Handräckning vid EFTA:s övervaknings-
myndighets undersökningar hos företag i Sverige
Prop.
1993/94:211
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 1994
Carl Bildt
Per Westerberg
(Näringsdepartementet)
Enligt protokoll 4 till avtalet den 2 maj 1992 mellan medlemsstaterna i
EFTA om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol
(övervakningsavtalet) har Sverige åtagit sig att, inom sex månader från
EES-avtalets ikraftträdande, införa regler i den nationella lagstiftningen
som gör det möjligt för EFTA:s övervakningsmyndighet att i
konkurrensärenden genomfora undersökningar hos företag i Sverige även
om företagen motsätter sig undersökning.
De nationella reglerna skall vara sådana att övervakningsmyndighetens
undersökningar blir effektiva. Regler måste därför finnas som möjliggör
ett ingripande av kronofogdemyndigheten utan att det berörda företaget
i förväg underrättas om att undersökning begärts. Kronofogde-
myndighetens bistånd måste vidare kunna erhållas på av övervaknings-
myndigheten utsatt tid.
För uppfyllande av sagda åtagande föreslås att 13 § lagen (1992:1317)
om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) kompletteras med
bestämmelser om att kronofogdemyndigheten inte skall underrätta det
berörda företaget om att handräckning begärts. Frågor om sådan
handräckning som avses i paragrafen skall prövas av Kronofogde-
myndigheten i Stockholms län.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 211
Prop. 1993/94:211
1 Förslag till riksdagsbeslut....................3
2 Lagtext...............................3
3 Ärendet och dess beredning ..................4
4 Gällande ordning.........................6
4.1 Protokoll 4 till övervakningsavtalet...........6
4.2 Homogenitetsprincipen ..................8
4.3 EG-domstolens praxis m.m................8
4.4 12-13 §§ EES-lagen ....................9
4.5 Konkurrenslagen (1993:20)............... 10
5 Samråd med EFTA:s övervakningsmyndighet......10
6 Behovet av lagändring..................... 10
6.1 Effektivitetskravet .................... 11
6.2 De allmänna rättsprinciperna..............14
7 Kostnader.............................17
8 Ikraftträdande m.m.......................17
9 Författningskommentar ....................17
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Handräckning
vid EFTA:s övervakningsmyndighets under-
sökningar hos företag i Sverige........... 19
Bilaga 2 Promemorians lagförslag............... 20
Bilaga 3 Sammanställning av framförda synpunkter vid
hearing angående handräckning vid EFTA:s
övervakningsmyndighets undersökningar hos
foretag i Sverige .................... 21
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag............. 23
Bilaga 5 Lagrådets yttrande................... 24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 24 mars 1994 ............................ 25
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:1370) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES).
Regeringen har följande forslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
När EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om en undersökning
enligt protokoll 4 till övervakningsavtalet har den behöriga
myndigheten rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för
att genomföra de åtgärder som avses i 12 § 1,2 och 4.
Frågor om handräckning enligt
denna paragraf prövas av
Kronofogdemyndigheten i
Stockholms län. Kronofogde-
myndigheten skall inte underrätta
företaget eller företagssamman-
slutningen om den behöriga
myndighetens begäran om
handräckning innan verkställighet
sker. Därutöver gäller
bestämmelserna i utsöknings-
balken om sådan verkställighet
som avses i 16 kap. 10 § den
balken.
Prop. 1993/94:211
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i de fall ansökan om
handräckning gjorts före ikraftträdandet.
3
1* Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 211
Prop. 1993/94:211
EES-avtalet undertecknades den 2 maj 1992. Avtalet slöts mellan EG och
dess 12 medlemsländer på den ena sidan och numera sex EFT A-stater på
den andra. Samma dag undertecknades ytterligare två avtal mellan
EFTA-statema, det ena om upprättande av en övervakningsmyndighet
och en domstol (övervakningsavtalet), det andra om en ständig kommit'
för EFTA-statema. Genom de två senare avtalen skapades mellan EFTA
staterna de institutioner och strukturer som EES-avtalet kräver.
Genom EES-avtalet skapas en gemensam rättslig ordning som skali
gälla inom hela EES-området, dvs. inte bara i EFTA/EG-förhållanden
utan också mellan EFTA-ländema. I EES-avtalet ingår ett stort antal EG-
rättsakter som genom avtalet görs till en del av avtalsparternas
gemensamma rättsordning.
Till innehållet omfattar EES-avtalet i princip samtliga EG:s regler på
områdena för de s.k. fyra friheterna, nämligen fri rörlighet for varor,
personer, tjänster och kapital. Vidare omfattas vissa s.k. gemensamma
och övergripande bestämmelser, däribland konkurrensreglerna.
Avtalets institutionella bestämmelser har två huvudsyften. Dels finns
bestämmelser om beslutsfattande som syftar till att EES-avtalet skall
utvecklas i samklang med EG även i fortsättningen, dels finns
bestämmelser som gäller den rättsliga kontrollen och övervakningen av
att avtalets bestämmelser följs.
EG har ofta beskrivits som rättens gemenskap och särskild kompetens
har getts åt EG-kommissionen att övervaka EG-rättens tillämpning och
åt EG-domstolen att tolka EG-rätten på ett bindande sätt.
För att uppnå en liknande ordning inom EES har skapats ett slags
tvåpelarstruktur som innebär att EG-kommissionen övervakar
tillämpningen vad gäller EG:s medlemsstater medan en särskild
övervakningsmyndighet för EFTA-statema (EFTA Surveillance Authority
- ESA) övervakar dessa. Denna övervakningsmyndighet skall vara helt
fristående från EFTA-statema samt ha motsvarande kompetenser på
övervakningsområdet som EG-kommissionen. Övervakningsmyndigheten
skall med andra ord vara lika effektiv och ha samma möjligheter till sitt
förfogande som kommissionen. EFTA:s övervakningsmyndighet finns i
Bryssel.
EES-avtalets konkurrensregler överensstämmer med EG:s. Således
ingår inte bara Romfordragets huvudbestämmelser utan även
sekundärrättsliga bestämmelser från olika EG-rättsakter.
Romfordragets artiklar 85 och 86 motsvaras av artiklarna 53 och 54
i EES-avtalet. Vidare finns konkurrensregler i bilaga XIV till EES-avtalet
och i protokoll 4 till övervakningsavtalet. Vid tillämpningen av dessa
regler inom EG fattar EG-kommissionen beslut i enskilda ärenden när det
gäller att ingripa mot foretag som inte följer reglerna och när det gäller
att medge dispens från de förbud som konkurrensreglerna innehåller.
Motsvarande funktioner under EES-avtalet kommer att utövas både av
EG-kommissionen och av EFTA:s övervakningsmyndighet.
