Regeringens proposition

1993/94:209

Den fortsatta reformeringen av
arbetslöshetsförsäkringen

Prop.

1993/94:209

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 mars 1994

Bengt 'Westerberg

Börje Hörnlund

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det som ett andra steg i förverkligandet av
en allmän arbetslöshetsförsäkring införs en inkomstrelaterad ersättning
(dagpenning) i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Dagpenningen
i KAS skall lämnas med samma belopp och på samma grunder som
gäller för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. En arbetslös
medlem i en arbetslöshetskassa får dagpenning från arbetslöshetsförsäk-
ringen medan övriga arbetslösa får dagpenning från KAS, om avgifts-
och arbetsvillkor är uppfyllda. Ett grundbelopp skall finnas i KAS och
lämnas enligt i huvudsak samma regler som gäller för det nuvarande
stödbeloppet. Dagpenningen i KAS skall fr.o.m. den 1 juli 1994 vara
högst 564 kr per dag och lägst 245 kr. Grundbeloppet skall vara 245 kr.

För att få dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS skall
den arbetslöse uppfylla ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor. Avgifts-
villkoret innebär att den arbetssökande skall ha betalat avgift enligt
lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet eller är skyldig att betala skatt enligt lagen (1958:295)
om sjömansskatt under tolv månader inom en 24-månadersperiod.

Arbetsvillkoret, som skall vara lika i både arbetslöshetsförsäkringen
och KAS, innebär att sökanden skall ha förvärvsarbetat minst 75 timmar
per månad under minst fem månader inom en ramtid på tolv månader.
Ett alternativt arbetsvillkor införs som innebär att förvärvsarbete skall
ha utförts minst 65 timmar per månad under minst tio månader inom
ramtiden på tolv månader.

1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 209

Den första perioden med dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen Prop. 1993/94:209
eller KAS lämnas om sökanden har uppfyllt arbetsvillkoret genom för-
värvsarbete (allmänt arbetsvillkor), vari inte får räknas in tid då
sökanden har deltagit i t.ex. arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik
och arbetslivsutveckling (ALU) s.k. jämställd tid. En andra ersättnings-
period om i normalfallet 300 dagar får beviljas även om arbetsvillkoret
innehåller\s k. jämställd tid (särskilt arbetsvillkor). För ersättning där-
efter måste ett allmänt arbetsvillkor ånyo uppfyllas. Om den arbetslöse
inte kan få arbete efter den andra ersättningsperioden bör han eller hon
erbjudas särskilda insatser som kan ha inslag av utbildning, praktik eller
rehabilitering. Den närmare utformningen av dessa insatser skall ut-
redas.

Ersättningen till den arbetslöse skall bestämmas utifrån den arbetstid
och dagsförtjänst som var normal för henne eller honom under den tid
med vilken det senaste arbetsvillkoret har fullgjorts.

Ersättningsperiodema för dagpenning i KAS skall vara desamma som
gäller för dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär att för
den som inte har fyllt 55 år är ersättningsperioden för dagpenning i
KAS längst 300 dagar. För den som har fyllt 55 år är ersättningsperio-
den längst 450 dagar.

Förslagen föranleder omfattande ändringar i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd och lagen (1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring. Följdändringar föreslås i lagen (1992:1331) om arbets-
livsutveckling och studiestödslagen (1973:349).

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Omfattande
övergångsbestämmelser föreslås för att möjliggöra en mjuk övergång till
de nya reglerna.

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:209

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 5

2     Lagtext ................................. 6

2.1   Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd................. 6

2.2   Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring.................... 39

2.3   Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling...................... 59

2.4   Förslag till lag om ändring i  studiestödslagen

(1973:349)........................... 60

3     Ärendet och dess beredning .................... 61

4     Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen ... 62

5    Grundbelopp och dagpenning i KAS...............73

6     Förmånsrättsberättigade till KAS ................. 76

7     Avgiftsvillkoret............................. 78

8     Arbetsvillkoren ............................ 81

9     Normalarbetstiden och dagsförtjänsten.............. 88

10    Ersättningsperiodema ........................ 93

11    Övergångsbestämmelser.......................94

11.1  Allmänt.............................94

11.2  Avgiftsvillkoret ........................ 96

11.3  Ersättningsperiodema .................... 99

11.4  Arbetsvillkoren, normalarbetstiden och dagpenning-
en enligt ALF-lagen.................... 101

11.5  Normalarbetstid enligt KAS-lagen............ 103

12    Uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna ......... 104

13   Kostnader m.m............................ 104

13.1  Utvecklingen av kontantstödens kostnader....... 104

13.2  Kostnaderna för förslaget om en allmän arbetslös-
hetsförsäkring ........................ 107

14   Redovisning av vissa uppdrag till AMS ............ 109  Prop. 1993/94:209

15    Internationella överenskommelser................ 110

16   Kommentarer till lagförslagen .................. 110

16.1  Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd................ 110

16.2  Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring .................. 136

16.3  Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1331)

om arbetslivsutveckling.................. 145

16.4  Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen

(1973:349).......................... 145

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars

1994 ......... 146

Rättsdatablad.................................

147

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1993/94:209

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

2. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,

4. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

2 Lagtext

Prop. 1993/94:209

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kon-
tant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd¹

dels att 16, 26, 30 a, 30 b, 38 och 39 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4, 11, 18, 25 och 26 §§ skall utgå,

dels att 18 § skall betecknas 17 §,

dels att 1, 3, 4, 6-9, 11-14, 15, nya 17, 24, 25, 27, 28-30, 31, 32,
33, 34, 35 och 37 §§ samt rubrikerna närmast före 6 och 13 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 26, 30 och 30 a §§ skall sättas när-
mast före 28, 32 respektive 33 §,

dels att det i lagen skall införas 23 nya paragrafer, 10, 10 a, 14 a,
20, 20 a, 21, 21 a, 22, 23, 27 a-i, 31 a och 33 a-d §§ samt närmast
före 1, 7, 8, 14, nya 17, 21, 22, 27 a, 27 d, 27 g och 28 §§ nya rubri-
ker av följande lydelse.

Allmänna villkor

1 §²

Kontant arbetsmarknadsstöd
utges enligt denna lag vid arbets-
löshet till

1. den som icke är försäkrad
enligt lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring,

2. försäkrad enligt nämnda lag
som efter inträdet i en arbetslös-
hetskassa ännu ej uppfyllt med-
lemsvillkoret enligt lagen,

Kontant arbetsmarknadsstöd vid
arbetslöshet lämnas enligt vad som
följer av denna lag med ett per
dag beräknat belopp i form av
dagpenning eller ett grund-
belopp. Den som är försäkrad
enligt lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring har inte rätt till
stöd i andra fall än som sägs i
andra stycket.

¹ Lagen omtryckt 1982:433.

Senaste lydelse av 16 § 1993:657.

² Senaste lydelse 1993:657.

3. försäkrad enligt nämnda lag
som ej har rätt till ersättning
enligt lagen på grund av att er-
sättningsperiod gått till ända
sedan han uppnått 60 års ålder.

Prop. 1993/94:209

Kontant arbetsmarknadsstöd i
form av ett grundbelopp lämnas
även till en försäkrad enligt den
lagen som inte har rätt till ersätt-
ning från en arbetslöshetskassa på
grund av att

1.   avgiftsvillkoret enligt 9 §
lagen inte är uppfyllt, eller

2. en ersättningsperiod har gått
till ända sedan hon eller han har

fyllt 60 år utan att något nytt ar-
betsvillkor som är kvalificerande
för en ny ersättningsperiod har
uppfyllts.

Rätten till kontant arbetsmark-
nadsstöd upphör vid utgången av
månaden före den under vilken
den arbetslöse fyller 65 år. I fråga
om stöd i form av ett grundbelopp
upphör rätten dessutom när den
arbetslöse före den tidpunkten
börjar uppbära hel ålderspension,
hel förtidspension eller helt sjuk-
bidrag enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Kontant arbetsmarknadsstöd
utgår till den som uppfyller före-
skrivna ersättningsvillkor i Sveri-
ge.

Kontant arbetsmarknadsstöd
lämnas endast till den som upp-
fyller ersättningsvillkoren i Sveri-
ge, om inte annat följer av

1. lagen (1992:1776) om sam-
ordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom
Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES), eller

2. överenskommelse som rege-
ringen har träffat med någon
annan stat om andra villkor för
rätt att få ersättning.

Prop. 1993/94:209

Kontant arbetsmarknadsstöd vid
arbetslöshet tillkommer den som

1. har fyllt 20 år,

2. är arbetsför och i övrigt oför-
hindrad att åtaga sig arbete för
arbetsgivares räkning minst tre
timmar varje arbetsdag och i
genomsnitt minst 17 timmar i
veckan,

3. är beredd att antaga erbjudet
lämpligt arbete under tid för vil-
ken han icke anmält hinder som
kan godtagas,

4. är anmäld som arbetssökande
hos den offentliga arbetsförmed-
lingen i den ordning som Arbets-
marknadsstyrelsen föreskriver,

5.  icke kan erhålla lämpligt
arbete.

Ersättning enligt denna lag
lämnas inte till den som deltar i
utbildning om det inte finns sär-
skilda skäl. Närmare föreskrifter
om tillämpningen av denna be-
stämmelse meddelas av regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer.

Som företagare enligt denna lag
anses den som äger eller är del-
ägare - direkt eller indirekt - i
näringsverksamhet som han är
personligt verksam i och som han
har ett väsentligt inflytande över.
Företagare anses arbetslös, när
hans personliga verksamhet i
rörelsen har upphört annat än
tillfälligt, om icke Arbetsmark-

Kontant arbetsmarknadsstöd
tillkommer den som

1.  är arbetsför och i övrigt
oförhindrad att åta sig arbete för
en arbetsgivares räkning minst 3
timmar varje arbetsdag och i
genomsnitt minst 17 timmar i
veckan,

2. är beredd att anta erbjudet
lämpligt arbete under tid för vil-
ken hon eller han inte har anmält
hinder som kan godtas,

3. är anmäld som arbetssökande
hos den offentliga arbetsförmed-
lingen i den ordning som före-
skrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer, och

4. inte kan få lämpligt arbete.

Stöd i form av ett grundbelopp
lämnas endast till den som har
fyllt 20 år.

Ersättning enligt denna lag
lämnas inte till den som deltar i
utbildning om det inte finns sär-
skilda skäl. Närmare föreskrifter
om tillämpningen av denna be-
stämmelse meddelas av regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer.

³ Senaste lydelse 1993:657.

nadsstyrelsen av särskilda skäl Som företagare enligt denna lag Prop. 1993/94:209

föreskriver annat.

anses den som äger eller är del- ägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är personligt verksam i och som hon eller han har ett väsent- ligt inflytande över. En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt. Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före- skriva att en företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än som sägs i femte stycket.

Arbetsvillkor m.m.

Dagar med ersättning 6 §4

Rätt till kontant arbetsmark-
nadsstöd föreligger, om den ar-
betslöse under en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbets-
löshetens inträde utfört förvärvs-
arbete i minst fem månader (ar-
betsvillkor). Härvid tas hänsyn
endast till månad då förvärvsarbe-
te utförts minst 75 timmar.

Tid då förvärvsarbete har utförts
får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.

Under en kalendervecka får
summan av antalet ersatta och
arbetade dagar samt karensdagar
och avstängningsdagar uppgå till
högst 5.

Kontant arbetsmarknadsstöd får
inte lämnas för lördag eller sön-
dag, om inte regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer medger undantag.

Stöd får inte lämnas för tid
under vilken sökanden får för-
äldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

⁴ Senaste lydelse 1984:514.

Karenstid

Prop. 1993/94:209

7 §’

Med tid under vilken sökanden
enligt 6 § skall ha utfört förvärvs-
arbete jämställs tid då sökanden

1. i enskilt hem vårdat åldring
eller handikappad i sådan ut-
sträckning att sökanden varit
förhindrad att stå till arbetsmark-
nadens förfogande,

2. deltagit i och, om inte särskil-
da skäl hindrat det, fullföljt ar-
betsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag
utgått,

3. fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, i båda fallen dock till-
sammans högst två månader,

4. haft semester, eller

5. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värnplikts-
tjänstgöring eller barns födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön.

Kontant arbetsmarknadsstöd får
inte lämnas förrän den sökande
under en sammanhängande tid av
12 månader varit arbetslös 5
dagar (karensvillkor). 1 ka-
renstiden räknas in endast de
dagar för vilka stöd skulle ha
lämnats, om karenstiden hade gått
till ända.

Om tid under vilken ersättning
har lämnats enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring skall räknas in i en ersätt-
ningsperiod enligt 14 § andra
stycket, skall karensvillkoret anses
vara uppfyllt.

För den som regelbundet utför
deltidsarbete under tid då hon
eller han i övrigt är arbetslös får,
om det finns särskilda skäl, rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva
om karenstid utöver vad som följer
av första stycket.

⁵ Senaste lydelse 1989:332.

10

En sökande som sägs i 1 § andra Prop. 1993/94:209
stycket 2 behöver inte uppfylla ka-
rensvillkoret. Detsamma gäller den
som har rätt till ersättning enligt

27 b § eller är anvisad verksamhet
för arbetslivsutveckling enligt före-
skrifter som har meddelats av
regeringen.

Bestämmelser om dagpenning

Avgifts- och arbetsvillkor

8 §⁶

Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § räknas inte tid då
sökanden varit hindrad att arbeta
på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den
sökande har avslutat efter fyllda
25 år eller som har föregåtts av
sammanhängande förvärvsarbete
på heltid i minst fem månader,

3. nykterhetsvård på anstalt,

4. frihetsberövande på kriminal-
vårdens område,

5. vård av eget barn eller adop-
tivbarn som inte har fyllt två år,

6. beslut enligt smittskyddslagen
(1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av sist-
nämnda lag.

Detsamma gäller tid då
sökanden har åtnjutit föräldrapen-
ningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller varit hindrad att arbeta på
grund av

Dagpenning lämnas under en
ersättningsperiod enligt 14 § till
den som uppfyller karensvillkoret
enligt 7 §, avgiftsvillkoret enligt
9 § och något allmänt arbetsvill-
kor enligt 10 §.

Av 11 § framgår att rätt till
dagpenning under en ersättnings-
period i vissa fall finns också för
den som inte uppfyller något all-
mänt arbetsvillkor men som upp-

⁶ Senaste lydelse 1989:338.

11

1. värnpliktstjänstgöring,

2. arbetsmarknadsutbildning,

3. yrkesinriktad rehabilitering,

i den mån sådan tid inte enligt
7 § jämställs med tid under vilken
förvärvsarbete har utförts.

Den tid som inte räknas in i
ramtiden får dock inte överstiga
två år.

fyller det särskilda arbetsvillkoret
enligt 10 a §.

Prop. 1993/94:209

En sökande som har påbörjat en
ersättningsperiod enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring, skall anses ha uppfyllt av-
giftsvillkoret och något allmänt
arbetsvillkor eller det särskilda ar-

betsvillkoret när hon eller han

begär dagpenning under samma
ersättningsperiod.

9 §⁷

Den som i minst 90 kalenderda-
gar under en ramtid av tio må-
nader i anslutning till att han
avslutat utbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår och som
berättigar till studiesocialt stöd
stått till arbetsmarknadens för-
fogande som arbetssökande genom
den offentliga arbetsförmedlingen
eller förvärvsarbetat är berättigad
till kontant arbetsmarknadsstöd
utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret.
Vid bestämmande av ramtid in-
räknas inte tid då sökanden har
varit hindrad att stå till arbets-
marknadens förfogande på grund
av sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
havandeskap eller vård av eget
barn eller adoptivbarn som inte
har fyllt två år.

Arbetslös som avses i 1 § 3 skall
vid tillämpning av första stycket
anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

Dagpenning lämnas endast till
en sökande som under 12 kalen-
dermånader under en ramtid av 24
månader omedelbart före arbets-
löshetens inträde har haft för-
värvsinkomster för vilka hon eller
han är skyldig att betala avgift
enligt lagen (1993:1441) om all-
män avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet
eller är skyldig att betala sjömans-
skatt enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt (avgiftsvillkor).
Skyldigheten skall bedömas efter
vad som är känt vid den tidpunkt
då rätten till en ersättningsperiod
prövas. Hänsyn skall dock inte tas
till skyldighet att betala sjömans-
skatt för tid före år 1994.

Den som inte har varit försäkrad
enligt lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring eller som inte
tidigare har fått dagpenning enligt
denna lag skall dessutom ha utfört

⁷ Senaste lydelse 1986:410.

12

denna lag skall dessutom ha utfört Prop. 1993/94:209
sådant förvärvsarbete som avses i

10 § i minst 75 timmar under var
och en av minst 5 av de 12 må-
nader som beaktas enligt första
stycket.

10 §

Om inte något annat följer av
10 a och 11 §§ får dagpenning
lämnas endast till den som under
en ramiid av 12 månader omedel-
bart före arbetslöshetens inträde
har utfört förvärvsarbete i minst

1. 5 månader, varvid hänsyn tas
endast till månad då förvärvsarbe-
te har utförts i minst 75 timmar
eller, om sökanden inte uppfyller
detta villkor,

2. 10 månader, varvid hänsyn
tas endast till månad då förvärvs-
arbete har utförts i minst 65 tim-
mar (allmänt arbetsvillkor).
Med tid då förvärvsarbete har
utförts likställs

1.  uppsägningstid, även om
arbetstagaren inte behöver stå till
arbetsgivarens förfogande,

2. semester, och

3. annan tid då den arbetslöse
av något annat skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring eller barns
födelse har varit ledig med helt
eller delvis bibehållen lön.

Med förvärvsarbete avses inte
beredskapsarbete enligt förord-
ningen (1987:411) om bered-
skapsarbete.

10 a §

1 den omfattning som följer av

11 §får dagpenning lämnas också

13

till den som inte uppfyller något
allmänt arbetsvillkor men som
uppfyller arbetsvillkoret enligt
denna paragraf (särskilt
arbetsvillkor). Vid be-
dömningen av om en sökande har
uppfyllt det särskilda arbetsvillko-
ret gäller vad som sägs i 10 §,
dock att med tid då förvärvsarbete
har utförts skall jämställas också
tid då sökanden

1. har utfört beredskapsarbete
enligt förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,

2. i enskilt hem har vårdat åldring
eller handikappad i sådan ut-
sträckning att hon eller han har
varit förhindrad att stå till arbets-
marknadens förfogande,

3. har deltagit i och, om inte
särskilda skäl har hindrat det,
fullföljt sådan arbetsmark-
nadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har lämnats,
eller

4. har fullgjort värnplikt eller
har fått föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst två månader.

Prop. 1993/94:209

11 §⁸

Kontant arbetsmarknadsstöd
lämnas i form av ett per dag
beräknat belopp. Under en kalen-
dervecka får summan av antalet
ersatta och arbetade dagar samt
karens- och avstängningsdagar
uppgå till högst fem.

Till en sökande som uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret men inte
något allmänt arbetsvillkor får
dagpenning lämnas endast om hon
eller han

1. tidigare har fått ersättning
med dagpenning enligt denna lag
eller ersättning enligt lagen

'Senaste lydelse 1993:657.

14

(1973:370) om arbetslöshetsför- Prop. 1993/94:209
säkring, och

2. under den närmast föregående
ersättningsperioden har fått dag-
penning till vilken hon eller han
har kvalificerat sig genom att
uppfylla något allmänt arbetsvill-
kor enligt denna lag eller enligt
lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring.

12 §’

Kontant arbetsmarknadsstöd får, Tid som har tillgodoräknats för
om inte arbetsmarknadsstyrelsen att uppfylla ett arbetsvillkor för
medger undantag, ej utges för dagpenning enligt denna lag eller
lördag eller söndag.                 enligt lagen (1973:370) om arbets-

löshetsförsäkring får inte tillgodo-
räknas för att uppfylla ett nytt
arbetsvillkor. Tid som har till-
godoräknats för att uppfylla ett
arbetsvillkor för grundbelopp
enligt denna lag får däremot
tillgodoräknas också för att upp-
fylla ett arbetsvillkor för dagpen-
ning.

Stöd får ej utges för tid under
vilken stödtagaren uppbär för-
äldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

⁹ Senaste lydelse 1984:514.

15

Karenstid och ersättningstidens Överhoppningsbar tid
längd

Prop. 1993/94:209

13 §¹⁰

Dagpenning får inte lämnas
förrän den sökande under en
sammanhängande tid av tolv må-
nader varit arbetslös fem dagar
(karensvillkor). I karenstiden
räknas in endast de dagar för
vilka stöd skulle ha lämnats, om
karenstiden gått till ända.

Sökande som avses i 1 § 3 be-
höver inte uppfylla karensvillkoret.
Detsamma gäller dem som är
ersättningsberättigade enligt 9 §
eller är anvisade verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av
regeringen.

När ramtid enligt 9 - 10 a §§
skall bestämmas räknas inte tid då
sökanden har varit hindrad att
arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den
sökande har avslutat efter fyllda
25 år eller som har föregåtts av
sammanhängande förvärvsarbete
på heltid i minst fem månader,

3. tvångsvård enligt lagen
(1988:870) om vård av missbruka-
re i vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminal-
vårdens område,

5. vård av eget barn eller av
adoptivbarn som inte har fyllt två
år, eller

6. beslut enligt smittskyddslagen
(1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av livs-
medelslagen.

Detsamma gäller tid då
sökanden har varit hindrad att
uppfylla något arbetsvillkor på
grund av ett skäl som sägs i
10a §1 -4.

Vid som sägs i andra stycket
gäller inte om sökanden enligt
10 a och 11 §§ får tillgodoräkna
sig tiden för att uppfylla det sär-
skilda arbetsvillkoret.

'“Senaste lydelse 1993:657.

16

Prop. 1993/94:209

Ersättningsperioden

14 §“

Kontant arbetsmarknadsstöd
utgår under längst 150 dagar
(ersättningsperioden), om inte
annat följer av andra stycket eller
av 15 § sista stycket. Har stödta-
garen uppnått 55 års ålder innan
ersättningsperioden gått till ända,
är perioden i stället 300 dagar.
Sedan stödtagaren uppnått 60 års
ålder, är ersättningsperioden 450
dagar.

I ersättningsperioden inräknas
inte dagar, under vilka stödtaga-
ren har anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av
regeringen.

Rätten till kontant arbetsmark-
nadsstöd upphör vid utgången av
månaden före den under vilken
den arbetslöse fyller 65 år eller
när han dessförinnan börjar upp-
bära hel ålderspension, hel för-
tidspension eller helt sjukbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Dagpenning lämnas under längst
300 dagar (ersättningsperioden),
om inte annat följer av 14 a § 2
eller 24 §. Har sökanden kvalifice-
rat sig för ersättning genom att
uppfylla något allmänt arbetsvill-
kor enligt 10 § och fyller hon eller
han 55 år innan ersättningsperio-
den har gått till ända, är perioden
i stället 450 dagar. Om det finns
synnerliga skäl, får regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer efter ansökan för-
länga ersättningsperioden enligt
detta stycke, dock längst till ut-
gången av år 1996.

I ersättningsperioden räknas in
ersättningstid enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring.

"'Senaste lydelse 1993:155.

2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 209

17

14 a §

Prop. 1993/94:209

1 ersättningsperioden räknas inte
in

1. karenstid, eller

2. dagar, under vilka sökanden
har anvisats verksamhet för ar-
bets livs utveckling enligt föreskrif-
ter som har meddelats av rege-
ringen.

15 §¹²

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har stödtagaren, om inte annat
följer av 16 §, rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd under åter-
stående antal dagar av perioden
vid ny arbetslöshet, även om han
då inte uppfyller arbets- och ka-
rensvillkoren.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har stödtagaren inom en
tid av tolv månader dessförinnan
uppfyllt arbetsvillkoret, lämnas
kontant arbetsmarknadsstöd under
ytterligare en ersättningsperiod.
Därvid skall dock karensvillkoret
på nytt uppfyllas. Den nya ersätt-
ningsperioden räknas från inträdet
av den arbetslöshet, då stödtaga-
ren senast uppfyllde arbetsvillko-
ret.

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden har gått till
ända, har sökanden rätt till dag-
penning under återstående antal
dagar av perioden vid ny arbets-
löshet, även om hon eller han då
inte uppfyller avgifts- och karens-
villkoren eller ett arbetsvillkor.
\bd som nu har sagts gäller dock
inte om en sammanhängande tid
av 12 månader, i vilken tid inte
räknas in tid som avses i 13 §, har
förflutit sedan hon eller han senast
fick ersättning.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har sökanden under
perioden på nytt uppfyllt avgifts-
villkoret och något allmänt arbets-
villkor eller, i den utsträckning
som framgår av 11 §, det särskil-
da arbetsvillkoret, lämnas dagpen-
ning under ytterligare en ersätt-
ningsperiod. Då skall dock karens-
villkoret på nytt uppfyllas. Den
nya ersättningsperioden räknas
från inträdet av den arbetslöshet,
då sökanden uppfyllde det arbets-
villkor som ligger till grund för
den nya perioden.

¹² Senaste lydelse 1993:657.

18

För den som regelbundet utför
deltidsarbete under tid då han i
övrigt är arbetslös får, om det
finns särskilda skäl, regeringen
eller den myndighet regeringen
bestämmer föreskriva om begräns-
ningar i ersättningsrätten och om
karenstid utöver vad som följer av
denna lag.

Det kontanta arbetsmarknads-
stödets storlek

17

Kontant arbetsmarknadsstöd
lämnas med det belopp som rege-
ringen fastställer om inte annat
följer av denna lag.

Till den som söker deltidsarbete
eller i annat fall år arbetslös
under del av vecka utgår arbets-
marknadsstöd med det antal ersätt-
ningsdagar per vecka som föjer av
en av regeringen fastställd om-
räkningstabell.

Dagpenningens storlek

§¹³

Dagpenning lämnas högst med
det belopp som regeringen fast-
ställer.

Dagpenning lämnas lägst med ett
belopp som motsvarar grundbelop-
pet, om inte annat följer av be-
stämmelserna om pensionsavdrag.

20 §

Dagpenning lämnas med 80 pro-
cent av sökandens dagsförtjänst,
om inte annat följer av 17 §.
Dagpenning till en sökande som
har tillerkänts ålderspension i
form av folkpension, allmän till-
läggspension eller annan pension
som betalas på grund av förvärvs-
arbete, lämnas med 65 procent av
hennes eller hans dagsförtjänst,
med den begränsning som följer av
/ 7 § första stycket.

¹³ Senaste lydelse av förutvarande 18 § 1993:657.

Prop. 1993/94:209

19

Med dagsförtjänst avses 1/5 av Prop. 1993/94:209
den veckoinkomst eller, i fråga om
en sökande med månadslön, 1/22
av den månadsinkomst, som hon
eller han före arbetslöshetens
inträde vanligen fick under ar-
betstid som var normal för
sökanden

1. i arbete som ryms inom det
arbetsvillkor som ligger till grund
för den nya ersättningsperioden
eller, om det finns särskilda skäl
för det,

2. i allt det arbete som har ut-
förts under hela ramtiden.

Med dagsförtjänst enligt andra
stycket avses inkomster från sådant
förvärvsarbete som sägs i 10 §.

Trots bestämmelserna i första -
tredje styckena skall, om inte
annat följer av femte stycket, dag-
penning till en sökande, som har
kvalificerat sig för rätt till ersätt-
ning på grund av det särskilda
arbetsvillkoret och därvid har
uppfyllt villkoret huvudsakligen
genom beredskapsarbete, arbets-
marknadsutbildning eller yrkesin-
riktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag har
lämnats eller genom deltagande i
arbetslivsutveckling enligt 2 §
lagen (1992:1331) om arbetslivs-
utveckling, bestämmas till belopp
som motsvarar inkomsten i be-
redskapsarbetet respektive utbild-
ningsbidraget. Har sökanden varit
berättigad till särskilt studielån
enligt lagen (1993:719) om sär-
skilt studielån för den som genom-
går arbetsmarknadsutbildning,
skall dagpenningen dock bestäm-
mas till ett belopp som motsvarar
det högre utbildningsbidrag som
sökanden skulle ha fått om hon
eller han inte hade varit berätti-
gad till lån enligt den lagen.

20

Med undantag från bestämmel- Prop. 1993/94:209
sen i fjärde stycket skall gälla, att
dagpenningen inte får bestämmas
till ett högre belopp än det som
motsvarar dagpenningen i den
närmast föregående ersättnings-
perioden.

Omprövning av den fastställda
dagsförtjänsten under en pågående
ersättningsperiod skall göras till
sökandens förmån när hon eller
han under ett sammanhängande
uppehåll i ersättningsperioden har
uppfyllt något allmänt arbetsvill-
kor enligt 10 §.

20 a §

Får en sökande med anledning
av arbetslöshet fortlöpande ersätt-
ning av annat slag än ersättning
enligt lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring eller enligt denna
lag, skall dagpenning lämnas
högst med ett belopp som motsva-
rar skillnaden mellan det högsta
belopp som får lämnas enligt 20 §
och ersättningen.

Pensionsavdrag

21 §

Dagpenning som har fastställts
enligt 20 § första stycket andra
meningen skall sättas ned med
1/260 av ålderspensionen. Ersätt-
ning som understiger 10 kronor
per dag betalas inte ut. Brutet
krontal jämnas ut till närmaste
högre krontal.

21

21 a §

Prop. 1993/94:209

Vid som föreskrivs i 20 § första
stycket andra meningen och i 21 §
skall inte gälla om regeringen av
särskilda skäl föreskriver annat.

Ersättning vid arbetslöshet under
en del av vecka

22 §

Ersättning till den som söker
deltidsarbete lämnas med det antal
dagpenningbelopp per vecka som
svarar mot den arbetslöshet som
skall ersättas enligt en av rege-
ringen fastställd omräkningstabell.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
utfärda föreskrifter för beräkning
av ersättning vid deltidsarbete för
det fall att arbetstiden inte är
bestämd i ett visst antal timmar
per dag eller vecka.

23 §

År någon arbetslös under en del
av veckan i andra fall än som
avses i 22 §, lämnas ersättning
med det antal dagpenningbelopp
per vecka som svarar mot den
arbetslöshet som skall ersättas
enligt den tabell som avses i 22 §
första stycket.

Vid beräkning av arbetslöshet
enligt första stycket tas inte hän-
syn till bisyssla som sökanden före
arbetslöshetens inträde varaktigt
har utfört vid sidan av heltids-
arbete, om bisysslan inte utvidgas
under arbetslösheten och inte
hindrar sökanden från att anta
erbjudet lämpligt arbete.

22

Prop. 1993/94:209

24 §¹⁴

Uppbär en stödtagare änke- eller
änklingspension eller annan ål-
derspension än enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller mindre än hel förmån av
förtidspension, sjukbidrag eller
ålderspension enligt nämnda lag
eller delpension enligt lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, nedsätts det kontanta arbets-
marknadsstödet med pensionsbe-
loppet. En sådan nedsättning skall
inte göras med hänsyn till om-
ställningspension eller särskild
efterlevandepension enligt lagen
om allmän försäkring.

Uppbär stödtagare livränta från
försäkringsinrättning på grund av
yrkesskada eller olycksfall, ned-
sättes stödet enligt grunderna i
första stycket.

Ersättning understigande tio
kronor för dag utbetalas ej. Brutet
krontal utjämnas till närmast
högre krontal.

För en sökande som regelbundet
utför deltidsarbete under veckor
då hon eller han i övrigt är ar-
betslös får, om det finns särskilda
skäl, regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
föreskriva om begränsningar i
ersättningsrätten utöver vad som
följer av denna lag.

25 §

/ fråga om arbetstagare som
huvudsakligen är sysselsatta i
yrke, inom vilket arbetslöshet
årligen regelbundet förekommer,
får arbetsmarknadsstyrelsen, om
särskilda skäl föreligger, begränsa
rätten till kontant arbetsmark-
nadsstöd.

Överstiger sökandens arbetsut-
bud per vecka den veckotid, under
vilken hon eller han normalt har
utfört arbete närmast före arbets-
lösheten, räknas inte överskjutan-
de tid med när ersättningen fast-
ställs. Från vad som nu har sagts
får dock göras undantag, om
sökanden har särskilda skäl för att
utvidga arbetsutbudet.

¹⁴ Senaste lydelse 1992:380.

23

27 §¹³

Prop. 1993/94:209

År det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio
dagar, utgör avstängningstiden
fem, tio respektive 20 ersättnings-
dagar. I avstängningstiden in-
räknas endast dagar för vilka
karenstid skulle ha tillgodoräknats
eller kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha lämnats, om avstäng-
ningen inte hade skett, eller dagar
under vilka stödtagaren har utfört
förvärvsarbete. Den totala av-
stängningstiden får dock inte
överstiga 14, 28 respektive 56
kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden
förhållande som avses i 26 §,
beräknas ny avstängningstid i
enlighet med bestämmelserna z
första stycket, om inte den nya
avstängningstiden ryms inom den
löpande avstängningstiden.

År det uppenbart att stödtagaren
ej vill antaga lämpligt arbete,
såsom då stödtagaren vid upp-
repade tillfällen antingen har
avvisat erbjudet sådant arbete
eller lämnat sitt arbete frivilligt
utan giltig anledning, skall stödta-
garen vara avstängd till dess han
eller hon utfört förvärvsarbete
under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från
den dag då det förhållande som
anges i 26 § inträffat.

Om särskilda skäl finns får
beslutas att en sökande som under
en kalendervecka i fyra dagar
utför arbete i sådan utsträckning
att hel dagpenning inte har kunnat
lämnas för någon av dagarna, inte
heller skall ha rätt till dagpenning
för den femte dagen samt att
dagpenning inte får lämnas för
dag för vilken sökanden kan anses
gottgjord genom semesterersätt-
ning.

¹⁵ Senaste lydelse 1993:657.

24

Bestämmelser om grundbelopp Prop. 1993/94:209

Arbets- och studerandevillkor
m.m.

27 a §

Om inte något annat följer av
andra stycket får grundbelopp
lämnas under en ersättningsperiod
enligt 27 d § till den som uppfyller

1. ett arbetsvillkor enligt 10 eller
10 a § men inte avgiftsvillkoret
enligt 9 §, eller

2.   studerandevillkoret enligt
27 b §.

Till den som uppfyller det sär-
skilda arbetsvillkoret enligt 10 a §
men inte något allmänt arbets-
villkor enligt 10 §, får ersättning
inte lämnas om sökanden under de
två närmast föregående ersätt-
ningsperiodema har fått ersättning
enligt denna lag eller enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring genom att uppfylla det sär-
skilda arbetsvillkoret.

Bestämmelserna om överhopp-
ningsbar tid i 13 § första och
andra styckena skall tillämpas
också när ramtid bestäms enligt
första stycket 1.

27 b §

Den som i minst 90 kalenderda-
gar under en ramtid av tio må-
nader i anslutning till att hon eller
han har avslutat utbildning på
heltid som omfattar minst ett läsår
och som berättigar till studiesoci-
alt stöd har stått till arbetsmarkna-
dens förfogande som arbetssökan-
de genom den offentliga arbetsför-
medlingen eller förvärvsarbetat är

25

berättigad till grundbelopp utan Prop. 1993/94:209
att ha uppfyllt ett arbetsvillkor.

Vid bestämmande av ramtid räk-
nas inte in tid då sökanden har
varit hindrad att stå till arbets-
marknadens förfogande på grund
av sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
havandeskap eller vård av eget
barn eller adoptivbarn som inte
har fyllt två år.

En sökande för vilken en ersätt-
ningsperiod enligt 14 § denna lag
eller 14 § lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring har gått till
ända, utan att ett nytt arbetsvillkor
enligt 27 a § första stycket 1 har
uppfyllts sedan hon eller han har
fyllt 60 år, skall vid tillämpning av
första stycket anses ha fullgjort ett
arbetsvillkor.

27 c §

Tid som har tillgodoräknats för
uppfyllande av ett arbetsvillkor
enligt denna lag eller lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring får inte tillgodoräknas för
uppfyllande av ett nytt arbetsvill-
kor för grundbeloppet.

Ersättningsperioden

27 d §

Grundbelopp lämnas under
längst 150 dagar (ersättningspe-
rioden), om inte annat följer av
denna paragraf eller av 27 e §
första stycket andra meningen och
27 f § andra stycket. Har
sökanden fyllt 55 år innan ersätt-
ningsperioden har gått till ända,
är perioden i stället 300 dagar.

26

Sedan sökanden har fyllt 60 år, är Prop. 1993/94:209
ersättningsperioden 450 dagar,
under förutsättning att ersättning
för den närmast föregående perio-
den inte har lämnats enligt denna
paragraf.

Bestämmelserna i 14 § första
stycket tredje meningen och 14 a §
skall tillämpas också på en ersätt-
ningsperiod enligt första stycket.

27 e §

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden har gått till
ända, har sökanden, om inte
annat följer av 27 f § andra styck-
et, rätt till ersättning med grund-
belopp under återstående antal
dagar av perioden vid ny arbets-
löshet, även om hon eller han då
inte uppfyller något arbetsvillkor
eller karensvillkoret. \bd som nu
har sagts gäller dock inte om en
sammanhängande tid av 12 må-
nader, i vilken tid inte räknas in
tid som avses i 13 §, har förflutit
sedan hon eller han senast fick
ersättning.

27 f§

Om sökanden innan ersättnings-
perioden har gått till ända på nytt
uppfyller ett arbetsvillkor enligt
10 eller 10 a § men inte avgifts-
villkoret lämnas ersättning med
grundbelopp under ytterligare en
ersättningsperiod, om inte annat
följer av 27 a § andra stycket.
Den nya perioden räknas från
inträdet av den arbetslöshet då
sökanden uppfyllde det arbets-
villkor som ligger till grund för
den nya ersättningsperioden.

27

Uppfyller sökanden innan ersätt- Prop. 1993/94:209
ningsperioden har gått till ända
både något nytt allmänt arbets-
villkor och avgiftsvillkoret enligt
9 §, lämnas kontant arbetsmark-
nadsstöd i form av dagpenning
under en ersättningsperiod enligt
14 §. Då faller rätten till ersätt-
ning med grundbelopp för åter-
stående antal dagar av perioden
bort.

Ersättningens storlek

27 g §

Regeringen fastställer grundbe-
loppet.

27 h §

Grundbeloppet skall sättas ned
med pensionsbeloppet, om
sökanden får änke- eller änklings-
pension eller någon annan ålders-
pension än enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller mindre
än en hel förmån av förtidspen-
sion, sjukbidrag eller ålderspen-
sion enligt nämnda lag eller del-
pension enligt lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring. En sådan
nedsättning skall inte göras med
hänsyn till omställningspension
eller särskild efterlevandepension
enligt lagen om allmän försäkring.

Får sökanden livränta från för-
säkringsinrättning på grund av en
yrkesskada eller ett olycksfall,
skall grundbeloppet sättas ned
enligt grunderna i första stycket.

Ersättning som understiger tio
kronor för dag betalas inte ut.

