Regeringens proposition
1993/94:251

Förmynderskapslagstiftningen

Prop.

1993/94:251

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 juni 1994

Carl Bildt

Reidunn Laurén

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Syftet med förslagen i propositionen är att reglerna om förmyndares,
förvaltares och gode mäns förvaltning av egendom och tillsynen över
sådan förvaltning skall moderniseras och anpassas till dagens situation.
Området avregleras där det är möjligt utan att berättigade skyddsintres-
sen sätts åt sidan. Vidare bygger förslagen på principen att domstolarna
skall handlägga enbart sådana frågor som verkligen kräver dom-
stolsprövning. De förmynderskapsärenden som är av övervägande
förvaltningsnatur bör handläggas av förvaltningsmyndigheter och inte av
domstolar.

Med tillämpning av dessa principer föreslås i propositionen följande.

De särskilda reglerna om redovisning och kontroll av förmyndares
förvaltning skall inskränkas väsentligt beträffande föräldrars förvaltning
av barns egendom. Som huvudregel skall gälla att överförmyndarens
kontroll av föräldraförvaltningar skall vara inriktad på de fall där värdet
på barnets tillgångar överstiger åtta gånger basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring. Även fortsättningsvis skall dock alltid överförmynda-
rens samtycke krävas vid rättshandlingar som rör fast egendom samt om
barnet skall sättas i skuld eller driva rörelse.

För förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall i huvudsak
nuvarande regler gälla.

Regler om att vissa placeringar skall få göras utan överförmyndarens
samtycke skall finnas kvar för de förvaltningar som skall stå under
överförmyndarens kontroll. Reglerna anpassas till de krav som Sveriges
deltagande i EES ställer. Underårigas bankräkningar skall som huvud-
regel inte längre vara spärrade mot uttag som görs av föräldrar. Den
generella skyldigheten att deponera värdehandlingar i öppet förvar hos 1

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

bank föreslås upphöra. Försäkringsbelopp samt utbetalningar från Prop. 1993/94:251
dödsbon på grund av bodelning, arv eller testamente som tillfaller en
underårig skall sättas in på spärrat konto, om de är större än två basbe-
lopp.

När det av särskild anledning behövs skall överförmyndaren få
bestämma bl.a. att reglerna om kontrollerad förvaltning helt eller delvis
skall tillämpas på en fri förvaltning, att penningmedel skall sättas in på
spärrat bankkonto eller att värdehandlingar skall deponeras.

Vid sidan av att egendom kan överlämnas till särskild förvaltning
öppnas en ny möjlighet att ställa förvaltningen av viss egendom under
kontroll. Särskild överförmyndarkontroll skall nämligen gälla för
egendom som har tillfallit en underårig genom gåva, arv, testamente
eller förmånstagarförordnande vid försäkring, om det har föreskrivits i
ett gåvovillkor, ett testamentsforordnande eller ett förmånstagarförord-
nande.

Förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap skall inte längre
skrivas in vid domstol. Tingsrätterna skall dock ha kvar ärenden som
rör förordnande och entledigande av förmyndare. Domstolarna skall
vidare behålla uppgiften att besluta om anordnande, omprövning och
upphörande av förvaltarskap och godmanskap enligt 11 kap. 4 § för-
äldrabalken. Frågorna om förordnande och entledigande av förvaltare
och sådan god man skall flyttas från domstolarna till överförmyndarna.
Behörigheten att fatta beslut om förordnande av god man enligt 11 kap.
1-3 §§ föräldrabalken flyttas som huvudregel från tingsrätterna till
överförmyndarna. I stället för rätten skall överförmyndaren ha behörig-
het att för omyndigs räkning besluta om hävande i förtid av avtal om
sammanlevnad i oskiftat dödsbo samt att förelägga ställföreträdarna vite.
Överförmyndarens beslut skall kunna överklagas till tingsrätt.

Tillsynen över överförmyndarna skall flyttas från tingsrätterna till
länsstyrelserna.

Vårdnads- och förmynderskapsbegreppen föreslås renodlade. Om inte
någon av ett barns föräldrar kan vara vårdnadshavare skall vårdnaden
anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. De särskilt
förordnade vårdnadshavama skall också därigenom bli förmyndare för
barnet, om inte särskilda skäl talar mot det.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:251

1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 7

2 Lagtext ................................. 8

2.1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken....... 8

2.2 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken........73

2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken .....75

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om

vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap ...............76

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s.l) om

samäganderätt.........................78

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1921:159) med

vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig
medlem av det kungliga huset...............79

2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1924:322)

om vård av omyndigs värdehandlingar.......... 80

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:807) om

handläggning av domstolsärenden............. 81

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag..................... 83

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om

bidragsförskott......................... 85

2.11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)........................... 87

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1095) om

förlängt bidragsförskott för studerande.......... 88

2.13 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617)........................... 89

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor ....................91

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om er-
kännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av

barn...............................92

2.16 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen

(1989:827)........................... 93

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig

vård av sjukt eller handikappat barn ...........94

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om

ändring i kyrkolagen (1992:300) ............. 95

3 Ärendet och dess beredning ....................96

4 Behovet av en reform.........................97

4.1 Nuvarande förhållanden...................97

4.2 Förvaltningsreglema i foräldrabalken

4.3 Förmynderskapsfrågor i domstolarna

99 Prop. 1993/94:251

101

Vårdnad och förmynderskap................... 102

Egendomsförvaltning enligt foräldrabalken .......... 104

6.1 Föräldrars och andra ställföreträdares förvaltning . . 104

6.2 Underårigs rättshandlingsförmåga............ 110

Föräldraforvaltning......................... 112

7.1 Allmänna bestämmelser.................. 112

7.2 Inskränkningar i föräldrars rätt att företa vissa för-

valtningsåtgärder ...................... 113

7.3 Regler om placering och avyttring m.m......... 116

7.4 Slopad allmän deponeringsskyldighet.......... 123

7.5 Direktinsättning i bank av försäkringsbelopp m.m. . 127

7.6 Föräldrars redovisnings- och förteckningsskyl-

dighet............................. 130

7.7 Skärpande föreskrifter i särskilda fall.......... 133

7.8 Särskild överförmyndarkontroll ............. 135

Förvaltning genom förordnade förmyndare, gode män och
förvaltare............................... 136

Särskild förvaltning......................... 139

Vård av rätt i dödsbo m.m..................... 141

Arvode till förmyndare, gode män och förvaltare ...... 144

Överförmyndarorganisationen m.m................ 148

Inskrivning av förmynderskap, godmanskap och för-
valtarskap vid domstol....................... 149

Överflyttning av förmynderskapsärenden till överförmyn-
daren ................................. 151

14.1 Allmänt............................ 151

14.2 Förmynderskap....................... 153

14.3 Förvaltarskap ........................ 154

14.4 Godmanskap......................... 158

14.5 Beslut beträffande förmyndares, förvaltares och

gode mäns förvaltning................... 165

Tillsynen över överförmyndare.................. 167

Övriga reformförslag........................ 168

16.1 Rättens handläggning av vårdnads- och förmynder-

skapsfrågor.......................... 168

16.2 Talerätt för sambo och anhörigas medverkan..... 170 Prop. 1993/94:251

16.3 Annan utredning än läkarintyg.............. 172

16.4 Ökad sekretess?....................... 173

16.5 Domstolsverkets övriga förslag ............. 175

17 Internationella förhållanden....................

175

18 Kostnader...............................

176

19 Ikraftträdande m.m

177

20 Författningskommentar....................... 179

20.1 Förslaget till lag om ändring i foräldrabalken..... 179

20.2 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken...... 298

20.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken . . . 299

20.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s.l)

om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap .............. 300

20.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1)

om samäganderätt ..................... 301

20.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1921:159)

med vissa bestämmelser om förmynderskap för
omyndig medlem av det kungliga huset ........ 302

20.7 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar 302

20.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:807) om

handläggning av domstolsärenden............ 304

20.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag.................... 305

20.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143) om

bidragsförskott........................ 306

20.11 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).......................... 307

20.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1095)

om förlängt bidragsförskott för studerande ...... 307

20.13 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617).......................... 308

20.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor ................... 310

20.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:14) om

erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn.............................. 311

20.16 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen

(1989:827).......................... 312

20.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension for långvarig

vård av sjukt eller handikappat barn .......... 313

20.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1323) Prop. 1993/94:251

om ändring i kyrkolagen (1992:300).......... 313

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 9 juni 1994 ............................... 315

Bilagor och rättsdatablad, se separat bilagedel

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i foräldrabalken,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

5. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

6. lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om
förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset,

7. lag om upphävande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar,

8. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av d o m -
stolsärenden,

9. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

10. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

11. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

12. lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott
för studerande,

13. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

14. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

15. lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verk-
ställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om över-
flyttning av barn,

16. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

17. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg
till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat
barn,

18. lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen
(1992:300).

Prop. 1993/94:251

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext¹

Prop. 1993/94:251

FB 1 kap.

2.1 Förslag till lag om ändring i foräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om foräldrabalken²

dels att 10 kap. 12 §, 11 kap. 27 §, 12 och 17 kap., 19 kap. 17 §
samt 20 kap. 5 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 11 kap. 28 § och 19 kap. 18 § skall betecknas
11 kap. 27 § respektive 19 kap. 17 §,

dels att den nya 19 kap. 17 § skall ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 3, 7 och 9 §§, 3 kap. 5 §, 4 kap. 5 a och
10 §§, 6 kap. 2, 3, 7-10, 17 och 21 §§, 7 kap. 2 §, 9 kap. 1, 4 och
5 §§, 10 kap. 3-7, 9, 11, 13 och 18 §§, 11 kap. 1-4, 7, 8, 13-26 §§,
13-16 kap., 19 kap. 5, 9, 10 och 14 §§, 20 kap. 2 a-4, 6 och 8 §§,
21 kap. 8 § samt rubrikerna till 13-16 kap. skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas ett nytt kapitel, 12 kap., samt fyra
nya paragrafer, 6 kap. 10 a-c §§ och 11 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Bekräftelse av faderskap sker
skriftligen och skall bevittnas av
två personer. Bekräftelsen skall
skriftligen godkännas av social-
nämnden och av modem eller
särskilt förordnad förmyndare för
barnet. Har barnet uppnått myndig
ålder, skall bekräftelsen i stället
godkännas av barnet självt. Social-
nämnden får lämna sitt godkän-
nande endast om det kan antagas
att mannen är fäder till barnet.

Bekräftelse av faderskap sker
skriftligen och skall bevittnas av
två personer. Bekräftelsen skall
skriftligen godkännas av social-
nämnden och av modem eller en
särskilt förordnad vårdnadshavare
för barnet. År barnet myndigt eller
står det enligt 6 kap. 2 § inte
under någons vårdnad, skall
bekräftelsen i stället godkännas av
barnet självt. Socialnämnden får
lämna sitt godkännande endast om
det kan antas att mannen är fäder
till barnet.

Bekräftelse kan ske även före barnets födelse.

¹ Till stor del innehåller inte lagtextförslaget någon vänsterspalt med nuvarande
lydelse. Detta hänger samman med att kapitlen 12-16 är nyskrivna. De bygger
till stora delar på bestämmelserna i nuvarande lydelse av 13-17 kap. De
enskilda paragraferna är dock så pass omarbetade att det inte har varit praktiskt
möjligt att utforma en vänsterspalt på ett ändamålsenligt sätt. Den som vill finna
var de nya reglernas materiella innehåll har sin motsvarighet i föräldrabalkens
tidigare lydelse hänvisas till tabellerna i bilagorna 11 och 12.

² Balken omtryckt 1990:1526.

Visas senare att den som har
lämnat bekräftelse ej är fäder till
barnet, skall rätten förklara att
bekräftelsen saknar verkan mot
honom.

Visas senare att den som har
lämnat bekräftelse inte är fäder till
barnet, skall rätten förklara att
bekräftelsen saknar verkan mot
honom.

Prop. 1993/94:251

FB 2 kap.

2 kap.

Ändras förhållande

som anges i

Ändras förhållande som anges i

2 § sedan socialnämnden inlett sin

utredning, är nämnden ändock utredning, är nämnden ä/izfå
skyldig att slutföra sin uppgift. skyldig att slutföra sin uppgift.

Socialnämnden kan flytta över ärendet till socialnämnden i annan
kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant
beslut skall den andra socialnämnden genast underrättas.

Talan mot socialnämnds beslut
enligt andra stycket föres hos
länsstyrelsen genom besvär. Mot
länsstyrelsens beslut föres talan
hos kammarrätten genom besvär.

Socialnämndens beslut enligt
andra stycket får överklagas hos
länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut
får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-

marrätten.

7 §

Socialnämnden får lägga ned Socialnämnden får lägga ned en
påbörjad utredning angående påböljad utredning om fäderska-
fäderskapet, om det pet, om det

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar for bedömning

av fäderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att
domstol,

3. föreligger samtycke av mo-
dem eller särskilt förordnad för-
myndare enligt 4 kap. 5 § till
adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns an-
ledning till antagande att fortsatt
utredning eller rättegång skulle
vara till men för barnet eller ut-
sätta modem för påfrestningar
som innebära fåra för hennes
psykiska hälsa.

Talan mot socialnämnds beslut
att lägga ned påböljad faderskaps-
utredning föres hos länsstyrelsen
genom besvär. Mot länsstyrelsens
beslut föres talan hos kammarrät-
ten genom besvär.

försöka få faderskapet fastställt av

3. har lämnats samtycke av mo-
dem eller en särskilt förordnad
vårdnadshavare enligt 4 kap.
5 a § till adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns an-
ledning att anta att fortsatt utred-
ning eller rättegång skulle vara till
men för barnet eller utsätta mo-
dem för påfrestningar som in-
nebär fara för hennes psykiska
hälsa.

Socialnämndens beslut att lägga
ned en påböljad fäderskapsutred-
ning för överklagas hos länsstyrel-
sen. Länsstyrelsens beslut för
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd

krävs vid överklagande till kam- Prop. 1993/94:251
marrätten. FB 3-4 kap.

9 §

Skall en viss man enligt 1 kap. 1 § anses som far till ett barn som
står under någons vårdnad och har barnet hemvist i Sverige, skall soci-
alnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavama eller
mannen begär det och det är lämpligt, utreda om någon annan man kan

vara far till barnet.

I fråga om utredningen tillämpas
2-6 och 8 §§. Utredningen får
läggas ned, om det föreligger skäl
som anges i 7 § första stycket 1
eller 4 eller om det annars är
lämpligt.

Talan mot en socialnämnds
beslut att inte påbölja utredning
enligt denna paragraf eller att
lägga ned en påböljad utredning
förs hos länsstyrelsen genom
besvär. Mot länsstyrelsens beslut
förs talan hos kammarrätten ge-
nom besvär.

I fråga om utredningen tillämpas
2-6 och 8 §§. Utredningen får
läggas ned, om det finns skäl som
anges i 7 § första stycket 1 eller 4
eller om det annars är lämpligt.

Socialnämndens beslut att inte
påböija en utredning enligt denna
paragraf eller att lägga ned en
påböijad utredning får överklagas
hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens
beslut för överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.

3 kap.

5 §

Talan om fastställande av fader-
skap väckes av barnet.

I fäll som avses i 2 kap. 1 §
föres barnets talan av socialnämn-
den. Har modem vårdnaden om
barnet, får hon alltid föra barnets
talan, även om hon ej har uppnått
myndig ålder. Talan får vidare
alltid föras av särskilt förordnad
förmyndare for barnet.

Talan om fastställande av foder-
skap väcks av barnet.

I fäll som avses i 2 kap. 1 §
förs barnets talan av socialnämn-
den. Har modem vårdnaden om
barnet, får hon alltid föra barnets
talan, även om hon inte har upp-
nått myndig ålder. Talan får vi-
dare alltid föras av en särskilt för-
ordnad vårdnadshavare för barnet.

4 kap.

5 a §³

Den som inte har fyllt arton år får ej adopteras utan föräldrarnas
samtycke. Modems samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat
sig tillräckligt efter nedkomsten. Vid adoption av någon annans adoptiv-
barn skall i stället samtycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar
eller, om en adoptivförälder är gift med någon av barnets föräldrar,
från båda dessa makar.

³ Senaste lydelse 1991:1546.

Samtycke enligt första stycket
behövs ej av den som lider av en
allvarlig psykisk störning eller är
utan del i vårdnaden eller på
okänd ort. Är detta fallet beträf-
fande var och en av dem som
enligt första stycket skall samtycka
till adoptionen, skall i stället
samtycke inhämtas från barnets
förmyndare.

I ärende om antagande av adop-
tivbarn skall rätten inhämta upp-
lysningar om barnet och sökanden
samt huruvida vederlag eller
bidrag till barnets underhåll är
givet eller utföst. Har barnet ej
fyllt aderton år, skall yttrande
inhämtas från socialnämnden i den
kommun där sökanden är folkbok-
förd och från socialnämnden i den
kommun där den som har vårdna-
den om barnet är folkbokförd.

Fader eller moder, vars sam-
tycke till adoptionen ej erfordras,
skall ändock höras, om det kan
ske. Vid adoption av adoptivbarn
skall vad nu sagts i stället gälla
adoptanten eller, om make adopte-
rat andre makens barn, var och en
av makarna. Finns särskild för-
myndare vars samtycke ej erford-
ras, skall även han höras.

Samtycke enligt första stycket
behövs inte av den som lider av
en allvarlig psykisk störning, är
utan del i vårdnaden eller befinner
sig på okänd ort. Är detta fallet i
fråga om var och en av dem som
enligt första stycket skall samtycka
till adoptionen, skall i stället sam-
tycke inhämtas från särskilt för-
ordnad vårdnadshavare för barnet.

§⁴

I ärenden om adoption skall
rätten inhämta upplysningar om
barnet och sökanden samt huruvi-
da ersättning eller bidrag till
barnets underhåll har lämnats eller
utlovats. Har barnet inte fyllt ar-
ton år, skall yttrande inhämtas
från socialnämnden i den kommun
där sökanden är folkbokförd och
från socialnämnden i den kommun
där den som har vårdnaden om
barnet är folkbokförd.

Fader eller moder, vars sam-
tycke till adoptionen inte krävs,
skall ändå höras, om det kan ske.
Vid adoption av adoptivbarn skall
vad nu sagts i stället gälla adop-
tanten eller, om en make adopterat
den andra makens barn, var och
en av makarna. Finns en särskild
förmyndare vars samtycke inte
krävs, skall även han eller hon
höras.

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

6 kap.

Barn står under vårdnad av båda
föräldrarna eller en av dem, om
inte rätten har anförtrott vårdna-
den åt en eller två särskilt för-
ordnade förmyndare. Vårdnaden
om ett barn består till dess att

§⁵

Barn står under vårdnad av båda
föräldrarna eller en av dem, om
inte rätten har anförtrott vårdna-
den åt en eller två särskilt för-
ordnade vårdnadshavare. Vårdna-
den om ett barn består till dess att

⁴ Senaste lydelse 1991:487.

⁵ Senaste lydelse 1993:1432.

barnet fyller arton år eller dessför- barnet fyller arton år eller dessför-
innan ingår äktenskap. innan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets person-
liga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir till-
godosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den
tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga
omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande för-
sörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för
någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står
under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

Om ansvaret i frågor som gäller
barnets ekonomiska förhållanden

finns bestämmelser i 9-16 kap.

finns bestämmelser i 9-15 kap.

Barnet står från födelsen under
vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i
annat fall av modem ensam. Ingår
föräldrarna senare äktenskap med
varandra, står barnet från den
tidpunkten under vårdnad av dem
båda, om inte rätten dessförinnan
har anförtrott vårdnaden åt en

eller två särskilt förordnade för-
myndare.

Barnet står från födelsen under
vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i
annat fäll av modem ensam. Ingår
föräldrarna senare äktenskap med
varandra, står barnet från den
tidpunkten under vårdnad av dem
båda, om inte rätten dessförinnan
har anförtrott vårdnaden åt en

eller två särskilt förordnade vård-
nadshavare.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet
även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensam-

ma vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 §. Skall barnet även efter
domen på äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, skall
rätten i domen erinra om att vårdnaden alltjämt är gemensam.

7§

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyl-
dig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om
barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller
utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda för-
äldrarnas vårdnad och gäller vad
som sägs i första stycket en av
dem, skall rätten anförtro vårdna-
den åt den andra föräldern ensam.
Brister också denne i omsorgen
om barnet på det sätt som sägs i
första stycket, skall rätten flytta
över vårdnaden till en eller två
särskilt förordnade förmyndare
enligt 13 kap. 8 §.

Står barnet under båda för-
äldrarnas vårdnad och gäller vad
som sägs i första stycket en av
dem, skall rätten anförtro vårdna-
den åt den andra föräldern ensam.
Brister också den föräldern i
omsorgen om barnet på det sätt
som sägs i första stycket, skall
rätten flytta över vårdnaden till en
eller två särskilt förordnade vård-
nadshavare.

Står barnet under endast en
förälders vårdnad, skall rätten i
fall som avses i första stycket
flytta över vårdnaden till den
andra föräldern eller, om det är
lämpligare, till en eller två särskilt
förordnade förmyndare enligt 13
kap. 8 §.

Frågor om ändring i vårdnaden
enligt denna paragraf prövas på
talan av socialnämnden eller, utan
särskilt yrkande, i mål om äkten-
skapsskillnad mellan föräldrarna
eller i annat mål som avses i 5
eller 6 §.

Frågor om ändring i vårdnaden
enligt denna paragraf prövas på
talan av socialnämnden eller, utan
särskilt yrkande, i mål om äkten-
skapsskillnad mellan föräldrarna
eller i andra mål som avses i 5
eller 6 §.

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

Har ett barn stadigvarande vår-
dats och fostrats i annat enskilt
hem än föräldrahemmet och är det
uppenbart bäst för barnet att det
rådande förhållandet får bestå och
att vårdnaden flyttas över till den
eller dem som har tagit emot bar-
net eller någon av dem, skall
rätten utse denne eller dessa att
såsom särskilt förordnade förmyn-
dare utöva vårdnaden om barnet.

Har ett barn stadigvarande vår-
dats och fostrats i ett annat enskilt
hem än föräldrahemmet och är det
uppenbart bäst för barnet att det
rådande förhållandet får bestå och
att vårdnaden flyttas över till den
eller dem som har tagit emot bar-
net eller någon av dem, skall
rätten utse denne eller dessa att
såsom särskilt förordnade vård-
nadshavare utöva vårdnaden om
barnet.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på
talan av socialnämnden.

Står barnet under vårdnad av
båda föräldrarna och dör en av
dem, tillkommer vårdnaden den
andre ensam.

Om barnet står under vårdnad
av båda föräldrarna och en av dem
dör, skall den andra föräldern en-
sam ha vårdnaden. Om båda för-
äldrarna dör, skall rätten på an-
mälan av socialnämnden eller när
förhållandet annars blir känt
anförtro vårdnaden åt en eller två
särskilt förordnade vårdnadshava-
re.

det är lämpligare, åt en eller två föräldern eller, om det är lämpli- Prop. 1993/94:251
särskilt förordnade förmyndare gare, åt en eller två särskilt för- FB 6 kap.
enligt 13 kap. 8 §. ordnade vårdnadshavare.

Är båda föräldrarna döda, ut-

övas vårdnaden av barnets för-

myndare.

10 §

Står barnet under vårdnad av en
eller två särskilt förordnade för-
myndare och vill någon av barnets
föräldrar eller båda få vårdnaden
överflyttad till sig, skall rätten
besluta efter vad som är bäst för
barnet. Rätten får dock inte flytta
över vårdnaden till föräldrarna
gemensamt, om någon av dem
motsätter sig gemensam vårdnad.

Står barnet under vårdnad av en
eller två särskilt förordnade vård-
nadshavare och vill någon av
barnets föräldrar eller båda få
vårdnaden överflyttad till sig,
skall rätten besluta efter vad som
är bäst för barnet. Rätten får dock
inte flytta över vårdnaden till
föräldrarna gemensamt, om någon
av dem motsätter sig gemensam
vårdnad.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på
talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämn-
den.

10 a §

Om vårdnadshavare skall för-
ordnas särskilt, utses någon som
är lämpad att ge barnet omvård-
nad, trygghet och en god fostran.
Den som är underårig får inte
förordnas till vårdnadshavare.

Två personer kan utses att ge-
mensamt utöva vårdnaden, om de
är gifta med varandra eller bor
tillsammans under äktenskapslik-
nande förhållanden.

För syskon skall samma person
utses till vårdnadshavare, om inte
särskilda skäl talar mot det.

Om vårdnadshavare skall för-
ordnas efter föräldrarnas död och
föräldrarna eller en av dem har
gett till känna vem de önskar till
vårdnadshavare, skall denna per-
son förordnas, om det inte är
olämpligt.

10 b §

En särskilt förordnad vårdnads-

havare har rätt att på begäran bli Prop. 1993/94:251
entledigad från uppdraget. FB 6 kap.

Om barnet har två särskilt för-
ordnade vårdnadshavare och
någon av dem vill att vårdnaden
inte längre skall vara gemensam,
skall rätten på talan av en av dem
eller båda anförtro vårdnaden åt
en av dem efter vad som är bäst
för barnet. Rätten kan också i mål
om äktenskapsskillnad mellan
vårdnadshavama utan yrkande
förordna om vårdnaden enligt vad
som nu har sagts, om gemensam
vårdnad är uppenbart oförenlig
med barnets bästa.

10 c §

En särskilt förordnad vårdnads-
havare skall entledigas, om han
eller hon vid utövandet av vårdna-
den gör sig skyldig till missbruk
eller försummelse eller av någon
annan orsak inte längre är lämplig
som vårdnadshavare.

Om barnet har två särskilt för-
ordnade vårdnadshavare och den
ena entledigas eller dör, skall den
andra ensam ha vårdnaden. Om
båda vårdnadshavama entledigas
eller dör, skall rätten utse en eller
två andra personer att vara sär-
skilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden
enligt denna paragraf prövas efter
ansökan av socialnämnden.

17 §

Frågor om vårdnad eller um-
gänge tas upp av rätten i den ort
där vårdnadshavaren eller någon
av vårdnadshavama har sitt hem-
vist. Sådana frågor kan tas upp
även i samband med äktenskaps-
mål. Om det inte finns någon
behörig domstol, tas frågorna upp
av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i
4-8 och 10 §§ samt frågor om

Frågor om vårdnad eller um-
gänge tas upp av rätten i den ort
där barnet har sitt hemvist. Såda-
na frågor kan tas upp även i sam-
band med äktenskapsmål. Om det
inte finns någon behörig domstol,
tas frågorna upp av Stockholms
tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i
4-8 och 10 §§ samt 10 b § andra

umgänge som avses i 15 § hand-
läggs i den ordning som är före-
skriven för tvistemål. Står barnet
under vårdnad av båda föräldrarna
eller en av dem och är föräldrarna
överens i saken, kan de dock an-
hängiggöra saken genom ansökan.

stycket samt frågor om umgänge Prop. 1993/94:251
som avses i 15 § handläggs i den FB 7 kap.

ordning som är föreskriven för
tvistemål. Står barnet under vård-
nad av båda föräldrarna eller en
av dem och är föräldrarna överens
i saken, får de väcka talan genom
gemensam ansökan.

Övriga frågor om vårdnad
handläggs i den ordning som
gäller för domstolsärenden.

I mål om vårdnad kan underhållsbidrag for barnet yrkas utan stäm-
ning.

Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan huvudför-
handling, om parterna är överens i saken.

21 §

I mål om vårdnad eller umgänge
kan rätten, i samband med att den
meddelar dom eller beslut i saken
och om det finns särskilda skäl, på
yrkande av part förelägga mot-
parten vid vite att lämna ifrån sig
barnet. Har vite förelagts i sam-
band med beslut som avses i 20 §
första stycket, kan rätten förordna
att föreläggandet skall gälla ome-
delbart.

Talan mot beslut om föreläggan-
de enligt första stycket får föras
endast i samband med talan mot
domen eller beslutet om vårdnad

I mål eller ärenden om vårdnad
eller umgänge kan rätten, i sam-
band med att den meddelar dom
eller beslut i saken och om det
finns särskilda skäl, på yrkande av
en part förelägga motparten vid
vite att lämna ifrån sig barnet.
Har vite förelagts i samband med
beslut som avses i 20 § första
stycket, kan rätten förordna att
föreläggandet skall gälla omedel-
bart.

Beslut om föreläggande enligt
första stycket får överklagas en-
dast i samband med överklagande
av domen eller beslutet om vård-

eller umgänge. nad eller umgänge.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på an-
sökan av den part som har begärt föreläggandet.

7 kap.

2§

Förälder skall fullgöra sin un-
derhållsskyldighet genom att
betala underhållsbidrag till barnet,
om föräldern

En förälder skall fullgöra sin
underhållsskyldighet genom att
betala underhållsbidrag till barnet,
om föräldern

1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsam-
mans med barnet, eller

2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men
barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda
barnet i frågor om underhållsbi-
drag, även om vårdnadshavaren
inte har uppnått myndig ålder.
Också särskilt förordnad förmyn-
dare har rätt att företräda barnet.
Avtal om underhållsbidrag kan
slutas även före barnets födelse.

Vårdnadshavaren får företräda Prop. 1993/94:251
barnet i frågor om underhållsbi- FB 9 kap.
drag, även om vårdnadshavaren
inte har uppnått myndig ålder.

Också förmyndare har rätt att
företräda barnet. Avtal om under-
hållsbidrag kan slutas även före
barnets födelse.

9 kap.

Den som är under aderton år
(underårig) är omyndig och äger
icke själv råda över sin egendom
eller åtaga sig förbindelser i vid-
are mån än som följer av vad som
skall gälla på grund av lag eller
villkor vid förvärv genom gåva
eller testamente.

Har genom gåva eller testamen-
te egendom tillfallit underårig
under villkor att han må själv råda
däröver, skall vad i 3 § andra
stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning, dock att överförmyn-
darens samtycke erfordras blott i
det fall att den underårige fyllt
sexton år. I sådant fall skall över-
förmyndaren, innan samtycke
gives, bereda jämväl fångesman-
nen eller hans arvingar tillfälle att
yttra sig, om det kan ske utan
märklig omgång eller tidsutdräkt.

Den som är under arton år
(underårig) är omyndig och får
inte själv råda över sin egendom
eller åta sig förbindelser i vidare
mån än som följer av vad som
skall gälla på grund av lag eller
villkor vid förvärv genom gåva,
testamente eller förmånstagarför-
ordnande vid försäkring eller
pensionssparande enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.

Om en underårig har fått egen-
dom genom gåva, testamente eller
förmånstagarförordnande vid för-
säkring eller pensionssparande
enligt lagen (1993:931) om in-
dividuellt pensionssparande under
villkor att den underårige själv
skall få råda över egendomen,
skall 3 § andra stycket tillämpas
också beträffande sådan egendom.
Överförmyndarens samtycke krävs
dock bara om den underårige har
fyllt sexton år. Innan samtycke
lämnas skall överförmyndaren ge
fångesmannen eller hans arvingar
tillfälle att yttra sig, om det kan
ske utan påtagligt besvär eller
större tidsförlust.

Idkar underårig, som fyllt sexton
år, näring med tillstånd varom i
15 kap. 13 § sägs, äge han ingå
sådana rättshandlingar, som falla

En underårig som driver rörelse
med samtycke enligt 13 kap. 13 §
eller 14 kap. 14 § andra stycket,
får ingå sådana rättshandlingar

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

inom området for rörelsen. Vad som faller inom området för rörel- Prop. 1993/94:251

nu är stadgat gälle dock ej i fråga sen. Vad som nu har sagts gäller FB 10 kap.

om rättshandling som avses i 75 dock inte i fråga om rättshand-

kap. 15 §. lingar som avses i 13 kap. 10 §.

10 kap.

3 §

Ingår underårigt barn äkten-
skap, skall den som vid äktenska-
pets ingående var förmyndare för
barnet alltjämt vara barnets för-
myndare.

Den eller de som har förordnats
särskilt till vårdnadshavare är
också förmyndare for den under-
årige.

Om särskilda skäl talar för det,
skall dock någon annan än den
särskilt förordnade vårdnadshava-
ren förordnas till förmyndare. I ett
sådant fall tillämpas 6 och 7 §§.

löd som sägs i denna balk om
särskilt förordnade förmyndare
skall gälla även den som är för-
myndare enligt första stycket.

4§

Har en underårig inte någon Ingår ett underårigt barn äkien-
förmyndare, skall rätten förordna skap, skall den som vid äkten-
sådan. skåpets ingående var förmyndare

för barnet alltjämt vara barnets
förmyndare.

Har förmyndare förordnats
enligt 4 § på grund av att fadern
eller modem är underårig, gäller
förordnandet till dess fadern eller
modem har uppnått myndig ålder.

Har en underårig inte någon
förmyndare, skall rätten förordna
en sådan.

Har förmyndare förordnats
enligt första stycket på grund av
att fadern eller modem är under-
årig, gäller förordnandet till dess
fadern eller modem har uppnått
myndig ålder.

6§

Till förmyndare skall utses en Tättrådig, erfaren och i övrigt lämplig
man eller kvinna.

För underåriga syskon bör ge-
mensam förmyndare förordnas,
om inte särskilda skäl talar emot
det.

För underåriga syskon skall
samma person utses till förmynda-
re, om inte särskilda skäl talar mot
det.

Skall efter föräldrarnas död
förmyndare förordnas för en un-
derårig och har föräldrarna eller
en av dem gett tillkänna vem de
önskar till förmyndare, skall
denna person förordnas, om han

Prop. 1993/94:251

Skall efter föräldrarnas död FB 10 kap.
förmyndare förordnas för en un-
derårig och har föräldrarna eller
en av dem gett till känna vem de
önskar till förmyndare, skall
denna person förordnas om det

eller hon inte är olämplig.

inte är olämpligt.

9§

En förmyndare har rätt att på
begäran bli entledigad från för-
mynderskapet. Detta gäller dock
ej, om förmynderskapet utövas av
föräldrarna eller en av dem och
särskilda skäl talar mot att för-
myndaren entledigas.

Har två särskilt förordnade
förmyndare utsetts att gemensamt
utöva vårdnaden om ett barn och
vill någon av förmyndarna att
vårdnaden inte längre skall vara
gemensam, skall rätten på talan
av en av dem eller båda anförtro
vårdnaden om barnet åt en av dem
efter vad som är bäst för barnet.

En förmyndare har rätt att på
begäran bli entledigad från för-
mynderskapet. Detta gäller dock
inte, om förmynderskapet utövas
av föräldrarna eller en av dem och
särskilda skäl talar mot att för-
myndaren entledigas.

11 §

Dör förmyndaren och finns det
inte någon som på grund av lag
skall vara förmyndare, skall den
som har boet i sin vård utan dröjs-
mål anmäla förhållandet till den
tingsrätt hos vilken förmynderska-
pet är eller skall vara inskrivet.

Dör förmyndaren och finns det
inte någon som på grund av lag
skall vara förmyndare, skall den
som har boet i sin vård utan dröjs-
mål anmäla förhållandet till över-
förmyndaren för den kommun där
den omyndige har sitt hemvist.

13 §

Fråga om förordnande av för-
myndare tas upp av den tingsrätt
där förmynderskapet är inskrivet
eller, om inskrivning av förmyn-
derskapet inte har ägt rum, av den
tingsrätt där inskrivning skall ske.

Fråga om entledigande av för-
myndare tas upp av den tingsrätt
där förmynderskapet är eller skall
vara inskrivet.

Frågor om förordnande eller
entledigande av förmyndare tas
upp av tingsrätten i den ort där
den underårige har sitt hemvist.

18 §

Ansökan om förordnande eller
entledigande av en förmyndare får
göras, förutom av överförmynda-
ren och förmyndare, av den un-
derårige själv, om denne har fyllt
sexton år, samt av hans eller
hennes make och närmaste släk-
tingar. En förmyndare som inte
längre är lämplig att utöva vård-
naden får entledigas även på
ansökan av socialnämnden. Frågor
som avses i denna paragraf skall
rätten också ta upp självmant, när
anledning förekommer till det.

I ärende som avses i första
stycket skall rätten, när det rör en
underårig som fyllt sexton år,
bereda denne tillfälle att yttra sig,
om det kan ske.

Rättens beslut i ärende som
avses i första stycket får överkla-
gas, förutom av den som beslutet
särskilt rör, av var och en som
har rätt att göra ansökan.

Ansökan om förordnande eller
entledigande av en förmyndare får
göras av överförmyndaren, för-
myndare, vårdnadshavare, den
underårige själv, om han eller hon
har fyllt sexton år, samt av hans
eller hennes make eller sambo och
närmaste släktingar. Frågor som
avses i denna paragraf skall rätten
också ta upp självmant, när det
finns anledning till det.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

I ett ärende som avses i första
stycket skall rätten ge en under-
årig som fyllt sexton år tillfälle att
yttra sig, om det kan ske.

11 kap.

Kan en förmyndare på grund av
sjukdom eller av annan orsak inte
utöva förmynderskapet eller blir
förmyndaren enligt 10 kap. 17 §
skild från utövningen av det, skall
rätten förordna god man att i
förmyndarens ställe vårda den
underåriges angelägenheter.

Har en förmyndare eller för-
myndarens make och den under-
årige del i oskiftat dödsbo, skall
rätten förordna god man att vårda
den underåriges rätt i boet vid

Kan en förmyndare på grund av
sjukdom eller av någon annan
orsak inte utöva förmynderskapet
eller blir förmyndaren enligt 10
kap. 17 § skild från utövningen av
det, skall överförmyndaren för-
ordna god man att i förmyndarens
ställe vårda den underåriges an-
gelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17 §
skiljer en förmyndare från utöv-
ningen av förmynderskapet får
rätten förordna god man enligt
första stycket.

Har en förmyndare eller för-
myndarens make eller sambo och
den underårige del i ett oskiftat
dödsbo, skall överförmyndaren
förordna god man att vårda den

boutredningen liksom vid bodel-
ning och skifte eller ingående av
avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo.

God man skall även forordnas
när den som har en förmyndare,
god man eller förvaltare skall
företa en rättshandling eller vara
part i en rättegång och behöver
biträde men enligt 13 kap. 2 §
inte kan företrädas av förmynda-
ren, den gode mannen eller förval-
taren.

God man skall också i annat fall
än som avses i första eller andra
stycket förordnas för den som har
förmyndare, god man eller förval-
tare, om det förekommer en an-
gelägenhet i vilken han eller hon
har ett intresse som strider mot
sådan företrädares eller dennes
makes intresse. Rätten skall med-
dela sådant förordnande om för-
myndaren, den gode mannen eller
förvaltaren eller den som denne i
sådan egenskap företräder begär
det eller det annars är lämpligt.

underåriges rätt i boet vid bout-
redningen liksom vid bodelning
och skifte eller ingående av avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo.

Överförmyndaren skall också
förordna god man när den som
har en förmyndare, god man eller
förvaltare skall företa en rätts-
handling eller vara part i en rätte-
gång och behöver hjälp men enligt
12 kap. 8 § inte kan företrädas av
förmyndaren, den gode mannen
eller förvaltaren. Om talan har
väckts får rätten förordna god
man.

Överförmyndaren skall också i
andra fåll än som avses i första
eller andra stycket förordna god
man för den som har vårdnadsha-
vare, förmyndare, god man eller
förvaltare, i angelägenheter där
den enskilde har ett intresse som
strider mot en sådan företrädares
eller dennes makes eller sambos
intresse. Överförmyndaren skall
meddela ett sådant förordnande,
om det begärs av vårdnadshava-
ren, förmyndaren, den gode man-
nen eller förvaltaren eller den som
denne i sådan egenskap företräder
eller om det annars är lämpligt.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

3 §

Rätten skall förordna god man, Överförmyndaren skall förordna
god man,

1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas
på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet
och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har
efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före Allmänna arvs-
fonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller
också kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap saknas
såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på grund av
sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och hans eller
hennes lott i boet förvaltas,

3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är
okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad som
föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en
bortavarandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i 5. om det enligt förordnande i
testamente eller annan rättshand- testamente eller annan rättshand-

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

ling beror av en framtida hän-
delse, vem egendom skall tillfalla
eller egendom först senare skall
tillträdas med äganderätt och det
krävs att den blivande ägarens rätt
bevakas eller egendomen förvaltas
för den blivande ägarens räkning,
eller

ling beror av en framtida hän-
delse, vem egendom skall tillfalla,
eller egendom först framdeles
skall tillträdas med äganderätt,
och det krävs att den blivande
ägarens rätt bevakas eller att
egendomen förvaltas för den
blivande ägarens räkning, eller

6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas under
vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Förordnande enligt första styck-
et sker efter anmälan eller när be-
hovet blir känt på annat sätt.
Krävs en god man för den som
har rätt i ett dödsbo, skall det
anmälas hos tingsrätten av den
som har boet i sin vård.

Överförmyndaren skall förordna
god man enligt första stycket efter
anmälan eller när behovet blir
känt på annat sätt. Krävs en god
man för den som har rätt i ett
dödsbo, skall det anmälas hos
överförmyndaren av den som har
boet i sin vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett för-
ordnande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som
förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var för-
ordnad att företräda.

3a §

I de fall som anges i 18 kap.

1 § första stycket äktenskapsbalken
och 20 kap. 2 § första stycket
denna balk skall god man förord-
nas av rätten.

Om någon på grund av sjuk-
dom, psykisk störning, försvagat
hälsotillstånd eller liknande för-
hållande behöver hjälp med att
bevaka sin rätt, förvalta sin egen-
dom eller söija för sin person,
skall rätten, om det behövs, för-
ordna god man för honom eller
henne. Förordnande får inte med-
delas utan samtycke av den för
vilken god man skall utses, om

Om någon på grund av sjuk-
dom, psykisk störning, försvagat
hälsotillstånd eller liknande för-
hållande behöver hjälp med att
bevaka sin rätt, förvalta sin egen-
dom eller söija för sin person,
skall rätten, om det behövs, be-
sluta att anordna godmanskap för
honom eller henne. Ett sådant
beslut får inte meddelas utan
samtycke av den för vilken god-

⁶ Senaste lydelse 1991:1546.

inte den enskildes tillstånd hindrar manskap skall anordnas, om inte Prop. 1993/94:251
att hans eller hennes mening den enskildes tillstånd hindrar att FB 11 kap.
inhämtas. hans eller hennes mening inhäm-

tas.

När rätten meddelar ett beslut
enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en god man att
utföra uppdraget. Om en god man
i något annat fall skall förordnas
på grund av ett beslut enligt första
stycket, skall förordnandet med-
delas av överförmyndaren.

Om någon beträffande vilken det
föreligger en sådan situation som
anges i 4 § är ur stånd att vårda
sig eller sin egendom, får rätten
förordna förvaltare för honom
eller henne. Förvaltare får dock
inte förordnas, om det är tillräck-
ligt att god man förordnas eller att
den enskilde på något annat min-
dre ingripande sätt får hjälp.

Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje
särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägen-
het eller egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma upp-
dragets omfattning.

Mzr rätten meddelar ett beslut

Om någon som befinner sig i en
sådan situation som anges i 4 § är
ur stånd att vårda sig eller sin
egendom, får rätten besluta att
anordna förvaltarskap för honom
eller henne. Förvaltarskap får
dock inte anordnas, om det är
tillräckligt att godmanskap anord-
nas eller att den enskilde på något
annat, mindre ingripande sätt får
hjälp.

enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en förvaltare
att utföra uppdraget. Om en för-
valtare i något annat fall skall
förordnas på grund av ett beslut
enligt första stycket, skall förord-
nandet meddelas av överförmynda-

ren.

■8 §

Utan hinder av förvaltarförord- Trots ett förvaltarförordnande
nande enligt 7 § har den som enligt 7 § har den som avses med
avses med förordnandet rätt att förordnandet rätt att själv
själv

1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,

2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat

efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan 23

egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller
hon efter det att förvaltare har
förordnats erhåller genom gåva
eller testamente under villkor att
egendomen inte skall omfettas av
förvaltarens rådighet.

Om särskilda skäl föranleder
det, får dock rätten föreskriva att
förvaltaruppdraget skall omfetta
även förhållande som avses i
första stycket.

3. förfoga över vad han eller
hon efter det att förvaltare har
förordnats får genom gåva, testa-
mente eller förmånstagaiförord-
nande vid försäkring eller pen-
sionssparande enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande under villkor att
egendomen inte skall omfettas av
förvaltarens rådighet.

Om det finns särskilda skäl för
det, får dock rätten föreskriva att
förvaltaruppdraget skall omfetta
även förhållanden som avses i
första stycket.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

13 §

När omständigheterna påkallar
det, kan flera gode män eller
förvaltare förordnas för den en-
skilde.

Är flera gode män eller förvalta-
re ansvariga för skada som har
tillfogats tredje man, svarar de
solidariskt för ersättningen. Ersätt-
ningsansvaret skall slutligt för-
delas mellan de ansvariga efter
den grad av vållande som åvilar
dem. Om någon saknar tillgångar
att betala sin andel med, skall de
övrigas ansvarighet för bristen
bestämmas enligt samma grunder.

När omständigheterna motiverar
det, kan flera gode män eller
förvaltare forordnas för den en-
skilde.

14 §

Godmanskap och förvaltarskap Om flera gode män eller förval-
står under tillsyn av överförmyn- tare är ansvariga för en skada
daren och tingsrätten. som har tillfogats tredje man,

svarar de solidariskt för ersätt-
ningen. Ersättningsansvaret skall
slutligt fördelas mellan de ansvari-
ga efter vars och ens grad av
vållande. Om någon saknar till-
gångar att betala sin andel med,
skall de övrigas ansvarighet för
bristen bestämmas enligt samma
grunder.

Ansökan om förordnande av
god man eller förvaltare får göras
av överförmyndaren, förmyndare,
den som ansökningen avser, om
han eller hon har fyllt sexton år,
samt av hans eller hennes make
och närmaste släktingar.

Ansökan om förordnande av
förvaltare får också göras av god
man som avses i 4 §.

Frågor om förordnande av god
man eller förvaltare skall rätten
också ta upp självmant, när an-
ledning förekommer till det.

I ärende om förordnande av god
man eller förvaltare för någon
som har fyllt sexton år skall rätten
bereda denne tillfälle att yttra sig,
om det kan ske.

Ansökan om förordnande av
god man enligt 1-4 §§ eller för-
valtare får göras av förmyndare,
den som ansökningen avser, om
han eller hon har fyllt sexton år,
samt av hans eller hennes make
eller sambo och närmaste släkting-
ar. Ansökan om anordnande av
godmanskap enligt 4 § eller för-
valtarskap får göras av dem som
nu har nämnts och av överförmyn-
daren.

Ansökan om anordnande av
förvaltarskap får också göras av
god man som avses i 4 §.

När det finns anledning till det
skall rätten självmant ta upp
frågor om anordnande av godman-
skap enligt 4 § eller förvaltarskap.
Överförmyndaren har samma skyl-
dighet när det gäller förordnande
av god man eller förvaltare.

§⁷

I ärenden om förordnande av
god man eller förvaltare för någon
som har fyllt sexton år skall rätten
eller överförmyndaren ge denna
person tillfälle att yttra sig, om
det kan ske.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

⁷ Senaste lydelse 1991:1649.

för honom eller henne och det inte
är uppenbart att han eller hon inte
förstår vad saken gäller. Rätten
kan dock underlåta att höra den
enskilde muntligen om denne själv
har gjort ansökan eller medgivit
det ifrågasatta förordnandet eller
det annars finns särskilda skäl.

Myndigheter och inrättningar
att lämna rätten sådana uppgifter

ningen avser skall höras munt-
ligen, om det kan ske utan skada
for honom eller henne och det inte
är uppenbart att han eller hon inte
förstår vad saken gäller. Rätten
kan dock avstå från att höra den
enskilde muntligen om han eller
hon själv har gjort ansökan eller
medgivit det ifrågasatta förordnan-
det eller det annars finns särskilda
skäl.

Bestämmelserna i andra stycket
gäller även i ärenden hos överför-
myndaren om förordnande av god
man enligt 4 § eller förvaltare.
anges i andra stycket är skyldiga
i kan vara av betydelse i ärendet.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

17 §

Innan rätten förordnar förvaltare
skall den inhämta läkarintyg eller
annan likvärdig utredning om den
enskildes hälsotillstånd. Detta
gäller även i ärende om förord-
nande av god man enligt 4 §, när
den enskilde inte har lämnat sitt

Innan rätten anordnar förvaltar-
skap skall den inhämta läkarintyg
eller annan likvärdig utredning om
den enskildes hälsotillstånd. Detta
gäller även i ärenden om anord-
nande av godmanskap enligt 4 §,
när den enskilde inte har lämnat

samtycke. sitt samtycke.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

18 §

Kan slutligt beslut ej ges ome-
delbart i ärende om förordnande
av god man eller förvaltare, får
rätten, om den enskildes ange-
lägenheter kräver omedelbar vård
eller ett dröjsmål uppenbarligen
skulle medföra fara för den enskil-
de eller hans egendom, förordna
god man eller förvaltare för tiden
till dess ärendet slutligt avgörs.
Sådant förordnande kan beträf-
fande god man som avses i 4 §
eller förvaltare meddelas även för
den som är underårig att gälla från
och med den dag då han eller hon
fyller arton år.

Kan ett slutligt beslut inte ges
omedelbart i ett ärende om an-
ordnande av godmanskap enligt
4 § eller förvaltarskap, får rätten
besluta att anordna godmanskap
eller förvaltarskap för tiden till
dess ärendet slutligt avgörs, om
den enskildes angelägenheter krä-
ver omedelbar vård eller ett dröjs-
mål uppenbarligen skulle medföra
fara för den enskildes person eller
egendom. Ett sådant beslut kan
meddelas även för den som är un-
derårig att gälla från och med den
dag då han eller hon fyller arton
år.

Kan ett slutligt beslut inte ges
omedelbart i ett ärende om för-

Innan beslut enligt första stycket
meddelas skall den som ansök-
ningen avser ha fått tillfälle att
yttra sig, om det kan ske utan
större tidsförlust och utan skada
för honom eller henne.

Beslut enligt första stycket får
när som helst ändras av rätten.

Om en god man eller förvaltare
inte längre behövs, skall rätten
besluta att godmanskapet eller
förvaltarskapet skall upphöra. Har
god man förordnats enligt 3 §
1-5, skall den gode mannen ent-
ledigas så snart den som förord-
nandet avser begär det. När en
god man eller förvaltare har slut-
fört sitt uppdrag, skall han genast
anmäla det till rätten.

En god man eller förvaltare har
rätt att på begäran bli entledigad
från sitt uppdrag. Skall godman-
skapet eller förvaltarskapet fortsät-
ta, är han dock skyldig att kvarstå
till dess en ny god man eller för-
valtare har utsetts.

ordnande av god man eller förval-
tare, får överförmyndaren för-
ordna god man eller förvaltare för
tiden till dess ärendet slutligt
avgörs, om ärendet brådskar av
sådan anledning som anges i
första stycket.

Innan beslut enligt första eller
andra stycket meddelas skall den
som ansökningen avser ha fått
tillfälle att yttra sig, om det kan
ske utan större tidsförlust och utan
skada for honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket
får när som helst ändras av rätten.
Överförmyndaren får när som
helst ändra ett beslut enligt andra
stycket.

Om en god man eller förvaltare
inte längre behövs, skall godman-
skapet eller förvaltarskapet upp-
höra. Beslut om att godmanskap
enligt 4 § eller förvaltarskap skall
upphöra fattas av rätten. I övriga
fall fattas beslutet av överförmyn-
daren. Har god man förordnats
enligt 3 § 1-5, skall överförmyn-
daren entlediga den gode mannen
så snart den som förordnandet
avser begär det. När en god man
eller förvaltare har slutfört sitt
uppdrag, skall han genast anmäla
det till överförmyndaren.

En god man eller förvaltare har
rätt att på begäran bli entledigad
från sitt uppdrag. Beslut om ent-
ledigande fattas av överförmynda-
ren. Skall godmanskapet eller
förvaltarskapet fortsätta, är den
gode mannen eller förvaltaren
dock skyldig att kvarstå till dess
en ny god man eller förvaltare har
utsetts.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

20 §

En god man eller förvaltare som En god man eller förvaltare som
gör sig skyldig till missbruk eller gör sig skyldig till missbruk eller

försummelse vid utövandet av sitt
uppdrag eller som kommer på
ekonomiskt obestånd och på grund
därav är olämplig för uppdraget
eller som av någon annan orsak
inte längre är lämplig att inneha
detta, skall entledigas från upp-
draget.

Uppkommer fråga om att enligt
första stycket entlediga en god
man eller förvaltare och kan slut-
ligt beslut inte ges omedelbart, får
rätten, om dröjsmål skulle medfö-
ra fara för den som godmanskapet
eller förvaltarskapet avser, besluta
att den gode mannen eller för-
valtaren skall skiljas från sitt
uppdrag för tiden till dess ärendet
avgörs.

försummelse vid utövandet av sitt
uppdrag eller som kommer på
ekonomiskt obestånd och på grund
av detta är olämplig för uppdraget
eller som av någon annan orsak
inte längre är lämplig att inneha
uppdraget, skall entledigas. Beslut
om entledigande fattas av överför-
myndaren.

Uppkommer en fråga om att
enligt första stycket entlediga en
god man eller förvaltare och kan
slutligt beslut inte ges omedelbart,
får överförmyndaren besluta att
den gode mannen eller förvaltaren
skall skiljas från sitt uppdrag för
tiden till dess ärendet avgörs, om
dröjsmål skulle medföra fara för
den som godmanskapet eller för-
valtarskapet avser.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

21 §

Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om
upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av
dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller för-
valtaren.

Rätten får också självmant ta
upp frågor som avses i första
stycket.

I ärende enligt denna paragraf
skall rätten bereda den enskilde
tillfälle att yttra sig, om det kan
ske.

Rätten eller överförmyndaren får
också självmant ta upp frågor som
avses i första stycket och som de
är behöriga att avgöra.

I ett ärende enligt denna para-
graf skall rätten eller överförmyn-
daren ge den enskilde tillfälle att
yttra sig, om det kan ske.

22 §

Dör en god man eller förvaltare,
skall den som har boet i sin vård
utan dröjsmål anmäla förhållandet
till den tingsrätt där godmanskapet
eller förvaltarskapet är eller skall
vara inskrivet.

Dör en god man eller förvalta-
re, skall den som har boet i sin
vård utan dröjsmål anmäla för-
hållandet till den överförmyndare
som har tillsyn över godmanskapet
eller förvaltarskapet.

23 §

Rätten är skyldig att på ansökan
av någon av dem som anges i 15 §
första stycket eller av den gode
mannen eller förvaltaren pröva om
ett godmanskaps eller forvaltar-

Rätten är skyldig att pröva om
omfattningen av ett godmanskap
enligt 4 § eller ett förvaltarskap
bör jämkas, om någon av dem
som anges i 15 § första stycket

skaps omfattning bör jämkas.
Rätten kan också utan ansökan
göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut
enligt första stycket, skall den
gode mannen eller förvaltaren
samt överförmyndaren och den
enskilde beredas tillfälle att yttra
sig.

Kan slutligt beslut inte ges ome-
delbart, får rätten, om dröjsmål
skulle medföra fara för den enskil-
de, meddela beslut i frågan för
tiden till dess ärendet avgörs. I
fråga om sådant beslut tillämpas
bestämmelserna i 18 § andra och
tredje styckena.

eller den gode mannen eller för-
valtaren ansöker om det. Rätten
kan också utan ansökan göra en
sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut
enligt första stycket, skall den
gode mannen eller förvaltaren
samt överförmyndaren och den
enskilde ges tillfälle att yttra sig.

Kan ett slutligt beslut inte ges
omedelbart, får rätten meddela
beslut i frågan för tiden till dess
ärendet avgörs, om dröjsmål
skulle medföra fåra för den enskil-
de. I fråga om ett sådant beslut
tillämpas bestämmelserna i 18 §
tredje och fjärde styckena.

I fråga om godmanskap enligt
1-3 §§ skall överförmyndaren
pröva om godmanskapets omfatt-
ning bör jämkas. Bestämmelserna
i forsta-tredje styckena skall också
tillämpas vid handläggningen hos
överförmyndaren av frågor om
sådan jämkning.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

24 §

Innan rätten förordnar någon till
god man eller förvaltare eller
entledigar någon från ett sådant
uppdrag, skall han eller hon ges
tillfälle att yttra sig. Är det fråga
om beslut enligt 20 § andra styck-
et, skall den gode mannen eller
förvaltaren beredas tillfälle att
yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål.

Innan rätten eller överförmynda-
ren förordnar någon till god man
eller förvaltare eller entledigar
någon från ett sådant uppdrag,
skall han eller hon ges tillfälle att
yttra sig. Är det fråga om beslut
enligt 20 § andra stycket, skall
den gode mannen eller förvaltaren
ges tillfälle att yttra sig, om det
inte är fara i dröjsmål.

25 §

Frågor om förordnande eller
entledigande av god man enligt 1
eller 2 § tas upp av den tingsrätt
där förmynderskapet, godmanska-
pet eller förvaltarskapet är eller
skall vara inskrivet. Är det fråga
om förmynderskap som inte skall
vara inskrivet, avgörs frågan om

Behörig domstol i frågor som
gäller godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap är tingsrätten i den
ort där den enskilde har sitt hem-
vist eller, om han eller hon inte
har hemvist i Sverige, Stockholms
tingsrätt.

behörig domstol med tillämpning
av 12 kap. 1 § andra stycket.

Behörig överförmyndare i frågor
om godmanskap enligt 1, 2 och
4 §§ samt förvaltarskap är över-
förmyndaren för den kommun där
den enskilde har sitt hemvist eller,
om han eller hon inte har hemvist
i Sverige, överförmyndaren för
Stockholms kommun.

Prop. 1993/94:251
FB 11 kap.

Uppkommer vid utredning av ett
dödsbo fråga om förordnande av
god man enligt 3 §, hör ärendet
till den tingsrätt varunder boet
lyder. Skall god man annars för-
ordnas enligt 3 §, tas ärendet upp
av tingsrätten i den ort där den för
vilken god man skall förordnas har
egendom eller där annars behov
av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 1-3 §§ tas upp av
den tingsrätt där godmanskapet är
inskrivet.

Ansökan om förordnande av god
man enligt 4 § eller av förvaltare
tas upp av tingsrätten i den ort
där den som avses med ansök-
ningen har sitt hemvist eller, om
han eller hon inte har hemvist i
riket, av Stockholms tingsrätt.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 4 § eller förvaltar-
skap tas upp av den tingsrätt där
godmanskapet ellerförvaltarskapet
är inskrivet.

Uppkommer vid utredning av ett
dödsbo frågan om förordnande av
god man enligt 3 §, hör ärendet
till överförmyndaren för den kom-
mun där den döde hade sitt hem-
vist eller, om den döde inte hade
hemvist i Sverige, till överförmyn-
daren för Stockholms kommun.
Skall god man annars förordnas
enligt 3 §, tas ärendet upp av
överförmyndaren för den kommun
där den för vilken god man skall
förordnas har egendom eller där
annars behov av god man har
visat sig.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 3 § tas upp av den
överförmyndare som har förordnat
god man.

12 kap.

AUmänna bestämmelser om för-
myndares, gode mäns och för-
valtares verksamhet

Förmyndares skyldigheter

1 §

Förmyndare skall förvalta omyn-
digas tillgängar och företräda dem
i angelägenheter som rör tillgång-
arna.

Detta gäller inte i fråga om till-
gångar som omyndiga enligt lag
själva råder över eller som de har
förvärvat genom gåva, testamente
eller formånstagarförordnande vid
försäkring eller pensionssparande
enligt lagen (1993:931) om in-
dividuellt pensionssparande med
villkor att egendomen skall stå
under förvaltning av någon annan
än förmyndaren, utan bestämman-
derätt för förmyndaren, och med
angivande av vem som skall utöva
förvaltningen (särskild förvalt-
ning). Är särskild förvaltning
anordnad, skall den som utövar
förvaltningen ärligen lämna redo-
visning över förvaltningen till
förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt
den omyndige när detta inte enligt
lag skall göras av någon annan.

Gode mäns och förvaltares skyl-
digheter

2§

Gode män och förvaltare skall, i
den mån det följer av deras för-
ordnande, bevaka rätten för de
personer som de företräder, för-
valta deras tillgångar och sörja
for deras person.

Även om det inte framgår av
förordnandet, omfattar den gode
mannens eller förvaltarens upp-
drag inte sådana tillgängar som

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

har ställts under särskild forvalt- Prop. 1993/94:251
ning. Är särskild förvaltning FB 12 kap.
anordnad, skall den som utövar
förvaltningen årligen lämna redo-
visning över förvaltningen till den
gode mannen eller förvaltaren, om
det faller inom ramen for den
gode mannens eller förvaltarens
uppdrag att ta emot en sådan
redovisning.

Gemensamma bestämmelser

3 §

Förmyndare, gode män och
förvaltare skall omsorgsfullt full-
göra sina skyldigheter och alltid
handla på det sätt som bäst gag-
nar den enskilde.

4§

Den enskildes medel skall i
skälig omfattning användas för
hans eller hennes uppehälle, ut-
bildning och nytta i övrigt. De
medel som inte används för såda-
na ändamål skall placeras så att
tillräcklig trygghet finns för deras
bestånd och så att de ger skälig
avkastning.

Närmare bestämmelser om hur
förvaltningen skall skötas finns i
13-15 kap.

5 §

Förmyndare, gode män och
förvaltare skall fortlöpande föra
räkenskaper över sin förvaltning
och göra anteckningar om sina
åtgärder i övrigt. Föräldrar är
dock skyldiga att föra räkenskaper
och göra anteckningar endast i
den utsträckning som kan anses
behövlig med hänsyn till egen-
domens omfattning och omständig-
heterna i övrigt.

6 § Prop. 1993/94:251

Förmyndare, gode män och FB 12 kap.
förvaltare skall se till att pengar
och värdepapper som tillhör den
enskilde förvaras så att de inte
sammanblandas med tillgångar
som ställföreträdaren annars
förvaltar.

Om den enskilde äger värde-
handlingar eller annars har rättig-
heter på grund av sådana hand-
lingar, svarar förmyndaren, den
gode mannen eller förvaltaren för
att behövliga registreringar och
anmälningar görs.

7§

I viktiga frågor skall förmynda-
ren, om det lämpligen kan ske,
höra den omyndige, om den omyn-
dige har fyllt sexton år, samt den
omyndiges make eller sambo.

Gode män och förvaltare har
motsvarande skyldigheter i för-
hållande till den enskilde samt den
enskildes make eller sambo. Om
betydelsen av samtycke i vissa fall
från den som har god man finns
bestämmelser i 11 kap. 5 §.

8 §

Uppstår fråga om rättshandling
eller rättegång mellan en omyndig
och förmyndaren, förmyndarens
make eller sambo eller någon som
förmyndaren företräder, har för-
myndaren inte rätt att företräda
den omyndige. Har syskon samma
förmyndare, får förmyndaren dock
företräda de omyndiga vid arvskif-
te mellan dem, om de inte har
inbördes stridande intressen.

En god man eller förvaltare har
inte rätt att företräda den enskil-
de, om det uppstår en fråga om
rättshandling eller rättegång mel-
lan den enskilde å ena sidan och
den gode mannen eller förvalta- 33

ren, hans eller hennes make eller

3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

sambo eller någon som han eller Prop. 1993/94:251
hon företräder å den andra sidan. FB 12 kap.

Om en förmyndare, god man
eller förvaltare har slutit avtal i
strid med första eller andra styck-
et, tillämpas 9 kap. 7 § första
stycket i fråga om återbärings- och
ersättningsskyldighet.

Överförmyndarens tillsyn

9 §

Förmyndares, gode mäns och
förvaltares verksamhet står under
överförmyndarens tillsyn.

Förmyndare, gode män och
förvaltare är skyldiga att lämna
överförmyndaren de upplysningar
om sin verksamhet som överför-
myndaren begär.

Avtal utan överförmyndarens
samtycke

10 §

Om en förmyndare, god man
eller förvaltare har ingått avtal för
den enskildes räkning utan att
inhämta samtycke från överför-
myndaren, trots att samtycke krävs
enligt 13-15 kap., får motparten
inte frånträda avtalet, om förmyn-
daren, gode mannen eller förvalta-
ren begär överförmyndarens sam-
tycke inom en månad från det att
avtalet ingicks och något annat
förbehåll inte har gjorts. Om över-
förmyndaren inte lämnar sitt sam-
tycke, får motparten frånträda
avtalet, om inte något annat har
överenskommits.

11 §

Om ett avtal som avses i 10 §
inte blir gällande, tillämpas 9 kap.
7 § första stycket i fråga om åter-
bärings- och ersättningsskyldighet.

Flera förmyndare, gode män eller Prop. 1993/94:251
förvaltare FB 12 kap.

12 §

Om en persons egendom skall
förvaltas av fler än en förmyndare,
god man eller förvaltare, skall
ställföreträdarna utöva förvalt-
ningen gemensamt. Överförmynda-
ren kan dock besluta att förvalt-
ningen av tillgångarna skall för-
delas på visst sätt mellan ställföre-
trädarna eller att vissa tillgångar
skall förvaltas av en av dem en-
sam. I samband med att rätten
förordnar en ställföreträdare kan
även rätten meddela ett sådant
beslut.

Om de som utövar förvaltningen
gemensamt inte kan enas om en
viss åtgärd, gäller den mening
som överförmyndaren biträder.
Om det är fråga om en åtgärd som
kräver överförmyndarens sam-
tycke, kan samtycke ges till åtgär-
den även om det finns delade
meningar. Överförmyndaren skall
dock ge alla dem som har del i
förvaltningen tillfälle att yttra sig
innan överförmyndaren beslutar i
saken.

Ställande av säkerhet

13 §

Om överförmyndaren finner skäl
till det, skall förmyndare, gode
män eller förvaltare ställa säkerhet
för den förvaltade egendomen.
Överförmyndaren prövar säkerhe-
ten och bestämmer hur den skall
förvaras. I övrigt tillämpas 2 kap.
25 § utsökningsbalken.

Skadestånd

14 §

Förmyndare, gode män och
förvaltare är skyldiga att ersätta

skada som de uppsåtligen eller av Prop. 1993/94:251
vårdslöshet har orsakat den enskil- FB 12 kap.
de.

Om flera förmyndare, gode män
eller förvaltare är ansvariga, sva-
rar de solidariskt for ersättningen.
Ersättningsansvaret skall slutligt
fördelas mellan de ansvariga efter
vars och ens grad av vållande.
Om någon saknar tillgångar att
betala sin andel med, skall de
övrigas ansvarighet för bristen
bestämmas enligt samma grunder.

15 §

Talan om ersättning enligt 14 §
skall väckas inom ett år från det
att handlingar som anges i 16 kap.
8 § har lämnats över till den som
är behörig att ta emot redovisning
for förvaltningen. Om talan inte
väcks inom nämnda tid, är talerät-
ten förlorad. Detta gäller inte, om
ställföreträdaren har gjort sig
skyldig till brottsligt förfarande.

Arvode och ersättning för utgifter

16 §

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare har rätt till ett
skäligt arvode för uppdraget och
ersättning för de utgifter som har
varit skäligen påkallade för upp-
dragets fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning
for utgifter fattas av överförmyn-
daren. Överförmyndaren bestäm-
mer dessutom i vad mån arvode
och ersättning för utgifter skall
betalas med medel som tillhör den
enskilde.

tillgängar under samma år över- Prop. 1993/94:251
stiger tvä gånger basbeloppet FB 13 kap.
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Arvode och ersättning för ut-
gifter som avser vård av någons
rätt i oskiftat dödsbo skall betalas
med dödsboets medel, om inte
särskilda skäl föranleder något an-
nat.

Arvode och ersättning för ut-
gifter som inte skall betalas med
den enskildes eller dödsboets
medel skall betalas av kommunen.

17 §

Föräldrar som år förmyndare
har, om det ftnns särskilda skäl,
rätt till arvode med anledning av
förvaltningen av den omyndiges
egendom. De har också rätt till
ersättning för utgifter som har
varit skäligen påkallade av för-
valtningen.

Beslut om arvode och ersättning
för utgifter fattas av överförmyn-
daren. Beloppen skall betalas med
den omyndiges medel eller, om det
gäller dödsboförvaltning, med
dödsboets tillgångar.

13 kap.

Föräldrars förmyndarförvaltning

Föräldrars rådighet

1 §

När en omyndigs föräldrar är
förmyndare, bestämmer de hur
tillgångar som står under deras
förvaltning skall användas eller
placeras, om inte annat följer av
denna balk eller annan författning.

Om en av föräldrarna till följd
av frånvaro eller sjukdom eller av
någon annan orsak är förhindrad
att ta del i sådana beslut om för-
valtningen som inte kan skjutas 37

upp utan olägenhet, bestämmer

den andra föräldern ensam. Denna Prop. 1993/94:251
förälder får dock inte ensam fatta FB 13 kap.
beslut av ingripande betydelse, om
inte den omyndiges bästa uppen-
barligen kräver det.

Om endast en av föräldrarna är
förmyndare, gäller bestämmelser-
na om föräldrar honom eller
henne.

I fråga om vård av en omyndigs
rätt i dödsbo eller annat oskiftat
bo gäller bestämmelserna i
15 kap.

Kontroll av förvaltningen av viss
egendom

2§

När värdet på en omyndigs
tillgångar, som skall förvaltas av
föräldrarna, genom arv, gåva,
värdestegring eller på något annat
sätt har kommit att överstiga ätta
gånger gällande basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, tillämpas bestämmelserna
i 3-7 §§ för förvaltningen.

Dessa bestämmelser gäller även
egendom som, under villkor om att
förvaltningen av den skall stå
under överförmyndarens kontroll
(särskild överförmyndarkontroll),
har tillfallit den omyndige

1. genom arv eller testamente,

2. genom gåva, under förutsätt-
ning att givaren skriftligen har
anmält gåvan till överförmynda-
ren, eller

3. genom förmånstagarforord-
nande vid försäkring med anled-
ning av dödsfall eller vid pen-
sionssparande enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.

Med egendom som anges i
andra stycket jämställs egendom
som har trätt i stället för sådan
egendom samt avkastning av egen- 3g

domen.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

3§

Inom en månad efter det att
värdet på en omyndigs tillgångar
överstigit det belopp som anges i
2 § första stycket skall föräldrarna
ge in en förteckning över den
omyndiges egendom till överför-
myndaren.

Har egendom tillfallit en omyn-
dig med villkor om särskild över-
formyndarkontroll enligt 2 § andra
stycket, skall föräldrarna ge in en
förteckning över egendomen till
överförmyndaren inom en månad
därefter.

Förteckningarna skall avges på
heder och samvete.

4§

Andra värdehandlingar än såda-
na som nämns i 5 § första stycket
skall säljas och fordringar drivas
in så snart det lämpligen kan ske,
om det inte är till fördel för den
omyndige att värdehandlingarna
behålls eller att fordringarna för-
blir utestående.

Annan lös egendom än som nu
har nämnts och som inte omfattas
av 10 § skall säljas vid en lämplig
tidpunkt, om inte egendomen är
till nytta eller har särskilt värde
for den omyndige eller den omyn-
diges familj eller egendomen av
någon annan särskild anledning
bör behållas.

5 §

Den omyndiges tillgångar får
utan samtycke av överförmyndaren
placeras i

1. skuldförbindelser som har
utfärdats eller garanterats av stat
eller kommun,

2. skuldförbindelser som har

ufärdats av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Svenska Skepps-
hypotekskassan eller av en bank 39

eller av ett kreditmarknadsbolag

enligt lagen (1992:1610) om kre- Prop. 1993/94:251
ditmarknadsbolag eller av ett ut- FB 13 kap.
ländskt bankföretag eller ett annat
utländskt kreditinstitut som är
underkastat en offentlig reglering
som väsentligen stämmer överens
med den som gäller för banker
eller andra kreditinstitut här i lan-
det, med undantag för förlagsbevis
eller andra skuldförbindelser som
medför rätt till betalning först efter
utfördarens övriga fordringsägare,
eller

3. andelar i en värdepappers-
fond som avses i lagen
(1990:1114) om värdepappers-
fonder eller i ett utländskt fond-
företag som är underkastat en
offentlig reglering som väsentligen
stämmer överens med den som
gäller för värdepappersfonder här
i landet.

Den omyndiges tillgängar får
vidare utan överförmyndarens
samtycke användas för allemans-
sparande enligt lagen (1983:890)
om allemanssparande eller länas
ut mot säkerhet av panträtt pä
grundval av inteckning i fast egen-
dom inom sextio procent av det
senast fastställda taxeringsvärdet.

6§

Om överförmyndaren samtycker
till det, får den omyndiges till-
gångar placeras i aktier och även
i övrigt placeras på något annat
sätt än som anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom
m.m. finns bestämmelser i 10 §.

7§

Pengar som inte placeras enligt

5, 6 eller 10 § och som inte heller
omedelbart behöver användas
skall göras räntebärande genom
att sättas in hos bank.

Bankmedel

8 §

Pengar som har satts in hos
bank enligt 16 kap. 77 § eller med
uppgift till banken om att de skall
stå under särskild överförmyndar-
kontroll får inte tas ut utan över-
förmyndarens samtycke.

Upphävande av eller lättnader i
kontrollen

9§

Överförmyndaren skall besluta
att bestämmelserna i 4-7 §§ inte
längre skall tillämpas, om värdet
på den omyndiges tillgångar har
kommit att sjunka till ett belopp
som understiger fyra gånger gäl-
lande basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och det inte finns särskild anled-
ning att låta kontrollen fortgå.

Ett beslut enligt första stycket
gäller inte egendom som har till-
fallit den omyndige under villkor
om särskild överförmyndarkon-
troll.

Om det med hänsyn till för-
äldrarnas och den omyndiges
förhållanden eller i övrigt finns
särskilda skäl, får överförmynda-
ren helt eller delvis medge undan-
tag från 3-8 §§.

Fast egendom m.m.

10 §

För den omyndiges räkning får
föräldrar endast med överförmyn-
darens samtycke

1. genom köp, byte eller gåva
förvärva fast egendom eller nytt-
janderätt till sådan egendom, om
det inte gäller övertagande av
hyresrätt till en bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt
till någon annans fasta egendom,

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

om det inte gäller hyra av en Prop. 1993/94:251
bostadslägenhet eller en tillfällig FB 13 kap.
upplåtelse av ringa ekonomisk be-
tydelse,

3. sälja eller byta bort fast
egendom eller nyttjanderätt till
sådan egendom, om det inte gäller
byte av en bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på
något annat sätt med nyttjanderätt
upplåta fast egendom eller tomt-
rätt.

Samtycke till en åtgärd som
avses i första stycket 1 eller 2
skall lämnas, om inte förvärvet
eller avtalet kan anses olämpligt
med hänsyn till egendomens natur,
den omyndiges ålder och framtida
behov eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som
avses i första stycket 3 eller 4 får
lämnas endast om åtgärden är
lämplig med hänsyn till egendo-
mens natur samt den omyndiges
ålder, framtida behov och samlade
tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjande-
rätt gäller även i fråga om servitut
och rätt till elektrisk kraft, om
rättigheten har upplåtits genom
avtal.

Samtycke enligt denna paragraf
gäller under sex månader från det
att samtycket lämnades.

Bortgivande av egendom

H §

Föräldrar får inte ge bort den
omyndiges egendom, om det inte
är fråga om personliga presenter
vars värde inte står i missförhål-
lande till den omyndiges ekono-
miska villkor.

Med överförmyndarens samtycke
får föräldrar använda den omyndi-
ges inkomster till understöd ät
anhöriga eller andra som står den 42

omyndige nära.

Upptagande av lån m.m.

12 §

För den omyndiges räkning får
föräldrar endast med överförmyn-
darens samtycke

1. ta upp län eller ingå någon
annan skuldförbindelse,

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den omyndiges egen-
dom som säkerhet for den omyn-
diges eller någon annans förbin-
delse.

År det fråga om åtgärder enligt
första stycket som faller inom
ramen för en rörelse som för-
äldrarna med överförmyndarens
samtycke driver för den omyndiges
räkning, behövs samtycke endast i
fråga om pantsättning av fast
egendom eller tomträtt. Samtycke
behövs inte i fråga om statliga lån
som tas upp för att ge den omyn-
dige hjälp till utbildning eller
bosättning.

Samtycke får lämnas endast om
åtgärden behövs för att trygga den
omyndiges övriga egendom eller
kan anses nödvändig för den
omyndiges utbildning eller upp-
ehälle eller om det annars finns
särskilda skäl för åtgärden.

Rörelse

13 §

Föräldrar får inte låta den som
är under sexton år driva rörelse.

Om den omyndige har fyllt sex-
ton år, får föräldrarna endast med
överförmyndarens samtycke låta
honom eller henne driva en rörelse
som medför bokföringsskyldighet
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller jordbruksbokföringslagen
(1979:141). Utan överförmynda-
rens samtycke får föräldrarna inte
själva driva en sådan rörelse för
den omyndiges räkning. Samtycke

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

får lämnas endast om den omyndi- Prop. 1993/94:251
ges ekonomiska och personliga FB 13 kap.
förhållanden är sådana att det
med beaktande av rörelsens art är
lämpligt att samtycke ges.

Redovisning av viss egendom

14 §

Föräldrar skall före den 1 mars
varje år i en årsräkning till över-
förmyndaren redogöra för förvalt-
ningen under föregående år av
egendom som avses i 2 § samt
sådan egendom som omfattas av
bestämmelserna om samtycke en-
ligt 10 §. Årsräkningen skall avges
på heder och samvete.

I årsräkningen skall anges

1. egendomen och dess värde
vid början och slutet av den tid
som räkningen avser,

2. skulder som hänför sig till
egendomen vid samma tidpunkter,
och

3. inkomster av egendomen och
utgifter som har betalats med
egendomen eller dess avkastning.

15 §

Har den omyndige fyllt arton år
eller har föräldrarna dessförinnan
entledigats som förmyndare, skall
de inom en månad därefter lämna
en sluträkning till överförmynda-
ren beträffande egendom som
avses i 2 § samt sådan egendom
som omfattas av bestämmelserna
om samtycke enligt 10 §. Sluträk-
ning skall vidare lämnas inom en
månad när ett villkor enligt 2 §
andra stycket om särskild överför-
myndarkontroll återkallats eller
överförmyndaren enligt 9 § första
stycket beslutat att överförmyndar-
kontrollen skall upphöra.

Sluträkningen skall innehålla en
redogörelse för förvaltningen 44

under det löpande året fram till

dess att förmynderskapet upphör- Prop. 1993/94:251
de, villkoret om särskild överför- FB 13 kap.
myndarkontroll återkallades eller
överförmyndaren beslutade att
kontrollen skulle upphöra. Räk-
ningen skall avges på heder och
samvete.

Vid som sägs om årsräkning i
14 § andra stycket gäller också i
fråga om sluträkning.

16 §

Om det med hänsyn till för-
äldrarnas och den omyndiges
förhållanden, tillgångarnas art
eller värde eller omständigheterna
i övrigt finns särskilda skäl, får
överförmyndaren befria föräldrar-
na från skyldigheten att lämna års-
räkning eller sluträkning eller
besluta att sådana räkningar får
lämnas i förenklad form. I fråga
om årsräkning får beslut meddelas
för ett visst år eller tills vidare.

17 §

Anmäler föräldrarna att de är
förhindrade att inom föreskriven
tid lämna förteckning enligt 3 §,
årsräkning eller sluträkning till
överförmyndaren, kan överförmyn-
daren bestämma ny tid för avläm-
nandet.

Särskilda beslut av överförmynda-
ren i vissa fall

18 §

Överförmyndaren får förelägga
föräldrarna att i årsräkning eller
på annat sätt redogöra för sin
förvaltning utöver vad som följer
av 14 och 15 §§, om den omyn-
dige begär det eller om det annars
finns särskilda skäl.

19 §

Om det av någon särskild anled-
ning behövs för att trygga förvalt-
ningen, får överförmyndaren

1. bestämma att 3-7 §§ skall
tillämpas även i annat fall än som
följer av 2 §,

2. begränsa möjligheten att ta ut
pengar som har satts in hos bank,
utöver vad som följer av 8 §,

3. bestämma att värdehandling-
ar skall förvaras och förvaltas av
ett värdepappersinstitut enligt
lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse eller ett motsvarande
utländskt institut som är under-
kastat en offentlig reglering som
väsentligen stämmer överens med
den som gäller for värdepappers-
institut här i landet.

4. bestämma att premieobliga-
tioner som har utfärdats av staten
skall skrivas in i statsskuldboken
med förbehåll att belopp som hän-
för sig till obligationerna inte får
lyftas utan överförmyndarens sam-
tycke, och

5. genom meddelande till den
som skall betala pengar till den
omyndige bestämma att pengarna
skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första
stycket 3, skall föräldrarna träffa
avtal med värdepappersinstitutet
på villkor som överförmyndaren
har godkänt. I fråga om rättig-
heter som registreras enligt aktie-
kontolagen (1989:827) får för-
äldrarna, i stället för att träffa ett
avtal om förvaring och förvalt-
ning, på konto i avstämningsregis-
ter låta registrera eller, om rättig-
heten förvaltas av en auktoriserad
förvaltare, till denne anmäla att
föräldrarna endast med överför-
myndarens tillstånd får överlåta
eller pantsätta rättigheten eller
uppbära på rättigheten belöpande
kapitalbelopp.

Prop. 1993/94:251
FB 13 kap.

Ett värdepappersinstitut är skyl- Prop. 1993/94:251
digt att träffa ett sådant avtal om FB 13 kap.
förvaring och förvaltning som
avses i andra stycket. Avtalet får
inte träffas på sämre villkor än de
som värdepappersinstitutet erbju-
der andra enskilda personer vid
samma typ av avtal.

Vissa åtgärder vid förvaltningens
upphörande

20 §

Om föräldrarnas förvaltning
upphör därför att barnet har blivit
myndigt, skall föräldrarna genast
överlämna de förvaltade tillgång-
arna till honom eller henne. Om
föräldrarnas förvaltning upphör
därför att någon annan skall
överta förvaltningen, skall för-
äldrarna genast överlämna de
förvaltade tillgångarna till denna
person.

21 §

När föräldrarnas förvaltning
upphör, skall de hålla sina räken-
skaper och övriga handlingar som
rör förvaltningen tillgängliga för
granskning. Om det behövs, skall
överförmyndaren bestämma tid
och plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan
enligt 12 kap. 15 § har gått ut
eller, om talan har väckts, det
finns en dom i ersättningsfrågan
som vunnit laga kraft, skall räken-
skaper och övriga handlingar som
rör förvaltningen lämnas över till
den som är behörig att ta emot
redovisning över förvaltningen.

Föräldrars död eller konkurs

22 §

Dör en av föräldrarna, skall
dödsboet svara för att den omyndi-
ges egendom redovisas och åtgär-

der vid förvaltningens upphörande
vidtas enligt detta kapitel, om inte
förvaltningen skall skötas av den
andra föräldern. \bd som nu har
sagts om dödsbo gäller konkurs-
förvaltaren, om en av föräldrarna
försätts i konkurs.

14 kap.

Förordnade förmyndares, gode
mäns och förvaltares vård av
egendom

Förteckningar över egendom

1 §

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare skall inom två
månader efter förordnandet lämna
en förteckning till överförmynda-
ren över den egendom som de
förvaltar. Förteckningen skall
avges på heder och samvete.

En förteckning som lämnas av
en god man som har förordnats
enligt 11 kap. 1 § behöver endast
ta upp den lösa egendom som den
gode mannen har tagit hand om.

Skyldigheten att lämna en för-
teckning gäller inte vid byte av
förordnad förmyndare, god man
eller förvaltare.

I fråga om bevakning av någons
rätt i dödsbo eller annat oskiftat
bo gäller bestämmelserna i
15 kap.

2§

Har rätten beslutat att utvidga
omfattningen av en god mans eller
förvaltares uppdrag, skall den
gode mannen eller förvaltaren
inom en månad från beslutet läm-
na en förteckning till överförmyn-
daren över den egendom som
omfattas av det utvidgade uppdra-
get. Förteckningen skall avges på
heder och samvete.

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

Förvaltning av egendom

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

3 §

I fråga om egendom som står
under en förordnad förmyndares,
god mans eller förvaltares förvalt-
ning gäller 4-11 §§.

4§

Andra värdehandlingar än såda-
na som nämns i 5 § första stycket
skall säljas och fordringar drivas
in så snart det lämpligen kan ske,
om det inte är till fördel för den
enskilde att värdehandlingarna
behålls eller att fordringarna för-
blir utestående.

Annan lös egendom än som nu
har nämnts och som inte omfattas
av 11 § skall säljas vid en lämplig
tidpunkt, om inte egendomen är
till nytta eller har särskilt värde
för den enskilde eller den enskil-
des familj eller om egendomen av
någon annan särskild anledning
bör behållas.

5 §

Den enskildes tillgångar får
utan samtycke av överförmyndaren
placeras i

1. skuldförbindelser som har
utfärdats eller garanterats av stat
eller kommun,

2. skuldförbindelser som har
utfärdats av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Svenska Skepps-
hypotekskassan eller av en bank
eller av ett kreditmarknadsbolag
enligt lagen (1992:1610) om kre-
ditmarknadsbolag eller av ett ut-
ländskt bankföretag eller ett annat
utländskt kreditinstitut som är
underkastat en offentlig reglering
som väsentligen stämmer överens
med den som gäller för banker
eller andra kreditinstitut här i lan-
det, med undantag för förlagsbevis
eller andra skuldförbindelser som

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

medför rätt till betalning först efter Prop. 1993/94:251
utfärdarens övriga fordringsägare, FB 14 kap.
eller

Den enskildes tillgångar får
vidare utan överförmyndarens
samtycke användas för allemans-
sparande enligt lagen (1983:890)
om allemanssparande eller lånas
ut mot säkerhet av panträtt på
grundval av inteckning i fast egen-
dom inom sextio procent av det
senast fastställda taxeringsvärdet.

6§

Om överförmyndaren samtycker
till det, får den enskildes tillgång-
ar placeras i aktier och även i
övrigt placeras på något annat sätt
ån som anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom
m.m. finns bestämmelser i 11 §.

7§

Pengar som inte placeras enligt

5, 6 eller 11 § och inte heller
omedelbart behöver användas
skall göras räntebärande genom
att sättas in hos bank.

8§

Pengar som har satts in hos
bank får tas ut endast efter sam-
tycke från överförmyndaren.

Samtycke krävs dock inte vid
uttag av

1. ränta, eller

2. pengar som behöver hållas
tillgängliga för den enskildes

uppehälle eller vården av hans 50

eller hennes egendom om den

förordnade förmyndaren, gode Prop. 1993/94:251
mannen eller förvaltaren vid in- FB 14 kap.
sättningen gjort förbehåll om att
de får tas ut utan överförmynda-
rens samtycke.

9 §

Premieobligationer som har
utfärdats av staten skall skrivas in
i statsskuldboken med förbehåll att
belopp som hänför sig till obliga-
tionerna inte får lyftas utan över-
förmyndarens samtycke.

10 §

Om det finns särskilda skäl, får
överförmyndaren helt eller delvis
medge undantag från 4-9 §§.

Fast egendom m.m.

11 §

För den enskildes räkning får en
förordnad förmyndare, god man
eller förvaltare endast med över-
förmyndarens samtycke

1. genom köp, byte eller gåva
förvärva fast egendom eller nytt-
janderätt till sådan egendom, om
det inte gäller övertagande av
hyresrätt till en bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt
till någon annans fasta egendom,
om det inte gäller hyra av en
bostadslägenhet eller en tillfällig
upplåtelse av ringa ekonomisk be-
tydelse,

3. sälja eller byta bort fast
egendom eller nyttjanderätt till
sådan egendom, om det inte gäller
byte av en bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på
något annat sätt med nyttjanderätt
upplåta fast egendom eller tomt-
rätt.

Samtycke till en åtgärd som
avses i första stycket 1 eller 2
skall lämnas, om inte förvärvet 51

eller avtalet kan anses olämpligt

med hänsyn till egendomens natur Prop. 1993/94:251
eller andra omständigheter. FB 14 kap.

Samtycke till en åtgärd som
avses i första stycket 3 eller 4 får
lämnas endast om åtgärden är
lämplig med hänsyn till egendo-
mens natur samt den enskildes
behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjande-
rätt gäller även i fråga om servitut
och rätt till elektrisk kraft, om
rättigheten har upplåtits genom
avtal.

Samtycke enligt denna paragraf
gäller under sex månader från det
att samtycket lämnades.

Bortgivande av egendom

12 §

En förordnad förmyndare, god
man eller förvaltare får inte ge
bort den enskildes egendom, om
det inte är fråga om personliga
presenter vars värde inte står i
missförhållande till den enskildes
ekonomiska villkor.

Med överförmyndarens samtycke
får den enskildes inkomster an-
vändas till understöd åt anhöriga
eller andra som står den enskilde
nära.

Upptagande av lån m.m.

13 §

För den enskildes räkning får en
förordnad förmyndare, god man
eller förvaltare endast med över-
förmyndarens samtycke

1. ta upp lån eller ingå någon
annan skuldförbindelse,

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den enskildes egendom
som säkerhet för den enskildes
eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt
första stycket som faller inom
ramen för en rörelse som ställföre-

trädaren med överförmyndarens Prop. 1993/94:251
samtycke driver för den enskildes FB 14 kap.
räkning, behövs samtycke endast i
fråga om pantsättning av fast
egendom eller tomträtt. Samtycke
behövs inte i fråga om statliga län
som tas upp för att ge den enskilde
hjälp till utbildning eller bosätt-
ning.

Samtycke får lämnas endast om
åtgärden behövs för att trygga den
enskildes övriga egendom eller
kan anses nödvändig för hans eller
hennes utbildning eller uppehälle
eller om det annars finns särskilda
skäl för åtgärden.

Rörelse

14 §

En god man eller förvaltare får
endast med överförmyndarens
samtycke låta den enskilde driva
en rörelse som medför bokförings-
skyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125) eller jordbruksbok-
föringslagen (1979:141). Utan
överförmyndarens samtycke får
den gode mannen eller förvaltaren
inte driva en sådan rörelse för den
enskildes räkning. Samtycke får
lämnas endast om den enskildes
ekonomiska och personliga för-
hållanden är sådana att det med
beaktande av rörelsens art är
lämpligt att samtycke ges.

I fråga om förordnade förmyn-
dare tillämpas 13 kap. 13 §.

Redovisning av förvaltad egendom

15 §

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare skall före den
1 mars varje år i en årsräkning till
överförmyndaren redogöra för
förvaltningen under föregående år
av egendom som har stått under 53

ställföreträdarens förvaltning.

Årsräkningen skall avges pä heder Prop. 1993/94:251
och samvete. FB 14 kap.

I årsräkningen skall anges den
enskildes tillgångar och skulder
vid början och slutet av den tid
som räkningen avser. Vidare skall
en sammanställning göras av
inkomster och utgifter under
nämnda tid. Av årsräkningen skall
särskilt framgå hur mycket som
har använts för den enskildes
uppehälle eller nytta i övrigt.

16 §

Överförmyndaren får besluta att
en förordnad förmyndare, god
man eller förvaltare i särskild
ordning skall redogöra för den del
av den enskildes tillgångar och
skulder som inte omfattas av ställ-
företrädarens förvaltning, i den
mån tillgångarna och skulderna är
kända för ställföreträdaren.

17 §

En god man skall hålla överför-
myndaren underrättad om sådana
åtgärder från den enskildes sida
som kan påverka den gode man-
nens förvaltningsansvar i mera
betydande omfattning.

18 §

Om en forordnad förmyndares,
god mans eller förvaltares upp-
drag har upphört, skall den som
frånträder uppdraget inom en
månad därefter lämna en sluträk-
ning till överförmyndaren beträf-
fande egendom som har stätt
under hans eller hennes förvalt-
ning. Sluträkningen skall innehålla
en redogörelse för förvaltningen
under det löpande året fram till
dess att ställföreträdarskapet
upphörde. Räkningen skall avges
på heder och samvete.

\bd som sägs om årsräkning i Prop. 1993/94:251
75 § andra stycket gäller också i FB 14 kap.
fråga om sluträkning.

Om rätten har inskränkt omfatt-
ningen av en god mans eller för-
valtares uppdrag, skall sluträkning
lämnas för den egendom som inte
längre omfattas av uppdraget.

Om ett godmanskap enligt
11 kap. 1 § upphör innan tiden för
avgivande av årsräkning eller slut-
räkning som rör förmynderskapet
för den omyndige inträffar, får
sluträkning rörande godmanskapet
begränsas till att avse en redo-
görelse endast för de åtgärder som
har vidtagits av den gode mannen.
I övrigt skall redogörelse för för-
valtningen lämnas av förmyndaren
även för den tid godmanskapet har
varat.

19 §

Om det med hänsyn till ställ-
företrädarens och den enskildes
förhållanden, tillgångarnas art
eller värde eller omständigheterna
i övrigt finns särskilda skäl, får
överförmyndaren befria ställföre-
trädaren från skyldigheten att läm-
na årsräkning eller sluträkning
eller besluta att sådana räkningar
får lämnas i förenklad form. I
fråga om årsräkning får beslut
meddelas för ett visst år eller tills
vidare.

20 §

Anmäler en förordnad förmyn-
dare, god man eller förvaltare att
han eller hon är förhindrad att
inom föreskriven tid lämna för-
teckning enligt 1 eller 2 §, års-
räkning eller sluträkning till över-
förmyndaren, kan överförmyn-
daren bestämma ny tid för avläm-
nandet.

Särskilda beslut av överförmynda- Prop. 1993/94:251
ren i vissa fall FB 14 kap.

21 §

Om det behövs för att trygga
förvaltningen, får överförmyndaren

1. begränsa möjligheten att ta ut
pengar som har satts in hos bank,
utöver vad som följer av 8 §,

2. bestämma att värdehandling-
ar skall förvaras och förvaltas av
ett värdepappersinstitut enligt
lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse eller ett motsvarande
utländskt institut som är under-
kastat en offentlig reglering som
väsentligen stämmer överens med
den som gäller för värdepappers-
institut här i landet, och

3. genom meddelande till den
som skall betala pengar till den
enskilde bestämma att pengarna
skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första
stycket 2, skall ställföreträdaren
träffa avtal med värdepappersinsti-
tutet på villkor som överförmynda-
ren har godkänt. I fråga om rät-
tigheter som registreras enligt
aktiekontolagen (1989:827) får
ställföreträdaren, i stället för att
träffa ett avtal om förvaring och
förvaltning, på konto i avstäm-
ningsregister låta registrera eller,
om rättigheten förvaltas av en
auktoriserad förvaltare, till denne
anmäla att ställföreträdaren endast
med överförmyndarens tillstånd får
överlåta eller pantsätta rättigheten
eller uppbära på rättigheten be-
löpande kapitalbelopp.

Ett värdepappersinstitut är skyl-
digt att träffa ett sådant avtal om
förvaring och förvaltning som
avses i andra stycket. Avtalet får
inte träffas på sämre villkor än de
som värdepappersinstitutet erbju-
der andra enskilda personer vid
samma typ av avtal.

Vissa åtgärder vid förvaltningens Prop. 1993/94:251
upphörande FB 14 kap.

22 §

Når en förordnad förmyndares,
god mans eller förvaltares upp-
drag upphör, skall han eller hon
genast lämna över de förvaltade
tillgångarna till den enskilde eller,
om någon annan skall överta
förvaltningen, till denna person.

23 §

Når en förordnad förmyndare,
god man eller förvaltare frånträ-
der sitt uppdrag, skall han eller
hon hälla sina räkenskaper och
övriga handlingar som rör för-
valtningen tillgängliga för gransk-
ning. Om det behövs, skall över-
förmyndaren bestämma tid och
plats för en sådan granskning.

Ställföreträdares död eller konkurs

24 §

Om en förordnad förmyndare,
god man eller förvaltare dör, skall
dödsboet svara för att den enskil-
des egendom redovisas och åtgär-
der vid förvaltningens upphörande
vidtas enligt detta kapitel. Försätts
ställföreträdaren i konkurs, skall
konkursförvaltaren fullgöra dessa
uppgifter.

15 kap.

Vård av rätt i dödsbo, m.m.

Allmänna bestämmelser

1 §

Har en omyndig del i ett dödsbo
eller något annat oskiftat bo, skall
ftjrmyndaren vårda den omyndiges
rätt i boet enligt bestämmelserna i
detta kapitel.

Bestämmelserna gäller också i
fråga om god man och förvaltare,
om den som han eller hon företrä-
der har del i ett bo och vården av
den enskildes rätt som delägare
omfattas av uppdraget.

Är den enskilde ensam delägare
eller har samtliga delägare samma
förmyndare, god man eller förval-
tare och förvaltas boet av ställ-
företrädaren, gäller i stället 13 el-
ler 14 kap.

Tidpunkt för bodelning och skifte

2§

Ingås inte avtal om samman-
levnad i oskiftat dödsbo eller upp-
hör ett sådant avtal att gälla, skall
förmyndaren, gode mannen eller
förvaltaren se till att bodelning
och skifte med anledning av döds-
fall förrättas så snart som möjligt.

Skall bodelning ske av någon
annan anledning ån dödsfall, skall
förmyndaren, gode mannen eller
förvaltaren se till att bodelning
förrättas så snart som möjligt.

3 §

Skiftas inte ett dödsbo inom sex
månader från det att bouppteck-
ningen förrättades och har avtal
om sammanlevnad i oskiftai döds-
bo inte heller ingåtts, skall för-
myndaren, gode mannen eller
förvaltaren inom denna tid lämna
en redogörelse till överförmynda-

Prop. 1993/94:251

FB 15 kap.

ren om anledningen till att döds- Prop. 1993/94:251
boet inte har skiftats. En sådan FB 15 kap.
redogörelse skall därefter och till
dess att dödsboet har skiftats eller
ett avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo ingåtts lämnas var
sjätte månad, om inte överförmyn-
daren bestämmer någon annan tid.

Ställföreträdares deltagande i
förvaltningen

4§

En förmyndare, god man eller
förvaltare som för den enskildes
räkning deltar i en rättshandling
vid dödsboförvaltning skall in-
hämta överförmyndarens samtycke
till rättshandlingen i den utsträck-
ning som gäller vid förvaltning
enligt 13 eller 14 kap.

Mot borgenärer i dödsboet och
andra vars rätt är beroende av
utredningen är ställföreträdaren
ansvarig enligt ärvdabalkens
regler om dödsbodelägares an-
svar.

Fördelning av egendom vid bodel-
ning och skifte

5 §

En förmyndare, god man eller
förvaltare som tar del i en bodel-
ning eller ett skifte för den enskil-
des räkning skall inhämta överför-
myndarens samtycke till egendo-
mens fördelning.

En förmyndare, god man eller
förvaltare får endast med överför-
myndarens samtycke överlåta den
enskildes andel i boet.

Avstående från arv eller testamen-
te

6§

En förmyndare, god man eller
förvaltare får inte för den enskil-

des räkning avstå från arv eller
testamente.

Om överförmyndaren samtycker
till åtgärden, får dock arv avstås
enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken.

Avtal om sammanlevnad i oskiftat
dödsbo

7§

Avtal om sammanlevnad i oskif-
tat dödsbo får ingås endast med
överförmyndarens samtycke.

Överförmyndaren får häva ett
avtal enligt första stycket, om det
är påkallat för att ta till vara den
enskildes intressen. Om efterlevan-
de make som själv har deltagit i
avtalet och som samtidigt är ställ-
företrädare för den enskilde gifter
om sig, skall han eller hon genast
anmäla det till överförmyndaren.

8 §

Ingås avtal om sammanlevnad i
oskiftat dödsbo, skall förmynda-
ren, gode mannen eller förvaltaren
före den 1 mars varje år i en
årsuppgift till överförmyndaren
redogöra för förvaltningen av boet
under föregående år. Av ärsupp-
giften skall framgå boets behållna
inkomst och dess sammanlagda
tillgångar och skulder vid årets
slut.

Anmäler förmyndaren, gode
mannen eller förvaltaren att det
finns hinder mot att inom föreskri-
ven tid lämna årsuppgift till över-
förmyndaren, kan överförmynda-
ren bestämma ny tid för avläm-
nandet.

Förrättande av bouppteckning i
vissa fall

9§

Skall bodelning ske av annan
anledning än dödsfall, är förmyn-

Prop. 1993/94:251

FB 15 kap.

daren, gode mannen eller förvalta-
ren skyldig att se till att boupp-
teckning förrättas så snart som
möjligt. Kopia av bouppteckningen
skall genast lämnas till överför-
myndaren.

Försäljning av viss egendom

10 §

Har egendom i dödsbo vilken
har förvaltats av en god man som
avses i 11 kap. 3 § tillfallit All-
männa arvsfonden, gäller i fråga
om egendomens försäljning lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfon-
den.

16 kap.

Tillsyn över förmyndares, gode
mäns och förvaltares verksamhet

Allmänna bestämmelser

^{1 §}.

Överförmyndaren skall enligt
bestämmelserna i detta kapitel
utöva tillsyn över förmyndares,
gode mäns och förvaltares verk-
samhet.

Vid tillsynen skall överförmyn-
daren särskilt se till att den enskil-
des tillgångar i skälig omfattning
används för hans eller hennes
nytta och att tillgångarna i övrigt
är placerade så att tillräcklig
trygghet finns för deras bestånd
och så att de ger skälig avkast-
ning.

Bestämmelser om val av över-
förmyndare m.m. finns i 19 kap.

Behörig överförmyndare

2 §

Tillsynen utövas av överförmyn-
daren för den kommun där den
som har förmyndare, god man
eller förvaltare har sitt hemvist.

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

Om god man har Jörordnats Prop. 1993/94:251
enligt 11 kap. 3 § vid utredning av FB 16 kap.
ett dödsbo, utövas tillsynen av
överförmyndaren för den kommun
där den avlidne hade sitt hemvist.
Är det i övrigt fråga om godman-
skap enligt 11 kap. 3 §, utövas
tillsynen av överförmyndaren för
den kommun där den gode marinen
har sitt hemvist.

Om behörig överförmyndare
enligt första eller andra stycket
inte finns, utövas tillsynen av
överförmyndaren för Stockholm.

Granskning av förvaltningen

^{3 §}.

överförmyndaren skall granska
förmyndares, gode mäns och för-
valtares verksamhet med ledning
av de förteckningar, årsräkningar,
sluträkningar samt andra hand-
lingar och uppgifter angående
förvaltningen som har lämnats.

överförmyndaren eller den som
överförmyndaren utser har rätt att
gå igenom de räkenskaper och
anteckningar som avses i 12 kap.
5 § samt de värdehandlingar som
ställföreträdaren förvarar med
anledning av sitt uppdrag. Ställ-
företrädaren skall hålla dessa
handlingar tillgängliga på tid och
plats som överförmyndaren be-
stämmer.

4§

överförmyndaren skall göra
anteckning om verkställd gransk-
ning på förteckningar, årsräkning-
ar, sluträkningar och handlingar
enligt 15 kap. 3 och 8 §§.

Anmärkning mot förvaltningen

5 §

Om överförmyndaren vid Q2.

granskningen eller annars finner

anledning att rikta anmärkning Prop. 1993/94:251
mot förvaltningen, skall ställföre- FB 16 kap.
trädaren ges tillfälle att yttra sig
inom den tid som överförmyndaren
bestämmer.

Om ett yttrande inte lämnas
inom förelagd tid eller om överför-
myndaren anser att yttrandet inte
är tillfredsställande, skall anteck-
ning om anmärkningen göras på
den granskade handlingen. Över-
förmyndaren skall även genast
pröva om beslut enligt någon
bestämmelse i 13 eller 14 kap.
behöver meddelas eller om ställ-
företrädaren bör entledigas eller
någon annan åtgärd vidtas. Ställ-
företrädaren skall underrättas om
en sådan anteckning och om vid-
tagen åtgärd.

6§

Om en anmärkning som har
antecknats enligt 5 § innebär att
ställföreträdaren kan bli skade-
ståndsskyldig gentemot den omyn-
dige eller den som uppdraget av-
ser, har ställföreträdaren rätt att
väcka talan mot den enskilde om
frihet från skadeståndsskyldighet.

Rätt att ta del av handlingar

7§

En omyndig som har fyllt sexton
år och den som har god man eller
förvaltare har rätt att ta del av de
handlingar som rör ställföreträ-
darskapet och som förvaras hos
överförmyndaren. En sådan rätt
har också den enskildes make eller
sambo och närmaste släktingar.

Överlämnande av handlingar vid
granskningens slut

8 §

Sedan överförmyndaren har 53

granskat förmyndarens, gode man-

nens eller förvaltarens sluträkning, Prop. 1993/94:251
skall räkningen samt de förteck- FB 16 kap.
ningar, årsräkningar och hand-
lingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§
som förvaras hos överförmyndaren
lämnas över till den som är be-
hörig att ta emot redovisning för
förvaltningen.

Om ställföreträdaren inte är
skyldig att lämna sluträkning när
ställföreträdarskapet upphör, skall
överförmyndaren lämna över de
övriga handlingar som anges i
första stycket till den som är be-
hörig att ta emot redovisning för
förvaltningen, om denna person
eller den avgående ställföreträda-
ren begär det eller överförmynda-
ren har gjort anteckning om an-
märkning enligt 5 § på handling-
en.

Om handlingar som avses i
första eller andra stycket har läm-
nats till en ny ställföreträdare,
skall denne inom två månader
därefter återlämna handlingarna
till överförmyndaren. Överförmyn-
daren skall skriftligen upplysa
ställföreträdaren om denna skyl-
dighet när handlingarna lämnas
ut.

Om en ställföreträdares förvalt-
ning har godkänts av den enskilde
eller av en ny ställföreträdare
innan han eller hon har fått del av
de handlingar som avses i första
eller andra stycket, är godkännan-
det utan verkan.

Inhämtande av yttrande m.m.

9§

Innan överförmyndaren tar ställ-
ning till om samtycke skall lämnas
till en förvaltningsåtgärd av större
vikt, skall den omyndige, om han
eller hon har fyllt sexton år, eller
den som har god man eller förval-
tare samt den enskildes make eller

sambo och närmaste släktingar Prop. 1993/94:251
beredas tillfälle att yttra sig, om FB 16 kap.
det kan ske utan avsevärd tidsför-
lust.

Överförmyndaren får återkalla
ett samtycke, om förutsättningar
för samtycket inte längre finns.

10 §

Socialnämnder och andra myn-
digheter är skyldiga att pä be-
gäran lämna överförmyndaren de
uppgifter som behövs för överför-
myndarens tillsynsverksamhet.

Därutöver är de myndigheter
som regeringen föreskriver skyldi-
ga att underrätta överförmyndaren
om sådana förhållanden som de
får kännedom om och som kan
vara av betydelse för överförmyn-
darens tillsynsverksamhet.

Utbetalning till bank och under-
rättelse till överförmyndaren i
vissa fall

11 §

När en omyndig på grund av
arv eller testamente har fått peng-
ar till ett värde överstigande två
gånger gällande basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring eller med villkor om sär-
skild överförmyndarkontroll, skall
den som ombesörjer utbetalningen
från dödsboet för den omyndiges
räkning sätta in medlen hos bank,
med uppgift om att medlen inte får
tas ut utan överförmyndarens till-
stånd.

\bd som nu sagts om skyldighet
att betala till bank skall även gälla
försäkringsgivare vid utbetalning
av försäkringsbelopp som den
omyndige har rätt till samt pen-
sionssparinstitut vid utbetalning
enligt lagen (1993:931) om in-
dividuellt pensionssparande. Om 65

betalningen avser en periodisk för-

5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

mån, gäller skyldigheten att betala Prop. 1993/94:251
till bank endast när den första FB 16 kap.
utbetalningen görs.

När utbetalning enligt första
eller andra stycket görs, skall den
som ombesörjer utbetalningen
genast göra anmälan till förmyn-
daren och överförmyndaren. En
sådan anmälan skall också göras
om en omyndig på grund av arv
eller testamente har fått värde-
handlingar till ett värde som över-
stiger i första stycket nämnt belopp
eller med villkor om att värde-
handlingarna skall stå under
särskild öveiförmyndarkontroll.

Vad som föreskrivs i
första-tredje styckena gäller inte
vid utbetalning av medel som den
omyndige får förvalta själv. Andm
och tredje styckena gäller inte
heller om utbetalning görs från
försäkring som tagits inom ramen
för en rörelse.

Bestämmelserna i denna para-
graf gäller också vid betalning
eller utgivande av värdehandlingar
till någon för vilken det har för-
ordnats god man med uppgift att
förvalta egendom eller för vilken
det har förordnats förvaltare.

Överförmyndarens handläggning

12 §

Överförmyndaren är skyldig att
föra förteckningar och lägga upp
akter samt expediera handlingar
enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen.

Vite

13 §

Överförmyndaren får vid vite
förelägga en förmyndare, god man
eller förvaltare att fullgöra sina
skyldigheter enligt 3 § andra fä

stycket eller 8 § tredje stycket i

detta kapitel eller enligt 12 kap. Prop. 1993/94:251

13 §, 13 kap. 3, 14, 15 eller FB 19 kap.

18-21 §, 14 kap. 1, 2, 15, 16, 18
eller 21-23 § eller 15 kap. 3 eller
8 §. Innan vitesföreläggande be-
slutas, skall överförmyndaren
skriftligen erinra ställföreträdaren
om den skyldighet och de bestäm-
melser som finns och ge ställföre-
trädaren skälig tid att lämna en
angiven handling eller rätta sig
efter ett beslut.

Frågor om utdömande av vite
prövas av tingsrätt. I fråga om
föreläggande och utdömande av
vite gäller i övrigt lagen
(1985:206) om viten.

I anslutning till att vite döms ut
får rätten förelägga nytt vite.

Utformning av förteckningar

14 §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om den när-
mare utformningen av ställföreträ-
dares förteckningar, årsräkningar
och sluträkningar samt handlingar
som avses i 15 kap. 3 och 8 §§.

19 kap.

5 §

Överförmyndare väljes av kom-
munfullmäktige. För överförmyn-
dare väljes en ersättare.

Ledamöter och ersättare i över-
förmyndamämnd väljas av kom-
munfullmäktige till det antal full-
mäktige bestämma. Antalet leda-
möter får dock ej understiga tre.

\bl av ledamöter och ersättare i
överformyndamämnd skall vara
proportionellt, om det begäres av
minst så många väljande, som
motsvara det tal, vilket erhålles,
om samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet av-

Överförmyndare skall väljas av
kommunfullmäktige. För överför-
myndare skall väljas en ersättare.

Ledamöter och ersättare i över-
fÖrmyndamämnden skall väljas av
kommunfullmäktige till det antal
fullmäktige bestämmer. Antalet
ledamöter får dock inte understiga
tre.

\hlet av ledamöter och ersättare
i överförmyndamämnden skall
vara proportionellt, om det begärs
av minst så många väljande, som
motsvarar det tal som erhålls, om
samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser,

ser, ökat med 1. Om förfarandet
vid sådant proportionellt val finnas
särskilda bestämmelser.

Sker ej val av ersättare i över-
förmyndamämnd proportionellt,
skall tillika bestämmas den ord-
ning i vilken ersättarna skola
inkallas till tjänstgöring.

Då val av överförmyndare,
ledamot av överförmyndamämnd
eller ersättare förrättats, skall det
genast anmälas till rätten. Har val
ej skett i behörig tid, skall rätten
göra anmälan därom hos länssty-
relsen, som tillser att valet hålles
så snart ske kan.

Överförmyndare, ledamot i
överförmyndamämnd eller ersätta-
re kan av rätten entledigas, om
han finnes icke vara lämplig.

Äro såväl överförmyndare som
hans ersättare förhindrade att
fullgöra sitt uppdrag, äge rätten
förordna tillfällig vikarie.

Om kommunfullmäktige bestäm-
ma det, får överförmyndamämnd
uppdraga åt ledamot, ersättare
som har inkallats till tjänstgöring
eller tjänsteman hos kommunen att
på nämndens vägnar avgöra vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaf-
fenhet skall angivas i fullmäktiges
beslut. Framställning eller yttran-
de till kommunfullmäktige får
dock ej beslutas annorledes än av
nämnden samfällt.

ökat med 1. Om förfarandet vid
ett sådant proportionellt val finns
särskilda bestämmelser.

Om ersättarna i överförmyndar-
nämnden inte utses genom propor-
tionellt val, skall också den ord-
ning bestämmas i vilken ersättarna
skall kallas till tjänstgöring.

Då valet av överförmyndare,
ledamöter av överformyndamämn-
den eller ersättare förrättats, skall
det genast anmälas till länsstyrel-
sen. Har val inte hållits i behörig
tid, skall länsstyrelsen se till att
valet hålls så snart det kan ske.

En överförmyndare, en ledamot
i överförmyndamämnden eller en
ersättare kan efter anmälan av
länsstyrelsen entledigas av rätten,
om det visar sig att han eller hon
inte är lämplig.

Om såväl överförmyndare som
hans eller hennes ersättare är
förhindrade att fullgöra sitt upp-
drag, får länsstyrelsen förordna
tillfällig vikarie.

Om kommunfullmäktige bestäm-
mer det, får överförmyndamämn-
den uppdra åt en ledamot, en
ersättare som har kallats till tjänst-
göring eller en kommunal tjänste-
man med erforderlig kompetens att
på nämndens vägnar avgöra vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaf-
fenhet skall anges i fullmäktiges
beslut. Kommunfullmäktige kan på
motsvarande sätt bestämma att
överförmyndaren får uppdra åt en
kommunal tjänsteman med erfor-
derlig kompetens att avgöra ären-
den på överförmyndarens vägnar.

En framställning eller ett yttran-

Prop. 1993/94:251

FB 19 kap.

Finner den som erhållit uppdrag
som avses i första stycket, att
samtycke, tillstånd eller förord-
nande i visst fåll ej bör meddelas,
eller anser han frågan tveksam,
skall ärendet hänskjutas till nämn-
den. Beslut i ärende enligt denna
balk vilket har fettats på grund av
uppdrag som avses i första stycket
behöver ej anmälas infor nämn-
den.

de till kommunfullmäktige får Prop. 1993/94:251
dock inte beslutas på något annat FB 20 kap.
sätt än av nämnden samfällt eller
av överförmyndaren själv. Detsam-
ma gäller vid beslut att förordna
eller entlediga en god man eller
förvaltare, häva avtal om sam-
manlevnad i oskiftat bo eller
förelägga vite.

Finner den som fått ett uppdrag
som avses i första stycket att sam-
tycke, tillstånd eller förordnande i
ett visst fell inte bör meddelas,
eller anser han eller hon frågan
tveksam, skall ärendet hänskjutas
till nämnden eller överförmynda-
ren. Beslut i ett ärende enligt
denna balk vilket har fettats på
grund av ett uppdrag som avses i
första stycket behöver inte an-
mälas för nämnden eller för över-
förmyndaren.

17 §

Länsstyrelsen skall utöva tillsyn
över överförmyndares och överför-
myndamämnders verksamhet.

20 kap.

2a§

I ett ärende om förordnande av
förvaltare eller utvidgning av ett
förvaltarskaps omfettning, där det
inte föreligger fall som avses i 2 §
andra stycket, skall rätten för-
ordna ett biträde att bevaka den
enskildes rätt i ärendet. Ett rätte-
gångsbiträde skall också förord-
nas, om den som har förvaltare
begär att förvaltarskapet skall
upphöra eller att dess omfettning
skall inskränkas.

I ett ärende om anordnande av
förvaltarskap eller utvidgning av
ett förvaltarskaps omfettning, där
det inte förordnats god man enligt
2 § andra stycket, skall rätten för-
ordna ett biträde att bevaka den
enskildes rätt i ärendet. Ett rätte-
gångsbiträde skall också förord-
nas, om den som har förvaltare
begär att förvaltarskapet skall
upphöra eller att dess omfettning
skall inskränkas.

Rättegångsbiträde skall inte förordnas, om det är uppenbart att ett
biträde inte behövs.

Ansökan om annan rättens åt-
gärd med avseende på förmynder-
skap än förmyndares förordnande

eller entledigande får, såvida
fråga ej är om ärende enligt 9
kap. 2 a §, göras, förutom av
överförmyndaren och förmyndare,
av den omyndige själv, om han
fyllt sexton år, samt av hans make
och närmaste fränder. Fråga som
avses i denna paragrafskall rätten
också taga upp självmant, när
anledning förekommer därtill.

I ärende som avses i första
stycket skall rätten, när det rör
omyndig som fyllt sexton år, be-
reda denne tillfälle att yttra sig,
om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som
avses i första stycket får talan
föras, förutom av den som beslutet
särskilt rör, av var och en som har
rätt att göra ansökan.

Prop. 1993/94:251

FB 20 kap.

Mot beslut, varigenom det före-
lagts förmyndare att vid vite full-
göra visst åliggande, får talan
foras endast i samband med kla-
gan över rättens beslut om ut-
dömande av vitet

Rättens beslut angående förmyn-
derskap, godmanskap eller för-
valtarskap får överklagas, förutom
av den som beslutet särskilt rör,
av var och en som har rätt att
göra ansökan i saken. Den i vars
ställe god man har förordnats
enligt 11 kap. 2 § första eller
andra stycket får dock inte över-
klaga ett beslut om ett sådant för-
ordnande.

Rättens beslut att förelägga vite
enligt 16 kap. 13 § tredje stycket
får överklagas endast i samband
med klagan över beslutet att döma
ut vitet.

Överförmyndarens tillstånd till
åtgärd beträffande omyndigs egen-
dom får sökas endast av förmyn-
daren. Mot överförmyndarens
beslut i sådant ärende och mot
överförmyndarens förordnande, att
förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra
stycket ej skall gälla, får talan
föras endast av förmyndaren samt,
såvida ärendet angår omhänderta-
gande av egendom, varöver den
omyndige råder, eller återkallelse
av förmyndarens eller överförmyn-
darens tillstånd för omyndig att

4§

Överförmyndarens samtycke till
åtgärd beträffande en enskilds
egendom får begäras endast av
förmyndaren, den gode mannen
eller förvaltaren. Överförmynda-
rens beslut i ett sådant ärende får
överklagas endast av ställföreträ-
daren. Överförmyndarens beslut
enligt 9 kap. 3 eller 4 §, 13 kap.
18 eller 19 § eller 14 kap. 21 §
får överklagas endast av ställföre-
trädaren eller av den enskilde, om
han eller hon har fyllt sexton år.

driva näring, av den omyndige
själv, om han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i överförmyndarens beslut i såda-
fall som avses i 13 kap. 8 § tredje na fall som avses i 12 kap. 12 §
stycket får talan ej föras. andra stycket får inte överklagas.

Överförmyndarens beslut att
förelägga vite enligt 16 kap. 13 §
får överklagas endast i samband
med klagan över rättens beslut att
döma ut vitet.

Prop. 1993/94:251

FB 21 kap.

6

Talan mot överförmyndarens
beslut i ärende enligt denna balk
föres skriftligen hos rätten inom
två veckor från den dag klaganden
fick del av beslutet.

Beslut som i ärende om förmyn-
derskap, godmanskap eller för-
valtarskap enligt denna balk med-
delas av överförmyndaren eller
rätten länder till efterrättelse utan
hinder av att beslutet överklagas.
Vad som nu har sagts gäller ej
rättens avgörande, varigenom
avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo hävs eller förmyndare, god
man eller förvaltare döms till
utgivande av försuttet vite.

21 kap.

Bestämmelserna i 7 § gäller
också när föräldrar, adoptivföräld-
rar eller särskilt förordnade för-
myndare gemensamt har vårdna-
den och en av dem utan beaktan-
svärt skäl egenmäktigt bortfört
eller kvarhåller barnet samt den
andre begär rättelse.

överförmyndarens beslut i ett
ärende enligt denna balk överkla-
gas hos rätten.

Ett beslut som överförmyndaren
eller rätten meddelar i ett ärende
om förmynderskap, godmanskap
eller förvaltarskap enligt denna
balk gäller omedelbart även om
beslutet överklagas. Detta gäller
dock inte överförmyndarens beslut
att håva avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo eller rättens beslut att
döma ut vite.

Bestämmelserna i 7 § gäller
också när föräldrar, adoptivföräld-
rar eller särskilt förordnade vård-
nadshavare gemensamt har vård-
naden och en av dem utan något
beaktansvärt skäl egenmäktigt fört
bort eller håller kvar barnet samt
den andra begär rättelse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som enligt 6 kap
särskilt förordnad vårdnadshavare.

3. Har en omyndig före ikraftträdandet fått en gåva som står under Prop. 1993/94:251
förvaltning av föräldrarna eller en av dem, skall gåvomedlen vid till-

lämpningen av de nya bestämmelserna jämställas med en sådan gåva
som avses i 13 kap. 2 § andra stycket 2, om givaren före ikraftträdandet
har gjort skriftlig anmälan om gåvan till överförmyndaren.

4. Överförmyndaren får före ikraftträdandet, med verkan från den
tidpunkten, meddela beslut som avses i 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §.
Har överförmyndaren meddelat ett sådant beslut är ställföreträdaren och
värdepappersinstitutet även före ikraftträdandet skyldiga att enligt an-
givna bestämmelser träffa avtal om förvaring och förvaltning med ver-
kan från ikraftträdandet.

5. Mål eller ärenden enligt foräldrabalken som vid ikraftträdandet är
anhängigt vid en domstol eller annan myndighet som var behörig enligt
äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet handläggas där.

6. Äldre föreskrifter om redovisning och om arvode tillämpas även
efter ikraftträdandet, såvitt gäller tiden dessförinnan.

7. Om det i en lag eller en författning som har beslutats av regering-
en hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna
lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

2.2 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 §, 18 kap. 2 § och 19 kap. 18 §
ärvdabalken’ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

5 §

Prop. 1993/94:251

Kapitalbelopp skola av nyttjan-
derättshavaren göras räntebärande
på sätt om omyndigs medel är
föreskrivet, såframt ej ägaren
eller, när hans samtycke ej kan
erhållas, rätten medgivit annat.
Utan sådant tillstånd må dock vad
som varit anbragt i jordbruk eller
annan näring ånyo tagas i anspråk
för samma ändamål samt mindre
belopp, som eljest influtit för
avyttrade lösören, användas till
inköp av egendom av samma slag.

Kapitalbelopp skall av nyttjande-
rättshavaren göras räntebärande så
som föreskrivs om omyndigs me-
del i 13 kap. 5 och 7 §§ föräldra-
balken, om inte ägaren eller, när
hans samtycke ej kan erhållas,
rätten medgivit annat. Utan sådant
tillstånd må dock vad som varit
anbragt i jordbruk eller annan
näring ånyo tagas i anspråk för
samma ändamål samt mindre
belopp, som eljest influtit för
avyttrade lösören, användas till
inköp av egendom av samma slag.

18 kap.

2 §’

Till dess att egendomen har
tagits om hand av samtliga döds-
bodelägare eller av den som i
annat fall har att förvalta boet,
skall egendomen, om den ej står
under vård av förmyndare, sysslo-
man eller annan, vårdas av del-
ägare som sammanbodde med den
avlidne eller annars kan ta hand
om egendomen. Den som har tagit
hand om egendomen skall genast
underrätta övriga delägare om
dödsfallet och, om det behövs god
man för någon delägare, göra
anmälan hos rätten enligt 11 kap.
foräldrabalken. Vad som har sagts
om delägare gäller också efter-
levande make som inte är deläga-
re.

Till dess att egendomen har
tagits om hand av samtliga döds-
bodelägare eller av den som i
annat fall har att förvalta boet,
skall egendomen, om den ej står
under vård av förmyndare, sysslo-
man eller annan, vårdas av del-
ägare som sammanbodde med den
avlidne eller annars kan ta hand
om egendomen. Den som har tagit
hand om egendomen skall genast
underrätta övriga delägare om
dödsfallet och, om det behövs god
man för någon delägare, göra
anmälan hos överförmyndaren
enligt 11 kap. foräldrabalken. Vad
som har sagts om delägare gäller
också efterlevande make som inte
är delägare.

’ Balken omtryckt 1981:359.

⁹ Senaste lydelse 1988:1255.

Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, Prop. 1993/94:251
skall medlem av hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan
som är närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare
eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. Då anmälan skett eller för-
hållandet på annat sätt blir känt, skall socialnämnden, om det behövs,
göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna
med anledning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet.

19 kap.

18 §¹⁰

Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen
eller av vårdslöshet vållat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende av
utredningen.

Är flera utredningsmän ersättningspliktiga, svarar de solidariskt.
Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan slutligen fördelas

efter den större eller mindre skuld
last.

Om skyldighet att hos bank
nedsätta eller inbetala värdehand-
lingar och penningmedel, som
tillkommer omyndig eller den för
vilken god man eller förvaltare
förordnats, stadgas i föräldrabal-
ken.

som prövas ligga envar av dem till

Om skyldighet att hos bank
inbetala penningmedel, som till-
kommer omyndig eller den för
vilken god man eller förvaltare
förordnats, stadgas i foräldrabal-
ken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

¹⁰ Senaste lydelse 1988:1255.

2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följan-
de lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

10 kap.

7 §»

Tvist på grund av förmyndares,
god mans eller förvaltares förvalt-
ning får väckas vid den rätt där
förmynderskapet, godmanskapet
ellerförvaltarskapet är eller senast
varit inskrivet, eller också vid
rätten i den ort där förvaltningen
förts.