Inom EG har kommissionen, vid fullgörandet av sina uppgifter på
konkurrensområdet, vittgående befogenheter att begära in upplysningar Prop. 1993/94:211
från foretag och att göra undersökningar hos dessa. I dessa befogenheter
ingår bl.a. att företa oanmälda inspektioner hos företag.
Regler om kommissionens befogenheter i nyssnämnda avseenden finns
i rådsförordningen (EEG) nr 17/62. Särskild reglering finns vidare, som
kommer att framgå, bl.a. på transportområdet.
Genom övervakningsavtalet har EFTA:s övervakningsmyndighet ESA,
tilldelats motsvarande befogenheter som kommissionen. Dessa
befogenheter anges närmare i protokoll 4 till övervakningsavtalet. Avtalet
har inkorporerats i svensk rätt genom 3 § lagen (1992:1317) om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), EES-lagen.
Enligt bestämmelserna i nyssnämnda protokoll skall Sverige och övriga
EFTA-stater inom sex månader från EES-avtalets ikraftträdande, efter
samråd med ESA, vidta åtgärder som gör det möjligt för ESA att utföra
undersökningsuppdrag hos företag även om företaget motsätter sig
undersökningen. Vid undersökningarna skall ESA ha rätt till bistånd av
en nationell behörig myndighet. Konkurrensverket är, enligt 11 § EES-
lagen och 6 § förordningen (1993:1070) om gruppundantag m.m. enligt
EES-avtalet, sådan behörig myndighet i Sverige.
I 12 § EES-lagen har meddelats bestämmelser om Konkurrensverkets
befogenheter vid undersökningar hos företag i Sverige. Enligt 13 §
samma lag har Konkurrensverket, när ESA beslutat om en undersökning
enligt protokoll 4 till övervakningsavtalet, rätt att få handräckning av
kronofogdemyndigheten för att genomföra undersökningen.
Inom Näringsdepartementet har frågan väckts huruvida den nuvarande
regleringen i EES-lagen är tillräcklig för att Sverige skall anses uppfylla
sina åtaganden enligt EES- och övervakningsavtalen.
En arbetsgrupp bestående av företrädare för Justitiedepartementet,
Utrikesdepartementets handelsavdelning, Finansdepartementet, Närings-
departementet, Konkurrensverket och Riksskatteverket har utarbetat en
promemoria som getts formen av ett utkast till lagrådsremiss. En
sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag redovisas
i bilagorna 1 och 2.
Ett antal myndigheter och organisationer har fått tillfälle att framföra
synpunkter på promemorian vid en hearing den 21 februari 1994. En
förteckning över dem som deltagit vid hearingen och en sammanfattning
av de synpunkter som därvid framfördes finns i bilaga 3. Domstols-
verket, Svea hovrätt och Sveriges Köpmannaförbund har vidare kommit
in med skriftliga yttranden över promemorian. Yttrandena finns
tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr. 161/94).
Regeringen beslutade den 3 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
Prop. 1993/94:211
I kap. II i protokoll 4 till övervakningsavtalet finns bl.a. regler om ESA:s
befogenheter vid undersökningar hos företag i konkurrensärenden som
motsvarar bestämmelserna inom EG enligt rådets förordning (EEG) nr
17/62.
I protokollet finns vidare särskilda bestämmelser om ESA:s
befogenheter vid tillämpningen av konkurrensreglerna på
transportområdet: kap. VI (järnväg, landsväg och inre vattenvägar), kap.
IX (sjöfart) och kap. XI (luftfart). Dessa regler överensstämmer, i de
avseenden som här är aktuella, med bestämmelserna i kap. II. Detsamma
gäller reglerna i kap. XIH om ESA:s befogenheter vid kontroll av
företagskoncentrationer. Reglerna för transportområdet och beträffande
företagskoncentrationer behandlas därför inte särskilt i denna proposition.
Den centrala bestämmelsen i kap. II i protokoll 4 är i detta
sammanhang artikel 14, vilken motsvarar samma artikel i förordning
17/62. För förståelsen av denna artikel är dock inledningsvis artikel 13
i samma kapitel av betydelse. Av den artikeln framgår att EFTA-
statemas behöriga myndigheter på begäran av ESA skall genomföra de
undersökningar som ESA anser nödvändiga enligt artikel 14.1 eller som
ESA har beslutat om enligt artikel 14.3. För Sveriges del är, som
framgått, Konkurrensverket behörig nationell myndighet. ESA kan
emellertid också, enligt artikel 14, genomföra undersökningen själv.
Artikel 14.1 och 14.3-7 har följande lydelse:
EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid undersökningar
1. Vid fullgörandet av de uppgifier som EFTA.s övervakningsmyndighet
har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom
bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller
genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvändiga
undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom en
EFTA-stats territorium. För detta ändamål har de av EFTA.-s
övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet
a) att granska böcker och andra affärshandlingar,
b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,
c) att begära muntliga förklaringar på platsen,
d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och
transportmedel.
3. Företag ochföretagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig Prop. 1993/94:211
de undersökningar som EFTA.-s övervakningsmyndighet har beslutat om.
I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen,
fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i
artiklarna 15.1 c och 16.1 d samt upplysas om rätten att enligt artikel
108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande
avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.
4. EFTA.s övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3 efter
att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars
territorium undersökningen skall genomföras.
5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom
vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av
myndigheten eller EFTA.s övervakningsmyndighet, hjälpa EFTA.s
övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.
6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med
stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av
EFTA.s övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp
som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag.
7. För detta ändamål skall EFTA-statema, efter samråd med EFTA.s
övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader
efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.
Undersökningar enligt artikel 14.1 är företagen aldrig skyldiga att
underkasta sig. Ett beslut om undersökning enligt artikel 14.3 är däremot
förpliktande. ESA får fritt välja mellan att genomföra undersökningar på
ettdera av dessa vis. Det krävs inte att det berörda företaget motsatt sig
frivillig undersökning för att ESA skall kunna fatta ett beslut enligt
artikel 14.3. Innan ESA fattar ett beslut enligt artikel 14.3 om
undersökning hos ett företag i Sverige skall samråd ske med
Konkurrensverket. Verket kan hjälpa ESA vid genomförandet av
undersökningen. ESA har dock rätt att själv genomföra den. För
verkställighetsåtgärder krävs emellertid Konkurrensverkets medverkan
(jfr prop. 1991/92:170, del 1, s. 196 - 197).
Stadgandet i artikel 14.6 innebär att Sverige åtagit sig att i sin
nationella lagstiftning ha regler som gör det möjligt för ESA att
genomföra en undersökning enligt artikel 14.3 även om det berörda
företaget motsätter sig undersökningen. Den närmare innebörden härav
kommer att belysas i det följande.
