Handlingsplan mot buller
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 1994
Prop.
1993/94:215
Carl Bildt
Olof Johansson
(Miljö- och naturresursdepartementet)
I propositionen redovisas en samlad handlingsplan mot buller. Denna
syftar till att kraftigt begränsa bullerstörningarna i samhället så att
ljudnivåerna sänks och färre människor utsätts för buller.
Buller i arbetsmiljön, boendemiljön och fritidsmiljön behandlas.
Vidare behandlas särskilt transportsektorns bullerproblem, externt
industribuller och buller från byggarbetsplatser och vindkraftverk, buller
från produkter samt buller i det militära försvaret.
I propositionen föreslås en handlingsplan med såväl de övergripande
mål som bör gälla för arbetet med att begränsa bullerstörningarna som
de åtgärder som regeringen avser att vidta inom olika områden.
Myndigheternas insatser inom bullerområdet behöver samordnas för
att handlingsplanen skall kunna genomföras på ett effektivt sätt.
Regeringen avser därför att ge Statens naturvårdsverk i uppdrag att
samordna här aktuella program för åtgärder som rör den yttre miljön.
Trafikbullret bör minskas kraftigt. Regeringen avser därför att uppdra
åt
- Vägverket att tillsammans med berörda myndigheter och
Kommunförbundet utarbeta ett program med syfte att minska
störningarna från vägtrafiken; programmet skall leda till att
vägtrafikbullret minskas till godtagbara nivåer genom fysiska
skyddsåtgärder,
- Vägverket att utarbeta ett förslag till forskningsprogram för minskat
buller från fordon, däck och vägbanor,
- Statens naturvårdsverk att i samarbete med Banverket föreslå
riktlinjer for minskade bullerstörningar från järnvägstrafiken och
spårvägarna, 1
1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 215
- Banverket att i samarbete med Statens naturvårdsverk utreda Prop. 1993/94:215
möjligheterna att inom ramen för banavgifterna finansiera åtgärder
mot buller och
- Berörda myndigheter att analysera skärpningar av
flygbullemivånormer, beräkningsmodeller för flygbuller, samt behov
av åtgärder, kostnader och tidplan för genomförande.
Uppdragen inom trafikområdet skall avrapporteras till regeringen före
1 mars 1995.
De som vistas i lokaler eller områden särskilt avsedda för olika typer
av fritidsaktiviteter skall inte behöva riskera att utsättas för skadliga
ljudnivåer. Regeringen avser därför att ge Socialstyrelsen i uppdrag att
i samarbete med Statens naturvårdsverk utreda huruvida höga ljudnivåer
vid konserter, på diskotek och i liknande sammanhang leder till
hörselskador eller andra hälsoproblem.
För att begränsa störningarna från militärt skottbuller avser
regeringen att ge Försvarsmakten i uppdrag att i samarbete med
Fortifikationsförvaltningen (Fortifikationsverket) och Statens
naturvårdsverk utarbeta nya riktlinjer för skottbuller från artilleri och
andra tunga vapen.
Det finns behov av en ökad satsning på forskning inom
bullerområdet. Regeringen avser därför att ge Teknikvetenskapliga
forskningsrådet i uppdrag att i samarbete med Arbetsmiljöfonden,
Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Närings- och
teknikutvecklingsverket och Statens råd för byggnadsforskning utvärdera
den tekniska bullerforskningen och föreslå var tyngdpunkten i
satsningarna bör ligga. Vidare bör Arbetsmiljöfonden få till uppgift att
i samarbete med bl.a. Statens naturvårdsverk, Arbetarskyddsstyrelsen,
Arbetsmiljöinstitutet, Socialstyrelsen och Medicinska forskningsrådet
utvärdera den medicinska effektforskningen. De två sistnämnda
uppdragen skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995.
Innehållsförteckning
Prop. 1993/94:215
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Ärendet och dess beredning .................... 5
3 Bakgrund................................ 5
3.1 Bullerkällor .......................... 6
3.2 Hälsorisker och andra effekter............... 6
3.3 Bullerbegränsning inom EU ................ 7
3.4 Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar
m.m. enligt regeringens skrivelse 1993/94:175 ..... 8
4 Handlingsplan mot buller...................... 9
4.1 Handlingsplanens mål och inriktning........... 9
4.2 Genomförande ........................ 11
5 Fysisk planering förebygger buller................. 12
6 Miljökonsekvensbeskrivningar................... 14
7 Miljökvalitetsnormer och skyddsavstånd ............. 14
8 Transportsektorns bullerproblem.................. 16
8.1 Vägtrafikbuller ........................ 17
8.2 Tågbuller m.m......................... 21
8.3 Flygbuller ........................... 23
9 Buller från industrier m.m...................... 26
9.1 Externt industribuller ....................26
9.2 Buller från byggarbetsplatser och anläggningar.....27
9.3 Buller från vindkraftverk.................. 28
10 Buller i arbetsmiljön.........................28
11 Buller från konsument- och byggprodukter ........... 31
12 Buller i boendemiljön, bostäder m.m............... 33
12.1 Utgångspunkter........................ 33
12.2 Ljudklassning av bostäder ................. 34
12.3 Buller från ventilationssystem m.m............35
13 Buller i vissa fritidsmiljöer ................... 37
14 Buller i det militära försvaret.................... 39
3
15 Forskning och utbildning ...................... 42
Bilaga 1 Förklaring av vissa benämningar inom bullerområdet
Bilaga 2 Utdrag ur sammanfattningen i betänkandet
(SOU 1993:65) Handlingsplan mot buller
Bilaga 3 Sammanfattning av remissyttrandena över betänkandet
(SOU 1993:65) Handlingsplan mot buller
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 24 mars 1994
Prop. 1993/94:215
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om mål för och inriktning på
handlingsplanen mot buller (avsnitt 4.1)
Prop. 1993/94:215
Riksdagen uttalade hösten 1990 att en samlad handlingsplan mot buller
skyndsamt borde föreläggas riksdagen (bet. 1990/91 :JoU17, rskr.
1990/91:27). Året därpå förnyade riksdagen sitt uttalande och påtalade
särskilt mot bakgrund av det problem som buller utgör, vikten av att ett
samlat åtgärdsprogram mot buller tas fram (bet. 1990/9 l:JoU30, rskr.
1990/91:338).
Med stöd av regeringens bemyndigande utsåg chefen för Miljö- och
naturresursdepartementet, en särskild utredare för att utarbeta ett förslag
till en samlad handlingsplan mot buller (dir. 1992:20). Utredningen för
en handlingsplan mot buller överlämnade i juli 1993 betänkandet Hand-
lingsplan mot buller (SOU 1993:65). Utredningen presenterar en bred
analys av bullerproblemen i samhället och förslag till ett åtgärds-
program. Buller i såväl arbetsmiljön och boendemiljön som ffitidsmiljön
behandlas. Vidare behandlas särskilt transportsektorns bullerproblem,
externt industribuller m.m., buller från vissa produkter samt buller i det
militära försvaret. Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i
bilaga 2. (I bilaga 1 förklaras kortfattat de benämningar inom buller-
området som används i propositionen.)
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna och en sammanfattning av remissyttrandena finns i bilaga 3 .
Regeringen har den 24 februari 1994 i skrivelse till riksdagen
(1993/94:175) om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar
m.m. lämnat en redogörelse för överväganden om bullerbegränsande
åtgärder avseende motordrivna fritidsaktiviteter i värdefulla natur- och
rekreationsområden. Buller från snöskotrar, motorbåtar, flygplan och
helikoptrar behandlas. En kortfattad sammanfattning av regeringens
överväganden i skrivelsen återges i denna proposition.
Vidare kan nämnas att statsmakterna tidigare har reglerat använd-
ningen av vattenskotrar (prop. 1992/93:97, bet. 1992/93:JoU7, rskr.
1992/93:180 och vattenskoterförordningen (1993:1053).
Buller är allerstädes närvarande och är ett av våra mest framträdande
miljöproblem. I flera sociologiska undersökningar från olika länder
rankas buller av de berörda högst bland störande miljöfaktorer både i
arbets- och boendemiljö. Bullret ökar också i samhället genom bl.a. Prop. 1993/94:215
intensivare trafik, ökad ventilation, bullrande arbetsredskap och ökad
användning av eldrivna verktyg, musikanläggningar med förstärkt ljud
och av hushållsmaskiner.
Den vanligaste bullerkällan i våra boendemiljöer är vägtrafik. Buller
från flyg och tåg berör ett förhållandevis mindre antal personer liksom
det externa bullret från industriell verksamhet. Även buller från olika
motordrivna redskap, hushållsmaskiner, fläktar och ventilationssystem i
bostaden liksom från grannens olika aktiviteter, såsom t.ex. musice-
rande, kan ge upphov till störning på olika sätt. I fritidsmiljön kan
motorbåtar och andra motorfordon störa den naturmiljö vi sökt oss till
för att koppla av och njuta i. För många människor som är verksamma
inom industrin är buller fortfarande ett vanligt arbetsmiljöproblem.
Också på många andra arbetsplatser är buller ofta en besvärande faktor;
i storkök och diskrum, skollokaler, kontor, motorfordonshytter etc.
Det bör också noteras att buller emellanåt alstras genom att männi-
skor beter sig på ett oväntat sätt.
Buller definieras som inte önskvärt ljud. Emellertid upplever vi ljud
olika bl.a. beroende på situationen. Ett ljud som en person tycker om
att lyssna på kan samtidigt vara starkt störande för en annan person.
Bullret påverkar oss vidare på olika sätt beroende på typ av buller,
vilken styrka och vilka frekvenser det har, hur det varierar över tiden
och vid vilken tid på dygnet som vi utsätts för det. Enligt utredningen
upplevs exempelvis vägtrafikbuller vara mer störande än tågbuller vid
samma medelljudnivå. Vilka typer av aktiviteter som störs skiljer sig
också mellan olika typer av buller. Vägtrafikbuller anges vara mest
störande för sömnen medan tågbuller och flygbuller framför allt stör
samtal.
Kraftigt buller kan helt eller delvis förstöra hörselorganet och ge en
bestående hörselskada. Buller kan dessutom störa vår sömn och negativt
påverka vårt dagliga liv vid väsentligt lägre nivåer än de vid vilka det
finns risk för hörselskada.
Långvarig exponering för buller vid viss nivå liksom exponering för
kraftiga impulsljud kan leda till bestående hörselnedsättning och öronsus
(tinnitus) som inte går att bota. Risken för hörselskada ökar med ljud-
styrkan och den tid man vistas i bullret, men risken beror också på
ljudets karaktär. Känsligheten för buller är dessutom i hög grad indivi-
duell. Hörselnedsättning kan i någon mån kompenseras av hörapparat
och tekniska hjälpmedel. Det är däremot betydligt svårare att dämpa
öronsus som ofta medför svårt lidande för många hörselskadade. Prop. 1993/94:215
Hörselnedsättningen leder till kommunikationssvårigheter vilka i sin tur
kan leda till isolering och ibland till depression.
Hörselskador är alltjämt vanliga i arbetslivet och varje år tillkommer
ett stort antal bullerskadade personer som är berättigade till ersättning
från arbetsskadeförsäkringen. Utredningen för en handlingsplan mot
buller anger att arbetsplatsbullrets medelnivå bör understiga 75 dBA
(decibel A, se bilaga 1) för att det skall vara praktiskt taget riskfritt för
hörseln. Gränsen för att riskera hörselskada av impulsljud anges vara
140 dBC (decibel C, se bilaga 1).
Kraven på en god miljö avseende bullernivå varierar beroende på var
vi befinner oss. Buller kan försämra arbetseffektiviteten och trivseln
genom att hindra eller försvåra samtal, störa vår sömn eller avkoppling.
Det kan också vara en olycksfallsrisk genom att varningssignaler inte
uppfattas. I avsnitt 8 t.o.m.14 redogörs närmare för vad som kan anses
vara högsta acceptabla bullernivåer i olika miljöer. Här kan emellertid
nämnas att det är svårt att föra ett telefonsamtal då omgivningsbullret
överskrider ca 70 dBA. För att samtal skall kunna föras på kort avstånd
bör ljudnivån i en arbetslokal vara högst 65-70 dBA. I utredningen
anges dock att 30-40 dBA är den högsta bullernivån som kan anses vara
acceptabel på många arbetsplatser såsom t.ex. på kontor. Utredningen
framhåller vidare att bakgrundsbuller i undervisningslokaler inte bör
överstiga 25-30 dBA för att det skall anses vara en god miljö att under-
visa i genom att tala.
I bostäder borde bullrets dygnsmedelnivå inte överstiga 30 dBA för
att skydda människor för olika typer av störningar av buller framför allt
under insomning och sömn. Det är dock i många fall inte möjligt att
komma ner i dessa nivåer varför strävan bör vara att alla bostäder skall
ha åtminstone en tyst sida.
Utredningen bedömer att en god yttre miljö i tätort innebär att medel-
ljudnivån understiger 40-45 dBA medan 55 dBA får karaktäriseras som
en godtagbar nivå.
Antalet människor som utsätts för bullerstörningar i sina bostäder
motsvarande en medelnivå utomhus över 55 dBA från de olika trafik-
slagen, uppskattas till 2 miljoner varav ca 1,6 miljoner störs av väg-
trafikbuller.
I sammanhanget bör nämnas att störningarna som orsakas av låg-
frekvent buller bör uppmärksammas särskilt och att det är motiverat
med strängare riktvärden för buller med lågfrekvent inslag.
EG-kommissionen har beslutat att under år 1994 lägga fram ett förslag
till handlingsplan mot buller. Syftet med handlingsplanen är att ange
övergripande mål för bullerbegränsning medan man överlåter till de
enskilda medlemsländerna att vidta åtgärder för att nå dessa mål.
De EG-direktiv som hittills reglerar buller avser i huvudsak bekämp- Prop. 1993/94:215
ning av buller vid källan och harmonisering av krav för olika enskilda
produkter. År 1986 antogs ett direktiv om skydd för arbetstagare mot
bl.a. buller (86/188/EEG). Genom direktivet om buller från motorfor-
don (92/97/EEG) har EG skärpt kraven på buller från bilar som ett
första led i att minska vägtrafikbullret. Bestämmelserna i direktivet skall
träda i kraft den 1 oktober 1996. I EG:s femte miljöhandlingsprogram
som omfattar perioden 1993-2000 föreslås att åtgärder vidtas för att
minska bullret i tätortsmiljöema vilket i EG:s grönbok om miljön i
tätort (EUR 12902 EN) anges vara ett av de största miljöproblemen i
tätorterna. Vidare har kommissionen aviserat ett förslag till direktiv
för gränsvärden för buller kring flygplatser.
Regeringen har i skrivelse (1993/94:175) till riksdagen den 24 februari
1994 lämnat en redogörelse för regeringens överväganden om bullerbe-
gränsande åtgärder i värdefulla natur- och rekreationsområden med
anledning av förslag i betänkandet Naturupplevelser utan buller - en
kvalitet att värna (SOU 1993:51). Bullret från olika motordrivna fritids-
aktiviteter, såsom trafik med snöskotrar, motorbåtar och flyg, i värde-
fulla natur- och rekreationsområden bör minska. En rad åtgärder avi-
seras för att minska bullerstörningarna. Det gäller bullerdämpande
åtgärder vid källan samt begränsningar av eller förbud mot motordrivna
fritidsaktiviteter i sådana områden.
Beträffande fjällområdena avser regeringen att lämna särskilda upp-
drag till berörda länsstyrelser om att göra en översyn av områden i
fjällen med begränsningar för trafik med snöskotrar m.m. och flyg. I
skrivelsen anges vidare att bulleravgivningen från snöskotrar och andra
terrängskotrar bör minskas. Skärpta bullemormer för terrängskotrar
avses därför utarbetas av Vägverket efter samarbete med ansvariga
myndigheter i Norge och Finland. För att påskynda en utveckling av
tystare och mer miljöanpassade fordon avser regeringen att låta utreda
ett system för miljöklassning av snöskotrar avseende såväl buller som
andra miljöstörningar. Luftfartsverket kommer dessutom att se över
vissa regler för helikoptertrafiken.
I skrivelsen framhålls också att bullret från motorbåtstrafiken bör
minska. Länsstyrelserna förutsätts se över var hastighetsbegränsningar
eller förbud mot motorbåtstrafik kan behöva införas för att minska
bullerstörningarna från båttrafiken. Statens naturvårdsverk avses få i
uppdrag att följa upp länsstyrelsernas behandling av bullerfrågoma.
Regeringen anser vidare att bulleravgivningen från motorbåtar bör
minskas. En internationell standard bör utvecklas när det gäller miljö-
prestanda hos båtmotorer. Regeringen avser att låta utreda förutsätt-
ningarna för ett system för miljöklassning av båtmotorer avseende såväl
buller som andra miljöstörningar.
I skrivelsen aviseras dessutom att Boverket kommer att få i uppdrag Prop. 1993/94:215
att utarbeta råd och goda exempel för bullerfrågomas behandling i den
kommunala översiktsplaneringen i syfte att minska bullret i natur- och
rekreationsområden.
Regeringens förslag: En handlingsplan mot buller läggs fest.
Bullerstörningarna i samhället skall begränsas kraftigt såväl avseende
ljudnivåernas höjd som avseende antalet människor som utsätts för
buller.
Trafik
Trafikbullret bör minskas kraftigt.
Vägtrafik
Vid ny- eller väsentlig ombyggnad av vägtrafikleder bör åtgärder vidtas
för att begränsa bullernivån i bostadsmiljöer utomhus så att den inte
överskrider 55 dBA vid fesad eller, om sådana åtgärder inte är rimliga,
så att inomhusnivåema inte överstiger 30 dBA.
För befintliga miljöer bör Vägverket, i samarbete med Statens natur-
vårdsverk, Boverket och Kommunförbundet utarbeta ett program for
hur man genom fysiska skyddsåtgärder kan minska vägtrafikbullret. Det
är önskvärt att buller i befintliga bostadsmiljöer överstigande 65 dBA
vid fesader utomhus (frifaltsnivå) i ett första skede blir föremål för
åtgärder. Programmet bör belysa vilka kostnader detta skulle medföra.
Vidare bör åtgärderna prioriteras så att de mest kostnadseffektiva åt-
gärderna kan vidtas först. En tidsplan för genomförandet skall redovisas
i programmet.
Forskning bör understödjas och ökas vad avser utveckling av möjlig-
heterna att ytterligare reducera bullret från fordon, däck och vägbanor.
Tågtrafik
Riktvärden för buller bör läggas fest och Statens naturvårdsverk bör
därför ges i uppdrag att i samarbete med Banverket föreslå sådana för
regeringen.
Flygtrafik
Prop. 1993/94:215
Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att analysera en skärpning av
flygbullemivånormen (FBN-normen) for planering av nya flygplatser
och nya bostadsområden samt i vissa fåll en skärpning för befintlig
bebyggelse. Analysen bör även som komplement innefatta en maximal-
bullernivå vid 70 dBA. Likaså bör beräkningsmodellerna för flygbuller
analyseras. Uppdraget bör även omfatta att i samarbete med berörda
kommuner analysera behovet av åtgärder, kostnader samt tidplan för
genomförande.
Externt industribuller
Miljöstörningar av externt industribuller bör minskas genom åtgärder i
industrin och genom utveckling av Naturvårdsverkets råd och riktlinjer.
Samhällsplaneringen utformas med hänsyn till bullerstörningar bl.a.
genom bullerskyddszoner.
Byggarbetsplatser
Miljöstörningar från byggarbetsplatser bör minskas i första hand genom
tystare maskiner och metoder.
Arbetsmiljö
Arbetet med att minska bullerexponeringen i arbetslivet bör fortsätta
med utgångspunkt från vad som är praktiskt möjligt med hänsyn till den
tekniska utvecklingen och möjligheterna att begränsa exponeringen.
Konsumentvaror
Frågan om godtagbara bullernivåer för konsumenterna bör i första hand
lösas inom det europeiska standardiseringsarbetet. Konsumentvaror får
inte utformas så att de alstrar hörselskadligt buller. Detta är speciellt
viktigt vad gäller leksaker.
Bostadsmiljön
Enligt nya allmänna råd om ljudnivå i nybyggda bostäder på grund av
vägtrafik bör dygnsmedelnivån inte överstiga 30 dBA. System för att
ljudklassa bostäder vid ny- och ombyggnad bör införas på frivillig väg.
Vissa fritidsmiljöer
De som vistas i lokaler eller områden särskilt avsedda för olika typer av
fritidsaktiviteter skall inte behöva riskera att utsättas för skadliga ljud-
nivåer.
Militära försvaret
Försvarsmakten bör fortsätta att genomföra sin miljöpolicy bl.a. av-
seende insatser för att minska flygbuller och skottbuller.
Utförligare beskrivningar av åtgärder inom de olika områden beskrivs i
avsnitten 8 t.o.m 15.
10
Prop. 1993/94:215
Regeringens bedömning: Myndigheternas insatser inom buller-
området bör samordnas för att den föreslagna handlingsplanen
mot buller skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Statens
naturvårdsverk bör få i uppdrag att samordna här aktuella
program för åtgärder som rör den yttre miljön.
På kommunnivån bör arbetet med att begränsa buller t.ex. kun-
na ingå som en del i utvecklingen och genomförandet av lokala
Agenda 21, dvs. lokala handlingsprogram för en hållbar utveck-
ling inför nästa århundrade. Länsstyrelsernas arbete med regionala
miljöstrategier (STRAM) och regionala trafik- och miljöanalyser
bör utgöra ett viktigt stöd för detta.
Utredningens förslag: En särskild bullerkommission bör inrättas för
att ta det samlade ansvaret för att få till stånd en anpassning till en
bullerfriare miljö och för att se till att bullerbekämpningsarbetet fort-
skrider i enlighet med förslagen i handlingsplanen. Dess arbete bör
bedrivas nära regeringen.
