Regeringens proposition
1993/94:45
»A4>A4
tA4
1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 45
Prop.
1993/94:45
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 oktober 1993
Carl Bildt
Bo Lundgren
(Finansdepartementet)
I propositionen läggs fram förslag till ett nytt uppskovssystem vid
bostadsbyten. De nya reglerna, som är uppbyggda kring ett uppskovsav-
drag, innebär att den som säljer en villa eller en bostadsrätt (ur-
sprungsbostad) kan skjuta upp beskattningen av reavinsten om han för-
värvar en minst lika dyr bostad (ersättningsbostad) senast året efter
försäljningen och bosätter sig där. Är den nya bostaden billigare skjuts
beskattningen av en viss del av vinsten upp medan återstoden beskattas.
Den obeskattade vinsten från ursprungsbostaden tas fram till beskattning
när ersättningsbostaden säljs.
I anslutning till de nya uppskovsreglerna föreslås också vissa för-
ändringar i reavinstreglerna för fastigheter och bostadsrätter. Det huvud-
sakliga skälet till detta är att det nya uppskovssystemet bygger på att
vinstberäkningen sker enligt en konventionell metod.
De takregler för skatteuttaget som gäller för villor och bostadsrätter —
9- och 18-procentsreglema — föreslås därför slopade. I stället föreslås att
den skattepliktiga vinsten skall utgöra 50 % av den konventionellt be-
räknade vinsten. På motsvarande sätt föreslås för förlustfall att 50 % av
en förlust hänförlig till en villa eller en bostadsrätt får dras av.
Takregeln för näringsfastigheter och motsvarande bostadsrätter, 27-
procentsregeln, föreslås också avskaffad och ersatt av en ny skatte -
pliktsregel. Den innebär för fysiska personer och dödsbon att 90 % av
den konventionellt beräknade vinsten är skattepliktig och att 63 % av en
förlust hänförlig till sådan egendom får dras av. För fastigheter och Prop. 1993/94:45
bostadsrätter som ägs av andra juridiska personer än dödsbon föreslås att
90 % av vinsten skall vara skattepliktig och att 90 % av en förlust får
dras av.
Vidare föreslås nya regler för att beräkna ingångsvärden för fastigheter
och bostadsrätter som förvärvats före år 1952 resp. 1974. Dessa regler
— som väsentligen överensstämmer med vad som gällde före skatterefor-
men — innebär att ingångsvärdet beräknas på grundval av fastighetens
resp, föreningsfastighetens taxeringsvärde nämnda år om den skatt-
skyldige inte kan visa att det verkliga anskaffningsvärdet är högre.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 och
— med undantag för vad som föreslås i fråga om förlustkvotering —
tillämpas på försäljningar från och med den 8 september 1993. Det
föreslås vidare att de nuvarande reglerna på den skattskyldiges begäran
skall kunna tillämpas på försäljningar fram till och med den 30 juni 1994.
De nya förlustkvoteringsreglerna föreslås bli tillämpliga på försäljningar
som sker den 1 juli 1994 och senare.
Regeringen har den 7 september 1993 i en skrivelse till riksdagen
överlämnat ett meddelande enligt 2 kap. 10 § regeringsformen om
förslaget att de nya reglerna, med undantag för förlustkvoteringsreglerna,
skall tillämpas från och med den 8 september 1993.
Prop. 1993/94:45
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om uppskovsavdrag vid byte av bostad 7
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt 16
2.4 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343) 27
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor 31
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 32
3 Ärendet och dess beredning 34
4 Uppskovsregler vid bostadsbyten, m.m 34
4.1 Inledning 34
4.2 Allmänna överväganden 35
5 Ett nytt uppskovssystem 39
5.1 Grunddragen i de nya reglerna 39
5.2 Förutsättningar för uppskovsavdrag 40
5.2.1 Den avyttrade bostaden (ursprungsbostaden) 40
Privatbostad 40
Permanentbostad 40
5.2.2 Den förvärvade bostaden 42
5.3 Uppskovstekniken 43
5.3.1 Förhållandena vid den taxering då vinsten
redovisas 43
5.3.2 Förhållandena vid den därpå följande taxeringen 45
5.3.3 Beskattning av vinsten från ursprungsbostaden 46
5.4 Vissa övriga frågor 46
5.4.1 Ny-, till-och ombyggnadskostnader 46
5.4.2 Expropriation m.m 48
5.4.3 Det särskilda tillägget 49
5.4.4 Vinstens minsta storlek 50
Frivilligfallen 50
Tvångsfallen 51
5.4.5 Dödsfall 51
5.4.6 Bankgaranti 53
5.4.7 Avdrag för värdehöj ande åtgärder 53
5.4.8 Ändringar i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
m.m. med anledning av de nya uppskovsreglema 54
5.5
Uppgiftsskyldighet m.m
54 Prop. 1993/94:45
6.1
6.2
Inledning
Gällande rätt
6.2.1
6.2.2
6.2.3
6.2.4
6.2.5
6.3
Huvudregeln
De s.k. takreglerna
Övergångsbestämmelserna
Gamla uppskov
Den skattemässiga behandlingen av förluster
Fysiska personer och dödsbon
Andra juridiska personer än dödsbon
De nya reavinstreglema
6.3.1
55
55
56
56
56
57
58
58
58
58
59
6.3.2
6.3.3
6.3.4
6.3.5
6.3.6
Slopade 9- och 18-procentsregler och en ny
skattepliktsregel för villor och bostadsrätter
Slopad 27-procentsregel och en ny skattepliktsregel
för näringsfastigheter och motsvarande bostadsrätter
Övergångsbestämmelserna och de nya
skattepliktsreglerna
Karensreglema
Alternativa anskaffningsvärden
Slopade särregler för fåmansföretagare
59
60
62
63
64
66
67
9
9.1
9.2
9.3
9.4
9.5
9.6
Privatbostäder
Näringsfastigheter
Lagen om uppskovsavdrag vid byte av bostad
Kommunalskattelagen (1928:370)
Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Skatteregisterlagen (1980:343)
Lagen (1987:813) om homosexuella sambor
Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
68
68
69
69
69
80
82
88
88
89
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Regeringens skrivelse 1993/94:2 med meddelande
om kommande förslag till lagstiftning om uppskovsregler
vid bostadsbyten, m.m.
Lagrådsremissens lagförslag
Lagrådets yttrande
90
93
107
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993
115
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om uppskovsavdrag vid byte av bostad,
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
6. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Prop. 1993/94:45
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid taxering till statlig inkomstskatt kan skattskyldig fysisk person,
som redovisar skattepliktig realisationsvinst hänförlig till en bostad
(ursprungsbostad), på de villkor och i den omfattning som anges i denna
lag, medges ett uppskovsavdrag om han förvärvat eller avser att förvärva
en ny bostad (ersättningsbostad) och bosatt sig eller avser att bosätta sig
där.
Dödsbo kan medges uppskovsavdrag under de förutsättningar som anges
i 13 §.
2 § Med ursprungsbostad avses privatbostad enligt 5 § kommunalskat-
telagen (1928:370) om bostaden är den skattskyldiges permanentbostad.
Bostad i utlandet kan inte vara ursprungsbostad.
3 § Med permanentbostad avses
1. sådan bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst ett år
närmast före avyttringen eller
2. sådan bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre år
av de senaste fem åren.
Avyttrades ursprungsbostaden senare än då ersättningsbostaden
förvärvades skall, om den skattskyldige begär det, frågan om den
avyttrade bostaden var den skattskyldiges permanentbostad avgöras med
hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då ersättningsbostaden
förvärvades.
Bostad som vid avyttringen ägs av dödsbo kan inte vara permanentbo-
stad.
4 § Med ursprungsbostad avses också privatbostad enligt 5 § kom-
munalskattelagen (1928:370) utan hinder av att den inte är permanentbo-
stad om den skattskyldige är bosatt i bostaden men ännu inte bott där i
ett år och
1. egendomen tas i anspråk genom expropriation eller liknande
förfarande eller annars avyttras under sådana förhållanden att tvångsavytt- Prop. 1993/94:45
ring måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att
avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat eller
2. egendomen avyttras till staten därför att den på grund av flygbuller
inte kan bebos utan påtaglig olägenhet.
5 § Uppskovsavdrag medges endast om realisationsvinsten uppgår till
minst 50 000 kronor. Vid expropriation och andra liknande förfaranden
som avses i 4 § medges dock uppskovsavdrag om vinsten uppgår till
minst 10 000 kronor.
6 § Om den skattskyldige har förvärvat en ersättningsbostad det år
under vilket ursprungsbostaden avyttrades eller året före det året och
bosatt sig där senast den 15 februari året efter det år då ursprungsbo-
staden avyttrades, uppgår uppskovsavdraget
1. i det fall vederlaget för ersättningsbostaden uppgick till minst samma
belopp som vederlaget vid avyttringen av ursprungsbostaden, till ett
belopp som motsvarar den skattepliktiga vinsten, och
2. i annat fall, till ett belopp som motsvarar så stor del av den
skattepliktiga vinsten som vederlaget för ersättningsbostaden utgör av
vederlaget för ursprungsbostaden.
7 § Om den skattskyldige inte har förvärvat en ersättningsbostad senast
under samma år som han avyttrat ursprungsbostaden, uppgår upp-
skovsavdraget till ett belopp som motsvarar den skattepliktiga vinsten.
Detsamma gäller om han har förvärvat en ersättningsbostad senast under
samma år som han avyttrat ursprungsbostaden men inte bosatt sig där
senast den 15 februari året efter det år då ursprungsbostaden avyttrades.
8 § Har uppskovsavdrag medgetts enligt 7 § skall vid den närmast
därefter följande taxeringen ett belopp motsvarande avdraget tas upp som
intäkt av kapital, om inte annat följer av andra stycket.
Om den skattskyldige tidigast året före det år under vilket ursprungs-
bostaden avyttrades och senast under året efter det år då avyttringen
skedde förvärvat en ersättningsbostad och bosatt sig där senast den 15
februari andra året efter det år då avyttringen skedde, skall
1. i det fall vederlaget för ersättningsbostaden uppgår till minst samma
belopp som vederlaget vid avyttringen av ursprungsbostaden, ingen del
av ett belopp motsvarande uppskovsavdraget tas upp som intäkt av
kapital, och
2. i annat fall, ett belopp motsvarande uppskovsavdraget minskat med
så stor del av detta som vederlaget för ersättningsbostaden utgör av
vederlaget för ursprungsbostaden tas upp som intäkt av kapital.
9 § Har belopp som avses i 8 § tagits upp som intäkt av kapital skall
som sådan intäkt samtidigt tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot 10
procent av beloppet.
10 § Uppgick vederlaget för ersättningsbostaden när den förvärvades
till minst samma belopp som vederlaget vid avyttringen av ursprungsbo-
staden, skall omkostnadsbeloppet, när ersättningsbostaden avyttras,
minskas med ett belopp som motsvarar vinsten när ursprungsbostaden
avyttrades.
Uppgick vederlaget för ersättningsbostaden när den förvärvades till ett
lägre belopp än vederlaget för ursprungsbostaden, skall omkostnadsbelop-
pet när ersättningsbostaden avyttras minskas med ett elopp som motsvarar
så stor del av vinsten hänförlig till ursprungsbostaden som vederlaget för
ersättningsbostaden utgjorde av vederlaget för ursprungsbostaden.
11 § Med ersättningsbostad avses egendom som vid förvärvet utgörs
av småhus med mark som är småhusenhet, småhus på annans mark samt
småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet samt tomt under förutsättning att där uppförs
ett sådant småhus. Med ersättningsbostad avses också bostad som innehas
av medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare
i bostadsaktiebolag om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan
som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Bostad
i utlandet kan inte vara ersättningsbostad.
12 § Vid beräkning av vederlaget för en bostad skall hänsyn tas till
försäljnings- och inköpsprovision, stämpelskatt och liknande kostnader.
Vid vederlagets beräkning får hänsyn tas till kostnader för ny-, till-
eller ombyggnad som lagts ned under tiden mellan förvärvet av en
ersättningsbostad och den dag då bosättning senast skall ha ägt rum enligt
6 eller 8 §.
Har den skattskyldige på sätt som sägs i 6 § förvärvat en ersättnings-
bostad och bosatt sig där, skall på hans begäran 7 § tillämpas under
förutsättning att den skattskyldige har lagt ned eller avser att lägga ned
kostnader för ny-, till- eller ombyggnad under tiden mellan den dag då
bosättning senast skall ha ägt rum enligt 6 § och den dag då bosättning
senast skall ha ägt rum enligt 8 §.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena gäller endast ersätt-
ningsbostad som är fastighet.
13 § Om den skattskyldige har avyttrat en ursprungsbostad men avlider
innan en ersättningsbostad förvärvats, skall bestämmelserna i denna lag
gälla för dödsboet om efterlevande make eller sambo uppfyller de villkor
i fråga om förvärv av ersättningsbostad och bosättning som eljest skulle
ha gällt för den döde.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om den skattskyldige
avlider innan han bosatt sig i en av honom förvärvad bostad, om
efterlevande make eller sambo bosätter sig i bostaden under förutsättning
att bostaden då ägs av dödsboet eller genom arv, testamente eller
bodelning med anledning av makes eller sambos död övergått till den
efterlevande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller endast om förhållan-
dena är sådana att den efterlevande skulle ha uppfyllt bosättningskraven
enligt 3 eller 4 § om denna i stället ägt bostaden vid avyttringen.
14 § Framställer dödsbo yrkande om uppskovsavdrag och har den
efterlevande på sätt som anges i 13 § förvärvat ersättningsbostad, krävs
för bifall till yrkandet att denne lämnar medgivande till att egendomen
anses som ersättningsbostad.
Prop. 1993/94:45
Yrkande om uppskovsavdrag och medgivande enligt första stycket skall Prop. 1993/94:45
göras på blankett enligt fastställt formulär.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på
avyttringar som skett den 8 september 1993 och senare.
2. Bestämmelserna i denna lag är inte tillämpliga om vinsten beräknats
enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1993:000) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller om om-
kostnadsbeloppet vid avyttring av en fastighet beräknats enligt punkt 4 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
10
Härigenom föreskrivs att 33 § 3 mom., punkt 5 av anvisningarna till
22 § och punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.
Prop.1993/94:45
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
33
3 mom.1 Avdrag får göras för
underskott av förvärvskälla som är
hänförlig till aktiv näringsverksam-
het avseende litterär, konstnärlig
eller därmed jämförlig verksamhet
i den mån underskottet — sedan
därifrån avräknats vad som i före-
kommande fall dragits av vid till-
lämpning av 25 § 77 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
eller 26 § 9 mom. nämnda lag —
överstiger avdrag för underskott
från närmast föregående beskatt-
ningsår.
§
3 mom. Avdrag får göras för
underskott av förvärvskälla som är
hänförlig till aktiv näringsverksam-
het avseende litterär, konstnärlig
eller därmed jämförlig verksamhet
i den mån underskottet — sedan
därifrån avräknats vad som i före-
kommande fall dragits av vid tillä-
mpning av 25 § 10 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
eller 26 § 9 mom. nämnda lag —
överstiger avdrag för underskott
från närmast föregående beskatt-
ningsår.
Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period
som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående
beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betyden-
het. Härvid beaktas även intäkter som hänförts till inkomstslaget tjänst.
till 22 5
5.2 Vid avyttring av en närings-
fastighet som inte utgör omsätt-
ningstillgång tas som intäkt upp
medgivna avdrag för värdeminsk-
ning av byggnad eller av mark-
anläggning samt skogsavdrag och
avdrag för substansminskning. Som
intäkt tas även upp belopp varmed
byggnad eller markanläggning på
fastigheten har skrivits av i sam-
band med ianspråktagande av er-
sättningsfond e.d. Vidare tas som
intäkt upp ett belopp motsvarande
avdragsgilla utgifter för värdehö-
jande reparation och underhåll av
byggnad eller markanläggning på
fastigheten under det aktuella be-
skattningsåret och medgivna avdrag
avseende sådana utgifter under de
fem närmast föregående beskatt-
ningsåren.
5. Vid avyttring av en närings-
fastighet som inte utgör omsätt-
ningstillgång tas som intäkt upp
medgivna avdrag för värdeminsk-
ning av byggnad eller av markan-
läggning samt skogsavdrag och
avdrag för substansminskning. Som
intäkt tas även upp belopp varmed
byggnad eller markanläggning på
fastigheten har skrivits av i sam-
band med ianspråktagande av
ersättningsfond e.d. Vidare tas som
intäkt upp ett belopp motsvarande
avdragsgilla utgifter för värdehö-
jande reparation och underhåll av
byggnad eller markanläggning på
fastigheten under det aktuella be-
skattningsåret och medgivna avdrag
avseende sådana utgifter under de
fem närmast föregående beskatt-
ningsåren. Vad nu sagts gäller inte
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.1993/94:45
värdeminskningsavdrag m.m. som
hänför sig till tiden före år 1952.
Vid avyttring av en sådan bostadsrätt eller aktie eller andel som avses
i 26 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas — om bo-
stadsrättslägenheten eller den till aktien eller andelen knutna lägenheten
inte utgör privatbostad eller omsättningstillgång — som intäkt upp ett
belopp motsvarande avdragsgilla utgifter för värdehöjande reparation och
underhåll av lägenheten under det aktuella beskattningsåret och medgivna
avdrag avseende sådana utgifter under de fem närmast föregående
beskattningsåren.
Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av belopp som skall
tas upp som intäkt grundas på förhållandena på den avyttrade
fastighetsdelen.
Med avyttring jämställs sådan överföring av mark m.m. som avses i
25 § 2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt och sådan
allframtidsupplåtelse mot engångsersättning som avses i andra stycket det
nämnda momentet om den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller
markanläggning.
Belopp som avses i första stycket första och andra meningarna tas inte
upp som intäkt i den mån vederlaget för egendomen — efter avräkning
för den del därav som belöper på tillgångar som behandlats som
inventarier vid beräkning av värdeminskningsavdrag — understiger det
vid beräkning av realisationsvinst enligt lagen om statlig inkomstskatt
tillämpliga omkostnadsbeloppet. Detta belopp beräknas vid tillämpning
av bestämmelsen i första meningen med bortseende från bestämmelserna
i 25 § 5 mom. och 8 mom. nämnda lag.
Reparation och underhåll anses som värdehöjande i den mån den
avyttrade egendomen på grund av åtgärderna befann sig i bättre skick vid
avyttringen än vid ingången av det femte året före beskattningsåret eller
vid förvärvet om detta skedde senare.
Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen avdrag
erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markan-
läggningar gäller följande vid avyttring av fastighet med byggnad eller
markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättnings-
fonden. Av det belopp som ianspråktagandet avser tas endast den del upp
som intäkt som motsvarar det belopp som tagits upp som intäkt med stöd
av bestämmelserna i första och tredje-sjätte styckena vid avyttringen av
ursprungsfastigheten.
Bestämmelserna i denna punkt tillämpas också när egendom som här
avses övergår till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva
om egendomen i och med äganderättsövergången blir eller kan antas
komma att bli privatbostadsfastighet eller privatbostad. Härvid skall anses
att egendomen avyttras för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vad
nu sagts gäller också om egendomen är omsättningstillgång och ägande-
rättsövergången sker genom arv, testamente eller bodelning med
anledning av makes död.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
till 32 §
14.3 Anskaffar ett fåmansföretag från annan än delägare eller delägare
närstående person egendom, som uteslutande eller så gott som uteslutande
är avsedd för privat bruk för företagsledare i företaget eller företagsleda-
re närstående person, skall ett belopp motsvarande anskaffningskostnaden
för egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos företagsledaren. Vad nu
sagts gäller inte anskaffning av bil som föranleder beskattning av
bilförmån.
Avyttrar delägare i fåmansföre-
tag eller delägare närstående per-
son egendom till företaget skall,
om priset är högre än egendomens
marknadsvärde, det överskjutande
beloppet beskattas hos överlåtaren
som intäkt av tjänst. Av 24 § 6
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt framgår att återståen-
de del av vederlaget skall beaktas
vid beräkning av realisationsvinst
samt att vid denna beräkning sär-
skilda undantagsregler gäller för
fastighet och bostadsrätt. Avser
avyttringen sådan egendom som
avses i 31 § nämnda lag gäller
dock, oavsett hur priset förhåller
sig till marknadsvärdet, att hela
vederlaget, utan avdrag för något
omkostnadsbelopp, skall beskattas
hos överlåtaren som intäkt av
tjänst, såvida inte egendomen är
eller kan väntas bli till nytta för
företaget.
\iid som i andra stycket sägs om
bostadsrätt gäller endast sådan
bostadsrätt som avses i 26 § 1
mom. första stycket lagen om stat-
lig inkomstskatt men tillämpas även
i fråga om andel eller aktie som
avses i andra stycket av samma
moment.
Avyttrar delägare i fåmansföre-
tag eller delägare närstående per-
son egendom till företaget skall,
om priset är högre än egendomens
marknadsvärde, det överskjutande
beloppet beskattas hos överlåtaren
som intäkt av tjänst. Av 24 § 6
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt framgår att återståen-
de del av vederlaget skall beaktas
vid beräkning av realisationsvinst.
Avser avyttringen sådan egendom
som anges i 31 § nämnda lag skall,
oavsett hur priset förhåller sig till
marknadsvärdet, hela vederlaget,
utan avdrag för något omkostnads-
belopp, beskattas hos överlåtaren
som intäkt av tjänst, såvida inte
egendomen är eller kan väntas bli
till nytta för företag.
Förvärvar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person
gendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde, skall
ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som intäkt
av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt handels-
bolag eller delägare närstående person förvärvar egendom från handels-
bolaget, om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägenhet
som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad
enligt 5 § andra eller fjärde stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd
med sådan bostad. Första meningen tillämpas inte när det är företags-
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
ledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt första
stycket vid företagets förvärv av egendomen.
Har företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag
eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan ersättning
från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av företagsledaren eller
den honom närstående, skall ersättningen, såvida den inte skall beskattas
såsom intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren beskattas som intäkt
av tjänst. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som
han fått vidkännas på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga.
Har fåmansföretag lämnat företagsledare eller företagsledare närstående
person förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknads-
räntan, skall låntagaren beskattas för värdet av förmånen som intäkt av
tjänst. Förmånens värde skall beräknas på sätt som anges i punkt 10
tredje-femte styckena.
Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare
närstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper,
skall det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av
tjänst. Vad nu sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15.
Som fåmansföretag räknas
a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett
fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa
personer har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i
företaget; samt
b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på
verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person
genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har
den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och själv-
ständigt kan förfoga över dess resultat.
Som fåmansföretag räknas dock inte aktiebolag vars aktier är noterade
vid en svensk börs. Som fåmansföretag räknas inte heller bostads-
föreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket
lagen om statlig inkomstskatt.
Som fåmansägt handelsbolag räknas
a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer
genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande
inflytande; samt
b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar
som är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav,
avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten
över sådan verksamhetsgren.
Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som — direkt
eller genom förmedling av juridisk person — äger eller på därmed
jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.
Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skall
anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.1993/94:45
aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett
väsentligt inflytande i företaget eller — där fråga är om företag som avses
i åttonde stycket b eller tionde stycket b — den som har den reella
bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan
förfoga över dess resultat.
Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående
person räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller
avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt
dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är
delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på
avyttringar som skett den 8 september 1993 eller senare samt på sådan
äganderättsövergång eller sådant karaktärsbyte som avses i punkt 5
åttonde stycket respektive punkt 6 av anvisningarna till 22 § om
äganderättsövergången eller karaktärsbytet skett den 8 september 1993
eller senare.
2. Utan hinder av vad som stadgas i punkt 1 gäller där angivna
bestämmelser i deras lydelse intill den 30 juni 1994 om punkt 2 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1993:000) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt tillämpas vid avyttring av fastighet
eller bostadsrätt.
‘Senaste lydelse 1990:1421.
2Senaste lydelse 1990:1421.
3Senaste lydelse 1992:1596.
15
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt1
dels att punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall upphöra att gälla,
dels att 2 § 1 mom., 3 § 1 och 2 mom., 24 § 6 mom., 25 § 6 mom.
och 8-11 mom., 26 § 4 och 7-9 mom. samt punkt 4 av övergångsbestäm-
melserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse,
dels att det i 26 § skall införas ett nytt moment, 10 mom., av följande
lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
1 mom.2 Bestämmelserna i 3-5, 18-27, 31-34, 41-44, 65 och 66 §§
kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas också vid taxeringen till statlig
inkomstskatt i den mån inte annat följer av denna lag.
I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag
meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestäm-
melser är tillämpliga vid taxeringen till statlig inkomstskatt, skall även
anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar tillämpas.
För juridiska personer utom dödsbon gäller bestämmelserna i fjärde-
åttonde styckena.
Beskattningsåret utgörs av det räkenskapsår som slutat närmast före
taxeringsåret. I fråga om verksamhet på vilken bokföringslagen
(1976:125) inte är tillämplig gäller dock följande. Beskattningsåret får
avse — utom kalenderår — räkenskapsår som omfattar tiden den 1 maj-
den 30 april, den 1 juli-den 30 juni, den 1 september-den 31 augusti eller
tid som enligt 12 § andra stycket bokföringslagen medgetts för annan av
den skattskyldige bedriven verksamhet. Har skattskyldig påbörjat eller
upphört med verksamheten eller lagt om räkenskapsåret, skall
räkenskapsåret utgöra beskattningsår utan hinder av att det omfattar
annan tid än tolv månader. Räkenskapsår som utsträcks att omfatta längre
tid än aderton månader skall dock inte i något fall räknas som
beskattningsår. Inte heller skall räkenskapsår som lagts om till annan tid
än kalenderår räknas som beskattningsår i annat fall än då omläggningen
har skett för att få samma räkenskapsår för förvärvskällan i fråga som för
annan av den skattskyldige bedriven verksamhet för vilken brutet
räkenskapsår godtas som beskattningsår.
All inkomst hänförs till samma förvärvskälla.
Till intäkt av näringsverksamhet räknas — utöver vad som följer av
första och andra styckena — löpande kapitalavkastning, vinst
(realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana
Prop.1993/94:45
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. samt lotterivinst som inte är
frikallad från beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen.
Ränteutgift och — med den begränsning som anges i 14 mom. — förlust
(realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och
förpliktelser räknas som omkostnad i näringsverksamhet även när detta
inte följer av första och andra styckena. Avdrag medges inte för utgifter
för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri.
Vid beräkning av realisationsvinst
eller realisationsförlust tillämpas -
utöver vad som följer av första
stycket — 25 § 1-8 mom. och 26 §
1-6 mom.
Vid beräkning av realisationsvinst
eller realisationsförlust tillämpas -
utöver vad som följer av första
stycket — 25 § 1-9 och 11 mom.
samt 26 § 1-8 och 10 mom. Vid
tillämpning av 25 11 mom. eller
26 § 10 mom. skall dock gälla att
90 procent av en förlust är
avdragsgill.
3 §
1 mom.3 Till intäkt av kapital räknas löpande avkastning, vinster och
annan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är att
hänföra till näringsverksamhet. Till intäkt av kapital hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och
åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed
jämförliga förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av privatbostad,
lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 §
kommunalskattelagen (1928:370),
statligt räntebidrag för bostadsändamål.
Till realisationsvinst hänförs även valutakursvinst på fordringar och
skulder i utländsk valuta.
Med utdelning avses även utbetalning till aktieägare enligt 12 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och 9 kap. 1 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden eller vid
bolagets likvidation. Till utdelning hänförs vidare utbetalning av
fusionsvederlag till aktieägare enligt 14 kap. 6 § aktiebolagslagen och
11 kap. 7 § bankaktiebolagslagen. Som utdelning anses även utbetalning
från utländskt bolag om utbetalningen är jämförlig med sådan utbetalning
från svenskt bolag som avses i första eller andra meningen.
Att utdelning och vinst vid försäljning av aktier i vissa fall skall
hänföras till inkomst av tjänst framgår av 12 mom.
Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som
intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som
medför att vederlaget eller vinst vid en avyttring i stället skall tas upp
som intäkt av näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om
tillgången hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärde
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 45
17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
(avskattning). Tillgången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet
för marknadsvärdet. På den skattskyldiges yrkande sker dock inte
avskattning. I sådant fall behåller tillgången sitt anskaffningsvärde.
Av lagen (1993:000) om
uppskovsavdrag vid byte av bostad
framgår att ett belopp helt eller
delvis motsvarande ett medgivet
uppskovsavdrag jämte särskilt
tillägg i vissa fall skall tas upp som
intäkt av kapital.
Till intäkt av kapital räknas inte utdelning, vinst eller annan avkastning
på tillgångar som är hänförliga till pensionssparkonto som avses i 1 kap.
2 § lagen (1993:000) om individuellt pensionssparande. Bestämmelserom
beskattning av tillgångar hänförliga till ett sådant konto finns i lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
2 mom.4 Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för
intäkternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som har varit
bosatt i Sverige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteutgift
och förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av
tillgångar och sådana förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte
annat anges i 31 § femte stycket, allt under förutsättning att avdrag inte
skall göras från intäkt av näringsverksamhet. Avdrag för
realisationsförlust får dock göras av annan fysisk person om
skattskyldighet skulle ha förelegat för realisationsvinst på den avyttrade
egendomen.
Till realisationsförlust hänförs även valutakursförlust på fordringar och
skulder i utländsk valuta.
Avdrag för realisationsförlust
medges med 70 procent av förlust-
en, i den mån inte annat anges i
27 § 5 och 6 mom. eller 29 §
2 mom.
Avdrag för realisationsförlust
medges med 70 procent av förlus-
ten, i den mån inte annat anges i
25 § 11 mom., 26 § 10 mom., 27 §
5 och 6 mom. eller 29 § 2 mom.
Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger
1 000 kronor under beskattningsåret.
Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra
liknande insatser i lotteri.
Från intäkt av kapital får avdrag också göras för avgift för pen-
sionsförsäkring i den omfattning som anges i punkt 6 tredje och sjätte
styckena av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) och
för avdrag i motsvarande omfattning för inbetalning på pensionssparkonto
enligt punkt 7 av nämnda anvisningar.
Av lagen (1993:000) om
uppskovsavdrag vid byte av bostad
framgår att uppskovsavdrag får
göras i vissa fall.
Avdrag enligt detta moment får inte göras för omkostnader och
förluster avseende tillgångar hänförliga till ett pensionssparkonto.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.1993/94:45
24 §
6 mom.5 Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående
person egendom till företaget, skall vid vinstberäkningen vederlaget tas
upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens
marknadsvärde. Av punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370) framgår att överskjutande del av
vederlaget skall beskattas som intäkt
Vad som sägs i första stycket
gäller inte när hela vederlaget
enligt det där angivna lagrummet
skall beskattas som intäkt av tjänst.
I sådana fall skall avyttringen inte
till någon del beaktas vid beräkning
av överlåtarens inkomst av kapital.
av tjänst.
Vad som sägs i första stycket
gäller inte när hela vederlaget
enligt punkt 14 tredje stycket av
anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen skall beskattas som
intäkt av tjänst. I sådana fall skall
avyttringen inte till någon del
beaktas vid beräkning av överlåta-
rens inkomst av kapital.
Vid avyttring som avses i första
stycket får vinsten inte beräknas
enligt 25 § 9 mom. eller 26 § 7
mom. Vid nu sagts gäller dock inte
om den avyttrade egendomen helt
eller till huvudsaklig del skall
användas i företagets näringsverk-
samhet.
Skattemyndigheten får om syn-
nerliga skäl föreligger efter ansök-
an medge undantag från bestäm-
melserna i tredje stycket. Skatte-
myndighetens beslut får överklagas
hos riksskatteverket. Riksskattever-
kets beslut får inte överklagas.
25 §
6 mom.6 Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av en fastighet
skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Vid
tillämpning av den beloppsgräns som anges i 4 mom. första stycket skall
dock hänsyn tas till förhållandena på hela fastigheten. På den skat-
tskyldiges begäran skall omkostnadsbeloppet för fastighetsdelen — i stället
för att beräknas enligt första meningen — tas upp till ett belopp som
motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbe-
loppet som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde
vid avyttringstillfället. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal
tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än
10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på
den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona
per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller
i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988).
Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i 2
mom. andra stycket, skall så stor del av det för hela fastigheten
beräknade omkostnadsbeloppet anses belöpa på den del av fastigheten
som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens
hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i
förfoganderätten. Den som enligt 2 mom. fjärde stycket erhåller avdrag
från den eller de engångsersättningar han fått på grund av upplåtelser får
inte tillgodoräkna sig något omkostnadsbelopp hänförligt till dessa
ersättningar.
Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del av en
fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbeloppet
för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den
andel av omkostnadsbeloppet för fastigheten, som belöpt på den avyttrade
fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen
ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses
överstiga omkostnadsbeloppet för hela fastigheten omedelbart före
avyttringen av fastighetsdelen.
Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas också om den skattskyldige
under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i 2 mom.
andra stycket. Har den skattskyldige under innehavstiden avstått från
mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988),
skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fastigheten anses ha minskat
med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken
som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.