Avslutningsvis bör här erinras om de påföljder i form av böter och
viten som ESA enligt artikel 15 och 16 i kap. II i protokoll 4 till
övervakningsavtalet kan ålägga respektive förelägga företag och
företagssammanslutningar som inte underkastar sig en undersökning som
har beslutats enligt artikel 14.3. Beträffande det närmare innehållet i 7
dessa regler kan hänvisas till EES-lagen.
1** Riksdagen 1993/94. 1 samL Nr211
4.2 Homogenitetsprincipen
Prop. 1993/94:211
Vid bedömningen av vilka nationella regler som krävs for att Sverige
skall kunna anses uppfylla sina åtaganden enligt protokoll 4 till
övervaknings avtalet måste artikel 3 i avtalet uppmärksammas.
I övervakningsavtalet artikel 3.1 föreskrivs att sådana regler i bl.a.
protokoll 4 till avtalet, som är i sak identiska med EG:s motsvarande
regler, vid genomförande och tillämpning skall tolkas i överensstämmelse
med EG-domstolens domar fram till dagen för avtalets undertecknande.
Som framgått motsvarar artikel 14 i kap. II i protokoll 4 till
övervakningsavtalet samma artikel i rådets förordning (EEG) nr 17/62
och den skall således tolkas i överensstämmelse med EG-domstolens
avgöranden som meddelats före den 2 maj 1992, vilket var det datum då
avtalet undertecknades.
Det mest centrala rättsfallet när det gäller tillämpningen av artikel 14 i
förordning 17/62 - och därmed också artikel 14 i kap. II i protokoll 4 till
övervakningsavtalet - är mål 46/87 och 227/88 Hoechst mot
kommissionen, (1989), ECR s. 2859.
I detta rättsfall slås fast, översatt till EES-fÖrhållanden, att artikel 14.6
innebär att varje EFTA-stat i sin nationella lagstiftning skall ha regler
som anger de villkor under vilka ESA kan få hjälp av de nationella
myndigheterna för att genomföra en undersökning när företaget motsätter
sig den. Dessa nationella regler skall vara sådana att ESA:s åtgärder blir
effektiva. Samtidigt skall reglerna uppfylla den allmänna rättsprincipen
att alla personer, såväl fysiska som juridiska, skall vara skyddade mot
godtyckliga och oproportionerliga ingrepp av offentliga myndigheter i
den privata sfären. Det sägs vidare att det ankommer på den nationella
myndigheten att kontrollera att den begärda åtgärden inte är godtycklig
eller oproportionell i förhållande till syftet med den begärda åtgärden och
att nationella regler i detta avseende iakttas vid genomförandet av
undersökningen. Den nationella myndigheten får dock inte göra någon
egen prövning av behovet av undersökningen - denna prövning är
förbehållen EFTA-domstolen.
Av rättsfallet framgår vidare att ESA, via den nationella myndigheten,
som en säkerhetsåtgärd skall kunna få ett verkställighetsbeslut för det fall
det berörda företaget motsätter sig genomförandet av undersökningen ("as
a precautionary measure, in order to overcome any opposition on the part
of the undertaking").
Som framgått behöver inte ESA pröva ett frivilligförfarande enligt
artikel 14.1 innan ett beslut enligt artikel 14.3 fattas. Detta följer av EG-
domstolens dom i mål 136/79 National Panasonic mot kommissionen,
(1980), ECR s. 2033.
Det berörda företaget behöver inte heller underrättas innan 8
undersökningen enligt ett beslut enligt artikel 14.3 äger rum (mål 5/85
AKZO mot kommissionen, /1986/, ECR s. 2585). Så kallade dawn-raids, Prop. 1993/94:211
dvs. oanmälda besök - ofta vid kontorstidens början - av kommissionens
tjänstemän hos företag, är också en välkänd företeelse i EG-rättsliga
sammanhang.
Av EG-domstolens praxis följer vidare att ett företags korrespondens
med dess advokat under vissa förutsättningar skall vara skyddad från
insyn (mål 155/79 AM&S mot kommissionen, /1982/, ECR s. 1575).
Det bör här avslutningsvis nämnas att företagen vid kommissionens
undersökningar inom EG har rätt att begära att en jurist får vara
närvarande under förutsättning att undersökningen inte blir onödigt
fördröjd i väntan på att han skall infinna sig. Denna princip tillämpas av
kommissionen men har inte, såvitt känt, slagits fast i något avgörande av
EG-domstolen.
För att uppfylla åtagandet enligt artikel 14 i kap. II - och motsvarande
bestämmelser i övriga kapitel - i protokoll 4 till övervakningsavtalet har
regler om Konkurrensverkets befogenheter vid ESA:s undersökningar i
Sverige införts genom 12 - 13 §§ EES-lagen.
I 12 § anges vilka befogenheter verket har vid genomförande av
undersökningar. Dessa befogenheter motsvarar dem som ESA har enligt
artikel 14.1, dvs. rätt att granska böcker och andra affärshandlingar, få
tillträde till lokaler, markområden och transportmedel osv.
Enligt 13 § har Konkurrensverket rätt att, i de fall ESA fattat ett beslut
enligt artikel 14.3, få handräckning av kronofogdemyndigheten för att
genomföra de åtgärder som avses i 12 §. Någon sådan möjlighet står
dock av naturliga skäl inte till buds när det gäller rätten att begära
muntliga förklaringar (12 § första stycket 3).
Situationen kan liknas vid sådan handräckning som kan ske enligt 7
kap. 14 § konkurslagen (1987:672) eller 11-17 §§ lagen (1978:599) om
avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.
Till skillnad från den sistnämnda lagen finns i EES-lagen ingen
uttrycklig hänvisning till utsökningsbalken (UB) i fråga om formerna för
verkställigheten. I förarbetena till EES-lagen sägs dock att reglerna i 16
kap. 10-12 §§ UB kommer att bli tillämpliga på detta hand-
räckningsförfarande. Vidare sägs att "vid all tvångsmedelsanvändning
gäller som en allmän princip att tvångsmedlet inte får tillgripas om
samma resultat kan uppnås på frivillig väg eller med lindrigare
tvångsmedel” (prop. 1991/92:170, del 1, s. 197 - 198).
16 kap. 10 § UB innehåller forumregler.
Enligt 16 kap. 11 § UB skall svaranden, dvs. i detta fall det företag
där undersökningen skall ske, underrättas av kronofogdemyndigheten
innan verkställighet sker. Om saken är brådskande får dock
kronofogdemyndigheten genast vidta behövlig åtgärd.