28

Brutet krontal jämnas ut till när- Prop. 1993/94:209
maste högre krontal.

27 i §

Bestämmelserna i 22 § första
stycket, 23 § första stycket och
24 § om ersättning vid arbets-
löshet del av vecka skall tillämpas
också på grundbeloppet.

Gemensamma bestämmelser för
det kontanta arbetsmarknadsstödet

Begränsning vid säsongsarbets-
löshet

28 §

Bestämmelserna i 26 § 1-3 om
arbete får, om det är skäligt,
tillämpas i fråga om arbetsmark-
nadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering. Bestämmelserna i
27 § skall därvid gälla i tillämpli-
ga delar.

Om det finns särskilda skäl för
det får regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer
begränsa rätten till kontant arbets-
marknadsstöd för sådana arbets-
tagare som är sysselsatta i ett yrke
inom vilket arbetslöshet årligen
regelbundet förekommer.

29 §

Med beslut om avstängning
enligt 26-28 §§ jämställes beslut
om avstängning från rätt till er-
sättning enligt 29, 30, 31 och
34 §§ lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring.

En sökande skall stängas av från
rätten till ersättning under tid som
anges i 30 §, om hon eller han

1.  lämnat sitt arbete frivilligt
utan giltig anledning,

2. skilts från arbetet på grund av
otillbörligt uppförande,

3. avvisat ett erbjudet lämpligt
arbete, eller

4. utan att uttryckligen ha av-
visat ett sådant arbete ändå genom
sitt uppträdande uppenbarligen

29

har vållat att anställning inte har Prop. 1993/94:209
kommit till stånd.

30 §¹⁶

Ansökan om kontant arbetsmark-
nadsstöd görs skriftligen hos läns-
arbetsnämnd som regeringen
bestämmer. Vid ansökningen skall
fogas intyg av arbetsgivaren om
sökandens arbetsförhållanden samt
de uppgifter i övrigt som behövs
för bedömande av hans rätt till
stöd. Kan sådant intyg endast med
stora svårigheter införskaffas, får
arbetsförhållandena och övriga
uppgifter styrkas på annat sätt.

Arbetsgivare skall på begäran
utfärda intyg som avses i första
stycket enligt formulär som fast-
ställes av arbetsmarknadsstyrelsen.

Utbetalning av kontant arbets-
marknadsstöd görs av den allmän-
na försäkringskassa z vilken
sökanden är inskriven.

Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
5 dagar eller mer än 5 men högst
10 dagar eller mer än 10 dagar,
utgör avstängningstiden 5,  10

respektive 20 ersättningsdagar. I
avstängningstiden räknas in endast
dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller kontant ar-
betsmarknadsstöd skulle ha läm-
nats, om avstängningen inte hade
skett, eller dagar under vilka
sökanden har utfört förvärvsarbe-
te. Den totala avstängningstiden
får dock inte överstiga 14, 28
respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden
förhållande som avses i 29 §,
beräknas ny avstängningstid i
enlighet med bestämmelserna i
första stycket, om inte den nya
avstängningstiden ryms inom den
löpande avstängningstiden.

År det uppenbart att en sökande
inte vill anta ett lämpligt arbete,
skall sökanden vara avstängd till
dess hon eller han har utfört
förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från
den dag då det förhållande som
anges i 29 § inträffade.

¹⁶ Senaste lydelse 1989:332.

30

31

Beslut av länsarbetsnämnd enligt
denna lag får överklagas hos
arbetsmarknadsstyrelsen genom
besvär. Nämndens beslut får dock
inte överklagas innan nämnden
har omprövat sitt beslut enligt
30 a §. Överklagas ett beslut
innan det har omprövats skall
överklagandet anses som en be-
gäran om omprövning enligt den
paragrafen.

1 fråga om ärende som i första
instans handläggs av allmän för-
säkringskassa har bestämmelserna
i 20 kap. 10-13  §§ lagen

(1962:381) om allmän försäkring
om omprövning och ändring av
försäkringskassas beslut samt
överklagande av försäkringskassas
och domstols beslut motsvarande
tillämpning.

§¹⁷

Bestämmelserna i 29 § 1-3 om
arbete får, om det är skäligt,
tillämpas i fråga om arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder som får
tillgodoräknas för att uppfylla ett
särskilt arbetsvillkor enligt 10 a §.
Bestämmelserna i 30 § skall då
gälla.

Prop. 1993/94:209

31 a §

Med beslut om avstängning
enligt denna lag jämställs beslut
enligt lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring om avstängning
från rätt till ersättning.

32 §¹⁸

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut
angående rätt till ersättning enligt
denna lag överklagas genom be-
svär hos länsrätt, om inte annat

En ansökan om kontant arbets-
marknadsstöd skall göras på blan-
kett enligt fastställt formulär hos

¹⁷ Senaste lydelse 1991:219.

¹⁸ Senaste lydelse 1993:577.

31

följer av lagen (1969:93) om
begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt.

Vid prövning av överklagande av
länsrättens beslut i mål som avses
i första stycket skall nämndemän
ingå i kammarrätten, om nämn-
demän deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som
avses i denna paragraf överklagas
hos Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsens och
Riksförsäkringsverkets beslut enligt
denna lag i annat fall än som
avses i första stycket överklagas
hos regeringen genom besvär.

den länsarbetsnämnd som rege-
ringen bestämmer.

Sökanden skall lämna uppgift om

1. medlemskapet i en arbetslös-
hetskassa och den tidpunkt då hon
eller han senast fick ersättning
från en sådan kassa, eller

2. begäran om medlemskap i en
arbetslöshetskassa.

Till ansökan skall fogas ett intyg
av arbetsgivaren om sökandens
arbetsförhållanden samt de uppgif-
ter i övrigt som behövs för be-
dömande av hennes eller hans rätt
till ersättning. Om ett sådant intyg
endast med stora svårigheter kan
skaffas, får arbetsförhållandena
och övriga uppgifter styrkas på
något annat sätt. En arbetsgivare
skall på begäran utfärda intyg som
nu har sagts enligt fastställt for-
mulär.

Sökanden skall på heder och
samvete intyga att uppgifter som
avses i andra stycket är riktiga.

Kontant arbetsmarknadsstöd
betalas ut av den allmänna försäk-
ringskassa där sökanden är in-
skriven.

Prop. 1993/94:209

33 §¹⁹

Besvär skall inges till den myn-
dighet eller det organ som har
meddelat beslutet. Den omständig-
heten att besvären ingivits eller
insänts direkt till den myndighet
som har att pröva besvären utgör
dock ej hinder för besvärens upp-
tagande till prövning, om de

Beslut av en länsarbetsnämnd i
ärenden om stöd enligt denna lag
skall omprövas av nämnden, om
det begärs av en enskild som
beslutet angår och beslutet inte
har meddelats med stöd av 33 a §.

¹⁹ Senaste lydelse 1991:219.

32

inkommit före besvärstidens ut-
gång.

Vid som sägs i denna paragraf
om besvär skall i tillämpliga delar
gälla en begäran om omprövning
enligt 30 a §. Begäran om om-
prövning av ett beslut skall ske
inom samma tid som besvär skall
anföras mot beslutet.

Länsarbetsnämnds, allmän för-
säkringskassa, arbetsmark-
nadsstyrelsens, riksförsäkringsver-
kets och domstols beslut skall
gälla omedelbart, om inte annat
anges i beslutet eller bestäms av
myndighet som har att pröva
beslutet.

Prop. 1993/94:209

Vid omprövningen får beslutet
inte ändras till den enskildes
nackdel.

33 a §

Även om begäran om ompröv-
ning inte har framställts, skall
länsarbetsnämnden ändra beslutet
i ett ärende om stöd enligt denna
lag som har fattats av nämnden
och inte har prövats av Arbets-
marknadsstyrelsen, om beslutet

1. på grund av skrivfel, räknefel
eller något annat sådant förbiseen-
de innehåller någon uppenbar
oriktighet,

2. har blivit oriktigt på grund av
att det har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt under-
lag, eller

3. har blivit oriktigt på grund av
uppenbart felaktig rättstillämpning
eller annan liknande orsak.

Ändring behöver inte göras om
oriktigheten är av ringa betydelse.

Ett beslut får inte ändras till den
enskildes nackdel, om den beslu-
tade förmånen har förfallit till

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 209

betalning och inte heller i andra Prop. 1993/94:209
fall om det finns synnerliga skäl
mot det.

Ändring enligt denna paragraf
får inte göras sedan mer än två år
har förflutit från den dag då be-
slutet meddelades. Ändring får
dock ske även efter utgången av
denna tid, om det först därefter
har kommit fram att beslutet har
fattats på ett uppenbart felaktigt
eller ofullständigt underlag eller
om det finns andra synnerliga
skäl.

33 b §

Ett beslut av en länsarbetsnämnd
får överklagas hos Arbetsmark-
nadsstyrelsen. Nämndens beslut
får dock inte överklagas innan
nämnden har omprövat sitt beslut
enligt 33 §. Överklagas ett beslut
innan det har omprövats skall
överklagandet anses som en be-
gäran om omprövning enligt den
paragrafen.

I fråga om ett ärende som i
första instans handläggs av en
allmän försäkringskassa tillämpas
bestämmelserna i 20 kap. 10-
13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om omprövning och
ändring av en försäkringskassas
beslut samt överklagande av en
försäkringskassas och en domstols
beslut.

33 c §

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut
om rätt till ersättning överklagas
hos länsrätt, om inte annat följer
av lagen (1969:93) om begräns-
ning av samhällsstöd vid arbets-
konflikt.

34

Vid prövning av överklagande av Prop. 1993/94:209
länsrättens beslut i mål som avses
i första stycket skall nämndemän
ingå i kammarrätten, om nämn-
demän har deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som
avses i denna paragraf överklagas
hos Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsen och
Riksförsäkringsverkets beslut enligt
denna lag i andra fall än som
avses i första stycket överklagas
hos regeringen.

33 d §

Skrivelsen med överklagandet
skall ges in till den myndighet
eller det organ som har meddelat
beslutet inom två månader från
den dag klaganden fick del av
beslutet. Den omständigheten att
överklagandet har getts in eller
sänts in direkt till den myndighet
som har att pröva det utgör dock
inte hinder mot att ta upp över-
klagandet till prövning, om över-
klagandet har kommit in i rätt tid.

Vid som sägs i denna paragraf
om överklagande skall också gälla
en begäran om omprövning enligt
33 §. Omprövning av ett beslut
skall begäras inom samma tid som
ett överklagande av beslutet.

Ett beslut av en länsarbets-
nämnd, en allmän försäkringskas-
sa, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riks-
försäkringsverket och en domstol
skall gälla omedelbart, om inte
annat anges i beslutet eller be-
stäms av den myndighet som har
att pröva beslutet.

35

34 §

Prop. 1993/94:209

Har regeringen träffat överens-
kommelse med annan stat om
andra villkor för rätt att erhålla
ersättning än som föreskrives i
denna lag, skall dessa villkor
tillämpas.

Kontant arbetsmarknadsstöd får
dras in eller sättas ned med ett
skäligt belopp om sökanden med-
vetet eller av grov vårdslöshet
lämnar oriktiga eller vilseledande
uppgifter om förhållanden som är
av betydelse för rätten till stöd.

Med beslut om att dra in ersätt-
ning enligt denna lag jämställs
beslut enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring om från-
kännande av rätt till ersättning
under en viss tid.

Ett beslut om uteslutning ur
arbetslöshetskassan enligt 48 § 2
den lagen, skall vid tillämpning av
denna lag anses innebära att den
försäkrade har frånkänts rätt till
ersättning under ett år.

35 §

Kontant arbetsmarknadsstöd får
indragas eller skäligen nedsättas,
om stödtagaren medvetet eller av
grov vårdslöshet lämnar oriktig
eller vilseledande uppgift angåen-
de förhållande som är av betydelse
för rätten till stöd.

Lagen (1969:93) om begränsning
av samhällsstöd vid arbetskonflikt
skall tillämpas på ersättning enligt
denna lag.

37 §

Lagen (1969:93) om begränsning
av samhällsstöd vid arbetskonflikt
äger tillämpning pä ersättning
enligt denna lag.

Vid minskning av vissa ersätt-
ningar med utgiven ersättning
enligt denna lag gäller föreskrif-
terna i 17 kap. 1 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och 6 kap. 7 § andra stycket lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring.

36

Prop. 1993/94:209

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. För tiden den 1 juli 1994 - den 31 december 1995 skall med un-
dantag från vad som sägs i 9 § första stycket gälla att avgiftsvillkoret är
uppfyllt i fråga om rätt till ersättning under en ersättningsperiod enligt
14 §, om ersättningsperioden börjar under tiden

a) den 1 juli - den 30 september 1994, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst sex månader,

b) den 1 oktober - den 31 december 1994, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,

c) den 1 januari - den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst åtta månader,

d) den 1 april - den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst nio månader,

e) den 1 juli - den 30 september 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst tio månader, och

f) den 1 oktober - den 31 december 1995, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.

3. Om något annat inte framgår av andra stycket, skall äldre bestäm-
melser fortfarande tillämpas på en ersättningsperiod som har påbörjats
men inte avslutats före ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i 20 § sjätte stycket och 27 f § andra stycket
skall tillämpas på en ersättningsperiod enligt första stycket. Om en ny
ersättningsperiod börjar enligt bestämmelsen i 27 f § andra stycket,
skall de nya bestämmelserna tillämpas på den ersättningsperioden, om
något annat inte följer av punkterna 4-7.

4. En sökande som under en ersättningsperiod som sägs i punkten 3
första stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a § men
inte något allmänt arbetsvillkor enligt 10 §, skall, vid prövningen av
rätten till fortsatt ersättning när ersättningsperioden har gått till ända,
anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor.

Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket går till
ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna
punkt också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den
nya ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet går till ända.

5. Den som, utom i fall som avses i punkten 3 första stycket, blir ar-
betslös enligt denna lag före utgången av år 1994 och som uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret men inte något allmänt arbetsvillkor, skall
likväl anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor när rätten till ersätt-
ning prövas.

6. Med undantag från vad som föreskrivs i 15 § andra stycket tredje
meningen och i 27 f § första stycket andra meningen skall den nya er-
sättningsperioden inte börja innan den föregående perioden har gått till
ända, under förutsättning att den föregående perioden går till ända före
utgången av år 1996.

37

7. Om det är till sökandens förmån, skall de nya bestämmelserna i Prop. 1993/94:209
20 § andra och tredje styckena inte tillämpas i en ersättningsperiod

a) som har börjat före ikraftträdandet,

b) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående ersätt-
ningsperioden har börjat före ikraftträdandet och går till ända efter
denna tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller

c) som börjar efter ikraftträdandet, om sökanden blir arbetslös enligt
denna lag före utgången av år 1994.

8. De nya bestämmelserna i 32 § första, andra och fjärde styckena
skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdan-
det.

38

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Prop. 1993/94:209

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring¹

dels att 16 och 33 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå,

dels att 4, 6-10, 11-14, 15, 17, 20,21,24, 25,30,31,32 och 34 §§
och rubrikerna närmast före 6 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas 7 nya paragrafer, 2, 9, 10 a, 14 a,
31 a, 31 b och 52 a §§, och närmast före 7, 8 och 14 §§ nya rubriker
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 2 § Ersättning lämnas i form av ett per dag beräknat belopp (dag- penning). Ersättning lämnas endast till den som uppfyller ersättningsvillkoren i Sverige, om inte annat följer av 1. lagen (1992:1776) om samord- ning av systemen för social trygg- het när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES), eller 2. överenskommelse som rege- ringen har träffat med någon an- nan stat om andra villkor för rätt att få ersättning. 4§2

Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken
han icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,

¹ Lagen omtryckt 1991:1334
Senaste lydelse av 16 § 1993:656.

² Senaste lydelse 1993:656.

39

3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen Prop. 1993/94:209
i den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

4. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning
om det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen
av denna bestämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Som företagare i denna lag anses
den som äger eller är delägare -
direkt eller indirekt - i närings-
verksamhet som han är personligt
verksam i och som han har ett
väsentligt inflytande över. Före-
tagare anses arbetslös, när hans
personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt, om
icke Arbetsmarknadsstyrelsen av
särskilda skäl föreskriver annat.

Som företagare i denna lag anses
den som äger eller är delägare -
direkt eller indirekt - i närings-
verksamhet som hon eller han är
personligt verksam i och som hon
eller han har ett väsentligt infly-
tande över.

En företagare skall anses vara
arbetslös, när hennes eller hans
personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt.

Om det finns särskilda skäl, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer före-
skriva att en företagare skall anses
vara arbetslös även i andra fall än
som sägs i fjärde stycket.

Medlems- och arbetsvillkor

Dagar med ersättning

Rätt till ersättning vid arbetslös-
het föreligger, för försäkrad som
efter senaste inträdet i arbetslös-
hetskassan

1. varit medlem i kassan under
minst tolv månader, om han haft
sin huvudsakliga försörjning ge-

Under en kalendervecka får sum-
man av antalet ersatta och arbeta-
de dagar samt karens- och av-
stängningsdagar uppgå till högst

5.

40

nom avlönat arbete för annans
räkning, eller under minst 24
månader, om han haft sin huvud-
sakliga försörjning som självstän-
dig företagare (medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv må-
nader omedelbart före arbetslös-
hetens inträde utfört förvärvsarbe-
te i minst 75 dagar fördelade på
minst fyra månader (arbetsvillkor).
Endast dag då förvärvsarbete har
utförts i minst tre timmar får
härvid räknas in.

Föreligger särskilda skäl får ar-
betsmarknadsstyrelsen medge att
medlemsvillkoret bestäms till tolv
månader för försäkrad, som haft
sin huvudsakliga försörjning som
självständig företagare.

Tid då förvärvsarbete har utförts
får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.

Prop. 1993/94:209

Ersättning får inte lämnas för
lördag eller söndag, om inte rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer medger
undantag.

Ersättning får inte lämnas för tid
under vilken den försäkrade får
föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.

Karenstid

7 §

Med tid under vilken en försäk-
rad enligt 6 § skall ha utfört
förvärvsarbete jämställs tid då den
försäkrade

1. deltagit i och, om inte särskil-
da skäl hindrat det, fullföljt ar-
betsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag
utgått,

2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, i båda fallen dock till-
sammans högst två månader,

3. haft semester, eller

Ersättning får inte lämnas förrän
den försäkrade under en samman-
hängande tid av 12 månader varit
arbetslös 5 dagar (karens-
villkor). I karenstiden räknas
in endast de dagar för vilka ersätt-
ning skulle ha lämnats, om karens-
tiden hade gått till ända.

41

4. frihetsberövande på kriminal-
vårdens område,

5. vård av eget barn eller adop-
tivbarn som inte har fyllt två år,

6. beslut enligt smittskyddslagen
(1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av sist-
nämnda lag.

Detsamma gäller tid då försäk-
rad har åtnjutit föräldrapenning-
förmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller varit hind-
rad att arbeta på grund av

1. värnpliktstjänstgöring,

2. arbetsmarknadsutbildning,

3. yrkesinriktad rehabilitering, i
den mån sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under vilken
förvärvsarbete har utförts.

Prop. 1993/94:209

Av 11 § framgår att rätt till
dagpenning under en ersättnings-
period i vissa fall finns också för
den som inte uppfyller något all-
mänt arbetsvillkor men som upp-
fyller det särskilda arbetsvillkoret
enligt 10 a §.

En försäkrad som har påbörjat
en ersättningsperiod med dag-
penning enligt denna lag eller
enligt lagen (1973:371) om kon-
tant arbetsmarknadsstöd, skall
anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret
och något allmänt arbetsvillkor
eller det särskilda arbetsvillkoret
när hon eller han begär ersättning
under samma ersättningsperiod.

9 §

Ersättning lämnas endast till en
försäkrad som under 12 kalen-
dermånader under en ramtid av 24
månader omedelbart före arbets-
löshetens inträde har haft för-
värvsinkomster för vilka hon eller
han är skyldig att betala avgift
enligt lagen (1993:1441) om all-
män avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet
eller är skyldig att betala sjö-
mansskatt (a vgiftsvill-
k o r). Skyldigheten skall be-

43

4. eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värnplikts-
tjänstgöring eller barns födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön.

Prop. 1993/94:209

Om tid under vilken dagpenning
har lämnats enligt denna lag eller
enligt lagen (1973:371) om kon-
tant arbetsmarknadsstöd skall
räknas in i en ersättningsperiod
enligt 14 § andra stycket, skall
karensvillkoret anses vara uppfyllt.

För den som regelbundet utför
deltidsarbete under tid då hon
eller han i övrigt är arbetslös får,
om det finns särskilda skäl, rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva
om karenstid utöver vad som följer
av första stycket.

Bestämmelserna om karenstid
skall inte tillämpas på den som är
anvisad verksamhet för arbets-
livsutveckling i enlighet med före-
skrifter som har meddelats av
regeringen.

Avgifts- och arbetsvillkor

8 §

Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § räknas inte tid då för-
säkrad varit hindrad att arbeta på
grund av

1. styrkt sjukdom,

2.  heltidsutbildning som den
försäkrade har avslutat efter fyllda
25 år eller somhar föregåtts av
sammanhängande förvärvsarbete
på heltid i minst fem månader,

3. nykterhetsvård på anstalt,

Ersättning lämnas under en
ersättningsperiod till den som
uppfyller karensvillkoret enligt
7 §, avgiftsvillkoret enligt 9 § och
något allmänt arbetsvillkor enligt
10 §.

42

dömas efter vad som är känt vid Prop. 1993/94:209
den tidpunkt då rätten till ersätt-
ning för en ersättningsperiod
prövas. Hänsyn skall dock inte tas
till skyldighet att betala sjömans-
skatt för tid före år 1994.

10 §

Försäkrad som omedelbart före
inträdet i en arbetslöshetskassa
har varit medlem i annan sådan
kassa får för uppfyllande av med-
lems- och arbetsvillkoret tillgodo-
räkna sig tid i den kassan.

Om inte något annat följer av
10 a och 11 §§ får ersättning läm-
nas endast till den som under en
ramtid av 12 månader omedelbart
före arbetslöshetens inträde har
utfört förvärvsarbete i minst

1. 5 månader, varvid hänsyn tas
endast till månad då förvärvsarbe-
te har utförts i minst 75 timmar
eller, om den försäkrade inte
uppfyller detta villkor,

2. 10 månader, varvid hänsyn
tas endast till månad då förvärvs-
arbete har utförts i minst 65 tim-
mar (allmänt arbets-
villkor).

Med tid då förvärvsarbete har
utförts likställs

1.  uppsägningstid, även om
arbetstagaren inte behöver stå till
arbetsgivarens förfogande,

2. semester, och

3. annan tid då den arbetslöse
av något annat skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring eller barns
födelse har varit ledig med helt
eller delvis bibehållen lön.

Med förvärvsarbete avses inte
beredskapsarbete enligt förord-
ningen (1987:411) om beredskaps-
arbete.

44

10 a §

Prop. 1993/94:209

11

Ersättning lämnas i form av ett
per dag beräknat belopp (dag-
penning).

1 den omfattning som följer av
77 § får ersättning lämnas också
till den som inte uppfyller något
allmänt arbetsvillkor men som
uppfyller arbetsvillkoret enligt
denna paragraf (särskilt
arbetsvillkor). Vid be-
dömningen av om en försäkrad har
uppfyllt det särskilda arbetsvillko-
ret gäller vad som sägs i 10 §,
dock att med tid då förvärvsarbete
har utförts skall jämställas också
tid då den försäkrade

1. har utfört beredskapsarbete
enligt förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,

2.  i enskilt hem har vårdat
åldring eller handikappad i sådan
utsträckning att hon eller han har
varit förhindrad att stå till arbets-
marknadens förfogande,

3. har deltagit i och, om inte
särskilda skäl har hindrat det,
fullföljt sådan arbetsmark-
nadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har lämnats,
eller

4.  har fullgjort värnplikt eller
har fått föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst två månader.

§³

Till en försäkrad som uppfyller
det särskilda arbetsvillkoret men
inte något allmänt arbetsvillkor får
ersättning lämnas endast om hon
eller han

³ Senaste lydelse 1993:656.

45

Karenstid och ersättningstidens Överhoppningsbar tid
längd

Prop. 1993/94:209

13 §⁴

Dagpenning får inte lämnas för-
rän den försäkrade under en sam-
manhängande tid av tolv månader
varit arbetslös fem dagar (karen-
svillkor). I karenstiden räknas
in endast de dagar för vilka dag-
penning skulle ha lämnats, om ka-
renstiden gått till ända.

Bestämmelserna om karenstid i
denna paragraf skall inte tillämpas
på den som är anvisad verksamhet
för arbetslivsutveckling i enlighet
med föreskrifter som har medde-
lats av regeringen.

När ramtid enligt 9-10 a §§
skall bestämmas räknas inte tid då
den försäkrade har varit hindrad
att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2.  heltidsutbildning som den
försäkrade har avslutat efter fyllda
25 år eller som har föregåtts av
sammanhängande förvärvsarbete
på heltid i minst fem månader,

3.   tvångsvård enligt lagen
(1988:870) om vård av missbruka-
re i vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminal-
vårdens område,

5. vård av eget barn eller av
adoptivbarn som inte har fyllt två
år, eller

6. beslut enligt smittskydddsla-
gen (1988:1472) eller livs-
medelslagen (1971:511) eller
föreskrifter som har meddelats
med stöd av livsmedelslagen.

Detsamma gäller tid då den
försäkrade har varit hindrad att
uppfylla något arbetsvillkor på
grund av ett skäl som sägs i
10a §1 -4.

\bd som sägs i andra stycket
gäller inte om den försäkrade
enligt 10 a och 11 §§ får tillgodo-
räkna sig tiden för att uppfylla det
särskilda arbetsvillkoret

⁴ Senaste lydelse 1993:656.

47

1. tidigare har fått ersättning Prop. 1993/94:209
enligt denna lag eller dagpenning

enligt lagen (1973:371) om kon-
tant arbetsmarknadsstöd, och

2. under den närmast föregående
ersättningsperioden har fått dag-
penning till vilken hon eller han
har kvalificerat sig genom att
uppfylla något allmänt arbetsvill-
kor enligt denna lag eller enligt
lagen om kontant arbetsmark-
nadsstöd.

Under en kalendervecka får
summan av antalet ersatta och
arbetade dagar samt karens- och
avstängningsdagar uppgå till högst
fem.

12 §

Dagpenning får, om inte arbets-
marknadsstyrelsen medger undan-
tag, ej utges för lördag eller sön-
dag.

Tid som har tillgodoräknats för
att uppfylla ett arbetsvillkor för
ersättning enligt denna lag eller
för dagpenning enligt lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd får inte tillgodoräk-
nas för att uppfylla ett nytt ar-
betsvillkor. Tid som har tillgodo-
räknats för att uppfylla ett arbets-
villkor för grundbelopp enligt den
lagen får däremot tillgodoräknas
också för att uppfylla ett arbets-
villkor för ersättning enligt denna
lag.

Dagpenning får ej utges för tid
under vilken försäkrad uppbär
föräldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

46

Prop. 1993/94:209

Ersättningsperioden

14 §⁵

Ersättning utgår under längst
300 dagar {ersättningsperiod). Har
försäkrad uppnått 55 års ålder
innan ersättningsperioden gått till
ända är perioden i stället 450
dagar.

I ersättningsperioden inräknas
inte dagar, under vilka den försäk-
rade har anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av
regeringen.

I ersättningsperioden enligt
första stycket inräknas i fall som
avses i 10 § ersättningstid i den
andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid
utgången av månaden före den
under vilken den försäkrade fyller
65 år.

Ersättning lämnas under längst
300 dagar {ersättningsperioden),
om inte annat följer av 14 a § 2
eller 24 §. Har den försäkrade
kvalificerat sig för ersättning
genom att uppfylla något allmänt
arbetsvillkor enligt 10 § och fyller
hon eller han 55 år innan ersätt-
ningsperioden har gått till ända, är
perioden i stället 450 dagar. Om
det finns synnerliga skäl, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer efter
ansökan förlänga ersättningsperio-
den enligt detta stycke, dock
längst till utgången av år 1996.

I ersättningsperioden räknas in
ersättningstid i en annan arbets-
löshetskassa eller ersättning med
dagpenning enligt lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd.

Ersättningsrätten upphör vid
utgången av månaden före den
under vilken den försäkrade fyller
65 år.

14 a §

⁵ Senaste lydelse 1992:1332.

48

I ersättningsperioden räknas inte Prop. 1993/94:209
in

1. karenstid, eller

2. dagar, under vilka den försäk-
rade har anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av
regeringen.

15 §⁶

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har den försäkrade, om annat inte
följer av 16 §, rätt till ersättning
under återstående antal dagar av
perioden vid ny arbetslöshet, även
om han då inte uppfyller arbets-
och karensvillkoren.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har den försäkrade
under perioden på nytt uppfyllt
arbetsvillkoret, lämnas ersättning
under ytterligare en ersättnings-
period. Därvid skall dock karens-
villkoret på nytt uppfyllas. Den
nya perioden räknas från inträdet
av den arbetslöshet då den försäk-
rade senast uppfyllde arbetsvillko-
ret.

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden har gått till
ända, har den försäkrade rätt till
ersättning under återstående antal
dagar av perioden vid ny arbets-
löshet, även om hon eller han då
inte uppfyller avgifts- och karens-
villkoren eller ett arbetsvillkor.
Xäd som nu har sagts gäller dock
inte om en sammanhängande tid
av 12 månader, i vilken tid inte
räknas in tid som avses i 13 §, har
förflutit sedan hon eller han senast
fick ersättning.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har den försäkrade
under perioden på nytt uppfyllt
avgiftsvillkoret och något allmänt
arbetsvillkor eller, i den ut-
sträckning som framgår av 11 §,
det särskilda arbetsvillkoret, läm-
nas ersättning under ytterligare en
ersättningsperiod. Då skall dock
karensvillkoret på nytt uppfyllas.
Den nya ersättningsperioden räk-
nas från inträdet av den arbets-
löshet, då den försäkrade upp-
fyllde det arbetsvillkor som ligger
till grund för den nya perioden.

⁶ Senaste lydelse 1993:656.

49

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 209

17 §⁷

Prop. 1993/94:209

Dagpenning lämnas högst med
det belopp som regeringen fast-
ställer.

Dagpenning lämnas lägst med
det belopp som bestäms enligt
18 § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd. Detta gäller
dock inte vid nedsättning av dag-
penning enligt bestämmelserna i
21 § förevarande lag.

20

Dagpenning lämnas med 80 pro-
cent av den försäkrades dagsför-
tjänst, om inte annat följer av 17 §
första stycket och andra stycket
första meningen. Dagpenning till
en försäkrad som har tillerkänts
ålderspension i form av folkpen-
sion, allmän tilläggspension eller
annan pension som lämnas på
grund av förvärvsarbete, lämnas
med 65 procent av den försäkra-
des dagsförtjänst, med den be-
gränsning som följer av 17 §
första stycket.

Med dagsförtjänst avses 1/5 av
den veckoinkomst eller, i fråga
om försäkrad med månadslön,
1/22 av den månadsinkomst som
den försäkrade före arbetslöshe-
tens inträde vanligen åtnjöt under
arbetstid som var normal för den
försäkrade. Föreligger särskilda
omständigheter, får Arbetsmark-
nadsstyrelsen medge att större
andel av medlems inkomst än som

Dagpenning lämnas högst med
det belopp som bestäms enligt
17 § första stycket lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd.

Dagpenning lämnas lägst med ett
belopp som motsvarar grundbe-
loppet enligt den lagen, om inte
annat följer av bestämmelserna om
pensionsavdrag.

§⁸

Dagpenning lämnas med 80 pro-
cent av den försäkrades dagsför-
tjänst, om inte annat följer av
17 §. Dagpenning till en försäkrad
som har tillerkänts ålderspension i
form av folkpension, allmän till-
läggspension eller annan pension
som betalas på grund av förvärvs-
arbete, lämnas med 65 procent av
hennes eller hans dagsförtjänst,
med den begränsning som följer
av 17 § första stycket.

Med dagsförtjänst avses 1/5 av
den veckoinkomst eller, i fråga
om en försäkrad med månadslön,
1/22 av den månadsinkomst, som
hon eller han före arbetslöshetens
inträde vanligen fick under arbets-
tid som var normal för den för-
säkrade

1. i arbete som ryms inom det
arbetsvillkor som ligger till grund
för den nya ersättningsperioden

⁷Senaste lydelse 1993:656.

⁸ Senaste lydelse 1993:656.

50

nu sagt skall utgöra medlemmens
dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning
av dagsförtjänsten enligt andra
stycket, skall som medlemmens
dagsförtjänst räknas den i orten
vanliga arbetsförtjänsten per ar-
betsdag för arbetstagare inom
samma yrke och med samma
arbetsförmåga som medlemmen.

eller, om det finns särskilda skäl
för det,

2. i allt det arbete som har
utförts under hela ramiiden.

Prop. 1993/94:209

Med dagsförtjänst enligt andra
stycket avses inkomster från sådant
förvärvsarbete som sägs i 10 §.

Utan hinder av bestämmelserna i
första - tredje styckena får dag-
penning till försäkrad som uppfyllt
arbetsvillkoret huvudsakligen ge-
nom arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering
för vilken statligt utbildningsbi-
drag har utgått bestämmas till
belopp som motsvarar utbildnings-
bidraget.

Trots bestämmelserna i första -
tredje styckena skall, om inte
annat följer av femie stycket, dag-
penning till en försäkrad, som
har kvalificerat sig för rätt till
ersättning på grund av det sär-
skilda arbetsvillkoret och därvid
har uppfyllt villkoret huvudsakli-
gen genom beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag
har lämnats eller genom deltagan-
de i arbetslivsutveckling enligt 2 §
lagen (1992:1331) om arbetslivs-
utveckling, bestämmas till belopp
som motsvarar inkomsten i be-
redskapsarbetet respektive utbild-
ningsbidraget. Har den försäkrade
varit berättigad till särskilt studie-
lån enligt lagen (1993:719) om
särskilt studielån för den som
genomgår arbetsmarknadsutbild-
ning, skall dagpenningen dock
bestämmas till ett belopp som mot-
svarar det högre utbildningsbidrag
som den försäkrade skulle ha fått
om hon eller han inte hade varit
berättigad till lån enligt den
lagen.

51

Åtnjuter medlem med anledning
av arbetslöshet fortlöpande ersätt-
ning från annan än arbetslös-
hetskassa, får dagpenning utges
högst med belopp som motsvarar
skillnaden mellan det högsta be-
lopp som får lämnas enligt första
- fjärde styckena och ersättningen.

Med undantag från bestämmel-
sen i fjärde stycket skall gälla, att
dagpenningen inte får bestämmas
till ett högre belopp än det som
motsvarar dagpenningen i den
närmast föregående ersättnings-
perioden.

Prop. 1993/94:209

Omprövning av den fastställda
dagsförtjänsten under en pågående
ersättningsperiod skall göras till
den försäkrades förmån när hon
eller han under ett sammanhäng-
ande uppehåll i ersättningsperio-
den har uppfyllt något allmänt
arbetsvillkor enligt 10 §.

20 a §

Får en försäkrad med anledning
av arbetslöshet fortlöpande ersätt-
ning av annat slag än ersättning
enligt lagen (1973:371) om kon-
tant arbetsmarknadsstöd eller
enligt denna lag, skall dagpenning
lämnas högst med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan det
högsta belopp som får lämnas
enligt 20 § och ersättningen.

21 §

Dagpenning som har fastställts
enligt 20 § första stycket andra
meningen skall sättas ned med
1/260 av årspensionen. Ersättning
som understiger tio kronor per dag
utbetalas inte.

Dagpenning som har fastställts
enligt 20 § första stycket andra
meningen skall sättas ned med
1/260 av årspensionen. Ersättning
som understiger 10 kronor per dag
betalas inte ut. Brutet krontal
jämnas ut till närmaste högre
krontal.

52

24 §⁹

Prop. 1993/94:209

För en försäkrad som regelbun-
det utför deltidsarbete under veck-
or då han i övrigt är arbetslös får,
om det finns särskilda skäl, rege-
ringen eller den myndighet rege-
ringen bestämmer föreskriva om
begränsningar i ersättningsrätten
och om karenstid utöver vad som
följer av denna lag.

För en försäkrad som regelbun-
det utför deltidsarbete under veck-
or då hon eller han i övrigt är ar-
betslös får, om det finns särskilda
skäl, regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
föreskriva om begränsningar i
ersättningsrätten utöver vad som
följer av denna lag.

25 §

Överstiger försäkrads arbetsut-
bud per vecka den veckotid, under
vilken han normalt utfört arbete
närmast före arbetslösheten, med-
räknas ej överskjutande tid vid
fastställande av ersättning. Arbets-
löshetskassan får dock medge
undantag, om den försäkrade har
särskilda skäl för att utvidga ar-
betsutbudet.

Den som närmast före arbets-
lösheten haft anställning med
arbetstid, som någon arbetsdag
eller flera regelmässigt varit kor-
tare än tre timmar, skall ha rätt
att medräkna även sådan tid vid
fastställande av ersättning enligt
omräkningstabell.

Överstiger försäkrads arbetsut-
bud per vecka den veckotid, under
vilken hon eller han normalt har
utfört arbete närmast före arbets-
lösheten, räknas inte överskjutan-
de tid med när ersättningen fast-
ställs. Arbetslöshetskassan får
dock medge undantag, om den
försäkrade har särskilda skäl för
att utvidga arbetsutbudet.

30 §¹⁰

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem
dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I av-
stängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha

⁹Senaste lydelse 1993:656.

^I0Senaste lydelse 1993:656.

53

tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats, om avstängnmgen
inte hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade har utfört för-
värvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28
respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §, be-
räknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande
avstängningstiden.

Prop. 1993/94:209

Är det uppenbart att en försäk-
rad ej vill antaga lämpligt arbete,
såsom då den försäkrade vid
upprepade tillfällen antingen har
avvisat erbjudet sådant arbete
eller lämnat sitt arbete frivilligt
utan giltig anledning, skall den
försäkrade vara avstängd till dess
han eller hon utfört förvärvsarbete

Är det uppenbart att en försäk-
rad inte vill anta ett lämpligt
arbete, skall den försäkrade vara
avstängd till dess hon eller han
har utfört förvärvsarbete under 20
dagar.

under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i

29 § inträffat.

31 §

Bestämmelserna i 29 § 1 - 3 om
arbete får, om det är skäligt,
tillämpas i fråga om arbetsmark-
nadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering. Bestämmelserna i
30 § skall därvid gälla i tillämpli-
ga delar.

Bestämmelserna i 29 § 1 - 3 om
arbete får, om det är skäligt,
tillämpas i fråga om arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder som får
tillgodoräknas för att uppfylla ett
särskilt arbetsvillkor enligt 10 a §.
Bestämmelserna i 30 § skall då
gälla.

31 a §

Med beslut om avstängning
enligt denna lag jämställs beslut
om avstängning från rätt till er-
sättning enligt lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd.

