Postlag och en förändrad verk-
samhetsform för Postverket, m.m.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 38
Prop.
1993/94:38
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 oktober 1993
Carl Bildt
Alf Svensson
(Kommunikationsdepartementet)
I propositionen läggs fram förslag till en postlag och en förändrad
verksamhetsform för Postverket. I sistnämnda hänseende föreslås att
regeringen ges bemyndigande att ombilda Postverket till aktiebolag -
Posten Aktiebolag (Posten AB). I propositionen lämnas också vissa andra
förslag till lagändringar som sammanhänger med införandet av en postlag
och bolagiseringen av Postverket.
Förslaget till postlag har till syfte att i lag fastställa grunden för den
omfattning av post- och kassaservice som skall tillhandahållas allmän-
heten. Postlagen skall vidare ge staten förutsättningar att på en öppen
marknad för postverksamhet följa upp verksamheten så att de politiska
målen för post- och kassaservicen kan uppfyllas.
I lagen föreslås vidare vissa centrala bestämmelser för postverksamhet
som motiveras av skyddet för den personliga integriteten, bl.a. regler om
hanteringen av obeställbara brev, tystnadsplikt och ansvarighet vid
postbefordran.
I anslutning till förslaget till postlag föreslås ändringar i sekretesslagen
som främst hänger samman med att en myndighet föreslås överta
hanteringen av obeställbara brev.
Ändringar i exempelvis val- och tullagstiftningen gör det möjligt att
överlämna vissa uppgifter som innefattar myndighetsutövning till ett
postbefordringsföretag. Posten AB avses bl.a. medverka vid röstning på
postkontor och vid tullkontroll.
I propositionen redovisas hur bolagiseringen av Postverket är avsedd Prop. 1993/94:38
att genomföras. Postverkets verksamhet med tillgångar och skulder
överfors till Posten AB i princip i utbyte mot aktier i Posten AB. Staten
kommer att inneha samtliga aktier i Posten AB. En redogörelse lämnas
för skilda överväganden infor bolagiseringen avseende konstitutionella
aspekter, såsom styrning och kontroll av det nya bolaget. Information
lämnas även om det blivande Posten AB:s organisation samt om målsätt-
ning och inriktning för verksamheten inom koncernen. Huvudinriktningen
för verksamheten skall enligt förslaget oförändrat vara att erbjuda post-
och kassaservice åt företag, organisationer och privatpersoner på den
svenska marknaden.
I anslutning till förslaget om förändring av Postverkets verksamhets-
form föreslås att regeringen träffar avtal med Posten AB om begräns-
ningar av bolagets rätt att höja privatpersoners avgifter for brev-
befordran. Regeringen föreslår också åtgärder för att mildra effekterna
för ideella föreningar till följd av att befordran av brev blir mervärdes-
skattepliktig. Vidare lämnas förslag om hur särskilda samhällsåtaganden
inom postverksamheten, såsom totalförsvarets behov av postbefordran,
handikappades behov av grundläggande post- och kassaservice samt
befordran av blindskriftsförsändelser skall genomföras och finansieras.
1 Förslag till riksdagsbeslut........................ 9
2 Lagtext.................................. 11
2.1 Förslag till Postlag....................... 11
2.2 Förslag till Lag om ändring i sekretess-
lagen (1980:100)........................ 16
2.3 Förslag till Lag om ändring i luftfarts-
lagen (1957:297)........................ 22
2.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling................. 23
2.5 Förslag till Lag om ändring i delgivnings-
lagen (1970:428)........................ 25
2.6 Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620) ... 30
2.7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:704)
om kyrkofullmäktigval, m.m................. 36
2.8 Förslag till Lag om ändring i datalagen (1973:289) ... 39
2.9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt................... 40
2.10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:610)
om inrikes vägtransport.................... 41
2.11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna m.fl...... 42
2.12 Förslag till Lag om ändring i körkorts-
lagen (1977:477)........................ 43
2.13 Förslag till Lag om ändring i folkomröstnings-
lagen (1979:369)........................ 44
2.14 Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) ....................... 46
2.15 Förslag till Lag om ändring i tullagen (1987:1065) ... 48
2.16 Förslag till Lag om ändring i folkbokförings-
lagen (1991:481)........................ 49
2.17 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1613)
om ändring i bankrörelselagen (1987:617) ........ 50
2.18 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1619)
om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank . 52
2.19 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1602)
om valuta- och kreditreglering................ 54
2.20 Förslag till Lag om ändring i uppbörds-
lagen (1953:272)........................ 56
2.21 Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt.................. 57
2.22 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430)
om mervärdeskatt ....................... 59
2.23 Förslag till Lag om ändring i kupongskatte-
lagen (1970:624)........................ 61
2.24 Förslag till Lag om ändring i fordonsskatte- 5
lagen (1988:327)........................ 62
2.25 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:676)
om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. .
63
Prop. 1993/94:38
3 Ärendet och dess beredning ..................... 64
3.1 Översynen av postverksamheten............... 64
3.2 Lagrådet............................. 66
4 Styrningen av postverksamheten m.m. i landet.......... 66
4.1 Nuvarande mål för post- och kassaservicen........ 66
4.2 Anpassningen av styrningen avseende post- och
kassaservicen i landet..................... 68
5 Nuvarande ordning........................... 70
6 Allmän motivering........................... 72
6.1 Behovet av lagreglering på postområdet.......... 72
6.2 Grundläggande postservice.................. 73
6.3 Bedrivande av postverksamhet................ 77
6.4 Integritetsskyddet i postbefordran.............. 80
6.4.1 Nuvarande ordning m.m............... 80
6.4.2 Integritetsfrågans behandling i det
internationella samarbetet.............. 84
6.4.3 En ny reglering av integritetsskyddet
på postområdet..................... 85
6.5 Obeställbara försändelser................... 90
6.6 Frimärken, portobetaltbeteckningar m.m.......... 93
6.6.1 Frimärken ....................... 93
6.6.2 Portobetaltbeteckningar................ 95
6.7 Ansvarighet vid postbefordran................ 98
6.8 Postverkets medverkan vid val, delgivning m.m.....101
6.8.1 Medverkan vid val (poströstning) ......... 101
6.8.2 Särskild postdelgivning................ 103
6.8.3 Medverkan vid utlämnande av körkort ...... 105
6.8.4 Handläggning av flyttningsanmälningar...... 106
6.9 Postverkets medverkan vid tullkontroll m.m........ 106
6.10 Föreskrifter om postverksamhet i krig m.m........110
6.11 Internationellt samarbete på postområdet ......... 111
6.12 Tillsynsverksamheten ..................... 112
6.13 Finansiering av tillsynsmyndighetens verksamhet .... 115
6.14 Överklagande.......................... 116
6.15 Ikraftträdande m.m....................... 117
7 Utvecklingen och konkurrenssituationen inom Postverkets
marknader................................ 118
7.1 Brevbefordran.......................... 119
7.2 Paket (Lättgods) ........................ 121
7.3 Betalningsförmedling ..................... 122
7.4 Utrikes brev- och paketbefordran.............. 123
7.5 Postkontoren .......................... 124
8 En förändrad verksamhetsform för Postverket .......... 125 Prop. 1993/94:38
8.1 Överföring av Postverkets verksamhet till ett
statligt ägt aktiebolag..................... 125
8.1.1 Överföringen av Postverkets verksamhet
m.m. till aktiebolag.................. 126
8.1.2 Statsmakternas styrning, kontroll samt
insyn i ett statligt ägt aktiebolag .......... 128
8.2 Den nya Postkoncemen.................... 129
8.2.1 Mål och huvudinriktning för Posten AB .....131
8.2.2 Postgirot......................... 132
8.2.3 Statens betalningssystem och fortsatt
huvudmannaskap för statens koncemkonto-
system CassaNova................... 136
8.2.4 Bank och Kassa.................... 138
9 Samhällsåtaganden på postområdet ................. 141
9.1 Distribution av tidningar och tidskrifter.......... 141
9.2 Befordran av blindskriftsförsändelser............ 142
9.3 Handikappservice ....................... 142
10 Särskilda frågor............................. 142
10.1 Mervärdesskatt på befordran av brev............ 142
10.2 Avgifter för brevbefordran .................. 143
10.3 Totalförsvarets behov av postbefordran........... 145
10.4 Särskilt om uppgiften att företräda Sverige i det
internationella samarbetet på postområdet......... 146
10.5 Postnummersystemet...................... 147
11 Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94 ............... 148
12 Specialmotivering............................ 149
12.1 Förslaget till postlag...................... 149
12.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen ...... 161
12.3 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen....... 162
12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om straff
för varusmuggling....................... 162
12.5 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen..... 162
12.6 Förslaget till lag om ändring i vallagen .......... 163
12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om kyrko-
fullmäktigval, m.m....................... 163
12.8 Förslaget till lag om ändring i datalagen ......... 163
12.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om
kriminalvård i anstalt..................... 163
12.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om inrikes
vägtransport........................... 163
12.11 Förslaget till lag om ändring i lagen om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl........164
12.12 Förslaget till lag om ändring i körkortslagen....... 164
12.13 Förslaget till lag om ändring i folkomröstningslagen . . 164
12.14 Förslaget till lag om ändring i fastighets-
taxeringslagen .......................... 164
12.15 Förslaget till lag om ändring i tullagen .......... 164
12.16 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen ... 165
12.17 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen.....165
12.18 Förslaget till lag om ändring i lagen om
Sveriges riksbank ....................... 165
12.19 Förslaget till lag om ändring i lagen om valuta-
och kreditreglering....................... 165
12.20-
12.25 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen
m.fl. lagar............................ 165
Bilaga 1 Postlagsutredningens sammanfattning av
betänkandet (SOU 1993:9) Postlag............. 166
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag.................... 169
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser m.fl. som yttrat
sig över Postlagsutredningens förslag ...........202
Bilaga 4 Sammanfattning av Finansdepartementets promemoria
med utkast till lagrådsremiss om ändringar i den
finansiella lagstiftningen med anledning av
Postgirots bolagisering, promemorians lagförslag
samt förteckning över remissinstanserna .........203
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagforslag.................207
Bilaga 6 Lagrådets yttrande....................... 246
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde ............253
Rättsdatablad................................. 254
Prop. 1993/94:38
Regeringen föreslår att riksdagen
Prop. 1993/94:38
1. antar regeringens förslag till
a) postlag,
b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
c) lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
d) lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmugg-
ling.
e) lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),
f) lag om ändring i vallagen (1972:620),
g) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m.,
h) lag om ändring i datalagen (1973:289),
i) lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
j) lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,
k) lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl.,
l) lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
m) lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369),
n) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
o) lag om ändring i tullagen (1987:1065),
p) lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
q) lag om ändring i lagen (1992:1613) om ändring i bankrörelse-
lagen (1987:617),
r) lag om ändring i lagen (1992:1619) om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank,
s) lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreg-
lering,
t) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
u) lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
v) lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
x) lag om ändring i lagen kupongskattelagen (1970:624),
y) lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
z) lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,
2. godkänner att Postverket ombildas till ett av staten helägt aktie-
bolag den 1 februari 1994 (avsnitt 8.1),
3. bemyndigar regeringen att genomföra bolagsbildningen och över-
föra Postverkets verksamhet med tillgångar och skulder till Posten
AB (avsnitt 8.1.1),
4. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Posten AB om att
upprätthålla post- och kassaservice i hela landet (avsnitt 8.1.1),
5. godkänner vad regeringen förordar om inriktningen och begräns- Prop. 1993/94:38
ningen av Postgirots verksamhet i det nybildade bankaktiebolaget
(avsnitt 8.2.2),
6. godkänner vad regeringen föreslär om äganderätten till statens
koncemkontosystem CassaNova (avsnitt 8.2.3),
7. godkänner vad regeringen förordar om inriktningen och begräns-
ningen av verksamheten i det nybildade kreditmarknadsbolaget
(avsnitt 8.2.4),
8. godkänner vad regeringen föreslår om finansieringen av befordran
av blindskriftsförsändelser och handikappservice (avsnitt 9),
9. godkänner vad regeringen anför om mervärdesskatt på befordran
av brev (avsnitt 10.1),
10. bemyndigar regeringen att i avtal med Posten AB sätta gränser för
bolagets eventuella höjning av avgiften för privatpersoners inrikes
befordran av brevförsändelse (avsnitt 10.2),
11. godkänner vad regeringen föreslår om Postverkets uppgifter inom
totalförsvaret och finansieringen av totalförsvarets behov av post-
befordran (avsnitt 10.3),
12. godkänner vad regeringen föreslår om uppgiften att företräda
Sverige i det internationella samarbetet på postområdet (avsnitt
10.4),
13. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Posten AB om post-
nummersystemet (avsnitt 10.5),
14. till Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under sjätte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 29 600 000 kr
(avsnitt 11).
10
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs följande.
Grundläggande postservice
1 § I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att
brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet
för alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser. Privat-
personer skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetliga
priser.
Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att
alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga
priser.
2 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall fort-
löpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen
och kassaservicen motsvarar samhällets behov.
Definitioner
3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran mot
avgift av brev eller av brev och paket.
Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör postförsändelser.
Med brev avses adresserade postförsändelser som är inneslutna i kuvert
eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Vykort, brevkort och lik-
nande försändelser jämställs med brev vid tillämpning av lagen.
Med paket avses adresserade postförsändelser som väger mer än 2 men
högst 20 kg.
Befordran av postförsändelser
4 § Postverksamhet får bedrivas först efter anmälan hos den myndighet
som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).
5 § Postverksamhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och, när det gäller befordran av brev, så
att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätt-
hålls.
6 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger rätt till Prop. 1993/94:38
ersättning från postbefordringsföretaget endast om det har avtalats mellan
företaget och avsändaren.
7 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyn-
digheten får föreskriva om och i vilken utsträckning brevförsändelser
skall utvisa vem som har befordrat dem.
Obeställbara brev
8 § Ett brev anses som obeställbart om
1. det inte kan delas ut till mottagaren,
2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat och mottagaren inte
löser ut det,
3. det har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag
i utlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från
Sverige.
9 § Ett obeställbart brev skall om möjligt återställas till avsändaren.
Om avsändarens adress inte är känd, skall brevet sändas till tillsynsmyn-
digheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande försän-
delser som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag.
10 § Ett obeställbart brev som är inneslutet i kuvert eller annat omslag
får öppnas endast av tillsynsmyndigheten och endast om omslaget saknar
sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att brevet kan återställas
till denne.
11 § Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än som behövs för att
det skall kunna återställas till avsändaren eller, när det gäller brev som
avses i 8 § 1, delas ut till mottagaren.
12 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara skall förvaras hos
tillsynsmyndigheten.
Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt
för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande
som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.
13 § Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid
förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart
förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas, om det lämpligen kan
ske och en försäljning inte kan antas medföra att någons personliga
integritet kränks. I annat fall skall egendomen förstöras.
Befordran av paket
14 § I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den som har
anlitat företaget för befordran av paket inom landet tillämpas 5 och
12
27-42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, oavsett vilket Prop. 1993/94:38
transportmedel som kommit till användning.
Tillsyn
15 § Tillsyn över att befordran av brev sker i överensstämmelse med 4,
5, 9 och 10 §§ utövas av tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall också ha tillsyn över att de föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen följs.
16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten har också rätt att få dllträde till områden, lokaler
och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som står under
tillsyn bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogde-
myndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och
andra styckena.
17 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för
efterlevnaden av 4, 5, 9 och 10 §§ eller av föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen. Sådant föreläggande får förenas med vite.
Avgifter
18 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyn-
digheten får föreskriva om skyldighet för den som bedriver postverksam-
het att betala avgift for tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
Tystnadsplikt m.m.
19 § Den som i postverksamhet har fått del av eller tillgång till någon
av följande uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller
hon därigenom har fått veta,
1. uppgift som rör särskild brevförsändelse som befordras inom
verksamheten,
2. annan uppgift som rör en enskild persons förbindelse med verksam-
heten när det gäller befordran av brev, eller
3. uppgift som hänför sig till åtgärd att kvarhålla eller beslagta för-
sändelser enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken.
Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2 gäller inte i förhållande till
avsändaren och mottagaren av brevförsändelsen.
För uppgift om en enskild persons adress gäller tystnadsplikt endast om
det kan antas att ett röjande av adressen skulle medföra fara för att någon
utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.
13
20 § Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller Prop. 1993/94:38
tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en
myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning
enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan
antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars
finns synnerliga skäl,
2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyn-
dighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om det
för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
21 § I det allmännas verksamhet skall, i stället för 19-20 §§, bestäm-
melserna i sekretesslagen (1980:100) tillämpas.
För annan personuppgift som ingår i personregister i postverksamhet
än som avses i 19 § första och tredje styckena gäller bestämmelserna i
datalagen (1973:289).
22 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt
enligt denna lag finns i brottsbalken.
Internationell postverksamhet
23 § För att ett postbefordringsföretag skall få delta i det internationella
postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen krävs att företaget
har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett
godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran och därvid tillämpa
fördragens bestämmelser samt att regeringen godkänt företaget för sådant
deltagande.
24 § I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för
världspostfördragen får endast användas frimärken som har portovärdet
angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige. Sådana frimärken får
endast ges ut av ett postbefordringsföretag som enligt 23 § får delta i det
internationella postsamarbetet. Övriga portobeteckningar skall i gräns-
överskridande postbefordran inom ramen för världspostfördragen vara
stämplade av, eller med tillstånd av, ett sådant företag.
Överklagande
25 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
länsrätten.
Postverksamhet i krig m.m.
26 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utom-
ordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför
Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får Prop. 1993/94:38
regeringen meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med
hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten
får meddela föreskrifter om planering och andra åtgärder som behövs i
fredstid för att tillgodose totalförsvarets behov av postkommunikationer
under sådana förhållanden som anges i första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994, då lagen (1990:291)
om obeställbara postförsändelser skall upphöra att gälla.
2. Beträffande postbefordringsföretag som redan före ikraftträdandet av
denna lag bedriver postverksamhet träder föreskriften i 4 § om anmälan
i kraft den 1 mars 1994.
3. Bestämmelserna i 8-13 §§ skall tillämpas även på postförsändelser
som har varit obeställbara enligt lagen (1990:291) om obeställbara
postförsändelser och som fortfarande är obeställbara vid ikraftträdandet
av denna lag.
15
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 §, 16 kap. 1 § samt bilagan till
sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretess gäller hos tillsyns-
myndigheten på postområdet och
hos myndighet som bedriver post-
verksamhet för uppgift som angår
särskild postförsändelse. Om sekre-
tess inte följer av annan bestäm-
melse, får dock sådan uppgift
lämnas till den som är försänd-
elsens avsändare eller mottagare.
9 kap.
8 §2
Sekretess gäller inom Postverket
för uppgift som angår särskild
postförsändelse. Om sekretess inte
följer av annan bestämmelse, får
dock sådan uppgift lämnas till den
som är försändelsens avsändare
eller mottagare. Sekretess gäller
inom postverket även för uppgift
om enskilds förbindelse med post-
girorörelsen eller bank.
Sekretess gäller hos myndighet som driver televerksamhet för uppgift
som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekre-
tess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till
den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets
avsändare eller mottagare eller som innehar apparat som har använts för
telemeddelandet.
Sekretess gäller hos Postverket
och annan myndighet som handhar
allmän samfärdsel för uppgift som
angår enskilds förbindelse med
samfardselverksamheten och som
inte avses i första eller andra
stycket, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde lider skada eller men.
Sekretessen hos Postverket för upp-
gift om enskilds adress gäller dock
endast, om det kan antas att
röjande av uppgiften skulle
medföra fara för att någon utsätts
för övergrepp eller annat allvarligt
men.
Sekretess gäller hos myndighet
som handhar allmän samfärdsel för
uppgift som angår enskilds för-
bindelse med samfärdselverksam-
heten och som inte avses i första
eller andra stycket, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde lider skada eller
men. Sekretessen hos myndighet
som bedriver postverksamhet för
uppgift om enskilds adress gäller
dock endast, om det kan antas att
röjande av uppgiften skulle med-
föra fara för att någon utsätts för
övergrepp eller annat allvarligt
men.
'Lagen omtryckt 1992:1474.
2Senaste lydelse 1993:607.
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom total-
försvaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar
på telenät.
Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i allmän hand-
ling gäller sekretessen enligt första
stycket tredje meningen samt tredje
och femte styckena i högst tjugo
år.
I fråga om uppgift i allmän hand-
ling gäller sekretessen enligt tredje
och femte styckena i högst tjugo
år.
17
2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 38
Nuvarande lydelse
Prop. 1993/94:38
16 kap
1 §3
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-
lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
9. 25 § första stycket telelagen
(1993:597)
26 § telelagen (1993:597)
såvitt avser uppgift om innehållet
i ett telemeddelande eller annan
uppgift som angår ett särskilt
sådant meddelande
såvitt avser uppgift om kvar-
hållande av försändelse på beford-
ringsföretag eller om hemlig tele-
avlyssning och hemlig teleöver-
vakning på grund av beslut av
domstol, undersökningsledare eller
åklagare
3Senaste lydelse 1993:608.
18
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
16 kap
1 §3
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-
lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
9. 25 § första stycket telelagen
(1993:597)
26 § telelagen (1993:597)
såvitt avser uppgift om innehållet
i ett telemeddelande eller annan
uppgift som angår ett särskilt
sådant meddelande
såvitt avser uppgift om kvar-
hållande av försändelse på beford-
ringsföretag eller om hemlig tele-
avlyssning och hemlig teleöver-
vakning på grund av beslut av
domstol, undersökningsledare eller
åklagare
10. 19 § första stycket 1
och 3 postlagen (1993:000)
3Senaste lydelse 1993:608.
19
Lydelse enligt prop. 1993/94:31
Prop. 1993/94:38
Bilaga*
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ
Verksamhet
Notarius publicus all verksamhet som Notarius pub-
licus (SFS 1981:1363)
Regleringsföreningen Svensk fisk, statligt stöd i marknadsreglerande
ekonomisk förening syfte (SFS 1974:226)
4Senaste lydelse 1993:337.
20
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga*
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ
terksamhet
Notarius publicus all verksamhet som Notarius
publicus (SFS 1981:1363)
Posten Aktiebolag medverkan vid val (SFS 1993:000
och 1993:000), folkomröstning
(SFS 1993:000), särskild postdel-
givning (SFS 1993:000), tullkon-
troll (SFS 1993:000), utlämnande
av körkort (SFS 1993:000) samt
handläggning av flyttningsanmäl-
ningar (SFS 1993:000)
Regleringsföreningen Svensk fisk, statligt stöd i marknadsreglerande
ekonomisk förening syfte (SFS 1974:226)
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
4Senaste lydelse 1993:337.
21
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 9 kap.2 § luftfartslagen (1957:297) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
2§‘
Vid transport av post ansvarar
fraktföraren uteslutande mot post-
förvaltningen. Ansvaret regleras
inte av bestämmelserna i detta
Vid transport av post ansvarar
fraktföraren uteslutande mot post-
befordringsföretaget. Ansvaret reg-
leras inte av bestämmelserna i
kapitel utan av de särskilda regler detta kapitel.
som gäller mellan fraktföraren och
postförvaltningen.
Bestämmelserna i 3-8 §§ gäller inte i fråga om transporter som utförs
under osedvanliga förhållanden och som inte utgör normal luftfartsverk-
samhet.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Senaste lydelse 1986:619.
22
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 §
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten, posttjänsteman
och tjänsteman vid statens järn-
vägar åligger att i den mån honom
anbefalld tjänstgöring därtill föran-
leder noggrant övervaka, att brott,
som avses i denna lag, icke äger
rum. Vid sådan tillsyn äge, utan
hinder av vad eljest är stadgat,
posttjänsteman föranstalta om
undersökning av postpaket, som
inlämnats för befordran till utrikes
ort eller ankommer till riket.
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten och tjänsteman
vid statens järnvägar åligger att i
den mån honom anbefalld tjänst-
göring därtill föranleder noggrant
övervaka, att brott, som avses i
denna lag, icke äger rum.
Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen äge enahanda rätt
som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman att gripa den som
misstänkes för brott, som avses i denna lag, samt att till förhör medtaga
den som är tillstädes å plats, där sådant brott förövats.
15 §2
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten ävensom polis-
man må taga egendom, som kan
antagas vara enligt denna lag för-
verkad, i beslag. I samband med
tillsyn enligt 14 § första stycket för
uppdagande av varusmuggling må
ock posttjänsteman och tjänsteman
vid statens järnvägar verkställa
beslag som nyss sagts. Tulltjän-
steman och tjänsteman vid kust-
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten ävensom polis-
man må taga egendom, som kan
antagas vara enligt denna lag för-
verkad, i beslag. I samband med
tillsyn enligt 14 § första stycket för
uppdagande av varusmuggling må
ock tjänsteman vid statens järn-
vägar verkställa beslag som nyss
sagts. Tulltjänsteman och tjänste-
man vid kustbevakningen äge i
'Senaste lydelse 1988:431.
2Senaste lydelse 1988:431.
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
övrigt i fråga om brott, som avses
i denna lag, den rätt att taga egen-
dom i beslag, som enligt rätte-
gångsbalken tillkommer polisman.
bevakningen äge i övrigt i fråga
om brott, som avses i denna lag,
den rätt att taga egendom i beslag,
som enligt rättegångsbalken till-
kommer polisman.
Verkställes beslag av annan än undersökningsledaren eller åklagaren
och har denne ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos
honom och han skall därvid omedelbart pröva, om beslaget skall bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
24
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 3, 3 a, 17, 19 och 24 §§ delgivningslagen
(1970:428) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Myndighet ombesörjer delgivning
genom att sända handlingen med
posten eller överlämna den med
bud eller på annat sätt till den
sökte, varvid som bevis att denne
har mottagit försändelsen begäres
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis (ordinär delgivning).
Ordinär delgivning kan också ske
genom förenklad delgivning enligt
3 a §.
Om det finns anledning antaga att
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis ej kommer att lämnas
eller ej kommer att erhållas i tid,
får myndighet som regeringen
bestämmer ombesörja att hand-
lingen överlämnas till den sökte i
särskild ordning genom postverkets
försorg (särskild postdelgivning).
När det är lämpligt, får en myn-
dighet delge kallelser, meddelan-
den och andra handlingar, som inte
är omfattande eller annars av
svårtillgängligt innehåll, genom att
innehållet läses upp vid telefon-
samtal med den sökte och hand-
lingen därefter sänds till denne
med posten (telefondelgivning).
Sådan delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra
handlingar, varigenom mål eller
ärenden anhängiggörs.
Myndighet ombesörjer delgivning
genom att sända handlingen med
post eller överlämna den med bud
eller på annat sätt till den sökte,
varvid som bevis att denne har
mottagit försändelsen begäres
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis (ordinär delgivning).
Ordinär delgivning kan också ske
genom förenklad delgivning enligt
3 a §.
Om det finns anledning antaga
att delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis ej kommer att lämnas
eller ej kommer att erhållas i tid,
får myndighet som regeringen
bestämmer ombesörja att hand-
lingen överlämnas till den sökte i
särskild ordning genom post-
befordringsföretag som regeringen
bestämmer (särskild postdelgiv-
ning).
När det är lämpligt, får en myn-
dighet delge kallelser, meddelan-
den och andra handlingar, som inte
är omfattande eller annars av
svårtillgängligt innehåll, genom att
innehållet läses upp vid telefon-
samtal med den sökte och hand-
lingen därefter sänds till denne
med post (telefondelgivning).
Sådan delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra
handlingar, varigenom mål eller
ärenden anhängiggörs.
‘Senaste lydelse 1990:1410.
25
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Kan delgivning inte ske enligt första-tredje styckena, får delgivning ske
genom stämningsman eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket
utgör fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).
I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse
(kungörelsedelgivning).
3 a §2
Om det inte är olämpligt med
hänsyn till omständigheterna, får
ordinär delgivning med den som är
part eller som har liknande ställ-
ning i ett mål eller ärende ske
genom att myndigheten sänder
handlingen med posten till den
sökte under hans senast kända
adress och minst en dag senare
skickar ett meddelande om att
handlingen har sänts (förenklad
delgivning).
Om det inte är olämpligt med
hänsyn till omständigheterna, får
ordinär delgivning med den som är
part eller som har liknande ställ-
ning i ett mål eller ärende ske
genom att myndigheten sänder
handlingen med post till den sökte
under hans senast kända adress och
minst en dag senare skickar ett
meddelande om att handlingen har
sänts (förenklad delgivning).
Förenklad delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra
handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får användas
bara om den sökte har delgivits upplysning om att förenklad delgivning
kan komma att användas i målet eller ärendet. Delgivning av sådan
upplysning med den som inlett målet eller ärendet behöver dock inte ske,
om upplysningen lämnas i nära anslutning till att dennes ansökan kommit
in till myndigheten.
Lydelse enligt prop. 1993/94:19 Föreslagen lydelse
17 §’
Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålls tillgänglig viss
tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och
genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll
införs i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa
inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning. Om det finns
särskild anledning att anta att införande i tidning är meningslöst, får
meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta
förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt
rum och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid
delgivning i fall som avses i 16 § första stycket andra meningen med de
personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall
2Senaste lydelse 1992:1065.
3Senaste lydelse 1992:1250.
26
Lydelse enligt prop. 1993/94:19 Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
dessutom meddelandet anslås mom fastigheten på lämpligt sätt mom tio
dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.
I fall som avses i 16 § första och
andra stycket sänds dessutom
meddelande med posten till någon
eller några av de personer som
söks för delgivning under deras
vanliga adresser för att vara till-
gängligt för alla dem som avses
med delgivningen. Ingår statlig
myndighet eller kommun bland
dem som avses med delgivningen,
skall sådant meddelande alltid
sändas till myndigheten eller kom-
munen. Gäller delgivningen i fall
som avses i 16 § första stycket
andra meningen de personer som
hyr eller annars innehar lägenhet i
samma fastighet, skall i stället
handlingen eller meddelande enligt
6 § andra stycket sändas med
posten till var och en av dem, om
inte också detta förfarande skulle
medföra större kostnad och besvär
än som är försvarligt med hänsyn
till ändamålet med delgivningen.
Har i fall som avses i 16 § tredje
stycket den juridiska personen en
registrerad postadress, sänds dess-
utom meddelande med posten till
den juridiska personen under denna
adress.
I fall som avses i 16 § första och
andra stycket sänds dessutom
meddelande med post till någon
eller några av de personer som
söks för delgivning under deras
vanliga adresser för att vara till-
gängligt för alla dem som avses
med delgivningen. Ingår statlig
myndighet eller kommun bland
dem som avses med delgivningen,
skall sådant meddelande alltid
sändas till myndigheten eller kom-
munen. Gäller delgivningen i fall
som avses i 16 § första stycket
andra meningen de personer som
hyr eller annars innehar lägenhet i
samma fastighet, skall i stället
handlingen eller meddelande enligt
6 § andra stycket sändas med post
till var och en av dem, om inte
också detta förfarande skulle med-
föra större kostnad och besvär än
som är försvarligt med hänsyn till
ändamålet med delgivningen.
Har i fall som avses i 16 § tredje
stycket den juridiska personen en
registrerad postadress, sänds dess-
utom meddelande med post till den
juridiska personen under denna
adress.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §4
Delgivning har skett genom att
den som söks för delgivning själv
har mottagit handlingen, oavsett på
vilket sätt den kommit honom till
handa. Har den sökte kvitterat
postförsändelse som hämtats av
bud, skall den anses ha kommit
Delgivning har skett genom att
den som söks för delgivning själv
har mottagit handlingen, oavsett på
vilket sätt den kommit honom till
handa. Har den sökte kvitterat
postförsändelse som hämtats av
bud, skall den anses ha kommit
4Senaste lydelse 1992:1065.
27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
honom till handa samma dag som honom till handa samma dag som
den avhämtats på posten. den avhämtats av budet.
Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadel-
givning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen,
anses delgivning ändå ha skett.
Delgivning skall anses ha skett
enligt 6 § andra stycket genom
att handlingen är tillgänglig och
meddelandet delgivits,
enligt 3 a § när två veckor för-
flutit från det att meddelandet
skickades med posten och det inte
med hänsyn till omständigheterna
framstår som osannolikt att hand-
lingen före tvåveckorstidens utgång
kommit fram till den söktes senast
kända adress,
enligt 3 § tredje stycket, 12 eller
13 § genom att det blivit fullgjort
som föreskrivs där,
enligt 15 § andra stycket sista
punkten genom att handlingen
lämnats i den söktes hemvist eller
fasts på dörren till hans bostad,
enligt 17 § på tionde dagen efter
beslutet om kungörelsedelgivning
under förutsättning att det blivit
fullgjort som föreskrives i paragra-
fens första stycke.
Delgivning skall anses ha skett
enligt 6 § andra stycket genom
att handlingen är tillgänglig och
meddelandet delgivits,
enligt 3 a § när två veckor för-
flutit från det att meddelandet
skickades med post och det inte
med hänsyn till omständigheterna
framstår som osannolikt att hand-
lingen före tvåveckorstidens utgång
kommit fram till den söktes senast
kända adress,
enligt 3 § tredje stycket, 12 eller
13 § genom att det blivit fullgjort
som föreskrivs där,
enligt 15 § andra stycket sista
punkten genom att handlingen
lämnats i den söktes hemvist eller
fästs på dörren till hans bostad,
enligt 17 § på tionde dagen efter
beslutet om kungörelsedelgivning
under förutsättning att det blivit
fullgjort som föreskrives i paragra-
fens första stycke.
24 §5
Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt som anges i intyget
gäller intyg som i tjänsten utfärdas av stämningsman, tjänsteman vid
svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde, exekutiv
tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt tjänsteman vid någon av
följande inrättningar, nämligen
1. kriminalvårdsanstalt,
2. häkte,
3. hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga och i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall,
4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen (1991:1137) om
rättspsykiatrisk undersökning,
5Senaste lydelse 1991:1143.
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
om delgivningen avser den som är intagen där. Samma vitsord
tillkommer intyg av notarius publicus och intyg av nämndeman i tingsrätt
vid delgivning for tingsrättens räkning.
Vid särskild postdelgivning har
intyg av tjänsteman vid postverket
sådant vitsord som anges i första
stycket.
Vid särskild postdelgivning har
intyg av befattningshavare vid
postbefordringsföretag som avses i
3 § andra stycket sådant vitsord
som anges i första stycket.
Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall gälla som fullt bevis att
delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet
styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om delgivning
på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande som
nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
29
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 §, 8 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 1, 2,
3 och 10 §§, 11 kap. 5 § samt 13 kap. 7, 8 och 11 §§ vallagen
(1972:620)’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §2
Centrala valmyndigheten upp-
rättar för vaije slag av val och för
vaije riksdagsvalkrets, landsting
och kommun listor över de kandi-
dater som partierna anmält. Listor-
na skall sändas till postverket.
Skall röstning äga rum hos utlands-
myndighet eller på fartyg, skall
listorna om möjligt sändas även till
myndigheten och fartygets befäl-
havare. Listorna för varje riksdags-
valkrets, landsting och kommun
skall så snart som möjligt tillställas
länsstyrelsen.
8 kap.
1 §
Röstning sker på valdagen i
vallokalen för det valdistrikt där
väljaren är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på valdagen i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd, får rösta på postkontor
inom riket, hos svensk utlands-
myndighet eller på svenskt fartyg i
utrikes fart.
Centrala valmyndigheten upp-
rättar för vaije slag av val och för
vaije riksdagsvalkrets, landsting
och kommun listor över de kandi-
dater som partierna anmält. Listor-
na skall sändas till Posten Aktie-
bolag. Skall röstning äga rum hos
utlandsmyndighet eller på fartyg,
skall listorna om möjligt sändas
även till myndigheten och fartygets
befälhavare. Listorna för vaije
riksdagsvalkrets, landsting och
kommun skall så snart som möjligt
tillställas länsstyrelsen.
Röstning sker på valdagen i
vallokalen för det valdistrikt där
väljaren är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på valdagen i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd, får rösta på Posten
Aktiebolags postkontor inom riket,
hos svensk utlandsmyndighet eller
på svenskt fartyg i utrikes fart.
'Lagen omtryckt 1991:95.
2Senaste lydelse 1991:1654.
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på post-
kontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle
utöva sin rösträtt i samtliga val som han vill deltaga i.
Lydelse enligt prop. 1993/94:21 Föreslagen lydelse
9§
Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare. Fönsterkuvert som
avses i 5 § tillställs röstmottagare.
Valkuvert och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall i god tid före
valet finnas tillgängliga
1. hos valnämnden och hos de personer åt vilka nämnden har uppdragit
att gå väljarna till handa i sådant hänseende,
2. på postkontor samt hos lant- 2. på Posten Aktiebolags post-
brevbärare som tar emot valsedels- kontor samt hos de av dess lant-
försändelser, brevbärare som tar emot valsedels-
försändelser,
3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röstning skall äga rum.
Valkuvert och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på
begäran kostnadsfritt tillhandahållas parti som vid något av de två senaste
riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 kap.
Vid ordinarie val till riksdagen
och val i hela riket av landstings-
ledamöter och kommunfullmäktige
får röstning ske på varje post-
kontor inom riket från och med den
tjugofjärde dagen före valdagen till
och med valdagen. Vid andra val
får röstning på postkontor ske från
§
När val skall förrättas, bestäm-
mer centrala valmyndigheten efter
samråd med Posten Aktiebolag på
vilka postkontor röstning skall
genomföras. Vid val till riksdagen
och vid sådana val till kommun-
eller landstingsfullmäktige som om-
fattar hela riket skall röstning
alltid kunna äga rum på minst ett
postkontor i varje kommun.
Pä de postkontor där röstning
genomförs skall man vid ordinarie
val till riksdagen och val i hela
riket till kommun- och landstings-
fullmäktige kunna rösta från och
med den tjugofjärde dagen före
valdagen till och med valdagen.
Vid andra val skall man på dessa
31
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
och med den tionde dagen före val-
dagen till och med valdagen.
Att röstning på postkontor kan
begränsas i vissa fall framgår av
2§.
postkontor kunna rösta från och
med den tionde dagen före val-
dagen till och med valdagen.
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
for allmänheten. På förslag av
postverket får centrala valmyndig-
heten begränsa den tid då röstning
får ske på postkontor före val-
dagen. Röstning skall dock alltid
kunna äga rum under minst en
timme vaije dag då postkontoret är
öppet för allmänheten. På valdagen
skall postkontor vara öppet för
röstmottagning minst en timme
före klockan 11 och minst en
timme efter klockan 15. Vid
sådana val av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige som ej
omfattar hela riket får dock cen-
trala valmyndigheten bestämma att
röstmottagning ej skall anordnas på
valdagen.
Finns det särskilda skäl, får
centrala valmyndigheten på forslag
av postverket bestämma att röst-
mottagning skall anordnas endast
på vissa postkontor. Vid val till
riksdagen och vid sådana val av
landstingsledamöter eller kommun-
fullmäktige som omfattar hela riket
skall röstning dock alltid kunna
äga rum på minst ett postkontor i
varje kommun.
Inrättas med anledning åv valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som postverket bestämmer efter
samråd med valnämnden och med
vårdinrättningens eller vårdanstal-
tens ledning, dock tidigast sjunde
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
för allmänheten. På förslag av
Posten Aktiebolag får centrala
valmyndigheten begränsa den tid
då röstning får ske på postkontor
före valdagen. Röstning skall dock
alltid kunna äga rum under minst
en timme vaije dag då postkontoret
är öppet för allmänheten. På val-
dagen skall postkontor vara öppet
för röstmottagning minst en timme
före klockan 11 och minst en
timme efter klockan 15. Vid
sådana val till kommun- och lands-
tingsfullmäktige som ej omfattar
hela riket får dock centrala val-
myndigheten bestämma att röst-
mottagning ej skall anordnas på
valdagen.
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som Posten Aktiebolag bestäm-
mer efter samråd med valnämnden
och med vårdinrättningens eller
vårdanstaltens ledning, dock tidi-
32
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
dagen före valdagen. Postverket
skall samråda med valnämnden och
med vårdinrättningens eller vård-
anstaltens ledning om hur röst-
ningen skall genomföras. På be-
gäran av postverket skall valnämn-
den utse erforderligt antal personer
att biträda röstmottagare på post-
kontoret.
Inrättas med anledning av valet
annat postkontor, skall postkon-
toret vara öppet for röstmottagning
på valdagen, under tid som post-
verket bestämmer efter samråd
med valnämnden i den kommun
där postkontoret inrättas. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme före klockan
11 och minst en timme efter
klockan 15.
3
Röstmottagare på postkontor är
den som postverket utser.
10
Röstmottagare skall sända mot-
tagna fönsterkuvert och den i 8 §
omnämnda förteckningen till cen-
trala valmyndigheten. Sändes
kuvert med posten, skall försän-
delsen anordnas som värdepost.
gast sjunde dagen före valdagen.
Posten Aktiebolag skall samråda
med valnämnden och med vård-
inrättningens eller vårdanstaltens
ledning om hur röstningen skall ge-
nomföras. På begäran av Posten
Aktiebolag skall valnämnden utse
erforderligt antal personer att
biträda röstmottagare på postkon-
toret.
Inrättas med anledning av valet
annat postkontor, skall postkon-
toret vara öppet för röstmottagning
på valdagen, under tid som Posten
Aktiebolag bestämmer efter samråd
med valnämnden i den kommun
där postkontoret inrättas. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme fore klockan
11 och minst en timme efter
klockan 15.
§
Röstmottagare på postkontor är
den som Posten Aktiebolag utser.
§
Röstmottagare skall sända mot-
tagna fönsterkuvert och den i 8 §
omnämnda förteckningen till cen-
trala valmyndigheten. Sändes
kuvert med post, skall försändelsen
anordnas som värdepost.
Lydelse enligt prop. 1993/94:21 Föreslagen lydelse
11 kap.
5 §
Väljare som betjänas av lant-
brevbärare får lämna valsedel
genom denne, om röstning äger
rum vid det postkontor till vilket
lantbrevbäraren är knuten. Vid val
som ej omfattar hela riket får dock
centrala valmyndigheten på förslag
av Postverket begränsa antalet
Väljare som betjänas av lant-
brevbärare får lämna valsedel
genom denne, om röstning äger
rum vid det postkontor till vilket
lantbrevbäraren är knuten. Vid val
som ej omfattar hela riket får dock
centrala valmyndigheten på förslag
av Posten Aktiebolag begränsa
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 38
Lydelse enligt prop. 1993/94:21 Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
linjer vid vilka valsedel får lämnas antalet linjer vid vilka valsedel får
genom lantbrevbärare. lämnas genom lantbrevbärare.
Valsedelsförsändelse som avses i första stycket anordnas på följande
sätt. Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett valkuvert. I
närvaro av ett vittne lägger han sedan in de valkuvert han ställt i ordning
i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter
tecknar väljaren på ytterkuvertet en försäkran på heder och samvete att
han gjort på detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att väljaren själv
undertecknat försäkran. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller
barn eller makens barn får inte vara vittne, och inte heller väljarens
sambo eller sambos barn. Inte heller lantbrevbäraren får vara vittne.
Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen och sitt röstkort till
lantbrevbäraren. Väljare som ej är känd för lantbrevbäraren skall
legitimera sig. Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen.
Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han mottagit försändelsen av
väljaren.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 kap.
7 §
Protokollet underskrives av ordföranden och två av de närvarande
valförrättama. Därmed är förrättningen avslutad.
Omedelbart därefter sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i 3,
5 och 6 §§ till valnämnden. Sker
insändandet med posten, skall
försändelsen anordnas som värde-
Omedelbart därefter sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i 3,
5 och 6 §§ till valnämnden. Sker
insändandet med post, skall för-
sändelsen anordnas som värde-
post.
post.
8
Det åligger valnämnden att se till
7 § kommit in till nämnden och att,
fattas.
Valnämnden behåller röstläng-
derna och vidarebefordrar om-
gående övrigt material till läns-
styrelsen. Sker översändandet med
posten skall försändelsen anordnas
som värdepost.
§
att samtliga handlingar som avses i
om så ej är fallet, infordra det som
Valnämnden behåller röstläng-
derna och vidarebefordrar om-
gående övrigt material till läns-
styrelsen. Sker översändandet med
post skall försändelsen anordnas
som värdepost.
11 §
Över förrättning som avses i 9 §
föres protokoll enligt formulär som
fåstställes av centrala valmyndig-
Över förrättning som avses i 9 §
föres protokoll enligt formulär som
fåstställes av centrala valmyndig-
34
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
heten. När förrättningen slutförts,
sänder valnämnden omgående röst-
längder, protokoll samt iordning-
ställda kuvert och omslag till läns-
styrelsen. Sker översändandet med
posten skall försändelsen anordnas
som värdepost.
heten. När förrättningen slutförts,
sänder valnämnden omgående röst-
längder, protokoll samt iordning-
ställda kuvert och omslag till läns-
styrelsen. Sker översändandet med
post skall försändelsen anordnas
som värdepost.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
35
2.7 Förslag till Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 30, 31, 36, 42 och 42 a §§ lagen (1972:704)'
om kyrkofullmäktigval, m.m., skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
30 §
Röstning får ske på varje post-
kontor inom riket, vid val i hela
landet från och med den tjugo-
fjärde dagen och vid annat val från
och med den tionde dagen före
valdagen till och med torsdagen
före valdagen, om inte annat följer
av andra eller tredje stycket.
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontor är öppet
för allmänheten. På förslag av
postverket får centrala valmyndig-
heten begränsa den tid då röstning
får ske på postkontor. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme vaije dag då
postkontoret är öppet för allmän-
heten.
Finns det särskilda skäl, får
centrala valmyndigheten på förslag
av postverket bestämma att röst-
mottagning skall anordnas endast
på vissa postkontor. Vid val som
omfattar hela riket skall röstning
När val skall förrättas bestämmer
centrala valmyndigheten efter sam-
råd med Posten Aktiebolag på vilka
postkontor röstning skall genom-
föras. Vid val som omfattar hela
riket skall röstning alltid kunna
äga rum på minst ett postkontor i
varje kommun.
På de postkontor där röstning
genomförs skall man, vid val i hela
landet, kunna rösta från och med
den tjugofjärde dagen före val-
dagen till och med torsdagen före
valdagen. Vid annat val skall man
på dessa postkontor kunna rösta
från och med den tionde dagen
före valdagen till och med tors-
dagen före valdagen.
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontor är öppet
för allmänheten. På förslag av
Pösten Aktiebolag får centrala val-
myndigheten begränsa den tid då
röstning får ske på postkontor.
Röstning skall dock alltid kunna
äga rum under minst en timme
vaije dag då postkontoret är öppet
for allmänheten.
‘Lagen omtryckt 1991:96.
36
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
dock alltid kunna äga rum på minst
ett postkontor i varje kommun.
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller lik-
nande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som postverket bestämmer efter
samråd med valnämnden och med
vårdinrättningens eller vårdanstalt-
ens ledning, dock tidigast sjunde
dagen före valdagen. Postverket
skall samråda med valnämnden och
med vårdinrättningens eller vård-
anstaltens ledning om hur röst-
ningen skall genomföras. På begär-
an av postverket skall valnämnden
utse erforderligt antal personer att
biträda röstmottagare på postkon-
toret.
31
Röstmottagare på postkontor är
den som postverket utser.
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller lik-
nande vårdinrättning eller vårdan-
stalt, äger röstning där rum på tid
som Posten Aktiebolag bestämmer
efter samråd med valnämnden och
med vårdinrättningens eller vårdan-
staltens ledning, dock tidigast
sjunde dagen före valdagen. Posten
Aktiebolag skall samråda med val-
nämnden och med vårdinrättning-
ens eller vårdanstaltens ledning om
hur röstningen skall genomföras.
På begäran av Posten Aktiebolag
skall valnämnden utse erforderligt
antal personer att biträda röstmot-
tagare på postkontoret.
§
Röstmottagare på postkontor är
den som Posten Aktiebolag utser.
36 §
Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make. Väljare, som
på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i
vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får lämna
valsedel genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn,
fader, moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt 18 år.
Väljare som betjänas av lant-
brevbärare får lämna valsedels-
försändelse genom denne, om röst-
ning äger rum vid det postkontor
till vilket lantbrevbäraren är
knuten. Vid val som ej omfattar
hela riket får dock centrala val-
myndigheten på förslag av post-
verket begränsa antalet linjer vid
vilka valsedel får lämnas genom
lantbrevbärare.
Väljare som betjänas av Posten
Aktiebolags lantbrevbärare får
lämna valsedelsförsändelse genom
denne, om röstning äger rum vid
det postkontor till vilket lantbrev-
bäraren är knuten. Vid val som ej
omfattar hela riket får dock cen-
trala valmyndigheten på förslag av
Posten Aktiebolag begränsa antalet
linjer vid vilka valsedel får lämnas
genom lantbrevbärare.
42 §
Omedelbart efter det att den
preliminära rösträkningen i val-
lokalen har avslutats sänds röst-
Omedelbart efter det att den
preliminära rösträkningen i val-
lokalen har avslutats sänds röst-
37
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i
13 kap. 6 § vallagen (1972:620)
till valnämnden. Sker insändandet
med posten, skall försändelsen an-
ordnas som värdepost.
42 a §
Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i
42 § kommer in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.
Valnämnden vidarebefordrar om-
gående röstlängder och övrigt
material till länsstyrelsen. Sker
översändandet med posten, skall
försändelsen anordnas som värde-
post.
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i
13 kap. 6 § vallagen (1972:620)
till valnämnden. Sker insändandet
med post, skall försändelsen anord-
nas som värdepost.
Valnämnden vidarebefordrar om-
gående röstlängder och övrigt
material till länsstyrelsen. Sker
översändandet med post, skall
försändelsen anordnas som värde-
post.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
38
Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen (1973:289)’ skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga personregister som används
för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa
uppgifter får fogas anteckning om att en enskild person inte önskar
adresserad direktreklam.
Regeringen får föreskriva att
uppgifter om adresser hämtas från
Postverket.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Lagen omtryckt 1992:446.
Prop. 1993/94:38
39
2.9 Förslag till Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §'
Brev mellan intagen och svensk myndighet, internationellt organ som
har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller
advokat skall vidarebefordras utan granskning. Anges brev vara avsänt
från svensk myndighet, sådant internationellt organ eller advokat och kan
skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får dock brevet granskas, om
förhållandet icke kan klarläggas på annat sätt.
I fråga om brev till postverket
tillämpas 26 § i stället för första
stycket ovan.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Senaste lydelse 1991:1133.
40
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §*
Lagen skall ej tillämpas på post- Lagen skall ej tillämpas på post-
befordran, begravningstransporter befordran, begravningstransporter
eller befordran av flyttsaker. eller befordran av flyttsaker. Av
14 § postlagen (1993:000) följer
dock att 5 och 27-42 §§ skall
tillämpas i fråga om postbeford-
ringsföretags ansvar gentemot den
som har anlitat företaget för be-
fordran av paket inom landet.
Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är
underkastad fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik
eller som en järnväg i annat fall utfor inom Sverige till fullgörande av
avtal om befordran av gods på järnväg.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
‘Senaste lydelse 1985:198.
41
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9§
Brev från häktad till svensk myn-
dighet, internationellt organ som
har av Sverige erkänd behörighet
att ta emot klagomål från enskilda
eller hans offentlige försvarare
skall vidarebefordras utan före-
Brev från häktad till svensk myn-
dighet, internationellt organ som
har av Sverige erkänd behörighet
att ta emot klagomål från enskilda
eller hans offentlige försvarare
skall vidarebefordras utan före-
gående granskning. I fråga om gående granskning.
brev från häktad till postverket
tillämpas dock andra stycket.
Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller
mottaga brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i
fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara
för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.
Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning
av dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den
häktades medgivande.
Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig
handling.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Senaste lydelse 1991:1135.
42
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen (1977:477)* skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och
föreskrifter om undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter om
förarutbildning och om sådan registrering som behövs för tillämpningen
av lagen. Regeringen får även meddela föreskrifter om utländska
körkorts giltighet i landet.
Regeringen får överlämna till
postbefordringsföretag att med-
verka vid utlämnande av körkort.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
enskilda fall medge undantag från denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
*Lagen omtryckt 1980:977.
43
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 10 § folkomröstningslagen (1979:369) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Röstning sker på dagen för folk-
omröstningen i omröstningslokalen
för det omröstningsdistrikt där den
röstande är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på tid och plats som nu sagts, får
rösta på postanstalt inom riket, hos
svensk utlandsmyndighet eller på
svenskt fartyg i utrikes fart.
Om flera omröstningar äger rum
samtidigt, skall den som röstar på
postanstalt, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg vid ett och samma
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
omröstningar som han vill deltaga
i. Om omröstning äger rum i sam-
band med val till riksdagen, skall
röstande som nu har angivits, som
önskar delta både i omröstningen
och i valet, avge sin röst i folkom-
röstningen samtidigt som han
röstar i valet.
I fråga om röstningen och om
den vidare behandlingen av röster
som har avgivits på postanstalt,
hos utlandsmyndighet eller på
fartyg tillämpas i övrigt bestäm-
melserna om ordinarie val till
riksdagen i 8-12 kap. vallagen
(1972:620). Om folkomröstning
äger rum i samband med extra val
Röstning sker på dagen för folk-
omröstningen i omröstningslokalen
för det omröstningsdistrikt där den
röstande är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på tid och plats som nu sagts, får
rösta på Posten Aktiebolags post-
kontor inom riket, hos svensk
utlandsmyndighet eller på svenskt
fartyg i utrikes färt.
Om flera omröstningar äger rum
samtidigt, skall den som röstar på
postkontor, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg vid ett och samma
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
omröstningar som han vill deltaga
i. Om omröstning äger rum i sam-
band med val till riksdagen, skall
röstande som nu har angivits, som
önskar delta både i omröstningen
och i valet, avge sin röst i folkom-
röstningen samtidigt som han
röstar i valet.
I fråga om röstningen och om
den vidare behandlingen av röster
som har avgivits på postkontor,
hos utlandsmyndighet eller på
fartyg tillämpas i övrigt bestäm-
melserna om ordinarie val till
riksdagen i 8-12 kap. vallagen
(1972:620). Om folkomröstning
äger rum i samband med extra val
‘Senaste lydelse 1982:148.
44
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
till riksdagen eller om den inte om-
fattar hela riket, tillämpas i stället
bestämmelserna om extra val i
till riksdagen eller om den inte om-
fattar hela riket, tillämpas i stället
bestämmelserna om extra val i
8-12 kap. vallagen. 8-12 kap. vallagen.
I lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängliga ett exemplar av
denna lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om
sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller folkomröstning i
grundlagsfråga skall därjämte finnas tillgänglig texten till det förslag som
avses med omröstningen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
45
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 kap.
2§‘
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
|
Specialbyggnad |
Med specialbyggnad avses |
|
Kommunika- |
Garage, hangar, lokstall, ter- |
|
Byggnad som används i Post- |
‘Senaste lydelse 1993:606.
Prop. 1993/94:38
46
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
|
2 kap. 2 §' |
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
|
Specialbyggnad |
Med specialbyggnad avses |
|
Kommunika- |
Garage, hangar, lokstall, ter- Byggnad som används i Statens |
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
47
Senaste lydelse 1993:606.
Prop. 1993/94:38
Härigenom forskrivs att 73 och 80 §§ tullagen (1987:1065) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
73 §'
Polisen och kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll-
verksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 63-70 §§ om tull-
myndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också
polismyndighet och kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid
kustbevakningen.
Även järnvägsföretag och post-
verket är skyldiga att medverka i
kontrollverksamheten enligt denna
lag i fråga om varor som befordras
på järnväg eller med post. I fråga
om sådan medverkan gäller inte
63-70 §§.
Även Posten Aktiebolag och
järnvägsföretag är skyldiga att
medverka i kontrollverksamheten
enligt denna lag i fråga om varor
som befordras med post eller på
järnväg. I fråga om sådan med-
verkan gäller inte 63-70 §§.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses
i första och andra styckena.
80 §2
I fråga om varor som inkommer
till tullområdet i postförsändelser
är postverket tullskyldigt, om
varorna inte anmäls till förtullning
eller annan tullklarering av någon
annan.
I fråga om varor som inkommer
till tullområdet i postförsändelser
är postbefordringsföretag som
regeringen bestämmer tullskyldigt,
om varorna inte anmäls till förtull-
ning eller annan tullklarering av
någon annan.
Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock vad som
föreskrivs i 19-23 §§ om omtulltaxering och eftertulltaxering gälla
honom, även om han inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna
uppgift till ledning för tull taxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Senaste lydelse 1988:430.
2Senaste lydelse 1991:157.
48
Härigenom föreskrivs att 25 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
25 §
Den som flyttat skall inom en
vecka anmäla flyttningen till en
skattemyndighet, en allmän för-
säkringskassa eller ett postkontor.
Den som flyttat skall inom en
vecka anmäla flyttningen till en
skattemyndighet, en allmän för-
säkringskassa eller ett postbe-
fordringsföretag som regeringen
bestämmer.
Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan
enligt första stycket om postadressen skall gälla för minst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
49
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 38
Härigenom föreskrivs
dels att 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) i paragrafens lydelse
enligt lagen (1992:1613) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1992:1613) om ändring
i bankrörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2§
Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i vilken ingår inlåning
från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder.
Bankrörelse får, efter tillstånd (oktroj) av regeringen, drivas av
bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker. Vidare får
bankrörelse drivas av utländska bankföretag under de förutsättningar som
anges i 4 och 5 §§.
Utan hinder av andra stycket får
postverket för sin postgirorörelse
hålla konton för allmänheten.
Ikraftträdandebestämmelsen
1. Denna lag träder i kraft den 1. Denna lag träder i kraft den
dag regeringen bestämmer. 1 februari 1994 såvitt avser 1 kap.
2 § tredje stycket och i övrigt den
dag regeringen bestämmer.