Tvist på grund av förmyndares,
god mans eller förvaltares förvalt-
ning får väckas vid rätten i den
ort där den omyndige eller den för
vilken god man eller förvaltare är
eller varit förordnad har sitt hem-
vist, eller också vid rätten i den
ort där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på

grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen

förts.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid en domstol som var
behörig enligt äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet hand-
läggas där.

Senaste lydelse 1988:1260.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om p_rop. 1993/94:251
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § samt 5 kap 1 och 4 §§ lagen

(1904:26 s.l) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten-
skap och förmynderskap skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §¹²

Vad i svensk lag är stadgat om förmynderskap för underårig skall äga
tillämpning jämväl i avseende å underårig svensk undersåte, som ej har
hemvist inom riket. Varder förmynderskap för sådan underårig anordnat
i främmande stat, där han har hemvist, må dock rätten, såframt ej
särskilda omständigheter påkalla, att förmynderskap är anordnat här i
riket, besluta, att förmynderskap ej skall vara anordnat enligt svensk
lag.

Regeringen äger beträffande förmynderskap för underåriga svenska
undersåtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda
bestämmelser angående vården av underårigs värdehandlingar, så ock
förordna svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara överför-

myndare. Regeringen prövar fråga
myndare.

Förmynderskap som avses i
första stycket och som är anordnat
enligt svensk lag skall vara inskri-
vet vid Stockholms tingsrätt. Er-
sättning till överförmyndare be-
träffande sådant förmynderskap
utgår av statliga medel enligt
bestämmelser som regeringen
meddelar. Detsamma gäller ersätt-
ning till förmyndare i den mån
ersättningen ej enligt 15 kap. 19 §
foräldrabalken skall utgå av den
omyndiges medel.

om entledigande av sådan överför-

Ersättning till överförmyndare
beträffande förmynderskap som
avses i första stycket och som är
anordnat enligt svensk lag utgår
av statliga medel enligt bestäm-
melser som regeringen meddelar.
Detsamma gäller ersättning till
förmyndare i den mån ersättningen
ej enligt 12 kap. 16 eller 17 §
foräldrabalken skall utgå av den
omyndiges medel.

5 kap.

•1 §¹³

¹² Senaste lydelse 1976:1120.

¹³ Senaste lydelse 1988:1322.

vilken ansökan om förordnande av förvaltare har gjorts, må dock rätten,
såframt ej särskilda omständigheter påkalla, att förvaltarskap är anord-
nat här i riket, besluta, att förvaltarskap ej skall vara anordnat enligt
svensk lag.

Regeringen äger beträffande förvaltarskap för svenska undersåtar,
som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser
angående vården av värdehandlingar, så ock förordna svensk diploma-
tisk eller konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen
prövar fråga om entledigande av sådan överförmyndare.

Prop. 1993/94:251

Förvaltarskap som avses i första
stycket skall vara inskrivet vid
Stockholms tingsrätt. Ersättning
till överförmyndare beträffande
sådant förvaltarskap utgår av
statliga medel enligt bestämmelser
som regeringen meddelar. Det-
samma gäller ersättning till förval-
tare i den mån ersättningen ej
enligt 15 kap. 21 § foräldrabalken
skall utgå av den enskildes medel.

Ersättning till överförmyndare
beträffande förvaltarskap som
avses i första stycket utgår av
statliga medel enligt bestämmelser
som regeringen meddelar. Det-
samma gäller ersättning till förval-
tare i den mån ersättningen ej
enligt 12 kap. 16 § foräldrabalken
skall utgå av den enskildes medel.

Skall i visst fall svensk lag om
anordnande av förvaltarskap ej äga
tillämpning beträffande någon,
som vistas här i riket, eller är
ännu ej utrett, om det skall ske,
äge likväl rätten, om dröjsmål
uppenbarligen skulle medföra fara,
meddela förordnande enligt 11
kap. 18 § foräldrabalken under
tiden intill dess vård om hans

Skall i visst fall svensk lag om
anordnande av förvaltarskap ej äga
tillämpning beträffande någon,
som vistas här i riket, eller är
ännu ej utrett, om det skall ske,
äge rätten eller överförmyndaren,
om dröjsmål uppenbarligen skulle
medföra fara, meddela förordnan-
de enligt 11 kap. 18 § föräldrabal-
ken under tiden intill dess vård

angelägenheter anordnats i enlig-
het med lagen i hans hemland
eller rätten slutligt prövat frågan
enligt 11 kap. 7 § foräldrabalken.

om hans angelägenheter anordnats
i enlighet med lagen i hans hem-
land eller rätten slutligt prövat
frågan enligt 11 kap. 7 § föräldra-
balken.

Ar förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i
trängande fall god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyn-
diges angelägenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Senaste lydelse 1988:1322.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s.l) om Prop. 1993/94:251
samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1904:48 s.l) om samäganderätt

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §¹⁵

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfallig-
het, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsall-
männingar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga
om bildande av jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet,
eller av fiskevårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller det till
allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållanden som rör makar, sambor, delägare
i oskiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om
partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestäm-
melser. I fråga om förvaltningen av fäst egendom som är taxerad som
lantbruksenhet och som ägs av minst tre gemensamt gäller särskilda

bestämmelser i stället för 2-6 §§.

Bestämmelserna i 15 kap. 15 §
foräldrabalken skall inte tillämpas
i fråga om försäljning enligt denna
lag av samfälld fest egendom, som
till någon del ägs av omyndig eller
omfettas av ett förvaltarskap enligt
foräldrabalken.

Bestämmelserna i 13 kap. 10 §
eller 14 kap. 77 § foräldrabalken
skall inte tillämpas i fråga om
försäljning enligt denna lag av
samfälld fest egendom, som till
någon del ägs av omyndig eller
omfettas av ett förvaltarskap enligt
foräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Senaste lydelse 1990:1384.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1921:159) med p_rop. 1993/94:251
vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem
av det kungliga huset

Härigenom föreskrivs att lagen (1921:159) med vissa bestämmelser
om förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset skall ha
följande lydelse.¹⁶

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

De i lagen om förmynderskap
givna bestämmelser om överför-
myndarens och rättens tillsyn över
förmyndares förvaltning, om för-
myndares skyldighet att i vissa fall
inhämta överförmyndarens eller
rättens samtycke, så ock om för-
myndares redovisningsskyldighet
skola ej äga tillämpning i avseen-
de å förmynderskap för omyndig
medlem av det kungliga huset.
Beträffande sådant förmynderskap
skall fortfarande gälla vad i ärvda-
balken stadgas om förmyndares
skyldighet att, när han frånträder
förmynderskap, utgiva den omyn-
diges egendom samt lämna slutre-
dovisning, så ock om talan ä
sådan redovisning.

Föräldrabalkens bestämmelser
om överförmyndarens tillsyn över
förmyndares förvaltning, om för-
myndares skyldighet att i vissa fåll
inhämta överförmyndarens sam-
tycke, samt om förmyndares redo-
visningsskyldighet i förhållande
till överförmyndaren gäller inte
förmynderskap för omyndig med-
lem av det kungliga huset. Be-
träffande sådant förmynderskap
skall dock gälla vad som föreskrivs
om förmyndares skyldighet att,
när förmyndaren lämnar förmyn-
derskapet, överlämna den omyn-
diges egendom och lämna slut-
redovisning, samt om talan därom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

¹⁶ Senaste lydelse 1924:337.

2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1924:322)
om vård av omyndigs värdehandlingar

Lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar¹⁷ skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1995.

1. 1-4, 7, 8 och 15 §§ i den upphävda lagen skall, med de begräns-
ningar som anges i följande punkter, alltjämt tillämpas vid förvaring
och förvaltning av värdehandlingar som nedsatts i öppet förvar hos bank
enligt 15 kap. 8 § foräldrabalken i lagrummets lydelse före den 1 juli
1995. Bestämmelserna skall tillämpas till dess uppdraget avslutats, eller
avtal om fortsatt förvaring och förvaltning träffas.

2. Vad som föreskrivs i 3 § om insättning av medel på spärrad bank-
räkning skall inte gälla beträffande medel som skall förvaltas av för-
äldrar.

3. Vad som föreskrivs i 7 § om uppgiftsskyldighet i förhållande till
överförmyndaren skall inte gälla. I samband med att uppdraget att
förvalta de nedsatta värdehandlingarna upphör skall dock banken till
överförmyndaren sända uppgift om de värdehandlingar som omfattades
av uppdraget.

Lagen omtryckt 1976:616.

Prop. 1993/94:251

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:251

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §¹⁸

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren
domare, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna para-
graf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten ha den
sammansättning som anges i tredje stycket,
om ärendet är tvistigt,
om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller
om ärendet angår

1. anordnande, upphörande eller ändring av förvaltarskap enligt

11 kap. 7, 19 eller 23 § foräldrabalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd
till vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan
i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren do-
mare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken,
lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller foräldrabalken,
och annars av tre lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten, skall
14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva
att tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden som är av
enkel beskaffenhet och som avser

1. förordnande eller entledi-
gande av förmyndare, god man
eller förvaltare,

2. inskrivning av förmynder-
skap, godmanskap eller förvaltar-
skap,

3. avträdande av egendom till
förvaltning av boutredningsman
och förordnande eller entledigande
av boutredningsman,

4. förordnande av bodelnings-
förrättare,

1. avträdande av egendom till
förvaltning av boutredningsman
och förordnande eller entledigande
av boutredningsman,

2. förordnande av bodelnings-
förrättare,

¹⁸ Senaste lydelse 1989:659.

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

5. förordnande av skiftesman
vid arvskifte, eller

6. dödande av handlingar och
inteckningar enligt lagen
(1927:85) om dödande av för-
kommen handling, dock ej i fall
som avses i 12 a § nämnda lag.

3. förordnande av skiftesman
vid arvskifte, eller

4. dödande av handlingar och
inteckningar enligt lagen
(1927:85) om dödande av för-
kommen handling, dock ej i fall
som avses i 12 a § nämnda lag.

Prop. 1993/94:251

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:251

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag för ett barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas
gemensamma vårdnad, barnets
moder eller, om föräldrarna gjort
anmälan härom till allmän försäk-
ringskassa, barnets fäder. Ar den
förälder som uppbär bidrag enligt
vad nu har sagts till följd av från-
varo, sjukdom eller annan orsak
för längre tid förhindrad att delta-
ga i vårdnaden, skall rätten att
uppbära bidraget i stället tillkom-
ma den andra föräldern. Om
föräldrarna gemensamt har vård-
naden om ett barn men barnet
varaktigt bor tillsammans med
endast en av dem, tillkommer
rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag efter anmälan den förälder
som barnet bor hos. Står barnet ej
under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, tillkommer rätten att
uppbära bidraget den som har
vårdnaden om barnet. Har två
särskilt forordnade vårdnadshava-
re utsetts att utöva vårdnaden
gemensamt, skall vad som nyss
har sagts om barnets fader och
moder i stället gälla den manlige
respektive den kvinnliga vårdnads-
havaren.

4§

Rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag för ett barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas
gemensamma vårdnad, barnets
moder eller, om föräldrarna gjort
anmälan härom till allmän försäk-
ringskassa, barnets fader. Ar den
förälder som uppbär bidrag enligt
vad nu har sagts till följd av från-
varo, sjukdom eller annan orsak
för längre tid förhindrad att delta-
ga i vårdnaden, skall rätten att
uppbära bidraget i stället tillkom-
ma den andra föräldern. Om
föräldrarna gemensamt har vård-
naden om ett barn men barnet
varaktigt bor tillsammans med
endast en av dem, tillkommer
rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag efter anmälan den förälder
som barnet bor hos. Står barnet ej
under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, tillkommer rätten att
uppbära bidraget den som har
vårdnaden om barnet. Har två
särskilt förordnade förmyndare
utsetts att utöva vårdnaden gemen-
samt, skall vad som nyss har sagts
om barnets fader och moder i
stället gälla den manlige respekti-
ve den kvinnliga förmyndaren.

I fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med för-
äldrar de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förordna
att allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg

¹⁹ Senaste lydelse 1983:49.

placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har Prop. 1993/94:251
barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant
förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket
uppbär bidraget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om barnbidrag för
tid före ikraftträdandet.

3. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för
en omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt för-
ordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelsen i dess nya
lydelse.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om
bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 6, 9 och 12 §§ lagen (1964:143) om bi-
dragsförskott²⁰ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som önskar erhålla bidrags-
förskott eller vill komma i åtnju-
tande av högre förskott skall göra
ansökan därom. Ansökan göres av
vårdnadshavaren eller särskilt
förordnad förmyndare för barnet.
Om barnet har beretts vård i ett
familjehem eller ett hem för vård
eller boende inom socialtjänsten,
får ansökan göras även av social-
nämnden.

i²¹

Den som önskar erhålla bidrags-
förskott eller vill komma i åtnju-
tande av högre förskott skall göra
ansökan därom. Ansökan göres av
vårdnadshavaren. Om barnet har
beretts vård i ett familjehem eller
ett hem för vård eller boende
inom socialtjänsten, får ansökan
göras även av socialnämnden.

Ansökan skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av bar-
nets rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och
samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med
sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stånd att själv avgiva
sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två
trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Därest underhålls-
bidrag fastställts för barnet, skall domstols beslut eller annan handling,
som kan ligga till grund för indrivning av bidraget, i huvudskrift eller
bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen, såframt dessa handlingar ej
eljest äro tillgängliga för försäkringskassan.

Bidragsförskott utbetalas till
vårdnadshavaren eller, om vårdna-
den har anförtrotts åt en särskilt
förordnad förmyndare, denne. Har
två särskilt förordnade förmyndare
utsetts att utöva vårdnaden gemen-
samt, utbetalas bidragsförskottet
till den kvinnliga förmyndaren
eller, om förmyndarna begär det,
till den manlige förmyndaren.
Vistas barnet i annat enskilt hem,
får försäkringskassan efter fram-

Bidragsförskott utbetalas till
vårdnadshavaren. Har två särskilt
förordnade vårdnadshavare utsetts
att utöva vårdnaden gemensamt,
utbetalas bidragsförskottet till den
kvinnliga vårdnadshavaren eller,
om vårdnadshavama begär det,
till den manlige vårdnadshavaren.
Vistas barnet i annat enskilt hem,
får försäkringskassan efter fram-
ställning från vårdnadshavaren

Prop. 1993/94:251

²⁰ Lagen omtryckt 1976:277.

²¹ Senaste lydelse 1981:44.

²² Senaste lydelse 1983:50.

ställning från vårdnadshavaren betala förskottet till den som fost- Prop. 1993/94:251
betala förskottet till den som fost- rar barnet.

rar barnet.

Om synnerliga skäl föreligga, får förskottet på framställning av soci-
alnämnd utbetalas till lämplig person eller till nämnden att användas för
barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eller hem för vård eller
boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet till det kommu-
nala organ som svarar för vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter
beslut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbe-
loppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna me-
del, till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhanda-
hållit försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets
försörjning uppbäras av myndigheten.

12 §

Vårdnadshavare, särskilt för-
ordnad förmyndare och den som
eljest uppbär bidragsförskott för
barnet äro skyldiga att ofördröjli-
gen till försäkringskassan anmäla
sådan omständighet som kan på-
verka rätten till och storleken av
bidragsförskottet.

Vårdnadshavare och den som
eljest uppbär bidragsförskott för
barnet är skyldiga att ofördröjli-
gen till försäkringskassan anmäla
sådan omständighet som kan
påverka rätten till och storleken av
bidragsförskottet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott
för tid före ikraftträdandet.

2.11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1993/94:251

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:10g)²³skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

15 §

Sekretess gäller hos domstol i
äktenskapsmål samt mål och ären-
den enligt foräldrabalken, liksom i
mål enligt lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden
m.m. och om överflyttning av
barn, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska för-
hållanden, om part begär det och
det kan antas att den enskilde eller

någon honom närstående lider
skada eller men om uppgiften
röjs.

någon honom närstående lider
skada eller men om uppgiften
röjs. I ärenden om anordnande av
godmanskap enligt 11 kap. 4 §
foräldrabalken eller förvaltarskap
behövs dock inte begäran av part.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio

år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Lagen omtryckt 1992:1474.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1095) om
förlängt bidragsförskott för studerande

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1984:1095) om förlängt bidrags-
förskott för studerande skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:251

Nuvarande lydelse

Förlängt bidragsförskott utbeta-
las till den förälder eller tidigare
vårdnadshavare som barnet var-
aktigt bor tillsammans med. Sam-
manbor barnet med två tidigare
förordnade förmyndare som utsetts
att gemensamt utöva vårdnaden
om barnet tillämpas 9 § första
stycket andra meningen lagen
(1964:143) om bidragsförskott.

Föreslagen lydelse

Förlängt bidragsförskott utbeta-
las till den förälder eller tidigare
vårdnadshavare som barnet var-
aktigt bor tillsammans med. Sam-
manbor barnet med två tidigare
förordnade vårdnadshavare som
utsetts att gemensamt utöva vård-
naden om barnet tillämpas 9 §
första stycket andra meningen
lagen (1964:143) om bidragsför-
skott.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott
för tid före ikraftträdandet.

2.13 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 23 § bankrörelselagen (1987:617)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

23 §²⁴

En omyndig får utan förmyndarens tillstånd förfoga över medel som
den omyndige själv satt in hos en bank efter det han fyllt sexton år.
Utan den omyndiges samtycke får banken inte betala ut sådana medel
till förmyndaren. Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att
omhänderta medlen och företett bevis på detta, får den omyndige inte
vidare förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt

Prop. 1993/94:251

skall antecknas på insättningsbevis
motboken företes hos banken.

Medel som en förmyndare, god
man eller förvaltare förvaltar
enligt foräldrabalken får tas ut
utan överförmyndarens tillstånd
endast om det har gjorts förbehåll
enligt 15 kap. 9 § andra stycket
nämnda balk eller uttaget avser
ränta som stått inne kortare tid än
ett år. Överförmyndare kan när
som helst forordna, att ett förbe-
håll inte skall gälla. Sådant för-
ordnande skall antecknas på bevis
eller i motbok, som har utfärdats
om insättningen. Banken är skyl-
dig att på begäran av överförmyn-
dare, förmyndare, god man eller
förvaltare utfärda bevis om be-
loppet av de medel som sätts in
eller som står inne, samt i före-
kommande fäll intyga att meddelat
tillstånd inte utnyttjats.

eller i motbok, när beviset eller

Medel som en förmyndare, god
man eller förvaltare förvaltar
enligt foräldrabalken får tas ut
utan överförmyndarens tillstånd
endast om det har gjorts förbehåll
enligt 14 kap. 8 § nämnda balk
eller uttaget avser ränta. Överför-
myndaren kan enligt 14 kap. 21 §
foräldrabalken förordna, att ett
sådant förbehåll inte skall gälla.
Förordnandet skall antecknas på
bevis eller i motbok som har
utfärdats om insättningen. Banken
är skyldig att på begäran av över-
förmyndare, förmyndare, god
man eller förvaltare utfärda bevis
om beloppet av de medel som
sätts in eller som står inne, samt i
förekommande fall intyga att
meddelat tillstånd inte utnyttjats.

Är föräldrar förmyndare, får de
utan överförmyndarens tillstånd ta
ut medel som de förvaltar enligt
föräldrabalken, om medlen inte
har satts in med uppgift om att de
enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken
inte får tas ut utan sådant tillstånd

Senaste lydelse 1988:1277.

eller att de omfattas av särskild Prop. 1993/94:251
överförmyndarkontroll. Överför-
myndaren kan enligt 13 kap. 19 §
nämnda balk förordna om annan
inskränkning i föräldrars uttags-
rätt. Inskränkning i uttagsrätten
som avses i detta stycke skall an-
tecknas på bevis eller i motbok
som har utfärdats om insättningen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Är föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tillstånd ta
ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken och som har satts in
före ikraftträdandet, om medlen inte omfattas av särskild överförmyn-
darkontroll enligt de nya bestämmelserna i föräldrabalken. Vad som nu
har sagts gäller dock inte, om överförmyndaren enligt 13 kap. 19 § för-
äldrabalken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995 har forordnat
om inskränkning i uttagsrätten.

3. Har en förmyndare, god man eller förvaltare före ikraftträdandet
satt in medel med förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket föräldrabal-
ken, skall förbehållet jämställas med förbehåll enligt 14 kap. 8 § för-
äldrabalken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om Prop. 1993/94:251

homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor²⁵skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmel-
ser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde
stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna
till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1991:614),

10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),

11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

12. 5 kap. 18 § tredje stycket fästighetsbildningslagen (1970:988),

13. 10 § insiderlagen (1990:1342),

14. 11 kap. 3 § första och andra styckena och 5 § andra stycket
vallagen (1972:620),

15. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

m.m.,

16. 2 § andra stycket lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbunds-
republiken Tyskland och i Schweiz,

sa/nZ

17. lagen (1993:1469) om upp- 17. lagen (1993:1469) om
skovsavdrag vid byte av bostad. uppskovsavdrag vid byte av bo-
stad, samt

18. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15
och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§
samt 16 kap. 7 och 9 §§ föräldra-
balken.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Senaste lydelse 1993:1474.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om er- Prop. 1993/94:251
kännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöran-
den m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1989:14) om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om över-
flyttning av barn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §²⁶

Om någon egenmäktigt har fört ett barn, som har hemvist här i lan-
det, utomlands eller egenmäktigt håller det kvar i ett annat land, kan
tingsrätten på talan av barnets vårdnadshavare förklara att det egen-

mäktiga beteendet är olagligt.

Har föräldrar, adoptivföräldrar
eller särskilt förordnade förmynda-
re gemensamt vårdnaden om bar-
net och har en av dem utan be-
aktansvärt skäl egenmäktigt fört
barnet utomlands eller håller en av

Har föräldrar, adoptivföräldrar
eller särskilt förordnade vårdnads-
havare gemensamt vårdnaden om
barnet och har en av dem utan
beaktansvärt skäl egenmäktigt fört
barnet utomlands eller håller en av

dem utan beaktansvärt skäl egen-
mäktigt kvar barnet i ett annat
land, kan tingsrätten på talan av
den andre förklara att det egen-
mäktiga beteendet är olagligt.

Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt, om det
inte finns någon annan behörig domstol.

Om den som talan förs mot vistas på okänd ort eller annars inte kan
nås med delgivning, får mål enligt denna paragraf avgöras även om han
eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar i målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens av-
görande får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt för-
ordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelsen i dess nya
lydelse.

Senaste lydelse 1993:212.

2.16 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § aktiekontolagen (1989:827) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §²⁷

I ett aktiekonto som avses i 2 § skall anges

1. aktieägarens namn, personnummer eller annat identifieringsnum-
mer samt postadress,

2. namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt post-
adress för panthavare och för den som har en rättighet på grund av
sådan inskränkning i rätten att fritt förfoga över aktien som avses ill,

3. det antal aktier som kontot omfattar med uppgift om aktiemas
nominella belopp och för varje aktie huruvida full betalning har erlagts
för aktien till avstämningsbolaget,

4. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas
enligt bolagsordningen,

5. i förekommande fall att aktie av visst slag kan omvandlas till en
aktie av annat slag,

6. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa
aktie som övergår till ny ägare,

7. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av
aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,

8. i förekommande fall att aktieägaren har förvaltare enligt 11 kap.

7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna,

9. pantsättning avseende en aktie,

10. konkurs avseende aktieägaren samt utmätning, kvarstad eller
betalningssäkring avseende en aktie eller panträtt i aktien,

11. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i
3 kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§
försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 13 och 16 §§ bankaktie-
bolagslagen (1987:618),

12. förbehåll enligt 15 kap. 8 § 12. inskränkning enligt 13 kap.

föräldrabalken. 19 § andra stycket eller 14 kap.

21 § andra stycket foräldrabalken.

Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet
ändrats, skall detta anges i aktiekontot så snart det kan ske.

Prop. 1993/94:251

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Senaste lydelse 1992:1244.

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om p_rop. 1993/94:251

särskilt pensionstillägg till folkpension for långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:773) om särskilt pensions-
tillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §“

Det särskilda pensionstillägget utges till förälder som har vårdat sjukt
eller handikappat barn under minst sex vårdår och därvid har avstått
från förvärvsarbete.

Det särskilda pensionstillägget kan förutom till förälder utges till
någon annan som i övrigt uppfyller förutsättningarna enligt första styck-
et och som under vårdåren

1. i egenskap av särskilt för- 1. har varit särskilt förordnad

ordnad förmyndare har haft den vårdnadshavare för barnet,

rättsliga vårdnaden om barnet,

2. med socialnämndens medgivande har haft hand om barnet för
stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, eller

3. har varit gift med barnets förälder eller har haft barn med denne,

om de varaktigt bott tillsammans.

Den som i egenskap av särskilt
förordnad förmyndare hade vård-
naden om barnet vid den tidpunkt
då det fyllde 18 år eller vid den
tidigare tidpunkt då det ingick
äktenskap skall för tid därefter
likställas med en vårdnadshavare
enligt andra stycket 1.

Den som var särskilt förordnad
vårdnadshavare för barnet när det
fyllde 18 år eller vid den tidigare
tidpunkt då det ingick äktenskap
skall för tid därefter likställas med
en vårdnadshavare enligt andra
stycket 1.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskilt pen-
sionstillägg för tid före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1992:276.

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om Prop. 1993/94:251
ändring i kyrkolagen (1992:300)

Härigenom föreskrivs att 41 kap. 27 § lagen (1993:1323) om ändring

i kyrkolagen (1992:300) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 kap.

27 §

Prästlönefonder och försam-
lingskyrkors eller domkyrkors
fastighetsfonder skall göras ränte-
bärande på samma sätt som före-
skrivs om omyndigs medel.

Regeringen får meddela före-
skrifter om att fondernas tillgång-
ar får placeras pä något annat
sätt.

Regeringen får meddela före-
skrifter om hur prästlönefonder
och församlingskyrkors eller dom-
kyrkors fastighetsfonder får pla-

ceras.

Av den avkastning som stiftens prästlönefonder samt församlings-
kyrkors och domkyrkors fastighetsfonder har från obligationer, bank-
medel och andra fordringar samt aktier och andelar i värdepappersfon-
der skall årligen avsättning ske till kapitalet med ett belopp som svarar
mot värdeminskningen på grund av inflationen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

3 Ärendet och dess beredning

Genom tilläggsdirektiv år 1982 fick utredningen om barnens rätt
(Ju 1977:08) i uppdrag att se över lagstiftningen om förmynderskap och
godmanskap. År 1984 fördes denna del av utredningens uppgifter över
till en särskild utredare. Med entledigande av den först utsedde ut-
redaren förordnades justitierådet Staffan Magnusson år 1985 till ny
utredare. Utredningen antog namnet Förmynderskapsutredningen.

Utredningen har sedermera fått tilläggsdirektiv och avgav i december
1985 betänkandet God man och förvaltare (SOU 1986:50). I det be-
tänkandet föreslogs bl.a. att institutet omyndigförlaring skulle upphävas
och ersättas av ett system med förvaltarskap. Utredningens förslag har
föranlett ändringar i föräldrabalken och andra lagar. Grundlagsfrågorna
bröts ut och behandlades för sig (prop. 1987/88:32, bet.
1987/88:KU33, rskr. 1987/88:314, bet. 1988/89:KU2, rskr.
1988/89:11, SFS 1988:1443 och 1448). Det av utredningen därefter
avgivna betänkandet Internationella formynderskapsfrågor (SOU
1987:73) har även det lett till ändringar i lagstiftningen, vilka behand-
lades i riksdagen samtidigt med förslagen i anledning av det första
betänkandet (prop. 1987/88:124 och 1988/89:14, bet. 1988/89:LU9,
rskr. 1988/89:10, SFS 1988:1251-1330).

I november 1988 överlämnade Förmynderskapsutredningen ytterligare
ett betänkande Föräldrar som förmyndare (SOU 1988:40). Betänkandet
behandlar frågor om förvaltningen av egendom som tillhör en underårig
eller den som har god man eller förvaltare. Vidare behandlas överför-
myndarnas och tingsrätternas verksamhet på förmynderskapsområdet.
Utredningens förslag i dessa delar kommer nu att tas upp till behand-
ling. En sammanfattning av utredningens förslag finns i bilaga 1 och
utredningens lagförslag i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En samman-
ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet
(dnr 88-4366).

Frågor om överförmyndarnas och tingsrätternas hantering av förmyn-
derskapsärenden behandlas även av Domstolsutredningen i betänkandet
Domstolarna inför 2000-talet Arbetsuppgifter och förfaranderegler
(SOU 1991:106). Även de frågorna kommer att behandlas i detta sam-
manhang. En sammanfattning av utredningens förslag i relevanta delar
finns i bilaga 4 och utredningens lagförslag i de delarna i bilaga 5.
Även Domstolsutredningens betänkande har remissbehandlats. En för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En särskild samman-
ställning av remissyttrandena i för detta ärende relevanta delar redovisas
i Ds 1993:5 s. 267-327.

Domstolsverket har på eget initiativ, men initierat av ett beslut av
Justitieombudsmannen, genomfört ett projekt och utvärderat vissa delar
av förmynderskapslagstiftningen. Utvärderingen, som koncentrerats på
de ändringar som kom till stånd 1989, syftade till att kartlägga hur
lagändringarna fungerat i praktiken. Resultatet av utvärderingen har
redovisats i DV-rapport 1991:8 Utvärdering av vissa delar av förmyn-
derskapslagstiftningen. I rapporten ges förslag på ett antal lagändringar

Prop. 1993/94:251

med anknytning till förmynderskapsreglema. En sammanfattning av Prop. 1993/94:251
Domstolsverkets förslag finns i bilaga 7 och verkets lagförslag i bila-
ga 8. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissin-
stanserna finns i bilaga 9. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr 91-3170).

Under lagstiftningsärendets beredning i Justitiedepartementet har
Svenska bankföreningen givit in en framställning om ändring i lagen
(1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar. Svenska bankföre-
ningen föreslår att avgifterna till bankerna för deras hantering av värde-
handlingarna skall höjas. Framställningen har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 10. Remissvaren finns
tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 91-4152).

Under ärendets beredning har det kommit in skrivelser från organisa-
tioner och enskilda med önskemål som anknyter till de frågor som nu
kommer att behandlas.

De förslag som nu läggs fram har varit föremål för överläggningar
mellan de nordiska länderna.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 13.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 14.

Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag,
med undantag för formuleringen av punkt 7 i övergångsbestämmelserna
till lagen om ändring i föräldrabalken. Utöver de ändringar som har
föranletts av påpekanden från Lagrådet har några ytterligare ändringar i
förhållande till lagrådsremissens lagförslag gjorts. Vidare har vissa rent
redaktionella ändringar i lagtexten gjorts. Regeringen återkommer till
Lagrådets synpunkter i författningskommentaren till de föreslagna
bestämmelserna.

4 Behovet av en reform

4.1 Nuvarande förhållanden

Föräldrabalken skiljer mellan vårdnad och förmynderskap. Enligt 6 kap.

2 § har vårdnadshavare ett ansvar för barnets personliga förhållanden,
till vilka även räknas t.ex. slutände av arbetsavtal. Vårdnadshavaren
företräder också barnet i personliga angelägenheter. Förmyndaren å sin
sida har hand om förvaltningen av barnets egendom och företräder det i
andra angelägenheter än de personliga (13 kap. 1 § föräldrabalken).

Enligt 10 kap. 2 § föräldrabalken är båda föräldrarna gemensamt
förmyndare för barn som står under deras vårdnad, de är legala för-
myndare. För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina
föräldrar är denne ensam förmyndare. Föräldrars ställning som förmyn- 97

dare följer alltså utan särskilt beslut av deras egenskap av vårdnads-

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

havare. I de fall föräldrarna upphör att vara vårdnadshavare skall rätten Prop. 1993/94:251
flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade förmyndare

(6 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken).

Förmyndaren skall söija för myndlingens person samt förvalta dennes
förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denna
(13 kap. 1 § första stycket föräldrabalken). I detta ligger bl.a. att för-
myndaren skall se till att myndlingens medel i skälig omfattning an-
vänds till nytta för myndlingen (13 kap. 3 § föräldrabalken). Samma
krav avseende ställföreträdarens vård av egendom gäller även for övriga
ställföreträdare vars verksamhet regleras i föräldrabalken, gode män och
förvaltare (13 kap. 4 § föräldrabalken).

Såväl föräldrars som andra ställföreträdares förvaltning står under
tillsyn av överförmyndarna. Det är också överförmyndarna som i stor
utsträckning bestämmer hur de förvaltade medlen skall användas och
placeras. Principen är att pengar som inte behövs for den enskildes
uppehälle och som inte heller placeras i aktier eller dylikt skall sättas in
på spärrad räkning i bank. Pengarna får inte lyftas utan överförmynda-
rens tillstånd. När det gäller aktier och andra värdehandlingar är prin-
cipen att de skall deponeras hos bank. De får inte tas ur depån utan
överförmyndarens samtycke. Enligt nuvarande regler har föräldrar och
andra ställföreträdare en långtgående redovisningsskyldighet gentemot
överförmyndaren. Bland annat måste de i princip varje år lämna en
årsräkning, med en redogörelse för sin förvaltning.

En mer detaljerad redogörelse för gällande rätt avseende förmynder-
skap och andra ställforeträdarskap samt kontrollen av dem lämnas i För-
mynderskapsutredningens betänkande Föräldrar som förmyndare
(SOU 1988:40) s. 77 f. I betänkandet ges även en redogörelse för för-
mynderskapslagstiftningen i våra nordiska grannländer samt ett antal
andra rättsordningar (s. 135 f.). Här skall dock noteras att det pågår
eller just har avslutats reformarbete på förmynderskapsrättens område
både i Danmark och Finland. I Danmark överlämnade Justitsministeriets
myndighedslovsudvalg under 1993 ett betänkande "Vaergemål". Detta
innehåller ett förslag till ny lag om vaergemål. Förslaget innehåller dock
inte några avgörande förändringar av föräldrars ställning som förmynda-
re, jämfört med vad Förmynderskapsutredningen redovisar. I Finland
överlämnade kommissionen för revidering av formynderskapslagen i
december 1989 ett betänkande vilket ligger till grund för ett proposi-
tionsarbete inom det finska justitieministeriet. Förslagen går i korthet
ut på att koncentrera förmynderskapsreglema på den ekonomiska för-
valtningen. Benämningarna "förmyndare" och "god man" ersätts med
"intressebevakare". Den som har en intressebevakare kallas "huvud-
man", oavsett om intressebevakaren ersätter en förmyndare eller en god
man. Tillsynen över intressebevakamas förvaltning skall effektiviseras.
Kommunens förmyndarmyndighet skall vid behov kunna besluta att en
skötselplan skall upprättas. Kommunerna skall ha ett kollegialt organ
för skötseln av förmynderskapsuppgiftema. De allmänna underrätternas
uppgifter med anknytning till formynderskapen blir färre. De skall bl.a.
inte längre övervaka kommunernas förmynderskapsmyndigheters verk- 98

samhet. För föräldrar gäller i stort sett samma regler som för andra

intressebevakare. Föräldrar skall dock ofta kunna lämna redovisning av Prop. 1993/94:251
förenklat slag.

I detta sammanhang skall som nämnts tidigare även frågor som rör
funktionsfördelningen vid prövning av förmynderskapsfrågor behandlas,
främst fördelningen mellan överförmyndaren och tingsrätten. Fördel-
ningen kan som den ser ut idag grovt beskrivas på följande sätt.

Tingsrätten beslutar om att anordna förvaltarskap och godmanskap
samt förordnar och entledigar förmyndare, förvaltare och gode män.
Förmynderskap med större tillgångar samt godmanskap och förvaltar-
skap skall skrivas in hos tingsrätten (12 kap. 1 och 2 §§ föräldrabal-
ken). Beslut om inskrivning antecknas i den s.k. förmynderskapsboken
som förs kommunvis (12 kap. 6 § föräldrabalken och kungörelsen med
särskilda föreskrifter för domstolarna rörande förmyndarvården; för-
myndarvårdskungörelsen, 1952:303). Under det första halvåret 1990
handlade tingsrätterna närmare 16 000 ärenden om förmynderskap och
godmanskap. För hanteringen av förmynderskapsärenden i tingsrätterna
krävs idag omkring 18 notarier och 50 biträden (räknat i årsarbetskraf-
ter). Till detta kommer viss domararbetskraft.

Överförmyndaren får uppgifter från rätten om de inskrivningar som
har gjorts och lägger upp en egen förmynderskapsbok. Det skall väljas
en överförmyndare för varje kommun (19 kap. 1 § föräldrabalken).
Kommunerna kan dock besluta att i stället för överförmyndare inrätta en
överförmyndamämnd (19 kap. 2 § föräldrabalken). Överförmyndare
eller nämndledamot kan entledigas av rätten (19 kap. 9 § föräldrabal-
ken). Till överförmyndarnas uppgifter hör bl.a. att pröva frågor om
tillstånd eller samtycke till olika åtgärder enligt 14-16 kap. föräldrabal-
ken. Vidare skall överförmyndaren enligt 17 kap. föräldrabalken gran-
ska ingivna förteckningar, årsräkningar och sluträkningar. Om överför-
myndaren finner anledning att anmärka på ställföreträdarens förvaltning
och denne inte på ett tillfredsställande sätt kan förklara sig, kan överför-
myndaren ansöka hos rätten om åtgärd mot ställföreträdaren (17 kap.
3 § föräldrabalken).

Tingsrätten har skyldighet att utöva tillsyn över överförmyndarens
verksamhet (19 kap. 18 § föräldrabalken). Tillsynen skall i första hand
utövas genom årliga inspektioner (8 § förmyndarvårdskungörelsen).

4.2 Förvaltningsreglema i foräldrabalken

Regeringens bedömning: Reglerna om ställföreträdares förvalt-
ning av egendom och tillsynen över sådan förvaltning behöver
moderniseras och anpassas till dagens situation. Området bör
avregleras där det är möjligt utan att berättigade skyddsintressen
sätts åt sidan.

Förmynderskapsutredningen pekar på att nuvarande regler är myck-
et detaljerade och svåröverskådliga samt att de speglar en gången tids

ekonomiska värderingar. Utredningen menar vidare att reglerna inte står Prop. 1993/94:251
i samklang med den allmänna rättsuppfattningen beträffande vad som
hör till den privata sfären och vad samhällets resurser bör inriktas på
rörande övervakning och kontroll av privata förhållanden. Med hän-
visning till att föräldrar i sitt handhavande av barnens egendom i all-
mänhet agerar med barnens bästa för ögonen föreslår utredningen att
föräldrarna skall ges en större frihet vid förvaltningen av barnens egen-
dom (se SOU 1988:40 s. 157).

I stort sett samtliga remissinstanser är positiva till att reglerna om
ställföreträdares förvaltning av myndlingars egendom moderniseras och
görs mindre detaljerade.

Skälen för regeringens bedömning: De idag gällande förvaltnings-
reglema går i huvudsak tillbaka på 1924 års förmynderskapslag. Regle-
ringen kännetecknas framför allt av en strävan att skapa trygghet för att
den omyndiges medel bevaras och ger en skälig avkastning. I det syftet
finns utförliga regler om hur medlen skall placeras samt föreskrifter om
att förmyndare måste inhämta överförmyndarens samtycke till olika
dispositioner av medlen. Att myndlingars medel inte förvaltas på ett
äventyrligt sätt utan att medlen, i den mån de inte behöver tas i anspråk
för myndlingens omedelbara behov, bevarar sitt värde och dessutom
lämnar en skälig avkastning är givetvis av grundläggande betydelse. Det
är uppenbart att lagstiftningen även i fortsättningen bör bygga på den
principen.

Mot dagens regler kan dock anföras att de är mycket detaljerade.
Många av dem är dessutom svårtolkade. Detta gäller såväl de egentliga
förvaltningsreglema som bestämmelserna om redovisning och kontroll.
Över huvud taget kan man om hela regelkomplexet säga att det är svår-
överskådligt och besvärligt att tillämpa.

Som utredningen har påpekat speglar regelsystemet en äldre tids syn
på ekonomiska förhållanden. Även om de senaste årens utveckling på
finans- och fastighetsmarknaderna med önskvärd tydlighet visar att
försiktighet och stramhet krävs vid förvaltning, och då särskilt vid
förvaltning av annans egendom, kan det starkt ifrågasättas om det verk-
ligen behövs en så ingripande reglering som den nuvarande för att
lagstiftningens syfte skall tillgodoses. Lagstiftningsarbetet har allmänt
under senare år präglats av en strävan att få bort onödig byråkrati.
Denna strävan bör genomsyra även arbetet med reglerna om förmynder-
skap.

De nuvarande reglerna gör i princip inte skillnad mellan fall när det
är den omyndiges föräldrar som är förmyndare och situationen när
förmynderskapet utövas av en särskilt förordnad förmyndare. Det kan,
som Förmynderskapsutredningen funnit, ifrågasättas om det inte bör
gälla olika förvaltningsregler beroende på vem som är förmyndare. I de
flesta fall har föräldrar en naturlig intressegemenskap med sina barn.
Den intressegemenskapen har i regel inte någon motsvarighet när för-
myndaren är särskilt förordnad. Det kan också på goda grunder ifråga-
sättas om det nuvarande detaljerade systemet har en förankring hos det
stora flertalet föräldrar som har hand om sina barns egendom. Om en

100

sådan förankring saknas, är det i sig ett skäl till att förändra reglerna Prop. 1993/94:251
och bringa dem i bättre samklang med det allmänna rättsmedvetandet.

Övervägande skäl talar således för att tiden är mogen för en moderni-
sering av reglerna om ställföreträdares förvaltning av myndlingars
egendom och särskilt med inriktning på en minskad detaljstyrning vad
gäller föräldrars förvaltning.

4.3 Förmynderskapsfrågor i domstolarna

Regeringens bedömning: Principen att domstolarna skall hand-
lägga enbart sådana frågor som verkligen kräver domstolspröv-
ning bör gälla även beträffande reglerna om förmynderskap. De
ärenden som är av övervägande förvaltningsnatur bör handläggas
av förvaltningsmyndigheter.

Domstolsutredningen har i sitt arbete utgått från den principen (se
SOU 1991:106 s. 94 f.).

Skälen för regeringens bedömning: Under senare år har lagstift-
ningen som rör domstolarnas verksamhet präglats av en strävan att
renodla verksamheten. Med det avses att domstolarna i princip bör
handlägga endast ärenden som verkligen kräver domstolsprövning. Om
en uppgift på ett godtagbart sätt kan handläggas av en förvaltningsmyn-
dighet, bör den flyttas dit. Domstolarna bör syssla med endast de upp-
gifter som faller inom ramen för vad som kan kallas rättskipning i
egentlig mening. Bara om det finns ett klart samband mellan domstolar-
nas rättskipningsuppgifter och annan myndighetsutövning eller om det i
övrigt finns starka skäl som från effektivitetssynpunkter talar för det,
bör det komma i fråga att låta domstolarna behålla uppgifter vid sidan
av rättskipningsområdet.

Tingsrätternas hantering av förmynderskapsärenden spänner över ett
stort område. Där finns typiska domstolsfrågor, såsom t.ex. beslut att
en person inte längre skall få bestämma själv om sina angelägenheter
utan att en särskild förvaltare skall sköta det åt honom. I andra ändan
av skalan finns en typisk förvaltningsfråga - uppgiften att årligen in-
spektera överförmyndarna för att kontrollera att de utför sina åligganden
på ett riktigt sätt. Det finns således anledning att vid en genomgång av
de materiella reglerna om förmynderskap även ta upp de förslag som
finns rörande funktionsfördelningen mellan dömande och förvaltande
organ.

101

5 Vårdnad och förmynderskap

Regeringens förslag: Vårdnads- och förmynderskapsbegreppen
renodlas. Om ingen av ett barns föräldrar kan vara vårdnadshava-
re, skall vårdnaden anförtros åt en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare. De särskilt förordnade vårdnadshavama skall
också därigenom bli förmyndare for barnet, om inte särskilda skäl
talar mot det. Om en av två särskilt förordnade vårdnadshavare
dör eller entledigas, skall den andra vårdnadshavaren ensam ha
vårdnaden.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens förslag med undantag av att utredningen föreslår att det skall
meddelas ett särskilt förordnande om att en särskilt förordnad vårdnads-
havare skall vara förmyndare och att förmynderskapet inte automatiskt
skall tillfalla den andra särskilt förordnade vårdnadshavaren om en av
dem dör eller entledigas (se SOU 1988:40 s. 175 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan
är positiva till förslaget att betona vårdnaden framför förmynderskapet.
Stockholms tingsrätt, Länsstyrelsen i Jämtlands län och Östersunds
kommun föreslår att den som blir särskilt förordnad vårdnadshavare
skall därigenom utan ytterligare beslut även bli förmyndare. Malmö
tingsrätt anför att om en av två särskilt förordnade vårdnadshavare dör,
så bör den andre automatiskt bli ensam vårdnadshavare. Några remiss-
instanser har därutöver synpunkter av processuell natur.

Skälen för regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna i
föräldrabalken skiljer mellan två ställföreträdarfunktioner för barn:
vårdnad och förmynderskap. Den som har hand om vårdnaden har ett
ansvar för barnets personliga angelägenheter, bl.a. att se till att barnet
får omvårdnad, trygghet och en god fostran. Förmyndaren skall sköta
andra angelägenheter, främst sådana som rör den underåriges ekono-
miska förhållanden. Den som är förmyndare får emellertid därutöver
anses ha en allmän behörighet att företräda den underårige, när det
enligt lag inte skall skötas av någon annan. Sverige är långt ifrån en-
samt om att ha en sådan uppdelning mellan vårdnad och förmynderskap.
(Se vidare om internationella förhållanden i Förmynderskapsutredning-
ens betänkande s. 135 f.)

Genom olika reformer under senare år har gemensam vårdnad - och
därmed gemensamt förmynderskap - för föräldrar kommit att bli vanligt
även när föräldrarna inte är gifta med varandra eller när deras äkten-
skap har upplösts genom äktenskapsskillnad. Även i fall där föräldrarna
helst vill ha ensam vårdnad finns nu möjlighet för domstol att förordna
om gemensam vårdnad under förutsättning att ingen av föräldrarna
aktivt motsätter sig gemensam vårdnad.

Enligt huvudregeln i föräldrabalken är föräldrar vårdnadshavare för
sina barn. De är normalt också, utan att det behövs något förordnande
av domstol, förmyndare för barnet. Att vårdnadsansvaret är det primära

Prop. 1993/94:251

102

visar sig i att en förälder som förlorar vårdnaden också upphör att vara Prop. 1993/94:251
förmyndare. Ett entledigande som förmyndare innebär däremot inte en
automatisk förlust av vårdnaden. Om ingendera av ett barns föräldrar är
lämplig som vårdnadshavare eller om båda föräldrarna har avlidit, skall
förmyndare förordnas särskilt (en eller flera). Förmyndaren blir då
också vårdnadshavare. Att förmynderskapet i detta fall är det primära
stämmer dåligt med uppbyggnaden av vårdnads- och förmynderskaps-
reglema i övrigt. Det förefaller naturligare att, som Förmynderskapsut-
redningen föreslår, principen är att vårdnaden anförtros en eller två
särskilt förordnade vårdnadshavare. Den eller de som anförtros vårdna-
den bör också därigenom automatiskt bli förmyndare för barnet, vilket
också flera remissinstanser har argumenterat för. Det kan emellertid
finnas tillfällen när det är mindre lämpligt att låta förmynderskapet följa
vårdnaden, t.ex. när den underåriges förmögenhetsförhållanden är
komplicerade. I sådana fall bör rätten ha möjlighet att förordna olika
personer som vårdnadshavare och som förmyndare. Frågan berörs
ytterligare i författningskommentaren. Där behandlas också situationen
när en av två särskilt förordnade vårdnadshavare inte längre kan vara
vårdnadshavare.

När det sedan gäller kraven på den eller dem som skall kunna för-
ordnas särskilt till vårdnadshavare bör det vara fråga om en man eller
en kvinna som är lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god
fostran, jfr 6 kap. 1 § föräldrabalken. Något försteg för exempelvis
anförvanter till barnet bör inte uttryckligen gälla. Många gånger kan det
dock vara naturligt att vårdnadshavama hämtas ur den kretsen. I detta
sammanhang saknas anledning att föreslå några ändringar rörande vilka
sammanboende som skall kunna komma i fråga för gemensam vårdnad.

Efter förebild av vad som nu föreskrivs vid förordnande av förmyn-
dare bör önskemål som har förts fram av föräldrarna tillmätas betydelse
när det gäller att forordna vårdnadshavare efter föräldrarnas död. Deras
val av vårdnadshavare bör alltså följas, om det inte är olämpligt att utse
den utpekade personen.

Liksom beträffande föräldrar bör särskilt förordnade vårdnadshavare
kunna entledigas, om de gör sig skyldiga till försummelse e.d. Det bör
emellertid inte krävas lika graverande omständigheter för att en särskilt
förordnad vårdnadshavare skall entledigas som när det är fråga om en
förälder.

I dag finns i ett antal bestämmelser regler om att ett barns föräldrar,
enbart modem eller särskild förordnad förmyndare skall höras eller
annars medverka när frågor som rör barnet avgörs, t.ex. godkännande
av fäderskapsbekräftelse enligt 1 kap. 4 § eller talerätt för barnet i
federskapsmål enligt 3 kap. 5 §. I förslaget har i dessa fall den särskilt
förordnade vårdnadshavaren fått ersätta förmyndaren i bestämmelserna.
Detta kan innebära en viss ändring i förhållande till gällande rätt efter-
som vårdnaden och förmynderskapet inte behöver utövas av samma
person. Anledningen till att låta vårdnadsfunktinen vara avgörande är att
de frågor som behandlas i de nu berörda bestämmelserna är av sådan
karaktär att de ligger närmare vårdnadshavarens område än förmynda- 103

rens mer ekonomiska förvaltning.

Beträffande den närmare utformningen av de ändringar som behövs i Prop. 1993/94:251
denna del hänvisas till författningskommentaren.

6 Egendomsförvaltning enligt föräldrabalken

6.1 Föräldrars och andra ställföreträdares förvaltning

Regeringens förslag: De särskilda reglerna om redovisning och
kontroll av förmyndares förvaltning skall inskränkas väsentligt be-
träffande föräldrars förvaltning av barns egendom. För förordnade
förmyndare, gode män och förvaltare skall i huvudsak nuvarande
regler gälla.

Förmynderskapsutredningens förslag: Föräldrarna skall själva, utan
inblandning från överförmyndaren, få förvalta egendom som barnet har
fått i gåva, om inte givaren har bestämt att gåvan skall stå under över-
förmyndarkontroll, medan nuvarande regler skall i stort gälla när för-
äldrar förvaltar egendom som barnet fått genom arv eller testamente
eller som förmånstagare till försäkring med anledning av dödsfall (se
SOU 1988:40 s. 155 f.). För förordnade förmyndares, gode mäns och
förvaltares egendomsförvaltning skall i huvudsak de nuvarande reglerna
gälla (SOU 1988:40 s. 167 f.).

Remissinstanserna: Remissutfallet är i stort sett genomgående posi-
tivt till förslaget att minska kontrollen av föräldrarnas förvaltning.
Endast Överförmyndarnämnden i Sundsvall avstyrker förslaget under
hänvisning till att det i allt för hög grad åsidosätter barnens behov av
skydd mot olämpliga och otillbörliga åtgärder med deras egendom.
Malmö tingsrätt menar å sin sida att föräldrarna borde få förvalta bar-
nens egendom utan överförmyndarkontroll oavsett om egendomen ärvts
eller erhållits genom gåva. Flertalet remissinstanser som uttalar sig i
frågan ställer sig dock positiva till att gränsen mellan det kontrollerade
och icke kontrollerade området dras utifrån om barnet fått egendomen
genom gåva (och därmed i detta sammanhang jämställda förvärv) eller
inte.

Skälen för regeringens förslag: Gällande bestämmelser innebär att
det i princip är föräldrarna själva som förvaltar barnens medel, så länge
föräldrarna har ställning som förmyndare. Svensk rätt har således inte
någon motsvarighet till det system som finns i en del andra länder och
som innebär att förvaltningen skall skötas av en överförmyndare, bank
eller dylikt. Reglerna om föräldrarnas förvaltningsrätt har emellertid
vissa undantag. Dels råder den omyndige i princip själv över sina ar-
betsinkomster och över egendom som har tillfallit den omyndige genom
arv eller testamente med villkor att egendomen skall förvaltas av den
omyndige själv. Dels är egendom som har ställts under s.k. särskild
förvaltning undandragen föräldrarnas rådighet.

Som tidigare har antytts är emellertid föräldrarnas förvaltning under-
kastad en omfattande samhällskontroll. För det första innehåller gällan-

104

de regelsystem ingående bestämmelser om hur omyndigas medel skall Prop. 1993/94:251
placeras. Huvudregeln är att pengar skall sättas in på räntebärande
konto hos bank. Efter insättningen är kontot i princip spärrat på så sätt
att pengarna får tas ut endast efter samtycke av överförmyndaren. Un-
dantag gäller dock beträffande medel som behövs för den omyndiges
underhåll eller för vården av hans egendom. Sådana medel får sättas in
på ospärrat konto.

Föräldrarna får också placera barnens tillgångar i värdehandlingar.
Vissa värdehandlingar får införskaffas utan överförmyndarens samtycke,
medan andra, t.ex. aktier, endast får köpas efter att samtycke har läm-
nats. Om värdet av den omyndiges värdehandlingar uppgår till mer än
två basbelopp (för närvarande 70 400 kr), skall handlingarna deponeras
i bank och får inte tas därifrån utan tillstånd av överförmyndaren.

Även andra åtgärder av förmyndarna kräver samtycke av överför-
myndaren. Bland annat gäller det tagande av lån för den omyndiges
räkning och förfogande över fest egendom som den omyndige äger.

Föräldrarna har också en långtgående redovisningsskyldighet gentemot
överförmyndaren. De skall sålunda i princip ge in förteckningar över
egendom som tillfeller den omyndige samt lämna årsräkningar med en
redogörelse för sin förvaltning. När det gäller redovisningsskyldigheten
har dock överförmyndarna vissa möjligheter att från fell till fell med-
dela dispens.

Som tidigare har nämnts är det nuvarande regelsystemet tungrott och
svåröverskådligt. En bidragande orsak till tungroddheten är tvånget för
föräldrarna att i en rad situationer ta kontakt med överförmyndaren och
begära dennes samtycke till åtgärder som ofta framstår som triviala och
vardagliga. Förmynderskapsutredningen nämner exemplet att en släkting
till ett barn ger en summa pengar som skall användas för att köpa en
cykel. Om pengarna inte används omedelbart för inköpet, skall de sättas
in på spärrat konto och därefter krävs överförmyndarens samtycke för
att föräldrarna skall kunna ta ut pengarna och köpa cykeln. Exemplet är
talande som illustration till att dagens regler måhända inte har en fest
förankring i allmänhetens uppfettning om vad som är rimligt när det
gäller samhällskontrollen över föräldrars förvaltning av sina barns
egendom.

Även tvånget att deponera värdehandlingar i bank och förbudet att ta
ut dem utan överförmyndarens tillstånd skapar problem. Försäljningar
och omplaceringar kan, vid en aktiv placeringspolitik, försenas på ett
sätt som innebär förluster för den omyndige. De avgifter som bankerna
har författningsenlig rätt att ta ut för hanterandet av deponerade värde-
handlingar skapar, enligt flera överförmyndare, irritation bland förmyn-
darna. Bankerna har i en framställning till regeringen begärt att avgif-
terna skall höjas. Den frågan behandlas vidare i avsnitt 7.4.

Att även redovisningsskyldigheten gentemot överförmyndaren uppfet-
tas som betungande av många föräldrar står klart.

Det är inte bara föräldrarna och barnen som drabbas av det nuvarande
systemets nackdelar. Även för överförmyndarna är tillämpningen av
reglerna tidsödande och arbetskrävande. Förmynderskapsutredningen 105

har, sannolikt med all rätt, påpekat att arbetsbelastningen på de berörda

hade varit ännu större om alla inblandade hade följt samtliga gällande Prop. 1993/94:251
regler. Det är en allmän uppfattning, bl.a. på överförmyndarhåll, att så
inte är fallet. Detta torde delvis bero på bristande kännedom om regler-
na. En bidragande orsak kan emellertid också vara att åtskilliga regler
upplevs som onödiga, som exempel kan tjäna cykelköpet som nämnts
tidigare. En så bristande överensstämmelse mellan teori och praktik
utgör i sig ett tungt vägande skäl att se över regelsystemet.

Liksom Förmynderskapsutredningen har gjort kan man på goda grun-
der utgå från att föräldrar handlar med sina barns bästa för ögonen. Det
behövs därför i de allra flesta fallen inte någon samhällskontroll for att
säkerställa att barnets egendom kommer barnet till godo och att den inte
slösas bort.

Det måste emellertid beaktas att det finns föräldrar som i och för sig
är inställda på att handla utifrån barnens bästa, men som saknar de
erfarenheter och kunskaper som behövs för att förvalta egendom, i vart
fall om tillgångarna är mer omfattande och kräver en aktiv bevakning.
Föräldrarna kan då behöva stöd av bl.a. en överförmyndare som kan
hjälpa och råda.

Man kan inte heller bortse från att det finns föräldrar som kan ha ett
intresse av att använda sina barns tillgångar på ett otillbörligt sätt. Om
föräldrarna själva tillgodogör sig barnets tillgångar eller på något annat
sätt missbrukar sin ställning, kan de entledigas som förmyndare, utan
att för den skull förlora vårdnaden. Entlediganden är dock ovanliga
enligt vad Förmynderskapsutredningen fann under utredningsarbetets
gång. Även när barn omhändertas enligt lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga kvarstår ofta föräldrarna som förmynda-
re. I de situationerna kan det behövas en mer aktiv insats från det all-
männas sida i form av en närmare kontroll av förvaltningen.

Vad som nu sagts leder till att de nuvarande reglerna visserligen
behöver ändras på så sätt att föräldrarna ges större bestämmanderätt än
för närvarande när det gäller förvaltningen av barnens egendom. Det
kan dock inte bli fråga om att ge föräldrarna en fullständig frihet. Ett
visst mått av samhällskontroll bör finnas kvar. Det är inte möjligt att i
lagen föra in regler som passar för alla föräldrar-barnrelationer. Den
flexibilitet som är önskvärd får i stället i viss utsträckning åstadkommas
genom att överförmyndaren ges möj tighet att från fall till fall bevilja
dispens från lagens regler eller meddela beslut om en skärpt kontroll.

Hur långt bör avregleringen sträckas?

Det är långt ifrån självklart hur avgränsningen av det icke kontrollerade
området bör göras. Förmynderskapsutredningen har stannat för att
begränsa det område inom vilket föräldrarna kan förvalta barns egen-
dom utan överförmyndarkontroll till egendom som barnet har fått ge-
nom gåva, genom olika typer av socialförsäkringsförmåner samt genom
ersättningar från privata sjuk- och olycksfallsförsäkringar m.m. Utred-
ningen låter således egendomens ursprung vara avgörande.

106

Som skäl för den avgränsningen anför utredningen att gåvor ofta Prop. 1993/94:251
kommer från föräldrarna och att det måste te sig svårförståeligt att en
ingående samhällskontroll slår till så snart gåvan är fullbordad trots att
de medel som givits bort kan sägas befinna sig inom familjen både före
och efter gåvotillfallet. Utredningen befarar dessutom att de ingående
reglerna om överförmyndarens samtycke och skyldigheten att lämna
redovisning avhåller föräldrar från att ge gåvor, vilket inte kan anses
vara i barnens intresse. Utredningen pekar på att för det fall en givare
inte vill ge föräldrarna full frihet att förvalta gåvan så finns möjligheten
att föreskriva särskild förvaltning eller att gåvan skall stå under överför-
myndarkontroll.

Däremot menar utredningen att när ett barn förvärvar egendom ge-
nom arv eller testamente eller som förmånstagare till försäkring, barnet
ofta har ett speciellt behov av pengar. Situationen är ofta den att en av
föräldrarna har avlidit och det är då särskilt angeläget att pengarna
kommer till nytta för barnet och att de inte slösas bort. Den efterlevan-
de föräldern kan behöva det stöd som en överförmyndartillsyn innebär,
varför kontrollen, enligt utredningens mening, bör finnas kvar i de
fallen.

Den andra metoden för avgränsning av det icke kontrollerade området
som Förmynderskapsutredningen diskuterar är en beloppsgräns. Utred-
ningen avvisar det alternativet främst med motiven att storleken av de
förvaltade medlen inte speglar behovet av kontroll och att det ger för-
äldrarna ett incitament att hålla barnens egendom strax under gränsen
för när kontrollen slår till.

Det finns som framgått tidigare anledning att vara positiv till utred-
ningens grundtanke att så långt som möjligt avreglera föräldrarnas
förvaltning av barns egendom. Huvudsyftet med att ändra reglerna om
förmynderskap är att förenkla regelsystemet. En sådan förenkling måste
innebära att ett större antal förvaltarskap primärt ställs utanför överför-
myndarens direkta kontroll. Om det reformerade systemet innebär att
föräldrarnas förvaltning även fortsättningsvis i huvuddelen av fallen
kommer att vara underkastade en formell kontroll, vinns inte syftet att
anpassa reglerna till vad som mer allmänt kan antas vara acceptabelt i
form av det offentligas kontroll över den privata sfären. Om många
förvaltarskap lämnas utanför överförmyndarnas direkta kontroll, får
överförmyndarna möjlighet att koncentrera kontrollen på de förvaltar-
skap där kontroll framstår som särskilt motiverad. En sådan ändrad
prioritering underlättar också genomförandet av det nu framlagda för-
slaget om en utökning av överförmyndarnas befogenhet vad gäller
beslutsfettande, ett förslag som behandlas vidare i avsnitt 14.

Utredningens förslag skulle i och för sig lämna ett antal föräldraför-
valtningar utanför kontrollsystemet, även om det framstår som osäkert
hur många det rör sig om. Utredningens förslag till gränsdragning kan
dock beferas medföra problem i den praktiska tillämpningen. Om ett
huvudsyfte med förändringen är att förenkla regelsystemet, bör inte de
nya reglerna omedelbart leda till praktiska svårigheter. Här kan nämnas
de fell när en underårig har egendom som har förvärvats dels genom 107

gåva och dels genom arv eller liknande. Då måste föräldern ständigt

hålla reda på egendomens ursprung för att veta vilken egendom som Prop. 1993/94:251
omfattas av redovisningsskyldigheten i förhållande till överförmyndaren.
Det kan här redan från böljan röra sig om egendom av samma slag,
t.ex. aktier i samma företag som har erhållits i olika poster dels genom
arv från en mor- eller farförälder och dels genom gåva från en förälder.
Det måste framstå som underligt varför förvaltningen av vissa av aktier-
na skall vara underkastad kontroll och andra inte. Särskilda problem
uppstår när egendom som är föremål för kontroll lämnar avkastning
eller säljs och ersätts med annan egendom. Utredningen menar här att
avkastningen och substituten skall vara underkastade samma kontroll-
regler som den ursprungliga egendomen. Detta leder till komplikationer
i det nyss nämnda exemplet med aktier i samma företag fast med olika
ursprung hos aktierna. Om aktierna innehas under ett antal år under
vilka utdelning lämnas och därefter säljs och ersätts med andra aktier,
måste föräldern hålla reda på vilken andel av de nya aktierna som är att
hänföra till tidigare ärvda aktier och avkastningen av dem för att kunna
fullgöra sin redovisningsskyldighet. I praktiken torde detta leda till att
redovisningsplikten och kontrollen inte på något sätt förenklas eller
minskas.

Utredningens förslag leder också till problem vid avgörande av vilken
egendom som omfattas. Arvsavståenden behandlas arvsskatterättsligt
som arvfallen egendom men det behöver inte innebära att de skall be-
traktas som arv i nu aktuellt hänseende, vilket Förmynderskapsutred-
ningen föreslår. Den avstående kan ju själv avgöra om han eller hon
litar så på föräldern att avståendet skall göras eller inte, varför ett av de
avgörande skälen till att ha kvar en generell kontroll över arvfållen
egendom inte finns kvar. Vidare framstår det som tveksamt om trafik-
skadeersättning och skadestånd skall jämställas med gåvomedel. Om ett
av skälen till att ha kvar kontrollen över ärvda medel är att det i arv-
fallet är särskilt angeläget att pengarna kommer den underårige till
godo, gör sig väl samma synpunkt gällande med lika stor, om inte
större, styrka när barnet har skadats och får trafikskadeersättning, er-
sättning från olycksfallsförsäkring eller skadestånd.

Sammanfattningsvis är regeringens uppfattning att en avgränsning av
det kontrollerade området efter egendomens ursprung leder till så pass
många och svåra problem att utredningens förslag inte bör genomföras
i den delen.

En regel som utgår från en beloppsgräns är från de nu redovisade
synpunkterna betydligt enklare att tillämpa. Det skulle inte innebära
några svårigheter för föräldrarna eller överförmyndarna att avgöra när
den strängare kontrollen skall gälla. En beloppsgräns anknyter också till
ett inom formynderskapsrätten idag använt system. Att en beloppsgräns
skulle tjäna som ett incitament för föräldrarna att hålla barnens egen-
dom under gränsen for att slippa kontrollen utgör inte något tungt vä-
gande skäl mot en sådan avgränsning. Det är inte en uppgift för för-
valtningsreglema att vare sig uppmuntra eller försvåra gåvor mellan
föräldrar och barn. Huvudsyftet är att bereda de underåriga ett grund-
skydd så att den egendom de äger inte förslösas.

108

Förmynderskapsutredningen pekar på att storleken av de förvaltade Prop. 1993/94:251
medlen allmänt sett inte speglar behovet av kontroll. Som framgår av
vad som nyss har anförts är egendomens ursprung inte heller det någon
god mätare på behovet av kontroll. Om man är av uppfattningen att
kontrollsystemet skall minskas i omfattning och förenklas, leder det
oundvikligen till att riskerna för missbruk kan komma att öka i någon
mån. När inte någon avgränsningsmetod framstår som överlägsen uti-
från skyddsaspekten får valet träffas från andra utgångspunkter.

Ett system som använder beloppsgräns är lättare att tillämpa för såväl
överförmyndarna som föräldrarna. Visserligen kan även mindre värden
förslösas, men onekligen utgör en oansvarig förvaltning risk för en
större skada ju större värde den förvaltade egendomen motsvarar. Att
förvalta en stor förmögenhet är vidare i allmänhet en komplicerad upp-
gift. Det talar i sig för att behovet av tillsyn är större när den förvaltade
egendomen är stor.

För att i möjligaste mån förebygga missbruk från föräldrars sida
måste överförmyndaren ha möjlighet att i enskilda fall skärpa reglerna.
De närmare förutsättningarna för en sådan skärpt kontroll behandlas i
avsnitt 7.7.

Givare som vill att föräldrarna inte skall kunna förfoga över gåvan
skall, som Förmynderskapsutredningen har föreslagit, ha möjlighet att
som villkor for gåvan föreskriva att dess förvaltning skall stå under
överförmyndarkontroll. Effekten av ett sådant förordnande bör bli att
egendomen visserligen förvaltas av föräldrarna men att det gäller sam-
ma regler för förvaltningen som om egendomen ingick i en så stor
förmögenhet att beloppsgränsen hade överskridits. Av praktiska skäl bör
det, för att en överförmyndarkontroll skall komma till stånd, också
krävas att givaren gör en anmälan till överförmyndaren. Dessa frågor
behandlas närmare i avsnitt 7.8. Att en givare i stället, liksom för när-
varande, bör kunna föreskriva att gåvan skall stå under särskild för-
valtning av bank e.d. är en lite annan sak vilken tas upp i avsnitt 9. I
sammanhanget bör påpekas att nu nämnda villkor även kan uppställas i
testamente. Därför är det inte ett tungt vägande skäl att särbehandla
ärvd egendom med motiveringen att givaren där inte kan överblicka
vilken situation barnet kan komma att befinna sig i när det får egen-
domen. Då ställs dock ett något högre krav på en testators uppmärksam-
het genom att testatom kan tvingas att ändra ett upprättat testamente för
det fall föräldrarna till testamentstagaren inte längre framstår som lämp-
liga att självständigt förvalta den egendom testamentsförordnandet gäl-
ler.

Regeringen menar sammanfattningsvis att fördelama med en reforme-
ring och förenkling av reglerna om främst föräldrar som förmyndare är
stora och att de något ökade riskerna for missbruk kan motverkas till-
räckligt effektivt. En reform med en beloppsgräns som avgränsning
mellan det kontrollerade och det okontrollerade området bör därför
genomföras. För att en reformering av kontrollreglema skall ha någon
märkbar praktisk effekt krävs att kontrollen lyfts från inte bara ett fåtal
av fÖräldrafÖrvaltningama. Därför får beloppsgränsen inte sättas för 109

lågt. Ett värde motsvarande åtta gånger basbeloppet enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring (for närvarande 281 600 kr) har valts Prop. 1993/94:251
som gräns.

Mot ett sådant förslag kan invändas att det kan verka underligt att
tillgångar till ett värde av sju gånger basbeloppet skall få förvaltas fritt
medan tillgångar till ett bara något högre värde skall kontrolleras rela-
tivt ingående. Vid en beloppsgräns uppkommer alltid tröskeleffekter av
detta slag. De skulle kunna mildras något om förvaltningen var fri för
tillgångar under gränsvärdet medan de strängare reglerna tillämpas
endast på tillgångar därutöver. Som Förmynderskapsutredningen på-
pekar blir ett sådant system mer komplicerat och särskilda svårigheter
uppstår vid avgörande av om viss egendom tillhör den "fria" eller den
kontrollerade förvaltningen. Kravet på enkelhet i systemet väger så
tungt att tröskeleffekten dock får accepteras.

Det är också tänkbart att en underårigs tillgångar minskar i värde och
värdet inte längre är högre än gränsen där den strängare kontrollen av
förvaltningen skall slå till. I sådant fäll måste det finnas möjlighet att
låta överförmyndarens tillsyn upphöra så att förvaltningen fortsättnings-
vis inte är kontrollerad. Föräldrarna har då att göra samma slutredovis-
ning som skall göras när förmynderskapet upphör till följd av att den
underårige blir myndig.

Situationen kan bli besvärlig för det fall den underåriges tillgångar är
placerade till stor del i t.ex. värdepapper, som har ett fluktuerande
värde. Ett strängt upprätthållande av gränsen skulle i sådant fall kunna
leda till täta skiftningar mellan fri förvaltning och kontrollerad förvalt-
ning med åtföljande krav på slutredovisning. För att undvika dessa
problem bör den kontrollerade förvaltningen inte upphöra omedelbart
om tillgångarnas värde sjunker under beloppsgränsen. För upphörande
bör krävas att tillgångarna sjunker i värde i så väsentlig grad att det
med tillräcklig säkerhet kan slås fest att värdenedgången inte endast är
tillfällig. Bedömningen om så är fellet görs i och för sig bäst från fell
till fell. För att underlätta bör dock av lagtexten framgå när förvalt-
ningen regelmässigt skall övergå till att bli fri. Här framstår det som
naturligt att anknyta till den beloppsgräns som styr när överförmyndar-
kontrollen inträder. Gränsen kan med tanke på risken för en tät växling
mellan kontrollerad och okontrollerad förvaltning inte sättas för nära
den gräns vid vilken den kontrollerade förvaltningen inträder. Förvalt-
ningen bör öveigå till att vara fri, om värdet av egendomen sjunker
under hälften av beloppsgränsen för kontrollerad förvaltning (för närva-
rande 140 800 kr).

6.2 Underårigs rättshandlingsformåga

Regeringens bedömning: Reglerna som behandlar underårigas
bundenhet när de själva ingår avtal bör inte ändras.

Förmynderskapsutredningens förslag: Bestämmelsen i 9 kap. 1 §
föräldrabalken bör förtydligas så att det klarare framgår att föräldrarnas

110

samtycke kan vara tyst. Utredningen föreslår vidare att klarare riktlinjer Prop. 1993/94:251
bör ges beträffande när ett samtycke i allmänhet skall kunna anses
föreligga (se SOU 1988:40 s. 171 f.).

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan invändning. Hovrätten för Övre Norr-
land, Norrköpings tingsrätt och Sveriges Köpmannaförbund anser att
den föreslagna lagtexten bör göras klarare.

Skälen för regeringens bedömning: Av grundläggande betydelse för
att en rättshandling skall vara giltig är att den har företagits av en per-
son som har rättslig handlingsförmåga. Endast den som har rättslig
handlingsförmåga kan företa rättshandlingar med bindande verkan. Den
som är omyndig saknar rättshandlingsförmåga (9 kap. 1 § föräldrabal-
ken). Detsamma gäller den som har fått förvaltare utsedd för sig
(11 kap. 7 § föräldrabalken).

Vad gäller underåriga så finns regler som ger dem en begränsad
rättshandlingsförmåga. Om den som är underårig har eget hushåll, får
han eller hon ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushåll-
ningen eller uppfostran av barn (9 kap. 3 § föräldrabalken). Den under-
årige får också i princip bestämma över det som har förvärvats genom
gåva eller testamente med villkor att den underårige själv skall få råda
över det. När den underårige har fyllt 16 år sker en viss utvidgning av
rättshandlingsförmågan. Den underårige har då bl.a. rätt att i princip
förfoga över sin arbetsinkomst (9 kap. 3 §). Driver en underårig näring
med tillstånd av förmyndaren, får han eller hon företa rättshandlingar
som faller inom området för rörelsen (9 kap. 5 §).

Om en underårig vill ingå ett avtal som fäller utanför den egna rätts-
handlingsförmågan, krävs förmyndarens samtycke. Även om lagtexten
inte uttryckligen nämner påföljden när en underårig går utanför hans
eller hennes rättshandlingsförmåga är den givetvis ogiltighet. Ogiltig-
heten kan göras gällande även gentemot en medkontrahent som är i god
tro. Kravet på samtycke är på det sättet absolut. Samtycke kan dock
lämnas på flera sätt, bl.a. tyst. Här kan medkontrahentens subjektiva
uppfattning spela viss roll. Om förmyndaren genom sitt uppträdande har
givit medkontrahenten grundad anledning att anta att samtycke har
lämnats, blir den underåriges rättshandling bindande. Att observera är
att det här är fråga om att förmyndaren, inte den underårige, skall ha
agerat eller underlåtit att agera på ett speciellt sätt för att medkontrahen-
tens goda tro skall vara av betydelse vid bedömningen av om samtycke
till rättshandlingen förelåg eller inte.

Förmynderskapsutredningen pekar på att det i praktiken är synnerli-
gen vanligt att underåriga i varierande åldrar ingår olika slags avtal,
t.ex. köp av leksaker, godsaker, kläder och inspelad musik. Utredning-
en konstaterar vidare att det är mycket ovanligt att återgång av sådana
köp blir aktuell på den grunden att den underårige saknade samtycke.
Utredningen anför vidare att de nuvarande bestämmelserna inte har
vållat några större praktiska problem för detaljhandeln men att den
nuvarande ordningen öppnar vissa möjligheter till missbruk. Det som då
avses är att föräldrar och barn av olika anledningar kan ångra ett köp
som föräldrarna i och för sig har gått med på och trots det tvinga mot-

111

parten att låta köpet gå åter genom att i efterhand påstå att de inte givit Prop. 1993/94:251
sitt samtycke till köpet. Utredningen konstaterar dock att det inte före-
kommer sådana praktiska problem inom detaljhandeln att det av den
anledningen är motiverat med att ändra reglerna.

Utredningen är dock av uppfattningen att praxis beträffande vilka
omständigheter som skall föreligga för att en näringsidkare skall kunna
vara i god tro beträffande förmyndarens tysta samtycke är så oklar att
lagtexten bör preciseras. De kompletteringar till 9 kap. 1 § föräldrabal-
ken som utredningen föreslår består i att det sägs uttryckligen dels att
ett samtycke gör en underårigs rättshandling giltig, dels att en rättshand-
ling i strid med bestämmelsen är ogiltig.

Den förstnämnda skrivningen har gillats av ett flertal av remissinstan-
serna. Bland dessa ingår såväl Sveriges köpmannaförbund som Konsu-
mentverket. Av deras remissyttranden framgår att Köpmannaförbundet
vill utvidga möjligheterna för underåriga att binda sig genom egna
rättshandlingar medan Konsumentverket intar en restriktiv attityd. Någ-
ra remissinstanser har uttalat att skrivningen inte är nog preciserad.

Största möjliga försiktighet måste iakttas vid utformning av en ändrad
lydelse av en så central bestämmelse som den som reglerar underårigas
rättshandlingsförmåga. När samma lydelse gillas utifrån relativt motstå-
ende utgångspunkter talar det med avsevärd styrka för att lydelsen inte
uppfyller de krav på klarhet som måste ställas i detta fell. Till detta
kommer att det inte kan sägas råda någon tvekan om att en underårigs
rättshandling i strid med bestämmelserna leder till ogiltighet. Ett förtyd-
ligande därav framstår inte som nödvändigt. Med hänsyn till vad som
nu har anförts bör utredningens förslag inte läggas till grund för lagstift-
ning i denna del.

7 Föräldraförvaltning

7.1 Allmänna bestämmelser

Att de flesta föräldraförvaltningama kommer att stå utanför en regel-
bunden kontroll av överförmyndarna innebär inte att föräldrarna helt
fritt och efter eget skön kan förfoga över sina barns egendom. Föräldra-
balkens allmänna regler om hur föräldrar och andra förmyndare skall ha
hand om förvaltningen skall givetvis gälla även i fortsättningen. För-
äldrar skall alltså enligt lag omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och
alltid handla på det sätt som är bäst för barnet. Vidare skall föräldrar
föra räkenskaper och göra anteckningar om förvaltningen i den utsträck-
ning som behövs med hänsyn till den förvaltade egendomens omfettning
och karaktär.

Även om kraven på att ge in förteckningar och att avge årsredovis-
ningar kommer att försvinna för många föräldrar, kommer deras för-
valtning även i framtiden att stå under överförmyndarens tillsyn och
föräldrarna kommer att ha skyldighet att lämna de upplysningar som
överförmyndaren begär. Överförmyndaren skall även i fortsättningen

kunna kräva att föräldrar skall ställa säkerhet för den förvaltade egen- Prop. 1993/94:251
domen när det finns skäl för det. I sammanhanget bör också nämnas
den skadeståndsskyldighet som vilar på förmyndare för den skada som
de uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar den vars egendom de för-
valtar (13 kap. 9 § föräldrabalken).

I de fäll när barnens tillgångar uppgår till åtta gånger basbeloppet
eller mer skall enligt vad som utvecklats tidigare en skärpt kontroll av
föräldrarnas förvaltning göras av överförmyndaren. För den gruppen
skall nuvarande regler i stor utsträckning finnas kvar. Detta innebär
bl.a. att en förälder är skyldig att upprätta en förteckning över tillgång-
arna och ge in den till överförmyndaren så snart barnets tillgångar
uppgår till gränsvärdet. I det följande genomgås huvudprinciperna för
regleringen av sådan förvaltning. Först skall dock behandlas vissa in-
skränkningar som gäller alla föräldrar i deras egenskap av förmyndare.

7.2 Inskränkningar i föräldrars rätt att företa vissa förvalt-
ningsåtgärder

Regeringens förslag: Förvärv och försäljning av fäst egendom
samt inteckning i och upplåtande av nyttjanderätt till sådan egen-
dom skall kräva överförmyndarens samtycke. Detsamma skall
gälla skuldsättning för barnets räkning. Föräldrar skall inte heller
få ge bort barnets egendom, om det inte rör sig om understöd till
en nära anhörig och överförmyndaren har lämnat samtycke. Den
som har fyllt 16 men inte 18 år skall få driva bokföringspliktig
rörelse endast med överförmyndarens samtycke.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens förslag med undantag av att utredningen föreslår att överför-
myndarens samtycke till att en underårig skall få bedriva rörelse skall
krävas bara när fullständig bokföringsskyldighet föreligger (se SOU
1988:40 s. 238 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar utredningens
förslag beträffande fäst egendom utan invändning. Kammarrätten i
Göteborg, Malmö tingsrätt, Östersunds kommun och Svenska sparbanks-
föreningen ställer sig uttryckligen positiva till att kontrollen skall vara
strängare när det gäller fest egendom än när det gäller annan egendom.
Svenska Bankföreningen och sparbanksföreningen menar dock att kravet
på samtycke inte borde utsträckas till att omfetta även mottagande av
gåva av fest egendom.

Remissinstanserna berör inte särskilt utredningens förslag att ha kvar
krav på samtycke för att ta lån för barnets räkning eller det principiella
förbudet mot att ge bort barnets egendom.

Vad gäller samtycke att driva rörelse pekar Överförmyndamämnden i

Sundsvall på att Förmynderskapsutredningens förslag innebär en utvidg- 113

8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

ning av möjligheten att bedriva rörelse utan överförmyndarens samtycke Prop. 1993/94:251
och avstyrker förslaget i den delen.

Skälen för regeringens förslag: Även om regeringens förslag innebär
en relativt långtgående avreglering av föräldrars förvaltning av barnens
egendom så finns skäl att fortfarande ha kvar strängare regler for vissa
förvaltningsåtgärder och för viss egendom.

Omyndigas innehav av fest egendom och förvaltningen av sådan
egendom har under många år varit föremål för en särskilt restriktiv
reglering. Tidigare krävdes också rättens samtycke för att en förmynda-
re skulle få överlåta eller inteckna den omyndiges festa egendom. I dag
krävs överförmyndarens samtycke för att förmyndaren skall få vidta
samma åtgärder. Syftet bakom reglerna är att bereda ett särskilt skydd
mot utnyttjande av barns festa egendom. Som utredningen konstaterar är
det extra skyddet motiverat bl.a. med hänsyn till det särskilda värde
som dessa typer av egendom kan representera och det ansvar som följer
med ett innehav av fest egendom. Därför bör det inte heller lättas på
kravet på samtycke för överlåtelse av och inteckning i fest egendom
samt upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendom.

Att även kräva överförmyndarens samtycke för en underårigs förvärv
av fest egendom genom gåva har avstyrkts av några remissinstanser.
Med en långt gående avreglering och ett minskat krav på föräldrars
redovisning ökar dock riskerna för att värdefull egendom går om intet.
Som närmare kommer att redogöras för i avsnitt 7.6 bör föräldrars
redovisningsskyldighet begränsas i väsentlig mån. Det berättigade in-
tresset av att skydda barns festa egendom gör dock att kravet på redo-
visning av föräldrars förvaltning av sådan egendom bör kvarstå. Över-
förmyndaren bör därför även fortsättningsvis uppmärksammas på att en
underårig blir ägare till fest egendom. Så sker i dag genom att förvärv
av fest egendom nästan alltid föranleder inskrivning av förmynderska-
pet. Reglerna om inskrivning föreslås dock av andra skäl bli upphävda
(avsnitt 13). Om man ställer upp ett krav på överförmyndarens sam-
tycke för förvärv av fest egendom, säkerställs att överförmyndaren får
kännedom om att den underårige har förvärvat den. Det är därvidlag
tillräckligt att ställa upp krav på samtycke vid förvärv genom köp, byte
eller gåva. Om en underårig ärver fest egendom torde det regelmässigt
komma till överförmyndarens kännedom. Detta sker antingen genom att
överförmyndaren lämnar sitt samtycke enligt 14 kap. 5 § föräldrabalken
eller genom att god man förordnas för den omyndige enligt 11 kap. 2 §
föräldrabalken. Som Förmynderskapsutredningen har påpekat följer ett
särskilt ansvar med ett innehav av fest egendom. Utredningens förslag,
vilket i och för sig innebär en utvidgning av området som kräver sam-
tycke, bör därför genomföras.

Förmynderskapsutredningens förslag innebär vidare att det i lagtexten
skall närmare anges när samtycke skall lämnas, t.ex. om åtgärden är
lämplig med hänsyn till egendomens natur, den omyndiges ålder, fram-
tida behov eller samlade tillgångar. Overförmyndamämnden i Sundsvall
menar att ett genomförande av förslaget skulle på ett omotiverat sätt
försvåra överförmyndarens prövning av när samtycke skall lämnas. Det 114

är svårt att se att den föreslagna lagtexten innebär annat än en kodifie-

ring av vad som redan gäller utan att direkt framgå av lagtexten. En Prop. 1993/94:251
sådan kodifiering har goda skäl för sig. Hur lagtexten närmare bör
utformas behandlas i författningskommentaren.

Om ett barn sätts i skuld tidigt, är det en belastning som barnet kan få
leva med under lång tid. En särskild försiktighet med att skuldsätta barn
bör därför iakttas. Föräldrabalken innehåller också krav på samtycke av
överförmyndaren för att föräldrar skall få ta lån, ingå växelförbindelse,
återköpa livförsäkring eller gå i borgen för barnets räkning. Liksom
Förmynderskapsutredningen föreslår bör det generella kravet på sam-
tycke för skuldsättning finnas kvar.

Utredningen nämner i sitt lagförslag inte återköp av livförsäkring
bland de åtgärder som kräver samtycke men lämnar inte något skäl till
att återköpet har fått utgå. Inte heller remissinstanserna berör den frå-
gan särskilt. Kravet på samtycke för återköp av livförsäkring infördes år
1976 efter initiativ från försäkringshåll under den förra Förmynderskap-
sutredningens arbete, se Förmynderskap (SOU 1970:67) s. 137 f., DsJu
1974:7 s. 154, prop. 1974:142 s. 140, bet. 1974:LU36. Det främsta
skälet till ändringen synes ha varit att belåning av livförsäkring krävde
samtycke och att återköp framstod som en betydligt längre gående
åtgärd än belåning.

Återköp av livförsäkring innebär att ett samlat kapital görs tillgäng-
ligt. Åtgärden borde inte vara underkastad större restriktioner än att ta
ut bankmedel. Den senare Förmynderskapsutredningens förslag att inte
ta upp återköp av livförsäkring bland de åtgärder som alltid skall kräva
samtycke av överförmyndaren framstår mot den bakgrunden som väl-
motiverat.

Det är enligt dagens regler i princip förbjudet för föräldrar att ge bort
sina barns egendom, om det inte är fråga om sedvanliga gåvor, vars
värde inte står i missförhållande till barnets ekonomiska villkor. Det
saknas anledning att göra ändring i detta hänseende.

Nu gällande regler föreskriver att överförmyndarens samtycke måste
inhämtas om en förälder antingen vill låta en omyndig som har fyllt
16 år driva handel eller annan näring eller vill driva näringen på den
omyndiges vägnar. Samtycke behövs dock endast om näringsverksam-
heten kräver tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan. Den
verksamhet som åsyftas är främst sådan som skall införas i handels-
registret hos länsstyrelsen. Förmynderskapsutredningen föreslår här en
lättnad jämfört med gällande rätt i och med att utredningen vill begränsa
kravet på samtycke till sådan verksamhet som är underkastad fullständig
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruks-
bokföringslagen (1979:141). Förslaget skulle leda till att rörelser med
en årlig bruttoomsättningssumma lägre än 20 gånger basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring inte skulle omfattas av kravet på
samtycke.

Overförmyndamämnden i Sundsvall har motsatt sig en sådan begräns-
ning av kravet på samtycke under hänvisning till att utrymmet för en
oseriös och många gånger ekonomiskt äventyrlig verksamhet blir för
stort. Det är också svårt att se några bärande skäl för att omyndiga skall
driva bokföringspliktig rörelse i någon större utsträckning. De fell där

115

så framstår som motiverat kan inte vara så många att det blir särskilt
betungande för vare sig föräldrarna eller överförmyndarna att kravet på
samtycke upprätthålls. Som överförmyndamämnden påpekar bidrar ett
krav på samtycke till att hålla ner antalet rörelser vars huvudsakliga
syfte är ett annat än att seriöst bedriva rörelse, t.ex. att bara få tillgång
till att handla billigt i grossistledet inom en viss bransch. Även om
rörelsen har en begränsad omsättning kan den innebära ett relativt sett
stort risktagande för den unge. Kravet på samtycke för bedrivande av
rörelse bör alltså inte inskränkas. En lämplig avgränsning är att, som
utredningen föreslagit, knyta kravet på samtycke till kravet på bok-
föringsskyldighet enligt bokföringslagen och jordbruksbokföringslagen,
och inte till sådan näringsverksamhet som kräver tillstånd eller särskild
anmälan. Till skillnad från vad utredningen föreslår bör dock, som
framgått tidigare, varje bokföringspliktig rörelse som skall drivas av en
underårig kräva samtycke av överförmyndaren, och inte endast de
rörelser för vilka fullständig bokföringsskyldighet föreligger.

7.3 Regler om placering och avyttring m.m.

Regeringens förslag: Regler om att vissa placeringar skall få
göras utan överförmyndarens samtycke skall finnas kvar för de
förvaltningar som skall stå under överförmyndarens kontroll.
Reglerna anpassas till de krav Sveriges deltagande i EES ställer.
Till de i dag tillåtna placeringsaltemativen läggs skuldförbindelser
utfärdade av kreditmarknadsbolag och andelar i värdepappers-
fonder samt allemanssparande. Förvärv av aktier skall, för de
kontrollerade föräldraförvaltningama, även i framtiden kräva sam-
tycke av överförmyndaren. Likaså skall förvärv av annan lös
egendom kräva sådant samtycke.

Underårigas bankräkningar skall som huvudregel inte längre vara
spärrade mot uttag som görs av föräldrar. Överförmyndaren skall
i enskilda fall kunna föreskriva om sådan spärr.

Den principiella skyldigheten att sälja aktier och andra värdepap-
per samt lösöre föreslås inte ändrad, men möjligheten att behålla
egendom utvidgas något.

Förmynderskapsutredningens förslag: Den omyndiges tillgångar
skall utan överförmyndarens samtycke få placeras i obligationer notera-
de vid Stockholms fondbörs, skuldförbindelser i övrigt som har utfär-
dats av staten eller vissa hypoteksinstitut, andelar i aktiefond, allemans-
sparande och mot säkerhet av panträtt i fost egendom inom 60 procent
av taxeringsvärdet.

Utredningen går dock inte lika långt vad gäller föräldrars disposi-
tionsrätt över bankmedel utan föreslår att huvudregeln om spärrade
bankkonton skall gälla för ärvd egendom men att bankränta får dispone-
ras fritt (se SOU 1988:40 s. 163 f. och 226 f.).

Prop. 1993/94:251

116

Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig om for- Prop. 1993/94:251
slaget att öka möjligheterna till placering utan överförmyndarens sam-
tycke har tillstyrkt förslaget. Svenska försäkringsbolags riksförbund
menar att katalogen över tillåtna placeringar dessutom bör utökas med
livförsäkring.

Föreningen Sveriges överförmyndare menar att samtliga föräldrar skall
ha rätt att fritt disponera även annan avkastning än ränta på bankkonto.
Överförmyndamämnden i Sundsvall anför att samtliga föräldrar har den
rätten i dag eftersom undantaget om rätt att fritt lyfta ränta i 15 kap.
9 § första stycket föräldrabalken kan tillämpas analogt beträffande
annan avkastning men menar att den fria dispositionsrätten bör komma
till uttryck i lagtexten.

Svenska Bankföreningen menar att det inte är rimligt att försäljning
skall vara huvudregel vid förvaltning av värdehandlingar.

Skälen för regeringens förslag: De regler föräldrabalken innehåller
rörande vilka placeringsformer föräldrar kan välja utan att inhämta
samtycke av överförmyndaren blir enligt det nu framlagda förslaget till
avreglering tillämpliga endast för föräldrar som förvaltar barns tillgång-
ar till ett värde av åtta basbelopp eller mer. De särskilda reglerna om
tillåtna placeringsformer skall också tillämpas vid förvaltning som enligt
föreskrift vid gåva eller i testamente eller formånstagarförordnande skall
stå under kontroll av överförmyndaren. Övriga föräldraförvaltningar blir
ju fria i den meningen att de inte är underkastade någon direkt överför-
myndarkontroll. Även om den kontrollerade gruppen således kommer
att vara begränsad finns anledning att se över vilka placeringar som för-
myndaren skall få göra utan att först inhämta samtycke.

Förvärv av värdehandlingar och annan lös egendom

Som Förmynderskapsutredningen föreslår bör det anges direkt i för-
äldrabalken vilka typer av värdehandlingar som skall kunna förvärvas
fritt och inte, som för närvarande, delvis regleras i en regeringsförfatt-
ning, kungörelsen (1974:1048) om placering av omyndigs medel m.m.
(placeringskungörelsen).

Regleringen i föräldrabalken skiljer på obligationer och andra skuld-
förbindelser. I dag kan en förmyndare placera den omyndiges medel
bl.a. dels i obligationer, dels i skuldförbindelser som har utfärdats av
Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungarikets Sveriges stads-
hypotekskassa, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbin-
delser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga for-
dringsägare. (Se 15 kap. 4 § första stycket 1 och 2, i dess lydelse efter
den 1 januari 1994.) Placeringar enligt 15 kap 4 § får göras utan över-
förmyndarens samtycke. Regeringen har dock givits möjlighet att in-
skränka det fria området, vilket har gjorts i placeringskungörelsen. I
den anges bland annat att endast vissa obligationer kan köpas utan
samtycke av överförmyndaren. Det är ffåga om obligationer som ut-
färdats eller garanteras av stat eller kommun, obligationer som utfärdats
av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypo-

tekskassa, Svenska Skeppshypotekskassan eller av bankföretag som Prop. 1993/94:251
driver verksamhet i Sverige eller av kreditmarknadsbolag samt obliga-
tioner som har utfärdats av svenskt industriföretag, om de har bjudits ut
offentligt av svensk bank och noterats vid en svensk börs (1 § place-
ringskungörelsen, i dess lydelse efter den 1 januari 1994).

Förmynderskapsutredningens förslag innebär att den omyndiges till-
gångar utan samtycke skulle få placeras i obligationer som är noterade
vid Stockholms fondbörs. Syftet är att i stort sett de obligationer som är
tillåtna enligt dagens regler även skall vara tillåtna i framtiden. På
börsen finns noterade obligationer utfärdade av främst staten, vissa
bostadslåneinstitut och större industriföretag. Utanför fäller bland annat
obligationer utfärdade av kommuner.

Förvaltningsreglema i föräldrabalken har som främsta syfte att den
enskildes egendom skall förvaltas på ett betryggande sätt och att medlen
skall ge skälig avkastning (jfr 13 kap. 3 och 4 §§). Trygghetskravet
uppfylls om placeringen är säker. Det finns ett antal värdehandlingar
som kan innehas med en mycket låg risk, dit hör skuldförbindelser
utfärdade eller garanterade av stat och kommun. Att ett papper noteras
på en börs innebär däremot ingen garanti att placeringen är en lågrisk-
placering. Ett bland andra krav för att ett finansiellt instrument skall få
noteras på en börs är att det finns en fungerande marknad för instru-
mentet i fråga. Det kan det göra även för instrument med hög risk. Att
en obligation har börsnoterats utgör därför inte någon bra mätare på om
placeringen generellt är så pass trygg att den bör få göras utan
samtycke. Till det kommer att Förmynderskapsutredningens förslag om
att placering skall få ske i obligationer noterade vid Stockholms
fondbörs pekar ut endast en av de börser som finns i Sverige. Det kan
med fog ifrågasättas varför en viss börs skall ges en särställning i nu
berört hänseende. Vad gäller diskriminering börser emellan behandlas
den frågan sedd ur ett internationellt perspektiv senare.

Om man utgår från att börsnotering inte duger som kriterium för att
en placering är säker, återstår skuldförbindelser med statlig eller kom-
munal utfärdare eller garanti. Om endast sådana papper accepteras,
skulle den fria sektorn begränsas i förhållande till vad som gäller i dag.
Bland annat skulle bostadslåneinstitutens obligationer och börsnoterade
obligationer utfärdade av svenska industriföretag falla utanför. Vad
gäller de sistnämnda så är det svårt att motivera varför det skall vara
fritt att placera i företags obligationer när det inte är möjligt att utan
samtycke placera i samma företags aktier. Visserligen är obligationen
på ett nominellt belopp och är på det sättet säkrare än aktien vars kurs
kan fluktuera kraftigt. Men ett industriföretag har inte några från trygg-
hetssynpunkt särskilt uppställda kapitalkrav, varför en obligationsford-
ran på ett företag ändå inrymmer en beaktansvärd risk. Detta talar för
att samtycke skall inhämtas innan ställföreträdaren utsätter den enskilde
för den risken.

Bankernas hypoteksbolag och Stadshypotek AB är kreditmark-
nadsbolag och faller under lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,
som har trätt i kraft den 1 januari 1994. I den lagen finns flera regler
som syftar till att säkerställa att kreditmarknadsbolagens verksamhet är

118

sund. Det ställs bland annat upp krav på viss kapitaltäckning. Vidare Prop. 1993/94:251
står dessa bolag under Finansinspektionens tillsyn. Den säkerhet som
den offentliga kontrollen utgör måste anses vara tillräcklig for att för-
äldrar skall kunna placera sina barns medel i sådana finansiella instru-
ment som ges ut av kreditmarknadsbolagen. Vad som i dag regleras i
1 § första stycket 3 och 4 placeringskungörelsen (andra obligationer än
sådana som har utfärdats eller garanteras av staten eller en kommun)
bör därför, så vitt avser svenska institut, ersättas med en föreskrift i lag
om att skuldförbindelser utfärdade, förutom av banker, av kreditmark-
nadsbolag, Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska Skeppshypo-
tekskassan är placeringsobjekt som är tillåtna utan att överförmyndarens
samtycke inhämtas. Den särskilda regleringen av skuldförbindelser
utfärdade av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa behöver inte
vara kvar eftersom stadshypotekskassans upplåning avslutas under år
1994.

Förmynderskapsutredningen föreslår dessutom att den "fria" place-
ringssektom skall utökas med andelar i aktiefonder och allemansspa-
rande. Aktiefondslagen (1974:931) har från och med år 1991 ersatts av
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. I samband därmed ändrades
placeringsbestämmelsema för fondema. De gjordes mer generella for
att fondema skulle få större möjlighet att utnyttja de finansiella instru-
ment som marknaden erbjuder, bl.a. tilläts handel med - förutom aktier,
konvertibler, obligationer - optioner och terminer. Lagen om värdepap-
persfonder ställer upp krav bl.a. på att fondernas sammansättning skall
vara lämplig med hänsyn till intresset av riskspridning. Det finns rela-
tivt detaljerade regler som styr till vilka andelar fonden får inneha fond-
papper och andra finansiella instrument med samme utfärdare. Vidare
föreskrivs att det för varje fond skall finnas ett förvaringsinstitut, som i
likhet med fondbolagen står under Finansinspektionens tillsyn. Mot
bakgrund av den kontroll och de regler i övrigt som gäller för värde-
pappersfonder bör förvärv av andelar i sådana fonder hänföras till den
typ av placeringar som alltid skall kunna göras utan att överförmynda-
rens samtycke inhämtas.

Vid utformningen av de placeringsregler som skall gälla måste hänsyn
tas till de krav som Sveriges deltagande i det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) och den ökade integrationen med övriga Euro-
pa i allmänhet ställer. Mot den bakgrunden bör placeringsreglema inte
verka diskriminerande i förhållande till finansiella instrument som är
föremål för handel i EES-ländema. En regel om att samtycke inte be-
höver inhämtas för placering på ett visst sätt kan därför inte vara na-
tionellt begränsad. Om svenska 'statsobligationer skall komma i fråga
som placeringsobjekt utan att ställföreträdaren måste inhämta samtycke
bör samma sak gälla beträffande till exempel tyska sådana. Inom EES
måste skuldförbindelser utfärdade av stat anses vara så säkra att de kan
förvärvas utan samtycke. Intresset av att inte behandla finansiella in-
stitutioner i de skilda EES-statema olika omöjliggör även att begränsa
placeringsrätten till exempelvis obligationer noterade vid en särskild
börs, vilket Förmynderskapsutredningen har föreslagit. Det kan inte 119

anses acceptabelt att beteckna obligationer noterade vid Stockholms

fondbörs som generellt säkrare än de som noteras vid en börs i till Prop. 1993/94:251
exempel Köpenhamn. Detta är ytterligare ett skäl som talar mot att
knyta undantaget från samtycke till verksamheten vid en viss börs. Vad
sedan gäller placering i skuldförbindelser utfärdade av banker och andra
kreditinstitut så är de lagar som reglerar bankernas verksamhet och
lagen om kreditmarknadsbolag och lagen om värdepappersfonder an-
passade till den friare marknaden i Europa. Liknande lagstiftning finns
i övriga EES-länder. Placering i skuldförbindelser utfärdade av utländ-
ska bankföretag och andra kreditinstitut som är underkastade en offent-
lig reglering motsvarande den svenska bör därför tillåtas utan samtycke.
Placeringsregeln måste av hänsyn till att den bör vara neutral även
tillåta placering i andelar i utländska fonder. En placering i utländsk
fond bör inte innebära en större risk än placering i en svensk. Fonder-
nas reglering får förutsättas vara likartad inom EES eftersom det bland
annat finns direktiv av rådet som reglerar kreditinstitut respektive fond-
företag (Se närmare om detta i prop. 1992/93:89 s. 103 f. och
1992/93:90 s. 36 f.).

Med hänsyn till vad som nu har anförts bör placeringsreglema ges ett
något annat innehåll än det Förmynderskapsutredningen föreslår. Även
om regleringen blir uppbyggd på ett annat sätt och inte är inriktad på
börsnoterade obligationer så torde inte det nu framlagda förslaget i
praktiken innebära några större förändringar beträffande vilka värdepap-
per som kan förvärvas utan att överförmyndarens samtycke först måste
inhämtas.

Det sparande som omfattas av lagen (1983:890) om allemanssparande
är också av intresse i detta sammanhang. Säkerheten i en placering i
allemanssparande är så stor att det framstår som klart att placeringen
under alla förhållanden kan göras utan att samtycke av överförmyndaren
skall behöva inhämtas. Allemanssparandet är begränsat till ett visst
högsta månatligt belopp, för närvarande 2 000 kr. Det är dock rimligt
att utgå från att flera av de underåriga vilkas föräldrar på grund av
tillgångarnas storlek är föremål för den strängare kontrollen också har
intresse av att utnyttja allemanssparandet. Det bör anmärkas att lagen
om allemanssparande är föremål för en översyn. Utredningen om
översyn av allemanssparandet har i betänkandet Allemanssparandet - en
översyn (SOU 1994:50) lagt fram förslag till ändringar av lagen. I av-
vaktan på de kommande förändringarna bör dock sparformen öppnas för
placering utan krav på samtycke från överförmyndaren.

Vidare bör den underåriges tillgångar utan samtycke från överförmyn-
daren kunna lånas ut mot panträtt på grundval av inteckning i fast egen-
dom inom 60 procent av taxeringsvärdet.

Beträffande placering i livförsäkring saknas rörande underåriga skäl
att föra sådant sparande till den fria sektorn. Det sparandet innebär ofta
bindningar av kapital under långa tider vilket kan te sig tveksamt när
försäkringstagaren är under 18 år. De fåll där en sådan placering är
särskilt lämplig torde vara så få att ett krav på samtycke av överförmyn-
daren inte blir en administrativ börda.

Förvärv av aktier kräver för närvarande samtycke av överförmynda- 120

ren. Som utredningen påpekar är det inte praktiskt att dela upp aktier i

sådana som kan förvärvas fritt och sådana som kan förvärvas med Prop. 1993/94:251
samtycke. För de föräldraförvaltningar som även framdeles skall stå
under den strängare kontrollen bör kravet på samtycke vara kvar. Vär-
depapper som är nära knutna till aktier, t.ex. konvertibler, delbevis och
teckningsrätter, bör behandlas på samma sätt som aktier.

När det gäller förvärv av annan lös egendom än värdehandlingar,
t.ex. ädelmetaller, konst eller antikviteter, finns det inte anledning att
ändra kravet på samtycke i de fall där den strängare kontrollen skall
göras. Svårigheterna att bedöma både det aktuella värdet och den fram-
tida värdeutvecklingen gör att förvärv av sådan egendom bör kräva
samtycke av överförmyndaren.

Penningmedel

I dag gäller att pengar bör sättas in på spärrad bankräkning, om de inte
behövs för den underåriges löpande behov och inte heller placeras i
värdehandlingar e.d. Föräldrar kan enligt gällande regler (15 kap. 9 §
föräldrabalken) själva vid insättning av medel på bankräkning göra
förbehåll om att medlen skall kunna lyftas utan att överförmyndarens
tillstånd behöver inhämtas. Det gäller medel som behövs för att betala
utgifter för den underåriges uppehälle eller för vården av hans egen-
dom. Förmynderskapsutredningen föreslår att den rätten skall finnas
kvar. Det framstår också som motiverat, om de strängare reglerna om
kontroll skall kunna gälla all egendom, eftersom det alltid kan finnas ett
legitimt behov av att snabbt kunna få tillgång till medel för mindre,
vardagliga utgifter för den underårige.

Utredningen föreslår vidare att föräldrar fritt skall få disponera över
upplupen ränta oavsett om den härrör från spärrat eller ospärrat konto.
Så är fallet även enligt gällande regler med den begränsningen att en-
dast det senaste årets ränta får disponeras fritt. Förmynderskapsutred-
ningen uttalar vidare att annan avkastning än ränta på bankmedel, t.ex.
utdelning på aktier, inte omfattas av föräldrars fria dispositionsrätt och
föreslår ingen ändring i den delen. Några remissinstanser uttrycker en
annan mening, beträffande såväl vad som gäller som vad som bör gälla
i framtiden. Förmyndaren kan enligt gällande rätt disponera över av-
kastning av deponerade värdehandlingar, om förmyndaren har gjort
förbehåll om att avkastningen behövs för den underåriges underhåll eller
vården av hans egendom, se 3 § lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar. I annat fall skall avkastningen sättas in på spärrat
konto.

Det nu framlagda förslaget att avgränsa det strängare kontrollerade
området med en beloppsgräns ställer dock dessa frågor i en annan
dager. För den förvaltning som avser egendom under beloppsgränsen
gäller i regel att föräldrarna får fritt disponera över kapitalet och då
givetvis också över avkastningen. Eftersom beloppsgränsen sätts relativt
högt kommer föräldrar som följer den allmänna skyldigheten att se till
att barnens medel ger rimlig avkastning att ha ganska stora belopp på
bankräkningar som inte skall vara spärrade. Detta innebär en avsevärd

avvikelse från vad som gäller i dag, nämligen att alla bankkonton för Prop. 1993/94:251
medel som en förmyndare förvaltar är spärrade, om inte förbehåll om
motsatsen har gjorts, se 2 kap. 23 § bankrörelselagen (1987:617).

Förmynderskapsutredningen har i sitt förslag att göra förvaltningen av
gåvomedel okontrollerad behållit regeln i bankrörelselagen men givit
föräldrar möjlighet att göra förbehåll om fri dispositionsrätt beträffande
medel som inte skall vara föremål för särskilt kontrollerad förvaltning.
Redan ett genomförande av det förslaget skulle innebära att ett mycket
stort antal bankkonton skulle vara ospärrade på grund av förbehåll från
föräldrarnas sida. Om det förslaget genomfördes, skulle ospärrade
bankräkningar troligen bli den vanligaste typen av bankräkningar för
underåriga. Mot den bakgrunden framstår det knappast som försvarbart
att ha kvar huvudregeln om att underårigas bankkonton skall vara spär-
rade. Till detta skall läggas att det av principiella skäl också framstår
som tveksamt att försöka upprätthålla en bild av att bankmedel är spär-
rade när hela avgörandet av om så är fallet läggs i de kontrollerades,
föräldrarna, händer. Det är ju de som kan göra förbehåll om att bank-
räkningen inte skall vara spärrad. Riktigheten av deras påstående om
grunden for förbehållet har banken inte någon skyldighet att kontrollera,
varken enligt gällande rätt eller enligt utredningens förslag. De föräldra-
förvaltade bankräkningar som skulle träffas av en generell regel om
överförmyndarspärr är således de som tillhör underåriga som har egen-
dom till ett värde överstigande beloppsgränsen. De förvaltningarna
kommer att vara underkastade den strängare kontrollen och spärren på
bankräkningen framstår inte som nödvändig for att skyddsaspekterna
skall kunna tillgodoses i tillräcklig grad.

Nu föreslås därför att huvudregeln om att underårigas medel skall
sättas in på bankräkning, om de inte har placerats på annat godkänt sätt,
skall vara kvar men att en sådan räkning enligt huvudregeln skall vara
ospärrad. Med denna lösning är det följdriktigt att även ränta på bank-
medel och avkastning av annan egendom får disponeras fritt av för-
äldrarna. Detta torde få vissa sakrättsliga konsekvenser vilka tas upp i
författningskommentaren.

I sammanhanget bör påpekas att förslaget avser endast föräldrars
förvaltning och att överförmyndaren skall ha kvar möjligheten att vid
behov föreskriva att penningmedel skall placeras på spärrad räkning.
Vidare skall betonas att sådana medel som ställs under överförmyndar-
kontroll till följd av villkor vid gåva eller arv bör som huvudregel efter
föreskrift av överförmyndaren placeras på spärrad bankräkning. Det
saknas beträffande sådana konton anledning att ha särskilda regler om
dispositionsrätt över ränta.

Avyttring

Föräldrabalken innehåller i dag regler om skyldighet för förmyndaren
att sälja aktier och andra värdepapper samt lösöre som tillhör den
omyndige (15 kap. 2 och 3 §§). När det gäller sådan föräldraförvaltning
som skall vara föremål för den strängare kontrollen föreslår Förmynder-

122

skapsutredningen att reglerna i huvudsak skall vara kvar med en viss Prop. 1993/94:251
ökning av möjligheterna för förmyndaren att behålla egendomen. Under
remissbehandlingen har kritik riktats mot att lagen ställer upp försälj-
ning som huvudregel beträffande aktier och liknande värdehandlingar,
mot bakgrund av att placering i sådana handlingar många gånger utgör
ett självklart val för den som förvaltar medel på ett ansvarsfullt sätt.

Det är av naturliga skäl svårt att ställa upp enhetliga regler för alla
typer av värdehandlingar. Säkerheten i en placering av medel i värde-
handlingar varierar mycket beroende på handlingens karaktär. Vissa
obligationer och aktier måste betraktas som säkra och bra placeringar.
Detta avspeglas bl.a. i de regler om en "fri" placeringssektor som har
presenterats tidigare. Det är också självklart att sådana värdehandlingar
inte omfattas av en skyldighet att sälja så snart det kan ske. De skall ju
som andra värdehandlingar som är föremål för en ansvarsfull förvalt-
ning säljas när marknadsläget är gynnsamt. Bland värdehandlingarna
kan dock också finnas mycket osäkra handlingar som är bärare av t.ex.
en fordringsrätt mot en juridisk eller fysisk person vars solvens är dålig.
I ett sådant fåll kan det finnas anledning att snarast försöka driva in
fordringen och inte behålla handlingen. Det kan inte heller sägas gene-
rellt att alla aktier bör behållas. Förmyndaren har alltid sin grundläg-
gande skyldighet att se till att medel som inte används för den enskildes
uppehälle, utbildning eller nytta i övrigt skall förvaltas så att tillräcklig
trygghet finns för deras bestånd och att de ger skälig avkastning. Den
skyldigheten innebär att en fordran som är osäker skall drivas in så
länge det är möjligt att få betalt för den. Även om försäljningsskyldig-
heten kan härledas ur den allmänna regeln ligger det ett värde i att det
klart framgår av lagtexten att sådana tillgångar kräver ett aktivt ställ-
ningstagande av förmyndaren. Föräldrabalken bör därför även i fort-
sättningen innehålla en huvudregel om försäljning av värdehandlingar.
För tydlighetens skull bör det redan av lagtexten framgå att sådana
värdehandlingar som ligger inom den fria placeringssektom inte omfat-
tas av huvudregeln.

När det gäller lösöre bör det lämpligen föreskrivas att försäljning
skall ske, om inte egendomen är till nytta eller har särskilt värde för
den underårige eller dennes familj eller egendomen av någon annan
särskild anledning bör behållas. Detta motsvarar i huvudsak gällande
reglering.

7.4 Slopad allmän deponeringsskyldighet

Regeringens förslag: Den generella skyldigheten att sätta ner
värdehandlingar i öppet förvar hos bank skall upphöra. Överför-
myndaren skall ha möjlighet att i ett enskilt fall bestämma att
förvaltningen av värdehandlingar skall skötas av en bank eller ett
värdepappersinstitut.

123

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege- Prop. 1993/94:251
ringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att andra än banker skall
vara tänkbara förvaltningsinstitut. (Se SOU 1988:40 s. 165 f. och 281.)

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan invändning. Länsstyrelsen i Jämtlands län
och Överförmyndamämnden i Sundsvall avstyrker förslaget med motive-
ringen att ett slopande av depositionsskyldigheten skulle leda till en
ökad risk för missbruk från föräldrarnas sida, respektive att reglerna om
deponeringsskyldighet möjliggör att legala förmyndare befrias från
redovisningsskyldigheten samtidigt som redovisning i förenklad form
kan användas i stor utsträckning för särskilt förordnade förmyndare.
Överförmyndaren i Lomma menar att förslaget är riskfyllt men finner att
fördelarna - lägre kostnader, lättad arbetsbörda för överförmyndarna
etc. - uppväger nackdelarna från säkerhetssynpunkt.

Skälen för regeringens förslag: Av 15 kap. 8 § föräldrabalken följer
att värdepapper som tillhör en underårig och som överstiger ett värde
av två basbelopp, för närvarande 68 800 kr, skall deponeras i bank. Om
förmyndaren vill ta ut en deponerad värdehandling måste han först söka
överförmyndarens tillstånd. Lagrummet öppnar också vissa möjligheter
till befrielse från deponeringsskyldigheten, bl.a. om inskrivning i stats-
skuldbok och anteckning om överförmyndarspärr görs. Värdehandlingar
som har nedsatts får inte överlåtas eller pantsättas utan överförmynda-
rens tillstånd, 15 kap. 10 §.

Bankernas skyldigheter rörande förvaring och förvaltning av depone-
rade värdehandlingar regleras i lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar. Den praktiska förvaltningen utförs som regel av ban-
kens notariatavdelning. Banken skall bl.a. se till att den omyndige
upptas som ägare i aktiebok eller liknande förteckningar. Banken skall
också lyfta utdelning på aktie och obligation, bevaka utlottning av pre-
mieobligationer, underrätta förmyndaren om nyemission, vidta behöv-
liga åtgärder vid fondemission, uppbära räntor och amorteringar samt
bevaka att fordringar inte preskriberas (2 §). Vid deponering skall
banken underrätta överförmyndaren om att handlingar mottagits för
förvar (6 §). Beslut om omplacering av eller nyplacering i exempelvis
aktier fettas av förmyndaren med överförmyndarens samtycke. I lagen
finns särskilda skyddsregler som ålägger banken att vid exempelvis en
försäljning av en aktiepost lämna ut aktierna direkt till köparen och av
köparen ta emot betalningen, som skall sättas in på spärrad räkning.
Därigenom kommer aktierna således aldrig att passera förmyndarens
händer (9 §). Banken skall årligen till förmyndaren och överförmynda-
ren sända över värdepappersförteCkning och en redogörelse för influtna
och utbetalade belopp under det senaste året (7 §).

Enligt 8 § kan banken för sin förvaltning enligt lagen ta ut en årlig
grundavgift på högst 0,5 procent av handlingarnas värde, dock minst
100 kr. Banken har dessutom rätt till tilläggsavgift avseende dels vaije
deponerad handling eller post av handlingar med 12 kr, dels vaije depo-
nering eller uttag med 20 kr. Till detta kommer rätt för banken att ta
ersättning för särskilda utgifter som banken kan ha haft. För åtgärder

124

som banken vidtar utöver vad banken är skyldig till enligt lagen gäller Prop. 1993/94:251
de avgifter som särskilt avtalats.

Som tidigare nämnts (se avsnitt 3) har Svenska Bankföreningen i en
skrivelse hemställt att avgifterna skall höjas väsentligt. Skrivelsen har
remitterats och samtliga företrädare for överförmyndare bland remissin-
stanserna betonar i sina yttranden att förmyndarna redan i dag oppone-
rar sig mot avgifterna för deponering och att en så kraftig höjning som
föreslås skulle leda till stora svårigheter att motivera förmyndarna att
rätta sig efter kraven på deposition.

Förmynderskapsutredningen redovisar i sitt betänkande att även ut-
redningen under arbetets gång möttes av kritik mot systemet med depo-
neringsskyldighet. Den kritik som framfördes var inte bara att systemet
är tungrott utan också att avgiftsskyldigheten är betungande.

Deponeringstvång kan givetvis fylla en uppgift, om man vill skapa
garantier för att värdehandlingar som tillhör en underårig inte används
på ett otillbörligt sätt. Deponeringsplikten har dock nödvändiggjort en
omfattande lagreglering, dels i föräldrabalken, dels i den särskilda lagen
om vård av omyndigas värdehandlingar. Att regleringen gör hanteringen
av värdepapper tungrodd är uppenbart. Det är också naturligt att många
föräldrar känner irritation över tvånget att betala avgifter dll bankerna.
Även om lagstiftningen har hållit avgiftsbeloppen nere kan de i en del
fåll ändå vara så höga att de äter upp en stor del av värdehandlingarnas
avkastning.

Hanteringen av värdehandlingar har under senare år förenklats och
gått mot att bli mindre beroende av de fysiska värdepapperen. Beträf-
fande aktiebolag har genom aktiekontolagen (1989:827) systemet med
aktiebrev avskaffats i avstämningsbolagen, dvs. sådana aktiebolag för
vilka Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag för aktieboken. Detta
eliminerar riskerna för att underåriga skall tillfogas förluster genom att
aktier rent fysiskt försvinner. Även obligationer och andra ensidiga
skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning har under det senaste
året i betydande omfattning lagts in i VPC:s kontobaserade system.
Därtill kommer att riksdagen nyligen beslutat om en utvidgning av
möjligheterna att registrera finansiella instrument enligt aktiekontolagen
(se prop. 1993/94:232, bet. 1993/94:LU37, rskr. 1993/94:352). Detta
talar för att systemet med deponering av de fysiska handlingarna allt
mer förlorar i betydelse.

Tidigare har föreslagits att bankmedel inte skall vara spärrade för
uttag av föräldrar, om inte överförmyndaren särskilt har förordnat om
det. En sådant frihet i förvaltningen skulle rimma illa med att ha ett i
det närmaste generellt deponeringstvång. Vid ett genomförande av
förslaget att all avkastning som huvudregel skall vara fri för föräldrarna
att disponera över faller också ett skäl att förvara värdehandlingar i
depå bort. Detta sammantaget med att deponeringsplikten upplevs som
betungande på sätt som beskrivits av remissinstanserna och Förmynder-
skapsutredningen leder till att övervägande skäl talar för att depone-
ringstvånget skall tas bort beträffande underårigas värdehandlingar.

125

Ett avskaffande av tvånget leder till en något ökad börda på förmyn- Prop. 1993/94:251
dama vad gäller att se till att vederbörliga registreringar av underårigas
innehav görs. En upplysning om denna skyldighet bör därför tas in i de
allmänna bestämmelserna om förmyndares, gode mäns och förvaltares
verksamhet. Även här finns dock anledning att särskilt betona att över-
förmyndaren skall ha möjlighet att i enskilda fall ingripa med föreskrif-
ter om att den underåriges värdehandlingar skall förvaltas av bank eller
värdepappersinstitut eller säkerställas genom att en inskränkning i rätten
att överlåta eller pantsätta handlingarna registreras på konto i avstäm-
ningsregister.

För närvarande är det enbart banker som kommer i fråga för förvalt-
ning av omyndigas värdehandlingar (se 15 kap. 8 §). Från konkurrens-
synpunkt är det mindre lämpligt att ge bankerna monopol på området.
Även om antalet depåer kommer att minska väsentligt när den generella
skyldigheten att deponera värdehandlingar försvinner är det av vikt att
den kvarvarande marknaden hålls öppen för alla tänkbara värdepappers-
förvaltare.

Genom lagen (1991:981) om värdepappersrörelse infördes en generell
reglering av företag som är verksamma på värdepappersmarknaden.
Enligt lagen krävs tillstånd för företag som yrkesmässigt tillhandahåller
tjänster på marknaden, bland annat förvaltning av annans finansiella
instrument. Tillstånd kan ges aktiebolag, bankinstitut och utländska
företag med filial här i riket. Dessa kallas med ett gemensamt namn
värdepappersinstitut. Värdepappersrörelse skall bedrivas så att den kan
anses sund. För aktiebolagen (värdepappersbolagen) krävs dessutom ett
med hänsyn till verksamhetens omfattning och beskaffenhet tillräckligt
stort aktiekapital. Mot denna bakgrund och då samtliga värdepappersin-
stitut står under tillsyn av Finansinspektionen finns det från säkerhets-
synpunkt inte några hinder mot att utvidga den tillåtna kretsen av för-
valtare utanför bankerna. Sveriges internationella åtaganden nu och i
framtiden vad gäller den fria rörligheten för tjänster, inkluderande
finansiella sådana, leder till att även utländska värdepappersinstitut i
vissa fell bör kunna komma i fråga som förvarare och förvaltare.

Det bör anmärkas att avskaffandet av deponeringsplikten beträffande
värdehandlingar leder till att det inte längre kan gälla någon generell
skyldighet att sätta ned ärvda värdehandlingar i öppet förvar (jfr 15 kap.
12 § andra stycket föräldrabalken).

Svenska Bankföreningens skrivelse med en begäran om översyn och
höjning av de avgifter som bankerna får ta ut för vården av handlingar
enligt lagen om vård av omyndigs värdehandling påkallar ingen ytterli-
gare åtgärd, om förslaget att upphava lagen genomförs.

126

7.5 Direktinsättning i bank av försäkringsbelopp m.m.

Regeringens förslag: Försäkringsbelopp, utbetalningar från
pensionssparkonton samt utbetalningar från dödsbon på grund av
bodelning, arv eller testamente som tillfaller en underårig skall,
om de är större än två basbelopp, sättas in på ett spärrat konto.
Utbetalaren skall genast underrätta förmyndaren och överför-
myndaren om utbetalningen. Överförmyndaren skall så snart som
möjligt ta ställning till om utbetalningen föranleder avsteg från
huvudregeln om föräldrars fria förvaltning.

Förmynderskapsutredningens förslag: Utredningen föreslår att
samtliga obligatoriska regler om direktinsättning på spärrat konto be-
träffande medel som tillkommer underåriga skall upphävas. Försäk-
ringsgivare skall vara skyldiga att underrätta överförmyndaren om
belopp som tillfaller omyndig som förmånstagare till försäkring med
anledning av dödsfall. Överförmyndaren skall dock ha möjlighet att vid
behov meddela den som skall ge ut pengar till en underårig att pengarna
skall betalas ut genom att sättas i på spärrat konto i bank (se SOU
1988:44 s. 166 f.).

Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som uttalar sig
särskilt i frågan tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan
invändning. Svenska försäkringsbolags riksförbund menar att den före-
slagna regeln om underrättelse till överförmyndaren är stelbent och att
anmälningsskyldigheten bör begränsas till förmånstagarförvärv som
överstiger två basbelopp. Även försäkringsbolaget Folksam menar att
anmälningsskyldigheten bör begränsas till belopp överstigande två bas-
belopp.

Folksam avstyrker förslaget att skyldigheten att betala ut försäkrings-
belopp till spärrat konto tas bort. Folksam menar att det dröjsmål med
utbetalningen som en underrättelse till överförmyndaren om en före-
stående utbetalning skulle innebära skulle komma i strid med försäk-
ringsbolagens skyldighet att betala ut beloppen så snart det kan ske. Av
samma skäl avstyrker Svenska försäkringsbolags riksförbund att be-
stämmelsen om underrättelseskyldighet till överförmyndaren införs.

Överförmyndarnämnden i Stockholm pekar på att utbetalningar från
utomstående ofta kan avse stora belopp och att det finns en risk för att
medlen är förbrukade innan överförmyndaren hinner ingripa. Nämnden
ställer sig därför tveksam till att föräldrar skall få ta emot alla utbe-
talningar från utomstående. Nämnden föredrar att betalningarna skall
göras till bank. Överförmyndamärnnden i Sundsvall avstyrker förslaget
att föräldrar skall få ta emot försäkringsbelopp. Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag (AFA) och Kommunernas försäkringsaktiebolag
(KFA) avstyrker att försäkringsbelopp skall betalas direkt till föräldrarna
och pekar på att utredningens förslag att underrättelse skall lämnas till
överförmyndaren om utbetalningar, med förutsatt avvaktan av besked
innan utbetalning sker, kommer i konflikt med försäkringsbolagens
skyldighet att betala ut försäkringsersättningen så snart som möjligt.

Prop. 1993/94:251

127

Föreningen Sveriges överförmyndare och Överförmyndarnämnden i Prop. 1993/94:251
Stockholm är av uppfattningen att anmälningsskyldigheten avseende
försäkringsbelopp också borde omfatta utbetalningar från sakförsäk-
ringar.

AFA menar vidare att en föreskrift om insättning på spärrat konto
och/eller underrättelse till överförmyndaren även bör gälla belopp som
tillfaller en underårig efter jämkning enligt 104 § försäkringsavtalslagen
(1927:77).