54

31 b §

Prop. 1993/94:209

Till den som har uteslutits ur en
arbetslöshetskassa enligt 48 § 2
får ersättning inte lämnas förrän
ett år har förflutit från tidpunkten
för uteslutningen.

32 §

Ansökan om ersättning göres
skriftligen hos arbetslöshetskassan.
Vid ansökningen skall fogas intyg
av arbetsgivare om den försäkra-
des arbetsförhållanden samt de
uppgifter i övrigt som behövs för
bedömande av den försäkrades
ersättningsrätt. Kan sådant intyg
endast med stora svårigheter
införskaffas, får arbetsförhållan-
dena och övriga uppgifter styrkas
på annat sätt.

Intyg och övriga uppgifter skall
förvaras bland kassans handling-
ar.

Arbetsgivare skall på begäran
utfärda intyg som avses i första
stycket enligt formulär som fast-
ställs av Arbetsmarknadsstyrelsen.

En ansökan om ersättning skall
göras hos arbetslöshetskassan på
blankett enligt fastställt formulär.

Den försäkrade skall lämna
uppgift om den tidpunkt då hon
eller han senast fick ersättning
från en arbetslöshetskassa eller
ersättning enligt lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd.

Till ansökan skall fogas ett intyg
av arbetsgivaren om den försäkra-
des arbetsförhållanden samt de
uppgifter i övrigt som behövs för
bedömande av hennes eller hans
rätt till ersättning. Om ett sådant
intyg endast med stora svårigheter
kan skaffas, får arbetsförhållan-
dena och övriga uppgifter styrkas
på något annat sätt. En arbetsgi-
vare skall på begäran utfärda
intyg som nu har sagts enligt
fastställt formulär.

Den försäkrade skall på heder
och samvete intyga att uppgifter

55

som avses i andra stycket är rikti- Prop. 1993/94:209
ga-

Ansökningar, intyg och övriga
uppgifter skall förvaras bland
kassans handlingar.

34 §

Finner arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet eller av
grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående
förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning, inte
bör uteslutas ur kassan enligt 48 § denna lag, kan kassan i stället från-
känna honom rätt till ersättning för en tid av högst ett år.

Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfa-
rande som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer honom
innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen
anmälas till Arbetsmarknadsstyrelsen.

Ed beslut om indragning av
ersättning enligt 34 § lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd skall vid tillämp-
ningen av denna lag anses innebä-
ra att sökanden har frånkänts rätt
till ersättning under den tid som
beslutet om indragning gäller.

56

52 a §

Prop. 1993/94:209

En arbetslöshetskassa skall på
begäran av en länsarbetsnämnd
som handlägger ärenden om kon-
tant arbetsmarknadsstöd lämna
uppgift om en enskild i fråga om
medlemskap hos arbetslöshetskas-
san samt om beslut som rör för-
säkrads rätt till ersättning enligt
denna lag.

En arbetslöshetskassa skall för
tillsyn samt uppföljning och ut-
värdering av arbetslöshetsförsäk-
ringen lämna uppgifter enligt vad
regeringen föreskriver.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. För tiden den 1 juli 1994 - den 31 december 1995 skall med un-
dantag från vad som sägs i 9 § gälla att avgiftsvillkoret är uppfyllt i
fråga om rätt till ersättning under en ersättningsperiod, om perioden
börjar under tiden

a) den 1 juli - den 30 september 1994, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst sex månader,

b) den 1 oktober - den 31 december 1994, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst sju månader,

c) den 1 januari - den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst åtta månader,

d) den 1 april - den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst nio månader,

e) den 1 juli - den 30 september 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst tio månader, och

f) den 1 oktober - den 31 december 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst elva månader.

3. Om ersättning för en ny ersättningsperiod begärs efter ikraftträdan-
det men före utgången av juni 1995, skall den som inte uppfyller av-
giftsvillkoret likväl anses ha uppfyllt detta, om hon eller han uppfyller
medlemsvillkoret enligt den äldre bestämmelsen i 6 § 1.

4. Om något annat inte framgår av andra stycket, skall äldre bestäm-
melser fortfarande tillämpas på en ersättningsperiod som har påbörjats
men inte avslutats före ikraftträdandet.

Den nya bestämmelsen i 20 § sjätte stycket skall tillämpas på en er-
sättningsperiod enligt första stycket.

57

5. En försäkrad som under en ersättningsperiod som sägs i punkten 4 Prop. 1993/94:209
första stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a § men

inte något allmänt arbetsvillkor enligt 10 §, skall, vid prövningen av
rätten till fortsatt ersättning när ersättningsperioden har gått till ända,
anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor.

Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går till
ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna
punkt också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den
nya ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet går till ända.

6. Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går
till ända före den 1 juli 1995, skall vad som i punkten 5 första stycket
sägs om den som har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret men inte
något allmänt arbetsvillkor, gälla också den som uppfyller arbetsvill-
koret enligt 6 och 7 §§ i lagrummens lydelse före den 1 juli 1994.

7. Den som, utom i fall som avses i punkten 4 första stycket, blir
arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994 och som uppfyller
det särskilda arbetsvillkoret eller arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§ — i
dessa lagrums lydelse före den 1 juli 1994 - men inte något allmänt
arbetsvillkor, skall likväl anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor
när rätten till ersättning prövas.

8. Med undantag från vad som föreskrivs i 15 § andra stycket tredje
meningen skall den nya ersättningsperioden inte börja innan den före-
gående perioden har gått till ända, under förutsättning att den föregåen-
de perioden går till ända före utgången av år 1996.

9. Om det är till den försäkrades förmån, skall den äldre bestämmel-

sen i 20 § andra stycket tillämpas i en ersättningsperiod

a) som har börjat före ikraftträdandet,

b) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående ersätt-
ningsperioden har börjat före ikraftträdandet och går till ända efter
denna tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller

c) som börjar efter ikraftträdandet, om den försäkrade blir arbetslös
enligt denna lag före utgången av år 1994.

Den äldre bestämmelsen i 20 § andra stycket skall alltid tillämpas på
en försäkrad som har kvalificerat sig för ersättning genom att uppfylla
arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§ i lagrummens lydelse före den 1 juli
1994.

10. De nya bestämmelserna i 32 § första, andra, fjärde och femte
styckena skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter
ikraftträdandet.

58

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling

Prop. 1993/94:209

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1992:1331) om arbetslivs-
utveckling skall ha följande lydelse.

2 §'

Den tid under vilken en arbetslös
deltagit i verksamhet för arbets-
livsutveckling i enlighet med
länsarbetsnämndens anvisning
jämställs med tid under vilken en
arbetslös enligt 6 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring eller 6 § lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd
skall ha utfört förvärvsarbete. Vid
bestämmande av ramtid enligt
samma bestämmelser räknas inte
tid då den arbetslöse varit hindrad
att arbeta på grund av deltagandet,
i den mån tiden inte jämställs
enligt vad som nyss sagts.

Den tid under vilken en arbetslös
deltagit i verksamhet för arbets-
livsutveckling i enlighet med
länsarbetsnämndens anvisning
jämställs med tid under vilken en
arbetslös enligt 70 a § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring eller 70 a § lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd skall ha utfört för-
värvsarbete. Vid bestämmande av
ramtid enligt samma bestämmelser
räknas inte tid då den arbetslöse
varit hindrad att arbeta på grund
av deltagandet, i den mån tiden
inte jämställs enligt vad som nyss
sagts.

3 §²

Vad som föreskrivs om arbets-
marknadsutbildning i 31 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring och i 28 § lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd skall gälla också i
fråga om verksamhet som avses i
1 §•

Vad som föreskrivs om arbets-
marknadsutbildning i 31 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring och i 31 § lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd skall gälla också i
fråga om verksamhet som avses i
1 §•

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

¹ Senaste lydelse 1993:154.

² Senaste lydelse 1993:720.

59

2.4 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § studiestödslagen (1973:349)' skall
ha följande lydelse.

7 §²

Prop. 1993/94:209

Till en studerande som är med-
lem i arbetslöshetskassa och som
uppfyller villkoren för ersättning
från kassan vid arbetslöshet eller
har uppburit ersättning från någon
arbetslöshetskassa under den
längsta tid som ersättning kan
betalas ut, utgår vuxenstudiestöd
enligt 7 a, 7 b, 7 c och 8 b §§.

Till en studerande som är med-
lem i arbetslöshetskassa och som
uppfyller villkoren för ersättning
från kassan vid arbetslöshet eller
har uppburit ersättning från någon
arbetslöshetskassa eller kontant
arbetsmarknadsstöd i form av
dagpenning under den längsta tid
som ersättning kan betalas ut,
utgår vuxenstudiestöd enligt 7 a,
7 b, 7 c och 8 b §§.

Till annan studerande utgår särskilt vuxenstudiestöd enligt bestämmel-
serna i 8, 8 a och 8 b §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

¹ Lagen omtryckt 1987:303.

² Senaste lydelse 1992:400.

60

3 Ärendet och dess beredning

Regeringen föreläde hösten 1993 riksdagen prop. 1993/94:80 En allmän
och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förslagen grundade sig delvis
på betänkandet Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52), som avläm-
nades i juni 1993. Betänkandet remissbehandlades under sommaren
1993. En förteckning över dem som yttrade sig finns som bilaga till den
nyss nämnda propositionen. Yttrandena finns tillgängliga hos Arbets-
marknadsdepartementet (dnr A93/1473/A).

I prop. 1993/94:80 föreslogs att en allmän och obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring skulle vara genomförd den 1 juli 1994 och att som en
delfinansiering en egenavgift skulle införas ff.o.m. den 1 januari 1994.
I propositionen angavs också vissa utgångspunkter för utformningen av
den framtida allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.
Vidare aviserades vissa ändringar i kvalificeringsmöjlighetema till ar-
betslöshetsersättning, i längden på ersättningsperiodema och i fråga om
den normalarbetstid som är av betydelse vid fastställande av ersättning-
en. Dessutom redovisades ett förslag i fråga om avgångsvederlagens på-
verkan på ersättningsrätten. Regeringen anförde också att generösa
övergångsbestämmelser skulle gälla.

Arbetsmarknadsutskottet ställde sig i sitt betänkande En allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (1993/94:AU6) bakom regeringens
förslag att inriktningen skall vara att skapa en allmän arbetslöshetsför-
säkring som omfattar alla med stark anknytning till arbetsmarknaden
och som ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Utskottet
anförde emellertid också att man då inte borde binda sig för några
närmare riktlinjer för regelverket, t.ex. om möjligheterna att kvalificera
sig för ersättning eller under hur lång tid ersättning skall kunna utges.
Enligt utskottet skulle det i stället vara en fördel om saken kunde be-
dömas i ett sammanhang, så att man fick en bättre överblick av regel-
verket och dess konsekvenser i olika hänseenden. Utskottet ansåg såle-
des att den kommande beredningen i regeringskansliet borde avvaktas.
Riksdagen beslutade i enlighet med arbetsmarknadsutskottets ställnings-
tagande.

Riksdagens beslut innebär bl.a. att det skall införas en allmän obliga-
torisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med en stark anknytning
till arbetsmarknaden och som ger inkomstrelaterade förmåner upp till en
viss nivå. Vidare innebär riksdagens beslut att det fr.o.m. den 1 januari
1994 har införts en allmän avgift för finansieringen av de kontanta
förmånerna vid arbetslöshet. Avgiften uppgår till 1 % av förvärvsin-
komster under år 1994 och till 2 % under år 1995. Riksdagen beslutade
också att höja det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) från 198 kr per
dag till 245 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 1994.

Inom regeringskansliet har därefter utarbetats förslag till regler och
nödvändig lagstiftning för genomförande av en allmän försäkring vid
arbetslöshet.

Prop. 1993/94:209

61

4 Den fortsatta reformeringen av arbetslös-
hetsförsäkringen

Behovet av förändring

Arbetsmarknadspolitiken skall i nära samspel med den ekonomiska
politiken och andra politikområden verka för en flexibel arbetsmarknad.
Det innebär krav på en balanserad ekonomisk utveckling som stimulerar
till produktivt arbete och ett högt arbetskraftsdeltagande inom ramen för
ett gentemot utlandet konkurrenskraftigt kostnadsläge. Arbetsmarknads-
politiken skall också bidra till att ge de arbetslösa grundläggande ekono-
misk trygghet.

Åtgärderna för att förverkliga de arbetsmarknadspolitiska ambitionerna
har i vårt land en klar aktiv inriktning. Åtgärder som platsförmedling
och utbildning prioriteras framför olika former av kontantstöd. Arbets-
linjen skall så långt som är möjligt gälla framför kontantlinjen.

Utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fortlöpan-
de anpassats till utvecklingen och behoven på arbetsmarknaden. Nya åt-
gärder, såsom ungdomspraktik och arbetslivsutveckling, har tillkommit.
Sammantaget har de aktiva insatserna fått en större omfattning än nå-
gonsin tidigare. Ett genomgående drag har varit att fler och fler åtgär-
der har kommit att bli kvalificerande för kontantstöd. Härigenom har
utförsäkringen från arbetslöshetsförsäkringen kunnat hållas på en låg
nivå och den s.k. utförsäkringsgarantin praktiskt fungerat.

Utvecklingen har emellertid också inneburit ett allt större tryck på
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet som
försörjningskälla. I många fall har de arbetsmarknadspolitiska åtgärder-
na i allt högre utsträckning kommit att betraktas som kvalificerings-
grunder för arbetslöshetsersättning.

I debatten har arbetslöshetsförsäkringen ofta framställts som den enda
inkomstmöjligheten för arbetslösa. Så är det inte. Statsmakterna satsar
mycket stora belopp på olika åtgärder som motiveras av främst arbets-
marknadsskäl. Det gäller bl.a. beredskapsarbeten, ungdomspraktik,
utbildning, investeringar i infrastruktur och byggande. Alla dessa in-
satser kommer arbetslösa till godo, direkt eller indirekt. De kontanta
förmånerna vid arbetslöshet är därmed ett sista skyddsnät för den ar-
betslöse. Dessa förmåner skall ge den arbetslöse grundläggande ekono-
misk trygghet. I villkoren för förmånerna måste ställas ett antal krav.
Det gäller i fråga om förankringen på arbetsmarknaden, avgiftsinbetal-
ningar, återkvalificeringsmöjligheter, ersättningsperiodemas längd,
avstängningsregler, ersättningsbeloppen m.m.

Arbetslöshetsförsäkringen skall inte ses som en fristående del av ar-
betsmarknadspolitiken utan skall samverka med andra arbetsmarknads-
politiska insatser för att den arbetslöse så snabbt som möjligt kan återgå
till reguljärt arbete. Den nuvarande ordningen med utförsäkringsgaranti-
er riskerar att skapa ändlösa perioder av ersättning. Försäkringen skall

Prop. 1993/94:209

62

vara ett sista skyddsnät och ge klara signaler om att det inte finns en Prop. 1993/94:209
valfrihet mellan ersättning och arbete. Incitamenten för att återgå till
arbete måste finnas.

Samtidigt måste det nuvarande monopolet för arbetslöshetskassorna att
ge en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet brytas så att fler
grupper av arbetslösa kan ges en ersättning som bättre motsvarar in-
komstbortfallet.

För att uppnå dessa båda målsättningar bör, enligt regeringens me-
ning, betydande förändringar göras i de båda stödformerna för kontant
stöd vid arbetslöshet, dvs. arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS).

Utgifterna

Utgifterna för de kontanta understöden var 38,8 miljarder kronor år
1993. Mot dessa utgifter skall ställas inkomster på ca 13 miljarder
kronor som ökar till ca 19 miljarder kronor innevarande år. Under-
skottet i den s.k. arbetsmarknadsfonden beräknas med hänsyn även till
den avgiftshöjning som sker den 1 januari 1995 uppgå till ca 100 miljar-
der kronor vid slutet av år 1995 om inga ytterligare förändringar ge-
nomförs. Detta utgör en svår belastning på landets ekonomi. Ökande
lånebördor fördröjer återgången till fullgod sysselsättning.

En reformering av de kontanta understöden vid arbetslöshet är en
viktig del i saneringen av de offentliga utgifterna. Beslut har redan
fattats om en 80-procentig kompensationsnivå och karensdagar. Förslag
till ytterligare utgiftsminskningar kommer att redovisas i denna proposi-
tion. Mot detta skall emellertid ställas vissa utgiftsökningar, som främst
beror på att nya grupper genom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen
får en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. En utgångspunkt för
regeringens förslag till reformering av de kontanta förmånerna vid
arbetslöshet är att öka incitamenten för att återgå till reguljärt arbete.
Detta bidrar till att en varaktig minskning av utgifterna för understöden
vid arbetslöshet kan uppnås. I avsnitt 13 redovisas de kostnadsökningar
och kostnadsminskningar som förslagen i denna proposition föranleder.

Underskottet i arbetsmarknadsfonden kan, som nyss sagts, inte klaras
genom enbart förändringar av de kontanta understöden. Insatser har
gjorts inom ett flertal områden för att lägga en ny grund till nya reguljära
arbeten. Utvecklingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mot
enkla och kostnadseffektiva insatser måste fortsätta. Detta arbete måste
ske utan att kvalitetsaspekten tappas bort. Åtgärder skall ge den arbets-
löse mer kompetens och erfarenhet.

Arbetslinjen och kontantlinjen är inte nödvändigtvis motsatser. Arbets-
linjen prioriterar en aktivitet som upprätthåller och förstärker ett yrkes-
kunnande eller ger ny kompetens eller erfarenhet. Under arbetssökande-
perioder eller mellan perioder av arbete och aktiva åtgärder skall de
kontanta understöden vara ett ekonomiskt skydd för den arbetslöse.

63

Understöden måste vara utformade så att arbetslösheten inte innebär ett Prop. 1993/94:209
alltför stort ekonomiskt avbräck samtidigt som villkoren för stöden skall
medverka till att arbetslösa aktivt verkar för att ta sig ur arbetslösheten.

En förändrad arbetsmarknad

Huvudorsakerna till dagens omfattande arbetslöshet är dels det oför-
månliga svenska kostnadsläget och spekulationsekonomin i slutet på
1980-talet, dels den internationella konjunkturnedgången under 1990-
talets första år och dels också en bristande långsiktig anpassning till
strukturella förändringar i vår omvärld.

De senaste årens utveckling har medfört en unikt stor förbättring av
den svenska konkurrenskraften gentemot utlandet. Det har resulterat i
ökade marknadsandelar, växande produktion och export samt en av-
sevärt stärkt betalningsbalans gentemot utlandet. I kombination med en
förbättrad internationell konjunktur innebär utvecklingen en ökad efter-
frågan på arbetskraft i Sverige och att arbetslösheten kan begränsas.
Nya prognoser från bl.a. av AMS och länsarbetsnämnderna visar att vi
nu kan räkna med en lägre total arbetslöshet än vad som tidigare har
prognosticerats.

Huvudproblemet under resten av 1990-talet kommer att avse den
strukturellt betingade arbetslösheten. En rad åtgärder har redan vidtagits
under de senaste åren för att komma till rätta med problemen men ytter-
ligare förändringar krävs. Det handlar för det första om att stärka ar-
betskraftens kompetens samt utveckling och forskning. För det andra
måste goda villkor gälla för det allt viktigare ny- och småföretagandet
bl.a. genom en förändrad beskattning och småföretagaranpassad arbets-
rätt. För det tredje är det av största vikt att skapa goda betingelser för
företagens investeringar genom att bland annat öka tillgången på riskvil-
ligt kapital.

Med den förväntade minskningen av den totala arbetslösheten under
de närmaste åren kommer en kvardröjande långtidsarbetslöshet att utgö-
ra ett dominerande problem med betydande risker för ökad utslagning.
Den är oacceptabel i första hand för de direkt berörda men också för
näringsliv och samhälle. Inte minst gäller det med hänsyn till att en stor
andel av de långtidsarbetslösa är unga som måste ges möjlighet till en
aktiv insats i förvärvslivet under många år.

En viktig orsak till den strukturellt betingade arbetslösheten är den
snabba omvandlingen av arbetslivet med kraftigt skärpta krav på ökade
kunskaper och en vidgad kompetens. Arbetsmarknadspolitiken utgör ett
viktigt komplement till det livslånga lärande som måste prägla arbets-
livet och uppbyggnaden av utbildning och forskning.

Den omfattande arbetslösheten under de senaste åren har blottlagt den
traditionella arbetsmarknadspolitikens både styrka och svaghet. Styrkan
har legat i att den genom massiva arbetsmarknadspolitiska insatser och
gällande försäkringssystem har lyckats begränsa utförsäkring, social-

64

bidragsberoende samt permanent utslagning. Svagheterna har främst Prop. 1993/94:209
varit att allt fler har fått vänta allt längre på olika aktiva insatser och att
dessa i högre grad har anvisats för att undvika utförsäkring och för att
arbetslösa skall klara sin försörjning. Arbetsmarknadspolitiken har
därmed alltmer tvingats att ta på sig en socialpolitisk roll som i längden
inte är förenlig med möjligheterna att hävda arbetslinjen. Inte minst en
bred internationell erfarenhet visar detta.

En allmän arbetslöshetsförsäkring

I nära på alla OECD-länder finns en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Sverige är ett av få undantag. I riksdagen har under många år motione-
rats om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Principbeslutet av riksdagen
och införandet av den allmänna avgiften fr.o.m. årsskiftet 1993/94 för
att finansiera de kontanta förmånerna vid arbetslöshet var det första
steget mot ett förverkligande av detta mål.

En försäkring mot inkomstbortfall vid arbetslöshet skall inte avse bara
vissa arbetstagare utan gälla för alla förvärvsarbetande som enligt fast-
ställda regler har fäste på arbetsmarknaden. Den nuvarande arbetslös-
hetsförsäkringen har inte denna utformning. Endast kassamedlemmar får
en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet.

Uppskattningsvis får ungefär två tredjedelar av de arbetslösa ersättning
från arbetslöshetsförsäkringen. Omkring 10 % av de arbetslösa får
KAS. Resten får inget kontantstöd och är hänvisade till socialbidrag om
de saknar egna medel för sin försörjning. Även de som får KAS tvingas
många gånger att komplettera ersättningen med socialbidrag.

Avgiften till en arbetslöshetskassa var år 1991 ca 240 kr och höjdes år
1992 till ca 430 kr för att år 1993 vara i genomsnitt ca 460 kr per år
och kunde ge en ersättning på närmare 170 000 kr under en 300-dagars
period mot ca 30 000 kr för normalperioden på 150 dagar i KAS.
Fr.o.m. den 1 januari 1994 gäller nu samma avgifter för alla förvärvs-
arbetande. Dock med undantag för kassamedlemmar som betalar en
mindre administrationsavgift.

Regeringen föreslår nu i steg två en lösning som innebär att fler per-
soner med en klar förankring på arbetsmarknaden kan få en inkomstre-
laterad ersättning vid arbetslöshet fr.o.m. den 1 juli 1994. Detta skall
ske genom att, som regeringen aviserade i prop. 1993/94:80, KAS-
systemet omvandlas så att arbetslösa där kan få samma dagpenning som
den som lämnas av arbetslöshetskassorna. Färre personer kommer
därigenom att vara hänvisade till kompletterande socialbidrag för att
klara sin försörjning. Samtidigt föreslås förändringar i de båda ersätt-
ningssystemen, KAS och arbetslöshetsförsäkringen, som innebär att
ersättningsvillkoren blir likartade. Genom dessa förändringar åstadkom-
mes vad som länge har saknats på den svenska arbetsmarknaden, näm-
ligen en rättvis och ändamålsenlig arbetslöshetsförsäkring med frihet för

5 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 209

den enskilde att välja i vilka former skyddet mot inkomstbortfall vid Prop. 1993/94:209
arbetslöshet skall tillgodoses.

Regeringen föreslår således att en allmän arbetslöshetsförsäkring för-
verkligas genom att det, som ett alternativ till de nuvarande arbetslös-
hetskassorna, i KAS införs en ersättningsform som motsvarar den som
finns i arbetslöshetsförsäkringen. Förutom det nuvarande stödbeloppet
i KAS, som bör benämnas grundbelopp, införs en dagpenning. Denna
skall motsvara den ersättning som lämnas från försäkringen, dvs. 80 %
av tidigare inkomst, dock högst 564 kr per dag. Grundbeloppet skall
motsvara stödbeloppet i KAS och lämnas med högst 245 kr per dag.
För den enskilde skall systemet emellertid på sikt utformas så att för-
månerna relateras till den inkomst for vilken avgift tas ut.

Åter till arbetsmarknaden

Att med alla metoder motverka långtidsarbetslöshet skall, enligt rege-
ringens mening, vara arbetsmarknadspolitikens viktigaste mål. För att
nå detta mål måste de kontanta stöden vid arbetslöshet samverka med
arbetsmarknadspolitiska insatser för att den arbetslöse så snabbt som
möjligt skall återgå till reguljärt arbete. Den nuvarande ordningen med
utförsäkringsgarantier skapar risker för ”ändlös” rundgång mellan upp-
repade perioder av kontantstöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Reglerna för ersättningsperioder efter en arbetsmarknadspolitisk åtgärd
har således stor betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt och på-
verkar också kostnaderna såväl för kontantstöden som för arbetsmark-
nadspolitiken i stort. Trots att arbetslösheten under några år ökat kraf-
tigt har någon motsvarande ökning av utförsäkringen av medlemmar i
arbetslöshetskassor inte skett, i stället har antalet utförsäkrade minskat
under senare år.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna får emellertid inte utvecklas till
åtgärder som enbart betraktas som ett sätt att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod. Det strider mot grundtankarna bakom arbetslinjen.

För de enskilda arbetslösa är det viktigaste målet att återkomma till
den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken måste på olika
sätt stödja en sådan ambition.

Utformningen av kvalificeringsreglema och de arbetsmarknadspolitis-
ka insatsernas inriktning bör vara sådan att reglerna förstärker de ar-
betslösas möjligheter till arbete och motverkar en omfattande permanent
utslagning från arbetsmarknaden.

Att nu genomföra en omedelbar och kraftig inskränkning av tiden
under vilken en person kan få arbetslöshetsersättning respektive arbets-
marknadspolitiska åtgärder skulle emellertid kunna drabba en del enskil-
da arbetslösa som inte under tiden har fått arbete. Det skulle också
finnas risk för en ökning av behovet av socialbidrag med därmed följan-
de kostnader för kommunerna.

66

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder är ett viktigt inslag i arbetsmark- Prop. 1993/94:209
nadspolitikens arbetslinje. Av avgörande betydelse för resultaten av de
olika insatserna är att dessa sätts in tidigt och att de är anpassade till
såväl arbetsmarknadens krav och förutsättningar som den enskildes
möjligheter och önskemål.

Samtidigt är det nödvändigt att motverka den ovannämnda rundgång-
en. Regeringen bedömer därför att det är både önskvärt och möjligt att
förändra reglerna för återkvalificering via arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, om den arbetslöse samtidigt möts av särskilda intensifierade
åtgärder som syftar till att hon eller han skall återgå till den reguljära
arbetsmarknaden.

Regeringens förslag i detta avseende, som mer i detalj redovisas läng-
re fram, innebär i korthet att en första ersättningsperiod skall få beviljas
om den arbetslöse uppfyller ett allmänt arbetsvillkor. I detta skall få
tillgodoräknas endast tid med förvärvsarbete och inte tid som jämställs
med arbete, s.k. jämställd tid (vad som menas med jämställd tid finns
förklarat i avsnitt 8). Om den arbetslöse under ersättningsperioden har
uppfyllt ett nytt arbetsvillkor vari ingår jämställd tid (särskilt arbets-
villkor) skall en ytterligare ersättningsperiod om längst 300 dagar, eller
längst 150 dagar i fråga om den som inte har fyllt 55 år och som får
grundbeloppet i KAS, få medges. För att därefter få ersättning måste
den arbetslöse uppfylla ett nytt allmänt arbetsvillor. I fråga om grundbe-
loppet i KAS bör emellertid även rätten till den första ersättningsperio-
den få grundas på ett särskilt arbetsvillkor. Generösa övergångsbestäm-
melser skall gälla för att medge en mjuk övergång till den nya reglerna.

Skulle den arbetslöse efter en andra ersättningsperiod inte kunna
erbjudas arbete eller uppfylla ett allmänt arbetsvillkor bör hon eller han
erbjudas särskild åtgärd. Dessa åtgärder skall - i likhet med hittillsva-
rande arbetsmarknadspolitiska åtgärder - i första hand vara inriktade på
att öka möjligheterna för den arbetslöse att finna arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.

Dessa åtgärder kan ha inslag av utbildning, praktik eller rehabilite-
ring. I den individuella planen för den långtidsarbetslöse måste man vid
utformning av åtgärden söka ta hänsyn till individens förutsättningar och
förhållanden, som t.ex. ålder, utbildning och andra faktorer som på-
verkar möjligheterna att få reguljärt arbete.

Den exakta utformningen av dessa insatser måste ske senare. Rege-
ringen kommer därför så snart som möjligt att låta utreda hur sådana åt-
gärder skall samverka med arbetslöshetsförsäkringen.

En internationell jämförelse

Villkoren för försäkringsskyddet varierar kraftigt inom OECD-området.
I många länder, bl.a. i flera med mycket begränsad aktiv arbetsmark-
nadspolitik är arbetslöshetsförsäkringen snarast en del av, eller en på-
byggnad av den vanliga socialförsäkringen. Incitamenten till att söka

67

arbete eller att höja sin kompetens och konkurrenskraft är mycket be- Prop. 1993/94:209
gränsade. Den praktiska effekten blir så långa perioder av arbetslöshet
att de närmar sig förtidspension.

Internationell och nationell forskning visar att det finns ett samband
mellan ersättningsperiodens längd och de arbetslösas ansträngningar för
att få ett nytt arbete. Sökaktiviteten reduceras efterhand men ökar åter-
igen mot slutet av ersättningsperioden. Den arbetslöses möjligheter att
finna arbete är inte bara beroende av situationen på arbetsmarknaden
utan även av den egna sökaktiviteten och det egna engagemanget att
finna lösningar. Arbetsmarknadspolitiken kan underlätta sökandet vä-
sentligt och även förstärka - men inte ersätta - den enskildes motiva-
tion. Det finns således skäl att inte låta ersättningsperiodema bli för
långa. Ett väl utformat försäkringssystem skall, i kombination med en
aktiv arbetsmarknadspolitik, ge starka incitament till reguljärt arbete.

Ett ökat ansvarstagande

Av väsentlig betydelse för respekten för arbetslöshetsförsäkringen och
KAS är att ersättningsrätten är förenad med reella krav på att stå till
arbetsmarknadens förfogande och ett ansvar för att inte försätta sig i
frivillig arbetslöshet. I de båda stödformerna finns bestämmelser om
vilka krav som skall ställas för att en sökande skall anses stå till arbets-
marknadens förfogande och om avstängningsregler i samband med
frivillig arbetslöshet. Den som t.ex. avvisar ett erbjudet lämpligt arbete
eller som frivilligt lämnar ett arbete utan giltig anledning skall avstängas
från ersättning under viss tid. I både ALF-lagen och KAS-lagen finns en
definition på vad som skall anses vara ett lämpligt arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen och KAS är båda en form av
omställningsförsäkring som skall lämna en ersättning under den tid då
den arbetslöse söker ett nytt arbete. Den arbetslöse har, tillsammans
med arbetsförmedlingen, intresse av och ansvar för att sökandetiden
hålls nere och onödig långtidsarbetslöshet förhindras liksom för att
ofrivillig arbetslöshet undviks. Reglerna för rätt till ersättning skall ge
klara besked om detta. Detta är en förutsättning för att begränsa kost-
naderna för arbetslösheten inte bara inom ersättningssystemen utan i
hela samhällsekonomin. En väl fungerande arbetsmarknad kräver också
att de arbetslösa inte förlorar kompetens och erfarenhet genom långa
arbetslöshetsperioder.

Kriterierna för att en arbetslös skall anses stå till arbetsmarknadens
förfogande, för vad som är ett lämpligt arbete m.m. är inte en gång för
alla givna utan måste anpassas till förändrade krav på arbetsmarknaden.
Den praxis som har utbildats måste också kunna omprövas. Sedan år
1974 då arbetslöshetsförsäkringen fick sin ännu i huvudsak gällande
utformning och KAS infördes, har en mer samlad bedömning av dessa
frågor gjorts endast av 1974 års utredning om en allmän arbetslös-
hetsförsäkring (Allmän arbetslöshetsförsäkring SOU 1978:45). Enligt

68

regeringens mening bör dessa frågor nu bli föremål för en genomgri- Prop. 1993/94:209
pande översyn i syfte att nå en bättre överensstämmelse mellan de
aktuella reglerna och de ökade krav som nu måste ställas på ett effekti-
vare utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska resurserna och på in-
dividernas ansvar för sin sysselsättningssituation. Översynen bör också
omfatta avstängningstidema vid självförvållad arbetslöshet och skyldig-
heten att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen kommer
inom kort att besluta om en sådan översyn. Denna skall leda till succes-
siva förändringar och anpassningar av regelverk och föreskrifter.

I översynen skall också ingå att se över ytterligare en fråga. Det gäller
förekomsten av s.k. svartjobb samtidigt med uppbärande av ersättning
och annat missbruk av arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Att dessa
missförhållanden förekommer är väl känt men debatteras sällan. Även i
tider som dessa, med hög arbetslöshet inom nästan alla delar av arbets-
marknaden, kommer entydiga vittnesmål om att lediga platser inte kan
tillsättas trots tillgång på arbetssökande med efterfrågad kompetens och
erfarenhet. Regeringen anser att problemet måste lyftas fram och att
verkningsfulla åtgärder skall sättas in för att motverka missbruk.

Både ALF-lagen och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
innehåller bestämmelser om olika sanktionsmöjligheter, främst ekono-
miska, som kan tillgripas mot den som på ett felaktigt sätt har tillskan-
sat sig ersättning. Möjligheten till polisanmälan finns naturligtvis också
när man kan misstänka ett rent brottsligt förfarande. I översynen skall
ingå att pröva om sanktionsmöjligheterna bör skärpas eller göras effekti-
vare på annat sätt.

Enbart förändringar i den riktningen är emellertid inte tillräckligt. Sär-
skilt i fall med svartjobb är det svårt att komma åt problemet, eftersom
både arbetstagaren och arbetsgivaren har ett gemensamt intresse av att
förhållandet inte uppdagas. Båda löper ju risk att ställas till ansvar.
Andra vägar måste därför också prövas. Olika former av samverkan
mellan t.ex. arbetsförmedlingen, arbetslöshetskassor samt arbetstagar-
och arbetsgivarorganisationer kan vara ett sätt. Redan nu driver AMS
och Arbetslöshetskassornas Samorganisation olika projekt för att mot-
verka problemet. Inte minst gäller det att sprida kunskap om att miss-
bruk medverkar till att snedvrida konkurrensen mellan olika näringsid-
kare samt till färre arbeten och lägre skatteinkomser för stat och kom-
mun. I översynen skall därför ingå att föreslå alternativa vägar att be-
ivra missbruket. En fråga som också bör utredas i det sammanhanget
gäller åtgärder för att undvika samtidiga utbetalningar från olika ersätt-
ningssystem.

Administrationen

De nuvarande arbetslöshetskassorna fortsätter sin verksamhet som tidi-
gare. Vid sidan av dessa kommer tills vidare länsarbetsnämndernas
enheter för KAS-administrationen, de s.k. KAS-regionema, som nedan

69

benämns arbetsmarknadskassor, att vara ett fristående alternativ för Prop. 1993/94:209
administrationen av en ersättning som motsvarar den som dagens arbets-
löshetskassor lämnar. Om denna lösning skall bli permanent bör över-
vägas ytterligare. Frågan om arbetsmarknadskassomas organisatoriska
hemvist skall därvid prövas liksom formerna för uttaget av den allmän-
na avgiften för finansieringen av kontantförmåner vid arbetslöshet samt
hur kostnaderna för arbetsmarknadskassomas administration skall täck-
as. Arbetsmarknadskassoma och de nuvarande arbetslöshetskassorna bör
arbeta under likartade villkor. Konkurrensneutralitet skall råda.

Dagens arbetslöshetskassor har rätt att ta ut en avgift av medlemmarna
som skall täcka administrationskostnaderna. För KAS-administrationen
betalas denna kostnad för närvarande av budgetmedel. Konkurrensneut-
ralitet är emellertid svår att åstadkomma med hänsyn till att det råder en
stor variation i administrationskostnaderna mellan de olika kassorna och
mellan kassorna och KAS-hanteringen. Regeringen är inte beredd att nu
lägga förslag i denna fråga utan den bereds vidare. Förslag kommer att
föreläggas riksdagen hösten 1994 med sikte på ikraftträdande den 1
januari 1995. Till dess bör nuvarande ordning gälla. Regeringen vill här
också betona att det finns anledning att se över hela administrationen av
de kontanta förmånerna vid arbetslöshet. Även denna fråga blir föremål
för fortsatta överväganden.

I fråga om KAS gäller för närvarande ett ansökningsförferande. Även
fortsättningsvis skall, om inte de ytterligare övervägandena ger skäl till
annat, denna princip gälla. Den som blir arbetslös och inte är medlem i
en arbetslöshetskassa kommer således att hos arbetsmarknadskassoma
kunna ansöka om KAS. Kassorna bedömer på det underlag som
sökanden lämnar om han eller hon skall få grundbelopp eller dagpen-
ning.

Förslagen i korthet

Regeringens förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring innebär såle-
des att det införs en möjlighet till en inkomstrelaterad dagpenning från
en arbetsmarknadskassa som ett alternativ till dagpenningen från en
arbetslöshetskassa. Förslagen i övrigt innebär i korthet följande.

För att få rätt till grundbeloppet från en arbetsmarknadskassa skall den
arbetslöse uppfylla ett arbetsvillkor eller ett studerandevillkor. Dag-
penningen från en arbetsmarknadskassa lämnas endast om den arbets-
löse uppfyller ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.

Avgiftsvillkoret innebär att den arbetslöse under tolv månader inom en
24-månadersperiod skall ha betalat avgift enligt lagen (1993:1441) om
allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller
skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Arbetsvillkoret skall vara detsamma både i arbetslöshetsförsäkringen
och KAS. För att uppfylla arbetsvillkoret skall sökanden ha förvärvs-
arbetat minst 75 timmar under minst fem månader inom en ramtid på

70

tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. För den som inte Prop. 1993/94:209
har uppfyllt detta arbetsvillkor finns möjlighet att uppfylla ett alternativt
villkor om minst 65 timmar per månad under minst 10 månader.

Den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa kommer således att
kunna få dagpenning från en arbetsmarknadskassa. Om den arbetslöse
är medlem i en arbetslöshetskassa skall han eller hon liksom tidigare få
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under förutsättning att avgifts-
villkoret och ett arbetsvillkor är uppfyllda.

