 100 000

kr.

Regeringen anser, i överensstämmelse med förslaget i promemorian,
att en lämplig nivå ligger vid ett fördelningsunderlag av plus/minus
50 000 kr. Om räntesatsen för positiv räntefördelning är 8 % motsvarar
detta en fördelning av 4 000 kr och en skatteeffekt på som mest ca 1 200
kr. Över- resp, understiger fördelningsunderlaget gränsbeloppet bör
fördelningen grundas på hela underlaget.

233

Sparat utrymme för positiv räntefördelning

Promemorians förslag innebär följande. Om utrymmet för positiv ränte-
fördelning överstiger inkomsten före fördelning sparas det överskjutande
beloppet. Föreligger senare ett negativt fördelningsbelopp skall kvittning
ske mot detta. När utrymmet för positiv räntefördelning beräknas skall
ackumulerade sparade belopp läggas till fördelningsunderlaget.

I likhet med promemorieförslaget är reglerna om expansionsmedel juste-
rade i förhållande till det tidigare utredningsbetänkandet så att en
minskning av posten expansionsmedel beskattas som inkomst av närings-
verksamhet på vanligt sätt. Det innebär att motivet för att ha full valfrihet
i fråga om att kunna spara utrymme för räntefördelning försvagats väsent-
ligt. Med hänsyn härtill och till bl.a. förenklingsskäl bör utrymme inte
få sparas i de fall årets inkomster räcker till för att utnyttja utrymmet.

Prop. 1993/94:50

7.1.3 Expansionsmedel

Regeringens förslag: Enskilda näringsidkare ges möjlighet att fon-
dera vinstmedel i näringsverksamheten. De fonderade medlen enkel-
beskattas och kan användas för expansion av verksamheten utan yt-
terligare beskattning.

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet medges avdrag
med en ökning av en särskild post i deklarationen, expansionsmedel.
På samma belopp utgår en särskild statlig inkomstskatt (expansions-
medelsskatt) efter 28 %. Beloppet är inte förmånsgrundande i social-
försäkringshänseende och medför inte egenavgifter eller särskild
löneskatt.

En minskning av expansionsmedel tas upp som intäkt av närings-
verksamhet. Minskningen medför egenavgifter och sociala förmåner
eller föranleder särskild löneskatt. Expansionsmedelsskatten gott-
skrivs den skattskyldige vid en minskning av expansionsmedlen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Av
dessa remissinstanser har några synpunkter på enskildheter. Några
remissinstanser förordar att expansionsmedel skall få tillföras aktiekapita-
let vid en ombildning av den enskilda näringsverksamheten till aktiebo-
lag.

Några remissinstanser, däribland RSV, avstyrker förslaget. Verket anför
som främsta skäl härför att den föreslagna lagen komplicerar skat-
teadministrationen. RSV anför vidare att om regler om expansionsmedel
införs, bör ett enklare takbelopp väljas.

Skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna för att en verk-
samhet skall kunna expandera är olika beroende på om verksamheten
bedrivs genom ett enmansaktiebolag eller om den bedrivs som enskild

234

näringsverksamhet. En inkomst som uppkommit i ett enmansaktiebolag Prop. 1993/94:50
kan omedelbart tas ut av ägaren i form av lön eller utdelning. Den kan
också fonderas i bolaget. En inkomst som har fonderats kan senare tas
ut genom utdelning, utskiftning eller lön. Beskattningen av inkomsten blir
olika beroende på hur den behandlas i civilrättsligt hänseende.

Tas inkomsten ut som lön utgår i ett första led arbetsgivaravgifter hos
bolaget. I ett andra led beskattas resterande belopp som förvärvsinkomst
hos ägaren.

På en inkomst som tas ut som utdelning utgår i ett första led statlig
inkomstskatt hos bolaget. I avsnitt 6 föreslås att skattesatsen bestäms till
28 % fr.o.m. taxeringsåret 1995. I ett andra led beskattas det utdelade
beloppet hos ägaren enligt reglerna i 3 § 12 mom. SIL. Utdelning som
uppgår till högst ett belopp som motsvarar anskaffningskostnaden för
aktierna multiplicerad med en viss räntesats beskattas inte enligt förslagen
i propositionen (avsnitt 5.1). Räntesatsen utgörs av statslåneräntan vid
utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av fem pro-
centenheter. Överskjutande utdelning beskattas som förvärvsinkomst (in-
komst av tjänst).

Även på en inkomst som fonderas utgår i ett första led statlig in-
komstskatt hos bolaget. Med hänsyn till att inkomst som fonderas grundar
rätt till avsättning till surv kan skatten begränsas till 23,1 % av in-
komsten. I avsnitt 6 föreslås att möjligheten till survavsättning tas bort.
I frånvaro av någon ny reserveringsmöjlighet skulle skatt således utgå
efter 28 %. Med beaktande av avdrag för avsättning till periodiserings-
fond kan den effektiva skattesatsen sjunka till 25,43 % vid en dis-
konteringsränta på 7,5 %.

Om inkomsten fonderas i bolaget skjuts således den eventuella beskatt-
ningen hos ägaren upp tills utdelning sker. Detta innebär att verksam-
heten kan expandera med finansiering av vinstmedel som beskattats efter
endast 25,43 %.

På en inkomst som uppkommit i enskild näringsverksamhet utgår egen-
avgifter i ett första beskattningsled. I ett andra led beskattas den
resterande delen av inkomsten som förvärvsinkomst. Någon möjlighet för
en enskild näringsidkare att finansiera en expansion av verksamheten med
lågbeskattade vinstmedel finns inte.

Av neutralitetsskäl bör även den som driver sin verksamhet som en-
skild näringsidkare ges möjlighet att expandera verksamheten med enkel-
beskattat kapital.

Regeringen föreslår följande. Vid beskattning av enskild näringsverk-
samhet medges avdrag för en post i deklarationen som kallas expansions-
medel. Syftet med deklarationsposten är att en ökning av expansions-
medel från närmast föregående taxering skall medföra en beskattning som
motsvarar beskattningen hos ett enmansaktiebolag när vinstmedel fonde-
ras. Skatt tas ut genom en särskild statlig skatt. Därigenom undviks att
den taxerade förvärvsinkomsten enligt KL resp. SIL skiljer sig. Skatten
på en ökning av expansionsmedel benämns expansionsmedelsskatt.
Skattesatsen skall vara densamma som skattesatsen för juridiska personer.
Av detta och förslagen i avsnitt 6 följer att den uppgår till 28 %. En

235

minskning av expansionsmedel tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Härvid återbetalas expansionsmedelsskatten.

En ökning av expansionsmedel bör inte få medföra underskott. Ökning
får därför ske med högst ett belopp som motsvarar inkomsten av
näringsverksamhet enligt SIL efter vissa justeringar. En utförligare
redogörelse för dessa bestämmelser finns i författningskommentaren till
6 § expansionsmedelslagen (avsnitt 20.2).

Vidare bör det högsta tillåtna expansionsmedelsbeloppet kopplas till det
egna kapitalet i näringsverksamheten på ett sådant sätt att ett belopp
motsvarande expansionsmedel inte är tillgängligt för näringsidkarens
privata ändamål. Detta syfte kan uppnås genom att expansionsmedel inte
får tas upp till mer än ett visst belopp (takbeloppet). Takbeloppet
beräknas på grundval av det egna kapitalet. Det överensstämmer i stora
drag med fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen men beräk-
nas med hänsyn till förhållandena vid utgången av beskattningsåret.
Expansionsmedel får således inte ökas så att takbeloppet överskrids. Om
expansionsmedlen kommer att överstiga takbeloppet på grund av en
minskning av takbeloppet skall expansionsmedlen minskas med det över-
skjutande beloppet.

I avsnitt 4 behandlar regeringen från allmänna utgångspunkter den
kritik för komplexitet som förslaget om beskattningen av enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag har fått. Eftersom en hel del
av kritiken har sin grund i den tekniska utformningen av förslaget om
expansionsmedel med dess koppling till räntefördelningen finns det
anledning att diskutera frågan närmare utifrån den ovan gjorda redo-
visningen av grunddragen i en sådan modell. I den här frågan tar fram-
ställningen även sikte på handelsbolagen.

Svårigheterna med räntefördelning och expansionsmedel hänför sig
främst till hur underlagen bestäms (fördelningsunderlag resp, takbelopp).
Beträffande enskilda näringsidkare är det till stora delar fråga om att
använda sig av en teknik som förekommer i survlagen i dag (jfr avsnitt

7.1.2) . För en delägare i ett handelsbolag beräknas fördelningsunderlag
och takbelopp på grundval av andelens justerade ingångsvärde (jfr avsnitt

7.2.3) . Reglerna är samordnade så att man i princip behöver redovisa
endast ett underlag vid varje taxering. Takbeloppet för expansionsmedel
vid en viss taxering kan nämligen läggas till grund för fördelnings-
underlaget vid räntefördelningen vid den närmast följande taxeringen.

Posten expansionsmedel medför vissa särskilda komplikationer. Det
beror på att den inkomst som motsvaras av en ökning av expansionsme-
del i ett första skede endast beskattas delvis, med en skattesats motsva-
rande bolagsskattesatsen. Den fulla skatten tas ut först vid en minskning
av expansionsmedlen. Det föreslagna systemet förutsätter att särskild
hänsyn tas till den omständigheten i olika avseenden. Vid bestämmandet
av underlaget för räntefördelning får t.ex. endast den del av en ex-
pansionsmedelsökning som motsvarar den skatt som belöper på ökningen
ingå i underlaget, eftersom expansionsmedlen inte är att anse som
fullbeskattat kapital.

Prop. 1993/94:50

236

Enligt regeringens uppfattning är det inte lämpligt att av förenk- Prop. 1993/94:50
lingshänsyn helt bortse från ökning av expansionsmedel vid ränteför-
delningen. Det skulle leda till ett mindre fördelningsunderlag och därmed
en ökad skattebelastning jämfört med förslaget. För delägare i handels-
bolag skulle det justerade ingångvärdet bli för lågt, vilket skulle få
konsekvenser även vid reavinstbeskattningen.

Det finns två sätt att tekniskt hantera expansionsmedlen. I betänkandet
SOU 1991:100 föreslås att hänsyn till expansionsmedel tas när avdraget
beräknas. Det innebär att den uppdelning av expansionsmedel som består
av dels ett belopp motsvarande den skatt som belöper på ökningen, dels
resterande belopp görs genom att avdraget beräknas som ett belopp mot-
svarande ökningen av expansionsmedel inkl, den på ökningen belöpande
skatten. En följd av att uppdelningen görs på "avdragsnivå" är att hän-
synstagande till expansionsmedel vid beräkning av underlag kan göras
utan uppdelning.

Förslaget i promemorian att medge avdrag för enbart ökningen av ex-
pansionsmedel och i stället göra uppdelningen i ett senare skede gjordes
för att tillmötesgå remisskritiken mot förslaget i SOU 1991:100. En jäm-
förelse av de nu diskuterade teknikerna — det i promemorian och det i
SOU 1991:100 — visar att de ger ekonomiskt likvärdiga resultat. För-
slaget i promemorian har uppfattats som mindre besvärligt. Med hänsyn
härtill bör det väljas. Regeringen förutsätter att de svårigheter som även
promemorieförslaget är behäftat med kan underlättas genom information
och krav på tydliga redovisningar i deklarationen.

Som tidigare nämnts bör en minskning av expansionsmedel tas upp som
intäkt av näringsverksamhet och grunda egenavgifter eller särskild
löneskatt på förvärvsinkomst och sociala förmåner. För att inte en
överbeskattning skall uppkomma bör som också redan nämnts expan-
sionsmedelsskatten på ökningen av expansionsmedlen få avräknas mot
den skatt som skall utgå på en minskning av expansionsmedlen. Detta kan
åstadkommas genom att den skattskyldige gottskrivs den erlagda
expansionsmedelsskatten vid beräkning av skatt och avgifter på en
minskning av expansionsmedlen. När expansionsmedlen minskar bör den
skattskyldige alltså gottskrivas expansionsmedelsskatten på minskningen.

Ett exempel illustrerar hur systemet med expansionsmedel kan fungera
(expansionsmedel = EM, näringsverksamhet = NV).

År 1

Inkomst av NV före EM

Ökning av EM

Inkomst av NV efter EM

Expansionsmedelsskatt

400

100

300

28

237

År 2

Prop. 1993/94:50

Inkomst av NV före EM

Ökning av EM

Inkomst av NV efter EM

Expansionsmedelsskatt

År 3

Underskott av NV före EM

Minskning av EM

Inkomst av NV efter EM

Återbetalad expansionsmedelsskatt

460

180

280

50

280

280

0

78

Minskningen av EM år 3 innebär att tidigare betald skatt på 78 återbe-
talas.

Ytterligare ett exempel kan illustrera. När expansionsmedlen ökas med
100 erläggs expansionsmedelsskatt med 28. Expansionsmedlen uppgår
således till 100. Vid en minskning av expansionsmedlen skall detta
belopp ligga till grund för egenavgifter och inkomstskatt. Egenavgifter
beräknade på bruttobeloppet 100 uppgår till 23. Efter avgiftsuttaget
återstår 77. Om den skattskyldige befinner sig i marginalskatteskiktet
51 % blir inkomstskatten 39. Egenavgifter och inkomstskatt uppgår alltså
sammanlagt till 62 %. Från detta avräknas den erlagda näringsskatten på
ökningen av expansionsmedel med 28. På minskningen av expan-
sionsmedel erlägger den skattskyldige ca 34 % i statlig och kommunal
inkomstskatt och egenavgifter.

Om en näringsidkare upphör med sin verksamhet tas befintliga expan-
sionsmedel i princip upp till beskattning som intäkt av näringsverk-
samhet. Inkomsten bör vara egenavgiftsgrundande och medföra sociala
förmåner.

Vid gåva, bodelning, arv och testamente av samtliga realtillgångar i
verksamheten bör expansionsmedel få övertas av förvärvaren för att
inlåsningseffekter skall undvikas. Vid gåva och bodelning bör krävas att
parterna skriftligen avtalat att expansionsmedel skall övertas av förvärvar-
en. Vid arv och testamente bör mottagaren skriftligen ha förklarat att han
övertar expansionsmedlen. Som förutsättning bör vidare gälla att mottaga-
ren är en fysisk person som är bosatt här i riket.

Möjligheten att överföra expansionsmedel kan i vissa fall ge utrymme
för att omfördela skattepliktiga förvärvsinkomster mellan närstående med
olika skatte- och avgiftsbelastning. En begränsning bör därför införas.
Begränsningen innebär att en skattskyldig inte får överföra expansions-
medel till ett belopp som överstiger värdet av realtillgångarna i verk-
samheten. För att motverka att tillgångar läggs in i verksamheten i
samband med överlåtelsen bör en komplettering göras som innebär att
expansionsmedel dock inte får överföras till ett belopp som överstiger
värdet av realtillgångarna i verksamheten vid utgången av tredje året före
beskattningsåret ökat med en tredjedel.

238

Vid byte av företagsform bör beskattning av expansionsmedel kunna Prop. 1993/94:50
skjutas upp. Se vidare om detta i författningskommentaren (avsnitt 20.2).

Vid avyttring av näringsverksamhet bör expansionsmedel inte få över-
tas. Om intäkt av näringsverksamhet har sin grund i minskning av
expansionsmedel till följd av att näringsverksamheten har upphört bör den
få räknas som ackumulerad inkomst om expansionsmedlen hänför sig till
minst två beskattningsår.

Förslagen om expansionsmedel bör tas in i en ny särskild lag (ex-
pansionsmedelslagen). Förslagen föranleder ändringar i 1 § och 27 §
2 mom. UBL, 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324), 3 § lagen
(1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst.

7.1.4 Exempel på skatteberäkning för enskild näringsidkare

En enskild näringsidkare antas stå inför att upprätta bokslut till ledning
för taxeringen år 7. Vid beräkningen av slutliga skatter och avgifter
avseende beskattningsåret 6 skall hänsyn tas till bl. a. räntefördelning och
möjlighet till avsättning till periodiseringsfond och ökning av expansions-
medel.

Till grund för räntefördelningen ligger förhållandena vid utgången av
närmast föregående beskattningsår, dvs beskattningsår 5. Det årets utgå-
ende balansräkning antas ha följande utseende:

Tillgångar

UB 5

2 000 000

Skulder             1

1 000 000

Periodiseringsfond 1

60 000

Periodiseringsfond 2

60 000

Periodiseringsfond 3

80 000

Periodiseringsfond 4

60 000

Periodiseringsfond 5

40 000

Eget kapital

700 000

Det egna kapitalet är godtyckligt valt. En post expansionsmedel antas
uppgå till 400 000 kr.

Uttag av kapitalbeskattad inkomst

För beskattningsåret (år 6) antas det justerade resultatet uppgå till
600 000 kr. Den skattskyldige förutsätts inte ha något sparat
fördelningsbelopp.

Fördelningsunderlaget är 412 000 kr (= eget kapital minskat med
72 % av expansionsmedel). Statslåneräntan vid november månads utgång
föregående beskattningsår antas uppgå till 7,5 %. Detta ger en räntesats
vid positiv räntefördelning på 8,5 % (statslåneräntan plus en procent-

239

enhet). Det positiva fördelningsbeloppet uppgår därmed till Prop. 1993/94:50
(0,085*412 000 =) 35 020 kr., vilket efter kapitalbeskattning med 25 %
ger ett bidrag till konsumtion på ((l-0,25)*35 020 =) 26 265 kr. Det
justerade resultatet efter räntefördelning är (600 000-35 020 =) 564 980

kr.

Periodiseringsfond

Beträffande beskattningsåren 1-5 antas den skattskyldige ha gjort avdrag
för avsättning till periodiseringsfond. Avdraget som är hänförligt till
periodiseringsfond 1 skall återföras till beskattning vid den nu aktuella
taxeringen (tax. år 7). Det återförda beloppet, 60 000 kr., ökar det juster-
ade resultatet efter räntefördelning till (564 980 + 60 000 =) 624 980
kr.

Avdrag för beskattningsårets avsättning till periodiseringsfond får
uppgå till högst 25 % av nämnda underlag, dvs. (0,25 * 624 980 =)
156 245 kr. Den skattskyldiga väljer att begränsa avdraget (och av-
sättningen) till 150 000 kr.

Ökning av expansionsmedel

Det justerade resultatet efter räntefördelning samt återföring och avdrag
avseende periodiseringsfond är (624 980 - 150 000 =) 474 980 kr. Den
skattskyldige antas vilja göra en så stor ökning av expansionsmedel att
han efter att ha betalat skatt på förvärvsinkomsten, kapitalinkomsten och
egenavgifter, samt betalat expansionsmedelskatt, har kvar ett belopp på
180 000 kr.

Den skattskyldiges kalkyl kan sammanfattas enligt följande
uppställning:

Justerat resultat

600 000

Uttag som kapitalinkomst

-35 020      35 020

Kapitalinkomstskatt

- 8 775

Resultat efter räntefördelning

564 980

Återföring av periodiseringsfond

60 000

Underlag för avsättning till periodiseringsfond

624 980

Avsättning till periodiseringsfond

150 000

Justerat resultat före ökning av expansionsmedel 474 980

Ökning av expansionsmedel

- 80 850

Resterande resultat

394 130

Egenavgifter och inkomstskatt

-217 757

Disponibel inkomst före expansionsmedelskatt

176 373

Expansionsmedelskatt (0,28 * 80 850 =)

- 22 638

Disponibel inkomst

153 735    +26 265

180 000

240

Utgående balans enligt bokslutet år 6 blir (näringsskatt eliminerad):     Prop. 1993/94:50

UB 6

Tillgångar

2 230 850 Skulder

Periodiseringsfond 2

Periodiseringsfond 3

Periodiseringsfond 4

Periodiseringsfond 5

Periodiseringsfond 6
Eget kapital

1 000 000

60 000

80 000

60 000

40 000

150 000

840 850

7.2 Handelsbolag

7.2.1 Delägarbeskattning eller beskattning hos bolaget

Regeringens förslag: Handelsbolagens inkomster skall även i
fortsättningen beskattas hos delägarna.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Förslaget om fortsatt del ägarbeskattning tillstyrks
eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser. Kammarrätten
och RSV anser dock att skattesubjektsalternativet skulle innebära en
betydande förenkling.

Skälen för regeringens förslag: Ett handelsbolag föreligger om två el-
ler flera har avtalat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag. Ett
kommanditbolag är ett handelsbolag i vilket en eller flera delägare —
kommanditdelägare — förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindel-
ser med mer än han satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.

Ett handelsbolag är inte ett skattesubjekt. I stället beskattas inkomsten
hos delägarna. För delägare som är fysisk person bildar verksamheten i
bolaget en särskild förvärvskälla. Aktiebolag har endast en förvärvskälla.
Inkomst eller underskott från ett handelsbolag ingår således i denna och
kan utjämnas mot aktiebolagets resultat i övrigt.

Fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller att ett handelsbolag uppkommer först
genom registrering i handelsregistret och att näringsverksamhet kan ut-
övas även i ett enkelt bolag (prop. 1992/93:137, bet. 1992/93:LU43, SFS
1993:760). Den nu gällande gränsdragningen mellan handelsbolag och
enkla bolag innebär att endast sådan näringsverksamhet som medför skyl-
dighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen får utövas i
enkelt bolag. Det kan knappast vara aktuellt att begränsa möjligheten till
resultatutjämning i fråga om verksamhet i enkelt bolag. Det kan här på-
pekas att regeringen i propositionen föreslår att underskott i en nystartad
verksamhet skall få kvittas mot inkomst av tjänst (avsnitt 7.3). Med han-
delsbolaget som skattesubjekt skulle således det enkla bolaget — som

16 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

241

civilrättsligt är mindre utvecklat än handelsbolaget — skattemässigt Prop. 1993/94:50
gynnas i förhållande till handelsbolaget. Detta kan inte vara lämpligt.

Ytterligare en fråga skall tas upp i detta sammanhang. Det gäller frågan
om enmanshandelsbolag. Från skattemässig synpunkt har frågan om
enmanshandelsbolag intresse om möjligheten att utanför sektorn av
aktiebolag m.fl. juridiska personer erhålla en behandling vid beskatt-
ningen som är likvärdig med den för aktiebolag och aktieägare begränsas
till handelsbolag och delägare i handelsbolag. Genom regeringens förslag
öppnas möjlighet för enskilda näringsidkare till sådan skattebehandling.
Mot bakgrund av de förslag till nya regler för beskattning av enskilda
näringsidkare och handelsbolag som regeringen nu föreslår och det anför-
da skälet mot handelsbolag som skattesubjekt saknas anledning att över-
väga införande av enmanshandelsbolag.

Ett ytterligare skäl för att inte göra handelsbolag till skattesubjekt är att
delägarbeskattning är den vanliga metoden i andra länder. Det exempel
som brukar ges på något land där handelsbolagen är skattesubjekt är
Finland. I samband med "totalskattereformen" år 1989 infördes en s.k.
halveringsregel för den finska motsvarigheten till handelsbolag. Den
innebar att endast hälften av bolagets inkomst i fortsättningen skulle
beskattas hos bolaget. Den andra hälften skulle delägarbeskattas. Fr.o.m.
den 1 januari i år beskattas bolagsinkomsten i sin helhet hos delägarna.

Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att delägarbeskatt-
ningen behålls.

7.2.2 Förvärvskällor

Regeringens förslag: Indelningen i förvärvskällor inom ett han-
delsbolag avskaffas. All näringsverksamhet inom ett handelsbolag
hänförs till en och samma förvärvskälla för en delägare. Härigenom
åstadkoms en resultatutjämning mellan skilda verksamheter inom ett
och samma bolag. Självständig näringsverksamhet i utlandet hänförs
dock alltid till en särskild förvärvskälla. Andelar i skilda hand-
elsbolag hänförs till skilda förvärvskällor. Enskilt bedriven närings-
verksamhet och verksamhet i ett handelsbolag hänförs till skilda för-
värvskällor. För delägare i ett handelsbolag som i sin tur är delägare
i ett handelsbolag hänförs bolagsinkomsterna till en och samma för-
värvskälla.

Inkomst hos ett handelsbolag tas upp vid den taxering då handels-
bolaget skulle ha taxerats om det hade varit skattskyldigt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med
den skillnaden att promemorieförslaget saknar uttrycklig reglering för
inkomstberäkningen hos ett handelsbolag som i sin tur är delägare i ett
handelsbolag. Promemorieförslaget innebär att särregleringen av
självständig näringsverksamhet i utlandet upphör.

242

Remissinstanserna: Förslaget att slopa förvärvskälleindelningen för Prop. 1993/94:50
skilda verksamheter inom ett och samma handelsbolag bemöts undantags-
löst positivt. Förslaget att inte — av förenklingsskäl — tillåta gemensam
inkomstberäkning för en skattskyldigs verksamheter i skilda handelsbolag
eller mellan enskilt bedriven näringsverksamhet och handelsbolagsinkomst
bemöts negativt av flera remissinstanser. FAR godtar inte argumenten.
Näringslivets skattedelegation anser att man får acceptera en viss
komplexitet. LRF/Skogsägarna anser att den presenterade modellen
visserligen är komplicerad men att den går att förenkla. Om en lösning
inte hinns med i lagstiftningsärendet bör frågan bli föremål för fortsatt
utredning snarast.

Skälen för regeringens förslag: För en fysisk person som är delägare
i ett handelsbolag utgör hans andel av inkomsten i bolaget — bortsett från
reavinster på fastigheter och bostadsrätter — inkomst av näringsverksam-
het. Detta gäller även om inkomsten är hänförlig till utdelning eller vinst
på kapitalplaceringsaktier. I fråga om en delägare som är fysisk person
gäller vidare att näringsverksamhet i ett handelsbolag delas in i förvärvs-
källor enligt de regler som gäller för enskild näringsverksamhet med den
skillnaden att även aktiva verksamheter bildar skilda förvärvskällor om
verksamheterna saknar naturlig anknytning till varandra. Inkomst från ett
handelsbolag och inkomst av enskild näringsverksamhet som bedrivs av
delägaren eller inkomst från ett annat handelsbolag hänförs till skilda
förvärvskällor även om verksamheterna har naturlig anknytning till varan-
dra.

I likhet med vad som föreslagits i fråga om enskilda näringsidkare bör
även i fråga om delägare i handelsbolag som är fysisk person indelningen
i förvärvskällor avskaffas såvitt gäller verksamheter inom ett bolag. För
handelsbolagen bör emellertid inkomst beräknas för varje bolag. Bedöm-
ningen om en verksamhet skall anses som aktiv eller passiv görs på
delägarnivå bolag för bolag.

Neutralitetsskäl talar för att även enskilda näringsidkare bör kunna delta
i verksamhet som bedrivs genom handelsbolag med rätt att vid be-
skattningen utjämna förlust i handelsbolaget mot vinst i den egna verk-
samheten och tvärtom. Motsvarande möjlighet till kvittning bör finnas för
en delägare som innehar andelar i flera handelsbolag utan att själv vara
näringsidkare.

Det har emellertid visat sig uppkomma betydande tekniska svårigheter
när det gällt att omsätta ett förslag om kvittningsregler i lagtext.
Problemen beror på samspelet mellan skattepliktig inkomst, egenavgif-
ter/särskild löneskatt, andelens justerade ingångsvärde i reavinstbe-
skattningen och förlustutjämning framåt. Den reglering som krävs för att
införa en rätt till kvittning av handelsbolagsinkomster skulle såvitt hittills
framkommit komplicera systemet på ett inte acceptabelt sätt. Det gäller
särskilt när de nya regelsystemen avseende räntefördelning och expan-
sionsmedel samtidigt införs. Frågan bör övervägas ytterligare.

När det gäller inkomstberäkningen för ett handelsbolag bör, i enlighet
med promemorieförslaget, inkomst av ett handelsbolag tas upp till be-
skattning vid den taxering då handelsbolaget skulle ha taxerats om det

243

hade varit skattesubjekt. I jämförelse med vad som enligt uppfattningen Prop. 1993/94:50
i promemorian är gällande rätt innebär förslaget en ändring endast i de
fall delägaren och handelsbolaget har skilda räkenskapsår. I fråga om
fysiska personer kan detta vara fallet endast i rena undantagsfall. Såväl
fysiska personer som handelsbolag som har en fysisk person i delägar-
kretsen skall nämligen ha kalenderår som räkenskapsår. Avvikelse häri-
från kräver dispens enligt 12 § BFL.

Förslagen föranleder ändringar i 3 och 18 §§ KL.

7.2.3 Kapitalavkastning

Regeringens förslag: Reglerna om positiv och negativ räntefördel-
ning bör omfatta sådan delägare i handelsbolag som är fysisk person
eller svenskt dödsbo. För dessa skattskyldiga utgörs fördelningsun-
derlaget av det i andelen nedlagda kapitalet, dvs. det justerade
ingångsvärdet enligt 28 § SIL, vid utgången av närmast föregående
beskattningsår.

Om den skattskyldige har ett negativt justerat ingångsvärde när de
nya reglerna skall börja tillämpas skall ingångsvärdet då anses vara
noll kronor och senare år ökas med det negativa beloppet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig är positiva
eller har inga erinringar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Skälet för att införa räntefördelning
för enskild näringsverksamhet, nämligen att likställa sådan verksamhet
med verksamhet i enmansaktiebolag, gäller även i fråga om handelsbolag.

Räntefördelningen bör omfatta delägare i handelsbolag som är fysisk
person eller svenskt dödsbo.

Fördelningsunderlaget bör utgöras av det i andelen nedlagda kapitalet
eller närmare bestämt det justerade ingångsvärdet enligt 28 § SIL vid
utgången av närmast föregående beskattningsår. För att vissa möjligheter
till kringgående skall hindras bör det justerade ingångsvärdet minskas
med kapitaltillskott under beskattningsåret närmast före det aktuella
beskattningsåret och med lån från bolaget till delägaren eller person som
är närstående till delägaren på vilket inte utgår marknadsmässig ränta.
Ingångsvärdet bör minskas fullt ut även om lånet löpt under endast en
begränsad del av beskattningsåret.

Räntesatsen bör vara densamma som för enskilda näringsidkare, dvs.
statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret plus
en procentenhet.

Vid beräkning av reavinst på grund av avyttring av andel i handels-
bolag skall enligt 28 § SIL ingångsvärdet för andelen ökas med tillskott
till bolaget och minskas med uttag från bolaget. Ingångsvärdet skall
vidare ökas med på delägaren belöpande skattepliktiga inkomster och

244

minskas med på delägaren avdragsgilla underskott. Positiv ränteför- Prop. 1993/94:50
delning innebär att ett belopp får dras av vid beräkning av inkomsten i
bolaget och att motsvarande belopp tas upp som intäkt av kapital. Belop-
pet är därmed fullbeskattat och skall kunna tas ut utan att ingångsvärdet
sänks (se 28 § SIL och kommentaren till denna).

Tidpunkten för nollställning av negativa kapitalunderlag bör vara
årsskiftet 1993/1994 (fördelningsunderlaget för räntefördelning vid
utgången av året före beskattningsåret, beskattningsåret är 1994). I fråga
om handelsbolag utgörs kapitalunderlaget av andelens justerade ingångs-
värde. Vid beräkning av kapitalunderlaget bör — i likhet med vad som
gäller enligt gällande regler — hänsyn tas till nettouttag som överstiger
bl.a. skattepliktig nettoinkomst under de beskattningsår som taxeras 1991
- 1994.

Reglerna bör införas i räntefördelningslagen.

7.2.4 Expansionsmedel

Regeringens förslag: Expansionsmedel bör knytas till delägare i
bolaget som är fysisk person och inte till bolaget.

En ökning av expansionsmedel medför att delägaren får dra av
ökningen från sin andel av inkomsten vid taxeringen till kommunal
och statlig inkomstskatt. På samma belopp utgår en särskild statlig
skatt (expansionsmedelsskatt) efter 28 %. Underlagen för sociala
förmåner och egenavgifter minskar med beloppet.

En minskning av expansionsmedel bör tas upp som inkomst av
näringsverksamhet och grunda egenavgifter och sociala förmåner.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ett mindre antal remissinstanser har yttrat sig. Av
dessa är flertalet positiva till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Även när det gäller expansionsmedel
gör sig samma skäl gällande för handelsbolagen som för de enskilda
näringsidkarna. Det är alltså fråga om att likställa beskattningen av
handelsbolag med beskattningen av enmansaktiebolag.

Förändringar av expansionsmedel får motsvarande effekt för en del-
ägare i ett handelsbolag som för en enskild näringsidkare med ut-
gångspunkt i delägarens andel av bolagets inkomst. En ökning av
expansionsmedel medför således att delägaren får dra av ökningen från
sin andel av inkomsten vid taxeringen till kommunal och statlig in-
komstskatt. Den särskilda expansionsmedelsskatten på beloppet utgår
efter 28 %. Underlaget för sociala förmåner och egenavgifter minskar
med beloppet.

För en enskild näringsidkare får expansionsmedel ökas med högst ett
belopp motsvarande inkomsten av verksamheten efter vissa justeringar.
För en delägare i ett handelsbolag bör samma begränsning knytas till

245

hans andel av bolagets inkomst efter motsvarande justeringar. Prop. 1993/94:50
Justeringarna kommenteras i författningskommentaren (avsnitt 20.2).

En minskning av expansionsmedel bör av samma skäl som anförts i
fråga om enskilda näringsidkare tas upp som intäkt av näringsverksamhet
och utgöra grund för egenavgifter hos delägaren. Den statliga expan-
sionsmedelsskatt som betalas på ökningen av expansionsmedel skall
därvid gottskrivas den skattskyldige vid beräkningen av slutlig skatt.

Expansionsmedel får för en enskild näringsidkare uppgå till högst kapi-
talunderlaget enligt lagen om räntefördelning justerat på visst sätt, det
s.k. takbeloppet. I fråga om delägare i handelsbolag bör motsvarande
villkor vara att expansionsmedel inte får tas upp till den del att det
justerade ingångsvärdetär negativt. Det justerade ingångsvärdet bör vid
jämförelsen minskas med kapitaltillskott under beskattningsåret och med
lån från bolaget till delägaren eller delägaren närstående person på vilket
inte utgår marknadsmässig ränta.

Vid beräkning av det justerade ingångsvärde som används i reavinst-
hänseende skall enligt 28 § SIL ingångsvärdet för andelen ökas med till-
skott till bolaget och minskas med uttag från bolaget. Ingångsvärdet skall
vidare ökas med de på delägaren belöpande skattepliktiga inkomsterna
och minskas med de på delägaren belöpande avdragsgilla underskotten.
Avdrag för en ökning av expansionsmedel medges även vid taxeringen
till statlig inkomstskatt. Det innebär att det justerade ingångsvärdet inte
påverkas av en ökning av expansionsmedel. Med hänsyn till att expan-
sionsmedelsskatt utgått bör emellertid ett belopp motsvarande skatten öka
ingångsvärdet. Vid en minskning av expansionsmedel gäller det omvända.

En konsekvens av att minskningen skall tas upp i näringsverksamhet
och kunna kvittas mot underskott är att det inte bör vara möjligt att föra
över expansionsmedel till förvärvaren vid avyttring av en handelsbolag-
sandel.

Om en skattskyldig upphör att vara delägare i handelsbolag bör expan-
sionsmedel beskattas i likhet med vad som gäller när en enskild närings-
idkare upphör med verksamheten, dvs. befintliga expansionsmedel tas i
princip upp till beskattning som intäkt av näringsverksamhet.

Expansionsmedel bör få övertas av förvärvaren vid gåva av andelen till
en fysisk person och vid arv och testamente. Vidare bör beskattningen av
expansionsmedel kunna skjutas upp vid byte av företagsform. Se vidare
om detta i författningskommentaren (avsnitt 17.2).

I likhet med vad som föreslås beträffande enskilda näringsidkare bör
i fråga om delägare i handelsbolag intäkt på grund av minskning av ex-
pansionsmedel då förutsättningar inte längre föreligger för expansions-
medel kunna räknas som ackumulerad inkomst.

Förslagen om expansionsmedel bör tas in i en särskild lag om ex-
pansionsmedel. Förslaget föranleder ändringar i 3 § lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

246

7.2.5 Den skattemässiga inkomstfördelningen

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: En kommanditdelägares avdragsrätt för under-
skott i bolaget begränsas till vad delägaren satt in eller åtagit sig att
sätta in i bolaget. För delägare i handelsbolag som i förhållande till
övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för
bolagets förbindelser begränsas avdragsrätten till högst det belopp
han ansvarar för. Överskjutande underskott får sparas och dras av
mot framtida överskott i bolaget.

Promemorians förslag: Kommanditdelägare och vanliga delägare i
handelsbolag som i förhållande till övriga delägare begränsat sitt ansvar
för bolagets förbindelser får avdrag för underskott i bolaget först då
andelen avyttras.

Remissinstanserna: Förslaget att kommanditdelägare inte skall få
avdrag förrän andelen avyttras får ett blandat mottagande. Bl.a. RSV och
Hovrätten tillstyrker. Näringslivsföreträdama är liksom FAR över lag
uttalat negativa. Näringslivets skattedelegation m.fl. framhåller att om
möjligheten till löpande kvittning anses behöva begränsas är det rimligt
att kvittningsrätt i vart fall skall gälla för ett belopp motsvarande insatt
kapital. Tjänsteförbundet anser att konsekvenserna av förslaget inte be-
lysts tillräckligt.

Skälen för regeringens förslag: I 53 § 2 mom. KL anges att inkomst
hos handelsbolag hänförs till delägarnas inkomst med belopp som mot-
svarar deras andelar av bolagets inkomst. En delägare beskattas för sin
andel av bolagets inkomst oavsett om han tagit ut vinstmedlen från bola-
get eller inte (punkt 10 av anvisningarna till 53 § KL). I princip är alltså
den civilrättsliga inkomstfördelningen avgörande även skattemässigt.

Civilrättsligt gäller avtalsfrihet för vinst- och förlustfördelningen mellan
delägarna. I lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (HBL)
finns dispositiva regler för vinst- och förlustfördelningen. Enligt dessa
har en bolagsman i ett vanligt handelsbolag för varje räkenskapsår rätt till
dels ränta (diskontot plus två procentenheter) på den behållna insatsen vid
räkenskapsårets början, dels skäligt arvode för sin förvaltning av bolaget.
Vad som återstår utgör räkenskapsårets resultat. Detta resultat (positivt
eller negativt) fördelas lika mellan bolagsmännen, dvs. efter huvudtalet.

För en kommanditdelägare gäller inte dessa regler. Finns inget avtal
och kan bolagsmännen inte komma överens får domstol avgöra frågan ef-
ter vilken grund en kommanditdelägare skall ta del i vinst och förlust
efter skälighet.

Enligt HBL:s terminologi är alltså bolagets resultat vad som återstår
sedan bolagsmännen tillgodoräknats ränta och arvode. Ett överskott kan
efter det att vissa av delägarna tillgodoförts ränta och arvode förvandlas
till en förlust som kan utgöra avdragsgillt underskott för andra delägare
(RÅ 1968 Fi 945).

247

Vid taxeringen godtas normalt den inkomstfördelning som delägarna
har gjort. Allmänt gäller dock att fördelningen kan frångås vid beskatt-
ningen om fördelningen innebär en obehörig överföring av inkomst mel-
lan delägarna (se RÅ 1988 not 291). Regeringsrätten har i åtskilliga fall
underkänt inkomstfördelningen i familjeägda handelsbolag.

En kommanditdelägares ansvar gentemot tredje man är begränsat till in-
satsen eller till vad han utfäst sig att sätta in i bolaget. Detta har dock
inte ansetts hindra att kommanditdelägaren får avdrag med större belopp
(RÅ 1979 1:85). Frågan aktualiseras för fysiska personer och dödsbon
genom förslaget om kvittningsrätt för underskott av nystartad närings-
verksamhet (avsnitt 7.3).

I punkt 13 av anvisningarna till 32 § KL finns särskilda regler för
inkomstfördelningen i fåmansägda handelsbolag. Reglerna, som gäller in-
komstfördelningen mellan makar och mellan föräldrar och barn, innebär
i huvudsak följande. Är ena maken företagsledare och den andra
medhjälpande beskattas den medhjälpande maken — oavsett om denne är
delägare eller anställd — för marknadsmässig ersättning för utfört arbete
och företagsledaren för eventuellt överskjutande belopp. Ersättning för
arbete till en företagsledares eller makes barn under 16 år beskattas hos
företagsledaren. Detsamma gäller ersättning till barn över 16 år till den
del ersättningen överstiger marknadsmässig ersättning. Make eller barn
— oavsett ålder — som är delägare beskattas själva för skälig ersättning
för sina kapitalinsatser i bolaget medan eventuell överskjutande ersättning
beskattas hos företagsledaren. RSV har utfärdat rekommendationer (RSV
Dt 1993:2) enligt vilka skälig ränta på kapitalinsatsen i allmänhet kan
bestämmas utifrån statslåneräntan vid utgången av november året före
beskattningsåret ökad med fem procentenheter.

Nuvarande regler innebär alltså att delägarnas inkomst- och förlustför-
delning — i såväl familjeägda som andra handelsbolag — kan frångås
skattemässigt om fördelningen innebär en obehörig överföring av inkomst
eller underskott mellan delägarna. Någon särskild reglering i detta
hänseende behövs därför inte.

För bl.a. aktiebolag som är kommanditdelägare krävs däremot en sär-
skild reglering. En kommanditdelägare intar på grund av det begränsade
ansvaret en ställning som är näraliggande en aktieägares. Enligt pro-
memorian talar därför neutralitetsskäl för att kommanditdelägare inte bör
få avdrag för underskott i bolaget förrän andelen avyttras. I promemorian
uppnås detta resultat genom förslaget att bolagsinkomsten för kommandit-
delägaren skall utgöra en särskild förvärvskälla eller med promemorians
terminologi en särskild beräkningsenhet.

Vid remissbehandlingen har företrädare för näringslivet invänt mot
denna del av förslaget och anfört bl.a. att förslaget torde leda till att
kommanditbolagens värde som samarbetsform urholkas kraftigt. Enligt
regeringens uppfattning skulle det vara en icke önskad konsekvens. Å
andra sidan framstår en begränsning som angelägen ur fiskal synpunkt.
En alternativ lösning som Näringslivets skattedelegation pekar på skulle
vara att begränsa avdragsrätten beloppsmässigt till insatsen. Enligt
regeringens mening är en sådan åtgärd tillräcklig för att förhindra

Prop. 1993/94:50

248

renodlat skattemässiga kommanditbolagsetableringar utan att för den skull Prop. 1993/94:50
omöjliggöra samverkan i seriös näringsverksamhet. Regeringen föreslår
därför att avdragsrätten för kommanditdelägare begränsas till vad del-

ägaren satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.

För att motverka kringgående bör en motsvarande regel gälla även
vanliga delägare i handelsbolag som förbehållit sig ett begränsat ansvar
för bolagets förbindelser i förhållande till övriga delägare.

Förslaget föranleder ändring i 18 § KL och i 2 § 1 mom. SIL.

7.2.6 Vissa frågor avseende passiva kommanditdelägare

Regeringens förslag: Inga särskilda regler införs för passiva
kommanditdelägare.

Promemorians förslag: Räntesatsen för positiv räntefördelning för
passiva kommanditdelägare bestäms till statslåneräntan minskad med fem
procentenheter. Inkomst som belöper på en passiv kommanditdelägare
och som inte räntefördelas dubbelbeskattas med skattesatsen 25 % i första
ledet och 25 %, t.o.m. 1995 års taxering 30 %, i andra ledet. Skatten i
första ledet tas ut i form av förhöjd särskild löneskatt och i andra ledet
som inkomst av kapital. Med passiva kommanditdelägare jämställs vanli-
ga delägare i handelsbolag som förbehållit sig ett begränsat ansvar för
bolagets förbindelser i förhållande till övriga delägare.

Remissinstanserna: Förslagen får ett blandat mottagande. RSV avstyr-
ker att särregler införs. Näringslivets skattedelegation accepterar
förslagen även om det systematiskt kan förefalla egendomligt att
näringsverksamhet beskattas i inkomstslaget kapital. Kammarrätten och
FAR anser reglerna komplicerade.

Skälen för regeringens förslag: En kommanditdelägare för vilken
verksamheten i bolaget utgör passiv näringsverksamhet (passiv komman-
ditdelägare) intar enligt promemorian en ställning i ekonomiskt hänseende
som är näraliggande en kapitalplacerande aktieägares. För att inte kom-
manditbolag skall gynnas i förhållande till aktiebolag föreslås i pro-
memorian särskilda regler för kommanditbolagen i två hänseenden.

Räntesatsen för positiv räntefördelning bör enligt promemorian be-
gränsas till statslåneräntan vid utgången av november året före beskatt-
ningsåret minus fem procentenheter. Den andra särlösningen gäller in-
komst i ett kommanditbolag som belöper på en passiv kommanditdelägare
i den mån inkomsten inte räntefördelas. Inkomsten bör dubbelbeskattas
med skattesatsen 25 % i första ledet och 25 % (30 % t.o.m. 1995 års
taxering) i andra ledet. Detta resultat erhålls genom att i första ledet
särskild löneskatt utgår efter 25 % och i andra ledet inkomsten efter
avdrag för löneskatten tas upp som intäkt av kapital. En konsekvens av
lösningen är att en minskning av expansionsmedel bör tas upp som intäkt
av kapital i stället för som intäkt av näringsverksamhet.

249

Remissinstanserna har invänt att de föreslagna reglerna är komplicerade Prop. 1993/94:50
och bryter systematiken i skattesystemet. Som RSV framhåller innebär
särbehandlingen av passiva kommanditdelägare många gånger en förmån-
ligare skattebehandling än av passiva enskilda näringsidkare eller passiva
delägare i vanliga handelsbolag vilket i sin tur kan leda till skattean-
passning. Genom regeringens förslag att slopa beskattningen av aktieut-
delning hos mottagaren kommer de föreslagna generella reglerna för be-
skattning av enskilda näringsidkare och handelsbolag inte att gynna pas-
siva kommanditdelägare i jämförelse med aktieägare. Några särskilda
regler för passiva kommanditdelägare behövs därför inte.

