Haparanda skärgårds nationalpark
Prop.
1993/94:254
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 19 maj 1994
Carl Bildt
Olof Johansson
(Miljö- och naturresursdepartementet)
I propositionen föreslås att ett område i Haparanda kommun nära finska
gränsen avsätts som Haparanda skärgårds nationalpark. Området omfattar
en areal om ca 6 000 ha, varav ca 770 ha land.
Den föreslagna nationalparken utgör ett kärnområde i den i många
avseenden unika urbergsskärgården Haparanda skärgård. Området har
höga naturvärden i såväl land- som vattenmiljön och är en stor sevärdhet.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 254
Regeringen föreslår att riksdagen
Prop. 1993/94:254
medger att angivna områden i Haparanda kommun avsätts som
Haparanda skärgårds nationalpark.
Hinder finns inte mot att ärendet behandlas först under nästa riksmöte.
Statens naturvårdsverk har i en skrivelse till regeringen den 9 mars 1994
föreslagit att Haparanda skärgårds nationalpark inrättas. Skrivelsen har
remissbehandlats. Yttranden över skrivelsen har avgetts av Statens
fastighetsverk, Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Haparanda
kommun, Svenska Samemas Riksförbund, Naturskyddsföreningen,
Svenska Turistföreningen och Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i ärendet hos
Miljö- och naturresursdepartementet (dnr M94/1064/4). Området ingår
i Naturvårdsverkets nationalparksplan.
Riksdagen har vid behandlingen av regeringens proposition 1993/94:30
En strategi för biologisk mångfald lagt fast en svensk strategi med
grundläggande principer för bevarande av biologisk mångfald och
godtagbart nyttjande av biologiska resurser. Strategin innebär att
miljömålen ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska
överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund.
En helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla
ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad. Riksdagen
uttalade att bevarandet av den biologiska mångfalden och fungerande
livskraftiga system är en av de viktigaste uppgifterna i det framtida
miljöarbetet (bet. 1993/94:JoU9 s. 10, rskr. 1993/94:87).
Genom naturvårdslagen (1964:822) kan skyddet för särskilt värdefulla
naturområden säkerställas genom att de förklaras som bl.a. nationalpark,
naturreservat eller naturvårdsområde. I syfte att bevara ett större
sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturtiga tillstånd
eller i väsentligen oförändrat skick kan mark som tillhör staten avsättas
till nationalpark.
Det finns 23 nationalparker i Sverige. De flesta av dem inrättades i
böijan av detta sekel. Sedan år 1962 har endast sju nationalparker
tillkommit. Under år 1993 tillkom Tyresta nationalpark och riksdagen har
tidigare i år medgett att vissa områden i Vimmerby kommun avsätts för
att utvidga Norra Kvills nationalpark (prop. 1993/94:164, bet.
1993/94:JoU20, rskr. 1993/94:300).
Statens naturvårdsverk har utarbetat en nationalparksplan för Sverige.
Nationalparksplanen innebär ett förslag att utöka antalet nationalparker
i vårt land så att de representerar ett urval av särskilt skyddsvärda
områden.
Prop. 1993/94:254
Regeringens förslag: Ett skärgårdslandskap i Haparanda skärgård
avsätts som Haparanda skärgårds nationalpark.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har tillstyrkt framställningen eller inte haft några
invändningar mot att området avsätts som nationalpark. Fiskeriverket
anför att både ett yrkesmässigt fiske med festa redskap och ett fritidsfiske
med rörliga redskap bedrivs i området. Fisket är traditionsbundet och har
förutom ett ekonomiskt värde också ett stort rekreationsvärde.
Anläggningarna på Sandskär är nödvändiga förutsättningar för ett
rationellt fiske. Vissa åtgärder, främst i form av underhåll av befintliga
anläggningar, kommer att bli nödvändiga för att upprätthålla fisket i
framtiden. Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker vikten av att
information till allmänheten om parkens natur- och kulturvärden utformas
på ett lämpligt sätt. Det är viktigt att hamnen ute på Sandskär underhålls
för att göra det möjligt att bedriva en organiserad besöksverksamhet.
Haparanda kommun anför att kulturvärdena och den nuvarande
markanvändningen bör bibehållas i området. Naturskyddsföreningen
framhåller att anordningar för friluftslivet bör utvecklas med stor
försiktighet.
Skälen för regeringens förslag: Haparanda skärgård ligger i
Haparanda kommun mot gränsen till Finland i nordligaste delen av
Bottenviken. Den föreslagna nationalparken omfettar västra delen med de
stora öama Sandskär och Seskar Furö samt ett antal mindre öar och
tillhörande vattenområden. Arealen är ca 6 000 ha, varav ca 770 ha land.
Staten äger de fastigheter som skall ingå i nationalparken.
Haparanda skärgård är uppbyggd av kvartära avlagringar, dvs. morän
och isälvsmaterial, och har flack topografi. Den nuvarande ögruppen är
resultatet av landhöjnings- samt svallnings- och omlagringsprocesser,
vilka fortfarande pågår. Landhöjningen uppgår till ca 85 cm per
århundrade, vilket motsvarar de högsta värdena i landet.