Enligt de nuvarande reglerna samverkar KAS och arbetslöshetsförsäk-
ringen med varandra. Den som är medlem i en arbetslöshetskassa och
som har uppfyllt arbetsvillkoret men inte medlemsvillkoret kan i stället
få KAS. För anställda innebär medlemsvillkoret att de skall ha varit
medlemmar i en arbetslöshetskassa under tolv månader innan de kan få
ersättning från försäkringen. För företagare föreskrivs ett medlemsvill-
kor på 24 månader.

Med regeringens förslag till förändringar kommer samverkan mellan
arbetslöshetskassorna och arbetsmarknadskassoma att fortsätta på sam-
ma sätt. Den som är medlem i en arbetslöshetskassa och som uppfyller
ett arbetsvillkor, men inte avgiftsvillkoret kommer, på samma sätt som
för närvarande, att få ersättning i form av grundbeloppet. På grundbe-
loppet skall i likhet med inkomst av tjänst betalas avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet. Varaktigheten av arbetslöshetskassornas medlemsvillkor
ersätts med ett avgiftsvillkor. När antalet avgiftsmånader, vari inräknas
månader med grundbelopp, uppgår till tolv under en tjugofyramånader-
speriod får den arbetslöse dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen.
Samma krav på antalet avgiftsmånader bör gälla för både anställda och
företagare.

De arbetslösa skall ha stor frihet att välja mellan arbetsmarknadskassa
och arbetslöshetskassa. En övergång från dagpenning i den ena stöd-
formen till dagpenning i den andra skall dock inte kunna förlänga ersätt-
ningsperioden. Däremot skall den som väljer att byta administrations-
form under en pågående ersättningsperiod inte behöva uppfylla avgifts-,
arbets- och karensvillkoren på nytt. De redan uppfyllda kraven för rätt
till ersättning skall accepteras av den nya kassan vid en överflyttning.

Enligt de nuvarande reglerna i ALF-lagen är det inte möjligt att bli
medlem i en arbetslöshetskassa utan att ha ett arbete vid tidpunkten för
ansökan om inträde. Kravet på förvärvsarbete inom kassans verksam-
hetsområde som ett villkor för inträde i kassan står kvar. Personer som
inte är medlemmar i en kassa bör inte heller kunna bli det under tid då
de genomgår en arbetsmarknadsutbildning eller är anvisade en ALU-
plats eller en ungdomspraktikplats. Däremot bör den kunna bli kassa-
medlem, som vid tidpunkten för ansökan om medlemskap har en an-
ställning i form av ett utbildningsvikariat eller en anställning med rekry-
teringsstöd.

De nuvarande reglerna i ALF-lagen innebär t.ex. att ungdomar som
direkt efter en avslutad utbildning i det reguljära utbildningsväsendet

71

blir anvisade en ungdomspraktikplats, inte kan få ersättning från arbets- Prop. 1993/94:209
löshetsförsäkringen, eftersom de inte kan bli medlemmar i en arbetslös-
hetskassa. Detta bör gälla även i fortsättningen. Däremot bör, på sam-
ma sätt som gäller för närvarande, den som har deltagit i arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder som arbetsmarknadsutbildning, ALU och ung-
domspraktik få rätt till grundbelopp från en arbetsmarknadskassa. För
att däremot få rätt till dagpenning från en arbetsmarknadskassa bör
krävas att sökanden har förvärvsarbetat i viss omfattning. I detta fall
skall inte s.k. med förvärvsarbete jämställd tid få åberopas.

För den vars ersättningsrätt har upphört skall intensifierade åtgärder
sättas in för att påskynda återgången till reguljärt arbete. Utförsäkringen
skall inte följas av socialbidrag. De intensifierade åtgärderna kan ha
inslag av utbildning, praktik eller rehabilitering.

En del av arbetskraften är företagare. Dessa är en viktig grund för
Sveriges näringsliv. De måste ges goda förutsättningar att verka för att
vi skall kunna skapa nya arbetstillfällen och utveckla välfärden. Genom
småföretagsinriktade förändringar i bl.a. skatte- och arbetsrätten har
dessa förutsättningar förbättrats. Även inom ett flertal andra områden
måste reglerna ses över för att undanröja hinder för framgångsrikt
företagande.

De kontanta stöden vid arbetslöshet skall lämnas på lika villkor till
alla som har en klar förankring på arbetsmarknaden, såväl arbetstagare
som företagare. Genom den nu föreslagna försäkringen kommer även
alla arbetslösa företagare att omfattas av rätt till ersättning.

Reglerna för stöden skall vara utformade så att de bidrar till en väl
fungerande arbetsmarknad och motiverar den enskilde att bryta sin
arbetslöshet och snabbt återgå till produktivt arbete.

Reglerna för arbetslöshetsersättning till företagare måste också refor-
meras i denna riktning och därmed främja nyföretagande. I betänkandet
Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52), har anförts att nuvarande
regler ibland medför att företag som på något längre sikt skulle kunna
utvecklas, tvingas i stället att lägga ned helt vid t.ex. en tillfällig efter-
frågeminskning.

Frågan om företagares rätt till arbetslöshetsersättning måste emellertid
också bedömas utifrån konkurrensutgångspunkter. Arbetslöshetsersätt-
ningen får inte bli en subvention till icke livskraftiga företag. Risken för
detta måste beaktas vid en omprövning av reglerna i syfte att skapa en
arbetslöshetsersättning som främjar utvecklingen av vårt näringsliv.

Regeringen lägger nu inget förslag i denna fråga utan överväger den
vidare. Regeringen avser att under hösten 1994 återkomma med propo-
sition om vissa frågor kring arbetslöshetsförsäkringen, i samband där-
med kommer resultaten av dessa överväganden att redovisas. Förslagen
i den kommande propositionen läggs med sikte på ikraftträdande den 1
januari 1995.

Efter denna översiktliga redovisning följer nu förslagen mera i detalj.
Samtliga förslag bör träda i kraft den 1 juli 1994. I fråga om de ersätt-
ningsregler m.m. i ALF-lagen och KAS-lagen som inte tas upp i det

72

följande föreslås inga ändringar. Förslagen föranleder följdändringar i Prop. 1993/94:209
lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling och studiestödslagen

(1973:349).

5 Grundbelopp och dagpenning i KAS

Regeringens förslag och bedömning: KAS från en arbetsmark-
nadskassa lämnas med ett per dag beräknat belopp i form av
grundbelopp eller i form av dagpenning.

Grundbeloppet bör vara 245 kr per dag.

Dagpenningen lämnas liksom i arbetslöshetsförsäkringen med
80 % av sökandens dagsförtjänst, dock högst med det belopp som
motsvarar den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen
och lägst med ett belopp som motsvarar grundbeloppet.

Dagpenning till den som får ålderspension i form av folkpen-
sion, allmän tilläggspension eller annan pension som ges ut på
grund av förvärvsarbete lämnas med 65 % av sökandens dags-
förtjänst, dock högst med det belopp som motsvarar den högsta
dagpenningen.

Dagpenningen bör vara högst 564 kr och lägst 245 kr per dag
om inget annat följer av pensionsavdragsbestämmelsema.

Regeringen fastställer grundbeloppet och den högsta och lägsta
nivån på dagpenningen i KAS.

Utredarens förslag: En ny arbetslöshetsförsäkring införs som ersätter
både den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Den
nya försäkringen skall ge ett grundbelopp som skall kunna kompletteras
med en frivillig tilläggsförsäkring. Grundbeloppet skall vara 6 300 kr
per månad (5 300 för den som är under 21 år). En tilläggsförsäkring
som berättigar till bidrag skall tillsammans med grundbeloppet täcka
upp till 80 % av inkomstbortfallet upp till en inkomst som motsvarar
brytpunkten för statlig inkomstskatt (för närvarande 16 500 kr per
månad). Tilläggsförsäkringen skall därutöver på frivillig basis kunna
ersätta inkomstbortfall upp till en inkomst motsvarande sju och ett halvt
basbelopp (för år 1993 ca 21 500 kr per månad).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är kritiska till den före-
slagna modellen med grundförsäkring och en frivillig tilläggsförsäkring.
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen
i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation avvisar utredningens
förslag.

Svenska arbetsgivarföreningen stöder förslaget och anser att en till-
läggsförsäkring bör vara en kombinerad arbetslöshets- och pensions-
försäkring.

73

Svenska Kommunförbundet förordar en allmän och inkomstrelaterad Prop. 1993/94:209
försäkring.

Juridiska Fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet
föreslår att den nuvarande organisationen bör justeras så att försäk-
ringen både i teorin och praktiken kommer att omfatta alla arbetslösa.
Riksförsäkringsverket anser att arbetslöshetsförsäkringen bör göras om
till en allmän obligatorisk försäkring med lika villkor för alla. Den
obligatoriska försäkringen bör utformas som en procentuell ersättning
av inkomstförlusten kombinerad med ett grundskydd. Försäkringsöver-
domstolen förordar att man i första hand låter en allmän enhetlig försäk-
ring bli föremål för ytterligare utredning. En sådan försäkring skulle
kunna bygga på en samordning och vidareutveckling av nuvarande
arbetslöshetsförsäkring och KAS.

Företagarnas Riksorganisation föreslår en grundförsäkring för alla
med en kompensationsgrad på 60 - 70 % av tidigare inkomst.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den 1 januari 1994 in-
fördes lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontant-
förmåner vid arbetslöshet. Lagen innebär att samtliga förvärvsarbetande
som har inkomst av anställning som avses i 11 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring och sådan inkomst av annat förvärvs-
arbete som avses i 11 kap. 3 § samma lag skall betala en avgift för
finansieringen av arbetslöshetsförsäkring och KAS. Avgiften uppgår
innevarande år till 1 % av förvärvsinkomster upp till sju och en halv
gånger basbeloppet. För år 1995 har avgiften fastställts till 2 % av
samma avgiftsunderlag. Avgiften betalas inte för inkomster som under-
stiger 25 % av basbeloppet. Vid taxeringen till inkomstskatt skall för-
värvsinkomsten minskas med den belöpande avgiften. För den enskilde
skall systemet emellertid på sikt utformas så att förmånerna relateras till
den inkomst för vilken avgift tas ut.

Anslutningen till arbetslöshetsförsäkringen är i dag frivillig. Den
enskilde avgör själv om han eller hon genom att bli medlem i en arbets-
löshetskassa vill ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen. Formellt sett
står kassorna öppna för samtliga förvärvsarbetande. Många har emeller-
tid av skilda skäl valt eller inte kunnat ansluta sig till en kassa. Det
sistnämnda kan bero bl.a. på att det inte finns någon arbetslöshetskassa
som är verksam inom det aktuella yrkesområdet. Införandet av den
allmänna avgiften innebär att de avgiftsbetalande skall ha rätt till en
likvärdig ersättning på likvärdiga villkor.

Regeringen har övervägt utredarens förslag att införa ett grundbelopp
och en tilläggsförsäkring. Regeringen har därvid funnit det mer ända-
målsenligt att nu föreslå en annan ordning. För att på ett enkelt och
obyråkratiskt sätt göra det möjligt för samtliga förvärvsarbetande att
omfattas av likvärdiga förmåner föreslår regeringen att det i dagens
KAS-system införs två ersättningsformer, dels ett grundbelopp, dels en
dagpenning. Dessa förmåner skall prövas hos arbetsmarknadskassoma.
Grundbeloppet skall motsvara det stöd som lämnas enligt dagens regler

74

för KAS. Dagpenningen inom KAS-systemet skall vara en inkomstrela- Prop. 1993/94:209
terad ersättning som motsvarar den dagpenning som lämnas från arbets-
löshetsförsäkringen.

KAS infördes den 1 januari 1974 som ett komplement till arbetslös-
hetsförsäkringen och skulle främst vara en ersättningsform för dem som
inte hade en klar anknytning till arbetsmarknaden. Den grupp som av-
sågs var i första hand nytillträdande på arbetsmarknaden, främst ung-
domar, men även sådana som endast hade haft en tillfällig eller lös an-
knytning till arbetsmarknaden.

Regeringens förslag att införa ersättningsformen dagpenning i KAS
innebär att det blir möjligt för den som har haft en klar anknytning till
arbetsmarknaden att även från arbetsmarknadskassan få en ersättning
som motsvarar den som lämnas från arbetslöshetsförsäkringen. Nytill-
trädande på arbetsmarknaden bör få samma stöd som de kan få enligt de
nuvarande reglerna i KAS-lagen. Stödet skall lämnas i form av ett
grundbelopp.

Grundbeloppet bör liksom det nuvarande stödbeloppet i KAS inte vara
relaterat till den tidigare inkomsten. Stödbeloppet i KAS fastställs av
regeringen. Regeringen föreslår att denna ordning också bör gälla i
fråga om grundbeloppet.

Sedan den 1 januari 1994 lämnas stödbeloppet i KAS med 245 kr per
dag. Med hänsyn till den nyligen genomförda höjningen har regeringen
för avsikt att fastställa grundbeloppet fr.o.m. den 1 juli 1994 till oför-
ändrat 245 kr per dag, dvs. ca 5 300 kr per månad.

För närvarande lämnas dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen med
80 % av den tidigare inkomsten, dock högst med 564 kr per dag och
lägst med 245 kr per dag.

För den som får vissa former av pension finns i arbetslöshetsförsäk-
ringen regler som föreskriver att kompensationsnivån skall vara 65 %
av den tidigare inkomsten. Denna reglering har till syfte att undvika fall
av överkompensation och innebär också att dagpenningen kan reduceras
till belopp under 245 kr.

För att dagpenningen som lämnas från arbetsmarknadskassan skall
vara likvärdig den som lämnas i arbetslöshetsförsäkringen bör samma
regler gälla inom de båda systemen. Det innebär att samma högsta och
lägsta dagpenningnivåer, samma kompensationsnivåer, samma reduce-
ringsregler m.m. skall gälla. Även i fråga om dagpenningen bör det, på
samma sätt som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen, vara regeringens
uppgift att fastställa den högsta och lägsta nivån. Dessa nivåer bör
fr.o.m. den 1 juli 1994 vara desamma som gäller inom arbetslöshetsför-
säkringen, dvs. 564 kr resp. 245 kr. Det innebär i detta avseende ingen
förändring i arbetslöshetsförsäkringen.

I detta sammanhang vill regeringen ta upp frågan om nivån på utbild-
ningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning m.m. Regeringen har riks-
dagens bemyndigande att anpassa nivåerna på dessa bidrag till arbetslös-
hetsersättningarna. Då regeringen inte överväger några förändringar av
dessa ersättningar från kommande budgetårsskifte kommer inte heller

75

utbildningsbidragen att förändras. En justering måste dock ske. De som Prop. 1993/94:209
blir berättigade till dagpenning från en arbetsmarknadskassa bör få ut-
bildningsbidrag enligt samma grunder som gäller för dem som omfattas
av arbetslöshetsförsäkringen.

6 Förmånsrättsberättigade till KAS

Regeringens förslag: KAS i form av grundbelopp eller dagpenning
lämnas till den som inte är försäkrad enligt ALF-lagen. KAS i
form av grundbelopp lämnas också till den som är försäkrad
enligt ALF-lagen och som efter inträdet i en arbetslöshetskassa
har uppfyllt kassans arbetsvillkor men inte ALF-lagens avgiftsvill-
kor.

Grundbeloppet lämnas dessutom till den som är försäkrad enligt
ALF-lagen men som inte har rätt till ersättning från arbetslös-
hetsförsäkringen på grund av att ersättningsperioden har gått till
ända sedan han eller hon har uppnått 60 års ålder eller som efter
fyllda 60 år har utförsäkrats från dagpenningen i KAS utan att ett
nytt arbetsvillkor har uppfyllts.

Dagpenningen i KAS lämnas även till den som är under 20 år.

Utredarens förslag: KAS slopas i och med införandet av en ny arbets-
löshetsförsäkring som skall täcka alla förvärvsarbetande.

Skälen för regeringens förslag: KAS är för närvarande ett komplement
till arbetslöshetsförsäkringen. Enligt de nuvarande reglerna lämnas KAS
till den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa eller till en kassa-
medlem som uppfyller arbetsvillkoret men inte medlemsvillkoret. Detta
uppgår till tolv månaders medlemskap (i vissa företagarkassor till
24 månader).

KAS lämnas vidare till den som har fyllt 60 år och som inte har rätt
till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen på grund av att ersättnings-
perioden har gått till ända utan att ett nytt arbetsvillkor har uppfyllts.
Denna regel innebär att en person som har fyllt 60 år kan gå över till
att få KAS efter utförsäkring från arbetslöshetsförsäkringen, utan att
behöva uppfylla ett nytt arbetsvillkor. KAS lämnas inte till den som är
under 20 år.

Den som har fyllt 65 år har inte rätt till KAS. Den som före 65 års
ålder har börjat uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt
sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, har inte heller
rätt till KAS.

KAS i form av en inkomstrelaterad dagpenning skall vara ett alternativ
till arbetslöshetsförsäkringen. Grundbeloppet bör dock även fortsätt-
ningsvis vara ett komplement till försäkringen. Grundbelopp bör såle-
des, på samma sätt som gäller för närvarande, kunna lämnas dels till

76

den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa, dels till den som är Prop. 1993/94:209
kassamedlem och som uppfyller arbetsvillkoret men inte kassans avgifts-
villkor. Dessutom bör grundbelopp få lämnas till den som har blivit ut-
försäkrad från arbetslöshetsförsäkringen eller dagpenning i KAS efter
att ha fyllt 60 år.

För närvarande gäller 20 år som den nedre åldersgränsen för att få
KAS. Den som är yngre skall i stället erbjudas aktiva åtgärder. Inom
arbetslöshetsförsäkringen finns ingen nedre åldersgräns för att bli med-
lem i en arbetslöshetskassa. Det innebär i praktiken att ersättning får
lämnas tidigast ftån det medlemmen har varit med i kassan i minst ett
år oavsett ålder. Ej heller i fråga om dagpenningen från en arbetsmark-
nadskassa bör någon nedre åldersgräns gälla. Den som före 20 års ålder
har etablerat sig på arbetsmarknaden och betalat avgifter till finansie-
ringen av arbetslöshetsförmåner skall ha samma valfrihet mellan KAS
och arbetslöshetsförsäkringen som andra yrkesarbetande. Någon föränd-
ring av den övre åldersgränsen för rätt till ersättning från arbetslös-
hetsförsäkringen eller KAS föreslås inte.

För grundbeloppet bör även fortsättningsvis den nedre åldersgränsen
på 20 år gälla.

77

7 Avgiftsvillkoret

Prop. 1993/94:209

Regeringens forslag: Dagpenning enligt ALF-lagen eller KAS-
lagen lämnas till den som under tolv månader under en ramtid av
24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde har haft för-
värvsinkomster för vilka han eller hon är skyldig att betala avgift
enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet (avgiftsvillkor) eller är skyldig
att betala skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Kravet på viss tids medlemskap i en arbetslöshetskassa for rätt
till ersättning ersätts med avgiftsvillkoret.

Avgiftsvillkoret bör vara detsamma för både anställda och före-
tagare.

Utredarens förslag: Utredaren har i denna del inte haft något förslag.

Skälen för regeringens förslag: I 6 § första stycket 1 ALF-lagen före-
skrivs att för rätt till ersättning från försäkringen skall den enskilde om
han eller hon har haft sin huvudsakliga försörjning genom arbete för
annans räkning ha varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv
månader (medlemsvillkor). För personer som har haft sin huvudsakliga
försörjning som enskilda företagare är medlemsvillkoret 24 månader.
AMS får om det finns särskilda skäl medge ett kortare medlemsvillkor
än 24 månader för företagare. Som medlem i en arbetslöshetskassa
betalar den enskilde en avgift som fr.o.m. den 1 januari 1994 endast
skall täcka administrationskostnaderna och en utjämning av dessa kost-
nader mellan olika arbetslöshetskassor (utjämningsavgift). Dessutom
betalar alla förvärvsarbetande, som tidigare har redogjorts för, en all-
män avgift till staten på sin förvärvsinkomst för finansieringen av de
kontanta förmånerna vid arbetslöshet.

Arbetslöshetsförsäkringens medlemsvillkor har historiskt sett sin bak-
grund i att den enskilde skall ha visat att han eller hon har en klar
anknytning till arbetsmarknaden och under en viss period har bidragit
till finansieringen av försäkringen.

Kravet på medlemskap under viss tid har i fråga om finansieringen
bärighet så länge denna helt eller delvis bygger på en frivillig egenav-
gift från den enskilde. Genom införandet fr.o.m. den 1 januari 1994 av
den obligatoriska allmänna avgiften för att finansiera bl.a. arbetslös-
hetsförsäkringen har argumentet för varaktigheten av medlemsvillkoret
i arbetslöshetsförsäkringen mist sin bärighet. Den enskilde har ju inte
längre någon möjlighet att undandra sig finansieringen.

Liksom för närvarande bör naturligtvis krävas medlemskap i en ar-
betslöshetskassa för att få dagpenning från denna. Det skall inte vara
möjligt att först när arbetslösheten har inträtt vända sig till en kassa för
att få ersättning. För att bli medlem skall personen i fråga när han eller
hon ansöker om medlemskap förvärsarbeta inom kassans verksamhets-

78

område i genomsnitt minst 17 timmar per vecka och uppfylla de övriga Prop. 1993/94:209
krav för medlemskap som ALF-lagen och kassans stadgar ställer upp.

Dessa övriga krav gäller bl.a. en övre åldersgräns på 64 år. På en punkt
föreslås en ändring i förhållande till nuvarande regler. För närvarande
krävs en viss varaktighet på medlemskapet, 12 månader för anställda
och 24 månader för företagare. Denna varaktighet bör ersättas med ett
avgiftsvillkor, som bör vara lika för de båda kategorierna.

Även fortsättningsvis måste det tydligt markeras för den enskilde att
ersättningsrätt förutsätter en klar anknytning till arbetsmarknaden och
ett ekonomiskt ansvarstagande för finansieringen av understöden vid
arbetslöshet. Härigenom ökar bland annat den enskildes ansvarstagande
samtidigt som det uppstår ett intresse för att hålla nere kostnaderna. Det
bör därför finnas ett krav på att den enskilde under viss tid skall ha
varit etablerad på arbetsmarknaden. Detta bör komma till uttryck genom
en viss tid med avgiftsskyldighet för allmänna avgifter. Denna tid bör
sättas till tolv månader inom en ramtid på 24 månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde. Samma avgiftstid bör, som nyss sagts, gälla
oavsett om sökanden är arbetstagare eller företagare. Som avgiftstid
skall räknas månader då sökanden har betalat avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet eller är skyldig att betala inkomstskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt. Det bör vara den preliminära avgiftsskyl-
digheten som är avgörande och inte den i efterhand slutligt fastställda
betalningsskyldigheten.

Ersättningsformen dagpenning enligt KAS-lagen skall vara ett alterna-
tiv till arbetslöshetsförsäkringens ersättning. Samma avgiftsvillkor bör i
fråga om antalet avgiftsmånader gälla för dagpenning från en arbets-
marknadskassa som för dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen.

Den som är avgiftsskyldig enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift
för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet behöver inte ha haft
en särskilt stabil förankring på arbetsmarknaden. Bland annat är den
nedre inkomstgränsen för skyldighet att betala avgiften relativt lågt satt,
25 % av basbeloppet, vilket innebär att även grupper med en svag an-
knytning till arbetsmarknaden betalar avgiften. Avgiftsvillkoret bör
därför kompletteras med ett arbetsvillkor, som visar att den enskilde har
en klar anknytning till arbetsmarknaden. Regeringen återkommer strax
(avsnitt 8) till utformningen av arbetsvillkor.

Rent praktiskt innebär avgiftsvillkoret att den enskilde måste visa att
han eller hon har haft en förvärvsinkomst under ett visst antal månader.
Detta torde inte innebära några större administrativa problem eftersom
uppgiften framgår av de arbetsgivarintyg, lönebesked och andra hand-
lingar som redan i dag är en förutsättning för att få en ansökan prövad.

De som är skattskyldiga enligt sjömansskattelagen betalar inte någon
avgift enligt lagen om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet. Dessa skattskyldiga har emellertid oftast en sådan
anknytning till arbetsmarknaden att det skulle vara oskäligt om de inte
hade möjlighet att få rätt till dagpenning. Även tid då dessa är skyldiga

79

att betala sjömansskatt bör därför få tillgodoräknas i avgiftsvillkoret. Prop. 1993/94:209
Inom Finansdepartementet pågår för övrigt en beredning av förslag som
innebär att skattskyldiga enligt sjömansskattelagen från och med årsskif-
tet 1994/95 åläggs avgiftsskyldighet för finansiering av de kontanta för-
månerna vid arbetslöshet.

Som nyss har nämnts skall avgiftsvillkoret omfatta tolv avgiftsmånader
inom en ramtid av 24 månader. I denna ramtid skall inte räknas in
sådan tid som enligt nu gällande regler är överhoppningsbar vid faststäl-
lande av ramtiden för arbetsvillkoret, i den mån avgift inte betalas för
tiden i fråga. Vid merparten av den överhoppningsbara tiden betalas den
allmänna avgiften. Det gäller bl.a. då olika skattepliktiga förmåner
lämnas i form av sjukpenning, utbildningsbidrag m.m. Om en skatte-
pliktig ersättning har lämnats under sådan tid blir tiden tillgodoräknings-
bar som avgiftsmånad. Detta bör också gälla för de övriga fall då ingen
skattepliktig ersättning lämnas men som ändå räknas som jämställd tid.

Grundbeloppet enligt KAS-lagen skall kunna lämnas till den som upp-
fyller ett arbetsvillkor men inte avgiftsvillkoret. Det innebär ingen för-
ändring i förhållande till de nuvarande möjligheterna i KAS-systemet.

80

8 Arbetsvillkoren

Prop. 1993/94:209

Regeringens förslag: Den sökande skall inom en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbetslöshetens inträde ha förvärvsarbe-
tat minst 75 timmar per månad under minst fem månader (allmänt
arbetsvillkor) för att få rätt till dagpenning enligt ALF-lagen eller
KAS-lagen eller grundbelopp enligt KAS-lagen.

För den vars arbetstid inte har uppgått till minst 75 timmar per
månad under minst fem månader införs möjligheten att uppfylla
ett alternativt allmänt arbetsvillkor. Detta skall omfatta förvärvs-
arbete minst 65 timmar per månad under minst tio månader inom
ramtiden på tolv månader.

Dagpenning enligt ALF-lagen och dagpenning eller grundbelopp
enligt KAS-lagen skall även lämnas till den som uppfyller ett sär-
skilt arbetsvillkor.

Ett allmänt arbetsvillkor får inte till någon del fullgöras med
sådan jämställd tid som endast får räknas in i det särskilda arbets-
villkoret.

Tid då den enskilde har beredskapsarbete enligt förordningen
(1987:411) om beredskapsarbete räknas inte som förvärvsarbete
för uppfyllande av ett allmänt arbetsvillkor.

Den som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret när en ersätt-
ningsperiod har gått till ända har rätt till en ny ersättningsperiod
om rätten till den föregående ersättningsperioden grundar sig på
ett allmänt arbetsvillkor. Den som får grundbeloppet i KAS har
dock rätt till en andra ersättningsperiod även om ersättningsrätten
i den första ersättningsperioden grundar sig på ett särskilt arbets-
villkor.

Vid fastställande av ramtiden för uppfyllande av ett arbetsvillkor
i KAS får beaktas överhoppningsbar tid för längre tid än två år.

Utredarens förslag: Utredaren föreslår dels ett allmänt arbetsvillkor,
dels ett särskilt arbetsvillkor. För att få ersättning första gången från
arbetslöshetsförsäkringen måste sökanden uppfylla ett allmänt arbets-
villkor. Det allmänna arbetsvillkoret innebär att den sökande under en
ramtid på tolv månader före arbetslöshetens inträde skall ha utfört arbe-
te i minst 600 timmar fördelade på minst åtta månader. Endast månad
då arbete har utförts i minst 60 timmar skall räknas in. Enligt utredaren
skall den sökande vidare ha utfört arbete i minst 240 timmar fördelade
på minst fyra månader för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. Det
särskilda arbetsvillkoret kan uppfyllas med tid som jämställs med tid då
förvärsarbete skall ha utförts.

81

6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 209

Remissinstanserna: Cirka en tredjedel av remissinstanserna har kom- Prop. 1993/94:209
menterat förslaget. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Indu-
striförbund anser att endast den som har utfört förvärvsarbete motsva-
rande 18 månaders heltidsarbete bör vara kvalificerad för en första
ersättningsperiod. Förvärvsarbete av mindre omfattning bör dock kunna
kvalificera till en kortare ersättningsperiod. Företagarnas Riksorganisa-
tion tillstyrker uppdelningen i en särskilt och allmänt arbetsvillkor, men
anser att utformningen av villkoren inte ställer tillräckliga krav på an-
knytningen till arbetslivet. Riksorganisationen föreslår att arbete, gärna
beräknat i timmar, skall ha utförts under minst tolv månader under en
ramtid av tolv månader samt att krav på att det minsta antalet arbetade
timmar i månaden skall ställas så att det motsvarar minst ett halvtids-
arbete, ca 70 - 80 timmar per månad. Socialstyrelsen och Juridiska
Fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet anför att det
finns en uppenbar risk för att andelen arbetslösa som kan komma att få
ersättning minskar genom det skärpta arbetsvillkoret, vilket kan medföra
en ökad belastning på socialtjänsten.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Landsorganisationen i Sverige, Tjäns-
temännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralor-
ganisation (SACO), Svenska Musikerförbundet och Kulturarbetarförbun-
det samt Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) och Folksam
avstyrker förslaget. AMS, SO, TCO och LO hänvisar till att en prelimi-
när granskning som AMS och SO har gjort pekar på att en icke obetyd-
lig andel av dem som i dag uppbär kontantförmåner vid arbetslöshet
kommer att utestängas från ersättning. SACO, Svenska Musikerförbun-
det och Kulturarbetareförbundet anför liknande farhågor. LO framhåller
i detta sammanhang deltidsarbetande och säsonganställda inom privata
tjänstesektorn och offentlig förvaltning, varav merparten är kvinnor.
Det föreslagna arbetsvillkoret bör därför inte införas utan att man först
har undersökt vilka effekter det får. SACO pekar på sambandet med
förslagen i Arbetsrättskommitténs betänkande Ny anställningsskyddslag
(SOU 1993:32) i fråga om ökade möjligheter till provanställning och
visstidsanställning. Om förslagen i betänkandet genomförs kommer det
att bli betydligt vanligare med kortare anställningar för personer som är
nytillträdande på arbetsmarknaden. Det kommer därför att bli betydligt
vanligare att perioder av arbetslöshet och perioder av arbete avlöser
varandra i början av den yrkesverksamma tiden. Detta får betydelse i
minst för många av de nyutbildade akademikergruppema under många
år framöver.

TCO anser att den framtida arbetslöshetsförsäkringen bör bygga vid-
are på och ta till vara de positiva delarna av dagens arbetslöshetsförsäk-
ring. De nuvarande kvalifikationskraven och ersättningsperiodema kan
bilda utgångspunkt. Andelen arbetslösa som får ersättning skulle utvid-
gas genom ökade möjligheter att uppfylla kvalifikationsvillkoren genom
deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Musikerförbundet och
Kulturarbetarförbundet finner det nu gällande arbetsvillkoret väl avvägt
och påpekar att kontraktsanställningar som ges medlemmarna vanligtvis

82

löper högst en månad, vilket är för kort tid för att uppfylla det före- Prop. 1993/94:209
slagna allmänna villkoret. Vid kontroll en vecka i maj 1993 skulle 18 %
av de då nytillkommande arbetslöshetsfällen som uppfyllde det gällande
arbetsvillkoret inte ha klarat det föreslagna nya arbetsvillkoret. Folksam
anser att det gällande arbetsvillkoret innebär en lämplig avgränsning
mellan vilka grupper som bör anses vara etablerade på arbetsmarknaden
och de som bör anses inte vara det. SO anser att ersättningsrätten skall
bygga på ett och samma arbetsvillkor oavsett antalet tidigare ersätt-
ningsperioder. SO finner vidare att reglerna om arbetsvillkor och ar-
betsutbud inte är synkroniserade i förslaget. AMS anser för sin del
vidare att två arbetsvillkor skulle komplicera regelsystemet i onödan.

AMS anser dock att utredaren i princip har rätt i att arbetsvillkoret
måste vara utformat så att det säkrar att den försäkrade har aktiv och
tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden och föreslår i stället ett
arbetsvillkor, lika för såväl nytillträdande som för utförsäkringshotade,
exempelvis 350 timmar på fem månader med minst 70 timmar per
månad under en ramtid på tolv månader.

Skälen för regeringens förslag: För att få KAS skall den sökande
enligt 6 § KAS-lagen ha förvärvsarbetat minst fem månader inom en
ramtid av tolv månader före arbetslöshetens inträde. Hänsyn tas endast
till månad då arbete har utförts under 75 timmar.

I 6 § första stycket 2 ALF-lagen föreskrivs ett arbetsvillkor som in-
nebär att den arbetslöse inom en ramtid av tolv månader före arbetslös-
hetens inträde skall ha förvärvsarbetat under minst 75 dagar fördelade
på minst fyra månader. Hänsyn tas då endast till dag då arbete har
utförts under minst tre timmar.

Enligt 7 § första stycket 1 - 4 ALF-lagen och 7 § första stycket 2-4
KAS-lagen jämställs med förvärvsarbete tid (jämställd tid) under vilken
sökanden har deltagit i och, om inte särskilda skäl har hindrat det, har
fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag har lämnats, har haft semester eller
annars har varit ledig av arman anledning än sjukdom, har fullgjort
värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. I fråga om tid då värnpliktstjänstgöring har
fullgjorts eller föräldrapenningförmån åtnjutits får dock tillsammans
högst två månader jämställas med förvärvsarbete. Enligt 7 § 1 KAS-
lagen räknas som jämställd tid också tid då sökanden i enskilt hem har
vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han eller hon
har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Av detta följer också att tid i ungdomspraktik och arbetslivsutveckling
(ALU), vilka är olika former av arbetsmarknadsutbildning, får jämstäl-
las med tid då förvärvsarbete har utförts.

Vid bestämmande av den ramtid på tolv månader inom vilken arbets-
villkoret skall fullgöras bortses både enligt ALF-lagen och KAS-lagen
enligt de nuvarande reglerna från viss tid (överhoppningsbar tid). Hit
hör tid då den arbetslöse har varit hindrad att arbeta på grund av styrkt
sjukdom, heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25

83

år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid Prop. 1993/94:209
i minst fem månader, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på
kriminalvårdens område, vård av eget eller adoptivbarn som inte har
fyllt två år, beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsme-
delslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
sistnämnda lag. Enligt 8 § KAS-lagen får den överhoppningsbara tiden
inte överstiga två år. Någon motsvarande begränsning finns inte i ALF-
lagen.

I den mån tid inte tillgodoräknas den sökande som tid jämställd med
förvärvsarbete, skall enligt ALF-lagen och KAS-lagen, som överhopp-
ningsbar tid räknas tid då den sökande har fått föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller har varit förhindrad
att arbeta på grund av värnpliktstjänstgöring, arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering.

I förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning föreskrivs att
en arbetslös som har fått ersättning enligt ALF-lagen under så lång tid
att ersättningsperioden riskerar att gå till ända, på begäran skall beviljas
arbetsmarknadsutbildning, om det inte finns särskilda skäl mot det. I
förordningen (1987:411) om beredskapsarbete och i förordningen
(1992:1333) om arbetslivsutveckling finns föreskrifter med motsvarande
innehåll. Dessa s.k. utförsäkringsgarantier i kombination med en obe-
gränsad möjlighet att under pågående ersättningsperioder kvalificera sig
för nya ersättningsperioder innebär att det i princip inte finns någon be-
gränsning för hur länge en person kan uppbära kontanta stöd vid arbets-
löshet.

Regeringen avser att till budgetåret 1995/96 anpassa de s.k. utförsäk-
ringsgarantiema till de nu framlagda förslagen. Den nuvarande ord-
ningen skall dock gälla med en oförändrad möjlighet till en arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd efter en första ersättningsperiod grundad på ett
allmänt arbetsvillkor.

Av redovisningen för de nuvarande reglerna framgår att arbetsvillko-
ret i KAS skiljer sig från det i arbetslöshetsförsäkringen. Förslaget om
införande av ersättningsformen dagpenning i KAS förutsätter att KAS
och arbetslöshetsförsäkringen har ett och samma arbetsvillkor. I prop.
1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring föreslog
regeringen att det nuvarande arbetsvillkoret i KAS skulle bibehållas.
Vidare föreslogs att arbetsvillkoret i KAS skulle införas i arbetslöshets-
försäkringen.

Det har hävdats att arbetsvillkoret för KAS har en sådan utformning
att det kan leda till s.k. tröskeleffekter som för den enskilde framstår
som oskäliga. Villkor som är kvantifierade leder ofrånkomligen till
sådana effekter. Det gäller även det nuvarande arbetsvillkoret i arbets-
löshetsförsäkringen. Utformningen av arbetsvillkoret har enligt nu gäl-
lande regler främst betydelse för själva rätten till ersättning. Regeringen
anser emellertid att arbetsvillkoret bör ha en mer vittgående betydelse.
Som kommer att framgå i avsnitt 9 föreslår regeringen att den normal-
arbetstid och den dagsförtjänst som skall gälla för den enskilde skall

84

beräknas med arbetsvillkoret som grund. Arbetsvillkoret bör därför Prop. 1993/94:209
utformas så att det ger ett rättvisande underlag för beräkningen av
normalarbetstiden och dagsförtjänsten samtidigt som det skall markera
att rätten till ersättning kräver en klar anknytning till arbetsmarknaden.

Den klara anknytningen bör manifesteras genom att ett icke obetydligt
mått av förvärvsarbete skall krävas. Det nuvarande arbetsvillkoret i
arbetslöshetsförsäkringen innebär att ersättningsrätt kan inträda redan
vid 225 timmars arbete under tolv månader (75 dagar x 3 timmar), dvs.
mindre än 15 % av en helårsarbetstid. Enligt regeringens mening är det
inte rimligt att en så ringa omfattning av arbete skall ge rätt till ersätt-
ning.

Detta kan i och för sig motverkas med bibehållande av den grundläg-
gande konstruktionen för detta arbetsvillkor genom att t.ex. öka kravet
på antalet arbetade dagar. Nackdelen med en sådan lösning är dock att
detta arbetsvillkors konstruktion i sig är svår att förena med kravet att
arbetsvillkoret skall ligga till grund för beräkningen av normalarbets-
tiden och dagsförtjänsten. Dagarna kan ju vara förlagda väldigt skiftan-
de under de tolv månaderna. Det kan då vara svårt att få en entydig bild
av den sökandes anknytning till arbetsmarknaden och vad som egent-
ligen är den normala arbetstiden.

En annan lösning är att kräva ett visst mått av arbete under ett visst
minsta antal månader. Genom detta uppnås flera fördelar. Bland annat
anknytningen till arbetsmarknaden framträder tydligare. Det nuvarande
arbetsvillkoret i KAS har denna konstruktion.

