Prop.
1993/94:212
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 1994
Carl Bildt
Per Westerberg
(Näringsdepartementet)
I propositionen föreslås att fastbränslelagen (1981:599) upphävs vid
utgången av juni 1994. Detsamma föreslås beträffande lagen (1978:277)
med bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för
förbrukningsmätning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m.m.
Vidare läggs fram förslag till en lag med bemyndigande att meddela
vissa föreskrifter på energiområdet. Genom lagen bemyndigas regeringen
att meddela föreskrifter om dels tillstånd att uppföra oljeeldade kraftverk,
dels skyldighet för näringsidkare att lämna uppgifter om oljepriser och
investeringsprojekt. Syftet är att Sverige skall kunna fullgöra sina
åtaganden enligt EES-avtalet att införliva vissa EG-rättsakter på
energiområdet med den svenska rättsordningen. Den nya lagen föreslås
träda i kraft den 1 juli 1994.
1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 212
Innehållsförteckning Prop. 1993/94:212
1. Förslag till riksdagsbeslut........................4
2. Lagtext...................................4
2.1 Förslag till lag med bemyndigande att meddela vissa
föreskrifter på energiområdet ..................4
2.2 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:277) med
bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om
anordning för förbrukningsmätning av elektrisk
energi, vatten eller värmeenergi, m.m.............5
2.3 Förslag till lag om upphävande av fastbränsle-
lagen (1981:599)..........................5
3. Ärendet och dess beredning ......................6
3.1 Upphävande av fastbränslelagen ................6
3.2 Upphävande av viss lag angående el-, vatten-
och värmemätare..........................6
3.3 Begränsning av användningen av petroleum-
produkter i kraftverk .......................6
3.4 Skyldighet för näringsidkare att lämna uppgifter
om vissa förhållanden inom energiområdet..........6
3.5 Lagrådet...............................7
4. Upphävande av fastbränslelagen....................7
5. Upphävande av viss lag angående el-, vatten- och värmemätare 8
6. Lag med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter
på energiområdet.............................9
6.1 EES-avtalet och införlivandet av vissa EG-rättsakter ... 9
6.2 Direktivet om begränsning av användningen av
petroleumprodukter i kraftverk................10
6.3 Direktivet om information och samråd om priser
på råolja och oljeprodukter...................12
6.4 Förordningen om anmälan av investeringsprojekt inom
petroleum-, naturgas- och elektricitetssektorema.....13
6.5 En ny lag med bemyndigande att meddela vissa
föreskrifter på energiområdet .................15
7. Författningskommentar ........................16
7.1 Förslaget till lag med bemyndigande att meddela
vissa föreskrifter på energiområdet..............16
7.2 Förslagen till lag om upphävande av fastbränslelagen
(1981:599) och lag om upphävande av lagen (1978:277)
med bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om
anordning för förbrukningsmätning av elektrisk energi,
vatten eller värmeenergi, m.m.................18
Bilaga 1 Sammanfattande bedömning och förslag ur
rapporten Behövs fastbränslelagen ? (Ds 1993:85) .... 19
Bilaga 2 Sammanställning av inkomna remissyttranden
över rapporten Behövs fastbränslelagen ? (Ds 1993:85) . 24
Bilaga 3 Sammanställning av inkomna remissyttranden över
promemoria om införande av lagstiftning om
näringsidkares uppgiftsskyldighet i vissa fall med
anledning av EES-avtalet....................26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 24 mars 1994 ............................... 27
Rättsdatablad..................................28
Prop. 1993/94:212
1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 212
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter på energi-
området,
2. lag om upphävande av lagen (1978:277) med bemyndigande att
meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbrukningsmätning av
elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m.m.,
3. lag om upphävande av fastbränslelagen (1981:599).
Prop. 1993/94:212
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Föreskrifterna i denna lag meddelas för att Sverige skall uppfylla sina
förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet).
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om krav på tillstånd for att
uppföra kraftverk som huvudsakligen skall drivas med oljebränslen och
för att ändra kraftverk till ett utförande för sådan drift.
3 § Regeringen får också meddela föreskrifter om skyldighet for
näringsidkare att lämna uppgifter om
1. investeringsprojekt på petroleum-, naturgas- och elektricitets-
områdena, och
2. priser på råolja och oljeprodukter.
4 § Beslut av en myndighet om att en viss näringsidkare skall lämna
uppgift som avses i 3 § 2 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Överklagande av myndighets
beslut enligt 4 § som meddelats före den 1 oktober 1994 skall ske till
länsrätt. Prövningstillstånd krävs inte vid överklagande till kammarrätt
av länsrätts beslut som meddelats före den dagen.
2.2 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:277) med prop. 1993/94:212
bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning
för förbrukningsmätning av elektrisk energi, vatten eller
värmeenergi, m.m.
Härigenom föreskrivs att lagen (1978:277) med bemyndigande att
meddela föreskrifter i fråga om anordning for förbrukningsmätning av
elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m.m. skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1994.
2.3 Förslag till lag om upphävande av fastbränslelagen
(1981:599)
Härigenom föreskrivs att fastbränslelagen (1981:599) skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1994.
Prop. 1993/94:212
Inom Näringsdepartementet tillsattes i februari 1993 en arbetsgrupp med
uppgift att se över fastbränslelagen (1981:599). Arbetsgruppen
överlämnade i november samma år rapporten Behövs fastbränslelagen?
(Ds 1993:85). I rapporten föreslås att fastbränslelagen upphävs.
Arbetsgruppens sammanfattande bedömning och förslag finns i bilaga 1.
Rapporten har remissbehandlats. En sammanställning över
remissyttrandena finns i bilaga 2.
Regeringens förslag om upphävande av lagen (1978:277) med
bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbruk-
ningsmätning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m.m. utgör
en konsekvens av att systemet med riksprovplatser skall avskaffas.
Riksdagen fattade beslut om detta år 1992 i samband med att avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) godkändes (prop.
1991/92:170, bet. 1992/93 :EU1, rskr. 1992/93:18).
Som en följd av anslutningen till EES-avtalet skall Sverige med den
nationella rättsordningen införliva ett antal EG-rättsakter. På
energiområdet gäller detta bl.a. rådets direktiv 75/405/EEG av den 14
april 1975 om begränsning av användningen av petroleumprodukter i
kraftverk.
Inom Näringsdepartementet har upprättats en promemoria dagtecknad
den 21 februari 1994, i vilken slutsatsen dras att det krävs stöd i svensk
lag för att EG-direktivet skall kunna införlivas. Promemorian finns
tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr 274/94). Promemorian har
remissbehandlats, varvid yttranden har avgetts av Närings- och
teknikutvecklings verket (NUTEK), Svenska Kraftverksföreningen och
Värmeverksföreningen (se avsnitt 6.2).
Anslutningen till EES-avtalet har medfört en förpliktelse för Sverige att
införliva också två EG-rättsakter som gäller information till
kommissionen om vissa förhållanden inom energiområdet. Det gäller dels
rådets förordning 1056/72/EEG av den 18 maj 1972 om anmälan till Prop. 1993/94:212
kommissionen av investeringsprojekt av intresse for gemenskapen inom
petroleum-, naturgas- och elektricitetssektorema i dess genom rådets
förordning 76/1215/EEG av den 4 maj 1976 ändrade lydelse, dels rådets
direktiv 76/491/EEG av den 4 maj 1976 om ett gemenskapsförfarande för
information och samråd om priser på råolja och petroleumprodukter i
gemenskapen.