2. I fråga om banker som beviljats oktroj före lagens ikraftträdande
gäller vid tillämpning av 2 kap. 9 § andra stycket och 7 kap. 16 § första
stycket 6
a) att kapitalbasen för ett bankaktiebolag inte får understiga ett belopp
som vid tidpunkten för ikraftträdandet motsvarar fem miljoner ecu,
b) att kapitalbasen för en sparbank inte får understiga ett belopp som
vid tidpunkten för ikraftträdandet motsvarar en miljon ecu,
c) att kapitalbasen för en föreningsbank jämte anslutna lokala förenings-
banker inte får understiga ett belopp som vid tidpunkten för ikraftträd-
andet motsvarar fem miljoner ecu.
3. En sparbank som beviljats oktroj före lagens ikraftträdande får,
under de förutsättningar som anges i denna punkt, fortsätta att driva
bankrörelse, även om sparbankens kapitalbas vid ikraftträdandet uppgår
till lägre belopp än motsvarande en miljon ecu. I sådant fall gäller vid
tillämpning av 2 kap. 9 § andra stycket och 7 kap. 16 § första stycket 6
att sparbankens kapitalbas inte efter lagens ikraftträdande får understiga
Prop. 1993/94:38
50
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
det högsta belopp som kapitalbasen uppnått efter den 2 maj 1992. När
kapitalbasen uppnått ett belopp som vid tidpunkten för ikraftträdandet
motsvarat en miljon ecu gäller bestämmelserna i punkt 2.
51
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs
dels att 22 b § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank i paragrafens
lydelse enligt lagen (1992:1619) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1992:1619) om ändring
i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 b §
Valutahandel får, med de undantag som anges i femte stycket, bedrivas
endast med stöd av tillstånd av Riksbanken. Något tillstånd behövs dock
inte för köp och försäljning av resevaluta.
Tillstånd till valutahandel med
allmänheten (valutahandelstill-
stånd) kan medges kreditinstitut
och Postverket.
Vid prövningen skall sökandens kompetens och soliditet samt allmänna
lämplighet beaktas.
Ett valutahandelstillstånd kan begränsas till viss valutahandel. Till-
ståndet kan förenas med villkor om
Tillstånd till valutahandel med
allmänheten (valutahandelstill-
stånd) kan medges kreditinstitut
och Posten Aktiebolag.
1. begränsningar av sökandens innehav av tillgångar och skulder i
utländsk valuta samt, när det gäller fordringar och skulder mot utländska
rättssubjekt, i svenska kronor, och
2. den rapportering som Riksbanken finner nödvändig.
Tillstånd enligt denna paragraf krävs inte för
1. ett utländskt bankföretag som driver verksamhet med stöd av 1 kap.
5 § bankrörelselagen (1987:617), om det i hemlandet meddelade
tillståndet att driva bankrörelse omfattar rätt att bedriva valutahandel,
2. ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet med stöd av 2 kap.
9 § lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag, om det i hemlandet
meddelade tillståndet att driva finansieringsverksamhet omfattar rätt att
driva valutahandel,
3. ett utländskt företag som driver verksamhet med stöd av 2 kap. 10 §
lagen om kreditmarknadsbolag, om valutahandel är tillåten enligt
företagets stadgar eller bolagsordning och det eller de utländska
kreditinstitut som äger företaget eller dess moderföretag skulle ha rätt
enligt 1 eller 2 att driva sådan verksamhet.
Riksbanken får för sådana företag som avses i femte stycket föreskriva
villkor och rapporteringsskyldighet som avses i fjärde stycket.
Den som har rätt att bedriva valutahandel med allmänheten kallas
auktoriserad valutahandlare.
52
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:38
Ikraftträdandebestämmelsen
Denna lag träder i kraft den dag Denna lag träder i kraft den
regeringen bestämmer. 1 februari 1994 såvitt avser 22 b §
andra stycket första meningen och
i övrigt den dag regeringen
bestämmer.
53
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2, 3 och 6 §§ lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2§
Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen
förordna att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får
1. ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken, eller
2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på
konto i Riksbanken.
Om regeringen har förordnat om
valutareglering, får regeringen
förordna att den som innehar ut-
ländska betalningsmedel, tillgodo-
havanden på konton i utländskt
myntslag eller utländska fond-
papper skall erbjuda Riksbanken
att mot betalning i svenska kronor
lösa in tillgångarna. Riksbanken
får, helt eller delvis, överlåta
nämnda befogenhet till ett kredit-
institut eller Postverket.
3
Riksbanken får bemyndiga ett
kreditinstitut eller Postverket att
meddela tillstånd enligt detta
kapitel. Anser sig kreditinstitutet
eller Postverket inte kunna bifalla
en ansökan, skall denna över-
lämnas till Riksbanken.
6
Om regeringen har förordnat om
valutareglering enligt 1 kap. 1 §
första meningen eller andra
meningen 1 eller 2, får regeringen
förordna att Riksbanken eller
posttjänstemän som Riksbanken
bestämmer har rätt att öppna och
granska de brev och andra för-
Om regeringen har förordnat om
valutareglering, får regeringen
förordna att den som innehar ut-
ländska betalningsmedel, tillgodo-
havanden på konton i utländskt
myntslag eller utländska fond-
papper skall erbjuda Riksbanken
att mot betalning i svenska kronor
lösa in tillgångarna. Riksbanken
får, helt eller delvis, överlåta
nämnda befogenhet till ett kredit-
institut.
§
Riksbanken får bemyndiga ett
kreditinstitut att meddela tillstånd
enligt detta kapitel. Anser sig
kreditinstitutet inte kunna bifalla en
ansökan, skall denna överlämnas
till Riksbanken.
§
Om regeringen har förordnat om
valutareglering enligt 1 kap. 1 §
första meningen eller andra me-
ningen 1 eller 2, får regeringen
förordna att Riksbanken, eller den
som Riksbanken i samråd med
tillsynsmyndigheten på postområdet
bestämmer, har rätt att öppna och
54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
sändelser till eller från utlandet granska de brev och andra för-
som finns inom Postverket. sändelser till eller från utlandet
som finns hos postbefordrings-
företag.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
55
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 52 § uppbördslagen (1953:272) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
52 §'
Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall betalas in senast
den 18 i den uppbördsmånad, som infaller närmast efter utgången av den
månad, då skatteavdraget gjordes genom insättning på särskilt konto hos
den skattemyndighet som avses i 2 a § andra stycket. Inbetalning från
landsting och kommun skall dock, såvitt gäller preliminär A-skatt, ske
genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.
Sådan preliminär eller kvarstående skatt, som inte har innehållits genom
skatteavdrag samt tillkommande skatt skall betalas genom insättning på
särskilt konto hos den skattemyndighet till vilken skatten skall betalas
enligt skattsedel.
Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte vet till vilken
skattemyndighet inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på ett
särskilt konto hos skattemyndigheten i det län där den som har innehållit
skatten respektive den skattskyldige
Skatten anses betald den dag när
inbetalningskort eller girerings-
handlingar kom in till en postan-
stalt eller, om staten har ingått
avtal om förmedling av skattein-
betalningen med en bank eller ett
giroinstitut, till banken eller giro-
institutet.
är bosatt.
Skatten anses betald den dag när
inbetalningskort eller girerings-
hand lingar kom in till Posten
Aktiebolag eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank,
till banken.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Senaste lydelse 1993:770.
56
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
53 §2
I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet,
som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast
översända till rätten ingiven bouppteckning eller annan handling, som
sägs i 51 § andra stycket, eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten
jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, tillställa skatte-
myndigheten de uppgifter, som fordras för uppbörd av skatten. Vad nu
sagts skall äga motsvarande tillämpning, när överrätt fastställt skatt till
högre belopp än förut beräknats eller
som framställts av den enligt 64
myndigheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket skall ske till särskilt
konto hos skattemyndigheten.
Skatten skall anses vara betald den
skattskyldig vitsordat anmärkning
1 mom. förordnade gransknings-
Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket skall ske till särskilt
konto hos skattemyndigheten.
Skatten skall anses vara betald den
dag, då inbetalningskort eller
gireringshandlingar kommit in till
en postanstalt eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank
eller ett giroinstitut, till banken
dag, då inbetalningskort eller
gireringshandlingar kommit in till
Pösten Aktiebolag eller, om staten
har ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank,
till banken.
eller giroinstitutet.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall skattemyndigheten, om
inte annat följer av 6 § sista stycket, förordna om uttagande av felande
belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen (1953:272) gäller for
indrivning av restford skatt. Därvid tas dröjsmålsavgift ut enligt 58 § 2-5
mom. lagen. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som
ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2Senaste lydelse 1993:895.
57
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
58
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs föreskrivs att 22 och 44 §§ lagen (1968:430) om
mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §2
I annat fall än som avses i 21 § skall en särskild deklaration lämnas for
vaije verksamhet för vilken särskild registrering skall ske. Deklaration
lämnas för vaije redovisningsperiod så länge registreringen kvarstår.
Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder
är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti,
september och oktober samt november och december.
Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt
kommer att överstiga utgående skatt med minst 1 000 kronor vaije månad
kan skattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall
vara en kalendermånad. För sådan skattskyldig som registrerats trots att
den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200 000 kronor kan
skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden skall vara helt
beskattningsår.
Deklaration skall lämnas till
skattemyndigheten i det län, där
den skattskyldige registrerats,
senast den 5 i andra månaden efter
utgången av den redovisnings-
period som deklarationen avser,
om ej annat följer av anvis-
ningarna. Sker inbetalning av skatt
enligt 42 § andra stycket i behörig
ordning, anses deklarationen ha
lämnats till skattemyndigheten den
dag inbetalningskort eller gire-
ringshandlingar kommit in till en
postanstalt eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank
eller ett giroinstitut, till banken
eller giroinstitutet.
Deklaration skall avges på heder <
enligt fastställt formulär.
Deklaration skall lämnas till
skattemyndigheten i det län, där
den skattskyldige registrerats,
senast den 5 i andra månaden efter
utgången av den redovisnings-
period som deklarationen avser,
om ej annat följer av anvis-
ningarna. Sker inbetalning av skatt
enligt 42 § andra stycket i behörig
ordning, anses deklarationen ha
lämnats till skattemyndigheten den
dag inbetalningskort eller gire-
ringshandlingar kommit in till
Posten Aktiebolag eller, om staten
har ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank,
till banken.
i samvete samt avfattas på blankett
‘Lagen omtryckt 1990:576.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.
2Senaste lydelse 1993:772.
59
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Efter föreläggande skall deklaration lämnas även av den som inte enligt
första stycket är deklarationsskyldig.
Bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för
mervärdeskatt.
44 §’
Inbetalning av skatt anses ha
skett den dag inbetalningskort eller
gireringshandlingar kommit in till
en postanstalt eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank
eller ett giroinstitut, till banken
eller giroinstitutet.
Inbetalning av skatt anses ha
skett den dag inbetalningskort eller
gireringshandlingar kommit in till
Posten Aktiebolag eller, om staten
har ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank,
till banken.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
3Senaste lydelse 1993:772.
60
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs föreskrivs att 19 § kupongskattelagen
(1970:624)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §2
Kupongskatt betalas genom in-
sättning på särskilt konto. In-
betalning anses ha skett den dag
inbetalningskort eller girerings-
handlingar kommit in till en post-
anstalt eller, om staten har ingått
avtal om förmedling av skatte-
inbetalningen med en bank eller ett
giroinstitut, till banken eller giro-
institutet.
Kupongskatt betalas genom in-
sättning på särskilt konto. In-
betalning anses ha skett den dag
inbetalningskort eller girerings-
handlingar kommit in till Posten
Aktiebolag eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank,
till banken.
Om kupongskatt inte betalas inom den tid som anges i 8 eller 15 § eller
i den ordning som anges i första stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut
enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:272).
Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
2Senaste lydelse 1993:773.
61
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs föreskrivs att 58 § fordonsskattelagen
(1988:327)’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
58 §2
Skatten betalas genom insättning på särskilt konto.
Inbetalning anses ha skett den
dag inbetalningskort eller gire-
ringshandlingar kommit in till ett
postkontor eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank
eller ett giroinstitut, till banken
eller giroinstitutet.
Inbetalning anses ha skett den
dag inbetalningskort eller gire-
ringshandlingar kommit in till
Posten Aktiebolag eller, om staten
har ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank,
till banken.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
‘Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440.
2Senaste lydelse 1993:775.
62
Prop. 1993/94:38
Härigenom föreskrivs föreskrivs att 8 § lagen (1990:676) om skatt på
ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
8
Banken skall betala skatten till
Skattemyndigheten i Kopparbergs
län inom den tid som anges i 6 §.
Betalning skall göras genom in-
sättning på särskilt konto. In-
betalning anses ha skett den dag
inbetalningskort eller girerings-
handlingar kommit in till en post-
anstalt eller, om staten har ingått
avtal om förmedling av skatte-
inbetalningen med en bank eller ett
giroinstitut, till banken eller giro-
institutet.
Föreslagen lydelse
§3
Banken skall betala skatten till
Skattemyndigheten i Kopparbergs
län inom den tid som anges i 6 §.
Betalning skall göras genom in-
sättning på särskilt konto. In-
betalning anses ha skett den dag
inbetalningskort eller girerings-
handlingar kommit in till Posten
Aktiebolag eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank,
till banken.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
3Senaste lydelse 1993:776.
63
Postverksamheten i landet har under de senaste åren varit föremål för en
omfattande översyn. Behovet av att se över förutsättningarna och
formerna för Postverkets verksamhet redovisades av den tidigare
regeringen i prop. 1990/91:87 om Näringspolitik för tillväxt. Det fanns
flera skäl till att en översyn var påkallad. Riksdagens revisorer pekade
år 1989 i rapporten "Postverkskoncemens verksamhet" på ett antal brister
i regeringens styrning och uppföljning av Postverkets verksamhet.
Revisorerna pekade också på att Postverkets offentligrättsliga ställning
innebär vissa begränsningar i handlingsfriheten jämfört med privata
konkurrenter. Förändrade marknadsförutsättningar hade orsakat en
strukturkris i postkontorsnätet. Regleringen av Postverkets ensamrätt till
brevbefordran var i behov av en översyn mot bakgrund av den snabba
förändringen av marknaden för brev, framväxten av alternativa kommuni-
kationsmetoder samt diskussionerna inom EG om liberalisering av
postverksamheten.
Riksdagen delade regeringens syn på behovet av en översyn av
Postverkets verksamhetsforutsättningar. Riksdagen menade att det fanns
skäl som talade for att Postverket ombildas till aktiebolag men att förut-
sättningarna för och konsekvenserna av en bolagisering av Postverket
måste klarläggas inom ramen för ett regelverk som lämnar utrymme för
samhällspolitiska åtaganden (bet. 1990/91:TU29, rskr. 1990/91:377).
Den tidigare regeringen framhöll i 1990 års finansplan (prop. 1990/91:
100 bil.l) att det statliga betalningssystemet, med vissa förbehåll, i
princip bör vara utformat så att det skapas valfrihet för allmänhet och
myndigheter att välja betalningsförmedlare. Mot bakgrund av detta var
det angeläget att utreda vilka effekterna skulle bli på Postverkets ekonomi
om Postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar avskaffades.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7) återkom
regeringen till riksdagen med en redovisning av en till stora delar
slutförd översyn av förutsättningarna och formerna for Postverkets
verksamhet. Slutsatsen av utredningsarbetet var att fri konkurrens är av
värde för att postverksamhet skall bedrivas så effektivt som möjligt.
Regeringen framförde mot bakgrund av detta att ökad konkurrens var
önskvärd även såvitt avser brevbefordran och att Postverkets ensamrätt
till brevbefordran därför borde avskaffas. Vidare angav regeringen att
Postverket borde ombildas till aktiebolag för att ges samma förut-
sättningar att verka som sina konkurrenter. Regeringen framförde
emellertid att dessa åtgärder inte kunde genomföras förrän det fanns en
lagstiftning varigenom staten bl.a. kan försäkra sig om att den regionala
och sociala postservicen fungerar i hela landet. Vidare föreslogs att
Postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar skulle avskaffas.
Detta kunde inte ske med omedelbar verkan då statens strategi för det
framtida betalningssystemet måste utvecklas ytterligare.
Riksdagen ställde sig bakom regeringens överväganden (bet.
1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276). Vad beträffar Postgirots förmedling
Prop. 1993/94:38
64
av de statliga betalningarna hade riksdagen inget att invända mot att Prop. 1993/94:38
regeringen avvecklade Postgirots ensamrätt till statliga betalningar.
Riksdagen framförde emellertid att förekomsten av två konkurrerande
betalningssystem, Postgirot resp, bankerna och Bankgirot, har bidragit
till att det svenska betalningssystemet är mycket effektivt med internatio-
nella mått mätt. Riksdagen ansåg det därför angeläget att denna
konkurrens främjar utvecklingen av det svenska betalningssystemet även
i framtiden. Postgirots konkurrensförutsättningar ansågs därför vara av
stor betydelse. En avreglering av Postgirots kvarvarande ensamrätt till
statliga betalningar borde därför göras på ett sätt som säkerställer en
fortsatt fungerande konkurrens mellan de båda betalningssystemen (bet.
1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Postgirots konkurrensförutsättningar
har varit föremål för utredning som redovisats i 1993 års budgetproposi-
tion (prop. 1992/93:100 bil.7). Denna utredning påvisade att Postgirot
klarar att den kvarvarande ensamrätten till de statliga betalningarna
avskaffas. Mot bakgrund av detta kommer förordningen (1974:591) om
skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot att
upphävas senast i samband med att Postverket ombildas till aktiebolag.
Postgirot kommer samtidigt att ges begränsat utvidgade verksamhetsförut-
sättningar i form av fri räntesättning och begränsad kreditgivning till stöd
för betalningsförmedlingen.
I mars år 1992 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgift
att utarbeta förslag till den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt
som behövs vid en ändrad konkurrenssituation på postområdet - Post-
lagsutredningen (K 1992:38). Utredningen har i betänkandet (SOU
1993:9) Postlag lämnat förslag till ny postlag och vissa andra lag-
ändringar m.m. Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i
bilaga 1 och utredningens lagförslag i bilaga 2. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.
En sammanfattning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Kommunika-
tionsdepartementet (dnr K93/3OO/RS).
Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria med utkast till
lagrådsremiss om ändringar i den finansiella lagstiftningen med anledning
av Postverkets bolagisering. Promemorian har remissbehandlats. En
sammanfattning av promemorian, promemorians lagförslag och en för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanfattning av
remissyttrandena finns tillgänglig hos Finansdepartementet (dnr 3252/93).
Regeringen återkom till riksdagen i november år 1992 med förslag om
att Postverkets ensamrätt till brevbefordran skulle avvecklas fr.o.m. den
1 januari 1993 (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:-
152) vilket godtogs av riksdagen. Riksdagen anförde i samband härmed
att en rikstäckande postservice med god kvalitet och till rimliga priser
utgör en väsentlig del av ett lands infrastruktur. Det ansågs därför
nödvändigt att skapa villkor som möjliggör för Postverket att uppfylla
statsmakternas krav beträffande kvalitet och service. Riksdagen framhöll
betydelsen av att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag om postlag och bolagisering av Postverket.
Regeringen återkom i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 55
bil. 7, bet. 1992/93:TU27, rskr. 1992/93:311). Regeringen angav då att
5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 38
ett förslag till postlag och ändrad verksamhetsform för Postverket skulle
komma att presenteras för riksdagen i sådan tid att bolagsbildningen och
postlagen skulle kunna träda i kraft senast den 1 januari 1994.
Ett antal utredningar och analyser har gjorts som underlag för en
bolagsbildning i enlighet med riksdagens riktlinjer. Här bör nämnas att
regeringen i maj år 1992 tillsatte en särskild expertgrupp inom regerings-
kansliet med uppgift att närmare utreda de konstitutionella aspekterna vid
en ändrad verksamhetsform för Televerket, Postverket och Statens järn-
vägar. Resultatet av gruppens arbete redovisas i promemorian Bolagi-
sering av affärsverk, konstitutionella aspekter (Ds 1992:101).
Här bör även nämnas den analys av Postverkets konkurrensförutsätt-
ningar som genomfördes inom Kommunikationsdepartementet. Detta
arbete finns redovisat i promemorian Postens konkurrensförutsättningar
(Ds 1991:44) som remissbehandlades under hösten år 1991. Fördjupade
analyser av Postgirots konkurrensförutsättningar och Postverkets
samarbete med andra banker har även gjorts inom regeringskansliet.
Det nya bolagets övergripande struktur och inriktning, erforderliga
avtal mellan staten och bolaget m.m. har behandlats i arbetsgrupper med
företrädare för regeringskansliet och Postverket.
Bolagiseringen av Postverket innefattar en rad tekniska frågor. Det
gäller t.ex. val av förvärvsmetod, värdering av tillgångar och skulder
samt utformning av avtal. Arbete har i denna del utförts inom Kom-
munikationsdepartementet med stöd av externa experter inom områdena
för redovisning och affärsjuridik.
I det följande presenteras nu förslag till ny reglering av postverksamhet
m.m. i landet närmare. Vidare föreslås att Postverkets verksamhet
överförs till ett av staten helägt aktiebolag, Posten AB.
Regeringen beslutade den 2 september 1993 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag.
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi
återkommer till Lagrådets synpunkter i specialmotiveringen till postlagen.
Övriga lagförslag är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats över
dessa lagförslag (lagförslag 2.17-2.25).
Riksdagen har slagit fäst att en väl fungerande post- och kassaservice
skall finnas tillgänglig för alla oavsett adressort. Denna post- och
kassaservice skall omfatta distribution av brev, paket och betalningar och
tillhandahållas alla vardagar. Uppdraget att tillhandahålla denna service
Prop. 1993/94:38
66
har getts till Postverket. Uppdraget preciserades senast i 1992 års Prop. 1993/94:38
budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU18, rskr.
1991/92:276) och innebär följande:
Service och kvalitet. En god grundläggande postservice skall ges till
såväl stora som små kunder i hela landet. Kundernas efterfrågan bör
vara styrande för Postverkets insatser. Förändringar av servicens ut-
formning i glesbygd bör ske varsamt.
- Daglig service. Postverket skall tillhandahålla daglig postservice till
alla hushåll, företag och organisationer. I normalfallet skall dessa ha
tillgång till postutdelning och betalningsservice fem dagar i veckan.
- Rikstäckande service. Postverkets service skall vara rikstäckande.
Brev, paket och betalningar skall kunna nå alla oavsett adressort.
- Brevbefordran. Postverket skall tillhandahålla brevbefordran med hög
tillförlitlighet enligt kundernas efterfrågan. Enstaka försändelse skall
befordras till enhetligt och rimligt pris.
- Paketbefordran. Postverket skall tillhandahålla paketbefordran till ett
enhetligt pris för enstaka försändelser från privatpersoner.
- Betalnings^ och kassaservice. Postverket skall tillhandahålla daglig
och rikstäckande betalnings- och kassaservice. På orter där alternativ
till Postverkets betalnings- och kassaservice saknas skall staten
upphandla betalnings- och kassaservice. Det överlåts på Postverket
att finna det billigaste och mest effektiva sättet att upprätthålla
betalnings- och kassaservicen.
Brevbefordran i Postverkets regi har tidigare skyddats av en författnings-
reglerad ensamrätt. Paketbefordran har alltid varit öppen för fri konkur-
rens. Förmedlingen av statliga betalningar har reglerats genom myndig-
heternas skyldighet att använda Riksbanken eller Postgirot.
I den hittillsvarande ordningen har således samhällets behov av post-
och kassaservice uppnåtts genom att riksdagen beslutat om riktlinjer för
Postverkets post- och kassaservice. Samtidigt har Postverkets brev- och
postgiroverksamhet skyddats med regleringar.
I dag sker förändringar på postområdet snabbt. Allt fler alternativ till
de tjänster som Postverket tillhandahåller framkommer. Det krävs av
företagen på postmarknaden att de är flexibla och kundanpassade för att
möta de ökande och alltmer differentierade kraven från postkunderna.
Samtidigt är det ett samhällsintresse att hela landet tillförsäkras en
tillfredsställande post- och kassaservice. Ansvaret för detta vilar hos
riksdag och regering. Den nya modell som nu föreslås betonar detta
ansvar och skiljer tydligare mellan den post- och kassaservice som
beställs och utförandet av densamma.
67
Under senare år har det skett väsentliga förändringar på postområdet.
Den tekniska utvecklingen har förbättrat förutsättningarna för en snabb
och effektiv post- och kassaservice. Samtidigt har nya kommunikations-
medel tillkommit som utgör viktiga alternativ till den traditionella
postverksamheten (se även kapitel 7 nedan). Även om dessa andra
kommunikationsmedel har fått stor betydelse, står det klart att de endast
är komplement till postverksamhet och alltså inte kan ersätta post- och
kassaservicen. Privatpersoner likaväl som myndigheter och företag
kommer under överskådlig tid att ha behov av att brev, paket och be-
talningar blir befordrade på ett effektivt och tillförlitligt sätt.
I den nya situationen med fri konkurrens på postområdet samtidigt som
samhällets behov av postkommunikationer måste tillgodoses, är det
angeläget att statens ansvar för post- och kassaservice fortsatt kan upp-
rätthållas.
Staten är beställare av posttjänster och ställer som sådan krav på
postverksamhetens omfattning. Staten är även ägare av den postverksam-
het som bedrivs inom Postverket och har som sådan till uppgift att ställa
ekonomiska krav på att verksamheten bedrivs effektivt. Staten är sam-
tidigt regulator med uppgift att övervaka postverksamheten och utfärda
riktlinjer för formerna för servicens inriktning.
De nuvarande övergripande målen för den grundläggande post- och
kassaservicen bör enligt regeringen ligga fast och anges i lag. Det bör
slås fast att det skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att
brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet
för alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser. Pri-
vatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetliga
priser.
Det skall vidare finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att
alla kan verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser.
I normalfallet skall alla ha tillgång till post- och kassaservicen fem
dagar i veckan. I dag saknar ca 1.800 fästa hushåll daglig post- och
kassaservice. Denna ringa andel av antalet hushåll som inte har daglig
post- och kassaservice bör inte öka.
Ansvaret för att en grundläggande post- och kassaservice finns vilar på
staten. Postlagen gör det möjligt för staten att uppdra åt flera olika före-
tag att medverka till att en grundläggande post- och kassaservice finns.
Regeringen har emellertid inledningsvis för avsikt att genom avtal med
Posten AB säkerställa en fortsatt väl fungerande grundläggande post- och
kassaservice enligt ovan i hela landet.
Postservice (brev- och paketbefordran)
Som angivits ovan är det angeläget att en daglig och rikstäckande brev-
och paketbefordran även framgent tillhandahålls och att enstaka brev- och
paketförsändelser befordras till enhetliga och rimliga priser.
Prop. 1993/94:38
68
I och med att Postverkets ensamrätt till brevbefordran har avvecklats, Prop. 1993/94:38
har flera företag möjlighet att etablera sig på ett verksamhetsområde där
Postverket tidigare varit ensam. I denna nya marknadssituation behövs
lagreglering och tillsyn. Det är nödvändigt med bestämmelser om
tystnadsplikt m.m. för att skydda den personliga integriteten hos dem
som anlitar befordringsforetag, i synnerhet för brevbefordran. Staten
måste också ha ett instrument för att se till att det grundläggande behovet
av postservice kan tillgodoses överallt i landet och inte bara där den är
lönsam. En reglering tjänar också syftet att ge företagen vissa spelregler
för sin verksamhet.
Postverket bedömer att Posten AB bör kunna upprätthålla en daglig och
rikstäckande postservice utan särskild ersättning. Det är emellertid svårt
att bedöma hur konkurrensen mellan brevbefordringsföretag kan komma
att utvecklas. Förändras konkurrenssituationen kan det innebära att
Posten AB:s förmåga att tillhandahålla den dagliga och rikstäckande
postservicen utan särskild ersättning försvåras. Om det visar sig nödvän-
digt kan därför det system med anmälningsskyldighet som nu föreslås,
framöver komma att ändras till ett tillståndssystem. Möjlighet ges då att
ålägga postbefordringsföretag vissa uppdrag eller avgiftsbelägga post-
verksamhet som ett medel att uppnå de politiska mål som ställs upp för
postverksamheten. Alla postbefordringsföretag kan med ett sådant system
solidariskt vara med och bidra till att den rikstäckande postservice som
anses angelägen ur statsmakternas synvinkel upprätthålls.
På en fungerande marknad med konkurrens behövs inte prisregleringar.
Marknaden för brevbefordran är fr.o.m. den 1 januari 1993 öppen för
alla. Marknaden kännetecknas dock ännu inte av en fungerande konkur-
rens. Posten AB kommer med stor sannolikhet under överskådlig framtid
att vara det dominerande företaget på brevbefordringsmarknaden.
I syfte att värna om enhetsportoprincipen samt skydda de kunder som
inte har alternativ till den brevbefordran som Postverket i dag till-
handahåller från kraftiga prishöjningar är en fortsatt priskontroll
nödvändig. Det är framför allt privatpersoner som saknar alternativ. Ett
pristak for privatpersoners avgift för inrikes befordran av brev kommer
därför att införas. Detta kommer att regleras i avtal mellan staten och
Posten AB. Kravet från statsmakternas sida på att enstaka brevför-
sändelse skall befordras till enhetligt och rimligt pris kan då infrias.
Kassaservice
Det skall finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att alla kan
verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser.
Kassaservice ingår i finansiell verksamhet av det slag som bedrivs av
banker m.fl.
Postverket tillhandahåller en rikstäckande kassaservice via postkontors-
nätet och lantbrevbäringen. Detta gör det möjligt för privatpersoner,
företag och organisationer i hela landet att verkställa och ta emot
betalningar samt att få tillgång till kontanta medel. Denna kassaservice
har ett naturligt samband med övrig postdistribution utan att för den skull
utgöra postverksamhet. Målen för den rikstäckande distributionsservicen Prop. 1993/94:38
av brev, paket och betalningar bör emellertid hållas samlade.
Det har inte varit aktuellt att med ett tillståndssystem finansiera riks-
täckande kassaservice. Det har av naturliga skäl inte heller varit aktuellt
att ålägga andra postbefordringsföretag, som endast är verksamma med
brev- och paketbefordran, att vara med och finansiera kassaservicen. En-
ligt den nuvarande ordningen ersätter staten Postverket för den rikstäck-
ande kassaservicen till den del alternativ saknas och det inte är kommer-
siellt motiverat att bedriva verksamheten.
Regeringen avser att i avtal uppdra åt Posten AB att tillhandahålla en
rikstäckande kassaservice mot ersättning enligt nuvarande ordning.
De delar av Posten AB som är verksamma med kassaservice kommer
i och med ombildningen till aktiebolag att omfattas av den befintliga
regleringen på det finansiella området. Postgirots verksamhet föreslås
komma att omfattas av bankrörelselagen (1987:617). Övrig betalnings-
förmedling som bedrivs i postkontorsnätet föreslås komma att omfattas
av lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Dessa verksamheter
kommer liksom andra finansiella institutioner att stå under tillsyn av
Finansinspektionen när det gäller formerna för verksamheten, banksekre-
tess osv.
Postverksamhet är reglerad i förhållandevis liten utsträckning. Någon
lagstiftning som reglerar utövande av själva postverksamheten finns inte.
Det finns i stället regler som generellt styr Postverkets verksamhet.
Postverket är underkastat det allmänna regelsystemet för offentligrättslig
verksamhet. Hit räknas såväl grundlagsbestämmelser som annan
offentligrättslig reglering. Även civil- och näringsrättsliga bestämmelser
har betydelse för Postverkets uppträdande i affärsrelationer. Det finns
också offentligrättsliga regler som specifikt styr Postverket. Dessutom
finns det regler som Postverket har bestämt skall gälla i den egna verk-
samheten, bl.a. avtalsvillkor i verkets affärsverksamhet.
Postverket har enligt förordningen (1988:79) med instruktion för
Postverket till huvuduppgift att driva poströrelse vari det ingår att
befordra och distribuera brev och paket samt förmedla betalningar.
Postverket får dessutom driva annan verksamhet som det har särskilda
förutsättningar för. I instruktionen finns regler om Postverkets inre
organisation, ansvars- och uppgiftsfördelning mellan Postverkets styrelse
och generaldirektören, redovisning och medelsförvaltning, revision m.m.
Postverket skall enligt instruktionen vaije år före den 1 september till
regeringen lämna förslag till treårsplan med anslagsredovisning och
anslagsframställning. Detta förslag behandlas av regeringen i budget-
propositionen, vari föreslås mål och inriktning för Postverkets verksam-
het liksom anslag för perioden.
Riksdagens beslut om treårsplaner och anslag delges Postverket genom
beslut av regeringen, "Regleringsbrev för postväsendet".
70
I lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om Prop. 1993/94:38
trafik, transporter och kommunikationer har riksdagen bemyndigat
regeringen att meddela föreskrifter om bl.a. postbefordran. Dessutom har
riksdagen i lagen medgett subdelegation till förvaltningsmyndighet för
postbefordran.
Lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser ger regler för
Postverkets behandling av obeställbara brev- och paketförsändelser.
Postverkets kungörelse (1966:120) angående Postverkets ansvarighet
för försändelser och medel innehåller de grundläggande reglerna om
Postverkets ansvarighet. Kungörelsen har beslutats av Postverket och
publicering har skett i Svensk författningssamling. Bestämmelserna avser
endast ansvaret i den inrikes rörelsen. För Postverkets ansvarighet i
postutväxlingen med utlandet och i den utrikes betalningsförmedlingen
gäller vad som överenskommits i internationella avtal och som tillämpas
av Postverket som kundvillkor.
Postverkets uppgifter inom totalförsvaret regleras huvudsakligen genom
beredskapsförordningen (1993:242) och kungörelsen (1951:51) om
postbehandling under höjd beredskap.
Enligt bankrörelselagen (1987:617) avses med bankrörelse verksamhet
i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank
allmänt använder. Bankrörelse får förutom av Sveriges riksbank endast
bedrivas av bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker,
som har fått regeringens tillstånd (oktroj) därtill. Postverket får, enligt ett
undantag i lagen, för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten
trots att verket saknar oktroj.
Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita
Riksbanken eller Postgirot kommer att upphävas i samband med att Post-
verket ombildas till aktiebolag.
19 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100) finns bestämmelser om sekretess
för uppgift som angår särskild postförsändelse hos Postverket.
Enligt 4 kap. 8 § brottsbalken skall den som olovligen bereder sig
tillgång till ett meddelande som ett postbefordringsföretag förmedlar som
postförsändelse dömas för brytande av posthemlighet. I 4 kap. 9 §
föreskrivs straffansvar för den som i andra fall än de som nämns i 8 §
olovligen bryter brev.
I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om beslag m.m. av brev
och andra försändelser.
De bestämmelser som här redovisats är de mest centrala för Post-
verkets verksamhet. Det finns därutöver ytterligare ett antal författningar
där någon del av Postverkets verksamhet regleras eller där Postverket
nämns. Bl.a. finns i vallagen (1972:620) bestämmelser om Postverkets
medverkan vid allmänna val, i delgivningslagen (1970:428) bestämmelser
om särskild postdelgivning samt i tullagen (1987:1065) bestämmelser om
Postverkets medverkan i Tullverkets kontrollverksamhet och om
Postverkets tullskyldighet i vissa fall.
71
Regeringens förslag: Bestämmelser om postverksamhet samlas i en
postlag. Postverksamhet definieras i lagen som regelbunden
befordran mot avgift av brev eller av brev och paket.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens (se be-
tänkandet s. 123).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan
erinran. Många är i likhet med Postverket positiva till förslaget.
Kammarrätten i Göteborg uttrycker tveksamhet till att översynen av vissa
problemområden på postområdet, såsom sekretess, obeställbara för-
sändelser m.m., bör mynna ut i en ny lag av den typ som föreslås.
Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av Postverkets tidigare
monopolställning när det gäller brevbefordran och med den möjlighet till
styrning av verksamheten från statsmakterna som detta inneburit har det
tidigare inte förelegat något behov av en postlagstiftning.
I den nya situationen med möjlighet för flera företag att etablera sig på
postmarknaden har behovet av en reglering på postområdet accentuerats.
Det är exempelvis angeläget att skapa bestämmelser om tystnadsplikt som
syftar till att skydda den personliga integriteten hos dem som anlitar
befordringsforetag i synnerhet för brevbefordran. Av 8 kap. regerings-
formen följer att sådana föreskrifter i vissa fäll skall meddelas genom
lag.
Vissa delar av dagens postverksamhet, framför allt distributionen av
brev till mottagare i glesbygd, är inte lönsam från affärsmässiga
synpunkter. Postverket har emellertid vissa samhällsåtaganden, som bl.a.
innebär att en rikstäckande postservice skall upprätthållas. Det är en
samhällsangelägenhet att denna service skall finnas kvar även framgent.
Med en fri och utvidgad konkurrens finns det en risk for att den icke
lönsamma postservicen försämras om inget görs för att förhindra det. Det
är naturligt att nya postbefordringsföretag forsöker koncentrera sig på
den del av postverksamheten som ger störst vinster, framfor allt
företagspost i de större städerna. Detta kan försvåra situationen för det
eller de företag som vill eller måste ägna sig åt en rikstäckande post-
service.
Det är därför av avgörande betydelse att staten skaffar sig ett instru-
ment för att se till att vissa grundläggande behov av postkommunika-
tioner kan tillgodoses överallt i landet och inte bara där den är lönsam.
En reglering tjänar också syftet att ge postbefordringsföretagen vissa
spelregler för sin verksamhet.
Postverkets huvuduppgifter och de servicemål for dessa som riksdagen
har ställt upp för Postverket omfattar inte bara postverksamhet i inskränkt
mening, dvs. befordran av brev och paket, utan också betalnings- och
kassaservice. Denna service har behandlats i finansplanen i 1993 års
Prop. 1993/94:38
72
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1 s.134). Det sägs där att Prop. 1993/94:38
Postgirot driver en verksamhet som i flera avseenden liknar den som
bedrivs av banker, vilka verkar i enlighet med bankrörelselagens regler.
Enligt finansplanen bör postgiroverksamheten i fortsättningen regleras av
en särskild lag. Regeringen har senare kommit fram till att Postgirot bör
inlemmas under den reglering som gäller för banker i allmänhet. Övrig
betalningsförmedling m.m. kommer att omfattas av regleringen rörande
kreditmarknadsbolag. De finansiella tjänster som utförs av Postverket
kommer således att regleras i särskild ordning.
Med hänsyn härtill anser regeringen att den nya postlagen inte bör
omfatta betalningsförmedling utan endast sådan verksamhet som i
allmänhet ligger i begreppet postverksamhet, dvs. främst befordran av
brev men även av paket.
Beträffande servicemålet att det skall finnas en rikstäckande kassa-
service förhåller sig saken däremot något annorlunda, vilket framgår av
nästa avsnitt.
Regeringens förslag: I postlagen anges de övergripande målen för
den grundläggande postservice som skall finnas i landet.
Det skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev
och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet
för alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser.
Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till
enhetliga priser.
Det skall vidare finnas en rikstäckande kassaservice som innebär
att alla kan verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser.
Ansvaret for att denna grundläggande service finns vilar på
staten, som genom att utöva sitt ägarinflytande i det statsägda Posten
AB kan styra och kontrollera verksamheten på postområdet.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall
fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att den
grundläggande servicen motsvarar samhällets behov.
Utredningens förslag: Förslaget upptar inte en rikstäckande kassaser-
vice som ett mål i anslutning till den grundläggande postservicen. I
övriga delar stämmer utredningens förslag huvudsakligen överens med
regeringens (se betänkandet s. 128).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna delar bedömningen att
målen för den grundläggande postservicen i landet bör slås fest i
postlagen. Några anser att ytterligare servicemål skall tas med. Post-
verket och en del andra instanser anser att även målen for Postverkets
betalnings- och kassaservice kan behöva säkerställas - i postlagen eller
i annat sammanhang. Kammarrätten i Göteborg menar dock att de
samhällspolitiska målen för den postverksamhet som skall bedrivas i
landet liksom hittills kan festställas av riksdagen och regeringen utan att Prop. 1993/94:38
lagfästas. Konkurrensverket godtar ett system med enhetsporto inom det
avgränsade marknadssegment som föreslås, men framhåller vikten av att
fri prissättning råder för annan befordran än styckevis sådan. Vaije
postbefordringsföretag bör i en sådan situation få ge rabatter på sina
normala priser.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts sker för när-
varande stora förändringar på postkommunikationsområdet både vad
gäller sättet för kommunikation och förutsättningarna för olika postbe-
fordringsföretag att verka på marknaden. Mot denna bakgrund är det
svårt att närmare förutsäga utvecklingen annat än på kort sikt. Klart är
att effektiva postkommunikationer spelar en stor roll såväl för samhälls-
funktioner av skilda slag som för privatpersoner i hela landet. Det kan
således konstateras att det är ett nationellt samhälleligt intresse att det
finns goda postkommunikationer. Postkommunikationer har tidigt varit
ett intresse för staten. Med hänsyn till den stora betydelsen av post-
kommunikationer har inriktningen av politiken på området lagts fest av
riksdagen.
Nu gällande former för statsmakternas styrning av Postverkets verk-
samhet beslutades i huvudsak år 1985 (prop. 1984/85:100 bil.8, bet.
1984/85.TU11, rskr. 1984/85:203). Vissa kompletteringar har emellertid
gjorts senare. Styrningen sker genom att riksdagen festställer servicemål,
kvalitetsmål och ekonomiska mål på grundval av rullande treårsplaner
som upprättas av Postverket. De festställda målen har senast preciserats
i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7 s. 160, bet.
1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276) på det sätt som redogjorts för i
avsnitt 4.1.
Postverket har på postbefordringsområdet även vissa samhällsåtag-
anden, dvs. uppgifter som inte är affärsmässigt motiverade men
angelägna ur ett samhällsperspektiv. Till dessa brukar räknas framför allt
följande uppgifter.
- Befordran av blindskrift. Postverket ersätts för kostnaderna för
befordran av alla slags blindskriftsforsändelser genom ett anslag över
statsbudgeten. Ersättningen har dock kommit att begränsas till försän-
delser som skickas till eller från vissa institutioner. Ersättning för de
försändelser som skickas portofritt mellan synskadade har inte utgått.
Dessa kostnader bärs av Postverket.
- Beredskapsplanering. Postverket skall svara för beredskapsplanering
som en del av totalförsvarsplaneringen. Detta gäller bl.a. post-
befordran, fältposttjänst under kriser eller i krig.
- Handikappservice. Det är angeläget att tillgängligheten till post-
service är god även för äldre och handikappade. Postverket tillämpar
därför riktlinjerna för glesbygdsservicen generöst för sådana hushåll.
I Postlagsutredningens direktiv angavs vissa skäl tala for att ett nytt 74
regelsystem borde innefetta krav på tillstånd for den som skall bedriva
postverksamhet efter samma modell som använts på telekommunikations- Prop. 1993/94:38
området. Man skulle i så fall i lagen ange de allmänna förutsättningarna
för tillstånd. En tillstånds- och tillsynsmyndighet skulle sedan kunna ges
bemyndigande att ställa upp de närmare villkoren för tillståndet och utöva
tillsyn över att de uppställda reglerna och villkoren följs. Enligt vad som
vidare angavs i direktiven skulle villkoren kunna gälla skyldighet för
tillståndshavare att upprätthålla vissa prisstrukturer och att delta i
kostnaderna för olika samhällsuppdrag (t.ex. postbefordran för total-
försvaret och befordran av blindskriftsförsändelser). Vidare skulle
tillstånd att bedriva postverksamhet kunna förenas med en skyldighet för
tillståndshavaren att tillhandahålla postservice till alla på likartade villkor,
även där det inte är lönsamt.
Den i direktiven skisserade lösningen med styrning via ett tillstånds-
system förutsätter i princip att det finns en marknad med flera företag
som är villiga att i konkurrens bedriva postverksamhet och som samtidigt
har resurser att åta sig vissa angelägna samhällsuppdrag. Det kan
emellertid på goda grunder ifrågasättas om detta blir fallet. Även på en
helt avreglerad postmarknad finns det till följd av brevmarknadens
stordriftsfördelar anledning att tro att endast ett mycket litet antal nya
brevbefordringsföretag kommer att finnas. Dessa kan förväntas uppträda
i storstadsregionerna och de torde företrädesvis komma att ägna sig åt
före tagspost.
Det bolagiserade Postverket - Posten AB - kommer med all säkerhet
att under överskådlig framtid inta en dominerande ställning när det gäller
brevbefordran. Konkurrens till postbolagets brevbefordringsverksamhet
uppkommer sannolikt även efter avregleringen främst genom telefax och
andra tekniska kommunikationsaltemativ.
I fråga om statsmakternas möjligheter att upprätthålla en fortsatt god
postservice i landet innebär en bolagisering av Postverket inte någon
större förändring. Staten kan styra verksamheten i det bolagiserade
Postverket dels genom den lagstiftning som nu föreslås, dels också
genom att utöva sitt ägarinflytande på olika sätt. En grundläggande god
postservice kan exempelvis garanteras genom bestämmelser i bolags-
ordningen eller genom avtal.
Utredningen har dragit slutsatsen att det vid en bolagisering av Post-
verket och en ökande konkurrens på postområdet inte behövs något sys-
tem med tillståndsplikt för att gällande sociala och regionala mål på post-
området skall kunna upprätthållas. Regeringen gör i dag samma be-
dömning som utredningen. I framtiden kan dock frågan komma att om-
prövas om utvecklingen på postmarknaden ger anledning till det.
Vi anser det emellertid vara av värde att i lag slå fäst vissa grund-
läggande servicemål.
De nu gällande målen för postkommunikationen i landet är enligt rege-
ringens mening giltiga även i den nya situation som uppkommer efter av-
regleringen. Med hänsyn till att det i framtiden inte kommer att bli fråga
om styrning av ett statligt affärsverk, bör det i den föreslagna regleringen
till ledning for den framtida styrningen av marknaden ges en syftesbe-
stämning i huvudsaklig överensstämmelse med de övergripande målen för 75
postkommunikation som gäller i dag. Det skall finnas en rikstäckande
postservice som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Prop. 1993/94:38
Det skall finnas möjlighet för alla att få brev befordrade till enhetliga och
rimliga priser. Privatpersoner skall ha möjlighet att få paket befordrade
till enhetliga priser. Det skall också finnas en rikstäckande kassaservice
som innebär att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar
till enhetliga priser. De mer detaljbetonade målen hör däremot inte
hemma i en lag. Så inte heller de samhällsåtaganden som Postverket har
i dag. Dessa frågor bör i stället lösas genom att staten som ägare
festställer policy och strategier för Posten AB, främst genom avtal med
bolaget.
Som framgår av den tidigare redogörelsen omfattar de mål som
riksdagen senast har ställt upp för Postverket inte bara postverksamhet
i vanlig mening, dvs. befordran av brev och paket, utan också betalnings-
och kassaservice. Sådan verksamhet är av finansiellt slag liknande den
verksamhet som bedrivs av banker m.fl. Därför kommer Postgirot att bli
bank med begränsade bankrättigheter. Dess verksamhet kommer att
omfattas av den lagstiftning som gäller för banker. Viss verksamhet som
i dag bedrivs inom affärsområdet Bank och kassa kommer att bli
tillståndspliktig enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. De
finansiella verksamheterna kommer att stå under tillsyn av Finansinspek-
tionen. Detta talar i och for sig emot att det i postlagen skall anges som
ett mål i anslutning till dem som gäller för postservicen i landet att det
skall finnas en rikstäckande kassaservice. Regeringen anser ändå att det
kan vara motiverat att ange detta servicemål i postlagen. Postverket
tillhandahåller en rikstäckande kassaservice via postkontorsnätet och
lantbrevbäringen. Detta gör det möjligt för privatpersoner, företag,
myndigheter och organisationer i hela landet att verkställa och ta emot
betalningar samt att få tillgång till kontanta medel. Denna kassaservice
har därför ett visst samband med övrig postdistribution utan att för den
skull utgöra postverksamhet. Det är en fördel, anser regeringen, att
målen för den rikstäckande distributionsservicen hålls samlade. Detta
görs naturligast i en postlag. Vi vill dock klart understryka att kassa-
servicen inte skall anses utgöra postverksamhet och således inte heller
skall stå under tillsyn av den myndighet som skall ha tillsyn över
brevbefordran.
Regeringen bör själv eller genom en myndighet fortlöpande följa
utvecklingen på postområdet och bevaka att post- och kassaservicen
motsvarar samhällets behov. Därigenom ges regeringen möjlighet att
kontrollera att de grundläggande krav på servicen som samhället ställer
är uppfyllda. Den snabba utvecklingen på kommunikationsområdet kan
också medföra att förändrade eller nya krav behöver ställas upp.
76
Regeringens förslag: Den som vill bedriva postverksamhet skall
först anmäla detta hos den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).
Postverksamhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och, när det gäller befordran av brev,
så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet
upprätthålls.
Brevbefordran skall stå under tillsyn av tillsynsmyndigheten.
Utredningens förslag: Innehåller inte någon bestämmelse om an-
mälningsskyldighet för den som vill bedriva postverksamhet som avser
brevbefordran. I övrigt stämmer utredningens förslag huvudsakligen
överens med regeringens (se betänkandet s. 131).
Remissinstanserna: Postverket och Konkurrensverket instämmer i
utredningens förslag som innebär att det är tillräckligt att brev-
befordringsföretag står under tillsyn. Flertalet remissinstanser anser
däremot att det bör införas ett tillståndskrav eller ett enklare anmälnings-
förfarande för den som vill ägna sig åt brevbefordran.
Svea hovrätt föreslår att ett tillståndskrav införs för att man skall kunna
förebygga oseriös verksamhet. Härigenom skulle nya postbefordrings-
företag också få reda på vilka krav som kommer att ställas på verksam-
heten m.m., och tillsynsmyndigheten få ramar för verksamheten. Även
RÅ anser att ett tillstånds- eller anmälningsförfarande bör införas. Värdet
i ett dllståndssystem ligger enligt RÅ i att oseriös verksamhet på ett
smidigt sätt kan förebyggas.
Telestyrelsen vill att en anmälningsskyldighet skall omfatta alla som
bedriver postverksamhet, eftersom det skulle ge tillsynsmyndigheten en
bättre överblick över marknaden och bidra till förebyggande av oseriös
verksamhet. Dessutom skulle det möjliggöra en fördelning av samhälls-
uppdrag mellan olika företag. Statskontoret påpekar att en anmälnings-
skyldighet kan behövas för att möjliggöra en fördelning av kostnaderna
för tillsynsmyndighetens verksamhet mellan brevbefordringsforetagen.
Även Kammarrätten i Göteborg, TCO, SACO, Svenska Kommunför-
bundet, Handikappförbundens Centralkommitté och Synskadades
Riksförbund förordar ett tillstånds- eller anmälningsförfarande.
Skälen för regeringens förslag: Hanteringen av brev har under lång
tid varit ett stadigt monopol. Bestämmelser härom har senast funnits i
kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran
m.m. Kungörelsen upphävdes fr.o.m. den 1 januari 1993. Det råder
alltså numera en fri konkurrens på brevbefordringsområdet. Detsamma
har länge varit fallet i fråga om befordran av paket.
En väl fungerande postservice är av stor samhällelig betydelse. Detta
gäller trots att den traditionella postbefordringen i ökad omfattning har
kommit att ersättas av alternativa kommunikationsmedel inom framför
allt teleområdet. I fråga om såväl brev som paket har avsändare och
mottagare ett befogat krav på att befordringen sker på ett effektivt och
Prop. 1993/94:38
77
tillförlitligt sätt. Det är också viktigt att avsändare och mottagare kan lita Prop. 1993/94:38
på att innehållet i postförsändelser inte röjs. Detta gäller framför allt
innehållet i brev, som generellt måste anses ha en förtrolig och personlig
karaktär.
Angelägenheten av att postverksamhet bedrivs på ett effektivt och
tillförlitligt sätt, samtidigt som integritetsskyddsintressena tillgodoses,
talar för att verksamheten underkastas vissa regler. Som tidigare nämnts
finns det för närvarande inte någon särskild lagstiftning som styr
utövandet av postverksamhet. Detta hänger samman med att postverksam-
het till allra största delen har bedrivits av Postverket. I dag har vi således
en helt ny situation. Det förhållandet att Postverket är endast en av flera
postdistributörer och i en nära framtid kan förväntas bli ombildat till
aktiebolag gör det befogat att överväga en lagreglering av hur postverk-
samhet skall bedrivas.
Det är emellertid viktigt att de lagbestämmelser som införs inte görs så
detaljerade att de inverkar negativt på en ändamålsenlig konkurrens. Här
som på andra områden gäller att onödig byråkrati bör motverkas och att
det inte bör införas andra lagregler än sådana som är klart motiverade.
En särskild fråga som uppstår i detta sammanhang är om det bör ställas
krav på tillstånd for den som vill bedriva postverksamhet.
Ett tillståndskrav kan, allmänt sett, motiveras av att samhället behöver
försäkra sig om ett visst yrkeskunnande eller om vilja och förmåga hos
den som vill driva den aktuella verksamheten att fullgöra skyldigheterna
mot det allmänna. Det kan - som är fallet exempelvis i fråga om
yrkestrafik - finnas skäl att genom ett tillståndskrav söka få garantier för
att gällande säkerhetskrav kommer att uppfyllas.
Dessa skäl gör sig i viss utsträckning gällande också på postområdet.
Här är vikten av att skyddet för brevhemligheten och övriga integritets-
intressen iakttas särskilt framträdande. Dessa intressen skyddas i stor
utsträckning redan i dag av bestämmelser i bl.a. sekretesslagen och
brottsbalken. Om bestämmelserna byggs ut, så att de omfattar alla som
i sin verksamhet befordrar förtroliga försändelser, bör detta ge goda
garantier för att skyddet för den personliga integriteten upprätthålls.
Skyddet torde knappast vara beroende av att ett tillståndssystem införs.
Ett annat tänkbart skäl för ett tillståndssystem, som också berörs i
Postlagsutredningens direktiv, är att den tillståndsprövande myndigheten
skulle kunna förena ett tillstånd med vissa villkor, t.ex. en skyldighet för
tillståndshavaren att tillgodose olika sociala och regionala intressen på
postområdet. Som tidigare angetts anser regeringen detta inte vara något
bärande skäl att för närvarande införa ett krav på tillstånd, eftersom det
inte kan förväntas uppstå särskilt många postbefordringsföretag som är
beredda att åta sig en mera omfattande postservice. Det ringa antalet
förväntade brevbefordringsföretag talar tvärtom mot att införa ett
tillståndssystem. Postverket - eller Posten AB - torde även i framtiden
komma att inta en dominerande ställning. Det framstår inte som
meningsfullt att underkasta detta företag en tillståndsprövning.
Det är självfallet viktigt att kunna förebygga uppkomsten av oseriös
verksamhet liksom att i efterhand kunna ingripa mot konstaterade 78
missförhållanden. Detta torde enligt regeringens mening kunna uppnås
även utan ett krav på tillstånd, nämligen genom att låta postverksamheten Prop. 1993/94:38
i landet stå under tillsyn av en statlig myndighet. Tillsynsmyndigheten
kan ges möjlighet att ingripa om någon bedriver postverksamhet på ett
sätt som inte är godtagbart. Man kan på det sättet åstadkomma en
ordning som är i stort sett likvärdig med ett tillståndssystem.
Postlagsutredningen har med hänsyn till vad som sagts tidigare
föreslagit att man avstår från att införa ett tillståndskrav på postområdet
och i stället nöjer sig med en tillsynsverksamhet. Regeringen delar
utredningens bedömning i dessa avseenden, men anser däremot i likhet
med flertalet remissinstanser att tillsynsmyndigheten behöver ha ett
instrument för att få reda på vilka företag som verkar på marknaden. Av
detta skäl föreslår regeringen att företag som bedriver postverksamhet
skall vara skyldiga att anmäla sig till tillsynsmyndigheten innan de sätter
i gång verksamheten. I samband med att anmälan registreras kan före-
taget informeras om vilka krav samhället ställer enligt postlagen och en-
ligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Frågan är då vilket slag av verksamhet som bör ställas under tillsyn.
I den av regeringen föreslagna postlagen ställs vissa krav på postverk-
samhet som innefattar befordran av brev eftersom brev allmänt sett anses
vara särskilt skyddsvärda från integritetssynpunkt. Enligt förslaget skall
den som i postverksamhet fått del av uppgifter som angår särskild
brevförsändelse åläggas tystnadsplikt. Vidare skall brev i verksamheten
som är obeställbara enligt förslaget lämnas till tillsynsmyndigheten för
vidare hantering där. Klart är således att brevbefordran skall stå under
tillsyn av en tillsynsmyndighet. Frågan är om även paketbefordran bör
ställas under tillsyn.
Till förmån för att ställa paketbefordringen under tillsyn talar bl.a. det
allmänna intresset av att paket befordras på ett tillförlitligt sätt. Vidare
kan paket - om än i långt mindre utsträckning än brev - innehålla
meddelanden av persontig och förtrolig karaktär. Det finns alltså i viss
mån integritetsskyddsintressen som gör sig gällande också på paketom-
rådet. Det kan i sammanhanget nämnas att den nuvarande lagstiftningen
om obeställbara postförsändelser omfattar både brev och paket.
Det finns emellertid flera skäl som talar mot att paketbefordringen
ställs under tillsyn. Paketmarknaden har hittills varit praktiskt taget
oreglerad. Det är en allmän uppfattning att paketbefordringen hittills har
fungerat tillfredsställande och att den även i framtiden bör lämnas
oreglerad så långt som möjligt. Det finns inte heller anledning att i detta
avseende särbehandla sådan paketbefordran som sker inom ramen för
postverksamhet från annan paketbefordran.
Övervägande skäl talar därför mot att ställa paketbefordringen under
tillsyn. Regeringen föreslår således att tillsynen får omfatta endast sådan
postverksamhet som avser brevbefordran. (Tillsynsverksamheten beskrivs
närmare under avsnitt 6.12.)
Vilken innebörd begreppen postverksamhet och brev bör ha i den nya
lagen utvecklas närmare i specialmotiveringen.