Regeringen har övervägt för- och nackdelarna med dessa båda arbets-
villkor och därvid funnit, särskilt mot bakgrund av vad som strax före-
slås i fråga om normalarbetstiden och dagsförtjänsten, att arbetsvillkoret
i KAS har flest förtjänster. Den särskilde utredaren har föreslagit att
arbetsvillkoret skall omfatta 600 timmar. Regeringen anser att detta
krav är något långtgående i normalfallet. Det nuvarande kravet i KAS
på minst 75 timmars arbete per månad under minst fem månader fram-
står enligt regeringens mening som väl avvägt.

Regeringen föreslår därför att som gemensamt allmänt arbetsvillkor i
arbetslöshetsförsäkringen och KAS, såväl vad gäller grundbeloppet som
dagpenningen, skall gälla det nuvarande arbetsvillkoret i KAS. Rege-
ringen vill här erinra om att detta villkor infördes i KAS år 1984 och att
det har fungerat väl hittills. Regeringen noterar också att förslaget
ligger väl i linje med vad AMS har förordat.

I fråga om arbetslöshetsförsäkringen innebär förslaget till allmänt ar-
betsvillkor en viss skärpning i förhållande till nuvarande regler. Vid en
samlad bedömning anser regeringen emellertid att fördelarna överväger
och att uppstramningen är välmotiverad.

I ett fall finns dock enligt regeringens mening skäl att frångå det nu
föreslagna allmänna arbetsvillkoret och i stället föreskriva ett alternativt
sådant. Det gäller i fråga om den som har haft ett varaktigt deltidsarbete
men som inte har nått upp till minst 75 timmars arbete per månad.
Inom flera sektorer av arbetsmarknaden är det inte ovanligt att arbets-

85

tagarna är hänvisade till deltidsarbeten med kortare arbetstid än 75 Prop. 1993/94:209
timmar per månad. Det gäller bl.a. inom kommuner och landsting samt
handeln. För att dessa förvärsarbetande inte skall stå utan möjligheter
till ersättning bör ett lägre timantal kunna godtas. En förutsättning bör
dock vara att deltidsarbetet har en viss längre varaktighet. Regeringen
föreslår därför att deltidsarbetande skall kunna uppfylla ett allmänt ar-
betsvillkor genom minst 65 timmars arbete under minst tio månader
inom ramtiden på tolv månader.

Regeringen vill här betona det ansvar som arbetsgivarna har för att
erbjuda anställningar som ger möjlighet till försörjning utan att skattebe-
talarna skall behöva träda emellan med inkomstutfyllnad.

Genom att införa ett allmänt och ett särskilt arbetsvillkor ville utreda-
ren begränsa möjligheten att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder
kvalificera sig för nya ersättningsperioder. De kontanta understöden
skall enligt utredaren ha en sådan utformning att de uppmuntrar och
förstärker de drivkrafter som motverkar ett passivt mottagande av un-
derstöd. Enligt utredaren har de nuvarande reglerna i ALF-lagen och
KAS-lagen inte en sådan utformning. Regeringen delar utredarens upp-
fattning. Mot denna bakgrund föreslår regeringen därför en skillnad i
fråga om möjligheten att kvalificera sig för nya ersättningsperioder
genom att uppfylla ett allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor.

I likhet med utredaren föreslår regeringen därför att det bör införas ett
särskilt arbetsvillkor. Rätten till ersättning bör påverkas av huruvida den
sökande uppfyller ett allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor. Regeringen
har framhållit att en inkomstrelaterad ersättning endast bör lämnas till
dem som har haft en klar anknytning till arbetsmarknaden. Ett allmänt
arbetsvillkor bör därför endast kunna uppfyllas genom arbete eller sådan
tid då det måste anses att den sökande fortfarande upprätthåller ett
reguljärt förvärvsarbete.

Beredskapsarbeten är en av flera alternativa åtgärder som arbetsför-
medlingen kan erbjuda en arbetssökande.

Anställningsvillkoren i beredskapsarbete är visserligen reglerade i kol-
lektivavtal men den som deltar i beredskapsarbete omfattas inte av lagen
om anställningsskydd. Anvisning till beredskapsarbete bestäms av ar-
betsförmedlingen och kan endast ges till den som är arbetslös.

Regeringen anser inte att deltagande i beredskapsarbete visar att
sökanden har haft den klara anknytningen till arbetsmarknaden som bör
krävas.

Regeringen föreslår därför att utfört beredskapsarbete inte längre skall
likställas med förvärvsarbete och således inte kvalificera till ett allmänt
arbetsvillkor. Däremot bör tid i beredskapsarbete självfallet få läggas
till grund för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret.

Som kvalificerande för det särskilda arbetsvillkoret bör vidare gälla tid
när den enskilde genomgår en arbetsmarknadsutbildning eller yrkesin-
riktad rehabilitering, deltar i arbetslivsutveckling (ALU), i enskilt hem
vårdar åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han eller hon
inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande, fullgör värnplikt eller

86

åtnjuter föräldrapenningförmån enligt lagen om allmän försäkring, i de Prop. 1993/94:209
båda sistnämnda folien dock tillsammans högst två månader.

Första gången den sökande blir arbetslös bör han eller hon endast få
rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller dagpenning i KAS
genom att uppfylla ett allmänt arbetsvillkor. Genom detta betonas att
dagpenning endast skall lämnas till den som har haft en klar anknytning
till arbetsmarknaden. I fråga om grundbeloppet i KAS bör emellertid
även den första ersättningsperioden få grundas på ett särskilt arbets-
villkor. Annars skulle t.ex. den som har avslutat en period med ung-
domspraktik eller en arbetsmarknadsutbildning inte ha någon möjlighet
att få grundbeloppet i KAS. Denna möjlighet finns i dag och bör inte
tas bort.

Grundförutsättningen för att kunna få rätt till en ny ersättningsperiod
med dagpenning från försäkringen eller KAS genom att uppfylla det
särskilda arbetsvillkoret, är således att den närmast föregående ersätt-
ningsperioden har grundat sig på ett allmänt arbetsvillkor. Den arbets-
löse skall således först ha uppfyllt ett allmänt arbetsvillkor, varefter han
eller hon har påbörjat en ersättningsperiod. Därefter kan den arbetslöse
få rätt till en ny ersättningsperiod genom att uppfylla ett särskilt arbets-
villkor. Om en arbetslös har fått ersättning under en ersättningsperiod
grundad på ett särskilt arbetsvillkor kan han eller hon inte, med det
nyss angivna undantaget för grundbeloppet i KAS, få rätt till ersättning
under ytterligare en ersättningsperiod genom att uppfylla ett särskilt
arbetsvillkor. Det fordras i en sådan situation att den arbetslöse upp-
fyller ett allmänt arbetsvillkor.

Någon begränsning finns inte enligt de nuvarande reglerna för hur
många gånger en person genom tid som jämställs med förvärvsarbete
kan kvalificera sig för nya ersättningsperioder. Denna reglering kan ge
upphov till en oändlig rundgång mellan arbetslöshetsersättning och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringens förslag att begränsa
återkvalificeringsmöjlighetema innebär att denna passiviserande rund-
gång kan brytas och att den arbetslöse, genom intensifierade åtgärder,
kan återgå till reguljärt arbete.

I KAS gäller för närvarande vid fastställande av den ramtid under vil-
ken arbetsvillkoret skall vara uppfyllt att överhoppningsbar tid inte får
överstiga två år. Vad som avses med överhoppningsbar tid framgår av
8 § ALF-lagen och KAS-lagen. Denna begränsning gäller inte i arbets-
löshetsförsäkringen. Mot bakgrund av förslaget att dagpenning skall få
lämnas också inom KAS-systemet bör samma regler gälla i de båda
stödformerna även i detta avseende. Regeringen föreslår därför att
denna begränsningsregel i KAS slopas.

87

9 Normalarbetstiden och dagsförtjänsten

Prop. 1993/94:209

Regeringens förslag: Dagpenningen enligt ALF-lagen eller KAS-
lagen skall beräknas på den dagsförtjänst som den sökande van-
ligen fick under den arbetstid som var normal för sökanden i det
arbete genom vilket det senaste arbetsvillkoret uppfylldes.

Antalet grundbelopp per vecka i KAS skall likaså fastställas
utifrån den arbetstid som var normal för sökanden i det arbete
genom vilket det senaste arbetsvillkoret uppfylldes.

Om det finns särskilda skäl får normalarbetstiden och dagsför-
tjänsten för en sökande som uppfyller ett arbetsvillkor men vars
arbetstid har varierat under månaderna inom ramtiden i stället
beräknas utifrån den genomsnittliga arbetstiden under samtliga
tolv månader inom ramtiden.

Dagpenningen till en arbetslös, som har uppfyllt det särskilda
arbetsvillkoret huvudsakligen genom beredskapsarbete, arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagande i
arbetslivsutveckling, skall bestämmas till det belopp som skulle ha
lämnats om den arbetslöse i fråga inte hade deltagit i åtgärden.

Normalarbetstiden och dagsförtjänsten skall ändras under en
pågående ersättningsperiod om den arbetslöse har förvärvsarbetat
sammanhängande i minst fem månader i sådan utsträckning att
månaderna får tillgodoräknas i ett arbetsvillkor. Normalarbets-
tiden och dagsförtjänsten skall dock inte ändras om den arbetslöse
samtidigt med förvärvsarbetet har fått dagpenning eller grundbe-
lopp. En ändring skall inte ske till sökandens nackdel.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstanserna har
inte kommenterat normalarbetstidsfrågan. Länsrätten i Stockholms län
finner det rimligt att den som efter en arbetslöshet får ett nytt arbete
med en annan inkomstnivå i fortsättningen blir skyddad mot inkomstför-
lust på den nya nivån. Svenska arbetsgivareföreningen anser att kvalifi-
kationskrav och ersättningsperioder bör anpassas efter faktiskt utfört
arbete.

Skälen för regeringens förslag: Enligt huvudregeln i 20 § första styck-
et ALF-lagen lämnas ersättning med 80 % av den arbetslöses dagsför-
tjänst. Av 20 § andra stycket ALF-lagen framgår att med dagsförtjänst
menas en femtedel av den veckoinkomst eller i fråga om försäkrad med
månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkra-
de före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var
normal för den försäkrade. Avgörande för dagpenningens storlek är

88

således dagförtjänsten under den normalarbetstid som den försäkrade Prop. 1993/94:209
hade före arbetslöshetens inträde.

Enligt 15 § andra stycket ALF-lagen kan en person under en pågående
ersättningsperiod genom arbete uppfylla ett nytt arbetsvillkor och när
den pågående ersättningsperioden har gått till ända får den försäkrade
rätt till ersättning under ytterligare en ersättningsperiod. Det har därvid
utvecklats en praxis som innebär att den normalarbetstid som den ar-
betslöse hade när han eller hon påbörjade den första ersättningsperioden
ligger till grund för att beräkna den ersättningsgrundande inkomsten
även i efterföljande ersättningsperioder.

Denna praxis kan belysas med följande exempel: En person har haft
heltidsarbete med en månadsinkomst på 10 000 kr. Under ersättnings-
perioden får den arbetslöse ett arbete som varar i fem månader med en
lön på 8 000 kr per månad. Därefter blir han eller hon arbetslös igen
och får ersättning till dess ersättningsperioden är slut. Då prövas om
arbetsvillkoret ånyo har uppfyllts. Eftersom det är fallet i detta exempel
får personen i fråga en ny ersättningsperiod. Dagsförtjänsten räknas
emellertid inte om utifrån det senaste arbetsvillkoret utan fästställs till
den inkomst som den arbetslöse hade före den första ersättningsperio-
den. Dagpenningen blir oförändrad trots att inkomsten i det senaste
arbetsvillkoret var lägre än i det första.

Den nuvarande praxisen innebär i princip att dagpenningen inte kan
sänkas, utan endast höjas för den som under en pågående ersättnings-
period genom arbete kvalificerar sig för en ny ersättningsperiod.

I fråga om den som arbetar deltid och samtidigt får ersättning innebär
den nuvarande praxisen att ”eviga” ersättningsperioder har skapats. När
ersättningsperioden har gått till ända prövas om den deltidsarbetslöse
ånyo har uppfyllt arbetsvillkoret. Om så är fallet beviljas en ny ersätt-
ningsperiod. Normalarbetstiden ändras emellertid inte utan den fästställs
till samma antal timmar som personen i fråga hade i sitt arbete före den
första ersättningsperioden. På detta sätt kan den deltidsarbetslöse gång
på gång få en ny ersättningsperiod trots att han eller hon aldrig ökar sin
arbetstid. Den längre arbetstid som personen i fråga en gång hade blir
bestående så länge han eller hon begär ersättning oavsett antalet ersätt-
ningsperioder. Den deltidsarbetslöse kan därigenom fylla ut inkomsten
i ett deltidsarbete med deltidsersättning under ”evig” tid utan att någon-
sin behöva gå upp i arbetstid.

Vad nuvarande praxis för deltidsarbetslösa som får ersättning innebär
kan belysas med följande exempel: En person arbetar heltid och har en
månadslön på 10 000 kr. Personen blir arbetslös den 31 december 1993
och har då rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Han eller
hon får då ersättning från försäkringen under t.ex. tiden den 1 januari -
den 30 juni 1994 med 80 % av 10 000 kr per månad, dvs. 8 000 kr.
Från och med den 1 juli 1994 och tills vidare får personen en anställ-
ning som omfättar 50 % av en heltidsanställning. Lönen från deltidsan-
ställning uppgår till 5 000 kr per månad. Ersättning lämnas då från
försäkringen för 2,5 dagar per vecka. Den försäkrade kommer således

89

att varje månad få ersättning från försäkringen med ca 4 000 kr (11 da- Prop. 1993/94:209
gar x 364 kr). Eftersom ersättning lämnas för endast 2,5 dagar per
vecka kan personen få deltidsersättning under den tiden från den 1 juli
1994 till ca mitten av oktober 1995 då personen har förbrukat sina
300 ersättningsdagar. Under den gångna ersättningsperioden har emel-
lertid personen genom sin deltidsanställning arbetat så mycket att han
eller hon har kvalificerat sig för ytterligare en ersättningsperiod på
300 dagar. Enligt nu gällande praxis skall den arbetslöse, trots att kvali-
ficeringen för den nya ersättningsperioden har skett genom ett deltids-
arbete anses ha en normalarbetstid som motsvarar heltid. I detta fåll
innebär det att personen även i den nya ersättningsperioden får en er-
sättning som motsvarar 80 % av den ursprungliga lönen på 10 000 kr
per månad. Personen fortsätter under den nya ersättningsperioden med
deltidsanställningen och får ersättning från försäkringen under 2,5 dagar
per vecka. Personen kommer således även fortsättningsvis att få
4 000 kr från försäkringen per månad samtidigt som han eller hon får

en lön på 5 000 kr från deltidsanställningen.

På det i exemplet beskrivna sättet kan en deltidsarbetslös fortlöpande
kvalificera sig för rätt till ersättning från försäkringen och därigenom få
deltidsersättning till dess han eller hon uppnår 65 års ålder.

Den nuvarande tillämpningen av reglerna i ALF-lagen har lett till en
utveckling som måste anses strida mot de grundläggande principerna för
arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringen skall ge ett ekonomiskt skydd
under en period då den arbetslöse ställer om sig till ändrade förhållan-
den. Det är inte avsikten att försäkringen skall garantera en och samma
livsinkomst ända fram till pensioneringen.

Arbetslöshetsförsäkringen måste också harmoniera med arbetsmark-
nadspolitiken. Ett mål för arbetsmarknadspolitiken är att skapa en flexi-
bel arbetsmarknad där människor kan få ett arbete som motsvarar deras
arbetsutbud. Den nuvarande praxisen medför särskilt i fråga om de
deltidsarbetslösa snarast en konservering av en struktur på arbetsmark-
naden som innebär att människor inte kan få ett arbete som motsvarar
deras önskemål om arbetstid och i många fall inte heller har ekono-
miska incitament att gå upp i arbetstid. Dessutom innebär praxisen en,
enligt regeringens mening, icke önskvärd subventionering av arbetsgiva-
re som envisas med att erbjuda endast deltidsanställningar. Enligt rege-
ringens uppfattning bör normalarbetstiden i stället relateras till det
arbete som ligger till grund för det senaste arbetsvillkorets uppfyllande.
För en arbetslös innebär detta att det är det arbete som har utförts under
ersättningsperioden och som kvalificerar för en ny ersättningsperiod
som utgör utgångspunkten för normalarbetstidens och dagsförtjänstens
beräkning i den nya ersättningsperioden.

I det nyss angivna exemplet rörande den person som under en ersätt-
ningsperiod hade heltidsarbete under fem månader och under dessa
månader fick en lön på 8 000 kr per månad kommer med förslaget
ersättningen i den nya ersättningsperioden att bestämmas till 80 % av
8 000 kr.

90

I exemplet rörande personen som under ersättningsperioden fick en Prop. 1993/94:209
deltidsanställning innebär förslaget att ersättning inte lämnas under
någon ytterligare ersättningsperiod sedan de 300 dagarna i den första
ersättningsperioden har förbrukats. Om personen i fråga emellertid
skulle förlora sin deltidsanställning kommer ersättning att lämnas under
ytterligare 300 dagar. Ersättningen i den nya 300-dagarsperioden kom-
mer då att grunda sig på inkomsten i deltidsanställningen, dvs. 80 % av
månadslönen på 5 000 kr.

Den nyss föreslagna bestämmelsen för att beräkna normalarbetstiden
och dagsförtjänsten bör dock få frångås om det finns särskilda skäl. Det
kan gälla om den arbetslöse har haft en arbetstid under ramtiden som
har varierat mellan månaderna. I ett sådant fall bör normalarbetstiden
och dagsförtjänsten få beräknas utifrån den genomsnittliga arbetstiden
för samtliga tolv månader inom ramtiden.

För flertalet av de arbetslösa som får ersättning gäller samma normal-
arbetstid och dagsförtjänst under ersättningsperioden. I vissa fall kan det
dock vara befogat att ändra normalarbetstiden och dagsförtjänsten under
en pågående ersättningsperiod. Regeringen föreslår att detta skall ske
om den arbetslöse under en ersättningsperiod har förvärvsarbetat sam-
manhängande i minst fem månader i sådan utsträckning att månaderna
får tillgodoräknas i ett arbetsvillkor. Som den nya normalarbetstiden
och dagsförtjänsten skall gälla normalarbetstiden och dagsförtjänsten i
detta senaste arbete. För den som samtidigt med förvärvsarbete har fått
dagpenning eller grundbelopp bör dock inte normalarbetstiden och
dagsförtjänsten ändras. En ändring bör inte få ske till den arbetslöses
nackdel.

Det har hävdats att regeringens aviserade förslag i fråga om normalar-
betstid skulle leda till att kassamedlemmar väljer att inte anta erbjudan-
den om t.ex. ALU eller arbetsmarknadsutbildning. Den som är kassa-
medlem får utbildningsbidrag som motsvarar ersättningen från försäk-
ringen när han eller hon är anvisad ALU, arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering. Detta innebär att utbildningsbidraget
för denna kategori av arbetslösa uppgår till 80 % av den tidigare inkom-
sten, dock högst 564 kr per dag. Det påstås att regeringens förslag
skulle leda till att den som genom t.ex. ALU har kvalificerat sig för en
ny ersättningsperiod skulle få en ersättning som motsvarar 80 % av det
utbildningsbidrag som lämnades under den tid då han eller hon var
ALU-anvisad. Successivt skulle ersättningsnivån komma att sänkas för
den som anvisas ALU, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering.

Det har självfallet aldrig varit regeringens avsikt att motverka att
personer väljer utbildning och kompetentsutveckling framför passivt
mottagande av understöd. Enligt regeringens uppfattning har de nuva-
rande reglerna i ALF-lagen en sådan utformning att de inte leder till de
påstådda effekterna. Det är emellertid viktigt att alla tveksamheter på
denna punkt undanröjs och därför föreslår regeringen att det i ALF-
lagen och KAS-lagen införs regler som innebär att den som huvudsakli-

91

gen har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret genom arbetsmarknadsut- Prop. 1993/94:209
bildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildnings-
bidrag har lämnats eller genom deltagande i ALU skall få en ersättning
som motsvarar minst utbildningsbidraget. Detta innebär att om den
arbetslöse under t.ex. utbildningen har haft ett utbildningsbidrag på
300 kr per dag, kommer han eller hon också att få en dagpenning från
försäkringen eller KAS som uppgår till minst samma belopp. Endast i
fråga om den som vid t.ex. arbetsmarknadsutbildning får ett utbild-
ningsbidrag som är högre än grundbeloppet eller dagpenningen bör
arbetslöshetsersättningen efter åtgärden fastställas till vad som skulle ha
gällt om den arbetslöse inte hade deltagit i åtgärden.

Som en konsekvens av att beredskapsarbete skall få tillgodoräknas
endast för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret bör också gälla
att ersättningen efter beredskapsarbete skall vara densamma som den
som lämnades före åtgärden.

För dem som inte har fyllt 25 år och som deltar i upphandlad arbets-
marknadsutbildning och för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning
inom det reguljära utbildningsväsendet gäller särskilda regler i fråga om
utbildningsbidrag. Till dessa personer lämnas ett utbildningsbidrag med
lånedel. Bidraget motsvarar 65 % av det belopp som skulle ha lämnats
i arbetslöshetsersättning. Resterande 35 % får personen i fråga låna om
han eller hon så önskar. Dessa grupper skall vid arbetslöshet få en
dagpenning som motsvarar dagpenningen i KAS eller arbetslöshetsför-
säkringen, dvs. ett belopp som motsvarar utbildningsbidraget inkl, låne-
delen oavsett om lånet har tagits eller inte.

92

10 Ersättningsperiodema

Prop. 1993/94:209

Regeringens förslag: Grundbeloppet enligt KAS-lagen lämnas
under längst 150 dagar (ersättningsperiod) till den som inte har
fyllt 55 år. För den som har fyllt 55 år är ersättningsperioden
längst 300 dagar. Ersättningsperioden för den som har fyllt 60 år
är längst 450 dagar.

Dagpenningen enligt KAS-lagen lämnas under längst 300 dagar
till den som inte har fyllt 55 år. För den som har fyllt 55 år är
ersättningsperioden längst 450 dagar.

Till den som har utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen eller
dagpenningen i KAS efter att ha fyllt 60 år lämnas grundbelopp
under längst 450 dagar.

Till den som får ersättning på grund av att hon eller han har
uppfyllt ett särskilt arbetsvillkor är ersättningsperioden dock
längst 300 dagar utom för den som inte har fyllt 55 år och får
grundbeloppet i KAS. Då är ersättningsperioden längst 150 dagar.

Utredarens förslag: Ersättning lämnas under längst 200 dagar för
sökande som inte har fyllt 55 år och under längst 300 dagar för den
som har fyllt 55 år. Antalet ersättningsperioder utan mellanliggande
förvärvsarbete begränsas till tre.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat för-
slaget. Statens arbetsgivarverk stöder utredarens förslag vad gäller
ersättningsperiodemas längd och antal. Svenska arbetsgivarföreningen
och Sveriges Industriförbund anser att kvalifikationstid och ersättningstid
bör anpassas efter faktiskt utfört arbete.

AMS och SO anser att utredarens förslag om kortare ersättningsperio-
der inte är lämpligt att genomföra i det rådande arbetsmarknadsläget.
Även LO och TCO invänder mot att förkorta ersättningsperiodema
eftersom detta leder till att fler arbetslösa utestängs från ersättning.
Socialstyrelsen befarar att de begränsningar som föreslås kommer att
resultera i ett ökat behov av socialbidrag. Juridiska Fakultetsstyrelsens
forskningsnämnd vid Lunds universitet efterfrågar analyser över hur de
grupper som lämnar arbetsmarknaden skall försörja sig.

Skälen för regeringens förslag: I 14 § första stycket KAS-lagen före-
skrivs att KAS lämnas under längst 150 dagar (ersättningsperiod) för
den som inte har fyllt 55 år. För den som har fyllt 55 år är ersättnings-
perioden längst 300 dagar och längst 450 dagar för den som har fyllt
60 år.

I 14 § ALF-lagen föreskrivs att ersättningsperioden är längst 300 da-
gar. Har den försäkrade uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden
har gått till ända är perioden i stället längst 450 dagar. Den som är ut-

93

försäkrad från arbetslöshetsförsäkringen efter fyllda 60 år kan i stället Prop. 1993/94:209
få KAS under 450 dagar.

Det föreslagna grundbeloppet enligt KAS-lagen skall motsvara det
stödbelopp som lämnas enligt de nuvarande reglerna i KAS-lagen och
den föreslagna ersättningsformen dagpenning enligt KAS-lagen skall
motsvara den dagpenning som lämnas från arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen föreslår att också samma ersättningsperioder skall gälla för
dagpenning i KAS-systemet som nu gäller för dagpenningen inom ar-
betslöshetsförsäkringen. För grundbeloppet i KAS bör samma ersätt-
ningsperioder gälla som för det nuvarande stödet. Dessutom bör samma
ersättningsperiod gälla för grundbeloppet för den som efter fyllda 60 år
har utförsäkrats från dagpenningen i KAS, som gäller för den som har
utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen efter fyllda 60 år.

När ersättningsrätten grundas på ett särskilt arbetsvillkor bör dock,
som tidigare har redogjorts för, den nya ersättningsperioden få vara
längst 300 dagar utom i det fåll då grundbeloppet i KAS lämnas till den
som inte har fyllt 55 år. I det fallet bör den nya ersättningsperioden
vara längst 150 dagar. Regeringen har ovan redovisat sitt förslag om de
intensifierade åtgärder som skall erbjudas den arbetslöse när den ersätt-
ningsperiod som har grundat sig på ett särskilt arbetsvillkor har tagit
slut.

Regeringen anser att den som har ett avbrott i sin arbetslöshet under
en pågående ersättningsperiod liksom för närvarande skall få fortsätta
att få ersättning under återstående antal dagar av ersättningsperioden när
han eller hon åter blir arbetslös. Försäkringen får inte motverka att
arbetslösa antar erbjudanden om kortvariga eller tillfälliga anställningar.
Den som t.ex. erbjuds en anställning som omfattar två dagar skall under
dessa dagar inte förbruka någon ersättning och när anställningen upphör
skall den arbetslöse fortsätta att få ersättning från KAS eller arbetslös-
hetsförsäkringen under det antal dagar som återstår av ersättningsperio-
den.

11 Övergångsbestämmelser

11.1 Allmänt

Regeringens förslag till förändringar i ALF-lagen och KAS-lagen skall
förenas med omfattande övergångsbestämmelser för att medge en mjuk
övergång till de nya reglerna.

Regeringens förslag till övergångsbestämmeler innebär i korthet:

1. Mot bakgrund av att den allmänna avgiften för finansieringen av de
kontanta förmånerna vid arbestlöshet endast har gällt ett fåtal må-
nader bör kravet för att uppfylla avgiftsvillkoret inledningsvis sättas
lågt för att successivt öka i takt med att möjligheterna att uppfylla
det ökar.

94

2.  Ersättningsperioder som var pågående den 1 juli 1994 skall anses Prop. 1993/94:209
vara grundade på ett allmänt arbetsvillkor.

Detta medför att perioderna kan följas av en ersättningsperiod
som har grundats på ett särskilt arbetsvillkor.

3.  För den som har en pågående ersättningsperiod som har börjat före
den 1 juli 1994 får, om ersättningsperioden går till ända före den
1 juli 1995, även den följande ersättningsperioden betraktas som en
ersättningsperiod grundad på ett allmänt arbetsvillkor.

Detsamma skall gälla den som blir arbetslös och ansöker om er-
sättning med dagpenning för tiden den 1 juli - den 31 december
1994.

Därigenom uppnår man att de som är arbetslösa eller blir arbets-
lösa strax efter den 1 juli 1994 då de nya reglerna föreslås börja
gälla kan få 300 ersättningsdagar plus en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd följd av 300 ersättningsdagar.

4.  Den som har en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 som går
till ända före den 1 juli 1995 samt den som ansöker om ersättning
för tid den 1 juli - den 31 december 1994 får möjlighet att inom det
system som han eller hon befinner sig i när ersättningsrätten prövas
- ALF eller KAS - tillämpa de äldre regler i fråga om arbetsvillko-
rets uppfyllande och fastställande av normalarbetstid och dagsför-
tjänst som gällde där före den 1 juli 1994.

Detta skall för samtliga berörda gälla normalarbetstiden. För kas-
samedlemmar får den förmånligaste bedömningen av arbetsvillkor
och normalarbetstid tillämpas under en ny period.

95

11.2 Avgiftsvillkoret

Prop. 1993/94:209

Regeringens förslag: Den som uppfyller medlemsvillkoret i en
arbetslöshetskassa den 1 juli 1994 skall anses uppfylla avgiftsvill-
koret. Månad som medlem i en arbetslöshetskassa före den 1 juli
1994 får således tillgodoräknas som en avgiftsmånad om den
ligger inom ramtiden och medlemskapet består den 1 juli 1994.
Därutöver skall för den som inte uppfyller medlemsvillkoret den 1
juli 1994 eller som inte är medlem i en arbetslöshetskassa följande
gälla.

Under tiden den 1 juli 1994 - den 31 december 1995 skall
avgiftsvillkoret anses ha uppfyllts av

- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den
1 juli 1994 - den 30 september 1994 under förutsättning att de
under perioden den 1 januari 1994 - den 30 september 1994 har
varit avgiftsskyldiga under minst sex månader,

- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den
1 oktober 1994 - den 31 december 1994 under förutsättning att de
under perioden den 1 januari 1994 - den 31 december 1994 har
varit avgiftsskyldiga under minst sju månader,

- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den
1 januari 1995 - den 31 mars 1995 under förutsättning att de
under perioden den 1 januari 1994 - den 31 mars 1995 har varit
avgiftsskyldiga under minst åtta månader,

- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den
1 april 1995 - den 30 juni 1995 under förutsättning att de under
perioden den 1 januari 1994 - den 30 juni 1995 har varit avgifts-
skyldiga under minst nio månader,

- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den
1 juli 1995 - den 30 september 1995 under förutsättning att de
under perioden den 1 januari 1994 - den 30 september 1995 har
varit avgiftsskyldiga under minst tio månader,

- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod någon gång
under tiden den 1 oktober 1995 - den 31 december 1995 under
förutsättning att de under perioden den 1 januari 1994 - den 31
december 1995 har varit avgiftsskyldiga under minst elva må-
nader.

Skälen för regeringens förslag: Med anledning av regeringens förslag
hösten 1993 (prop. 1993/94:80) till riktlinjer för utformningen av en
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring anförde arbetsmarknads-
utskottet i betänkande En allmän och obligatorisk
arbetlöshetsförsäkring (1993/94:AU6) följande:

”Arbetsmarknadsutskottet utgår från att den nya försäkringen skall
kunna träda i kraft den 1 juli 1994. Med hänsyn till vad utskottet i det
följande kommer att föreslå beträffande finansieringen vill utskottet som

96

sin mening uttala, att strävan bör vara att övergångsreglerna till den nya Prop. 1993/94:209
försäkringen utformas så att fullgörandet av avgiftsskyldighet redan från
det kommande årsskiftet skall tillgodoräknas i kvalifikationshänseende
vid en senare prövning av rätten till inkomstrelaterad ersättning vid
arbetslöshet”. Riksdagen beslutade att ge regeringen till känna vad
utskottet anfört i detta hänseende. Regeringen föreslår därför övergångs-
regler som innebär att den som har varit avgiftsskyldig sedan den 1
januari 1994 också kommer att kunna få rätt till en ersättning som
motsvarar 80 % av tidigare inkomst redan från den 1 juli 1994.

Regeringens förslag till avgiftsvillkor innebär att den arbetslöse skall
ha varit avgiftsskyldig enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för fi-
nansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet under tolv månader inom
en ramtid av 24 månader före arbetslöshetens inträde. Med hänsyn till
att den allmänna avgiften infördes den 1 januari 1994 är det inte möjligt
för en arbetslös att till den 1 juli 1994 ha uppfyllt det föreslagna av-
giftsvillkoret. Detta skulle emellertid strida mot intentioner som lagts
fast av riksdagen. Regeringen föreslår därför övergångsregler som
innebär att under perioden den 1 januari 1994 - den 31 december 1995
kommer arbetslösa att kunna uppfylla avgiftsvillkoret, utan att ha varit
avgiftsskyldiga tolv månader av 24 möjliga.

För den som redan är medlem i en arbetslöshetskassa när de nya reg-
lerna börjar gälla den 1 juli 1994 skall varje månad som medlem inom
ramtiden få räknas som avgiftsmånad. Det innebär att den som har
uppfyllt medlemsvillkoret den 1 juli 1994 också skall anses ha uppfyllt
avgiftsvillkoret. Det vore oskäligt att inte låta dessa kassamedlemmar
tillgodoräkna sig redan fullgjord medlemstid.

Enligt regeringens uppfattning bör övergångsreglerna i övrigt vara
utformade så att en successiv anpassning sker till det föreslagna avgifts-
villkoret. Genom detta sker en anpassning till att ju längre tid som för-
flutit från den 1 januari 1994 desto större möjligheter har den arbetslöse
haft att uppfylla avgiftsvillkoret.

När avgiftsvillkoret tidigast kan vara uppfyllt med regeringens förslag
till övergångsregler kan belysas med följande exempel: Den som an-
söker om ersättning från arbetsmarknadskassan eller arbetslöshetskassan
den 1 juli 1994 kommer att ha uppfyllt avgiftsvillkoret om han eller hon
under varje månad under perioden den 1 januari - den 30 juni 1994 har
haft sådana inkomster att han eller hon varit avgiftsskyldig enligt lagen
om allmänna avgifter för finansiering av kontanta förmåner vid arbets-
löshet. Detta innebär att den som har haft ett arbete under sex månader,
eller som under denna tid t.ex. fått KAS, ersättning från arbetslöshets-
försäkringen eller utbildningsbidrag kommer att ha uppfyllt avgiftsvill-
koret.

Den som ansöker om KAS eller ersättning från arbetslöshetsförsäk-
ringen under perioden den 1 juli - den 30 september 1994 skall under
sex månader ha haft sådana inkomster att han eller hon har varit av-
giftsskyldig. Detta innebär att den som ansöker om ersättning den 30
september 1994 endast behöver ha varit avgiftsskyldig under sex må-

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 209

nader under tiden den 1 januari - den 30 september 1994. Av nio möjli- Prop. 1993/94:209
ga månader krävs avgiftsskyldighet under sex månader.

Från den 1 juli 1994 kommer sedan en successiv övergång att ske till
att uppfylla det föreslagna avgiftsvillkoret. Den som ansöker om ersätt-
ning den 31 december 1995 skall under tiden den 1 januari 1994 - den
31 december 1995 ha varit avgiftsskyldig under minst elva av de tjugo-
fyra månaderna för att uppfylla avgiftsvillkoret.

Fr.o.m. år 1996 har avgiftssystemet varit i gång så länge att den som
har en klar anknytning till arbetsmarknaden uppfyller avgiftsvillkoret.

Motsvarande övergångsbestämmelser för att uppfylla avgiftsvillkoret
bör gälla den som är skyldig att betala sjömansskatt.

98

11.3 Ersättningsperiodema

Prop. 1993/94:209

Regeringens förslag: En ersättningsperiod som har påbörjats före
den 1 juli 1994 fortsätter med oförändrade villkor dock med de
regler i fråga om höjning av normalarbetstid och/eller dagpenning
som föreslås i avsnitt 9.

Vid prövning av rätten till ersättning fr.o.m. den 1 juli 1994
enligt ALF-lagen och KAS-lagen skall i första hand de nya regler-
na tillämpas.

I andra hand skall följande gälla om det är till fördel för den
sökande.

En ersättningsperiod som pågick den 1 juli 1994 skall anses
grundad på ett allmänt arbetsvillkor.

Sökande skall anses ha uppfyllt ett allmänt arbetsvillkor om de
uppfyller ett särskilt arbetsvillkor och om de

a) hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 som pågår
t.o.m. den 30 juni 1995, eller

b) ansöker om ersättning för tid före den 1 januari 1995 utan att
ha en pågående ersättningsperiod.

Om en ersättningsperiod går till ända under tiden den 1 juli
1994 - den 31 december 1996 och sökanden då uppfyller ett nytt
villkor för ersättning beviljas en ny ersättningsperiod. Denna
senare ersättningsperiod räknas tidigast från den tidpunkt då den
perioden innan gick till ända.

Sökande kan efter medgivande av regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer få sin ersättningsperiod förlängd
t.o.m. den 31 december 1996 om

- de hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994,

- efter den periodens slut har beviljats en ersättningsperiod med
dagpenning som har börjat under tiden den 1 juli 1995 - den
31 december 1996, och som har grundats på ett särskilt ar-
betsvillkor,

- ersättningsperioden har gått till ända före den 31 december
1996, och

- de inte har uppfyllt ett nytt arbetsvillkor .

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag i fråga om arbets-
villkoren innebär att allmänt och ett särskilt arbetsvillkor införs. Ett
allmänt arbetsvillkor kan uppfyllas endast genom förvärvsarbete. Det
särskilda arbetsvillkoret kan däremot bestå av tid jämställd med arbete,
exempelvis arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling samt viss tid
med föräldrapenning eller värnplikt men även till del av arbete.

För att medge en mjuk övergång till de nya reglerna bör ersättnings-
perioder som pågår den 1 juli 1994 behandlas som om de har grundat
sig på ett allmänt arbetsvillkor. De kan därigenom följas av en ersätt-
ningsperiod som grundar sig på ett särskilt arbetsvillkor.

99

De som har en pågående ersättningsperiod som upphör inom ett år Prop. 1993/94:209
från den 1 juli 1994 bör få en ny ersättningsperiod om de uppfyller det
arbetsvillkor som gällde före den 1 juli 1994. Denna ersättningsperiod
skall anses grunda sig på ett allmänt arbetsvillkor och bör, vid fortsatt
arbetslöshet, kunna följas av ytterligare en ersättningsperiod.

Detsamma bör gälla dem som blir arbetslösa inom ett halvår från den

1 juli 1994 och då inte uppfyller ett nytt allmänt arbetsvillkor.

Det kan här röra sig om personer som exempelvis har avslutat en ar-
betsmarknadsutbildning. Den ersättningsperiod som de på detta sätt får,
kan i händelse av fortsatt arbetslöshet, följas av ytterligare en ersätt-
ningsperiod.

Som tidigare har redovisats bör den som efter en ersättningsperiod
som har grundat sig på ett allmänt arbetsvillkor har fått en ersättnings-
period genom att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor efter sistnämnda
ersättningsperiods slut erbjudas intensifierade åtgärder för återgång i
förvärvsarbete. För att därefter få en ny ersättningsperiod krävs att
sökanden har uppfyllt ett arbetsvillkor genom förvärvsarbete (allmänt
arbetsvillkor).