Sandskär omfettar drygt 400 ha och är den mest intressanta och
välkända ön i Norrbottens skärgård. Ön har en säregen form på grund av
en tre kilometer lång sandrevel som går i nordlig riktning. Sand och
sanddyner täcker i huvudsak även övriga delar av ön. Dynfälten är
mycket väl utformade och uppvisar olika fenomen som är knutna till
vindtransport av sand. Hit hör s.k. stadionbildningar, dvs. stora avblåsta,
plana ytor inne i dynfälten samt olika typer av dyner. Vegetationen på
dessa ytor består av öppen hedmark, vilket är Sandskärs mest utbredda
vegetationstyp. Längs öns stränder och gamla strandlinjer finns
blockmarker, strandvallar och klapperfält. Sandskärs skogsvegetation
domineras av glesa, kortväxta men grova tallskogar. I fuktiga partier
finns lundartade björk- och aspskogar. Särskilt aspbestånden har orörd,
urskogsartad karaktär. Stora ytor inne på ön är dock hedmark utan Prop. 1993/94:254
trädvegetation och är endast bevuxna med spridda grupper av en.
Floran på Sandskär har speciella särdrag. Vanliga arter som ljung,
blåbär, lingon och mjölon dominerar, men dyn- och strandvegetationen
innehåller också en rad intressanta arter som bottenhavsmalört, strandärt,
havtom, marviol, backglim och finnskräppa. Ön är också av omitologiskt
intresse, framför allt avseende rastande fåglar. Ringmärkning av flyttande
fågel bedrivs vid en fågelstation.
Seskar Furö är den andra större ön i den föreslagna nationalparken.
Den har i stort sett samma geomorfologiska karaktär som Sandskär men
har därutöver egna intressanta särdrag. Vegetationen är tätare och mer
högväxt. Torra tallhedar dominerar men även lövbestånd förekommer.
År 1982 drog en storm fram över Bottenvikskusten varvid skog inom
stora områden fälldes, bl.a. på Seskar Furö. Den nedblåsta skogen på ön
ligger kvar orörd. Åtskilliga fällda träd har överlevt och skogen är nu
inne i en intressant utveckling.
Den marina miljön är representativ för Bottenviken. Området kan
betecknas som ett unikt havsområde av färskvattenkaraktär med många
brack- och färskvattenarter men med endast ett fåtal rent marina växt-
och djurarter. Salthalten är 1-2 promille, men låga värden på omkring
0,25 promille har också mätts upp. På öama runt Sandskär förekommer
vikare regelbundet och gråsäl sällsynt.
Öama i den föreslagna nationalparken har säregen och
intresseväckande natur. Särskilt Sandskär med dynfalt, sandstränder och
öppna parkartade skogar har mycket attraktiv karaktär från
friluftslivssynpunkt. Öama är också omtyckta mål för det båtbuma
friluftslivet i Norrbottens skärgård. De aktuella öama är obetydligt
påverkade av sentida exploatering eller fritidsbebyggelse.
Förutom särpräglade naturförhållanden och goda badmöj tigheter lockar
även den värdefulla kulturmiljön många besökare till området. Området
har en mycket stor mängd fomlämningar förknippade med fiske och
sälfångst från förhistorisk tid till 1900-talet. Här finns bl.a. lämningar
efter tidiga säsongsbosättningar, s.k. tomtningar. Sandskärs kapell från
1760-talet och annan både äldre och yngre bebyggelse i fiskelägen ger
sammantaget ett kulturlandskap där man mycket tydligt kan följa
utvecklingen av skärgårdens utnyttjande över en lång tid.
Bottenvikens rika fisktillgångar har gjort att framför allt Sandskär har
utnyttjats som bas för fiske sedan lång tid. Såväl yrkesfiske och
fritidsfiske har lång traditon i området. Fisket berörs inte av
nationalparksbildningen.
Syftet med nationalparken är att bevara ett unikt skärgårdslandskap i
väsentligen orört skick. I syftet bör ingå att bevara områdets vegetation
och djurliv i huvudsak i dess naturliga tillstånd, att skydda områdets
geologiska formationer och pågående processer, att skydda den marina
miljön från föroreningar, att skydda områdets kulturhistoriska värden
samt att ge allmänheten möjlighet att uppleva områdets natur. För att
uppnå syftet bör ingen exploaterande verksamhet tillåtas. Inte heller
skadegörelse på mark och vegetation bör tillåtas. Vidare bör störning av 4
skyddsvärt djurliv samt utsläpp av vattenföroreningar så långt möjligt
förhindras. Sanering av eventuella utsläpp bör vidtas på bästa möjliga sätt Prop. 1993/94:254
för miljön. Befintlig bebyggelse och tomtmark bör vårdas. Information
om områdets natur- och kulturvärden samt bestämmelser bör utarbetas
och göras tillgänglig för allmänheten. Anordningar för friluftslivet bör
med anpassning till den känsliga naturmiljön utvecklas i lämplig grad.
Prop. 1993/94:254
Bilaga
Allmänt kartmateriel från Lantmäteriet. Medgivande 94.0266
Godkänd från sekretessynpunkt för spridning.
Lantmäteriverket 1994-05-10
Miljö- och naturresursdepartementet Prop. 1993/94:254
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren, Unckel, P.
Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Johansson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:254 Haparanda skärgårds
nationalpark.
gotab 46745, Stockholm 1994