Skr.
1993/94:252
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 19 maj 1994
Carl Bildt
Olof Johansson
(Miljö- och naturresursdepartementet)
I skrivelsen ger regeringen en redovisning av det stadiga finansiella stöd
och övrigt bistånd på miljöområdet som lämnats till länderna i Central-
och Östeuropa budgetåren 1990/91-1993/94 (prop. 1989/90:100 bil. 5,
bet. 1989/90:UU15, rskr. 1989/90:223, prop. 1990/91:100 bil. 5, bet.
199O/9LUU15, rskr. 1990/91:242, prop. 1991/92:100 bil. 4, bet.
1991/92:UU16, rskr. 1991/92:233, prop. 1992/93:99, bet.
1992/93 :JoUll, rskr. 1992/93:138, prop. 1992/93:179, bet.
1992/93:JoUl9, rskr. 1992/93:361). Central- och Östeuropa omfattar i
skrivelsen närområdet, dvs. Esdand, Lettland, Litauen, Polen och delar
av nordvästra Ryssland utom på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet
då även Ukraina, Vitryssland och Kaszakstan ingår. Skrivelsen tar mer
fördjupat upp frågor om genomförandet. Skrivelsen redovisar det
internationella samarbete som rör miljöområdet och som har relevans
för det svenska miljöbiståndet till Central- och Östeuropa. Skrivelsen
innehåller också en bilaga som upptar hittills beslutade åtgärder. För
budgetåret 1994/95 har ytterligare medel anvisats (prop. 1993/94:100
bil. 4, bet. 1993/94:UU16, rskr. 1993/94:215, prop. 1993/94:100 bil.
13, prop. 1993/94:100 bil. 15, bet. 1993/94:JoU15, rskr. 1993/94:209).
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 252
Skr. 1993/94:252
1 Inledning................................ 3
1.1 Utgångspunkter för biståndet................ 3
1.2 Det internationella samarbetet............... 5
2 Ätgärdsprogrammet för Östersjön................. 8
2.1 Förvaltningsstöd ........ 10
2.2 Kunskapsöverföring, jordbruksområdet ......... 12
2.3 Investeringar i avloppsreningsanläggningar ....... 13
2.4 Naturvårdsplaner för kustlaguner och våtmarker .... 14
3 Energieffektivisering och satsning på fömybar energi
m.m................................... 14
3.1 Trafik.............................. 14
3.2 Energi.............................. 15
4 Kärnsäkerhet och strålskydd ....................20
4.1 Kärnsäkerhet .........................20
4.2 Strålskydd ...........................23
5 Kunskapsöverföring och tekniskt bistånd.............24
5.1 Statens naturvårdsverk....................25
5.2 BITS ..............................25
5.3 SIDA ..............................27
6 Annan finansiering av miljöinsatser i Östeuropa........27
6.1 NEFCO och de internationella finansierings-
instituten ............................28
6.2 Övriga nordiska länder ...................29
7 Sammanfattning............................29
Bilaga
Förutsättningarna för miljöförbättringar i Central- och Östeuropa har
förändrats markant i och med övergången till demokrati och marknads-
ekonomi. En av de fyra målsättningarna för det svenska samarbetet med
Central- och Östeuropa är att stödja åtgärder för att förbättra miljön.
Miljöproblemen är i vissa områden mycket stora. Hälsoproblem, som
följer av föroreningarna, dominerar inom traditionella industriregioner.
Stora landområden är att betrakta som ekologiska katastrofområden. De
gränsöverskridande föroreningarna, främst till luft och hav är av be-
tydelse för många länder. Åtgärder i Central- och Östeuropa måste
riktas såväl mot lokala hälsorelaterade miljöproblem som mot gräns-
överskridande föroreningar. De flesta länder i Central- och Östeuropa
har skrivit på de internationella miljöavtal som reglerar utsläpp till luft
och vatten av vissa förorenande ämnen som t.ex. svavel, kväveoxider
och närsalter. Genom att åtgärda dessa utsläpp kommer man normalt
också åt andra utsläpp av mer lokal karaktär. Även sanering av
markområden behöver göras.
Sverige och andra givarländer kan aldrig tillgodose de stora behov
som finns i Central- och Östeuropa. De största insatserna måste göras
av länderna själva. Övergången till marknadsekonomi stimulerar ett mer
effektivt resursutnyttjande och ett demokratiskt styrelseskick möjliggör
en aktiv miljöopinion. En väl fungerande marknadsekonomi kräver att
vissa spelregler fastställs. Fungerande administrationer, lagstiftning och
planeringsinstrument anpassade till den nya situationen saknas. Det
nationella kreditutrymmet är mycket begränsat för lågavkastande in-
frastrukturinvesteringar av den typ många miljöinsatser utgör. Den
kommunala ekonomin och administrationen fungerar dåligt. Det finns
ingen eller begränsad erfarenhet av marknadsmässig prissättning av
kommunala tjänster som sophantering, vatten och avlopp liksom energi.
Det har mot denna bakgrund varit viktigt att ett tidigt stöd riktats mot
kompetensuppbyggnad, institutionsstärkande åtgärder och lagstiftning.
Härvid är stöd till förebyggande insatser av stor betydelse. Denna typ
av insatser utgör dessutom ett viktigt komplement till de investeringar
som genomförs bl.a. i de internationella finansiella institutionernas regi.
Tillgången på medel för institutionsuppbyggnad och andra former av
kunskapsöverföring är ofta en begränsande faktor i dessa sammanhang.
Genom att den administrativa kapaciteten stärks förbättras dessutom
mottagarländernas förutsättningar att genomföra viktiga miljöinveste-
ringar.
Förutsättningarna börjar nu skapas för att ge finansiellt stöd också till
investeringar.
Länderna i Sveriges närområde prioriteras i det bilaterala samarbetet
där både miljöeffekterna och själva etableringen av samarbete gagnar
såväl mottagarland som svenska intressen.
Skr. 1993/94:252
Regeringen skapade genom omläggningen av energibeskattningen Skr. 1993/94:252
hösten 1992 (prop. 1991/92:150 bil. 1:12, bet. 1991/92:JoU24, rskr.
1991/92:355) helt nya förutsättningar for stödet till Öst- och Central-
europa. Till skillnad från tidigare fick nu en stor del av miljöinsatserna
redovisas på egna anslagsposter. Det innebar en kraftig utökning av
resurserna vilket har möjliggjort konkreta och framgångsrika miljöför-
bättrande åtgärder. Tidigare fanns det inte medel anslagna till konkreta
miljöinvesteringar, utan de insatser som gjorts utgjordes huvudsakligen
av kunskapsöverföring. Beslutet hösten 1992 blev därmed startskott för
mer omfattande miljöinsatser i Östersjöområdet. Tack vare ett skynd-
samt programarbete från myndigheternas sida har stödinsatser snabbt
kunnat komma igång. Det gäller såväl Statens kämkraftinspektion, SKI,
och Statens strålskyddsinstitut, SSI, som Närings- och teknikutveck-
lingsverket, NUTEK. Inom ramen för Åtgärdsprogrammet för Östersjön
fanns vid denna tidpunkt mellan länderna överenskomna prioriteringar
som kunnat bli utgångspunkten för olika former av kunskapsöverföring
och förberedelser för mer långsiktiga investeringar. Utöver Beredningen
för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, BITS, med sin roll
inom det tekniska biståndet har fackmyndigheterna utnyttjats för att
genomföra väl definierade program. Det gäller SSI vad avser strål-
skydd, SKI för kärnsäkerhet och NUTEK för energirelaterade åtgärder.
Naturvårdsverket, SNV, har fått ansvar för kunskapsöverföring inom
ramen för bl.a. Östersjöprogrammet. Lantbruksuniversitet, SLU, an-
visades sina medel i ett senare skede och har ägnat viss tid under det
senaste året att bygga upp ett stödprogram vad gäller att minska jord-
brukets miljöpåverkan i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland.
Redan nu går det att påvisa utsläppsminskningar tack vare de svenska
miljöinsatserna. NUTEK:s konvertering av fossilbränsleeldade anlägg-
ningar har lett till minskade utsläpp. NUTEK:s insatser redovisas i
avsnitt 3.2. Senast under hösten väntas regeringen kunna fatta beslut om
omfattande satsningar på avloppsrening i Baltikum.
I avsnitt 2 beskrivs det s.k. Östersjöprogrammet. Till sin karaktär är
detta ett gemensamt program som avser insatser i såväl öst- som väst-
länder för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Inom ramen för
detta program har länderna gemensamt och i samverkan med de interna-
tionella finansieringsbankema, främst Världsbanken (IBRD) och Euro-
peiska utvecklingsbanken (EBRD), prioriterat ett antal åtgärdsobjekt.
Många av dessa är investeringsobjekt, t.ex. kommunala avloppsrenings-
verk. I och med att länderna ställt sig bakom prioriteringarna under-
lättas beredningen av objekten och arbetet med att realisera investering-
arna kan påskyndas.
I Östersjöprogrammet har åtgärdsobjekten valts ut med hänsyn till
deras skadeverkningar på miljön och de miljöförbättringar som skulle
komma tillstånd om de åtgärdades. Kostnadseffektiviteten liksom det
mottagande landets prioriteringar spelar därvid en stor roll inte bara
inom Östersjöprogrammet utan mer generellt då det gäller olika projekt.
Energisektorn bidrar starkt till miljöförstöring i Central- och Öst- Skr. 1993/94:252
europa. Den stora kolanvändningen är en allvarlig källa till farliga
utsläpp till luft. Reningsutrustning saknas i de flesta fåll. Effektiviteten
är låg både vad gäller energiproduktion, distribution och energianvänd-
ning. I många länder är beroendet av utländska fossila bränslen stort.
Det gäller t.ex. i Baltikum. På grund av det allvarliga energiför-
söijningsläget kan inte dåliga kärnkraftverk avvecklas i den takt som
vore önskvärt ur säkerhetssynpunkt. Sverige har bl.a. av dessa skäl valt
att göra insatser inom energiområdet som riktas mot energieffektivise-
ring och utbyte av importerade fossila bränslen till lokala biobränslen.
Sådana insatser blir också kostnadseffektiva åtgärder för att begränsa
klimatförändringar genom minskade koldioxidutsläpp.
En annan utgångspunkt mot denna bakgrund har också varit att för-
stärka kompetensen och möjligheterna att vidta säkerhetshöjande åt-
gärder i de kämreaktorer i vårt närområde som är av samma typ som
Tjemobyl, s.k. RMBK-reaktorer. Sådana förekommer exempelvis i
Ignalina i Litauen.
Svenska insatser för att förbättra miljön i Central- och Östeuropa
finansieras från anslag från Utrikesdepartementet, Kommunikations-
departementet, Näringsdepartementet och Miljö- och naturresursdepar-
tementet. Medel från Utrikesdepartementet kanaliseras främst via Be-
redningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, BITS, till
tekniskt bistånd och kunskapsöverföring. Medel från Näringsdeparte-
mentet kanaliseras via Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK.
Miljö- och naturresursdepartementets medel disponeras av Natur-
vårdsverket, Strålskyddsinstitutet, Kämkraftsinspektionen samt Lant-
bruksuniversitet, SLU. Härutöver disponerar Kommunikations-
departementet medel för engångsinsatser inom trafikområdet i Central-
och Östeuropa.
I miljöbistånd inkluderas insatser för kärnsäkerhet och strålskydd
samt stora delar av insatserna på fastighetsdata- och lantmäteriområdet.
Projekt med anknytning till miljö och energi utgör drygt 20 % av alla
bilaterala insatser som finansieras ur Utrikesdepartementets budget för
samarbete med Central- och Östeuropa. Därtill kommer nära 15 % som
avser samarbete på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdena.
Hela samarbetet med Central- och Östeuropa är föremål för utvärde-
ring av Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbete (SAU). Stu-
diens syfte är att analysera ändamålsenligheten av och effektiviteten i
samarbetet. Slutrapporten kommer att presenteras i december 1994.
Delstudierna kommer att redovisas under hösten 1994. En av dessa
delstudier handlar om miljöbiståndet. Denna skrivelse innehåller inte
någon utvärdering av stödet.
I bilaga till denna skrivelse redovisas beslutade åtgärder.
Skr. 1993/94:252
Det internationella mellanstatliga miljösamarbetet med permanenta
internationella fora för att på mellanstatlig nivå söka bemästra de stora
gränsöverskridande utsläppen startade omkring år 1970. Flera av de
under 1970-talet tillkomna överenskommelserna fick karaktär av ram-
konventioner som under 1980-talet utvecklades till mer bindande åtagan-
den om kvantitativa åtgärder i syfte att minska belastningen på ekosyste-
men. Det internationella samarbetet och överenskommelserna är i
många fall nödvändiga för att skapa förutsättningar för Sverige att
uppnå sina nationella miljömål om hållbar utveckling och kritiska
belastningsgränser. Det gäller t.ex. försurningen av mark och över-
gödningen av våra angränsande havsområden. Nedan redovisas det
internationella samarbete som har relevans för miljöbiståndet till Central-
och Östeuropa.