Skälen för regeringens förslag: I gällande rätt är grundregeln som
nämnts att en underårigs bankmedel skall finnas på ett spärrat bankkon-
to, från vilket föräldern inte kan lyfta medlen utan överförmyndarens
samtycke, 15 kap. 9 § föräldrabalken. Undantag gäller för medel som
enligt förälderns förbehåll skall användas för den underåriges uppehälle
eller för vård av hans egendom och för egendom som den underårige
själv har satt in efter det att han fyllt 16 år, 2 kap. 23 § bankrörelsela-
gen (1987:617). Enligt 15 kap. 12 § föräldrabalken har bankerna an-
givits som rätt mottagare av betalning från den underåriges gäldenärer.
En sådan inbetalning skall banken sätta in på spärrat konto. Enligt andra
stycket har boutredningsmän, testamentsexekutörer och försäkringsbolag
anvisats denna form av betalning till den omyndige som den enda god-
tagbara, om inte värdet av det som skall betalas ut är ringa eller över-
förmyndaren ger sitt tillstånd till annat. I fråga om pension, livränta
eller andra periodiska förmåner som betalas ut på grund av försäkring
gäller kravet på denna särskilda form för betalning genom bank endast
om det årliga värdet av förmånen överstiger två basbelopp, för närva-
rande 70 400 kr.

Bestämmelserna om direktbetalning till bank av vissa medel är upp-
ställda for att öka de underårigas trygghet mot att deras medel förslösas
av föräldrarna. Förmynderskapsutredningen har i denna del funnit att
intresset av att förenkla föräldrarnas förvaltning väger så tungt att före-
skrifter om direktinsättning inte bör finnas kvar. Utredningen menar
också att en föreskrift om direktinsättning rimmar illa med ett avskaf-
fande av depositionsplikten.

Utredningens överväganden är lätta att ha förståelse för. Ett avskaf-
fande av föreskrifter om direktbetalning kan vid en första anblick anses
vara en närmast nödvändig följd av att föräldrarnas möjlighet att förfoga
över barnens penningmedel och annan egendom utvidgas genom av-
reglering. Tidigare har förordats att inte endast deponeringsplikten skall
tas bort utan att också den generella skyldigheten att sätta in barns
medel på spärrat konto i bank skall avskaffas. Detta kan sägas tala med
än större styrka för att upphäva alla regler om direktinsättning i bank av
utbetalningar till omyndiga.

Huvudtanken bakom förslaget till en omfattande avreglering är som
har framhållits tidigare att föräldrar i det stora flertalet fell förvaltar
sina barns tillgångar på ett ansvarsfullt sätt. Överförmyndaren skall
inrikta sin tillsynsverksamhet på de förvaltningar där tillsyn är mest
behövlig. En förutsättning for detta är att överförmyndaren har en
praktisk möjlighet att ingripa när det är motiverat. Om ett ingripande 128

behövs, är det viktigt att det sker i så god tid som möjligt.

Säker kunskap om hur underåriga får sin egendom har vi inte. Man Prop. 1993/94:251
kan på goda grunder utgå från att det stora flertalet av de barn som har
egendom av någon omfattning har förvärvat den antingen genom gåva
eller genom arv eller liknande förvärv. Arbetsmarknadens försäk-
ringsaktiebolag har i sitt remissyttrande uppgivit att det i slutet av 1980-
talet årligen betalades ut mellan 250 och 300 miljoner kronor till om-
yndiga barn från tjänstegrupplivförsäkringar.

Vid gåvor har alltid givaren möjlighet att se till att den bortgivna
egendomen inte självständigt förvaltas av föräldern, genom att utfärda
särskilda föreskrifter, antingen om särskild förvaltning eller om särskild
överförmyndarkontroll. Det sistnämnda institutet behandlas i avsnitt 7.8.
Även när ett barn erhåller egendom genom testamente finns goda möj-
ligheter för testator att vid behov förordna om att egendomens förvalt-
ning skall ske på ett betryggande sätt. När ett barn ärver enligt den
legala arvsordningen skulle egendomen enligt det nu framlagda förslaget
i regel komma att förvaltas fritt av föräldrarna. Med hänsyn till den
tidigare redovisade grundläggande inställningen till föräldrarnas förmåga
och rätt att förvalta barns egendom är det också en naturlig ordning.

Man kan dock inte bortse från att det kan röra sig om mycket stora
belopp som skall betalas ut till barn när det gäller såväl arv som för-
säkringsersättningar. Till dessa har sedan utredningens betänkande lades
fram kommit sådana utbetalningar som kan göras till ett barn som har
satts in som förmånstagare till rätten enligt ett pensionssparavtal enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Även i dessa fall
kan det bli fråga om betydande belopp. Ett barn befinner sig ofta i en
särskilt behövande situation när nu behandlade typer av medel betalas
ut. Det kan röra sig om att barnets försöijare har avlidit eller att barnet
har skadats och behöver särskilt kostsam vård eller hjälp i framtiden.
Ett särskilt skyddsbehov gör sig alltså gällande i dessa situationer. Ett
sätt att tillgodose barnets behov av extra skydd är att inte omedelbart
lämna över förvaltningsrätten över de utbetalade medlen till föräldern
utan ge överförmyndaren en möjlighet att överväga om situationen har
förändrats på ett sådant sätt att det finns anledning att ge särskilda
föreskrifter rörande förvaltningen av de medel som tillkommer den
underårige. Detta skulle kunna ske genom att utbetalningar av nu berört
slag även fortsättningsvis skall ske till ett spärrat konto i en bank. Ett
sådant förfaringssätt kan väl förenas med det förhållandet att bankmedel
enligt den huvudregel som nu föreslås (se avsnitt 7.3) inte skall behöva
sättas in på spärrat konto. Det starkaste skälet till att inte ha spärr som
huvudregel är att föräldern enligt nu gällande ordning och enligt
Förmynderskapsutredningens förslag själv får avgöra om medlen skall
vara underkastade spärren eller inte. Utredningens förslag innebär att
arvsmedel först skulle betalas ut till föräldrarna och därefter av
föräldrarna sättas in på ett spärrat konto. Detta torde ge ett relativt
begränsat skydd mot missbruk från föräldrars sida.

En insättning av nu behandlade medel på spärrat konto är avsedd att i
huvuddelen av fellen gälla under en mycket begränsad tid, nämligen till
dess att överförmyndaren har kunnat konstatera att det inte finns skäl att 129

göra inskränkning i förälderns fria förvaltning. De mindre besvär som

9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

detta förfarande kan leda till for föräldrarna måste anses väga lätt mot Prop. 1993/94:251
den större trygghet som förfärandet kan ge verkligt utsatta barn.

Även här måste dock en undre gräns dras så att inte systemet betung-
as i onödan. Ett antal remissinstanser är av uppfattningen att de minsta
beloppen kan få betalas ut direkt till föräldrarna. Redan enligt gällande
rätt är skyldigheten att sätta in periodiskt utbetalade belopp begränsad
till belopp som årligen överstiger två gånger basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring för det år beloppet betalas ut. Den gränsen är väl
avvägd och bör för framtiden gälla alla typer av utbetalningar. Ett
generellt undantag från skyldigheten att betala direkt till bank beträffan-
de belopp som är mindre än två basbelopp bör därför införas. Undantag
från beloppsgränsen måste dock göras för medel som enligt villkor skall
stå under särskild överförmyndarkontroll.

Med den nu förordade lösningen uppkommer inte den av flera remiss-
instanser påtalade konflikten mellan kravet på att försäkringsbelopp
skall betalas ut snabbt och kravet på att överförmyndaren skall ha möj-
lighet att efter anmälan ta ställning till om ett försäkringsbelopp skall
betalas till föräldern eller sättas in på spärrad räkning.

För vidare kommentarer till den närmare utformningen av regeln om
direktinsättning på spärrat konto i bank hänvisas till författningskom-
mentaren.

7.6 Föräldrars redovisnings- och förteckningsskyldighet

Regeringens förslag: Föräldrar skall till överförmyndaren lämna
en förteckning över barnens egendom samt en årsräkning som
avser förvaltningen endast om egendomens värde överstiger den
värdegräns vid vilken överförmyndarkontroll inträder eller om
överförmyndaren meddelar en särskild föreskrift om att förteck-
ning skall lämnas. Om barnen äger fest egendom, skall dock
årsräkning alltid lämnas.

Sluträkning skall lämnas, om en överförmyndarkontrollerad
förvaltning övergår till fri förvaltning, om en förälder entledigas
som förmyndare, om en föreskrift om särskild överförmyndarkon-
troll återtas och om ett barn vars egendom står under kontroll av
en överförmyndare blir myndigt.

Överförmyndaren skall ha möjlighet att befria föräldrarna från
redovisningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl för det.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens förslag i den meningen att skyldigheten att ge in förteckning och
årsräkning avseende icke kontrollerad egendom avskaffas. Utredningen
föreslår dock inget om skyldighet att ge in sluträkning för det fell före-
skrift om särskild överförmyndarkontroll återtas och förvaltningen
övergår till att bli fri (se SOU 1988:40 s. 162).

Remissinstanserna: Överförmyndamämnderna i Stockholm och
Sundsvall menar att rekvisitet särskilda skäl för att överförmyndaren

130

skall kunna befria från skyldigheten att ge in redovisningshandlingar Prop. 1993/94:251
inte bör inforas eftersom det skulle innebära att det i framtiden blir
svårare att dispensera. I övrigt berör remissinstanserna inte nu behand-
lade frågor särskilt.

Skälen för regeringens förslag: I dag är alla föräldrar skyldiga att ge
in såväl förteckningar över barns egendom som årsräkningar. Att märka
är att skyldigheten att ge in redovisningshandlingar i princip gäller all
egendom som barnet äger. Undantag gäller dock enligt 16 kap. 6 §
beträffande årsräkning för det fell föräldern har givit in anmälan om att
barnet endast äger lösöre som inte lämnar inkomst. Bestämmelserna har
dock i litteraturen tolkats på sådant sätt att sedvanliga gåvor till ett barn
inte har ansetts utlösa redovisningsplikt. Även vid en sådan flexibel
tolkning framstår det dock som besvärande att den formella regeln är
mycket långtgående. Att nuvarande regler ger ett mycket litet utrymme
för en flexibel tolkning framgår av ett beslut meddelat av Justitieom-
budsmannen (JO) den 17 juni 1992 (Dnr 995-1992). I beslutet kritiserar
JO en överförmyndare för att han inte begärt in förteckning av en för-
älder sedan föräldern avstått från ett arv varvid 4 000 kr tillfallit hans
barn. I ärendet uppgav den aktuella överförmyndaren att det utvecklats
en praxis bland överförmyndarna i landet att inte kräva redovisning och
förteckning vid arvsavståenden av obetydliga belopp. JO konstaterar i
sitt beslut att regeln i 16 kap. 2 § föräldrabalken om skyldighet att ge in
förteckning inte ger utrymme för något undantag. Däremot kan redovis-
ningsskyldigheten efterges sedan förteckning har givits in. Justitieom-
budsmannen förutsätter i sitt beslut att överförmyndaren i fortsättningen
anpassar sina rutiner till föräldrabalken.

Av vad som nu har anförts kan på goda grunder antas att huvuddelen
av de föräldrar som i och för sig är skyldiga att avge redovisning inte
gör så. Detta sker sannolikt i många fell med överförmyndarnas goda
minne. Överförmyndarnämnden i Sundsvall har uppgivit att nämnden
befriat omkring 70 procent av de legala förmyndarna från redovisnings-
skyldighet. Sett till det fektiska behovet av redovisning från kontrollsyn-
punkt är det säkerligen ett väl motiverat beslut.

Att så många som nära tre fjärdedelar av de redovisningspliktiga
dispenseras ger dock anledning att noga överväga om det är riktigt att
ha den minst vanliga situationen som huvudregel i lagstiftningen. Om
dispenser beviljas i sådan omfettning, talar det för att lagens huvudregel
inte uppfettas som motiverad av överförmyndarna. Det finns då än
mindre anledning att anta att de föräldrar som formellt sett är skyldiga
att ge in redovisningshandlingar uppfattar kravet som motiverat. Även
om långt ifrån alla föräldrar har besväret att ge in redovisningar innebär
den formella skyldigheten att överförmyndarorganisationen har att ta
ställning till om redovisning skall krävas in. Med en lagstiftning som är
mer anpassad till de fektiska förhållandena skulle överförmyndarnas
arbete kunna ägnas åt effektivare åtgärder i tillsynsverksamheten.

131

I de fell överförmyndarna inte skall utöva en direkt tillsyn över för- Prop. 1993/94:251
äldramas förvaltning finns heller inte anledning att kräva föräldrarna på
förteckningar eller årsredovisningar. Förteckning bör således ges in
först när barnets tillgångar överstiger gränsvärdet om åtta basbelopp. En
ökning av ett barns egendomsmassa av sådan storlek att beloppsregeln
blir tillämplig torde i de flesta fell ske genom mottagande av gåva eller
arv, förvärv på grund av testamente eller genom att ett försäkringsbe-
lopp betalas ut. Med undantag av gåvosituationen får överförmyndaren
genom underrättelse kännedom om att egendom har tillfallit den under-
årige och överförmyndaren kan då bevaka att förteckningsskyldigheten
fullgörs. I sammanhanget kan vara värt att påpeka att det föreslagna
kravet på samtycke av överförmyndaren för underårigs förvärv av fest
egendom (se avsnitt 7.2) innebär att överförmyndaren kommer att få
reda på när en underårig blir ägare av en festighet. Ett avskaffande av
förteckningsskyldigheten kan mot denna bakgrund inte anses äventyra
de underårigas krav på en säker förvaltning. Det finns då inte tillräckli-
ga skäl att behålla skyldigheten att ge in förteckning. När det sedan
gäller egendom som genom villkor har ställts under särskild överför-
myndarkontroll får överförmyndaren genom villkoret kännedom om att
den underårige erhåller egendomen och kan ta ställning till om detta bör
leda till att föräldern skall ge in förteckning.

När det sedan gäller slutredovisning bör sådan liksom i dag ges in när
en redovisningsskyldig förälders förvaltning upphör. Detta kan ske
genom att den underårige fyller 18 år, föräldrarna entledigas som för-
myndare, ett villkor om särskild överförmyndarkontroll återtas eller en
kontrollerad förvaltning övergår till att inte vara kontrollerad.

Två överförmyndamämnder menar att utredningens förslag innebär att
det i framtiden blir svårare för överförmyndarna att dispensera från
kravet på års- och sluträkning. Anledningen härtill är att utredningens
lagtextförslag (13 kap. 16 § föräldrabalken) innehåller rekvisitet särskil-
da skäl som förutsättning för att sådan dispens skall få ges. Av utred-
ningens specialmotivering till den föreslagna bestämmelsen framgår
närmast att någon ändring i förhållande till nu gällande regler knappast
är avsedd. Vid ett genomförande av förslaget att begränsa kontrollen till
föräldraförvaltningar som avser egendom av betydande omfettning blir
utrymmet för att dispensera från kravet på redovisning givetvis mindre
än det varit tidigare, eftersom presumtionen för att det finns ett kon-
trollbehov är mycket starkare. Den av utredningen valda lokutionen
särskilda skäl är mot den bakgrunden väl motiverad. Frågan behandlas
vidare i författningskommentaren. Där behandlas också den möjlighet
som överförmyndaren skall ha "att utvidga och precisera föräldrars
redovisningsplikt allt efter förhållandena i det enskilda fellet.

132

7.7 Skärpande föreskrifter i särskilda fall

Regeringens förslag: När det av en särskild anledning behövs får
överförmyndaren bestämma bl.a. att reglerna om kontrollerad för-
valtning helt eller delvis skall tillämpas på en fri förvaltning, att
penningmedel skall sättas in på ett spärrat bankkonto som kräver
samtycke för alla uttag, att värdehandlingar skall förvaltas av
värdepappersinstitut eller att betalning till den underårige skall
sättas in på ett spärrat konto.

Förmynderskapsutredningens förslag är i princip detsamma som
regeringens (se SOU 1988:40 s. 245).

Remissinstanserna berör i regel inte denna fråga särskilt. Föreningen
Sveriges överförmyndare ställer sig uttryckligen positiv till möjligheten
att inskränka föräldrars förvaltningsfrihet. Även Svenska sparbanksföre-
ningen nämner särskilt att överförmyndaren bör ha möjlighet att med-
dela skärpande föreskrifter. Kammarrätten i Jönköping pekar på att be-
stämmelsen i 42 § socialtjänstförordningen (1981:750) bör kompletteras
så att det står klart att socialnämndens skyldighet att underrätta överför-
myndaren omfattar fell där skärpta regler för föräldraförvaltning är
aktuella. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför att socialnämnden bör ges
rätt att anmäla till överförmyndaren om en förmyndare (förälder eller
annan) behöver komma under överförmyndarens tillsyn.

Skälen för regeringens förslag: Den allmänna inriktningen av för-
slaget, (avreglering där det är möjligt) innebär en större frihet för för-
äldrarna i deras förvaltning. Även om de flesta föräldrar har sina barns
bästa för ögonen kan man, som tidigare nämnts, inte bortse från att det
finns situationer där föräldrar kan komma att använda sina barns medel
på ett otillbörligt sätt. När barnen har egendom av stort värde kommer
kontrollen att finnas kvar men även om barnets egendom inte uppgår till
beloppsgränsen så kan ett missbruk orsaka kännbar skada för barnet.
Föräldrar är i och för sig skadeståndsskyldiga gentemot barnet för skada
de orsakar barnet uppsåtligen eller av oaktsamhet men en rätt till ska-
destånd är ofta mindre värd i familjeförhållanden än annars. Med hän-
syn till de personliga förhållandena framstår nog skadeståndssanktionen
inte som ett lockande alternativ i många fell. Ett skadeståndsgrundande
missbruk av barnens egendom är troligen därtill ofta kombinerat med att
föräldern har en ekonomiskt ansträngd situation så att en fordran på
skadestånd visar sig i praktiken relativt lite värd.

Regelsystemet bör därför i första hand vara inriktat på att förebygga
missbruk. Här måste ställas något högre krav på överförmyndaroigani-
sationen än som gjorts tidigare. För att överförmyndarna skall kunna
fullgöra sin bevakande funktion måste de dock ha möjlighet att få nöd-
vändig information. För att säkerställa att överförmyndarna kan fullgöra
sin uppgift har i avsnitt 7.5 föreslagits att betalningar som i allmänhet
kan uppgå till större belopp skall betalas till spärrat konto i bank varför
överförmyndaren i en sådan situation kan ta ställning till om några
särskilda åtgärder är nödvändiga. Överförmyndaren kan då använda sig

Prop. 1993/94:251

133

av sin möjlighet att begära kompletterande uppgifter av föräldrarna Prop. 1993/94:251
utöver deras allmänna redovisningsskyldighet. För att ytterligare stödja
överförmyndarna bör det direkt av lagtexten framgå att andra myndig-
heter är skyldiga att lämna överförmyndarna de upplysningar som kan
vara av betydelse för överförmyndarens tillsynsverksamhet. Denna fråga
utvecklas närmare i författningskommentaren.

En sådan regel bygger dock på att initiativet tas av överförmyndarna.
Kammarrätten i Jönköping pekar på socialnämndernas handlingsplikt
enligt 42 § socialtjänstförordningen. Överförmyndamämndema i Solna
och Sundbyberg pekar på vikten av att överförmyndaren kan ingripa i
tid i missbrukssituationer. Bestämmelsen i 42 § första stycket socialt-
jänstförordningen är inriktad på fall när socialnämnden skall ta initiativ
till att framställning skall göras till domstol. Paragrafens andra stycke
innehåller dessutom en handlingsregel för socialnämnden vad gäller god
man och förvaltare. Om det kommer till socialtjänstens kännedom att
någon behöver god man eller förvaltare, skall socialnämnden anmäla det
till överförmyndaren.

Det kan anmärkas att gällande lagstiftning i många fäll har lagt en
skyldighet på ansvariga inom sjukvården att vara aktiva för att ge över-
förmyndaren ett så gott underlag som möjligt. Här kan nämnas 11 §
lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl., som ålägger landstingen att anmäla till överförmyndaren när en
psykiskt utvecklingsstörd kan antas behöva god man eller förvaltare
samt när ett godmanskap eller förvaltarskap bör kunna upphöra eller
ändras, 15 § 6 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade, som lägger en skyldighet på kommunerna att anmäla till
överförmyndaren nar en person med funktionshinder kan antas behöva
förmyndare, förvaltare eller god man och när åtgärden bör upphöra,
samt 10 § 2 allmänna läkarinstruktionen (1963:341), som ger chefs-
överläkaren ett ansvar för att överförmyndaren underrättas när en in-
tagen person kan antas behöva god man eller förvaltare samt när ett
sådant uppdrag bör upphöra.

Även med den reglering som beskrivits ovan bör, för att överförmyn-
darnas möjligheter att gå in med skärpande föreskrifter i så god tid som
möjligt skall förbättras, socialnämndernas skyldighet utökas till att gälla
även att på eget initiativ lämna överförmyndaren upplysningar om såda-
na förhållanden som kan tala för att föräldrarnas förvaltning inte sker på
ett betryggande sätt.

Med en sådan underrättelseskydlighet kan missbruk av barnens medel
undvikas t.ex. i ett fall som har anförts under beredningen av lagstift-
ningsärendet. Det rörde sig om att ett barn till moder som ensam var
förmyndare för barnet utsattes för sexuellt övergrepp av modems sam-
bo. Barnet tillerkändes skadestånd och brottsskadeersättning betalades
ut. Denna betalades ut till modem som förbrukade medlen tillsammans
med sambon som hade förövat brottet. Det framstår som självklart att
det ligger inom ramen för socialtjänstens ansvar för barnets väl att
upplysa överförmyndaren om det är tänkbart att kommande skadestånd
eller brottskadeersättning skulle kunna komma att användas på ett fel- 134

aktigt sätt. Överförmyndaren kan då vidta åtgärder för att säkra barnets Prop. 1993/94:251
rätt.

7.8 Särskild överförmyndarkontroll

Regeringens förslag: Särskild överförmyndarkontroll skall gälla
för egendom som en underårig har fått genom gåva, arv, testa-
mente eller formånstagarförordnande vid försäkring eller
individuellt pensionssparande, om sådan kontroll har föreskrivits i
ett gåvovillkor, ett testamentsförordnande eller ett för-
månstagarförordnande. Kontrollen skall i sådant fell omfetta också
avkastning och vad som kan komma att sättas i egendomens
ställe.

Förmynderskapsutredningens förslag: Utredningen föreslår att
givare skall kunna föreskriva villkor om överförmyndarkontroll (se
SOU 1988:40 s. 162 och 224 f.).

Remissinstanserna: Endast Föreningen Sveriges överförmyndare
berör frågan särskilt och finner möjligheten att ställa gåvomedel under
överförmyndarkontroll tilltalande.

Skälen för regeringens förslag: Såväl Förmynderskapsutredningens
som regeringens förslag till nya regler om föräldrars förvaltning av
barns egendom innebär att förvaltningen till viss del inte kommer att
vara underkastad överförmyndarens direkta kontroll. Utredningens
förslag begränsar sig dock till medel som underåriga fått i gåva. Ut-
redningen menar emellertid att även den som ger en gåva till en under-
årig bör ha möjlighet att åstadkomma en skärpt samhällskontroll. Om
givaren är osäker på om föräldrarna kommer att förvalta gåvomedlen på
ett tillfredsställande sätt, bör han eller hon kunna föreskriva att medlen
skall stå under överförmyndarkontroll. Effekten av ett sådant förordnan-
de skulle bli att medlen visserligen förvaltas av föräldrarna men att det
gäller samma regler för förvaltningen som om det hade varit fråga om
egendom som enligt lagen står under direkt överförmyndarkontroll. Av
praktiska skäl vill utredningen att det också skall krävas att givaren gör
en anmälan till överförmyndaren.

Som Förmynderskapsutredningen påpekar kan det finnas skäl att
öppna en möjlighet för den som vill överföra egendom till en underårig
att försäkra sig om att egendomen kommer barnet till nytta. Dagens
regler ger en möjlighet till det genom att egendomen kan sättas under
särskild förvaltning. Den möjligheten bör finnas kvar (se avsnitt 9). Att
sätta egendomen under särskild förvaltning är dock en relativt genom-
gripande åtgärd på så sätt att förälderns inflytande helt skärs av och en
tredje person måste anlitas för att sköta förvaltningen. En metod att öka
kontrollen på ett enkelt och mindre kostsamt sätt vore att införa möjlig-
heten att överföra egendom med villkor om överförmyndarkontroll. Om
så sker innebär det också att överförmyndaren görs uppmärksam på att
någon som kan förväntas ha kännedom om femiljens förhållanden har

135

gjort bedömningen att en extra kontroll behövs. Detta kan fungera som
ett incitament for överförmyndaren att närmare undersöka om det finns
anledning att skärpa kontrollen avseende den föräldraförvaltningen.

Till skillnad från vad Förmynderskapsutredningen föreslår föreslås nu
att föräldrars förvaltning av barns egendom skall vara fri från kontroll
oavsett på vilket sätt egendomen tillfallit barnen. Det innebär att ett
villkor om överförmyndarkontroll bör kunna ges förutom vid gåva även
i testamente eller som villkor i förmånstagarförordnande vid försäkring
eller vid pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande. För att undvika sammanblandning med den kontroll
som följer av föräldrabalkens huvudregel bör den i detta avsnitt
behandlade kontrollen kallas särskild överförmyndarkontroll. Eftersom
regeln syftar till att bereda den omyndiges egendom ett extra skydd i de
fall där givaren eller motsvarande finner anledning till det, bör även
avkastningen av egendomen omfattas av den strängare kontrollen.
Regelns närmare utformning behandlas i författningskommentaren.

Prop. 1993/94:251

8 Förvaltning genom förordnade förmyndare,
gode män och förvaltare

Regeringens förslag: Förordnade förmyndares, gode mäns och
förvaltares egendomsförvaltning skall vara underkastad i huvudsak
samma kontroll som de föräldraförvaltningar som avser egendom
av större värde än åtta basbelopp. Bankmedel skall dock vara
placerade på spärrat konto och om en underårig som har förord-
nad förmyndare äger premieobligationer, skall de vara inskrivna i
statsskuldboken.

Förmynderskapsutredningens förslag: Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare skall i princip vara underkastade samma kontroll-
regler som föräldrars förvaltning av ärvda medel m.m. med undantag
av en speciell reglering avseende inskrivning av premieobligationer som
innehas av en underårig som har en förordnad förmyndare (se SOU
1988:40 s. 167 f.).

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig över den
principiella inriktningen av kontrollen av förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare har lämnat förslaget utan invändning eller tillstyrkt
det.

Skälen för regeringens förslag: Föräldrar intar en särställning i
kretsen av förmyndare och andra ställföreträdare. Den naturliga intres-
segemenskap som i normalfallet finns mellan föräldrar och barn gör det
befogat att i första hand söka förenkla regelsystemet när det gäller den
relationen.

I och for sig kan man utgå från att även den som särskilt förordnas
till vårdnadshavare eller enbart till förmyndare har ambitionen att full-

göra sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Den prövning som föregår Prop. 1993/94:251
förordnandet innebär också vissa garantier för en korrekt förvaltning.
Det bör i sammanhanget beaktas att det inte sällan torde vara någon av
den underåriges släktingar som utses till förmyndare, även om släkting-
ar inte ges något försteg i lagen. Det kan alltså finnas personliga band
även mellan en underårig och en förordnad förmyndare.

Det kan emellertid inte förutsättas vara lika naturligt för en förordnad
förmyndare som för en förälder att ta till vara en underårigs intressen.
Detta gäller även dem som blivit förmyndare genom att förordnas sär-
skilt till vårdnadshavare (se avsnitt 5). Det bör därför finnas ett större
mått av samhällskontroll när det är fråga om förvaltning som utövas av
forordnade förmyndare. Det finns emellertid även i sistnämnda fell skäl
att i viss utsträckning mjuka upp det nuvarande regelsystemet.

Det framstår som naturligt att då knyta an till de regler som gäller
den kontrollerade föräldraförvaltningen. I stort sett samma regler bör
gälla för förordnade förmyndares förvaltningar som för de föräldraför-
valtningar som avser egendom till ett värde över gränsen på åtta basbe-
lopp. Det innebär bl.a. att överförmyndarens samtycke krävs för för-
värv av värdepapper, om det inte rör sig om obligationer och vissa
andra säkra värdehandlingar (se avsnitt 7.3).

Intresset av att så långt som möjligt förenkla regelsystemet och und-
vika onödig byråkrati gör att man även beträffande förordnade förmyn-
dare bör kunna avskaffa det nuvarande tvånget att deponera värdehand-
lingar i bank. Beträffande ett visst slag av värdehandlingar, nämligen
premieobligationer, finns det dock skäl att ha en avvikande reglering.
För närvarande gäller att sådana obligationer i princip skall skrivas in i
statsskuldboken med förbehåll att kapitalbelopp som hänför sig till
obligationerna inte får lyftas utan överförmyndarens tillstånd. Det för-
hållandet att det i vissa fell kan vara fråga om stora belopp tilsammans
med svårigheterna att, om det inte sker någon inskrivning, kontrollera
huruvida en viss obligation har utfellit med vinst eller inte gör att man
bör behålla en regel om inskrivning av premieobligationer för det fellet
att en underårig har en förordnad förmyndare.

Lika litet som för föräldrar bör dock reglerna om direktinsättning i
bank av vissa utomstående betalningar slopas. Vidare bör huvudregeln
beträffande bankmedel vara att de skall finnas på spärrade konton.
Eftersom det inte kan förutsättas finnas samma grundläggande intresse-
gemenskap mellan förordnade förmyndare, gode män eller förvaltare
och den de företräder som mellan föräldrar och barn gör skyddsaspek-
ten att skälen för att ha överförmyndarspärr på bankkonton väger över
intresset av att förenkla reglerna. Förmyndaren skall dock ha en möjlig-
het att genom förbehåll kunna disponera över de medel som behövs för
den enskildes uppehälle och för vården av den enskildes egendom, utan
krav på samtycke av överförmyndaren. Visserligen har i tidigare avsnitt
(7.3) anförts att en sådan möjlighet att göra förbehåll delvis strider mot
tanken på spärr och talar för att inte ha spärr över huvud taget. I fråga
om gode män och förvaltare liksom i viss mån förordnade förmyndare
ställer sig dock frågan i en annan dager än i fråga om föräldrar som 137

förmyndare. Förvaltarskap och i stort sett samtliga långvariga godman-

skap handlar om att sköta vuxnas angelägenheter. Det är beträffande Prop. 1993/94:251
dessa självklart att medel for deras uppehälle och vården av deras egen-
dom skall tas av deras egna medel, vilket inte kan sägas vara fallet med
egna barn, varför en möjlighet att göra förbehåll för sådana medel
måste finnas kvar. Samma synpunkt gör sig gällande i fråga om under-
åriga som har förordnade förmyndare, även om det i dessa fäll också
kan finnas en underhållsskyldig vårdnadshavare.

Även beträffande redovisningsskyldigheten gentemot överförmyndaren
bör förordnade förmyndare styras av samma regler som föräldrar till
barn vilkas egendom står under överförmyndarkontroll. Den förordnade
förmyndaren bör alltså i princip vara skyldig att dels ge in förteckning
över egendomen - oavsett värdet och på vilket sätt den har tillfallit den
underårige - dels vaije år lämna en årsräkning med en redogörelse för
sin förvaltning av egendomen.

Överförmyndaren bör emellertid, på samma sätt som beträffande
föräldrar, kunna ge dispens såväl från redovisningsbestämmelsema som
från övriga föreskrifter som reglerar den förordnade förmyndarens
förvaltning. Överförmyndaren bör vidare, om den förordnade förmyn-
daren missköter sitt uppdrag, kunna meddela beslut i skärpande rikt-
ning, t.ex. bestämma att värdehandlingar skall förvaras och förvaltas av
bank. Det ligger dock i sakens natur att, om en förordnad förmyndare
visar försumlighet, det oftare än i föräldrafellet finns anledning att
överväga ett entledigande.

Under lagstiftningsärendets gång har väckts frågan om ett obligato-
riskt försäkringsskydd för den enskilde för det fall ställföreträdaren
förskingrar den enskildes medel eller företar andra förlustbringande
åtgärder. Frågan har diskuterats i samband med tidigare lagstiftningsför-
slag (se bl.a. prop. 1974:142 s. 164). Då ansågs inte föreligga tillräck-
ligt starka skäl för att införa en försäkringsplikt. Tillräckliga skäl att
göra någon annan bedömning i dag har inte kommit fram.

När det sedan är fråga om gode män och förvaltare får deras ställning
anses vara så pass likartad de förordnade förmyndarnas att de i för-
valtningshänseende bör behandlas på samma sätt. Sådant är fallet i dag.
De förvaltnings- och redovisningsregler som har föreslagits för de
förordnade förmyndarnas del bör således vara tillämpliga även på gode
män och förvaltare, i den mån de har hand om förvaltning av egendom.

I fråga om gode män uppstår den komplikationen att den enskildes
rättshandlingsförmåga inte påverkas av ett förordnande av god man. Det
kan tänkas att den enskilde vägrar att låta den gode mannen få hand om
egendom som i och för sig omfattas av förordnandet. Även i övrigt kan
den enskilde försvåra den gode mannens verksamhet, bland annat ge-
nom att ingå rättshandlingar som strider mot den gode mannens, s.k.
kolliderande rättshandlingar (se prop. 1987/88:124 s. 139 f.). Detta
förhållande gör det motiverat att införa vissa speciella regler för de
gode männens del. Bland annat bör de vara skyldiga att hålla överför-
myndaren underrättad om sådana åtgärder från den enskildes sida som i
mera betydande omfettning kan påverka förvaltningen.

138

9 Särskild förvaltning

Regeringens förslag: Möjligheten att överlämna egendom till
särskild förvaltning skall finnas kvar.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens förslag (se SOU 1988:40 s. 169 f.).

Endast en av remissinstanserna berör frågan särskilt. Det är Länssty-
relsen i Malmöhus län som finner det riktigt att det fortfarande skall fin-
nas möjlighet for givare att göra förbehåll om särskild förvaltning av
gåva.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler kan den som
vill ge eller testamentera egendom till en omyndig förordna att egen-
domen skall stå under särskild förvaltning av annan än förmyndaren,
utan bestämmanderätt för denne. En motsvarande möjlighet finns för
den som vill sätta in en omyndig som förmånstagare till försäkring
(13 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken).

Den som vill anordna särskild förvaltning måste särskilt ange vem
som skall utöva förvaltningen. Det finns inga lagbestämmelser om vem
som kan utses till uppdraget. Det kan således bli fråga om antingen en
privatperson, t.ex. en släkting till den underårige, eller en juridisk
person, t.ex. en bank.

Om de villkor som har ställts upp beträffande egendomen innebär att
förmyndaren i något hänseende skall ha en medbestämmanderätt, är
förutsättningarna för särskild förvaltning inte uppfyllda. Mera problema-
tiskt är hur man bör bedöma ett villkor om att den särskilda förvaltaren
i ett eller flera avseenden skall samråda med förmyndaren. Här får
undersökas om det kan antas överensstämma med givarens, testators
respektive försäkringstagarens vilja att förmyndaren skall ha medbe-
stämmanderätt eller inte (jfr SOU 1970:67 s. 171).

När det sedan gäller den särskilde förvaltarens skyldigheter sägs i
föräldrabalken att förvaltaren årligen skall redovisa för sin förvaltning
till förmyndaren. Utöver det innehåller inte föräldrabalken några be-
stämmelser om vad den särskilde förvaltaren skall göra. I stället får
man falla tillbaka på de allmänna reglerna för sysslomän.

När en särskild förvaltning anordnas kopplas inte bara förmyndaren
bort, utan även överförmyndaren. Det ankommer således inte på över-
förmyndaren att utöva tillsyn över den särskilde förvaltarens verksam-
het. Det krävs inte heller samtycke från överförmyndaren, om den
särskilde förvaltaren för den underåriges räkning vill t.ex. sälja eller
pantsätta den egendom som står under hans förvaltning. Detta gäller
även beträffande fast egendom som ju annars är föremål för en mer
detaljerad reglering än annan egendom.

Förmynderskapsutredningen påpekar att möjligheten att undanta viss
egendom från föräldrabalkens kontrollsystem genom att anordna särskild
förvaltning kan innebära en fara för den omyndige och menar att det
därför kan diskuteras om institutet bör finnas kvar, åtminstone i dess

Prop. 1993/94:251

139

nuvarande form. Utredningen hänvisar till att för- och nackdelarna med Prop. 1993/94:251
särskild förvaltning diskuterades utförligt i samband med att den formen
av förvaltning fick en särskild reglering, vilken trädde i kraft den 1 ja-
nuari 1976 (se SOU 1970:67 s. 166 f. och prop. 1974:142 s. 133 f.,
bet. 1974:LU36, rskr. 1974:404, SFS 1974:1038). I det sammanhanget
anfördes bl.a. att ett lagligt hinder mot särskild förvaltning skulle kunna
vara till skada för den omyndige genom att en gåva eller dylikt då
skulle kunna utebli i vissa situationer, t.ex. om givaren tvivlade på
förmyndarens kompetens. Det framhölls också att det måste stå en
givare fritt att ta den risk som är förbunden med att gåvomedel inte blir
underkastade tillsyn. Från den omyndiges synpunkt, sades det vidare,
kunde särskild förvaltning ibland vara att föredra framför en förvaltning
enligt föräldrabalkens regler. Utredningen menar att dessa argument för
institutet särskild förvaltning alltjämt bär. Det finns därför inte, enligt
utredningen, anledning att avskaffa förvaltningsformen och det bör inte
heller ställas upp några begränsningar i rätten att utse särskild förvalta-

re.

Ett av de skäl som tidigare anförts for att ha institutet särskild förvalt-
ning är som redovisats att sådan förvaltning skulle vara att föredra
framför förvaltning enligt föräldrabalken. Tanken bakom det torde
främst ha varit att den särskilda förvaltningen inte är styrd av föräldra-
balkens tämligen detaljerade regler om hur man får förfara med den
enskildes egendom, regler om spärrad bankräkning, deponeringsplikt,
begränsade möjligheter att snabbt köpa och sälja värdepapper m.m. Det
förslag som nu läggs fram innebär en avsevärd lättnad vad gäller regler-
na för föräldrars förvaltning av barns egendom. Det innebär att detta
skäl till att välja särskild förvaltning inte längre gör sig gällande med
samma styrka. Kvar står dock de fäll där givaren, testator eller försäk-
ringstagaren av olika skäl inte vill att den ordinarie förmyndaren skall
ha hand om förvaltningen av just den egendom som kommer att över-
låtas. Här har tidigare föreslagits att det skall öppnas en möjlighet att
ställa upp villkor om särskild överförmyndarkontroll. Ett sådant villkor
utestänger dock inte den ordinarie förmyndaren från inflytande över
förvaltningen. Med hänsyn till vad som nu har anförts finns det fort-
farande tillräckliga skäl att behålla institutet särskild förvaltning.

Den tidigare berörda regeln om redovisning till förmyndaren har
införts for att i de omyndigas intresse åstadkomma en viss kontroll av
den särskilde förvaltarens verksamhet. En sådan kontroll är, vilket
utredningen nämner, fortfarande motiverad. Utöver kontrollaspekten
finns anledning att peka på att förmyndaren har ett berättigat intresse av
att få insyn i den särskilde förvaltarens verksamhet, särskilt som för-
valtningen inte sällan torde avse egendom till betydande värde. Det kan
också tänkas att förmyndaren i sin tur har att förvalta egendom av
liknande karaktär, t.ex. aktier i samma bolag, och att det därför kan
finnas anledning att se till att de två förvaltningarna inte genomförs på
ett motstridigt sätt till skada för den omyndiges intressen.

Bestämmelsen om redovisning bör alltså behållas. Därutöver behöver
emellertid föräldrabalken lika litet som nu innehålla några regler om hur 140

särskild förvaltning skall gå till. Det innebär att allmänna regler om

sysslomän liksom hittills blir tillämpliga, t.ex. när det gäller den särskil- Prop. 1993/94:251
de förvaltarens rätt till arvode och eventuella skyldighet att betala ska-
destånd vid misskötsel av uppdraget. Den som förordnar om särskild
förvaltning har emellertid möjlighet att med giltig verkan ställa upp
villkor som avviker från dessa allmänna regler.

Det finns i sammanhanget anledning att påpeka att, när särskild för-
valtning har anordnats, är det förmyndaren som ställföreträdare för den
omyndige som gentemot den särskilde förvaltaren skall bevaka den
omyndiges intressen. Det kan exempelvis bli fråga om att påtala att
förvaltningen sker på ett försumligt sätt.

Vidare bör det för tydlighets skull nämnas att särskild förvaltning inte
bara kan anordnas beträffande underårigas egendom. Samma möjlighet
finns för egendom som tillfaller den som har god man eller förvaltare.

10 Vård av rätt i dödsbo m.m.

Regeringens förslag: Reglerna om vård av underårigas rätt i
dödsbo behålls i stort oförändrade på det sättet att det även i
framtiden skall krävas samtycke av överförmyndaren för att för-
myndare, god man eller förvaltare skall få delta i en rättshandling
vid dödsboförvaltning, om samtycke skulle krävas vid förvalt-
ningen av den enskildes egendom i övrigt. Samtycke skall krävas
också vid fördelning av egendomen genom bodelning eller skifte,
ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo samt vid av-
stående av särkullbams arvsrätt vid förälders död.

Ställföreträdaren skall inte få avstå från arv eller testamente i
större utsträckning än enligt föregående stycke.

Förmynderskapsutredningens förslag överensstämmer i princip med
regeringens. Grundinställningen till kontroll av förvaltningen av ärvd
och motsvarande egendom gör dock att utredningens förslag innebär ett
något längre gående krav på samtycke för deltagande i enskilda rätts-
handlingar vid dödsboförvaltningen (se SOU 1988:40 s. 170 f.).

Remissinstanserna: Östersunds kommun och Svenska sparbanksföre-
ningen tillstyrker utredningens förslag. Sparbanksföreningen menar
dock att det i och för sig kunde tänkas att en större förenkling görs även
på detta område beträffande föräldrar som är förmyndare. Överförmyn-
damämnden i Sundsvall påpekar att utredningens förslag innebär att
lägre krav kommer att ställas på den årsräkning som förmyndaren skall
ge in vid sammanlevnad i oskiftat bo och motsätter sig den föreslagna
ändringen.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna är av
uppfattningen att det till förebyggande av missbruk bör införas en be-
stämmelse i lagen av innebörd att de som har ett dödsbo i sin vård är

141

skyldiga att till rätten anmäla om en dödsbodelägare kan antas behöva Prop. 1993/94:251
god man för att ta tillvara sina intressen.

Föreningen Sveriges överförmyndare anför att rubriken över av ut-
redningen föreslagna 15 kap. 6 § föräldrabalken bör ändras till att avse
enbart avstående av arv. Stockholms tingsrätt menar att för det fall
avstående från arv eller testamente i praktiken inte bör kunna ske, så
bör det komma till uttryck i lagtext.

Skälen för regeringens förslag: Den grundläggande principen är att
den som är underårig eller som har god man eller förvaltare företräds
av ställföreträdaren när han eller hon skall ta del i ett fämiljerättsligt
avtal. För närvarande innehåller föräldrabalken ett särskilt kapitel (14
kap.) om vård av omyndigas rätt i dödsbo. Där föreskrivs att överför-
myndarens samtycke måste inhämtas till vissa förvaltningsåtgärder, t.ex.
vaije rättshandling som hade krävt överförmyndarens samtycke om
rättshandlingen hade gällt den omyndiges egendom, ingående av avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo, fördelning av egendom vid bodelning
eller skifte och avstående av arv som ett särkullbam gör till förmån för
den efterlevande maken. I övrigt sägs i kapitlet bl.a. att bodelning och
arvskifte i princip skall ske så snart som möjligt.

Vad som föreskrivs i kapitlet om förmyndare gäller också i fråga om
gode män och förvaltare, om den som de företräder har del i ett bo och
vården av den enskildes rätt som delägare omfattas av godmans- eller
förvaltaruppdraget.

Det kan vara värt att i sammanhanget påminna om att även om grund-
principen är att ställföreträdaren företräder den enskilde, så gäller enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken att om förmyndaren eller förmyndarens
make och den underårige har del i samma oskiftade dödsbo, så skall
den underåriges rätt i dödsboet vid boutredningen, liksom vid bodelning
och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, be-
vakas av en god man. I den situationen har den gode mannen att följa
de särskilda föreskrifterna i 14 kap. föräldrabalken.

I detta sammanhang skall ställning tas till i vilken mån överförmynda-
rens samtycke och kontroll behövs för åtgärder som förmyndare, gode
män eller förvaltare företar i samband med vården av enskildas rätt i
dödsbon.

Som Förmynderskapsutredningen funnit synes det vara en god av-
vägning att låta reglerna i stort vara oförändrade. Det innebär för det
första att förmyndare, gode män och förvaltare i fråga om rättshand-
lingar som de tar del i vid dödsboförvaltning för den enskildes räkning
bör vara skyldiga att inhämta överförmyndarens samtycke i samma
utsträckning som om det hade varit fråga om annan förvaltning av den
enskildes egendom. För föräldrarnas del innebär det att graden av krav
på samtycke kommer att bero på om värdet av andelen i dödsboet sam-
mantaget med barnets övriga egendom kommer upp i gränsvärdet om
åtta basbelopp eller inte.

För det andra innebär det att förmyndaren, gode mannen eller förval-
taren alltid är skyldig att inhämta samtycke av överförmyndaren innan
fördelning av boets tillgångar godtas. Samtycke måste också inhämtas 142

om ställföreträdaren vill träffa avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo

för den enskildes räkning. Anledningen till att kravet på samtycke i Prop. 1993/94:251
dessa fell bör behållas, trots strävan att avreglera, är att den slutliga
fördelningen av egendomen i regel är den mest betydelsefulla åtgärden
som vidtas med en kvarlåtenskap samt att ett avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo ofta kan få konsekvenser för den enskilde under lång tid.

Vid sidan av de fell som nu har behandlats skall inte överförmyndaren
behöva medverka vid ingående av femiljerättsliga avtal.

Förslaget innebär inte, som Överförmyndarnämnden i Sundsvall har
uttryckt ferhågor för, en ändring av kraven på den årsräkning som skall
lämnas in av förmyndaren. Frågan berörs vidare i författningskommen-
taren.

Vad sedan gäller skyddet för den dödsbodelägare som behöver god
man för att ta till vara sin rätt så är enligt gällande regler i 18 kap. 2 §
första stycket ärvdabalken och 11 kap. 3 § föräldrabalken föreskrivet att
den som har dödsbo i sin vård skall anmäla till rätten om det krävs god
man för någon av delägarna. Någon ytterligare föreskrift i detta syfte är
inte nödvändig.

Förmynderskapsutredningen diskuterar i sitt betänkande frågan om
förmyndare, gode män och förvaltare skall kunna, med eller utan sam-
tycke av överförmyndaren, avstå från arv. Utredningen stannar för att
avstående från arv eller testamente bör bedömas på samma sätt som
bortgivande av den enskildes egendom och menar att avstående i prakti-
ken därför inte bör kunna ske. Undantag görs dock för avstående enligt
3 kap. 9 § ärvdabalken av särkullbams rätt till arv efter förälder.

Två av remissinstanserna har uttalat stöd för utredningens slutsats att
betrakta avståenden av arv och från testamente som gåva. De har dock
gjort det i anslutning till frågan om egendom som har tillfallit en under-
årig skall behandlas som gåvoegendom eller arvfellen egendom vid
avgörande av vilka förvaltningsregler som skall tillämpas. Den fråga
som nu diskuteras är egentligen den motsatta, nämligen om ställföreträ-
daren för den enskildes räkning skall kunna avstå från egendom. Stock-
holms tingsrätt erinrar i sitt remissvar om att det enligt praxis råder
skillnad mellan bedömningen av avstående av arv och avstående från
testamente på så sätt att avstående av arv anses utgöra gåva och följakt-
ligen inte kan göras av förmyndaren, medan avstående från testamente
är möjligt. Tingsrätten menar att om inte någon av dessa båda typer av
avstående skall vara möjlig bör det framgå av lagtexten.

Som framgått tidigare innehåller nuvarande lag och även det nu fram-
lagda förslaget till ny lag ett uttryckligt förbud för förmyndare, gode
män och förvaltare att skänka bort den enskildes egendom (se av-
snitt 7.2). I rättsfallet NJA 1971 s. 587 har Högsta domstolen uttalat att
avstående från testamentslott inte är att betrakta som gåva, såvida inte
testamentstagaren har tillträtt lotten. Under en sådan förutsättning an-
sågs testamentsavsägelsen snarare vara att jämställa med en vägran att
ta emot en erbjuden gåva vilket ställföreträdaren är behörig att göra.
Avståendet godtogs alltså. I NJA 1983 s. 791 uttalade Högsta domstolen
att ändamålet med förbudet mot att ge bort den enskildes egendom
måste antas vara att skydda den enskilde mot förmögenhetsöverföringar 143

även om de är i närståendes intresse. Med det syftade Högsta domstolen

bl.a. på att det från arvskattesynpunkt kan vara fördelaktigt att avstå Prop. 1993/94:251
från arv. Domstolen konstaterade att arvsavstående innebär en frivillig
och medveten förmögenhetsöverföring som fyller de minimikrav som
rimligen kan ställas upp för att en rättshandling skall bedömas som
gåva. Ett avstående av arv som en god man hade gjort för den enskildes
räkning befanns därför vara ogiltigt.

Praxis, som i och för sig måste betraktas som klar, ger således en
splittrad bild av inställningen till ställföreträdares möjlighet till avståen-
de av arv eller testamentslott för den enskildes räkning. Vad först gäller
avstående av arv är det onekligen att jämställa med gåva. Det bör där-
för inte heller i framtiden vara möjligt för ställföreträdaren att göra ett
sådant avstående, med ett undantag som behandlas i det följande. Hög-
sta domstolens ställningstagande till tillåtligheten av avstående av testa-
mentslott har kritiserats i doktrinen som för formalistiskt (se Walin,
Kommentar till Föräldrabalken, 4. uppl., s. 378 not 3). Det är också
relativt lätt att hålla med om att det är svårt att se några bärande skäl
för att behandla de två fallen på olika sätt i nu berört avseende. Även
avstående från en testamentslott innebär en medveten och frivillig för-
mögenhetsöverföring som liknar en gåva. Ett förbud mot avstående
skall därför träffa också avstående från testamentslott. Detta innebär en
avvikelse från praxis varför det krävs att saken regleras i lag.

I samband med familjerättsreformen år 1988 med bl.a. införandet av
äktenskapsbalken och omfattande ändringar i ärvdabalken infördes en
regel i föräldrabalken (14 kap. 6 a §) om att det krävs samtycke från
överförmyndaren till avstående av arv enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken,
dvs. avståenden som görs av särkullbam (se prop. 1986/87:86 s. 83 f.).
Den bestämmelsen bör inte ändras nu. Detta avstående skiljer sig från
tidigare behandlade avståenden på så sätt att det endast är fråga om ett
temporärt avstående från egendomen. Särkullbamen får ju rätt till efter-
arv i den sist avlidna makens bo. I författningskommentaren berörs
något vilka förutsättningar som bör föreligga för att ett sådant avstående
skall få ske.

11 Arvode till förmyndare, gode män och förval-
tare

Regeringens förslag: Liksom i dag skall överförmyndarna be-
stämma arvodet till ställföreträdarna. Samma grundprincip för
arvodets fastställande skall gälla för förordnade förmyndare som
för gode män och förvaltare.

Föräldrar skall kunna få arvode endast när särskilda skäl talar för
det.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer i stort med
regeringens förslag (se SOU 1988:40 s. 188 f.).

144

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker Prop. 1993/94:251
utredningens förslag. Några instanser föreslår ändrade regler för för-
delningen av betalningsansvaret för arvodet mellan den enskilde och
kommunen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt (se 15 kap. 19 §
föräldrabalken) har såväl förmyndare som gode män och förvaltare rätt
till skäligt arvode och till ersättning för de utgifter som har varit skäli-
gen påkallade för uppdragets fullgörande. Föräldrar har dock rätt till
arvode bara om det föreligger särskilda omständigheter.

När det gäller förmyndare föreskrivs att arvodet skall bestämmas av
överförmyndaren efter grunder som fastställts för vaije överförmyndar-
distrikt av berörd kommun. Även beslut om ersättning för utgifter fettas
av överförmyndaren.

För såväl arvode som ersättning för utgifter gäller att de skall betalas
av den omyndiges medel i den mån dennes beräknade inkomster det år
förmyndaruppdraget avser överstiger två basbelopp eller, om inte sär-
skilda skäl föranleder annat, i den mån den omyndige har tillgångar
som överstiger tre basbelopp. I övriga fell skall arvodet och ersättning-
en för utgifter betalas av kommunen.

Även i fråga om arvode och ersättning för utgifter till gode män och
förvaltare beslutar överförmyndaren (se 15 kap. 21 § föräldrabalken).
De bestämmelser som reglerar dessa arvodes- och ersättningsfrågor
innehåller emellertid inte någonting om grunden för arvodets bestäm-
mande. Inte heller är några basbeloppsgränser angivna, utan överför-
myndaren har frihet att bestämma vad som skall betalas av den enskil-
des medel och vad som skall betalas av kommunen. I praktiken tilläm-
pas, enligt Förmynderskapsutredningen, emellertid i stor utsträckning
samma regler för gode män som för förmyndare.

Svenska kommunförbundet har utfärdat vissa riktlinjer för bestäm-
mande av arvode till förmyndare. I cirkulär 1990:120 anger förbundet
förslag på lämpliga nivåer som arvodesbesluten skall kunna utgå från.
Enligt förslaget skall ersättningen för ekonomisk förvaltning bestämmas
i förhållande till hur krävande förvaltningen är. Uppdragen delas in i
fyra kategorier. Den enklaste förvaltningen föreslås arvoderas enligt
kategori 1 med 2-8 % av basbeloppet för redovisningsåret (för år 1993
688-2 752 kr), kategori 2 med 6-20 %, kategori 3 med 15-30 % och
kategori 4 med 25-55 % (för år 1993 8 600-18 920 kr). Kategori 4 är
avsedd för förvaltning av avsevärd omfettning, som övervakning av
affärsrörelse, förvaltning av större innehav av aktier, förvaltning av
hyresfastighet med därtill hörande uppgifter, m.m. Enligt förslaget bör
en likartad indelning göras beträffande arvoderingen for personlig om-
vårdnad med indelning i fyra kategorier beroende på hur arbetskrävande
uppdraget är.

Som Förmynderskapsutredningen har påpekat är det vid utformandet
av bestämmelser som rör arvode och annan ersättning framför allt två
synpunkter som gör sig gällande. Dels måste arvodena kunna sättas så
högt att rekryteringen till uppdragen som förmyndare, god man eller
förvaltare inte blir för svår, dels måste det finnas sådana spärrar att den 145

enskilde inte drabbas av allt för stora kostnader. Utredningens uppfett-

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

ning att såväl arvode som ersättning för utgifter liksom i dag skall Prop. 1993/94:251
bestämmas av överförmyndarna synes välmotiverad. Inte heller finns
det anledning att gå ifrån principen att kostnader som inte betalas av
den enskilde skall betalas med kommunala medel.

Som har framgått av den tidigare redogörelsen har överförmyndarna i
dag större frihet att bestämma arvoden till gode män och förvaltare än
när det är fråga om förmyndare. Delvis är detta motiverat av att god-
manskap och förvaltarskap kan vara av mer skiftande slag än förmyn-
derskap. Särskilt gäller detta i fråga om godmanskapen, som många
gånger kan vara kortvariga. Reglerna gör det emellertid också lättare att
till god man eller förvaltare rekrytera personer med expertkunskap,
t.ex. advokater eller revisorer.

Likartade synpunkter som beträffande gode män och förvaltare gör sig
dock gällande även när det rör förordnade förmyndare, dvs. andra för-
myndare än föräldrar. I framtiden bör därför överförmyndarna ha sam-
ma frihet att bestämma arvode för alla slag av förordnade ställföreträ-
dare. Hänvisningen till kommunala grunder med avseende på förmynda-
re bör därför tas bort. Det är emellertid självklart att man vid faststäl-
lande av arvode och ersättning bör eftersträva en likformig bedömning,
såväl kommunerna emellan som inom en och samma kommun. Det
framstår också som lämpligt att någon typ av riktlinjer eller rekommen-
dationer även i framtiden kan tas fram av exempelvis Svenska kommun-
förbundet och att dessa beaktas vid tillämpningen, även om överförmyn-
darna inte är formellt bundna av dem.

När det gäller fördelningen av kostnaderna mellan den enskilde och
kommunen föreslår Förmynderskapsutredningen att lagen liksom hittills
skall innehålla en huvudregel. Den föreslås emellertid utsträckas till att
gälla arvoden och ersättning för kostnader till såväl förmyndare som
gode män och förvaltare. Utredningen har stannat för att de nuvarande
basbeloppsreglema inte bör ändras men påpekar att det bör vara möjligt
för överförmyndaren att frångå basbeloppsregeln, om det är till den
enskildes förmån.

Mot förslaget riktar bl.a. Svenska kommunförbundet den kritiken att
basbeloppsreglema binder överförmyndarna för hårt och menar att
överförmyndarna bör ha möjlighet att i större utsträckning låta de en-
skilda betala arvodet, om det inte framstår som uppenbart oskäligt.

Enligt gällande rätt och enligt det nu framlagda förslaget har överför-
myndarna stor frihet att bestämma arvodenas storlek. Det ligger i sig ett
värde i att inte omgärda prövningen av allt för rigida regler eftersom
förhållandena i de enskilda fallen kan variera mycket. Om reglerna
utformas mycket generellt, ökar dock risken för en ojämn tillämpning.
Vikten av att behandlingen är likformig över landet har betonats tidiga-
re. Det framstår som särskilt viktigt att likformigheten upprätthålls i så
hög grad som möjligt när det gäller de enskildas skyldighet att stå för
kostnaderna för ställföreträdarens åtgärder, inte minst mot bakgrund av
att det ofta är fråga om människor som har hjälp och stöd därför att de
har svårt att ta till vara sina rättigheter. Huvudregeln om den enskildes
ersättningsskyldighet skall därför vara knuten till basbeloppet på sätt ut- 146

redningen har föreslagit. Det framstår dock inte som motiverat att ha en

något högre gräns när ersättningsskyldigheten grundar sig på förmögen- Prop. 1993/94:251
heten än när inkomsten läggs till grund för bedömningen. Som kom-
munförbundet påpekar kan det dock finnas anledning att i vissa speciella
fell gå ifrån huvudregeln även till nackdel för den enskilde. Den frågan
behandlas närmare i författningskommentaren.

Under detta lagstiftningsärendes beredning har kritik riktats mot regle-
ringen av det slutliga betalningsansvaret för främst gode mäns arvode
och ersättning. Därvid har den situationen pekats ut att om en god man
förordnas för att bevaka okända arvingars rätt i ett dödsbo så blir, for
det fell några arvsberättigade inte återfinns, kommunen betalningsan-
svarig för den gode mannens arvode och ersättning. Det har från kom-
munalt håll gjorts gällande att detta inte är en utgift som bör ersättas av
kommunala medel, utan att boet bör stå för kostnaden.

I 14 kap. 11 § första stycket föräldrabalken finns i dag en bestämmel-
se om att en förmyndare har rätt till skäligt arvode för vården av en
omyndigs rätt i ett oskiftat dödsbo och att arvodet skall förskjutas av
boet. Den sistnämnda regeln är till följd av hänvisningen i 14 kap. 1 §
andra stycket tillämplig även när förmyndare eller god man vårdar
någons rätt i oskiftat bo.

Förskjuta betyder att förskottera eller att lämna lån. Bestämmelsens
formulering kan tas till intäkt för att dödsboets ansvar är begränsat till
ett belopp motsvarande lotten som tillkommer den enskilde. Det kan
råda tveksamhet om vad dagens regel innebär for det fell att den vars
rätt bevakats inte tilldelas en lott som är lika stor som det arvode som
ställföreträdaren har rätt att ta ut.

Det ligger också närmare till hands att låta en utredningskostnad som
är hänförlig till ett visst bo stanna på det boet än att fördela den på
samtliga kommuninvånare. För det fell hela arvodet inte kan räknas av
mot den lott som tillkommer den vars rätt ställföreträdaren är satt att
vårda bör alltså dödsboets övriga tillgångar tas i anspråk. Endast om de
inte räcker till bör kommunen stå for kostnaden. Det kan dock tänkas
fell där omständigheterna är sådana att kommunen ändå bör stå kost-
naden varför det bör vara möjligt för överförmyndaren att göra undan-
tag i enskilda fell. Den frågan tas upp i författningskommentaren.

Vad slutligen beträffar föräldrars rätt att få arvode förordar utred-
ningen att man behåller den hittillsvarande begränsningen. Det saknas
skäl att ändra reglerna i detta hänseende. Arvode till föräldrar bör
således komma i fråga endast om det föreligger särskilda omständig-
heter.

147

12 Överförmyndarorganisationen m.m.

Regeringens förslag: Även i kommuner som har överförmyndare
och inte överförmyndamämnd skall kommunfullmäktige kunna ge
överförmyndaren rätt att delegera beslutanderätten i vissa grupper
av ärenden till en kommunal tjänsteman som har erforderlig
kompetens.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens förslag (se SOU 1988:40 s. 183).

Remissinstanserna: En klar majoritet av de remissinstanser som
uttalar sig tillstyrker förslaget. Flera remissinstanser, bl.a. Domstolsver-
ket, Svenska bankföreningen och Sveriges domareförbund betonar vikten
av att såväl överförmyndare, ledamöter av överförmyndamämnd som
tjänstemän har en god kompetens på sakområdet. Överförmyndarnämn-
den i Sundsvall anser att det inte är riktigt att en domstol skall kunna
entlediga en överförmyndare eller ledamot av överförmyndamämnd
eftersom de är förtroendevalda inom kommunerna.

Skälen för regeringens förslag: Överförmyndarorganisationen fick
sin nuvarande utformning år 1975. Överförmyndare skall finnas i vaije
kommun. Kommunerna kan emellertid besluta att det i stället för över-
förmyndare skall finnas en överförmyndamämnd. Förmynderskapsutred-
ningen redovisar att år 1987 hade omkring hälften av Sveriges kommu-
ner utnyttjat möjligheten att inrätta överförmyndamämnd, bland dem
Stockholm och Göteborg.

Överförmyndare och ersättare för denne samt ledamöter och ersättare
i överförmyndamämnd väljs av kommunfullmäktige på tre år. De valda
kan om de befinns inte vara lämpliga för uppdraget entledigas av rätten.

Efter beslut av kommunfullmäktige kan en överförmyndamämnd
delegera beslutanderätten i vissa grupper av ärenden till en ledamot, en
ersättare som har inkallats till tjänstgöring eller en tjänsteman hos kom-
munen. Någon motsvarande möjlighet till delegation finns inte när det
gäller kommuner som har ensam överförmyndare.

Som Förmynderskapsutredningen har kommit fram till finns för när-
varande inte anledning att föreslå någon ändring av distriktsindelningen,
som i dag följer kommungränserna. Det finns dock anledning att peka
på det samarbete vad gäller kansliresurser som bedrivs mellan kommu-
ner, t.ex. Solna och Sundbyberg. Ett sådant samarbete kan bidra till att
den totala kompetensen inom den berörda tjänstemannakåren kan höjas.

Under Förmynderskapsutredningens arbete och under remissbehand-
lingen av utredningens betänkande har det från flera håll framförts
önskemål om att de formella kompetenskraven på överförmyndare och
nämndledamöter skärps. Det är givetvis eftersträvansvärt att de valda
har så goda förutsättningar som möjligt att klara av sina uppdrag. Det
är dock nödvändigt att kommunerna ges ett ganska stort mått av frihet
vid valet av överförmyndare och nämndledamöter for att bevara den
nuvarande karaktären av förtroendeuppdrag. Till detta kommer att, även

Prop. 1993/94:251

148

om man skulle kunna skärpa de formella kompetenskraven på dem som Prop. 1993/94:251
skall utses, det är svårt att formulera dessa krav i lagtext. Det kan bl.a.
knappast bli fråga om att föreskriva att de skall ha en viss juridisk eller
ekonomisk utbildning. Det bör därför inte nu införas formella krav på
kompetens hos överförmyndare eller nämndledamöter. Det minskar
självfallet inte vikten av att kommunfullmäktige noga prövar om de som
nomineras har tillräckliga kvalifikationer. Möjligheten för rätten att
entlediga överförmyndare, nämndledamot eller ersättare som visat sig
vara olämplig bör dock finnas kvar.

De kommuner som har kvalificerad personal skall också ges möjlig-
heter att använda den kompetensen på bästa sätt. En sådan möjlighet
finns genom att en överförmyndamämnd kan delegera beslutanderätt i
viss omfattning. Förmynderskapsutredningen redovisar att kommunernas
erfarenhet av delegationen över lag är goda. När delegationsmöjligheten
infördes utgjorde den en utvidgning av en speciell ordning som då gäll-
de i Stockholm som redan vid den tiden hade överförmyndamämnd, se
prop. 1974:142 s. 154 f. Det anfördes då inte några skäl för att delega-
tionsrätten begränsades till kommuner med överförmyndamämnd. Det
finns inte några bärande skäl att behandla kommunerna olika beroende
på vilken organisation de valt för överförmyndarverksamheten.

Det är inte nödvändigt att ha kvar ett krav på att den person som
delegationen ges åt måste vara anställd av den berörda kommunen utan
vederbörande bör också kunna vara anställd av en annan kommun. En
uppmjukning av det kravet skulle underlätta samarbete mellan kommu-
nerna.

Det som nu anförts innebär således dels att delegation bör kunna ske
till en kommunal tjänsteman även när det i kommunen finns en ensam
överförmyndare, dels att den tjänstemannen inte nödvändigtvis behöver
vara anställd av den kommun som beslutar om delegation.

13 Inskrivning av förmynderskap, godmanskap
och förvaltarskap vid domstol

Regeringens förslag: Förmynderskap, godmanskap och förvaltar-
skap skall inte längre skrivas in vid domstol. Tingsrätten skall till
följd av detta inte heller föra förmynderskapsbok.

Förmynderskapsutredningen och Domstolsutredningen för fram
samma förslag som regeringen (se SOU 1988:40 s. 186 och SOU
1991:106 s. 95 f.).

Remissinstanserna: Omkring hälften av remissinstanserna har yttrat
sig i denna fråga. Tre fjärdedelar av dem som yttrat sig tillstyrker
utredningarnas förslag eller lämnar dem utan invändning. Domstolsver-
ket och Vänersborgs tingsrätt tar upp frågan om vem som skall utfärda
fö rvaltarfrihe tsbev is.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har redovisats står i Prop. 1993/94:251
princip samtliga förmynderskap under överförmyndarens tillsyn. För att
koncentrera tillsynen till sådana förmynderskap där en noggrannare
kontroll är motiverad har dock ställts upp regler om inskrivning vid
domstol av, förutom särskilt förordnade förmynderskap, godmanskap
och förvaltarskap, även vissa förmynderskap där förmyndaren har sitt
uppdrag omedelbart på grund av lag. Ett sådant förmynderskap skall
skrivas in om den underårige på annat sätt än genom att ta upp lån har
förvärvat egendom som skall förvaltas av förmyndaren och som är värd
mer än två basbelopp, eller om rätten av annan särskild anledning fin-
ner att inskrivning skall ske (12 kap. 1 § första stycket 2 och 3 föräldra-
balken). När inskrivning har skett, är förmynderskapet registrerat hos
rätten och överförmyndaren, och förmyndaren har att redovisa för sin
förvaltning till överförmyndaren. Vid sidan av detta skall alla förmyn-
derskap där det finns en särskilt förordnad förmyndare samt alla för-
valtarskap och godmanskap skrivas in vid tingsrätten (12 kap. 1 § första
stycket 1 och 2 § föräldrabalken).

Systemet med inskrivning av förmynderskap, förvaltarskap och god-
manskap innebär att tingsrätten och överförmyndaren för likadana böck-
er över de inskrivna ärendena. Avsikten med denna dubbla registrering
torde vara att underlätta tingsrätternas kontroll över att överförmyndar-
na i sin tur fullgör sina skyldigheter att kontrollera förmyndarna, för-
valtarna och de gode männen.

Systemet med inskrivning medför ett inte oväsentligt administrativt
arbete för domstolarna. Det skulle innebära en förenkling om överför-
myndarna själva fick ansvara för vilka förmynderskap som skall kon-
trolleras närmare. Ett ytterligare skäl till att tingsrätterna inte bör föra
förmynderskapsbok är att registreringsfunktionen knappast är att hän-
föra till de centrala domstolsfunktionema. För att nå den eftersträvade
renodlingen av domstolarnas uppgifter bör alltså inskrivningen föras
bort från tingsrätterna.

Tillsynsfunktionen kan inte heller i sig sägas kräva att tillsynsmyndig-
heten för ett likalydande register som den myndighet som står under
tillsynen. Det torde vara det vanliga att den myndighet som sköter
tillsynen gör det utifrån de register som förs hos den som är föremål för
tillsynen. Det framstår som fullt tillräckligt med de förteckningar som
förs av överförmyndaren. Detta leder till att tingsrättens skyldighet att
föra bok över formynderskapsärendena inte bör läggas på den myndig-
het som skall sköta tillsynen över överförmyndarna i framtiden (se av-
snitt 15) utan i stället upphävas helt.

Frågan om överförmyndarens skyldighet att föra förteckningar och att
lägga upp akter behandlas närmare i författningskommentaren.

I vissa sammanhang kan en enskild ha behov av att kunna visa att hon
eller han har sin fulla rättshandlingsförmåga. Detta erfordras i vissa
registrerings- och tillståndsärenden, t.ex. vid ansökan om registrering
av fastighetsmäklare (2 § 1 förordningen, 1984:82, om fastighetsmäkla-
re), vid ansökan om tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik (i vart fall
av Länsstyrelsen i Stockholm, jfr 6 § tredje stycket yrkestrafikförord- 150

ningen, 1988:1503), vid ansökan om auktorisation som tolk (4 § första

stycket 2 förordningen, 1985:613, om auktorisation av tolkar och över- Prop. 1993/94:251
sättare). Så länge vuxna kunde omyndigförklaras antecknades sådana
beslut i folkbokföringen och framgick av personbevis som pastorsämbe-
tet utfärdade. I och med att förvaltarskap ersatte omyndigförklaring
upphörde systemet med anteckning i folkbokföringen. Kunskap om för-
valtarskap finns nu, till följd av inskrivningen, hos tingsrätterna. Tings-
rätterna har också på begäran utfärdat förvaltarfrihetsbevis. Denna
uppgift kan rimligen inte tingsrätterna fullgöra när inskrivningen tas
bort. Det är naturligt att uppgiften flyttas över till överförmyndarna som
har och kommer att ha en omedelbar kunskap om vilka som har förval-
tare. Detta kommer dock, som Domstolsverket påpekat, inte att innebä-
ra den ökning av arbetsbördan som tidigare befarats eftersom kravet på
att ge in sådant bevis vid ansökan om registrering i handelsregistret föll
bort med verkan från den 1 januari 1993. Nu krävs enligt 6 § handels-
registerförordningen (1974:188) endast att sökanden försäkrar att han
eller hon inte är försatt i konkurs eller har förvaltare.

14 Överflyttning av förmynderskapsärenden till
överförmyndaren

14.1 Allmänt

Som framgått av den tidigare redogörelsen har tingsrätterna i princip
inte någon befattning som första instans med förmyndares och andra
ställföreträdares förvaltning. Alla frågor om samtycke eller tillstånd i
angelägenheter där ställföreträdaren inte har ensam bestämmanderätt
prövas av överförmyndaren.

Till de rättshandlingar som kräver, och som också enligt det nu fram-
lagda förslaget skall kräva, överförmyndarens samtycke hör avtal för
omyndigas räkning om sammanlevnad i oskiftat dödsbo. För att ett
sådant avtal skall hävas i förtid krävs emellertid beslut av rätten. En
annan uppgift som ligger kvar på tingsrätterna och som har ett samband
med förmyndares och andra ställföreträdares förvaltningsverksamhet är
uppgiften att meddela vitesföreläggande. Sådant föreläggande kan -
efter ansökan av överförmyndaren - meddelas bl.a. om en
ställföreträdare försummar att deponera värdehandlingar i bank eller
åsidosätter sin redovisningsskyldighet. Vid sidan av de ärenden av
förvaltningskaraktär som nu har nämnts handlägger tingsrätterna som
första instans två andra grupper av ärenden på förmynderskapsområdet.
Den ena gruppen avser frågor om anordnande, omprövning eller
upphörande av godmanskap eller förvaltarskap. Vidare prövar
tingsrätterna frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare,
god man eller förvaltare.

Såväl Förmynderskapsutredningen som Domstolsutredningen hade i
uppdrag att överväga om inte arbetsuppgifter kunde föras bort från
domstolarna. Domstolsutredningens direktiv var mer uttalade i att strä-
van skulle vara att domstolarna endast tilldelas sådana uppgifter som

verkligen kräver domstolsprövning. Utredningarna har också kommit till Prop. 1993/94:251
något olika slutsatser när det gäller vilka ärenden som bör flyttas över.
Domstolsutredningen har varit djärvare i sitt förslag. Flera remissinstan-
ser (i huvudsak små tingsrätter) ställer sig tveksamma till överflyttning
över huvud taget med hänvisning till att överförmyndarna saknar kom-
petens att pröva så intrikata ärenden som det är fråga om.

Som tidigare nämnts bör en förvaltningsuppgift som på ett godtagbart
sätt kan handläggas av en förvaltningsmyndighet flyttas till den myn-
digheten i stället for att ligga kvar som en uppgift inom domstolsvä-
sendet. Endast om starka rationalitetsskäl talar for det bör en uppgift av
förvaltningskaraktär ligga kvar på en domstol. Det särpräglade med
domstolsverksamheten är att de centrala arbetsuppgifterna utförs av
lagfarna domare. Utgångspunkten bör därför vara att domstolarna
främst skall ägna sig åt uppgifter som kräver den kompetens som lag-
farna domare besitter.

Vid prövningen av vad som hör till domstolsområdet måste beaktas
Sveriges internationella åtaganden i t.ex. artikel 6 i den Europeiska
konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. I den artikeln behandlas
rätten till domstolsprövning av frågor som gäller bl.a. en persons civila
rättigheter. En överflyttning av förmynderskapsärenden från tingsrätt till
överförmyndaren innebär dock inte att rätten till dosmtolsprövning tas
bort utan endast att den skjuts till en högre instans eftersom överför-
myndarens beslut i dess ärenden kommer att kunna överklagas till tings-
rätt. De intressen som bär upp konventionen tillgodoses alltså även
fortsättningsvis.

I många av de ärenden som Domstolsutredningen föreslår överflyttade
till överförmyndarna är det överförmyndaren som tar initiativet genom
att anmäla eller ansöka om åtgärden hos tingsrätten. Det är också över-
förmyndaren som står för utredningen i ärendet och som föreslår den
person som kan vara aktuell för förordnande som god man eller förval-
tare. Överförmyndaren har i de fallen redan i dag i praktiken det av-
görande inflytandet över ärendets utgång. Effektivitetssynpunkter talar
med styrka för att beslutanderätten i sådana ärenden skall flyttas över
till överförmyndarna. De farhågor som rests rörande kompetensen hos
överförmyndarna får inte överdrivas. Om överflyttningen leder till att
kraven på ökad förtrogenhet med de materiella reglerna ökar, kan det
lösas genom utbildningsinsatser. Övergångstiden måste också göras
tillräckligt lång för att överförmyndarorganisationen skall kunna förbe-
reda sig. I detta sammanhang kan det finnas anledning att påminna om
att många beslutsbefogenheter enligt gällande regler kan delegeras till
icke lagfaren personal på tingsrätterna (18 a § tingsrättsinstruktionen
[1979:572]). I vart fall sådana uppgifter har redan bedömts vara av
sådan karaktär att de inte kräver den speciella kompetens som en lag-
faren domare besitter. De uppgifterna bör därför från dessa utgångs-
punkter kunna flyttas över till överförmyndarna. Sammantaget talar
således starka skäl för att många av förmynderskapsärendena är sådana
att de bör flyttas över. De olika ärendetypema behandlas närmare i de 152

följande avsnitten.

14.2 Förmynderskap

Prop. 1993/94:251

Regeringens förslag: Tingsrätterna skall ha kvar ärenden som rör
förordnande och entledigande av förmyndare.

Förmynderskapsutredningen och Domstolsutredningen lägger fram
samma förslag som regeringens (se SOU 1988:40 s. 186 f. och SOU
1991:106 s. 96 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser med undantag av Hov-
rätten för Västra Sverige tillstyrker förslaget eller lämnar det utan in-
vändning. Hovrätten för Västra Sverige menar att ärendetypen bör
flyttas över till överförmyndarna.

Skälen för regeringens förslag: Som framgått är förmynderskapet i
regel knutet till vårdnaden på så sätt att föräldrarna har vårdnaden om
barnet och dessutom är barnets förmyndare. I vissa fall kan föräldrarna
inte ha vårdnaden om barnet. Så blir naturligtvis fallet om de dör men
även i vissa andra fall, särskilt när de inte sköter om barnet ordentligt.
För sådana fall finns det bestämmelser i 6 kap. 7 - 9 §§ föräldrabalken
om att rätten skall anförtro vårdnaden om barnet åt en eller två särskilt
förordnade förmyndare. De ställningstaganden som rätten i dessa fall
har att göra gäller både vårdnad och förmynderskap. I avsnitt 5 har
tidigare föreslagits att rätten i de angivna fellen uttryckligen skall anför-
tro vårdnaden åt särskilt förordnade vårdnadshavare och att dessa också
skall vara förmyndare, om inte särskilda skäl talar mot det. Dessa
vårdnadsavgöranden är av ingripande art. Att flytta över handläggning-
en av dem till någon annan än domstol framstår därför inte som lämp-
ligt.

Men det finns frågor om förordnande av förmyndare som inte samti-
digt är ställningstaganden beträffande vårdnaden. I första hand är det
fråga om följande fell.

- Om båda föräldrarna själva är underåriga eller, i fell då endast den
ene föräldern är vårdnadshavare, denne är underårig, skall särskild
förmyndare förordnas för att utöva förmynderskapet (10 kap. 1 och
4 §§ föräldrabalken).

- Om båda föräldrarna har förvaltare eller, då endast den ene för-
äldern är vårdnadshavare, denne har förvaltare, skall särskild för-
myndare förordnas (10 kap. 1 och 4 §§ föräldrabalken).

- Om den eller de som på grund av lag skall vara förmyndare inte
anses kunna klara förmynderskapet på egen hand, skall rätten enligt
10 kap. 8 § föräldrabalken förordna medförmyndare.

- Om båda föräldrarna (vid gemensam vårdnad) eller den ena för-
äldern (om denne ensam är vårdnadshavare) entledigas från för-
mynderskapet (10 kap. 4, 9 och 10 §§ föräldrabalken), skall sär-
skild förmyndare förordnas för att utöva förmynderskapet.

Det torde framgå redan av det sagda att de fell där rätten meddelar ett
förordnande beträffande förmynderskapet för en underårig utan att
samtidigt förordna om vårdnaden är sällsynta. Ärendena har ett starkt

153

samband med frågor om vårdnad och många gånger kan det när en Prop. 1993/94:251
fråga om förmynderskap for underårig väcks vara svårt for rätten att få
klarhet i om det samtidigt är fråga om vårdnaden. Det nära sambandet
med vårdnadsfrågoma är också ett av de skäl som Förmynderskapsut-
redningen och Domstolsutredningen åberopar för att behålla frågor om
förordnande och entledigande av förmyndare på domstolarna. Dessutom
kan det ibland röra sig om alternativa metoder att lösa samma problem.

I stället för att ta ifrån en förälder vårdnaden om sitt barn kan man
hjälpa familjen genom att förordna en medförmyndare. Det sagda talar
för att också de nu beskrivna ärendena om förordnande och entledigan-
de av förmyndare bör ligga kvar hos domstolarna.

14.3 Förvaltarskap

Regeringens förslag: Domstolarna skall behålla uppgiften att
besluta om anordnande, omprövning och upphörande av förvaltar-
skap. Frågorna om förordnande och entledigande av förvaltare
skall flyttas från domstolarna till överförmyndarna men domsto-
larna skall vara behöriga att besluta om förordnande av förvaltare
i de fall domstolen bestämmer att någon skall ha en förvaltare.
Överförmyndarens beslut i frågor om förordnande och entledigan-
de av förvaltare skall kunna överklagas till tingsrätt.

Förmynderskapsutredningens förslag: Samtliga beslut som rör för-
ordnande och entledigande av förvaltare bör ligga kvar på tingsrätterna
(se SOU 1988:40 s. 186 f).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag (se och SOU 1991:106 s. 97 f.).

Remissinstanserna: Förmynderskapsutredningens betänkande föran-
leder av naturliga skäl inte några direkta reaktioner från remissinstan-
serna. Några företrädare för överförmyndare menar att utredningen
varit for försiktig i sin bedömning av vad som kan flyttas över till
överförmyndarna.

När det sedan kommer till remissinstansernas reaktion på Domstolsut-
redningens förslag är den blandad. Det väger i stort sett jämnt mellan
antalet positiva och negativa röster. Flera remissinstanser av de negati-
va, däribland Göta hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge, pe-
kar på att ärendena är känsliga och inrymmer bedömningar som dom-
stolarna är bättre lämpade att göra. Flera remissinstanser gör rent all-
mänt gällande att överförmyndarna inte har den kompetens som krävs.

Hovrätten för Västra Sverige och Hovrätten för Nedre Norrland hör
till de remissinstanser som tillstyrker förslaget. Bland dem som tillstyr-
ker pekas på att det krävs en utbildningsinsats innan överflyttandet sker.
Det finns också de som vill gå längre än Domstolsutredningen. Överför-
myndamämnden i Sundsvall gör gällande att även otvistiga ärenden om
anordnande och upphörande av förvaltarskap bör flyttas över till över-
förmyndarna.

154

Skälen för regeringens förslag: Även en vuxen person kan behöva Prop. 1993/94:251
bistånd med att bevaka sin rätt m.m. I många fell kan det då räcka med
att forordna god man (se avsnitt 14.4) men ibland krävs det att en för-
valtare utses. Enligt 11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabalken skall tingsrätten
forordna en förvaltare, om någon på grund av sjukdom, hämmad för-
ståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande
behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller söija
för sin person. En förvaltare får dock inte förordnas, om det är till-
räckligt att en god man förordnas eller att den enskilde får hjälp på
något annat mindre ingripande sätt. Förvaltaruppdraget skall anpassas
till den enskildes behov i vaije särskilt fell och får begränsas till att
avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett
visst värde. Kännetecknande för förvaltarskapet är att den för vilken
förvaltare förordnas, till skillnad från vad som gäller vid godmansför-
ordnande, förlorar sin rättshandlingsförmåga helt eller delvis och att
förvaltaren i motsvarande utsträckning får rätt att ingå rättshandlingar
för sin huvudmans räkning.

Ansökan om förordnande av förvaltare får göras av överförmyndaren,
förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt
sexton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. I
vissa fell kan en god man göra ansökan. Dessutom kan rätten ta upp
frågan om förvaltare självmant (11 kap. 15 § föräldrabalken). Ett för-
slag att utvidga kretsen av taleberättigade presenteras i avsnitt 16.2.

I ett ärende om förordnande av förvaltare för någon som har fyllt
sexton år skall rätten bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
Rätten skall också, om det inte är obehövligt, inhämta yttrande från
make och närmaste släktingar, överförmyndaren, vårdinrättning, om-
sorgsnämnd och socialnämnd. Den som ansökningen avser skall höras
muntligen, om det kan ske utan skada för honom och det inte är upp-
enbart att han inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock avstå från
att höra den enskilde muntligen, om denne själv har gjort ansökan eller
medgivit det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda
skäl (11 kap. 16 § föräldrabalken). Rätten skall vidare inhämta läkarin-
tyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd
(11 kap. 17 § föräldrabalken). Även i dessa delar läggs i det följande
fram förslag till justeringar av reglerna (se avsnitt 16.4).

Om ett förvaltarskap inte längre behövs, skall rätten besluta att det
skall upphöra (11 kap. 19 § föräldrabalken). Rätten kan också ompröva
ett förvaltarskaps omfettning (11 kap. 23 § föräldrabalken). En förvalta-
re kan entledigas av rätten från sitt uppdrag, om han begär det eller om
han inte längre är lämplig att inneha det (11 kap. 19 och 20 §§ föräldra-
balken).

När tingsrätten beslutar att utse förvaltare för en person, är det i reali-
teten fråga om två beslut: först det ingripande beslutet att ta ifrån en
person hans rättsliga handlingsförmåga, med andra ord att anordna
förvaltarskapet, och sedan det enklare följdbeslutet att utse någon som
skall sköta hans angelägenheter. När det gäller beslutet om anordnande
av förvaltarskap konstaterar Förmynderskapsutredningen att rättssäker- 155

hetsskäl gör det uteslutet att låta överförmyndarna pröva frågorna. Det

ligger mycket i den uppfattningen. Närmast självklart är att fell där den Prop. 1993/94:251
enskilde motsätter sig att ställas under förvaltarskap måste prövas av
domstol redan i första instans. Lika självklart är det kanske inte att de
otvistiga fellen bör förbehållas domstolarna. Men även här kan omsor-
gen om den enskilde sägas tala för att behålla ärendena på domstol. Det
är fråga om grannlaga bedömningar där det kan vara behövligt med
muntlig förhandling. Sådan handläggning sköts bättre i domstol än hos
överförmyndarna. Till detta kommer att ett fell som är ostridigt i inled-
ningen kan bli stridigt under handläggningens gång. Därför bör även
frågor om anordnande av förvaltarskap ligga kvar på tingsrätterna.
Detsamma gäller frågor om omprövning och upphörande av förvaltar-
skap.

När det gäller det enklare följdbeslutet, frågan om vem som skall vara
förvaltare, ställer sig saken annorlunda. Förmynderskapsutredningen
anser i och för sig att det inger betänkligheter att låta överförmyndarna
handlägga tvistiga ärenden vare sig det var fråga om förordnande eller
entledigande. Den i utredningens direktiv anvisade kompromissen, att
låta överförmyndarna handlägga enkla ärenden medan andra ärenden
skulle ligga kvar på domstolarna, skulle enligt utredningen innebära att
en stor del av rationaliseringsvinsterna går förlorade. Dessutom skulle
det innebära en administrativ omgång med risk för olägenheter för de
berörda, om man ordnade det så att domstolen först fettade beslut i
fråga om anordnande av förvaltarskap varefter ärendet gick till överför-
myndaren för utseende av förvaltare. Alla frågor om förordnande och
entledigande av förvaltare bör därför enligt Förmynderskapsutredningen
ligga kvar på domstolarna.

En utgångspunkt bör vara att man inte tillskapar en ordning som blir
krånglig eller som för den enskilde framstår som onödigt byråkratisk.
Därför bör man inte fullfölja den tanke som framkastades i Förmynder-
skapsutredningens direktiv: att låta överförmyndaren handlägga de enkla
ärendena medan de svåra skulle ligga kvar på domstolarna. En sådan
uppdelning beroende på ärendenas svårighetsgrad riskerar att föranleda
ett meningslöst flyttande av ärenden fram och tillbaka mellan överför-
myndare och tingsrätter med tidsutdräkt och krångel som följd. Om
överförmyndarna skall få rätt att besluta i frågor om förordnande och
entledigande av förvaltare, bör de därför ha den rätten även i de fell då
ärendet inte är enkelt.

Då uppkommer frågan om överförmyndarna är lämpade att sköta
frågorna om förordnande och entledigande av förvaltare. Att de kan
sköta rutinärendena är självklart. I de enkla ärendena om förordnande
går det i dag i praktiken till så att domstolen ber överförmyndaren att
lämna ett förslag på en lämplig förvaltare varefter tingsrätten förordnar
den föreslagne till uppdraget. Att låta överförmyndaren själv besluta i
dessa ärenden innebär en rationalisering som det inte kan resas några
invändningar mot.

I ärendena om förordnande av förvaltare kan dock svårigheter uppstå,
om den enskildes anförvanter lämnar olika förslag på förvaltare eller
om de enar sig om ett förslag som överförmyndaren dock inte finner sig
kunna godta. Men framför allt finns det risk för problem i ärendena om

156

entledigande av förvaltare. En förvaltare skall enligt lagen entledigas, Prop. 1993/94:251
förutom när han själv begär det, om han gör sig skyldig till missbruk
eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller om han kommer
på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdra-
get eller om han av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha
detta (11 kap. 20 § föräldrabalken).

Det kan naturligtvis vara så att några av de känsligaste ärendena om
förordnande och entledigande avgörs på ett bättre sätt hos domstolarna
än vad fallet skulle bli om de flyttades till överförmyndarna. Men man
skall ha i minnet att det rimligen är fråga om relativt få ärenden. Att
bygga upp systemet med utgångspunkt från få komplicerade ärenden
och på så sätt fördyra handläggningen av den stora mängden okomplice-
rade ärenden är inte försvarbart. Härtill kommer att inte heller hand-
läggningen av de mest komplicerade ärendena kan sägas vara en typisk
domstolsuppgift. Det är ju helt enkelt fråga om att bedöma en persons
lämplighet att inneha ett visst förtroendeuppdrag. En sådan bedömning
ligger väl till för att i första instans göras av en förvaltningsmyndighet
som överförmyndaren. Redan nu handlägger överförmyndarna frågor
där de riskerar att stöta på lika stora svårigheter som i de här ärendena.
Slutsatsen blir att det inte möter några hinder att låta överförmyndarna
besluta i alla frågor om förordnande och entledigande av förvaltare. En
slutsats som också Domstolsutredningen har dragit.

Förmynderskapsutredningen anser - med tanke på de situationer där
domstolen första gången bestämmer att en förvaltare skall utses - att det
skulle bli en onödig administrativ omgång att domstolen först skulle
fatta beslut om anordnande av förvaltarskap och att ärendet sedan skulle
gå vidare till överförmyndaren som hade att besluta vem som skulle
utses till förvaltare. Den invändningen är det lätt att instämma i. Sär-
skilt onödig kan en sådan uppdelning tyckas vara i de fall där det är
överförmyndaren som ansöker om att en förvaltare skall utses. Att
ärendet då skall vandra från överförmyndaren till tingsrätten och sedan
tillbaka till överförmyndaren innan det är avgjort är knappast lämpligt.

Men det nämnda problemet hindrar inte att ärenden om förordnande
och entledigande flyttas till överförmyndaren. Det gäller bara att se till
att domstolen får möjlighet att utse förvaltare de gånger domstolen be-
stämmer att någon skall ha en förvaltare. Men alla gånger det blir fråga
om byte av förvaltare utan samband med domstolsprövning av själva
frågan om att någon över huvud taget skall ha en förvaltare bör överför-
myndaren vara exklusivt behörig att fatta beslut.

Överförmyndarens beslut i frågor om förordnande och entledigande av
förvaltare bör kunna överklagas på samma sätt som de beslut som över-
förmyndarna fattar enligt gällande regler. Det innebär att besluten kan
överklagas till tingsrätt och därifrån till hovrätt men inte längre (20 kap.
6 § och 12 § tredje stycket föräldrabalken).

Mot bakgrund av vad som nu har anförts föreslås alltså att domstolar-
na skall behålla uppgiften att besluta om anordnande, omprövning och
upphörande av förvaltarskap, att frågorna om förordnande och entledi-
gande av förvaltare skall överflyttas från domstolarna till överförmyn- 157

dama men att domstolarna skall vara behöriga att besluta om förordnan-

de av förvaltare i de fall domstolen bestämmer att någon skall ha en Prop. 1993/94:251
förvaltare samt att överförmyndarens beslut i frågor om förordnande
och entledigande av förvaltare skall kunna överklagas till tingsrätt.

14.4 Godmanskap

Allmänt

Ill kap. föräldrabalken finns bestämmelser enligt vilka rätten i olika
situationer skall förordna en god man för att företräda personer som av
skilda anledningar inte i full utsträckning kan representera sig själva. En
viktig typ av godmansförordnanden står förvaltarskapet nära. Det är
fråga om att representera en vuxen person som på grund av exempelvis
sjukdom inte kan klara sig själv. Andra typer av godmanskap är mera
begränsade och avser ofta vissa speciella uppgifter. Först kommer att
behandlas den typ av godmansförordnande som står förvaltarskapet
nära. Därefter behandlas andra gode män som skall utses enligt bestäm-
melserna i 11 kap. föräldrabalken. Vidare berörs frågan om beslutande-
rätten beträffande några gode män som utses med stöd av andra bestäm-
melser.

God man för sjuk person

Regeringens förslag: Domstolarna skall behålla uppgiften att
besluta om anordnande, omprövning och upphörande av godman-
skap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Frågorna om förordnande
och entledigande av sådan god man skall flyttas från domstolarna
till överförmyndarna, men domstolarna skall vara behöriga att
besluta om förordnande av god man i de fell domstolen bestäm-
mer att någon skall ha en god man. Överförmyndarens beslut i
frågor om förordnande och entledigande av god man skall kunna
överklagas till tingsrätt.

Förmynderskapsutredningens förslag: Samtliga beslut som rör
förord-nande och entledigande av god man enligt 11 kap 4 § föräldra-
balken bör ligga kvar på tingsrätterna (se SOU 1988:40 s. 186 f.).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag (se SOU 1991:106 s. 102 f.).

Remissinstanserna: Remissinstansernas inställning till förslaget be-
träffande god man för sjuk person är i stort densamma som beträffande
ärendena rörande förvaltarskap. Företrädare för överförmyndarna är
dock mer positiva till överflyttning av nu behandlade ärenden.

Skälen för regeringens förslag: Om någon på grund av sjukdom,
hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande
förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom
eller söija för sin person, skall rätten, om det behövs, förordna god
man för honom (11 kap. 4 § föräldrabalken). Förutsättningarna överens-

158

stämmer alltså med förutsättningarna för förvaltarförordnande (se av- Prop. 1993/94:251
snitt 14.3). Det kan tilläggas att ett förordnande av god man inte får
meddelas utan samtycke av den för vilken god man skall utses, om inte
den enskildes tillstånd hindrar att hans mening inhämtas. Skillnaden
mellan en god man och en förvaltare kan sägas vara att den for vilken
god man förordnas behåller sin rättshandlingsförmåga medan motsatsen
helt eller delvis är fallet för den som har förvaltare. Reglerna om
anordnande, omprövning och upphörande av förvaltarskap samt reglerna
(enligt den nu aktuella bestämmelsen) om förordnande och entledigande
av gode män överensstämmer i stort sett.

När det gäller frågan om det går att flytta över de aktuella ärendena
om godmanskap från tingsrätterna till överförmyndarna gjorde Förmyn-
derskapsutredningen samma överväganden som beträffande förvaltar-
skapsärendena. Utredningens slutsats blev alltså att såväl frågorna om
anordnande, omprövning och upphörande av godmanskap som frågorna
om förordnande och entledigande av gode män skulle ligga kvar på
tingsrätterna. Domstolsutredningen gör en annan bedömning när det
gäller denna fråga.

Reglerna om beslut att anordna ett godmanskap enligt 11 kap. 4 § för-
äldrabalken är så konstruerade att det inte finns någon möjlighet att
förordna god man mot den enskildes vilja. Om det inte finns hinder mot
att höra honom, krävs det att han samtycker. Det torde därför höra till
ovanligheten att frågan om anordnande av godmanskap är tvistig. Men
precis som när det gäller anordnande av förvaltarskap talar ändå rättssä-
kerhetsskäl för att besluten om att anordna de här godmanskapen även i
fortsättningen bör ligga på domstolarna. Visserligen är det inte ett lika
ingripande beslut att anordna godmanskap som att anordna förvaltar-
skap, men åtgärden har ändå så viktiga följder att det inte får bli allt för
lätt att få en person ställd under god man. En ordning där utredningen i
ärendet och de inblandades ståndpunkter får presenteras för en domstol
som har möjlighet att hålla muntlig förhandling ger den bästa garantin
för att det inte går slentrian i hanteringen. Frågor om anordnande av
godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken skall därför ligga kvar på
tingsrätterna, vilket Förmynderskapsutredningen föreslår. Även frågor
om omprövning och upphörande av sådana godmanskap bör ligga kvar
på tingsrätterna.

När det gäller frågan om vem som skall förordna och entlediga gode
män bör samma bedömningar göras som i fråga om förvaltare. Frågor-
na om förordnande och entledigande av gode män enligt 11 kap. 4 §
föräldrabalken kan således flyttas från domstolarna till överförmyndarna
men domstolarna bör vara behöriga att förordna en god man i de fall
domstolen bestämmer att någon skall ha en god man. Överförmyndarens
beslut i frågor om förordnande och entledigande av gode män bör kunna
överklagas till tingsrätt.

159

God man som vikarie för förmyndaren

Prop. 1993/94:251

Regeringens förslag: Behörigheten att fatta beslut om förordnan-
de av god man som vikarie for förmyndaren enligt 11 kap. 1 §
foräldrabalken flyttas som huvudregel från tingsrätterna till över-
förmyndarna. Rätten skall dock kunna förordna god man i sam-
band med att domstolen tillfälligt skiljer en förmyndare från för-
mynderskapet.

Överförmyndarens beslut skall kunna överklagas till tingsrätt.

Förmynderskapsutredningens förslag: Behörigheten bör ligga kvar
på tingsrätterna (se SOU 1988:40 s. 186 f.).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag med undantag för att utredningens förslag inte rymmer möjlig-
heten för domstol att förordna god man i samband med att domstolen
tillfälligt skiljer en förmyndare från förmynderskapet (se SOU 1991:106
s. 103).

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker
Domstolsutredningens förslag eller lämnar det utan invändning. Hovrät-
ten över Skåne och Blekinge pekar på att praktiska skäl talar för att
utseende av god man bör ligga kvar hos tingsrätten när förmyndaren har
skilts ifrån uppdraget enligt 10 kap. 17 § föräldrabalken.

Skälen för regeringens förslag: Om en förmyndare på grund av
sjukdom eller av någon annan orsak inte kan utöva förmynderskapet,
skall rätten enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken förordna en god man som
har till uppgift att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelä-
genheter. En god man skall också förordnas, om förmyndaren i ett
ärende om entledigande tillfälligt skilts från förmynderskapet i avvaktan
på ett slutligt beslut.

Varken rättssäkerhetsskäl eller andra skäl kan föranleda att rätten
även i fortsättningen måste fatta beslut om godmansförordnande enligt
denna bestämmelse. Den bästa ordningen är att överförmyndaren - som
i regel är den som först får reda på att det behövs en god man - själv
får fetta beslut. Som Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar före-
faller det mest praktiskt, om tingsrätten kan förordna god man i sam-
band med att rätten enligt 10 kap. 17 § föräldrabalken tillfälligt skiljer
förmyndaren från förmynderskapet, varför en sådan möjlighet bör öpp-
nas.

I denna del föreslås således att behörigheten att fetta beslut om för-
ordnande av god man som vikarie för förmyndaren enligt 11 kap. 1 §
föräldrabalken som huvudregel flyttas från tingsrätterna till överför-
myndarna. Överförmyndarens beslut bör kunna överklagas till tingsrätt.

160

God man vid motstridiga intressen

Regeringens förslag: Frågor om godmanskap enligt 11 kap. 2 §
foräldrabalken skall som huvudregel flyttas över från tingsrätterna
till överförmyndarna. Rätten skall dock kunna förordna god man
i mål mellan ställföreträdaren och huvudmannen. Överförmyndar-
nas beslut skall få överklagas till tingsrätt.

Förmynderskapsutredningens förslag: Behörigheten bör ligga kvar
på tingsrätterna (se SOU 1988:40 s. 186 f.).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag med undantag för att utredningens förslag inte rymmer möjlig-
heten för domstol att förordna god man i pågående mål (se SOU
1991:106 s. 103).

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker
Domstolsutredningens förslag eller lämnar det utan invändning. Göte-
borgs tingsrätt pekar på att praktiska skäl talar för att utseende av god
man bör ligga kvar hos tingsrätten när anledningen till att god man
behövs är en process mellan den underårige och förmyndaren.

Skälen för regeringens förslag: En förmyndare, förvaltare eller god
man får inte företa rättshandlingar for den underåriges eller huvudman-
nens räkning, om ställföreträdaren eller hans make har ett eget intresse
att bevaka eller om ställföreträdaren samtidigt är ställföreträdare för den
med vilken den underårige eller huvudmannen skall ingå rättshandling-
en. I sådana fall skall rätten förordna en god man för att företräda den
underårige eller huvudmannen (13 kap. 2 § och 11 kap. 2 § föräldrabal-
ken).

Det vanligaste fallet då en god man skall förordnas enligt 11 kap. 2 §
föräldrabalken är när en underårig och förmyndaren eller förmyndarens
make har del i samma dödsbo. Den gode mannens uppgift blir då att
bevaka den omyndiges intressen genom att närvara vid boupptecknings-
förrättningen, medverka vid boutredningen och delta i arvskifte eller
sluta avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo. Det är inte svårt att
konstatera om det behövs en god man i dessa fall och det finns därför
inte skäl att med hänsyn till ärendenas svårighetsgrad behålla handlägg-
ningen vid tingsrätterna. Att flytta hanteringen till överförmyndarna
innebär en rationalisering - överförmyndarna skall ändå enligt gällande
regler underrättas om att den underårige har del i dödsboet och få be-
sked om godmansförordnandet (5 § förordningen om skyldighet för
domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken,
m.m., 1949:661) samt utöva tillsyn över den gode mannen.

God man skall också enligt 11 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken
förordnas då det är fråga om rättshandling eller rättegång mellan den
underårige eller huvudmannen å ena sidan och ställföreträdaren å andra
sidan. Om exempelvis en förmyndare vill sälja något till den underårige
eller köpa något av honom, måste en särskild god man förordnas. Även
i dessa fall torde det innebära en rationalisering, om frågan om god-
mansförordnande överflyttas till överförmyndaren. Överförmyndaren

Prop. 1993/94:251

161

11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

måste ju ändå underrättas om saken för att kunna fullgöra sin tillsyns- Prop. 1993/94:251
skyldighet. En sådan överflyttning kan dock medföra en extra omgång i
de i och för sig sällsynta fall där en ställföreträdare och en huvudman
processar mot varandra. I dessa fall kan det onekligen vara mest prak-
tiskt att godmansförordnandet får beslutas av rätten. Rätten bör därför -
vid sidan av överförmyndaren - vara behörig att förordna god man i de
fallen.

Enligt 11 kap. 2 § tredje stycket föräldrabalken skall rätten vidare
förordna en god man i vissa fall där det inte finns några lagliga hinder
för den ordinarie förmyndaren, förvaltaren eller gode mannen att före-
träda huvudmannen men lämplighetsskäl gör att en god man bör för-
ordnas. Det kan t.ex. vara fråga om fall där ett avtal skall slutas på en
huvudmans vägnar med en annan anhörig till förvaltaren än dennes
make. Precis som när det gäller de andra godmansförordnandena enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken innebär det en rationalisering att flytta över
frågorna om förordnande till överförmyndaren. Han behöver ju ändå
uppgifterna för sin tillsynsverksamhet.

Sammanfattningsvis föreslås alltså att frågor om godmanskap enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken skall flyttas över från tingsrätterna till över-
förmyndarna. Överförmyndarnas beslut bör få överklagas till tingsrätt.

God man för bortavarande eller okända arvingar och testamentstagare

Regeringens förslag: Alla frågor om godmanskap enligt 11 kap.
3 § första stycket 1-3 föräldrabalken skall flyttas från rätten till
överförmyndaren. Överförmyndarens beslut skall få överklagas till
tingsrätt.

Förmynderskapsutredningens förslag: Behörigheten att förordna god
man bör ligga kvar på tingsrätterna (se SOU 1988:40 s. 186 f.).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag med undantag för att utredningen dessutom vill flytta över även
uppgiften att utfärda arvskungörelse till överförmyndarna (se SOU
1991:106 s. 104 f.).

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till
Domstolsutredningens förslag att flytta över förordnandena av god man
till överförmyndarna eller lämnar förslaget utan invändning. Bland dem
som inte invänder mot detta finns dock ett antal, Föreningens Sveriges
överförmyndare, Överförmyndamämndema i Stockholm och Göteborg
samt överförmyndarna i Halmstad och Lomma, som vänder sig mot
förslaget att flytta över utfärdande av arvskungörelser. De gör gällande
att den uppgiften rätteligen hör hemma hos den som registrerar boupp-
teckningen. Överförmyndarnämnden i Sundsvall ställer sig tveksamt
positiv till Domstolsutredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag: När ett dödsbo utreds, skall god man
i vissa fall förordnas för bortavarande känd eller okänd arvinge eller
testamentstagare som inte kan bevaka sin rätt eller förvalta sin lott i

162

boet (11 kap. 3 § första stycket 1-3 föräldrabalken). Det är här fråga Prop. 1993/94:251
om gode män som står under överförmyndarens tillsyn och rätten skick-
ar en kopia av godmansförordnandet till överförmyndaren. Det skulle
alltså vara en rationalisering om bara en myndighet, överförmyndaren,
i stället för som nu två skulle behöva syssla med ärendet.

Här finns emellertid en komplikation. I de flesta av de fall när en god
man skall förordnas enligt de aktuella bestämmelserna skall rätten också
sätta in en kungörelse om arvet eller testamentsförordnandet i Post- och
Inrikes Tidningar med anmaning att den som vill göra gällande sin rätt
skall anmäla sig inom viss tid (16 kap. 1 - 3 §§ ärvdabalken).

Domstolsutredningen anser att den lämpligaste lösningen är att också
uppgiften att utfärda dessa arvskungörelser flyttas från rätten till över-
förmyndaren, eftersom överförmyndaren ändå måste hålla reda på
kungörelsernas innehåll för att veta när de gode männen har fullgjort
sina uppdrag. Mot detta har flera företrädare för överförmyndarna
invänt att den myndighet som registrerar bouppteckningar också har
bäst förutsättning att kontrollera och upptäcka behovet av kungörelse.
Det förefaller också naturligare att uppgiften att kungöra följer upp-
giften att registrera bouppteckningen än den att förordna god man. Det
sistnämnda är ju en uppgift som överförmyndarna kommer att fullgöra
i stor utsträckning i övrigt, vilket inte är fallet med kungörandeverksam-
het. Uppgiften att utfärda arvskungörelser bör därför ligga kvar på
tingsrätterna.

I detta avsnitt föreslås alltså att alla frågor om godmanskap enligt
11 kap. 3 § första stycket 1-3 föräldrabalken flyttas från rätten till
överförmyndarna men att uppgiften att utfärda kungörelser enligt
16 kap. 1-3 §§ ärvdabalken tills vidare ligger kvar på tingsrätterna.
Överförmyndarens beslut bör få överklagas till tingsrätt.

God man för annan bortavarande, blivande rättsägare m.fl.

Regeringens förslag: Alla frågor om godmanskap enligt 11 kap.
3 § första stycket 4-6 föräldrabalken flyttas från tingsrätten till
överförmyndaren. Överförmyndarens beslut skall få överklagas till
tingsrätt.

Förmynderskapsutredningens förslag: Behörigheten att förordna god
man bör ligga kvar på tingsrätterna (se SOU 1988:40 s. 186 f.).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag (se SOU 1991:106 s. 105 f.).

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: God man kan förordnas även i andra
fall än som nämnts i föregående avsnitt för att bevaka en bortavarandes
rätt eller förvalta hans egendom. Enligt 11 kap. 3 § första stycket 4 för-
äldrabalken skall sålunda rätten förordna en god man, om det i övrigt

163

krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom Prop. 1993/94:251
förvaltas.

En god man kan enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken
förordnas for blivande rättsägare när det är ovisst vem som skall bli
ägare till viss egendom (äganderätten är svävande) eller om viss egen-
dom skall tillträdas med äganderätt först någon gång i framtiden (tiden
för äganderättens inträde är ännu inte inne). Dessutom fordras att det
finns ett behov av att blivande ägares rätt bevakas eller att egendomen
förvaltas för hans räkning. Bestämmelsen reglerar främst den situatio-
nen när egendom genom testamente tills vidare ställs utan ägare och det
finns ett behov av att ta tillvara blivande ägares intressen. Exempelvis
kan en testator ha förordnat att egendom skall tillfalla hans broders
blivande avkomlingar.

God man skall vidare förordnas om egendom enligt särskilda bestäm-
melser skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i
11 kap. föräldrabalken (11 kap. 3 § första stycket 6 föräldrabalken).
Med detta åsyftas bestämmelserna i 12 kap. 9-11 §§ ärvdabalken. Det
är fråga om fell när det finns risk att den som disponerar över egendom
som i framtiden skall tillfalla någon annan äventyrar den framtida äga-
rens bästa. Det är också fråga om vissa fell där det i ett testamente är
föreskrivet att egendom skall förvaltas av god man.

De här aktuella godmanskapen står även de under tillsyn av överför-
myndaren. Det innebär som i andra fell en rationalisering, om frågorna
om förordnande av god man flyttas över till överförmyndaren. Då blir
det en i stället för två myndigheter som går igenom ärendet.

Alla frågor om godmanskap enligt 11 kap. 3 § första
stycket 4-6 föräldrabalken bör därför flyttas från tingsrätten till överför-
myndaren. Överförmyndarens beslut bör kunna överklagas till tingsrätt.

God man för bortavarande part i mål eller ärende enligt äktenskaps-
balken eller föräldrabalken

Regeringens förslag: Rätten skall även i framtiden förordna god
man i mål eller ärenden enligt äktenskapsbalken eller föräldrabal-
ken.

Förmynderskapsutredningens och Domstolsutredningens förslag:
Överensstämmer med regeringens förslag (se SOU 1988:40 s. 186 f.
och SOU 1991:106 s. 106).

Remissinstanserna berör inte frågan särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Det inträffar ibland att någon väcker
en femiljerättslig talan mot en person som det inte går att få tag i. I
sådana fell kan rätten förordna en god man för att bevaka den bortava-
randes rätt i saken (18 kap. 1 § äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första
stycket föräldrabalken).

I ett ärende om förordnande av förvaltare skall den som ansökningen
gäller företrädas av en god man, om han inte skulle förstå vad det är

164

fråga om, eller om han skulle lida allvarlig skada av att få del av ansök- Prop. 1993/94:251
ningen (20 kap. 2 § andra stycket foräldrabalken). Detsamma gäller i
ärende om utvidgning av ett förvaltarskap. God man forordnas av rät-
ten.

I dessa fell aktualiseras i allmänhet behovet av god man under hand-
läggningen vid rätten. Det är då mest rationellt att det är rätten som får
förordna god man även i fortsättningen. Därför föreslås inga föränd-
ringar när det gäller de nu ifrågavarande godmansförordnandena.

God man för allmänna arvsfonden

Domstolsutredningen föreslår att uppgiften att utse god man för Allmän-
na arvsfonden skall flyttas från tingsrätterna till Kammarkollegiet. En
majoritet av remissinstanserna tillstyrker förlaget eller lämnar det utan
invändning.

Samma förslag har förts fram av 1991 års arvsfondsutredning.
Förslaget har godtagits av riksdagen och enligt 17 § lagen (1994:243)
om Allmänna arvsfonden är det numera Kammarkollegiet som förordnar
god man för fonden.

14.5 Beslut beträffande förmyndares, förvaltares och gode
mäns förvaltning

Regeringens förslag: I stället för rätten skall överförmyndaren ha
behörighet att besluta om hävande i förtid av avtal för en omyn-
digs räkning om sammanlevnad i oskiftat dödsbo samt att före-
lägga ställföreträdarna vite.

Förmynderskapsutredningens och Domstolsutredningens förslag:
Överensstämmer med regeringens förslag (se SOU 1988:40 s. 186 f.
och SOU 1991:106 s. 107 f.).

Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker
utredningarnas förslag eller lämnar dem utan invändning. Hovrätten för
Västra Sverige och Kammarrätten i Göteborg menar att huvudregeln att
länsrätt dömer ut vite bör följas även i detta fell. Göteborgs tingsrätt
påpekar att domstol bör ha möjlighet att förelägga nytt vite i samband
med utdömande av redan förelagt vite.

Skälen för regeringens förslag: Som redan har nämnts har överför-
myndaren som en av sina uppgifter att pröva frågor om tillstånd att
vidta olika åtgärder beträffande omyndigs egendom. Till de rättshand-
lingar som kräver, och som även i framtiden bör kräva (se avsnitt 10),
överförmyndarens samtycke hör avtal för omyndigas räkning om sam-
manlevnad i oskiftat dödsbo. För att ett sådant avtal skall hävas i förtid
krävs emellertid beslut av rätten (14 kap. 3 § föräldrabalken). Motsva-
rande gäller när en person för vilken förvaltare eller god man har för-
ordnats har del i ett oskiftat dödsbo (14 kap. 1 § föräldrabalken).

165

Överförmyndarens samtycke till att avtal om sammanlevnad i oskiftat Prop. 1993/94:251
bo ingås skall givetvis grunda sig på vad som är bäst för de omyndiga.
Samma måttstock skall användas for det fäll rätten skall besluta om
hävande av ett sådant avtal. Överförmyndaren torde vara lika kapabel
att göra bedömningen av vad som är bäst i den andra som i den första
situationen. Det skulle innebära en rationaliseringsvinst om hävandet
kunde beslutas av överförmyndaren. Utredningarnas mening att rätten
att i förtid häva ett avtal för omyndigs räkning om sammanlevnad i
oskiftat dödsbo skall flyttas från rätten till överförmyndaren framstår
som välmotiverad.

Rätten har ytterligare en uppgift som har samband med förmyndares
förvaltningsverksamhet, nämligen att meddela vitesförelägganden. Så-
dant föreläggande kan - efter ansökan från överförmyndaren - meddelas
bl.a. om en förmyndare försummar att deponera värdehandlingar i bank
(15 kap. 11 § föräldrabalken) eller åsidosätter sin redovisningsskyldig-
het (16 kap. 10 § föräldrabalken). Dessa regler gäller även beträffande
godmanskap och förvaltarskap (15 kap. 20 § och 16 kap. 15 § föräldra-
balken).

Uppgiften att förelägga vite har ett mycket nära samband med över-
förmyndarnas löpande kontrollverksamhet. Detta talar för att det är
mest rationellt att överförmyndaren också har behörighet att förelägga
vitet. Vitesföreläggande är i och för sig en åtgärd av ingripande natur
för den enskilde och kräver noggranna överväganden. Överförmyndaren
har dock även i andra sammanhang befogenheter som är av sådan natur.
I sammanhanget kan det vara värt att dessutom erinra sig att en rätt att
meddela vitesföreläggande redan tillkommer andra kommunala instanser
med myndighetsfunktioner, t.ex. miljö- och hälsoskyddsnämnder och
byggnad snämnder.

Mot bakgrund av det sagda bör uppgiften att meddela vitesföreläggan-
den läggas på överförmyndarna. Att frågan om utdömande av vite skall
prövas av domstol är självklart. Enligt Förmynderskapsutredningen och
Domstolsutredningen bör man därvid, med frångående av huvudregeln
i lagen (1985:206) om viten, välja tingsrätten som prövningsinstans. Så
länge tingsrätterna har kvar funktionen av överprövande instans är det
också lämpligt att tingsrätten i stället för länsrätten prövar frågor om
utdömade av vite. Som Göteborgs tingsrätt påpekar är det rationellt att
tingsrätterna har kvar möjligheten att förelägga vite i en situation, näm-
ligen när tingsrätten dömer ut vitet och det skall föreläggas ett nytt
förhöjt vite. Den frågan tas upp i författningskommentaren.

Utredningarna föreslår vidare att möjligheten att tvinga en förmynda-
re, god man eller förvaltare att bestyrka en förteckning över förvaltad
egendom med ed inför domstol (16 kap. 3 § föräldrabalken) avskaffas.
Slutligen föreslår utredningarna att den nuvarande befogenheten för
rätten att förelägga förmyndare m.fl. att ställa säkerhet för den förvalta-
de egendomen (13 kap. 7 § föräldrabalken) skall överflyttas till överför-
myndaren. Förslagen i dessa delar har fog för sig och bör genomföras.

166

15 Tillsynen över överförmyndare

Regeringens förslag: Tillsynen över överförmyndarna skall flyt-
tas från tingsrätterna till länsstyrelserna.

Förmynderskapsutredningen och Domstolsutredningen har samma
förslag (se SOU 1988:40 s. 178 f. och SOU 1991:106 s. 108 f.). Två
experter i Förmynderskapsutredningen anför dock i ett särskilt yttrande
att de inte kan biträda utredningens förslag i denna del.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. En större andel av
remissinstanserna som yttrar sig över Domstolsutredningens betänkande
är positiva till en överflyttning än motsvarande andel bland de remissin-
stanser som yttrar sig över Förmynderskapsutredningens betänkande.
Totalt sett är det en viss övervikt för utredningarnas förslag. Fyra re-
missinstanser menar att tillsynen borde upphöra helt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelser
utövar tingsrätterna tillsyn över överförmyndarnas verksamhet. Ett led i
tillsynen är rättens inspektion av överförmyndaren (8 § förmyndarvårds-
kungörelsen (1952:303). Vid inspektionen skall rätten granska dels
förmynderskapsböcker och förteckningar över ärenden som rör förmyn-
derskap som inte är inskrivna, dels stickprovsvis utvalda ärenden. Rät-
tens roll som tillsynsmyndighet kommer härutöver till uttryck bl.a. i
bestämmelsen i 13 kap. 6 § föräldrabalken om skyldighet för förmynda-
re m.fl. att ge inte bara överförmyndaren utan också rätten de upplys-
ningar som infordras.

Av Förmynderskapsutredningens slutsatser och åtskilliga uttalanden i
remissvaren framgår att det förutom den rena tillsynsverksamheten
förekommer en relativt omfattande rådgivning från tingsrätternas sida
gentemot överförmyndarna. Detta verkar vara fallet främst i de mindre
kommunerna. Förmynderskapsutredningen anser att tillsynen över över-
förmyndarna är ett främmande inslag i domstolsverksamheten och att
den passar mindre väl in i en slagkraftig domstolsorganisation. Det kan
också enligt utredningen ifrågasättas om tingsrätterna alltid har det
intresse och de kunskaper som behövs för att tillsynen skall bli effektiv.

Utan att gå in på frågan om domstolarnas kompetens på området kan
det konstateras att tillsynsverksamhet är en uppgift som har klar för-
valtningskaraktär. Detta talar i sig med styrka för att uppgiften inte bör
fullgöras av en domstol. Som nämnts tidigare är tingsrätterna för närva-
rande besvärsinstans i förhållande till överförmyndarna. Om de nu
framlagda förslagen om överflyttning av beslutanderätten från tings-
rätten till överförmyndaren vinner gillande, blir detta förhållande än
mer framträdande. Det är av principiella skäl mindre lyckligt, om den
överprövande instansen samtidigt är tillsynsmyndighet. Om det dess-
utom förekommer rådgivning i rättsfrågor från den överprövande in-
stansen till den underställda i icke ringa omfettning, blir de principiella
betänkligheterna än starkare. Rådgivningen kan antas främst vara en
följd av tillsynsfunktionen. Där hör den också hemma. Intresset av att

Prop. 1993/94:251

167

säkra att den underställda instansen gör en självständig prövning talar Prop. 1993/94:251
for att tingsrätten inte samtidigt bör vara tillsynsmyndighet och över-
prövande instans.

Under remissomgångarna har den synpunkten framförts att en över-
flyttning av tillsynen skulle leda till att tillsynsmyndigheten inte skulle
komma att besitta den kompetens som krävs. Om man som utredningar-
na väljer länsstyrelsen som tillsynsmyndighet, gör sig dock inte denna
synpunkt gällande i någon större grad. Länsstyrelserna utövar redan nu
en omfattande tillsynsverksamhet inom skilda områden, bl.a. när det
gäller kommunala myndigheter. Till de kommunala instanser som nu
står under länsstyrelsernas tillsyn hör socialnämnder, familjebidrags-
nämnder, miljö- och hälsoskyddsnämnder och byggnadsnämnder. Ex-
empel på tillsynsuppgifter utanför den kommunala sektorn är den tillsyn
som sker t.ex. enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag samt lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser. I en till riksdagen under hösten
1993 överlämnad proposition föreslår regeringen inte heller någon
ändring rörande länsstyrelsernas ställning som tillsynsmyndighet över
stiftelser (prop. 1993/94:9 s. 88 f.).

Länsstyrelserna har således en omfattande erfarenhet av tillsynsverk-
samhet. Att de saknar erfarenhet av just förmynderskapsreglema kan
botas genom riktade utbildningsinsatser. Länsstyrelserna är visserligen
färre än tingsrätterna men det behöver inte enbart vara en nackdel - det
kan medföra större enhetlighet i verksamheten. Dessutom kan länssty-
relsernas goda kontakter med kommunerna innebära en fördel i detta
sammanhang.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts föreslås att tillsynen över
överförmyndarna skall flyttas från tingsrätterna till länsstyrelserna.
Beträffande resursfrågorna hänvisas till avsnitt 18.

16 Övriga reformförslag

16.1 Rättens handläggning av vårdnads- och förmynder-
skapsfrågor

Regeringens förslag: Frågor om vårdnad och förmynderskap för
en underårig som skall prövas av rätten skall handläggas av tings-
rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Nuvarande handlägg-
ningsformer skall tills vidare lämnas i stort sett oförändrade.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer i huvud-
sak med regeringens förslag (se SOU 1988:40 s. 177 f.).

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över
utredningens förslag i denna del. Hovrätten för Nedre Norrland ifråga-
sätter om utredningens förslag innebär någon förenkling och menar att
om endast en handläggningsordning skall eftersträvas, det bör vara den
som används för tvistemål. Stockholms tingsrätt framför samma syn-

168

punkt och påpekar att utredningens förslag är motsägelsefullt i fråga om Prop. 1993/94:251
vilken handläggningsform som skall användas for vissa förmynderskaps-
frågor.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande är huvudregeln att
vårdnadsfrågor tas upp av rätten i den ort där vårdnadshavaren eller
någon av vårdnadshavama har sitt hemvist. I fråga om förmynderskap
gäller en liknande princip. Frågor om förordnande eller entledigande av
förmyndare skall tas upp av den tingsrätt där förmynderskapet är eller
skall vara inskrivet, vilket normalt är tingsrätten i förmyndarens hem-
vistort.

I avsnitt 13 har föreslagits att systemet med inskrivning av förmynder-
skap avskaffas. Det innebär att, om man vill behålla nuvarande forum-
princip i förmynderskapsffågor, man får göra en ändring i reglerna om
förordnande och entledigande av förmyndare och där direkt ange att
rätten i förmyndarens hemvistort är behörig.

Det finns dock anledning att vara tveksam till om vårdnadshavarens
respektive förmyndarens hemvistort bör vara avgörande för vilken
domstol som skall ta upp vårdnads- och formynderskapsfrågor. Enhet-
lighet i regleringen är här, liksom i många andra situationer, eftersträ-
vansvärd. Vårdnadshavaren och barnet befinner sig i regel på samma
ort. Vårdnadshavaren är också, utom i undantagsfall, förmyndare för
barnet. Den tingsrätt och de sociala myndigheter och andra som berörs
av till exempel en vårdnadstvist befinner sig alltså i regel på den ort där
barnet finns, redan vid en tillämpning av dagens regler. Från praktiska
synpunkter spelar det alltså inte så stor roll om lagen utgår från vård-
nadshavarens eller barnets hemvist. Den familjerättsliga lagstiftningen
rörande barn har under en längre tid utgått från barnets behov. Även
forumregien bör spegla denna grundläggande inställning varför det
framstår som naturligare att låta barnets hemvist vara avgörande i fo-
rumfrågan.

För det fall båda föräldrarna har dött uppstår problem med nuvaran-
de princip. Det måste då anses vara mest praktiskt att låta tingsrätten i
barnets hemvistort ta upp frågan om förordnande av ny vårdnadshavare
och förmyndare. Som tidigare har nämnts kan det också förekomma att
någon som inte är vårdnadshavare utses till förmyndare, t.ex. när bar-
nets förmögenhetsförhållanden är komplicerade. Att i en sådan situation
låta skilda domstolar ha hand om vårdnads- respektive förmynderskaps-
frågor är mindre lämpligt.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts föreslås att barnets hemvist
skall vara avgörande för vilken tingsrätt som skall ta upp såväl vård-
nads- som förmynderskapsfrågor. Samma princip, att den enskildes
hemvist skall styra val av behörig domstol, gäller beträffande ärenden
om god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken och förvaltare (11 kap.
26 § föräldrabalken) och bör också, när inskrivningen upphör, gälla be-
träffande övriga godmanskap.

När det därefter gäller handläggningsfrågan är huvudregeln att vård-
nadsfrågor handläggs i den ordning som gäller för tvistemål. I vissa
fall, bl.a. om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av

169

dem och föräldrarna är ense, kan vårdnadsfrågan dock anhängiggöras Prop. 1993/94:251
genom gemensam ansökan.

Frågor om förordnande och entledigande av förmyndare handläggs i
regel som ärenden. Det innebär att lagen (1946:807) om handläggning
av domstolsärenden (ärendelagen) är tillämplig.