Beräknas omkostnadsbeloppet vid
avyttring av återstoden av fastig-
heten eller del därav med ledning
av ett taxeringsvärde som åsatts
efter det att delavyttringen, mar-
kupplåtelsen eller marköverför-
ingen m.m. ägt rum, är bestämmel-
serna i de två föregående styckena
icke tillämpliga.
8 m o m. Avyttras en fastighet
som har förvärvats som ersättning
för en annan fastighet och medgavs
uppskov med beskattningen av
realisationsvinst som uppkom när
denna fastighet avyttrades, skall
omkostnadsbeloppet minskas i
motsvarande mån.
8 mom. Avyttras en fastighet
som har förvärvats som ersättning
för en annan fastighet och har
uppskov medgetts enligt lagen
(1978:970) om uppskov med be-
skattning &N realisationsvinst, skall
omkostnadsbeloppet minskas i
motsvarande mån.
Av lagen (1993:000) om
uppskovsavdrag vid byte av bostad
framgår att vid avyttring av en
fastighet som är ersättningsbostad
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
9 mom.8 Vinst när fysisk per-
son avyttrar sådan privatbo-
stadsfastighet som omfattar hans
permanentbostad får beräknas till
30 procent av vederlaget för fas-
tigheten. Som permanentbostad
räknas sådan privatbostad där den
skattskyldige varit bosatt under
minst ett år närmast före avytt-
ringen under förutsättning att han
inte dessförinnan innehaft bostaden
mer än ett år utan att vara bosatt
där samt att han erlade ett mark-
nadsmässigt vederlag vid förvärvet.
Som permanentbostad räknas dock
alltid sådan privatbostad där den
skattskyldige varit bosatt under
minst tre år av de senaste fem
åren.
Vinst när fysisk person och döds-
bo avyttrar annan privatbostadsfas-
tighet än nu sagts får beräknas till
60 procent av vederlaget för den
avyttrade egendomen.
Vinst vid avyttring av näringsfas-
tighet får beräknas genom att ett
belopp motsvarande 90 procent av
vederlaget för fastigheten minskas
med värdeminskningsavdrag m.m.
som tagits upp till beskattning
enligt bestämmelserna i punkt 5 av
anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen (1928:370).
För privatbostadsfastighet som
under den skattskyldiges innehav
varit näringsfastighet under något
av de tre närmaste åren före avyt-
tringstillfället skall i stället för vad
som stadgas i första och tredje
styckena gälla att vinsten
får beräknas med tillämpning av
fjärde stycket.
10 mom.9 Vinst vid avyttring
av privatbostadsfastighet får alltid
beräknas till 30 procent av veder-
laget för den avyttrade fastigheten
om
1) fastigheten tagits i anspråk
genom expropriation eller liknande
omkostnadsbeloppet skall minskas
på sätt som där anges.
9 mom. Har en fastighet
förvärvats före år 1952 skall den
anses förvärvad den 1 januari
1952. Ingångsvärdet skall därvid
anses utgöra 150 procent av
fastighetens taxeringsvärde för år
1952. Det vid förvärvet erlagda
vederlaget för fastigheten får dock
användas som ingångsvärde om
den skattskyldige kan visa att
köpeskillingen överstigit 150
procent av taxeringsvärdet för år
1952. Fanns taxeringsvärde inte
åsatt för år 1952 får motsvarande
värde uppskattas med ledning av
taxeringsvärdet för den fastighet, i
vilken den avyttrade egendomen
ingått, eller det närmast därefter
åsatta taxeringsvärdet. Hänsyn
skall vid vinstberäkningen inte tas
till kostnader och avdrag som
belöper på tid före år 1952.
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
förfarande eller annars avyttrats
under sådana förhållanden att
tvångsavyttring måste anses vara
för handen och det inte skäligen
kan antas att avyttringen skulle ha
ägt rum även om tvång inte före-
legat,
2) avyttringen av en fastighet
utgör ett led i åtgärder för jord-
brukets eller skogsbrukets yttre
rationalisering samt om
3) fastigheten avyttrats till staten
därför att fastigheten på grund av
flygbuller inte kan bebos utan
påtaglig olägenhet.
Detsamma gäller om den skatt-
skyldige fått engångsersättning för
inskränkning i förfoganderätten till
sin fastighet enligt naturvårdslagen
(1964:822) eller för motsvarande
inskränkningar enligt andra författ-
ningar.
11 mom.10 Från vinst vid avytt-
ring av en näringsfastighet, beräk-
nad enligt bestämmelserna i 1-70
mom., skall för fysisk person och
dödsbo dras av ett belopp motsvar-
ande det underskott som för det år
fastigheten avyttrats redovisas i den
förvärvskälla vartill fastigheten
varit att hänföra. Avdraget får inte
överstiga vinsten före avdraget.
70 m o m. Från vinst vid
avyttring av en näringsfastighet,
beräknad enligt bestämmelserna i
1-9 mom., skall för fysisk person
och dödsbo dras av ett belopp
motsvarande det underskott som
för det år fastigheten avyttrats
redovisas i den förvärvskälla vartill
fastigheten varit att hänföra.
Avdraget får inte överstiga vinsten
före avdraget.
77 mom. Vid avyttring av
privatbostadsfastighet är 50
procent av vinsten skattepliktig. År
den avyttrade egendomen
näringsfastighet är 90 procent av
vinsten skattepliktig. Uppkommer
förlust är i förra fallet 50 procent
och i det senare 63 procent av
förlusten avdragsgill.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
26 §
4 mom." Har bostadsrätten förvärvats genom upplåtelse från bo-
stadsrättsföreningen, skall den i upplåtelseavtalet angivna insatsen anses
som köpeskilling. Särskilda avgifter som har betalats till föreningen i
samband med förvärv av en bostadsrätt (upplåtelse- och inträdesavgifter)
skall också räknas in i ingångsvärdet. Har insatsen för lägenheten satts
ned efter det att bostadsrätten har förvärvats, skall ingångsvärdet
reduceras med det belopp som har återbetalats på grund av nedsättningen.
Kapitaltillskott — utöver insats
enligt första stycket — som under
innehavet har lämnats till bo-
stadsrättsföreningen får räknas in i
omkostnadsbeloppet endast om
tillskotten har varit avsedda att
användas av föreningen för amorte-
ring av lån eller för finansiering av
förbättringsarbeten på fastigheten.
Tillskotten för amorteringar skall
anses ha uppgått till ett belopp
motsvarande bostadsrättens andel
av de amorteringar som föreningen
har gjort under innehavet. Om
föreningen har finansierat amorte-
ring av ett lån genom upptagande
av ett nytt lån medräknas inte den
amorteringen vid beräkningen av
kapitaltillskott som skall ingå i om-
kostnadsbeloppet. Beräkningen av
tillskotten för amorteringar som
belöper på bostadsrätten sker med
tillämpning av andelsförhållandena
vid avyttringstidpunkten. För att ett
tillskott för finansiering av förbätt-
ringsarbeten skall få beaktas ford-
ras att tillskottet har använts för ett
bestämt förbättringsarbete och att
tillskott som bostadsrättshavarna
har lämnat för arbetet i fråga sam-
manlagt har uppgått till minst
3 000 kronor multiplicerat med
antalet deltagande bostadsrätter.
Vid vinstberäkningen får hänsyn
inte tas till kapitaltillskott som skett
före år 1974.
7 mom.'2 Vinst när fysisk
person avyttrar sådan bostadsrätt
som med tillämpning av 25 § 9 mo-
m. andra stycket skall anses avse
hans permanentbostad får beräknas
till 30 procent av vederlaget för
bostadsrätten. Vinst när fysisk
Kapitaltillskott — utöver insats
enligt första stycket — som under
innehavet har lämnats till bostads-
rättsföreningen får räknas in i
omkostnadsbeloppet endast om till-
skotten har varit avsedda att använ-
das av föreningen för amortering
av lån eller för finansiering av
förbättringsarbeten på fastigheten.
Tillskotten för amorteringar skall
anses ha uppgått till ett belopp
motsvarande bostadsrättens andel
av de amorteringar som föreningen
har gjort under innehavet. Om
föreningen har finansierat amorte-
ring av ett lån genom upptagande
av ett nytt lån medräknas inte den
amorteringen vid beräkningen av
kapitaltillskott som skall ingå i om-
kostnadsbeloppet. Beräkningen av
tillskotten för amorteringar som
belöper på bostadsrätten sker med
tillämpning av andelsförhållandena
vid avyttringstidpunkten. För att ett
tillskott för finansiering av förbätt-
ringsarbeten skall få beaktas ford-
ras att tillskottet har använts för ett
bestämt förbättringsarbete och att
tillskott som bostadsrättshavarna
har lämnat för arbetet i fråga sam-
manlagt har uppgått till minst
3 000 kronor multiplicerat med
antalet deltagande bostadsrätter.
7 mom. Har en bostadsrätt
förvärvats före år 1974 skall den
anses förvärvad den 1 januari
1974. Ingångsvärdet skall därvid
anses utgöra 150 procent av bo-
stadsrättens andel av bostadsrätts-
föreningens behållna förmögenhet
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
person eller dödsbo avyttrar
bostadsrätt avseende annan
privatbostad får beräknas till 60
procent av vederlaget för
bostadsrätten.
Vinst vid avyttring av bostadsrätt
som inte är privatbostad får beräk-
nas till 90 procent av vederlaget
för bostadsrätten.
För privatbostad som under den
skattskyldiges innehav varit att
hänföra till näringsverksamhet
under något av de tre närmaste
åren före avyttringstillfället skall i
stället för vad som stadgas i första
stycket gälla att vinsten får
beräknas med tillämpning av andra
stycket.
8 mom.'3 Vinst vid avyttring
av privatbostad under sådana
omständigheter som avses i 25 §
10 mom. får alltid beräknas till 30
procent av vederlaget för den
avyttrade bostadsrätten.
9 mom.'4 Från vinst vid avytt-
ring av en bostadsrätt som inte är
privatbostad, beräknad enligt be-
nämnda dag, beräknad med
utgångspunkt i taxeringsvärdet för
år 1974 på föreningens fastighet
och med hänsyn till föreningens
övriga tillgångar och skulderna
enligt bokslutet för det räken-
skapsår som har avslutats närmast
före ingången av år 1974. Det vid
förvärvet erlagda vederlaget får
dock tas upp som ingångsvärde,
om den skattskyldige kan visa att
det överstiger 150 procent av an-
delen i föreningens behållna för-
mögenhet den 1 januari 1974. Vid
bestämningen av vederlaget skall i
detta fall bortses från om medel vid
förvärvet av lägenheten fanns
innestående på inre
reparationsfond eller någon annan
inom föreningen bildad fond, som
var avsedd för reparation och
underhåll av upplåtna lägenheter.
Fanns taxeringsvärde inte åsatt för
år 1974 får motsvarande värde
uppskattas med ledning av det
närmast därefter åsatta
taxeringsvärdet. Hänsyn får vid
vinstberäkningen inte tas till
kostnader och avdrag som belöper
på tid före år 1974.
8 m o m. Av lagen (1993:000)
om uppskovsavdrag vid byte av
bostad framgår att vid avyttring av
en bostadsrätt som är ersättnings-
bostad omkostnadsbeloppet skall
minskas på sätt som där anges.
9 mom. Från vinst vid avytt-
ring av en bostadsrätt som inte är
privatbostad, beräknad enligt be-
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
stämmelserna i 1-8 mom., skall för
fysisk person och dödsbo dras av
ett belopp motsvarande det under-
skott som för det år bostadsrätten
avyttrats redovisas i den förvärvs-
källa vartill bostadsrätten varit att
hänföra. Vad nu sagts gäller inte i
den mån underskottet tagits i an-
språk för sådant avdrag som avses
i 25 § 11 mom. Avdraget får inte
överstiga vinsten före avdraget.
stämmelserna i 1-8 mom., skall för
fysisk person och dödsbo dras av
ett belopp motsvarande det under-
skott som för det år bostadsrätten
avyttrats redovisas i den förvärvs-
källa vartill bostadsrätten varit att
hänföra. Vad nu sagts gäller inte i
den mån underskottet tagits i an-
språk för sådant avdrag som avses
i 25 § 10 mom. Avdraget får inte
överstiga vinsten före avdraget.
10 mom. Vid avyttring av
bostadsrätt som är privatbostad är
50 procent av vinsten skattepliktig.
Är bostadsrätten inte privatbostad
är 90 procent av vinsten
skattepliktig. Uppkommer förlust är
i förra fallet 50 procent och i det
senare 63 procent av förlusten
avdragsgill.
4.15 Avyttras fastighet före utgången av år 1999 får - i andra fall än när
delägare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag eller delägare
närstående person avyttrar fastighet till företaget - omkostnadsbeloppet
beräknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om
avyttringen skett den 31 december 1990 ökas med i 25 § 4 mom. avsedda
förbättringskostnader m.m. som lagts ned på fastigheten under tiden
mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid tillämpning av
punkterna 6 a och 6 b av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen
(1928:370) i deras lydelse intill den 1 juli 1990 skall dock följande gälla.
a) Ingångsvärde samt förbättringskostnader och därmed likställda
belopp för vilka avdrag får ske räknas om med hänsyn till
prisutvecklingen från det åttonde året efter det år då fastigheten för-
värvades respektive kostnaden lades ned.
b) Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärdet visst år skall
omräkningen ske med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året
efter sistnämnda år.
c) Värdeminskningsavdrag som belöper på det år som den kostnad
vartill avdraget hänför sig lades ned eller på något av de sju följande åren
räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter det
år kostnaden lades ned.
d) Tidigareläggning får inte ske med mer än åtta år.
e) Tidigareläggning får ske endast i fråga om den del av ingångsvärde
och förbättringskostnader för ersättningsfastigheten som inte överstiger
ett belopp motsvarande vederlaget vid avyttringen av den ursprungliga
fastigheten minskat med förbättringskostnader som under den skatt-
skyldiges innehav har lagts ned på denna fastighet under det år då
fastigheten avyttrades eller under något av de sju närmast föregående
åren. Sådan minskning med hänsyn till förbättringskostnader på den
25
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
ursprungliga fastigheten skall dock ske endast för år då de nedlagda
kostnaderna har överstigit tio procent av vederlaget vid avyttringen av
denna fastighet.
f) Tidigareläggning får — om ersättningsfastigheten förvärvats före
förvärvet av den ursprungliga fastigheten eller tidigare än åtta år före
avyttringen av den ursprungliga fastigheten — inte leda till att
ersättningsfastigheten anses förvärvad före avyttringen av nämnda
fastighet.
Beräknas omkostnadsbeloppet
enligt bestämmelserna i första
stycket skall sådan kvotering av
vinsten som avses i 25 § 11 mom.
ej ske.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas — med
undantag för bestämmelserna om avdrag för förluster i 2 § 1 mom. sista
stycket, 25 § 11 mom. och 26 § 10 mom. — på avyttringar som skett den
8 september 1993 och senare. Reglerna om avdrag för förluster i nämnda
lagrum tillämpas på avyttringar som sker den 1 juli 1994 och senare.
2. Avyttras fastighet eller bostadsrätt under tiden den 8 september 1993
— den 30 juni 1994 skall, i stället för vad som stadgas i punkt 1,
bestämmelserna i deras lydelse intill den 1 januari 1994 tillämpas om den
skattskyldige yrkar det.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2Senaste lydelse 1990:651.
3Senaste lydelse 1993:939.
4Senaste lydelse 1993:939.
5Senaste lydelse 1991:181.
6Senaste lydelse 1990:651.
7Senaste lydelse 1990:651.
^Senaste lydelse 1990:651.
9Senaste lydelse 1990:651.
10Senaste lydelse 1990:1422.
"Senaste lydelse 1991:1855.
12Senaste lydelse 1991:1855.
l3Senaste lydelse 1991:1855.
14Senaste lydelse 1990:1422.
15Senaste lydelse 1990:651.
26
Härigenom föreskrivs att 7, 10 och 13 §§ skatteregisterlagen
(1980:343)’ skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:45
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
7 §2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5
och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som
enligt 3 § 12 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag
och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller
mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen (1990:324) eller 26 a § lagen (1968:430) om mervärde-
skatt. För varje sådan åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod,
skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller
underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida
bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om
innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om
återkallelse av skattsedel på preliminär F-skatt med angivande av skälen
för beslutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt eller avgift
enligt uppbördslagen (1953:272), lagen om mervärdeskatt, lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter och lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt uppgifter
om redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller
avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om beslut om anstånd med avgivande av deklaration och
med betalning av skatt, dock ej skälen för besluten, samt uppgift om att
laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldig-
het.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i
förenklad självdeklaration, allmän
självdeklaration enligt 2 kap. 13 §
första stycket punkterna 2-4 och
andra stycket lagen om självdekla-
ration och kontrolluppgifter samt
uppgifter som skall lämnas enligt 2
kap. 25 § lagen om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter.
7. Uppgifter som skall lämnas i
förenklad självdeklaration, allmän
självdeklaration enligt 2 kap. 10 §
första stycket punkterna 2-4 och
andra stycket lagen om självdekla-
ration och kontrolluppgifter samt
uppgifter som skall lämnas enligt 2
kap. 25 § lagen om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter.
27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej
skälen för beslutet, uppgift om utmätning enligt 68 § 6 mom. upp-
bördslagen samt uppgift om anledning till att överskjutande skatt inte helt
betalas ut med återbetalningskort.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofog-
demyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om beslut om
ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsän-
delse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdekla-
ration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från
sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, taxeringsvärde, delvärde,
beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som
ägs eller innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera
ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fas-
tighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid
för planerat taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen eller 26 a § lagen om
mervärdeskatt.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal perioder om trettio dagar för vilka den skatt-
skyldige uppburit inkomst som beskattas enligt lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt.
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan
beräkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och
belopp som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskost-
nader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift
och uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för
bestämmande av skattereduktion enligt samma lag samt uppgift om beslut
om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för
byte av bosättningsland.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgif-
ter, totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och koncembalan-
somslutning för koncernmoderföretag.
23. Uppgift som skall lämnas
enligt 2 kap. 17 § andra stycket
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter samt
uppgift om uppskovsavdrag enligt
lagen (1993:000) om upp-
skovsavdrag vid byte av bostad.
10 §3
Terminalåtkomst till uppgifter i register enligt denna lag får finnas
endast för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i övrigt
som anges i andra-femte styckena.
Skattemyndigheten i länet får ha terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 5 och 6 §§, 7 § 1-6, 8, 9, 13, 15, 17 och 22 samt de uppgifter
därutöver som behövs för utfärdande av skattsedel och dubblettskattsedel.
Skattemyndigheten får vidare ha
terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 7 § 7, 10-12, 14, 16, 18,
20 och 21 och som hänför sig till
länet eller gäller skattskyldig som
beskattas i länet.
Riksskatteverket får ha terminal-
Skattemyndigheten får vidare ha
terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 7 § 7, 10-12, 14, 16, 18,
20, 21 och 23 och som hänför sig
till länet eller gäller skattskyldig
som beskattas i länet.
Riksskatteverket får ha terminal-
åtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§ samt 7 § 1-18, 20-22.
åtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§ samt 7 § 1-18, 20-23.
Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det centrala skat-
teregistret i fråga om uppgifter enligt 5 och 6 §§ samt 7 § 1, 3 och 4.
Kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva
åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter enligt
7 § 7, 8, 12 och 13. Terminalåtkomsten får avse den som är registrerad
som gäldenär hos kronofogdemyndighet eller make till gäldenären eller
annan som sambeskattas med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 §
1 får terminalåtkomsten avse också den som är delägare i fåmansföretag
där någon som avses i tredje meningen är delägare.
13 §4
Om inte annat sägs i andra eller tredje stycket skall sådana uppgifter
i register enligt denna lag som hänför sig till viss beskattningsperiod
gallras när sju år gått från utgången av det kalenderår under vilket
perioden gick ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5,
6 § och 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om återkallelse
av skattsedel på preliminär F-skatt,
får bevaras även efter utgången av
den tid som anges i första stycket.
Detsamma gäller uppgifter om
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5,
6 §, 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om återkallelse
av skattsedel på preliminär F-skatt
och 7 § 23, med undantag av
uppgift om uppskovsavdrag enligt
lagen (1993:000) om uppskovsav-
drag vid byte av bostad, får beva-
ras även efter utgången av den tid
29
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
som anges i första stycket. Det-
samma gäller uppgifter om
1. personnummer för make och, om samtaxering sker med annan
person, personnummer för denne,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart
på kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit
inkomst som beskattas enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt,
5. ingående och utgående mervärdeskatt samt särskilt investeringsav-
drag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdeskatt.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av
det år under vilket revisionen avslutades.
Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för
uppgifter som avses i första eller tredje stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering såvitt avser 7 § 7 och i övrigt vid 1994 års
taxering.
'Lagen omtryckt 1983:143.
2Senaste lydelse 1993:673.
3Senaste lydelse 1993:469.
4Senaste lydelse 1992:1190
30
2.5 Förslag till ProP- 1993/94:45
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1987:813) om homosexuella
sambor1 skall införas en ny punkt, 14, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:
1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
2. ärvdabalken,
3. jordabalken,
4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,
5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,
6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde
stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen (1928:370),
7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,
9. bostadsrättslagen (1991:614),
10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),
11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,
12. 5 kap. 18 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen
(1970:988), samt
13. 10 § insiderlagen
(1990:1342).
12. 5 kap. 18 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen
(1970:988),
13. 10 § insiderlagen
(1990:1342), samt
14. lagen (1993:000) om upp-
skovsavdrag vid byte av bostad.
Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på avyttringar
av sådana bostäder som omfattas av bestämmelserna i lagen (1993:000)
om uppskovsavdrag vid byte av bostad.
'Senaste lydelse 1993:935.
31
2.6 Förslag till Prop. 1993/94:45
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 17 § och 3 kap. 45 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 17 §’ |
Om den skattskyldige under beskattningsåret har avyttrat fast eller lös
egendom eller betalat eller överlåtit lån i utländsk valuta, skall han i
självdeklarationen lämna de uppgifter som behövs för att beräkna
skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller, om den skattskyldige
under beskattningsåret överfört eller upplåtit egendom under sådana
förhållanden att överföringen eller upplåtelsen enligt 25 § 2 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall jämställas med avyttring av
fastighet. Kan intäktens totala belopp inte fastställas på grund av att den
är beroende av viss framtida händelse, skall uppgift lämnas om detta i
|
självdeklarationen. |
Den som vid beskattningsårets 1. storleken på det belopp som 2. ersättningsbostadens beteck- Har äganderätten till en |
32
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.1993/94:45
3 kap.
45 §2
Kontrolluppgift om överlåten bostadsrätt skall lämnas av en
bostadsrättsförening som vid ingången av det aktuella beskattningsåret var
av det slag som anges i 2 § 7 mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Kontrolluppgiften skall avse sådan överlåtelse som
har anmälts till föreningen och innehålla uppgift om
a) lägenhetens beteckning,
b) överlåtarens och förvärvarens namn samt personnummer,
organisationsnummer eller adress,
c) tidpunkten för överlåtelsen och köpeskillingens storlek samt
tidpunkten för överlåtarens förvärv och köpeskillingen vid det förvärvet,
d) storleken av sådana kapital-
tillskott som överlåtaren enligt 26 §
4 mom. andra stycket lagen om
statlig inkomstskatt får räkna in i
omkostnadsbeloppet samt
e) bostadsrättens andel av in-
nestående medel på inre repara-
tionsfond eller liknande fond vid
d) storleken av sådana
kapitaltillskott som överlåtaren
enligt 26 § 4 mom. andra stycket
lagen om statlig inkomstskatt får
räkna in i omkostnadsbeloppet,
e) bostadsrättens andel av in-
nestående medel på inre repara-
tionsfond eller liknande fond vid
förvärvs — respektive avyttringstid-
punkten.
förvärvs — respektive avyttringstid-
punkten samt
f) bostadsrättens andel av före-
ningens behållna förmögenhet den
1 januari 1974 beräknad enligt
26 § 7 mom. lagen om statlig
inkomstskatt, om överlåtarens
örvärv skett före år 1974.
Om överlåtelsen avser en bostadsrätt som har förvärvats före år 1974
behöver någon uppgift enligt första stycket e avseende förhållandena vid
förvärvstidpunkten inte lämnas. Har förvärvet skett före den 1 juli 1982
behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvärvet inte lämnas.
Efter föreläggande av skattemyndigheten skall föreningen lämna
ytterligare upplysningar som är av betydelse för beräkning av realisa-
tionsvinsten vid en medlems avyttring av sin bostadsrätt.
Föreningen skall, utöver vad som följer av 4 kap. 1 §, bevara det
underlag som behövs för uppgiftslämnande enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1994 års taxering.
'Senaste lydelse 1990:1424.
2Senaste lydelse 1991:1856.
3 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 45
33
Regeringens förslag om nya uppskovsregler för bostäder och ändringarna
av reavinstreglema för fastigheter och bostadsrätter och annan anslutande
lagstiftning bygger på ett beredningsarbete som utförts inom Finansdepar-
tementet. Samråd har skett med Riksskatteverket.
Regeringens skrivelse 1993/94:2
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 och
— med undantag för vad som föreslås i fråga om förlustavdrag —
tillämpas på avyttringar från och med den 8 september 1993.
Regeringen beslöt den 2 september 1993 i enlighet med 2 kap. 10 §
regeringsformen att till riksdagen överlämna en skrivelse med med-
delande om kommande förslag till lagstiftning om uppskovsregler vid
bostadsbyten, m.m. Skrivelsen, som finns återgiven i bilaga 1, överläm-
nades till riksdagen den 7 september 1993.
Lagrådet, m.m.
Regeringen beslöt den 2 september 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2. I bilagan har endast tagits med
lagrådsremissens förslag till lag om uppskovsavdrag vid byte av bostad
och förslaget till lag om ändringar i lagen (1947:571) om statlig
inkomstskatt. Övriga lagförslag i lagrådsremissen överensstämmer med
propositionens förslag.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Lagrådet föreslår vissa ändringar
av i huvudsak formell natur. Regeringen har i propositionen följt
Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i
lagtexten. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter i specialmotiveringen
till ändringarna i de berörda lagarna.
Frågan om behovet av vissa ändringar i skatteregisterlagen (1980:343)
berördes i lagrådsremissen utan att något förslag presenterades. De för-
slag till sådana ändringar som regeringen nu lägger fram har därför av
tidsskäl inte kunnat granskas av Lagrådet. Datainspektionen har yttrat sig
över förslaget (dnr 3832/93) och har förklarat sig inte ha några erin-
ringar.
Det har i den allmänna debatten framförts stark kritik mot reglerna om
reavinstbeskattning av villor och bostadsrätter. Kritiken har särskilt tagit
sikte på den situationen att beskattning skall ske även när en ny bostad
förvärvas.
Prop. 1993/94:45
34
Frågan om reavinstbeskattningen av bostäder har berörts av Utred- Prop. 1993/94:45
ningen om statens stöd för bostadsfinansieringen. I betänkandet Av-
reglerad bostadsmarknad, del II, (SOU 1992:47), anförs att den
nuvarande reavinstbeskattningen av bostäder är skadlig och så snart som
möjligt bör förändras. Utredningen konstaterar vidare att starka skäl,
såväl samhällsekonomiska som sociala, talar för att reavinstbeskattning
av villor och bostadsrätter inte bör ske om försäljningen sker för att
skaffa en annan bostad. Härigenom skulle ett av hindren för rörligheten
på bostadsmarknaden undanröjas. Det samhällsekonomiska värdet av att
utnyttja det befintliga bostadsbeståndet på ett effektivare sätt och värdet
för de enskilda hushållen att kunna anpassa sitt boende efter förändrade
förhållanden skulle enligt utredningens uppfattning uppväga ett eventuellt
skattebortfall.
Mot bakgrund av att frågan om nya regler för reavinstbeskattning av
villor och bostadsrätter bereddes i Finansdepartementet avstod utred-
ningen från att lägga fram ett eget förslag i frågan.
Enligt regeringens mening är kritiken mot de nuvarande reglerna
befogad. Den s.k. flyttskatten bör därför slopas. Vi kommer i det
följande att lägga fram förslag till ett nytt uppskovssystem för villor och
bostadsrätter. Samtidigt redovisas förslag till vissa förändringar av
reavinstreglema avseende fastigheter och bostadsrätter som betingas av
det nya uppskovssystemet.
Regeringens förslag om nya uppskovsregler omfattar inte s.k.
andelslägenheter. Anledningen är följande. Andelslägenheter hänförs i
skattemässig mening — till skillnad från villor och bostadsrätter — alltid
ill kategorin näringsfastigheter. Reavinstbeskattningen av näringsfastighe-
ter, villor och bostadsrätter sker dock i ett och samma inkomstslag,
inkomstslaget kapital.
Utredningen om beskattning av inkomster hos enskilda näringsidkare
och handelsbolag har i betänkandet Neutral företagsbeskattning (SOU
1991:100) föreslagit att reavinster hänförliga till näringsfastigheter skall
beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Om utredningens förslag
genomförs skulle uppskovsregler omfattande såväl villor och bostadsrätter
som andelslägenheter bli förhållandevis komplicerade. Betänkandet har
remissbehandlats och frågan om den framtida reavinstbeskattningen av
näringsfastigheter övervägs nu inom Finansdepartementet.
Vi gör den bedömningen att det är angeläget att de nya uppskovsregler-
na kan börja tillämpas så snart som möjligt. Frågan om hur andelslägen-
heterna skall behandlas i uppskovshänseende måste därför anstå tills
vidare.
När skattereformen genomfördes vid årsskiftet 1990/91 (prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 - 696) infördes för
fastigheter och bostadsrätter särskilda schablonregler för vinstberäkning-
en, de s.k. takreglerna. Syftet var bl.a. att begränsa skatteuttaget
35
beräknat enligt den konventionella metoden. Den mest förmånliga Prop. 1993/94:45
takregeln — avsedd att användas vid avyttring av permanentbostäder —
tillkom bl.a. för att ersätta de samtidigt avskaffade äldre uppskovsregler-
na som dock endast gällde fastigheter. Takregeln för permanentbostäder
innebär att skattens andel av vederlaget uppgår till 9 %. När skattesatsen
i inkomstslaget kapital sänks till 25 % fr.o.m. inkomståret 1995 (prop.
1992/93:50, bet. 1992/93:SkU18, SFS 1992:1486) blir skatteandelen
7,5 %.
Reglerna om reavinstbeskattning av villor och bostadsrätter har utsatts
för kritik och det har hävdats att den s.k. flyttskatten bör slopas.
Regeringen instämmer väsentligen i denna kritik. Det är enligt vår
uppfattning ett problem att reavinstbeskattning aktualiseras när en bostad
avyttras även om en ny förvärvas. I den allmänna debatten har det förts
fram exempel på bostadsrättsinnehavare som bytt identiska lägenheter i
samma fastighet med varandra och som enligt gällande regler har betalat
skatt på den reavinst som uppkommit genom bytena. På motsvarande sätt
skall en villaägare som säljer en villa och flyttar till annan ort, kanske på
grund av arbetsmarknadsskäl eller på grund av förändrade famil-
jeförhållanden, betala reavinstskatt även om han på den nya orten
förvärvar en ny och kanske dyrare bostad.
Det kan alltså på goda grunder göras gällande att vinster som upp-
kommer när man säljer sin bostad och samtidigt köper en ny inte är jäm-
förbara med andra vinster. Ett bostadsbyte bör inte uppfattas som en
vinstrealisation i vanlig mening. I stället handlar det endast om att de
egna tillgångarna i form av en bostad flyttas till en annan bostad.
Skattereglerna bör utformas med denna utgångspunkt.
Det finns också andra aspekter på den s.k. flyttskatten. Reavinstskatten
betalas normalt med medel som frigörs vid avyttringen. Beskattningen
innebär att en del av de medel som eljest skulle ingått i den kontanta
finansieringen av den nya bostaden inte är tillgängliga för detta ändamål.
Detta leder till att en högre del av förvärvskostnaden måste finansieras
genom lån, vilket innebär en ytterligare ekonomisk belastning för köparen
och dessutom att en del bostadsbyten inte går att genomföra.
De nuvarande reglerna innebär således en hämmande faktor när det
gäller försäljningar av villor och bostadsrätter. Det finns anledning att tro
att många välmotiverade bostadsbyten inte genomförs på grund av skatte-
reglernas utformning. Reglerna hindrar därmed en från bl.a. arbets-
marknadspolitiska utgångspunkter önskvärd rörlighet på bostadsmarkna-
den. Vidare leder reglerna till ett ineffektivt utnyttjande av det befintliga
bostadsbeståndet. Det är också angeläget att de enskilda hushållen kan
anpassa sitt boende till ändrade skatteregler och till ändrade bestämmelser
om statens stöd till boendet.
Mot bakgrund av det sagda instämmer vi i de inledningsvis redovisade
synpunkter som framförts av Utredningen om statens stöd för bo-
stadsfinansieringen. Reavinstbeskattningen kan i nu avsedda fall, enligt
vår uppfattning, betecknas som en mindre ändamålsenlig skatt och det
framstår som angeläget att förändra reglerna.
