Prop.
1993/94:236
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 mars 1994
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
(Jordbruksdepartementet)
I propositionen föreslås att stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige skall uppgå till 995 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.
Vidare redovisas konsekvenserna för vegetabilieodlingen av den träffade
överenskommelsen med EU om villkoren för ett svenskt medlemskap i EU.
Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet för jordbrukare avvecklas.
Lantbrukarnas riksförbund ges ansvaret att finna en så ekonomiskt gynnsam
socialförsäkringslösning för jordbrukarkollektivet som möjligt Skördeskade-
skyddet avvecklas efter 1994 års skörd.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 236
1 Förslag till riksdagsbeslut............................3
2 Ärendet och dess beredning...........................3
3 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige budgetåret 1994/95 .......................4
4 Omställningsprogrammets utformning vid ett
EU-medlemskap ..................................7
5 Socialförsäkringsskyddet och skördeskadeskyddet
inom jordbruket...................................12
Prop. 1993/94:236
Bilaga Förteckning över remissinstanserna beträffande Statens
jordbruksverks rapport 1993:25 Stödet till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige 1994/95 ............ 14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 10 mars 1994 .................................... 15
Regeringen föreslår att riksdagen
Prop. 1993/94:236
1. godkänner vad regeringen anfor om en avveckling av skördeskadeskyddet
(avsnitt 5),
2. godkänner vad regeringen anför om dispositionen av medel för ett social-
försäkringsskydd för jordbrukare (avsnitt 5),
3. till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budget-
året 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
995 000 000 kr,
Regeringen gav i september 1993 Statens jordbruksverk i uppdrag att beräkna
stödbehovet för jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige. Jordbruks-
verket har presenterat utredningen i sin rapport 1993:25. Rapporten har re-
missbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga. Remiss-
svaren finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet.
Regeringen föreslog våren 1993 (prop. 1993/94:3) att återbetalningskravet
och övriga regler for omställningsprogrammet med ett undantag skulle kvar-
stå under hela omställningsperioden t.o.m. den 30 juni 1996. De jordbrukare
som inte genomför en varaktig omställningsåtgärd före den 1 juli 1996 men i
övrigt följer omställningsvillkoren skulle emellertid få ett sänkt återbetalnings-
krav till 2 000 kr per ha enligt regeringens förslag.
Riksdagen avslog i december 1993 regeringens förslag om att sänka återbe-
talningskravet till 2 000 kr per ha (prop. 1993/94:3, bet. 1993/ 94:JoU6, rskr.
1993/94:43).
Jordbruksutskottet anförde emellertid i sitt betänkande, beträffande återbe-
talningskravet, att regeringen borde återkomma med en utförlig analys av vil-
ka reella möjligheter till ekonomiskt hållbara alternativ som de jordbrukare har
haft som inte varaktigt ställt om sin produktion men ändå uppburit stöd. Rege-
ringen borde dessutom återkomma med en analys om rättviseaspektema i nu-
läget och med en beskrivning av infasningen av omställningsprogrammet i
EG:s trädesprogram. Jordbruksutskottet ansåg att på grundval av en sådan
analys kan en förnyad bedömning göras angående återbetalningsskyldigheten
för de jordbrukare som inte genomfört en varaktig omställning av sin produk-
tion. Regeringen härden 1 mars 1994 avslutat förhandlingarna med EU om
villkoren för ett svenskt medlemskap.
I budgetpropositonen 1994 har regeringen i avvaktan på en särskild propo-
sition i ämnet, föreslagit riksdagen att till Stöd till jordbruket och livsmedels-
industrin i norra Sverige, för budgtåret 1994/95 beräkna ett förslagsanslag av
971 miljarder kronor. Regeringen tar nu upp bl.a. dessa frågor.
Prop. 1993/94:236
Regeringens förslag: Stödnivån för jordbruket och förädlingsindu-
strin i norra Sverige skall vara oförändrad under budgetåret 1994/95.
Det ger en total beräknad kostnad för stödet på 995 miljoner kronor.
En översyn av stödet skall göras mot bakgrund av bl.a. resultatet av
förhandlingarna med EU om villkoren för ett svenskt medlemskap.
Statens jordbruksverks förslag: I Jordbruksverkets uppdrag ingick
att beräkna stödbehovet för jordbruket och livsmedelsindustrin med utgångs-
punkt från 1990 års livsmedelspolitiska beslut. I detta beslut slås fast att lön-
samheten i jordbruket i norra Sverige inte skall tillåtas sjunka nämnvärt till
följd av avregleringens effekter. Jordbruksverket skulle vidare redovisa ef-
fekterna på lönsamheten av de åtgärder som vidtagits eller planeras för att an-
passa det svenska jordbruket till EG:s jordbrukspolitik. Verket skulle slutli-
gen lämna en redogörelse för kombinationsverksamhetemas betydelse för lön-
samheten hos jordbruksföretagen.