Remissinstanserna: Var femte remissinstans är övervägande positiv
till förslaget om en bullerkommission. Många anser att ett alternativ till
en bullerkommission är att ge Statens naturvårdsverk eller Folkhälso-
institutet ett liknande sektorsansvar som kommissionen skulle få. Det är
ungefär lika många som är negativa till förslaget som de som är positi-
va. Statskontoret och Previa Rikshälsan anser att förslaget inte är till-
räckligt underbyggt. Även bland dem som avstyrker nämns som alterna-
tiv att i stället ge - i första hand - Naturvårdsverket den roll som
bullerkommissionen skulle få enligt förslaget. Naturvårdsverket anser
att en speciell bullerkommission inte behövs utan att dess tilltänkta
uppgifter kan klaras genom en tydligare ansvarfördelning och samord-
ning mellan berörda myndigheter där Naturvårdsverket ansvarar för den
yttre miljön.
Skälen för regeringens bedöming: Den handlingsplan mot buller
som presenteras här berör stora delar av vårt samhälle och spänner över
många olika samhällssektorer. Den omfattar åtgärder mot buller inom
såväl arbetsmiljön, som boendemiljön och vissa fritidsmiljöer. Vidare
behandlas särskilt transportsektorns bullerproblem, externt industribuller
m.m., buller från produkter samt buller i det militära försvaret. Åt-
gärder behöver också genomföras på såväl central som regional och
lokal nivå.
Detta ställer krav på berörda myndigheter avseende en genomtänkt
arbetsfördelning, samarbete och samordning vid både genomförande och
uppföljning. Samordning behövs t.ex. för att ta fram underlag för rege-
ringens eller andra myndigheters föreskrifter inom bullerområdet. Detta
gäller bl.a. för de miljökvalitetsnormer och riktlinjer för miljökvalitet
som kan bli aktuella (se avsnitt 7). Ett annat viktigt område inom vilket
det finns ett stort behov av ytterligare samordning är att följa och
11
initiera forskning om buller. Det kan vidare finnas skäl att samordna Prop. 1993/94:215
uppföljningen av den internationella utvecklingen avseende buller-
begränsning. Det behövs för att få en högre grad av överensstämmelse
mellan nationell och internationell syn på vad som kan anses vara
acceptabla bullernivåer i olika sammanhang samt på vilka åtgärder som
bör vidtas.
Regeringen bedömer att det bör vara en uppgift för berörda myndig-
heter att se till att handlingsplanen genomförs och följs upp. Myndig-
heterna bör därvid beakta de krav som ställs avseende arbetsfördelning,
samarbete och samordning. Någon särskild bullerkommission behöver
därför inte inrättas. Statens naturvårdsverks ansvar för den yttre miljön
bör dock tydliggöras och regeringen avser därför att ge Statens natur-
vårdsverk i uppdrag att samordna här aktuella program för åtgärder som
rör den yttre miljön.
Regeringens bedömning: Den fysiska planeringen bör utnyttjas i
ökad utsträckning för att åstadkomma en god ljudmiljö och ett
mindre bullerstört samhälle. Det bör vara en uppgift för Boverket
och Statens naturvårdsverk att utveckla metoder och ge råd för
detta arbete.
Utredningens bedömning: I betänkandet konstateras att kommuner-
nas fysiska planering enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, kan
medverka till en god miljökvalitet i bullerhänseende, t.ex. genom ut-
formning av bostadsområden och lokalisering av såväl trafikanlägg-
ningar som industriella verksamheter. Utredningen pekar emellertid på
svårigheter att hantera bullerffågoma i den fysiska planeringen, bl.a. i
fråga om hur olika riktvärden skall tillämpas.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Statens
naturvårdsverk och Svenska Kommunförbundet, instämmer i utredning-
ens slutsatser om fysisk planering. Boverket anser att de redovisade
svårigheterna i fråga om tillämpning av riktvärden m.m. i regel berör
planer i och invid befintlig bebyggelse. Verket framhåller att det star-
kaste styrmedlet för att begränsa buller är en förutseende planering.
Skälen för regeringens bedömning: Erfarenheterna visar att fysisk
planering i hög grad kan medverka till att såväl begränsa som förebygga
bullerstörningar. Vid planering av bl.a. trafikleder, industriområden och
bostadsområden är buller en av flera faktorer som man måste ta hänsyn
till. Kommunen bör i sin fysiska planering aktivt verka för att begränsa
bullerutbredningen, både i bebyggda områden och i områden som är
opåverkade av exploatering. Åtgärder på planeringsstadiet är ofta betyd-
ligt mer kostnadseffektiva än åtgärder som måste genomföras i efter-
hand.
12
Även vid planering inom bebyggda områden kan alltså större hänsyn Prop. 1993/94:215
till bl.a. transportaspekter ge resultat i form av minskat buller. Det kan
t.ex. gälla vid nylokalisering och omlokalisering av trafikalstrande
verksamheter. Om lokaliseringen sker till lägen med goda möjligheter
till kollektivtrafikförsöijning kan t.ex. biltrafikarbetet minskas. Införan-
det av miljözoner kan vara ett sätt att minska biltrafikarbetet och på så
vis påverka bullernivån.
Bulleraspektema bör således beaktas såväl i kommunernas fysiska
planering enligt plan- och bygglagen som i planering och beslut enligt
andra lagar som rör användningen av mark- och vattenområden och den
byggda miljön. Översiktsplanen har här en viktig samordnande roll
genom sin möjlighet att åskådliggöra hur samspelet mellan olika verk-
samheter kan utvecklas på ett sätt som medverkar till minskat buller och
som även i övrigt är lämpligt i ett långsiktigt perspektiv. Det är därför
angeläget att bullerproblemen belyses i kommunernas översiktliga plane-
ring och i åtgärdsprogram på miljöområdet.
Genom bestämmelser i rättsverkande detaljplaner kan krav på buller-
hänsyn i den byggda miljön föreskrivas, t.ex. genom utformning av
bebyggelse och bullerskydd.
I den pågående översynen av plan- och bygglagen m.m. (M 1992:03)
skall enligt direktiven (dir. 1992:104) möjligheterna att främja en ökad
miljöhänsyn genom en förebyggande fysisk planering belysas. Utred-
ningen framhåller i sitt andra delbetänkande Miljö och fysisk planering
(SOU 1994:36) just den kommunala översiktsplaneringens strategiska
roll i här berörda hänseenden. Betänkandet remissbehandlas under våren
1994. Utöver de förändringar i lagstiftningen som kan komma att aktua-
liseras vill regeringen i detta sammanhang betona vikten av en utveck-
ling av metoder för att hantera bulleraspekter i den fysiska planeringen.
Det bör därför ankomma på Boverket och Statens naturvårdsverk att
stödja en sådan metodutveckling. För att åstadkomma en samordning av
insatserna måste arbetssätt och metoder utvecklas på alla nivåer i sam-
hällsplaneringen.
Ett genomtänkt program för ett miljöanpassat trafiksystem i landets
olika delar bör enligt regeringens mening vara en viktig utgångspunkt
för det långsiktiga arbetet med förnyelse av trafikens infrastruktur. En
viktig del i arbetet med programmet är den regionala trafik- och miljö-
analys som alla länsstyrelser skall utarbeta på regeringens uppdrag.
Länsstyrelserna i storstadslänen har regeringens uppdrag att analysera
hur den planerade markanvändningen medverkar till att nå miljömålen
inom bl.a. bullerområdet. Länsstyrelsernas och de centrala myndig-
heternas arbete för att firämja ett miljöanpassat transportsystem i landets
olika delar bör vara ett viktigt stöd för kommunernas planeringsarbete.
Regeringen har i skrivelsen (1993/94:175) om åtgärder mot buller i
fjällområden och skärgårdar m.m. framhållit att det är positivt om
kommunerna på eget initiativ i sin översiktliga planering behandlar
bullerfrågor i natur- och rekreationsområden. Boverket aviseras få i
uppdrag att utarbeta råd och goda exempel för en sådan planering.
13
Regeringens bedömning: Miljökonsekvensbeskrivningar bör ges
en utökad användning för att förstärka redovisningen av buller-
frågorna inför ställningstagande även om det formellt sett inte är
fråga om tillståndsbeslut. Det bör t.ex. redovisas på vilket sätt ett
naturområde kan bli utsatt för bullerstörning vid nyetablering av
olika verksamheter.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i stort utredningens
bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Kravet på att en miljökonse-
kvensbeskrivning skall ingå i en ansökan ställs i dag enligt de lagar som
är knutna till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
NRL och finns i dag i 5 kap. Bestämmelser med krav på miljökonse-
kvensbeskrivningar har också införts i vattenlagen (1983:291), mineral-
lagen (1991:45) samt i plan- och bygglagen (1987:10). Utanför detta
område finns för närvarande krav på miljökonsekvensbeskrivningar i
lagen om kommunal energiplanering (1977:439), lagen om allmänna
vatten- och avloppsanläggningar (1977:244), strålskyddslagen
(1988:220) och lagen om kärnteknisk verksamhet (1984:3).
Utredningen förordar möjligheten att kräva miljökonsekvensbeskriv-
ningar för vissa ställningstaganden, även om den verksamhet, hantering
eller åtgärd som är i fråga inte formellt förutsätter tillståndsbeslut. Ett
resonemang av motsvarande innebörd förs i Miljöskyddskommitténs
huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27). Utredningen för en hand-
lingsplan mot buller anser att detta bör öppna möjligheter att i en miljö-
konsekvensbeskrivning också ange på vad sätt en orörd natur kan kom-
ma att bli utsatt för bullerstörning vid nyetablering av olika verksam-
heter.
I likhet med utredningen anser regeringen att en vidgad användning
av miljökonsekvensbeskrivningar kan medverka till ökad kunskap och
insikt om miljö-, hälso- och naturresursfrågor i samhället. Det är t.ex.
av stor vikt att miljökonsekvensbeskrivningar används som ett sätt att i
kommunal översiktsplanering liksom i regional planering beakta hälso-
risker och andra effekter av icke önskvärt buller.
Miljökvalitetsnormer
Regeringens bedömning: Miljökvalitetsnormer bör kunna med-
delas inom bullerområdet.
Prop. 1993/94:215
14
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Prop. 1993/94:215
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om
lämpligheten att införa miljökvalitetsnormer inom bullerområdet.
Statens naturvårdsverk, Länsstyrelsen i Jämtlands län och Villaägarnas
riksförbund tillstyrker att miljökvalitetsnormer beträffande bullernivåer
införs. Vägverket påpekar att införandet av miljökvalitetsnormer medför
en skärpning juridiskt och att man noga måste pröva vilka värden som
skall utgöra normer.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bereder för närva-
rande ett förslag om införande av miljöbalk mot bakgrund av Miljö-
skyddskommitténs slutbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27). I betänkan-
det föreslås att regler om miljökvalitetsnormer skall införas i miljöbal-
ken. Regeringen, eller i särskilda fall den myndighet regeringen be-
stämmer, skall i sådana normer kunna föreskriva vad som kan anses
vara lägsta godtagbara miljökvalitet för mark, vatten, luft eller naturen
i övrigt. Föreskrifterna får avse ett antal angivna parametrar. Bland
dessa nämns nivåer for buller. Vad som kan anses vara godtagbar miljö-
kvalitet föreslås bestämmas enbart utifrån kunskaper om vad människan
och naturen tål utan hänsyn till tekniska och ekonomiska förhållanden.
Då ges klar information om miljöriskerna och det skapas incitament för
ett fortsatt kostnadseffektivt miljöförbättringsarbete. Tekniska och eko-
nomiska förhållanden kan däremot ha betydelse för vilka åtgärder som
bör vidtas med anledning av miljökvalitetsnormen då dessa åtgärder bör
vara så kostnadseffektiva som möjligt. Miljöskyddskommittén har fram-
fört att det inom bullerområdet förefaller finnas särskilt stora förutsätt-
ningar att införa miljökvalitetsnormer eller riktlinjer för miljökvalitet.
För närvarande finns inga EG-direktiv avseende miljökvalitetsnormer
för buller. Det har emellertid förutskickats att den handlingsplan mot
buller som EG avser att lägga fram under år 1994 kommer att innehålla
bl.a. sådana normer.
Skyddsavstånd
Kommunen kan, som nämnts i avsnitt 5, i en detaljplan eller områdes-
bestämmelser enligt plan- och bygglagen, PBL, säkerställa att skyddsav-
stånd kommer att finnas mellan en störande verksamhet och stömings-
känslig bebyggelse. Det kan t.ex. ske genom skydds- och säkerhets-
zoner inom marken för stömingskällan men det är också möjligt att
föreskriva olika begränsningar for markanvändningen utanför detta
område. Planen eller områdesbestämmelserna kan också ange att det
skall finnas plantering, bullervall eller dylikt i området.
Vid tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen (1969:387) är det
inte möjligt att föreskriva att skyddsavstånd mot bostäder och annan
stömingskänslig bebyggelse skall finnas utanför den mark som sökanden
förfogar över.
Miljökvalitetsnormer enligt miljöbalksförslaget kan ange en högsta
bullernivå inom ett område. Beslut om skyddsavstånd i enskilda fall kan 15
vara ett sätt att uppfylla en sådan norm. Däremot torde det inte vara Prop. 1993/94:215
lämpligt att normen i sig anger ett visst avstånd.
Transporter av personer och gods har stor betydelse för vårt nuvarande
samhälles funktion men påverkar också miljön.
Transportarbetet har hittills ökat i takt med samhällets utveckling och
ökad ekonomisk tillväxt. De prognoser, nationella och internationella,
som gjorts i olika sammanhang pekar på en fortsatt ökning av
transporter inom i stort sett alla transportslag men framför allt inom
vägtrafiksektorn.
De olika transportslagen ger upphov till negativa effekter på miljön
bl.a. genom att orsaka bullerstörningar, som drabbar boendet eller
minskar möjligheten till ostörda naturupplevelser. Ett stort antal perso-
ner, ca 2 miljoner, är utsatta för buller i sina bostäder motsvarande en
medelnivå utomhus över 55 dBA från de olika transportslagen.
Det är med dagens teknik möjligt att vidta vissa åtgärder för att
minska bullerstörningarna från de olika trafikslagen. Åtgärder kan
vidtas vid källan, mellan källan och mottagaren och vid mottagaren.
Den mest effektiva åtgärden är som regel att minska bullret vid källan
även om bullerproblemen aldrig kan undanröjas endast med åtgärder vid
källan. Vissa åtgärder är dessutom beroende av att internationella öve-
renskommelser kan träffas.
Samhällsplaneringen har stor betydelse för att minska bullerstörningar.
Åtgärder på planeringsstadiet är som nämnts ofta betydligt mer kost-
nadseffektiva än efterhandsåtgärder. Det gäller såväl stadsbygg-
nadsåtgärder och byggnadskonstruktioner som bullerreducering vid
källan. Strävan vid planering bör bl.a. vara att skydda områden där
frihet från buller är ett värdefullt inslag i områdets karaktär.
16
Prop. 1993/94:215
Regeringens bedömning: Vägtrafikbullret bör minskas kraftigt.
Vid ny- eller väsentlig ombyggnad av vägtrafikleder bör åtgär-
der vidtas för att begränsa bullernivån i bostadsmiljöer utomhus så
att den inte överskrider 55 dBA vid fasader eller, om sådana
åtgärder inte är rimliga, så att inomhusnivåema inte överstiger 30
dBA.
För befintliga miljöer bör Vägverket, i samarbete med Statens
naturvårdsverk, Boverket och Kommunförbundet utarbeta ett
program för hur man genom fysiska skyddsåtgärder kan minska
vägtrafikbullret. Det är önskvärt att buller i befintliga bostads-
miljöer överstigande 65 dBA vid fasader utomhus (frifältsnivå) i
ett första skede blir föremål för åtgärder. Programmet bör belysa
vilka kostnader detta skulle medföra. Vidare bör åtgärderna prio-
riteras så att de mest kostnadseffektiva åtgärderna kan vidtas
först. En tidplan för genomförandet skall redovisas i programmet.
De åtgärder som vidtas bör i samtliga fall vara kostnadseffekti-
va. Huvudansvaret för åtgärderna åvilar väghållaren. Programmet
kommer senare att ligga till grund för regeringens fortsatta ställ-
ningstaganden i fråga om finansering och genomförande av åt-
gärderna.
Forskning och utveckling av möjligheterna att ytterligare reduce-
ra bullret från fordon, däck och vägbanor bör understödjas. Väg-
verket bör ges i uppdrag att utarbeta ett förslag till forsknings-
program med detta syfte.
Uppdragen skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995.
För innevarande budgetår ges möjlighet till tillfälligt stöd inom
ramen för ROT-insatser.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår bl.a. ett bullersanerings-
program för de närmaste 10 åren för åtgärder i befintlig miljö för alla
bostadsområden med bullernivå över 65 dBA.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans avstyrker förslaget till
bullersaneringsprogram.
Skälen för regeringens bedömning:
Bakgrund
De svenska vägarna har olika huvudmän. Staten har ansvar för de
allmänna vägarna, riksvägar och länsvägar med en längd av ca 100 000
km. Längs ca 22 % av dessa vägar finns bebyggelse som har en buller-
nivå utanför fönster på mer än 55 dBA. Kommunerna ansvarar för
flertalet gator och vägar i tätorter, ca 36 000 km, och längs ca 78 %
av dessa vägar finns det bebyggelse med bullernivå mer än 55 dBA.
Därutöver finns ett enskilt vägnät omfattande ca 278 000 km innefattan-
de i huvudsak mindre trafikerade vägar.
17
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 215
Vägverket som ansvarig myndighet för de statliga vägarna har i sin Prop. 1993/94:215
planering avsatt medel för direkt riktade bullerreducerande åtgärder.
Det totala beloppet för dessa åtgärder uppgår till ca 500 miljoner kronor
under den kommande tioårsperioden. Dessutom minskar bullerstörning-
ar, främst i tätorter, genom den omläggning av vägar som sker inom
ramen för investeringsprogrammen. Störningarna kan däremot i viss
mån öka utanför tätorterna.
Den största andelen av dem som är störda av buller över 55 dBA bor
längs gator och vägar som hålls av kommunerna. Flera kommuner har
redan upprättat bullersaneringsprogram med olika ambitionsnivåer som
dock till följd av bristen på medel inte alltid har kunnat genomföras som
planerat.
Frågan om riktlinjer för vägtrafikbuller behandlades av riksdagen
våren 1981. Regeringen hade i proposition (prop. 1980/81:100 bil. 9)
föreslagit riksdagen att godkänna vissa riktlinjer som redovisades i
propositionen. De icke rättsligt bindande riktlinjer som föreslogs dela-
des in i fyra olika fall. Det första fallet avsåg nyplanering av områden
med bostäder och trafikleder, där gränsvärdena föreslogs till 55 dBA
utomhus och 30 dBA inomhus. Det andra fallet avsåg ny- och väsentliga
ombyggnader av enstaka bostadsfastigheter intill befintliga trafikleder.
Kravet i detta fall var att bullernivån inte skulle överstiga 30-40 dBA
inomhus. Fall tre avsåg ny- och väsentlig ombyggnad av trafikled i
befintlig bebyggelse. Förslaget i detta fall var att förhindra bullernivåer
över 70 dBA utomhus och 40 dBA inomhus. Det fjärde och sista fallet
avsåg oförändrade förhållanden i fråga om bebyggelse och trafikleder
(befintlig miljö). Av kostnadsskäl föreslogs inga riktvärden för detta
fall.
För de fall som kan föranleda åtgärder av en väghållare, fall tre och
fyra anförde trafikutskottet i sitt betänkande (TU 1980/81:23) att det
med hänsyn till det ekonomiska läget inte för närvarande var möjligt att
ange riktvärden för befintlig miljö, fall fyra, men att detta inte uteslöt
att sådana på längre sikt borde eftersträvas. Utskottet ansåg sig inte
kunnna tillstyrka ett motionsyrkande om lägre riktvärden för ny- och
väsentlig ombyggnad av trafikled i befintlig bebyggelse än i proposi-
tionen föreslagna 70 resp. 40 dBA.
Möjliga åtgärder
Vägtrafikbuller från fordon härrör i huvudsak från två skilda bullerkäl-
lor. Den ena är fordonens motor och kraftöverföring och den andra de
ljud som uppkommer mellan däck och vägbana. I hastigheter över ca 40
km/tim dominerar bullret från däck och vägbana.
Fordonens tekniska utrustning regleras till stor del genom de interna-
tionella överenskommelser som träffas inom ramen för ECE och genom
EG-direktiv. Förändringar av kraven på fordon måste därför i många
fall genomföras i ett internationellt samarbete. Det direktiv som senast
tagits av EG ställer högre bullerkrav på fordonen än de som för när-
varande gäller i Sverige. De nya kraven skall enligt direktivet gälla från
18
år 1996 och medför en ytterligare reducering av bullernivån med 3
dBA. Regeringen föreslår i ett annat sammanhang riksdagen att god-
känna det s.k. tilläggspaket till EES-avtalet där bl.a. dessa regler ingår.
Det innebär en skärpning av de svenska kraven på buller från fordon.
För att nå ytterligare reella effekter bör andra åtgärder övervägas.
En ytterligare sänkning av buller från fordonen är bl.a. beroende av
om nya däck/hjulkonstruktioner kan tas fram, om vägbeläggningar kan
ges egenskaper som medför minskat buller och om fordonens högsta
tillåtna hastigheter kan reduceras. Enligt vissa bedömare finns en poten-
tial att på sikt genom bättre däck/hjulkonstruktioner och andra belägg-
ningstyper åstadkomma en ansenlig reducering av bulleremissionen från
fordonen. För att nå framgång i detta avseende krävs dock ytterligare
forskning. Även metoderna för mätning av buller bör förbättras. En
ökad satsning på forskning och utveckling inom dessa områden är där-
för angelägen och bör understödjas. Samarbete med berörda privata
intressenter bör också uppmuntras.
Redan i dag är det möjligt att påverka bulleremissionema genom val
av vägbeläggning. Det är därför angeläget att väghållarna, där det är
kostnadseffektivt och lämpligt med hänsyn till trafiksäkerheten, väljer
lågbullrande beläggningar.
Även om bullret på sikt kan reduceras vid källan kommer behov av
andra åtgärder att finnas för de mest utsatta miljöerna. Det är därför
angeläget att vidta bullerbegränsande åtgärder på dessa platser.