36
En sådan förändring kan i princip ske på två olika sätt. Det ena är att Prop. 1993/94:45
slopa reavinstbeskattningen av bostäder. Det andra är att införa ett
uppskovssystem. Av i första hand rättviseskäl, men även av statsfinan-
siella skäl, är det inte lämpligt att slopa reavinstbeskattningen av
bostäder.
Utgångspunkten för 1990 års skattereform var att alla slags kapital-
vinster skall beskattas. En annan sak är att det i vissa fall — t.ex. i fråga
om bostäder — kan finnas anledning att inte låta beskattningen slå igenom
fullt ut. Med denna utgångspunkt bör flyttskatteproblematiken därför
lösas genom ett nytt uppskovssystem. Ett sådant system bör innebära att
beskattningen av en vinst som uppkommit vid ett bostadsbyte skjuts upp
till dess att en permanentbostad säljs utan att någon ny bostad av det
slaget förvärvas.
Mot bakgrund av vårt ställningstagande är det uppenbart att utform-
ningen av de uppskovsregler som fanns före skattereformen är av
intresse. Det kan till och med göras gällande att den enklaste åtgärden
vore att återinföra de äldre uppskovsreglerna sedan dessa kompletterats
med bestämmelser avseende bostadsrätterna. De äldre uppskovsreglerna
— som alltså inte omfattade bostadsrätter — fanns i lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av realisationsvinst, UppskovsL. Dessa
slopades i samband med skattereformen (SFS 1990:680). Ett förslag till
en ny uppskovslag hade dessförinnan lämnats i betänkandet Reavinst-
uppskov - Fastigheter (SOU 1985:38) av Kommittén för reavinstuppskov.
Förslaget har inte lett till lagstiftning.
Reglerna i UppskovsL innebar sammanfattningsvis följande.
Vid avyttring av ursprungsfastigheten redovisades en vinst och — på
den skattskyldiges yrkande — medgavs ett preliminärt uppskov med
beskattningen av denna vinst. Inom fyra år från avyttringen av ursprungs-
fastigheten skulle den skattskyldige redovisa ett nytt förvärv och han
medgavs då ett definitivt uppskov. Fyraårsfristen kunde under vissa
förutsättningar förlängas. Förvärvades ingen ersättningsfastighet inom den
föreskrivna tiden beskattades reavinsten genom ett särskilt förfarande som
motsvarade eftertaxering. Den skattskyldige skulle i samband med att det
preliminära uppskovet medgavs ge in en bankgaranti till skattemyn-
digheten.
Det definitiva uppskovet omfattade hela vinsten om den förvärvade
fastigheten kostade minst lika mycket som den skattskyldige fått för den
avyttrade. Var ersättningsfastigheten billigare gällde särskilda regler. Vid
avyttring av ersättningsfastigheten skulle omkostnadsbeloppet minskas
med det indexuppräknade uppskovsbeloppet.
Uppskovsreglerna var tillämpliga i två olika situationer. Den ena var
vid expropriation och andra liknande förfaranden. Under sådana förut-
sättningar fanns inget bosättningskrav och reglerna kunde tillämpas för
alla slags fastigheter. Enligt nuvarande terminologi omfattades såväl
näringsfastigheter som privatbostadsfastigheter. Den andra situationen
avsåg frivilliga avyttringar av jordbruksfastigheter och schablontaxerade
37
villor. En av förutsättningarna för uppskov i frivilligfallen var att den Prop. 1993/94:45
skattskyldige var bosatt på den avyttrade fastigheten.
De äldre uppskovsreglerna var i lagteknisk mening och i administrativt
hänseende tämligen invecklade. Det var för övrigt ett av de skäl som
åberopades för att uppskovsreglerna avskaffades och ersattes av 9-
procentsregeln (jfr prop. 1989/90:110 s. 410 ff). Enligt regeringens
uppfattning bör därför skatteproblemen i samband med bostadsbyten inte
lösas genom att de äldre reglerna återinförs. Ett ytterligare argument för
detta är att nya uppskovsregler utformade med de äldre som förebild i
väsentliga hänseenden skulle avvika från skattesystemets nuvarande
systematik. Härtill kommer att den lagstiftning som nu är aktuell
uteslutande tar sikte på den s.k. flyttskatten och inte den mer omfattande
reglering som fanns i UppskovsL.
En enklare och mer systemenlig lösning för uppskov bör således väljas.
Reglerna bör så långt det är möjligt utformas med den grundläggande
inriktningen att innehav av flera bostäder efter varandra skall behandlas
som ett enda innehav. Detta innebär bl.a. att den vinst som på grund av
uppskovsreglerna inte beskattas vid ett bostadsbyte får samma karaktär
som orealiserad värdestegring. En annan utgångspunkt för den nya
uppskovslagstiftningen bör vara att reglerna skall gälla för bostadsbyten
i ordets verkliga mening. Med detta avses att den skattskyldige inom
förhållandevis kort tid sedan han avyttrat en bostad skaffar en annan och
bosätter sig där. Tidsgränserna för nyanskaffning och bosättning bör
således vara snävare än enligt UppskovsL. Hänsyn måste också tas till
den inte alldeles ovanliga situationen att en ny bostad köps innan den
gamla hunnit säljas. Reglerna bör också vara så utformade att kostnader
för ny-, till- och ombyggnad på en fastighet skall kunna räknas in i
vederlaget för ersättningsbostaden. Uppskov bör också kunna medges när
den skattskyldige förvärvar en obebyggd tomt och där bygger ett småhus.
Regeringens förslag avseende de nya uppskovsreglerna och de därav
betingade justeringarna i reavinstreglema för fastigheter och bostadsrätter
kommer att redovisas i det följande. Som en utgångspunkt för den
fortsatta diskussionen bör emellertid redan här nämnas att vi i det
följande bl.a. kommer att föreslå att de s.k. takreglerna för villor och
bostadsrätter, 9- och 18-procentsreglema, slopas och ersätts av en regel
som innebär att 50 % av den konventionellt beräknade vinsten skall
utgöra skattepliktig vinst.
De nya uppskovsreglerna bör placeras i en särskild lag, kallad Lag om
uppskovsavdrag vid byte av bostad, UAL.
38
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: Uppskovsreglerna byggs upp kring ett särskilt
avdrag, kallat uppskovsavdrag, som medges vid den taxering då
vinsten från den avyttrade bostaden, ursprungsbostaden, redovisas.
Reglerna gäller fysiska personer och — under vissa förutsättningar
— dödsbon. Frågan om tillämpning av uppskovsreglerna aktualiseras
vid högst två på varandra följande taxeringar. Den obeskattade
vinsten beaktas när ersättningsbostaden avyttras. Vid den försäljning-
en kan ett förnyat uppskov erhållas om förutsättningar för det
föreligger.
Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att de nya reglerna
utformas i så nära anslutning som möjligt till de befintliga reavinstregler-
na och till inkomstskattesystemet i stort. De nya bestämmelserna bör
således vara en integrerad del av kapitalbeskattningsreglerna och inte
utgöra ett undantag från dem. Uppskovet bör därför åstadkommas genom
ett särskilt avdrag, kallat uppskovsavdrag.
Uppskovsavdrag medges, på den skattskyldiges begäran, vid den
taxering då vinsten från ursprungsbostaden redovisas. Allt efter omstän-
digheterna när det gäller tidpunkten för ersättningsförvärv och bosättning
aktualiseras uppskovsfrågan antingen enbart vid denna taxering eller
också vid denna och den därpå följande taxeringen. Hur stor del av
vinsten från ursprungsbostaden som omfattas av uppskovet kopplas till
frågan huruvida den nya bostaden kostade mer eller mindre än vad den
skattskyldige fick för den gamla. Obeskattad vinst från ursprungsbostaden
beaktas vid vinstberäkningen när ersättningsbostaden avyttras.
När det gäller de tidsmässiga villkoren innebär vårt förslag följande.
Om en bostad avyttras ett visst år kan ersättningsförvärv ha skett tidigast
under året före avyttringsåret och senast under året därpå. Bosättning i
den ny förvärvade bostaden skall ha skett senast den 15 februari det andra
året efter avyttringen.
Tidsfristerna för att skaffa en ersättningsbostad och bosätta sig där är
således snävare än enligt UppskovsL. Anledningen till detta är att de nya
uppskovsreglerna endast bör omfatta vad som i egentlig mening är ett
bostadsbyte.
Reglerna bör gälla fysiska personer och — under vissa förutsättningar
— dödsbon.
De grundläggande reglerna om det nya uppskovsavdraget finns i 1 §
UAL.
39
Prop. 1993/94:45
Privatbostad
Regeringens förslag: Den grundläggande förutsättningen för att en
villa eller en bostadsrätt skall kunna vara en ursprungsbostad är att
egendomen vid avyttringen utgjorde en privatbostad i skatterättslig
mening. Endast en bostad i Sverige kan vara ursprungsbostad.
Skälen för regeringens förslag: De nya uppskovsreglerna för bostäder
utgör en del av skattereglerna inom ramen för inkomstslaget kapital.
Bestämmelserna rör reavinstbeskattningen vid bostadsbyten och bör i
princip gälla sådana villor eller bostadsrätter som enligt nuvarande regler
omfattas av 9-procentsregeln. De bostäder som kan vara ursprungsbostä-
der utgörs alltså av sådana villor eller bostadsrätter som enligt be-
stämmelserna i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, utgör privat-
bostäder. Utgångspunkten är således att den avyttrade egendomen utgör
en privatbostadsfastighet eller en motsvarande bostadsrätt.
Av bl.a. administrativa skäl bör en bostad i utlandet inte kunna vara
ursprungsbostad. Motsvarande gällde enligt UppskovsL.
För att ett uppskovsavdrag skall kunna medges bör vidare fordras att
den avyttrade bostaden var den skattskyldiges på visst sätt definierade
permanentbostad eller — om villkoren för detta inte är uppfyllda — varit
föremål för expropriation eller liknande. Dessa två frågor behandlas i det
följande.
Att reglerna om uppskovsavdrag endast kan komma i fråga för
ursprungsbostäder som är privatbostadsfastigheter eller motsvarande
bostadsrätter framgår, liksom att egendomen måste finnas i Sverige, av
2 § UAL.
Permanentbostad
Regeringens förslag: För att en bostad skall vara ursprungsbostad
krävs att den vid avyttringen utgjorde den skattskyldiges permanent-
bostad. Bostad som ägs av dödsbo kan inte vara permanentbostad.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de äldre uppskovsreglerna
fanns i de s.k. frivilligfallen ett krav på att den avyttrade egendomen
skulle omfatta den skattskyldiges permanenta bostad. Uppskov medgavs
endast om den skattskyldige varit bosatt på den avyttrade fastigheten
40
minst tre år i följd under den femårsperiod som inföll närmast före den
dag då avyttringen skedde (3 § första stycket UppskovsL). Vidare gällde
att den skattskyldige skulle anses bosatt på den fastighet där han
rätteligen skulle vara kyrkobokförd (3 § fjärde stycket UppskovsL).
Den nuvarande 9-procentsregeln — som ersatte UppskovsL — innehåller
också ett bosättningskrav. Har bosättningen varat endast en viss kortare
tid är dock denna bestämmelse tillämplig endast om den skattskyldige
uppfyller vissa ytterligare villkor som inte direkt har med bosättningen
att göra. Uppfyller den skattskyldige bosättningsvillkoret och — om
bosättningen varat en kortare tid — de andra villkoren utgör bostaden en
"permanentbostad" och 9-procentsregeln är tillämplig.
De nuvarande reglerna i 25 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL, innebär följande. En villa eller en bostadsrätt som är
privatbostad blir permanentbostad redan efter ett års boende under
förutsättning att den skattskyldige förvärvat egendomen till ett marknads-
mässigt pris ("prisvillkoret") och att den tid som han ägt fastigheten utan
att ha varit bosatt där inte överstiger ett år ("sommarstugevillkoret"). I
annat fall gäller att en privatbostad alltid är en permanentbostad om den
skattskyldige varit bosatt där i minst tre av de senaste fem åren. Det finns
ingen särskild definition av begreppet "bosatt".
Den inledningsvis förutskickade ändringen av reavinstreglema — att 9-
och 18-procentsreglerna tas bort — innebär bl.a. att frågan om en bostad
är permanentbostad eller ej kommer att sakna betydelse vid reavinstbe-
skattningen. Däremot bör uppskovsreglerna endast omfatta per-
manentbostäder varför bestämmelserna i frivilligfallen endast bör vara
tillämpliga på sådan egendom som enligt gällande rätt faller under
begreppet permanentbostad.
Att utan justering flytta villkoren för 9-procentsregelns tillämpning från
reavinstreglema till de nya uppskovsreglerna torde emellertid inte vara
principiellt riktigt. När det gäller de villkor som aktualiseras utöver
kravet på viss tids bosättning — ''prisvillkoret" och "sommarstugevillkor-
et" — kan konstateras att dessa tillkom mot bakgrund av att 9-procentsre-
geln innebär en definitiv skattelättnad. När det gäller möjligheten till
uppskov är utgångspunkten emellertid en annan. Ett uppskov innebär
endast att beskattningen skjuts framåt i tiden samtidigt som det inom
ramen för reavinstbeskattningen inte längre är någon skillnad på
permanentbostäder och andra bostäder. Slutsatsen blir därför att den nya
bestämmelsen inte skall innehålla villkor motsvarande ”prisvillkoret" eller
"sommarstugevillkoret".
Regeringens förslag är alltså att uppskovsreglerna skall vara tillämpliga
om den skattskyldige har bott i bostaden minst ett år närmast före
avyttringen eller minst tre av de senaste fem åren. En bostad där dessa
villkor uppfylls är den skattskyldiges uppskovsgilla permanentbostad.
Inledningsvis har regeringen angett att reglerna också skall omfatta den
situationen att ursprungsbostaden avyttras först efter det att en ersätt-
ningsbostad anskaffats. Denna fråga kommer att beröras ytterligare i det
följande. Frågeställningen har emellertid betydelse för permanentbo-
Prop. 1993/94:45
41
stadsbegreppet. Bakgrunden är denna. Om den skattskyldige förvärvar en
ny bostad och flyttar dit innan han sålt den gamla kan det hända att den
senare inte längre uppfyller de nyss nämnda villkoren för att vara en
uppskovsgill permanentbostad när den avyttras. Det är alltså nödvändigt
att komplettera permanentbostadsregeln med tanke på sådana fall.
Vårt förslag innebär att om ersättningsbostaden skaffas innan ur-
sprungsbostaden har avyttrats får frågan om ursprungsbostaden är per-
manentbostad eller ej avgöras med hänsyn till förhållandena vid den
tidpunkt då ersättningsbostaden köptes. Denna regel gör inte avkall på
kravet att ursprungsbostaden måste vara en privatbostadsfastighet eller
motsvarande bostadsrätt enligt 5 § KL vid tidpunkten för avyttringen.
Bostad som avyttras av dödsbo bör — på samma sätt som nu gäller vid
tillämpning av 9-procentsregeln — inte kunna vara permanentbostad.
Kravet på att den avyttrade bostaden skall vara den skattskyldiges
permanentbostad och definitionen av detta begrepp återfinns i 2 resp. 3
§ UAL.
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: Ersättningsbostaden skall vara en villa, en
mangårdsbyggnad på ett lantbruk eller en bostadsrätt. Som ersätt-
ningsbostad räknas också tomt under förutsättning att där uppförs en
villa. Ersättningsbostaden kan förvärvas tidigast året före avytt-
ringen, samma år som avyttringen eller senast under det därpå
följande året. Egendom i utlandet kan inte vara ersättningsbostad.
Skälen för regeringens förslag: Ersättningsbostaden skall vara en
villa, en mangårdsbyggnad på ett lantbruk eller bostadsrätt av det slag
som räknas upp i 5 § KL. Däremot bör det inte uppställas något krav på
att den förvärvade egendomen i rättslig mening skall utgöra privatbostad.
Bakgrunden till detta är följande.
Reglerna om gränsdragningen mellan näringsfastigheter och
privatbostadsfastigheter i 5 § KL är så konstruerade att även om den
skattskyldige bor i ett småhus kan detta vara en näringsfastighet. Så är
t.ex. fallet om mer än hälften av ett småhus används som kontor.
Motsvarande gäller bostadsrätter.
Ett småhus eller en bostadsrätt kan alltså under ett och samma innehav
byta skattemässig karaktär. Att en ersättningsbostad byter karaktär under
innehavet bör inte tillmätas någon särskild betydelse i uppskovshänseen-
de. Detta talar för att det inte heller är nödvändigt att uppställa något
krav på att egendomen skall ha en viss rättslig karaktär just vid förvärvet.
Avgörande bör i stället vara att egendomen är av det slag som i och för
sig kan hänföras till privatbostadsfastighet eller privatbostad enligt 5 §
KL samt att förvärvaren faktiskt bosätter sig där.
42
Det bör inte vara någon skillnad på att förvärva t.ex. en villa med
tillhörande tomtmark och att förvärva en tomt och där uppföra en villa.
De två slagen av ersättningsförvärv bör därför behandlas lika och båda
bör kunna utgöra "ersättningsbostad”. Vid den prisjämförelse som skall
ske mellan ursprungsbostad och ersättningsbostad är det i tomtfallet
nödvändigt att beakta kostnader för att uppföra villan. Denna fråga —
liksom spörsmålet om hur kostnader för till- och ombyggnadskostnader
på en befintlig villa skall beaktas vid prisjämförelsen — återkommer vi
till i ett följande avsnitt (5.4.1).
Egendom i utlandet bör — på samma sätt som enligt 3 § UppskovsL —
inte kunna användas som ersättningsbostad.
Bestämmelser om ersättningsbostaden finns i 11 § UAL.
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: Har den skattskyldige förvärvat en ersättnings-
bostad senast samma år som ursprungsbostaden avyttrades och har
han bosatt sig där senast den 15 februari året därefter är upp-
skovsavdraget lika stort som den skattepliktiga vinsten om den nya
bostaden är minst lika dyr som den avyttrade. Är den billigare utgör
uppskovsavdraget en viss kvotdel av den skattepliktiga vinsten. Har
den skattskyldige inte förvärvat någon ny bostad eller, om så skett,
inte bosatt sig där senast den 15 februari året efter det år då
ursprungsbostaden avyttrades uppgår uppskovsavdraget till samma
belopp som den skattepliktiga vinsten.
Skälen för regeringens förslag: De frågor som aktualiseras vid den
taxering då vinsten från ursprungsbostaden redovisas är huruvida den
skattskyldige förvärvat en ersättningsbostad och — i så fall — bosatt sig
där. Ersättningsförvärvet kan tidigast ha skett året före avyttringen eller
— för att vara relevant vid den nu aktuella taxeringen — senast samma år.
På motsvarande sätt gäller att bosättningen skall ha skett senast den 15
februari året efter avyttringsåret. Uppfylls båda dessa villkor aktualiseras
frågan om ersättningsbostadens pris i förhållande till vad den
skattskyldige erhöll för ursprungsbostaden.
Vårt förslag innebär — på i princip samma sätt som enligt de äldre
reglerna i 6 § UppskovsL — att beskattningen av vinsten från ursprungs-
bostaden i sin helhet skall kunna skjutas upp om ersättningsbostaden är
minst lika dyr som ursprungsbostaden. Innebörden av detta är att om den
skattskyldige inom ovan angivna tidsramar förvärvat en ersättningsbostad
och bosatt sig där och om ersättningsbostaden är minst lika dyr som
ursprungsbostaden skall uppskovsavdraget uppgå till ett belopp som mot-
43
svarar den skattepliktiga vinsten. Härigenom undantas hela vinsten från
omedelbar beskattning.
Om däremot ersättningsbostaden är billigare bör en del av vinsten
beskattas och en del därav undantas från omedelbar beskattning. Enligt
äldre regler — 6 § UppskovsL — gällde att den uppskovsgilla vinsten
reducerades med ett belopp motsvarande skillnaden mellan vederlaget för
ursprungsfastigheten och det för ersättningsfastigheten.
Också enligt de nya reglerna bör i nu avsedda fall endast en viss del av
vinsten undantas från omedelbar beskattning. Detta bör dock ske på ett
annat sätt än enligt UppskovsL. Om ersättningsbostaden kostar t.ex.
hälften eller en tredjedel av vad den skattskyldige får för ursprungsbos-
taden skall endast hälften resp, en tredjedel av den skattepliktiga vinsten
omfattas av uppskovet. Skälet till detta är att reglerna också i detta
hänseende bör utformas med ledning av principen om att flera bostads-
innehav skall behandlas som ett enda innehav. Om ersättningsbostaden är
billigare kan detta sägas innebära att en motsvarande andel av ursprungs-
bostaden avyttrats. Det betyder att uppskovsavdrag i sådana fall skall
medges med ett belopp motsvarande så stor del av den skattepliktiga
vinsten som vederlaget för ersättningsbostaden utgör av vederlaget för
ursprungsbostaden.
Vid den nu aktuella taxeringen kan förhållandena också vara sådana att
någon ersättningsbostad över huvud taget inte skaffats eller — om så skett
— att den skattskyldige inte hunnit bosätta sig där i rätt tid.
Också i sådana fall bör den skattskyldige kunna medges ett
uppskovsavdrag under förutsättning att han avser att skaffa en bostad och
bosätta sig där eller att han avser att bosätta sig i en redan anskaffad
bostad. Uppskovsbeloppet skall i så fall uppgå till samma belopp som den
skattepliktiga vinsten. Något krav på att den skattskyldige i ett sådant fall
skall ge in en bankgaranti bör inte finnas (jfr avsnitt 5.4.6).
Om bostadsbytet inte fullföljts därför att den skattskyldige avlidit bör
dödsboet kunna medges ett uppskovsavdrag endast under förutsättning att
efterlevande maka eller sambo fullgör vad den döde inte kunnat. Denna
och anslutande frågor tar vi upp i det följande (avsnitt 5.4.5).
Att ersättningsbostaden vid 1994 och 1995 års taxeringar kan vara
förvärvad före den 8 september 1993 återkommer vi till vid diskussionen
om ikraftträdandet (avsnitt 7).
Det bör inte finnas någon möjlighet för den skattskyldige att yrka ett
lägre uppskovsavdrag än- det han har rätt till. Ett lägre avdragsbelopp
ligger inte i linje med tanken att flera bostadsinnehav skall betraktas som
ett enda och skulle dessutom kunna leda till administrativa komplikatio-
ner. En arman sak är att den skattskyldige givetvis kan avstå från att
framställa ett yrkande om uppskovsavdrag.
Reglerna om hur uppskovsavdraget beräknas när en ersättningsbostad
har anskaffats och bosättning skett finns i 6 § UAL. Bestämmelser om
hur uppskovsavdraget beräknas när någon ersättningsbostad inte
förvärvats eller om bosättning inte skett finns i 7 § UAL.
Prop. 1993/94:45
44
Prop.1993/94:45
Regeringens förslag: Om den skattskyldige inte uppfyller upp-
skovsvillkoren vid taxeringen för det år som följer efter det år
ursprungsbostaden avyttrades skall uppskovsavdraget återföras till
beskattning tillsammans med ett särskilt tillägg. Har han förvärvat
en ersättningsbostad som är minst lika dyr och bosatt sig där skall
ingen återföring ske. Är den billigare, återförs en viss kvotdel av
uppskovsavdraget till beskattning.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för diskussionen om
förfarandet vid den nu aktuella taxeringen är att den skattskyldige vid
taxeringen för avyttringsåret inte uppfyllde uppskovsvillkoren. Det
betyder att han antingen inte förvärvat någon ersättningsbostad eller, om
så skett, inte bosatt sig där senast den 15 februari året efter det år då
avyttringen skedde. Han har i så fall medgetts ett uppskovsavdrag som
var lika stort som den skattepliktiga vinsten.
Om han inte heller vid den därpå följande taxeringen uppfyller
uppskovsvillkoren skall ett belopp motsvarande uppskovsavdraget
återföras till beskattning. Vidare skall ett särskilt tillägg enligt 9 § UAL
tas upp. Frågan om det särskilda tillägget berörs i det följande (avsnitt
5.4.3).
Om den skattskyldige däremot förvärvat en ersättningsbostad som är
minst lika dyr som ursprungsbostaden och om han uppfyller bosättnings-
villkoret skall uppskovsavdraget inte återföras. Bosättningsvillkoret är
uppfyllt om den skattskyldige bosatt sig i bostaden senast den 15 februari
det andra året efter avyttringen.
Är ersättningsbostaden billigare än ursprungsbostaden skall en del av
uppskovsavdraget och ett därtill avpassat tilläggsbelopp tillsammans
återföras till beskattning. Beloppsmässigt är förhållandena i princip
desamma som om en billigare ersättningsbostad förvärvats redan samma
år som ursprungsbostaden avyttrades. Samma vinstandel skall bli
beskattad oavsett om villkoren i fråga om ersättningsbostaden är
uppfyllda vid den första eller andra taxeringen. I teknisk mening är
skillnaden dock den att i det förra fallet har den skattskyldige medgetts
ett uppskovsavdrag som på visst sätt är mindre än den skattepliktiga
vinsten. I det senare har han medgetts ett uppskovsavdrag som är lika
stort som den skattepliktiga vinsten. Beräkningen av det belopp som skall
återföras måste utgå från detta förhållande.
Bestämmelserna om uppskovsavdraget i nu diskuterade fall finns i 8 §
UAL.
45
Prop.1993/94:45
Regeringens förslag: Vid avyttring av ersättningsbostaden skall
omkostnadsbeloppet vid vinstberäkningen minskas med det vinstbe-
lopp som inte beskattades när ursprungsbostaden avyttrades.
Skälen för regeringens förslag: När ersättningsbostaden avyttras skall
den uppskjutna vinsten tas fram och beskattas. Det betyder att uppskovet
följer bostaden vid familjerättsliga äganderättsövergångar och vid gåva.
Det betyder också att om en bostad byter skattemässig karaktär, t.ex.
genom ändrad användning, och den därigenom blir näringsfastighet eller
motsvarande bostadsrätt kommer dess karaktär av ersättningsbostad inte
att påverkas.
En särskild fråga är på vilket sätt den obeskattade vinsten skall tas fram
till beskattning när ersättningsbostaden avyttras. Det finns olika metoder
för detta. Som tidigare nämnts bör en utgångspunkt vara att den
obeskattade vinsten skall behandlas på samma sätt som en orealiserad
vinst. Detta betyder att vinstbeloppet inte skall ökas med ränta e.d.
Den närmast till hands liggande lösningen är enligt vår uppfattning att
omkostnadsbeloppet vid avyttring av ersättningsbostaden skall minskas
med ett belopp som motsvarar den obeskattade vinsten. Motsvarande
princip gällde, och gäller alltjämt, för uppskov enligt UppskovsL. Av
25 § 8 mom. SIL framgår således att om en ersättningsfastighet enligt
UppskovsL avyttras och vinsten beräknas enligt den konventionella
metoden skall omkostnadsbeloppet minskas med uppskovsbeloppet.
Regeringens förslag är att motsvarande skall gälla när en ersättnings-
bostad avyttras.
När vinsten från ersättningsbostaden tas upp till beskattning kan ett nytt
uppskovsavdrag medges om villkoren för detta är uppfyllt.
Bestämmelser om hur omkostnadsbeloppet påverkas vid avyttring av
ersättningsbostaden finns i 10 § UAL.
Regeringens förslag: Om ersättningsbostaden är en fastighet får
kostnader för ny-, till- och ombyggnad som lagts ned på fastigheten
räknas in vid den prisjämförelse som skall ske mellan ursprungs- och
ersättningsbostaden. Detta innebär bl.a. att förvärv av en obebyggd
tomt där ett småhus uppförs skall behandlas på samma sätt som
förvärv av ersättningsbostad.
Skälen för regeringens förslag: De äldre uppskovsreglerna innebar att
kostnader för ny-, till- och ombyggnad kunde räknas in i priset för en
46
ersättningsfastighet under förutsättning att den skattskyldige avyttrat en Prop. 1993/94:45
bebyggd fastighet. I 4 § UppskovsL stadgades att ny-, till- och om-
byggnad i den omfattning som behövdes för att ersättningsfastigheten
skulle anses likvärdig med den avyttrade kunde anses som förvärv av en
ersättningsfastighet. Förvärvet skulle anses ha skett när ny-, till- eller
ombyggnaden var slutförd. Detta gällde också om den skattskyldige avsåg
att utföra ny-, till- eller ombyggnad på mark som han vid av-
yttringstillfället ägde eller eljest förfogade över. I det senare fallet skulle,
om den skattskyldige så begärde, beräkningen av uppskovsbeloppet
grundas endast på den del av reavinsten som belöpte på den avyttrade
byggnaden.
När det gäller frågan om hur kostnader för ny-, till- och ombyggnad
skall behandlas kan följande konstateras. Om en förvärvad bostad är
minst lika dyr som ursprungsbostaden har kostnader av detta slag ingen
betydelse eftersom uppskovsavdraget ändå uppgår till samma belopp som
den skattepliktiga vinsten. Det är alltså endast när den nyförvärvade
bostaden är billigare som sådana kostnader får betydelse.
I princip är det alltså två situationer där den nu aktuella frågan får
betydelse. Den ena är att den skattskyldige förvärvar en villa där han
lägger ned kostnader för ny-, till- och ombyggnad och den andra är att
han förvärvar en tomt och där bygger en villa. Vårt förslag innebär att
dessa två situationer behandlas på samma sätt och att kostnader för ny-,
till- och ombyggnad får räknas in i vederlaget för ersättningsbostaden. De
yttre tidsramarna för de kostnader som kan komma i fråga sätts av de två
taxeringar där uppskovsfrågan aktualiseras. Någon utsträckning av tiden
bör alltså inte komma i fråga.
Vårt förslag innebär för det första att alla kostnader av nu avsett slag
som lagts ned under tiden mellan förvärv och senaste dagen för bosätt-
ning vid prövning enligt 6 eller 8 § UAL i princip bör omfattas. Det
tidsmässigt mest generösa fallet innebär alltså — om förvärvet antas ske
i början av året före det år som ersättningsbostaden avyttras — att
kostnader som lagts ned under tiden mellan förvärvet och den senaste
dagen för bosättning det tredje året efter förvärvsåret kan beaktas. Den
närmare utformningen av reglerna och hur de skall tillämpas vid olika
kombinationer av förvärv och bosättning inom ramen för de tre år
reglerna omfattar framgår av specialmotiveringen.
Regeringens förslag innebär att en vid försäljningen av ursprungsbo-
staden redan ägd bostad eller tomt endast kan vara ersättningsbostad om
den förvärvats samma år som försäljningen sker eller under året
dessförinnan.
Reglerna om hur kostnader för ny-, till- och ombyggnad skall beaktas
i vissa fall finns i 12 § UAL.
47
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: Vid expropriation och andra liknande
förfaranden skall uppskovsavdrag kunna medges även om bostaden
inte är en permanentbostad. En förutsättning är dock att den
skattskyldige bor i bostaden men ännu inte hunnit bo där i ett år.
Skälen för regeringens förslag: I 2 § UppskovsL fanns bestämmelser
om att uppskov kunde medges om en fastighet togs i anspråk genom
expropriation eller genom andra liknande åtgärder. Enligt dagens
terminologi omfattade reglerna både privatbostadsfastigheter och närings-
fastigheter. Med expropriation jämställdes vissa andra liknande ianspråk-
taganden. För uppskovsrätten uppställdes inget annat villkor än att den
skattskyldige förvärvat eller avsåg att förvärva en ersättningsfastighet
samt att vinsten uppgick till minst 3 000 kr. Det fanns alltså inget krav
på bosättning vilket betydde att både fritidsfastigheter och jordbruks-
fastigheter utan bostadshus omfattades av reglerna.
När UppskovsL avskaffades ersattes expropriationsreglerna för
näringsfastigheter av bestämmelser i lagen (1990:663) om ersättningsfon-
der. Också för privatbostadsfastigheternas del tog man vid utformandet
av de nya reglerna hänsyn till att uppskov tidigare kunde medges även
om bosättningskraven m.m. i UppskovsL inte var uppfyllda. Enligt 25 §
10 mom. SIL är 9-procentsregeln alltid tillämplig om en privatbostads-
fastighet görs till föremål för expropriation eller liknande. Motsvarande
gäller enligt 26 § 8 mom. SIL för bostadsrätter som är privatbostäder.
Det sagda innebär t.ex. att sommarbostäder och uthyrda bostäder som
inte är permanentbostäder omfattas av 9-procentsregeln vid expropriation
o.d.
Det kan inledningsvis konstateras att frågan om särskilda regler för
expropriation o.d. endast gäller den situationen att den skattskyldiges
egendom inte är permanentbostad enligt 3 § UAL och att avyttringen
redan av det skälet omfattas av uppskovsreglerna. Det handlar alltså om
andra bostäder än sådana där den skattskyldige varit bosatt i minst ett år
omedelbart före avyttringen eller där han varit bosatt minst tre av de
senaste fem åren.
