Regeringens proposition
1993/94:203

Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.

Prop.

1993/94:203

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 1994

Carl Bildt

Ulf Dinkelspiel

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om godkännande av
ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet) och avtalet mellan EFTA-
staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en
domstol (övervakningsavtalet). Beslut om ändringar av EES-
avtalet har fattats av Gemensamma EES-kommittén. Besluten
innebär dels ändringar av ett flertal bilagor till EES-avtalet,
dels ändringar i ett par av avtalets protokoll. Ändringarna i
bilagorna innebär att ytterligare ett antal rättsakter tas in i
EES-avtalet. Dessa rättsakter har antagits av Europeiska
gemenskapen (EG) under tiden den 1 augusti 1991 - den 31
december 1993. Rättsakterna uppgår till närmare femhundra
och täcker i stort alla de sakområden som ingår i EES-avtalet.
I fråga om övervakningsavtalet har vissa protokoll ändrats.

Vidare läggs i propositionen fram förslag till de ändringar
i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) som föranleds av ändringarna i EES-
avtalet och i övervakningsavtalet. Förslag till ändringar i ett
ytterligare antal lagar som anknyter till EES-avtalet läggs också
fram. Flertalet lagändringarna föreslås träda i kraft den dag
regeringen bestämmer.

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:203

1 Förslag till riksdagsbeslut.............................................1

2 Lagtext.....................................................................9

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1317) om

ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES).......9

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1776) om

samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).....................................17

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:584) om

medicintekniska produkter...................................90

2.4 Förslag till lag om upphävande av lagen
(1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige.

Norge och EEG om civil luftfart ..........................91

2.5 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen

(1957:297) ......................................................92

2.6 Förslag till lag om ändring i epizootilagen

(1980:369)..............................................-••••••••93

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om

bekämpande av salmonella hos djur ......................96

2.8 Förslag till lag om jordbruksprodukter och

livsmedel som är ekologiskt framställda..................97

2.9 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen

(1976:298).......................................................99

2.10 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen

(1988:1604)...................................................100

2.11 Förslag till lag om ett europeiskt

miljömärkningssystem.......................................102

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om

märkning av hushållsapparater............................111

3 Ärendet och dess beredning.......................................113

3.1 Inledning.......................................................113

3.2 Lagrådet ......................................................114

3.3 Sammanfattande redogörelse för’ ändringarna i

EES-avtalets bilagor........................................114

4 Utrikesdepartementets verksamhetsområde....................120

4.1 Ändringar i EES-avtalets bilagor.........................120

4.2 Övriga ändringar i EES-avtalet...........................121

4.2.1 Ändring i protokoll 1 till EES-avtalet..........121

4.2.2 Ändring i protokoll 21 till EES-avtalet........121

4.2.3 Tidigare av regeringen godkända ändringar

i EES-avtalets protokoll.............................122

4.3 Ändringar i övervakningsavtalets protokoll...............123

4.3.1 Ändring i protokollen 2 och 3 till

övervakningsavtalet ..................................123

4.3.2 Ändring i protokoll 4 till

övervakningsavtalet ..................................125

4.4 Förslag till ändring i EES-lagen............................126

5 Justitiedepartementets verksamhetsområde.......................128

5.1 Inledning.........................................................128

5.2 Ersättningsrätt (Bilaga IX) ...................................128

5.3 Immaterialrätt (Bilaga XVII).................................129

5.4 Konsumenträtt (Bilaga XIX).................................130

5.5 Genteknik (Bilaga XX)........................................130

5.6 Bolagsrätt (Bilaga XXII).......................................130

6 Socialdepartementets verksamhetsområde ........................131

6.1 Inledning..........................................................131

6.2 Social trygghet för personer som flyttar inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(Bilaga VI)........................................................131

6.3 Läkemedel (Bilaga II) .........................................134

6.4 Ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för

verksamhet inom hälso- och sjukvården m.m.