Processen med "Environment for Europé", EFE, inleddes i samband
med ett miljöministermöte i Döbris i dåvarande Tjeckoslovakien år
1991. I april 1993 hölls en ministerkonferens i Liizern där principerna
för miljöaktionsprogrammet för Central- och Östeuropa, EAP (Environ-
ment Action Programme), antogs.
Sverige har aktivt verkat för att åtgärdsprogrammet for Östersjön
skall utgöra ett viktigt underlag för EAP och uppmärksammas i det
europeiska sammanhanget. EAP kommer att följas upp vid en
ministerkonferens i Sofia år 1995. EFE kommer att spela en central roll
i detta arbete.
Aktionsprogrammet behandlar integreringen av miljöfrågor i länder-
nas politik samt sätter kriterier för prioritering av miljöinvesteringar.
För att underlätta genomförandet av programmet etablerades två fora
vid Luzemmötet. En arbetsgrupp för att främja miljöinsatser i samband
med ekonomiska och politiska reformer hanterar kunskapsöverföring för
olika ändamål och "Project Preparation Committee (PPC)" som skall
underlätta samordning av miljöprojekt mellan bilaterala givare samt
mellan bilaterala givare och internationella finansieringsinstitut.
För att återställa Östersjön i ekologisk balans har Sverige och län-
derna runt Östersjön år 1974 anslutit sig till Helsingforskonventionen.
Konventionen omfattar bl.a. reglering av båttrafikens miljöpåverkan,
förbud mot utsläpp av vissa ämnen, förbud mot dumpning samt skyldig-
het att tillämpa bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för land-
baserade källor. Konventionen har reviderats 1992. Arbetet inom
Helsingforskonventionen sker inom en särskild kommission, HELCOM.
Inom HELCOM pågår arbete med att utveckla och precisera regleringar
för utsläpp till Östersjön. Dessa kan sedan antas av länderna i form av
rekommendationer. För att påskynda arbetet med Östersjöns rening har
länderna gemensamt arbetat fram och ställt sig bakom ett åtgärdspro-
gram för Östersjön. I åtgärdsprogrammet identifieras 132 konkreta
utsläppskällor i länderna runt Östersjön. Dessa är de objekt som man
gemensamt enats om bör åtgärdas först. Härutöver tar programmet upp
de insatser i form av kunskapsöverföring, regleringar och institutions-
byggande som behövs framför allt i länderna i Central- och Östeuropa.
Vid en ministerkonferens i Karlskrona år 1992 inleddes arbetet med Skr. 1993/94:252
Östersjövisionen 2010, "Visions and Strategies for the Baltic Sea Region
2010". Östersjövisionen syftar till att lyfta fram de industriella, kultu-
rella och naturgeografiska resurser som Östersjöområdet sammantaget
förfogar över samt hur ett intensifierat samarbete främst inom fysisk
planering kan bidra till en hållbar utveckling i regionen.
På kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet inleddes ett samarbete med
de baltiska länderna och Ryssland budgetåret 1991/92. Kämsäkerhetsin-
satsema har koncentrerats till samarbetet med säkerhetsmyndigheter och
till kortsiktiga säkerhetshöjande åtgärder vid reaktorer i Sveriges närhet
med tyngdpunkt lagd på myndigheterna i Litauen och kärnkraftverket i
Ignalina. Strålskyddssamarbetet har främst koncentrerats till att stärka
myndighetsamarbetet, att bygga upp radiologisk mätkompetens, att
bygga upp en beredskap för radiologiska olyckor och till hantering och
förvaring av radioaktivt avfall. Samarbetet har hittills främst koncentre-
rats till de baltiska länderna. Kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbetet
samordnas såväl på nordisk bas som inom ramen för Internationella
atomenergiorganet (IAEA) som inom G-24, vilket består av de 24
OECD-ländema samt EU:s Östeuropaprogram inom området. Sverige
bidrar också till den multilaterala kämsäkerhetsfond som upprättats
inom ramen for Europeiska utvecklingsbankens (EBRD), verksamhet.
Transportministrarna i Östersjöregionen inledde år 1992 ett samarbete
om trafik, miljö, infrastruktur och trafiksäkerhet "Baltic Sea Conference
of Ministers of Transport". Sverige har ansvaret för en arbetsgrupp om
trafik och miljöfrågor. Två andra arbetsgrupper har arbetat parallelt. En
grupp om infrastruktur och en grupp om trafiksäkerhet. Uppgiften för
arbetsgruppen om trafik och miljö har varit att ta fram underlag om
trafik och miljö i Östersjöregionen och att föreslå gemensamma åtgärder
utifrån vilka regeringarna kan gå vidare i ett framtida samarbete. Ut-
gångspunkterna har varit att beskriva de miljöproblem som är förknip-
pade med transporter, beskriva den internationella och nationella lag-
stiftningen och konventioner samt beskriva vilka medel som är nöd-
vändiga för att uppnå ett miljöanpassat transportsystem.
Inom det nordiska samarbetet har vissa medel använts för miljöin-
satser i Östeuropa. De nordiska miljöministrarna och finansministrarna
avser mötas den 6 juni för att vidare diskutera möjligheten att samordna
finansieringen av de fortsatta nordiska insatserna för att motverka
miljöproblemen inklusive kärnsäkerhet och strålskydd i Östersjö- och
Barentsregionen. Härutöver finns det nordiska miljöfinansieringsbolaget
NEFCO vars uppgift är att i Nordens närområden underlätta genomfö-
randet av miljöprojekt som bygger på samarbete på företagsnivå och
som ger positiva miljöeffekter inom Norden. Samarbetet grundas oftast
på samföretag s.k. joint ventures.
Klimatkonventionen undertecknades i samband med FN:s konferens
om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992. Klimatföränd-
ringar är ett globalt problem som kräver samverkan mellan alla nationer
för att komma närmare en lösning. De industrialiserade länderna svarar
för närvarande for mer än 75 % av de globala koldioxidutsläppen.
Möjligheten att vidta åtgärder för att minska koldioxidutsläppen varierar Skr. 1993/94:252
emellertid kraftigt mellan olika länder. Koldioxidutsläppen per capita
från energisektorn i Central- och Östeuropa är mer än dubbelt så höga
som i Sverige. Marginalkostnaderna för åtgärder i Östeuropa ligger
också på en betydligt lägre nivå än i Sverige. Klimatkonventionen in-
nehåller vissa grundläggande bestämmelser om s.k. gemensamt genom-
förande, vilket syftar till att utforma åtgärder på ett kostnadseffektivt
sätt. Den närmare utformningen av reglerna om gemensamt genomfö-
rande kommer att behandlas inom ramen för arbetet med klimatkon-
ventionen. Hit hör bl.a. frågan om utsläppsminskningar som finansierats
av ett land skall kunna bytas ut mot åtgärder i det egna landet. Flera
projekt har påbörjats runt om i världen för att vinna erfarenheter, som
kan läggas till grund för mer detaljerade och operativa regler för ge-
mensamt genomförande. Även den biologiska mångfaldskonventionen
undertecknades i anslutning till FN:s konferens om miljö och utveckling
år 1992. Konventionen har trätt i kraft och ett första partsmöte kommer
att äga rum i december 1994.
Konventionen om långväga gränsöverskridande föroreningar,
LRTAP, utarbetades av FN:s ekonomiska kommission för Europa år
1979. Konventionen trädde i kraft 1993. Konventionens syfte är att
begränsa och så långt möjligt gradvis förhindra gränsöverskridande
luftföroreningar. Konventionen innehåller bestämmelser om infor-
mationsutbyte, forskning och övervakning. Under konventionen finns
för närvarande protokoll som reglerar parternas åtaganden vad gäller
utsläppsbegränsningar av svaveldioxid, kväveoxider och flyktiga orga-
niska ämnen (VOC).
Svavelprotokollet har nyligen reviderats. Det nya protokollet innebär
att man utgått från kritiska belastningsgränser och kostnadseffektiviteten
av åtgärder då man utformat parternas åtaganden. Protokollet innehåller
inga finansiella mekanismer men möjligheten till s.k. gemensamt ge-
nomförande finns. Kriterier för gemensamt genomförande kommer att
utarbetas senare av den beslutade styrelsen.
De internationella finansiella institutionerna, framför allt Världs-
banken (IBRD) och Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) spelar ge-
nom sin utlåning en viktig roll när det gäller miljön inom närområdet.
Med tanke på institutionernas ledande ställning i samordningen av det
internationella stödet och de stora administrativa resurser som de för-
fogar över är det naturligt att utnyttja de möjligheter till samfinansiering
som erbjuds. Sådan samfinansiering kan i vissa fåll innebära att projekt-
beredningen tar längre tid än vid rent bilaterala insatser. Detta uppvägs
dock mer än väl av den större volym som en gemensam insats ger. Den
omfattande granskningsprocess som bankernas projekt genomgår, bl.a.
i form av miljökonsekvens-beskrivningar, innebär dessutom ökade
förutsättningar för att projekten långsiktigt ger positiva resultat. Sam-
finansiering ger därutöver konkreta möjligheter att påverka institutioner-
nas interna låneplanering.
Regeringen anser att det är viktigt att stödja de svenska ideella miljö- Skr. 1993/94:252
organisationernas europeiska samarbete inklusive Östeuropa. 2 miljoner
kronor per år har anslagits till detta ändamål via Miljö- och naturresurs-
departementet.
Om Sveriges EU-avtal undertecknas kommer det att vara möjligt att
som observatör delta i unionens olika möten, vilket i första hand är
aktuellt för programmen PHARE (för Centraleuropa och Baltikum) och
TACIS (för OSS-statema).
Regeringen avser att under interimfåsen närmare analysera och kart-
lägga hur ett eventuellt medlemskap i EU inverkar på det svenska miljö-
samarbetets innehåll och utformning.
De största insatserna vad gäller miljöbistånd går till åtgärdsprogrammet
för Östersjön.
Inom ramen för HELCOM (Helsingforskommissionen) har ett åt-
gärdsprogram för Östersjön tagits fram gemensamt av alla länder i
tillrinningsområdet i nära samarbete med Världsbanken, Europeiska
utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken och Nordiska in-
vesteringsbanken. Sverige var tillsammans med Polen initiativtagare till
statsministerkonferensen i Ronneby år 1990 som resulterade i beslut om
att ta fram ett åtgärdsprogram för Östersjön. Genomförandet av pro-
grammet samordnas inom en kommitté inom HELCOM (PITF,
Programme Implementation Task Force).
I programmet beskrivs vilka åtgärder som bör vidtas under komman-
de 20-årsperiod för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Utöver
de 132 konkreta utsläppskällor som identifierats beskriver programmet
också behoven av lagar och regleringar, miljömedvetenhet och utbild-
ning hos befolkningen samt kunskapsöverföring inom bl.a. dessa om-
råden till länderna i öst. Utsläppskälloma som tas upp i programmet är
de objekt som bedöms behöva åtgärdas först. Utsläppskälloma består
fiamför allt av reningsverk, industrier och jordbruk.
Miljöeffekter av programmet
När de i programmet utpekade utsläppskälloma har åtgärdats beräknas,
enligt HELCOM-PITF Annual Report 1993, att de årliga utsläppen av
kväve och fosfor minska, från de källor där beräkningar kunnat göras,
med 74 000 ton respektive 16 000 ton. Utsläppen av BODS, dvs. syre-
förbrukande ämnen i form av olika organiska avfallsrester som det tar 5
dagar för vattnet att bryta ner, beräknas minska med 500 000 ton årli-
gen. Utsläppsreduktionen från jordbruket har inte kunnat beräknas annat
än för Sverige. Samtliga länder har dock åtagit sig att minska utsläppen
av närsalter i storleksordningen 50 % till 1995.
Resurser till programmets genomförande
De totala kostnaderna för programmet har beräknats till 18 miljarder
ECU, (ca 150 miljarder kronor) där ca hälften är kostnader för att
åtgärda utsläppskälloma och resten en uppskattning av kostnaden för
kunskapsuppbyggnad, stärkande av institutionella åtgärder samt ökad
miljökunskap. Kostnaderna är framför allt hänförliga till insatser i de
baltiska länderna, Polen och Ryssland samt forna Östtyskland. Största
delen av kostnaderna är lokala kostnader dvs. sådana som betalas med
inhemska medel. Av programmets totala kostnader för investeringar har
hittills 2,78 miljarder ECU avsatts. Ca 1,5 miljarder ECU avser lokala
insatser i västländerna. Sverige har hittills bidragit med 250 miljoner
kronor i finansiellt stöd till insatser inom åtgärdsprogrammet till län-
derna i Central- och Östeuropa. För budgetåret 1994/95 har riksdagen
beslutat om ytterligare 126,3 miljoner kronor till programmet samt 10
miljoner kronor i bilateralt förvaltningsstöd och kunskapsöverföring där
övervägande del går till programmet.