Detta innebär att den krets av bostäder som skulle kunna komma i
fråga utgörs av bostäder där den skattskyldige bor men där han ännu inte
hunnit bo i ett år, bostäder som tidigare utnyttjats för fast boende men
där den skattskyldige inte längre uppfyller kravet på bosättning i minst
tre av de senaste fem åren — t.ex. uthyrda villor — samt bostäder där det
aldrig varit fråga om fast boende, dvs. fritidsbostäder. Hit hör också
bostäder som är uthyrda till vissa anhöriga.
Den nu aktuella lagstiftningen syftar till att det inte skall ske någon
omedelbar beskattning i samband med byte av den skattskyldiges
permanenta bostad. Mot den bakgrunden är det endast i en av de
48
ovannämnda situationerna som ett uppskovsavdrag bör komma i fråga,
nämligen då ianspråktagandet avser en bostad där den skattskyldige är
bosatt men ännu inte hunnit bo i ett år. Vårt förslag innebär att ex-
propriationsregeln endast skall omfatta detta fall.
Regeringens förslag innebär således en skillnad i förhållande till vad
som gäller enligt 9-procentsregeln och vad som gällde enligt UppskovsL.
Bostäder för fritidsändamål och uthyrda bostäder där den skattskyldige
inte längre uppfyller kraven på att ha bott i minst tre av de senaste fem
åren omfattas inte av vårt förslag. Dessa bostäder kan därför relativt sett
sägas komma i ett sämre läge än enligt gällande rätt. Detta har emellertid
inte med flyttskatteproblematiken att göra. Vi återkommer till denna fråga
när det gäller den nya skattepliktsregeln (avsnitt 6.3.1).
En ytterligare fråga är i vilka fall av expropriation o.d. bestämmelserna
skall vara tillämpliga. De fall som omfattades av reglerna i 2 §
UppskovsL överensstämde väsentligen med de situationer som anges i 25
§ 10 mom. SIL. Vårt förslag är att möjligheten till uppskov begränsas i
förhållande till uppräkningen i nuvarande 25 § 10 mom. SIL. Skälet till
detta ställningstagande är följande.
Enligt nuvarande regler gäller att 9-procentsregeln kan tillämpas om
den skattskyldige fått en engångsersättning för en inskränkning i
förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen (1964:822) eller
enligt vissa andra författningar. Regeln avser alltså beskattningen av en
ersättning för en rådighetsinskränkning men är inte relevant för rätten till
uppskovsavdrag i samband med ett bostadsbyte. Detsamma gäller vid
rationaliseringsavyttringar inom jord- och skogsbruket. En annan sak är
att uppskovsfrågan kan aktualiseras om en fastighet blir inlöst enligt
bestämmelser i naturvårdslagen eller andra liknande författningar. Att
uppskovsavdrag i så fall kan medges följer av huvudregeln som omfattar
"expropriation och annat liknande förfarande".
Reglerna om expropriation m.m. finns i 4 § UAL.
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: Om uppskovsavdraget helt eller delvis skall
återföras till beskattning skall ett särskilt tillägg tas upp som intäkt.
Tillägget skall utgöra 10 % av det återförda beloppet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 § lagen (1990:663) om
ersättningsfonder gäller att om ett fonderat belopp återförs till beskattning
skall den skattskyldige ta upp ett särskilt tillägg motsvarande 30 % av det
återförda beloppet. Enligt 9 § punkt 6 ersättningsfondslagen gäller detta
bl.a. om fonden inte tagits i anspråk inom en treårsperiod från avsätt-
ningen.
Resonemanget gäller också uppskovsavdraget. Tilläggsbeloppet betingas
av den skattekredit som ligger i att vinsten från ursprungsbostaden
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 45
49
beskattas senare än vad som eljest skulle varit fallet. Att tilläggsbeloppet
satts till 30 % bygger på en schematisk årsränta om 10 %.'Vårt förslag
är därför att om ett uppskovsavdrag helt eller delvis skall återföras skall
detta kombineras med ett särskilt tillägg. Tilläggets storlek bör sättas i
nivå med den som gäller enligt ersättningsfondslagen och beloppsmässigt
bör det bestämmas med hänsyn till att skattekrediten omfattar ett år.
Tillägget bör därför utgöra 10 % av det belopp som skall återföras.
Reglerna om det särskilda tillägget finns i 9 § UAL.
Frivilligfallen
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: I frivilligfallen måste vinsten uppgå till minst
50 000 kr per delägare för att uppskovsavdrag skall kunna medges.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 § UppskovsL gällde att
uppskov i frivilligfallen kunde komma i fråga om vinsten uppgick till
minst 15 000 kr per delägare. Om man antar att den genomsnittliga
marginalskatten var 65 % under den tid då UppskovsL gällde betyder det
att skatten uppgick till minst 9 750 kr när uppskov medgavs.
I mått av skattebelastning motsvarar en minsta vinst om 15 000 kr en
vinst på (9750/(0,5 x 0,3)=) 65 000 kr under förutsättning att skattesat-
sen är 30 % och att 50 % av den nominellt beräknade vinsten är
skattepliktig. Kommittén för reavinstuppskov föreslog att vinsten måste
uppgå till minst 25 000 kr för att uppskov skulle kunna ifrågakomma.
Under de förutsättningar som angetts ovan motsvarar det en vinst på
108 333 kr (0,65 x 25 000 = 108 333 x 0,5 x 0,3).
Reglerna i UppskovsL innebar att uppskov inte medgavs om den skatt
som skulle betalas uppgick till ett lägre belopp än ca 10 000 kr. Frågan
är om detta minsta belopp bör höjas, sänkas eller vara oförändrat. Ett
argument för att beloppet borde vara lägre är att principen om ett enda
innehav egentligen innebär att det inte borde finnas något minsta belopp
över huvud taget. Av praktiska och administrativa skäl är vårt förslag
emellertid att uppskovsavdrag endast skall kunna medges om vinsten
uppgår till minst 50 000 kr i frivilligfallen. Om skattesatsen är 30 % och
den skattepliktiga vinsten utgör 50 % av vinsten uppgår skatten i sådana
fall till (50 000 x 0,5 x 0,3 =)
7 500 kr.
Reglerna om den skattepliktiga vinstens minsta storlek i frivilligfallen
finns i 5 § UAL.
50
Tvångsfallen
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: I tvångsfallen måste vinsten uppgå till minst
10 000 kr per delägare för att ett uppskovsavdrag skall kunna
medges.
Skälen för regeringens förslag: Enligt UppskovsL gällde för
tvångsfallen en lägre minimigräns för att uppskov skulle kunna medges
än i frivilligfallen. I 2 § UppskovsL stadgades att vinsten måste uppgå till
minst 3 000 kr per delägare. Med tillämpning av de resonemang som
förts i föregående avsnitt motsvarar det en vinst på ca 13 000 kr (0,65 x
3 000 = 13 000 x 0,5 x 0,3). En vinst på 13 000 kr motsvarar en
skattepliktig vinst på 6 500 kr enligt vårt förslag.
Den principiella frågan är om det för tvångsfallens del skall sättas en
lägre gräns eller om gränsen skall vara densamma som i frivilligfallen.
Den valda gränsen i frivilligfallen innebär att de omedelbara skatteeffek-
terna vid bostadsbyten undanröjs om den skatt som skall betalas uppgår
till ett högre belopp än 7 500 kr. Detta är ett förhållandevis lågt belopp
och det kan hävdas — framför allt av förenklingsskäl — att samma belopp
bör gälla i båda situationerna. Mot detta står den princip som kommit till
uttryck i UppskovsL, nämligen att den vars bostad tagits i anspråk genom
expropriation eller något annat liknande förfarande bör kunna medges ett
uppskovsavdrag vid en lägre vinst än vad som gäller i frivilligfallen.
Regeringen förordar att denna princip skall upprätthållas även i det nya
uppskovssystemet och att gränsen sätts till 10 000 kr. Detta motsvarar en
skatt på (10 000 x 0,5 x 0,3 =) 1 500 kr.
Reglerna om den skattepliktiga vinstens minsta storlek i tvångsfallen
finns i 5 § UAL.
Regeringens förslag: Har den skattskyldige avyttrat en bostad men
avlider innan han förvärvat en ny får reglerna om uppskovsavdrag
ändå tillämpas av dödsboet om efterlevande make eller sambo
fullföljer vad den döde inte kunnat. Detsamma gäller om den
skattskyldige avlider innan han hunnit bosätta sig i en nyförvärvad
bostad. En förutsättning i båda dessa fall är att den efterlevande
skulle ha uppfyllt bosättningsvillkoren om denne i stället ägt och
avyttrat bostaden.
Skälen till regeringens förslag: Om den skattskyldige avyttrar en
bostad och därefter avlider eller om han förvärvar en ny bostad men
avlider innan han hunnit bosätta sig där skulle detta — om det inte fanns
51
särskilda regler för dödsfallssituationer — innebära att tillämpning av Prop. 1993/94:45
uppskovsreglerna inte skulle kunna komma i fråga.
Enligt vår uppfattning bör ett dödsfall inte leda till att dödsboet i alla
situationer skall förlora den uppskovsmöjlighet som eljest skulle
tillkommit den döde. Därför bör det vara möjligt att tillämpa
uppskovsreglerna även om den skattskyldige avlidit under förutsättning
att en efterlevande make eller sambo fullföljer vad den döde inte hunnit
göra. Våra förslag när det gäller de två aktuella situationerna innebär
således följande. Har den skattskyldige förvärvat en ersättningsbostad
men avlidit innan han hunnit bosätta sig där skall uppskovsreglerna ändå
få tillämpas under förutsättning att den efterlevande bosätter sig i
bostaden. Vid tidpunkten för bosättningen skall bostaden ägas av
dödsboet eller genom arv, testamente eller bodelning med anledning av
makes eller sambos död ha tillskiftats den efterlevande.
I det förra fallet — att bostaden vid inflyttningen ägs av dödsboet — kan
det hända att bostaden tillskiftas någon annan än den efterlevande. Att
dödsboet även i sådana fall skall medges uppskovsavdrag ligger i linje
med att den efterlevandes bosättning får samma verkan som om den
utförts av den avlidne. Situationen skiljer sig i princip inte från den att
den skattskyldige bosätter sig i den fastighet han förvärvat och sedan kort
tid därefter avlider och bostaden genom arv eller testamente övergår till
någon annan än den efterlevande.
Den andra situationen då uppskovsreglerna bör kunna tillämpas trots att
den skattskyldige avlidit är när den efterlevande själv förvärvat bostad
och bosätter sig där.
I denna situation måste emellertid ytterligare en omständighet beaktas.
Bakgrunden är att uppskovsavdraget medges dödsboet medan den
efterlevandes nyförvärvade bostad belastas med den obeskattade vinsten
vid en framtida försäljning. Därför är frågan om uppskovsavdraget inte
enbart dödsboets angelägenhet. Det räcker därför inte med att dödsboet
framställer ett yrkande om uppskovsavdrag. Härutöver bör krävas att den
efterlevande lämnar sitt medgivande till att den bostad han förvärvat skall
behandlas som ersättningsbostad. Vårt förslag är utformat i enlighet med
detta.
En förutsättning för att den efterlevandes åtgärder skall räknas dödsboet
till godo bör vara att den efterlevande vid tidpunkten för avyttringen
skulle ha uppfyllt bosättningskraven enligt 3 eller 4 § UAL om han eller
hon i stället ägt och försålt den bostad som den döde avyttrade.
Vårt förslag bör även gälla för homosexuella sambor. Det innebär att
lagen (1987:813) om homosexuella sambor måste kompletteras med en
hänvisning till den nya uppskovslagen.
Att ett dödsbo under vissa förutsättningar kan medges uppskovsavdrag
framgår av 1 § andra stycket UAL. De materiella bestämmelserna om
den efterlevandes möjligheter att förvärva en ersättningsbostad och att
bosätta sig där eller att bosätta sig på en redan förvärvad ersättningsbo-
stad finns i 13 § UAL. Regeln om att den efterlevande i vissa fall måste
godkänna ett yrkande från ett dödsbo finns i 14 § UAL.
52
Prop. 1993/94:45
Frågan om säkerhet skall ställas för skattebeloppet uppkommer om den
skattskyldige medges ett uppskovsavdrag utan att ha förvärvat någon
ersättningsbostad eller, om så skett, utan att ha bosatt sig där senast den
15 februari året efter det år ursprungsbostaden avyttrades. Enligt
UppskovsL gällde i motsvarande situation att den skattskyldige skulle ge
in en bankgaranti.
Det är emellertid uppenbart att en bankgaranti innebär administrativa
komplikationer för skattemyndigheterna samtidigt som det leder till
kostnader för de skattskyldiga. Det kan vidare noteras att lagen om
ersättningsfonder — som i väsentliga delar liknar UAL — inte innehåller
regler om bankgaranti. Den redan nämnda Kommittén för reavinst-
uppskov föreslog i betänkandet Reavinstuppskov Fastigheter (SOU
1985:38) att reglerna om garantiförbindelse skulle slopas (s. 205 ff). Ett
av de skäl som åberopades var att det praktiska behovet av bankgarantier
hade visat sig vara mycket begränsat. Till bilden hör också att reger-
ingens förslag till uppskovsregler i förhållande till vad som förut gällde
enligt UppskovsL innebär att frågan om säkerhet aktualiseras under en
betydligt kortare tid.
Mot bakgrund av det sagda avstår regeringen från att föreslå särskilda
regler om bankgaranti.
Regeringens i det tidigare framförda förslag till nya uppskovsregler är
uppbyggda kring principen om att ett upprepat bostadsinnehav skall
behandlas på samma sätt som ett enda innehav. I ett hänseende skulle
emellertid ett konsekvent upprätthållande av denna princip leda till
onödigt komplicerade regler. Vi tänker på den avdragsrätt för värdehö-
jande reparationer och underhåll som föreligger vid vinstberäkningen.
Reavinstreglema innebär att den skattskyldige vid vinstberäkningen har
rätt till avdrag för kostnader för värdehöjande åtgärder som lagts ned på
egendomen under avyttringsåret och fem år dessförinnan. Bestämmel-
serna gäller både villor och bostadsrätter (25 § 4 mom. resp. 26 § 5
mom. SIL).
Detta innebär — inom ramen för ett sådant uppskovssystem som
regeringen i det föregående har föreslagit — att den som byter bostad vart
femte år gynnas framför den som bor i samma bostad hela tiden. Att
komma till rätta med detta skulle kräva att vinstberäkningsreglema
byggdes ut med ytterligare en bestämmelse. En sådan regel skulle vara
tillämplig vid vinstberäkningen efter det att en ersättningsbostad avyttrats
och ta sikte på det förhållandet att det uppskjutna vinstbeloppet beräknats
med hänsyn till avdrag för värdehöjande åtgärder som vid tidpunkten då
ersättningsbostaden avyttras är äldre än fem år. I så fall skulle vinsten
ökas med ett belopp motsvarande dessa avdragsbelopp. Det är uppenbart
53
att en sådan regel skulle bli svår att förstå och tillämpa. Vi avstår därför Prop. 1993/94:45
från att lägga fram ett förslag med detta innehåll.
Regeringen har tidigare föreslagit att de nya uppskovsreglerna skall
placeras i en särskild lag om uppskovsavdrag vid byte av bostad, UAL.
För att en sådan lag skall harmonisera med övriga kapitalbe-
skattningsregler är det nödvändigt med vissa justeringar i SIL.
De bestämmelser som berörs av de nya uppskovsreglerna är 3 § 1 och
2 mom. SIL. Här finns de allmänna reglerna om vilka intäkter som
hänförs till inkomst av kapital och vilka avdrag som får göras i detta
inkomstslag. De två bestämmelserna bör kompletteras med anledning av
det nya avdraget, uppskovsavdraget, och den nya intäkt som ett återfört
uppskovsavdrag, jämte det särskilda tillägget, utgör.
I 25 § 8 mom. SIL finns bestämmelsen om hur uppskovsbelopp enligt
UppskovsL skall behandlas vid en konventionell vinstberäkning. Denna
bestämmelse måste kompletteras med en motsvarande bestämmelse
avseende den nya uppskovslagstiftningen. En motsvarande ny be-
stämmelse för bostadsrätterna måste införas i 26 § SIL.
Den närmare utformningen av dessa bestämmelser tas upp i special-
motiveringen.
Regeringens förslag: Uppgifter om ersättningsbostaden och den
obeskattade vinstens storlek samt de övriga uppgifter som den
skattskyldige lämnat och som behövs för tillämpningen av be-
stämmelserna om uppskovsavdrag skall registreras i skatteregistret.
Skälen för regeringens förslag: Har den skattskyldige medgetts
uppskovsavdrag och avser han att först året efter försäljningen av
ursprungsbostaden förvärva en ersättningsbostad, måste skattemyn-
digheten efterföljande taxeringsår kontrollera att förutsättningarna för
uppskovsavdrag blivit uppfyllda. Vid reavinstberäkningen när ersättnings-
fastigheten sedermera avyttras måste vidare bevakas att den obeskattade
vinsten återförs till beskattning. En nödvändig förutsättning för att
skattemyndigheten effektivt skall kunna fullgöra sina uppgifter är att en
skattskyldig som vid årets utgång äger eller under året har ägt en
ersättningsbostad lämnar vissa uppgifter om bostaden och att bevakningen
kan ske med ADB-stöd. Vi föreslår därför att den skattskyldige i
självdeklarationen skall lämna uppgift om ersättningsbostadens beteck-
ning, den obeskattade vinstens storlek samt, om ersättningsbostaden
54
utgörs av bostad som innehas av medlem i bostadsrättsförening eller Prop. 1993/94:45
bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, föreningens eller
bolagets organisationsnummer och namn. I 7 § skatteregisterlagen
(1980:343) förs in en ny punkt 23 som möjliggör registrering av de
uppgifter som den skattskyldige skall lämna samt uppgift om upp-
skovsavdraget.
Uppgift om ersättningsbostadens beteckning är nödvändig för att
identifiera bostaden. För villor är detta inte något problem eftersom det
för alla fastigheter finns en särskild fastighetsbeteckning. Någon
motsvarande beteckning finns emellertid inte för bostadsrätter. Enligt
bostadsrättslagen (1991:614) skall en bostadsrättsförenings styrelse föra
förteckning över föreningens medlemmar och de lägenheter som är
upplåtna med bostadsrätt. I lägenhetsförteckningen skall anges bl.a.
lägenhetens beteckning. Enbart uppgiften om lägenhetens beteckning kan
inte anses vara tillräcklig för en säker identifiering av ersättningsbosta-
den. I de fall ersättningsbostaden utgörs av en bostadsrätt måste även
bostadsrättsföreningens namn och organisationsnummer anges och
uppgifterna tas in i skatteregistret. Motsvarande bör gälla även i fråga om
bostad som innehas av medlem i bostadsförening eller delägare i
bostadsaktiebolag. Uppgift om vinstens storlek är nödvändig vid framtida
reavinstberäkning vid försäljning av ersättningsbostaden. Uppgift om
uppskovsavdragets storlek behövs om det blir aktuellt att återföra medgett
avdrag till beskattning.
I 13 § skatteregisterlagen föreskrivs att uppgifter som hänför sig till
viss beskattningsperiod får bevaras under högst sju år efter utgången av
det kalenderår under vilket perioden gått ut. Uppgifterna om ersättnings-
bostaden och den obeskattade vinstens storlek kommer i många fall att
behöva lagras under en längre tid än sju år. Skatteregisterlagen måste
därför ändras så att bevarande av dessa uppgifter blir möjlig.
Datainspektionen har i yttrande förklarat sig inte ha något att erinra
mot förslagen till ändringar i skatteregisterlagen (1980:343).
Reglerna om den skattskyldiges uppgiftsskyldighet finns i ett nytt andra
stycke i 2 kap. 17 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Regeringens förslag om ett nytt uppskovssystem för villor och bo-
stadsrätter gör det nödvändigt att i vissa hänseenden ändra reglerna för
reavinstbeskattningen. Vi har redan nämnt att de nya uppskovsreglerna
inte är lämpliga att kombinera med de s.k. takreglerna. Dessa och
anslutande frågor tar vi upp i det följande.
55
Prop. 1993/94:45
Både för fastigheter och bostadsrätter innebär huvudregeln vid reavinstbe-
skattningen att vinsten beräknas enligt en konventionell metod. Detta
innebär i princip att vinsten beräknas som skillnaden mellan försäljnings-
priset och anskaffningspriset. Avdrag medges också för förbättringskost-
nader, mäklararvode o.d. För bostadsrätternas del är den s.k. genom-
synen i praktiken slopad från och med 1993 års taxering (prop.
1991/92:54, bet. 1991/92:SkU9, SFS 1991:1855).
För både privatbostadsfastigheter och motsvarande bostadsrätter gäller att
vinsten kan beräknas enligt särskilda schablonregler, de s.k. takreglerna.
Dessa bestämmelser skall tillämpas om de leder till en lägre skatt än den
som beräknats enligt den konventionella metoden, de sätter med andra
ord ett "tak" på skatteuttaget. Takreglerna för privatbostadsfastigheter och
motsvarande bostadsrätter finns i 25 § 9 mom. första, andra och tredje
styckena resp. 26 § 7 mom. första stycket SIL.
För en permanentbostad innebär takregeln att vinsten får beräknas till
30 % av vederlaget. Detta betyder att skattens andel av vederlaget uppgår
till 9 %.
En villa eller en bostadsrätt blir permanentbostad redan efter ett års
boende om vissa villkor är uppfyllda. Den skattskyldige skall ha
förvärvat bostaden till ett marknadsmässigt pris och den tid under vilken
han ägt bostaden utan att ha varit bosatt där får inte överstiga ett år. Har
den skattskyldige varit bosatt minst tre av de senaste fem åren i en viss
bostad räknas dock denna alltid som en permanentbostad. För andra
privatbostadsfastigheter och motsvarande bostadsrätter som inte är
permanentbostäder — t.ex. fritidsbostäder — gäller att vinsten får
beräknas till 60 % av vederlaget. Skatteandelen blir i så fall 18 % av
vederlaget. Takreglerna som gäller för näringsfastigheter och motsvaran-
de bostadsrätter är mer restriktivt utformade. Vinsten skall i de fallen
anses utgöra 90 % av vederlaget.
Den mest förmånliga takregeln, 9-procentsregeln, tillkom bl.a. mot
bakgrund av att uppskovsrätten för villor samtidigt avskaffades. Att
endast vederlaget är av intresse vid tillämpning av takreglerna innebar
också att det var möjligt att samtidigt avskaffa de altemativregler där
ingångsvärdena beräknades schablonmässigt med ledning av ett visst års
taxeringsvärde. För fastigheterna gällde dessa regler bl.a. förvärv före år
1952 och för bostadsrätterna förvärv före år 1974.
Vidare gäller att 9-procentsregeln alltid får användas om bostaden
exproprieras eller eljest avyttras under liknande förhållanden. Be-
stämmelser om detta finns i 25 § 10 mom. resp. 26 § 8 mom. SIL.
Det finns också vissa inskränkningar i rätten att använda takreglerna.
I 25 § 9 mom. femte stycket och 26 § 7 mom. andra stycket SIL stadgas
56
att 9- eller 18-procentsregeln inte får användas vid avyttring av en Prop. 1993/94:45
privatbostadsfastighet eller motsvarande bostadsrätt om egendomen varit
näringsfastighet eller motsvarande bostadsrätt inom tre år före av-
yttringstidpunkten (den s.k. karensregeln). Bakgrunden till regeln är att
det annars skulle kunna vara omotiverat fördelaktigt att inför en
försäljning av en näringsfastighet eller motsvarande bostadsrätt se till att
det sker ett karaktärsbyte varefter 9- eller 18-procentsregeln kan
användas.
Även när det gäller beskattningen av fåmansföretagare finns det regler
som inskränker rätten att använda schablonreglerna i 25 § 9 mom. och
26 § 7 mom. SIL. Enligt 24 § 6 mom. tredje stycket SIL gäller att om
en delägare i ett fåmansföretag eller en delägaren närstående person
avyttrar en fastighet eller en bostadsrätt till företaget får vinsten inte
beräknas enligt någon av takreglerna. Detta gäller dock inte om
egendomen helt eller till huvudsaklig del skall användas i företagets
näringsverksamhet. Enligt 24 § 6 mom. fjärde stycket SIL kan skat-
temyndigheten medge undantag från förbudet att beräkna vinsten enligt
någon av schablonreglerna. Bestämmelsen innebär att vinsten i dessa
dispensfall alltid beräknas enligt den konventionella metoden.
Både för fastigheter och bostadsrätter finns särskilda övergångsregler som
infördes i samband med skattereformen. Dessa regler är endast tillämp-
liga när vinsten beräknas enligt huvudregeln.
Den övergångsregel som gäller fastigheter — punkt 4 av övergångs-
bestämmelserna till SIL (SFS 1990:651) — får tillämpas vid avyttringar
som sker den 1 januari 1991 — den 31 december 1999. Bestämmelsen
innebär att omkostnadsbeloppet (anskaffningspriset, förbättringskostnader
o.d.) får — med ett undantag — beräknas som om fastigheten avyttrades
den 31 december 1990, dvs. enligt äldre regler. Undantaget innebär att
indexeringen av omkostnadsbeloppet börjar först från det åttonde - och
inte det fjärde - året efter förvärvet.
Övergångsregeln för bostadsrätter omfattar förvärv som skett före den
1 januari 1987. Om en sådan bostadsrätt avyttras under något av åren
1991, 1992 eller 1993 är endast 60, 75 resp. 90 % av vinsten skatteplik-
tig. Bestämmelsen finns i punkt 5 av övergångsreglerna till SIL (SFS
1990:651) och gäller alla slags bostadsrätter under förutsättning att
vinsten inte beräknas enligt någon av de s.k. takreglerna.
57
Prop. 1993/94:45
UppskovsL upphörde som tidigare nämnts att gälla vid utgången av år
1990 (SFS 1990:680). Avyttras en fastighet efter den tidpunkten och
beräknas vinsten enligt den konventionella metoden gäller emellertid att
ett uppskov som medgetts enligt den upphävda lagen skall tas fram till
beskattning. Detta framgår av 25 § 8 mom. SIL. Ett uppskov enligt
UppskovsL beaktas däremot inte om vinsten beräknas enligt någon av
takreglerna. Den schabloniserade vinsten är alltid densamma oavsett om
den avyttrade fastigheten är en ersättningsfastighet enligt UppskovsL eller
ej-
Fysiska personer och dödsbon
Avyttras en fastighet eller en bostadsrätt och uppkommer en förlust gäller
att 70 % av förlusten är avdragsgill i inkomstslaget kapital. Bestämmelser
om detta finns i 3 § 2 mom. tredje stycket SIL. Därutöver finns i 24 §
3 mom. SIL vissa särskilda bestämmelser om avdrag för förluster.
Andra juridiska personer än dödsbon
För andra juridiska personer än dödsbon gäller enligt 2 § 1 mom. sjätte
stycket SIL att vinst hänförlig till en fastighet eller bostadsrätt utgör
intäkt av näringsverksamhet. Av åttonde stycket i det nämnda lagrummet
framgår dock att vinsten — med ett visst undantag — skall beräknas enligt
bestämmelserna i 25 resp. 26 § SIL. Undantaget innebär att 27-procents-
regeln inte kan användas. Dessa skattskyldiga måste alltså som ingångs-
värde använda det verkliga anskaffningsvärdet.
Förluster hänförliga till inkomstslaget näringsverksamhet får fullt ut
dras av. Någon kvotering motsvarande den 70-procentsregel som gäller
för inkomstslaget kapital enligt 3 § 1 mom. SIL finns inte.
58
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: De s. k. takreglerna för privatbostadsfastigheter
och motsvarande bostadsrätter, 9- och 18-procentsreglerna, tas bort.
För sådan egendom skall i stället gälla att 50 % av den konventio-
nellt beräknade vinsten skall utgöra den skattepliktiga vinsten. Vid
förlust på sådan egendom får 50 % av förlusten dras av.
Skälen för regeringens förslag: De s.k. takreglerna är inte lämpliga
att kombinera med ett nytt uppskovssystem. Det finns flera skäl för denna
slutsats. Som vi tidigare nämnt (avsnitt 6.2.2) är ett av skälen att 9-
procentsregeln infördes som ersättning för de gamla uppskovsreglerna.
Det betyder att om det införs nya uppskovsregler bör dessutom inte
takreglerna finnas kvar. Ett annat skäl att avskaffa takreglerna är att vårt
förslag avseende nya uppskovsregler bygger på att vinsten beräknas enligt
en konventionell metod. Vinsten förs över till ersättningsbostaden genom
att omkostnadsbeloppet vid vinstberäkningen minskas med ett belopp
motsvarande den obeskattade vinsten från ursprungsbostaden. En sådan
teknik kan inte utan betydande svårigheter förenas med schablonreglerna.
Till detta kommer att takreglerna bygger på en kraftig schablonisering
som i de enskilda fallen kan innebära orättvisor.
Regeringens förslag är mot bakgrund härav att 9- och
18-procentsreglerna tas bort. Detta betyder att reavinstbeskattningen av
privatbostadsfastigheter och motsvarande bostadsrätter alltid kommer att
ske enligt en och samma konventionella metod.
Om takreglerna tas bort och vinsten på grund därav alltid kommer att
beräknas enligt en konventionell metod är det — särskilt med tanke på
långa innehav — emellertid nödvändigt att på något annat sätt begränsa
skatteuttaget när det gäller privatbostadsfastigheter och motsvarande
bostadsrätter i de fall uppskov inte är aktuellt. Den närmast till hands
liggande lösningen är att endast en viss del av den på vanligt sätt
beräkande vinsten skall vara skattepliktig. Olika nivåer är tänkbara. Vårt
förslag är att 50 % av den konventionellt beräknade vinsten skall utgöra
den skattepliktiga vinsten. Detta betyder att skatteandelen av en vinst är
(50 x 30 =) 15 %. Efter det att kapitalskattesatsen sänkts till 25 % utgör
motsvarande skatteandel 12,5 %.
Vad härefter gäller förluster vid avyttring av privatbostadsfastigheter
och motsvarande bostadsrätter kan följande konstateras. Om den
skattepliktiga vinsten utgör en viss kvotdel av vinsten bör i princip en
motsvarande kvotering ske i förlustfall. Eftersom det finns en generell
förlustkvotering i inkomstslaget kapital, 70 %-regeln, borde således 35 %
av en förlust (70 % av 50 %) få dras av. Med hänsyn till förhållandena
59
på bostadsmarknaden under de senaste åren framstår emellertid en sådan
begränsning som alltför långtgående. Regeringen föreslår därför att 50 %
av en förlust skall vara avdragsgill.
Vad regeringen nu föreslagit innebär bl.a. att den nuvarande skillnaden
mellan permanentbostäder (9 %) och "fritidsbostäder" (18 %) slopas vid
reavinstberäkningen. Skillnaden mellan permanentbostäder och andra
bostäder får i stället betydelse för möjligheten till uppskov.
Att vinsten enligt de nya reglerna alltid kommer att beräknas enligt en i
princip konventionell metod innebär bl.a. att alla "gamla" uppskov
kommer fram till beskattning genom att omkostnadsbeloppet påverkas (jfr
25 § 8 mom. SIL). Vid avyttring av en ersättningsfastighet enligt
UppskovsL kommer den skatt som hänför sig till uppskovsbeloppet att
vara 30 % -efter 1994 års utgång 25 % — av halva uppskovsbeloppet.
Förslagen avseende nya vinst- och förlustregler innebär i lagteknisk
mening följande. Bestämmelserna i 25 § 9 mom. första - tredje styckena
SIL — som handlar om 9- och 18-procentsreglerna för fastigheter — kan
tas bort. Motsvarande lagrum för bostadsrätternas del är 26 § 7 mom.
första stycket SIL. Likaså kan bestämmelserna i 25 § 10 mom. och 26 §
8 mom. SIL om expropriation o.d. tas bort. De nya reglerna om
skattepliktig vinst och avdragsgill förlust har placerats i 25 § 11 mom.
resp. 26 § 10 mom. SIL. En justering har gjorts i 3 § 2 mom. SIL som
innehåller den allmänna förlustavdragsregeln.
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: Den s.k. takregeln för näringsfastigheter och
motsvarande bostadsrätter, 27-procentsregeln, tas bort. För sådan
egendom skall — oavsett om ägaren är en fysisk eller juridisk person
— gälla att 90 % av den konventionellt beräknade vinsten utgör
skattepliktig vinst. För fysiska personer och dödsbon innebär
motsvarande kvotering vid förlust att 63 % av förlusten är avdrags-
gill. För andra juridiska personer än dödsbon är 90 % av en förlust
avdragsgill.