7.3 Kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet
mot inkomst av tjänst

Regeringens förslag: Underskott av aktiv näringsverksamhet skall
få kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren.
Om verksamheten övertagits från någon närstående medges avdrag
endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag om han
själv fortsatt att driva verksamheten. Avdrag medges inte om den
skattskyldige under en femårsperiod före verksamhetens påbörjande
bedrivit likartad verksamhet. För kommanditdelägare begränsas
kvittnings-möjligheten beloppsmässigt och får sammanlagt inte
överstiga vad delägaren satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.
Även för delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga
delägare förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser
begränsas kvittningsmöjligheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med
den skillnaden att promemorian helt exkluderade kommanditdelägare
m.fl. från kvittningsmöjligheten.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till att en
kvittningsmöjlighet införs. Åtskilliga förordar mer långtgående
kvittningsrätt. Näringslivets skattedelegation beklagar att kvittning inte
tillåts mot kapitalinkomst. FAR ifrågasätter begränsningen för kommandit-
delägare. Bl.a. LRF/Skogsägarna och Fastighetsägareförbundet vill ha en
generell inte tidsbegränsad möjlighet till kvittning. Även Advokatsam-
fundet som tidigare motsatt sig införande av en kvittningsmöjlighet
tillstyrker numer en generell ej tidsbegränsad kvittning. LRF och
Yrkesfiskarna är kritiska mot närståendebegränsningen. Utan den under-
lättas generationsskiften. Några remissinstanser är uttalat negativa till en
kvittningsrätt. RSV påtalar gränsdragnings- och tolkningsproblem. Skogs-
styrelsen anser att motiven för att tillåta kvittning inte är tillräckligt
starka. Vidare kan i vissa fall en kvittningsrätt snarare motverka än
främja de syften som skall uppnås genom förslaget. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet framhåller att förslaget innebär introduktion av

250

ett näringsstöd och att det därför vore bättre och klarare att på ansökan Prop. 1993/94:50
ge bidrag till de berättigade. LO framhåller att promemorieförslaget är
ännu sämre än utredningsförslaget (SOU 1992:67) på grund av att fastig-
hetsspärren slopats.

Skälen för regeringens förslag: En kvittningsmöjlighet skulle
underlätta nyföretagande och ge positiva effekter på företagande och
risktagande hos enskilda näringsidkare. Inte minst i det rådande
ekonomiska läget är åtgärder som ger sådana effekter särskilt angelägna.
En kvittningsrätt bör därför införas.

Syftet är alltså att en kvittningsmöjlighet skall fungera som en starthjälp
för verksamheter som kan tänkas utvecklas till livskraftiga företag men
inte att utgöra ett generellt alternativ till huvudregeln om kvittning framåt
i verksamheten.

Promemorians modell för kvittning har fått ett i huvudsak positivt be-
mötande vid remissbehandlingen och bör kunna läggas till grund för lag-
stiftning. Att utvidga kvittningsmodellen till att omfatta även underskott
av passiv näringsverksamhet skulle avsevärt vidga möjligheten till skatte-
planering och bör inte komma i fråga. Kvittningsmöjligheten bör vidare
föreligga endast mot förvärvsinkomst.

Med hänsyn till syftet med kvittningen — att underlätta nyföretagande

— är en tidsbegränsning påkallad. I likhet med promemorieförslaget bör
kvittning kunna tillåtas under de fem första verksamhetsåren. Kvittning
bör inte få ske om den skattskyldige tidigare — direkt eller indirekt —
bedrivit likartad verksamhet. Av tillämpningsskäl bör begränsningen avse
endast de senaste fem åren. Promemorieförslaget innebär att kontinuitet
skall gälla om verksamheten övertagits från make eller annan närstående
person. Kravet på kontinuitet innebär att kvittning inte blir möjlig vid
s.k. generationsskiften. T.ex. innebär begränsningen i kvittningsrätten att
om ett barn övertar förälderns rörelse föreligger inte kvittningsrätt, vilket
det hade gjort om rörelsen hade ägts av annan, icke närstående person.

Enligt regeringens uppfattning har de skäl som anförs för att begränsa
kvittningsrätten inte samma giltighet i fråga om generationsskiften. Att
det är fråga om ett generationsskifte bör inte hindra att verksamheten
anses nystartad. Det är önskvärt att rätten till kvittning kan omfatta även
dessa fall. En sådan ändring av förslaget är tekniskt komplicerad och kan
medföra även icke önskvärda effekter. Frågan bör beredas på sedvanligt
sätt. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen med ett förslag
i frågan med sikte på att förslaget skall kunna gälla fr.o.m. 1995 års
taxering. Intill dess bör kontinuitet krävas i enlighet med förslaget i
promemorian.

Genom förslaget om ändrad förvärvskälleindelning (avsnitt 7.1.1)
kommer en ny verksamhet som en redan etablerad näringsidkare påbörjar
att ingå som en del i den redan tidigare etablerade förvärvskällan. Den
nya verksamheten föranleder alltså i sig ingen kvittningsmöjlighet mot
tjänst. Samma gäller för en delägare i handelsbolag om bolaget utvidgar
befintlig verksamhet med ny verksamhet. För att komma i fråga för
kvittning mot tjänst måste den nya verksamheten i båda fallen förläggas
till ett separat handelsbolag i vilket han äger del.

251

Utredningen som föregick promemorieförslaget har inte ansett det på-
kallat att samhället generellt lämnar starthjälp till nytillkommande jord-
och skogsbrukare i form av en rätt till kvittning av underskott mot tjäns-
teinkomster. En möjlighet till kvittning avseende underskott av jord- och
skogsbruk antas i betydande utsträckning komma verksamheter till godo
där underskottet i större eller mindre utsträckning har sin grund i lev-
nadskostnader (t.ex. fritidsjordbruk och s.k. hästgårdar). Ett stöd till
sådana verksamheter kan enligt utredningen vidare verka höjande på pri-
serna för jordbruksfastigheter och försvåra yrkesmässiga etableringar.
Även underskott av hyres- eller kontorsfastighet bör enligt utredningen
undantas från kvittningsmöjligheten.

Enligt utredningen bör kvittning därför inte få ske om mer än hälften
av kapitalet i verksamheten är hänförligt till fastighet med undantag för
fastighet eller fastighetsdel med tillhörande mark som vid fastighetstaxe-
ringen är att hänföra till bl.a. industribyggnad. Förslaget har i den delen
utsatts för avsevärd kritik.

Det ligger — som framhållits av jordbruksverket — i samhällets intresse
att nyetablering underlättas inom jordbruket även nu när jordbruket är
föremål för anpassning och omställning. Riskerna för att privata levnads-
kostnader skall föranleda underskottsavdrag kan bedömas som små med
hänsyn till aktivitetskravet och då bostadsbyggnaderna på jordbruk numer
beskattas som andra privatbostäder. Med hänsyn härtill bör den prishö-
jande effekt av en kvittningsmöjlighet som utredningen befarar vara liten
eller ingen.

Tillräckliga skäl kan således inte anses föreligga för att exkludera jord-
och skogsbruk från kvittningsmöjligheten. Inte heller verksamheter som
omfattar andra kommersiella fastigheter bör undantas. Det är viktigt att
ha klart för sig att huvudregeln om kvittning framåt i verksamheten
medför kvittning även mot socialavgifter vilket kvittning mot inkomst av
tjänst inte gör. Det kan därför i många fall bli svårt för en skattskyldig
att ta ställning till vilken kvittningsform han bör välja. Den rätt till
omprövning under fem år som tillåts enligt den nya taxeringslagen be-
gränsar dock detta problem. Vidare innebär förslaget inget hinder mot att
ett underskott som består av underskott som ackumulerats under flera år
kvittas mot tjänsteinkomst.

I avsnitt 7.2.5 föreslås att avdragsrätten för kommanditdelägare skall
begränsas till ett belopp som motsvarar vad delägaren skjutit till eller
åtagit sig att skjuta till. För delägare i handelsbolag som förbehållit sig
ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i förhållande till övriga
delägare begränsas avdragsrätten till det belopp han ansvarar för. I
konsekvens med det förslaget bör kvittningsrätten begränsas på samma
sätt för sådana delägare.

Rätten till avdrag för underskott av näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst bör tekniskt sett utformas som ett allmänt avdrag. Av denna
konstruktion följer att kvittning kan ske mot såväl tjänsteinkomst som
inkomst av näringsverksamhet som hänförs till en annan förvärvskälla (j fr
förslaget till 18 § KL). Vidare följer att uttaget av egenavgifter resp.

Prop. 1993/94:50

252

särskild löneskatt på handelsbolagsinkomster inte begränsas. Härigenom
föreligger en likabehandling med löntagarfallen.

Den föreslagna kvittningsmöjligheten är typiskt sett förmånligare för de
skattskyldiga än de gällande reglerna för litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhet. Bl.a. med hänsyn härtill bör de föreslagna reglerna
gälla även för skattskyldiga som bedriver sådan verksamhet under de fem
första verksamhetsåren. För senare beskattningsår bör de nuvarande
reglerna alltjämt gälla. En förutsättning — som hänger samman med
förslaget att avskaffa indelningen i förvärvskällor — bör vara att
näringsverksamheten uteslutande eller så gott som uteslutande avser
litterära, konstnärliga eller därmed jämförliga verksamheter.

Möjligheten till avdrag i efterhand för utgifter före verksamhetens
påbörjande (punkt 26 av anvisningarna till 23 § KL) påverkas inte av
förslagen.

Prop. 1993/94:50

7.4 Beskattningen av uppskovsbeloppet

Regeringens förslag: För fysiska personer skjuts beskattningen av
uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskat-
tade reserver upp till 1995 års taxering.

Skälen för regeringens förslag: En ytterligare fråga beträffande
enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag är av övergångs-
karaktär och gäller avskattningen av det gamla skattesystemets obe-
skattade reserver, dvs. lagerreserv och resultatutjämningsfond.

Gällande regler för fysiska personer innebär att uppskovsbeloppet —
skillnaden mellan de obeskattade reserverna och survavsättningen vid
1992 års taxering — skall intäktsföras med hälften var vid 1994 och 1995
års taxeringar. Vid 1992 - 1993 års taxeringar är intäktsföring av
uppskovsbeloppet frivillig. Motsvarande gäller för den del av uppskovs-
beloppet i ett handelsbolag som hänförs till andel som ägs av fysisk
person.

I en skrivelse (dnr 3879/93) hemställer Företagarna med flera närings-
livsföreträdare att uppskovsbeloppet helt undantas från beskattning. I
andra hand begär man att intäktsföringen blir frivillig vid 1994 års
taxering och att beskattningen skjuts upp och fördelas med hälften var på
1995 och 1996 års taxeringar.

De förslag till ändrade skatteregler för enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag som regeringen lägger fram i lagrådsremissen
kommer att tillämpas fr.o.m. inkomståret 1994, dvs. 1995 års taxering.
Enligt regeringens uppfattning motiverar detta ett anstånd med beskatt-
ningen. En lämplig avvägning är att skjuta på avskattningen ett år.
Regeringen föreslår därför att avskattningen görs frivillig även vid 1994
års taxering. Hela uppskovsbeloppet kommer då i normalfallet att intäkts-
föras vid 1995 år taxering.

253

Förslaget föranleder en ändring i 5 § lagen (1990:655) om återföring Prop. 1993/94:50
av obeskattade reserver.

7.5 Dödsbon

Regeringens förslag: Statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst på äld-
re dödsbo tas ut på hela den beskattningsbara förvärvsinkomsten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av remissinstanserna.

Skälen för regeringens förslag: Dödsbon beskattas med något
undantag enligt samma regler som fysiska personer. Detta gäller fullt ut
i fråga om dödsåret och de tre därpå följande beskattningsåren. För
senare beskattningsår tillämpas bestämmelserna om handelsbolag om för
dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst än 10 000 kr eller större skattepliktig förmögenhet än
100 000 kr. Om särskilda skäl föreligger kan undantag härifrån medges.

Förslagen om räntefördelning och expansionsmedel är inte lämpliga för
handelsbolagsbeskattade dödsbon. Det är därför önskvärt att avskaffa
denna kategori skattskyldiga. Det vore dessutom en förenkling.

Reglerna om handelsbolagsbeskattning av dödsbon, som tillkom år
1966, motiverades av att det tidigare — främst på grund av progressionen
i skatteskalorna för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen — kunde
vara skattemässigt lönsamt att behålla dödsbon oskiftade.

Progressionen i inkomstbeskattningen är nu — efter skattereformen år
1990 — begränsad till att den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst
tas ut endast på den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en skiktgräns (186 600 kr vid 1993 års taxering). Lagen om
statlig förmögenhetsskatt upphörde att gälla vid utgången av år 1991 och
tillämpas sista gången vid 1995 års taxering.

Med hänsyn till de nya förutsättningarna kan handelsbolagsbeskattnin-
gen av äldre dödsbon ersättas av en regel om att den statliga inkomstskat-
ten på förvärvsinkomst hos sådana dödsbon tas ut på hela den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten. Med beaktande av bl.a. förslagen om posi-
tiv räntefördelning, som innebär att normal kapitalavkastning beskattas
som intäkt av kapital, kan förslaget inte anses medföra en oskälig beskatt-
ning. Förslagen föranleder dels ändringar i 53 § 3 mom. KL, 10 § SIL,
1 § SAIL och 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel, dels att punkt 4 av anvisningarna till 53 § KL upphör att gälla.

254

ÖVRIGA FRÅGOR

8 Spärregler för förlustutjämning

8.1 Utgångspunkterna

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Nuvarande spärregler ersätts av regler som
syftar till att systemet för förlustutjämning skall vara neutralt med
avseende på ägarförändringar.

En koncernbidragsspärr införs som hindrar att gamla underskott
kvittas mot koncernbidrag från de nya ägarbolagen.

En beloppsmässig begränsningsregel införs enligt vilken ett
förlustbolags gamla underskott faller bort till den del det överstiger
dubbla köpeskillingen för aktierna i bolaget. Denna spärregel förses
med en dispensmöjlighet.

Promemorians förslag: Förslaget i promemorian var en bearbetning
av de förslag som redovisades av 1992 års företagsskatteutredning i
betänkandet (SOU 1992:67) Fortsatt reformering av företagsbeskatt-
ningen, del 1. Promemorians förslag om en kapitaltillskottsspärr genom-
förs inte. I övrigt överensstämmer regeringens förslag i huvudsak med
promemorians förslag utom så vitt gäller förslaget om undantag från
beloppsspärren.

Remissinstanserna: I remissvaren över betänkandeförslaget instämde
flertalet remissinstanser i principen att ett system för förlustutjämning bör
vara neutralt med avseende på ägarförändringar. De delade bedömningen
att spärregler inte kan undvaras på grund av de negativa samhällsekono-
miska konsekvenser som kan följa på en alltför omfattande handel med
förlustbolag. I remissvaren över promemorieförslaget uppehåller sig
remissinstanserna inte så mycket vid de principiella frågorna eller de
nuvarande spärreglernas brister. Kammarrätten delar dock bedömningen
att ett behov föreligger av nya spärregler som effektivt förhindrar att
ägarförändringar sker med huvudsakligt motiv att tillgodogöra sig
underskott. Fastighetsägareförbundet finner det lovvärt att slopa de
nuvarande särreglerna för fåmansföretag och införa generella spärregler
för förlustutjämning. Bankföreningen ifrågasätter om spärregler för
förlustutjämning framåt över huvud taget behövs. FAR anser att
spärregler bara bör gälla för det fall verksamheten upphör eller ändras
efter en ägarförändring.

Ett genomgående tema i så gott som samtliga remissvar är att de
föreslagna spärreglerna är för komplicerade och svåra att tillämpa. RSV
anser dock att de förenklingsvinster som uppnås genom att surven
avskaffas är så stora att de uppväger de tillämpningsproblem som det nya
systemet med förlustutjämning medför.

Förslaget om en koncernbidragsspärr tillstyrks allmänt. Från näringsli-
vets sida framförs att den bör förses med en dispensmöjlighet. Den i

255

promemorian föreslagna beloppsmässiga spärregeln tillstyrks av bl.a. RSV Prop. 1993/94:50
och KF medan Näringslivets Skattedelegation säger sig inte kunna inse
behovet av en sådan spärr. Så gott som samtliga näringslivsorganisationer
är negativa till kapitaltillskottsspärren.

Bakgrunden till regeringens förslag: Gällande rätt innehåller dels
särskilda spärregler för fåmansföretag (fåabreglerna), dels en regel för
aktiebolag som inte är fåmansföretag (skalbolagsregeln). Vidare finns det
ett par regler av mer begränsad räckvidd vilka berörs i avsnitt 8.3 nedan.

I URF fanns en ambition att ersätta de nuvarande spärreglerna med
generella regler. URF:s uppgift omfattade även att beakta en utredning
från riksdagens revisorer med förslag om en begränsning av statliga
bolags rätt till förlustavdrag (Förslag 1987/88:17). Bakgrunden var en
granskning från statsfinansiell synpunkt av verkningarna av statligt stöd
för förlusttäckning till statliga bolag.

Arbetet i URF inriktades på reglerna för fåmansbolag och skalbolags-
regeln. Man diskuterade olika möjligheter, bl.a. en spärregel som knöt
an till årslönekostnaden vid ägarskiftet, men kom på grund av tidsbrist
inte fram till ett konkret förslag. Vid skattereformen behölls de dåvarande
spärreglerna med endast de justeringar som föranleddes av att tekniken
för förlustutjämning förändrades. Med anledning av att lagen (1960:63)
om förlustavdrag (FAL) upphävdes flyttades de nämnda spärreglerna till
SIL.

Fåabreglema gäller — såvitt avser aktiebolag — för bolag som utgör
fåmansföretag antingen vid utgången av beskattningsåret (utgångsdagen)
eller vid ingången av det närmast föregående beskattningsåret (ingångs-
dagen). De är tillämpliga i två fall.

Det ena fallet föreligger när aktier med mer än hälften av röstetalet i
bolaget på utgångsdagen ägs av en person som på ingångsdagen inte ägde
aktier med så stor andel i röstetalet. Situationen kan t.ex. vara den att en
person, som på ingångsdagen ägde 50 av 100 aktier med lika rösträtt,
under beskattningsåret (eller det närmast föregående beskattningsåret) har
förvärvat ytterligare en aktie.

Det andra fallet föreligger när aktier med mer än hälften av röstetalet
i bolaget på utgångsdagen ägs av två eller flera personer som inte ägde
dessa aktier på ingångsdagen. Detta fall avser situationen att aktier med
mer än hälften av röstetalet har bytt ägare.

Med ägande av aktier jämställs innehav genom förmedling av juridisk
person.

Skalbolagsregeln är tillämplig om aktier i ett bolag förvärvas av ett
företag — direkt eller genom förmedling av dotterföretag — i sådan
omfattning att förvärvaren erhåller mer än hälften av röstetalet i bolaget.
En ytterligare förutsättning för att regeln skall vara tillämplig är att det
inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet får en tillgång av
verkligt och särskilt värde med hänsyn till sin rörelse eller kapitalförvalt-
ning.

Konsekvensen av att fåabreglema eller skalbolagsregeln är tillämpliga
är att bolaget förlorar rätten till avdrag för underskott från föregående
beskattningsår.

256

Såväl fåabreglema som skalbolagsregeln strider mot utgångspunkten att Prop. 1993/94:50
systemet för förlustutjämning bör vara neutralt med avseende på
ägarförändringar. Fåabreglema gör det på grund av att konsekvensen av
att reglerna är tillämpliga — att avdraget för underskott går helt förlorat
— är alltför långtgående. Skalbolagsregeln är i praktiken tillämplig endast
om tillgångsmassan i bolaget består av finansiella tillgångar. Är regeln
tillämplig gäller detsamma som för fåabreglema. I den mån regeln inte
är tillämplig ger systemet för förlustutjämning olämpliga incitament till
ägarskiften.

Fåabreglema kan även kritiseras från utgångspunkten att den genom
skattereformen införda tekniken med "rullning” framåt i förvärvskällan
av underskott har skapat vissa möjligheter till kringgående av reglerna.

Skälen för regeringens förslag: Några remissinstanser anser att bolag
med gamla underskott bör få säljas utan att rätten till förlustavdrag
påverkas. Huruvida förlustbolaget har andra tillgångar eller driver någon
verksamhet bör sakna betydelse. Företagssektorn ses som en helhet i
vilken beskattningsunderlaget utgörs av företagens sammanlagda vinster
minskade med företagens sammanlagda förluster.

Det redovisade synsättet har förespråkare inom den ekonomiska
litteraturen. Dessa idéer har dock inte genomförts i praktiken. Alla
skattesystem som tillåter förlustutjämning har spärregler som begränsar
avdragsrätten i händelse av en ägarförändring. Spärrarna kan utlösas av
en förändring av ägandet i ett bolag, en förändring av verksamheten eller
en kombination av sådana förändringar. Spärreglerna är i allmänhet
generella på så sätt att de omfattar såväl bolag med ett litet antal ägare
som andra bolag.

Utan spärregler kommer möjligheten att utnyttja ett annat bolags
förluster att få stor betydelse för ägarförändringar. En sådan utveckling
är inte önskvärd. Med hänsyn härtill och till vad som gäller i andra
länder bör spärregler finnas även i svensk rätt.

Som framgår av redogörelsen över gällande rätt är det angeläget att
reformera nuvarande spärregler. Ett förslag till nya spärregler bör vila på
principen att systemet för förlustutjämning skall vara neutralt med
avseende på ägarförändringar. Detta synsätt läggs till grund för en
diskussion av möjliga spärregler. Diskussionen utgår från fallet att ett
förlustbolag, F, övergår från att vara dotterbolag till ett aktiebolag, S, till
att vara dotterbolag till ett annat aktiebolag, K.

Den skillnad i potentiell möjlighet för F att erhålla koncernbidrag som
ägarskiftet medför bör inte påverka F:s faktiska möjlighet till förlustut-
jämning. Ett beaktande fullt ut av denna princip skulle innebära att
möjligheten för F att kvitta underskottet mot koncernbidrag från K
begränsades till att avse kvittning mot endast sådana koncernbidrag som
F kan antas ha fått från S vid oförändrade ägarförhållanden. Det är
emellertid uppenbart att en sådan regel inte skulle gå att tillämpa i
praktiken. Man får i stället tänka sig en schablon som så nära som
möjligt ansluter till en teoretiskt korrekt lösning.

Den möjlighet som synes föreligga är att schablonmässigt anta att S
under spärrperioden skulle ha helt saknat möjlighet att lämna kon-

17 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

257

cembidrag till F. Antagandet leder till att underskottet i F inte till någon Prop. 1993/94:50
del bör få kvittas mot koncernbidrag från K under spärrperioden. Å andra
sidan skulle inga restriktioner uppställas för tid efter utgången av
spärrperioden.

Genom koncernbidrag kan inkomst direkt föras över från ett bolag till
ett annat. Inkomster kan även föras över indirekt, i form av avkastning
på överfört kapital. Om t.ex. ett moderbolag vid ingången av ett
räkenskapsår skjuter till 1 000 till ett dotterbolag medför det — med en
räntesats på 10 % i båda bolagen — att bolagens inkomster under räken-
skapsåret (och senare räkenskapsår så länge kapitaltillskottet kvarstår) blir
100 lägre resp, högre än vad som eljest skulle ha varit fallet.

Motsvarigheten i fråga om kapitaltillskott till det schablonmässiga
antagandet för koncernbidrag är ett antagande om att den gamle ägaren
inte skulle ha gjort något kapitaltillskott under spärrperioden. Detta leder
till att underskottet i F inte bör få kvittas mot, för varje beskattningsår
under spärrperioden, en schablonmässigt beräknad marknadsmässig
avkastning på ackumulerade kapitaltillskott från den nye ägaren.

Begreppet marknadsränta är oprecist eftersom riskinnehållet i olika
placeringar varierar. I utredningen och promemorian föreslås att samma
räntesats skall tillämpas som för konvertibla skuldebrev och vinstan-
delsbevis enligt reglerna i 3 § 12 mom. sista stycket SIL, dvs. statslåne-
räntan ökad med en procentenhet.

Effekten av en kapitaltillskottsspärr kan belysas genom följande
exempel. Antag att ett bolag överväger att göra en finansiell placering på
1 000 (företaget kan t.ex. ha 1 000 i kassan efter avyttring av någon
tillgång eller ompröva en redan föreliggande finansiell placering) med en
årlig avkastning på 100. Om företaget förvärvar ett annat bolag med ett
underskott på 500 och gör placeringen genom detta bolag blir effekten i
frånvaro av en spärr avseende kapitaltillskott att avkastningen på
placeringen ekonomiskt sett inte träffas av skatt under fem år. Mot detta
skall vägas vad köparen måste betala för underskottet. Tas hänsyn till
transaktionskostnader, altemativränta på köpeskillingen och inflation
reduceras värdet av den femåriga skattefriheten väsentligt. Är kalkylrän-
tan i det tillskottsgivande bolaget högre än i det mottagande bolaget, t.ex.
på grund av att det förra bolaget lånar upp medlen mot högre ränta än
vad medlen avkastar hos det senare bolaget, försämras utbytet av
transaktionen ytterligare och kan i vissa fall bli negativt.

Många länder har regler som spärrar rätten till förlustavdrag när
bolagets verksamhet förändras eller när en ägar- och verksam-
hetsförändring inträder samtidigt. Utifrån neutralitetsnormen finns dock
inte skäl att tillmäta en omläggning av verksamheten någon betydelse.
Det vore nämligen godtyckligt att anta att verksamheten skulle ha
bedrivits i oförändrad form vid oförändrade ägarförhållanden. Snarare
bör man utgå från att varje ägare försöker förränta kapitalet på bästa
möjliga sätt. Slutsatsen blir att det ur neutralitetssynpunkt saknas
anledning att begränsa F:s rätt till underskottsavdrag på grund av en
ändring av verksamheten i F efter ägarskiftet. Denna slutsats stöds av att

258

den motsatta lösningen skulle skapa ett incitament för upprätthållande av Prop. 1993/94:50
stagnerande verksamheter, vilket är olämpligt från ekonomisk synpunkt.

En spärrperiod reducerar det skattemässiga värdet av avdrag för
underskott. Lönsamheten av att förvärva ett företag med underskott beror
på till vilken ränta förvärvet kan finansieras och hur snart avdraget kan
utnyttjas. Om avdrag för underskott kan kvittas mot ett koncernbidrag
genast efter en spärrtid på exempelvis fem år blir vid 28 % skattesats
nuvärdet av avdraget 0,20 i stället för 0,28 vid en lånefinansiering till
7 % nettoränta eller 0,17 vid viktad finansiering enligt URF:s nuvärdes-
tal, dvs. 4,9 % på lån resp. 15 % på eget kapital; i genomsnitt 11 %.

En konsekvens av det anförda är att det även med långa spärrtider kan
vara lönsamt att förvärva ett företag med en i förhållande till substansen
i företaget stor andel underskott — i typfallet ett skalbolag. Ett sådant fall
karaktäriseras av att företaget självt skulle sakna möjlighet att utnyttja
sina underskott. Neutralitetsnormen talar för att särskilda restriktioner
införs för dessa fall.

Om köpeskillingen inte vida överstiger värdet av underskottsavdragen
kan man anta att bolagsförvärvet huvudsakligen är betingat av en vilja att
överta underskottsavdragen. Är exempelvis ett gammalt underskott på
100 efter fem år värt 20 kan köparen antas få betala cirka 10 för
underskottet (10 och inte 20 därför att säljaren vill ha betalt för under-
skotten). Betalar köparen inte mer än 10 för aktierna i förlustbolaget kan
man utgå från att det är fråga om en ren skalbolagsaffär. Är köpeskil-
lingen högre finns även substans i bolaget. Ju högre köpeskilling i
förhållande till värdet av underskottet desto mer substans och mindre
behov av en spärregel.

Sammanfattningsvis kan konstateras att såväl fåabreglema som skal-
bolagsregeln strider mot principen att systemet för förlustutjämning bör
vara neutralt med avseende på ägarförändringar. Härtill kommer att man
om möjligt bör undvika särregler för fåmansföretag. Slutsatsen är att
fåabreglema och skalbolagsregeln bör avskaffas och ersättas av generella
spärregler som baseras på den nämnda principen.

Neutralitetsnormen talar för att förlustutjämningssystemet bör förses
med såväl en koncernbidragsspärr och en kapitaltillskottsspärr som en
beloppsspärr. Spärrarna är tänkta att samverka så att först tillämpas
beloppsspärren. Till den del ett underskott kvarstår kan kon-
cembidragsspärren och kapitaltillskottsspärren aktualiseras.

Förslaget om en beloppspärr tillkom i promemorian. Utan en sådan
regel skulle behov föreligga att förlänga den femåriga spärrperioden för
koncernbidrags- och kapitaltillskottsspärrama. Vidare bör en beloppspärr
effektivt motverka handel med skalbolag. En beloppsspärr bör därför
införas. Starka skäl kan även anföras för en koncernbidragsspärr. En
sådan regel förhindrar att ett underskott kan utnyttjas i nära anslutning till
en ägarförändring. Även en koncernbidragsspärr bör därför införas.

I fråga om kapitaltillskottsspärren gör sig inte lika starka skäl gällande.
Möjligheten att kvitta underskott mot avkastning på grund av kapital-
tillskott är typiskt sett betydligt mer begränsad än om koncernbidrag kan
användas. Dessutom finns det fog att förmoda att en inkomstöverföring

259

i form av en felprissättning kan angripas utan en särskild kapitaltill- Prop. 1993/94:50
skottsspärr. En sådan dold inkomstöverföring torde underkännas enligt
gällande rätt. Det givande bolaget (i regel vinstbolagets) inkomst skall
ökas med ett belopp motsvarande skillnaden mellan underpriset och
marknadspriset samtidigt som det mottagande bolagets (i regel förlustbo-
lagets) inkomst skall minskas med motsvarande belopp. Om de inblan-
dade bolagen kvittningsvis gör gällande att transaktionen i stället skall
behandlas som ett koncernbidrag kan — om förutsättningarna i övrigt är
uppfyllda — koncernbidragsspärren givetvis tillämpas.

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att en kapitaltill-
skottspärr inte bör införas. Utvecklingen bör dock följas noga. Det torde
ligga inom ramen för Företagsskatteutredningens fortsatta arbete att göra
en sådan uppföljning.

Vid omstruktureringar inom näringslivet kan det tänkas förekomma att
ett livskraftigt bolag förvärvar ett stagnerande bolag med förluster och
därefter gör investeringar i detta. För de fall ett sådant förfarande
framstår som motiverat av andra skäl än skatteskäl föreslogs i promemo-
rian att undantag skulle kunna göras från kapitaltillskottsspärren genom
ett dispensförfarande. Enligt flertalet näringslivsorganisationer bör även
koncernbidragsspärren och beloppsspärren förses med en dispensmöjlig-
het så att inte sådana företagsförvärv som tillkommer i strukturrationalise-
ringssyfte försvåras.

Syftet med de nämnda spärreglerna är att systemet för förlustutjämning
skall vara neutralt med avseende på ägarförändringar. Häri ligger att en
ägarförändring som inte är motiverad av affärmässiga skäl inte bör
genomföras. En undantagsbestämmelse av det slag som näringslivets
företrädare föreslår skulle kunna urholka systemet och leda till skat-
tebetingade förändringar av ägarförhållandena. Vad nu anförts gäller
generellt. Med hänsyn till beloppsspärrens mer långtgående effekter kan
det dock inte helt uteslutas att en möjlig tillämpning av regeln skulle
kunna få effekter som inte är önskvärda från allmän synpunkt. En
undantagsregel bör därför införas. Undantag bör medges endast om det
kan antas att den aktuella ägarförändringen har väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt och att ägarförändringen inte skulle
genomföras om undantag inte medgavs. Undantagsregeln bör tillämpas
synnerligen restriktivt. Dispensprövningen bör ligga hos regeringen.

260

8.2 Begränsningar efter ägarförändringar

8.2.1 Spärrsituationerna

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Spärregler kan aktualiseras efter en ägarför-
ändring som utlöser en av fyra spärrsituationer. En spärrsituation
kännetecknas av att ett förlustbolag kommer under nytt bestämmande
inflytande eller att ett förlustbolag eller moderbolag till bolaget får
ett bestämmande inflytande över ett annat aktiebolag.

Promemorians förslag: I promemorian redovisas ytterligare fyra
spärrsituationer i vilka vinstbolag är inblandade. Dessa spärrsituationer
var avsedda att tillämpas vid förlustutjämning bakåt.

Remissinstanserna: Synpunkterna som framförs är huvudsakligen av
lagteknisk art.

Skälen för regeringens förslag: I det följande inventeras först de
situationer då spärregler aktualiseras. Därefter lämnas förslag till sådana
regler. Framställningen är principiellt hållen. Innebörden i detalj av
förslagen framgår av förslaget till lag om avdrag för underskott av
näringsverksamhet, till vilken vissa paragrafhänvisningar görs, och av
författningskommentaren.

För att framställningen skall förenklas inriktas den på aktiebolag som
ytterst ägs av fysiska personer. Vad som sägs om aktiebolag gäller även
ekonomisk förening, bankaktiebolag, sparbank, försäkringsbolag och
utländskt bolag. I lagtexten går dessa subjekt under den gemensamma
beteckningen företag. Vad som nedan sägs om fysisk person gäller även
dödsbo, stiftelse, ideell förening, annan utländsk juridisk person än
utländskt bolag och handelsbolag i vilket ett subjekt av de nämnda slagen
är delägare. I lagtexten benämns dessa subjekt gemensamt annat
rättssubjekt. Med förlustbolag avses ett aktiebolag med underskott som
kvarstår från det beskattningsår som föregick ägarförändringen. I
lagtexten används beteckningen förlustföretag.

I promemorian föreslogs att begreppet annat rättssubjekt skulle utvidgas
till att omfatta även stat, kommun och landsting så att kapitaltill-
skottsspärren skulle gälla för alla företag oavsett ägarkategori. Med
hänsyn till att kapitaltillskottsspärren inte skall införas behövs ingen sådan
utvidgning.

I de tre första spärrsituationema, S1-S3, kommer ett förlustbolag under
ett nytt bestämmande inflytande. I det fjärde fallet, S4, är det ett
förlustbolag eller dess moderbolag som får ett bestämmande inflytande
över ett annat aktiebolag. Ett företag bör anses ha ett bestämmande
inflytande över ett annat företag om det senare företaget är dotterföretag
till det förra. Frågan om en fysisk person har bestämmande inflytande
över ett företag bör bedömas utifrån vad som hade gällt om personen
hade varit ett aktiebolag.

261

Relationen "bestämmande inflytande över" kan innefatta flera led. Om Prop. 1993/94:50
t.ex. A har bestämmande inflytande över B som har bestämmande
inflytande över C, så har A bestämmande inflytande över C.

De fyra spärrsituationema är följande.

SI. Ett aktiebolag (det nya moderbolaget) får bestämmande inflytande
över ett förlustbolag (4 § första stycket).

Det nya moderbolaget

Förlustbolaget

Denna spärrsituation motsvarar det typfall som tidigare fick åskådlig-
göra den teoretiska utgångspunkten.

Ett aktiebolag bör anses ha ett bestämmande inflytande över ett annat
företag om det senare företaget är dotterbolag till det förra. Ett kon-
cemförhållande föreligger då. Den närmare innebörden av begreppet
koncern regleras i den civilrättsliga lagstiftningen. Enligt 1 kap. 2 §
första stycket ABL föreligger en koncern om ett aktiebolag äger mer än
hälften av röstetalet av samtliga aktier och andelar i en svensk eller
utländsk juridisk person. Enligt andra stycket gäller detta också om ett
aktiebolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal
ensamt har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en
betydande andel i resultatet av dess verksamhet. Motsvarande be-
stämmelser finns exempelvis i lagen om ekonomiska föreningar.

S2. En fysisk person får — i annat fall än som avses i SI — bestämmande
inflytande över ett förlustbolag (5 § punkt 1).

Fysisk person

Förlustbolaget

Närstående fysiska personer, dödsbon och handelsbolag räknas som ett
subjekt. Förvärvar exempelvis två makar, deras barn och ett av familjen
ägt handelsbolag tillsammans över hälften av rösterna i förlustbolaget är
således spärrsituationen tillämplig.

Förhållandet mellan SI och S2 är sådant att om exempelvis en fysisk
person har bestämmande inflytande över ett aktiebolag som får ett
bestämmande inflytande över ett förlustbolag så föreligger SI men inte
S2. Om personens aktiebolag endast förvärvar 40 % av rösterna och

262

personen och/eller hans närstående drygt 10 % av rösterna är däremot S2 Prop. 1993/94:50
tillämplig.

S3. En grupp fysiska personer får — i annat fall än som avses i SI —
bestämmande inflytande över ett förlustbolag (5 § punkt 2).

Flera fysiska personer

Förlustbolaget

En begränsad grupp fysiska personer kan — utan att vara närstående —
samverka i en uppgörelse om att exempelvis utnyttja ett förlustavdrag på
visst sätt.

S3 syftar till att samma konsekvenser som inträffar när en fysisk person
(eller flera om de är närstående) får det bestämmande inflytandet över ett
förlustbolag eller ett vinstbolag skall inträffa när en grupp fysiska
personer som är av så begränsad omfattning att personerna har möjlighet
att samverka får ett sådant inflytande.

Detta syfte kan i rimlig grad anses uppfyllt om S3 grundas på att
fysiska personer under en period som omfattar fem beskattningsår för det
aktuella bolaget dels var och en förvärvat aktier i bolaget med minst 5 %
av röstetalet, dels sammanlagt förvärvat aktier med mer än hälften av
röstetalet.

Med denna utformning kommer S3 i huvudsak att omfatta endast
aktiebolag som är eller övergår till att bli fåmansföretag. Principiellt sett
är dock S3 fristående från begreppet fåmansföretag.

Förhållandet mellan S1 och S3 är sådant att om flera fysiska personer
har ett bestämmande inflytande över ett aktiebolag som får ett be-
stämmande inflytande över ett förlustbolag så föreligger SI men inte S3.

Identifiering av aktieägarna vid tillämpning av S3

S3 torde bli lätt att tillämpa för aktiebolag som är eller övergår till att
bli fåmansföretag. Enligt 2 kap. 16 § LSK är nämligen fåmansföretag
skyldiga att i självdeklarationen lämna uppgift om delägares eller
närstående personers namn m.m.

För övriga företag föreligger ingen motsvarande skyldighet. Styrelsen
i ett aktiebolag är dock skyldigt att föra en aktiebok. I fråga om
avstämningsbolag förs aktieboken av VPC. I sådana bolag kan en
auktoriserad förvaltare (svensk förvaltare) införas i aktieboken i stället för
ägare till aktier som omfattas av förvaltningsuppdrag. Är aktier i
avstämningsbolag föremål för handel vid utländsk fondbörs kan, efter
särskilt tillstånd, i stället för aktieägare som är bosatt utomlands införas

263

den som fått i uppdrag att i utlandet förvalta hans aktier (utländsk Prop. 1993/94:50
förvaltare).

Aktiebok eller utskrift av aktiebok skall hållas tillgänglig för envar.
Utskriften får inte vara äldre än sex månader. När det gäller avstäm-
ningsbolag får utskriften inte innehålla uppgift om aktieägare som har
högst 500 aktier i bolaget. Vid bolagsstämma skall utskrift av hela
aktieboken avseende förhållandena tio dagar före stämman hållas
tillgänglig för aktieägarna. På begäran av VPC skall en svensk förvaltare
lämna uppgift till VPC om de aktieägare vars aktier han förvaltar.
Avstämningsbolag har rätt att hos VPC få tillgång till de uppgifter som
lämnats beträffande bolagets aktieägare. Hos VPC skall för varje
avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med mer än
500 aktier i bolaget som förvaltas av svensk förvaltare. Någon skyldighet
för utländsk förvaltare att lämna uppgift om de aktieägare vars aktier han
förvaltar föreligger inte med undantag för fysiska personer som är bosatta
i Sverige (3 kap. 27 a § LSK).

Sammanfattningsvis syns det möjligt att identifiera samtliga aktieägare
vid en viss tidpunkt utom ägare till sådana aktier som förvaltas av
utländsk förvaltare. Sådana ägaruppgifter kan även vara kända för bolaget
på annat sätt. Av praktiska skäl bör dock skyldigheten att i självdeklara-
tionen lämna uppgift om aktieägare inte utvidgas till att avse andra bolag
än fåmansbolag. Inte desto mindre bör S3 i princip omfatta alla företag.
Det bör inte förorsaka ett aktiebolag några större svårigheter att efter
begäran av skattemyndigheten ta fram behövliga uppgifter.

Undantag för vissa emissioner

I lagrådsremissen föreslås att hänsyn inte skall tas till aktieförvärv genom
emission med lika rätt för aktieägarna. En sådan emission förändrar i
princip inte ägarförhållandena i bolaget. Aktieförvärv av detta slag bör
därför inte medföra att spärreglerna för ägarförändringar blir tillämpliga.

Lagrådet har föreslagit att undantaget utvidgas till att gälla även
aktieförvärv genom emission i vilken vissa aktieägare har företrädesrätt
till teckning enligt föreskrift i bolagsordningen.

Enligt 3 kap. 1 § ABL gäller följande. Alla aktier i bolaget skall ha
lika rätt i bolaget om inte annat följer av paragrafen. I bolagsordningen
kan anges olikheter mellan aktieslagen avseende rätten till andel i
bolagets tillgångar eller vinst. I sådant fall skall även anges den
företrädesrätt som tillkommer aktieägarna vid ökning av aktiekapitalet
genom bl.a. nyemission. I ett bolag med stam- och preferensaktier kan
en föreskrift exempelvis innebära att innehavare av preferensaktierna inte
har företrädesrätt vid nyemission. Enligt Lagrådet synes det riktigast att
bortse från aktier som har tecknats i enlighet med en bolagsordnings-
bestämmelse av nu angivet slag när frågan om en ägarförändring har ägt
rum prövas.

Det är i allmänhet enkelt att ändra bolagsordningen i ett aktiebolag med
en eller ett fåtal ägare. Ett genomförande av Lagrådets förslag skulle med

264

hänsyn härtill öppna möjligheter till kringgående av spärreglerna. Prop. 1993/94:50
Förslaget bör därför inte genomföras.

S4. Ett förlustbolag eller moderbolag till ett sådant bolag får bestämman-
de inflytande över ett annat aktiebolag — det nya dotterbolaget (4 § andra
stycket).

Förlustbolaget

Det nya dotterbolaget

Förlustbolagets
moderbolag

Förlustbolaget

Det nya
dotterbolaget

I denna spärrsituation är ägarförhållandena omkastade jämfört med SI.
I S4 är det förlustbolaget (eller dess moderbolag) som förvärvar ett annat
bolag.

En spärrsituation inträder således efter en viss förändring av det
bestämmande inflytandet (ägarförändring). I följande avsnitt föreslås
spärregler för de olika spärrsituationema.

8.2.2 Begränsningarna

Regeringens förslag: Om ett aktiebolag — det nya moderbolaget —
får bestämmande inflytande över ett förlustbolag (SI) skall såväl en
beloppsspärr som en koncernbidragspärr kunna tillämpas.

Om en fysisk person (S2) eller en grupp fysiska personer (S3) får
bestämmande inflytande över ett förlustbolag skall en beloppsspärr
gälla.

Om ett förlustbolag eller moderbolag till ett sådant bolag får be-
stämmande inflytande över ett annat aktiebolag — det nya dotter-
bolaget — (S4) skall en koncernbidragsspärr gälla.

265

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs även en kapitaltill- Prop. 1993/94:50
skottsspärr för SI-3 resp, en utdelnings-/utskiftningsspärr för S4.

Remissinstanserna: RSV tillstyrker att beloppsspärren införs på de i
promemorian angivna grunderna. Regeln framstår som enkel både att
förstå och tillämpa. Näringslivets Skattedelegation kan inte inse behovet
av en sådan spärr. Om den införs måste den förses med en dis-
pensmöjlighet. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser valet av
beloppsgräns godtyckligt. Så gott som samtliga remissinstanser godtar
förslaget om en koncernbidragsspärr. Flera näringslivsorganisationer
villkorar dock sina godkännanden med att spärrarna bör förses med
dispensregler. Flertalet remissinstanser anser att kapitaltillskottsspärren
är alltför komplicerad och ifrågasätter om dess efterlevnad är möjlig att
kontrollera. Även behovet av en sådan spärr ifrågasätts.

Skälen för regeringens förslag:

Spärregler för SI

SI motsvarar det typfall som bildade utgångspunkt för diskussionen i
avsnitt 8.1. I enlighet med den nämnda diskussionen finns det skäl för
såväl en beloppsspärr som en spärr mot koncernbidrag. Någon särskild
spärr mot kapitaltillskott bör dock, som framgått av vad som tidigare
anförts, inte införas.

Beloppsspärr för SI

Principerna bakom en beloppsspärr har behandlats i avsnitt 8.1. Kan
vederlaget för aktierna till stor del antas hänförligt till det gamla
underskottet skall underskottet begränsas. Enligt promemorian erhålls en
rimlig begränsning om den nya ägaren får ta över gammalt underskott
motsvarande högst två gånger köpeskillingen för aktierna. Betalar han
100 får han överta underskott på 200. Till den del det gamla underskottet
är större faller det bort. Beloppsspärren bygger på sambandet mellan
underskottsavdragens skattemässiga värde och köpeskillingen för aktierna.
Vid 28 % skattesats kan - vid rimliga antaganden om finansieringssätt
och nettoränta - underskottet värderas till mellan 0,28 och 0,17 beroende
på när de kan utnyttjas. Kan de gamla underskotten utnyttjas redan
följande år kan det värderas till minst 0,25. Kan underskotten utnyttjas
först efter sex år gäller det lägre värdet. Valet av beloppsgräns måste
således bygga på en rimlighetsbedömning.

Beloppsspärren bör inte kunna kringås genom att förlustbolaget
förvärvas indirekt. Om förvärvet avser ett moderbolag till förlustföretaget
bör beräkning grundas på kostnaden för förvärvet av moderföretaget.

För att inte beloppsspärren skall kunna kringås genom kapitaltillskott
i nära anslutning till ägarförändringen bör man, enligt promemorieförsla-
get, bortse från sådana tillskott. Köpeskillingen bör därför reduceras med

266

ett belopp motsvarande de kapitaltillskott som skett mellan dagen för Prop. 1993/94:50
ägarförändringen och ingången av andra beskattningsåret före ägarföränd-
ringen. Detta gäller även kapitaltillskott till andra företag som såväl före
som efter ägarförändringen ingick i samma koncern som förlustföretaget.