I 16 kap. 12 § UB föreskrivs att verkställighet sker genom att
kronofogdemyndigheten förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger 9
honom etc. eller genom att myndigheten själv vidtar behövlig åtgärd. En
möjlighet finns också for kronofogdemyndigheten att överlämna åt Prop. 1993/94:211
sökanden att utföra behövlig åtgärd.
I 47-56 §§ konkurrenslagen (1993:20), KL, finns bestämmelser om
undersökningar hos foretag vid utredning av om lagens förbud i 6 och
19 §§ har överträtts. Dessa bestämmelser motsvarar i väsentliga
avseenden de nuvarande reglerna i EES-lagen. En skillnad är dock att det
enligt KL krävs ett domstolsbeslut for att en undersökning hos ett foretag
skall få genomföras. I brådskande fall får enligt 49 § ett sådant beslut
meddelas utan att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig. Enligt
53 § får Konkurrensverket begära handräckning av
kronofogdemyndigheten för att genomföra undersökningen. I
specialmotiveringen till sistnämnda bestämmelse görs motsvarande
hänvisning till UB som i förarbetena till 13 § EES-lagen (prop.
1992/93:56 s. 111).
Frågan huruvida motsvarande ändringar som de som föreslås i detta
lagstiftningsärende bör göras i KL övervägs for närvarande inom
Näringsdepartementet.
Under beredningen av detta ärende har, jämlikt artikel 14.7 i kap. II och
övriga motsvarande bestämmelser i protokoll 4 till övervakningsavtalet,
samråd skett med ESA.
Som framgått har i EES-lagen meddelats bestämmelser till uppfyllande
av Sveriges förpliktelser enligt övervakningsavtalet. Den fråga som nu
uppstått är om ytterligare bestämmelser bör inforas for att Sverige till
fullo skall anses uppfylla sina åtaganden.
Reglerna om undersökning när ett företag motsätter sig den kan, enligt
vad ovan redovisats, till foljd av EG-domstolens praxis sägas vila på två
grundsatser: Reglerna skall vara sådana att ESA:s åtgärder blir effektiva
samtidigt som vissa allmänna rättsprinciper till skydd för företagen skall
iakttas. Regeringen kommer mot den bakgrunden i följande avsnitt att
redovisa sin syn på huruvida några ytterligare lagstiftningsåtgärder
erfordras utöver EES-lagen i dess nuvarande lydelse.
10
6.1 Effektivitetskravet
Prop. 1993/94:211
Regeringens förslag: I 13 § EES-lagen infors nya bestämmelser om att
kronofogdemyndigheten inte skall underrätta det berörda företaget om
den behöriga myndighetens (Konkurrensverkets) begäran om hand-
räckning innan verkställighet sker och om att frågor om sådan
handräckning prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholms län.
I samma paragraf införs vidare en uttrycklig hänvisning till de regler i
utsökningsbalken som gäller för sådan verkställighet som avses i 16 kap.
10 § den balken.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
utom såvitt avser hänvisningen till utsökningsbalken.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller inte
haft någon invändning mot att i EES-lagen införs bestämmelser om att
kronofogdemyndigheten inte skall underrätta det berörda företaget om att
handräckning begärts. Svea hovrätt har dock ifrågasatt om en sådan regel
är nödvändig och därvid påpekat att ordet "brådskande" i 16 kap. 11 §
UB täcker den situationen att bevis undanhålls eller förstörs.
Domstolsverket och Svea hovrätt anser att frågor om handräckning av
ifrågavarande slag bör prövas av samtliga kronofogdemyndigheter.
Hovrätten har vidare föreslagit att det i EES-lagen införs en uttrycklig
hänvisning till de regler i UB som gäller beträffande sådan verkställighet
som avses i 16 kap. 10-12 §§ UB.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redovisningen för
protokoll 4 till övervakningsavtalet och EG-domstolens praxis står det
ESA fritt att välja mellan att inleda ett frivilligförfarande enligt artikel
14.1 och att fatta ett beslut om undersökning enligt artikel 14.3. Om det
senare alternativet väljs kan ESA antingen underrätta företaget om att en
undersökning skall företas eller låta bli det. Skälet för ESA att inte
underrätta företaget är naturligtvis att det genom en underrättelse öppnas
möjligheter för företaget att gömma undan handlingar och annat som kan
styrka den misstänkta överträdelsen av konkurrensreglerna.
Undersökningar som ESA beslutat om enligt artikel 14.3 måste således
kunna ske utan att det berörda företaget, till följd av nationella
bestämmelser, i förväg får reda på ESA:s planer. I annat fall torde dessa
bestämmelser inte anses vara sådana att ESA:s åtgärder blir effektiva.
Så länge företaget inte motsätter sig undersökningen torde inga
problem i detta avseende uppstå med nuvarande reglering i EES-lagen.
Visserligen skall ESA enligt artikel 14.4 samråda med Konkurrensverket
innan beslutet fattas och vidare kan ESA enligt artikel 14.5 begära hjälp
av verket för genomförandet av undersökningen, men verket torde utan
hinder av förvaltningslagen (1986:223) kunna underlåta att kommunicera
ärendet med det berörda företaget.
11
Problemen infinner sig när ett foretag motsätter sig undersökning, t.ex. Prop. 1993/94:211
genom att inte medge tillträde till vissa utrymmen. När så sker kan
Konkurrensverket begära handräckning av kronofogdemyndigheten enligt
13 § EES-lagen. Detta innebär att undersökningen får avbrytas. Under
den tid som då går och innan verkställighet sker kan företaget hinna
gömma undan viktig information, något som allvarligt kan äventyra
effektiviteten i ESA:s undersökning.
13 § EES-lagen förutsätter enligt sin lydelse inte att företaget motsatt
sig undersökningen för att Konkurrensverket skall ha rätt att få
handräckning. Av allmänna principer for tvångsmedelsanvändning får
emellertid i dessa fall anses följa att kronofogdemyndigheten inte bör
vidta några verkställighetsåtgärder förrän behov av detta visat sig
föreligga. Det torde därför inte finnas anledning for krono-
fogdemyndigheten att dessförinnan fatta något beslut om handräckning.
Saken bör i stället kunna lösas så, att Konkurrensverket i de fall där
motstånd befaras, kontaktar kronofogdemyndigheten i förväg. När sedan
undersökningen äger rum följer en representant för kronofogde-
myndigheten med och fattar det eventuella beslutet om handräckning på
platsen.
Ett problem med denna ordning är emellertid att Konkurrensverkets
kontakt med kronofogdemyndigheten får anses utgöra en ansökan om
handräckning enligt EES-lagen. Till följd härav uppstår frågan om
kronofogdemyndighetens principiella kommuniceringsplikt enligt 16 kap.
11 § UB.
Det kan härvid omedelbart konstateras att, om kommunicering sker,
samma olägenheter uppstår som i fallet när kronofogdemyndigheten inte
kontaktats i förväg.