Jordbruksverket har gjort två alternativa beräkningar av stödbehovet i sin
rapport. Om utgångspunkten är att endast reformens effekter på lönsamheten
skall beaktas, visar Jordbruksverkets beräkningar på totalt sett en förbättrad
lönsamhet mellan basåret 1989/90 och jämförelseåret 1993 och följaktligen ett
minskat stödbehov. Verket har också gjort en beräkning som tar hänsyn till
alla effekter på lönsamheten. Denna beräkning tyder på sänkt lönsamhet och
ett ökat stödbehov.
För mjölk och nötkött har samma beräkningsmodell som tidigare använts.
Modellerna för slaktsvin och smågrisar har anpassats så att de nu tar hänsyn
till krav på spridningsareal för svingödsel. Specifika beräkningsmodeller har
tagits fram för övriga produktionsgrenar - får och lamm, getmjölk, ägg och
potatis - för vilka stödet tidigare beräknats schablonmässigt.
Enligt Jordbruksverket är det förknippat med betydande svårigheter att
göra beräkningar där effekter av olika jordbrukspolitiska åtgärder särskiljs
från varandra. Framöver torde det bli allt svårare att avgöra vad som är en ef-
fekt av avregleringen och vad som beror på andra faktorer - t.ex. EG-anpass-
ningen. Verket tycker att det är tveksamt om det över huvud taget är menings-
fullt att framöver separat försöka beräkna vilka effekter avregleringen haft på
lönsamhetsnivån i jordbruket.
Remissinstanserna: Samtliga länsstyrelser och Lantbrukarnas riksför-
bund anser att stödnivån bör höjas budgetåret 1994/95. Närings- och teknikut-
vecklingsverket. Konkurrensverket, Konsumentberedningen och Svenska
livsmedelsarbetareförbundet förespråkar dock att endast effekterna av avregle-
ringen skall beaktas och stödnivån följaktligen sänkas. Några remissinstanser
anger inte vilket beräkningsaltemativ som bör ligga till grund för stödet bud-
getåret 1994/95, men anser i likhet med Statens jordbruksverk att det förelig-
ger stora svårigheter att särskilja reformens effekter från andra effekter på lön- Prop. 1993/94:236
samheten. Flera remissinstanser ser det vidare som angeläget att införa invest-
eringsstöd för kombinationsverksamheter, alternativt göra glesbygdsstödet
mer flexibelt.
Skälen för regeringens förslag: Strukturutvecklingen i jordbruket i
norra Sverige följer relativt väl den för resten av landet Det totala antalet före-
tag har dock under de senaste åren minskat något snabbare i norra Sverige än
i resten av landet och något mer i de norra delarna av stödområdet än i de söd-
ra. Åkerarealen har å andra sidan minskat något mindre än i resten av landet,
vilket beror på att omställningen av jordbruksmark varit mindre. Antalet mjölk-
kor har minskat i takt med övriga landet Antalet svin ökade både i norra Sve-
rige och i riket totalt Omfattningen på svinproduktionen är emellertid fortfa-
rande liten i norra Sverige. Såväl inkomstnivå som inkomstutveckling för
mjölkföretag är jämförbara med resten av landet, med undantag av de största
företagen, där inkomstutvecklingen varit negativ i riksområde 3 mellan åren
1990 och 1991.
Avräkningsprisema för mjölk ligger fortfarande något under riksgenom-
snittet och avräkningsprisema varierar kraftigare i norra Sverige, vilket beror
på att säsongsprissättningen slår hårdare där. Invägningen har ökat med 3,2
% i stödområdet under år 1993, vilket är en något mindre ökning än för riket
totalt sett. Antalet mjölkleverantörer minskade både i stödområdet och i resten
av landet under år 1993 men stödområdets andel mjölkleverantörer har i stort
sett varit oförändrad de senaste åren (26 %).
Vid fastställandet av stödnivån för innevarande budgetår var situationen
densamma som nu. Mot bakgrund av den osäkerhet som gällde bl.a. prisut-
vecklingen, svårigheterna att urskilja reformens effekter och att vissa åtgärder
vidtagits för att anpassa jordbruket till EG var regeringen då inte beredd att
föreslå riksdagen en sänkning av stödnivån för jordbruket i norra Sverige
(prop. 1992/93:183, bet. 1992/93:JoU20, rskr. 1992/93:330). Riksdagen be-
slutade i enlighet med regeringens förslag om en oförändrad stödnivå för bud-
getåret 1993/94.