För befintliga miljöer bör Vägverket, i samarbete med Statens natur-
vårdsverk, Boverket och Kommunförbundet utarbeta ett program för
hur man genom fysiska skyddsåtgärder kan minska vägtrafikbullret. Det
är önskvärt att buller i befintliga bostadsmiljöer överstigande 65 dBA
vid fasader utomhus (frifältsnivå) i ett första skede blir föremål för
åtgärder. Där åtgärder vidtas bör de i första hand medföra att inomhus-
nivåer som överstiger en ekvivalent ljudnivå av 30 dBA eller en maxi-
malnivå (nivå som beräknas överskridas högst fem gånger per natt) av
45 dBA åtgärdas. Programmet bör belysa vilka kostnader detta skulle
medföra. Vidare bör åtgärderna prioriteras så att de mest kostnadseffek-
tiva åtgärderna kan vidtas först. En tidplan för genomförandet skall
redovisas i programmet. Utredningen har överslagsmässigt beräknat den
totala kostnaden för ett sådant åtgärdsprogram till 8 miljarder kronor.
Så långt möjligt bör utomhusbullret också åtgärdas med inriktning
mot att vistelseytoma kring småhus får en acceptabel bullernivå. För
lägenheter där sovrummen gränsar mot områden med låg ljudnivå bör
en högre utomhusnivå kunna accepteras vid den mest utsatta fasaden. I
Boverkets nya allmänna råd om (dygnsekvivalent) ljudnivå i bostäder på
grund av vägtrafik anges att denna inte bör överstiga 30 dBA samt att
maximal ljudnivå i bostäder nattetid förorsakad av vägtrafik inte bör
överstiga 45 dBA mer än fem gånger per natt i utrymmen för sömn och
vila.
Vid ny- eller väsentlig ombyggnad av trafikleder bör inriktningen
vara att uppnå ekvivalenta bullernivåer vid fasad utomhus som inte
överstiger 55 dBA. Där utomhusnivån inte kan reduceras till rimlig
kostnad bör inomhusnivån i stället reduceras så att den inte överstiger
Prop. 1993/94:215
19
30 dBA inomhus i delar av boningsutrymmena. Då åtgärder vidtas bör
strävan även vara att begränsa maximalnivåer (nivåer som beräknas
överskridas högst fem gånger per natt), till högst 45 dBA inomhus.
De mest utsatta miljöerna bör åtgärdas först. Vid bedömningen av om
en åtgärd skall vidtas bör åtgärdens kostnadseffektivitet beaktas. I det
förslag till riktlinjer för buller som Statens naturvårdsverk utarbetat i
samarbete med Vägverket har kostnadseffektivitetsbegreppet analyserats
och kostnadseffektivitetsdiagram presenterats. Detta arbete bör vara
vägledande för bestämmandet av kostnadseffektivitet.
Huvudansvaret för åtgärderna vilar på väghållaren. Där en åtgärd
medför annan nytta för en fastighetsägare, genom exempelvis förbättrad
värmeisolering vid byte av fönster, aktualiseras frågan om en eventuell
fördelning av kostnaden för åtgärden mellan väghållaren och fastighets-
ägaren. Lämpligheten härav och en modell för detta ändamål bör tas
fram av Vägverket i samarbete med berörda myndigheter i samband
med upprättandet av ett åtgärdsprogram.
Regeringen har lagt fram en proposition (prop. 1993/94:167) med
förslag om effektivare fordonskontroll. Förslaget innebär att kontrollen
av fordon på väg kommer att öka och därmed kommer också möjlighet
att finnas att i ökad omfattning kontrollera ljuddämparsystemen.
En särskild utredare (M 1993:08) har i uppdrag att bl.a. se över
indelningen av fordon i skatteklasser efter miljöegenskaper (t.ex. luft-
föroreningar och buller).
Prop. 1993/94:215
Genomförande
För innevarande budgetår ges möjlighet till tillfälligt stöd inom ramen
för ROT-insatser. Under innevarande år finns möjlighet för fastighets-
ägare att erhålla 10 % i bidrag för kostnaden för bl.a. bullerskyddsåt-
gärder i bostäder och 30 % i bidrag till motsvarande åtgärder i skolor,
daghem och vårdhem. Denna möjlighet bidrar både till ökad sysselsätt-
ning och förbättrat bullerskydd. Flera kommuner har konkreta åtgärds-
program som kan komma i fråga för bidrag.
För att få ett bättre underlag för ett långsiktigt program bör en grund-
lig inventering göras. Vägverket bör därför som nämnts ovan få i upp-
drag att i samarbete med Statens naturvårdsverk, Boverket och Kom-
munförbundet inventera behovet av och kostnader för åtgärder längs
olika gator och vägar i landet och föreslå hur prioriteringar skall ske
samt redovisa de kostnadsmässiga effekterna för olika väghållare. Upp-
draget skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995. Regeringen
återkommer till frågan om finansiering av ett sådant långsiktigt program
när detta underlag finns tillgängligt.
20
Prop. 1993/94:215
Regeringens bedömning: Buller och vibrationer är de värdigaste
miljöstörningarna från järnvägstrafiken.
Riktvärden för buller bör läggas fest och Statens naturvårdsverk
bör därför ges i uppdrag att i samarbete med Banverket föreslå
sådana för regeringen. I uppdraget bör ingå att föreslå riktlinjer för
buller från järnvägsnätet, spårvägar och rangerbangårdar. En ut-
gångspunkt bör vara att det är lika angeläget att minska bullerstör-
ningar från spårbunden trafik som från vägtrafik, men med beaktan-
de av olika bullers olika karaktär. I första hand bör riktlinjer för ny-
och ombyggnad tas fram.
Ett program som närmare kartlägger behovet av och kostnaderna
för åtgärder i befintlig miljö bör tas fram av Banverket i samarbete
med berörda kommuner. Programmet skall ligga till grund för
frågan om finansiering och genomförande av åtgärderna.
Banverket bör som central förvaltningsmyndighet för frågor som
rör järnvägar kunna ställa krav på ljudemissioner från rullande
materiel med hänsyn till gällande internationella åtaganden.
Banverket bör få i uppdrag att i samarbete med Statens natur-
vårdsverk med hänsyn till gällande internationella åtaganden utreda
möjligheterna att inom ramen för banavgifterna finansiera åtgärder
mot buller och möjligheterna att differentiera dessa avgifter med
hänsyn till bullerstörningar från den rullande materielen.
Uppdragen skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995.
Utredningens Förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till att
åtgärder vidtas.
Skälen för regeringens bedömning:
Bakgrund
Det svenska järnvägsnätet förvaltas i huvudsak av staten genom Ban-
verket. Dessutom finns andra huvudmän för järnvägar, i några fell kom-
muner och landsting. Vissa industrier är huvudmän för mindre industri-
spår. Spårvagns-, tunnelbane- och liknande trafik förekommer inom ett
fåtal områden.
Genom beslut av riksdagen hösten 1992 (prop 1992/93:9, bet.
1992/93 :TU3, rskr. 1992/93:113) har nyttjanderätten till inlandsbanan
överförts till inlandsbanans intressenter, inledningsvis kommunerna.
Vidare kommer delar av Arlandabanan att byggas och förvaltas av ett
privat konsortium. Det statliga järnvägsnätet omfettar i dag ca 10 000
km. Därtill kommer ca 1 000 km för inlandsbanan och 38 km för den
planerade Arlandabanan.
Banverket har utarbetat en egen bullerpolicy som skiljer på ett antal
typfell. De riktvärden som Banverket tillämpar skiljer sig beroende på
21
om en bana är nybyggd, ombyggd eller om riktvärdet avser befintliga
förhållanden. Exempelvis tillåter Banverket 60 dBA maximalnivå i
sovrum nattetid vid befintliga förhållanden men endast 50 dBA maxi-
malnivå i de fell en bana är helt nybyggd.
Banverkets riktvärden skiljer sig från de som gäller för vägar. Vilka
nivåer som bör gälla för spårbunden trafik bör därför utredas vidare av
Statens naturvårdsverk och Banverket. En utgångspunkt bör vara att det
är lika angeläget att minska bullerstörningar från spårbunden trafik som
från vägar, med beaktande av olika bullers olika karaktär. Uppdraget
skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995.
Riksdagen beslutade den 9 juni 1993 om investeringar i trafikens
infrastruktur (prop. 1992/93:176, bet. 1992/93:TU36, rskr.
1992/93:446). Av beslutet framgår bl.a. att planeringsramen för investe-
ringar i stomjämvägar under den kommande tioårsperioden omfettar 32
miljarder kronor. Inom ramen för de stora investeringar som planeras
kan åtgärder vidtas för att minska bullerstörningarna i samband med
nybyggnad och väsentlig ombyggnad av järnvägar. Förutom att ca 400
miljoner kronor avsätts för särskilda bullerskyddsåtgärder uppkommer
väsentliga förbättringar genom att järnvägar flyttas och ges nya sträck-
ningar. Utredningen har föreslagit att minst 1 miljard kronor av den
tioåriga planeringsram som riksdagen beslutat om avsätts för buller-
skyddsåtgärder. Regeringen ser inte skäl att föreslå någon ändring av
riksdagsbeslutet på denna punkt.
Prop. 1993/94:215
Genomförande
Utredningen har föreslagit att en bulleravgift skall påföras banavgiften
för att finansiera ytterligare bullerskyddsåtgärder. Förslaget har kritise-
rats av flera remissinstanser. Regeringen anser att frågan om finansie-
ring behöver analyseras ytterligare. Banverket bör få i uppdrag att i
samarbete med Statens naturvårdsverk och med hänsyn till gällande
internationella åtaganden utreda möjligheterna att inom ramen för ban-
avgifterna finansiera åtgärder mot buller och därvid också beakta möj-
ligheten att differentiera dessa avgifter med hänsyn till bullerstörningar
från den rullande materielen. Uppdraget skall avrapporteras till rege-
ringen före 1 mars 1995.
Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvalt-
ningsmyndighet för frågor som rör järnvägar. Vidare är Banverket som
innehavare av de festa anläggningarna ansvarig for miljöstörningar från
järnvägstrafik. Det bör därför vara möjligt for Banverket att kunna
ställa krav på högsta ljudnivå från rullande materiel som får trafikera
banor liksom på högsta ljudnivå under vissa tider på vissa sträckor och
som sektorsmyndighet medverka till att ljudemissionskrav ställs även på
andra spårinnehavare. Hänsyn bör härvid tas till förpliktelser enligt
internationella överenskommelser.
22
Prop. 1993/94:215
Regeringens bedömning:
- Pågående arbete med utfåsning av äldre bullrande flygplan bör
kraftigt kunna minska antalet bullerstörda runt de svenska civila
flygplatserna.
- Luftfartsverkets arbete med att minska det civila flygets buller-
problem bör fortsätta såväl i internationella organisationer som
genom utvecklande av ekonomiska styrmedel.
- Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att analysera en skärp-
ning av flygbullemivånormen (FBN-normen) för planering av
nya flygplatser och nya bostadsområden samt i vissa fåll en
skärpning för befintlig bebyggelse. Analysen bör även som
komplement innefatta en maximalbullemivå vid 70 dBA. Likaså
bör beräkningsmodellerna för flygbuller analyseras. Uppdraget
bör även omfatta att i samarbete med berörda kommuner analy-
sera behovet av åtgärder, kostnader samt tidplan för genom-
förande.
- Uppdraget skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995.
Utredningens förslag: Målet om en flygbullemivå på (FBN) mindre
än 55 dBA för civil och militär verksamhet för boende vid flygplats
skall bibehållas men bör kompletteras med ett långsiktigt mål som ligger
5 dBA lägre. FBN-normen skall baseras på den mest intensiva tre måna-
dersperioden under året. Hårdare immissionsvärden för allmänflyget
och restriktioner för ultralätta flygplan bör övervägas.
Remissinstanserna: Luftfartsverket finner det befogat att en flyg-
bullemivå (FBN) på 50 dB används som norm för nya bostadsområden.
Verket pekar särskilt på betydelsen av planering av bebyggelse. En
väsentlig del av bullerproblemen orsakas av att bebyggelsen tillåts
komma allt närmare flygplatserna. Luftfartsverket kan däremot inte
biträda förslaget om skärpt bullemorm för verksamheten vid befintliga
flygplatser. Verket motsätter sig vidare förbud för ultralätta flygplan,
men delar synen att allmänflyg bör bedömas hårdare ur bullersynpunkt
än trafikflyget. Luftfartsverket avvisar utredningens förslag till ny be-
räkningsmetod för FBN, och föreslår i stället att tredje högsta ljudnivå
en typisk dag används som trafikkriterium.
Boverket anser att utredningen väl redogör för vad bullerproblemen
från flyget orsakar samhället och de boende. De skillnader i flygverk-
samheten för civilflyg, allmänflyg och militärflyg som utredningen
pekar på ger anledning att överväga de mått på störningar som används
i dag. Boverket stödjer tills vidare Statens naturvårdsverks stömings-
kriterium som mål på lång sikt för bullernivåer från befintliga trafik-
och flottilj flygplatser. Stora områden av befintliga tätorter kommer dock
att hamna under dessa bullermattor och det kommer att bli svårt att
undvika viss lokalisering av nya bostäder till sådana områden.
23
Skälen till regeringens bedömning:
Bakgrund
Luftfartsverket är enligt sin instruktion ansvarig sektorsmyndighet
beträffande den civila luftfartens miljöproblem. Beträffande buller från
den militära luftfarten, se avsnitt 14.
Luftfartens miljöarbete är, till följd av trafikslagets starka internatio-
nella prägel, i stor utsträckning beroende av multilaterala överenskom-
melser. International Civil Aviation Organization (ICAO) har utfärdat
internationellt accepterade rekommendationer for miljönormer och
användningsregler för flygplan som sedan införts i de nationella luft-
fartsbestämmelsema, i Sverige i BCL (Bestämmelser för Civil Luftfart).
Luftfartsverket (Luftfartsinspektionen) kontrollerar att de svenskregistre-
rade flygplan som används i Sverige är luftvärdiga, vilket bl.a. innefat-
tar att de uppfyller gällande miljönormer. Verket kontrollerar även att
flygplan registrerade i andra länders register uppfyller miljönormema
innan tillstånd för användning i Sverige utfärdas.
Sedan år 1989 gäller, till följd av en ICAO-rekommendation, förbud
mot att i Sverige använda icke bullercertifierade civila flygplan. Flyg-
plan som inte uppfyller de strängaste bullemormema, motsvarande
ICAO Annex 16 kapitel 3, får inte heller användas inom Sverige om de
registrerats i det svenska luftfartsregistret efter år 1992. Från den 1
april 1995 kommer användningsförbud att inträda for mer än 25 år
gamla flygplan bullercertifierade enligt ICAO kapitel 2, och efter den 1
april 2002 kommer sådana flygplan över huvud taget inte tillåtas. Riks-
dagen har vid behandlingen av trafikutskottets betänkande TU
1981/82:28 tagit ställning till att ekvivalentnivån 55 dBA utomhus är ett
lämpligt riktvärde för flygbuller vid lokalisering av nya flygplatser eller
planering av bostäder i flygplatsers omgivning.
I Sverige bor för närvarande ca 60 000 personer inom FBN högre än
55 dBA runt civila flygplatser. I och med utfasningen av kapitel 2-
flygplanen fram till år 2002 kommer denna siffra att minska till ca
20 000 personer. Av dessa bor ca 11 500 personer vid statliga flyg-
platser.
Möjliga åtgärder
Luftfartsverket arbetar aktivt för att kontinuerligt minska bullerstör-
ningar från flygtrafiken. Som framgått kommer de internationella luft-
fartsorganisationernas överenskommelser beträffande flygbuller att få
stor betydelse för detta arbete under den närmaste tioårsperioden. Det
internationella arbetet fortsätter emellertid med avsikten att ta fram
överenskommelser om ytterligare skärpta bullemormer. Luftfartsverket
är pådrivande i detta arbete, och har i sin treårsplan för perioden 1994-
1996 angivit som målsättning att verka för en skärpning av nuvarande
internationella bullemormer för ICAO kapitel 3-flygplan. Luftfartsver-
Prop. 1993/94:215
24
ket kommer vidare att fortsätta sitt arbete med koncessionsprövning av Prop. 1993/94:215
de statliga civila flygplatserna.
Beträffande förslagen från utredningen delar regeringen Luftfartsver-
kets syn på att ett förbud mot ultralätta flygplan av bullerskäl inte kan
anses rimligt. Regeringen faster emellertid stor vikt vid det arbete som
Luftfartsverket kommer att bedriva för att komma tillrätta med allmän-
flygets miljöproblem.
Regeringen delar den uppfattning som framförts av bl.a. Luftfartsver-
ket att bebyggelseplaneringen runt flygplatserna bör förbättras så att den
inte leder till ökade bullerproblem genom tillkommande bebyggelse
närmare flygplatserna. Förslaget om ny långsiktig skärpt FBN-norm på
50 dBA för planering av nya flygplatser och för ny bebyggelse vid
befintliga flygplatser bör dock analyseras ytterligare i samarbete mellan
berörda myndigheter, liksom en skärpning för befintlig bebyggelse i
vissa fall. Analysen bör även som komplement innefatta en maxi-
malbullemivå vid 70 dBA. Berörda myndigheter bör i samarbete med
berörda kommuner analysera behovet av åtgärder, kostnader samt tid-
plan för genomförande.
Vad gäller förslagen från utredningen och Luftfartsverket till nya
beräkningsformer för FBN anser regeringen likaså att dessa frågor bör
studeras vidare i samarbete mellan berörda myndigheter. Eftersom
frågan har betydelse även för militär flygverksamhet bör Försvars-
makten medverka i ett sådant arbete. Det kan nämnas att Luftfartsverket
nyligen i samband med koncessionsprövningen av Kalmar flygplats har
föreslagit att åtgärder i bostäder skall vidtas för att minska bullerstör-
ningarna vid fler än fem flygplansrörelser per natt överstigande 80
dBA. Utredningen har redovisat att maximalnivån för flygbuller är mer
utslagsgivande vid de svenska flygplatserna än genomsnittsnivån, efter-
som antalet flygrörelser är så begränsat. Utredningen ansluter sig till
Naturvårdsverkets riktvärde 70 dBA för maximalnivån. Regeringen
delar bedömningen att maximalnivån bör tillmätas större vikt i arbetet
med flygbuller.
Enligt luftfartens internationellt accepterade riktlinjer (ICAO rekom-
mendationer) är avgifter från flygoperatörema för bullerproblem vid
flygplatser tillåtna under förutsättning att de är kopplade till ICAO:s
bullercertifieringssystem för flygplanen och att avgifterna endast täcker
kostnaderna för att åtgärda bullerproblemen.
Luftfartsverket har från den 1 januari 1994 genomfört en bullerrelate-
ring av sina landningsavgifter. Detta innebär att inom ramen för ett
oförändrat avgiftsuttag flygplan certifierade enligt ICAO kapitel 3 fått
en sänkning jämfört med tidigare på ca 8 % och de enligt ICAO kapitel
2 en motsvarande ökning på ca 20 %. Åtgärden är ett led i verkets
strävan att motverka ett ökat utnyttjande av äldre och billigare kapitel 2-
flygplan som en följd av flygbranschens aktuella finansiella situation.
Luftfartsverket har hittills i mycket liten utsträckning finansierat
särskilda bulleråtgärdsprogram för bebyggelse runt flygplatserna. Ut-
redningen har inte presenterat några ekonomiska konsekvensanalyser av
skärpningar av bullemormema. Luftfartsverket har för sin del bedömt 25
att om samtliga bostäder som i dag finns inom nuvarande 55 dBA-grän-
ser skulle åtgärdas för att möta av Statens naturvårdsverk uppställda Prop. 1993/94:215
krav på inomhusbuller etc. skulle kostnaden kunna uppgå till ca 2
miljarder kronor. Motsvarande siffra efter kapitel 2-flygplanens utfes-
ning är beräknad till 0,7 miljarder kronor. Huvudansvaret för åtgärder-
na torde i detta sammanhang komma att vila på flygplatshållaren.
Frågan om eventuella bulleravgifter för att finansiera ett buller-
åtgärdsprogram bereds för närvarande inom regeringskansliet. Rege-
ringen avser därför att återkomma i denna fråga.
Regeringens bedömning: Nuvarande lagstiftning som är tillämp-
lig på externt industribuller bör vara ändamålsenlig. Det är en
uppgift för Statens naturvårdsverk att utveckla sina allmänna råd
och riktlinjer avseende industribuller. Arbetet görs i samarbete
med Boverket och Socialstyrelsen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. Utredningen föreslår förändringar i Statens naturvårdsverks
Allmänna råd och riktlinjer.
Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i stort med ut-
redningens förslag. Sveriges Industriförbund, Jemkontoret m.fl. ställer
sig tveksamma till kvalitetssäkring.
Skälen för regeringens bedömning: Frågan om externt industribul-
ler regleras i Miljöskyddslagen (1969:387) och Hälsoskyddslagen
(1982:1080). Miljöskyddslagen har som syfte att förebygga störningar i
den yttre miljön men också att återställa redan skadade miljöer. Miljö-
skyddslagen är tillämplig på störningar som har anknytning till använd-
ning av fast egendom eller fasta anläggningar. Buller är exempel på en
sådan störning som lagen gäller för. Som villkor till tillstånd att bedriva
miljöfarlig verksamhet kan föreskrivas exempelvis högsta riktvärde för
buller samt mellan vilka klockslag visst buller får förekomma. Kommu-
nens miljö- och hälsoskyddsnämnd och länsstyrelsen är tillsynsmyndig-
heter.
Hälsoskyddslagen har som syfte att förebygga och undanröja sanitär
olägenhet. Hälsoskyddslagen omfettar således bl.a direkta åtgärder för
att förebygga och undanröja bullerstörningar. Enligt 2 § skall kommu-
nen vid sin planering verka för att hälsoskyddet tillgodoses. Kommu-
nens miljö- och hälsovårdsnämnd är tillsynsmyndighet.
Tillståndsfrågor enligt miljöskyddslagen prövas av Koncessionsnämn-
den för miljöskydd. Central dllståndsmyndighet för dessa frågor är,
enligt miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen, Statens naturvårdsverk.