Förmynderskapsutredningen påpekar helt riktigt att det ligger ett
värde i att handläggningsformema görs så enhetliga som möjligt. Ären-
delagen är i sin nuvarande utformning inte helt lämplig för handlägg-
ning av domstolssaker i vilka ett klart partsförhållande finns. Detta talar
för att när så är fallet tvistemålsformen bör väljas. Vidare bör man som
Stockholms tingsrätt påpekar undvika att en och samma fråga skall
handläggas enligt två olika former. I de fellen ligger det närmast till
hands att välja den handläggningsform som är avsedd att hantera de från
processynpunkt mest krävande problemen. Förmynderskapsutredningens
förslag innebär också en försiktig övergång mot att i större utsträckning
använda tvistemålsformen.

Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete med en
reformering av ärendelagen. Ärendelagen skall utformas med hänsyn till
att flera betydelsefulla domstolssaker hanteras och kommer att hanteras
som domstolsärenden. Här kan som exempel nämnas överklagade ut-
sökningsärenden som skall prövas av tingsrätt. En så reformerad ären-
delag kan mycket väl utgöra en lämplig ram vid handlägggning av flera
av de tvister som är tänkbara i samband med förordnande och entledi-
gande av särskilt förordnade vårdnadshavare samt förmyndare. I detta
lagstiftningsärende finns därför inte anledning att föreslå andra ändring-
ar i handläggningsformen än sådana som framstår som helt nödvändiga.
Det kan dock finnas skäl att i ett senare sammanhang återkomma till
frågan om handläggningsform.

16.2 Talerätt för sambo och anhörigas medverkan

Regeringens förslag: En sambo skall ha samma rättighet som en
make att ansöka och höras i olika förmynderskapsrättsliga ären-
den. Principen skall gälla även för homosexuella sambor.

I ett ärende om godmanskap för en sjuk person eller förvaltar-
skap skall make eller sambo och barn höras, om det inte är obe-
hövligt. Andra närstående skall höras, om det behövs.

Domstolsverkets förslag: I stort sett detsamma som regeringens
förslag. När den enskilde har samtyckt till att förvaltare eller god man
förordnas, skall yttrande inte hämtas in från närstående.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens vad gäller tale- och yttranderätt för sambo; homosexuell sambo
omfettas dock inte av utredningsförslaget. Någon ändring vad gäller
kontakter med övriga närstående föreslås inte (SOU 1988:40 s. 208).

Remissinstanserna: Vad gäller talerätten för sambo tillstyrker re-
missinstanserna förslaget, eller lämnar det utan invändning.

170

En klar majoritet av remissinstanserna är positiva till att beslutande Prop. 1993/94:251
instans får begränsa släktkontaktema på föreslaget sätt. Några remissin-
stanser menar att föreslagen lagtext med en skillnad mellan "släktingar"
och "anhöriga" inte är klar nog. Umeå tingsrätt och Förbundet för
Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna menar att gällande lydel-
se ger utrymme för en tillämpning i enlighet med Domstolsverkets in-
tentioner och avstyrker därför föreslagen lagändring.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1987:813) om homosexuella
sambor innebär att en homosexuell sambo jämställs med en heterosexu-
ell sambo i många rättsliga sammanhang, bl.a. beträffande delning av
gemensam bostad och gemensamt bohag enligt sambolagen (1987:232).
Det framstår mot denna bakgrund som naturligt att en homosexuell
sambo skall ha samma möjlighet som andra sambor när det gäller in-
itiativrätt och yttranderätt i ärenden om godmanskap och förvaltarskap
som rör sambon. En hänvisning till relevanta paragrafer i föräldrabal-
ken bör därför tillföras lagen om homosexuella sambor.

Genom 1989 års reform av förmynderskapslagstiftningen infördes
bestämmelser bl.a. om att yttrande från make och närmaste släktingar
skall inhämtas i ett ärende om förordnande av god man för sjuk person
eller av förvaltare (11 kap. 16 § föräldrabalken). Yttrande skall hämtas
in om det inte är obehövligt. Motiven till lagstiftningen innehöll uttalan-
den om vad som avsågs med närmaste släktingar och när det skulle
kunna anses obehövligt att hämta in ett yttrande, se prop. 1987/88.124
s.176.

I sin rapport över utvärderingen av 1989 års reform av förmynder-
skapslagstiftningen (DV-rapport 1991:8) redovisar Domstolsverket att
tillämpningen av 11 kap. 16 § föräldrabalken har medfört åtskilliga
problem. Ett första problem utgörs av om det bör anses obehövligt att
inhämta yttrande från släktingar när det är den enskilde själv som har
ansökt om förvaltare eller god man eller samtyckt till att sådan förord-
nas. Vidare råder oklarhet om vilken krets av släktingar som skall
höras. Slutligen redovisas som ett problem frågan i vilken omfattning
släktingar måste efterforskas.

Enligt rapporten tillämpar de flesta tingsrätter regeln i 11 kap. 16 § så
att det anses obehövligt att inhämta yttrande av släktingar när den en-
skilde själv har ansökt om eller samtyckt till anordnande av godmanskap
respektive förvaltarskap eller att god man respektive förvaltare skall
förordnas eller entledigas. Andra tingsrätter anser att lagstiftningen inte
ger utrymme för att avstå från att inhämta yttrande. De allra flesta
tillfrågade ansåg dock att det inte finns behov av att ta kontakt med
släktingar när den enskilde har ansökt om eller samtyckt till åtgärden.

Domstolsverket föreslår att det i 11 kap. 16 § föräldrabalken särskilt
skall anges att rätten får avstå från att inhämta yttrande när den enskilde
själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta förordnandet.
Domstolsverket menar att huvudsyftet bakom kommunikationsskyldig-
heten med släktingar inte synes ha varit att ge kunskap om huruvida den
enskilde ansökt eller givit sitt samtycke utan att ha förstått innebörden i
sin åtgärd, utan endast att tillförsäkra att släktingar får kännedom om 171

ärendet. Vidare menar verket att några större risker for rättsförluster

inte skulle uppkomma med en begränsning av kommunikationsskyldig- Prop. 1993/94:251
heten, eftersom de släktingar som inte hörs i vart fall har rätt att genom
ansökan få frågan om förordnande av förvaltare eller god man behand-
lad på nytt. Verket finner det särskilt angeläget att kontakt med släk-
tingar kan undvikas om den enskilde särskilt har begärt det.

Vidare föreslår Domstolsverket att kretsen av de anhöriga som skall
höras skall begränsas. När släktkontakter tas, skall de tas med make,
sambo och barn. Om några sådana anhöriga inte finns, skall kontakt tas
med andra släktingar.

Flera skäl kan anföras för att släktingar skall ges tillfälle att yttra sig
i godmans- och förvaltarärenden. Det är, som påpekades när regeln
infördes, viktigt att behovet av god man eller förvaltare blir ordentligt
klarlagt (prop. 1978/88:1234 s. 151). Kommunikationsskyldigheten har
alltså inte endast ett upplysningssyfte utan är ett led i att göra besluts-
underlaget så fullödigt som möjligt. Det framstår å andra sidan som
olyckligt om kommunikationsskyldigheten i vissa fell, vilket har påtalats
under beredningsarbetet, kan leda till att den enskilde hellre avstår från
att begära att ställföreträdare utses än utsätter sig för det obehag det kan
innebära att släktingar får inblick i den enskildes mest privata förhållan-
den. Detta integritetsintresse måste dock vägas mot intresset av att
beslutsunderlaget blir så gott som möjligt. Ett beslut om förordnande av
god man för sjuk person eller förvaltare är en mycket ingripande åt-
gärd. Det är inte tillräckligt att eventuellt väsentliga invändningar från
nära anhöriga skall kunna göras först sedan ett felaktigt beslut har
upptäckts genom att en anhörig uppmärksammas på beslutet i efterhand.

Att frågor om anordnande eller upphörande av godmanskap eller
förvaltarskap avgörs i rimlig tid är ett rättssäkerhetsintresse i sig. En
omfettande skyldighet att inhämta yttranden från många och kanske
avlägset boende släktingar kan medföra oacceptabla dröjsmål. Det talar
för att kretsen om möjligt bör begränsas.

En sammanvägning av de intressen som har redogjorts för ger vid
handen att kommunikationsskyldigheten kan begränsas något. De allra
närmaste anhöriga, dvs. make eller sambo och barn, bör alltid höras,
om det inte är obehövligt. Andra närstående bör höras bara om det
visar sig att det behövs. Den närmare utformningen av reglerna samt
frågan om hur kontakterna bör tas behandlas i författningskommentaren.

16.3 Annan utredning än läkarintyg

Regeringens bedömning: Kraven på de utredningar som förut-
sätts för att ett förvaltarskap skall kunna anordnas skall inte för-
ändras.

Domstolsverkets förslag: I undantagsfall skall t.ex. en socialutred-
ning kunna läggas till grund för beslut om förvaltare.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Hovrätten for Nedre
Norrland avstyrker förslaget med motiveringen att det knappast före-

172

ligger ett reellt behov av ändringen och att det kan ifrågasättas om inte Prop. 1993/94:251
förslaget skulle kunna medföra allt för stora ingrepp i den personliga
integriteten. Malmö och Umeå tingsrätter avstyrker förslaget och på-
pekar att dagens regler torde räcka till for de fall som verkets förslag
tar sikte på. Sveriges Domareförbund och Föreningen Sveriges Överför-
myndare tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: I 11 kap. 17 § föräldrabalken
föreskrivs att läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskil-
des hälsotillstånd skall inhämtas innan förvaltare förordnas. Detsamma
gäller även vid förordnande av god man för sjuk person. Domstolsver-
ket föreslår i sin rapport att det skall öppnas en möjlighet att förordna
förvaltare utan att läkarintyg behöver presenteras. Skälet för detta är att
det förekommer personer som behöver hjälp men som helt har dragit
sig undan kontakter med omvärlden. Domstolsverkets förslag grundar
sig på två enskilda fall som rapporterats under utvärderingen av 1989
års reform av förmynderskapslagstiftningen.

Vid bedömningen av vilken utredning som bör krävas för att förval-
tarskap skall få anordnas måste stor hänsyn tas till att det är fråga om
en mycket ingripande åtgärd. Dagens reglering ger utrymme för att i
undantagsfall godta annan utredning än läkarintyg, vilket också har
påpekats under remissbehandlingen. Om en läkarundersökning inte låter
sig göras på grund av att den enskilde drar sig undan torde det också
vara svårt att göra en tillräckligt upplysande utredning av annat slag.

Med hänsyn till vad som nu har anförts finns det inte tillräckliga skäl
att fora vidare den av Domstolsverket föreslagna ändringen.

16.4 Ökad sekretess?

Regeringens förslag: Oavsett om en part begär det eller ej skall
sekretess gälla hos domstol i ärenden om anordnande av förvaltar-
skap eller godmanskap för en sjuk person.

Domstolsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invänd-
ning.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 kap. 14 § sekretesslagen
(1980:100) gäller sekretess hos överförmyndare eller överförmyndar-
nämnd i ärende enligt foräldrabalken for uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Skaderekvisitet är
omvänt, dvs. det råder en presumtion för sekretess. Även hos domstol
gäller sekretess i förmynderskapsärenden (9 kap. 15 § sekretesslagen).
Domstolssekretessen förutsätter dock att part begär att sekretess skall
gälla och att det kan antas att den enskilde eller någon honom eller
henne närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Skaderekvisi-
tet är rakt i denna regel, någon presumtion för sekretess finns alltså
inte. När överförmyndaren ger in handlingar till tingsrätten överförs

173

inte sekretessen hos överförmyndaren till domstolen, utan det är regeln Prop. 1993/94:251
i 15 § som blir avgörande for sekretessfrågans vidare behandling (se

12 kap. 2 § sekretesslagen). Detta har betydelse eftersom tingsrätternas
underlag i ärenden om förordnande av god man för sjuk person eller
förvaltare normalt kommer från överförmyndarna.

Domstolsverket pekar i sin rapport på att en person vars situation är
sådan att god man enligt 11 kap. 4 § foräldrabalken eller förvaltare bör
förordnas för honom eller henne ofta inte kan förväntas förstå att sekre-
tess skall begäras särskilt för att inte uppgifterna i ärendet utan skade-
prövning skall bli fritt tillgängliga för var och en.

Det material som det främst är fråga om är läkarintyg och liknande
som ingående tar upp den enskildes mest personliga förhållanden. Upp-
gifterna är av sådan art att integritetsskäl i och för sig talar för att de
skall vara underkastade sekretess.

Det har också från överförmyndarhåll, Föreningen Sveriges överför-
myndare samt överförmyndamämndema i Sundsvall och Göteborg
gjorts gällande att de enskildas integritetsskydd är allt för svagt. Kriti-
ken har då främst riktats mot Förmynderskapsutredningens förslag till
bestämmelse i 16 kap. 7 § föräldrabalken om att den enskildes make,
sambo och närmaste släktingar skall ha rätt att ta del av de handlingar
rörande ställföreträdarskapet som finns hos överförmyndaren. Man har
menat att det inte sällan förekommer sådana konflikter mellan släktingar
att det kan skada den enskilde om uppgifter ur läkarintyg eller liknande
lämnas ut. Vidare har nämnts att personer som i och för sig anser sig
vara i behov av det stöd en god man kan ge, kan komma att avstå från
att ansöka om det på grund av att de handlingar som finns hos överför-
myndaren kommer att vara tillgängliga för släktingar.

Ett av de allra viktigaste skälen bakom offentlighetsprincipen är att
den möjliggör en kritisk granskning av myndigheters verksamhet. Från
regeringens sida har i många sammanhang vikten av att slå vakt om
rätten till insyn understrukits. Sekretesslagen innehåller dock ett antal
regler som avser att skydda en enskild mot att integritetskänsliga upp-
gifter om honom eller henne får allmän spridning. Som redovisats ovan
råder också en relativt stark sekretess hos överförmyndarna. Den gäller
dock i princip inte mot den enskildes make och närmaste släktingar,
som med stöd av 17 kap. 16 § föräldrabalken i nu gällande lydelse kan
få tillgång till de handlingar som finns hos överförmyndaren, jfr 9 kap.
14 § sekretesslagen. Denna möjlighet till insyn är av stor vikt för de
nära berördas möjligheter till en uppföljning av skötseln av den närstå-
endes intressen. Värdet av denna öppenhet är så stor att den bör finnas
kvar, även om den i vissa fall kan leda till att överförmyndarnas arbete
i känsliga ärenden kompliceras.

I förhållande till andra än släktingar kan det dock finnas anledning att
upprätthålla en något mer restriktiv linje i frågan om vad som kan
lämnas ut, vilket dagens regler också ger uttryck för. En part har också
möjlighet att försäkra sig om att en sekretessprövning görs hos domstol.
Som Domstolsverket har påpekat kan det dock vara svårt för den som
själv behöver god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken eller förvaltare 174

att inse betydelsen av att en begäran om sekretess framställs. Ett undan-

tag bör därför göras i 9 kap. 15 § sekretesslagen så att sekretessen Prop. 1993/94:251
gäller oavsett om en part begär det eller inte.

16.5 Domstolsverkets övriga förslag

Utöver de frågor som behandlats i avsnitt 16.2-4 har Domstolsverket i
sin rapport presenterat ett antal förslag till ändringar med anknytning till
fÖrmynderskapsområdet. Förslagen rör bl.a. utformningen av godmans-
förordnanden, anteckning av förvaltarförordnanden i inskrivningsregis-
ter och anteckning av förvaltarförordnanden i folkbokföringen. De
förslag som bör genomföras rör frågor som bör regleras i förordning.
Det är därför en uppgift för regeringen att senare ta upp dessa frågor.

I rapporten har därutöver diskuterats bl.a. frågan om behovet av
delgivning när rätten tar kontakt med släktingar enligt 11 kap. 16 §
föräldrabalken. Frågan om formellt delgivningsförfarande skall använ-
das eller inte har inte tidigare reglerats i föräldrabalken. Så bör inte
heller ske i framtiden. Det är värt att notera att de remissinstanser som
har yttrat sig har ställt sig positiva till de synpunkter som Domstolsver-
ket för fram i rapporten. Det saknas dock anledning att närmare be-
handla frågan i detta lagstiftningsärende.

17 Internationella förhållanden

Varken Domstolsutredningens förslag eller Förmynderskapsutredningens
förslag i betänkandet Föräldrar som förmyndare (SOU 1988:40)
innehåller några ändringar av de bestämmelser som reglerar förmyn-
derskapsfrågor med internationell anknytning. Inom Justitiedepartemen-
tet pågår emellertid sedan en tid ett arbete som syftar till en reformering
av den internationella familjerätten. Arbetet utgår från bl.a. förslag i
betänkandena Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:18), In-
ternationella förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73) och Adoptionsfrågor
(SOU 1989:100). Eftersom det arbetet innefattar även förmynderskaps-
frågor kommer nu endast att föras fram förslag till sådana ändringar i
den på internationella förmynderskapsfrågor inriktade lagstiftningen som
med hänsyn till ändringarna i den nationella lagstiftningen framstår som
helt nödvändiga.

Det förhållandet att inskrivningsinstitutet föreslås upphävt (se av-
snitt 13) gör det nödvändigt med vissa justeringar i de intemationellt-
rättsliga reglerna. Rätten skall dock även fortsättningsvis vara den
instans som tar ställning till om en utflyttad underårigs förmynderskap
skall vara anordnat i Sverige. Den koncentration av de internationella
frågorna på formynderskapsrättens område till Stockholms tingsrätt och
överförmyndaren i Stockholm som präglar dagens reglering berörs inte.

Att det i princip inte sker några ändringar i den internationella regle-
ringen nu utan att den kommande större reformen i stället avvaktas
medför bl.a. att rättens roll vid förordnande av god man för tillsyn av

175

oskiftat dödsbo efter medborgare i de andra nordiska länderna inte Prop. 1993/94:251
föreslås ändrad (se lagen [1935:46] om tillsyn i vissa fall å oskiftat
dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge).

18 Kostnader

När det gäller effekterna av att tillsynen flyttas från tingsrätterna till
länsstyrelserna anser Förmynderskapsutredningen att det merarbete som
skulle uppkomma för länsstyrelserna skulle komma att ligga långt under
vad som motsvarar en hel årsarbetskraft for vaije länsstyrelse. Utred-
ningen förmodar också att tillsynsverksamheten på sikt kan rationalise-
ras genom att antalet tillsynsmyndigheter blir mindre.

Resursfrågan for länsstyrelserna har tilldragit sig visst intresse under
remissbehandlingen av Förmynderskapsutredningens betänkande. Läns-
styrelsen i Stockholms län anser att utredningen behandlat resursfrågan
alltför lättvindigt och även motsägelsefullt. Den tillsynsverksamhet som
skulle äga rum i Stockholms län har av länsstyrelsen beräknats kräva
minst fem årsarbetskrafter i stället för mindre än en årsarbetskraft som
utredningen antagit. Även Länsstyrelsernas organisationsnämnd kritise-
rar i sitt yttrande Förmynderskapsutredningens ställningstagande i re-
sursfrågan och påpekar att ytterligare resurser måste ställas till länssty-
relsernas förfogande, om förslaget skall genomföras.

Vad Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört om behov av minst
fem årsarbetskrafter torde vara överdrivet om man, som det finns skäl
att utgå från, skall hålla oförändrad nivå på tillsynen. Domstolsutred-
ningen redovisar nämligen att de tio tingsrätterna i Stockholms län
under ett år lägger ned sammanlagt drygt 150 dagars arbete på sina in-
spektioner, därav 46 dagar för domare, 64 dagar för tingsnotarier och
drygt 40 dagar för kanslipersonal. En tillsyn genom länsstyrelserna
borde med hänsyn till möjligheterna att rationalisera kunna anordnas så
att den blir billigare än den tillsyn som tingsrätterna nu utövar. Vidare
kommer reformen avseende tillsyn av fastighetsmäklare att innebära att
vissa resurser kan frigöras inom länsstyrelserna. Regeringens
bedömning är att den föreslagna förändringen för länsstyrelserna kan
göras inom ramen för tilldelade resurser.

Vad sedan gäller förslaget att begränsa överförmyndarnas skyldighet
att kontrollera den stora mängden föräldraförvaltningar innebär det
naturligtvis en lättnad i överförmyndarnas arbetsbörda. Hur stor den blir
är dock svårt att uppskatta. Mot detta skall dock ställas att ett antal
ärenden flyttas över från tingsrätten till överförmyndarna. Redan i dag
medverkar emellertid överförmyndarna aktivt i i stort sett samtliga av
dessa ärenden. Genom avskaffandet av inskrivningen vid tingsrätterna
kommer överförmyndarna att få över skyldigheten att utfärda förvaltar-
frihetsbevis. Resursbehovet för detta torde dock inte bli särdeles stort,
eftersom kravet på sådant bevis har tagits bort vid registrering i han-
delsregistret. Sammantaget torde de nu berörda förändringarna för
överförmyndarna innebära att den befintliga överförmyndarorganisatio-

176

nen i de flesta fallen kan klara uppgifterna inom ramen för nuvarande Prop. 1993/94:251
resurser.

Vad sedan gäller tingsrätterna innebär de nu föreslagna förändringarna
att dessa domstolar avlastas vissa uppgifter. Domstolsutredningen har
beräknat att ett genomförande av den utredningens förslag rörande för-
mynderskapsärendena skulle leda till en besparing motsvarande drygt en
halv domartjänst, nästan två och en halv notarietjänst och fem biträdes-
tjänster. De förslag som nu förordas torde i allt väsenligt ge ungeför
samma utfall i detta avseende.

Totalt sett torde förändringarna i vart fall inte behöva innebära några
ökade kostnader sammantaget för staten och kommunerna.

19 Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: De nya reglerna skall träda i kraft den
1 juli 1995.

Skälen för regeringens förslag: De förslag som nu läggs fram in-
nebär tämligen stora förändringar, framför allt när det gäller överför-
myndarnas verksamhet. Överförmyndarna avlastas en hel del ärenden
men får i stället ett antal nya eller förändrade uppgifter. Dessa är till
vissa delar av kvalificerad natur. Det är därför nödvändigt med en
ganska lång övergångstid före reformens genomförande, så att bl.a.
olika informations- och utbildningsinsatser kan genomföras. Ett infor-
mationsbehov finns också för förmyndare och andra ställföreträdare,
liksom för tingsrätterna och länsstyrelserna. De senare myndigheterna
måste också ha tid att utarbeta nya arbetsrutiner. Mot denna bakgrund
framstår det som lämpligt att de nya reglerna träder i kraft den 1 juli
1995.

Det är dock angeläget att de nya reglerna så långt som möjligt börjar
tillämpas i och med att de har trätt i kraft. Principen bör alltså vara att
reglerna gäller fullt ut från och med den dag de träder i kraft. Det
innebär bl.a. att den stora majoriteten föräldrar fr.o.m. den dagen i
princip bör få förvalta sina barns egendom enligt de nya bestämmelser-
na. Efter ikraftträdandet bör vidare såväl föräldrar som andra ställföre-
trädare normalt ha rätt att själva ha hand om värdepapper som tillhör
den enskilde.

Det finns emellertid skäl att föra in vissa övergångsbestämmelser som
medför att de nu angivna principerna inte alltid kommer att tillämpas
fullt ut. Man kan inte bortse från att de hittills gällande reglerna om
förvaltning av omyndigas egendom, som ju innebär en långtgående
överförmyndarkontroll även beträffande små föräldraförvaltningar, kan
ha utgjort en förutsättning för att en gåva över huvud taget kom till
stånd. I det föregående har också föreslagits att den som ger bort något
till en omyndig skall kunna ställa upp villkor om särskild överförmyn-

12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

darkontroll av gåvan, om han eller hon är osäker på om föräldrarna Prop. 1993/94:251
kommer att sköta förvaltningen på ett tillfredsställande sätt. I linje
härmed bör, när det är fråga om gåvor som har tillfallit ett barn före
ikraftträdandet och som förvaltas av föräldrarna, givaren kunna åstad-
komma en motsvarande överförmyndarkontroll genom att göra en an-
mälan till överförmyndaren. För att inte något glapp skall uppstå skall
givaren göra sin anmälan före den dag de nya reglerna träder i kraft.

Till skillnad från Förmynderskapsutredningens förslag innehåller det
som nu läggs fram inte någon möjlighet för den omyndige att göra
anmälan om att en tidigare erhållen gåva skall stå under särskild över-
förmyndarkontroll. Villkoret kan enligt de nya reglerna ställas av giva-
ren och om den underårige känner oro kan han eller hon fasta givarens
uppmärksamhet på detta och givaren i sin tur göra en anmälan till över-
förmyndaren. Om förhållandena allmänt är sådana att överförmyndaren
bör ingripa, kan den underårige naturligtvis alltid vända sig till överför-
myndaren.

I det föregående har föreslagits att överförmyndaren, oavsett om
förvaltning utövas av föräldrar eller av förordnade förmyndare, gode
män eller förvaltare, skall kunna ingripa i det enskilda fallet och med-
dela beslut om spärr av bankmedel och om förvaring och förvaltning av
värdehandlingar m.m. För att det inte skall uppstå någon lucka i skyd-
det för den enskilde i samband med att de nya reglerna träder i kraft,
bör överförmyndaren ha möjlighet att fatta sådana beslut redan före
ikraftträdandedagen, med verkan från och med den dagen. På det sättet
kan överförmyndaren exempelvis förhindra att värdehandlingar, som
enligt nu gällande regler har varit deponerade i bank, lämnas ut till
ställföreträdaren i samband med ikraftträdandet, om det finns skäl att
misstänka att värdehandlingarna kommer att hanteras på ett olämpligt
sätt.

Utöver vad som nu har anförts krävs ytterligare några övergångsbe-
stämmelser. Dessa behandlas i författningskommentaren.

178

20 Författningskommentar Prop. 1993/94:251

FB 1-2 kap.

20.1 Förslaget till lag om ändring i foräldrabalken

1 kap. 4 §

Bekräftelse av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två
personer. Bekräftelsen skall skriftligen godkännas av socialnämnden och
av modem eller en särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Är
barnet myndigt eller står det enligt 6 kap. 2 § inte under någons vård-
nad, skall bekräftelsen i stället godkännas av barnet självt. Socialnämn-
den får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen är
fader till barnet.

Bekräftelse kan ske även före barnets födelse.

Visas senare att den som har lämnat bekräftelse inte är fäder till
barnet, skall rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom

(Jfr 1 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

1 första stycket har ordet "förmyndare" i andra meningen ersatts med
"vårdnadshavare", se avsnitt 5. Vidare har tredje meningen ändrats så
att barnet självt måste godkänna en bekräftelse av faderskap i de fäll
barnet inte har någon vårdnadshavare. Huvudfallet är givetvis även i
fortsättningen när barnet har uppnått 18 års ålder, men det innebär
också att godkännandet ibland kan krävas även av barn som inte har
uppnått myndig ålder, se 6 kap. 2 § första stycket. I övrigt har texten
justerats språkligt.

2 kap. 3 §

Ändras förhållande som anges i 2 § sedan socialnämnden inlett sin
utredning, är nämnden ändå skyldig att slutföra sin uppgift.

Socialnämnden kan flytta över ärendet till socialnämnden i annan
kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant
beslut skall den andra socialnämnden genast underrättas.

Socialnämndens beslut enligt andra stycket får överklagas hos länssty-
relsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I en nyligen till riksdagen avlämnad proposition (prop. 1993/94:133)
föreslås bl.a. att länsrätt ges en allmän behörighet att vara första dom-
stolsinstans vid överklagande av forvaltningsbeslut och att möjlighet till
prövningstillstånd införs i kammarrätt. Genom de ändringar som före-
slås i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar blir det för
mål som skall överklagas till länsrätt tillräckligt att i den materiella
författningen ange att ärendet får överklagas till allmän förvaltnings-
domstol. Tredje stycket har ändrats i enlighet härmed.

När det gäller frågan om prövningstillstånd skall krävas i kammarrätt
uttalas att prövningstillstånd främst bör användas i de fåll målet prövats
av en förvaltningsmyndighet innan det prövats av länsrätt (s. 34). De
beslut som det här är fråga om har prövats av socialnämnd och över-
prövats av länsstyrelse. Systemet med prövningstillstånd i kammarrätt

179

lämpar sig således väl för nu aktuella mål. En regel om att prövnings-
tillstånd skall krävas vid överklagande från länsrätt har därför tagits in
i bestämmelsen.

I övrigt har språkliga justeringar gjorts.

2 kap. 7 §

Socialnämnden får lägga ned en påböljad utredning om faderskapet,
om det

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för bedömning av
faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av
domstol,

3. har lämnats samtycke av modem eller en särskilt förordnad vård-
nadshavare enligt 4 kap. 5 a § till adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anledning att anta att fortsatt utredning eller
rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modem för på-
frestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa.

Socialnämndens beslut att lägga ned en påbörjad fäderskapsutredning
får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagan-
de till kammarrätten.

(Jfr. 2 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Första stycket 3 har ändrats på så sätt att det där talas om vårdnadsha-
vare i stället för särskilt förordnad förmyndare, se avsnitt 5. Paragraf-
hänvisningen i första stycket 3 har ändrats till 4 kap. 5 a §, där före-
skriften om vårdnadshavares samtycke har placerats.

Genom ändringen i andra stycket har domstolsprövningen i första
instans flyttats till länsrätten. Skälen för detta har utvecklats i kommen-
taren till 2 kap. 3 §.

I övrigt har texten redigerats språkligt.

2 kap. 9 §

Skall en viss man enligt 1 kap. 1 § anses som far till ett bam som står
under någons vårdnad och har barnet hemvist i Sverige, skall social-
nämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavama eller
mannen begär det och det är lämpligt, utreda om någon annan man kan
vara far till barnet.

I fråga om utredningen tillämpas 2-6 och 8 §§. Utredningen får läg-
gas ned, om det finns skäl som anges i 7 § första stycket 1 eller 4 eller
om det annars är lämpligt.

Socialnämndens beslut att inte påbörja en utredning enligt denna para-
graf eller att lägga ned en påbörjad utredning får överklagas hos läns-
styrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Genom ändringen i tredje stycket har domstolsprövningen i första in-
stans flyttats till länsrätten. Skälen för detta har utvecklats i kommenta-
ren till 2 kap. 3 §. I övrigt har texten redigerats språkligt.

Prop. 1993/94:251

FB 2 kap.

180

3 kap. 5 §

Talan om festställande av federskap väcks av barnet.

I fell som avses i 2 kap. 1 § förs barnets talan av socialnämnden. Har
modem vårdnaden om barnet, får hon alltid föra barnets talan, även om
hon inte har uppnått myndig ålder. Talan får vidare alltid föras av en
särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet.

(Jfr 3 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I andra stycket har "förmyndare" ersatts av "vårdnadshavare", se av-
snitt 5.

I övrigt har språkliga justeringar gjorts.

Prop. 1993/94:251
FB 3-4 kap.

4 kap. 5 a §

Samtycke enligt första stycket behövs inte av den som lider av en
allvarlig psykisk störning, är utan del i vårdnaden eller befinner sig på
okänd ort. Är detta fellet i fråga om var och en av dem som enligt
första stycket skall samtycka till adoptionen, skall i stället samtycke in-
hämtas från särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet.

I andra stycket har "förmyndare" ersatts av "vårdnadshavare", se av-
snitt 5. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

4 kap. 10 §

I ärenden om adoption skall rätten inhämta upplysningar om barnet
och sökanden samt huruvida ersättning eller bidrag till barnets underhåll
har lämnats eller utlovats. Har barnet inte fyllt arton år, skall yttrande
inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbok-
förd och från socialnämnden i den kommun där den som har vårdnaden
om barnet är folkbokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen inte krävs, skall än-
då höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu
sagts i stället gälla adoptanten eller, om en make adopterat den andra
makens barn, var och en av makarna. Finns en särskild förmyndare
vars samtycke inte krävs, skall även han eller hon höras.

(Jfr 4 kap. 10 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Texten har, bl.a. med anledning av ett påpekande av Lagrådet, redige-
rats språkligt.

181

6 kap. Om vårdnad och umgänge

1 enlighet med Förmynderskapsutredningens förslag har i de nya regler-
na gjorts en klarare uppdelning mellan vårdnads- och förmyndarfunktio-
nema. Det innebär bl.a. att, om vårdnaden om en underårig behöver
anförtros någon annan än en förälder, domstolen skall utse en särskilt
förordnad vårdnadshavare i stället för att, som hittills, lägga vårdnads-
uppgiften på en särskilt förordnad förmyndare.

Förändringen leder till ändringar av flera paragrafer i detta kapitel
samt till att tre nya paragrafer, 10 a-c §§, införs i kapitlet.

2 §

Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte
rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vård-
nadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller
arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets person-
liga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir till-
godosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den
tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga
omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörj-
ning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon
annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under
uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden
finns bestämmelser i 9-75 kap.

(Jfr 6 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket har "förmyndare" bytts ut mot "vårdnadshavare", se
avsnitt 5.

Hänvisningen i tredje stycket har ändrats som en följd av att
12-16 kap. får nytt innehåll.

Regler om vem som skall utses till vårdnadshavare för det fall ingen
av föräldrarna kommer i fråga finns i 10 a §.

3§

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i annat fåll av modem ensam. Ingår
föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tid-
punkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har
anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet
även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensam-
ma vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 §. Skall barnet även efter
domen på äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, skall
rätten i domen erinra om att vårdnaden alltjämt är gemensam.

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

(Jfr 6 kap. 3 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

182

I första stycket har, liksom i 2 § första stycket, ordet "vårdnadshavare"
ersatt "förmyndare".

7§

Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs
i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra
föräldern ensam. Brister också den föräldern i omsorgen om barnet på
det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till
en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i fell som
avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern
eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vård-
nadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan
av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskill-
nad mellan föräldrarna eller i andra mål som avses i 5 eller 6 §.

(Jfr 6 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I andra och tredje styckena har de tidigare bestämmelserna om över-
flyttning av vårdnaden till förmyndare enligt 13 kap. 8 § ersatts med
bestämmelser om överflyttning till särskilt förordnade vårdnadshavare.
Vid utseende av vårdnadshavare tillämpas 10 a §.

I övrigt har språkliga justeringar gjorts.

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

8§

Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem
än föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande
förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem
som har tagit emot barnet eller någon av dem, skall rätten utse denne
eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdna-
den om barnet. Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första
stycket prövas på talan av socialnämnden.

(Jfr 6 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Även i denna paragraf har ordet "förmyndare” ersatts med "vårdnads-
havare''.

Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och en av dem dör,
skall den andra föräldern ensam ha vårdnaden. Om båda föräldrarna
dör, skall rätten på anmälan av socialnämnden eller när förhållandet
annars blir känt anförtro vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare.

183

Om barnet står under vårdnad av endast en av föräldrarna och den
föräldern dör, skall rätten på ansökan av den andra föräldern eller på
anmälan av socialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern
eller, om det är lämpligare, åt en eller två särskilt forordnade vård-
nadshavare.

(Jft 6 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Första stycket har byggts ut med en regel som ersätter den nuvarande
bestämmelsen i tredje stycket, där det anges att vårdnaden om ett barn
utövas av förmyndaren, om båda föräldrarna är döda. Genom att regeln
placeras i första stycket görs det klart att den tar sikte på den situatio-
nen att barnet före föräldrarnas död stod under bägges vårdnad. Vårdna-
den skall även i en sådan situation anförtros åt en eller två särskilt för-
ordnade vårdnadshavare. Dessa utses av rätten efter anmälan av social-
nämnden eller när behovet av att utse vårdnadshavare annars blir känt
för rätten, t.ex. efter anmälan av en anhörig.

I andra stycket, som behandlar den situationen att endast en av för-
äldrarna är vårdnadshavare och denne avlider, har möjligheten att an-
förtro vårdnaden åt en eller två särskilt förordnande förmyndare ersatts
med en möjlighet att lägga uppgiften på en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare.

Om barnet har ingått äktenskap, blir det inte aktuellt att förordna
vårdnadshavare, eftersom vårdnaden enligt 2 § första stycket då upphör.

Frågor om vårdnad enligt denna paragraf handläggs enligt 17 § i den
ordning som gäller för domstolsärenden.

Paragrafen har dessutom justerats språkligt.

10 §

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade vård-
nadshavare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden
överflyttad till sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet.
Rätten får dock inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt,
om någon av dem motsätter sig gemensam vårdnad.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas
på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av social-
nämnden.

(Jfr 6 kap. 10 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Ordet "förmyndare” i första stycket har ersatts med "vårdnadshavare”,
se avsnitt 5.

10 a §

Om vårdnadshavare skall förordnas särskilt, utses någon som är läm-
pad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Den som är
underårig får inte förordnas till vårdnadshavare.

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

184

Tvä personer kan utses att gemensamt utöva vårdnaden, om de är
gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande för-
hållanden.

För syskon skall samma person utses till vårdnadshavare, om inte
särskilda skäl talar mot det.

Om vårdnadshavare skall förordnas efter föräldrarnas död och för-
äldrarna eller en av dem har gett till känna vem de önskar till vård-
nadshavare, skall denna person förordnas, om det inte år olämpligt.

(Jfr 6 kap. 10 a § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket anges de allmänna kraven på den som skall kunna för-
ordnas särskilt till vårdnadshavare. Det skall vara en person som är
lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Formule-
ringen knyter an till vad som sagts i 1 § om vad barn har rätt till. En
underårig kan enligt 10 kap. 1 § inte förordnas till förmyndare. Den
nära kopplingen mellan vårdnaden och förmynderskapet gör att under-
årig inte heller skall kunna förordnas särskilt till vårdnadshavare.

Det går inte att med exakthet ange de närmare kriterierna for vem
som bör utses till vårdnadshavare. I det enskilda fallet får hänsyn tas till
bl.a. barnets ålder och utveckling samt den personliga anknytningen till
den tilltänkta vårdnadshavaren. Något försteg for exempelvis anförvan-
ter till barnet finns inte angivet. Många gånger framstår det säkerligen
som naturligt att vårdnadshavaren är en person som utöver en personlig
kontakt även har en släktrelation till barnet. Även något äldre personer,
t.ex. mor- eller farföräldrar, kan komma i fråga som vårdnadshavare.

Om ett barn i stor utsträckning har vistats i ett annat enskilt hem än
föräldrahemmet, kan detta också ha stor betydelse vid bedömningen. Jfr
8 § när det gäller överflyttning av vårdnaden till fosterföräldrar.

Fall kan förekomma när fler än en person vill komma i fråga som
särskilt förordnad vårdnadshavare. Rätten får då träffa sitt val efter vad
som är bäst for barnet. Situationen är i stort densamma som när två
föräldrar tvistar om vem som skall vara ensam vårdnadshavare för ett
gemensamt barn. Den praxis som har utvecklats vid tillämpningen av
5 § första meningen kan tjäna som utgångspunkt även i nu behandlade
situationer.

Enligt andra stycket kan två personer utses att gemensamt utöva vård-
naden, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äkten-
skapsliknande förhållanden. Bestämmelsen motsvarar vad som nu gäller
om förmyndare enligt 13 kap. 8 § andra stycket andra meningen.

Enligt lagen (1987:813) om homosexuella sambor skall vissa upp-
räknade bestämmelser om sambor tillämpas även när två personer lever
tillsammans i ett homosexuellt förhållande. Föräldrabalkens regler
tillhör inte de uppräknade. Familjerättsliga förhållanden för homosexu-
ella behandlas i Partnerskapskapsutredningens betänkande Partnerskap
(SOU 1993:98), i vilket föreslås bl.a. att en lag om partnerskap skall
införas. Partnerskapsutredningens förslag innebär dock inte att de som
registrerat sitt partnerskap skall kunna förordnas som gemensamma
förmyndare för ett barn. Utredningsbetänkandet har nyligen remissbe-
handlats och övervägs nu i Justitiedepartementet. Samtidigt är frågan

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

185

om lagstiftning angående registrerat partnerskap under behandling i
riksdagen med anledning av motioner i ämnet. Den nu behandlade be-
stämmelsen innebär ingen ändring i det tidigare förhållandet att ho-
mosexuella sambor inte kan utses till gemensamma vårdnadshavare.

Tredje stycket föreskriver att samma vårdnadshavare skall utses för
syskon, om inte särskilda skäl talar däremot. En motsvarande bestäm-
melse finns när det gäller förmyndare i 10 kap. 6 § sista stycket.
Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Enligt fjärde stycket skall domstolen beakta önskemål som har förts
fram av föräldrarna när det gäller att förordna vårdnadshavare efter
föräldrarnas död. Deras val av vårdnadshavare skall sålunda följas, om
det inte är olämpligt att förordna den utpekade personen.

En motsvarande bestämmelse när det gäller förmyndare finns i
10 kap. 7 §.

För att en förälders önskemål om vårdnadshavare skall tillmätas be-
tydelse torde det i allmänhet krävas att föräldern var vårdnadshavare vid
ffånfallet. Det är emellertid inte uteslutet att ta hänsyn även till ett
önskemål från en avliden förälder som inte hade del i vårdnaden. Det
framstår som särskilt lämpligt när något önskemål i övrigt inte har förts
fram, men även i andra fall kan föräldern ha haft en så nära kontakt
med sitt barn att den avlidnes önskan bör ges särskild vikt. Hur vårdna-
den har ordnats formellt är således inte helt utslagsgivande utan om-
ständigheterna i det enskilda fallet skall avgöra.

Om barnet har nått tillräcklig mognad och motsätter sig att den ut-
pekade personen förordnas som vårdnadshavare, kan det inte anses
lämpligt att förordna honom eller henne. I en del fall kan också, efter
det att den avlidne föräldern uttryckte sitt önskemål, förhållandena ha
ändrats på ett sätt som gör det olämpligt att följa önskemålet.

Om en förälder som är ensam vårdnadshavare avlider, följer av 9 §
andra stycket att den andra föräldern bör förordnas i första hand.

10 b §

En särskilt förordnad vårdnadshavare har rätt att på begäran bli
entledigad från uppdraget.

Om barnet har två särskilt förordnade vårdnadshavare och någon av
dem vill att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på
talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden åt en av dem efter
vad som är bäst för barnet. Rätten kan också i mål om äktenskapsskill-
nad mellan vårdnadshavama utan yrkande förordna om vårdnaden
enligt vad som nu har sagts, om gemensam vårdnad är uppenbart oför-
enlig med barnets bästa.

(Jfr 6 kap. 10 b § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt första stycket har en särskilt förordnad vårdnadshavare alltid rätt
att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Bestämmelsen motsvarar
vad som enligt 10 kap. 9 § gäller beträffande särskilt förordnade för-
myndare.

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

186

I andra stycket regleras det fallet att två särskilt förordnade vårdnads-
havare enligt 10 a § andra stycket har utsetts att gemensamt utöva vård-
naden om en underårig och någon av dem önskar att vårdnaden inte
längre skall vara gemensam. Rätten skall i sådant fall anförtro vårdna-
den åt en av dem efter vad som är bäst for barnet. Bestämmelsen mot-
svarar vad som enligt 5 § första meningen gäller beträffande föräldrar
med gemensam vårdnad. Den har hämtats från det nuvarande andra
stycket i 10 kap. 9 §.

Enligt 10 a § krävs att de som utses till gemensamma vårdnadshavare
är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden. Den omständigheten att äktenskapet upplöses eller sambo-
förhållandet upphör medför inte nödvändigtvis att den gemensamma
vårdnaden måste upphöra. Efter förebild av 5 § andra stycket andra
meningen har emellertid rätten givits möjlighet att i mål om äktenskaps-
skillnad förordna att vårdnaden inte längre skall vara gemensam.

10 c §

En särskilt förordnad vårdnadshavare skall entledigas, om han eller
hon vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller för-
summelse eller av någon annan orsak inte längre är lämplig som vård-
nadshavare.

Om barnet har två särskilt förordnade vårdnadshavare och den ena
entledigas eller dör, skall den andra ensam ha vårdnaden. Om båda
vårdnadshavama entledigas eller dör, skall rätten utse en eller två
andra personer att vara särskilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas efier
ansökan av socialnämnden.

(Jfr 6 kap. 10 c § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket föreskrivs att en särskilt förordnad vårdnadshavare skall
entledigas, om han eller hon vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig
till missbruk eller försummelse eller av någon annan orsak inte längre
är lämplig som vårdnadshavare.

Att missbruk eller försummelse kan utgöra grund för entledigande
överensstämmer med vad som gäller för föräldrar som vårdnadshavare
enligt 7 §. Att entledigande dessutom skall ske, om vårdnadshavaren av
någon annan orsak inte längre är lämpad för sin uppgift, innebär att det
krävs mindre för att en särskilt förordnad vårdnadshavare skall entledi-
gas än när det är fråga om en förälder som är vårdnadshavare (jfr re-
kvisitet i 7 § första stycket, där det talas om brister som medför be-
stående fara för barnets hälsa eller utveckling). Första stycket motsvarar
i stort vad som gäller beträffande entledigande av förmyndare enligt
10 kap. 10 §. Det särskilda omnämnandet av ekonomiskt obestånd har
dock uteslutits. Detta innebär inte att de ekonomiska förhållandena
skall tillmätas mindre betydelse än tidigare vid bedömning av om ent-
ledigande skall ske eller inte. Med hänsyn till att huvudvikten nu läggs
vid vårdnaden i stället för förmynderskapet saknas dock anledning att i
detta sammanhang särskilt poängtera de ekonomiska förhållandena.

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

187

Domstolen skall vid bedömningen av om försummelsen är av sådan art
att den bör leda till entledigande se till samtliga omständigheter, varav
frågan om ekonomiskt obestånd är en. Även om det i fall av försum-
melse av särskilt förordnad vårdnadshavare kan finnas större anledning
att entlediga vårdnadshavaren än när en förälder är vårdnadshavare, kan
det i speciella fall vara en tänkbar lösning att låta den särskilt förordna-
de vårdnadshavaren vara kvar, men entlediga honom eller henne från
förmynderskapet med stöd av 10 kap. 10 §.

Andm stycket behandlar det fallet att en underårig har två särskilt
förordnade vårdnadshavare. I lagrummet sägs till en början att, om den
ene entledigas eller avlider, vårdnaden tillkommer den andra ensam.
Motsvarande regel gäller beträffande föräldrar, se 9 § första stycket.

För det fallet att båda de särskilt förordnade vårdnadshavama ent-
ledigas eller avlider skall rätten utse en eller två andra personer att vara
vårdnadshavare. Detta motsvarar vad som beträffande föräldrar före-
skrivs i 7 § andra stycket och 9 § första stycket.

Enligt tredje stycket prövas frågor om entledigande av vårdnadshavare
och förordnande av ny vårdnadshavare enligt den nu behandlade para-
grafen efter ansökan av socialnämnden. Behörig domstol är enligt 17 §
rätten i den ort där barnet har sitt hemvist.

17 §

Frågor om vårdnad eller umgänge tas upp av rätten i den ort där
barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med
äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol, tas frågorna
upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4-8 och 10 §§ samt 10 b § andra
stycket samt frågor om umgänge som avses i 15 § handläggs i den ord-
ning som är föreskriven för tvistemål. Står barnet under vårdnad av
båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i saken, får
de väcka talan genom gemensam ansökan.

Övriga frågor om vårdnad handläggs i den ordning som gäller för
domstolsärenden.

I mål om vårdnad kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stäm-
ning.

Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan huvudför-
handling, om parterna är överens i saken.

(Jfr 6 kap. 17 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt första stycket i dess hittills gällande lydelse är principen att frå-
gor om vårdnad eller umgänge tas upp av rätten i den ort där vårdnads-
havaren eller någon av vårdnadshavama har sitt hemvist. Ändringen
innebär att det i stället skall vara barnets hemvist som avgör. Samma
princip föreslås enligt 10 kap. 13 § gälla när det är fråga om för-
ordnande eller entledigande av förmyndare. De närmare skälen till
varför barnets hemvist bör styra har utvecklats i avsnitt 16.1. Första
stycket har fått sin slutliga lydelse efter förslag av Lagrådet.

Av andra stycket följer att frågor om vårdnad som avses i 4-8 och
10 §§ samt frågor om umgänge enligt 15 § liksom tidigare skall

Prop. 1993/94:251

FB 6 kap.

188

handläggas som tvistemål. Om parterna är ense kan dock talan väckas
genom gemensam ansökan. Till tvistemålshandläggning har förts frågan
om vårdnad när en av två särskilt forordnade vårdnadshavare inte
längre vill att vårdnaden skall vara gemensam (10 b § andra stycket).
Detta motsvarar vad som gällt hittills enligt andra stycket i 10 kap. 9 §.
Som utvecklats tidigare har i övrigt ärendeformen behållits.

I tredje stycket har tagits in en upplysning om att de frågor om vård-
nad som inte särskilt nämns i andra stycket skall handläggas som dom-
stolsärenden. När en fråga om vårdnad skall handläggas som ärende blir
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden tillämplig.
Enligt 6 § den lagen är huvudregeln att ärenden prövas av en ensam
domare. Domstolen skall dock vid ärendets avgörande bestå av en
laglåren domare och nämndemän i bl.a. de fellen då ett ärende är
tvistigt eller det annars föreligger särskild anledning till en sådan
sammansättning.

21 §

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, i samband
med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskil-
da skäl, på yrkande av en part förelägga motparten vid vite att lämna
ifrån sig barnet. Har vite förelagts i samband med beslut som avses i
20 § första stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla
omedelbart.

Beslut om föreläggande enligt första stycket får överklagas endast i
samband med överklagande av domen eller beslutet om vårdnad eller
umgänge.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan
av den part som har begärt föreläggandet.

(Jfr 6 kap. 21 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Iförsta stycket har, som en följd av ändringarna i 17 §, begreppet ären-
de lagts till. I praktiken torde dock vitesföreläggande knappast bli aktu-
ellt när det gäller sådana frågor som enligt 17 § skall handläggas som
ärenden.

I övrigt har språkliga justeringar gjorts.

Prop. 1993/94:251

FB 7 kap.

7 kap. 2 §

En förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala
underhållsbidrag till barnet, om föräldern

1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsam-
mans med barnet, eller

2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men
barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Underhållsbidrag festställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbidrag,
även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också för-
myndare har rätt att företräda bamet. Avtal om underhållsbidrag kan
slutas även före barnets födelse.

189

(Jfr 7 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I tredje stycket har orden "särskilt förordnad" tagits bort. Begreppet
särskild förordnad förmyndare har ersatts med särskilt förordnad vård-
nadshavare (se avsnitt 5). För det fall den underårige skulle stå utan
vårdnadshavare, t.ex. genom att den underårige ingått äktenskap, bör
förmyndaren kunna föra talan för barnets räkning.

9 kap. Om underårigs omyndighet

Ändringar har gjorts i 1, 4 och 5 §§. Som framgår av avsnitt 6.2, har
Förmynderskapsutredningens förslag till förtydligande bestämmelser om
när en underårig skall vara bunden av en rättshandling inte godtagits.
Däremot har det, i enlighet med utredningens förslag, införts
bestämmelser som innebär att förmånstagarförordnande uttryckligen
jämställs med gåva och testamente vad gäller möjligheten att ge en
underårig rätt att själv förfoga över egendom. Förutom
förmånstagarförordnanden vid försäkring har tillagts förordnanden av
förmånstagare till rätten enligt ett pensionssparavtal enligt lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande.

1 §

Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv
råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som
följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv
genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring
eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.

(Jfr 9 kap. 1 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen återfinns huvudregeln om en underårigs bristande rätts-
handlingsförmåga. Förutom att språkliga justeringar gjorts har i para-
grafen uttryckligen angivits att en omyndig kan ges rätt att förvalta
egendom som han eller hon har förvärvat som förmånstagare, under
förutsättning att villkor om det har ställts upp i förmånstagarförordnan-
det.

4§

Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller för-
månstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att den
underårige själv skall få råda över egendomen, skall 3 § andra stycket
tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens sam-
tycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan
samtycke lämnas skall överförmyndaren ge fångesmannen eller hans
arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller
större tidsförlust.

Prop. 1993/94:251

FB 9 kap.

190

(Jfr 9 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Jfr kommentaren till 1 §. De språkliga förändringarna innebär inte
någon ändring av paragrafens materiella innehåll.

5§

En underårig som driver rörelse med samtycke enligt 13 kap. 13 §
eller 14 kap. 14 § andra stycket, får ingå sådana rättshandlingar som
faller inom området for rörelsen. Vad som nu har sagts gäller dock inte
i fråga om rättshandlingar som avses i 13 kap. 10 §.

(Jfr 9 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen har paragrafhänvisningama ändrats som följd av de nya
reglerna i 13 och 14 kap. Hänvisningarna har utformats på det sätt
Lagrådet har föreslagit. Det särskilda angivandet att den underårige har
fyllt sexton år har strukits eftersom det framgår av 13 kap. 13 § och
14 kap. 14 § andra stycket att underåriga inte får driva rörelse om de
inte har fyllt 16 år. Därutöver har språkliga justeringar gjorts.

10 kap. Om förmyndare

Ändringarna i kapitlet är föranledda dels av att förhållandet mellan
vårdnaden och förmynderskapet skall ändras (se avsnitt 5 och kommen-
taren till ändringarna i 6 kap. ovan), dels av att inskrivning av förmyn-
derskap enligt 12 kap. skall upphöra (se avsnitt 13).

Vad gäller de förändringar som är en följd av att vårdnaden skall
sättas i förgrunden avviker bestämmelserna i någon mån från Förmyn-
derskapsutredningens förslag. När så är fallet anmärks det vid vaije
enskild paragraf.

3 §

Den eller de som har forordnats särskilt till vårdnadshavare är också
förmyndare för den underårige.

Om särskilda skäl talar för det, skall dock någon annan än den sär-
skilt förordnade vårdnadshavaren förordnas till förmyndare. I ett sådant
fall tillämpas 6 och 7 §§.

som sägs i denna balk om särskilt förordnade förmyndare skall
gälla även den som är förmyndare enligt första stycket.

(Jfr 10 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I den nu gällande lydelsen av paragrafen föreskrivs att om ett underårigt
barn ingår äktenskap, skall den som vid äktenskapets ingående var för-
myndare för barnet vara det även efter äktenskapets ingående. Den
bestämmelsen har av systematiska skäl flyttats till nästkommande para-
graf.

Prop. 1993/94:251

FB 10 kap.

191

I den nya lydelsen föreskrivs i första stycket att den eller de som har
forordnats särskilt till vårdnadshavare också därigenom blir förmyndare.
Förmynderskapet följer alltså automatiskt med förordnandet om vård-
nad.

Det är dock inte självklart att dessa två i samtliga fall skall följas åt.
Det öppnas därför i andra stycket en möjlighet för rätten att förordna
annan eller andra än vårdnadshavaren till förmyndare. Särskilda skäl att
förordna förmyndare vid sidan om en särskilt förordnad vårdnadshavare
kan finnas, om t.ex. den underåriges förmögenhetsförhållanden är kom-
plicerade och vårdnadshavaren eller vårdnadshavama saknar erferenhet
av eller förutsättningar för att förvalta en förmögenhet av sådan beskaf-
fenhet. Här skall dock även beaktas möjligheten att enligt 8 § förordna
medförmyndare. Det kan vara en lämplig lösning att i stället för att
skilja på vårdnaden och förmynderskapet låta den särskilt förordnade
vårdnadshavaren få stöd och hjälp av en medförmyndare.

Om den särskilt förordnade vårdnadshavaren inte samtidigt skall vara
förmyndare, skall 6 och 7 §§ tillämpas. Dessa paragrafer blir alltså
tillämpliga dels om den underårige inte har någon särskilt förordnad
vårdnadshavare, dels om särskilda skäl talar mot att låta den som är
vårdnadshavare också vara förmyndare.

I tredje stycket har tagits upp en bestämmelse som främst syftar på
den reglering av förmyndares och andra ställföreträdares förvaltning av
egendom som återfinns i 12-16 kap. Innebörden är att särskilt förordna-
de vårdnadshavare som är förmyndare utan särskilt beslut om detta vid
tillämpning av förvaltningsreglema skall fella under de strängare be-
stämmelser som gäller andra förmyndare än föräldrar.

4§

Ingår ett underårigt barn äktenskap, skall den som vid äktenskapets
ingående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets förmyndare.

Paragrafens innehåll har hämtats från nuvarande 3 §. En underårig som
ingår äktenskap behåller sin förmyndare för tiden fram till dess han
eller hon fyller 18 år. Detta gäller oavsett om förmynderskapet grundar
sig på föräldraskap enligt 2 § eller på särskilt beslut enligt 3 §.

5§

Har en underårig inte någon förmyndare, skall rätten förordna en
sådan.

Har förmyndare förordnats enligt första stycket på grund av att fedem
eller modem är underårig, gäller förordnandet till dess fedem eller
modem har uppnått myndig ålder.

(Jfr 10 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafens nya första stycke innehåller vad som för närvarande
föreskrivs i 4 §.

Prop. 1993/94:251

FB 10 kap.

192

Andra stycket har ändrats endast på det sättet att hänvisningen nu görs
till första stycket.

6S

Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig
man eller kvinna.

För underåriga syskon skall samma person utses till förmyndare, om
inte särskilda skäl talar mot det.

(Jfr 10 kap. 6 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Andra stycket om utseende av samma förmyndare for underåriga syskon
har redigerats språkligt (jfr motsvarande regel om vårdnadshavare i
6 kap. 10 a § tredje stycket).

Prop. 1993/94:251

FB 10 kap.

75

Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för en underårig
och har föräldrarna eller en av dem gett till känna vem de önskar till
förmyndare, skall denna person förordnas om det inte är olämpligt.

(Jfr 10 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen har jämkats i överensstämmelse med 6 kap. 10 a § fjärde
stycket (se kommentaren till den paragrafen).

Genom att förmynderskapet i fortsättningen i stor utsträckning kom-
mer att följa vårdnadsffågans avgörande i fall när föräldrar eller särskilt
förordnade vårdnadshavare avlider minskar denna bestämmelses praktis-
ka betydelse. Som framgår av 6 kap. 10 a § fjärde stycket skall avlidna
föräldrars önskemål tas till vara när särskild vårdnadshavare förordnas.
För det fall en underårig har förmyndare utan att stå under någons
vårdnad, vilket blir följden om en underårig ingår äktenskap, kan det
dock uppkomma en situation när förmyndare skall utses.

9§

En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmynder-
skapet. Detta gäller dock inte, om förmynderskapet utövas av föräldrar-
na eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren ent-
ledigas.

(Jfr 10 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Ändringen i 9 § innebär att andra stycket har utgått. Där behandlas i
gällande rätt det fallet att två särskilt förordnade förmyndare har utsetts
till gemensamma vårdnadshavare och de vill upplösa den gemensamma
vårdnaden. Den bestämmelsen ersätts nu med 6 kap. 10 b § andra
stycket.

193

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

11 §

Prop. 1993/94:251

FB 10 kap.

Dör förmyndaren och finns det inte någon som på grund av lag skall
vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål an-
mäla förhållandet till överförmyndaren för den kommun där den omyn-
dige har sitt hemvist.

(Jfr 10 kap. 11 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt paragrafens nya lydelse skall behov av förmyndare anmälas till
överförmyndaren för den kommun där den omyndige har sitt hemvist.
Ändringen är en följd av att institutet inskrivning av förmynderskap
avskaffas. Av 18 § framgår att överförmyndaren får ansöka hos rätten
om förordnande av förmyndare enligt 5 §. Paragrafen har utformats
enligt Lagrådets förslag.

Under remissbehandlingen har påpekats att den ökade tonvikten vid
vårdnadsbegreppet på bekostnad av förmynderskapet talar för att en
anmälan inte borde göras till överförmyndaren eftersom förmynderska-
pet skall följa vårdnaden. Detta är i och för sig riktigt och i de allra
flesta fall torde inte någon åtgärd av överförmyndaren vara påkallad,
annat än en kontroll med socialnämnden att den underåriges intressen
tillgodoses. Det kan dock tänkas situationer där det kan finnas behov av
att överförmyndaren får snabb kännedom om dödsfallet. Om t.ex. en
make avlider och efterlämnar förutom makan ett barn som han hade
ensam vårdnad om, finns ingen lagregel som automatiskt för över vård-
nad eller förmynderskap till annan. Visserligen skall rätten efter an-
mälan av socialnämnden eller när förhållandet annars blir känt anförtro
vårdnaden (och därigenom förmynderskapet) åt en eller två särskilt
förordnade vårdnadshavare (jfr 6 kap. 9 § andra stycket och 10 kap. 3 §
första stycket). I den situationen uppkommer emellertid behov av att
den underåriges rätt bevakas i dödsboet efter vårdnadshavaren. Det
behovet har bl.a. överförmyndaren att bevaka. Överförmyndaren har
här möjlighet att t.ex. förordna god man för den underårige. Det finns
således anledning att för att säkerställa att den underåriges intressen
bevakas behålla skyldigheten för den som har boet i sin vård att anmäla
dödsfallet även till överförmyndaren.

12 §

Denna paragraf, som handlar om tillsyn över förmynderskap, föreslås
upphävd. Bestämmelser om tillsyn kommer att finnas i 12 kap. 9 § och
19 kap. 17 §. (Jfr även kommentaren till 11 kap. 14 §.)

13 §

Frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare tas upp av
tingsrätten i den ort där den underårige har sitt hemvist.

194

(Jfr 10 kap. 13 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen har ändrats som följd av att inskrivning av förmynderskap
avskaffas. Enligt paragrafens nya lydelse är den underåriges hemvist
avgörande för vilken tingsrätt som är behörig att ta upp frågor om för-
ordnande och entledigande av förmyndare. Samma princip gäller i
vårdnads- och umgängesfrågor (se 6 kap. 17 § första stycket).

18 §

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får
göras av överförmyndaren, förmyndare, vårdnadshavare, den under-
årige själv, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller
hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i
denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när det finns an-
ledning till det.

I ett ärende som avses i första stycket skall rätten ge en underårig
som fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

(Jfr 10 kap. 18 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket har den särskilda bestämmelsen om entledigande av
förmyndare som inte längre är lämplig som vårdnadshavare utgått Se i
stället 6 kap. 10 c § tredje stycket.

I första stycket har dessutom den ändringen gjorts att kretsen av dem
som har rätt att ansöka om förordnande eller entledigande av förmynda-
re har utökats med dels den underåriges vårdnadshavare, dels hans eller
hennes sambo. Sambobegreppet enligt denna paragraf är detsamma som
det i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Här ställs dock
inte upp något krav på att samborna skall vara ogifta. Till följd av den
föreslagna ändringen i lagen (1987:813) om homosexuella sambor blir
bestämmelsen tillämplig också på homosexuella sambor.

Det nuvarande tredje stycket, som behandlar frågan om vem som får
överklaga beslut i ärenden enligt första stycket, har utgått. Bestämmel-
ser om rätt att överklaga i olika förmynderskapssaker har samlats i
20 kap. 3 §.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

11 kap. Om god man och förvaltare

I avsnitt 14 föreslås en omfördelning av beslutsbefogenheter mellan
rätten och överförmyndaren. Denna innebär att överförmyndaren tar
över alla arbetsuppgifter som rör godmanskap enligt 11 kap. 1-3 §§.
När det gäller förvaltarskap och godmanskap enligt 4 § föreslås en
uppdelning av beslutsbefogenheterna som i princip innebär att rätten
beslutar om anordnande, upphörande och ändring av godmanskapet eller
förvaltarskapet medan överförmyndaren beslutar om förordnande och
entledigande av gode män och förvaltare. Denna förändring har bl.a.
inneburit att det i vissa bestämmelser blir nödvändigt att skilja mellan

195

anordnandet av ett godmanskap eller ett förvaltarskap och förordnandet
av den person som skall ha uppdraget som god man eller förvaltare.
Det är dock ingen nyhet att man talar om anordnande av förvaltarskap
eller godmanskap i lagtexten, se 11 kap. 28 §.

Ändringarna i kapitlet är dessutom föranledda av att systemet med in-
skrivning av godmanskap och förvaltarskap upphör (se avsnitt 13).

1 §

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak
inte utöva förmynderskapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 §
skild från utövningen av det, skall överförmyndaren förordna god man
att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från utövningen
av förmynderskapet får rätten förordna god man enligt första stycket.

(Jfr 11 kap. 1 § i Domstolsutredningens förslag.)

Bestämmelsen reglerar fell då den som är förmyndare för en underårig
av någon anledning inte kan utöva förmynderskapet. Det förekommer
exempelvis att den tillämpas beträffande utländska barn som kommer till
Sverige utan sina föräldrar. I fortsättningen skall överförmyndaren i
stället för rätten fetta beslut om förordnande av god man.

I andra stycket har det öppnats en möjlighet för rätten att förordna
god man i de fell när rätten prövar en fråga om entledigande en för-
myndare. För tiden till dess rätten meddelat slutligt beslut kan rätten
interimistiskt skilja förmyndaren från uppdraget. Som påpekats under
remissomgången bör rätten i de fellen ha möjlighet att förordna en god
man som skall bevaka den underåriges intresse. Det är dock inte något
krav att så sker. För det fell rätten väljer att inte förordna god man
skall överförmyndaren se till att så sker snarast. Rätten bör i regel
förordna god man eftersom det i allmänhet måste vara en olägenhet att
den underårige står utan förmyndare, men det kan väl tänkas situationer
där det är viktigt att skiljandet kommer till stånd snabbt och att det
intresset väger över olägenheten att den underårige under en begränsad
tid står utan förmyndare.

2§

Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den
underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall överförmyndaren förordna god
man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen liksom vid
bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo.

Överförmyndaren skall också förordna god man när den som har en
förmyndare, god man eller förvaltare skall företa en rättshandling eller
vara part i en rättegång och behöver hjälp men enligt 12 kap. 8 § inte
kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Om
talan har väckts får rätten förordna god man.

Överförmyndaren skall också i andra fell än som avses i första eller
andra stycket förordna god man för den som har vårdnadshavare, för-

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

196

myndare, god man eller förvaltare, i angelägenheter där den enskilde
har ett intresse som strider mot en sådan företrädares eller dennes ma-
kes eller sambos intresse, överförmyndaren skall meddela ett sådant
förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren, den
gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i sådan egenskap
företräder eller om det annars är lämpligt.

(Jfr 11 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens och Domstolsutredning-
ens förslag.)

Paragrafen reglerar fall av intressekollision mellan den ordinarie ställ-
företrädaren och den som han företräder. Beslut om god man i sådana
situationer skall enligt första stycket i framtiden fattas av överförmynda-
ren i stället för av rätten. I det stycket har på förslag av Lagrådet den
ändringen gjorts att god man skall förordnas, förutom när det kan finnas
motstridiga intressen mellan den underårige å ena sidan och förmynda-
rens make å andra sidan, även när det kan finnas motstridiga intressen
mellan den underårige och förmyndarens sambo. Beträffande vem som
är att betrakta som sambo hänvisas till författningskommentaren till
10 kap. 18 §.

I andra stycket öppnas en möjlighet för rätten att förordna god man
när rättegång pågår. I de fallen måste det anses innebära en onödig
omgång att vända sig till överförmyndaren. En förutsättning för rättens
behörighet är att talan har väckts. Av 13 kap. 4 § tredje stycket rätte-
gångsbalken framgår att talan skall anses väckt när ansökan om stäm-
ning har kommit in till rätten, eller om stämning inte är nödvändig, när
talan har framställts inför rätten. I andra stycket har dessutom paragraf-
hänvisningen ändrats, se 12 kap. 8 §.

Tredje stycket har försetts med ett tillägg som gör det möjligt att
förordna god man även när det förekommer motstridiga intressen mel-
lan en underårig och hans eller hennes vårdnadshavare eller vårdnadsha-
varens make. Detta tillägg får betydelse för det fåll den underåriges
vårdnadshavare inte samtidigt är förmyndare. Därutöver har, liksom i
första stycket, lagts till att god man bör förordnas även när det finns
motstridande intressen mellan den enskilde och ställföreträdarens sam-
bo.

I övrigt har paragrafen justerats språkligt.

3§

Överförmyndaren skall förordna god man,

1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas
på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet
och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har
efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före allmänna arvs-
fonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller
också kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap saknas
såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på grund av
sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och hans eller
hennes lott i boet förvaltas,

Prop. 1993/94:251
FB 11 kap.

197

3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är
okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad som
föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en
bortavarandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling
beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfälla eller egen-
dom först senare skall tillträdas med äganderätt och det krävs att den
blivande ägarens rätt bevakas eller egendomen förvaltas för den blivan-
de ägarens räkning, eller

6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas under
vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Överförmyndaren skall förordna god man enligt första stycket efter
anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man för
den som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos överförmyndaren av
den som har boet i sin vård.

(Jfr 11 kap. 3 § i Domstolsutredningens förslag.)

Ändringarna i första stycket innebär att överförmyndaren får rätt att
besluta om god man. Nu har rätten den befogenheten. Ändringarna i
andra stycket innebär att anmälan skall göras till överförmyndaren. I
övrigt har paragarafen justerats språkligt.

3a§

I de fall som anges i 18 kap. 1 § första stycket äktenskapsbalken och
20 kap. 2 § första stycket denna balk skall god man förordnas av rätten.

Paragrafen som är ny, och som inte har någon motsvarighet i Dom-
stolsutredningens förslag, anvisar rätten som behörig att förordna god
man i de fall där någon väcker en femiljerättslig talan mot en person
som det inte går att få tag på. Eftersom det hittills varit rätten som alltid
förordnar god man enligt 11 kap. föräldrabalken har det inte behövts
anges särskilt att rätten skall förordna även i dessa fell. Nu när över-
förmyndaren skall vara den som vanligen förordnar god man behöver
det dock anges särskilt att rätten skall förordna god man i dessa fell.

4§

Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälso-
tillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin
rätt, förvalta sin egendom eller söija för sin person, skall rätten, om det
behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett
sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken god-
manskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans
eller hennes mening inhämtas.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samti-
digt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

198

annat fall skall forordnas på grund av ett beslut enligt första stycket,
skall förordnandet meddelas av överförmyndaren.

(Jfr 11 kap. 4 § i Domstolsutredningens förslag.)

Ändringen i första stycket innebär att arbetsfördelningen mellan rätten
och överförmyndaren ändras när det gäller frågan om godmanskap för
den som på grund av sjukdom e.d. behöver hjälp med att sköta sina
angelägenheter. Det är alltid rätten som anordnar godmanskap enligt
paragrafen. Ett beslut att anordna ett godmanskap innebär ett ställnings-
tagande till frågan om den sjuke behöver sådan hjälp som behandlas i
paragrafen. Däremot tas genom ett sådant beslut inte ställning till an-
talet gode män, dvs. om det räcker med en god man eller om flera gode
män skall utses med stöd av 13 §.

Enligt andra stycket är det rätten som har att utse god man i samband
med att godmanskapet anordnas. Då får rätten också ta ställning till hur
många gode män som behövs. Om det därefter blir aktuellt att byta god
man, blir däremot överförmyndaren ensam behörig att fetta beslut. Det
blir även överförmyndaren som får ta ställning till senare uppkommande
frågor om förordnande av flera gode män.

7§

Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur
stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att anordnaför-
valtarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas,
om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på
något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje
särskilt fell och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägen-
het eller egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma uppdra-
gets omfettning.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samti-
digt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en förvaltare i
något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första
stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren.

(Jfr 11 kap. 7 § i Domstolsutredningens förslag.)

Paragrafen har ändrats på motsvarande sätt som 4 §.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

8§

Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med
förordnandet rätt att själv

1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,

2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat
efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan
egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förord-
nats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid

199

försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande under villkor att egendomen inte skall om-
fattas av förvaltarens rådighet.

Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att för-
valtaruppdraget skall omfetta även förhållanden som avses i första
stycket.

(Jfr 11 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket 3 har i klarhetens intresse gjorts ett tillägg som innebär
att förmånstagarförordnande vid försäkring och individuellt
pensionssparande skall jämställas med gåva och testamente (jfr 9 kap. 1
och 4 §§).

I övrigt har språkliga justeringar gjorts.

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

13 §

När omständigheterna motiverar det, kan flera gode män eller förval-
tare förordnas för den enskilde.

(Jfr 11 kap. 4 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut-
redningens förslag.)

Ändringen innebär att nuvarande, andra stycket har flyttats till 14 §.

Rörande det som står kvar i denna paragraf kan anmärkas att ändring-
arna av 4 och 7 §§ medför att det blir rätten som får ta ställning till hur
många gode män eller förvaltare som skall forordnas om frågan aktuali-
seras i samband med att rätten anordnar ett godmanskap eller ett för-
valtarskap, medan överförmyndaren är ensam behörig om frågan kom-
mer upp senare. Ändringen av kvarvarande text är endast redaktionell.

14 §

Om flera gode män eller förvaltare är ansvariga för en skada som har
tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättnings-
ansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens
grad av vållande. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med,
skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grun-
der.

(Jfr 11 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Föreskriften i nu gällande 14 § om att godmanskap och förvaltarskap
står under tillsyn av överförmyndaren och tingsrätten har utgått. Be-
stämmelser om tillsyn har i stället tagits in i 12 kap. 9 § och 19 kap.
17 §. (Jfr kommentaren till 10 kap. 12 § ovan.)

I denna paragraf har i stället tagits in vad som nu stadgas i 13 § andra
stycket.

200

15 §

Ansökan om förordnande av god man enligt 1-4 §§ eller förvaltare
får göras av förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon
har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och
närmaste släktingar. Ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 §
eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts och av överför-
myndaren.

Ansökan om anordnande avförvaltarskap får också göras av god man
som avses i 4 §.

När det finns anledning till det skall rätten självmant ta upp frågor om
anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Överförmyn-
daren har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man
eller förvaltare.

(Jfr 11 kap. 15 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut-
redningens förslag.)

Paragrafen har ändrats på grund av de ändrade reglerna om vilka som
fattar beslut i frågorna. Det första stycket innehåller regler om vilka
som får ansöka hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt
1-4 §§ och förvaltare. Jämfört med gällande rätt har den ändringen
gjorts att den enskildes sambo har givits rätt att ansöka. Beträffande
vem som är att betrakta som sambo hänvisas till författningskommenta-
ren till 10 kap. 18 §. I det första stycket har ytterligare ett tillägg
gjorts. I andra meningen regleras vilka som får ta initiativ till anordnan-
de av godmanskap enligt 4 § och till förvaltarskap. Det skall påpekas att
bestämmelsen är tillämplig både när ett godmanskap eller förvaltarskap
aktualiseras första gången och när en ny god man eller förvaltare be-
höver utses, exempelvis för att den som tidigare hade förordnats har
avlidit.

I andra stycket har överförts regeln att god man enligt 4 § har rätt att
ansöka om att den vars rätt han är satt att bevaka i stället skall få för-
valtare. Regeln har begränsats till att avse ansökan om anordnande av
förvaltarskap. Den gode mannen har ju spelat ut sin roll för det fall att
förvaltare förordnas varför det saknas anledning att ge den gode mannen
rätt att ansöka om byte av förvaltare.

Tredje stycket reglerar de beslutande organens skyldighet att agera
utan ansökan. Rätten har sedan tidigare en skyldighet att självmant ta
upp frågor om förordnande av god man eller förvaltare, när anledning
till det förekommer. Denna skyldighet kvarstår, men med den distink-
tion som görs mellan anordnande och förordnande skall rättens skyldig-
het att agera självmant begränsas till anordnande av godmanskap eller
förvaltarskap. Detta kan, som påpekats i ett tidigare lagstiftningsärende
(prop. 1987/88:124 s. 175), bli aktuellt t.ex. om det i en rättegång visar
sig att en part är i ett sådant psykiskt tillstånd att han själv inte kan föra
sin talan. Av 4 § andra stycket och 7 § fjärde stycket framgår att rätten
när den anordnar godmanskap eller förvaltarskap samtidigt skall för-
ordna god man eller förvaltare.

Genom den utökade befogenheten för överförmyndaren i beslutshänse-
ende skall även denne ha en skyldighet att agera självmant om omstän-

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

201

digheterna kräver det. Denna skyldighet omfattar såväl att ta initiativ till
anordnande av godmanskap och förvaltarskap när rätten skall besluta
som förordnande i ett senare skede av ny god man eller förvaltare. Av
21 § andra stycket framgår att samma skyldighet att agera på eget ini-
tiativ finns när det finns skäl att låta ett godmanskap eller förvaltarskap
upphöra eller att entlediga en god man eller en förvaltare.

16 §

I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon som
har fyllt sexton år skall rätten eller överförmyndaren ge denna person
tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltar-
skap skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från
den enskildes make eller sambo och barn, överförmyndaren och vårdin-
rättning. Yttrande skall också, om det behövs, inhämtas från andra
närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar
landstingets ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökningen
avser skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller
henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken
gäller. Rätten kan dock avstå från att höra den enskilde muntligen om
han eller hon själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta för-
ordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärenden hos överför-
myndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga
att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

(Jfr 11 kap. 16 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut-
redningens förslag.)

Bestämmelsen handlar om inhämtande av yttrande från den för vilken
ett godmans- eller förvaltarförordnande har ifrågasatts. Första stycket
handlar om beslut om godmanskap eller förvaltarskap i allmänhet. Det
har ändrats med hänsyn till de nya reglerna om rätt för överförmynda-
ren att fatta beslut i en stor del av ärendena.

Andra stycket handlar om ärenden hos rätten om anordnande av god-
manskap enligt 4 § och förvaltarskap. Där har den enskildes sambo
lagts till kretsen av dem som skall höras. Detta ligger i linje med att
sambo har givits rätt att ansöka (jfr 15 § och 10 kap. 18 §). Beträffande
vem som är att betrakta som sambo hänvisas till kommentaren till
10 kap. 18 §. Vidare har det gjorts en justering av de regler som styr
vilka som skall höras innan beslut fattas.

Make, sambo och barn skall som huvudregel höras, om det inte är
obehövligt. Det förhållandet att den enskilde själv har ansökt om eller
samtyckt till den begärda åtgärden kan göra det obehövligt att inhämta
yttrande från anhöriga. Saken måste dock bedömas från fall till fall. Om
t.ex. tveksamhet råder om den enskildes förmåga att inse sakens be-
tydelse, bör anhörigas mening inhämtas. Det väsentliga är att besluts-
underlaget måste vara tillräckligt. Övriga närstående skall höras om det

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

202

behövs. Om det inte finns några släktingar i den trängre kretsen som
nyss behandlats eller om deras yttranden ger anledning till att bredda
beslutsunderlaget, måste behov av att ta in yttrande från övriga anhöriga
anses finnas. Andra bröstarvingar än barn tillhör alltså den nu behand-
lade kretsen. Att ordet "släktingar" bytts ut mot "närstående" är avsett
att markera att andra än släktingar kan komma i fråga. Om den enskilde
har en nära relation till någon som varken är sambo eller släkting, bör
den personen räknas som anhörig. Behovet av att höra andra behandlas
också i prop. 1987/88:124 s. 176.

Som nämnts tidigare är det ofta av vikt att ett ärende om anordnande
eller upphörande av godmanskap för sjuk person eller förvaltarskap
avgörs snabbt. Ett ärendes avgörande bör inte försenas väsentligt därför
att en utredning om släktförhållanden tar lång tid att genomföra. Pro-
blemen kan bli särskilt svåra i de fell där den enskilde har sin släkt
utomlands. För det fell att överförmyndarens handlingar inte innehåller
en utredning om släktskap, har rätten ett visst ansvar för att frågan
utreds. Det är här dock inte fråga om att utredningen måste ge fullstän-
dig klarhet i släktförhållandena, om det är förenat med beaktansvärda
svårigheter att nå dit. Även vid avgörande av hur stora resurser som
skall läggas ned på efterforskningar måste hänsyn tas till att syftet är att
skaffa ett tillräckligt beslutsunderlag för att avgöra ärendet.

I ett nytt tredje stycke har angivits att de nämnda bestämmelserna
även gäller när överförmyndaren har att förordna god man eller förval-
tare på ett senare stadium. Självklart kan det i sådana situationer ofta
vara så att vissa yttranden som bör inhämtas i ärendet om anordnande
av godmanskap eller förvaltarskap då framstår som onödiga och därför
inte behöver hämtas in med stöd av undantagsreglerna i andra stycket.

17 §

Innan rätten anordnar jorvaltarskap skall den inhämta läkarintyg eller
annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Detta gäller
även i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 §, när den en-
skilde inte har lämnat sitt samtycke.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första
stycket.

(Jfr 11 kap. 17 § i Domstolsutredningens förslag.)

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har
ändrats så att skyldigheten att inhämta läkarintyg åvilar rätten bara i
ärendet om anordnande av godmanskap eller förvaltarskap. Däremot
reglerar paragrafen i sin nya lydelse till skillnad från vad som hittills
gällt inte det fellet att det är fråga om att byta förvaltare eller god man.
Det torde dock inte i praktiken innebära att utredningen i sådana
ärenden kommer att bli sämre än hittills. Det är nämligen när
forvaltarskapets eller godmanskapets anordnande eller upphörande sätts
i fråga som det behövs utredning om den enskildes hälsotillstånd. Redan

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

203

nu torde rätten i ärenden om byte av god man eller förvaltare i allmän-
het nöja sig med den utredning som redan finns (jfr prop. 1987/88:124
s. 178).

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

18 §

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om anordnande
av godmanskap enligt 4 § eller jorvaltarskap, får rätten besluta att
anordna godmanskap eller jorvaltarskap för tiden till dess ärendet slut-
ligt avgörs, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård
eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskildes
person eller egendom. Ett sådant beslut kan meddelas även för den som
är underårig att gälla från och med den dag då han eller hon fyller arton
år.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om jörordnan-
de av god man eller förvaltare, får överförmyndaren förordna god man
eller jorvaltare jor tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om ärendet
brådskar av sådan anledning som anges i jörsta stycket.

Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den som
ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan
större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten.
Överförmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

(Jfr 11 kap. 18 § i Domstolsutredningens förslag.)

Paragrafen har ändrats med hänsyn till att även överförmyndaren kan
fatta interimistiska beslut i frågor om godmanskap och förvaltarskap.
Beträffande möjligheten att föra särskild talan mot överförmyndarens
interimistiska beslut hänvisas till författningskommentaren till 20 kap.
6 §.

Paragrafen har även redigerats språkligt.

19 §

Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, skall godman-
skapet eller förvaltarskapet upphöra. Beslut om att godmanskap enligt
4 § eller jorvaltarskap skall upphöra fattas av rätten. I övriga fall fattas
beslutet av överförmyndaren. Har god man förordnats enligt 3 § 1-5,
skall överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den som
förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har
slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till överförmyndaren.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från
sitt uppdrag. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren. Skall
godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är den gode mannen eller
jörvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förval-
tare har utsetts.

(Jfr 11 kap. 19 § i Domstolsutredningens förslag.)

I jörsta stycket slås den nya fördelningen av beslutsbefogenheterna fest.
Upphörande av godmanskap enligt 4 § och förvaltarskap tar rätten

204

ställning till. Övriga fall prövas av överförmyndaren. En fråga som
enbart rör entledigande av en god man eller en förvaltare tar alltid
överförmyndaren ställning till. Det gäller oavsett om det är fråga om ett
entledigande som leder till att godmanskapet eller förvaltarskapet skall
upphöra eller inte.

20 §

En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller
försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekono-
miskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller
som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget,
skall entledigas. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren.

Uppkommer en fråga om att enligt första stycket entlediga en god
man eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får
överförmyndaren besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall
skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål
skulle medföra fara for den som godmanskapet eller förvaltarskapet
avser.

(Jfr 11 kap. 20 § i Domstolsutredningens förslag.)

Första stycket innehåller den nyheten att överförmyndaren skall i stället
för rätten ta ställning till frågan om entledigande av en god man eller en
förvaltare som på grund av misskötsamhet eller av annan anledning inte
är lämplig att inneha uppdraget.

Med befogenheten att entlediga följer enligt andra stycket en rätt för
överförmyndaren att under ärendets gång omedelbart skilja den gode
mannen eller förvaltaren från uppdraget. Beträffande möjligheten att
föra särskild talan mot överförmyndarens interimistiska beslut hänvisas
till författningskommentaren till 20 kap. 6 §.

I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.

21 §

Rätten eller överförmyndaren får också självmant ta upp frågor som
avses i första stycket och som de är behöriga att avgöra.

I ett ärende enligt denna paragraf skall rätten eller överförmyndaren
ge den enskilde tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

(Jfr 11 kap. 21 § i Domstolsutredningens förslag.)

Även i denna paragraf är ändringarna en följd av att rätten att fatta
beslut i många frågor flyttas från rätten till överförmyndaren. Rörande
andra stycket skall påpekas att möjligheten att självmant ta upp frågor
naturligen begränsas till de frågor som rätten har primär beslutsrätt i.
Överförmyndaren har, förutom möjligheten att självmant ta upp frågor
som han eller hon har egen beslutanderätt i, dessutom i allmänhet möj-

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

205

lighet att genom ansökan initiera en rättens åtgärd i de frågor som även
fortsättningsvis exklusivt skall avgöras av domstol.

22 §

Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård
utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndare som har
tillsyn över godmanskapet eller förvaltarskapet.

(Jfr 11 kap. 22 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut-
redningens förslag.)

Enligt gällande rätt skall den som har boet efter en god man eller
förvaltare i sin vård anmäla dödsfallet till den tingsrätt där
godmanskapet eller förvaltarskapet är inskrivet. Eftersom inskrivningen
nu slopas måste en annan lösning väljas. Anmälan skall göras till den
överförmyndare som har tillsyn över godmanskapet respektive
förvaltarskapet. Vilken överförmyndare som skall utöva tillsynen
framgår av 16 kap. 2 §.

Överförmyndaren kan enligt 15 § i detta kapitel förordna en ny god
man eller förvaltare. Behörig tingsrätt är enligt 25 och 26 §§ i princip
tingsrätten i den enskildes hemort.

En motsvarande bestämmelse om anmälan till överförmyndaren finns
enligt 10 kap. 11 § för det fåll att en förmyndare har avlidit.

23 §

Rätten är skyldig att pröva om omfattningen av ett godmanskap enligt
4 § eller ett förvaltarskap bör jämkas, om någon av dem som anges i
15 § första stycket eller den gode mannen eller förvaltaren ansöker om
det. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode
mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och den enskilde ges
tillfälle att yttra sig.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten meddela beslut i
frågan för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål skulle medföra
fara för den enskilde. I fråga om ett sådant beslut tillämpas bestämmel-
serna i 18 § tredje och fjärde styckena.

Ifråga om godmanskap enligt 1-3 §§ skall överförmyndaren pröva om
godmanskapets omfattning bör jämkas. Bestämmelserna i första-tredje
styckena skall också tillämpas vid handläggningen hos överförmyndaren
av frågor om sådan jämkning.

(Jfr 11 kap. 23 § i Domstolsutredningens förslag.)

Syftet bakom att kunna jämka omfattningen av ett godmanskap eller ett
förvaltarskap är att säkerställa att ingreppet skall ha den lämpligast
möjliga omfattningen vid varje tillfälle (se vidare prop. 1987/88:124
s. 181). När det gäller godmanskap torde frågor om jämkning oftast
komma upp beträffande sådana godmanskap som rätten anordnar, alltså
godmanskap enligt 4 §. Det är naturligt att frågor om jämkning av

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

206

omfattningen av sådana godmanskap samt av förvaltarskap får avgöras
av rätten som har den exklusiva rätten att besluta om anordnande. Men
det kan även bli fråga om att jämka omfattningen av godmanskap som
anordnas av överförmyndaren. I ett nytt fjärde stycke i paragrafen har
införts en regel för sådana fall.

24 §

Innan rätten eller överförmyndaren förordnar någon till god man eller
förvaltare eller entledigar någon från ett sådant uppdrag, skall han eller
hon ges tillfälle att yttra sig. Är det fråga om beslut enligt 20 § andra
stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren ges tillfälle att yttra
sig, om det inte är fara i dröjsmål.

(Jfr 11 kap. 24 § i Domstolsutredningens förslag.)

Paragrafen har ändrats med hänsyn till att i framtiden även överförmyn-
daren får fatta beslut om förordnande och entledigande av god man eller
förvaltare.

25 §

Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist
eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.

Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§
samt förvaltarskap är överförmyndaren för den kommun där den enskil-
de har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige,
överförmyndaren för Stockholms kommun.

(Jfr 11 kap. 25 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut-
redningens förslag.)

I paragrafen samlas bestämmelser om rätt forum när det gäller dels
frågor om godmanskap enligt 1, 2 eller 4 §, dels frågor om förvaltar-
skap. I dag regleras dessa forumfrågor dels i första stycket av denna
paragraf, dels i 26 §. Enligt de bestämmelserna tas vissa godmans- och
förvaltarfrågor upp av tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt
hemvist, medan forumfrågan i andra fåll bestäms av var inskrivning har
skett eller skall ske. I linje med vad som har föreslagits beträffande
vårdnads- och förmynderskapsfrågor (se 6 kap. 17 § första stycket och
10 kap. 13 §) skall i framtiden den enskildes hemvist vara det
avgörande anknytningsfaktumet (jfr avsnitt 16.1).

Den nya principen visar sig i första stycket genom att tingsrätten i den
enskildes hemvistort skall pröva frågor om förvaltarskap och godman-
skap som skall prövas av rätten (jfr 26 § i nu gällande lydelse). Där
hemvist saknas är Stockholms tingsrätt behörig. Detta motsvarar vad
som gäller i dag.

I det nya andra stycket införs en forumregel för de ärenden om god-
manskap och förvaltarskap som skall handläggas av överförmyndaren,

Prop. 1993/94:251

FB 11 kap.

207

med undantag för de fall som avses i 3 §. Även här anknyts således till
den enskildes hemvist, med överförmyndaren för Stockholm som re-
servforum.

26 §

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo frågan om förordnande av
god man enligt 3 §, hör ärendet till överförmyndaren för den kommun
där den döde hade sitt hemvist eller, om den döde inte hade hemvist i
Sverige, till överförmyndaren för Stockholms kommun. Skall god man
annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyndaren för
den kommun där den för vilken god man skall förordnas har egendom
eller där annars behov av god man har visat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 3 § tas upp av den över-
förmyndare som har förordnat god man.

(Jfr 11 kap. 26 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut-
redningens förslag.)

De frågor som behandlas i första stycket regleras för närvarande i andra
stycket av 25 §. Liksom förut anknyts behörigheten att besluta om god
man när det gäller dödsboutredningar till den dödes hemvist.

Andra frågor som rör godmanskap enligt 3 § än förordnande av god
man prövas enligt nu gällande bestämmelser av den tingsrätt som har
skrivit in godmanskapet. I fortsättningen skall överförmyndaren pröva
frågor av den arten. Det är naturligt att i avsaknad av inskrivning knyta
prövningen till den överförmyndare som har förordnat den gode man-
nen.

27 §

Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller upphörande
av förvaltarskap i Post- och Inrikes tidningar. Sådan kungörelse skall
också ske av beslut om jämkning av förvaltarskaps omfettning enligt
23 §.

(Jfr 11 kap. 27 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I dag ges i paragrafen bestämmelser om vem som har rätt att överklaga
rättens beslut i frågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap. Dessa
föreslås upphävda. Regler om rätt att överklaga i olika
förmynderskapsärenden har samlats i 20 kap. 3 § (jfr 10 kap. 18 §).

I denna paragraf har, i oförändrat skick, i stället tagits in de bestäm-
melser om kungöranden som för närvarande finns i 28 §.

12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och
förvaltares verksamhet

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

Kapitlet har hittills innehållit bestämmelser om inskrivning av förmyn-

208

derskap, godmanskap och förvaltarskap. Dessa regler upphävs nu.
Beträffande skälen till det hänvisas till avsnitt 13.

Kapitlet skall i framtiden innehålla i huvudsak de bestämmelser som
for närvarande finns i 13 kap. Till de allmänna bestämmelserna i detta
kapitel har emellertid också förts en del föreskrifter som i dag återfinns
i bl.a. 15 kap.

I kapitlet görs ingen skillnad mellan föräldrar som förmyndare och
förordnade förmyndare. När det talas om förmyndare avses alltså båda
kategorierna.

Förmyndares skyldigheter

1 §

Förmyndare skall förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i
angelägenheter som rör tillgångarna.

Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva
råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller för-
månstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt
lagen (1993:931) enligt lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande med villkor att egendomen skall stå under förvaltning
av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyn-
daren, och med angivande av vem som skall utöva förvaltningen
(särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, skall den som
utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till
förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt
lag skall göras av någon annan.

(Jfr 12 kap. 1 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen anges i första stycket förmyndarnas grundläggande skyldig-
het, nämligen att förvalta den omyndiges tillgångar och företräda honom
eller henne i angelägenheter som rör tillgångarna. Motsvarande bestäm-
melse finns för närvarande i 13 kap. 1 §.

Till skillnad från vad som är fallet beträffande den nu gällande be-
stämmelsen i 13 kap. 1 § sägs i denna paragraf ingenting om att för-
myndaren är skyldig att söija för den omyndiges person. Detta hänger
samman med att förmynderskap bara avser underåriga, och för deras
del sköts den personliga intressebevakningen av vårdnadshavaren
respektive vårdnadshavama, antingen det är fråga om föräldrarna eller
särskilt förordnade vårdnadshavare (se 6 kap.). En annan sak är att det
i de allra flesta fell är vårdnadshavaren eller vårdnadshavama som
också är den underåriges förmyndare.

De uppgifter en vårdnadshavare har som förmyndare, liksom uppgif-
terna för den som enbart är förmyndare, rör således den omyndiges till-
gångar. Härmed avses såväl den omyndiges förmögenhet som hans eller
hennes löpande inkomster. Av 4 § följer dock att förmyndaren måste
beakta den omyndiges personliga förhållanden vid medelsanvändningen.
Det gäller sålunda att avgöra vad som behövs för den omyndiges uppe-
hälle, utbildning och nytta i övrigt.

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

209

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

Enligt andra stycket omfattar inte förmyndarens förvaltningsrätt vad
den omyndige enligt lag själv råder över eller egendom som står under
särskild förvaltning (se avsnitt 9). Bestämmelsen motsvarar det nu
gällande andra stycket i 13 kap. 1 §.

Regler om vad den underårige själv råder över finns i 9 kap. Det är
bl.a. fråga om tillgångar som den underårige har förvärvat genom eget
arbete. Vidare avses egendom som den underårige har fått genom gåva,
testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller i samband
med individuellt pensionssparande med villkor att han eller hon själv
skall få råda över egendomen.

I tredje stycket, som saknar motsvarighet i den nu gällande
bestämmelsen, anges att förmyndaren företräder den omyndige när detta
inte enligt lag skall göras av någon annan.

Exempel på fall där någon annan än förmyndaren är ställföreträdare
för ett barn finns bl.a. i 6 kap. 11 och 12 §§, där det föreskrivs att
vårdnadshavaren företräder barnet i vissa fell. Vidare sägs i 20 kap.
14 § rättegångsbalken att vårdnadshavaren företräder en omyndig måls-
ägande, om brottet rör den omyndiges person. I övriga fell, sägs det i
bestämmelsen, företräds en omyndig av sin ställföreträdare. Detsamma
är fallet enligt bl.a. 11 kap. 1 § rättegångsbalken.

Genom bestämmelsen i detta stycke görs klart att förmyndaren är
behörig att företräda barnet i de senast berörda fallen.

Gode mäns och förvaltares skyldigheter

2 §

Gode män och förvaltare skall, i den mån det följer av deras förord-
nande, bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras
tillgångar och sörja för deras person.

Aven om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode man-
nens eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts
under särskild förvaltning. Är särskild förvaltning anordnad, skall den
som utövar förvaltningen ärligen lämna redovisning över förvaltningen
till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller inom ramen för den
gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta emot en sådan redovis-
ning.

(Jfr 12 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt paragrafens första stycke bestäms såväl gode mäns som förvalta-
res uppgifter av deras förordnande. Förordnandet kan för båda innefatta
en eller flera av följande uppgifter, nämligen

- bevaka någons rätt

- förvalta dennes tillgångar

- söija för dennes person.

Bestämmelsen knyter an till föreskrifterna i 11 kap. 4 och 7 §§, där
det anges att en god man respektive förvaltare kan förordnas, om en
enskild har behov av hjälp i något av de nu berörda hänseendena. När
det gäller en god man som har utsetts enligt 11 kap. 1-3 §§ torde upp-

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

210

draget i huvudsak avse bevakning av den enskildes rätt eller förvaltning
av dennes tillgångar. I samtliga fall av godmans- eller förvaltarförord-
nanden kan dock förordnandet vara begränsat till att avse bevakning av
den enskildes rätt i något bestämt avseende eller förvaltning av vissa
angivna tillgångar. Det bör också beaktas att den enskilde vanligen har
rätt att själv förfoga över bl.a. sina egna arbetsinkomster, även om han
eller hon har förvaltare (se 11 kap. 8 §).

När det gäller gode män kompliceras situationen av att den enskilde
inte mister sin egen rättshandlingsförmåga genom ett godmansförord-
nande. Särskilt när en god man har förordnats enligt 11 kap. 4 § kan
den enskilde komma att utnyttja sin handlingsförmåga på ett sätt som
försvårar den gode mannens verksamhet eller till och med gör det omöj-
ligt för denne att fullgöra sitt uppdrag (se vidare prop. 1987/88:124
s. 136 f.).

Enligt andra stycket ingår inte egendom som har ställts under särskild
förvaltning i den gode mannens eller förvaltarens uppdrag, även om
förordnandet inte säger något om detta. Med särskild förvaltning avses
detsamma som enligt 1 § andra stycket.

Detta innebär dels att sådan egendom som förvärvas av den som har
god man eller förvaltare med villkor om att egendomen skall vara un-
derkastad särskild förvaltning in dubio feller utanför ställföreträdarens
handlingsram, dels att egendom som en underårig fått med villkor om
särskild förvaltning kommer att stå kvar under sådan förvaltning, om
den underårige vid myndighetsåldern antingen får en god man eller en
förvaltare.

Sist i andra stycket har tagits in en bestämmelse om redovisnings-
skyldighet för den som har hand om den särskilda förvaltningen. Be-
stämmelsen motsvarar föreskriften i 1 § andra stycket andra meningen
om redovisning till föräldrar och andra förmyndare. När det gäller
redovisning till gode män och förvaltare gäller dock den inskränkningen
att redovisning skall ske endast om det feller inom ramen för den gode
mannens respektive förvaltarens uppdrag att ta emot sådan redovisning.
Den gode mannens respektive förvaltarens uppdrag måste således vara
utformat på sådant sätt att det inbegriper förvaltningen av huvudman-
nens tillgångar av sådant slag som den särskilda förvaltningen omfettat.
Under sådant förhållande skall redovisning göras till den gode mannen
eller förvaltaren. I annat fell skall redovisning lämnas direkt till huvud-
mannen.

Gemensamma bestämmelser

3 §

Förmyndare, gode män och förvaltare skall omsorgsfullt fullgöra sina
skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde.

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

(Jfr 12 kap. 3 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

211

I paragrafen ställs en allmän handlingsnorm för förmyndare, gode män
och förvaltare upp. Det bör noteras att det särskilt anges, förutom att
uppdraget skall utföras med omsorg, att den enskildes bästa skall vara
riktmärket för ställföreträdarens handlande. I nu gällande rätt motsvaras
paragrafen delvis av 13 kap. 3 och 4 §§.

Bestämmelsen kompletteras av den föreslagna 4 §, i vilken det anges
hur den enskildes medel skall användas eller placeras. Närmare
bestämmelser om förvaltningen finns i 13-15 kap.

Vad som i förevarande bestämmelse föreskrivs om ställföreträdarens
skyldigheter har betydelse även för bedömningen av en eventuell skade-
ståndsskyldighet enligt 14 § och för inriktningen av överförmyndarens
tillsyn enligt 9 § och 16 kap. 1 §. I båda fallen skall alltså den enskildes
intressen vara vägledande.

4§

Den enskildes medel skall i skälig omfattning användas för hans eller
hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som inte
används för sådana ändamål skall placeras så att tillräcklig trygghet
finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns i 13-15
kap.

(Jfr 12 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket har tagits in vissa grundläggande bestämmelser om me-
delsanvändningen och förvaltningen. Liksom i nu gällande 13 kap. 3
och 4 §§ anges att medel i skälig omfattning skall användas till den
enskildes nytta. Här har dock den enskildes uppehälle och utbildning
uttryckligen angivits som exempel på sådana nyttiga ändamål. Med
nytta i övrigt avses vård och rekreation m.m. I många fall kan det
sålunda vara befogat att den enskildes medel används för att bekosta en
bättre bostad eller en annan form av vård. Det kan också ligga i den
enskildes intresse att få göra en rekreationsresa eller dylikt (se vidare
prop. 1987/88:124 s. 188).

Det har under remissbehandlingen av Förmynderskapsutredningens
betänkande påpekats att gode män och förvaltare allt för ofta ser som
sin viktigaste uppgift att iaktta sparsamhet med den enskildes medel.
Det kan därför finnas anledning att påpeka att det primära är att den
enskildes medel skall användas till hans eller hennes nytta. Om det
behövs för att den enskildes behov skall täckas, finns inga hinder att
använda mer än avkastningen av befintligt kapital och andra periodiska
intäkter. Först i den mån medlen inte behöver användas för ett sådant
ändamål blir placeringsregeln i första styckets andra mening tillämplig.

När det gäller underåriga måste givetvis den underåriges ålder, för-
äldrarnas villkor och andra individuella förhållanden vägas in vid be-
dömningen av vad som ryms inom en tillåten medelsanvändning. Det
bör inte vara uteslutet att den underåriges medel används till inköp av
något som kommer inte bara den underårige själv utan även föräldrarna

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

212

och familjen i övrigt till godo. Här kan undantagsvis inköp av t.ex. en
bil eller ett fritidshus komma i fråga. Det måste dock hela tiden beaktas
att det är den underåriges intresse som skall vara huvudsaken och de
övriga nämndas intresse en bieffekt, och inte det motsatta.

De medel som inte behöver användas för den enskildes nytta skall
placeras så att tillräcklig trygghet finns for deras bestånd och så att de
ger skälig avkastning. En motsvarande regel finns för närvarande i

15 kap. 1 §.

Bestämmelsen bildar utgångspunkt för de närmare föreskrifter om för-
myndares, gode mäns och förvaltares förvaltning som finns i
13-15 kap. Bestämmelsen får också betydelse för överförmyndarnas
verksamhet, såväl när det gäller frågor om samtycke till olika åtgärder
som beträffande tillsynen.

5§

Förmyndare, gode män och förvaltare skall fortlöpande föra räkenska-
per över sin förvaltning och göra anteckningar om sina åtgärder i öv-
rigt. Föräldrar är dock skyldiga att föra räkenskaper och göra anteck-
ningar endast i den utsträckning som kan anses behövlig med hänsyn till
egendomens omfattning och omständigheterna i övrigt.

(Jfr 12 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen har tagits in bestämmelser, motsvarande nu gällande

16 kap. 1 §, om skyldighet för förmyndare, gode män och förvaltare att
föra räkenskaper över sin förvaltning och att göra anteckningar i den ut-
sträckning som kan anses behövlig med hänsyn till egendomens omfatt-
ning och omständigheterna i övrigt.

Den skyldighet att föra räkenskaper som det talas om här rör något
annat än den skyldighet att lämna redovisning till överförmyndaren som
regleras i bl.a. 13 kap. 14 § och 14 kap. 15 §. Det finns dock ett sam-
band mellan bestämmelserna på så sätt att redovisningsskyldigheten
gentemot överförmyndaren svårligen kan fullgöras på ett tillfredsställan-
de sätt, om inte ställföreträdaren fortlöpande för räkenskaper. Under
alla förhållanden underlättar noggranna räkenskaper redovisningen.

Ett viktigt syfte med den nu behandlade paragrafen är emellertid
också att få fram underlag för en senare granskning av hur ställföreträ-
daren har skött sin uppgift. En sådan granskning kan behöva göras av
en ny ställföreträdare eller av överförmyndaren. Även den enskilde
själv kan vilja kontrollera att ställföreträdaren har skött sin förvaltning
på ett korrekt sätt. Se vidare 13 kap. 21 §, 14 kap. 23 § och 16 kap.
3 §.

För att en ställföreträdares skyldighet att föra räkenskaper skall anses
uppfylld torde det i de flesta fell bara fordras en kassabok som visar
inkomster och utgifter för vaije år. Därutöver bör ställföreträdaren för
vaije år göra en sammanställning av tillgångar och skulder. När det
gäller mer betydande inkomst- och utgiftsposter bör ställföreträdaren
vara skyldig att skaffa och bevara verifikationer.

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

213

Rör det sig om en mer omfettande förvaltning, bör vanliga regler om
affärsmässig bokföring tillämpas.

När det gäller föräldrar ställs lägre krav. De är skyldiga att föra
räkenskaper och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan
anses behövlig med hänsyn till den förvaltade egendomens omfettning
och omständigheterna i övrigt. Det är i första hand föräldrarna själva
som har att avgöra hur omfettande räkenskaperna och anteckningarna
behöver vara. Principen bör dock vara att räkenskaper och anteckningar
bör krävas endast om barnets egendom är av en sådan omfettning att
man kan tala om att en egentlig förmögenhetsförvaltning utförs. För det
fell föräldrarna är redovisningsskyldiga gentemot överförmyndaren
enligt 13 kap. 14 §, torde det i regel också kunna krävas att de för
räkenskaper. Att så sker underlättar också för föräldrarna att fullgöra
sin redovisningsskyldighet.

Särskilt förordnade vårdnadshavare som samtidigt är förmyndare är
underkastade reglerna för förordnade förmyndare och inte de för för-
äldrar, se 10 kap. 3 § tredje stycket.

Paragrafens lydelse har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.

65

Förmyndare, gode män och förvaltare skall se till att pengar och
värdepapper som tillhör den enskilde förvaras så att de inte samman-
blandas med tillgångar som ställföreträdaren annars förvaltar.

Om den enskilde äger värdehandlingar eller annars har rättigheter pä
grund av sådana handlingar, svarar förmyndaren, den gode mannen
eller förvaltaren för att behövliga registreringar och anmälningar görs.

(Jfr 12 kap. 6 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen föreskriver i första stycket att en ställföreträdare inte får
blanda samman den enskildes pengar och värdepapper med tillgångar
som ställföreträdaren annars förvaltar. Bestämmelsen motsvarar vad
som nu föreskrivs i 15 kap. 7 § första stycket. Med tillgångar som
ställföreträdaren annars förvaltar avses dels hans eller hennes egna
tillgångar, dels tillgångar som kan tillhöra någon annan som ställföreträ-
daren bistår. Att tillgångar som tillhör olika personer inte får blandas
samman innebär bl.a. att, vid insättning på bank, skilda konton måste
användas.

Andra stycket behandlar det fellet att den enskilde äger värdehand-
lingar eller annars har rättigheter på grund av sådana handlingar. För-
myndaren, den gode mannen eller förvaltaren svarar då för att de regi-
streringar och anmälningar som behövs görs, så att den enskilde inte
lider någon rättsförlust. Bestämmelsen motsvarar 15 kap. 7 § andra och
tredje styckena i nu gällande lydelse. Dessa är mer utförliga därigenom
att hänvisning görs till bestämda föreskrifter i vilka olika typer av an-
mälningar behandlas. En generell bestämmelse om en ställföreträdares
skyldigheter i nu berört hänseende behöver inte vara så detaljerad. Den
som har ansvaret för förvaltningen av annans egendom som är placerad

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

214

i värdehandlingar har ett självklart ansvar for att huvudmannens intresse
bevakas på bästa sätt, bl.a. genom att nödvändiga anmälningar och
registreringar görs. En uppräkning av ett antal föreskrifter där sådana
anmälningar behandlas skulle felaktigt kunna tolkas som att skyldigheten
att bevaka den enskildes rätt skulle vara inskränkt till sådana värdehand-
lingar. Den nya lydelsen av mer generell karaktär innebär således inte
någon saklig ändring. Bestämmelsens generella utformning innebär
vidare att det inte är nödvändigt att föra med undantaget beträffande
förvaltarregistrerade aktier i den nu gällande lydelsen av 15 kap. 7 §
tredje stycket.

Här skall även erinras om att det av 2 § lagen (1989:828) om inför-
ande av aktiekontolagen (1989:827) framgår att bestämmelser i annan
lag eller författning om rättigheter som representeras av värdepapper
skall tillämpas även i fråga om rättigheter som registreras enligt aktie-
kontolagen. Det förhållandet att den nya lydelsen av föräldrabalkens
förvaltningsbestämmelser inte innehåller någon direkt motsvarighet till
det andra stycket i 15 kap. 1 § i nu gällande lydelse innebär således att
någon materiell ändring i detta hänseende inte är avsedd.

7§

I viktiga frågor skall förmyndaren, om det lämpligen kan ske, höra
den omyndige, om den omyndige har fyllt sexton år, samt den omyndi-
ges make eller sambo.

Gode män och förvaltare har motsvarande skyldigheter i förhållande
till den enskilde samt den enskildes make eller sambo. Om betydelsen av
samtycke i vissa fall från den som har god man finns bestämmelser i
11 kap. 5 §.

(Jfr 12 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafens första stycke finns en regel om skyldighet för förmyndaren
att höra den omyndige, om han eller hon fyllt 16 år, och den omyndiges
make eller sambo. Bestämmelsen motsvarar med tillägg för sambo vad
som för närvarande föreskrivs i 13 kap. 5 §. Beträffande vem som är
att betrakta som sambo hänvisas till kommentaren till 10 kap. 18 §. En
ytterligare skillnad jämfört med den nu gällande lydelsen är att det sägs
att den omyndige "skall" och inte enbart "bör" höras, om det lämpligen
kan ske. Med detta är avsett att markera vikten av att ställföreträdaren
hör med huvudmannen. Även med denna ändring är dock föreskriften
av ordningskaraktär. (Jfr dock nedan om samtyckes betydelse när god
man företar en rättshandling.)

Även om det inte föreskrivs i lagrummet, är det naturligt att förmyn-
daren hör även ett barn som är under sexton år, om barnet har nått
tillräcklig mognad och det är fråga om åtgärder som är av vikt för
barnet personligen.

Andra stycket ålägger gode män och förvaltare en motsvarande skyl-
dighet att höra den som uppdraget avser samt dennes make eller sambo.
Även här gäller att den enskilde skall höras, om det lämpligen kan ske.

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

215

Ett hörande kan underlåtas bl.a. med hänsyn till den enskildes hälsotill-
stånd. Har god man förordnats enligt 11 kap. 3 §, blir det normalt inte
aktuellt att höra den enskilde.

I andra styckets andra mening hänvisas till bestämmelserna i 11 kap.
5 § om betydelsen av att i vissa fall inhämta samtycke från den som har
god man. Enligt paragrafens huvudregel blir en rättshandling som den
gode mannen utan den enskildes samtycke har företagit inom ramen för
sitt förordnande inte bindande för den enskilde, såvida inte denne på
grund av sitt tillstånd har varit ur stånd att ge uttryck för sin mening
eller denna av någon annan orsak inte har kunnat inhämtas.

Någon motsvarande rättsföljd inträder inte, om en förvaltare inom
ramen för sitt uppdrag handlar utan den enskildes samtycke. Detta
hänger samman med att en förvaltare inom ramen for uppdragen har
ensam rådighet över den enskildes egendom (se 11 kap. 9 §). Likafullt
är det många gånger angeläget att förvaltaren inhämtar den enskildes
mening. Är det en fråga som kan anses viktig för den enskilde, blir
bestämmelserna i den nu behandlade paragrafen tillämpliga.

Skulle en ställföreträdare låta bli att höra den enskilde eller dennes
make eller sambo, där så hade bort ske, kan det aktualisera frågan om
ställföreträdarens entledigande.

Det förhållandet att 16 kap. 9 § föreskriver att överförmyndaren skall
ge bl.a. den enskilde tillfälle att yttra sig kan inte tas till intäkt för att
ställföreträdaren kan avstå från att samråda enligt denna paragraf. Be-
tydelsen av detta samråd ökar dessutom genom att i vart fall föräldrars
möjlighet att vidta viktigare förvaltningsåtgärder utan att inhämta över-
förmyndarens samtycke breddas betydligt (13 kap. 1-3 §§).

8§

Uppstår fråga om rättshandling eller rättegång mellan en omyndig och
förmyndaren, förmyndarens make eller sambo eller någon som förmyn-
daren företräder, har förmyndaren inte rätt att företräda den omyndige.
Har syskon samma förmyndare, får förmyndaren dock företräda de
omyndiga vid arvskifte mellan dem, om de inte har inbördes stridande
intressen.

En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den enskilde,
om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång mellan den
enskilde ä ena sidan och den gode mannen eller förvaltaren, hans eller
hennes make eller sambo eller någon som han eller hon företräder å
den andra sidan.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har slutit avtal i strid
med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i fråga
om återbärings- och ersättningsskyldighet.

(Jfr 12 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Denna paragraf har i sak sin motsvarighet i nuvarande 13 kap. 2 §. På
förslag av Lagrådet har i bestämmelsen dock, liksom i 11 kap. 2 §,
ställföreträdarens sambo jämställts med ställföreträdarens make.

Prop. 1993/94:251
FB 12 kap.

216

Överförmyndarens tillsyn

9§

Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under över-
förmyndarens tillsyn.

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna överför-
myndaren de upplysningar om sin verksamhet som överförmyndaren
begär.

(Jfr 12 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket anges att förmyndares, gode mäns och förvaltares verk-
samhet står under överförmyndarens tillsyn. Motsvarande bestämmelser
finns för närvarande i 10 kap. 12 § och 11 kap. 14 §. Till skillnad från
vad som gäller enligt dem föreskrivs inte i den nya bestämmelsen att
ställföreträdarna också står under tingsrättens tillsyn. Detta är en följd
av bl.a. avskaffandet av systemet med inskrivning av förmynderskap,
godmanskap och förvaltarskap. Frågan om vilken myndighet som i sin
tur har tillsyn över överförmyndarna behandlas i 19 kap. 17 §.

Oavsett vilka förvaltningsbestämmelser m.m. som gäller för olika fall
enligt 13-15 kap. står alla förmyndare, gode män och förvaltare under
överförmyndarens tillsyn så länge uppdraget varar. Detta har betydelse
bl.a. för den upplysningsskyldighet som ställföreträdarna har enligt
andra stycket (jfr nuvarande 13 kap. 6 §). Även en förälder som är för-
myndare och som enbart förvaltar tillgångar som faller utanför 13 kap.
3 § eller 10 § har således skyldighet att lämna upplysningar enligt denna
paragraf. Genom detta får överförmyndaren exempelvis möjlighet att
utreda om det finns behov av att gå in med skärpande föreskrifter i det
enskilda fallet, se 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §.

När det gäller överförmyndarens rätt att få upplysningar från social-
nämnder och andra myndigheter finns bestämmelser i 16 kap. 10 §.

Avtal utan överförmyndarens samtycke

10 §

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått avtal för den
enskildes räkning utan att inhämta samtycke från överförmyndaren, trots
att samtycke krävs enligt 13-15 kap., får motparten inte frånträda
avtalet, om förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren begär överför-
myndarens samtycke inom en månad från det att avtalet ingicks och
något annat förbehåll inte har gjorts. Om överförmyndaren inte lämnar
sitt samtycke, får motparten frånträda avtalet, om inte något annat har
överenskommits.

II §

Om ett avtal som avses i 10 § inte blir gällande, tillämpas 9 kap. 7 §
första stycket i fråga om återbärings- och ersättningsskyldighet.

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

(Jfr 12 kap. 10 och 11 §§ i Förmynderskapsutredningens förslag.)

217

Till 10 och 11 §§ har utan saklig ändring överförts vad som för
närvarande regleras i 15 kap. 17 och 18 §§.

Flera förmyndare, gode män eller förvaltare

12 §

Om en persons egendom skall förvaltas av fler än en förmyndare, god
man eller förvaltare, skall ställföreträdarna utöva förvaltningen gemen-
samt. Överförmyndaren kan dock besluta att förvaltningen av tillgångar-
na skall fördelas på visst sätt mellan ställföreträdarna eller att vissa
tillgångar skall förvaltas av en av dem ensam. I samband med att rätten
förordnar en ställföreträdare kan även rätten meddela ett sådant beslut.

Om de som utövar förvaltningen gemensamt inte kan enas om en viss
åtgärd, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Om det är
fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke; kan sam-
tycke ges till åtgärden även om det finns delade meningar. Överförmyn-
daren skall dock ge alla dem som har del i förvaltningen tillfälle att
yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken.

(Jfr 12 kap. 12 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelserna motsvarar i stort 13 kap. 8 § första, tredje och fjärde
styckena i nu gällande lydelse. Lydelsen har dock justerats med hänsyn
till den förändrade ordningen beträffande befogenhet att förordna god
man och förvaltare. För det fall överförmyndaren har rätt att förordna
skall denne även ha rätten att fördela förvaltningen mellan flera
ställföreträdare. Även när fråga uppkommer om att fördela
förvaltningen mellan flera förmyndare skall överförmyndaren besluta
om fördelningen. Av praktiska skäl bör dock rätten ha kvar möjligheten
att fetta beslut om en uppdelning av förvaltningen i samband med att
rätten förordnar förmyndare, god man eller förvaltare. För det fell en
persons egendom förvaltas av hans eller hennes föräldrar följer av
13 kap. 1 § andra stycket att den ena föräldern får fetta beslut ensam i
vissa fell.

Den nuvarande bestämmelsen i 13 kap. 8 § andra stycket om
fördelning av vårdnadsansvaret har inte någon motsvarighet i den nu
behandlade paragrafen. Detta är en följd av att samtliga vårdnadsregler
har samlats i 6 kap. Delvis motsvaras den bestämmelsen av
bestämmelserna i 6 kap. 10 a § andra stycket.

Vidare kan erinras om bestämmelsen i 10 kap. 3 § andra stycket, som
gör det möjligt att förordna en förmyndare vid sidan av en särskilt
förordnad vårdnadshavare.

Ställande av säkerhet

13 §

Om överförmyndaren finner skäl till det, skall förmyndare, gode män
eller förvaltare ställa säkerhet för den förvaltade egendomen. Överför-

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

218

myndaren prövar säkerheten och bestämmer hur den skall förvaras. I
övrigt tillämpas 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

(Jfr 12 kap. 13 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar vad som nu gäller enligt 13 kap. 7 §. Uppgiften
att avgöra om det behöver ställas någon säkerhet har dock lagts på
överförmyndaren i stället för på rätten. Det är också överförmyndaren
som prövar säkerheten och bestämmer hur den skall förvaras.

I praktiken torde det sällan uppstå anledning för överförmyndaren att
kräva säkerhet. En sådan åtgärd kan dock bli aktuell, om ställföreträda-
rens förvaltning inte sker på ett tillfredsställande sätt och den enskildes
tillgångar kommer i fara. Det torde dock ofta ligga närmare till hands
för överförmyndaren att gå in med skärpande föreskrifter (jfr 13 kap.
19 § och 14 kap. 21 §).

Överförmyndaren har frihet att bestämma säkerhetens närmare ut-
formning inom ramen för vad som föreskrivs i 2 kap. 25 § utsöknings-
balken. Säkerheten kan således utgöras av pant, borgen eller bankgaran-
ti och gälla det belopp som överförmyndaren finner lämpligt. Överför-
myndaren kan, om han eller hon inte själv anser sig kunna förvara
säkerheten, anvisa exempelvis en bank som förvarare av en pant. (Jfr
vad som sägs i 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 § om skyldighet att depo-
nera värdehandling hos värdepappersinstitut.)

Genom möjligheten att enligt 16 kap. 13 § förelägga vite kan överför-
myndaren komma till rätta med en ställföreträdare som inte följer ett
beslut om ställande av säkerhet.

Skadestånd

14 §

Förmyndare, gode mån och förvaltare år skyldiga att ersätta skada
som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde.

Om flera förmyndare, gode män eller förvaltare är ansvariga, svarar
de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas
mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon
saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet
för bristen bestämmas enligt samma grunder.

(Jfr 12 kap. 14 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Hit har utan saklig ändring överförts vad som för närvarande regleras i
13 kap. 9 §.

15 §

Talan om ersättning enligt 14 § skall väckas inom ett är från det att
handlingar som anges i 16 kap. 8 § har lämnats över till den som är
behörig att ta emot redovisning för förvaltningen. Om talan inte väcks

Prop. 1993/94:251
FB 12 kap.

219

inom nämnda tid, är talerätten förlorad. Detta gäller inte, om ställ-
företrädaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

(Jfr 12 kap. 15 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 13 kap. 10 §.

Arvode och ersättning för utgifter

16 §

Förordnade förmyndare, gode mån och förvaltare har rätt till ett
skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit
skäligen påkallade för uppdragets fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmynda-
ren. Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad män arvode och er-
sättning för utgifter skall betalas med medel som tillhör den enskilde.

Om inte särskilda skäl föranleder något annat, skall arvode och er-
sättning för utgifter betalas med den enskildes medel i den mån hans
eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs eller
hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger bas-
beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i
oskiftat dödsbo skall betalas med dödsboets medel, om inte särskilda
skäl föranleder något annat.

Arvode och ersättning för utgifter som inte skall betalas med den
enskildes eller dödsboets medel skall betalas av kommunen.

(Jfr 12 kap. 16 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafens första stycke anges att förordnade förmyndare, gode män
och förvaltare har rätt till skäligt arvode för uppdraget samt ersättning
för utgifter som har varit skäligen påkallade for uppdragets utförande.
Motsvarande regler finns i dag i 15 kap. 19 och 21 §§. Vad som där
sägs om att arvode utgår årligen eller sedan uppdraget har slutförts har
emellertid inte fått någon motsvarighet i den nu föreslagna lydelsen.
Överförmyndaren har alltså full frihet att bestämma hur ofta och för
vilken tid såväl arvode som ersättning för utgifter skall betalas. Om det
inte finns några speciella omständigheter, torde det naturliga dock vara
att arvode beträffande de mera långvariga ställföreträdarskapen även i
fortsättningen betalas årligen.

När det gäller föräldrar som förmyndare finns bestämmelser om
arvode och ersättning for utgifter i 17 §.

I andra stycket sägs att överförmyndaren lättar beslut om arvode och
ersättning och att han dessutom bestämmer i vad mån arvodet och er-
sättningen skall betalas med enskilda medel. Detta motsvarar till stor
del vad som nu gäller enligt 15 kap. 19 och 21 §§. Paragrafen
innehåller emellertid ingen motsvarighet till den bestämmelsen om att
arvode till förmyndare skall bestämmas med ledning av grunder som
fastställs av kommunen.

Att hänvisningen till i förväg fastställda grunder har tagits bort in-
nebär att överförmyndaren kan göra en friare bedömning än förut. Det

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

220

är emellertid självklart att överförmyndaren skall sträva efter en rättvis
och likformig bedömning. Riktlinjer och rekommendationer utfärdade
av exempelvis Svenska kommunförbundet kan vara ett stöd vid tillämp-
ningen, även om överförmyndarna inte formellt är bundna av dem.

Det bör i sammanhanget påpekas att godmanskap och förvaltarskap,
till skillnad från förmynderskap, kan omfatta även annat än formögen-
hetsförvaltning. Å andra sidan kan såväl gode mäns som förvaltares
uppdrag vara begränsade till en viss bestämd intressebevakning eller
förmögenhetsförvaltning (se 11 kap. 1-4 och 7 §§). Dessa förhållanden
måste naturligtvis beaktas vid bestämmande av arvode.

I tredje stycket anges att arvode och ersättning för utgifter enligt
huvudregeln skall betalas med den enskildes medel, i den mån hans
eller hennes beräknade inkomst eller tillgångar under det år uppdraget
avser överstiger två basbelopp. Detta innebär en liten ändring av vad
som gäller för närvarande. Nu är gränsvärdet beträffande inkomst två
basbelopp och beträffande tillgångar tre basbelopp. En annan förändring
är att lagtextens bestämmelse om basbeloppsgränser föreslås gälla
arvode till såväl förmyndare, gode män som förvaltare (se avsnitt 11).

På samma sätt som i dag avses nettoinkomster och nettotillgångar.
Bedömningen skall alltså utgå från vad som återstår sedan medgivna
avdrag enligt skattelagstiftningen har gjorts.

Att arvode och ersättning for utgifter skall betalas med den enskildes
medel i den mån hans eller hennes inkomst eller tillgångar överstiger
två basbelopp innebär att den enskilde får debiteras högst det överskju-
tande beloppet. Om såväl inkomsten som tillgångarna överstiger den
angivna gränsen, får överstigande delar läggas samman vid bedömning-
en.

Huvudregeln om i vad mån den enskildes medel skall tas i anspråk får
frångås om det finns särskilda skäl. Som exempel på när det finns
anledning att frångå den kan nämnas att den enskilde har stora vårdkost-
nader som tar hans eller hennes inkomst i anspråk eller att de tillgångar
som det är fråga om utgörs av en fastighet som den enskilde själv be-
höver eller som är mycket svår att sälja till rimliga villkor. Det är i
dessa fall fråga om att, liksom enligt gällande rätt, göra avsteg från
huvudregeln till förmån för den enskilde. Detta torde också bli det
vanligaste fallet av avsteg från huvudregeln.

Som nämnts tidigare bör i undantagsfall huvudregeln kunna frångås
även till nackdel för den enskilde. Det kan bli aktuellt när kommunen
genom att stå för arvodet bidrar till en kapitalbildning hos den enskilde
som inte kan komma den enskilde till godo. En sådan situation kan
uppkomma t.ex. vid vården av egendom tillhörig en svårt sjuk som inte
själv kan dra nytta av sina tillgångar och som inte har några nära
anhöriga.