Stödberäkningama utgår från budgetåret 1989/90 som basår för beräkning-
arna av lönsamhetsutvecklingen. Jämförelseåret i beräkningarna av stödbeho-
vet 1994/95 är år 1993. Eftersom det generella kobidraget som utbetalades un-
der referensåret 1989/90 låg på en relativt låg nivå och nådde sin topp först
budgetåret 1991/92, slår de senaste årens nedtrappning av bidraget inte ige-
nom i lönsamhetsberäkningama. Jordbruksverkets analys av effekterna av
EG-anpassningen av jordbruket tyder på att den gradvisa sänkningen av kobi-
draget fr.o.m. budgetåret 1992/93 i praktiken dock verkat sänkande på lön-
samheten för mjölkföretag i norra Sverige. Denna tendens gäller med största
sannolikhet även i övriga landet. Som vi tidigare redovisat har trots detta in-
vägningen av mjölk ökat såväl i stödområdet liksom i resten av landet under
år 1993.
Med tanke på den, i förhållande till övriga landet, måttliga ökningen i inväg-
ningen, nedgången i antalet leverantörer och den stora osäkerheten vad gäller
att särskilja reformens effekter frän andra effekter pä lönsamheten föreslär re-
geringen en oförändrad stödnivä för jordbruket och förädlingsindustrin även
för nästa budgetär. Vidare bör stödet till industrin inte längre ingä som en
högstsatt del i anslaget. Stödnivån kan därmed hällas oförändrad under perio-
den även om produktionsvolymerna förändras.
Kostnaden för stödet beräknas uppgå till totalt 995 miljoner kronor, varav
927 miljoner kronor avser jordbruket och 68 miljoner kronor livsmedelsindu-
strin.
Den 1 mars 1994 blev en överenskommelse mellan EU och Sverige om
villkoren för Sveriges medlemskap i EU klar. Vad beträffar stödet till jordbru-
ket i norra Sverige innebär överenskommelsen att EU-medfinansierat s.k.
bergsjordbruksstöd eller stöd till s.k. mindre gynnade områden - LFA-stöd -
får utbetalas i stödområdet. Därutöver har Sverige möjlighet att ge nationellt
stöd i områdena 1-3 för att fylla upp resterande stödbehov. Överenskommel-
sen innebär vidare att EG:s miljöstöd skall kunna användas för att möta de
specifika problemen i jordbruket i norra Sverige.
Enligt regeringens bedömning bör en översyn av stödet göras, där bl.a.
grunderna för beräkning ses över mot bakgrund av de angivna problem som
nu föreligger vad gäller kopplingen till 1990 års livsmedelspolitiska beslut
och överenskommelsen med EU. Kopplingen till 1990 års beslut kommer att
behöva ersättas med någon annan beräkningsgrund för stödet, där hänsyn tas
även till bl.a. produktions- och strukturutveckling. Pristilläggen kommer att
behöva ersättas med någon annan typ av produktionsanknytning. I detta sam-
manhang får även utredas t.ex. ett eventuellt utvidgat stöd till nötköttsproduk-
tionen genom ett s.k. särskilt dikostöd till norra Sverige utöver det generella
stödet. Denna fråga har tagits upp av några remissinstanser. Regeringen avser
att återkomma till riksdagen med förslg vad gäller den framtida utformningen
och beräkningen av stödet
Jordbruksverket har inte gjort något försök att beräkna kombinationsverk-
samhetemas effekt på företagens lönsamhet Verket har däremot redovisat en
del statistiskt material vad gäller kombinationsverksamheter samt en studie ge-
nomförd av Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden som rör de investe-
ringar i kombinationsverksamheter som skett med stöd inom ramen för gles-
bygdsstödet och åtgärdsprogrammet för norra Sverige.
Det är något vanligare med kombinationsföretag i norra Sverige än i övriga
landet. Totalt sett har åtgärdsprogrammet omfattat 345 miljoner kronor under
perioden 1988/89-1991/92. Medlen har använts till investeringar i jordbruks-
delen och i kombinationsverksamheter, till projektverksamhet samt forskning
och försök. Inom åtgärdsprogrammet och glesbygdsstödet har ca 137 miljo-
ner kronor gått till investeringar i kompletterande verksamhet vid jordbruksfö-
retag i norra Sverige under perioden 1988/89-1992/93. Investeringarna i kom-
binationsverksamhet genererar i högre grad nya arbetstillfällen än investering-
ar i traditionell jordbruksverksamhet. De har dessutom varit billigare per sys-
selsättningstillfälle.
Prop. 1993/94:236
Företagen som erhållit stöd har fått en ökad arbetstid i företaget, omsättning- Prop. 1993/94:236
en har ökat eller förväntas öka och ekonomin är oförändrad eller har blivit bätt-
re. Inkomsterna från kombinationsverksamheter utgör dock normalt en liten
del av familjens sammanlagda inkomster.