Programmets komponenter
- Förvaltningsstöd (miljöpolitik, lagar och regleringar)
- Kunskapsöverföring
- Investeringar i infrastruktur dvs. såväl punktkällor i form av utsläpp
från reningsverk och djurfarmar som läckage från jordbruket
- Naturvårdsplaner för kustlaguner och våtmarker
- Tillämpad forskning
- Ökad miljömedvetenhet och miljöutbildning
Inom kommittén för programmets genomförande, PITF, har man fest-
ställt samordningsansvar, s.k. lead party-ansvar, för de olika delarna av
programmet. Sverige har fått särskilt ansvar för att följa och samordna
insatser som görs på avloppsreningsområdet. Finland har motsvarande
ansvar för industrisatsningar, Tyskland och Polen delar på jordbruksom-
rådet och Tyskland ansvarar också för förvaltningsstöd och kunskaps-
överföring tillsammans med ICLEI (International Environmental Agency
for Local Govemments) och UBC (Union of Baltic Cities). WWF
(World Wide Fund For Nature) har det samordnande ansvaret för natur-
vårdsplaner etc. CCB (Coalition Clean Baltic) samordnar insatser för
ökad miljömedvetenhet och miljöutbildning.
I mars 1993 hölls en resursmobiliseringskonferens i Gdansk i Polen
där framför allt de bilaterala insatserna med finansiellt stöd till länderna
i öst, samt de internationella finansieringsinstitutens (Världsbanken,
Europeiska investe ringsbanken, Europeiska utvecklingsbanken och
Nordiska investeringbanken) pågående arbete med genomförandet av
åtgärdsprogrammet redovisades. Vid konferensen antog ministrarna en
deklaration där bl.a. länderna runt Östersjön rekommenderas att an-
vända avgifter för bl.a. miljöskadliga utsläpp. Vidare skall enligt dekla-
rationen alla tänkbara finansieringslösningar användas på effektivast
Skr. 1993/94:252
10
möjliga sätt och gåvor och annat finansiellt stöd skall ställas till för- Skr. 1993/94:252
fogande för projektförberedelser.
Budgetåren 1992/93 och 1993/94 (prop. 1992/93:99 bet.
1992/93 :JoUll, rskr. 1992/93:138 och prop. 1992/93:179 bet.
1992/93:JoUl9, rskr. 1992/93:361) disponerar Statens naturvårdsverk
totalt 14 miljoner kronor för bilateralt förvaltningsstöd och kunskaps-
överföring där den huvudsakliga användningen skall vara till projekt
som är relevanta för åtgärdsprogrammet. Bilaterala kontakter och
samarbete mellan myndigheter och institutioner i Sverige och öst-
länderna förekommer sedan tidigare. Många svenska kommuner, som
har vänortsavtal eller på annat sätt bedriver samarbete med städer på
andra sidan Östersjön har redovisat sina möjligheter att bidra till miljö-
samarbetet genom olika utbytesprogram och projekt med sina vänorter.
Konkreta samarbetsförslag finns inom en rad områden såsom dricks-
vattenförsöijning, avloppsvattenrening, avfallshantering, värmeför-
söijning m.m.
Naturvårdsverkets stöd kompletterar det stöd som ges genom Be-
redningen för internationellt tekniskt ekonomiskt samarbete, BITS. Den
huvudsakliga skillnaden är att Naturvårdsverket kan ge stöd i direkt-
kontakt med myndigheter i mottagarlandet. Det behöver således inte
kanaliseras genom landets regering.
Svenska myndigheter, som har en lång och bred erfarenhet av miljö-
arbete, har goda förutsättningar att kunna göra en betydande insats vad
gäller kunskapsöverföring och förvaltningsstöd.
Förvaltningsstöd förutsätter en ömsesidig kommunikation. Detta är
relativt oproblematiskt så länge det gäller miljöpolitikens naturveten-
skapliga frågeställningar men blir betydligt mera komplicerat när det
gäller miljöpolitikens institutionella frågeställningar. Orsakerna ligger i
de historiska skillnaderna beträffande lagstiftning och förvaltningsupp-
byggnad. Även kapaciteten att ta emot förvaltningsstöd varierar mellan
mottagarländerna. Det är viktigt att biståndet inte formas så att de fram-
växande marknadsekonomierna fastnar i biståndsfällan.
Naturvårdsverket har inlett följande samarbete:
VA-strategier: Verket organiserade våren 1993 ett veckoseminarium
för polska deltagare om hur den svenska miljölagstiftningen tillämpas på
utbyggnaden av reningsverk med tyngdpunkten i samspelet mellan
ramlagstiftning och myndighetstillämpning. Seminariet följs nu upp.
Miljöfarligt avfall: Diskussioner har inletts med de lettiska, litauiska
och estniska miljöministerierna (eller motsvarande) om en kartläggning
av PC B i de baltiska kraftsystem. Det polska miljöministeriet har ut-
tryckt önskemål om en utbildning i avfallshantering på kommunal nivå.
Naturvård: En överenskommelse har nåtts med det lettiska
ministeriet om ett omfattande samarbete inom naturvården som ett led i
en lettisk "National Environment Action Plan" i anslutning till Dobris-
Luzem-Sofia-processen. Ett naturvårdsprojekt drivs också i Estland i
11
den s.k. Matsalu-bukten. Naturvård finns också med som ett tänkbart Skr. 1993/94:252
samarbetsområde med Ryssland i Novgorod- och Pskov-regionema.
Miljöövervakning och tillsyn: En preliminär överenskommelse har
ingåtts med det polska miljöministeriet om stöd till ackreditering efter
västeuropeisk standard av ett antal regionala miljölaboratorier. Förslag
finns att laboratorierna i Katowice och Tamow skall ackrediteras.
Diskussioner har förts med de estniska, lettiska och litauiska miljö-
ministerierna om samma uppgift. Målet är att alla fyra länderna skall ha
ackrediterade laboratorier.
Förvaltningsuppgifter: En särskild överenskommelse har nåtts med
det estniska ministeriet om tre olika förvaltningsuppgifter. Vidare plane-
ras utbildning om svensk miljöpolitik och om det svenska systemet för
tillståndsgivning och kontroll för såväl Estland som Litauen.
Vänortssamarbete m.m.: Samarbete mellan sju kommunförbund i
södra Sverige och motsvarande organisationer i norra Polen har stötts
av BITS. De motsvarande länsstyrelserna har i flera fall haft kontakter
med motsvarande vojevodskap. Detta samarbete innehåller också en
miljökomponent. Naturvårdsverket anser att denna komponent är så
viktig i ett samlat miljöpolitiskt perspektiv att den bör få en särskild
uppmärksamhet och vill försöka utveckla regionala nätverk avseende
myndighetsutövningen kring vattenskydds- och avfallsfrågor.
För budgetåret 1994/95 har totalt 10 miljoner kronor beslutats av
riksdagen (prop. 1993/94:100 bil. 15, bet. 1993/94:JoU15, rskr.
1993/94:209) for fortsatt förvaltningsstöd och kunskapsöverföring där
övervägande del skall användas för insatser inom ramen för åtgärdspro-
grammet.
För miljöinsatser på jordbruksområdet har 25 miljoner kronor anvisats
till insatser i Estland, Lettland, Liatuen, Polen och Ryssland (prop.
1992/93:99, bet. 1992/93:JoUl 1, rskr. 1992/93:138). Ansvaret för
medlens fördelning har tilldelats Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Projektet, som benämns Baltic Agricultural Run-off Action Program
(BAAP), har inriktats mot demonstration, utbildning och rådgivning
inom jordbruksområdet i syfte att sprida kunskaper om miljöanpassad
jordbruksteknik, djurhållning och växtodling. En utgångspunkt för
stödet är övergång från kolchoser till privata familjejordbruk. I första
hand är floderna Oder och Vistula i Polen, Nemunas i Litauen aktuella
för samarbete men även området kring Rigabukten samt S:t Petersburgs-
och Kaliningradområdet är aktuella.
Målsättningen är att minska läckaget av växtnäring från jordbruket
såväl till Östersjön som till lokala yt- och grundvattentäkter. Jordbrukets
utsläpp spelar en viktig roll för eutrofieringen i Östersjön då 30-35 %
av kväveutsläppen kommer från jordbruket och motsvarande andel för
fosforutsläpp är 10 %.
12
Miljö- och jordbruksministeriema i mottagarländerna är samarbets- Skr. 1993/94:252
parter. I Ryssland sker samarbetet med regionala myndigheter i S:t
Petersburg respektive Kaliningrad.
Som utgångspunkt för arbetet har använts den svenskfinansierade
studie om föroreningar från jordbruket i Estland, Lettland och Litauen,
som färdigställdes år 1993. Vidare har gjorts en sammanställning av
andra internationellt finansierade projekt inom miljö- och jordbruksom-
rådet i mottagarländerna.
I den preliminära anslagsfördelningen har ca 22,2 miljoner kronor
hittills intecknats. Sex projekt i Baltikum och Polen har valts ut och har
kostnadsberäknats till 17,2 miljoner kronor. För Ryssland har avsatts en
ram om 5 miljoner kronor. Det förutsätts att den svenskfinansierade
delen av dessa projekt kommer att vara avslutade senast 1997.
På grund av kraftigt höjda kostnader för produktionsmedlen och
minskad livsmedelsproduktion i de aktuella länderna har användningen
av mineralgödsel och bekämpningsmedel sjunkit till samma nivå som
för femtio år sedan. Programmet inleds vid en lämplig tidpunkt då
lantbrukarnas motivation har ökat betydligt för att hushålla med växt-
näring och andra insatsmedel.
Beroende på de nämnda strukturella förändringarna är det troligt att
Estland, Lettland och Litauen på kort sikt kommer att betydligt minska
sina utsläpp av föroreningar från jordbruket. Men med en förbättrad
ekonomi i livsmedelsproduktionen och ökad produktion finns risk för att
utsläppsnivåema på längre sikt kan komma att öka. I ett långsiktigt
perspektiv kommer det att krävas ytterligare stödinsatser, framför allt
inom rådgivnings- och utbildningsverksamhet, till lantbruket samt för
uppbyggnad av regelverk för reglering av jordbrukets miljöfrågor.
Insatser i avloppsreningsanläggningar bedöms vara en av de kostnads-
effektivare åtgärderna för att förbättra Östersjöns miljö. För dessa
projekt behövs ofta finansiellt stöd som komplement till annan finan-
siering. Stödet kan utgå såväl som lån som gåvomedel. Det avgörs
utifrån det enskilda projektets förutsättningar. Även om ländernas
system för avgiftsuttag av renings- och vattenavgifter böljar fungera,
bl.a. med hjälp av den kunskapsöverföring som förmedlas, är dessa
intäkter inte tillräckliga för både drift och de stora investeringar som
krävs initialt. De fyra deltagande utvecklingsbankerna (Världsbanken,
Europeiska utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken och
Nordiska investeringsbanken) bistår också med extern finansiering i
form av lån.
I beslut (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoUl 1, rskr. 1992/93:138)
avsattes 108 miljoner kronor till finansiellt stöd till en eller flera av-
loppsreningsanläggningar i de baltiska länderna. För akuta insatser och
för hjälp med upprättande av finansiell plan vid avloppsreningsverket i
Riga har Stockholm Vatten AB erhållit 5 miljoner kronor av dessa.
Åtgärdsprogrammet innehåller ett flertal avloppsreningsanläggningar.
Det är viktigt att valet av anläggningar grundas på att mottagarlandet Skr. 1993/94:252
självt prioriterar valet av anläggning så att de ekonomiska åtagandena
landet självt måste göra verkligen uppfylls. En förutsättning är också att
det finansiella stödet används på ett kostnadseffektivt sätt. En särskild
utredare (M 1993:10) har tillsatts för att föreslå vilken eller vilka
anläggningar som bör komma i fråga. Utredaren har avgivit en del-
rapport och det slutliga förslaget skall lämnas till regeringen sommaren
1994. I delrapporten görs den preliminära bedömningen att stödet bör
utgå till en anläggning i vardera baltiskt land i kombination med lån
från de internationella finansieringsinstituten. Arbetet med att identifiera
mottagare och utarbeta ett färdigt förslag för de svenska medlen är
omfattande och tar längre tid än beräknat då huvudinriktningen är att
det skall bli projekt som samfinansieras med något internationellt låne-
institut där en total renovering av reningsverk och avloppsledningar
m.m. kan genomföras. En sådan samfinansiering ger i längden avsevärt
större miljöeffekter och är mer kostnadseffektivt än enskilda svenska
insatser. Mottagarländernas förändrade syn på objekten och deras
möjlighet att avsätta medel utifrån de förändringar som skett sedan
programmet upprättades har bidragit till den förlängda handläggnings-
tiden.
Att ge stöd till projektförberedelser för miljöinvesteringar är ange-
läget då det är en del i investeringsprojekten som ofta är svåra att finan-
siera för länderna själva. Regeringen har avsatt ca 50 miljoner kronor
av 1993/94 års medel för miljöinsatser i Östersjöregionen (prop.