26
Till stöd för tillsynen finns Naturvårdsverkets Allmänna råd och riktlin- Prop. 1993/94:215
jer.
Utredningen föreslår att störningen från externt buller från industrier
skall minskas dels genom utveckling av Naturvårdsverkets riktlinjer,
dels genom insatser i samhällsplaneringen.
Enligt utredningens bedömning är Naturvårdsverkets nuvarande
riktvärden för buller i huvudsak rimliga. De nya riktvärden som före-
slås ansluter till dessa. Bakgrundsbuller och buller från transporter inom
industriområden bör inarbetas i riktlinjerna. För hög bullernivå beror
snarare på brister i handhavande och kontroll än på brister i riktlinjerna.
Hanteringen av bullerfrågoma måste därför enligt utredningen förbätt-
ras.
Kontrollen sker i dag i stor utsträckning genom egenkontroll och
enligt utredningen finns behov av tydligare regler för denna.
Utredningen anser också att planmyndighetema i högre grad bör
beakta behovet av bullerskyddszoner och bullergränslinjer i ostörda
områden samt att emissionsberäkningar bör ingå i underlaget för sam-
hällsplaneringen.
Utredningens överväganden bör i huvudsak kunna ligga till grund för
åtgärder mot externt buller från industrier. Det är en uppgift för Statens
naturvårdsverk att utveckla råd och riktlinjer för mätning av externt
industribuller. En utgångspunkt bör vara att buller är jämställt med
övriga miljöföroreningar. En anpassning bör ske till utvecklingen inom
EG.
Regeringens bedömning: Nuvarande lagstiftning som berör
buller från byggarbetsplaster bör vara ändamålsenlig. Det är en
uppgift för Statens naturvårdsverk att utveckla allmänna råd och
riktlinjer om buller vid byggarbetsplatser och anläggningar.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens bedömning. Utredningen föreslår att Naturvårdsverket och
Socialstyrelsen ser över nuvarande riklinjer.
Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i stort med ut-
redningens förslag. Svenska Kommunförbundet påpekar att nya uppgif-
ter för kommunerna inte bör skapas utan att finansieringsmöjlighet
anges.
Skälen för regeringens bedömning: Buller från byggarbetsplatser
kan utgöra sanitär olägenhet för närboende. Åtgärder mot sådant buller
kan vidtas med stöd av hälsoskyddslagen. Statens naturvårdsverk är
central tillsynsmyndighet. Bullerkällorna är dels själva arbetsmomentet
och dels de maskiner som används. Utredningen behandlar åtgärder mot
buller och diskuterar hur stömingsminskande åtgärder skall sättas in.
Den föreslår att de miljömässiga konsekvenserna avseende buller av ett
byggprojekt skall redovisas i anbudshandlingarna.
27
Det är en uppgift för Statens naturvårdsverk att ta fram riktvärden. Prop. 1993/94:215
Utredningen har redovisat förslag till nya riktvärden. Utredningen anser
vidare att nuvarande riktlinjer bör förtydligas. Utredningens förslag bör
beaktas i Naturvårdsverkets föreskriftsarbete.
Regeringens bedömning: Nuvarande lagstiftning bör vara ända-
målsenlig.
Utredningens bedömning: Utredningen stöder det förslag som
Boverket och Naturvårdsverket lagt fram, Allmänna råd for etablering
av vindkraft på land (remissutgåva 1992-12-08, Boverket)
Remissinstanserna: Bl.a. Kraftverksföreningen ifrågasätter före-
slagna riktvärden för buller utomhus samt föreslår att konstruktionen av
aggregat som ger lågfrekventa störningar förhindras.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen föreslår att buller
från vindkraftverk bör bedömas på likartat sätt som externt industribul-
ler samt att standarder, mätmetoder och underlag for bedömning av
störningar bör tas fram.
Regeringen anser att bullerstörningar från vindkraftverk skall be-
dömas som övriga bullerstörningar. Till skillnad från andra bullerkällor
finns det här ett unikt tillfälle att genom en förutseende planering och
adekvata beräknings- och mätmetoder undvika störande buller. Riktlin-
jer för utformning och lokalisering av vindkraftverk bör anpassas så att
en utveckling av vindkraften kan ske.
Regeringens bedömning: Arbetet med att minska bullerexpone-
ringen i arbetslivet bör fortsätta. Utgångspunkten bör vara vad
som är praktiskt möjligt med hänsyn till den tekniska utvecklingen
och vilka möjligheter det finns att begränsa exponeringen. En
uppgift för Arbetarskyddsstyrelsen som föreskrivande myndighet
på arbetsmiljöområdet bör här vara att fortlöpande se över de
exponeringsvärden för buller som skall gälla i arbetslivet.
Utredningens förslag och bedömningar: Exponeringsnivåer för
buller i arbetsmiljön bör inte överskrida 70-75 dBA. För kontorsarbete
och annat arbete som fordrar koncentration bör exponeringsnivån inte
överskrida 35 dBA för att arbetsmiljön skall betraktas som god. Arbe-
tarskyddsstyrelsens föreskrifter om buller bör ändras i enlighet med
detta.
28
Ekonomiska styrmedel for att ge incitament till en bättre arbetsmiljö Prop. 1993/94:215
bör övervägas.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att de av utredningen
angivna exponeringsnivåema kan tjäna som bra riktvärden på sikt men
att en så stor sänkning av de ekvivalenta ljudnivåerna som förslaget
innebär måste, om de skall gälla som gränsvärden, genomföras under
mycket lång tid. Arbetarskyddsstyrelsen är positiv till en framtida steg-
vis sänkning av gränsvärdet. Styrelsen framhåller att hur snart sänk-
ningen kan ske är beroende av utvecklingen i fråga om bullerbegräns-
ning, men att det måste handla om en tidsperiod på ca 20 år innan det
värde som kan betraktas som en riskfri nivå nås. Landsorganisationen i
Sverige (LO) tillstyrker förslaget vad gäller sänkning av exponerings-
nivåema. Beträffande övervägandena om ekonomiska styrmedel har
flera remissinstanser uttalat tveksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: Kunskaperna om bullrets skad-
liga verkningar har ökat under de senaste årtiondena och omfettande
insatser har gjorts vad avser bullerbekämpande åtgärder. Trots detta
finns det fortferande många arbetsmiljöer där bullernivån är hög och
där det är svårt att skydda sig mot hörselskador. Buller i arbetet orsakar
fortferande många arbetskador och därmed också stora kostnader för
samhället.
Buller i arbetslivet är sedan mycket länge ett viktigt område för
reglering och myndighetsåtgärder. Med stöd av bestämmelser i arbets-
miljölagen (1977:1160) har Arbetarskyddsstyrelsen senast utfärdat före-
skrifter på området i föreskrifter och allmänna råd (AFS 1992:10) om
buller (bullerföreskriftema).
Enligt den inledande bestämmelsen i dessa föreskrifter skall arbete
planeras och bedrivas så att bullerexponeringen för dem som sysselsätts
i verksamheten reduceras till lägsta praktiskt möjliga nivå med hänsyn
till teknisk utveckling och möjligheterna att begränsa bullret. Vidare
anges i föreskrifterna det exponeringsvärde för buller över vilket åt-
gärder måste vidtas för att minska exponeringen. Detta värde uttryckt
som ekvivalent ljudnivå under en åttatimmars arbetsdag är bestämt till
85 dBA. Utöver det angivna gränsvärdet anges i de allmänna råden till
föreskrifterna vissa värden som skall kunna tjäna som vägledning vid
projektering och planering samt vid inköp av ny utrustning. Dessa
riktvärden anges for olika slags arbetssituationer till 40, 60 resp. 80
dBA.
Bullerföreskriftema innehåller också bestämmelser med krav på
maskiner och andra tekniska anordningar som riktar sig mot tillverkare
och leverantörer av sådana anordningar. Föreskrifter som riktar sig mot
buller från tekniska anordningar finns även i andra föreskrifter på
produktområdet, t.ex. föreskrifterna (AFS 1993:10) om maskiner och
vissa andra tekniska anordningar (maskinföreskrifterna). I dessa före-
skrifter finns bl.a. krav på uppgifter i bruksanvisningen om det buller
maskinen avger och krav på konstruktionen av maskiner med hänsyn till
buller.
Maskinföreskriftema innebär att EG:s maskindirektiv (89/392/EEG) 29
införlivas i svensk rätt som en följd av EES-avtalet. Även andra EG-
direktiv om bulleremission från tekniska anordningar har införlivats i Prop. 1993/94:215
svensk rätt genom föreskrifter från Arbetarskyddsstyrelsen. Vidare
innebär bullerföreskriftema att EG:s direktiv (86/188/EEG) om skydd
av arbetstagare mot risker beroende på exposition av buller har inför-
livats.
Krav på bullerförhållandena på arbetsplatserna och vissa krav som
avser det buller som kan avges av maskiner och andra tekniska anord-
ningar finns således. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
utövar tillsyn över efterlevnaden av föreskrifterna. Genom de uttryckli-
ga krav som numera ställs på att arbetsgivaren systematiskt planerar,
leder och kontrollerar verksamheten från arbetsmiljösynpunkt (3 kap. 2a
§ och föreskrifter AFS 1992:6 om intemkontroll av arbetsmiljön) har
förutsättningarna ökat att få till stånd ett sammanhållet arbete med
arbetsmiljön som kan komma även bulleråtgärdema till del.
Utredningen anser att exponeringsnivåer för buller i arbetsmiljön inte
bör överskrida 70-75 dBA och att för kontorsarbete och annat arbete
som fordrar koncentration exponeringsnivån inte bör överskrida 35
dBA. Dessa värden bör, enligt utredningen, gälla som riktmärke vid ny-
och ombyggnader och nyinvesteringar i maskiner och i övrigt införas i
den befintliga miljön i den takt som ekonomin tillåter. Utredningen
synes med sina förslag ha avsett i första hand förändringar av de rikt-
värden som bör gälla som vägledning vid planering av nya lokaler och
för nya produkter.
Arbetarskyddsstyrelsen har ställt sig positiv till en framtida stegvis
sänkning av gränsvärdet för buller. Styrelsen har vidare angivit att man
planerar en översyn av de ovan angivna rekommenderade riktvärdena
för olika arbetssituationer som tjänar som vägledning vid projektering
och planering samt vid inköp av ny utrustning.
Regeringen konstaterar att inriktningen inom arbetsmiljöområdet är
att minska bullerexponeringen med hänsyn till vad som är möjligt med
beaktande av bl.a. den tekniska utvecklingen. Regeringen bedömer att
ett arbete med denna inriktning bör fortsätta inom ramen för Arbetar -
skyddsverkets verksamhet med bl.a. en kontinuerlig översyn av expone-
ringsvärdena för buller.
Vad gäller utredningens överväganden vad avser ekonomiska styrme-
del konstaterar regeringen att Beredningen (S 1993:07) för en ny ord-
ning för av sjuk- och arbetsskadeförsäkringama har fått till uppgift att
bl.a. överväga om och i så fall i vilken omfattning arbetsgivaravgifterna
bör differentieras utifrån företagens kostnader för arbetsskador och
sjukfrånvaro. Regeringen finner därför inte anledning att vidta några
särskilda åtgärder med anledning av utredningens överväganden i den
här delen.
30
Buller från konsumentprodukter
Regeringens bedömning: Frågan om acceptabla bullernivåer för
konsumenterna bör i första hand lösas inom ramen för EES-av-
talet och det Europeiska standardiseringsarbetet.
Utredningens bedömning: I utredningen föreslås att kommuner bör få
bemyndigande att genom ett tillägg i hälsoskyddsförordningen
(1993:616) meddela generella föreskrifter som innebär förbud mot
användning under kvällar och helger av andra än miljömärkta motor-
drivna trädgårdsredskap.
Vidare föreslås att ett särskilt miljömärke införs för den maskin eller
apparat som är särskilt tyst.
Utredningen har också i fråga om buller från leksaker, uttalat att
lagstiftning bör övervägas om detta krävs för att stoppa leksaker som
kan orsaka hörselskador.
Remissinstanserna: Konsumentverket avstyrker förslaget om förbud
mot användning av icke miljömärkta trädgårdsredskap under kvällar och
helger. Verket avstyrker också förslaget om ett märke för särskilt tysta
maskiner och apparater men instämmer däremot i utredningens bedöm-
ning beträffande leksaker.
Stockholms universitet tillstyrker förslaget om ett bullermärke för
tysta produkter.
I den mån remissinstanserna i övrigt yttrar sig över utredningens
förslag, avstyrks dessa.
Skälen för regeringens bedömning: Frågor som rör buller från
produkter bör lösas på ett enhetligt sätt inom EES, inte minst med
hänsyn till att nationella regler kan uppfattas som handelshindrande. Det
ter sig ändamålsenligt att detta arbete sker bl.a. inom ramen för det
europeiska standardiseringssamarbetet.
Utredningen framhåller att ljudet från gräsklippare och andra motor-
drivna trädgårdsredskap av omgivningen uppfattas som mycket störan-
de, särskilt under helger. Därför har utredningen föreslagit att det skall
införas en möjlighet att i vissa fåll utfärda förbud mot användningen av
motordrivna trädgårdsredskap som inte är miljömärkta.
Regeringen konstaterar att i EES-avtalet ingår ett EG-direktiv om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeffektnivå
för gräsklippare (84/538/EEG). Direktivet har, i enlighet med åtagande-
na enligt avtalet, införlivats i svensk rätt genom Arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter om buller från gräsklippare (AFS 1993:16). Direktivet och
därmed föreskrifterna innehåller krav på både det buller som avges av
en motordriven gräsklippare (ljudeffektnivå) och buller på operatörsplats
(ljudtrycksnivå). Vidare innehåller direktivet och föreskrifterna krav på
en på visst sätt utformad märkning. En gräsklippare får släppas ut på
Prop. 1993/94:215
31
marknaden eller avlämnas för att tas i bruk endast om den uppfyller de Prop. 1993/94:215
föreskrivna kraven.
De angivna föreskrifterna omfattar samtliga där angivna gräsklippare,
som kan användas yrkesmässigt oberoende av om användningen i det
enskilda fallet blir yrkesmässig eller privat.
För övriga motordrivna trädgårdsredskap gäller om buller vad som
förskrivits i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om maskiner och vissa
andra tekniska anordningar (AFS 1993:10), genom vilka EG:s
maskindirektiv (89/392/EEG) har införlivats i svensk rätt. I
maskindirektivet och föreskrifterna ställs bl.a. krav på deklaration av
bulleruppgifter i bruksanvisningen till maskinerna och konstruktionskrav
med avseende på buller (se även avsnitt 10). Inte heller nu avsedda
maskiner får släppas ut på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk
om inte de föreskrivna kraven är uppfyllda.
Mot bakgrund av vad som nu redovisats är regeringen inte beredd att
föreslå införandet av ytterligare krav på märkning som tar sikte på
buller från gräsklippare och andra motordrivna trädgårdsredskap.
Enligt regeringens bedömning är det för närvarande inte heller lämp-
ligt att införa en officiell symbol för märkning av särskilt tysta appara-
ter. Det finns i dag ett stort antal märkningssystem och det är redan
svårt för en konsument att orientera sig. Till detta kommer att en märk-
ning som enbart avser bulleregenskaper skulle kunna få konsumenterna
att bortse från andra viktiga miljöaspekter, såsom energiförbrukning och
förorening genom avgaser. Det måste därför finnas starka skäl för att
ytterligare ett märke skall införas. Sådana skäl kan inte anses föreligga
i detta fall. I första hand bör frågan lösas genom ökad information till
konsumenterna, och här har näringslivet ett särskilt ansvar. Ansvaret
gäller också att påverka produktutvecklingen mot tystare hushållsmaski-
ner. Det kan dock tilläggas att det redan i dag finns möjlighet att frivil-
ligt informera om hushållsapparaters bullernivå enligt Konsumentverkets
föreskrifter 1993:7, som bygger på ett EG-direktiv från år 1986.
Ett barn som utsätts för alltför höga ljudnivåer kan få livslånga hör-
selskador. Många leksaker på marknaden avger ljudimpulser som över-
skrider den allmänt vedertagna riskgränsen för impulsljud i arbetslivet.
Detta förhållande låter sig knappast försvaras. Inom bl.a. det europeiska
standardiseringsarbetet pågår också, mot bl.a. denna bakgrund, sedan
en tid diskussioner om bl.a. normer for buller från leksaker. Om lös-
ningar inte uppnås inom det europeiska standardiseringsarbetet kan
regeringen komma att överväga om det är möjligt att lagstifta i frågan
utan att detta kommer i konflikt med EES-avtalet eller ett svenskt EU-
medlemskap.
Buller från byggprodukter
Byggprodukter skall enligt byggproduktlagen (1992:1535) för att få ingå
i byggnadsverk vara lämpliga för avsedd användning. En byggprodukt
är lämplig, om den har sådana egenskaper att det byggnadsverk i vilket
den skall ingå, rätt projekterat och uppfört kan uppfylla kraven i EG:s
32
byggproduktdirektiv. Kraven hänför sig till egenskaper hos den färdiga Prop. 1993/94:215
byggnaden såsom t.ex. hygien, hälsa och miljö samt bullerskydd. För
att uppfylla åtaganden enligt EES-avtalet får regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om krav på
byggprodukter för att de skall vara lämpliga för avsedd användning, om
bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav beträffande bygg-
produkter m.m. samt om märkning av byggprodukter för att de skall få
släppas ut på marknaden och användas. Vidare får närmare föreskrifter
meddelas om typgodkännande och tillverkningskontroll. Regeringen
beslutade den 18 mars 1994 att till riksdagen överlämna en proposition
(1993/94:178) om ändring i plan- och bygglagen m.m.. I propositionen
föreslås bl.a. att byggproduktlagen inarbetas i en ny lag om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Den nya lagen föreslås träda i
kraft 1 januari 1995.
Riksdagen har beslutat (bet. 1990/91 :JoU17 och 30, rskr. 1990/91:27
resp. 1990/91:338) att hos regeringen begära en samlad aktionsplan mot
buller och därvid beträffande bostäder anfört bl.a. följande. Ljudisole-
ring av bostäder är eftersatt. Kraven är inte anpassade till dagens
bullerkällor och livsmönster. Byggnormerna måste anpassas till högre
externa störningsnivåer och lägre interna bullernivåer. En bostads
akustiska kvaliteter bör redovisas på samma sätt som andra mer själv-
klara egenskaper. Bostadskonsumenter bör kunna välja bättre ljudisole-
ring på samma sätt som man nu kan välja utrustningsstandard. Frånsett
buller orsakat av olika transportmedel, industrier m.m. utsätts de boen-
de för buller från ljudkällor som ventilation, avlopp, hushållsapparater
samt från grannar.
Enligt gällande bestämmelser i PBL (2 kap. 3§) skall bebyggelse
lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möj-
ligheterna att förebygga bl.a. bullerstörningar. Vad gäller krav på nya
byggnader så skall dessa vara lämpliga för sitt ändamål och ge möjlig-
het till bl.a. en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande inomhusklimat
(3 kap. 5§). Nyligen har Boverket genomfört en översyn av byggregler-
na bl.a. med avseende på buller. Nya regler för byggandet trädde i kraft
den 1 januari 1994 (BFS 1993:57 och 58).
Byggproduktlagens syfte är att enligt åtagande i EES-avtalet genomföra
EG:s byggproduktdirektiv i Sverige. I den nyligen föreslagna nya lagen
om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. anges att byggnads-
verk som uppförs eller ändras skall uppfylla bl.a. krav i fråga om gott
skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt buller.
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 215
Enligt hälsoskyddslagen (1982:1080) skall en ägare eller nyttjande- Prop. 1993/94:215
rättshavare till berörd egendom vidta de åtgärder som skäligen kan
krävas för att hindra uppkomst av "sanitär olägenhet".
Regeringens bedömning: Ett frivilligt system för ljudklassning av
bostäder vid ny- och ombyggnad bör införas.
Utredningens förslag: Ett obligatoriskt ljudklassningssystem i fem
steg bör införas för alla nya bostäder och för de som genomgår en mer
omfattande renovering. Den mellersta klassen skall motsvara det i
nybyggnadsreglerna angivna minimikravet på ljudisolering. Ljudklass-
ningen av bostäder skall inkludera deras kvaliteter vad gäller yttre
buller, särskilt trafikbuller och därmed frågor om fasadens ljudisolering.
Till klassningen skall knytas obligatoriska, stickprovsvisa kontrollmät-
ningar. Klassningssystem för ljudförhållandena i skolor, hotell och
vårdbyggnader bör påbötjas snarast.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig positiva till att
ett ljudklassningssystem för bostäder införs, däribland Sveriges Prov-
nings- och Forskningsinstitut. Institutet menar att klassningen kommer
att underlätta kommunikationen mellan säljare och brukare. SP anser att
man också borde ha ett klassningssystem för buller från hushållsappara-
ter. Boverket anför att ett klassningssystem för bostäder på lång sikt kan
få stor samhällsekonomisk effekt och tillstyrker att ett sådant införs vid
ny- och ombyggnad men avråder från att i klassningen inkludera trafik-
buller på det sätt som förelås i utredningen. Detta skulle innebära att en
komponent inkluderas som den ansvarige byggherren inte kan råda
över. Till de remissinstanser som ställer sig positiva till en ljudklassning
av bostäder som sådan, men menar att systemet bör vara frivilligt, hör
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) och Sveriges Fastig-
hetsägareförbund. Fastighetsägareförbundet anför dessutom att bostads-
konsumenter har behov även av annan konsumentupplysning om bosta-
den än enbart om ljudisoleringen.
Skälen för regeringens bedömning: Nya regler för byggandet trädde
som nämnts i kraft den 1 januari 1994. De nya reglerna gäller vid
uppförande av nya byggnader. En utgångspunkt vid den nyligen genom-
förda översynen av byggreglerna har varit att åstadkomma en EG-an-
passning av dessa. En annan utgångspunkt har varit att åstadkomma en
avreglering i syfte att uppnå lägre byggkostnader.
Nutidsmänniskan utsätts nästan ständigt för omfattande påverkan av
ljud. Enligt genomförda boendestudier står ljudisolering mycket högt
bland de kvalitetsfaktorer som kan sägas karaktärisera en god bostad.