Koncernbidragsspärr för SI

Bestämmelser om koncernbidrag finns i 2 § 3 mom. SIL. Enligt dessa
bestämmelser kan — såvitt nu är aktuellt — ett koncernbidrag som lämnas
från ett moderbolag till ett dotterbolag eller från ett dotterbolag till ett
annat dotterbolag vara avdragsgillt för givaren och skattepliktigt för
mottagaren (ha verkan vid beskattningen). ("Dotterbolag" används här i
den aktiebolagsrättsliga meningen, i vilken t.ex. ett "dotterdotterbolag''
till ett "mormorsbolag" — i motsats till vad som är fallet enligt termi-
nologin i 2 § 3 mom. SIL — utgör dotterbolag till detta.) En av förutsätt-
ningarna för att ett koncernbidrag skall ha verkan vid beskattningen är att
ägandet i varje led mellan det aktuella dotterbolaget (de aktuella
dotterbolagen) och moderbolaget avsett mer än 90 % av aktierna. En
annan förutsättning är att detta krav på ägande av dotterbolaget (dotter-
bolagen) varit uppfyllt under hela beskattningsåret för både givare och
mottagare.

På grund av den sistnämnda förutsättningen kan inte koncernbidrag ges
till förlustbolaget med verkan vid beskattningen under det beskattningsår
då ägarförändringen skedde. Någon koncernbidragsspärr för detta
beskattningsår behövs därför inte.

För senare beskattningsår bör under en spärrtid avdrag för underskott
som kvarstår från beskattningsåret närmast före det beskattningsår då
ägarförändringen skedde (gammalt underskott) medges endast i den mån
bolagets inkomst (före avdrag för gammalt underskott) överstiger erhållet
koncernbidrag. I den mån avdrag för underskott inte medges på grund av
denna regel bör avdraget få göras det närmast följande beskattningsåret
(i den mån regeln inte är tillämplig även då). Spärrtiden kan lämpligen
sträcka sig t.o.m. det femte beskattningsåret efter det beskattningsår då
ägarförändringen skedde. Efter utgången av spärrtiden föreligger inget
hinder mot att kvitta erhållet koncernbidrag mot gammalt underskott.

Det är inte ovanligt att bolagsförvärv omfattar hela koncerner. Spärren
skall omfatta endast koncernbidrag som direkt eller indirekt erhållits från
det nya moderbolaget och dess koncernbolag före ägarförändringen. För
det fall en koncern med moderbolaget A och dotterbolagen B och C tar
över en annan koncern med moderbolaget D och dotterbolagen E och F,
varav F är ett förlustföretag, gäller koncernbidragsspärren således inte
koncernbidrag från D och E till F. Har koncernbidraget "slussats" från

267

A, B eller C via D eller E till förlustföretaget F är spärren däremot Prop. 1993/94:50
tillämplig.

Spärregler för S2 och S3

En fysisk person — eller någon annan av de andra rättssubjekt som S2
och S3 avser — har inte någon möjlighet att ge koncernbidrag. En
koncernbidragsspärr är därför inte aktuell här. Behovet av en
beloppsspärr är detsamma som i SI. Den kan utformas på samma sätt
som för SI.

Spärregler för S4

Ett förlustbolag (eller dess moderbolag) kan förvärva aktierna i ett bolag
som har tillgångar med betydande övervärden. Den vinst som uppkom-
mer vid en avyttring av tillgångarna kan kvittas mot underskottet i
förlustbolaget genom att det nya dotterbolaget lämnar koncernbidrag till
förlustbolaget. En koncernbidragsspärr behövs därför. Denna kan
utformas på samma sätt som koncernbidragsspärren för SI.

8.3 Övriga spärregler

Regeringens förslag: Begränsningar i rätten att utnyttja underskott
införs även beträffande fusioner.

Nuvarande spärregler vid konkurs och ackord samt Lex Kockum
behålls. I fråga om ackord förloras dock avdragsrätten endast såvitt
avser ett belopp motsvarande de skulder som fallit bort genom
ackordet.

En särskild spärregel införs i bankstödslagen.

Promemorians förslag: Förslaget om en särskild avdragsbegränsning
i bankstödslagen är nytt, i övrigt överensstämmer regeringens förslag i
stort sett med promemorians.

Remissinstanserna: Bankstödsnämnden har aktualiserat frågan om en
särskild avdragsbegränsning i fråga om statligt ägda banker m.fl.
Näringslivets Skattedelegation anser att en dispensregel bör införas också
i fusionsreglema.

268

Skälen för regeringens förslag:

Prop. 1993/94:50

Fusion

En fusion enligt 14 kap. 8 § ABL innebär att ett helägt dotterbolag (det
överlåtande bolaget) går upp i moderbolaget (det övertagande bolaget).
Vid sådan fusion har enligt 2 § 4 mom. åttonde stycket SIL det över-
tagande företaget samma rätt till avdrag för underskott som det överlåtan-
de företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum. Om det övertagande
företaget var ett fåmansföretag vid utgången av beskattningsåret eller det
överlåtande företaget ett sådant företag vid ingången av det närmast
föregående beskattningsåret krävs dock att det övertagande företaget ägde
mer än 90 % av aktierna i det överlåtande företaget vid den sistnämnda
tidpunkten.

Reglerna gäller även vid motsvarande fusioner enligt vissa andra
associationsrättsliga lagar. I dessa fall omfattas även fusioner genom
absorption och kombination. Vid fusion mellan ekonomiska föreningar
krävs att båda föreningarna är att anse som kooperativa enligt 2 §
8 mom. SIL.

Den nuvarande principen kan sägas vara att en fusion inte skall påverka
möjligheten till förlustutjämning. Denna princip bör gälla även i
fortsättningen. Helt kan den dock inte upprätthållas.

Den förlustutjämning som koncernbidragsspärren riktar sig mot sker
nämligen implicit efter en fusion på grund av att då endast ett resultat och
en förmögenhetsmassa föreligger. Förelåg för något av de deltagande
företagen en begränsning i rätten att utnyttja ett gammalt underskott
måste därför rätten att utnyttja det underskottet skjutas upp till dess
spärren skulle ha släppt vid oförändrade förhållanden. Annars skulle
koncernbidragsspärren kunna kringgås genom fusion.

Beloppsspärren bör tillämpas vid absorption och kombination.

Anledning att frångå kravet vid fusion mellan ekonomiska föreningar
att båda föreningarna skall vara kooperativa föreligger inte.

Konkurs och ackord

I punkt 1 av anvisningarna till 26 § KL finns en spärregel som innebär
att en skattskyldig som försätts i konkurs förlorar rätten till förlustavdrag
för underskott som uppkommit under konkursen eller tidigare. Om
konkursen läggs ner på grund av att borgenärerna fått full betalning har
dock gäldenären rätt till avdrag för dessa underskott. Bestämmelsen
motiverades med att sannolikheten är stor för att förlusten helt eller
delvis bärs av annan än konkursgäldenärerna (prop. 1960:30 s 90).

Enligt punkt 2 av anvisningarna till 26 § KL är rätten till underskott
begränsad i de fall den skattskyldige erhållit ackord utan konkurs. Avdrag
medges inte för underskott i förvärvskälla till vilken skuld som omfattas
av ackordet hänför sig.

269

Spärreglerna vid konkurs och ackord bör gälla även i fortsättningen. I Prop. 1993/94:50
lagrådsremissen föreslogs att konkursspärren skulle utvidgas till att gälla
även bolagsmän i handelsbolag som inte personligen försatts i konkurs.
En sådan utvidgning framstår som alltför långtgående särskilt för
aktiebolag som har egna underskott. En bolagsman är ansvariga för
handelsbolagets förpliktelser. Avdragsrätten för bolagsmannens del av
handelsbolagets underskott bör därför begränsas endast om bolagsmannen
själv försätts i konkurs.

Den nuvarande regeln avseende ackord är onödigt långtgående. Enligt
regeln bortfaller rätten till avdrag för underskott i en förvärvskälla helt
och hållet om skattskyldig erhåller ett ackord. I ett skattesystem där all
näringsverksamhet som bedrivs av en skattskyldig beräknas gemensamt
i en förvärvskälla utsträcks denna begränsning till att gälla underskott i
en skattskyldigs alla verksamheter. Särredovisade inkomster från
handelsbolag faller dock alltjämt utanför den enskilda näringsverk-
samheten. Regeln verkar hämmande på ackordsuppgörelser. Det kan
vidare vara svårt att skilja mellan ett ackord och nedskrivning av enstaka
fordringar. Ackordsspärren bör därför begränsas till att gälla endast
avdragsbegränsning för ett belopp motsvarande de skulder som fallit bort
genom ackordet. Vid bedömningen av om en ackordsöverenskommelse
träffats av den innebörd att en skuld fallit bort skall självfallet de faktiska
förhållandena vara avgörande.

Lex Kockum

En speciell spärregel — den s.k. Lex Kockum — finns i 2 § 5 mom. SIL.
Regeln gäller om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening helt eller till
huvudsaklig del överlåtit sin verksamhet eller sina tillgångar till bl.a.
staten eller kommun. Underskott som uppkommit före eller i samband
med överlåtelsen får enligt spärren inte avräknas mot inkomst som
tillfallit företaget efter överlåtelsen. Bestämmelsen syftar till att ett
företag inte skall ha rätt till avdrag för underskott som motsvaras av
skulder som övertagits av staten m.fl. Denna spärregel bör behållas.

Statsägda banker m.fl.

Bankstödsnämnden har aktualiserat behovet av en särskild spärregel för
banker och andra företag, vars samtliga aktier ägts av staten.

Vid försäljning av ett av staten helägt företag skulle en bestämmelse
som förhindrar att företaget efter en överlåtelse gör avdrag för underskott
som uppkommit före statens försäljning vara fördelaktigt, dels därför att
försäljningspriset knappast torde fullt ut kompensera staten för skat-
tebortfallet, dels därför att köpeskillingen blir enklare att beräkna, vilket
också positivt påverkar avtalets transparens.

Till detta kommer att en bestämmelse av detta slag skulle skapa
flexiblare möjligheter för bankstödsnämnden att lämna ekonomiskt stöd

270

till och/eller rekonstruera av staten ägda företag utan att vid bestämmande Prop. 1993/94:50
av formen för stödet eller vid företagets försäljning vara tvingad att ta
hänsyn till företagets möjlighet till framtida förlustavdrag.

Regeln bör endast avse av staten helägda företag. En avdragsbegräns-
ning där staten enbart äger en del av företaget skulle nämligen innebära
att värdet av andra ägares tillgångar i företaget också minskar. Bl.a.
rättssäkerhetsskäl talar emot att en sådan regel införs. Den föreslagna
regeln bör därför begränsas till de fall då staten ensam äger företaget.

Bestämmelsen kan lämpligen fogas till lagen (1993:765) om statligt stöd
till banker och andra kreditinstitut.

271

9 Ändringen av definitionen av utländskt bolag

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Definitionen av utländskt bolag i 16 § 2 mom.
SIL ändras så att enligt huvudregeln i andra stycket är det endast den
beskattning som den utländska juridiska personen är underkastad i
den stat där den är hemmahörande som blir avgörande för bedöm-
ningen om personen är ett utländskt bolag. I ett nytt tredje stycke
anges de stater med vilka Sverige har ingått dubbelbeskattningsavtal
och i vilka en där hemmahörande juridisk person alltid skall anses
utgöra ett utländskt bolag när den juridiska personen omfattas av
avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och när den
enligt avtalet har hemvist i denna stat.

Bestämmelserna i 2 § 12 mom. SIL (den s.k. Luxemburgregeln),
att under angivna förutsättningar beskatta bolag eller annan juridisk
person med säte i utlandet som en svensk ekonomisk förening,
avskaffas.

Skälen för regeringens förslag: Med verkan fr.o.m. den 1 januari
1990 infördes dels definitioner av begreppen utländsk juridisk person
resp, utländskt bolag dels regler för i vilka fall en här hemmahörande
delägare i en utländsk juridisk person skall beskattas för den del av den
utländska juridiska personens vinst som belöper på delägaren. Lagstift-
ningen tillkom för att klargöra vem eller vilka som är skattskyldiga i fall
då en utländsk association uppbär inkomst för vilken skattskyldighet före-
ligger i Sverige. Vidare för att klargöra när en här hemmahörande
delägare i en utländsk juridisk person skall beskattas för sin andel av
vinsten i en utländsk juridisk person, dvs. om han skall beskattas löpande
eller när vinsten delas ut.

Genom lagstiftningen fastslogs med andra ord i vilka fall en löpande-
beskattning skulle ske av här bosatt delägare i utländsk juridisk person
och i vilka fall en sådan delägare i stället skulle anses äga del i en
utländsk person jämförlig med svenskt aktiebolag (utländskt bolag).

Ett problem beträffande reglerna om utländska juridiska personer är att
löpandebeskattning inte kan ske när den utländska juridiska personen om-
fattas av ett dubbelbeskattningsavtals förmånsregler. Anledningen till
detta var att det vid reglernas tillkomst inte var klarlagt huruvida en
sådan löpandebeskattning kunde anses vara i strid med åtagandena i av-
talen. Numera är en stor majoritet av OECD:s medlemsländer av den
uppfattningen att en sådan beskattning inte kan anses vara i strid med
avtalen (se p. 22 och 23 i kommentaren till artikel 1 i OECD:s modellav-
tal, 1992). Flera av dessa länder har också regler liknande de svenska
men utan den angivna begränsningen. I definitionen av utländskt bolag
i 16 § 2 mom. SIL bör därför denna begränsning utgå. Härigenom blir
endast den beskattning som den utländska juridiska personen är underkas-
tad i den stat där den är hemmahörande avgörande för bedömningen om
personen är ett utländskt bolag.

272

När Sverige har ingått ett dubbelbeskattningsavtal med en annan stat Prop. 1993/94:50
har en prövning gjorts av den skattemässiga behandlingen av juridiska
personer som enligt avtalets definition har hemvist där. Om det då be-
funnits att den skattemässiga behandlingen av en viss juridisk person är
sådan att Sverige inte är berett att tillämpa avtalets regler om begränsning
av beskattningsrätten beträffande detta slags person, har detta angetts i
avtalet (jfr t.ex. art. 28 i avtalet med Luxemburg, SFS 1984:174).
Omfattas däremot en utländsk juridisk person av ett dubbelbeskattnings-
avtals regler om begränsning av beskattningsrätten innebär detta att en
sådan prövning redan gjorts och att den utländska juridiska personen i
princip bör accepteras som ett utländskt bolag. Mot denna bakgrund har
ett nytt tredje stycke lagts till vari de stater uppräknas med vilka Sverige
har ingått dubbelbeskattningsavtal och i vilka där hemmahörande juridiska
personer alltid skall anses utgöra utländska bolag när de omfattas av
avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i
denna andra stat. I de fall en stat i sin interna lagstiftning inför regler
som medger s.k. offshoreverksamhet efter det att Sverige har ingått dub-
belbeskattningsavtal med denna stat är situationen givetvis en annan.
Någon prövning av eller godkännande av denna lagstiftning har då inte
skett. De stater som på detta sätt efter avtalets ikraftträdande har infört
sådan lagstiftning återfinns därför inte bland de uppräknade staterna i
tredje stycket. Med offshoreverksamhet menas en verksamhet som typiskt
sett inte bedrivs av bolag som bedriver näringsverksamhet i egentlig
mening i en stat, utan av bolag vars inkomster uteslutande härrör från
verksamhet utanför denna stat. Sådana bolag är formellt upprättade enligt
en stats lagstiftning men registreras i allmänhet i speciella register och
deras verksamhet begränsas av särskilda regler. Oftast får endast perso-
ner hemmahörande i utlandet vara delägare i sådant bolag. Bolagen får
normalt inte bedriva verksamhet på den interna marknaden i den stat där
de är upprättade. Avsikten är att bolagen endast skall bedriva sin verk-
samhet och konkurrera på marknader utanför staten i fråga. Skatt utgår
i form av en fast årlig avgift eller med en mycket låg skattesats ofta på
en schablonmässig bas.

Slopande av Luxemburgregeln

Luxemburgregeln tillkom efter förslag från bolagsskatteberedningen 1933
(prop. 1933:171). För att vara tillämplig krävs en rad rekvisit och i
praktiken har regeln endast varit föremål för Regeringsrättens prövning
vid ett tillfälle, då den befanns inte vara tillämplig. Regeln är mycket
svår att effektuera. Den kräver samarbete med skattemyndigheter i andra
länder, som förutsätts bidra till att ett svenskt beskattningsunderlag kan
fastställas för en i den egna staten hemmahörande juridisk person. Med
verkan fr.o.m. den 1 januari 1990 infördes regler om löpande beskattning
enligt reglerna för handelsbolag av delägare i utländsk juridisk person
som inte uppfyller definitionen på utländskt bolag (andra stycket i punkt
10 av anvisningarna till 53 § KL). Luxemburgregeln har utgjort ett

18 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

273

komplement till dessa regler. Efter den föreslagna ändringen av Prop. 1993/94:50
definitionen på utländskt bolag fyller Luxemburgregeln inte längre denna
funktion. Förslaget medför även en följdändring i punkt 10 av anvis-
ningarna till 53 § KL.

274

10 Statslåneränta

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Vid beskattningen skall gälla att med statslåne-
räntan vid en viss tidpunkt förstås den statslåneränta som Riksgälds-
kontoret fastställt att gälla för den period under vilken tidpunkten
infaller.

Skälen för regeringens förslag: Vid beskattningen används statslåne-
räntan bl.a. vid beräkning av schablonintäkt på valutakursreserv, ränte-
förmånliga lån till anställda och till företagsledare i fåmansföretag samt
vid uppdelning av inkomster från fåmansföretag mellan inkomstslagen
tjänst och kapital. Bestämmelserna har vållat tolkningsproblem och med-
fört att statslåneräntan vid en viss tidpunkt getts olika innebörd i olika
sammanhang.

Bl.a. mot bakgrund av ett uttalande i prop. 1989/90:110, s. 663 har
man vid beskattningen gjort den tolkningen att som statslåneräntan vid en
viss tidpunkt skall förstås den statslåneränta som fastställts närmast efter
den tidpunkten. Vid användning av statslåneräntan för andra ändamål är
det däremot vedertaget att anse att statslåneräntan vid en viss tidpunkt är
den ränta som fastställts närmast dessförinnan.

Det finns anledning att i det här sammanhanget nämna något om stats-
låneräntans konstruktion. Statslåneräntan fastställs en gång i veckan av
Riksgäldskontoret (jfr 1 § första stycket 6 förordningen (1989:248) med
instruktion för Riksgäldskontoret). Statslåneräntan motsvarar säljräntan
på statens tioåriga obligationslån. Säljräntan på obligationslånen avläses
varje bankdag. Räntenoteringarna fr.o.m. fredag t.o.m. torsdag samman-
vägs till en genomsnittsränta som fastställs på torsdagen av riksgälds-
direktören. Riksgäldskontoret publicerar denna genomsnittsränta som
statslåneräntan påföljande fredag kl. 09.00. Den fastställda statslåneräntan
gäller sedan fr.o.m. fredagen då publicering sker t.o.m. torsdagen veckan
därpå.

Det förhållandet att statslåneräntan vid en viss tidpunkt fått olika
innebörd i olika sammanhang är ägnat att vålla missförstånd hos såväl
skattemyndigheter som skattskyldiga. Det bör därför införas en bestäm-
melse i KL om att man även vid beskattningen skall anse att statslånerän-
tan vid en viss tidpunkt är den ränta som fastställts närmast dessförinnan.
Den nya bestämmelsen bör tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1994. Genom
de hänvisningar till KL:s begrepp som finns i annan skatte- och upp-
bördslagstiftning kommer begreppet statslåneränta att ges en och samma
betydelse inom skatteområdet.

275

11 Förskottsränta

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Avdrag medges för förskottsränta som betalts
under beskattningsåret till den del den belöper på tid längst t.o.m.
den 31 januari året efter beskattningsåret.

Kontrolluppgift om utgiftsränta skall särskilt ange hur stor del av
den betalda räntan som är avdragsgill det aktuella året, dock endast
när betald förskottsränta till någon del belöper på tid efter den 31
januari året efter beskattningsåret.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 1993 infördes en rad
lagändringar avseende ett i väsentliga avseenden förenklat deklara-
tionsförfarande (jfr prop. 1992/93:86). Förfarandet, som skall tillämpas
fr.o.m. 1995 års taxering, innebär att en förtryckt deklarationsblankett
sänds ut till de skattskyldiga före den 15 april under taxeringsåret. Är de
förtryckta uppgifterna oriktiga eller ofullständiga i något avseende skall
den skattskyldige lämna kompletterande uppgifter. I annat fall skall
blanketten endast undertecknas och sändas tillbaka till skattemyndigheten.

Det nya deklarationsförfarandet bygger på en utökad skyldighet att läm-
na kontrolluppgifter. Bl.a. skall kontrolluppgift lämnas i fråga om utgifts-
räntor. För att underlätta genomförandet av det förenklade deklarations-
förfarandet har en strikt kontantprincip införts i inkomstslaget kapital och
för allmänna avdrag. Förskottsränta skall dock även fortsättningsvis
undantas från kontantprincipen, såtillvida att avdrag inte medges för den
del av räntan som belöper på tid efter beskattningsårets utgång. Av kon-
trolluppgiften skall framgå hur stor del av en betald ränta som belöper på
beskattningsåret om räntan delvis avser förskottsränta (3 kap. 25 a §
LSK).

Bankorganisationerna har motsatt sig kravet på en så långtgående sär-
redovisning av förskottsränta i en kontrolluppgift och har i en skrivelse
till Skatteutskottet föreslagit att kontrolluppgift inte skall lämnas för ränta
som betalts i förskott utöver vad som aviserats enligt gällande räntebetal-
ningsvillkor. Skatteutskottet har i anledning av detta uttalat att utskottet
förutsätter att regeringen skyndsamt ser över frågan och återkommer till
riksdagen med förslag om det kan anses motiverat att ändra på de angiv-
na reglerna (bet. 1992/93:SkUll s.34).

Nuvarande regler innebär att den skattskyldige får kontrolluppgift om
dels ränta som är avdragsgill det aktuella året, dels betald förskottsränta
vilken är avdragsgill först senare år. Många skattebetalare har lån med
ränteperioder som löper några dagar in på det nya året. Detta är särskilt
vanligt beträffande lån kopplade till räntebidrag, där räntebidraget betalas
ut under beskattningsåret, men räntan förfaller till betalning först efter
årsskiftet. Det kan därför falla sig naturligt för låntagarna att betala
räntan redan i december. Till den del räntan belöper på tid efter årsskiftet
utgör den förskottsränta och skall således redovisas särskilt. För den
skattskyldige kan det te sig förvirrande och inkonsekvent att en del av

276

den betalda räntan inte är avdragsgill för beskattningsåret, trots att den Prop. 1993/94:50
har betalts före årsskiftet. Då det i de flesta fall även är fråga om små
belopp kan förfarandet även framstå som onödigt byråkratiskt.

Det uppstår också olägenheter beträffande själva deklarationsförfaran-
det. Den del av räntan som belöper på beskattningsåret kan förtryckas i
den förenklade deklarationsblankett som skickas ut till den skattskyldige.
Någon förtryckning av det belopp som betalts i förskott kan dock inte
ske, eftersom skattemyndigheten inte med säkerhet vet om förskottsräntan
endast avser ett enda eller flera beskattningsår. De skattskyldiga kommer
därför att tvingas lämna tilläggsuppgifter i kommande deklarationer för
att få avdrag för den betalda förskottsräntan. Slutligen medför ordningen
även merarbete för uppgiftslämnama med därtill hörande kostnader för
systemomläggningar.

En ordning där kontrolluppgiften innefattar aviserad ränta som betalts
i förskott är inte heller godtagbar. Kontrolluppgiften skulle då omfatta ett
större belopp än vad som faktiskt är avdragsgillt för den skattskyldige.
Det ankommer därmed på den skattskyldige att genom tilläggsuppgift
själv rätta uppgiften i sin självdeklaration. Om han inte gör detta till-
godoförs han avdraget ett år för tidigt. Räntan kommer inte att omfattas
av nästa års kontrolluppgift.

En möjlig lösning är att ändra de materiella reglerna så att avdrag får
göras betalningsåret för hela räntan även om räntan delvis belöper på tid
efter beskattningsårets utgång. Detta innebär visserligen ett undantag från
vad som gäller för förskottsräntor i övrigt, men överensstämmer med den
nyligen införda strikta kontantprincipen beträffande inkomst av kapital.
För att undvika kringgående bör detta dock endast tillämpas på den del
av betald förskottsränta som belöper på tid t.o.m. den 31 januari året
efter beskattningsåret. Detta skulle medföra att en betydande majoritet av
betalda förskottsräntor kan fångas in, eftersom de flesta fall som nämnts
torde avse skattskyldiga som strax före årsskiftet betalt räntor med en
förfallodag under de första dagarna i januari. Resterande andel förskotts-
räntor får anses försumbar. Vid kontakter med bankorganisationema har
dessa förklarat sig kunna godta en sådan lösning.

Regeringen föreslår därför att avdrag medges för förskottsränta som
betalts under beskattningsåret till den del den belöper på tid längst t.o.m.
den 31 januari året efter beskattningsåret. Av kontrolluppgift om utgifts-
ränta som betalts i förskott skall särskilt framgå hur stor del av räntan
som är avdragsgill det aktuella året, om räntan till någon del belöper på
tid efter den 31 januari året efter beskattningsåret. Regeringen föreslår
att 3 § 6 mom. första stycket SIL och 3 kap. 25 a § LSK ändras i över-
ensstämmelse härmed. De nya bestämmelserna föreslås tillämpas fr.o.m.
1995 års taxering.

277

12 Räntekompensation

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Tidigare regler om räntekompensation återin-
förs. Kompensationen behandlas som ränta. Avdrag för kompensa-
tion för upplupen men inte förfallen ränta vid förvärv av obligationer
och andra skuldebrev får göras det beskattningsår då den ränta
kompensationen avser förfaller till betalning. Har förvärvaren i sin
tur överlåtit skuldebrevet tillsammans med rätten till ränta innan
räntan förfallit till betalning skall räntekompensationen vara
avdragsgill för det beskattningsår då denna överlåtelse skett. Samma
regler skall gälla för räntekompensation då endast rätt till ränta för-
värvas. Mottagen räntekompensation behandlas som ränteintäkt för
säljaren.

Bestämmelserna om räntekompensation skall även gälla vid förvärv
av andel i räntefond.

Skälen för regeringens förslag: Vid ett aktieköp omfattar förvärvet
normalt även utdelning som inte förfallit till betalning. Vid köp av
obligationer och andra skuldebrev har i stället gällt som huvudregel att
köparen utöver köpeskillingen för själva skuldebrevet skall betala ränte-
kompensation för den vid förvärvstillfället upplupna räntan.

Med verkan fr.o.m den 9 november 1987 infördes regler om räntekom-
pensation som motsvarar de som nu föreslås bli återinförda (prop.
1987/88:62, bet. 1987/88:SkU15). Reglerna innebar ett avsteg från den
annars gällande kontantprincipen och skulle förhindra ett uppskjutande av
beskattningen. Bestämmelserna fick inte någon negativ inverkan på obli-
gationsmarknadens funktionssätt.

Genom 1990 års skattereform infördes nya regler (prop. 1989/90:110
s. 462 f.). Reglerna gäller endast för inkomstslaget kapital och innebär
att räntekompensationen behandlas som en del av anskaffningsvärdet för
skuldebrevet. Kompensationen får således dras av först i samband med
en senare avyttring av skuldebrevet. Den mottagna räntekompensationen
behandlas som en del av försäljningsintäkten. Förändringen motiverades
med att den förde med sig enklare regler och gav en viss statsfinansiell
intäkt.

Efter några års tillämpning av de nya reglerna för räntekompensation
står det klart att bestämmelserna har fått flera negativa konsekvenser.

En privatperson som köper en obligation kort före ränteutbetalnings-
tillfället betalar en räntekompensation som motsvarar större delen av
ränteutbetalningen (kupongutbetalningen). När kupongräntan sedan beta-
las ut görs ett avdrag för preliminär skatt. Som nämnts får räntekompen-
sationen först dras av när köparen i sin tur avyttrar obligationen. Dessa
förhållanden ställer krav på en tidsmässig planering av inköpen och leder
således till skattebetingade transaktioner.

278

De negativa effekterna för obligationshandeln blir särskilt markanta om Prop. 1993/94:50
skuldebrevet är onoterat till följd av den avdragsbegränsning för reaför-
luster som gäller för sådana skuldebrev.

På marknaden har utvecklats förfaringssätt som gör det möjligt att vid
obligationshandeln "gå runt" de aktuella skattereglerna. De nuvarande
reglerna om avdrag för räntekompensation kan dessutom ha bidragit till
den nu omfattande handeln med underkursskuldebrev utan årlig kupong,
s.k. nollkupongare. Av dessa skäl är inte en återgång till de räntekom-
pensationsregler som gällde före skattereformen förenad med något bort-
fall av skatteintäkter.

Starka skäl, främst vikten av att privatobligationsmarknaden fungerar
effektivt, talar således för ett återinförande av äldre regler. Reglerna bör
även gälla för kompensation för kommande utdelning på andel i ränte-
fond. De aktuella avdragsreglema blir i dessa fall tillämpliga endast
under förutsättning att den upplupna utdelningen på andelarna i räntefond
sämoteras.

Regeringen föreslår därför sådana ändringar i 3 § 6 mom. SIL. Dess-
utom krävs en övergångsregel för räntekompensation betald under åren
1991 — 1993. Slutligen bör en anpassning ske av reglerna för kontroll-
uppgiftslämnandet.

279

13 Avdrag för avgifter till Stiftelsen Svenska
Filminstitutet m.m.

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Avdrag medges för biograf- och videoavgifter
som betalas till Filminstitutet med stöd av 1992 års film- och
videoavtal. Motsvarande skall gälla för TV-företagens bidrag.

Stöd som Filminstitutet lämnar till en näringsidkare för närings-
verksamheten skall anses som näringsbidrag eller stöd med villkorlig
återbetalningsskyldighet och beskattas enligt bestämmelserna om des-
sa i KL.

Frågan om beskattning av stipendier m.m. skall bedömas enligt de
generella reglerna i KL varför de särskilda bestämmelserna i 3 § tas
bort.

Liksom tidigare bör Filminstitutet vara skattskyldigt endast för in-
komst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med
det undantaget att promemorian inte innehöll några förslag om avdragsrätt
för TV-företagens bidrag.

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinman.
Sveriges Biografägareförbund, Föreningen Sveriges Filmproducenter,
Sveriges Television AB och Nordisk Television AB förordar att avdrags-
rätten skall omfatta även TV-företagen.

Skälen för regeringens förslag:

Filminstitutet

Stiftelsen Svenska Filminstitutet har sedan sin tillkomst i början av 1960-
talet haft en central roll i svensk filmpolitik. Institutets verksamhet syftar
till att främja värdefull svensk filmproduktion och bevarandet av filmer
och material av film- och kulturhistoriskt intresse samt att verka för inter-
nationellt samarbete i dessa avseenden.

Filminstitutet bildades genom ett avtal år 1963 mellan staten och orga-
nisationer inom filmbranschen. Avtalet ersattes av ett nytt avtal år 1982.

Sedan den 1 januari i år gäller 1992 års film- och videoavtal. Avtalet
har träffats den 3 september 1992 mellan å ena sidan staten och å andra
sidan organisationer inom filmbranschen och videobranschen (Sveriges
Biografägareförbund, Folkets Husföreningamas Riksorganisation, Riks-
föreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a., För-
eningen Sveriges Filmproducenter, Sveriges Videodistributörers Förening
(SVF), VideoHandelns Samarbetsorganisation (VHS) och VIDSAM-
Video-uthyramas Samarbetsorganisation (VIDSAM)) samt TV-företag
(Sveriges Televison AB och Nordisk Television AB). Avtalet finns
intaget som bilaga 3 till prop. 1992/93:10 Film- och videoavtalet och

280

statens stöd till filmkulturell verksamhet. Riksdagen har beslutat i enlig- Prop. 1993/94:50
het med förslagen i propositionen (bet. 1992/93 :KrU7, rskr. 1992/93:60).

Enligt avtalet betalar biografägare och uthyrare av videogram avgifter
till Filminstitutet baserat på biljettintäktema resp, antalet filmer som hyrs
ut. Även den som utger videogram för försäljning betalar avgifter. Avgif-
terna har beräknats uppgå till 100 miljoner kronor om året. Sveriges Te-
levision AB och Nordisk Television AB skall lämna bidrag till Filminsti-
tutet motsvarande 15 miljoner kronor resp. 5 miljoner kronor per år.
Därutöver garanterar TV-företagen att använda vissa belopp för sampro-
duktion m.m. Staten bidrar med 61,5 miljoner kronor. Vidare har staten
anslagit 66,1 miljoner kronor för finansieringen av Filminstitutets film-
kulturella verksamhet (arkiv, publikationer, spridning av värdefull film
m.m.).

En förutsättning för de tidigare avtalens ingående har varit att avdrag
medges för avgifter som betalas till Filminstitutet av berörda företag inom
film- och videobranschen. Denna och vissa andra skattefrågor med
anledning av Filminstitutets verksamhet regleras i lagen (1963:173) om
avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m. (prop.
1963:101, bet. 1963:BeU35). Lagen har endast genomgått smärre juste-
ringar sedan tillkomsten (bl.a. SFS 1982:444 och 1989:251). I 1 § anges
att avdrag för avgifter till Filminstitutet medges vid taxeringen till
kommunal och statlig inkomstskatt. Av lagen följer vidare att Filminsti-
tutet är befriat från skyldighet att betala skatt för inkomst eller förmögen-
het i vidare mån än vad avser inkomstskatt för inkomst av fastighet (2 §).
Lagen innehåller också bestämmelser om beskattningen av den som får
medel från stiftelsen (3 §).

Avdragsrätten enligt lagens nuvarande lydelse förutsätter att avgifterna
har betalats enligt 1982 års film- och videoavtal (eller 1988 års tilläggs-
avtal). 1992 års avtal är villkorat av att motsvarande skall gälla för av-
gifter enligt det avtalet. Frågan om TV-företagens avdragsrätt för bi-
dragen till Filminstitutet regleras inte i avtalet. I det följande tas upp
skattemässiga ändringar med anledning av det nya avtalet.

1992 års film- och videoavtal avser finansieringen av den del av
Stiftelsen Svenska Filminstitutets verksamhet som i första hand gäller
stödet av svensk filmproduktion. Finansieringen av den filmkulturella
delen av verksamheten omfattas inte längre av avtalet och behandlas där-
för inte vidare här. Den filmkulturella verksamheten finansieras i sin
helhet av staten.

Parterna i det nya avtalet har utgått från att Filminstitutets fortsatta
verksamhet skall — i likhet med vad som gällde tidigare — finansieras
med dels avgifter (från biografägare, 6-9 §§ i avtalet, och videogram-
uthyrare, 10-13 §§ i avtalet), dels bidrag (från TV-företagen, 14 § i av-
talet, och från staten, 15 § i avtalet). Parterna har förutsatt att biograf-
och videoavgifterna skall vara avdragsgilla vid inkomsttaxeringen (36 §
andra och tredje styckena i avtalet). Organisation inom filmbranschen får
således säga upp avtalet om rätten att göra avdrag för biografavgiften be-

281

gränsas eller avskaffas och motsvarande gäller för videobranschens del Prop. 1993/94:50
i fråga om videoavgiften.

Avdrag för avgifter och bidrag till Filminstitutet

1992 års film- och videoavtal är uppbyggt på i stort sett samma sätt som
tidigare avtal. De avgifter som betalas in till Filminstitutet är avsedda att
användas för att bl.a. främja svensk filmproduktion. De biograf- och vi-
deoavgifter som betalas enligt det nya avtalet bör — i likhet med de äldre
avgifterna — vara avdragsgilla.

Genom det nya avtalet skall Sveriges Television AB och Nordisk Televi-
sion AB bidra med sammanlagt 20 miljoner kronor om året till Filminsti-
tutet. Frågan om avdragsrätten för TV-företagens kom aldrig att diskute-
ras i förhandlingarna inför det nya avtalet. Enligt regeringens uppfattning
bör TV-företagen ha motsvarande möjlighet till avdragsrätt som bio-
grafägare och videogramuthyrare.

Författningstekniskt föranleder förslaget att hänvisningen i 1 § till
tidigare avtal ersätts med en hänvisning till det nya avtalet.

Näringsbidrag

Enligt 3 § skall medel som betalas ut från stiftelsen hos mottagaren tas
upp som skattepliktig intäkt för det beskattningsår då medlen kommit ho-
nom till godo. Skatteplikt föreligger dock inte för bidrag och stipendier
till utbildning eller forskning inom filmens område samt till folkbildnings-
organisationer eller filmstudios.

I allt väsentligt avser de medel som betalas ut av Filminstitutet stöd till
svensk filmproduktion (produktionsstöd). Produktionsstöd utgår i form av
förhandsstöd och efterhandsstöd.

Förhandsstöd är en ny form av produktionsstöd. Enligt avtalet skall

75 % av det tillgängliga produktionsstödet avsättas till förhandsstöd. För-
handsstödet är i princip återbetalningspliktigt. Återbetalning kommer i
fråga först när en film haft över 110 000 biografbesökare. Flertalet sven-
ska filmer kommer inte upp i mer än mellan 5 000 och 100 000 besöka-
re.

Efterhandsstöd utgår med ett visst belopp till filmer som haft 30 000
besökare. Stödet ökar sedan successivt i proportion till antalet besökare
för att maximeras vid 110 000 besökare. Har förhandsstöd utgått kan ef-
terhandsstöd komma i fråga endast om filmen därigenom kan få ett högre
stödbelopp. Efterhandsstöd är inte återbetalningspliktigt.

Enligt huvudregeln i 3 § skall alltså medel som utbetalas av Filminsti-
tutet i sin helhet tas upp som skattepliktig intäkt för det beskattningsår då
det kommit mottagaren tillgodo. En sådan bestämmelse kan väntas leda
till ej önskvärda effekter vid mottagandet av förhandsstöd. Även i fråga
om den skattemässiga behandlingen av efterhandsstöd kan nuvarande be-
stämmelser ge slumpartade effekter. Det finns därför skäl att överväga

282

en anknytning till det generella system som gäller vid beskattningen av Prop. 1993/94:50
stöd till en näringsidkare för näringsverksamheten. Det gäller främst stöd
som lämnas av staten. Bestämmelserna omfattar även bidrag som lämnas
från bl.a. sådana subjekt som avses i 7 § 4 mom. SIL, dvs. subjekt med
samma skattesituation som Filminstitutet. Dessa bestämmelser reglerar ut-
tryckligen hur användningen av mottaget stöd påverkar beskattningen,
vad som gäller vid eventuella återbetalningar samt ger taxeringstekniska
anvisningar. Skattereglerna är utformade bl.a. mot bakgrund av vad som
gäller vid redovisningen av olika stöd.

Ifrågavarande bestämmelser om beskattningen av statliga stöd m.m. be-
slutades år 1983. Bestämmelserna finns numera i punkt 9 av anvis-
ningarna till 22 § KL. De kan i korthet beskrivas enligt följande.

Bestämmelserna avser stöd utan återbetalningsskyldighet till en närings-
idkare för näringsverksamheten (näringsbidrag). Med näringsbidrag avses
också stöd som är förenat med återbetalningsskyldighet men där återbe-
talning kan komma i fråga endast om mottagaren gör något som klart
strider mot vad som förutsattes när stödet beviljades.

Näringsbidrag är i princip — direkt eller indirekt — skattepliktigt.
Näringsbidrag som avser utgifter som inte är avdragsgilla vare sig direkt
eller genom värdeminskningsavdrag är skattefritt. Är utgiften för vilken
bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det
då bidraget skall tas upp som intäkt får avdrag i stället göras för utgiften
vid taxeringen för det år då bidraget tas upp som intäkt.

Återbetalas ett näringsbidrag som intäktsförts medges avdrag för det
återbetalade beloppet. Återbetalning av bidrag som är indirekt skatte-
pliktigt dras av genom en indirekt metod. Om ett näringsbidrag utgått i
förskott, dvs. det skall användas för ett visst ändamål först senare be-
skattningsår kan bidraget skattemässigt få föras över till det eller de år
då bidraget används.

Efterges återbetalningsskyldighet för stöd (stöd med återbetalningsskyl-
dighet är som framgått inte näringsbidrag enligt KL:s terminologi) gäller
bestämmelserna om näringsbidrag på motsvarande sätt för den eftergivna
delen.

Mot bakgrund av det anförda bör stöd som Filminstitutet lämnar till en
näringsidkare för näringsverksamheten anses som näringsbidrag eller stöd
med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör näringsbidrag.
Sådana stöd bör beskattas som näringsbidrag m.m. enligt bestämmelserna
i punkt 9 av anvisningarna till 22 § KL. 3 § (i den särskilda lagen) bör
ändras i enlighet härmed.

Stipendier m.m.

I 3 § finns ett undantag från huvudregeln att medel som utges av Film-
institutet är skattepliktigt. Undantaget innebär att bidrag och stipendier
från stiftelsen till utbildning eller forskning inom filmens område samt till
folkbildningsorganisationer eller filmstudios inte är skattepliktiga.

283

Det kan ifrågasättas om inte generella regler för beskattning av stipen- Prop. 1993/94:50
dier m.m. kan fylla det syfte som avses med nuvarande bestämmelser.
Bestämmelserna tar i princip sikte på beskattningen av fysiska personer.
Kommuner, ideella föreningar m.fl. som mottar bidrag av nu avsett slag
omfattas inte av bestämmelserna eftersom de enligt SIL inte är skatt-
skyldiga för sådan verksamhet som bedrivs inom ramen för ifrågavarande
bidrag. Enligt 19 § KL räknas inte till skattepliktig inkomst stipendier för
mottagarens utbildning. Stipendium som är avsett för andra ändamål och
som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har ut-
förts eller skall utföras för utgivarens räkning är inte heller skattepliktigt.
Bestämmelsen har fått sin nuvarande lydelse genom lagstiftning hösten
1992 (prop. 1992/93:127, bet. 1992/93:SkU 14, SFS 1992:1597). En
beskrivning över skattefrågor kring stipendier finns i betänkandet
Beskattning av stipendier (SOU 1990:47).

Nuvarande bestämmelser om skattefrihet för vissa bidrag och stipendier
får mot bakgrund av vad som anförts anses obehövliga. 3 § bör därför
även justeras så att dessa bestämmelser slopas. Den föreslagna ändringen
kan i något fall innebära att beskattning kan komma i fråga som för
näringsbidrag enligt förslaget till 3 §.

Övriga frågor

Filminstitutets skattemässiga ställning har utformats efter förebild av de
begränsat skattskyldiga subjekt som numera finns intagna i 7 § 4 mom.
SIL, t.ex. akademier och allmänna undervisningsverk (se prop. 1963:101
s. 21 f.). Det innebär att Filminstitutet är skattskyldigt endast för inkomst
av fastighet (2 §). Det nya film- och videoavtalet motiverar inte någon
förändring i skattesituationen för Filminstitutet. På grund av den
förändring av indelningen i förvärvskällor som gjordes i skattereformen
bör en redaktionell anpassning av 2 § ske så att skattskyldigheten för
inkomst avser inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav
av fastighet.

De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1994 års tax-
ering. Bestämmelserna i 3 § bör tillämpas på medel som betalas ut efter
utgången av år 1993.

284

14 Inskränkt skattskyldighet för Stiftelsen Sveriges ProP- >993/94:50
Nationaldag

Regeringens förslag: Stiftelsen Sveriges Nationaldag befrias från
skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av näringsverksam-
het som hänför sig till fastighetsinnehav. Befrielsen gäller även
förmögenhetsskatt vid 1995 års taxering.

Skälen för regeringens beslut: Stiftelser är i likhet med andra juri-
diska personer i regel oinskränkt skattskyldiga till statlig inkomstskatt.
Stiftelser är i allmänhet också skyldiga att betala förmögenhetsskatt.
Sistnämnda skatt slopas dock generellt fr.o.m. år 1995.

Vissa stiftelser och andra juridiska personer har ansetts bedriva en så
höggradigt allmännyttig verksamhet att deras skattskyldighet har in-
skränkts genom att subjektet uttryckligen namnges i lagtexten (7 § 4
mom. SIL, den s.k. katalogen). Enligt 6 § 1 mom. den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt — som tillämpas övergångsvis
t.o.m. nästa år — är sådana rättssubjekt också befriade från förmögen-
hetsskatt. Skattereglerna för stiftelser är föremål för översyn av Stiftelse-
och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03) som väntas slutföra sitt arbete
under våren 1994. I utredningsdirektiven har uttalats att det bör
undersökas om katalogen kan förkortas och på sikt tas bort (dir. 1988:6).
Statsmakterna har därefter avstått från att ta in nya subjekt i katalogen.

Stiftelsen Sveriges Nationaldag har som ändamål att främja respekten
och intresset för nationaldagen och svenska flaggan. Riksdagens talman
är ordförande i stiftelsen och landets landshövdingar är huvudmän för
stiftelsen.

Stiftelsens intäkter kommer huvudsakligen från försäljning av flagg-
märken och flaggnålar. Till det kommer ett visst statsbidrag.

Enligt regeringens mening är stiftelsens ändamål och verksamhet så
höggradigt allmännyttig och utgör en så central nationell angelägenhet att
dess medel inte bör beskattas. I detta speciella fall är det därför motiverat
med ett undantag från den under senare år tillämpade principen att ytter-
ligare subjekt inte bör tas in i den s.k. katalogen.

285

15 Höjd folkpensionsavgift m.m.

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Folkpensionsavgiften höjs från årsskiftet med
0,2 procentenheter. Motsvarande höjning görs av den särskilda löne-
skatten på vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten på
pensionskostnader.

Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna reformeringen av
företagsbeskattningen bör till viss del finansieras med höjda socialavgifter
(jfr avsnitt 4). Höjningen bör avse folkpensionsavgiften. Som en följd
härav bör även den särskilda löneskatten på vissa förvärvsinkomster och
den särskilda löneskatten på pensionskostnader höjas i motsvarande mån.
Med hänsyn till finansieringsbehovet bör folkpensionsavgiften och de
särskilda löneskatterna höjas med 0,2 procentenheter.

Folkpensionsavgiften utgör en av de arbetsgivaravgifter och egenav-
gifter som regleras i lagen (1981:691) om socialavgifter, SAL. Som ar-
betsgivaravgift skall arbetsgivare betala folkpensionsavgift enligt 2 kap.
1 § SAL med 5,66 % på avgiftsunderlaget. Som egenavgift skall en
försäkrad betala folkpensionsavgift enligt 3 kap. 1 § SAL med 5,83 %
på avgiftsunderlaget. Höjningen innebär att folkpensionsavgiften höjs till
5,86 % resp. 6,03 %.