1992/93:179, bet. 1992/93:JoU 19, rskr. 1992/93:361) för stöd till i
första hand projektförberedelser. Objekt som kan komma i fråga är
sådana som väntas leda till investeringar. Stödet planeras att admi-
nistreras av BITS och samordnas med Danmark och Finland.
Inför budgetåret 1994/95 har regeringen i prop. 1993/94:100 bil 15,
(bet. 1993/94:JoU15, rskr. 1993/94:209) föreslagit stöd om ytterligare
126,3 miljoner kronor för finansiellt stöd till framförallt avloppsrenings-
anläggningar. Regeringen avser att ge BITS i uppdrag att ta fram för-
slag för storleksordningen 100 miljoner kronor till investeringar som
företrädesvis skall ske genom samfinansiering med de multilaterala
finansieringsinstitutionerna där de svenska medlen i form av gåva,
mjuka lån etc. bidrar till att mobilisera annat kapital. De 100 miljoner
kronorna kan därigenom ge möjlighet att genomföra projekt för mång-
dubbelt större belopp.
Sverige finansierar tillsammans med EU:s LIFE-program projekt som
skall leda till att skötselplaner för kustlaguner och vikar i länderna i
Central- och Östeuropa tas fram. Dessa planer är prioriterade insatser
inom åtgärdsprogrammet och skall arbetas fram mellan berörda länder
och experter från Integrated Coastal Zone Planning Management,
ICZM. Den totala kostnaden är ca 4,5 miljoner kronor varav Sverige
finansierar 600 000 kronor.
Riksdagen har beslutat att inom ramen for samarbetet om trafik och
miljö i Östersjöregionen, Baltic Sea Conference of Ministers of Tran-
sport, skall 15 miljoner kronor avsättas för finansiering av svenska
punktinsatser i syfte att stärka kollektivtrafiken (prop. 1992/93:179, bet.
1992/93:JoUl9, rskr. 1992/93:361) om åtgärder mot klimatpåverkan
m.m.). Inom ramen för ovan nämnda konferens har tre arbetsgrupper
arbetat. En med trafiksäkerhet, en med infrastruktur och en med trafik
och miljö där Sverige har ansvaret.
Den ekonomiska utvecklingen i Östersjöregionen är beroende av ett
väl fungerande transportsystem. Det finns ett stort behov av investering-
ar i vägar och modernisering och upprustning av järnvägsnätet. Bedöm-
ningen är att individernas behov av resor samt deras möjligheter att resa
kommer att öka mycket snabbt, särskilt i de sydöstra länderna kring
Östersjön. Samtidigt är osäkerheten stor om hur snabbt inkomsterna och
den privata konsumtionen kommer att öka och hur kostnaderna för att
resa med olika färdmedel kommer att utvecklas.
Förhållandena och förutsättningarna i de sydöstliga länderna kring
Östersjön är sådana att en utbyggnad av kollektivtrafiken i dessa länder
bör prioriteras. Ekonomierna präglas av brist på utländsk valuta och
medborgarnas privatekonomiska situation är svår. Det finns ett stort
behov av säkra och miljövänliga fordon. Detta gäller även kollektivtrafi-
ken där också bristfälligt underhåll, ineffektivitet och höga driftkost-
nader samt omoderna tekniska system är akuta problem. Privatbilismens
omfattning har varit mycket liten. De fordon som funnits har visat en
mycket dålig miljömässig prestanda. En övergång till marknadsekonomi
kommer att innebära ökad privatbilism, samtidigt som en introduktion
av fordon med bättre miljömässig prestanda successivt kommer att ske.
Rätt genomförd innebär en utbyggnad av kollektivtrafiken att energi-
konsumtionen och avgasutsläppen minskar.
Sammantaget konstaterar arbetsgruppen för trafik och miljö att det
krävs flera olika åtgärder för att uppnå ett miljöanpassat transport-
system:
- bättre utnyttjande av befintlig teknik och teknisk utveckling,
- effektivare utnyttjande av existerande kapacitet i infrastrukturen,
- övergång till mer miljövänliga transportsätt och
- reducering av antalet transporter.
Arbetsgruppen konstaterade att på många platser där traditionella lös-
ningar på trafikproblemen, framför allt vägbyggande, genomförts har de
grundläggande trafikproblemen återkommit. Kapaciteten och framkom-
ligheten i transportsystemet har minskat genom ökad trafik och struktu-
ren har inte förändrats. Ett effektivt transportsystem kräver nya an-
greppssätt som i tillägg till teknik återspeglar miljö- och energifrågor
samt sociala, organisatoriska och samhällsekonomiska aspekter.
15
Exempel på punktinsatser som kan ge omedelbar miljöeffekt: Skr.
- Materiellt bistånd
- Serviceprogram, utbildning, reservdelar m.m. Dessa insatser skall
utformas så att de också kan avse befintliga fordon.
I syfte att på längre sikt stärka kollektivtrafiken i de baltiska länderna
skall medel avsättas till en studie om anpassade kollektivtrafiksystem.
Utöver frågor som drift, organisation och fordon finns det skäl att
speciellt betona vikten av att utveckla lösningar som baseras på begrän-
sade offentliga medel. Det finns flera exempel på lyckade försök i
skilda europeiska städer där tonvikten har varit anpassning, till den
socioekonomiska strukturen och till trafiksystemets egenskaper och
tillgänglighet på kollektivtrafik, snarare än utbyggnad av dyra och
tekniskt avancerade system.
Bakgrund
Energisystemen i Central- och Östeuropa uppvisar en rad brister av
ekonomisk, teknisk och miljömässig karaktär. Energianvändningen har
varit och är fortfarande mycket ineffektiv, vilket beror på att energi-
produkterna tidigare under den planmässiga ekonomin inte åsattes några
egentliga priser. Det tekniska underhållet av anläggningar och nät har
varit undermåligt och mycket få åtgärder har hittills vidtagits för att
minska föroreningsutsläppen.
De svenska satsningarna på energieffektiviseringar och minskade
koldioxidutsläpp i Östeuropa har tillkommit både for att kortsiktigt
underlätta energiförsörjningen i berörda länder och för att på ett kost-
nadseffektivt sätt bidra till att minska utsläppen av koldioxid.
Stödinsatserna till Östeuropa på detta område aktualiserades av rege-
ringen i propositionen (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoUll, rskr.
1992/93:138) om vissa åtgärder inom klimatområdet och i Östersjö-
regionen. Riksdagen anvisade i samband med behandlingen av denna
proposition 45 miljoner kronor på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93
för att stödja ett miljöanpassat energisystem i Baltikum. Våren 1993
godkände riksdagen regeringens förslag om riktlinjer för den svenska
klimatpolitiken (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93 :JoUl 9, rskr.
1992/93:361). En utgångspunkt för denna strategi är att klimatpolitiken
måste utformas i ett internationellt perspektiv och i samarbete med
jordens alla stater. De klimatpolitiska åtgärderna måste också utgå från
högt ställda krav på kostnadseffektivitet. Rangordningen mellan åtgär-
derna bör enligt strategin bestämmas av deras effekt för att minska
klimatpåverkan i förhållande till kostnaden.
Åtgärder som bidrar till energieffektivisering och ökat utnyttjande av
fomybara energislag i Central- och Östeuropa bör ses som en viktig del
av en svensk klimatstrategi för att minska koldioxidutsläpp. Riksdagen
beslutade att för budgetåret 1993/94 anvisa 95 miljoner kronor för detta
1993/94:252
16
program i samband med behandlingen av klimatpropositionen våren Skr. 1993/94:252
1993.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 13)
föreslagit att 87,5 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1994/95 för
det fortsatta arbetet inom detta program.
Syftet med åtgärderna från svensk sida är främst att reducera kol-
dioxidutsläppen från energisystemen i Baltikum och Östeuropa. För de
mottagande länderna har emellertid stödet även andra positiva effekter
bl.a. i form av minskat beroende av importerade bränslen och ökad
sysselsättning i samband med uttag och bearbetning av de inhemska
energiråvaroma. Stödet disponeras av Närings- och teknikutveck-
lingsverket, NUTEK.
Stödets ändamål och utformning
Programmets övergripande syfte är att minska klimatpåverkan genom
energieffektiviseringsåtgärder och ett ökat utnyttjande av fomybara
energislag i Baltikum och Östeuropa. De först genomförda projekten
har gått ut på att konvertera fossileldade pannor så att de kan utnyttja
tillgängliga inhemska biobränslen.
De svenska investeringsmedel som kan ställas till förfogande är små
i förhållande till det investeringsbehov som finns inom energisystemen
i Baltikum och Östeuropa. Insatserna i programmet har därför utformats
med sikte på att åstadkomma en demonstrationseffekt, som resulterar i
följdprojekt finansierade av nationella medel. Ett grundläggande krav
har därför varit att projekten kan motiveras ekonomiskt med de förut-
sättningar som gäller i det mottagande landet. För att programmet skall
ha den önskade demonstrationseffekten har det också varit angeläget att
få till stånd ett snabbt genomförande av projekten och att undvika alltför
stora projekt som kräver en komplicerad koordination eller längre pe-
riod av förstudier och förprojektering.
NUTEK har vidare lagt stor vikt vid att tillämpa enkel och lönsam
teknik för att åstadkomma en minskad användning av fossila bränslen.
Byte till inhemska bränslen innebär att projekten kan ges en förhållande-
vis kort återbetalningstid mot bakgrund av prisskillnaderna mot importe-
rade fossila bränslen. NUTEK har också eftersträvat tillförlitliga tek-
niska lösningar som fungerat väl i tidigare projekt.
De svenska medel som hittills ställs till förfogande genom NUTEK
har gått till anläggningsägare i form av lån för installationer och som
bidrag för teknisk assistans i projekterings- och byggnadsskedet. Ränte-
villkoren för lån har motsvarat de som tillämpas av Världsbanken. Detta
innebär för närvarande en räntesats om ca 7-8 %. Amorteringstiden är
på upp till tio år och med en inledande amorteringsfri period på upp till
två år. Säkerhet för lånen krävs i form av inteckning i anläggningen
eller en stadsgaranti.
2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 252
Förväntade miljöeffekter
Skr. 1993/94:252
Tre pannkonverteringsprojekt i vardera Estland, Lettland och Litauen
har hittills slutförts. Dessa projekt har kunnat genomföras inom en
sexmånadersperiod. Två har avsett konvertering från olja och ett kon-
vertering från kol. De har en sammantagen investeringskostnad om ca
11 miljoner kronor, som väntas vara återbetald på 3-4 år, och ger
följande förväntade resultat:
Post
Värde Specifikt värde
Investering
11.000.000
Energiproduktion (MWh/år)
75.000 150 kr/MWh
Kapacitet efter konver-
tering (kW)
Koldixoxid reduktion
(ton/år)
Svavelreduktion (ton/år)
Stoftreduktion (ton/år)
Kväveoxid reduktion (ton/år)
Inbesparat bränsle (kr/år)
15.000 750 kr/kW
25.000
155
36
21
2.720.000
Ytterligare 16 konverteringsprojekt är under genomförande eller ut-
värdering.
I de baltiska länderna planerar NUTEK nu också projekt för att
effektivisera energianvändningen i byggnader, dels i flerfamiljshus dels
i offentliga byggnader som skolor och sjukhus. Den teknik som kommer
att användas i dessa fåll är isolering av tak, fönstertätning, förbättrad
reglering av värme tillförseln, förbättrad tappvarmvattendistribution,
värmeväxling i undercentraler och mätning.
Ett tredje slag av projekt som kan komma ifråga är reduktion av
förluster i fjärrvärmedistribution genom att installera undercentraler med
värmeväxlare och isolering av begränsade fjärrvärmenät.
Även projekt inom elgenerering med kostnadseffektiva åtgärder som
balansering av turbiner eller instrumentering för driftstyming kan bli
aktuella.
Det första pannkonverteringsprojektet följs upp med en utbildning
och med ett kurs- och informationsmaterial.
18
Samverkan och organisationsformer
Skr. 1993/94:252
NUTEK strävar efter att samverka med bl.a. centrala och regionala
myndigheter i mottagarländerna med inriktning att finna lokala ansvari-
ga partners, t.ex. kommuner eller energiföretag som levererar värme till
bostäder eller byggnader. Efter en teknisk/ekonomisk värdering har
lämpliga projektförslag valts ut. Utvalda projektförslag har sedan stämts
av med berörda ministerier för att undvika att projekt genomförs som
inte ligger i linje med den politiken i mottagarlandet. När projektet har
startat är det anläggningsägaren som har ansvar för genomförandet.
NUTEK ger konsultstöd när det gäller att formulera anbudsförfrågan,
utvärdering av anbud, upphandling, byggande, driftstart och anlägg-
ningsprov.