Skälen för regeringens förslag: Slopas takreglerna för privatbos-
tadsfastigheter och motsvarande bostadsrätter betyder detta att alternativa
regler för att beräkna ingångsvärden för egendom av detta slag måste
införas. Om det mot bakgrund av de föreslagna uppskovsreglerna ändå
är nödvändigt med nya alternativregler för bostäder kan 27-procentsre-
geln för näringsfastigheter och motsvarande bostadsrätter slopas och
alternativreglerna utvidgas till att också omfatta sådan egendom. När 27-
procentsregeln infördes var motivet att den skulle fungera som en ersätt-
60
ning för de borttagna altemativreglerna avsedda för att beräkna ingångs- Prop. 1993/94:45
värden (prop. 1989/90:110 s. 422).
Emellertid kan 27-procentsregeln, oavsett skälen för dess tillkomst, i
vissa fall innebära en skattelindring i förhållande till skatteutfallet vid en
konventionell vinstberäkning. Eftersom syftet med att slopa 27-procents-
regeln inte är att höja beskattningsnivån finns det anledning att på något
annat sätt begränsa skatteuttaget vid tillämpning av den konventionella
vinstberäkningsmetoden. Enligt vår uppfattning bör detta ske på i princip
det sätt som nyss föreslagits för privatbostadsfastigheter och motsvarande
bostadsrätter. Regeringens förslag innebär att den skattepliktiga vinsten
i nu avsedda fall skall utgöra 90 % av den konventionellt beräknade
vinsten. Uppkommer förlust bör denna på vanligt sätt kvoteras enligt 70-
procentsregeln. För fysiska personer och dödsbon betyder detta att (70
x 90 =) 63 % av en förlust skall vara avdragsgill.
En särskild fråga är hur skatteplikts- och förlustavdragsreglerna skall
utformas för andra juridiska personer än dödsbon. Enligt gällande rätt är
hela vinsten skattepliktig och hela förlusten avdragsgill. Eftersom 27-
procentsregeln inte kunnat användas av dessa skattskyldiga får det för
dem ingen särskild betydelse om regeln slopas. Enligt vår uppfattning bör
emellertid 90-procentsregeln gälla oavsett om det är fråga om fysiska
eller juridiska personer. När det gäller andra juridiska personer än
dödsbon är därför vårt förslag att 90 % av den konventionellt beräknade
vinsten skall utgöra skattepliktig vinst.
I princip kan samma resonemang föras när det gäller avdrag för
förluster. Utgångspunkten är emellertid en annan. Den i det föregående
föreslagna 63-procentsregeln bygger på tanken att om 90 % av vinsten
är skattepliktig skall en lika stor förlustandel göras till föremål för 70-
procentskvotering. Ett motsvarande resonemang när det gäller andra
juridiska personer än dödsbon leder till att 90 % av en förlust skall få
dras av. Regeringens förslag är utformat i enlighet med detta.
Att slopa takreglerna för näringsfastigheter och motsvarande bo-
stadsrätter innebär att 25 § 9 mom. fjärde stycket och 26 § 7 mom. andra
stycket SIL kan tas bort. De nya skattepliktsreglema för näringsfastighe-
ter och motsvarande bostadsrätter finns i 25 § 11 mom. resp. 26 § 10
mom. SIL. Hänvisningen i 2 § 1 mom. åttonde stycket SIL till vissa
moment i 25 och 26 §§ SIL som gäller andra juridiska personer än
dödsbon måste justeras med hänsyn till ändringarna i 25 och 26 §§ SIL.
61
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: För fastigheter skall kvoteringsreglema — 50-
och 90-procentsreglema — inte gälla om vinsten beräknas enligt den
övergångsregel som innebär att äldre regler skall tillämpas vid
beräkning av omkostnadsbeloppet. I så fall skall det heller inte vara
möjligt att erhålla ett uppskovsavdrag. Övergångsregeln för bostads-
rätter tas bort.
Skälen för regeringens förslag: Den övergångsregel som finns för
fastigheter — punkt 4 av övergångsbestämmelserna till SIL (SFS
1990:651) — tillkom mot bakgrund av att indexuppräkningen av
ingångsvärdena avskaffades i samband med skattereformen. Anledningen
var att de nya vinstberäkningsreglema i vissa fall kunde medföra
omotiverade skatteskärpningar vid en jämförelse mellan försäljningar före
och efter årsskiftet 1990/91.
Vad vi föreslagit i det föregående när det gäller att slopa de s.k.
takreglerna och att ersätta dem med nya regler om den skattepliktiga
vinstens storlek rubbar inte de principiella argumenten för den aktuella
övergångsregeln. Regeln syftar ju till att den skattskyldige skall bibehål-
las rätten att bli beskattad för den vinst som skulle framkommit om
avyttringen skett den 31 december 1990. Regeringens förslag är därför
att övergångsregeln skall finnas kvar. Resonemanget leder också till den
slutsatsen att om omkostnadsbeloppet och därmed vinsten beräknats på
grundval av de äldre reglerna bör det inte komma ifråga att vinsten skall
kvoteras enligt de nya reglerna eller att ett uppskovsavdrag skall kunna
medges.
När det däremot gäller den övergångsbestämmelse — punkt 5 av
övergångsbestämmelserna till SIL (SFS 1990:651) — som avser bo-
stadsrätter är förhållandena annorlunda. Bestämmelsen tillkom med tanke
på bostadsrätter där den skattepliktiga vinsten — om de avyttrats under
1990 — enligt då gällande regler skulle utgjort 25 % av den nominella
vinsten. På i princip samma sätt som beträffande fastigheterna var
avsikten att försäljningar under åren 1991 - 1993 inte skulle innebära
väsentliga skatteskärpningar i förhållande till en försäljning under år
1990.
För det år som ännu är aktuellt — 1993 — innebär övergångsregeln att
den skattepliktiga andelen av vinst hänförlig till en bostadsrätt förvärvad
före den 1 januari 1987 skall utgöra 90 %. Detta är högre än vad
regeringen föreslagit för bostadsrätter som är privatbostäder (50%) och
lika högt som förslaget avseende andra bostadsrätter. Det finns mot den
bakgrunden ingen anledning att behålla övergångsregeln. Vårt förslag är
därför att regeln skall slopas.
Våra förslag innebär att det är nödvändigt att göra vissa justeringar i
punkt 4 av övergångsbestämmelserna till SIL (1990:651). Bestämmelsen
62
om att UAL inte är tillämplig om ett omkostnadsbelopp beräknats enligt Prop. 1993/94:45
den nyssnämnda övergångsbestämmelsen finns i punkt 2 av övergångs-
bestämmelserna till UAL.
Regeringens förslag: Den nya vinstberäkningsregeln för privatbo-
stadsfastigheter och motsvarande bostadsrätter skall tillämpas även
om egendomen inom en treårsperiod före avyttringen varit närings-
fastighet eller motsvarande bostadsrätt. Det skall alltså inte finnas
någon motsvarighet till de s.k. karensreglema.
Skälen för regeringens förslag: De nya regler för reavinstbeskattning
av privatbostadsfastigheter och motsvarande bostadsrätter som nu föreslås
gynnar på samma sätt som tidigare sådan egendom framför näringsfastig-
heter och med dem jämställda bostadsrätter. Den skillnad i beskattningen
som motiverade den s.k. karensregeln finns alltså kvar.
Frågan blir därför om det även inom ramen för ett nytt system bör
finnas en karensregel för bostäder som inom en viss tid före en avyttring
bytt skattemässig karaktär. En sådan regel skulle kunna innebära att den
som avyttrar en privatbostadsfastighet eller motsvarande bostadsrätt inte
skulle få använda 50-procentsregeln om det gått kortare tid än tre år från
det att ett karaktärsbyte skett.
Det råder inget tvivel om att det från flera synpunkter vore bäst om det
nya systemet inte innehöll någon karensregel. Inte enbart önskemålet om
en så enkel lagstiftning som möjligt talar för det. Den nuvarande
karensregeln är — i vart fall delvis — betingad av att 9-procentsregeln är
en i förhållande till den nominellt beräknade vinsten många gånger
mycket förmånlig regel. Det kan nämligen också göras gällande att
behovet av en karensregel minskar när den förmånligare beskattningen
för privatbostadsfastigheter och motsvarande bostadsrätter bygger på en
konventionellt beräknad vinst. Vårt förslag är därför att det inte skall
finnas några karensregler. Detta innebär att bestämmelserna i 25 § 9
mom. femte stycket och 26 § 7 mom. andra stycket SIL kan upphävas.
63
Prop. 1993/94:45
Regeringens förslag: Särskilda regler införs för att beräkna
ingångsvärden för fastigheter och bostadsrätter som förvärvats före
år 1952 resp, år 1974.
Skälen för regeringens förslag: Reavinstreglema för både fastigheter
och bostadsrätter innehöll före 1990 års skattereform alternativa metoder
för att beräkna ingångsvärden. En av dem (altemativregel I) kunde
användas om en fastighet förvärvats före år 1952. De andra två reglerna
(alternativreglema II och III) kunde användas om en avyttrad fastighet
innehafts i mer än 20 år eller om den förvärvats genom arv, testamente
eller bodelning vid makes död. För bostadsrätternas del fanns särskilda
regler om förvärvet skett före år 1974.
Bestämmelserna avskaffades när skattereformen genomfördes eftersom
takreglerna gjorde dem obehövliga. Det bör dock nämnas att be-
stämmelserna kan användas om omkostnadsbeloppet vid en avyttring
beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till SIL (1990:651),
dvs. enligt de äldre regler som skulle ha tillämpats om avyttringen hade
skett den 31 december 1990.
Regeringen har i det föregående föreslagit att takreglerna skall
avskaffas. Härigenom är man i princip tillbaka till den situation som
rådde före skattereformen. Det uppkommer således ett praktiskt behov av
att ha regler för att beräkna ingångsvärden när de är okända eller eljest
ligger långt tillbaka i tiden. Den möjlighet som står närmast till buds är
att återvända till en något modifierad form av de regler som tidigare
gällde för fastigheter resp, bostadsrätter. Det finns i så fall skäl för att
endast ha en alternativregel för resp, egendomsslag och det är också
lämpligt att reglerna har samma principiella utformning. Vårt förslag är
att alternativreglerna skall avse fastigheter resp, bostadsrätter anskaffade
före år 1952 resp. 1974. Detta innebär att altemativregel I resp, den
tidigare bostadsrättsregeln återinförs. Reglerna bör gälla alla slags
fastigheter och bostadsrätter.
För fastigheternas del innebar alternativregel I i punkt 2 a femte stycket
av anvisningarna till 36 § KL följande.
Om en fastighet hade förvärvats före år 1952 skulle fastigheten anses
förvärvad den 1 januari 1952. Det fanns två sätt att beräkna ingångsvär-
det. Det ena var att 150 % av fastighetens taxeringsvärde år 1952 skulle
utgöra ingångsvärdet. Det andra sättet avsåg den situationen att den
skattskyldige kunde visa att den verkliga köpeskillingen var högre än 150
% av det aktuella taxeringsvärdet. I så fall fick det verkliga beloppet
användas. Särskilda regler gällde om den avyttrade fastigheten ingick i
en annan taxeringsenhet år 1952 eller om det inte fanns något taxerings-
värde det året.
64
Av att fastigheten i båda dessa fall skulle anses förvärvad den 1 januari Prop. 1993/94:45
1952 följde, vilket uttryckligen angavs, att vid vinstberäkningen hänsyn
inte kunde tas till avdrag eller kostnader som hänförde sig till tiden före
år 1952.
För bostadsrätter som förvärvats före år 1974 gällde enligt punkt 2 c
av anvisningarna till 36 § KL i princip samma regler som för fastigheter
anskaffade före år 1952. En sådan bostadsrätt skulle alltid anses
förvärvad den 1 januari 1974, den s.k. stickdagen. Också för bo-
stadsrätternas del fanns det två metoder för att beräkna ett ingångsvärde.
Den ena var att ingångsvärdet skulle anses utgöra 150 % av bo-
stadsrättens andel av bostadsrättsföreningens behållna förmögenhet den
1 januari 1974. Föreningsförmögenheten beräknades med ledning av
föreningsfastighetens taxeringsvärde år 1974. Hänsyn togs också till
föreningens övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det
räkenskapsår som hade avslutats närmast före ingången av år 1974.
Den andra metoden innebar att det verkliga vederlaget fick användas
som ingångsvärde om den skattskyldige kunde visa att vederlaget
översteg 150 % av bostadsrättens andel av föreningsförmögenheten på
stickdagen. Vid beräkning av vederlaget skulle man bortse från eventuella
fonder som fanns vid förvärvet.
Oavsett om ingångsvärdet beräknades enligt den förra eller den senare
metoden gällde att vid vinstberäkningen hänsyn inte kunde tas till
kostnader och avdrag som belöpte på tiden före år 1974. Om det inte
fanns något taxeringsvärde för år 1974 fick detta uppskattas med ledning
av det närmast därefter åsatta taxeringsvärdet.
De nya reglerna om ingångsvärden för fastigheter och bostadsrätter
som förvärvats före år 1952 resp. 1974 placeras lämpligen i 25 § 9 mom.
och 26 § 7 mom. SIL. Med vissa mindre skillnader kan lagtexten
utformas på samma sätt som i motsvarande äldre, numera upphävda
lagrum.
Att återinföra en regel motsvarande altemativregel I för fastigheter
innebär också att det är nödvändigt att göra vissa justeringar av åter-
läggningsreglerna i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § KL.
För bostadsrätternas del är det nödvändigt med vissa ändringar av de
bestämmelser i 26 § 4 mom. SIL som rör avdragsrätten för kapital-
tillskott. Ändringarna berör värdeminskningsavdrag m.m. och kapital-
tillskott från tiden före år 1952 resp. 1974. De två frågorna berörs
ytterligare i specialmotiveringen.
Det är också nödvändigt med vissa justeringar i reglerna avseende
föreningens kontrolluppgiftsskyldighet. I 3 kap. 45 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter regleras frågan om vilken
kontrolluppgiftsskyldighet som åligger en bostadsrättsförening. Också i
detta hänseende handlar det om att återinföra en äldre regel. Föreningen
bör åläggas en skyldighet att lämna uppgift om det förmögenhetsvärde
som gällde för lägenheten på stickdagen om den överlåtna bostadsrätten
förvärvats före år 1974.
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 45
65
Ytterligare en fråga bör tas upp i sammanhanget. I 25 § 6 mom. sjätte Prop. 1993/94:45
stycket SIL finns en bestämmelse som tar sikte på den situationen att ett
omkostnadsbelopp i vissa fall beräknas med ledning av ett taxeringsvärde.
Bestämmelsen hade ett sakligt samband med de nyss berörda alternativ-
reglerna II och III där ju omkostnadsbeloppet under vissa förutsättningar
kunde beräknas utifrån ett taxeringsvärde. Bestämmelsen i 26 § SIL
borde ha tagits bort när alternativreglema togs bort vid skattereformen.
Att vi nu föreslagit att en bestämmelse motsvarande alternativregel I skall
införas påverkar inte detta ställningstagande. Vi föreslår därför att
bestämmelsen i 25 § 6 mom. sjätte stycket SIL skall tas bort eftersom
den saknar betydelse.
Regeringens förslag: Det skall inte finnas några särskilda regler för
beräkning av reavinst när bl.a. delägare i fåmansföretag säljer en
fastighet eller bostadsrätt till företaget.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 24 § 6 mom. SIL
och i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL kan aktualiseras om en
delägare i ett fåmansföretag eller någon honom närstående avyttrar
egendom till företaget. Reglerna avser det fallet att vederlaget för den
avyttrade egendomen överstiger marknadsvärdet. I så fall skall den del
av vederlaget som motsvarar marknadsvärdet beaktas vid vinstberäkning-
en och den överskjutande delen av vederlaget tas upp som intäkt av
tjänst.
Av förarbetena framgår att regeln syftar till att förhindra att den
skattskyldige tar ut medel från företaget på ett från skattesynpunkt
fördelaktigt sätt samtidigt som han genom företaget har samma tillgång
till egendomen som före avyttringen (prop. 1989/90:110 s. 601).
Regleringen omfattar all slags egendom, däribland fastigheter och
bostadsrätter. Det kanske mest praktiska fallet när det gäller bostäder är
att en fåmansföretagare avyttrar sin villa till det egna företaget och sedan
bor kvar. Det är också den situationen som omnämns i förarbetena.
Enligt 24 § 6 mom. tredje stycket SIL gäller att om en fastighet eller
en bostadsrätt inte skall användas i företagets näringsverksamhet får
vinsten vid en sådan försäljning inte beräknas enligt någon av de s.k.
takreglerna. Enligt 24 § 6 mom. fjärde stycket SIL kan skattemyn-
digheten medge undantag från bestämmelserna i tredje stycket om det
föreligger synnerliga skäl.
Skälet till att de s.k. takreglerna inte får användas i dessa fall är att
dessa regler — i första hand
9-procentsregeln — i många fall kan vara betydligt förmånligare än om
beskattningen sker på grundval av en konventionellt beräknad vinst.
66
Vi har i det föregående föreslagit att de s.k. takreglerna för både Prop. 1993/94:45
fastigheter och bostadsrätter skall tas bort. Motivet för en specialreglering
när en fåmansföretagare avyttrar egendom till det egna företaget
bortfaller därigenom. Vårt förslag om uppskovsregler ändrar inte denna
slutsats. Det kan för övrigt noteras att den som efter en införsäljning av
en bostad till det egna företaget inte skaffar eller avser att skaffa någon
ersättningsbostad utan bor kvar i den sålda bostaden inte heller kan
medges något uppskovsavdrag.
Vårt förslag är alltså att förbudet för delägare i fåmansföretag att
använda takreglerna i vissa fall tas bort utan att ersättas av andra
motsvarande regler. Detta innebär också att den särskilda dis-
pensmöjligheten kan upphävas. Vad vi nu föreslagit påverkar inte de
bestämmelser som i vissa fall innebär att en del av ett vederlag skall tas
upp som inkomst av tjänst medan återstoden skall ingå i en vinstberäk-
ning. Dessa bestämmelser bör således kvarstå oförändrade.
Regeringens förslag innebär att det är nödvändigt med vissa justeringar
av bestämmelserna i 24 § 6 mom. SIL och i punkt 14 av anvisningarna
till 32 § KL.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 och —
med undantag för vad vi föreslagit i fråga om förlustavdrag — tillämpas
på avyttringar från och med den 8 september 1993. Förlustavdragsreg-
lema föreslås tillämpliga på avyttringar som sker från och med den 1 juli
1994.
Regeringen har den 7 september 1993 i en skrivelse (1993/94:2) till
riksdagen överlämnat ett meddelande enligt 2 kap. 10 § regeringsformen
med en begäran att de nya reglerna, med nämnda undantag, skall
tillämpas från och med den 8 september 1993.
Den omständigheten att ett uppskovsavdrag kan medges tidigast vid
avyttringar som skett den 8 september 1993 hindrar inte att egendom som
förvärvats den 1 januari 1992 - den 7 september 1993 kan vara ersätt-
ningsbostad av det slag som avses i 11 § UAL. Vid 1994 års taxering
uppkommer i så fall — enligt 6 § UAL — frågan huruvida bosättning skett
senast den 15 februari 1994. Om så ej skett aktualiseras frågan, med ett
års förskjutning när det gäller tidpunkten för bosättningen, återigen vid
1995 års taxering.
Den föreslagna bestämmelsen om att 50 % av den konventionellt
beräknade vinsten avseende en villa eller en bostadsrätt skall utgöra den
skattepliktiga vinsten betyder att skatteuttaget i vissa fall kan bli något
högre för egendom som enligt gällande regler är permanentbostäder och
som därför omfattas av 9-procentsregeln. Detta får omedelbara följder för
dem som av olika skäl inte kommer att yrka något uppskovsavdrag.
Mot bakgrund av att vårt förslag i vissa fall kan innebära skat-
teskärpningar som inte varit kända i förväg föreslår vi att de nuvarande
reglerna övergångsvis skall kunna tillämpas om den skattskyldige yrkar
67
det. Detta innebär att en skattskyldig som avyttrat en villa eller bo-
stadsrätt övergångsvis kan välja mellan å ena sidan 9-procentsregeln eller
å andra sidan 50-procentsregeln i kombination med ett uppskovsavdrag.
En lämplig bortre tidsgräns synes vara halvårsskiftet 1994. Det betyder
att de äldre reglerna bör få tillämpas fram till och med den 30 juni 1994
trots att de nya reglerna får verkan fr.o.m. den 8 september 1993.
När det gäller sänkningen av avdragskvoten i förlustfall — från 70 %
till 50 % för villor och bostadsrätter och till 63 % när det gäller
näringsfastigheter och motsvarande bostadsrätter som ägs av fysiska
personer och dödsbon — innebär vårt förslag att de nya bestämmelserna
skall börja tillämpas först när skattskyldighet inträder den 1 juli 1994 och
senare. Detsamma gäller den sänkning av avdragskvoten från 100 till 90
% som regeringen föreslagit för egendom av här avsett slag som ägs av
andra juridiska personer än dödsbon.
Vad regeringen nu föreslagit föranleder särskilda övergångsbestämmel-
ser till UAL, KL och SIL.
Prop. 1993/94:45
Privatbostäder
Vid en bedömning av de statsfinansiella effekterna av våra förslag är det
i sammanhanget viktigt att skilja mellan effekter på kort och lång sikt.
Det långsiktiga skattebortfallet som kan beräknas till 1 420 milj kr är
relevant först i och med utgången av år 1999 eftersom de skattskyldiga
ända fram till denna tidpunkt kan använda de äldre reavinstreglema som
om avyttringen skedde den 31 december 1990 (jfr avsnitt 6.3.3). Den
kortsiktiga effekten - att skattebortfallet uppgår till 960 milj kr - är att se
som en första helårseffekt. Vid beräkningen har inte beaktats att de
skattskyldiga föreslås kunna använda de nuvarande reglerna fram till och
med utgången av första halvåret 1994.
Det skattebortfall som blir följden av att parallella regler fram till
halvårsskiftet år 1994 är svårt att kvantifiera. Å ena sidan kan man anta
att alla maximalt utnyttjar den möjlighet till skatteanpassning som
medges. Å andra sidan finns det flera faktorer som talar emot detta. Det
torde t.ex. vara svårt att genomföra vissa försäljningar eftersom både
potentiella köpare och kreditgivare kan antas vara försiktiga. För att
9%-regeln skall vara att föredra framför de föreslagna reglerna krävs ett
försäljningspris som överstiger inköpspriset med 150 %. Vid en
försäljning 1993 betyder det, för småhus, att förvärvet i genomsnitt ligger
före år 1977. Är förhållandet så att värdet understiger förvärvspriset är
nuvarande regler alltid att föredra. Det är emellertid ett begränsat antal
situationer där så är fallet. Främst gäller detta när förvärvet ligger efter
år 1988. Det är också viktigt att beakta den begränsade skatteförmån som
det faktiskt är fråga om. Vid en förlust om 100 000 kr uppgår skattere-
duktionen till ett belopp som är endast 6 000 kr lägre än enligt gällande
68
regler. Regeringens bedömning är att det totala skattebortfallet på grund Prop. 1993/94:45
av tidigarelagda försäljningar uppgår till 200 miljoner kr.
Näringsfastigheter
Näringsfastigheter säljs huvudsakligen via aktierna i ett bolag vars
huvudsakliga tillgång är fastigheter. Anledningen till detta är främst en
enklare administrativ hantering samt att man slipper betala stämpelskatt
på förvärvet. Påverkas inte detta beteende av de nya reglerna - vilket är
troligt - kommer skattebortfallet att bli litet. Skattebortfallet kan därför
beräknas till 150 miljoner kr.
1 §
1 paragrafens första stycke anges de grundläggande förutsättningarna för
att en skattskyldig fysisk person skall kunna medges ett uppskovsavdrag.
Av bestämmelsen framgår också vad som gäller om den skattskyldige vid
den taxering då vinsten från ursprungsbostaden redovisas inte uppfyller
villkoren i fråga om förvärv av en ny bostad och bosättning där. I så fall
krävs att den skattskyldige avser att förvärva en bostad och bosätta sig
där eller, om sådant förvärv redan skett, att han avser att bosätta sig i
den nyförvärvade bostaden. Frågan om innebörden av en sådan avsikt har
Lagrådet tagit upp i sitt yttrande och vi instämmer i den uppfattning som
där redovisas.
Av andra stycket framgår att dödsbo kan medges uppskovsavdrag under
de särskilda förutsättningar som anges i 13 §.
2 §
I paragrafen definieras begreppet ursprungsbostad. Av definitionen
framgår att uppskov endast kan komma i fråga om den avyttrade
egendomen utgjorde en privatbostad enligt 5 § KL. Det betyder att
uppskovsreglerna kan omfatta småhus med mark som utgör småhusenhet,
småhus på annans mark samt småhus som är inrättat till bostad åt en eller
två familjer med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet (5 § första
stycket KL).
Såvitt gäller bostadsrätter omfattar den nya lagstiftningen egendom som
innehas av medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av
delägare i bostadsaktiebolag om föreningens eller bolagets verksamhet är
sådan som avses i 2 § 7 mom. SIL, dvs. när det är fråga om en bostad
i ett "äkta" bostadsföretag (5 § fjärde stycket KL).
69
För att ett småhus eller en bostadsrätt skall hänföras till kategorin
privatbostadsfastighet eller motsvarande bostadsrätt krävs att egendomen
skall utgöra privatbostad enligt definitionen i 5 § andra stycket KL. Detta
innebär att småhuset eller bostadsrätten helt eller till övervägande del
eller, i fråga om småhus som är inrättat till bostad åt två familjer, till
väsentlig del, skall användas för permanent boende eller som fritidsbostad
för ägaren eller vissa honom närstående eller att småhuset eller bo-
stadsrätten är avsett att användas på sådant sätt. Om villkoren för att ett
småhus eller en bostadsrätt skall vara privatbostad vid en viss tidpunkt
inte längre uppfylls kan bostaden under viss övergångstid likväl behålla
denna karaktär enligt de s.k. tröghetsreglema i 5 § sjätte stycket KL.
För att en privatbostad enligt 5 § KL skall kunna vara ursprungsbostad
enligt UAL krävs vidare att den utgör den skattskyldiges permanentbo-
stad. Denna fråga berörs i specialmotiveringama till 3 och 4 §§.
Det anges särskilt att egendom utomlands inte kan vara ursprungsbo-
stad. Tomtmark kan under vissa förutsättningar vara privatbostadsfas-
tighet men aldrig privatbostad. En annan sak är att tomtmark som
bebyggs kan vara ersättningsbostad enligt 11 §.
Kravet på den avyttrade egendomens skattemässiga karaktär — privat-
bostad enligt 5 § KL — sträcker sig längre än vad som gäller för
ersättningsbostaden. Enligt 11 § UAL skall ersättningsbostaden vara ett
sådant småhus eller en sådan bostadsrätt som anges i 5 § första resp,
ljärde stycket KL. Något krav på att bostaden skall vara privatbostad
uppställs således inte (jfr specialmotiveringen till 11 §).
3§
Utöver det grundläggande kravet att bostaden skall vara en privatbostad
(jfr 2 §) krävs att bostaden skall vara den skattskyldiges permanentbostad.
1 paragrafens första stycke definieras begreppet permanentbostad.
Definitionen är med vissa undantag utformad på samma sätt som
motsvarande definition av egendom som omfattas av den s.k. 9-procents-
regeln i 25 § 9 mom. SIL. Undantagen hänför sig till punkt 1 varav
framgår att ett småhus eller en bostadsrätt är den skattskyldiges perma-
nentbostad om han bott i bostaden minst ett år närmast före avyttringen.
I 25 § 9 mom. SIL — vartill 26 § 7 mom. SIL hänvisar — uppställs de
ytterligare kraven att den skattskyldige måste ha förvärvat egendomen till
ett marknadsmässigt pris och att den tid han ägt bostaden utan att vara
bosatt där inte får överstiga ett år. Några motsvarigheter till dessa krav
finns inte. Skälen till detta har redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.2.1)
I andra stycket finns en särskild regel som är tillämplig i den situation-
en att den skattskyldige förvärvat en ersättningsbostad innan han ännu
avyttrat ursprungsbostaden. Av stycket framgår att frågan om den
avyttrade bostaden är permanentbostad eller ej får avgöras med hänsyn
till förhållandena när ersättningsbostaden förvärvades. Att bedömningstid-
Prop. 1993/94:45
70
punkten då är en annan än avyttringstidpunkten påverkar inte kravet att
den sålda bostaden skall vara en privatbostad vid tidpunkten för
avyttringen.
Att småhus eller bostadsrätt som ägs av dödsbo kan vara privatbostad
framgår av 5 § femte stycket KL och 53 § 3 mom. samma lag. Att
däremot sådan egendom inte kan vara permanentbostad i UAL:s mening
har uttryckligen stadgats i tredje stycket.
Frågan om en bostad som ägs av ett dödsbo kan vara permanentbostad
är i princip densamma som motsvarande fråga såvitt gäller tillämpningen
av den nu gällande
9-procentsregeln. Den nya bestämmelsen har tillkommit som ett
förtydligande av vad som i sammanhanget är gällande rätt, nämligen att
ett dödsbo med stöd av 53 § 3 mom. KL inte kan göra gällande att 9-
procentsregeln skall tillämpas när boet avyttrar en privatbostadsfastighet
eller motsvarande bostadsrätt under dödsfallsåret.
Det bör i sammanhanget nämnas att om en fastighet eller bostadsrätt
skiftas ut till någon av de efterlevande torde det inte vara ovanligt att
egendomen i dennes hand omedelbart är att anse som permanentbostad.
Det finns ingen bestämmelse om att bosättningstid endast räknas för
ägaren av bostaden.
4§
I paragrafen regleras frågan om uppskov i samband med att en privatbo-
stad görs till föremål för expropriation eller liknande åtgärder. Av
bestämmelsen framgår att uppskovsavdrag i sådana fall kan medges även
om bostaden ifråga inte är permanentbostad enligt definitionen i 3 §.
Förutsättningen i dessa fall är att den skattskyldige är bosatt i bostaden
vid tidpunkten för expropriationen men att han ännu inte hunnit bo där
i ett år. I sak innebär stadgandet en utvidgning av definitionen av
begreppet ursprungsbostad.
Punkterna 1 - 2 omfattar ett par av de situationer som anges i
nuvarande 25 § 10 mom SIL. Till skillnad mot den bestämmelsen
innehåller UAL inga särskilda regler om att den skattskyldiges fastighet
varit föremål för olika slags rådighetsinskränkningar enligt naturvårdsla-
gen eller andra liknande författningar. Frågeställningen har berörts i den
allmänna motiveringen.
5 §
I paragrafen regleras frågan om hur stor den minsta vinsten skall vara för
att ett uppskovsavdrag skall kunna komma i fråga.
Av bestämmelsen framgår att vinsten i frivilligfallen måste uppgå till
minst 50 000 kr per delägare. I tvångsfallen måste motsvarande vinst
Prop.1993/94:45
71
uppgå till minst 10 000 kr. Det bör uppmärksammas att bestämmelsen Prop. 1993/94:45
gäller vinsten och inte den skattepliktiga vinsten.
6§
I paragrafen — liksom i 7 § — finns bestämmelser om uppskovsavdraget
och dess beräkning. Bestämmelserna i 6 och 7 §§ är tillämpliga vid den
taxering då den skattepliktiga vinsten från ursprungsbostaden redovisas.
Utgångspunkten är att den skattskyldige förvärvat en ersättningsbostad
under samma kalenderår som ursprungsbostaden avyttrades eller att
förvärvet skett tidigast under året dessförinnan och att han bosatt sig där
senast den 15 februari året efter det år ursprungsbostaden avyttrades.
Avgörande för uppskovsbeloppets beräkning är en jämförelse mellan
vederlagen för ursprungsbostaden och ersättningsbostaden. Vid beräkning
av vederlaget för en bostad skall bestämmelserna i 12 § första stycket
iakttas (jfr specialmotiveringen till detta lagrum).
I punkt 1 regleras den situationen att ersättningsbostaden är minst lika
dyr som ursprungsbostaden. Uppskovsavdraget skall i så fall uppgå till
samma belopp som den skattepliktiga vinsten. Det bör uppmärksammas
att uppskovsavdraget inte påverkar vinstberäkningen utan medges som ett
särskilt avdrag i inkomstslaget kapital.
Som exempel kan nämnas följande. En bostad förvärvas för 100 000
kr och avyttras för 500 000 kr. Vinsten uppgår till (500 000 - 100 000
=) 400 000 kr och den skattepliktiga vinsten är (0,5 x 400 000 =)
200 000 kr. Om ersättningsbostaden kostar 500 000 kr eller mer uppgår
uppskovsavdraget till 200 000 kr.
Förhållandena när ersättningsbostaden avyttras kan illustreras enligt
följande. Den vinst som inte beskattades när ursprungsbostaden av-
yttrades uppgick till 400 000 kr. Antag att ersättningsbostaden kostade
600 000 kr och att den avyttras för 700 000 kr. Vid vinstberäkningen
skall omkostnadsbeloppet enligt 10 § första stycket minskas med den
obeskattade vinsten . Det på detta sätt justerade omkostnadsbeloppet blir
(600 000 - 400 000 =) 200 000 kr och vinsten blir
(700 000 - 200 000 =) 500 000 kr. Den skattepliktiga vinsten blir
således (0,5 x 500 000 =) 250 000 kr. Av exemplet framgår vidare att
den obeskattade vinsten, som vid avyttring av ersättningsbostaden skall
beaktas vid vinstberäkningen, inte är detsamma som uppskovsavdraget.