Inom Näringsdepartementet har upprättats en promemoria dagtecknad
den 25 februari 1994, i vilken analyseras hur de nämnda rättsakterna
lämpligen bör införlivas med svensk rätt. Promemorian finns tillgänglig
i Näringsdepartementet (dnr 319/94). Analysen i promemorian leder till
slutsatsen att det krävs stöd i svensk lag for införlivandet.
Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning över
remissyttrandena finns i bilaga 3.
Förslaget till lag med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter på
energiområdet innehåller förutom bemyndiganden även föreskrifter om
överklagande som formellt ligger inom Lagrådets granskningsområde.
Lagförslaget i denna del är emellertid av sådan beskaffenhet att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte
inhämtats.
Regeringens förslag: Fastbränslelagen (1981:599) upphävs vid
utgången av juni 1994.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser godtar eller lämnar utan
invändningar att fastbränslelagen upphävs. Många remissinstanser
konstaterar att ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter har införts
på energiområdet under senare år, vilket har inneburit ett minskat behov
av administrativa regleringar på området. I ett gemensamt yttrande anför
dock Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund att
elproduktionen och den industriella energianvändningen inte utsätts för
den effektiva miljöstyrning med skatter och avgifter som gäller for annan
energianvändning. De två riksförbunden påpekar också, i likhet med
några andra remissinstanser, att det i arbetsgruppens rapport saknas en
närmare analys av de problem från bl.a. beredskapssynpunkt som ett ökat
beroende av el för bostad suppvärmning medför.
Skälen för regeringens förslag: I fastbränslelagen ställs krav på att
stora eldningsanläggningar skall utföras så att de kan eldas med fasta
bränslen. Mindre anläggningar skall kunna ställas om till drift med
1** Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 212
inhemska fasta bränslen. Dessutom innehåller lagen föreskrifter om Prop. 1993/94:212
särskild tillståndsprövning för användning av kol.
Arbetsgruppens analys av fastbränslelagen har klart visat att de mål
som ursprungligen gällde för lagen - främst minskat oljeberoende inom
industrin och värmeproduktionen - i stor utsträckning har blivit
inaktuella, eftersom oljeanvändningen inom dessa sektorer har minskat
starkt. Från beredskapssynpunkt kan lagen knappast längre motiveras
med hänsyn till de planeringsförutsättningar som numera gäller för
totalförsvaret. Fastbränslelagen framstår inte heller som något lämpligt
miljö- och klimatpolitiskt styrmedel. Därtill kommer att lagen utgör en
typ av administrativ detaljreglering som är besvärlig att tillämpa och som
kan utgöra ett hinder for marknadens effektivitet.
Mot denna bakgrund har regeringen kommit till samma slutsats som
arbetsgruppen, nämligen att fastbränslelagen bör upphävas vid utgången
av juni 1994 och att ingen del av den nuvarande lagen bör foras över till
annan lagstiftning.
Vid sin analys av fastbränslelagen har arbetsgruppen behandlat bl.a.
lagens förhållande till EG-rätten och EES-avtalet. Därvid har särskilt
prövats om lagen skulle kunna utgöra underlag för att med svensk rätt
införliva ett EG-direktiv om begränsning av användningen av
petroleumprodukter i kraftverk.
Arbetsgruppen har funnit att fastbränslelagen knappast är lämpad for
detta syfte. Inte heller anses införlivandet av direktivet som ett tillräckligt
skäl för att behålla lagen. Arbetsgruppen anser alltså att frågan bör lösas
i annan ordning. Regeringen, som delar denna uppfattning, lägger därför
i denna proposition fram förslag om lagstiftning med bl.a. det angivna
syftet (se avsnitt 6).
De frågor om energibeskattningen som styrmedel och om elberoendet
inom bostadsuppvärmningen som har berörts av några remissinstanser
bör enligt regeringens uppfattning lämpligen behandlas i andra
sammanhang.
Regeringens förslag: Lagen (1978:277) med bemyndigande att
meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbrukningsmätning
av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m.m. upphävs vid
utgången av juni 1994.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förordningen (1979:146) om el-,
vatten- och värmemätare och på denna förordning grundade
myndighetsföreskrifter från Elsäkerhetsverket (elmätare) och Boverket
(vatten- och värmemätare) skall sådana mätare vara typkontrollerade för
att få användas vid mätning av hushållsförbrukning. Typkontrollen skall
utföras av riksprovplatsen på området, Sveriges Provnings- och Prop. 1993/94:212
Forskningsinstitut AB.
Dessa föreskrifter är meddelade med stöd av lagen (1978:277) med
bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för
förbrukningsmätning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m.m.
Riksdagen har beslutat att systemet med riksprovplatser skall avskaffas
och ersättas med ordningar for provning och kontroll, där alla organ med
styrkt kompetens för uppgiften skall kunna delta. Med anledning av detta
har regeringen den 17 mars 1994 beslutat en ny förordning om el-,
vatten- och värmemätare, som bygger på ett öppet system för kontrollen
(SFS 1994:99). Förordningen träder i kraft den 1 juli 1994 och ersätter
då 1979 års förordning.
Den nya förordningen är utfärdad med stöd av lagen (1992:1514) om
måttenheter, mätningar och mätdon. Den gamla bemyndigandelagen från
år 1978, som utgår från riksprovplatssystemet, fyller inte längre någon
funktion när de nya bestämmelserna träder i kraft och bör därför
upphävas vid utgången av juni 1994.
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) har
trätt i kraft den 1 januari 1994. I bilagorna till avtalet hänvisas till ett
stort antal bindande EG-rättsakter som därigenom omfattas av avtalet.
Som avtalspart har Sverige åtagit sig att införliva dessa rättsakter med
svensk rätt.
Formen for införlivandet är avhängig EG-rättsaktens art. Enligt EES-
avtalet skall en EG-fÖrordning som sådan införlivas med de
avtalsslutande parternas interna rättsordningar. Ett EG-direktiv ger
däremot de avtalsslutande parterna rätt att välja form och metod för
genomförandet.
De EG-rättsakter som gäller energiområdet finns i bilaga IV till EES-
avtalet. Bilagan upptar ett tiotal rättsakter. Det bör framhållas att EES-
avtalet omfattar främst sådana EG-rättsakter om energi som kan anses ha
samband med den fria rörligheten för varor. Frågor om bl.a.
beredskapslagring av olja lämnades utanför avtalet.
I Näringsdepartementets bilaga till EES-propositionen (prop.
1991/92:170 bil. 11 s. 15) redovisades regeringens dåvarande bedömning
att de EG-rättsakter avseende energiområdet som hade tagits in i EES-
avtalet kunde införlivas i det svenska regelverket utan lagändringar. En
närmare analys har emellertid visat att det i några fall krävs särskild
lagstiftning.
Som redan har framgått (avsnitt 4) har ett EG-direktiv om begränsning
av användningen av petroleumprodukter i kraftverk inte ansetts lämpligen 9
böra införlivas genom fastbränslelagen. Med hänsyn till detta föreslås nu
att regeringen i lag bemyndigas att meddela sådana föreskrifter som
motsvarar EG-direktivet.