Postlagen bör innehålla en allmänt hållen bestämmelse om att all
postverksamhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga 79
krav på tillförlitlighet. Denna bestämmelse gäller således såväl brev som
paket. Eftersom brevbefordran skall stå under tillsyn av tillsynsmyndig- Prop. 1993/94:38
heten innebär bestämmelsen när det gäller brev även en viss hållpunkt for
tillsynen. Ett rimligt krav på tillförlitlighet kan exempelvis vara att
postbefordringsföretaget har sådan kontroll över de postförsändelser som
anförtrotts företaget för befordran att riskerna i möjligaste mån eli-
mineras för att obehöriga får tillgång till dem eller att de blir förstörda
under hanteringen eller av yttre påverkan.
Såvitt gäller brevbefordran sägs vidare att postverksamhet skall
bedrivas så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga
integritet upprätthålls. Att se till att denna bestämmelse efterlevs är
likaledes en uppgift för tillsynsmyndigheten. Beträffande integritets-
skyddet hänvisas bl.a. till bestämmelserna om tystnadsplikt i postverk-
samhet och om obeställbara försändelser.
6.4.1 Nuvarande ordning m.m.
Regeringsformen
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är vaije medborgare skyddad gentemot
det allmänna mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig
försändelse. Enligt motiven (prop. 1975/76:209 s.147 f) omfattar skyddet
för förtrolig kommunikation meddelanden som sänds med post eller på
annat sätt som brev, telegram, bandinspelning osv. Fotografering av
skriftliga handlingar är exempel på sådana upptagningar som avses i
bestämmelsen. Också genomlysning av brev så att de kan läsas räknas
som upptagning.
Skyddet for förtrolig kommunikation kan enligt 2 kap. 12 § regerings-
formen begränsas genom lag. Begränsning får enligt paragrafens andra
stycke göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett
demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt
med hänsyn till det ändamål som föranlett den och inte heller sträcka sig
så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av
folkstyrelsens grundvalar. Begränsning kan t.ex. ske med hänsyn till
beivrandet av brott.
Brottsbalken
I 4 kap. 8 § brottsbalken sägs att den som olovligen bereder sig tillgång
till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar
som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post-
eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.
Paragrafen fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring (1993:601)
den 1 juli 1993 i samband med tillkomsten av telelagen (1993:597).
Ändringen berörde dock även postområdet. Numera ges postförsändelser
ett skydd i brottsbalken oavsett om de befordras i enskild eller allmän
verksamhet. 80
En förutsättning för att gärningen är straffbar är att gärningen utförs Prop. 1993/94:38
olovligen. Gärningen är lovlig under vissa förutsättningar, t.ex. genom
samtycke från den som äger förfoga över meddelandet. Den är också i
vissa fall lovlig även utan samtycke. Utanför det straffbara området faller
t.ex. beslag av brev som sker i enlighet med reglerna i 27 kap. rätte-
gångsbalken eller annan tvångsmedelslagstiftning.
Uttrycket ”bereder sig tillgång till" innefattar inte krav på att gärnings-
mannen tar del av meddelandets innehåll. Det räcker om han tillgriper
handlingen. Gämingsbeskrivningen omfattar således både sådana fall då
ett brev eller annat meddelande definitivt avhändes adressaten och fall då
gärningsmannen tar del av meddelandet och därefter vidarebefordrar det.
Enligt 4 kap. 9 § brottsbalken kan en person dömas för intrång i förvar
om han, utan att 8 § är tillämplig, olovligen bryter brev eller telegram
eller annars bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller
under lås eller eljest tillslutet. Påföljden är även här böter eller fängelse
i högst två år.
I 20 kap. 3 § brottsbalken anges att den som röjer uppgift, som han är
skyldig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt
förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller
annan författning, eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet, döms -
om gärningen inte eljest är särskilt belagd med straff - för brott mot
tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år. Vid gärning som begås
av oaktsamhet är påföljden böter. I ringa fall av oaktsamhet döms inte till
ansvar.
Datastraffrättsutredningen lämnade i december 1992 betänkandet (SOU
1992:110) Information och den nya informationsteknologin - straff- och
processrättsliga frågor m.m. I betänkandet föreslås bl.a. att 4 kap. 8, 9
och 9 a §§ brottsbalken skall ersättas av en ny 8 §. Enligt första stycket
i den nya paragrafen skall den som olovligen tar del av, tillgriper eller
upptar handling som förvaras inlåst eller annars tillslutet eller som är
under befordran genom ett befordringsföretag dömas för informations-
intrång till böter eller fängelse i högst två år. Samtidigt föreslås att
bestämmelsen om straff för dataintrång i 21 § datalagen upphävs.
Med termen befordringsföretag avses enligt Datastraffrättsutredningen
ett företag med en verksamhet vars ändamål är yrkesmässig förmedling
av information som andra lämnat för distribution. Ändamålet skall
framgå av t.ex. stadgar och andra dokument, där verksamhetens
inriktning anges. Verksamheten skall ha en sådan omfattning och
inriktning att det inte i realiteten väsentligen är fråga om distribution
inom t.ex. ett större företag eller en myndighet.
Datastraffrättsutredningens betänkande har remissbehandlats och är
under övervägande inom regeringskansliet.
Sekretesslagen
Enligt 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess
inom Postverket för uppgift som angår särskild postförsändelse. Om
sekretess inte följer av någon annan bestämmelse får dock sådan uppgift
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 38
lämnas till den som är försändelsens avsändare eller mottagare. Sekretess Prop. 1993/94:38
gäller inom Postverket även för uppgift om enskilds förbindelse med
postgirorörelsen eller bank.
I 9 kap. 8 § tredje stycket regleras sekretessen i övrigt inom allmän
samfärdsel. Sekretess gäller hos Postverket och annan myndighet som
handhar allmän samfärdsel för uppgift som angår enskilds förbindelse
med samfärdselverksamheten och som inte regleras tidigare i paragrafen,
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider
skada eller men. Sekretessen hos Postverket för uppgift om enskilds
adress gäller dock endast om det kan antas att röjande av uppgiften skulle
medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt
men.
I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om begränsningar i
sekretessen och om förbehåll.
Enligt 14 kap. 2 § tredje stycket hindrar sekretessen inte att en uppgift
om en enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en
myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgiv-
ningslagen (1970:428).
Enligt 14 kap. 2 § fjärde stycket hindrar sekretessen inte heller att
uppgift som rör misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet,
polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet,
om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas leda till annan
påföljd än böter. Beträffande uppgifter som omfattas av sekretess enligt
9 kap. 8 § första stycket gäller vad som nyss sagts endast såvitt avser
misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år (14 kap. 2 § femte stycket).
Datalagen
Enligt 11 § datalagen (1973:289) får en personuppgift som ingår i
personregister inte lämnas ut, om det finns anledning anta att uppgiften
skall användas for automatisk databehandling i strid med lagen. Vidare
sägs i bestämmelsen att sekretesslagen i stället skall tillämpas i det
allmännas verksamhet.
Med personuppgift avses i datalagen upplysning som avser enskild
person. För att fråga skall vara om ett personregister skall en person-
uppgift kunna hänföras till den som avses med uppgiften. En adress-
uppgift i ett register är ett exempel på en uppgift som kan hänföras till
en viss person.
Någon skyldighet för enskilda rättssubjekt som håller personregister att
lämna ut uppgifter ur registret finns inte. Däremot skall en prövning
enligt 11 § göras, om den som håller ett register avser att lämna ut en
personuppgift. Någon möjlighet att överklaga ett sådant beslut finns inte.
I 13 § datalagen finns en bestämmelse om tystnadsplikt för registeran-
svarig och annan i enskild verksamhet som tagit befattning med
personregister eller med uppgifter som samlats in för att ingå i sådant
register.
Rättegångsbalken Prop. 1993/94:38
I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om bl.a. beslag och
hemlig telefonavlyssning, vilka innebär en inskränkning i integritets-
skyddet. Regleringen har genom en lagändring (1993:602) i samband
med tillkomsten av telelagen (1993:597) den 1 juli 1993 gjorts tillämplig
på försändelser hos alla post- eller telebefordringsföretag.
Datastraffrättsutredningen har i betänkandet SOU 1992:110 föreslagit
än mer långtgående ändringar i samma riktning.
I 3 § anges att brev, telegram eller annan försändelse, som finns hos
ett post- eller telebefordringsföretag, får tas i beslag endast om det för
brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver och försändelsen hade
kunnat tas i beslag hos mottagaren.
I 4 § regleras befogenheten att göra beslag i olika fåll. Föremål som
påträffas får, utöver i fall då någon med laga rätt använder tvångsmedel,
tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara
i dröjsmål får även utan sådant beslut åtgärden vidtas av polisman, om
det inte är fråga om en försändelse som finns hos ett post- eller
telebefordringsföretag.
I 9 § anges att, om en försändelse som kan tas i beslag kan förväntas
komma in till ett befordringsföretag, rätten får förordna att den skall
hållas kvar när den kommer in till befordringsföretaget till dess frågan
om beslag har avgjorts.
I 12 § finns regler om hur öppnande av beslagtaget brev eller annan
tillsluten handling och undersökning av bl.a. beslagtagna post- och
telegrafförsändelser får ske.
Annan lagstiftning
Genom lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser regleras
Postverkets rätt att i vissa situationer öppna brev som är obeställbara dvs.
inte kan delas ut till adressaten eller återställas till avsändaren samt
sådana som är ofrankerade eller otillräckligt franke rade. En närmare
redogörelse för lagens bestämmelser finns i avsnitt 6.5.
Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. innehåller vissa begräns-
ningar i rätten för de i lagarna angivna personerna att ta emot och skicka
bl.a. brev. Brev får dock sändas till bl.a. svenska myndigheter utan
någon kontroll. Från denna regel undantas brev till Postverket. Skälet till
att Postverket undantas är att det har ansetts önskvärt att postanvisningar
o.d. som skickas till Postgirot skall kunna kontrolleras.
Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll innehåller i 20 § bl.a.
bestämmelser om att polismyndighet i vissa fall kan få tillstånd att
närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelser,
brev, andra slutna handlingar eller paket som har ställts till eller avsänts
från utlänning och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller
kroppsbesiktning eller som finns hos ett befordringsföretag. I samma
paragraf sägs att rätten kan förordna att en försändelse, som avses i 83
tillståndet och som ankommer till ett befordringsföretag, skall hållas kvar
till dess den har undersökts närmare, öppnats eller granskats. Lagrummet Prop. 1993/94:38
har genom en den 1 juli 1993 genomförd lagändring (1993:612) gjorts
tillämpligt på postförsändelser hos vaije postbefordringsföretag.
6.4.2 Integritetsfrågans behandling i det internationella samarbetet
Frågan om integritetsskydd är och har varit central i flera olika inter-
nationella sammanhang, bl.a. inom FN, Europarådet och EG.
I FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna anges att
envar är skyddad mot godtyckliga ingripanden i fråga om bl.a. korre-
spondens. Alla har rätt att utan ingripanden söka, motta och sprida
upplysningar och tankar genom vaije slags uttrycksmedel utan hänsyn till
gränser (artikel 12 och 19). En motsvarande reglering finns i 1966 års
FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (artikel 14 och
19) samt i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänsk-
liga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 8 och 10).
EG-kommissionen har den 15 oktober 1992 lagt fram ett förslag till
direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter.
84
6.4.3 En ny reglering av integritetsskyddet på postområdet
Tystnadsplikt i enskild postverksamhet
Regeringens forslag: Bestämmelser om tystnadsplikt i enskild
postverksamhet för uppgift som rör särskild brevförsändelse liksom
för annan uppgift som rör enskild persons förbindelse med verksam-
heten när det gäller befordran av brev införs i postlagen. Tystnads-
plikten gäller såväl innehållet i brevet som annan uppgift som angår
detta. I förhållande till avsändaren eller mottagaren av ett brev
gäller tystnadsplikten dock bara när uppgiften hänför sig till att
åtgärd med stöd av 27 kap. 9 § rättegångsbalken vidtagits. Förslaget
motsvarar sekretesslagens bestämmelser om sekretess för uppgifter
som rör postförsändelser inom Postverket.
För uppgift om enskild persons adress gäller tystnadsplikten bara
om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att
någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.
Tystnadsplikten för uppgift som angår särskild brevförsändelse
ges företräde framför principen om meddelarfrihet, vilket uppnås
genom ett tillägg i 16 kap. 1 § sekretesslagen.
Även för den tystnadsplikt som gäller för uppgifter som hänför
sig till att kvarhållande och beslag enligt förordnande med stöd av
27 kap. 9 § rättegångsbalken vidtagits införs en begränsning i
meddelarfriheten.
I fråga om myndigheters behov av vissa uppgifter för delgivning
enligt delgivningslagen (1970:428) samt i fråga om brottsutredande
myndigheters behov av uppgifter som angår misstanke om brott och
som omfattas av tystnadsplikten införs i postlagen bestämmelser som
i huvudsak motsvarar de nuvarande bestämmelserna i 14 kap. 2 §
sekretesslagen. Prövningen av om en uppgift skall lämnas ut skall
dock i samtliga fall göras av den begärande myndigheten.
I postlagen införs också en bestämmelse som klargör förhållandet
mellan bestämmelserna i datalagen (1973:289) om personuppgifter
i personregister och bestämmelserna om tystnadsplikt i postlagen.
I lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och lagen
(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall de
särskilda bestämmelser som gäller för brev till Postverket tas bort.
Utredningens förslag: I huvudlinjerna stämmer förslaget överens med
regeringens, dock att kretsen av personer som omfattas av tystnadsplikten
enligt utredningens förslag begränsats till dem som till följd av an-
ställning eller liknande anknytning till postverksamhet tagit befattning
med brev som befordrats i verksamheten.
Utredningens förslag innehåller inte heller någon bestämmelse om
tystnadspliktens företräde framför meddelarfriheten eller begränsningar
i densamma för delgivnings- och brottsutredningsändamål (se betänkandet
s. 144).
Prop. 1993/94:38
85
Remissinstanserna: Riksåklagaren, överåklagaren i Stockholm och Prop. 1993/94:38
Kammarrätten i Göteborg menar att bestämmelsen har fått en alltför snäv
utformning. På ett postkontor kan det finnas flera personer som kan ha
kännedom om att viss post kvarhålles utan att dessa personer "tagit
befattning med" brevet. Personkretsen som omfattas av bestämmelsen om
tystnadsplikt bör därför utvidgas så att den omfattar alla som deltar i eller
har deltagit i verksamheten och därvid har fått kännedom om uppgiften.
Kammarrätten i Göteborg har framfört synpunkter på att utredningens
förslag bör kompletteras i vissa avseenden.
Skälen för regeringens förslag: I dag gäller sekretess enligt sekretess-
lagen för uppgifter hos Postverket och andra myndigheter som handhar
allmän samfärdsel. När det är fråga om uppgifter som angår särskilda
postförsändelser pekas Postverket ut som det organ hos vilket sekretess
gäller. Sekretess gäller vidare hos Postverket för uppgifter beträffande
enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank.
I postverksamhet som utförs av privaträttsliga subjekt finns i dag inte
något skydd för den enskilde motsvarande det som gäller i Postverkets
verksamhet. Det råder allmän enighet om att innehållet i meddelanden
som befordras som brev liksom andra uppgifter som rör breven har ett
från integritetssynpunkt högt skyddsvärde oavsett vilket företag som
hanterar försändelsen.
Utgångspunkten är därvid att uppgifter som finns hos enskilda företag
som bedriver postverksamhet i princip inte är offentliga, men att å andra
sidan sådana uppgifter också kan lämnas ut om inte annat föreskrivs i
lag. En ny reglering måste därför bygga på bestämmelser om tystnads-
plikt i stället för på bestämmelser om inskränkningar i offentlighets-
principen. Förslaget avser att så långt som möjligt tillgodose samma
skyddsintressen som den nuvarande regleringen i sekretesslagen med de
begränsningar i sekretessen som föreskrivs i främst 14 kap. 2 §
sekretesslagen för vissa ändamål.
En väsentlig skillnad mellan den föreslagna bestämmelsen i postlagen
och den aktuella bestämmelsen i sekretesslagen är att postlagens
bestämmelse endast tar sikte på meddelanden som befordras som brev
eller med brev jämställda försändelser (vad som avses med brev framgår
av 3 § postlagen och specialmotiveringen till detta lagrum). Förvisso kan
även paket innehålla meddelanden, men det har ansetts olämpligt att i
detta avseende särbehandla sådana paket som befordras inom ramen för
postverksamhet från annan paketbefordran (se närmare därom avsnitt
6.3).
Beträffande utformningen av lagbestämmelsen ansluter sig regeringen
till den uppfattning som framförts av Riksåklagaren m.fl., dvs. att det
inte finns anledning att begränsa tystnadsplikten till dem i verksamheten
som tagit befattning med ett brev. Tystnadsplikten bör gälla för alla dem
som till följd av sin anställning eller motsvarande anknytning till
postverksamhet deltagit i verksamheten och därigenom fått tillgång till
brev som befordras i verksamheten. Såväl innehållet i breven som de
kommunicerande parternas identitet bör omfattas av tystnadsplikten. Den
bör dock inte gälla i förhållande till brevens avsändare eller mottagare. 86
Tystnadsplikten begränsas av ett obehörighetsrekvisit. Om tystnadsplikten
efterges av den enskilde eller om det av föreskrifter följer att uppgifter Prop. 1993/94:38
skall lämnas ut, skall en sådan gärning således inte anses brottslig.
Tystnadsplikt, motsvarande den som i dag gäller för Postverket enligt
5 kap. 1 § sekretesslagen, bör gälla i enskild postverksamhet för
uppgifter som hänför sig till att kvarhållande och beslag enligt förord-
nande med stöd av 27 kap. 9 § rättegångsbalken vidtagits. Sekretessen
gäller såväl det förhållandet att tvångsmedel förekommit som de uppgifter
som angår det särskilda ärendet. I detta fall skall sekretessen även gälla
i förhållande till avsändaren och mottagaren.
Liksom enligt 9 kap. 8 § sekretesslagen bör tystnadsplikt gälla i fråga
om uppgifter beträffande enskildas adresser om det kan antas att röjande
av uppgifterna skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp
eller annat allvarligt men. Är så inte fallet kan adressuppgifter lämnas ut
enligt postlagen.
Såsom Kammarrätten i Göteborg har påpekat behöver bestämmelsen
om tystnadsplikt i den version som föreslagits av utredningen komplet-
teras när det gäller såväl en bestämmelse om tystnadspliktens företräde
framför meddelarfriheten som när det gäller myndigheters behov i vissa
fall av att få uppgifter för delgivningsändamål och brottsutredning.
Ändringar i de angivna hänseendena medför även att tystnadsplikten i
enskild postverksamhet i allt väsentligt motsvarar den nuvarande
postsekretessen.
Postsekretessen enligt 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen har enligt
16 kap. 1 § samma lag företräde framför principen om meddelarfrihet.
Regeringen anser att även den i postlagen föreslagna tystnadsplikten i
enskild postverksamhet för uppgift som rör särskild brevförsändelse
liksom för uppgift som hänför sig till att åtgärd enligt 27 kap. 9 § RB
företagits på motsvarande sätt bör undantas från meddelarfriheten. Detta
föranleder ett tillägg i 16 kap. 1 § sekretesslagen.
I fråga om myndigheters behov av vissa uppgifter om enskild för
delgivning enligt delgivningslagen (1970:428) samt i fråga om brottsut-
redande myndigheters behov av uppgifter som rör misstanke om brott
och som omfattas av tystnadsplikten införs i postlagen bestämmelser som
i huvudsak motsvarar de nuvarande bestämmelserna i sekretesslagen.
Prövningen av om en uppgift skall lämnas ut skall dock i samtliga fall
göras av den begärande myndigheten. Utlämnandet sker då under
myndighetsansvar och kan bli föremål för kontroll av det allmänna. Det
är enligt regeringens mening inte lämpligt att genom lag överlämna denna
uppgift som innefattar myndighetsutövning och som berör intresset for
enskildas personliga integritet i förhållande till det allmännas intresse att
utreda och beivra brott, till enskilda postbefordringsföretag. Regeringen
anser därför att prövningen av om skyddade uppgifter skall utlämnas
alltid bör göras av den myndighet som begär sådana uppgifter.
I samband med att Postverket bolagiseras bör de bestämmelser i 9 kap.
8 § sekretesslagen som tar sikte på verket mönstras ut.
Regleringen i 27 kap. rättegångsbalken om kvarhållande och beslag är
redan i dag utformad så att effektiva tvångsmedel skall kunna tillgripas
oavsett om det gäller försändelser hos enskilda eller allmänna postbe- 87
ford ringsföretag.
De tidigare angivna undantagen i lagen (1974:203) om kriminalvård i Prop. 1993/94:38
anstalt och lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna
m.fl. angående brev till Postverket bör slopas i och med att Postverket
upphör att vara myndighet. Då kommer respektive lags bestämmelser om
begränsningar i rätten att ta emot och skicka brev att gälla för brev till
och från postbefordringsföretag.
Insyn i Posten AB:s verksamhet till den del den innefattar
myndighetsutövning mot enskilda
Regeringens förslag: Offentlighetsprincipen görs tillämplig på
verksamhet hos Posten AB som innefattar myndighetsutövning
genom ett tillägg i bilagan till sekretesslagen.
Skälen för regeringens förslag: I och med att Postverket bolagiseras
blir tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet
inte längre tillämpliga på verksamheten. Allmänheten kommer alltså inte
att, mot Posten AB:s vilja, kunna få tillgång till handlingar beträffande
sådan verksamhet som innefattar myndighetsutövning mot enskilda som
det statliga postbolaget föreslås få hand om även efter bolagiseringen.
På förslag av regeringen (prop. 1986/87:151) beslutades en utvidgning
av offentlighetsprincipens tillämpning utanför myndighetsområdet till att
även omfatta enskilda organ som handhar myndighetsutövning mot
enskilda. En ny regel infördes i 1 kap. 8 § sekretesslagen med den
innebörden att vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att
ta del av handlingar hos myndighet också skulle gälla handlingar hos de
organ som upptas i en bilaga till lagen, i den mån handlingarna hör till
den verksamhet som nämns där. De i bilagan angivna organen skall
jämställas med myndigheter vid tillämpningen av sekretesslagen. Som
skäl for ändringen anförs i propositionen att handlingsoffentligheten har
till huvudsyfte att utgöra en garanti för rättssäkerhet och for effektivitet
i förvaltningen. Vidare sägs att intresset av insyn i offentlig verksamhet
gör sig gällande med likartad styrka oavsett den yttre form som valts för
verksamheten.
När det gäller Postverkets uppgift som röstmottagare vid allmänna val
(se avsnitt 6.8.1) gör sig allmänhetens intresse av insyn särskilt starkt
gällande. Även när det gäller särskild postdelgivning (se avsnitt 6.8.2),
tullmedverkan (se avsnitt 6.9), medverkan vid utlämnande av körkort (se
avsnitt 6.8.3) och handläggning av flyttningsanmälningar (se avsnitt
6.8.4) kan det finnas intresse av insyn. Det finns därför enligt regering-
ens mening skäl att göra handlingsoffentligheten tillämplig hos det
statliga postbolaget för dessa delar av bolagets verksamhet. Detta sker
genom att man i bilagan till sekretesslagen räknar upp den verksamhet
hos postbolaget som skall omfattas av denna. I den mån det finns behov
av att begränsa insynen i något avseende sker det genom de regler i
88
sekretesslagen som i dag skyddar motsvarande uppgifter i Postverkets Prop. 1993/94:38
verksamhet.
Sekretess i det allmännas verksamhet
Regeringens förslag: Sekretesslagens bestämmelser om skydd för
uppgifter som angår särskilda postförsändelser kvarstår med en
sådan ändring av bestämmelserna i 9 kap. 8 § att tillämpningsom-
rådet för den sekretess som i dag gäller inom Postverket i stället
kommer att gälla dels hos tillsynsmyndigheten på postområdet, dels
hos annan myndighet i den mån där bedrivs postverksamhet.
Sekretess för uppgift om enskilds adress hos myndighet som
bedriver postverksamhet gäller endast om det kan antas att röjande
av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för fara eller
allvarligt men.
Bestämmelserna i 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen som
tar sikte på Postverket mönstras ut.
I postlagen införs en upplysning om att bestämmelserna i
sekretesslagen gäller i det allmännas verksamhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens när det gäller
sekretess för uppgift som angår särskild postförsändelse hos den
myndighet som har att utöva tillsyn över postverksamhet. Ändringen
motiveras av att det är tillsynsmyndigheten som i samband med
Postverkets bolagisering föreslås överta hanteringen av obeställbara
brevförsändelser (se betänkandet s. 144).
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg har påpekat att det inte
torde vara uteslutet att postverksamhet även i framtiden kan komma att
åtminstone delvis bedrivas i offentligrättsliga former. I övrigt lämnas
förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det finns anledning att överväga om
det behövs ett särskilt sekretesskydd i tillsynsmyndighetens verksamhet
och om detta i så fall kräver ändring i sekretesslagen.
Myndigheten kommer att fungera som tillsynsmyndighet över brev-
befordran. Härvid kommer myndigheten att få tillgång till allehanda
uppgifter inom postbefordringsfÖretagen. I bl.a. stadig tillsynsverksamhet
med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller närings-
livet i övrigt gäller enligt 8 kap. 6 § sekretess i den utsträckning
regeringen föreskriver. Paragrafen ger i sig inte upphov till sekretess
utan den förutsätter att regeringen föreskriver om sekretess. Regeringen
har med stöd av paragrafen meddelat föreskrifter om sekretess i sekre-
tessförordningen. Avsikten är att tillsynsmyndigheten på postområdet
skall omfattas av denna sekretess.
Tillsynsmyndigheten kommer att få direkt kontakt med postförsändelser
även utanför själva tillsynsarbetet, exempelvis i samband med hante-
ringen av obeställbara brevförsändelser. Vid denna hantering blir det ofta
89
aktuellt att öppna tillslutna brevförsändelser. Denna hantering, som är Prop. 1993/94:38
mycket känslig från integritetssynpunkt, torde inte kunna omfattas av den
sekretess som följer av 8 kap. 6 § sekretesslagen och sekretess-
förordningen. Enligt nuvarande regler i sekretesslagen gäller absolut
sekretess inom Postverket för uppgift som angår särskild postförsändelse.
Samma skydd bör gälla för sådan uppgift hos tillsynsmyndigheten. En
ändring i 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen är därför nödvändig.
När det gäller det internationella samarbetet kan det uppstå situationer,
exempelvis vid konventionsförhandlingar, när det finns anledning att
sekretessbelägga en uppgift som angår Sveriges förbindelser med annan
stat, mellanfolklig organisation, myndighet m.m. Enligt 2 kap. 1 § 2 st
sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för de nämnda uppgifterna,
om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på
annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Behovet av sekretesskydd är
således tillgodosett på detta område.
När det gäller tillsynsmyndighetens funktionsansvar för totalförsvarets
behov av postbefordran finns erforderligt sekretesskydd i 2 kap. 2 §
sekretesslagen. Där stadgas att sekretess gäller för uppgift som angår
verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan
förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret,
om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar
fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs.
I en framtid med konkurrens på postområdet kan det mycket väl
förekomma att även myndigheter i viss utsträckning kommer att bedriva
postverksamhet vid sidan av den egentliga verksamheten. Ändringen i 9
kap. 8 § första stycket sekretesslagen bör därför, såsom påpekats av
Kammarrätten i Göteborg, göras så att absolut sekretess kommer att gälla
for uppgift som angår särskild postförsändelse även hos annan myndig-
het, i den mån där bedrivs postverksamhet. Tredje stycket ändras så att
sekretessen hos sådan myndighet för uppgift om enskilds adress gäller
endast om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för
att någon utsätts för fara eller allvarligt men.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om hantering av obeställbara
försändelser överförs till postlagen från lagen (1990:291) om
obeställbara postförsändelser, som därmed kan upphöra att gälla.
Bestämmelserna kommer härigenom att gälla för alla postbeford-
ringsföretag. Bestämmelserna begränsas dock till att endast gälla
brev.
Tillsynsmyndigheten får ansvar för hanteringen av obeställbara
brev. Det är endast där som obeställbara brev får öppnas.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens (se be-
tänkandet s. 148).
90
Remissinstanserna har inte framfört några invändningar mot ut- Prop. 1993/94:38
redningens förslag i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Öppnandet av obeställbara för-
sändelser hos Postverket regleras i lagen (1990:291) om obeställbara
postförsändelser. En postförsändelse är enligt lagen obeställbar om den
inte kan delas ut till adressaten, om den är ofranke rad eller otillräckligt
frankerad och adressaten inte löser ut den eller om den har återsänts till
Postverket av en utländsk postförvaltning. En försändelse som är
obeställbar skall i första hand re tumeras till avsändaren. Om en tillsluten
försändelse som är obeställbar saknar uppgift om avsändare får den
öppnas av Postverket. En öppnad försändelse får inte undersökas närmare
än vad som behövs för att den skall kunna återsändas till avsändaren eller
i förekommande fåll delas ut till adressaten. Tillslutna försändelser skall
öppnas vid en särskild enhet hos Postverket.
Öppnade försändelser som fortfarande är obeställbara skall förvaras hos
Postverket. Förvaringstidens längd bestäms av verket. Innehåll som är
utsatt för försämring eller består av trycksaker, reklamblad eller liknande
som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras. En öppnad
försändelse som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten efter för-
varingstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart
förstöras. Annan egendom än pengar och frimärken skall säljas, om det
lämpligen kan ske och en försäljning inte kan antas medföra kränkning
av någons personliga integritet. I annat fåll skall egendomen förstöras.
I lagen finns även en bestämmelse som handlar om postanvisnings-
belopp som betalats in till Postverket och som Postverket varken kan
förmedla till mottagaren eller återställa till inbetalaren. Dessa tillfaller
staten två år efter det att inbetalningen gjordes.
Det förhållandet att Postverkets ensamrätt till brevbefordran upphört
och att Postverket står inför en bolagisering gör det nödvändigt att se
över lagen om obeställbara postförsändelser.
Det skulle kunna övervägas att gå över till ett system som innebär att
alla obeställbara försändelser förstörs oöppnade. På det sättet undviker
man att innehållet i försändelserna röjs. Öppnande av obeställbara
försändelser, som förekommit sedan år 1872, är emellertid ett helt
accepterat förfarande. En attitydundersökning som Postverket lät ett
oberoende konsultföretag genomföra hösten 1988 ger stöd för denna
uppfattning.
Regeringen förordar därför att en ordning som tillåter öppnande av
obeställbara försändelser behålls. En situation där obeställbara för-
sändelser kan uppkomma i flera postbefordringsföretags verksamhet
aktualiserar emellertid frågan vem eller vilka som skall tillåtas att öppna
dessa försändelser. Vidare uppstår frågan vilka slag av försändelser som
skall omfattas av en reglering.
Den nuvarande lagen om obeställbara postförsändelser omfåttar såväl
brev som paket. Att paket omfattas av lagen är motiverat av att de -
liksom brev - kan ha ett integritetskänsligt innehåll. Det är emellertid
bara sådana paket som befordras av Postverket som omfattas av lagen.
Paket som befordras av andra företag faller utanför, trots att även dessa 91
paket kan ha ett innehåll som motiverar särskilda regler om öppnande.
Det finns inte anledning att efter Postverkets bolagisering särbehandla Prop. 1993/94:38
sådana paket som befordras av Posten AB och andra postbefordringsföre-
tag, så att endast paket i dessa företags verksamhet omfattas av reglerna
om obeställbara försändelser. En sådan lösning skulle nämligen medföra
kännbart ökade kostnader i pakethanteringen för dessa foretag i jäm-
förelse med andra foretag som distribuerar paket.
Det bör också beaktas att - till skillnad från vad som gäller för brev -
det i allmänhet inte erbjuder så stora svårigheter att spåra avsändaren till
ett paket. Den som skickar ett paket måste normalt skriva en följesedel
e.d. där avsändaren finns angiven.
Med hänsyn till det anförda föreslår regeringen att reglerna om
obeställbara postförsändelser i fortsättningen begränsas till att gälla brev.
När det sedan gäller frågan om vem som skall ha rätt att öppna
obeställbara brev kan man i och för sig tänka sig en ordning som innebär
att vaije postbefordringsföretag får öppna de brev som befordrats i
företaget och som visar sig vara obeställbara. Även om förutsättningarna
för öppnande anges i lag, inger emellertid det angivna systemet vissa
betänkligheter från integritetssynpunkt. I en situation där flera brev-
befordringsföretag kan tänkas uppträda är det en bättre ordning att låta
öppnandet av obeställbara brevförsändelser hanteras av tillsynsmyndig-
heten.
Det får överlåtas åt myndigheten att bestämma den närmare organi-
sationen för öppnande av obeställbara brevförsändelser, varvid den nu
uppbyggda enheten i Kiruna naturligtvis bör utnyttjas.
En särskild fråga i detta sammanhang är hur otillräckligt franke rade
respektive obetalda brevförsändelser skall behandlas. I den nu gällande
lagen om obeställbara postförsändelser behandlas ofrankerade och
otillräckligt frankerade försändelser som adressaten inte löser ut som
obeställbara. Ett förfarande där sådana försändelser skickas till en
särskild enhet inom tillsynsmyndigheten för att där öppnas och eventuellt
återställas till avsändaren är självfallet förenat med kostnader (se därom
avsnitt 6.13). Alternativet är att dela ut försändelsen trots att den är
ofrankerad eller otillräckligt frankerad och trots att mottagaren vägrar
betala en lösenavgift.
Enligt regeringens mening bör det överlåtas åt vaije postbefordrings-
företag att besluta huruvida ofrankerade eller otillräckligt frankerade
försändelser skall delas ut utan lösen eller ej. Om emellertid företaget
väljer ett system som innebär krav på lösen och mottagaren vägrar att
lösa ut försändelserna, bör dessa liksom i dag anses som obeställbara.
Vad beträffar frågan hur öppnade brev skall behandlas anser regeringen
att samma principer bör gälla som i dag, vilket framgår närmare av
specialmotiveringen.
Regeringen föreslår att de nu förordade bestämmelserna om obeställ-
bara postförsändelser överförs till posdagen samtidigt som den hit-
tillsvarande lagen i detta ämne upphävs. Det finns däremot enligt
regeringens mening inte något behov av att behålla bestämmelsen om de
obeställbara postanvisningsbeloppen. Någon motsvarighet till den
bestämmelsen föreslås därför inte. I stället kommer vanliga preskriptions- 92
regler att gälla för sådana inbetalningar.
6.6.1 Frimärken
Regeringens förslag: I gränsöverskridande postbefordran som sker
inom ramen för världspostfördragen får endast användas frimärken
som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen
Sverige. Sådana frimärken får endast ges ut av det postbefordrings-
företag som av regeringen godkänts för deltagande i det internatio-
nella postsamarbetet. Övriga portobeteckningar skall i gränsöver-
skridande postbefordran vara stämplade av, eller med tillstånd av,
ett sådant företag.
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med rege-
ringens när det gäller frimärken i det internationella postutbytet, men
innehåller inget skydd för portovärdet i kombination med beteckningen
Sverige. Vidare saknas föreskrift om användandet av övriga portobeteck-
ningar i postutbytet mellan olika länder (se betänkandet s. 161).
Remissinstanserna: Postverket anser att det från verkets egen
utgångspunkt inte finns anledning att ställa särskilda krav på rätten till
frimärksutgivning eftersom frimärkning är en dyr form av betalning som
sannolikt inte kommer att utnyttjas av något annat företag på post-
marknaden. Spekulation i filatelistiska intressen, som skulle kunna skada
Sveriges anseende i postsammanhang, kan vara en orsak till att staten
ändå bör förbehålla sig rätten till frimärksutgivning. Sveriges Filatelist-
förbund avstyrker att andra än det offentliga organet skall få möjlighet att
ge ut frimärken på grund av risken att frimärken kan komma att ges ut
för andra syften än för postbefordran.
Bakgrunden till regeringens förslag: I Sverige finns inga föreskrifter
som reglerar rätten att ge ut frimärken. Det faktum att Postverket har
haft ensamrätt till brevbefordran har inneburit att någon reglering av
frimärksutgivning inte har varit nödvändig. Däremot finns i Världspost-
konventionen bestämmelser om utgivning av frimärken. I konventionens
art. 10 punkt 1 sägs att frimärken som anger betalning av porto får ges ut
endast av postförvaltningar ("Postage stamps for denoting payment of
postage shall be issued by postal administrations only"). Begränsningen
gäller endast den utrikes posttrafiken. Frimärken får enligt art. 30 inte
användas i den internationella trafiken om de inte är gällande i av-
sändar landet.
I dag är frimärkning endast ett av flera sätt att visa att avgiften för
befordran betalts. Ett alternativ till frimärkning för postkunder med något
större postmängd är att använda en frankostämplingsmaskin. Kunden hyr
eller köper en sådan maskin och gör en forskottsinbetalning av brev-
befordringsavgifter till Postverket. Kunden stämplar därefter sina
försändelser med stämpelavtryck motsvarande gällande porto till dess att
det inbetalade beloppet enligt maskinens räkneverk har förbrukats.
Kunder med stor mängd avgående brevförsändelser kan efter avtal med
Postverket få rätt att förse sina försändelser med den tryckta beteck-
Prop. 1993/94:38
93
ningen "Porto betalt" eller motsvarande uttryck på franska eller engelska Prop. 1993/94:38
i stället för att försändelserna förses med frimärke eller frankostämpel.
Sådana försändelser måste lämnas till ett postkontor eller postterminal
tillsammans med en följesedel som bl.a. anger antalet försändelser.
Avgiften för befordran av försändelser med portobetaltbeteckning betalas
i efterskott mot faktura. Den post som befordras av CityMail betalas mot
faktura i efterskott.
I Världspostkonventionens art. 30 anges vilka sätt att markera att porto
betalts som får användas i den internationella brevutväxlingen. Förutom
frimärken får portomärken från maskiner som satts upp av postförvalt-
ningar användas. Frankostämplar godtas om dessa står under kontroll av
avsändarlandets postförvaltning. När det gäller påtryckta portobetalt-
beteckningar skall en beteckning "Taxe percjue", "Port payé", "Postage
paid", eller liknande uttryck som anger att portot är betalt, finnas i
försändelsens övre högra höm. Den påtryckta beteckningen skall
datumstämplas av ursprungslandets postförvaltning.
I Världspostkonventionens detaljerade regler (Detailed regulations)
art. 195 punkt 1 finns föreskrifter om frimärkens och andra portobeteck-
ningars utseende. Bl.a. sägs att på portobeteckningar skall anges utgivar-
landets namn samt portovärdet med arabiska siffror.
Skälen för regeringens förslag: I dag används frimärken huvud-
sakligen av privatpersoner och mindre företag och organisationer. Porto
för brev från större företag betalas nästan uteslutande på annat sätt, dvs.
genom frankostämplingsmaskin eller mot faktura vid inlämning av
breven.
Det är naturligt att den konkurrens till Postverket beträffande brev-
befordran som finns i dag inriktar sig på den mest lönsamma delen av
brevmarknaden, dvs. brev från företag med stora postmängder till företag
och privatpersoner i storstad.
Vad som nu har sagts innebär att konkurrenterna till Postverket/Posten
AB framför allt torde komma att syssla med brevbefordran som betalas
på annat sätt än genom frimärken. Mot denna bakgrund finns det
anledning att utgå från att frimärksutgivning inte kommer att vara av
något intresse för andra postbefordringsföretag än Posten AB. Att det
skulle förekomma en spekulation i filatelistiska intressen genom
frimärksutgivning i någon större utsträckning håller regeringen inte för
troligt. Det kan naturligtvis inte helt uteslutas att även ett konkurrerande
postbefordringsföretag kan ha ett intresse av att ge ut frimärken, men
regeringen anser trots detta att det inte finns anledning att förbehålla
staten rätten till frimärksutgivning eller ställa upp något krav på tillstånd
för den som vill ge ut frimärken. Vi anser det inte heller nödvändigt att
lagstifta om hur frimärken skall se ut etc. Därvid förutsätts att de post-
befordringsföretag som ger ut frimärken ser till att frimärkena utformas
så, att det inte finns någon risk för sammanblandning.
Det behövs emellertid en lagregel beträffande användningen av
frimärken och andra portobeteckningar i den gränsöverskridande
posttrafiken som sker inom ramen för världspostfördragen. Här måste till
följd av Sveriges anslutning till Världspostföreningen gälla att det endast 94
får användas sådana frimärken som har portovärdet angivet i arabiska
siffror och beteckningen Sverige. Sådana frimärken får endast ges ut av Prop. 1993/94:38
det postbefordringsföretag som av regeringen godkänts för deltagande i
det internationella postsamarbetet. Ett sådant företag får anses motsvara
vad som i världspostfördragen benämns "postal administration". I fråga
om frankostämplad post godkänns denna om den står under kontroll av
ett sådant företag som nyss nämnts och post försedd med de internatio-
nella portobetaltbeteckningama måste vara datumstämplad av ett sådant
företag.
6.6.2 Portobetaltbeteckningar
Regeringens förslag: Regeringen eller, om regeringen bestämmer
det, tillsynsmyndigheten bemyndigas föreskriva om och i vilken
utsträckning postförsändelser skall utvisa vem som har befordrat
dem.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens (se be-
tänkandet s. 162).
Remissinstanserna: CityMail anser att frågan om portobeteckningar för
post med förtryckta beteckningar (ex.vis kontoutdrag, kataloger, DR-
brev, tidskrifter) måste ges en generell lösning som är acceptabel för alla
parter. Ett krav på individuella portobetaltbeteckningar på sådan post
skulle medföra en synnerligen allvarlig konkurrensbegränsning. Dator-
producerad post framställs under rent industriella former i printrar,
kuverterare eller tryckerier med hög produktionshastighet och där långa
serier ger låg styckkostnad. Postdistributören kan där inte ses som en
enskild aktör, utan man måste anlägga ett systemsynsätt. Post-
distributören är endast en av många underleverantörer som avsändarna
använder för att kunna kommunicera med sina kunder eller medlemmar.
Individuella portobetaltbeteckningar medför ett orationellt produktions-
flöde och de ökade kostnaderna förtar effekterna av de sänkta portokost-
nadema. - Portobeteckningar i sin egenskap av "kvitto" bör finnas på all
post som betalas i efterskott, exempelvis i form av förtryckta sådana
beteckningar, men det är av hänsyn till det anförda inte önskvärt att
beteckningarna är individuella för vaije postbefordringsföretag. I stället
bör avsändarna kunna använda samma beteckningar oavsett vilket
postbefordringsföretag man utnyttjar. Samtidigt skall det finnas ett uttalat
krav på samtliga postbefordringsföretag att inte distribuera några
försändelser som saknar giltig portobeteckning. Postmarknadens aktörer
bildar alltså en gemensam yttre gräns som garanterar att endast porto-
beteckningsförsedda försändelser "kommer in i systemet". CityMail anser
inte att mottagarna skulle ha ett intresse av att kontakta postdistributören
för att kunna reklamera eller göra förfrågningar om enskilda försän-
delser. Den naturliga och önskvärda kommunikationsvägen är mellan
dem som har en kundrelation, dvs. avsändare/mottagare och
avsändare/postbefordringsföretag. Mellan postbefordringsföretag och 95
mottagare råder endast ett serviceförhållande. Det är därmed inte Prop. 1993/94:38
oväsentligt for invånarna inom ett område att känna till vilka post-
befordringsföretag som finns inom området. Det kan ha betydelse
exempelvis for fastighetsägare i samband med omläggning av portkoder,
evakueringsflyttningar etc.
Enligt Konkurrensverket är det inte nödvändigt att införa någon form
av bestämmelser som tvingar postbefordringsföretagen att använda sig av
individuella portobetaltbeteckningar. Vad gäller Postverkets invändning
att det finns risk för att försändelser läggs i brevlådor med någon form
av portobetaltmarkering men utan att någon avgift är betald, har denna
risk alltid funnits och kan inte anses ha ökat i och med avregleringen.
Det kan antas att dessa försändelser upptäcks av Postverkets anställda
eftersom enbart frimärksfrankerade försändelser skall läggas i brevlådor.
Att konkurrenter skulle försöka utnyttja ett sådant förfarande förefaller
osannolikt eftersom de hanterar förhållandevis stora utskick. Upptäckt
skulle dessutom leda till svår prestigeförlust for konkurrenterna. - Inte
heller gör adressatens behov av att kunna reklamera en försändelse att det
är nödvändigt att ålägga postbefordringsföretagen att använda individuella
portobetaltbeteckningar eftersom adressaten alltid kan vända sig till
avsändaren och den vägen få information om vem som har distribuerat
försändelsen.
Konkurrensverket vill å andra sidan inte heller förorda den av CityMail
framförda uppfattningen att det är nödvändigt att införa krav på en
gemensam portobetaltbeteckning. Allmänt vill dock verket framhålla
vikten av att etableringshinder för nya företag på en marknad så långt det
är möjligt elimineras. Principiellt sett bör det vara upp till varje
avsändare och distributör att själva utforma villkoren för hur för-
sändelserna skall distribueras. Det bör i sammanhanget nämnas att det
inte i någon annan del av den totala transportsektorn finns några
lagreglerade krav på att det på vaije vara som distribueras skall framgå
vem som är distributör. Det finns enligt verket inte heller några bärande
skäl för att ha dylika regleringar inom postsektom.
Konsumentverket framhåller att det genom en markering på för-
sändelsen, t.ex. i form av individuella portobetaltbeteckningar, stämplar
eller liknande, bör framgå vem som har befordrat posten. Det är
nödvändigt att konsumenterna kan identifiera postdistributören så att de
t.ex. kan eftersända post eller reklamera försändelser. En bestämmelse
om detta bör tas in postlagen.
Svenska Kommunförbundet framhåller att det borde vara en självklarhet
att man skall kunna identifiera vem som har utfört eller åtagit sig att
utföra en betald posttjänst.
Swedma anser att eventuella nackdelar som kan uppstå om man avstår
från kravet på individuella portobetaltbeteckningar uppvägs av de fördelar
som konkurrensneutralitet på marknaden ger.
Skälen för regeringens förslag: Det finns skäl som talar för att vaije
postbefordringsföretag skall ha sin egen portobetaltbeteckning vilket gör
det möjligt att snabbt konstatera vem som har befordrat eller fått betalt
för att befordra en försändelse.
96
Den som väntar eller har tagit emot ett brev kan vilja reklamera på Prop. 1993/94:38
grund av att brevet inte har kommit fram eller blivit försenat. Det kan
också inträffa att innehållet har blivit skadat. I de angivna situationerna
ligger det i och för sig ofta närmast till hands för adressaten att vända sig
till den som har sänt eller skulle ha sänt brevet. Adressaten torde också
normalt kunna få besked från avsändaren om vilket postbefordrings-
företag som denne har anlitat. Adressaten kan dock vilja ta kontakt direkt
med företaget.
För ett postbefordringsföretag är det viktigt att, när en befordran
reklameras, utan svårighet kunna konstatera om det är det egna företaget
som har åtagit sig befordringen. Ett motsvarande intresse får anses
föreligga när det är aktuellt att eftersända brev.
För närvarande används frimärken och frankostämplingsmaskiner bara
beträffande brev som befordras av Postverket. Det har alltså här inte
funnits några identifieringsproblem. Det får förutsättas att, om i
framtiden andra företag än Posten AB skulle vilja utnyttja frimärken eller
frankostämplar, dessa beteckningar utan svårighet kan utformas så, att de
klart visar vem som är distributör.
Läget är ett annat när det gäller brev som betalas mot faktura i
efterskott. Beträffande sådan brevbefordran råder för närvarande
konkurrens mellan Postverket och CityMail. Kuverten har emellertid i en
del fall varit märkta på samma sätt, oavsett vem som har befordrat dem.
Detta har vållat problem, bl.a. i eftersändningssammanhang.
Enligt Postverkets bestämmelser om eftersändning kan den som fått ett
feladresserat brev stryka den felaktiga adressen och skriva dit den
aktuella. Sådana försändelser kan därefter läggas på en brevlåda, varefter
Postverket vidarebefordrar dem utan ytterligare avgift. Det förekommer
att försändelser som delats ut av CityMail har åsatts ny adress av
mottagaren och lagts i en av Postverkets brevlådor. I den mån Postverket
har upptäckt att det har varit fråga om CityMails försändelser har man
tagit betalt av CityMail för sitt arbete med att dela ut försändelsen. I en
del fall har det emellertid inte funnits någon skillnad i utseende mellan
de försändelser som har förmedlats av Postverket och de som har
förmedlats av CityMail. Postverket har då fått sköta eftersändningen utan
ersättning.
Det får förutsättas vara tekniskt möjligt att, även när det gäller brev
som betalas mot faktura, åstadkomma ett system som gör att man
beträffande vaije försändelse kan utläsa vem som är distributör. Kuverten
torde kunna förses med en särskiljande beteckning före eller i samband
med att adressen trycks på eller i ett senare skede.
Klart är å andra sidan att det kan uppstå vissa extra kostnader och
olägenheter för de postkunder som tvingas använda kuvert med olika
distributörsbeteckningar. I en del fåll torde visserligen kostnaderna kunna
uppvägas av de fördelar det innebär att anlita mer än ett postbefordrings-
företag. Regeringen kan se det berättigade i CityMails påstående att en
del företag, hellre än att använda kuvert med skilda beteckningar, väljer
att anlita endast ett distributionsföretag och då i princip den som står för
den rikstäckande postservicen. Ett krav på individuella portobetaltbeteck- 97
ningar kan på det sättet hämma konkurrensen på postområdet.
7 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 38
Problemet med ersättning till det rikstäckande postbefordringsföretaget Prop. 1993/94:38
för eftersändning av brev kan lösas så att CityMail och motsvarande
distributionsföretag betalar en schablonmässigt bestämd summa for en
viss tidsperiod. Även andra praktiska problem som kan uppstå i en
situation då man inte har individuella distributörsbeteckningar bör kunna
lösas genom förhandlingar mellan de olika postbefordringsföretagen.
Regeringen anser att man bör avstå från att i postlagen föra in ett krav
på att en försändelse skall utvisa vem som har befordrat den. En sådan
upplysningsskyldighet av ordningskaraktär kan dock visa sig bli
nödvändig för att skapa ordning och reda. Det bör därför överlämnas åt
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
att, om det bedöms erforderligt, meddela föreskrifter i frågan. En regel
av detta innehåll bör föras in i lagen.
Regeringens förslag: I postlagen införs regler om postbefordrings-
företags ansvarighet gentemot den som har anlitat företaget för
befordran. Bestämmelserna gäller endast i inrikes befordran.
Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger rätt
till ersättning av den som befordrat brevet endast om det har
avtalats mellan honom och avsändaren.
I fråga om ansvarighet för befordran av paket inom landet
tillämpas ansvarighetsreglema i lagen (1974:610) om inrikes
vägtransport, oavsett vilket transportmedel som kommit till
användning.
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regering-
ens (se betänkandet s. 169).
Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas av Postverket,
Telestyrelsen och Konsumentverket. Postverket anser dock att det bör
komma till klart uttryck att bestämmelserna gäller vid inrikes postbeford-
ran. Kammarrätten i Göteborg menar att frågan om postbefordringsföre-
tagets ansvarighet i förhållande till avsändaren/kunden är av privaträttslig
natur som det knappast finns anledning att reglera i en postlag. Övriga
remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I Postverkets kungörelse (1966:120)
angående Postverkets ansvarighet för försändelser och medel, vanligen
kallad ansvarighetskungörelsen, regleras Postverkets ansvarighet i den
inrikes postbefordringen. För utrikes postbefordran gäller vad som
överenskommits i internationella avtal.
Enligt ansvarighetskungörelsen är Postverket ansvarigt för assurerade
och rekommenderade försändelser och oassurerade paket. Postverket
ansvarar däremot inte för vanliga brev, dvs. brev som inte har varit
assurerade eller rekommenderade. Berättigad till ersättning är i allmänhet
avsändaren. När en försändelse har tagits emot av adressaten eller när
98
avsändaren av en förkommen försändelse inte kan påträffas, är adressaten Prop. 1993/94:38
berättigad till ersättning.
I kungörelsen anges de högsta ersättningsbelopp som kan utgå då en
försändelse som omfattas av kungörelsen har gått förlorad, blivit skadad
eller helt eller delvis förkommit. Såvitt gäller värdeförsändelser är
ersättningsbeloppet beroende av ingånget avtal. Det finns även i vissa fall
möjlighet att få ersättning vid försening.
Tele- och postkundsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:100)
Avtalsvillkor eller föreskrifter föreslagit att kungörelsen upphävs och
ersätts med avtalsvillkor. Inom Postverket utarbetas för närvarande en
katalog över Postverkets kundvillkor, vari bl.a. bestämmelser om
Postverkets ansvarighet är tänkta att ingå. Avsikten är att ansvarig-
hetskungörelsen skall upphävas när katalogen färdigställts, men det måste
ske senast när Postverket bolagiseras.
Posten AB:s ansvar i fall då brev eller paket har skadats, kommit bort
eller försenats kommer således att regleras genom avtal. Andra företag
kan på motsvarande sätt vilja utforma avtalsvillkor som skall vara
tillämpliga gentemot kunderna i den egna verksamheten. Det kan
emellertid tänkas att sådana avtalsvillkor kommer att saknas hos ett visst
postbefordringsföretag eller att villkoren är starkt ofördelaktiga för
kunden. Det finns bl.a. med hänsyn härtill anledning att i postlagen ta in
vissa regler om postbefordringsföretags ansvarighet i förhållande till
avsändaren/kunden.
När det gäller vanliga brev är Postverket i dag inte skyldigt att ge ut
ersättning till sina kunder för förlust eller skada. Skälet till detta är bl.a.
att det inte sluts några individuella avtal om befordran av vanliga brev.
Det är i efterhand mycket svårt för en kund att visa att han eller hon
verkligen har postat ett visst brev. Till detta kommer att portot för
brevbefordran är förhållandevis lågt. Det är enligt Postverket inte
meningen att värdeföremål skall befordras i vanliga brev. Om det sker,
får kunden stå risken för en eventuell skada eller förlust. Om kunden vill
ha ett ekonomiskt skydd har han eller hon möjlighet att skicka för-
sändelsen som värdeförsändelse, dvs. ESS-brev REK eller ESS-brev
Värde. Gemensamt för dessa båda försändelsetyper är att de skall lämnas
i postkassa och att avsändaren får kvitto på att försändelsen lämnats. Om
försändelsen förkommer eller skadas får avsändaren normalt ersättning.
Regeringen anser att postlagens ansvarighetsregler i fråga om brev bör
knyta an till vad som för närvarande gäller beträffande Postverkets
ansvar. Principen bör vara att postbefordringsföretag inte har något
ansvar, såvida inte avtal om ansvarighet har träffats mellan företaget och
kunden. Det får förutsättas att det i stor utsträckning kommer att gälla
standardavtal som innebär att ersättning utgår vid vissa typer av
brevförsändelser, motsvarande dem för vilka Postverket i dag betalar
ersättning.
När det gäller paketmarknaden har Postverket strävat efter att närma
sig de regler som i allmänhet gäller inom transportbranschen. Enligt
Postverket är det angeläget att villkoren för likartade tjänster inte skiljer
sig alltför mycket från varandra. Ansvarighetskungörelsens bestämmelser
99
om ersättning skiljer sig emellertid från de regler som tillämpas av Prop. 1993/94:38
branschen i övrigt.
Vid frakt av lättgods tillämpas inom transportbranschen ofta ett
partsförhandlat nordiskt standardavtal, NSAB 85. I de fall ett fraktavtal
inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till NSAB 85 och inte heller
innehåller några egna regler om exempelvis fraktförarens ansvarighet
träder transportlagstiftning, exempelvis vägtransportlagen, in. Detsamma
gäller i princip om ett ingånget fraktavtal ger ett sämre skydd för kunden
än vad som anges i lagstiftningen.
Lagen (1974:610) om inrikes vägtransport är tillämplig på avtal om
godsbefordran med fordon på väg inom landet om avtalet avser befordran
mot vederlag. Lagen innehåller bl.a. regler om fraktförarens ansvarighet
samt regler om reklamation och preskription. Enligt 2 § undantas bl.a.
postbefordran från lagens tillämpningsområde. Lagens bestämmelser får
enligt 5 § inte åsidosättas genom avtal till nackdel for avsändaren eller
mottagaren, om inte godsets eller befordringens ovanliga art eller andra
särskilda omständigheter gör det skäligt. I 27-42 §§ behandlas frakt-
förarens ansvarighet, frågor om ersättning, jämkningsgrunder m.m.
Vid lagens tillkomst övervägdes huruvida vissa godsslag helt skulle
undantas från lagens tillämpningsområde. Detta avvisades dock med
motiveringen att det var svårt att knyta rättsregler till godsets art.
Däremot ansågs det att lagen inte skulle göras tillämplig på vissa
befordringsslag, för vilka det antingen fanns ett väl fungerande regelsys-
tem eller krävdes avsevärt annorlunda regler med hänsyn till transportens
speciella karaktär. Det var mot denna bakgrund som undantaget för bl.a.
postbefordran tillkom. Att postbefordran undantogs överensstämde dess-
utom med vad som gällde enligt konventionen om fraktavtalet vid inter-
nationell godsbefordran på väg (CMR).
Enligt regeringens åsikt finns det inte anledning att, när det gäller
paket, ha speciella ansvarighetsregler beträffande sådana paket som
befordras som postförsändelser. Postbefordringsföretagen bör i princip
fritt kunna träffa avtal med sina kunder om vad som skall gälla när ett
paket går förlorat, försenas eller skadas. Frågan är emellertid vad som
bör gälla, om något avtal inte har träffats. Här skulle man i och för sig
kunna hänvisa till allmänna transporträttsliga regler om fraktförares
ansvar. Problem skulle sannolikt lätt kunna uppstå vid s.k. blandade
transporter. Därtill kommer att det finns behov av skydd for postkunden
även utanför själva transporten, nämligen under den tid en paket-
försändelse finns på postterminal, postkontor och liknande. Ett bra sätt
att åstadkomma ett sådant skydd anser regeringen vara att göra vägtrans-
portlagens bestämmelser om ansvarighet m.m., som är tvingande till
transportkundens fördel, tillämpliga på all inrikes postbefordran av paket
oavsett vilket transportmedel som kommit till användning. Detta åstad-
koms genom en hänvisning till vissa bestämmelser i vägtransportlagen.