Enligt gällande bestämmelser i ALF-lagen och KAS-lagen sker i vissa
fall en minskning av antalet ersättningsdagar i den ersättningsperiod
som omedelbart följer på en annan. Bestämmelserna kan illustreras med
följande exempel. En person som har blivit arbetslös får en period om
längst 300 ersättningsdagar. När han eller hon har fått ersättning under
200 dagar får personen i fråga ett vikariat på fem månader. Efter vika-
riatets slut får den arbetslöse resterande 100 ersättningsdagar i sin tidi-
gare period. När de 300 dagarna är slut har han eller hon genom vikari-
atet kvalificerat sig för en ny ersättningsperiod. Denna nya period rä-
knas emellertid från det den arbetslöse uppfyllde det nya arbetsvillkoret
och kommer i exemplet således att med 100 dagar sammanfalla med
den tidigare perioden. I praktiken innebär detta att personen i fråga får
200 nya ersättningsdagar.

Regeringen föreslår ingen ändring i bestämmelserna i denna del. Detta
bör gälla även i fortsättningen.

Som en övergångsbestämmelse föreslår regeringen emellertid att nå-
gon minskning av antalet dagar i den nya ersättningsperioden inte bör
ske om perioden innan går till ända under tiden den 1 juli 1994 - den
31 december 1995. Den nya perioden bör räknas från det den tidigare
perioden gick till ända. Detta medför att antalet ersättningsdagar i varje
period med dagpenning från arbetsmarknadskassa eller arbetslöshetskas-
sa kan uppgå till 300 dagar. Under tiden den 1 juli 1994 - den 31
december 1996 blir det därför möjligt att få 300 (i vissa fall 450) ersätt-
ningsdagar plus arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd följt av 300
ersättningsdagar.

För den grupp som trots generösa allmänna övergångsbestämmelser
ändå skulle råka i situationen att inte längre vara berättigad till arbets-
löshetsersättning föreslår regeringen en särskild regel. Den innebär att
den som hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 och fick

100

sin sista ersättningsdag i perioden efter den 1 juli 1995 bör omfattas av Prop. 1993/94:209
en särbestämmelse. Om han eller hon omedelbart därefter beviljas en ny
ersättningsperiod kommer denna, om inga avbrott sker, att räcka ca en
vecka in i september 1996. Om den nya ersättningsperioden skulle vara
grundad på ett särskilt arbetsvillkor (arbetsmarknadsutbildning, arbets-
livsutveckling m.m.) bör han eller hon kunna få sin ersättningsperiod
förlängd utöver de 300 dagar som han eller hon har beviljats, dock
längst t.o.m. den 31 december 1996. Denna förlängda ersättning bör få
beviljas efter medgivande av regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, i varje enskilt fall.

Den beskrivna situationen kommer enligt regeringens bedömning att
inträffa i endast ett fåtal fall och kommer att gälla förlängd ersättning
under längst knappt fyra månader. Förlängningen bör få medges om det
i det enskilda fallet inte kan erbjudas arbete eller någon arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd.

11.4 Arbetsvillkoren, normalarbetstiden och dagpenningen
enligt ALF-lagen

Regeringens förslag: Den som har en pågående ersättningsperiod
den 1 juli 1994 fortsätter perioden ut med oförändrade villkor
dock med de regler i fråga om höjning av normalarbetstid eller
dagpenning som föreslås i avsnitt 9.

Vid prövning av rätten till ersättning från den 1 juli 1994 enligt
ALF-lagen skall i första hand de nya reglerna tillämpas.

I andra hand skall följande gälla om det är till fördel for den
sökande.

Arbetsvillkoret skall prövas enligt de regler som gällde i arbets-
löshetskassan före den 1 juli 1994 för de medlemmar i en arbets-
löshetskassa som

a) hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 som pågår
t.o.m. den 30 juni 1995, eller

b) ansöker om ersättning för tid före den 31 december 1994 utan
att ha en pågående ersättningsperiod.

Om arbetsvillkoret bestäms enligt de äldre bestämmelserna skall
också normalarbetstid och dagpenning fastställas enligt de äldre
bestämmelserna.

Skälen för regeringens förslag: Av skäl som tidigare har redogjorts för
i avsnitt 8 föreslås att arbetsvillkoret skall fullgöras med förvärvsarbete
eller med tid som får jämställas med förvärvsarbete minst 75 timmar
under minst fem månader inom en ramtid av tolv månader närmast före
arbetslöshetens inträde eller alternativt förvärvsarbete under minst 65
timmar under minst tio månader.

101

I fråga om arbetslöshetsförsäkringen innebär detta en viss skärpning. Prop. 1993/94:209
För en kassamedlem som uppfyller det före den 1 juli 1994 gällande
arbetsvillkoret i kassan - minst 75 dagars arbete fördelade på minst fyra
månader inom en ramtid av tolv månader - och som blir arbetslös inom
ett halvår från den 1 juli 1994 bör de regler i fråga om arbetsvillkor
som gällde i kassan före nämnda datum få tillämpas.

För kassamedlemmar som har en pågående ersättningsperiod som upp-
hör före den 1 juli 1995 bör likaså gälla att de äldre bestämmelserna i
fråga om arbetsvillkor får tillämpas om det är till fördel för den
sökande. Dessa sökande kan under ersättningsperioden ha haft längre
eller kortare avbrott med arbete eller ha deltagit i en arbetsmarknads-
politisk åtgärd. Arbetet kan även ha varit på deltid.

Om arbetsvillkoret fastställs med stöd av äldre bestämmelser bör
också normalarbetstid och dagpenning fastställas enligt äldre bestämmel-
ser.

Bedömning av normalarbetstid enligt de äldre bestämmelserna har
främst betydelse för dem som har arbetat med varierande arbetstid eller
tidigare har arbetat heltid men har övergått till deltidsarbete.

Beräkningen av arbetsvillkor, normalarbetstid och dagpenning är nära
förbundna med varandra. Arbetslöshetskassorna har sedan länge dataru-
tiner till hjälp för detta arbete.

102

11.5 Normalarbetstid enligt KAS-lagen

Prop. 1993/94:209

Regeringens förslag: Den som har en pågående ersättningsperiod
den 1 juli 1994 fortsätter perioden ut med oförändrade villkor
dock med de regler i fråga om höjning av normalarbetstiden som
föreslås i avsnitt 9.

Detta gäller även den som har påbörjat sin ersättningsperiod hos
en arbetslöshetskassa och fortsätter perioden hos en arbetsmark-
nadskassa.

Vid prövning av rätten till ersättning fr.o.m. den 1 juli 1994
enligt KAS-lagen skall i första hand de nya reglerna tillämpas.

I andra hand skall följande gälla om det är till fördel för den
sökande.

Sökande får sin normalarbetstid festställd enligt de regler som
gällde inom KAS före den 1 juli 1994 om de

a)  hade en pågående ersättningsperiod med dagpenning den 1
juli 1994 som upphör före den 30 juni 1995, eller

b)  ansöker om KAS i form av dagpenning för tid den 1 juli -
den 31 december 1994 utan att ha en pågående ersättnings-
period.

En sökande som hade en pågående ersättningsperiod med KAS i
form av grundbelopp den 1 juli 1994 och vars ersättningsperiod
går till ända före den 1 juli 1995 utan att sökanden då uppfyller
villkoren för KAS i form av dagpenning, får i den nya perioden
beräkna normalarbetstiden med tillämpning av äldre bestämmel-
ser.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag till en allmän ar-
betslöshetsförsäkring innebär en möjlighet att få en inkomstrelaterad
dagpenning även inom KAS-systemet.

Den som har påbörjat en ersättningsperiod hos en arbetslöshetskassa
kan efter den 1 juli 1994 lämna arbetslöshetskassan och fortsätta sin
ersättningsperiod hos en arbetsmarknadskassa.

Reglerna för fastställande av normalarbetstid föreslås ändrade i KAS-
lagen. Ändringen består i dels att normalarbetstiden beräknas på samt-
liga månader i arbetsvillkoret, dels att normalarbetstiden festställs på
nytt för varje ersättningsperiod utifrån det arbete som har tillgodorä-
knats för att få den ersättningsperioden.

Genom övergångsbestämmelsen får en sökande som har blivit arbets-
lös och ansöker om KAS i form av dagpenning för tid den 1 juli - den
31 december 1994 normalarbetstiden fastställd enligt de regler som före
den 1 juli 1994 gällde i KAS.

I KAS gäller redan det arbetsvillkor som föreslås införas i ALF-lagen
varför övergångsbestämmelsen i KAS skiljer sig från den i ALF-lagen.

103

Den som har pågående ersättningsperiod med dagpenning i en arbets- Prop. 1993/94:209
löshetskassa den 1 juli 1994 och som väljer att gå över till en arbets-
marknadskassa omfattas av övergångsbestämmelserna i KAS. En sådan
sökande får om ersättningsperioden går till ända före den 1 juli 1995 i
sin nya ersättningsperiod tillämpa äldre normalarbetstid inom KAS.

Denna övergångsbestämmelse medför att sökanden kan få behålla en
hög normalarbetstid från den tidigare perioden även om det arbete som
har legat till grund för den nya perioden har varit av mindre omfatt-
ning.

12 Uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna

Regeringens förslag: I ALF-lagen föreskrivs en skyldighet för
arbetslöshetskassorna att till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer lämna uppgifter som behövs för att kunna
följa upp och utvärdera arbetslöshetsförsäkringen.

Skälen för regeringens förslag: Arbetslöshetskassorna betalade under
år 1993 ut ca 36,7 miljarder kronor i ersättning till sina medlemmar.
Endast ca 3 % av dessa utgifter finansierades via medlemmarnas egna
avgifter. Övriga 97 % finansierades genom statsbidrag.

Med hänsyn till de betydande allmänna medel som hanteras av arbets-
löshetskassorna anser regeringen det rimligt att kassorna i lag åläggs att
lämna den information som behövs för en ordentlig analys av hur ar-
betslöshetsförsäkringen fungerar och av försäkringens utgifter. Den
nödvändiga informationen finns i första hand hos arbetslöshetskassorna.
Detta gäller bl.a. statistik rörande ersättningstagare, kvalifikationsgrunder
och inkomstfördelning bland ersättningstagama, uppgifter om antalet
ersättningsdagar och förekomsten av deltidsersättning samt uppgifter
som möjliggör en analys av rundgången mellan ersättning och arbets-
marknadspolitiska åtgärder.

Vilka uppgifter och i vilken ordning uppgifterna skall lämnas bör få
föreskrivas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer.

13 Kostnader m.m.

13.1 Utvecklingen av kontantstödens kostnader

Arbetslösheten

Det finns en bred samstämmighet om att arbetslösheten i dag utgör den
viktigaste politiska frågan. Sysselsättningen har sedan den var som
högst, år 1990, minskat med ca 600 000 personer. Den öppna arbetslös-

104

heten har mellan februari 1991 och februari 1994 ökat från 2,5 % till Prop. 1993/94:209
8,3 % av arbetskraften eller från ca 120 000 till ca 350 000 personer.

Dessutom har de konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärderna ökat
kraftigt och omfattade i februari 1994 ca 240 000 personer. Till detta
kommer 120 000 deltidsarbetslösa.

Försäkringsskyddet

Merparten av de arbetslösa har rätt till ersättning från arbetslöshetsför-
säkringen. Enligt AMS statistik är ungefär 70 % av de arbetssökande
utan arbete medlemmar i en arbetslöshetskassa. Det finns emellertid
stora regionala skillnader. I t.ex. Norrbottens län är 87 % av de arbets-
lösa medlemmar medan det i Stockholms län enbart gäller 54 %. Gene-
rellt är anslutningsgraden lägst i storstadsområdena. Ca 10 % av de
arbetslösa får KAS. Här är bilden den omvända. Bland dem som får
KAS är boende i storstadsregionerna överrepresenterade.

Cirka en fjärdedel av de arbetslösa saknar någon form av ersättning.
En stor del av dessa är ungdomar. Två tredjedelar är under 34 år. Det
är stora regionala skillnader. Många av de arbetslösa utan någon form
av ersättning bor i storstadsregionerna.

Arbetslöshetsnivå i procent av arbetskraften, kontantstödens kostnader
och i miljarder kronor.

	1990	1991	1992	1993
Arbetslöshetsnivå	1,6	3,0	5,3	8,2
Kontantstödens utgifter	6,8	12,7	25,5	38,7
varav
Arbetslöshetskassa	6,5	12,0	24,1	36,7
KAS	0,3	0,7	1,4	2,0

Arbetsmarknadsfonden

Både arbetslöshetsförsäkringen och KAS finansieras huvudsakligen från
den s.k arbetsmarknadsfonden. Fonden är egentligen endast är ett konto
hos Riksgäldskontoret till vilken riksdagen har beviljat en rörlig kredit
på 55 miljarder kronor för innevarande budgetår. De som deltar i ar-
betsmarknadsåtgärden arbetslivsutveckling (ALU) får också ersättning
från arbetsmarknadsfonden i form av utbildningsbidrag. Från fonden
finansieras även statens kostnader för utbildningsbidrag till medlemmar
i arbetslöshetskassorna som genomgår arbetsmarknadsutbildning m.m.
och bidrag till permitteringslöneersättning. Under år 1993 utbetalades

105

via arbetsmarknadsfonden drygt 8 miljarder kronor för utbildningsbi- Prop. 1993/94:209
drag till kassamedlemmar, utöver de 38,7 miljarder kronor i kontant
ersättning. De totala utgifterna uppgick till nära 49 miljarder kronor.

Arbetsmarknadsfonden finansieras via en arbetsgivaravgift på 2,12 %
av lönekostnaderna samt sedan årsskiftet 1993/94 genom en allmän
avgift för de enskilda på 1 % på förvärvsinkomster. Tidigare finans-
ierade medlemmarna i arbetslöshetskassorna via sina avgifter till kassor-
na, den s.k. finansieringsavgiften, en del av försäkringen. Denna avgift
avskaffades när den allmänna avgiften infördes. Finansieringsavgiften
svarade dock för ett mycket litet bidrag till finansieringen. Finansie-
ringsavgiften uppgick år 1993 till ca 1,2 miljarder kronor, vilket mot-
svarade ca 3 % av den utbetalade arbetslöshetsersättningen. Arbetsgiva-
ravgiften bidrog till ungefär en fjärdedel av utgifterna under år 1993.
Resterande del, 70 %, av utgifterna finansierades genom lån via en
rörlig kredit hos Riksgäldskontoret.

Det ackumulerade underskottet (skulden) i fonden växer för närvaran-
de snabbt. Enligt budgetpropositionen beräknades det ackumulerade
underskottet att uppgå till drygt 53 miljarder kronor vid innevarande
budgetårs slut.

För att stärka finansieringen infördes den 1 januari 1994, som tidiga-
re nämnts, en allmän avgift på 1 % på förvärvsinkomster. Avgiften höjs
den 1 januari 1995 till 2 %. Då bidrar den allmänna avgiften och ar-
betsgivaravgiften med ungefär 14 miljarder kronor vardera till arbets-
marknadsfonden. Med nuvarande kompensationsnivå och beslutade
finansieringskällor räcker försäkringens intäkter till att finansiera arbets-
löshetsersättning till ca 240 000 personer per månad, vilket motsvarar
5,5 - 6,0 % av arbetskraften.

Den stigande arbetslösheten har medfört stora utgiftsökningar. En
första begränsning av utgifterna gjordes i juli 1993 då kompensationsni-
vån i arbetslöshetsförsäkringen fastställdes till 80 % av tidigare
inkomst. Den högsta dagpenningen fastställdes samtidigt till 564 kr per
dag. Denna nya nivå innebär minskade utgifter på årsbasis med 4,5 till
5 miljarder kronor jämfört med om de gamla reglerna hade kvarstått. I
september 1993 infördes dessutom fem karensdagar i försäkringen och
i KAS. Karensdagama beräknas ge en besparing på knappt 1 miljard
kronor.

I annan riktning verkade dock riksdagens beslut om en höjning per
den 1 januari 1994 av stödbeloppet i KAS och därigenom också av den
lägsta nivån i arbetslöshetsförsäkringen, från 198 kr per dag till 245 kr
per dag. Denna höjning beräknas kosta ca 900 miljoner kronor på års-
basis. Även riksdagens beslut under våren 1993 om ändrade regler för
deltidsarbetslösa och möjligheten för anhöriga till företagare att få ar-
betslöshetsersättning har medfört ökade utgifter för kontantstöden.

Underskottet i arbetsmarknadsfonden beräknades i budgetproposi-
tionen bli 36,9 miljarder kronor under innevarande budgetår. Avgöran-
de för utvecklingen är naturligtvis arbetsmarknadssituationen. Den
redan uppkomna och allt mer ökande skulden medför dock att ränteut-

106

giftema ökar snabbt, varför underskottet även vid en oförändrad arbets- Prop. 1993/94:209
löshetssituation ökar.

I denna proposition görs ingen ny bedömning av den framtida utveck-
lingen på arbetsmarknaden. Regeringen återkommer i stället i den kom-
mande kompletteringspropositionen med en bedömning om den förvän-
tade utvecklingen på arbetsmarknaden och kostnaderna för kontantun-
derstöden vid arbetslöshet under nästa budgetår. I det sammanhanget
kommer också behovet av en rörlig kredit för nästa budgetår att behand-
las.

13.2 Kostnaderna för förslaget om en allmän arbetslöshets-
försäkring

Utgiftsökningar

Förslagen i denna proposition innebär att kretsen av personer som får
en inkomstrelaterad ersättning ökar. Regeringen uppskattar att motsva-
rande 50 % av antalet personer som i dag omfattas av KAS kommer att
kunna få en inkomstrelaterad ersättning. Dessutom kommer ett antal
personer av dem som i dag utförsäkras från KAS att få inkomstrelaterad
ersättning. Denna grupp får en förbättrad situation. Uppskattningsvis
ökar antalet personer som får den inkomstrelaterade ersättningen med
70 000 - 80 000 personer på ett år. Det är i första hand personer som
före arbetslösheten haft en förankring på arbetsmarknaden, men av
någon anledning ej varit medlemmar i en arbetslöshetskassa. Förslaget
innebär ökade kostnader av i storleksordningen 3 miljarder kronor.

Utgiftsminskningar

I denna proposition finns även förslag som medför besparingar, t.ex.
tillämpningen av begreppet normalarbetstid vid beräkningen av dag-
penning samt ett något strängare arbetsvillkor.

Förslaget om normalarbetstid medför att den genomsnittliga dagpen-
ningen sjunker något, eftersom nuvarande praxis för dem med varieran-
de arbetstid innebär att dagpenningens storlek kan grundas de tre må-
nader då inkomsterna har varit störst under den senaste tolvmånaderspe-
rioden. Denna praxis har medfört att vissa grupper har fått betydligt
mer än 80 % av sin tidigare normalinkomst i dagpenning. Enligt den nu
föreslagna uppstramningen av reglerna skall den normala förtjänsten
under den period som ligger till grund för det senaste arbetsvillkoret
vara bestämmande för nivån på dagpenningen. Detta kommer att in-
nebära en kostnadsminskning i storleksordningen 1 miljard kronor.

Förslaget om normalarbetstid innebär även en ändring av deltids-
arbetslösas möjligheter att kvalificera sig för ny ersättningsperiod ge-
nom deltidsarbete vid sidan av deltidsersättning. För närvarande får ca
100 000 personer deltidsersättning. Med nuvarande regler kan de del-

107

tidsarbetslösa i praktiken få deltidsersättning fram till pensioneringen, Prop. 1993/94:209
eftersom deras dagpenning grundas på den senaste heltidsinkomsten
medan deras arbetsvillkor uppfylls genom deltidsarbete. Denna grupp
har således en väsentlig, positiv särbehandling jämfört med heltidsar-
betslösa. Försäkringen fungerar i detta avseende som en subvention till
deltidsarbete. Den föreslagna förändringen i beräkningen av normal-
arbetstid medför att möjligheterna till deltidsersättning grundad på hel-
tidsarbete normalt upphör efter en period. Besparingen ligger därför
främst i att denna grupp ej fortsätter att öka i snabb takt. Om de deltids-
arbetslösa får deltidsersättning i snitt två dagar per vecka innebär det att
en 300-dagarsperiod räcker i närmare tre år. Den årliga kostnaden för
deltidsersättning i denna omfattning för 100 000 personer kan uppskat-
tas till ca 4,5 miljarder kronor. Utifrån denna beräkning kan regelän-
dringen beräknas medföra en besparing i storleksordningen 1,5 miljar-
der kronor per år.

Det något strängare arbetsvillkoret ger relativt marginella effekter.

Det torde enbart röra sig om någon enstaka procent av de arbetslösa
som uppfyller endast det gamla men inte det nya arbetsvillkoret. Kost-
nadsminskningen kan uppskattas till 500 miljoner kronor.

I och med möjligheten till dagpenning i KAS kommer andelen arbets-
lösa som helt saknar kontantstöd att minska genom att utförsäkringen
från KAS blir mindre omfattande. Det något strängare arbetsvillkoret i
arbetslöshetsförsäkringen innebär att något färre kvalificerar sig för in-
komstrelaterad ersättning. Sammantaget torde därför andelen arbetslösa
som helt saknar kontantstöd minska marginellt. Den stora förbättringen
är att ca hälften av dem som för närvarande enbart omfattas av KAS på
ca 5 300 kr per månad kommer att omfattas av en inkomstrelaterad
ersättning. Förändringen bör medföra en icke oväsentlig avlastning på
kommunernas utgifter för socialbidrag.

De förslag som regeringen nu presenterar innebär sammantaget och i
full effekt inte någon förändring av arbetsmarknadsfondens utgifter. På
lång sikt beräknas utgifterna öka med i storleksordningen 3 miljarder
kronor per år, till följd av att fler personer blir ersättningsberättigade.
Å andra sidan beräknas utgifterna minska med ungefär samma belopp
till följd av ändrade regler. Angivna belopp och beräknade effekter
bygger på nuvarande arbetslöshetsnivå och med den utveckling som kan
förväntas vid oförändrade regler. Utgiftsminskningen slår dock igenom
först efter några år, bland annat till följd av övergångsreglerna. På kort
sikt innebär därför förslagen en ökad belastning på arbetsmark-
nadsfonden.

De redovisade utgiftsförändringama skall relateras till den inkomst-
förstärkning på ca 14 miljarder kronor, som den allmänna avgiften
beräknas ge fr.o.m. år 1995. Beaktas också de ökade utgifterna till följd
av höjningen av stödbeloppet i KAS och skatteeffekterna av förslagen,
beräknas förändringarna av kontantstöden vid arbetslöshet sammantaget
och i full effekt leda till en förstärkning av de offentliga finanserna med
ca 6,5 miljarder kronor per år.

108

14 Redovisning av vissa uppdrag till AMS

Regeringen uppdrog den 4 november 1993 åt AMS att redovisa förslag
i ett antal frågor rörande arbetslöshetsersättningen (se avsnitt 6.4 i prop.
1993/94:80). En fråga gällde hur en rimlig och rättvis kalenderbaserad
begränsning av ersättningsperiodens längd vid arbetslöshet kombinerat
med deltidsarbete för den som regelbundet deltidsarbetar borde formas.
I sin redovisning den 17 januari 1994 av uppdraget framhåller AMS att
en kalenderbaserad begränsning innebär en rad problem när det gäller
exempelvis definitionen av den grupp som skall träffas av regeln liksom
av enskilda fäll, bevakning av löptid, bedömning av avbrott i deltids-
arbetet, rätt att avvisa deltidsarbeten och om att sluta sådana arbeten
utan påföljd om ersättningsrätten har upphört. Det finns enligt AMS
onekligen skäl för en kalendertidsbaserad begränsning men AMS har
uppfattningen att den i prop. 1993/94:80 aviserade ändringen i 20 §
lagen om arbetslöshetsförsäkring, som gäller beräkningen av normal-
arbetstiden, har starkare effekt när det gäller att få bort den i princip
obegränsade ersättningsperioden som har kommit att gälla vid deltids-
arbetslöshet.

Angående en eventuell kalenderårsbaserad karens för deltidsarbets-
lösa har AMS inte beslutat om några föreskrifter utöver vad som följer
av ALF- och KAS-lagama. Motivet till detta är dels att sådan karens
tidigare har tagits bort för att den har varit komplicerad att tillämpa,
dels att andra förslag har aviserats från regeringen som kommer att
påverka ersättningsrätten för deltidsarbetslösa.

Regeringen uppdrog även åt AMS att granska tillämpningen av det
nya företagarbegreppet. AMS redovisar i sitt svar att det i efterhand är
omöjligt att ta fram de önskade uppgifterna. Däremot kan sådana upp-
gifter tas fram framledes fr.o.m. den 1 februari 1994 och resultatet kan
redovisas månadsvis.

AMS fick också i uppdrag att lämna förslag till hur en rimlig och
rättvis begränsning kan åstadkommas av rätten till arbetslöshetsersätt-
ning i samband med bisyssla. AMS anför att man inte i dag upplever
bedömningen av bisyssla som något problem. Det finns i dag inte någon
statistik över hur många med arbetslöshetsersättning som har ”godkänd”
bisyssla. Om regeringen önskar ett fastare underlag för sin bedömning
kan enligt AMS arbetslöshetskassorna framledes vid prövning av nya
ärenden anteckna och redovisa förekomsten av godkänd bisyssla. AMS
anser att en möjlig förändring i den riktning som regeringen har angivit
är att minska antalet tillåtna timmar per vecka i bisyssla.

Regeringen överväger de åtgärder som AMS-redovisningen bör ge
upphov till.

Prop. 1993/94:209

109

15 Internationella överenskommelser

Prop. 1993/94:209

I det nyligen slutna avtalet med den Europeiska Unionen (EES-avtalet)
ingår personers rörlighet som en av de fyra friheterna. Rörligheten för
personer innebär bl.a. att hinder för arbetskraften att flytta fritt inom
avtalsområdet skall undanröjas. Detta berör också arbetslöshetsförsäk-
ringen och KAS. Den som kommer till Sverige från ett annat avtalsslu-
tande land skall, om han eller hon omfattas av avtalet, kunna få arbets-
löshetsersättning från hemlandet vid vistelse här under tre månader.

Sverige har vidare träffat överenskommelser med ett antal länder,
företrädesvis inom Europa, om förmåner vid arbetslöshet m.m.

En hänvisning till att särskilda bestämmelser kan gälla enligt EES-av-
talet och överenskommelser som regeringen har träffat med annan stat
bör införas i ALF-lagen och KAS-lagen.

16 Kommentarer till lagförslagen

16.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd

1 §

Av paragrafens första stycke framgår att kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS) lämnas i form av dagpenning eller i form av ett grundbelopp.
Bestämmelserna om grundbeloppet motsvarar i huvudsak den gällande
regleringen för det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS).

Enligt huvudregeln har den som är medlem i en arbetslöshetskassa
inte rätt till KAS. Härifrån görs två undantag. Av andra stycket punkten
1 framgår sålunda att KAS i form av ett grundbelopp kan lämnas till en
medlem som inte uppfyller avgiftsvillkoret enligt 9 § ALF-lagen. En-
ligt punkten 2 i samma stycke kan grundbeloppet lämnas också till en
medlem som utförsäkras efter fyllda 60 år. Regleringen i denna del
överensstämmer med 1 § 3 i dess nuvarande lydelse.

Enligt 1 § 2 i dess nuvarande lydelse har också en försäkrad som inte
uppfyller medlemsvillkoret - 12 eller 24 månaders medlemskap - i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) rätt till KAS.
Eftersom medlemsvillkoret i ALF-lagen föreslås slopas behövs ingen
motsvarighet till 1 § 2 i detta lagförslag.

Tredje stycket överensstämmer i sak med den gällande lydelsen av
14 § tredje stycket.

110

3 §

Enligt huvudregeln lämnas KAS endast till den som uppfyller ersätt-
ningsvillkoren i Sverige. Härifrån görs undantag om andra bestämmel-
ser följer av lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) eller av överenskommelser som regeringen har träffat
med främmande makt. Bortsett från hänvisningen till EES överensstäm-
mer regleringen med nuvarande lydelserna av 3 och 34 §§.

4§

Paragrafens första stycke överensstämmer med nuvarande lydelsen av

4 § första stycket 2-5. Av andra stycket framgår att den åldersgräns
som för närvarande generellt gäller som förutsättning för KAS, dvs. 20
år, endast kommer att gälla som förutsättning för grundbeloppet. I
likhet med vad som gäller enligt ALF-lagen ställs alltså inte upp någon
nedre åldergräns för rätten till dagpenning.

Tredje och fjärde styckena överensstämmer med andra stycket re-
spektive tredje stycket första meningen i paragrafens gällande lydelse.

I femte stycket regleras arbetslöshetsbegreppet för företagare. Det
överensstämmer i sak med nuvarande reglering.

Enligt gällande lydelse av paragrafens tredje stycke, andra meningen,
sista ledet, får AMS av särskilda skäl föreskriva att en företagare skall
anses arbetslös också i annat fall än det som anges lagen. Bestämmelsen
har tillkommit före ikraftträdandet av den nya regeringsformen. Av
8 kap. 11 § i den nya regeringsformen följer att riksdagens bemyndi-
gande att meddela föreskrifter i ett visst ämne inte skall riktas direkt till
en av regeringen underställd myndighet. I det föreslagna sjätte stycket,
liksom i ett antal andra paragrafer i lagförslaget, har en anpassning
gjorts i enlighet härmed. Någon ändring i sak åsyftas inte. Avsikten är
att föra bemyndigandena vidare till AMS.

Prop. 1993/94:209

6 §

Paragrafen överensstämmer med de gällande lydelserna av 11 § andra
meningen och 12 §.

I paragrafens nuvarande lydelse behandlas arbetsvillkoret. Motsvaran-
de bestämmelser finns i 10 § första stycket och 12 § lagförslaget.

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om karenstid. I första stycket be-
handlas karensvillkoret. KAS får sålunda normalt inte lämnas förrän
sökanden under en sammanhängande tid av tolv månader varit arbetslös

111

fem dagar. Regleringen överensstämmer med den nu gällande i 13 § Prop. 1993/94:209
första stycket.

Av andra meningen i första stycket framgår att i karenstiden räknas
in endast de dagar för vilka stöd skulle ha lämnats, om karenstiden hade
gått till ända. Det innebär t.ex. att lördagar och söndagar inte skall
räknas in i karenstiden. Regleringen överensstämmer med den nu gäl-
lande i 13 § första stycket andra meningen. Innebörden av karenstids-
regleringen är att ersättningsperioden förskjuts framåt i tiden. Detta
framgår av den föreslagna 14 a §.

En fråga är vad som skall gälla när två ersättningsperioder (1 och 2)
löper parallellt med varandra, dvs. den situation som behandlas i 15 §
andra stycket tredje meningen. Eftersom någon ersättning i period 2 inte
lämnas förrän period 1 har gått till ända, inte ens om sökanden får
lägga en högre dagsförtjänst till grund for beräkningen av dagpenningen
i period 2, kan karensvillkoret självfallet fullgöras först efter det att
period 1 har löpt ut.

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 14 § andra stycket skall i en
ersättningsperiod under vilken dagpenning lämnas, räknas in ersätt-
ningstid enligt ALF-lagen. Den som har påbörjat en ersättningsperiod
enligt nämnda lag kan nämligen komma att få dagpenning för återstoden
av ersättningsperioden enligt denna lag, om medlemskapet i arbetslös-
hetskassan upphör. Genom detta nås överensstämmelse med den befint-
liga regleringen i 14 § andra stycket ALF-lagen, som innebär att när
den försäkrade lämnar en arbetslöshetskassa och blir medlem i en annan
arbetslöshetskassa, ersättningstiden i den förra kassan skall beaktas när
den försäkrades rätt till ersättning prövas i den senare kassan.

Andra stycket i denna paragraf behandlar i följd av detta vad som
skall gälla beträffande karenstid när någon lämnar en arbetslöshetskassa
innan ersättningsperioden har löpt ut och begär dagpenning enligt KAS-
lagen. Av regleringen följer att karensvillkoret enligt denna lag då skall
anses vara uppfyllt. Skälet för detta är självfallet att sökanden uppfyllt
karensvillkoret i ersättningsperioden enligt ALF-lagen.

Det kan någon gång tänkas inträffa att en sökande har råkat ut för
karenstid enligt ALF-lagen utan att en ersättningsperiod har påbörjats,
t.ex. därför att arbetslösheten eller medlemskapet har upphört dessförin-
nan. Bestämmelsen i andra stycket är som framgår inte heller tillämplig
i en sådan situation.

Av paragrafens tredje stycke framgår att regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer för vissa deltidsarbetande får före-
skriva om karenstid utöver vad som följer av första stycket. Motsvaran-
de bestämmelse finns i den gällande lydelsen av 15 § tredje stycket.

Fjärde stycket i paragrafen överensstämmer i sak med den gällande
lydelsen av 13 § andra stycket.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om tid som jäm-
ställs med arbetad tid i fråga om uppfyllande av arbetsvillkoret. Motsva-
rande bestämmelser finns i 10 a § lagförslaget.

112

8 §

Av paragrafens första stycke framgår att kontant arbetsmarknadsstöd i
form av dagpenning lämnas till den som uppfyller karensvillkoret enligt
7 §, avgiftsvillkoret enligt 9 § och något allmänt arbetsvillkor enligt
10 §.

Enligt andra stycket kan emellertid också den som inte uppfyller
något allmänt arbetsvillkor komma i fråga för rätt till dagpenning i vissa
fall. Härför förutsätts att sökanden i stället uppfyller det särskilda ar-
betsvillkoret enligt 10 a § och att de ytterligare förutsättningar som
anges i 11 § är för handen.

Som behandlats också vid föregående paragraf innebär den föreslagna
bestämmelsen i 14 § andra stycket att i en ersättningsperiod under
vilken kontant arbetsmarknadsstöd i form av dagpenning lämnas, skall
räknas in också ersättningstid enligt ALF-lagen. Den som har påbörjat
en ersättningsperiod enligt nämnda lag kan nämligen komma att få
dagpenning för återstoden av ersättningsperioden enligt denna lag, om
medlemskapet i arbetslöshetskassan upphör. I tredje stycket i denna
paragraf behandlas vad som skall gälla i fråga om avgifts- och arbets-
villkor när någon lämnar en arbetslöshetskassa innan ersättningsperioden
har löpt ut och begär dagpenning enligt KAS-lagen.

Av regleringen i tredje stycket följer att avgifts- och arbetsvillkor i
denna situation skall anses vara uppfyllda. Skälet för detta är självfallet
att sökanden redan måste ha uppfyllt avgifts- och arbetsvillkor i ersätt-
ningsperioden enligt ALF-lagen.

Om sökanden har uppfyllt något allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor
hos arbetslöshetskassan har betydelse för den pågående ersättningsperio-
den i det fall som behandlas i 14 § första stycket andra meningen.
Enligt den bestämmelsen har nämligen den som har kvalificerat sig för
rätt till ersättning genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor rätt till
ersättning under 450 dagar, om sökanden fyller 55 år innan ersättnings-
perioden har gått till ända. Frågan blir också av betydelse när ersätt-
ningsperioden löper ut och sökandens rätt till ersättning för ytterligare
en ersättningsperiod skall prövas. Har sökanden kvalificerat sig hos
arbetslöshetskassan genom att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor enligt
10 a § ALF-lagen måste hon eller han för att få ersättning för ytterliga-
re en ersättningsperiod uppfylla något allmänt arbetsvillkor enligt 10 §
denna lag. Detta framgår av 10 a och 11 §§. Till kommentaren till
dessa lagrum hänvisas.

Bestämmelser om avgifts- och arbetsvillkor finns också i övergångs-
bestämmelserna. Till kommentaren till dessa hänvisas.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om s.k. över-
hoppningsbar tid. Bestämmelser av denna innebörd finns i 13 § lagför-
slaget.

Prop. 1993/94:209

113

8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 209

9§

Prop. 1993/94:209

Paragrafen behandlar avgiftsvillkoret. Dagpenning lämnas sålunda
endast till den som under tolv kalendermånader under en ramtid av 24
månader omedelbart före arbetslöshetens inträde har haft förvärvsin-
komster för vilka hon eller han - efter vad som är känt vid den tidpunkt
då rätten till dagpenning för en ersättningsperiod prövas - är skyldig att
betala antingen avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt
enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Med ramtid avses den tidsperiod inom vilket avgiftsvillkoret skall
uppfyllas. Innebörden av detta är att de ifrågavarande tolv kalendermå-
naderna inte behöver ligga i en följd men däremot rymmas inom den
ramtid om 24 månader som räknas från tiden omedelbart före arbetslös-
hetens inträde. Begreppet ramtid har också relevans i fråga om upp-
fyllandet av arbets- eller studerandevillkoren. I dessa fäll är emellertid
ramtidema kortare. I likhet med vad som gäller vid bestämmandet av
ramtiden för uppfyllande av ett arbetsvillkor, är ramtiden för uppfyllan-
det av avgiftsvillkoret överhoppningsbar i vissa fäll. Bestämmelser om
detta finns i 13 §.

Uppfyllandet av avgiftsvillkoret förutsätter till en början att en pröv-
ning skall ske huruvida sökanden under tolv kalendermånader har haft
förvärvsinkomster för vilka hon eller han är skyldig att betala den
nämnda avgiften eller skatten. Med förvärvsinkomster för vilka avgifts-
skyldighet finns avses inkomst av anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete enligt vad som närmare framgår av 11 kap. 2 resp. 3 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Sjömansskatt tas ut endast på
inkomst av anställning. Underlag för sjömansskatten är den beskatt-
ningsbara månadsinkomsten. Underlaget för den ifrågavarande avgiften
utgörs däremot av den sammanlagda inkomsten under beskattningsåret.
Avgift tas inte ut på inkomster som sammanlagda understiger 25 % av
det vid årets ingång gällande basbeloppet. För beskattningsåret 1994 tas
alltså inte ut någon avgift på inkomst som understiger 8 800 kronor.

För att en kalendermånad skall få tillgodoräknas i avgiftsvillkoret
krävs att förvärvsinkomsten under den månaden tillsammans med för-
värvsinkomster som uppburits tidigare under beskattningsåret vid pröv-
nings tillfället uppgår till minst 25 % av basbeloppet i fråga. Det är
sökanden som genom lönebesked, uppgift om preliminärskatteavdrag
m.m. skall visa att inkomsterna vid prövningstillfället uppgår till denna
storlek.

Huruvida en förvärvsinkomst som uppbärs under en månad kommer
att läggas till grund för avgiftsskyldighet avgörs slutligen först genom
taxeringsförfarandet. Följande exempel lämnas:

En sökande har förvärvsarbetat under tiden mars 1996 - mars 1997.
Hon eller han blir härefter arbetslös och ansöker om dagpenning enligt
KAS-lagen. Det står klart att inkomsterna under år 1996 är av den
storleken att de läggs till grund för avgiftsuttag. Intäkterna under år

114

1997 överstiger tillsammans i och för sig 25 % av basbeloppet och Prop. 1993/94:209
preliminärskatteavdrag har gjorts från intäkterna. Vid taxeringen år

1998 medges emellertid yrkat avdrag för dubbel bosättning. Avdraget är
av den storleken att den taxerade förvärvsinkomsten för inkomståret
1997 kommer att understiga 25 % av basbeloppet, vilket medför att
avgift inte skall tas ut.