När det gäller kronofogdemyndighetens möjligheter att underlåta
kommunicering framstår begreppet brådskande i 16 kap. 11 § UB inte
som träffande - saken behöver ju inte alls vara brådskande. Det relevanta
är i stället faran for att bevis undanhålls eller förstörs. Det kan härvid
noteras att i nyssnämnda lagrum undantag från kommuniceringsplikten
gjorts för kvarstad och annan säkerhetsåtgärd.
Som en remissinstans påpekat finns det emellertid stöd i förarbetena
till UB och i doktrinen för att ordet "brådskande" täcker den situationen
att det finns risk för att bevis undanhålls eller förstörs. Som kommer att
beröras i författningskommentaren, avsnitt 9, råder dock enligt 16 kap.
11 § UB inget absolut forbud mot kommunikation. Kronofogde-
myndigheten är således enligt den bestämmelsen inte absolut förhindrad
att underrätta svaranden ens när fråga är om kvarstad eller annan
säkerhetsåtgärd. För att Sveriges förpliktelser entydigt skall vara
uppfyllda bör regelsystemet inte medge att en myndighet kan ge det
berörda företaget kännedom om en undersökning som beslutats enligt
artikel 14.3 innan denna genomförs.
Här uppstår således en konflikt mellan ä ena sidan Sveriges åtaganden,
sådana dessa kommer till uttryck i protokoll 4 till övervakningsavtalet
och artikel 3.1 i samma avtal, EG-domstolens avgöranden samt EES-
lagen och å andra sidan bestämmelserna i UB om kommunikation.
12
Det anförda leder till slutsatsen att det bör införas en bestämmelse som Prop. 1993/94:211
reglerar frågan om kommunicering i dessa fall. Denna bör lämpligen
vara placerad i anslutning till själva bestämmelsen om handräckning och
således tillföras 13 § EES-lagen. Eftersom det är ESA som förfogar över
huruvida det berörda företaget i förväg skall underrättas om
undersökningen eller ej bör regeln utformas så, att kronofogde-
myndigheten inte skall underrätta företaget om handräckningsansökningen
innan verkställighet sker.
En särskild fråga i detta sammanhang är om företagen genom att fråga
Konkurrensverket eller kronofogdemyndigheten kan hålla sig underrättade
om huruvida någon ansökan om handräckning gjorts. För såväl
Konkurrensverket som kronofogdemyndigheten torde i detta avseende
gälla att myndigheten är förhindrad att uttala sig om detta med hänsyn till
reglerna i 4 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) om sekretess till skydd
för myndighets granskningsåtgärder.
I målet vid kronofogdemyndigheten uppstår, enligt nuvarande
bestämmelser, kostnader i form av s.k. grundavgift redan när
Konkurrensverkets ansökan har gjorts. För kostnaderna i målet svarar i
första hand sökanden, dvs. i nu aktuella fall Konkurrensverket (17 kap.
2 § första stycket UB). Av 17 kap. 8 § första stycket UB följer dock att
kostnaderna ytterst skall bäras av svaranden, dvs. i dessa fall det företag
som undersökningen avser.
En följd av den nu föreslagna regeln om att kronofogdemyndigheten
inte skall underrätta företaget om att handräckning begärts är att företaget
inte kan undgå kostnaderna vid myndigheten genom frivilligt fullgörande.
Detta är inte tillfredsställande och regeringen avser därför att genom en
ändring i förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogde-
myndigheterna föreskriva att avgifter enligt förordningen inte skall tas ut
i mål enligt 13 § EES-lagen.
EES-avtalets konkurrensregler är endast tillämpliga på förfaranden som
kan påverka handeln mellan de olika länderna inom EES-området, dvs.
främst förfaranden i anslutning till gränsöverskridande handel. Det kan
därför antas att ESA kommer att genomföra undersökningar i olika länder
samtidigt utan att underrätta berörda företag i förväg. För att uppnå
avsedda resultat med sådana s.k. simultaneous dawn-raids är det
naturligtvis nödvändigt att "tillslagen" kan ske samtidigt även i de fall
man befarar att ett företag kommer att motsätta sig undersökningen.
Konkurrensverket måste därför kunna erhålla bistånd av
kronofogdemyndigheten på av ESA bestämd tidpunkt.
Erfarenheter från EG visar att kommissionen ofta tar kontakt med de
nationella myndigheterna mycket kort tid innan undersökningen skall
verkställas. Ett skäl till detta torde vara att man vill minimera riskerna
för att de berörda företagen i förväg får reda på den tilltänkta
undersökningen.
Särskilt om så blir fallet även när det gäller ESA:s verksamhet, kan
det uppstå problem för den enligt 16 kap. 10 § UB behöriga
kronofogdemyndigheten att tillhandahålla erforderliga personalresurser
vid den bestämda tidpunkten för undersökningen. 13
Sådana undersökningar som här avses kommer av allt att döma att bli
sällsynta, särskilt utanför våra större städer och viktigare industriorter.
Det kan därför befaras att det kommer bli svårt för
kronofogdemyndigheterna att hålla kunskaperna om det speciella
ämnesområdet aktuella, något som är nödvändigt vid ingripanden med
kort varsel.
Handläggningen av frågor om handräckning enligt EES-lagen bör med
anledning av det sagda koncentreras till en större kronofogdemyndighet.
För den praktiska hanteringen är det lämpligt att Konkurrensverket och
den behöriga kronofogdemyndigheten är belägna på samma ort. Frågor
om handräckning enligt 13 § EES-lagen bör därför prövas av
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län.
Som framgått måste kronofogdemyndighetens bistånd kunna erhållas
på av ESA bestämd tidpunkt. Att de aktuella frågorna koncentreras till
en större kronofogdemyndighet kan förväntas bidra till att så blir fallet.
En allmän skyldighet för såväl Konkurrensverket som krono-
fogdemyndigheten är, liksom för andra myndigheter, att verka för att
Sveriges internationella åtaganden uppfylls. Regeringen kan därför
förutsätta att de berörda myndigheterna ser till att åtagandena enligt
övervakningsavtalet uppfylls med avseende på tidpunkten för
kronofogdemyndighetens bistånd utan att detta behöver komma till
uttryck i några särskilda föreskrifter.
Det bör vidare, som Svea hovrätt föreslagit, i EES-lagen införas en
uttrycklig hänvisning till utsökningsbalkens regler om annat än
kommunicerings- och forumfrågor. Detta behandlas vidare i
författningskommentaren (avsnitt 9).
Regeringens bedömning: Särskilda lagregler om de allmänna
rättsprinciper till skydd för företag och företagssammanslutningar som
kommer till uttryck i EG-domstolens praxis m.m. är inte erforderliga
och bör inte införas.
Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning .
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någon invändning
mot arbetsgruppens bedömning. Några remissinstanser, däribland Dom-
stolsverket, Konkurrensverket och Sveriges industriförbund, har berört
frågan om kompetensfördelningen mellan de inblandade myndigheterna
och därvid särskilt frågan om vad som skall ingå i
kronofogdemyndighetens prövning när handräckning begärs och
genomförs.
Skälen för regeringens bedömning: I Hoechst-fallet uttalade EG-
domstolen inte bara att de nationella regler som avses i artikel 14.6 skall
vara sådana att övervakningsmyndighetens åtgärder blir effektiva - vilken
Prop. 1993/94:211
14
aspekt har behandlats i föregående avsnitt - utan också att dessa regler Prop. 1993/94:211
skall vara sådana att varje fysisk och juridisk person skall vara
tillförsäkrad skydd mot godtyckliga och oproportionerliga ingrepp av
offentliga myndigheter i den privata sfären. Domstolen gjorde dock den
begränsningen att den nationella myndigheten inte får göra någon egen
prövning av behovet av undersökningen. Den nationella myndighetens
ansvar får mot denna bakgrund anses vara inskränkt till att hindra vad
som närmast kan betraktas som myndighetsmissbruk. Enligt regeringens
bedömning är svensk rätts regler om ansvar för felaktig
myndighetsutövning och allmänna principer for tvångsmedelsanvändning
tillräckliga i detta avseende.
En väsentlig skillnad mellan EG-domstolens avgörande i Hoechst-fallet
och de övriga i avsnitt 2.3 kommenterade rättsfallen är att domstolen i
det förstnämnda fallet har uttalat sig om vilket innehåll nationell
lagstiftning skall ha till följd av artikel 14.6.1 de övriga fallen har saken
inte gällt medlemsstaternas lagstiftning utan gemenskapsrätten.
Det innehåll gemenskapsrätten fått genom dessa och andra avgöranden
av EG-domstolen före den 2 maj 1992 utgör, till följd av artikel 3.1 i
övervakningsavtalet, en del av det som kan kallas EES-rätten, dvs. den
rättsordning som, såvitt gäller den begränsade fråga som här behandlas,
1 första hand skall tillämpas av ESA och EFTA-domstolen och som har
införlivats med svensk rätt genom EES-lagen.
De principer som utbildats i EG-domstolens praxis utgör således, på
det sätt som ovan redovisats, redan en del av svensk rätt.
Som skäl för att trots det sagda införa uttryckliga lagbestämmelser kan
naturligtvis anföras att detta skulle underlätta for företagen och for de
berörda svenska myndigheterna att känna till de preciseringar av ESA:s
befogenheter som följer av EG-domstolens praxis, t.ex. såvitt avser
skyddet för viss korrespondens.
Ett problem med en sådan ordning är emellertid att principerna
kommit till uttryck i enskilda avgöranden av EG-domstolen och således
för den rätta förståelsen är beroende av de faktiska omständigheter som
förelegat i vaije mål. Det skulle därför vara närmast omöjligt att genom
uttryckliga lagbestämmelser införliva de principer som här diskuteras.
Med ett sådant tillvägagångssätt skulle man dessutom riskera att reglerna
fick ett innehåll som inte överensstämmer med Sveriges internationella
åtaganden.
Till bilden hör också att enligt artikel 3.2 i övervakningsavtalet skall
ESA och EFTA-domstolen vid tolkningen och tillämpningen av EES- och
övervakningsavtalen ta vederbörlig hänsyn till avgöranden som EG-
domstolen meddelat efter dagen för undertecknandet av EES-avtalet (den
2 maj 1992), om avgörandena avser tolkning av rättsakter som är i sak
identiska med bl.a. bestämmelserna i protokoll 4 till övervakningsavtalet.
Detta innebär att de principer som här diskuteras, till sitt innehåll över
tid kan komma att förändras genom EG-domstolens och EFTA-
domstolens rättsbildning.
Det sagda leder sammanfattningsvis till slutsatsen att särskilda
lagregler inte bör införas om de allmänna principer som kommer till 15
uttryck i EG-domstolens praxis.
Inte heller när det gäller den av EG-kommissionen tillämpade Prop. 1993/94:211
principen om rätt för företagen till biträde av jurist vid undersökningarna
bör några särskilda lagbestämmelser införas. Sådana regler skulle
nämligen riskera att inskränka ESA:s befogenheter på ett sätt som inte är
förenligt med Sveriges åtaganden enligt EES- och övervakningsavtalen.
Regeringen utgår dock från att ESA kommer att tillämpa principen på
motsvarande sätt som Kommissionen.
En särskild fråga i detta sammanhang, som berörts av några
remissinstanser, är vad som skall ingå i kronofogdemyndighetens
prövning.
Det torde inte vara möjligt att besvara denna fråga genom att exakt
ange vilka överväganden kronofogdemyndigheten har rätt och skyldighet
att göra enligt EES- och övervakningsavtalen respektive andra nationella
regler.
Kronofogdemyndighetens uppgifter enligt 13 § EES-lagen är enligt
paragrafens ordalydelse inskränkta till att bereda Konkurrensverket - och
därmed indirekt ESA - möjlighet att genomföra de åtgärder som sägs i
12 § 1, 2 och 4 EES-lagen. Kronofogdemyndigheten skall således inte
självständigt göra något urval bland handlingar och liknande utan dess
uppgift är främst att genomsöka lokaler, forcera lås osv.
Detta innebär att t.ex. principen om skydd för viss korrespondens inte
torde vara av omedelbar relevans vid kronofogdemyndighetens prövning.
Inom EG behandlas tvister om huruvida viss korrespondens åtnjuter
skydd till följd av sagda princip på det sättet att EG-kommissionen
förseglar de aktuella dokumenten. Om företaget inte förmår övertyga
kommissionen om sin ståndpunkt fattar denna ett beslut om att
förseglingen skall brytas, vilket beslut företaget har möjlighet att
överklaga till EG-domstolen (se Bellamy & Child, Common Market Law
of Competition, s. 532). Mycket talar för att denna fråga kommer att
lösas på motsvarande sätt inom EES.
I det i avsnitt 4.3 refererade Hoechst-fallet sägs, som där framgått, att
det ankommer på den behöriga nationella myndigheten att se till att
nationella regler till skydd för företagen iakttas när undersökningar
genomförs utan företagets medverkan. Av detta uttalande följer att ett
stort ansvar för sådana frågor vilar på Konkurrensverket.
Av det sagda torde den slutsatsen kunna dras att den prövning som
ankommer på kronofogdemyndigheten är av begränsad omfattning.