Även när avtal har träffats, blir dessa bestämmelser i vägtransportlagen
normalt tillämpliga i den mån de är mer fördelaktiga för avsändaren eller
mottagaren av ett paket än det ingångna avtalet.
100
6.8.1 Medverkan vid val (poströstning)
Regeringens förslag: Genom en ändring i 10 kap. 1 § vallagen
(1972:620) och 30 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.
klargörs att Riksskatteverket är central valmyndighet även för den
poströstning som kan förekomma vid val till riksdagen, val i hela
riket till kommun- eller landstingsfullmäktige samt vid val till
kyrkofullmäktige.
Posten AB skall medverka vid ordinarie riksdagsval, kyrkofull-
mäktigval och folkomröstningar och utse röstmottagare hos bolaget
på samma sätt som i dag Postverket gör. Ändringar av denna
innebörd införs i vallagen, lagen om kyrkofullmäktigval, m.m.,
samt folkomröstningslagen (1979:369).
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens, dock att
utredningen inte tagit ställning till frågan om vilken myndighet som
skulle vara central valmyndighet för poströstningen (se betänkandet
s. 175).
Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som har berört
frågan om poströstning lämnar förslaget utan erinran. Riksskatteverket
anser dock att det vore ett smidigare förfarande om verket skulle ha såväl
det centrala myndighetsansvaret som det totala ekonomiska ansvaret.
Vallagsutredningen anser att det i dag får anses vara den mest ända-
målsenliga lösningen att Postverkets nuvarande uppgifter med röst-
mottagning överförs till Posten AB. På längre sikt kan man ifrågasätta
om inte röstmottagning bör kunna ske också hos ett annat eller flera
andra företag.
Bakgrunden till regeringens förslag: Röstning på postkontor regleras
i vallagen (1972:620), i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,
samt i folkomröstningslagen (1979:369).
Enligt 10 kap. 1 § vallagen får vid ordinarie val till riksdagen och val
i hela riket till kommun- eller landstingsfullmäktige röstning ske på varje
postkontor inom riket fr.o.m. den 24:e dagen före valdagen t.o.m val-
dagen. Vid andra val får röstning ske fr.o.m. den 10:e dagen före val-
dagen t.o.m. valdagen.
Enligt 30 § lagen om kyrkofullmäktigval, m.m., får röstning vid val till
kyrkofullmäktige och av direktvalda kyrkoråd ske på vaije postkontor,
vid val i hela riket fr.o.m. den 24:e dagen före valdagen och vid annat
val fr.o.m. den 10:e dagen före valdagen t.o.m. torsdagen före valdagen.
Reglerna om poströstning i vallagen och i lagen om kyrkofullmäktig-
val, m.m., är vad gäller poströstning i stora stycken likalydande. I
folkomröstningslagen hänvisas beträffande omröstning på postkontor till
bestämmelserna i 8-10 kap. vallagen. I det följande redovisas förfarandet
vid poströstning enligt vallagen.
Röstning på permanent postkontor (poströstning) skall normalt kunna
ske under de tider kontoret är öppet for allmänheten. På förslag av Post-
Prop. 1993/94:38
101
verket får emellertid den centrala valmyndigheten begränsa den tid då Prop. 1993/94:38
poströstning får ske. Under tiden före valdagen skall poströstning alltid
kunna ske under minst en timme vaije dag då postkontoret är öppet för
allmänheten. Riksskatteverket får även, om särskilda skäl föreligger, på
förslag av Postverket bestämma att röstmottagning skall anordnas endast
på vissa postkontor. Röstning skall emellertid alltid kunna ske på minst
ett postkontor i vaije kommun.
Postverket ansvarar enligt reglerna i 10 kap. vallagen för poströst-
ningens genomförande och anses därmed ha funktionen av central val-
myndighet för själva poströstningen. Postverket svarar också för att röst-
mottagare på vaije postkontor utses och ger inför vaije val, i samråd med
Riksskatteverket, ut detaljerade anvisningar till postkontoren om hur post-
röstningen skall genomföras.
Postverket har också möjlighet att ordna röstning på vissa vårdanstalter
och vårdinrättningar såsom sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsan-
stalter eller liknande, s.k. institutionsröstning, genom att i samråd med
valnämnden och vårdinrättningarna inrätta särskilt postkontor på anstalten
eller inrättningen. Sådana tillfälliga postkontor får inrättas tidigast sju
dagar före valdagen och inrättas normalt söndagen före valdagen.
Institutionsröstning kan anordnas även vid kyrkoval men förekommer i
praktiken inte.
Röstning på postkontor kan enligt vallagen ske inte bara före valdagen
utan även under viss kortare tid på själva valdagen (vanligen mellan kl
10-11 samt 15-16). I samråd med valnämnden kan Postverket också
inrätta tillfälliga postkontor för röstmottagning på valdagen. Detta sker
företrädesvis i glesbygdsområden.
Vallagsutredningen (Ju 1991:02) genomför för närvarande en översyn
av vallagstiftningen från bl.a. teknisk och administrativ synpunkt. Ut-
redningen har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1992:108)
VAL Organisation Teknik Ekonomi. I betänkandet behandlas frågan om
den framtida regionala valorganisationen. Vidare övervägs ändringar som
syftar till att sänka kostnaderna för valförfarandet. I detta sammanhang
föreslår utredningen bl.a. att röstning på postkontor på valdagen skall tas
bort. Vallagsutredningen föreslår också att det vid 1994 års val skall
genomföras försök där vissa kommuner tar över ansvaret för den s.k.
institutionsröstnin gen.
Den förändring som pågår när det gäller Postverkets verksamhet och
som avser inrättande av s.k. entreprenadpostkontor i affärer av olika
slag, leder till att postala uppgifter kan komma att hanteras av personer
som inte är anställda av Postverket. Enligt vallagen utser i dag Postverket
röstmottagare. Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse ger dock utrymme
för Postverket att utse annan än postfunktionär till röstmottagare.
Skälen för regeringens förslag: Vid en bolagisering av Postverket bör
det centrala myndighetsansvaret for poströstningen övertas av någon
annan myndighet. Det får anses mest ändamålsenligt att lägga denna
uppgift på Riksskatteverket, som enligt förordningen (1985:953) om
central valmyndighet är central valmyndighet såväl enligt 1 kap. 2 §
vallagen som enligt 2 § lagen om kyrkofullmäktigval, m.m. Härigenom 102
kommer Riksskatteverket att vara central valmyndighet för alla former
av röstning. En ändring som otvetydigt klargör detta förs lämpligen in i Prop. 1993/94:38
10 kap. 1 § vallagen samt i 30 § lagen om kyrkofullmäktigval, m.m.
Poströstning kommer vid nästa val att äga rum på de postkontor som
disponeras av Posten AB. Det finns inte anledning att ändra på den
nuvarande principen när det gäller utseende av röstmottagare. Efter
Postverkets bolagisering bör denna uppgift således skötas av Posten AB
eller det dotterbolag till Posten AB som kommer att rymma post-
kontorsverksamheten. En ändring med denna innebörd bör genomforas
redan nu med hänsyn till det förestående riksdagsvalet 1994.
Med anledning av den översyn av bl.a. frågor som rör poströstning,
institutionsröstning m.m. som för närvarande görs av Vallagsutredningen,
finns det inte nu anledning att införa en bestämmelse om möjlighet till
röstning genom något annat postbefordringsföretag än Posten AB. Denna
fråga kan inte få sin lösning förrän tidigast efter 1994 års val. Vid 1994
års riksdagsval föreslås nämligen i prop. 1993/94:21 att viss försöksverk-
samhet skall genomföras angående bl.a. institutionsröstningen, "ambu-
lerande" röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i
ett och samma valdistrikt.
Enligt 11 kap. 6 § regeringsformen måste överlämnande till ett bolag
av en förvaltningsuppgift som innebär myndighetsutövning ske med stöd
av lag. I enlighet med det anförda föreslår regeringen att det i vallagen,
lagen om kyrkofullmäktigval, m.m., och folkomröstningslagen förs in
bestämmelser om att poströstning får ske på Posten AB:s postkontor och
att röstmottagare utses av bolaget.
6.8.2 Särskild postdelgivning
Regeringens förslag: Delgivningslagen (1970:428) ändras så att
särskild postdelgivning fortsättningsvis skall kunna ske genom
medverkan av postbefordringsföretag som regeringen bestämmer.
Utredningens förslag: Stämmer huvudsakligen överens med rege-
ringens. Dock lämnas med utredningens förslag möjlighet endast för det
statliga postbolaget att medverka vid den särskilda postdelgivningen (se
betänkandet s. 178).
Remissinstanserna godtar utredningens förslag. Statskontoret anser
dock att uppgiften att medverka vid särskild postdelgivning i framtiden
bör kunna anförtros även annat postbefordringsföretag som väljer att
arbeta rikstäckande eller inom stora, väl avgränsade delar av riket.
Bakgrunden till regeringens förslag: Delgivning av handlingar
ombesöijes normalt genom att handlingen översänds med post på vanligt
sätt (ordinär delgivning). Den sökte skall då själv lämna ett kvitto på att
delgivning skett. Här bortses från den numera vanligen förekommande
förenklade delgivningen. En brevförsändelse, som innehåller en handling
som skall delges på ordinärt sätt, skiljer sig inte från andra försändelser
som Postverket hanterar.
103
Särskild postdelgivning är ett delgivningsförfarande som enligt 3 § Prop. 1993/94:38
delgivningslagen (1970:428) kan komma i fråga om det finns anledning
att anta att delgivningskvitto inte kommer att lämnas eller inte kommer
att lämnas i tid. Särskild postdelgivning används företrädesvis när det
gäller personer som erfarenhetsmässigt är svårdelgivna och som kan
förväntas vara anträffbara dagtid. Oftast är det företagare som söks på
sitt driftställe och personer på landsbygden. Vissa myndigheter som
regeringen bestämmer får då ombesörja att handlingen överlämnas till
den sökte i särskild ordning genom Postverkets försorg. Vilka dessa
myndigheter är framgår av bilaga (1990:1265) till delgivnings-
förordningen (1979:101). Postverket skall tillställa dessa myndigheter en
förteckning över de postkontor där särskild postdelgivning kan verk-
ställas.
15 § delgivningsförordningen anges vad en myndighet har att iaktta när
den avser att delge en handling genom särskild postdelgivning. Hand-
lingen lämnas till postbefordran som vanligt brev. På kuvertet är fäst en
blankett för delgivningskvitto. Av 17 § delgivningsförordningen framgår
att formulär till delgivningskvitto enligt delgivningslagen fastställs av
Domstolsverket efter samråd med Rikspolisstyrelsen och Postverket.
Särskild postdelgivning utförs om möjligt i samband med ordinarie
postutdelning. Delgivningsförsändelsen får inte läggas ner i postlåda eller
brevinkast. Den får inte heller sorteras upp i box, sändas med postväska
eller aviseras. Träffas inte adressaten eller annan person som är behörig
att ta emot försändelsen under den ordinarie postutdelningsturen men kan
det tänkas att han är anträffbar t.ex. på kvällen, utförs delgivningen -
under förutsättning att den söktes bostadsadress ligger inom visst avstånd
från postkontoret - genom särskilt bud. Som särskilt bud får endast
postfunktionär anlitas. Sedan särskilt bud en gång har anlitats görs inte
fler försök att lämna ut försändelsen utan denna återställs till myndig-
heten. Har försändelsen kunnat lämnas ut, skickas delgivningskvittot
tillbaka till myndigheten med anteckning om hur delgivning skett. Om
adressaten vägrat att kvittera försändelsen, anses enligt 19 § delgivnings-
lagen delgivning ändå ha skett om försändelsen lämnas kvar hos
adressaten.
Enligt 14 § delgivningsförordningen finns särskilda bestämmelser om
ersättning till Postverket för särskild postdelgivning.
Skälen för regeringens förslag: Den särskilda postdelgivningen är en
uppgift för Postverket som innefattar viss myndighetsutövning. I första
hand innebär uppgiften dock att Postverkets brevbefordrings- och
utbämingstjänster tas i anspråk. Uppgiften har därför ett direkt samband
med Postverkets löpande affärsverksamhet. Postverket får också
ersättning för utfört delgivningsarbete enligt särskilda bestämmelser.
Det skall även i fortsättningen finnas möjlighet för vissa myndigheter att
använda sig av den särskilda postdelgivningen. Enligt regeringens
uppfattning är det naturligt att uppgiften i dag anförtros åt Posten AB -
eller det eller de dotterbolag till Posten AB där verksamheten kommer att
bedrivas - såsom det enda rikstäckande postbefordringsföretaget.
Emellertid anser regeringen i likhet med Statskontoret att det redan nu
104
bör införas en möjlighet att anlita även annat postbefordringsföretag för Prop. 1993/94:38
uppdraget.
Som tidigare nämnts skall överlämnande av förvaltningsuppgift som
innefattar myndighetsutövning till bolag enligt 11 kap. 6 § regerings-
formen ske med stöd av lag. I 3 § delgivningslagen (1970:428) införs en
bestämmelse som ger möjlighet till särskild postdelgivning genom
postbefordringsföretag som regeringen bestämmer.
6.8.3 Medverkan vid utlämnande av körkort
Regeringens förslag: I körkortslagen (1977:477) tas in en bestäm-
melse som medger postbefordringsföretag som regeringen bestäm-
mer att medverka vid utlämnande av körkort.
Utredningens förslag: Lämnar inte möjlighet för annan än det statliga
postbolaget att medverka vid ifrågavarande identitetsprövning. Denna har
angetts ske vid underteckandet av körkortsunderlaget. I övrigt stämmer
utredningens förslag överens med regeringens (se betänkandet s. 179).
Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört denna fråga
godtar utredningens förslag, men påpekar att identitetsprövningen inte
längre sker i samband med undertecknandet av körkortsunderlaget.
Vägverket föreslår att det bör vara möjligt att överlämna sådan identi-
tetsprövning även till andra som kan komma att bedriva postverksamhet
än det statliga postbolaget.
Skälen för regeringens förslag: Med stöd av 97 § körkortsfor-
ordningen (1977:722) beslutar Vägverket efter samråd med Postverket
och Rikspolisstyrelsen om föreskrifter beträffande identitetsprövning i
samband med undertecknande av körkortsunderlag.
Vissa manuella rutiner för framställning av körkort har numera
rationaliserats genom s.k. bildfångstteknik, vilket medfört att identitets-
prövning numera sker dels vid förarprovet, dels vid utlämnandet av
körkortet. Lagstiftningen bör anpassas härefter.
Postverket får, for sin medverkan vid identitetsprövningen, ersättning
enligt särskilt avtal mellan Postverket och Vägverket.
Efter Postverkets bolagisering bör det i första hand ankomma på Posten
AB eller det dotterbolag till Posten AB där verksamheten kommer att
bedrivas, att medverka vid utlämnande av körkort. Eftersom uppgiften
i viss mån får sägas innefatta myndighetsutövning, måste bolaget ges ett
lagstöd för sin medverkan.
Såsom Vägverket påpekat kan i framtiden identitetsprövningen behöva
överlämnas även till andra postbefordringsföretag. En möjlighet for
regeringen att överlämna denna uppgift även till andra postbefordrings-
företag bör införas redan nu. I 32 § körkortslagen (1977:477) bör därför
tas in en bestämmelse om att regeringen får överlämna till post-
befordringsföretag att medverka vid utlämnande av körkort.
105
6.8.4 Handläggning av flyttningsanmälningar
Regeringens förslag: I folkbokföringslagen (1991:481) införs en
bestämmelse som medger postbefordringsföretag som regeringen
bestämmer att handlägga anmälningar om flyttning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelse kan en
anmälan om flyttning lämnas bl.a. på ett postkontor. Postkontoret skall
sedan enligt 1 § folkbokföringsförordningen (1991:749) genast vidare-
befordra anmälan till en skattemyndighet. Behandlingen av flyttningsan-
mälningar innefattar i någon mån en myndighetsfunktion som, om den
läggs på ett bolag, måste ske med stöd av lag. Regeringen anser att det
är angeläget att flyttningsanmälningar även i framtiden kan lämnas på
postkontor. Att så kan ske har nämligen betydelse när det gäller
folkbokföringsregistrets aktualitet. Såsom påpekats av en remissinstans,
Riksskatteverket, bör regleringen om mottagande av flyttningsanmälningar
ändras i samband med Postverkets bolagisering. Det bör också vara
möjligt att överlämna åt andra postbefordringsföretag än Posten AB att
ta emot sådana anmälningar. I folkbokföringslagen bör därför tas in en
bestämmelse enligt vilken flyttning kan anmälas till bland andra ett
postbefordringsföretag som regeringen bestämmer.
Regeringens förslag: Genom en ändring i 73 § tullagen
(1987:1065) föreskrivs skyldighet för Posten AB att medverka vid
tullkontroll av försändelser som kommer in till landet som postför-
sändelser.
Bestämmelserna om posttjänstemäns medverkan enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling mönstras ut.
Postbefordringsföretag som regeringen bestämmer skall ha
motsvarande tullskyldighet som i dag Postverket har, vilket
föranleder en ändring i 80 § tullagen (1987:1065).
Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens (se betänkandet s. 185).
Remissinstanserna: Postverket och Telestyrelsen tillstyrker utred-
ningens förslag. Generaltullstyrelsen framhåller att en postförsändelse
från utlandet inte utlämnats till adressatens fria förfogande i tullhänseende
förrän den avhämtats av denne på ett adresspostkontor. Så länge bör även
Postverkets skyldighet att medverka i kontrollverksamheten kvarstå. I ett
EG-perspektiv uppkommer frågan om ett postbefordringsföretag som
saknar myndighetsstatus kan tillåtas medverka i tullkontrollen av
tredjelandsförsändelser. Ett tungt vägande skäl för att tullskyldigheten
inte bör utsträckas till andra än Posten AB är det förhållandet att
Prop. 1993/94:38
106
Postverket nu är anslutet till tulldatasystemet, vilket är en ordning som Prop. 1993/94:38
är väl fungerande och rationell och som inte bör rubbas. Utredningens
förslag lämnas av övriga remissinstanser utan erinran.
Bakgrunden till regeringens förslag:
Postverkets medverkan vid tullkontroll
Enligt 63 § första stycket 1 tullagen (1987:1065) får tullmyndigheten -
för kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt lagen eller
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fullgjorts riktigt och
fullständigt - undersöka bl.a. "lådor och andra utrymmen" där varor kan
förvaras vid införsel till eller utförsel från tullområdet. Enligt förarbetena
till lagrummet är det citerade uttrycket avsett att omfatta även paket, brev
och andra postförsändelser. I fråga om meddelanden i brev eller andra
försändelser föreligger inte någon anmälnings- eller uppgiftsskyldighet till
tullmyndigheten, men det kan förekomma att varor som rätteligen skulle
ha anmälts till tullen skickas i brev liksom i försändelser av andra slag.
Det kan vara fråga om tull- och skattepliktiga varor men också om
införselförbjudna varor eller varor som får införas endast under vissa
förutsättningar. Ett tungt vägande skäl for Tullverkets rätt att undersöka
brev och andra liknande postförsändelser är den hos verket prioriterade
uppgiften att bekämpa narkotikabrottsligheten. För att tullmyndigheterna
skall kunna upprätthålla kontroll över varor som förs in eller ut ur landet
anses de därför behöva ha vissa kontrollbefogenheter även när det gäller
brev och liknande försändelser. Kontrollen får inte göras mer långtgående
än vad som är erforderligt för att uppnå syftet med den.
Postförsändelser tullklareras vid särskilda tullanstalter som kallas
posttullanstalter. Dessa finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Trelleborg,
Umeå, Haparanda, Östersund och för Kirunas del i Narvik. Posttullan-
staltema är samtidigt utväxlingspostkontor för den utrikes posttrafiken.
Vid dessa posttullanstalter, där såväl tull- som posttjänstemän arbetar,
sker Postverkets medverkan vid tullkontroll.
Enligt 73 § andra stycket tullagen är Postverket skyldigt att medverka
i tullkontrollen av varor som befordras med post. Postverket får inte
självständigt öppna postförsändelser för tullkontroll. Detta medges endast
tullmyndigheten. I praktiken innebär Postverkets medverkan vanligen inte
mer än att en posttjänsteman efter de anvisningar tullen har meddelat
överlämnar försändelserna till tullen för kontroll.
Enligt föreskrifter i tullförordningen (75 § jämförd med 48 § första
stycket tullagen) har en tjänsteman vid Postverket på motsvarande sätt
som en tulltjänsteman en allmän befogenhet att ta hand om oförtullad
vara för tillfällig förvaring så snart det behövs för tullkontrollen. I fäll
där en posttjänsteman verkställt ett sådant omhändertagande åligger det
honom att omgående sända varan till Tullverket.
Tips från allmänheten eller gjorda beslag kan ge mer eller mindre
starka indikationer på att t.ex. narkotika förekommer - eller kommer att
finnas - i ett visst flöde av försändelser. På grund av den stora mängd
försändelser som passerar genom posttullanstaltema är det förenat med
stora svårigheter att vid denna kontroll hitta samtliga försändelser som
107
härrör från en viss avsändare eller som är adresserade till en viss
mottagare - något som tullen ibland har intresse av. Det är däremot
tämligen enkelt att fånga upp en sådan försändelse när den kommer till
mottagarens lokala adresspostkontor. Kvarhållande av enstaka försän-
delser (postspärr) har länge tillämpats. Postverket har dock under senare
tid ansett formella hinder föreligga för ett adresspostkontor att underrätta
tullmyndigheten när post från utlandet ankommer till en av tullen
namngiven person. Postverkets uppfattning är att tullkontrollen av varor
som kommer in till landet som postförsändelser är avsedd att ske vid
gränser, flygplatser, hamnar etc. Postförsändelser skall därför kontrol-
leras vid de särskilda posttullanstaltema. Generaltullstyrelsen däremot
menar att postförsändelser står under tullkontroll tills Postverket har
lämnat ut försändelsen till adressaten och anser därför att Postverket är
skyldigt att lämna tullen biträde i tullproceduren även på de lokala
adresspostkontoren.
Postverkets medverkan vid kontroll enligt varusmugglingslagen
Enligt 14 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling åligger det
bl.a. posttjänstemän att, i den mån anbefalld tjänstgöring föranleder det,
noggrant övervaka att brott inte begås mot lagen. Vid sådan tillsyn får
posttjänstemän föranstalta om undersökning av paket som inlämnats för
befordran till utrikes ort eller ankommer till riket. Någon rätt att
undersöka brevförsändelser föreligger dock inte med stöd av den
bestämmelsen.
Enligt 15 § första stycket varusmugglingslagen har posttjänstemän även
rätt att, inom ramen för tillsynsskyldigheten enligt 14 § första stycket
varusmugglingslagen, beslagta egendom som kan antas vara förverkad
enligt lagen.
1986 års Varusmugglingsutredning har lagt fram förslag till ny lagstift-
ning på området i betänkandet SOU 1991:84. Enligt betänkandet skall
den nya lagen på området inte innehålla någon motsvarighet till de
angivna bestämmelserna i 14 och 15 §§ varusmugglingslagen. Varu-
smugglingsutredningens betänkande har remissbehandlats. Varken
Postverket eller Generaltullstyrelsen har i sina remissvar framfört några
invändningar mot att postpersonalens medverkan vid tullkontrollen enligt
varusmugglingslagen föreslagits upphöra.
Det är i dag oklart om en ny smugglingslagstiftning kommer att införas
for närvarande. Detta hänger bl.a. samman med Sveriges eventuella
inträde i EG. Om Sverige kommer att ingå i en tullunion med gemensam
tullagstiftning förändras förutsättningarna för smugglingslagstiftningen.
Postverkets tullskyldighet
Sedan den 1 januari 1992 är Postverket enligt 80 § tullagen tullskyldigt
för sådana försändelser som Postverket förmedlar, om försändelsen inte
anmäls till förtullning av någon annan. De försändelser som därvid kan
komma i fråga är försändelser från företag till företag. Dessa för-
Prop. 1993/94:38
108
sändelser föranleder - till skillnad från dem som fors in av privatpersoner Prop. 1993/94:38
- inga svåra värderingsfrågor, eftersom värderingen alltid sker på
grundval av en bifogad faktura.
Det är ett avsevärt antal försändelser som skall gås igenom för att det
skall kunna bedömas om tullplikt föreligger. Systemet med direktför-
tullning genom Postverkets försorg har därför bedömts som en praktisk
nödvändighet. Exempelvis måste Postverket bara på brevsidan gå igenom
8 miljoner försändelser årligen. Genomgången leder till att ca 70 000 av
dessa förtullas. Postverket har inför det nya systemet med tulldatorisering
byggt upp ett eget datasystem för tullklarering. För de försändelser som
förtullas tar Postverket ut en avgift.
Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till Postverkets bolagi-
sering finns det till en böljan anledning att se över bestämmelsen i 73 §
andra stycket tullagen om skyldighet för Postverket att medverka i
tullkontrollen. Det skulle i och för sig vara tänkbart att Tullverket
övertog allt ansvar för kontrollen av postförsändelsema. En sådan lösning
skulle vara mer förenlig med den oberoende ställning som ett framtida
statligt postbolag skall ha. Emellertid skulle en sådan ordning få negativa
konsekvenser för genomströmningstiden vid posttullanstaltema. Antalet
postförsändelser som passerar posttullanstaltema är mycket stort, och det
finns risk för allvarliga förseningar, om postpersonal inte längre skulle
medverka vid tullkontrollen. Regeringen föreslår därför att Posten AB,
med stöd av en bestämmelse i tullagen, åläggs en skyldighet att medverka
i tullkontrollen av försändelser som kommer in i landet som postför-
sändelser. Inför ett medlemskap i EG kommer förändringar i tullens
arbete att kräva viss formalisering. Det torde dock inte medföra något
hinder att vissa uppgifter såsom de här aktuella genom nationell
lagstiftning läggs på bolag.
Skyldigheten enligt 73 § tullagen for Posten AB att medverka i tull-
kontrollen kvarstår så länge postförsändelsen finns hos något av Posten
AB:s postkontor. Detta innebär att Posten AB:s medverkan kan ske
senast när postförsändelsen finns på mottagarens adresspostkontor.
När det sedan gäller varusmugglingslagen har, som tidigare nämnts,
1986 års Varusmugglingsutredning föreslagit en ny lag på området som
inte innehåller några bestämmelser om medverkan av postpersonal.
Eftersom någon ny varusmugglingslag inte är att vänta under den
närmaste framtiden anser regeringen att 14 och 15 §§ i den nu gällande
varusmugglingslagen bör ändras på så sätt att posttjänstemäns medverkan
enligt paragraferna tas bort. Det torde vara tillräckligt med den nyss
förordade skyldigheten för postpersonal vid det statliga postbolaget att
medverka vid tullkontroll enligt tullagen.
När det gäller frågan om tullskyldighet vill regeringen framhålla att det
i hög grad är önskvärt att det nuvarande systemet med direktförtullning
genom Postverkets försorg får fortsätta att tillämpas även efter en
bolagisering av Postverket. 80 § tullagen bör därför i enlighet med 8 kap.
9 § regeringsformen ändras så att detta blir möjligt. I paragrafen bör
föreskrivas att det postbefordringsföretag som regeringen bestämmer är
tullskyldigt för försändelser som företaget förmedlar, om försändelsen 109
inte anmäls till tullklarering av någon annan.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under krig,
krigsfara och vissa därmed likartade förhållanden, utfärda före-
skrifter som hör till funktionen Postbefordran.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det tillsynsmyndig-
heten, får meddela föreskrifter om planering och andra åtgärder som
behövs i fredstid för att tillgodose totalförsvarets behov av postkom-
munikationer.
Utredningens förslag: Motsvarar huvudsakligen regeringens förslag.
I utredningens förslag görs dock ingen distinktion mellan föreskriftsrätten
under krigsförhållanden och den under fredstida förhållanden (se
betänkandet s. 193).
Remissinstanserna: Överbefälhavaren framhåller att det är angeläget
att tillsynsmyndigheten ges sådana befogenheter i postlagen att totalför-
svarets behov av postbefordran, betalningsförmedling och penningför-
söijning kan tillgodoses under krigsfara och krig på ett likartat sätt som
sker i dag. överstyrelsen för civil beredskap framhåller bl.a. att
utredningens förslag bör anpassas till motsvarande bestämmelse på
teleområdet. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I 1991 års försvarsproposition (prop.
1991/92:102) har regeringen fastställt följande mål för postbefordran
under kriser och krig. Samhällets behov av postkommunikationer skall
kunna tillgodoses även under kriser och i krig. Organisationen skall
kunna anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar. Vissa total-
försvarsviktiga försändelser och betalningar skall kunna ges särskild
prioritet. En särskild sorteringsorganisation för fältpostadresserad post
skall kunna skapas.
I propositionen sägs vidare att totalförsvarets behov av att alla kan nå
alla liksom behovet av att säkerställa betalningsförmedlingen bl.a. genom
Postgirot i stor utsträckning bygger på Postverkets resurser. I Postverkets
funktionsansvar ingår att planera verksamheten och vidta sådana åtgärder
att samhällets oundgängliga behov av postala tjänster kan tillgodoses även
under kriser och i krig. Detta innebär att det åligger Postverket att i såväl
fred som krig för totalförsvaret säkerställa postal drift och i nödvändig
omfattning upprätthålla driften vid sina anläggningar. Vidare skall
Postverket arbeta för att omställningen från fredsforhållanden till
beredskaps- och krigstillstånd skall kunna genomföras snabbt och att
uppgifterna i största möjliga utsträckning skall kunna lösas även under
omställningstiden.
Planeringen av den postala verksamheten som föranletts av kundernas
krav på säker och tillgänglig postbefordran i fredstid utgör enligt
propositionen grunden till den uthållighet som behövs för att motsvara
kraven under kriser och i krig. Flexibiliteten i den planerade verksam-
heten är god. Kraven på postbefordran, betalningsförmedling och
penningförsörjning är högt ställda. Därför måste, trots hittills gjorda
Prop. 1993/94:38
110
beredskapsinsatser, fortsatta och konsekventa åtgärder vidtas för att Prop. 1993/94:38
säkerställa de för totalförsvaret särskilt angelägna tjänsterna.
Regeringen måste liksom i dag kunna meddela föreskrifter i dessa
avseenden i situationer då det råder krig, krigsfara eller därmed likartade
förhållanden. Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, till-
synsmyndigheten skall också kunna meddela föreskrifter om planering
och andra åtgärder som behövs i fredstid för att tillgodose totalförsvarets
behov av postkommunikationer. Bestämmelser om detta bör införas i
postlagen.
Att funktionsansvaret för totalförsvarets behov av postbefordran
överförs till tillsynsmyndigheten redovisas i avsnitt 10.3.
Regeringens förslag: För att ett postbefordringsföretag skall få
delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspost-
fördragen krävs att företaget har en verksamhet och organisation
som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell
postbefordran och därvid tillämpa fördragens bestämmelser samt att
regeringen godkänt företaget för sådant deltagande.
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med rege-
ringens (se betänkandet s. 196).
Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Sverige är anslutet till Världs-
postföreningen (UPU). Som medlemsland har Sverige ingått de fördrag
som är knutna till föreningen. Dessa fördrag benämns tillsammans
världspostfördragen. Det finns till att böija med tre obligatoriska fördrag,
nämligen Världspostföreningens konstitution, Allmänna reglementet till
konstitutionen samt Världspostkonventionen. Därutöver har Sverige
undertecknat avtal om postpaket, postanvisningar, postgirorörelsen och
postförskottsrörelsen. Avtalen inom Världspostföreningen är mellan-
statliga avtal som for Sveriges del skrivs under av befullmäktigade
ombud for regeringen och i efterhand underställs regeringen for
godkännande. Det finns slutligen också expeditionsreglementen som är
avtal på postverksnivå.
Någon generell fullmakt enligt 10 kap. 3 § RF har regeringen inte
utfärdat för Postverket. I stället har regeringen lämnat Postverket
fullmakt för vaije enskilt avtalstillfalle. När de internationella reglerna
ändras ser Postverket över sina villkor för internationell postbefordran
och genomför nödvändiga ändringar. De frågor som inte är uttryckligen
reglerade i de internationella överenskommelserna regleras enligt
grundregeln av nationell lagstiftning.
När det gäller de uppgifter i det internationella samarbetet som har
karaktären av myndighetsutövning är det naturligt att tillsynsmyndigheten
vid en bolagisering av Postverket träder i Postverkets ställe. Detta
111
innebär att huvudansvaret for de ingångna världspostfördragen som är Prop. 1993/94:38
knutna till världspostföreningen flyttas till tillsynsmyndigheten, när det
är fråga om överenskommelser med innehåll som huvudsakligen avser
regulatörsuppgifter. Hit hör bl.a. överenskommelser som avser de grund-
läggande principerna för den internationella posttrafiken (se vidare avsnitt
10.4).
För att kunna fullgöra sina åtaganden enligt världspostfördragen måste
Sverige även efter en bolagisering av Postverket ha ett postbefordrings-
företag som deltar i det internationella postsamarbetet. Frågan om vem
som skall utses för denna uppgift bör stå under kontroll av staten.
Lagrådet har ifrågasatt om det här i landet under överskådlig tid
kommer att finnas något annat företag än Posten AB som kan uppfylla de
mycket höga krav som måste ställas på ett i samarbetet deltagande
företag både vad gäller verksamhetens omfattning och företagets
organisation och allmänna lämplighet. Detta, menar Lagrådet, bör
lämpligen leda till att det i postlagen direkt anges att det är Posten AB
som deltar i det internationella postsamarbetet inom ramen for världspost-
fördragen. Om det ändå anses att det finns behov av en möjlighet att
godkänna ytterligare något postbefordringsföretag för internationellt
samarbete, bör det ankomma endast på regeringen att fatta beslut i saken.
Vidare anser Lagrådet att de huvudsakliga krav efter vilka prövningen
skall ske bör framgå av lagen, vilket även leder till att föreskrifter på
området kan undvaras.
Regeringen delar i och för sig Lagrådets bedömning att det för
närvarande endast finns ett företag, nämligen det statliga postbolaget,
som kan komma i fråga för uppgiften att delta i det internationella
samarbetet. Vi anser dock med hänvisning till den pågående utvecklingen
att lagen bör utformas så att det finns möjlighet för regeringen att
godkänna ytterligare företag. Såsom Lagrådet förordat bör endast rege-
ringen kunna godkänna ett postbefordringsföretag för deltagande i det
internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen. För
en sådan uppgift skall enligt lagen krävas att företaget har en verksamhet
och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra
internationell postbefordran och därvid tillämpa fördragens bestämmelser.
Regeringens förslag: En tillsynsmyndighet - Telestyrelsen - skall
utöva tillsyn över efterlevnaden av vissa bestämmelser i postlagen
och av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
I postlagen anges de formella befogenheter och sanktioner som
behövs för att tillsynen skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt.
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med rege-
ringens (se betänkandet s. 198).
112
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Statsanställdas Prop. 1993/94:38
Förbund delar utredningens uppfattning att Telestyrelsen bör bli till-
synsmyndighet även på postområdet. Dels finns det naturliga berörings-
punkter mellan tele- och postkommunikationsområdena, dels kan kost-
naderna för tillsynsverksamheten hållas nere genom en gemensam admini-
stration.
Postverket anser att tillsynsmyndigheten måste ges sådana ramar för
tillsynsverksamheten att den inte medför onödiga kostnader. Det bör inte
vara tillsynsmyndighetens uppgift att beakta önskemålet om fri konkur-
rens och att ingripa mot konkurrensbegränsande åtgärder. Dessa
uppgifter åligger det i stället Konkurrensverket att utföra.
Några remissinstanser såsom Svea hovrätt, Telestyrelsen och RRV anser
att de tillsynsuppgifter som skall åläggas tillsynsmyndigheten behöver
preciseras ytterligare. I annat fall kan omfattningen av tillsynsverksam-
heten med ambitionsnivån variera inom mycket vida ramar.
Kammarrätten i Göteborg påpekar att tillsynsmyndigheten bör kunna
få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som rör åtgärder
för tillsynen.
CityMail, som delar utredningens uppfattning att de flesta infrastruktur-
eller systemfrågor inte bör detaljregleras i lag utan lösas i förhandlingar
mellan Postverket och övriga postbefordringsföretag, anser det däremot
nödvändigt att det finns en tillsynsmyndighet med uttryckligt ansvar för
att sådana frågor ges konkurrensneutrala lösningar.
Telestyrelsen anser att det bör införas en möjlighet att ingripa med
sanktioner som i graverande fall innebär förbud mot brevbefordran. Även
RA anser att det i en fri konkurrens kan uppstå behov av att ingripa med
ett verksamhetsförbud för att förhindra oseriös verksamhet.
Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 juli 1992 finns en
särskild myndighet, Telestyrelsen, som har hand om tillstånd och tillsyn
m.m. på telekommunikationsområdet. Eftersom tillsynen på postområdet
torde kräva förhållandevis begränsade resurser - uppskattningsvis ca fem
personer utöver de tretton personer som är stationerade vid Postverkets
enhet i Kiruna för hantering av obeställbara försändelser - anser
regeringen att det saknas anledning att tillskapa en särskild tillsynsmyn-
dighet för detta område. Med hänsyn till detta och eftersom posttillsynen
har vissa beröringspunkter med den verksamhet som utövas av Tele-
styrelsen enligt telelagen, delar regeringen bedömningen att styrelsen blir
tillsynsmyndighet även på postområdet.
En av tillsynsmyndighetens uppgifter blir att fortlöpande följa
utvecklingen på hela postområdet och bevaka att den grundläggande
postservicen motsvarar samhällets behov (se avsnitt 6.2). Detta är dock
ingen tillsynsverksamhet i vanlig mening. Den egentliga tillsynen skall
vara begränsad till sådan postverksamhet som avser brevbefordran (se
avsnitt 6.3). Tillsynsmyndigheten bör här i första hand kontrollera att
postbefordringsföretagen uppfyller postlagens krav på att brevbefordran
bedrivs under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet
och så att skyddet för avsändares och mottagares personliga integritet
upprätthålls. Tillsynen skall även omfatta kontroll av fullgjord an- 113
mälningsskyldighet och att brevbefordringsföretagen iakttar bestämmel-
8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 38
serna i 9 och 10 §§ som handlar om obeställbara försändelser. Att Prop. 1993/94:38
tillsynsmyndigheten har ett särskilt ansvar för behandlingen av obe-
ställbara brevförsändelser redovisas i avsnitt 6.5.
Det är viktigt för postkunden att de brev han anförtror åt ett post-
befordringsföretag hanteras på ett så tillförlitligt sätt som rimligen kan
krävas av företaget. Härmed avses exempelvis att breven inte bör
exponeras för obehöriga eller eljest lämnas obevakade eller oskyddade på
ett sätt som innebär risker från integritetsaspekten. Vidare bör hante-
ringen ske under sådana former att breven undgår att skadas genom yttre
påverkan såsom av väder och vind.
Det finns också vissa frågor som hänger samman med den praktiska
posthanteringen som tillsynsmyndigheten har anledning att uppmärk-
samma mot bakgrund av statens strävan efter att det skall råda kon-
kurrensneutralitet på marknaden. Det gäller delvis frågor där regeringen
vill avvakta den praktiska utvecklingen något innan slutlig ställning tas.
Hit hör bl.a. frågor om postboxar och eftersändning m.m. I det
sammanhanget skall tillsynsmyndigheten huvudsakligen övervaka att för
alla parter acceptabla lösningar kan uppnås förhandlingsvägen mellan
företagen på marknaden. Visar sig detta omöjligt kan myndigheten
uppmärksamma Konkurrensverket på situationer som leder till konkur-
rensbegränsning. Tillsynsmyndigheten kan naturligtvis också behöva
vända sig till regeringen om frågan bör lösas lagstiftningsvägen.
Det är viktigt inte bara att brevbefordran sker på ett tillförlitligt sätt
utan också att verksamheten är effektiv och kan erbjuda rimliga priser.
För att så skall bli fallet är det angeläget att konkurrensen är så fri som
möjligt. Tillsynsmyndigheten bör beakta också detta önskemål och
ingripa om det visar sig att några konkurrensbegränsande åtgärder vidtas
på marknaden genom att underrätta Konkurrensverket om förhållandet.
Som ett led i tillsynsarbetet bör tillsynsmyndigheten kunna göra inspek-
tioner hos brevbefordringsföretagen, såväl på eget initiativ som efter
anmälan utifrån.
Tillsynsmyndigheten bör få de formella befogenheter som behövs för
att tillsynen skall kunna bedrivas effektivt. Brevbefordringsföretagen bör
vara skyldiga att låta tillsynsmyndigheten få tillträde till de områden,
lokaler och andra utrymmen där verksamheten bedrivs. De bör också
vara skyldiga att bistå med de upplysningar och tillhandahålla de hand-
lingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten bör ges rätt att få
verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder
för tillsynen.
Å andra sidan är det viktigt att tillsynen bedrivs på ett sådant sätt att
den inte medför onödiga kostnader för tillsynsmyndigheten och inte vållar
postbefordringsföretagen större olägenhet än som är nödvändigt.
För att tillsynen skall bli verkningsfull måste tillsynsmyndigheten ha
möjlighet att ingripa med någon form av sanktioner. Åtgärder kan
framför allt behöva vidtas om brevbefordran bedrivs på ett sätt som
åsidosätter integritetsskyddsintressena. Tillsynsmyndigheten bör i sådana
fall kunna ingripa med förelägganden för att kunna få till stånd rättelse
av felaktiga beteenden. För att öka styrkan bakom föreläggandena bör 114
dessa kunna förenas med vite. Utsättande av vite bör kunna användas
såväl vid konstaterad obenägenhet att rätta sig efter ett tidigare före- Prop. 1993/94:38
läggande som redan vid ett första föreläggande om det finns anledning att
anta att det behövs för att uppnå rättelse inom angiven tid.
Utredningen har övervägt att, utöver förelägganden, införa en möjlighet
för tillsynsmyndigheten att förbjuda en brevdistributör som grovt
åsidosätter sina åligganden att fortsätta med sin verksamhet. Man skulle
på det sättet få en motsvarighet till möjligheten att, inom ramen för ett
tillståndssystem, återkalla ett givet tillstånd.
Ett förbud att bedriva en viss verksamhet är emellertid enligt utred-
ningen en så pass ingripande åtgärd att sanktionen inte bör införas utan
mycket starka skäl. Detta gäller även om förbudet görs tidsbegränsat. Det
bör i sammanhanget beaktas att näringsförbud enligt lagen (1986:436) om
näringsförbud endast kan beslutas av domstol och att institutet även i
övrigt är kringgärdat med olika rättssäkerhetsgarantier.
Utredningen har också framhållit att det kan ifrågasättas om behovet av
en förbudsmöjlighet på postområdet är så stort. Redan innan ett förbud
skulle bli aktuellt torde ett misskötsamt postbefordringsföretag i
allmänhet ha fått så mycket oförmånlig publicitet - bl.a. till följd av
åtgärder från tillsynsmyndighetens sida - att det får svårt att få några
kunder. Företaget kan därmed inte åstadkomma så stor skada.
Regeringen delar utredningens bedömning att någon förbudsmöjlighet
för närvarande inte bör införas. Ett kraftfullt verkande vite bör vara ett
tillräckligt effektivt medel för att få till stånd rättelse.
Här skall också framhållas att om det felande postbefordringsföretagets
beteende är av det slag som kan falla in under 4 kap. 8 § brottsbalken,
tillsynsmyndigheten bör överväga om saken skall polisanmälas.
Regeringens förslag: I postlagen införs en bestämmelse som ger
regeringen rätt att föreskriva om skyldighet för den som bedriver
postverksamhet att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet
enligt lagen. Befogenheten får delegeras till tillsynsmyndigheten.
Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens (se betänkandet s. 201).
Remissinstanserna: Stöder utredningens förslag beträffande finan-
sieringen av tillsynsverksamheten. Svea hovrätt och Konsumentverket har
däremot framfört att det är olämpligt att relatera avgiften som vaije
brevbefordringsföretag har att betala för hanteringen av obeställbara
försändelser till det antal försändelser han skickat in. Avgiften bör i
stället beräknas exempelvis i proportion till företagens omsättning eller
till den den totala distributionsvolymen. Det föreslagna systemet
beträffande obeställbara försändelser ställer nämligen höga krav på de
olika postföretagen och kan bli kostsam för dessa. Under sådana
115
förutsättningar finns det en uppenbar risk for att företagen inte sänder in Prop. 1993/94:38
obeställbara försändelser till tillsynsmyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Postverksamhet som avser befordran
av brev skall som tidigare sagts ställas under tillsyn. Vid sidan av till-
synsverksamheten bör tillsynsmyndigheten åläggas även vissa andra
myndighetsuppgifter på postområdet, bl.a. hanteringen av obeställbara
brevförsändelser.
Det är naturligt att den tillsynsverksamhet som kommer att åligga
tillsynsmyndigheten enligt postlagen skall finansieras genom avgiftsuttag
från dem som berörs av verksamheten och för vilka den får anses vara
till nytta. Avgifterna för tillsynsverksamheten bör således beräknas på
grundval av postbefordringsforetagens brevbefordran.
Regeringen har i det tidigare föreslagit att hanteringen av obeställbara
brevförsändelser skall skötas av tillsynsmyndigheten. Vi anser att
verksamheten av praktiska och ekonomiska skäl bör ligga kvar i Kiruna,
där Postverket för närvarande har sin enhet för hantering av obeställbara
postförsändelser.
Det är regeringens uppfattning att de postbefordringsföretag i vilkas
verksamhet obeställbara brevförsändelser uppkommer bör svara for
tillsynsmyndighetens kostnader för hanteringen av sådana försändelser.
Företagen bör således betala en avgift vars storlek sätts i proportion till
det antal försändelser som det är fråga om. Skälet för detta är att
postbefordringsföretagen på så sätt uppmuntras att själva försöka utröna
den rätta adressen där detta är möjligt. Om avgiften inte bestäms efter
antalet obeställbara försändelser som uppkommer i den egna verksam-
heten finns risken att brevförsändelser slentrianmässigt bedöms böra
sändas till tillsynsmyndigheten.
Regeringen föreslår att det i postlagen öppnas en möjlighet för
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att
införa ett avgiftssystem.
Regeringens förslag: Beslut av tillsynsmyndigheten enligt postlagen
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall
kunna överklagas till länsrätten.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens (se be-
tänkandet s. 204).
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg anser att överklagande
bör kunna ske inte bara av beslut enligt lagen utan även av beslut enligt
föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av lagen. Svea hovrätt
ifrågasätter lämpligheten i att överklagande kan ske även av föreskrifter
som beslutats av tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelser i
postlagen. I övrigt har inte framförts några erinringar mot förslaget.
116
Skälen för regeringens förslag: Beslut som kan komma i fråga för Prop. 1993/94:38
överklagande enligt postlagen är exempelvis beslut om påförande av
avgifter samt beslut om förelägganden inom ramen för anmälnings-
skyldigheten och tillsynen.
Regeringen delar utredningens uppfattning att tillsynsmyndighetens
beslut i särskilda fall enligt postlagen skall kunna överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Inte bara beslut enligt lagen utan även enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen bör kunna överklagas.
Antalet mål förväntas bli mycket lågt, med hänsyn främst till det
begränsade antalet postbefordringsföretag och kommer sannolikt inte att
påverka resursbehovet hos domstolarna.
Enligt den nu gällande instansordningen överklagas beslut av för-
valtningsmyndighet till kammarrätten. Domstolsutredningen har
emellertid i sitt betänkande "Domstolarna inför 2000-talet" (SOU
1991:106), som för närvarande bereds inom regeringskansliet, föreslagit
att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i den första domstolsin-
stansen och att överrättema skall befrias från uppgiften att som första
domstol överpröva beslut av förvaltningsmyndigheterna. Regeringen har
ställt sig bakom principen i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100
bil. 3 s. 24 f). Redan nu läggs den första domstolsprövningen i nytill-
komna målgrupper i länsrätt i stället för i kammarrätt. Regeringen finner
denna princip lämplig även i detta fall och anser att de nu aktuella
besluten bör prövas av länsrätt som första domstolsinstans. Den 1 juli
1993 infördes i 14 § första stycket punkt 6 lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar en generell bestämmelse enligt vilken länsrätt
prövar mål som enligt bestämmelse i annan lag skall prövas av länsrätt
(SFS 1993:759). Den nu föreslagna ändringen ligger i linje med
Domstolsutredningens förslag.
Vem som får överklaga tillsynsmyndighetens beslut framgår av 22 §
förvaltningslagen (1986:223), där det föreskrivs att ett beslut får
överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och
beslutet kan överklagas. Hur vid besvärskretsen blir får avgöras med
utgångspunkt i de allmänna principer som har utvecklats i praxis härför.
Det kan påpekas att i vissa mål flera intressenter kan ha rätt att över-
klaga. Beträffande överklagande av domstolsbeslut finns i 33 § förvalt-
ningsprocesslagen en mot 22 § förvaltningslagen svarande bestämmelse.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft samtidigt som Postverket
övergår till att drivas som aktiebolag. Detta planeras ske den 1 februari
1994. Samtidigt skall lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser
upphöra att gälla.
Såsom påpekats av Lagrådet finns det anledning att införa en över-
gångsbestämmelse som ger sådana postbefordringsföretag som vid lagens
ikraftträdande redan bedriver postverksamhet visst rådrum att uppfylla
kravet på anmälan.
117
En övergångsbestämmelse behövs även för de brev- och paketför- Prop. 1993/94:38
sändelser som varit obeställbara enligt den gamla lagen och som
fortfarande är obeställbara då lagen upphör att gälla. Däremot saknas
anledning att låta övergångsbestämmelserna gälla obeställbara post-
anvisningsbelopp.
Postlagsutredningen har föreslagit att det generella bemyndigandet för
regeringen att meddela föreskrifter om postbefordran som framgår av
lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer skall tas bort och ersättas av be-
myndiganden i särskilda fall enligt postlagen. Regeringen anser en sådan
lösning visserligen vara principiellt riktig, men anser ändå att det
generella bemyndigandet bör finnas kvar ytterligare en tid, innan det helt
klart kan sägas vilka bemyndiganden som behövs i en förändrad situation
på postområdet.
En särskild fråga gäller den stora mängd författningar där uttrycket
"med posten" används för att beteckna att något kan eller skall skickas
som brev utan krav på delgivning. Efter avregleringen och Postverkets
bolagisering kan uttrycket felaktigt ge intryck av att det bara finns ett
möjligt postbefordringsföretag och att försändelsen måste befordras
genom "Posten AB". Ett lämpligare uttryck i sammanhanget är därför att
ange att det skickas "med post".
Vidare förekommer i ett antal författningar det föråldrade uttrycket
"postanstalt" som beteckning på "postkontor" eller i vissa fall "post-
befordringsföretag ".
En fullständig revision för att skapa enhetlighet skulle kräva att ett
mycket stort antal författningar - utöver de som nu föreslås bli ändrade
- gås igenom och ändras. Det praktiska värdet av en sådan fullständig
genomgång skulle vara begränsat. Regeringen förordar därför i stället att
uttrycken byts ut efter hand som det är aktuellt att av andra skäl ändra
i de författningar som innehåller dessa uttryck.
I den mån uttrycken förekommer i de lagar som nu föreslås bli
ändrade, exempelvis delgivningslagen, byts de ut mot ovan förordad
nomenklatur.
I framtiden bör således, allt eftersom det av andra anledningar blir
aktuellt att ändra i författningar där "postanstalt" eller "med posten"
förekommer, dessa uttryck samtidigt ändras till "postkontor" alternativt
"postbefordringsföretag" respektive "med post".
Postverket verkar i dag inom ett antal marknader med den gemen-
samma nämnaren distribution. Postverkets olika verksamheter är i
varierande grad utsatta för tydlig konkurrens. Distributionen av
adresserade brev har till övervägande del fram till den 1 januari 1993
varit förbehållen Postverket. Mot bakgrund av detta finns i dag endast
ett fåtal konkurrenter till Postverket om befordran av adresserade brev. 11
Emellertid finns i dag ett antal alternativ till den fysiska brev- Prop. 1993/94:38
befordringen. På övriga marknader där Postverket verkar finns redan
i dag ett flertal alternativ till de tjänster Postverket erbjuder och
Postverkets marknadsandelar är där också betydligt mindre.
En kort översikt över Postverkets marknadsandelar på olika del-
marknader ges i följande tabell.
|
Marknad |
Postens |
Andel av Postens |
Viktiga |
|
Skriftliga företags- |
■ 90 |
29 |
Telia, CityMail |
|
Skriftlig marknads |
i- 55 |
11 |
Svensk Direkt Reklam |
|
Privat skriftlig |
95 |
6 |
— |
|
Inrikes företags- |
55 |
6 |
Bilspedition, ASG, Bussgods |
|
Övriga inrikes |
85 |
6 |
Bilspedition |
|
Budmarknad |
20 |
1 |
Adena/Picko’s, Taxi |
|
Utrikes lättgods- |
10 |
1 |
Bilspedition, ASG, |
|
Betalnings- |
50 |
29 |
Bankgirot, banker |
|
Bankservice |
11 |
7 |
Banker |
I det följande beskrivs de olika marknader där Postverket verkar samt
den förväntade marknadsutvecklingen och konkurrenssituationen inom
dessa.
Postverkets affärsområde brev (Posten Brev) förmedlar individuella
och massproducerade meddelanden samt tidningar och tidskrifter.
Kommunikationen kan vara rent fysisk, fysisk-elektronisk eller enbart
elektronisk. Posten Brev förmedlar även varor med en vikt upp till ett
kg.
Posten Brev förmedlar ca 4,2 miljarder adresserade brevförsändelser
per år. De sammanlagda rörelseintäktema i affärsområdet uppgick år
1992 till 14,9 miljarder kr. De externa intäkterna uppgick till ca 11,2
miljarder kr eller knappt 50 % av Postverkets totala intäkter. Av in-
täkterna kommer knappt 90 % från företag och organisationer medan
resterande drygt 10 % kommer från privatpersoner. Affärsområdets
viktigaste kunder är ett antal större postintensiva företag.
Under 1900-talet har antalet brevförsändelser (exkl. tidningar och
gruppreklam) visat en årlig tillväxt med i genomsnitt ca 3% per år.
Vissa år har volymerna minskat något i förhållande till föregående år
medan de andra år ökat mera.
Perioden från 1970 fram till i dag karaktäriseras av en stabil om än
avtagande ökningstakt. Den minskning i volym beroende på kon-
kurrens från elektronisk överföring av meddelanden som förutspåddes
i olika studier på 70-talet har först nu blivit märkbar i viss utsträck-
ning. Jämförande studier av telemarknadens utveckling visar att någon
mer omfattande överströmning från brevkommunikation till tele-
kommunikation ännu inte kan spåras.
Bakom utvecklingen på brevmarknaden ligger ett antal faktorer som
kan hänföras till den allmänna samhällsutvecklingen. Här kan t.ex.
noteras en årlig befolkningsökning och framför allt hushållsökning.
Under senare hälften av 1900-talet har vidare stora strukturella
förändringar påverkat marknadsförutsättningarna för brevbefordran.
Sådana förändringar är t.ex. socialförsäkringssystemen, datorisering
och centralisering av lönesystem m.m. På senare år är centraliseringen
av pensionsutbetalningar, bilregister, kontrollbesiktning av bilar,
värdepappersystemet, avreglering av bank- och finansmarknaderna
andra exempel på förändringar som påverkar brewolymema såväl
positivt som negativt.
En förväntad ändrad näringslivsstruktur med en alltmer accentuerad
övergång från varu- till tjänsteproduktion kommer att påverka kommu-
nikationsbehovet positivt. Förändringar (branschglidning) inom bank-
och försäkringssektorerna samt intresseorganisationernas sannolikt
ökande betydelse likaså. Parti- och detaljhandeln kommer sannolikt att
i ökad omfattning använda betal- och kreditkort, vilket i sin tur
kommer att påverka kommunikationsbehovet i positiv riktning.
Den pågående teknologiska förändringen med ökad användning av
tele- och datorkommunikation leder till minskad brevkommunikation.
Telekommunikationen visar en snabbare tillväxt än brevkommunikation
under de senare decennierna. Framför allt har utvecklingen den senaste
femårsperioden varit mycket expansiv inom områdena telefax och
mobiltelefoni. Postens bedömning är att vart tredje fax ersätter ett
brev.
Vad särskilt gäller användning av telefax har denna under senare år
genomgått en närmast explosiv utveckling. Det kan förutses att telefax-
tekniken kommer att utvecklas och förfinas. Telefaxsändningar före-
kommer i dag företrädesvis mellan företag. Det är alltså i första hand
brevvolymen mellan företag som kan komma att minska till följd av
telefaxsändningar.
Datorkommunikation är en annan konkurrent till brevet. Denna typ
av kommunikation kan ske i olika former. Det kan vara fråga om
kommunikation från dator till dator, från dator till databas m.m. Till
Prop. 1993/94:38
120
viss del utgör dessa former av kommunikation substitut till brev. Prop. 1993/94:38
Kommunikation från dator till databas (t.ex. videotex) konkurrerar
dock i större utsträckning med olika teletjänster, som t.ex. 071-
nummer, och med text-TV.
Andra former av elektroniska överföringar av meddelanden påverkar
också till viss del brewolymema. Olika former av hybridtjänster (en
kombination av elektronisk överföring, utskrift och kuvertering samt
traditionell brevutdelning, s.k. ePOST) förväntas öka under de kom-
mande åren, dock utan att öka den totala brevvolymen. ePOST lämpar
sig bäst för stora sändningar brev till många mottagare, i huvudsak
konsumtionsräkningar till hushåll.
Annons- och direktreklam samt reklam i andra medier (radio och
TV), liksom olika typer av spel i dessa medier, påverkar och kommer
att påverka brewolymema positivt.