Två andra EG-rättsakter gäller information till kommissionen om vissa
förhållanden på energiområdet. Den ena har formen av förordning och
avser anmälan till kommissionen av investeringsprojekt av intresse för
gemenskapen inom petroleum-, naturgas- och elektricitetssektorema. Den
andra rättsakten har formen av direktiv och gäller ett
gemenskapsförfarande för information och samråd om priser på råolja
och petroleumprodukter i gemenskapen. Den bedömning som redovisades
i EES-propositionen byggde på att den information som Sverige skall
lämna enligt de två rättsakterna skulle finnas tillgänglig hos svenska
myndigheter. Analysen har emellertid visat att det krävs särskilt lagstöd
för att rättsakterna skall kunna införlivas med svensk rätt. Regeringen
bör därför bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs för detta
syfte. Ett sådant bemyndigande och det tidigare nämnda bemyndigandet
som gäller oljeeldning i kraftverk bör lämpligen tas in i samma lag.
Regeringen kommer i det följande att närmare redogöra för innehållet
i de berörda rättsakterna och för utformningen av den föreslagna nya
lagen. Avsikten är att de föreskrifter som krävs för införlivandet skall
meddelas av regeringen genom förordning med stöd av bemyndiganden
i lagen.
Prop. 1993/94:212
Under intryck av oljekriserna på 1970-talet vidtogs inom EG en rad
åtgärder i syfte att minska medlemsländernas beroende av olja. Man
ansåg det särskilt angeläget att användningen av olja för elproduktion
minskades och ersattes med ökad användning av kol. Ett resultat av dessa
strävanden var rådets direktiv 75/405/EEG av den 14 april 1975 om
begränsning av användningen av petroleumprodukter i kraftverk (EGT nr
L 178, 09.07.75, s. 26).
Huvudbestämmelsen i direktivet är en föreskrift om att det skall krävas
tillstånd i förväg av medlemsstatens myndigheter för byggande av nya
kraftverk som uteslutande eller väsentligen använder oljebränslen. Samma
gäller för konvertering av befintliga kraftverk till sådan
bränsleanvändning.
I direktivet anges ett antal fall i vilka tillstånd får lämnas. Det gäller
bl.a. om kraftverket har en effekt understigande 10 megawatt elektrisk
effekt eller är avsett uteslutande för toppbelastnings- eller reservändamål.
Också andra skäl som hänför sig till försötjningsmässiga, ekonomiska
eller tekniska faktorer kan utgöra grund för tillstånd. Samma gäller skäl
som hänför sig till säkerhet och miljöskydd.
Enligt direktivet måste vatje tillstånd anmälas till EG-kommissionen
tillsammans med en detaljerad redogörelse för de skäl som har motiverat
tillståndet. För EFTA-statema gäller enligt EES-avtalet att sådan anmälan
skall göras till EFTA:s övervakningsmyndighet och till ständiga
kommittén för EFTA-statema.
I en inom Näringsdepartementet upprättad promemoria dagtecknad den Prop. 1993 /94:212
21 februari 1994 har redogjorts för användningen av oljeprodukter for
elproduktion i Sverige. Det konstateras att oljans roll i den svenska
elproduktionen har minskat starkt sedan början av 1970-talet. Det finns
numera normalt inget behov av kondensproduktion av el baserad på
konventionella bränslen. De befintliga oljekondenskraftverken hos
kraftindustrin hålls som reserv for torrår eller som energiresurs under
vinterns höglasttid. Också inom kraftvärmeproduktionen har oljan numera
begränsad betydelse genom den ökade användningen av bl.a. kol,
inhemska fasta bränslen och naturgas.
I promemorian redovisas också NUTEK:s bedömning i Energirapport
1993 av det svenska elproduktionssystemets utveckling till år 2005. Av
redovisningen dras den slutsatsen att det, trots den stora osäkerheten på
området, får anses mycket osannolikt att nya anläggningar för
kondenselproduktion med olja som huvudbränsle kommer att uppföras i
Sverige under perioden. Däremot kan en viss fortsatt utbyggnad av
oljebaserad kraftvärme inte uteslutas. Några konkreta utbyggnad sprojekt
eller planer eller projekt finns dock såvitt bekant inte.
I promemorian behandlas också frågan om hur EG-direktivet bör
införlivas med svensk rätt. Efter en genomgång av befintlig lagstiftning
konstateras att det saknas motsvarande svenska bestämmelser. Någon
lagstiftning som är lämpad som underlag för sådana bestämmelser finns
heller inte. Därav dras slutsatsen att en ny lag bör införas. Enligt
promemorian bör lagen utformas som en s.k. bemyndigandelag, i vilken
regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om krav på tillstånd i
enlighet med EG-direktivet. Med stöd av en sådan lag skulle de
bestämmelser som behövs för att direktivet skall införlivas med svensk
rätt kunna utfärdas av regeringen i form av förordning.
Vid remissbehandlingen av promemorian har framförts synpunkter på
den sakliga innebörden av att EG-direktivet införlivas med svensk rätt.
NUTEK förutser inga praktiska konsekvenser av införlivandet som
väsentligen skulle påverka de berörda företagens handlingsfrihet, i vart
fall inte inom den planeringshorisont som nu kan överblickas. Svenska
Kraftverksföreningen anser att det egentligen är onödigt att direktivet
införs i Sverige, och Värmeverksföreningen t.o.m. avstyrker att så sker.
Båda föreningarna anser det önskvärt att, om direktivet ändå införlivas,
kraftvärmeverk generellt undantas från kravet på tillstånd, med
hänvisning till den höga verkningsgraden för sådana anläggningar.
Regeringen vill understryka att Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet
inte ger någon valfrihet när det gäller införlivande av sådana EG-
rättsakter som omfattas av avtalet. I likhet med NUTEK bedömer
emellertid regeringen att införlivandet av det aktuella direktivet
åtminstone under den närmaste tioårsperioden knappast kommer att få
några praktiska konsekvenser. För det fall att det skulle bli fråga om att
under perioden bygga ut oljebaserade kraftvärmeanläggningar torde något
av de motiv for tillstånd som anges i direktivet i regel kunna åberopas.
Regeringen vill i sammanhanget påpeka att tillkomsten av anläggningar
för bl.a. el- och värmeförsörjning även i fortsättningen kommer att ] [
prövas på grundval av gällande nationell lagstiftning. Det gäller i första
hand prövningen enligt miljöskyddslagstiftningen. Prop.
Regeringen återkommer till frågan om den bemyndigandelag som
krävs for att EG-direktivet skall kunna införlivas (avsnitt 6.5).
Den situation som rådde på oljemarknaden under 1970-talet utgjorde
bakgrunden också till rådets direktiv 76/491/EEG av den 4 maj 1976 om
ett gemenskapsförfarande for information och samråd om priser på råolja
och petroleumprodukter inom gemenskapen (EGT nr L 140, 28.05.76,
s. 4). I ingressen till direktivet sägs att öppenhet när det gäller kostnader
och priser på petroleumprodukter är ett nödvändigt villkor för att
marknaden, och i synnerhet den fria rörligheten for varor inom
gemenskapen, skall fungera tillfredsställande.