Särskild löneskatt skall, enligt 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster, betalas med 17,69 % på skatte-
underlaget. Enligt 1 och 3 §§ lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader betalas särskild löneskatt med 17,69 % av kostnad för
pensionsutfästelse, avgift för pensionsförsäkring eller inbetalning på
pensionssparkonto. Med hänsyn till att folkpensionsavgiften i sin helhet
har karaktären av skatt bör de särskilda löneskatterna höjas i motsvarande
mån till 17,89 %.

286

16 Månatlig uppbörd av preliminär F-skatt m.m. Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Debiterad preliminär F-skatt och särskild A-
skatt skall betalas med lika stora belopp varje uppbördsmånad under
uppbördsåret.

Uppbördspromemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: RSV tillstyrker förslaget. FAR tillstyrker också
förslaget med motiveringen att det ger administrativa vinster i form av ett
enhetligt uppbördssystem. Föreningen noterar att frågan om en sam-
ordning med uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter kommer att
behandlas senare. Företagarnas Riksorganisation, LRF och Sveriges
Industriförbund avstyrker förslaget. De skäl som anförts för en månatlig
uppbörd är enligt förbundet inte tillräckligt bärkraftiga. Enligt förbundets
mening har betalningarna av B-skatt varannan månad inte inneburit någon
påfrestning för betalningssystemet eller medfört likviditetsproblem för
arbetsgivarna. Förbundet anför vidare att den preliminära skattedebite-
ringen inte ansluter till intjänandet under året utan i stället till en
uppräkning av för tidigare år betald skatt. Förbundet anser därför att inte
heller motivet att skatt skall ansluta till intjänandet gör sig starkt
gällande. Förbundet hävdar dessutom att det för skattebetalaren är admi-
nistrativt enklare att betala varannan månad i stället för varje månad och
att en månatlig uppbörd inte heller för skattemyndigheterna framstår som
en administrativ förenkling. Inbetalning varje månad förefaller förbundet
inte innebära någon skillnad i kontrollhänseende. Avslutningsvis fram-
håller förbundet att förslaget inte bör genomföras med hänsyn till det
rådande ekonomiska klimatet. Företagarnas Riksorganisation instämmer
i Sveriges Industriförbunds remissvar. Såvitt LRF kunnat finna torde en
månads förkortad kredittid för halva uppbördsbeloppet innebära en ränte-
kostnad på i storleksordningen ca 300 mkr. Ränteförlusten utgör emel-
lertid enligt LRF endast en av flera ekonomiska effekter om förslaget
genomförs. Enskilda som bedriver jord- eller skogsbruk har genom skat-
tereformen fråntagits möjligheten att redovisa intäkter och kostnader per
det räkenskapsår som är mest rättvisande för verksamheten. För de allra
flesta inflyter inkomsterna säsongvis och således på ett sätt som redan i
dag markant avviker från uppbördssystemets skatteinbetalningar. Försla-
get accentuerar denna åtskillnad och medför därför förutom räntekost-
naden en ytterligare likviditetsförsämring för jord- och skogsbrukare. De
negativa ekonomiska effekterna och andra olägenheter som den föreslagna
ordningen skulle innnebära för lantbrukarna talar enligt LRF:s mening för
att preliminärskatteinbetalningen i stället samordnas i tiden med mervär-
deskatteredovisningen, dvs. alltjämt i princip tvåmånadersredovisning.
Sveriges Campingvärdars Riksförbund, som på eget initiativ yttrat sig
över förslaget, påpekar att det dåvarande uppbördssystemet för B-skatt
innebar stora likviditetspåfrestningar vid uppbördstillfällena mars och
april för dem som drev säsongsöppna campingplatser. Många av nämnda

287

campingföretag tvingades att temporärt låna upp erforderligt belopp för
att kunna betala sin preliminära skatt vid dessa uppbördstillfällen. Det nu
aktuella förslaget förstärker detta problem.

Skälen för regeringens förslag: Fram till år 1985 var redovisnings-och
betalningsperioden för både källskatt och arbetsgivaravgifter två månader.
Källskatten skulle redovisas och betalas månader med udda ordnings-
nummer och arbetsgivaravgifterna månader med jämna. När den
samordnade uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter infördes
(prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369, SFS
1984:668 och 669) förkortades redovisnings- och betalningsperioden till
en månad. Det framhölls att för att fördelarna av en samordning skulle
kunna tas till vara fullt ut borde redovisning och inbetalning av källskatt
och arbetsgivaravgifter avse samma period. En samordning med bibehål-
lande av tvåmånadersperioder för redovisning och inbetalning av såväl
skatter som arbetsgivaravgifter skulle ha inneburit en utglesning av
uppbördstillfällena från varje till varannan månad och därmed medfört
påfrestningar på betalningssystemet och risk för likviditetsproblem hos
arbetsgivarna. Det ansågs vidare vara viktigt att redovisning och be-
talning av källskatt och avgifter anslöt så nära som möjligt till den månad
då löner och ersättningar betalades ut. En sådan anknytning ansågs också
väsentlig såväl med hänsyn till kreditmarknaden som från statlig kassa-
hållningssynpunkt. Den nya ordningen gällde dock inte inbetalning av
preliminär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt (prop.
1983/84:167 s. 50).

Reglerna om redovisning och betalning av kvarstående skatt har nume-
ra, för att förenkla skatteuppbörden, ändrats så att sista dag för redo-
visning och inbetalning har förlagts till ett enda tillfälle, den 18 april året
efter taxeringsåret (prop. 1985/86:150 (bil 1), bet. 1985/86:SkU50, rskr.
1985/86:360, SFS 1986:474). Den nya ordningen tillämpades första
gången i fråga om kvarstående skatt som grundades på 1986 års taxering.

Även reglerna om inbetalning av tillkommande skatt har ändrats för att
förenkla uppbörden och göra uppbördsreglerna mer enhetliga. Sådan skatt
skall fr.o.m. den 1 januari 1991 också betalas vid endast ett uppbörds-
tillfälle, tidigast den 18 maj året efter taxeringsåret (prop. 1989/90:74,
bet. 1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217, SFS 1990:329).

De skäl som anförts för en månatlig uppbörd av källskatt och ar-
betsgivaravgifter gäller också, om än inte med samma styrka, för en
månatlig uppbörd av preliminär F-skatt och särskild A-skatt.

Vårt källskattesystem grundas på principen att den skattskyldige under
uppbördsåret skall betala en preliminär skatt som så nära som möjligt kan
antas motsvara den slutliga skatten.

När det gäller beräkningen av preliminär A-skatt kan principen att den
preliminära skatten skall motsvara den slutliga skatten tillämpas fullt ut
eftersom A-skatten betalas genom skatteavdrag som står i en viss relation
till utbetald lön. När det gäller preliminär F-skatt och särskild A-skatt
måste skatten — om inte preliminär taxering sker — i stället beräknas
efter en schablon. Den använda schablonen syftar emellertid också till att
den preliminära skatten skall motsvara den slutliga skatten. Av rättvise -

Prop. 1993/94:50

288

och likformighetsskäl bör reglerna för inbetalning av preliminär A-skatt Prop. 1993/94:50
och debiterad preliminär skatt så långt möjligt stämma överens. Källskatt
och arbetsgivaravgifter betalas månatligen. Den preliminära F-skatten och
den särskilda A-skatten bör därför också betalas varje månad.

En skattskyldigs inkomster kan vara ojämnt fördelade under inkomst-
året. Vissa uppbär inkomsterna mot slutet av året och andra i början.
Nuvarande regler om betalning — med inbetalningstillfällena jämt för-
delade under uppbördsåret — kan, som LRF och Sveriges Campingvär-
dars Riksförbund har påpekat, medföra likviditetsproblem för den först
nämnda gruppen. Dessa problem blir dock inte nämnvärt större vid en
månatlig uppbörd än vid en uppbörd varannan månad och får behandlas
i ett annat sammanhang. Vi vill endast nämna att uppbördslagen är
föremål för en allmän översyn av en särskild utredningsman (dir.
1993:22).

Den 1 april 1993 började ett i stora delar nytt system för uppbörd av
källskatt och arbetsgivaravgifter att tillämpas fullt ut (prop. 1991/92:112,
bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680). Inom det nya
systemet har preliminärskattesedlarna getts en vidare funktion än i det
gamla systemet genom att även skyldigheten att betala socialavgifter har
knutits an till skattsedlarna. Den som har tilldelats en F-skattesedel skall
t.ex. själv betala socialavgifterna i form av egenavgifter. Detta gäller
även om den skattskyldige har tjänsteinkomster. Med hänsyn till den sto-
ra betydelse som en F-skattesedel har getts inom det nya uppbörds-
systemet har det ansetts nödvändigt med regler som ger skattemyndig-
heten möjlighet att återkalla en F-skattesedel om den missbrukas. En F-
skattesedel får sålunda återkallas bl.a. om den skattskyldige inte betalar
sin preliminära F-skatt inom föreskriven tid.

Från administrativ synpunkt skulle det vara till fördel för såväl skatte-
myndigheter som de skattskyldiga om den preliminära F-skatten och den
särskilda A-skatten kunde betalas vid samma tillfällen och på samma sätt
som innehållen skatt och arbetsgivaravgifter, dvs. varje uppbördsmånad
till skattemyndighetens särskilda konto med hjälp av en och samma upp-
bördsdeklaration. Samtidigt skulle man få ett mer enhetligt uppbörds-
system.

När det gäller kontrollfrågan är det viktigt att en F-skattesedels-
innehavare inte ges möjlighet att samla på sig stora skatte- och av-
giftsskulder, t.ex. F-skatteskulder, innan skattemyndigheten kan gripa in.
Med hänsyn härtill är en månatlig F-skatteuppbörd att föredra.

I prop. 1991/92:112 om F-skattebevis, m.m. föreslog visserligen rege-
ringen, som också Industriförbundet påpekat i sitt remissvar, att F-skatten
skulle betalas vid endast sex uppbördstillfällen, dvs. varannan månad.
Grunden för detta förslag var att regeringen ansåg att de skattskyldigas
likviditet inte borde försämras i det då rådande ekonomiska klimatet.
Genom det förslag på företagsbeskattningens område som regeringen nu
lägger fram skapas emellertid enligt vår mening utrymme för en månatlig
uppbörd av F-skatten och den särskilda A-skatten.

Med hänsyn till vad som anförts föreslår regeringen att den preliminära
F-skatten fr.o.m. uppbördsåret 1994/95 skall betalas in månatligen. Det-

19 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

289

samma bör gälla den särskilda A-skatten. Vi har inhämtat från RSV att Prop. 1993/94:50
en samordning med uppbörden av innehållen skatt och arbetsgivaravgifter
inte kan ske förrän tidigast uppbördsåret 1995/96. Vi lägger därför inte
nu fram något förslag i den delen. De nya reglerna bör träda i kraft den

1 januari 1994. För att ge skatteförvaltningen möjlighet att genomföra
nödvändiga ändringar i ADB-stödet för uppbörden bör uppbörden av den
del av den preliminära F-skatten och särskilda A-skatten som avser
uppbördsmånaden februari 1994 flyttas fram till uppbördsmånaden mars
samma år. Vårt förslag föranleder ändringar dels i 26, 36 och 36 a §§
uppbördslagen (1953:272) samt i anvisningarna till 40 § samma lag, dels
i 3 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter.

290

17 Företrädares betalningsskyldighet för
mervärdeskatt i vissa fall

Prop. 1993/94:50

Regeringens förslag: Företrädaransvaret enligt 48 a § lagen om
mervärdeskatt utvidgas till att också omfatta belopp som på grund av
lämnade uppgifter från företrädaren felaktigt tillgodoförts den
skattskyldige.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 48 a § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt (ML) är en företrädare för en skattskyldig juridisk person
tillsammans med denne betalningsskyldig om företrädaren uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in mervärdeskatt i rätt tid
och ordning. Bestämmelsen har tolkats så att företrädaransvaret skulle
gälla vid underlåtenhet att inbetala skatt men inte då det är fråga om
underlåtenhet att inbetala belopp som tidigare, på grund av felaktiga
uppgifter som lämnats av företrädaren, återbetalats eller på annat sätt
tillgodoförts den skattskyldige enligt 49 § ML, och som till följd av ett
senare beskattningsbeslut återkrävs av skattemyndigheten.

Skattemyndigheterna återbetalar i mycket stor omfattning belopp som
avser överskjutande ingående mervärdeskatt enligt 49 § ML. I vissa fall
sker sådana återbetalningar med ledning av uppgifter i deklaration eller
andra handlingar som i efterhand visar sig vara felaktiga. Det är inte
ovanligt att den skattskyldige i sådana fall är på obestånd eller försatt i
konkurs när skattemyndigheten kräver tillbaka det felaktigt utbetalade
beloppet. I många fall förekommer det dessutom att företrädare för den
skattskyldige tillgodogjort sig medel ur bolaget. Detta är inte tillfreds-
ställande. Det bör därför införas en möjlighet att fastställa betalnings-
skyldighet också för en företrädare som uppsåtligen eller av grov oakt-
samhet lämnat uppgifter som föranlett att den skattskyldige tillgodoförts
överskjutande ingående skatt enligt 49 § ML med för stort belopp.

Av 49 § framgår när återbetalning skall ske till den skattskyldige. Om
den avdragsgilla ingående skatten överstiger den utgående skatten åter-
betalas enligt första stycket det överskjutande beloppet i den mån kvitt-
ning inte skett enligt 17 § nionde stycket. I sistnämnda bestämmelse an-
ges att om en skattskyldig redovisar olika verksamheter var för sig får
överskjutande ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt
i en annan verksamhet. Om den skattskyldige står i skuld för mervärde-
skatt och vissa andra skatter och avgifter har han vidare enligt 49 § fjärde
stycket bara rätt att återfå vad som överstiger skulden och de räntor och
avgifter som belöper på denna. Rätten till återbetalning begränsas också
av vad som är föreskrivet i lagen (1985:146) om avräkning vid återbe-
talning av skatter och avgifter. Företrädarens betalningsansvar enligt
förslaget bör omfatta inte bara belopp som faktiskt återbetalats till den
skattskyldige utan även belopp som kvittats eller avräknats enligt vad som
nu sagts.

291

Det subjektiva rekvisitet — uppsåtet eller den grova oaktsamheten — Prop. 1993/94:50
bör i dessa fall knyta an till lämnandet av den felaktiga uppgiften och inte
till underlåtenheten att betala tillbaka beloppet till myndigheten.

Förslaget föranleder ändringar i 48 a § ML.

292

18 Vissa verkställighetsfrågor

Prop. 1993/94:50

18.1 Utmätning, fördelning av influtet belopp och
hantering av småbelopp

Regeringens förslag: Den nuvarande regeln att utmätning bara skall
ske om alla kostnader och någon del av själva fordringen blir betalda
avskaffas. I stället skall utmätning ske om resultatet gör åtgärden
försvarlig. Vid samtidig utmätning i flera mål tas förrättningskostna-
der som är gemensamma för flera mål ut först. Därefter sker
fördelning proportionellt efter målens storlek inklusive grundavgifter.
Inom varje mål krediteras kostnaderna först.

Kronofogdemyndigheten skall inte vara skyldig att betala ut belopp
under 25 kr. Om det finns flera mål och det belopp som skulle
utbetalas i något av dem skulle understiga 100 kr, skall beloppet
normalt i stället fördelas mellan andra mål som får utdelning men
inte full täckning för fordringen.

RSV:s förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.
Remissinstanserna: Remissvaren är till övervägande del positiva.

Skälen för regeringens förslag: En grundläggande princip i UB är att
utmätning skall ske samtidigt i alla mål mot samma gäldenär som är aktu-
ella hos kronofogdemyndigheten. Om pengarna som flyter in inte räcker
till full betalning av alla fordringar för vilka utmätning skett, skall en
fördelning göras. Influtna medel fördelas först på förrättningskostnadema
i målen. Därefter fördelas återstoden proportionellt efter fordringsbe-
loppens storlek. Enligt gällande rätt skall utmätning inte ske om inte alla
förrättningskostnader i alla inneliggande mål mot samma gäldenär kan
beräknas bli betalda och därutöver borgenären kan beräknas få åtminstone
någon betalning för själva fordringen i målet. Denna princip lades fast i
propositionen med förslag till UB (prop. 1980/81:8, s. 361). En annan
ordning sades endast komma att medföra olägenheter för gäldenären utan
motsvarande nytta för borgenären, frånsett ansvaret för redan upp-
kommen kostnad.

Det beskrivna systemet leder till att utmätning ofta inte kan ske, just
därför att kostnaderna inte kan beräknas bli täckta.

Enligt förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndighe-
terna tas i utsökningsmål ersättning ut för förrättningskostnadema i form
av grundavgift, värderingsavgift, försäljningsavgift och särskild avgift.
I enskilda mål, utom i mål om införsel för underhållsbidrag och i några
andra fall, svarar sökanden gentemot staten för förrättningskostnadema.
Ansvar för grundavgiften uppkommer när ansökan om verkställighet
görs. Värderingsavgift och försäljningsavgift tas ut i vissa fall när
exekutiv försäljning skall ske. Särskild avgift tas ut i vissa fall när någon
annan särskild kostnad för staten uppkommer i målet. Kronofogdemyn-
digheten får begära att sökanden förskotterar förrättningskostnadema.

293

Kostnaderna skall om möjligt tas ut av gäldenären i målet. Om försälj- Prop. 1993/94:50
ning sker av egendom som utmätts till förmån för flera mål blir som
regel alla kostnader utom grundavgifterna gemensamma för alla målen.

Frågan är då i vilken mån man bör ställa krav på att förrättningskost-
nadema blir betalda för att en utmätning skall få göras. En utmätning bör
naturligtvis inte genomföras om inte ens kostnaderna för en fortsatt han-
tering av egendomen efter själva utmätningen — transport, försäljning etc.
— kommer att täckas av försäljningsintäkterna. Däremot är det enligt vår
mening inte självklart att man som nu bör underlåta utmätning bara
därför att inte alla förrättningskostnader i målet eller målen skulle bli
täckta. Sökandens ansvar såvitt gäller grundavgiften har alltid redan upp-
kommit när frågan om utmätning blir aktuell. Så kan vara fallet även med
en särskild avgift. Som nämnts får sökanden i ett enskilt mål ofta stå för
förrättningskostnadema om de inte kan tas ut av gäldenären i det aktuella
målet. Mot denna bakgrund anser vi att det knappast finns principiella
skäl att se annorlunda på förrättningskostnadema än på övriga delar av
vad som yrkas i ett utsökningsmål.

Med dagens grundavgifter på 500 resp. 1 000 kr i varje mål innebär
nuvarande regler att det belopp som beräknas inflyta måste vara ganska
stort för att utmätning skall kunna ske. Nackdelarna med dessa regler har
blivit ännu tydligare sedan grundavgifter införts även i allmänna mål från
och med år 1993. En gäldenär kan med nuvarande regler fredas mot ut-
mätning i stor utsträckning därför att grundavgifterna sammantagna upp-
går till ett inte obetydligt belopp. Särskilt stötande är det förhållandet att
en gäldenär på detta sätt får lättare att undgå utmätning ju fler mål han
har dragit på sig.

Dagens system får alltså klart otillfredsställande konsekvenser. Det
uppfattas i vida kretsar som orättvist och som ett omotiverat avsteg från
tanken att alla skall göra rätt för sig.

RSV har i rapporten diskuterat olika möjligheter att komma till rätta
med det beskrivna problemet och har funnit att det bara finns en tänkbar
lösning. RSV:s förslag går ut på att utmätning skall göras om denna, ef-
ter avdrag för kostnader som tillkommer efter utmätningen, kan beräknas
ge ett överskott som gör åtgärden försvarlig. Remissinstanserna har i all-
mänhet ställt sig bakom detta förslag.

Vi anser att RSV:s förslag bör följas. Den föreslagna regeln blir flexi-
bel och möjliggör för kronofogdemyndigheten att ta hänsyn till omstän-
digheterna i det enskilda fallet, t.ex. skuldbilden, utmätningens karaktär
och alternativa handlingsvägar. Regelns närmare innebörd blir denna. I
princip kan utmätning ske så snart någonting utöver de efter utmätningen
uppkommande kostnaderna kan beräknas bli betalt. Däremot behöver var-
ken de redan uppkomna kostnaderna eller resten av fordringsbeloppen be-
räknas bli fullt betalda. Avgörande är i stället att så mycket därav blir
betalt att utmätningen framstår som försvarlig. Därvid bör hänsyn tas
både till myndighetens arbetsinsats och till olägenheterna för gäldenären.
Utmätning av överskjutande skatt är en billig åtgärd som inte orsakar
någon värdeförstöring. Sådan utmätning bör därför alltid göras oavsett
vilka belopp det gäller. Det kan förhålla sig annorlunda med utmätningar

294

av egendom som kräver större arbetsinsatser i form av transport, för- Prop. 1993/94:50
varing, värdering, annonsering etc. eller som innebär ett stort ingrepp ur
gäldenärens synvinkel.

När pengar flutit in efter utmätning som gjorts till förmån för flera mål
bör, liksom enligt gällande ordning, de kostnader som är gemensamma
för flera mål betalas först. Därefter bör, såsom RSV har föreslagit, för-
delning ske mellan målen proportionellt efter fordringsbeloppet inklusive
övriga i respektive mål uppkomna förrättningskostnader, t.ex. grundav-
giften. Inom varje mål bör, precis som enligt dagens ordning, i första
hand förrättningskostnadema betalas.

Utbetalning av mycket små belopp medför som regel kostnader för bå-
de kronofogdemyndigheten och mottagande borgenär som inte står i pro-
portion till värdet av det som utbetalas. I dag gäller att kronofog-
demyndigheten inte är skyldig att betala ut belopp under 10 kr och att
sådana belopp om de inte betalas ut skall tillfalla staten. RSV har före-
slagit att beloppsgränsen höjs till 25 kr. I de fall flera mål finns och det
belopp som skulle utbetalas i något av dem skulle understiga 100 kr, bör
beloppet enligt RSV:s förslag i stället fördelas mellan andra mål där ford-
ringen inte blivit fullbetald, om inte särskilda skäl föranleder något annat.
För denna situation finns en förebild i 11 kap. 13 a § konkurslagen
(1987:672).

Förslagen har inte mött någon kritik under remissbehandlingen. Vi an-
ser att förslagen bör genomföras.

18.2 Forumfrågor

Regeringens förslag: Mål om utmätning skall kunna handläggas vid
den kronofogdemyndighet som är lämpligast från verkställighetssyn-
punkt. Ett mål skall kunna överlämnas från en myndighet till en
annan även efter det att utmätning skett eller andra åtgärder
vidtagits.

RSV:s förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.

Remissinstanserna: De som har uttalat sig är positiva till förslagen.

Skälen för regeringens förslag: I UB finns på flera ställen regler om
vilken kronofogdemyndighet som är behörig att handlägga olika sorters
mål. Gemensamt för alla typer av mål är att kronofogdemyndigheten i det
län där gäldenären eller svaranden har sitt hemvist alltid är behörig. Det
finns också vissa alternativa kompetensregler. Bl.a. får frågor om
utmätning av viss egendom prövas av myndigheten i det län där egendo-
men finns. Vissa specialregler finns om utmätning av fartyg, luftfartyg
och fordringar m.m. Såvitt gäller fast egendom föreskrivs att begäran om
försäljning bara får göras hos myndigheten i det län där fastigheten finns.
Verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet får
prövas av myndigheten i det län där verkställigheten skall eller kan ske.

295

Enligt vad RSV har anfört kan det finnas stora fördelar med att sam- Prop. 1993/94:50
ordna verkställigheten av mål mot olika gäldenärer och handlägga dem
vid en och samma myndighet. I mål om utmätning saknas med dagens
regler möjligheter till gemensam handläggning, om gäldenären varken är
bosatt eller har utmätningsbar egendom i det län, där målen bör sam-
ordnas. Exempel på mål som kan behöva samordnas är mål där det finns
solidariskt betalningsansvar eller annan påtaglig intressegemenskap.
Viktigast är dock samordningen för den s.k. specialindrivningen, dvs.
indrivning som ofta riktar sig mot ett stort antal bolag och bolagsföreträ-
dare på olika håll i landet. Mycket rationellt skulle det vara att i en s.k.
skalbolagshärva kunna handlägga mål mot alla bolag i en och samma ked-
ja vid en enda kronofogdemyndighet. RSV har mot denna bakgrund fram-
hållit att det är angeläget att ett mål alltid kan handläggas där verkställig-
heten med fördel kan äga rum. Remissinstanserna har inte haft något att
invända mot de föreslagna ändringarna.

Vi delar uppfattningen att forumreglerna bör ha som främsta syfte just
att styra handläggningen till den myndighet som är lämpligast från verk-
ställ ighetssynpunkt. Samma regler bör därför gälla för utmätningsmålen
som för t.ex. mål om kvarstad. Vårt förslag är alltså att frågor om ut-
mätning skall få prövas hos kronofogdemyndigheten i det län där gälde-
nären har sitt hemvist, där han har egendom eller där verkställighet
annars lämpligen kan ske.

UB:s regler om kronofogdemyndigheternas behörighet kompletteras av
regler om att mål i vissa fall får överflyttas från en myndighet till en
annan. Om ansökan har gjorts vid en myndighet och även en annan myn-
dighet är behörig, får målet överlämnas till den myndigheten om målet
inte utan avsevärd olägenhet kan handläggas vid den förra myndigheten
eller överlämnande annars uppenbart främjar målets handläggning. RSV
har föreslagit att förutsättningarna för överlämnande mjukas upp något,
så att detta kan ske så snart målets handläggning främjas därigenom.

För närvarande är det inte möjligt att överlämna ett mål till en annan
kronofogdemyndighet efter det att en utmätning har gjorts, bortsett från
i det fallet att viss egendom har utmätts av flera kronofogdemyndigheter.
Enligt RSV är det angeläget att ett mål kan överlämnas från en kronofog-
demyndighet till en annan även efter det att utmätning skett.

RSV:s förslag vad gäller överlämnande av mål har inte mött några in-
vändningar under remissbehandlingen. För vår del anser vi att den före-
slagna uppmjukningen av den allmänna överlämnanderegeln är ändamåls-
enlig och bör kunna godtas. Frågan om överlämnande av ett mål efter det
att utmätning har skett är något mer komplicerad. Ett sådant överlämnan-
de kan nämligen i händelse av överklagande medföra att en utmätning
överklagas till en viss domstol och att beslut i samma utsökningsmål se-
nare överklagas till en annan domstol. Emellertid kan det bara bli fråga
om ett fåtal sådana fall. Dessutom kan det redan i dagens system upp-
komma liknande situationer då kronofogdemyndighetens åtgärder i ett mål
överklagas vid flera tillfällen. Då kan nämligen en domstol vid flera olika
tillfällen få pröva överklagande av beslut som fattats i samma utsöknings-
mål. Den omständigheten att sådan prövning i framtiden skulle kunna få

296

göras vid olika domstolar innebär därför enligt vår mening inte någon Prop. 1993/94:50
principiell skillnad och inte något hinder mot den föreslagna lösningen.

Vi bedömer också att denna lösning är viktig för att möjligheterna till
samordning av utsökningsmål skall kunna tas till vara fullt ut. Ett mål bör
därför få överlämnas till en annan kronofogdemyndighet även efter det
att utmätning — eller någon annan verkställighetsåtgärd, t.ex. kvarstad —
har vidtagits.

RSV har i sin översyn också föreslagit att löneexekutiva mål där gälde-
nären saknar hemvist i Sverige skall koncentreras till Kronofogdemyn-
digheten i Stockholms län. Vi gör bedömningen att den frågan bör prövas
i anslutning till de omfattande ändringar i reglerna om exekution i lön
som RSV har föreslagit i sin rapport.

18.3 Ikraftträdande

De i detta kapitel föreslagna ändringarna kräver endast mindre ADB-
förberedelser och annat förberedande arbete. Därför bör ändringarna
kunna träda i kraft redan den 1 januari 1994. De nya reglerna bör gälla
i alla mål hos kronofogdemyndigheterna, alltså även i de mål som är an-
hängiga vid ikraftträdandet. Några övergångsbestämmelser bedömer vi
därför inte som nödvändiga.

297

BUDGETEFFEKTER

19 Budgeteffekter

Prop. 1993/94:50

Bedömningarna av budgeteffekterna utgör i tillämpliga delar en uppdate-
ring i förhållande till dels betänkandet Neutral företagsbeskattning (SOU
1991:100), dels betänkandena Fortsatt reformering av företagsbeskatt-
ningen, del 1 (SOU 1992:67) och Fortsatt reformering av företagsbe-
skattningen, del 2: Den ekonomiska dubbelbeskattningen (SOU 1993:29).

Vid uppdateringen har hänsyn bl. a. tagits till ny information vad gäller
den ekonomiska utvecklingen och också avseende utfallet av 1992 års
taxering. Vid olika ränteberäkningar tillämpas genomgående en räntesats
på 7,5 %.

19.1  Lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen

Bedömningarna baseras i huvudsak på analyser i betänkandet Fortsatt
reformering av företagsbeskattningen, del 2: Den ekonomiska dubbel-
beskattningen (SOU 1993:29). Eftersom uppgifter avseende 1992 års
taxering numera är tillgängliga, har bedömningen av sänkt reavinst-
beskattning för hushåll delvis baserats på dessa.

Vad gäller utdelningsinkomster för hushåll, och till en del vad gäller
bolagens utdelningsinkomster, finns ny statistik tillgänglig.

19.1.1 Slopad skatt på utdelningsinkomster

För att avgöra skattebortfallets storlek fordras en bedömning av de
utdelningsinkomster som i dag är skattepliktiga och som tillfaller hushåll
och juridiska personer (i det senare fallet avseende kapitalplacerings-
aktier).

Enligt aktuella nationalräkenskaper uppgick för år 1991 hushållens
utdelningsinkomster till 7,5 mdkr och för år 1992 till 6,9 mdkr. Med en
framskrivning motsvarande den som gjordes i betänkandet, men utan
beaktande av den kraftiga reduktion i direktavkastning som uppkom våren

1993, kan hushållens utdelningar bedömas uppgå till 7,3 mdkr för år

1994, till 7,8 mdkr för år 1995 och till 8,3 mdkr för år 1996. Detta
innebär att kostnaden för ett slopande av skatten på utdelningar vad gäller
hushållen uppgår till 2,1 mdkr.

298

Bolagens mottagna utdelningar uppgår till 4,2 mdkr.1 En framskriv- Prop. 1993/94:50
ning resulterar i utdelningar år 1994 på 4,5 mdkr, år 1995 på 4,8 mdkr
och år 1996 på 5,1 mdkr. Kostnaden för ett slopande av utdelnings-
beskattningen vad gäller bolagen uppgår därmed till 1,3 mdkr.

Sammantaget uppgår kostnaderna för slopande av skatten på ut-
delningsinkomster till 3,4 mdkr.

Ett delvis bibehållande av pensionssparandets relativt förmånliga
skattebehandling innebär en viss justering av avkastningsskatten på
pensionssparandet (se avsnitt 5.5).

Den föreslagna justeringen innebär att gynnade aktier i P-försäkringar
tas upp till 80 % av marknadsvärdet och att gynnade aktier i K-försäk-
ringar tas upp till 65 % av marknadsvärdet. Detta ger ett skattebortfall
på 0,3 mdkr.

19.1.2 Reducerad skatt på reavinster

Hushållens andel av börsaktievärdet uppgick år 1991 till 14,3 %. Med ett
börsvärde i början av augusti 1993 på ca 700 mdkr, och med beaktande
av omsättningshastighet m. m. kan de realisationsvinster på börsaktier
som hushållen varje år tar upp till beskattning uppskattas till 6,51 mdkr.
Basen för onoterade aktier uppskattas till 3,84 mdkr.

HINK-undersökningen avseende hushållens inkomster år 1991
innehåller uppgifter som föranleder en justering av denna uppskattning.
Det kan noteras att undersökningen avser inkomståret efter börsens
kraftiga nedgång hösten 1990 med 200 mdkr. De förluster denna
framkallade borde därmed vara realiserade till betydande del inkomståret
innan. Enligt undersökningen uppgår hushållens samlade aktievinster till
6,60 mdkr. Den samlade basen för beräkning av hushållens realisations-
vinster på aktier och andelar uppskattas därför till 8,52 mdkr, något som
ger ett skattebortfall vid halvering av realisationsvinstbeskattningen på
1,07 mdkr.

Bolagens andel av börsaktievärdet uppgick år 1991 till 19,8 %, vilket
ger en aktievinstbas avseende bolagens börsaktier på 5,83 mdkr.
Bolagens innehav av onoterade aktier uppgick 1991 till 255,8 mdkr.
Aktievinstbasen avseende bolagens icke-noterade aktier uppgick därmed
till 4,91 mdkr. Detta innebär att kostnaden för halverandet av reavinst-
skatten hos bolagen kan beräknas uppgå till 1,18 mdkr.

Per 1993-01-01 uppgick värdet på allemansfonderna till 47,2 mdkr.
Detta ger en skattebas på 2,61 mdkr. En sänkning av reavinsten på

i

Utdelning på kapitalplaceringsaktier i icke-finansiella bolag 1991 var 3 498 mkr.
(Företagen 1991, SCB, 1993). För affärsverken var utdelningen på kapital-
placeringsaktier år 1991 på 19 mkr. (ibid). Kapitalplaceringsaktier i bankerna
uppskattas till 79 mkr. år 1991 (Bankerna 1991, SCB, 1992). Fondkommissions-
bolagens utdelningar uppskattas till 23 mkr. år 1991 (Kapitalmarknaden del II, kv 4
1991, SCB, 1992). Skadeförsäkringsbolagens utdelningar på kapitalplaceringsaktier
uppskattas till 49 mkr. (Försäkringsbolagen under 1991, SCB, 1993).

299

fondandelar från 20 % till 12,5 % innebär ett skattebortfall på 0,26 Prop. 1993/94:50
mdkr.

Sammantaget uppgår därmed den statsfinansiella kostnaden såvitt avser
en halvering av aktievinstbeskattningen till 2,51 mdkr.

För investmentföretag och aktiefonder innebär förslaget en reduktion av
påförd schablonintäkt vad gäller gynnade instrument. Reduktionen be-
räknas ge ett skattebortfall på 0,2 mdkr. Med beaktande av att reavinster
för ägare av aktier i investmentbolag och andelar i värdepappersfonder
(för fonder med minst 90 % aktier) får tas upp till 50 %, utgör den höjda
schablonintäkten på inte gynnade instrument på bolags-/fondnivån en
inkomstneutral åtgärd.

19.1.3 Avveckling av Annell-avdraget

De utdelningar från aktiebolag som uppfyller de kvalitativa förut-
sättningarna för Annell-avdrag med avseende på givaren och mottagaren
kan för år 1991 beräknas till 17,9 mdkr. För varje tidpunkt kan
bestämmas hur stor andel av dessa utdelningar som uppfyller de
kvantitativa villkoren för avdrag (Annell-avdragsbasen). Vid 1995 års
taxering har Annell-systemet ännu inte nått full verkan. (Systemet i dess
nuvarande form introducerades 1979.) Detta innebär att Annell-avdrags-
basen växer över tiden.

Om Annell-lagen upphävs fr. o. m. 1994 ger detta en skatteskärpning
som på kort sikt består i den förlorade skattelättnaden på Annell-
avdragsbasen. Vid 1995 års taxering kan Annell-avdragsbasen i frånvaro
av ändringar uppskattas till 7,6 mdkr, vilket ger en skatteskärpning för
bolagen på 2,1 mdkr för inkomståret 1994. För inkomståren 1995 och
1996 uppgår basen till 9,3 respektive 11,3 mdkr och skärpningen till 2,6
respektive 3,2 mdkr.

Grunderna för beräkningarna redovisas i appendix till bilaga 2 i
betänkandet SOU 1993:29.

19.1.4 Avskattning av windfall gains

Den totala skattelättnaden på bolagskapital av nu aktuella förslag uppgår
till 2,0 mdkr. Eftersom dessa inte finansieras inom bolagssektom kan s.k.
windfall gains uppkomma genom att aktiekurserna stiger. Därigenom
ökar underlaget för den framtida aktievinstbeskattningen.

Underlaget för aktievinstskatt antas växa med 11 % per år (total-
avkastning på 14 % med avdrag för direktavkastning på 3 %). Dis-
konteringsräntan antas vara 14 %. Nuvärdet av framtida skattebortfall
uppskattas till 17,3 mdkr. Detta är maximala windfall gains, som kan
reduceras genom ökat utbud av aktier från utlandet och från skattefria
subjekt i Sverige. Om man schablonmässigt antar att hälften av maximala
windfall gains uppkommer och att dessa vinster realiseras med lika delar
över en tioårsperiod, erhålls en årlig breddning av underlaget för

300

aktievinstskatten på 0,9 mdkr. Detta ger en inkomstförstärkning på Prop. 1993/94:50
0,1 mdkr.

19.2 Beskattning av bolagsinkomster

19.2.1 Sänkt bolagsskattesats och avskaffad surv

I SOU 1992:67 behandlades utförligt den sänkning av bolagsskattesatsen
som är möjlig vid ett slopande av rätten till survavsättningar. Dis-
kussionen avsåg den intäktsneutrala skattesatsen i ett fortvarighets-
tillstånd, dvs. utan beaktande av skatteeffekter genom återföring av
tidigare gjorda survavsättningar. Denna intäktsneutrala skattesats visar sig
vara beroende av räntabiliteten på eget kapital övergångsåret på så sätt
att en låg räntabilitet ger en högre skattesats och vice versa.

Med användandet av denna metodik kan den intäktsneutrala skattesatsen
antas ligga mellan 24,8 % och 25,1 %. Den förra uppgiften avser ett mer
långsiktigt tidsperspektiv där räntabiliteten överensstämmer med
genomsnittet för 1980-1990 medan den senare avser förväntad räntabilitet
i ett kortare tidsperspektiv (1994).

Enligt aktuella bedömningar från RRV beräknas inkomstskatten för
juridiska personer exkl. skatt på återförda uppskovsbelopp uppgå till

19,6 mdkr för inkomståret 1994. Vid en bolagsskattesats på 28 % innebär
detta en inkomstförstärkning för det offentliga. För de olika antagandena
om intäktsneutrala skattesatser vid ett avskaffande av surv ger detta nya
skattebaser enligt tabell 19.1.

Tabell 19.1: Nya skattebaser och budgeteffekter vid alternativa intäktsneutrala
skattesatser 1994 och på lång sikt. Ny skattesats 28 %. mdkr.

Intäktsneutral skattesats

24,8 %

25,1 %

Ny skattebas

79,0

78,2

Budgeteffekt

2,6

2,3

Den varaktiga budgeteffekten (vid en räntabilitetsnivå motsvarande
genomsnittet för åren 1980-1990) uppgår alltså till ca + 2,6 mdkr,
medan den kortsiktiga effekten (vid en räntabilitet på 13,3 % 1994)
innebär en inkomstförstärkning på 2,3 mdkr.

19.2.2 Avveckling av surv och sänkt skatt på kvarvarande
uppskovsbelopp

I detta avsnitt redovisas budgetförstärkningen när hälften av de vid 1992
års bokslut gjorda survavsättningarna återförs i lika delar under 5 år med
början vid 1995 års taxering.

301

Baserat på uppgifter från 1992 års taxering kan juridiska personers surv
i 1992 års bokslut beräknas uppgå till 53 mdkr. Vid den beskrivna
återföringsmodellen kommer skatteuttaget att höjas temporärt med

1,1 mdkr per år. Därvid har beaktats möjligheten att avsätta 25 % av
återförd surv till periodiseringsfond. Den varaktiga budgetförstärkningen
— räntan på nuvärdet av denna ström av skattebetalningar — uppgår till
0,4 mdkr.

En sänkning av bolagsskattesatsen med 2 procentenheter innebär att
skatten sänks på kvarvarande uppskovsbelopp, i realiteten endast på den
del av ursprungligt fastställt belopp som i normalfallet skall återföras vid
1995 års taxering. Baserat på aktuella bedömningar av RRV kan det
kvarvarande uppskovsbeloppet beräknas till 14,3 mdkr. Skattebortfallet
blir därmed 0,3 mdkr. Detta är den kortsiktiga likviditetseffekten medan
den varaktiga effekten, räntan på detta belopp, uppgår till ca 22 mkr.

Prop. 1993/94:50

19.2.3 Periodiseringsfonder

Förslaget till avdragsgilla periodiseringsfonder innebär att maximalt 25 %
av årsvinsten får avsättas till fond. Gjorda fondavsättningar skall återföras
till beskattning efter en period av 5 år.

Den finansiella bedömningen av det föreslagna systemet är förknippad
med en betydande osäkerhet som framför allt gäller i vilken utsträckning
systemet kommer att utnyttjas av företagen. Följande utgångspunkter har
gällt för bedömningen.

I URF (SOU 1989:34) redovisades resultat från vissa simuleringar som
visade att ett system med surv under perioden 1980-1986 skulle ha
utnyttjats till 70-80 %. Att utnyttjandegraden understiger 100 % beror i
första hand på att företagen för att kunna betala utdelningar tvingas
redovisa en viss del av vinsten till beskattning. Den del av vinsten som
därmed ej kan avsättas till surv är beroende av räntabiliteten; vid låg
räntabilitet utnyttjas reserveringsmöjligheter i mer begränsad omfattning
än vid hög räntabilitet. I den tidigare bedömningen av kostnaden för
sänkt skattesats och slopad surv förutsattes räntabiliteten ligga i nivå med
genomsnittet för 1980-talet, vilket gav en intäktsneutral skattesats på
24,8 %. Vid denna skattesats kan utnyttjandegraden för ett system med
surv beräknas uppgå till ca 75 %.

Såvitt gäller utnyttjandegraden av det föreslagna systemet med
periodiseringsfonder finns anledning tro att utnyttjandegraden kommer att
avvika något från vad som gällt för systemet för surv. Först kan
emellertid konstateras att systemet med periodiseringsfonder uppvisar
stora likheter med survsystemet som i sig talar för en likartad utnyttjan-
degrad. Exempelvis innebär båda systemen att företagen ges en räntefri
skattekredit, där dock kreditperioden är kortare i systemet med periodise-
ringsfonder. Men vissa korrigeringar är dock motiverade.

För det första kan noteras att den maximala avsättningen till periodi-
seringsfond, mätt som andel av obeskattad vinst, är något högre än i
survsystemet. Maximal avsättning uppgår till 25 %, ej till ca 23 % som

302

i survsystemet. Vid given lönsamhet tenderar detta att reducera ut- Prop. 1993/94:50
nyttjandegraden. Reduktionen kan beräknas uppgå till 6,5 procentenheter.

Å andra sidan kan utnyttjandegraden i systemet med periodiserings-
fonder förväntas ligga något högre i den nu aktuella miljön med en
skattesats på 28 %. Detta är en lägre skattesats än vid gällande regler,
vilket innebär att den tröskelvinst företagen tvingas redovisa för att kunna
lämna utdelning är lägre än vid gällande regler. Detta motiverar en
uppjustering av utnyttjandegraden med 3 procentenheter.

Sammantaget ger de båda korrigeringarna en beräknad utnyttjandegrad
av systemet med periodiseringsfonder på ca 71,5 %, alltså något lägre än
vid gällande regler och med surv.

Vid den antagna utnyttjandegraden och med vissa kompletterande
antaganden om beskattningen av återförda fondavsättningar (se SOU
1992:67) kan den varaktiga kostnaden för systemet beräknas uppgå till

1,6 mdkr. Denna kostnad — som består av räntan på summa nuvärde-
beräknade skatteeffekter av systemet — är lägre än systemets kostnader
på kort sikt under uppbyggnadsfasen. För inkomståret 1994 kan denna
kostnad beräknas uppgå till 3,9 mdkr. Uppgifterna avser juridiska
personer. Systemets kostnader för enskilda näringsidkare redovisas i
annat sammanhang (se avsnitt 19.3.1)

19.3 Beskattning av enskilda näringsidkare och handelsbolag

Bedömningen för enskilda näringsidkare koncentreras till de mest
betydelsefulla inslagen i de nya reglerna, möjligheten till positiv
räntefördelning, avsättning till periodiseringsfond och ökning av
expansionsmedel. Övriga förändringar antas inte ge några beaktansvärda
budgeteffekter.

19.3.1 Räntefördelning, expansionsmedel och periodiseringsfonder

I förhållande till redovisningen i SOU 1991:100 väljs här en annan
uppläggning i det att kostnaderna för positiv räntefördelning, avsättning
till periodiseringsfond och ökning av expansionsmedel bedöms i ett
sammanhang. Utgångspunkten är därvid att näringsidkarna gör uttag från
verksamheten för privata ändamål i samma omfattning efter regelför-
ändringen som före. Möjligheten till uttag som enkelbeskattad kapital-
inkomst minskar skattekostnaden för uttag och skapar utrymme för
avsättning till periodiseringsfond och ökning av expansionsmedel, där de
avsatta beloppen bestäms residuellt i beräkningsmodellen. Beräkningarna
görs på aggregerat material och följaktligen har inte förhållanden och
olika slag av restriktioner för enskilda företagare kunnat beaktas.

Bedömningen av gäller enskilda näringsidkares utnyttjande av periodi-
seringsfonder, blir i första hand beroende på vad man tror om de
enskildas behov av att upprätthålla en viss inkomst av näringsverksamhet
och därmed erlagda egenavgifter så att tillräckliga förmåner erhålls.

303

Redan med räntefördelning sjunker de inbetalda egenavgiftema. Ränte- Prop. 1993/94:50
fördelningen är obligatorisk, och innebär en reduktion av förmånerna
med 1,4 mdkr. I förhållande till förmånsnivåerna vid gällande regler är
detta en reducering med 25 %. Mot denna bakgrund framstår det som
mindre sannolikt att utnyttjandet av periodiseringsfondssystemet (med
beaktande av restriktionen om oförändrad disponibel inkomst ligger
utnyttjandegraden på 52 %) medför en ytterligare sänkning av för-
månsnivån.

För inkomståret 1994 kan enskilda näringsidkares inkomst av närings-
verksamhet före egenavgift och surv beräknas uppgå till ca 30 mdkr. Det
sammanlagda uttaget av egenavgifter och inkomstskatter vid oförändrade
regler kan beräknas uppgå till 12,6 mdkr. Disponibel inkomst för privat
bruk uppgår till 16,2 mdkr.

För gruppen företagare kan den genomsnittliga marginalskatten
beräknas till 30 %, och den genomsnittliga inkomstskatten för för-
värvsinkomster vid gällande regler beräknas till 27 %. Beloppet som
beskattas som förvärvsinkomst när möjlighet för räntefördelning och
ökning av expansionsmedel föreligger är mindre, och därmed sjunker
genomsnittsskatten till 26,0 %.