Den samlade effekten av de olika faktorer som påverkar marknads-
situationen för adresserade brevförsändelser är svår att beräkna. Någon
mera märkbar tillväxt av traditionell brevdistribution förväntas dock
inte. Tendensen under de senaste åren, och som accentuerats, är en
övergång från normalbrev (övemattbefordrade brev till fullpris) till
brev med längre distributionstid till rabatterat pris. En överströmning
från traditionell brevbefordran till hybridtjänster verkar också trolig.
Denna överströmning kommer emellertid inte att påverka den totala
volymen utan snarare vissa led i befordringen såsom insamling,
sortering och transport av adresserade brevförsändelser som således
minskar.
Awecklingen av brevmonopolet har gett möjligheter för andra
företag än Postverket att distribuera brevförsändelser. Sedan våren
1991 distribuerar företaget CityMail AB brevförsändelser i Stockholm.
Man kan förvänta sig att fler brevbefordringsföretag utöver CityMail
kommer att etablera sig. Hur dessa presumtiva konkurrenter ser ut
eller vilka deras affärskoncept kommer att vara är i dag inte möjligt
att förutse. En ökad konkurrens inom brevbefordringen kommer
naturligtvis att minska Posten Brevs brewolymer.
En minskning med 2 % av Posten Brevs försändelsevolym noterades
år 1992. Mellan åren 1986 och 1991 ökade emellertid volymen med
upp till ca 4 % per år, men med en successivt avtagande ökningstakt.
Den minskade brewolymen år 1992 kan delvis förklaras med den nya
konkurrenssituationen som uppstått. Ytterligare en faktor av betydelse
i detta sammanhang är att nedgången i tiden sammanfaller med det
svåra konjunkturläge som råder, även om inget säkert samband kan
konstateras mellan brewolym och konjunktur. Det går i dag inte att
säkert bedöma om ett reellt trendbrott skett när det gäller ökningen av
Posten Brevs brewolymer.
Postverket är genom sitt affärsområde lättgods (Posten Lättgods)
verksamt inom den marknad som omfattar distribution av försändelser
121
med en vikt upp till 35 kg (lättgods). Posten Lättgods erbjuder även Prop. 1993/94:38
transport av tyngre gods om detta efterfrågas av kunderna. Posten
Lättgods omsätter ca 2,6 miljarder kr.
Fram till år 1984 distribuerade Postverket endast sådana paket som
distribueras genom postkontorsnätet och lantbrevbäringen. År 1984
utökades verksamheten till att även omfatta distribution av s.k.
företagspaket, dvs. paket som skickas från "dörr till dörr" och inte
befordras via postkontorsnätet. Posten Lättgods erbjuder i dag
företagskunder standardiserade och rikstäckande transporttjänster för
försändelser upp till en vikt av 35 kg per kolli och 100 kg per
sändning.
Privatpersoner har möjlighet att skicka enstaka paket inom Sverige
till enhetliga priser. I dag distribueras drygt hälften av paketför-
sändelsema från dörr till dörr, medan den andra hälften (motsvarande
huvuddelen av ekonomi- och postpaket) distribueras genom postkon-
torsnätet. En tjänst som vänder sig till privatpersoner är det s.k.
Sverigepaketet som inkluderar emballage och frakt upp till 20 kg till
valfri ort i Sverige. För närvarande kostar Sverigepaketet 48 kr.
Av Posten Lättgods totala intäkter svarar intäkter från privatpersoner
endast för ca 2 %. Privatpersoner är därutöver mottagare av paket firån
främst postorderbranschen. Posten Lättgods befordrar totalt ca 50
miljoner paket per år. Privatpersoner skickar årligen endast cirka en
miljon paket.
Affärsområdet Lättgods konkurrenter är både svenska och utländska
företag. Samtliga företag av betydelse inom branschen har förstärkt
sina distributionssystem i Sverige. Detta gäller även de internationella
transportföretagen. På lättgodsmarknaden finns i dag tre svenska
huvudkonkurrenter: Posten Lättgods, ASG och Bilspedition. Inom
paketmarknaden, dvs. gods upp till 35 kg, är Posten Lättgods det
dominerande företaget medan man har en mycket liten andel av det
tyngre godset.
Lättgodstransporter har under ett flertal år varit den snabbast
växande delen av den svenska godstransportmarknaden. Denna
uppgång bröts under år 1992 på grund av den svaga konjunkturen.
Lättgodsmarknaden, likväl som transportbranschen i övrigt,
kännetecknas av hård konkurrens. Branschen har sedan länge präglats
av otillfredsställande lönsamhet. Under de senaste åren har detta
accentuerats ytterligare. Transportbranschen är beroende av den
ekonomiska utvecklingen. Tillväxt i ekonomin medför oftast ökningar
i volymer. Posten Lättgods är endast verksam på den svenska
marknaden. Den inhemska efterfrågan bedöms vara fortsatt svag. De
internationella pakettjänsterna utförs inom Posten Utrikes.
En av Postverkets delmarknader är betalningsförmedling.
Postgirorörelsen startade år 1925 och tillkom för att underlätta betal-
ningsrörelsen och främja sådana betalningsmetoder som är ägnade att
122
minska användandet av kontanta medel. I dag ser Postgirot som sin Prop. 1993/94:38
affärsidé att över hela landet och internationellt erbjuda girotjänster i
eget kontosystem och därtill hörande finansiella tjänster för företag,
organisationer, föreningar och privatpersoner. Under är 1992 uppgick
de totala intäkterna i Postgirot till ca 5,3 miljarder kr. 430 miljoner
betalningar förmedlades via Postgirot, varav 125 miljoner (29 %) var
kontantbetalningar i postkassoma. Postgirot har haft ett ökat antal
förmedlade betalningar under en rad år. Ökningen är emellertid
måttlig.
Konkurrensen om betalningar mellan Postgirot å ena sidan och
bankerna/Bankgirot å den andra är hård. Detta trots att Postgirot i
praktiken haft ensamrätt till statens betalningar i och med förordningen
(1974: 591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken
eller Postgirot. Undantag från denna skyldighet har emellertid
medgetts vissa myndigheter. Det stora flertalet av statens utbetalningar
till allmänheten sker därför redan i dag med annan betalningsför-
medlare än Postgirot.
Konkurrensen kommer att hårdna ytterligare till följd av att
konkurrens kommer att tillåtas även vad gäller statens alla in- och
utbetalningar. I en marknadssituation med fri konkurrens om alla
statliga betalningar blir Postgirot ett bland flera betalningsinstitut.
Postgirot föreslås därför få begränsat utvidgade verksamhetsförut-
sättningar som stöd för betalningsförmedlingen.
Den fortsatta utvecklingen torde gå mot ett ökat användande av
direktöverföringar mellan konton, bl.a. så kallade autogirolösningar,
för att minska hanteringskostnaderna i betalningsförmedlingen.
Postverkets affärsområde utrikes (Posten Utrikes) etablerades som eget
affärsområde år 1989. Under år 1992 uppgick intäkterna till ca 1,5
miljarder kr.
Posten Utrikes ansvarar for försäljning och distribution av brev och
paket med destination utanför Sveriges gränser liksom för tullhantering
och distribution av all ankommande brev- och paketpost.
Posten Utrikes förfogar över egna sorteringsterminaler i Sverige men
köper vissa försäljnings-, transport- och utdelningstjänster av Posten
Brev, Posten Lättgods och Posten Bank och Kassa. Utomlands utförs
transporterna av utländska flygbolag, speditörer samt inte minst andra
länders postverk.
Posten Utrikes verkar på en marknad med hård konkurrens. Konkur-
renter är både internationella kurir- och expressföretag samt svenska
företag som ASG och Bilspedition.
En alltmer utbredd remailingverksamhet hotar den lönsamma brev-
exporten. Detta innebär att konkurrenterna kommersiellt kan utnyttja
brister i det internationella avräkningssystemet mellan postverken.
Lönsamheten inom den internationella transportmarknaden är
generellt mycket låg. Företagsförvärv och allianser gör att konkurrens-
situationen ändras kontinuerligt. På grund av den överetablering som Prop. 1993/94:38
skett bl.a. inom EG kan man räkna med stora strukturrationaliseringar
och att endast några få aktörer kommer att överleva på både express-
marknaden och inom den traditionella speditionsverksamheten.
Omstruktureringen av den internationella frakt- och kurirmarknaden
väntas fortsätta i en snabbare takt än som sker för närvarande.
Postverkets kurirverksamhet har integrerats med expressföretaget
TNT i ett med fyra andra postverk gemensamt ägt bolag, GD Express
World Wide, där svenska Postverket äger 7,5 % och postverken
gemensamt 50 %. Detta samarbete öppnar möjligheterna att utveckla
Posten Utrikes paketutbud för tidsgaranterade produkter och express-
produkter.
Postkontorsnätets verksamhet är samlad i affärsområdet bank och
kassa (Posten Bank och Kassa). Postkontoren förmedlar Postverkets
samlade sortiment till privatpersoner och mindre företag samt erbjuder
banktjänster för privatpersoner. Intäkterna uppgick till ca 5,9 miljarder
kr år 1992.
Posten Bank och Kassas huvudsakliga uppdragsgivare är Posten Brev
(29 % av intäkterna), Postgirot (34 %), Posten Lättgods (8 %), Posten
Utrikes (2 %) och Nordbanken (24 %).
Under år 1992 sjönk antalet transaktioner i postkontorsnätet med
7 %. Året dessförinnan var minskningen lika stor. Under de senaste
tio åren har antalet transaktioner i kassorna minskat med en tredjedel.
Bakgrunden till minskningen av manuella kassatjänster är den ökade
automationen med bl.a. direktöverföring mellan konton. Posten Bank
och Kassa genomför mot bakgrund av denna utveckling en omfattande
rationalisering och effektivisering av verksamheten som beskrivits i
1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7). Enligt
åtgärdsprogrammet, som benämns Nät 92, kommer antalet service-
ställen att bestå, men i många fall drivas i annan skepnad, exempelvis
som s.k. närpostkontor med begränsad service såsom paketutlämning
eller på entreprenad av butiker.
Transaktionsutvecklingen i kontorsnätet förväntas fortsätta att gå
tillbaka till följd av konkurrenssituationen inom affärsområdena Posten
Brev, Posten Lättgods, Postgirot och Posten Utrikes, i kombination
med ökat utnyttjande av elektronisk kommunikation och automati-
serade betalningar. Alternativ till de banktjänster som utförs på post-
kontoren växer successivt fram, exempelvis möjlighet att utföra
överföringar av pengar mellan konton på telefon. Mot bakgrund av
detta bedöms även behovet av traditionella banktjänster komma att
minska.
124
Regeringens förslag: Postverkets verksamhet med tillgångar och
skulder överförs till ett statligt ägt aktiebolag, Posten AB, per den
1 februari 1994. Samtliga aktier skall innehas av staten.
Regeringen ges bemyndigande att genomföra bolagiseringen.
Regeringen ges bemyndigande att träffa avtal med Posten AB om
en rikstäckande postservice till enhetliga priser för enstaka för-
sändelser. I avtalet som avser åren 1994-1996 kommer det att reg-
leras att Posten AB åtar sig rikstäckande postservice utan särskild
ersättning.
Regeringen ges bemyndigande att träffa avtal med Posten AB om
en rikstäckande kassaservice till enhetliga priser for enstaka
betalningar och kassatjänst. Under avtalsperioden som avser åren
1994-1996 kommer Posten AB att ersättas för den rikstäckande
kassaservicen med 300 miljoner kronor per år.
Skälen för regeringens förslag: I dag driver Postverket statlig affärs-
verksamhet i särskild form, den s.k. affärsverksformen, som tillskapades
genom 1911 års budgetreform. Detta innebär bl.a. att verkets ekonomiska
omslutning inte redovisas över statsbudgeten. Verket är emellertid en
integrerad del av den statliga verksamheten och fungerar som förvaltare
av statlig egendom.
Enligt regeringsformens bestämmelser får statens medel inte användas
på annat sätt än riksdagen har bestämt och statens medel står till rege-
ringens förfogande. Som en följd av detta skall investeringar och fi-
nansieringen av dessa även inom affärsverken ytterst beslutas av
riksdagen.
För affärsverken gäller vidare särskilda bestämmelser om förvärv och
försäljning av fest egendom samt om förvärv, försäljning och bildande
av bolag.
Regeringen har i det tidigare redogjort för utvecklingen på post-
marknaden. Sammanfattningsvis är det fektorer som den tekniska utveck-
lingen, efterfrågeforändringar och liberalisering som i samverkan har
inneburit en förändrad marknadssituation. Genom teknisk utveckling och
efterfrågeforändringar har antalet företag liksom utbudet av nya tjänster
ökat, vilket har lett till en alltmer diversifierad marknad. Med nya
postbefordringsföretag på marknaden följer större valfrihet för an-
vändarna.
Den successivt förändrade marknadssituationen ställer krav på en
utveckling av Postverkets verksamhetsform. Erfarenheten visar att de be-
gränsningar som finns i affärsverksformen i fråga om t.ex. förvärv och
försäljning av fest egendom, försäkringar och upplåning medför
komplikationer. Affärsverksformen begränsar vidare möjligheterna till
Prop. 1993/94:38
125
ändamålsenliga former för samarbete och samägande i konsortier och
allianser. Genom att bilda aktiebolag inom ramen för Postverkskoncemen
har man hittills kunnat lösa en del praktiska problem. Denna blandform
av affärsverk och aktiebolag är emellertid olycklig och har visat sig svår
att styra. En enhetlig associationsform är både bättre och mer flexibel.
En förnyelse och utveckling av Postverkets verksamhetsform är således
påkallad, dels av den nya marknadssituationen inom postservice och
betalningsförmedling, dels av behovet av en ändamålsenlig och effektiv
styrning av verksamheten. Aktiebolagsformen är en lämplig associa-
tionsform för konkurrensutsatt verksamhet. Postverkets konkurrenter på
samtliga delmarknader bedriver som regel sin verksamhet i aktiebolags-
form.
Det är enligt regeringens mening angeläget att Postverket nu ges
samma verksamhetsform som andra företag på postbefordrings- och
betalningsmarknaden, dvs. aktiebolagsformen. Det nya bolaget kommer
att vara helägt av staten.
8.1.1 Överföringen av Postverkets verksamhet m.m. till aktiebolag
I enlighet med det föreslagna bemyndigandet blir det en uppgift för
regeringen att genomföra bolagiseringen av Postverket och därvid bl.a.
fastställa kapitalstruktur samt aktiekapitalets storlek i det nya aktie-
bolaget. Regeringen vill här informera om hur bolagiseringen är avsedd
att genomföras.
Postverket har de senaste 15 åren genomfört fyra stora omorganisa-
tioner. Den nu gällande genomfördes den 1 januari 1992. De successiva
organisationsändringama har skett för att öka Postverkets marknadsorien-
tering och kundorientering. Organisationsutvecklingen är således en
kontinuerlig process. Den nu gällande organisationen kommer i sina
huvuddrag att gälla även i samband med bolagiseringen. Detta innebär
precis som i dag en organisation med fem affärsområden, Posten Brev,
Posten Lättgods, Posten Utrikes, Posten Bank och Kassa samt Postgirot.
För att underlätta en successiv bolagisering av de olika verksamheterna
har Postverket redan registrerat sex bolag, ett för vart och ett av
moderbolaget och de fem affärsområdena. I syfte att renodla moderbo-
laget så långt som möjligt inrättas också ett holdingbolag, Posten Service
AB, i samband med Postverkets bolagisering. Till holdingbolaget förs
verksamheter som är koncemgemensamma: i nuläget Postfastigheter,
Postens Inköpscentral, Posten Systemservice, HK-Service, Certus AB och
SwedPost AB.
Bolagiseringen av Postverket sker genom att staten i ett första steg
överlåter Postverkets verksamhet, tillgångar och skulder till Posten AB,
varvid köpeskillingen erläggs genom att Posten AB utfärdar en skuldför-
bindelse på beloppet. Därefter följer en nyemission i Posten AB. Staten
skall erlägga likvid för de nyemitterade aktierna genom kvittning mot den
fordran staten har på Posten AB genom den ovan nämnda skuldförbind-
elsen.
Prop. 1993/94:38
126
I ett andra steg överlåts verksamheten i affärsområdena m.fl. till Prop. 1993/94:38
dotterbolag den 1 februari 1994. Affärsområdena Posten Bank och Kassa,
Postgirot och Posten Service AB kommer att ombildas till dotterbolag
den 1 februari 1994. Affärsområdena Posten Brev, Posten Lättgods och
Posten Utrikes kommer inledningsvis att driva sina verksamheter som
affärsområden inom moderbolaget Posten AB. Senast vid utgången av år
1994 kommer åtminstone brev- och paketverksamheten inom Posten AB
att drivas i dotterbolag. Detta kommer att regleras i det särskilda avtal
som staten kommer att sluta med Posten AB. Under affärsområdes-
bolagen och Posten Service AB kommer nu befintliga dotterbolag att
inordnas.
Posten AB:s kapitalstruktur har betydelse för bolagets utvecklings-
möjligheter. Kapitalstrukturen bör ge en tillräcklig bas för bolagets
verksamhet. Den nya Postkoncemens balansräkning består till huvuddelen
av inlåning i Postgirorörelsen. Postgirorörelsen bör vid soliditets-
beräkningar betraktas som en bank. Det går mot bakgrund av detta inte
att jämföra Postkoncemens soliditet med svenska industri- och transport-
företag.
Affärsområdesbolagen utom Postgirot kommer alla att ha en soliditet
om minst 15 % vid tidpunkten för ombildande till aktiebolag.
Postgirots soliditet kommer att uppgå till ca 5 %. Vid en samman-
vägning av rimliga soliditetsnivåer i respektive affärsområde bör solidite-
ten på koncemnivå vara ca 15 % på sikt. Vid tidpunkten för bolagise-
ringen kommer Postkoncemens soliditet att uppgå till ca 11 %.
Posten AB föreslås överta Postverkets alla pensionsförpliktelser. Den
ingående balansen i Postkoncemen beräknas uppgå till ca 50 miljarder
kr, varav det egna kapitalet beräknas uppgå till ca 6 miljarder kr.
Avsikten är att överlåtelsen av Postverkets verksamhet, tillgångar och
skulder skall regleras i ett avtal mellan staten och Posten AB. Detta över-
låtelseavtal skall bl.a. reglera vilka tillgångar och skulder samt rättigheter
och åtaganden som överförs.
Mot bakgrund av den dominerande ställning som Postverket i dag har
inom postverksamheten är det regeringens uppfattning att Posten AB bör
kunna upprätthålla rikstäckande postservice till enhetliga avgifter för
enstaka försändelser utan särskild ersättning. Detta skall regleras i avtal
mellan staten och Posten AB. Kravet på rikstäckande service finns också
med i bolagsordningen för Posten AB. Avsikten är att det särskilda
avtalet mellan staten och Posten AB även skall omfatta andra förhållan-
den som inte regleras i överlåtelseavtalet. Hit hör frågan om pristak för
avgifter för brevbefordran (avsnitt 10.2) och vissa frågor som rör in-
formationsplikt vid ändringar i postnummer (avsnitt 10.5).
Överlåtelseavtalet och det särskilda avtalet avses tecknas före bolagise-
ringen av Postverket den 1 februari 1994. Det särskilda avtalet föreslås
löpa t.o.m. den 31 december 1996.
127
8.1.2 Statsmakternas styrning, kontroll samt insyn i ett statligt ägt Prop. 1993/94:38
aktiebolag
Ombildningen av Postverket från affärsverk till aktiebolag innebär
förändringar i första hand när det gäller statsmakternas styrning, kontroll
och insyn. Ombildningen av Postverket till aktiebolag förutsätter styrning
i andra former än de som används för ett affärsverk. Förutom genom
lagstiftning kan styrningen av ett bolag ske genom bestämmelser i
bolagsordningen, genom röstning på bolagsstämman och genom den av
stämman valda styrelsen. Ett bolags verksamhet kan också begränsas
eller ges viss inriktning genom avtal.
Inom statsförvaltningen utövas kontroll av flera organ, t.ex. av Riks-
dagens revisorer, Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslem (JK) och
Riksrevisionsverket (RRV). När Postverket bolagiseras upphör kontrollen
av JO och JK. Kontroll utövas fortsättningsvis av de av bolagsstämman
valda revisorerna. Riksdagens revisorer kan emellertid även fortsättnings-
vis utöva kontroll. Vidare gäller för de statliga aktiebolag som finns
införda i förordningen (1993:958) om Riksrevisionsverkets granskning av
statliga aktiebolag och stiftelser, att RRV på eget eller regeringens upp-
drag kan utföra granskning utöver den sedvanliga granskningen som
årligen skall utföras enligt aktiebolagslagen. Tillsynsmyndigheten
kommer med tillämpning av bestämmelserna i förslaget till postlag i
egenskap av tillsynsmyndighet avseende brevbefordran att kunna utöva
viss kontroll över bolaget.
Eftersom staten kommer att äga samtliga aktier i Posten AB kommer
redovisning av verksamheten att lämnas till riksdagen genom de årliga
redogörelserna för de statliga företagen. Avsikten är vidare att en av
Riksrevisionsverkets auktoriserade revisorer skall utses som en av revi-
sorerna i Posten AB och dess dotterbolag.
Enligt regeringens mening bör Posten AB så långt det är möjligt verka
under samma förutsättningar som vanliga aktiebolag. Det blir därmed en
uppgift för Posten AB:s styrelse att utforma mål och strategier för verk-
samheten.
Regeringen vill i detta sammanhang också informera om arkivfrågornas
behandling i anslutning till att Postverket ombildas till aktiebolag. Enligt
arkivlagen (1990:782) skall en myndighet, som upphör, inom tre
månader överlämna sitt arkiv till en arkivmyndighet, om inte verksam-
heten överförs till en annan myndighet. När verksamhet som tidigare
bedrivits i en statlig myndighet överförts till ett aktiebolag kan arkiv-
myndigheten enligt vad regeringen inhämtat låna ut de delar av arkivet
som det nya bolaget behöver ha tillgång till. Det ankommer på Riks-
arkivet att utforma föreskrifter och villkor för lån och deposition hos
bolag av handlingar. Tillgången for allmänheten till de allmänna
handlingar som härrör från tiden före bolagiseringen och som inte
omfattas av sekretess enligt bestämmelser i sekretesslagen (1980:100)
säkerställs genom att ansvaret for dessa handlingar förs över till Riksarki-
vet. Enligt vad regeringen inhämtat pågår ett samråd mellan Postverket
och Riksarkivet avseende arkivfrågor inför bolagiseringen av Postverket.
128
Härutöver bör nämnas en fråga som rör de fastigheter som Postverket Prop. 1993/94:38
förvaltar för statens räkning. Det femtontal fastigheter som representerar
framträdande kulturvärden kommer att ges skydd som byggnadsminnen
innan de överläts till det nya bolaget.
Postverket har som statlig myndighet tillhandahållit statistikuppgifter
beträffande postverksamheten i landet. Även efter verkets ombildning till
aktiebolag kvarstår behovet från samhällets sida av statistik över detta
område. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att närmare precisera
kraven på postbefordringsföretagen så att samhällets behov kan tillgodo-
ses.
Från kulturpolitisk synpunkt finns det också skäl att notera den
påverkan som Postverket genom sina adresseringskrav kan utöva på valet
av ortnamn i landet. Staten kan emellertid via sin ägarroll eller på annat
sätt garantera att Posten AB inte utövar detta inflytande på ett sätt som
strider mot god ortnamnssed.
Som framgår av beskrivningen under 8.1.1 är avsikten att det skall bildas
en koncern med Posten AB som moderbolag och affärsområden som
helägda dotterbolag. Därutöver kommer det att finnas ytterligare bolag
inom ramen for koncernen, bl.a. de redan i dag existerande Falcon
Aviation AB, Tidningstjänst AB m.fl.
I moderbolaget skall ingå koncemstaber samt finansförvaltning för
koncernen. Finansförvaltningen kommer dock, i enlighet med vad som
anförts i 1993 års finansplan (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet.
1992/93 :FiU20, rskr. 1992/93:189), inte att omfatta Postgirots medels-
förvaltning.
Verksamheten i affärsområdet Brev skall vara meddelandehantering.
Posten Brev skall också svara för den rikstäckande brevbefordran. Under
Posten Brev finns ett antal bolag som stödjer verksamheten.
Verksamheten i affärsområdet Lättgods skall omfatta Postverkets paket-
och lättgodsdistribution. Även här finns ett antal bolag som stödjer
verksamheten.
Verksamheten i affärsområdet Bank och Kassa skall omfatta dels
postverksamhet, dvs. förmedling av brev och paket, dels förmedling av
finansiella tjänster såsom postgirobetalningar, insättning och uttag från
bankkonto, förmedling av lån m.m.
Verksamheten i Postgirot Bank AB skall omfatta den verksamhet som
i dag bedrivs i affärsområdet Postgirot.
Verksamheten i affärsområdet Utrikes skall omfatta distribution av
internationella brev-, lättgods- och expressförsändelser. I affärsområdet
skall också ingå delägarskap i Global Delivery Express Worldwide som
förmedlar expressgods över hela världen.
129
9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 38
Prop. 1993/94:38
Postens nuvarande organisation
Postens koncernstruktur som bolag
130
8.2.1 Mål och huvudinriktning för Posten AB
Postverket har som affärsverk bedrivit sin verksamhet med såväl hög
servicenivå som god lönsamhet. En successivt ökad kund- och afiärsin-
riktning gör att Postverket har goda förutsättningar att klara en mera
marknadsmässig organisation på en avreglerad marknad. Av detta följer
att de förändringar som nu föreslås på postområdet innebär en precisering
och renodling av statsmakternas politiska ansvar för post- och kassa-
servicen respektive ansvaret för att skapa spelregler som möjliggör och
stimulerar konkurrens inom postområdet. Detta skapar förutsättningar för
att renodla statens roll som ägare av Posten AB i förhållande till de
intressen som statsmakterna i övrigt har att bevaka inom postområdet.
Utgångspunkten för staten som ägare är att erhålla avkastning på det
egna kapitalet. Det primära ekonomiska målet för verksamheten i Posten
AB är därmed att ge en räntabilitet på eget kapital och utdelning till
ägaren. Det är även viktigt att företagets effektivitet och finansiella styrka
utvecklas gynnsamt. Ekonomiska nyckeltal för att följa upp detta är bl.a.
räntabilitet på sysselsatt kapital och soliditet.
Under de senaste åren har marknaden för de tjänster Postverket
erbjuder utvecklats mot ökad konkurrens. För att möta denna konkurrens
har Postverket utvecklats mot en ökad grad av affärsmässighet och
effektivitet. Konkurrens på traditionell brevbefordran i kombination med
den snabba och dynamiska utvecklingen på den elektroniska marknaden
samt konkurrensen på paket- och betalningsmarknaden kommer att
innebära fortsatt skärpta konkurrensförhållanden. Det är mot denna
bakgrund nödvändigt att effektiviteten förbättras ytterligare och att
Postverket ges möjlighet att tekniskt möta den ökande konkurrensen från
den elektroniska sektorn.
Det kan konstateras att Postens resultat efter finansiella poster under
perioden 1994-1996 enligt Postverkets affärsplan bedöms inledningsvis
uppgå till 600 miljoner kr för att i slutet av perioden uppgå till ca
1 miljard kr per år. Ur ett långsiktigt ägarperspektiv måste emellertid
samtidigt konstateras, att denna resultatnivå behöver förbättras för att
ägaren skall uppnå en tillfredställande ekonomisk avkastning på den för-
mögenhetsmassa, som Postverket har att förvalta. Målsättningen från
ägarens sida bör vara att Posten AB på längre sikt skall kunna arbeta
med helt affärsmässiga villkor och förutsättningar och därvid också
uppvisa en marknadsmässig avkastning jämförbar med större svenska
välskötta företag i motsvarande branscher. Detta bör kunna uppnås
genom en fortsatt rationalisering av verksamheten och en anpassning av
såväl tjänsteutbud som priser.
Huvudinriktning för Posten AB bör, liksom i dag för Postverket, vara
att erbjuda rikstäckande post- och kassaservice. Bolaget bör direkt eller
genom dotter- eller intressebolag bedriva denna verksamhet. Annan verk-
samhet än kärnverksamheten kan bedrivas endast under förutsättning att
denna kompletterar huvudinriktningen och att den bidrar till att stärka
koncernens lönsamhet. Ytterligare en förutsättning är att detta sker under
ett rimligt risktagande. Med ett rimligt risktagande avses att denna verk-
samhet inte får bedrivas på bekostnad av kärnverksamheten.
Prop. 1993/94:38
131
8.2.2 Pöstgirot
Prop. 1993/94:38
Regeringens förslag: Postgirot ombildas till bankaktiebolag. De
begränsningar av bankaktiebolagets verksamhet som skall gälla
skrivs in i bolagsordningen. I bolagsordningen föreskrivs att denna
i vissa väsentliga delar inte fär ändras utan regeringens godkän-
nande. Regeringen bör inte, utan att först höra riksdagen, godkänna
sådana ändringar i bolagsordningen som medför att bankaktiebo-
lagets verksamhetsförutsättningar ändras.
Undantaget i 1 kap. 2 § tredje stycket bankrörelselagen om rätt
för Postverket att för sin postgirorörelse hålla konton tas bort.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Svenska Bankföre-
ningen har tillstyrkt förslaget. Svenska Bankmannaförbundet, som
inkommit med yttrande över förslaget att ombilda Postgirot till bankaktie-
bolag, har avstyrkt förslaget. Postverket föreslår att något förbehåll om
regeringens medgivande till ändringar inte tas in i bolagsordningen.
Konkurrensverket anser det angeläget från konkurrenssynpunkt att
begränsningarna i verksamheten inte görs alltför långtgående och
detaljerade. Svenska Bankföreningen har förståelse för att postgiroverk-
samhetens bolagisering medför behov av att föra in Postgirot under ett
regelsystem som syftar till att garantera stabilitet och säkerhet i verksam-
heten. Enligt föreningen bör Postgirot dock ej ges status som bank. I
stället bör en särskild lag om postgiroaktiebolagets verksamhet utfärdas.
Den lösningen förordas även av Svenska Bankmannaförbundet.
Skälen för regeringens förslag: Bankrörelse definieras i bankrörelse-
lagen som verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan
räkning som bank allmänt använder. Eftersom Postverkets girokonton har
flera likheter med bankernas inlåningskonton infördes i bankrörelselagen
ett undantag i 1 kap. 2 § tredje stycket enligt vilket Postverket för sin
postgirorörelse får hålla konton för allmänheten.
Av betydelse i denna fråga är att departementschefen i förarbetena
(prop. 1986/87:100 bil. 1) anförde bl.a. följande. För att vidmakthålla
konkurrenskraften är det väsentligt att den statliga bankverksamheten
koncentreras i en bank, PKbanken. Det förslag som i det följande
kommer att läggas fram angående Postverkets förvaltning av likvida
medel m.m. får således inte leda till att en bankverksamhet utvecklas
inom Postverket. Postgirots ställning att endast vara ett betalningsförmed-
lande institut måste behållas. Målsättningen att genom samarbete kunna
erbjuda ökad service åt kunderna måste också stå kvar.
De skäl som tidigare fanns för att förhindra att en bankverksamhet
utvecklades inom Postverket är förfarande till viss del giltiga och den
ursprungliga inriktningen på betalningsförmedling bör därför behållas och
utvecklas.
När Postverket bolagiseras övergår verksamheten från myndighetsform
till aktiebolagsform. Detta medför viktiga förändringar. Affärsverken är
myndigheter och därmed endast företrädare för staten. Ett affärsverk äger
132
inga tillgångar utan förvaltar dem endast för statens räkning, och det är Prop. 1993/94:38
staten som svarar för de skyldigheter som uppkommer i verksamheten.
Ett aktiebolag däremot är en självständig juridisk person skild från
statsförvaltningen. Det är bolaget som har tillgångar och skulder, och det
finns t.ex. inte något rättsligt hinder mot att ett statligt ägt aktiebolag
försätts i konkurs. Bolagiseringen medför därför behov av att Postgirots
verksamhet förs in under ett regelsystem som syftar till att garantera
stabilitet och säkerhet i verksamheten.
Postgirot står i dag inte under Finansinspektionens tillsyn. De likheter
som finns mellan Postgirots verksamhet och den verksamhet som bedrivs
av institut som står under inspektionens tillsyn motiverar emellertid att
även Postgirot ställs under sådan tillsyn. Detta gäller särskilt vid en
ombildning av Postgirot till aktiebolag, när en tillsyn inte endast avser
hur verksamheten bedrivs utan även är motiverad bl.a. för att bedöma
bolagets kapitalstyrka och relationerna till moderbolaget och syster-
bolagen.
I frågan om det närmare valet av verksamhetsform för Postgirot gör
regeringen följande bedömning.
Riksdagen och regeringen kan styra den statliga affärsverksamheten
genom lagar och andra föreskrifter. Föreskrifter skall dock vara generella
till sin utformning, och möjligheter till styrning av ett visst statligt bolag
genom normgivning får anses begränsad. Det framstår därför inte som
lämpligt att införa en särskild lagstiftning för Postgirot AB. Med hänsyn
till att Postgirots verksamhet företer påtagliga likheter med bankverksam-
het föreslår regeringen i stället att Postgirot ombildas till bankaktiebolag.
Detta innebär att det nya bolaget skall ansöka om regeringens tillstånd
(oktroj) att driva bankrörelse. Bolaget kommer då att omfattas av bl.a.
bestämmelserna i bankrörelselagen om kapital täckning, enhandsengage-
mang och krav på säkerhet för lämnade krediter.
Finansinspektionen har anfört att en lagändring kan behövas för att
tillstånd skall kunna ges moderbolaget Posten AB att äga Postgirot Bank
AB.
Enligt 3 § första stycket andra meningen lagen (1992:1631) om
lämplighetsprövning av större ägare i bankaktiebolag skall ett förvärv
som innebär att ett icke-finansiellt företag blir moderföretag till en bank
tillåtas bara om det finns synnerliga skäl. I förarbeten till bestämmelsen
diskuterades riskerna för ett obehörigt utnyttjande av en bank, som ingår
i en koncern med icke-finansiella företag. En bank kan bl.a. få svårig-
heter att hävda sin oberoende ställning gentemot andra koncernföretag.
Vidare kan överföringar och transaktioner mellan koncernbolagen vara
svåra att kontrollera. Några skyddsregler som kan förhindra att en bank
tar skada om dess moderbolag kommer på obestånd finns inte och även
en bank med god kapitaltäckning kan därför drabbas av stora svårigheter
om ägarens vilja eller förmåga att finansiellt stödja banken ifrågasätts.
Mot bakgrund av bl.a. dessa risker föreslog föredraganden att det skulle
krävas synnerliga skäl för att tillåta ett icke-finansiellt företag att förvärva
mer än 50 % av aktierna i ett bankaktiebolag. Den situationen att en
bank i ett akut läge behöver tillföras externt kapital kan, enligt förar-
133
betena, tjäna som ett exempel pä en situation där synnerliga skäl Prop. 1993/94:38
föreligger.
Postverket har sedan länge bedrivit postgirorörelse. Den bolagisering
som nu genomförs innebär i princip inte någon avgörande skillnad i arten
av verksamheten. Det förhållandet att funktionerna bolagiseras bör därför
inte innebära olägenheter av de slag som anges i förarbetena och som nu
redovisats. Med hänsyn härtill, och då den i förarbetena beskrivna
situationen endast är ett exempel, saknas skäl att nu föreslå någon
ändring i bestämmelsen.
Riksdagen har bemyndigat regeringen att besluta om avveckling av
Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna (prop. 1991/92:100
bil. 1, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Riksdagen har vidare
beslutat att ett utvecklat statligt betalningssystem skall införas (prop.
1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189).
Riksdagen har vidare anfört bl.a. följande (bet. 1992/93:FiU30, rskr.
1992/93:447). En avveckling av Postgirots särställning i det statliga
betalningssystemet måste ske på ett sådant sätt att konkurrens skapas som
främjar effektiviteten i betalningssystemet. För detta krävs en konkurrens
på lika villkor. - När Postgirots särställning i det statliga betalningssys-
temet upphör kommer privatpersoner, företag och myndigheter att fritt
kunna välja betalningsförmedlare vid betalningar till och från staten. För
att detta val skall kunna ske på rationella grunder måste de båda
systemen ha samma möjligheter att kunna erbjuda tjänster. Som utskottet
tidigare redovisat innebär detta att man måste överväga att ge Postgirot
möjligheter att kunna erbjuda 360-dagarskrediter och ge ränta på
innestående medel även till privatpersoner. Det är också önskvärt, som
utskottet tidigare uttalat, att avtal kan träffas mellan Postgirot och
affärsbankerna om att ge Postgirot rätt att verkställa betalningar genom
debiteringar på banklönekonton. - Regeringen bör återkomma till
riksdagen och redovisa hur dessa frågor utvecklas och vid behov lämna
förslag som bidrar till att upprätthålla konkurrens i betalningsförmed-
lingen och främja effektiviteten.
I samband med att Postgirot ombildas till bankaktiebolag avser
regeringen att avskaffa Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna
genom att förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet
att anlita Riksbanken eller Postgirot upphävs. Frågan om Postgirot Bank
AB kommer att kunna förmedla betalningar till och från banksystemet
genom debiteringar och krediteringar av andra bankers konton är ännu
inte löst. Regeringen anser dock att de utvidgade verksamhetsförutsätt-
ningar som föreslås nedan uppfyller riksdagens krav på att de båda
betalningssystemen skall ha möjlighet att kunna erbjuda tjänster.
Regeringen har i beslut den 18 februari 1993 uppdragit åt Riksrevisions-
verket att lämna förslag till utformningen av regler som skall ersätta
förordningen om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken
eller Postgirot. De nya reglerna skall tillvarata de krav som statsmakterna
ställer på det statliga betalningssystemet (prop. 1992/93:100 bil.l, bet.
1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). Riksrevisionsverket har den 29 april
1993 lämnat ett förslag till en ny förordning om statliga betalningar.
134
Regeringen vill vidare betona att möjligheten att fritt välja betalnings- Prop. 1993/94:38
förmedlare är kopplad till att det finns affärsmässiga avtal med olika
betalningsförmedlare. Utgångspunkt för detta är de krav som stats-
makterna ställer på det statliga betalningssystemet.
Huvudinriktningen for Postgirot Bank AB:s verksamhet bör vara att
bedriva en effektiv betalningsförmedling av väsentligen den typ som
Postgirot bedriver i dag. Genom avvecklingen av Postgirots ensamrätt till
de statliga betalningarna kommer Postgirot emellertid att verka under allt
hårdare konkurrens på betalningsmarknaden. I syfte att uppnå konkurrens
på jämbördiga villkor mellan Postgirot och bankema/bankgirot och
därmed främja effektiviteten föreslår regeringen att Postgirots verksam-
hetsforutsättningar utvidgas i samband med ombildningen till bankaktie-
bolag. För närvarande får Postgirot besluta om ränta på postgirokonton
som innehas av juridiska personer. Postgirot får vidare ge kredit till
juridiska personer i högst 30 dagar i samband med betalningsförmedling.
En enskild kredit får inte överstiga femtio miljoner kr och det samman-
lagda beloppet av krediterna får inte överstiga fyra miljarder kr.
Regeringen föreslår att verksamhetsförutsättningama utvidgas så att
Postgirot Bank AB dels får ge ränta även på fysiska personers postgiro-
konton, dels får ge kredit i högst 360 dagar till både fysiska och juridiska
personer i samband med betalningsförmedling. Det sammanlagda
beloppet av krediterna bör begränsas till att genomsnittligt över en
rullande tolvmånadersperiod inte överstiga fyra miljarder kr i det
penningvärde som gäller vid ingången av år 1994. Även en begränsning
av den räntebärande inlåningsvolymen för både juridiska och fysiska
personer bör ske. Denna bör begränsas till att genomsnittligt över en
rullande tolvmånadersperiod inte överstiga totalt 23 miljarder kr i det
penningvärde som gäller vid ingången av år 1994. Vidare bör gälla att
kontovillkoren inte får utformas på ett sådant sätt att en sparkontorörelse
utvecklas inom Postgirot Bank AB. Inte heller skall traditionell kredit-
givning för finansiering av företagens investeringar och rörelse eller
hushållens bostäder och kapitalvaror ske i Postgirot Bank AB.
Det nya bankaktiebolaget bör vidare få rätt att tillhandahålla betalnings-
medel i form av t.ex. checkar och kontokort samt att driva valutahandel.
En utvärdering av de nu föreslagna befogenheterna för Postgirot Bank
AB bör ske senast före utgången av år 1995. Det bör då bl.a. beaktas hur
begränsningarna i Postgirot Bank AB:s befogenheter och avregleringen
av de statliga betalningarna påverkat bankaktiebolagets ekonomi.
Postverket har anfört att rätten att lämna och ta emot koncernbidrag
kommer att vara av stor betydelse i den bolagiserade postkoncemen och
att några andra villkor för koncernbidrag än de som föranleds av
bestämmelserna om kapitaltäckning och vinstutdelning inte bör gälla.
Ingår en bank i en koncern får, enligt 1 kap. 11 § bankrörelselagen,
koncernbidrag ges endast efter medgivande av Finansinspektionen. Det
finns inte någon anledning att göra avsteg från denna bestämmelse i fråga
om Postgirot Bank AB.
Riksrevisionsverket har i sitt yttrande ansett att begreppet betalningsför-
medling bör definieras mot bakgrund av att viss oklarhet kan råda om 135
vilken verksamhet som omfattas. Vidare har verket anmärkt att ett
kassakrav på Postgirot Bank AB behöver fastläggas. Slutligen har från Prop. 1993/94:38
verkets sida framhållits att det krävs ett klarläggande vad avser den
statliga garantin och kreditmöjligheterna i Riksbanken.
Betalningsförmedling är en av de verksamhetsgrenar en bank får
bedriva enligt 2 kap. 2 § bankrörelselagen. Som ovan anförts bör
Postgirot Bank AB bedriva betalningsförmedling av väsentligen den typ
som Postgirot bedriver i dag.
I 2 kap. 12 § bankrörelselagen finns en allmän föreskrift enligt vilken
bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker skall ha en med
hänsyn till rörelsens art och omfattning tillräcklig betalningsberedskap.
Postgirot Bank AB kommer att omfattas av nämnda bestämmelse. Något
behov av att nu särskilt reglera storleken på de medel Postgirot Bank AB
skall ha i beredskap for att kunna möta variationer i kassaflödet kan inte
anses föreligga.
Enligt 3 § lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut kan stöd lämnas till bl.a. banker med svensk oktroj.
Postgirot Bank AB kommer därför att omfattas av bestämmelserna i
nämnda lag.
Enligt bestämmelserna i lagen om Sveriges riksbank får Riksbanken
bevilja kredit till bl.a. bankaktiebolag. Något förtydligande beträffande
Postgirot Bank AB:s kreditmöjligheter i Riksbanken behövs därför inte.
I bolagsordningen för Postgirot Bank AB bör verksamhetens inriktning
och omfattning begränsas i enlighet med vad som ovan anförts. Vidare
bör i bolagsordningen föreskrivas att denna i vissa väsentliga delar inte
får ändras utan regeringens godkännande. Regeringen bör inte, utan att
först höra riksdagen, godkänna sådana ändringar i bolagsordningen som
medför att Postgirot Bank AB:s verksamhetsforutsättningar ändras.
När Postgirot ombildas till bankaktiebolag blir regeln i 1 kap. 2 §
tredje stycket bankrörelselagen om rätt for Postverket att för sin
postgirorörelse hålla konton for allmänheten överflödig. Regeln bör
därför slopas.
8.2,3 Statens betalningssystem och fortsatt huvudmannaskap för
statens koncernkontosystem CassaNova
Regeringens förslag: Statens koncernkontosystem bör ägas och
tekniskt förvaltas av Postgirot Bank AB. Staten skall dock ha full
insyn och beslutanderätt i frågor som är av central betydelse för
statens betalningssystem.
Skälen för regeringens förslag: Det statliga betalningssystemet består
för närvarande av statsverkets checkräkning (SCR) i Riksbanken samt
statens koncernkontosystem CassaNova i Postgirot. CassaNova bygger
på Postgirots koncernkontosystem, men har anpassats efter statens
särskilda behov av redovisning och information. Riksrevisionsverket
(RRV) företräder och kontrollerar SCR med anslutna postgirokonton samt
136
betalningssystemet i övrigt. Huvuddelen av de statliga betalningarna Prop. 1993/94:38
förmedlas i dag via Postgirot och Riksbanken. CassaNova har utvecklats
av Postgirot i samarbete med RRV. Det finns för närvarande inga andra
koncernkontosystem som fullt ut kan tillgodose statens krav på betal-
ningsavräkning, redovisning och information för att möjliggöra en samlad
rapportering och analys. RRV har dock i uppdrag att utreda hur statens
betalningssystem bör utformas i ett längre perspektiv med målsättning att
möjliggöra val av ett eller flera koncernkontosystem inom det statliga
betalningssystemet. RRV har på regeringens uppdrag utrett och lämnat
förslag till huvudmannaskapet for CassaNova i samband med en
bolagisering av Postgirot.
RRV föreslår i sin rapport att Postgirot som bolag bör få äganderätt
över systemet CassaNova men att staten får full bestämmanderätt i frågor
som är av central betydelse för statens betalningssystem. Staten skall
enligt RRV, ha möjlighet att ställa krav på Postgirot för att säkerställa
CassaNovas nuvarande och kommande funktion. RRV anser att förslaget
motsvarar den uppgift som RRV har i dag beträffande statens betalnings-
system, dvs. att företräda och kontrollera statens betalningssystem. Skälet
till att Postgirot bör få äganderätten till CassaNova är enligt RRV att
CassaNova som system är en oskiljaktig del av Postgirots bokföringssys-
tem och därmed en integrerad del av Postgirot. Systemet kan vidare inte
lyftas ut från CassaNova utan att motsvarande resurser skapas inom
staten. Att förlägga driften av systemet hos någon annan än Postgirot är
enligt RRV en praktisk omöjlighet i dag. Det är dessutom betydelsefullt
för systemets fortlevnad och utveckling att Postgirot tar ansvar för
systemet CassaNova.
RRV:s förslag bör följas. Regeringen föreslår därför att statens
koncernkontosystem CassaNova skall ägas och tekniskt förvaltas av
Postgirot som bolag. Regeringens förslag innebär att Postgirot skall äga
de dataprogram som sammantaget utgör systemet CassaNova samt svara
for systemets drift. Staten genom RRV skall ha full insyn och beslutande-
rätt i frågor som rör CassaNova som del av statens betalningssystem.
Någon särskild ersättning skall inte utgå till Postgirot för att förvalta
CassaNova. Den information som hanteras inom CassaNova som del av
statens betalningssystem skall vara förbehållen staten genom RRV. Denna
lösning garanterar ett ändamålsenligt betalningssystem för staten och
främjar konkurrensen när de statliga betalningarna avregleras. Det nu
sagda bör regleras i det överlåtelseavtal som kommer att tecknas mellan
staten och Posten AB.
137
8.2.4 Bank och Kassa
Regeringens förslag: Affärsområdet Bank och Kassa ombildas till
ett aktiebolag. Den tillståndspliktiga finansieringsverksamheten förs
över till ett nybildat kreditmarknadsbolag. De begränsningar av
kreditmarknadsbolagets verksamhet som skall gälla skrivs in i
bolagsordningen. I bolagsordningen föreskrivs att denna i vissa
väsentliga delar inte får ändras utan regeringens godkännande.
Regeringen bör inte, utan att först höra riksdagen, godkänna sådana
ändringar i bolagsordningen som medför att kreditmarknadsbolagets
verksamhetsförutsättningar ändras.
Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att affärsområdet
Bank och Kassa skulle ombildas till ett kreditmarknadsbolag. För att göra
det möjligt för Bank och Kassa att fortsätta att bedriva såväl postverk-
samhet som finansieringsverksamhet i ett och samma bolag föreslogs att
lagen om kreditmarknadsbolag skulle ändras så att regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får möjlighet att tillåta att
ett kreditmarknadsbolag bedriver postverksamhet.
Remissinstanserna: Sveriges riksbank, Postverket, Finansinspektionen
och Svenska Bankföreningen har avstyrkt förslaget. Sveriges riksbank
anser det inte lämpligt att utan närmare överväganden utvidga de
aktiviteter som regleras av den finansiella lagstiftningen utan föreslår i
stället att den tillståndspliktiga finansieringsverksamheten bedrivs av ett
särskilt kreditmarknadsbolag eller av det bankaktiebolag som har hand
om Postgirots verksamhet. Postverket anför att den föreslagna lösningen
inte medger all den verksamhet som förekommer i kontorsnätet. Verket
föreslår därför att lagen om kreditmarknadsbolag ändras så att också
annan verksamhet än postverksamhet kan förenas med finansieringsverk-
samhet. Om regeringen skulle anse att ytterligare dispensmöjlighet är
oförenlig med lagen förordar verket att Bank och Kassa ombildas till ett
aktiebolag och att finansieringsverksamheten förs över till ett särskilt
kreditmarknadsbolag. Den senare lösningen förordas även av Finansin-
spektionen. Inspektionen anför att det från tillsynssynpunkt vore att
föredra om kreditmarknadsbolaget blev ett dotterbolag till Postgirot Bank
AB. I den mån det är fråga om banktjänster anser inspektionen att
tillstånd skulle kunna ges enligt bestämmelsen i 2 kap. 3 a § bankrörelse-
lagen efter en utvidgning av denna bestämmelse. Svenska Bankföreningen
anser att den finansiella verksamhet som bedrivs inom Bank och Kassa
i första hand bör regleras inom ramen för en särskild lag om post-
girorörelsen m.m. Det är dock, enligt föreningen, tänkbart att skapa ett
särskilt kreditmarknadsbolag för den finansiella verksamheten. Riks-
revisionsverket har ifrågasatt förslaget. Även Konkurrensverket har
ifrågasatt förslaget men i och för sig inte funnit skäl att motsätta sig detta
från renodlad konkurrenssynpunkt. Sveriges Bankkunders Riksförbund har
tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om kreditmarknadsbolag
får finansieringsverksamhet, med vissa undantag, endast drivas efter
Prop. 1993/94:38
138
tillstånd. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att kreditmarknadsbolag Prop. 1993/94:38
endast får driva finansieringsverksamhet och verksamhet som har ett
naturligt samband därmed. De skall således inrikta verksamheten på
finansieringsverksamhet. Till denna verksamhet kan emellertid kopplas
andra finansiella tjänster och andra aktiviteter, t.ex. vissa serviceverk-
samheter, som är förenliga med finansiell verksamhet. I 3 kap. 1 § andra
stycket finns en exemplifierande uppräkning av olika typer av verksamhet
som ett kreditmarknadsbolag typiskt får ägna sig åt. Kreditmarknads-
bolagen får däremot inte blanda sin verksamhet med verksamheter som
ligger utanför det finansiella området.
Postens affärsområde Bank och Kassa bedriver viss finansieringsverk-
samhet vid sidan av postverksamheten, framför allt kreditförmedling åt
Nordbanken. Övrig verksamhet består huvudsakligen av betalningsför-
medling åt Postgirot och bankerna samt brev- och pakettjänster. För
betalningsförmedling krävs inte något tillstånd enligt lagen om kredit-
marknadsbolag. Betalningsförmedling är dock enligt lagen en verksam-
hetsgren som ett kreditmarknadsbolag typiskt får ägna sig åt. Det är
också tänkbart att verksamheten inom det finansiella området kommer att
utvecklas exempelvis genom distribution av ytterligare finansiella
tjänster. Med hänsyn härtill bör finansieringsverksamheten och den
verksamhet som har ett naturligt samband med den verksamheten
bedrivas i ett kreditmarknadsbolag.
I promemorian har föreslagits att Bank och Kassa skall få fortsatt
möjlighet att bedriva såväl postverksamhet som finansieringsverksamhet
i ett och samma bolag efter ombildningen till aktiebolag genom att ett
undantag införs i lagen om kreditmarknadsbolag. Flertalet av remiss-
instanserna har avstyrkt förslaget. Därvid har bl.a. anförts att en blandad
verksamhet kan komma att försvåra tillämpningen av lagstiftningen och
tillsynen över bolaget. Regeringen delar den uppfattning som framförts
av remissinstanserna beträffande nackdelarna med den föreslagna
lösningen. I stället föreslås att affärsområdet Bank och Kassa ombildas
till ett aktiebolag, som huvudsakligen skall bedriva postverksamhet. Den
finansieringsverksamhet som nu bedrivs i Bank och Kassa bör överföras
till ett nybildat kreditmarknadsbolag, Posten Kredit AB. De verksamheter
som det nya bolaget skall få bedriva är att förmedla krediter, betalningar
och andra finansiella tjänster. På samma sätt som när det gäller Postgirot
Bank AB bör de begränsningar av verksamheten som skall gälla i
kreditmarknadsbolaget skrivas in i bolagsordningen. Vidare bör i
bolagsordningen föreskrivas att denna i vissa väsentliga delar inte får
ändras utan regeringens godkännande. Inte heller i fråga om detta bolag
bör regeringen, utan att först höra riksdagen, godkänna ändringar i
bolagsordningen som medför att bolagets verksamhetsförutsättningar
ändras.
Med denna lösning krävs ingen ändring i lagen om kreditmarknads-
bolag.
I detta sammanhang har Finansinspektionen tagit upp en fråga om
banktjänster. Inspektionen har därvid bl.a. anfört följande. Före den
1 januari 1993 var den situationen att en bank lät sin verksamhet bedrivas 139
av annan än bankens egen personal och i andra lokaler än bankens egna
inte reglerad i lag. I syfte att göra det möjligt att tillhandahålla vissa
banktjänster i butiker på mindre orter infördes en bestämmelse i 2 kap.
3 a § bankrörelselagen enligt vilken Finansinspektionen får tillåta en bank
att låta verksamheten bedrivas av annan än bankens egen personal och i
andra lokaler än bankens egna om det finns särskilda skäl. Uttalandena
i förarbetena till det aktuella lagrummet omfattar inte den situationen att
en bank låter sin verksamhet bedrivas på postkontoren över hela landet.
Tillstånd torde nu krävas för detta arrangemang i och med att Postverket
bolagiseras. En lagändring som tar sikte på banktjänster utförda på
postkontor bör därför genomföras dessförinnan.
Enligt 2 kap. 3 a § bankrörelselagen får regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen tillåta att en banks
verksamhet bedrivs av annan än bankens egen personal och i andra än
bankens egna lokaler. I förarbetena (prop. 1992/93:89 s. 170 ff.) anförde
föredraganden inledningsvis att det redan fanns ett visst utrymme enligt
den gällande lagstiftningen for att bankverksamhet skulle få drivas
utanför bankens egna lokaler eller av andra än bankens anställda. Han
hänvisade därvid till att statsmakterna verkat för avtalen om samarbete
mellan Posten och Nordbanken. För att göra det möjligt för en bank att
även träffa avtal med en butik på en mindre ort om att det i butikslokalen
skall tillhandahållas vissa enklare banktjänster föreslogs att en ny
paragraf skulle införas i bankrörelselagen. Av förarbetena framgår inte
att avsikten varit att inskränka eller reglera den verksamhet som bankerna
enligt redan träffade avtal tillhandahåller på postkontoren. En bolagi-
sering av Postverket medför inte någon ändring i detta avseende och skäl
att nu ändra bestämmelsen föreligger därför inte.
Prop. 1993/94:38
Samarbetet med banker
Postverket slöt år 1991 samarbetsavtal med Nordbanken och Sparbanken.
Avtalet med Nordbanken avser förmedling av bankens tjänster på
samtliga postkontor. Avtalet med Sparbanken avser kontorssamverkan
och transaktionstjänster.
Riksdagen har beslutat om inriktningen av Postverkets samarbete med
andra banker (prop. 1992/93:100 bil.7, bet. 1992/93:TU27, rskr.
1992/93:311). Mot bakgrund av detta har Postverket och Nordbanken
slutit ett nytt långsiktigt samarbetsavtal. Avtalet innehåller ingen
exklusivitetsklausul. Avtalet möjliggör ömsesidig uppsägning. Uppsäg-
ningstiden är fem år.
140
Prop. 1993/94:38
Regeringens förslag: Kostnader for befordran av sådan blindskrift
som inte omfattas av det redan befintliga anslaget under Socialde-
partementets huvudtitel finansieras över statsbudgeten fr.o.m.
budgetåret 1993/94.
Kostnader for handikappservice i samband med postservice
finansieras över statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Skälen för regeringens förslag: Postverket har ett antal särskilda
samhällsåtaganden. Dessa uppdrag har Postverket hittills huvudsakligen
finansierat med egna medel. Att Postverket fått bära dessa kostnader
beror på att statsmakterna i många fall funnit det enklare att ålägga
Postverket att tillhandahålla dessa tjänster än att finansiera dessa uppdrag
direkt över statsbudgeten. Postverkets samhällsåtaganden är befordran av
blindskriftsförsändelser och handikappservice i samband med postser-
vicen.
Mot bakgrund av den förestående ombildningen av Postverket till
aktiebolag bör Posten AB ersättas for kostnaderna för samhällsåtagan-
dena.
Regeringen kommer i det följande att redogöra för hur nämnda sam-
hällsåtaganden inom postbefordringen bör lösas sedan Postverket om-
bildats till aktiebolag, liksom för frågan om distribution av tidningar och
tidskrifter.
Befordran och utdelning av dagstidningar samt vecko- och facktidskrifter
har inte omfattats av någon ensamrätt för Postverket. Samtidigt som kon-
kurrens tillåtits vid befordran av tidningar och tidskrifter, har regeringen
fram till den 1 juli 1992 fastställt prisnivån. Under lång tid utgick statlig
ersättning till Postverket för det underskott i tidnings- och tidskriftsdistri-
butionen som därvid uppkom.
År 1991 beräknades underskottet i tidnings- och tidskriftsdistributionen
i en utredning som genomfördes inom Kommunikationsdepartementet till
395 miljoner kronor. Sedan dess har ca hälften av detta underskott
kunnat kompenseras genom rationalisering och avgiftshöjning.