Enligt regeringens uppfattning är kombinationsverksamheter ett värdefullt
komplement till jordbruket, speciellt i företag där omfattningen på jondbruks-
delen är liten. Stöd till kombinationsverksamheter lämnas i dag inom ramen
för glesbygdsstödet Detta förstärktes i samband med 1990 års livsmedelspoli-
tiska beslut. Syftet med förstärkningen var att stärka jordbruksnäringen och
verksamheter som bedrivs i kombination med jordbruksföretag. Inom ramen
för EG:s strukturpolitik finns i dag ett stöd till landsbygdsutveckling - mål
5 (b)-stöd - som har vissa likheter med åtgärdsprogrammet. I de fortsatta
överläggningarna med EG-kommissionen diskuteras hur stödet till landsbygds-
utveckling skulle kunna appliceras i Sverige. Även stödet inom det nya målet
6 kan på liknande sätt ges för att främja landsbygdsutveckling. Regeringen av-
ser att återkomma till denna fråga då dessa överläggningar har avslutats.
I skrivelser till chefen för Jordbruksdepartementet har Norrbottens Bär och
Grönsaker ek.för. föreslagit dels ett särskilt stöd för bär och grönsaksodling i
norra Sverige, dels särskilda medel för en elitplantstation för norra Sverige.
Även dessa frågor bör tas upp i samband med att tillämpningen av olika stöd i
norra Sverige vid ett EU-medlemskap utreds.
Regeringens bedömning: Vid ett EU-medlemskap skall EG:s trä-
desprogram tillämpas från den dag Sverige ansluter sig till EU. Ett jord-
bruksföretag kan inte samtidigt delta i det svenska omställningsprogram-
met och EG:s program. Företag med omställningsmark som önskar få
arealbidrag m.m. enligt EG:s program innan det svenska omställnings-
programmet avslutats skall återbetala del av erhållet omställningsbidrag.
Varaktighetskravet i det svenska omställningsprogrammet slopas vid ett
EU-medlemskap.
Bakgrund till regeringens bedömning: Riksdagen gav i samband
med sin behandling av 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.
10, bet. 1992/93:JoU13, rskr. 1992/93:231) regeringen i uppdrag att pröva
frågan om en EG-anpassning av omställningsprogrammet till EG:s trädespro-
gram. I jordbruksutskottets betänkande föreslog utskottet att regeringen skul-
le verka för att omställningsprogrammet i största möjliga utsträckning anpas-
sas till EG:s trädesprogram. Utskottet sade sig vara medveten om att en sådan
anpassning förutsatte överväganden om både tekniska frågor och mer övergri-
pande ekonomisk-politiska frågor, såsom t.ex. trädesvillkoren, varaktigheten
och återbetalning av omställningsstödet. Med anledning av detta bereddes frå- Prop. 1993/94:236
gan om kravet på varaktighet, odlingsbegränsning, återbetalning och trädes-
villkor inom omställningsprogrammet inom regeringskansliet.
Med varaktig omställning avses i det frivilliga omställningsprogrammet att
den areal som anslutits till programmet skall ha ställts om till annan använd-
ning än traditionell livsmedelsproduktion före den 1 juli 1996 och att denna
areal under tiden fram till detta datum inte används för odling av s.k. prisreg-
lerade grödor för livsmedelsproduktion. Efter den 1 juli 1996 ställs inga krav
på omställningsarealens användning. EG:s trädesprogram kan beskrivas som
ett obligatoriskt trädesprogram som i princip skall gälla för all framtid. Trädes-
kravet fastställs varje år beräknat på årets odling. De till synes stora skillnader-
na mellan omställningsprogrammet och EG:s trädesprogram är principiellt vik-
tiga, men i praktiken är programmen tämligen lika och effekten av dem blir i
stort den samma.
Som tidigare nämnts avslog riksdagen i december 1993 regeringens för-
slag om att sänka återbetalningskravet till 2 000 kr per ha (prop. 1993/94:3,
bet. 1993/ 94:JoU6, rskr. 1993/94:43).
Jordbruksutskottet anförde i sitt betänkande att regeringen borde återkom-
ma med en utförlig analys om vilka reella möjligheter till ekonomiskt hållbara
alternativ som de jordbrukare har haft som inte varaktigt ställt om sin produk-
tion. Regeringen borde dessutom återkomma med en analys om rättviseaspekt-
ema i nuläget och med en beskrivning av infasningen av omställningprogram-
met i EG:s trädesprogram. Utskottet ansåg att på grundval av en sådan analys
kan en förnyad bedömning göras angående återbetalningsskyldigheten för de
jordbrukare som inte genomfört en varaktig omställning av sin produktion.
Riksdagen anslöt sig till utskottets överväganden.