Av paragrafen framgår vidare att den tidigaste tidpunkten för att
förvärva en ersättningsbostad är vid ingången av året före det år då
ursprungsbostaden avyttras. Inom ramen för den angivna tidsramen har
det ingen betydelse i vilken ordning de två bostäderna avyttras resp,
förvärvas.
I punkt 2 regleras det fallet att ersättningsbostaden är billigare än
ursprungsbostaden. I så fall skall uppskovsavdraget uppgå till en viss
kvotdel av den skattepliktiga vinsten, nämligen så stor del därav som
72
vederlaget för ersättningsfastigheten utgör av vederlaget för ursprungsfas-
tigheten.
Hur uppskovsavdraget skall beräknas liksom det bakomliggande
resonemanget kan illustreras med följande exempel.
Antag att ursprungsbostaden förvärvats för 400 000 kr och att den
avyttrats för 500 000 kr. Vinsten är (500 000 - 400 000 =) 100 000 kr.
Vid taxeringen skall den skattepliktiga vinsten, (0,5 x 100 000 =) 50 000
kr, tas upp som intäkt. Ersättningsbostaden förvärvas för 400 000 kr.
Uppskovsavdraget utgör (50 000 x 400 000/500 000 =) 40 000 kr. Av
den skattepliktiga vinsten kommer alltså (50 000 - 40 000 =) 10 000 kr
att beskattas. Tanken bakom detta är att om ersättningsbostaden kostar
4/5 av vad ursprungsbostaden såldes för skall beskattningen av 4/5 av
vinsten skjutas upp och 1/5 skall beskattas (1/5 x 50 000 = 10 000).
Av vinsten på 100 000 kr är det alltså motsvarande kvotdel eller (4/5
x 100 000 =) 80 000 kr som inte beskattas.
Vid en senare försäljning av ersättningsbostaden skall det belopp,
80 000 kr, som inte beskattades när ursprungsbostaden avyttrades tas
fram till beskattning. Avyttras ersättningsbostaden för 600 000 kr blir
alltså den skattepliktiga vinsten (0,5 x (600 000 - (400 000 - 80 000) =)
140 000 kr.
Prop.1993/94:45
7§
Paragrafen tar - på samma sätt som 6 § - sikte på förhållandena vid den
taxering där vinsten från ursprungsbostaden redovisas.
Bestämmelsen gäller den situationen att ingen ersättningsbostad har
anskaffats senast under avyttringsåret eller, om så skett, bosättning inte
har ägt rum senast den 15 februari året efter det året. Uppskovsavdraget
uppgår i så fall enligt paragrafen till ett belopp som motsvarar hela den
skattepliktiga vinsten.
Att 7 § i vissa fall skall tillämpas även om uppskovsvillkoren enligt 6 §
är uppfyllda framgår av 12 § tredje stycket (ny-, till- och ombyggnadsfal-
len).
S§
Paragrafen reglerar förhållandena vid den taxering som följer närmast
efter den taxering då vinsten från ursprungsbostaden redovisades.
Utgångspunkten är att den skattskyldige vid den föregående taxeringen
inte uppfyllde uppskovsvillkoren i fråga om förvärv av ersättningsbostad
eller bosättning där. Förhållandena är alltså sådana som avses i 7 §. Den
skattskyldige har medgetts ett uppskovsavdrag som var lika stort som den
skattepliktiga vinsten.
Bestämmelsen omfattar tre olika situationer.
Första stycket omfattar den situationen att den skattskyldige inte
uppfyller uppskovsvillkoren i fråga om ersättningsförvärv eller bosätt-
73
ning. I så fall skall ett belopp motsvarande uppskovsavdraget återföras till
beskattning. Därutöver skall ett särskilt tillägg tas upp enligt 9 § (jfr
specialmotiveringen till den paragrafen). Att den skattskyldige inte
uppfyllt uppskovsvillkoren betyder att han inte förvärvat någon ersätt-
ningsbostad över huvud taget efter avyttringen eller, om så skett, att han
inte bosatt sig där senast den 15 februari det andra året efter det år
avyttringen av ursprungsbostaden skedde.
I andra stycket är utgångspunkten att den skattskyldige uppfyller
uppskovsvillkoren i fråga om ersättningsförvärv och bosättning. Av punkt
1 framgår att om ersättningsbostaden är minst lika dyr som ursprungsbos-
taden skall ingen återföring ske. Vid beräkning av vederlaget för en
bostad skall bestämmelserna i 12 § första stycket iakttas (jfr special-
motiveringen till detta lagrum).
I punkt 2 regleras den situationen att den skattskyldige uppfyller upp-
skovsvillkoren men att ersättningsbostaden är billigare än ursprungs-
bostaden. I så fall skall ett belopp motsvarande en viss andel av
uppskovsavdraget återföras till beskattning. Beloppsmässigt skall samma
andel av vinsten från ursprungsbostaden beskattas oavsett om uppskovs-
villkoren är uppfyllda redan vid den taxering då vinsten från ursprungs-
bostaden redovisades eller först vid den därpå följande taxeringen.
Frågeställningen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt
5.3.2).
Resonemanget kan illustreras med ett av de tidigare exemplen. Vinsten
antogs där vara 100 000 kr, ursprungsbostadens försäljningspris 500 000
kr och priset på ersättningsbostaden 400 000 kr. Den skattepliktiga
vinsten beräknades till (0,5 x 100 000 =) 50 000 kr och uppskovsav-
draget uppgick till (50 000 x 400 000/500 000 =) 40 000 kr. Av vinsten
beskattades alltså (50 000 - 40 000 =) 10 000 kr.
Om någon ersättningsbostad inte förvärvats under avyttringsåret skulle
uppskovsavdraget enligt 7 § uppgått till 50 000 kr. Vad som skall
återföras är alltså ett belopp motsvarande uppskovsavdraget minskat med
så stor del av detta som ersättningsbostadens vederlag utgör av ur-
sprungsbostadens eller (50 000 - 50 000 x 400 000/500 000 =) 10 000
kr. Av den skattepliktiga vinsten blir alltså i detta fall (50 000 - 10 000
=) 40 000 kr obeskattad. Det särskilda tillägget enligt 9 § uppgår till
1 000 kr.
Vid en framtida försäljning av ersättningsbostaden skall den del av
vinsten som inte beskattades när ursprungsbostaden avyttrades tas fram
till beskattning. Det obeskattade beloppet uppgår till (100 000 x
400 000/500 000 =) 80 000 kr. Om ersättningsbostaden avyttras för
600 000 kr blir den skattepliktiga vinsten (0,5 x (600 000 - (400 000 -
80 000) =) 140 000 kr.
Prop.1993/94:45
74
9 §
I 8 § regleras de situationer då ett medgivet uppskovsavdrag, helt eller
delvis, skall återföras till beskattning. Av den nu aktuella paragrafen
framgår att vid sidan av det enligt 8 § återförda beloppet skall också ett
särskilt tillägg tas upp som intäkt av kapital. Tillägget skall utgöra 10 %
av det återförda uppskovsbeloppet (jfr det exempel som återgetts i
specialmotiveringen till 8 §).
Det sagda innebär att det särskilda tillägget kommer att utgå om ingen
ersättningsbostad över huvud taget anskaffats, om ersättningsbostad i och
för sig förvärvats men bosättning inte skett i rätt tid eller om ersättnings-
bostaden varit billigare än vad den skattskyldige fick för ursprungsbo-
staden.
Prop.1993/94:45
70 §
I paragrafen behandlas frågan om hur vinstberäkningen skall ske när en
ersättningsbostad avyttras.
I första stycket behandlas det fallet att ersättningsbostaden var minst
lika dyr som ursprungsbostaden. I så fall har — oavsett när ersättnings-
bostaden förvärvades — ingen del av vinsten hänförlig till ursprungs-
bostaden blivit beskattad. Därför skall omkostnadsbeloppet minskas med
hela vinsten. Det bör uppmärksammas att det inte är ett belopp motsva-
rande uppskovsavdraget som omkostnadsbeloppet skall minskas med utan
hela den obeskattade vinsten.
I andra stycket är förhållandena sådana att ersättningsbostaden var
billigare än ursprungsbostaden. Endast en del av vinsten från ursprungs-
bostaden är i så fall obeskattad. Omkostnadsbeloppet skall därför minskas
med ett belopp motsvarande den obeskattade vinsten.
Exempel på de beräkningar som nu avses finns i specialmotiveringarna
till 6 och 8 §§.
I 25 § 8 mom. och 26 § 8 mom. SIL finns en erinran om att om-
kostnadsbeloppet vid vinstberäkningen skall minskas på det sätt som
anges i denna paragraf.
II §
Av paragrafen framgår hur en bostad skall vara beskaffad vid förvärvet
för att uppfylla kravet på att kunna vara ersättningsbostad. Uppräkningen
omfattar småhus och bostadsrätter som kan vara privatbostäder enligt 5 §
KL. Utöver den fysiska beskaffenheten av den förvärvade egendomen
uppställs av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen inga
särskilda krav mer än att den skattskyldige skall avse att bosätta sig där
eller har bosatt sig där. Detta betyder att även en bostad som skat-
temässigt räknas som näringsfastighet eller motsvarande bostadsrätt kan
75
utgöra ersättningsbostad. Av 6 eller 8 § framgår däremot att det alltid
krävs att den skattskyldige uppfyller bosättningskravet.
Av bestämmelsen framgår att också tomt kan vara ersättningsbostad
under den förutsättningen att det uppförs en villa där (jfr specialmotive-
ringen till
12 §).
Av stadgandet framgår att bostad i utlandet aldrig kan vara ersättnings-
bostad.
Prop. 1993/94:45
12 §
I paragrafen behandlas vissa frågor med anslutning till den prisjämförelse
som enligt 6 och 8 §§ skall ske mellan den avyttrade och förvärvade
bostaden. Hit hör också frågan om hur kostnader för ny-, till- och
ombyggnad skall behandlas i olika situationer.
I första stycket anges att vissa direkta kostnader i samband med ett
förvärv eller en avyttring skall beaktas vid beräkningen av det vederlag
som skall ligga till grund för prisjämförelsen. Kostnaderna är sådana att
de är avdragsgilla vid vinstberäkningen. Det betyder att vederlaget för
ursprungsbostaden skall minskas med försälj ningsomkostnadema medan
vederlaget för ersättningsbostaden skall ökas med omkostnaderna vid
förvärvet.
I paragrafens övriga stycken behandlas frågan om ny-, till- eller
ombyggnadskostnader. Bestämmelserna gäller endast fastigheter. Både
den situationen att den skattskyldige förvärvar en ersättningsbostad och
där utför ny-, till- och ombyggnad och den att han förvärvar en tomt och
där uppför ett småhus omfattas av reglerna.
I andra stycket behandlas de tre olika fall som inom ramen för de två
aktuella taxeringarna är tänkbara när det gäller förvärv av ersättningsbo-
stad och bosättning där. Utgångspunkten för reglernas tillämpning är att
priset för en småhusfastighet understiger vederlaget för ursprungsbo-
staden eller att förvärvet omfattar en obebyggd tomt.
Det första fallet är att den skattskyldige förvärvar en redan uppförd
villafastighet eller en tomt och bosätter sig där — i den senare situationen
sedan han uppfört ett småhus — i sådan tid att 6 § skall tillämpas.
Förvärvet har alltså skett tidigast under året före avyttringen av ur-
sprungsbostaden och senast under samma år. Den förvärvade egendomen
måste uppfylla de allmänna kraven för att vara ersättningsbostad enligt
II §. Vid den aktuella taxeringen kan den skattskyldige begära att
kostnader för ny-, till- och ombyggnad som han lagt ned från förvärvet
av villan eller tomten till den dag bosättning senast skall ha skett skall
beaktas vid vederlagets beräkning. Är det fråga om en befintlig villa är
det fråga om till- och ombyggnadskostnader. Är det en tomt handlar det
om nybyggnadskostnader.
Den andra situationen som omfattas av andra stycket är att den
skattskyldige inte gjort något ersättningsförvärv senast under det år då
76
ursprungsbostaden avyttrades. Han omfattas i så fall av 7 §, dvs. han kan
medges ett uppskovsavdrag motsvarande den skattepliktiga vinsten.
Om han vid den därpå följande taxeringen är bosatt på en fastighet han
förvärvat under året efter avyttringen får han vid den prisjämförelse som
skall ske vid tillämpning av 8 § räkna in kostnader för ny-, till- och
ombyggnad som han lagt ned från förvärvet till den dag bosättning senast
skall ha skett. Förvärvet kan ha omfattat en befintlig villa på vilken han
gjort till- och ombyggnadsarbeten eller en tomt där han byggt nytt.
Den tredje situationen som omfattas av stycket är att den skattskyldige
gör ett ersättningsförvärv tidigast under året före avyttringen av
ursprungsbostaden eller senast samma år men ännu inte flyttat in i sådan
tid att 6 § blir tillämplig. Vid tillämpning av 8 § får den skattskyldige
— om han då uppfyller bosättningskraven — räkna in kostnader för ny-,
till-och ombyggnad som lagts ned under tiden mellan förvärvet av en
befintlig villa eller en tomt där han uppfört en villa och sista dag för
bosättning.
Tredje stycket omfattar en principiellt annorlunda situation. Utgångs-
punkten är den att den skattskyldige i och för sig uppfyller villkoren i 6
§ för att medges ett uppskovsavdrag. I enlighet med bestämmelserna i
andra stycket kan då — på sätt som ovan beskrivits — den skattskyldige
begära att kostnader för ny-, till- och ombyggnad från tiden mellan
förvärvet och den sista dagen för bosättning skall beaktas vid beräkning
av vederlaget. Bestämmelsen avser det fallet att den skattskyldige vill ha
ett högre uppskovsavdrag än vad som är möjligt att få vid tillämpning av
6 § andra stycket. Den situation som avses är att den skattskyldige vill
att också kostnader som läggs ned under det därpå följande året skall
beaktas vid beräkning av vederlaget. Det mest praktiska fallet torde vara
att den skattskyldige förvärvat en äldre fastighet som är i behov av en
genomgripande renovering som inte kan vara färdig förrän året därpå.
Det kan också tänkas att den skattskyldige förvärvat en tomt och där
uppfört en villa och bosatt sig där men att ytterligare tid behövs för att
villan skall helt färdigställas.
Av bestämmelsen framgår att 6 § under vissa förutsättningar inte skall
tillämpas i dessa fall. I stället skall 7 § tillämpas. Reglerna skall alltså
tillämpas på samma sätt som om någon bosättning inte skett. En
förutsättning för detta är emellertid att den skattskyldige under tid tid som
anges i paragrafen lagt ned eller avser att lägga ned kostnader för ny-,
till- eller ombyggnad. Vid tillämpning av 7 § kommer den skattskyldige
att medges ett uppskovsavdrag som uppgår till samma belopp som den
skattepliktiga vinsten. Frågan om bosättning skett kommer i stället att
prövas vid den därpå följande taxeringen enligt 8 §. Kostnader för ny-,
till- och ombyggnad som lagts ned från förvärvet av villan eller tomten
till den senaste dagen för bosättning enligt 8 § ingår vid beräkningen av
vederlaget. För att den nu aktuella bestämmelsen skall kunna tillämpas
krävs, på samma sätt som enligt 1 §, att den skattskyldige har vissa
avsikter, i detta fall i fråga om ny-, till- eller ombyggnad. I detta
hänseende hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till 1 §.
Prop.1993/94:45
TI
Det åligger den skattskyldige att på vanligt sätt styrka sina kostnader
både för förvärvet av fastigheten och de kostnader han lagt ner på den.
Av fjärde stycket framgår att bestämmelserna om ny-, till- eller
ombyggndskostnader endast gäller fastigheter.
13 §
Paragrafen medför att dödsbo under vissa förutsättningar kan medges ett
uppskovsavdrag (jfr 1 § andra stycket). Bestämmelsen omfattar två skilda
fall och utgångspunkten är att den som avyttrat en bostad avlider. Det ena
är att den skattskyldige avlider innan han förvärvat någon ersättnings-
bostad. Det andra är att han förvärvat en ny bostad med avlidit innan han
hunnit bosätta sig där.
Bestämmelserna i paragrafen innebär att uppskovsreglerna trots
dödsfallet skall tillämpas för dödsboet om efterlevande make eller sambo
fullföljer det bostadsbyte den avlidne inte hunnit med. Vad nu sagts gäller
också för homosexuella sambopar. Under angivna förutsättningar får den
efterlevandes åtgärder när det gäller förvärv och bosättning samma
verkan för dödsboets taxering som om de fullgjorts av den döde. Alla
bestämmelser i lagen skall tillämpas på samma sätt som om ersättnings-
förvärv, bosättning etc. gjorts av den döde.
I första stycket regleras den situationen att den skattskyldige avyttrat en
bostad och avlider innan han förvärvat någon ny. I så fall skall
uppskovsreglerna tillämpas för boet om den efterlevande förvärvar en
bostad och bosätter sig där. Det betyder att en bostad som den efter-
levande förvärvat tidigast året före dödsfallet kan utnyttjas som ersätt-
ningsbostad.
Av andra stycket framgår att om den skattskyldige avlidit innan han
hunnit bosätta sig i en av honom förvärvad bostad kan en efterlevande
make eller sambo fullfölja bosättningen. En förutsättning är emellertid att
bostaden vid bosättningstillfället ägs av dödsboet eller att den övergått till
den efterlevande.
En allmän förutsättning för tillämpning av bestämmelsen är att den
efterlevande hade kunnat medges ett uppskovsavdrag om han eller hon
i stället ägt och avyttrat bostaden. Detta framgår av tredje stycket.
Avgörande är alltså huruvida den efterlevande vid avyttringen uppfyllde
bosättningsvillkoren i 3 eller 4 §.
Om den skattskyldige förvärvat en bostad och därefter avlider finns det
inget som hindrar att den efterlevande förvärvar en annan bostad och att
uppskovsreglerna tillämpas för boet med stöd av första stycket. Det
ankommer på den skattskyldige — i detta fall boet — att ange att en viss
bostad skall vara ersättningsbostad vid tillämpning av lagen. Att den
efterlevande skall medge att den av honom förvärvade bostaden vid
dödsboets taxering får anses vara ersättningsbostad framgår av 14 §.
Prop. 1993/94:45
78
14 §
Första stycket tar sikte på den situationen att ett dödsbo framställer ett
yrkande om ett uppskovsavdrag. I så fall gäller särskilda regler om det
inte är den avlidne utan en efterlevande som förvärvat ersättningsbostad-
en. Det är ett villkor för att boet skall medges avdraget att den efter-
levande ger sitt medgivande till att bostaden vid boets taxering behandlas
som en ersättningsbostad. Det betyder att dödsboet inte kan medges ett
avdrag utan att den efterlevande tagit ställning till frågan om kompensa-
tion för att hon eller han tar över den latenta skatteskulden.
I andra stycket anges att yrkande om uppskovsavdrag liksom sådant
medgivande som avses i första stycket skall göras på blankett enligt
fastställt formulär.
Övergångsbestämmelserna
Punkt 1
Av bestämmelsen framgår att lagstiftningen träder i kraft den 1 januari
1994. Vidare anges att reglerna om uppskovsavdrag kan tillämpas på
avyttringar som skett den 8 september 1993 och senare. Att en ersätt-
ningsbostad kan förvärvas tidigare än detta datum har berörts i i samband
med diskussionen om ikraftträdande (avsnitt 7).
Punkt 2
1 övergångsbestämmelsen regleras två situationer när bestämmelserna i
UAL inte är tillämpliga. Den ena är då den skattskyldige — enligt punkt
2 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt — begärt att de äldre reglerna i SIL skall
tillämpas vid reavinstbeskattningen sedan en villa eller bostadsrätt
avyttrats. Det fall som avses är att den skattskyldige gör en försäljning
under tiden 8 september 1993 - 30 juni 1994 och begär att äldre regler
skall tillämpas vid reavinstberäkningen.
Det andra fallet då UAL inte är tillämplig är då en fastighet avyttrats
och omkostnadsbeloppet beräknats enligt punkt 4 av övergångsbestäm-
melserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, dvs. om omkostnadsbeloppet beräknats enligt äldre regler
om indexuppräkning.
Prop.1993/94:45
79
33 § 3 mom.
Av momentet framgår att den som redovisar ett underskott i näringsverk-
samhet i vissa fall har rätt att dra av underskottet från intäkt av tjänst.
Den nu gällande hänvisningen till 11 mom. har på grund av förskjut-
ningar i momentindelningen i 25 § SIL ändrats till 10 mom.
Punkt 5 av anvisningarna till 22 §
Enligt den nya bestämmelsen i 25 § 9 mom. första stycket SIL gäller att
fastigheter som förvärvats före år 1952 skall anses förvärvade den 1
januari 1952. Ingångsvärdet utgör i så fall 150 % av taxeringsvärdet för
år 1952 eller — om den är högre — den verkliga anskaffningskostnaden.
Vidare gäller enligt den nya bestämmelsen i 25 § 9 mom. SIL att vid
vinstberäkningen hänsyn inte skall tas till kostnader och avdrag som
hänför sig till tiden före den 1 januari 1952.
Denna tidsmässiga begränsning avseende vinstberäkningen har
nödvändiggjort en justering av återläggningsreglema.
Bakgrunden är följande. Den alternativregel (punkt 2 a femte stycket
av anvisningarna till 36 § KL) som före 1990 års skattereform gällde för
fastigheter anskaffade före år 1952 innehöll — på samma sätt som den nu
föreslagna — den bestämmelsen att vid vinstberäkningen hänsyn inte
kunde tas till kostnader och avdrag som hänförde sig till tiden före år
1952. Enligt äldre reavinstregler var återläggningen av värdeminsknings-
avdrag m.m. en del av vinstberäkningen. Detta betydde bl.a. att
värdeminskningsavdrag m.m. som gjorts fram till och med utgången av
1951 inte beaktades vid omkostnadsbeloppets beräkning.
Numera är emellertid återläggningen av värdeminskningsavdrag m.m.
en från vinstberäkningen skild beskattningsåtgärd. Ändringen av första
stycket betingas av detta förhållande och syftar till att äldre värdeminsk-
ningsavdrag m.m. skall behandlas på i princip samma sätt som före
skattereformen. Ändringen innebär att om en fastighet avyttras och den
förvärvats före år 1952 skall återläggningsreglema inte tillämpas på
värdeminskningsavdrag m.m. som hänför sig till tiden före år 1952.
Detta gäller oavsett om vinsten beräknas utifrån 1952 års taxeringsvärde
eller det verkliga anskaffningsvärdet. Den lagtekniska lösningen innebär
också att motsvarande tidsmässiga begränsning kommer att omfatta andra
situationer när punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL skall tillämpas. Det
gäller dels vid s.k. avskattning i samband med karaktärsbyten enligt
punkt 6 i de nämnda anvisningarna och dels när en privatbostadsfastighet
avyttras och förhållandena är sådana som avses i punkt 9 av 1990 års
övergångsbestämmelser till KL (SFS 1990:650). Härmed avses avyttring
under 1990-talet av en privatbostadsfastighet som fick denna skat-
temässiga karaktär vid årsskiftet 1990/91 — dvs. när den nya lagen
80
började tillämpas — och som dessförinnan var helt eller delvis konven-
tionellt beskattad.
Punkt 14 av anvisningarna till 32 §
I anvisningspunkten finns särskilda regler om beskattningen av delägare
i fåmansföretag. Härvid gäller bl.a. att om en delägare avyttrar egendom
till företaget skall, under vissa förutsättningar, vederlaget till viss del
beskattas som intäkt av tjänst. Den återstående delen skall enligt
bestämmelser i 24 § 6 mom. SIL beaktas vid beräkning av reavinst.
I andra stycket finns en hänvisning till det nämnda lagrummet i SIL
samt en erinran om att särskilda undantagsregler gäller vid reavinstbe-
skattningen av fastigheter och bostadsrätter. Dessa undantagsregler
föreslås avskaffade (jfr specialmotiveringen till 26 § 6 mom. tredje och
fjärde styckena SIL) och den särskilda hänvisningen till dessa regler kan
därför tas bort.
Andra stycket har av redaktionella skäl delats upp och sista meningen
bildar ett nytt tredje stycke. Vissa språkliga justeringar, betingade av
uppdelningen, har gjorts. Det sakliga innehållet är oförändrat.
I nuvarande tredje stycket finns en definition av begreppet "bostadsrätt”
som kan tas bort som en konsekvens av justeringarna i andra stycket.
Övergångsbestämmelser
Punkt 1
Av punkten framgår att ändringarna träder i kraft den 1 januari 1994
samt att de nya bestämmelserna skall tillämpas på avyttringar och sådana
äganderättsövergångar och karaktärsbyten som anges i bestämmelsen och
som äger rum den 8 september 1993 och senare.
Punkt 2
Av punkten framgår att de äldre bestämmelserna skall tillämpas om den
skattskyldige — enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1993:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt —
begärt att de äldre reglerna i SIL skall tillämpas vid reavinstbeskattningen
när en näringsfastighet eller motsvarande bostadsrätt avyttrats.
6 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 45
Prop. 1993/94:45
81
2 § 1 mom.
I momentets fjärde — åttonde stycken finns regler som gäller vid
beskattningen av andra juridiska personer än dödsbon. I åttonde stycket
behandlas frågan om juridiska personers reavinster och reaförluster
hänförliga till fastigheter och bostadsrätter. Av den nuvarande lydelsen
av det nämnda stycket framgår att bestämmelserna i 25 och 26 §§ skall
användas men att endast 1-8 mom. resp. 1 - 6 mom. skall tillämpas.
Begränsningen i åttonde stycket innebär ingen annan inskränkning än
att takregeln för näringsfastigheter och motsvarande bostadsrätter, 27-
procentsregeln, inte är tillämplig för juridiska personer. Övriga stadgan-
den i de moment som inte omfattas av den aktuella uppräkningen handlar
om privatbostadsfastigheter och motsvarande bostadsrätter och skulle
ändå inte kunna tillämpas av dem.
Den företagna justeringen beror - vid sidan av att takreglerna tagits
bort - på att de nya reglerna för egendom förvärvad före år 1952 resp.
1974 samt den nya vinstkvoteringsregeln i 25 § 11 mom. resp 26 § 10
mom. SIL också skall tillämpas av andra juridiska personer än dödsbon.
När det däremot gäller förluster är förhållandena annorlunda. För den nu
aktuella gruppen juridiska personer skall — i stället för 63-procentsregeln
i 25 § 11 mom. resp 26 § 10 mom. SIL — gälla att 90 % av en förlust
får dras av. Detta framgår av ett särskilt tillägg till åttonde stycket.
3 § 1 mom.
I momentet anges vad som räknas som intäkt av kapital. I ett nytt sjätte
stycke erinras om att det av den nya uppskovslagen framgår att i vissa
fall skall uppskovsbelopp, jämte det särskilda tillägget i 9 § UAL, tas upp
som intäkt av kapital.
3 § 2 mom.
I momentet behandlas de avdrag som får göras från intäkt av kapital.
Enligt gällande rätt beskattas fastighets- och bostadsrättsvinster i sin
helhet. Däremot gäller enligt tredje stycket att endast 70 % av en förlust
hänförlig till sådan egendom är avdragsgill. Enligt de nya be-
stämmelserna i 25 § 11 mom. resp. 26 § 10 mom. SIL gäller emellertid
att 50 % av en vinst hänförlig till en privatbostadsfastighet eller en
motsvarande bostadsrätt utgör skattepliktig vinst. För näringsfastigheter
och motsvarande bostadsrätter gäller enligt samma lagrum att 90 % av
en vinst utgör skattepliktig vinst. Förlustreglema bör i princip utformas
i konsekvens med vinstreglema. Av skäl som berörts i den allmänna
motiveringen har dock föreslagits att 50 % av en förlust hänförlig till en
privatbostadsfastighet eller en motsvarande bostadsrätt skall kunna dras
Prop. 1993/94:45
82
av. För näringsfastigheter och bostadsrätter som inte är privatbostäder
upprätthålls emellertid den generella 70 %-kvoteringen och 63 % av en
förlust hänförlig till sådan egendom kan dras av.
Regeln om kvotering av förluster har placerats i samma lagrum — 25
§11 mom. resp. 26 § 10 mom. SIL — som den kvoteringsregel som
gäller för vinster. I den generella regeln om förlustreduktion har därför
gjorts ett undantag för avdrag för reaförluster på fastigheter och
bostadsrätter. Samtidigt sker en hänvisning till de relevanta lagrummen
i 25 § 11 mom. och 26 § 10 mom. SIL.
I ett nytt sjunde stycke har tagits in en erinran om att det av den nya
uppskovslagen framgår att ett uppskovsavdrag i vissa fall får göras i
inkomstslaget kapital.
24 § 6 mom.
I momentet finns regler som gäller den reavinstbeskattning som aktualise-
ras när delägare i fåmansföretag avyttrar egendom till företaget (jfr
specialmotiveringen till punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL).
I andra stycket har det skett en förändring av hänvisningen till
bestämmelserna i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL. Förändringen
beror på att det nuvarande andra stycket i den nämnda anvisningspunkten
delats upp i ett andra och tredje stycke.
Av det nuvarande tredje stycket framgår att de s.k. takreglerna normalt
inte får användas när delägare i fåmansföretag eller honom närstående
person avyttrar fastighet eller bostadsrätt till företaget. De s.k. takregler-
na föreslås avskaffade och tredje stycket upphävs som en följd av detta
(jfr avsnitt 6.3.6).
I fjärde stycket finns en regel enligt vilken skattemyndigheten under
vissa förutsättningar kan medge undantag från förbudet att använda
takreglerna. Som en konsekvens av att tredje stycket tas bort utgår också
detta stycke.
25 § 6 mom.
I sjätte stycket finns en regel som gäller det fallet att ett om-
kostnadsbelopp i vissa fall beräknas utifrån ett taxeringsvärde. Stycket
har tagits bort eftersom regeln i fråga saknar betydelse. Bakgrunden har
berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3.5).
25 § 8 mom.
Prop. 1993/94:45
Enligt den nuvarande bestämmelsen i momentet skall vid en konventionell
vinstberäkning hänsyn tas till förekommande uppskovsbelopp enligt
UppskovsL. Detta sker genom att omkostnadsbeloppet vid vinstbe-
83
räkningen minskas med det aktuella uppskovsbeloppet. Bestämmelsen får
ökad aktualitet eftersom schablonreglerna föreslås avskaffade. Uppskovs-
belopp enligt UppskovsL härrör i det övervägande antalet fall från 1991
eller tidigare års taxering. Undantagsvis kan situationen emellertid vara
en annan. Bakgrunden till detta är följande.
Enligt lagen (1990:680) om upphävande av lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av realisationsvinst tillämpas den upphävda
lagen alltjämt "i fråga om 1991 och tidigare års taxeringar" samt i fråga
om tilläggsköpeskillingar i vissa fall. Med det senare avses sådana
tilläggsköpeskillingar som omfattas av bestämmelserna i punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt. Det är här fråga om den situationen
att en fastighet avyttrats före utgången av år 1990 och att uppskov
medgetts enligt UppskovsL men att det efter år 1991 års ingång sker en
tilläggsbetalning. UppskovsL skall omfatta detta belopp. Innebörden av
detta är att när ersättningsfastigheten avyttras kommer uppskovsbeloppet
inte uteslutande att omfatta den vinst som taxerades senast vid 1991 års
taxering utan också belopp som med tillämpning av upphävandelagen och
UppskovsL taxerats senare.
För att markera att stadgandet — som nu utgör ett nytt första stycke —
endast avser uppskov enligt UppskovsL har vissa justeringar gjorts.
I ett nytt andra stycke erinras om att omkostnadsbeloppet skall
minskas enligt bestämmelserna i UAL om en fastighet som är ersättnings-
bostad avyttras.
25 § 9 mom.
Momentets inledande fyra stycken innehöll tidigare de nu slopade 9-, 18-
och 27-procentsreglema. I momentets nya lydelse finns den alternativ-
regel som gäller för fastigheter som förvärvats före år 1952. Regeln
gäller både privatbostads- och näringsfastigheter. För fastigheter
förvärvade före år 1952 kan ingångsvärdet bestämmas enligt två olika
metoder. Den ena innebär att ingångsvärdet får beräknas till 150 % av
1952 års taxeringsvärde. Enligt den andra gäller att det verkliga
anskaffningsvärdet får användas om den skattskyldige kan visa att det är
högre. Bortsett från vissa språkliga justeringar motsvarar bestämmelsen
alternativregel I som intill skattereformens genomförande fanns i punkt
2 a femte stycket av anvisningarna till 36 § KL.