Enligt direktivet skall medlemsstaterna kvartalsvis till kommissionen
överlämna uppgifter om priser på råolja som har importerats från tredje
land eller producerats inom gemenskapen. Motsvarande uppgifter skall
lämnas också för raffinerade oljeprodukter. I direktivet lämnas
detaljerade föreskrifter om uppgifternas art och om underlaget för
uppgifterna. De uppgifter som medlemsstaterna lämnar skall utgöra
sammanställd information och bygga på uppgifter från företag.
På grundval av den information som samlas in skall kommissionen
enligt direktivet utarbeta och kvartalsvis överlämna sammanfattande
information till medlemsstaterna. Samråd skall äga rum mellan
medlemsstaterna och kommissionen med anledning av denna information.
Kommissionen kan i vissa fall begära att få ta del av en medlemsstats
grundmaterial till uppgifterna.
Kommissionen har genom beslut 77/190/EEG av den 26 januari 1977,
med viss ändring genom beslut 81/883/EEG av den 14 oktober 1981,
fastställt mallar till de frågeformulär som skall användas när information
lämnas till kommissionen enligt direktivet. Besluten omfattas formellt sett
inte av EES-avtalet men ingår bland de ytterligare rättsakter som förutses
bli tillagda avtalet.
För EFTA-statema gäller enligt EES-avtalet att sådan information som
avses i direktivet skall lämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet och
till ständiga kommittén för EFTA-statema. Denna kommitté skall också
fullgöra EG-kommissionens uppgifter när det gäller lämnandet av
information till EFTA-statema och samrådsforfarandet.
I en inom Näringsdepartementet upprättad promemoria dagtecknad den
25 februari 1994 har frågan om det svenska genomförandet av direktivet
analyserats. I promemorian påpekas att NUTEK redan i dag inhämtar
uppgifter om oljepriser från oljeföretag som underlag för information till
Internationella energiorganet (IEA). Bakgrunden till detta är Sveriges
åtagande enligt avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP-avtalet)
att medverka till inrättandet av ett informationssystem avseende den
internationella oljemarknaden. Informationen enligt EEA är betydligt
mindre detaljerad än vad som krävs enligt direktivet. Enligt vissa
1993/94:212
12
bestämmelser i oljekrislagen (1975:197) kan regeringen eller myndighet Prop. 1993/94:212
som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter om uppgiftsskyldighet
som behövs for att Sveriges skyldigheter i fråga om detta informations-
system skall kunna uppfyllas. Den som försummar att lämna föreskriven
uppgift kan enligt lagen vid vite föreläggas att fullgöra sin skyldighet.
Regeringen har genom oljekrisförordningen (1975:198) bemyndigat
NUTEK att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet enligt
oljekrislagen.
I departementspromemorian diskuteras möjligheterna att använda den
prisinformation som lämnas till IEA för att fullgöra Sveriges skyldigheter
enligt EG-direktivet. Emellertid konstateras att oljekrislagen endast kan
tillämpas för att säkerställa fullgörandet av Sveriges åtaganden enligt
IEP-avtalet.
I promemorian dras därför slutsatsen att det krävs särskilda
bestämmelser för att EG-direktivet skall kunna införlivas med svensk
rätt. Bestämmelserna är enligt promemorian av sådan karaktär att de bör
utfärdas av regeringen i form av förordning. Eftersom en sådan
förordning måste innefatta föreskrifter om skyldighet för enskilda att
lämna uppgifter behövs ett bemyndigande i lag för regeringen att
meddela föreskrifterna.
Enligt promemorian bör NUTEK, med hänsyn till de uppgifter som
verket har i dag, lämpligen ges i uppdrag att för Sveriges del svara för
de uppgifter som följer av direktivet.
Vid remissbehandlingen av promemorian har invändningar mot de
angivna slutsatserna framförts av Företagens Uppgiftslämnardelegation
(FUD) som ifrågasatt om det inte borde vara möjligt att inhämta
uppgifter med stöd av bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i lagen
(1992:889) om den officiella statistiken. Enligt direktivet kan
kommissionen i vissa fall begära att få ta del av grundmaterialet till den
statistiska information som uppgiftsskyldigheten skall omfatta. Informa-
tionen kan därmed inte anses inhämtad för rent statistiska ändamål.
Lagen om den officiella statistiken tillämpas enbart på material som
inhämtas för sådant ändamål. På grund härav bör uppgiftsskyldigheten i
detta fall inte grundas på lagen om den officiella statistiken. Eftersom de
uppgifter som kan inhämtas med stöd av oljekrislagen skall vara
behövliga för fullgörandet av IEP-avtalet kan den uppgiftsskyldighet som
nu är i fråga inte heller grundas på den lagstiftningen. Regeringens
slutsats om behovet av särskilda bestämmelser blir därför densamma som
den i promemorian redovisade. Regeringen återkommer till lagstiftnings-
frågan (avsnitt 6.5).
Rådets förordning 1056/72/EEG av den 18 maj 1972 om anmälan till
kommissionen av investeringsprojekt av intresse för gemenskapen inom
petroleum-, naturgas- och elektricitetssektorema (EGT nr L 120,
25/05/72, s. 7) kan ses som ett uttryck för strävandena efter att införa en
13
gemensam energipolitik inom EG. Vid tiden for förordningens tillkomst Prop. 1993/94:212
ansågs en central överblick över utvecklingen av energiinvesteringama
som ett viktigt inslag i en sådan politik.
Genom rådets förordning 76/1215/EEG av den 4 maj 1976 (EGT nr
L 140, 28.05.76, s. 1) utvidgades informationsskyldigheten enligt den
tidigare förordningen, framför allt inom elsektorn. Den följande
redogörelsen avser de bestämmelser som gäller efter den senaste
förordningen.
Medlemsstaterna skall vaije år till kommissionen överlämna
information som rör vissa investeringsprojekt som innefattar produktion,
transport, lagring eller distribution av olja, naturgas eller elkraft.
Information skall lämnas om projekt som beräknas starta inom tre år
såvitt avser olja och naturgas och om projekt som beräknas starta inom
fem år såvitt avser elsektorn.
Informationsskyldigheten avser vissa större investeringar som
uppräknas i bilaga till förordningen. Som exempel kan nämnas att
värmekraftanläggningar omfattas endast om den elektriska effekten
överstiger 200 megawatt. För att medlemsstaterna skall kunna fullgöra
sin informationsskyldighet skall berörda personer och företag anmäla
sådana investeringar till de stater inom vilkas territorium projektet skall
genomföras.
Som ett komplement till uppgifterna om investeringar skall anges den
produktionskapacitet som är i drift eller under byggnad eller som
planeras att tas ur drift inom tre år.
För EFTA-statema gäller enligt EES-avtalet att den information som
avses i förordningen skall lämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet
och till ständiga kommittén för EFTA-statema.
Frågan om det svenska genomförandet av den aktuella rättsakten har
behandlats i den tidigare nämnda departementspromemorian av den 25
februari 1994. Det konstateras där att investeringar av den storlek det är
fråga om berör relativt få företag i Sverige. Enligt promemorian bör
NUTEK ges i uppdrag att utföra de uppgifter som enligt förordningen
ankommer på Sverige som avtalsslutande part.