Mot denna bakgrund skall, vad avser buller, de nya krav i form av
föreskrifter och allmänna råd ses och som införts i de nya reglerna.
Förändringarna innebär följande. En gräns för högsta ljudnivå i dBC
från installationer har inforts för utrymmen i bostäder avsedda för sömn
34
och vila. Syftet därvid är att problem med lågfrekvent buller från in- Prop. 1993/94:215
stallationer minskar. I sammanhanget kan nämnas att på motsvarande
sätt har krav införts för installationer i undervisningslokaler samt vissa
vårdlokaler. I nya allmänna råd om ljudnivå (dygnsekvivalent) i ny-
byggda bostäder på grund av vägtrafik anges att denna inte bör över-
stiga 30 dBA samt att maximal ljudnivå i bostäder nattetid förorsakad
av vägtrafik inte bör överstiga 45 dBA mer än fem gånger per natt i
utrymmen för sömn och vila. I utredningen anges att undersökningar
indikerar att en hög andel boende störs i nybyggda hus trots att ljudiso-
leringen uppfyller minimikraven i nybyggnadsreglerna. I de fäll det är
fråga om lägenheter där sovrummen gränsar mot områden med låg
ljudnivå bör dock en högre utomhusnivå än annars kunna accepteras vid
den mest utsatta fasaden. Där 55 dBA vid fasad överskrids är det önsk-
värt att i bostaden ha tillgång till sovrum med betydligt lägre bullernivå
utanför fasaden.
En information till blivande brukare om bostadens ljudisoleringsnivå
måste tillsammans med andra komponenter som är viktiga från t.ex.
hälsosynpunkt anses vara en betydelsefull konsumentupplysning från
fastighetsägarna, vilket också framförts vid remissbehandlingen. Det
kan dock noteras att i en sådan information kan rimligen fastighetsäga-
ren egentligen endast svara för ljudisolering av byggnaden samt av
installationerna. Förändringar över tiden av bl.a. trafikbuller och
mänskligt beteende är svårhanterliga i sammanhanget. Det är vidare
förenat med varierande kostnader att ljudisolera byggnader enligt olika
klasser. Frågan är också hur de ljudisoleringsnivåer skall bestämmas
som skall eliminera eller mildra så olika bullerkällor som här är i fråga
såsom installationer i byggnaden, apparater som de boende använder, de
boendes beteende samt buller utifrån. Även vissa mättekniska svårig-
heter föreligger. Frågor om hyressättning och kostnadstäckning är cen-
trala i sammanhanget. Mot den angivna bakgrunden måste slutsatsen bli
att en deklaration från fastighetsägaren om bostadshusets prestanda, vari
ljudisoleringsnivå ingår, utgör ett viktigt underlag för bostadsval. Ut-
formningen av en sådan deklaration måste dock, enligt regeringens
uppfattning vara frivillig. Boverket bör tillsammans med aktörerna på
bostadsmarknaden utarbeta ett system för ljudklassning.
Regeringens bedömning: Den nyligen inledda obligatoriska
funktionskontrollen av ventilationssystemen bör även i fort-
sättningen begränsas till att omfatta systemens funktion. Det kan
emellertid finnas fördelar med att låta funktionskontrollen omfatta
även mätning av ljudnivåer. En sådan samordning bör då liksom
för närvarande ske på fastighetsägarens initiativ.
Utredningens förslag: Den pågående obligatoriska funktionskontrol-
len av ventilationssystem bör utökas till att omfatta även mätning av
35
ljudnivåer från ventilationsanläggningar såväl inom- som utomhus.
Kraven på buller från installationer bör skärpas.
Remissinstanserna: Några remissinstanser tillstyrker en utvidgning
av den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem bl.a.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Byggforsknings-
rådet. NUTEK anser att Boverkets allmänna råd dessutom bör komplet-
teras med en bedömning av anläggningens energieffektivitet. Till de
remissinstanser som avvisar den av utredningen föreslagna vidgningen
av kontrollen av ventilationssystem hör Svenska Kommunförbundet och
Boverket. Kommunförbundet anför bl.a. att bortsett från de praktiska
problemen med att finna lämpliga ljudvärden att kontrollera systemen
mot, kan uppmärksamheten komma att avlägsnas från det viktiga syftet
med kontrollen, nämligen en hälsosam och sund inomhusmiljö. Bover-
ket anger att en enkel metod behöver utarbetas för att bedöma när
störande ljud är att hänföra till ventilationssystemet.
Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslutade (prop.
1990/91:145, bet. 1990/91 :BoU19, rskr. 1990/91:353) under år 1991 att
en ordning för funktionskontroll av ventilationssystem i byggnader
skulle införas. Riksdagens bostadsutskott hade redan hösten 1988 i
betänkande uttalat att en sådan ordning borde övervägas. Bestämmelser
för verksamheten återfinns i förordning (1991:1273) om funktionskon-
troll av ventilationssystem. Bestämmelserna innebär att byggnadens
ägare skall ansvara för att sådana funktionskontroller utförs i befintliga
byggnader samt vid nybyggnader innan ventilationssystemet tas i bruk
samt därefter regelbundet vid återkommande tillfallen. Boverket har
utfärdat allmänna råd (BFS 1992:3) för verksamheten. Införandet av en
funktionskontroll av ventilationssystemen skall ses som en del i för-
söken att komma till rätta med problemen i s.k. sjuka hus. En väl
fungerande ventilation är en förutsättning för ett bra inomhusklimat.
Arbetet med att funktionskontrollera ventilationssystemen påbörjades
under år 1992 i de byggnader som bedömdes som mest angelägna,
nämligen i skolor, daghem och vissa vårdlokaler. Funktionskontrollerna
har visat att många system är behäftade med fel och då av varierande
svårighetsgrad. Kontrollen av ventilationssystemen i bostäder har inletts
och som exempel kan nämnas att flerbostadshus med mekaniska till- och
frånluftssystem skall ha kontrollerats före den 31 december 1994. I
olika sammanhang har uttryckts önskemål om att till den obligatoriska
funktionskontrollen av ventilationssystem knyta andra i och för sig
angelägna verksamheter, såsom mätning av radonhalt, ventilationsan-
läggningens energieffektivitet samt i förevarande utredning de ljudnivåer
både inom- och utomhus som anläggningarna ger upphov till.
Enligt plan- och bygglagen har fastighetsägaren en skyldighet att se
till att byggnadens funktion inte påtagligt försämras i förhållande till vad
som ursprungligen krävdes. Därtill har självfallet fastighetsägarna oav-
sett lagstiftning ett eget intresse av att underhålla sina byggnader på ett
kostnadseffektivt sätt genom att t.ex. samordna olika underhållsaktivite-
ter. Det bör noteras i sammanhanget att en väl underhållen ventilations-
anläggning också påverkar bullret från fläktar m.m. i positiv riktning.
Kommunförbundet har avstyrkt utredningens förslag i denna del med
Prop. 1993/94:215
36
hänvisning bl.a. till att uppmärksamheten måste inriktas på det viktiga Prop. 1993/94:215
syftet med funktionskontrollen av ventilationssystemen, nämligen att
vidmakthålla ett gott inomhusklimat. Regeringen delar denna uppfatt-
ning.
Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att i
samarbete med Statens naturvårdsverk utreda huruvida höga ljud-
nivåer vid konserter, på diskotek och i liknande sammanhang
leder till hörselskador eller andra hälsoproblem. Visar utredningen
att det finns risk för skador hos publiken bör myndigheten redovi-
sa huruvida det är möjligt att fastställa övre gränser for ljud-
exponering, förslag på sådana gränser samt hur efterlevnaden
skall kunna kontrolleras.
Det är av största vikt att man på alla nivåer i samhället arbetar
för att förhindra att hörselskador eller hörselnedsättning uppkom-
mer på grund av buller. En individ som vistas i lokaler eller
områden särskilt avsedda för olika typer av fritidsaktiviteter bör
inte behöva riskera att utsättas för skadliga ljudnivåer.
Utredningens förslag: Utredningen har, bl.a. med hänvisning till att
bullret i natur- och rekreationsområden har behandlats i annat samman-
hang, begränsat uppdraget till att avse vissa andra fritidsmiljöer. U t -
redningen föreslår att en övre gräns om 100 dBA på publikplats, mätt
som en ekvivalentnivå under 10 minuter, sätts för pop/rockkonserter,
diskotek och annan offentligt framförd musik. Utredningen föreslår
vidare att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utfärda närmare anvis-
ningar härom och föreslå hur kontrollen av efterlevnaden härav och
sanktioner för överträdelser skall utformas.
Vad gäller skjutbanor bör bullerdämpningen i skjutriktningen priorite-
ras. När det gäller skottbuller föreslår utredningen vidare att Natur-
vårdsverkets Allmänna råd "Buller från skjutbanor" (SNV RR 1981:2)
för acceptabel skottljudsnivå tillämpas.
Utredningen föreslår inga åtgärder vad gäller motorsport.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över ut-
redningens förslag vad gäller pop/rockkonserter, diskotek och annan
offentligt framförd musik tillstyrker i stort sett alla detta. Vissa anser
dock att det inte går att tillämpa ett generellt gränsvärde för alla miljö-
er.
Beträffande skjutbanor tillstyrks utredningens förslag av flertalet
remissinstanser. Det finns dock de som efterfrågar en lagstiftning för att
reducera skaderisk från ljudstarka leksaker och fyrverkeripjäser. Man
anser vidare att "buller- eller tystnadsplanering" ingår i kommunernas
37
översiktsplanering. I översiktsplaneringen kan kommunen ta till vara Prop. 1993/94:215
intresset av tysta rekreationsområden.
Flera remissinstanser anser att det är olyckligt att utredningen inte
närmare behandlat motorsportområdet.
Skälen för regeringens bedömning: I regeringens skrivelse
(1993/94:175) om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar
m.m. anförs, som tidigare nämnts, att bullret bör minska i värdefulla
natur- och rekreationsområden. En rad åtgärder aviseras för att minska
bullerstörningarna. Bl.a. framhålls att det är positivt om kommunerna
på eget initiativ i sin översiktliga planering behandlar bullerfrågor i
natur- och rekreationsområden. Boverket aviseras få i uppdrag att ut-
arbeta råd och goda exempel for en sådan planering.
Vad gäller de av utredningen behandlade fritidsmiljöema bör fram-
hållas att man på alla nivåer i samhället måste arbeta för att förhindra
att hörselskador eller hörselnedsättning uppkommer på grund av buller
i olika miljöer. Detta gäller också lokaler eller områden särskilt avsedda
för olika typer av fritidsaktiviteter.
Det är således av största betydelse att nu befintliga anvisningar,
normer och allmänna råd som finns att tillgå både ifrån Statens natur-
vårdsverk och Socialstyrelsen samt andra centrala myndigheter följs
uppmärksamt av de huvudmän som har ansvaret för boendemiljö och
bebyggelse i närheten av källor till störande ljud, särskilt vid planering
av ny bebyggelse.
Av naturliga skäl är inte minst föräldrar oroade för att deras barn och
ungdomar utsätter sig för skadliga ljudnivåer vid besök på konserter och
diskotek. Även boende i närliggande bebyggelse kan uppleva dessa
konserter som störande.
Det konstateras emellertid i utredningen att det finns mycket få kända
fall där en exponering för musik har lett till omedelbar hörselnedsätt-
ning. Den exponering som ungdomar utsätter sig för, vad gäller både
konserter och besök på diskotek, vid besök i normal omfattning, be-
dömer utredningen vara så begränsad att man nästan alltid tycks vara på
den säkra sidan när det gäller risken för hörselskador. Socialstyrelsen
bör emellertid ges i uppdrag att i samarbete med Statens naturvårdsverk
utreda huruvida höga ljudnivåer vid konserter, på diskotek och i liknan-
de sammanhang leder till hörselskador eller andra hälsoproblem. Visar
utredningen att det finns risk för skador hos publiken bör myndigheten
redovisa huruvida det är möjligt att fastställa övre gränser för ljud-
exponering, förslag på sådana gränser samt hur efterlevnaden skall
kunna kontrolleras. Det kan erinras om att Arbetarskyddsstyrelsen har
utfärdat föreskrifter om högsta ljudnivå för uppehålls- och passagestäl-
len för personal i bl.a. restauranger. (Arbetarskyddsstyrelsens kungörel-
se om restauranger och andra storhushåll, AFS 1982:20).
I den mån boende upplever ljud från konserter i närheten som störan-
de kan detta bedömas som sanitär olägenhet.
Enligt 6 § hälsoskyddslagen (1982:1080) är det ägaren eller nyttjan-
derättshavaren till berörd egendom som skall vidta skäliga åtgärder för
att förebygga eller undanröja sanitär olägenhet. Den kommunala nämnd
38
som handhar miljö- och hälsoskyddsfrågor avgör självständigt om och Prop. 1993/94:215
när sanitär olägenhet föreligger och vilka åtgärder som skall vidtas.
Skytteaktiviteter kan innebära risk för omedelbar och bestående eller
fortskridande hörselnedsättning. Det verkar dessbättre som om hörsel-
skyddsanvändningen i militära sammanhang, i hemvärnet och på skjut-
banor förbättrats under senare år. Informationen om bullerskador får
dock inte försummas. Detta är ett område där miljökvalitetsnormer och
riktlinjer för buller liksom skyddsavstånd bör kunna tillämpas.
De centrala tillsynsmyndigheterna har till uppgift att stödja kommu-
nerna genom att i form av allmänna råd och annan vägledande informa-
tion ange normer och gräns/riktvärden. Socialstyrelsen svarar enligt 17§
a hälsoskyddsförordningen (1983:616) för den centrala tillsynen vad
gäller sanitär olägenhet i bostäder m.fl. lokaler som kan förorsakas av
buller, och andra liknande störningar.
Socialstyrelsen har, i samarbete med Statens naturvårdsverk och
Boverket, påbörjat ett arbete med att ta fram ett allmänt råd om buller i
inomhusmiljö. Ett förslag väntas kunna remissbehandlas under våren
1994.
Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör tillsammans med
Fortifikationsförvaltningen (Fortifikationsverket), Luftfartsverket
och Statens naturvårdsverk utveckla en ny bedömningsteknik för
immissionsmått för militär flygverksamhet.
Försvarsmakten bör tillsammans med Fortifikationsförvaltningen
(Fortifikationsverket) och Statens naturvårdsverk utarbeta nya
riktlinjer för skottbuller från artilleri och andra tunga vapen.
Försvarsmaktens miljöarbete bör fortsätta i enlighet med den
inriktning som har angetts främst i 1993 och 1994 års budget-
propositioner.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens bedömning.
Remissinstanserna: Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO)
delar i huvudsak de uppfattningar utredningen för fram.
FMO anser dock att nya riktlinjer för skottbuller från artilleri m.m.
bör utarbetas av Försvarsmakten - och inte av Fortifikationsförvalt-
ningen som utredningen föreslår - tillsammans med Statens naturvårds-
verk. FMO är vidare tveksam till utredningens förslag att förändra
basen för flygbullemivå från årsmedelsdygn till mest intensiva tremåna-
dersperiod, eftersom ett sådant beräkningssätt skulle kunna ge mer
missvisande resultat än för närvarande.
Skälen for regeringens bedömning: Den militära verksamheten
åstadkommer i vissa fall betydande buller för omgivningen. Flygning
39
och skjutning är de mest påtagliga bullerkällorna även om buller från Prop. 1993/94:215
sprängningar, fartyg och fordon i vissa fall också kan verka störande.
I fråga om flygbuller skall inledningsvis erinras om det uppdrag i juni
1992 som regeringen lämnat till vissa länsstyrelser att samordna insat-
serna mot miljöstörningar vid introduktionen av flygplan JAS 39. Rege-
ringen uttalade där bl.a. att det är viktigt att den fortsatta fysiska plane-
ringen i de berörda områdena får en sådan inriktning att ytterligare
bostadsbebyggelse undviks i områden som kan komma att utsättas för
störande buller.
Vidare vill regeringen erinra om att Överbefälhavaren sedan tidigare
har i uppdrag att till september 1995 redovisa ett förslag till en för-
ändrad grundorganisation för flygvapnet. Inriktningen i uppdraget var
ursprungligen att det skulle bli färre, men samtidigt större, flygflottiljer.
Riksdagen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FöUl, rskr. 1992/93:134)
har därefter fattat beslut om nedläggning av en flygflottilj - Västgöta
flygflottilj, F 6.
I fråga om skottbuller framhöll regeringen i 1993 års budgetproposi-
tion (prop. 1992/93:100 bil. 5) att det är angeläget att bullerstörningar
från övningsfält m.m. minimeras. Regeringen har även i 1994 års bud-
getproposition (prop. 1993/94:100 bil. 5) behandlat frågor om försvaret
och miljön.
I propositionen (prop. 1993/94:111) Med sikte på en hållbar utveck-
ling har regeringen tagit ställning i övergripande frågor som rör för-
svaret och miljön. Det kan, enligt regeringens mening, inte undvikas att
verksamheten inom totalförsvarets militära del redan i fred kan komma
i konflikt med samhällets miljömål. I vissa fall kan det därför vara
nödvändigt att regeringen meddelar särskilda föreskrifter för att för-
svarsmakten skall kunna fullgöra sin huvuduppgift.
Samma bestämmelser i bullerhänseende gäller i princip för Försvars-
makten som för annan verksamhet. För Försvarsmakten har vidare
fastställts en miljöpolicy, vilken omfattar även åtgärder mot buller.
Möjligheterna att minska buller från militär verksamhet kan emellertid
i flera fall vara begränsade om inte de bullerbegränsande åtgärderna i
alltför hög grad skall inverka menligt på verksamheten som sådan.
Det finns ett övergripande samhällsintresse av att Försvarsmakten
effektivt bl.a. kan utbilda och öva krigsförband i fred. Buller är därför
ett område där, enligt regeringens mening, toleransen måste vara högre
i förhållande till det militära försvaret än i förhållande till annan verk-
samhet i samhället. I det fortsatta detaljarbetet med att begränsa buller
från militär verksamhet är det nödvändigt att detta beaktas.
Som regeringen har anfört under avsnitt 8.3 Flygbuller bör beräk-
ningssättet for flygbullemivå övervägas ytterligare av de berörda myn-
digheterna.
Regeringen delar utredningens uppfattning att Försvarsmakten till-
sammans med Luftfartsverket och Statens naturvårdsverk bör utveckla
en ny bedömningsteknik för immissionsmått för militär flygverksamhet.
Regeringen anser dock att även Fortifikationsförvaltningen (Fortifika-
tionsverket) bör medverka i arbetet. Vidare bör nya riktlinjer för skott- 40
buller från artilleri och andra tunga vapen utarbetas tillsammans av
Försvarsmakten, Fortifikationsförvaltningen (Fortifikationsverket) och Prop. 1993/94:215
Statens naturvårdsverk med utgångspunkt i Institutionens för miljömedi-
cin vid Göteborgs universitet rapport 1/94 Störningar av buller från
skjutfält för tunga vapen - samband mellan exponering och störning.
Med detta som grund vill regeringen betona vikten av att arbetet
fortsätter med att begränsa störande eller eljest skadligt buller från
militär verksamhet. Arbetet bör bedrivas med den inriktning som redo-
visats i 1993 och 1994 års budgetpropositioner och i prop. 1993/94:111.
Försvarsmakten bör också fortsätta att genomföra den fastställda miljö-
policyn. I fråga om buller innebär arbetet bl.a. följande.
Flygbuller
- Flygvägar anpassas med hänsyn till vunna erfarenheter efter introduk-
tionen av JAS 39,
- teoretiska beräkningar av flygbullerutbredning följs upp med praktiska
mätningar för att få ytterligare underlag för att begränsa omgivningspå-
verkan,
- inskränkningar i och/eller detaljreglering av flygklubbsverksamheten
inom flottilj områdena övervägs och
- möjligheterna att från stömingssynpunkt och i fråga om bullerutbred-
ning skilja den civila och den militära flygtrafiken vid flottiljflygplatser-
na undersöks.
Skottbuller
- Miljökrav för utveckling och produktion av nya vapen m.m. utarbetas,
- möjligheterna att dämpa ljudutbredningen genom ljudfällor vid fasta
skjutbanor i anknytning till tätorter utreds och
- möjligheterna att anpassa ljudutbredningsmodellen för storskalig
sprängning så att den kan utnyttjas vid grovkalibrig skjutning under-
söks.
41
Regeringens bedömning: En ökad satsning på forskning inom
bullerområdet bör komma tillstånd.
Teknikvetenskapliga forskningsrådet bör få i uppdrag att i sam-
arbete med Arbetsmiljöfonden, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbets-
miljöinstitutet, Närings- och teknikutvecklingsverket och Statens
råd för byggnadsforskning utvärdera den tekniska bullerforsk-
ningen och att föreslå var tyngdpunkten i satsningarna bör ligga.
Arbetsmiljöfonden bör få i uppdrag att i samarbete med Statens
naturvårdsverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet,
Socialstyrelsen och Medicinska forskningsrådet utvärdera den
medicinska effektforskningen. Uppdragen skall avrapporteras till
regeringen före 1 mars 1995.
Utredningens förslag: Ämnesområdet ljud- och vibrationer behöver
etableras som en självständig disciplin vid de tekniska högskolorna för
att möta framtidens krav på tystare maskiner.
För att högskolor i samarbete med industrin skall kunna utveckla
tystare produkter föreslås att 17 miljoner kronor per år anslås till några
av de tekniska högskolorna.
För att inte kompetensen inom bullerområdet på effektsidan på sikt
skall urholkas och Sverige förlora sin framskjutna plats inom bl.a.
miljömedicinen förslås att 8 miljoner kronor per år satsas på forskning
inom detta område.
Arbetsmiljöfonden och Statens naturvårdsverk bör enligt utredningen
ges i uppdrag att lämna förslag på lämplig fördelning av de 8 miljoner
kronor per år.
Remissinstanserna: De instanser som yttrat sig i frågan tillstyrker att
ämnesområdet ljud- och vibrationer etableras som en självständig
disciplin.