En konsekvens av att en fastighet som förvärvats före år 1952 skall
anses förvärvad den 1 januari 1952 är, vilket uttryckligen anges, att
kostnader och avdrag från tiden före år 1952 inte kan beaktas vid
vinstberäkningen. I enlighet med vad som anförs i Lagrådets yttrande har
en viss redaktionell justering av lagtexten företagits. Av denna framgår
på ett tydligare sätt att denna tidsmässiga begränsning gäller oavsett om
ingångsvärdet beräknas utifrån 1952 års taxeringsvärde eller det verkliga
anskaffningsvärdet. En motsvarande tidsmässig begränsning i fråga om
Prop. 1993/94:45
84
skyldigheten att återlägga värdeminskningsavdrag m.m. föreslås införd Prop. 1993/94:45
i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § KL.
I nuvarande femte stycket finns den s.k. karensregeln. Stycket är
borttaget.
25 § 70 mom.
Det nuvarande momentet innehåller bestämmelserna om att 9-procentsre-
geln alltid får tillämpas om en privatbostadsfastighet görs till föremål för
expropriation eller liknande förfaranden. Dessa bestämmelser är
borttagna. Nuvarande 11 mom. skall i fortsättningen betecknas 10 mom.
Momentet reglerar den situationen att den skattskyldige avyttrar en
näringsfastighet samtidigt som han redovisar ett underskott i den
förvärvskälla till vilken fastigheten hör. I så fall har han rätt att vid
vinstberäkningen dra av underskottet. Avdraget är den sista åtgärden vid
vinstberäkningen. På grund av att momentet skall kallas 10 mom. har det
skett en redaktionell justering.
25 § 77 mom.
Momentet är nytt och innehåller de nya vinst- och förlustreglerna som
gäller privatbostadsfastigheter och näringsfastigheter.
Av reglerna framgår att vid avyttring av en privatbostadsfastighet är 50
% av en vinst skattepliktig och 50 % av en förlust avdragsgill. För
näringsfastigheter är motsvarande procentsatser 90 resp 63 %. Be-
stämmelserna har berörts i det föregående (jfr specialmotiveringen till 3
§ 2 mom.).
26 § 4 mom.
I andra stycket finns bestämmelsen om att avdrag för kapitaltillskott
medges vid vinstberäkningen avseende bostadsrätter. Av sista meningen
framgår att avdragsrätten inte omfattar kapitaltillskott som skett före år
1974.
Den nya metoden i 7 mom. för att beräkna ingångsvärdet för bo-
stadsrätter anskaffade före år 1974 aktualiserar vissa justeringar av dessa
regler.
Före skattereformen gällde att om en bostadsrätt köpts före år 1974
skulle den alltid anses förvärvad den 1 januari 1974. Som en konsekvens
av detta gällde att kostnader och avdrag, häribiand avdragsrätten för
kapitaltillskott, som hänförde sig till tiden före 1974 aldrig beaktades.
Under hösten 1991 slopades den s.k. genomsynen samtidigt som
reglerna om kapitaltillskott återinfördes (prop. 1991/92:54, bet.
1991/92:SkU9, SFS 1991:1855). Denna nya regel om kapitaltillskott
85
innehåller en tidsmässig begränsning som motsvarar vad som tidigare
gällde, dvs. kapitaltillskott från tiden före år 1974 får inte dras av. Ett
skäl till den nämnda tidsbegränsningen var att avdragsrätten för kapital-
tillskott inte skulle bli mer omfattande efter återinförandet än vad den
tidigare varit. Tidigare var denna tidsbegränsning avseende kapital-
tillskotten ett utflöde av den allmänna regeln om att inga kostnader och
avdrag alls från tiden före 1974 kunde beaktas. I det nuvarande systemet
finns det emellertid ingen sådan allmän regel och tidsbegränsningen gäller
därför endast kapitaltillskott.
Den nya regeln i 7 mom. innehåller emellertid en sådan generell regel.
Denna kommer då också att omfatta avdragsrätten för kapitaltillskott.
Förhållandena i detta hänseende kommer alltså att bli desamma som före
skattereformen. Det betyder att sista meningen i andra stycket kan tas
bort utan att detta innebär någon saklig förändring av vad som nu gäller.
Prop. 1993/94:45
26 § 7 mom.
I nuvarande första stycket finns 9- och 18-procentsreglerna för bo-
stadsrätter. Dessa har tagits bort och ersatts av en regel om ingångsvärd-
en för bostadsrätter som förvärvats före år 1974. Beräkningen kan ske
enligt två metoder. Den ena innebär att ingångsvärdet får beräknas till
150 % av lägenhetens andel av föreningsförmögenheten den 1 januari
1974. Enligt den andra får det verkliga anskaffningsvärdet användas om
den skattskyldige kan visa att det är högre. Bortsett från vissa språkliga
förändringar överensstämmer den nya regeln med den som fram till
skattereformens genomförande fanns i punkt 2 c av anvisningarna till 36
§ kl.
På Lagrådets initiativ har en viss justering företagits av lagtexten.
Frågeställningen är densamma som i motsvarande bestämmelse avseende
fastigheter, 25 § 9 mom., och har berörts i specialmotiveringen till detta
stadgande.
Takregeln i nuvarande andra stycket avsedd för bostadsrätter som ej är
privatbostäder har tagits bort liksom den s.k. karensregeln i nuvarande
tredje stycket.
26 § 8 mom.
Bestämmelsen om att 9-procentsregeln alltid är tillämplig om en
bostadsrätt exproprieras eller avyttras under andra liknande förhållanden
är borttagen och ersatt med en ny bestämmelse. Denna utgör en erinran
om att omkostnadsbeloppet skall minskas med obeskattad vinst om en
avyttrad bostadsrätt är ersättningsbostad enligt UAL. I sak motsvarar
stadgandet bestämmelsen i 25 § 8 mom. andra stycket.
86
26 § 9 mom.
Prop.1993/94:45
Bestämmelsen innehåller en redaktionell förändring betingad av den
ändrade momentindelningen i 25 § SIL.
26 § 10 mom.
Detta moment innehåller den nya vinst- och förlustregeln för bostadsrätter
som är privatbostäder och sådana som inte är det. Bestämmelserna har
samma utformning som motsvarande regler för fastigheter i 25 § 11
mom. SIL. När det gäller förlustfallen hänvisas till vad som sagts i
specialmotiveringen till 3 § 2 mom. SIL.
Punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Övergångsbestämmelsen tar sikte på det fallet att en fastighet avyttras
under tiden 1 januari 1991 - 31 december 1999. I så fall får omkost-
nadsbeloppet beräknas som om fastigheten sålts den 31 december 1990,
dvs. med tillämpning av äldre regler. Indexuppräkningen av ingångs-
värdet skall dock ske med åtta — och inte med fyra — års förskjutning.
Bestämmelsen har kompletterats på en punkt. Av denna framgår att den
vinstkvotering som avses i 25 § 11 mom. inte skall ske om om-
kostnadsbeloppet beräknas enligt övergångsregeln i fråga. Hela vinsten
är i så fall skattepliktig. Detta gäller för fysiska personer och dödsbon
samt — på grund av hänvisningen i 2 § 1 mom. åttonde stycket SIL — för
övriga juridiska personer.
Av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till UAL framgår att
uppskovsavdrag inte kan ifrågakomma om en fastighet avyttrats och
omkostnadsbeloppet beräknats enligt den aktuella övergångsbestämmel-
sen.
Övergångsbestämmelser
Punkt 1
Av punkten framgår vid vilken tidpunkt ändringarna träder i kraft samt
att de nya reglerna med vissa undantag skall tillämpas på avyttringar som
skett den 8 september 1993 och senare. Undantagen gäller förlustavytt-
ringar. De nya lägre avdragskvotema (50, 63 resp 90 %) skall tillämpas
först på avyttringar som sker fr.o.m. den 1 juli 1994. Fram till dess
gäller således de nuvarande reglerna för förlustavdrag.
87
Punkt 2
Prop. 1993/94:45
Enligt punkten gäller att den som avyttrat en fastighet eller en bostadsrätt
under tiden den 8 september 1993 - den 30 juni 1994 kan yrka att de
nuvarande reavinstreglema skall tillämpas utan hinder av vad som stadgas
i punkt 1. Är det fråga om en förlust behövs inget särskilt yrkande om
att få dra av 70 % av förlusten eller — om fråga är om en annan juridisk
person än ett dödsbo — hela förlusten. Enligt punkt 1 ingår förlustav -
dragsreglema inte bland de regler som skall börja tillämpas med avseende
på avyttringar som sker den 8 september 1993 och senare.
Om den skattskyldige yrkar att de nuvarande reglerna skall användas
vid vinstberäkningen får de nya uppskovsreglerna inte tillämpas (jfr
specialmotiveringen till punkt 2 av övergångsbestämmelserna till UAL).
7§
I punkt 7 görs en följdändring i anledning av att bestämmelsen i
nuvarande 2 kap. 13 § LSK flyttats till 2 kap. 10 § LSK.
Den nya bestämmelsen i punkt 23 har kommenterats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.5.)
10 §
Tredje och fjärde styckena har ändrats så att Riksskatteverket och
skattemyndigheten får ha terminalåtkomst till de uppgifter som enligt
7 § 23 får tas in i skatteregistret.
13 §
Ändringen i andra stycket innebär att uppgifter rörande ersättningsfastig-
heten och den obeskattade vinstens storlek, som enligt 7 § 23 får tas in
i skatteregistret, får bevaras i skatteregistret längre tid än sju år.
Om den som avyttrat en ursprungsbostad avlider innan han hunnit skaffa
en ersättningsbostad eller innan han bosatt sig där föreslås enligt 13 §
UAL att uppskovsreglerna ändå skall kunna tillämpas om en sambo
fullföljer vad den döde inte hunnit med i fråga om ersättningsförvärv eller
bosättning. Av tillägget framgår att detta också skall gälla om det är fråga
om homosexuella sambor.
88
Av övergångsbestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 Prop. 1993/94:45
januari 1994 och att dess tillämpning i övrigt är kopplad till motsvarande
regler i UAL.
2 kap. 17 §
I ett nytt andra stycke anges vissa uppgifter som den skattskyldige skall
lämna om han vid årets slut äger en ersättningsbostad.
I ett tredje stycke, också det nytt, har införts bestämmelser om den
uppgiftsskyldighet som aktualiseras vid benefika överlåtelser.
3 kap. 45 §
I paragrafen anges vilka uppgifter som skall ingå i den kontrolluppgift en
förening är skyldig att lämna på grund av att en bostadsrätt har avyttrats.
Av den nya punkten f, framgår att om förvärvet skett före år 1974 skall
kontrolluppgiften innehålla uppgift om bostadsrättens andel av förening-
ens behållna förmögenhet den 1 januari 1974. Vidare framgår att
förmögenheten i fråga beräknas på sätt som sägs i 26 § 7 mom. SIL.
89
Bilaga 1 Prop. 1993/94:45
Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag ur regerings-
protokollet den 2 september 1993 meddelande om kommande förslag till
lagstiftning om uppskovsregler vid bostadsbyten, m.m.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Bo Lundgren
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 september 1993.
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Skrivelse med meddelande om kommande förslag till lagstiftning om
uppskovsregler vid bostadsbyten, m.m.
Det har i den allmänna debatten framförts stark kritik mot reglerna om
reavinstbeskattning av villor och bostadsrätter. Kritiken har särskilt tagit
sikte på den situationen att beskattning skall ske även när en ny bostad
förvärvas.
Det har gjorts gällande att den nuvarande reavinstbeskattningen av
bostäder är skadlig och så snart som möjligt bör förändras samt att starka
skäl, såväl samhällsekonomiska som sociala, talar för att reavinstbe-
90
skattning av villor och bostadsrätter inte bör ske om försäljningen sker Prop. 1993/94:45
för att skaffa en annan bostad av samma slag. Härigenom skulle ett av
hindren för rörligheten på bostadsmarknaden undanröjas. Det har vidare
hävdats att det samhällsekonomiska värdet av att utnyttja det befintliga
bostadsbeståndet på ett effektivare sätt och värdet för de enskilda
hushållen att kunna anpassa sitt boende efter förändrade förhållanden
uppväger ett eventuellt skattebortfall.
Enligt min mening är kritiken mot de nuvarande reglerna befogad. Den
s.k. flyttskatten bör slopas. Mot bakgrund härav har regeringen i dag
beslutat att till Lagrådet överlämna en lagrådsremiss om uppskovsregler
vid bostadsbyten, m.m.
I lagrådsremissen föreslås att i skattereglerna införs ett nytt
uppskovssystem vid bostadsbyten. De nya reglerna, som är uppbyggda
kring ett uppskovsavdrag, innebär att den som avyttrar en villa eller en
bostadsrätt (ursprungsbostad) kan skjuta upp beskattningen av reavinsten
om han förvärvar en minst lika dyr bostad (ersättningsbostad) senast året
efter avyttringen och bosätter sig där. Är den nya bostaden billigare
skjuts beskattningen av en del av vinsten upp medan återstoden beskattas.
Den obeskattade vinsten från ursprungsbostaden tas fram till beskattning
när ersättningsbostaden avyttras.
I anslutning till de nya uppskovsreglerna föreslås också vissa
förändringar i reavinstreglema för fastigheter och bostadsrätter. Det
huvudsakliga skälet till detta är att det nya uppskovssystemet bygger på
att vinstberäkningen sker enligt en konventionell metod.
De takregler för skatteuttaget som gäller för villor och bostadsrätter —
de s.k. 9- och 18-procentsreglerna — föreslås därför slopade. I stället
föreslås att den skattepliktiga vinsten skall utgöra 50 % av den
konventionellt beräknade vinsten. För förlustfall föreslås att 50 % av en
förlust hänförlig till en villa eller en bostadsrätt får dras av.
Takregeln för näringsfastigheter och motsvarande bostadsrätter, 27-
procentsregeln, föreslås också avskaffad och ersatt av en ny
skattepliktsregel. Den innebär för fysiska personer och dödsbon att 90 %
av den konventionellt beräknade vinsten är skattepliktig och att 63 % av
en förlust hänförlig till sådan egendom får dras av. För fastigheter och
bostadsrätter som ägs av andra juridiska personer än dödsbon föreslås att
90 % av vinsten skall vara skattepliktig och att 90 % av en förlust får
dras av.
Vidare föreslås nya regler för att beräkna ingångsvärden för fastigheter
och bostadsrätter som förvärvats före år 1952 resp. 1974. Dessa regler
— som väsentligen överensstämmer med vad som gällde före
skattereformen — innebär att ingångsvärdet beräknas på grundval av
fastighetens resp, föreningsfastighetens taxeringsvärde nämnda år om den
skattskyldige inte kan visa att det verkliga anskaffningsvärdet är högre.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 och
— med undantag för vad regeringen föreslår i fråga om förlustkvotering
— tillämpas på avyttringar från och med den 8 september 1993. Det
föreslås vidare att de nuvarande reglerna på den skattskyldiges begäran
skall kunna tillämpas på avyttringar fram till och med den 30 juni 1994.
91
De nya förlustkvoteringsreglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar Prop. 1993/94:45
som sker den 1 juli 1994 och senare.
Förslagen i lagrådsremissen innebär således att de nya reglerna skall
träda i kraft den 1 januari 1994 och att de, med undantag för förlustkvo-
teringsreglerna, skall tillämpas på avyttringar som sker den 8 september
1993 och senare samt att de äldre reglerna på den skattskyldiges begäran
får tillämpas på avyttringar som sker senast den 30 juni 1994. Förlust-
kvoteringsreglerna skall tillämpas på avyttringar den 1 juli 1994 och
senare.
Av 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen framgår att skatt inte får
tas ut i vidare mån än vad som följer av föreskrift som gällde när den
omständighet inträffade som utlöste skattskyldigheten. Lagrådet har i ett
ärende (prop. 1991/92:54 om reavinstbeskattning av bostadsrätter) uttalat
att detta förbud mot en tillbakaverkande skärpning av skatteuttaget är
principiellt sett ovillkorligt i den meningen att förbudet skall iakttas
oavsett vad för uppfattning den skattskyldige har i saken. Den omständig-
heten att den skattskyldige inte motsätter sig att nya regler skall tillämpas
retroaktivt innebär inte att skattemyndigheterna kan underlåta att ta
ställning till om en sådan tillämpning är förenlig med retroaktivitetsförbu-
det eller ej. Lagrådet konstaterade vidare att retroaktivitetsförbudet i
princip utgör ett absolut förbud för skattemyndigheterna att tillämpa nya
regler retroaktivt om detta skulle leda till ett högre skatteuttag. Lagrådet
ifrågasatte därför lämpligheten av att — som skett i det då aktuella
förslaget — låta den skattskyldiga avgöra om nya eller äldre regler skulle
tillämpas.
Förslaget i den av Lagrådet diskuterade lagrådsremissen hade, när det
gäller frågan om tidpunkten för ikraftträdandet, i princip samma kon-
struktion som i den nu aktuella lagrådsremissen. Lagrådets resonemang
avsåg den situationen att nya regler föreslogs få retroaktiv tillämpning
och att den skattskyldige, om han så begärde, skulle få tillämpa äldre
regler fram till en viss tidpunkt.
Det förhållandet att den skattskyldige kan medges uppskov om han
tillämpar den i jämförelse med 9-procentsregeln ibland oförmånligare 50-
procentsregeln torde inte påverka frågans bedömning ur retroaktivitets-
synpunkt. Det kan dock konstateras att i de fall en avyttring sker utan att
den skattskyldige avser att begära uppskov är förhållandena i det nu
aktuella ärendet och det som Lagrådet diskuterade i princip identiska.
Redan av det skälet bör regeringen — i enlighet med bestämmelserna i 2
kap. 10 § andra stycket regeringsformen — lämna ett särskilt meddelande
till riksdagen om att ett förslag med angivna innebörd är att vänta.
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen
beslutar att lämna riksdagen ett meddelande om det kommande förslaget
till lagstiftning.
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
92
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid taxering till statlig inkomstskatt kan skattskyldig fysisk person,
som redovisar skattepliktig realisationsvinst hänförlig till en avyttrad villa
eller bostadsrätt (ursprungsbostad), på de villkor och i den omfattning
som anges i denna lag, medges ett avdrag (uppskovsavdrag) om han
förvärvat eller avser att förvärva en ny villa eller bostadsrätt (ersättnings-
bostad) och bosatt sig eller avser att bosätta sig där.
Dödsbo kan medges uppskovsavdrag under de förutsättningar som anges
i 13 §.
2 § Med ursprungsbostad avses privatbostadsfastighet eller bostadsrätt
som är privatbostad enligt 5 § kommunalskattelagen (1928:370) om
bostaden är den skattskyldiges permanentbostad. Bostad i utlandet kan
inte vara ursprungsbostad.
3 § Med permanentbostad avses
1) sådan bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst ett år
närmast före avyttringen eller
2) sådan bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre år av
de senaste fem åren.
Avyttrades ursprungsbostaden senare än ersättningsbostaden förvärva-
des får frågan om den avyttrade bostaden var den skattskyldiges
permanentbostad avgöras med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt
då ersättningsbostaden förvärvades.
Bostad som vid avyttringen ägs av dödsbo kan inte vara permanentbo-
stad.
4 § Uppskovsavdrag medges utan hinder av att sådan egendom som
avses i 2 § inte är permanentbostad om den skattskyldige är bosatt i
bostaden men ännu inte bott där i ett år och
1) egendomen tas i anspråk genom expropriation eller liknande
förfarande eller annars avyttras under sådana förhållanden att tvångsavytt-
ring måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att
avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat eller
2) egendomen avyttras till staten därför att den på grund av flygbuller
inte kan bebos utan påtaglig olägenhet.
5 § Uppskovsavdrag medges endast om realisationsvinsten uppgår till
minst 50 000 kronor. I fall som avses i 4 § medges dock uppskovsavdrag
om vinsten uppgår till minst 10 000 kronor.
6 § Om den skattskyldige tidigast året före det år som ursprungsbo-
staden avyttrades eller senast samma år förvärvat en ersättningsbostad
och bosatt sig där senast den 15 februari året efter det år då ursprungsbo-
staden avyttrades uppgår uppskovsavdraget till ett belopp som motsvarar
den skattepliktiga vinsten under förutsättning att vederlaget för ersätt-
93
ningsbostaden uppgick till minst samma belopp som vederlaget för Prop. 1993/94:45
ursprungsbostaden.
Är förhållandena sådana som avses i första stycket men uppgick
vederlaget för ersättningsbostaden till ett lägre belopp än vederlaget för
ursprungsbostaden, uppgår uppskovsavdraget till ett belopp som
motsvarar så stor del av den skattepliktiga vinsten som vederlaget för
ersättningsbostaden utgör av vederlaget för ursprungsbostaden.
7 § Om den skattskyldige inte har förvärvat en ersättningsbostad senast
under samma år som han avyttrat ursprungsbostaden eller, om så skett,
han inte bosatt sig där senast den 15 februari året efter det år då
ursprungsbostaden avyttrades, uppgår uppskovsavdraget till ett belopp
som motsvarar den skattepliktiga vinsten.
8 § Har uppskovsavdrag medgetts enligt 7 § skall vid den närmast
därefter följande taxeringen ett belopp motsvarande avdraget tas upp som
intäkt av kapital. Detta gäller dock inte om den skattskyldige tidigast året
före det år ursprungsbostaden avyttrades och senast under året därefter
förvärvat en ersättningsbostad och bosatt sig där senast den 15 februari
det andra året efter det år avyttringen skedde och vederlaget för
ersättningsbostaden uppgår till minst samma belopp som vederlaget för
ersättningsbostaden.
Har ersättningsbostad förvärvats och bosättning skett på sätt som anges
i första stycket, men uppgår vederlaget för ersättningsbostaden till ett
lägre belopp än vederlaget för ursprungsbostaden skall ett belopp mot-
svarande uppskovsavdraget minskat med så stor del av detta som veder-
laget för ersättningsbostaden utgör av vederlaget för ursprungbostaden tas
upp som intäkt av kapital.
9 § Har belopp som avses i 8 § tagits upp som intäkt av kapital skall
samtidigt tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot 10 procent av det
återförda beloppet.
10 § Uppgick vederlaget för ersättningsbostaden när den förvärvades
till minst samma belopp som vederlaget för ursprungsbostaden skall om-
kostnadsbeloppet när ersättningsbostaden avyttras minskas med ett belopp
som motsvarar vinsten när ursprungsbostaden avyttrades.
Uppgick vederlaget för ersättningsbostaden när den förvärvades till ett
lägre belopp än vederlaget för ursprungsbostaden skall omkostnadsbelop-
pet när ersättningsbostaden avyttras minskas med ett belopp som mot-
svarar så stor del av vinsten hänförlig till ursprungsbostaden som
vederlaget för ersättningsbostaden utgjorde av vederlaget för ursprungs-
bostaden.
11 § Med ersättningsbostad avses egendom som vid förvärvet utgörs
av småhus med mark som är småhusenhet, småhus på annans mark samt
småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet samt tomt under förutsättning att där uppförs
ett sådant småhus. Med ersättningsbostad avses också bostadsrätt som
innehas av medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av
delägare i bostadsaktiebolag om föreningens eller bolagets verksamhet är
sådan som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
94
12 § Vid beräkning av vederlaget för en bostad skall hänsyn tas till
försäljnings- och inköpsprovision, stämpelskatt och liknande kostnader.
Vid vederlagets beräkning får hänsyn tas till kostnader för ny-, till- och
ombyggnad som lagts ned under tiden mellan förvärvet av en ersättnings-
bostad och den dag då bosättning senast skall ha ägt rum enligt 6 eller
8 §•
Har den skattskyldige på sätt som sägs i 6 § förvärvat en ersättnings-
bostad och bosatt sig där skall på hans begäran 7 § tillämpas som om
någon bosättning inte ägt rum. Vid beräkning av vederlaget får hänsyn
tas till kostnader för ny-, till- och ombyggnad som lagts ned under tiden
mellan förvärvet av ersättningsbostaden och den dag bosättning senast
skall ha ägt rum enligt 8 §.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena gäller inte ersättningsbo-
stad som är bostadsrätt.
13 § Om den skattskyldige avlider innan en ersättningsbostad förvärvats
skall bestämmelserna i denna lag gälla för dödsboet om efterlevande
make eller sambo förvärvar en ersättningsbostad och bosätter sig där och
därigenom uppfyller de villkor i fråga om förvärv av ersättningsbostad
och bosättning som eljest skulle ha gällt för den döde.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om den skattskyldige
avlider innan han bosatt sig i en av honom förvärvad bostad om
efterlevande make eller sambo bosätter sig i bostaden under förutsättning
att bostaden då ägs av dödsboet eller genom arv, testamente eller
bodelning med anledning av makes eller sambos död övergått till den
efterlevande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller endast om förhållan-
dena är sådana att den efterlevande skulle ha uppfyllt bosättningskraven
enligt 3 eller 4 § om denne i stället ägt bostaden vid avyttringen.
14 § Den skattskyldige skall vid taxeringen för det år då vinsten
hänförlig till ursprungsbostaden redovisas framställa ett yrkande om
uppskovsavdrag. Framställs yrkandet av dödsbo och har den efterlevande
på sätt som anges i 13 § förvärvat ersättningsbostad skall denne lämna
sitt medgivande till att egendomen anses som ersättningsbostad. Yrkande
och medgivande skall göras på blankett enligt formulär som Riksskatte-
verket fastställer.
Den som vid beskattningsåret utgång äger en ersättningsbostad skall i
självdeklarationen lämna uppgift om
1. storleken på det belopp som enligt 10 § skall dras ifrån omkostnads-
beloppet när ersättningsbostaden avyttras och
2. ersättningsbostadens beteckning och adress. Har äganderätten till en
ersättningsbostad under beskattningsåret övergått till annan genom arv,
testamente, bodelning med anledning av makes eller sambos död eller
gåva skall i självdeklarationen lämnas de uppgifter som avses i punkt 1
samt uppgift om den nye ägarens namn, adress och personnummer.
Prop. 1993/94:45
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på
95
avyttringar som skett den 8 september 1993 och senare. Prop. 1993/94:45
2. Bestämmelserna i denna lag är inte tillämpliga om vinsten beräknats
enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1993:000) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller om omkostnads-
beloppet vid avyttring av en fastighet beräknats enligt punkt 4 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
96
3 Förslag till Prop. 1993/94:45
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt1
dels att punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall upphöra att gälla,
delsatl 2 § 1 mom., 3 § 1 och 2 mom., 24 § 6 mom., 25 § 8-11 mom.,
26 § 4 och 7-9 mom. samt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall
ha följande lydelse,
dels att det i 26 § skall införas ett nytt moment, 10 mom., av följande
lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
1 mom.2 Bestämmelserna i 3-5, 18-27, 31-34, 41-44, 65 och 66 §§
kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas också vid taxeringen till statlig
inkomstskatt i den mån inte annat följer av denna lag.
I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag
meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestäm-
melser är tillämpliga vid taxeringen till statlig inkomstskatt, skall även
anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar tillämpas.
För juridiska personer utom dödsbon gäller bestämmelserna i fjärde-
åttonde styckena.
Beskattningsåret utgörs av det räkenskapsår som slutat närmast före
taxeringsåret. I fråga om verksamhet på vilken bokföringslagen
(1976:125) inte är tillämplig gäller dock följande. Beskattningsåret får
avse - utom kalenderår - räkenskapsår som omfattar tiden den 1 maj-den
30 april, den 1 juli-den 30 juni, den 1 september-den 31 augusti eller tid
som enligt 12 § andra stycket bokföringslagen medgetts för annan av den
skattskyldige bedriven verksamhet. Har skattskyldig påbörjat eller
upphört med verksamheten eller lagt om räkenskapsåret, skall
räkenskapsåret utgöra beskattningsår utan hinder av att det omfattar
annan tid än tolv månader. Räkenskapsår som utsträcks att omfatta längre
tid än aderton månader skall dock inte i något fall räknas som
beskattningsår. Inte heller skall räkenskapsår som lagts om till annan tid
än kalenderår räknas som beskattningsår i annat fall än då omläggningen
har skett för att få samma räkenskapsår för förvärvskällan i fråga som för
annan av den skattskyldige bedriven verksamhet för vilken brutet
räkenskapsår godtas som beskattningsår.
All inkomst hänförs till samma förvärvskälla.
7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 45
97
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
Till intäkt av näringsverksamhet räknas — utöver vad som följer av
första och andra styckena — löpande kapitalavkastning, vinst
(realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana
förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. samt lotterivinst som inte är
frikallad från beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen.
Ränteutgift och — med den begränsning som anges i 14 mom. — förlust
(realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och
förpliktelser räknas som omkostnad i näringsverksamhet även när detta
inte följer av första och andra styckena. Avdrag medges inte för utgifter
för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri.
Vid beräkning av realisationsvinst
eller realisationsförlust tillämpas —
utöver vad som följer av första
stycket — 25 § 1-8 mom. och 26 §
1-6 mom.
Vid beräkning av realisationsvinst
eller realisationsförlust tillämpas —
utöver vad som följer av första
stycket — 25 § 1-9 och 11 mom.
samt 26 § 1-8 och 10 mom. Vid
tillämpning av 25 § 77 mom. eller
26 § 10 mom. skall dock gälla att
90 procent av en förlust är
avdragsgill.
3 §
7 mom.3 Till intäkt av kapital räknas löpande avkastning, vinster och
annan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är att
hänföra till näringsverksamhet. Till intäkt av kapital hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och
åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed
jämförliga förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av privatbostad,
lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 §
kommunalskattelagen (1928:370),
statligt räntebidrag för bostadsändamål.
Till realisationsvinst hänförs även valutakursvinst på fordringar och
skulder i utländsk valuta.
Med utdelning avses även utbetalning till aktieägare enligt 12 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och 9 kap. 1 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden eller vid
bolagets likvidation. Till utdelning hänförs vidare utbetalning av
fusionsvederlag till aktieägare enligt 14 kap. 6 § aktiebolagslagen och
11 kap. 7 § bankaktiebolagslagen. Som utdelning anses även utbetalning
från utländskt bolag om utbetalningen är jämförlig med sådan utbetalning
från svenskt bolag som avses i första eller andra meningen.
Att utdelning och vinst vid försäljning av aktier i vissa fall skall
hänföras till inkomst av tjänst framgår av 12 mom.
Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som
intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som
98
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
medför att vederlaget eller vinst vid en avyttring i stället skall tas upp
som intäkt av näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om
tillgången hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärde
(avskattning). Tillgången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet
för marknadsvärdet. På den skattskyldiges yrkande sker dock inte
avskattning. I sådant fall behåller tillgången sitt anskaffningsvärde.
Av lagen (1993:000) om
uppskovsavdrag vid byte av bostad
framgår att uppskovsavdrag jämte
särskilt tillägg i vissa fall skall tas
upp som intäkt av kapital.
Till intäkt av kapital räknas inte utdelning, vinst eller annan avkastning
på tillgångar som är hänförliga till pensionssparkonto som avses i 1 kap.
2 § lagen (1993:000) om individuellt pensionssparande. Bestämmelser om
beskattning av tillgångar hänförliga till ett sådant konto finns i lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
2 momf Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för
intäkternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som har varit
bosatt i Sverige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteutgift
och förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av
tillgångar och sådana förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte
annat anges i 31 § femte stycket, allt under förutsättning att avdrag inte
skall göras från intäkt av näringsverksamhet. Avdrag för
realisationsförlust får dock göras av annan fysisk person om
skattskyldighet skulle ha förelegat för realisationsvinst på den avyttrade
egendomen.
Till realisationsförlust hänförs även valutakursförlust på fordringar och
skulder i utländsk valuta.
Avdrag för realisationsförlust
medges med 70 procent av
förlusten, i den mån inte annat
anges i 27 § 5 och 6 mom. eller
29 § 2 mom.
Avdrag för realisationsförlust
medges med 70 procent av
förlusten, i den mån inte annat
anges i 25 § 11 mom., 26 §
10 mom., 27 § 5 och 6 mom. eller
29 § 2 mom.
Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger
1 000 kronor under beskattningsåret.
Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra
liknande insatser i lotteri.
Från intäkt av kapital får avdrag också göras för avgift för
pensionsförsäkring i den omfattning som anges i punkt 6 tredje och sjätte
styckena av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) och
för avdrag i motsvarande omfattning för inbetalning på pensionssparkonto
enligt punkt 7 av nämnda anvisningar.
Av lagen (1993:000) om
uppskovsavdrag vid byte av bostad
framgår att uppskovsavdrag får
göras i vissa fall.
99
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
Avdrag enligt detta moment får inte göras för omkostnader och
förluster avseende tillgångar hänförliga till ett pensionssparkonto.
24 §
6 mom.5 Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående
person egendom till företaget, skall vid vinstberäkningen vederlaget tas
upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens
marknadsvärde. Av punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370) framgår att överskjutande del av
vederlaget skall beskattas som intäkt
Vad som sägs i första stycket
gäller inte när hela vederlaget
enligt det där angivna lagrummet
skall beskattas som intäkt av tjänst.
I sådana fall skall avyttringen inte
till någon del beaktas vid beräkning
av överlåtarens inkomst av kapital.