Regeringen härden 1 mars 1994 avslutat förhandlingarna med EU om vill-
koren för ett svenskt medlemskap.
Skälen för regeringens bedömning:
Resultatet av förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap
Förhandlingarna mellan Sverige och EU angående villkoren för jordbruks-
sektorn för medlemskap i EU avslutades den 1 mars 1994. Överenskommel-
sen innebär bl.a. att Sverige skall delta i den gemensamma jordbrukspolitiken
från första dagen av ett medlemskap.
Detta innebär bl.a. att Sverige vid ett EU-medlemskap skall tillämpa EG:s
regelverk vad gäller trädeskrav och övriga villkor för arealbidrag. Den i Sve-
rige omställda marken kommer att räknas in i den basareal på ca 1,8 miljoner
ha som Sverige får vid ett medlemskap. Produktion av spannmål, proteingrö-
dor (ärtor, åkerbönor och sötlupin) och oljeväxter blir berättigade till arealbi-
drag under förutsättning att trädesvillkoren uppfylls. Det innebär att det för
jordbrukare som ansöker om EG:s bidrag för arealbidragsberättigad odling
införs ett individuellt trädeskrav som står i relation till odlingen av bidragsbe-
rättigade grödor. Trädeskravet är 15 % för roterande träda och 20 % för fast Prop. 1993/94:236
träda. Jordbrukare med en bidragsberättigad odling som är mindre än ca 23
ha undantas från trädeskravet. Den exakta arealen för att få fullt arealbidrag
utan att behöva träda mark beräknas utifrån regionens genomsnittliga spann-
målsavkastning, vilket innebär att ju lägre avkastningen är i ett område desto
större areal undantas från trädeskrav.
Inom ramen för förhandlingarna har Sverige fått ett nationellt undantag
som anger att mark inom omställningsprogrammet som används för extensivt
bete kan bli berättigad till årlig trädesersättning inom ramen för EG:s trädes-
program. Detta gäller under en övergångsperiod av två år, dvs. den period
som var fastlagd för omställningen. Efter år 1996 kommer extensivt bete inte
att vara bidragsberättigat enligt EG:s regler för träda.
Konsekvenser för vegetabiliesektorn
Vid ett svenskt EU-medlemskap kommer Sverige att införa ett trädesprogram
i enlighet med EG:s regelverk. Detta innebär att jordbrukare som önskar få
arealbidrag enligt EG:s regler också måste uppfylla de trädesvillkor som gäl-
ler. De jordbrukare som önskar kvarstå i det svenska omställningsprogram-
met skall få göra detta. Denna mark kan emellertid inte tillgodoräknas som trä-
da. Någon möjlighet att samtidigt ha mark i det svenska programmet och i
EG:s program skall emellertid inte medges. Jordbrukare som nu deltar i det
svenska omställningsprogrammet kan utnyttja omställd mark som träda enligt
EG:s program under förutsättning att användningen står i överensstämmelse
med EG:s regler. Ett undantag har medgetts för mark som utnyttjas för exten-
sivt bete inom ramen för det svenska programmet. Under en tvåårsperiod kan
sådan mark klassas som trädesmark enligt EG:s program.
I det fall jordbrukare önskar lämna det svenska omställningsprogrammet
för att få EG:s areal- och trädesbidrag skall återbetalning ske med en viss del
av lämnat omställningsbidrag. För de jordbrukare som inte lämnar det svens-
ka omställningsprogrammet ställs naturligen inga sådana krav. Dessa jordbru-
kare kan emellertid välja att efter den svenska omställningsperiodens slut an-
sluta sin mark till EG:s program. För varaktigt omställd mark inom omställ-
ningsprogrammet som inte kan få arealbidrag enligt EG:s regler, t.ex. skogs-
och våtmarker, bör inget krav på återbetalning ställas. Eftersom mark i om-
ställningsprogrammet vid ett EU-medlemskap i princip kommer att ingå i bas-
arealen kan kravet på en varaktig omställning för sådana marker i detta läge
inte upprätthållas. Ett sådant krav skulle endast leda till att jordbrukare tvinga-
des att lämna det svenska programmet i förtid. Att samtidigt ha ett program
som kräver en varaktig omställning och ett annat program som medger att
samma arealer kan utnyttjas i ett årligt trädesprogram kan inte motiveras. I det
läge som uppkommit kommer jordbrukarna i sin planering av markanvändning-
en att utgå ifrån de regler som gäller inom EG.