Vid prövningen av om avgiftsvillkoret är uppfyllt har länsarbetsnämn-
den att göra bedömningen efter vad som är känt vid den tidpunkt då
frågan om rätt till ersättning under en ersättningsperiod uppkommer.
Detta kommer till uttryck i paragrafen. Nämnden behöver sålunda inte
efterforska huruvida sökanden har avdrag under inkomst av tjänst eller
under inkomst av annan förvärvsverksamhet som skulle kunna medföra
att slutlig avgift inte tas ut på förvärvsinkomster hänförliga till vissa
månader. Om i exemplet sökandens kostnader för dubbel bosättning inte
är kända av länsarbetsnämnden, kan länsarbetsnämnden grunda bedöm-
ningen på de uppgifter om inkomster och preliminärskatteavdrag som
sökanden skall lämna.

Om sökanden har lämnat oriktiga uppgifter eller inte har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet kan återbetalning av utbetald dagpenning komma i
fråga enligt 36 §. Också straffansvar enligt brottsbalken kan självfallet
komma i fråga.

Av sista meningen i första stycket framgår att hänsyn inte tas till sjö-
mansskatt som betalats före år 1994 eller som avser tid före detta år.

I paragrafens andra stycke ställs ytterligare krav på den som inte har
varit medlem i en arbetslöshetskassa eller som inte tidigare har fått
dagpenning enligt denna lag. För denna kategori sökande krävs för att
avgiftsvillkoret skall vara uppfyllt dessutom att ett visst mått av sådant
förvärvsarbete som avses i 10 § skall ha utförts under de tolv kalender-
månader som tillgodoräknas henne eller honom enligt första stycket.
Sålunda skall förvärvsarbete ha utförts under minst 5 av de 12 månader-
na. Endast månad då förvärvsarbete har utförts i minst 75 timmar be-
aktas. Hänvisningen till 10 § innebär att bl.a. tid i beredskapsarbete inte
får beaktas enligt detta stycke.

Bestämmelser om avgiftsvillkoret finns också i övergångsbestämmel-
serna.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om kvalificering
till KAS genom uppfyllande av ett s.k. studerandevillkor och om att den
som utförsäkrats från en arbetslöshetskassa efter fyllda 60 år inte be-
höver uppfylla något arbetsvillkor för att få rätt till ersättning enligt
KAS-lagen. Motsvarande bestämmelser finns i 27 b § lagförslaget.

10 §

Paragrafen innehåller det allmänna arbetsvillkoret. Det kan uppfyllas på
två sätt.

115

Arbetsvillkoret i första stycket punkten 1 innehåller huvudregeln. Prop. 1993/94:209
Den överensstämmer i huvudsak med 6 § första stycket i detta lagrums
gällande lydelse. Som framgår av paragrafens tredje stycke föreslås nu
emellertid att beredskapsarbete inte skall anses som förvärvsarbete som
är kvalificerande för att uppfylla något allmänt arbetsvillkor.

Den som inte uppfyller arbetsvillkoret enligt huvudregeln, kan under
vissa förutsättningar uppfylla det enligt altemativregeln i första stycket
punkten 2. Altemativregeln syftar till att tillgodose sådana sökande som,
trots att de har en fäst anknytning till arbetsmarknaden, på grund av
arbetets natur arbetar ett något mindre antal timmar än vad som framgår
av huvudregeln, t.ex. sjukvårdspersonal som regelbundet har nattjänst-
göring.

Förutsättningen för att altemativregeln skall få tillämpas är att
sökanden inte uppfyller huvudregeln i punkten 1.

Bortsett från den nyss nämnda förutsättningen innebär altemativregeln
att ett allmänt arbetsvillkor är uppfyllt också om sökanden har utfört
förvärvsarbete i minst 10 månader under ramtiden på tolv månader.
Endast månad då förvärvsarbete har utförts i minst 65 timmar beaktas.

Om ett allmänt arbetsvillkor uppfylls på grund av huvudregeln eller
på grund av altemativregeln har betydelse för beräkningen av dagpen-
ningen. I denna del hänvisas till 20 § lagförslaget.

Med tid för förvärvsarbete likställs viss annan tid som har det gemen-
samt att anställningsförhållandet består och lön betalas - helt eller delvis
- men arbetstagaren har ledigt. Detta framgår av paragrafens andra
stycke. Hit hör för det första den situationen att arbetstagaren är upp-
sagd men uppsägningstid löper. Av punkten 1 i andra stycket framgår
att sådan tid likställs med förvärvsarbete även om arbetsgivaren har
befriat arbetstagaren från arbetsplikt under hela eller en del av upp-
sägningstiden. De i punkterna 2 och 3 uppräknade situationerna över-
ensstämmer med 7 § 4 och 5 i det lagrummets gällande lydelse.

Av paragrafens tredje stycke framgår att beredskapsarbete enligt för-
ordningen (1987:411) om beredskapsarbete inte är att anse som sådant
förvärvsarbete som är kvalificerande för att uppfylla något allmänt
arbetsvillkor. Det sagda innebär självfallet också att den som är anvisad
ett beredskapsarbete inte heller får tillgodoräkna sig tid som från kvali-
ficeringssynpunkt likställs med förvärvsarbete enligt paragrafen, t.ex.
semester. Som framgår av 10 a § får emellertid beredskapsarbete till-
godoräknas för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.

Den som uppfyller något allmänt arbetsvillkor har - under förutsätt-
ning att de grundläggande villkoren i lagen är uppfyllda - alltid rätt till
en ny ersättningsperiod. Det finns alltså inte någon motsvarighet till de
begränsningar som finns i 11 § och 27 a § andra stycket med avseende
på möjligheten att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod genom att
uppfylla det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a §. För den som har
kvalificerat sig till en ersättningsperiod genom att uppfylla något allmänt
arbetsvillkor är det vidare tillräckligt att uppfylla det särskilda arbets-
villkoret för att få rätt till ytterligare minst en ersättningsperiod. Om

116

dagpenning eller grundbelopp kommer att lämnas i ersättningsperioden Prop. 1993/94:209
beror på huruvida avgiftsvillkoret är uppfyllt.

Enligt grundläggande principer för ersättning vid arbetslöshet gäller
att arbetslöshetsersättning inte kan lämnas för sådan tid som är kvalifi-
cerande för uppfyllande av ett arbetsvillkor. I fråga om uppfyllande av
det särskilda arbetsvillkoret enligt 11 § görs dock undantag för arbets-
livsutveckling enligt vad som framgår av lagen (1992:1331) om arbets-
livsutveckling.

Arbetsvillkoret behandlas också i övergångsbestämmelserna.

10 a §

Paragrafen innehåller en definition av det särskilda arbetsvillkoret.
Under de närmare förutsättningar som anges i 11 § kan också den som
inte uppfyller något allmänt arbetsvillkor men som i stället uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret få dagpenning.

Av paragrafen framgår att alla de situationer som är kvalificerande
för uppfyllande av något allmänt arbetsvillkor är kvalificerande också
för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret. Såsom kvalificerande
för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret tillkommer emellertid
ytterligare fyra fall. Punkterna 2-4 i paragrafens föreslagna lydelse
överensstämmer med 7 § 1-3 i detta lagrums gällande lydelse. Nytt är
att tid i beredskapsarbete, som har sagts vid kommentaren till 10 §, inte
längre skall ses som förvärvsarbete från kvalificeringssynpunkt utan
skall betraktas som med förvärvsarbete jämställd tid för att uppfylla det
särskilda arbetsvillkoret. Också tid då den som är anvisad ett bered-
skapsarbete har semester m.m. skall behandlas som jämställd tid för att
uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.

Med arbetsmarknadsutbildning åsyftas arbetsmarknadsutbildning
enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning och för-
ordningen (1992:330) om ungdomspraktik. Riksdagen har vidare be-
slutat (prop. 1993/94:100 bil. 11, bet. 1993/94:AU11, rskr.
1993/94:189) att det som en ny försöksverksamhet under nästa budgetår
införs en ny åtgärd inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen, näm-
ligen praktik för invandrare.

Arbetsvillkoren behandlas också i övergångsbestämmelserna.

11 §

I paragrafen behandlas förutsättningarna för rätt till dagpenning för den
som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a § men inte något
allmänt arbetsvillkor enligt 10 §.

Av punkten 1 följer att den som aldrig tidigare har fått dagpenning
enligt denna lag eller ersättning enligt ALF-lagen inte kan kvalificera
sig för rätt till en ersättningsperiod med dagpenning genom att uppfylla
det särskilda arbetsvillkoret. Till den allra första ersättningsperioden kan

117

sökanden alltså kvalificera sig endast genom att uppfylla något allmänt Prop. 1993/94:209
arbetsvillkor enligt 10 §.

Av punkten 2 framgår vidare att det särskilda arbetsvillkoret är kvali-
ficerande för en ersättningsperiod endast om sökanden kvalificerat sig
till ersättning i den närmast föregående ersättningsperioden genom att
uppfylla något allmänt arbetsvillkor enligt denna lag eller enligt ALF-
lagen. En ersättningsperiod med dagpenning till vilken sökanden har
kvalificerat sig genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret kan
således endast vara ”mellanliggande”, den kan m.a.o. följa endast
närmast efter en ersättningsperiod till vilken kvalifikation har skett
genom uppfyllande av något allmänt arbetsvillkor enligt 10 §. För en
tredje ersättningsperiod med dagpenning krävs alltså att sökanden på
nytt uppfyller något allmänt arbetsvillkor.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om bl.a. antalet
dagar med ersättning m.m. under en kalendervecka. Motsvarande be-
stämmelser finns i 1 och 6 §§ lagförslaget.

Arbetsvillkoren behandlas också i övergångsbestämmelserna.

12 §

Bestämmelsen överensstämmer i sak med regleringen i 6 § tredje styck-
et ALF-lagen i dess nuvarande lydelse. Den innebär att tid som har
tillgodoräknats för uppfyllande av arbetsvillkoret inte får tillgodoräknas
för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor, dvs. samma tid är inte kvalifi-
cerande för två ersättningsperioder. Bestämmelsen är emellertid be-
gränsad till ersättning som lämnas i form av dagpenning enligt denna
lag eller ALF-lagen. Av andra meningen framgår sålunda att tid som
har tillgodoräknats för uppfyllande av arbetsvillkoret för grundbeloppet,
också får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret för dagpen-
ning. Skälet för detta är att den som inte uppfyller avgiftsvillkoret vid
arbetslöshetens inträde, och därför får ersättning med grundbeloppet,
ofta kommer att göra detta inom en kortare tid, genom att också ersätt-
ningarna vid arbetslöshet läggs till grund för avgiftsuttag. Att återståen-
de dagar av ersättningsperioden med grundbelopp faller bort om
sökanden uppfyller avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor
framgår av 27 f § andra stycket.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om att stöd inte
får lämnas för lördag eller söndag och inte för tid när sökanden får för-
äldrapenning. Motsvarande bestämmelser finns i 6 § lagförslaget.

13 §

I paragrafens första och andra stycken räknas upp sådan tid till vilken
hänsyn inte skall tas när ramtiden enligt 9 - 10 a §§ bestäms, dvs. s.k.
överhoppningsbar tid. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med
8 § i dess nuvarande lydelse.

118

I 8 § första stycket 3 i dess nuvarande lydelse anges tid då sökanden Prop. 1993/94:209
har genomgått nykterhetsvård på anstalt som överhoppningsbar tid. I
första stycket 3 i paragrafens föreslagna lydelse har en anpassning gjorts
till den nu befintliga lagstiftningen. Sålunda hänvisas i stället till tvångs-
vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM).

Av paragrafens andra stycke framgår att som överhoppningsbar tid
vid bestämmande av ramtiden skall räknas även tid då sökanden har
varit hindrad att uppfylla något arbetsvillkor också på grund av ett skäl
som sägs i 10 a § 1-4 lagförslaget. Hänvisningen avser sådan tid som är
att anse som med förvärvsarbete jämställd tid i fråga om att uppfylla det
särskilda arbetsvillkoret, t.ex. tid i beredskapsarbete eller i arbetsmark-
nadsutbildning. Nu angiven tid är alltid överhoppningsbar när ramtiden
för att uppfylla något allmänt arbetsvillkor skall bestämmas. Detta är en
konsekvens av att tiden i fråga aldrig är kvalificerande för att uppfylla
ett arbetsvillkor av det slaget. Tiden är också överhoppningsbar när den
enligt 10 a § inte får tillgodoräknas för uppfyllande av det särskilda
arbetsvillkoret. Så är fallet när sökanden utan godtagbara skäl har av-
brutit en påbörjad arbetsmarknadsutbildning eller sådan tid under värn-
pliktstjänstgöring eller tid med föräldrapenningförmåner som överstiger
den tillgodoräkningsbara tiden, dvs. två månader.

I paragrafens tredje stycke har, i förtydligande syfte, lagts till att tid
som får tillgodoräknas för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret inte
också är överhoppningsbar när den ramtid inom vilket det särskilda
arbetsvillkoret skall vara uppfyllt bestäms. Detta klargörs genom det
föreslagna tredje stycket i paragrafen.

14 §

I första stycket anges ersättningsperiodemas längd. Enligt huvudregeln
lämnas dagpenning under längst 300 dagar. För den som fyller 55 år
innan ersättningsperioden har gått till ända är perioden emellertid 450
dagar, under förutsättning att sökanden har kvalificerat sig för rätt till
ersättning genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor. Någon för-
längning sker alltså inte för den som har kvalificerat sig för rätt till
ersättning genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.

I stycket hänvisas vidare till bestämmelser som medför att ersätt-
ningstid inte skall räknas in i ersättningsperioden (arbetslivsutveckling).
Det hänvisas också till bestämmelsen om att regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer kan, om det finns särskilda skäl,
begränsa rätten till ersättning för vissa deltidsarbetslösa.

En ny sista mening har lagts till i första stycket. Bakgrunden till be-
stämmelsen är regeringens avsikt att de nya reglerna om begränsningar
av antalet ersättningsperioder för den som kvalificerar sig på annat sätt
än genom förvärvsarbete inte skall få genomslag före utgången av år
1996. Också övergångsbestämmelserna har inriktningen att de nu nämn-

119

da begränsningsreglema inte skall få genomslag före utgången av år Prop. 1993/94:209
1996. Den nu behandlade bestämmelsen får därför ses som en reservre-
gel, om övergångsbestämmelserna i något enstaka fall inte skulle uppnå
det nyssnämnda målet. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas om
sökanden uppfyller det särskilda arbetsvillkoret men på grund av be-
stämmelserna i 11 § inte har rätt till någon ytterligare ersättningsperiod.
Det förutsätts naturligtvis att skälet till att sökanden inte har uppfyllt
något allmänt arbetsvillkor beror på andra förhållanden än att sökanden
har tackat nej till erbjudet lämpligt arbete. Det nu sagda kommer till
uttryck i kravet på att det skall finnas synnerliga skäl för att bestämmel-
sen skall tillämpas.

Om nu nämnda förutsättningarna är uppfyllda får, efter ansökan,
beslut om att förlänga ersättningsperioden meddelas. Förlängning skall
normalt göras med det antal ersättningsdagar som behövs för att
sökanden skall få ersättning t.o.m. utgången av år 1996. Som framgår
av bestämmelsen får förlängningen aldrig avse tiden efter år 1996.
Avsikten är att AMS skall bemyndigas att pröva och fatta beslut i ären-
den som nu har sagts. Genom detta skapas förutsättningar för en enhet-
lig praxis.

Av andra stycket i paragrafen framgår att i ersättningsperioden skall
räknas in också ersättningstid enligt ALF-lagen. Den som har påbörjat
en ersättningsperiod enligt nämnda lag men som härefter utträder ur
arbetslöshetskassan och ansöker om dagpenning enligt denna lag får
alltså ersättning under återstoden av ersättningsperioden på samma sätt
som om han hade stannat kvar i kassan. Att sökanden i denna situation
inte på nytt behöver uppfylla karens-, avgifts- och arbetsvillkor framgår
av 7 § andra stycket och 8 § andra stycket. Motsvarande reglering
finns i 14 § tredje stycket ALF-lagen, jämfört med 10 § samma lag, i
paragrafernas gällande lydelse.

Regleringen innebär att den gemensamma periodberäkningen enligt
14 § andra stycket ALF-lagen som gäller när en medlem lämnar en
arbetslöshetskassa till förmån för en annan sådan kassa, utsträcks till att
avse också det fallet att sökanden lämnar kassan och ansöker om dag-
penning enligt KAS-lagen.

För grundbeloppet gäller andra bestämmelser om ersättningsperioder.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om att i ersätt-
ningsperioden inte skall räknas in tid i arbetslivsutveckling och om att
rätten till KAS upphör när sökanden uppnår den allmänna pensionsål-
dern m.m. Bestämmelser av denna innebörd finns i 14 a § 2 respektive
1 § tredje stycket lagförslaget.

14 a §

Av paragrafen framgår att i ersättningsperioden inte räknas in karenstid
eller dagar under vilken den arbetslöse har varit anvisad arbetslivs-
utveckling. Regleringen överensstämmer i sak med den gällande.

120

Prop. 1993/94:209

15 §

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med första och andra styckena i
paragrafens nuvarande lydelse.

I paragrafens första stycke behandlas det fallet att en ersättningspe-
riod har påbörjats men arbetslösheten har upphört innan ersättnings-
perioden har gått till ända. Av huvudregeln i första meningen framgår
att sökanden vid ny arbetslöshet har rätt till dagpenning under återståen-
de antal dagar av ersättningsperioden. Karens-, avgifts- och arbetsvill-
koren behöver inte uppfyllas på nytt i samma ersättningsperiod.

Från huvudregeln görs undantag i andra meningen. Sökanden har
sålunda inte rätt till ersättning för återstoden av ersättningsperioden om
en sammanhängande tid av 12 månader har förflutit sedan hon eller han
senast fick ersättning. I tolvmånadersperioden skall inte räknas in över-
hoppningsbar tid enligt 13 §. Den som på grund av bestämmelsen i
denna mening inte har rätt till dagpenning under återstående antal dagar
av ersättningsperioden måste självfallet på nytt uppfylla kvalifikations-
villkoren för att få rätt till dagpenning. Regleringen har samma inne-
börd som 16 §, vilken paragraf föreslås slopas.

I andra stycket behandlas sökandens rätt till ytterligare ersättning när
ersättningsperioden har gått till ända. Har sökanden innan ersättnings-
perioden har löpt ut på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och något allmänt
arbetsvillkor, lämnas dagpenning under ännu en ersättningsperiod.
Ersättning för en ny period kan också komma i fråga för den som upp-
fyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a §. Förutsättningarna för
detta framgår av 11 §. Till kommentaren till det lagrummet hänvisas.

Av andra meningen i samma stycke framgår att ett karensvillkor skall
uppfyllas innan ersättning kan lämnas i den nya perioden.

Tredje meningen i andra stycket ger uttryck för systemet med paral-
lellt löpande ersättningsperioder. Den nya ersättningsperioden skall
således räknas från inträdet av den arbetslöshet, då sökanden senast
uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersättnings-
perioden. Bestämmelser om arbetsvillkor finns i 10 och 10 a §§. Det
kan naturligtvis tänkas att sökanden innan ersättningsperioden har löpt
ut uppfyllt fler än ett arbetsvillkor eller t.o.m. samtliga arbetsvillkor.
Om sökanden har uppfyllt något allmänt arbetsvillkor spelar det emel-
lertid ingen roll om hon eller han uppfyller också ett särskilt arbets-
villkor. Endast det allmänna arbetsvillkoret har i den situationen någon
relevans. På motsvarande sätt saknar det relevans om sökanden upp-
fyller både det allmänna arbetsvillkoret i 10 § första stycket och det
alternativa allmänna arbetsvillkoret i 10 § första stycket 2. Endast ar-
betsvillkoret i 10 § första stycket 1 får då betydelse.

Systemet med parallella ersättningsperioder innebär - liksom f.n. -
att ersättningsperiod 2 kommer att börja innan ersättningsperiod 1 har
löpt ut. Eftersom någon ersättning i period 2 inte lämnas förrän period

121

1 har gått till ända kommer antalet dagar i period 2 under vilka dag- Prop. 1993/94:209
penning betalas ut att bli färre än 300 eller 450 dagar.

Det relevanta arbetsvillkoret har också betydelse för beräkningen av
dagpenningens storlek. I den delen hänvisas till kommentaren till 20 §.

Vid vilken tidpunkt karensvillkoret skall fullgöras i denna situation
behandlas i kommentaren till 7 §.

I tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser
om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i
fråga om vissa deltidsarbetslösa får föreskriva om begränsningar i er-
sättningsrätten och om karenstid utöver vad som följer av lagen. Be-
stämmelser av denna innebörd finns i 7 § tredje stycket och 24 § lagför-
slaget.

17 §

Paragrafen betecknas 18 § i lagens gällande lydelse.

Av paragrafens första stycke framgår att regeringen fastställer det
högsta belopp med vilket dagpenning lämnas.

Av andra stycket framgår att dagpenning lämnas lägst med ett belopp
som motsvarar grundbeloppet, om inte bestämmelserna om pensionsav-
drag i 21 och 21 a §§ föranleder att ett lägre belopp skall lämnas. Det
belopp som faktiskt skall betalas ut kan självfallet komma att också
reduceras på grund av samordningen med ersättningar som sägs i 20 a §
lagförslaget.

Också grundbeloppet fastställs av regeringen. Detta framgår av
27 g § lagförslaget.

I tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse finns en bestämmelse
om beräkningen av ersättningen till den som söker deltidsarbete eller
som i annat fall är arbetslös under del av vecka. Bestämmelser med
denna innebörd finns i 22, 23 och 27 §§ i lagförslaget.

20 §

Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 20 § första stycket
ALF-lagen.

Andra stycket innehåller bestämmelser om hur dagsförtjänsten skall
beräknas. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 20 § andra stycket
ALF-lagen i dess nuvarande lydelse. Enligt nämnda lagrum skall dag-
penningen beräknas på den inkomst som den försäkrade före arbetslös-
hetens inträde vanligen fick under arbetstid som var normal för henne
eller för honom. Bestämmelsen har kompletterats med föreskrifter som
har beslutats av AMS. Föreskrifterna innebär att dagpenningen skall
beräknas på de tre månader inom ramtiden som innehåller flest arbetade
timmar. Beträffande de deltidsarbetslösa har, efter ett avgörande av
Försäkringsöverdomstolen, dagpenningen beräknats efter den dagsför-
tjänst som den försäkrade hade i det heltidsarbete som närmast föregick

122

deltidsarbetslösheten, även om den försäkrade därefter har kvalificerat Prop. 1993/94:209
sig till en eller flera ersättningsperioder genom sitt deltidsarbete. Som
framgår av den allmänna motiveringen anses den utveckling som skett
genom AMS föreskrifter och rättspraxis ha fört för långt.

Enligt huvudregeln i andra stycket skall dagpenningen beräknas på
den inkomst som sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick
under arbetstid som var normal för henne eller honom i arbete som
ryms inom det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersätt-
ningsperioden. Det sagda innebär att endast det förvärvsarbete m.m.
som har tillgodoräknats för uppfyllande av det arbetsvillkor som är
relevant för den nya ersättningsperioden får läggas till grund för be-
räkningen av dagpenningen. Frågan om ”relevant arbetsvillkor” behand-
las i kommentaren till 15 § lagförslaget.

Om det finns särskilda skäl för det får dagpenningen, med undantag
från vad som föreskrivs i punkten 1, beräknas på hela inkomsten under
hela ramtiden på tolv månader, vare sig inkomsten ryms inom det rele-
vanta arbetsvillkoret eller inte. Med särskilda skäl avses fall där en
tillämpning av huvudregeln inte ger en i huvudsak rättvisande bild av
sökandens inkomster under ramtiden. Så är fallet om sökandens inkom-
ster under de månader som tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillko-
ret sammantagna har varit påtagligt lägre än normalt. Det förutsätts att
skälet för detta beror på omständigheter över vilka sökanden inte har
kunnat råda, t.ex. egen sjukdom, vård av sjukt barn eller värnplikts-
tjänstgöring. Den nu nämnda situationen får inte förväxlas med fall där
sökanden inte uppfyller det i arbetsvillkoret föreskrivna arbetstidsmåttet
under en viss månad. I det fallet kommer månaden inte att ingå i be-
räkningen av dagpenningen enligt punkten 1.

Båda beräkningsmetoderna i andra stycket utgår från den genomsnitt-
liga inkomsten under den tid som är relevant i respektive metod.

Endast inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 § får
läggas till grund för beräkningen av dagpenning enligt andra stycket.
Detta framgår av paragrafens tredje stycke. Inkomster från t.ex. be-
redskapsarbete får alltså inte ingå i beräkningen enligt andra stycket.
Sådan inkomst och inkomster av liknande slag får emellertid läggas till
grund för beräkningen av dagpenning enligt vad som följer av fjärde
och femte styckena i paragrafen.

I fjärde stycket finns undantag från bestämmelserna i första-tredje
styckena. För den som har uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen ge-
nom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabili-
tering eller arbetslivsutveckling, skall dagpenning lämnas med ett be-
lopp som motsvarar inkomsten i beredskapsarbetet respektive utbild-
ningsbidraget. En regel av begränsande innebörd finns dock i femte
stycket.

Enligt 1 § lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genom-
går arbetsmarknadsutbildning har den som inte har fyllt 25 år, med
undantag för vissa korttidsutbildningar, rätt till särskilt studielån. Om
arbetsmarknadsutbildningen avser utbildning inom det reguljära utbild-

123

ningsväsendet, har också den som har uppnått nämnda ålder rätt till Prop. 1993/94:209
särskilt studielån. En konsekvens av att de nu nämnda villkoren för lån
är uppfyllda, är att det utbildningsbidrag som lämnas vid arbetsmark-
nadsutbildning reduceras till 65 % av det utbildningsbidrag som skulle
ha lämnats om rätt till lån inte hade funnits. Detta framgår av 13 § för-
ordningen (1993:722) om särskilt studielån och särskild dagpenning för
den som genomgår arbetsmarknadsutbildning.

Av fjärde stycket andra meningen framgår nu att dagpenningen i ett
sådant fall bör bestämmas till belopp som motsvarar det högre utbild-
ningsbidrag som sökanden skulle ha fått om hon eller han inte hade
uppfyllt villkoren för särskilt studielån enligt 1 § i sagda lag. Den ovan
nämnda reduktionen av utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbild-
ning kommer därför inte att få genomslag när dagpenningen beräknas.

Paragrafens femte stycke innehåller ett undantag från bestämmelserna
i fjärde stycket. För den som har kvalificerat sig till en ny ersättnings-
period genom beredskapsarbete eller utbildning får dagpenningen inte
bestämmas till ett högre belopp än det som motsvarar dagpenningen i
den närmast föregående ersättningsperioden. Avsikten med begräns-
ningsregeln är att förhindra att sökanden genom att delta i den arbets-
marknadspolitiska åtgärden höjer dagpenningen i nästföljande ersätt-
ningsperiod. Om det högsta eller lägsta beloppet för dagpenning ändras
enligt bestämmelserna i 17 § lagförslaget, skall självfallet detta beaktas
vid tillämpningen av begränsningsregeln i detta stycke.

Av paragrafens sjätte stycke framgår att dagpenningen kan komma att
omprövas också under en pågående ersättningsperiod. Omprövning får
emellertid endast göras till sökandens förmån. Någon sänkning av dag-
penningbeloppet får alltså inte göras i den pågående perioden. För
omprövning förutsätts vidare att sökanden under ett sammanhängande
uppehåll i ersättningsperioden på grund av arbete har uppfyllt något
allmänt arbetsvillkor enligt 10 §. Beredskapsarbete eller utbildning är
alltså inte relevant för omprövningen. Att uppehållet i ersättningsperio-
den skall vara sammanhängande innebär att ”värvning” mellan arbete
och arbetslöshet eller mellan arbete och arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der eller andra aktiviteter inte kan föranleda omprövning.

20 a §

Paragrafen motsvarar 20 § femte stycket ALF-lagen i dess gällande
lydelse. Bestämmelsen syftar på avgångsersättningar eller andra ersätt-
ningar som betalas ut genom privata försäkringar eller genom fonder
som har byggts upp av parterna på arbetsmarknaden. Dylika ersättning-
ar beskattas inte hos mottagaren och är heller inte föremål för avgiftsut-
tag enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. De läggs inte till grund
för beräkning av arbetslöshetsersättning, sjukpenning eller allmän till-
läggspension. Ersättningar av detta slag jämställs inte med förvärvs-
arbete och är följaktligen inte kvalificerande för uppfyllande av ett

124

arbetsvillkor. Om mottagaren i övrigt uppfyller förutsättningarna enligt Prop. 1993/94:209
denna lag kan KAS lämnas samtidigt med den nu berörda ersättningen.

Dylika ersättningar måste alltså från systematiska utgångspunkter hållas
åtskilda från förvärvsinkomster, t.ex. - förutom lön för utfört arbete -
uppsägningslön för tid då arbetsgivaren befriat arbetstagaren från ar-
betsplikt eller avgångsvederlag som en arbetsgivare lämnar till en ar-
betstagare i samband med anställningens upphörande. Under den tid då
sökanden uppbär förvärvsinkomster är sökanden inte att anse som ar-
betslös i KAS-lagens eller ALF-lagens mening; arbetslöshetsersättning
kan i följd av detta inte lämnas. I gengäld är förvärvsarbetet eller för-
värvsinkomsterna kvalificerande för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor
och läggs till grund för beräkningen av dagpenning i en kommande
ersättningsperiod i den utsträckning som framgår av 20 §. Ett avgångs-
vederlag som en arbetsgivare lämnar till en arbetstagare i samband med
anställningens upphörande behandlas på ett något annorlunda sätt. Den
tid som är kvalificerande för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor har
nämligen genom en utveckling i praxis begränsats till den uppsägnings-
tid som gäller för vederbörande enligt lagen (1982:80) om anställnings-
skydd, dvs. högst sex månader, även om vederlaget motsvarar betydligt
fler månadslöner.

21 och 21 a §§

Paragraferna innehåller bestämmelser om pensionsavdrag. Bortsett från
tredje meningen i 21 § överensstämmer paragraferna med 21 och

21 a §§ ALF-lagen i dessa lagrums nuvarande lydelser.

Av tredje meningen i 21 § framgår att brutet krontal skall jämnas ut
till närmaste högre krontal.

22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om dagpenning till den som söker
deltidsarbete. Paragrafen överensstämmer med 22 § första stycket andra
meningen och andra stycket ALF-lagen. I 22 § första stycket första
meningen i den paragrafen föreskrivs att den som söker deltidsarbete
har rätt till ersättning endast om arbetsutbudet är minst tre timmar varje
arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Ett så utformat
krav på omfattningen av arbetsutbudet finns i 4 § första stycket 1 lag-
förslaget såsom en allmän förutsättning för rätt till KAS.

23 §

Paragrafen överensstämmer med 23 § ALF-lagen.

125

24 §

Prop. 1993/94:209

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 24 § ALF-lagen. Bestäm-
melsen i det lagrummet om att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer för vissa deltidsarbetslösa får föreskriva om
karenstid utöver vad som följer av den lagen har i detta lagförslag tagits
in i 7 § tredje stycket.

I paragrafens nuvarande lydelse finns främst bestämmelser om ned-
sättning av KAS på grund av att sökanden får vissa pensionsförmåner
m.m. Bestämmelser av denna innebörd finns i 27 h § lagförslaget.

25 och 27 §§

Paragraferna överensstämmer i sak med 25 § första stycket och 27 §
första meningen ALF-lagen. Bestämmelsen i 27 § andra meningen
ALF-lagen saknar relevans för KAS-lagen.

I 25 § i dess nuvarande lydelse finns en bestämmelse om rätten till
KAS vid säsongsarbetslöshet. En bestämmelse av denna innebörd finns
i 28 § lagförslaget. I 27 § i dess nuvarande lydelse finns bestämmelser
om avstängningstider. Bestämmelser med samma innehåll finns i 30 §
lagförslaget.

27 a §

Av paragrafens första stycke framgår att KAS i form av ett grundbelopp
lämnas till den som uppfyller antingen ett arbetsvillkor i 10 eller 10 a §
eller studerandevillkoret i 27 b §.

Av andra stycket framgår att möjligheterna att kvalificera sig till en
ny ersättningsperiod genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret är
begränsade. Den som har kvalificerat sig för ersättning under de två
närmast föregående ersättningsperiodema genom att uppfylla det särskil-
da arbetsvillkoret enligt 10 a §, har inte rätt till ersättning med grundbe-
lopp för någon ytterligare ersättningsperiod med mindre hon eller han
uppfyller något allmänt arbetsvillkor enligt 10 §. Det spelar ingen roll
huruvida de två närmast föregående ersättningsperiodema avsett grund-
beloppet eller dagpenning enligt denna lag eller lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring. Det avgörande för begränsningsregeln är arten
av de arbetsvillkor som legat till grund för de två närmast föregående
ersättningsperiodema.

Som framgår av 27 b §, jämförd med 1 § andra stycket, antas den
som har utförsäkrats från en arbetslöshetskassa efter fyllda 60 år ha
uppfyllt arbetsvillkoret för grundbeloppet.

För den som uppfyller såväl något nytt allmänt arbetsvillkor som av-
giftsvillkoret kommer i stället KAS i form av dagpenning i fråga.

Av tredje stycket framgår att bestämmelserna om överhoppningsbar
tid skall tillämpas också när ramtiden för uppfyllandet av ett arbets-

126

villkor enligt denna paragraf bestäms. För uppfyllandet av studerande- Prop. 1993/94:209
villkoret gäller särskilda bestämmelser om överhoppningsbar tid. I
denna del hänvisas till kommentaren till 27 b § i lagförslaget.

27 b §

Paragrafen överensstämmer i sak med 9 § i dess gällande lydelse.

Av andra stycket framgår att den som efter fyllda 60 år har utförsäk-
rats från en ersättningsperiod med dagpenning enligt denna lag eller
enligt ALF-lagen skall antas ha fullgjort ett arbetsvillkor.

27 c §

Av paragrafen framgår att den som har tillgodoräknats tid för uppfyllan-
de av ett arbetsvillkor enligt denna lag eller enligt ALF-lagen inte får
tillgodoräkna sig samma tid en gång till för uppfyllande av ett nytt
arbetsvillkor för grundbeloppet. Bestämmelsen motsvarar 6 § andra
stycket i dess gällande lydelse.

Som framgår av 12 § andra meningen är emellertid det omvända
tillåtet, dvs. tid som har tillgodoräknats för uppfyllande av ett arbets-
villkor för grundbeloppet får tillgodoräknas också för uppfyllande av ett
arbetsvillkor för dagpenning. Den föreslagna regleringen överensstäm-
mer med vad som gäller för närvarande beträffande växling mellan
ersättning enligt KAS-lagen och ersättning enligt ALF-lagen. Till kom-
mentaren till 12 § hänvisas.

27 d §

I första stycket anges ersättningsperiodens längd. Bestämmelsen över-
ensstämmer i huvudsak med 14 § första stycket i dess gällande lydelse.
Grundbelopp lämnas normalt under längst 150 dagar. För den som har
fyllt 55 år innan ersättningsperioden har gått till ända, är perioden
emellertid 300 dagar. Har sökanden fyllt 60 år innan ersättningsperio-
den har gått till ända, är perioden 450 dagar. Detta förutsätter emeller-
tid att ersättning för den närmast föregående perioden inte har lämnats
med grundbeloppet. Om så är fallet, är ersättningsperioden 300 dagar
också för den som har fyllt 60 år.

I första stycket hänvisas också till vissa lagrum som innebär att er-
sättning kan lämnas under längre eller kortare tid än det angivna antalet
ersättningsdagar. Till kommentaren till angivna paragrafer hänvisas.

Av andra stycket framgår bl.a. att bestämmelsen i 14 a § om karens-
tid och om arbetslivsutveckling skall tillämpas också på en ersättnings-
period för grundbeloppet. Det hänvisas till kommentaren till den be-
stämmelsen.

127

27 e §

Prop. 1993/94:209

I paragrafen behandlas det fallet att en ersättningsperiod har påbörjats
men arbetslösheten har upphört innan ersättningsperioden har gått till
ända. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 15 § första stycket
lagförslaget, som behandlar motsvarande situation för en ersättnings-
period med dagpenning.

I paragrafens första mening behandlas huvudregeln. Sökanden har
sålunda vid ny arbetslöshet rätt till ersättning med grundbeloppet under
återstående antal dagar av ersättningsperioden utan att på nytt behöva
uppfylla arbets- och karensvillkoren. Från denna huvudregel görs två
undantag. Det första undantaget finns i paragrafens andra mening.
Sökanden har sålunda inte rätt till ersättning för återstoden av ersätt-
ningsperioden om en sammanhängande tid av 12 månader har förflutit
sedan sökanden senast uppbar ersättning med grundbeloppet i ersätt-
ningsperioden. I tolvmånadersperioden skall inte räknas in överhopp-
ningsbar tid enligt 13 §.

Det andra undantaget finns i 27 f § andra stycket. Till kommentaren
till den bestämmelsen hänvisas.

27 f §

I paragrafens första stycke behandlas sökandens rätt till ytterligare
ersättning med grundbeloppet när ersättningsperioden har gått till ända.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak vad som gäller för rätten till fort-
satt ersättning med dagpenning enligt 15 § andra stycket. Möjligheterna
att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod begränsas genom bestäm-
melsen i 27 a § andra stycket. Till kommentaren till den bestämmelsen
hänvisas.

I andra stycket behandlas övergången från ersättning med grundbe-
loppet i en pågående ersättningsperiod till en ersättningsperiod med
dagpenning. Förutsättningen för bestämmelsens tillämpning är att
sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända uppfyller såväl
något nytt allmänt arbetsvillkor enligt 10 § som avgiftsvillkoret enligt
9§.

Beträffande arbetsvillkorets uppfyllande måste bestämmelsen i 12 §
uppmärksammas. Av andra meningen i den paragrafen framgår att tid
som har tillgodoräknats för uppfyllande av arbetsvillkoret för grundbe-
loppet får tillgodoräknas också för uppfyllande av arbetsvillkoret för
dagpenning, dvs. i den berörda situationen får samma tid räknas på
nytt. Den tid som är kvalificerande för det nya arbetsvillkorets upp-
fyllande måste emellertid på vanligt sätt rymmas inom ramtiden på tolv
månader. Att ramtiden kan utsträckas på grund av överhoppningsbar tid
framgår av 13 §. Den nu behandlade regleringen överensstämmer med
vad som för närvarande gäller när en medlem i en arbetslöshetskassa
uppfyller medlemsvillkoret enligt 6 § första stycket 1 under en pågående
ersättningsperiod med KAS.