Vid avyttring som avses i första
stycket får vinsten inte beräknas
enligt 25 § 9 mom. eller 26 § 7
mom. Vad nu sagts gäller dock inte
om den avyttrade egendomen helt
eller till huvudsaklig del skall
användas i företagets näringsverk-
samhet.
Skattemyndigheten får om
synnerliga skäl föreligger efter
ansökan medge undantag från
bestämmelserna i tredje stycket.
Skattemyndighetens beslut får över-
klagas hos riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.
25
8 mom.6 Avyttras en fastighet
som har förvärvats som ersättning
för en annan fastighet och medgavs
uppskov med beskattningen av
realisationsvinst som uppkom när
denna fastighet avyttrades, skall
omkostnadsbeloppet minskas i
motsvarande mån.
av tjänst.
Vad som sägs i första stycket
gäller inte när hela vederlaget
enligt punkt 14 tredje stycket av
anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen skall beskattas som
intäkt av tjänst. I sådana fall skall
avyttringen inte till någon del
beaktas vid beräkning av överlåta-
rens inkomst av kapital.
§
8 mom. Avyttras en fastighet
som har förvärvats som ersättning
för en annan fastighet och har
uppskov medgetts enligt lagen
(1978:970) om uppskov med
beskattning av realisationsvinst,
skall omkostnadsbeloppet minskas
i motsvarande mån.
Av lagen (1993:000) om upp-
skovsavdrag vid byte av bostad
framgår att vid avyttring av en
fastighet som är ersättningsbostad
skall omkostnadsbeloppet minskas
100
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
9 mom.6 Vinst när fysisk per-
son avyttrar sådan privatbos-
tadsfastighet som omfattar hans
permanentbostad får beräknas till
30 procent av vederlaget för fas-
tigheten. Som permanentbostad
räknas sådan privatbostad där den
skattskyldige varit bosatt under
minst ett år närmast före avytt-
ringen under förutsättning att han
inte dessförinnan innehaft bostaden
mer än ett år utan att vara bosatt
där samt att han erlade ett mark-
nadsmässigt vederlag vid förvärvet.
Som permanentbostad räknas dock
alltid sådan privatbostad där den
skattskyldige varit bosatt under
minst tre år av de senaste fem
åren.
Vinst när fysisk person och
dödsbo avyttrar annan privat-
bostadsfastighet än nu sagts får
beräknas till 60 procent av veder-
laget för den avyttrade egendomen.
Vinst vid avyttring av näringsfas-
tighet får beräknas genom att ett
belopp motsvarande 90 procent av
vederlaget för fastigheten minskas
med värdeminskningsavdrag m.m.
som tagits upp till beskattning
enligt bestämmelserna i punkt 5 av
anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370).
För privatbostadsfastighet som
under den skattskyldiges innehav
varit näringsfastighet under något
av de tre närmaste åren före
avyttringstillfället skall i stället för
vad som stadgas i första och tredje
styckena gälla att vinsten får
beräknas med tillämpning av fjärde
stycket.
10 mom* Vinst vid avyttring
av privatbostadsfastighet får alltid
beräknas till 30 procent av
vederlaget för den avyttrade
fastigheten om
1) fastigheten tagits i anspråk
genom expropriation eller liknande
förfarande eller annars avyttrats
under sådana förhållanden att
på sätt som där anges.
9 mom. Har en fastighet
förvärvats före år 1952 skall den
anses förvärvad den 1 januari
1952. Ingångsvärdet skall därvid
anses utgöra 150 procent av
fastighetens taxeringsvärde för år
1952. Hänsyn skall vid
vinstberäkningen inte tas till
kostnader och avdrag som belöper
på tid före år 1952. Det vid
förvärvet erlagda vederlaget för
fastigheten får dock användas som
ingångsvärde om den skattskyldige
kan visa att köpeskillingen
överstigit 150 procent av
taxeringsvärdet för år 1952. Fanns
taxeringsvärde inte åsatt för år
1952 får motsvarande värde
uppskattas med ledning av
taxeringsvärdet för den fastighet, i
vilken den avyttrade egendomen
ingått, eller det närmast därefter
åsatta taxeringsvärdet.
8 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 45
101
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.1993/94:45
tvångsavyttring måste anses vara
för handen och det inte skäligen
kan antas att avyttringen skulle ha
ägt rum även om tvång inte
förelegat,
2) avyttringen av en fastighet
utgör ett led i åtgärder för
jordbrukets eller skogsbrukets yttre
rationalisering samt om
3) fastigheten avyttrats till staten
därför att fastigheten på grund av
flygbuller inte kan bebos utan
påtaglig olägenhet.
Detsamma gäller om den
skattskyldige fått engångsersättning
för inskränkning i förfoganderätten
till sin fastighet enligt naturvårds-
lagen (1964:822) eller för motsva-
rande inskränkningar enligt andra
författningar.
11 mom.9 Från vinst vid
avyttring av en näringsfastighet,
beräknad enligt bestämmelserna i
1-/0 mom., skall för fysisk person
och dödsbo dras av ett belopp
motsvarande det underskott som
för det år fastigheten avyttrats
redovisas i den förvärvskälla vartill
fastigheten varit att hänföra.
Avdraget får inte överstiga vinsten
före avdraget.
10 mom. Från vinst vid
avyttring av en näringsfastighet,
beräknad enligt bestämmelserna i
1-9 mom., skall för fysisk person
och dödsbo dras av ett belopp
motsvarande det underskott som
för det år fastigheten avyttrats
redovisas i den förvärvskälla vartill
fastigheten varit att hänföra.
Avdraget får inte överstiga vinsten
före avdraget.
11 mom. Vid avyttring av
privatbostadsfastighet är 50 pro-
cent av vinsten skattepliktig. År
den avyttrade egendomen närings-
fastighet är 90 procent av vinsten
skattepliktig. Uppkommer förlust är
i förra fallet 50 procent och i det
senare 63 procent av förlusten
avdragsgill.
26 §
4 mom.10 Har bostadsrätten förvärvats genom upplåtelse från
bostadsrättsföreningen, skall den i upplåtelseavtalet angivna insatsen anses
som köpeskilling. Särskilda avgifter som har betalats till föreningen i
samband med förvärv av en bostadsrätt (upplåtelse- och inträdesavgifter)
skall också räknas in i ingångsvärdet. Har insatsen för lägenheten satts
ned efter det att bostadsrätten har förvärvats, skall ingångsvärdet
reduceras med det belopp som har återbetalats på grund av nedsättningen.
Kapitaltillskott — utöver insats Kapitaltillskott — utöver insats
enligt första stycket — som under enligt första stycket — som under
102
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
innehavet har lämnats till bostads-
rättsföreningen får räknas in i
omkostnadsbeloppet endast om
tillskotten har varit avsedda att
användas av föreningen för amorte-
ring av lån eller för finansiering av
förbättringsarbeten på fastigheten.
Tillskotten för amorteringar skall
anses ha uppgått till ett belopp
motsvarande bostadsrättens andel
av de amorteringar som föreningen
har gjort under innehavet. Om
föreningen har finansierat amorte-
ring av ett lån genom upptagande
av ett nytt lån medräknas inte den
amorteringen vid beräkningen av
kapitaltillskott som skall ingå i om-
kostnadsbeloppet. Beräkningen av
tillskotten för amorteringar som
belöper på bostadsrätten sker med
tillämpning av andelsförhållandena
vid avyttringstidpunkten. För att ett
tillskott för finansiering av förbätt-
ringsarbeten skall få beaktas ford-
ras att tillskottet har använts för ett
bestämt förbättringsarbete och att
tillskott som bostadsrättshavarna
har lämnat för arbetet i fråga sam-
manlagt har uppgått till minst
3 000 kronor multiplicerat med
antalet deltagande bostadsrätter.
Vid vinstberäkningen får hänsyn
inte tas till kapitaltillskott som skett
före år 1974.
7 mom." Vinst när fysisk
person avyttrar sådan bostadsrätt
som med tillämpning av 25 §
9 mom. andra stycket skall anses
avse hans permanentbostad får
beräknas till 30 procent av
vederlaget för bostadsrätten. Vinst
när fysisk person eller dödsbo
avyttrar bostadsrätt avseende
annan privatbostad får beräknas
till 60 procent av vederlaget för
bostadsrätten.
innehavet har lämnats till bostads-
rättsföreningen får räknas in i
omkostnadsbeloppet endast om
tillskotten har varit avsedda att
användas av föreningen för amorte-
ring av lån eller för finansiering av
förbättringsarbeten på fastigheten.
Tillskotten för amorteringar skall
anses ha uppgått till ett belopp
motsvarande bostadsrättens andel
av de amorteringar som föreningen
har gjort under innehavet. Om
föreningen har finansierat amorte-
ring av ett lån genom upptagande
av ett nytt lån medräknas inte den
amorteringen vid beräkningen av
kapitaltillskott som skall ingå i om-
kostnadsbeloppet. Beräkningen av
tillskotten för amorteringar som
belöper på bostadsrätten sker med
tillämpning av andelsförhållandena
vid avyttringstidpunkten. För att ett
tillskott för finansiering av förbätt-
ringsarbeten skall få beaktas ford-
ras att tillskottet har använts för ett
bestämt förbättringsarbete och att
tillskott som bostadsrättshavarna
har lämnat för arbetet i fråga sam-
manlagt har uppgått till minst
3 000 kronor multiplicerat med
antalet deltagande bostadsrätter.
7 mom. Har en bostadsrätt
förvärvats före år 1974 skall den
anses förvärvad den 1 januari
1974. Ingångsvärdet skall därvid
anses utgöra 150 procent av
bostadsrättens andel av
bostadsrättsföreningens behållna
förmögenhet nämnda dag,
beräknad med utgångspunkt i
taxeringsvärdet för år 1974 på
föreningens fastighet och med
hänsyn till föreningens övriga
tillgångar och skulderna enligt
bokslutet för det räkenskapsår som
har avslutats närmast före
ingången av år 1974. Hänsyn får
vid vinstberäkningen inte tas till
kostnader och avdrag som belöper
103
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
Vinst vid avyttring av bostadsrätt
som inte är privatbostad får
beräknas till 90 procent av
vederlaget för bostadsrätten.
För privatbostad som under den
skattskyldiges innehav varit att
hänföra till näringsverksamhet
under något av de tre närmaste
åren före avyttringstillfället skall i
stället för vad som stadgas i första
stycket gälla att vinsten får
beräknas med tillämpning av andra
stycket.
8 mom.'2 Vinst vid avyttring
av privatbostad under sådana
omständigheter som avses i 25 §
10 mom. får alltid beräknas till 30
procent av vederlaget för den
avyttrade bostadsrätten.
9 mom.'3 Från vinst vid
avyttring av en bostadsrätt som inte
är privatbostad, beräknad enligt
bestämmelserna i 1-8 mom., skall
för fysisk person och dödsbo dras
av ett belopp motsvarande det
underskott som för det år bostads-
rätten avyttrats redovisas i den
förvärvskälla vartill bostadsrätten
varit att hänföra. Vad nu sagts
gäller inte i den mån underskottet
tagits i anspråk för sådant avdrag
som avses i 25 § 11 mom. Avdra-
på tid före år 1974. Det vid
förvärvet erlagda vederlaget får
dock tas upp som ingångsvärde,
om den skattskyldige kan visa att
det överstiger 150 procent av
andelen i föreningens behållna
förmögenhet den 1 januari 1974.
Vid bestämningen av vederlaget
skall i detta fall bortses från om
medel vid förvärvet av lägenheten
fanns innestående på inre
reparationsfond eller någon annan
inom föreningen bildad fond, som
var avsedd för reparation och
underhåll av upplåtna lägenheter.
Fanns taxeringsvärde inte åsatt för
år 1974 får motsvarande värde
uppskattas med ledning av det
närmast därefter åsatta
taxeringsvärdet.
8 m o m. Av lagen (1993:000)
om uppskovsavdrag vid byte av
bostad framgår att vid avyttring av
en bostadsrätt som är ersättnings-
bostad skall omkostnadsbeloppet
minskas på sätt som där anges.
9 mom. Från vinst vid
avyttring av en bostadsrätt som inte
är privatbostad, beräknad enligt
bestämmelserna i 1-8 mom., skall
för fysisk person och dödsbo dras
av ett belopp motsvarande det
underskott som för det år bostads-
rätten avyttrats redovisas i den
förvärvskälla vartill bostadsrätten
varit att hänföra. Vad nu sagts
gäller inte i den mån underskottet
tagits i anspråk för sådant avdrag
som avses i 25 § 10 mom. Avdra-
104
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
get får inte överstiga vinsten före get får inte överstiga vinsten före
avdraget. avdraget.
10 mom. Vid avyttring av
bostadsrätt som är privatbostad är
50 procent av vinsten skattepliktig.
Är bostadsrätten inte privatbostad
är 90 procent av vinsten
skattepliktig. Uppkommer förlust är
i förra fallet 50 procent och i det
senare 63 procent av förlusten
avdragsgill.
4.14 Avyttras fastighet före utgången av år 1999 får — i andra fall än när
delägare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag eller delägare
närstående person avyttrar fastighet till företaget — omkostnadsbeloppet
beräknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om
avyttringen skett den 31 december 1990 ökas med i 25 § 4 mom. avsedda
förbättringskostnader m.m. som lagts ned på fastigheten under tiden
mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid tillämpning av
punkterna 6 a och 6 b av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen
(1928:370) i deras lydelse intill den 1 juli 1990 skall dock följande gälla.
a) Ingångsvärde samt förbättringskostnader och därmed likställda
belopp för vilka avdrag får ske räknas om med hänsyn till prisutveck-
lingen från det åttonde året efter det år då fastigheten förvärvades
respektive kostnaden lades ned.
b) Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärdet visst år skall
omräkningen ske med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året
efter sistnämnda år.
c) Värdeminskningsavdrag som belöper på det år som den kostnad
vartill avdraget hänför sig lades ned eller på något av de sju följande åren
räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter det
år kostnaden lades ned.
d) Tidigareläggning får inte ske med mer än åtta år.
e) Tidigareläggning får ske endast i fråga om den del av ingångsvärde
och förbättringskostnader för ersättningsfastigheten som inte överstiger
ett belopp motsvarande vederlaget vid avyttringen av den ursprungliga
fastigheten minskat med förbättringskostnader som under den skat-
tskyldiges innehav har lagts ned på denna fastighet under det år då
fastigheten avyttrades eller under något av de sju närmast föregående
åren. Sådan minskning med hänsyn till förbättringskostnader på den
ursprungliga fastigheten skall dock ske endast för år då de nedlagda kost-
105
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:45
naderna har överstigit tio procent av vederlaget vid avyttringen av denna
fastighet.
f) Tidigareläggning får — om ersättningsfastigheten förvärvats före
förvärvet av den ursprungliga fastigheten eller tidigare än åtta år före
avyttringen av den ursprungliga fastigheten — inte leda till att ersättnings-
fastigheten anses förvärvad före avyttringen av nämnda fastighet.
Beräknas omkostnadsbeloppet
enligt bestämmelserna i första
stycket skall sådan kvotering av
vinsten som avses i 25 § 77 mom.
ej ske.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas — med
undantag för bestämmelserna om avdrag för förluster i 2 § 1 mom. sista
stycket, 25 § 11 mom. och 26 § 10 mom. — på avyttringar som skett den
8 september 1993 och senare. Reglerna om avdrag för förluster i nämnda
lagrum tillämpas på avyttringar som sker den 1 juli 1994 och senare.
2. Avyttras fastighet eller bostadsrätt under tiden den 8 september 1993
- den 30 juni 1994 skall, i stället för vad som stadgas i punkt 1,
bestämmelserna i deras lydelse intill den 1 januari 1994 tillämpas om den
skattskyldige yrkar det.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2Senaste lydelse 1990:651.
^Lydelse enligt prop. 1992/93:187.
4Lydelse enligt prop. 1992/93:187.
5Senaste lydelse 1991:181.
6Senaste lydelse 1990:651.
^Senaste lydelse 1990:651.
8Senaste lydelse 1990:651.
9Senaste lydelse 1990:1422.
’°Senaste lydelse 1991:1855.
''Senaste lydelse 1991:1855.
2Senaste lydelse 1991:1855.
’3Senaste lydelse 1990:1422.
l4Senaste lydelse 1990:651.
106
Bilaga 3 Prop. 1993/94:45
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-09-24
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, justitierådet Johan
Munck, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 2 september 1993, varvid
statsrådet Bo Lundgren varit föredragande, har regeringen för Lagrådets
yttrande överlämnat förslag till lag om uppskovsavdrag vid byte av
bostad, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Per Sjöblom.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
De remitterade förslagen innefattar enligt Lagrådets mening en väl
genomarbetad lösning av en komplicerad beskattningsfråga. Den bärande
principen - att innehav av flera bostäder efter varandra så långt möjligt
skall behandlas som ett enda innehav såvitt gäller frågan om realisations-
vinstskatt - får anses konsekvent genomförd, låt vara att vid en reglering
av detta slag gränsfall alltid kan uppkomma. Som en nackdel kan man
möjligen se det förhållandet att de s.k. takreglerna för villor och
bostadsrätter avskaffas och ersätts med en reglering som bygger på en
beskattning av den konventionellt beräknade vinsten, något som
otvivelaktigt leder till vissa ökade komplikationer både för de skattskyl-
diga och för skattemyndigheterna. En annan lösning skulle emellertid
uppenbarligen ha varit svår att förena med den grundläggande inrikt-
ningen av förslaget.
Förslaget till lag om uppskovsavdrag vid byte av bostad
Lagrådet har vid sin granskning funnit att förslaget bör ändras i vissa
delar. Ändringarna är i huvudsak av formell natur. Lagrådets
författningsförslag framgår av en till detta protokoll fogad bilaga.
Följande punkter i Lagrådets förslag förtjänar att kommenteras särskilt.
1 §
Som en förutsättning för medgivande av uppskovsavdrag anges i denna
paragraf att den skattskyldige skall redovisa skattepliktig realisationsvinst
hänförlig till en avyttrad villa eller bostadsrätt (ursprungsbostad) och att
107
han skall ha förvärvat eller avse att förvärva en ny villa eller bostadsrätt Prop. 1993/94:45
(ersättningsbostad) och bosatt sig eller avse att bosätta sig där. Uttrycket
"villa eller bostadsrätt" på dessa båda ställen blir med hänsyn till
innehållet i de följande paragraferna inte fullt adekvat och kan leda till
missförstånd. En precisering av detta slag är ej heller nödvändig redan
i förevarande paragraf, eftersom det av denna framgår att rätt till
uppskovsavdrag föreligger endast på de villkor och i den omfattning som
anges i lagen. Lagrådet föreslår att det citerade uttrycket på båda ställena
ersätts med ”bostad".
Regleringen i paragrafen torde få till följd att den skattskyldige, om
han inte redan när han framställer ett yrkande om uppskovsavdrag
förvärvat någon ersättningsbostad, har att intyga att han har för avsikt att
göra detta. Subjektiva omständigheter av detta slag är erfarenhetsmässigt
vanskliga att kontrollera och dokumentera. Till detta kommer att det i
många av de praktiska fall som lagen tar sikte på kan vara svårt för den
skattskyldige att vid den tidpunkt då yrkandet om uppskovsavdrag skall
framställas överblicka sina framtida bostadsförhållanden. Huruvida han
får möjlighet att under året förvärva en villa eller en bostadsrätt eller
måste lösa bostadsfrågan på annat sätt kan vara beroende av omständig-
heter utom hans kontroll med anknytning till exempelvis ar-
betsmarknadsförhållandena eller marknadssituationen på den ort som han
avser att flytta till.
Mot denna bakgrund skulle det kunna ifrågasättas om det är nödvändigt
att göra det till ett villkor för uppskovsavdrag att den skattskyldige avser
att förvärva en ersättningsbostad av sådan beskaffenhet som anges i
lagförslaget. Detta gäller särskilt med hänsyn till att lagförslagets
konstruktion innebär att uppskovsavdraget under alla förhållanden skall
återföras till beskattning, om den skattskyldige inte uppfyller up-
pskovsvillkoren vid taxeringen för året efter det år då ursprungsbostaden
avyttrades, och att den skattskyldige i sådant fall dessutom skall påföras
ett särskilt tillägg.
Häremot kan emellertid anföras att om den som avyttrat en
ursprungsbostad skulle tilläggas en ovillkorlig rätt att få göra upp-
skovsavdrag, detta skulle kunna missbrukas t.ex. i det fallet att den
skattskyldige avser att flytta utomlands eller kanske redan har gjort det
när yrkandet om uppskovsavdrag framställs. Den i 1 § valda regleringen
synes därför få godtas. Med hänsyn till lagförslagets syfte torde kravet
på avsikt få uppfattas så att rätt till uppskovsavdrag föreligger även om
den skattskyldige vid tidpunkten för yrkandet inte har underlag för att
bedöma utsikterna att förvärva en ersättningsbostad men räknar med
möjligheten att kunna göra detta. Det ligger också i sakens natur att
skattemyndigheten normalt saknar anledning att avkräva den skattskyldige
dokumentation i fall då han uppger sig ha för avsikt att förvärva en
ersättningsbostad och att straffansvar enligt skattebrottslagen (1971:69)
eller skattetillägg endast under särpräglade förhållanden skulle kunna
tänkas aktualiseras på den grunden att en sådan uppgift befinnes vara
oriktig.
108
2 §
Enligt paragrafen skall med ursprungsbostad avses privatbostadsfastighet
eller bostadsrätt som är privatbostad enligt 5 § kommunalskattelagen
(1928:370). Paragrafen avses emellertid enligt specialmotiveringen ta
sikte även på egendom som innehas av medlem i bostadsförening eller av
delägare i bostadsaktiebolag, förutsatt att föreningens eller bolagets
verksamhet är sådan som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Paragrafen bör jämkas så att detta framgår av lydelsen.
H §
I 2 § anges att bostad i utlandet inte kan vara ursprungsbostad. Detsamma
är enligt den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.2.) avsett att gälla i
fråga om ersättningsbostad. I konsekvens med regleringen i 2 § bör i
förevarande paragraf anges att bostad i utlandet inte kan vara
ersättningsbostad.
I andra meningen av paragrafen bör "bostadsrätt" ersättas med "bostad"
för att den avsedda innebörden skall framgå (jfr. vad som uttalats ovan
vid 2 §).
12 §
Genom tredje stycket tilläggs den skattskyldige rätt att - trots att han
förvärvat en ersättningsbostad och bosatt sig där på sätt som anges i 6 § -
begära att nämnda paragraf inte skall tillämpas utan att i stället 7 § skall
tillämpas såsom om någon bosättning inte hade ägt rum. Kostnaderna för
ny-, till- eller ombyggnad från tiden mellan förvärvet och den sista dagen
för bosättning enligt 8 § kan nämligen då beaktas vid beräkningen av
vederlaget för ersättningsbostaden. I konsekvens med regleringen i 1 §
torde såsom en förutsättning för den skattskyldiges rätt att utverka
tillämpning av 7 § i här avsett fall böra anges att han efter den senaste
dag för bosättning som anges i 6 § har lagt ned eller avser att lägga ned
kostnader för ny-, till- eller ombyggnad. Vad Lagrådet vid 1 § har angett
i fråga om tolkningen av kravet på avsikt hos den skattskyldige har
tillämpning även på denna situation.
14 §
I första stycket första meningen anges att den skattskyldige skall
framställa ett yrkande om uppskovsavdrag. När det gäller avdrag i övrigt
som kan medges vid inkomsttaxeringen föreskrivs inte särskilt i
skattelagstiftningen att den skattskyldige skall framställa yrkande om
sådana avdrag. Något behov av att just för detta fall uttryckligen
föreskriva att ett yrkande om avdrag skall framställas synes inte
föreligga. Den angivna bestämmelsen bör därför utgå.
Prop. 1993/94:45
109
För att andra meningen i första stycket inte skall kunna uppfattas som Prop. 1993/94:45
om den innebär en skyldighet för den efterlevande att i det fall som
regleras i meningen lämna sitt medgivande till att egendomen anses som
ersättningsbostad bör bestämmelsen omformuleras. Den efterlevandes
medgivande bör i stället uttryckligen anges utgöra en förutsättning för att
yrkandet om uppskovsavdrag skall kunna bifallas.
I första stycket föreskrivs också att yrkande och medgivande skall
göras på blankett enligt formulär som Riksskatteverket fastställer. Det
faller inom regeringens kompetens att förskriva vilken myndighet som
skall fastställa formulär till en sådan blankett. Någon föreskrift om att
Riksskatteverket skall göra detta bör därför inte tas in i lagen.
Bestämmelserna i paragrafens andra stycke om de uppgifter som skall
lämnas i självdeklarationen bör flyttas till lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter, i vilken de systematiskt hör hemma.
Förslaget till lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt
25 § 9 mom.
I momentet finns en bestämmelse om att vid vinstberäkningen hänsyn inte
skall tas till kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1952. I
specialmotiveringen uttalas att detta skall gälla både då enligt vad som
anges i momentet ingångsvärdet skall beräknas med utgångspunkt i
taxeringsvärdet och då det skall beräknas till det vid förvärvet erlagda
vederlaget för fastigheten. Denna avsikt framgår tydligare av lagtexten
om bestämmelsen tas in som en sista mening i momentet.
26 § 7 mom.
I momentet finns en bestämmelse som i fråga om bostadsrätter motsvarar
den bestämmelse i 25 § 9 mom. som behandlats ovan. På de skäl som
anförts i fråga om sistnämnda moment bör bestämmelsen i förtydligande
syfte placeras som en sista mening i momentet.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.
Vid protokollet
Justeras
110
Bilaga
till
lagrådets
protokoll
1993-09-24
Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Vid taxering till statlig inkomstskatt kan skattskyldig fysisk person, som
redovisar skattepliktig realisationsvinst hänförlig till en bostad
(ursprungsbostad), på de villkor och i den omfattning som anges i denna
lag, medges ett uppskovsavdrag om han förvärvat eller avser att förvärva
en ny bostad (ersättningsbostad) och bosatt sig eller avser att bosätta sig
där.
Dödsbo kan medges uppskovsavdrag under de förutsättningar som
anges i 13 §.
2 §
Med ursprungsbostad avses privatbostad enligt 5 § kommunalskattelagen
(1928:370) om bostaden är den skattskyldiges permanentbostad. Bostad
i utlandet kan inte vara ursprungsbostad.
3 §
Med permanentbostad avses
1) sådan bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst ett år
närmast före avyttringen eller
2) sådan bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre år av
de senaste fem åren.
Avyttrades ursprungsbostaden senare än då ersättningsbostaden
förvärvades skall, om den skattskyldige begär det, frågan om den
avyttrade bostaden var den skattskyldiges permanentbostad avgöras med
hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då ersättningsbostaden
förvärvades.
Bostad som vid avyttringen ägs av dödsbo kan inte vara permanentbo-
stad.
Prop. 1993/94:45
111
4 §
Med ursprungsbostad avses också privatbostad enligt 5 § kommunalskat-
telagen (1928:370) utan hinder av att den inte är permanentbostad om den
skattskyldige är bosatt i bostaden men ännu inte bott där i ett år och 1)
egendomen tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande
eller annars avyttras under sådana förhållanden att tvångsavyttring måste
anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att avyttringen
skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat eller
2) egendomen avyttras till staten därför att den på grund av flygbuller
inte kan bebos utan påtaglig olägenhet.
5 §
Prop. 1993/94:45
6 §
Om den skattskyldige har förvärvat en ersättningsbostad det år under
vilket ursprungsbostaden avyttrades eller året före det året och bosatt sig
där senast den 15 februari året efter det år då ursprungsbostaden
avyttrades uppgår uppskovsavdraget
1) i det fall vederlaget för ersättningsbostaden uppgick till minst samma
belopp som vederlaget vid avyttringen av ursprungsbostaden, till ett
belopp som motsvarar den skattepliktiga vinsten, och
2) i annat fall, till ett belopp som motsvarar så stor del av den
skattepliktiga vinsten som vederlaget för ersättningsbostaden utgör av
vederlaget för ursprungsbostaden.
7 §
Om den skattskyldige inte har förvärvat en ersättningsbostad senast
under samma år som han avyttrat ursprungsbostaden uppgår
uppskovsavdraget till ett belopp som motsvarar den skattepliktiga vinsten.
Detsamma gäller om han har förvärvat en ersättningsbostad senast under
samma år som han avyttrat ursprungsbostaden men inte bosatt sig där
senast den 15 februari året efter det år då ursprungsbostaden avyttrades.
8 §
Har uppskovsavdrag medgetts enligt 7 § skall vid den närmast därefter
följande taxeringen ett belopp motsvarande avdraget tas upp som intäkt
av kapital, om inte annat följer av andra stycket.
Om den skattskyldige tidigast året före det år under vilket
ursprungsbostaden avyttrades och senast under året efter det år då
avyttringen skedde förvärvat en ersättningsbostad och bosatt sig där
senast den 15 februari andra året efter det år då avyttringen skedde skall
112
1) i det fall vederlaget för ersättningsbostaden uppgår till minst samma Prop. 1993/94:45
belopp som vederlaget vid avyttringen av ursprungsbostaden, ingen del
av ett belopp motsvarande uppskovsavdraget tas upp som intäkt av
kapital, och
2) i annat fall, ett belopp motsvarande uppskovsavdraget minskat med
så stor del av detta som vederlaget för ersättningsbostaden utgör av
vederlaget för ursprungsbostaden tas upp som intäkt av kapital.
9 §
Har belopp som avses i 8 § tagits upp som intäkt av kapital skall som
sådan intäkt samtidigt tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot 10
procent av beloppet.
10 §
Uppgick vederlaget för ersättningsbostaden när den förvärvades till minst
samma belopp som vederlaget vid avyttringen av ursprungsbostaden skall
omkostnadsbeloppet, när ersättningsbostaden avyttras, minskas med ett
belopp som motsvarar vinsten när ursprungsbostaden avyttrades.
Uppgick vederlaget för ersättningsbostaden när den förvärvades till ett
lägre belopp än vederlaget för ursprungsbostaden skall omkostnadsbelop-
pet när ersättningsbostaden avyttras minskas med ett belopp som
motsvarar så stor del av vinsten hänförlig till ursprungsbostaden som
vederlaget för ersättningsbostaden utgjorde av vederlaget för ursprungs-
bostaden.
11 §
Med ersättningsbostad avses egendom som vid förvärvet utgörs av
småhus med mark som är småhusenhet, småhus på annans mark samt
småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet samt tomt under förutsättning att där uppförs
ett sådant småhus. Med ersättningsbostad avses också bostad som innehas
av medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare
i bostadsaktiebolag om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan
som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Bostad
i utlandet kan inte vara ursprungsbostad.
12 §
Vid beräkning av vederlaget för en bostad skall hänsyn tas till försälj-
nings- och inköpsprovision, stämpelskatt och liknande kostnader.
Vid vederlagets beräkning får hänsyn tas till kostnader för ny-, till-
eller ombyggnad som lagts ned under tiden mellan förvärvet av en
ersättningsbostad och den dag då bosättning senast skall ha ägt rum enligt
6 eller 8 §.
113
Har den skattskyldige på sätt som sägs i 6 § förvärvat en ersättningsbo- Prop. 1993/94:45
stad och bosatt sig där skall på hans begäran 7 § tillämpas under
förutsättning att den skattskyldige har lagt ned eller avser att lägga ned
kostnader för ny-, till- eller ombyggnad under tiden mellan den dag då
bosättning senast skall ha ägt rum enligt 6 § och den dag då bosättning
senast skall ha ägt rum enligt 8 §.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena gäller endast ersättningsbo-
stad som är fastighet.
13 §
Om den skattskyldige har avyttrat en ursprungsbostad men avlider innan
en ersättningsbostad förvärvats skall bestämmelserna i denna lag gälla för
dödsboet om efterlevande make eller sambo uppfyller de villkor i fråga
om förvärv av ersättningsbostad och bosättning som eljest skulle ha gällt
för den döde.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om den skattskyldige
avlider innan han bosatt sig i en av honom förvärvad bostad, om
efterlevande make eller sambo bosätter sig i bostaden under förutsättning
att bostaden då ägs av dödsboet eller genom arv, testamente eller
bodelning med anledning av makes eller sambos död övergått till den
efterlevande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller endast om förhållan-
dena är sådana att den efterlevande skulle ha uppfyllt bosättningskraven
enligt 3 eller 4 § om denna i stället ägt bostaden vid avyttringen.
14 §
Framställer dödsbo yrkande om uppskovsavdrag och har den efterlevande
på sätt som anges i 13 § förvärvat ersättningsbostad krävs för bifall till
yrkandet att denne lämnar medgivande till att egendomen anses som
ersättningsbostad.
Yrkande om uppskovsavdrag och medgivande enligt första stycket skall
göras på blankett enligt fastställt formulär.
1. Denna lag träder i kraft —
2. Bestämmelserna i denna lag
114
Prop. 1993/94:45
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993
Närvarande: Statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Regeringen beslutar proposition 1993/94:45 om uppskovsregler vid
bostadsbyten, m.m.
115
gotab 45065, Stockholm 1993