Baserat på uppgifter från 1992 års taxering kan underlaget för positiv
räntefördelning uppskattas till ca 60,8 mdkr. Möjligheten till positiv
räntefördelning innebär att näringsidkarna kan ta ut 5,2 mdkr som
inkomst av kapital vid en statslåneränta på 7,5 %. På detta betalas

1,6 mdkr i kapitalinkomstskatt 1994 eftersom kapitalskattesatsen fort-
farande uppgår till 30 %, och beloppet efter skatt för privat bruk uppgår
till 3,6 mdkr.

Efter uttag som kapitalinkomst återstår 24,8 mdkr före avsättning till
periodiseringsfond, före ökning av expansionsmedel och före beskattning
som inkomst av näringsverksamhet.

Med restriktionen att uttagen för privat bruk efter skatt skall vara
oförändrade definieras ett krav på uttag som inkomst av näringsverksam-
het som efter skatter och avgifter skall ge 12,6 mdkr (16,2-3,6). På
denna inkomst utgår skatter och avgifter på sammanlagt 9,5 mdkr. Detta
ger ett utrymme för avsättning till periodiseringsfond eller ökning av
expansionsmedel på 2,7 mdkr (24,8-12,6-9,5).

Vid de föreslagna reglerna uppgår det sammanlagda skatte- och
avgiftsuttaget till 11,1 mdkr (1,6+9,5). I relation till uttaget vid gällande
regler på 12,6 mdkr ger detta ett inkomstbortfall för den konsoliderade
offentliga sektorn på 1,5 mdkr, när hänsynt tas till reducerade förmåner.
Vid denna beräkning som avser den kortsiktiga effekten har använts en
statslåneränta på 7,5 % (och en kapitalskattesats på 30 %). För beräk-
ningar på lång sikt bör samma ränta användas. Detta ger en varaktig
effekt på 1,2 mdkr när hänsyn tas till att periodiseringsfonder måste
återföras till beskattning efter 5 år.

304

19.3.2 Avveckling av surv

Prop. 1993/94:50

Baserat på uppgifter från utfallet av 1992 års taxering kan enskilda
näringsidkares avsättningar till surv beräknas uppgå till ca 11,2 mdkr.
Vid de föreslagna återföringsreglema och med ett antagande att återförda
survavsättningar delvis avsätts till periodiseringsfonder och i övrigt
beskattas som expansionsmedel kan den varaktiga budgetförstärkningen
beräknas till 0,1 mdkr. Skatteuttaget under återföringsperioden ökar med
0,2 mdkr per år.

19.4 Kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot
inkomst av tjänst

Enligt förslaget medges kvittning av underskott av aktiv näringsverksam-
het mot inkomst av tjänst med i olika avseenden väsentliga begräns-
ningar.

Enligt uppgift från senast tillgängliga taxeringsstatistiska undersökning
från RRV, avseende inkomståret 1990, uppgick summa underskott i de
gamla inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse-, till
sammanlagt 10,5 mdkr. Med hänsyn till de olika begränsningsreglema
och grundad i de överväganden som gjordes i SOU 1992:67 torde de
kvittningsbara underskotten inte komma att överstiga 1,8 mdkr.

Vid en bedömning av de varaktiga skatteeffekterna bör beaktas dels den
genomsnittliga marginalskatten i inkomstslaget tjänst, dels den genom-
snittliga totala marginalskatten på inkomst av näringsverksamhet. Den
senare faktorn är betydelsefull, eftersom näringsidkaren i frånvaro av
kvittning mot inkomst av tjänst skulle ha kunnat spara underskottet för
kvittning mot framtida överskott i förvärvskällan (mot egenavgifter och
inkomstskatt).

Vid en genomsnittlig marginalskatt på 31,04 % och med antagande att
70 % av de aktiva näringsidkarna enbart betalar kommunalskatt blir den
genomsnittliga marginalskatten i inkomstskatten 37 %. Den genomsnitt-
liga marginalskatten på inkomst av näringsverksamhet — inklusive
skattedelen av egenavgifterna — kan beräknas uppgå till 46,1 %.2

I frånvaro av kvittning mot tjänsteinkomster kan näringsidkarna kvitta
underskottet mot framtida inkomst av näringsverksamhet. Nettobud-
geteffektens storlek vid kvittning av inkomst mot tjänst beror på hur lång

2

Följande antaganden görs. För personer som betalar enbart kommunalskatt utgörs
skattedelen av egenavgifter av den särskilda löneskatten (17,69 %) vilket vid en
kommunalskatt på 31,04 % ger en marginalskatt på 40,5 %. För personer som betalar
statlig inkomstskatt med 20 % vars inkomster efter avgifter understiger 7,5 basbelopp
är skattedelen av egenavgifterna densamma som för den tidigare gruppen, vilket ger
en marginalskatt på 57,7 %. För personer med inkomster överstigande 7,5 basbelopp
utgör egenavgifterna i sin helhet skatt vilket ger en total marginalskatt på 62,6 %. Vid
sammanvägningen av marginalskatterna antas personer med inkomster över 7,5
basbelopp utgöra 10 % av hela gruppen, medan personer med statlig inkomstskatt med
inkomster under 7,5 basbelopp utgör 20 % av hela gruppen.

20 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 50

305

tid som förflyter till dess att den alternativa kvittningen kan ske. Prop. 1993/94:50
Bedömningen blir osäker. Om den genomsnittliga tiden antas vara 5 år
blir nettobortfallet, mätt i nuvärde, vid ett underskott på 1,8 mdkr 5 %
av underskottet3, dvs. 88 mkr. Antas i stället den genomsnittliga tiden
vara 3 år föreligger approximativt inget bortfall.

Effekten på kort sikt blir betydligt större genom att den kompenserade
basbreddningen genom bortfall av kvittning mot framtida överskott slår
igenom först med viss tidsfördröjning. Den kortsiktiga effekten utgörs av
minskad skatt på tjänsteinkomster, vilken vid ett underskott på 1,8 mdkr
utgör 0,7 mdkr.

Sammanfattningsvis kan det varaktiga inkomstbortfallet på grund av
utökad kvittningsrätt beräknas uppgå till högst 0,1 mdkr per år. Effekten
på kort sikt blir 0,7 mdkr.

19.5 Månatlig uppbörd av preliminär F-skatt

Uppbörden av debiterad preliminär F-skatt avseende kalenderåren 1991
och 1992 uppgick till 43 resp. 38 mdkr. Med utgångspunkt från dessa
inbetalningar kan en månatlig uppbörd av F-skatt uppskattas ge en årlig
räntevinst för det allmänna på ca 0,2 mdkr. För de skattskyldiga medför
den föreslagna ordningen en ränteförlust av motsvarande storlek. En
månatlig uppbörd ger dessutom en budgetmässig engångseffekt för
budgetåret 1993/94 med en förstärkning på 3,4 mdkr.

19.6 Återföring av kvarvarande uppskovsbelopp för enskilda
näringsidkare

Enligt förslaget skjuts återföringen av uppskovsbelopp för enskilda
näringsidkare och handelsbolag upp till 1995 års taxering. Denna senare-
läggning av avskattningen beräknas ge en starkt begränsad varaktig effekt
för den konsoliderade offentliga sektorn. Effekten på kort sikt för
budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till - 0,7 mdkr.

19.7 Sammanfattning för reformförslagen

I tabell 19.2 sammanfattas gjorda bedömningar av budgeteffekterna, där
redovisningen avser de varaktiga effekterna och effekterna på kort sikt
för den konsoliderade offentliga sektorn. Det kan noteras att de före-
slagna reglerna för enskilda näringsidkare genom förslagen om positiv

3

Med ett underskott på U gäller att skattebortfallet ges av

(0,37-0,461/1,075t)*U, där T är tiden fram till dess att kvittning mot överskott i nä-
ringsverksamhet kan ske.

306

räntefördelning och ökning av expansionsmedel medför en omfördelning Prop. 1993/94:50
av skatteuttaget från kommuner och socialförsäkringssektor till staten.

Tabell 19.2: Finansiella effekter för konsoliderad offentlig sektor av olika
åtgärder, mdkr.

Varaktig
effekt

Kort sikt
(helår)

Enskilda näringsidkare

1. Positiv räntefördelning,

periodiseringsfond och ökning

av expansionsmedel

- 1,2

- 1,3

2. Kvittning mot inkomst av tjänst

- 0,1

- 0,7

3. Återföring av SURV

0,1

0,3

4. Uppskjuten återföring av

uppskovsbelopp

0,0

- 0,7

Summa enskilda näringsidkare

- 1,2

-2,4

Juridiska personer

1. Slopad SURV/sänkt skattesats

2,6

2,3

2. Sänkt skatt på kvarvarande

uppskovsbelopp

0,0

- 0,3

3. Periodiseringsfonder

- 1,6

- 3,9

4. Återföring av SURV

0,4

1,1

Summa juridiska personer

1,4

- 0,8

Lättnad i dubbelbeskattningen

1. Slopad skatt på utdelning

- 3,4

- 3,4

2. Halverad reavinstskatt

inkl, allemansfonder

- 2,5

- 2,5

3. Slopat Annellavdrag

2,6

2.6

4. Justerad schablonintäkt

- 0,2

- 0,2

5. Reducerad avkastningsskatt

- 0,3

- 0,3

6. Avskattning av Windfall gains

0,1

0,1

Summa lättnader i dubbelbeskattningen

-3,7

-3,7

Månadsuppbörd F-skatt

0,2

3,4

Summa

-3,3

- 3,5

19.8 Reformens finansiering

Sammantaget medför reformförslagen ett varaktigt inkomstbortfall för den
konsoliderade offentliga sektorn på 3,3 mdkr. Av detta har utrymme
redan reserverats inom ramen för innevarande års statsbudget mot-
svarande 1,7 mdkr.

I rådande statsfinansiella läge är det utomordentligt angeläget att
resterande del finansieras på ett ansvarsfullt sätt. Detta sker genom en
höjning av folkpensionsavgiften för arbetsgivare och egenföretagare samt
de särskilda löneskatterna med 0,2 procentenheter och som en följd av att
avdrag för ökade levnadskostnader vid utrikes tjänsteresor jämställs med
reglerna för inrikes resor.

Förslaget om en höjning av folkpensionsavgiften och de särskilda
löneskatterna med 0,2 procentenheter bygger på följande avvägning.

307

En finansiering med höjda avgifter har i sig nackdelar, då den bidrar Prop. 1993/94:50
till att, visserligen marginellt, höja företagens arbetskraftskostnader.

Åtgärden får dock ses i ljuset av vad som hänt i den svenska ekonomin
under det senaste året.

Sveriges konkurrenskraft har stärkts mycket kraftigt de senaste åren.
Det har skett genom att arbetsgivaravgifterna sänkts med sammanlagt
4,64 procentenheter, genom kraftiga produktivitetsförbättringar och
genom kronans depreciering. Med hänsyn till dels behovet av full
finansiering i det ansträngda statsfinansiella läget, dels de positiva
effekter som förslagen i övrigt kommer att få för företagande och tillväxt
kan en finansiering som delvis sker genom en mycket begränsad höjning
av avgifterna accepteras. När utrymme för ytterligare skattesänkningar
föreligger kan denna del av finansieringen omprövas.

Såvitt gäller avdraget för ökade levnadskostnader vid utrikes tjänste-
resor fullföljs de förändringar som aviserades i samband med skatte-
reformen. Avdraget kommer, i likhet med vad som gäller för inrikes
tjänsteresor, att avse ökningen av levnadskostnaderna vid resan. Med
tanke på de särskilda problem som kan uppstå i fråga om att hålla nere
kostnaderna vid utrikes resor blir reglerna mer generösa. Förändringen
kan beräknas ge ökade skatte- och avgiftsintäkter på 400-500 mkr (jfr
prop. 1993/94:90).

19.9 Effekter för skatteförvaltningen

RSV har i sitt remissyttrande redovisat en bedömning av kostnaderna för
att administrera det nya regelverket. Enligt RSV medför främst be-
stämmelserna om räntefördelning men även vissa andra delar av förslaget
ett betydande merarbete vad gäller enskilda näringsidkare och delägare
i handelsbolag. På bolagens område gör RSV bedömningen att förslaget
totalt sett inte medför något ökat resursbehov.

En alternativ bedömning av de resursmässiga konsekvenserna avviker
något från RSV:s egna bedömning. Det merarbete som utan tvivel upp-
kommer vad gäller beskattningen av enskilda näringsidkare och delägare
i handelsbolag kompenseras enligt den alternativa bedömningen delvis av
förenklingar på bolagsområdet. Frågan om de resursmässiga konse-
kvenserna av förslaget avses att behandlas i 1994 års budgetproposition.
Vissa kostnader för genomförandet uppkommer också under innevarande
budgetår.

308

20 Författningskommentar                          Prop. 1993/94:50

20.1 Lagen om räntefördelning vid beskattning

1 §

Av paragrafen framgår att räntefördelning skall ske för fysisk person och
svenskt dödsbo. Någon valfrihet föreligger alltså inte.

Lagen gäller även för utomlands bosatta personer som bedriver
näringsverksamhet för vilken föreligger skattskyldighet här i riket. Av

21 § framgår att fysisk person som inte är bosatt här i landet ändå är
skattskyldig för inkomst av kapital på grund av räntefördelning enligt 4 §.
Dödsbo efter person som vid sitt frånfälle inte var bosatta eller stadigvar-
ande vistades här i riket omfattas inte av lagen. Sådant dödsbo likställs
enligt 16 § 2 mom. SIL med utländskt bolag.

Verksamhet som bedrivs av utländsk juridisk person omfattas inte av
lagen. Anledningen härtill är att bestämmelserna om justerat ingångsvärde
enligt 28 § SIL inte är tillämpliga på dessa (jfr RÅ 1992 ref 94).

Fördelningsunderlag

2 §

I paragrafens första stycke anges hur fördelningsunderlaget skall
beräknas. För enskild näringsidkare och dödsbo utgörs fördelningsun-
derlaget av skillnaden mellan tillgångar och skulder i verksamheten med
vissa justeringar (8-12 och 18 - 20 §§). Beräkningen av fördelnings-
underlaget skall avse förhållandena vid utgången av beskattningsåret före
det aktuella beskattningsåret.

I andra stycket anges hur fördelningsunderlaget för verksamhet som
bedrivs i handelsbolag skall beräknas. Utgångspunkten är delägarens
justerade ingångsvärde för andelen i bolaget enligt 28 § SIL. Lagrådet
har föreslagit att ett förtydligande skall göras så att det framgår att det är
det justerade ingångsvärdet sedan hänsyn tagits till den ökning eller
minskning av ingångsvärdet som följer av lagrådets förslag till 21 §
räntefördelningslagen och 15 § expansionsmedelslagen vid utgången av
närmast föregående beskattningsår som avses. Hänsyn har tagits till
Lagrådets förslag. Regleringen har emellertid gjorts i 28 § SIL. Om
andelen i handelsbolaget utgör omsättningstillgång är det i stället andelens
skattemässiga värde vid utgången av närmast föregående beskattningsår
som är utgångspunkt för beräkningen. Vissa justeringar skall göras av det
justerade ingångsvärdet resp, det skattemässiga värdet (17 - 20 §§).

309

Fördelningsbelopp

Prop. 1993/94:50

3 §

I paragrafen definieras positivt resp, negativt fördelningsbelopp. Ett
positivt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattningsåret ökad med en procentenhet multi-
plicerad med ett positivt fördelningsunderlag. Ett negativt fördelningsbe-
lopp utgörs av statslåneräntan ökad med en procentenhet multiplicerad
med ett negativt fördelningsunderlag.

Räntefördelning

I paragrafen definieras positiv resp, negativ räntefördelning. Med positiv
räntefördelning menas att vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet
medges avdrag för ett positivt fördelningsbelopp och att samma belopp
tas upp som intäkt av kapital. Vid negativ räntefördelning medges avdrag
i kapital och samma belopp tas upp som intäkt i näringsverksamhet.

5 §

Ett positivt fördelningsbelopp får sparas endast i den mån det justerade
resultatet, dvs. inkomsten enligt SIL med vissa justeringar är lägre än
fördelningsbeloppet. Det justerade resultatet definieras i 7 §. Sparade
fördelningsbelopp är knutna till den förvärvskälla i vilken sparandet har
skett. Ett sparat fördelningsbelopp läggs till ett positivt fördelningsbelopp
följande beskattningsår. Uppkommer ett negativt fördelningsbelopp skall
det sparade fördelningsbeloppet kvittas mot detta. Av bestämmelsen följer
att positiv räntefördelning inte får medföra underskott.

6 §

Av paragrafen framgår att någon räntefördelning inte skall ske om
fördelningsbeloppet understiger en viss nivå. Om fördelningunderlaget
avviker från noll med 50 000 kr skall räntefördelning inte ske. Om
fördelningsunderlaget överstiger + 50 000 kr eller understiger -50 000 kr
skall räntefördelning beräknas på hela beloppet.

Justerat resultat

I paragrafen regleras grunderna för beräkning av det justerade resultatet.

Utgångspunkten är inkomsten eller underskottet enligt SIL. Vid beräkning

310

av resultatet enligt SIL tas hänsyn till olika författningar som komplette- Prop. 1993/94:50
rar SIL. Detta resultat justeras i olika hänseenden i paragrafen. En
justering görs också enligt sista stycket i övergångsbestämmelserna.

Beräkning av fördelningsunderlaget, m.m.

Fysiska personer och dödsbon

8 §

Som skuld räknas — utöver låneskulder m.m. — sådana reserveringar för
vilka avdrag har medgetts vid inkomsttaxeringen. Det kan vara fråga om
t.ex. avdragsgilla pensions- eller garantiavsättningar. Belopp som har
avsatts till ersättningsfond eller periodiseringsfond räknas som skuld.

Av paragrafen framgår att aktier, andelar m.m. räknas in i fördelnings-
underlaget om vederlag eller reavinst vid avyttring av egendomen utgör
intäkt av näringsverksamhet. Andel i ekonomisk förening ingår i
fördelningsunderlaget endast om sådan utdelning som inte är skattepliktig
enligt 2 a av anvisningarna till 22 § KL inte mottagits på andelen under
närmast föregående beskattningsår. Har inte skattefri utdelning erhållits
ingår alltså andelen i fördelningsunderlaget. Andel i handelsbolag skall
dock aldrig räknas som tillgång.

10 §

Bestämmelsen innebär att man inte tar hänsyn till på näringsverksamheten
belöpande fordran eller skuld avseende skatt och avgifter som anges i 1 §
första stycket 1 - 4 och 6-13 UBL.

11 §

Av paragrafen framgår att om makar tillsammans har deltagit i
verksamheten skall fördelningsunderlaget delas upp mellan dem på
grundval av deras andelar av kapitalet i verksamheten. Om makarna inte
har två kapitalkonton i verksamheten bör en uppdelning ändå kunna ske
(se avsnitt 7.1.2).

12 §

Av paragrafen framgår att det belopp som följer av 2 § första stycket och

8 - 11 §§ skall ökas med underskott av näringsverksamheten närmast
föregående beskattningsår om avdrag för underskottet inte har medgetts
enligt vissa angivna bestämmelser. Fördelningsunderlaget skall utgöras
av fullbeskattat kapital, vilket medför att 72 % av expansionsmedlen skall

311

undantas. För att hindra vissa kringåendemöjligheter skall kapitaltillskott Prop. 1993/94:50
som gjorts närmast föregående beskattningsår också undantas.

H §

I paragrafen regleras värderingen av tillgångar som ingår i fördelningsun-
derlaget. En tillgång tas som huvudregel, punkt 8, upp till
anskaffningsvärdet minskat med medgivna värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag.

I punkt 1 finns en särskild regel för omsättningsfastigheter. Regeln
behövs eftersom avdrag för värdeminskning medges för sådana fastig-
heter trots att de utgör lager.

Enligt punkt 2 skall lager och kundfordringar tas upp till de värden
som gäller vid inkomsttaxeringen.

Inventarier m.m. inklusive mark- och byggnadsinventarier tas enligt
punkt 3 upp till skattemässiga restvärden.

Anläggningsfastigheter skall enligt punkt 4 tas upp till anskaffnings-
värdet för mark, byggnad och markanläggning reducerat med medgivna
värdeminskningsavdrag på byggnad och markanläggning och liknande
avdrag. Med värdeminskningsavdrag jämställs avskrivning mot ersätt-
ningsfond och liknande fonder. Det sistnämnda framgår av 16 §.

Av punkt 5 framgår att sådana finansiella instrument som avses i 27 §

1 mom. SIL tas upp till anskaffningsvärdet enligt genomsnittsmetoden om
tillgångarna inte utgör omsättningstillgångar. Det gäller i praktiken endast
näringsbetingade andelar i ekonomisk förening.

Av punkt 6 framgår att fordringar i utländsk valuta skall tas upp till de
värden som gäller vid inkomsttaxeringen, dvs. värdet enligt god
redovisningssed. En avsättning till valutakursreserv skall således räknas
av eftersom den utgör en del av värderingen.

I punkt 7 anges att behållning på skogskonto, skogsskadekonto och
upphovsmannakonto tas upp med 50 % av behållningen på kontot.

14 §

Vid äldre fastighetsinnehav är anskaffningsvärdet lågt och det kan också
vara svårt att fastställa det skattemässiga restvärdet. För anläggningsfas-
tigheter som förvärvats före år 1991 får därför anskaffningsvärdet som
ett alternativ till huvudregeln beräknas till viss del av taxeringsvärdet för
år 1993. Bestämmelsen som är av övergångskaraktär innebär att som
anskaffningsvärde för anläggningsfastigheter får användas viss del av det
för år 1993 gällande taxeringsvärdet. Vid användning av taxerings-
värdealternativet skall värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som
medgetts vid 1982 - 1993 års taxeringar reducera taxeringsvärdet om
avdragen för år räknat uppgått till minst 10 % av denna del av
taxeringsvärdet. Med värdeminskningsavdrag likställs även i detta fall
avskrivningar som görs mot ersättningsfonder.

312

15 §

Enligt paragrafen skall jämkning göras om marknadsvärdet på byggnader,
mark och markanläggningar inte överstiger 75 % av värdet enligt
alternativregeln efter värdeminskningsavdrag m.m. Jämkning kan bli
aktuell om en inte oväsentlig del av taxeringsvärdet är att hänföra till
inventarier. Bestämmelsen kan också användas i andra fall t.ex. om
fastighetens värde minskat till följd av brand eller andra orsaker.
Marknadsvärdet vid beskattningsårets ingång på fastighetens byggnader,
mark och markanläggning skall jämföras med 75 % av värdet beräknat
enligt altemativregeln. Det är marknadsvärdet på de delar av fastigheten
som fanns den 1 januari 1993 och som finns kvar vid den tidpunkt då
jämförelsen görs som skall utgöra utgångspunkt för jämkningen.

16 §

Av paragrafen följer att med värdeminskningsavdrag avses även belopp
varmed ersättningsfond eller liknande fonder tagits i anspråk. Med
liknande fonder avses avsättningar som gjorts enligt lagen (1979:610) om
allmän investeringsreserv, lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, lagen
(1967:96) om särskild nyanskaffningsfond, lagen (1967:752) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av
fastighet och lagen (1981:296) om eldsvådefonder. Vid värdering enligt
13 § 1 och 4 och 14 § skall alltså anskaffningsvärdet minskas med den
del av utgiften som täckts av det ianspråktagna beloppet.

Delägare i handelsbolag

17 §

Av 2 § andra stycket framgår att för näringsverksamhet som bedrivs av
handelsbolag utgör delägarens justerade ingångsvärde för andelen
utgångspunkt vid bestämmande av fördelningsunderlaget och att i fråga
om andel i handelsbolag som utgör omsättningstillgång utgör det
skattemässiga värdet utgångspunkt. Av förevarande paragraf framgår att
värdet skall minskas med kapitaltillskott året före beskattningsåret och
med lån avseende det aktuella beskattningsåret från bolaget till delägaren
eller närstående om inte marknadsmässig ränta utgått på lånet. Med lån
avses här sedvanliga lån och inte löpande uttag som räknas av mot
delägarens resultatandel för räkenskapsåret.

Prop. 1993/94:50

313

Gemensamma bestämmelser

Prop. 1993/94:50

18 §

Av paragrafens första stycke framgår att om en skattskyldig har ett
negativt fördelningsunderlag första gången de nya bestämmelserna
tillämpas skall underlaget anses vara noll kr. Gamla negativa underlag
läggs alltså till fördelningsunderlaget. En förändring i förhållande till
lagrådsremissen är att det belopp som läggs till benämns övergångs-
posten. Ett exempel kan illustrera. Den skattskyldige har ett negativt
fördelningsunderlag på 1 000 vid 1995 års taxering. Övergångsposten
uppgår alltså till 1 000. Detta år sker varken positiv eller negativ
räntefördelning. Har fördelningsunderlaget året därpå stigit till minus 500
skall positiv räntefördelning ske på grundval av ett positivt fördelnings-
underlag om 500.

Med hänsyn till de möjligheter som finns i fråga om delägare i
handelsbolag att genom uttag framkalla ett negativt underlag för
räntefördelning inför övergången har i andra stycket införts en regel för
det fall att uttagen under beskattningsår som taxerats 1991 - 1994
överstigit såväl den skattemässiga nettoinkomsten från bolaget som hans
andel av bolagets civilrättsliga resultat.

Enligt tredje stycket, som är nytt i förhållande till lagrådsremissen,
övergår övergångsposten till en ny näringsidkare eller, i fråga om andel
i handelsbolag, ny delägare om näringsverksamheten eller andelen övertas
av en fysisk person eller ett dödsbo genom ett icke-oneröst fång.

19 §

Enligt paragrafen skall fördelningsunderlaget jämkas om beskattningsåret
omfattar längre eller kortare tid än tolv månader. Bestämmelsen blir
aktuell när en näringsverksamhet påbörjas eller avslutas och vid omlägg-
ning av räkenskapsår. Om fördelningsunderlaget uppgår till 3 milj, kr och
beskattningsåret omfattar fyra månader jämkas underlaget till 1 milj. kr.
(4/12 x 3). På motsvarande sätt jämkas ett underlag på 3 milj, kr då
beskattningsåret omfattar arton månader till 4,5 milj, kr (18/12 x 3).

Bestämmelsen skall tillämpas även om i annat fall en delägare i ett
handelsbolag taxeras för inkomst hos bolaget avseende annan tidsperiod
än tolv månader. Detta inträffar när en andel i ett handelsbolag överlåts
under bolagets löpande beskattningsår och överlåtaren och förvärvaren
fördelar det skattemässiga resultatet mellan sig.

20 §

Av 4 § framgår att positiva fördelningsbelopp får sparas i den mån det
justerade resultatet understiger fördelningsbeloppet. Av förevarande
paragraf framgår att kvarstående sparade fördelningsbelopp skall läggas
till fördelningsunderlaget enligt 2 §.

314

21 §

Enligt 6 § SIL är fysisk person som inte är bosatt här i landet inte
skattskyldig för inkomst av kapital. Av förevarande paragraf framgår att
fysisk person som inte är bosatt här dock är skattskyldig för inkomst av
kapital på grund av räntefördelning. Avdragsrätt i inkomstslaget kapital
föreligger givetvis vid negativ räntefördelning.

Övergångsbestämmelser

Lagen träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid
1995 års taxering. Bestämmelsen huruvida andel i ekonomisk förening
ingår i fördelningsunderlaget enligt 9 § tillämpas första gången vid 1996
års taxering eftersom bestämmelserna om skattefrihet på utdelning på
sådan andel träder i kraft den 1 januari 1994. Första gången det kan bli
aktuellt att tillämpa regeln blir vid det fördelningsunderlag som bestäms
vid utgången av 1994, dvs. avseende 1996 års taxering.

Enligt andra stycket övergångsbestämmelsen skall i fråga om enskild
näringsidkare och dödsbo fördelningsunderlaget minskas med gjorda
survavsättningar och uppskovsbelopp. Som skuld skall även räknas
avsättningar som gjorts till allmän investeringsreserv o.d.

Behållningen på uppfinnarkonto får till hälften räknas som tillgång vid
beräkning av fördelningsunderlaget.

Av sista stycket framgår att ytterligare justering kan göras av det
justerade resultatet enligt 7 §. Som tillkommande post räknas även belopp
som tas upp till beskattning enligt lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver.

20.2 Lagen om expansionsmedel

Inledande bestämmelser

1 §

Möjligheten för enskilda näringsidkare och handelsbolag till expansion
genom finansiering med lågbeskattade vinstmedel på villkor som är
likvärdiga med dem för aktiebolag baseras på en post i deklarationen
betecknad expansionsmedel. Beskattningen styrs av förändringar av denna
post.

Av paragrafen framgår att för fysiska personer och svenska dödsbon
som bedriver näringsverksamhet tas hänsyn till en post expansionsmedel
vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt KL och SIL. Även
utomlands bosatta personer får ta upp expansionsmedel om personen i
princip är skattskyldig här i riket för inkomst från den bedrivna
verksamheten (inkomst behöver inte ha uppkommit det aktuella
beskattningsåret). Här i riket bosatta personer och svenska dödsbon får

Prop. 1993/94:50

315

ta upp expansionsmedel även i fråga om näringsverksamhet som bedrivs Prop. 1993/94:50
utomlands om i princip skattskyldighet här föreligger för inkomsten.

Verksamhet som bedrivs av utländsk juridisk person omfattas dock inte
av lagen. Anledningen härtill är att dessa inte har något justerat
ingångsvärde.

2 §

Enligt paragrafen medges avdrag med ett belopp motsvarande en ökning
av expansionsmedel vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet
enligt KL och SIL.

Ett exempel illusterar. Inkomsten av en enskild näringsverksamhet före
avdrag för ökning av expansionsmedel är 100. Expansionsmedel ökas
med 100. Efter avdrag med 100 utgör inkomsten av näringsverksamheten
enligt KL och SIL noll.

En minskning av expansionsmedel skall tas upp som intäkt av närings-
verksamhet. Bestämmelsen beskrivs i allmänna motiveringen, se avsnitt
7.1.3.

3 §

I första stycket anges att en särskild statlig skatt (expansionsmedelsskatt)
skall erläggas med 28 % av en ökning av expansionsmedlen.

Av andra stycket jämfört med den föreslagna lydelsen av 27 § 2 mom.
UBL framgår att den skattskyldige skall gottskrivas ett belopp
motsvarande 28 % av en minskning av expansionsmedel vid debiteringen
av slutlig skatt. Av den bestämmelsen följer att om erlagd preliminär
skatt överstiger den slutliga skatten skall återbetalning ske till den
skattskyldige.

Ett exempel illustrerar. Ar 1 uppgår inkomst av näringsverksamhet före
hänsynstagande till expansionsmedel till 100. Avdrag för en ökning av
expansionsmedel görs med 100. På ökningen erläggs expansionsmedels-
skatt med 28. År 2 går verksamheten med underskott 100. Näringsid-
karen minskar expansionsmedel med 100, varefter inkomsten av närings-
verksamhet blir 0. Inkomstskatt eller egenavgifter utgår alltså inte år 2.
Näringsidkaren återfår i stället de 28 som erlagts i expansionsmedelsskatt.

4 §

Av den norm som lagen grundas på — de regler som gäller för enmans-
aktiebolag och ägare till sådana bolag — följer att möjligheten till
expansion med förstaledsbeskattade vinstmedel skall bedömas för varje
förvärvskälla för sig. Regler i detta avseende har tagits in i första stycket.

Ett handelsbolag i vilket en fysisk person innehar en andel kan inneha
en andel i ett annat handelsbolag. Av andra stycket följer att expan-
sionsmedel får tas upp endast för andelen i det överordnade bolaget.

316

5 §

Av paragrafen följer att om, för en fysisk person eller delägare i
handelsbolag som är bosatt utomlands, anknytningen till en fastighet eller
ett fast driftställe här upphör skall expansionsmedel anses ha minskat till
noll kr. Minskningen skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.

Beloppsbegränsningar

I paragrafen ges grunderna för beräkning av inkomstunderlaget. Under-
laget skiljer sig från det justerade resultatet enligt 7 § räntefördel-
ningslagen genom att avdrag för avsättning till periodiseringsfond inte
räknas som tillkommande post och att avdrag för periodiseringsfond som
återförs till beskattning, intäkt på grund av minskning av expansionsme-
del, avdrag för avsättning till surv som återförs till beskattning enligt
survåterföringslagen inte räknas som avgående poster. Belopp som tas
upp till beskattning enligt lagen om återföring av obeskattade reserver,
vilket räknas som avgående post enligt sista stycket av övergångsbe-
stämmelserna till räntefördelningslagen räknas inte som avgående post.

I paragrafen anges hur stort avdraget för expansionsmedel maximalt får
vara, takbeloppet, för den som bedriver verksamheten som enskild
näringsidkare. Skälet till begränsningen är att ett belopp motsvarande
expansionsmedelsbeloppet inte skall vara tillgängligt för näringsidkarens
privata ändamål. Begränsningen innebär att 72 % av expansionsmedlen
(72 % eftersom skatten på expansionsmedel är 28 %) inte får överskrida
fördelningsunderlaget enligt de grunder som, med ett undantag, anges i
2, 8 - 10 och 18 §§ räntefördelningslagen ökat med underskott under
beskattningsåret i den mån avdrag för underskott inte har medgetts enligt
46 § 1 mom. KL eller 3 § 13 mom., 25 § 11 mom. eller 26 § 9 mom.
SIL och minskat med kapitaltillskott under beskattningsåret. Undantaget
avser näringsbetingad andel i ekonomisk förening som i vissa fall inte
skall ingå i fördelningsunderlaget enligt 9 § räntefördelningslagen. Sådan
andel skall alltid ingå i takbeloppet för expansionsmedel.

8 §

I paragrafen anges hur stort avdraget för expansionsmedel maximalt får
vara, takbeloppet, för den som bedriver verksamheten i form av
handelsbolag. För en delägare i handelsbolag får inte expansionsmedel tas
upp med så stort belopp att det justerade ingångsvärdet, eller, om andelen
utgör omsättningstillgång, andelens skattemässiga värde är negativt.
Restriktionen gäller inte bara vid ökning av expansionsmedel utan även

Prop. 1993/94:50

317

vid oförändrade eller minskade expansionsmedel. Det justerade ingångs- Prop. 1993/94:50
värdet eller det skattemässiga värdet skall därvid minskas med kapitaltill-
skott under beskattningsåret och med lån från bolaget till delägaren eller
någon honom närstående om inte marknadsmässig ränta utgått på lånet.

Justering skall vidare ske för övergångsposten enligt 18 §
räntefördelningslagen, dvs. för negativt fördelningsunderlag första gången
lagen tillämpas och med beaktande av om nettouttag från bolaget under
vissa taxeringsår överstigit såväl skattepliktig nettoinkomst som
delägarens andel av bolagets resulatat.

Överlåtelse och upphörande av näringsverksamhet, m.m.

9 §

Beskattning för inkomst av näringsverksamhet skall i princip ske av
expansionsmedel när den skattskyldige upphör att bedriva
näringsverksamhet eller andel i handelsbolag avyttras. En föreskrift av
den angivna innebörden har tagits in i paragrafen. I denna erinras vidare
om att undantagsregler finns i 10 - 14 §§.

Överlåtelse av näringsverksamhet

10 §

I paragrafen regleras i fråga om enskilda näringsidkare situationer när
andraledsbeskattning inte skall ske.

I första stycket regleras gåva, bodelning, arv och testamente avseende
samtliga realtillgångar i verksamheten. På grund av att i dessa fall
kontinuitet föreligger vid inkomstbeskattningen är det möjligt att låta
förvärvaren överta expansionsmedel. Innebörden av övertagande är att
andraledsbeskattningen inte utlöses genom överlåtelsen och att de
överlåtna expansionsmedlen anses utgöra ingående expansionsmedel hos
förvärvaren.

I syfte att minska vissa icke önskvärda möjligheter till skatteanpassning
finns i andra stycket en begränsning i rätten att överföra expansionsme-
del. Begränsningen innebär att i den mån expansionsmedel uppgår till ett
högre värde än vad som motsvarar värdet av realtillgångarna i verksam-
heten vid utgången av tredje året före beskattningsåret ökat med en
tredjedel får expansionsmedlen inte överföras. Tillgångarna skall värderas
enligt reglerna i 13 § 1 - 4 och 8 räntefördelningslagen.

Av tredje stycket framgår att förvärvaren vid taxeringen för det närmast
föregående beskattningsåret skall anses ha haft expansionsmedel
uppgående till det överförda beloppet. Om förvärvaren då hade
expansionsmedel skall han anses ha haft expansionsmedel uppgående till
det upptagna beloppet ökat med det överförda beloppet.

318

11 §

I paragrafen behandlas det fallet att samtliga realtillgångar i en enskild
näringsverksamhet förs över till ett handelsbolag i vilket den skattskyldige
innehar eller genom överlåtelsen kommer att inneha en andel. I ett sådant
fall bör andraledsbeskattningen underlåtas om expansionsmedel för
näringsverksamhet förs över till expansionsmedel för andelen i handels-
bolaget och det justerade ingångsvärdet för andelen minskas — i
förekommande fall till ett negativt belopp — med 72 % av det överförda
beloppet. En skriftlig förklaring krävs med innebörden att den skattskyl-
dige för över expansionsmedlen i näringsverksamheten till expansionsme-
del för andel i handelsbolag.

Följande exempel illustrerar. En näringsidkare har år 1 inkomster på
100. Expansionsmedel ökas med 100 vilket medför en beskattning på 28.
Näringsidkaren betalar skatten med privata medel. De 100 investeras i en
maskin. År 2 görs ett tillskott till ett handelsbolag med maskinen för ett
avräkningsvärde av 100 med överföring av expansionsmedel för närings-
verksamheten till expansionsmedel för andelen i bolaget. Ingångsvärdet
minskas med 72 på grund av 28 § åttonde stycket. Vidare avyttras
andelen i bolaget för 100 utan överföring av expansionsmedel till
förvärvaren. Genom avyttringen anses expansionsmedel ha minskat till
0. Detta medför en skattepliktig inkomst på 100 som höjer det justerade
ingångsvärdet med samma belopp (28 § första stycket SIL). Ingångs-
värdet minskar med 72 och med 28 på grund av föreskrifterna i 28 §
åttonde stycket tredje resp, första meningarna SIL. Någon reavinst
uppkommer inte. Totalt medför förloppet att 100 beskattas som inkomst
av näringsverksamhet. Ett belopp motsvarande den erlagda expansions-
medelsskatten på 28 gottskrivs vid debiteringen av slutlig skatt. Detta
resultat överensstämmer med resultatet om inkomsten ursprungligen hade
uppkommit i bolaget.

12 §

Paragrafen reglerar det fallet att samtliga realtillgångar i en
näringsverksamhet förs över till ett aktiebolag i vilket den skattskyldige
äger eller genom överlåtelsen kommer att äga aktier. I ett sådant fall bör
andraledsbeskattningen underlåtas om expansionsmedlen omvandlas till
enkelbeskattat kapital i bolaget. Förutsättningarna för att så skall ske är
att den skattskyldige i samband med överföringen gör ett tillskott med det
aktuella beloppet och att tillskottet inte höjer anskaffningsvärdet för
aktierna. Stycket har utformats i enlighet härmed.

Ett exempel illustrerar. En näringsidkare har år 1 inkomster på 100.
Expansionsmedel ökas med 100 vilket medför en beskattning på 28.
Kvarvarande 72 investeras i en maskin. År 2 görs ett tillskott till ett
aktiebolag med maskinen för ett avräkningsvärde av 72 varvid
näringsidkaren förklarar att han önskar att expansionsmedlen skall
ersättas av beskattat kapital i bolaget. Vidare avyttras näringsidkarens
aktier i bolaget för 72. Reavinsten blir härvid 72 eftersom

Prop. 1993/94:50

319

anskaffningsvärdet inte påverkas av tillskottet. Resultatet överensstämmer Prop. 1993/94:50
med resultatet om inkomsten ursprungligen hade uppkommit i bolaget.

Med realtillgångar avses andra tillgångar i näringsverksamhet än
kontanter, banktillgodohavanden och liknande tillgångar.

Överlåtelse av andel i handelsbolag, m.m.

13 §

I paragrafen regleras i fråga om delägare i handelsbolag situationer när
andraledsbeskattning inte skall ske. Paragrafen avser överlåtelse av en hel
andel i handelsbolag. I likhet med vad som gäller vid överlåtelse av
enskild näringsverksamhet omfattar reglerna gåva, bodelning, arv och
testamente. En spärregel av motsvarande slag som den som finns i 10 §
andra stycket finns även i fråga om handelsbolag.

14 §

I paragrafen behandlas det fallet att en delägare i ett handelsbolag genom
skifte vid upplösning av bolaget erhållit realtillgångar och skriftligen
förklarat att han för över expansionsmedel. En förutsättning för överför-
ingen är att skiftet inte föranleder uttagsbeskattning.

Ett exempel illustrerar. Såvitt belöper på den skattskyldige har ett
handelsbolag år 1 haft en inkomst på 100. Den skattskyldige har ökat
expansionsmedel med 100 och expansionsmedelsskatt på 28 har betalts.
Ingångsvärdet har inte förändrats genom detta (jfr kommentaren till 28 §
åttonde stycket andra meningen SIL). Kvarvarande 72 investeras i en
maskin. År 2 upplöses bolaget varvid den skattskyldige erhåller maskinen
(som alltjämt är värd 72) genom skifte. Den skattskyldige förklarar att
han för över expansionsmedlen till expansionsmedel för näringsverksam-
het. Av 28 § åttonde stycket andra meningen SIL följer att det justerade
ingångsvärdet för andelen ökas med 72. Upplösning av bolaget medför
därför inte någon reavinst eller reaförlust. Sammantaget befinner sig den
skattskyldige efter upplösningen i samma situation som om inkomsten på
100 och maskininvesteringen ursprungligen varit hänförliga till enskild
näringsverksamhet.

Ombildning av handelsbolag till aktiebolag utan beskattning för minsk-
ning av expansionsmedel kan ske i två led genom att först handelsbolaget
upplöses med tillämpning av 14 § och därefter tillgångarna överlåts till
aktiebolaget med tillämpning av 12 §.

Övergångsbestämmelser

Lagen träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid
1995 års taxering.

320

Av andra stycket framgår att i fråga om enskild näringsidkare och Prop. 1993/94:50
dödsbo skall vid beräkning av takbeloppet minskning ske med gjorda
survavsättningar och uppskovsbelopp. Som skuld skall även räknas
avsättningar som gjorts till allmän investeringsreserv o.d.

I tredje stycket anges att behållningen på uppfinnarkonto får till hälften
räknas som tillgång vid beräknng av takbeloppet.

20.3 Lagen om periodiseringsfonder

1 §

1 denna paragraf anges att skattskyldiga vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet får göra avdrag för avsättning till periodiseringsfond.
Undantag görs dock för schablonbeskattade bostadsföretag, investment-
företag och värdepappersfonder.

2 §

I första stycket anges att varje års avsättning skall bilda en egen fond.

Av andra stycket framgår att juridiska personer — utom dödsbon — som
är skyldiga att upprätta årsbokslut skall ha gjort avsättningen till
periodiseringsfond i räkenskaperna. Övriga skattskyldiga skall göra
avsättningen i deklarationen.

I tredje stycket anges att för handelsbolagens del skall avsättning och
avdrag göras av delägaren. Detta innebär att avdraget beräknas på hans
del av bolagsinkomsten på sätt som närmare anges i 3 § andra stycket.

3 §

I paragrafens första stycke anges beträffande juridiska personer — utom
dödsbon — att avdrag för avsättning till periodiseringsfond inte får
överstiga 25 % av beskattningsårets inkomst före avdrag för avsättningen.
I denna inkomst ingår bl.a. avdrag för survavsättningar som återförts till
beskattning enligt den föreslagna lagen om återföring av skatteutjäm-
ningsreserv. I övergångsbestämmelserna anges att återfört uppskovsbe-
lopp enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver inte
ingår i underlaget för avsättning till periodiseringsfond.

I andra - fjärde styckena regleras grunderna för beräkning av in-
komstunderlaget för fysiska personer och dödsbon. Underlaget skiljer sig
från det justerade resultatet enligt 7 § räntefördelningslagen genom att
avdrag för positiv räntefördelning inte räknas som tillkommande post och
att intäkt på grund av negativ räntefördelning samt återfört avdrag för
avsättning till surv enligt survåterföringslagen och periodiseringsfond inte
räknas som avgående poster.

21 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 50

321

4 §

I 4 och 5 §§ föreskrivs när avdrag för avsättning till periodiseringsfond
tvångsvis skall återföras till beskattning.

Om avdrag för avsättning till periodiseringsfond inte återförts till
beskattning tidigare skall återföring ske vid taxeringen för det femte
beskattningsåret efter det beskattningsår då avdraget gjordes. Beskatt-
ningen sker på samma sätt som vid frivillig upplösning av fonden.

5 §

Paragrafen är ny i förhållande till lagrådsremissen. På Lagrådets inrådan
innehåller paragrafen regler för när periodiseringsfond omedelbart skall
återföras till beskattning. Till en början anges att avdrag för avsättning
till periodiseringsfond skall återföras till beskattning när en skattskyldig
eller ett handelsbolag inte längre bedriver någon näringsverksamhet. När
ett handelsbolag har upphört med sin verksamhet skall alltså delägare
som fått avdrag för avsättning till periodiseringsfond återföra detta avdrag
till beskattning.

Den omständigheten att en skattskyldig upphör att bedriva närings-
verksamhet får även anses innefatta sådana fall då ett näringsdrivande
dödsbo skiftas. Aterföringen skall i sådant fall ske det sista året dödsboet
redovisar inkomst av näringsverksamhet.

Periodiseringsfond skall också återföras till beskattning när delägare i
handelsbolag säljer sin andel. Av 24 § 2 mom. andra stycket SIL följer
att med försäljning av andel i handelsbolag jämställs inlösen av sådan
andel eller att handelsbolaget upplöses.

Ett exempel illustrerar beskattningen vid försäljning av andel i han-
delsbolag. Det justerade ingångsvärdet på en andel i ett handelsbolag
antas vara 0. Närmast följande beskattningsår är den på andelen belö-
pande inkomsten 100. Delägaren gör avdrag för en avsättning till perio-
diseringsfond på 25. Den skattepliktiga inkomsten blir då 75, som läggs
till det justerade ingångsvärdet. Skatten på de 75 antas finansieras på
annat sätt än genom uttag från bolaget. Delägaren säljer därefter sin andel
för 100. Försäljningen medför att de 25 som satts av till periodiserings-
fond återförs till beskattning. Därmed ökas det justerade ingångsvärdet
till 100 och någon reavinst uppkommer således inte.