I jjärde stycket föreskrivs att arvode och ersättning för utgifter som
avser vård av någons rätt i oskiftat dödsbo skall betalas med dödsboets
medel. Arvodet och ersättningen för utgifter får vid blivande skifte
avräknas på den enskildes lott. Som har utvecklats i avsnitt 11 skall i
första hand dödsboets medel tas i anspråk till täckande av ställföreträda-
rens anspråk på arvode och ersättning. Först när dödsboets samlade

Prop. 1993/94:251

FB 12 kap.

221

medel inte forslår blir kommunens ansvar enligt fjärde stycket aktuellt
om inte särskilda skäl föranleder annat.

Om boet är av liten omfattning och arvodet till den gode mannen
skulle ta i anspråk en väsentlig del av de kvarvarande tillgångarna sedan
avräkning gjorts mot den lott som den gode mannen bevakat, kan det
finnas skäl att helt eller delvis begränsa boets ansvar för den gode
mannens arvode. Detta gäller särskilt om den eller de kvarvarande
dödsbodelägarna har ett starkt behov av att få överta dödsboets tillgång-
ar. Det kan vara fråga om att en fastighet även fortsättningsvis skall
kunna användas som familjebostad åt efterlevande make och barn, eller
att medlen behövs för att säkerställa grundläggande behov av vård eller
utbildning av de efterlevande.

I femte stycket har tagits in en bestämmelse som innebär att i den mån
den enskildes eller dödsboets medel inte skall eller kan tas i anspråk för
täckande av arvode och ersättning till ställföreträdaren så skall ersätt-
ningen betalas av kommunala medel.

17 §

Föräldrar som är förmyndare har, om det finns särskilda skäl, rätt till
arvode med anledning av förvaltningen av den omyndiges egendom. De
har också rätt till ersättning för utgifter som har varit skäligen påkalla-
de av förvaltningen.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmynda-
ren. Beloppen skall betalas med den omyndiges medel eller, om det
gäller dödsboförvaltning, med dödsboets tillgångar.

(Jfr 12 kap. 17 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelserna i paragrafen har sin motsvarighet i nu gällande lydelse
av 15 kap. 19 § fjärde stycket och 14 kap. 11 §. Föräldrar som är
förmyndare får enligt huvudregeln ersättning för utlägg som har rört
förvaltningen och som har varit skäligen påkallade. För att de skall få
rätt till arvode krävs liksom hittills att det finns särskilda skäl. Sådana
skäl kan vara att barnet har en betydande förmögenhet, vars förvaltning
har tagit i anspråk en väsentlig del av föräldrarnas tid.

Såväl arvode som ersättning för utgifter skall, när det är fråga om
föräldrar, alltid betalas med den omyndiges medel, eller om det gäller
dödsboförvaltning, med dödsboets tillgångar. Någon möjlighet att få
ersättning av kommunen finns således inte.

13 kap. Föräldrars förmyndarförvaltning

Kapitlet saknar direkt motsvarighet i nuvarande bestämmelser. Tidigare
har redovisats skälen till att föräldrar som förmyndare bör ges en sär-
ställning (se särskilt avsnitt 6.1). Grundtanken är att föräldrar på ett
annat sätt än förordnade ställföreträdare har en naturlig intressegemen-
skap med dem som de företräder och att kontrollen från det allmännas
sida därför i normala fell bör kunna inskränkas till att avse föräldraför-

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

222

valtningar av större omfattning. Inskränkningen har preciserats så att
det allmännas kontroll skall avse foräldraforvaltningar där barnets till-
gångar har ett värde som överstiger åtta gånger basbeloppet. I fråga om
dessa foräldraforvaltningar skall gälla dels särskilda regler om placering
m.m., dels en redovisningsskyldighet till överförmyndaren.

Vid sidan av dessa förvaltningar gäller särskilda bestämmelser också
för fast egendom och egendom som är jämställd med eller knuten till
sådan egendom, oberoende av omfattningen av den underåriges övriga
tillgångar.

I de fell överförmyndarkontroll skall gälla tillämpas de särskilda för-
valtningsföreskrifterna i 3-8 §§.

Enligt 14-17 §§ skall egendom som står under överförmyndarkontroll
också redovisas till överförmyndaren på visst närmare angivet sätt.

Även om överförmyndarkontrollen av föräldrars förvaltningar endast
gäller en begränsad del av dem, har överförmyndaren enligt 19 § möj-
lighet att besluta att de särskilda förvaltningsbestämmelsema i 3-7 §§
skall gälla även beträffande föräldraförvaltningar av egendom till ett
lägre värde än åtta basbelopp. Förutsättningen för detta är att det av
särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen.

Som framgår av avsnitt 7.4 skall den nuvarande lagstadgade ord-
ningen med deponering i bank av värdehandlingar m.m. försvinna.
Överförmyndaren har dock möjlighet att ålägga föräldrar skyldighet att
deponera i bank med stöd av 19 §.

I det följande redovisas de särskilda bestämmelserna i 13 kap.

Föräldrars rådighet

1 §

När en omyndigs föräldrar är förmyndare, bestämmer de hur tillgång-
ar som står under deras förvaltning skall användas eller placeras, om
inte annat följer av denna balk eller annan författning.

Om en av föräldrarna till följd av frånvaro eller sjukdom eller av
någon annan orsak är förhindrad att ta del i sådana beslut om förvalt-
ningen som inte kan skjutas upp utan olägenhet, bestämmer den andra
föräldern ensam. Denna förälder får dock inte ensam fatta beslut av
ingripande betydelse, om inte den omyndiges bästa uppenbarligen krä-
ver det.

Om endast en av föräldrarna är förmyndare, gäller bestämmelserna
om föräldrar honom eller henne.

I fråga om vård av en omyndigs rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo
gäller bestämmelserna i 15 kap.

(Jfr 13 kap. 1 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen anges i första stycket att föräldrar som är förmyndare i
princip själva bestämmer hur den omyndiges tillgångar skall användas
eller placeras. En förutsättning är givetvis att det är fråga om egendom
som står under föräldrarnas förvaltning. Av 9 kap. 1 § och 12 kap. 1 §
andra stycket följer att viss egendom som tillhör den omyndige kan vara
undantagen från föräldrarnas förvaltning antingen genom att den omyn-

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

223

dige själv har rådighet över egendomen eller genom att den står under
särskild förvaltning.

För föräldrarnas förvaltning gäller dock, förutom de allmänna regler-
na i 12 kap., de närmare bestämmelser som finns i det nu aktuella
kapitlet. Bestämmelserna inskränker föräldrarnas rådighet framför allt
när det är fråga om egendom som anges i 2 och 10 §§. Efter påpekande
av Lagrådet anges i lagtexten att inskränkningar i föräldrars rådighet
även kan meddelas i andra författningar.

I andra stycket har tagits in en bestämmelse som motsvarar 6 kap.
13 § andra stycket och som tar sikte på det fallet att en av föräldrarna
till följd av frånvaro eller sjukdom eller av någon annan anledning inte
kan ta del i ett förvaltningsbeslut. Om beslutet inte kan skjutas upp utan
olägenhet, bestämmer den andre föräldern ensam. Beslut av ingripande
betydelse måste dock i princip båda föräldrarna ta del i. Hit får anses
höra beslut om försäljning av fäst egendom eller egendom som annars
är av särskilt värde. Hyresbetalningar och andra löpande betalningar
kan å andra sidan nämnas som exempel på åtgärder som en av för-
äldrarna bör kunna besluta om ensam. Föräldern bör då också kunna ta
ut de bankmedel eller dylikt som behövs för att klara av betalningarna.
Att det dock ibland krävs samtycke av överförmyndaren till de åtgärder
som föräldern vill vidta framgår av bl.a. 6, 8 och 10 §§.

Om situationen är sådan att båda föräldrarna måste delta i ett förvalt-
ningsbeslut men de inte kan enas, gäller enligt 12 kap. 12 § andra
stycket den mening som överförmyndaren ansluter sig till.

För det fallet att endast en av föräldrarna är förmyndare föreskrivs i
tredje stycket att bestämmelserna om föräldrar gäller honom eller henne
(jfr 10 kap. 2 § andra stycket).

Det nu behandlade kapitlet är inte tillämpligt på dödsboförvaltning. Är
det fråga om vård av en underårigs rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo
gäller i stället bestämmelserna i 15 kap. En hänvisning dit har tagits in

1 fjärde stycket av denna paragraf.

Kontroll av förvaltningen av viss egendom

2 §

När värdet på en omyndigs tillgångar, som skall förvaltas av för-
äldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har
kommit att överstiga åtta gånger gällande basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, tillämpas bestämmelserna i 3-7 §§för
förvaltningen.

Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att
förvaltningen av den skall stå under överförmyndarens kontroll (särskild
överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige

1. genom arv eller testamente,

2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har anmält
gåvan till överförmyndaren, eller

3. genom förmånstagarförordnande vid försäkring med anledning av
dödsfall eller vid pensionssparande enligt lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

224

Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har
trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen.

(Jfr 13 kap. 3 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen dras gränserna för när överförmyndaren skall ha en sträng-
are kontroll över förälders förvaltning än den som följer av överförmyn-
darens allmänna tillsyn över förmyndare, gode män och förvaltare. Som
framhållits tidigare är det egendomens värde som enligt huvudregeln
avgör om förälderns förvaltning skall vara underkastad särskilda regler.
Även beträffande egendom av mindre värde kan föräldrars förvaltning,
enligt särskilt villkor uppställt av givare eller liknande, vara föremål för
skärpt kontroll. En bestämmelse om särskild överförmyndarkontroll har
därför tagits in i andra stycket.

Det avgörande för om överförmyndarkontroll enligt första stycket
skall utföras är alltså värdet på den omyndiges tillgångar. Det spelar
ingen roll vad det är som gör att värdegränsen uppnås. I paragrafen
nämns arv, gåva eller värdestegring som exempel på sådana händelser
som kan leda till att en omyndigs tillgångar ökar i värde. Vid beräk-
ningen av värdet skall all egendom som förvaltas av föräldrarna be-
aktas, dvs. även sådan egendom som tillfallit den omyndige med villkor
om särskild överförmyndarkontroll enligt andra stycket. Sådan egendom
som står utanför föräldrarnas förvaltning skall däremot inte beaktas vid
beräkningen av det sammanlagda värdet. Här kan det exempelvis vara
fråga om egendom som står under särskild förvaltning (12 kap. 1 §
andra stycket) eller medel som en omyndig förvärvat genom eget arbete
(9 kap. 3 §).

När det sedan gäller vilka principer som skall komma till användning
vid uppskattningen av tillgångarnas värde bör de värderingsprinciper
som allmänt tillämpas i familjerättsliga sammanhang tillämpas även här.
Som utgångspunkt vid värdering av tillgångarna ligger närmast till
hands att anknyta till egendomens försäljningsvärde. En fastighet skall
alltså värderas inte till sitt taxeringsvärde utan till vad den kan förväntas
ge vid en tänkt försäljning. Det skall dock vara fråga om säkra värden
varför värderingen bör vara försiktig.

I och med att värdegränsen passerats blir de strängare reglerna i
3-7 §§ tillämpliga. De gäller då fortsättningsvis för den föräldraförvalt-
ningen. Om egendomens värde sjunker under beloppsgränsen, innebär
det inte att de strängare reglerna upphör att vara tillämpliga. För det
krävs ett särskilt beslut av överförmyndaren. Den närmare regleringen
av upphörande av den strängare kontrollen finns i 9 §.

I andra stycket behandlas egendom som en underårig förvärvat under
villkor att den skall vara föremål för kontroll av överförmyndaren. De
närmare skälen till att öppna denna möjlighet behandlas i avsnitt 7.8.
Villkor om särskild överförmyndarkontroll kan ställas upp i samband
med gåva, i testamente eller i förmånstagarförordnande och innebär att
de strängare förvaltningsreglema i 3-7 §§ blir tillämpliga på egendo-
men, oavsett dess värde.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

225

15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

När det gäller gåvofallen har tagits med en föreskrift om att givaren
skall göra en skriftlig anmälan till överförmyndaren. Villkoret om över-
förmyndarkontroll måste ställas upp innan gåvan är fullbordad. Det går
således inte att i efterhand villkora en gåva. Anmälan till överförmynda-
ren behöver dock inte göras före fullbordanstidpunkten utan den kan
också göras vid en senare tidpunkt. Innan den skriftliga anmälan har
gjorts kan givaren självfallet inte göra anspråk på att gåvans förvaltning
skall vara föremål för någon kontroll. Överförmyndaren har alltså inte
någon skyldighet att efterforska om en omyndig har fått en gåva med
villkor om särskild överförmyndarkontroll. Så länge anmälan inte har
gjorts, kvarstår föräldrarnas principiella frihet att ensamma bestämma
över egendomen. Att en anmälan till överförmyndaren uteblir gör inte
heller i sig att gåvan blir ogiltig.

Föräldrarnas rätt att fritt förfoga över gåvan till dess anmälan till
överförmyndaren har gjorts ger anledning för överförmyndaren att så
snart villkoret om särskild kontroll blir känt för honom säkerställa att
egendomen förvaltas på ett säkert sätt. Enligt de nya bestämmelserna
om föräldraförvaltning är huvudregeln att omyndigas bankmedel kan tas
ut utan överförmyndarens tillstånd, oavsett om förvaltningen är fri eller
inte (jfr 7 och 8 §§). Om gåvan utgörs av pengar kan ett säkerställande
ske genom att medlen sätts in på ett spärrat konto. Överförmyndaren
har också möjlighet att enligt 19 § föreskriva att medlen skall säkras på
det sättet. Även en givare av penningmedel har dock möjlighet att sätta
in medlen på ett spärrat konto (se 8 §). Detta innebär att en givare
självständigt kan se till att medel på ett bankkonto kommer att vara
spärrade utan att överförmyndaren har beslutat om det. Det bör obser-
veras att medlen inte står under särskild överförmyndarkontroll, om inte
villkoret om skriftlig anmälan till överförmyndaren i andra stycket 2 har
uppfyllts. En uppgift till banken kan alltså inte ersätta den skriftliga
anmälan. En annan sak är att överförmyndaren torde ha anledning att,
om medel spärrats genom villkor av givaren vid insättningen, ta kontakt
med givaren. I samband därmed kan givaren uppmanas att lämna in
anmälan om gåvan till överförmyndaren.

Försäkringsfallen omfattar bara försäkringsbelopp som har tillfallit
den omyndige som förmånstagare med anledning av dödsfall. Utanför
bestämmelsen faller till en böljan försäkringsersättning som den omyn-
dige har fått i egenskap av förmånstagare utan samband med dödsfall.
Utanför faller också vad som har tillfallit den omyndige efter jämkning
enligt 104 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Även belopp som
faller ut från en privat olycksfalls- eller sjukförsäkring faller utanför.

Bestämmelsen omfattar inte heller belopp som utgår från en sakför-
säkring. Sådana belopp kan emellertid i vissa fåll utgöra ersättning för
egendom enligt andra stycket 1 eller 2 och faller därmed enligt tredje
stycket under överförmyndarkontrollen.

Däremot omfattar betämmelsen belopp som tillfallit en underårig som
förmånstagare enligt ett pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande under förutsättning att villkor om särskild
överförmyndarkontroll har satts upp i förmånstagarförordnandet.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

226

För att överförmyndaren skall få veta att en omyndig har fått ett
försäkringsbelopp i egenskap av förmånstagare med anledning av döds-
fall föreskrivs i 16 kap. 11 § att den som gör utbetalningen skall anmäla
det till överförmyndaren. För att säkerställa att medlen kommer under
överförmyndarkontroll skall de enligt samma lagrum sättas in på spärrat
bankkonto. Detsamma gäller belopp som härrör från ett pensions-
sparkonto.

När det gäller egendom som en omyndig får genom testamente med
villkor om särskild överförmyndarkontroll uppmärksammas överför-
myndaren om det förhållandet på samma sätt som beträffande försäk-
ringsbelopp (se 16 kap. 11 § tredje stycket).

Ett villkor om särskild överförmyndarkontroll kan när som helst
återkallas av den som ställt upp det. Om en givare återkallar villkoret
skall det göras genom anmälan till överförmyndaren. I sådant fall skall
förmyndaren avge slutredovisning till överförmyndaren avseende sin
förvaltning fram till dess att den övergick till att bli fri (se 15 §).

3 §

Inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar över-
stigit det belopp som anges i 2 § första stycket skall föräldrarna ge in en
förteckning över den omyndiges egendom till överförmyndaren.

Har egendom tillfallit en omyndig med villkor om särskild övetförmyn-
darkontroll enligt 2 § andra stycket, skall föräldrarna ge in en förteck-
ning över egendomen till överförmyndaren inom en månad därefter.

Förteckningarna skall avges på heder och samvete.

(Jfr 13 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt paragrafen, som slutligt har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag, skall föräldrarna ge in en förteckning över den omyndiges
egendom till överförmyndaren, under förutsättning att egendomen skall
stå under den skärpta kontroll som behandlas i 2 §. Förevarande para-
graf motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 2 §. Till skillnad från den be-
stämmelsen, som i princip ålägger föräldrarna att ge in förteckning över
all egendom som tillfaller en underårig, är emellertid uppgiftsskyldig-
heten enligt den nu behandlade paragrafen begränsad till föräldraförvalt-
ningar av egendom av ett större värde. Principerna för värdering har
berörts i författningskommentaren till föregående paragraf.

Syftet med bestämmelsen är att ge överförmyndaren kunskap om
vilken egendom som skall vara föremål för överförmyndarkontroll. För
att säkerställa att all egendom som skall vara föremål för överförmyn-
darkontroll kommer till överförmyndarens kännedom åläggs föräldrar i
andra stycket att ge in förteckning även över egendom som tillfallit den
underårige med villkor om särskild överförmyndarkontroll enligt 2 §
andra stycket. Förteckningsskyldigheten är i detta fell inte begränsad till
tillgångar av ett visst värde utan vaije sådan egendom skall tas upp i
förteckning. Att den egendomen skall förtecknas leder i och för sig till
en viss dubbeltäckning, genom att överförmyndaren får kunskap om

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

227

sådan egendom också genom att givaren, boutredningsman, försäkrings-
givare eller pensionssparinstitut i regel lämnar upplysning till överför-
myndaren att egendom med villkor om särskild överförmyndarkontroll
har tillfallit den underårige (se 16 kap. 11 §). En information genom en
bouppteckning eller liknande innehåller dock långt ifrån alltid närmare
uppgifter om den egendom som tillfallit den omyndige.
Överförmyndaren har i sådana fall behov av ytterligare information.
Sådan information kan då fås genom förteckningen.

Paragrafen innehåller inte någon motsvarighet till den nu gällande
regeln om kompletterande förteckning för det fall att den omyndige
erhåller ny egendom, jfr nuvarande lydelse av 16 kap. 2 §. En sådan
skyldighet for föräldrarna har inte ansetts oundgängligen nödvändig med
hänsyn till att tillkommande egendom skall framgå av årsräkningen (se

14 §) och att överförmyndaren kan begära in speciell uppgift om
tillkommande egendom i de fall där det är särskilt motiverat (se 18 §
och 12 kap. 9 §).

Förteckningen skall ges in inom en månad från det att värdegränsen
uppnåddes eller efter det att egendomen med villkor om särskild över-
förmyndarkontroll togs emot. Förteckningen skall avges på heder och
samvete. Bestämmelsen om det ersätter de nuvarande reglerna i 16 kap.
3 § om tecknande av försäkran under edlig förpliktelse. Är båda för-
äldrarna förmyndare skall båda skriva under förteckningen. Enligt

15 kap. 10 § brottsbalken kan en osann uppgift bedömas som osann
försäkran.

Om ett dödsbo där en omyndig är delägare förblir oskiftat, inträder
inte någon uppgiftsskyldighet för föräldrarna enligt denna paragraf. Det
nu behandlade kapitlet är inte heller i övrigt tillämpligt så länge den
omyndige endast är dödsbodelägare. I stället gäller bestämmelserna i
15 kap., till vilket det hänvisas till i 1 § fjärde stycket.

Enligt 16 kap. 14 § kan regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer meddela föreskrifter om den närmare utformningen
av förteckningar som avses i förevarande paragraf. Det kan bland annat
bli aktuellt att fastställa blanketter.

Den överförmyndare till vilken förteckning skall lämnas är överför-
myndaren för den kommun där den omyndige har sitt hemvist (16 kap.
2 § första stycket). Om inte föräldrarna självmant ger in en förteckning,
bör överförmyndaren anmana dem att göra det. Det kan i och för sig
vara svårt för överförmyndaren att veta när den omyndiges tillgångar
har kommit att bli värda så mycket att beloppsgränsen passerats. De
underrättelser som överförmyndaren får från bodelningsförrättare, ban-
ker och försäkringsbolag kan dock leda till att överförmyndaren får
anledning att närmare undersöka omfattningen av en viss omyndigs
tillgångar. Om överförmyndaren misstänker att en underårig har till-
gångar som överstiger beloppsgränsen och föräldrarna inte följer en
anmaning att ge in förteckning med hänvisning till att någon skyldighet
inte föreligger, är ett alternativ för överförmyndaren att med stöd av
18 § begära in en redogörelse för föräldrarnas förvaltning.

I sista hand kan överförmyndaren enligt 16 kap. 13 § förelägga för-
äldrarna vid vite att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Det säger sig självt

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

228

att ett sådant föreläggande förutsätter att överförmyndaren är säker på
att skyldighet att ge in forteckning föreligger.

4§

Andra värdehandlingar än sådana som nämns i 5 § första stycket skall
säljas och fordringar drivas in sä snart det lämpligen kan ske, om det
inte är till fordel för den omyndige att värdehandlingarna behålls eller
att fordringarna förblir utestående.

Annan lös egendom än som nu har nämnts och som inte omfattas av
10 § skall säljas vid en lämplig tidpunkt, om inte egendomen är till
nytta eller har särskilt värde for den omyndige eller den omyndiges
familj eller egendomen av någon annan särskild anledning bör behållas.

(Jfr 13 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt första stycket skall värdehandlingar säljas och fordringar drivas in
så snart det lämpligen kan ske, om det inte är till fördel för den omyn-
dige att värdehandlingen behålls eller fordringen förblir utestående.
Detta stämmer i stort sett överens med vad som för närvarande
föreskrivs i 15 kap. 3 §. Bestämmelsen har här dock gjorts mer
flexibel. Det förtjänar att påpekas att bestämmelsen gäller endast sådana
föräldraförvaltningar som står under den skärpta kontrollen av
överförmyndaren.

Vid bedömningen av om det är till fördel för den omyndige att en
värdehandling behålls eller en fordran förblir utestående bör hänsyn
framför allt tas till bestämmelserna i 12 kap. 4 §. Den omyndiges krav
på medel för uppehälle, utbildning och nytta i övrigt kan i bland påkalla
en försäljning eller indrivning; det torde kunna bli aktuellt främst när
den omyndige inte har egendom av något större värde men egendomen
erhållits med villkor om särskild överförmyndarkontroll. Skulle den
omyndige inte ha något omedelbart behov av pengar, får kravet på
trygghet och skälig avkastning beaktas.

Det är föräldrarna själva som har att avgöra om värdehandlingar och
fordringar skall behållas eller inte. Sådana värdehandlingar (kanske
främst obligationer) som anges i 5 § får det anses vara fördelaktigt att
behålla, förutsatt att den omyndiges medelsbehov inte motiverar en
försäljning. Situationen är mera tveksam i fråga om aktier. Om inte
kravet på trygghet och skälig avkastning är uppfyllt, bör aktierna i
princip säljas. Någon gång kan det dock vara till fördel för den omyn-
dige att han eller hon får behålla aktier i exempelvis ett familjeföretag,
även om de inte ger så stor avkastning.

Även om situationen är sådan att aktier eller andra värdehandlingar
skall säljas, kan en försäljning behöva skjutas upp något, så att inte
onödiga förluster uppkommer.

Paragrafen innehåller inte någon motsvarighet till bestämmelsen i
15 kap. 3 § andra stycket i nu gällande lydelse, som handlar om
fordringar som har tillkommit genom att delägare i oskiftat bo har
övertagit den omyndiges lott i boet. Även utan att det sägs uttryckligen

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

229

torde det även i fortsättningen ofta finnas anledning att låta sådana
fordringar förbli utestående.

De medel som uppstår vid en försäljning eller indrivning och som inte
omedelbart behöver användas för den omyndiges uppehälle, utbildning
eller nytta i övrigt skall antingen placeras i värdepapper, fest egendom
m.m. enligt bestämmelserna i 5, 6 och 10 §§ eller sättas in hos bank
enligt 7 §. Även när det gäller avkastningen av sådana värdepapper
eller fordringar som behålls kan föräldrarna välja mellan de alternativ
som nyss har angetts.

I andra stycket anges att även annan lös egendom än värdehandlingar
eller fordringar i princip skall säljas. Försäljning skall här ske vid lämp-
lig tidpunkt. Undantag görs för sådan lös egendom som omfettas av
10 §, dvs. bl.a. nyttjanderätt till fest egendom. Det sägs vidare att
egendomen inte behöver säljas, om den är till nytta eller har särskilt
värde för den omyndige eller dennes femilj eller av någon annan sär-
skild anledning bör behållas. Bestämmelsen motsvarar i allt väsentligt
nuvarande 15 kap. 2 §. Möjligheterna att behålla lös egendom har dock
vidgats.

Liksom för närvarande bör hänsyn tas inte bara till det bruksvärde
som egendomen kan ha utan också affektionsvärdet för den omyndige
och hans eller hennes femilj. Är det fråga om konstföremål eller dylikt
som en längre tid har varit i släktens ägo, kan det ofta finnas skäl att
avstå från en försäljning.

Som exempel på fell då det kan finnas särskild anledning att behålla
lös egendom kan nämnas att egendomen visserligen inte har något
affektionsvärde eller dylikt men har ett penningvärde som kan väntas
stiga i väsentlig omfettning.

Vid tillämpningen av bestämmelsen bör stor hänsyn tas till den omyn-
diges egen uppfettning, om han eller hon är tillräckligt mogen. En
bestämmelse om att höra den omyndige och dennes make eller sambo
finns i 12 kap. 7 §.

5§

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren
placeras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller
kommun,

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteks-
bank, Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit-
marknadsbolag enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag eller
av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som
är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens
med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet,
med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför
rätt till betalning först efter utfårdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat
en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som
gäller för värdepappersfonder här i landet.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

230

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke
användas för allemanssparande enligt lagen (1983:890) om allemans-
sparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteck-
ning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxe-
ringsvärdet.

(Jfr 13 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen anges vilka placeringar som får göras med den omyndiges
medel utan att överförmyndarens samtycke behöver inhämtas. Bestäm-
melsen ersätter de i dag gällande reglerna i 15 kap. 4 § och i
kungörelsen (1974:1048) om placering av omyndigs medel m.m.
(placeringskungörelsen).

Vill föräldrarna utnyttja de placeringsmöjligheter som anges i paragra-
fen, skall de i princip själva göra de förvärv av obligationer m.m. som
paragrafen handlar om. Det är emellertid ingenting som hindrar att
föräldrarna låter placeringarna göras av en bank eller ett annat värde-
pappersinstitut. Med stöd av ett avtal med föräldrarna kan banken eller
värdepappersinstitutet, utan att överförmyndaren kopplas in, göra de
placeringar som anges i paragrafen. Det kan emellertid tänkas att ban-
ken eller värdepappersinstitutet anser att sådana placeringar som kräver
överförmyndarens samtycke, t.ex. aktieköp, skulle var fördelaktigare. I
sådant fell får företaget vända sig till föräldrarna som i sin tur får ta
kontakt med överförmyndaren.

Bestämmelsen som rör skuldförbindelser utfärdade eller garanterade
av stat eller kommun har sin motsvarighet i de nu gällande
bestämmelserna i 15 kap. 4 § andra stycket 1 och 2 samt i 1 § 1 och 2
placeringskungörelsen. Med hänsyn till den fria marknaden för kapital
behöver det dock inte vara skuldförbindelser som utfärdats av den
svenska staten eller av en svensk kommun. Inte heller i övrigt är
placeringsreglema inriktade på enbart svenska objekt. Detta har
behandlats i avsnitt 7.3.

I första stycket 2 finns en bestämmelse som har sin nuvarande
motsvarighet huvudsakligen i 15 kap. 4 § andra stycket 2 och i 1 § 3
och 4 placeringskungörelsen. Den har dock anpassats till den öppnare
marknad som deltagandet i det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet innebär.

Bestämmelsen i dagens 15 kap. 4 § andra stycket 2 om att skuldför-
bindelserna skall ha en löptid på mer än ett år har inte flyttats med till
den nya bestämmelsen. Även utan en sådan bestämmelse torde det i
praktiken så gott som alltid bli fråga om skuldförbindelser med mer än
ett års löptid.

Till skillnad från nu gällande bestämmelser ges i första stycket 3
möjlighet för föräldrar att utan samtycke av överförmyndaren placera
den omyndiges medel i andelar i värdepappersfonder eller i ett utländskt
fondföretag. Kravet på att det utländska fondföretaget skall vara under-
kastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stäm-
mer överens med den som gäller enligt den svenska lagen gör att det
närmast blir fråga om andelar i fonder i ett land inom EES. Det torde

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

231

främst röra sig om sådana fondföretag som etablerar sig i Sverige till
följd av att ett EES-företag endast behöver anmäla att de bedriver verk-
samhet här i landet medan ett fondföretag utanför EES måste ha Finans-
inspektionens tillstånd för att få bedriva verksamhet här. Även andelar
i utländska fondföretag som inte bedriver verksamhet i Sverige är tänk-
bara som placeringsobjekt.

Enligt andra stycket får den omyndiges tillgångar utan överförmynda-
rens samtycke användas för sådant sparande som avses i lagen
(1983:890) om allemanssparande. De former för sparande som anvisas
i den lagen är insättning på allemanssparkonto eller i allemansfond samt
bosparande i HSB eller Riksbyggen.

I andra stycket sägs vidare att den omyndiges tillgångar utan överför-
myndarens samtycke får lånas ut mot panträtt på grundval av inteckning
i fäst egendom inom 60 procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.
Bestämmelsen motsvarar 2 § placeringskungörelsen i nu gällande
lydelse. Den särskilda begränsningen som rör andra fastigheter än
jordbruksfastigheter har inte flyttats med. Även utan en sådan regel är
det dock naturligt att föräldrar gör en försiktig bedömning och inte
lånar ut den omyndiges medel mot säkerhet i fest egendom, om det
finns någon beaktansvärd risk att fastigheten kommer att sjunka i värde
så att säkerheten urholkas. En särskild försiktighet är motiverad när det
är fråga om industrifastigheter.

Dagens möjlighet enligt 15 kap. 4 § andra stycket 3 att förvärva
fordran som skrivs in eller har skrivits in i statsskuldboken torde inte ha
så stor praktisk betydelse vid sidan om möjligheten att placera pengar i
obligationer. Förevarande paragraf innehåller därför inte någon motsva-
righet till denna regel. Inte heller framstår det som nödvändigt att göra
det möjligt att låta omyndigas medel, utan överförmyndarens samtycke,
stå kvar hos försäkringsbolag (jfr gällande lydelse av 15 kap. 4 § andra
stycket 6).

Frågor som rör insättning hos bank (jfr nuvarande 15 kap. 4 § andra
stycket 5 och 3 § placeringskungörelsen) berörs i författningskommenta-
ren till 7 och 8 §§.

6§

Om överförmyndaren samtycker till det, får den omyndiges tillgångar
placeras i aktier och även i övrigt placeras på något annat sätt än som
anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 10 §.

(Jfr 13 kap. 6 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen handlar om föräldrarnas möjlighet att placera den omyndiges
tillgångar på annat sätt än som anges i 5 §. Vad som avses är främst
placering i aktier och andra värdehandlingar samt inköp av konstföremål
o.d. När det gäller förvärv av fest egendom och nyttjanderätt till sådan
egendom finns bestämmelser i 10 §. En hänvisning dit har tagits in i
andra stycket av denna paragraf.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

232

I första stycket anges att föräldrarna får med överförmyndarens sam-
tycke placera den omyndiges tillgångar i aktier eller i övrigt på annat
sätt än som anges i 5 §. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 15 kap.
5 §, där det talas om att den omyndiges medel får användas till inköp
av aktier eller därmed jämförliga värdepapper eller eljest göras "frukt-
bärande".

Den nu behandlade bestämmelsen innehåller inte någon motsvarighet
till uttrycket fruktbärande. Här liksom i övriga fell när det är fråga om
placering av omyndigas medel gäller emellertid den övergripande regeln
i 12 kap. 4 §, där det sägs att medlen skall placeras så att tillräcklig
trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.
Denna regel är alltså vägledande när överförmyndaren skall pröva om
samtycke till en begärd åtgärd skall ges eller inte.

Kravet på trygghet och skälig avkastning gör att överförmyndaren
endast i undantagsfall bör kunna samtycka till förvärv av annan egen-
dom än värdepapper, exempelvis ädelmetaller, konst eller antikviteter.
Beträffande sådan egendom uppstår svårigheter att bedöma både det
aktuella värdet och den framtida värdeutvecklingen. Är det fråga om
föremål som har särskild anknytning till den omyndige och hans eller
hennes femilj kan ett inköp dock tänkas vara till sådan nytta för den
omyndige att det är fråga om en tillåten medelsanvändning enligt 12
kap. 4 § första stycket första meningen.

När det gäller placering i värdepapper torde det mera sällan komma i
fråga att tillåta förvärv av andra värdehandlingar än dem som är före-
mål för notering och handel vid börs eller som annars omsätts under
betryggande förhållanden. Även här måste beaktas att placeringar i
utlandet och då särskilt inom EES också kan vara aktuella. Det kan
dock inte uteslutas att en placering i exempelvis aktier i ett familjeföre-
tag någon gång kan vara en godtagbar placering. Långsiktigt sparande i
form av försäkringar bör också kunna godtas i vissa fell. Med tanke på
att föräldrarnas förvaltning rör egendom som tillhör barn under 18 år så
kan det finnas anledning att noga överväga placeringen innan tillgångar
låses för lång tid genom ett sparande i pension- eller livförsäkringar.

Vid sin prövning bör överförmyndaren kunna ta hänsyn till om för-
äldrarna själva har särskilda kunskaper om värdepappersmarknaden
eller om de avser att anlita sakkunnig hjälp, exempelvis genom en bank
eller ett annat värdepappersinstitut.

Det är ingenting som hindrar att överförmyndaren, i stället för att
pröva vaije enskilt aktieförvärv eller dylikt, ger sitt samtycke en mera
generell utformning. Det kan emellertid i sådant fell behöva ställas upp
olika villkor. Överförmyndaren kan t.ex. medge att föräldrarna köper
aktier av viss typ eller inom viss bransch. Överförmyndaren kan också
bestämma vissa beloppsgränser för förvärv av aktier och andra
värdehandlingar.

Det kan i detta sammanhang anmärkas att föräldrabalken inte kommer
att innehålla någon motsvarighet till det nu gällande kravet i 15 kap. 8 §
på att värdehandlingar som överstiger ett visst belopp skall sättas ned
hos bank. Överförmyndaren kan dock med stöd av 13 kap. 19 §
föreskriva att värdehandlingar skall förvaras hos ett värdepappersinsti-

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

233

tut, om det av särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen av
den omyndiges egendom. Ett annat sätt att skydda den omyndiges
egendom kan vara att kräva att föräldern ställer säkerhet enligt 12 kap.
9 §.

Om överförmyndaren själv inte besitter tillräckliga kunskaper om
förvaltning av värdepapper, kan information angående den aktuella
placeringen behöva hämtas in. Sådan information torde finnas att tillgå
hos bl.a. banker och andra värdepappersinstitut. Med tanke på att aktie-
kurser och jämförbara värden snabbt kan ändras är det angeläget att
överförmyndarens handläggning av föräldrars begäran om samtycke
sker skyndsamt.

7§

Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 10 § och som inte heller
omedelbart behöver användas skall göras räntebärande genom att sättas
in hos bank.

(Jfr 13 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen innehåller den centrala regeln att pengar som inte placeras
enligt 5, 6 eller 10 § och inte heller behöver användas omedelbart, dvs.
för den omyndiges löpande behov, skall göras räntebärande genom att
sättas in hos bank. Samma princip gäller även för närvarande enligt
15 kap. 4 och 6 §§.

I 3 § placeringskungörelsen finns nu en regel om att insättning hos
bank får ske endast på sådant villkor i fråga om önskad uppsägningstid
vid uttag att högsta ränta erhålls. Någon motsvarighet till denna regel
har inte tagits med i förevarande paragraf. Det är emellertid självklart
att föräldrarna, när de sätter in en omyndigs pengar på bank, skall
använda ett konto med så förmånliga villkor som möjligt.

Föräldrarnas möjligheter att med eller utan samtycke ta ut den omyn-
diges bankmedel behandlas i 8 §.

Bankmedel

8§

Pengar som har satts in hos bank enligt 16 kap. 77 § eller med upp-
gift till banken om att de skall stå under särskild överförmyndarkontroll
får inte tas ut utan överförmyndarens samtycke.

(Jfr 13 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Till skillnad från vad som gäller i dag, föreslås huvudregeln bli att
föräldrar inte skall behöva samtycke av överförmyndaren för att ta ut
den omyndiges medel från bankräkning. Detta gäller samtliga
bankmedel som föräldrar förvaltar. Pengar kan dock vara spärrade
genom att uppgift om det har lämnats vid insättningen. Sådan uppgift

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

234

kan lämnas dels av boutredningsman, testamentsexekutör, Prop. 1993/94:251
pensionssparinstitut eller försäkringsgivare i samband med att den FB 13 kap.
omyndige får medel på grund av dödsfall (16 kap. 11 §), dels när en
givare sätter in medel som skall vara föremål för särskild överför-
myndarkontroll (jfr författningskommentaren till 2 § och till ändringen
i bankrörelselagen [1987:617]). Överförmyndaren kan vidare enligt 19 §
första stycket 2 föreskriva om spärr på bankkonton.

En givare kan alltså självständigt se till att de medel han eller hon
sätter in på en omyndigs konto blir spärrade. Givaren är dock inte
garanterad att spärren blir kvar. Om överförmyndaren får en förfrågan
av en förälder om uttag av sådana medel har överförmyndaren att pröva
huruvida medlen får tas ut och om spärren skall gälla även för fram-
tiden. Det förefaller naturligt att överförmyndaren tar kontakt med
givaren och hör om det var avsett att medlen skall stå under den sträng-
are kontrollen. Givaren har efter det att medlen har övergått till den
omyndige ingen möjlighet att själv kontrollera deras användning. Över-
förmyndaren kan efter prövning släppa på spärren för det fall föräldrar-
nas förvaltning är betryggande. Genom att lämna uppgift till banken i
samband med att pengarna sätts in tillförsäkrar sig dock givaren att
frågan om vad pengarna bör användas till kommer under överförmynda-
rens prövning.

Föreskriften som nu finns i 15 kap. 9 § första stycket om rätt för
föräldrarna att även beträffande spärrade medel byta bank för den
omyndiges räkning utan samtycke av överförmyndaren har inte någon
motsvarighet i förevarande paragraf. Förbudet att ta ut pengar från ett
spärrat konto gäller pengar som finns hos bank. Att enbart föra över
medel från ett konto hos en bank till ett konto hos en annan bank
genom en transaktion mellan bankerna torde inte vara att jämställa med
att ta ut pengarna. En ren överföring mellan två spärrade konton genom
en transaktion mellan bankerna kan sålunda göras utan samtycke av
överförmyndaren, utan att det särskilt nämns i lagtexten. Föreskriften
om sådana överföringar kan därför, som Lagrådet har föreslagit i sitt
yttrande över 14 kap. 7 och 8 §§, utgå ur lagtexten. En annan sak är
om föräldern gör ett uttag från en bank för att själv sätta in pengarna på
ett konto hos en annan bank. I sådant fall krävs samtycke för det
uttaget.

En gåva är sakrättsligt giltig först när den har fullbordats. Enligt 4 §
lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva gäller att om någon
som gåva åt annan till bank överlämnat pengar eller annan lös egendom
utan att förbehålla sig rätt att förfoga över egendomen, gåvan är full-
bordad i och med att banken har tagit emot egendomen för gåvomot-
tagarens räkning. I NJA 1981 s. 464 prövades frågan om ett disposi-
tionsförbehåll gjorde att insättningen inte kunde anses som fullbordad
gåva till barnet. Högsta domstolen uttalade att insättningen inte innebär
en fullbordad gåva, om insättaren genom dispositionsförbehåll förbe-
hållit sig möjlighet att utan överförmyndarens tillstånd ensam ta ut de
medel hon satt in på barnens konton.

Ett system med obligatorisk överförmyndarspärr på alla konton in- 235

nebär att om en förälder ger sitt barn pengar genom att sätta in dem på

ett konto i barnets namn, gåvan är sakrättsligt giltig och skydd mot
förälderns borgenärer har uppkommit. När föreskrifterna om spärr på
bankkonton m.m. tas bort för samtliga foräldraforvaltningar innebär det
alltså att en förälders insättning av medel på konto i barnets namn inte
kommer att leda till en fullbordad gåva. Detta kan sägas leda till en
försämring av skyddet för barns egendom. Här skall dock beaktas att
det nu i regel är fråga om gåvor inom en familj. Vid konkurs finns
relativt långtgående möjligheter att återvinna gåvor till närstående,
återvinningsfristen är tre år enligt 4 kap. 6 § konkurslagen. Vidare
innebär vår rättsordning att det många gånger är svårt att inom en
femilj freda egendom från utmätning genom överlåtelser mellan familje-
medlemmar. Mot denna bakgrund framstår det inte som särskilt be-
tänkligt, om en ändring av huvudregeln leder till att barnens sakrättsliga
skydd mot föräldrarnas borgenärer försämras något. Kvar står det fek-
tum att föräldrarna genom ett aktivt handlande kan försäkra sig om att
medlen får sakrättsligt skydd, genom att antingen själva ställa upp
villkor om särskild överförmyndarkontroll eller att överlämna medlen
till särskild förvaltning. Båda de alternativen innebär att föräldrarnas
dispositionsrätt påverkas på ett sådant sätt att en sakrättsligt giltig gåva
har uppkommit.

Upphävande av eller lättnader i kontrollen

9§

Överförmyndaren skall besluta att bestämmelserna i 4-7 §§ inte läng-
re skall tillämpas, om värdet på den omyndiges tillgångar har kommit
att sjunka till ett belopp som understiger fyra gånger gällande basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och det inte finns särskild
anledning att låta kontrollen fortgå.

Ett beslut enligt första stycket gäller inte egendom som har tillfallit
den omyndige under villkor om särskild överförmyndarkontroll.

Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden
eller i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt eller delvis
medge undantag från 3-8 §§.

(Jfr 13 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket nämns att överförmyndaren har möjlighet och även skyl-
dighet att besluta att den skärpta kontrollen som gäller vissa föräldraför-
valtningar skall upphöra. Ett sådant beslut skall tas när värdet har gått
ner till fyra gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, alltså hälften av det värde som nämns i 2 §. Varför kontrollen
inte skall upphöra omedelbart i och med att gränsvärdet i 2 § under-
skrids har behandlats i avsnitt 6.1. Enbart det förhållandet att värdet på
den omyndiges tillgångar har gått ner till ett värde mellan åtta och fyra
gånger basbeloppet är inte tillräckligt för att den skärpta kontrollen skall
upphöra helt. Om förutsättningarna i övrigt finns kan dock överförmyn-
daren med stöd av regeln i tredje stycket förevarande paragraf besluta
om lättnader för en sådan föräldraförvaltning.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

236

Även om värdet på den omyndiges tillgångar skulle komma att under-
skrida lyra gånger basbeloppet, kan överförmyndaren låta samtliga
restriktioner för föräldrarnas förvaltning ligga kvar eller behålla en del
av dem. Detta kan göras om särskild anledning till det finns. Pröv-
ningen här är densamma som skall göras enligt 19 § detta kapitel.

I andra stycket påminns om att sådan egendom som står under sär-
skild överförmyndarkontroll (jfr 2 § andra och tredje styckena) inte
omfattas av ett beslut att den skärpta kontrollen skall upphöra. En be-
gränsning av överförmyndarens kontroll av sådan egendom är i och for
sig möjlig men måste då göras med stöd av regeln i denna paragrafs
tredje stycke.

I paragrafens tredje stycke ges således en möjlighet för överförmynda-
ren att ge dispens från föreskrifterna i 3-8 §§, om det med hänsyn till
föräldrarnas och den omyndiges förhållanden eller i övrigt finns särskil-
da skäl. Överförmyndaren kan i och för sig besluta att de angivna para-
graferna inte alls behöver tillämpas, vilket innebär att föräldrarna får
förvalta den omyndiges egendom med samma frihet som om det varit
fråga om egendom som faller utanför 2 §. Ett beslut om dispens kan
emellertid också begränsas till någon av 3-8 §§.

Eftersom den skärpta kontrollen kommer att vara inriktad främst på
de förvaltningar som gäller större värden, finns det anledning för över-
förmyndaren att vara försiktig vid sin prövning av om dispens från
förvaltningsreglema skall ges. Det bör inte vara fråga om en mer slent-
rianmässig dispensgivning utan förhållandena i vaije enskilt fall skall
noga beaktas innan dispens ges.

En särskild återhållsamhet vid dispensgivningen är befogad, om det är
fråga om egendom som erhållits under villkor om särskild överförmyn-
darkontroll. Att ett sådant villkor har ställts upp kan givetvis ha sin
grund i att förhållandena starkt talar mot dispens.

Ges dispens, kan det ofta vara lämpligt att samtidigt meddela beslut
enligt 16 § att årsräkning inte behöver lämnas eller att den kan lämnas
i förenklad form. En förenklad redovisning kan t.ex. tänkas vara till-
räcklig när det gäller tillgångar som på föräldrarnas uppdrag förvaltas
av en bank. Dessa frågor behandlas i författningskommentaren till 16 §.

Överförmyndaren har att följa 16 kap. 9 § innan en fråga om dispens
avgörs. Det innebär bl.a. att den omyndige, om han eller hon har fyllt
16 år, i princip skall höras.

Överförmyndaren kan när som helst ändra ett beslut om dispens. Ett
skäl till ändring kan vara att föräldrarna inte iakttar givna tids- och
beloppsgränsen Även i övrigt bör naturligtvis ett dispensbeslut ändras,
om den omyndiges tillgångar skulle vara i fara, oavsett om det beror på
misskötsamhet från föräldrarnas sida eller inte.

Av 17 § förvaltningslagen (1986:223) följer att, innan ett dispensbe-
slut ändras, föräldrarna skall få tillfälle att yttra sig över vad som till-
förts ärendet av andra än de själva.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

237

Fast egendom m.m.

10 §

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med överförmynda-
rens samtycke

1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nyttjande-
rätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till
enbostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om
det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av
ringa ekonomisk betydelse,

3. sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan
egendom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med nyttjanderätt
upplåta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall läm-
nas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till
egendomens natur, den omyndiges ålder och framtida behov eller andra
omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får lämnas
endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt
den omyndiges ålder, framtida behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och
rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att
samtycket lämnades.

(Jfr 13 kap. 10 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen innehåller begränsningar i föräldrarnas rätt att vidta disposi-
tioner med i första hand fäst egendom för den underåriges räkning. Alla
de åtgärder som anges i paragrafens första stycke kräver sålunda över-
förmyndarens samtycke. Förutsättningarna för samtycke anges i andra
och tredje styckena. Förutsättningarna är något olika, beroende på om
det är fråga om åtgärder enligt första stycket 1 och 2 eller 3 och 4.

Bestämmelserna om samtycke till förvärv o.d. saknar uttrycklig mot-
svarighet i nu gällande rätt men till en del framgår ett sådant krav av
15 kap. 5 § FB. Vad som i paragrafen föreskrivs ora samtycke till
försäljning och inteckning m.m. motsvarar i huvudsak nuvarande
15 kap. 15 § första stycket.

Första stycket 1 handlar om förvärv av antingen fäst egendom eller
nyttjanderätt till fäst egendom för den omyndiges räkning. De förvärvs-
former som avses är köp, byte eller gåva.

Det framstår dock inte som nödvändigt att kräva överförmyndarsam-
tycke när det är fråga om övertagande av hyresrätt till bostadslägenhet
för den omyndiges räkning (se t.ex. 12 kap. 34 § jordabalken). Ett
undantag har därför gjorts för sådana förvärv.

I första stycket 2 talas om ingående av avtal om nyttjanderätt till
annans fästa egendom. I linje med vad som har föreslagits under punkt
1 görs dock undantag för hyra av bostadslägenhet för den omyndiges
räkning. Föräldrarna kan alltså på egen hand hyra en bostadslägenhet
för den omyndige.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

238

Överförmyndarens samtycke krävs inte heller beträffande tillfälliga
upplåtelser av ringa ekonomisk betydelse. Hit kan hänföras vissa avtal
om rätt till jakt eller fiske samt avtal om t.ex. arrende av en kolonilott
eller parkeringsplats.

Med nyttjanderätt förstås i paragrafen inte bara sådana nyttjanderätter
som regleras i jordabalken, t.ex. arrende, hyra och tomträtt, utan också
bostadsrätt, vägrätt och gravrätt. Se 7 kap. 1-3 §§ jordabalken samt
bostadsrättslagen (1991:614), väglagen (1971:948) och 7 kap. begrav-
ningslagen (1990:1144). Enligt fjärde stycket gäller bestämmelserna om
nyttjanderätt även i fråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om
rättigheten har upplåtits genom avtal (jfr 7 kap. 1 § jordabalken). Over-
förmyndarsamtycke krävs däremot inte till överenskommelse om servi-
tut vid lantmäteriförrättning.

Andm stycket innehåller en presumtion för att samtycke skall ges när
det gäller åtgärder enligt första stycket 1 och 2. Överförmyndaren skall
sålunda lämna sitt samtycke, om inte åtgärden kan anses olämplig med
hänsyn till egendomens natur, den omyndiges ålder och framtida behov
eller andra omständigheter.

Normalt bör förvärv av fest egendom, tomträtt eller bostadsrätt kunna
anses lämpligt, om egendomen skall användas för den omyndiges eller
dennes femiljs eget boende. Ett förvärv som avser att tillgodose den
omyndiges framtida behov bör kunna godtas, även om denne är mycket
ung.

En annan omständighet som särskilt bör kunna beaktas är om den
omyndige eller dennes femilj har anknytning till egendomen genom att
den har karaktär av släktgård. Samtycke bör då normalt lämnas, även
om egendomen inte behövs för den omyndiges eller familjens boende.

Om ett förvärv enbart avses vara en kapitalplacering, finns det an-
ledning för överförmyndaren att vara mer återhållsam. För omyndiga
med stora tillgångar kan dock fastighets- eller bostadsrättsförvärv ofta
vara ekonomiskt fördelaktiga. Det bör emellertid krävas att priset är
marknadsmässigt.

Förvärv genom gåva finns det normalt inte anledning att sätta sig
emot. Vad överförmyndaren har att bedöma i de fellen är närmast om
de förpliktelser som följer med äganderätten kommer att kunna fullgöras
utan att den enskilde betungas alltför mycket.

Ett arrendeavtal eller ett avtal om lokalhyra, liksom ett övertagande
genom köp eller dylikt av ett arrende eller ett lokalhyresavtal, kan bli
aktuellt, om den omyndige önskar driva ett jordbruk eller en annan
rörelse. Om överförmyndaren finner att det finns förutsättningar för
samtycke till rörelsen enligt 13 §, bör samtycke till det ifrågavarande
avtalet eller övertagandet normalt också lämnas.

Första stycket 3 förbjuder föräldrarna att utan överförmyndarens
samtycke sälja eller byta bort den omyndiges festa egendom eller nytt-
janderätt till sådan egendom. Overförmyndarsamtycke krävs dock inte,
om föräldrarna vill byta den omyndiges bostadslägenhet mot en annan
sådan lägenhet (jfr första stycket punkterna 1 och 2).

Enligt första stycket 4 krävs samtycke från överförmyndaren for
inteckning i den omyndiges festa egendom eller tomträtt samt för upplå-

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

239

telse av nyttjanderätt i fäst egendom eller tomträtt som tillhör den
omyndige.

Något gåvoförbud finns inte i de nu behandlade bestämmelserna. Ett
generellt förbud mot gåva finns i stället intaget i 11 §.

Regler om inteckning i fäst egendom och tomträtt finns i 22 kap.
jordabalken. Om ansökan om inteckning görs utan överförmyndarens
samtycke, följer av 22 kap. 4 § första stycket 5 jordabalken att ansök-
ningen skall förklaras vilande.

Enligt tredje stycket får samtycke till åtgärd som avses i första stycket
3 och 4 lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egen-
domens natur samt den omyndiges ålder, framtida behov och samlade
tillgångar. I motsats till vad som är fallet beträffande åtgärder enligt
första stycket 1 och 2 finns här inte någon presumtion för att samtycke
skall lämnas.

En försäljning av fäst egendom eller bostadsrätt kan självfallet vara
motiverad, om den omyndige har använt fastigheten eller bostadsrätten
som bostad och vill flytta därifrån. Och har egendomen utgjort en kapi-
talplacering, bör en försäljning kunna tillåtas, om det finns möjlighet till
en bättre placering, antingen i annan liknande egendom eller i värdepap-
per e.d.

Nyttjanderättsupplåtelser som ingår som ett normalt led i förvaltning-
en av en fastighet, exempelvis en hyresfastighet eller jordbruksfastighet,
bör i allmänhet tillåtas. Härunder feller också korttidsupplåtelser av-
seende skogsavverkning och liknande.

En ansökan om inteckning i fest egendom eller tomträtt torde normalt
utgöra ett led i en senare pantsättning i samband med upplåning. Frågan
om pantsättning och upplåning behandlas i 12 §. Överförmyndaren bör
normalt inte lämna samtycke till inteckning utan att det står klart om en
pantsättning eller upplåning förestår. Lämnas samtycke till pantsättning
av den omyndiges festa egendom eller tomträtt, bör normalt också
samtycke till inteckning enligt förevarande stycke lämnas.

Enligt 16 kap. 9 § skall den omyndige och dennes närmaste i allmän-
het höras innan överförmyndaren beslutar huruvida samtycke skall
lämnas enligt den nu behandlade paragrafen.

Om förmyndaren utan överförmyndarens samtycke har ingått avtal
som regleras i denna paragraf, gäller 12 kap. 10 och 11 §§.

I femte stycket har tagits in en bestämmelse, motsvarande 15 kap.
15 § fjärde stycket i föräldrabalkens nu gällande lydelse, om att
samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att
samtycket lämnades. Det fiamstår som lämpligt att överförmyndaren
erinrar om tidsgränsen när samtycke lämnas.

Bortgivande av egendom

11 §

Föräldrar får inte ge bort den omyndiges egendom, om det inte är
fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till
den omyndiges ekonomiska villkor.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

240

Med överförmyndarens samtycke får föräldrar använda den omyndiges
inkomster till understöd åt anhöriga eller andra som står den omyndige
nära.

(Jfr 13 kap. 11 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar vad som i dag föreskrivs i 15 kap. 14 § tredje
stycket. Uttrycket "sedvanliga skänker" har dock bytts ut mot "personli-
ga presenter" (jfr 8 kap. 1 § andra stycket äktenskapsbalken).

Som framgått av författningskommentaren till 10 § gäller gåvoförbu-
det också fast egendom.

I 15 kap. 14 § tredje stycket i nu gällande lydelse anges
avslutningsvis att understöd får ges när detta på grund av
omständigheterna kan anses tillbörligt. Någon motsvarighet till detta har
inte tagits med i den nya lagtexten. Någon saklig ändring är inte
avsedd. Överförmyndaren skall givetvis inte lämna samtycke till att
understöd lämnas, om det inte framstår som tillbörligt att understöd
lämnas.

Upptagande av lån m.m.

12 §

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med överförmynda-
rens samtycke

1. ta upp lån eller ingå någon annan skuldförbindelse,

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den omyndiges egendom som säkerhet för den omyndiges
eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ramen
för en rörelse som föräldrarna med överförmyndarens samtycke driver
för den omyndiges räkning, behövs samtycke endast i fråga om pantsätt-
ning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om
statliga lån som tas upp för att ge den omyndige hjälp till utbildning
eller bosättning.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den
omyndiges övriga egendom eller kan anses nödvändig för den omyn-
diges utbildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl
för åtgärden.

(Jfr 13 kap. 12 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Förbudet i första stycket mot att ta upp lån m.m. utan överförmyndarens
samtycke motsvarar i stort sett vad som för närvarande gäller enligt
15 kap. 14 § första och andra styckena. Det bör emellertid observeras
att förbudet mot ställande av den omyndiges egendom som säkerhet har
utsträckts till att avse även den omyndiges egna förbindelser (jfr be-
stämmelsen om inteckning i 10 §).

Någon motsvarighet till förbudet att återköpa livförsäkring har inte
tagits med. Skälet till det har utvecklats i avsnitt 7.2.

I två fell behövs enligt andra stycket inte samtycke, nämligen när
åtgärden feller inom området för en rörelse som föräldrarna med över-

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

241

16 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

förmyndarens samtycke driver för den omyndiges räkning, med undan-
tag för pantsättning av fäst egendom eller tomträtt, eller när det är fråga
om statligt lån till utbildning eller bosättning.

Enligt tredje stycket får överförmyndaren lämna samtycke endast om
åtgärden behövs för att trygga den omyndiges övriga egendom eller kan
anses nödvändig för den omyndiges utbildning eller uppehälle eller om
det annars finns särskilda skäl för åtgärden. Texten har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag. Det framgår därigenom klart att det
alltid krävs särskilda skäl för att samtycke skall få lämnas.

När det gäller lån och pantsättning kan samtycke behöva lämnas för
att möjliggöra underhåll eller renovering av en fastighet som den omyn-
dige äger eller har del i. Det kan också tänkas att den omyndige be-
höver ta upp ett icke statligt lån för att kunna skaffa sig en viss utbild-
ning. För att överförmyndaren skall kunna lämna sitt samtycke till den
typen av lån krävs dock att lånet kan anses nödvändigt.

Rena konsumtionskrediter bör normalt inte tillåtas. Samtycke kan
dock någon gång behöva lämnas till köp på kredit av en kapitalvara som
den omyndige har stort behov av.

När det gäller ändamålet med upplåningen krävs inte att det uteslutan-
de är den omyndige själv som behöver lånet. Som har anmärkts under

12 kap. 4 § kan en användning av den omyndiges medel vara godtagbar
även om den också kommer den omyndiges familj till godo. Samma
bedömning bör undantagsvis kunna göras här.

Rörelse

13 §

Föräldrar får inte låta den som är under sexton år driva rörelse.

Om den omyndige har fyllt sexton år, får föräldrarna endast med
överförmyndarens samtycke låta honom eller henne driva en rörelse som
medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125) eller
jordbruksbokföringslagen (1979:141). Utan överförmyndarens samtycke
får föräldrarna inte själva driva en sådan rörelse for den omyndiges
räkning. Samtycke får lämnas endast om den omyndiges ekonomiska och
personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av rörelsens
art är lämpligt att samtycke ges.

(Jfr 13 kap. 13 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket anges att föräldrar över huvud taget inte får låta en
omyndig driva rörelse, om han eller hon är under 16 år. Det överens-
stämmer med vad som nu gäller enligt 15 kap. 13 § första stycket.

Enligt andra stycket krävs samtycke från överförmyndaren när för-
äldrarna vill låta en omyndig som har fyllt 16 år driva visst slag av
rörelse eller själva driva sådan rörelse för en omyndigs räkning. I det
sistnämnda fallet kan den omyndige vara yngre än 16 år. Detta motsva-
rar vad som för närvarande gäller enligt 15 kap. 13 § andra stycket.
Avgörande för om samtycke krävs är om bokföringsskyldighet för
rörelsen föreligger enligt bokföringslagen (1976:125) eller

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

242

jordbruksbokföringslagen (1979:141). Detta innebär en viss ändring i
förhållande till nuvarande bestämmelser i 15 kap. 13 § andra stycket,
där det sägs att överförmyndarens samtycke krävs, om det är fråga om
handel eller annan näring som får drivas endast efter tillstånd av
offentlig myndighet eller särskild anmälan.

För att samtycke skall få lämnas måste den omyndiges ekonomiska
och personliga förhållanden vara sådana att det med beaktande av rörel-
sens art är lämpligt att samtycke ges. I första hand torde det komma i
fråga att ge samtycke till rörelser som inte har fullständig bokförings-
skyldighet. Det rör sig då om rörelser drivna av en enskild näringsid-
kare i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt
understiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring, dvs. drygt 700 000 kr for år
1993. Lättnaderna avser huvuddelen av reglerna om årsbokslut m.m.
(Se 1 § sista stycket bokföringslagen.) Motsvarande lättnader gäller
enligt 1 § andra stycket jordbruksbokföringslagen för jordbruksrörelse.
Överförmyndaren har att vid prövning av om samtycke skall ges särskilt
beakta att det är den omyndiges egna ekonomiska och andra intressen
som skall vara avgörande. I praktiken torde det mera sällan bli aktuellt
för en omyndig att driva en rörelse som är så omfettande att fullständig
bokföringsskyldighet föreligger. Det kan dock tänkas fell där en rörelse
har tillfallit den omyndige som arv och det är i den omyndiges eller
dennes femiljs intresse att verksamheten kan fortsätta.

Huruvida tillstånd från någon annan myndighet krävs för rörelsen är i
och för sig utan betydelse för överförmyndarens bedömning. Å andra
sidan innebär naturligtvis inte överförmyndarens samtycke någon be-
frielse från de skyldigheter som i övrigt åvilar den som vill driva rörel-
se, exempelvis att ansöka om registrering i handelsregister m.m.

I de fell en rörelse drivs som aktiebolag och det är fråga om förvärv
av aktier i bolaget skall detta bedömas som en fråga om placering enligt

6 § och inte enligt denna paragraf.

I 15 kap. 13 § tredje stycket i nu gällande lydelse finns regler om dels
återkallelse från förmyndarens sida av ett tillstånd att driva näring, dels
återkallelse av överförmyndarsamtycke, dels hörande av den omyndige
resp, förmyndaren i ärenden om återkallelse. Dessa regler har inte fått
någon motsvarighet i förevarande paragraf. Att föräldrarna kan återkalla
ett tillstånd att driva näring, om det behövs av hänsyn till den
underårige, får anses vara klart utan att det behövs någon uttrycklig
bestämmelse på den punkten. Och när det gäller överförmyndarens
möjlighet att återkalla ett givet samtycke införs nu en uttrycklig
bestämmelse i 16 kap. 9 § andra stycket.

Vad slutligen beträffar kommunikationsfrågan framgår det av 12 kap.

7 § och 16 kap. 9 § att den omyndige resp, föräldrarna skall höras i
olika situationer.

Det bör observeras att en omyndig som önskar ingå ett bolagsavtal
med ställföreträdaren måste företrädas av en god man enligt 11 kap. 2 §
andra stycket. Denne kan naturligtvis motsätta sig engagemanget, om
det skulle strida mot den omyndiges intressen.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

243

Om en omyndig har tillstånd att driva en rörelse, får han eller hon
ingå de rättshandlingar som feller inom området för rörelsen. Härunder
feller även skuldsättning (jfr 12 § andra stycket). Den omyndige får
dock inte ens inom ramen för rörelsen förfoga över fest egendom, vare
sig genom försäljning eller genom pantsättning eller dylikt (se 9 kap.
5 § samt 13 kap. 10 § och 12 § andra stycket).

Redovisning av viss egendom

14 §

Föräldrar skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till överför-
myndaren redogöra för förvaltningen under föregående år av egendom
som avses i 2 § samt sådan egendom som omfattas av bestämmelserna
om samtycke enligt 10 §. Årsräkningen skall avges på heder och sam-
vete.

I årsräkningen skall anges

1. egendomen och dess värde vid början och slutet av den tid som
räkningen avser,

2. skulder som hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter, eller

3. inkomster av egendomen och utgifter som har betalats med egen-
domen eller dess avkastning.

(Jfr 13 kap. 14 § i Förmynderskapsutredningens forslag.)

Paragrafen, som handlar om föräldrarnas skyldighet att lämna redovis-
ning till överförmyndaren i form av årsräkning, motsvarar delvis vad
som för närvarande gäller enligt 16 kap. 5 §. Som Lagrådet har
framhållit skulle det föra för långt om en årsräkning skulle behöva
lämnas i fråga om all den egendom som nämns i 10 §.
Lagrådsremissens förslag med denna innebörd har därför modifierats så
att egendom av detta slag behöver redovisas bara om den omfettas av
bestämmelserna om samtycke.

Enligt första stycket skall föräldrar lämna årsräkning beträffande dels
sådan egendom som enligt 2 § skall stå under överförmyndarkontroll,
dels viss egendom som avses i 10 §, dvs. fest egendom och viss nyttjan-
derätt till fest egendom m.m. Att redovisningsskyldigheten gäller egen-
dom som omfettas av bestämmelserna om samtycke enligt 10 § innebär
att den egendom som skall redovisas är sådan som inte får förvärvas,
försäljas etc. utan överförmyndarens samtycke. Den egendom som får
förfogas över utan samtycke omfettas alltså inte. Gränsdragningen
mellan egendom som kräver samtycke och sådan som inte kräver det
behandlas i kommentaren till 10 §. I övrigt är föräldrarna i princip inte
redovisningsskyldiga gentemot överförmyndaren. De behöver således
normalt inte lämna någon årsräkning så länge barnets tillgångar inte har
ett högre värde än åtta gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring (se vidare kommentaren under kapitelrubriken och
2§).

Överförmyndaren kan emellertid enligt 18 § utvidga redovisnings-
skyldigheten utöver vad som följer av den nu behandlade paragrafen.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

244

Överförmyndaren kan således besluta t.ex. att en årsräkning skall in-
nehålla uppgift om förvaltningen av den underåriges samtliga tillgångar
och inte enbart sådana som är föremål för särskild överförmyndarkon-
troll. Å andra sidan kan överförmyndaren enligt 16 § medge att års-
räkning inte behöver lämnas eller att den kan lämnas i förenklad form.

Har föräldrarna bara under en del av året förvaltat egendom som
avses i 2 och 10 §§, blir det naturligtvis bara fråga om en redogörelse
för förvaltningen under den delen av året.

Årsräkning skall avges på heder och samvete och lämnas till överför-
myndaren före den 1 mars. Tidpunkten överensstämmer med vad som
gäller i dag. Att årsräkningen skall avges på heder och samvete är
däremot en nyhet. Ett motsvarande krav har ställts upp när det gäller
förteckningar som föräldrar skall ge in enligt 3 §.

Är båda föräldrarna förmyndare, skall båda skriva under årsräkning-
en. Enligt 15 kap. 10 § brottsbalken kan en osann uppgift bedömas som
osann försäkran.

Försummar en förmyndare att fullgöra sin skyldighet enligt detta
stycke, kan överförmyndaren förelägga vite enligt 16 kap. 13 §.

Enligt andra stycket skall i årsräkningen för det första anges den
egendom som det är fråga om och egendomens värde vid böijan och
slutet av det tid som räkningen avser. Det bör observeras att det inte är
tillräckligt att ange värdet på egendomen utan även egendomstyp och
antal bör redovisas. Särskilt bör anges om egendom tillkommit genom
gåva, arv m.m. eller om egendomen minskat. Överförmyndaren skall av
årsräkningen alltså kunna sluta sig till på vilket sätt den omyndiges
egendom har förändrats. Vidare skall uppgift lämnas om de skulder som
hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter. Här kan det bli fråga
om att uppge t.ex. de inteckningsskulder som belastar en fastighet.

I årsräkningen skall slutligen anges dels inkomsten av egendom som
avses i 2 och 10 §§, t.ex. utdelning på aktier och ränta på banktillgodo-
havanden, dels utgifter som har betalats med egendomen eller med dess
avkastning. Frågan i vad mån inkomster och utgifter behöver specifice-
ras blir beroende av beloppens storlek. Normalt bör det anges hur stor
del av utbetalningarna som har gått åt till den omyndiges uppehälle,
utbildning eller nytta i övrigt. Att på den punkten göra en närmare
specifikation, så att det särskilt anges hur mycket som har använts för
uppehälle och hur mycket som har gått åt för utbildningsändamål osv.,
får som regel anses onödigt. Sådana närmare uppgifter kan emellertid
behöva lämnas, om det rör sig om ett stort belopp.

Om föräldrarna inte självmant lämnar de uppgifter som behövs, kan
överförmyndaren med stöd av 12 kap. 9 § andra stycket begära in
kompletterande upplysningar. I sista hand kan överförmyndaren, om
innehållet i årsräkningen är bristfälligt, meddela vitesföreläggande enligt
16 kap. 13 §.

Det är önskvärt att redovisningen kan ske på ett så enkelt sätt som
möjligt. När det exempelvis gäller sådana medel som är insatta på bank,
torde föräldrarna i årsräkningen kunna hänvisa till saldobesked från
banken (se vidare 16 §).

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

245

Enligt 16 kap. 14 § får regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer meddela närmare föreskrifter om hur årsräkningar skall
vara utformade. Med stöd av detta bemyndigande kan t.ex. blanketter
utarbetas.

15 §

Har den omyndige fyllt arton år eller har föräldrarna dessförinnan
entledigats som förmyndare, skall de inom en månad därefter lämna en
sluträkning till överförmyndaren beträffande egendom som avses i 2 §
samt sådan egendom som omfattas av bestämmelserna om samtycke en-
ligt 10 §. Sluträkning skall vidare lämnas inom en månad när ett villkor
enligt 2 § andra stycket om särskild överförmyndarkontroll återkallats
eller överförmyndaren enligt 9 § första stycket beslutat att överförmyn-
darkontrollen skall upphöra.

Sluträkningen skall innehålla en redogörelse för förvaltningen under
det löpande året fram till dess att förmynderskapet upphörde, villkoret
om särskild överförmyndarkontroll återkallades eller överförmyndaren
beslutade att kontrollen skulle upphöra. Räkningen skall avges på heder
och samvete.

Xäd som sägs om årsräkning i 14 § andra stycket gäller också i fråga
om sluträkning.

(Jfr 13 kap. 15 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Föreskriften om sluträkning i första stycket första meningen motsvarar
nuvarande 16 kap. 5 § första stycket andra meningen. Om endast den
ene av två föräldrar upphör att vara förmyndare, skall sluträkning inte
lämnas. Den andra föräldern kvarstår då som ensam förmyndare och
har bl.a. att bevaka den omyndiges rätt när det gäller skadestånd enligt
12 kap. 14 §. Föreskriften gäller oavsett om överförmyndarkontrollen
utövas till följd av att beloppsgränsen i 2 § har överskridits, egendom
har erhållits med villkor om särskild överförmyndarkontroll eller den
omyndige innehar fäst egendom. Av kommentaren till 14 § framgår
vilken egendom som räkningen skall omfetta. Även i förevarande
paragraf har - efter Lagrådets påpekande - hänvisningen till 10 §
begränsats; bara egendom som omfettas av bestämmelserna om
samtycke enligt paragrafen skall tas upp i sluträkningen.

Vad som sägs i första styckets andra mening är en följd av att över-
förmyndarens kontroll av annat skäl än förmyndarens entledigande kan
komma att avbrytas tidigare än vid barnets artonårsdag. Det kan ske om
någon som givit den underårige en gåva med villkor att den skall stå
under särskild överförmyndarkontroll (jfr 2 § andra stycket) återkallar
villkoret. Om den omyndige inte har tillgångar som överstiger belopps-
gränsen i 2 § första stycket, skall i det läget förälderns förvaltning
öveigå till att vara fri. För att bringa kontrollen till ett slut skall för-
äldern då ge in sluträkning. Motsvarande gäller för det fell en under-
årigs tillgångar som är föremål för överförmyndarkontrollen går ner i
värde och överförmyndaren enligt 9 § första stycket beslutar att kontrol-
len skall upphöra. Liksom beträffande fallen i första meningen skall

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

246

sluträkning i de nu behandlade fellen ges in inom en månad från det att
kontrollen upphörde.

Att sluträkningen skall avges på heder och samvete överensstämmer
med vad som har föreskrivits i fråga om årsräkning i 14 §.

I fråga om det närmare innehållet i en sluträkning gäller vad som
föreskrivs om årsräkningar i 14 § andra stycket. En bestämmelse om
detta har tagits in i tredje stycket i denna paragraf.

16 §

Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden,
tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns sär-
skilda skäl, får överförmyndaren befria föräldrarna från skyldigheten att
lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får
lämnas i förenklad form. I fråga om årsräkning får beslut meddelas för
ett visst år eller tills vidare.

(Jfr 13 kap. 16 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt paragrafen har överförmyndaren rätt att efterge kravet på års-
räkning och sluträkning eller att besluta att sådana räkningar får lämnas
i förenklad form. Bestämmelsen motsvaras i nu gällande lag närmast av

16 kap. 6 §.

När det gäller årsräkningar har överförmyndaren frihet att bestämma
att lättnaden i redovisningsskyldigheten skall gälla enbart för ett visst år
eller tills vidare.

Beträffande fest egendom eller annan egendom som avses i 10 § kan
det finnas skäl att pröva om inte redovisning kan efterges. En eftergift
kan vara motiverad, om det t.ex. är fråga om en festighet som bebos
eller brukas av den omyndige eller dennes anhöriga och som inte läm-
nar någon avkastning.

Beslut om en förenklad redovisning torde i bland, även om tillgångar-
na är omfettande, kunna meddelas, om tillgångarna på föräldrarnas
uppdrag förvaltas av exempelvis en banks notariatavdelning eller något
annat värdepappersinstitut som omfettas av lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse. Föräldrarna bör därvid i sin årsräkning eller sluträkning
kunna göra en enkel hänvisning till bankens eller motsvarande förvalta-
res redovisning.

Vid prövning av eftergift av redovisningskravet i övrigt skall hållas i
minnet att överförmyndarkontrollen är begränsad till de föräldraförvalt-
ningar som är av större omfettning eller till de fell där kontroll har satts
upp som villkor för gåva eller dylikt. Detta förhållande talar för att
kravet på redovisning inte skall efterges slentrianmässigt, utan att en
reell prövning av förhållandena i det enskilda fellet skall företas.

17 §

Anmäler föräldrarna att de är förhindrade att inom föreskriven tid

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

247

lämna förteckning enligt 3 §, årsräkning eller sluträkning till överför-
myndaren, kan överförmyndaren bestämma ny tid för avlämnandet.

(Jfr 13 kap. 17 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt paragrafen har överförmyndaren möjlighet att sätta ut nya frister
för lämnandet av förteckning enligt 3 § och för avlämnande av årsräk-
ning och sluträkning. Bestämmelsen motsvarar i sak nuvarande 16 kap.
9 §. Överförmyndaren har emellertid fått större frihet än enligt den
bestämmelsen vid prövningen av om det finns hinder att inom tiden
lämna in förteckningen. Omständigheter som bör kunna utgöra hinder är
föräldrarnas sjukdom o.d. samt förvaltningens omfattning. Det är för-
äldrarna som skall ange anledningen till att handlingarna inte kan ges in
i tid.

Överförmyndaren kan, om det behövs, sätta ut flera frister efter var-
andra. Om det å andra sidan inte kan anses finnas något hinder mot att
avlämna handlingarna, kan överförmyndaren besluta om vitesföreläg-
gande enligt 16 kap. 13 §.

Särskilda beslut av överförmyndaren i vissa fall

18 §

Överförmyndaren får förelägga föräldrarna att i årsräkning eller på
annat sätt redogöra för sin förvaltning utöver vad som följer av 14 och
15 §§, om den omyndige begär det eller om det annars finns särskilda
skäl.

(Jfr 13 kap. 18 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt paragrafen får överförmyndaren förelägga föräldrarna att redo-
göra för sin förvaltning utöver vad som följer av 14 och 15 §§. Ett
föreläggande torde normalt gå ut på att föräldrarna skall redogöra för
förvaltningen även av sådan egendom som inte omfettas av 2 och 10 §§.
Det lämpligaste kan ibland vara att de kompletterande uppgifterna läm-
nas i årsräkning eller sluträkning, så att överförmyndaren där får en
fullständig bild av förvaltningen. I vissa fell kan dock situationen vara
sådan att överförmyndaren har ett omedelbart behov av uppgifterna.
Föreläggande kan då meddelas om att uppgifterna skall lämnas separat.

Det kan ifrågasättas om inte föräldrarna borde kunna föreläggas att
lämna uppgift även om annan egendom än som står under deras för-
valtning, exempelvis tillgångar som den omyndige själv har hand om
eller som står under särskild förvaltning. Enligt nu gällande
bestämmelser (16 kap. 7 § första stycket) har alla ställföreträdare en
uppgiftsskyldighet när det gäller sådan egendom. Önskemålet att
föräldrar inte skall betungas mer än nödvändigt motiverar emellertid att
deras uppgiftsskyldighet begränsas till att avse vad som står under deras
förvaltning. Att däremot förordnade förmyndare, gode män och
förvaltare kan åläggas att lämna en längre gående information framgår
av 14 kap. 16 §.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

248

Ett föreläggande om utvidgad redovisning enligt den nu behandlade
paragrafen kan till en början meddelas, om den omyndige begär det.
För att en sådan begäran skall leda till framgång bör det krävas att den
omyndige har nått tillräcklig mognad. Det är också naturligt att överför-
myndaren först låter föräldrarna yttra sig, innan han tar ställning till om
en begäran från den omyndige skall föranleda ett föreläggande. För-
äldrarna är enligt 12 kap. 9 § skyldiga att lämna överförmyndaren de
upplysningar om sin verksamhet som denne vill ha.

En begäran från den omyndige om utvidgad redovisning behöver inte
ha sin grund i att det föreligger något missförhållande. Överförmynda-
ren kan alltså på den omyndiges begäran meddela föreläggande enligt
denna paragraf, även om det inte finns anledning att misstänka att för-
äldrarnas förvaltning skulle ske på ett otillfredsställande sätt. Om det
emellertid finns grund för sådana misstankar, är det ett exempel på
sådana särskilda skäl som också kan utlösa ett föreläggande om utvid-
gad redovisning. En fylligare redovisning kan behövas för att överför-
myndaren skall kunna ta ställning till om det exempelvis behövs ett
beslut enligt 19 §. Vidare kan överförmyndaren behöva en redovisning
för att kunna avgöra om en viss omyndigs tillgångar har ett sådant
värde att beloppsgränsen i 2 § första stycket har överskridits.

Ett annat exempel på fall då det kan finnas särskilda skäl till ett före-
läggande om utvidgad redovisning är då överförmyndaren vill kontrolle-
ra hur stor del av den underåriges medel som sammanlagt har använts
för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Överför-
myndaren kan behöva en sådan samlad information för att kunna be-
döma rimligheten av de uppgifter om kostnaderna för den underåriges
uppehälle etc. som föräldrarna har lämnat i årsräkning eller sluträkning.

Särskilda skäl för att meddela föreläggande enligt den nu behandlade
paragrafen kan också finnas, om föräldrarna har begärt överförmynda-
rens samtycke till en förvaltningsåtgärd, t.ex. en fastighetsfÖrsäljning.
Överförmyndaren kan behöva en fyllig bild av den omyndiges ekono-
miska förhållanden för att kunna ta ställning i samtycke sfrågan. Vidare
kan det förhållandet att en omyndig fått egendom i större omfattning i
vissa fall utgöra skäl att begära in uppgifter och detta även om föräldra-
förvaltningen redan står under överförmyndarkontroll. Om den tillkom-
mande egendomen kan antas nödvändiggöra ett beslut av överförmynda-
ren som rör föräldrarnas förvaltning är det måhända inte alltid tillräck-
ligt att invänta nästa årsredovisning för att få närmare kännedom om
den tillkommande egendomen (se 14 §). Överförmyndaren kan då be-
gära in kompletterande uppgifter enligt denna paragraf.

Som nämnts är brister i föräldrarnas förvaltning en av de omständig-
heter som aktualiserar en tillämpning av denna paragraf. Frågan är då
hur överförmyndaren får kännedom om sådana missförhållanden. Här
torde, vid sidan av information från den omyndige själv, framför allt
uppgifter från socialnämnden vara av betydelse. Det är angeläget att
nämnden bl.a. anmäler fell då den omyndige är föremål för beslut enligt
socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda be-
stämmelser om vård av unga men föräldrarna kvarstår som förmyndare.
Inte sällan torde det då finnas skäl att anta att förvaltningen inte sker på

Prop. 1993/94:251
FB 13 kap.

249

ett tillfredsställande sätt. Av 16 kap. 10 § följer att överförmyndaren
har rätt att få de upplysningar från bl.a. socialförvaltningen som han
eller hon behöver för sin verksamhet, jfr också bestämmelsen om
socialnämndens anmälningsskyldighet i 42 § socialtjänstförordningen
(1981:750).

Om ett föreläggande enligt förevarande paragraf inte följs, kan över-
förmyndaren förelägga vite enligt 16 kap. 13 §.

19 §

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltning-
en, får överförmyndaren

1. bestämma att 3-7 §§ skall tillämpas även i annat fall ån som följer
av 2 §,

2. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank,
utöver vad som följer av 8 §,

3. bestämma att värdehandlingar skall förvaras och förvaltas av ett
värdepappersinstitut enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig
reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för
värdepappersinstitut här i landet,

4. bestämma att premieobligationer som har utfärdats av staten skall
skrivas in i statsskuldboken med förbehåll att belopp som hänför sig till
obligationerna inte får lyftas utan överförmyndarens samtycke, och

5. genom meddelande till den som skall betala pengar till den om-
yndige bestämma att pengarna skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, skall föräldrarna träffa avtal
med värdepappersinstitutet på villkor som överförmyndaren har godkänt.
Ifråga om rättigheter som registreras enligt aktiekontolagen (1989:827)
får föräldrarna, i stället för att träffa ett avtal om förvaring och förvalt-
ning, på konto i avstämningsregister låta registrera eller, om rättigheten
förvaltas av en auktoriserad förvaltare, till denne anmäla att föräldrarna
endast med överförmyndarens tillstånd får överlåta eller pantsätta rättig-
heten eller uppbära på rättigheten belöpande kapitalbelopp.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om för-
varing och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas
på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskil-
da personer vid samma typ av avtal.

(Jfr 13 kap. 19 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen ges överförmyndaren möjlighet att i det enskilda fallet
besluta om skärpta regler för föräldrarnas förvaltning. Som en gemen-
sam förutsättning gäller att ett beslut av särskild anledning behövs för
att trygga förvaltningen. Vad som konstituerar särskild anledning går
inte att närmare precisera. Överförmyndaren har att göra en bedömning
utifrån den omyndiges och föräldrarnas förhållanden i stort. Här finns
det dessutom anledning att peka på att ett villkor om särskild överför-
myndarkontroll kan vara skäl för att skärpa förvaltningsföreskrifterna, i
vart fall rörande den egendomen. Paragrafen har justerats med anled-
ning av påpekanden från Lagrådet. Bestämmelsen om anteckning i
aktiekonto som finns i andra stycket har tillkommit efter föredragningen
inför Lagrådet.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

250

Enligt första stycket 1 kan överförmyndaren bestämma att de särskilda
förvaltningsreglema i 3-7 §§ skall tillämpas även på sådan egendom
som i och för sig hör till föräldrarnas fria förvaltningsområde. Som
exempel på situationer som kan behöva utlösa ett sådant beslut kan
nämnas att den omyndiges medel används på ett otillåtet sätt, exempel-
vis till föräldrarnas egen konsumtion, eller placeras på ett alltför risk-
fyllt eller oekonomiskt sätt, exempelvis i osäkra värdepapper eller
tillgångar som ger ringa eller ingen avkastning. Det kan tänkas att det i
enskilda fall är lämpligare att överförmyndaren begär att föräldrarna
ställer säkerhet enligt 12 kap. 13 § än att skärpande föreskrifter ges.

Överförmyndaren behöver inte föreskriva att 3-7 §§ skall vara till-
lämpliga i sin helhet utan kan begränsa sitt beslut till att avse någon
eller några av dessa paragrafer. Om föräldrarna har företagit alltför
äventyrliga aktiespekulationer, kan det sålunda finnas anledning att för
framtiden begränsa föräldrarnas fria placeringsrätt genom att göra 5 och
6 §§ tillämpliga. Och i de fell då den omyndiges medel används för för-
äldrarnas konsumtion, kan det vara tillräckligt att ange att bankmedel
skall spärras.

Enligt punkt 2 får överförmyndaren som nämnts begränsa föräldrarnas
möjlighet att ta ut pengar som har satts in på bank, utöver vad som
följer av 8 §. Ett beslut om spärrning av bankmedel kan sedan tidigare
meddelas med stöd av 15 kap. 9 § tredje stycket i nu gällande lydelse.

Bestämmelsen är närmast avsedd att tillämpas, om föräldrarnas me-
delsanvändning inte står i överensstämmelse med 12 kap. 4 §. Informa-
tion på den punkten kan överförmyndaren få i första hand genom års-
räkningar enligt 14 § och genom sådana kompletterande uppgifter som
kan inhämtas med stöd av 18 §. Om överförmyndaren därvid finner att
användningen av den omyndiges egendom inte står i rimlig proportion
till den omyndiges behov, kan överförmyndaren exempelvis besluta att
ett ospärrat konto skall förses med spärr eller att uttagsrätten skall
begränsas till visst belopp eller till endast räntan.

Ett beslut enligt punkt 2 måste naturligtvis banken underrättas om. Av
2 kap. 23 § bankrörelselagen i nu föreslagen lydelse framgår att en
beslutad inskränkning i uttagsrätten skall antecknas på bevis eller i
motbok som har utfårdats över insättningen.

Enligt punkt 3 kan överförmyndaren bestämma att värdehandlingar
som tillhör den underårige skall förvaras och förvaltas av värdepappers-
institut enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller ett
motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering
som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappers-
institut här i landet. Värdepappersinstitut är enligt lagen om
värdepappersrörelse företag som fått tillstånd av Finansinspektionen att
driva värdepappersrörelse. Sådant tillstånd får meddelas svenska
aktiebolag, bankinstitut och utländska företag.

Ett beslut om att ett värdepappersinstitut skall anlitas kan meddelas
oavsett om det är värdehandlingar som omfettas av en kontrollerad
förvaltning eller ej. Skäl för ett sådant beslut föreligger i första hand,
om det finns risk för att föräldrarna skall sälja värdehandlingarna och
använda pengarna på ett sätt som inte är till nytta för den omyndige.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

251

Meddelas beslut enligt punkt 3, åligger det enligt andra stycket för-
äldrarna att ingå avtal med ett värdepappersinstitut om att värdehand-
lingarna skall förvaras och förvaltas där. Föräldrarna får själva välja
vilket institut som skall anlitas. Förvaringen och förvaltningen skall
emellertid ske på villkor som överförmyndaren har godkänt. När det
gäller utländska institut som inte biler under lagen om
värdepappersrörelse skall överförmyndaren innan villkoren godkänns
försäkra sig om att institutet står under tillfredsställande tillsyn. I
stycket föreskrivs dessutom att det något omständligare förfarandet att
träffa avtal med ett värdepappersinstitut kan undvaras beträffande
sådana rättigheter som är registrerade enligt aktiekontolagen (1989:827).
Beträffande sådana rättigheter kan den underåriges trygghet tillgodoses
genom att det i aktiekontot antecknas att samtycke krävs för att förfoga
över rättigheten, jfr nu gällande lydelse av 15 kap. 8 § sjätte stycket.

Tredje stycket innehåller en motsvarighet till bestämmelserna i lagen
(1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar om skyldighet att ta
emot omyndigs handlingar för förvaring och förvaltning. Genom den
lagfästa kontraheringsplikten avses att säkerställa att värdepappersinsti-
tuten tar emot förvarings- och förvaltningsuppdrag samt att det sker till
gängse villkor. Det torde ligga inom ramen för Finansinspektionens
tillsyn att kontrollera att avtalen håller sig inom den i lagen fastlagda
ramen. Utgångspunkten är dock att värdepappersinstituten kommer att
medverka frivilligt till att avtal om förvaring och förvaltning kan träf-
fas. Det framstår som naturligt att företrädare för värdepappersinstituten
och Svenska kommunförbundet, i egenskap av representant för överför-
myndarna, utarbetar riktlinjer för den närmare utformningen av för-
varings- och förvaltningsavtalen. Sådana riktlinjer kan behandla frågor
om omfattningen av värdepappersinstitutens skyldigheter att bevaka den
enskildes intressen samt rimlig ersättningsnivå för erbjudna tjänster.
Dagens reglering kan därvidlag tjäna som en utgångspunkt. Som en
naturlig del av villkoren bör gälla att banken inte lämnar ut deponerade
handlingar till föräldrarna utan överförmyndarens samtycke. Av villko-
ren bör också följa att värdepappersinstitutet är skyldigt att underrätta
överförmyndaren för den händelse förvarings- och förvaltningsavtalet
sägs upp i förtid.

Kontraheringsplikt kan givetvis inte åläggas ett utländskt institut. Det
innebär att föräldrarna är hänvisade till svenska värdepappersinstitut om
inget utländskt institut som är villigt att åta sig uppdraget till rimliga
villkor står att finna.

Om föräldrarna vägrar att följa ett beslut om att de skall ingå avtal av
det angivna slaget eller säger upp ett sådant avtal före den tid som
överförmyndaren kan ha bestämt, har överförmyndaren möjlighet att
förelägga vite enligt 16 kap. 13 §.

För att överförmyndaren skall kunna kontrollera att ett beslut enligt
punkt 3 följs, bör det i beslutet tas in en skyldighet för föräldrarna att
underrätta överförmyndaren om vilket värdepappersinstitut de har ingått
avtal med. Överförmyndaren kan sedan inhämta behövliga upplysningar
från det institutet.

Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

252

Enligt första stycket 4 får överförmyndaren bestämma att premieobli-
gationer som har utfärdats av staten skall skrivas in i statsskuldboken
med förbehåll att belopp som hänför sig till obligationerna inte får lyftas
utan överförmyndarens samtycke. Denna möjlighet för överförmyndaren
motsvarar delvis den generella regel om inskrivning av premieobligatio-
ner som för närvarande finns i 15 kap. 8 § tredje stycket.

Ett beslut enligt punkt 4 kan behöva meddelas, om det t.ex. finns risk
för att föräldrarna själva skall tillgodogöra sig en utfallande vinst.

Enligt punkt 5 kan överförmyndaren bestämma att den som skall
betala pengar till den omyndige skall sätta in pengarna hos bank. Be-
slutet sker i form av ett meddelande till den som skall betala ut pengar-
na. En motsvarande regel finns sedan tidigare i 15 kap. 12 § tredje
stycket. Det förhållandet att pengar har satts in till följd av ett beslut
enligt punkt 5 leder inte automatiskt till att medlen inte får tas ut utan
överförmyndarens samtycke. Huvudregeln är ju att underårigas medel
på bankräkning får tas ut utan överförmyndarens samtycke (jfr 8 §).
Överförmyndaren bör i regel därför i samband med att ett beslut enligt
punkt 5 tas med stöd av punkt 2 begränsa förälderns möjlighet att ta ut
pengarna utan samtycke.

Ett beslut om direktinsättning och spärr behövs i första hand, om det
finns risk för att föräldrarna skall missbruka sin rätt att ha hand om
pengar för den omyndiges räkning. Ett beslut om direktinsättning på
bank kan emellertid också vara befogat om det t.ex. är fråga om ut-
betalning av ett mycket stort belopp. Vidare kan bakgrunden till utbetal-
ningen göra att det framstår som särskilt angeläget att medlen säkras för
den enskildes räkning och ett beslut om direktbetalning till spärrat konto
därför framstår som befogat. Som exempel kan nämnas att brottsskade-
ersättning skall betalas ut till ett barn med anledning av ett brott som en
ensam vårdnadshavares sambo har förövat mot barnet.

En tillämpning av den nu behandlade paragrafen torde, liksom när det
gäller 18 §, ofta aktualiseras genom upplysningar från socialnämnden
(se författningskommentaren till 18 §). Självfallet kan överförmyndaren
genom socialnämnden eller på annat sätt också få kännedom om sådana
missförhållanden att det är meningslöst att meddela beslut enligt denna
paragraf. Det kan i ett sådant fall i stället finnas anledning att begära
föräldrarnas entledigande som förmyndare.

Vissa åtgärder vid förvaltningens upphörande

20 §

Om föräldrarnas förvaltning upphör därför att barnet har blivit myn-
digt, skall föräldrarna genast överlämna de förvaltade tillgångarna till
honom eller henne. Om föräldrarnas förvaltning upphör därför att
någon annan skall överta förvaltningen, skall föräldrarna genast över-
lämna de förvaltade tillgångarna till denna person.

Prop. 1993/94:251
FB 13 kap.

253

21 §

När föräldrarnas förvaltning upphör, skall de hålla sina räkenskaper
och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning.
Om det behövs, skall överförmyndaren bestämma tid och plats för en
sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller,
om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som vunnit
laga kraft, skall räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltning-
en lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över
förvaltningen.

(Jfr 13 kap. 20 och 21 §§ i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelserna i 20 och 21 §§ motsvarar nu gällande 16 kap. 11 resp.

13 §§. Vad som enligt 21 § första stycket skall hållas tillgängligt är
främst sådana räkenskaper som föräldrarna är skyldiga att föra enligt
12 kap. 5 §. Till övriga handlingar som skall hållas tillgängliga hör
bl.a. verifikationer (se vidare författningskommentaren till 12 kap. 5 §).

De nu diskuterade bestämmelserna tar i första hand sikte på den
situationen att den underårige har uppnått myndig ålder. Skulle för-
äldrarna dessförinnan entledigas eller avlida, får bestämmelserna också
aktualitet. Så länge en av föräldrarna kvarstår som förmyndare, blir
emellertid bestämmelserna inte tillämpliga.

Föräldrars död eller konkurs

22 §

Dör en av föräldrarna, skall dödsboet svara för att den omyndiges
egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vidtas
enligt detta kapitel, om inte förvaltningen skall skötas av den andra
föräldern. \bd som nu har sagts om dödsbo gäller konkursförvaltaren,
om en av föräldrarna försätts i konkurs.

(Jfr 13 kap. 22 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen, som har fått sin slutliga utformning efter ett förslag av
Lagrådet, har tagits in en bestämmelse motsvarande den som för
närvarande finns i 16 kap. 14 §. Det bör beaktas att, om bara den ena
föräldern dör eller försätts i konkurs, den andra kan kvarstå som
förmyndare. I så fåll är paragrafen inte tillämplig.

14 kap. Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares vård
av egendom

I kapitlet finns de särskilda bestämmelser som gäller förvaltning som
ombesörjs av förordnade förmyndare, gode män och förvaltare. Den
som har blivit förmyndare till följd av att han eller hon förordnats
särskilt till vårdnadshavare omfettas också av bestämmelserna i detta
kapitel (se 10 kap. 3 § tredje stycket).

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

254

Bestämmelserna motsvarar i stor utsträckning vad som föreskrivs för
föräldrar när det gäller egendom under överförmyndarkontroll, dvs.
egendom som omfattas av bestämmelserna i 13 kap. 2 och 10 §§.

I avsnitt 6.1 har redovisats skälen för att ha olika bestämmelser be-
träffande å ena sidan föräldrar och å andra sidan förordnade förmynda-
re, gode män och förvaltare.

Förteckningar över egendom

1 §

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall inom två
månader efter förordnandet lämna en förteckning till överförmyndaren
över den egendom som de förvaltar. Förteckningen skall avges på heder
och samvete.

En förteckning som lämnas av en god man som har förordnats enligt
11 kap. 1 § behöver endast ta upp den lösa egendom som den gode
mannen har tagit hand om.

Skyldigheten att lämna en förteckning gäller inte vid byte av förordnad
förmyndare, god man eller förvaltare.

I fråga om bevakning av någons rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo
gäller bestämmelserna i 15 kap.

(Jfr 14 kap. 1 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt paragrafens första stycke skall förordnade förmyndare, gode män
och förvaltare inom två månader från förordnandet lämna en förteck-
ning till överförmyndaren över den egendom som de förvaltar. Detta
motsvarar i stort vad som hittills har gällt enligt 16 kap. 2 § andra
stycket.

I första stycket sägs vidare att den förteckning som det är fråga om
skall avges på heder och samvete. Denna bestämmelse ersätter de
nuvarande bestämmelserna i 16 kap. 3 § om tecknande av försäkran
under edlig förpliktelse.

När det gäller förmyndare torde någon oklarhet inte råda i fråga om
vad förteckningar enligt första stycket skall innehålla. Eftersom för-
myndaren enligt 12 kap. 1 § som regel förvaltar all den omyndiges
egendom, skall också allt förtecknas. Undantag gäller för egendom som
enligt 9 kap. 1 § och 12 kap. 1 § andra stycket inte ingår i förmynda-
rens förvaltningsuppdrag, dvs. egendom som den omyndige själv råder
över och egendom som omfattas av förordnande om särskild förvalt-
ning. I det senare fallet kan det dock vara lämpligt att förmyndaren i
förteckningen uppger att sådan egendom finns. Jfr även 16 § i det nu
behandlade kapitlet.

Gode mäns och förvaltares förvaltningsuppdrag kan, som framgår av
11 kap. 1-4 och 7 §§ samt 12 kap. 2 §, vara av mer skiftande slag.
Detta påverkas således av hur förordnandet är utformat.

När det gäller gode män uppstår den komplikationen att den enskildes
rättshandlingsförmåga inte påverkas av ett godmansförordnande. Det
kan inträffa att den enskilde inte låter den gode mannen få hand om

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

255

egendom som i och för sig omfettas av förordnandet. Detta bör i så fell
anges i förteckningen.

Andra stycket innehåller en speciell bestämmelse om vad som skall stå

1 en förteckning som avges av en god man som har förordnats enligt
11 kap. 1 §. Bestämmelsen överensstämmer med 16 kap. 2§ tredje
stycket i nu gällande lydelse.

Tredje styckets undantag från skyldigheten att ge in en förteckning är
ingen lättnad jämfört med vad som gällt tidigare. Då förelåg skyldighet
att ge in en förteckning när förmynderskapet, godmanskapet eller för-
valtarskapet skrevs in vid rätten och inte vid varje byte av ställföreträ-
dare.

Enligt 16 kap. 14 § kan regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer meddela föreskrifter om den närmare utformningen av
förteckningar som avses i första eller andra stycket.

I fjärde stycket finns en hänvisning till att särskilda regler enligt
15 kap. gäller för bevakning av någons rätt i dödsbo och annat oskiftat
bo (jfr 13 kap. 1 § fjärde stycket och författningskommentaren till det
lagrummet).

2 §

Har rätten beslutat att utvidga omfattningen av en god mans eller
förvaltares uppdrag, skall den gode mannen eller förvaltaren inom en
månad från beslutet lämna en förteckning till överförmyndaren över den
egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget. Förteckningen skall
avges på heder och samvete.

(Jfr 14 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen innehåller bestämmelser om kompletterande förteckning när
en god mans eller en förvaltares uppdrag har utvidgats. Detta motsvarar
vad som nu föreskrivs i 16 kap. 2 § sjätte stycket. Däremot finns inte
någon motsvarighet till skyldigheten enligt 16 kap. 2 § fjärde stycket att
ge in kompletterande förteckning när den enskilde har fått ny egendom
vars förvaltning i och för sig feller inom ramen för det tidigare
uppdraget. Detta överensstämmer med motsvarande regel beträffande
föräldrars förvaltning, se författningskommentaren till 13 kap. 3 §.

Förvaltning av egendom

3 §

I fråga om egendom som står under en förordnad förmyndares, god
mans eller förvaltares förvaltning gäller 4-11 §§.

(Jfr 14 kap. 3 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen ges en hänvisning till de följande bestämmelserna i
4-11 §§ när det gäller förvaltningen av egendom som en förordnad

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

256

förmyndare, god man eller förvaltare har hand om. De som blivit för-
myndare genom att särskilt förordnas till vårdnadshavare omfettas också
av bestämmelserna i de nämnda paragraferna (se 10 kap. 3 § tredje
stycket).

Liksom beträffande föräldrar som är förmyndare gäller de allmänna
bestämmelserna i 12 kap. även förordnade förmyndare, gode män och
förvaltare (se bl.a. 12 kap. 3-6 §§).

4§

Andm värdehandlingar än sådana som nämns i 5 § första stycket skall
säljas och fordringar drivas in så snart det lämpligen kan ske, om det
inte är till fördel för den enskilde att värdehandlingarna behålls eller att
fordringarna förblir utestående.

Annan lös egendom än som nu har nämnts och som inte omfattas av
77 § skall säljas vid en lämplig tidpunkt, om inte egendomen är till
nytta eller har särskilt värde för den enskilde eller den enskildes familj
eller om egendomen av någon annan särskild anledning bör behållas.

(Jfr 14 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som föreskrivs beträffan-
de föräldrar som förmyndare i 13 kap. 4 §. Vad som anförs i författ-
ningskommentaren till den paragrafen kan tjäna till ledning även be-
träffande förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares egen-
domsförvaltning. Genom att de som företräds i det ena fallet är under-
åriga och i det andra fallet vuxna blir naturligtvis de behov som skall
tillgodoses i viss mån olika. Detta i sin tur påverkar medelsanvändning-
en. I samtliga fell gäller emellertid som huvudprincip att medel som inte
används skall placeras så, att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd
och så att de ger skälig avkastning.

5§

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place-
ras i

7. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller
kommun,

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke
användas för allemanssparande enligt lagen (1983:890) om allemans-

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

257

17 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

sparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteck-
ning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxe-
ringsvärdet.

(Jfr 14 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i 13 kap. 5 § beträffande
föräldrars förvaltning. De kommentarer som lämnas i författningskom-
mentaren där har relevans även för nu behandlade ställföreträdares
förvaltning.

6§

Om överförmyndaren samtycker till det, får den enskildes tillgångar
placeras i aktier och även i övrigt placeras på något annat sätt än som
anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 11 §.

(Jfr 14 kap. 6 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i 13 kap. 6 § beträffande
föräldrars förvaltning. De kommentarer som lämnas i författningskom-
mentaren till den paragrafen har till stor del relevans även for nu be-
handlade ställföreträdares förvaltning. Här finns dock anledning att
särskilt betona det förhållandet att förevarande paragraf reglerar i hu-
vudsak vuxnas egendom. Det framstår som rimligt att en vuxens per-
sonliga intressen och smak i en större utsträckning får styra inköp av
t.ex. konst och antikviteter, jämfört med den hänsyn som kan tas till ett
barn i motsvarande situation. Vidare finns inte anledning att vara lika
restriktiv när det gäller att placera den enskildes medel i pensions- eller
livförsäkringssparande.

Liksom beträffande föräldrar kommer föräldrabalken inte att innehålla
någon motsvarighet till kravet i 15 kap. 8 § i nu gällande lydelse på att
värdehandlingar som överstiger ett visst belopp skall sättas ned hos
bank. Överförmyndaren kan dock med stöd av 14 kap. 21 § föreskriva
att värdehandlingar skall förvaras hos värdepappersinstitut, om det av
särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen av den enskildes
egendom. Som påpekas i författningskommentaren till den paragrafen
kan det finnas särskild anledning att ge en sådan föreskrift beträffande
andra förvaltningar än föräldrars.

7§

Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 11 § och inte heller omedel-
bart behöver användas skall göras räntebärande genom att sättas in hos
bank. /

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

(Jfr 14 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

258

Paragrafen, som liksom 8 § har utformats i enlighet med ett förslag av
Lagrådet, innehåller den centrala regeln att pengar som inte placeras
enligt 5, 6 eller 11 § och inte heller behövs omedelbart, dvs. för den
enskildes löpande behov, skall göras räntebärande genom att sättas in
hos bank. Samma princip gäller sedan tidigare enligt 15 kap. 4 och 6 §§
i nu gällande lydelse.

I 3 § placeringskungörelsen finns en regel om att insättning hos bank
får ske endast på sådant villkor i fråga om önskad uppsägningstid vid
uttag att högsta ränta erhålls. Någon motsvarighet till denna regel har
inte tagits med här. Det är emellertid självklart att ställföreträdaren, när
han eller hon sätter in den enskildes pengar hos bank, skall använda ett
konto med så förmånliga villkor som möjligt.

I 8 § föreskrivs att insatta medel i princip inte får tas ut utan sam-
tycke från överförmyndaren.

8§

Pengar som har satts in hos bank får tas ut endast efter samtycke från
överförmyndaren.

Samtycke krävs dock inte vid uttag av

1. ränta, eller

2. pengar som behöver hållas tillgängliga för den enskildes uppehälle
eller vården av hans eller hennes egendom om den förordnade förmyn-
daren, gode mannen eller förvaltaren vid insättningen gjort förbehåll om
att de får tas ut utan överförmyndarens samtycke.

(Jfr 14 kap. 7 och 8 §§ i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Till skillnad från vad som enligt 13 kap. 7 och 8 §§ gäller beträffande
föräldrars förvaltning av omyndigas medel får enligt första stycket
medel som en förordnad ställföreträdare har satt in hos bank för en
enskilds räkning i princip inte tas ut annat än med överförmyndarens
samtycke. Medlen blir alltså spärrade.

I andra stycket ges förordnade ställföreträdare rätt att lyfta räntan på
banktillgodohavanden och att ta ut de medel som har satts in på konto
med förbehåll. Punkt 1 innehåller inte någon motsvarighet till den
nuvarande begränsningen beträffande ställföreträdarens rätt att fritt lyfta
ränta, nämligen att räntan skall ha stått inne kortare tid än ett år.

Ar det fråga om belopp som behöver hållas tillgängliga för den omyn-
diges uppehälle eller nytta i övrigt, får pengarna enligt punkt 2 sättas in
med förbehåll att ställföreträdaren får ta ut dem utan överförmyndarens
tillstånd.

Någon närmare föreskrift om hur mycket som får sättas in på en
ospärrad räkning är inte praktiskt möjlig att ge. Någon sådan har inte
heller funnits tidigare. Här inverkar bl.a. den enskildes personliga
förhållanden, exempelvis förekomsten av femilj och familjens övriga
tillgångar, den enskildes tillgångar i övrigt m.m. I lagtexten har inte
tagits med det av Förmynderskapsutredningen föreslagna tillägget om

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

259

att medel som behövs for den enskildes utbildning kan sättas in med
förbehåll om fri lyftningsrätt. En sådan möjlighet har inte ansetts nöd-
vändig med hänsyn till att det här främst rör vuxna. I stället har
formuleringen i nu gällande lydelse av 15 kap. 6 § använts. Avsikten är
att markera att det inte är fråga om att öka utrymmet för förbehåll om
fri dispositionsrätt. Det finns dock anledning att erinra om en synpunkt
som Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna
framförde i sitt remissyttrande över Förmynderskapsutredningens
betänkande, nämligen att sparsamhetsintresset inte får ta överhanden när
det gäller dispositionen av enskildas förmögenhetstillgångar (se även
författningskommentaren till 12 kap. 4 §).

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar i stort sett nuvarande 15 kap.

9 §. Till skillnad från de bestämmelserna säger den nya paragrafen dock
inget om möjligheten att ta ut pengar som står inne hos
försäkringsbolag. Den bestämmelsen torde inte ha så stor praktisk be-
tydelse (jfr författningskommentaren till 5 § och 13 kap. 5 §). Inte
heller har föreskriften i nuvarande 15 kap. 9 § andra stycket någon
motsvarighet i den föreslagna lagtexten. Skälen för det har utvecklats i
kommentaren till 12 kap. 8 §.

Om det behövs för att trygga förvaltningen, kan överförmyndaren
med stöd av 21 § begränsa ställföreträdarens möjlighet att fritt ta ut
bankmedel utöver vad som följer av den nu behandlade paragrafen.
Överförmyndaren kan exempelvis besluta att ett av ställföreträdaren
gjort förbehåll om fri lyftningsrätt enligt andra stycket 2 inte längre
skall gälla.

9§

Premieobligationer som har utfärdats av staten skall skrivas in i stats-
skuldboken med förbehåll att belopp som hänför sig till obligationerna
inte får lyftas utan överförmyndarens samtycke.

(Jfr 14 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen innehåller en speciell bestämmelse om premieobligationer,
motsvarande den i nuvarande lydelse av 15 kap. 8 § tredje stycket.
Skälen för bestämmelsen har redovisats i avsnitt 8.

När det gäller föräldrar finns det inte tillräckliga skäl att föreskriva
någon allmän skyldighet att skriva in premieobligationer i statsskuld-
boken. Överförmyndaren kan dock i det enskilda fallet besluta att sådan
inskrivning skall ske (se 13 kap. 19 § första stycket 4).

Överförmyndaren kan med stöd av 10 § medge undantag från skyldig-
heten att skriva in premieobligationer.

10 §

Om det finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt eller delvis
medge undantag från 4-9 §§.

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

260

(Jfr 14 kap. 10 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs i 13 kap. 9 § tredje stycket
för föräldrars del. I stort kan hänvisas till vad som anförs i författnings-
kommentaren till den paragrafen.

Inte sällan torde det emellertid kunna inträffa att en förordnad för-
myndare, god man eller förvaltare har speciella kunskaper eller erfaren-
heter när det gäller förmögenhetsförvaltning. Detta kan inverka vid
tillämpningen av denna paragraf, så att överförmyndaren t.ex. i större
utsträckning ger dispens från kravet på samtycke vid aktieplacering
enligt 6 §.

Även i övrigt kan ställföreträdarens speciella kvalifikationer få be-
tydelse, så att han eller hon ges större frihet vid förvaltningen av den
enskildes tillgångar än som följer av 4-9 §§.

Fast egendom m. m.

11 §

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller
förvaltare endast med överförmyndarens samtycke

1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nyttjande-
rätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till
en bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om
det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av
ringa ekonomisk betydelse,

3. sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan
egendom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med nyttjanderätt
upplåta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall läm-
nas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till
egendomens natur eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får lämnas
endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt
den enskildes behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och
rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att
samtycket lämnades.

(Jfr 14 kap. 11 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs för föräldrars del i 13 kap.
10 § (jfr 15 kap. 15 § i nu gällande lag). Förutsättningarna för sam-
tycke från överförmyndaren har dock formulerats något annorlunda än
i 13 kap. 10 §, bl.a. med hänsyn till att de personer som företräds av
god man eller förvaltare är vuxna. I förevarande paragraf nämns således
inte uttryckligen den enskildes ålder som en omständighet att ta hänsyn
till. Detta hindrar emellertid inte att åldern kan få betydelse. Och är det

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

261

fråga om en underårig person med förordnad förmyndare, skall natur-
ligtvis åldern beaktas på samma sätt som vid tillämpningen av 13 kap.
10 §.

Bortgivande av egendom

12 §

En förordnad förmyndare, god man eller förvaltare får inte ge bort
den enskildes egendom, om det inte är fråga om personliga presenter
vars värde inte står i missförhållande till den enskildes ekonomiska
villkor.

Med överförmyndarens samtycke får den enskildes inkomster användas
till understöd åt anhöriga eller andra som står den enskilde nära.

Upptagande av lån m. m.

13 §

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller
förvaltare endast med överförmyndarens samtycke

1. ta upp lån eller ingå någon annan skuldförbindelse,

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den enskildes egendom som säkerhet för den enskildes eller
någon annans förbindelse.

Ar det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ramen
för en rörelse som ställföreträdaren med överförmyndarens samtycke
driver för den enskildes räkning, behövs samtycke endast i fråga om
pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i
fråga om statliga lån som tas upp för att ge den enskilde hjälp till ut-
bildning eller bosättning.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den
enskildes övriga egendom eller kan anses nödvändig för hans eller
hennes utbildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda
skäl för åtgärden.

(Jfr 14 kap. 12 och 13 §§ i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelserna i 12 och 13 §§ överensstämmer med 13 kap. 11 och
12 §§ (jfr 15 kap. 14 § i foräldrabalkens gällande lydelse). Tredje
stycket i 13 § har utformats enligt Lagrådets förslag.

Även vid tillämpningen av dessa paragrafer kan det finnas anledning
att göra en viss skillnad mellan fall då den som företräds är underårig
respektive vuxen (jfr vad som har sagts i kommentaren till 4, 6 och
7§§).

Rörelse

14 §

En god man eller förvaltare får endast med överförmyndarens sam-
tycke låta den enskilde driva en rörelse som medför bokföringsskyldighet
enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

262

(1979:141). Utan överförmyndarens samtycke får den gode mannen eller
förvaltaren inte driva en sådan rörelse för den enskildes räkning. Sam-
tycke får lämnas endast om den enskildes ekonomiska och personliga
förhållanden är sådana att det med beaktande av rörelsens art är lämp-
ligt att samtycke ges.

I fråga om förordnade förmyndare tillämpas 13 kap. 13 §.

(Jfr 14 kap. 14 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Första stycket behandlar fall när en god man eller förvaltare vill låta
den enskilde driva rörelse eller själv driva rörelse på dennes vägnar. I
sådana fall krävs alltid samtycke från överförmyndaren om det
föreligger bokföringsskyldighet för rörelsen.

Förutsättningarna för samtycke från överförmyndaren har utformats i
överensstämmelse med 13 kap. 13 § andra stycket om samtycke till
rörelse som skall drivas av en underårig. Den bedömning som skall
göras enligt den nu behandlade bestämmelsen kan dock ställa sig något
annorlunda, eftersom det här är fråga om vuxna personer.

I 15 kap. 13 § tredje stycket i nu gällande lag finns bestämmelser om
dels återkallelse från ställföreträdarens sida av tillstånd att driva näring,
dels återkallelse av överförmyndarsamtycke, dels hörande av den enskil-
de respektive ställföreträdaren i ärenden om återkallelse. Dessa regler
har inte fått någon motsvarighet i denna paragraf. Att en god man eller
förvaltare kan återkalla ett tillstånd att driva näring, om det är
nödvändigt av hänsyn till den enskilde, får anses vara klart utan att det
behövs någon uttrycklig bestämmelse på den punkten. Och när det
gäller överförmyndarens möjlighet att återkalla ett givet samtycke finns
en bestämmelse i 16 kap. 9 § andra stycket. Att, som enligt gällande
rätt, kräva att ställföreträdaren inhämtar överförmyndarens samtycke
innan ett tillstånd att driva näring återkallas behövs inte.

Vad slutligen beträffar kommunikationsfrågan framgår det av 12 kap.
7 § och 16 kap. 9 § att den enskilde respektive ställföreträdaren skall
höras i situationer som dessa.

Om det är en underårig med förordnad förmyndare som vill driva
rörelse eller om det är en förordnad förmyndare som vill driva rörelse
för den underåriges räkning, framgår det av andra stycket att 13 kap.
13 § skall tillämpas. Det innebär att åldersgränsen på 16 år gäller även
dessa underåriga.

Redovisning av förvaltad egendom

15 §

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall före den 1
mars varje år i en årsräkning till överförmyndaren redogöra för för-
valtningen under föregående år av egendom som har stått under
ställföreträdarens förvaltning. Årsräkningen skall avges på heder och
samvete.

I årsräkningen skall anges den enskildes tillgångar och skulder vid
början och slutet av den tid som räkningen avser. Vidare skall en sam-
manställning göras av inkomster och utgifter under nämnda tid. Av

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

263

årsräkningen skall särskilt framgå hur mycket som har använts för den
enskildes uppehälle eller nytta i övrigt.

(Jfr 14 kap. 15 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen, som handlar om förordnade förmyndares, gode mäns och
förvaltares skyldighet att lämna redovisning till överförmyndaren i form
av årsräkning, överensstämmer till stor del med nuvarande 16 kap. 5 §.
För föräldrars del finns en bestämmelse om årsräkning i den föreslagna
lydelsen av 13 kap. 14 §. Den redovisningsskyldighet som har ålagts
förordnade förmyndare, gode män och förvaltare går emellertid något
längre.

Enligt första stycket skall årsräkningen avges på heder och samvete
och lämnas till överförmyndaren före den 1 mars. Årsräkningen skall
innehålla en redogörelse för förvaltningen under föregående år av egen-
dom som har stått under ställföreträdarens förvaltning. Har ställföre-
trädaren haft sitt uppdrag bara under en del av det föregående året, blir
det naturligtvis bara fråga om en redogörelse för förvaltningen under
den delen av året.

Utgångspunkten för årsräkningen är de förteckningar över den för-
valtade egendomen som skall ha lämnats enligt 1 och 2 §§ i det nu
behandlade kapitlet. Liksom när det gäller förteckningarna kan det
uppstå svårigheter för en god man vid upprättandet av årsräkning, om
den enskilde själv har tagit hand om egendom som i och för sig omfat-
tas av godmansförordnandet. Den gode mannen kan då få inskränka sig
till att redogöra för sin egen förvaltning i årsräkningen (jfr dock 16 och
17 §§)-

Andm stycket innehåller närmare bestämmelser om vad en årsräkning
skall innehålla. För det första skall den enskildes samtliga tillgångar och
skulder anges, förutsatt att det är fråga om tillgångar och skulder som
hör till ställföreträdarens förvaltning (jfr 12 kap. 2 §). Uppgift skall
lämnas om tillgångar och skulder vid såväl början som slutet av den
period som årsräkningen avser. Vidare skall en sammanställning göras
av inkomster och utgifter under nämnda tid. Ställföreträdaren torde
därvid kunna stödja sig på de räkenskaper som skall föras enligt 12 kap.
5§.

Av årsräkningen skall särskilt framgå hur mycket som har använts för
den enskildes uppehälle eller nytta i övrigt (jfr kommentaren till 13 kap.
14 § andra stycket).

Av 16 § framgår att överförmyndaren får begära redovisning även för
den del av den enskildes tillgångar och skulder som inte omfattas av
ställföreträdarens förvaltning. Överförmyndaren kan å andra sidan, om
det bedöms att årsräkning inte behövs eller att den kan lämnas i förenk-
lad form, besluta om detta för ett visst år eller tills vidare (se 19 §).

Försummar en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare att
fullgöra sina skyldigheter enligt den nu behandlade paragrafen, kan
överförmyndaren förelägga vite med stöd av 16 kap. 13 §.

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

264

Enligt 16 kap. 14 § får regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer meddela föreskrifter om den närmare utformningen av
årsräkningar.

16 §

Överförmyndaren får besluta att en förordnad förmyndare, god man
eller förvaltare i särskild ordning skall redogöra för den del av den
enskildes tillgångar och skulder som inte omfattas av ställföreträdarens
förvaltning, i den mån tillgångarna och skulderna är kända för ställföre-
trädaren.

(Jfr 14 kap. 16 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Genom paragrafen har överförmyndaren fått rätt att begära information
om den enskildes samlade tillgångar och skulder. Ställföreträdaren kan
dock inte förpliktas redogöra för andra tillgångar och skulder än sådana
som är kända för honom eller henne.

För en förordnad förmyndare blir det närmast fråga om att redogöra
för egendom som enligt 9 kap. 1 § eller 12 kap. 1 § andra stycket faller
utanför uppdraget, dvs. egendom som omfettas av den omyndiges egen
rådighet eller står under särskild förvaltning.

Bestämmelsen har större betydelse för gode män och förvaltare. Deras
förvaltningsuppdrag kan vara begränsat till att avse bara en mindre del
av den enskildes egendom. Kunskap om den enskildes samlade tillgång-
ar och skulder kan emellertid vara av stort värde for överförmyndaren
när det gäller att bedöma behovet av en jämkning av godmans- eller
förvaltaruppdraget enligt 11 kap. 23 §.

Det bör i allmänhet finnas speciella skäl för att överförmyndaren skall
meddela ett beslut enligt denna paragraf. Ibland torde det vara tillräck-
ligt att överförmyndaren, om han behöver kompletterande upplysningar
om någon som har förmyndare, god man eller förvaltare, på ett mera
formlöst sätt inhämtar information med stöd av 12 kap. 9 § andra styck-
et.

17 §

En god man skall hålla överförmyndaren underrättad om sådana
åtgärder från den enskildes sida som kan påverka den gode mannens
förvaltningsansvar i mera betydande omfattning.

(Jfr 14 kap. 17 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelsen ålägger gode män en särskild underrättelseskyldighet
rörande den enskildes åtgärder. Den gäller närmast fell där god man har
förordnats enligt 11 kap. 4 §.

Bakgrunden till bestämmelsen är, som tidigare nämnts, att den enskil-
de kan försvåra den gode mannens förvaltning, bl.a. genom att själv
ingå rättshandlingar som kolliderar med den gode mannens (se prop.

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

265

1987/88:124 s. 139 f.). Det kan då uppstå en situation som gör att om-
fattningen av den gode mannens uppdrag behöver jämkas enligt 11 kap.
23 § eller att godmanskapet behöver ersättas med ett förvaltarskap
enligt 11 kap. 7 §. Överförmyndaren har behörighet att ansöka hos
tingsrätten om att sådana åtgärder skall beslutas. Det är emellertid
angeläget att överförmyndaren får den information som behövs från den
gode mannen. Innan överförmyndaren vänder sig till domstol, bör han
eller hon höra den enskilde.

Med hänsyn till den nu aktuella bestämmelsens syfte har den gode
mannens underrättelseskyldighet begränsats till att gälla sådana åtgärder
från den enskildes sida som kan påverka den gode mannens förvaltning
i mera betydande omfattning. Den gode mannen behöver således inte
genast anmäla vaije fåll av kolliderande rättshandlingar till överförmyn-
daren.

18 §

Om en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag
har upphört, skall den som frånträder uppdraget inom en månad där-
efter lämna en sluträkning till överförmyndaren beträffande egendom
som har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen skall
innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram
till dess att ställforeträdarskapet upphörde. Räkningen skall avges pä
heder och samvete.

\bd som sägs om årsräkning i 15 § andra stycket gäller också i fråga
om sluträkning.

Om rätten har inskränkt omfattningen av en god mans eller förvaltares
uppdrag, skall sluträkning lämnas för den egendom som inte längre
omfattas av uppdraget.

Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för avgi-
vande av årsräkning eller sluträkning som rör förmynderskapet för den
omyndige inträffar, får sluträkning rörande godmanskapet begränsas till
att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den
gode mannen. I övrigt skall redogörelse för förvaltningen lämnas av
förmyndaren även för den tid godmanskapet har varat.

(Jfr 14 kap. 18 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Första och andra styckena motsvarar i stort vad som gäller enligt
13 kap. 15 § för föräldrar (jfr även 16 kap. 5 § första stycket andra me-
ningen i nu gällande lydelse). När det gäller den närmare utformningen
av en sluträkning kan föreskrifter meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer (se 16 kap. 14 §).

Tredje och fjärde styckena överensstämmer med vad som för
närvarande föreskrivs i 16 kap. 5 § fjärde och femte styckena.

19 §

Om det med hänsyn till ställföreträdarens och den enskildes förhållan-
den, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns
särskilda skäl, får överförmyndaren befria ställföreträdaren från skyldig-

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

266

heten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana
räkningar får lämnas i förenklad form. Ifråga om årsräkning får beslut
meddelas för ett visst år eller tills vidare.

(Jfr 14 kap. 19 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelsen är utformad i enlighet med 13 kap. 16 §, som reglerar
befrielse av föräldrar från redovisningsskyldigheten. I nu gällande lag
återfinns en liknande bestämmelse i 16 kap. 6 §.

Beträffande föräldrar finns anledning att vara något restriktivare än i
dag när det gäller befrielse eller lättnader i redovisningsplikten. Detta
beror på att kontrollen av föräldrars förvaltning är inriktad på de för-
valtningar där ett behov kan anses särskilt markerat. När det gäller för-
ordnade ställföreträdare omfattas samtliga av redovisningsplikten.
Beträffande dem är dock inte avsett att det skall vara svårare att medge
lättnader eller undantag än vad som hittills har varit fallet.

Lättnader bör i första hand kunna medges, om tillgångarna inte är av
större omfattning. Det krävs emellertid också att överförmyndaren inte
har anledning att anta annat än att ställföreträdaren kommer att förvalta
tillgångarna på ett tillfredsställande sätt. Även när det gäller fäst egen-
dom eller annan egendom som avses i 11 § kan det finnas skäl att pröva
om inte redovisning kan efterges. En eftergift kan vara motiverad, om
det exempelvis är fråga om en fastighet som bebos eller brukas av den
omyndige eller dennes anhöriga och som inte lämnar någon avkastning.

Beslut om en förenklad redovisning torde ibland, oberoende av till-
gångarnas omfattning, kunna meddelas, om tillgångarna på ställföre-
trädarens uppdrag förvaltas av exempelvis en banks notariatavdelning
eller något annat värdepappersinstitut som omfattas av lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse. Ställföreträdaren bör därvid i sin årsräkning
eller sluträkning kunna göra en enkel hänvisning till bankens eller mot-
svarande förvaltares redovisning. En särskild blankett för detta bör
kunna utarbetas med stöd av 16 kap. 14 §.

20 §

Anmäler en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare att han
eller hon är förhindrad att inom föreskriven tid lämna förteckning enligt
1 eller 2 §, årsräkning eller sluträkning till överförmyndaren, kan över-
förmyndaren bestämma ny tid för avlämnandet.

(Jfr 14 kap. 20 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar 13 kap. 17 § när det gäller föräldraförvaltning (se
vidare kommentaren till det lagrummet). I nu gällande rätt finns en
motsvarighet i 16 kap. 9 §.