NUTEK har ett informellt informationsutbyte om projektförslag och
pågående projekt med Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken och
EU:s kontor i syfte att koordinera verksamheten. I samband med beslut
om finansiering av konkreta projekt sker också informationsutbyte med
Nordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO, Swedecorp, BITS, Export-
kreditnämnden, EKN m.fl.
Erfarenheter och slutsatser
Arbetet har följts av en oberoende utvärderingsgrupp med deltagare från
de medverkande länderna. Gruppens medlemmar har haft som uppdrag
att utvärdera och vidarebefordra erfarenheter från uppförandet av de
första anläggningarna i Estland, Lettland och Litauen.
Projekten bygger på de lokala förhållandena samt på den lokala am-
bitionen att medverka i och driva projekt av detta slag. Utvärderingen
av de tre första projekten har visat på behovet att utbilda och informera
blivande partners för att uppnå ett så bra resultat som möjligt. Semina-
rier och kurser kommer därför att genomföras i anslutning till projekten
och utbildningsmaterial på det lokala språket kommer att tas fram.
I samband med genomförandet av projekten har ett antal konkreta
frågeställningar kunnat identifieras och lösas. Det gäller sådana frågor
som avtal, ansvarsförbindelse, registrering av ansvarsförbindelse, firma-
tecknande m.m. I länderna finns liten erfarenhet av lånehantering och
situationen påverkas i dagsläget fortfarande av oklara ägarstrukturer och
ofullständig underbyggande lagstiftning.
Vid de genomförda investeringarna har orderbeloppen fördelat sig
grovt räknat på två tredjedelar importerad utrustning och en tredjedel
inhemsk produktion, främst byggnadsarbeten. Svensk tillverknings-
industri har visat sig vara konkurrenskraftig i internationell jämförelse
för importerad utrustning. I samband med genomförandet av de enskilda
projekten har initiativ tagits till produktions- eller affärssamarbete mel-
lan svenska och lokala företag.
19
Framtida inriktning
Skr. 1993/94:252
Den hittills genomförda verksamheten visar att det finns ett stort finan-
sieringsbehov för energiinvesteringar i Östeuropa. Den svenska låne-
finansieringen möjliggör därför genomförandet av projekt som annars
skulle ha dröjt.
Efter en inledande fas med tyngdpunkten i de baltiska staterna kom-
mer nu insatserna att utvidgas till andra central- och östeuropeiska
områden bl.a. Polen och västra Ryssland.
Programmet kommer enligt NUTEK att inriktas mot projekt som
normalt inte täcks in av andra internationella finansiärer som exempel-
vis Världsbanken och Europeiska utvecklingsbanken. De svenska pro-
jekten med sin mindre omfattning kan genomföras snabbt. Den här
typen av projekt har också ett demonstrations- och utbildningsinnehåll
för en bred grupp av mottagare. EU:s PHARE respektive TACIS-
program har också en annan inriktning, mot bidrag för tekniskt stöd,
men ej finansiering av mindre projekt.
Den pågående verksamheten har gett värdefulla insikter om klimat-
och miljöpolitiska åtgärders ekonomi, genomförande och utsläpps-
begränsningamas varaktighet i de mottagande länderna. Detta kunnande
bör ge Sverige en möjlighet att konstruktivt bidra till det fortsatta in-
ternationella samarbetet inom klimatområdet.
Alltsedan Tjemobylolyckan år 1986 har säkerhetsnivån i framför allt de
äldre sovjetiskbyggda kärnkraftverken i Östeuropa ifrågasatts. I och
med östblockets upplösning i böijan av 1990-talet har flertalet östländer
med denna typ av reaktorer sökt hjälp från väst med att förbättra säker-
heten i kärnkraftverken och att få tillgång till västerländskt kunnande
och teknik på energiområdet för att trygga en framtida säker elproduk-
tion. De stater som främst avses är Bulgarien, Litauen, Rumänien,
Ryssland, Slovakien, Tjeckien, Ukraina och Ungern.
Flera av dessa länder är fortfarande starkt beroende av kärnkraften
för fortsatt tryggad elproduktion och i flera fell också för värmeproduk-
tion. Samtidigt är det effektiva energiutnyttjandet i det tidigare öst-
blocket betydligt sämre än i väst bl.a. till följd av föråldrad och eftersatt
teknik på distributions- och användarsidan. Det tidigare planekonomiska
systemet har heller inte främjat insatser för energieffektivisering och
energihushållning vilket ytterligare försvårat den omställningsprocess
som nu pågår.
20
Västs insatser för förbättrad kärnsäkerhet i öst har tagit festa på dessa Skr. 1993/94:252
förhållanden. Vid G-7:s toppmöte i Miinchen sommaren 1992 lades
principerna för kämsäkerhetsstödet till Östeuropa och det forna Sov-
jetunionen fest genom följande utgångspunkter:
- alla aktiviteter skall avse fredliga syften och mottagarstatema för-
väntas vara anslutna till icke-spridningsfördraget (NPT),
- ansvaret för kärnsäkerheten åvilar den som driver kärntekniska an-
läggningar,
- mottagarländerna skall tillskapa en lagstiftning som säkerställer en
klar fördelning av ansvaret mellan den som driver kärntekniska an-
läggningar och de organ som skall utöva säkerhetstillsyn av verksam-
heten.
G-7 mötet lade fest fem områden för kämsäkerhetssamarbete:
1. förbättrad säkerhet vid drift av kärnkraftverk
2. kortsiktiga tekniska förbättringar i äldre anläggningar baserade på
säkerhetsanalyser, utgående från att anläggningar som inte kan
upprustas till internationellt acceptabel säkerhetsnivå skall stängas
så snart energisituationen så medger
3. förbättrad säkerhetstillsyn genom oberoende tillsynsorgan
4. utvärdering av energialternativ för att minska behovet av mindre
säkra kärnkraftverk
5. uppgradering av säkerheten i nyare kärnkraftverk
Sverige har anslutit sig till G-7:s principer för kämsäkerhetsstödet till
Östeuropa. Även G-24:s arbete med samordning av bilaterala insatser
för förbättrad kärnsäkerhet i öst utgår från dessa principer. G-24 arbetet
tar i första hand festa på områdena 1 - 3 där område 2 också blivit
föremål för insatser inom den multilaterala kämsäkerhetsfonden, NSA,
(Nuclear Safety Account) under Europeiska utvecklingsbankens, admini-
stration. Område 4 och 5 behandlas huvudsakligen inom de internatio-
nella finansieringsinstitutionerna (Världsbanken, Europeiska utvecklings-
banken m.fl.).
Sverige verkade tillsammans med de övriga nordiska länderna aktivt
för att upprätta NSA. Genom NSA har 1,2 miljarder kronor hittills
mobiliserats för allmänt säkerhetshöjande insatser. Sverige har hittills
bidragit med närmare 60 miljoner kronor till fonden.
Det svenska stödet och samarbetet riktas främst till Litauen. Pro-
grammet innebär dels ett stöd till den litauiska säkerhetsmyndigheten
VATESI, dels säkerhetstekniska förbättringar av de två Ignalina-
reaktorema. Begränsat samarbete finns också med Ryssland framförallt
genom samarbete inom EU:s Östeuropaprogram och inom ramen för
nordisk koordinering av bilaterala projekt. Insatserna följer G-7:s och
G-24:s principer och samordnas med insatser från andra länder och från
Nuclear Safety Account. Stödet har omfettat 10 miljoner kronor bud-
getåret 1991/92; 65 miljoner kronor 1992/93 och 47 miljoner kronor
1993/94. Statens kämkraftinspektion, SKI, är den myndighet som kana-
liserar insatserna till Litauen och Ignalina. SKI har också upprättat
21
program for arbete med förbättrad kontroll av hantering av kärnämne i Skr. 1993/94:252
Kaszakstan, Ukraina och Vitryssland.
Medel har anvisats i enlighet med prop. 1989/90:100 bil. 5, bet.
1989/90:UU15, rskr. 1989/90:223, prop. 1990/91:100 bil. 5, bet.
1990/91 :UU15, rskr. 1990/91:242, prop. 1991/92:100 bil. 4, bet.
1991/92:UU16, rskr. 1991/92:233, prop. 1992/93:99, bet.
1992/93 :JoUll, rskr. 1992/93:138, prop. 1992/93:179, bet.
1992/93:JoUl9, rskr. 1992/93:361.
En väsentlig utgångspunkt för det svenska stödet är att Ignalinareak-
torema spelar en central roll i elförsöijningen i Litauen. Även Lettland
och Vitryssland är till viss del beroende av elproduktionen från Igna-
lina. Reaktorerna beräknas därför behöva drivas under flera år fram-
över. En beräknad tidpunkt för avveckling av reaktorerna ligger ca 8 -
10 år fram i tiden. Efter den tidsperioden behövs en omfettande reno-
vering av härdregionen, vilket det inte planeras för av den litauiska
regeringen. Samtidigt beräknas en tidsperiod om 8 - 10 år behövas för
att planera för Baltikums framtida energiförsörjning och att bygga och
ta i drift anläggningar för produktion av ersättningsenergi.
Mot bakgrund av dessa förhållanden är målet för det svenska stödet
till kärnkraftverket i Ignalina och till det litauiska kämsäkerhetspro-
grammet att så långt som möjligt minska sannolikheten för att en käm-
kraftsolycka med stora radioaktiva utsläpp skall inträffa fram till av-
vecklingstidpunkten för anläggningen.
Samarbetet med Litauen sker inom tre områden; Myndighetssamarbe-
te, inkluderande direkt erfarenhetsutbyte mellan Statens kämkraftinspek-
tion (SKI), Svensk Anläggningsprovning AB (SA) och den litauiska sä-
kerhetsmyndigheten VATESI; Industrisamarbete, med deltagande från
bl.a. ABB TRC, Vattenfall AB, Sydkraft AB och Studsvik AB; Tek-
niska systemförbättringar, med deltagande från bl.a. ABB Atom AB,
Svensk kämbränslehantering AB (SKB), Studsvik AB och Vattenfall
AB.
Med de projekt som bas som det svensk-litauiska samarbetet initierat
kunde styrelsen för Nuclear Safety Account i februari 1994 godkänna
ett internationellt program för säkerhetsforbättringar i Ignalina till en
total kostnad av 32 miljoner ECU. Beslutet utgår från ett åtagande från
Litauens sida att inte driva reaktorerna längre än till den tidpunkt då
omfettande härdrenoveringar krävs. Vidare bygger NSA:s beslut på
förutsättningen att en fullständig säkerhetsstudie genomförs för båda
reaktorerna före utgången av 1995 och att en reaktor stängs senast den
30 juni 1998 om säkerhetsförhållandena så kräver eller om elenergi-
behovet kan tillgodoses på annat sätt vid den tidpunkten. Säkerhetsstudi-
en och en granskning av denna ingår som stödprojekt till Litauen. NSA
beslutade i april 1994 att avsätta ytterligare 7 miljoner ECU för att
bekosta projektets genomförande. Det förutsätts i NSA:s beslut att det
svenska programmet och andra bilaterala samarbetsprojekt skall an-
passas till och komplettera de insatser som finansieras via NSA.
I det sammanhanget är det viktigt att understryka att de svenska och
internationella satsningar som görs i de östeuropeiska kärnkraftverken 22
inte avser att förlänga deras tekniska livstid utan syftar till att åstad-
komina en så säker driftssituation som möjligt under den överblickbara Skr. 1993/94:252
tid som dessa verk måste drivas på grund av energisituationen i berörda
länder.
Parallellt med säkerhetssatsningar i kärnkraftverken är det därför
angeläget med såväl nationella som internationella insatser för att stödja
öststaterna i planeringen och utvecklingen av en alternativ, säker och
miljöanpassad energiproduktion och framför allt för att åstadkomma en
effektivare och resurssnålare energianvändning. De svenska insatserna
inom detta område redovisas under avsnitt 3.2.
Atomansvar
I anslutning till det svenska stödprogrammet for ökad kärnsäkerhet i
Litauen och vid Ignalinaverket har frågan om reglering av de rättsliga
förhållandena rörande skadeståndsansvar vid en kämenergiolycka accen-
tuerats. De svenska företag som involverats i stödprogrammet har de-
klarerat att man inte kan leverera teknisk utrustning till Ignalinaverket
med mindre än att man friskrivs från skadeståndsansvar gentemot tredje
man i händelse av en olycka i Ignalinaverket. Detta ställningstagande är
bl.a. baserat på de förhållanden som råder i Västeuropa och övriga
OECD länder där lagstiftat skadeståndsansvar åvilar innehava-
ren/operatören av en kärnteknisk anläggning. Genom svenskt initiativ
bl.a. inom Internationella atomenergiorganet, IAEA, G-24 (OECD-
ländema) och Nuclear Safety Account har ansvarsfrågan lyfts fram och
det pågår för närvarande ett intensivt internationellt arbete med att få en
så stor anslutning som möjligt till befintliga konventioner på området
och att få berörda länder att infora relevant nationell lagstiftning.