(Bilaga VII) ......................................................146

6.5 Tobak (Bilaga II) ..............................................146

6.6 Medicintekniska produkter (Bilaga II)......................148

6.7 Kosmetiska och hygieniska jprodukter (Bilaga II)..........148

7 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde............130

7.1 Inledning..........................................................150

7.2 Tekniska föreskrifter, standarder, provning och

certifiering (Bilaga II)..........................................150

7.3 Teletjänster (Bilaga XI)........................................152

7.4 Transporter (Bilaga XIII)......................................152

7.4.1 Inlandstransport........................................152

7.4.2 Vägtransport............................................152

7.4.3 Järnvägstransport.......................................155

7.4.4 Transport på inre vattenvägar........................155

7.4.5 Sjöfart....................................................156

7.4.6 Civil luftfart.............................................156

7.4.7 Närmare om upphörande av avtalet mellan

Sverige, Norge och EEG om civil luftfart ........158

7.5 Konkurrens (Bilaga XIV)......................................158

7.6 Hälsa och säkerhet i arbetet (Bilaga XVIII)................159

8 Finansdepartementets verksamhetsområde..........................160

Prop. 1993/94:203

8.1 Finansiella tjänster (Bilaga IX).......................160

8.1.1 Inledning.........................................160

8.1.2 Banker och andra kreditinstitut..............160

8.1.3 Försäkring ......................................161

8.1.4 Värdepappersmarknaden .....................163

8.2 Offentlig upphandling (Bilaga XVI).................164

9 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde...........165

10 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde.............166

10.1 Inledning...................................................166

10.2 Veterinära frågor.........................................167

10.2.1 Allmänt om rättsakterna......................167

10.2.2 Bekämpning av salmonella hos djur........168

10.2.3 Förbättrat skydd mot epizootier ............169

10.3 Djurfoder (Bilaga I).....................................172

10.4 Växtskyddsfrågor (Bilaga I)............................173

10.4. i Allmänt om rättsakterna......................173

10.4.2 Skyldighet att föra journal...................173

10.5 Livsmedel (Bilaga II)...................................174

10.6 Läkemedel (Bilaga II)

10.7 Gödselmedel (Bilaga II)................................178

10.8 Spritdrycker (Bilaga II).................................178

10.9 Protokoll 47.........................................179

10.10 Förteckning över rättsakter ........179

11 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde......181

11.1 Inledning ..................................................198

11.2 Arbetsmiljö (Bilaga II och XVIII)....................198

11.3 Arbetsrätt (Bilaga XVIII)...............................198

12 Kulturdepartementets verksamhetsområde...................201

12.1 Inledning...................................................203

12.2 Kulturområdet............................................203

12.3 Personers rörlighet ......................................203

................203

13 Näringsdepartementets verksamhetsområde................205

13.1 Inledning...................................................205

13.2 Tekniska föreskrifter m.m. (Bilaga II)...............205

13.2.1 Effektivitetskrav för vissa värmepannor--205

13.2.2 Elektrotekniska varor..........................206

13.2.3 EG-märket.......................................206

13.2.4 Explosiva varor.................................207

13.3 Konkurrensregler m.m. (Bilagorna XIV, XV) ..209

13.3.1 Konkurrensreglerna.............................209

13.3.2 Regler om statsstöd.............................210

14 Civildepartementets verksamhetsområde.................212

14.1 Inledning...................................................212

14.2 Produktsäkerhetsdirektivet..............................212

Prop. 1993/94:203

14.2.1 Frågan och dess beredning....................212

14.2.2 Närmare om produktsäkerhetsdirektivet ....213

14.2.3 Behovet av lagändringar........................215

14.2.4 Allmänt om tillämpningsområdet.............217

14.2.5 Införande av en generalklausul...............221

14.2.6 Terminologiska frågor..........................222

14.2.7 Åtgärder mot farliga varor.....................226

14.2.8 Förutsättningar för att vidta åtgärder........229

14.2.9 Handläggningsregler och överklagande......231

14.2.10 Tillsyn och marknadskontroll..................233

14.2.11 Anmälningsskyldighet m.m....................235

14.2.12 Kostnadskonsekvenser..........................237

14.2.13 Ikraftträdande

14.2.14 Sammanfattning av betänkandet ProdukF.,238

säkerhetslagen och EG (SOU 1993:88).....238

14.2.15 Lagförslaget i betänkandet Produkt-

säkerhetslagen och EG samt det
bakomliggande direktivet (92/59/EEG) om
allmän produktsäkerhet.........................240