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

267

Särskilda beslut av överförmyndaren i vissa fall

21 §

Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren

1. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank,
utöver vad som följer av 8 §,

2. bestämma att värdehandlingar skall förvaras och förvaltas av ett
värdepappersinstitut enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig
reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för
värdepappersinstitut här i landet, och

3. genom meddelande till den som skall betala pengar till den enskilde
bestämma att pengarna skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, skall ställföreträdaren träffa
avtal med värdepappersinstitutet på villkor som överförmyndaren har
godkänt. I fråga om rättigheter som registreras enligt aktiekontolagen
(1989:827) får ställföreträdaren, i stället för att träffa ett avtal om
förvaring och förvaltning, på konto i avstämningsregister låta registrera
eller, om rättigheten förvaltas av en auktoriserad förvaltare, till denne
anmäla att ställföreträdaren endast med överförmyndarens tillstånd får
överlåta eller pantsätta rättigheten eller uppbära på rättigheten belöpan-
de kapitalbelopp.

(Jfr 14 kap. 21 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen, som motsvarar 13 kap. 19 § när det gäller föräldraförvalt-
ning, ges överförmyndaren möjlighet att i det enskilda fallet besluta om
skärpta regler i olika avseenden för förordnade förmyndares, gode mäns
och förvaltares verksamhet. Som en gemensam förutsättning för de
olika åtgärderna gäller att åtgärden behövs för att trygga förvaltningen.
Det innebär att förutsättningen här är något mindre sträng än i föräldra-
fållet. I 13 kap. 19 § talas det om att ett beslut "av särskild anledning"
behövs för att trygga förvaltningen. Paragrafen har justerats med an-
ledning av ett påpekande av Lagrådet. Bestämmelsen om anteckning i
aktiekonto som finns i andra stycket har tillkommit efter föredragningen
inför Lagrådet.

Enligt första stycket 1 kan överförmyndaren begränsa ställföreträda-
rens möjlighet att ta ut pengar som har satts in hos bank, utöver vad
som följer av 8 § andra stycket. En sådan spärr av bankmedel blir
aktuell närmast, om överförmyndaren finner att användningen av den
enskildes tillgångar inte står i rimlig proportion till hans eller hennes
behov. Överförmyndaren kan här, liksom när det gäller föräldrar, be-
sluta att ställföreträdarens rätt att själv lyfta ränta enligt 8 § andra styck-
et 1 skall begränsas till ett visst belopp eller att ett konto med förbehåll
enligt 8 § andra stycket 2 (icke spärrat konto) skall förses med en be-
loppsgräns.

Enligt punkt 2 kan överförmyndaren bestämma att den enskildes
värdehandlingar skall förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut.

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

268

Ett sådant beslut bör kunna meddelas så snart det finns en risk för att
ställföreträdaren skall använda den enskildes värdehandlingar på ett sätt
som inte överensstämmer med lagen, exempelvis omplacera dem på ett
alltför äventyrligt sätt. En annan situation då ett beslut enligt punkt 2
kan vara motiverat är då det finns risk för att ställföreträdaren blandar
samman den enskildes värdehandlingar med andra värdepapper som han
eller hon förvaltar (jfr 12 kap. 6 § första stycket). En risk för att ställ-
företrädaren skall sälja värdehandlingarna och använda pengarna för
egen del gör det naturligtvis också nödvändigt med ett beslut om förvar-
ing och förvaltning, av ett värdepappersinstitut. I en sådan situation finns
det emellertid ofta anledning för överförmyndaren att överväga om inte
ställföreträdaren bör entledigas.

Meddelas beslut enligt punkt 2, skall enligt andra stycket ställföreträ-
daren ingå avtal med ett värdepappersinstitut om att värdehandlingarna
skall förvaras och förvaltas där eller, beträffande rättigheter som regist-
reras enligt aktiekontolagen (1989:827), se till att en inskränkning i
ställföreträdarens förfoganderätt över rättigheten antecknas i aktiekontot.
Förvaringen och förvaltningen skall ske på villkor som har godkänts av
överförmyndaren. När det gäller det närmare innehållet i villkoren
m.m. kan hänvisas till vad som har anförts i författningskommentaren
till 13 kap. 19 §.

Enligt första stycket 3 kan överförmyndaren, genom att meddela den
som skall betala pengar till den enskilde, bestämma att pengarna skall
sättas in direkt hos bank. Liksom vid föräldraförvaltning är ett sådant
beslut motiverat i första hand, om det finns risk för att ställföreträdaren
skall missköta sin förvaltning. Ett beslut om direktinsättning på bank
kan emellertid också vara motiverat, om det t.ex. är fråga om utbetal-
ning av ett stort belopp. När pengar har satts in till följd av ett beslut
enligt punkt 3, får uttag ske endast med överförmyndarens samtycke (se
8 §).

Vissa åtgärder vid förvaltningens upphörande

22 §

När en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag
upphör, skall han eller hon genast lämna över de förvaltade tillgångar-
na till den enskilde eller, om någon annan skall överta förvaltningen,
till denna person.

23 §

När en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare frånträder sitt
uppdrag, skall han eller hon hålla sina räkenskaper och övriga hand-
lingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs,
skall överförmyndaren bestämma tid och plats för en sådan granskning.

Prop. 1993/94:251

FB 14 kap.

269

ningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över
förvaltningen.

(Jfr 14 kap. 22 och 23 §§ i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragraferna motsvarar 13 kap. 20 och 21 §§ i kapitlet om föräldrar
som förmyndare (jfr även nuvarande 16 kap. 11 och 13 §§). De räken-
skaper och övriga handlingar som omnämns i 23 § är främst sådana
som skall upprättas enligt 12 kap. 5 §. Till kategorin övriga handlingar
hör bl.a. verifikationer.

Ställföreträdares död eller konkurs

24 §

Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare dör, skall
dödsboet svara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid
förvaltningens upphörande vidtas enligt detta kapitel. Försätts ställföre-
trädaren i konkurs, skall konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.

(Jfr 14 kap. 24 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelsen motsvarar vad som nu föreskrivs i 16 kap. 14 § (jfr för
föräldrars del 13 kap. 22 §).

15 kap. Vård av rätt i dödsbo, m.m.

I kapitlet finns bestämmelser om vård av enskildas rätt i dödsbo, m.m.
Motsvarande regler finns för närvarande i 14 kap. föräldrabalken. Som
har framhållits i avsnitt 10 bör tidigare ordning i stort sett behållas. Det
innebär för det första att förmyndare, gode män och förvaltare skall
vara skyldiga att inhämta överförmyndarens samtycke till rättshandling-
ar som de tar del i vid dödsboförvaltning för den enskildes räkning, i
samma utsträckning som om det hade varit fråga om annan förvaltning
av den enskildes egendom. Vidare bör överförmyndarsamtycke krävas
vid bodelning, skifte och avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo.

I de fall en efterlevande make är enda dödsbodelägare och bodelning
eller skifte därför inte krävs, har i förarbetena (prop. 1986/87:1 s. 388
och bet. 1986/87:LU18 s. 35) anvisats en möjlighet för den efterlevande
att ingå en särskild överenskommelse med efterarvingama som kan
jämställas med ett föravtal om egendomens fördelning på egendoms-
massoma, dvs. de delar som den efterlevande får med full äganderätt
respektive får enbart med förfoganderätt; denna kvotdel skall sedan
gälla vid arv efter den efterlevande. Enligt nu gällande regler krävs inte
överförmyndarens medverkan när en omyndig eller den som har god
man eller förvaltare är inblandad i en sådan överenskommelse. Något
sådant krav bör inte inte heller införas. Motsvarande gäller avtal enligt
sambolagen om att dess fördelningsregler inte skall gälla, se 5 § andra
stycket lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen).

Prop. 1993/94:251

FB 15 kap.

270

I nu gällande lydelse av 14 kap. 7 § finns en särskild regel om vad
som händer när överförmyndarens samtycke i strid mot vissa paragrafer
inte inhämtas. Regeln har inte någon motsvarighet i det nu behandlade
kapitlet. De allmänna bestämmelserna i 12 kap. 10 och 11 §§ gäller
även i dessa fell.

De nuvarande bestämmelserna i 14 kap. 11 § om arvode har sin
motsvarighet i 12 kap. 16 och 17 §§.

I det följande redovisas de särskilda bestämmelserna i 15 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Har en omyndig del i ett dödsbo eller något annat oskiftat bo, skall
förmyndaren vårda den omyndiges rätt i boet enligt bestämmelserna i
detta kapitel.

Bestämmelserna gäller också i fråga om god man och förvaltare, om
den som han eller hon företräder har del i ett bo och vården av den
enskildes rätt som delägare omfattas av uppdraget.

Ar den enskilde ensam delägare eller har samtliga delägare samma
förmyndare, god man eller förvaltare och förvaltas boet av ställföreträ-
daren, gäller i stället 13 eller 14 kap.

(Jfr 15 kap. 1 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Första och andra styckena motsvarar nuvarande 14 kap. 1 §. Utöver
dödsbon avses bon enligt äktenskapsbalken och sambolagen, men inte
exempelvis samägd egendom som feller under lagen (1904:48 s. 1) om
samäganderätt.

I andra stycket har uttryckligen angivits att kapitlet för gode mäns och
förvaltares del gäller bara om den som de företräder har del i ett bo och
vården av dennes rätt som delägare omfettas av godmans- eller för-
valtaruppdraget. (Se 11 kap. 1-4 och 7 §§.)

Tredje stycket motsvarar den nu gällande bestämmelsen i 14 kap.
12 §. Hänvisningen innebär att, om det är föräldrar som är
ställföreträdare, 13 kap. skall tillämpas och annars 14 kap. Vid
avgörandet av vilka regler i 13 kap. som är tillämpliga gäller den
vanliga gränsdragningen i 13 kap. Om förvaltningen av den omyndiges
egendom står under den strängare kontrollen enligt 13 kap. 2 § gäller
dessa även förälderns förvaltning av den omyndiges del i dödsboet.
Detsamma gäller för det fell den omyndiges andel lagd till hans eller
hennes övriga tillgångar skulle medföra att beloppsgränsen i 13 kap. 2 §
överskrids. Annars gäller de lindrigare förvaltningsbestämmelsema.

Tidpunkt för bodelning och skifte

2 §

Ingås inte avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo eller upphör ett
sådant avtal att gälla, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren

Prop. 1993/94:251

FB 15 kap.

271

se till att bodelning och skifte med anledning av dödsfall förrättas så
snart som möjligt.

Skall bodelning ske av någon annan anledning än dödsfall, skall
förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning för-
rättas så snart som möjligt.

(Jfr 15 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Första stycket överensstämmer i sak med 14 kap. 4 § första och andra
meningarna i nu gällande lydelse. Möjligheten att häva ett avtal om
sammanlevnad i oskiftat bo (jfr nuvarande 14 kap. 4 § tredje meningen)
regleras i 7 § i det nu aktuella kapitlet.

Även andra stycket har sin motsvarighet i nu gällande rätt (se 14 kap.
6 § jämförd med 4 §). Med bodelning avses här bodelning som sker
med anledning av äktenskapsskillnad eller under ett pågående äkten-
skap. Vidare omfattas bodelning som sker enligt sambolagen.

3 §

Skiftas inte ett dödsbo inom sex månader från det att bouppteckningen
förrättades och har avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo inte heller
ingätts, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren inom denna
tid lämna en redogörelse till överförmyndaren om anledningen till att
dödsboet inte har skiftats. En sådan redogörelse skall därefter och till
dess att dödsboet har skiftats eller ett avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo ingåtts lämnas var sjätte månad, om inte överförmyndaren bestäm-
mer någon annan tid.

(Jfr 15 kap. 3 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 14 kap. 9 § första
stycket.

Överförmyndaren har möjlighet att förelägga vite enligt 16 kap. 13 §
vid tillämpningen av dessa bestämmelser.

Dagens bestämmelser i 14 kap. 9 § andra stycket om årsuppgift i
vissa fall har nu fått sin motsvarighet i 8 § i detta kapitel. I 14 kap. 9 §
tredje stycket i dess nu gällande lydelse finns en särskild regel om ge-
mensam redogörelse eller årsuppgift i fall när syskon har samma ställ-
företrädare. En sådan gemensam redogörelse respektive årsuppgift torde
i de flesta fall vara tillräcklig. En sådan kan också godtas utan att det
anges särskilt i lag. Regeln har därför utelämnats.

Enligt 16 kap. 14 § kan regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer meddela föreskrifter om den närmare utformningen av
såväl redogörelser enligt den nu diskuterade paragrafen som årsupp-
gifter enligt 8 §.

Prop. 1993/94:251

FB 15 kap.

272

Ställföreträdares deltagande i förvaltningen

4§

En förmyndare, god man eller förvaltare som för den enskildes räk-
ning deltar i en rättshandling vid dödsboförvaltning skall inhämta över-
förmyndarens samtycke till rättshandlingen i den utsträckning som gäller
vid förvaltning enligt 13 eller 14 kap.

Mot borgenärer i dödsboet och andra vars rätt är beroende av ut-
redningen är ställföreträdaren ansvarig enligt ärvdabalkens regler om
dödsbodelägares ansvar.

(Jfr 15 kap. 4 och 10 §§ i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 14 kap. 2 §, innehåller
bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares skyldighet att
inhämta överförmyndarens samtycke till vissa rättshandlingar som
företas vid dödsboförvaltning för den enskildes räkning samt om
ställföreträdarens ansvar för sina åtgärder eller försummelser.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Samtycke enligt första stycket skall inhämtas i samma utsträckning
som gäller vid förvaltning enligt 13 eller 14 kap. Avgörande för om en
rättshandling vid dödsboförvaltning kräver samtycke är alltså om sam-
tycke hade behövts för den händelse ställföreträdaren hade velat företa
en motsvarande rättshandling inom ramen för 13 eller 14 kap. (jfr
kommentaren till 1 § tredje stycket).

Paragrafen omfattar bara situationer då förmyndaren, den gode man-
nen eller förvaltaren tar del i den ifrågavarande rättshandlingen. Om
boutredningsman har förordnats och agerar för dödsboets räkning, blir
paragrafen inte tillämplig.

Det kan vara värt att i sammanhanget påminna om att reglerna i
14 kap. om god man många gånger blir tillämpliga när det är en under-
årig som har del i boet trots att grundprincipen är att föräldrarna före-
träder den underårige. Enligt 11 kap. 2 § gäller nämligen att om för-
myndare eller förmyndarens make och den underårige har del i samma
oskiftade dödsbo, den underåriges rätt i dödsboet vid boutredningen,
liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om samman-
levnad i oskiftat bo, skall bevakas av en god man. Vad gäller kravet på
samtycke för enskilda förvaltningsåtgärder blir det i ett sådant fåll
reglerna i 14 kap. som blir vägledande oavsett om förälderns egna
förvaltning av den underåriges rätt i dödsbo skulle till följd av belopps-
regeln i 13 kap. 2 § följa reglerna för fri föräldraförvaltning.

Vid sin prövning av om samtycke skall ges för en dödsbodelägares
räkning får överförmyndaren naturligtvis ta en viss hänsyn även till
övriga dödsbodelägares intressen. Detta kan leda till att samtycke ges i
något större utsträckning än vid förvaltning enligt 13 eller 14 kap.

Enligt 16 kap. 9 § skall överförmyndaren som regel höra den enskilde
och dennes anhöriga, innan frågan om samtycke avgörs.

Andra stycket har jämfört med tidigare gällande rätt gjorts tydligare
genom att det i lagtexten har angivits att det är dödsbodelägares ansvar

Prop. 1993/94:251

FB 15 kap.

273

18 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

enligt ärvdabalken som avses. Bestämmelser om sådant ansvar återfinns
i 18 kap. 6 § ärvdabalken. Någon saklig ändring är alltså inte avsedd.

Fördelning av egendom vid bodelning och skifte

5§

En förmyndare, god man eller förvaltare som tar del i en bodelning
eller ett skifte för den enskildes räkning skall inhämta överförmyndarens
samtycke till egendomens fördelning.

En förmyndare, god man eller förvaltare får endast med överförmyn-
darens samtycke överlåta den enskildes andel i boet.

(Jfr 15 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar nuvarande 14 kap. 5 § (jfr också 14 kap. 6 §).
Med bodelning avses såväl bodelning efter ett dödsfall som bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad eller under ett pågående äkten-
skap. Likaså avses bodelning som sker enligt sambolagen (se kommen-
taren till 2 §).

När det gäller första stycket har den ändringen gjorts i förhållande till
nu gällande rätt att samtycke från överförmyndaren krävs även när
egendomen fördelas genom lottning. Skillnaden torde inte ha så stor
praktisk betydelse.

Andra stycket har vidgats i jämförelse med nuvarande 14 kap. 5 §
andra stycket på så sätt att det föreslagna stycket handlar om överlåtelse
även till andra än dödsbodelägare. Det har inte ansetts nödvändigt att,
som förut uttryckligen ange att det skall vara fråga om överlåtelse av
den enskildes andel mot ersättning. Överlåtelse utan ersättning är över
huvud taget inte tillåten, jfr 6 §.

Avstående från arv eller testamente

6§

En förmyndare, god man eller förvaltare får inte för den enskildes
räkning avstå från arv eller testamente.

Om överförmyndaren samtycker till åtgärden, får dock arv avstås
enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken.

(Jfr 15 kap. 6 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket anges att förmyndare, god man eller förvaltare inte får
avstå från arv eller testamente för den enskildes räkning. Skälen bakom
förbudet utvecklas i avsnitt 10.

I andra stycket görs undantag för arvsavstående enligt 3 kap. 9 §
ärvdabalken, dvs. när särkullbam till den först avlidne avstår från sin
rätt till förmån för efterlevande maken. Avstående av den typen, vilket
inte innebär ett definitivt avstående av rätten till kvarlåtenskapen, kräver
dock samtycke av överförmyndaren. Sådant samtycke bör lämnas i

Prop. 1993/94:251

FB 15 kap.

274

många fell där det finns ett nära personligt förhållande mellan särkull-
bamet och den efterlevande maken. Då framstår det ofta som naturligt
att inte splittra ett hem som även särkullbamet kan ha ett intresse av att
bevara intakt även efter den egna förälderns död. Det kan t.ex. vara så
att särkullbarnet lever i samma hem som den efterlevande maken till-
sammans med halvsyskon som är makarnas gemensamma barn. (Se
vidare prop. 1986/87:1 s. 238 f. och 1986/87:86 s. 83 f.).

Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo

7§

Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo får ingås endast med över-
förmyndarens samtycke.

Överförmyndaren får häva ett avtal enligt första stycket, om det år
påkallat för att ta till vara den enskildes intressen. Om efterlevande
make som själv har deltagit i avtalet och som samtidigt är ställföreträ-
dare för den enskilde gifter om sig, skall han eller hon genast anmäla
det till överförmyndaren.

(Jfr 15 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelsen om krav på överförmyndarsamtycke till avtal om sam-
manlevnad i oskiftat dödsbo i första stycket motsvarar vad som för
närvarande föreskivs i 14 kap. 3 § första stycket.

Utgångspunkten for överförmyndarens bedömning skall här liksom i
övriga fell vara vad som bäst gagnar den enskildes intressen. En viss
hänsyn bör emellertid kunna tas även till dennes femilj. Ett avtal om
sammanlevnad kan exempelvis erfordras for att de berörda skall kunna
behålla ett mindre företag eller ett gemensamt hem.

Överförmyndaren kan enligt andra stycket häva ett sammanlevnad sav-
tal, om det är nödvändigt för att ta tillvara den enskildes intressen. En
liknande regel finns för närvarande i 14 kap. 3 § andra stycket. Enligt
den regeln tillkommer det emellertid rätten att häva ett avtal om sam-
manlevnad i oskiftat bo. Överflyttningen av beslutsbefogenheten från
rätten till överförmyndaren har behandlats i avsnitt 14.5.

Ett skäl att häva ett träffat avtal kan vara att en efterlevande make
som deltagit i avtalet har gift om sig. I praktiken torde den efterlevande
maken och förmyndaren vara samma person, varför den tvingande
regeln i nuvarande 14 kap. 4 § tredje meningen för förmyndaren att
säga upp avtalet, tvingar den efterlevande maken att för sitt barns
räkning säga upp ett avtal med sig själv. Det framstår som en mindre
lyckad konstruktion. Det kan också tänkas situationer där det, trots att
den efterlevande maken gifter om sig, är fördelaktigt för barnet att av-
talet gäller även i framtiden. En tvingande regel leder i sådant fell till
en onödig uppsägning med åtföljande kostnader och besvär, till följd av
att en god man måste förordnas för att för barnets räkning ta ställning
till om ett nytt avtal om sammanlevnad i oskiftat bo bör träffas. Även
beträffande gode män och förvaltare är det möjligt att ställföreträdaren
har tagit del i samma avtal som den enskilde. Med hänsyn till vad som

Prop. 1993/94:251

FB 15 kap.

275

nu anförts föreslogs i lagrådsremissen att förmyndaren skulle få säga
upp avtalet om den efterlevande maken gifte om sig.

Lagrådet har i sitt yttrande inte någon erinran mot att bestämmelsen
med obligatorisk uppsägning ersätts med en bestämmelse som medger
prövning i det enskilda fallet. Som Lagrådet antyder bör dock regeln
utformas något annorlunda. Ställföreträdaren kan förväntas ha intressen
som strider mot den persons intressen som han eller hon företräder.
Lagrådsremissens förslag innebär att det ändå är ställföreträdaren som
skall avgöra om avtalet skall sägas upp eller inte. Det framstår som
naturligare att avgörandet om avtalet skall sägas upp i förtid eller inte
skall tas av någon som inte är direkt inblandad i avtalet. I enlighet med
Lagrådets förslag har därför den efterlevande maken ålagts att
underrätta överförmyndaren om han eller hon gifter om sig.
Överförmyndaren skall då ta ställning om avtalet skall bestå eller inte.

Det bör i sammanhanget påpekas att en ställföreträdare enligt 24 kap.
4 § ärvdabalken fortfarande har möjlighet att själv säga upp ett avtal om
sammanlevnad i oskiftat dödsbo, om den efterlevande maken gifter om
sig.

Även vid tillämpningen av denna paragraf gäller 16 kap. 9 § om
hörande av den enskilde samt dennes make eller sambo och närmaste
släktingar. Det förhållandet att förvaltningslagen är tillämplig på över-
förmyndarens handläggning (se kommentaren till 16 kap. 12 §) medför
att överförmyndaren också skall bereda övriga dödsbodelägare tillfälle
att yttra sig (jfr 14 kap. 3 § tredje stycket i nu gällande lydelse).

Om ett sammanlevnadsavtal har upphört att gälla, antingen efter en
uppsägning från ställföreträdarens sida eller ett hävande av överför-
myndaren, skall bodelning och skifte förrättas så snart som möjligt (se
2 § första stycket).

8§

Ingås avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, skall förmyndaren,
gode mannen eller förvaltaren före den 1 mars varje år i en årsuppgift
till överförmyndaren redogöra for förvaltningen av boet under föregåen-
de år. Av årsuppgiften skall framgå boets behållna inkomst och dess
sammanlagda tillgångar och skulder vid årets slut.

Anmäler förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren att det finns hin-
der mot att inom föreskriven tid lämna årsuppgift till överförmyndaren,
kan överförmyndaren bestämma ny tid för avlämnandet.

(Jfr 15 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar nuvarande 14 kap. 9 § andra stycket. Tiden for
avlämnande av årsuppgift har anpassats till vad som gäller för årsräk-
ningar enligt 13 kap. 14 § och 14 kap. 15 §.

Överförmyndaren har möjlighet att besluta om vitesföreläggande
enligt 16 kap. 13 §, om årsuppgift inte lämnas.

Prop. 1993/94:251

FB 15 kap.

276

Förrättande av bouppteckning i vissa fall

9§

Skall bodelning ske av annan anledning än dödsfall, är förmyndaren,
gode mannen eller förvaltaren skyldig att se till att bouppteckning för-
rättas så snart som möjligt. Kopia av bouppteckningen skall genast
lämnas till överförmyndaren.

(Jfr 15 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar nu gällande 14 kap. 8 §. På förslag av Lagrådet
har ur lagtexten uteslutits anvisningen att kopia av bouppteckningen kan
lämnas i erforderliga delar när den är omfattande. Någon materiell
ändring är inte avsedd.

Försäljning av viss egendom

10 §

Har egendom i dödsbo vilken har förvaltats av en god man som avses
i 11 kap. 3 § tillfallit Allmänna arvsfonden, gäller i fråga om egendo-
mens försäljning lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden.

(Jfr 15 kap. 11 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen har flyttats från nuvarande 15 kap. 22 §. Som Lagrådet har
påpekat har i 1994 års arvsfondslag inte särskilt angivits att egendomen
skall har tillfallit fonden efter preskription av rätt att ta arv eller
testamente. Lagtexten har anpassats till det.

16 kap. Tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verk-
samhet

I 16 kap. har samlats bestämmelser om överförmyndarnas tillsynsverk-
samhet. Motsvarande regler finns för närvarande i 16 och 17 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Överförmyndaren skall enligt bestämmelserna i detta kapitel utöva
tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet.

Vid tillsynen skall överförmyndaren särskilt se till att den enskildes
tillgångar i skälig omfattning används for hans eller hennes nytta och
att tillgångarna i övrigt är placerade så att tillräcklig trygghet finns for
deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Bestämmelser om val av överförmyndare m.m. finns i 19 kap.

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

(Jfr 16 kap. 1 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

277

Första stycket anger överförmyndarens allmänna uppgift att utöva tillsyn
över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet. En korre-
sponderande bestämmelse finns i 12 kap. 9 § första stycket, där det
föreskrivs att förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står
under överförmyndarens tillsyn.

I andra stycket åläggs överförmyndaren att vid tillsynen särskilt se till
att den enskildes tillgångar i skälig omfettning används för hans eller
hennes nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så att tillräcklig
trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning. Be-
stämmelsen svarar mot den grundregel för förmyndare, gode män och
förvaltare som finns i 12 kap. 4 § första stycket (jfr också nuvarande
17 kap. 1 § andra meningen).

Utgångspunkten för överförmyndarens tillsyn liksom när det gäller
tillämpningen av bestämmelserna i 13-15 kap. är således att den enskil-
des intressen skall främjas. Detta utesluter inte att den enskildes medel
undantagsvis används till inköp av något som kommer inte bara den
enskilde själv utan också dennes femilj till godo (se bl.a. kommentaren
till 12 kap. 4 §).

I tredje stycket hänvisas till 19 kap. när det gäller val av överförmyn-
dare m.m.

Behörig överförmyndare

2§

Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har
förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.

Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett
dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den
avlidne hade sitt hemvist. År det i övrigt fråga om godmanskap enligt
11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där
den gode mannen har sitt hemvist.

Om behörig överförmyndare enligt första eller andra stycket inte finns,
utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholm.

(Jfr 16 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I nu gällande rätt finns inte någon uttrycklig bestämmelse om vilken
överförmyndare som skall ha tillsyn över ett visst förmynderskap, god-
manskap eller förvaltarskap. Indirekt följer dock överförmyndarnas
behörighet av reglerna i 12 kap. 1-3 §§ om inskrivning vid tingsrätt och
överflyttning av domstolens tillsyn från en tingsrätt till en annan. Enligt
nuvarande 12 kap. 4 § har tingsrätten också möjlighet att vid behov
ange vilken överförmyndare som är behörig.

När inskrivningsinstitutet slopas blir det nödvändigt att föra in ut-
tryckliga regler om vilken överförmyndare som skall utöva tillsynen i
olika fell. Enligt huvudregeln i första stycket, som har utformats enligt
Lagrådets förslag, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun
där den som har förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist
(jfr bestämmelserna i 10 kap. 13 § och 11 kap. 25 § när det gäller

Prop. 1993/94:251
FB 16 kap.

278

behörig domstol vid förordnande av förmyndare respektive god man
eller förvaltare m.m.).

Med hemvist avses detsamma som i bl.a. 10 kap. 1 § rättegångsbal-
ken. Det innebär att den enskildes folkbokföringsort är avgörande. Var
folkbokföring skall ske regleras i folkbokföringslagen (1991:481).

Alla flyttningar leder inte till ändrad folkbokföring. Speciella regler
finns för bl.a. boende i servicehus och intagning på sjukvårdsinrättning
(se 10 och 15 §§ folkbokföringslagen). En följd av kopplingen till folk-
bokföringen är att flyttningar mellan vårdinrättningar i närliggande
kommuner normalt inte behöver medföra att tillsynen flyttas från en
överförmyndare till en annan.

Av 10 kap. 11 § framgår att den enskildes hemvist också är avgöran-
de för frågan till vilken överförmyndare ett behov av ny förmyndare
skall anmälas.

Enligt andra stycket gäller särskilda regler om behörig överförmynda-
re när det är fråga om tillsynen över godmanskap enligt 11 kap. 3 §.
Har god man förordnats enligt det angivna lagrummet vid utredningen
av ett dödsbo, är den avlidnes hemvist avgörande för vilken överför-
myndare som är behörig (jfr bestämmelsen i 11 kap. 26 § första stycket
första meningen om behörig tingsrätt vid förordnande av sådan god
man). I övrigt utövas tillsynen av godmanskap enligt 11 kap. 3 § av
överförmyndaren för den kommun där den gode mannen har sitt hem-
vist. Skälet till detta är att den vars rätt den gode mannen skall bevaka
som regel antingen är okänd eller vistas på okänd ort (jfr 11 kap. 26 §
första stycket andra meningen och andra stycket).

I tredje stycket föreskrivs att överförmyndaren för Stockholm är be-
hörig, om någon behörig överförmyndare enligt första eller andra styck-
et inte finns. Bestämmelsen blir tillämplig bl.a. när det är oklart var den
enskilde har sitt hemvist.

Granskning av förvaltningen

3 5

Överförmyndaren skall granska förmyndares, gode mäns och förvalta-
res verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar, sluträk-
ningar samt andra handlingar och uppgijter angående förvaltningen som
har lämnats.

Överförmyndaren eller den som överförmyndaren utser har rätt att gå
igenom de räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap. 5 § samt
de värdehandlingar som ställföreträdaren förvarar med anledning av sitt
uppdrag. Ställföreträdaren skall hålla dessa handlingar tillgängliga på
tid och plats som överförmyndaren bestämmer.

(Jfr 16 kap. 3 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Första stycket motsvarar 17 kap. 1 § första meningen i nu gällande
lydelse.

Utgångspunkten för överförmyndarens granskning är till en böljan de
förteckningar som enligt 13 kap. 3 § skall ges in av föräldrar (förteck-

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

279

ningar över tillgångar som skall stå under kontroll av överförmyndaren)
och förteckningar som enligt 14 kap. 1 och 2 §§ skall ges in av för-
ordnade förmyndare, gode män och förvaltare. Vidare skall överför-
myndaren granska årsräkningar som skall lämnas enligt 13 kap. 14 §
resp. 14 kap. 15 § samt sluträkningar enligt 13 kap. 15 § resp. 14 kap.
18 §. Uppgifter som har tagits in i årsräkning eller sluträkning efter
föreläggande enligt 13 kap. 18 § samt sådana särskilda redogörelser
som anges i 14 kap. 16 § omfettas också av granskningen. Vid tillsyn
över dödsboförvaltning har överförmyndaren bl.a. att granska redogö-
relser enligt 15 kap. 3 § och årsuppgifter enligt 15 kap. 8 §.

Har sådana handlingar som nu har nämnts inte kommit in, kan över-
förmyndaren förelägga vite enligt 16 kap. 13 §.

På förslag av Lagrådet har lagtexten justerats så att det klart framgår
att uppräkningen av handlingar inte är uttömmande utan att överförmyn-
daren också måste beakta andra handlingar och upplysningar som han
eller hon annars fått kännedom om.

Enligt andra stycket har överförmyndaren eller någon som han utser,
t.ex. en tjänsteman vid överförmyndarkansliet eller en revisor, rätt att
gå igenom sådana räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap.
5 §. Hit hör inte bara kassaböcker o.d. utan också verifikationer. Vi-
dare får en genomgång ske av de värdehandlingar som ställföreträdaren
förvarar med anledning av sitt uppdrag. En motsvarande bestämmelse
finns för närvarande i 17 kap. 2 § första stycket.

Den nuvarande bestämmelsen om möjlighet för en överförmyndare att
begära hjälp med granskningen från överförmyndaren i ett annat distrikt
och skyldighet för denne att biträda (17 kap. 2 § andra stycket) har
utgått. Det förutsätts att sådant bistånd kommer att lämnas även i fram-
tiden, när det från effektivitetssynpunkt framstår som motiverat.

I och med att det inte längre finns en generell skyldighet för ställföre-
trädarna att förvara värdehandlingar överstigande ett visst värde hos
bank (se avsnitt 7.4), kan det finnas anledning för överförmyndaren att
i större utsträckning än tidigare inventera sådana handlingar med stöd
av denna bestämmelse.

Överförmyndaren kan genom vitesföreläggande enligt 16 kap. 13 §
tvinga ställföreträdaren att visa upp de handlingar som det är fråga om
i den nu behandlade bestämmelsen.

4§

Överförmyndaren skall göra anteckning om verkställd granskning på
förteckningar, årsräkningar, sluträkningar och handlingar enligt 15 kap.
3 och 8 §§.

(Jfr 16 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar nuvarande 17 kap. 4 § första stycket första me-
ningen.

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

280

Av de anteckningar som överförmyndaren skall göra bör framgå när
granskningen har ägt rum. Om granskningen inte har föranlett någon
anmärkning, bör även detta anges.

Hur överförmyndaren skall förfara när det finns anledning till an-
märkning regleras i följande paragrafer.

Anmärkning mot förvaltningen

5§

Om överförmyndaren vid granskningen eller annars finner anledning
att rikta anmärkning mot förvaltningen, skall ställföreträdaren ges
tillfälle att yttra sig inom den tid som överförmyndaren bestämmer.

Om ett yttrande inte lämnas inom förelagd tid eller om överförmyn-
daren anser att yttrandet inte är tillfredsställande, skall anteckning om
anmärkningen göras på den granskade handlingen, överförmyndaren
skall även genast pröva om beslut enligt någon bestämmelse i 13 eller
14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör entledigas eller
någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträdaren skall underrättas om en
sådan anteckning och om vidtagen åtgärd.

(Jfr 16 kap. 5 § och 6 § första stycket i Förmynderskapsutredningens
förslag.)

Första stycket motsvarar regeln i nuvarande 17 kap. 3 § första
meningen med förtydligandet att överförmyndaren bestämmer den tid
inom vilket yttrandet skall lämnas.

Beslut om att inhämta yttrande bör dokumenteras av överförmynda-
ren. Yttrandet kan lämnas formlöst, men uppgift om innehållet måste
tillföras akten på lämpligt sätt. Enklast sker det genom en anteckning på
den granskade handlingen.

Enligt andra stycket, som har sin närmaste motsvarighet i dagens
lydelse av 17 kap. 3 § andra meningen och 4 § första stycket andra och
tredje meningarna, skall överförmyndaren, om han eller hon inte får ett
begärt yttrande i tid eller anser det otillfredsställande, anteckna
anmärkningen på handlingen och själv pröva vilka åtgärder som
behöver vidtas. Därvid anges för det första möjligheten att meddela
beslut enligt 13 eller 14 kap. De beslut som det är fråga om är framför
allt beslut om utvidgad överförmyndarkontroll och spärr av bankmedel
m.m. enligt 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §.

Situationen kan emellertid också vara så allvarlig att det finns anled-
ning för överförmyndaren att överväga att entlediga en god man eller en
förvaltare eller begära att rätten entledigar en förmyndare. En annan
åtgärd kan vara att begära ytterligare redovisning av ställföreträdaren
enligt 13 kap. 18 § resp. 14 kap. 16 §. En sådan begäran kan under de
förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § förenas med ett vitesföreläg-
gande.

Underrättelsen till ställföreträdaren om att överförmyndaren har vid-
hållit sin anmärkning kan göras formlöst. Anteckning om eller annat
bevis på underrättelsen skall finnas i akten.

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

281

Denna och följande paragraf har fått sin slutliga utformning på förslag
av Lagrådet.

6§

Om en anmärkning som har antecknats enligt 5 § innebär att ställ-
företrädaren kan bli skadeståndsskyldig gentemot den omyndige eller
den som uppdraget avser, har ställföreträdaren rätt att väcka talan mot
den enskilde om frihet från skadeståndsskyldighet.

(Jfr 16 kap. 6 § andra stycket i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar 17 kap. 4 § andra stycket i nu gällande lydelse.

Rätt att ta del av handlingar

7§

En omyndig som har fyllt sexton år och den som har god man eller
förvaltare har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdar-
skapet och som förvaras hos överförmyndaren. En sådan rätt har också
den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar.

(Jfr 16 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar nuvarande 17 kap. 6 och 7 §§. Kretsen av
behöriga har dock utvidgats till att omfatta också den enskildes sambo.
Beträffande vem som är att betrakta som sambo hänvisas till
kommentaren till 10 kap. 18 §.

Enligt 9 kap. 14 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess i tjugo
år för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider
skada eller men. Enligt sekretesslagen undantas utlämnande till enskild
enligt vad som föreskrivs i föräldrabalken.

Paragrafen har något berörts i avsnitt 16.4.

Överlämnande av handlingar vid granskningens slut

8§

Sedan överförmyndaren har granskat förmyndarens, gode mannens
eller förvaltarens sluträkning, skall räkningen samt de förteckningar,
årsräkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ som förvaras hos
överförmyndaren lämnas över till den som är behörig att ta emot redo-
visning för förvaltningen.

Om ställföreträdaren inte är skyldig att lämna sluträkning när
ställföreträdarskapet upphör, skall överförmyndaren lämna över de övri-
ga handlingar som anges i första stycket till den som är behörig att ta
emot redovisning för förvaltningen, om denna person eller den avgående
ställföreträdaren begär det eller överförmyndaren har gjort anteckning
om anmärkning enligt 5 § på handlingen.

Om handlingar som avses i första eller andra stycket har lämnats till
en ny ställföreträdare, skall denne inom två månader därefter återlämna

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

282

handlingarna till överförmyndaren, överförmyndaren skall skriftligen
upplysa ställföreträdaren om denna skyldighet när handlingarna lämnas
ut.

Om en ställföreträdares förvaltning har godkänts av den enskilde eller
av en ny ställföreträdare innan han eller hon har fått del av de hand-
lingar som avses i första eller andra stycket, är godkännandet utan
verkan.

(Jfr 16 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen motsvarar nu gällande 16 kap. 12 §.

Om handlingar inte återlämnas till överförmyndaren enligt vad som
föreskrivs i tredje stycket, kan överförmyndaren förelägga vite enligt
13 §.

Inhämtande av yttrande m.m.

9§

Innan överförmyndaren tar ställning till om samtycke skall lämnas till
en förvaltningsätgärd av större vikt, skall den omyndige, om han eller
hon har fyllt sexton år, eller den som har god man eller förvaltare samt
den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar beredas tillfälle
att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsförlust.

Överförmyndaren får återkalla ett samtycke, om förutsättningar för
samtycket inte längre finns.

(Jfr 16 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt första stycket skall överförmyndaren, innan han avgör huruvida
samtycke skall lämnas till en förvaltningsätgärd av större vikt, bereda
de närmast berörda tillfälle att yttra sig.

Till förvaltningsåtgärder av större vikt bör framför allt hänföras för-
värv eller överlåtelse av fast egendom o.d. (jfr nuvarande 15 kap. 15 §
andra stycket). Även frågor om dispens enligt 13 kap. 9 § resp. 14 kap.
10 § bör normalt höra hit.

I kretsen av dem som skall höras ingår först och främst den omyndi-
ge, om han eller hon har fyllt sexton år, respektive den som har god
man eller förvaltare. Vidare skall den enskildes make eller sambo och
hans eller hennes närmaste släktingar beredas tillfälle att yttra sig.
Beträffande vem som är att betrakta som sambo hänvisas till kommenta-
ren till 10 kap. 18 §. Ett villkor för att överförmyndaren skall behöva
höra de nämnda personerna är dock att det kan ske utan avsevärd tids-
förlust. Tidsaspekten kan göra att kretsen av dem som hörs får begrän-
sas.

Regler om skyldighet för förmyndare, gode män och förvaltare att
inhämta yttrande från den enskilde m.fl. finns i 12 kap. 7 §.

Överförmyndaren är inte skyldig att göra några omfattande efterforsk-
ningar vad rör den enskildes släktförhållanden, om dessa inte är kända
för honom. Överförmyndaren bör dock alltid ta reda på om den enskil-
de är gift eller sambo.

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

283

Om överförmyndaren försummar att höra någon, trots att detta hade
bort ske, inverkar det inte på giltigheten av ett lämnat samtycke.

Begäran om samtycke till sådana förvaltningsåtgärder som avses i
denna bestämmelse får som regel förutsättas komma från ställföreträda-
ren. Denne behöver då inte höras ytterligare, om inte den enskildes
eller andras yttranden motiverar det. Som sökande skall ställföreträ-
daren dock alltid ha del av vad andra kan ha tillfört ärendet. Detta
följer av förvaltningslagen.

Enligt andra stycket får överförmyndaren återkalla ett lämnat sam-
tycke, om förutsättningar för samtycket inte längre finns. En sådan
princip torde gälla sedan förut. Den har också lagfästs i vissa situationer
(se t.ex. 15 kap. 13 § tredje stycket i nu gällande lag).

10 §

Socialnämnder och andra myndigheter är skyldiga att på begäran
lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens
tillsynsverksamhet.

Därutöver är de myndigheter som regeringen föreskriver skyldiga att
underrätta överförmyndaren om sådana förhållanden som de får känne-
dom om och som kan vara av betydelse för överförmyndarens tillsyns-
verksamhet.

(Jfr 16 kap. 10 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen har fått sin slutliga lydelse efter påpekanden av Lagrådet.

Genom bestämmelsen i första stycket ges överförmyndaren rätt att för
sin tillsynsverksamhet inhämta nödvändiga upplysningar från social-
nämnder och andra myndigheter.

Förutom socialnämnder är det bl.a. kronofogdemyndigheter och skat-
temyndigheter som överförmyndaren kan behöva höra. Upplysningar
om ställföreträdarens ekonomiska förhållanden kan ha stor betydelse för
bedömningen av om det behövs några åtgärder från överförmyndarens
sida, jfr 10 kap. 10 § och 11 kap. 20 §. Det är överförmyndaren som
avgör huruvida uppgifterna behövs för tillsynen eller inte. Den uppgifts-
lämnande myndigheten skall inte göra någon självständig prövning av
det.

Genom att myndigheterna är skyldiga att på begäran lämna uppgifter-
na faller den sekretess som annars skulle ha gällt gentemot överförmyn-
daren. De sekretessbelagda uppgifter som överförmyndaren genom
denna bestämmelse kan komma att få del av är sekretessbelagda också
hos överförmyndaren. Se 9 kap. 14 § samt 14 kap. 1 § jämförd med
13 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)

Banker och andra privata institutioner, t.ex. värdepappersbolag, kan
givetvis också ha värdefulla kunskaper. Ingenting hindrar att överför-
myndaren ställer frågor till dem, även om de inte har någon skyldighet
enligt denna paragraf att lämna upplysningar.

Andra stycket ålägger myndigheterna en självständig upplysningsskyl-
dighet gentemot överförmyndaren i vissa fall. Till skillnad från den

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

284

uppgiftsskyldighet som åvilar myndigheter enligt första stycket är det
här fråga om en skyldighet att lämna uppgifter även utan att överför-
myndaren framställer en begäran därom. Handlingsplikten är begränsad
till de myndigheter för vilka regeringen har föreskrivit skyldighet att
lämna upplysningar. De myndigheter som i första hand kommer i fråga
är socialnämnderna.

Den anmälande myndigheten skall innan uppgiften lämnas pröva om
uppgiften kan vara av betydelse för överförmyndarens tillsynsverksam-
het. Avsikten med prövningen är att anmälan inte skall göras när upp-
giften är av mindre vikt.

Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten bör lämnas i myndig-
hetens instruktion eller liknande.

Utbetalning till bank och underrättelse till överförmyndaren i vissa fall

11 §

När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till
ett värde överstigande två gånger gällande basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller med villkor om särskild över-
förmyndarkontroll, skall den som ombesörjer utbetalningen från döds-
boet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank, med uppgift
om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.

Vid som nu sagts om skyldighet att betala till bank skall även gälla
försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den
omyndige har rätt till samt pensionssparinstitut vid utbetalning enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Om betalningen
avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank endast
när den första utbetalningen görs.

När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, skall den som
ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och
överförmyndaren. En sådan anmälan skall också göras om en omyndig
på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde
som överstiger i första stycket nämnt belopp eller med villkor om att
värdehandlingarna skall stå under särskild överförmyndarkontroll.

Vid som föreskrivs i första-tredje styckena gäller inte vid utbetalning
av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra och tredje stycke-
na gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som tagits inom
ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller
utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats
god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har för-
ordnats förvaltare.

(Jft 16 kap. 11 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt paragrafen får belopp som kommer från arv, testamente eller för-
säkringar inte betalas ut direkt till föräldrar, förordnade förmyndare,
gode män eller förvaltare. Paragrafen motsvarar i stort sett 15 kap. 12 §
föräldrabalken i dess nu gällande lydelse, se angående gode män och
förvaltare också 20 § samma kapitel. Paragrafen har behandlats i avsnitt
7.5.

Prop. 1993/94:251
FB 16 kap.

285

I första stycket föreskrivs att belopp som skall betalas från ett dödsbo
till en omyndig skall av den som ombesörjer utbetalningen sättas in på
spärrat konto i bank, om beloppet antingen är större än två basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller tillkommer den
omyndige med villkor om särskild överförmyndarkontroll, jfr 13 kap.
2 § andra stycket. Att banken är förhindrad att betala ut ett sådant
belopp till föräldern framgår av 2 kap. 23 § tredje stycket bankrörelse-
lagen (1987:617).

Skyldigheten enligt andra stycket att betala till spärrat konto gäller
samtliga betalningar som kommer från försäkringar, oavsett typen av
försäkring under förutsättning att det som tillfallit den underårige totalt
sett överstiger värdegränsen eller enligt villkor skall stå under särskild
överförmyndarkontroll. Belopp som tillfaller underårig på grund av
jämkning enligt 104 § försäkringsavtalslagen (1927:77) omfattas också
av föreskriften om betalning till spärrat konto. Det jämkade beloppet
kommer från ett försäkringsbelopp och det behöver inte särskilt anges i
lagtexten att det jämkade beloppet skall behandlas på samma sätt som
ett ojämkat. Till spärrat konto skall, under de förutsättningar som
nämnts ovan, även betalas belopp som härrör från ett individuellt
pensionssparande. Vidare anmärks att det liksom i dag vid periodisk
förmån endast är den första betalningen som berörs. Det är ju
tillräckligt för att överförmyndaren skall uppmärksammas på att
förmånen kommer att utgå även framdeles.

Det är närmast självklart att föräldern skall underrättas om att betal-
ningen har gjorts. Av vikt är också att överförmyndaren snabbt får reda
på att pengar satts in hos bank. I det stora flertalet fåll bör ju överför-
myndaren snabbt ta ställning till om medlen fortsättningsvis skall övergå
till fri förvaltning, eller om förälderns förvaltning skall vara underkas-
tad den strängare kontrollen. En övergång från fri förvaltning kan vara
en följd inte bara av att det utbetalade beloppet är så stort att det i sig
innebär att beloppsgränsen i 13 kap. 2 § första stycket passeras. Det
förhållandet att beloppet har betalats ut kan också vara en viktig faktor
för överförmyndaren att ha som underlag för sin bedömning om det är
motiverat att gå in med skärpande föreskrifter enligt 13 kap. 19 §.

I tredje stycket är vidare föreskrivet att överförmyndaren skall under-
rättas, om en omyndig får värdehandlingar till ett värde som överstiger
två basbelopp eller som är underkastade villkor om särskild överför-
myndarkontroll. I dessa fell behövs ingen underrättelse till föräldern
som ju har att ta emot handlingarna eller registreras som behörig ställ-
företrädare på ett aktiekonto. Syftet bakom underrättelseskyldigheten är
att ge överförmyndaren möjlighet att vid behov gå in med skärpande
föreskrifter enligt 13 kap. 19 §.

I jjärde stycket görs undantag dels för medel som tillfallit den omyn-
dige under villkor att han eller hon skall råda över dem själv, jfr 9 kap.
4 §, dels för utbetalningar från försäkring som tagits inom rörelse. Att
utkvittera försäkringsbeloppet måste anses fella inom den behörighet
som den omyndige har att företa rättshandlingar inom området för
rörelsen (se 9 kap. 5 §).

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

286

I sista stycket, som har justerats i enlighet med Lagrådets förslag,
anges att bestämmelserna i paragrafen skall gälla även medel eller
värdehandlingar som tillkommer personer som har god man eller förval-
tare. En förutsättning är dock att förordnandet omfattar sådan egen-
domsförvaltning som inrymmer omhändertagandet av penningbelopp
eller värdehandlingar varom nu är fråga. En betalning till en enskild
som har god man eller förvaltare behöver dock inte kombineras med en
uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens samtycke.
Att samtycke krävs följer av huvudregeln i 14 kap. 8 §.

Överförmyndarens handläggning

12 §

Överförmyndaren är skyldig att föra förteckningar och lägga upp akter
samt expediera handlingar enligt föreskrifter som meddelas av regering-
en.

(Jfr 16 kap. 12 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Av denna paragraf följer att regeringen får meddela föreskrifter om
handläggningen hos överförmyndaren (jfr 19 kap. 17 § i nu gällande
lydelse). Föreskrifterna får bl.a. avse hur förteckningar skall föras, hur
akter skall läggas upp och handlingar skall expedieras.

Avsikten är att sådana föreskrifter skall ersätta nuvarande förmyn-
darvårdskungörelsen (1952:303) och överförmyndarkungörelsen
(1974:1047).

Av 1 och 3 §§ förvaltningslagen (1986:223) följer att den lagen är
tillämplig på överförmyndarnas handläggning av ärenden, om inte en
annan lag eller en förordning innehåller någon avvikande bestämmelse.
Som exempel på en sådan kan nämnas särbestämmelsen om
kommunikation i 9 § detta kapitel.

Vite

13 §

Överförmyndaren får vid vite förelägga en förmyndare, god man eller
förvaltare att fullgöra sina skyldigheter enligt 3 § andra stycket eller 8 §
tredje stycket i detta kapitel eller enligt 12 kap. 13 §, 13 kap. 3, 14, 15
eller 18-21 §, 14 kap. 1, 2, 15, 16, 18 eller 21-23 § eller 15 kap. 3
eller 8 §. Innan vitesföreläggande beslutas, skall överförmyndaren skrift-
ligen erinra ställföreträdaren om den skyldighet och de bestämmelser
som finns och ge ställföreträdaren skälig tid att lämna en angiven hand-
ling eller rätta sig efter ett beslut.

Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. I fråga om före-
läggande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om
viten.

I anslutning till att vite döms ut får rätten förelägga nytt vite.

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

(Jfr 16 kap. 13 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

287

Enligt första stycket har överförmyndaren möjlighet att besluta om vites-
föreläggande, om en förmyndare, god man eller förvaltare underlåter att
fullgöra sina skyldigheter enligt något av de lagrum som anges i be-
stämmelsen. Det är bl.a. fråga om skyldighet att lämna förteckning,
årsräkning, sluträkning eller annan redovisning.

Enligt gällande rätt kan endast rätten förelägga vite (se nuvarande
lydelse av 14 kap. 10 § och 16 kap. 3, 10 och 12 §§).

Bakgrunden till förslaget framgår av avsnitt 14.5.

Ett vitesföreläggande är en ingripande åtgärd och får naturligtvis inte
beslutas utan goda skäl. Överförmyndaren skall också, innan vitesföre-
läggande beslutas, skriftligen erinra ställföreträdaren om den skyldighet
och de bestämmelser som finns samt ge ställföreträdaren skälig tid att
ge in en angiven handling eller rätta sig efter ett beslut. Många gånger
torde en sådan erinran i sin tur ha föregåtts av mera informella kontak-
ter.

Om ställföreträdaren har överklagat ett överförmyndarbeslut eller med
stöd av 27 § förvaltningslagen (1986:223) begärt omprövning av det,
bör överförmyndaren tills vidare avstå från att meddela vitesföreläggan-
de, även om beslutet i och för sig är verkställbart utan hinder av över-
klagandet eller omprövningen, se 20 kap. 8 § föräldrabalken.

Omfattningen av det rådrum som ställföreträdaren bör ha rätt till,
innan vitesföreläggande meddelas, kan variera men bör normalt inte
understiga fjorton dagar.

Enligt andra stycket prövas frågor om utdömande av vite av tings-
rätten, medan i övrigt bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten
(viteslagen) gäller.

Enligt 2 § viteslagen skall det av ett vitesföreläggande bl.a. framgå
vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Föreläggandet skall enligt samma bestämmelse delges adressaten. Det
innebär att delgivningslagen (1970:428) är tillämplig.

Vitesbeloppet skall enligt 3 § viteslagen fastställas till ett belopp som
med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållan-
den och omständigheterna i övrigt kan förmå honom eller henne att
följa föreläggandet. Viss ledning bör överförmyndarna kunna ha av den
domstolspraxis som har utbildats hittills.

Enligt 8 § viteslagen skall mål om utdömande av vite följa de regler
som gäller i fråga om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte
är föreskrivet. Om ett vitesföreläggande inte har följts, skall överför-
myndaren således anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. En
anmälan för utdömande av ett försuttet vite förutsätter naturligtvis att
beslutet om föreläggande har vunnit laga kraft och att den bestämda
tidsfristen har gått ut.

Även om anmälan för utdömande av vite har gjorts, får utan hinder
av detta ett nytt vite föreläggas beträffande samma sak, såvida den be-
gärda åtgärden inte kan förväntas komma att vidtas av ställföreträdaren.
Beloppet bör då sättas högre än vid det första föreläggandet. Nya tids-
frister måste naturligtvis också anges.

I tredje stycket ges tingsrätten möjlighet att i samband med att vite
döms ut förelägga ett nytt förhöjt vite. Det är här fråga om en möjlighet

Prop. 1993/94:251

FB 16 kap.

288

att påskynda förfarandet. Tingsrätten har ingen skyldighet att förelägga
nytt vite, frågan torde främst komma upp om åklagaren begär att nytt
förhöjt vite skall sättas ut. Tingsrätten är dock formellt sett oförhindrad
att besluta på eget initiativ.

Utformning av förteckningar m.m.

14 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den närmare utformningen av ställföreträdares
förteckningar, årsräkningar och sluträkningar samt handlingar som
avses i 15 kap. 3 och 8 §§.

(Jfr 16 kap. 14 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Bestämmelsen, som bl.a. ersätter de nuvarande detaljerade föreskrifter-
na i 16 kap. 7 och 8 §§, ger regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om den närmare
utformningen av dels förteckningar, årsräkningar och sluträkningar
enligt 13 och 14 kap., dels handlingar som avses i 15 kap. 3 och 8 §§.
Olika blanketter kan därvid fastställas.

19 kap. Om överförmyndare

I avsnitt 12 har diskuterats frågor som gäller överförmyndarorganisatio-
nen. Övervägandena har föranlett en del ändringar i förevarande kapi-
tel. Bland annat utvidgas möjligheterna enligt 14 § att delegera befogen-
heten att fatta beslut.

Frågan om tillsyn över överförmyndarnas verksamhet har behandlats
i avsnitt 15. Även de överväganden som har gjorts i den delen har för-
anlett ändringar i detta kapitel.

5§

Överförmyndare skall väljas av kommunfullmäktige. För överförmyn-
dare skall väljas en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden skall väljas av kom-
munfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter
får dock inte understiga tre.

Vilet av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden skall vara
proportionellt, om det begärs av minst så många väljande, som motsva-
rar det tal som erhålls, om samtliga väljandes antal delas med det antal
personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid ett sådant propor-
tionellt val finns särskilda bestämmelser.

Om ersättarna i överförmyndarnämnden inte utses genom propor-
tionellt val, skall också den ordning bestämmas i vilken ersättarna skall
kallas till tjänstgöring.

Då valet av överförmyndare, ledamöter av överförmyndarnämnden
eller ersättare förrättats, skall det genast anmälas till länsstyrelsen. Har

Prop. 1993/94:251

FB 19 kap.

289

19 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

val inte hållits i behörig tid, skall länsstyrelsen se till att valet hålls så
snart det kan ske.

(Jfr 19 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Som en följd av att tillsynen över överförmyndarna flyttas från tings-
rätten till länsstyrelsen (se 17 § och avsnitt 15) har en ändring gjorts i
femte stycket av denna paragraf. Ändringen innebär att val av överför-
myndare m.fl. skall anmälas till länsstyrelsen i stället för till rätten.

I paragrafen har dessutom vissa språkliga justeringar gjorts.

Prop. 1993/94:251

FB 19 kap.

9§

En överförmyndare, en ledamot i överförmyndarnämnden eller en
ersättare lön efter anmälan av länsstyrelsen entledigas av rätten, om det
visar sig att han eller hon inte är lämplig.

(Jfr 19 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

En överförmyndare, ledamot i överförmyndamämnd eller ersättare skall
liksom nu kunna entledigas av rätten, om det visar sig att han eller hon
inte är lämplig. Som följd av att tillsynen över överförmyndarna skall
flyttas till länsstyrelsen, har det emellertid gjorts ett tillägg i denna
paragraf, som innebär att rättens prövning sker efter anmälan av läns-
styrelsen. Detta innebär att en enskild eller en ställföreträdare inte har
talerätt i detta hänseende. Endast länsstyrelsen i egenskap av tillsyns-
myndighet har sådan behörighet.

Paragrafen har även justerats språkligt.

10 §

Om såväl överförmyndare som hans eller hennes ersättare är förhind-
rade att fullgöra sitt uppdrag, får länsstyrelsen förordna tillfällig vikarie.

(Jfr 19 kap. 10 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Liksom påpekats under remissbehandlingen bör rätten att förordna till-
fällig vikarie ligga på den myndighet som har hand om tillsynen av
överförmyndarna. I paragrafen har därför, förutom några språkliga
justeringar, den ändringen gjorts att rätten ersatts med länsstyrelsen.
Den mer ingripande åtgärden, entledigande, skall dock även fortsätt-
ningsvis prövas av tingsrätt, se 9 §.

14 §

Om kommunfullmäktige bestämmer det, får överförmyndarnämnden
uppdra åt en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller
en kommunal tjänsteman med erforderlig kompetens att på nämndens
vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall anges

290

i fullmäktiges beslut. Kommunfullmäktige kan på motsvarande sätt
bestämma att överförmyndaren får uppdra åt en kommunal tjänsteman
med erforderlig kompetens att avgöra ärenden på överförmyndarens
vägnar.

En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock
inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av över-
förmyndaren själv. Detsamma gäller vid beslut att förordna eller ent-
lediga en god man eller förvaltare, häva avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo eller förelägga vite.

Finner den som fått ett uppdrag som avses i första stycket att sam-
tycke, tillstånd eller förordnande i ett visst fall inte bör meddelas, eller
anser han eller hon frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämn-
den eller överförmyndaren. Beslut i ett ärende enligt denna balk vilket
har fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver
inte anmälas för nämnden eller för överförmyndaren.

(Jfr 19 kap. 14 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket föreskrivs för närvarande att, om kommunfullmäktige
beslutar det, överförmyndamämndema får delegera befogenheten att av-
göra vissa grupper av ärenden. Motsvarande möjlighet att fatta beslut
om delegation har inte funnits i kommuner som saknar överförmyndar-
nämnd.

Delegationsmöjlighetema vidgas nu, så att kommunfullmäktige skall
få besluta att såväl nämnder som enskilda överförmyndare får delegera
sin beslutsbefogenhet. Vidare vidgas kretsen av dem till vilka delegation
får ske. Hit hör således, förutom ledamöter i överförmyndamämnd och
ersättare för ledamöter, även kommunala tjänstemän med erforderlig
kompetens.

När det gäller tjänstemän krävs inte, till skillnad mot i dag, att de är
anställda hos den kommun som har beslutat om delegation. Det är
således möjligt att uppdra åt en tjänsteman i exempelvis en grannkom-
mun att avgöra vissa överförmyndarärenden.

Kravet på att tjänstemannen skall ha erforderlig kompetens innebär
inte att han eller hon måste ha en viss utbildning, men tjänstemannen
skall ha en sådan bakgrund och befattning i kommunen att överförmyn-
darffågoma kan förväntas bli tillfredsställande handlagda och bedömda.
En juridisk eller ekonomisk utbildning torde många gånger vara av
värde. Även erfarenhet från socialnämndens arbetsområde bör vara
värdefull.

I dag sker delegation i stor utsträckning med ledning av riktlinjer från
Svenska Kommunförbundet. De rekommendationer som kommunförbun-
det har gjort bör kunna tjäna som utgångspunkt också vid en bedömning
angående delegation enligt paragrafen i dess nya lydelse.

I kommuner med ett större antal ärenden kan det vara lämpligt att
organisera arbetet så, att nämnden eller överförmyndaren får ett eget
kansli, där kanslichefen har den behörighet som behövs för att få fatta
beslut efter delegation. I övriga kommuner kan uppgiften att avgöra
ärenden efter delegation anförtros åt en tjänsteman i förvaltningen,
exempelvis i kommunkansliet eller en annan lämplig del av organisa-
tionen. Som tidigare nämnts kan delegation också ske till en tjänsteman

Prop. 1993/94:251

FB 19 kap.

291

i en annan kommun. Ingenting hindrar att två eller flera kommuner
tillsammans svarar för en särskild kansliorganisation på området.

I det nya andra stycket har bestämmelsen att delegation inte får ske av
rätten att göra en framställning eller lämna ett yttrande till
kommunfullmäktige placerats. Till beslut som inte kan delegeras läggs -
efter ett påpekande av Lagrådet - de beslut som tidigare fattades av
rätten men som genom denna reform flyttas till överförmyndaren. Mot
bakgrund av att den befogenheten inte tidigare tillkommit
överförmyndarna framstår det som motiverat att iaktta försiktighet med
möjligheterna att delegera sådana beslut. När tillräcklig erfarenhet av
den nya beslutsordningen har vunnits kan det dock finnas anledning att
överväga om delegationsmöjligheten bör utvidgas.

I tredje stycket har endast följdändringar gjorts.

17 §

Länsstyrelsen skall utöva tillsyn över överförmyndares och överför-
myndamämnders verksamhet.

(Jfr 19 kap. 17 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I sin nuvarande lydelse innehåller paragrafen bestämmelser om överför-
myndarnas skyldighet att föra bok eller förteckning. Motsvarande frågor
regleras i 16 kap. 12 § i nu föreslagen lydelse. Bestämmelserna har
därför utgått.

I denna paragraf har i stället tagits in en bestämmelse om tillsyn över
överförmyndares och överförmyndamämnders verksamhet. Bestämmel-
sen ersätter nuvarande 18 §. Som en nyhet föreskrivs att tillsynen skall
utövas av länsstyrelsen och inte, som hittills, av rätten (se vidare avsnitt
15). Förslaget innebär inte att tillsynens omfattning och det sätt varpå
den skall fullgöras förändras. Närmare föreskrifter, motsvarande dem
som i dag ges i 8 § förmyndarvårdskungörelsen, kommer att meddelas
i förordning.

20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

2a§

I ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller utvidgning av ett
förvaltarskaps omfattning, där det inte förordnats god man enligt 2 §
andra stycket, skall rätten förordna ett biträde att bevaka den enskildes
rätt i ärendet. Ett rättegångsbiträde skall också förordnas, om den som
har förvaltare begär att förvaltarskapet skall upphöra eller att dess
omfettning skall inskränkas.

Rättegångsbiträde skall inte förordnas, om det är uppenbart att ett
biträde inte behövs.

Prop. 1993/94:251

FB 20 kap.

(Jfr 20 kap. 2 a § i Domstolsutredningens förslag.)

292

Bestämmelsen reglerar den enskildes rätt till rättegångsbiträde i ärenden
om förvaltarskap. Formellt gäller bestämmelsen i sin hittillsvarande
lydelse inte bara fall där en person för första gången skall få en förval-
tare utan också fall av byte av förvaltare. Det torde emellertid inte ha
varit avsikten att bestämmelsen skall ha den innebörden (jfr prop.
1987/88:124 s. 198 f.). I den föreslagna lydelsen har uttryckligen an-
givits att regeln om rättegångsbiträde, förutom i fall av utvidgning av
förvaltarskap, bara gäller när ett förvaltarskap skall anordnas. Paragra-
fen har även justerats språkligt.

3 §

Rättens beslut angående förmynderskap, godmanskap eller förvaltar-
skap får överklagas, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var
och en som har rätt att göra ansökan i saken. Den i vars ställe god man
har forordnats enligt 11 kap. 2 § första eller andra stycket får dock inte
överklaga ett beslut om ett sådant förordnande.

Rättens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § tredje stycket får
överklagas endast i samband med klagan över beslutet att döma ut vitet.

(Jfr 20 kap. 3 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut-
redningens förslag.)

De nuvarande första och andra styckena i paragrafen, som handlar om
vem som får göra ansökan hos rätten om vissa åtgärder med avseende
på förmynderskap och om hörande av den omyndige i vissa fell, har
utgått. Dessa bestämmelser behövs inte vid sidan om de nu föreslagna
bestämmelserna i 9 och 10 kap.

Kvar i den nu behandlade paragrafen är den bestämmelse om över-
klaganderätt som funnits i tredje stycket. Bestämmelsen har emellertid
utvidgats till att gälla överklagande av alla beslut som fettas av rätten
och som gäller förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap. Det
innebär att bestämmelsen ersätter de regler om överklagande som för
närvarande finns i 10 kap. 18 § tredje stycket och 11 kap. 27 § första
meningen.

Enligt bestämmelsen, som bildar paragrafens första mening, får rät-
tens beslut överklagas dels av den som beslutet särskilt rör, dels av var
och en som har rätt att göra ansökan i saken. Regler om vem som får
göra ansökan om förordnande eller entledigande av förmyndare finns i
10 kap. 18 § första stycket, medan motsvarande frågor beträffande gode
män och förvaltare regleras i 11 kap. 15 och 21 §§.

En överförmyndare som är missnöjd med en tingsrätts beslut blir till
följd av den nu diskuterade bestämmelsen behörig att överklaga beslu-
tet, om det rör en fråga där överförmyndaren har haft rätt att göra
ansökan. I övrigt torde överförmyndaren inte ha någon överklagande-
rätt.

Som en andra mening i första stycket har tagits in den bestämmelsen
som i dag finns i 11 kap. 27 § andra meningen.

Prop. 1993/94:251

FB 20 kap.

293

20 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

Det nuvarande fjärde stycket, som reglerar frågan om överklagande
av rättens beslut om vitesföreläggande, har justerats språkligt och place-
rats som ett andra stycke. Den enda gång rätten förelägger vite är när
nytt vite föreläggs i samband med att ett av överförmyndaren tidigare
förelagt vite döms ut. Självständig talan kan därför inte föras mot tings-
rättens beslut att förelägga ett nytt vite.

4§

Överförmyndarens samtycke till åtgärd beträffande en enskilds egen-
dom får begäras endast av förmyndaren, den gode mannen eller förval-
taren. Överförmyndarens beslut i ett sådant ärende får överklagas endast
av ställföreträdaren. Överförmyndarens beslut enligt 9 kap. 3 eller 4 §,
13 kap. 18 eller 19 § eller 14 kap. 21 § får överklagas endast av ställ-
företrädaren eller av den enskilde, om han eller hon har fyllt sexton år.

Överförmyndarens beslut i sådana fall som avses i 12 kap. 12 § andra
stycket får inte överklagas.

Överförmyndarens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § får
överklagas endast i samband med klagan över rättens beslut att döma ut
vitet.

(Jfr 20 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket har gjorts vissa ändringar som huvudsakligen är föran-
ledda av de nya bestämmelserna i 13 och 14 kap. Det anges också ut-
tryckligen att reglerna omfattar såväl förmyndare som gode män och
förvaltare (jfr nuvarande 5 §).

Principen är liksom i dag att överförmyndarens samtycke till åtgärder
beträffande egendom som tillhör en omyndig eller den som har god man
eller förvaltare får begäras endast av ställföreträdaren. Denne är också
ensam behörig att överklaga överförmyndarens beslut i samtyckesfrå-
gor. Vissa andra beslut får emellertid överklagas av såväl ställföreträda-
ren som den enskilde, om han eller hon har fyllt 16 år. Det gäller dels
beslut enligt 9 kap. 3 eller 4 §, dvs. samtycke till omhändertagande av
egendom som den omyndige annars råder över, dels beslut enligt
13 kap. 18 eller 19 § eller enligt 14 kap. 21 §, dvs. beslut om inskränk-
ningar i ställföreträdarens förvaltningsrätt m.m.

I andra stycket har endast hänvisningen ändrats.

Föreskriften i tredje stycket motsvarar vad som gäller för närvarande
och vad som föreslås fortfarande gälla beträffande rättens föreläggande
av vite, se 3 § andra stycket detta kapitel.

I fråga om sådana beslut av överförmyndaren som inte särskilt nämns
i denna paragraf är principen att beslutet får överklagas av den som
beslutet rör (jfr 22 § förvaltningslagen). Till de överförmyndarbeslut
som sålunda är överklagbara enligt allmänna regler hör beslut om arvo-
de och ersättning för utgifter enligt 12 kap. 16 och 17 §§.

Prop. 1993/94:251

FB 20 kap.

294

5§

Denna paragraf, där det för närvarande bl.a. sägs att bestämmelserna i
3 och 4 §§ om förmynderskap gäller i tillämpliga delar beträffande
godmanskap och förvaltarskap, har utgått som följd av ändringarna i 3
och 4 §§.

6§

Överförmyndarens beslut i ett ärende enligt denna balk överklagas hos
rätten.

(Jfr 20 kap. 6 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafens nu gällande lydelse föreskrivs att talan mot överför-
myndarens beslut förs skriftligen hos rätten inom två veckor från den
dag klaganden fick del av beslutet. Detta innebär en avvikelse från de
allmänna bestämmelserna i 23 § andra stycket förvaltningslagen, där det
sägs att skrivelser med överklagande skall ha kommit in till den instans
vilkens beslut överklagas, inom tre veckor från det klaganden fick del
av det. Treveckorsfristen gäller också inom domstolsväsendet, se 7 §
första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) och 52 kap. 1§
andra stycket rättegångsbalken.

Som tidigare nämnts är förvaltningslagen i princip tillämplig på över-
förmyndarnas handläggning av ärenden, om inte någon annan lag eller
en förordning innehåller någon avvikande bestämmelse. Det saknas
tillräcklig anledning att, i de avseenden som nu diskuteras, ha regler
som avviker från förvaltningslagens. Såväl när det gäller sättet som
tiden för överklagande av överförmyndarens beslut bör således förvalt-
ningslagen vara tillämplig. Paragrafen har justerats i enlighet med det.
Det bör observeras att överförmyndarens beslut i vissa fall inte kan
överklagas, se t.ex. 4 § i detta kapitel.

Genom att beslutsbefogenheter har flyttats från tingsrätten till överför-
myndaren har överförmyndaren också givits möjlighet att i vissa situa-
tioner föregripa ett slutligt beslut genom att under handläggningens gång
meddela ett interimistiskt beslut. Det gäller t.ex. interimistiskt förord-
nande av god man enligt 11 kap. 18 §. (Se även 11 kap. 20 och 23 §§.)
Även dessa beslut omfattas av denna paragraf. Det kan i samband där-
med sättas i fråga om ett sådant interimistiskt beslut kan överklagas
särskilt eller om det endast kan överklagas i samband med överförmyn-
darens slutliga beslut.

När det gäller tingsrättens beslut är det uttryckligen reglerat i 20 kap.

II § att interimistiska beslut kan överklagas särskilt. Förvaltningslagen
saknar uttrycklig reglering av huruvida interimistiska beslut kan över-
klagas särskilt. I doktrinen har anförts att det inte torde råda någon
tvekan om att interimistiska beslut kan överklagas särskilt (se Hellners-
Malmqvist, Nya förvaltningslagen, 3 uppl., s. 282, med vidare hän-
visningar). Mot bakgrund av detta torde det inte råda någon osäkerhet
om att överförmyndarens interimistiska beslut kan överklagas särskilt,

Prop. 1993/94:251

FB 20 kap.

295

om inte annat anges. Någon uttrycklig författningsreglering av detta är
inte nödvändig.

8§

Ett beslut som överförmyndaren eller rätten meddelar i ett ärende om
förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap enligt denna balk gäller
omedelbart även om beslutet överklagas. Detta gäller dock inte överför-
myndarens beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller
rättens beslut att döma ut vite.

(Jfr 20 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen har ändrats som en följd av att överförmyndaren enligt
15 kap. 7 § får häva avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo. Vidare
har den justerats språkligt.

21 kap. 8 §

Bestämmelserna i 7 § gäller också när föräldrar, adoptivföräldrar eller
särskilt förordnade vårdnadshavare gemensamt har vårdnaden och en av
dem utan något beaktansvärt skäl egenmäktigt fört bort eller håller kvar
barnet samt den andra begär rättelse.

(Jfr 21 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen har ordet "förmyndare" ersatts med "vårdnadshavare" (se
avsnitt 5). Därutöver har paragrafen ändrats redaktionellt.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som enligt 6 kap
särskilt förordnad vårdnadshavare.

3. Har en omyndig före ikraftträdandet fått en gåva som står under
förvaltning av föräldrarna eller en av dem, skall gåvomedlen vid till-
lämpningen av de nya bestämmelserna jämställas med en sådan gåva
som avses i 13 kap. 2 § andra stycket 2, om givaren före ikraftträdandet
har gjort skriftlig anmälan om gåvan till överförmyndaren.

5. Mål eller ärenden enligt föräldrabalken som vid ikraftträdandet är
anhängigt vid en domstol eller annan myndighet som var behörig enligt
äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet handläggas där.

6. Äldre föreskrifter om redovisning och om arvode tillämpas även
efter ikraftträdandet, såvitt gäller tiden dessförinnan.

Prop. 1993/94:251

FB 21 kap.

296

7. Om det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen Prop.
hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna
lag, tillämpas i stället den nya föreskriften..

(Jfr ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna i Förmynderskapsut-
redningens förslag.)

Enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna träder den nya lagstiftningen
i kraft den 1 juli 1995. Tidpunkten for ikraftträdandet har valts bl.a.
med tanke på att ett omfattande informations- och utbildningsarbete
behöver göras innan reglerna kan börja tillämpas.

En av ändringarna innebär att man mera konsekvent än tidigare skall
renodla vårdnads- och förmyndarfunktionema (se avsnitt 5). Om ett
barn behöver en annan vårdnadshavare än föräldrarna, skall vårdnaden
sålunda anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare i
stället for att, som förut, utövas av den eller de personer som har utsetts
till förmyndare. Den som före ikraftträdandet har förordnats som för-
myndare med uppgift att även vara vårdnadshavare skall enligt punkt 2
i övergångsbestämmelserna stå kvar i bägge funktionerna också efter i-
kraftträdandet, om inte något annat beslutas.

I punkt 3 har forts in bestämmelser som tar sikte på det fallet att en
omyndig före ikraftträdandet har fått en gåva som förvaltas av föräldrar-
na eller en av dem. Bestämmelserna innebär att givaren kan få till stånd
en överförmyndarkontroll beträffande gåvan genom att före ikraftträdan-
det av den nya lagstiftningen göra anmälan till överförmyndaren. Om en
sådan anmälan görs, skall det anses föreligga ett sådant fall som avses i

13 kap. 2 § andra stycket 2 i de nya bestämmelserna. Det innebär att
gåvan - eller medel som har trätt i gåvans ställe - kommer att falla
under de särskilda förvaltningsreglema i 13 kap. 3-7 §§. Vidare skall
redovisning ske enligt 13 kap. 14-16 §§.

Enligt punkt 4 får överförmyndaren före ikraftträdandet, med verkan
från den tidpunkten, meddela beslut som avses i 13 kap. 19 § och

14 kap. 21 §, dvs. beslut om spärr av bankmedel samt förvaring och
förvaltning av värdehandlingar i bank eller liknande. Det är angeläget
att vaije överförmyndare före ikraftträdandet gör en genomgång av alla
sina ärenden for att ta ställning till i vad mån det behövs ett beslut
enligt 13 kap. 19 § eller 14 kap. 21 §. I punkten åläggs dessutom ställ-
företrädare och värdepappersinstitut att med verkan redan från ikraftträ-
dandet träffa sådana avtal om förvaring och förvaltning som avses i de
nämnda paragraferna. Punkten har fått sin slutliga lydelse efter ett
påpekande av Lagrådet.

Ett beslut om spärr av bankmedel kan krävas bl.a. i det fallet att en
anmälan enligt punkt 3 avser medel som står inne hos bank. För att be-
slutet skall få åsyftad effekt, måste banken underrättas.

Bestämmelsen i punkt 5 är föranledd av att den nya lagstiftningen
innehåller en del ändrade forumregler, såväl när det gäller överförmyn-
dare som tingsrätter. Bestämmelsen innebär att, om ett mål eller ärende
om vårdnad eller förmynderskap har inletts vid en behörig myndighet

1993/94:251

297

före ikraftträdandet men inte hunnit slutföras då, får handläggningen Prop. 1993/94:251
fortsätta där.

Enligt nuvarande regler är såväl föräldrar som andra ställföreträdare i
princip redovisningsskyldiga för all egendom som står under deras
förvaltning. De nya bestämmelserna innebär att föräldrarnas redovis-
ningsplikt inskränks. När det gäller förvaltning som ligger i tiden före
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna skall föräldrarna emellertid
lämna redovisning i samma omfattning som hittills. En regel om detta
har tagits in i punkt 6.

Av punkt 6 följer vidare att äldre bestämmelser om arvode till för-
myndare, gode män och förvaltare fortfarande skall tillämpas, såvitt
gäller tiden före ikraftträdandet.

Det nu framlagda förslaget till ändringar i föräldrabalken innebär att
flera kapitel helt arbetats om och att åtskilliga bestämmelser har fått nya
beteckningar. Vidare föreslås följdändringar i 17 andra lagar. Om för-
slagen genomförs kommer de dessutom att leda till ändringar i ett antal
av regeringen utfärdade författningar. Det kan, som Lagrådet har på-
pekat, emellertid inte uteslutas att det även efter ändringarna kommer
att i lag eller annan författning finnas en hänvisning till någon bestäm-
melse i föräldrabalken som nu ersätts av en annan bestämmelse. På
förslag av Lagrådet har därför i punkt 7 forts in en sedvanlig föreskrift
om att den nya bestämmelsen i sådant fäll skall tillämpas. Föreskriften
har fått en något annan språklig utformning än den som Lagrådet
föreslagit.

20.2 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

12 kap. 5 §

Kapitalbelopp skall av nyttjanderättshavaren göras räntebärande så
som föreskrivs om omyndigs medel i 13 kap. 5 och 7 foräldrabalken,
om inte ägaren eller, när hans samtycke ej kan erhållas, rätten medgivit
annat. Utan sådant tillstånd må dock vad som varit anbragt i jordbruk
eller annan näring ånyo tagas i anspråk för samma ändamål samt mind-
re belopp, som eljest influtit för avyttrade lösören, användas till inköp
av egendom av samma slag.

Paragrafen innehåller vissa handlingsregler för den som genom testa-
mente har fått nyttjanderätten till egendom till vilken äganderätten vid
testators död eller senare skall tillfalla någon annan. Den nuvarande
hänvisningen till vad som är föreskrivet om omyndigs medel blir genom
ändringarna beträffande kontrollen av föräldrars förvaltning inte längre
klargörande. Hänvisning bör i stället göras till de regler i 13 kap. för-
äldrabalken som tillåter placering utan överförmyndarens samtycke av
omyndigs medel som står under kontroll av överförmyndaren.

298

18 kap. 2 §

Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbo-
delägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet, skall egen-
domen, om den ej står under vård av förmyndare, syssloman eller
annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller
annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit hand om egen-
domen skall genast underrätta övriga delägare om dödsfallet och, om
det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos överförmyn-
daren enligt 11 kap. föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare
gäller också efterlevande make som inte är delägare.

Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom,
skall medlem av hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan
som är närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare
eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. Då anmälan skett eller för-
hållandet på annat sätt blir känt, skall socialnämnden, om det behövs,
göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna
med anledning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet.

I första stycket har "rätten" ändrats till "överförmyndaren". Detta är en
följd av att den nya lydelsen av 11 kap. 2 och 3 §§ föräldrabalken läg-
ger på överförmyndaren att förordna god man (jfr avsnitt 14.4).

19 kap. 18 §

Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen
eller av vårdslöshet vållat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende av
utredningen.

Är flera utredningsmän ersättningspliktiga, svarar de solidariskt.
Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan slutligen fördelas
efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till
last.

Om skyldighet att hos bank inbetala penningmedel, som tillkommer
omyndig eller den for vilken god man eller förvaltare förordnats, stad-
gas i föräldrabalken.

Ändringen innebär att erinran i tredje stycket inte längre innefattar
skyldighet att deponera värdehandlingar. Genom ändringarna i föräldra-
balken upphävs den generella skyldigheten att deponera värdehandlingar
som har ett visst lägsta värde (se avsnitt 7.4).

20.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

10 kap. 7 §

Tvist på grund av förmyndares, god mans eller förvaltares förvaltning
får väckas vid rätten i den ort där den omyndige eller den för vilken god
man eller förvaltare är eller varit förordnad har sitt hemvist, eller också
vid rätten i den ort där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på
grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen
förts.

Prop. 1993/94:251

299

I första stycket har den nuvarande hänvisningen till den rätt där inskriv- Prop. 1993/94:251
ning företagits ersatts med en hänvisning till den enskildes hemvist-
forum. Ändringen är delvis en följd av att inskrivningsinstitutet upphör,
se avsnitt 13.

Enligt en övergångsbestämmelse skall mål som vid ikraftträdandet av
de nya bestämmelserna har väckts vid en domstol som var behörig
enligt äldre regler fortfarande handläggas där (jfr punkt 5 i övergångs-
bestämmelserna till ändringarna i föräldrabalken).

20.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap

4 kap. 1 §

Ersättning till överförmyndare beträffande förmynderskap som avses i
första stycket och som är anordnat enligt svensk lag utgår av statliga
medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma gäller
ersättning till förmyndare i den mån ersättningen ej enligt 72 kap. 16
eller 17 § föräldrabalken skall utgå av den omyndiges medel.

Ändringarna i paragrafen är främst föranledda av att förmynderskap inte
längre skall skrivas in. Föreskriften om inskrivning vid Stockholms
tingsrätt har därför tagits bort. I tredje stycket har därutöver hänvisning-
en ändrats till de paragrafer som i den nya lydelsen av föräldrabalken
reglerar arvode och ersättning till förmyndare.

5 kap. 1 §

Vad i svensk lag är stadgat om förvaltarskap skall äga tillämpning
jämväl i avseende å svensk undersåte, som ej har hemvist inom riket.
Varder förmynderskap anordnat i främmande stat för svensk undersåte,
som där har hemvist men som har förvaltare här i riket eller beträffande
vilken ansökan om förordnande av förvaltare har gjorts, må dock rätten,
såframt ej särskilda omständigheter påkalla, att förvaltarskap är anord-
nat här i riket, besluta, att förvaltarskap ej skall vara anordnat enligt
svensk lag.

Regeringen äger beträffande förvaltarskap för svenska undersåtar,
som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser 300

angående vården av värdehandlingar, så ock förordna svensk diploma-

tisk eller konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen Prop. 1993/94:251
prövar fråga om entledigande av sådan överförmyndare.

Ersättning till överförmyndare beträffande förvaltarskap som avses i
första stycket utgår av stadiga medel enligt bestämmelser som regering-
en meddelar. Detsamma gäller ersättning till förvaltare i den mån ersätt-
ningen ej enligt 12 kap. 16 § föräldrabalken skall utgå av den enskildes
medel.

Ändringarna motsvarar dem som gjorts i 4 kap. 1 §. Se författnings-
kommentaren till den paragrafen.

5 kap. 4 §

Skall i visst fall svensk lag om anordnande av förvaltarskap ej äga
tillämpning beträffande någon, som vistas här i riket, eller är ännu ej
utrett, om det skall ske, äge rätten eller överförmyndaren, om dröjsmål
uppenbarligen skulle medföra fara, meddela förordnande enligt 11 kap.

18 § föräldrabalken under tiden intill dess vård om hans angelägenheter
anordnats i enlighet med lagen i hans hemland eller rätten slutligt prövat
frågan enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Ar förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i
trängande fall god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyn-
diges angelägenheter.

I 11 kap. 18 § föräldrabalken ges överförmyndaren möjlighet att för-
ordna god man i avvaktan på slutligt beslut. En ändring i enlighet där-
med har införts i denna paragraf.

20.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om
samäganderätt

19 §

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet,
som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfalligheter, eller å
sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar
eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej
heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildan-
de av jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av fiske-
vårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en
fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållanden som rör makar, sambor, delägare
i oskiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om
partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestäm-
melser. I fråga om förvaltningen av fest egendom som är taxerad som
lantbruksenhet och som ägs av minst tre gemensamt gäller särskilda
bestämmelser i stället för 2-6 §§.

Bestämmelserna i 13 kap. 10 § eller 14 kap. 11 § föräldrabalken skall
inte tillämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fest
egendom, som till någon del ägs av omyndig eller omfettas av ett för-
valtarskap enligt föräldrabalken.

301

21 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

Hänvisningen till 15 kap. 15 § foräldrabalken har ändrats till 13 kap. Prop. 1993/94:251
10 § eller 14 kap. 11 § där det föreskrivs bl.a. om överförmyndarens
samtycke till försäljning m.m. av den enskildes fästa egendom.

20.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1921:159) med
vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem
av det kungliga huset

Föräldrabalkens bestämmelser om överförmyndarens tillsyn över
förmyndares förvaltning, om förmyndares skyldighet att i vissa fall
inhämta överförmyndarens samtycke, samt om förmyndares redovis-
ningsskyldighet i förhållande till överförmyndaren gäller inte förmyn-
derskap för omyndig medlem av det kungliga huset. Beträffande sådant
förmynderskap skall dock gälla vad som föreskrivs om förmyndares
skyldighet att, när förmyndaren lämnar förmynderskapet, överlämna den
omyndiges egendom och lämna slutredovisning, samt om talan därom.

Lagtexten har justerats med hänsyn till att rätten inte längre skall ha
något ansvar för tillsynen över förmyndare. Vidare har hänvisningen till
rätten vad gäller samtycke till en förmyndares åtgärder strukits. Dessa
ändringar är en följd av de föreslagna ändringarna i föräldrabalken.
Lagtexten har vidare moderniserats, utan att ändras i sak. Den redovis-
ningsskyldighet som kvarstår for en förmyndare till omyndig av det
kungliga huset är riktad mot den omyndige eller efterföljande förmynda-
re.

20.7 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1924:322)
om vård av omyndigs värdehandlingar

Lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1995.

1. 1-4, 7, 8 och 15 §§ i den upphävda lagen skall, med de begräns-
ningar som anges i följande punkter, alltjämt tillämpas vid förvaring
och förvaltning av värdehandlingar som nedsatts i öppet förvar hos bank
enligt 15 kap. 8 § föräldrabalken i lagrummets lydelse före den 1 juli
1995. Bestämmelserna skall tillämpas till dess uppdraget avslutats, eller
avtal om fortsatt förvaring och förvaltning träffas.

2. Vad som föreskrivs i 3 § om insättning av medel på spärrad bank-
räkning skall inte gälla beträffande medel som skall förvaltas av för-
äldrar.

Den generella depositionsskyldigheten vad gäller omyndigas och enskil-
das värdehandlingar som framgår av 15 kap. 8 § föräldrabalken i nu
gällande lydelse avskaffas genom de nya bestämmelserna.

302

Överförmyndaren skall dock ha kvar en möjlighet att i enskilda fall Prop. 1993/94:251
besluta om förvaring eller förvaltning av enskilds värdehandlingar (se

13 kap. 19 § och 14 kap. 21 § i föräldrabalkens nya lydelse). Avtal om
denna typ av förvaring och förvaltning förutsätts kunna komma till
stånd utan att de närmare villkoren styrs av lag. Se författning-
skommentaren till 13 kap. 19 § föräldrabalken. Per den 1 juli 1995
kommer det att finnas ett stort antal depåer i bankerna som har skapats
på grund av föräldrabalkens krav på nedsättning av värdehandlingar i
öppet förvar. En naturlig följd av att depositionsskyldigheten upphör är
att också depåerna avvecklas. Detta är dock något som av praktiska skäl
inte kan ske omedelbart. För tiden från den 1 juli 1995 och fram till
dess att de enskilda depåerna avvecklas bör, som Lagrådet har påpekat,
i vart fall en del av bestämmelserna i lagen (1924:322) om vård av
omyndigs värdehandlingar fortferande gälla. I övergångsbestämmelserna
har därför angivits i vilken omfettning lagens bestämmelser skall gälla
även efter det att lagen i och för sig har upphävts.

De bestämmelser som bör gälla även under övergångstiden är främst
de som reglerar förhållandet mellan banken och den enskilde. De be-
stämmelser som främst kommer i fråga är 1-4, 7, 8 och 15 §§. Efter-
som det ju inte finns något generellt krav på spärrade bankkonton vid
föräldraförvaltningama, bör dock 3 § inte gälla i fråga om de medel
som skall förvaltas av föräldrar. Underrättelseskyldigheten i 7 § i för-
hållande till överförmyndaren kan begränsas eftersom det inte längre
finns någon generell skyldighet att deponera värdehandlingar. Detta är
också skälet till att 5 och 6 §§ inte behöver gälla under tiden för av-
veckling av de existerande depåema. I 8 § anges vilka avgifter bankerna
kan ta ut. Det är självklart att rätten att ta ut avgifter skall vara kvar så
länge uppdraget att förvalta värdehandlingarna fektiskt kvarstår.

I 9-13 a §§ ges för närvarande föreskrifter om hur samtycke till olika
åtgärder skall sökas och vilka åtgärder som skall företas för det fell
samtycke beviljas. Eftersom det inte längre skall föreligga någon
generell skyldighet att sätta ned värdehandlingar behövs inte den
regleringen framdeles. I de fell överförmyndaren beslutar att
värdehandlingar skall förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut
så torde överförmyndaren i samband med att ett samtycke till en åtgärd
med värdehandlingen ges, till samtycket kunna knyta de villkor som
behövs för att skydda det intresse som överförmyndaren är satt att
bevaka. I 13 § finns bl.a. en regel om att spärrade bankmedel som
används för att köpa fest egendom skall betalas av banken direkt till
säljaren. Någon direkt motsvarighet till den regeln återfinns inte i de
nya bestämmelserna i föräldrabalken. Inte heller i detta fell torde det
dock föreligga något hinder för överförmyndaren att i samband med att
samtycke ges till nyttjande av medlen villkora samtycket med att de av
banken omedelbart skall sättas in på ett konto som säljaren disponerar
över.

303

20.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden

6 §

Underrätt är vid handläggning av ärende domfor med en lagfaren
domare, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna para-
graf.

1. anordnande, upphörande eller ändring av förvaltarskap enligt

11 kap. 7, 19 eller 23 § föräldrabalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till
vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsätgärd i annat fall än som avses ovan i
detta stycke.

I fåll som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren doma-
re och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken,
lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller föräldrabalken,
och annars av tre lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten, skall
14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva
att tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden som är av
enkel beskaffenhet och som avser

1. avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och
förordnande eller entledigande av boutredningsman,

2. förordnande av bodelningsförrättare,

3. förordnande av skiftesman vid arvskifte, eller

4. dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (1927:85) om
dödande av förkommen handling, dock ej i fall som avses i 12 a §
nämnda lag.

I jjärde stycket 1 finns för närvarande en bestämmelse om delegation av
rättens handläggning av ärenden som avser förordnande eller entledi-
gande av förmyndare, god man eller förvaltare. Genom ändringarna i
föräldrabalken flyttas beslutanderätten beträffande förordnande och ent-
ledigande av god man eller förvaltare till överförmyndarna, se 11 kap.
1-4 och 7 §§ i den nya lydelsen av föräldrabalken. Rätten skall
förordna god man eller förvaltare endast i samband med att godmanskap
enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken eller förvaltarskap anordnas. Genom
att vårdnads- och förmynderskapsbegreppen renodlas kommer, om ing-
en förälder kan vara vårdnadshavare, vårdnaden att anförtros särskilt
förordnade vårdnadshavare i stället för som i dag särskilt förordnade
förmyndare (se avsnitt 5). Det kvarstår då, som framgår av avsnitt
14.2, endast sällan förekommande ärenden i vilka rätten skall förordna
eller entlediga förmyndare. Den delegationsmöjlighet som ges i första
punkten skulle således ha kommit att i stort sett sakna praktisk betydelse
i framtiden.

I fjärde stycket 2 finns nu en bestämmelse om handläggning av ären-
den som avser inskrivning av förmynderskap, godmanskap eller för-

Prop. 1993/94:251

304

valtarskap. Dessa ärenden upphör i och med att institutet inskrivning Prop. 1993/94:251
avskaffas (se avsnitt 13).

Punkterna 1 och 2 har därför fått utgå och efterföljande punkter fått
två nummer lägre än tidigare.

Som nämnts tidigare (avsnitt 16.1) pågår inom Justitiedepartementet
ett arbete med en reformering av ärendelagen.

20.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag

4§

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder
eller, om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa,
barnets foder. Är den förälder som uppbär bidrag enligt vad nu har
sagts till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid
förhindrad att deltaga i vårdnaden, skall rätten att uppbära bidraget i
stället tillkomma den andra föräldern. Om föräldrarna gemensamt har
vårdnaden om ett barn men barnet varaktigt bor tillsammans med endast
en av dem, tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag efter an-
mälan den förälder som barnet bor hos. Står barnet ej under föräldrar-
nas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den
som har vårdnaden om barnet. Har två särskilt förordnade vårdnads-
havare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, skall vad som nyss har
sagts om barnets foder och moder i stället gälla den manlige respektive
den kvinnliga vårdnadshavaren.

Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förordna
att allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg
placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har
barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant
förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket
uppbär bidraget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om barnbidrag för tid
fore ikraftträdandet.

3. Den som fore ikraftträdandet har forordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt för-
ordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelsen i dess nya
lydelse.

I paragrafen har ordet "förmyndare" ersatts med "vårdnadshavare" (se
avsnitt 5).

Punkten 2 i övergångsbestämmelsen innebär att de särskilt förordnade
förmyndare som har rätt att få barnbidrag för tid före ikraftträdandet
har kvar den rätten. Punkten 3 innebär att något nytt förordnande som
särskilt förordnad vårdnadshavare inte behövs för att de som tidigare
har förordnats som förmyndare och vårdnadshavare skall omfettas av
paragrafen i dess nya lydelse.

20.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143)
om bidragsförskott

6§

Den som önskar erhålla bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande
av högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vård-
nadshavaren. Om barnet har beretts vård i ett familjehem eller ett hem
för vård eller boende inom socialtjänsten, får ansökan göras även av
socialnämnden.

Ansökan skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av bar-
nets rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och
samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med
sanningen överensstämmande. Ar sökanden ur stånd att själv avgiva
sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två
trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Därest underhålls-
bidrag festställts för barnet, skall domstols beslut eller annan handling,
som kan ligga till grund för indrivning av bidraget, i huvudskrift eller
bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen, såframt dessa handlingar ej
eljest äro tillgängliga för försäkringskassan.

9§

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren. Har två särskilt för-
ordnade vårdnadshavare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, ut-
betalas bidragsförskottet till den kvinnliga vårdnadshavaren eller, om
vårdnadshavarna begär det, till den manlige vårdnadshavaren. Vistas
barnet i annat enskilt hem, får försäkringskassan efter framställning från
vårdnadshavaren betala förskottet till den som fostrar barnet.

Om synnerliga skäl föreligga, får förskottet på framställning av social-
nämnd utbetalas till lämplig person eller till nämnden att användas för
barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eller hem för vård eller
boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet till det kommu-
nala organ som svarar for vårdkostnaden.

Det bidragsfÖrskottsbelopp som först förfaller till betalning efter
beslut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbe-
loppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försötjning av allmänna me-
del, till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhanda-
hållit försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets
försötjning uppbäras av myndigheten.

12 §

Vårdnadshavare och den som eljest uppbär bidragsförskott för barnet
är skyldiga att ofördröjligen till försäkringskassan anmäla sådan om-
ständighet som kan påverka rätten till och storleken av bidragsförskot-
tet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott
för tid före ikraftträdandet.

3. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt Jör-

Prop. 1993/94:251

306

ordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelserna i deras nya Prop. 1993/94:251
lydelser.

I 6, 9 och 12 §§ har justeringar gjorts med anledning av att särskilt
förordnade förmyndare ersätts med särskilt förordnade vårdnadshavare
(se avsnitt 5).

Punkten 2 i övergångsbestämmelsen innebär att de särskilt förordnade
förmyndare som har rätt att få bidragsförskott för tid före ikraftträdan-
det har kvar den rätten. Punkten 3 innebär att något nytt förordnande
som särskilt förordnad vårdnadshavare inte behövs för att de som tidiga-
re har förordnats som förmyndare och vårdnadshavare skall omfattas av
paragrafen i dess nya lydelse.

20.11 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

9 kap. 15 §

Sekretess gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ärenden
enligt föräldrabalken, liksom i mål enligt lagen (1989:14) om erkännan-
de och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om
överflyttning av barn, för uppgift om enskilds personliga eller ekono-
miska förhållanden, om part begär det och det kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs. I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11 kap.
4 ^föräldrabalken eller förvaltarskap behövs dock inte begäran av part.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

Genom ett tillägg till första stycket har sekretessen gjorts oberoende av
om den enskilde i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11
kap. 4 § föräldrabalken eller förvaltarskap begär att sekretess skall
gälla. Skälen har utvecklats i avsnitt 16.4.

20.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1095)
om förlängt bidragsförskott för studerande

8§

Förlängt bidragsförskott utbetalas till den förälder eller tidigare vård-
nadshavare som barnet varaktigt bor tillsammans med. Sammanbor
barnet med två tidigare förordnade vårdnadshavare som utsetts att
gemensamt utöva vårdnaden om barnet tillämpas 9 § första stycket
andra meningen lagen (1964:143) om bidragsförskott.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott
för tid före ikraftträdandet.

3. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt för-
ordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelsen i dess nya
lydelse.

307

1 paragrafen har ordet "förmyndare" ersatts med "vårdnadshavare" ( se Prop. 1993/94:251
avsnitt 5).

20.13 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

2 kap. 23 §

Medel som en förmyndare, god man eller förvaltare förvaltar enligt
föräldrabalken får tas ut utan överförmyndarens tillstånd endast om det
har gjorts förbehåll enligt 14 kap. 8 § nämnda balk eller uttaget avser
ränta. Överförmyndaren kan enligt 14 kap. 21 § föräldrabalken förord-
na, att ett sådant förbehåll inte skall gälla. Förordnandet skall antecknas
på bevis eller i motbok som har utfärdats om insättningen. Banken är
skyldig att på begäran av överförmyndare, förmyndare, god man eller
förvaltare utfärda bevis om beloppet av de medel som sätts in eller som
står inne, samt i förekommande fall intyga att meddelat tillstånd inte
utnyttjats.

Ar föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tillstånd ta ut
medel som de förvaltar enligt föräldrabalken, om medlen inte har satts
in med uppgift om att de enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken inte får tas
ut utan sådant tillstånd eller att de omfattas av särskild överförmyndar-
kontroll. Öve förmyndaren kan enligt 13 kap. 19 § nämnda balk för-
ordna om annan inskränkning i föräldrars uttagsrätt. Inskränkning i
uttagsrätten som avses i detta stycke skall antecknas på bevis eller i
motbok som har utfärdats om insättningen.

Bestämmelserna i andra stycket avser enligt sin ordalydelse, förutom
gode män och förvaltare, samtliga förmyndare, dvs. föräldrar, särskilt
förordnade vårdnadshavare (se föreslagen lydelse av 10 kap. 3 § tredje
stycket föräldrabalken) och förmyndare som inte är vårdnadshavare. Det
nya tredje stycket i denna paragraf gör dock att föräldrars förvaltning
kommer att styras av andra regler. För bankernas del innebär den lag-
tekniska konstruktionen att utgångspunkten är att en underårigs bank-
medel inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd. Bankerna bör
dock kunna godta en uppgift från en ställföreträdare att denne är för-
myndare i kraft av föräldraskap.

I andra stycket har den nuvarande hänvisningen till förbehåll enligt
15 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken ersatts med en hänvisning till

förbehåll enligt den nya bestämmelsen i 14 kap. 8 §. Vidare har, när Prop. 1993/94:251
det gäller överförmyndarens möjlighet att förordna att ett förbehåll inte
längre skall gälla, en uttrycklig hänvisning gjorts till 14 kap. 21 § för-
äldrabalken. Lika litet som bankerna hittills kan ha ansetts skyldiga att
pröva lagligheten av förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket föräldra-
balken bör de vara skyldiga att pröva om förbehåll enligt den nya be-
stämmelsen i 14 kap. 8 § står i överensstämmelse med lagen.

I ett nytt tredje stycke har tagits in bestämmelser som tar sikte på
sådana medel som föräldrarna enligt huvudregeln i det nya 13 kap. för-
äldrabalken får förvalta fritt. Överförmyndarens tillstånd till uttag krävs
när medlen satts in med uppgift om att de inte får tas ut utan tillstånd.
Det kan vara fallet när t.ex. en boutredningsman eller försäkringsgivare
enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken skall betala ut ett belopp till en un-
derårig. Vidare kan en sådan uppgift lämnas när någon ger en penning-
gåva till en omyndig under villkor av särskild överförmyndarkontroll
(se 13 kap. 2 § andra stycket och 8 § föräldrabalken). Om penninggå-
van fullbordas genom att medlen sätts in på bank (jfr 4 § lagen
[1936:83] angående vissa utfästelser om gåva) kan alltså givaren i sam-
band med insättningen anmäla att medlen inte får tas ut utan tillstånd av
överförmyndaren. Överförmyndaren kan enligt 13 kap. 19 § föräldra-
balken förordna om annan inskränkning i föräldrars rätt att ta ut med-
len.

När det förekommer en inskränkning i förälderns förfoganderätt skall
banken, så snart den fått kännedom om inskränkningen, göra en an-
teckning om den på bevis eller i motbok som har utfärdats om insätt-
ningen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. År föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tillstånd ta
ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken och som har satts in
före ikraftträdandet, om medlen inte omfattas av särskild överförmyndar-
kontroll enligt de nya bestämmelserna i föräldrabalken. \bd som nu har
sagts gäller dock inte, om överförmyndaren enligt 13 kap. 19 § för-
äldrabalken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995 har förordnat
om inskränkning i uttagsrätten.

3. Har en förmyndare, god man eller förvaltare fore ikraftträdandet
satt in medel med förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket föräldrabal-
ken, skall förbehållet jämställas med förbehåll enligt 14 kap. 8 § för-
äldrabalken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995.

Enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna skall ändringarna i bankrör-
elselagen träda i kraft samtidigt med ändringarna i föräldrabalken, den
1 juli 1995.

Punkt 2 innehåller en regel som tar sikte på det fallet att föräldrar
förvaltar bankmedel som har satts in före ikraftträdandet. Sådana medel
skall enligt äldre regler i princip vara spärrade. Utan hinder av det får
föräldrarna efter ikraftträdandet ta ut pengarna utan överförmyndarens
tillstånd. Undantag från uttagsrätten gäller emellertid, om överförmyn-

309

daren med stöd av 13 kap. 19 § foräldrabalken i dess nya lydelse har Prop. 1993/94:251
beslutat om inskränkning i den. Ett sådant beslut kan enligt punkt 4 i
övergångsbestämmelserna till ändringarna i föräldrabalken meddelas
före ikraftträdandet.

Så länge banken inte har fått något meddelande om förordnande enligt
13 kap. 19 § föräldrabalken torde banken, när en förälder vill ta ut
pengar med stöd av den nu behandlade punkten, få godta ett påstående
om att det är fråga om medel som inte omfattas av särskild överförmyn-
darkontroll (jfr författningskommentaren till 2 kap. 23 § ovan).

I punkt 3 har tagits in en övergångsbestämmelse som jämställer förbe-
håll enligt 15 kap. 9 § andra stycket foräldrabalken i nu gällande
lydelse, dvs. förbehåll att bankmedel skall vara ospärrade, med
motsvarande förbehåll enligt de nya reglerna. Det innebär att en
ställföreträdare inte behöver ersätta ett gammalt förbehåll med ett nytt i
samband med att den nya reglerna träder i kraft.

20.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813)
om homosexuella sambor

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmel-
ser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde
stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna
till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1991:614),

10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),

11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

12. 5 kap. 18 § tredje stycket festighetsbildningslagen (1970:988),

13. 10 § insiderlagen (1990:1342),

14. 11 kap. 3 § första och andra styckena och 5 § andra stycket
vallagen (1972:620),

15. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m.,

16. 2 § andra stycket lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbunds-
republiken Tyskland och i Schweiz,

17. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, samt

18. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt

16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Ändringen innebär att homosexuella sambor jämställs med heterosexuel-
la sambor bl.a. när det gäller rätten att ansöka om och yttra sig i olika
förmynderskapsrättsliga ärenden.

310

I 10 kap. 18 § foräldrabalken behandlas förordnande och entledigande Prop. 1993/94:251
av förmyndare. Bestämmelserna i 11 kap. 2, 15 och 16 §§ handlar om
anordnande av godmanskap och förvaltarskap samt förordnande och
entledigande av god man och förvaltare. I 12 kap. 7 § föreskrivs att den
enskildes sambo skall höras innan ställföreträdaren tar ställning i vikti-
gare frågor. 12 kap. 8 § behandlar den situationen att en enskild och
ställföreträdarens sambo har motstridiga intressen. I 16 kap. 7 § ges
bl.a. den enskildes sambo möjlighet att ta del av handlingarna i ett för-
mynderskapsärende. Slutligen innebär 16 kap. 9 § att överförmyndaren
skall låta den enskildes sambo yttra sig innan överförmyndaren lämnar
samtycke till en förvaltningsätgärd av större vikt.

20.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:14)
om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsav-
göranden m.m. och om överflyttning av barn

23 §

Har föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade vårdnadsha-
vare gemensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktan-
svärt skäl egenmäktigt fört barnet utomlands eller håller en av dem utan
beaktansvärt skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat land, kan tings-
rätten på talan av den andre förklara att det egenmäktiga beteendet är
olagligt.

Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt, om det
inte finns någon annan behörig domstol.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens av-
görande får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 Juli 1995.

2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare for en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt for-
ordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelsen i dess nya
lydelse.

I paragrafen har ordet "förmyndare" ersatts med "vårdnadshavare" (se
avsnitt 5).

Punkten 2 i övergångsbestämmelserna innebär att något nytt förord-
nande som särskilt förordnad vårdnadshavare inte behövs för att de som
tidigare har förordnats som förmyndare och vårdnadshavare skall omfat-
tas av paragrafen i dess nya lydelse.

311

20.16 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827)

2 kap. 3 §

I ett aktiekonto som avses i 2 § skall anges

1. aktieägarens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer
samt postadress,

3. det antal aktier som kontot omfattar med uppgift om aktiernas
nominella belopp och för vaije aktie huruvida full betalning har erlagts
för aktien till avstämningsbolaget,

4. till vilket slag vaije aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas
enligt bolagsordningen,

5. i förekommande fell att aktie av visst slag kan omvandlas till en
aktie av annat slag,

6. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa
aktie som övergår till ny ägare,

7. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av
aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,

8. i förekommande fell att aktieägaren har förvaltare enligt 11 kap.

7 § föräldrabalken med uppdrag som omfettar förvaltning av aktierna,

9. pantsättning avseende en aktie,

10. konkurs avseende aktieägaren samt utmätning, kvarstad eller
betalningssäkring avseende en aktie eller panträtt i aktien,

11. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i

3 kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§
försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 13 och 16 §§ bankaktie-
bolagslagen (1987:618),

12. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 §
andra stycket föräldrabalken.

Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet
ändrats, skall detta anges i aktiekontot så snart det kan ske.

Enligt den nu gällande lydelsen av punkt 12 skall förbehåll enligt
15 kap. 8 § föräldrabalken anges i ett aktiekonto. Ett sådant förbehåll
skall innehålla att förmyndaren endast med överförmyndarens tillstånd
får överlåta eller pantsätta en rättighet som registrerats enligt
aktiekontolagen eller uppbära på rättigheten belöpande kapitalbelopp.
Ett sådant förbehåll ersätter nedsättning i öppet förvar hos bank av
aktier.

Nu föreslås att den obligatoriska skyldigheten att sätta ned aktier och
andra värdehandlingar skall upphävas. Överförmyndaren skall dock
enligt 13 kap. 19 § första stycket 3 eller 14 kap. 21 § första stycket 2
föräldrabalken ha kvar en möjlighet att i enskilda fell besluta att värde-
handlingar skall förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut. När
ett sådant beslut har fettats åligger det ställföreträdaren att träffa avtal
med värdepappersinstitutet. Beträffande rättigheter som registreras
enligt aktiekontolagen ges en möjlighet, liksom i dag, att i stället i
aktiekontot registrera en inskränkning i ställföreträdarens rådighet.
Hänvisningen i punkt 12 har ändrats till följd av att föräldrabalkens
bestämmelser om att anteckna inskränkning i ställföreträdares rådighet

Prop. 1993/94:251

312

numera finns i 13 kap. 19 § andra stycket och 14 kap. 21 § andra Prop. 1993/94:251
stycket.

20.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773)
om särskilt pensionstillägg till folkpension for långvarig vård
av sjukt eller handikappat barn

2 §

Det särskilda pensionstillägget utges till förälder som har vårdat sjukt
eller handikappat barn under minst sex vårdår och därvid har avstått
från förvärvsarbete.

Det särskilda pensionstillägget kan förutom till förälder utges till
någon annan som i övrigt uppfyller förutsättningarna enligt första styck-
et och som under vårdåren

1. har varit särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet,

2. med socialnämndens medgivande har haft hand om barnet for
stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, eller

3. har varit gift med barnets förälder eller har haft barn med denne,
om de varaktigt bott tillsammans.

Den som var särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet när det
fyllde 18 år eller vid den tidigare tidpunkt då det ingick äktenskap skall
för tid därefter likställas med en vårdnadshavare enligt andra stycket 1.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskilt pensions-
tillägg för tid före ikraftträdandet.

3. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt för-
ordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelserna i deras nya
lydelser.

Lydelsen i andra stycket 1 och tredje stycket har justerats med anled-
ning av att de särskilt förordnade förmyndarna i fortsättningen kommer
att vara särskilt förordnade vårdnadshavare (se avsnitt 5).

Punkten 2 i övergångsbestämmelsen innebär att de särskilt förordnade
förmyndare som har en rätt att få särskilt pensionstillägg för tid fore
ikraftträdandet har kvar den rätten. Punkten 3 innebär att något nytt
förordnande som särskilt forordnad vårdnadshavare inte behövs for att
de som tidigare har förordnats som förmyndare och vårdnadshavare
skall omfattas av paragrafen i dess nya lydelse.

20.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1323)
om ändring i kyrkolagen (1992:300)

41 kap. 27 §

Regeringen får meddela föreskrifter om hur prästlönefonder och
församlingskyrkors eller domkyrkors fastighetsfonder får placeras.

Av den avkastning som stiftens prästlönefonder samt församlingskyr-
kors och domkyrkors fastighetsfonder har från obligationer, bankmedel
och andra fordringar samt aktier och andelar i värdepappersfonder skall

313

årligen avsättning ske till kapitalet med ett belopp som svarar mot vär- Prop. 1993/94:251
deminskningen på grund av inflationen.

Det nuvarande första stycket, som föreskriver att prästlönefonder och
församlingskyrkors eller domkyrkors fastighetsfonder skall göras
räntebärande på samma sätt som föreskrivs om omyndigs medel,
föreslås bli upphävt. Anledningen till det är att den friare förvaltningen
av barns tillgångar innebär att hänvisningen får ett mycket begränsat
materiellt innehåll. De särskilda placeringsreglema skall ju inte längre
gälla alla förvaltningar av omyndigas tillgångar (se avsnitt 7.3).

Texten i det nya första stycket har redigerats om med hänsyn till att
det tidigare första stycket utgår.

314

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 juni 1994

Prop. 1993/94:251

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden

B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel

Föredragande: statsrådet Laurén

Regeringen beslutar proposition 1993/94:251 Förmynderskapslagstift-
ningen.

315

gotab 46850. Stockholm 1994

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:251

Bilaga 1 Sammanfattning av Förmynderskapsutredningens be-

tänkande Föräldrar som förmyndare (SOU 1988:40) . 2

Bilaga 2 Förmynderskapsutredningens lagförslag......... 6

Bilaga 3 Remissinstanser, Förmynderskapsutredningens betän-

kande ..............................66

Bilaga 4 Sammanfattning av Domstolsutredningens förslag

rörande förmynderskapsfrågor............... 67

Bilaga 5 Domstolsutredningens lagförslag ............. 69

Bilaga 6 Remissinstanser, Domstolsutredningens betänkande . . 82

Bilaga 7 Sammanfattning av Domstolsverkets förslag....... 84

Bilaga 8 Domstolsverkets lagförslag................. 85

Bilaga 9 Remissinstanser, Domstolsverkets rapport 1991:8 ... 89

Bilaga 10 Remissinstanser, Svenska Bankföreningens

framställning..........................90

Bilagall Jämförelsetabell; Ny lydelse - Äldre lydelse ......91

Bilaga 12 Jämförelsetabell; Äldre lydelse - Ny lydelse ...... 96

Bilaga 13 Lagråd sremissens lagförslag ............... 101

Bilaga 14 Lagrådets yttrande ..................... 188

Rättsdatablad

203

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

Prop. 1993/94:251
Bilaga 1

Sammanfattning av Förmynderskapsutredningens
betänkande Föräldrar som förmyndare
(SOU 1988:40)

Utredningen har i ett tidigare betänkande (SOU 1986:50) föreslagit att
omyndigförklaringsinstitutet skall avskaffas och att det i stället skall in-
föras en möjlighet att förordna förvaltare för den som är ur stånd att själv
sköta sin egendom och som inte kan klara sig med en god man. Betän-
kandet har föranlett propositioner i ämnet till riksdagen. Avsikten är att
de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1989.

I det betänkande som nu läggs fram diskuterar utredningen vilka reg-
ler som bör gälla för förvaltningen av egendom som tillhör en underårig
eller den som har god man eller förvaltare. Den centrala frågan är vad
som skall gälla för föräldrar som har hand om sina barns egendom.

F. n. finns det utförliga regler om hur barns och andras medel skall
förvaltas. Reglerna är inte bara detaljerade utan också svårtolkade och
svåröverskådliga. Till stor del speglar de en äldre tids syn på ekonomiska
förhållanden.

De nuvarande reglerna gör inte någon skillnad mellan fall då det är
föräldrarna som förvaltar den underåriges egendom och då det är en
särskilt förordnad förmyndare som har hand om förvaltningen. Bestäm-
melserna om förmyndare gäller i stort sett också för gode män och förval-
tare.

Enligt nuvarande regler har föräldrar och andra ställföreträdare också
en långtgående redovisningsskyldighet gentemot överförmyndaren.
Bl. a. måste de i princip varje år avlämna en årsräkning med en redogö-
relse för sin förvaltning.

Utgångspunkten för utredningens resonemang är att det även i fort-
sättningen behövs regler som skapar garantier för att underårigas och
andras medel så långt möjligt bevaras och lämnar en skälig avkastning.
Det kan emellertid starkt ifrågasättas om det behövs en så ingripande

reglering som den nuvarande för att detta syfte skall tillgodoses. Särskilt
gäller detta när ett barns tillgångar förvaltas av föräldrarna.

Enligt utredningens mening finns det skäl att ändra reglerna på så sätt
att föräldrar får större bestämmanderätt än f. n. Även i fråga om föräld-
rar bör dock ett visst mått av samhällskontroll finnas kvar. Trots att de
allra flesta föräldrar säkerligen är inställda på att handla utifrån sina
barns bästa, kan de sakna de erfarenheter och kunskaper som behövs för
att sköta en förmögenhetsförvaltning, åtminstone om tillgångarna är
mera omfattande. Man kan inte heller bortse från att en del föräldrar kan
vilja använda sina barns tillgångar på ett otillbörligt sätt.

Vill man införa lättnader i de nuvarande förvaltningsreglerna för för-
äldrarnas del och samtidigt behålla en viss samhällskontroll, bör man
enligt utredningens mening ha olika regler beroende på hur barnet har
fått egendomen. Det är framför allt när det gäller egendom som ett barn
har fått i gåva som det finns anledning att ge föräldrarna en större be-
stämmanderätt. Den som står i begrepp att ge en gåva till ett barn avgör
själv vid vilken tidpunkt gåvan skall överlämnas och kan då bl. a. ta
hänsyn till barnets aktuella förhållanden. Givaren kan avstå från att ge
gåvan, om det finns risk för att den skall slösas bort.

Gåvor till barn kommer inte minst från föräldrarna själva. Det är då
fråga om medel som kan sägas befinna sig inom familjen både före och
efter gåvotillfället, och det måste, anser utredningen, te sig svårförståe-
ligt för många föräldrar att en ingående samhällskontroll slår till så snart
gåvan är fullbordad.

Situationen är annorlunda när ett barn får egendom genom arv eller
testamente eller som förmånstagare till försäkring. Detta inträffar fram-
för allt när någon av föräldrarna avlider. Barnet kan då många gånger ha
ett speciellt behov av pengar. I varje fall kan det i en sådan situation vara
särskilt angeläget att pengarna kommer till nytta för barnet och att det
som blir över, sedan de löpande behoven har tillgodosetts, inte slösas
bort.

Det måste också beaktas att en förälder som kvarstår som ensam för-
myndare efter ett dödsfall kan befinna sig i en utsatt situation och behöva
det stöd som en överförmyndartillsyn innebär.

Med hänsyn till vad som nu har sagts föreslår utredningen att föräld-
rarna själva, utan inblandning av överförmyndaren, skall få förvalta
egendom som ett barn har fått i gåva. Vill föräldrarna placera gåvomedlen
i värdehandlingar, skall de själva få välja vilka värdepapper som skall
förvärvas. Värdepapper som barnet har fått i gåva eller som har inköpts
för gåvomedel behöver inte deponeras i bank, utan föräldrarna får själva
sköta förvaltningen. Sätts gåvomedlen in på bank, får föräldrarna fritt ta
ut dem. Vidare behöver de inte lämna någon redovisning till överförmyn-
daren.

Den som ger en gåva till en underårig bör emellertid ha möjlighet att
åstadkomma en kontroll av hur gåvan förvaltas. Om givaren sålunda är
osäker på om föräldrarna kommer att förvalta gåvomedlen på ett till-
fredsställande sätt, skall han eller hon enligt utredningens förslag kunna

Prop. 1993/94:251

Bilaga 1

bestämma att medlen skall stå under överförmyndarkontroll. Det bety-
der bl. a. att föräldrarna i princip blir skyldiga att inhämta överförmyn-
darens samtycke till hur medlen placeras.

Överförmyndaren skall också själv kunna ingripa i det enskilda fallet,
om det kommer fram att föräldrarna missbrukar sin ställning eller att
gåvomedlen annars är i fara. Överförmyndaren skall då kunna besluta
exempelvis att vissa typer av värdepapper bara får förvärvas med över-
förmyndarens samtycke, att kontanter skall sättas in på spärrad bankräk-
ning och att värdepapper skall förvaras och förvaltas av bank.

Även i övrigt föreslår utredningen vissa begränsningar i föräldrarnas
fria förvaltningsrätt beträffande gåvomedel. Sålunda skall dispositioner
som rör fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, t. ex. arren-
de, hyra, tomträtt eller bostadsrätt, så gott som alltid kräva överförmyn-
darens samtycke.

Vad som nu har sagts om gåvomedel skall enligt utredningens förslag
också gälla beträffande vissa andra typer av egendom som har tillfallit en
underårig, t. ex. barnpensioner och andra socialförsäkringsförmåner
samt ersättningar från privata sjuk- eller olycksfallsförsäkringar. Även
tillgångar av dessa slag skall alltså föräldrarna i princip fritt få förvalta.

Strängare regler skall gälla i fråga om egendom som en underårig har
fått genom arv eller testamente eller som förmånstagare tillförsäkring med
anledning av dödsfall. Beträffande dessa slag av egendom behålls i stor
utsträckning nuvarande regler. I fråga om pengar innebär det att, om
pengarna inte behövs för den underåriges löpande behov och inte heller
placeras i värdehandlingar e. d., de i princip skall sättas in på spärrad
bankräkning. Och när det gäller värdepapper krävs liksom i dag sam-
tycke från överförmyndaren, om föräldrarna vill förvärva annat än vissa
slag av säkra värdehandlingar. Föräldrarna skall vidare även i fortsätt-
ningen vara redovisningsskyldiga gentemot överförmyndaren beträffan-
de egendom som den underårige har fått genom arv etc.

Även när det gäller värdepapper som ett barn har fått genom arv och
därmed likställda förvärv slopas emellertid tvånget att deponera värde-
handlingarna i bank. Vidare får överförmyndaren möjlighet att i det
enskilda fallet ge dispens från lagens regler, såväl när det är fråga om den
egentliga förvaltningen som redovisningsskyldigheten.

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall enligt utred-
ningens förslag vara underkastade i stort sett samma regler om placering
och redovisning m. m. som föräldrar som har hand om egendom som har
tillfallit en underårig genom arv, testamente eller försäkring. Även här
skall dock överförmyndaren kunna besluta om lättnader.

F. n. skall det finnas en överförmyndare i varje kommun. Kommuner-
na kan emellertid besluta att det i stället för överförmyndare skall inrät-
tas en överförmyndamämnd med minst tre ledamöter. Denna möjlighet
att inrätta nämnd har utnyttjats i cirka hälften av landets kommuner.

Utredningen har vid sina överväganden utgått från att den nuvarande
ordningen med kommunalt huvudmannaskap för överförmyndarna
skall behållas. Utredningen betonar emellertid vikten av att man till över-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 1

förmyndare och ledamöter i överförmyndamämnd utser personer med
tillräcklig erfarenhet och kompetens. Vidare pekar utredningen på de
fördelar det innebär att inrätta nämnd. Bl. a. kan då kraven på sakkun-
skap fördelas mellan ledamöterna.

För att överförmyndarorganisationen skall bli effektiv krävs det goda
kansliresurser. Utredningen diskuterar hur man på den punkten skall
kunna uppnå förbättringar. Bl. a. pekas på fördelarna med att flera kom-
muner samarbetar på kansliplanet. Utredningen föreslår också utvidga-
de möjligheter att delegera beslutsfattandet i frågor av mindre betydelse
till kommunala tjänstemän.

Tingsrätterna är f. n. dels tillsynsorgan, dels besvärsinstanser i förhål-
lande till överförmyndarna. Här föreslår utredningen en renodling, så att
tillsynen överflyttas till länsstyrelserna, medan tingsrätterna behåller sin
funktion som besvärsinstans. Tingsrätterna skall vidare som första in-
stans pröva frågor om förordnande och entledigande av förmyndare
samt anordnande och upphörande av godmanskap och förvaltarskap
m. m.

Bland de förslag som utredningen i övrigt lägger fram kan nämnas
vissa ändringar i reglerna om vårdnad om barn. Syftet är att få till stånd
en klarare uppdelning mellan vårdnads- och förmynderskapsbegreppen.

Utredningen går också in på frågan om underårigas rättshandlingsför-
måga. Här föreslås en jämkning av lagtexten, så att det klargörs att rätts-
handlingar som den underårige företar utan erforderligt samtycke och
som faller utanför området för den underåriges egen behörighet inte blir
bindande för honom eller henne.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. Utredningen
understryker vikten av att information och utbildning sker före ikraftträ-
dandet.

Utredningen fortsätter sitt arbete med att i en sista etapp se över vissa
adoptionsfrågor.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 1

Förmynderskapsutredningens lagförslag

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

1. Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken¹¹

dels att 10 kap. 12 §, 11 kap. 27 §, 17 kap., 19 kap. 17 § och 20 kap. 5 §
skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 11 kap. 28 § skall betecknas 11 kap. 27 §,

dels att nuvarande 19 kap. 18 § skall betecknas 19 kap. 17 §,

dels att den nya 19 kap. 17 § skall ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 7 §, 3 kap. 5 §, 4 kap. 10 §, 6 kap. 2,3,7 —10,17
och 21 §§, 7 kap. 2 §, 9 kap. I,4och5§§, 10 kap. 4-9,11,13 och 18 §§, 11
kap. 2,8,10,13-16,22och25-26§§, 12-16kap., 19kap. 5,9och 14§§,
20 kap., 3—4, 6 och 8 §§, 21 kap. 8 § samt rubrikerna till 12—16 kap. skall
ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 6 kap. 10 a —c §§,
av följande lydelse

Nuvarande lydelse

Erkännande av faderskap sker
skriftligen och skall bevittnas av
två personer. Erkännandet skall
skriftligen godkännas av social-
nämnden och av modern eller sär-
skilt förordnad förmyndare för
barnet, /far barnet uppnått myndig
ålder, skall erkännandet i stället
godkännas av barnet självt. So-
cialnämnden får lämna sitt god-
kännande endast om det kan anta-
gas att mannen är fader till barnet.