I promemorian konstateras vidare att rättsakten är en förordning och
att den därmed skall inkorporeras, dvs. som sådan införlivas med svensk
rätt. Detta bör lämpligen ske genom en regeringsförordning. Eftersom
EG-förordningen innehåller regler som gäller åligganden för enskilda
behövs bemyndigande i lag för regeringen att meddela sådana
föreskrifter.
Vid remissbehandlingen av promemorian har huvudsakligen inga
erinringar framförts i denna del. Regeringen återkommer till
lagstiftningsfrågan (avsnitt 6.5).
14
Regeringens förslag: Regeringen ges i en ny lag befogenhet att
meddela föreskrifter om krav på tillstånd för att uppföra kraftverk
som huvudsakligen skall drivas med oljebränslen och för att ändra
kraftverk till ett utförande för sådan drift. I lagen bemyndigas
regeringen också att meddela föreskrifter om skyldighet för
näringsidkare att lämna uppgifter om investeringprojekt på
petroleum-, naturgas- och elektricitetsområdena samt uppgifter om
priser på råolja och oljeprodukter. Lagen träder i kraft den 1 juli
1994.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått tidigare (avsnitt 6.2)
innehåller direktivet om begränsning av användningen av
petroleumprodukter i kraftverk bestämmelser om krav på tillstånd för att
uppföra kraftverk som uteslutande eller väsentligen skall drivas med
oljebränslen. Direktivet föreskriver också krav på tillstånd för att
konvertera befintliga kraftverk till ett utförande för sådan drift. Eftersom
det inte finns några svenska bestämmelser som motsvarar direktivet
innebär EES-avtalet en skyldighet för Sverige att införa sådana
bestämmelser i svensk rätt. Bestämmelser om krav på tillstånd är sådana
betungande offentligrättsliga föreskrifter om förhållandet mellan det
allmänna och enskilda som enligt 8 kap. 3 § regeringsformen (RF) hör
till lagområdet. Direktivets bestämmelser om när tillstånd får meddelas
bör lämpligen utfärdas av regeringen med stöd av 8 kap. 7 § första
stycket 3 RF. Som föreslås i promemorian bör därför regeringen i lag
bemyndigas att meddela föreskrifter om krav på tillstånd i enlighet med
EG-direktivet.
Något behov av bestämmelser om frihetsstraff vid brott mot
föreskrifter meddelade med stöd av lagen finns inte. Under överskådlig
tid då en utbyggnad av den oljebaserade kraftproduktionen inte är aktuell
finns inte heller något behov av att ge den tillsynsmyndighet som utses
möjlighet att vidta tvångsåtgärder vid utövande av tillsynen. Om
förhållandena ändras i framtiden får övervägas om sådana åtgärder är
motiverade och hur bestämmelser om detta skall utformas. De
bestämmelser som nu behövs för att införliva direktivet med svensk rätt
kan sålunda med stöd av det föreslagna bemyndigandet utfärdas av
regeringen.
Som redogjorts för i avsnitt 6.3-6.4 föreskriver de där behandlade
rättsakterna skyldigheter för medlemsstaterna att utföra vissa uppgifter i
förhållande till kommissionen. För Sverige som avtalsslutande part gäller
dessa skyldigheter i förhållande till EFTA:s övervakningsmyndighet och
till ständiga kommittén för EFTA-statema. Vad som i dessa avseenden
ankommer på Sverige bör vara en uppgift för en myndighet. För
Prop. 1993/94:212
15
riksdagens information kan nämnas att regeringen har for avsikt att ge Prop. 1993/94:212
NUTEK i uppdrag att utföra de uppgifter som enligt de nu aktuella
rättsakterna ankommer på Sverige som avtalsslutande part.
Enligt direktivet om information och samråd om priser på råolja och
oljeprodukter skall den information som lämnas av medlemsstaterna
bygga på uppgifter från foretag vars verksamhet täcker en viss del av den
totala hanteringen inom landet. Bestämmelser behövs därför som gör det
möjligt för myndigheten att vid vite förelägga näringsidkare att lämna de
uppgifter som behövs för att myndigheten skall kunna fullgöra de
skyldigheter som följer av direktivet. De bestämmelser som till följd av
direktivet behöver införas i svensk rätt utfärdas lämpligen på
regeringsnivå. Eftersom en föreskrift om skyldighet for näringsidkare att
lämna uppgifter gäller åligganden för enskilda, förutsätter detta ett
bemyndigande i lag för regeringen att meddela sådana föreskrifter. Som
föreslås i promemorian bör därför regeringen i lag bemyndigas att
meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgifter
om priser på råolja och oljeprodukter.
Myndighetens beslut om sådant föreläggande bör kunna överklagas till
allmän förvaltningsdomstol. En bestämmelse om detta bör finnas i lagen.
Av EES-avtalet följer en skyldighet att i svensk rätt inkorporera
förordningen om anmälan av investeringsprojekt. Detta skall ske genom
författningsreglering på den konstitutionella nivå som de materiella
reglernas innehåll kräver. Genom inkorporeringen blir EG-förordningens
bestämmelser gällande svensk rätt.
Det kan inte uteslutas att ändringar och tillägg kommer att göras i EG-
förordningen. Det är därför lämpligt att den inkorporeras genom en
regeringsförordning. Detta förutsätter ett bemyndigande i lag eftersom
EG-förordningens regler om uppgiftsskyldighet för personer och företag
gäller åligganden för enskilda. Regeringen bör därför i lag bemyndigas
att meddela föreskrifter om skyldighet for näringsidkare att lämna
uppgifter om investeringsprojekt på petroleum-, naturgas- och
elektricitetsområdena.
Bemyndigandena bör lämpligen tas in i en gemensam lag.
1 §
Lagen syftar till att införliva EES-avtalet med svensk rätt i fråga om
vissa av de rättsakter på energiområdet som finns förtecknade i avtalets
bilaga IV. Av paragrafen framgår att lagen har till syfte att Sveriges
förpliktelser enligt EES-avtalet skall kunna uppfyllas.
16
2 § Prop. 1993/94:212
Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen att införa
bestämmelser om krav på tillstånd för att uppföra kraftverk som huvud-
sakligen skall drivas med oljebränslen och för att ändra kraftverk till ett
utförande för sådan drift. Som framgår av avsnitt 6.5 skall lagen utgöra
grund for att med svensk rätt införliva rådets direktiv 75/405/EEG om
begränsning av användningen av petroleumprodukter i kraftverk.
3 §
I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om
näringsidkares uppgiftsskyldighet.
Enligt punkt 1 får föreskrivas om skyldighet för näringsidkare att
lämna uppgifter om investeringsprojekt på petroleum-, naturgas- och
elektricitetsområdena. Som framgår av avsnitt 6.5 är syftet med punkt 1
att möjliggöra för regeringen att med svensk rätt inkorporera rådets för-
ordning 1056/72/EEG om anmälan av sådana investeringsprojekt.