Konventioner om atomansvar
I de västeuropeiska länderna bygger lagstiftningen om skadeståndsan-
svar gentemot tredje man vid en atomolycka på 1960 års Pariskonven-
tion och 1963 års tilläggskonvention, den s.k. Brysselkonventionen.
Konventionssystemet innebär bl.a. att skadeståndsansvaret gentemot
tredje man strikt åvilar anläggningsinnehavaren/operatören av en kärn-
teknisk anläggning och att det endast kan utkrävas av denne. Konventio-
nerna har ratificerats av de västeuropeiska OECD-ländema. En annan
konvention, den s.k. Wienkonventionen om civilrättsligt ansvar för
atomskada, som vilar på samma huvudprinciper som Pariskonventionen,
är öppen för anslutning för alla stater. Ett särskilt protokoll, det s.k.
Joint Protocol, rörande tillämpningen av Wien- och Pariskonventionema
om atomansvar länkar samman de båda konventionerna. Genom proto-
kollet utvidgas det geografiska tillämpningsområdet för båda konventio-
nerna. Härigenom kan fler skadelidande få ekonomisk ersättning enligt
någon av konventionerna. Litauen och Estland har nyligen anslutit sig
till Wienkonventionen och ytterligare några östländer överväger för
närvarande anslutning.
Innan berörda östeuropeiska stater är anslutna till det internationella 23
regelsystemet och har infört en nationell lagstiftning i enlighet med
konventionsreglema kan företag som levererar utrustning till de aktuella Skr. 1993/94:252
kärnkraftverken riskera att ställas till ansvar för atomskada vid tillbud i
anläggningen och särskilt vid skada för tredje man, vare sig de orsakat
tillbudet eller ej. Flera av de större västliga kämkraftföretagen har
därför deklarerat att man inte är beredda att leverera utrustning eller
delta i ingenjörsarbeten i östreaktorer förrän ansvarsfrågorna fått en
acceptabel juridisk lösning.
För budgetåret 1994/95 har (prop. 1993/94:100 bil. 4 och bil. 15)
regeringen föreslagit sammanlagt 73,5 miljoner kronor för kämsäker-
hets samarbete.
Även strålskyddssamarbetet går tillbaka till Tjemobylolyckan år 1986
och de konsekvenser den fått för flertalet av de nu oberoende staterna i
det forna Sovjetunionen. Till detta kommer att en hel del kärnteknisk
och annan radiologisk verksamhet bedrivits i dessa stater under den
tidigare regimen vilket i dag leder till stora problem bl.a. när det gäller
omhändertagande och slutförvaring av kvarlämnat radioaktivt avfall.
Medel har anvisats i enlighet med prop. 1989/90:100 bil. 5, bet.
1989/90:UU15, rskr. 1989/90:223, prop. 1990/91:100 bil. 5, bet.
1990/91 :UU15, rskr. 1990/91:242, prop. 1991/92:100 bil. 4, bet.
1991/92:UU16, rskr. 1991/92:233, prop. 1992/93:99, bet.
1992/93 .JoUll, rskr. 1992/93:138, prop. 1992/93:179, bet.
1992/93:JoUl9, rskr. 1992/93:361.
Genom den tidigare centraliseringen av strålskyddskunnande, mät-
kapacitet och analysmöjligheter stod, i samband med upplösningen av
Sovjetunionen, flera av de nya oberoende staterna utan de strålskydds-
resurser som behövs för att göra oberoende bedömningar av strålnings-
miljön på det egna territoriet och att vidta relevanta skyddsåtgärder.
Det svenska samarbetet på strålskydd sområdet har därför, i samråd
med de berörda staterna, främst utformats för att hjälpa till med upp-
byggnad av en effektiv strålskyddsorganisation och att assistera vid
akuta strålskyddsproblem. De områden som därvid lyfts fram är hjälp
med utbildning av personal, bidrag till mät- och analysutrustning, hjälp
med utformning av beredskap mot radiologiska olyckor, avfallshante-
ring och miljökontroll. Stödet har omfattat 5 miljoner kronor budgetåret
1991/92; 8 miljoner kronor 1992/93 och 12 miljoner kronor 1993/94.
Statens strålskyddsinstitut, SSI, samordnar det svenska strålskyddssam-
arbetet med Östeuropa.
På strålskydds- och avfallsområdet är den internationella samord-
ningen inte lika välutvecklad som inom kämsäkerhetsområdet. Detta
beror framför allt på att det är de omedelbara riskerna för olyckor i
kärnkraftverk som har givits högsta prioritet i det internationella sam-
arbetet. Det svenska strålskyddssamarbetet har därför i första hand
kommit att samordnas med de övriga nordiska ländernas insatser i
närområdet och med strålskyddsprogram som drivs genom Internationel-
la Atomenergiorganet IAEA och EU.
24
Strålskyddssamarbetet har hittills bl.a. lett till förbättrat varnings- Skr. 1993/94:252
system for förhöjda strålningsnivåer runt Östersjön genom att automatis-
ka mätstationer av liknande typ som finns i Sverige och i de övriga
nordiska länderna har installerats i Estland, Lettland och Litauen. För
närvarande förbereds en ökad satsning inom området omhändertagande
och slutförvaring av radioaktivt avfåll i Ryssland och de baltiska stater-
na. Samordnade projekt mellan Sverige och några av de nordiska län-
derna pågår redan i Estland, bl.a. i Sillamäe och i Paldiski.
För budgetåret 1993/94 har regeringen i prop. 1993/94:100 bil. 15
föreslagit 12,5 miljoner kronor för fortsatt strålskyddssamarbete.
Medel för kunskapsöverföring under Miljö- och naturresursdepar-
tementets huvudtitel uppgår för budgetåren 1992/93-1993/94 till ca 40
miljoner kronor exkl. kärnsäkerhet och strålskydd.
Sedan budgetåret 1990/91 har Sverige ett särskilt samarbetsprogram
för de tidigare socialistiska länderna i Central- och Östeuropa för att
stödja den pågående liberaliseringsprocessen. Projekten var såväl
kunskapsöverföring som bidrag till förstudier och utrustning avseende
t.ex. vattenreningsverk. Redan hösten 1991 gjordes ett nytt treårspro-
gram under Utrikesdepartementets huvudtitel, avseende 1 miljard kronor
till östsamarbete per år. Inriktningen av stödet under pågående treårs-
program har, på grundval av den utvärdering som gjordes av de första
årens program inte ändrats i någon större utsträckning. Det nuvarande
treårsprogrammet gäller för perioden 1992/93 - 1994/95. Huvuddelen är
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa avser olika former av
kunskapsöverföring i syfte att stödja den politiska och ekonomiska
omvandlingsprocessen i dessa länder. Åtgärder för att bevara och
förbättra miljön, särskilt i Östersjön, har också hög prioritet och miljön
nämns särskilt bland målsättningarna för det svenska östsamarbetet.
Från Utrikesdepartementets medel för kunskapsöverföring finansieras
via Svenska Institutet, SI, forskarutbyten m.m. på miljöområdet.
Inom ramen för de medel Naturvårdsverket disponerar för förvaltnings-
stöd m.m. som anvisats (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoUll, rskr.
1992/93:138, prop. 1992/93:179, bet. 1992/93 :JoUl 9, rskr.
1992/93:361) bedrivs projekt i Baltikum och Polen om bl.a. stöd till
kartläggning och inventeringar för avveckling av ozonnedbrytande
ämnen. Stöd ges också till uppbyggnad av två stationer i Litauen och
Ryssland inom det europeiska nätet av luftövervakningsstationer,
EMEP-nätet (European Monitoring and Evaluation Programme). Målet
är att man ska uppnå och bibehålla internationellt accepterad mätstan-
dard vid dessa stationer.
25
Skr. 1993/94:252
Den största delen av det miljöbistånd som ges över anslagsposten G1
under Utrikesdepartementets huvudtitel, samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa förmedlas via Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). I BITS:s uppdrag ligger att
genom kunskapsöverföring stödja den politiska och ekonomiska reform-
processen och åtgärder för att förbättra miljön, särskilt i Östersjön.
BITS stöd till miljösektom har utformats för att om möjligt komplet-
tera pågående arbete inom HELCOM och, vad gäller Baltikum, de
regeringsavtal som tecknats med respektive land. De största insatserna
har avsett förstudier och projektering av avloppsreningsverk, men in-
satser har även gjorts i form av undersökningar och förslag till åt-
gärdsprogram för vissa miljöproblem, för lagstiftning, utbildning m.m.
BITS finansierar också svenska konsulter i miljöprojekt i Europeiska
utvecklingsbanken respektive Världsbanken genom sina särskilda kon-
sultfonder. Totalt har 13,5 miljoner kronor beviljats för sådan finan-
siering.
BITS har sedan 1991 totalt beviljat 16 miljoner kronor till fördjupat
vänortssamarbete mellan svenska kommuner och kommuner i Baltikum
och Polen. Medlen fördelas av Svensk Kommunförbundet enligt rikt-
linjer från BITS. Av de hittills beviljade medlen har en ijärdedel gått till
miljösektom dvs. ca 4 miljoner kronor. En utvärdering av det fördjupa-
de vänortssamarbetet har visat att det förefaller vara kostnadseffektivt.
Lantmäteri- och fastighetsdataområdet
Mark och vatten utgör en begränsad resurs och behöver förvaltas av
människan på ett framsynt sätt. Skälen till detta är många, t.ex:
- för att utveckla och öka produktionen av förnyelsebara resurser som
livsmedel och skog i syfte att möta behoven från en växande befolk-
ning och behovet av välfärdstillväxt,
- för att förbättra levnadsstandarden för en växande befolkning,
- for att införa en fungerande marknadsekonomi är äganderätten till
marken central
- för att öka effektiviteten i ekonomiska system i syfte att stimulera
ekonomisk tillväxt.
Väl definierade äganderätter fordrar ett väl fungerande lantmäteri-
system och det är ju därför satsningar inom Lantmäteriområdet utgör ett
nyckelområde för en utveckling av ett fritt och öppet samhälle.
En förutsättning för förbättrad markförvaltning är tillgång till infor-
mation om marken, t.ex. ägande och andra faktorer som påverkar mar-
kanvändningen. Sådan information behöver de som brukar marken,
aktörer på fastighetsmarknaden och myndigheter på alla nivåer.
I Central- och Östeuropa är situationen långt ifrån tillfredsställande.
Tradition av fastighetsregistrering m.m. saknas eller har avbrutits på
grund av politiska beslut. I stället har planekonomiska system införts.
Förutsättningarna saknas därmed alternativt krävs stora nyinvesteringar
för att lägga en grund för övergång till marknadsekonomi.
26
Regeringen har inlett en biståndsverksamhet på lantmäteriområdet. Skr. 1993/94:252
Insatserna har främst utförts av Lantmäteriverket och Centralnämnden
for fastighetsdata genom tjänsteexportbolaget Swedesurvey AB samt
Satellitbild AB. Finansieringen har från svenskt håll skett genom BITS
och Svenska Institutet.
De initiala insatserna för att få igång uppbyggnad av markförvalt-
ningssystem enligt västerländsk modell har inriktats på kunskapsöverfö-
ring. Sedan starten 1990 har ca 300 nyckelpersoner från Central- och
Östeuropa genomgått två till fyra veckor långa kurser i Sverige i
Swedesurvey AB:s regi. Förläggningen av utbildningen till Sverige och
inte till hemlandet har gjorts medvetet för att skapa en reell förutsätt-
ning för deltagarna att förstå hur markförvaltning och marknadsekonomi
fungerar i västvärlden. Deltagarna har efter hemkomsten kommit att bli
centrala personer i systemomläggningen.
Efter utbildningen i Sverige har det varit angeläget att stötta igång-
sättning av landreformema i respektive land. Det sker i form av institu-
tionellt samarbete mellan svenska och utländska systermyndigheter på
lantmäteriområdet.
I Ryssland har Sverige bistått med analys och underlag för lagstift-
ning avseende markförvaltning. Vidare stöttas landreformprojekt i
Novgorods län. Biståndet har varit mycket framgångsrikt och lett till att
Ryssland i Novgorod kommer att etablera utbildning av lantmäteriperso-
nal för landreformarbetet i hela västra Ryssland. Sverige biträder också
vid omskolning av ryska officerare till lantmätaripersonal i Novgorod.
I Lettland och Litauen stöttar Sverige liknande landreformprojekt som
i Novgorod. Intresset från Estland har också varit stort men inte kon-
kretiserats i samma utsträckning.
Tillgången på aktuell landstäckande geografisk information är starkt
begränsad i de baltiska staterna. Före unionsupplösningen skedde all
topografisk kartläggning över dessa länder från stora enheter i S:t
Petersburg och Minsk i Vitryssland. Där förvaras också grundmateria-
let. Av politiska orsaker har de nya baltiska staterna inte fått överta
denna information. Man står således utan kartorganisation och geode-
tiskt och topografiskt grundmaterial.