Frågor som uppstår under själva handräckningsförfarandet skall således,
bortsett från frågor som rör sättet för verkställigheten, i första hand
prövas av ESA och Konkurrensverket. Kronofogdemyndigheten skall
dock, trots det anförda, självfallet inte medverka till åtgärder som inte
omfattas av ESA:s beslut eller som är uppenbart obefogade.
16
Prop. 1993/94:211
Såvitt nu kan bedömas kommer kronofogdemyndighetens medverkan vid
undersökningar hos foretag i Sverige att behövas endast i några få fall
om året. Kostnadsökningarna för Kronofogdemyndigheten i Stockholms
län till följd av att myndigheten blir ensamt behörig att pröva dessa
frågor torde till följd härav bli så begränsade att de ryms inom ramen för
beviljade anslag. Detsamma gäller de kostnadsökningar som kan uppstå
för Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt.
Enligt protokoll 4 till övervakningsavtalet (kap. II, artikel 14.7 m.fl.)
skall varje avtalsslutande EFTA-stat vidta nödvändiga åtgärder i det
avseende som här är aktuellt inom sex månader från det att EES-avtalet
trätt i kraft, vilket skedde den 1 januari 1994. Nu föreslagna ändringar
bör därför träda i kraft den 1 juli 1994.
För att inte olika regler skall gälla under handläggningen av ett enskilt
ärende vid kronofogdemyndigheten bör i en särskild övergångs-
bestämmelse föreskrivas att äldre bestämmelser fortfarande skall
tillämpas i de fall ansökan om handräckning gjorts före ikraftträdandet.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES)
Andra stycket
I andra stycket första meningen föreskrivs att frågor om handräckning
enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholms
län. Bestämmelsen ersätter således forumreglema i 16 kap. 10 §
utsökningsbalken (UB)- Vid förrättning som äger rum på annan ort än i
Stockholm finns möjlighet för kronofogdemyndigheten att förordna en
tjänsteman vid en annan myndighet att handlägga målet. Det blir i dessa
fall inte fråga om överlämnande av målet enligt 2 kap. 4 § UB utan detta
handläggs också i dessa fall, formellt sett, av Kronofogdemyndigheten i
Stockholms län.
Av andra stycket andra meningen framgår att kronofogdemyndigheten
inte skall underrätta det företag eller den företagssammanslutning där
undersökningen skall ske om att Konkurrensverket ansökt om
handräckning enligt EES-lagen. Bestämmelsen skall således tillämpas i
17
stället for 16 kap. 11 § UB. Till skillnad från vad som är fallet vid Prop. 1993/94:211
verkställighet av säkerhetsåtgärd enligt nyss nämnda lagrum är regeln
obligatorisk (jfr Walin m.fl., Utsökningsbalken och promulgationslag
m.m., andra upplagan, 1987, s. 577). Kronofogdemyndigheten är således
alltid förhindrad att underrätta svaranden om handräckningsansökan innan
verkställighet sker.
Av andra stycket tredje meningen framgår att de bestämmelser i UB
som gäller vid sådan handräckning som avses i 16 kap. 10 § UB, och
som inte avser forum- eller kommuniceringsfrågor, skall tillämpas också
vid handräckning enligt denna paragraf. Stadgandet utesluter inte
tillämpning av andra föreskrifter, t.ex. i utsökningsforordningen
(1981:981), eller av de principer som följer av EES-rätten.
Exempel på bestämmelser i UB som kan bli tillämpliga i mål av
ifrågavarande slag är 2 kap. 1 § om ansökan, 2 kap. 15 § om
tvångsmedel och 2 kap. 17 § om förrättningsmannens befogenheter samt
16 kap. 12 § om hur verkställighet sker.
Andra bestämmelser som blir tillämpliga är de i 18 kap. om
överklagande av kronofogdemyndighetens beslut. Enligt 18 kap. 7 § sista
stycket skall kronofogdemyndighetens beslut överklagas inom tre veckor
från det att beslutet delgavs klaganden. Av 2 kap. 19 § följer att
kronofogdemyndighetens beslut gäller omedelbart och att verkställigheten
fortgår även om beslutet överklagas om inte något annat forordnas av en
domstol. Enligt 18 kap. 12 § får tingsrätten, efter överklagande, förordna
att någon åtgärd för verkställighet tills vidare inte skall vidtas eller, om
det finns synnerliga skäl, att en redan vidtagen åtgärd skall hävas. Till
följd av föreskriften i tredje stycket om att frågor om handräckning enligt
denna paragraf skall prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholms län
skall kronofogdemyndighetens beslut alltid överklagas till Stockholms
tingsrätt.
Det är här att märka att ESA:s beslut att genomföra undersökningen
överklagas till EFTA-domstolen. Detta följer av artikel 108.2 i EES-
avtalet och artikel 36 i övervakningsavtalet. ESA:s beslut om
undersökning skall innehålla en upplysning om detta (se bl.a. artikel 14.3
i kap. II i protokoll 4 till övervakningsavtalet). Det är således endast
överklagande av kronofogdemyndighetens beslut och åtgärder som avses
i denna paragraf.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
I övergångsbestämmelserna föreskrivs att äldre föreskrifter skall tillämpas
i de fall ansökan om handräckning gjorts före lagändringarnas
ikraftträdande den 1 juli 1994.
Enligt 2 kap. 1 § UB görs ansökan om verkställighet muntligen eller
skriftligen. Det krävs således inte att Konkurrensverket givit in några
handlingar för att ansökan skall anses gjord.
18
Enligt protokoll 4 till avtalet den 2 maj 1992 mellan medlemsstaterna i
EFTA om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol
(övervakningsavtalet) har Sverige åtagit sig att, inom sex månader från
EES-avtalets ikraftträdande, införa regler i den nationella lagstiftningen
som möjliggör för EFTA:s övervakningsmyndighet att i konkurrens-
ärenden genomföra undersökningar hos företag i Sverige även om
företagen motsätter sig undersökning.
För uppfyllande av detta åtagande finns i 13 § lagen (1992:1317) om
ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), EES-lagen, regler om
handräckning av kronofogdemyndigheten vid genomförandet av sådana
undersökningar.
I promemorian behandlas frågan huruvida den nuvarande regleringen
är tillräcklig för att Sverige skall anses till fullo uppfylla sina
internationella åtaganden i detta avseende. Utgångspunkten är därvid den
av EG-domstolen fastslagna principen att de nationella reglerna skall vara
sådana att övervakningsmyndighetens undersökningar blir effektiva
samtidigt som företagen skall vara tillförsäkrade ett skydd mot
godtyckliga och oproportionerliga ingrepp i den privata sfären.