Vad gäller förslaget om anslag till de tekniska högskolorna anser
Närings- och teknikutvecklingsverket att man innan resurserna förstärks
bör undersöka hur man kan använda redan befintliga resurser på ett
bättre sätt. Övriga instanser som kommenterat förslaget tillstyrker att
resurserna utökas men flera har avvikande synpunkter på hur de bör
fördelas.
Flera remissinstanser tillstyrker att medel anslås till effektforskning.
Det framhålls dock från flera håll att en utvärdering bör göras av vilka
institutioner som skulle kunna få ta del av medlen.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen är i huvudsak posi-
tiv till en ökad satsning på forskning inom bullerområdet. Det är viktigt
att denna satsning även riktas mot utbildning och grundvetenskap. En
faktor av stor vikt är en ökad examination av tekniska doktorer inom
detta forskningsområde då det utgör den effektivaste formen av kun-
Prop. 1993/94:215
42
skapsöverföring till bl.a. industrin. Detta kräver grundvetenskaplig Prop. 1993/94:215
forskning för att bygga upp kompetensen inom landet på sikt och garan-
tera långsiktigheten.
Fördelningen av de medel som satsningen skulle innebära måste dock
föregås av en vetenskaplig utvärdering av området för att identifiera
starka och svaga områden samt garantera den vetenskapliga kvalitén.
Teknikvetenskapliga forskningsrådet bör få i uppdrag att i samarbete
med Arbetsmiljöfonden, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet,
Närings- och teknikutvecklingsverket och Statens råd för byggnadsforsk-
ning utvärdera området för att föreslå var såväl befintliga som eventuel-
la utökade resurser bör sättas in. Utvärderingen bör innehålla internatio-
nella utblickar. Arbetsmiljöfonden bör få i uppdrag att i samarbete med
bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Socialstyrelsen,
Statens naturvårdsverk och Medicinska forskningsrådet utvärdera den
medicinska effektforskningen. Uppdragen skall avrapporteras till rege-
ringen före 1 mars 1995.
43
Förklaring av vissa benämningar inom bullerområdet
Här förklaras kortfattat de benämningar inom bullerområdet som an-
vänds i propositionen
Ljud: Tryckvariationer som utbreder sig som vågor genom luften och
uppfattas av vårt hörselsinne. Karaktäriseras av styrka och frekvens
(tonhöjd). Såväl styrka som tonhöjd kan variera över tiden.
Buller: Icke önskvärt ljud.
Decibel eller dB: Ett mått på ljudets styrka. Kan också användas som
mått på hur stor del av ljudet som isoleras eller dämpas bort.
dBA, dBC: Mått på ljudets styrka som korrigerats med frekvensav-
vägningsfilter (A eller C) för att efterlikna vår hörsels lägre känslighet
för låga och höga frekvenser.
Frekvens: Ett mått på tonhöjd. Antal svängningar per sekund. Frek-
vensen mäts i Hz (hertz). Ljud som vi hör har frekvenser mellan ca 20
till ca 20 000 Hz. Buller innehåller som regel ljud med många frekven-
ser samtidigt.
Ekvivalent nivå: Medelljudtrycksnivå, som regel A-vägd, på effekt-
basis av varierande buller. Det anges ofta som 8-timmarsvärde för
arbetsplatsbuller och 24-timmarsvärde för vägtrafikbuller. Det är det
vanligaste måttet på samhälls- och arbetsplatsbuller.
Frifiiltsvärde: Ljudnivå utomhus utan inverkan av reflekterande bygg-
nader och liknande. Det används ofta som ett mått på immissionen.
EPNdB: Enheten för Tone-Corrected, Effective Perceived Noise
Level. Ett förfinat sätt att ange ljudets styrka på som används vid flyg-
bullercertifiering.
Emission: Bullret vid bullerkällan.
Invnission: Bullret vid en störd plats.
Flygbullemivå eller FBN: FBN används som ett mått på bullrets
styrka i nivå eller medeltal per dygn runt flygplatser. Den framräknas
för närvarande på basis av genomsnittlig trafik under ett år. Kvälls-
buller ges 5 dBA och nattbuller 10 dBA större vikt än dagbuller.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 1
44
Sammanfattning av betänkande (SOU 1993:65) Prop. 1993/94:215
Handlingsplan mot buller Bilaga 2
"Plågsammast av alla föroreningar är emellertid bullret, den moderna
teknologins morgongåva till människan. Den som fyllt sina öron med
vindarnas växlande musik lär knappast kunna föreställa sig det ständiga
motorlarm, som följer storstadsbon på gatan, på arbetsplatsen, in i
hemmet som trasar sönder hörselnerver och skapar en snarande kväv-
ningskänsla." (Brev till Columbus av Rolf Edberg, 1973.)
Buller är allestädes närvarande och ligger högt på listan över industri-
samhällets föroreningar. Ett och samma ljud som det är skönt att lyssna
till för en person kan samtidigt vara starkt störande för en annan.
Buller som miljöfaktor har en rad unika egenskaper och dess negativa
effekter är av vitt skilda slag. Kraftigt buller kan helt eller delvis för-
störa hörselorganet på ett irreparabelt sätt. Buller kan störa vår sömn
och påverka vårt dagliga liv vid väsentligt lägre nivåer än den som
gäller för risken för hörselskada. De gräns- och riktvärden som läggs
fäst för buller i olika sammanhang ligger vid en så hög risk- eller stör-
ningsfaktor, som vi i andra sammanhang inte skulle acceptera. Buller är
en global förorening med långtidseffekter.
Med anledning av att åtgärder mot bullerproblemen i vårt samhälle
försummats uttalade riksdagen våren 1991 att en samlad handlingsplan
mot buller skyndsamt borde föreläggas riksdagen. Regeringen tog hös-
ten 1991 i regeringsdeklarationen upp buller som ett prioriterat
område.
Vad som är en god miljö varierar efter omständigheterna. Det är viktigt
att definiera den goda miljön utan att först bedöma vad som är tekniskt
och ekonomiskt rimligt. Arbetsplatsen bör självklart vara riskfri för
hörseln vilket innebär en ljudnivå på högst 75 dBA. Den goda bostaden
även i tätorten bör vara sådan att vi varken får vår sömn störd eller hör
grannens stereo. För den goda bostaden bör inte ekvivalentnivån utom-
hus överstiga 40-45 dBA. Att nå detta mål generellt går inte, men med
enkla medel och framsynthet kan det nås i en stor del av bebyggelsen.
Den vanligaste bullerkällan i våra boendemiljöer är vägtrafik. Buller
från flyg och tåg berör ett förhållandevis mindre antal personer, liksom
det från industriell verksamhet. Även buller från olika motordrivna
redskap, hushållsmaskiner, fläktar och ventilationssystem i bostaden och
grannens musicerande kan ge upphov till störning på olika sätt. I fritids-
45
miljön kan motorbåtar och andra motorfordon störa den naturmiljö vi
sökt oss till för att koppla av och njuta i. Bullerstörningarna fortsätter
att öka så länge som inte betydligt mer än hittills görs åt bullerproble-
men. Det är lätt att ödelägga tysta miljöer; det är som regel mycket
svårt att återställa ostördheten.
Många av bullerproblemen är svårbemästrade därför att de är inbygg-
da i vårt samhälle. Det gäller redan gjorda investeringar inom olika
samhällssektorer som i trafiken, inom industrin, i våra byggnader och
bostäder. Effekterna blir trafikbuller, hörselskadligt buller i arbetslivet,
dålig ljudisolering i bostäder, fläktbuller i en rad sammanhang m.m.
Det finns också bullerproblem som är ett resultat av olagligheter eller
bristande hänsyn till omgivningen vid användningen av olika motor-
drivna apparater. Sådant kan åtgärdas till en ringa eller ingen kostnad
den dag samhället bestämmer sig härför.
Samhällsekonomiska kalkyler allt viktigare
De gränser som i dag sätts för en och samma förorening varierar bero-
ende på i vilken miljö den uppträder - på arbetet, i hemmet eller i vår
omgivning. Buller är ett exempel härpå.
System för riskvärdering och hantering av risker behöver utvecklas
och tillämpas inom olika områden i högre grad än vad fallet är i dag.
Konkreta planer för riskbegränsning för produkter som innebär stora
hälso- eller störrisker är en del i detta arbete. I de flesta fall måste av
resurs- och kompetensskäl bullerbekämpning dock uppnås genom fort-
löpande åtgärder från dem som hanterar bullriga produkter utan den
centrala styrning som särskilda begränsningsplaner innebär.
Samhällsekonomiska intäkter har betydelse för kostnadseffektiviteten.
Lagstiftning och restriktioner har haft och kommer att fortsätta ha en
stor roll i miljöpolitiken. För att denna ansats skall vara samhällseko-
nomiskt effektiv måste samhället ha en god uppfattning om vilka åt-
gärder som är mest kostnadseffektiva.
På utredningens uppdrag har professor Sören Wibe vid Sveriges
lantbruksuniversitet i Umeå utfört en pilotstudie rörande människors
betalningsvilja för åtgärder mot buller av olika slag. De två slag av
buller som har analyserats är vanligt trafikbuller i en storstad
samt inomhusbuller, t.ex. grannars stereoljud eller fastighetens ventila-
tionsljud.
De samhällsekonomiska värderingarna av buller grundas på resultaten
från enkäter rörande människors betalningsvillighet for olika buller-
dämpande åtgärder. Undersökningen har genomförts på kort tid, med ett
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
i förhållande till problemet mycket begränsat populationsurval och med
ofullständigt beaktande av olika bakgrundsfaktorer. Studien som är den
första i sitt slag skall ses som en pilotstudie.
Studien är inte någon fullständig samhällsekonomisk kalkyl eftersom
här endast intäktssidan (dvs. efterfrågesidan) beaktas. Syftet med den
har varit att erhålla en uppskattning av människors betalningsvilja för
olika bullerdämpande åtgärder.
För hushållen i en kommun eller ett bostadsområde medför en för-
bättrad bullersituation att vinster uppstår för hälsa, arbete och fritids-
aktiviteter. Den vinst som på detta sätt uppkommer for ett hushåll gör
att det har en kalkylerbar betalningsvilja för den genomförda förbätt-
ringen.
Bullerskyddsåtgärder skall alltid sättas in i ett mycket tidigt skede och
säkerställas genom ett kvalitetssäkringssystem. Det är däremot olämpligt
och kostsamt, men fortfarande alltför vanligt att inte behandla buller-
problemet förrän det redan uppstått. Kostnaden blir då 10 - 100 gånger
högre. Genom en förutseende planering är det möjligt att uppnå goda
ljudförhållanden. Miljökonsekvensbeskrivning, miljökvalitetsnormer och
tillräckliga skyddsavstånd till miljöfarliga verksamheter är viktiga hjälp-
medel i detta arbete.
Uppmärksamheten måste tidigt riktas mot dessa problem vid nya
projekt och när nya konstruktioner och utrustningar böijar tas fram för
marknaden. Detta i sin tur kräver en hög allmän medvetenhet om
bullerproblemen och att kunskap om buller och bullerskydd inte bara
finns hos några få specialister utan även hos en bred krets av ansvariga
för planering, projektering och upphandling. Det gäller att förhindra
tillkomsten av nya ur bullersynpunkt undermåliga miljöer, liksom att
tidigt uppmärksamma nya bullrande produkter på marknaden.
Bullerbekämpningen kan principiellt ske på tre olika sätt:
* Bullerbekämpning vid källan
* Bullerbegränsning på vägen till mottagaren
* Åtgärder på immissionssidan (vid mottagaren)
En grundläggande princip för handlingsplanen är att det verkliga bullret
och inte enbart det beräknade skall uppfylla fastställda gränsvärden eller
riktvärden eller i avtal ställda garantier för ljudnivå.
I Sverige bor i dag ungefär 8,6 miljoner människor. Vägtrafiken är den
bullerkälla som berör flest människor. Det mest framträdande problemet
är höga bullernivåer i bostadsbebyggelse i närheten av stora trafikleder.
Nedslående är att det i de flesta fall är svårt att inom överskådlig tid
sänka bullernivån så mycket som skulle behövas, dvs. mer än 20 dBA,
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
47
genom fordonsåtgärder, trafikminskningar eller tystare däck och vägbe-
läggningar, övergång till kollektivtrafik och mjukare körsätt.
Antalet människor som är bullerexponerade, for mer än 55 dBA har
minskat sedan början av 1970-talet trots att transportarbetet i sig har
ökat. Denna gynnsamma utveckling beror främst på ett ändrat boende-
mönster. Under denna period har 1,4 miljoner personer flyttat till 0,5
miljoner nybyggda småhus som i stor utsträckning planerats för en
utomhusnivå under 55 dBA. Kommunernas trafiksaneringsprogram och
en mer förutseende vägplanering har även inverkat. Däremot har inte
vidtagna åtgärder på fordon, däck och vägbana påverkat de olika
beräkningsresultaten av antalet exponerade. Jag utgår från att antalet
exponerade for vägtrafikbuller i dag uppgår till ca 1,6 miljoner männi-
skor. Antalet människor som utsätts för buller från de olika trafikslagen
kan med utgångspunkt från trafikverkens miljöplaner och vad som
kommit fram under utredningsarbetet uppskattas till drygt 2 miljoner.
Trafiken kommer även i framtiden att vara vår mest störande buller-
källa. Ett mycket stort antal männsikor är i sin boendemiljö utsatta för
ett vägtrafikbuller som ligger 20-30 dBA över en god ljudmiljö. Väg-
trafikens bullerkällor har en sådan nivå att det skulle krävas en buller-
minskning långt utöver vad som över huvud taget förefaller tekniskt
möjligt i dag för att bullerproblemen skall kunna lösas genom åtgärder
vid källan.
De senaste 20 årens erfarenheter tyder på att flertalet av vägtrafikens
bullerkällor i bästa fall kan komma att bli marginellt tystare för lång tid
framöver, såvida inte däck/vägbanebullret inom en snar framtid reduce-
ras.
Utvecklingen på däcksidan har bl.a. styrts av väghållningsegenskaper-
na i mycket hög hastighet på torr vägbana. Detta har givit allt bredare
och därmed bullrigare däck.
Vanligt förekommande vägbeläggningar kan ge skillnader i alstrat
buller om 2 - 4 dBA. Genom att ge hög prioritet till bullerfrågan vid
valet av vägbeläggning är det möjligt att redan nu reducera bullret med
uppskattningsvis 2 dBA vid hastigheter över 50 km/tim. Porösa vägbe-
läggningar, s.k. dränasfalt, kan i nytt tillstånd ge upp till 5 dBA lägre
däck/vägbanebuller i höga fordonshastigheter än motsvarande täta be-
läggningar. På experimentstadiet finns det dessutom vägbeläggningar
med en än mer markant bullerreduktion.
Det är angeläget att stödja väghållare som vill utföra prov med tysta-
re vägbeläggningar och att finansiera utvärderingen av dessa egenska-
per. Staten och kommuner som väghållare bör undvika högbullrande
och prioritera lågbullrande vägbeläggning där så är möjligt.
Den enda åtgärd som mera radikalt minskar trafikens bulleremission är
att däcka över vägen eller förlägga den i tunnel. Metoden är inte gene-
rellt användbar men bör utnyttjas i ökad omfattning som lösning på
särskilt besvärliga trafikbullerproblem.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
48
Bulleremissionen kan minskas något genom att reducera trafikflöde-
na, sänka de verkliga hastighetema och dämpa trafikens tempo. Efter-
som det inte går att med den konventionella skyltningen i tillräcklig
grad påverka de faktiska hastighetema måste andra metoder prövas.
Eftersom det nuvarande systemet med miljöklasser i allt väsentligt tar
sikte på avgasproblematiken bör ett system inforas för en bullerklassad
bil som kan åtnjuta väsentliga skatteförmåner. Bilar som kan klassas
som miljövänliga ur bullersynpunkt skall vara utrustade med fartbe-
gränsare så att man kan ha lågbullrande däck. Utredningen för en
vidare utveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m. bör få
tilläggsdirektiv för att se hur en bullerklassad bil skall kunna passa in i
ett nytt miljöklassystem för bilar.
Att genomföra ett åtgärdsprogram som utgår från principen att åtgärda
de sämsta miljöerna först, dvs. de där utomhusnivåema ligger över 65
dBA kräver såväl långsiktighet som erforderliga resurser. Vissa åt-
gärder är föga kostnadskrävande och bör kunna genomföras omedelbart.
Eftersom trafikbuller är svårbemästrat gäller bl.a. att bullerdämpa venti-
lationsanläggningar och liknande som förstör en i övrigt tyst miljö på
gårdsidan i det kringbyggda kvarteret. Hit hör också fönsteråtgärder i
de fall befintliga fönster kan förbättras med en tillsatsruta.
En genomsnittlig kostnad om 40 000 kr per lägenhet är tillräcklig för
att uppfylla inomhusmålet och väsentliga delar av utomhusmålet. Detta
är också välmotiverat enligt betalningsvillighetsstudien, eftersom det är
ungefärligen lika med den genomsnittliga samhällsekonomiska intäkten.
Ett åtgärdsprogram utsträckt över 10 år ger en kostnad om 800 miljo-
ner kronor per år. Detta belopp finansieras med en bulleravgift på
fordonsskatten med 200 kr per personbil och genomsnittligt 500 kr per
tungt fordon. Totalt ger detta ca 890 miljoner kr per år. För
personbilar motsvarar bulleravgiften mindre än 1 öre per personkm.
Industriförbundet har mot bakgrund av den utveckling som skett när det
gäller bullerfrågomas hantering och skillnaderna i olika typer av miljö-
störning från olika bullerkällor hävdat att det i koncessionerna borde
anges riktvärden för externt industribuller i stället för straffsanktionera-
de gränsvärden, som om de överskrids leder till allmänt åtal och förlust
av tillstånd, och att samma typ av störning skall bedömas på ett lik-
värdigt sätt oavsett vilken typ av verksamhet som förorsakar störningen.
De nivåer som är att betrakta som en god ljudmiljö innebär att risker-
na för negativa effekter på hälsan är försumbara och ligger under rikt-
värdena för externt industribuller. Målet med handlingsplanen är att
antalet bullerstörda människor skall minska och att ännu tysta områden
skall bevaras för framtiden. Med hänsyn till att riktlinjerna för externt
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 215
industribuller haft en positivt pådrivande effekt och att det inte heller
under utredningsarbetet i övrigt har framkommit sådana skäl som föran-
leder några förslag till ändring av Naturvårdsverkets riktlinjer för
externt industribuller finns det mte tillräckliga skäl att föreslå någon
ändring härav.
Hanteringen av bullerfrågoma i såväl tillstånds- som tillsynsärenden
behöver dock förbättras. Dagens system härför behöver ändras. Kvali-
tetssäkring och de möjligheter den erbjuder behöver utnyttjas bättre.
Trots att kunskaperna om bullrets skadliga inverkan ökat under de
senaste årtiondena och omfattande satsningar skett på bullerbekämpande
åtgärder är hörselskador alltjämt vanliga i arbetslivet. Inom industrin är
bullret fortfarande ett av de vanligaste arbetsmiljöproblemen. Det är
svårt att samtala för 350 000 - 400 000 anställda inom industrin till
följd av en hög bullernivå på arbetsplatsen. Också på många andra
arbetsplatser är bullret ofta en besvärande faktor; i storkök och disk-
rum, skollokaler, kontor, motorfordonshytter etc. Vatje år tillkommer
fortfarande ca 3 000 som är berättigade till ersättning från arbetsskade-
försäkringen. Bullerexpositionen sker också i många sammanhang som
är svåra att påverka för arbetsgivaren. Allehanda bullriga fritids-
aktiviteter kan bidra till en hörselskada.
Det är i dag en allmänt vedertagen uppfattning att bullernivåer kring
85 dBA inte innebär en tillfredsställande arbetsmiljö i bullerhänseende.
Expositionsnivåer omkring 70-75 dBA bör därför eftersträvas i produk-
tionslokaler. För kontorsarbete och annat arbete som fordrar koncentra-
tion bör ljudnivån inte överstiga 35 dBA.
Även i EG läggs 75 dBA fest som ett vände där hörselskaderisken
anses försumbar. Nivån är baserad på ett antal medicinska studier. EG-
kommissionens förslag ger dock utrymme för ett visst mått av flexibili-
tet genom ett antal exponeringsvärden över denna tröskelnivå, där
åtgärder skall vidtas.
Genom att det nu finns festlagt att 75 dBA ekvivalentnivå är den
ljudnivå där hörselskaderisken är försumbar bör arbetarskyddsstyrelsen
föra in detta i sina föreskrifter redan nu och inte avvakta att direktivet
kommer att omfettas av EES-avtalet eller ett svenskt EG-medlemskap.
Förutom de fördelar i form av förbättrad produktivitet och konkur-
renskraft investeringar i en bättre arbetsmiljö kan bidra till, ger ekono-
miska styrmedel möjligheten att direkt via försäkringspremien avläsa de
ekonomiska fördelarna av en bra arbetsmiljö.
I anslutning till översynen av bl.a. arbetsskadeersättningen bör detta
vara ett väsentligt inslag.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
50
Att miljöanpassad produktutveckling blir allt viktigare för företagens
möjligheter att konkurrera såväl på den inhemska som internationella
marknaden blir allt mer tydligt. Världsmarknaden för varor och tjänster
för miljöskydd är mycket expansiv och väntas öka från 200 miljarder
dollar år 1990 med runt 50 % till år 2000. Eftersom konkurrenskraftiga
positioner inte är statiska tillstånd, krävs också kontinuerliga och snabba
innovationer och förbättringar. Förmågan att först upptäcka utvecklings-
möjligheter är viktig i den alltmer hårdnande konkurrensen. Tystnaden
kan vara ett sådant konkurrensmedel.
Till följd av våra internationella åtaganden, främst genom EES-av-
talet, och ansökan om EG-medlemskap, kommer det bli nödvändigt att
svenska industriprodukter blir tystare för att svenska företag skall kunna
konkurrera på världsmarknaden. Intresset för en låg ljudnivå hos olika
produkter, främst sådana som används i hemmet, ökar på många mark-
nader, bl.a. i Japan, USA och Frankrike.