För att hjälpa upp situationen har Sverige genom Satellitbild AB
beslutat bidra till landstäckande topografisk satellitbildskartering i skala
1:50 000. Detta är det enskilt största projektet på lantmäteriområdet.
Sverige försöker även stimulera etablering av nya nätverk för ledare
och specialister på lantmäteriområdet över den tidigare öst-västbarriä-
ren. Detta bedöms vara särskilt viktigt eftersom ett nära och förtroende-
fullt samarbete över nationsgränserna lägger grunden för standardisering
och harmonisering av det framtida informationsutbytet. Insikten om
detta har ökat under det pågående arbetet med Östersjövision 2010.
Sverige lämnar stöd på lantmäteriområdet till Central- och Östeuropa
även via UN-ECE, FN:s ekonomiska kommission för Europa. Via
seminarier och praktiskt orienterade s.k. workshops stöttas länder som
håller på med eller ska till att lägga om sina markförvaltningssystem.
Sammanfattningsvis uppgår den beslutade samlade svenska insatsen 27
på lantmäteri- och fastighetsdataområdet sedan 1990 till ca 60 miljoner
kronor. Mångdubbelt större insatser har gjorts från mottagarländernas Skr. 1993/94:252
sida.
SIDA fordelar medel till enskilda organisationer för samarbetsprojekt
syftande till att bygga upp olika slags organisationer i mottagarländerna.
Med de största organisationerna, däribland Naturskyddsföreningen på
miljöområdet, har SIDA ramavtal.
Totalt har enskilda organisationers insatser på miljöområdet, antingen
som miljöprojekt eller projekt med miljökomponenter, erhållit stöd med
drygt 26 miljoner kronor under Utrikesdepartementets anslag for kun-
skapsöverföring till Central- och Östeuropa. SIDA:s bidrag till enskilda
organisationer har utvärderats och överlag funnits fungera.
NEFCO
Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) är ett riskkapitalinstitut
med uppgift att finansiera miljöprojekt i Central- och Östeuropa.
NEFCO upprättades år 1990 av de nordiska länderna med målsättningen
att i Nordens närområden underlätta genomförandet av miljöprojekt som
bygger på samarbetet på företagsnivå och som samtidigt ger positiva
miljöeffekter för Norden.
I och med att projekt med nordisk miljöeffekt prioriteras ligger
tyngdpunkten på vatten och luftvård, dvs. projekt som leder till
minskade utsläpp i tillrinningsområdet för Östersjön och Barnets hav
eller reduktion av gränsöverskridande luftföroreningar.
Inom ramen för de nordiska miljöministrarnas inititativ avseende
miljöinsatser i Barentsregionen har NEFCO fått i uppdrag att göra en
kartläggning av konkreta miljöprojekt som skulle lämpa sig för nordiska
insatser. Detta arbete har inletts och förväntas kunna bli genomfört
under 1994-95. Inom ramen för åtgärdsprogrammet för Östersjön
planerar NEFCO att tillsammans med nordiska kommunala vattenbolag
gå in som delägare i vattenbolag i bl.a. Kaunas, Riga och Liepaja för
investeringar i vattenrening.
Sveriges bidrag till NEFCO till vilken Sverige utfäst sammanlagt
14,8 miljoner ECU över sexårsperioden 1990/91-1995/96, eller ca 23
miljoner kronor per år.
28
De internationella finansieringsinstituten
De internationella finansiella institutionerna, framfor allt Världsbanken
(IBRD) och Europeiska utvecklingsbanken (EBRD), spelar en central
roll på miljöområdet i regionen. Genom att erbjuda svensk
samfinansiering i samband med angelägna miljöprojekt kan de samlade
finansieringsvillkoren göras attraktivare för mottagarlandet, vilket inte
sällan är av avgörande betydelse för att projektet realiseras. Svenska
medel kan också användas för projektförberedelser som inte kan
finansieras med lånemedel. Detta är ofta en förutsättning för bankernas
arbete. Genom att koordinera bilaterala och multilaterala insatser kan
Sverige alltså påverka såväl institutionerna som mottagarländerna att
ytterligare prioritera projekt som är angelägna ur miljösynpunkt.
Sverige är pådrivande i de finansiella institutionernas arbete på
miljöområdet. När EBRD bildades arbetade Sverige aktivt för att i
stadgan uttryckligen ange att banken inom ramen för hela sin
verksamhet skall stödja en från miljösynpunkt sund och hållbar
utveckling. En motsvarande policy infördes inom Världsbanken år
1989.
En viktig uppgift är att bevaka att denna integration av miljöaspekter
genomförs fullt ut. De svenska representanterna vid respektive
institution ägnar därför särskild uppmärksamhet åt miljöfrågorna.
Energisektorn är i detta sammanhang av särskild betydelse med tanke på
den stora potential för effektivare energianvändning som finns i
regionen.
Sverige arbetar även aktivt för att öka institutionernas insatser i mera
renodlade miljöprojekt. Det gäller inte minst de projekt som har
identifierats inom ramen för åtgärdsprogrammet för rening av
Östersjön. Flera projekt som framför allt avser avloppsrening har också
tagits upp i institutionernas låneplanering.
Övriga nordiska länder har också omfattande finansiellt stöd till
miljöområdet i Central- och Östeuropa. Finland har mellan åren 1990-
1993 bistått med 233 miljoner finska mark. Under 1992-1993 bistod
Norge med ca 100 miljoner norska kronor till miljöprojekt inkl, länder
utanför Östeuropa. Danmarks bistånd mellan 1991-1993 uppgår till 420
miljoner danska kronor.
Inför budgetåret 1990/91 beslutade riksdagen att 1 miljard kronor skulle
avsättas för kommande treårsperiod för att stödja den pågående
liberaliseringsprocessen i Central- och Östeuropa, vilket inkluderar
satsningar på miljöområdet.
Skr. 1993/94:252
29
Budgetåret 1992/93 beslutades om 1 miljard kronor per år i tne år Skr. 1993/94:252
under Utrikesdepartementets huvudtitel for framförallt olika former av
kunskapsöverföring i syfte att stödja den politiska och ekonomiska
omvandlingsprocessen i dessa länder.
Budgetåren 1992/93 och 1993/94 uppgår det totala stödet till
miljöbistånd drygt 650 miljoner kronor, varav ca 50-60 miljoner kronor
årligen beslutats av BITS. För budgetåret 1994/95 har totalt ca 350
miljoner kronor föreslagits/anvisats för miljöbistånd. Av dessa avser ca
135 miljoner kronor åtgärdsprogrammet för Östersjön, 87,5 miljoner
kronor för fortsatta satsningar på energieffektivisering och introduktion
av nya energislag, 85 miljoner kronor för kärnsäkerhet och strålskydd
och resterande medel huvudsakligen för kunskapsöverföring och
tekniskt bistånd till samtliga ändamål som beslutas av BITS.
I tabellen nedan redovisas miljöbiståndet 1992/93-1994/95 fördelat på
insatsområde och år. För 1994/95 har inte riksdagen behandlat alla
förslag. På vissa områden där miljöbiståndet utgör en del av ett samlat
anslag är uppskattningar svåra att göra för pågående och framtida
budgetår (tkr).
|
1992/93 |
1993/94 |
1994/95 |
Summa | |
|
Åtgärdsprogrammet |
162 000 5) |
83 000 5) |
156 000 5) |
401 000 5) |
|
Energieffektivi- |
45 000 |
110 000 |
87 500 |
242 500 |
|
Kärnsäkerhet, strål- |
103 000 |
89 000 |
85 000 |
292 000 3) |
|
Kunskapsöverföring |
35 000 4) |
25 000 4) |
25 000 4) |
85 000 4) |
|
Lantmäteri och |
27 000 |
10 000 |
60 000 2) | |
|
Summa per år (tkr) |
372 000 |
317 000 |
353 500 |
— |
1) Här ingår Ukraina, Vitryssland och Kaszakstan
2) Totalt sedan 1990
3) Inklusive 15 miljoner kronor budgetåret 1991/92
4) Uppskattat belopp av BITS och SIDA:s insatser exklusive
åtgärdsprogrammet och lantmäteri- och fåstighetsdataområdet
5) Här ingår ett uppskattat belopp om 20 miljoner kronor per år
från BITS-medel.
30
Av tabellen nedan framgår fördelningen av hitills fördelat stöd fr.o.m. Skr. 1993/94:252
1990/91 på insatsområde och land eller där det är fråga om insatser som
är gemensamma för flera länder (tkr).
|
Estland |
Lett- |
Litauen |
Men |
Ryss- |
Gemen- |
Summa | |
|
Åtgärdsprogrammet för |
6 556 |
9 795 |
9 100 |
25 205 |
5 000 |
4 780 |
60 436 |
|
Energieffektivisering, |
21 800 |
17 200 |
24 200 |
2) |
3) |
- |
63 200 |
|
Kärnsäkerhet, |
4 555 |
2 040 |
116 105 |
- |
3 605 |
75 070 |
201 375 |
|
Kunskapsöverföring |
3 470 |
11 090 |
7 733 |
57 910 4) |
250 |
41 381 |
121 834 |
|
Lantmäteri och fas- |
13 461 |
10 565 |
14 009 |
4 376 |
14 327 |
3 622 |
60 360 |
|
Summa per land (tkr) |
49 842 |
50 690 |
171 147 |
87 491 |
23 182 |
124 853 |
507 205 |
1) Stöd lämnas också till:
Ukraina med 2 425 tkr
Vitryssland med 1 300 tkr
Kaszakstan med 2 000 tkr
2) Förhandlingar pågår om stöd för 18 milj.k
3) Förhandlingar pågår om stöd for 13 milj.kr.
4) Viss utrustning till vattenreningsverk ingår
Ca 750 miljoner kronor har anvisats för miljöbistånd sedan 1990/91 -
1993/94. Sammanlagt har drygt 500 miljoner kronor fördelats på olika
projektinsatser. Till dessa projektinsatser skall läggas insatser där
planeringen är långt framskriden dvs. ca 50 miljoner kronor för bl.a.
projektförberedelser och ca 100 miljoner kronor som skall användas till
avloppsreningsanläggningar i de baltiska länderna inom ramen för
åtgärdsprogrammet för Östersjön, 15 miljoner kronor för insatser inom
trafikområdet, ca 30 miljoner kronor för åtgärder på energiområdet som
är under förhandling samt ytterligare 30 miljoner kronor på
energiområdet där ändamålet är beslutat, men projektutformningen
återstår.
Kunskapsöverföring, förvaltningsstöd, tekniskt bistånd och annat
bidrag för att öka kunskap hos såväl myndigheter som befolkning är
grundläggande insatser för att möjliggöra för mottagaren att bygga upp
egna resurser för miljöskyddsinsatser och för att tillgodogöra sig annat
31
stöd. Den totala omfattningen av denna typ av stöd uppgår hittills till ca Skr. 1993/94:252
220 miljoner kronor. Till det skall läggas den kunskap och utbildning
som ges kopplat till specifika projekt som tex energieffektivisering.
Inom lantmäteriområdet har insatserna koncentrerats på stöd till
landreformema, införande av markförvaltningssystem och geografiska
informationssystem. För åtgärder mot klimatförändringar och
luftföroreningar uppgår hittillsvarande anslag till 140 miljoner kronor.
Härutöver har 15 miljoner kronor avsatts för insatser på trafikområdet i
Baltikum.
Hittills har beslut fattats om svenskt stöd till avloppsrenings-
anläggningar med ca 130 miljoner kronor till investeringar och
utrustning och närmare 30 miljoner kronor i bidrag till
fÖrstudier/projektforberedelser. Förslag på objektinvesteringar om ca
100 miljoner kronor av dessa kommer att presenteras under sommaren
av utredningen som har till uppgift att föreslå investeringsobjekt i
Baltikum (Dir 1993:95).
Projekt inom ramen för vänortssamarbete har ökat i och med den
ökade satsningen på stöd till Östeuropa. BITS, Naturvårdsverket och
NUTEK har gett stöd till vänortsamarbete på miljöområdet med ca 8
miljoner kronor. Det möjliggör att konkret hjälp på olika områden kan
ges till vänörterna.
32
I listan nedan redovisas de åtgärder som är beslutade. Övervägande del Skr. 1993/94:252
är beslutade projekt men i vissa fall har inte beslutet om det enskilda Bilaga
projektet fattats. Det kan ibland vara svårt att dra gränsen när ett
projekt skall klassifieras som miljöprojekt. Tabellen grundas
huvudsakligen på myndigheternas egna avgränsningar.