14.2.16 Remissinstanserna................................256

14.2 17 Lagrådets yttrande...............................256

14.3 M iljömärkningsförordningen..............................257

14.3.1 Frågan och dess beredning.....................257

14.3.2 Närmare om EG:s

miljömärkningsförordning......................257

14.3.3 Miljömärkningssystem i Sverige...............259

14.3.4 Behovet av svensk lagstiftning.................259

14.3.5 Miljömärkning - myndighetsutövning........260

14.3.6 Parallella miljömärkningssystem...............262

14.3.7 Behörigt organ för EG:s miljö-

märkningssystem..................................262

14.3.8 Kostnadskonsekvenser...........................264

14.3.9 Ikraftträdande.....................................265

14.3.10 Lagförslaget i promemorian om

inkorporering av EG:s miljö-
märkningsförordning .............................265

14.4 Direktivet om märkning och annan produktinforma-

tion som anger hushållsapparaters förbrukning av
energi och andra resurser..................................271

14.4.1 Frågan och dess beredning.....................271

14.4.2 Innebörden av det nya direktivet...............271

14.4.3 Behovet av lagändringar.........................273

14.4.4 Kostnadskonsekvenser...........................276

14.4.5 Ikraftträdande.....................................277

14.4.6 Lagförslaget i promemorian om

hushållsapparaters energiförbrukning

m.m. samt bakomliggande EG-direktivet ....278

Prop. 1993/94:203

15 Miljö- och naturresursdepartementets
verksamhetsområde.........................................284

15.1 Inledning ..............................................284

15.2 Tekniska föreskrifter på miljöområdet............285

15.2.1 Utsläpp från motordrivna fordon ......285

15.2.2 Farliga kemikalier ........................286

15.2.3 Miljöskydd..................................290

15.3 Miljöbilagan till EES-avtalet (bilaga XX)........291

15.3.1 Vatten .......................................291

15.3.2 Luft .......................................292

15.3.3 Avfall .......................................293

Bilaga 1 Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 7/94 av
den 21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets
bilagor och i protokoll 47 till EES-avtalet
(svensk text)

Bilaga 2 Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 7/94 av
den 21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets
bilagor och i protokoll 47 till EES-avtalet
(engelsk text)

Bilaga 3 Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 2/94 av
den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till
EES-avtalet i svensk och engelsk text

Bilaga 4 Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 3/94
av den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 21
till EES-avtalet i svensk och engelsk text

Bilaga 5 Avtal om ändring i protokollen 2 och

3 till avtalet mellan EFTA-staterna om
upprättande av en övervakningsmyndighet och en
domstol i svensk och engelsk text

Bilaga 6 Avtal om ändring i protokoll 4 till avtalet mellan
EFTA-staterna om upprättande av en
övervakningsmyndighet och en domstol i svensk
och engelsk text

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars
1994

Prop. 1993/94:203

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1993/94:203

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 21 mars 1994
om ändring i EES-avtalets bilagor samt protokoll 47 till EES-
avtalet,

2. godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8 februari
1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet och beslut samma
dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,

3. godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21 mars 1994 om
ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan EFTA-staterna om
upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol samt
avtalet mellan EFTA-staterna den 7 mars om ändring i protokoll 4
till samma avtal,

4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1317) om
ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområdet (EES),

5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1776) om
samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:584) om
medicintekniska produkter,

7. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen
(1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG
om civil luftfart,

8. antar regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen

(1957:297),

9. antar regeringens förslag till lag om ändring i epizootilagen

(1980:369),

10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om
bekämpande av salmonella hos djur,

11. antar regeringens förslag till lag om jordbruksprodukter och
livsmedel som är ekologiskt framställda,

12. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsädeslagen
(1976:298),

13. antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen Prop. 1993/94:203
(1988:1604),

14. antar regeringens förslag till lag om ett europeiskt
miljömärkningssystem,

15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om
märkning av hushållsapparater.

2 Lagtext

Prop. 1993/94:203

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)

Härigenom föreskrivs att bilagorna 1 och 2 till lagen (1992:1317) om
ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), till följd av ändringar
i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) och
i avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en
övervakningsmyndighet och en domstol, skall ha följande lydelse.

Bilaga 1

PROTOKOLL 1

OM ÖVERGRIPANDE ANPASSNING

4. Informationsutbyte och anmälningsförfaranden

a) I de fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG-
kommissionen skall en EFTA-stat lämna motsvarande uppgifter till
EFTA:s övervakningsmyndighet som skall vidarebefordra uppgifterna till
EFTA-statemas ständiga kommitté. Samma gäller när information skall
lämnas av behöriga myndigheter. EG-kommissionen och EFTA:s
övervakningsmyndighet skall utbyta information som de har fått från EG-
medlemsstaterna, från EFTA-stater eller från behöriga myndigheter.