Som framgår av punkt 2 får regeringen även föreskriva om skyldighet
för näringsidkare att lämna uppgifter om priser på råolja och olje-
produkter. Med stöd av bemyndigandet kan i förordning tas in
bestämmelser som gör det möjligt att från näringsidkare infordra sådan
information som behövs vid utförandet av de uppgifter som ankommer
på Sverige enligt rådets direktiv 76/491/EEG om information och samråd
om priser på råolja och oljeprodukter.
4 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Om en myndighet
i ett enskilt fall beslutar om skyldighet för näringsidkare att lämna upp-
gifter som avses i 3 § 2 får beslutet överklagas till allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
I en nyligen till riksdagen avlämnad proposition (prop. 1993/94:133)
föreslås bl.a. att länsrätt ges en allmän behörighet att vara förste
domstolsinstans vid överklagande av forvaltningsbeslut och att möjlighet
till prövningstillstånd infors i kammarrätt. Genom de ändringar som
föreslås i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar blir det
för mål som skall överklagas till länsrätt tillräckligt att i den materiella
författningen ange att målet får överklagas till allmän förvaltnings-
domstol. Regler om vilka mål som skall omfattas av krav på
prövningstillstånd får avgöras beträffande varje slag av mål och
bestämmelser om prövningstillstånd skall tes in i de materiella
författningarna. När det gäller frågan om prövningstillstånd skall krävas
uttalas att prövningstillstånd främst bör användas i de fall målet prövats
av en förvaltningsmyndighet innan det prövats av länsrätt (s. 34). De
beslut som det här är fråga om har prövats av förvaltningsmyndigheten
och systemet med prövningstillstånd i kammarrätt lämpar sig väl for
dessa slag av mål. Den ändrade instansordningen föreslås emellertid träda
i kraft den 1 oktober 1994 medan nu framlagt lagförslag föreslås träda
i kraft den 1 juli 1994. För den mellanliggande perioden bör nuvarande
17
regler gälla, dvs. att myndighetens beslut får överklagas till länsrätt och Prop. 1993/94:212
att prövningstillstånd inte krävs for mål som överklagas från länsrätt till
kammarrätt.
7.2 Förslagen till lag om upphävande av fastbränslelagen
(1981:599) och lag om upphävande av lagen (1978:277) med
bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning
för förbrukningsmätning av elektrisk energi, vatten eller
värmeenergi, m.m.
Fastbränslelagen och bemyndigandelagen skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1994. Skälen för detta anges i avsnitt 4 respektive 5.
18
Fastbränslelagen (1981:599) tillkom med huvudsyftet att minska oljans
dominerande roll i energiförsötjningen i enlighet med 1981 års
energipolitiska riktlinjer. Andra medel med liknande syfte var stöd till
energihushållning och oljeersättning i form av såväl investeringsbidrag
som forskning och utveckling.
Som närmare redovisas i kapitel 3 ställs genom fastbränslelagen krav
på att stora eldningsanläggningar skall utföras så att de kan eldas med
fast bränsle. Den ursprungliga tanken var att detta krav i samverkan med
statliga investeringsbidrag skulle möjliggöra oljeersättning i stor skala
inom industrin och de kommunala fjärrvärmesystemen under 1980-talet.
Till en början var ersättningen tänkt att ske främst med kol. Efter några
år blev inställningen till kol mindre positiv, vilket tog sig uttryck i att en
särskild tillståndsprövning för användning av kol infördes inom ramen för
fastbränslelagen.
För mindre eldningsanläggningar ställs i lagen krav på att de skall
kunna ställas om till drift med inhemska fasta bränslen. Skälet till att man
för dessa anläggningar nöjde sig med kravet på omställbarhet var främst
ekonomiskt. I denna del hade lagen närmast ett beredskapssyfte, även om
tanken var att omställbarheten skulle kunna leda till ökad användning av
fasta bränslen i mindre anläggningar även under fredstida förhållanden.
Lagens effekt i detta avseende minskades dock genom generella dispenser
dels för naturgaspannor, dels efter några år också for eldrivna kombi-
pannor för småhus. I fall då krav på omställbarhet alltjämt gäller har
efterlevnaden kommit att successivt försämras, beroende bl.a. på
bristande tillsyn från de berörda kommunala nämndernas sida.
I kapitel 4 redovisas hur användningen av bränslen och el faktiskt har
utvecklats sedan början av 1980-talet. Man kan konstatera att oljans roll
både i industrin och i bostadssektorn har minskats drastiskt under
perioden. Även om detta har skett till stor del genom ökad användning
av el har också användningen av fasta bränslen - och då framför allt de
inhemska festa bränslena (biobränslen och torv) - ökat.
I kapitel 6 diskuteras orsakerna härtill. Såvitt gäller de stora
anläggningarna dras slutsatsen att höga oljepriser i kombination med
statliga investeringsbidrag var utslagsgivande men att festbränslelagen
kan ha förstärkt effekten av dessa ekonomiska fektorer, åtminstone
marginellt.
Också många mindre anläggningar har gått över till festbränsledrift.
Drivkrafterna har även här främst varit ekonomiska. Fastbränslelagens
krav på omställbarhet tycks inte ha haft den avsedda effekten att öka
möjligheterna till eldning med inhemska bränslen vid försöijningskriser.
Dels har efterlevnaden av lagen som nämnts varit dålig, dels har lagen
sannolikt ökat benägenheten att välja lösningar baserade på el, för vilka
inget krav på prövning ställs.
Prop. 1993/94:212
Bilaga 1
19
När det gäller fastbränslelagens måluppfyllelse kan alltså följande
slutsats dras. För övergången till eldning med fasta bränslen i stora
anläggningar har lagen haft liten betydelse, medan lagen som den faktiskt
har tillämpats sannolikt inte alls har ökat möjligheterna till fastbränsle-
eldning i mindre anläggningar.
Dessa slutsatser är i stort sett desamma som drogs av Statens
energiverk i en utvärdering år 1991. Energiverket föreslog då att kravet
på fastbränsleutförande skulle slopas för de stora anläggningarna. För de
mindre anläggningarna ansåg emellertid verket att kravet på omställbarhet
borde behållas av beredskapsskäl och att kontrollen av att lagen
efterlevdes borde förbättras.
Arbetsgruppen har i enlighet med sitt uppdrag strävat efter att föra
analysen ett steg längre. Det gäller att bedöma inte bara huruvida
fastbränslelagen har uppfyllt de mål som ursprungligen sattes utan även
om dessa mål alltjämt är aktuella och angelägna.
De förutsättningar som rådde vid lagens tillkomst har förändrats i flera
avseenden. Dessa frågor diskuteras i kapitel 7. Viktigast är sannolikt att
oljan i dag spelar en långt mindre roll i energisystemet och att
energipolitiken följaktligen inte längre är inriktad i första hand på
oljeersättning. Försöijningssäkerheten för den olja som alltjämt behövs,
framför allt inom transportsektorn, framstår som betryggande jämfört
med början av 1980-talet. Miljöhänsyn och på senare tid också
klimathänsyn har kommit att få en allt större betydelse. Det är utsläppen
av miljöfarliga ämnen och koldioxid vid förbränning av olja snarare än
oljans egenskap av importbränsle som alltjämt gör det angeläget att
minska oljeanvändningen.