Postverket har för avsikt att gradvis på några års sikt avveckla
underskottet. Detta kommer att ske genom i huvudsak rationaliseringar
men till viss del även genom avgiftshöjningar. Enligt vad regeringen
erfarit avser Posten AB att under denna anpassning visa hänsyn till dessa
kunders ekonomiska situation.
141
Sedan år 1967 ersätts Postverket för kostnaderna för befordran av alla
slags blindskriftsförsändelser genom ett anslag över statsbudgeten.
Ersättningen har dock kommit att begränsas till försändelser som skickas
till eller från vissa institutioner. Ersättning för de försändelser som
skickas portofritt mellan synskadade har inte utgått. Kostnaden för denna
service beräknas till 27 miljoner kr per år.
Regeringen anser att Posten AB bör få ersättning för kostnaden som är
förenad med denna service för synskadade. Ersättning för förmedling av
blindskrifter till eller från vissa institutioner finansieras för närvarande
med anslag över Socialdepartementets huvudtitel.
Det anses angeläget att tillgängligheten till post- och kassaservice är god
även för äldre och handikappade. Postverket tillämpar därför riktlinjerna
för glesbygdsservicen generöst för sådana hushåll. Hög ålder eller
sjukdom kan motivera att lantbrevbäraren gör avstickare till enstaka
ensligt belägna hushåll. Postverkets kostnad för denna merservice har
beräknats till 20 miljoner kr.
Regeringen anser det angeläget att denna merservice även fortsätt-
ningsvis kan erbjudas äldre och handikappade i glesbygden. Regeringen
föreslår därför att Posten AB ersätts för kostnaden för att bibehålla denna
service.
Regeringens förslag: Posten AB uppdras att tillhandahålla ett
föreningsporto för ideella föreningar. Detta skall mildra effekten av
att befordran av brev m.m. blir mervärdesskattepliktig.
Skälen för regeringens förslag: Postverkets övergång från myndighet
till bolag medför att det nuvarande undantaget från skatteplikt till mer-
värdesskatt for verkets befordran av brev m.m. (8 § punkt 7 lagen
(1968:430) om mervärdeskatt) inte längre är tillämpligt. Undantaget
avser sådana tjänster endast när de tillhandahålls av Postverket. Posten
AB:s motsvarande tjänster kommer således att omfattas av skatteplikten
till mervärdesskatt.
Enligt EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEC) är tjänster
avseende brevbefordran m.m. undantagna från skatteplikt till mervärdes-
skatt när de tillhandahålls av offentliga postförvaltningar ("public postal
services"). Bolagiseringen av Postverket innebär att det är tveksamt om
verksamheten längre kan omfattas av skattefriheten.
Prop. 1993/94:38
142
Genom den mervärdesskattebeläggning som således blir följden av Prop. 1993/94:38
bolagiseringen av Postverket, undanröjs de nuvarande konkurrenssned-
vridningarna gentemot företag med liknande verksamhet som nu kon-
kurrerar med Postverket och vars tjänster omfattas av skatteplikten. Skat-
teplikten och den därav följande avdragsrätten for ingående mervärdes-
skatt underlättar också det blivande Posten AB:s möjligheter att effekti-
visera sin verksamhet genom extern upphandling.
Ett införande av mervärdesskatt även för befordran av brevförsändelser
kommer för dem av Posten AB:s kunder som inte kan dra av ingående
mervärdesskatt att innebära en kostnadsökning. Postverket har tidigare
meddelat att man avser att erbjuda privatpersoner rabatter under en
övergångsperiod för att mildra effekterna av ett införande av mervärdes-
skatt. En sådan rabatt skulle inte på något avgörande sätt påverka Posten
AB:s intäkter eftersom privatpersonernas bidrag till Posten Brevs intäkter
endast är ca 12 %. För andra kundgrupper som saknar möjlighet att dra
av ingående mervärdesskatt finns redan möjlighet till särskilda rabatter
vid större sändningar. Ideella föreningar har även möjlighet att skicka
brev mellan 21 och 100 gram till rabatterat pris. Även det faktum att
konkurrens nu råder om brevbefordran har för föreningar med stora
sändningar inneburit kostnadsbesparingar. Emellertid är situationen en
annan för mindre föreningar som inte har möjlighet att sluta avtal med
postbefordringsföretag om rabatterade priser. Regeringen avser därför att
uppdra åt Posten AB att även fortsättningsvis tillhandahålla ett förenings-
porto för ideella föreningar som mildrar effekterna av att befordran av
brev m.m. blir mervärdesskattepliktig. Enligt vad regeringen erfarit avser
Postverket att före den 1 februari 1994 tillkännage ett nytt föreningsporto
för ideella föreningar.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att i avtal med Posten
AB sätta gränser för bolagets eventuella höjning av avgiften för
privatpersoners inrikes befordran av brevförsändelse.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med regeringens proposition
1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt delegerades beslutanderätten
rörande taxan för normalbrev (brev) fr.o.m. den 1 januari 1992 till
Postverket. Delegeringen kombinerades dock med ett prismål som
innebär att avgiften för brev upp till 500 gram får höjas med högst 80 %
av den genomsnittliga förändringen av faktorprisindex för lastbilstrans-
porter, E84:6011, under treårsperioden 1991-1993. Postverkets revisorer
skall i samband med granskning av Postverkets årsbokslut följa upp
prismålet.
På en fungerande marknad med konkurrens behövs inte prisregleringar.
Marknaden for brevbefordran är sedan den 1 januari 1993 helt avreg-
lerad. Marknaden kännetecknas dock ännu inte av någon fungerande
143
konkurrens. Posten AB är och kommer med stor sannolikhet under Prop. 1993/94:38
överskådlig framtid att vara det dominerande företaget på brevbeford-
ringsmarknaden.
I syfte att skydda de konsumenter som inte har något alternativ till
Posten AB:s brevbefordran från allt for kraftiga prishöjningar är ett
pristak för dessa kunder nödvändigt. Ett pristak minskar även risken för
korssubventioner från icke konkurrensutsatta tjänster till konkurrensut-
satta tjänster.
Pristaket skall riktas mot den del av marknaden som saknar konkur-
rens. Företagen får i ökad utsträckning alternativ till Posten AB:s
brevbefordran, främst i form av telefax och elektroniska överföringar
men även i form av nya brevdistributörer. Privatpersoner saknar dock i
stor utsträckning alternativ till Posten AB:s brevbefordran inom
överskådlig framtid. Regeringen föreslår därför att nuvarande prismål för
befordran av brev ersätts med ett pristak för enbart privatpersoners
avgifter for inrikes befordran av brevförsändelse. Kravet på att enstaka
försändelse skall befordras till enhetligt och rimligt pris kan därigenom
ligga fest.
Pristaket innebär att avgiften för privatpersoners inrikes befordran av
brevförsändelse inte får överstiga en viss nivå. Inom ramen för taket
avgörs priserna av Posten AB.
Med hänsyn till marknadssituationen på brevmarknaden anser
regeringen att ett pristak under de närmaste åren endast bör avse Posten
AB:s priser. Regeringen bör bemyndigas att i avtal med Posten AB få
reglera höjningen av avgiften för brevbefordran. Regeringen utesluter
dock inte att bestämmelser om pristak i framtiden kan komma att införas
generellt för vaije företag som tillhandahåller brevtjänster (se även
specialmotiveringen till 1 § postlagen).
Tillsynsmyndigheten bör få till uppgift att övervaka prisutvecklingen.
Inför årsskiftet 1996/97 bör tillsynsmyndigheten ges i uppdrag att
analysera effekterna av pristaket och lämna förslag om eventuell framtida
prisreglering. Utgångspunkten även härvid bör vara att endast inte
konkurrensutsatta delar av brevmarknaden skall omfettas av ett pristak.
Tillsynsmyndigheten skall även följa utvecklingen för övriga enstaka
försändelser för att senare bedöma om det finns skäl till ytterligare
regleringar för samtliga enstaka försändelser dvs. inklusive företagspost.
Riksdagen skall årligen informeras om prisutvecklingen och om
pristaket.
Pristakets utformning
Det föreslagna pristaket är avsett att utformas så att avgiften för
privatpersoners befordran av brevförsändelse upp till 500 gram får höjas
årsvis (från och med 1994) med högst den beräknade genomsnittliga för-
ändringen av NPI under en treårsperiod. Treårsperioden omfattar
höjningsåret och de två föregående åren.
Avgiften för privatpersoners inrikes brevbefordran viktas med
utgångspunkt från de olika viktgruppema upp till 500 gram. Avgiften i
respektive viktgrupp beräknas utifrån en sammanvägd taxa som till 90 % Prop. 1993/94:38
består av rabatte rade frimärken för privatpersoner och till 10 % av den
ordinarie taxan för enstaka försändelser.
Eftersom prismålet baseras på en prognos kan smärre avvikelser
förekomma för ett enskilt år. De får beaktas vid prisjusteringar ett
följande år.
Konstruktionen av pristaket bygger på att Posten AB under lätt
tillgängliga former erbjuder privatpersoner rabatterade frimärken.
Regeringens förslag: Postverkets uppgift som funktionsansvarig
myndighet för funktionen Postbefordran inom totalförsvaret överförs
till tillsynsmyndigheten.
Postverket är i dag ansvarig myndighet för funktionen Postbefordran
inom totalförsvaret. Enligt 42 § förordningen (1988:79) med instruktion
för Postverket skall verket, utöver vad som framgår av beredskapsförord-
ningen (1993:242), samråda med Överbefälhavaren i ärenden om verkets
uppgifter under höjd beredskap och andra ärenden som har betydelse för
landets försvar. Riksdagen har nyligen preciserat mål för funktionen (jfr
prop. 1991/92:102 s. 273 ff., bet. 1991/92:FöU12 s. 124, rskr.
1991/92:337).
Regeringen förordar att tillsynsmyndigheten övertar funktionsansvaret
för funktionen Postbefordran. I uppgiften ingår att utarbeta underlag för
statsmakternas beslut om målen för funktionen under krig. Vidare skall
den funktionsansvariga myndigheten bl.a. samordna beredskapsforbered-
elser samt planera och budgetera dessa, samordna och genomföra
krigsplanläggning samt svara för att personal utbildas. Ansvaret bör
också omfatta postbefordringsföretagens beredskapsplanläggning och
personalkontroll.
Merkostnaderna för särskilda beredskapsåtgärder för postbefordringen
bör emellertid finansieras över statsbudgeten. Ett postbefordringsföretag
bör således kompenseras av staten om det vidtar åtgärder som har sin
grund i beredskaps- och försvarsaspekter och som går utöver vad andra
verksamheter av betydelse för totalförsvaret blir ålagda. Omfattningen av
dessa åtgärder bör tills vidare hållas på nuvarande nivå.
Postverkets nuvarande kostnader för totalförsvarsåtgärder uppgår till
ca 24 miljoner kr per år. Postverket står i dag själv för dessa kostnader
utan särskild kompensation. Regeringen anser att tillsynsmyndigheten bör
disponera motsvarande belopp för upphandling av nödvändiga tjänster
och utrustning från de postbefordringsföretag som är av intresse i
beredskapssammanhang. Regeringen återkommer till anslagsfrågorna i
det följande.
145
10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 38
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten skall företräda Sverige
i det internationella samarbetet på postområdet i frågor som avser
regulatörsuppgifter. Posten AB skall företräda Sverige i frågor som
avser operativ verksamhet på postområdet.
De grundläggande bestämmelserna om traktaträtten finns i 10 kap.
regeringsformen (RF). Huvudregeln är att en överenskommelse med
annan stat eller mellanfolklig organisation ingås av regeringen (1 §). I
vissa fall måste emellertid riksdagen godkänna en för Sverige bindande
överenskommelse (2 §).
Regeringen har utnyttjat delegationsmöjligheten enligt 10 kap 3 § RF
inom postområdet på så sätt att Postverket har fått i uppdrag att ingå
internationella överenskommelser. Postverket har därvid inte fått något
generellt bemyndigande utan erhållit fullmakt för vaije enskilt avtals-
tillfälle.
Vad gäller postverksamhet skiljer man numera mellan operatörs-
funktioner och regulatörsfunktioner. Med operatörer avses sådana företag
eller myndigheter som ombesöijer den praktiska postverksamheten medan
regulatorer är de myndigheter som bl.a. uppställer regler för postverk-
samheten. Att företräda och binda Sverige som stat i det internationella
postsamarbetet torde i allmänhet vara en regulatörsfunktion. I vissa fall
avser emellertid de överenskommelser som ingås helt eller delvis
operatörsuppgifter.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller de uppgifter i det
internationella samarbetet som har karaktären av myndighetsutövning är
det naturligt att tillsynsmyndigheten vid en bolagisering av Postverket
träder i Postverkets ställe. Detta innebär att huvudansvaret för de
ingångna överenskommelserna inom ramen för Världspostföreningen
(UPU) flyttas till tillsynsmyndigheten i den utsträckning det rör sig om
regulatörsuppgifter. Hit hör bl.a. överenskommelser som avser de grund-
läggande principerna för den internationella posttrafiken.
Enligt UPU:s regler är Sverige emellertid även efter en bolagisering av
Postverket förpliktat att ha ett nationellt postbefordringsföretag för det
internationella postsamarbetet. För att ett postbefordringsföretag skall få
delta i det internationella samarbetet krävs enligt postlagen att företaget
har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtag-
bart sätt kan utföra internationell postbefordran och därvid tillämpa
världspostfördragens bestämmelser samt att regeringen har godkänt
företaget för sådant deltagande. För närvarande är det blivande statliga
postbolaget, Posten AB, det enda möjliga valet. Det bör alltså ankomma
på Posten AB att företräda Sverige i frågor som avser affärsmässig och
operativ verksamhet på postområdet, t.ex. taxor och system for av-
räkning och tekniska standarder. Detta åstadkoms genom att det statliga
postbolaget formellt godkänns som nationell operatör inom UPU-
Prop. 1993/94:38
146
samarbetet. I samband med godkännandet förbinder sig Posten AB att Prop. 1993/94:38
följa de internationella överenskommelser som Sverige har ingått.
Härigenom blir åtagandena enligt de internationella överenskommelserna
också gällande inom landet.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att träffa avtal med
Posten AB om hanteringen av postnummersystemet, innebärande
bl.a. skyldighet att i god tid före genomförandet av förändringar i
postnummersystemet informera om förändringar som planeras.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens (se
betänkandet s. 154).
Remissinstanserna: Postverket framhåller att postnummersystemet är
en förutsättning för Postverkets möjlighet att tillhandahålla en riks-
täckande postservice med tillfredsställande kvalitet och till rimliga
kostnader. Det är därför nödvändigt att Postverket även fortsättningsvis
får sköta systemet och ha en exklusiv rätt att vidmakthålla och ändra i
detta. Postverket accepterar dock av hänsyn till andra intressenter en
ökad informationsskyldighet innan förändringar i systemet genomförs.
CityMail accepterar utredningens förslag under förutsättning att man får
till stånd effektiva och verkningsfulla uppdateringsrutiner hos Postverket.
Enligt Konkurrensverket kan det från konkurrenssynpunkt riktas
principiell kritik mot att låta det statliga postbolaget svara för postnum-
mersystemet eftersom systemet har betydelse för andra postbeford-
ringsföretags möjligheter att agera på marknaden. Verket anser trots detta
att det i nuläget inte finns tillräckligt starka skäl för att lägga ansvaret för
postnummersystemet hos tillsynsmyndigheten. Om det emellertid
framdeles visar sig att väsentliga problem från konkurrenssynpunkt
uppkommer bör frågan övervägas på nytt.
Flera remissinstanser framhåller att postnummersystemet har betydelse
även för annan verksamhet än postverksamhet och anser därför att detta
bör skiljas från Postverket vid bolagiseringen och - åtminstone tills
vidare - läggas på tillsynsmyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Det befintliga postnummersystemet
har utvecklats av Postverket för att effektivisera det nationella sorterings-
och transportsystemet. Postnumren gör det möjligt för Postverket att
åstadkomma rationell och effektiv postdistribution till lägsta möjliga
kostnad. När det nu gäller att bestämma formerna för postnummerhan-
teringen väger Postverkets - men även andra postbefordringsforetags -
behov av postnumren som sorteringsinstrument tungt. Enligt regeringens
mening tillgodoses postbefordringsföretagens intressen bäst genom att det
statliga postbolaget övertar förvaltandet av postnummersystemet. Bolaget
måste dock ha skyldighet att informera tillsynsmyndigheten innan
viktigare ändringar genomförs liksom att offentliggöra beslutade
147
ändringar i god tid innan de genomförs. Härigenom tillgodoses även Prop. 1993/94:38
andra intressenters behov av tid för införande av nya uppgifter i sina
adressregister och andra register.
Att regeringen nu förordar denna lösning har också en ekonomisk
aspekt. Postnummersystemet är förenat med stora produktionskostnader,
datorbearbetningar, utgivningen av postnummerkataloger m.m. Det är
bl.a. av kostnadsskäl mindre lämpligt att i nuläget lägga över hela
hanteringen på tillsynsmyndigheten, inte minst som detta enligt vissa
instanser skulle vara en tillfällig lösning. Innan det kan bli aktuellt att
skilja postnummersystemet från Postverket måste de ekonomiska
konsekvenserna av detta ordentligt kartläggas. Det är samtidigt en
opraktisk ordning om alla som på något sätt använder postnumren i sin
verksamhet och därmed kan ha synpunkter på postnummerindelningen -
det må vara postbefordringsföretag, kommuner, försäkringsbolag eller
andra - skall kunna initiera förändringar i systemet. Eftersom ett stort
antal instanser skulle ha möjlighet att yttra sig över varandras ändrings-
förslag, eventuellt med möjlighet att överklaga fastställda ändringar,
kommer en sådan ordning att kräva en stor administration som ofrånkom-
ligen blir mycket tungrodd.
De remissinstanser som förordar att postnummersystemet läggs över på
en myndighet beaktar inte syftet med postnummersystemet, nämligen att
vara ett sortenngsinstrument for rationell posthantering. Det bör också
noteras att Postverkets konkurrent på brevbefordringsområdet, CityMail,
med utgångspunkt från sin egen distributionsverksamhet anser det
väsentliga vara att man får till stånd effektiva och verkningsfulla upp-
dateringsrutiner hos Postverket. Även Konkurrensverket accepterar att
Postverket behåller ansvaret för postnumren. Från de synpunkter som
finns att beakta i postsammanhang liksom av kostnadsskäl framstår det
således som mest ändamålsenligt att ansvaret for postnummersystemet vid
bolagiseringen av Postverket får övertas av det statliga postbolaget. Av
hänsyn till övriga postbefordringsföretag och externa intressenter bör
dock Posten AB vara skyldigt att informera tillsynsmyndigheten innan
viktigare ändringar beträffande postnumren vidtas och offentliggöra dessa
i god tid innan ändringarna genomförs.
Sjätte huvudtiteln
I 2. Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden
Anslaget är i statsbudgeten för innevarande budgetår uppfört med
224 miljoner kr
148
I förslaget till postlag ges regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer ett bemyndigande att föreskriva om skyldighet att betala avgift
för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt den lagen.
Regeringen har för avsikt att utse Telestyrelsen som tillsynsmyndighet
enligt denna lag. Detta föranleder att Telestyrelsen bör byta namn fr.o.m.
den 1 februari 1994 till Post- och Telestyrelsen.
I princip all myndighetsverksamhet enligt nämnda lag skall enligt
regeringens förslag finansieras med avgifter. Detta avser främst
hanteringen av obeställbara försändelser, tillsyn och föreskrivande
verksamhet. Även verksamhet som bestär av marknadsövervakning får
anses förekomma i avgiftsbetalamas intresse. Regeringen anser vidare att
deltagandet i nationellt och internationellt samarbete med harmonisering
av regler bör finansieras med avgifter.
Regeringen anser emellertid att myndighetsuppgifter som kommer att
utföras av Post- och Telestyrelsen och som medför kostnader för upp-
handling hänförlig till samhällsåtaganden samt totalförsvarets behov av
postbefordran bör finansieras över statsbudgeten.
På årsbasis uppgår ersättningarna för sådana kostnader till:
Totalförsvarets behov av postbefordran
Befordran av blindskrift
Handikappservice i samband med postservice
Totalt
24 000 000 kr
27 000 000 kr
20 000 000 kr
71 000 000 kr
Den ersättning som kan beräknas för innevarande budgetår, dvs. perioden
februari-juni 1994, uppgår till 29,6 miljoner kr. Detta belopp behöver
anvisas på tilläggsbudget.
Postlagen föreslås träda i kraft den 1 februari 1994. För perioden
1 februari-30 juni 1994 föreslås Post- och Telestyrelsens förvaltnings-
kostnader, som föranleds av regeringens förslag enligt denna proposition,
täckas inom ramen for Telestyrelsens anslag för budgetåret 1993/94.
Regeringen avser att återkomma om förslag om anslagstilldelning för
Post- och Telestyrelsen avseende budgetåret 1994/95.
Grundläggande postservice
1 §
I paragrafen anges vilken grundläggande postservice som skall finnas i
landet. Ansvaret for att denna service kommer att finnas ligger hos
staten. Det åligger sålunda staten att se till att det finns ett eller flera
företag som tillsammans åstadkommer en rikstäckande postservice.
I praktiken kommer den grundläggande postservicen - åtminstone
under den närmaste framtiden - att tillhandahållas genom Posten AB.
Prop. 1993/94:38
149
Genom att på olika sätt utöva sitt ägarinflytande i bolaget kan staten se Prop. 1993/94:38
till att de uppställda målen för postservicen uppfylls.
Den grundläggande postservice som det talas om i paragrafen
motsvarar de väsentligaste av de mål som statsmakterna har ställt upp för
Postverket (se vidare redogörelsen i avsnitt 6.2). De andra mer detalj-
betonade målen skall även de gälla fortsättningsvis men regleras i stället
i avtal mellan staten och Posten AB. Postservice skall således liksom i
dag i normalfallet tillhandahållas fem dagar i veckan osv.
Även om postlagen endast reglerar postverksamhet har regeringen
funnit det lämpligt att i anslutning till målen om en rikstäckande
postservice fastslå att det också skall finnas en rikstäckande kassaservice
dvs. att det skall erbjudas en möjlighet för alla privatpersoner, företag,
myndigheter och andra organisationer i landet att göra inbetalningar eller
kvittera ut kontanter. Kassaservice och postservice har ett historiskt och
praktiskt samband som motiverar att målet också för kassaservicen tas in
1 postlagen.
I paragrafen fastslås principen om enhetsporto inom landet beträffande
brev, paket från privatpersoner och kassaservicen. Enhetspris kan
innebära såväl under- som överprissättning på olika geografiska
marknader. Sådana förfaranden kan därför medföra konkurrensbe-
gränsningar. Enligt prop. 1992/93:56 Ny konkurrenslagstiftning (s. 70)
går det dock inte att med konkurrenslagen (1993:20) angripa konkurrens-
begränsande avtal eller förfaranden vilka inte ger uttryck för den fria
partsviljan, utan är en direkt och avsedd effekt av lagstiftning eller en
ofrånkomlig foljd av denna.
Systemet med enhetsporto gäller bara styckevis befordran av brev och
paket (befordran av enstaka försändelser). Är det fråga om befordran av
större mängd post som lämnas in från exempelvis ett företag vid ett och
samma tillfälle, är prissättningen fri. I enlighet härmed får postbeford-
ringsföretaget i en sådan situation ge rabatter från annars gällande
enhetsporto.
I fråga om brev sägs dessutom att befordringsprisema skall vara
rimliga, dvs. en privatperson skall utan vidare ha råd att utnyttja
brevtjänstema (jfr. den lokution som används av EG-kommissionen i
Green Paper on the Development of the Single Market for Postal
Services, "affordable price").
Vad som i lagen avses med brev och paket framgår av 3 §.
Självfallet har staten möjlighet att träffa avtal med exempelvis Posten
AB om också annan service än som anges i förevarande paragraf. Det
torde bl.a. finnas anledning att ingå avtal om grundläggande postservice
på detaljnivå liksom om vissa särskilda samhällsåtaganden motsvarande
dem som för närvarande utförs av Postverket (se vidare avsnitt 6.2).
2 §
Regeringens uppgift enligt denna paragraf är i första hand att kontrollera
att de grundläggande kraven i 1 § är uppfyllda. Inte minst den snabba
utvecklingen på kommunikationsområdet kan emellertid medföra att även
150
andra krav behöver ställas upp. Regeringen kan ta initiativ till att nya Prop. 1993/94:38
avtal träffas med postbefordringsföretag eller att lagstiftningen ändras, så
att den anpassas till nya samhällsbehov.
Regeringen kan också överlåta denna uppgift på en myndighet. På
Lagrådets inrådan har paragrafen utformats så att det finns utrymme för
regeringen att dela upp uppgiften på olika myndigheter. När det gäller
postservicen är det naturligt att valet faller på tillsynsmyndigheten på
postområdet. När det däremot gäller kassaservicen har regeringen
möjlighet att i stället överlåta uppgiften till Finansinspektionen.
Definitioner
3 §
I första stycket anges vad som i hgen avses med postverksamhet. Det
skall vara frågan om regelbunden befordran mot avgift av brev eller av
brev och paket. På Lagrådets forslag har definitionen av postverksamhet
förtydligats så att det klart framgår att brevbefordran alltid ingår i sådan
verksamhet. Befordran enbart av paket skall således inte utgöra postverk-
samhet.
I postbefordran ingår traditionellt uppsamling, sortering, transport (ny
sortering) och utdelning av postförsändelser. Det är i första hand
utdelningen - distributionen - och hur denna är utformad som avgör om
det är fråga om postbefordran. Numera är det inte ovanligt att exempel-
vis större foretag sköter sortering och inleverering av postförsändelser till
Postverkets terminaler, vilket innebär att några led i Postverkets arbete
i den traditionella postbefordringen hoppas över. Detta hindrar inte att
det är fråga om postbefordran. Likaså finns det i dag hybridtjänster, som
innebär t.ex. att ett meddelande överfors elektroniskt till en postterminal
nära utdelningsorten, där meddelandet skrivs ut och kuverteras för att
sedan fysiskt delas ut till mottagaren. Även här är det fråga om
postbefordran, sedan meddelandet väl har kuverterats.
Postverksamhet är enligt första stycket endast sådan verksamhet där
befordringen sker med en viss regelbundenhet. Härmed menas att beford-
ringen är i något avseende tidtabellsbunden eller följer ett fastlagt utdel-
ningsschema. Utdelning efter detta fastlagda mönster skall i princip ske
oberoende av hur många försändelser det råkar finnas vid vaije särskilt
tillfälle. Normalt är det fråga om förmedling av stora volymer.
Kravet på regelbundenhet i distributionen är avsett att skilja postverk-
samhet från beställningsdistribution, dvs. sådan verksamhet som sköts av
bud-, express- och kurirföretag. Inom det slaget av verksamhet är det
mest fråga om förmedling av enstaka försändelser vid tider som bestäms
från fall till fåll. Befordringsprisema är normalt avsevärt högre än vad
som är fallet vid postbefordran.
Det är i första hand det företag som avsändaren av ett brev eller paket
anlitar för befordringen som skall anses bedriva postverksamhet. Mellan
avsändaren och företaget har därvid träffats ett avtal om befordran, även
om det inte är ett individuellt avtal. Om ett postbefordringsföretag väljer
att anlita en entreprenör för att ombesörja en del eller delar av be-
151
fordringen blir även entreprenören skyldig att följa hgens regler om hur Prop. 1993/94:38
t.ex. brevbefordringsverksamhet skall bedrivas.
Brev och paket som hanteras i postverksamhet - dvs. befordras mot
avgift i regelbunden befordringsverksamhet - betecknas enligt andra
stycket postförsändelser.
I tredje stycket finns en definition av vilka försändelser som är att anse
som brev. Liksom när det gäller paket skall det till en böijan vara fråga
om en adresserad försändelse. Att detta rekvisit förts in hänger samman
med de skäl som helt allmänt motiverar en reglering av postverksamhet,
nämligen intresset av att skydda avsändares och mottagares personliga
integritet och att garantera tillförlitliga befordringsmöjligheter. Dessa
intressen gör sig i princip bara gällande när det är fråga om försändelser
som är avsedda för en speciell mottagare.
I enlighet med det anförda faller alla oadresserade försändelser - det
kan vara fråga om reklam, samhällsinformation och annat - utanför
begreppen brev och paket. Befordran av oadresserade försändelser utgör
därmed inte postverksamhet.
För att en postförsändelse skall anses som ett brev i postlagens mening
gäller också att försändelsen skall vara innesluten i ett kuvert eller annat
omslag. Lagrådet har påpekat att ordet tillsluten ger intrycket av att det
krävs att försändelsen skall vara igenklistrad och därför är missvisande.
Eftersom brev också kan vara försändelser som har lagts i ett öppet
kuvert, plastomslag, banderoll eller liknande, bör i stället anges att de
skall vara inneslutna i kuvert eller annat omslag.
Vissa öppna försändelser, nämligen vykort, brevkort o.d., kan
emellertid liksom brev innehålla förtroliga eller personliga meddelanden
och är därmed förtjänta av ett motsvarande skydd. Med hänsyn härtill har
i tredje stycket tagits in en bestämmelse om att vykort, brevkort och
liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpning av lagen.
Härunder faller exempelvis även postanvisningar m.m. Även sådana
meddelanden är personliga och således skyddsvärda. Öppna försändelser
i övrigt, dvs. sådana som inte innehåller personliga meddelanden räknas
inte som brev. Om exempelvis tidningar, tidskrifter eller reklam
befordras utan någon form av kuvert eller annat omslag utgör försän-
delserna inte brev i lagens mening. Ett företag som uteslutande sysslar
med distribution av adresserad men okuverterad reklam skall därmed inte
anses bedriva postverksamhet.
Utmärkande for brev är vidare att de får ha en vikt av högst 2 kg.
Viktgränsen ansluter till vad som i dag gäller inom den internationella
postverksamheten. Den innebär emellertid en avvikelse från Postverkets
nuvarande regler, enligt vilka normalt endast försändelser som väger
högst 1 kg är att anse som brev.
Enligt jjärde stycket avses med paket sådana adresserade postför-
sändelser som väger mer än 2 men högst 20 kg. Viktgränsen har valts för
att få en avgränsning mot sådan verksamhet som normalt utförs av
godstransport- och speditionsföretag m.m.
Även försändelser som väger mindre än 2 kg kan befordras som paket
om postkunden väljer detta befordringssätt. Några praktiska gränsdrag- 152
ningsproblem gentemot brevbefordraren skall detta inte behöva medföra
med hänsyn till att befordran av paket sker enligt ett individuellt ingånget Prop. 1993/94:38
avtal.
Anmälan
4§
1 postlagen föreskrivs en skyldighet för den som vill ägna sig åt
postverksamhet att anmäla detta hos den myndighet som regeringen
bestämmer - tillsynsmyndigheten - innan verksamheten startas. Paragraf-
en har fått sin lydelse som en följd av Lagrådets förslag till ändringar i
2 § och 3 § första stycket. Om anmälningsskyldigheten inte fullgörs kan
tillsynsmyndigheten förelägga postbefordringsföretaget att vidta rättelse,
eventuellt förenat med vite. Genom anmälningsförfarande har till-
synsmyndigheten givits förutsättningar att kontrollera efterlevnaden av de
olika bestämmelser som tar sikte på brevbefordran.
Befordran av brev
5§
I paragrafen föreskrivs att postverksamhet i allmänhet skall bedrivas
under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och,
såvitt avser befordran av brev, så att skyddet för avsändarnas och
mottagarnas personliga integritet upprätthålls. Vad som avses härmed
anges i specialmotiveringen till 15 §. Det åligger nämligen tillsynsmyn-
digheten att utöva tillsyn över att befordran av brev bedrivs under sådana
förhållanden som anges i paragrafen. Även om paketbefordran inte skall
stå under tillsyn, har kravet på tillförlitlighet ändå ansetts böra ställas på
detta inslag i postverksamheten.
<5§
Paragrafen innehåller en bestämmelse om postbefordringsforetags ansvar
när ett brev har gått förlorat, skadats eller blivit försenat. Bestämmelsen
anknyter till vad som for närvarande gäller enligt Postverkets kungörelse
(1966:120) angående Postverkets ansvarighet för försändelser och medel.
Principen i första stycket är att ett postbefordringsföretag inte är skyldigt
att utge någon ersättning. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 6.7.
Det står emellertid vaije postbefordringsföretag fritt att avtala med sina
kunder om att ersättning skall utgå när ett brev har kommit bort, skadats
eller försenats. Det får förutsättas att det kommer att finnas sådana avtal
beträffande vissa typer av brev, som representerar någon form av värde.
153
7§
Prop. 1993/94:38
Paragrafen innehåller ett bemyndigande angående frågan huruvida brev
skall vara försedda med individuella portobetaltbeteckningar eller på
annat sätt utvisa vem som är distributör. Denna fråga har diskuterats
utförligt i avsnitt 6.6.
Obeställbara brev
S§
Paragrafen motsvarar i stort sett 1 § i lagen (1990:291) om obeställbara
postförsändelser, vilken lag föreslås bli upphävd.
I motsats till den angivna lagen, som omfattar alla slags postförsändel-
ser, gäller postlagens regler om obeställbara försändelser i princip bara
brev. Angående skälen för detta hänvisas till avsnitt 6.3.
Vad som avses med brev framgår av 3 § i postlagen. Utanför begreppet
faller inte bara paket, dvs. postförsändelser med en vikt mellan 2 och 20
kg, utan också postförsändelser som har en lägre vikt men som inte är
inneslutna i något omslag, t.ex. tidningar, tidskrifter och reklammaterial
som befordras utan att vara inlagda i kuvert eller något annat omslag.
Enligt 3 § tredje stycket jämställs emellertid vykort, brevkort och
liknande försändelser med brev vid tillämpning av lagen. De omfattas
därmed av den nu behandlade paragrafen.
Punkten 1 i förevarande paragraf omfattar exempelvis fall då mot-
tagaren är otydligt angiven eller då adressen inte stämmer. Om adressen
är felaktig torde dock brevet i många fall kunna eftersändas till rätt
adress. Brevet är då inte att anse som obeställbart. På motsvarande sätt
torde brev med ofullständig adress ofta kunna delas ut till avsedd
mottagare.
Förutsättningarna för att ett brev skall falla under punkten 2 är dels att
det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat, dels att adressaten inte löser
ut det. Som har framhållits i avsnitt 6.5 står det vaije postbefordrings-
företag fritt att bestämma att brev skall delas ut lösenfritt trots att de är
ofrankerade eller otillräckligt frankerade. I den mån detta sker är punkt
2 inte tillämplig.
P§
Ett brev som av någon anledning som angetts i 8 § inte kan befordras till
mottagaren skall i första hand retumeras till avsändaren, om en sådan
finns angiven på kuvertet eller omslaget. Det åligger postbefordringsfore-
taget att ombesörja att retumering äger rum. Om ett obeställbart brev inte
kan återställas till avsändaren, skall det sändas till tillsynsmyndigheten
för vidare behandling enligt 10-13 §§.
Kravet på att brev om möjligt skall återställas till avsändaren gäller
även sådana försändelser som enligt 3 § tredje stycket skall jämställas
med brev, dvs. vykort, brevkort o.d. Om det inte går, behöver sådana
försändelser dock inte sändas till tillsynsmyndigheten. Postbefordrings-
154
företaget får i stället fritt bestämma hur försändelserna skall behandlas, Prop. 1993/94:38
men måste självfallet tänka på skyddet för avsändarens och mottagarens
integritet.
Paragrafen har fått sin lydelse som en följd av den ändring i 3 § tredje
stycket som föreslagits av Lagrådet.
10$
Paragrafen, som fått sin lydelse som en följd av Lagrådets förslag till
ändring i 3 § tredje stycket, anger vem som får öppna ett obeställbart
brev och när öppnande får ske. Villkoren för öppnande överensstämmer
med vad som föreskrivs i 3 § i 1990 års lag.
Det är tillsynsmyndigheten som har ansvaret för öppnande av obestäl-
lbara brev. Som har anmärkts i avsnitt 6.13 kan det vara lämpligt att
öppnandet rent faktiskt sköts av den enhet inom Postverket som för
närvarande hanterar obeställbara försändelser. Enheten får då underställas
tillsynsmyndigheten.
11 §
Undersökningen av ett öppnat brev skall begränsas till vad som behövs
för att brevet skall kunna återställas till avsändaren eller, i de fall som
avses i 8 § 1, delas ut till adressaten. Innebörden är att brev som öppnats
inte skall läsas utan endast ögnas igenom. Undersökningen skall avslutas
så snart de sökta uppgifterna erhållits. Regeln överensstämmer med vad
som för närvarande föreskrivs i 1990 års lag om obeställbara postför-
sändelser.
12 §
Obeställbara brev skall, om detta blir möjligt, i första hand återställas till
avsändaren eller, i fall som anges i 8 § 1, skickas till adressaten.
Förevarande paragraf behandlar fall då ett öppnat brev även efter
undersökning inte kan återställas till avsändaren eller befordras till
adressaten och sålunda fortfarande är obeställbart. Ett sådant brev skall
förvaras hos tillsynsmyndigheten under lämplig tid. Förvaringstidens
längd liksom hur utlämnande av obeställbara försändelser skall ske
bestäms av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten bör på lämpligt sätt
informera om verksamheten så att avsändare vars brev inte nått sin
mottagare kan få reda på var de kan eftersöka sådana brev.
Brevinnehåll som är utsatt för försämring får omedelbart förstöras.
Detsamma gäller innehåll som kan antas sakna värde, som exempelvis
trycksaker och reklamblad. Även i denna del överensstämmer föreva-
rande paragraf huvudsakligen med vad som sägs i 1990 års lag.
I och med att det i förevarande paragraf bara talas om "öppnade" brev
faller vykort, brevkort och andra försändelser som inte är inneslutna i
kuvert eller något annat omslag utanför.
155
13 §
Paragrafen, som motsvarar 7 § i 1990 års lag, innehåller bestämmelser
om hur tillsynsmyndigheten skall förfara med öppnade brev som inte har
kunnat lämnas ut före förvaringstidens utgång.
Regeln är att breven tillfaller staten. Skriftliga meddelanden som finns
i breven skall då omedelbart förstöras genom tillsynsmyndighetens
försorg. Med skriftliga meddelanden avses i princip meddelanden mellan
avsändare och adressat. Dessa kan naturligtvis vara tecknade på andra
skriftliga meddelanden som då också skall förstöras.
Det är inte ovanligt att öppnade brev innehåller föremål som har
ekonomiskt värde. I så fall gäller att pengar skall tas om hand av
tillsynsmyndigheten och att andra värdeföremål skall säljas för statens
räkning, om försäljningen kan beräknas ge ett överskott och inte kan
antas medföra en kränkning av någons personliga integritet. Det som
sålunda tillfaller staten bör få disponeras av tillsynsmyndigheten för att
bekosta dess verksamhet med obeställbara försändelser. Egendom som
inte säljs och som inte utgörs av pengar skall förstöras.
Befordran av paket
74 §
Paragrafen handlar om postbefordringsföretags ansvar gentemot sina
kunder när det är fråga om inrikes paketbefordran. På den punkten
hänvisas till 5 och 27-42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport.
I 2 § denna lag sägs att lagen inte skall tillämpas på postbefordran men
att det av 14 § postlagen följer att de bestämmelser som sagts ovan skall
tillämpas i fråga om postbefodringsföretags ansvar gentemot den som
anlitat företaget för befordran av paket inom landet. Dessa bestämmelser
om fraktförares ansvarighet m.m. tillämpas i fråga om postbefordrings-
foretagets ansvar gentemot sina kunder, oavsett vilket transportmedel som
kommit till användning.
Tillsyn
75 §
Som har framhållits i avsnitt 6.3 skall tillsynsmyndighetens verksamhet
i första hand inrikta sig på sådan postverksamhet som avser brevbe-
fordran. Vad som avses med brev framgår av 3 §.
Enligt första stycket i förevarande paragraf skall tillsynsmyndigheten
övervaka att brevbefordran sker i överensstämmelse med vissa centrala
bestämmelser för brevbefordringsföretag. Tillsynen omfattar kontroll av
att anmälningsskyldigheten enligt 4 § fullgjorts och att brevbefordran
sker under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet
enligt 5 § och så att skyddet för avsändares och mottagares personliga
integritet upprätthålls. Brev som anförtros åt ett postbefordringsföretag
skall hanteras på ett så tillförlitligt sätt som rimligen kan krävas av
Prop. 1993/94:38
156
företaget. Med det menas exempelvis att breven inte får exponeras för Prop. 1993/94:38
obehöriga eller eljest lämnas obevakade, eller oskyddade på ett sätt som
innebär risker från integritetsaspekten. Vidare bör hanteringen ske under
sådana former att breven undgår att skadas genom yttre påverkan eller
av väder och vind etc. Skyddet för postkundernas integritet upprätthålls
exempelvis genom iakttagande av tystnadsplikt.
Vidare omfattar tillsynen kontroll av att reglerna i 9 och 10 §§ om
obeställbara brev följs. Dessa regler ålägger brevbefordringsföretagen att
till tillsynsmyndigheten inleverera obeställbara brev som är inneslutna i
kuvert aller annat omslag. Öppning och undersökning av brev får endast
ske hos tillsynsmyndigheten.
I andra stycket uppdras åt tillsynsmyndigheten att också utöva tillsyn
över efterlevnaden av de föreskrifter som har meddelats med stöd av
postlagen. Sådana föreskrifter kan meddelas med stöd av 7, 18 och
26 §§.
16 §
I paragrafen ges tillsynsmyndigheten vissa befogenheter som är nöd-
vändiga för att en effektiv tillsyn skall kunna utövas. Det är här bara
fråga om tillsyn över sådan postverksamhet som avser brevbefordran.
Uppgifter torde i många fall kunna hämtas in formlöst vid kontakter
mellan myndigheten och företagen. Enligt 17 § finns möjlighet för
myndigheten att begära uppgifter efter föreläggande, som får förenas med
vite. I sista hand, eller i brådskande fåll, kan myndigheten få verkställig-
het hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärderna för
tillsynen enligt paragrafens första och andra stycken.
Lagrådets synpunkter har beaktats vid den slutliga utformningen av
paragrafen.
27 §
Paragrafen anger vilka sanktioner som får användas av tillsynsmyn-
digheten. Hithörande frågor har diskuterats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 6.12.
Tillsynsmyndigheten får själv bestämma när ett föreläggande skall
förenas med vite. Det torde ofta vara naturligt att, innan ett vitesföre-
läggande tillgrips, försöka få till stånd en frivillig rättelse från post-
befordringsföretagets sida. I fråga om vitesföreläggande gäller lagen
(1985:206) om viten. Samma lag är också tillämplig när det blir aktuellt
att döma ut ett vite.
157
Avgifter
18 §
Prop. 1993/94:38
Paragrafen ger möjlighet för regeringen eller, efter regeringens be-
myndigande, tillsynsmyndigheten att införa ett avgiftssystem för
bekostande av tillsynsmyndighetens verksamhet.
I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 6.13) finns det skäl att införa avgifter för att täcka kostnaderna
dels för den egentliga tillsynen över brevbefordran, dels för tillsyns-
myndighetens hantering av obeställbara brevförsändelser. Avgifterna
kommer således endast att beröra brevbefordran.
Paragrafen har fått sin lydelse som en följd av Lagrådets förslag till
ändring i 3 § första stycket.
Tystnadsplikt m.m.
19 §
Paragrafen handlar om tystnadsplikt for den som är eller har varit
anställd i enskilt företag som sysslar med brevbefordran eller som har en
liknande anknytning till ett sådant företag. Paragrafens bestämmelser
överensstämmer i stor utsträckning med vad som för närvarande
föreskrivs beträffande Postverkets personal i 9 kap 8 § första och tredje
styckena sekretesslagen. Till skillnad mot sekretesslagens bestämmelser
gäller emellertid tystnadsplikten endast för uppgift som rör särskilda
brevförsändelser eller annan uppgift som rör enskilds förbindelse med
verksamheten såvitt gäller befordran av brev. Någon motsvarande
tystnadsplikt i fråga om paket har inte förts in i postlaglagen. Det har i
stället överlämnats åt partema att, i den mån det är påkallat, träffa avtal
om tystnadsplikt på paketbefordringsområdet. Det föreskrivs också
sekretess for uppgift som hänför sig till att kvarhållande och beslag enligt
förordnande med stöd av 27 kap. 9 § RB vidtagits. I detta fall gäller
sekretessen även i förhållande till avsändaren och mottagaren, något som
annars inte är fallet.
20 §
Paragrafen innehåller begränsningar i det sekretesskydd som finns i 19 §.
I första punkten stadgas att ett brevbefordringsföretag under vissa
närmare angivna förutsättningar är skyldigt att lämna ut uppgift om
enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats på begäran av en
myndighet som har behov av uppgiften för delgivning. Enligt andra
punkten har brottsutredande myndigheter rätt att på begäran få ut uppgift
som rör misstanke om brott om det för brottet inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år. Bestämmelsen motsvarar vad som
enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen gäller för postförsändelser i allmän
verksamhet med den skillnaden att det i postlagen är den myndighet som
begär att få ut uppgiften som har att pröva om förutsättningarna för att
lämna ut uppgifterna är för handen. Det anses nämligen inte riktigt att en
158
sådan myndighetsutövande funktion åläggs vaije enskilt brevbefordrings- Prop. 1993/94:38
företag.
På förslag av Lagrådet har räckvidden för uppgiftsskyldigheten enligt
såväl första som andra punkten anpassats till vad som enligt 14 kap. 2 §
sekretesslagen (1980:100) i dag gäller i motsvarande situation inom
Postverket.
21 §
Iförsta stycket slås fest att postlagens bestämmelser om tystnadsplikt inte
gäller i det allmännas verksamhet. Här gäller i stället bestämmelserna i
sekretesslagen.
Först och främst är det tillsynsmyndighetens hantering av obeställbara
försändelser som kommer att omfattas av 9 kap. 8 § sekretesslagen och
andra bestämmelser i sekretesslagen. Men det kan också tänkas att en
myndighet i framtiden kommer att utöver sin vanliga verksamhet
distribuera egna och andra myndigheters post. Om en myndighet ägnar
sig åt postverksamhet i någon form kommer sekretesslagens bestäm-
melser att bli tillämpliga på postförsändelser i den verksamheten.
Paragrafens andra stycke klargör förhållandet mellan datalagens
(1973:289) bestämmelser om tystnadsplikt för personuppgifter i
personregister och bestämmelsen om tystnadsplikt i 19 § första och tredje
styckena postlagen. Bestämmelsen är motiverad av den specialreglering
som ges i postlagen om tystnadsplikt och den i 20 § reglerade skyldig-
heten för enskilda att lämna ut uppgifter i vissa situationer.
22 §
De bestämmelser om ansvar för brott mot tystnadsplikt som det hänvisas
till finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Internationell postverksamhet
23 §
Paragrafen innehåller vissa bestämmelser som rör internationell
postverksamhet. I enlighet med vad som föreslagits av Lagrådet redogörs
i paragrafen för de huvudsakliga krav som måste ställas på det postbe-
fordringsföretag som skall delta i det internationella postsamarbetet inom
ramen for världspostfördragen. Dels krävs att företaget har en sådan
verksamhet och organisation som garanterar att företaget på ett godtag-
bart sätt kan utföra den internationella befordringen i enlighet med
fördragens innehåll. Dels skall regeringen ha godkänt företaget för
uppgiften. Det enda företaget som i dag och under överskådlig tid kan
komma i fråga för denna uppgift är Posten AB.
159
24 §
I paragrafen anges vilka frimärken som får användas i sådan internatio-
nell posttrafik som äger rum inom ramen for världspostfördragen. Det får
såsom föreskrivs i Världspostkonventionen bara vara fråga om frimärken
som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige.
Sådana frimärken får endast ges ut av det företag som enligt 23 § har
godkänts för deltagande i det internationella postsamarbetet - i praktiken
Posten AB.
I fråga om övriga portobeteckningar gäller att frankostämplar måste stå
under kontroll av det nationella postbefordringsföretag som nyss sagts
och portobetaltbeteckningar måste vara datumstämplade av det företaget.
I lagen uttrycks det så att övriga portobeteckningar i gränsöverskridande
postbefordran inom ramen för världspostfördragen skall vara stämplade
av, eller med tillstånd av, ett företag som enligt 23 § får delta i det
internationella postsamarbetet.
I sådan internationell posttrafik som sker utanför världspostfördragens
ram får vilka frimärken som helst användas. Detsamma gäller den inrikes
posttrafiken.
Överklagande
25 §
Valet av länsrätten som överklagandeinstans är i linje med vad som
föreslagits av domstolsutredningen i betänkandet SOU 1991:106.
De beslut av tillsynsmyndigheten som kan överklagas är bl.a. beslut om
föreläggande enligt 17 § och beslut om påförande av avgift enligt 18 §.
Postverksamhet i krig m.m.
26 §
Paragrafen har i princip fått sin nuvarande utformning efter förebild av
motsvarande bestämmelse i telelagen (prop. 1992/93:200). Första stycket
är avsett att möjliggöra för regeringen att enligt 13 kap. 6 § regerings-
formen under krig och vissa därmed likartade förhållanden meddela
föreskrifter som annars skulle meddelas i lag.
Andra stycket ger regeringen eller, om regeringen bestämmer, tillsyns-
myndigheten möjlighet att även i fredstid utfärda föreskrifter som behövs
för totalförsvaret.
Övergångsbestämmelserna
Avsikten är att Postverkets bolagisering skall vara genomförd den
1 februari 1994. Samma dag har valts för ikraftträdandet av postlagen.
Såsom har påpekats av Lagrådet finns det anledning att införa en
särskild övergångsbestämmelse som ger postbefordringsföretag som redan
före ikraftträdandet bedriver postverksamhet visst rådrum att uppfylla
Prop. 1993/94:38
160
kravet på anmälan enligt 4 §. Anmälan från dessa foretag skall ha Prop. 1993/94:38
kommit in till tillsynsmyndigheten före den 1 mars 1994.
De bestämmelser som för närvarande finns i lagen (1990:291) om
obeställbara postförsändelser såvitt gäller brev ersätts av 8-13 §§ i
postlagen. Enligt en övergångsbestämmelse gäller reglerna i postlagen
även beträffande sådana postförsändelser som har blivit obeställbara
enligt 1990 års lag och som fortfarande är obeställbara vid postlagens
ikraftträdande, dvs. då inte har hunnit skickas till avsändaren eller
mottagaren eller blivit avhämtade e.d. Det är att märka att övergångsbe-
stämmelsen är tillämplig även på paket, som till skillnad från postlagens
regler om obeställbara försändelser omfattas av 1990 års lag, men inte
på obeställbara inbetalningar.
Genom en ändring i 9 kap. 8 § första stycket införs absolut sekretess för
uppgift hos tillsynsmyndigheten på postområdet som angår särskild
postförsändelse. Detta hänger framför allt samman med att tillsynsmyn-
digheten övertar ansvaret för hanteringen av obeställbara brevför-
sändelser. Sekretessen gäller dels försändelsens innehåll, dels avsän-
darens och mottagarens identitet. Sekretessen skall dock inte gälla i
förhållande till avsändaren och mottagaren, om inte sekretess följer av
någon annan bestämmelse.
Likaledes gäller sekretess för uppgifter som angår postförsändelser
enligt första stycket hos myndighet som, vid sidan av sin ordinarie
verksamhet, befordrar egen och andra myndigheters post.
Sekretessen enligt 9 kap. 8 § första stycket kommer i första hand att
gälla brev. Det är i princip bara den typen av postförsändelse som
omfattas av postlagens regler om obeställbara försändelser. Det kan dock
inte uteslutas att tillsynsmyndigheten även kommer att ta befattning med
paket. Exempelvis skall enligt övergångsbestämmelserna till postlagen
obeställbara paket som vid lagens ikraftträdande fortfarande är obeställ-
bara behandlas enligt de nya reglerna. Sekretessbestämmelsen gäller
därför för uppgifter som angår såväl brev som paket.
I 9 kap. 8 § första stycket tredje meningen stadgas för närvarande om
sekretess inom Postverket för uppgift om enskilds förbindelse med post-
girorörelsen och bank. Denna bestämmelse måste utgå i och med att
Postverket bolagiseras. Behovet av sekretesskydd för enskildas förhåll-
anden till det statliga postbolagets postgiro- och bankverksamhet är
tillgodosett genom annan lagstiftning, nämligen genom bankrörelselagen
(1987:617) och lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag.
Även tredje styckets sista mening måste ändras. Här sägs för när-
varande att sekretess gäller hos Postverket för uppgift om enskilds adress
om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att
någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Denna sekretess
skall i stället anges gälla hos myndighet som bedriver postverksamhet.
När det gäller det internationella samarbetet kan det finnas anledning
att sekretessbelägga uppgifter som angår Sveriges förbindelser med annan 161
11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 38
stat, mellanfolklig organisation, myndighet m.m. Enligt 2 kap. 1 § andra Prop. 1993/94:38
stycket sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för uppgifter av det
angivna slaget, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga
förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Behovet
av sekretesskydd hos tillsynsmyndigheten på detta område är därmed
tillgodosett.
Postverkets funktionsansvar för totalförsvarets behov av postbefordran
kommer att föras över till tillsynsmyndigheten. När det gäller totalför-
svarsområdet finns erforderligt sekretesskydd i 2 kap. 2 § sekretesslagen.
Där stadgas att sekretess gäller för uppgift som angår verksamhet för att
försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan
verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det
skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet
om uppgiften röjs.
Som framgår av den allmänna motiveringen är avsikten att Posten AB
skall handha en del uppgifter som innefattar myndighetsutövning.
Tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet
bör vara tillämpliga på dessa delar av postbolagets verksamhet. Vari
myndighetsutövningen består beskrivs i avsnitten om Postverkets
medverkan vid val - poströstning (avsnitt 6.8.1), särskild postdelgivning
(avsnitt 6.8.2), tullkontroll m.m. (avsnitt 6.9), utlämnande av körkort
(avsnitt 6.8.3) samt i avsnittet om handläggning av flyttningsanmälningar
(avsnitt 6.8.4). Offentlighetsprincipens utvidgning föranleder ett tillägg
till bilagan till sekretesslagen av de verksamheter som nämnts ovan,
varvid de två sistnämnda har beskrivits i enlighet med Lagrådets förslag.
Ändringen i 9 kap. 2 § är föranledd av Postverkets bolagisering.
Ändringarna stämmer överens med vad varusmugglingsutredningen
föreslagit i betänkandet SOU 1991:84 och innebär att postpersonal inte
längre åläggs att medverka i kontrollen av varusmugglingslagens
efterlevnad samt att verkställa beslag på grund av misstanke om brott.
Som framgår av den allmänna motiveringen har ändringarna dock inte
någon större praktisk betydelse, eftersom postpersonal även fortsätt-
ningsvis kommer att medverka enligt tullagens bestämmelser vid
tullkontrollen av varor som förs in i landet som postförsändelser.
Till ett postbefordringsföretag skall enligt regeringens förslag kunna
uppdras att medverka vid särskild postdelgivning på samma sätt som i
dag Postverket gör. En ändring av 3 § andra stycket och 24 § andra
162
stycket delgivningslagen föreslås därför. I praktiken torde det endast vara Prop. 1993/94:38
aktuellt att anlita det statliga postbolaget, Posten AB, för uppgiften.
Utvecklingen kan dock gå därhän att även annan kan anlitas för
uppgiften.
Ändringar har också gjorts i 3 § första och tredje styckena, i 3 a §
första stycket, i 17 § andra och tredje styckena samt i 19 § tredje stycket,
där uttrycket "med posten” förekommer. Se därom närmare avsnitt 6.15.
Ändringarna i vallagen innebär att Posten AB övertar uppdraget att vara
röstmottagare vid poströstning, medan Riksskatteverket skall vara central
valmyndighet för poströstningen. Därmed är Riksskatteverket central
valmyndighet for samtliga riksdagsval, och val i hela riket till kommun-
och landstingsfullmäktige. I lagen har även gjorts en språklig anpassning
till den nya kommunallagen (1991:900).
Ändringarna innebär, liksom när det gäller vallagen, att Posten AB
övertar Postverkets uppgifter i samband med poströstning. Central
valmyndighet för poströstningen är dock Riksskatteverket.
Enligt 27 § andra stycket har regeringen möjlighet att föreskriva att
uppgifter om adresser hämtas till SPAR från Postverket. Bestämmelsen
bör upphävas i samband med Postverkets bolagisering.
Bestämmelsen i 25 § andra stycket, som innebär att brev från en intagen
till Postverket får granskas, behövs inte efter Postverkets bolagisering.
Enligt 2 § första stycket undantas postbefordran från lagens tillämpnings-
område. En bestämmelse införs som anger att lagens ansvarighetsregler
oavsett detta enligt 14 § postlagen skall tillämpas i avtalsförhållandet
mellan ett postbefordringsföretag och den som har anlitat företaget för
befordran av paket inom landet.
När det gäller förhållandet mellan postbefordringsföretagen och deras
kunder finns bestämmelser i 6 § förslaget till postlag såvitt gäller 163
ansvarighet för brev. I fråga om inrikes paketbefordran gäller enligt 14 § Prop. 1993/94:38
att postbefordringsföretags ansvar gentemot den som anlitat företaget för
befordran regleras av vissa bestämmelser i vägtransportlagen, nämligen
5 och 27-42 §§. Vägtransportlagens bestämmelser blir således tillämpliga
i fråga om paketbefordran oavsett vilket befordringssätt som i praktiken
används av postbefordringsforetaget.
I 9 § har gjorts en ändring motsvarande den i 25 § lagen om kriminal-
vård i anstalt.
I 32 § har ett nytt andra stycke införts där det föreskrivs att regeringen
får överlämna till ett postbefordringsföretag att medverka vid utlämnande
av körkort. Bl.a. skall ett sådant företag utföra identitetsprövning i
samband med att ett körkort lämnas ut. I praktiken torde det för
närvarande endast vara Posten AB som kan komma i fråga för uppdraget.