Beslutade åtgärder
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Gemen- |
Bidrag till Östersjö- |
2 750 |
1990/91 1991/92 |
BITS | ||
|
Gemen- |
Strålskydds-, |
5 470 |
1991/92 1992/93 1993/94 |
SSI | ||
|
Gemen- |
Bidrag till EBRD |
60 000 |
1992/93 1993/94 |
Rege- | ||
|
Gemen- |
Medverkan i |
9 600 |
1992/93 1993/94 |
SKI |
Myndig- m.m. | |
|
Gemen- Öst- |
Föreningsstöd |
26 534 |
1991/92 1992/93 1993/94 |
SIDA |
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 252
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Gemen- |
— |
Utbildning på |
3 622 |
BITS | ||
|
Gemen- |
Skydd, vård |
2 000 |
1993/94 |
SNV |
I en första | |
|
Gemen- |
— |
Stöd till |
6 000 |
1991/92 1992/93 1993/94 |
Miljö- | |
|
Baltikum |
Hjälp med |
544 |
1991/92 |
BITS | ||
|
Baltikum |
Hjälp med |
580 |
1991/92 |
BITS | ||
|
Baltikum |
— |
Seminarium |
309 |
1991/92 |
BITS |
34
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Baltikum |
Hjälp med |
1 998 |
1991/92 |
BITS | ||
|
Baltikum |
— |
Marin |
1 475 |
1992/93 |
BITS | |
|
Baltikum |
... |
Seminarium |
360 |
1992/93 |
BITS | |
|
Baltikum |
— |
Hjälp med |
125 |
1992/93 |
BITS | |
|
Baltikum |
Studie av |
2 000 |
1992/93 |
Miljö- |
Ätgärds- | |
|
Baltikum |
... |
Miljöprojekt |
259 |
1993/94 |
BITS | |
|
Baltikum |
Hjälp med |
2 120 |
1993/94 |
BITS |
35
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Baltikum |
Byggnation |
100 000 |
1992/93 |
Miljö- |
Åtgärds- | |
|
Baltikum |
Tekniskt |
15 000 |
1993/94 |
Kommu- | ||
|
Baltikum |
Projektför- |
50 000 |
1993/94 |
BITS/ |
Åtgärds- | |
|
Baltikum |
Förstudie om |
180 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- |
36
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Estland Litauen Kalinin- Polen |
Rigabukten Kursiv- Vistula- lagunen Oder |
Naturvårds- |
600 |
1992/93 |
SNV |
Åtgärds- |
|
Estland |
Utbildning i |
1 000 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- | |
|
Estland |
Uppförande |
2 500 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- | |
|
Estland |
Demonstra- |
500 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- | |
|
Estland |
Geoteknisk |
1 016 |
1992/93 |
BITS |
37
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Estland |
— |
Hjälp med |
1 000 |
1993/94 |
BITS | |
|
Estland |
— |
Framtagande |
6 448 |
1992/93 |
BITS | |
|
Estland |
— |
Ortphoto- |
4 700 |
1993/94 |
BITS | |
|
Estland |
Utbildning |
1 797 |
1991/92 |
BITS | ||
|
Estland |
— |
Produktion |
60 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- |
|
Estland |
Biblioteks- |
60 |
1993/94 |
SNV | ||
|
Estland |
Kunskaps- |
100 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- |
38
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Estland |
Avveckling |
40 |
1993/94 |
SNV | ||
|
Estland |
Ösel |
Utbildning i |
500 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- |
|
Estland |
Matsalu Bay |
Naturvårds- |
Del av |
1993/94 |
SNV |
Samfinan- |
|
Estland |
Tallin |
Strålskydds-, |
4 555 |
1991/92 1992/93 1993/94 |
SSI | |
|
Estland |
Volga |
Konvertering |
3 800 |
1993/94 |
NUTEK | |
|
Estland |
Haab- |
Konvertering |
4 500 |
1993/94 |
NUTEK | |
|
Estland |
Vöru |
Konvertering |
5 300 |
1993/94 |
NUTEK |
39
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Estland |
Tartu |
Konvertering |
5 200 |
1993/94 |
NUTEK | |
|
Estland |
Mustamäe |
Energieffek- |
3 000 |
1993/94 |
NUTEK | |
|
Estland |
Haapsalu |
Studie för |
1 096 |
1990/91 1991/92 |
BITS |
Åtgärds- |
|
Estland |
Kuressaare |
Reningsverk, |
1 206 |
1990/91 1991/92 |
BITS | |
|
Estland |
Volga |
Reningsverk |
300 |
1991/92 |
BITS | |
|
Estland |
Viljandi |
Reningsverk |
306 |
1991/92 |
BITS | |
|
Estland |
Ida- Virumaa |
Upprättande |
200 |
1993/94 |
SNV |
Samarbete |
|
Estland |
Matsalu |
Naturvårds- |
400 |
1992/93 |
SNV |
Initierat |
40
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Estland |
Tal lin |
Infbrmations- |
30 |
1993/94 |
SNV | |
|
Estland |
Tallin |
Seminarium |
400 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- |
|
Lettland |
— |
Utbildning i |
1 500 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- |
|
Lettland |
Uppförande |
2 500 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- | |
|
Lettland |
Studie av |
410 |
1992/93 |
BITS | ||
|
Lettland |
— |
Seminarium |
321 |
1993/94 |
BITS | |
|
Lettland |
--- |
Miljösemina- |
529 |
1990/91 |
BITS |
41
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 252
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Lettland |
Studie av |
2 420 |
1991/92 1993/94 |
BITS | ||
|
Lettland |
— |
Kurs i miljö- |
241 |
1991/92 |
BITS | |
|
Lettland |
Kurs i göd- |
444 |
1991/92 |
BITS | ||
|
Lettland |
... |
Framtagande |
7 228 |
1992/93 |
BITS | |
|
Lettland |
... |
Utveckling av |
2 202 |
1992/93 |
BITS | |
|
Lettland |
- |
Utbildning |
1 135 |
1991/92 |
BITS | |
|
Lettland |
Avveckling |
40 |
1993/94 |
SNV | ||
|
Lettland |
— |
Förstudie om |
150 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- |
|
Lettland |
Riga |
Analys och |
5 592 |
1991/92 1993/94 |
BITS |
42
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Lettland |
Riga |
Akutinsatser |
5 000 |
1992/93 |
Miljö- |
Åtgärds- Östersjön |
|
Lettland |
Riga |
Strålskydds-, |
2 040 |
1992/93 1993/94 |
SSI | |
|
Lettland |
Aluksne |
Konvertering |
5 600 |
1994 |
NUTEK | |
|
Lettland |
Balvi |
Konvertering |
2 100 |
1993 |
NUTEK | |
|
Lettland |
Cesis |
Konvertering |
4 500 |
1994 |
NUTEK | |
|
Lettland |
Slampe |
Konvertering |
3 500 |
1993/94 |
NUTEK | |
|
Lettland |
Ugale |
Konvertering |
1 500 |
1993/94 |
NUTEK | |
|
Lettland |
Riga |
Stöd till mil- |
573 |
1990/91 |
BITS |
43
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Lettland |
Sloka |
Studie för |
645 |
1990/91 |
BITS |
Åtgärds- |
|
Lettland |
North Vidzene |
Studie för |
320 |
1990/91 |
BITS | |
|
Litauen |
Utveckling av Lielupe |
1 290 |
1993/94 |
BITS | ||
|
Litauen |
— |
Utbildning i |
1 500 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- |
|
Litauen |
Uppförande |
4 000 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- | |
|
Litauen |
Demonstra- |
400 |
1993/94 |
SLU | ||
|
Litauen |
Hjälp med |
500 |
1992/93 |
BITS |
44
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Litauen |
... |
Kontroll- |
700 |
1993/94 |
SKI | |
|
Litauen |
Utveckling |
6 887 |
1991/92 1992/93 |
BITS | ||
|
Litauen |
... |
Framtagande |
7 121 |
1992/93 |
BITS | |
|
Litauen |
Kunskaps- |
100 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- | |
|
Litauen |
Avveckling |
40 |
1993/94 |
SNV | ||
|
Litauen |
— |
Stöd till |
250 |
1993/94 |
SNV | |
|
Litauen |
Siavliai |
Hjälp med |
190 |
1992/93 |
BITS | |
|
Litauen |
Kaunas |
Kartering av |
1 564 |
1990/91 1991/92 |
BITS |
45
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Litauen |
Kaunas |
Design av |
3 764 |
1991/92 |
BITS | |
|
Litauen |
Kaunas |
Projektför- |
2 850 |
1992/93 1993/94 |
BITS |
Använd- |
|
Litauen |
Klaipeda |
Projektför- |
250 |
1992/93 |
BITS |
Åtgärds- |
|
Litauen |
Birzai |
Konvertering |
5 200 |
1993/94 |
NUTEK | |
|
Litauen |
Kazlu- Ruda |
Konvertering |
3 000 |
1993/94 |
NUTEK | |
|
Litauen |
Silute |
Konvertering |
6 000 |
1993/94 |
NUTEK | |
|
Litauen |
Varena |
Konvertering |
10 000 |
1993/94 |
NUTEK |
46
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp (tkr) |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Litauen |
Ignalina |
Strålskydds-, |
8 405 |
1991/92 1992/93 1993/94 |
SSI | |
|
Litauen |
Vilnius |
Myndighets- |
6 400 |
1991/92 1992/93 1993/94 |
SKI | |
|
Litauen |
Ignalina |
Industrisam- |
23 700 |
1991/92 1992/93 1993/94 |
SKI | |
|
Litauen |
Ignalina |
Tekniska |
64 300 |
1992/93 1993/94 |
SKI |
47
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp (tkr) |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Litauen |
Vilnius |
Seminarium |
100 |
1993/94 |
SNV | |
|
Litauen/ (Barse- |
Ignalina/ |
Säkerhets- |
12 600 |
1992/93 1993/94 |
SKI |
Sampro- i |
|
Polen |
... |
Marin miljö- |
2 521 |
1992/93 |
BITS | |
|
Polen |
Besök i |
6 601 |
1990/91 1992/93 |
BITS | ||
|
Polen |
... |
Seminarium |
1 079 |
1991/92 |
BITS | |
|
Polen |
-- |
Kurs i miljö- |
153 |
1991/92 |
BITS |
48
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Polen |
Kunskaps- |
100 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- | |
|
Polen |
Avveckling |
40 |
1993/94 |
SNV | ||
|
Polen |
— |
Avfolls- |
60 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- |
|
Polen |
— |
Ackreditering |
80 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- |
|
Polen |
Utbildning i |
3 633 |
1991/92 |
BITS | ||
|
Polen |
Demonstra- |
3 000 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- | |
|
Polen |
Kunskaps- |
743 |
1990/91 |
BITS |
49
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Polen |
Kielce |
Miljöutbild- |
2 945 |
1990/91 |
BITS | |
|
Polen |
Szczecin |
Projektför- |
5 958 |
1990/91 1991/92 1993/94 |
BITS |
Åtgärds- |
|
Polen |
Nowy |
Vatten- |
20 517 |
1990/91 1992/93 1993/94 |
BITS |
Utrustning |
|
Polen |
Mikul- |
Miljööver- |
3 955 |
1990/91 1992/93 |
BITS | |
|
Polen |
Tolkmicko |
Projektför- |
149 |
1990/91 |
BITS | |
|
Polen |
Koszalin |
Vatten- |
15 607 |
1990/91 1992/93 |
BITS |
Åtgärds- |
|
Polen |
Czajka |
Slamhantering |
15 873 |
1990/91 1992/93 |
BITS |
Utrustning |
|
Polen |
Katowice |
Demonstra- |
3 067 |
1991/92 |
BITS | |
|
Polen |
Lodz |
Strategi- |
400 |
1993/94 |
SNV |
Åtgärds- |
|
Kaszak- |
... |
Kontroll- |
2 000 |
1992/93 1993/94 |
SKI |
50
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Ukraina |
— |
Kontroll- |
2 000 |
1992/93 1993/94 |
SKI | |
|
Vitryss- |
— |
Kontroll- |
700 |
1993/94 |
SKI | |
|
Vitryss- |
— |
Strålskydds-, |
600 |
1993/94 |
SSI | |
|
Ukraina |
Strålskydds-, |
425 |
1993/94 |
SSI | ||
|
Ryssland |
— |
Stöd till |
250 |
1993/94 |
SNV | |
|
Ryssland |
S:t Peters- |
Miljöanpassat |
5 000 |
1993/94 |
SLU |
Åtgärds- |
|
Ryssland |
Moskva m.fl. orter |
Avfalls- och |
3 605 |
1992/93 1993/94 |
SSI |
51
Skr. 1993/94:252
Bilaga
|
Land |
Ort |
Typ av |
Belopp |
Besluts- |
Beslu- |
Anm. |
|
Ryssland |
Novgorod |
Utveckling av |
7 888 |
1990/91- 1993/94 |
BITS | |
|
Ryssland |
Novgorod |
Etablering av |
3 875 |
1993/94 |
BITS |
Utbildning |
|
Ryssland |
Moskva |
Kunskaps- |
1 296 |
1992/93 |
BITS | |
|
Ryssland |
S:t Peters- |
Kurs i |
1 046 |
1993/94 |
BITS |
52
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Johansson
Regeringen beslutar skrivelse 1993/94:252 Insatser på miljöområdet till
Central- och Östeuropa.
53
gotab 46830, Stockholm 1994