Försäljning av andel i dödsbo medför inte att avdrag för avsättning till
periodiseringsfond återförs till beskattning eftersom dödsboet är ett eget
skattesubjekt.

Andra i paragrafen angivna situationer när periodiseringsfond omedel-
bart skall tas upp till beskattning är vid företagsupplösning genom sådan
fusion som inte omfattas av 2 § 4 mom. första stycket SIL, när beslut
fattats om likvidation av ett företag och när beslut meddelats om att skatt-
skyldig skall försättas i konkurs.

Prop. 1993/94:50

322

Prop. 1993/94:50

I denna paragraf finns regler för hur periodiseringsfonder behandlas i
skattehänseende när en fysisk person överför sin näringsverksamhet eller
driften av denna till ett aktiebolag eller när näringsverksamheten i ett
handelsbolag överförs till ett aktiebolag. I enlighet med vad Lagrådet
förordat har bestämmelsen utformats så att avgörande för om periodise-
ringsfond omedelbart skall återföras till beskattning är huruvida uttagsbe-
skattning skall ske. Om möjlighet föreligger att föra över tillgångar till
skattemässiga restvärden till aktiebolaget utan att uttagsbeskattning
kommer i fråga får aktiebolaget överta periodiseringsfond från den
fysiska personen på samma villkor som gällde för denne. Detta innebär
att den övertagna periodiseringsfonden behandlas på samma sätt som om
avsättningen redan från början gjorts av aktiebolaget. Samma sak gäller
när verksamheten i ett handelsbolag överförs till ett aktiebolag.

Enligt denna paragraf anses vid fusion enligt 2 § 4 mom. första stycket
SIL och andra särskilt angivna sammanslagningar det överlåtande och det
övertagande företaget som ett företag. Detta innebär att periodiserings-
fond överförs till det övertagande företaget på samma villkor som gällde
i det överlåtande företaget, dvs. den övertagna fonden behandlas som om
den redan från början satts av i det övertagande företaget.

Övergångsbestämmelser

Lagen tillämpas endast på avsättningar som gjorts under beskattningsår
som taxeras år 1995 eller senare. Eftersom obeskattade reserver som
återförs till beskattning inte skall kunna rullas vidare i form av periodise-
ringsfonder får i underlaget för beräkning av avdrag för periodiserings-
fond inte ingå återfört uppskovsbelopp.

20.4 Lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet

1 §

I den inledande bestämmelsen fastslås att om underskott uppkommer vid
beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt KL och SIL medges
avdrag för underskottet i förvärvskällan närmast följande beskattningsår
Bestämmelsen ersätter nuvarande 26 § första stycket KL.

323

Allmänna begränsningar i avdragsrätten

Prop. 1993/94:50

2 §

Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 26 § andra och tredje styckena
KL. Av första stycket framgår att avdrag inte medges till den del avdrag
i stället har medgetts enligt något av fyra angivna lagrum i KL eller SIL.
Hänvisningen till KL avser bestämmelserna om rätt till avdrag för
underskott av litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet från
inkomst av tjänst, som flyttas från 33 § 3 mom. till 46 § 1 mom., samt
de föreslagna reglerna om kvittning av underskott av aktiv närings-
verksamhet mot inkomst av tjänst. De tre hänvisningarna till SIL avser
avdrag för underskott av s.k. andelshus samt kvittning av underskott mot
reavinst vid försäljning av näringsfastighet resp, vissa bostadsrätter.

I andra stycket hänvisas beträffande underskott som finns när en
enskild näringsidkare eller ett dödsbo upphör att bedriva näringsverksam-
het till 3 § 13 mom. första stycket SIL. Enligt dessa bestämmelser räknas
underskott vid förvärvskällans upphörande som realisationsförlust.

Begränsningar efter ägarförändringar

Definitioner

3 §

I lagrummet definieras fyra begrepp — företag, förlustföretag, annat
rättssubjekt och gammalt underskott — vilka används i de följande
bestämmelserna.

I första stycket definieras begreppet företag. Därmed avses aktiebolag,
ekonomisk förening, bankaktiebolag, sparbank, försäkringsbolag eller
utländskt bolag.

I andra stycket definieras begreppet förlustföretag. Därmed avses ett
företag (enligt den föregående definitionen) med underskott beskatt-
ningsåret närmast före det beskattningsår företaget omfattas av en sådan
ägarförändring som avses i 4 eller 5 §.

Med annat rättssubjekt, som definieras i tredje stycket, avses fysisk
person, dödsbo, stiftelse, ideell förening eller annan utländsk juridisk
person än utländskt bolag.

Vad som avses med utländsk juridisk person resp, utländskt bolag
framgår av 16 § 2 mom. SIL.

I anslutning till definitionen av annat rättssubjekt görs en bestämning
av närståendekretsen. Definitionen skiljer sig från den som ges i punkt
14 av anvisningarna till 32 § KL på så sätt att även handelsbolag i vilka
någon person i närståendekretsen är delägare anses som närstående.

Med gammalt underskott, som definieras i fjärde stycket, avses
underskott som kvarstår från beskattningsåret närmast före det beskatt-
ningsår då ett förlustföretag omfattas av en sådan ägarförändring som

324

avses i 4 eller 5 § eller utgjort överlåtande eller övertagande företag i en Prop. 1993/94:50
sådan fusion som avses i 12 §.

Ägarförändringar

41

I första stycket definieras ett fall av ägarförändring. En ägarförändring
anses ha skett om ett företag (den nya ägaren) fått bestämmande
inflytande över ett förlustföretag. Situationen motsvarar den i avsnitt

8.2.1 angivna spärrsituationen SI.

Av andra stycket framgår att en ägarförändring också skall anses ha
skett om om ett förlustföretaget eller ett moderföretag till detta har fått
bestämmande inflytande över ett annat företag (det nya dotterföretaget).
Situationen motsvarar den i avsnitt 8.2.1 angivna spärrsituationen S4.

I tredje stycket definieras begreppet bestämmande inflytande genom en
hänvisning till de koncemdefinitioner som finns i de associationsrättsliga
lagar som gäller för resp, företagsform.

5 §

I första stycket definieras ytterligare två fall där ett förlustföretag
genomgått en ägarförändring. I punkt 1 har ett annat rättssubjekt (jfr
definitionen i 3 §) fått bestämmande inflytande över förlustföretaget. I
punkt 2 har flera sådana rättssubjekt under en femårsperiod gemensamt
erhållit ett bestämmande inflytande över förlustföretaget. Dessa båda fall
av ägarförändringar motsvarar de i avsnitt 8.2.1 angivna spärrsituatio-
nema S2 resp. S3. Förhållandet mellan de olika ägarförändringarna är
sådant att punkterna 1 och 2 i denna paragraf inte gäller om 4 § första
stycket är tillämplig och punkt 2 inte gäller om punkt 1 är tillämplig.

I andra stycket anges vad som skall förstås med bestämmande
inflytande.

I lagrummet ges vissa kompletterande bestämmelser till 5 § första stycket

2.

Vid emission med lika rätt för aktieägarna förändras i princip inte
ägarförhållandena i bolaget. Ett undantag avseende aktieförvärv genom
sådan emission har därför gjorts i andra stycket. Bestämmelsen har i
denna del, av skäl som anförs i avsnitt 8.2.1, getts en annan utformning
än Lagrådet föreslagit. Av stycket framgår också att avtal om rätt att
förvärva aktie eller andel i ett företag eller avtal om rätt att besluta i
företagets angelägenheter skall jämställas med förvärv av aktie eller
andel.

Av sista stycket framgår att även förvärv som gjorts av ett annat
rättssubjekt genom företag över vilka rättssubjektet direkt eller indirekt

325

har ett bestämmande inflytande skall anses som förvärv som gjorts av Prop. 1993/94:50
rättssubjektet.

Begränsningar

I första stycket finns beloppsspärren. Spärren innebär att avdrag för
gammalt underskott endast medges till den del det gamla underskottet inte
överstiger 200 % av kostnaden för att erhålla det bestämmande in-
flytandet över förlustföretaget. Överskjutande del av det gamla under-
skottet faller bort. Spärren gäller sådana ägarförändringar som anges i
4 § första stycket och 5 § första stycket. I lagrådsremissen omfattade
bestämmelsen inte uttryckligen indirekta förvärv av förlustföretag. I
stället talades om vederlaget för aktierna eller andelarna med syftning på
aktierna eller andelarna i förlustföretaget.

Om förvärvet avser ett moderföretag till förlustföretaget skall beräk-
ningen således grundas på kostnaden för förvärvet avseende moderföre-
taget. Det är således kostnaden för förvärvet av den koncern i vilket
förlustföretaget (eller förlustföretagen) ingår som är utgångspunkt för
beräkningen. Ingår flera förlustföretag i förvärvet proportioneras under-
skottsbegränsningen efter resp, förlustföretags andel av koncernens
sammanlagda underskott. Ett exempel illustrerar det sagda. Anta att AB
A förvärvar AB B med dotterbolagen C och D. Vederlaget uppgår till
1 mkr. I dotterbolagen finns gamla underskott om 3 mkr., fördelat med
0,9 mkr. på C resp. 2,1 mkr. på D. Genom spärren begränsas underskot-
ten. AB C:s andel av underskotten uppgår efter begränsningen till (0,9/3
* 200% =) 0,6 mkr. och AB D:s underskott uppgår till (2,1/3 *
200% =) 1,4 mkr.

Vid beräkning av kostnaden för att erhålla det bestämmande inflytandet
bör den sammanlagda anskaffningskostnaden beaktas. Om exempelvis den
nya ägaren uppnått ett bestämmande inflytande genom att utöka sitt
aktieinnehav från 10 till 51 % av rösterna bör även anskaffningskost-
naden för det ursprungliga innehavet tas med vid beräkningen.

Av andra stycket framgår att kostnaden skall minskas med kapital-
tillskott som förlustföretaget erhållit under en period som omfattar den
del av det beskattningsår då ägarförändringen skedde som föregick
ägarförändringen och de två närmast föregående beskattningsåren. Det
sagda gäller också kapitaltillskott som tillfallit annat företag som såväl
före som efter ägarförändringen ingick i samma koncern som förlustföre-
taget.

Av tredje stycket framgår att spärren inte är tillämplig vid ägarföränd-
ringar inom en koncern.

i fjärde stycket ges en dispensregel.

Av sista stycket, som är tillagt efter lagrådsremissen, framgår att
bestämmelserna i föregående stycken i tillämpliga delar gäller även om
ett förlustföretag utgjort överlåtande företag i vissa fusioner. De angivna

326

fusionsfallen motsvarar de som anges i 12 § med undantag för sådana Prop. 1993/94:50
fusioner där ett dotterbolag går upp i sitt moderbolag.

I lagrummet finns koncernbidragsspärren. Av första stycket framgår att
spärren slår till om ett förlustföretag, som genomgått en sådan ägarför-
ändring som avses i 4 §, mottagit koncernbidrag enligt 2 § 3 mom. SIL.
Spärren innebär att förlustbolagets gamla underskott får kvittas mot
förlustföretagets inkomst endast till den del underskotten motsvarar
förlustföretagets inkomst utan koncernbidraget.

I andra stycket anges att begränsningen inte gäller koncernbidrag som
erhållits från ett företag som tillhörde samma koncern som förlustföre-
taget före ägarförändringen. Detta undantag gäller dock inte om ett
företag som omfattas av ägarförändringen gått upp i företaget genom
fusion. Anta exempelvis att förlustbolaget A:s dotterföretag B i sin tur
förvärvar samtliga aktier i C varefter B och C fusioneras. Efter en sådan
fusion blir spärren tillämplig på koncernbidrag från B till A. Undantaget
gäller heller inte koncernbidrag som "slussas" från ett nytt koncernbolag
till förlustföretaget via exempelvis dess gamla moderbolag.

Av tredje stycket framgår att koncernbidragsspärren endast tillämpas
det beskattningsår då ägarförändringen skedde och de därpå följande fem
beskattningsåren. Av stycket framgår också att spärren gäller även om
beloppsspärren varit tillämplig och avser då sådant gammalt underskott
som inte fallit bort till följd av beloppsspärren.

9 §

Bestämmelsen i första stycket innebär att den del av ett gammalt
underskott som till följd av koncernbidragsspärren inte är avdragsgill
skall anses ha uppkommit det beskattningsår då avdrag vägras och således
rullas framåt vid sidan av eventuellt nya underskott. Karaktären av
gammalt underskott påverkas inte av denna mekanism.

I andra stycket finns en turordningsregel. Om förlustföretaget redovisar
underskott även det beskattningsår då ägarförändringen skedde och/eller
de därpå följande beskattningsåren är dessa "nya underskott" givetvis
avdragsgilla utan begränsningar. Det gäller därför att under spärrtiden
skilja mellan gammalt underskott som är spärrat genom kon-
cernbidragsspärren och nytt ospärrat underskott. Medgivna avdrag skall
i första hand anses avse nya underskott.

Begränsningar vid konkurs och ackord

10 §

Paragrafen motsvarar nuvarande punkt 1 av anvisningarna till 26 § KL.

327

11 §

Paragrafen motsvarar nuvarande punkt 2 av anvisningarna till 26 § KL.
En ändring har skett som medför att rätten till avdrag begränsas endast
såvitt avser sådan del av underskottet som motsvarar de genom ackordet
bortfallna skulderna.

Övriga bestämmelser

12 §

Första och sista styckena har sin motsvarighet i nuvarande 2 § 4 mom.
åttonde stycket SIL. Huvudregeln vid sådana fusioner där exempelvis
helägda dotterföretag går upp i sina moderföretag är således alltjämt att
det övertagande företaget har samma rätt till underskottsavdrag som det
överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum. Be-
stämmelsens utformning skiljer sig från förslaget i lagrådsremissen på så
sätt att även ombildningar och övertaganden enligt föreningsbankslagen
omfattas.

En tidsmässig begränsning i rätten till avdrag för gammalt underskott
finns i andra stycket. Där föreskrivs att det övertagande företaget har rätt
till avdrag först vid taxeringen för det sjätte beskattningsåret efter det
beskattningsår fusionen ägde rum. Av definitionen av gammalt underskott
i 3 § framgår att begränsningen gäller gammalt underskott hos såväl det
överlåtande som det övertagande företaget. Av 7 § framgår att belopps-
spärren är tillämplig vid vissa fusioner.

13 §

I bestämmelsen hänvisas till Lex Kockum. Eftersom den spärregeln gäller
såväl avräkning inom ett beskattningsår som avdrag för underskott ett
senare beskattningsår sker i denna lag endast en hänvisning till 2 § 5
mom. SIL.

Övergångsbestämmelser

Lagen träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid
1995 års taxering. De nya spärreglerna skall inte tillämpas i fråga om
ägarförändringar, fusioner, ombildningar och övertaganden som skett före
lagens ikraftträdande och inte heller i fråga om skattskyldiga som försatts
i konkurs före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna om ackord i 11 §
tillämpas redan vid 1994 års taxering i fråga om ackord som erhållits
efter den 8 november 1993.

Prop. 1993/94:50

328

20.5 Lag om återföring av skatteutjämningsreserv

Prop. 1993/94:50

1 lagen behandlas hur och i vilken omfattning avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv (surv) skall återföras till beskattning. Av
övergångsbestämmelsen som föreskriver att lagen (1990:654) om
avsättning till skatteutjämningsreserv (survlagen) upphävs, framgår att
den lagen — sånär som på ett angivet undantag — skall tillämpas vid
1992-1994 års taxeringar.

1 §

Bestämmelsen handlar om hur skatteutjämningsreserven skall upplösas
om surven vid 1994 års taxering inte överstiger surven vid närmast
föregående taxering. Ett belopp motsvarande halva avdraget för avsätt-
ning till skatteutjämningsreserv vid 1994 års taxering skall återföras till
beskattning under en femårsperiod med början vid 1995 års taxering.
Med närmast föregående taxering avses normalt 1993 års taxering. Har
ett företag åsatts flera taxeringar år 1993, vilket kan ske vid omläggning
av räkenskapsår, avses med närmast föregående taxering den taxering
som avser senare delen av beskattningsåret. Av paragrafen framgår mot-
satsvis att den andra hälften av avdraget inte behöver återföras till
beskattning (se vidare 10 §).

2 §

Är avdraget för avsättning till surv vid 1994 års taxering högre än surven
vid närmast föregående taxering skall ett belopp motsvarande survök-
ningen återföras till beskattning vid 1995 års taxering. Om taxering inte
sker år 1995 skall återföringen i stället ske vid 1996 års taxering. Hälften
av återstående del av surven återförs till beskattning på sätt anges i 1 §.

3 §

Om den skattskyldige inte taxeras år 1994 skall hälften av avdraget
återföras till beskattning på sätt anges i 1 §. Någon koppling till närmast
föregående taxering görs inte. Det innebär att hänsyn inte behöver tas till
om surven ökat jämfört med den taxering som i sin tur föregått denna
taxering.

4 §

Av bestämmelsen framgår att surven i vissa fall skall återföras redan vid
1995 års taxering. Bestämmelsen gäller om den hälft av avdraget som
skall återföras successivt i den ordning som anges i 1 § inte överstiger
4 000 kr.

329

5 §

I bestämmelsen ges kompletterande regler för det fall den skattskyldige
inte taxeras ett visst år. Om ett företag som exempelvis har att återföra
ett belopp om 50 000 kr. med minst en femtedel per år (enligt 1 §) inte
taxeras vid 1995 års taxering skall vid återföringen den närmast följande
taxeringen återföringen ökas med 10 000 kr. multiplicerat med statslåne-
räntan vid utgången av november månad året före taxeringsåret. Detta
innebär att det belopp som skulle ha erlagts i skatt om taxering skett år
1995 beläggs med ränta för den fördröjning som överhoppet av ett taxe-
ringsår inneburit. Om statslåneräntan är 7,5 % skall återföring således
ske med [(10 000 + 750) + 10 000=] 20 750 kr.

Av första stycket framgår att man vid tillämpning av 1-3 §§ skall bortse
från yrkande om högre avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv
vid taxeringen närmast före 1994 års taxering om yrkandet framställts
efter den 30 september 1993. Även om ett sådant yrkande bifalles i sak
skall återföringen av surven grundas på förhållandena före den 1 oktober,
dvs. i regel de uppgifter som lämnats i självdeklarationen (se vidare
kommentaren till 7 §).

Detsamma gäller enligt andra stycket i fråga om yrkanden om lägre
värdeminskningsavdrag, högre värdering av lager eller pågående arbeten
eller återföring av uppskovsbelopp med högre belopp. Sådana yrkanden
innebär att inkomsten av verksamheten ökas. Denna regel sammanhänger
med bestämmelsen i 7 § om att avdrag för avsättning till skatteutjäm-
ningsreserv vid taxeringen närmast före 1994 års taxering — om
underskott föreligger vid denna taxering — skall anses uppgå till ett
belopp som motsvarar avdraget minskat med underskottet.

Föreligger ett underskott vid taxeringen närmast före 1994 års taxering
skall surven minskas med underskottet.

Ett exempel illustrerar innebörden av 6 och 7 §§ och hur de kan
samverka. Anta att ett företag har 1 miljon kr. i surv både vid 1994 års
taxering och 1993 års taxering. Yrkandet om survavsättning vid 1993 års
taxering antas ursprungligen ha varit 800 000 kr. Höjningen till 1 miljon
kr. antas ha gjorts på grundval av ett yrkande som framställts efter den
30 september 1993. Det innebär med tillämpning av 6 § att surven vid
1993 års taxering skall anses vara 800 000 kr. Anta vidare att företaget
vid 1993 års taxering redovisat ett underskott på 300 000 kr. Surven vid
närmast föregående taxering skall anses uppgå till (800 000 - 300 000 =)
500 000 kr. Skillnaden mellan surven vid 1994 års taxering och surven
vid närmast föregående taxering, (1 000 000 - 500 000 =) 500 000 kr.,
skall återföras vid 1995 års taxering. Det belopp som skall återföras i den
ordning som anges i 1 § uppgår härefter till 250 000 kr. (hälften av

Prop. 1993/94:50

330

500 000 kr.) och återförs under högst fem år med minst 50 000 kr. per Prop. 1993/94:50
år. Vid 1995 års taxering skall således sammanlagt minst 550 000 kr.

återföras till beskattning.

Återföringsbeloppen i exemplet ändras inte om yrkandet efter den 30
september i stället avser exempelvis återföring av uppskovsbelopp med
ytterligare 300 000 kr. Av 6 § andra stycket följer att underskottet ändå
skall anses uppgå till 300 000 kr.

Stadgandet innehåller en undantagsregel för Statens Bostadsfinan-
sieringsaktiebolag, SBAB och Stadshypotek AB. Förhållandena för dessa
företag är speciella (jfr avsnitt 6). Undantagsregeln innebär att dessa
företag får räkna 50 % av de reserv- och säkerhetsfonder som skall
återföras till beskattning enligt 2 § första stycket lagen (1992:702) om
inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruktureringar inom den
finansiella sektorn, m.m., som avdrag för avsättning till skatteutjämnings-
reserv vid närmast föregående taxering. Om surven vid 1994 års taxering
är högre än 50 % av reserv- och säkerhetsfonderna skall således survök-
ningen återföras direkt och resterande del surven, motsvarande 50 % av
nämnda reserver, till hälften återföras till beskattning enligt 1 §.

Vid tillämpning av reglerna om justerat ingångsvärde för andel i
handelsbolag skall ett belopp motsvarande den del av avdraget som inte
skall återföras till beskattning enligt denna lag anses utgöra skattepliktig
intäkt i bolaget. Delägaren får således öka sitt omkostnadsbelopp med
den skattefria delen av survupplösningen. I annat fall skulle den värdeök-
ning av andelarna som blir följden av skattefria återföringen träffas av
reavinstbeskattning när andelarna avyttras.

10 §

Av paragrafen framgår att ett särskilt tillägg i form av en skattepliktig
intäkt tas ut om den avsättning till skatteutjämningsreserv som gjorts i
bokslut till ledning för 1994 års taxering — eller, om företaget inte
taxerats då, avsättning i bokslut till ledning för 1993 års taxering — löses
upp i snabbare takt än survavdraget återförs till beskattning. En
jämförelse skall alltså göras vid varje taxering under perioden mellan den
avsättning till skatteutjämningsreserv som redovisas i bokslutet för det
räkenskapsår som taxeringen avser och det avdrag som skall återföras till
beskattning vid de följande taxeringarna efter det att avdraget multi-
plicerats med två. Om skatteutjämningsreserven är mindre än jämförelse-
beloppet tas ett tillägg ut som uppgår till hälften av skillnaden mellan
beloppen.

Ett exempel illustrerar. Anta att den hälft av avdraget som skall
återföras till beskattning successivt under en femårsperiod uppgår till

331

500 000 kr. Vid 1995 års taxering återförs 100 000 kr. Survavsättningen Prop. 1993/94:50
måste därefter uppgå till minst (400 000 x 2=) 800 000 kr. för att inte
särskild beskattning skall ske. Det innebär att endast 100 000 kr. kan
överföras till fritt eget kapital utan beskattning. Uppgår surven i stället
till 700 000 kr. skall till de 100 000 kr. som återförs enligt 1 § läggas en
intäkt som svarar mot hälften av skillnaden mellan survavsättningen på

700 000 och minimibeloppet på 800 000, dvs. 50 000 kr. Uppgår surven
till 400 000 kr. skall (hälften av 800 000 - 400 000 =) 200 000 kr. tas
upp till beskattning jämte det återförda avdraget på 100 000 kr. Skatte-
plikten för resterande 400 000 kr. som upplöses vid de följande taxering-
arna påverkas inte av dessa tillägg.

Varieras exemplet så att företaget upplöser hela survavsättningen vid
1995 års taxering skall — om 100 000 kr. av avdraget återföras till
beskattning enligt 1 § — en intäkt på (hälften av 800 000-0=)
400 000 kr. beskattas. Återstående del av avdraget (högst 400 000 kr.)
återförs med minst 100 000 kr. per år.

Tilläggas kan att det står den skattskyldige fritt att återföra hälften av
avdraget enligt 1 § i en snabbare takt utan att det medför några skat-
tepliktiga tillägg. Det är endast om den icke skattepliktiga hälften återförs
i en förhållandevis snabbare takt som skattepliktigt tillägg påförs.

11 §

Enligt denna paragraf skall återstående del av surven, som skall avskattas
enligt 1-6 §§, omedelbart återföras till beskattning i fyra särskilt angivna
situationer, nämligen när en skattskyldig eller ett handelsbolag har
upphört att bedriva näringsverksamhet, vid företagsupplösning genom
sådan fusion som inte omfattas av 2 § 4 mom. första stycket SIL, när
beslut fattats om att företaget skall träda i likvidation och när beslut
meddelats om att skattskyldig skall försättas i konkurs.

Punkt 1 — en skattskyldig upphör att bedriva näringsverksamhet — får
anses även innefatta sådana fall då ett näringsdrivande dödsbo skiftats.
Återföringen skall i sådant fall ske det sista året dödsboet redovisar
inkomst av näringsverksamhet.

Av andra stycket framgår att reglerna i 10 § även gäller de återförings-
fall som anges i första stycket. Om exempelvis en skattskyldig upphör att
bedriva näringsverksamhet eller företaget träder i likvidation skall hela
skatteutjämningsreserven anses upplöst och reglerna om tilläggsbeskatt-
ning tillämpas.

12 §

Vid sådana ombildningar av enskild näringsverksamhet eller näringsverk-
samhet i handelsbolag till aktiebolag, som inte föranleder uttagsbeskatt-
ning, fullföljs survåterföringen i aktiebolaget. Bestämmelsen är for-
mulerad så att den ger möjlighet för ägaren av en jordbruksfastighet att
behålla själva fastigheten i egen ägo medan övriga tillgångar och skulder
förs över till den juridiska personen.

332

13 §

Vid sådana fusioner där exempelvis helägda dotterföretag går upp i sina
moderföretag skall övertagande och överlåtande företag anses som ett och
samma företag.

Övergångsbestämmelser

I övergångsbestämmelserna anges att survlagen skall upphöra att gälla
den 1 januari 1994 samtidigt som lagen om återföring av skatteutjäm-
ningsreserv träder i kraft. Den upphävda lagen skall dock alltjämt
tillämpas i fråga om 1992-1994 års taxeringar utom såvitt gäller
bestämmelsen om övergångspost i punkt 6 av övergångsbestämmelserna.

20.6 Kommunalskattelagen (1928:370)

3 §

Lagtexten har förenklats bl.a. genom att nuvarande andra stycket b och
nuvarande tredje stycket tagits bort. Icke bokföringsskyldiga enligt BFL
kommer i fortsättningen undantagslöst att ha kalenderår som beskattnings-
år. Det har inte ansetts motiverat att behålla den nuvarande möjligheten
för icke bokföringsskyldiga att vid påbörjande eller upphörande av verk-
samheten förlänga beskattningsåret (nuvarande tredje stycket). Dispens-
bestämmelsen i 12 § andra stycket BFL gäller endast för bokföringsskyl-
diga. Den nya lydelsen öppnar således inte någon möjlighet till brutet
räkenskapsår genom dispens för icke bokföringsskyldiga.

Enligt det nya tredje stycket avgörs frågan om rätt beskattningsår för
en delägares inkomst av handelsbolag med utgångspunkt i vad som gällt
om handelsbolaget självt hade varit skattesubjekt (avsnitt 7.2.2). Han-
delsbolagsinkomsten hänförs till det beskattningsår som taxeras det år
handelsbolaget skulle ha taxerats om det varit skattesubjekt. Det har inte
ansetts behövligt att reglera frågan till vilket beskattningsår handels-
bolagsinkomsten skall hänföras då delägaren skall taxeras för två beskatt-
ningsår vid samma taxering. I avsaknad av reglering torde den skattskyl-
dige ha valrätt.

I paragrafen, som är ny, klargörs vad som vid beskattningen skall avses
med statslåneräntan en viss tidpunkt. I de skatteförfattningar där an-
knytning finns exempelvis till statslåneräntan vid utgången av november
är det alltså den ränta som fastställts för den tidsperiod under vilken den
30 november infaller.

Prop. 1993/94:50

333

18 §

All annan inkomst av näringsverksamhet än självständig näringsverksam-
het i utlandet som bedrivs av en fysisk person, ett dödsbo eller ett
handelsbolag hänförs till en och samma förvärvskälla. Det innebär att den
tidigare indelningen mellan å ena sidan aktivt bedrivna näringsverksam-
heter som utgör en förvärvskälla och passivt bedrivna näringsverksamhe-
ter som var och en utgör en förvärvskälla inte längre gäller.

Av andra stycket följer att inkomst av näringsverksamhet som bedrivs
av ett handelsbolag och annan inkomst av näringsverksamhet alltid hän-
förs till skilda förvärvskällor.

När det gäller handelsbolag som innehar andel i ett annat handelsbolag
hänförs enligt tredje stycket inkomst av näringsverksamhet som bedrivs
av bolagen till en och samma förvärvskälla. Därvid gäller en särskild
begränsning för kommanditdelägare och sådana delägare i handelsbolag
som i förhållande till övriga delägare förbehållit sig ett begränsat ansvar
för bolagets förbindelser. Begränsningen har omarbetats redaktionellt i
förhållande till lagrådsremissen.

I fråga om kommanditdelägare utgår avdragsbegränsningen från deläga-
rens ansvar mot tredje man. Med den utgångspunkten begränsas av-
dragsrätten normalt till det utfästa beloppet även om den faktiska insatsen
är lägre. Skulle den faktiska insatsen överstiga den utfästa, vilket kan
vara fallet om belopp som avses i 2 kap. 9 § HBL lagts till hans insats,
ingår beloppet i bolagets egendom varmed bolaget svarar mot borgenä-
rerna. Avdragsrätten begränsas då till den faktiska insatsen.

För delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare för-
behållit sig ett begränsat ansvar utgår avdragsbegränsningen från en
obligationsrättslig inskränkning (externa ansvaret är oinskränkt). Om
bolagsmännen sins emellan avtalat att en av delägarna inte skall behöva
stå för mer än ett visst belopp så utgör beloppet "avdragsramen". Skulle
delägaren med de andras samtycke öka sin insats så blir det närmast en
tolkningsfråga huruvida detta även skall innefatta en ändring av hans
obligationsrättsliga ansvar och alltså höja "avdragsramen".

Överskjutande underskott rullas sedan för att avräknas mot framtida
inkomster i det bolaget. Systemet innebär alltså en särskild fålla för
andelar som omfattas av avdragsbegränsningen.

Enligt fjärde stycket hänförs självständig näringsverksamhet i utlandet
till en särskild förvärvskälla. Självständighetskravet får i likhet med som
nu gäller anses uppfyllt om verksamheten utomlands saknar anknytning
till en verksamhet här i landet. En förändring i jämförelse med gällande
rätt är att skilda verksamheter utomlands i fortsättningen hänförs till en
och samma förvärvskälla.

25 §

Ändringen är en följd av att bestämmelserna om avdrag för underskott
hänförts till en särskild lag.

Prop. 1993/94:50

334

46 § 1 mom.

Prop. 1993/94:50

Momentet, som tidigare innehöll bestämmelser om kvittning mellan för-
värvskällor, upphävdes i samband med skattereformen. Nu återinförs en
begränsad kvittningsrätt för inkomst av aktiv näringsverksamhet mot in-
komst av tjänst. Bestämmelserna härom, som motiveras i avsnitt 7.3, ges
xförsta — tredje styckena.

Bestämmelserna i fjärde stycket motsvarar i stort nuvarande 33 § 3
mom.

48 § 2 mom.

Ändringen föranleds av att aktiv näringsverksamhet i fortsättningen
definieras i 11 kap. 3 § AFL.

53 § 3 mom.

Ändringarna innebär att äldre dödsbon inte längre skall beskattas som
handelsbolag.

Anvisningar

till 22 §

punkt 1

Sista meningen i fjärde stycket slopas. Förutsättningarna för att underlåta
uttagsbeskattning i angivna fall har tagits in i den nya anvisningspunkten
1 a.

punkt 1 a

Bestämmelsen reglerar förutsättningarna för att underlåta uttagsbeskatt-
ning i vissa fall. Det är fråga om uttag av aktier som skall delas ut av ett
svenskt aktiebolag eller skiftas ut av en svensk ekonomisk förening i
samband med att föreningen upplöses.

I andra stycket behandlas den situationen att ett moderbolag till sina
aktieägare delar ut aktierna i ett dotterbolag. Den nuvarande bestäm-
melsen (jfr sista meningen i fjärde stycket i punkt 1) knyter an till ett
bestämt förfarande som anges i 3 § 7 mom. och som medger skattefrihet
för utdelningen (jfr prop. 1990/90:167). Denna bestämmelse har nu slo-
pats till följd av förslaget om generell skattebefrielse för utdelning från
ett svenskt aktiebolag. Förutsättningarna för att underlåta uttagsbeskatt-
ning har därför flyttats över till denna anvisningspunkt. Det tillägget har
gjorts att det utdelande företaget inte får vara ett sådan företag som avses
i 2 § 10 mom., dvs. ett investmentföretag.

I tredje stycket anges förutsättningarna för ombildning av en ekonomisk
förening till ett aktiebolag. De nuvarande reglerna finns i 3 § 8 mom.
SIL (jfr prop. 1992/93:131).

335

I fjärde stycket finns bestämmelser för den situationen att de utdelade Prop. 1993/94:50
eller utskiftade aktierna utgör lager hos mottagaren. Även dessa bestäm-
melser har flyttats över från 3 § 7 resp. 8 mom.

punkt 2

Sista meningen i första stycket slopas eftersom avkastning på andel i
svensk ekonomisk förening är skattefri (jfr punkt 2 a av anvisningarna till
22 § KL).

Tredje stycket slopas som en följd av att utskiftning från ett aktiebolag
numera huvudsakligen hanteras inom reavinstsystemet.

punkt 2 a

Anvisningspunkten är ny och anger i en uppräkning vilka finansiella
instrument som är föremål för skattelättnader för att undanröja den eko-
nomiska dubbelbeskattningen. Utdelning på sådana tillgångar som avses
i uppräkningen är skattefri och en reavinst tas endast upp till hälften. I
ett fall likställs ränta med utdelning (se kommentaren till första stycket
punkt 4). I fem punkter i första stycket räknas de gynnade tillgångarna
upp. Därefter görs i andra stycket sex inskränkningar i denna uppräk-
ning.

Första punkten i första stycket tar upp aktier i ett svenskt aktiebolag
och företrädesrätter att delta i en emission av sådana aktier. Med aktier
avses för kupongbolag såväl aktiebrev som interimsbevis. I fråga om
avstämningsbolag avses även de tillfälliga aktierättigheter som förvärvas
på grund av aktieteckning och som benämns interimsaktier eller
teckningsaktier. De företrädesrätter som punkten tar sikte på är delrätter
och teckningsrätter. Värdet av s.k. inköpsrätter anses som utdelning när
de utnyttjas eller avyttras av aktieägaren.

En utdelningskupong som är skild från aktiebrevet betraktas som ett
skuldebrev och inte som ett bevis om delaktighet i bolaget. Även en ut-
delning på sådan avskild kupong blir fri från skatt eftersom utdelningen
även efter det att kupongen avskiljts är hänförlig till aktien (jfr kommen-
taren till 3 § 9 mom. SIL).

Andra punkten gäller andelar i svenska ekonomiska föreningar. Regeln
gäller för såväl insatsandelar som förlagsandelar. Ett undantag görs sena-
re i andra stycket d) för andelar i bostadsrättsföreningar och övriga s.k.
äkta bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. SIL. Ett särskilt undantag
görs också i andra stycket e) för vinst på andelar som ägs av enskilda
näringsidkare och dödsbon. Det kan anmärkas att en samfällighetsför-
ening inte är en ekonomisk förening.

Tredje punkten gäller andelar i svensk värdepappersfond. I tredje t.o.m.
sjätte styckena preciseras omfattningen av inskränkningarna i skatteplikten
och de närmare kraven för dessa inskränkningar.

Vinstandelsbevis i fjärde punkten omfattas endast av lättnaderna i de
fall då det låntagande företaget saknar all avdragsrätt för den lämnade
räntan på lånet. Regeln har kommenterats i avsnitt 5.3.1.

1 femte punkten räknas ett antal derivatinstrument upp vars underlig-
gande egendom eller index uteslutande avser svenska aktier e.d. Med

336

terminer avses också s.k. financial futures. Dessa instrument skiljer sig Prop. 1993/94:50
från ett terminskontrakt genom att det sker en daglig resultatavräkning av
vinst och förlust. Med lokutionen "uteslutande avser" anges att värdeför-
ändringar på derivatinstrumentet helt skall vara hänförliga till tillgångar
enligt punkterna 1-4. Vid denna bedömning skall också undantagen i
andra stycket beaktas. Derivatinstrument som avser tillgångar som tas
upp i andra stycket omfattas således inte av den begränsade skatteplikten.

I andra stycket görs inskränkningar i uppräkningen i första stycket.

I a-punkten anges att utdelning på lagertillgångar inte är undantagen
från skatteplikt (jfr avsnitt 5.3.1).

I b-punkten sägs att utdelning är skattepliktig i den mån avdragsrätt
föreligger enligt 2 § 8 mom. första stycket SIL för företaget som lämnar
utdelningen. Detsamma gäller för gottgörelse från sambruksförening i den
mån den utgör avdragsgill utdelning enligt 2 § 11 mom. andra stycket
SIL. Sambruksföreningar regleras i lagen (1975:417) om sambruksföre-
ningar.

Punkten tar främst sikte på rabatter och pristillägg till näringsidkare
(2 § 8 mom. första stycket SIL jämfört med punkt 2 av anvisningarna till
22 § KL). Rabatter och pristillägg som inte ges till näringsidkare utan till
hushållen är skattefria.

En spärr mot ett kringgående av reglerna för reavinstbeskattning av
fastigheter har tagits in i punkt c (jfr avsnitt 5.3.7). Bestämmelsen blir
tillämplig vid försäljning av aktier i ett företag som äger fastighet som
taxeras som hyreshusenhet. I dessa fall skall en så stor del av vinsten
beskattas fullt ut som värdet av fastigheten utgör av samtliga tillgångar
i företaget. Resterande del av vinsten beskattas enbart till hälften.
Jämförelsen görs med utgångspunkt från det högsta av taxeringsvärdet
resp, det bokförda värdet på fastigheten vid försäljningstillfället.
Bestämmelsen är tillämplig även när fastigheten innehas av ett annat
företag som är i intressegemenskap med det företag i vilket aktierna säljs,
under förutsättning att avyttringen omfattar även det förstnämnda
företaget. När avyttringen omfattar flera företag skall jämförelsen av
fastighetens värde i förhållande till övriga tillgångar göras med utgångs-
punkt från värdet av samtliga tillgångar i den företagsgrupp som omfattas
av avyttringen. Ett undantag från spärren görs för aktier som är noterade
vid svensk börs och för aktier eller andelar i ett företag som ingår i en
koncern där moderbolaget är börsnoterat i Sverige. Med börsnoterade
aktier avses såväl A- som OTC- och O-listeaktier [jfr lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet].

D-punkten gör en inskränkning i lättnadsreglema för vinst på andel i
bostadsrättsförening och bostadsförening samt aktie i bostadsaktiebolag.
Särskilda regler gäller vid försäljning av andelar resp, aktier i sådana s.k.
äkta bostadsföretag (se 26 § SIL).

I e-punkten anges att vinster för enskilda näringsidkare och dödsbon vid
avyttring av andel i ekonomisk förening inte undantas från skatteplikt.
Undantaget gäller för reavinster som är hänförliga till näringsverksamhet
(se punkt 1 av anvisningarna till föreliggande paragraf). I praktiken kan
reavinstbeskattning av andel i en ekonomisk förening aktualiseras endast

22 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

337

vid likvidation av föreningen och då endast undantagsvis. Bestämmelsen Prop. 1993/94:50
behövs likväl för att upprätthålla en beskattning av förvärvsinkomst som
inte är lindrigare än vad som följer av 3 § 12 mom. SIL.

Slutligen görs i punkt fett undantag från skattelättnaderna för egendom
som innehas av handelsbolag. Motiven för undantaget som gäller för alla
slags delägare i handelsbolag finns i avsnitt 5.3.1.

I tredje stycket finns regler med krav på viss sammansättning av
värdepappersfonds förmögenhet för att skatteplikten för vinst och
utdelning på andelarna skall inskränkas. Bestämmelsen har utformats efter
mönster från de nu upphävda bestämmelserna om förmögenhetssam-
mansättning för aktiefond i 27 § 5 mom. SIL. Den mest omfattande
skattelättnaden, halverad skatteplikt för vinst, ges för andelar i fond vars
förmögenhet till minst 90 % placerats i svenska eller utländska aktier e.d.
Stycket innehåller också bestämmelser om begränsad skatteplikt för
reavinst på andel i fond vars förmögenhet till minst 60 % utgörs av
svenska eller utländska aktier e.d (blandad fond). Reavinst på sistnämnda
andel beskattas med en faktisk skattesats på 17,5 %. En reaförlust är
avdragsgill i motsvarande mån.

För båda dessa fondslag gäller enligt femte och sjätte styckena att
utdelningsbeskattningen är beroende av vilken typ av fondinkomst den
anses härröra från. Den skall i första hand anses härröra från för fonden
skattefri utdelning och är i denna del skattefri även för andelsägaren. I
andra hand belöper utdelningen på den schablonintäkt som fonden påförs
enligt 2 § 10 mom. åttonde stycket SIL. Denna del av utdelningen
beskattas med 25 %. Därefter anses utdelningen härröra från utdelning
och ränta som är skattepliktig för fonden samt från reavinster på
räntebärande värdepapper och andelar i räntefonder som också är
skattepliktiga i fonden. Även denna del av utdelningen beskattas med
25 %. Utdelningen belöper därefter på andelar i blandad fond och
beskattas i denna del med 17,5 %. Nästa fondinkomst som utdelningen
skall avräknas mot är reavinster på svenska och utländska aktier m.m.
och på andra andelar i värdepappersfonder än andelar i räntefonder eller
blandade fonder. Sistnämnda del av utdelningen beskattas med 12,5 %.
Utdelningsbelopp som därefter kvarstår att avräkna är fullt skattepliktiga.
Det sist sagda framgår vid en jämförelse mellan femte och sjätte
styckena.

De fondinkomster som andelsägarens utdelning avräknas mot utgörs av
de faktiska nettointäkterna för resp, slag av inkomst. Det innebär bl.a. att
reaförluster dragits av från reavinster av samma slag.

Utdelningen avräknas mot fondens inkomster under det beskattningsår
för vilket utdelningen beslutats, dvs. fondinkomsterna året innan
utdelningen betalas ut.

Det kan anmärkas att en fond i fråga om placeringar är bunden av de
av Finansinspektionen fastställda fondbestämmelsema. Det torde inte vara
möjligt att erhålla tillstånd till ändringar i dessa fondbestämmelser så att
fonden helt ändrar karaktär. Kontinuitet kommer därmed att gälla i fråga
om placeringsinriktning.

338

till 23 §

Prop. 1993/94:50

punkt 9

Ändringen är en följd av att handelsbolagsbeskattningen av äldre dödsbon
slopas.

punkt 19

Ändringen i första stycket är redaktionell.

Punkt 3 i tredje stycket utmönstras på grund av att möjligheten att att
träffa överenskommelse om s.k. likställighetsavtal redan tidigare har slo-
pats (jfr prop. 1991/92:112).

Ändringen i fjärde stycket beror på att handelsbolagsbeskattningen av
äldre dödsbon slopas.

punkt 33

Ett tillägg har gjorts om rätt till avdrag för endast del av förlust.
Tillägget korresponderar med reglerna i punkt 2 a av anvisningarna till
22 § om begränsad skatteplikt för reavinster i vissa fall.

till 24 §

punkt 2
Ändringarna i sjunde stycket är en konsekvens av att förutsättningarna för
utdelning resp, utskiftning i dessa fall har flyttats till punkt 1 a av
anvisningarna till 22 § KL.

till 32 §

punkt 9
Ändringarna är en följd av den ändrade indelningen i förvärvskällor.

till 53 §

punkt 10
Änringen är en följd av att Luxemburgregeln avskaffas.

Övergångsbestämmelser

Av första stycket följer bl.a. att övergångspost inte skall fastställas vid
1994 års taxering.

Andra stycket föranleds av de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. om rätt
beskattningsår för handelsbolagsinkomst.

Tredje stycket innebär att förmögenhetsförhållandena för värdepappers-
fonder före ikraftträdandet inte påverkar andelsbeskattningen efter denna
tidpunkt. Under en övergångsperiod första halvåret 1994 får bestämmel-
serna om reducerad skatteplikt för reavinst i fråga om andel i svensk
värdepappersfond som har minst 90 % av förmögenheten placerad i

339

svenska och utländska aktier m.m. tillämpas om denna förmögenhetsandel Prop. 1993/94:50
uppgår till minst 75 %.

Fjärde stycket anger att de nya bestämmelserna om skatteplikt för
utdelning på andel i värdepappersfond tillämpas vid taxeringsåret 1995
som om fonden uppburit de vidareutdelade inkomsterna samma år
utdelningen sker. Därigenom undviks att utdelningar blir fullt skatteplik-
tiga under år 1994 för andra fonder än räntefonder.

20.7 Lagen om ändring i lagen (1993:938) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

Anvisningar

till 46 §
punkt 6
Ändringarna är en följd av att begreppet aktiv näringsverksamhet numera
definieras i AFL.

20.8 Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

2 § 7 mom.

I första stycket har hänvisningen till 26 och 44 §§ KL som föreslås
upphävda tagits bort. En hänvisning till 6 § har lagts till.

Av förenklingsskäl har den gällande regleringen i fjärde stycket för icke
bokföringsskyldiga juridiska personer — huvudsakligen stiftelser och
föreningar som inte är näringsidkare i den mening som avses i BFL —
ersatts av ett krav att beskattningsåret skall avse kalenderår. Det har inte
ansetts motiverat att behålla den nuvarande möjligheten för skattskyldiga
som inte är bokföringsskyldiga enligt BFL att vid påbörjande eller
upphörande av verksamheten förlänga beskattningsåret (jfr även punkt 11
av övergångsbestämmelserna).