I dag utgör 370 000 ha av svensk åkermark omställd mark. Trädeskravet
för Sverige inom ramen för EG:s jordbrukspolitiska reform torde bli ca
250 000 ha. De jordbrukare som anslöt mark till omställningsprogrammet år Prop. 1993/94:236
1991 fick i genomsnitt ca 9 000 kr per ha. Ett villkor för omställningsstöd är
att jordbrukaren inte producerar produkter som konkurrerar med befintlig livs-
medelsproduktion under budgetåren 1991/92-1995/96. De som överför om-
ställd mark till EG:s trädesprogram bör därmed bli återbetalningsskyldiga
med ett belopp som motsvarar den tid som återstår av omställningsperioden.
Vid ett EU-medlemskap den 1 januari 1995 innebär det att återbetalningsskyl-
digheten uppgår till 3 600 kr per ha for de marker som anmäldes till omställ-
ningsprogrammet år 1991.
EG har beslutat om två väsentliga förändringar för sitt trädesprogram se-
dan det infördes sommaren 1992. Dels har man beslutat höja ersättningen för
arealer i trädesprogrammet, dels har man beslutat om en väsentligt större flexi-
bilitet vad gäller maximal trädesareal. Det är nu tillåtet att ansluta en större an-
del än 15 %. Det innebär att samtliga jordbrukare får full trädesersättning för
mark i träda som inte omfattar större areal än jordbrukarens odling av övriga
arealbidragsberättigade grödor, dvs. spannmål, proteingrödor och oljeväxter.
De jordbrukare som har haft större areal ansluten till omställningsprogrammet
och som övergår till EG:s träda kan få trädesersättning för hela den tidigare
omställningsarealen. Den trädesareal som överstiger odlingen av spannmål
m.m. får emellertid en reducerad ersättning som motsvarar ca 70 % av normal
trädesersättning.
Det är viktigt att påpeka att det även fortsättningsvis är möjligt för jordbru-
kare att fullfölja omställningsprogrammet till den 1 juli 1996. Detta är av bety-
delse för de jordbrukare som inte har en produktion på omställningsmarken
som är bidragsberättigad inom ramen för EG:s jordbrukspolitik.
Nuvarande användning av omställd mark
I Lantbrukets företagsregister (LBR) redovisas jordbrukarnas uppgifter om
omställningsarealer och vilka åtgärder som vidtagits på dessa. Enligt LBR
uppgick omställningsarealen i juni 1993 till ca 368 000 ha, en mindre ökning
jämfört med år 1992. Huvuddelen av arealen - drygt tre fjärdedelar - finns i
södra och mellersta Sveriges slättbygder. Mindre än 4 % av omställningsarea-
len ligger i Norrland. Omställningsåtgärder hade i juni 1993 enligt jordbrukar-
na genomförts på 53 % av arealen. Ett år tidigare var andelen 48 %. Omställ-
ningsarealen är emellertid ännu inte godkänd av stödmyndigheten. Den störs-
ta delen - 74 % - av den åtgärdade arealen används som extensivt bete. På ca
18 % av den åtgärdade arealen odlas energi- och industrigrödor eller andra
nischgrödor. Resten av den åtgärdade arealen har i huvudsak skogsplanterats.
Jordbruksutskottet anförde i samband med 1990 års livsmedelspolitiska be-
slut (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) att det är
av grundläggande betydelse for att omställningsarbetet skall bli framgångsrikt
och för att jordbruket skall kunna medverka i produktionen av miljövänliga
energiformer att en varaktig marknad skapas for dessa produkter. Marknaden
för t.ex. biobränslen utvecklas hela tiden och därmed produkterna och tekno-
10
login för att utnyttja produkter odlade på åkermark. För närvarande är mark- Prop. 1993/94:236
naden för biobränsle instabil. Utbudet av skogsflis och importerad bioenergi
överstiger för närvarande efterfrågan. Detta kan komma att begränsa avsätt-
ningsmöjligheterna och prisbilden även för bioenergi producerad på åker-
mark. Möjligheterna för biologiska råvaror för industriella och tekniska ända-
mål är lovande, men utvecklingen befinner sig ännu på ett tidigt stadium i de
flesta fall.
Det finns emellertid skäl att även fortsättningsvis sträva efter att finna nya
användningsområden för biologiska produkter. Det gynnar både miljön, det
öppna landskapet och den regionala utvecklingen i framför allt sämre jord-
bruksbygder. Med hänsyn till de överskott inom spannmålsodlingen som
ännu kvarstår torde lönsamheten inom den traditionella sektorn också sanno-
likt minska på sikt. Det finns därför ett fortsatt behov av att utveckla nya an-
vändningsområden för åkermark. Det finns i detta sammanhang anledning att
understryka att ett medlemskap i EU medför att väsentligt högre arealbidrag
kan lämnas än vad som nu är fallet i Sverige. Till skillnad från vad som är fal-
let i Sverige lämnas dessutom ett högt årligt bidrag för mark som inte får an-
vändas för livsmedelsproduktion. Den sammantagna effekten av detta bidrags-
system torde bli dels att intresset för skogsplantering av åkermark minskar,
dels att odling av energigrödor etc. stimuleras ytterligare.