Också i andra avseenden har de energipolitiska prioriteringarna
förändrats sedan böljan av 1980-talet. Kol framstår åtminstone från
klimatsynpunkt som det sämsta bränslealternativet. Bland de fossila
bränslena är naturgas att föredra, men detta alternativ står för närvarande
till förfogande endast i en begränsad del av landet. Biobränslena är
alltjämt gynnade, men inte därför att de är inhemska utan därför att de
i princip inte ger upphov till nettoutsläpp av koldioxid vid förbränningen.
Samtidigt är inställningen till småskalig vedeldning alltjämt avvaktande
beroende på miljö- och hälsoproblemen med sådan eldning. Vidare
framstår i dag oljeersättning med el inte längre som önskvärd, med
hänsyn bl.a. till antaganden om minskande elöverskott och stigande
elpriser.
Man kan alltså konstatera att de mål som ursprungligen gällde för
fastbränslelagen nu ter sig inaktuella. I den mån lagen alls har någon
styreffekt kan den snarast verka i en riktning som strider mot dagens
energi- och miljöpolitiska mål. Detta beror bl.a. på att lagen skapar ett
visst incitament att välja lösningar för uppvärmning av småhus som
baseras helt eller delvis på el.
Också fästbränslelagens beredskapsmål framstår i dag som inaktuella.
Med de förutsättningar som gäller för totalförsvarets planering efter 1992
års försvarsbeslut har kraven på uthållighet minskat. Planeringen på
energiområdet bygger nu på att de oundgängliga värmebehoven i kriser
och krig skall kunna tillgodoses med samma bränslen som under normala
Prop. 1993/94:212
Bilaga 1
förhållanden. Möjligheter att ställa om eldningsanläggningar till drift med
inhemska bränslen har därför ett begränsat beredskapsvärde. Dessutom
kvarstår även efter ett bränslebyte behovet av att förse anläggningarna
med el för driften. Elsystemets sårbarhet betraktas i dag som ett långt
allvarligare beredskapsproblem än minskad tillförsel av importbränslen.
Den samlade bedömningen är alltså att de energipolitiska och
beredskapspolitiska mål som ursprungligen gällde för fastbränslelagen i
stor utsträckning är inaktuella och att lagen dessutom inte har varit ett
särskilt verksamt medel för att uppnå dessa mål. Det finns därför inga
motiv för att behålla lagen i nuvarande utformning.
I uppdraget ingår också att bedöma om det kan ha tillkommit nya motiv
för föreskrifter av det slag som finns i fastbränslelagen och om det i så
fall finns behov av ändringar i lagen.
Som redan nämnts har miljö- och klimathänsyn kommit att bli alltmer
styrande for energipolitiken. I kapitel 7 redovisas de nya styrmedel i
form av miljöskatter på energi som har införts under de senaste åren.
Dessa skatter har kraftigt inverkat på konkurrensförhållandena mellan
skilda bränslen. Inom värmeproduktionen för bostäder, service m.m. har
nu biobränslena en betydande konkurrensfördel gentemot fossila bränslen.
Detta gäller särskilt i större anläggningar, där det inte ställs samma krav
på enkelhet i driften som i små fastighetspannor och panncentraler.
Införandet av miljöskatter på energi är ett uttryck för en strävan inom
miljöpolitiken att i ökad grad använda ekonomiska styrmedel. Sådana
styrmedel är kostnadseffektiva bl.a. därför att de verkar generellt för alla
aktörer. Miljöskatterna kan ses som komplement till administrativa
regleringar av traditionellt slag, som t.ex. miljöskyddslagen. Genom
tillståndsprövning av individuella eldningsanläggningar enligt denna lag
kan fastställas villkor för bl.a. högsta tillåtna utsläpp på grundval av de
bästa tekniska lösningar som står till buds.
Fastbränslelagen tar sikte på att eldningsanläggningar skall utföras på
visst sätt, inte på effekterna av anläggningarnas drift. Kravet på att
anläggningar skall utföras så att de kan drivas med eller konverteras till
fast bränsle kan komma i konflikt med miljökraven, och det utgör dess-
utom en restriktion vid utvecklingen av milj ovänligare förbrännings-
teknik. Fastbränslelagen är därför genom sin uppbyggnad föga lämpad
som miljöpolitiskt styrmedel.
Det finns ytterligare en aspekt på fastbränslelagen som måste beaktas
när ställning tas till lagens framtid, nämligen den dåliga efterlevnaden av
lagens bestämmelser om omställbarhet for mindre anläggningar. Som
redovisas i kapitel 5 har lagen i praktiken upphört att tillämpas i denna
del. De kommunala nämnder som har att svara för prövning och tillsyn
enligt lagen torde endast i undantagsfall lägga ned arbete härpå.
All erfarenhet tyder på att en administrativ detaljreglering av
fastbränslelagens typ kräver betydande resurser om den skall kunna få
avsedd effekt. Om tillämpningen av lagen till största delen läggs på
Prop. 1993/94:212
Bilaga 1
kommunerna krävs det ett mått av central styrning, bl.a. i syfte att
åstadkomma likformighet. Sedan Statens energiverk upphörde år 1991
och dess uppgifter fördes över till NUTEK har inga resurser härför
avsatts hos den centrala myndigheten. Det kan också antas att
kommunerna har begränsat intresse av ökade insatser för en reglering
som framstår som en i första hand statlig angelägenhet.
I kapitel 8 berörs frågan om fastbränslelagens förenlighet med
EG/EES-rätten. Dessutom berörs frågan om fastbränslelagen behövs för
att Sverige skall kunna fullgöra sina förpliktelser enligt EES-avtalet och
som eventuell framtida medlem av EG.
Den första frågan gäller främst huruvida fastbränslelagen kan medföra
indirekta handelshinder och därmed komma i konflikt med den allmänna
principen om varors fria rörlighet. Någon bestämd slutsats kan inte dras.
Ytterst avgörs frågan av EFTA-domstolen eller, vid ett EG-medlemskap,
av EG-domstolen genom en intresseavvägning mellan det svenska
regleringsintresset och det EES-/gemenskapsrättsliga intresset av fria
varurörelser.
Den andra frågan gäller ett direktiv från år 1975 om begränsning av
användningen av petroleumprodukter i kraftverk. Detta direktiv, som blir
bindande för Sverige redan då EES-avtalet träder i kraft, förutsätter
nationella föreskrifter angående tillstånd splikt för byggande av nya
oljedrivna kraftverk liksom för konvertering av befintliga kraftverk till
oljedrift. Det har hittills ansetts att sådana föreskrifter borde kunna tas
in i fastbränslelagen. En närmare analys av frågan leder emellertid till
slutsatsen att lagen knappast är lämpad for detta syfte och att
bestämmelserna i EG-direktivet inte utgör en tillräcklig grund för att
behålla lagen. Arbetsgruppen anser därför att frågan om svenska
nationella regler som svarar mot EG-direktivet bör lösas i annan
ordning. Något konkret förslag om hur detta bör ske läggs inte fram.
Slutsatsen av genomgången är att de mål som ursprungligen gällde för
fastbränslelagen i stor utsträckning har blivit inaktuella och att lagen i sin
nuvarande utformning är föråldrad.
En modernisering av lagen i syfte att anpassa den till dagens situation
framstår inte som meningsfull. Det finns nu ett antal effektiva styrmedel
som överensstämmer väl med aktuella energi- och miljöpolitiska riktlin-
jer.