PROTOKOLL 21

OM GENOMFÖRANDET AV

KONKURRENSREGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG

13. 387 R 3975 Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14

december 1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på
företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 374, 31.12.1987, s.l) i dess
lydelse enligt

- 391 R 1284 Rådets förordning (EEG) nr 1284/91 av den 14 maj
1991 (EGT nr L 122, 15.5.1991, s.2)

- 392 R 2410 Rådets förordning (EEG) nr 2410/92 av den 23 juli 1992

(EGT nr L 240, 24.8.1992, s. 18).

Prop. 1993/94:203

Bilaga 2

PROTOKOLL 2

OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER
SOM EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET
HAR PÅ UPPHANDLINGSOMRÅDET

AVSNITT 1

Artikel 1

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 31 och 32 i detta
avtal kan EFTA:s övervakningsmyndighet inleda det förfarande som
förevarande artikel föreskriver när den, innan ett avtal har träffats, an-ser
att en klar och konkret överträdelse av bestämmelserna i EES-avtalet på
upphandlingsområdet har ägt rum i samband med ett
upphandlingsförfarande inom tillämpningsområdet för de rättsakter som
det hänvisas till i punkterna 2 och 3 i bilaga XVI i EES-avtalet.

Artikel 2

1. Senast den 1 januari 1996 skall EFTA:s övervakningsmyndighet
tillsammans med en rådgivande kommitté, sammansatt av representanter
från EFTA-staterna, granska det sätt varpå bestämmelserna i detta avsnitt
samt bestämmelserna i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5 i bilaga
XVI i EES-avtalet har genomförts och, om så anses nödvändigt, komma
med förslag till ändringar. Till ordförande i denna kommitté skall utses
en representant från EFTA:s övervakningsmyndighet.

Ordföranden sammankallar kommittén på eget initiativ eller på begäran
av en av dess ledamöter.

AVSNITT 2

Rättelseförfarande

Artikel 3

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 31 och 32 i detta

avtal får EFTA:s övervakningsmyndighet inleda förfarandet enligt denna Prop. 1993/94:203
artikel, om den innan ett avtal har träffats anser att en klar och konkret
överträdelse av bestämmelserna i EES-avtalet på upphandlingsområdet
har ägt rum antingen i samband med ett upphandlingsförfarande som
omfattas av den rättsakt som anges i punkt 4 i bilaga XVI till EES-avtalet
eller i förhållande till artikel 3.2 a i samma rättsakt när det gäller en
upphandlande enhet som omfattas av den bestämmelsen.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrätta den berörda EFTA-
staten och den upphandlande enheten som berörs om skälen till varför
man ansett att en klar och konkret överträdelse har ägt rum och begära
att överträdelsen rättas på lämpligt sätt.

3. Inom 30 dagar från det att den berörda EFTA-staten har mottagit en
underrättelse enligt punkt 2 skall den lämna EFTA:s
övervakningsmyndighet

a) en bekräftelse på att överträdelsen rättats,

b) en motiverad inlaga om varför rättelse inte har skett, eller

c) ett meddelande om att upphandlingsförfarandet har ställts in tills
vidare, antingen på den upphandlande enhetens eget initiativ, eller med
stöd av de befogenheter som anges i artikel 2.1 a i den rättsakt som
anges i punkt 5 a i bilaga XVI till EES-avtalet.

4. I en motiverad inlaga enligt punkt 3 b i denna artikel kan bl.a.
anföras att den påstådda överträdelsen redan är föremål för rättsligt
förfarande eller för prövning enligt artikel 2.9 i den rättsakt som anges
i punkt 5 a i bilaga XVI till EES-avtalet. I sådant fall skall EFTA-staten
underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om prövningens resultat så
snart detta blir känt.

5. Då underrättelse har lämnats om att en upphandling har ställts in tills
vidare enligt punkt 3 c i denna artikel, skall den berörda EFTA-staten
underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om när upphandlings-
förfarandet återupptas, eller när ett annat upphandlingsförfarande som
helt eller delvis avser samma föremål har inletts. Denna senare
underrättelse skall innehålla en bekräftelse på att den påstådda
överträdelsen har rättats eller, om så inte är fallet, en förklaring till
varför rättelse inte har skett.