Föreslagen lydelse

1 kap. 4 §

Erkännande av faderskap sker
skriftligen och skall bevittnas av
två personer. Erkännandet skall
skriftligen godkännas av social-
nämnden och av modern eller sär-
skilt förordnad vårdnadshavare
för barnet. Står barnet inte under
någons vårdnad, skall erkännan-
det i stället godkännas av barnet
självt. Socialnämnden får lämna
sitt godkännande endast om det
kan antagas att mannen är fader
till barnet.

Erkännande kan ske även före barnets födelse.

Visas senare att den som har lämnat erkännande ej är fader till barnet,
skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 7 §

Socialnämnden får lägga ned påbörjad utredning angående faderska-
pet, om det

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

1. visar sig omöjligt att få erfor-
derliga upplysningar för bedöm-
ning av faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att
försöka få faderskapet fastställt av
domstol,

3. föreligger samtycke av mo-
dern eller särskilt förordnad för-
myndare enligt 4 kap. 5 § till adop-
tion av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anled-
ning till antagande att fortsatt ut-
redning eller rättegång skulle vara
till men för barnet eller utsätta mo-
dern för påfrestningar som innebä-
ra fara för hennes psykiska hälsa.

1. visar sig omöjligt att få erfor-
derliga upplysningar för bedöm-
ning av faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att
försöka få faderskapet fastställt av
domstol,

3. föreligger samtycke av mo-
dern eller förmyndare enligt 4 kap.
5a § till adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anled-
ning till antagande att fortsatt ut-
redning eller rättegång skulle vara
till men för barnet eller utsätta mo-
dern för påfrestningar som inne-
bär fara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot socialnämnds beslut att lägga ned påbörjad faderskapsut-
redning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut
föres talan hos kammarrätten genom besvär.

3 kap. 5 §

Talan om fastställande av faderskap väckes av barnet.

I fall som avses i 2 kap. 1 § föres
barnets talan av socialnämnden.
Har modern vårdnaden om bar-
net, får hon alltid föra barnets ta-
lan, även om hon ej har uppnått
myndig ålder. Talan får vidare all-
tid föras av särskilt förordnad för-
myndare för barnet.

4 kap. 10 §

I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplys-
ningar om barnet och sökanden samt huruvida vederlag eller bidrag till
barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall
yttrande inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden är
kyrkobokförd och från socialnämnden i den kommun där den som har
vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars sam-
tycke till adoptionen ej erfordras,
skall ändock höras, om det kan

Nuvarande lydelse

ske. Vid adoption av adoptivbarn
skall vad nu sagts i stället gälla
adoptanten eller, om make adop-
terat andre makens barn, var och
en av makarna. Finns särskildför-
myndare vars samtycke ej erford-
ras, skall även han höras.

Föreslagen lydelse

ske. Vid adoption av adoptivbarn
skall vad nu sagts i stället gälla
adoptanten eller, om make adop-
terat andre makens barn, var och
en av makarna. Finns särskilt för-
ordnad vårdnadshavare, vars sam-
tycke ej erfordras, skall även han
eller hon höras.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

6 kap. 2 §

Barn står under vårdnad av
båda föräldrarna eller en av dem,
om inte rätten har anförtrott vård-
naden åt en eller två särskilt för-
ordnade förmyndare. Vårdnaden
om ett barn består till dess att
barnet fyller arton år eller dessför-
innan ingår äktenskap.

Barn står under vårdnad av
båda föräldrarna eller en av dem,
om inte rätten har anförtrott vård-
naden åt en eller två särskilt för-
ordnade vårdnadshavare. Vårdna-
den om ett barn består till dess att
barnet fyller arton år eller dessför-
innan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets person-
liga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodo-
sedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn
som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständig-
heter samt skall bevaka att barnet får tillfredställande försörjning och
utbildning.

Om ansvaret i frågor som gäller
barnets ekonomiska förhållanden
finns bestämmelser i 9—16 kap.

Om ansvaret i frågor som gäller
barnets ekonomiska förhållanden
finns bestämmelser i 9 — 75 kap.

6 kap.

Barnet står från födelsen under
vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i
annat fall av modern ensam. Ingår
föräldrarna senare äktenskap med
varandra, står barnet från den tid-
punkten under vårdnad av dem
båda, om inte rätten dessförinnan
har anförtrott vårdnaden åt en el-
ler två särskilt förordnade förmyn-
dare.

3§

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet
även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensam-
ma vårdnaden upplöses enligt 5,7 eller 8 §. Skall barnet även efter domen
på äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, skall rätten i
domen erinra om att vårdnaden alltjämt är gemensam.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap. 7 §

Omen förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig
till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet
på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling,
skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Står barnet under båda föräld-
rarnas vårdnad och gäller vad som
sägs i första stycket en av dem,
skall rätten anförtro vårdnaden åt
den andra föräldern ensam. Bris-
ter också denne i omsorgen om
barnet på det sätt som sägs i första
stycket, skall rätten flytta över
vårdnaden till en eller två särskilt
förordnade förmyndare enligt 13
kap. 8 §.

Står barnet under endast en för-
älders vårdnad, skall rätten i fall
som avses i första stycket flytta
över vårdnaden till den andra för-
äldern eller, om det är lämpligare,
till en eller två särskilt förordnade
förmyndare enligt 13 kap. 8 §.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan
av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskill-
nad mellan föräldrarna eller i annat mål som avses i 5 eller 6 §.

6 kap. 8 §

Har ett barn stadigvarande vår-
dats och fostrats i annat enskilt
hem än föräldrahemmet och är det
uppenbart bäst för barnet att det
rådande förhållandet får bestå och
att vårdnaden flyttas över till den
eller dem som har tagit emot bar-
net eller någon av dem, skall rätten
utse denne eller dessa att såsom
särskiltförordnade förmyndare ut-
öva vårdnaden om barnet.

Har ett barn stadigvarande vår-
dats och fostrats i annat enskilt
hem än föräldrahemmet och är det
uppenbart bäst för barnet att det
rådande förhållandet får bestå och
att vårdnaden flyttas över till den
eller dem som har tagit emot bar-
net eller någon av dem, skall rätten
utse denne eller dessa att såsom
särskiltförordnade vårdnadshava-
re utöva vårdnaden om barnet.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på
talan av socialnämnden.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap. 9 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Står barnet under vårdnad av
båda föräldrarna och dör en av
dem, tillkommer vårdnaden den
andre ensam.

Står barnet under vårdnad av
endast en av föräldrarna och dör
denne, skall rätten på ansökan av
den andre eller på anmälan av so-
cialnämnden anförtro vårdnaden
åt den andra föräldern eller, om
det är lämpligare, åt en eller två
särskilt förordnade förmyndare
enligt 13 kap. 8 §.

Ar båda föräldrarna döda, ut-
övas vårdnaden av barnets förmyn-
dare.

Står barnet under vårdnad av
båda föräldrarna och dör en av
dem, tillkommer vårdnaden den
andre ensam. Dör båda föräldrar-
na, skall rätten på anmälan av soci-
alnämnden eller när förhållandet
annars blir känt anförtro vårdna-
den åt en eller två särskilt förordna-
de vårdnadshavare.

6 kap.

Står barnet under vårdnad av en
eller två särskilt förordnade för-
myndare och vill någon av barnets
föräldrar eller båda få vårdnaden
överflyttad till sig, skall rätten be-
sluta efter vad som är bäst för
barnet. Rätten får flytta över vård-
naden till föräldrarna gemensamt
endast om föräldrarna är ense om
det.

10 §

Står barnet under vårdnad av en
eller två särskilt förordnade vård-
nadshavare och vill någon av
barnets föräldrar eller båda få
vårdnaden överflyttad till sig,
skall rätten besluta efter vad som
är bäst för barnet. Rätten får flytta
över vårdnaden till föräldrarna
gemensamt endast om föräldrarna
är ense om det.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på
talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämn-
den.

6 kap. 10 a §

Skall vårdnadshavare förordnas
särskilt, utses någon som är lämpad
att ge barnet omvårdnad, trygghet
och en god fostran. Den som är un-
derårig får inte förordnas till vård-
nadshavare.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tvä vårdnadshavare kan utses
att gemensamt utöva vårdnaden,
om de är gifta med varandra eller
bor tillsammans under äktenskaps-
liknande förhållanden.

För syskon skall samma vård-
nadshavare utses, om inte särskilda
skäl talar mot det.

Skall vårdnadshavare förordnas
efter föräldrarnas död och har för-
äldrarna eller en av dem gett till
känna vem de önskar till vårdnads-
havare, skall denna person förord-
nas, om det inte är olämpligt.

6 kap. 10 b §

En särskilt förordnad vårdnads-
havare har rätt att på begäran bli
entledigad från uppdraget.

Har barnet två särskilt förordna-
de vårdnadshavare och vill någon
av dem att vårdnaden inte längre
skall vara gemensam, skall rätten
på talan av en av dem eller båda
anförtro vårdnaden åt en av dem ef-
ter vad som är bäst för barnet. Rät-
ten kan också i mål om äktenskaps-
skillnad utan yrkande förordna om
vårdnaden enligt vad som nu har
sagts, om gemensam vårdnad är
uppenbart oförenlig med barnets
bästa.

6 kap. 10 c §

En särskilt förordnad vårdnads-
havare skall entledigas, om han el-
ler hon vid utövandet av vårdnaden
gör sig skyldig till missbruk eller för-
summelse eller av någon annan or-
sak inte längre är lämplig som vård-
nadshavare.

Har barnet två särskilt förord-
nande vårdnadshavare och entledi-
gas eller avlider den ene, skall rät-
ten anförtro vårdnaden åt den an-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dre ensam. Om båda vårdnadsha-
varna entledigas eller avlider, skall
rätten utse en eller två andra perso-
ner att vara särskilt förordnade
vårdnadsha vare.

Frågor om ändring i vårdnaden
enligt denna paragraf prövas efter
ansökan av socialnämnden.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

6 kap. 17 §

Frågor om vårdnad eller um-
gänge tas upp av rätten i den ort
där vårdnadshavaren eller någon
av vårdnadshavama har sitt hem-
vist. Sådana frågor kan tas upp
även i samband med äktenskaps-
mål. Om det inte finns någon be-
hörig domstol, tas frågorna upp av
Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i
4 — 8 och 10 §§ samt frågor om um-
gänge som avses i 15 § handläggs i
den ordning som är föreskriven för
tvistemål. Står barnet under vård-
nad av båda föräldrarna eller en av
dem och är föräldrarna överens i
saken, kan de dock anhängiggöra
saken genom ansökan.

Frågor om vårdnad eller um-
gänge tas upp av rätten i den ort
där barnethax sitt hemvist. Sådana
frågor kan tas upp även i samband
med äktenskapsmål. Om det inte
finns någon behörig domstol enligt
vad som nu har sagts, tas frågorna
upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i
4—6,8 och 10 §§ samt 10 b § andra
stycket liksom frågor om umgänge
som avses i 15 § handläggs i den
ordning som är föreskriven för
tvistemål. Detsamma gäller frågor
om entledigande av vårdnadshava-
re enligt 7 eller 10 c §. Står barnet
under vårdnad av båda föräldrar-
na eller en av dem och är föräld-
rarna överens i saken, kan de dock
anhängiggöra saken genom ansö-
kan.

Övriga frågor om vårdnad hand-
läggs i den ordning som gäller för
ärenden.

I mål om vårdnad kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stäm-
ning.

Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan huvudför
handling, om parterna är överens i saken.

6 kap. 21 §

I mål om vårdnad eller umgänge
kan rätten, i samband med att den
meddelar dom eller beslut i saken
och om det finns särskilda skäl, på

I mål eller ärende om vårdnad
eller umgänge kan rätten, i sam-
band med att den meddelar dom
eller beslut i saken och om det

Nuvarande lydelse

yrkande av part förelägga motpar-
ten vid vite att lämna ifrån sig
barnet. Har vite förelagts i sam-
band med beslut som avses i 20 §
första stycket, kan rätten förordna
att föreläggandet skall gälla ome-
delbart.

Föreslagen lydelse

finns särskilda skäl, på yrkande av
part förelägga motparten vid vite
att lämna ifrån sig barnet. Har vite
förelagts i samband med beslut
som avses i 20 § första stycket, kan
rätten förordna att föreläggandet
skall gälla omedelbart.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Talan mot beslut om föreläggande enligt första stycket får föras endast
i samband med talan mot domen eller beslutet om vårdnad eller um-
gänge.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan
av den part som har begärt föreläggandet.

7 kap. 2 §

Förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala un-
derhållsbidrag till barnet, om föräldern

1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsam-
mans med barnet, eller

2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men
barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda
barnet i frågor om underhållsbi-
drag, även om vårdnadshavaren
inte har uppnått myndig ålder. Av-
tal om underhållsbidrag kan slutas
även före barnets födelse.

9 kap. 1 §

Den som är under aderton år
(underårig) är omyndig och äger
icke själv råda över sin egendom
eller draga sig förbindelser i vidare
mån än som följer av vad som skall
gälla på grund av lag eller villkor
vid förvärv genom gåva eller testa-
mente.

Den som är under arton år (un-
derårig) är omyndig och får inte
utan erforderligt samtycke själv
råda över sin egendom eller åta sig
förbindelser i vidare mån än som
följer av vad som skall gälla på
grund av lag eller villkor vid för-
värv genom gåva, testamente eller
förmånstagareförordnande angå-
ende försäkring. En rättshandling
som har företagits i strid med vad
som nu har sagts är inte bindande
för den underårige.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap. 4 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Har genom gåva eller testamente
egendom tillfallit underårig under
villkor att han må själv råda där-
över, skall vad i 3 § andra stycket
stadgas äga motsvarande tillämp-
ning, dock att överförmyndarens
samtycke erfordras blott i det fall
att den underårige fyllt sexton år. I
sådant fall skall överförmyndaren,
innan samtycke gives, bereda jäm-
väl fångesmannen eller hans ar-
vingar tillfälle att yttra sig, om det
kan ske utan märklig omgång eller
tidsutdräkt.

Om en underårig har fått egen-
dom genom gåva, testamente eller
förmånstagareförordnande angå-
ende försäkring med villkor att han
eller hon självyarråda över egendo-
men, tillämpas 3 § andra stycket.
Överförmyndarens samtycke till att
egendomen omhändertas behövs
dock endast om den underårige har
fyllt sexton år. I sådant fall skall
överförmyndaren, innan samtycke
ges, bereda även fångesmannen el-
ler hans arvingar tillfälle att yttra
sig, om det kan ske utan större be-
svär eller tidsförlust.

9 kap. 5 §

Idkar underårig, som fyllt sex-
ton år, näring med tillstånd varom i
15 kap. 13 § sägs, äge han ingå så-
dana rättshandlingar, som falla
inom området för rörelsen. Vad nu
är stadgat gälle dock ej i fråga om
rättshandling som avses i 15 kap.
15 §■

Om en underårig, som har fyllt
sexton år, driver rörelse med sam-
tycke enligt 13 kap. 13 §,/arhan el-
ler hon ingå sådana rättshandling-
ar som fallerinom området för rö-
relsen. Vad som nu har sagts gäller
dock inte i fråga om rättshandling
som avses i 13 kap. 10 § eller 14
kap. 11 §

10 kap. 4 §

Har en underårig inte någon förmyndare, skall rätten förordna sådan.

Har förmyndare förordnats en-
ligt första stycket på grund av att
fadern eller modern är underårig,
gäller förordnandet till dess fadern
eller modern har uppnått myndig ål-
der.

10 kap. 5 §

Har förmyndare förordnats en-
ligt 4 § på grund av att fadern eller
modern är underårig, gäller förord-
nandet till dess fadern eller modern
har uppnått myndig ålder.

Den eller de som har förordnats
särskilt till vårdnadshavare skall
också förordnas till förmyndare, om
inte särskilda skäl talar mot det.

Förordnas inte förmyndare enligt
första stycket, tillämpas 6 och 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap. 6 §

Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

man eller kvinna.

För underåriga syskon bör ge-
mensam förmyndare förordnas,
om inte särskilda skäl talar emot

När omständigheterna påkallar
det, fårflera förmyndareförordnas.

För underåriga syskon skall
samma förmyndare utses, om inte
särskilda skäl talar mot det.

det.

10 kap. 7 §

Skall efter föräldrarnas död för-
myndare förordnas för en under-
årig och har föräldrarna eller en av
dem gett tillkänna vem de önskar
till förmyndare, skall denna per-
son förordnas, om han eller hon
inte är olämplig.

10 kap. 8 §

När omständigheterna påkallar
det, får flera förmyndare förordnas
för den underårige.

Kan den eller de som på grund av lag skall vara förmyndare inte
lämpligen handha förmynderskapet allena, skall medförmyndare för-

ordnas.

10 kap. 9 §

En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmynder-
skapet. Detta gäller dock ej, om förmynderskapet utövas av föräldrarna

eller en av dem och särskilda skäl talat mot att förmyndaren entledigas.

Har två särskilt förordnande för-
myndare utsetts att gemensamt ut-
öva vårdnaden om ett barn och vill
någon av förmyndarna att vårdna-
den inte längre skall vara gemen-
sam, skall rätten på talan av en av
dem eller båda anförtro vårdnaden
om barnet åt en av dem efter vad
som är bäst för barnet.

10 kap. 11 §

Dör förmyndaren och finns det
inte någon som på grund av lag
skall vara förmyndare, skall den
som har boet i sin vård utan dröjs-
mål anmäla förhållandet till över-
förmyndaren i den ort där den o-
myndige har sitt hemvist.

Nuvarande lydelse

Fråga om förordnande av för-
myndare tas upp av den tingsrätt
där förmynderskapet är inskrivet el-
ler, om inskrivning av förmynder-
skapet inte har ägt rum, av den
tingsrätt där inskrivning skall ske.

Fråga om entledigande av för-
myndare tas upp av den tingsrätt
där förmynderskapet är eller skall
vara inskrivet.

Föreslagen lydelse

10 kap. 13 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Frågor om förordnande eller
entledigande av förmyndare tas
upp av tingsrätten i den ortåäs den
underårige har sitt hemvist.

10 kap. 18 §

Ansökan om förordnande eller
entledigande av en förmyndare får
göras, förutom av överförmynda-
ren och förmyndare, av den under-
årige själv, om Jennehar fyllt sex-
ton år, samt av hans eller hennes
make och närmaste släktingar. En
förmyndare som inte längre är
lämplig att utöva vårdnaden får
entledigas även på ansökan av soci-
alnämnden. Frågor som avses i
denna paragraf skall rätten också
ta upp självmant, när anledning
förekommer till det.

Ansökan om förordnande eller
entledigande av en förmyndare får
göras av överförmyndaren, för-
myndare, vårdnadshavare, den un-
derårige själv, om han eller honhar
fyllt sexton år, samt av hans eller
hennes make eller sambo och när-
maste släktingar. Frågor som avses
i denna paragraf skall rätten också
ta upp självmant, när anledning
förekommer till det

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör en underårig
som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Rättens beslut i ärendesom avses

i första stycket får överklagas, för-
utom av den som beslutet särskilt
rör, av var och en som har rätt att
göra ansökan.

11 kap. 2 §

Har en förmyndare eller förmyndarens make och den underårige del i
oskiftat dödsbo, skall rätten förordna god man att vårda den underåriges
rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingå-
ende av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

God man skall även förordnas
när den som har en förmyndare,
god man eller förvaltare skall före-
ta en rättshandling eller vara part i
en rättegång och behöver biträde

Nuvarande lydelse

men enligt 13 kap. 2 § inte kan fö-
reträdas av förmyndaren, den
gode mannen eller förvaltaren.

God man skall också i annat fall
än som avses i första eller andra
stycket förordnas för den som har
förmyndare, god man eller förval-
tare, om det förekommer en ange-
lägenhet i vilken han eller hon har
ett intresse som strider mot sådan
företrädares eller dennes makes
intresse. Rätten skall meddela så-
dant förordnande, om förmynda-
ren, den gode mannen eller förval-
taren eller den som denne i sådan
egenskap företräder begär det eller
det annars är lämpligt.

Föreslagen lydelse

men enligt 12 kap. 8 § inte kan fö-
reträdas av förmyndaren, den
gode mannen eller förvaltaren.

God man skall också i annat fall
än som avses i första eller andra
stycket förordnas för den som har
förmyndare, god man, förvaltare
eller vårdnadshavare, om det före-
kommer en angelägenhet i vilken
han eller hon har ett intresse som
strider mot sådan företrädares el-
ler dennes makes intresse. Rätten
skall meddela sådant förordnan-
de, om förmyndaren, den gode
mannen, förvaltaren eller vård-
nadshavaren eller den som denne i
sådan egenskap företräder begär
det eller det annars är lämpligt.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

11 kap. 8 §

Utan hinder av förvaltarförord-
nande enligt 7 § har den som avses
med förordnandet rätt att själv

1. sluta avtal om tjänst eller an-
nat arbete,

2. förfoga över vad han eller
hon genom eget arbete har förvär-
vat efter det att förvaltare har för-
ordnats, liksom avkastningen av
sådan egendom och vad som har
trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller
hon efter det att förvaltare har för-
ordnats erhåller genom gåva eller
testamente under villkor att egen-
domen inte skall omfattas av för-
valtarens rådighet.

Utan hinder av förvaltarförord-
nande enligt 7 § har den som avses
med förordnandet rätt att själv

1. sluta avtal om tjänst eller an-
nat arbete,

3. förfoga över vad han eller
hon efter det att förvaltare har för-
ordnats erhåller genom gåva, tes-
tamente ellerförmånslagareförord-
nande angående försäkring under
villkor att egendomen inte skall
omfattas av förvaltarens rådighet.

Om särskilda skäl föranleder det, får dock rätten föreskriva att förval-
taruppdraget skall omfatta även förhållande som avses i första stycket.

11 kap. 10 §

Med förvaltarens samtycke får Med förvaltarens samtycke får
den enskilde själv företa rätts- den enskilde själv företa rätts-

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

Nuvarande lydelse

handlingar även i en angelägenhet
som omfattas av förvaltaruppdra-
get. Om verkan av avtal som den
enskilde har ingått utan samtycke
gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6
och 7 §§ för underåriga.

Föreslagen lydelse

handlingar även i en angelägenhet
som omfattas av förvaltaruppdra-
get. Om verkan av avtal som den
enskilde har ingått utan samtycke
gäller vad som föreskrivs i 9 kap. /,
6 och 7 §§ för underåriga.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

11 kap. 13 §

När omständigheterna påkallar det, kan flera gode män eller förvalta-
re förordnas för den enskilde.

Ä rflera gode män ellerförvaltare
ansvariga för skada som har tillfo-
gats tredje man. svarar de solida-
riskt för ersättningen. Ersättnings-
ansvaret skall slutligt fördelas mel-
lan de ansvariga efter den grad av
vållande som åvilar dem. Om någon
saknar tillgångar att betala sin an-
del med, skall de övrigas ansvarig-
het för bristen bestämmas enligt
samma grunder.

11 kap. 14 §

Godmanskap och förvaltarskap År flera gode män eller förvaltare

står under tillsyn av överförmynda- ansvariga för skada som har tillfo-
ren och tingsrätten. gats tredje man, svarar de solida-

riskt för ersättningen. Ersättnings-
ansvaret skall slutligt fördelas mel-
lan de ansvariga efter den grad av
vållande som åvilar dem. Om någon
saknar tillgångar att betala sin an-
del med, skall de övrigas ansvarig-
het för bristen bestämmas enligt
samma grunder.

11 kap. 15 §

Ansökan om förordnande av förvaltare får också göras av god man
som avses i 4 §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Frågor om förordnande av god man eller förvaltare skall rätten också
ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

11 kap. 16 §

I ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som
har fyllt sexton år skall rätten bereda denne tillfälle att yttra sig, om det
kan ske.

1 ärende om förordnande av god
man enligt 4 § eller förvaltare
skall, om det inte är obehövligt,
rätten också inhämta yttrande från
make och närmaste släktingar,
överförmyndaren, vårdinrättning,
omsorgsnämnd och socialnämnd.
Den som ansökningen avser skall
höras muntligen, om det kan ske
utan skada för honom eller henne
och det inte är uppenbart att han
eller hon inte förstår vad saken
gäller. Rätten kan dock underlåta
att höra den enskilde muntligen
om denne själv har gjort ansökan
eller medgivit det ifrågasatta för-
ordnandet eller det annars finns
särskilda skäl.

I ärende om förordnande av god
man enligt 4 § eller förvaltare
skall, om det inte är obehövligt,
rätten också inhämta yttrande från
make eller sambo och närmaste
släktingar, överförmyndaren, vård-
inrättning, omsorgsnämnd och so-
cialnämnd. Den som ansökningen
avser skall höras muntligen, om
det kan ske utan skada för honom
eller henne och det inte är uppen-
bart att han eller hon inte förstår
vad saken gäller. Rätten kan dock
underlåta att höra den enskilde
muntligen, om denne själv har
gjort ansökan eller medgivit det
ifrågasatta förordnandet eller det
annars finns särskilda skäl.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att
lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

11 kap. 22 §

Dör en god man eller förvaltare,
skall den som har boet i sin vård
utan dröjsmål anmäla förhållan-
det till den tingsrätt där godman-
skapet eller förvaltarskapet är eller
skall vara inskrivet.

Dör en god man eller förvaltare,
skall den som har boet i sin vård
utan dröjsmål anmäla förhållan-
det till den överförmyndare som har
tillsyn övergodmanskapet eller för-
valtarskapet.

11 kap. 25 §

Frågor om förordnande eller ent-
ledigande av god man enligt 1 eller
2 § tas upp av den tingsrätt, därför-
mynderskapet. godmanskapet eller
förvaltarskapet är eller skall vara
inskrivet. Ar det fråga om förmyn-

Frågor som gäller godmanskap
enligt I, 2 eller 4§ eller förvaltar-
skap las upp av tingsrätten i den ort
där den enskilde har sitt hemvist el-
ler. om han eller hon inte har hem-
vist i riket, av Stockholms tingsrätt.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

derskap som inte skall vara inskri-
vet, avgörs frågan om behörig dom-
stol med tillämpning av 12 kap. 1 §
andra stycket.

Uppkommer vid utredning av ett
dödsbo fråga om förordnande av
god man enligt 3 §, hör ärendet till
den tingsrätt varunder boet lyder.
Skall god man annarsförordnas en-
ligt 3 §. tas ärendet upp av tingsrät-
ten i den ort där den för vilken god
man skall förordnas har egendom
eller där annars behov av god man
har yppat sig.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 1—3 §§ tas upp av
den tingsrätt där godmanskapet är
inskrivet.

11 kap.

Ansökan om förordnande av god
man enligt 4 § eller av förvaltare tas
upp av tingsrätten i den ort där den
som avses med ansökningen har sitt
hemvist eller, om han eller hon inte
har hemvist i riket, av Stockholms
tingsrätt.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 4 § eller förvaltar-
skap tas upp av den tingsrätt där
godmanskapet eller förvaltarskapet
är inskrivet.

26 §

Uppkommer vid utredning av ett
dödsbo fråga om förordnande av
god man enligt 3 §, hör ärendet till
den tingsrätt varunder boet lyder.
Skall god man annarsförordnas en-
ligt 3 § tas ärendet upp av tingsrät-
ten i den ort där den för vilken god
man skall forordnas har egendom
eller där annars behov av god man
har yppat sig.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 3 § tas upp av den
tingsrätt som har förordnat god
man.

11 kap. 27 §

Rättens beslut i frågor som gäller
godmanskap eller förvaltarskap får
överklagas, förutom av den som be-
slutet rör, av var och en som har rätt
att göra ansökan i frågan. Den i
vars ställe god man förordnats en-
ligt 2 § första och andra styckena
får dock inte överklaga beslut om
sådant förordnande.

Rätten skall genast kungöra be-
slut om anordnande eller upphöran-
de avförvaltarskap i Post- och Inri-
kes tidningar. Sådan kungörelse
skall också ske av beslut om jämk-
ning av förvaltarskaps omfattning
enligt 23 §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap. Allmänna bestämmelser om
förmyndares, gode mäns och förval-
tares verksamhet

Förmyndares skyldigheter m.m.

1 §

Förmyndare skall förvalta den
omyndiges tillgångar och företräda
honom eller henne i angelägenheter
som rör tillgångarna.

Första stycket gäller inte i fråga
om tillgångar som den omyndige
enligt lag själv råder över eller som
den omyndige har förvärvat genom
gåva, testamente eller förmånsta-
gareförordnande angående försäk-
ring med villkor att egendomen
skall stå underförvaltning av annan
än förmyndaren, utan bestämman-
derätt för denne, och med angivan-
de av vem som skall utöva förvalt-
ningen (särskild förvaltning). Ar
särskild förvaltning anordnad, skall
den som utövar förvaltningen årli-
gen lämna redovisning över förvalt-
ningen till förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt
den omyndige när detta inte enligt
lag ankommer på någon annan.

Gode mäns och förvaltares skyldig-
heter m.m.

2§

Gode män och förvaltare skall, i
den mån det följer av deras förord-
nande, bevaka rätten förden person
som de företräder, förvalta dennes
tillgångar och sörja för dennes per-
son.

Ä ven om det inte framgår av för-
ordnandet, omfattar den gode man-
nens eller förvaltarens uppdrag inte
sådana tillgångar som har ställts
under särskild förvaltning. År sär-
skild förvaltning anordnad, skal!

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

den som utövar förvaltningen ärli-
gen lämna redovisning över förvalt-
ningen till den gode mannen respek-
tive förvaltaren, om det faller inom
ramen för den gode mannens eller
förvaltarens uppdrag att ta emot en
sådan redovisning.

Gemensamma bestämmelser

3§

Förmyndare, gode män och för-
valtare skall omsorgsfullt fullgöra
sina åligganden och alltid handla
på det sätt som bäst gagnar den en-
skilde.

4§

Den enskildes medel skall i skälig
omfattning användas för hans eller
hennes uppehälle, utbildning och
nytta i övrigt. De medel som inte an-
vänds för sådana ändamål skall
placeras så, att tillräcklig trygghet
finns för deras bestånd och skälig
avkastning erhålls.

Närmare bestämmelser om hur
förvaltningen skall ske finns i 13—
15 kap.

5§

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare skall fortlöpan-
de föra räkenskaper över sin förvalt-
ning och göra anteckningar om sina
åtgärder i övrigt. Föräldrar är skyl-
diga att föra räkenskaper och göra
anteckningar i den utsträckning
som kan anses behövlig med hänsyn
till egendomens omfattning och om-
ständigheterna i övrigt.

6§

Förmyndare, gode män och för-
valtare skall se till att pengar och

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

värdepapper som tillhör den enskil-
de förvaras så, att de inte samman-
blandas med tillgångar som ställfö-
reträdaren annars förvaltar.

Om den enskilde äger värde-
handlingar eller annars har rättig-
heter på grund a v sådana handling-
ar, svarar förmyndaren, den gode
mannen eller förvaltaren för att be-
hövliga registreringar och anmäl-
ningar görs.

7§

/ viktiga frågor skall förmynda-
ren, om det lämpligen kan ske, höra
den omyndige, om han eller hon har
fyllt sexton år, samt den omyndiges
make eller sambo.

Gode män och förvaltare har
motsvarande skyldigheter i förhål-
lande till den som uppdraget avser
samt dennes make eller sambo. Om
betydelsen av samtycke i vissa fall
från den som har god man finns be-
stämmelser ill kap. 5 §.

8§

Uppstår fråga om rättshandling
eller rättegång mellan en omyndig
och förmyndaren eller hans eller
hennes make eller någon som för-
myndaren företräder, har förmyn-
daren inte rätt att företräda den
omyndige. Har syskon samma för-
myndare, får denne dock företräda
de omyndiga vid arvskifte mellan
dem, om de inte har inbördes stri-
dande intressen.

En god man eller förvaltare har
inte rätt att företräda den för vilken
han eller hon har förordnats, om det
uppstår en fråga om rättshandling
eller rättegång mellan denne, å ena
sidan, och den gode mannen eller
förvaltaren, dennes make eller nå-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gon som den gode mannen eller för-
valtaren företräder, å andra sidan.

Har en förmyndare, god man el-
ler förvaltare slutit avtal i strid med
första eller andra stycket, tillämpas

9 kap. 7 § första stycket i fråga om
återbärings- och ersättningsskyl-
dighet.

Överförmyndarens tillsyn

9§

Förmyndares, gode mäns och för-
valtares verksamhet står under
överförmyndarens tillsyn.

Förmyndare, gode män och för-
valtare är skyldiga att lämna över-
förmyndaren de upplysningar om
sin verksamhet som denne begär.

A vtal utan överförmyndarens sam-
tycke

10 §

Har en förmyndare, god man el-
ler förvaltare ingått avtal för den
enskildes räkning utan att inhämta
samtycke från överförmyndaren,
trots att samtycke krävs enligt 13—
15 kap., får motparten inte frånträ-
da avtalet, om förmyndaren, gode
mannen eller förvaltaren begär
överförmyndarens samtycke inom
en månad från det att avtalet in-
gicks och annat förbehåll inte har
gjorts. Om överförmyndaren inte
lämnar sitt samtycke, får motparten
frånträda avtalet, såvida inte annat
har överenskommits.

H§

Om ett avtal som avses i 10 § inte
blir gällande, tillämpas 9 kap. 7 §
första stycket i fråga om återbä-
rings- och ersättningsskyldighet.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Flera förmyndare, gode män eller
förvaltare

12 §

Skall en persons egendom förval-
tas av fler än en förmyndare, god
man eller förvaltare, skall ställföre-
trädarna utöva förvaltningen ge-
mensamt, om inte rätten har be-
stämt något annat i samband med
att ställföreträdare förordnades.

Kan de som utövar förvaltningen
gemensamt inte enas om en viss åt-
gärd, gäller den mening som över-
förmyndaren biträder. A r det fråga
om en åtgärd som kräver överför-
myndarens samtycke, kan sam-
tycke ges till åtgärden även om de-
lade meningar föreligger. Överför-
myndaren skall dock bereda alla
dem som har del i förvaltningen till-
fälle att yttra sig innan överförmyn-
daren beslutar i saken.

Ställande av säkerhet

13 §

Om överförmyndaren finner skäl
till det, skall förmyndare, gode män
och förvaltare ställa säkerhet för
den förvaltade egendomen. Över-
förmyndaren prövar säkerheten och
bestämmer hur den skallförvaras. I
övrigt tillämpas 2 kap. 25 § utsök-
ningsbalken.

Skadestånd

14 §

Förmyndare, gode män och för-
valtare är skyldiga att ersätta skada
som de uppsåt ligen eller av vårds-
löshet har orsakat den enskilde.

Ar flera förmyndare, gode män
ellerförvaltare ansvariga, svarar de

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

solidariskt för ersättningen. Ersätt-
ningsbeloppet skall slutligt fördelas
mellan de ansvariga efter den grad
av vållande som åvilar dem. Om nå-
gon saknar tillgångar att betala sin
andel med, skall de övrigas ansva-
righet för bristen bestämmas på
samma sätt.

15 §

Talan om ersättning enligt 14 §
skall väckas inom ett år från det att
handlingar som anges i 16 kap. 8 §
har överlämnats till den som är be-
hörig att ta emot redovisning för
förvaltningen. Väcks ej talan inom
föreskriven tid, är talerätten förlo-
rad. Detta gäller inte, om ställföre-
trädaren har gjort sig skyldig till
brottsligt förfarande.

Arvode och ersättning för utgifter

16 §

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare har rätt till skä-
ligt arvode för uppdraget samt er-
sättningförde utgiftersom har varit
skäligen påkallade för uppdragets
fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning
för utgifterfattas av överförmynda-
ren. Denne bestämmer dessutom i
vad mån arvode och ersättning för
utgifter skall betalas med medel
som tillhör den enskilde.

Arvode och ersättning för utgifter
skall, om inte särskilda skäl föran-
leder annat. betalas med den enskil-
des medel i den mån hans eller hen-
nes beräknade inkomst eller till-
gångar under det år då uppdraget
utförs överstiger två respektive tre
basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Arvode och

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ersättning för utgifter som inte skall
betalas med den enskildes medel
skall betalas av kommunen.

Arvode eller ersättning för utgif-
ter som avser vård av någons rätt i
oskiftat dödsbo skall utgå av döds-
boets medel.

17 §

Föräldrar har, om det finns sär-
skilda skäl, rätt till arvode med an-
ledning av förvaltningen av den
omyndiges egendom. De har också
rätt till ersättning för utgifter som
har varit skäligen påkallade av för-
valtningen.

Beslut om arvode och ersättning
för utgifter fattas av överförmynda-
ren. Beloppen skall betalas med den
omyndiges medel eller, om det gäl-
ler dödsboförvaltning, utgå av
dödsboets tillgångar.

13 kap. Föräldrars förmyndarför-
valtning

Föräldrars rådighet

1§

Ar en omyndigs föräldrar för-
myndare, bestämmer de med de in-
skränkningar som följer av detta
kapitel hur tillgångar som står un-
der deras förvaltning skall använ-
das eller placeras.

År en av föräldrarna till följd av
frånvaro eller sjukdom eller av an-
nan orsak förhindrad att ta del i så-
dana beslut rörande förvaltningen
som inte kan uppskjutas utan olä-
genhet, bestämmer den andre en-
sam. Denne får dock inte ensam fat-
ta beslut av ingripande betydelse,
om inte den omyndiges bästa uppen-
barligen kräver det.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om endast en av föräldrarna är
förmyndare, gäller bestämmelserna
om föräldrar honom eller henne.

I fråga om vård av en omyndigs
rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo
gäller bestämmelserna i 15 kap.

Förteckning över egendom

2§

När egendom har tillfallit den
omyndige genom arv eller testa-
mente, skall föräldrarna inom en
månad därefter ge in en förteckning
över egendomen till överförmynda-
ren. Förteckningen skall avges på
heder och samvete.

Förvaltningen av viss egendom

3§

Bestämmelserna i 4—9§§ gäller
beträffande egendom som skall stå
under föräldrarnas förvaltning och
som

1. har tillfallit den omyndige ge-
nom arv eller testamente,

2. den omyndige har fått i gåva
med villkor att egendomen skallstå
under överförmyndarkontroll, un-
der förutsättning att givaren har
gjort skriftlig anmälan om gå van till
överförmyndaren, eller

3. har tillfallit den omyndige
som förmångstagare till försäkring
med anledning av dödsfall.

Med egendom som anges i första
stycket jämställs egendom som har
trätt i stället för sådan egendom
samt avkastning av egendomen.

4§

Värdehandlingar skall säljas och
fordringar drivas in så snart det
lämpligen kan ske, om det inte är till
fördel för den omyndige att värde-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
handlingarna behålls eller alt ford-
ringarna förblir utestående.

Annan lös egendom än som nu
har nämnts och som inte omfattas
av 10 § skall säljas vid lämplig tid-
punkt, om inte egendomen är till
nytta eller har särskilt värde för den
omyndige eller dennes familj eller
egendomen av någon annan sär-
skild anledning bör behållas.

5§

Den omyndiges tillgångar får
utan samtycke av överförmyndaren
placeras i

1. obligationer som är noterade
vid Stockholms fondbörs,

2. skuldförbindelser i övrigt som
har utfärdats av staten eller av Sve-
riges allmänna hypoteksbank. Ko-
nungariket Sveriges stadshypoteks-
kassa eller kreditaktiebolag, med
undantag för skuldförbindelser som
medför rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare,

3. andelar i aktiefond som avses i
aktiefondslagen (1974:931).

Den omyndiges tillgångar får vi-
dare utan överförmyndarens sam-
tycke användas för allemansspa-
rande enligt lagen (1983:890) om al-
lemanssparande eller lånas ut mot
säkerhet av panträtt på grundval av
inteckning ifast egendom inom sex-
tio procent av det senast fastställda
taxeringsvärdet.

6§

/ den mån överförmyndaren sam-
tycker till det, får den omyndiges
tillgångar placeras i aktier och även
i övrigt placeras på annat sätt än
som anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom
m.m. finns bestämmelser i 10 §.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§

Pengar som inte placeras enligt 5,
6 eller 10 § och inte heller omedel-
bart behöver användas skall göras
räntebärande genom att sättas in
hos bank. I den mån pengarna be-
höver hållas tillgängliga för den o-
myndiges uppehälle, utbildning el-
ler nytta i övrigt får föräldrarna vid
insättningen göra förbehåll om att
de får tas ut utan överförmyndarens
samtycke.

8§

Föräldrar får utan samtycke av
överförmyndaren ta ut räntan på
tillgodohavande hos bank. De får
också ta ut pengar som har satts in
med förbehåll enligt 7 §. Föräldrar-
na får vidare genom bankens för-
sorg föra över bankmedel till en an-
nan bank. I övrigt får medel som
har satts in hos bank tas ut endast
efter samtycke från överförmynda-
ren.

9§

Om det med hänsyn till föräld-
rarnas och den omyndiges förhål-
landen eller i övrigt finns särskilda
skäl, får överförmyndaren helt eller
delvis medge undantag från
4-8 §§.

Fast egendom m.m.

10 §

För den omyndiges räkning får
föräldrar endast med överförmyn-
darens samtycke

l. genom köp, byte eller gåva för-
värva fast egendom eller nyttjande-
rätt till sådan egendom, såvida det
inte gäller övertagande av hyresrätt
till bostadslägenhet.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2. ingå avtal om nyttjanderätt till
annans fasta egendom, såvida det
inte gäller hyra av bostadslägenhet
eller en tillfällig upplåtelse av ringa
ekonomisk betydelse,

3. sälja eller byta bort fast egen-
dom eller nyttjanderätt till sådan
egendom, såvida det inte gäller byte
av bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på
annat sätt med nyttjanderätt upplå-
ta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till åtgärd som avses i
första stycket 1—2 skall lämnas, om
inte förvärvet eller avtalet kan anses
olämpligt med hänsyn till egendo-
mens natur, den omyndiges ålder
och framtida behov eller andra om-
ständigheter.

Samtycke till åtgärd som avses i
första stycket 3—4 får lämnas en-
dast om åtgärden är lämplig med
hänsyn till egendomens natur samt
den omyndiges ålder, framtida be-
hov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjande-
rätt gäller även i fråga om servitut
och rätt till elektrisk kraft, om rät-
tigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf
gäller under sex månader från det
att samtycket lämnades.

Bortgivande av egendom

H§

Föräldrar får inte ge bort den o-
myndiges egendom, såvida det inte
är fråga om personliga presenter,
vars värde inte står i missförhållan-
de till den omyndiges ekonomiska
villkor.

Med överförmyndarens samtycke
får föräldrar använda den omyndi-
ges inkomster till understöd åt an-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

höriga eller andra som står den o-
myndige nära.

Upptagande av lån m.m.

12 §

För den omyndiges räkning får
föräldrar endast med överförmyn-
darens samtycke

1. ta upp lån eller ingå någon an-
nan skuldförbindelse,

2. ingå borgensförbindelse,

3. ställa den omyndiges egendom
som säkerhet för dennes eller någon
annans förbindelse.

År det fråga om åtgärder enligt
första stycket som faller inom ra-
men för en rörelse som föräldrarna
med överförmyndarens samtycke
driver för den omyndiges räkning,
behövs samtycke endast i fråga om
pantsättning av fast egendom eller
tomträtt. Samtycke behövs inte i
fråga om statliga lån som tas upp
för att ge den omyndige hjälp till ut-
bildning eller bosättning.

Samtycke enligt denna paragraf
får lämnas endast om åtgärden be-
hövs för att trygga den omyndiges
övriga egendom eller kan anses
nödvändig för dennes utbildning,
uppehälle eller nytta i övrigt.

Rörelse

13 §

Föräldrarfår inte låta den som är
under sexton år driva rörelse.

Om den omyndige har fyllt sex-
ton år. får föräldrarna endast med
överförmyndarens samtycke låta
honom eller henne driva rörelse för
vilken det föreligger fullständig
bokföringsskyldighet enligt bokfö-
ringslagen (1976:125) eller jord-
bruksbokföringslagen (1979:141).

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Samtycke får lämnas endast om
den omyndiges ekonomiska och
personliga förhållanden är sådana
att det med beaktande av rörelsens
art är lämpligt att samtycke ges.

För rörelse som föräldrarna
själva vill driva for den omyndiges
räkning krävs alltid samtycke av
ö verförmynda ren.

Redovisning av viss egendom

14 §

Föräldrar skall före den 1 mars
varje år i en årsräkning till överför-
myndaren redogöra för förvaltning-
en under föregående år av egendom
som a vses i 3 och 10 §§. Arsräkning-
en skall a vges på heder och sam vete.

/ årsräkningen skall anges

1. egendomen och dess värde vid
början och slutet av den tid som räk-
ningen avser,

2. skulder som hänför sig till
egendomen vid samma tidpunkter,

3. inkomster av egendomen och
utgifter som har betalats med egen-
domen eller dess avkastning.

15 §

Har den omyndige fyllt arton år
eller har föräldrarna dessförinnan
entledigats som förmyndare, skall
de inom en månad därefter ge in en
sluträkning till överförmyndaren
beträffande egendom som avses i 3
och 10 §§. Sluträkningen skall inne-
hålla en redogörelseförförvaltning-
en under det löpande året fram till
dess att förmynderskapet upphörde.
Räkningen skall avges på heder och
samvete.

Vad som sägs om årsräkning i
14 § andra stycket gäller också i frå-
ga om sluträkning.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §

Om det med hänsyn till föräld-
rarnas och den omyndiges förhål-
landen, tillgångarnas art eller värde
eller omständigheterna i övrigt finns
särskilda skäl, förö verförmyndaren
befria föräldrarna från skyldighe-
ten att lämna årsräkning eller slut-
räkning eller besluta att sådana
räkningar får lämnas i förenklad
form. I fråga om årsräkning får be-
slut meddelas för ett visst år eller
tills vidare.

17 §

Anmäler föräldrarna att de är
förhindrade att inom föreskriven tid
lämna förteckning, årsräkning eller
slut räkning till överförmyndaren,
kan denne bestämma ny tid för av-
lämnandet.

Särskilda beslut av överförmynda-
ren i vissa fall

18 §

Överförmyndaren får förelägga
föräldrarna att i årsräkning eller på
annat sätt redogöra för sin förvalt-
ning utöver vad som följer av 14 och
15 §§, om den omyndige begär det
eller om det annars finns särskilda
skäl.

19 §

Om det av särskild anledning be-
hövs för att trygga förvaltningen,
får överförmyndaren

1. bestämma att 4—8§§ skall
tillämpas även på annan egendom
än som avses i 3 §,

2. begränsa möjligheten att ta ut
pengar som har satts in hos bank,
utöver vad som följer av 7 och 8 §§.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3. bestämma att värdehandling-
ar skall förvaras och förvaltas av
bank,

4. bestämma att premieobligatio-
ner som har utfärdats av staten
skall skrivas in i statsskuldboken
medförbehåll att belopp som hänför
sig till obligationerna inte får lyftas
utan överförmyndarens samtycke,

5. genom meddelande till den
som skall ge ut pengar till den o-
myndige bestämma att pengarna
skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första
stycket 3, skall föräldrarna träffa
avtal med banken på villkor som
överförmyndaren har godkänt.

Vissa åtgärder vid förvaltningens
upphörande

20 §

När föräldrarnas förvaltning
upphör, skall de genast överlämna
de förvaltade tillgångarna till den
enskilde, om han eller hon harblivit
myndig, eller, om någon annan skall
överta förvaltningen, till denne.

21 §

När föräldrarnas förvaltning
upphör, skall de hålla sina räken-
skaper och övriga handlingar röran-
de förvaltningen tillgängliga för
granskning. Om det behövs, skall
överförmyndaren bestämma tid och
plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan
enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller,
om talan har väckts, lagakraftvun-
nen dom i ersättningsfrågan förelig-
ger. skall räkenskaper och övriga
handlingar rörande förvaltningen
överlämnas till den som är behörig
att ta emot redovisning överförvalt-
ningen.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Föräldrars död eller konkurs

22 §

Om föräldrarna dör ellerförsätts
i konkurs, skall dödsboet respektive
konkursförvaltaren svara för att re-
dovisning av den omyndiges egen-
dom sker och åtgärder vid förvalt-
ningens upphörande vidtas enligt
detta kapitel.

14 kap. Förordnade förmyndares,
gode mäns och förvaltares vård av
egendom

Förteckningar över egendom

1§

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare skall inom två
månader efter förordnandet ge in
en förteckning till överförmyndaren
över den egendom som de förvaltar.
Förteckningen skall avges på heder
och samvete.

Förteckning som avges av en god
man som har förordnats enligt 11
kap. 1 § behöver endast uppta den
lösa egendom som den gode man-
nen har tagit hand om.

I fråga om bevakning av någons
rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo
gäller bestämmelserna i 15 kap.

2§

Har någon efter den tid som
avses i 1 § första stycket erhållit
egendom som skall stå under för-
valtning av förordnad förmyndare,
god man eller förvaltare, skall ställ-
företrädaren inom en månad däref-
ter ge in en förteckning över egendo-
men till överförmyndaren.

Har rätten beslutat utvidga om-
fattningen av en god mans eller för-
valtares uppdrag, skall den gode

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

mannen eller förvaltaren inom en
månad från beslutet ge in en för-
teckning till överförmyndaren över
den egendom som omfattas av det
utvidgade uppdraget.

Förteckningar enligt denna para-
graf skall avges på heder och sam-
vete.

Förvaltning av egendom

3§

/ fråga om egendom som står un-
der en förordnad förmyndares, god
mans eller förvaltares förvaltning
gäller 4—11 §§.

4§

Värdehandlingar skall säljas och
fordringar drivas in så snart det
lämpligen kan ske, om det inte är till
fördel för den enskilde att värde-
handlingarna behålls eller att ford-
ringarna förblir utestående.

Annan lös egendom än som nu
har nämnts och som inte omfattas
av 11 § skall säljas vid lämplig tid-
punkt, om inte egendomen är till
nytta eller har särskilt värdeför den
enskilde eller dennes familj eller
egendomen av någon annan sär-
skild anledning bör behållas.

5§

Den enskildes tillgångar får utan
samtycke av överförmyndaren pla-
ceras i

1. obligationer som är noterade
vid Stockholms fondbörs,

2. skuldförbindelser i övrigt som
har utfärdats av staten eller av Sve-
riges allmänna hypoteksbank, Ko-
nungariket Sveriges stadshypoteks-
kassa eller kreditaktiebolag, med
undantag för skuldförbindelser som

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

medför rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare,

3. andelar i aktiefond som avses
i aktiefondslagen (1974:931).

Den enskildes tillgångar får vida-
re utan överförmyndarens samtycke
användasför allemanssparande en-
ligt lagen (1983:890) om allemans-
sparande eller lånas ut mot säkerhet
av panträtt på grundval av inteck-
ning i fast egendom inom sextio pro-
cent av det senast fastställda taxe-
ringsvärdet.

6§

I den mån överförmyndaren sam-
tycker till det, får den enskildes till-
gångar placeras i aktier och även i
övrigt placeras på annat sätt än som
anges i 5 §.

/ fråga om köp av fast egendom
m. m. finns bestämmelser i 11 §.

7§

Pengar som inte placeras enligt 5,
6 eller 11 § och inte heller omedel-
bart behöver användas skall göras
räntebärande genom att sättas in
hos bank. I den mån pengarna be-
höver hållas tillgängliga för den en-
skildes uppehälle, utbildning eller
nytta i övrigt får förmyndaren, gode
mannen eller förvaltaren vid insätt-
ningen göra förbehåll om att de får
tas ut utan överförmyndarens sam-
tycke.

8§

Förmyndare, gode män och för-
valtare får utan samtycke av över-
förmyndaren ta ut räntan på tillgo-
dohavande hos bank. De får också
ta ut pengar som har satts in med
förbehåll enligt 7 §. De får vidare
genom bankens försorg föra över

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

bankmedel till en annan bank. I
ö vrigt får medel som har satts in hos
bank tas ut endast efter samtycke
från överförmyndaren.

9§

Premieobligationer som har ut-
färdats av staten skall skrivas in i
statsskuldboken med förbehåll att
belopp som hänför sig till obligatio-
nerna inte får lyftas utan överför-
myndarens samtycke.

10 §

Om det finns särskilda skäl, får
överförmyndaren helt eller delvis
medge undantag från 4—9 §§.

Fast egendom m. m.

H§

För den enskildes räkning får en
förordnad förmyndare, god man el-
ler förvaltare endast med överför-
myndarens samtycke

1. genom köp, byte eller gåvaför-
värva fast egendom eller nyttjande-
rätt till sådan egendom, såvida det
inte gäller övertagande av hyresrätt
till bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt
till annans fasta egendom, såvida
det inte gäller hyra av bostadslä-
genhet eller en tillfällig upplåtelse
av ringa ekonomisk betydelse,

3. sälja eller byta bort fast egen-
dom eller nyttjanderätt till sådan
egendom, såvida det inte gäller byte
av bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på
annat sätt med nyttjanderätt upplå-
ta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till åtgärd som avses i
förstastycket 1—2 skall lämnas, om
inteförvärvet eller avtalet kan anses

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

olämpligt med hänsyn till egendo-
mens natur eller andra omständig-
heter.

Samtycke till åtgärd som avses i
första stycket 3—4 får lämnas en-
dast om åtgärden är lämplig med
hänsyn till egendomens natur samt
den enskildes behov och samlade
tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjande-
rätt gäller även i fråga om servitut
och rätt till elektrisk kraft, om rät-
tigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf
gäller under sex månader från det
att samtycket lämnades.

Bortgivande av egendom

12 §

En förordnad förmyndare, god
man eller förvaltare får inte ge bort
den enskildes egendom, såvida det
inte är fråga om personliga presen-
ter, vars värde inte står i missförhål-
lande till den enskildes ekonomiska
villkor.

Med överförmyndarens samtycke
får den enskildes inkomster använ-
das till understöd åt anhöriga eller
andra som står den enskilde nära.

Upptagande av lån m. m.

13 §

För den enskildes räkning får en
förordnad förmyndare, god man el-
ler förvaltare endast med överför-
myndarens samtycke

1. ta upp lån eller ingå någon an-
nan skuldförbindelse.

2. ingå borgensförbindelse.

3. ställa den enskildes egendom
som säkerhet för dennes eller någon
annans förbindelse.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

År det fråga om åtgärder enligt
första stycket som faller inom ra-
men för en rörelse som ställföreträ-
daren med överförmyndarens sam-
tycke driver för den enskildes räk-
ning, behövs samtycke endast i frå-
ga om pantsättning av fast egen-
dom eller tomträtt. Samtycke
behövs inte i fråga om statliga lån
som tas upp för att ge den enskilde
hjälp till utbildning eller bosättning.

Samtycke enligt denna paragraf
får lämnas endast om åtgärden be-
hövs för att trygga den enskildes
övriga egendom eller kan anses
nödvändig för dennes utbildning,
uppehälle eller nytta i övrigt.

Rörelse

14 §

En god man eller förvaltare får
endast med överförmyndarens sam-
tycke låta den enskilde driva rörelse
eller själv driva rörelse för dennes
räkning. Samtycke får lämnas en-
dast om den enskildes ekonomiska
och personliga förhållanden år så-
dana att det med beaktande av rö-
relsens art är lämpligt att samtycke
ges.

I fråga om förordnade förmyn-
dare tillämpas 13 kap. 13 §.

Redovisning av förvaltad egendom

15 §

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare skall före den 1
mars varje år i en årsräkning till
överförmyndaren redogöra för för-
valtningen under föregående år av
egendom som har stått under ställ-
företrädarens förvaltning. Årsräk-
ningen skall avges på heder och
samvete.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I årsräkningen skall anges den
enskildes tillgångar och skulder vid
början och slutet av den tid som räk-
ningen avser. Vidare skall en sam-
manställning göras av inkomster
och utgifter under nämnda tid. A v
årsräkningen skall särskilt framgå
hur mycket som har använts för den
enskildes uppehälle, utbildning eller
nytta i övrigt.

16 §

Överförmyndaren får besluta att
en förordnad förmyndare, god man
eller förvaltare i särskild ordning
skall redogöra för den del av den
enskildes tillgångar och skuldersom
inte omfattas av ställföreträdarens
förvaltning, i den mån tillgångarna
och skulderna är kända för honom
eller henne.

17 §

Gode män skall hålla överför-
myndaren underrättad om sådana
åtgärder från den enskildes sida
som kan påverka den gode mannens
förvaltningsansvar i mera betydan-
de omfattning.

18 §

Har en förordnad förmyndares,
god mans eller förvaltares uppdrag
upphört, skall den som frånträder
uppdraget inom en månad därefter
ge in en sluträkning till överförmyn-
daren beträffande egendom som
har stått under hans eller hennes
förvaltning. Sluträkningen skall in-
nehålla en redogörelse för förvalt-
ningen under det löpande året fram
till dess att ställföreträdarskapet
upphörde. Räkningen skall avges
på heder och samvete.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vad som sägs om årsräkning i
15 § andra stycket gäller också i frå-
ga om sluträkning.

Har rätten inskränkt omfattning-
en av en god mans eller förvaltares
uppdrag, gäller reglerna om slut-
räkning i fråga om den egendom
som inte längre omfattas av uppdra-
get.

Upphör ett godmanskap enligt 11
kap. 1 § innan tiden för avgivande
av årsräkning eller sluträkning rö-
rande förmynderskapet för den o-
myndige inträffar, får sluträkning
rörande godmanskapet begränsas
till att avse en redogörelse endast
för de åtgärder som har vidtagits av
den gode mannen. I övrigt skall re-
dogörelseförförvaltningen avges av
förmyndaren även för den tid som
godmanskapet har varat.

19 §

Om det med hänsyn till ställföre-
trädarens och den enskildes förhål-
landen. tillgångarnas art eller värde
eller omständigheterna i övrigt finns
särskilda skäl, får överförmyndaren
befria ställföreträdaren från skyl-
digheten att lämna årsräkning eller
sluträkning eller besluta att sådana
räkningar får lämnas i förenklad
form. I fråga om årsräkning får be-
slut meddelas för ett visst år eller
tills vidare.

20 §

Anmäler en förordnad förmyn-
dare, god man eller förvaltare att
han eller hon är förhindrad att inom
föreskriven tid lämna förteckning,
årsräkning eller sluträkning till
överförmyndaren, kan denne be-
stämma ny tid för avlämnandet.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Särskilda beslut av överförmynda-
ren i vissa fall

21 §

Om det behövs för att trygga för-
valtningen, får överförmyndaren

1. begränsa möjligheten att ta ut
pengar som har satts in hos bank,
utöver vad som följer av 7 och 8

2. bestämma att värdehandling-
ar skall förvaras och förvaltas av
bank.

3. genom meddelande till den
som skall ge ut pengar till den en-
skilde bestämma att pengarna skall
sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första
stycket 2, skall ställföreträdaren
träffa avtal med banken på villkor
som överförmyndaren har godkänt.

Vissa åtgärder vid förvaltningens
upphörande

22 §

När en förordnad förmyndares,
god mans ellerförvaltares upppdrag
upphör, skall han eller hon genast
överlämna de förvaltade tillgångar-
na till den enskilde eller, om någon
annan skall överta förvaltningen,
till denne.

23 §

När en förordnad förmyndare,
god man eller förvaltare frånträder
sitt uppdrag, skall han eller hon hål-
la sina räkenskaper och övriga
handlingar rörande förvaltningen
tillgängliga för granskning. Om det
behövs, skall överförmyndaren be-
stämma tid och plats för en sådan
granskning.

Sedan tiden för att väcka talan
enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller,
om talan har väckts, lagakraftvun-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nen dom i ersättningsfrågan förelig-
ger, skall räkenskaper och övriga
handlingar rörande förvaltningen
överlämnas till den som är behörig
att ta emot redovisning överförvalt-
ningen.

Ställföreträdares död eller konkurs

24 §

Om en förordnad förmyndare,
god man eller förvaltare dör eller
försätts i konkurs, skall dödsboet
respektive konkursförvaltaren svara
för att redovisning av den enskildes
egendom sker och åtgärder vid för-
valtningens upphörande vidtas en-
ligt detta kapitel.

15 kap. Vård av rätt i dödsbo, m.m.

Inledande bestämmelser

1§

Har en omyndig del i ett dödsbo
eller annat oskiftat bo, skall för-
myndaren vårda den omyndiges
rätt i boet enligt bestämmelserna i
detta kapitel.

Bestämmelserna gäller också i
fråga om gode män och förvaltare,
om den som de företräder har del i
ett bo och vården a v dennes rätt som
delägare omfattas av uppdraget.

År den enskilde ensam delägare
eller har samtliga delägare samma
förmyndare, god man eller förvalta-
re och förvaltas boet av ställföreträ-
daren, gäller i stället 13 och 14 kap.

Tidpunkt för bodelning och skifte

2§

Ingås inte avtal om sammanlev-
nad i oskiftat dödsbo eller upphör
ett sådant avtal att gälla, skallför-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

myndaren, gode mannen eller för-
valtaren se till att bodelning och
skifte med anledning av dödsfall
förrättas så snart som möjligt.

Skall bodelning ske av annan an-
ledning än dödsfall, skall förmyn-
daren. gode mannen eller förvalta-
ren se till att bodelning sker så snart
som möjligt.

3§

Skiftas inte ett dödsbo inom sex
månader från det att bouppteck-
ningen förrättades och har avtal om
sammanlevnad i oskiftat dödsbo
inte heller ingåtts, skall förmynda-
ren. gode mannen eller förvaltaren
inom denna tid lämna en redogörel-
se till överförmyndaren om anled-
ningen till att skifte inte har skett.
En sådan redogörelse skall däref-
ter. till dess skifte eller avtalförelig-
ger, lämnas var sjätte månad, om
inte överförmyndaren bestämmer
någon annan tidpunkt.

Samtycke till vissa rättshandlingar
4§

Förmyndare, gode män och för-
valtare som deltar i en rättshand-
ling vid dödsboförvaltning för den
enskildes räkning skall inhämta
överförmyndarens samtycke til!
rättshandlingen i den utsträckning
som gäller vid förvaltning enligt 13
eller 14 kap.

Fördelning av egendom vid bodel-
ning och skifte

5§

Förmyndare, gode män och för-
valtare som tar del i bodelning eller
skifte för den enskildes räkning
skall inhämta överförmyndarens

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

samtycke till egendomens fördel-
ning.

Förmyndare, gode män och för-
valtare får endast med överförmyn-
darens samtycke överlåta den en-
skildes andel i boet.

A vstående frän arv eller testamente
6§

Förmyndare, gode män eller för-
valtarefår för den enskildes räkning
a vs tå från arv på det sätt som anges
i 3 kap. 9 § ärvdabalken, om över-
förmyndaren samtycker till åtgär-
den.

A vtal om sammanlevnad i oskiftat
dödsbo

7§

A vtal om sammanlevnad i oskif-
tat dödsbo får ingås endast med
överförmyndarens samtycke.

Överförmyndaren får häva ett
avtal enligt första stycket, om det är
påkallat för att ta till vara den en-
skildes intressen.

8§

Ingås avtal om sammanlevnad i
oskiftat dödsbo, skallförmyndaren,
gode mannen eller förvaltaren före
den 1 mars varje år i en årsuppgift
till överförmyndaren redogöra för
förvaltningen av boet under föregå-
ende år. A v årsuppgiften skall fram-
gå boets behållna inkomst och dess
sammanlagda tillgångar och skul-
der vid årets slut.

Anmäler förmyndaren, gode
mannen eller förvaltaren att det fö-
religger hinder mot att inom före-
skriven tid lämna årsuppgift till
överförmyndaren, kan denne be-
stämma ny tid för avlämnandet.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Förrättande av bouppteckning i vis-
sa fall

9§

Skall bodelning ske av annan an-
ledning än dödsfall, är förmynda-
ren, gode mannen eller förvaltaren
skyldig att se till att bouppteckning
förrättas så snart som möjligt. A v-
skrift av bouppteckningen skall ge-
nast ges in till överförmyndaren. Är
bouppteckningen omfattande, får
avskrift lämnas i behövliga delar.

Ansvar mot borgenärer m.fl.

10 §

Förmyndare, gode män och för-
valtare är ansvariga enligt ärvda-
balken gentemot borgenärer i döds-
boet och andra vars rätt är beroende
av dödsboförvaltningen.

Försäljning av viss egendom

11 §

Har egendom i dödsbo, vilken
har förvaltats av en god man som
avses i II kap. 3 §, efter preskription
av rätt att ta arv eller testamente el-
ler annars tillfallit allmänna arvs-
fonden, gäller i fråga om egendo-
mens försäljning lagen (1928:281)
om allmänna arvsfonden.

16 kap. Tillsyn över förmyndares,
gode mäns och förvaltares verksam-
het m.m.

Inledande bestämmelser

¹ §

Överförmyndaren skall utöva till-
syn över förmyndares, gode mäns
och förvaltares verksamhet enligt
bestämmelserna i detta kapitel.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid utövande av tillsynen skall
överförmyndaren särskilt se till att
den enskildes tillgångar i skälig om-
fattning används för hans eller hen-
nes nytta och att tillgångarna i
övrigt är placerade så, att tillräcklig
trygghet finns för deras bestånd och
skälig avkastning erhålls.

Bestämmelser om val av överför-
myndare m.m. finns i 19 kap.

Behörig överförmyndare

2§

Tillsynen utövas av överförmyn-
daren i den ort där den som har för-
myndare, god man eller förvaltare
har sitt hemvist.

Har god man förordnats enligt 11
kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo,
utövas tillsynen av överförmynda-
ren i den ort där den avlidne hade
sitt hemvist. År det i övrigt fråga om
godmanskap enligt 11 kap. 3 §, ut-
övas tillsynen av överförmyndaren i
den ort där den gode mannen har
sitt hemvist.

Om behörig överförmyndare en-
ligt första eller andra stycket inte
finns, utövas tillsynen av överför-
myndaren i Stockholm.

Granskning av förvaltningen

3§

Överförmyndaren skall granska
förmyndares, gode mäns och förval-
tares verksamhet med ledning av de
förteckningar, årsräkningar, slut-
räkningar och handlingar enligt 15
kap. 3 och 8 §§ som har getts in.

Överförmyndaren eller den som
överförmyndaren utser har rätt att
gå genom de räkenskaper och an-
teckningar som avses i 12 kap. 5 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

samt de värdehandlingar som ställ-
företrädaren förvarar med anled-
ning av sitt uppdrag.

⁴§

Överförmyndaren skall göra an-
teckning om verkställd granskning
på förteckningar, årsräkningar,
sluträkningar och handlingar enligt
15 kap. 3 och 8 §§.

Anmärkning mot förvaltningen

5§

Om överförmyndaren vid gransk-
ningen eller annars finner anled-
ning till anmärkning mot förmyn-
daren, gode mannen eller förvalta-
ren, skall denne beredas tillfälle att
yttra sig inom den tid som överför-
myndaren bestämmer.

Om yttrande inte lämnas inom
förelagd tid eller om överförmynda-
ren anser att yttrandet inte är till-
fredsställande, skall överförmynda-
ren genast pröva om beslut enligt 13
eller 14 kap. behöver meddelas eller
om ställföreträdaren bör entledigas
eller annan åtgärd vidtas.

6§

Har överförmyndaren funnit an-
ledning till anmärkning enligt 5 §
och har inte anmärkningen förfallit
efter ställföreträdarens yttrande,
skall anteckning om anmärkningen
göras på den granskade handling-
en. Ställföreträdaren skall under-
rättas om anteckningen.

Om en anmärkning som har an-
tecknats enligt första stycket inne-
bär att ställföreträdaren kan bli
skadeståndsskyldig gentemot den
omyndige eller den som uppdraget
avser, har ställföreträdaren rätt att

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

väcka talan mot denne om frihet
från skadeståndsskyldighet.

Rätt att ta del av handlingar

7§

En omyndig som har fyllt sexton
år och den som har god man eller
förvaltare har rätt att ta del av de
handlingar rörande ställföreträdar-
skapet som förvaras hos överför-
myndaren. En sådan rätt har också
den enskildes make eller sambo och
närmaste släktingar.

Överlämnande av handlingar vid
granskningens slut m.m.

8§

Sedan överförmyndaren har
granskat förmyndarens, gode man-
nens eller förvaltarens sluträkning,
skall räkningen samt de förteck-
ningar, årsräkningar och handling-
ar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ som för-
varas hos överförmyndaren över-
lämnas till den som är behörig att ta
emot redovisning för förvaltningen.

Om ställföreträdaren inte är
skyldig att lämna sluträkning när
ställföreträdarskapet upphör, skall
överförmyndaren överlämna de
övriga handlingar som anges iförs-
ta stycket till den som är behörig att
ta emot redovisning förförvaltning-
en, såvida denne eller den avgående
ställföreträdaren begär det eller
överförmyndaren har gjort anteck-
ning om anmärkning enligt 5 § på
handlingen.

Om handlingar som avses iförsta
eller andra stycket har lämnats till
en ny ställföreträdare, skall denne
inom två månader därefter återläm-
na handlingarna till överförmynda-
ren. Överförmyndaren skall skriftli-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gen upplysa ställföreträdaren om
dennes skyldighet när handlingar-
na lämnas ut.

Om en ställföreträdares förvalt-
ning har godkänts av den enskilde
eller av en ny ställföreträdare innan
han eller hon har fått del av de
handlingar som avses i första eller
andra stycket, är godkännandet
utan verkan.

Inhämtande av yttrande m.m.

9§

Innan överförmyndaren tar ställ-
ning till om samtycke skall lämnas
till en förvaltningsätgärd av större
vikt, skall den omyndige, om han el-
ler hon har fyllt sexton år, eller den
som har god man eller förvaltare
samt den enskildes make eller sam-
bo och närmaste släktingar beredas
tillfälle att yttra sig, såvida det kan
ske utan avsevärd tidsförlust.

Överförmyndaren får återkalla
ett lämnat samtycke, om förutsätt-
ningar för samtycket inte längre fö-
religger.

10 §

Överförmyndaren får från social-
nämnder och andra myndigheter in-
hämta de upplysningar som behövs
för tillsynen av förmyndares, gode
mäns och förvaltares verksamhet.

Myndigheter som avses i första
stycket är skyldiga att lämna över-
förmyndaren sådana uppgifter som
kan vara av betydelse för dennes
tillsynsverksamhet.

Anmälan om försäkringsbelopp

H §

När belopp har tillfallit en omyn-
dig som förmånstagare till försäk-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ring med anledning av dödsfall,
skall den som ombesörjer utbetal-
ningen genast göra anmälan till
överförmyndaren. Vid periodiskt ut-
fallande belopp krävs dock sådan
anmälan endast när den första ut-
betalningen görs.

Överförmyndarens handläggning
m.m.

12 §

Överförmyndaren är skyldig att
föra förteckningar och lägga upp
akter samt expediera handlingar
enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Vite

13 §

Överförmyndaren får vid vite fö-
relägga en förmyndare, god man el-
ler förvaltare att fullgöra sina skyl-
digheter enligt 3 § andra stycket el-
ler 8 § tredje stycket i detta kapitel
eller enligt 12 kap. 13 §. 13 kap. 2
och 14—21 §§, 14 kap. 1, 2 och 15—
23 §§ samt 15 kap. 3 och 8 §§. Innan
vitesföreläggande beslutas, skall
överförmyndaren skriftligen erinra
ställföreträdaren om den skyldighet
och de bestämmelser som föreligger
samt ge ställföreträdaren skälig tid
att ge in en angiven handling eller
efterkomma ett beslut.

Frågor om utdömande av vite
prövas av tingsrätt. Ifråga om före-
läggande och utdömande av vite
gäller i övrigt lagen (1985:206) om
viten.

Utformning av förteckningar m.m.

14 §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmerfår med-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dela föreskrifter om den närmare
utformningen avförteckningar, års-
räkningar och sluträkningar samt
handlingar som avses i 15 kap. 3 och
8§§.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

19 kap. 5 §

Överförmyndare väljes av kommunfullmäktige. För överförmyndare
väljes en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överförmyndamämnd väljas av kommun-
fullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter får
dock ej understiga tre.

Val av ledamöter och ersättare i överförmyndamämnd skall vara pro-
portionellt, om det begäres av minst så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal
personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportio-
nellt val finnas särskilda bestämmelser.

Sker ej val av ersättare i överförmyndamämnd proportionellt, skall
tillika bestämmas den ordning i vilken ersättarna skola inkallas till
tjänstgöring.

Då val av överförmyndare, le-
damot av överförmyndamämnd
eller ersättare förrättats, skall det
genast anmälas till rätten. Har val
ej skett i behörig tid, skall rätten
göra anmälan därom hos länssty-
relsen, som tillser M. valet hålles så
snart ske kan.

Då val av överförmyndare, le-
damot av överförmyndamämnd
eller ersättare förrättats, skall det
genast anmälas till länsstyrelsen.
Har val ej skett i behörig tid, skall
länsstyrelsen se tilla.lt valet hålls si.
snart det kan ske.

19 kap. 9 §

Överförmyndare, ledamot i
överförmyndamämnd eller ersät-
tare kan av rätten entledigas, om
han finnes icke vara lämplig.

Överförmyndare, ledamot i
överförmyndamämnd eller ersät-
tare kan efter anmälan av länssty-
relsen entledigas av rätten, om han
eller hon inte är lämplig.

19 kap. 14 §

Om kommunfullmäktige be-
stämma det, får överförmyndar-
nämnd uppdraga åt ledamot, ersät-
tare som har inkallats till tjänstgö-
ring eller tjänsteman hos kommu-

Om kommunfullmäktige be-
stämmer det, får överförmyndar-
nämnden uppdra åt ledamot, ersät-
tare som har inkallats till tjänstgö-
ring eller kommunal tjänsteman

Nuvarande lydelse

nen att på nämndens vägnar avgö-
ra vissa grupper av ärenden, vilkas
beskaffenhet skall angivas i full-
mäktiges beslut. Framställning el-
ler yttrande till kommunfullmäkti-
ge får dock ej beslutas annorledes
än av nämnden samfällt.

Finner den som erhållit upp-
drag som avses i första stycket, att
samtycke, tillstånd eller förord-
nande i visst fall ej bör meddelas,
eller anser han frågan tveksam,
skall ärendet hänskjutas till nämn-
den. Beslut i ärende enligt denna
balk vilket har fattats på grund av
uppdrag som avses i första stycket
behöver ej anmälas inför nämn-
den.

19 kap. 18 §

Rätten skall vaka över att över-
förmyndare och överförmyndar-
nämnd fullgöra sina åligganden en-
ligt denna balk.

Föreslagen lydelse

med erforderlig kompetens att på
nämndens vägnar avgöra vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaf-
fenhet skall anges i fullmäktiges
beslut. Kommunfullmäktige kan på
motsvarande sätt bestämma att
överförmyndaren får uppdra åt
kommunal tjänsteman med erfor-
derlig kompetens att avgöra ären-
den på överförmyndarens vägnar.
Framställning eller yttrande till
kommunfullmäktige får dock ej
beslutas på annat sätt än av nämn-
den samfällt eller av överförmynda-
ren själv.

Finner den som erhållit upp-
drag som avses i första stycket, att
samtycke, tillstånd eller förord-
nande i visst fall ej bör meddelas,
eller anser han frågan tveksam,
skall ärendet hänskjutas till nämn-
den eller överförmyndaren. Beslut i
ärende enligt denna balk vilket har
fattats på grund av uppdrag som
avses i första stycket behöver ej an-
mälas inför nämnden eller for över-
förmyndaren.

19 kap. 17 §

Länsstyrelsen skall utöva tillsyn
över överförmyndares och överför-
myndarnämnders verksamhet.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

20 kap. 3 §

Ansökan om annan rättens åt-
gärd med avseende på förmynder-
skap än förmyndares förordnande
eller entledigande får, såvida fråga
ej är om ärende enligt 9 kap. 2a §,
göras, förutom av överförmyndaren
och förmyndare, av den omyndige
själv, om han fyllt sexton år, samt
av hans make och närmaste frän-

Nuvarande lydelse

der. Fråga som avses i denna para-
graf skall rätten också taga upp
självmant, när anledning förekom-
mer därtill.

I ärende som avses i första styc-
ket skall rätten, när det rör omyndig
som fyllt sexton år. bereda denne
tillfälle att yttra sig om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som
avses iförsta stycketfår talan föras,
förutom av den som beslutet sär-
skilt rör, av var och en som har rätt
att göra ansökan.

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Rättens beslut i fråga om för-
mynderskap, godmanskap eller för-
valtarskap får överklagas, förutom
av den som beslutet särskilt rör, av
var och en som har rätt att göra
ansökan i saken. Den i vars ställe
god man har förordnats enligt 11
kap. 2 § första eller andra stycket
får dock inte överklaga beslut om
sådant förordnande.

Mot beslut, varigenom det före-
lagts förmyndare att vid vite fullgö-
ra visst åliggande, får talan föras
endast i samband med klagan över
rättens beslut om utdömande av vi-
tet.

20 kap. 4 §

Överförmyndarens tillstånd till
åtgärd beträffande omyndigs egen-
dom får sökas endast av förmyn-
daren. Mot överförmyndarens be-
slut i sådant ärende och mot över-
förmyndarens förordnande, attför-
behåll enligt 15 kap. 9 § andra styc-
ket ej skall gälla, får talan föras
endast av förmyndaren samt, såvi-
da ärendet angår omhändertagan-
de av egendom, varöver den omyn-
dige råder, eller återkallelse av för-
myndarens eller överförmyndarens
tillstånd för omyndig att driva nä-
ring, av den omyndige själv, om
han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i
fall som avses i 13 kap. 8 § tredje
stycket får talan ej föras.

Överförmyndarens samtycke till
åtgärd beträffande en enskilds
egendom får begäras endast av
förmyndaren, den gode mannen el-
ler förvaltaren. Överförmyndarens
beslut i ett sådant ärende får över-
klagas endast av ställföreträdaren.
Överförmyndarens beslut enligt 9
kap. 3 eller 4 §, 13 kap. 18 eller 19 §
eller 14 kap. 21 § får överklagas en-
dast av ställföreträdaren eller av
den enskilde, om han eller hon har
fyllt sexton år.

Överförmyndarens beslut i fall
som avses i 12 kap. 12 § andra styc-
ketfår inte överklagas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap. 6 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Talan mot överförmyndarens be-
slut i ärende enligt denna balk
föres skriftligen hos rätten inom två
veckor från den dag klaganden fick
del av beslutet.

Överförmyndarens beslut i ären-
de enligt denna balk överklagas
hos tingsrätten.

20 kap. 8 §

Beslut som i ärende om förmyn-
derskap, godmanskap eller förval-
tarskap enligt denna balk medde-
las av överförmyndaren eller rät-
ten, länder till efterrättelse utan
hinder av att beslutet överklagas.
Vad som nu har sagts gäller ej rät-
tens avgörande, varigenom avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo
hävs eller förmyndare, god man el-
lerförvaltare döms till utgivande av
försuttet vite.

Beslut som i ärende om förmyn-
derskap, godmanskap eller förval-
tarskap enligt denna balk medde-
las av överförmyndaren eller rät-
ten, länder till efterrättelse utan
hinder av att beslutet överklagas.
Vad som nu har sagts gäller ej över-
förmyndarens avgörande, varige-
nom avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo hävs eller rättens avgö-
rande när det gäller utgivande av
försuttet vite.

21 kap. 8 §

Bestämmelserna i 7 § gäller ock-
så när föräldrar, adoptivföräldrar
eller särskilt förordnade förmyn-
dare gemensamt har vårdnaden
och en av dem utan beaktansvärt
skäl egenmäktigt bortfört eller
kvarhåller barnet samt den andre
begär rättelse.

Bestämmelserna i 7 § gäller ock-
så när föräldrar, adoptivföräldrar
eller särskilt förordnade vårdnads-
havare gemensamt har vårdnaden
och en av dem utan beaktansvärt
skäl egenmäktigt bortfört eller
kvarhåller barnet samt den andre
begär rättelse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för
en omyndig skall, om även vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt
förordnad vårdnadshavare enligt 6 kap. och förmyndare enligt 10 kap.

3. Om en omyndig före ikraftträdandet har fått en gåva som står under
förvaltning av föräldrarna eller en av dem, skall gåvomedlen vid tillämp-
ningen av de nya bestämmelserna jämställas med gåva som avses i 13
kap. 3 § första stycket 2, såvida den omyndige, om han eller hon har fyllt
sexton år, eller givaren före ikraftträdandet har gjort skriftlig anmälan
om gåvan till överförmyndaren.

4. Överförmyndaren får före ikraftträdandet, med verkan från den
tidpunkten, meddela beslut som avses i 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §.

5. Mål eller ärende enligt föräldrabalken som vid ikraftträdandet är
anhängigt vid en myndighet som var behörig enligt äldre bestämmelser
skall även efter ikraftträdandet handläggas där.

6. Äldre föreskrifter om redovisning och om arvode tillämpas även
efter ikraftträdandet, såvitt gäller tiden dessförinnan.

7. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i
stället den bestämmelsen.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

2. Förslag till

Lag om upphörande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs vär-
dehandlingar

Härigenom föreskrivs att lagen (1924:322) om vård av omyndigs vär-
dehandlingar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990.

3. Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följan-
de lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 7 §'

Tvist på grund av förmyndares,
god mans eller förvaltares förvalt-
ning får väckas vid den rätt där för-
mynderskapet, godmanskapet eller
förvaltarskapet är eller senast varit
inskrivet, eller också vid rätten i
den ort där förvaltningen förts.

Tvist på grund av förmyndares,
god mans eller förvaltares förvalt-
ning får väckas vid den rätt där den
omyndige eller den för vilken god
man eller förvaltare varit förordnad
har sitt hemvist eller också vid rät-
ten i den ort där förvaltningen
förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på
grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen
förts.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid en domstol som var
behörig enligt äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet hand-
läggas där.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren
domare, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna paragraf.

1. anordnande, upphörande eller ändring av förvaltarskap enligt 11
kap. 7, 19 eller 23 § föräldrabalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till
vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsätgärd i annat fall än som avses ovan i
detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare
och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken, la-
gen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller föräldrabalken, och
annars av minst tre och högst fyra lagfarna domare. När nämndemän
ingår i rätten, skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva
att tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden som är av
enkel beskaffenhet och som avser

1. förordnande eller entledi-
gande av förmyndare, god man el-
ler förvaltare,

2. inskrivning av förmynder-
skap, godmanskap eller förvaltar-
skap,

3. avträdande av egendom till
förvaltning av boutredningsman
och förordnande eller entledigande

-av boutredningsman,

4. förordnande av bodelnings-
förrättare,

5. förordnande av skiftesman vid
arvskifte, eller

1. förordnande eller entledi-
gande av förmyndare, god man el-
ler förvaltare,

2. avträdande av egendom till
förvaltning av boutredningsman
och förordnande eller entledigande
av boutredningsman.

3. förordnande av bodelnings-
förrättare,

4. förordnande av skiftesman vid
arvskifte, eller

5. dödande av handlingar och
inteckningar enligt lagen (1927:85)
om dödande av förkommen hand

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. dödande av handlingar och ling, dock ej i fall som avses i 12a §

inteckningar enligt lagen (1927:85) nämnda lag.

om dödande av förkommen hand-

ling. dock ej i fall som avses i 12a §
nämnda lag.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

5. Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 23 § bankrörelselagen (1987:617) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 23 §'

En omyndig får utan förmyndarens tillstånd förfoga över medel som
den omyndige själv satt in hos en bank efter det han fyllt sexton år. Utan
den omyndiges samtycke får banken inte betala ut sådana medel till
förmyndaren. Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att om-
händerta medlen och företett bevis på detta, får den omyndige inte vidare
förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall

antecknas på insättningsbevis eller i
företes hos banken.

Medel som en förmyndare, god
man eller förvaltare förvaltar en-
ligt föräldrabalken får tas ut utan
överförmyndarens tillstånd endast
om det har gjorts förbehåll enligt
15 kap. 9 § andra stycket nämnda
balk eller uttaget avser ränta som
stått inne kortare tid än ett år. Över-
förmyndare kan när som helst för-
ordna, att ett förbehåll inte skall
gälla. Sådant förordnande skall
antecknas på bevis eller i motbok,
som har utfärdats om insättningen.
Banken är skyldig att på begäran
av överförmyndare, förmyndare,
god man eller förvaltare utfärda
bevis om beloppet av de medel

motbok, när beviset eller motboken

Medel som en förmyndare, god
man eller förvaltare förvaltar en-
ligt föräldrabalken får tas ut utan
överförmyndarens tillstånd endast
om det har gjorts förbehåll enligt
13 kap. 7 § eller 14 kap. 7 § nämnda
balk eller uttaget avser ränta.
Överförmyndare kan enligt 13 kap.
19 § eller 14 kap. 21 § föräldrabal-
ken förordna att ett förbehåll inte
skall gälla. Sådant förordnande
skall antecknas på bevis eller i
motbok, som har utfärdats om in-
sättningen. Banken är skyldig att
på begäran av överförmyndare,
förmyndare, god man eller förval-
tare utfärda bevis om beloppet av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

som sätts in eller som står inne,
samt i förekommande fall intyga
att meddelat tillstånd inte utnytt-
jats.

de medel som sätts in eller som står
inne, samt i förekommande fall in-
tyga att meddelat tillstånd inte ut-
nyttjats.

År föräldrar förmyndare, får de
dessutom utan överförmyndarens
tillstånd ta ut medel som de förval-
tar enligt föräldrabalken och som
har satts in med uppgift om att de ej
omfattas av överförmyndarkon-
troll. Överförmyndaren kan dock
enligt 13 kap. 19 § föräldrabalken
förordna om inskränkning i uttags-
rätten. Sådant förordnande skall
antecknas på bevis eller i motbok
som har utfärdats om insättningen.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2. Är föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tillstånd ta
ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken och som har satts in före
ikraftträdandet, om medlen enligt de nya bestämmelserna i föräldrabal-
ken inte omfattas av överförmyndarkontroll. Vad som nu har sagts gäller
dock inte, om överförmyndaren enligt 13 kap. 19 § föräldrabalken i dess
lydelse från och med den 1 januari 1991 har förordnat om inskränkning i
uttagsrätten.

3. Har en förmyndare, god man eller förvaltare före ikraftträdandet
satt in medel med förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket föräldrabal-
ken, skall förbehållet jämställas med förbehåll enligt 13 kap. 7 § eller 14
kap. 7 § föräldrabalken i dess lydelse från och med den 1 januari 1991.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1947:529) om allmänna barnbi-
drag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Rätten att uppbära allmänt
barnbidrag för ett barn tillkom-
mer, där barnet står under föräld-
rarnas gemensamma vårdnad,

Nuvarande lydelse

barnets moder eller, om föräldrar-
na gjort anmälan härom till allmän
försäkringskassa, barnets fader.
Är den förälder som uppbär bi-
drag enligt vad nu har sagts till
följd av frånvaro, sjukdom eller
annan orsak för längre tid förhind-
rad att deltaga i vårdnaden, skall
rätten att uppbära bidraget i stället
tillkomma den andra föräldern.
Om föräldrarna gemensamt har
vårdnaden om ett barn, men barn-
et varaktigt bor tillsammans med
endast en av dem, tillkommer rät-
ten att uppbära allmänt barnbi-
drag efter anmälan den förälder
som barnet bor hos. Står barnet ej
under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, tillkommer rätten att
uppbära bidraget den som har
vårdnaden om barnet. Har två sär-
skilt förordnade förmyndare ut-
setts att utöva vårdnaden gemen-
samt, skall vad som nyss har sagts
om barnets fader och moder i stäl-
let gälla den manlige respektive
den kvinnliga förmyndaren.

Föreslagen lydelse

barnets moder eller, om föräldrar-
na gjort anmälan härom till allmän
försäkringskassa, barnets fader.
Är den förälder som uppbär bi-
drag enligt vad nu har sagts till
följd av frånvaro, sjukdom eller
annan orsak för längre tid förhind-
rad att deltaga i vårdnaden, skall
rätten att uppbära bidraget i stället
tillkomma den andra föräldern.
Om föräldrarna gemensamt har
vårdnaden om ett barn, men barn-
et varaktigt bor. tillsammans med
endast en av dem, tillkommer rät-
ten att uppbära allmänt barnbi-
drag efter anmälan den förälder
som barnet bor hos. Står barnet ej
under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, tillkommer rätten att
uppbära bidraget den som har
vårdnaden om barnet. Har två sär-
skilt förordnade vårdnadshavare
utsetts att utöva vårdnaden ge-
mensamt, skall vad som nyss har
sagts om barnets fader och moder i
stället gälla den manlige respekti-
ve den kvinnliga vårdnadshavaren.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

I fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med föräld-
rar de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förord-
na att allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg
placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har
barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant för-
ordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket
uppbär bidraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 6, 9 och 12 §§ lagen (1964:143) om bidrags-
förskott skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som önskar erhålla bi-
dragsförskott eller vill komma i åt-
njutande av högre förskott skall
göra ansökan därom. Ansökan
göres av vårdnadshavaren eller
särskilt förordnad förmyndare för
barnet. Om barnet har beretts vård
i ett familjehem eller ett hem för
vård eller boende inom social-
tjänsten, får ansökan göras även
av socialnämnden.

Den som önskar erhålla bi-
dragsförskott eller vill komma i åt-
njutande av högre förskott skall
göra ansökan därom. Ansökan
göres av vårdnadshavaren. Om
barnet har beretts vård i ett famil-
jehem eller ett hem för vård eller
boende inom socialtjänsten, får
ansökan göras även av social-
nämnden.

Ansökan skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av bar-
nets rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samve-
te avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen
överensstämmande. Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förkla-
ring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med
förhållandena förtrogna personer. Därest underhållsbidrag fastställts för
barnet, skall domstols beslut eller annan handling, som kan ligga till
grund för indrivning av bidraget, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift
fogas vid ansökningen, såframt dessa handlingar ej eljest äro tillgängliga
för försäkringskassan.

Bidragsförskott utbetalas till
vårdnadshavaren eller, om vårdna-
den har anförtrotts åt en särskilt för-
ordnad förmyndare, denne. Har två
särskilt förordnade förmyndare ut-
setts att utöva vårdnaden gemen-
samt, utbetalas bidragsförskottet
till den kvinnliga förmyndaren el-
ler, om förmyndarna begär det, till
den manlige förmyndaren. Vistas
barnet i annat enskilt hem, får för-
säkringskassan efter framställning
från vårdnadshavaren betala för-
skottet till den som fostrar barnet.

Bidragsförskott utbetalas till
vårdnadshavaren. Har två särskilt
förordnade vårdnadshavare utsetts
att utöva vårdnaden gemensamt,
utbetalas bidragsförskottet till den
kvinnliga vårdnadshavaren eller,
om vårdnadshavama begär det, till
den manlige vårdnadshavaren.
Vistas barnet i annat enskilt hem,
får försäkringskassan efter fram-
ställning från vårdnadshavaren
betala förskottet till den som fost-
rar barnet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Om synnerliga skäl föreligga, får förskottet på framställning av social-
nämnd utbetalas till lämplig person eller till nämnden att användas för
barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eller hem för vård eller
boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet till det kommu-
nala organ som svarar för vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter be-
slut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet
belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till
den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit för-
sörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning
uppbäras av myndigheten.

12 §

Vårdnadshavaren, särskilt för-
ordnad förmyndare och den som
eljest uppbär bidragsförskott för
barnet äro skyldiga att ofördröjli-
gen till försäkringskassan anmäla
sådan omständighet som kan på-
verka rätten till och storleken av
bidragsförskottet.

Vårdnadshavaren och den som
eljest uppbär bidragsförskott för
barnet är skyldiga att ofördröjli-
gen till försäkringskassan anmäla
sådan omständighet som kan på-
verka rätten till och storleken av
bidragsförskottet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för
studerande

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1984:1095) om förlängt bidragsför-
skott för studerande skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Förlängt bidragsförskott utbetalas

till den förälder eller tidigare vård-
nadshavare som barnet varaktigt
bor tillsammans med. Sammanbor
barnet med två tidigare förordna-
de förmyndare som utsetts att ge-

Föreslagen lydelse

8§

Nuvarande lydelse

mensamt utöva vårdnaden om
barnet tillämpas 9 § första stycket
andra meningen lagen (1964:143)
om bidragsförskott.

Föreslagen lydelse

utsetts att gemensamt utöva vård-
naden om barnet tillämpas 9 §
första stycket andra meningen la-
gen (1 964:143) om bidragsförskott.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

Remissinstanser, Förmynderskapsutredningens be- Prop. 1993/94:251

Bilaga 3

tänkande

Efter remiss har yttranden över Förmynderskapsutredningens betänkan-
de Föräldrar som förmyndare (SOU 1988:40) avgetts av hovrätten för
Nedre Norrland, kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt,
Malmö tingsrätt, Hässleholms tingsrätt, Umeå tingsrätt, domstolsverket,
bankinspektionen, konsumentverket, länsstyrelsen i Stockholms län,
länsstyrelsen i Jämtlands län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrel-
sernas organisationsnämnd, riksdagens ombudsmän (JO), försäkringsin-
spektionen, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska kommunförbundet, Sveriges domareförbund, Sveriges advokat-
samfund, Föreningen Sveriges överförmyndare, Sveriges köpmannaför-
bund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, överförmyndar-
nämnden i Stockholm, överförmyndarnämnden i Göteborg, överförmyn-
damämnden i Solna, överförmyndarnämnden i Sundbyberg, överför-
myndamämnden i Halmstad, överförmyndarnämnden i Sundsvall,
överförmyndaren i Lomma och Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn, ungdomar och vuxna. Yttranden har dessutom avgetts av Arbets-
marknadens försäkringsaktiebolag (AFA) och Kommunernas försäk-
ringsaktiebolag (KFA).

Länsstyrelsen i Jämtlands län har till sitt eget yttrande fogat ett
yttrande av Östersunds kommun. Överförmyndaren i Lomma har
utformat sitt yttrande i samråd med överförmyndarna i Helsingborgs,
Trelleborgs och Kävlinge kommuner.

Sammanfattning av Domstolsutredningens förslag
rörande förmynderskapsfrågor i betänkandet Dom-
stolarna inför 2000-talet; Arbetsuppgifter och förfa-
randeregler (SOU 1991:106)

Utredningen konstaterar att tingsrätternas hantering av förmynderskaps-
ärenden spänner över ett stort område. Inom det finns typiska domstols-
frågor och sådana som är bättre lämpade att handläggas av en förvalt-
ningsmyndighet.

Utredningens menar att systemet med inskrivning av förmynderskap
m.m. medför ett inte oväsentligt administrativt arbete för domstolarna.
Det skulle innebära en förenkling om överförmyndarna själva fick
ansvara för vilka ställföreträdarskap som skall kontrolleras närmare.
Utredningen tillstyrker Förmynderskapsutredningens förslag att det skall
ankomma på överförmyndaren att på eget ansvar föra förteckningar
över de förmynderskap, förvaltarskap och godmanskap som skall kon-
trolleras.

Utredningen pekar på att de fäll där rätten meddelar ett förordnande
beträffande förmynderskapet för en underårig utan att samtidigt för-
ordna om vårdnaden är sällsynta. Ärendena har ett starkt samband med
frågor om vårdnad och många gånger kan det när en fråga om förmyn-
derskap för underårig väcks vara svårt för rätten att få klart för sig om
det samtidigt är fråga om vårdnaden. Det nära sambandet med vård-
nadsfrågoma talar för att ärendena om förordnande och entledigande av
förmyndare för underårig bör ligga kvar hos domstolarna.

Utredningen föreslår vidare att domstolarna skall behålla uppgiften att
besluta om anordnande, omprövning och upphörande av förvaltarskap,
att frågorna om förordnande och entledigande av förvaltare skall över-
flyttas från domstolarna till överförmyndarna, men att domstolarna skall
vara behöriga att besluta om förordnande av förvaltare i de fäll domsto-
len bestämmer att någon skall ha en förvaltare samt att överförmynda-
rens beslut i frågor om förordnande och entledigande av förvaltare skall
kunna överklagas till tingsrätt.

Frågor om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabal-
ken skall ligga kvar på tingsrätterna. Även frågor om omprövning och
upphörande av sådana godmanskap bör ligga kvar på tingsrätterna. När
det gäller frågan om vem som skall förordna och entlediga gode män
bör samma bedömningar göras som i fråga om förvaltare. Frågorna om
förordnande och entledigande av gode män enligt 11 kap. 4 § föräldra-
balken bör således överflyttas från domstolarna till överförmyndarna
men domstolarna bör vara behöriga att förordna en god man i de fell
domstolen bestämmer att någon skall ha en god man. Överförmyndarens
beslut i frågor om förordnande och entledigande av gode män bör kunna
överklagas till tingsrätt. Alla frågor om godmanskap enligt 11 kap. 3 §
första stycket 1-6 p. föräldrabalken flyttas från rätten till överförmyn-
darna.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 4

Utredningen föreslår också att uppgiften att utfärda kungörelser enligt
16 kap. 1-3 §§ ärvdabalken överflyttas till överförmyndaren. Överför-
myndarens beslut bör få överklagas till tingsrätt.

Uppgiften att utse god man för allmänna arvsfonden bör flyttas från
tingsrätterna till kammarkollegiet. Det torde bli mycket ovanligt att
någon som har klagorätt anser sig ha anledning att överklaga kollegiets
beslut i sådana här frågor. Därför behövs det ingen möjlighet att klaga
till domstol utan det räcker med de vanliga regler som gäller om rätt att
överklaga förvaltningsbeslut.

Utredningen ansluter sig till Förmynderskapsutredningens förslag
beträffande vitesförelägganden, edgång och ställande av säkerhet.

Övervägande skäl talar, enligt utredningens mening, för att tillsynen
flyttas från tingsrätterna till länsstyrelserna.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 4

Domstolsutredningens lagförslag¹

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

3. Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken²

dels att 4 kap. 10 §, 6 kap. 9, 21 och 22 §§, 9 kap. 2 a §, 10 kap.
10 §, 11 kap. 1 - 4, 7, 13 och 15 - 27 §§, 15 kap. 11 §, 17 kap. 3 §,
20 kap. 1, 2 a, 3, 5, 6 och 8 §§ samt 21 kap. 1-7 och 10 - 14 §§ och
den nya 17 § skall ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

Kan en förmyndare på grund av
sjukdom eller annan orsak inte
utöva förmynderskapet eller blir
förmyndaren enligt 10 kap. 17 §
skild från utövningen av det, skall
rätten förordna god man att i
förmyndarens ställe vårda den
underåriges angelägenheter.

Har en förmyndare eller för-
myndarens make och den under-
årige del i oskiftat dödsbo, skall
rätten förordna god man att vårda
den underåriges rätt i boet vid

§³

Kan en förmyndare på grund av
sjukdom eller annan orsak inte
utöva förmynderskapet eller blir
förmyndaren enligt 10 kap. 17 §
skild från utövningen av det, skall
överförmyndaren förordna god
man att i förmyndarens ställe
vårda den underåriges angelägen-
heter.

§⁴

Har en förmyndare eller för-
myndarens make och den under-
årige del i oskiftat dödsbo, skall
överförmyndaren förordna god
man att vårda den underåriges rätt

¹ Endast de lagförslag som är en direkt följd av utredningens förslag rörande
förmynderskapsfrågor har tagits med.

² Balken omtryckt 1983:485.

³ Senaste lydelse 1988:1251.

⁴ Senaste lydelse 1988:1251.

boutredningen liksom vid bodel-
ning och skifte eller ingående av
avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo.

God man skall även förordnas
när den som har en förmyndare,
god man eller förvaltare skall
företa en rättshandling eller vara
part i en rättegång och behöver
biträde men enligt 13 kap. 2 § inte
kan företrädas av förmyndaren,
den gode mannen eller förvalta-
ren.

God man skall också i annat fåll
än som avses i första eller andra
stycket förordnas för den som har
förmyndare, god man eller förval-
tare, om det förekommer en an-
gelägenhet i vilken han eller hon
har ett intresse som strider mot
sådan företrädares eller dennes
makes intresse. Rätten skall med-
dela sådant förordnande om för-
myndaren; den gode mannen eller
förvaltaren eller den som denne i
sådan egenskap företräder begär
det
eller det annars är lämpligt.

Rätten skall förordna god man,

1. om det vid ett dödsfall finns
en till namnet känd arvinge som
vistas på okänd eller avlägsen ort
och därför inte kan bevaka sin rätt
i boet och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfall inte
kan utredas, huruvida den döde
har efterlämnat någon arvinge som
är arvsberättigad före allmänna
arvsfonden eller före eller till-
sammans med någon annan känd
arvinge, eller också kännedom
finns om arvinge efter den döde

i boet vid boutredningen liksom
vid bodelning och skifte eller
ingående av avtal om samman-
levnad i oskiftat bo.

Överförmyndaren skall också
förordna god man när den som
har en förmyndare, god man eller
förvaltare skall företa en rätt-
shandling eller vara part i en
rättegång och behöver biträde men
enligt 13 kap. 2 § inte kan företrä-
das av förmyndaren, den gode
mannen eller förvaltaren.

Överförmyndaren skall också i
annat fåll än som avses i första
eller andra stycket förordna god
man för den som har förmyndare,
god man eller förvaltare, om det
förekommer en angelägenhet i
vilken han eller hon har ett intres-
se som strider mot sådan företrä-
dares eller dennes makes intresse.
Överförmyndaren skall meddela
sådant förordnande om förmynda-
ren, den gode mannen eller förval-
taren eller den som denne i sådan
egenskap före-
träder begär det eller det annars är
lämpligt.

3 §⁵

Överförmyndaren skall förordna
god man,

1. om det vid ett dödsfåll finns
en till namnet känd arvinge som
vistas på okänd eller avlägsen ort
och därför inte kan bevaka sin rätt
i boet och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfåll inte
kan utredas, huruvida den döde
har efterlämnat någon arvinge som
är arvsberättigad före allmänna
arvsfonden eller före eller till-
sammans med någon annan känd
arvinge, eller också kännedom
finns om arvinge efter den döde

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

³ Senaste lydelse 1988:1251.

med kunskap saknas såväl om
arvingens namn som om hans
vistelseort, och det på grund av
sådan omständighet krävs att
okänd arvinges rätt bevakas och
hans eller hennes lott i boet för-
valtas,

3. om en testamenstagare vistas
på okänd eller avlägsen ort eller
är okänd och hans eller hennes
rätt därför behöver iakttas enligt
vad som föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en
bortavarandes rätt bevakas eller en
bortavarandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i
testamente eller annan rättshand-
ling beror av en framtida händel-
se, vem egendom skall tillfalla,
eller egendom först framdeles
skall tillträdas med äganderätt,
och det krävs att den blivande
ägarens rätt bevakas eller att
egendomen förvaltas för den
blivande ägarens räkning, eller

6. om egendom, enligt vad som
särskilt föreskrivs, skall ställas
under vård och förvaltning av god
man som avses i detta kapitel.

Förordnande enligt första
stycket sker efter anmälan eller
när behovet blir känt på annat
sätt. Krävs en god man för den
som har rätt i ett dödsbo, skall det
anmälas hos tingsrätten av den
som har boet i sin vård.

3. om en testamenstagare vistas
på okänd eller avlägsen ort eller
är okänd och hans eller hennes
rätt därför behöver iakttas enligt
vad som föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en
bortavarandes rätt bevakas eller en
bortavarandes egendom förvaltas,

6. om egendom, enligt vad som
särskilt föreskrivs, skall ställas
under vård och förvaltning av god
man som avses i detta kapitel.

Förordnande enligt första
stycket sker efter anmälan eller
när behovet blir känt på annat
sätt. Krävs en god man för den
som har rätt i ett dödsbo, skall det
anmälas hos överförmyndaren av
den som har boet i sin vård.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

Om någon på grund av sjukdom,
hämmad förståndsutveckling,
försvagat hälsotillstånd eller lik-
nande förhållande behöver hjälp

Om någon på grund av sjuk-
dom, hämmad förståndsutveck-
ling, försvagat hälsotillstånd eller
liknande förhållande behöver hjälp

Senaste lydelse 1988:1251.

med att bevaka sin rätt, förvalta
sin egendom eller söija för sin
person, skall rätten, om det be-
hövs, förordna god man för ho-
nom eller henne. Förordnande får
inte meddelas utan samtycke av
den för vilken god man skall
utses, om inte den enskildes till-
stånd hindrar att hans eller hennes
mening inhämtas.

med att bevaka sin rätt, förvalta
sin egendom eller söija för sin
person, skall rätten, om det be-
hövs, anordna godmanskap för
honom eller henne. Sådant beslut
får inte meddelas utan samtycke
av den för vilken god man skall
utses, om inte den enskildes till-
stånd hindrar att hans eller hennes
mening inhämtas.

När rätten meddelar ett beslut
enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en god man att
utföra uppdraget. Om en god man
i annat fall skall förordnas på
grund av ett beslut enligt första
stycket, skall förordnandet med-
delas av överförmyndaren.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

7 §⁷

Om någon beträffande vilken
det föreligger en sådan situation
som anges i 4 § är ur stånd att
vårda sig eller sin egendom, får
rätten anordna förvaltarskap för
honom eller henne. Förvaltarskap
får dock inte anordnas, om det är
tillräckligt att god man förordnas
eller att den enskilde på något
annat mindre ingripande sätt får
hjälp.

Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i vaije
särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägen-
het eller egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma uppdra-
gets omfettning.

När rätten meddelar ett beslut

enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en förvaltare
att ulföra uppdraget. Om förval-
tare i annat fall skall förordnas på
grund av ett beslut enligt första
stycket, skall förordnandet med
delas av överförmyndaren.

¹ Senaste lydelse 1988:1251.

13 §’

När omständigheterna påkallar
det, kan flera gode män eller
förvaltare förordnas för den en-
skilde.

När omständigheterna påkallar
det, kan rätten eller överförmyn-
dare förordna flera gode män eller
förvaltare för den enskilde.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

Är flera gode män eller förvaltare ansvariga för skada som har till-
fogats tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsan-
svaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vål-
lande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel
med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma

grunder.

15 §’

Ansökan om förordnande av god
man eller förvaltare får göras av
överförmyndaren, förmyndare,
den som ansökningen avser, om
han eller hon har fyllt sexton år,
samt av hans eller hennes make
och närmaste släktingar.

Ansökan om förordnande av
förvaltare får också göras av god
man som avses i 4 §.

Frågor om förordnande av god
man eller förvaltare skall rätten
också ta upp självmant, när an-
ledning förekommer till det.

I ärende om förordnande av god
man eller förvaltare för någon
som har fyllt sexton år skall rätten
bereda denne tillfälle att yttra sig,
om det kan ske.

Ansökan om förordnande av
god man enligt 7 - 3 §§ får göras
av förmyndare, den som ansök-
ningen avser, om han eller hon
har fyllt sexton år, samt av hans
eller hennes make och närmaste
släktingar. Ansökan om anord-
nande av godmanskap enligt 4 §
och förvaltarskap enligt 7 § samt
om förordnande av god man eller
förvaltare enligt dessa bestäm-
melser får göras av dem som nu
har angivits och av överförmyn-
daren.

Ansökan om anordnande av
förvaltarskap får också göras av
god man som avses i 4 §.

Frågor om anordnande av god-
manskap eller förvaltarskap skall
rätten och överförmyndaren också
ta upp självmant, när anledning
förekommer till det.

_§1°

Före beslut om anordnande av
godmanskap eller förvaltarskap
och om förordnande av god man
eller förvaltare för någon som har
fyllt sexton år skall rätten
eller överförmyndaren bereda

⁸ Senaste lydelse 1988:1251.

’ Senaste lydelse 1988:1251.

¹⁰ Senaste lydelse 1988:1251

I ärende om förordnande av god
man enligt 4 § eller förvaltare
skall, om det inte är obehövligt,
rätten också inhämta yttrande från
make och närmaste släktingar,
överförmyndaren, vårdinrättning,
omsorgsnämnd och socialnämnd.
Den som ansökningen avser skall
höras muntligen, om det kan ske
utan skada för honom eller henne
och det inte är uppenbart att han
eller hon inte förstår vad saken
gäller. Rätten kan dock underlåta
att höra den enskilde muntligen
om denne själv har gjort ansökan
eller medgivit det ifrågasatta
förordnandet eller det annars finns
särskilda skäl.

Myndigheter och inrättningar
som anges i andra stycket är skyl-
diga att lämna rätten sådana upp-
gifter som kan vara av betydelse i
ärendet.

denne tillfälle att yttra sig, om det
kan ske.

I mål om anordnande av god-
manskap enligt 4 § eller förval-
tarskap skall, om det inte är obe-
hövligt, rätten också inhämta ytt-
rande från make och närmaste
släktingar, överförmyndaren,
vårdinrättning, omsorgsnämnd och
socialnämnd. Den som ansök-
ningen avser skall höras munt-
ligen, om det kan ske utan skada
för honom eller henne och det inte
är uppenbart att han eller hon inte
förstår vad saken gäller. Rätten
kan dock underlåta att höra den
enskilde muntligen om denne själv
har gjort ansökan eller medgivit
det ifrågasatta förordnandet eller
det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i andra stycket
gäller även i ärende hos överför-
myndaren om utseende av god
man enligt 4 § eller förvaltare.

Myndigheter och inrättningar
som anges i andra stycket är skyl-
diga att lämna rätten och överför-
myndaren sådana uppgifter som
kan vara av betydelse.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

§“

Innan rätten anordnar förvaltar-
skap skall den inhämta läkarintyg
eller annan likvärdig utredning om
den enskildes hälsotillstånd. Detta
gäller även vid anordnande av
godmanskap enligt 4 §, när den
enskilde inte har lämnat sitt sam-

samtycke. tycke.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

18 §¹²

Kan slutligt beslut ej ges ome- Kan slutligt beslut ej ges ome-
delbart i ärende om förordnande delbart i mål hos rätten om an-

¹¹ Senaste lydelse 1988:1251.

¹² Senaste lydelse 1988:1251.

av god man eller förvaltare, får
rätten, om den enskildes ange-
lägenheter kräver omedelbar vård
eller ett dröjsmål uppenbarligen
skulle medföra fara för den enskil-
de eller hans egendom, förordna
god man eller förvaltare för tiden
till dess ärendet slutligt avgörs.
Sådant förordnande kan beträf-
fande god man som avses i 4 §
eller förvaltare meddelas även för
den som är underårig att gälla från
och med den dag han eller hon
fyller arton år.

ordnande av godmanskap enligt 4
§ eller Jorvaltarskap eller i ärende
hos överförmyndaren om förord-
nande av god man eller förvaltare,
får rätten eller överförmyndaren,
om den enskildes angelägenheter
kräver omedelbar vård eller ett
dröjsmål uppenbarligen skulle
medföra fara för den enskilde eller
hans egendom, anordna godman-
skap eller Jorvaltarskap eller
förordna god man eller förvaltare
för tiden till dess Jrågan slutligt
avgörs.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

Sådant förordnande kan beträf-
fande god man som avses i 4 §
eller förvaltare meddelas även för
den som är underårig att gälla från
och med den dag då han eller hon
fyller arton år.

Innan beslut enligt första stycket meddelas skall den som ansökningen
avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust
och utan skada för honom eller henne.

Beslut enligt första stycket får Beslut enligt första stycket får
när som helst ändras av rätten. när som helst ändras av den myn-
dighet som har Jattat beslutet.

Om en god man eller förvaltare
inte längre behövs, skall rätten
besluta att godmanskapet eller
förvaltarskapet skall upphöra. Har
god man förordnats enligt 3 § 1 -
5, skall den gode mannen entledi-
gas så snart den som förordnandet
avser begär det. När en god man
eller förvaltare har slutfört sitt
uppdrag, skall han genast anmäla
det till rätten.

En god man eller förvaltare har
rätt att på begäran bli entledigad

Om en god man eller förvaltare
inte längre behövs, skall godman-
skapet eller förvaltarskapet upp-
höra. Beslut om upphörande Jattas
när det gäller godmanskap enligt
4 § och Jorvaltarskap av rätten
och i övrigt av överförmyndaren.
Har god man förordnats enligt 3 §
1 - 5, skall överförmyndaren
entlediga den gode mannen så
snart den som förordnandet avser
begär det. När en god man eller
förvaltare har slutfört sitt uppdrag,
skall han genast anmäla det till
överförmyndaren.

En god man eller förvaltare har
rätt att på begäran bli entledigad

Senaste lydelse 1988:1251.

från sitt uppdrag. Skall godman-
skapet eller förvaltarskapet fortsät-
ta, är han dock skyldig att kvarstå
till dess en ny god man eller för-
valtare har utsetts.

En god man eller förvaltare som
gör sig skyldig till missbruk eller
försummelse vid utövandet av sitt
uppdrag eller som kommer på
ekonomiskt obestånd och på grund
därav är olämplig för uppdraget
eller som av någon annan orsak
inte längre är lämplig att inneha
detta, skall endedigas från uppdra-
get.

från sitt uppdrag. Beslut om ent-
ledigande fattas av överförmynda-
ren. Skall godmanskapet eller
förvaltarskapet fortsätta, är den
gode mannen eller förvaltaren
dock skyldig att kvarstå till dess
en ny god man eller förvaltare har
utsetts.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

§¹⁴

Uppkommer fråga om att enligt
första stycket entlediga en god
man eller förvaltare och kan slut-
ligt beslut inte ges omedelbart, får
överförmyndaren, om dröjsmål
skulle medföra fara för den som
godmanskapet eller förvaltarskapet
avser, besluta att den gode man-
nen eller förvaltaren skall skiljas
från sitt uppdrag för tiden till dess
ärendet avgörs.

21 §¹³

Rätten får också självmant ta
upp frågor som avses i första
stycket.

I ärende enligt denna paragraf
skall rätten bereda den enskilde
tillfälle att yttra sig, om det kan
ske.

Rätten och överförmyndaren får
också självmant ta upp frågor som
avses i första stycket.

Rätten eller överförmyndaren
skall bereda den enskilde tillfälle
att yttra sig, om det kan ske.

¹⁴ Senaste lydelse 1988:1251.

¹⁵ Senaste lydelse 1988:1251.

22 §
Dör en god man eller förvaltare,
skall den som har boet i sin vård l
utan dröjsmål anmäla förhållandet
till den tingsrätt där godmanskapet 1
eller förvaltarskapet är eller skall ;
vara inskrivet. <

i¹⁶

Dör en god man eller förval-
tare, skall den som har boet i sin
vård utan dröjsmål anmäla för-
hållandet till den överförmyndare
som har tillsyn över godmanskapet
eller förvaltarskapet.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

i¹⁷

Rätten är skyldig att på ansökan
av någon av dem som anges i 15 §
första stycket eller av den gode
mannen eller förvaltaren pröva om
omfattningen av ett godmanskap
enligt 4 § eller ett förvaltarskap
bör jämkas. Rätten kan också utan
ansökan göra en sådan prövning.

beslut enligt första stycket, skall den gode
samt överförmyndaren och den enskilde be-

23 §
Rätten är skyldig att på ansökan
av någon av dem som anges i 15 § t
första stycket eller av den gode i
mannen eller förvaltaren pröva om i

ett godmanskaps eller förvaltar- <
skaps omfattning bör
Rätten kan också utan
göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar
mannen eller förvaltaren
redas tillfälle att yttra sig.

jämkas,
ansökan

Kan slutligt beslut inte ges ome-
delbart, får rätten, om dröjsmål
skulle medföra fara för den enskil-
de, meddela beslut i frågan för
tiden till dess målet avgörs. I
fråga om sådant beslut tillämpas
bestämmelserna i 18 § andra och
tredje styckena.

I fråga om godmanskap enligt
1 - 3 §§ skall frågor om jämkning
av godmanskapets omfattning
prövas av överförmyndaren. Be-
stämmelserna i första - tredje
styckena har motsvarande tilllämp-
ning beträffande handläggningen
hos överförmyndaren av frågor om
sådan jämkning.

24 §¹⁸

Innan rätten förordnar någon till
god man eller förvaltare eller
entledigar någon från ett sådant
uppdrag, skall han eller hon ges
tillfälle att yttra sig. Är det fråga

Innan rätten eller överförmynda-
ren förordnar någon till god man
eller förvaltare eller entledigar
någon från ett sådant uppdrag,
skall han eller hon ges tillfälle att

¹⁶ Senaste lydelse 1988:1251.

¹⁷ Senaste lydelse 1988:1251.

¹⁸ Senaste lydelse 1988:1251.

om beslut enligt 20 § andra styck-
et, skall den gode mannen eller
förvaltaren beredas tillfälle att
yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål.

yttra sig. Är det fråga om beslut
enligt 20 § andra stycket, skall
den gode mannen eller förvaltaren
beredas tillfälle att yttra sig, om
det inte är fara i dröjsmål.

§¹⁹

Frågor som gäller godmanskap
enligt 4 § eller förvaltarskap tas
upp av tingsrätten i den ort där
den enskilde har sitt hemvist eller,
om han eller hon inte har hemvist
i riket, av Stockholms tingsrätt.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

Sådana frågor om godmanskap
enligt 4 § och förvaltarskap som
skall handläggas av överförmyn-
daren samt frågor om godmanskap
enligt 1 och 2 §§ tas upp av över-
förmyndaren i den kommun där
den enskilde har sitt hemvist eller,
om han eller hon inte har hemvist
i riket, av överförmyndaren i
Stockholms kommun.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 1 - 3 §§ tas upp av
den tingsrätt där godmanskapet är
inskrivet.

Ansökan om förordnande av god
man enligt 4 § eller av förvaltare

¹⁹ Senaste lydelse 1988:1251.

²⁰ Senaste lydelse 1988:1251.

§^M

Uppkommer vid utredning av ett
dödsbo fråga om förordnande av

tas upp av tingsrätten i den ort
där den som avses med ansök-
ningen har sitt hemvist eller, om
han eller hon inte har hemvist i
riket, av Stockholms tingsrätt.

god man enligt 3 §, hör ärendet Prop. 1993/94:251
till överförmyndaren i den kom- Bilaga 5
mun där den döde hade sitt hem-
vist eller, om den döde inte hade
hemvist i riket, till överförmynda-
ren i Stockholms kommun. Skall
god man annars förordnas enligt 3
§, tas ärendet upp av överförmyn-
daren i den kommun där den för
vilken god man skall förordnas har
egendom eller där annars behov
av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 4 § eller förval-
tarskap tas upp av den tingsrätt
där godmanskapet eller förvaltar-
skapet är inskrivet.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 3 § tas upp av den
överförmyndare som har förordnat
god man.

TI §²¹

Ett mål om god man eller för-
valtare handläggs enligt domstols-
förfarandelagen (1993:000).

Rättens beslut i frågor som
gäller godmanskap eller förval-
tarskap får överklagas, förutom av
den som beslutet rör, av var och
en som har rätt att göra ansökan i
frågan. Den i vars ställe god man
förordnats enligt 2 § första och
andra styckena får dock inte över-
klaga beslut om sådant förordnan-
de.

Senaste lydelse 1988:1251.

4. Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken²²

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

dels att 16 kap. 1, 2, 5 och 6 §§, 18 kap. 7 §, 19 kap. 20 §, 22 kap.
3 § och 23 kap. 5 § skall ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 kap.

Vistas, då bouppteckning för-
rättas, till namnet känd arvinge
efter den döde på okänd ort, skall
det hos rätten anmälas av den som
har boet i sin vård. När sådan
anmälan sker eller förhållandet
eljest varder kunnigt, skall rätten
låta i Post- och Inrikes Tidningar
ofördröj ligen intaga kungörelse,
att arv efter den döde tillfallit den
bortovarande, med anmaning till
honom att göra sin rätt till arvet
gällande inom fem år från den
dag, kungörelsen var införd i
tidningen. I kungörelsen skall den
bortovarandes namn upptagas.

i²³

Vistas, då bouppteckning för-
rättas, till namnet känd arvinge
efter den döde på okänd ort, skall
det hos överförmyndaren anmälas
av den som har boet i sin vård.
Anmälan skall göras till överför-
myndaren i den kommun där den
döde hade sitt hemvist eller, om
den döde inte hade hemvist i riket,
till överförmyndaren i Stockholms
kommun. När sådan anmälan sker
eller förhållandet eljest varder
kunnigt, skall överförmyndaren
låta i Post- och Inrikes Tidningar
ofördröjligen intaga kungörelse,
att arv efter den döde tillfallit den
bortovarande, med anmaning till
honom att göra sin rätt till arvet
gällande inom fem år från den
dag, kungörelsen var införd i tid-
ningen. I kungörelsen skall den
bortovarandes namn upptagas.

I fall som avses i 3 kap. 2 § skall, vid tillämpning av vad nu sagts,
den rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efter-

levandes bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken.

Kan, när bouppteckning förrät- Kan, när bouppteckning förrät-
tas, ej utrönas huruvida arvinge tas, ej utrönas huruvida arvinge

²² Balken omtryckt 1981:359.

²³ Senaste lydelse 1987:231.

²⁴ Senaste lydelse 1977:659.

finnes som före allmänna arvs-
fonden eller före eller jämte annan
känd arvinge är berättigad till arv,
skall rätten, på anmälan av den
som har boet i sin vård eller då
förhållandet eljest varder kunnigt,
låta i Post- och Inrikes
Tidningar ofördröj ligen intaga
kungörelse om arvfallet, med
anmaning till okända arvingar att
göra sin rätt till arvet gällande
inom fem år från den dag, kun-
görelsen var införd i tidningen.
Vad nu är sagt skall ock gälla, där
vid bouppteckningen kännedom
finnes om arvinge men kunskap
saknas såväl om arvingens namn
som om hans vistelseort.

Vill arvinge eller testaments-
tagare, utan att tillträda kvarlåten-
skapen eller sin lott däri, göra sin
rätt gällande, skall han anmäla sitt
anspråk hos god man, om sådan
förordnats att bevaka hans rätt,
eller hos var dödsbodelägare som
tillträtt kvarlåtenskapen eller ock,
om skifte ej skett, hos boutred-
ningsman eller annan som sitter i
boet. Anmälan må ock göras hos
rätten.

Har god man mottagit anmälan,
skall han tillkännagiva den hos
rätten. Om anmälan, som gjorts
eller tillkännagivits hos rätten,
skall genom dess försorg med
posten underrättelse översändas till
övriga dödsbodelägare, vilkas
namn och vistelseort äro upptagna
i bouppteckningen efter den döde
eller eljest kända för rätten.

finnes som före allmänna arvs-
fonden eller före eller jämte annan
känd arvinge är berättigad till arv,
skall den överförmyndare som
anges i 1 § på anmälan av den
som har boet i sin vård eller
kunnigt, låta i Post- och Inrikes
Tidningar ofördröjligen intaga
kungörelse om arvfallet, med
anmaning till okända arvingar att
göra sin rätt till arvet gällande
inom fem år från den dag, kun-
görelsen var införd i tidningen.
Vad nu är sagt skall ock gälla, där
vid bouppteckningen kännedom
finnes om arvinge men kunskap
saknas såväl om arvingens namn
som om hans vistelseort.

Har god man mottagit anmälan,
skall han tillkännagiva den hos
överförmyndaren. Om anmälan,
som gjorts eller tillkännagivits hos
rätten, skall genom dess försorg
med posten underrättelse över-
sändas till övriga dödsbodelägare,
vilkas namn och vistelseort äro
upptagna i bouppteckningen efter
den döde eller eljest kända för
överförmyndaren.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 5

6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

Remissinstanser, Domstolsutredningens betänkande Prop. 1993/94:251

Bilaga 6

Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna infor
2000-talet Arbetsuppgifter och förfåranderegler har remitterats till
följande myndigheter och organisationer.

Anmodats att yttra sig:

Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrel-
sen, Kriminalvårdsnämnden, Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor,
Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket (efter hörande av lämpligt antal
kronofogde- och skattemyndigheter), Centrala studiestödsnämnden,
Patent- och registreringsverket, Kammarkollegiet, Statskontoret,
Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån, Länsstyrelsernas organisa-
tionsnämnd, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Svea
hovrätt, Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten
för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Övre
Norrland, Stockholms tingsrätt, Huddinge tingsrätt, Köpings tingsrätt,
Örebro tingsrätt, Jönköpings tingsrätt, Ronneby tingsrätt, Malmö
tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Skövde tingsrätt, Kristinehamns tingsrätt,
Östersunds tingsrätt, Ljusdals tingsrätt, Umeå tingsrätt, Haparanda
tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg,
Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i
Stockholms län, Länsrätten i Malmöhus län, Länsrätten i Göteborgs och
Bohus län, Länsrätten i Kronobergs län, Länsrätten i Norrbottens län,
Länsrätten i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,
Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Övervakningsnämnden i Uppsala
län, Övervakningsnämnden i Kristianstads län, Övervakningsnämnden i
Västerbottens län, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Beretts tillfälle att yttra sig:

Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolen, Regeringsrätten, Försäk-
ringsöverdomstolen, Bostadsdomstolen, Trafiksäkerhetsverket, Luft-
fartsverket, Arbetsdomstolen, Statens va-nämnd , Centralnämnden för
fastighetsdata, Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen, övriga tings-
rätter, övriga länsrätter, Försäkringsrätterna, Hyresnämnder och
arrendenämnder, Allmänna advokatbyrån i Kiruna, Allmänna advokat-
byrån i Solna, Allmänna advokatbytån i Kalmar, Sveriges advokatsam-
fund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges åklagare, Nämn-
demännens riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Centralorgani-
sationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centraloiganisation, Statstjänstemannaförbundet, Svenska bankföre-
ningen, Sparbanksgruppen AB , Sveriges Föreningsbankers Förbund,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Småkom, Ackords- g2

centralen i Göteborg, Föreningen Sveriges kronofogdar, Föreningen

Sveriges överförmyndare, Föreningen for allmänna ombud i körkorts-
mål, Konkursförvaltarkollegiet i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden
vid universitetet i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid universite-
tet i Lund

Beretts tillfälle att yttra sig över kapitel 7. Förmynderskapsärenden

Stockholms överförmyndamänd, Överförmyndarnämnden i Solna,
Överförmyndarnämnden i Göteborg, Överförmyndarnämnden i Sund-
byberg, Överförmyndaren i Halmstads kommun, Överförmyndamämn-
den i Sundsvalls kommun, Överförmyndarnämnden i Lomma

Prop. 1993/94:251

Bilaga 6

Sammanfattning av Domstolsverkets förslag

Prop. 1993/94:251

Bilaga 7

En projektgrupp inom domstolsverket har utvärderat 1989 års reform av
förmynderskapslagstiftningen. Utvärderingen visar att - som avsetts med
reformen - åtskilliga tidigare omyndighetsförklaringar har kunnat
omvandlas till godmanskap. Emellertid finns stora regionala skillnader.