Ett sätt att stimulera övergången till tystare maskiner kan vara att
införa ekonomiska styrmedel på maskiner som har en bulleremission
som överstiger en viss nivå. Det har inte varit möjligt att inom ramen
för utredningen utarbeta ett förslag till hur detta skulle kunna utformas
med hänsyn till dels att redovisningen av buller ännu så länge inte är
allmänt förekommande, dels att det finns ett mycket stort antal maskiner
på marknaden, som måste gås igenom. En särskild utredning bör till-
sättas för att undersöka om och i vilken utsträckning ekonomiska styr-
medel skall kunna utnyttjas för att driva fram tystare maskiner.
Leksaker får inte vara så utformade att de kan ge upphov till skador,
oavsett hur de används. Det finns inte något acceptabelt skäl varför
leksaker skall tillåtas alstra hörselskadligt buller. Leksaker som inte är
påvisbart oskadliga för barns hörsel, bör därför inte få saluföras. Gräns-
värden och mätmetod i internationell standard måste utgå från detta
självklara förhållande.
Det pågår ett standardiseringsarbete på detta område. Resulterar detta
i alltför höga nivåer bör en särskild lagstiftning övervägas. Både i
Danmark och Norge finns det lagar som förbjuder försäljning av leksa-
ker och fyrverkeripjäser som kan orsaka hörselskada.
Standarder har sedan länge utarbetats på frivillig väg efter initiativ
framför allt från industrin. Den internationella standardiseringen har
haft stor betydelse för industrin for att undvika att tillverkare tvingas
göra olika versioner av samma produkt till följd av att enskilda länder i
sina tekniska föreskrifter ställer olika krav på varors beskaffenhet eller
i fråga om provning och kontroll.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
51
Standardiseringen har genom EG:s program för den inre marknaden
fått en ny och avsevärt mer omfettande roll än tidigare, eftersom stan-
darder delvis kommer att ersätta reglering genom t.ex. myndighets-
föreskrifter. Det finns i dag oroande uppgifter om att Svenska Elektris-
ka Kommissionen avser att lägga ned akustikområdet i brist på finan-
siering. Detta förhållande är inte unikt för Sverige. Även i andra länder
brottas man med samma problem när det gäller den tvärtekniska metod-
standardiseringen .
Samhället kan genom att styra resurserna till det organ som har
huvudansvaret för akustikarbetet verka för att kompetensen bibehålls,
att personkontakterna upprätthålls, att effektiviteten ökar och att till-
gängliga resurser utnyttjas rationellt.
En allmänt ökande insikt om miljöproblemen gör att många människor
i dag är beredda att aktivt bidra till en bättre miljö genom att förändra
sitt levnadssätt i större eller mindre utsträckning. Konsumenternas
miljömedvetna val är avgörande för att producenterna skall utveckla
sådana produkter. Detta förutsätter en klar och entydig information om
varornas egenskaper med avseende på buller.
Omfattningen av symboler för olika produkters skadlighet för både
människor och miljö är stor. Det finns dock ett behov av att utmärka de
verkligt tysta produkterna inom varje produktgrupp. En särskild symbol
införs för den maskin eller apparat, som är den tystaste i sitt slag.
Bättre utbildning om bullers effekter tidigt i livet kan minska hörsel-
skador och andra effekter
Miljöundervisningen i skolan blir allt viktigare i syfte att göra elever-
na miljömedvetna. Lika självklart är det att bullerproblemet skall tas
upp i såväl förskola som i skolans alla stadier.
Det finns en mängd olika buller som kan vara störande i våra bostäder.
Människors värdering av ljudisolering och buller i boendet prioriteras
högst eller mycket högt bland kvalitetsfaktorerna på en god bostad.
Klagomål på dålig ljudisolering är mycket vanliga. Detta beror framför
allt på det omfettande bruket av stereoanläggningar med hög effekt.
Denna källa till störning kan om få år komma att växa i och med att
TV-apparater med liknande ljudkvalitet raskt ökar i antal.
Buller från ventilationssystem är ett annat välkänt fenomen. Proble-
men har dock accentuerats på senare tid. Klagomål på fläktbuller såväl
utomhus som inomhus är därför vanligt.
För att komma till rätta med fläktbullerproblemet bör Boverket be-
myndigas att inom ramen för den pågående funktionskontrollen av
ventilationsanläggningar för att förbättra inomhusklimatet utvidga sina
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
52
föreskrifter till att även omfatta kontrollmätningar m.m. av ljudnivåerna
från ventilationsanläggningar utomhus.
En väg att förbättra ljudisoleringen i bostäder hade varit att föreslå
skärpta ljudkrav i Boverkets nya Byggregler. Det är emellertid inte rätt
tidpunkt att införa en sådan generell skärpning av minimikraven, efter-
som det pågår en utveckling mot att förenkla regelsystemet som kring-
gärdar byggverksamheten. Minimikraven bör därför bibehållas på nuva-
rande nivå med det undantaget att reglerna för bullret från husets in-
stallationer, särskilt ventilationsanläggningarnas buller inomhus och
utomhus skärps.
Ett obligatoriskt ljudklassningssystem bör införas för alla nya bostä-
der, liksom for bostäder som genomgår en mer omfettande renovering
eller ombyggnad. Svenska Elektriska Kommissionen har påbörjat ett
arbete med att ta fram en svensk standard för ett sådant system. Klass-
ningsstandarden innehåller 5 klasser i steg om 4 dB, där den mellersta
klassen motsvarar Byggreglernas minimikrav. De två lägsta klasserna
behövs för delar av det befintliga bostadsbeståndet. Klassningen knyts
till obligatoriska, stickprovsvisa kontrollmätningar.
Ljudklassningen av bostäderna skall inkludera deras kvaliteter vad
gäller yttre buller, särskilt trafikbuller och därmed frågan om fesademas
ljudisolering. Ljudklassningen kommer att stimulera en teknikutveckling
för att få fram byggnader med bättre ljudisolering och lägre bullernivå-
er.
Merkostnaden för en mycket god ljudisolering i en välplanerad ny-
produktion ligger vid eller något under vad människor enligt betalnings-
villighetsstudien i genomsnitt är beredda att betala. Det finns med andra
ord en marknad för bostäder med en mycket god ljudisoleringsstandard.
När god ljudisolering blir standard snarare än undantag finns det goda
förutsättningar att pressa priset på denna kvalitetshöjning. Vad gäller
merkostnaderna för ett tyst ventilationssystem är de betydligt lägre än
den genomsnittliga betalningsviljan. Den rådande avvägningen mellan
ytstandard och ljudstandard i det befintliga bostadsbeståndet är inte
korrekt. Resurserna har utnyttjats ineffektivt inom ett stelbent bostads-
finansie ringssystem.
Medan vi i arbetslivet kan se ett trendbrott när det gäller hörselskador
är förhållandet inte lika positivt i fråga om bullriga fritidsaktiviteter.
Uppmaningar att vara försiktiga med hörselsinnet för att inte drabbas av
en hörselnedsättning när man blir äldre tycks inte få avsedd effekt.
Ansvaret för att skydda sig för buller från olika fritidsaktiviteter och
leksaker feller dessutom nästan helt på den enskilde eller föräldrar.
Buller påverkar inte bara utövaren utan stör även omgivningen.
I vårt industrialiserade och allt mer motoriserade samhälle finns det
för många nänniskor ett behov av att komma ifrån de bullrande miljöer-
na för att uppleva den livskvalitet som är förbunden med stillhet och ro.
Förväntningarna är också större att slippa bullerstörningar på fritid.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
Karaktären hos olika rekreations- och friluftsområden varierar med
naturförutsättningama, befolknings- och bebyggelseförhållandena. I
många av dessa områden förekommer i ökad utsträckning motoriserade
och andra aktiviteter såväl på land som på vattnet och i luften. På läng-
re sikt finns det risk för att motoriseringen och samhällsutvecklingen
spolierar möjligheterna for många människor att inom räckhåll ha om-
råden som inte alls eller bara i liten omfattning är bullerförorenade av
tekniksamhället.
Föräldrar och myndigheter är oroade av de höga ljudnivåer som före-
kommer i samband med modem musik, särskilt när den framförs på
diskotek och rockkonserter. Denna oro för eventuella hörselskadliga
effekter är naturlig, när man betänker att miljontals ungdomar årligen
besöker denna typ av musikaktivitet.
Det finns också en uttalad oro för den utbredda användningen av
bärbar radiobandspelare. Detta har inte kunnat bekräftas utan det före-
faller som om bärbar radiobandspelare inte innebär någon omedelbar
risk för hörselnedsättning hos ungdomarna på det sätt som de i allmän-
het används, dvs. under någon timme/dag eller vecka vid ljudnivåer
mellan 85 och 95 dBA.
Varken högtalarfabrikanter, musiker eller konsertarrangörer kan ha
något intresse av att deras produkter riskerar att åsamka kundkretsen,
dvs. musiklyssnama, skador i ett viktigt sinnesorgan. Tvärtom bör det
vara ett gemensamt intresse för alla parter att skaderiskema elimineras.
På Wembley Stadion i London har man infört ett bötesbelopp av
15 000 dollar per minut om ljudnivåerna överstiger 90 dBA långt fram
i auditoriet. Jag föreslår att en övre gräns om 100 dBA mätt som ekvi-
valentnivå på publikplats sätts för pop/rockkonserter, diskotek och
annan offentligt framförd musik.
Det tycks vara en ganska stor skillnad mellan pojkar och flickor när det
gäller ljud. Pojkar förefaller vara mer benägna att utsätta sig för höga
ljudnivåer i nästan alla åldrar. Användningen av skjutvapen både på
fritid och i samband med jakt, militärtjänst osv. är naturligtvis mycket
större hos pojkar än flickor i allmänhet. Likaså är pojkar mer utsatta för
impulsbuller från påsksmällare och knallpulverpistol. Det förädiska med
denna typ av ljud är att vi aldrig kan lära oss att höra hur starkt ett
impulsljud är på grund av den korta varaktigheten. Jämfört med andra
typer av fritidsbuller är det helt klart att skytteaktivitetema innebär en
betydligt större risk för en omedelbar och bestående hörselnedsättning
eller en fortskridande hörselnedsättning. Dessbättre tycks hörselskydds-
användingen i militära sammanhang, i hemvärnet och på skjutbanor ha
förbättrats under senare år.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
Större delen av skytteverksamheten vid skjutbanoma företas på kväl-
lar och helger, då behovet av tystnad och stömingsrisken är som störst.
Toleransnivån är ofta lägre hos kringboende som är nyinflyttade och
hos dem som ej är förknippade med skytteverksamheten.
Trots det positiva arbete som pågår när det gäller bullerfrågoma inom
olika sektorer såväl centralt som lokalt återstår det mycket innan buller-
frågoma till fullo genomsyrat vårt handlande. Det förebyggande och
strategiska bullerbekämpningsarbete som anges i olika planer innebär de
goda intentionerna till trots att åtgärder mot buller i konkurrens med
andra angelägna miljöfrågor och med hänsyn till det ekonomiska läget
ofta får stå tillbaka. Den uppdelning av det centrala myndighetsansvaret
som föreligger på miljö- och hälsoskyddsområdet ger upphov till svårig-
heter när det gäller att få lokalt genomslag för nationella prioriteringar
liksom när det gäller det centrala stödet till den lokala verksamheten.
För att förverkliga ambitionerna om att nå en långsiktigt god och
hållbar miljö krävs en aktiv dialog mellan de olika aktörerna, så att det
kan ske en anpassning till möjligheter och behov och där former för
ömsesidiga åtaganden kan utvecklas.
En Bullerkommission bör därför inrättas. Dess arbete skall bedrivas
nära regeringen för att få till stånd den samordning som är nödvänding
för att minska bullret i vårt samhälle.
Teknisk forskning
Såväl grundläggande som mer tillämpad forskning behövs för att lösa
angelägna bullerproblem och ta tillvara möjligheterna att minska bullret
inom olika samhällssektorer. Högskolan bör själv svara för de mest
grundläggande delarna av forskningen medan sektorsorganen och
näringslivet bör svara för en mer tillämpad forskning och utvecklings-
arbete.
En förstärkning av utbildning och forskning vid de tekniska högsko-
lorna är nödvändig för att förbättra ämnesområdena buller och vibratio-
ner och ett kraftigt tillskott till den långsiktiga grundforskningen be-
hövs. Den intellektuella miljö som skapas härigenom ger förutsättningar
att sektorsfinansiärer och näringsliv kommer att finna samarbetet med
högskolan mer intressant och att den tillämpade forskningen i större
utsträckning kan bedrivas inom landet. Industrin får härigenom en
samarbetspartner väl i klass med de större forskningsinstitutionerna i
utlandet, vilket bör stärka den svenska exportindustrins konkurrenskraft.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
55
Effektforskning
För att kunna vidta kostnadseffektiva åtgärder mot buller är det av stor
vikt att ha kunskap om bullers effekter. Samtidigt som bullerstörningar-
na ökat har också medvetenheten om hälsoeffekterna och de ekonomiska
konsekvenserna ökat. WHOs kriteriedokument nr 12 som rör hälsa och
buller har reviderats. Förutom de direkta effekterna av buller kan frå-
gan ställas vilka besparingar i form av minskad olycksrisk och ökad
produktivitet samhället och industrin kan uppnå genom en effektivare
bullerbekämpning.
Kompetensen inom bullerområdet kommer på sikt att urholkas till
följd av att forskningsmedlen till området realt sett har minskat under
senare år. Skall Sverige kunna bibehålla sin framskjutna plats inom
bl.a. miljömedicinen är det viktigt att erforderliga medel kommer om-
rådet till del. En förlorad baskompetens tar lång tid att bygga upp igen.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 2
56
Förteckning över remissinstanserna och sammanfattning Prop. 1993/94:215
av remissyttranden över betänkandet (SOU 1993:65) Bilaga 3
Handlingsplan mot buller
Förteckning över remissinstanser som lämnat synpunkter
Kommerskollegium, Överbefälhavaren, Socialstyrelsen, Statens Järn-
vägar, Banverket, Vägverket, Kommunikationsforskningsberedningen,
Luftfartsverket, Väg- och transportforskningsinstitutet, Statskontoret,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Arbetarskyddsstyrel-
sen, Arbetsmiljöfonden, Närings- och teknikutvecklingsverket, Bygg-
forskningsrådet, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, Styrelsen
for teknisk ackreditering, Teknikvetenskapliga ForskningsRådet, Konsu-
mentverket, Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljö-
skydd, Folkhälsoinstitutet, Stockholms universitet, Karolinska institutet,
Institutet för miljömedicin, Universitetet i Linköping, Lunds tekniska
högskola, Chalmers tekniska högskola, Umeå universitet, Medicinska
forskningsrådet, Plan- och byggutredningen, Länsstyrelsen i Stockholms
län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands
län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Malmö kommun, Göteborgs
kommun, Kungl Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien,
Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Industriför-
bund, Kraftverksföreningen, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i
Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, HSB Riksförbund, Hyres-
gästernas Riksförbund, Riksbyggen, Sveriges Allmännyttiga Bostads-
företag, Sveriges Fastighetsägareförbund, AB Svensk Bilprovning,
Bilindustriföreningen, Scandinavian Airlines System, Villaägarnas Riks-
förbund, Svenska Vägföreningen, Statens arbetsgivarverk, Arbets-
miljöinstitutet, Sjöfartsverket, Kungl. Tekniska högskolan. Högskolan i
Luleå, Lindholmen Utveckling AB, Previa Rikshälsan, Byggentrepre-
nörerna, Svenska Lokaltrafikföreningen, ABB Corporate Research,
Svenska Båtunionen och Svenska Seglarförbundet, Svenska vibrations-
föreningen, Jemkontoret och Skogsindustrierna.
Remissyttranden
Utredningens förslag: Handlingsplanen i sin helhet.
Remissinstanserna: Övervägande positiva till handlingsplanen är bl.a.
Överbefälhavaren, Socialstyrelsen (som dock har vissa icke bagatellarta-
de invändningar), Väg- och transportforskningsinstitutet, Statskontoret,
Arbetarskyddsstyrelsen, Statens Provnings- och forskningsinstitut,
57
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 215
Statens naturvårdsverk, Karolinska institutet, Medicinska forsknings-
rådet (som dock har vissa icke bagatellartade invändningar), Länsstyrel-
sen i Jämtlands län, Malmö Kommun, Kungliga Vetenskapsakademien,
Kraftverksföreningen, Hyresgästernas Riksförbund, och Kungl tekniska
högskolan.
Övervägande negativa till handlingsplanen är bl.a. Banverket, Väg-
verket, Koncessionsnämnden för miljöskydd och Sveriges Allmännyttiga
Bostadsföretag, Svenska Kommunförbundet, Arbetsmiljöinstitutet samt
Högskolan i Luleå.
Utredningens bedömning: Bullerområdet är särskilt lämpligt för
miljökvalitetsnormer. Att omsätta riktlinjer för bullerområdet till miljö-
kvalitetsnormer, bör bli en uppgift för den av utredningen föreslagna
bullerkommissionen, Naturvårdsverket och övriga berörda myndigheter.
Remissinstanserna: Statens naturvårdsverk, Villaägarnas riksförbund
och Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker detta. Länsstyrelsen i
Jämtlands län anser att generella föreskrifter med bullemormer bör
införas med viss restriktivitet. Däremot bör riktvärden, utfärdade av
myndigheter som regeringen utser, kunna tillämpas på liknande sätt som
sker för närvarande.
Utredningens förslag: Miljökvalitetsnormen utomhus bör på sikt inte
överstiga 45 dBA.
Remissinstanserna: Folkhälsoinstitutet, Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, Väg- och transportsforskningsinstitutet och Institutet för
miljömedicin tillstyrker. Svenska Kommunförbundet och HSB Riksför-
bund anser att möjligheten att uppfylla normen är ytterst begränsad.
Utredningens förslag: Miljökonsekvensbeskrivningar skall i fråga om
buller tydliggöra hela det område som kan bli bullerförorenat.
Remissinstanserna: Folkhälsoinstitutet, Villaägarnas Riksförbund och
Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker. Stockholms universitet (Psyko-
logiska institutionen) tillstyrker men anser att konsekvensbeskrivningar
bör göras även när man inte förväntar sig betydande hälso- eller
miljöpåverkan.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
58
Utredningens förslag: Ett bullersaneringsprogram för de närmaste 10
åren föreslås för åtgärder i befintlig miljö för alla bostadsområden med
en bullernivå som överstiger 65 dBA. Kostnaden för detta uppgår till ca
800 miljoner knonor/år. Detta skall finansieras med i genomsnitt 200
kr/år i ökad fordonsskatt för personbilar och en högre avgift för tunga
fordon som bullrar mer.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans avstyrker själva bullersane-
ringsprogrammet. Vad gäller finansieringssättet är endast HSB Riksför-
bund, Väg- och transportforskningsinstitutet, Länsstyrelsen i Göteborg
och Bohus län samt Boverket positiva, medan sammanlagt elva instanser
(bl.a. Vägverket, Svenska Lokaltrafikföreningen, Landstingsförbundet,
Göteborgs kommun och Kommunförbundet) är mer eller mindre kritiskt
inställda till förslaget. T.ex. vill Konsumentverket och Länsstyrelsen i
Jämtlands län finansiera med höjd bränsleskatt i stället. Sveriges All-
männyttiga Bostadsföretag saknar i utredningen en tydlig anvisning om
hur bulleravgiften på fordonsskatten skall överföras till bostadssektorn.
Utredningens förslag: Tekniskt kan däck- och vägbanebullret minskas
med kanske 5-7 dBA på 20 års sikt genom:
- en generell hastighetsgräns i Europa, vilket möjliggör smalare däck av
mjukare gummi
- tystare vägbeläggningar
- en yttre styrning av fordonshastigheten
- att särskilda mätmetoder för däck och vägbanor kommer fram snarast.
Remissinstanserna: Bl.a. Vägverket, Väg- och transportsforsknings-
institutet och Svenska Kommunförbundet har yttrat sig, de tillstyrker
förslaget.
Utredningens förslag: För att minska bullret från vägfordon föreslås en
bullerklassad bil med väsentliga skatteförmåner ingå i det nya miljö-
klassystemet för bilar. Utredningen "för en vidareutveckling av systemet
med miljöklass er för bilar m.m.", bör få tilläggsdirektiv för att även
utreda hur ett system för en bullerklassad bil skall kunna passa in i ett
nytt miljöklassy stem enligt de utgångspunkter som bör gälla för en
sådan bil.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
59
Remissinstanserna: Boverket, Statens naturvårdsverk, Konsumentver-
ket, Lunds tekniska högskola samt Svenska Kommunförbundet, till-
styrker förslaget. Riksskatteverket anser att det är bättre att önskemålet
om låga bulleremissioner vidareutvecklas i det befintliga miljöklassyste-
met, eftersom det där redan ställs krav på låga bulleremissioner för att
en bil skall få hänföras till miljöklass 1. Bilindustriföreningen anser att
det är väsentligt att Sverige inte försöker lösa frågan på ett unikt
nationellt sätt och att det nuvarande speciella svenska miljöklassnings-
systemet snarast harmoniseras med motsvarande EG-regler, i första
hand genom EES-avtalet.
Utredningens förslag: Målet om en flygbullemivånorm (FBN) på
mindre än 55 dBA för civil och militär verksamhet för boende vid
flygplats bibehålls men kompletteras med ett långsiktigt mål om att
normen bör sänkas med 5 dBA. Ftygbullemivånormen skall baseras pä
den mest intensiva tremånadersperioden under året. Hårdare immis-
sionsriktvärden för allmänflyget och förbud mot de ultralätta flygplanen
bör övervägas.
Remissinstanserna: Luftfartsverket motsätter sig en skärpt målsättning
och ett förbud för ultralätta flygplan men stöder förslaget att ha hårdare
immissionskrav för allmänflyget. Verket säger vidare bl.a. att en
väsentlig del av bullerproblemen orsakas av att bebyggelsen tillåts
komma allt närmare flygplatsen. I övrigt lämnas mycket få kommenta-
rer.
Utredningens förslag: Av de investeringsmedel som riksdagen i juni
1993 beviljat Banverket föreslås att det under den kommande tioårs-
perioden avsätts minst 10 miljoner kronor för bullerskyddsåtgärder hos
de boende som är utsatta för en bullernivå som överstiger 80 dBA mätt
som maximalnivå.