Rättviseaspekter
De jordbrukare som redan i dag har vidtagit omställningsåtgärder och som ar-
betar med att skapa en marknad för alternativa produkter såsom bioenergi
kommer att ha ett försprång vid ett EU-medlemskap. Dessa jordbrukare har
från början en strategi och en lämplig användning förden mark som kommer
att beröras av EG:s trädeskrav. Däremot kan jordbrukare som inte nu aktivt
söker alternativ användning för omställningsmark antas få det svårare att fin-
na lönsamma alternativ för de arealer som inte får användas för traditionell
livsmedelsproduktion i EU.
Det antyds i vissa sammanhang att den grupp av jordbrukare som anslöt
mark till omställningsprogrammet, men som inte har vidtagit någon omställ-
ningsåtgärd under perioden, har gjort det fullt avsiktligt och att det har varit
ett mycket lönsamt sätt att använda åkermarken. Å andra sidan anser många
av de jordbrukare som har anslutit mark till omställningsprogrammet att de till-
hör de stora förlorarna, oavsett om de har ställt om eller inte. De anser att de-
ras intäkt från omställningsstödet relativt sett har minskat i värde jämfört med
odlingen på mark som inte är ansluten mot bakgrund av att riksdagen har för-
längt inlösengarantin och infört ett arealbidrag. Som regeringen tidigare har
konstaterat har förutsättningarna förändrats i och med ansökan om ett EU-
medlemskap. Mot denna bakgrund och riksdagens önskemål om en närmare
anpassning av det svenska omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram
gjorde regeringen bedömningen våren 1993 att en rimlig avvägning vore att
sänka återbetalningskravet till 2 000 kr per ha om ingen omställning genom-
11
förs under omställningsperioden men omställningsvillkoren i övrigt är upp- Prop. 1993/94:236
fyllda.
Mot bakgrund av förhandlingsresultatet gör regeringen bedömningen att
kravet på ”varaktig” omställning inte kan upprätthållas vid ett svenskt EU-
medlemskap. Kravet bör således slopas vid ett medlemskap. Jordbrukare bör
då dessutom beredas möjlighet att mot en viss återbetalning lämna omställ-
ningen fore den 1 juli 1996.
Regeringens förslag: Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet
för jordbrukare upphör den 1 juli 1994. Skördeskadefonden avvecklas
helt efter 1994 års skörd.
LRF ges ansvaret att finna en så ekonomiskt gynnsam socialförsäk-
ringslösning för jordbrukarkollektivet som fonderingen medger. För än-
damålet får disponeras dels de ca 520 miljoner kronor som redovisats i
prop. 1993/94:100 bil. 10, s. 29, dels medel enligt följande. Ur skörde-
skadefonden får fir.o.m. den 1 juli 1994 disponeras 250 miljoner kro-
nor för att utöka fonderingen till socialförsäkringsskyddet. Medel som
finns kvar i fonden efter 1994 års utbetalningar av skördeskadeersätt-
ningar tillförs skyddet. Omdisponeringen av medel från skördeskade-
fonden samt avskaffandet av densamma medför inte att statens ansvar
för skördeskador utökas. Regeringen skall besluta om nödvändiga för-
ändringar i villkoren för skördeskadefonden för skördeåret 1994 med
hänsyn till den minskade fonderingen. Lantbrukarnas socialförsäkrings-
skydd skall dessutom tillföras jordbrukets disponibla etablerings- och
räntestödsmedel vilka beräknas uppgå till drygt 100 miljoner kronor.
Statens jordbruksverk skall tillförsäkras insyn i förvaltningen av de
medel som avsätts för socialförsäkringsskyddet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i prop. 1993/94:100
bil. 10 föreslagit att statens ansvar for det socialförsäkringsskydd som finns
för jordbrukare avvecklas genom att en fondering görs med ca 520 miljoner
kronor. Ett fortsatt socialförsäkringsskydd för jordbrukare förutsätter att an-
svaret för verksamheten tas över från staten. Överläggningar om ett sådant
övertagande har förts med Lantbrukarnas riksförbund.
Lantbrukarnas riksförbund har i detta sammanhang i skrivelse den 3 febru-
ari 1994 föreslagit att medel ur jordbrukets skördeskadefond tas i anspråk för
att förstärka den av regeringen föreslagna fonderingen för socialförsäkrings-
skyddet. Genom detta skulle en rabattering av premien för socialförsäkringen
kunna ske. LRF anger att mellan 2-2,5 miljarder kronor skulle behöva fonde-
ras för att en kollektiv försäkring utan premier skulle kunna tillhandahållas.