De nya bestämmelserna om att förvaltarförordnanden kan göras
partiella har hittills utnyttjats i mycket begränsad omfattning. Detsamma
gäller bestämmelserna om att avgränsningen av ett förvaltarskap kan
delegeras till överförmyndaren, att annan medicinsk utredning än läka-
rintyg kan läggas till grund för ett förvaltarförordnande samt att tings-
rätterna kan ta egna initiativ i fråga om förvaltarförordnande. Vissa
behov av ökad sekretess i förmynderskapsärenden har visat sig före-
ligga.

De nya bestämmelserna om att vissa släktingar skall kontaktas före
förordnande av förvaltare eller god man har medfört handläggningspro-
blem för domstolarna och överförmyndarna. I stor utsträckning har följ-
den blivit att handläggningstidema förlängts, ibland orimligt mycket.
Tingsrätternas arbetssituation har också förändrats genom reformen på
grund av att forvaltarförordnandena - till skillnad från de tidigare om-
yndighetsförklaringarna - inte finns i folkbokföringen. Tingsrätterna får
därför numera utfärda bevis om förvaltarförordnanden. Sådana bevis
behövs t.ex. för registrering i handelsregistret. Bara vid Stockholms
tingsrätt utfärdas ca 10 000 sådana bevis per år.

Mot bakgrund av utvärderingen föreslås vissa förändringar i förmyn-
derskapslagstiftningen. En sådan ändring gäller att begränsa omfatt-
ningen av släktkontaktema. En annan avser att något öka sekretessen i
förmynderskapsärenden. Vidare föreslås preciseringar av bestämmelser-
na om den medicinska utredningen och om förordnanden när huvud-
mannen på grund av sitt tillstånd inte kunnat yttra sig.

När det gäller folkbokföringen och förvaltarffihetsbevisen konstateras
att statskontoret nyligen föreslagit att några sådana bevis fortsättningsvis
inte skall behövas vid registrering i handelsregistret. Om detta förslag
genomförs kommer behovet av de nuvarande förvaltarffihetsbevisen att
minska i hög grad. F.n. finns därför inte något ytterligare behov av
ändringsförslag i denna del. Emellertid föreslås i rapporten att det skall
kunna registreras vid tingsrätternas inskrivningsmyndigheter om en
fastighet omfattas av ett förvaltarförordnande.

Domstolsverkets lagförslag

Prop. 1993/94:251

Bilaga 8

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 15-17 §§ foräldrabalken¹ skall ha
följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

15 §²

Ansökan om förordnande av god
man eller förvaltare får göras av
överförmyndaren, förmyndare,
den som ansökningen avser, om
han eller hon har fyllt sexton år,
samt av hans eller hennes make
och närmaste släktingar.

Ansökan om förordnande av förvaltare får också göras av god man
som avses i 4 §.

Frågor om förordnande av god man eller förvaltare skall rätten också
ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

16 §³

I ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som
har fyllt sexton år skall rätten bereda denne tillfälle att yttra sig, om det
kan ske.

I ärende om förordnande av god
man enligt 4 § eller förvaltare
skall, om det inte är obehövligt,
rätten också inhämta yttrande från
make och närmaste släktingar,
överförmyndaren, vårdinrättning,
omsorgsnämnd och socialnämnd.
Den som ansökningen avser skall
höras muntligen, om det kan ske
utan skada för honom eller henne
och det inte är uppenbart att han
eller hon inte förstår vad saken

I ärende om förordnande av god
man enligt 4 § eller förvaltare
skall rätten också inhämta yttrande
från make, sambo och närmaste
anhöriga, överförmyndaren, vår-
dinrättning, omsorgsnämnd och
socialnämnd. Rätten kan dock
underlåta att inhämta yttrande om
den enskilde själv har gjort an-
sökan eller medgivit det ifrågasat-
ta jörordnandet eller yttrande är
obehövligt.

¹ Balken omtryckt 1983:485.

² Senaste lydelse 1988:1251

³ Senaste lydelse 1988:1251.

gäller. Rätten kan dock underlåta
att höra den enskilde muntligen
om denne själv har gjort ansökan
eller medgivit det ifrågasatta
förordnandet eller det annars finns
särskilda skäl.

Den som ansökningen avser
skall höras muntligen, om det kan
ske utan skada för honom eller
henne och det inte är uppenbart att
han eller hon inte förstår vad
saken gäller. Rätten kan dock
underlåta att höra den enskilde
muntligen om denne själv har
gjort ansökan eller medgivit det
ifrågasatta förordnandet eller det
annars finns särskilda skäl.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 8

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga
att lämna rätten sådana upplysningar som kan vara av betydelse i ären-
det.

17 §⁴

Innan rätten förordnar förvaltare
skall den inhämta läkarintyg eller
annan likvärdig utredning om den
enskildes hälsotillstånd och övriga
levnadsförhållanden. Detta gäller
även i ärende om förordnande av
god man enligt 4 §, när den en-
skilde inte har lämnat sitt sam-
tycke.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den

2. De nya bestämmelserna tillämpas även i ärenden som är under
handläggning när den nya lagen träder i kraft.

2 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att sekretesslagen (1980:100) skall ha följande
lydelse.

Senaste lydelse 1988:1251.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 8

Sekretess gäller hos domstol i
äktenskapsmål samt må och ären-
den enligt föräldrabalken liksom i
mål enligt lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden
m.m. och om öveflyttning av
barn, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska för-
hållanden, om part begär det och
det kan antas att den enskilde eller

§³

Sekretess gäller hos domstol i
äktenskapsmål samt mål och ären-
den enligt föräldrabalken liksom i
mål enligt lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden
m.m. och om överflyttning av
barn, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska för-
hållanden, om part begär det och
det kan antas att den enskilde eller

någon honom närstående lider
skada eller men om uppgiften
röjs.

någon honom närstående lider
skada eller men om uppgiften
röjs. I ärende om förordnande
enligt föräldrabalken av god man
som avses i 11 kap. 4 § eller av
förvaltare gäller dock sekretessen
oberoende av parts begäran.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

1. Denna lag träder i kraft den

2. De nya bestämmelserna tillämpas även i ärenden som är under
handläggning när lagen träder i kraft.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella
sambor⁶

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor
skall ha följande lydelse.

⁵ Senaste lydelse 1989:16.

⁶ Senaste lydelse 1991:1000

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 8

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmel-
ser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till
31 § och puhnkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1991:614),

10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),

11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

12. 5 kap. 18 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen
(1970:988), samt

13. 10 § insiderlagen
(1990:1342).

12. 5 kap. 18 § tredje stycket
fastighetsbildnigslagen (1970:988),

13. 10 § insiderlagen
(1990:1342) samt

14. 11 kap. 15-16 §§ föräldra-
balken.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den

Remissinstanser, Domstolsverkets rapport 1991:8

Prop. 1993/94:251

Bilaga 9

Följande remissinstanser har yttrat sig över förslagen i Domstolsverkets
rapport 1991:8 Utvärdering av vissa delar av förmynderskapslagstift-
ningen: Hovrätten för Nedre Norrland, Malmö tingsrätt, Katrineholms
tingsrätt, Umeå tingsrätt, Riksdagens ombudsmän, Sveriges advokat-
samfund, Svenska bankföreningen, Sparbanksgruppen AB (tidigare
Svenska sparbanksföreningen), Svenska kommunförbundet, Sveriges
domareförbund, Föreningen Sveriges överförmyndare, Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna.

Remissinstanser, Svenska Bankföreningens
framställning

Prop. 1993/94:251

Bilaga 10

Följande myndigheter och organisationer har avgivit yttrande över
framställningen: Finansinspektionen, Konkurrensverket, Överförmyn-
damämnden i Stockholm, Överförmyndarnämnden i Göteborg, Överför-
myndamämnden i Halmstad, Överförmyndamärnnden i Sundsvall,
Överfömyndamämnden i Lomma, Sveriges Advokatsamfund, Före-
ningen Sveriges överförmyndare, Sparbankernas bank, Sveriges före-
ningbank

Jämförelsetabell; Ny lydelse - Äldre lydelse

I tabellen är hänvisningar gjorda till den äldre lydelsen av föräldrabal-
kens bestämmelser med utgångspunkt från den föreslagna lydelsen av
bestämmelserna. Hänvisningarna tar inte särskilt upp bestämmelserna i
15 kap. 20 §, 16 kap. 15 § och 17 kap. 7 § som endast gör bestämmel-
ser rörande förmyndare tillämpliga även beträffande andra ställföreträ-
dare.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 11

Ny lydelse av	Jämför med äldre lydelse av
6 kap. 10 a § Andra stycket Tredje stycket	13 kap. 8 § andra stycket 10 kap. 7 §
6 kap. 10 b § Andra stycket	10 kap. 9 § 6 kap. 5 § andra stycket
6 kap. 10 c § Första stycket Andra stycket	6 kap. 7 § 10 kap. 10 § 6 kap. 9 §
10 kap. 3 §	—
10 kap. 4 §	10 kap. 3 §
10 kap. 5 § första stycket	10 kap. 4 §
11 kap. 14 §	11 kap. 13 § andra stycket
11 kap. 25 § andra stycket	11 kap. 26 §
11 kap. 26 § första stycket	11 kap. 25 § andra stycket
11 kap. 27 §	11 kap. 28 §
12 kap. 1 §	13 kap. 1 §
12 kap. 2 §	___
12 kap. 3 §	13 kap. 3 och 4 §§
12 kap. 4 §	13 kap. 3 och 4 §, 15 kap. 1 § första stycket och 20 §
12 kap. 5 §	16 kap. 1 §
12 kap. 6 §	15 kap. 7 och 20 §§
12 kap. 7 §	13 kap. 5 §
12 kap. 8 §	13 kap. 2 §
12 kap. 9 § Första stycket Andra stycket	10 kap. 12 §, 11 kap. 14 § 13 kap. 6 §
12 kap. 10 §	14 kap. 7 §, 15 kap. 17 §

Ny lydelse av	Jämför med äldre lydelse av
12 kap. 11 §	14 kap. 7 §, 15 kap. 18 §
12 kap. 12 §	13 kap. 8 § första, tredje och fjärde styckena
12 kap. 13 §	13 kap. 7 §
12 kap. 14 §	13 kap. 9 §
12 kap. 15 §	13 kap. 10 §
12 kap. 16 §	15 kap. 19 § första-tredje styckena och 21 §
12 kap. 17 §	14 kap. 11 §, 15 kap. 19 § fjärde stycket
13 kap. 1 § andra stycket	6 kap. 13 § andra stycket
13 kap. 2 §	_
13 kap. 3 § Första stycket Andra stycket Tredje stycket	16 kap. 2 § första stycket 16 kap. 3 §
13 kap. 4 § Första stycket Andra stycket	15 kap. 3 § 15 kap. 2 §
13 kap. 5 §	15 kap. 4 §, 1 och 2 §§ place- ringskungörelsen (1974:1048)
13 kap. 6 §	15 kap. 5 §
13 kap. 7 §	15 kap. 4 § första stycket 5 och 6§
13 kap. 8 §	15 kap. 9 §
13 kap. 9 §	_
13 kap. 10 §	15 kap. 15 §
13 kap. 11 §	15 kap. 14 § tredje stycket
13 kap. 12 §	15 kap. 14 § första och andra styckena
13 kap. 13 §	15 kap. 13 § första och andra styckena
13 kap. 14 § Första stycket Andra stycket	16 kap. 5 § första och andra styckena 16 kap. 7 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 11

Ny lydelse av	Jämför med äldre lydelse av
13 kap. 15 § Första och andra stycket	16 kap. 5 § första stycket
13 kap. 16 §	16 kap. 6 § andra stycket
13 kap. 17 §	16 kap. 9 §
13 kap. 18 §	_
13 kap. 19 § Första stycket 1 Första stycket 2 Första stycket 3 Första stycket 4 Första stycket 5 Andra stycket	15 kap. 9 § tredje stycket 15 kap. 8 § första stycket 15 kap. 8 § tredje stycket 15 kap. 12 § tredje stycket 15 kap. 8 § sjätte stycket
13 kap. 20 §	16 kap. 11 §
13 kap. 21 §	16 kap. 13 §
13 kap. 22 §	16 kap. 14 §
14 kap. 1 § Första stycket Andra stycket Tredje stycket	16 kap. 2 § andra stycket, 3 § och 15 § 16 kap. 2 § tredje stycket
14 kap. 2 §	16 kap. 2 § sjätte stycket
14 kap. 3 §	___
14 kap. 4 § Första stycket Andra stycket	15 kap. 3 § 15 kap. 2 §
14 kap. 5 §	15 kap. 4 §, 1 § placerings- kungörelsen (1974:1048)
14 kap. 6 §	15 kap. 5 §
14 kap. 7 §	15 kap. 4 § första stycket 5 och 6§
14 kap. 8 §	15 kap. 9 §
14 kap. 9 §	15 kap. 8 § tredje stycket
14 kap. 10 §	—
14 kap. 11 §	15 kap. 15 §
14 kap. 12 §	15 kap. 14 § tredje stycket

Prop. 1993/94:251

Bilaga 11

Ny lydelse av	Jämför med äldre lydelse av
14 kap. 13 §	15 kap. 14 § första och andra styckena
14 kap. 14 §	15 kap. 13 § första och andra styckena
14 kap. 15 § Första stycket Andra stycket	16 kap. 5 § första-tredje stycke- na 16 kap. 7 §
14 kap. 16 §	—
14 kap. 17 §	_
14 kap. 18 § Första stycket Tredje stycket Fjärde stycket	16 kap. 5 § Första-tredje styckena Fjärde stycket Femte stycket
14 kap. 19 §	16 kap. 16 § andra stycket
14 kap. 20 §	16 kap. 9 §
14 kap. 21 § Första stycket 1 Första stycket 2 Första stycket 3 Andra stycket	15 kap. 9 § tredje stycket 15 kap. 8 § första stycket 15 kap. 12 § tredje stycket 15 kap. 8 § sjätte stycket
14 kap. 22 §	16 kap. 11 §
14 kap. 23 §	16 kap. 13 §
14 kap. 24 §	16 kap. 14 §
15 kap. 1 § Första och andra styckena Tredje stycket	14 kap. 1 § 14 kap. 12 §
15 kap. 2 § Första stycket Andra stycket	14 kap. 4 § 14 kap. 6 §
15 kap. 3 §	14 kap. 9 § första stycket
15 kap. 4 §	14 kap. 2 §
15 kap. 5 §	14 kap. 5 §
15 kap. 6 § Första stycket Andra stycket	14 kap. 6 a §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 11

Ny lydelse av	Jämför med äldre lydelse av
15 kap. 7 §	14 kap. 3 § första och andra styckena samt 4 §
15 kap. 8 §	14 kap. 9 § andra stycket
15 kap. 9 §	14 kap. 8 §
15 kap. 10 §	15 kap. 22 §
16 kap. 1 § Första stycket Andra stycket	10 kap. 12 §, 11 kap. 14 § 17 kap. 1 §
16 kap. 2 §	—
16 kap. 3 § Första stycket Andra stycket	17 kap. 1 § 17 kap. 2 § första stycket
16 kap. 4 §	17 kap. 4 § första stycket
16 kap. 5 § Första stycket Andra stycket	17 kap. 3 § 17 kap. 3 § och 4 § första stycket
16 kap. 6 §	17 kap. 4 § andra stycket
16 kap. 7 §	17 kap. 6 §
16 kap. 8 §	16 kap. 12 §
16 kap. 9 § Första stycket Andra stycket	15 kap. 15 § andra stycket 15 kap. 13 § tredje stycket
16 kap. 10 §	_
16 kap. 11 §	15 kap. 12 §
16 kap. 12 §	19 kap. 17 §
16 kap. 13 § Första och andra styckena Tredje stycket	14 kap. 10 §, 16 kap. 3, 10 och 12 §§
16 kap. 14 §	16 kap. 7 och 8 §§
19 kap. 17 §	19 kap. 18 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 11

Jämförelsetabell; Äldre lydelse - Ny lydelse

I tabellen är hänvisningar gjorda till den nya lydelsen av föräldrabalkens
bestämmelser med utgångspunkt från den äldre lydelsen av bestämmel-
serna. Vid redovising av den äldre lydelsens bestämmelser har inte
bestämmelserna i 15 kap. 20 §, 16 kap. 15 § och 17 kap. 7 § som
endast gör bestämmelser rörande förmyndare tillämpliga även beträffan-
de andra ställföreträdare tagits med.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 12

Äldre lydelse av	Jämför med ny lydelse av
10 kap. 3 §	10 kap. 4 §
10 kap. 4 §	10 kap. 5 § första stycket
10 kap. 9 § andra stycket	6 kap. 10 § andra stycket
10 kap. 12 §	12 kap. 9 § första stycket, 16 kap. 1 § första stycket
10 kap. 18 § tredje stycket	20 kap. 3 §
11 kap. 13 § andra stycket	11 kap. 14 §
11 kap. 14 §	12 kap. 9 § första stycket, 16 kap. 1 § första stycket
11 kap. 25 § andra stycket	11 kap. 26 § första stycket
11 kap. 26 § första stycket	11 kap. 25 § första stycket
11 kap. 27 §	20 kap. 3 § första stycket
11 kap. 28 §	11 kap. 27 §
13 kap. 1 §	12 kap. 1 §
13 kap. 2 §	12 kap. 8 §
13 kap. 3 §	12 kap. 3 och 4 §§
13 kap. 4 §	12 kap. 3 och 4 §§
13 kap. 5 §	12 kap. 7 §
13 kap. 6 §	12 kap. 9 § andra stycket
13 kap. 7 §	12 kap. 13 §
13 kap. 8 § Första, tredje och fjärde stycket Andra stycket	12 kap. 12 § 6 kap. 10 a § andra stycket
13 kap. 9 §	12 kap. 14 §
13 kap. 10 §	12 kap. 15 §

Äldre lydelse av	Jämför med ny lydelse av
14 kap. 1 §	15 kap. 1 § första och andra styckena
14 kap. 2 §	15 kap. 4 §
14 kap. 3 § Första och andra styckena Tredje stycket	15 kap. 7 §
14 kap. 4 §	15 kap. 2 § första stycket och 7 § andra stycket
14 kap. 5 §	15 kap. 5 §
14 kap. 6 §	15 kap. 2 § andra stycket
14 kap. 6 a §	15 kap. 6 § andra stycket
14 kap. 7 §	12 kap. 10 och 11 §
14 kap. 8 §	15 kap. 9 §
14 kap. 9 § Första stycket Andra stycket Tredje stycket	15 kap. 3 § 15 kap. 8 §
14 kap. 10 §	16 kap. 13 § första och andra styckena
14 kap. 11 §	12 kap. 17 §
14 kap. 12 §	15 kap. 1 § tredje stycket
15 kap. 1 § Första stycket Andra stycket	12 kap. 4 § 12 kap. 6 §
15 kap. 2 §	13 kap. 4 § andra stycket, 14 kap. 4 § andra stycket
15 kap. 3 §	13 kap. 4 § första stycket, 14 kap. 4 § första stycket
15 kap. 4 §	13 kap. 5 och 7 §§, 14 kap. 5 och 7 §§
15 kap. 5 §	13 kap. 6 §, 14 kap. 6 §
15 kap. 6 §	13 kap. 7 §, 14 kap. 7 §
15 kap. 7 §	12 kap. 6 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 12

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

Äldre lydelse av	Jämför med ny lydelse av
15 kap. 8 § Första stycket Tredje stycket Sjätte stycket	13 kap. 19 § första stycket 3, 14 kap. 21 § första stycket 2 13 kap. 19 § första stycket 4, 14 kap. 9 § 13 kap. 19 § andra stycket, 14 kap. 21 § andra stycket
15 kap. 9 § Första och andra styckena Tredje stycket	13 kap. 8 §, 14 kap. 8 § 13 kap. 19 § första stycket 2, 14 kap. 21 § första stycket 1
15 kap. 10 §	__
15 kap. 11 §	—
15 kap. 12 § Första, andra och fjärde stycke- na Tredje stycket	16 kap. 11 § 13 kap. 19 § första stycket 5, 14 kap. 21 § första stycket 3
15 kap. 13 § Första och andra styckena Tredje stycket	13 kap. 13 §, 14 kap. 14 § 16 kap. 9 § andra stycket
15 kap. 14 § Första och andra styckena Tredje stycket	13 kap. 12 §, 14 kap. 13 § 13 kap. 11 §, 14 kap. 12 §
15 kap. 15 § Första, tredje och fjärde stycke- na Andra stycket	13 kap. 10 §, 14 kap. 11 § 16 kap. 9 § första stycket
15 kap. 17 §	12 kap. 10 §
15 kap. 18 §	12 kap. 11 §
15 kap. 19 § Första-tredje styckena Fjärde stycket	12 kap. 16 § 12 kap. 17 §
15 kap. 20 §	_
15 kap. 21 §	12 kap. 16 §
15 kap. 22 §	15 kap. 10 §
16 kap. 1 §	12 kap. 5 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 12

Äldre lydelse av	Jämför med ny lydelse av
16 kap. 2 § Första stycket	13 kap. 3 § första stycket
Andra stycket	14 kap. 1 § första stycket
Tredje stycket	14 kap. 1 § andra stycket
Fjärde stycket Femte stycket	13 kap. 1 § fjärde stycket, 14 kap. 1 § fjärde stycket
Sjätte stycket	14 kap. 2 §
16 kap. 3 §	13 kap. 3 § tredje stycket, 14 kap. 1 § första stycket, 16 kap. 13 § första och andra styckena
16 kap. 4 §	—
16 kap. 5 § Första stycket	13 kap. 14 § första stycket samt 15 § första och andra stycket, 14 kap. 15 § första stycket och 18 § första stycket
Andra stycket	13 kap. 14 § första stycket, 14 kap. 15 § första stycket och 18 § första stycket
Tredje stycket	14 kap. 18 § första stycket
Fjärde stycket	14 kap. 18 § tredje stycket
Femte stycket	14 kap. 18 § fjärde stycket
16 kap. 6 § Första stycket Andra stycket	13 kap. 16 §, 14 kap. 19 §
16 kap. 7 §	13 kap. 14 § andra stycket, 14 kap. 15 § andra stycket, 16 kap. 14 §
16 kap. 8 §	16 kap. 14 §
16 kap. 9 §	13 kap. 17 §, 14 kap. 20 §
16 kap. 10 §	16 kap. 13 § första och andra styckena
16 kap. 11 §	13 kap. 20 §, 14 kap. 22 §
16 kap. 12 § Första-tredje styckena	16 kap. 8 §
Andra stycket	16 kap. 13 § första och andra styckena
16 kap. 13 §	13 kap. 21 §, 14 kap. 23 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 12

Äldre lydelse av	Jämför med ny lydelse av
16 kap. 14 §	13 kap. 22 §, 14 kap. 24 §
16 kap. 15 §	—
17 kap. 1 §	16 kap. 1 § andra stycket och 3 § första stycket
17 kap. 2 § Första stycket Andra stycket	16 kap. 3 § andra stycket
17 kap. 3 §	16 kap. 5 §
17 kap. 4 § Första stycket Andra stycket	16 kap. 4 § och 5 § andra stycket 16 kap. 6 §
17 kap. 5 §	—
17 kap. 6 §	16 kap. 7 §
17 kap. 7 §	—
19 kap. 17 §	16 kap. 12 §
19 kap. 18 §	19 kap. 17 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 12

100

Lagrådsremissens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken¹

dels att 10 kap. 12 §, 11 kap. 27 §, 12 och 17 kap., 19 kap. 17 §
samt 20 kap. 5 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 11 kap. 28 § skall betecknas 11 kap. 27 §,

dels att nuvarande 19 kap. 18 § skall betecknas 19 kap. 17 §,

dels att de nya 11 kap. 27 § och 19 kap. 17 § skall ha följande lydel-
se,

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 3, 7 och 9 §§, 3 kap. 5 §, 4 kap. 5 a och
10 §§, 6 kap. 2, 3, 7-10, 17 och 21 §§, 7 kap. 2 §, 9 kap. 1, 4 och 5
§§ 10 kap. 3-7, 9, 11, 13 och 18 §§, 11 kap. 1-4, 7, 8, 13-26 §§,
13-16 kap., 19 kap. 5, 9, 10 och 14 §§, 20 kap., 2 a-4, 6 och 8 §§, 21
kap. 8 § samt rubrikerna till 13-16 kap. skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas ett nytt kapitel, 12 kap., samt fyra
nya paragrafer, 6 kap. 10 a-c §§ och 11 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

1 kap.

Bekräftelse av faderskap sker
skriftligen och skall bevittnas av
två personer. Bekräftelsen skall
skriftligen godkännas av social-
nämnden och av modem eller en
särskilt förordnad vårdnadshavare
för barnet. Står barnet inte under
någons vårdnad, skall bekräftelsen
i stället godkännas av barnet
självt. Socialnämnden får lämna
sitt godkännande endast om det
kan antas att mannen är foder till
barnet.

Bekräftelse kan ske även före barnets födelse.

Visas senare att den som har
lämnat bekräftelse ej är foder till
barnet, skall rätten förklara att
bekräftelsen saknar verkan mot
honom.

Visas senare att den som har
lämnat bekräftelse inte är foder till
barnet, skall rätten förklara att
bekräftelsen saknar verkan mot
honom.

2 kap.

3 §

Andras förhållande som anges i Ändras förhållande som anges i

Balken omtryckt 1990:1526

101

2 § sedan socialnämnden inlett sin 2 § sedan socialnämnden inlett sin
utredning, är nämnden ändock utredning, är nämnden skyl-
skyldig att slutföra sin uppgift. dig att slutföra sin uppgift.

Socialnämnden kan flytta över ärendet till socialnämnden i annan
kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant
beslut skall den andra socialnämnden genast underrättas.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Talan mot socialnämnds beslut
enligt andra stycket föres hos
länsstyrelsen genom besvär. Mot
länsstyrelsens beslut föres talan
hos kammarrätten genom besvär.

7§

Socialnämnden får lägga ned Socialnämnden får lägga ned en
påbörjad utredning angående påböljad utredning om faderska-
faderskapet, om det pet, om det

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för bedömning
av faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fästställt av

domstol,

3. föreligger samtycke av mo-
dem eller särskilt förordnad för-
myndare enligt 4 kap. 5 § till
adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns an-

ledning till antagande att fortsatt
utredning eller rättegång skulle
vara till men för barnet eller ut-
sätta modem för påfrestningar
som innebära fara för hennes
psykiska hälsa.

Talan mot socialnämnds beslut
att lägga ned påbörjad fäderskaps-
utredning föres hos länsstyrelsen
genom besvär. Mot länsstyrelsens
beslut föres talan hos kammarrät-
ten genom besvär.

3. har lämnats samtycke av mo-
dem eller en särskilt förordnad
vårdnadshavare enligt 4 kap.
5 a § till adoption av barnet, eller

Socialnämndens beslut att lägga
ned en påbörjad fäderskapsutred-
ning får överklagas hos länsstyrel-
sen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

9 §

Skall en viss man enligt 1 kap. 1 § anses som far till ett bam som
står under någons vårdnad och har barnet hemvist i Sverige, skall soci-
alnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavama eller
mannen begär det och det är lämpligt, utreda om någon annan man kan
vara fär till barnet.

102

I fråga om utredningen tillämpas
2-6 och 8 §§. Utredningen får
läggas ned, om det föreligger skäl
som anges i 7 § första stycket 1
eller 4 eller om det annars är
lämpligt.

Talan mot en socialnämnds
beslut att inte påbörja utredning
enligt denna paragraf eller att
lägga ned en påbörjad utredning
förs hos länsstyrelsen genom
besvär. Mot länsstyrelsens beslut
förs talan hos kammarrätten ge-
nom besvär.

I fråga om utredningen tillämpas
2-6 och 8 §§. Utredningen får
läggas ned, om det finns skäl som
anges i 7 § första stycket 1 eller 4
eller om det annars är lämpligt.

Socialnämndens beslut att inte
påbörja en utredning enligt denna
paragraf eller att lägga ned en
påbörjad utredning får överklagas
hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens
beslut får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

3 kap.

5 §

Talan om festställande av feder-
skap väckes av barnet.

I fell som avses i 2 kap. 1 §
föres barnets talan av socialnämn-
den. Har modem vårdnaden om
barnet, får hon alltid föra barnets
talan, även om hon ej har uppnått
myndig ålder. Talan får vidare
alltid föras av särskilt förordnad
förmyndare för barnet.

Talan om festställande av feder-
skap väcks av barnet.

I fell som avses i 2 kap. 1 §
förs barnets talan av socialnämn-
den. Har modem vårdnaden om
barnet, får hon alltid föra barnets
talan, även om hon inte har upp-
nått myndig ålder. Talan får vid-
are alltid föras av en särskilt för-
ordnad vårdnadshavare för barnet.

4 kap.

5 a §²

från båda dessa makar.

Samtycke enligt första stycket
behövs ej av den som tider av en
allvarlig psykisk störning eller är
utan del i vårdnaden eller på
okänd ort. Är detta fellet beträf-
fande var och en av dem som
enligt första stycket skall samtycka
till adoptionen, skall i stället

Samtycke enligt första stycket
behövs inte av den som lider av
en allvarlig psykisk störning, är
utan del i vårdnaden eller befinner
sig på okänd ort. Är detta fellet
för var och en av dem som enligt
första stycket skall samtycka till
adoptionen, skall i stället samtycke
inhämtas från barnets förmyndare.

² Senaste lydelse 1991:1546

103

samtycke inhämtas från barnets Om barnet har en särskilt förord- Prop. 1993/94:251

förmyndare.

nad vårdnadshavare som inte år Bilaga 13
förmyndare, skall vårdnadshava-
ren höras.

10 §’

I ärenden om att anta ett adop-
tivbarn skall rätten inhämta upp-
lysningar om barnet och sökanden
samt huruvida ersättning eller bi-
drag till barnets underhåll har
lämnats eller utlovats. Har barnet
inte fyllt arton år, skall yttrande
inhämtas från socialnämnden i den
kommun där sökanden är folkbok-
förd och från socialnämnden i den
kommun där den som har vårdna-
den om barnet är folkbokförd.

Fader eller moder, vars sam-
tycke till adoptionen inte krävs,
skall änt/d höras, om det kan ske.
Vid adoption av adoptivbarn skall
vad nu sagts i stället gälla adop-
tanten eller, om en make adopterat
den andra makens barn, var och
en av makarna. Finns en särskilt
förordnad vårdnadshavare, vars
samtycke inte krävs, skall även
han eller hon höras.

6 kap.

2 §⁴

Barn står under vårdnad av båda
föräldrarna eller en av dem, om
inte rätten har anförtrott vårdna-
den åt en eller två särskilt för-

ordnade förmyndare. Vårdnaden
om ett barn består till dess att

Bam står under vårdnad av båda
föräldrarna eller en av dem, om
inte rätten har anförtrott vårdna-
den åt en eller två särskilt för-

ordnade vårdnadshavare. Vårdna-
den om ett barn består till dess att

barnet fyller arton år eller dessför-
innan ingår äktenskap.

³ Senaste lydelse 1991:487

⁴ Senaste lydelse 1993:1432

104

söijning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för
någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står
under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Om ansvaret i frågor som gäller
barnets ekonomiska förhållanden

finns bestämmelser i 9-16 kap.

finns bestämmelser i 9-15 kap.

Barnet står från födelsen under

vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i
annat fell av modem ensam. Ingår
föräldrarna senare äktenskap med
varandra, står barnet från den
tidpunkten under vårdnad av dem
båda, om inte rätten dessförinnan
har anförtrott vårdnaden åt en

eller två särskilt förordnade vård-
nadshavare.

eller två särskilt förordnade för-
myndare.

7§

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyl-
dig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om
barnet på ett sätt som medför bestående fera för barnets hälsa eller
utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under endast en
förälders vårdnad, skall rätten i
fell som avses i första stycket
flytta över vårdnaden till den
andra föräldern eller, om det är
lämpligare, till en eller två särskilt
förordnade förmyndare enligt 13
kap. 8 §.

Står barnet under endast en
förälders vårdnad, skall rätten i
fell som avses i första stycket
flytta över vårdnaden till den
andra föräldern eller, om det är
lämpligare, till en eller två särskilt
förordnade vårdnadshavare.

105

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på
talan av socialnämnden.

9§

Står barnet under vårdnad av
båda föräldrarna och dör en av
dem, tillkommer vårdnaden den
andre ensam.

Står barnet under vårdnad av
endast en av föräldrarna och dör
denne, skall rätten på ansökan av
den andre eller på anmälan av
socialnämnden anförtro vårdnaden
åt den andra föräldern eller, om
det är lämpligare, åt en eller två
särskilt förordnade förmyndare
enligt 13 kap. 8 §.

Är båda föräldrarna döda, ut-
övas vårdnaden av barnets för-
myndare.

Om barnet står under vårdnad
av endast en av föräldrarna och
den föräldern dör, skall rätten på
ansökan av den andra föräldern
eller på anmälan av socialnämnden
anförtro vårdnaden åt den andra
föräldern eller, om det är lämpli-
gare, åt en eller två särskilt för-
ordnade vårdnadshavare.

106

10 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på
talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämn-
den.

10 a §

Om vårdnadshavare skall för-
ordnas särskilt, utses någon som
år lämpad att ge barnet omvård-
nad, trygghet och en god fostran.
Den som är underårig får inte
förordnas till vårdnadshavare.

Två personer kan utses att ge-
mensamt utöva vårdnaden, om de
är gifta med varandra eller bor
tillsammans under äktenskapslik-
nande förhållanden.

För syskon skall samma per-
soner utses som vårdnadshavare,
om inte särskilda skäl talar mot
det.

10b §

Särskilt förordnade vårdnads-
havare har rätt att på begäran bli
entledigade frän uppdraget.

Om barnet har två särskilt för-
ordnade vårdnadshavare och
någon av dem vill att vårdnaden
inte längre skall vara gemensam,
skall rätten på talan av en av dem

107

eller båda anförtro vårdnaden åt
en av dem efter vad som år bäst
för barnet. Rätten kan också i mål
om äktenskapsskillnad utan yrkan-
de förordna om vårdnaden enligt
vad som nu har sagts, om gemen-
sam vårdnad är uppenbart ofören-
lig med bamets bästa.

10 c §

Särskilt förordnade vårdnads-
havare skall entledigas, om de vid
utövandet av vårdnaden gör sig
skyldiga till missbruk eller försum-
melse eller av någon annan orsak
inte längre år lämpliga som vård-
nadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden
enligt denna paragraf prövas efter
ansökan av socialnämnden.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Frågor om vårdnad eller um-
gänge as upp av rätten i den ort
där vårdnadshavaren eller någon
av vårdnadshavama har sitt hem-
vist. Sådana frågor kan as upp
även i samband med äktenskaps-
mål. Om det inte finns någon
behörig domstol, as frågorna upp
av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i
4-8 och 10 §§ samt frågor om
umgänge som avses i 15 § hand-
läggs i den ordning som är före-
skriven för tvistemål. Står barnet
under vårdnad av båda föräldrarna
eller en av dem och är föräldrarna
överens i saken, kan de dock an-
hängiggöra saken genom ansökan.

Frågor om vårdnad eller um-
gänge as upp av rätten i den ort
där barnet har sitt hemvist. Såda-
na ffågor kan as upp även i sam-
band med äktenskapsmål. Om det
inte finns någon behörig domstol
enligt vad som nu har sagts, as
frågorna upp av Stockholms tings-
rätt.

Frågor om vårdnad som avses i
4-8 och 10 §§ samt 10 b § andra
stycket samt frågor om umgänge
som avses i 15 § handläggs i den
ordning som är föreskriven för
tvistemål. Står barnet under vård-
nad av båda föräldrarna eller en
av dem och är föräldrarna överens
i saken, får de väcka talan genom
gemensam ansökan.

108

övriga frågor om vårdnad Prop. 1993/94:251
handläggs i den ordning som Bilaga 13
gäller för domstolsärenden.

I mål om vårdnad kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stäm-

ning.

Dom i mål om vårdnad eller

umgänge får meddelas utan huvudförhandling, om partema är överens i
saken.

21 §

I mål om vårdnad eller umgänge kan rätten, i samband med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskilda skäl, på yrkande av part förelägga mot- parten vid vite ätt lämna ifrån sig barnet. Har vite förelagts i sam- band med beslut som avses i 20 § första stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla ome- delbart.	I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, i sam- band med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskilda skäl, på yrkande av en part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig barnet. Har vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 § första stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla omedel- bart.
Talan mot beslut om föreläggan- de enligt första stycket får föras endast i samband med talan mot domen eller beslutet om vårdnad eller umgänge.	Beslut om föreläggande enligt första stycket får överklagas en- dast i samband med överklagande av domen eller beslutet om vård- nad eller umgänge.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på an-
sökan av den part som har begärt föreläggandet.

7 kap.

2§

Förälder skall fullgöra sin un- En förälder skall fullgöra sin
derhållsskyldighet genom att underhållsskyldighet genom att
betala underhållsbidrag till barnet, betala underhållsbidrag till barnet,
om föräldern om föräldern

1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsam-
mans med barnet, eller

2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men
barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda
barnet i frågor om underhållsbi-
drag, även om vårdnadshavaren
inte har uppnått myndig ålder.
Också förmyndare har rätt att
företräda barnet. Avtal om under-
hållsbidrag kan slutas även före
barnets födelse. 109

9 kap.

Om en underårig har fått egen-
dom genom gåva, testamente eller
förmånstagarförordnande vid för-
säkring under villkor att den un-
derårige själv skall få råda över
egendomen, skall 3 § andra styck-
et tillämpas också beträffande
sådan egendom. Överförmynda-
rens samtycke krävs dock bara om
den underårige har fyllt sexton år.
Innan samtycke lämnas skall över-
förmyndaren ge fångesmannen
eller hans arvingar tillfälle att
yttra sig, om det kan ske utan
påtagligt besvär eller större tids-
förlust.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Idkar underårig, som fyllt sexton
år, näring med tillstånd varom i
15 kap. 13 § sägs, äge han ingå
sådana rättshandlingar, som falla
inom området för rörelsen. Vad
nu är stadgat gälle dock ej i fråga
om rättshandling som avses i 75
kap. 15 §.

En underårig som driver rörelse
med samtycke enligt 13 kap. 13 §
eller 14 kap. 14 §, får ingå sådana
rättshandlingar som faller inom
området för rörelsen. Vad som nu
har sagts gäller dock inte i fråga
om rättshandlingar som avses i 13
kap. 10 § eller 14 kap. 11 §.

10 kap.

3 §

Ingår underårigt barn äkten-
skap, skall den som vid äktenska-
pets ingående var förmyndare for
barnet alltjämt vara barnets för-
myndare.

Den eller de som har förordnats
särskilt till vårdnadshavare är
också förmyndare för den under-
årige, om inte annat följer av
andra stycket.

Om särskilda skäl talar för det,
skall någon annan än den särskilt

110

Har en underårig inte någon
förmyndare, skall rätten förordna
sådan.

förordnade vårdnadshavaren för-
ordnas till förmyndare. I ett så-
dant fall tillämpas 6 och 7 §§.

Mid som sägs i denna balk om
särskilt förordnade förmyndare
skall gälla även den som blivit
förmyndare enligt första stycket.

Ingår ett underårigt barn äkten-
skap, skall den som vid äkten-
skapets ingående var förmyndare
för barnet alltjämt vara barnets
förmyndare.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Har förmyndare förordnats
enligt 4 § på grund av att fadern
eller modem är underårig, gäller
förordnandet till dess fedem eller
modem har uppnått myndig ålder.

Har en underårig inte någon
förmyndare, skall rätten förordna
en sådan.

Har förmyndare förordnats
enligt första stycket på grund av
att fedem eller modem är under-
årig, gäller förordnandet till dess
fedem eller modem har uppnått
myndig ålder.

6§

Till förmyndare skall utses en rättrådig, erferen och i övrigt lämplig

man eller kvinna.

För underåriga syskon bör ge-
mensam förmyndare förordnas,
om inte särskilda skäl talar emot
det.

En förmyndare har rätt att på
begäran bli entledigad från för-
mynderskapet. Detta gäller dock
ej, om förmynderskapet utövas av
föräldrarna eller en av dem och

För underåriga syskon skall
samma person utses som förmyn-
dare, om inte särskilda skäl talar
mot det.

Skall efter föräldrarnas död
förmyndare förordnas för en un-
derårig och har föräldrarna eller
en av dem gett till känna vem de
önskar till förmyndare, skall
denna person förordnas om det
inte är olämpligt.

En förmyndare har rätt att på
begäran bli entledigad från för-
mynderskapet. Detta gäller dock
inte, om förmynderskapet utövas
av föräldrarna eller en av dem och

111

särskilda skäl talar mot att för-
myndaren entledigas.

Fråga om entledigande av för-
myndare tas upp av den tingsrätt
där förmynderskapet är eller skall
vara inskrivet.

särskilda skäl talar mot att för-
myndaren entledigas.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Frågor om förordnande eller
entledigande av förmyndare tas
upp av tingsrätten i den ort där
den underårige har sitt hemvist.

18 §

112

I ärende som avses i första
stycket skall rätten, när det rör en
underårig som fyllt sexton år,
bereda denne tillfälle att yttra sig,
om det kan ske.

Rättens beslut i ärende som

I sådana ärenden skall rätten ge
underåriga som fyllt sexton år till-
fälle att yttra sig, om det kan ske.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

avses i första stycket får överkla-
gas, förutom av den som beslutet
särskilt rör, av var och en som
har rätt att göra ansökan.

11 kap.

Har en förmyndare eller för-
myndarens make och den under-
årige del i oskiftat dödsbo, skall
rätten förordna god man att vårda
den underåriges rätt i boet vid
boutredningen liksom vid bodel-
ning och skifte eller ingående av
avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo.

God man skall även förordnas
när den som har en förmyndare,
god man eller förvaltare skall
företa en rättshandling eller vara
part i en rättegång och behöver
biträde men enligt 13 kap. 2 §
inte kan företrädas av förmynda-
ren, den gode mannen eller förval-
taren.

När rätten enligt 10 kap. 17 §
skiljer en förmyndare från utöv-
ningen av förmynderskapet får
rätten förordna god man enligt
första stycket.

Har en förmyndare eller för-
myndarens make och den under-
årige del i ett oskiftat dödsbo,
skall överförmyndaren förordna
god man att vårda den underåriges
rätt i boet vid boutredningen
liksom vid bodelning och skifte
eller ingående av avtal om sam-
manlevnad i oskiftat bo.

överförmyndaren skall också
förordna god man när den som
har en förmyndare, god man eller
förvaltare skall företa en rätt-
shandling eller vara part i en
rättegång och behöver hjälp men
enligt 12 kap. 8 § inte kan före-
trädas av förmyndaren, den gode
mannen eller förvaltaren. Om
talan har väckts får rätten för-
ordna god man.

113

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

God man skall också i annat fell
än som avses i första eller andra
stycket förordnas for den som har
förmyndare, god man eller förval-
tare, om det förekommer en an-
gelägenhet i vilken han eller hon
har ett intresse som strider mot
sådan företrädares eller dennes
makes intresse. Rätten skall med-
dela sådant förordnande om för-
myndaren, den gode mannen eller
förvaltaren eller den som denne i
sådan egenskap företräder begär
det eller det annars är lämpligt.

överförmyndaren skall också i
andra fell än som avses i första
eller andra stycket förordna god
man för den som har förmyndare,
god man, förvaltare eller vård-
nadshavare i angelägenheter där
den enskilde har ett intresse som
strider mot en sådan företrädares
eller dennes makes intresse. Över-
förmyndaren skall meddela ett
sådant förordnande, om det begärs
av förmyndaren, den gode man-
nen, förvaltaren eller vårdnadsha-
varen eller den som denne i sådan
egenskap företräder eller om det
annars är lämpligt.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

3 §

Rätten skall förordna god man, överförmyndaren skall förordna
god man,

1. om det vid ett dödsfell finns en till namnet känd arvinge som vistas
på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet
och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfell inte kan utredas, huruvida den döde har
efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före Allmänna arvs-
fonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller
också kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap saknas
såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på grund av
sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och hans eller
hennes lott i boet förvaltas,

3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är
okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad som

föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en
bortavarandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i
testamente eller annan rättshand-

bortavarandes rätt bevakas eller en

5. om det enligt förordnande i
testamente eller annan rättshand-

6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas under
vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Förordnande enligt första styck- överförmyndaren skall förordna
et sker efter anmälan eller när be- god man enligt första stycket efter

114

hovet blir känt på annat sätt.
Krävs en god man för den som
har rätt i ett dödsbo, skall det
anmälas hos tingsrätten av den
som har boet i sin vård.

anmälan eller när behovet blir Prop. 1993/94:251
känt på annat sätt. Krävs en god Bilaga 13
man för den som har rätt i ett
dödsbo, skall det anmälas hos
överförmyndaren av den som har

boet i sin vård.

3 a §

I de fall som anges i 18 kap.

1 § första stycket äktenskapsbalken
och 20 kap. 2 § första stycket
denna balk skall god man för-
ordnas av rätten.

4§

Om någon på grund av sjuk-
dom, psykisk störning, försvagat
hälso-tillstånd eller liknande för-
hållande behöver hjälp med att
bevaka sin rätt, förvalta sin egen-
dom eller söija för sin person,
skall rätten, om det behövs,
anordna godmanskap för honom
eller henne. Ett sådant beslut får
inte meddelas utan samtycke av
den för vilken god man skall
utses, om inte den enskildes till-
stånd hindrar att hans eller hennes
mening inhämtas.

Om någon som befinner sig i en
sådan situation som anges i 4 § är
ur stånd att vårda sig eller sin
egendom, får rätten anordna för-
valtarskap för honom eller henne.
Förvaltarskap får dock inte anord-

115

nas, om det är tillräckligt att god-
manskap anordnas eller att den
enskilde på något annat, mindre
ingripande sätt får hjälp.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

inte förordnas, om det är tillräck-
ligt att god man förordnas eller att
den enskilde på något annat min-
dre ingripande sätt får hjälp.

Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i vaije
särskilt fell och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägen-
het eller egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma upp-
dragets omfettning.

Når rätten meddelar ett beslut

enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en förvaltare
att utföra uppdraget. Om förval-
tare i ett annat fall skall förordnas
på grund av ett beslut enligt första
stycket, skall förordnandet med-
delas av överförmyndaren.

8 §

1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,

2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat
efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan
egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller
hon efter det att förvaltare har
förordnats erhåller genom gåva
eller testamente under villkor att
egendomen inte skall omfettas av
förvaltarens rådighet.

Om särskilda skäl föranleder
det, får dock rätten föreskriva att
förvaltaruppdraget skall omfetta
även förhållande som avses i
första stycket.

När omständigheterna påkallar
det, kan flera gode män eller
förvaltare förordnas för den en-
skilde.

Är flera gode män eller förvalta-
re ansvariga för skada som har
tillfogats tredje man, svarar de
solidariskt för ersättningen. Ersätt-

3. förfoga över vad han eller
hon efter det att förvaltare har
förordnats får genom gåva, testa-
mente eller förmånstagarförord-
nande vid försäkring under villkor
att egendomen inte skall omfettas
av förvaltarens rådighet.

Om det finns särskilda skäl för
det, får dock rätten föreskriva att
förvaltaruppdraget skall omfetta
även förhållanden som avses i
första stycket.

När omständigheterna kräver
det, kan flera gode män eller
förvaltare förordnas för den en-
skilde.

116

ningsansvaret skall slutligt för-
delas mellan de ansvariga efter
den grad av vållande som åvilar
dem. Om någon saknar tillgångar
att betala sin andel med, skall de
övrigas ansvarighet för bristen
bestämmas enligt samma grunder.

14 §

Godmanskap och förvaltarskap Om flera gode män eller förval-
står under tillsyn av överförmyn- tare år ansvariga för en skada
daren och tingsrätten. som har tillfogats tredje man,

svarar de solidariskt för ersätt-
ningen. Ersättningsansvaret skall
slutligt fördelas mellan de ansvari-
ga efter den grad av vållande som
vilar på dem. Om någon saknar
tillgångar att betala sin andel
med, skall de övrigas ansvarighet
för bristen bestämmas enligt sam-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Ansökan om förordnande av
förvaltare får också göras av god
man som avses i 4 §.

Frågor om förordnande av god
man eller förvaltare skall rätten
också ta upp självmant, när an-
ledning förekommer till det.

ma grunder.

Ansökan om förordnande av
god man enligt 1-4 §§ eller för-
valtare får göras av förmyndare,
den som ansökningen avser, om
han eller hon har fyllt sexton år,
samt av hans eller hennes make
eller sambo och närmaste släkting-
ar. Ansökan om anordnande av
godmanskap enligt 4 § och för-
valtarskap får göras av dem som
nu har angivits och av överför-
myndaren.

Ansökan om anordnande av
förvaltarskap får också göras av
god man som avses i 4 §.

När det finns anledning till det
skall rätten självmant ta upp
frågor om anordnande av godman-
skap enligt 4 § eller förvaltarskap.
överförmyndaren skall självmant
ta upp frågor om förordnande av
god man eller förvaltare.

117

I ärende om förordnande av god
man eller förvaltare för någon
som har fyllt sexton år skall rätten
bereda denne tillfälle att yttra sig,
om det kan ske.

I ärende om förordnande av god
man enligt 4 § eller förvaltare
skall, om det inte är obehövligt,
rätten också inhämta yttrande från
make och närmaste släktingar,
överförmyndaren och vårdinrätt-
ning. Yttrande skall också, om det
behövs, inhämtas från den eller de
kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom socialtjänsten och
den eller de nämnder som utövar
landstingets ledning av omsorgs-
verksamheten. Den som ansök-
ningen avser skall höras munt-
ligen, om det kan ske utan skada
for honom eller henne och det inte
är uppenbart att han eller hon inte
förstår vad saken gäller. Rätten
kan dock underlåta att höra den
enskilde muntligen om denne själv
har gjort ansökan eller medgivit
det ifrågasatta förordnandet eller
det annars finns särskilda skäl.

Myndigheter och inrättningar
att lämna rätten sådana uppgifter

§’

I ärenden om förordnande av
god man eller förvaltare för någon
som har fyllt sexton år skall rätten
eller överförmyndaren ge denna
person tillfälle att yttra sig, om
det kan ske.

I ärenden om anordnande av
godmanskap enligt 4 § eller för-
valtarskap skall, om det inte är
obehövligt, rätten också inhämta
yttrande från den enskildes make
eller sambo och barn, överför-
myndaren och vårdinrättning.
Yttrande skall också, om det
behövs, inhämtas från andra
närstående samt från den eller de
kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom socialtjänsten och
den eller de nämnder som utövar
landstingets ledning av omsorg-
sverksamheten. Den som ansök-
ningen avser skall höras munt-
ligen, om det kan ske utan skada
för honom eller henne och det inte
är uppenbart att han eller hon inte
förstår vad saken gäller. Rätten
kan dock avstå frän att höra den
enskilde muntligen om han eller
hon själv har gjort ansökan eller
medgivit det ifrågasatta förordnan-
det eller det annars finns särskilda
skäl.

Bestämmelserna i andra stycket
gäller även i ärenden hos överför-
myndaren om utseende av god
man enligt 4 § eller förvaltare.

i anges i andra stycket är skyldiga
i kan vara av betydelse i ärendet.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

17 §

Innan rätten förordnar förvaltare
skall den inhämta läkarintyg eller
annan likvärdig utredning om den
enskildes hälsotillstånd. Detta
gäller även i ärende om förord-

Innan rätten anordnar förvaltar-
skap skall den inhämta läkarintyg
eller annan likvärdig utredning om
den enskildes hälsotillstånd. Detta
gäller även i ärenden om förord-

³ Senaste lydelse 1991:1649

118

nande av god man enligt 4 §, när
den enskilde inte har lämnat sitt
samtycke.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
sådan utredning som avses i första
stycket.

Innan beslut enligt första stycket
meddelas skall den som ansök-
ningen avser ha fått tillfälle att
yttra sig, om det kan ske utan
större tidsförlust och utan skada
för honom eller henne.

Beslut enligt första stycket får
när som helst ändras av rätten.

nande av god man enligt 4 §, när
den enskilde inte har lämnat sitt
samtycke.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
en sådan utredning som avses i
första stycket.

Kan ett slutligt beslut inte ges
omedelbart i ett ärende om an-
ordnande av godmanskap enligt
4 § eller förvaltarskap, får rätten
anordna godmanskap eller för-
valtarskap för tiden till dess ären-
det slutligt avgörs, om den enskil-
des angelägenheter kräver omedel-
bar vård eller ett dröjsmål uppen-
barligen skulle medföra fara för
den enskildes person eller egen-
dom. Ett sådant beslut kan med-
delas även för den som är under-
årig att gälla från och med den
dag då han eller hon fyller arton
år.

Kan ett slutligt beslut inte ges
omedelbart i ett ärende om för-
ordnande av god man eller förval-
tare, får överförmyndaren för-
ordna god man eller förvaltare för
tiden till dess ärendet slutligt
avgörs, om ärendet brådskar av
sådan anledning som anges i
första stycket.

Innan beslut enligt första eller
andra stycket meddelas skall den
som ansökningen avser ha fått
tillfälle att yttra sig, om det kan
ske utan större tidsförlust och utan
skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket
får när som helst ändras av rätten.
överförmyndaren får när som
helst ändra ett beslut enligt andre
stycket.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

119

Om en god man eller förvaltare
inte längre behövs, skall godman-
skapet eller förvaltarskapet upp-
höra. Beslut om upphörande av
godmanskap enligt 4 § och av
förvaltarskap fattas av rätten. I
övriga fall fattas beslutet av över-
förmyndaren. Har god man för-
ordnats enligt 3 § 1-5, skall över-
förmyndaren entlediga den gode
mannen så snart den som förord-
nandet avser begär det. När en
god man eller förvaltare har slut-
fört sitt uppdrag, skall han genast
anmäla det till överförmyndaren.

En god man eller en förvaltare
som gör sig skyldig till missbruk
eller försummelse vid utövandet
av sitt uppdrag eller som kommer
på ekonomiskt obestånd och på
grund av detta är olämplig för
uppdraget eller som av någon an-
nan orsak inte längre är lämplig
att inneha detta, skall entledigas
från uppdraget. Beslut om ent-
ledigande fattas av överförmynda-
ren.

Uppkommer frågan om att
enligt första stycket entlediga en
god man eller förvaltare och kan
slutligt beslut inte ges omedelbart,
får överförmyndaren besluta att
den gode mannen eller förvaltaren
skall skiljas från sitt uppdrag för
tiden till dess ärendet avgörs, om
dröjsmål skulle medföra fara för

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

120

uppdrag för tiden till dess ärendet den som godmanskapet eller för- Prop. 1993/94:251
avgörs. valtarskapet avser. Bilaga 13

21 §

Rätten får också självmant ta
upp frågor som avses i första
stycket.

I ärende enligt denna paragraf
skall rätten bereda den enskilde
tillfälle att yttra sig, om det kan
ske.

Rätten eller överförmyndaren får
också självmant ta upp frågor som
avses i första stycket och som de
skall avgöra.

I ett ärende enligt denna para-
graf skall rätten eller överförmyn-
daren ge den enskilde tillfälle att
yttra sig, om det kan ske.

22 §

Dör en god man eller förvaltare,
skall den som har boet i sin vård
utan dröjsmål anmäla förhållandet
till den tingsrätt dår godmanskapet
eller förvaltarskapet är eller skall
vara inskrivet.

Dör en god man eller förvalta-
re, skall den som har boet i sin
vård utan dröjsmål anmäla för-
hållandet till den överförmyndare
som har tillsyn över godmanskapet
eller förvaltarskapet.

23 §

Rätten är skyldig att på ansökan
av någon av dem som anges i 15 §
första stycket eller av den gode
mannen eller förvaltaren pröva om
ett godmanskaps eller förvaltar-
skaps omfattning bör jämkas.
Rätten kan också utan ansökan
göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut
enligt första stycket, skall den
gode mannen eller förvaltaren
samt överförmyndaren och den
enskilde beredas tillfälle att yttra
sig.

Rätten är skyldig att pröva om
omfattningen av ett godmanskap
enligt 4 § eller ett förvaltarskap
bör jämkas, om någon av dem
som anges i 15 § första stycket
eller den gode mannen eller för-
valtaren ansöker om det. Rätten
kan också utan ansökan göra en
sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut
enligt första stycket, skall den
gode mannen eller förvaltaren
samt överförmyndaren och den
enskilde ges tillfälle att yttra sig.

Kan ett slutligt beslut inte ges
omedelbart, får rätten meddela
beslut i frågan för tiden till dess
ärendet avgörs, om dröjsmål
skulle medföra fara för den enskil-
de. I fråga om ett sådant beslut
tillämpas bestämmelserna i 18 §
tredje och fjärde styckena.

121

I fråga om godmanskap enligt Prop. 1993/94:251

1-3 §§ skall överförmyndaren Bilaga 13
pröva om godmanskapets omfatt-
ning bör jämkas. Bestämmelserna
i första-tredje styckena skall också
tillämpas på handläggningen hos
överförmyndaren av frågor om
sådan jämkning.

Behörig överförmyndare i frågor
om godmanskap enligt 1, 2 och
4 §§ samt förvaltarskap år över-
förmyndaren i den kommun där
den enskilde har sitt hemvist eller,
om han eller hon inte har hemvist
i Sverige, överförmyndaren i
Stockholms kommun.

Uppkommer vid utredning av ett
dödsbo fråga om förordnande av
god man enligt 3 §, hör ärendet
till den tingsrätt varunder boet
tyder. Skall god man annars för-
ordnas enligt 3 §, tas ärendet upp
av tingsrätten i den ort där den för
vilken god man skall förordnas har

122

egendom eller där annars behov
av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 1—3 §§ tas upp av
den tingsrätt där godmanskapet är
inskrivet.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

26 §

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 4 § eller förvaltar-
skap tas upp av den tingsrätt där
godmanskapet eller förvaltarskapet
är inskrivet.

Uppkommer vid utredning av ett
dödsbo frågan om förordnande av
god man enligt 3 §, hör ärendet
till överförmyndaren i den kom-
mun där den döde hade sitt hem-
vist eller, om den döde inte hade
hemvist i Sverige, till överförmyn-
daren i Stockholms kommun. Skall
god man annars förordnas enligt 3
§, tas ärendet upp av överförmyn-
daren i den kommun där den för
vilken god man skall förordnas har
egendom eller dår annars behov
av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller god-
manskap enligt 3 § tas upp av den
överförmyndare som har förordnat
god man.

27 §

Rätten skall genast kungöra
beslut om anordnande eller upphö-
rande av förvaltarskap i Post- och
Inrikes tidningar. Sådan kungörel-
se skall också ske av beslut om
jämkning av förvaltarskaps om-
fattning enligt 23 §.

12 kap.

Allmänna bestämmelser om för-
myndares, gode mäns och för-
valtares verksamhet

Förmyndares skyldigheter

1 §

Förmyndare skall förvalta omyn-
digas tillgångar och företräda dem
i angelägenheter som rör tillgång-

123

ama.

Detta gäller inte i fråga om till- Prop. 1993/94:251
gångar som omyndiga enligt lag Bilaga 13
själva råder över eller som de har
förvärvat genom gåva, testamente
eller förmånstagarförordnande vid
forsäkring med villkor att egen-
domen skall stå under förvaltning
av någon annan än förmyndaren,
utan bestämmanderätt för förmyn-
daren, och med angivande av vem
som skall utöva förvaltningen
(särskild förvaltning). Är särskild
förvaltning anordnad, skall den
som utövar förvaltningen årligen
lämna redovisning över förvalt-
ningen till förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt
den omyndige när detta inte enligt
lag skall göras av någon annan.

Gode mäns och förvaltares skyl-
digheter

2§

Gode män och förvaltare skall, i
den mån det följer av deras för-
ordnande, bevaka rätten för de
personer som de företräder, för-
valta deras tillgångar och sörja
för deras person.

Även om det inte framgår av
förordnandet, omfattar den gode
mannens eller förvaltarens upp-
drag inte sådana tillgångar som
har ställts under särskild förvalt-
ning. Är särskild förvaltning
anordnad, skall den som utövar
förvaltningen årligen lämna redo-
visning över förvaltningen till den
gode mannen eller förvaltaren, om
det faller inom ramen för den
gode mannens eller förvaltarens
uppdrag att ta emot en sådan
redovisning.

124

Gemensamma bestämmelser

3 §

Förmyndare, gode män och
förvaltare skall omsorgsfullt full-
göra sina skyldigheter och alltid
handla på det sätt som bäst gag-
nar den enskilde.

4§

Närmare bestämmelser om hur
förvaltningen skall skötas finns i
13-15 kap.

5 §

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare skall fortlöpan-
de föra räkenskaper över sin för-
valtning och göra anteckningar om
sina åtgärder i övrigt. Föräldrar
är skyldiga att föra räkenskaper
och göra anteckningar i den ut-
sträckning som kan anses behövlig
med hänsyn till egendomens om-
fattning och omständigheterna i
övrigt.

6§

Förmyndare, gode män och
förvaltare skall se till att pengar
och värdepapper som tillhör den
enskilde förvaras så att de inte
sammanblandas med tillgångar
som ställföreträdaren annars
förvaltar.

Om den enskilde äger värde-
handlingar eller annars har rättig-
heter på grund av sådana hand-
lingar, svarar förmyndaren, den
gode mannen eller förvaltaren för

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

125

att behövliga registreringar och Prop. 1993/94:251
anmälningar görs. Bilaga 13

7 §

/ viktiga frågor skall förmynda-
ren, om det lämpligen kan ske,
höra den omyndige, om den omyn-
dige har Jyllt sexton år, samt den
omyndiges make eller sambo.

Gode män och förvaltare har
motsvarande skyldigheter i för-
hållande till den enskilde samt den
enskildes make eller sambo. Om
betydelsen av samtycke i vissa fall
frän den som har god man finns
bestämmelser i 11 kap. 5 §.

8 §

Uppstår fråga om rättshandling
eller rättegång mellan en omyndig
och förmyndaren, förmyndarens
make eller någon som förmynda-
ren företräder, har förmyndaren
inte rätt att företräda den omyndi-
ge. Har syskon samma förmynda-
re, får förmyndaren dock företräda
de omyndiga vid arvskifte mellan
dem, om de inte har inbördes
stridande intressen.

En god man eller förvaltare har
inte rätt att företräda den enskil-
de, om det uppstår en fråga om
rätts-handling eller rättegång
mellan den enskilde å ena sidan
och den gode mannen eller förval-
taren, hans eller hennes make
eller någon som han eller hon
företräder å den andra sidan.

Om en förmyndare, god man
eller förvaltare har slutit avtal i
strid med första eller andra styck-
et, tillämpas 9 kap. 7 § första
stycket i fråga om återbärings- och
ersättningsskyldighet.

126

överförmyndarens tillsyn

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

9 §

Förmyndares, gode mäns och
förvaltares verksamhet står under
överförmyndarens tillsyn.

Förmyndare, gode män och
förvaltare år skyldiga att lämna
överförmyndaren de upplysningar
om sin verksamhet som överför-
myndaren begär.

Avtal utan överförmyndarens
samtycke

10 §

H §

Om ett avtal som avses i 10 §
inte blir gällande, tillämpas 9 kap.
7 § första stycket i fråga om åter-
bärings- och ersättningsskyldighet.

Flera förmyndare, gode män eller
förvaltare

12 §

Om en persons egendom skall
förvaltas av fler än en förmyndare,
god man eller förvaltare, skall
ställföreträdarna utöva förvalt-
ningen gemensamt, överförmynda-
ren kan dock förordna att förvalt-

127

ningen av tillgångarna skall för-
delas på visst sätt mellan ställföre-
trädarna eller att vissa tillgångar
skall förvaltas av en av dem en-
sam. I samband med att rätten
förordnar en ställföreträdare kan
även rätten meddela ett sådant
beslut.

Om de som utövar förvaltningen
gemensamt inte kan enas om en
viss åtgärd, gäller den mening
som överförmyndaren biträder.
Om det är fråga om en åtgärd som
kräver överförmyndarens samtyck-
e, kan samtycke ges till åtgärden
även om det finns delade mening-
ar. överförmyndaren skall dock ge
alla dem som har del i förvalt-
ningen tillfälle att yttra sig innan
överförmyndaren beslutar i saken.

Ställande av säkerhet

13 §

Om överförmyndaren finner skäl
till det, skall förmyndare, gode
män och förvaltare ställa säkerhet
för den förvaltade egendomen.
Överförmyndaren prövar säkerhe-
ten och bestämmer hur den skall
förvaras. I övrigt tillämpas 2 kap.
25 § utsökningsbalken.

Skadestånd

14 §

Förmyndare, gode mån och
förvaltare är skyldiga att ersätta
skada som de uppsåtligen eller av
vårdslöshet har orsakat den enskil-
de.

Om flera förmyndare, gode mån
eller förvaltare är ansvariga, sva-
rar de solidariskt för ersättningen.
Ersättningsansvaret skall slutligt
fördelas mellan de ansvariga efter
den grad av vållande som vilar på
dem. Om någon saknar tillgångar
att betala sin andel med, skall de

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

128

övrigas ansvarighet för bristen Prop. 1993/94:251
bestämmas på samma sätt. Bilaga 13

15 §

Talan om ersättning enligt 14 §
skall väckas inom ett år från det
att handlingar som anges i 16 kap.
8 § har lämnats över till den som
är behörig att ta emot redovisning
för förvaltningen. Om talan inte
väcks inom föreskriven tid, är
talerätten förlorad. Detta gäller
inte, om ställföreträdaren har
gjort sig skyldig till brottsligt
förfarande.

Arvode och ersättning för utgifter

16 §

Beslut om arvode och ersättning
för utgifter fattas av överförmyn-
daren. överförmyndaren bestäm-
mer dessutom i vad mån arvode
och ersättning för utgifter skall
betalas med medel som tillhör den
enskilde.

Om inte särskilda skäl föran-
leder något annat, skall arvode
och ersättning för utgifter betalas
med den enskildes medel i den
mån hans eller hennes beräknade
inkomst under det år när uppdra-
get utförs eller hans eller hennes
tillgångar överstiger två gånger
basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
för samma år.

Arvode eller ersättning för ut-
gifter som avser vård av någons
rätt i oskiftat dödsbo skall betalas
med dödsboets medel, om inte
särskilda skäl föranleder något an- 129

nat.

9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

Arvode och ersättning för ut-
gifter som inte skall betalas med
den enskildes eller dödsboets
medel skall betalas av kommunen.

17 §

Föräldrar har, om det finns
särskilda skäl, rätt till arvode med
anledning av förvaltningen av den
omyndiges egendom. De har också
rätt till ersättning för utgifter som
har varit skäligen påkallade av
förvaltningen.

Beslut om arvode och ersättning
för utgifter fattas av överförmyn-
daren. Beloppen skall betalas med
den omyndiges medel eller, om det
gäller dödsboförvaltning, med
dödsboets tillgångar.

13 kap.

Föräldrars förmyndarförvaltning

Föräldrars rådighet

1 §

Om en omyndigs föräldrar är
förmyndare, bestämmer de med de
inskränkningar som följer av detta
kapitel hur tillgångar som står
under deras förvaltning skall an-
vändas eller placeras.

Om en av föräldrarna till följd
av frånvaro eller sjukdom eller av
någon annan orsak år förhindrad
att ta del i sådana beslut om för-
valtningen som inte kan skjutas
upp utan olägenhet, bestämmer
den andra föräldern ensam. Denna
förälder får dock inte ensam fatta
beslut av ingripande betydelse, om
inte den omyndiges bästa uppen-
barligen kräver det.

Om endast en av föräldrarna är
förmyndare, gäller bestämmelser-
na om föräldrar honom eller
henne.

I fråga om vård av en omyndigs
rätt i dödsbo eller annat oskiftat

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

130

bo gäller bestämmelserna i 15 Prop. 1993/94:251
kap. Bilaga 13

Kontroll av förvaltningen av viss
egendom

2 §

När värdet på en omyndigs
tillgångar som skall förvaltas av
föräldrarna genom arv, gåva,
värdestegring eller på något annat
sätt har kommit att överstiga åtta
gånger gällande basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, gäller bestämmelserna i
3-7 §§förförvaltningen.

Detsamma gäller egendom som,
under villkor om att egendomens
förvaltning skall stå under överför-
myndarens kontroll (särskild över-
förmyndarkontroll), har tillfallit
den omyndige

1. genom arv eller testamente,

2. genom gåva, under förutsätt-
ning att givaren skriftligen har
anmält gåvan till överförmynda-
ren, eller

3. genom förmånstagarförord-
nande vid försäkring med anled-
ning av dödsfall.

Med egendom som anges i
andra stycket jämställs egendom
som har trätt i stället för sådan
egendom samt avkastning av egen-
domen.

3§

Föräldrarna skall ge in en för-
teckning över den omyndiges egen-
dom till överförmyndaren inom en
månad efter det att tillgångarnas
värde överstigit det belopp som
anges i 2 § första stycket.

Förteckning skall åven ges in
inom en månad efter det att egen-
dom har tillfallit en omyndig med
villkor om särskild överförmyndar-
kontroll enligt 2 § andra stycket.

131

Förteckningen skall avges på
heder och samvete.

4 §

Andra värdehandlingar än såda-
na som nämns i 5 § jörsta stycket
skall säljas och fordringar drivas
in så snart det lämpligen kan ske,
om det inte är till fördel för den
omyndige att värdehandlingarna
behålls eller att fordringarna för-
blir utestående.

Annan lös egendom än som nu
har nämnts och som inte omfattas
av 10 § skall säljas vid en lämplig
tidpunkt, om inte egendomen är
till nytta eller har särskilt värde
för den omyndige eller den om-
yndiges familj eller egendomen av
någon annan särskild anledning
bör behållas.

5 §

Den omyndiges tillgångar får
utan samtycke av överförmyndaren
placeras i

1. skuldförbindelser som har
utfärdats eller garanterats av stat
eller kommun,

2. skuldförbindelser som har
utfärdats av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Svenska Skepps-
hypotekskassan eller av en bank
eller av ett kreditmarknadsbolag
enligt lagen (1992:1610) om kre-
ditmarknadsbolag eller av ett ut-
ländskt bankföretag eller ett annat
utländskt kreditinstitut som är
underkastat en offentlig reglering
som väsentligen stämmer överens
med den som gäller för banker
eller kreditinstitut här i landet,
med undantag för förlagsbevis
eller andra skuldförbindelser som
medför rätt till betalning först efter
utfördarens övriga fordringsägare,
eller

3. andelar i en värdepappers-
fond som avses i lagen

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

132

(1990:1114) om värdepappers- Prop. 1993/94:251
fonder eller i ett utländskt fond- Bilaga 13
företag som är underkastat en
offentlig reglering som väsentligen
stämmer överens med den som
gäller för värdepappersfonder här

i landet.

Den omyndiges tillgångar får
vidare utan överförmyndarens
samtycke användas för allemans-
sparande enligt lagen (1983:890)
om allemanssparande eller lånas
ut mot säkerhet av panträtt på
grundval av inteckning i fast egen-
dom inom sextio procent av det
senast fastställda taxeringsvärdet.

6§

Om överförmyndaren samtycker
till det, får den omyndiges till-
gångar placeras i aktier och även
i övrigt placeras på något annat
sätt än som anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom
m.m. finns bestämmelser i 10 §.

7§

Pengar som inte placeras enligt
5, 6 eller 10 § och som inte heller
omedelbart behöver användas
skall göras räntebärande genom
att sättas in hos bank.

Bankmedel

8 §

Pengar som har satts in hos
bank enligt 16 kap. 11 § eller med
uppgift om att de skall stå under
särskild överförmyndarkontroll får
inte tas ut utan överförmyndarens
samtycke.

Föräldrarna får dock genorr,
bankens försorg föra över sådant:
bankmedel till en annan bank.

133

Upphävande av eller lättnader i
kontrollen

9§

överförmyndaren skall besluta
att kontrollen enligt 4-7 §§ skall
upphöra, om värdet på den omyn-
diges tillgångar har kommit att
sjunka till ett belopp som under-
stiger fyra gånger gällande basbe-
lopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och det inte
finns särskild anledning att låta
kontrollen fortgå.

Ett beslut enligt första stycket
gäller inte egendom som har till-
fallit den omyndige under villkor
om särskild överförmyndarkon-
troll.

Om det med hänsyn till för-
äldrarnas och den omyndiges
förhållanden eller i övrigt finns
särskilda skäl, får överförmynda-
ren helt eller delvis medge undan-
tag frän 3-8 §§.

Fast egendom

10 §

För den omyndiges räkning får
föräldrar endast med överförmyn-
darens samtycke

1. genom köp, byte eller gåva
förvärva fast egendom eller nytt-
janderätt till sådan egendom, om
det inte gäller övertagande av
hyresrätt till enbostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt
till någon annans fasta egendom,
om det inte gäller hyra av en
bostadslägenhet eller en tillfällig
upplåtelse av ringa ekonomisk be-
tydelse,

3. sälja eller byta bort fast
egendom eller nyttjanderätt till
sådan egendom, om det inte gäller
byte av en bostadslägenhet, eller

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

134

4. låta inteckna, hyra ut eller på
något annat sätt med nyttjanderätt
upplåta fast egendom eller tomt-
rätt.

Bestämmelserna om nyttjande-
rätt gäller även i fråga om servitut
och rätt till elektrisk kraft, om
rättigheten har upplåtits genom
avtal.

Samtycke enligt denna paragraf
gäller under sex månader från det
att samtycket lämnades.

Bortgivande av egendom

H §

Föräldrar får inte ge bort den
omyndiges egendom, om det inte
är fråga om personliga presenter
vars värde inte står i missförhål-
lande till den omyndiges ekono-
miska villkor.

Med överförmyndarens samtycke
får föräldrar använda den omyndi-
ges inkomster till understöd åt
anhöriga eller andra som står den
omyndige nära.

Upptagande av lån

12 §

För den omyndiges räkning får
föräldrar endast med överförmyn-
darens samtycke

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

135

1. ta upp lån eller ingå någon
annan skuldförbindelse,

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den omyndiges egen-
dom som säkerhet för den om-
yndiges eller någon annans förbin-
delse.

Samtycke enligt denna paragraf
får lämnas endast om åtgärden
behövs för att trygga den omyndi-
ges övriga egendom eller kan
anses nödvändig för den omyndi-
ges utbildning, uppehälle eller
nytta i övrigt.

Rörelse

13 §

Föräldrar får inte låta den som
är under sexton år driva rörelse.

Om den omyndige har fyllt sex-
ton år, får föräldrarna endast med
överförmyndarens samtycke låta
honom eller henne driva en rörelse
som medför bolföringsskyldighet
enligt bolföringslagen (1976:125)
eller jordbruksbolföringslagen
(1979:141). Utan överförmynda-
rens samtycke får föräldrarna inte
själva driva en sådan rörelse för
den omyndiges räkning. Samtycke
får lämnas endast om den omyndi-
ges ekonomiska och personliga
förhållanden är sådana att det
med beaktande av rörelsens art är
lämpligt att samtycke ges.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

136

Redovisning av viss egendom

14 §

Föräldrar skall före den 1 mars
varje år i en årsräkning till över-
förmyndaren redogöra för förvalt-
ningen under föregående är av
egendom som avses i 2 och 10 §§.
Årsräkningen skall avges pä heder
och samvete.

I årsräkningen skall anges

1. egendomen och dess värde
vid början och slutet av den tid
som räkningen avser,

2. skulder som hänför sig till
egendomen vid samma tidpunkter,
och

3. inkomster av egendomen och
utgifter som har betalats med
egendomen eller dess avkastning.

15 §

Har den omyndige fyllt arton år
eller har föräldrarna dessförinnan
entledigats som förmyndare, skall
de inom en månad därefter lämna
en sluträkning till överförmynda-
ren beträffande egendom som
avses i 2 och 10 §§. Sluträkning
skall vidare lämnas inom en må-
nad når ett villkor enligt 2 § and-
ra stycket om särskild överförmyn-
darkontroll återkallats eller över-
förmyndaren enligt 9 § första
stycket beslutat att överförmyndar-
kontrollen skall upphöra.

Sluträkningen skall innehålla en
redogörelse för förvaltningen
under det löpande året fram till
dess att förmynderskapet upp-
hörde, villkoret om särskild över-
förmyndarkontroll återkallades
eller överförmyndaren beslutade
att kontrollen skulle upphöra.
Räkningen skall avges på heder
och samvete.

\öd som sägs om årsräkning i
14 § andra stycket gäller också i
fråga om sluträkning.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

137

16 §

17 §

Anmäler föräldrarna att de är
förhindrade att inom föreskriven
tid lämna förteckning, årsräkning
eller sluträkning till överförmynda-
ren, kan överförmyndaren bestäm-
ma ny tid för avlämnandet.

Särskilda beslut av överförmynda-
ren i vissa fall

18 §

19 §

Om det av någon särskild anled-
ning behövs för att trygga förvalt-
ningen, får överförmyndaren

1. bestämma att 4-7 §§ skall
tillämpas även när det inte finns
skyldighet enligt 3 § att lämna en
förteckning,

2. begränsa möjligheten att ta ut
pengar som har satts in hos bank,
utöver vad som följer av 8 §,

3. bestämma att värdehandling-
ar skall förvaras och förvaltas av
ett värdepappersinstitut som om-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

138

fattas av lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,

5. genom meddelande till den
som skall betala pengar till den
omyndige bestämma att pengarna
skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första
stycket 3, skall föräldrarna träffa
avtal med värdepappersinstitutet
på villkor som överförmyndaren
har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyl-
digt att träffa avtal om förvaring
och förvaltning med de föräldrar
som avses i andra stycket. Avtalet
får inte träffas på sämre villkor för
föräldrarna än de villkor som
värdepappersinstitutet erbjuder
andra enskilda personer vid sam-
ma typ av avtal.

Vissa åtgärder vid förvaltningens
upphörande

20 §

Om föräldrarnas förvaltning
upphör därför att den enskilde har
blivit myndig, skall föräldrarna
genast överlämna de förvaltade
tillgångarna till den enskilde. Om
föräldrarnas förvaltning upphör
därför att någon annan skall
överta förvaltningen, skall för-
äldrarna genast överlämna de
förvaltade tillgångarna till denna
person.

21 §

Når föräldrarnas förvaltning
upphör, skall de hålla sina räken-
skaper och övriga handlingar som
rör förvaltningen tillgängliga för

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

139

granskning. Om det behövs, skall Prop. 1993/94:251
överförmyndaren bestämma tid Bilaga 13
och plats för en sådan granskning.

Föräldrars död eller konkurs

22 §

Om föräldrarna dör, skall döds-
boet svara för att den omyndiges
egendom redovisas och åtgärder
vid förvaltningens upphörande
vidtas enligt detta kapitel. Om
föräldrarna försätts i konkurs,
skall konkursförvaltaren fullgöra
dessa uppgifter.

14 kap.

Förordnade förmyndares, gode
mäns och förvaltares vård av
egendom

Förteckningar över egendom

1 §

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare skall inom tvä
månader efter förordnandet lämna
en förteckning till överförmynda-
ren över den egendom som de
förvaltar. Förteckningen skall
avges på heder och samvete.

En förteckning som lämnas av
en god man som har förordnats
enligt 11 kap. 1 § behöver endast
ta upp den lösa egendom som den
gode mannen har tagit hand om.

Skyldigheten att lämna en för-
teckning gäller inte vid byte av
förordnad förmyndare, god man 140

eller förvaltare.

I fråga om bevakning av någons
rätt i dödsbo eller annat oskiftat
bo gäller bestämmelserna i 15
kap.

2§

Förvaltning av egendom

3§

I fråga om egendom som står
under en förordnad förmyndares,
god mans eller förvaltares förvalt-
ning gäller 4-11 §§.

4§

5 §

Den enskildes tillgångar får
utan samtycke av överförmyndaren
placeras i

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

141

1. skuldförbindelser som har
utfärdats eller garanterats av stat
eller kommun,

2. skuldförbindelser som har
utfärdats av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Svenska Skepps-
hypotekskassan eller av en bank
eller av ett kreditmarknadsbolag
enligt lagen (1992:1610) om kre-
ditmarknadsbolag eller av ett ut-
ländskt banlföretag eller ett annat
utländskt kreditinstitut som är
underkastat en offentlig reglering
som väsentligen stämmer överens
med den som gäller för banker
eller kreditinstitut här i landet,
med undantag för förlagsbevis
eller andra skuldförbindelser som
medför rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare,
eller

6§

Om överförmyndaren samtycker
till det, får den enskildes tillgång-
ar placeras i aktier och även i
övrigt placeras på något annat sätt
än som anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom
m.m. finns bestämmelser i 11 §.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

142

7§

Pengar som inte placeras enligt
5, 6 eller 11 § och inte heller
omedelbart behöver användas
skall göras räntebärande genom
att sättas in hos bank. Om pengar-
na behöver hällas tillgängliga för
den enskildes uppehälle eller
vården av hans eller hennes egen-
dom får den förordnade förmynda-
ren, gode mannen eller förvaltaren
vid insättningen göra förbehåll om
att de får tas ut utan överförmyn-
darens samtycke.

8 §

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaltare får utan sam-
tycke av överförmyndaren ta ut
räntan på ett tillgodohavande hos
bank. De får också ta ut pengar
som har satts in med förbehåll
enligt 7 §. De får vidare genom
bankens försorg föra över bank-
medel till en annan bank. I övrigt
får medel som har satts in hos
bank tas ut endast efter samtycke
från överförmyndaren.

9§

10 §

Om det finns särskilda skäl, får
överförmyndaren helt eller delvis
medge undantag från 4-9 §§.

Fast egendom

11 §

För den enskildes räkning får en
förordnad förmyndare, god man
eller förvaltare endast med över-
förmyndarens samtycke

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

143

1. genom köp, byte eller gåva
förvärva fast egendom eller nytt-
janderätt till sådan egendom, om
det inte gäller övertagande av
hyresrätt till en bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt
till någon annans fasta egendom,
om det inte gäller hyra av en
bostadslägenhet eller en tillfällig
upplåtelse av ringa ekonomisk be-
tydelse,

3. sälja eller byta bort fast
egendom eller nyttjanderätt till
sådan egendom, om det inte gäller
byte av en bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på
något annat sätt med nyttjanderätt
upplåta fast egendom eller tom-
trätt.

Samtycke till en åtgärd som
avses i första stycket 1 eller 2
skall lämnas, om inte förvärvet
eller avtalet kan anses olämpligt
med hänsyn till egendomens natur
eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som
avses i första stycket 3 eller 4 får
lämnas endast om åtgärden är
lämplig med hänsyn till egendo-
mens natur samt den enskildes
behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjande-
rätt gäller även i fråga om servitut
och rätt till elektrisk kraft, om
rättigheten har upplåtits genom
avtal.

Samtycke enligt denna paragraf
gäller under sex månader från det
att samtycket lämnades.

Bortgivande av egendom

12 §

En förordnad förmyndare, god
man eller förvaltare får inte ge
bort den enskildes egendom, om
det inte är fråga om personliga
presenter vars värde inte står i

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

144

missförhållande till den enskildes Prop. 1993/94:251
ekonomiska villkor. Bilaga 13

Med överförmyndarens samtycke
får den enskildes inkomster an-
vändas till understöd ät anhöriga
eller andra som står den enskilde
nära.

Upptagande av lån m.m.

13 §

För den enskildes räkning får en
förordnad förmyndare, god man
eller förvaltare endast med över-
förmyndarens samtycke

1. ta upp lån eller ingå någon
annan skuldförbindelse,

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den enskildes egendom
som säkerhet för den enskildes
eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt
första stycket som faller inom
ramen för en rörelse som ställföre-
trädaren med överförmyndarens
samtycke driver för den enskildes
räkning, behövs samtycke endast i
fråga om pantsättning av fast
egendom eller tomträtt. Samtycke
behövs inte i fråga om statliga lån
som tas upp för att ge den enskilde
hjälp till utbildning eller bosätt-
ning.

Samtycke enligt denna paragraf
får lämnas endast om åtgärden
behövs för att trygga den enskildes
övriga egendom eller kan anses
nödvändig för hans eller hennes
utbildning, uppehälle eller nytta i
övrigt.

Rörelse

14 §

En god man eller förvaltare får
endast med överförmyndarens
samtycke låta den enskilde driva
en rörelse som medför bokförings- 145

skyldighet enligt bokförings lagen

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

(1976:125) eller jordbruksbok- Prop. 1993/94:251
föringslagen (1979:141). Utan Bilaga 13
överförmyndarens samtycke får
den gode mannen eller förvaltaren
inte driva en sådan rörelse för den
enskildes räkning. Samtycke får
lämnas endast om den enskildes
ekonomiska och personliga för-
hållanden är sådana att det med
beaktande av rörelsens art är
lämpligt att samtycke ges.

I fråga om förordnade förmyn-
dare tillämpas 13 kap. 13 §.

Redovisning av förvaltad egendom

15 §

1 årsräkningen skall anges den
enskildes tillgångar och skulder
vid början och slutet av den tid
som räkningen avser. Vidare skall
en sammanställning göras av
inkomster och utgifter under
nämnda tid. Av årsräkningen skall
särskilt framgå hur mycket som
har använts för den enskildes
uppehälle eller nytta i övrigt.

16 §

146

17 §

Gode män skall hålla överför-
myndaren underrättad om sådana
åtgärder från den enskildes sida
som kan påverka den gode man-
nens förvaltningsansvar i mera
betydande omfattning.

18 §

Om en förordnad förmyndares,
god mans eller förvaltares upp-
drag har upphört, skall den som
fränträder uppdraget inom en
månad därefter lämna en sluträk-
ning till överförmyndaren beträf-
fande egendom som har stätt
under hans eller hennes förvalt-
ning. Sluträkningen skall innehålla
en redogörelse för förvaltningen
under det löpande året fram till
dess att ställföreträdarskapet
upphörde. Räkningen skall avges
på heder och samvete.

\hd som sägs om årsräkning i
15 § andra stycket gäller också i
fråga om sluträkning.

Om rätten har inskränkt omfatt-
ningen av en god mans eller för-
valtares uppdrag, gäller reglerna
om sluträkning i fråga om den
egendom som inte längre omfattas
av uppdraget.

19 §

Om det med hänsyn till ställ-
företrädarens och den enskildes

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

147

förhållanden, tillgångarnas art
eller värde eller omständigheterna
i övrigt finns särskilda skäl, får
överförmyndaren befria ställföre-
trädaren från skyldigheten att läm-
na årsräkning eller sluträkning
eller besluta att sådana räkningar
får lämnas i förenklad form. I
fråga om årsräkning får beslut
meddelas för ett visst år eller tills
vidare.

20 §

Anmäler en förordnad förmyn-
dare, god man eller förvaltare att
han eller hon är förhindrad att
inom föreskriven tid lämna för-
teckning, årsräkning eller sluträk-
ning till överförmyndaren, kan
överförmyndaren bestämma ny tid
för avlämnandet.

Särskilda beslut av överförmynda-
ren i vissa fall

21 §

Om det behövs för att trygga
förvaltningen, får överförmyndaren

1. begränsa möjligheten att ta ut
pengar som har satts in hos bank,
utöver vad som följer av 7 och
S§§,

2. bestämma att värdehandling-
ar skall förvaras och förvaltas av
ett värdepappersinstitut som om-
fattas av lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse, och

3. genom meddelande till den
som skall betala pengar till den
enskilde bestämma att pengarna
skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första
stycket 2, skall ställföreträdaren
träffa avtal med värdepappersinsti-
tutet på villkor som överförmynda-
ren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyl-
digt att träffa avtal om förvaring
och förvaltning med de ställföret-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

148

rädare som avses i andra stycket. Prop. 1993/94:251
Avtalet får inte träffas på sämre Bilaga 13
villkor för ställföreträdaren än de
villkor som värdepappersinstitutet
erbjuder andra enskilda personer
vid samma typ av avtal.

Vissa åtgärder vid förvaltningens
upphörande

22 §

När en förordnad förmyndares,
god mans eller förvaltares upp-
drag upphör, skall han eller hon
genast lämna över de förvaltade
tillgångarna till den enskilde eller,
om någon annan skall överta
förvaltningen, till denna person.

23 §

När en förordnad förmyndare,
god man eller förvaltare frånträ-
der sitt uppdrag, skall han eller
hon hålla sina räkenskaper och
övriga handlingar som rör för-
valtningen tillgängliga för gransk-
ning. Om det behövs, skall över-
förmyndaren bestämma tid och
plats för en sådan granskning.

Ställföreträdares död eller konkurs

24 §

ställföreträdaren i konkurs, skall

konkursförvaltaren fullgöra dessa
uppgifter.

15 kap.

Vård av rätt i dödsbo, m.m.

Allmänna bestämmelser

1 §

Har en omyndig del i ett dödsbo
eller något annat oskiftat bo, skall
förmyndaren vårda den omyndiges
rätt i boet enligt bestämmelserna i
detta kapitel.

Bestämmelserna gäller också i
fråga om gode män och förvalta-
re, om den som de företräder har
del i ett bo och värden av den
enskildes rätt som delägare omfat-
tas av uppdraget.

År den enskilde ensam delägare
eller har samtliga delägare samma
förmyndare, god man eller förval-
tare och förvaltas boet av ställ-
företrädaren, gäller i stället 13
och 14 kap.

Tidpunkt för bodelning och skifte

2§

Skall bodelning ske göras av
någon annan anledning än döds-
fall, skall förmyndaren, gode man-
nen eller förvaltaren se till att
bodelning görs så snart som möj-
ligt.

3§

Skiftas inte ett dödsbo inom sex
månader från det att bouppteck-
ningen förrättades och har avtal
om sammanlevnad i oskiftat döds-

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

150

bo inte heller ingåtts, skall för- Prop. 1993/94:251
myndaren, gode mannen eller Bilaga 13
förvaltaren inom denna tid lämna
en redogörelse till överförmynda-
ren om anledningen till att döds-
boet inte har skiftats. En sådan
redogörelse skall därefter och till
dess att dödsboet har skiftats eller
ett avtal ingåtts lämnas var sjätte
månad, om inte överförmyndaren
bestämmer någon annan tidpunkt.

Samtycke till vissa rättshandlingar

4§

Förmyndare, gode män och
förvaltare som deltar i en rätts-
handling vid dödsboförvaltning för
den enskildes räkning skall in-
hämta överförmyndarens samtycke
till rättshandlingen i den utsträck-
ning som gäller vid förvaltning
enligt 13 eller 14 kap.

Fördelning av egendom vid bodel-
ning och skifte

5 §

Förmyndare, gode män och
förvaltare som tar del i en bodel-
ning eller ett skifte för den enskil-
des räkning skall inhämta överför-
myndarens samtycke till egendo-
mens fördelning.

Förmyndare, gode män och
förvaltare får endast med överför-
myndarens samtycke överlåta den
enskildes andel i boet.

Avstående från arv eller testamen-

6 §

Förmyndare, gode mån eller
förvaltare får inte för den enskil-
des räkning avstå från arv eller
testamente.

Om överförmyndaren samtycker 15 j

till åtgärden, får dock sådant

arvsavstående som anges i 3 kap.
9 § ärvdabalken göras.

Avtal om sammanlevnad i oskiftat
dödsbo

7§

Avtal om sammanlevnad i oskif-
tat dödsbo får ingås endast med
överförmyndarens samtycke.

Överförmyndaren får häva ett
avtal enligt första stycket, om det
år påkallat för att ta till vara den
enskildes intressen. Om den efter-
levande maken gifter om sig, får
förmyndaren säga upp avtalet.

8 §

Ingås avtal om sammanlevnad i
oskiftat dödsbo, skall förmynda-
ren, gode mannen eller förvaltaren
före den 1 mars varje år i en
årsuppgift till överförmyndaren
redogöra för förvaltningen av boet
under föregående år. Av årsupp-
giften skall framgå boets behållna
inkomst och dess sammanlagda
tillgångar och skulder vid årets
slut.

Förrättande av bouppteckning i
vissa fall

9§

Skall bodelning ske av annan
anledning ån dödsfall, år förmyn-
daren, gode mannen eller förvalta-
ren skyldig att se till att boupp-
teckning förrättas så snart som
möjligt. Kopia av bouppteckningen
skall genast lämnas till överför-
myndaren. År bouppteckningen

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

152

omfattande, får kopia lämnas i
behövliga delar.

Ansvar mot borgenärer m.fl.

10 §

Förmyndare, gode män och
förvaltare år ansvariga enligt
ärvdabalken gentemot borgenärer
i dödsboet och andra vars rätt är
beroende av dödsboförvaltningen.

Försäljning av viss egendom

11 §

Har Allmänna arvsfonden efter
preskription av rätt att ta arv eller
testamente eller på något annat
sätt fått egendom från ett dödsbo
som har förvaltats av en god man
som avses ill kap. 3 §, gäller i
fråga om egendomens försäljning
lagen (1928:281) om Allmänna
arvsfonden.

16 kap.

Tillsyn över förmyndares, gode
mäns och förvaltares verksamhet

Allmänna bestämmelser

^{1 §}.

Överförmyndaren skall utöva
tillsyn över förmyndares, gode
mäns och förvaltares verksamhet
enligt bestämmelserna i detta kapi-
tel.

Bestämmelser om val av över-
förmyndare m.m. finns i 19 kap.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

153

Behörig överförmyndare

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

2§

Tillsynen utövas av överförmyn-
daren i den ort dår den som har
förmyndare, god man eller förval-
tare har sitt hemvist.

Om god man har förordnats
enligt 11 kap. 3 § vid utredning av
ett dödsbo, utövas tillsynen av
överförmyndaren i den ort där den
avlidne hade sitt hemvist. Är det i
övrigt fråga om godmanskap enligt
11 kap. 3 §, utövas tillsynen av
överförmyndaren i den ort där den
gode mannen har sitt hemvist.

Om behörig överförmyndare
enligt första eller andra stycket
inte finns, utövas tillsynen av
överförmyndaren i Stockholm.

Granskning av förvaltningen

^{3 §}.

Överförmyndaren skall granska
förmyndares, gode mäns och för-
valtares verksamhet med ledning
av de förteckningar, årsräkningar,
sluträkningar och handlingar
enligt 15 kap. 3 och 8 §§ som har
lämnats.

Överförmyndaren eller den som
överförmyndaren utser har rätt att
gå igenom de räkenskaper och
anteckningar som avses i 12 kap.
5 § samt de värdehandlingar som
ställföreträdaren förvarar med
anledning av sitt uppdrag. Ställ-
företrädaren skall hålla dessa
handlingar tillgängliga på tid och
plats som överförmyndaren be-
stämmer.

4§

överförmyndaren skall göra
anteckning om verkställd gransk-
ning på förteckningar, årsräkning-
ar, sluträkningar och handlingar
enligt 15 kap. 3 och 8 §§.

154

Anmärkning mot förvaltningen

5 §

Om överförmyndaren vid
granskningen eller annars finner
anledning att rikta anmärkning
mot förmyndaren, gode mannen
eller förvaltaren, skall ställföreträ-
daren ges tillfälle att yttra sig
inom den tid som överförmyndaren
bestämmer.

Om ett yttrande inte lämnas
inom förelagd tid eller om överför-
myndaren anser att yttrandet inte
är tillfredsställande, skall överför-
myndaren genast pröva om beslut
enligt 13 eller 14 kap. behöver
meddelas eller om ställföreträda-
ren bör entledigas eller någon
annan åtgärd vidtas.

6§

Om överförmyndaren har funnit
anledning till anmärkning enligt
5 § och anmärkningen inte har
förfallit efter ställföreträdarens ytt-
rande, skall anteckning om an-
märkningen göras pä den granska-
de handlingen. Ställföreträdaren
skall underrättas om anteckningen.

Om en anmärkning som har
antecknats enligt första stycket
innebär att ställföreträdaren kan
bli skadeståndsskyldig gentemot
den omyndige eller den som upp-
draget avser, har ställföreträdaren
rätt att väcka talan mot den en-
skilde om frihet från skadestånds-
skyldighet.

Rätt att ta del av handlingar

7§

En omyndig som har fyllt sexton
år och den som har god man eller
förvaltare har rätt att ta del av de
handlingar som rör ställföreträ-
darskapet som förvaras hos över-
förmyndaren. En sådan rätt har

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

155

också den enskildes make eller
sambo och närmaste släktingar.

överlämnande av handlingar vid
granskningens slut

8 §

Sedan överförmyndaren har
granskat förmyndarens, gode man-
nens eller förvaltarens sluträkning,
skall räkningen samt de förteck-
ningar, årsräkningar och hand-
lingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§
som förvaras hos överförmyndaren
lämnas över till den som är be-
hörig att ta emot redovisning för
förvaltningen.

Om ställföreträdaren inte är
skyldig att lämna sluträkning när
ställföreträdarskapet upphör, skall
överförmyndaren lämna över de
övriga handlingar som anges i
första stycket till den som är be-
hörig att ta emot redovisning for
förvaltningen, om denna person
eller den avgående ställföreträda-
ren begär det eller överförmynda-
ren har gjort anteckning om an-
märkning enligt 5 § på handling-
en.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

156

Inhämtande av yttrande m.m.

9 §

Innan överförmyndaren tar ställ-
ning till om samtycke skall lämnas
till en förvaltningsätgärd av större
viki, skall den omyndige, om han
eller hon har fyllt sexton år, eller
den som har god man eller förval-
tare samt den enskildes make eller
sambo och närmaste släktingar
beredas tillfälle att yttra sig, om
det kan ske utan avsevärd tidsför-
lust.

Överförmyndaren får återkalla
ett samtycke, om förutsättningar
för samtycket inte längre finns.

10 §

Överförmyndaren får från soci-
alnämnder och andra myndigheter
inhämta de upplysningar som
behövs för tillsynen av förmynda-
res, gode mäns och förvaltares
verksamhet.

Myndigheter som avses i första
stycket är skyldiga att lämna över-
förmyndaren sådana uppgifter som
kan vara av betydelse för över-
förmyndarens tillsynsverksamhet.

Utbetalning till bank och under-
rättelse till överförmyndaren i
vissa fall

11 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

157

Xbd som nu sagts om skyldighet
att betala till bank skall även gälla
försäkringsgivare vid utbetalning
av försäkringsbelopp som den
omyndige har rätt till. Om betal-
ningen avser en periodisk förmån,
gäller skyldigheten att betala till
bank endast när den första utbetal-
ningen görs.

Vad som föreskrivs i
första-tredje styckena gäller inte
vid utbetalning av medel som den
omyndige får förvalta själv. Andra
och tredje stycket gäller inte heller
om utbetalning görs från försäk-
ring som tagits inom ramen för en
rörelse.

Bestämmelserna om utbetalning
till bank gäller också vid betalning
till någon för vilken det har för-
ordnats god man med uppgift att
förvalta egendom eller för vilken
det har förordnats förvaltare.

överförmyndarens handläggning

12 §

Överförmyndaren är skyldig att
föra förteckningar och lägga upp
akter samt expediera handlingar
enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

158

Vite

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

13 §

13 §, 13 kap. 3, 14, 15 eller
18-21 §, 14 kap. 1, 2, 15, 16, 18
eller 21-23 § eller 15 kap. 3 eller
8 §. Innan vitesföreläggande be-
slutas, skall överförmyndaren
skriftligen erinra ställföreträdaren
om den skyldighet och de bestäm-
melser som finns och ge ställföret-
rädaren skälig tid att lämna en
angiven handling eller rätta sig
efter ett beslut.

Frågor om utdömande av vite
prövas av tingsrätt. I fråga om
föreläggande och utdömande av
vite gäller i övrigt lagen
(1985:206) om viten.

I anslutning till att vite döms ut
får rätten förelägga nytt vite.

Utformning av förteckningar

14 §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om den när-
mare utformningen av förteckning-
ar, årsräkningar och sluträkningar
samt handlingar som avses i

15 kap. 3 och 8 §§.

19 kap.

5 §

Överförmyndare väljes av kom-
munfullmäktige. För överförmyn-
dare väljes en ersättare.

Ledamöter och ersättare i över-
förmyndamämnd väljas av kom-
munfullmäktige till det antal full-
mäktige bestämma. Antalet leda-
möter får dock ej understiga tre.

Överförmyndare skall väljas av
kommunfullmäktige. För överför-
myndare skall väljas en ersättare.

Ledamöter och ersättare i över-
förmyndamämnden skall väljas av
kommunfullmäktige till det antal
fullmäktige bestämmer. Antalet

159

Mil av ledamöter och ersättare i
överförmyndamämnd skall vara
proportionellt, om det begäres av
minst så många väljande, som
motsvara det tal, vilket erhålles,
om samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet av-
ser, ökat med 1. Om förfarandet
vid sådant proportionellt val finnas
särskilda bestämmelser.

Sker ej val av ersättare i över-
förmyndamämnd proportionellt,
skall tillika bestämmas den ord-
ning i vilken ersättarna skola
inkallas till tjänstgöring.

Överförmyndare, ledamot i
överförmyndamämnd eller ersätta-
re kan av rätten entledigas, om
han finnes icke vara lämplig.

Ä ro såväl överförmyndare som
hans ersättare förhindrade att
fullgöra sitt uppdrag, äge rätten
förordna tillfällig vikarie.

ledamöter får dock inte understiga
tre.

\blet av ledamöter och ersättare
i överförmyndarnämnden skall
vara proportionellt, om det begärs
av minst så många väljande, som
motsvarar det tal som man får, om
samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser,
ökat med 1. Om förfarandet vid
ett sådant proportionellt val finns
särskilda bestämmelser.

Om ersättarna i överförmyndar-
nämnden inte väljs proportionellt,
skall också den ordning bestäm-
mas i vilken ersättarna skall kallas
till tjänstgöring.

Då valet av överförmyndare,
ledamöter av överförmyndamämn-
den eller ersättare förrättats, skall
det genast anmälas till länsstyrel-
sen. Har val inte hållits i behörig
tid, skall länsstyrelsen se till att
valet hålls så snart det kan ske.

En överförmyndare, en ledamot
i överförmyndarnämnden eller en
ersättare kan efter anmälan av
länsstyrelsen entledigas av rätten,
om han eller hon inte år lämplig.

Om såväl överförmyndare som
hans eller hennes ersättare är
förhindrade att fullgöra sitt upp-
drag, får länsstyrelsen förordna
tillfällig vikarie.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

160

beslut. Framställning eller yttran-
de till kommunfullmäktige får
dock ej beslutas annorledes än av
nämnden samfällt.

Finner den som erhållit uppdrag
som avses i första stycket, att
samtycke, tillstånd eller förord-
nande i visst fell ej bör meddelas,
eller anser han frågan tveksam,
skall ärendet hänskjutas till nämn-
den. Beslut i ärende enligt denna
balk vilket har fattats på grund av
uppdrag som avses i första stycket
behöver ej anmälas inför nämn-
den.

fenhet skall anges i fullmäktiges
beslut. Kommunfullmäktige kan på
motsvarande sätt bestämma att
överförmyndaren får uppdra åt en
kommunal tjänsteman med erfor-
derlig kompetens att avgöra ären-
den på överförmyndarens vägnar.
En framställning eller ett yttrande
till kommunfullmäktige får dock
inte beslutas på något annat sätt
än av nämnden samfällt eller av
överförmyndaren själv.

Finner den som fått ett uppdrag
som avses i första stycket att sam-
tycke, tillstånd eller förordnande i
ett visst fell inte bör meddelas,
eller anser han eller hon frågan
tveksam, skall ärendet hänskjutas
till nämnden eller överförmynda-
ren. Beslut i ett ärende enligt
denna balk som har fettats på
grund av ett uppdrag som avses i
första stycket behöver inte an-
mälas för nämnden eller för över-
förmyndaren.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

17 §

Länsstyrelsen skall utöva tillsyn
över överförmyndares och övetför-
myndamämnders verksamhet.

20 kap.

2a§

I ett ärende om förordnande av
förvaltare eller utvidgning av ett
förvaltarskaps omfettning, där det
inte föreligger fell som avses i 2 §
andra stycket, skall rätten för-
ordna ett biträde att bevaka den
enskildes rätt i ärendet. Ett rätte-
gångsbiträde skall också förord-
nas, om den som har förvaltare
begär att förvaltarskapet skall
upphöra eller att dess omfettning
skall inskränkas.

I ett ärende om anordnande av
förvaltarskap eller utvidgning av
ett förvaltarskaps omfettning, där
det inte förekommer fell som avses
i 2 § andra stycket, skall rätten
förordna ett biträde att bevaka den
enskildes rätt i ärendet. Ett rätte-
gångsbiträde skall också fÖrord-
nas, om den som har förvaltare
begär att förvaltarskapet skall
upphöra eller att dess omfettning
skall inskränkas.

Rättegångsbiträde skall inte förordnas, om det är uppenbart att ett
biträde inte behövs.

161

11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

Ansökan om annan rättens åt-
gärd med avseende på förmynder-
skap än förmyndares förordnande
eller entledigande får, såvida
fråga ej är om ärende enligt 9
kap. 2 a §, göras, förutom av
överförmyndaren och förmyndare,
av den omyndige själv, om han
fyllt sexton år, samt av hans make
och närmaste fränder. Fråga som
avses i denna paragraf skall rätten
också taga upp självmant, när
anledning förekommer därtill.

I ärende som avses i första
stycket skall rätten, när det rör
omyndig som fyllt sexton år, be-
reda denne tillfälle att yttra sig,
om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som
avses i första stycket får talan
föras, förutom av den som beslutet
särskilt rör, av var och en som har
rätt att göra ansökan.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Mot beslut, varigenom det före-
lagts förmyndare att vid vite full-
göra visst åliggande, får talan
föras endast i samband med kla-
gan över rättens beslut om ut-
dömande av vitet

Rättens beslut i fråga om för-
mynderskap, godmanskap eller
förvaltarskap får överklagas, för-
utom av den som beslutet särskilt
rör, av var och en som har rätt att
göra ansökan i saken. Den i vars
ställe god man har förordnats
enligt 11 kap. 2 § första eller
andra stycket får dock inte över-
klaga ett beslut om ett sådant för-
ordnande.

Rättens beslut att förelägga vite
enligt 16 kap. 13 § tredje stycket
får överklagas endast i samband
med klagan över beslutet att döma
ut vitet.

4§

162

omyndige råder, eller återkallelse
av förmyndarens eller överförmyn-
darens tillstånd för omyndig att
driva näring, av den omyndige
själv, om han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i
fall som avses i 13 kap. 8 § tredje
stycket får talan ej föras.

rädaren eller av den enskilde, om
han eller hon har fyllt sexton år.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

överförmyndarens beslut i såda-
na fell som avses i 12 kap. 12 §
andra stycket får inte överklagas.

överförmyndarens beslut att
förelägga vite enligt 16 kap 13 §
får överklagas endast i samband
med klagan över rättens beslut att
döma ut vitet.

6§

Talan mot överförmyndarens överförmyndarens beslut i ett
beslut i ärende enligt denna balk ärende enligt denna balk får över-
föres skriftligen hos rätten inom klagas hos rätten.

två veckor från den dag klaganden

jick del av beslutet.

Ett beslut som överförmyndaren
eller rätten meddelar i ett ärende
om förmynderskap, godmanskap
eller förvaltarskap enligt denna
balk gäller omedelbart även om
beslutet överklagas. Detta gäller
dock inte överförmyndarens beslut
om att häva avtal om samman-
levnad i oskiftat bo eller rättens
beslut om utgivande av försuttet
vite.

21 kap.

8 §

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

163

2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt för-
ordnad vårdnadshavare enligt 6 kap.

4. Överförmyndaren får före ikraftträdandet, med verkan från den
tidpunkten, meddela beslut som avses i 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §.

5. Mål eller ärenden enligt föräldrabalken som vid ikraftträdandet är
anhängigt vid en domstol eller myndighet som var behörig enligt äldre
bestämmelser skall även efter ikraftträdandet handläggas där.

6. Äldre föreskrifter om redovisning och om arvode tillämpas även
efter ikraftträdandet, såvitt gäller tiden dessförinnan.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

164

2. Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 §, 18 kap. 2 § och 19 kap. 18 §
ärvdabalken⁶ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

18
2

Till dess att egendomen har
tagits om hand av samtliga döds-
bodelägare eller av den som i
annat fall har att förvalta boet,
skall egendomen, om den ej står
under vård av förmyndare, sysslo-
man eller annan, vårdas av del-
ägare som sammanbodde med den
avlidne eller annars kan ta hand
om egendomen. Den som har tagit
hand om egendomen skall genast
underrätta övriga delägare om
dödsfallet och, om det behövs god
man för någon delägare, göra
anmälan hos rätten enligt 11 kap.
föräldrabalken. Vad som har sagts
om delägare gäller också efter-
levande make som inte är deläga-
re.

: §

kap.

§⁷

Till dess att egendomen har
tagits om hand av samtliga döds-
bodelägare eller av den som i
annat fall har att förvalta boet,
skall egendomen, om den ej står
under vård av förmyndare, sysslo-
man eller annan, vårdas av del-
ägare som sammanbodde med den
avlidne eller annars kan ta hand
om egendomen. Den som har tagit
hand om egendomen skall genast
underrätta övriga delägare om
dödsfallet och, om det behövs god
man för någon delägare, göra
anmälan hos överförmyndaren
enligt 11 kap. föräldrabalken. Vad
som har sagts om delägare gäller
också efterlevande make som inte
är delägare.

⁶ Balken omtryckt 1981:359

⁷ Senaste lydelse 1988:1255

165

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

19 kap.

18 §’

Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen
eller av vårdslöshet vållat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende av
utredningen.

Är flera utredningsmän ersättningspliktiga, svarar de solidariskt.
Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan slutligen fördelas

efter den större eller mindre skuld
last.

som prövas ligga envar av dem till

Om skyldighet att hos bank
inbetala penningmedel, som till-
kommer omyndig eller den för
vilken god man eller förvaltare
förordnats, stadgas i föräldrabal-
ken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

⁸ Senaste lydelse 1988:1255

166

3. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

10 kap.

7 §⁹

Tvist på grund av förmyndares,
god mans eller förvaltares förvalt-
ning får väckas vid den rätt där
förmynderskapet, godmanskapet
eller förvaltarskapet är eller senast
varit inskrivet, eller också vid
rätten i den ort där förvaltningen
förts.

Tvist på grund av förmyndares,
god mans eller förvaltares förvalt-
ning får väckas vid den rätt där
den omyndige eller den för vilken
god man eller förvaltare är eller
varit förordnad har sitt hemvist,
eller också vid rätten i den ort där
förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på

grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen

förts.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid en domstol som var
behörig enligt äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet hand-
läggas där.

’ Senaste lydelse 1988:1260.

167

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § samt 5 kap 1 och 4 §§ lagen
(1904:26 s.l) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten-
skap och förmynderskap skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

4 kap.

1 §¹⁰

myndare. Regeringen prövar fråga
myndare.

om entledigande av sådan överför-

5 kap.

1 §ⁿ

¹⁰ Senaste lydelse 1976:1120

¹¹ Senaste lydelse 1988:1322

168

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Skall i visst fall svensk lag om
anordnande av förvaltarskap ej äga
tillämpning beträffande någon,
som vistas här i riket, eller är
ännu ej utrett, om det skall ske,
äge likväl rätten, om dröjsmål
uppenbarligen skulle medföra fara,
meddela förordnande enligt 11
kap. 18 § föräldrabalken under
tiden intill dess vård om hans

§¹²

Skall i visst fåll svensk lag om
anordnande av förvaltarskap ej äga
tillämpning beträffande någon,
som vistas här i riket, eller är
ännu ej utrett, om det skall ske,
äge rätten eller överförmyndaren,
om dröjsmål uppenbarligen skulle
medföra fåra, meddela förordnan-
de enligt 11 kap. 18 § föräldrabal-
ken under tiden intill dess vård

angelägenheter anordnats i enlig-
het med lagen i hans hemland
eller rätten slutligt prövat frågan
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

om hans angelägenheter anordnats
i enlighet med lagen i hans hem-
land eller rätten slutligt prövat
frågan enligt 11 kap. 7 § föräldra-

balken.

Är förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i
trängande fåll god man enligt svensk lag förordnas att vårda den om-
yndiges angelägenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

¹² Senaste lydelse 1988:1322

169

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s.l) om
samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1904:48 s.l) om samäganderätt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

19 §¹³

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfallig-
het, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsall-
männingar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga
om bildande av jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet,
eller av fiskevårdsområde, omfettande allenast en festighet eller det till
allenast en festighet hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållanden som rör makar, sambor, delägare
i oskiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om
partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestäm-
melser. I fråga om förvaltningen av fest egendom som är taxerad som
lantbruksenhet och som ägs av minst tre gemensamt gäller särskilda
bestämmelser i stället för 2-6 §§.

Bestämmelserna i 75 kap. 15 §
föräldrabalken skall inte tillämpas
i fråga om försäljning enligt denna
lag av samfälld fest egendom, som
till någon del ägs av omyndig eller
omfettas av ett förvaltarskap enligt
föräldrabalken.

Bestämmelserna i 13 kap. 10 §
eller 14 kap. 11 § föräldrabalken
skall inte tillämpas i fråga om
försäljning enligt denna lag av
samfälld fest egendom, som till
någon del ägs av omyndig eller
omfettas av ett förvaltarskap enligt
föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Senaste lydelse 1990:1384

170

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1921:159) med
vissa bestämmelser om förmynderskap for omyndig medlem
av det kungliga huset

Härigenom föreskrivs att lagen (1921:159) med vissa bestämmelser
om förmynderskap for omyndig medlem av det kungliga huset skall ha
följande lydelse.¹⁴

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

De i lagen om förmynderskap
givna bestämmelser om överför-
myndarens och rättens tillsyn över
förmyndares förvaltning, om för-
myndares skyldighet att i vissa fell
inhämta överförmyndarens eller
rättens samtycke, sä ock om för-
myndares redovisningsskyldighet
skola ej äga tillämpning i avseen-
de ä förmynderskap for omyndig
medlem av det kungliga huset.
Beträffande sådant förmynderskap
skall fortfarande gälla vad i ärvda-
balken stadgas om förmyndares
skyldighet att, när han frånträder
förmynderskap, utgiva den omyn-
diges egendom samt lämna slutre-
dovisning, så ock om talan å
sådan redovisning.

Föräldrabalkens bestämmelser
om överförmyndarens och Läns-
styrelsens tillsyn över förmyndares
förvaltning, om förmyndares skyl-
dighet att i vissa fell inhämta
överförmyndarens samtycke, samt
om förmyndares redovisnings-
skyldighet i förhållande till över-
förmyndaren gäller inte förmyn-
derskap för omyndig medlem av
det kungliga huset. Beträffande
sådant förmynderskap skall dock
gälla vad som föreskrivs om för-
myndares skyldighet att, när
förmyndaren lämnar förmynder-
skapet, överlämna den omyndiges
egendom och lämna slutredovis-
ning, samt om talan om ersätt-
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Senaste lydelse 1924:377.

171

7. Förslag till lag om upphörande av lagen (1924:322) om
vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom föreskrivs att lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar¹⁵ skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1995.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

¹⁵ Lagen omtryckt 1976:617

172

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

6 §^1S

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfåren
domare, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna para-
graf.

1. anordnande, upphörande eller ändring av förvaltarskap enligt 11
kap. 7, 19 eller 23 § föräldrabalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd
till vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsätgärd i annat fall än som avses ovan
i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren do-
mare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken,
lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller föräldrabalken,
och annars av tre lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten, skall
14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva
att tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden som är av
enkel beskaffenhet och som avser

1. förordnande eller entledi-
gande av förmyndare, god man
eller förvaltare,

2. inskrivning av förmynder-
skap, godmanskap eller förvaltar-
skap,

3. avträdande av egendom till
förvaltning av boutredningsman
och förordnande eller entledigande
av boutredningsman,

4. förordnande av bodelnings-
förrättare,

1. avträdande av egendom till
förvaltning av boutredningsman
och förordnande eller entledigande
av boutredningsman,

2. förordnande av bodelnings-
förrättare,

¹⁶ Senaste lydelse 1989:659

173

5. förordnande av skiftesman
vid arvskifte, eller

6. dödande av handlingar och
inteckningar enligt lagen
(1927:85) om dödande av för-
kommen handling, dock ej i fall
som avses i 12 a § nämnda lag.

3. förordnande av skiftesman
vid arvskifte, eller

4. dödande av handlingar och
inteckningar enligt lagen
(1927:85) om dödande av för-
kommen handling, dock ej i fall
som avses i 12 a § nämnda lag.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

174

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§

Rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag för ett barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas
gemensamma vårdnad, barnets
moder eller, om föräldrarna gjort
anmälan härom till allmän försäk-
ringskassa, barnets fäder. Är den
förälder som uppbär bidrag enligt
vad nu har sagts till följd av från-
varo, sjukdom eller annan orsak
för längre tid förhindrad att delta-
ga i vårdnaden, skall rätten att
uppbära bidraget i stället tillkom-
ma den andra föräldern. Om
föräldrarna gemensamt har vård-
naden om ett barn men barnet
varaktigt bor tillsammans med
endast en av dem, tillkommer
rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag efter anmälan den förälder
som barnet bor hos. Står barnet ej
under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, tillkommer rätten att
uppbära bidraget den som har
vårdnaden om barnet. Har två
särskilt förordnade förmyndare
utsetts att utöva vårdnaden gemen-
samt, skall vad som nyss har sagts
om barnets fäder och moder i
stället gälla den manlige respekti-
ve den kvinnliga förmyndaren.

Rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag för ett barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas
gemensamma vårdnad, barnets
moder eller, om föräldrarna gjort
anmälan härom till allmän försäk-
ringskassa, barnets fäder. Är den
förälder som uppbär bidrag enligt
vad nu har sagts till följd av från-
varo, sjukdom eller annan orsak
för längre tid förhindrad att delta-
ga i vårdnaden, skall rätten att
uppbära bidraget i stället tillkom-
ma den andra föräldern. Om
föräldrarna gemensamt har vård-
naden om ett barn men barnet
varaktigt bor tillsammans med
endast en av dem, tillkommer
rätten att uppbära allmänt barn-
bidrag efter anmälan den förälder
som barnet bor hos. Står barnet ej
under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, tillkommer rätten att
uppbära bidraget den som har
vårdnaden om barnet. Har två
särskilt förordnade vårdnadshava-
re utsetts att utöva vårdnaden
gemensamt, skall vad som nyss
har sagts om barnets fäder och
moder i stället gälla den manlige
respektive den kvinnliga vårdnads-
havaren.

Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förordna
att allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg

¹⁷ Senaste lydelse 1983:49

175

placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har
barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant
förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket
uppbär bidraget.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om barnbidrag för
tid före ikraftträdandet.

176

10. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om
bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 6, 9 och 12 §§ lagen (1964:143) om bi-
dragsförskott¹⁸ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

i²⁰

¹⁸ Lagen omtryckt 1976:277

¹⁹ Senaste lydelse 1981:44

²⁰ Senaste lydelse 1983:50

177

12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 251

ställning från vårdnadshavaren betala förskottet till den som fost-
betala förskottet till den som fost- rar barnet.

rar barnet.

Om synnerliga skäl föreligga, får förskottet på framställning av soci-
alnämnd utbetalas till lämplig person eller till nämnden att användas för
barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eller hem för vård eller
boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet till det kommu-
nala organ som svarar för vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter
beslut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbe-
loppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försötjning av allmänna me-
del, till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhanda-
hållit försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets
försötjning uppbäras av myndigheten.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

12 §

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott
för tid före ikraftträdandet.

178

11. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100)²¹skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

15 §

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Sekretess gäller hos domstol i
äktenskapsmål samt mål och ären-
den enligt föräldrabalken, liksom i
mål enligt lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden
m.m. och om överflyttning av
barn, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska för-
hållanden, om part begär det och
det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider
skada eller men om uppgiften
röjs.

I fråga om uppgift i allmän
år.

Sekretess gäller hos domstol i
äktenskapsmål samt mål och ären-
den enligt föräldrabalken, liksom i
mål enligt lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden
m.m. och om överflyttning av
barn, för uppgift om enskildas
personliga eller ekonomiska för-
hållanden, om den ena parten
begär det och det kan antas att den
enskilde eller någon honom när-
stående lider skada eller men om
uppgiften röjs. I ärenden om
anordnande av godmanskap enligt
11 kap. 4 § föräldrabalken eller
förvaltarskap gäller dock sekre-
tessen oberoende av en parts be-
gäran.

ng gäller sekretessen i högst sjuttio

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Lagen omtryckt 1992:1474

179

12. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1095) om
förlängt bidragsförskott för studerande

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1984:1095) om förlängt bidrags-
förskott för studerande skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Förlängt bidragsförskott utbeta-
las till den förälder eller tidigare
vårdnadshavare som barnet var-
aktigt bor tillsammans med. Sam-
manbor barnet med två tidigare
förordnade vårdnadshavare som
utsetts att gemensamt utöva vård-
naden om barnet tillämpas 9 §
första stycket andra meningen
lagen (1964:143) om bidragsför-
skott.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott
för tid före ikraftträdandet.

180

13. Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 23 § bankrörelselagen (1987:617)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

23 §^a

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

vidare förfoga över medlen. Sådan
skall antecknas på insättningsbevis
motboken företes hos banken.

Medel som en förmyndare, god
man eller förvaltare förvaltar
enligt föräldrabalken får tas ut
utan överförmyndarens tillstånd
endast om det har gjorts förbehåll
enligt 15 kap. 9 § andra stycket
nämnda balk eller uttaget avser
ränta som stått inne kortare tid än
ett år. Överförmyndaren kan när
som helst förordna, att ett förbe-
håll inte skall gälla. Sådant för-
ordnande skall antecknas på bevis
eller i motbok, som har utfärdats
om insättningen. Banken är skyl-
dig att på begäran av överförmyn-
dare, förmyndare, god man eller
förvaltare utfärda bevis om be-
loppet av de medel som sätts in
eller som står inne, samt i före-
kommande fall intyga att meddelat
tillstånd inte utnyttjats.

inskränkning i den omyndiges rätt
eller i motbok, när beviset eller

Medel som en förmyndare, god
man eller förvaltare förvaltar
enligt föräldrabalken får tas ut
utan överförmyndarens tillstånd
endast om det har gjorts förbehåll
enligt 14 kap. 7 § nämnda balk
eller uttaget avser ränta. Överför-
myndaren kan enligt 14 kap. 21 §
föräldrabalken förordna, att ett
förbehåll inte skall gälla. Sådant
förordnande skall antecknas på
bevis eller i motbok, som har
utfärdats om insättningen. Banken
är skyldig att på begäran av över-
förmyndare, förmyndare, god
man eller förvaltare utfärda bevis
om beloppet av de medel som
sätts in eller som står inne, samt i
förekommande fell intyga att
meddelat tillstånd inte utnyttjats.

²² Senaste lydelse 1988:1277

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251

181

eller att de omfattas av särskild
överförmyndarkontroll. Överför-
myndaren kan enligt 13 kap. 19 §
nämnda balk förordna om annan
inskränkning i föräldrars uttags-
rätt. Inskränkning i uttagsrätten
skall antecknas på bevis eller i
motbok som har utfärdats om
insättningen.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

3. Har en förmyndare, god man eller förvaltare före ikraftträdandet
satt in medel med förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket föräldrabal-
ken, skall förbehållet jämställas med förbehåll enligt 14 kap. 7 § för-
äldrabalken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995.

182

14. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor²³skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmel-
ser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde
stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna
till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1991:614),

10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),

11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

12. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),

13. 10 § insiderlagen (1990:1342),

14. 11 kap. 3 § första och andra styckena och 5 § andra stycket
vallagen (1972:620),

15. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m.,

16. 2 § andra stycket lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbunds-
republiken Tyskland och i Schweiz,

sami

17. lagen (1993:1469) om upp- 17. lagen (1993:1469) om
skovsavdrag vid byte av bostad. uppskovsavdrag vid byte av bo-
stad, sami

18. 10 kap. 18 §, 11 kap. 15
och 16 §§, 12 kap. 7 § och

16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabal-
ken.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Senaste lydelse 1993:1474

183

15. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om er-
kännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöran-
den m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1989:14) om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om över-
flyttning av barn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:251

Bilaga 13

23 §²⁴

mäktiga beteendet är olagligt.

dem utan beaktansvärt skäl egen-
mäktigt kvar barnet i ett annat
land, kan tingsrätten på talan av
den andre förklara att det egen-
mäktiga beteendet är olagligt.

Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt, om det
inte finns någon annan behörig domstol.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens av-
görande får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Senaste lydelse 1993:212

184

16. Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § aktiekontolagen (1989:827) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §^M