Slutsatsen i promemorian är att 13 § EES-lagen bör kompletteras med
bestämmelser om att kronofogdemyndigheten inte skall underrätta det
berörda företaget om att handräckning begärts och om att frågor om
sådan handräckning alltid skall prövas av en större kronofogdemyndighet
- Kronofogdemyndigheten i Stockholms län. Kravet på skydd mot
godtyckliga och oproportionerliga ingrepp anses tillgodosett utan att
några ytterligare föreskrifter erfordras.
Vidare föreslås i promemorian att det i samma lagrum införs
uttryckliga hänvisningar till utsökningsbalkens regler om förrätt-
ningsmannens befogenheter vid verkställigheten och om överklagande av
kronofogdemyndighetens beslut.
Prop. 1993/94:211
Bilaga 1
19
Promemorians lagförslag
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
När EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om en undersökning
enligt protokoll 4 till övervakningsavtalet har den behöriga myndigheten
rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de
åtgärder som avses i 12 § 1,2 och 4.
Kronofogdemyndigheten skall inte
underrätta företaget eller företågs-
sammanslutningen om den be-
höriga myndighetens begäran om
handräckning innan verkställighet
sker. Vid verkställigheten tillämpas
2 kap. 17 § utsökningsbalken.
Frågor om handräckning enligt
denna paragraf prövas av Krono-
fogdemyndigheten i Stockholms
län. I fråga om överklagande av
kronofogdemyndighetens beslut
eller åtgärd enligt denna paragraf
tillämpas bestämmelserna i
utsökningsbalken om talan mot
utmätning i allmänhet.
Prop. 1993/94:211
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i de fall ansökan om
handräckning gjorts före ikraftträdandet.
20
Sammanställning av framförda synpunkter vid hearing angående
handräckning vid EFTA:s övervakningsmyndighets undersökningar
hos företag i Sverige
Vid hearingen deltog företrädare för följande: Företagarnas Riksorganisa-
tion, Grossistförbundet Svensk Handel, Konkurrensverket, Kronofogde-
myndigheten i Stockholms län, Marknadsdomstolen, Riksskatteverket,
Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
industriförbund, Justitiedepartementet, Utrikesdepartementets handels-
avdelning, Finansdepartementet och Näringsdepartementet.
Samtliga ställer sig positiva till eller har ingen erinran mot att i EES-
lagen införs bestämmelser om att kronofogdemyndigheten inte skall
underrätta det berörda företaget om att handräckning begärts. Svea
hovrätt ifrågasätter dock om det behövs en uttrycklig bestämmelse om att
kommunikation inte skall ske. Hovrätten påpekar att ordet "brådskande"
i 16 kap. 11 § UB täcker den situationen att det finns risk för att bevis
undanhålls eller förstörs. Hovrätten motsätter sig emellertid inte att saken
regleras uttryckligen.
Sveriges industriförbund ifrågasätter om det föreslagna
kommunicerings förbudet också innebär att kronofogdemyndigheten är
förhindrad att på förfrågan uppge huruvida en ansökan om handräckning
föreligger mot ett företag.
Stockholms tingsrätt berör frågan huruvida kronofogdemyndigheten
skall göra någon prövning innan den deltar vid undersökningen.
Grossistförbundet Svensk Handel, Konkurrensverket, Sveriges
industriförbund m.fl. berör kompetensfördelningen mellan de inblandade
myndigheterna och därvid närmast vilken myndighet - ESA,
Konkurrensverket eller kronofogdemyndigheten - det är som har att fatta
beslut om t.ex. vilka handlingar som skall företes, vilka utrymmen som
skall genomsökas och huruvida företaget har fått tillräckliga möjligheter
att tillkalla en jurist vid undersökningen. Därvid berörs särskilt frågan
om vad som skall ingå i kronofogdemyndighetens prövning.
Svea hovrätt anser att samtliga kronofogdemyndigheter bör vara
behöriga att pröva frågor enligt 13 § EES-lagen. Hovrätten framhåller
vidare att förslagets hänvisning till 2 kap. 17 § UB inte är lämplig
eftersom det kan finnas behov av att tillämpa också andra bestämmelser
i UB, t.ex. 2 kap. 15 §. Vidare krävs en uttrycklig hänvisning till 17
kap. UB för att balkens rättegångskostnadsregler skall bli tillämpliga.
Hovrätten påpekar också att 3-15 kap. UB aldrig kan bli tillämpliga i mål
av förevarande slag. Hovrätten förordar att en uttrycklig hänvisning till
16 kap. 10-12 §§ UB införs i EES-lagen i stället för de hänvisningar som
förslaget innehåller.
Sveriges advokatsamfund framhåller att myndigheterna vid
undersökningar bör till företaget överlämna upplysningar om vad beslutet
Prop. 1993/94:211
Bilaga 3
grundar sig på, vilka rättigheter företaget har och vilka möjligheter det
finns att överklaga besluten.
Marknadsdomstolen påpekar att promemorian saknar vaije hänvisning
till den nationella konkurrenslagen vars regler om undersökningar hos
företag i väsentliga avseenden motsvarar EES-lagens. Det finns en risk
för att en uttrycklig bestämmelse i den sistnämnda lagen om att
kommunicering inte skall ske leder till att konkurrenslagen tolkas p’
motsatt sätt.
Prop. 1993/94:211
Bilaga 3
22
Lagrådsremissens lagförslag
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
När EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om en undersökning
enligt protokoll 4 till övervakningsavtalet har den behöriga myndigheten
rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de
åtgärder som avses i 12 § 1, 2 och 4.
Vid handräckning enligt denna
paragraf gäller bestämmelserna i
utsökningsbalken om sådan
verkställighet som avses i 16 kap.
10-12 §§ den balken. Krono-
fogdemyndigheten skall dock inte
underrätta företaget eller företags-
sammanslutningen om den be-
höriga myndighetens begäran om
handräckning innan verkställighet
sker.
Frågor om handräckning enligt
denna paragraf prövas av Krono-
fogdemyndigheten i Stockholms
län.
Prop. 1993/94:211
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i de fall ansökan om
handräckning gjorts före ikraftträdandet.
23
Prop. 1993/94:211
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-08
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 3 mars 1994 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Jan Stockhaus.
Lagrådet lämnar förslaget utan annan erinran än att de föreslagna nya
andra och tredje styckena i 13 § bör ersättas med ett stycke av följande
lydelse:
"Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län. Kronofogdemyndigheten skall
inte underrätta företaget eller företagssammanslutningen om den behöriga
myndighetens begäran om handräckning innan verkställighet sker.
Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan
verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken."
24
Prop. 1993/94:211
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet P. Westerberg
Regeringen beslutar proposition 1993/94:211 Handräckning vid EFTA:s
övervakningsmyndighets undersökningar hos företag i Sverige.
25
gotab 46277, Stockholm 1994