Medling

Artikel 4

nationella lagstiftning som är till för att införliva dessa regler kan begära Prop. 1993/94:203
tillämpning av medlingsförfarande enligt artiklarna 5 och 6 i detta

protokoll.

2. En begäran enligt punkt 1 skall göras skriftligen till EFTA:s
övervakningsmyndighet eller till de nationella myndigheter som
förtecknats i tillägget till detta protokoll. Dessa myndigheter skall så
snabbt som möjligt till EFTA:s övervakningsmyndighet vidarebefordra
en sådan begäran.

Artikel 5

1. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet efter att ha tagit del av en
sådan begäran som avses i artikel 4 att tvisten gäller tillämpningen av
EES-avtalets regler, skall EFTA:s övervakningsmyndighet efterhöra om
den upphandlande enheten är villig att delta i ett medlingsförfarande. Om
den upphandlande enheten avböjer deltagande, skall EFTA:s
övervakningsmyndighet meddela den som gjort framställningen att
förfarandet inte kan äga rum. Om den upphandlande enheten så medger,
skall punkterna 2-7 tillämpas.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall så snabbt som möjligt välja en
medlare bland ett antal ojäviga personer som godkänts för denna uppgift.
En förteckning över dessa skall upprättas av EFTA:s
övervakningsmyndighet efter samråd med en rådgivande kommitté
sammansatt av företrädare för EFTA-staterna eller, vad gäller medlare
i tvister med en upphandlande enhet med sådan verksamhet som avses
i artikel 2.2 d i den rättsakt som anges i punkt 4 i bilaga XVI till EES-
avtalet, efter samråd med en sådan rådgivande kommitté förstärkt med
experter på telekommunikationsupphandling.

Vardera parten i medlingsförfarandet skall meddela om parten godkänner
den medlare EFTA:s övervakningsmyndighet har valt och utse en
ytterligare medlare. Medlarna får anlita högst två andra personer att
biträda dem som experter. Medlingsförfarandets parter och EFTA:s
övervakningsmyndighet har alltid rätt att inte godkänna de experter som
anlitas av medlarna.

3. Medlarna skall bereda den som begärt medlingen, den upphandlande
enheten och varje annan möjlig kontraktspart eller anbudsgivare i det
ifrågavarande upphandlingsförfarandet tillfälle att muntligen eller skrift-
ligen inkomma med en framställning.

4. Medlarna skall söka att så snart som möjligt få parterna att nå en
överenskommelse som överensstämmer med EES-avtalets regler.

5. Medlarna skall meddela EFTA:s övervakningsmyndighet vad som har
framkommit och det resultat de har uppnått.

6. Både den part som begärt medlingsförfarandet och den upphandlande Prop. 1993/94:203
enheten skall när som helst ha rätt att avsluta medlingsförfarandet.

7. Om parterna inte beslutar annat, skall den som begär
medlingsförfarandet och den upphandlande enheten svara var och en för
sina egna kostnader. De skall också vardera bära hälften av kostnaderna
för förfarandet med undantag för kostnaderna för parter som tillkommit
under förfarandet.

Artikel 6

1. När i ett upphandlingsärende som är föremål för medlingsförfarande
någon som enligt artikel 4 är berörd part, och som inte är den som har
begärt medlingsförfarandet, inför domstol eller annan myndighet begärt
prövning av upphandlingsförfarandet enligt den rättsakt som anges i
punkt 5 a i bilaga XVI till EES-avtalet, skall den upphandlande enheten
underrätta medlarna om detta. Dessa skall meddela denna berörda part
om att begäran inkommit om att tillämpa medlingsförfarandet och skall
ge parten tillfälle att inom en given tidsfrist ange om han önskar delta i
förfarandet. Om parten vägrar delta kan medlarna, vid behov genom
majoritetsavgörande, besluta att medlingsförfarandet skall avslutas om de
finner partens deltagande nödvändigt för att slita tvisten. De skall
underrätta kommittén om sitt beslut och ange skälen för beslutet.

2. Åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 4-6 skall inte påverka

a) någon åtgärd som EFTA:s övervakningsmyndighet eller någon EFTA-
stat vidtar i enlighet med artiklarna 31 och 32 i avtalet mellan EFTA-
staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol
eller i enlighet med artikel 3 i detta protokoll,

b) någon medlingssökande parts, en upphandlande enhets eller någon
annan parts rättigheter.