Bestämmelsen erfordras eftersom uppgiften har bedömts i viss mån
innefatta myndighetsutövning hos postbefordringsforetaget.
Ändringarna innebär att Posten AB övertar Postverkets nuvarande
uppgifter. Central valmyndighet för poströstningen är dock Riksskatte-
verket.
Ändringen hänger samman med Postverkets bolagisering, varigenom det
nya statliga postbolaget blir ett bland flera enskilda postbefordrings-
företag. Olika skatteregler bör därmed inte gälla för Posten AB och andra
postbefordringsföretag.
Ändringarna motiveras av att det anses angeläget att det statliga
postbolaget, Posten AB, även framdeles åläggs att medverka i tullkon-
trollen av postförsändelser. Vidare bör systemet med direktfortullning
behållas för Posten AB. Ändringarna gäller både tullkontroll enligt 73 §
och tullskyldighet enligt 80 §.
164
12.16 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen Prop. 1993/94:38
Ändringen i 25 § innebär att anmälan om flyttning kan göras till en
skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller till ett postbefordrings-
företag som regeringen bestämmer.
När Postgirot ombildas till bankaktiebolag blir bestämmelsen i 1 kap. 2 §
tredje stycket om rätt for Postverket att for sin postgirorörelse hålla
konton for allmänheten överflödig. Bestämmelsen har därför tagits bort.
I 22 b § andra stycket har, med anledning av Postverkets bolagisering,
uttrycket "Postverket” ersatts med "Posten Aktiebolag".
Uttrycket "eller Postverket" i 2 kap. 2 och 3 §§ avser Postgirot.
Postgirot kommer att omfattas av begreppet kreditinstitut efter ombild-
ningen till bankaktiebolag och uttrycket "eller Postverket" har därför
tagits bort.
I 2 kap. 6 § finns en möjlighet att vid förordnande om valutareglering
medge Riksbanken eller posttjänstemän som Riksbanken bestämmer att
öppna och granska de brev och andra försändelser till och från utlandet
som finns inom Postverket. I samband med Postverkets bolagisering
föreslås att bestämmelsen ändras så att Riksbanken i samråd med
tillsynsmyndigheten på postområdet får utse den person som får rätt att
öppna och granska försändelser. Vidare bör bestämmelsen gälla
försändelser som finns hos alla postbefordringsföretag.
I 52 § fjärde stycket har, med anledning av Postverkets bolagisering,
uttrycket "en postanstalt" ersatts med "Posten Aktiebolag". När Postgirot
ombildas till bankaktiebolag blir vidare uttrycket "giroinstitut" över-
flödigt. Uttrycket har därför tagits bort.
Motsvarande ändringar har gjorts i följande lagar, nämligen lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1968:430) om mervärde-
skatt, kupongskattelagen (1970:624), fordonsskattelagen (1988:327) och
lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
165
Under senare år har det skett väsentliga förändringar på postområdet.
Den tekniska utvecklingen har förbättrat förutsättningarna för en snabb
och effektiv postservice. Samtidigt har nya kommunikationsmedel
tillkommit som utgör viktiga alternativ till den traditionella postverksam-
heten. Hit hör bl.a. telefaxtekniken och de ökade möjligheterna till
datakommunikation.
Även om andra kommunikationsmedel än postverksamhet har fått stor
betydelse, står det klart att de inte kan ersätta postservicen. Privatper-
soner likaväl som myndigheter och företag har behov av att brev och
paket blir befordrade på ett effektivt och tillförlitligt sätt. Postverksam-
heten utgör ett nödvändigt kommunikationsmedel inte bara inom landet
utan också internationellt. Vikten av en väl fungerande postverksamhet
har understrukits bl.a. inom EG-kommissionen.
Det anses allmänt att en fri konkurrens är av värde for att postservicen
skall bli så effektiv som möjligt. På paketbefordringens område har också
konkurrensen sedan länge varit fri, i Sverige liksom i många andra
länder. Däremot har brevbefordringen, både här och på andra håll, varit
föremål för ett statligt monopol. Postverkets ensamrätt på brevområdet
upphörde emellertid vid årsskiftet 1992/93.
Som ett led i arbetet med att få till stånd en mera effektiv postservice
och att göra den statliga postverksamheten bättre rustad att möta konkur-
rensen från andra distributionsföretag har statsmakterna beslutat att
Postverket skall ombildas till aktiebolag. Avsikten är att ombildningen
skall vara genomförd den 1 januari 1994.
Konkurrensen på postområdet är emellertid inte problemfri. Vissa delar
av dagens postverksamhet, framför allt distributionen av brev till
mottagare i glesbygd, är inte lönsam från strikt affärsmässiga synpunkter.
Statsmakterna har emellertid gett Postverket olika regionala och sociala
uppdrag, som bl.a. innebär att en rikstäckande postservice skall
upprätthållas. Med en fri och utvidgad konkurrens finns det en risk för
att den icke lönsamma postservicen försämras. Det är naturligt att nya
postoperatörer försöker koncentrera sig på den del av postverksamheten
som ger störst vinster, framför allt brev- och paketutdelning i de större
städerna. Detta kan försvåra situationen för det eller de företag som vill
ägna sig åt en rikstäckande postservice.
Den nya situation som uppstår på postområdet i och med att konkur-
rensen släpps fri och Postverket bolagiseras har gjort det nödvändigt att
se över gällande bestämmelser beträffande postverksamhet. Översynen
har anfortrotts postlagsutredningen, som lägger fram resultatet av sitt
arbete i detta betänkande.
Utredningen föreslår att vissa centrala regler på postområdet samlas i
en särskild postlag. Därutöver föreslås ändringar i olika befintliga lagar.
Den föreslagna postlagen inleds med en bestämmelse om att det i
landet skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och
paket kan nå alla oavsett adressort. Alla skall kunna få brev befordrade
Prop. 1993/94:38
Bilaga 1
166
till ett enhetligt och rimligt pris, och privatpersoner skall också ha
möjlighet att få paket befordrade till enhetligt pris.
Ansvaret för att den angivna servicen kommer att finnas ligger på
staten. Det åligger sålunda staten att se till att det finns ett eller flera
företag som tillsammans åstadkommer en rikstäckande postservice.
I praktiken torde den grundläggande postservicen - åtminstone under
den närmaste framtiden - komma att handhas av det nybildade statliga
postbolaget. Genom att på olika sätt utöva sitt ägarinflytande i bolaget
kan staten se till att de uppställda målen för postservicen uppfylls.
Huvuddelen av den föreslagna postlagens bestämmelser gäller
befordran av brev. Den typen av postförsändelser innehåller ofta
personliga eller förtroliga meddelanden, och det är viktigt att avsändare
och mottagare kan lita på att innehållet inte röjs. Det är också angeläget
att brevbefordringen sker på ett tillförlitligt sätt.
Utredningen diskuterar i betänkandet om det bör ställas upp ett krav på
tillstånd for den som vill syssla med brevbefordringsverksamhet. Tanken
på ett tillståndssystem avvisas emellertid. Däremot föreslår utredningen
att brevbefordran skall stå under tillsyn av en statlig myndighet.
Tillsynen bör enligt utredningen anförtros åt den nyligen inrättade
Telestyrelsen, som har liknande uppgifter på teleområdet.
Den föreslagna postlagen innehåller en rad olika regler om hanteringen
av obeställbara brev. Hit hör bl.a. brev som är felaktigt adresserade och
därför inte kan delas ut till mottagaren, liksom brev som är ofrankerade
eller otillräckligt frankerade och som inte löses ut. De föreslagna
reglerna, som i stor utsträckning motsvarar den nuvarande lagen
(1990:291) om obeställbara postförsändelser, innebär att obeställbara
brev om möjligt skall återställas till avsändaren. Om inte detta kan ske,
får brevet öppnas av tillsynsmyndigheten. Öppnandet kan göra det
möjligt att skicka brevet till adressaten eller avsändaren. I annat fall skall
brevet förvaras en viss tid hos tillsynsmyndigheten och tillfaller därefter
staten.
Utredningen föreslår också vissa bestämmelser om postbefordrings-
företags ansvar, när ett brev eller paket har kommit bort, skadats eller
försenats. Beträffande brev är företagen inte tvingade att ta på sig något
ansvar, utan de får fritt träffa avtal med sina kunder om vad som skall
gälla. Även på paketområdet skall det enligt utredningen i princip råda
avtalsfrihet, men vissa skyddsregler som finns i den allmänna vägtrans-
portlagstiftningen måste iakttas.
Vaije postbefordringsföretag har enligt utredningsförslaget rätt att ge
ut frimärken. I sådan internationell posttrafik som sker inom ramen för
Världspostkonventionen får emellertid bara användas frimärken som har
getts ut av företag som har utsetts att representera Sverige i det interna-
tionella postsamarbetet, dvs. i praktiken det statliga postbolaget.
Utöver vad som nu har angetts innehåller postlagsförslaget också regler
om bl.a. tystnadsplikt for den som genom sin anknytning till postverk-
samhet har tagit befattning med brev som har befordrats i verksamheten.
Som tidigare nämnts föreslår utredningen ändringar i en rad befintliga
lagar. Ändringarna rör bl.a. reglerna om poströstning vid allmänna val.
Det föreslås att röstning liksom hittills skall kunna ske på postkontor och
Prop. 1993/94:38
Bilaga 1
167
att Postverkets roll som röstmottagare skall övertas av det statliga
postbolaget. Även på andra områden, bl.a. inom tullagstiftningen,
förordar utredningen att vissa av de uppgifter som i dag åvilar Postverket
skall flyttas över på postbolaget.
Den utvidgade konkurrensen på postområdet och Postverkets bolagi-
sering gör det nödvändigt att även ändra reglerna om skydd för post-
hemlighet i brottsbalken. Förslag till sådana ändringar har emellertid
redan lagts fram av andra utredningar.
Postlagsutredningens förslag skall enligt betänkandet träda i kraft den
1 januari 1994.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 1
168
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser om postverksamhet
1 § I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att
brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet
för alla att få brev befordrade till enhetligt och rimligt pris. Privatper-
soner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetligt pris.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten) skall fortlöpande följa utvecklingen på postområdet
och bevaka att postservicen motsvarar samhällets behov.
3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran mot
avgift av brev och paket med en högsta vikt av 20 kg.
Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör postförsändelser.
Med brev avses adresserade tillslutna postförsändelser med en högsta
vikt av 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med
brev vid tillämpning av lagen.
Med paket avses adresserade postförsändelser med en vikt av mer än
2 men högst 20 kg.
Befordran av brev
4 § Postverksamhet som avser befordran av brev skall bedrivas under
förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att
skyddet för avsändares och mottagares personliga integritet upprätthålls.
Obeställbara brev
5 § Ett brev är obeställbart, om
1. det inte kan delas ut till adressaten,
2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat och adressaten inte löser
ut det, eller
3. det har återsänts från en utländsk postförvaltning till det postbe-
fordringsföretag som befordrade brevet från landet.
6 § Ett obeställbart brev skall om möjligt återställas till avsändaren.
Kan återställande inte ske, skall brevet sändas till tillsynsmyndigheten.
Detta gäller dock inte beträffande vykort, brevkort och liknande
försändelser.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
169
7 § Ett obeställbart brev får öppnas endast av tillsynsmyndigheten.
Öppnande får ske, om kuvertet eller motsvarande saknar sådana uppgifter
om avsändaren att brevet kan återställas till denne.
8 § Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än som behövs för att
det skall kunna återställas till avsändaren eller, beträffande brev som
avses i 5 § 1, delas ut till adressaten.
9 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara skall förvaras hos
tillsynsmyndigheten.
Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt
för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande
som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.
10 § Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid
förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart
förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas, om det lämpligen kan
ske och en försäljning inte kan antas medföra kränkning av någons
personliga integritet. I annat fall skall innehållet förstöras.
11 § Ett belopp som betalats in till ett postbefordringsföretag for
befordran och som företaget varken kan förmedla till mottagaren eller
återställa till inbetalaren tillfaller staten två år efter det att inbetalningen
gjordes.
Ansvarighet för brev och paket
12 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger inte rätt
till ersättning från den som befordrat brevet, om inte annat har avtalats
mellan honom och avsändaren.
I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den som har anlitat
företaget för befordran av paket gäller 5 och 27-42 §§ lagen (1974:610)
om inrikes vägtransport i tillämpliga delar.
Tillsyn
13 § Tillsyn över att befordran av brev sker i överensstämmelse med 4 §
utövas av tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall också utöva tillsyn över efterlevnaden av de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
14 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen från den som bedriver postverksam-
het som avser brevbefordran.
Tillsynsmyndigheten har också rätt till tillträde till områden, lokaler
och andra utrymmen där verksamhet som står under tillsyn bedrivs.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
170
15 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för
efterlevnaden av 4 § eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen.
Förelägganden får förenas med vite.
Postverksamhet under kriser och i krig
16 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyn-
digheten får meddela föreskrifter om befordran av postförsändelser under
kriser och krig.
Internationell postverksamhet
17 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyn-
digheten får meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till Sveriges
åtaganden enligt internationella konventioner på postområdet.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten
får meddela de föreskrifter som behövs i fråga om erkännande av företag
som bedriver postverksamhet för deltagande i det internationella
postsamarbetet.
Frimärken m.m.
18 § I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för
världspostkonventionen får användas endast frimärken som har getts ut
av den som enligt 17 § andra stycket har erkänts för deltagande i det
internationella postsamarbetet.
19 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyn-
digheten får föreskriva i vad mån och på vilket sätt postförsändelser skall
utvisa vem som har befordrat dem.
Avgifter
20 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyn-
digheten får föreskriva om skyldighet för den som bedriver postverksam-
het som avser befordran av brev att betala avgift för finansieringen av
tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
Avgift påförs av tillsynsmyndigheten.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Överklagande
21 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får överklagas hos
länsrätten.
171
Tystnadsplikt
22 § Den som till följd av sin anställning eller motsvarande anknytning
till postverksamhet har tagit befattning med brev som befordrats i
verksamheten får inte obehörigen röja vad han därigenom har fått veta.
Tystnadsplikten gäller såväl brevets innehåll som avsändarens och
mottagarens identitet. Den gäller dock inte i förhållande till avsändaren
och mottagaren.
Tystnadsplikt gäller även for uppgift som angår kvarhållande och
beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken.
För uppgift om enskilds adress gäller tystnadsplikt endast om det kan
antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för
övergrepp eller annat allvarligt men.
23 § Om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt som föreskrivs i
denna lag finns bestämmelser i brottsbalken.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1990:291) om
obeställbara postförsändelser skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelserna i 5-11 §§ skall tillämpas även på försändelser som
har varit obeställbara enligt lagen (1990:291) om obeställbara post-
försändelser och som fortfarande är obeställbara vid ikraftträdandet av
denna lag.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
172
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen skall ha
följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
4§
För tryckt skrifts försändande
genom postverket eller annan
allmän trafikanstalt skola ej på
grund av skriftens innehåll gälla
särskilda inskränkningar eller
villkor. Vad nu sagts skall dock ej
avse försändande, som innebär
överträdelse av vad i 3 § är stad-
gat.
Allmän trafikanstalt, som mottagit
anses som skriftens utspridare.
Denna lag träder i kraft den
För tryckt skrifts försändande
genom allmän trafikanstalt skola ej
på grund av skriftens innehåll gälla
särskilda inskränkningar eller
villkor. Vad nu sagts skall dock ej
avse försändande, som innebär
överträdelse av vad i 3 § är stad-
gat.
tryckt skrift för befordran, skall ej
173
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8§ sekretesslagen (1980:100) och
bilagan till denna lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
8 §
Sekretess gäller inom postverket
för uppgift som angår särskild
postförsändelse. Om sekretess inte
följer av annan bestämmelse, får
dock sådan uppgift lämnas till den
som är försändelsens avsändare
eller mottagare. Sekretess gäller
inom postverket även för uppgift
om enskilds förbindelse med post-
girorörelsen eller bank.
Sekretess gäller inom televerket
telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekretess inte följer av
annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som har tagit
del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets avsändare eller
Sekretess gäller inom den myn-
dighet som har att utöva tillsyn
över postverksamhet för uppgift
som angår särskild postförsändelse.
Om sekretess inte följer av annan
bestämmelse, får dock sådan upp-
gift lämnas till den som är försän-
delsens avsändare eller mottagare.
för uppgift som angår särskilt
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
mottagare eller som innehar apparat
Sekretess gäller hos postverket,
televerket och annan myndighet
som handhar allmän samfärdsel för
uppgift som angår enskilds för-
bindelse med samfärdselverksam-
heten och som inte avses i första
eller andra stycket, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde lider skada eller
men. Sekretessen hos postverket för
uppgift om enskilds adress gäller
dock endast, om det kan antas att
röjande av uppgiften skulle med-
föra fara för att någon utsätts för
övergrepp eller annat allvarligt
som använts för telemeddelandet.
Sekretess gäller hos televerket
och annan myndighet som handhar
allmän samfärdsel för uppgift som
angår enskilds förbindelse med
samfärdselverksamheten och som
inte avses i första eller andra
stycket, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde lider skada eller men.
men.
Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom totalför-
svaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar på
allmänt telenät.
Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att
174
Nuvarande lydelse
den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i allmän hand-
ling gäller sekretessen enligt första
stycket tredje meningen samt tredje
och femte styckena i högst tjugo
år.
I fråga om uppgift i allmän hand-
ling gäller sekretessen enligt tredje
och femte styckena i högst tjugo
år.
175
Föreslagen lydelse
Bilaga
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fäll med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Organ
Verksamhet
Notarius publicus
Posten AB
all verksamhet som notarius publi-
cus (SFS 1981:1363)
Medverkan vid val (SFS 1972:620
och 1972:704), folkomröstning
(SFS 1979:369), särskild postdel-
givning (SFS 1970:428), tullkon-
troll (SFS 1987:1065), medverkan
i verksamhet som gäller totalför-
svaret (SFS 1951:51 och 1986:294)
samt identitetsprövning i samband
med undertecknande av körkorts-
underlag (SFS 1977:477)
Regleringsföreningarna Föreningen statligt stöd i marknadsreglerande
för mejeriprodukter, ekonomisk syfte (SFS 1967:340)
förening, Svensk kötthandel, före-
ning u.p.a., Sveriges oljeväxtin-
tressenter, förening u.p.a., Sve-
riges potatisintressenter, ekonomisk
förening, Svensk sockerhandel,
ekonomisk förening, Svensk spann-
målshandel, ekonomisk förening,
och Svensk ägghandel, förening
u.p.a.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
176
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § luftfartslagen (1957:297) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
2§
Vid transport av post ansvarar
fraktföraren uteslutande mot post-
förvaltningen. Ansvaret regleras
inte av bestämmelserna i detta
kapitel utan av de särskilda regler
som gäller mellan fraktföraren och
postförvaltningen.
Bestämmelserna i 3-8 §§ gäller i
under osedvanliga förhållanden o<
Vid transport av post ansvarar
fraktföraren uteslutande mot post-
befordringsföretaget. Ansvaret re-
gleras inte av bestämmelserna i
detta kapitel utan av de särskilda
regler som gäller mellan frakt-
föraren och postbefordringsföre-
taget.
t i fråga om transporter som utförs
som inte utgör normal luftfarts-
verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
177
12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 38
Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten, posttjänsteman
och tjänsteman vid statens järn-
vägar åligger att i den mån honom
anbefalld tjänstgöring därtill för-
anleder noggrant övervaka, att
brott, som avses i denna lag, icke
äger rum. Vid sådan tillsyn äge,
utan hinder av vad eljest är stad-
gat, posttjänsteman föranstalta om
undersökning av postpaket, som
inlämnats för befordran till utrikes
ort eller ankommer till riket.
§
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten och tjänsteman
vid statens järnvägar åligger att i
den mån honom anbefalld tjänst-
göring därtill föranleder noggrant
övervaka, att brott, som avses i
denna lag, icke äger rum.
Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen äge enahanda rätt
som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman att gripa den som
misstänkes för brott, som avses i denna lag, samt att till förhör medtaga
den som är tillstädes å plats, där sådant brott förövats.
15 §
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten ävensom polis-
man må taga egendom, som kan
antagas vara enligt denna lag för-
verkad, i beslag. I samband med
tillsyn enligt 14 § första stycket för
uppdagande av varusmuggling må
ock posttjänsteman och tjänsteman
vid statens järnvägar verkställa
beslag som nyss sagts. Tulltjän-
steman och tjänsteman vid kust-
bevakningen äge i övrigt i fråga
om brott, som avses i denna lag,
den rätt att taga egendom i beslag,
som enligt rättegångsbalken till-
kommer polisman.
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten ävensom polis-
man må taga egendom, som kan
antagas vara enligt denna lag för-
verkad, i beslag. I samband med
tillsyn enligt 14 § första stycket för
uppdagande av varusmuggling må
ock tjänsteman vid statens järn-
vägar verkställa beslag som nyss
sagts. Tulltjänsteman och tjänste-
man vid kustbevakningen äge i
övrigt i fråga om brott, som avses
i denna lag, den rätt att taga egen-
dom i beslag, som enligt rätte-
gångsbalken tillkommer polisman.
178
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Verkställes beslag av annan än undersökningsledaren eller åklagaren
och har denne ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos
honom, och skall han därvid omedelbart pröva, om beslaget skall bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
179
Härigenom föreskrivs att 3, 3 a, 19 och 24 §§ delgivningslagen
(1970:428) skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Myndighet ombesörjer delgivning
genom att sända handlingen med
posten eller överlämna den med
bud eller på annat sätt till den
sökte, varvid som bevis att denne
har mottagit försändelsen begäres
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis (ordinär delgivning).
Ordinär delgivning kan också ske
genom förenklad delgivning enligt
3 a §.
Om det finns anledning antaga att
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis ej kommer att lämnas
eller ej kommer att erhållas i tid,
får myndighet som regeringen
bestämmer ombesörja att hand-
lingen överlämnas till den sökte i
särskild ordning genom postverkets
försorg (särskild postdelgivning).
När det är lämpligt, får en myn-
dighet delge kallelser, meddelan-
den och andra handlingar, som inte
är omfattande eller annars av
svårtillgängligt innehåll, genom att
innehållet läses upp vid telefon-
samtal med den sökte och hand-
Myndighet ombesörjer delgivning
genom att sända handlingen med
post eller överlämna den med bud
eller på annat sätt till den sökte,
varvid som bevis att denne har
mottagit försändelsen begäres
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis (ordinär delgivning).
Ordinär delgivning kan också ske
genom förenklad delgivning enligt
3 a §.
Om det finns anledning antaga att
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis ej kommer att lämnas
eller ej kommer att erhållas i tid,
får myndighet som regeringen
bestämmer ombesörja att hand-
lingen överlämnas till den sökte i
särskild ordning genom det statliga
postbolaget (särskild postdelgiv-
ning).
När det är lämpligt, får en myn-
dighet delge kallelser, meddelan-
den och andra handlingar, som inte
är omfattande eller annars av
svårtillgängligt innehåll, genom att
innehållet läses upp vid telefon-
samtal med den sökte och hand-
lingen därefter sänds till denne
med post (telefondelgivning).
Sådan delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra
handlingar, varigenom mål eller
ärenden anhängiggörs.
lingen därefter sänds till denne
med posten (telefondelgivning).
Sådan delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra
handlingar, varigenom mål eller
ärenden anhängiggörs.
Kan delgivning inte ske enligt första-tredje styckena, får delgivning ske
genom stämningsman eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket
utgör fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).
180
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fäll som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse
(kungörelsedelgivning).
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
3 a §
Om det inte är olämpligt med
hänsyn till omständigheterna, får
ordinär delgivning med den som är
part eller som har liknande ställ-
ning i ett mål eller ärende ske
genom att myndigheten sänder
handlingen med posten till den
sökte under hans senast kända
adress och minst en dag senare
skickar ett meddelande om att
handlingen har sänts (förenklad
Om det inte är olämpligt med
hänsyn till omständigheterna, får
ordinär delgivning med den som är
part eller som har liknande ställ-
ning i ett mål eller ärende ske
genom att myndigheten sänder
handlingen med post till den sökte
under hans senast kända adress och
minst en dag senare skickar ett
meddelande om att handlingen har
sänts (förenklad delgivning).
delgivning).
Förenklad delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra
handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får användas
bara om den sökte har delgivits upplysning om att förenklad delgivning
kan komma att användas i målet eller ärendet. Delgivning av sådan
upplysning med den som inlett målet eller ärendet behöver dock inte ske,
om upplysningen lämnas i nära anslutning till att dennes ansökan kommit
in till myndigheten.
19 §
Delgivning har skett genom att
den som söks för delgivning själv
har mottagit handlingen, oavsett på
vilket sätt den kommit honom till
Delgivning har skett genom att
den som söks för delgivning själv
har mottagit handlingen, oavsett på
vilket sätt den kommit honom till
handa. Har den sökte kvitterat
handa. Har den sökte kvitterat
postförsändelse som hämtats av
bud, skall den anses ha kommit
honom till handa samma dag som
den avhämtats på postkontor.
postförsändelse som hämtats av
bud, skall den anses ha kommit
honom till handa samma dag som
den avhämtats på posten.
Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadel-
givning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen,
anses delgivning ändå ha skett.
Delgivning skall anses ha skett
enligt 6 § andra stycket genom att
handlingen är tillgänglig och med-
delandet delgivits,
enligt 3 a § när två veckor för-
flutit från det att meddelandet
skickades med posten och det inte
med hänsyn till omständigheterna
framstår som osannolikt att hand-
lingen före tvåveckorstidens utgång
Delgivning skall anses ha skett
enligt 6 § andra stycket genom att
handlingen är tillgänglig och med-
delandet delgivits,
enligt 3 a § när två veckor för-
flutit från det att meddelandet
skickades med post och det inte
med hänsyn till omständigheterna
framstår som osannolikt att hand-
lingen före tvåveckorstidens utgång
181
Nuvarande lydelse
kommit fram till den söktes senast
kända adress,
enligt 3 § tredje stycket, 12 eller
13 § genom att det blivit fullgjort
som föreskrivs där,
enligt 15 § andra stycket sista
punkten genom att handlingen
lämnats i den söktes hemvist eller
fästs på dörren till hans bostad,
enligt 17 § på tionde dagen efter
beslutet om kungörelsedelgivning
under förutsättning att det blivit
fullgjort som föreskrives i paragra-
fens första stycke.
Föreslagen lydelse
kommit fram till den söktes senast
kända adress,
enligt 3 § tredje stycket, 12 eller
13 § genom att det blivit fullgjort
som föreskrivs där,
enligt 15 § andra stycket sista
punkten genom att handlingen
lämnats i den söktes hemvist eller
fästs på dörren till hans bostad,
enligt 17 § på tionde dagen efter
beslutet om kungörelsedelgivning
under förutsättning att det blivit
fullgjort som föreskrives i paragra-
fens första stycke.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
24 §
Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt som anges i intyget
gäller intyg som i tjänsten utfärdas av stämningsman, tjänsteman vid
svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde, exekutiv
tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt tjänsteman vid någon av
följande inrättningar, nämligen
1. kriminalvårdsanstalt,
2. häkte,
3. hem som avses i 12 § hgen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga och i 22 § hgen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall,
4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket andra meningen hgen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen (1991:1137) om
rättspsykiatrisk undersökning,
om delgivningen avser den som är intagen där. Samma vitsord
tillkommer intyg av notarius publicus och intyg av nämndeman i tingsrätt
vid delgivning för tingsrättens räkning.
Vid särskild postdelgivning har
intyg av tjänsteman vid postverket
sådant vitsord som anges i första
stycket.
Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall gälla som fullt bevis att
delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet
styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om delgivning
på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande som
nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat.
Vid särskild postdelgivning har
intyg av anställd vid det statliga
postbolaget sådant vitsord som
anges i första stycket.
Denna hg träder i kraft den 1 januari 1994.
182
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 §, 8 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 2, 3
och 10 §§, 11 kap. 5 § samt 13 kap. 7, 8 och 11 §§ vallagen (1972:620)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §
Centrala valmyndigheten upp-
rättar för vaije slag av val och för
vaije riksdagsvalkrets, landstings-
kommun och kommun listor över
de kandidater som partierna an-
mält. Listorna skall sändas till
postverket. Skall röstning äga rum
hos utlandsmyndighet eller på
fartyg, skall listorna om möjligt
sändas även till myndigheten och
fårtygets befälhavare. Listorna för
vaije riksdagsvalkrets, landstings-
kommun och kommun skall så
snart som
styrelsen.
möjligt tillställas läns-
8 kap.
1
sker på valdagen i
för det valdistrikt där
Röstning
vallokalen
väljaren är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på valdagen i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd, får rösta på postkontor
inom riket, hos svensk ut-
landsmyndighet eller på svenskt
fartyg i utrikes fart.
Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på post-
kontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle
utöva sin rösträtt i samtliga val han vill deltaga i.
Centrala valmyndigheten upp-
rättar för vaije slag av val och för
vaije riksdagsvalkrets, landstings-
kommun och kommun listor över
de kandidater som partierna an-
mält. Listorna skall sändas till det
statliga postbolaget. Skall röstning
äga rum hos utlandsmyndighet
eller på fartyg, skall listorna om
möjligt sändas även till myndig-
heten och fartygets befälhavare.
Listorna för vaije riksdagsvalkrets,
landstingskommun och kommun
skall så snart som möjligt tillställas
länsstyrelsen.
§
Röstning sker på valdagen i
vallokalen för det valdistrikt där
väljaren är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på valdagen i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd, får rösta på det statliga
postbolagets postkontor inom riket,
hos svensk utlandsmyndighet eller
på svenskt fartyg i utrikes fart.
183
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9§
Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare. Fönsterkuvert som
avses i 5 § tillställs röstmottagare.
Valkuvert får lämnas ut endast i samband med röstning. Inner- och yt-
terkuvert för valsedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas
tillgängliga
1. hos valnämnden och hos de personer åt vilka nämnden har uppdragit
att gå väljarna till handa i sådant hänseende,
2. på postkontor samt hos lant- 2. på postkontor samt hos de av
brevbärare som tar emot valsedels- det statliga postbolagets lantbrev-
försändelser, bärare som tar emot valsedelsför-
sändelser,
3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röstning skall äga rum.
Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på
begäran kostnadsfritt tillhandahållas parti som vid något av de två senaste
riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet.
10 kap.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
2
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
för allmänheten. På förslag av
postverket får centrala valmyndig-
heten begränsa den tid då röstning
får ske på postkontor före val-
dagen. Röstning skall dock alltid
kunna äga rum under minst en
timme vaije dag då postkontoret är
öppet for allmänheten. På valdagen
skall postkontor vara öppet för
röstmottagning minst en timme
före klockan 11 och minst en
timme efter klockan 15. Vid så-
dana val av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige som ej
omfattar hela riket får dock cen-
trala valmyndigheten bestämma att
röstmottagning ej skall anordnas på
valdagen.
Finns det särskilda skäl, får
centrala valmyndigheten på förslag
av postverket bestämma att röst-
mottagning skall anordnas endast
på vissa postkontor. Vid val till
riksdagen och vid sådana val av
landstingsledamöter eller kommun-
fullmäktige som omfattar hela riket
§
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
för allmänheten. På förslag av det
statliga postbolaget får centrala
valmyndigheten begränsa den tid
då röstning får ske på postkontor
före valdagen. Röstning skall dock
alltid kunna äga rum under minst
en timme vaije dag då postkontoret
är öppet för allmänheten. På val-
dagen skall postkontor vara öppet
för röstmottagning minst en timme
före klockan 11 och minst en
timme efter klockan 15. Vid
sådana val av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige som ej
omfattar hela riket får dock cen-
trala valmyndigheten bestämma att
röstmottagning ej skall anordnas på
valdagen.
Finns det särskilda skäl, får
centrala valmyndigheten på förslag
av det statliga postbolaget be-
stämma att röstmottagning skall
anordnas endast på vissa postkon-
tor. Vid val till riksdagen och vid
sådana val av landstingsledamöter
eller kommunfullmäktige som
184
Nuvarande lydelse
skall röstning dock alltid kunna äga
rum på minst ett postkontor i vaije
kommun.
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som postverket bestämmer efter
samråd med valnämnden och med
vårdinrättningens eller vårdanstal-
tens ledning, dock tidigast sjunde
dagen före valdagen. Postverket
skall samråda med valnämnden och
med vårdinrättningens eller vårdan-
staltens ledning om hur röstningen
skall genomföras. På begäran av
postverket skall valnämnden utse
erforderligt antal personer att
biträda röstmottagare på postkon-
toret.
Inrättas med anledning av valet
annat postkontor, skall postkon-
toret vara öppet för röstmottagning
på valdagen, under tid som post-
verket bestämmer efter samråd
med valnämnden i den kommun
där postkontoret inrättas. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme före klockan
11 och minst en timme efter
klockan 15.
3
Röstmottagare på postkontor är
den som postverket utser.
10
Röstmottagare skall sända mot-
tagna fönsterkuvert och den i 8 §
omnämnda förteckningen till cen-
trala valmyndigheten. Sändes
kuvert med posten, skall försän-
delsen anordnas som värdepost.
Föreslagen lydelse
omfattar hela riket skall röstning
dock alltid kunna äga rum på minst
ett postkontor i vaije kommun.
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som det statliga postbolaget
bestämmer efter samråd med val-
nämnden och med vårdinrätt-
ningens eller vårdanstaltens led-
ning, dock tidigast sjunde dagen
före valdagen. Det statliga post-
bolaget skall samråda med val-
nämnden och med vårdinrätt-
ningens eller vårdanstaltens ledning
om hur röstningen skall genom-
föras. På begäran av det statliga
postbolaget skall valnämnden utse
erforderligt antal personer att
biträda röstmottagare på postkon-
toret.
Inrättas med anledning av valet
annat postkontor, skall postkon-
toret vara öppet för röstmottagning
på valdagen, under tid som det
statliga postbolaget bestämmer
efter samråd med valnämnden i
den kommun där postkontoret in-
rättas. Röstning skall dock alltid
kunna äga rum under minst en
timme före klockan 11 och minst
en timme efter klockan 15.
§
Röstmottagare på postkontor är
den som det statliga postbolaget
utser.
§
Röstmottagare skall sända mot-
tagna fönsterkuvert och den i 8 §
omnämnda förteckningen till cen-
trala valmyndigheten. Sändes
kuvert med post, skall försändelsen
anordnas som värdepost.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
185
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
11 kap.
5 §
lant-
av
Väljare som betjänas
brevbärare får lämna valsedel
genom denne, om röstning äger
rum vid det postkontor till vilket
lantbrevbäraren är knuten. Vid val
som ej omfattar hela riket får dock
centrala valmyndigheten på förslag
av postverket begränsa antalet
linjer vid vilka valsedel får lämnas
genom lantbrevbärare.
Väljare som betjänas av lant-
brevbärare får lämna valsedel
genom denne, om röstning äger
rum vid det postkontor till vilket
lantbrevbäraren är knuten. Vid val
som ej omfattar hela riket får dock
centrala valmyndigheten på förslag
av det statliga postbolaget be-
gränsa antalet linjer vid vilka
valsedel får lämnas genom lant-
brevbärare.
Valsedelsförsändelse som avses i första stycket anordnas på följande
sätt. Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert.
I närvaro av ett vittne lägger han sedan in iordningställda innerkuvert i
ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter
tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på heder och samvete att han
förfarit på detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt
undertecknat försäkran. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller
barn eller makens barn får ej vara vittne, ej heller lantbrevbäraren.
Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen och sitt röstkort till
lantbrevbäraren. Väljare som ej är känd för lantbrevbäraren skall
legitimera sig. Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen.
Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han mottagit försändelsen av
väljaren.
13 kap.
7 §
Protokollet underskrives av ordföranden och två av de närvarande
valförrättama. Därmed är förrättningen avslutad.
Omedelbart därefter sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i 3,
5 och 6 §§ till valnämnden. Sker
insändandet med posten, skall
försändelsen anordnas som värde-
post.
8
Det åligger valnämnden att se till
7 § kommit in till nämnden och att,
fattas.
Valnämnden behåller röstläng-
derna och vidarebefordrar om-
gående övrigt material till läns-
styrelsen. Sker översändandet med
Omedelbart därefter sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i 3,
5 och 6 §§ till valnämnden. Sker
insändandet med post, skall för-
sändelsen anordnas som värde-
post.
§
att samtliga handlingar som avses i
om så ej är fallet, infordra det som
Valnämnden behåller röstläng-
derna och vidarebefordrar om-
gående övrigt material till läns-
styrelsen. Sker översändandet med
186
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
posten skall försändelsen anordnas post skall försändelsen anordnas
som värdepost. som värdepost.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Över förrättning som avses i 9 §
föres protokoll enligt formulär som
fåstställes av centrala valmyndig-
heten. När förrättningen slutförts,
sänder valnämnden omgående
röstlängder, protokoll samt iord-
ningställda kuvert och omslag till
länsstyrelsen. Sker översändandet
med posten skall försändelsen
anordnas som värdepost.
Över förrättning som avses i 9 §
föres protokoll enligt formulär som
fåstställes av centrala valmyndig-
heten. När förrättningen slutförts,
sänder valnämnden omgående
röstlängder, protokoll samt iord-
ningställda kuvert och omslag till
länsstyrelsen. Sker översändandet
med post skall försändelsen anord-
nas som värdepost.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
187
Härigenom föreskrivs att 17, 30, 31, 36, 42 och 42 a §§ lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m., skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §
Röstning sker på valdagen i
vallokalen för det valdistrikt där
väljaren är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket, eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på valdagen i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd, får rösta på postkontor
inom riket.
Om val av kyrkofullmäktige för församling och för kyrklig samfallighet
äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på postkontor vid ett och
samma tillfälle utöva sin rösträtt i de val som han vill deltaga i.
Röstning sker på valdagen i
vallokalen för det valdistrikt där
väljaren är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket, eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på valdagen i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd, får rösta på det statliga
postbolagets postkontor inom riket.
30 §
Röstning får ske på vaije postkontor inom riket, vid val i hela landet
från och med den tjugofjärde dagen och vid annat val från och med den
tionde dagen före valdagen till och med torsdagen före valdagen, om inte
annat följer av andra eller tredje stycket.
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
för allmänheten. På förslag av
postverket får centrala valmyndig-
heten begränsa den tid då röstning
får ske på postkontor. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme vaije dag då
postkontoret är öppet för allmän-
heten.
Finns det särskilda skäl, får
centrala valmyndigheten på förslag
av postverket bestämma att röst-
mottagning skall anordnas endast
på vissa postkontor. Vid val som
omfattar hela riket skall röstning
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
för allmänheten. På förslag av det
statliga postbolaget får centrala
valmyndigheten begränsa den tid
då röstning får ske på postkontor.
Röstning skall dock alltid kunna
äga rum under minst en timme
vaije dag då postkontoret är öppet
för allmänheten.
Finns det särskilda skäl, får
centrala valmyndigheten på förslag
av det statliga postbolaget be-
stämma att röstmottagning skall
anordnas endast på vissa post-
kontor. Vid val som omfattar hela
riket skall röstning dock alltid
188
Nuvarande lydelse
dock alltid kunna äga rum på minst
ett postkontor i vaije kommun.
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som postverket bestämmer efter
samråd med valnämnden och med
vårdinrättningens eller vård-
anstaltens ledning, dock tidigast
sjunde dagen före valdagen. Post-
verket skall samråda med valnämn-
den och med vårdinrättningens
eller vårdanstaltens ledning om hur
röstningen skall genomföras. På
begäran av postverket skall val-
nämnden utse erforderligt antal
personer att biträda röstmottagare
på postkontoret.
Föreslagen lydelse
kunna äga rum på minst ett post-
kontor i vaije kommun.
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som det statliga postbolaget
bestämmer efter samråd med val-
nämnden och med vårdinrätt-
ningens eller vårdanstaltens led-
ning, dock tidigast sjunde dagen
före valdagen. Det statliga post-
bolaget skall samråda med val-
nämnden och med vårdinrätt-
ningens eller vårdanstaltens ledning
om hur röstningen skall genom-
föras. På begäran av det statliga
postbolaget skall valnämnden utse
erforderligt antal personer att
biträda röstmottagare på post-
kontoret.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
31 §
Röstmottagare på postkontor är Röstmottagare på postkontor är
den som postverket utser. den som det statliga postbolaget
utser.
36 §
Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make. Väljare, som
på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i
vallokalen for det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får lämna
valsedel genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn,
fader, moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt 18 år.
Väljare som betjänas av lant-
brevbärare får lämna valsedels-
försändelse genom denne, om
röstning äger rum vid det post-
kontor till vilket lantbrevbäraren är
knuten. Vid val som ej omfattar
hela riket får dock centrala val-
myndigheten på förslag av post-
verket begränsa antalet linjer vid
vilka valsedel får lämnas genom
lantbrevbärare.
Väljare som betjänas av det
statliga postbolagets lantbrevbärare
får lämna valsedelsförsändelse
genom denne, om röstning äger
rum vid det postkontor till vilket
lantbrevbäraren är knuten. Vid val
som ej omfattar hela riket får dock
centrala valmyndigheten på förslag
av postverket begränsa antalet
linjer vid vilka valsedel får lämnas
genom lantbrevbärare.
189
Nuvarande lydelse
42
Omedelbart efter det att den
preliminära rösträkningen i val-
lokalen har avslutats sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i
13 kap. 6 § vallagen (1972:620)
till valnämnden. Sker insändandet
med posten, skall försändelsen
anordnas som värdepost.
Föreslagen lydelse
§
Omedelbart efter det att den
preliminära rösträkningen i val-
lokalen har avslutats sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i
13 kap. 6§ vallagen (1972:620)
till valnämnden. Sker insändandet
med post, skall försändelsen anord-
nas som värdepost.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
42 a §
Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i
42 § kommer in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.
Valnämnden vidarebefordrar
omgående röstlängder och övrigt
material till länsstyrelsen. Sker
översändandet med posten, skall
försändelsen anordnas som värde-
post.
Valnämnden vidarebefordrar
omgående röstlängder och övrigt
material till länsstyrelsen. Sker
översändandet med post, skall
försändelsen anordnas som värde-
post.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
190
Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen (1973:289) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga personregister som används
för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa
uppgifter får fogas anteckning om att en enskild person inte önskar
adresserad direktreklam.
Regeringen får föreskriva att
uppgifter om adresser hämtas från
Postverket.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
191
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §
Brev mellan intagen och svensk myndighet, internationellt organ som
har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller
advokat skall vidarebefordras utan granskning. Anges brev vara avsänt
från svensk myndighet, sådant internationellt organ eller advokat och kan
skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får dock brevet granskas, om
förhållandet icke kan klarläggas på annat sätt.
/ fråga om brev till postverket
tillämpas 26 § i stället för första
stycket ovan.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
192
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Lagen skall ej tillämpas på post- Lagen skall ej tillämpas på be-
befordran, begravningstransporter gravningstransporter eller be-
eller befordran av flyttsaker. fordran av flyttsaker.
Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är
underkastad fördraget d.9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller
som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal
om befordran av gods på järnväg.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
193
13 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 38
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha
följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringen bemyndigas att med-
dela föreskrifter som avses i 8 kap.
3 eller 5 § regeringsformen, om
föreskrifterna gäller
1. befordran i spårbunden trafik
som är avsedd för allmänheten,
2. sådan befordran i vägtrafik
som ombesöijes av järnvägsföretag
till komplettering av eller som
ersättning för jämvägsbefordran
som avses under 1,
4. postbefordran eller tele-
kommunikationer,
5. rätt att driva sjöfart inom Sve-
riges sjöterritorium med utländskt
fartyg,
6. trafikregler, sjövägmärken
eller säkerhetsanordningar för
sjötrafiken inom Sveriges sjöterri-
torium eller för sjötrafiken med
svenska fartyg, sjöflygplan och
svävare utanför Sveriges sjöterri-
torium,
7. skeppsmätning,
8. trafik på väg eller i terräng,
9. fordons beskaffenhet och
utrustning,
10. registrering eller annan kon-
troll av fordon,
11. skyldighet för kommunerna
att tillhandahålla föreskrifter och
andra uppgifter som rör förhåll-
andena i trafiken,
12. riksfärdtjänst,
Regeringen bemyndigas att med-
dela föreskrifter som avses i 8 kap.
3 eller 5 § regeringsformen, om
föreskrifterna gäller
1. befordran i spårbunden trafik
som är avsedd för allmänheten,
2. sådan befordran i vägtrafik
som ombesöijes av järnvägsföretag
till komplettering av eller som
ersättning för jämvägsbefordran
som avses under 1,
4. telekommunikationer,
5. rätt att driva sjöfart inom Sve-
riges sjöterritorium med utländskt
&rtyg,
6. trafikregler, sjövägmärken
eller säkerhetsanordningar för
sjötrafiken inom Sveriges sjöterri-
torium eller för sjötrafiken med
svenska fartyg, sjöflygplan och
svävare utanför Sveriges sjöterri-
torium,
7. skeppsmätning,
8. trafik på väg eller i terräng,
9. fordons beskaffenhet och
utrustning,
10. registrering eller annan kon-
troll av fordon,
11. skyldighet för kommunerna
att tillhandahålla föreskrifter och
andra uppgifter som rör förhåll-
andena i trafiken,
12. riksfärdtjänst,
194
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13. tillstånd att bruka svävare,
14. kör- och vilotider vid väg-
transporter samt förbud mot vissa
typer av beräkningar av lön till
förare vid sådana transporter.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
13. tillstånd att bruka svävare,
14. kör- och vilotider vid väg-
transporter samt förbud mot vissa
typer av beräkningar av lön till
förare vid sådana transporter.
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för
granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket
9, 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter om
avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och
avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
195
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9§
Brev från häktad till svensk
Brev från häktad till svensk
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
myndighet, internationellt organ
som har av Sverige erkänd be-
hörighet att ta emot klagomål från
enskilda eller hans offentlige för-
svarare skall vidarebefordras utan
föregående granskning. I fråga om
brev till postverket tillämpas dock
myndighet, internationellt organ
som har av Sverige erkänd be-
hörighet att ta emot klagomål från
enskilda eller hans offentlige för-
svarare skall vidarebefordras utan
föregående granskning.
andra stycket.
Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller
mottaga brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i
fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara
för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.
Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning
av dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den
häktades medgivande.
Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig
handling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
196
Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen (1977:477) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och
föreskrifter om undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter om
forarutbildning och om sådan registrering som behövs för tillämpningen
av lagen. Regeringen får även meddela föreskrifter om utländska
körkorts giltighet i landet.
Regeringen får överlämna till det
statliga postbolaget att utfåra iden-
titetsprövning i samband med
undertecknande av körkortsunder-
lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
enskilda fall medge undantag från denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
197
Härigenom föreskrivs att 10 § folkomröstningslagen (1979:369) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
10 §
Röstning sker på dagen för folk-
omröstningen i omröstningslokalen
för det omröstningsdistrikt där den
röstande är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på tid och plats som nu sagts, får
rösta på postanstalt inom riket, hos
svensk utlandsmyndighet eller på
svenskt fartyg i utrikes fart.
Om flera omröstningar äger rum
samtidigt, skall den som röstar på
postanstalt, hos utlandsmyndighet
eller på fårtyg vid ett och samma
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
omröstningar som han vill deltaga
i. Om omröstning äger rum i
samband med val till riksdagen,
skall röstande som nu har angivits,
som önskar delta både i omröst-
ningen och i valet, avge sin röst i
folkomröstningen samtidigt som
han röstar i valet.
I fråga om röstningen och om
den vidare behandlingen av röster
som har avgivits på postanstalt,
hos utlandsmyndighet eller på
fartyg tillämpas i övrigt bestäm-
melserna om ordinarie val till
riksdagen i 8-12 kap. vallagen
(1972:620). Om folkomröstningen
äger rum i samband med extra val
till riksdagen eller om den inte
omfattar hela riket, tillämpas i
Röstning sker på dagen för folk-
omröstningen i omröstningslokalen
för det omröstningsdistrikt där den
röstande är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på tid och plats som nu sagts, får
rösta på det statliga postbolagets
postkontor inom riket, hos svensk
utlandsmyndighet eller på svenskt
fartyg i utrikes fart.
Om flera omröstningar äger rum
samtidigt, skall den som röstar på
postkontor, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg vid ett och samma
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
omröstningar som han vill deltaga
i. Om omröstning äger rum i
samband med val till riksdagen,
skall röstande som nu har angivits,
som önskar delta både i omröst-
ningen och i valet, avge sin röst i
folkomröstningen samtidigt som
han röstar i valet.
I fråga om röstningen och om
den vidare behandlingen av röster
som har avgivits på postkontor,
hos utlandsmyndighet eller på
fartyg tillämpas i övrigt bestäm-
melserna om ordinarie val till
riksdagen i 8-12 kap. vallagen
(1972:620). Om folkomröstningen
äger rum i samband med extra val
till riksdagen eller om den inte
omfattar hela riket, tillämpas i
198
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
stället bestämmelserna om extra stället bestämmelserna om extra
val i 8-12 kap. vallagen. val i 8-12 kap. vallagen.
I lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängliga ett exemplar av
denna lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om
sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller folkomröstning i
grundlagsfråga skall därjämte finnas tillgänglig texten till det förslag som
avses med omröstningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
199
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § jämvägstrafiklagen (1985:192)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag tillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på
svensk tågfäija. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2 kap. 1-4 §§
och 5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg.
Av 2 kap. 3 § och 3 kap. 1 § följer att vissa bestämmelser i lagen kan
tillämpas även på befordran med annat transportmedel än som anges i
första stycket. I fall som avses i 2 kap. 3 § kan därvid bestämmelser i
lagen tillämpas på befordran även utom Sverige. Enligt 3 kap. 1 § och
4 kap. 1 § skall lagen i vissa fall inte tillämpas på befordran av gods
eller inskrivet resgods i trafik med utlandet.
Lagen tillämpas inte på post-
befordran med järnväg.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
200
Härigenom förskrivs att 73 och 80 §§ tullagen (1987:1065) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga 2
73 §
Polisen och kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll-
verksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 63-70 §§ om tullmyn-
dighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också
polismyndighet och kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid
kustbevakningen.
Även järnvägsföretag och post-
verket är skyldiga att medverka i
kontrollverksamheten enligt denna
lag i fråga om varor som befordras
på järnväg eller med post. I fråga
om sådan medverkan gäller inte
63-70 §§.
Även postbefordringsföretag som
regeringen bestämmer och järn-
vägsföretag är skyldiga att med-
verka i kontrollverksamheten enligt
denna hg i fråga om varor som
befordras med post eller på järn-
väg. I fråga om sådan medverkan
gäller inte 63-70 §§.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses
i första och andra styckena.
80 §
I fråga om varor som inkommer
till tullområdet i postförsändelser
är postverket tullskyldigt, om
varorna inte anmäls till fortullning
eller annan tullklarering av någon
annan.
I fråga om varor som inkommer
till tullområdet i postförsändelser
är postbefordringsföretag som
regeringen bestämmer tullskyldigt,
om varorna inte anmäls till förtull-
ning eller annan tullklarering av
någon annan.
Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock vad som
föreskrivs i 19-23 §§ om omtull taxering och eftertulltaxering gälla
honom, även om han inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna
uppgift till ledning för tulltaxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
201
Efter remiss har yttranden inkommit från Svea Hovrätt, Kammarrätten
i Göteborg, Domstolsverket, Riksåklagaren, Överbefälhavaren, Över-
styrelsen for civil beredskap, Postverket, Telestyrelsen, Vägverket,
Statskontoret, Statens person- och adressregistemämnd (SPAR-nämnden),
Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riks-
skatteverket, Glesbygdsmyndigheten, Konkurrensverket, Konsument-
verket, Aviseringsutredningen, Vallagsutredningen, CityMail AB,
Svenska kommunförbundet, Pensionärernas Riksförbund, Handikappför-
bundens Centralkommitté, Synskadades Riksförbund, LO, SACO, TCO,
SWEDMA, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Fackpressen, VECTU,
Svenska Postorderföreningen, Sveriges Filatelistförbund.
Yttrande har dessutom kommit in från Länsstyrelsen i Gotlands län.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 3
202
Sammanfattning av Finansdepartementets
promemoria med utkast till lagrådsremiss om
ändringar i den finansiella lagstiftningen med
anledning av Postgirots bolagisering, promemorians
lagförslag samt förteckning över remissinstanserna
Regeringen har för avsikt att föreslå riksdagen att Postverket ombildas
till aktiebolag. I promemorian föreslås vissa lagändringar inom det
finansiella området som aktualiseras i samband med ombildningen av
Postverket till aktiebolag.
Enligt förslaget skall Postgirot ombildas till bankaktiebolag, vilket
innebär att det nya postgirobolaget skall ansöka om regeringens tillstånd
(oktroj) att driva bankrörelse. Bolaget kommer då att omfattas av bl.a.
bestämmelserna i bankrörelselagen om kapitaltäckning, enhandsengage-
mang och krav på säkerhet för lämnade krediter. Den ursprungliga
huvudinriktningen på betalningsförmedling skall dock behållas och
utvecklas inom det nya bankaktiebolaget och de begränsningar i
postgiroverksamhetens inriktning och omfattning som skall gälla bör,
enligt förslaget, skrivas in i bolagsordningen.
Affärsområdet Bank och Kassa svarar för Postverkets kassanät. Vid
sidan av postverksamheten bedriver Bank och Kassa viss finansierings-
verksamhet, framför allt kreditförmedling åt Nordbanken. När Postverket
ombildas till aktiebolag blir finansieringsverksamheten tillståndspliktig.
I promemorian föreslås att Bank och Kassa ombildas till kreditmarknads-
bolag. För att möjliggöra för Bank och Kassa att fortsätta att bedriva
såväl postverksamhet som finansieringsverksamhet i ett och samma bolag
föreslås vidare att lagen om kreditmarknadsbolag ändras så att regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får möjlighet
att tillåta att ett kreditmarknadsbolag bedriver postverksamhet. På samma
sätt som när det gäller Postgirot bör de begränsningar av Bank och
Kassas verksamhet som skall gälla skrivas in i bolagsordningen.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 4
203
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1613) om ändring i bankrörelse-
lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse
Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i vilken ingår inlåning
från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder.
Bankrörelse får, efter tillstånd (oktroj) av regeringen, drivas av bank-
aktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker. Vidare får
bankrörelse drivas av utländska bankföretag under de förutsättningar som
anges i 4 och 5 §§.
Utan hinder av andra stycket får
postverket för sin postgirorörelse
hålla konton för allmänheten.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 4
'Lydelse enligt SFS 1992:1613.
204
Prop. 1993/94:38
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 4 §§ lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap
Ett kreditmarknadsbolag får endast
driva finansieringsverksamhet och
verksamhet som har ett naturligt
samband därmed.
§
Ett kreditmarknadsbolag får, med
det undantag som anges i 4 §
andra stycket, endast driva finans-
ieringsverksamhet och verksamhet
som har ett naturligt samband
därmed.
Kreditmarknadsbolaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i
detta kapitel, i sin verksamhet bland annat
1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer och andra
jämförbara fordringsrätter, dock ej ta emot inlåning på räkning från
allmänheten,
2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit,
kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar,
3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva
fordringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),
4. förmedla betalningar,
5. tillhandahålla betalningsmedel,
6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,
7. lämna ekonomisk rådgivning,
8. förvara värdepapper,
9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,
10. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,
11. tillhandahålla inkassotjänster,
12. tillhandahålla värdefeckstjänster,
13. driva valutahandel under de förutsättningar som föreskrivs i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank, samt
14. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i
kreditupplysningslagen (1973:1173).
4 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om vilken verksamhet ett kreditmark-
nadsbolag får bedriva och vad dess bolagsordning skall innehålla.
Om det finns särskilda skäl får
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
tillåta att ett kreditmarknadsbolag
bedriver sådan postverksamhet som
avses i 3 § postlagen (1993:0000).
205
Efter remiss har yttranden över en promemoria med utkast till lagråds-
remiss om ändringar i den finansiella lagstiftningen med anledning av
Postverkets bolagisering avgetts av Sveriges riksbank, Postverket,
Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Konkurrensverket, Svenska
Bankföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund. Vidare har
Svenska Bankmannaförbundet yttrat sig över förslaget att ombilda
Postgirot till bankaktiebolag.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 4
206
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att
brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet
för alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser. Privat-
personer skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetliga
priser.
Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att
alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga
priser.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten) skall fortlöpande följa utvecklingen på postområdet
och bevaka att postservicen motsvarar samhällets behov.
3 § Med postverksamhet avses i hgen regelbunden befordran mot
avgift av brev och paket.
Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör postförsändelser.
Med brev avses adresserade, tillslutna postförsändelser som väger högst
2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid
tillämpning av lagen.
Med paket avses adresserade postförsändelser som väger mer än 2 men
högst 20 kg.
4 § Postverksamhet som avser befordran av brev får bedrivas först
efter anmälan hos tillsynsmyndigheten.
5 § Postverksamhet som avser befordran av brev skall bedrivas under
förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att
skyddet för avsändarnas och mottagamas personliga integritet upprätt-
hålls.
6 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger rätt till
ersättning från postbefordringsforetaget endast om det har avtalats mellan
företaget och avsändaren.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
207
7 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyn-
digheten får föreskriva i vilken utsträckning och på vilket sätt brevförsän-
delser skall utvisa vem som har befordrat dem.
8 § Ett brev är obeställbart om
1. det inte kan delas ut till mottagaren,
2. det är ofranke ra t eller otillräckligt frankerat och mottagaren inte
löser ut det,
3. det har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag
i utlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från
landet.
9 § Ett obeställbart brev skall om möjligt återställas till avsändaren.
Om avsändarens adress inte är känd, skall brevet sändas till tillsynsmyn-
digheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande försän-
delser som inte är tillslutna.
10 § Ett obeställbart brev får öppnas endast av tillsynsmyndigheten och
endast om kuvertet eller motsvarande saknar sådana uppgifter om
avsändaren att brevet kan återställas till denne.
11 § Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än som behövs för att
det skall kunna återställas till avsändaren eller, när det gäller brev som
avses i 8 § 1, delas ut till mottagaren.
12 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara skall förvaras hos
tillsynsmyndigheten.
Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt
för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande
som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.
13 § Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid
förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart
förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas, om det lämpligen kan
ske och en försäljning inte kan antas medföra att någons personliga
integritet kränks. I annat fall skall egendomen förstöras.
14 § I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den som har
anlitat företaget för befordran av paket inom landet gäller 5 och 27-42 §§
lagen (1974:610) om inrikes vägtransport.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
208
15 § Tillsyn över att befordran av brev sker i överensstämmelse med 4,
5, 9 och 10 §§ utövas av tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall också ha tillsyn över att de föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen följs.
Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller
olägenhet än som är nödvändigt.
16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs for tillsynen från den som bedriver postverksam-
het som avser befordran av brev.
Tillsynsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områden, lokaler
och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som står under
tillsyn bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogde-
myndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och
andra stycket.
17 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för
efterlevnaden av 4, 5, 9 och 10 §§ eller av föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen.
Förelägganden får förenas med vite.
18 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyn-
digheten får föreskriva om skyldighet för den som bedriver postverksam-
het som avser befordran av brev att betala avgift för tillsynsmyndighetens
verksamhet enligt denna lag.
19 § Den som i postverksamhet har fått del av eller tillgång till någon
av följande uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller
hon därigenom har fått veta,
1. uppgift som rör särskild brevförsändelse som befordras inom
verksamheten,
2. annan uppgift som rör en enskild persons förbindelse med verksam-
heten i den mån den inte rör särskild paketförsändelse, eller
3. uppgift som hänför sig till åtgärd att kvarhålla eller beslagta för-
sändelser enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken.
Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2 gäller inte i förhållande till
avsändaren och mottagaren av brevförsändelsen.
För uppgift om en enskild persons adress gäller tystnadsplikt endast om
det kan antas att ett röjande av adressen skulle medföra fara för att någon
utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
209
14 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 38
20 § Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller
tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift om enskild till en myndighet som i ett särskilt fall behöver
en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om
myndigheten kan anta att den som söks för delgivning håller sig undan
eller att det annars finns synnerliga skäl,
2. uppgift som rör särskild brevförsändelse och som rör misstanke om
brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet
som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år.
21 § I det allmännas verksamhet skall, i stället för
19-20 §§, bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) tillämpas.
22 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt
enligt denna lag finns i brottsbalken.
23 § Endast ett postbefordringsföretag som vid internationell post-
befordran tillämpar världspostfÖrdragens bestämmelser för sådan
befordran och som godkänts av regeringen, eller om regeringen
bestämmer det, tillsynsmyndigheten får delta i det internationella
postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten
får meddela närmare föreskrifter om kraven för godkännande.
24 § I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för
världspostfördragen får endast användas frimärken som har portovärdet
angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige. Sådana frimärken får
endast ges ut av det postbefordringsföretag som enligt 23 § får delta i det
internationella postsamarbetet. Övriga portobeteckningar skall i gräns-
överskridande postbefordran inom ramen för världspostfördragen vara
stämplade av ett sådant företag.
25 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av lagen får över-
klagas hos länsrätten.
26 § Ar Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utom-
ordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför
Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
210
regeringen meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med
hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten
får meddela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets
behov av postkommunikationer under sådana förhållanden som anges i
första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994, då lagen (1990:291)
om obeställbara postförsändelser skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelserna i 8-13 §§ skall tillämpas även på postförsändelser
som har varit obeställbara enligt lagen (1990:291) om obeställbara
postförsändelser och som fortfarande är obeställbara vid ikraftträdandet
av denna lag.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
211
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 §, 16 kap. 1 § samt bilagan till
sekretesslagen (1980:100)’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
8 §2
Sekretess gäller hos tillsyns-
myndigheten på postområdet och
hos myndighet som bedriver post-
verksamhet för uppgift som angår
särskild postförsändelse. Om sekre-
tess inte följer av annan bestäm-
melse, får dock sådan uppgift
lämnas till den som är försänd-
elsens avsändare eller mottagare.
Sekretess gäller inom postverket
för uppgift som angår särskild
postförsändelse. Om sekretess inte
följer av annan bestämmelse, får
dock sådan uppgift lämnas till den
som är försändelsens avsändare
eller mottagare. Sekretess gäller
inom postverket även för uppgift
om enskilds förbindelse med post-
girorörelsen eller bank.
Sekretess gäller hos myndighet som driver televerksamhet for uppgift
som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekre-
tess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till
den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets
avsändare eller mottagare eller som innehar apparat som använts för
telemeddelandet.
Sekretess gäller hos postverket
och annan myndighet som handhar
allmän samfärdsel för uppgift som
angår enskilds förbindelse med
samfärdselverksamheten och som
inte avses i första eller andra
stycket, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde lider skada eller men.
Sekretessen hos postverket för upp-
gift om enskilds adress gäller dock
endast, om det kan antas att
röjande av uppgiften skulle
medföra fara for att någon utsätts
för övergrepp eller annat allvarligt
men.
Sekretess gäller hos myndighet
som handhar allmän samfärdsel för
uppgift som angår enskilds för-
bindelse med samfärdselverksam-
heten och som inte avses i första
eller andra stycket, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde lider skada eller
men. Sekretessen hos myndighet
som bedriver postverksamhet for
uppgift om enskilds adress gäller
dock endast, om det kan antas att
röjande av uppgiften skulle med-
föra fara för att någon utsätts för
övergrepp eller annat allvarligt
men.
'Lagen omtryckt 1992:1474.
2Senaste lydelse 1993:607.
212
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom total-
försvaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar
på telenät.
Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i allmän hand-
ling gäller sekretessen enligt första
stycket tredje meningen samt tredje
och femte styckena i högst tjugo
år.
I fråga om uppgift i allmän hand-
ling gäller sekretessen enligt tredje
och femte styckena i högst tjugo
år.
213
Nuvarande lydelse
16 kap
1 §3
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fåll är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-
lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
9. 25 § första stycket telelagen såvitt avser uppgift om innehållet i
(1993:597) ett telemeddelande eller annan
uppgift som angår ett särskilt
sådant meddelande
26 § telelagen (1993:597) såvitt avser uppgift om kvar-
hållande av försändelse på beford-
ringsföretag eller om hemlig tele-
avlyssning och hemlig teleöver-
vakning på grund av beslut av
domstol, undersökningsledare eller
åklagare
3Senaste lydelse 1993:608.
214
Föreslagen lydelse
16 kap
1 §3
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fäll är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fäll
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-
lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
9. 25 § första stycket telelagen
(1993:597)
26 § telelagen (1993:597)
såvitt avser uppgift om innehållet i
ett telemeddelande eller annan
uppgift som angår ett särskilt
sådant meddelande
såvitt avser uppgift om kvar-
hållande av försändelse på beford-
ringsföretag eller om hemlig tele-
avlyssning och hemlig teleöver-
vakning på grund av beslut av
domstol, undersökningsledare eller
åklagare
10. 19 § första stycket 1
och 3 postlagen (1993:000)
3S enaste lydelse 1993:608.
215
Nuvarande lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ Wrksamhet
Prop. 1993/94:38
Bilaga* Bilaga 5
Notarius publicus all verksamhet som Notarius pub-
licus (SFS 1981:1363)
Regleringsföreningen Svensk Fisk, statligt stöd i marknadsreglerande
ekonomisk förening.
syfte (SFS 1974:226)
4Senaste lydelse 1993:337.
216
Föreslagen lydelse
Bilaga*
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den
författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Organ
\krksamhet
Notarius publicus
Posten AB
all verksamhet som Notarius
publicus (SFS 1981:1363)
medverkan vid val (SFS 1972:620
och 1972:704), folkomröstning
(SFS 1979:369), särskild postdel-
givning (SFS 1970:428), tullkon-
troll (SFS 1987:1065), mottagande
av flyttningsanmälningar (SFS
1991:481) samt identitetsprövning
i samband med utlämnande av kör-
kort (SFS 1977:477)
Regleringsföreningen Svensk Fisk, statligt stöd i marknadsreglerande
ekonomisk förening. syfte (SFS 1974:226)
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
4Senaste lydelse 1993:337.
217
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § luftfartslagen (1957:297) skall ha
följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Nuvarande tydelse
Föreslagen tydelse
9 kap.
2§‘
Vid transport av post ansvarar
fraktföraren uteslutande mot post-
förvaltningen. Ansvaret regleras
inte av bestämmelserna i detta
Vid transport av post ansvarar
fraktföraren uteslutande mot post-
befordringsföretaget. Ansvaret reg-
leras inte av bestämmelserna i
kapitel utan av de särskilda regler detta kapitel.
som gäller mellan fraktföraren och
postförvaltningen.
Bestämmelserna i 3-8 §§ gäller inte i fråga om transporter som utförs
under osedvanliga förhållanden och som inte utgör normal luftfartsverk-
samhet.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
‘Senaste lydelse 1986:619.
218
Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten, posttjänsteman
och tjänsteman vid statens järn-
vägar åligger att i den mån honom
anbefalld tjänstgöring därtill föran-
leder noggrant övervaka, att brott,
som avses i denna lag, icke äger
rum. Vid sådan tillsyn äge, utan
hinder av vad eljest är stadgat,
posttjänsteman föranstalta om
undersökning av postpaket, som
inlämnats för befordran till utrikes
ort eller ankommer till riket.
§*
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten och tjänsteman
vid statens järnvägar åligger att i
den mån honom anbefalld tjänst-
göring därtill föranleder noggrant
övervaka, att brott, som avses i
denna lag, icke äger rum.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen äge enahanda rätt
som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman att gripa den som
misstänkes för brott, som avses i denna hg, samt att till förhör medtaga
den som är tillstädes å plats, där sådant brott förövats.
15 §2
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten ävensom polis-
man må taga egendom, som kan
antagas vara enligt denna hg för-
verkad, i beslag. I samband med
tillsyn enligt 14 § första stycket för
uppdagande av varusmuggling må
ock posttjänsteman och tjänsteman
vid statens järnvägar verkställa
beslag som nyss sagts. Tulltjän-
steman och tjänsteman vid kust-
Tulltjänsteman, tjänsteman vid
kustbevakningen, tjänsteman vid
lots- och fyrstaten ävensom polis-
man må taga egendom, som kan
antagas vara enligt denna hg för-
verkad, i beslag. I samband med
tillsyn enligt 14 § första stycket for
uppdagande av varusmuggling må
ock tjänsteman vid statens järn-
vägar verkställa beslag som nyss
sagts. Tulltjänsteman och tjänste-
man vid kustbevakningen äge i
‘Senaste lydelse 1988:431.
2Senaste lydelse 1988:431.
219
Nuvarande lydelse
Föreslagen tydelse
övrigt i fråga om brott, som avses
i denna lag, den rätt att taga egen-
dom i beslag, som enligt rätte-
gångsbalken tillkommer polisman.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
bevakningen äge i övrigt i fråga
om brott, som avses i denna lag,
den rätt att taga egendom i beslag,
som enligt rättegångsbalken till-
kommer polisman.
Verkställes beslag av annan än undersökningsledaren eller åklagaren
och har denne ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos
honom, och skall han därvid omedelbart pröva, om beslaget skall bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
220
Härigenom föreskrivs att 3, 3 a, 17, 19 och 24 §§ delgivningslagen
(1970:428) skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Nuvarande tydelse
3
Myndighet ombesöijer delgivning
genom att sända handlingen med
posten eller överlämna den med
bud eller på annat sätt till den
sökte, varvid som bevis att denne
har mottagit försändelsen begäres
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis (ordinär delgivning).
Ordinär delgivning kan också ske
genom förenklad delgivning enligt
3 a §.
Om det finns anledning antaga att
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis ej kommer att lämnas
eller ej kommer att erhållas i tid,
får myndighet som regeringen
bestämmer ombesörja att hand-
lingen överlämnas till den sökte i
särskild ordning genom postverkets
försorg (särskild postdelgivning).
När det är lämpligt, får en myn-
dighet delge kallelser, meddelan-
den och andra handlingar, som inte
är omfattande eller annars av
svårtillgängligt innehåll, genom att
innehållet läses upp vid telefon-
samtal med den sökte och hand-
lingen därefter sänds till denne
med posten (telefondelgivning).
Sådan delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra
Föreslagen lydelse
§*
Myndighet ombesöijer delgivning
genom att sända handlingen med
post eller överlämna den med bud
eller på annat sätt till den sökte,
varvid som bevis att denne har
mottagit försändelsen begäres
delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis (ordinär delgivning).
Ordinär delgivning kan också ske
genom förenklad delgivning enligt
3 a §.
Om det finns anledning antaga
att delgivningskvitto eller mottag-
ningsbevis ej kommer att lämnas
eller ej kommer att erhållas i tid,
får myndighet som regeringen
bestämmer ombesörja att hand-
lingen överlämnas till den sökte i
särskild ordning genom post-
befordringsföretag som regeringen
bestämmer (särskild postdelgiv-
ning).
När det är lämpligt, får en myn-
dighet delge kallelser, meddelan-
den och andra handlingar, som inte
är omfattande eller annars av
svårtillgängligt innehåll, genom att
innehållet läses upp vid telefon-
samtal med den sökte och hand-
lingen därefter sänds till denne
med post (telefondelgivning).
Sådan delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra
‘Senaste lydelse 1990:1410.
221
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
handlingar, varigenom mål eller handlingar, varigenom mål eller
ärenden anhängiggörs. ärenden anhängiggörs.
Kan delgivning inte ske enligt första-tredje styckena, får delgivning ske
genom stämningsman eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket
utgör fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning).
I fäll som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse
(kungörelsedelgivning).
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
3 a §2
Om det inte är olämpligt med
hänsyn till omständigheterna, får
ordinär delgivning med den som är
part eller som har liknande ställ-
ning i ett mål eller ärende ske
genom att myndigheten sänder
handlingen med posten till den
sökte under hans senast kända
Om det inte är olämpligt med
hänsyn till omständigheterna, får
ordinär delgivning med den som är
part eller som har liknande ställ-
ning i ett mål eller ärende ske
genom att myndigheten sänder
handlingen med post till den sökte
under hans senast kända adress och
minst en dag senare
meddelande om att
har sänts (förenklad
minst en dag senare skickar ett
meddelande om att handlingen har
sänts (förenklad delgivning).
delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra
adress och
skickar ett
handlingen
delgivning).
Förenklad
handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får användas
bara om den sökte har delgivits upplysning om att förenklad delgivning
kan komma att användas i målet eller ärendet. Delgivning av sådan
upplysning med den som inlett målet eller ärendet behöver dock inte ske,
om upplysningen lämnas i nära anslutning till att dennes ansökan kommit
in till myndigheten.
17 §3
Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss
tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och
genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll
införes i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa
inom tio dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Ar införande i
tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i
myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också
användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny
delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som
avses i 16 § första stycket andra punkten med de personer som hyr eller
annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet
2Senaste lydelse 1992:1065.
3Senaste lydelse 1992:1250.
222
Nuvarande tydelse
anslås inom fastigheten på lämpligt
kungörelsedelgivning.
I fall som avses i 16 § första och
andra stycket sändes dessutom
meddelande med posten till någon
eller några av de personer som
sökes för delgivning under deras
vanliga adresser for att vara till-
gängligt för alla dem som avses
med delgivningen. Ingår statlig
myndighet eller kommun bland
dem som avses med delgivningen,
skall sådant meddelande alltid
sändas till myndigheten eller kom-
munen. Gäller delgivningen i fall
som avses i 16 § första stycket
andra punkten de personer som hyr
eller annars innehar lägenhet i
samma fastighet, skall i stället
handlingen eller meddelande enligt
6 § andra stycket sändas med
posten till envar av dem, om ej
också detta förfarande skulle med-
föra större kostnad och besvär än
som är försvarligt med hänsyn till
ändamålet med delgivningen.
Har i fall som avses i 16 § tredje
stycket den juridiska personen en
registrerad postadress, sänds dess-
utom meddelande med posten till
den juridiska personen under denna
adress.
19 §4
Delgivning har skett genom att
den som söks för delgivning själv
har mottagit handlingen, oavsett på
vilket sätt den kommit honom till
handa. Har den sökte kvitterat
postförsändelse som hämtats av
bud, skall den anses ha kommit
honom till handa samma dag som
den avhämtats på posten.
Föreslagen lydelse
sätt inom tio dagar från beslutet om
I fall som avses i 16 § första och
andra stycket sändes dessutom
meddelande med post till någon
eller några av de personer som
sökes för delgivning under deras
vanliga adresser för att vara till-
gängligt för alla dem som avses
med delgivningen. Ingår statlig
myndighet eller kommun bland
dem som avses med delgivningen,
skall sådant meddelande alltid
sändas till myndigheten eller kom-
munen. Gäller delgivningen i fäll
som avses i 16 § första stycket
andra punkten de personer som hyr
eller annars innehar lägenhet i
samma fastighet, skall i stället
handlingen eller meddelande enligt
6 § andra stycket sändas med post
till envar av dem, om ej också
detta förfarande skulle medföra
större kostnad och besvär än som
är försvarligt med hänsyn till
ändamålet med delgivningen.
Har i fall som avses i 16 § tredje
stycket den juridiska personen en
registrerad postadress, sänds dess-
utom meddelande med post till den
juridiska personen under denna
adress.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Delgivning har skett genom att
den som söks för delgivning själv
har mottagit handlingen, oavsett på
vilket sätt den kommit honom till
handa. Har den sökte kvitterat
postförsändelse som hämtats av
bud, skall den anses ha kommit
honom till handa samma dag som
den avhämtats av budet.
4Senaste lydelse 1992:1065.
223
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadel-
givning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen,
anses delgivning ändä ha skett.
Delgivning skall anses ha skett
enligt 6 § andra stycket genom
att handlingen är tillgänglig och
meddelandet delgivits,
enligt 3 a § när två veckor för-
flutit från det att meddelandet
skickades med posten och det inte
med hänsyn till omständigheterna
framstår som osannolikt att hand-
lingen före tvåveckorstidens utgång
kommit fram till den söktes senast
kända adress,
enligt 3 § tredje stycket, 12 eller
13 § genom att det blivit fullgjort
som föreskrivs där,
enligt 15 § andra stycket sista
punkten genom att handlingen
lämnats i den söktes hemvist eller
fästs på dörren till hans bostad,
enligt 17 § på tionde dagen efter
beslutet om kungörelsedelgivning
under förutsättning att det blivit
fullgjort som föreskrives i paragra-
fens första stycke.
Delgivning skall anses ha skett
enligt 6 § andra stycket genom
att handlingen är tillgänglig och
meddelandet delgivits,
enligt 3 a § när två veckor för-
flutit från det att meddelandet
skickades med post och det inte
med hänsyn till omständigheterna
framstår som osannolikt att hand-
lingen före tvåveckorstidens utgång
kommit fram till den söktes senast
kända adress,
enligt 3 § tredje stycket, 12 eller
13 § genom att det blivit fullgjort
som föreskrivs där,
enligt 15 § andra stycket sista
punkten genom att handlingen
lämnats i den söktes hemvist eller
fästs på dörren till hans bostad,
enligt 17 § på tionde dagen efter
beslutet om kungörelsedelgivning
under förutsättning att det blivit
fullgjort som föreskrives i paragra-
fens första stycke.
24 §5
Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt som anges i intyget
gäller intyg som i tjänsten utfärdas av stämningsman, tjänsteman vid
svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde, exekutiv
tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt tjänsteman vid någon av
följande inrättningar, nämligen
1. kriminalvårdsanstalt,
2. häkte,
3. hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga och i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall,
4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen (1991:1137) om
rättspsykiatrisk undersökning,
5Senaste lydelse 1991:1143.
224
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
om delgivningen avser den som är mtagen där. Samma vitsord
tillkommer intyg av notarius publicus och intyg av nämndeman i tingsrätt
vid delgivning för tingsrättens räkning.
Vid särskild postdelgivning har
intyg av tjänsteman vid postverket
sådant vitsord som anges i första
stycket.
Vid särskild postdelgivning har
intyg av befattningshavare vid
postbefordringsföretag som avses i
3 § andra stycket sådant vitsord
som anges i första stycket.
Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall gälla som fullt bevis att
delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet
styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om delgivning
på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande som
nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
225
15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 38
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 §, 8 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 1, 2,
3 och 10 §§, 11 kap. 5 § samt 13 kap. 7, 8 och 11 §§ vallagen
(1972:620)* skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
10
Centrala valmyndigheten upp-
rättar för vaije slag av val och för
vaije riksdagsvalkrets, landstings-
kommun och kommun listor över
de kandidater som partierna an-
mält. Listorna skall sändas till
postverket. Skall röstning äga rum
hos utlandsmyndighet eller på
fartyg, skall listorna om möjligt
sändas även till myndigheten och
fårtygets befälhavare. Listorna för
vaije riksdagsvalkrets, landstings-
kommun och kommun skall så
snart som möjligt tillställas läns-
styrelsen.
8 kap.
1 §3
Röstning sker på valdagen i
vallokalen för det valdistrikt där
väljaren är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på valdagen i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd, får rösta på postkontor
inom riket, hos svensk utlands-
§2
Centrala valmyndigheten upp-
rättar för vaije slag av val och för
vaije riksdagsvalkrets, landstings-
kommun och kommun listor över
de kandidater som partierna an-
mält. Listorna skall sändas till
Posten AB. Skall röstning äga rum
hos utlandsmyndighet eller på far-
tyg, skall listorna om möjligt
sändas även till myndigheten och
fartygets befälhavare. Listorna för
vaije riksdagsvalkrets, landstings-
kommun och kommun skall så
snart som möjligt tillställas läns-
styrelsen.
Röstning sker på valdagen i
vallokalen för det valdistrikt där
väljaren är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på valdagen i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd, får rösta på Posten AB:s
postkontor inom riket, hos svensk
'Lagen omtryckt 1991:95.
2Senaste lydelse 1991:1654.
3Senaste lydelse 1987:1334.
226
Nuvarande tydelse Föreslagen tydelse
myndighet eller på svenskt fartyg i utlandsmyndighet eller på svenskt
utrikes fart. fartyg i utrikes fart.
Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på post-
kontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle
utöva sin rösträtt i samtliga val han vill deltaga i.
9 §4
Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare. Fönsterkuvert som
avses i 5 § tillställs röstmottagare.
Valkuvert får lämnas ut endast i samband med röstning. Inner- och yt-
terkuvert för valsedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas
tillgängliga
1. hos valnämnden och hos de personer åt vilka nämnden har uppdragit
att gå väljarna till handa i sådant hänseende,
2. på postkontor samt hos lant- 2. på postkontor samt hos de av
brevbärare som tar emot valsedels- Posten AB:s lantbrevbärare som tar
försändelser, emot valsedelsförsändelser,
3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röstning skall äga rum.
Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på
begäran kostnadsfritt tillhandahållas parti som vid något av de två senaste
riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
10 kap.
1 §5
Vid ordinarie val till riksdagen
och val i hela riket av landstings-
ledamöter och kommunfullmäktige
får röstning ske på varje post-
kontor inom riket från och med den
tjugofjärde dagen före valdagen till
och med valdagen. Vid andra val
får röstning på postkontor ske från
När val skall förrättas, bestäm-
mer centrala valmyndigheten efter
samråd med Posten AB på vilka
postkontor röstning skall genom-
föras. Vid val till riksdagen och vid
sådana val av landstingsledamöter
eller kommunfullmäktige som om-
fattar hela riket skall röstning
alltid kunna äga rum på minst ett
postkontor i varje kommun.
På de postkontor där röstning
genomförs skall man vid ordinarie
val till riksdagen och val i hela
riket av landstingsledamöter och
kommunfullmäktige kunna rösta
från och med den tjugofjärde
dagen före valdagen till och med
valdagen. Vid andra val skall man
4Senaste lydelse 1988:161.
5Senaste lydelse 1988:161.
227
Nuvarande lydelse
och med den tionde dagen före
valdagen till och med valdagen.
Att röstning pä postkontor kan
begränsas i vissa fall framgår av
2§.
2
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
för allmänheten. På förslag av
postverket får centrala valmyndig-
heten begränsa den tid då röstning
får ske på postkontor före val-
dagen. Röstning skall dock alltid
kunna äga rum under minst en
timme vaije dag då postkontoret är
öppet för allmänheten. På valdagen
skall postkontor vara öppet för
röstmottagning minst en timme
före klockan 11 och minst en
timme efter klockan 15. Vid
sådana val av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige som ej
omfattar hela riket får dock cen-
trala valmyndigheten bestämma att
röstmottagning ej skall anordnas på
valdagen.
Finns det särskilda skäl, får
centrala valmyndigheten på förslag
av postverket bestämma att röst-
mottagning skall anordnas endast
pä vissa postkontor. Vid val till
riksdagen och vid sådana val av
landstingsledamöter eller kommun-
fullmäktige som omfattar hela riket
skall röstning dock alltid kunna
äga rum på minst ett postkontor i
varje kommun.
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som postverket bestämmer efter
Föreslagen lydelse
pä dessa postkontor kunna rösta
från och med den tionde dagen
före valdagen till och med val-
dagen.
i6
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
för allmänheten. På förslag av
Posten AB får centrala valmyn-
digheten begränsa den tid då röst-
ning får ske på postkontor före
valdagen. Röstning skall dock
alltid kunna äga rum under minst
en timme vaije dag då postkontoret
är öppet för allmänheten. På val-
dagen skall postkontor vara öppet
för röstmottagning minst en timme
före klockan 11 och minst en
timme efter klockan 15. Vid
sådana val av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige som ej
omfattar hela riket får dock cen-
trala valmyndigheten bestämma att
röstmottagning ej skall anordnas på
valdagen.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som Posten AB bestämmer efter
6Senaste lydelse 1987:1334.
228
Nuvarande lydelse
samråd med valnämnden och med
vårdinrättningens eller vårdanstal-
tens ledning, dock tidigast sjunde
dagen före valdagen. Postverket
skall samråda med valnämnden och
med vårdinrättningens eller vård-
anstaltens ledning om hur röst-
ningen skall genomforas. På be-
gäran av postverket skall valnämn-
den utse erforderligt antal personer
att biträda röstmottagare på post-
kontoret.
Inrättas med anledning av valet
annat postkontor, skall postkon-
toret vara öppet för röstmottagning
på valdagen, under tid som post-
verket bestämmer efter samråd
med valnämnden i den kommun
där postkontoret inrättas. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme före klockan
11 och minst en timme efter
klockan 15.
3
Röstmottagare på postkontor är
den som postverket utser.
10
Röstmottagare skall sända mot-
tagna fönsterkuvert och den i 8 §
omnämnda förteckningen till cen-
trala valmyndigheten. Sändes
kuvert med posten, skall försän-
delsen anordnas som värdepost.
11
5
Väljare som betjänas av lant-
brevbärare får lämna valsedel
genom denne, om röstning äger
Föreslagen lydelse
samråd med valnämnden och med
vårdinrättningens eller vård-
anstaltens ledning, dock tidigast
sjunde dagen före valdagen. Posten
AB skall samråda med valnämnden
och med vårdinrättningens eller
vårdanstaltens ledning om hur
röstningen skall genomföras. På
begäran av Posten AB skall val-
nämnden utse erforderligt antal
personer att biträda röstmottagare
på postkontoret.
Inrättas med anledning av valet
annat postkontor, skall postkon-
toret vara öppet för röstmottagning
på valdagen, under tid som Posten
AB bestämmer efter samråd med
valnämnden i den kommun där
postkontoret inrättas. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme före klockan
11 och minst en timme efter
klockan 15.
§7
Röstmottagare på postkontor är
den som Posten AB utser.
§*
Röstmottagare skall sända mot-
tagna fönsterkuvert och den i 8 §
omnämnda förteckningen till cen-
trala valmyndigheten. Sändes
kuvert med post, skall försändelsen
anordnas som värdepost.
kap.
§’
Väljare som betjänas av lant-
brevbärare får lämna valsedel
genom denne, om röstning äger
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
7Senaste lydelse 1987:1334.
8Senaste lydelse 1987:1334.
9Senaste lydelse 1987:1334.
229
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
rum vid det postkontor till vilket
lantbrevbäraren är knuten. Vid val
som ej omfattar hela riket får dock
centrala valmyndigheten på förslag
av Posten AB begränsa antalet
linjer vid vilka valsedel får lämnas
genom lantbrevbärare.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
rum vid det postkontor till vilket
lantbrevbäraren är knuten. Vid val
som ej omfattar hela riket får dock
centrala valmyndigheten på förslag
av postverket begränsa antalet
linjer vid vilka valsedel får lämnas
genom lantbrevbärare.
Valsedelsförsändelse som avses i första stycket anordnas på följande
sätt. Väljaren lägger for vaije val själv in sin valsedel i ett innerkuvert.
I närvaro av ett vittne lägger han sedan in iordningställda innerkuvert i
ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter
tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på heder och samvete att han
förfarit på detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt
undertecknat försäkran. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller
barn eller makens barn får ej vara vittne, ej heller lantbrevbäraren.
Väljaren lämnar själv valsedelsfÖrsändelsen och sitt röstkort till
lantbrevbäraren. Väljare som ej är känd för lantbrevbäraren skall
legitimera sig. Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen.
Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han mottagit försändelsen av
väljaren.
13 kap.
7 §10
Protokollet underskrives av ordföranden och två av de närvarande
valförrättama. Därmed är förrättningen avslutad.
Omedelbart därefter sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i 3,
5 och 6 §§ till valnämnden. Sker
insändandet med posten, skall
försändelsen anordnas som värde-
Omedelbart därefter sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i 3,
5 och 6 §§ till valnämnden. Sker
insändandet med post, skall för-
sändelsen anordnas som värde-
post.
post.
8 §
Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i
7 § kommit in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.
Valnämnden behåller röstläng-
derna och vidarebefordrar om-
gående övrigt material till läns-
styrelsen. Sker översändandet med
posten skall försändelsen anordnas
som värdepost.
Valnämnden behåller röstläng-
derna och vidarebefordrar om-
gående övrigt material till läns-
styrelsen. Sker översändandet med
post skall försändelsen anordnas
som värdepost.
10Senaste lydelse 1982:411.
230
Nuvarande lydelse
Över förrättning som avses i 9 §
föres protokoll enligt formulär som
festställes av centrala valmyndig-
heten. När förrättningen slutförts,
sänder valnämnden omgående
röstlängder, protokoll samt iord-
ningställda kuvert och omslag till
länsstyrelsen. Sker översändandet
med posten skall försändelsen
anordnas som värdepost.
Föreslagen lydelse
11 §
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Över förrättning som avses i 9 §
föres protokoll enligt formulär som
festställes av centrala valmyndig-
heten. När förrättningen slutförts,
sänder valnämnden omgående
röstlängder, protokoll samt iord-
ningställda kuvert och omslag till
länsstyrelsen. Sker översändandet
med post skall försändelsen anord-
nas som värdepost.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
231
Härigenom föreskrivs att 30, 31, 36, 42 och 42 a §§ lagen (1972:704)
om kyrkofullmäktigval, m.m., skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Nuvarande tydelse
30
Röstning får ske på varje post-
kontor inom riket, vid val i hela
landet frän och med den tjugo-
fjärde dagen och vid annat val från
och med den tionde dagen före
valdagen till och med torsdagen
före valdagen, om inte annatfåljer
av andra eller tredje stycket.
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
för allmänheten. På förslag av
postverket får centrala valmyndig-
heten begränsa den tid då röstning
får ske på postkontor. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme varje dag då
postkontoret är öppet för allmän-
heten.
Finns det särskilda skäl, får
centrala valmyndigheten på förslag
av postverket bestämma att röst-
mottagning skall anordnas endast
pä vissa postkontor. Vid val som
omfattar hela riket skall röstning
dock alltid kunna äga rum på minst
ett postkontor i varje kommun.
Föreslagen lydelse
§*
När val skall förrättas bestämmer
centrala valmyndigheten efter
samråd med Posten AB pä vilka
postkontor röstning skall genom-
föras. Vid val som omfattar hela
riket skall röstning alltid kunna
äga rum på minst ett postkontor i
varje kommun.
På de postkontor där röstning
genomförs skall man, vid val i hela
landet, kunna rösta från och med
den tjugofjärde dagen. Vid annat
val skall man på dessa postkontor
kunna rösta från och med den
tionde dagen före valdagen till och
med torsdagen före valdagen.
Röstning på postkontor äger rum
under tid då postkontoret är öppet
för allmänheten. På förslag av
Posten AB får centrala valmyndig-
heten begränsa den tid då röstning
får ske på postkontor. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme vaije dag då
postkontoret är öppet för allmf
heten.
'Senaste lydelse 1988:162.
232
Nuvarande lydelse
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som postverket bestämmer efter
samråd med valnämnden och med
vårdinrättningens eller vårdan-
staltens ledning, dock tidigast
sjunde dagen före valdagen. Post-
verket skall samråda med valnämn-
den och med vårdinrättningens
eller vårdanstaltens ledning om hur
röstningen skall genomföras. På
begäran av postverket skall val-
nämnden utse erforderligt antal
personer att biträda röstmottagare
på postkontoret.
31
Röstmottagare på postkontor är
den som postverket utser.
Föreslagen lydelse
Inrättas med anledning av valet
postkontor vid sjukhus, ålderdoms-
hem, kriminalvårdsanstalt eller
liknande vårdinrättning eller vård-
anstalt, äger röstning där rum på
tid som Posten AB bestämmer efter
samråd med valnämnden och med
vårdinrättningens eller vårdan-
staltens ledning, dock tidigast
sjunde dagen före valdagen. Posten
AB skall samråda med valnämnden
och med vårdinrättningens eller
vårdanstaltens ledning om hur
röstningen skall genomföras. På
begäran av Pösten AB skall val-
nämnden utse erforderligt antal
personer att biträda röstmottagare
på postkontoret.
§2
Röstmottagare på postkontor är
den som Posten AB utser.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
36 §’
Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make. Väljare, som
på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i
vallokalen for det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får lämna
valsedel genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn,
fäder, moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt 18 år.
Väljare som betjänas av lant-
brevbärare får lämna valsedels-
försändelse genom denne, om
röstning äger rum vid det post-
kontor till vilket lantbrevbäraren är
knuten. Vid val som ej omfattar
hela riket får dock centrala val-
myndigheten på förslag av post-
verket begränsa antalet linjer vid
vilka valsedel får lämnas genom
lantbrevbärare.
Väljare som betjänas av Posten
AB:s lantbrevbärare får lämna
valsedelsförsändelse genom denne,
om röstning äger rum vid det
postkontor till vilket lantbrevbära-
ren är knuten. Vid val som ej
omfattar hela riket får dock cen-
trala valmyndigheten på förslag av
Posten AB begränsa antalet linjer
vid vilka valsedel får lämnas ge-
nom lantbrevbärare.
2Senaste lydelse 1987:1335.
3Senaste lydelse 1987:1335.
233
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
42 §'
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Omedelbart efter det att den
preliminära rösträkningen i val-
lokalen har avslutats sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i
13 kap. 6 § vallagen (1972:620)
till valnämnden. Sker insändandet
med posten, skall försändelsen an-
ordnas som värdepost.
42 a §’
Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i
42 § kommer in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som
fettas.
Valnämnden vidarebefordrar
omgående röstlängder och övrigt
material till länsstyrelsen. Sker
översändandet med posten, skall
försändelsen anordnas som värde-
post.
Omedelbart efter det att den
preliminära rösträkningen i val-
lokalen har avslutats sänds röst-
längd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i
13 kap. 6 § vallagen (1972:620)
till valnämnden. Sker insändandet
med post, skall försändelsen anord-
nas som värdepost.
Valnämnden vidarebefordrar
omgående röstlängder och övrigt
material till länsstyrelsen. Sker
översändandet med post, skall
försändelsen anordnas som värde-
post.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
4Senaste lydelse 1981:526.
5Senaste lydelse 1985:204.
234
Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen (1973:289)' skall ha följande
lydelse.
Nuvarande tydelse Föreslagen lydelse
27 §
Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga personregister som används
för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa
uppgifter får fogas anteckning om att en enskild person inte önskar
adresserad direktreklam.
Regeringen får föreskriva att
uppgifter om adresser hämtas från
Postverket.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Lagen omtryckt 1992:446.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
235
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt skall ha följande lydelse.
Nuvarande tydelse Föreslagen lydelse
25 §‘
Brev mellan intagen och svensk myndighet, internationellt organ som
har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller
advokat skall vidarebefordras utan granskning. Anges brev vara avsänt
från svensk myndighet, sådant internationellt organ eller advokat och kan
skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får dock brevet granskas, om
förhållandet icke kan klarläggas på annat sätt.
I fråga om brev till postverket
tillämpas 26 § i stället för första
stycket ovan.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Senaste lydelse 1991:1133.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
236
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §*
Lagen skall ej tillämpas på post- Lagen skall ej tillämpas på post-
befordran, begravningstransporter befordran, begravningstransporter
eller befordran av flyttsaker. eller befordran av flyttsaker.
Lagens ansvarighetsregler skall
dock enligt 14 § postlagen
(1993:000) tillämpas pä avtals-
förhållandet mellan ett postbeförd-
ringsföretag och den som har
anlitat företaget för befordran av
paket.
Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är
underkastad fördraget d.9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller
som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal
om befordran av gods på järnväg.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
'Senaste lydelse 1985:198.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
237
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9§
Brev från häktad till svensk
myndighet, internationellt organ
som har av Sverige erkänd be-
hörighet att ta emot klagomål från
enskilda eller hans offentlige för-
svarare skall vidarebefordras utan
Brev från häktad till svensk
myndighet, internationellt organ
som har av Sverige erkänd be-
hörighet att ta emot klagomål från
enskilda eller hans offentlige för-
svarare skall vidarebefordras utan
föregående granskning. I fråga om föregående granskning.
brev till postverket tillämpas dock
andra stycket.
Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller
mottaga brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i
fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fora
för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.
Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning
av dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den
häktades medgivande.
Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig
handling.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
‘Senaste lydelse 1991:1135.
238
Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen (1977:477)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och
föreskrifter om undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter om
förarutbildning och om sådan registrering som behövs för tillämpningen
av lagen. Regeringen får även meddela föreskrifter om utländska
körkorts giltighet i landet.
Regeringen får överlämna till
postbefordringsföretag att utföra
identitetsprövning i samband med
utlämnande av körkort.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
enskilda fall medge undantag från denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
'Lagen omtryckt 1980:977.
239
Härigenom föreskrivs att 10 § folkomröstningslagen (1979:369) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
10 §*
Röstning sker på dagen för folk-
omröstningen i omröstningslokalen
för det omröstningsdistrikt där den
röstande är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på tid och plats som nu sagts, får
rösta på postanstalt inom riket, hos
svensk utlandsmyndighet eller på
svenskt fartyg i utrikes lärt.
Om flera omröstningar äger rum
samtidigt, skall den som röstar på
postanstalt, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg vid ett och samma
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
omröstningar som han vill deltaga
i. Om omröstning äger rum i
samband med val till riksdagen,
skall röstande som nu har angivits,
som önskar delta både i omröst-
ningen och i valet, avge sin röst i
folkomröstningen samtidigt som
han röstar i valet.
I fråga om röstningen och om
den vidare behandlingen av röster
som har avgivits på postanstalt,
hos utlandsmyndighet eller på
fartyg tillämpas i övrigt bestäm-
melserna om ordinarie val till
riksdagen i 8-12 kap. vallagen
(1972:620). Om folkomröstningen
äger rum i samband med extra val
Röstning sker på dagen för folk-
omröstningen i omröstningslokalen
för det omröstningsdistrikt där den
röstande är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan
ort inom riket eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta
på tid och plats som nu sagts, får
rösta på Posten AB:s postkontor
inom riket, hos svensk utlands-
myndighet eller på svenskt fartyg i
utrikes fart.
Om flera omröstningar äger rum
samtidigt, skall den som röstar på
postkontor, hos utlandsmyndighet
eller på fårtyg vid ett och samma
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
omröstningar som han vill deltaga
i. Om omröstning äger rum i
samband med val till riksdagen,
skall röstande som nu har angivits,
som önskar delta både i omröst-
ningen och i valet, avge sin röst i
folkomröstningen samtidigt som
han röstar i valet.
I fråga om röstningen och om
den vidare behandlingen av röster
som har avgivits på postkontor,
hos utlandsmyndighet eller på
fartyg tillämpas i övrigt bestäm-
melserna om ordinarie val till
riksdagen i 8-12 kap. vallagen
(1972:620). Om folkomröstningen
äger rum i samband med extra val
'Senaste lydelse 1982:148.
240
Nuvarande tydelse
Föreslagen tydelse
till riksdagen eller om den inte om-
fettar hela riket, tillämpas i stället
bestämmelserna om extra val i
till riksdagen eller om den inte om-
fettar hela riket, tillämpas i stället
bestämmelserna om extra val i
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
8-12 kap. vallagen. 8-12 kap. vallagen.
I lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängliga ett exemplar av
denna lag, av särskild lag for den ifrågavarande folkomröstningen, om
sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller folkomröstning i
grundlagsfråga skall därjämte finnas tillgänglig texten till det förslag som
avses med omröstningen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
241
16 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 38
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande tydelse
2 kap.
2 §'
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
|
Specialbyggnad |
Med specialbyggnad avses |
|
Kommunika- |
Garage, hangar, lokstall, ter- |
|
Byggnad som används i Post- |
'Senaste lydelse 1993:606.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
242
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
|
2 kap. 2 §* |
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
|
Specialbyggnad |
Med specialbyggnad avses |
|
Kommunika- |
Garage, hangar, lokstall, ter- Byggnad som används i Statens |
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
243
Senaste lydelse 1993:606.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
Härigenom förskrivs att 73 och 80 §§ tullagen (1987:1065) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
73 §2
Polisen och kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll-
verksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 63-70 §§ om tull-
myndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också
polismyndighet och kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid
ku stbevakningen.
Även järnvägsföretag och post-
verket är skyldiga att medverka i
kontrollverksamheten enligt denna
lag i fråga om varor som befordras
på järnväg eller med post. I fråga
om sådan medverkan gäller inte
63-70 §§.
Även Posten AB och järnvägs-
företag är skyldiga att medverka i
kontrollverksamheten enligt denna
lag i fråga om varor som befordras
med post eller på järnväg. I fråga
om sådan medverkan gäller inte
63-70 §§.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses
i första och andra styckena.
80 §’
I fråga om varor som inkommer
till tullområdet i postförsändelser
är postverket tullskyldigt, om
varorna inte anmäls till förtullning
eller annan tullklarering av någon
annan.
I fråga om varor som inkommer
till tullområdet i postförsändelser
är postbefordringsföretag som
regeringen bestämmer tullskyldigt,
om varorna inte anmäls till förtull-
ning eller annan tullklarering av
någon annan.
Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock vad som
föreskrivs i 19-23 §§ om omtulltaxering och eftertulltaxering gälla
honom, även om han inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna
uppgift till ledning för tulltaxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
2Senaste lydelse 1988:430.
3Senaste lydelse 1991:157.
244
Härigenom föreskrivs att 25 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:38
Bilaga 5
25 §
Den som flyttat skall inom en
vecka anmäla flyttningen till en
skattemyndighet, en allmän för-
säkringskassa eller ett postkontor.
Den som flyttat skall inom en
vecka anmäla flyttningen till en
skattemyndighet, en allmän för-
säkringskassa eller postbefordrings-
företag som regeringen bestämmer.
Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan
enligt första stycket om postadressen skall gälla för minst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
245
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-10-04
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 2 september 1993, varvid
statsrådet Odell varit föredragande, har regeringen för Lagrådets yttrande
överlämnat förslag till
1. postlag,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
4. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,
5. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),
6. lag om ändring i vallagen (1972:620),
7. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,
8. lag om ändring i datalagen (1973:289),
9. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
10. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,
11. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl.,
12. lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
13. lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369)
14. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
15. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
16. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Birgitta von Euler Muller.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Prop. 1993/94:38
Bilaga 6
Förslag till postlag
2§
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) skall fortlöpande
följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen motsvarar
samhällets behov.
Vad som är "postservice" framgår av 1 § första stycket. Enligt samma
paragrafs andra stycke ingår emellertid också vad där beskrivs som "en
rikstäckande kassaservice" i det som enligt rubriken till 1 och 2 §§ utgör
"grundläggande postservice".
Av motiven i remissen framgår bl.a. att avsikten är att tillsynen över
den del av ett postbefordringsföretags verksamhet som gäller kassaservice
inte avses ankomma på samma tillsynsmyndighet som det i övrigt är
fråga om i förslaget utan är tänkt att handhas av Finansinspektionen.
246
Mot bakgrund av nämnda förhållanden förordar Lagrådet att förevar-
ande paragraf ges följande lydelse:
"Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall fortlöpande
följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen och
kassaservicen motsvarar samhällets behov."
3§
1 paragrafen har tagits in definitioner av vissa begrepp som återfinns i
lagen.
Vad som avses med begreppet "postverksamhet" anges i första stycket.
Det skall vara fråga om regelbunden befordran mot avgift av brev och
paket. Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att avsikten varit
att i begreppet postverksamhet alltid skall ingå befordran av brev.
Befordran enbart av paket skall således inte utgöra postverksamhet. För
att detta skall framgå tydligare bör ordalydelsen ändras. Paragrafens
första stycke kan då ges följande avfattning:
"Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran mot avgift av
brev eller av brev och paket".
Begreppet brev definieras i tredje stycket. Där sägs i första meningen att
med brev avses adresserade, tillslutna postförsändelser som väger högst
2 kg. Att försändelsen skall vara tillsluten ger intryck av att det krävs att
försändelsen skall vara igenklistrad. Av specialmotiveringen till
bestämmelsen framgår emellertid att med tillsluten försändelse avses
också fall då försändelsen finns i ett öppet kuvert, plastomslag, banderoll
eller liknande. Uttrycket tillslutna är således missvisande och bör bytas
ut. Första meningen i paragrafens tredje stycke kan förslagsvis ges
följande lydelse:
"Med brev avses adresserade postförsändelser som är inneslutna i kuvert
eller annat omslag och som väger högst
2 kg."
4§
Paragrafen innehåller en föreskrift om att "postverksamhet som avser
befordran av brev" får bedrivas först efter anmälan hos tillsynsmyndig-
heten.
Under förutsättning att första stycket i 3 § ändras på sätt Lagrådet nyss
föreslagit, så att det klart framgår att befordran av brev alltid ingår i
"postverksamhet", kan förevarande bestämmelse anges avse all sådan
verksamhet. Även Lagrådets förslag under 2 § bör lämpligen föranleda
en ändring i den här föreslagna lagtexten. Paragrafen kan då ges
lydelsen:
Prop. 1993/94:38
Bilaga 6
247
"Postverksamhet får bedrivas först efter anmälan hos den myndighet som
regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)."
Lagrådet återkommer med ytterligare synpunkter beträffande förevarande
paragraf i anslutning till de föreslagna bestämmelserna om ikraftträd-
andet.
5§
Paragrafen föreskriver att postverksamhet som avser befordran av brev
skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på
tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas
personliga integritet upprätthålls. Om postverksamheten definieras på det
sätt som Lagrådet nyss föreslagit bör tillfÖrlitlighetskravet omfatta all
postverksamhet. Paragrafen kan då ges följande lydelse:
"Postverksamhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och, såvitt avser befordran av brev, så att
skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätt-
håns."
Med hänsyn till de ändringar Lagrådet förordat i denna och föregående
paragraf synes rubriken före 4 § lämpligen böra ändras till "Befordran
av postförsändelser".
P§
Lagrådets förslag till lydelse av 3 § tredje stycket första meningen bör
föranleda att 9 § sista meningen ändras. Lagrådet föreslår att meningen
får följande lydelse:
"Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande försändelser som
inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag."
70 §
Paragrafen anger vem som får öppna ett obeställbart brev och när
öppnandet får ske. Med obeställbart brev avses här sådant brev som
enligt 9 § skall sändas till tillsynsmyndigheten, om adressaten inte är
känd, dvs. ett brev som är inneslutet i kuvert eller annat omslag. Detta
förhållande bör komma till ett klarare uttryck i lagtexten. Bestämmelsens
ordalydelse bör även ändras i visst formellt hänseende. Om Lagrådets
förslag till definition av brev i 3 § tredje stycket första meningen godtas
kan paragrafen ges följande lydelse:
"Ett obeställbart brev som är inneslutet i kuvert eller armat omslag får
öppnas endast av tillsynsmyndigheten och endast om omslaget saknar
Prop. 1993/94:38
Bilaga 6
248
sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att brevet kan återställas Prop. 1993/94:38
till denne". Bilaga 6
74 §
Enligt denna paragraf gäller 5 och 27-42 §§ hgen (1974:610) om inrikes
vägtransport i fråga om transportföretags ansvar gentemot den som har
anlitat företaget för befordran av paket inom landet. Av uttalanden i
remissen framgår att det är avsett att de angivna bestämmelserna skall
gälla i tillämpliga delar oavsett vilket transportmedel som faktiskt anlitats
av postbefordringsföretaget. Enligt lagrådets mening bör denna avsikt
komma till uttryck i lagtexten. Detta kan ske genom att 14 § ges
förslag vis följande lydelse:
"I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den som har anlitat
företaget för befordran av paket inom landet tillämpas 5 och 27-42 §§
lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, oavsett vilket transportmedel
som kommit till användning."
75 §
Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om tillsynen. I tredje
stycket anges att tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad
eller olägenhet än som är nödvändigt.
Det har vid föredragningen inför Lagrådet upplysts att förebilder till
detta stycke finns i 15 § andra stycket datalagen (1973:289) och 15 §
andra stycket kreditupplysningslagen (1973:1173).
Enligt Lagrådets mening kan det likväl ifrågasättas om det finns något
egentligt behov av den sålunda föreslagna bestämmelsen. Dess budskap
framstår nämligen som ett självklart krav och har för övrigt ansetts kunna
undvaras i en rad andra författningar i vilka det finns bestämmelser om
tillsyn och om skyldighet att utge avgift för tillsynen, t.ex. i lagen
(1988:606) om finansbolag och i hgen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor.
16 §
Paragrafens första stycke ger tillsynsmyndigheten en rätt att på begäran
få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen från den som
bedriver postverksamhet som avser befordran av brev. Enligt Lagrådets
mening kan det ifrågasättas om det i lagtexten behöver anges från vem
upplysningar får inhämtas. Det torde vara en självklarhet att med en
bestämmelse som den förevarande avses en rätt för tillsynsmyndigheten
att inhämta upplysningar m.m. från den som bedriver verksamhet som
omfattas av tillsynen. Motsvarande reglering i annan lagstiftning brukar
inte heller normalt innehålla någon sådan precisering, se t.ex. 31 §
telelagen (1993:597) och 26 § livsmedelshgen (1971:511). Lagrådet
249
föreslår att orden "från den som bedriver postverksamhet som avser
befordran av brev" utgår ur förevarande paragrafs första stycke.
18 §
I paragrafen regleras frågan om avgifter för tillsynsmyndighetens
verksamhet enligt postlagen. Om Lagrådets förslag till ändring av 3 §
första stycket godtas bör orden "som avser befordran av brev" utgå.
20 §
I 20 § föreskrivs viss uppgiftsskyldighet för den som bedriver postverk-
samhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i
19 §. Punkt 1 i förevarande paragraf avser skyldighet att lämna uppgift
om enskild till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan upp-
gift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Av den allmänna
motiveringen framgår att syftet med bestämmelsen varit att åstadkomma
en reglering som till sin räckvidd i huvudsak överensstämmer med
föreskriften i 14 kap. 2 § tredje stycket första meningen sekretesslagen.
Lagrådet har i huvudsak ingen erinran mot den föreslagna bestäm-
melsen men förordar att uppgiftsskyldigheten uttryckligen begränsas till
uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats. Därigenom
uppnås en närmare överensstämmelse med föreskriften i sekretesslagen.
Vidare bör en mindre redaktionell jämkning göras.
20 § punkt 2 avser skyldighet att lämna uppgift som rör särskild
brevförsändelse och som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet,
polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot
brottet. Här har föreskrifterna i 14 kap. 2 § fjärde och femte styckena
sekretesslagen utgjort en utgångspunkt för regleringen.
Lagrådet godtar i huvudsak förslaget även i denna del men avstyrker
att begränsning görs till uppgift som rör särskild brevförsändelse. Någon
motsvarande begränsning i möjligheterna för berörda myndigheter att få
del av uppgifter följer inte av de nämnda bestämmelserna i sekre-
tesslagen.
I enlighet med det anförda föreslår Lagrådet att 20 § ges följande
lydelse:
"Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller
tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift om enskilds adress, telefonummer eller arbetsplats till en
myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning
enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan
antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars
finns synnerliga skäl,
2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyn-
dighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om det
för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år."
Prop. 1993/94:38
Bilaga 6
250
23 §
I paragrafen ges bestämmelser om de förutsättningar som skall gälla för
att ett postbefordringsföretag skall få delta i det internationella samarbetet
på postområdet. Enligt den terminologi som används i motiven är det
därvid fråga endast om "operatörsfunktionema", dvs. den praktiska
postverksamheten, eftersom de s.k. "regulatörsuppgiftema", som har
karaktären av myndighetsutövning, avses ankomma på tillsynsmyndig-
heten.
I det föreslagna första stycket anges att endast sådant postbefordrings-
företag som vid internationell postbefordran "tillämpar" världspost-
fördragens bestämmelser för sådan befordran och som godkänts av
regeringen, eller om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får
delta i det internationella postsamarbetet. I andra stycket föreskrivs att
regeringen, eller om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får
meddela närmare föreskrifter om kraven för godkännande.
Den sålunda föreslagna regleringen, främst då andra stycket, ger
intryck av att det här kan vara fråga om något så när frekventa avgör-
anden. Lagrådet betvivlar detta. Enligt vad som upplysts vid föredrag-
ningen inför Lagrådet synes det visserligen inte i berörda internationella
överenskommelser finnas något direkt förbud mot att fler än ett
postbefordringsföretag från samma land deltar i samarbetet. Såväl
fördragsbestämmelsema bakom de i nästföljande paragraf intagna
reglerna om frimärken som rent praktiska hänsyn talar dock för att
utrymmet för en sådan ordning i vart fall är starkt begränsat. Det kan
under alla förhållanden förutsättas att kraven på ett i samarbetet
deltagande befordringsföretag, såvitt gäller bl.a. verksamhetens om-
fattning samt företagets organisation och allmänna lämplighet, måste
ställas mycket högt. Mot denna bakgrund är det ovisst om det här i
landet under överskådlig tid kommer att finnas något annat postbeford-
ringsföretag än Posten Aktiebolag som kan komma ifråga för ett
godkännande enligt det föreslagna första stycket.
Det anförda bör enligt Lagrådets mening lämpligen leda till att det i
förevarande paragraf direkt anges att det är Posten Aktiebolag som deltar
i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen.
För den händelse det ändå anses finnas behov av en möjlighet att
godkänna ytterligare något postbefordringsföretag för internationellt
samarbete torde det sagda i vart fall böra medföra vissa andra ändringar
i den föreslagna paragrafen. Det bör i sådant fall ankomma endast på
regeringen att fatta beslut i saken. I bestämmelsen om godkännande bör
vidare anges de huvudsakliga krav efter vilka prövningen skall ske, vilket
i sin tur leder till att det föreslagna andra stycket kan undvaras.
Paragrafen kan i så fall ges följande avfåttning:
"För att ett postbefordringsföretag skall få delta i det internationella
postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen krävs att företaget
har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett
godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran och därvid tillämpa
Prop. 1993/94:38
Bilaga 6
251
fördragens bestämmelser samt att regeringen godkänt företaget för sådant
deltagande."
Lagen föreslås träda i kraft den 1 februari 1994. Av 4 § i förslaget följer,
som tidigare nämnts, att postverksamhet (som avser befordran av brev)
får bedrivas först efter anmälan hos tillsynsmyndigheten. För att
postbefordringsföretag som redan före ikraftträdandet bedriver postverk-
samhet skall få rådrum att uppfylla detta villkor bör det bland
förevarande bestämmelser, lämpligen i en andra punkt, anges att be-
träffande sådant företag föreskriften i 4 § träder i kraft vid en annan
angiven, något senare tidpunkt.
Bilagan
Enligt 1 kap 8 § sekretesslagen skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsför-
ordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndigheter i tillämpliga
delar gälla också handlingar hos de organ som nämns i bilagan till lagen.
De i bilagan angivna organen skall vid tillämpningen av lagen jämställas
med myndighet. I remissen föreslås att vissa delar av det statliga
postbolagets verksamhet skall tas upp i bilagan. Förslaget omfattar bl.a.
"mottagande av flyttningsanmälningar (SFS 1991:481) samt identitets-
prövning i samband med utlämnande av körkort (SFS 1977:477)"
Enligt lagrådets mening har beskrivningarna av verksamheten såvitt
gäller flyttningsanmälningar och körkort gjorts alltför snäva. Lagrådet
förordar att det i bilagan i dessa delar i stället anges "handläggning av
flyttningsanmälningar (SFS 1993:000) samt medverkan vid utlämnande
av körkort (SFS 1993:000)".
32 §
Enligt förslaget skall i denna paragraf införas ett nytt andra stycke där
det föreskrivs att regeringen får överlämna till ett postbefordringsföretag,
att utföra identitetsprövning i samband med utlämnande av körkort.
Lagrådet har i anslutning till förslaget till lag om ändring i sekretss-
lagen förordat att den där föreslagna avgränsningen i bilagan till
"identitetsprövning i samband med utlämnande av körkort" byts ut mot
den mindre snäva beskrivnigen "medverkan vid utlämnande av körkort".
Lagrådet förordar att en motsvarande ändring görs i förevarande
lagförslag.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1993/94:38
Bilaga 6
252
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsrådet Svensson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:38 Postlag och en förändrad
verksamhetsform för Postverket, m.m.
253
Prop. 1993/94:38
|
Förfä ttningsrubrik |
Bestämmelser som |
Celexnummer för |
|
Postlagen |
7, 18, 26 §§ | |
|
(1993:000) | ||
|
Datalagen |
27 § |
(1973:289)
254
gotab 45112, Stockholm 1993