Remissinstanserna: Statens Järnvägar anser att en omfördelning av
redan beviljade investeringsmedel strider mot de grundläggande prin-
ciper som gäller för investeringsplaneringen och avstyrker förslaget.
Riksrevisionsverket anser att lika villkor bör gälla som utgångspunkt för
sättet att finansiera buller från olika trafikslag.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
60
Utredningens förslag: En bulleravgift enligt principen att förorenaren
betalar bör övervägas för att finansiera ytterligare bullerskyddsåtgärder.
Den ska ingå i den banavgift som erläggs för att fä utnyttja spåren. Hur
banavgifterna ska göras mer miljörelaterade bör övervägas av en sär-
skild utredning.
Remissinstanserna: Banverket tillstyrker. Svenska Lokaltrafikföre-
ningen anser att regional och lokal kollektivtrafik på spår bör undantas
från särskild banavgift för att inte försämra spårtrafikens konkurrens-
kraft. Statens Järnvägar kritiserar den inkonsistens de anser föreligga i
och med att utredningen menar att sänkta skatter är ett bra medel att
uppnå bullerminskningar på vägsidan, och samtidigt ser höjda avgifter
som den bästa metoden på jämvägssidan.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
Utredningens förslag: Statens Järnvägar skall ges i uppdrag att arbeta
för gemensamma europeiska emissionskrav.
Buller från rangerbangårdar bör bedömas på samma sätt som externt
industribuller.
Remissinstanserna: Banverket och Boverket är de enda som kommen-
terat detta. De avstyrker förslaget.
Utredningens förslag: Naturvårdsverket bör i sommarbete med Ban-
verket utreda riktlinjer för tågbuller.
Remissinstanserna: Endast Banverket (som tillstyrker) har kommente-
rat förslaget, men nämner samtidigt att utredningen föregriper en sådan
utredning genom att lämna ett eget förslag på riktlinjer.
Utredningens förslag: Riktlinjerna för väg- respektive tågbuller bör
vara likartade.
Remissinstanserna: Industriförbundet, Svenska Kommunförbundet,
Lunds Tekniska Högskola och Malmö Kommun tillstyrker. Banverket
däremot avstyrker med argumentet att tågbuller upplevs, enligt utförda
studier, betydligt mindre störande än vägbuller vid motsvarande ljud-
nivåer. Statens Järnvägar anser att förslaget är fullständigt irrelevant om
kostnadseffektivitet eftersträvas.
61
Utredningens förslag: De riktvärden som anges skall gälla. Bl.a. före-
slås skärpta riktvärden jämfört med Banverkets bullerpolicy vad gäller
uteplats: 45-55 dBA vid redan befintlig järnväg istället för 75 dBA.
Remissinstanserna: Statens Järnvägar avstyrker och menar att förslagen
skulle ge den tunga landsvägstrafiken en konkurrensfördel gentemot SJ.
Banverket kritiserar att riktvärdena redovisas utan värdering av vilka
kostnader förslagen innebär. Statens Provnings- och Forskningsinstitut
är tveksamma till den föreslagna definitionen av maximalnivå för tåg.
Malmö Kommun tillstyrker.
Utredningens förslag: Buller i tillstånds- och tillsynsärenden jämställs
med andra miljöföroreningar. En plan som innehåller en emissions-
beräkning skall godkännas av myndigheterna före byggstart.
Kvalitetssäkring och systemtillsyn införs för buller och garanteras
genom att krav ställs pä att mätningar skall utföras av ackrediterad
personal.
Planmyndighetema beaktar behovet av bullerskyddszoner och undvi-
ker etablering av bebyggelse intill industrier; ett minsta skyddsavstånd
bör anges i tillstånd.
Remissinstanserna: Boverket och Industriförbundet tillstyrker att
minsta skyddsavstånd anges i villkor. Svenska Kommunförbundet mot-
sätter sig generella föreskrifter som innehåller absoluta värden på
skyddsavstånd. Malmö kommun anser att skyddsavstånd har varit en av
orsakerna till bl.a. separering av olika funktioner i tätorterna och där-
med till ökad trafik, och anser därför att frågan bör utredas ytterligare.
Boverket delar utredningens syn att Naturvårdsverkets riktlinjer för
externt industribuller är väl avvägda men att hanteringen och tillämp-
ningen behöver ses över. Boverkets samprojekt med Naturvårdsverket
och Räddningsverket "Plats för arbete " arbetar med denna fråga.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
Utredningens förslag: Skärpta krav för buller vid etablering på oex-
ploaterad mark bör införas genom att en bullergränslinje dras på ett
övertänkt avstånd från industrin, varigenom hänsyn tas till framtida
bebyggelse eller markanvändning.
Buller från lastfordon som används för interna transporter bedöms
som externt industribuller medan buller frän övriga fordon, inkl, järn-
vägstransporter till och från industriområdet, bedöms tillhöra samhällets
trcfiknät.
Remissinstanserna: Göteborgs kommun och Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, anser att buller till följd av trafik till och från industrin
skall falla under industrins ansvarsområde. Jemkontoret och Skogsindu-
strierna tillstyrker förslaget.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
Utredningens förslag: Anvisningarna för mätningar skall ställa krav pä
att redovisningarna även skall innehålla uppgifter om driftsförhållanden,
mätintervall, hantering av fluktuerande buller, meteorologiska förhållan-
den etc.
Remissinstanserna: Jemkontoret och Skogsindustrierna tillstyrker.
Malmö kommun anser att tilläggsanvisningama bör trycka på det fak-
tum att flera bullerkällor ger en högre sammanlagd ljudnivå.
Utredningens förslag: Naturvårdsverkets riktlinjer för buller från bygg-
arbetsplatser bör revideras enligt förslag i utredningen, göras tydligare
och ange exempel på metoder för att begränsa bullerstörningarna till
omgivningen.
Remissinstanserna: Boverket instämmer i att Naturvårdsverkets riktlin-
jer för buller från byggarbetsplatser behöver förtydligas med exempel
på hur bra bullerdämpning kan ordnas. Vid byggarbetsplatser som pågår
flera år bör industrins extembullervärden tillämpas. Svenska Kommun-
förbundet vill understryka vikten av att nya uppgifter for kommunerna
inte tillskapas utan att det samtidigt ges möjlighet att finansiera verk-
samheten genom avgifter.
Utredningens förslag: De miljömässiga konsekvenserna för ett byggpro-
jekt bör redovisas redan i planeringsskedet för att kostnader för alterna-
tiva metoder skall kunna beaktas vid anbudsgivningen.
Remissinstanserna: Landstingsförbundet tillstyrker.
Utredningens förslag: Buller från vindkraftverk, enskilda eller i grupp,
bör bedömas på samma sätt som externt industribuller med riktvärdet 40
dBA utomhus vid bostadsbebyggelse och annan stömingskänslig be-
byggelse. Vid hörbara rena toner skärps kraven 5 dBA. Riktvärdena
måste dock kopplas till vindhastigheten, eftersom bakgrundsbullrets
maskerande verkan kan utnyttjas vid hög vindhastighet.
Standarder och mätmetoder behöver utvecklas och underlag för
störningen från vindkraftverk behöver tas fram. Detta bör vara en uppgift
för SNV.
Remissinstanserna: Kraftverksföreningen ifrågasätter förslaget eftersom
aggregatnivåer kring 35-40 dBA ofta är maskerade av det naturliga
vindbruset. Med förslaget hamnar man lätt i den situationen att man får
stänga av aggregat trots att de inte stör. Föreningen vill ha separata
riktvärden för dag, kväll och natt, vilket möjliggör att aggregat körs
under delar av dygnet där nattstömingar uppträder.
Utredningens förslag: Expositionsnivåer för buller i arbetsmiljön bör
inte överskrida 70-75 dBA. Detta värde skall gälla som riktmärke vid
ny- och ombyggnader och nyinvesteringar i maskiner och i övrigt i den
befintliga miljön ske i den takt som ekonomin tillåter.
Remissinstanserna: Landstingsförbundet, Landsorganisationen i
Sverige, Karolinska Institutet, och Folkälsoinstitutet m.fl. tillstyrker.
Arbetarskyddsstyrelsen är positiv till en framtida stegvis sänkning av
gränsvärdet. Styrelsen framhåller att hur snart detta kan ske är beroende
av utvecklingen av metoder för bullerbegränsning, men att det måste
handla om en tidsperiod på ca 20 år innan det värde som kan betraktas
som en riskfri nivå nås. Universitetet i Linköping är tveksam till att
omgående sänka gränsvärdet med 10 dBA utan närmare analys av
möjligheten att faktiskt genomdriva en sådan förändring. Statens
Arbetsgivarverk anser att det behövs ytterligare medicinskt underlag
som styrker behovet av sänkta gränsvärden för buller innan en sådan
åtgärd genomförs. Såväl Svenska Arbetsgivareföreningen som Svenska
Kommunförbundet avstyrker.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
Utredningens förslag: För kontorsarbete och annat arbete som fordrar
koncentration bör exponeringsnivän inte överstiga 35 dBA för att
betraktas som en god arbetsmiljö. Detta värde skall gälla som riktmärke
vid ny- och ombyggnader och nyinvesteringar i maskiner och i övrigt i
den befintliga miljön ske i den takt som ekonomin tillåter.
Remissinstanserna: Bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, Karolinska Institutet
och AB Svensk Bilprovning tillstyrker. Statens Arbetsgivarverk och
Svenska Arbetsgivareföreningen avstyrker förslaget.
Utredningens förslag: Ekononuska styrmedel för att ge incitament till en
bättre arbetsmiljö bör övervägas.
Remissinstanserna: Arbetsmiljöinstitutet har svårt att se hur de funde-
ringar kring ekononuska styrmedel som diskuteras i utredningen ska
kunna fylla någon funktion.
Utredningens förslag: Att upprätthålla från svensk sida godtagbara
förhållanden vad avser buller förutsätter en medverkan med experter
m.fl. i det internationella standardiseringsarbetet och att kompetens och
resurser ställs till förfogande för ansvariga myndigheter.
Remissinstanserna: Konsumentverket tillstyrker.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
Utredningens förslag: Krav på bullerredovisning på produkter till följd
av EG:s maskindirektiv m.fl. direktiv bör möjliggöra ekonomiska
styrmedel för produkter som har en bulleremission som överstiger en
viss nivå. Detta bör utredas i särskild ordning när EES-avtalet trätt i
kraft.
Remissinstanserna: Konsumentverket anser att ökad information till
konsumenterna, märkning av produkterna samt producentpåverkan bör
vara tillräckligt för att påverka utvecklingen mot bättre produkter.
Utredningens förslag: Ett saluförbud för leksaker, fyrverkeripjäser m.m.
bör övervägas om det pågående standardiseringsarbetet vad gäller
buller från leksaker resulterar i nivåer som riskerar ge upphov till
hörselskador.
Remissinstanserna: Konsumentverket välkomnar detta förslag.
Utredningens förslag: Ett särskilt miljömärke införs för den maskin eller
apparat som är speciellt tyst för att upplysa konsumenterna i deras val
av produkt och för att öka incitamentet att utveckla tystare produkter.
Remissinstanserna: Statens Provnings- och forskningsinstitut, Stock-
holms Universitet, Folkhälsoinstitutet och Villaägarnas Riksförbund är
65
positiva till förslaget. Konsumentverket, Länsstyrelserna i Värmlands
och Jämtlands län, avstyrker förslaget och anger bl.a. som motiv
administrativ tungroddhet samt att ytterligare märkningssymboler mer
förvirrar än informerar.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
Utredningens förslag: Kommuner bör få bemyndigande att genom ett
tillägg i hälsoskyddsförordningen (1983:616), meddela generella
föreskrifter som innebär förbud mot att under kvällar och helger
använda andra än miljömärkta motordrivna trädgårdsredskap. Socialsty-
relsen bör utförda närmare anvisningar om detta.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län ställer sig
tveksam till förslaget. Orsaken är att sådana föreskrifter måste följas
upp genom tillsynsinsatser som kan bli svåra att genomföra i praktiken.
Utredningens förslag: För att förändra situationen vad gäller bullerpro-
blemen inom industrin krävs att buller och dess effekter tas upp i
undervisningen i såväl förskola som i skolans alla stadier och i den
arbetsplatsanpassade utbildningen.
Remissinstanserna: Landstingsförbundet tillstyrker och påpekar att
detta påverkar lärarutbildningen.
Utredningens förslag: Lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning
bör tillämpas utan dröjsmål.
Remissinstanserna: Konsumentverket och Lindholmen Utveckling AB
tillstyrker.
Utredningens förslag: Ett ljudklassningssystem införs för alla nya
bostäder och för bostäder som genomgår en mer omfattande renovering
eller ombyggnad. Ljudklasnsingssystemet bör innehålla 5 steg, där den
mellersta klassen motsvarar Boverkets minimikrav. Ljudklassningen skall
inkludera bostädernas kvalitéer vad gäller yttre buller, särskilt trafik-
buller, och därmed frågan om fasadens ljudisolering.
Remissinstanserna: Bl.a. Statens Provnings- och forskningsinstitut,
Svenska Kommunförbundet och Kungl tekniska högskolan tillstyrker
förslaget. Även Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Byggentrepre-
nörema och Sveriges Fastighetsägareförbund är positiva men anser att
systemet ska vara frivilligt. Boverket är positivt inställt men påpekar att
om trafikbullret påverkar klassningen, så har en faktor byggts in som
inte byggherren kan påverka. Verket vill därför införa en generell
skyldighet for väghållaren att ange förväntad trafikbullemivå intill
störda lägenheter för 5 år framåt. Hyresgästernas Riksförbund före-
språkar höjda krav i kommande nybyggnadsregler och avstyrker
förslaget. Göteborgs kommun och Sveriges Fastighetsägareförbund
avstyrker förslaget.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
Utredningens förslag: Ljudklassningen knyts till obligatoriska, stick-
prov svisa kontrollmätningar.
Remissinstanserna: Styrelsen för teknisk ackreditering tillstyrker.
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag anser att förslaget bl.a. skulle stå
i strid med den i t.ex. plan- och bygglagarbetet tydligt fastslagna
principen att byggherren själv ansvarar för att byggnaden motsvarar de
krav som samhället ställer. Sveriges Fastighetsägareförbund anser att
det befintliga regelverket är tillräckligt.
Utredningens förslag: Ett klassningssystem för ljudförhållandena i
skolor, hotell, vårdbyggnader bör påbörjas snarast.
Remissinstanserna: Folkhälsoinstitutet tillstyrker.
Utredningens förslag: Den pågående funktionskontrollen av ventilations-
anläggningar inomhus bör utvidgas till att omfatta även ljudnivåerna
från ventilationsanläggningar utomhus. Boverket bör erhålla bemyndi-
gande att utförda sådana föreskrifter.
Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket och Bygg-
forskningsrådet tillstyrker. Hyresgästernas Riksförbund och Riksbyggen
anser att förslaget kan vara en framkomlig väg. Boverket är tveksamt
till förslaget och föreslår att betydelsen av stickprovsvisa kontrollmät-
ningar förstärks i samband med slutbesiktningen men att funktionskon-
trollen förblir oförändrad. Även Svenska Kommunförbundet och
Byggentreprenörerna är negativa till förslaget.
Utredningens förslag: Nybyggnadsreglernas krav på högsta ventilations-
buller är 30 dBA i boningsrum. För en tillfredsställande dämpning av
67
det lågfrekventa bullret bör detta krav kompletteras med ett dBC-krav.
Hur detta formuleras bör överlåtas ät Boverket.
Remissinstanserna: Byggforskningsrådet och Byggentreprenörerna
tillstyrker. Boverket avstyrker förslaget i sin helhet och Sveriges
Fastighetsägareförbund avstyrker vad gäller befintlig bebyggelse.
Utredningens förslag: En övre gräns om 100 dBA på publikplats matt
som ekvivalentnivå under 10 minuter införs för ljudnivåer från pop/-
rockkonserter, diskotek och annan offentligt framförd musik. Socialsty-
relsen bör få i uppdrag att utfärda närmare anvisningar om hur kontroll
och sanktioner skall utformas.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig tillstyrker.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
Utredningens förslag: Intressekonflikter uppstår ofta i samhället p.g.a.
skottbuller. Detta kan undvikas genom att inte tillåta bebyggelse nära
skjutbanor.
Utredningen föreslår inga åtgärder vad gäller motorsport.
Om det är svårt att nå ner till lämpliga bullernivåer vid skjutbanor,
bör inskränkningar införas för skjuttider, vapentyper, kalibrar etc.
Remissinstanserna: Beträffande skjutbanor tillstyrks utredningens för-
slag av flertalet remissinstanser. Flera remissinstanser anser att det är
olyckligt att utredningen inte närmare behandlat motorsportområdet.
Utredningens förslag: Statens naturvårdsverk och Fortifikationsför-
valtningen bör få i uppdrag att utarbeta nya riktlinjer för skottljud från
artilleri.
I övrigt bör det fortsatta miljöarbetet med avseende på buller inom
försvarsmakten inriktas pä de åtgärder som finns redovisade i Över-
befälhavarens programplan ÖB 93.
Remissinstanserna: Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO)
anser att det bör vara Naturvårdsverket och Försvarsmakten som till-
delas uppgiften att utarbeta nya riktlinjer för skottljud från artilleri
m.m.
FMO är vidare tveksam till utredningens förslag att förändra basen
för flygbullemivå från årsmedelsdygn till mest intensiva tremånaders-
period, eftersom ett sådant beräkningssätt skulle kunna ge mer miss-
visande resultat än det beräkningssätt som används för närvarande.
Utredningens förslag: En särskild bullerkommission bör inrättas för att
ta det samlade ansvaret för att få till stånd en anpassning till en
bullerfriare miljö och att bullerbekämpningsarbetet fortskrider i enlighet
med förslagen i handlingsplanen. Dess arbete skall bedrivas nära
regeringen.
Förslaget till miljöbalk behöver i vissa avseenden förtydligas i fråga
om bulleraspekten. Detta kan lämpligen ske i specialmotiveringen till de
olika bestämmelserna, bl.a. i 2 kap. 6 § och 3 kap. 8 §, i anslutning till
beredningen i regeringskansliet.
Genomförs inte förslaget till miljöbalk bör en särskild bullerlag över-
vägas.
Remissinstanserna: Totalt 13 remissinstanser är övervägande positiva
till förslaget. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser dock att kommissio-
nen ska vara en tillfällig konstruktion. Många av instanserna säger att
ett alternativ till en bullerkommission är att ge Naturvårdsverket eller
Folkhälsoinstitutet ett liknande sektorsansvar som kommissionen skall
få.
Sammanlagt 15 remissinstanser är övervägande negativa till förslaget:
Statskontoret och Previa Rikshälsan anser att förslaget inte är tillräckligt
underbyggt. Även bland dem som avstyrker nämns som alternativ att i
stället ge - i första hand - Naturvårdsverket den roll som bullerkommis-
sionen skulle få enligt förslaget. Naturvårdsverket anser att en speciell
bullerkommission inte behövs utan att dess tilltänkta uppgifter kan
klaras genom ansvarsfördelning och samordning mellan berörda myn-
digheter där Naturvårdsverket ansvarar för den yttre miljön.
Utredningens förslag: Ämnesområdet ljud- och vibrationer behöver
etableras som en självständig disciplin vid de tekniska högskolorna för
att möta framtidens krav på tystare maskiner. Härigenom skapas den
nödvändiga basen för sektororganens FoU-behov och för den vidare
kunskapsspridningen till samhällets olika nivåer.
Remissinstanserna: De instanser som yttrat sig tillstyrker.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
69
Utredningens förslag: För att högskolor i samarbete med industrin ska Prop. 1993/94:215
kunna utveckla tystare produkter föreslås att 17 miljoner kronor per är Bilaga 3
riktas till tekniska högskolor.
Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket anser att
man, innan resurserna förstärks, bör undersöka hur man kan använda
redan befintliga resurser på ett bättre sätt. Övriga instanser som kom-
menterat förslaget tillstyrker.
Utredningens förslag: De 17 miljoner kronor per år bör ges till Teknis-
ka högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola samt till Lunds
tekniska högskol, Merparten bör koncentreras till de två förstnämnda.
Remissinstanserna: Kommunikationsforskningsberedningen och
Lansorganisationen i Sverige är två av fem instanser som tillstyrker.
Bland de sex som avstyrker anger bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen att även
Arbetsmiljöinstitutet i Umeå och Högskolan i Luleå, bör tilldelas
pengar. Andra som är negativa till förslaget är Statens Provnings- och
Forskningsinstitut samt Arbetsmiljöinstitutet.
Utredningens förslag: Ett konsortium bör bildas mellan de olika
forskningsinstitutionerna för att effektivisera insatserna.
Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket anser att det
bör övervägas om inte även Flygtekniska försöksanstalten skall knytas
till konsortiet. I övrigt tillstyrker Chalmers tekniska högskola.
Utredningens förslag: För att inte kompetensen inom bulleromrädet på
effektsidan på sikt skall urholkas och Sverige förlora sin framskjutna
plats inom bl.a. miljömedicinen föreslås att 8 miljoner kronor per år
satsas på forskning inom detta område.
Remissinstanserna: Medicinska Forskningsrådet är en av fyra instanser
som tillstyrker.
Utredningens förslag: Arbetsmiljöfonden och Statens Naturvårdsverk
bör ges i uppdrag att lämna förslag på lämplig fördelning av de 8
miljoner kronor per år mellan de tre mottagarna.
Remissinstanserna: Lunds tekniska högskola anser att medelsför-
delningen bör vila på en mer objektiv utvärdering av avdelningarnas
70
verksamhet. Medicinska forskningsrådet kan inte tillstyrka tilldelning till
institutioner som inte kvalitetsprövas enligt de riktlinjer som gäller för
forskningsfonder i allmänhet. Övriga instanser som yttrat sig föreslår att
fler aktörer bör få pengar, ibland namnges även vilka.
Prop. 1993/94:215
Bilaga 3
71
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Johansson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot bul-
ler.
gotab 46311, Stockholm 1994
72