Hänsyn bör tas också till önskemålet om avreglering i syfte att ge
företagen bättre möjligheter att arbeta rationellt och därmed öka mark-
nadseffektiviteten. En administrativ detaljreglering av fastbränslelagens
typ bör inte bibehållas utan starka skäl.
På dessa grunder föreslås att fastbränslelagen upphävs med utgången
av juni 1994.
Det finns inte behov av att någon del av den nuvarande lagen förs över
till annan lagstiftning.
Prop. 1993/94:212
Bilaga 1
22
Det har saknats underlag för en analys av fastbränslelagens samhälls-
ekonomiska effekter. Sannolikt har dessa varit små, eftersom lagen i liten
utsträckning tycks ha påverkat marknadens aktörer. Under senare år har
också staten och kommunerna avsatt obetydliga resurser för att
administrera lagen. Av det sagda följer att de ekonomiska effekterna av
att lagen upphävs kan väntas bli begränsade.
Det har inte ingått i uppdraget att klarlägga betydelsen av fast-
bränslelagen för svensk tillverkningsindustri. Det har förekommit en
betydande produktion av gjutna små värmepannor som har konstruerats
for att möta fastbränslelagens krav på omställbarhet. Enligt uppgift har
dock produktionen inom landet till största delen upphört. Viss import av
sådana pannor förekommer.
Prop. 1993/94:212
Bilaga 1
23
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Kommerskollegium,
Överstyrelsen for civil beredskap, Riksrevisionsverket, Boverket,
Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens naturvårdsverk,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Svenska Kommunförbundet,
Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Kraftverksföreningen, Värmeverks-
föreningen, Föreningen Skogsindustrierna, Svenska Petroleum Institutet,
HSB:s Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund, Svenska
Bioenergiföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska Kolinstitutet,
Svenska Torvproducentföreningen, Svenska TrädbränslefÖreningen,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SABO, Sveriges Bostads-
rättsföreningars Centralorganisation SBC, Sveriges Fastighetsägare-
förbund, Sveriges Skorstensfejaremästares Riksförbund samt Sågverkens
Riksförbund.
Arbetsgruppens slutsats att fastbränslelagen inte längre utgör något
ändamålsenligt styrmedel har inte mött någon gensaga vid
remissbehandlingen. Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan
invändning arbetsgruppens förslag om att lagen skall upphävas vid
utgången av juni 1994 och att ingen del av lagen skall föras över till
annan lagstiftning.
Riksrevisionsverket (RRV) framhåller att det i dag är av miljö- och
klimatskäl som det är angeläget med en låg oljeanvändning. För att olika
styrmedels faktiska konsekvenser skall kunna bedömas anser RRV att det
är viktigt att vara uppmärksam på hur bränsleanvändningen utvecklas och
vilken effekt energibeskattningen får. Ambitionen att ytterligare minska
oljeanvändningen och öka fastbränsleanvändningen kräver relevanta
styrmedel. RRV avstår från att bedöma i vilken grad andra existerande
styrmedel än fastbränslelagen är tillräckliga för detta syfte.
Många remissinstanser instämmer i arbetsgruppens uppfattning att de
ekonomiska styrmedel som införts under senare år har inneburit en
effektivare miljöstyrning. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att
fastbränslelagens krav på att anläggningar skall utföras så att de kan
drivas med eller konverteras till fast bränsle kan komma i konflikt med
miljöskyddslagens krav på processintema åtgärder för att begränsa
föroreningar i rökgaserna och utformning av reningsutrustning.
Fastbränslelagen kan därför i dag snarast sägas utgöra en hämmande
faktor vad avser utvecklingen mot ny och modernare teknik för
bostadsuppvärmning.
24
Några remissinstanser har - med instämmande i forslaget om att
fastbränslelagen skall upphävas - framfört synpunkter på vissa frågor som
har berörts i arbetsgruppens rapport men som inte har föranlett några
förslag.
Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund anför i ett
gemensamt yttrande att arbetsgruppen borde ha anvisat lösningar på
problemen med ökad användning av el för uppvärmning av främst
småhus. Vidare sägs att industrins användning av inhemska och
miljövänliga energikällor har minskat sedan skattedifferentieringen
infördes, vilket pekar på behovet av att återinföra fulla miljöstyrande
skatter för fossila bränslen inom industrin. Förbunden anser att dessa
frågor bör åtgärdas.
Liknande synpunkter framförs av Svenska Trädbränsleföreningen och
Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO). SVEBIO anser också att
beredskapsfrågorna för naturgas bör utredas särskilt.
Svenska Torvproducentföreningen anser det viktigt att lokala
värmesystem av skilda slag försörjs eller skall kunna försörjas med
inhemska bränslen. För att dessa bränslen skall finnas tillgängliga måste
produktionsresurserna av skogsbränsle och torv hållas intakta.
Prop. 1993/94:212
Bilaga 2
25
Sammanställning av inkomna remissyttranden över
promemoria om införande av lagstiftning om
näringsidkares uppgiftsskyldighet i vissa fall med
anledning av EES-avtalet
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Överstyrelsen
for civil beredskap, Generaltullstyrelsen, Statistiska centralbyrån,
Riksrevisionsverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät, Sveriges Industri-
förbund, Svenska Elverksföreningen, Värmeverksforeningen, Svenska
Petroleum Institutet (SPI), Svenska Gasföreningen samt Företagens
Uppgiftslämnardelegation (FUD).
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller avstått från att i sak
kommentera förslagen i promemorian.
NUTEK, SPI och FUD pekar på vikten av att inhämtandet av uppgifter
för skilda ändamål samordnas så långt möjligt. Enligt SPI bör
utgångspunkten vara att uppgift lämnas vid ett tillfälle till en myndighet,
vilket förstärker konsistensen och kvaliteten i lämnade uppgifter samt
minimerar kostnader för uppgiftslämnare och mottagare.
Såvitt gäller rapporteringen av priser på råolja och oljeprodukter anser
FUD att lagen (1992:889) om den officiella statistiken borde kunna
användas av NUTEK som stöd för att hämta in prisuppgifterna.
SPI uttrycker tveksamhet till uppgiftsskyldigheten avseende planerade
investeringsprojekt. Enligt SPI är antalet företag så litet att
sekretessskyddet blir genomskinligt, vilket kan verka hämmande for
projekt som for sin lönsamhet kan vara beroende av ett forsteg på
marknaden.
FUD anser att Sverige vid ett framtida medlemskap i EU bör
ifrågasätta de aktuella rapporteringskraven.
Prop. 1993/94:212
Bilaga 3
26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet P. Westerberg
Regeringen beslutar proposition 1993/94:212 Vissa lagstiftningsfrågor
på energiområdet.
27
|
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp- |
Celexnummer för |
|
Lag med bemyndigande 2 § |
375L0405 |
|
3 § |
372R1056 376R1215 376L0491 |
Lag om upphävande av
lagen (1978:277) med
bemyndigande att
meddela föreskrifter i
fråga om anordning för
förbrukningsmätning av
elektrisk energi, vatten
eller värmeenergi, m.m.
gotab 46294, Stockholm 1994
Prop. 1993/94:212
28