128

Den ersättningsperiod med dagpenning som sökanden har rätt till Prop. 1993/94:209
genom att ha uppfyllt ett nytt arbetsvillkor och avgiftsvillkoret är 300
eller 450 dagar enligt bestämmelserna i 14 §. Någon hänsyn till det
antal dagar under vilka ersättning med grundbeloppet har lämnats skall
inte tas när ersättningsperiodens längd enligt 14 § första stycket
bestäms. Detta framgår motsatsvis av 14 § andra stycket. Också på
denna punkt överensstämmer regleringen med vad som för närvarande
gäller när en medlem i en arbetslöshetskassa uppfyller medlemsvillkoret
under en pågående ersättningsperiod med KAS.

Av andra meningen i andra stycket i denna paragraf framgår vidare
att det återstående antalet dagar med grundbelopp i ersättningsperioden
faller bort när sökanden påbörjar en ersättningsperiod med dagpenning.

27 g §

Av paragrafen framgår att regeringen fästställer grundbeloppet. Paragra-
fen motsvaras närmast av 18 § första stycket i detta lagrums gällande
lydelse. Att regeringen fastställer också det högsta belopp med vilket
dagpenning lämnas framgår av 17 § första stycket lagförslaget.

27 h§

I paragrafen behandlas nedsättning av grundbeloppet på grund av
sökanden får vissa pensionsförmåner m.m. Paragrafen överensstämmer
i sak med 24 § i dess nuvarande lydelse.

27 i §

Av paragrafen framgår att vissa bestämmelser som gäller för dagpen-
ning vid arbetslöshet del av vecka skall tillämpas också på grundbe-
loppet. Regleringen överensstämmer med bestämmelserna i 18 § andra
stycket och 15 § tredje stycket i dessa lagrums gällande lydelser.

28 och 29 §§

1 paragraferna finns bestämmelser om begränsning av stödet vid sä-
songsarbetslöshet och om avstängning från rätt till ersättning. Bestäm-
melserna överensstämmer med 25 och 26 §§ KAS i dessa lagrums
gällande lydelser.

30 §

Första, andra och fjärde styckena i paragrafen överensstämmer med

129

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 209

27 § första, andra och fjärde styckena i det lagrummets nuvarande Prop. 1993/94:209
lydelse.

Enligt tredje stycket skall sökanden vara avstängd från rätt till ersätt-
ning till dess sökanden har utfört förvärvsarbete under 20 dagar, om det
är uppenbart att hon eller han inte vill anta ett lämpligt arbete. Frågan
om det är uppenbart huruvida sökanden inte vill anta ett lämpligt arbete
får bedömas utifrån samtliga omständigheter. Typfall på sådana om-
ständigheter som bör ligga till grund för bedömningen finns i 29 § 1-4.
Den föreslagna lydelsen av tredje stycket överensstämmer i sak med
27 § tredje stycket i detta lagrums nuvarande lydelse. Ändringen är av
förtydligande natur.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om ansöknings-
förfarandet och om utbetalning av ersättning. Motsvarande bestämmel-
ser finns i 32 § lagförslaget.

31 §

I paragrafen finns en bestämmelse om avstängning från rätt till ersätt-
ning. Enligt 28 § i dess nuvarande lydelse får bestämmelserna om av-
stängning tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesin-
riktad rehabilitering. Ändringen innebär att avstängningsreglema skall
kunna tillämpas på samtliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som får
tillgodoräknas för att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor enligt 10 a §. Till
den paragrafen hänvisas. Att den som avvisar ett erbjudande m.m. om
att delta i arbetslivsutveckling kan stängas av från ersättning framgår av
3 § lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om överklagande.
Motsvarande bestämmelser finns i 33 b § lagförslaget.

31 a §

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 29 § i dess nuvarande
lydelse. Ett beslut enligt 34 § ALF-lagen om att frånkänna medlem rätt
till ersättning under en viss tid skall emellertid inte längre jämställas
med ett beslut enligt KAS-lagen om avstängning från rätt till ersättning.
Ett sådant beslut om frånkännande av rätt till ersättning skall enligt 34 §
i detta lagförslag i stället jämställas med ett beslut om att dra in ersätt-
ning. Till kommentaren till 34 § hänvisas.

32 §

Av paragrafens första stycke framgår att ansökan om ersättning skall
göras på blankett enligt fastställt formulär. AMS avses utforma blanket-
ten. Ansökan skall göras hos den länsarbetsnämnd som regeringen
bestämmer. Avsikten är att de fyra länsarbetsnämnder som för närva-

130

rande handlägger ärenden om KAS också fortsättningsvis skall hantera Prop. 1993/94:209
samtliga ärenden om KAS. Kravet på att ansökan skall göras på blankett
motiveras av bestämmelserna i andra och fjärde styckena i paragrafen.

Enligt 1 § lämnas - med de undantag som framgår av andra stycket i
den paragrafen - inte KAS till den som är försäkrad enligt ALF-lagen,
dvs. är medlem i en arbetslöshetskassa. I syfte att förhindra att KAS
felaktigt betalas ut ställs därför i denna paragrafs andra stycke krav på
att uppgifter lämnas om anknymingen till en arbetslöshetskassa.

Enligt första punkten i stycket skall sålunda uppgift lämnas om med-
lemskapet i en arbetslöshetskassa och - i förekommande fall - om den
tidpunkt då sökanden senast fick ersättning från en sådan kassa. I fråga
om medlemskapet åsyftas uppgift om sökanden är med i en kassa och,
om så är fallet, i vilken kassa. Uppgiften om den tidpunkt då sökanden
senast fick ersättning från en arbetslöshetskassa har betydelse för den
gemensamma periodberäkningen i fråga om dagpenning enligt ALF-
lagen och dagpenning enligt KAS-lagen. Enligt 14 § andra stycket
lagförslaget räknas nämligen i en ersättningsperiod med dagpenning in
ersättningstid enligt ALF-lagen. Bortsett från beräkningen av det åter-
stående antalet ersättningsdagar i ersättningsperioden för vilka dagpen-
ning enligt KAS-lagen skall lämnas har uppgiften betydelse för frågan
om karenstid enligt 7 § andra stycket och om avgifts- och arbetsvillko-
ren enligt 8 § andra stycket i detta lagförslag.

Enligt andra punkten i första stycket skall uppgift lämnas om
sökanden har ansökt om medlemskap i en arbetslöshetskassa. Avsikten
med denna bestämmelse är självfallet att undvika felaktiga utbetalningar
och dubbelutbetalningar. Som framgår av fjärde stycket skall sökanden
intyga riktigheten av uppgifter enligt detta stycke.

Tredje stycket överensstämmer i sak med 30 § första stycket andra
och tredje meningarna samt andra stycket i lagrummets nuvarande
lydelse.

Av paragrafens fjärde stycke framgår att uppgifter som avses i andra
stycket skall lämnas på heder och samvete. Detta medför att oriktig
uppgift kan föranleda straffansvar för osann försäkran eller vårdslös
försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken.

Självfallet skall sökanden även i övrigt lämna de uppgifter för ersätt-
ningsfrågans bedömning som länsarbetsnämnden ber om.

Femte stycket överensstämmer i sak med 30 § tredje stycket i dess
nuvarande lydelse.

Frågan om ansökningsförfarandet behandlas också i övergångsbestäm-
melserna. Till kommentaren till dessa hänvisas.

I den nuvarande lydelsen av 32 § finns bestämmelser om överklagan-
de. Motsvarande bestämmelser finns i 33 c § lagförslaget.

131

33 - 33 c §§

Prop. 1993/94:209

I paragraferna finns bestämmelser om omprövning, ändring och över-
klagande av beslut samt därmed sammanhängande frågor. Motsvarande
bestämmelser finns i 30 a - 32 §§ i dessa paragrafers nuvarande lydel-
ser.

33 d §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 33 § i dess nuvarande lydelse. Tiden
för att överklaga ett beslut eller att begära omprövning har emellertid
förlängts från tre veckor till två månader. Fristen skall räknas från den
dag då klaganden fick del av beslutet. Genom ändringen kommer tiden
för överklagande m.m. att överensstämma med regleringen i 99 § ALF-
lagen och med vad som i allmänhet gäller för beslut om socialförsäk-
ringsförmåner.

34 §

Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 35 § i dess nuva-
rande lydelse.

Av andra stycket i paragrafen framgår att med beslut om att dra in
ersättning enligt denna lag skall jämställas ett beslut enligt ALF-lagen
om frånkännande av rätt till ersättning under en viss tid. Enligt 29 § i
dess nuvarande lydelse jämställs ett sådant beslut av arbetslöshetskassan
med ett beslut om avstängning enligt denna lag. Ändringen motiveras av
att det sakligt sett är ändamålsenligare att jämställa ett beslut om från-
kännande av rätt till ersättning enligt ALF-lagen med ett beslut om att
dra in ersättning enligt denna lag.

Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke tar sikte på den som har
uteslutits ur en arbetslöshetskassa på grund av att hon eller han med-
vetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande som är av betydelse för hennes eller hans
rätt till medlemskap eller ersättning. En sökande som har uteslutits ur
kassan på denna grund skall enligt tredje stycket inte heller ha rätt till
KAS under ett år räknat från den tidpunkt då kassans beslut om uteslut-
ning gäller. Detta uttrycks på det sättet att ett beslut om uteslutning ur
kassan enligt 48 § 2 ALF-lagen vid tillämpningen av denna lag skall
anses innebära att medlemmen har frånkänts rätt till ersättning under ett
år. Som framgår av andra stycket jämställs ett beslut enligt ALF-lagen
om frånkännande av rätt till ersättning med ett beslut om att dra in
ersättning enligt denna lag.

I 34 § i dess nuvarande lydelse finns en bestämmelse om att andra
villkor för ersättning enligt denna lag skall gälla om regeringen har
träffat en överenskommelse med en annan stat om detta. En bestämmel-
se av denna innebörd finns i 3 § 2 lagförslaget.

132

Prop. 1993/94:209
35 och 37 §§

I paragraferna finns bestämmelser om begränsning av stöd vid arbets-
konflikt samt om minskning av stöd på grund av retroaktivt utbetalade
förmåner av annat slag. Bestämmelserna överensstämmer med 37 och
38 §§ i dessa paragrafers gällande lydelser.

Övergångsbestämmelser

2.

Avgiftsvillkoret enligt 9 § innebär att skyldigheten att betala ifrågava-
rande avgift eller skatt skall avse 12 kalendermånader under en ramtid
av 24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. Avgiften in-
fördes den 1 januari 1994. I konsekvens med detta får enligt nämnda
lagrum sjömansskatt som avser tiden före denna tidpunkt inte beaktas.
Det sagda innebär att den i nämnda lagrum föreskrivna ramtiden inte
kan gälla för tid före den 1 januari 1996. Eftersom rätt till dagpenning
enligt denna lag skall kunna finnas redan från den 1 juli 1994 har i
denna punkt av övergångsbestämmelserna tagits upp vad som skall gälla
i fråga om uppfyllandet av avgiftsvillkoret för tiden den 1 juli 1994 -
den 31 december 1995.

Övergångsbestämmelsen skall tillämpas när frågan om rätt till en
ersättningsperiod enligt de nya bestämmelserna uppkommer under tiden
den 1 juli 1994 - den 31 december 1995. Bestämmelsen innebär att det
för rätten till dagpenning för skilda tidsavsnitt under den tid övergångs-
bestämmelsen gäller finns särskilda avgiftsvillkor. Således börjar inte
någon ersättningsperiod enligt de nya bestämmelserna under tiden den 1
juli - den 30 september 1994 om inte sökanden under denna tid har
omfattats av avgifts- eller skattskyldighet för minst sex månader. Om en
sökande i juli 1994 inte har omfattats av nämnda skyldighet under sex
månader kan alltså ersättningsperioden inte börja den månaden. Om
samma sökande på nytt ansöker om ersättning under augusti eller sep-
tember 1994 kan däremot ersättningsperioden börja under någon av
dessa månader, om sökanden då visar att sexmånaderskravet är uppfyllt.
Görs den nya ansökan i stället någon gång under tiden oktober - decem-
ber 1994, gäller ett strängare avgiftsvillkor. För att en ersättningsperiod
då skall kunna börja förutsätts att sökanden har omfattats av avgifts-
eller skattskyldigheten för minst sju månader.

3.

Enligt huvudregeln i första stycket skall äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas på en ersättningsperiod som har börjat före ikraftträdandet.

Ett undantag från huvudregeln görs i andra stycket. En omprövning
av dagpenningen i en pågående ersättningsperiod skall således alltid ske

133

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 209

enligt den nya bestämmelsen i 20 § sjätte stycket, om omprövningen Prop. 1993/94:209
görs efter ikraftträdandet.

Om sökanden under en ersättningsperiod enligt äldre bestämmelser
eller under en ersättningsperiod med grundbeloppet enligt de nya be-
stämmelserna uppfyller såväl något nytt allmänt arbetsvillkor som av-
giftsvillkoret, skall en ny ersättningsperiod med dagpenning enligt de
nya bestämmelserna börja. Rätten till ersättning med 245 kronor per
dag i den föregående perioden faller därvid bort. Den nu återgivna
bestämmelsen framgår av 27 f § andra stycket. Övergångsregeln i denna
punkt innebär att de nu återgivna bestämmelserna skall gälla även om
ersättningsperioden med 245 kronor per dag har börjat före ikraftträdan-
det.

4.

Enligt 11 § i dess föreslagna lydelse har den som har uppfyllt det sär-
skilda arbetsvillkoret men inte något allmänt arbetsvillkor rätt till ersätt-
ning för ytterligare en ersättningsperiod endast om sökanden har kvalifi-
cerat sig till närmast föregående ersättningsperiod genom att uppfylla
något allmänt arbetsvillkor. Systemet innebär alltså att en sökande inte
kan kvalificera sig till två ersättningsperioder i följd genom att endast
uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. Med vissa avvikelser finns en
motsvarande regel i 27 a § andra stycket.

Övergångsbestämmelsen i första stycket av denna punkt tar sikte på
en ersättningsperiod som har påbörjats men inte är avslutad före ikraft-
trädandet. Vid prövningen av sökandens rätt till ersättning för ytterliga-
re en ersättningsperiod (2) när den ersättningsperiod som har börjat före
den 1 juli 1994 (1) går till ända, skall sökanden - om hon eller han
uppfyller det särskilda arbetsvillkoret under ersättningsperiod 1 - anses
ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor. Det sagda innebär att en
sökande som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret - vilket motsvarar 6
och 7 §§ i dessa paragrafers nuvarande lydelse - trots de nya bestäm-
melserna har rätt till en ny ersättningsperiod.

Också för övergångsbestämmelsen i andra stycket i denna punkt är
utgångspunkten en ersättningsperiod som påbörjats men inte avslutats
före den 1 juli 1994. För tillämpningen av övergångsbestämmelsen i
detta stycke förutsätts emellertid också att den nu nämnda ersättnings-
perioden (1) går till ända före den 1 juli 1995. Om så är fallet skall
också vid prövningen av sökandens rätt till ersättning för ytterligare en
ersättningsperiod (3) efter utgången av den ersättningsperiod (2) som
började närmast efter den ersättningsperiod som påbörjats men inte
avslutats före den 1 juli 1994 (1) gälla, att uppfyllande av ett särskilt
arbetsvillkor skall likställas med uppfyllande av något allmänt arbets-
villkor när rätten till ersättning för en ny period (3) prövas.

134

5.

Prop. 1993/94:209

Till skillnad från övergångsreglerna i punkterna 3 och 4 tar övergångs-
regeln i denna punkt sikte på den som inte hade någon pågående ersätt-
ningsperiod den 1 juli 1994. Övergångsregeln gäller såväl den som
utförsäkrats före detta datum som den som aldrig tidigare begärt kontan-
ta förmåner vid arbetslöshet.

Förutsättningen för att övergångsregeln skall kunna tillämpas är att
sökanden blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994. I
uttrycket ”blir arbetslös enligt denna lag” ligger att sökanden dels skall
motsvara det arbetslöshetsbegrepp som finns för arbetstagare respektive
för företagare, dels uppfylla de allmänna villkoren för ersättning enligt
4§.

Den som uppfyller förutsättningarna enligt vad som nu har sagts och
som dessutom uppfyller ett särskilt arbetsvillkor, skall vid prövningen
av rätten till ersättning för en ersättningsperiod anses ha uppfyllt något
allmänt arbetsvillkor. Den begränsning som ligger i 11 § och 27 a §
andra stycket kommer alltså inte att gälla för rätten till ersättning i det
nu nämnda fallet.

6.

För den som under en löpande ersättningsperiod kvalificerar sig för
ersättning under ytterligare en ersättningsperiod genom att uppfylla ett
nytt arbetsvillkor gäller - enligt såväl nuvarande som föreslagna be-
stämmelser i KAS-lagen och i ALF-lagen - systemet med parallellt
löpande ersättningsperioder. I den föreslagna lydelsen av KAS-lagen
kommer detta till uttryck i 15 § andra stycket tredje meningen och i
27 f § första stycket andra meningen. Av nämnda bestämmelser framgår
att den nya ersättningsperioden skall räknas från inträdet av den arbets-
löshet då sökanden senast uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till
grund för den nya ersättningsperioden. Det sagda innebär att ersätt-
ningsperiod 2 kommer att kalendariskt delvis sammanfalla med period
1. Någon dagpenning i period 2 betalas inte ut för samma tid som
sökanden har fått dagpenning i period 1. Detta förhållande medför
faktiskt, att antalet dagar med ersättning i period 2 blir färre än det i 14
och 27 d §§ föreskrivna antalet.

Övergångsregeln enligt denna punkt innebär att systemet med paral-
lella ersättningsperioder inte skall gälla under en övergångstid. Bestäm-
melserna i 15 § andra stycket tredje meningen och i 27 f § första styck-
et andra meningen skall sålunda inte tillämpas i den följande ersätt-
ningsperioden (2), om sökanden har kvalificerat sig för ersättning till
den perioden genom att uppfylla ett arbetsvillkor i den föregående
perioden (1), om den perioden (1) löper ut före utgången av år 1996.

135

7.

Prop. 1993/94:209

Under denna punkt behandlas frågan om beräkningen av den dagsför-
tjänst som blir avgörande för dagpenningens storlek under ersättnings-
perioden. Enligt huvudregeln skall de nya bestämmelserna tillämpas
efter ikraftträdandet. I vissa fäll skall de nya bestämmelserna dock inte
tillämpas, om de äldre bestämmelserna i KAS-lagen är till sökandens
förmån. Självfallet skall de nya bestämmelserna alltid tillämpas på den
som påbörjar en ny ersättningsperiod med dagpenning enligt KAS-la-
gen.

I tre fall skall de nya bestämmelserna i 20 § andra och tredje stycke-
na inte tillämpas, om det är till sökandens förmån. Det första fallet
avser den situationen att ersättningsperioden har börjat före ikraftträdan-
det.

Det andra fallet avser en ersättningsperiod som börjar efter ikraftträ-
dandet. För detta förutsätts emellertid att den närmast föregående
ersättningsperioden har börjat före ikraftträdandet men går till ända
därefter, dock senast vid utgången av juni 1995.

Också det tredje fallet avser en ersättningsperiod som börjar efter
ikraftträdandet. I detta fall finns inte någon koppling till någon före-
gående ersättningsperiod. Sökanden kan såväl ha blivit utförsäkrad före
ikraftträdandet som söka kontanta förmåner vid arbetslöshet för första
gången. Förutsättningen för bestämmelsens tillämpning är att sökanden
blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994. Uttrycket ”blir
arbetslös enligt denna lag” har kommenterats under punkten 5.

8.

Av övergångsbestämmelsen framgår att de nya bestämmelserna i 32 §
skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdan-
det.

16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

2 §

Av första stycket i paragrafen framgår att ersättning lämnas i form av
ett per dag beräknat belopp (dagpenning). Bestämmelsen överensstäm-
mer med 11 § första stycket i dess nuvarande lydelse.

Enligt huvudregeln i andra stycket lämnas ersättning enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) endast till den som
uppfyller ersättningsvillkoren i Sverige. Någon motsvarande bestämmel-
se finns för närvarande inte i ALF-lagen men får ändå anses gälla. En
bestämmelse av detta innehåll finns däremot i 3 § KAS-lagen.

136

Från huvudregeln görs två undantag. I fråga om det undantag som Prop. 1993/94:209
gäller för en överenskommelse som regeringen har träffat med någon
annan stat finns en bestämmelse av motsvarande innehåll i 33 §, som
föreslås slopad. I övrigt hänvisas till kommentaren till 3 § lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).

4§

Ändringarna i paragrafen överensstämmer med ändringarna i 4 § femte
stycket KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.

6§

Paragrafen överensstämmer i sak med de gällande lydelserna av 11 §
andra stycket och 12 §. Den överensstämmer också med ändringarna i 6
§ KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.

I paragrafens nuvarande lydelse behandlas medlems- och arbetsvillko-
ren. Bestämmelser om arbetsvillkor finns i 8 och 10 - 12 §§ lagför-
slaget.

Medlemsvillkoret finns i den nuvarande lydelsen av första stycket 1
och i andra stycket i denna paragraf. Enligt dessa bestämmelser skall
den försäkrade ha varit medlem i arbetslöshetskassan under 12 eller 24
månader för att vara berättigad till ersättning. Det föreslås nu att kravet
på viss tids medlemskap slopas och i stället ersätts med krav på upp-
fyllande av ett avgiftsvillkor enligt vad som följer av 9 § lagförslaget.
Av övergångsbestämmelserna framgår emellertid att den som inte upp-
fyller avgiftsvillkoret men däremot medlemsvillkoret enligt äldre be-
stämmelser, under en övergångsperiod skall anses ha uppfyllt också
avgiftsvillkoret. Till kommentaren till övergångsbestämmelserna hän-
visas.

7§

Paragrafen innehåller bestämmelser om karenstid. Bestämmelser av
denna innebörd finns för närvarande i 13 och 24 §§. De föreslagna
ändringarna i första - tredje styckena överensstämmer i sak med de
föreslagna ändringarna i 7 § första - tredje styckena förslaget till änd-
ring i KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.

Av paragrafens fjärde stycke framgår att bestämmelserna om karens-
tid inte skall tillämpas på den som är anvisad arbetslivsutveckling.
Bestämmelsen överensstämmer med 13 § andra stycket i dess nuvarande
lydelse.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om tid som skall
jämställas med förvärvsarbete i fråga om uppfyllande av arbetsvillkoret.

137

Bestämmelser av denna innebörd finns i 10 § andra stycket och 10 a § Prop. 1993/94:209
lagförslaget.

8 §

I paragrafen finns bestämmelser om avgifts- och arbetsvillkor. Paragra-
fen överensstämmer i sak med 8 § förslaget till ändring i KAS-lagen.

Av tredje stycket i paragrafen framgår att den som har påbörjat en
ersättningsperiod med dagpenning enligt denna lag eller enligt KAS-
lagen, skall anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och något allmänt eller ett
särskilt arbetsvillkor, om den försäkrade begär ersättning under samma
ersättningsperiod. Orden ”enligt denna lag” syftar på den situationen att
den försäkrade har påbörjat ersättningsperioden i en arbetslöshetskassa
och begär fortsatt ersättning i samma period hos en annan kassa. Som
tidigare nämnts har kravet på viss tids medlemskap i en arbetslös-
hetskassa som villkor för att få ersättning slopats. Den som ”byter”
arbetslöshetskassa har vidare rätt till fortsatt ersättning i samma ersätt-
ningsperiod även om inträdet i den nya kassan inte sker omedelbart
efter utträdet ur den förra kassan. Det finns alltså inte heller någon
motsvarighet till 10 § i dess nuvarande lydelse.

I fråga om ersättning enligt KAS-lagen bör understrykas att samord-
ningen enligt denna paragraf endast gäller när någon har påbörjat en
ersättningsperiod med dagpenning enligt den lagen och, efter det med-
lemskap i en arbetslöshetskassa har beviljats, begär ersättning hos kas-
san för återstoden av ersättningsperioden. Som framgår av 14 § andra
stycket lagförslaget är, såsom fallet är också för närvarande, en ersätt-
ningsperiod med grundbeloppet enligt KAS-lagen helt åtskild från en
ersättningsperiod enligt ALF-lagen eller en ersättningsperiod med dag-
penning enligt KAS-lagen.

I fråga om 8 § hänvisas i övrigt till kommentaren till förslaget om
ändring i KAS-lagen.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om överhopp-
ningsbar tid. Motsvarande bestämmelser finns i 13 § lagförslaget.

9§

I paragrafen införs ett avgiftsvillkor. Ersättning enligt ALF-lagen läm-
nas sålunda endast till den medlem som - tillsammans med uppfyllande
av något arbetsvillkor enligt de bestämmelser som gäller om det - upp-
fyller avgiftsvillkoret. Paragrafen motsvarar 9 § första stycket förslaget
till ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hän-
visas.

Avgiftsvillkoret ersätter kravet på viss tids medlemskap i en arbets-
löshetskassa som förutsättning för rätt till ersättning.

Bestämmelser om avgiftsvillkoret finns också i övergångsbestämmel-
serna.

138

Prop. 1993/94:209

10 - 12 §§

I paragraferna finns bestämmelser om arbetsvillkor. Regleringen över-
ensstämmer i sak med regleringen i

10 - 12 §§ förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det
lagförslaget hänvisas.

För uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret i 10 a § jämställs med
förvärvsarbete också tid då den försäkrade i enskilt hem har vårdat
åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han har varit
förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande. Bortsett från sådan
tid - som hittills har varit tillgodoräkningsbar för uppfyllande av ett
arbetsvillkor endast i KAS-lagen - överensstämmer det särskilda arbets-
villkoret med 6 och 7 §§ ALF-lagen i dessa lagrums nuvarande lydel-
ser.

Bestämmelsen i 12 § lagförslaget har i huvudsak samma innebörd
som 6 § tredje stycket i lagrummets nuvarande lydelse.

Arbetsvillkoret behandlas också i övergångsbestämmelserna. Till
kommentaren till dessa hänvisas.

Föreskrifter om arbetsvillkor finns för närvarande i 6, 7 och 10 §§. I
nuvarande lydelsen av 10 § finns en bestämmelse om att en försäkrad
som omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har varit medlem i
en annan sådan kassa, får för uppfyllande av medlems- och arbetsvillko-
ret tillgodoräkna sig tid i den kassan. Bestämmelsen har inte längre
någon relevans. Den har kommenterats under 8 §.

Ill och 12 §§ i lagrummens nuvarande lydelser finns bestämmelser
om bl.a. antalet dagar med ersättning, m.m. under en kalendervecka re-
spektive bestämmelser om att ersättning inte får lämnas för lördag eller
söndag och inte för tid när föräldrapenning lämnas. Motsvarande be-
stämmelser finns i 2 och 6 §§ lagförslaget.

13 §

I paragrafen finns bestämmelser om överhoppningsbar tid. Motsvarande
bestämmelser finns i 8 § i dess nuvarande lydelse. Förslaget överens-
stämmer med 13 § i förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommenta-
ren till det lagförslaget hänvisas.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om karenstid.
Bestämmelser av denna innebörd finns i 7 § lagförslaget.

14 §

Paragrafens första och andra stycken överensstämmer med de föreslagna
ändringarna i 14 § första och andra styckena KAS-lagen. Till kommen-
taren till det lagförslaget hänvisas.

139

Paragrafens tredje stycke överensstämmer med fjärde stycket i para- Prop. 1993/94:209
grafens nuvarande lydelse.

I den nuvarande lydelsen av paragrafens andra stycke finns en be-
stämmelse om att tid i arbetslivsutveckling inte skall räknas in i ersätt-
ningsperioden. En motsvarande bestämmelse finns i 14 a § lagförslaget.

I den nuvarande lydelsen av paragrafens tredje stycke finns en hän-
visning till 10 § i dess gällande lydelse. Som har påpekats vid kommen-
taren till 8 § har den bestämmelsen inte längre någon relevans.

14 a §

Paragrafen överensstämmer med 14 a § förslaget till ändring i KAS-
lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.

Motsvarande bestämmelser finns i 13 § andra stycket och

14 § andra stycket i dessa lagrums gällande lydelser.

15 §

Paragrafen överensstämmer med 15 § förslaget till ändring i KAS-la-
gen. Till kommentaren till nämnda lagförslag hänvisas.

17 §

Ändringarna i paragrafen är en konsekvens av ändringarna i KAS-lagen.
Någon materiell ändring åsyftas inte.

20 - 21 §§

Paragraferna överensstämmer i sak med 20 - 21 §§ KAS-lagen. Till
kommentaren till nämnda lagförslag hänvisas.

I 20 § andra stycket andra meningen i dess nuvarande lydelse före-
skrivs att AMS får medge att en större andel av medlems inkomst än
vad som framgår av första meningen skall utgöra medlemmens dags-
förtjänst. Bestämmelsen tillämpas inte och fyller inte heller längre något
behov. Detsamma gäller bestämmelsen i 20 § tredje stycket i dess nuva-
rande lydelse. Enligt den bestämmelsen skall, om det saknas underlag
för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, som medlemmens
dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag
för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som
medlemmen.

Bestämmelsen i 20 § femte stycket i dess nuvarande lydelse har
flyttats till en ny paragraf, 20 a §.

Beräkningen av dagpenning behandlas också i övergångsbestämmel-
serna.

140

Prop. 1993/94:209

24 §

Bestämmelsen om att det för vissa deltidsarbetslösa får föreskrivas om
karenstid utöver vad som annars följer av lagen har flyttats till 7 §
tredje stycket lagförslaget.

25 §

Andra stycket i paragrafen har utgått som en konsekvens av de nya
bestämmelserna om arbetsvillkor.

30 §

En ändring har gjorts i paragrafens tredje stycke. Ändringen överens-
stämmer med 30 § tredje stycket KAS-lagen i den lagens föreslagna
lydelse. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.

31 §

Paragrafen överensstämmer med 31 § förslaget till ändring i KAS-la-
gen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.

31 a §

Av paragrafen framgår att med beslut om avstängning enligt denna lag
skall jämställas beslut enligt KAS-lagen om avstängning från rätt till
ersättning. För paragrafens tillämpning spelar det ingen roll om beslutet
enligt KAS-lagen om avstängning har avsett en ersättningsperiod med
dagpenning eller en ersättningsperiod med grundbeloppet.

31 b §

Enligt 48 § 2 får från medlemskap i arbetslöshetskassan uteslutas den
som medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilsele-
dande uppgift angående förhållande av betydelse för rätten till med-
lemskap eller ersättning.

Den som har uteslutits ur en arbetslöshetskassa och söker inträde i en
annan kassa måste enligt gällande bestämmelser på nytt uppfylla med-
lems- och arbetsvillkoren innan ersättning kan lämnas. Som tidigare
framgått föreslås medlemsvillkoret slopat. Den nu föreslagna paragrafen
syftar till att åstadkomma en motsvarighet till nu gällande regelsystem
när uteslutningen ur en arbetslöshetskassa berott på ett sådant oredligt
beteende som sägs i 48 § 2. Av förslaget framgår att ersättning i den
berörda situationen inte får lämnas innan ett år har förflutit från tid-

141

punkten för uteslutningen ur arbetslöshetskassan. En bestämmelse med Prop. 1993/94:209
samma syfte finns i förslaget till 34 § KAS-lagen.

32 §

Av paragrafens första stycke framgår att en ansökan om ersättning skall
göras på blankett enligt fästställt formulär. Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) avses utforma blanketten. Kravet på att ansökan skall göras på
blankett motiveras av bestämmelserna i andra och fjärde styckena.

Enligt andra stycket skall den försäkrade i förekommande fäll lämna
uppgift om den tidpunkt då hon eller han senast fick ersättning från en
arbetslöshetskassa eller ersättning enligt KAS-lagen. Uppgiften har
betydelse för den gemensamma periodberäkningen i fråga om dagpen-
ning enligt KAS-lagen och ersättning enligt ALF-lagen. Enligt 14 §
andra stycket lagförslaget räknas nämligen i en ersättningsperiod in
ersättningstid med dagpenning enligt KAS-lagen. Bortsett från beräk-
ningen av det återstående antalet ersättningsdagar i ersättningsperioden
för vilka ersättning enligt ALF-lagen skall lämnas har uppgiften be-
tydelse för frågan om karenstid enligt 7 § andra stycket och om avgifts-
och arbetsvillkor enligt 8 § tredje stycket.

Tredje stycket överensstämmer i sak med första stycket andra och
tredje meningarna samt tredje stycket i dessa bestämmelsers nuvarande
lydelser.

Fjärde stycket i paragrafen överensstämmer med 32 § fjärde stycket
KAS-lagen i den föreslagna lydelsen. Till kommentaren till det lagför-
slaget hänvisas.

Av femte stycket framgår att ansökningar, intyg, utlåtanden och
övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar. Bestämmelsen
motsvaras närmast av paragrafens andra stycke i dess gällande lydelse.

Frågan om ansökningsförfarandet behandlas också i övergångsbestäm-
melserna.

34 §

Av paragrafens andra stycke framgår att ett beslut om indragning av
ersättning enligt 34 § KAS-lagen vid tillämpningen av denna lag skall
anses innebära att sökanden har frånkänts rätt till ersättning under den
tid som beslutet om indragning gäller.

52 a §

Av paragrafens första stycke framgår att en arbetslöshetskassa på be-
gäran av en länsarbetsnämnd som handlägger ärenden om KAS skall
lämna uppgifter som nämnden behöver för sin handläggning av ett
ersättningsärende.

142

Enligt andra stycket skall en arbetslöshetskassa lämna uppgifter för Prop. 1993/94:209
tillsyn samt för uppföljning och utvärdering av arbetslöshetsförsäk-
ringen.

Med uppgifter för tillsyn åsyftas uppgifter om tillämpningen av ALF-
lagen och uppgifter som rör ersättningar åt enskilda medlemmar. Upp-
gifter i det senare avseendet syftar bl.a. till att undvika eller uppdaga
felaktiga utbetalningar inom försäkringen eller KAS.

Uppgifter för uppföljning och utvärdering av arbetslöshetsför-
säkringen syftar till att tillgodose behovet av statistiskt underlag.

Den närmare uppgiftsskyldighet som åvilar arbetslöshetskassorna
enligt andra stycket skall preciseras genom föreskrifter av regeringen.

Övergångsbestämmelser

2.

Övergångsbestämmelsen överensstämmer med punkten 2 av övergångs-
bestämmelserna till förslaget om ändring i KAS-lagen. Till kommenta-
ren till det lagförslaget hänvisas.

3.

Som framgår av 6 § har kravet på viss tids medlemskap i en arbetslös-
hetskassa som förutsättning för rätt till ersättning slopats. Enligt 9 §
skall i stället som en förutsättning för ersättning enligt denna lag gälla
att den försäkrade uppfyller avgiftsvillkoret. Av denna punkt av över-
gångsbestämmelserna framgår emellertid att den som inte uppfyller
avgiftsvillkoret likväl skall anses ha uppfyllt det, om han uppfyller
medlemsvillkoret enligt den äldre bestämmelsen i 6 § 1. Förutsättningen
för detta är att den försäkrade begär ersättning för en ny ersättnings-
period efter ikraftträdandet men före utgången av juni 1995.

4 och 5.

Bestämmelserna överensstämmer i tillämpliga delar med punkterna 3
och 4 av övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i KAS-la-
gen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.

6.

Enligt 6 § första stycket 2 i lagrummets nuvarande lydelse uppfylls
arbetsvillkoret av den som under ramtiden har utfört förvärvsarbete i
minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader. Endast dag då för-
värvsarbete har utförts i minst tre timmar får därvid räknas in. Detta
kvalifikationskrav får anses vara mildare än det arbetsvillkor som före-

143

slås i de nya bestämmelserna. Motivet för övergångsregeln i denna Prop. 1993/94:209
punkt är att den som uppfyller arbetsvillkoret enligt de äldre bestämmel-
serna skall anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor enligt de nya
bestämmelserna. Ramen för övergångsbestämmelsens tillämpning är
densamma som i punkten 5 första stycket. Den gäller alltså vid pröv-
ningen av rätten till ersättning för ytterligare en ersättningsperiod (2),
när en ersättningsperiod som har börjat men inte avslutats före ikraftträ-
dandet (1) går till ända. Övergångsregeln enligt denna punkt har däre-
mot inte någon relevans för den situation som behandlas i punkten 5
andra stycket.

7.

Övergångsbestämmelsen i denna punkt överensstämmer i huvudsak med
punkten 5 av övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i KAS-
lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.

Denna övergångsbestämmelse innebär emellertid att också den som
har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§ i dessa lagrums lydelse
före den 1 juli 1994, skall anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor
när rätten till ersättning för en ersättningsperiod prövas.

8.

Övergångsbestämmelsen överensstämmer med punkten 6 av övergångs-
bestämmelserna till förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommenta-
ren till det lagförslaget hänvisas.

9.

Första stycket i övergångsbestämmelsen överensstämmer med punkten 7
av övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i KAS-lagen. Till
kommentaren till det lagförslaget hänvisas.

I andra stycket görs undantag från bestämmelsen i första stycket. Av
stycket framgår att äldre bestämmelser om beräkningen av dagpenning-
en alltid skall tillämpas om den försäkrade har kvalificerat sig till den
nya ersättningsperioden genom att - på grund av övergångsreglerna -
uppfylla arbetsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna.

10.

Av övergångsbestämmelsen framgår att de nya bestämmelserna i 32 §
skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdan-
det.

144

16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1331) om p_rop. 1993/94:209
arbetsli vsutveckl i ng

I 2 och 3 §§ görs ändringar som en konsekvens av ändringarna i ALF-
lagen och KAS-lagen. Hänvisningen i 2 § till 10 a § ALF-lagen och
10 a § KAS-lagen innebär att arbetslivsutveckling, liksom t.ex. arbets-
marknadsutbildning, får tillgodoräknas för att uppfylla det särskilda
arbetsvillkoret men inte för att uppfylla något allmänt arbetsvillkor.

16.4 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)

Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse får bl.a. den som är ut-
försäkrad från en arbetslöshetskassa vuxenstudiestöd med det högre
belopp som framgår av 7 a - 7 c och 8 b §§ i samma kapitel. Ändring-
en innebär att också den som är utförsäkrad från dagpenning enligt
KAS-lagen skall få vuxenstudiestöd med det högre beloppet.

Förslag till ändring i samma paragraf avses läggas fram också i
propositionen 1993/94:156.

145

Arbetsmarknadsdepartementet                         Prop. 1993/94:209

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1994

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden

Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Thurdin,

Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel,

P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Regeringen beslutar proposition 1993/94:209 Den fortsatta reforme-
ringen av arbetslöshetsförsäkringen.

146

Rättsdatablad

Prop. 1993/94:209

Författnings rubrik

Bestämmelser som inför,
ändrar, upphäver eller
upprepar ett normgiv-
ningsbemyndigande

Lag om ändring i

1. lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,

2. lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknads-
stöd.

4, 6, 7, 12, 14, 20, 24,

32, 52 a §§

4, 6, 7, 12, 14, 15, 17,

20, 21 a, 22, 24, 25,

27 g, 28, 30, 32 §§

147

gotab 46441, Stockholm 1994