12
Enligt LRF:s förslag i skrivelsen skall 300 miljoner kronor ur jordbrukets
skördeskadefond fonderas för ändamålet samtidigt som ytterligare 300 miljo-
ner kronor anvisas av budgetmedel.
Under förutsättning att alla jordbrukare oavsett organisationstillhörighet
ges möjlighet att teckna försäkringen på likartade villkor bör en förändrad dis-
position av skördeskadefonden kunna medges. LRF bör ges ansvaret att fin-
na en så ekonomiskt gynnsam försäkringslösning för hela jordbrukarkollek-
tivet som tillgängliga medel medger. Statens jordbruksverk bör tillförsäkras
insyn i förvaltningen av medlen för att garantera att dessa används för avsett
ändamål och att alla jordbrukare oavsett organisationstillhörighet ges samma
möjlighet till försäkringsskydd.
Vad gäller skördeskadeskyddet i framtiden bedömer LRF att de skattemäs-
siga reserveringsmöjligheter för enskilda företag som beslutats av riksdagen
lämnar ökat utrymme för hantering av skördevariationer (prop. 1993/94:50,
bet. 1993/94:SkU15, rskr. 1993/94:108). Organisationen anser dock att ett
begränsat kapital övergångsvis bör behållas i skördeskadefonden. Regeringen
delar LRF:s uppfattning att ett kapital bör behållas i skördeskadefonden för att
ersätta skador på 1994 års skörd, men anser att ett högre belopp är nödvän-
digt. Vi föreslår därför att överföringen till socialförsäkringsskyddet under in-
nevarande budgetår begränsas till 250 miljoner kronor. Detta innebär att ett be-
lopp på ca 175 miljoner kronor finns kvar för ersättning för skador på 1994
års skörd. Under åren 1988 till 1993 har från skördeskadeskyddet utbetalats i
genomsnitt ca 80 miljoner kronor per år. Om den särskilda ersättningen för
1992 års skörd inkluderas stiger siffran till 120 miljoner kronor per år. Med
hänsyn till det minskade kapitajet i fonden kan dock reglerna för utbetalning
av kompensation vid skördeskador behöva ändras. Regeringen bör ges be-
myndigande att träffa överenskommelse med LRF om eventuella förändring-
ar. Ändringarna kan t.ex. innebära att självrisken ökas och att reglerna för be-
dömning av ersättningsberättigade skador ändras. Omfördelningen av medlen
i skördeskadefonden får inte innebära att statens ansvar för skördeskador
inom jordbruket utökas utöver vad som tidigare angivits (prop. 1987/88:74,
bet. 1987/88:JoU16, rskr. 1987/88:130). Kvarstående medel i skördeskade-
fonden efter slutlig reglering av ersättningar för skador på 1994 års skörd bör
få disponeras för socialförsäkringsskyddet.
Förutom de nu nämnda medlen och de ca 520 miljoner kronor som rege-
ringen i prop. 1993/94:100 bil. 10 föreslog skulle få disponeras för socialför-
säkringsskyddet, skall skyddet dessutom tillföras disponibla etablerings- och
räntestödsmedel vilka beräknas uppgå till drygt 100 miljoner kronor. Dessa
medel har tidigare tillförts jordbruket och därvid disponerats för lån till jord-
brukare. Återbetalade lån redovisas dock av budgettekniska skäl under ansla-
get Stöd till avbytarverksamhet m.m.
Prop. 1993/94:236
Bilaga
13
Förteckning över remissinstanserna beträffande
Statens jordbruksverks rapport 1993:25 Stödet till
jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
1994/95
Efter remiss har yttranden över rubricerade rapport avgetts av Statskontoret,
Riksrevisionsverket, Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden , Glesbygds-
myndigheten, Närings-ochteknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Kon-
sumentberedningen, Sveriges lantbruksuniversitet, Länsstyrelserna i Älvs-
borgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västemorrlands, Jämtlands, Väs-
terbottens och Norrbottens län, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska livsme-
delsarbetareförbundet, Sveriges livsmedelsindustriförbund.
Yttrande har dessutom kommit in frän Lantbrukarnas länsförbund i Väster-
botten. Vidare har skrivelser i ärendet kommit in från Lantbrukarnas länsför-
bund i Västerbotten, LRF:s norrlandsgrupp och Per Nyström m.fl. i Västerfär-
nebo, Centerns kommunkrets i Kil samt Sunne, Munkfors, Kil och Forshaga
kommuner.
Prop. 1993/94:236
Bilaga
14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hömlund, Olsson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Prop. 1993/94:236
Regeringen beslutar proposition 1993/94:236 Vissa jordbrukspolitiska frågor
15
gotab 46180, Stockholm 1994