För aktiebolag och andra skattskyldiga juridiska personer än dödsbon
beräknas enligt gällande regler all inkomst gemensamt. Det innebär att
utjämning av resultatet mellan skilda verksamheter kan ske fullt ut och
även om verksamheterna bedrivs genom handelsbolag. Detta skall vara
huvudregeln även fortsättningsvis. Ett undantag föreslås i fråga om
inkomst som belöper på kommanditdelägare och andra delägare i handels-
bolag som i förhållande till övriga delägare förbehållit sig ett begränsat
ansvar för bolagets förbindelser (avsnitt 7.2.5). Bestämmelserna som
finns i femte stycket har omarbetats redaktionellt i förhållande till lagråds-
remissen.

I fråga om kommanditdelägare utgår avdragsbegränsningen från
delägarens ansvar mot tredje man. Med den utgångspunkten begränsas
avdragsrätten normalt till det utfästa beloppet även om den faktiska

340

insatsen är lägre. Skulle den faktiska insatsen överstiga den utfästa, vilket Prop. 1993/94:50
kan vara fallet om belopp som avses i 2 kap. 9 § HBL lagts till hans
insats, ingår beloppet i bolagets egendom varmed bolaget svarar mot
borgenärerna. Avdragsrätten begränsas då till den faktiska insatsen.

För delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare
förbehållit sig ett begränsat ansvar utgår avdragsbegränsningen från den
obligationsrättsliga inskränkningen (externa ansvaret är oinskränkt). Om
bolagsmännen sins emellan avtalat att en av delägarna inte skall behöva
stå för mer än ett visst belopp så utgör beloppet "avdragsramen". Skulle
delägaren med de andras samtycke öka sin insats så blir det närmast en
tolkningsfråga huruvida detta även skall innefatta en ändring av hans
obligationsrättsliga ansvar och alltså höja avdragsramen.

Överskjutande belopp, dvs. underskott som till följd av avdragsbegräns-
ningen inte får dras av mot delägarens, t.ex. ett aktiebolags, övriga
inkomster rullas framåt för att avräknas mot på delägaren belöpande
framtida inkomster i handelsbolaget. Systemet innebär alltså en särskild
fålla för underskott avseende andelar som omfattas av begränsningen. I
den mån ett underskott till följd av avdragsbegränsningen inte får dras av
mot andra inkomster påverkas inte det justerade ingångsvärdet på
andelen. Enligt bestämmelserna i 28 § påverkas detta endast av under-
skott som är avdragsgilla. Underskott som endast rullas framåt i
förvärvskällan eller i detta fall inom fållan är inte avdragsgilla i den
mening som avses i 28 § (se prop. 1989/90:110, s.725).

Sjunde stycket reglerar rätten till avdrag för bl.a. reaförlust. Hänvis-
ningen till punkt 33 av anvisningarna till 23 § KL innebär att avdrag för
reaförlust endast medges med 50 % om en motsvarande vinst skulle ha
tagits upp till hälften.

2 § 4 mom.

Ändringen i åttonde stycket föranleds av att underskott fortsättningsvis
regleras i lagen om avdrag för underskott i näringsverksamhet.

Bestämmelsen om kontinuitet vid beskattningen i tolfte stycket gäller i
dag om det utdelande företaget inte uttagsbeskattas och det mottagande
företaget är frikallat från skattskyldighet enligt 7 § 8 mom. Eftersom
denna bestämmelse som en följd av det allmänna förslaget om skattefrihet
har slopats gäller kontinuitet alltid om det mottagande företaget inte
beskattas för utdelning. Ett undantag gäller dock i fråga om sådan
utdelning som avses i punkt 1 a av anvisningarna till 22 § KL, dvs. när
ett moderbolag till sina aktieägare delar ut aktierna i ett dotterbolag. I
dessa fall gäller en särskild regel om fördelning av anskaffningsvärdet på
aktierna i det utdelande bolaget (27 § 2 mom.).

341

2 § 8 mom.

Prop. 1993/94:50

Bestämmelserna i nuvarande andra och tredje styckena om rätt till avdrag

1 föreningen för lämnad utdelning slopas som en konsekvens av förslaget
att medlemmarna inte skall beskattas för sådan utdelning.

Ändringen i det nuvarande nionde stycket är redaktionell.

2 § 10 mom.

Av första stycket framgår att allmänna regler gäller för in-
komstberäkningen i ett investmentföretag. Vinst och förlust på sådana
instrument som omfattas av den föreslagna skattelättnaden — halverad
reavinst — skall inte beaktas. Med hänsyn till att reavinstbeskattningen
har sänkts har den schablonintäkt som skall tas upp enligt första stycket
2 sänkts till 1 %. Denna schablonintäkt tas ut på svenska aktier e.d. Att
allmänna regler gäller för inkomstberäkningen innebär bl.a. att den
generella bestämmelsen om skattefrihet för utdelning på svenska aktier
gäller även för investmentföretag. Som en konsekvens av detta slopas
rätten till avdrag för utdelning i första stycket 3.

I den nya lydelsen av första stycket 3 anges att vinst och förlust på
andelar i utländska juridiska personer och vissa andra utländska
finansiella instrument inte skall beaktas vid inkomstberäkningen. Genom
hänvisningen till 3 § 1 mom. tredje stycket 1, 2 och 5 träffar bestämmel-
sen finansiella instrument som givits ut av utländska juridiska personer
och som motsvarar de svenska instrument som räknas upp i nämnda
punkter. Det innebär att bestämmelserna omfattar utländska aktier,
emissionsrätter till sådana aktier, andelar i utländska ekonomiska
föreningar samt optioner och terminer som uteslutande avser sådana
delägarrätter. Utländska fordringsrätter omfattas således inte.

Det nuvarande andra stycket slopas beroende på att utskiftning vid
likvidation och fusion enligt förslaget skall tas om hand helt inom
reavinstsystemet.

I andra stycket finns en bestämmelse som skall förhindra att skattefria
reavinster delas ut. Den innebär att det skall fastställas ett gränsbelopp
som utgörs av mottagna skattefria utdelningsinkomster med tillägg för
inkomster som har beskattats i bolaget. Överstiger beslutad utdelning
detta belopp presumeras att det överskjutande beloppet utgörs av i
företaget obeskattade reavinster som skall skattas av vid utdelning.
Understiger beslutad utdelning gränsbeloppet får skillnaden sparas och
läggas till det gränsbelopp som beräknas för nästkommande år. I
gränsbeloppet inräknas mottagna skattefria utdelningsinkomster. Förutom
utdelning på svenska aktier e.d. kan utdelning på utländska aktier ingå
om utdelningen är frikallad från beskattning enligt 7 § 8 mom. eller
genom dubbelbeskattningsavtal. Vidare inräknas 72 % av den skatteplik-
tiga vinst som har beräknats enligt första stycket, dvs. vinsten i företaget
exklusive reavinster och reaförluster på tillgångar som utgörs av svenska
och utländska aktier och liknande tillgångar men inklusive den schablon-
intäkt som tas ut på värdet av svenska aktier. Har ett underskott fram-

342

kommit vid denna beräkning tas beloppet inte med vid beräkningen av Prop. 1993/94:50
gränsbeloppet. Det innebär att ett gränsbelopp aldrig kan vara negativt.

Överstiger beslutad utdelning gränsbeloppet skall 40 % av beloppet tas
upp som intäkt i företaget. Redovisar företaget underskott får intäkten
kvittas mot detta underskott.

Av tredje stycket framgår att utskiftning från företaget jämställs med
beslutad utdelning. Det innebär att reglerna om överskjutande utdelning
blir tillämpliga även på utskiftning i samband med nedsättning av
aktiekapitalet eller när företaget upplöses genom likvidation. Vid
likvidation skall hänsyn tas till tillskjutet kapital vilket i normalfallet
avser aktiekapital som skjutits till vid bolagets bildande och vid eventuell
nyemission. Till tillskjutet kapital bör även hänföras den del av reserv-
fonden som utgörs av eventuell överkurs i samband med nyemission.

Enligt fjärde stycket skall en schablonintäkt på 2 % tas ut på innehav
av utländska aktier och vissa andra utländska finansiella instrument.
Denna schablonintäkt skall beskattas effektivt. Ett eventuellt underskott
får alltså inte kvittas mot intäkten. Det hindrar emellertid inte att
underskottet får föras över till det närmast följande beskattningsåret.

Definitionen av ett investmentföretag har flyttats till femte stycket.
Tillägget innehåller bestämmelser som blir tillämpliga om ett företag
övergår till sådan verksamhet att det inte längre uppfyller definitionen på
ett sådant företag. De obeskattade reavinster företaget haft skall då
skattas av. Denna avskattning sker schablonmässigt genom att en intäkt
påförs motsvarande 30 % av värdet av innehavet av svenska och
utländska aktier e.d. Värdet bestäms vid ingången av det beskattningsår
under vilket företaget övergår till annan verksamhet. Är motsvarande
värde högre under något av de fem föregående beskattningsåren beräknas
intäkten på detta högre värde. Med hänsyn till att skattefriheten för
reavinster infördes i samband med 1990 års skattereform går emellertid
jämförelsen aldrig längre tillbaka än till år 1991. Möjlighet finns för
företaget att beräkna intäkten vid en avskattning med utgångspunkt från
de verkliga reavinster och reaförluster företaget haft. Från summan av
vinster och förluster får avdrag göras för intäkt som kan ha påförts p.g.a.
att företaget lämnat överskjutande utdelning. Av det resterande beloppet
skall 40 % tas upp som intäkt.

I sjätte stycket finns regler för värdepappersfonder. Vid in-
komstberäkningen gäller vad som föreskrivits för investmentföretag i
första stycket. Det innebär att hänsyn inte skall tas till reavinster och
reaförluster på svenska och utländska aktier e.d. En skillnad i förhållande
till investmentföretagen är den schablonintäkt på 0,75 % som tas ut på
värdet av svenska aktier.

En värdepappersfond medges enligt sjunde stycket avdrag för beslutad
utdelning för beskattningsåret till den del denna utdelning överstiger
mottagna skattefria utdelningsinkomster. Ett sådant avdrag får inte
innebära att underskott uppkommer.

I åttonde stycket finns bestämmelser om den schablonintäkt som skall
tas ut på värdet av utländska aktier och vissa andra utländska finansiella
instrument. Mot denna intäkt får inte annat avdrag göras än utdel-

343

ningsavdrag. Ett kvarstående underskott får emellertid föras över till det Prop. 1993/94:50
närmast följande beskattningsåret.

2 § 14 mom.

Sista meningen i första stycket innehåller en möjlighet till kvittning av
förlust som har uppkommit genom att aktier förlorat sitt värde till följd
av att bolaget upplösts genom likvidation eller fusion. Kvittning är möjlig
mot utdelning från bolaget. Enligt förslaget skall likvidation och fusion
enbart hanteras inom reavinstsystemet. Bestämmelsen om kvittning slopas
därför.

I andra stycket har skett en redaktionell ändring. De nuvarande be-
stämmelserna i 7 § 8 mom. tredje stycket föreslås slopade och därför har
bestämmelsen i nuvarande tredje stycket a överförts till detta moment.

3 § 4 mom.

Andra stycket har slopats som en konsekvens av att reglerna om
räntefördelning har tagits in i en särskild lag. Ändringen i tredje stycket
är redaktionell.

3 § 6 mom.

I första stycket har införts bestämmelser att förskottsränta som har
betalats under beskattningsåret skall vara avdragsgill även till den del den
avser tid efter beskattningsåret utgång, dock längst t.o.m. den 31 januari
året efter beskattningsåret.

Ändringen i andra stycket innebär att räntekompensation i fortsätt-
ningen skall behandlas som ränta. Det innebär att avdrag för kompensa-
tion för upplupen men inte förfallen avkastning vid förvärv av obligatio-
ner och andra skuldebrev samt andelar i s.k. räntefonder medges när den
avkastning kompensationen avser förfaller till betalning. Har vidareöver-
låtelse skett av skuldebrevet eller räntefondsandelen tillsammans med
rätten till ränta och har denna vidareöverlåtelse skett innan räntan har
förfallit till betalning medges dock avdrag under det beskattningsår när
vederlaget för överlåtelsen skall tas upp till beskattning. Bestämmelsen
innebär således en avvikelse från den kontantbestämmelse som gäller
enligt 5 mom.

3 § 7 mom.

Ändringen i tredje stycket är en följd av förslaget att utdelning på aktier
skall undantas från skatteplikt. I stycket regleras numera i vilka fall
skatteplikt föreligger för utdelning som inte utgår i förhållande till
innehavda aktier.

I nuvarande fjärde och femte styckena finns en bestämmelse om
skattefrihet för utdelning i vissa fall. Den gäller när ett moderbolag till
sina aktieägare delar ut aktier i ett dotterbolag. Förslaget om skattefrihet

344

för utdelning innebär att denna bestämmelse kan slopas. Här finns också Prop. 1993/94:50
bestämmelser som tillämpas när de utdelade aktierna utgör lager hos
mottagaren av utdelningen. I denna del flyttas bestämmelsen till punkt 1 a
av anvisningarna till 22 § KL.

Återbetalning till aktieägaren i samband med nedsättning av ak-
tiekapitalet eller reservfonden som skett genom minskning av aktiernas
nominella belopp skall enligt det nya fjärde stycket behandlas som
utdelning. Det innebär att sådan återbetalning är skattefri om utdelning
på aktien är skattefri. Vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden
som sker genom inlösen av aktier anses i dag att aktierna har avyttrats.
Förslaget om en ny reglering för utskiftning innebär emellertid att den
återbetalning som sker till aktieägaren inte längre skall anses som
utdelning. Inlösen av aktier behandlas alltså i sin helhet inom reavinst-
systemet.

3 § 8 mom.

Momentet behandlar i nuvarande andra—femte styckena utskiftning från
en svensk ekonomisk förening. I andra stycket anges att utskiftning i
samband med föreningens upplösning skall behandlas som utdelning.
Denna utskiftning behandlas på samma sätt som föreslås i fråga om
utskiftning vid upplösning av ett aktiebolag inom reavinstsystemet. Be-
stämmelsen slopas därför. Att en andel i en ekonomisk förening anses ha
avyttrats vid likvidation framgår redan av nuvarande 24 § 2 mom.

I nuvarande tredje stycket behandlas ombildning av en ekonomisk
förening till aktiebolag. För att sådan ombildning skall kunna ske utan
omedelbara skattekonsekvenser behandlas sådan utskiftning inte som
utdelning. Med hänsyn till den nya regleringen för utskiftning är
bestämmelsen inte längre erforderlig (jfr 24 § 4 mom. sjunde stycket).
Den del av bestämmelsen som behandlar den situationen att utskiftade
aktier utgör lager hos mottagaren har flyttats till punkt 1 a av anvis-
ningarna till 22 § KL.

I det nya andra stycket (nuvarande fjärde stycket) har skett en
redaktionell ändring.

3 § 9 mom.

Momentets första och andra stycke har ändrats till följd av det allmänna
förslaget om skattefrihet för utdelning. Bestämmelserna har gjorts
generella med följd att nuvarande sista stycket slopats. Någon materiell
ändring är inte avsedd. Lagrådet har pekat på den aktiebolagsrättsliga
principen om en akties odelbarhet som kommer till uttryck i det s.k.
splittringsförbudet och principens betydelse för det remitterade förslaget
om reavinstbeskattning i vissa fall av ersättning vid överlåtelse av
utdelningskupong. Lagrådet framhåller att en aktie inte torde kunna
splittras på det sätt som antagits i det remitterade förslaget, nämligen att
utdelningskuponger avskiljs innan ett förslag till vinstutdelning lagts fram
eller antagits. Det har också understrukits att det i fråga om aktier i

345

avstämningsbolag inte är möjligt att göra några som helst avvikelser från Prop. 1993/94:50
splittringsförbudet. Lagrådet har vidare anfört att dess uttalanden om
innebörden av odelbarhetsprincipen i allt väsentligt torde äga tillämpning
på andel i ekonomisk förening resp, värdepappersfond.

Mot bakgrund av vad Lagrådet anfört finns inte tillräckliga skäl att
behålla en särbestämmelse om reavinstbeskattning av kupongöverlåtelse.
Det sagda innebär också att tillämpningsområdet för tredje stycket i
momentet i huvudsak torde inskränka sig till överlåtelse av räntekuponger
(jfr hänvisningen i 3 § 5 mom.). I likhet med vad Lagrådet påpekat bör
framhållas att en aktieägare i stället för att överlåta framtida ännu inte
beslutad utdelning självfallet kan utfästa sig att till arman betala sådana
utdelningsbelopp. Det blir då en obligationsrättslig förpliktelse och inte
en verklig splittring av aktierätten. Denna överlåtelse beskattas enligt
vanliga regler beroende av utfästelsens innebörd.

3 § 10 mom.

I första stycket har gjorts en redaktionell ändring som en konsekvens av
slopandet av bestämmelsen i 3 § 1 mom. tredje stycket att utskiftning
från ett aktiebolag skall behandlas som utdelning.

3 § 12 mom.

Från den allmänna bestämmelsen om skattefrihet för utdelning resp,
halverad beskattning av reavinst undantas enligt 3 § 1 mom. femte
stycket utdelning från fåmansföretag eller vinst vid avyttring av aktier i
ett sådant företag. De bestämmelser som blir aktuella i dessa fall finns i
detta moment.

I första stycket finns den bestämmelse som reglerar i vilka fall viss del
av en utdelningsinkomst skall tas upp som intäkt av tjänst. För den del
av ett utdelningsbelopp som tas upp som intäkt av kapital gäller den
allmänna bestämmelsen om skattefrihet. Utbetalning i samband med
nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden som skett genom
minskning av aktiernas nominella belopp skall enligt 7 mom. behandlas
som utdelning och omfattas därmed av bestämmelserna i detta stycke.
Tillägget i sista meningen att vinst vid nedsättning av aktiekapitalet eller
reservfonden skall behandlas som utdelning i fråga om fåmansföretag
gäller den situationen att nedsättning sker genom inlösen av aktier.

I tredje stycket har kvoten för fördelning av reavinst ändrats. Av den
beräknade reavinsten med eventuellt avdrag för sparat utdelningsutrymme
skall 70 % tas upp som intäkt av tjänst. Resterande belopp (30 %) tas
upp som intäkt av kapital. För sådana aktier som enligt 1 mom. omfattas
av den föreslagna skattelättnaden skall denna del av reavinsten tas upp
till hälften. Som intäkt av kapital skall också tas upp den del av
reavinsten som undantas beroende på sparat utrymme för utdelning. Även
detta belopp kan omfattas av den allmänna regeln att endast häften skall
tas upp till beskattning.

346

En annan ändring i tredje stycket är att de bestämmelser som hänger Prop. 1993/94:50
samman med den nuvarande regleringen för beskattning av utskiftade
belopp slopas eftersom utskiftning i samband med likvidation numera i
sin helhet regleras inom reavinstsystemet.

Tillägget i tionde stycket begränsar möjligheten att vid 1995 års
taxering beräkna det kapitalbeskattade utrymmet vid utdelning enligt den
alternativa värderingsmetoden i fjärde stycket 1. Det innebär också att
denna metod inte får användas vid beräkning av det sparade utrymmet.
Det vid 1994 års taxering beräknade sparade utrymmet kan alltså inte
användas om den alternativa värderingsregeln har använts. Begränsningen
gäller även vid beräkning av reavinst på aktier och andelar om avyttring
skett till närstående.

3 § 13 mom.

Bestämmelserna i nuvarande första och andra styckena har arbetats om.
Att kvoterat slutavdrag inte medges i fråga om självständig näringsverk-
samhet i utlandet (nuvarande andra stycket) framgår fortsättningsvis av
första stycket. Nuvarande möjlighet till kvoterat slutavdrag i fråga om
verksamhet i handelsbolag slopas. Detta är en konsekvens av att
indelningen i förvärvskällor i princip avskaffas för verksamheter inom ett
och samma handelsbolag. I fortsättningen kan delägaren endast tillgodo-
göra sig avdrag för ackumulerade underskott under innehavstiden som
reaförlust. Nuvarande andra stycket blir obehövligt och upphävs.

Övriga ändringar i momentet föranleds främst av det nya allmänna
avdraget (kvittningen) i 46 § 1 mom. KL eller av den nya underskotts-
lagen.

10 §

Ändringarna hänger samman med den ändrade dödsbobeskattningen. Det
nya fjärde stycket har — frånsett några redaktionella ändringar —
utformats enligt Lagrådets förslag. Av stycket framgår att be-
stämmelserna i andra och tredje styckena om beräkning av skatten för
fysiska personer skall gälla också för dödsbon med vissa undantag. Från
och med beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade tas
det fasta beloppet om 100 kr bara ut om den beskattningsbara förvärvs-
inkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 §
2 mom. KL, trots att grundavdrag inte medges för dödsbon för beskatt-
ningsår efter det år då dödsfallet inträfffade. Från och med det fjärde
beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade utgör skatten
på förvärvsinkomst 20 % av den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
Dessutom skall det fasta beloppet om 100 kr tas ut om förvärvsinkomsten
överstiger det nyss angivna gränsbeloppet.

347

16 § 2 mom.

Prop. 1993/94:50

I momentet — som är nytt i förhållande till lagrådsremissen — slopas
andra stycket a. Det innebär att enligt huvudregeln är det avgörande för
om det är fråga om ett utländskt bolag enbart den beskattning som den
utländska juridiska personen är underkastad i den stat där den är
hemmahörande. Enligt ett nytt tredje stycke anses en utländsk juridisk
person dock utgöra ett utländskt bolag när den juridiska personen
omfattas av ett dubbelbeskattningsavtals regler om begränsning av
beskattningsrätten som Sverige har ingått med någon av de uppräknade
staterna samt den juridiska personen har hemvist i denna stat.

22 §

Som en konsekvens av det allmänna förslaget om skattefrihet för
utdelning från svenska företag har förutsättningarna för avdrag i stället
knutits till den nya lydelsen av 7 § 8 mom. a. En redaktionell ändring har
också gjorts eftersom skattefrihet enligt den bestämmelsen endast kan
komma i fråga avseende utdelning från utländskt bolag.

24 § 2 mom.

Ändringen i första stycket innebär att avyttring av ett finansiellt instru-
ment anses föreligga redan när det företag som har givit ut instrumentet
har försatts i konkurs under förutsättning att företaget är ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening. Ändringen i sista
meningen beror på att regler som avser upplösning av en ekonomisk
förening i samband med ombildning till aktiebolag numera finns i punkt
1 a av anvisningarna till 22 § KL. Någon ändring har inte skett i fråga
om avyttring i samband med likvidation och fusion. Bestämmelsen i 3 §
1 mom. tredje stycket att utbetalning till aktieägaren i samband med
likvidation, fusion e.d. skall behandlas som utdelning har emellertid
slopats. Det innebär att avyttring vid likvidation resp, fusion enligt
förslaget helt kommer att regleras inom reavinstsystemet. Vid avyttring
motsvaras vederlaget av det utskiftade beloppet.

Tillägget i fjärde stycket innebär att reglerna för inlösen av andel i
värdepappersfond även gäller när en medlem avgår ur en ekonomisk
förening.

24 § 4 mom.

I det nya sjätte stycket finns regler som kan bli tillämpliga sedan avdrag
för reaförlust har medgetts när företaget försattes i konkurs. I sjätte
stycket 1 behandlas den situationen att ackord träffas eller att utdelning
erhålls i en konkurs. Det avdrag som tidigare gjorts för reaförlust skall
då elimineras och det sker genom att den ersättning som erhållits tas upp
som reavinst. Medgavs ett kvoterat avdrag för reaförlusten skall
motsvarande kvotering göras beträffande den ersättning som skall tas upp

348

som reavinst. Om avdrag medgavs för 70 % av förlusten skall således Prop. 1993/94:50
70 % av erhållen ersättning tas upp.

Sjätte stycket 2 tillämpas i de undantagsfall ett beslut om konkurs
upphävs. Det tillämpas även om en konkurs har lagts ned på grund av
ackord i fråga om sådana tillgångar som inte omfattats av ackordet, dvs.
i princip aktierna i ett bolag. Det tidigare erhållna avdraget skall då i sin
helhet återföras till beskattning. Därefter skall aktien eller andelen anses
ha det anskaffningsvärde beräknat enligt genomsnittsmetoden det hade vid
tidpunkten för konkursen. Motsvarande gäller om konkursen avslutats
med överskott. Det innebär att det tidigare avdraget för reaförlust
elimineras och att aktien därefter anses avyttrad i samband med att
företaget upplöses genom likvidation. Då gäller allmänna regler för
beräkning av reavinst.

Har nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden skett genom inlösen
av aktier anses en avyttring ha skett. Vinst som uppkommit vid inlösen
undantas enligt sjunde stycket från skatteplikt. Det gäller även reavinst
vid likvidation av svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening.
Det får dock inte i något av fallen vara fråga om ett fåmansföretag.
Undantag från skatteplikt gäller inte heller näringsbetingade andelar i
näringsverksamhet som bedrivs av fysisk person eller dödsbo eller aktie
eller andel som innehas av handelsbolag. I dessa fall skall reavinsten tas
upp som intäkt i näringsverksamheten. Har reaförlust uppkommit vid
likvidation av svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening medges
avdrag enligt allmänna regler.

27 § 2 mom.

De särskilda bestämmelser i 3 § 7 mom. som tar sikte på att ett
moderbolag till sina aktieägare delar ut aktierna i ett dotterbolag har
slopats i den del de avser skattefrihet för utdelningen. Vissa bestämmel-
ser om undantag från uttagsbeskattning m.m. vid sådan utdelning regleras
nu i punkt 1 a av anvisningarna till 22 § KL. Som en konsekvens av detta
har första stycket ändrats.

27 § 4 mom.

I första stycket ändras skatteplikten för kontantersättning i samband med
byte av svenska aktier och andelar till hälften av utgiven kon-
tantersättning. Ändringen är en följd av förslaget att hälften av reavinsten
är skattepliktig vid avyttring av svenska aktier. Tillägget i de två sista
meningarna avser byte av aktier eller andelar i företag som innehar
fastighet taxerad som hyreshusenhet. Den del av vinsten som kan anses
belöpa på denna fastighet skall tas upp som skattepliktig reavinst. För
återstående del medges uppskov med beskattningen. Som an-
skaffningsvärde för de avyttrade andelarna anses anskaffningsvärdet för
de avyttrade andelarna med tillägg för den del av reavinsten som
beskattats i samband med bytet.

349

27 § 5 mom.

Prop. 1993/94:50

I nuvarande första stycket finns de bestämmelser som innebär att vinst på
marknadsnoterade aktier e.d. får kvittas fullt ut mot förlust på sådana
marknadsnoterade instrument. Bestämmelserna har formulerats om och
reglerar nu rätt till avdrag för förlust vid samtliga fall av avyttring av
tillgångar som avses i 27 § 1 mom. Om det är fråga om ett sådant
finansiellt instrument på vilket en vinst skulle ha tagits upp till hälften
resp. 70 % är endast hälften resp. 70 % av en förlust avdragsgill. I det
fall det är fråga om en förlust på icke marknadsnoterade aktier är endast
(70 % av 50 %) 35 % eller (70 % av 70 %) 49 % av förlusten
avdragsgill.

Bestämmelsen i det nuvarande andra stycket om begränsning i rätten
till full kvittning i fråga om andel i marknadsnoterad värdepappersfond
slopas (jfr kommentaren till punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL).

Reglerna i tredje stycket slopas som en konsekvens av att den ändrade
regleringen för beskattning av utskiftade medel. Vidare slopas fjärde
stycket till följd av att avdrag för förlust medges redan när ett bolag
försätts i konkurs.

28 §

I paragrafen, som behandlar det justerade ingångsvärdet vid reavinst-
beskattningen av handelsbolagsandelar, görs några kompletteringar.

Till följd av att någon uppdelning på skilda förvärvskällor inte skall
göras av bolagsinkomsterna då ett handelsbolag innehar en andel i ett
annat handelsbolag (se 18 § KL) görs ett tillägg i första stycket. De nya
föreskrifterna torde motsvara vad som i praktiken redan tillämpas i
motsvarande situation då andelen i ägarbolaget ägs av t.ex. ett aktiebolag.
Bestämmelserna om det justerade ingångsvärdet (jiv) kan åskådliggöras
av ett exempel.

Ingående jiv 0

"eget" resultat

andel i HB

netto

jiv

HB 3

+220

+220

HB 2

-200

+ 220

+20

+ 20

HB 1

-100

+ 20

-80

beror på
ägarkategori

Om andelen i HB 1 ägs av ett aktiebolag bör hela underskottet minska
ingångsvärdet. Resonemanget förutsätter att avdragsbegränsningen i
2 § 1 mom. femte stycket inte är tillämplig. Ägs andelen i stället av en
fysisk person bör ingångsvärdet minskas i den utsträckning underskottet
är avdragsgillt, dvs. till den del avdrag yrkas och medges enligt 46 § 1
mom. KL.

Det justerade ingångsvärdet har hitills haft betydelse endast vid
beräkning av reavinst på grund av avyttring av andel i handelsbolag. För
delägare som är fysiska personer eller dödsbon kommer det justerade

350

ingångsvärdet i fortsättningen att få betydelse även vid den löpande Prop. 1993/94:50
beskattningen. Fördelningsunderlaget för räntefördelning och takbeloppet
för expansionsmedel beräknas i fråga om verksamhet som bedrivs av
handelsbolag med utgångspunkt i det justerade ingångsvärdet (2 § lagen
om räntefördelning resp. 8 § expansionsmedelslagen).

Vid beräkning av justerat ingångsvärde skall enligt gällande be-
stämmelser i första stycket det ursprungliga ingångsvärdet bl.a. ökas med
de på delägaren belöpande skattepliktiga inkomsterna och minskas med
de på honom belöpande avdragsgilla underskotten. Med inkomst eller
underskott torde i princip avses det skattemässiga resultatet vid taxeringen
till statlig inkomstskatt. Det innebär att hänsyn skall tas inte endast till
inkomstberäkningsregler i SIL utan även till sådana regler i andra lagar,
t.ex. lagen (1990:663) om ersättningsfonder.

Räntefördelning får således i frånvaro av särskilda regler genomslag på
det justerade ingångsvärdet såvitt gäller ökning eller minskning av
inkomsten av näringsverksamhet. Detta gäller däremot inte motsvarande
åtgärder i inkomstslaget kapital. Det synes nämligen oegentligt att
uppfatta en intäkt av kapital som grundas på positiv räntefördelning som
en på delägaren belöpande skattepliktig inkomst från bolaget. I fråga om
negativ räntefördelning står det klart att ett avdrag i inkomstslaget kapital
på grund av räntefördelning inte utgör ett på delägaren belöpande
underskott i bolaget. Detta gäller oberoende av om det föreligger
överskott eller underskott i bolaget.

Räntefördelning påverkar således i frånvaro av särskilda regler det
justerade ingångsvärdet. Detta medför emellertid ett materiellt felaktigt
resultat. En faktisk inkomst i ett handelsbolag som motsvaras av positiv
räntefördelning är fullbeskattad och skall kunna tas ut utan ytterligare
beskattning. Detta tillgodoses genom det nya sjunde stycket.

Bestämmelserna innebär att man — med ett undantag — skall bortse
från räntefördelning. Ingångsvärdet påverkas alltså med inkomsten före
räntefördelning. Den tekniska lösningen i propositionen innebär en
förenkling i förhållande till lagrådsremissen.

Undantaget från huvudregeln att man skall bortse från räntefördelning
gäller negativ räntefördelning i en underskottssituation.

Ett exempel kan belysa. På delägaren belöpande underskott från bolaget
före räntefördelning antas uppgå till 70 och ett negativt fördelningsbelopp
till 105. Negativ räntefördelning innebär att det negativa fördelningsbe-
loppet tas upp som skattepliktig intäkt av näringsverksamhet och att
avdrag medges med samma belopp i inkomstslaget kapital. Den negativa
räntefördelningen innebär alltså i realiteten att ett underskott kan bli
avdragsgillt. I den utsträckning detta blir fallet skall underskottet minska
ingångsvärdet. Undantagsregeln innebär att det justerade ingångsvärdet
minskas med det negativa fördelningsbeloppet, i exemplet 105, till den
del det motsvaras av ett underskott före räntefördelning, i exemplet 70.
Ingångsvärdet minskas alltså med 70.

I det nya åttonde stycket har särskilda regler rörande expansionsmedel
tagits in. Bestämmelserna i första meningen innebär att uttag kan göras

351

för att erlägga expansionsmedelsskatt utan någon nettominskning av Prop. 1993/94:50
ingångsvärdet.

Anta att på delägaren belöpande inkomst — efter räntefördelning — är
100. Delägaren ökar expansionsmedel med hela beloppet. Den skatteplik-
tiga inkomsten blir 0. Uttag, som minskar ingångsvärdet, görs med 28
för att erlägga expansionsmedelsskatt. Till följd av föreskriften att
ingångsvärdet skall ökas med 28 % av en expansionsmedelsökning
uppkommer ingen nettoförändring av ingångsvärdet i exemplet. Vid en
minskning av expansionsmedel med 100 ökas ingångsvärdet med 72 (100
- 28). Sammantaget har ingångsvärdet ökat med den ursprungliga
inkomsten på 100 och minskat med uttaget på 28.

I andra och tredje meningarna i åttonde stycket finns särskilda regler
för ingångsvärdet vid de två ombildningssituationer som avses i 14 §
resp. 11 § expansionsmedelslagen. Se kommentaren till de bestämmel-
serna.

29 § 2 mom.

Ändringen i momentet innebär att rätt till avdrag för reaförlust för sådana
tillgångar som avses i 29 § 1 mom. nu i sin helhet regleras i detta
moment. Någon materiell ändring av kvittningsrätten har inte skett.

Övergångsbestämmelser

punkt 1

De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering. Det innebär att för företag med räken-
skapsår som har påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser
om skattskyldighet för utdelning som varit tillgänglig för lyftning före
utgången av år 1993 resp, för beskattning av reavinst när avyttring skett
före denna tidpunkt. I punkterna 2-11 finns särskilda övergångsbe-
stämmelser.

punkt 2

Punkten som är ny i förhållande till lagrådsremissen innebär att övergång
till kalenderår inte behöver ske redan innevarande beskattningsår. Kortas
eller förlängs inte innevarande beskattningsår kommer övergången alltid
att ske genom avkortning av det följande beskattningsåret.

punkt 3

De nya bestämmelserna blir tillämpliga på beskattningsår — inkl,
räkenskapsår för handelsbolag i fall som avses i 3 § tredje stycket KL —
som börjar den 1 januari 1994 och senare. Underskott före ikraftträdandet
beaktas av bl.a. praktiska skäl inte fullt ut vid bestämmande av avdrags-
ramen.

352

punkt 4                                                            Prop. 1993/94:50

Har en ekonomisk förening fattat beslut om utdelning före ikraftträdandet
och har denna utdelning förfallit till betalning före utgången av år 1993
gäller äldre bestämmelser i fråga om föreningens rätt till avdrag för
utdelningen.

punkt 5

För investmentföretag och värdepappersfonder har bestämmelserna om
den schablonintäkt som skall tas ut på värdet av aktieinnehavet ändrats.
För företag som har påbörjat räkenskapsåret före ikraftträdandet gäller
emellertid äldre bestämmelser om schablonintäkt för den del av räken-
skapsåret som löper fram till den 1 januari 1994.

punkt 6

Kapitalskattesatsen är t.o.m. 1995 års taxering 30 %. För reavinst på
aktier e.d. gäller en särskild reglering som innebär att 5/6 av en reavinst
är skattepliktig resp, att avdrag för reaförlust beräknas på 5/6 av
förlusten. Vid 1995 års taxering gäller fortfarande begränsningen till 5/6.
Det innebär att sedan denna kvotering skett skall återstående del av
vinsten i förekommande fall tas upp till hälften eller såvitt gäller andelar
i vissa värdepappersfonder till 70 %.

punkt 7

Har utskiftat belopp tagits upp till beskattning vid 1994 års taxering får
reaförlust vid bolagets upplösning kvittas enligt äldre bestämmelser i 2 §
14 mom. första stycket och 27 § 5 mom., dvs. förlusten får kvittas fullt
ut mot mottaget utskiftat belopp som erhållits under föregående beskatt-
ningsår. Har en aktie ansetts avyttrad beroende på att aktiebolaget satt
ned sitt aktiekapital eller reservfond genom inlösen av aktie och har
reaförlust redovisats vid 1994 års taxering skall återbetalning till
aktieägaren under år 1994 eller senare tas upp som reavinst. Skatteplikten
är emellertid begränsad till ett belopp som svarar mot medgivet avdrag
för reaförlust.

punkt 8

De nya reglerna om beskattning av räntekompensation tillämpas inte om
räntekompensation lämnats under åren 1991-1993. Den föreslagna
ordningen innebär inte någon inskränkning i äldre övergångsbestämmelser
avseende tidigare ändringar i reglerna om räntekompensation.

punkt 9

1 fråga om Namibia och Venezuela tillämpas de nya föreskrifterna i 16 §

2 mom. tredje stycket först fr.o.m. den 1 januari året efter det att
dubbelbeskattningsavtalet med respektive land trätt i kraft.

punkt 10

Förslaget att aktie e.d. skall anses ha avyttrats när ett bolag försätts i
konkurs föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Har ett bolag före

23 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 50

353

ikraftträdandet försatts i konkurs men inte upplösts vid den tidpunkten Prop. 1993/94:50
anses aktie e.d. ha avyttrats den 1 januari 1994.

punkt 11

I punkten har tagits in en hänvisning till en bestämmelse i lagen om
återföring av skatteutjämningsreserv. Den bestämmelsen gäller ingångs-
värdet för andel i handelsbolag enligt 28 §.

20.9 Lagen (1993:939) om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt

2 § 3 mom.

I första stycket har villkoren i d och e ändrats som en konsekvens av
förslaget att utdelning på svenska aktier och andelar skall vara skattefri.
Förslaget i lagrådsremissen innebar att koncernbidrag inte fick lämnas
mellan systerbolag om aktierna i något av bolagen utgjorde lager-
tillgångar hos moderbolaget. En tillräcklig restriktion är emellertid att
begränsa möjligheten att lämna koncernbidrag för bolag vars aktier utgör
lagertillgångar hos moderbolaget. Villkoret i e har utformats så att om
aktierna i det givande dotterföretaget utgör lagertillgångar hos moderföre-
taget skall detsamma gälla för det mottagande dotterföretaget för att
koncernbidrag skall kunna lämnas.

Det nuvarande fjärde stycket slopas som en konsekvens av att 2 §
12 mom. har upphävts.

3 § 1 mom.

Bestämmelserna i det nuvarande tredje stycket har slopats beroende på att
utskiftning från aktiebolag numera tas om hand inom reavinstsystemet.

I de nya tredje—fjärde styckena anges förutsättningarna för
skattelättnader för att lindra den ekonomiska dubbelbeskattningen. Jfr
kommentaren till punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL.

Till femte stycket har flyttats den nuvarande bestämmelsen i fjärde
stycket. Den erinrar om att det för beskattning av utdelning från resp,
avttring av aktier i ett fåmansföretag finns särskilda regler i 12 mom.

I sjätte—nionde styckena finns bestämmelser som reglerar beskattningen
av andelar i värdepappersfonder. Jfr kommentaren till punkt 2 a av
anvisningarna till 22 § KL.

3 § 2 mom.

I andra stycket har skett en redaktionell ändring. Orsaken är att rätt till
avdrag för reaförluster för vissa tillgångar numera uttryckligen regleras
i 25 § 11 mom., 26 § 10 mom., 27 § 5 och 6 mom. samt 29 § 2 mom.

354

7 § 4 mom.

Prop. 1993/94:50

Stiftelsen Sveriges Nationaldag har tagits in i den s.k. katalogen i fjärde
stycket.

7 § 8 mom.

Första - femte styckena har slopats som en konsekvens av den allmänna
regeln om skattefrihet för utdelningsinkomster.

I den nya första stycket har de nuvarande förutsättningarna för
skattefrihet i tredje stycket a och b tagits in.

10 a §

Bolagsskattesatsen sänks från 30 till 28 %.

Övergångsbestämmelser

punkt 1

De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering.

punkt 2

Den tidigare beslutade övergångsbestämmelsen för livförsäkringsföretag
kvarstår oförändrad.

punkt 3

Förmögenhetsförhållandena för värdepappersfonder före ikraftträdandet
skall inte påverka andelsbeskattningen efter denna tidpunkt. Under en
övergångsperiod får bestämmelserna om reducerad skatteplikt för reavinst
i fråga om andel i svensk värdepappersfond som skall ha minst 90 % av
förmögenheten placerad i svenska och utländska aktier e.d. tillämpas om
denna förmögenhetsandel uppgår till minst 75 %.

punkt 4

De nya bestämmelserna om skatteplikt för utdelning på andel i värde-
pappersfond tillämpas vid 1995 års taxering som om fonden uppburit de
vidareutdelade inkomsterna samma år utdelningen sker. Därigenom
undviks att utdelningar från värdepappersfonder blir fullt skattepliktiga
under år 1994 för andra fonder än räntefonder.

355

20.10 Lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på          Prop. 1993/94:50

ackumulerad inkomst

1 §

Ändringen är en konsekvens av att handelsbolagsbeskattningen av äldre
dödsbon avskaffas.

3 §

En minskning av expansionsmedel skall tas upp som intäkt av närings-
verksamhet. En sådan intäkt av detta slag som beror på att verksamheten
har upphört bör få räknas som ackumulerad inkomst om expansionsmed-
len hänför sig till minst två år. Detsamma gäller i fråga om fysisk person
eller delägare i handelsbolag som är bosatt utomlands om anknytning till
fastighet eller fast driftställe här i landet har upphört och expan-
sionsmedel enligt 5 § expansionsmedelslagen skall anses vara noll kr. En
bestämmelse om detta har införts i en ny punkt 14.

Av en ny punkt 15 framgår att intäkt av näringsverksamhet som härrör
från återföring av periodiseringsfonder på grund av bl.a. att näringsverk-
samheten upphört, andel i handelsbolag avyttrats eller konkurs bör få
räknas som ackumulerad inkomst om de återförda avdragen för avsätt-
ningar hänför sig till minst två år.

20.11 Uppbördslagen (1953:272)

2 § 3 mom.

Ändringen är en konsekvens av att reglerna om förseningsavgift har
föreslagits bli intagna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), se prop.
1993/94:1.

26 §

Av bestämmelsen i andra stycket framgår att såväl preliminär F-skatt som
särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje uppbördsmånad
under uppbördsåret, dvs. under tiden fr.o.m. februari månad ett år t.o.m.
januari månad det följande året. Har skatten debiterats under uppbörds-
året skall den betalas med lika stora belopp senast den 18 i var och en av
de månader som återstår av uppbördsåret efter den månad under vilken
skatten debiterades.

27 § 2 mom.

I momentet har en ny punkt, 6, införts. Av punkt 6 jämförd med 3 §
lagen om expansionsmedel framgår att den skattskyldige skall gottskrivas

356

ett belopp motsvarande 28 % av en minskning av expansionsmedel vid Prop. 1993/94:50
debitering av slutlig skatt.

32 §

Se kommentaren till 2 § 3 mom.

36 §

Med en månatlig uppbörd av preliminär F-skatt blir februari den första
uppbördsmånaden under uppbördsåret. Den preliminära F-skatt som debi-
terats inför detta uppbördstillfälle skall alltså betalas senast den 18 i
månaden. För att göra en sådan ordning möjlig föreskrivs i första stycket
att en F-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 25
januari under inkomståret.

36 a §

Med en månatlig uppbörd av särskild A-skatt blir februari den första
uppbördsmånaden under uppbördsåret. Den särskilda A-skatt som debite-
rats inför detta uppbördstillfälle skall alltså betalas senast den 18 i
månaden. För att göra en sådan ordning möjlig föreskrivs i första stycket
att ett besked om debitering av särskild A-skatt skall översändas till den
skattskyldige senast den 25 januari under inkomståret.

69 § 2 mom.

I andra stycket görs en följdändring till ändringen i 27 § 2 mom.

Anvisningar

till 40 §

Enligt den nuvarande lydelsen får F-skattesedeln effekt t.o.m. februari
året efter det inkomstår för vilket den är utfärdad. Det innebär att
skatteavdrag som skall redovisas vid det första uppbördstillfället under
uppbördsåret, dvs. senast den 18 mars, får underlåtas på grund av en F-
skattesedel som utfärdats för närmast föregående inkomstår. En motsva-
rande ordning avses gälla även med en månatlig uppbörd av F-skatt. Då
kommer emellertid det första uppbördstillfället att bli senast den 18
februari. Förevarande bestämmelse har därför ändrats så att F-skatte-
sedeln ges effekt endast under januari året efter det inkomstår för vilket
skattsedeln utfärdats. Bestämmelsen korresponderar med 36 § UBL där
det föreskrivs att en F-skattesedel skall översändas till den skattskyldige
senast den 25 januari under inkomståret.

357

20.12 Lagen (1992:1661) om ändring i                     Prop. 1993/94:50

uppbördslagen (1953:272)

27 § 3 mom.

I första stycket görs en följdändring till ändringen i 27 § 2 mom. UBL.

Ändringen i andra stycket är en konsekvens av att reglerna om
förseningsavgift föreslagits bli intagna i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), se prop. 1993/94:1.

68 § 6 mom.

Den föreslagna ändringen innebär att sista stycket upphävs. Därigenom

tas kravet bort att en utmätning skall inbringa något utöver vad som
fordras för att täcka kostnaderna.

69 § 7 mom.

I första stycket görs en följdändring till ändringen i 27 § 2 mom. UBL.

Ändringen i andra stycket är en konsekvens av att reglerna om
förseningsavgift föreslagits bli intagna i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), se prop. 1993/94:1.

20.13 Lagen (1993:000) om ändring i lagen (1993:941) om
ändring i uppbördslagen (1953:272)

1 §

1 lagrummet har en ny punkt, 14, införts. Av denna framgår att upp-
bördslagens bestämmelser skall gälla även skatt enligt lagen om ex-
pansionsmedel.

20.14 Skogskontolagen (1954:142)

1 §

Ändringen i första stycket är en följd av att handelsbolagsbeskattningen

av äldre dödsbon tagits bort.

De justeringar som gjorts i tredje och sjätte styckena är en anpassning
till den ändrade förvärvskälleindelningen.

358

2 §

Ändringen i första stycket är en anpassning till den ändrade förvärvskälle-
indelningen.

3 §

Justeringen är en anpassning till den ändrade förvärvskälleindelningen.

Ändringen är en följd av att handelsbolagsbeskattningen av äldre dödsbon
tagits bort.

20.15 Lagen (1962:381) om allmän försäkring

11 kap. 3 §

Vad som är aktiv resp, passiv näringsverksamhet regleras enligt gällande
regler i 18 § KL. I fortsättningen definieras aktiv näringsverksamhet i
AFL och passiv näringsverksamhet i 2 § första stycket SLF.

I paragrafens första stycke har definitionen av aktiv näringsverksamhet
tagits in. Enligt andra stycket skall bedömningen göras för varje för-
värvskälla för sig. Gränsdragningen mellan aktiv och passiv näringsverk-
samhet samt vad som är att hänföra till en resp, skilda förvärvskällor har
kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 7.1.1 och 7.2.2).

Enligt definitionen kan självständig näringsverksamhet utomlands aldrig
utgöra aktiv näringsverksamhet. Detta innebär t.ex. att ett underskott av
självständig näringsverksamhet utomlands aldrig kan föranleda avdrag
enligt 46 § 1 mom. KL.

20.16 Lagen (1963:173) om avdrag för avgifter till Stiftelsen
Svenska Filminstitutet, m.m.

1 §

Ändringarna är en följd av det nya film- och videoavtalet. I be-
stämmelsen anges parterna i det nya avtalet. Som tidigare medges avdrag
för biograf- och videoavgifter till Filminstitutet. Som en följd av att två
TV-företag är parter i avtalet föreskrivs att avdrag medges även för dessa
företags avtalsenliga bidrag till Filminstitutet.

Prop. 1993/94:50

359

2 §

Ändringen är en följd av att inkomstslagen ändrats genom skatterefor-
men.

3 §

Bestämmelsen innebär att stöd som Filminstitutet ger till näringsidkare
för näringsverksamheten anses vara näringsbidrag eller annat stöd som
beskattas enligt punkt 9 av anvisningarna till 22 § KL.

Den nuvarande regleringen om skattefrihet för vissa bidrag slopas.

Prop. 1993/94:50

20.17 Lagen (1963:430) om mervärdeskatt

48 a §

Den föreslagna ändringen har kommenterats i kapitel 17.

20.18 Lagen (1970:599) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avgifter till Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

Den justering som har gjorts är en anpassning till redan tidigare beslutade
ändringar av förvärvskälleindelningen (jfr prop. 1989/90:110, s 543 f).

20.19 Kupongskattelagen (1970:624)

I 2 § finns bestämmelser som innebär att kupongskatt även tas ut på
utbetalningar i form av utskiftning. För aktieägare som är skattskyldiga
i Sverige föreslås att utskiftning i samband med likvidation och fusion
helt skall behandlas inom reavinstsystemet. En motsvarande ändring i
fråga om uttag av kupongskatt är inte möjlig eftersom det förutsätter att
den som skall innehålla skatten - VPC eller det utbetalande bolaget - har
kännedom om den vinst som har uppkommit. Regleringen kvarstår därför
oförändrad. Det restitutionsförfarande som finns i 27 § ger på samma sätt
som i dag en möjlighet till reduktion av underlaget för kupongskatt.

1 §

Ändringen i första stycket är en konsekvens av att de regler, som innebär
att ett moderbolag till sina aktieägare kan dela ut aktierna i ett dotterbolag
utan skattekonsekvenser, har flyttats till punkt 1 a av anvisningarna till
22 § KL.

360

4 §

Ändringen i andra stycket är en konsekvens av att handelsbolagsbeskatt-
ningen för dödsbon slopas.

20.20 Skattebrottslagen (1971:69)

Ändringen föranleds av den nya expansionsmedelsskatten.

20.21 Bokföringslagen (1976:125)

12 §

Enligt den nuvarande lydelsen av femte stycket gäller följande. Den som
är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma
räkenskapsår för dessa. Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer medge att olika räkenskapsår får
användas. Enligt den nuvarande lydelsen av sjätte stycket har detta mot-
svarande tillämpning på räkenskapsår inom en koncern.

Genom skattereformen 1990 avskaffades indelningen i förvärvskällor
för aktiebolag m.fl. juridiska personer. Med undantag för självständig
näringsverksamhet i utlandet kommer all näringsverksamhet som en fy-
sisk person bedriver att hänföras till en och samma förvärvskälla. Den
bokföringsskyldige bör inte få kunna tillämpa olika räkenskapsår för
skilda delar av sin verksamhet. Den nämnda möjligheten till dispens bör
därför begränsas till att avse olika företag inom en koncern. En ändring
av denna innebörd har gjorts i femte och sjätte styckena.

20.22 Lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

1 §

Ändringen i 1 § andra stycket är en följd av att handelsbolagsbeskatt-
ningen av äldre dödsbon slopats.

3 och 5 §§

Justeringarna i 3 och 5 §§ har gjorts till följd av den ändrade förvärvskäl-
leindelningen.

Prop. 1993/94:50

361

20.23 Lagen (1981:691) om socialavgifter                  Prop. 1993/94:50

2 kap.

1 §

Folkpensionsavgiften höjs med 0,2 procentenheter.

3 kap.

1 §

Folkpensionsavgiften höjs med 0,2 procentenheter.

Ändringen i första stycket föranleds av att föreskrifterna om avkortning
utmönstrats ur uppbördslagstiftningen (prop. 1992/93:198, bet. 1992/93:
SkU27, rskr. 1992/93:448, SFS 1993:891 m.fl.).

I andra stycket har med hänsyn till den månatliga uppbörden antalet
tillgodoföringstillfällen ändrats från sex till tolv. Bestämmelserna har
också utvidgats till att avse all debiterad preliminär skatt, dvs. inte bara
preliminär F-skatt utan också särskild A-skatt. Vidare har de tidsangivel-
ser som finns i stycket justerats med hänsyn till att första uppbördsmåna-
den blir februari i stället för mars. Slutligen anges i förtydligande syfte
att bestämmelserna endast gäller preliminär skatt som debiterats fysiska
personer.

20.24 Utsökningsbalken

2 kap. 4 §

I första stycket har endast språkliga ändringar gjorts.

I andra stycket har förutsättningarna för överlämnande av mål mellan
behöriga kronofogdemyndigheter mjukats upp. För sådant överlämnande
krävs fortsättningsvis endast att målets handläggning främjas därigenom.
Vidare görs den ändringen att ett mål får överlämnas även efter det att
utmätning, eller någon arman verkställighetsåtgärd, t.ex. kvarstad, har
företagits.

4 kap. 3 §

Paragrafen har fått ett nytt första stycke som anger de nya förutsätt-
ningarna för att utmätning skall ske. Det finns inte längre något krav på
att alla förrättningskostnader som uppkommer hos kronofogdemyndighe-
ten skall bli betalda för att utmätning skall få göras. I stället skall

362

myndigheten göra en prövning av om resultatet, efter avdrag för kostna- Prop. 1993/94:50
der som kan uppkomma efter själva utmätningen, kan beräknas bli ett
överskott som gör åtgärden försvarlig. Detta innebär t.ex. att utmätning
kan komma att ske även om bara en del av grundavgiften — eller grund-
avgifterna — blir betald.

13 kap. 6 §

Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Här framgår att sådana
förrättningskostnader som bara avser ett mål skall räknas med i det
målets fordran när man gör den proportionella fördelningen. Av det
föreslagna nya andra stycket i 17 kap. 7 § framgår att de gemensamma
kostnaderna skall tas ut innan den fördelningen görs.

20 a §

Paragrafen behandlar utbetalning av småbelopp.

Ett nytt första stycke behandlar det fallet att det finns flera mål och det
belopp som skall utbetalas i något av dem understiger 100 kr. Då skall
detta belopp i stället fördelas mellan andra mål, dvs. mål som enligt den
första fördelningen skulle få minst 100 kr. men inte därigenom bli fullbe-
talda. Denna regel skall tillämpas om inte särskilda skäl föranleder något
annat. En förebild till denna lösning finns i 11 kap. 13 a § konkurslagen
(1987:672).

Enligt andra stycket är kronofogdemyndigheten inte skyldig att betala
ut belopp som understiger 25 kr. Om beloppet inte betalas ut tillfaller det
staten. Den gräns som gällt hittills är 10 kr.

15 kap. 24 a §

Ändringen har samma innebörd som ändringen i 13 kap. 20 a § andra
stycket.

17 kap. 7 §

I ett nytt andra stycke anges att gemensamma förrättningskostnader har
företräde framför kostnader som bara avser ett mål och alltså skall tas ut
innan proportionering och fördelning sker (jfr 13 kap. 6 §).

20.25 Lagen om ändring i lagen (1993:893) om ändring i
utsökningsbalken

4 kap. 8 §

Paragrafen har ändrats senast genom SFS 1993:893 (prop. 1992/93:198
om indrivning av statliga fordringar m.m.), som träder i kraft den 1
januari 1994.

363

Ändringarna i första stycket innebär en utvidgning av den behörighet Prop. 1993/94:50
som kronofogdemyndigheten har att pröva mål om utmätning. När det
gäller behörigheten på grund av gäldenärens hemvist innebär förslaget
inga ändringar. Däremot utvidgas den behörighet som grundas på att
gäldenären har egendom inom länet; här behöver det nämligen inte längre
vara fråga om just den egendom som är föremål för själva utmätningen.
Härutöver föreskrivs nu behörighet för myndigheten i det län där verk-
ställighet annars lämpligen kan ske. Regeln skall tillgodose behoven av
att samordna handläggningen av mål mot olika gäldenärer vid en och
samma myndighet.

Till följd av de utvidgningar av behörigheten som gjorts i första stycket
har specialreglerna för behandling av fartyg m.m. i andra stycket kunnat
tas bort.

20.26 Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

2 §

Ändringen beror på de nya reglerna för beskattning av äldre dödsbon
(avsnitt 7.5).

20.27 Lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt

1 §

Ändringen i tredje stycket är redaktionell.

20.28 Taxeringslagen (1990:324)

4 kap. 13 §

Andra stycket 3 har justerats med anledning av förslagen i prop.
1993/94:1 omorganisationen vid fastighetstaxeringen. Förslagen innebär
att fastighetstaxeringsförfarandet i allt väsentligt utformas i enlighet med
förfarandet vid inkomsttaxeringen, bl.a. införs ett omprövningsförfarande
efter mönster från taxeringslagen. Justeringen innebär att följdändring i
att beslut enligt taxeringslagen får företas även efter utgången av fem-
årsperioden när det föranleds av att skattemyndigheten genom beslut om
omprövning eller taxeringsåtgärder ändrat ett fastighetstaxeringsbeslut.

5 kap. 1 §

Ändringen i andra stycket föranleds av att skattetillägg skall kunna
påföras vid oriktig uppgift beträffande underlag för skatt enligt lagen om
expansionsmedel.

364

20.29 Lagen om ändring i lagen (1993:944) om ändring i ProP- 1993/94:50
taxeringslagen (1990:324)

1 kap. 1 §

Ändringen i första stycket föranleds av att taxeringslagen skall gälla också
vid fastställelse av underlaget för skatt enligt lagen om expansionsmedel.

20.30 Lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

2 kap. 10 §

Ändringen i andra stycket anger att en självdeklaration skall innehålla
också de uppgifter som behövs för beräkning av skatt enligt lagen om
expansionsmedel.

14 §

I första stycket skall hänvisningen till 3 kap. 5 § första stycket 4
rätteligen vara 3 kap. 5 § första stycket 3.

18 §

Paragrafen innehöll i sin tidigare lydelse bestämmelser om upplysnings-
plikt beträffande s.k. likställighetsavtal. Möjligheten att ingå sådana avtal
med svensk arbetsgivare har slopats fr.o.m. den 1 april 1993 i och med
införandet av F-skattebevis. Däremot kvarstår möjlighet att ingå s.k.
omvända likställighetsavtal med utländska arbetsgivare. Paragrafen har
justerats i enlighet med detta.

19 §

Till följd av införandet av lagen (1993:000) om räntefördelning vid be-
skattning har i ett nytt andra stycke intagits bestämmelser om skyldighet
för näringsidkare att lämna uppgift om fördelningsunderlag enligt nämnda
lag. Uppgifterna skall lämnas avseende såväl utgången av närmast före-
gående beskattningsår som motsvarande belopp vid beskattningsårets ut-
gång.

25 §

Tredje stycket har slopats till följd av att handelsbolagsbeskattningen av
äldre dödsbon avskaffats.

365

3 kap. 22 §

Prop. 1993/94:50

I paragrafens andra stycke har intagits bestämmelser om kontrolluppgift
vid s.k. räntekompensation vid avyttring av en fordran eller andel i s.k.
räntefond (se kommentaren till 3 § 6 mom. SIL).

25 a §

I paragrafens andra stycke har ett förtydligande gjorts beträffande frågan
om vem som är uppgiftsskyldig för utgiftsränta. Förtydligandet innebär
att det är den som faktiskt har tagit emot räntan som är uppgiftsskyldig,
(dock fortfarande under förutsättning att mottagaren tillhör kretsen av
uppgiftsskyldiga i första stycket). Detta medför bl.a. att den som yrkes-
mässigt bedriver utlåning och tar emot ränta för en annan borgenärs räk-
ning blir uppgiftsskyldig, vilket kan vara fallet t.ex. då ett säljföretag
som säljer varor på avbetalning har lämnat över hela låneadministrationen
till ett finansieringsföretag, som också aviserar kunderna.

Detsamma gäller vid pantsättning av fordringar. Det kan även förekom-
ma att en bank, som lånat ut pengar till privatpersoner, säljer ut ford-
ringar för att på så sätt sprida riskerna eller förbättra likviditeten. Banken
fortsätter emellertid att administrera lånen; aviserar låntagarna och tar
emot räntebetalningarna. Kunderna har inte underrättats om borgenärs-
bytet. Vid sådan överlåtelse är det den förste borgenären — i detta fall
banken — som är uppgiftsskyldig.

Paragrafens tredje stycke har, till följd av ändringen i 3 § 6 mom. förs-
ta stycket SIL justerats så att det av kontrolluppgiften särskilt skall
framgå hur stor del av betald ränta som är avdragsgill för det aktuella
året, dock endast om den betalda räntan till någon del belöper på tid efter
den 31 januari året efter beskattningsåret.

I ett nytt fjärde stycke har intagits bestämmelser om kontrolluppgift vid
s.k. räntekompensation vid förvärv av fordon (jfr kommentaren till 22 §).
I de fall den avkastning kompensationen avser förfaller till betalning ett
senare år än det år förvärvet skett skall dock någon kontrolluppgift inte
lämnas.

28 och 31 §§

Paragraferna har justerats med anledning av att utdelning på aktier i
svenskt aktiebolag, och andelar i svensk ekonomisk förening fortsätt-
ningsvis skall vara skattefri.

60 §

Paragrafens första stycke innehåller regler om sammandrag av kontroll-
uppgifter. Sista meningen har utgått. Meningen behandlar först semester-
medel som har betalts in till semesterkassa. Sådan uppgift behöver inte
längre tas med på sammandraget eftersom arbetsgivaren fr.o.m. inkomst-
året 1993 inte längre betalar de socialavgifter som belöper på medlen.

366

Detta görs i stället av semesterkassan, som också lämnar kontrolluppgift. Prop. 1993/94:50
Därefter behandlas underlag för löneskatt. Inte heller denna uppgift
behöver längre särskilt anges på sammandraget, eftersom det framgår av
personnumret om personen i fråga är över 65 år och arbetsgivaren då
skall betala in särskild löneskatt i stället för arbetsgivaravgifter. Beloppen
i ruta 11 och 12 på kontrolluppgiftsblanketten utgör då underlaget för
särskild löneskatt.

I ett nytt tredje stycke har i syfte att underlätta taxeringsarbetet införts
bestämmelser om skyldighet att lämna sammandrag avseende utgiftsränta,
tomträttsavgäld, avgift för pensionsförsäkring och reavinst/förlust vid för-
säljning av andel i allemansfond. Vidare har införts skyldighet för
bostadsrättsföreningar m.fl. att lämna sammandrag beträffande kontroll-
uppgifter som skall lämnas vid upplåtelse eller överlåtelse av lägenhet.

20.31 Lagen om ändring i lagen (1993:945) om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

3 kap. 23 §

Punkt 3 har justerats med anledning av att den skattemässiga särbe-
handlingen av allemanssparandet har slopats. Vidare har ränta på
vinstandelslån som inte utgör skattepliktig inkomst enligt punkt 2 a första
stycket 4 av anvisningarna till 22 § KL (se kommentaren vid denna
paragraf) undantagits från kontrolluppgiftsskyldigheten.

27 §

Paragrafen har justerats med anledning av att utdelning på aktie i svenskt
bolag och andel i svensk ekonomisk förening fortsättningsvis skall vara
skattefri. Beträffande svensk värdepappersfond skall kontrolluppgift läm-
nas till den del utdelningen är skattepliktig. Justering har även skett till
följd av att den skattemässiga särbehandlingen av allemanssparandet har
slopats.

32 a §

Paragrafen har justerats med anledning av att den skattemässiga särbe-
handlingen av allemanssparandet har slopats. Numera gäller att reavinst
och reaförlust vid försäljning av andel i allemansfond skattemässigt skall
behandlas på samma sätt som reavinst/förlust vid försäljning av andel i
annan svensk värdepappersfond.

367

20.32 Lagen om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv

Föreskriften och motiven för ändringen kommenteras i avsnitt 6.

Prop. 1993/94:50

20.33 Lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver

Motiven för bestämmelserna i andra stycket och finns i avsnitt 7.4.

Slopandet av 5 § femte stycket beror på att handelsbolagsbeskattningen
av äldre dödsbon avskaffats.

20.34 Lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster

1 §

Ändringen är en följd av att folkpensionsavgiften höjs med 0,2 procen-
tenheter.

2 §

Bestämningen i första stycket av passiv näringsverksamhet föranleds av
att definitionerna av aktiv och passiv näringsverksamhet utgått ur 18 §
KL och en definition av aktiv näringsverksamhet tagits in i 11 kap. 3 §
första stycket AFL. Som en följd av att folkpensionsavgiften höjs med
0,2 procentenheter justeras den särskilda löneskatten.

20.35 Lagen (1993:947) om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel

2 §

I paragrafens sista stycke har en följdändring gjorts till förslaget om
slopad handelsbolagsbeskattning av äldre dödsbon.

Ett tillägg har gjorts i reglerna om värdering av värdepapper vid be-
stämmandet av underlaget för avkastningsskatt. Ändringarna innebär att
uttaget av avkastningsskatt anpassas till förslaget om lindrad beskattning
av direktägda värdepapper. De värdepapper som är föremål för begränsad
skatteplikt enligt 3 § 1 mom. SIL skall vid bestämmandet av underlaget
för avkastningsskatt inte tas upp till hela det noterade värdet. Värdepap-

368

per i denna grupp som är hänförliga till kapitalförsäkring tas upp till Prop. 1993/94:50
65 % för att skattebelastningen på detta kapital alltjämt skall ligga på en
nivå som motsvarar kapitalinkomstskattenivån.

Värdepapper som omfattas av nämnda moment och som är hänförliga
till den del av underlaget för avkastningsskatt som beskattas med en
skattesats på 9 % tas upp till 80 % av det noterade värdet. Det innebär
att sparande i pensionsförsäkring och på pensionssparkonto alltjämt
kommer att behålla en relativ skatteförmån.

När det gäller andelar i värdepappersfonder sker värderingen på ett
något annorlunda sätt. En fondandel skall nämligen värderas med
hänsynstagande till hur stor del av utdelningen som under det föregående
beskattningsåret skulle ha varit skattepliktig resp, inte skattepliktig enligt
de allmänna bestämmelserna om inkomstbeskattning av utdelning från
fonder. Den generella nedsättningen av värderingsunderlaget till 80 resp.
65 % av marknadsvärdet skall reduceras i samma proportion som
utdelningen skulle ha varit skattepliktig i inkomstskattesystemet. Om t.ex
30 % av utdelningen skulle ha varit skattepliktig skall nedsättningen av
värderingsunderlaget också reduceras med 30 %. Det innebär att andelen
i ett sådant fall skall tas upp till 86 % av det noterade värdet om den
ingår i pensionsförsäkringskapital. Reduceringen av den högsta tillåtna
nedsättningen (100 - 80=) 20 blir alltså (30 % av 20=) 6 %.

Om utdelningen delvis skulle ha varit skattefri, t.ex därför att
reavinster på aktier delats ut, skall reduceringen ske på motsvarande sätt.
Ett exempel får illustrera. Utdelningen antas vara 100 kr. och skatten,
beräknad enligt de vanliga inkomstskattereglema, antas uppgå till 15 kr.
Högsta möjliga skatt som skulle ha kunnat utgå på utdelningen är 25 kr.
vid en skattesats på 25 %. Reduceringen skall i detta fall göras med
(15/25=) 60 %, vilket motsvarar 12 procentenheter. Det betyder alltså
att fondandelen skall tas upp till 92 % av det noterade värdet om den
ingår i ett pensionsförsäkringskapital.

Motsvarande justeringar skall göras för andelar som ingår i annat
pensionskapital.

20.36 Lagen (1990:663) om ersättningsfonder

Ändringen i 1 § andra stycket är en följd av att handelsbolagsbeskatt-
ningen av äldre dödsbon tagits bort.

Justeringarna i 3, 9 och 10 §§ innebär en anpassning till det ändrade
förvärvskällebegreppet.

24 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 50

369

'2Q.'i'l Lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader

1 §

Prop. 1993/94:50

Ändringen är en följd av att reglerna i 53 § 3 mom. KL om handels-
bolagsbeskattade dödsbon slopats. Som en följd av att folkpensionsav-
giften höjs justeras löneskatten.

2.38 Lagen (1993:949) om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader

Som en följd av att folkpensionsavgiften höjs justeras löneskatten.

20.39   Lagen (1992:1485) om beräkning av statlig in-
komstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års
taxeringar

Ändringen är en konsekvens av den ändrade dödsbobeskattningen.

20.40 Lagen (1992:1643) om särskilda regler för
beskattning av handelsbolag i vissa fall

Ändringen i 1 och 3 §§ föranleds av den ändrade förvärvskälleindelnin-
gen

20.41 Lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och
andra kreditinstitut

27 §

Bestämmelsen är tillämplig i fråga om sådana företag vars samtliga aktier
eller andelar ägs av staten vid överlåtelsetidpunkten och som omfattas av
möjligheten att erhålla stöd från staten enligt 3 § lagen. Företaget i fråga
behöver inte faktiskt ha erhållit sådant stöd som avses i bankstödslagen.

Begränsningen i avdragsrätten gäller allt underskott som uppkommit
före det beskattningsår då överlåtelsen skedde. Även underskott som upp-
kommit före statens förvärv av företaget omfattas således. Underskott
som uppkommit under det beskattningsår överlåtelsen ägde rum omfattas
däremot inte. Avdragsbegränsningen förutsätter inte att staten sålt samt-

370

liga aktier eller andelar. Bestämmelsen gäller även för det fall staten Prop. 1993/94:50
överlåter en del av företaget.

20.42 Lagen om upphävande av lagen (1967:94) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning

Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1) skall
Annell-avdraget avskaffas och ersättas med en lindring av dubbelbe-
skattningen på aktieägamivån. Lagen om avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning skall därför upphävas. Den upphävda lagen till-
lämpas på utdelning som förfallit till betalning före utgången av år 1993.

20.43 Lagen (1969:630) om viss skattefrihet för utdelning
på aktie i Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag (SILA)

Lagen upphävs som en följd av det allmänna förslaget om skattefrihet för
utdelning.

20.44  Lagen om upphävande av lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande

Lagen innebär att de särskilda skattereglerna för allemansfonder slopas

fr.o.m. den 1 januari 1994. Allmänna skatteregler för fondandelar kom-
mer därför att gälla. Vissa nu gällande regler om behandling av spar-
premie enligt reglerna för premiegrundande allemanssparande kvarstår
dock enligt övergångsregleringen. Detsamma gäller regler om skattefrihet
för bonusränta som ännu inte utbetalts men som tillgodoräknats ungdoms-
bosparare före utgången av år 1991.

371

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
promemorian Beskattning av enskild näringsverksamhet m.m.
Ändringar i bolagsbeskattningen Ds 1993:28

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Riksskatteverket
(RSV), Riksbanken, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten
i Göteborg, Datainspektionen, Bokföringsnämnden (BFN), Riksförsäk-
ringsverket (RFV), Riksrevisionsverket (RRV), Skogsstyrelsen, Statens
jordbruksverk, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Bank-
stödsnämnden, Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet, Byggentreprenörerna, Finansbolagens Förening,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Grossistförbundet Svensk
Handel, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd
(KLYS), Kooperativa Förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Landstingsförbundet, Redovisningsrådet, Svenska kommunför-
bundet, Svenska Revisorsförbundet SRS, Svenska Samemas Riksförbund,
Svenska Uppfinnareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Jord-
ägareförbund, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Tjänsteför-
bundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Utvecklings-
fonden i Jönköpings län.

Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund (LRF/
Skogsägarna) har avgett ett gemensamt yttrande.

Svenska Handelskammarförbundet, Svensk Industriförening, Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund har åberopat ett
yttrande från Näringslivets Skattedelegation. Företagarnas Riksorga-
nisation, Svenska Bankföreningen, Sveriges Köpmannaförbund och Sve-
riges Redareförening har förutom egna yttranden åberopat yttrandet från
Näringslivets Skattedelegation.

Yttrande har kommit in från Sveriges Försäkringsförbund som också
har hänvisat till Näringslivets skattedelegations yttrande. Yttranden har
även kommit in från Skogsindustrierna, Samhällsvetenskapliga fakulteten
vid Lunds universitet, Kooperativa institutet, Skattebetalarnas Förening,
Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund, Kjell Lindén, Johan
af Klint, John Canevall och SABO.

Prop. 1993/94:50

Bilaga 1

372

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1993:29) Fortsatt reformering av företagsbe-
skattningen. Del 2. Den ekonomiska dubbelbeskattningen

Riksskatteverket (RSV), Riksbanken, Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Kammarrätten i Göteborg, Datainspektionen, Bokföringsnämnden (BFN),
Riksförsäkringsverket (RFV), Riksrevisionsverket (RRV), Skogsstyrelsen,
Statens jordbruksverk, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska fakulteten vid Uppsala univer-
sitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet, Sam-
hällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet, Byggentreprenörerna,
Centralorganisationen SACO, Finansbolagens förening, Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR), Företagarnas riksorganisation, Grossist-
förbundet Svensk Handel, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisa-
tionen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Redovisningsrådet, Svenska
kommunförbundet, Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska Uppfinnare-
föreningen, Sveriges ackordcentral, Sveriges Fastighetsägareförbund,
Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges
Redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters förbund, Tjänsteför-
bundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Utvecklingsfonden
i Jönköpings län.

Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund har avgett
ett gemensamt yttrande.

Svenska Handelskammarförbundet, Svensk Industriförbund, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges
Industriförbund och Sveriges Köpmannaförbund har åberopat ett yttrande
från Näringslivets Skattedelegation. Företagarnas Riksorganisation och
Svenska Bankföreningen har förutom egna yttranden åberopat yttrandet
från Näringslivets Skattedelegation.

Yttrande har kommit in från Bankstödsnämnden, Riksgäldskontoret, S-
E-Banken Försäkring, Fondbolagens Förening, Kooperativa institutet,
Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund och SABO Bankstöds-
nämnden, Skattebetalarnas Förening, John Canevall, Sveriges Bokförings-
& Revisionsbyråers Förbund, Johan af Klint och SABO

Prop. 1993/94:50

Bilaga 1

373

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
promemorian om månatlig uppbörd av preliminär F-skatt och
särskild A-skatt.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av RSV, För-
eningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagarnas Riksorganisation,
LRF och Sveriges Industriförbund.

Yttrande har också kommit in från Sveriges Campingvärdars Riks-
förbund.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
promemorian Avdrag för avgifter till Stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av RSV, Stiftelsen
Svenska Filminstitutet, Sveriges Biografägareförbund, Sveriges Film-
uthyrareförening u.p.a., Föreningen Sveriges Filmproducenter, Sveriges
Videodistributörers Förening, VIDSAM-Videouthyramas Samarbetsorga-
nisation och Sveriges Television AB.

Nordisk Television har förutom eget yttrande åberopat yttrande från
Sveriges Television AB.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
Riksskatteverkets översyn av utsökningsbalken (RSV Rapport 1992:1)

Justitiekanslern, Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten, Kriminalvårds-
styrelsen, Datainspektionen, Överbefälhavaren, Socialstyrelsen, Riksför-
säkringsverket, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Centrala studiestöds-
nämnden, Konsumentverket, Svea hovrätt, Riksdagens ombudsmän,
Försvarets civilförvaltning, Skattemyndigheten i Malmöhus län, Krono-
fogdemyndigheten i Stockholms län, Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund, Tjänstemännens
centralorganisation, JUSEK, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska
Bankföreningen, Sparbankernas Bank, Föreningen Sveriges kronofogdar,
Ackordscentralen i Stockholm, Konkursförvaltarkollegiernas förening,
Arbetslöshetskassornas Samorganisation, Finansbolagens förening,
Svenska Inkassoföreningen, Socialtjänstlagsutredningen (dir. 1991:50),
Göteborgs konsumentnämnd.

Prop. 1993/94:50

Bilaga 1

374

Remitterade lagförslag

Prop. 1993/94:50

Bilaga 2

2.1 Förslag till

Lag om räntefördelning vid beskattning

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För fysisk person och svenskt dödsbo sker räntefördelning enligt
denna lag. Verksamhet som bedrivs av utländsk juridisk person omfattas
inte av denna lag.

2 § Med positiv räntefördelning avses att avdrag medges för ett positivt
fördelningsbelopp vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och att samma belopp tas upp som intäkt vid beräkning av
inkomst av kapital enligt lagen om statlig inkomstskatt.

Med negativ räntefördelning avses att ett negativt fördelningsbelopp tas
upp som intäkt vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt och att avdrag
medges med samma belopp vid beräkning av inkomst av kapital enligt la-
gen om statlig inkomstskatt.

3 § Ett positivt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid utgången
av november året före beskattningsåret ökad med en procentenhet multi-
plicerad med ett positivt fördelningsunderlag.

Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av den nämnda räntesatsen multi-
plicerad med ett negativt fördelningsunderlag.

4 § Positiv räntefördelning medges endast i den mån det föreligger ett
positivt justerat resultat i förvärvskällan. Positivt fördelningsbelopp som
inte kan utnyttjas förs vidare till det följande beskattningsåret (sparat
fördelningsbelopp). Uppkommer ett negativt fördelningsbelopp skall det
sparade fördelningsbeloppet kvittas mot detta.

Det justerade resultatet beräknas med utgångspunkt i inkomsten eller
underskottet enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Som tillkommande poster räknas avdrag för egenavgifter enligt punkt
19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) och ersätt-
ningsfond som återförts till beskattning jämte särskilt tillägg enligt 9 och
10 §§ lagen (1990:663) om ersättningsfonder.

Som avgående poster räknas intäkter enligt punkterna 11 och 13 av an-
visningarna till 22 § kommunalskattelagen och avdrag enligt 1 § lagen om
ersättningsfonder.

5 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo beräknas fördelningsunderlaget med utgångspunkt i skillnaden
mellan tillgångar och skulder i verksamheten vid utgången av närmast

375

föregående beskattningsår med de justeringar som anges i andra - fjärde
styckena, åttonde stycket första meningen och nionde stycket.

Som skuld räknas även en skuldreservering i den mån avdrag för
reserveringen medges vid inkomsttaxeringen och belopp som har avsatts
till ersättningsfond eller periodiseringsfond.

Som tillgång räknas inte egendom som avses i 27 § 1 mom., 29 §
1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida inte vederlag eller realisationsvinst vid avyttring utgör intäkt av
näringsverksamhet. Andel i handelsbolag skall aldrig räknas som tillgång.

Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt,
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkom-
ster, avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt 3 § lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, mervär-
deskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
annuitet på avdikningslån, avgift enligt lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift samt skattetillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas inte som tillgång eller skuld.

Har makar tillsammans deltagit i verksamheten delas fördelningsunder-
laget enligt första - fjärde styckena upp mellan makarna på grundval av
deras andelar av kapitalet i verksamheten.

Det belopp som följer av första - femte styckena ökas med underskott
av näringsverksamhet närmast föregående beskattningsår i den mån
avdrag för underskottet inte har medgetts enligt 46 § 1 mom. kommunal-
skattelagen (1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 § 11 mom. eller 26 §
9 mom. lagen om statlig inkomstskatt samt minskas med 72 procent av
expansionsmedel enligt lagen (1993:000) om expansionsmedel vid
utgången av närmast föregående beskattningsår och med kapitaltillskott
under närmast föregående beskattningsår.

I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag utgörs
fördelningsunderlaget av delägarens justerade ingångsvärde för andelen
i bolaget enligt 28 § lagen om statlig inkomstskatt vid utgången av
närmast föregående beskattningsår eller, för andel i handelsbolag som
utgör omsättningstillgång, andelens skattemässiga värde vid samma
tidpunkt. Värdet minskas med kapitaltillskott under närmast föregående
beskattningsår och med lån avseende det aktuella beskattningsåret från
bolaget till delägaren eller sådan delägaren närstående person som avses
i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
om inte marknadsmässig ränta utgått på lånet.

Fördelningsunderlaget skall ökas med ett belopp motsvarande ett
negativt fördelningsunderlag bestämt med bortseende från sista stycket
vid 1995 års taxering, eller om den skattskyldige på grund av förlängt
räkenskapsår inte skall taxeras för inkomst av näringsverksamheten detta
år, vid 1996 års taxering. I fråga om delägare i handelsbolag skall
beloppet reduceras i den mån delägarens nettouttag från bolaget (uttag
över tillskott) under beskattningsår som taxerats åren 1991 - 1994
överstigit såväl hans skattepliktiga nettoinkomst från bolaget (skatteplikti-

Prop. 1993/94:50

Bilaga 2

376

ga inkomster utöver avdragsgilla underskott) som hans andel av bolagets Prop. 1993/94:50
resultat.                                                                       Bilaga 2

Omfattar beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader
jämkas fördelningsunderlaget med hänsyn härtill.

6 § Vid värderingen av tillgångarna skall

1. fastighet som utgör omsättningstillgång tas upp till värdet enligt
räkenskaperna minskat med sådana värdeminskningsavdrag och liknande
avdrag som inte har gjorts i räkenskaperna,

2. andra lagertillgångar än som avses i punkt 1 samt kundfordringar tas
upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen,

3. sådana tillgångar för vilka avdrag medges enligt punkterna 12-14
av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) tas upp till
skattemässiga restvärden,

4. annan fastighet än som avses i punkt 1 tas upp till anskaffnings-
värdet för mark, byggnad och markanläggning minskat med medgivna
värdeminskningsavdrag och liknande avdrag,

5. sådana finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till anskaffningsvärden
beräknade enligt genomsnittsmetoden om det inte är fråga om sådana
tillgångar som avses i punkt 2,

6. fordringar i utländsk valuta tas upp till de värden som gäller vid
inkomsttaxeringen,

7. andra tillgångar än de som avses i punkterna 1 - 6 tas upp till
anskaffningsvärdet minskat med medgivna värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag,

8. medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto tas
upp till halva beloppet,

9. tillgångar som avses i 26 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt tas
upp till 85 procent av anskaffningsvärdet om det inte är fråga om sådana
tillgångar som avses i punkt 2.

Vid tillämpning av första stycket 4 får fastighet som förvärvats före
utgången av år 1990 i stället anses förvärvad den 1 januari 1991.
Anskaffningsvärdet vid denna tidpunkt anses motsvara viss del av det för
år 1993 gällande taxeringsvärdet minskat med vid 1982 - 1991 års
taxeringar medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag om
avdragen för år räknat uppgått till sammanlagt minst 10 procent av
nämnda värde. Med del av taxeringsvärde avses i fråga om

1. småhusenheter 55 procent av taxeringsvärdet,

2. hyreshusenheter 48 procent av taxeringsvärdet,

3. industrienheter 64 procent av taxeringsvärdet,

4. lantbruksenheter 39 procent av taxeringsvärdet till den del detta inte
utgör bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för sådan privatbo-
stadsfastighet som avses i 5 § kommunalskattelagen.

Värdet enligt andra stycket skall i skälig mån jämkas om marknadsvär-
det på byggnader, mark och markanläggningar vid beskattningsårets
ingång inte överstiger 75 procent av detta värde. Jämförelsen skall avse

377

marknadsvärdet på den egendom som omfattas av värderingen enligt
andra stycket.

Vid tillämpning av första och andra styckena avses med värdeminsk-
ningsavdrag också belopp varmed ersättningsfond eller liknande fonder
tagits i anspråk.

7 § Vid beräkning av fördelningsunderlag läggs för varje år kvarstående
sparade fördelningsbelopp till fördelningsunderlaget enligt 5 § första eller
sjunde styckena.

8 § Räntefördelning sker inte om fördelningsunderlaget avviker från noll
med högst 50 000 kronor. Skall för den skattskyldige beräknas mer än ett
fördelningsunderlag avser undantaget i första meningen summan av
fördelningsunderlagen.

9 § Vid tillämpning av 28 § första stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ingångsvärdet även ökas med ett positivt fördelningsbe-
lopp och minskas med ett negativt fördelningsbelopp.

10 § Beteckningar i denna lag som förekommer i kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har samma
betydelse som i de lagarna.

Prop. 1993/94:50

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

I fråga om enskild näringsidkare och dödsbo skall fördelningsunderlaget
enligt 5 § minskas med avsättningar till skatteutjämningsreserv enligt
lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv och med uppskovsbelopp
enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.

Vid beräkning av fördelningsunderlaget enligt 5 § räknas som skuld
avsättningar som gjorts enligt lagen (1979:610) om allmän investerings-
reserv, lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, lagen (1967:96) om
särskild nyanskaffningsfond, lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttax-
eringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet och lagen
(1981:296) om eldsvådefonder.

378

2.2 Förslag till

Lag om expansionsmedel

Prop. 1993/94:50

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I fråga om fysisk person som är skattskyldig för inkomst av
näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt tas på sätt föreskrivs i denna lag
hänsyn till en post betecknad expansionsmedel vid beräkning av inkomst
enligt de nämnda lagarna. Vad nu sagts har motsvarande tillämpning på
svenskt dödsbo. Verksamhet som bedrivs av utländsk juridisk person
omfattas inte av denna lag.

Är en skattskyldig som bedriver näringsverksamhet delägare i ett
handelsbolag får det finnas en post för näringsverksamheten och en för
andelen i bolaget. Motsvarande gäller om någon är delägare i flera
handelsbolag. För andel i handelsbolag som innehas av ett annat
handelsbolag får det inte finnas någon post. Vad som föreskrivs om
expansionsmedel gäller varje post för sig.

Posten expansionsmedel tas upp i allmän självdeklaration.

2 § Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
medges avdrag med ett belopp som motsvarar en ökning av expansions-
medel.

En särskild skatt, expansionsmedelsskatt, skall betalas till staten med
28 procent av en ökning av expansionsmedel.

3 § En minskning av expansionsmedel skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

Av 27 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) framgår att den skattskyldi-
ge vid debitering av slutlig skatt skall gottskrivas ett belopp motsvarande
28 procent av en minskning av expansionsmedel.

4 § Expansionsmedel får ökas med högst ett positivt positivt justerat
resultat enligt 4 § lagen (1993:000) om räntefördelning vid beskattning
efter räntefördelning och justerat för åtgärder enligt lagen (1993:000) om
periodiseringsfonder.

5 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo får expansionsmedel inte tas upp till så stort belopp att 72 procent
av expansionsmedlen överstiger ett belopp beräknat med hänsyn till
förhållandena vid utgången av beskattningsåret enligt de grunder som
anges i 5 § första - fjärde styckena och åttonde stycket första meningen
lagen (1993:000) om räntefördelning vid beskattning ökat med underskott
under beskattningsåret i den mån avdrag för underskottet inte har
medgetts enligt 46 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller 3 §

379

13 mom., 25 § 11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och minskat med kapitaltillskott under beskattningsåret
(takbeloppet).

Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet fördelas takbe-
loppet mellan makarna på grundval av deras andelar av kapitalet i
verksamheten.

6 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag får
expansionsmedel inte tas upp i den mån delägarens justerade ingångs-
värde enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för andelen i
bolaget utan hänsynstagande till 10 § eller, för andel i handelsbolag som
utgör omsättningstillgång, andelens skattemässiga värde understiger
andelens ingångsvärde enligt 24 § 1 mom. samma lag respektive dess
ursprungliga skattemässiga värde. Härvid skall det justerade ingångs-
värdet eller det skattemässiga värdet minskas med kapitaltillskott under
beskattningsåret och med lån från bolaget till delägaren eller sådan
delägaren närstående person som avses i punkt 14 sista stycket av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) om inte mark-
nadsmässig ränta utgått på lånet. Det justerade ingångsvärdet eller det
skattemässiga värdet skall vidare justeras enligt 5 § åttonde stycket lagen
(1993:000) om räntefördelning vid beskattning.

7 § Föreligger inte längre förutsättningar för expansionsmedel enligt 1 §
första stycket tas ett belopp motsvarande befintliga expansionsmedel upp
som intäkt enligt 3 § om inte annat följer av 8 eller 9 §.

8 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo tas expansionsmedel inte upp som intäkt på grund av 7 §:

1. I den mån vid övergång genom gåva eller bodelning av samtliga
realtillgångar i verksamheten till en fysisk person som är bosatt här i
riket parterna skriftligen avtalat att expansionsmedel skall övertas av
förvärvaren. Motsvarande gäller vid arv och testamente om mottagaren
skriftligen förklarat att han övertar expansionsmedel.

2. I den mån den skattskyldige i samband med en överlåtelse av
samtliga realtillgångar i verksamheten till ett handelsbolag i vilket han
innehade eller genom överlåtelsen kommit att inneha en andel lämnat en
skriftlig förklaring av innebörd att han för över expansionsmedel för
näringsverksamhet till expansionsmedel för andelen i bolaget. En sådan
förklaring har den verkan att dels delägaren vid taxeringen för det
närmast föregående beskattningsåret skall anses ha haft expansionsmedel
för andelen uppgående till det överförda beloppet eller, om delägaren då
hade expansionsmedel för andelen, uppgående till det upptagna beloppet
ökat med det överförda beloppet, dels det justerade ingångsvärdet för
andelen enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt minskas
med 72 procent av det överförda beloppet.

3. I den mån den skattskyldige i samband med en överlåtelse av samt-
liga realtillgångar i verksamheten till ett aktiebolag i vilket han ägde eller
genom överlåtelsen kommit att äga aktier dels lämnat en skriftlig

Prop. 1993/94:50

Bilaga 2

380

förklaring av innebörd att han önskar att expansionsmedlen skall ersättas
av beskattat kapital i bolaget, dels skjutit till kapital till bolaget motsva-
rande 72 procent av expansionsmedlen. I den mån minskningen av
expansionsmedel inte tas upp som intäkt på grund av föreskrifterna i
föregående mening skall hänsyn inte tas till tillskottet vid beräkning av
anskaffningsvärde för aktierna.

I fall som avses i första stycket 1 får expansionsmedel inte övertas i
den mån expansionsmedlen överstiger ett belopp motsvarande värdet av
realtillgångarna i verksamheten beräknat enligt de grunder som anges i
6 § första stycket 1 - 4 och 7 lagen (1993:000) om räntefördelning vid
beskattning. Övertagande får dock avse högst ett belopp motsvarande
värdet av realtillgångarna i verksamheten vid utgången av det tredje året
före beskattningsåret ökat med en tredjedel. Förvärvaren skall vid
taxeringen för det närmast föregående beskattningsåret anses ha haft
expansionsmedel för näringsverksamhet uppgående till samma belopp
som de expansionsmedel avseende näringsverksamhet som överlåtaren
eller dödsboet då hade eller, om förvärvaren då hade expansionsmedel
för näringsverksamhet, uppgående till summan av de nämnda beloppen.

9 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag tas
expansionsmedel inte upp som intäkt på grund av 7 §:

1. I den mån vid överlåtelse genom gåva eller bodelning av andelen till
en fysisk person som är bosatt här i riket parterna skriftligen avtalat att
expansionsmedel skall övertas av förvärvaren. Motsvarande gäller vid arv
och testamente om mottagaren skriftligen förklarat att han övertar
expansionsmedel.

2. I den mån en delägare som genom skifte vid upplösning av bolaget
erhållit realtillgångar lämnat en skriftlig förklaring av innebörd att han
för över expansionsmedel för andelen i bolaget till expansionsmedel för
näringsverksamhet. En sådan förklaring har den verkan att delägaren
skall vid taxeringen för det närmast föregående beskattningsåret anses ha
haft expansionsmedel för näringsverksamhet uppgående till det överförda
beloppet eller, om delägaren då hade expansionsmedel för näringsverk-
samhet, uppgående till det upptagna beloppet ökat med det överförda
beloppet.

I fall som avses i första stycket 1 får expansionsmedel inte övertas i
den mån expansionsmedlen överstiger ett belopp motsvarande det
justerade ingångsvärdet enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt. Övertagande får dock avse högst ett belopp motsvarande det
justerade ingångsvärdet vid utgången av det tredje året före beskattnings-
året ökat med en tredjedel. Förvärvaren skall vid taxeringen för det
närmast föregående beskattningsåret anses ha haft expansionsmedel för
andelen uppgående till samma belopp som de expansionsmedel avseende
andelen som överlåtaren eller dödsboet då hade.

10 § Vid tillämpning av 28 § första stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ingångsvärdet ökas med 28 procent av en ökning av
expansionsmedel och minskas med 28 procent av en minskning. Vidare

Prop. 1993/94:50

Bilaga 2

381

skall ingångsvärdet ökas med 72 procent av en minskning av expansions-
medel som inte skall tas upp som intäkt på grund av föreskrifterna i 9 §
första stycket 2.

11 § Beteckningar i denna lag som förekommer i kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har samma
betydelse som i de lagarna.

Prop. 1993/94:50

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

Vid tillämpning av 5 § skall även andra stycket av övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1993:000) om räntefördelning vid beskattning
gälla.

382

2.3 Förslag till

Lag om avdrag för underskott av näringsverksamhet

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet
enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

2 § Uppkommer underskott vid beräkning av inkomst av en förvärvskälla
medges — med de begränsningar som anges i denna lag — avdrag för
underskottet i förvärvskällan närmast följande beskattningsår.

Allmänna begränsningar i avdragsrätten

3 § Avdrag enligt 2 § medges inte till den del avdrag har medgetts enligt
46 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller enligt 3 § 13 mom.
andra stycket, 25 § 11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.

<