Artikel 7

1. Senast den 1 januari 1996 skall EFTA:s övervakningsmyndighet, i
samråd med den rådgivande kommittén sammansatt av företrädare för
EFTA-staterna, se över hur bestämmelserna i detta avsnitt och i den
rättsakt som anges i punkt 5 a i bilaga XVI till EES-avtalet har tillämpats
och särskilt hur europastandarder har använts, och om så behövs föreslå
ändringar.

rapportens innehåll utarbetas av EFTA:s övervakningsmyndighet i Prop. 1993/94:203
samråd med den rådgivande kommittén.

3. I ärenden som avser en upphandlande enhet med verksamhet av det
slag som avses i artikel 2.2 d i den rättsakt som anges i punkt 4 i bilaga
XVI till EES-avtalet skall EFTA:s övervakningsmyndighet också samråda
med en sådan rådgivande kommitté förstärkt med experter på
telekommunikationsupphandling.

TILLÄGG

Finland

Kauppa- ja teollisuusministeriö, Handels- och industriministeriet

Island

Fjårmålaråöuneytiö

(Finansministeriet)

Norge

Naerings- och engergidepartementet

Sverige

Nämnden för offentlig upphandling

Österrike

Bundeministerium fur wirtschaftliche Angelenheiten
(Förbundsministeriet för ekonomiska frågor).

PROTOKOLL 3

OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER

SOM EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

HAR PÅ STATSSTÖDSOMRÅDET

Artikel 3

1. För att bedöma om de statliga stödåtgärder inom stålindustrin som

omfattas av den rättsakt som anges i punkt 1 a i bilaga XV till EES- 14

avtalet är förenliga med EES-avtalet, skall de regler som fastställs i

artikel 1 i detta protokoll preciseras närmare enligt följande:

2. De anmälningar av planerat stöd som omfattas av den rättsakt som
avses i punkt 1 måste inges till EFTA:s övervakningsmyndighet senast
vid tidpunkten för ikraftträdandet av Gemensamma EES-kommitténs
beslut nr 7 av den 21 mars 1994 om ändring i protokoll 47 och vissa
bilagor till EES-avtalet vad gäller stöd som omfattas av artikel 5 i den
rättsakt som avses i punkt 1 och senast den 30 juni 1996 vad gäller allt
annat stöd. Alla individuella stödåtgärder av det slag som avses i
artiklarna 4 och 5 i den rättsakt som avses i punkt 1 skall anmälas till
EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med det förfärande som
föreskrivs i artikel 1.3 i detta protokoll. EFTA:s övervakningsmyndighet
förbehåller sig också rätten att begära att vissa eller alla individuella
stödåtgärder av de slag som avses i artiklarna 2 och 3 i den rättsakt som
avses i punkt 1 skall anmälas i enlighet med vad som sägs i artikel 1.3
i detta protokoll.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrättas i så god tid att den
hinner yttra sig i ärendet, dock senast den 30 juni 1996, om EFTA-
staters eller regionala eller lokala myndigheters eller andra organs alla
planer på att överföra statliga medel till stålföretag genom aktieköp eller
kapitaltillskott eller jämförlig finansiering.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall avgöra om kapitalöverföringen
innefattar stödinslag enligt artikel 1.2 i den rättsakt som avses i punkt 1
och i sådant fall undersöka om de är förenliga med EES-avtalet enligt
bestämmelserna i artiklarna 2-5 i den rättsakten.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall innan den tar ställning inhämta
EFTA-staternas synpunkter på planer beträffande stöd i samband med
nedläggningar, regionalt investeringsstöd i de fall då den investering eller
summan av de investeringar som fått stöd under tolv på varandra följande
månader överstiger 10 miljoner ecu samt andra större stödplaner som
anmälts till EFTA:s övervakningsmyndighet. Den skall sedan underrätta
EFTA-staterna om hur den har tagit ställning till varje förslag om stöd,
med angivande av stödets form och storlek.

5. Om EFTA:s övervakningsmyndighet efter att ha givit berörda parter
tillfälle att yttra sig finner att stöd i ett visst fall är oförenligt med
bestämmelserna i den rättsakt som avses i punkt 1, skall den underrätta
EFTA-staten i fråga om sitt beslut. EFTA:s övervakningsmyndighet skall
fatta det beslutet högst tre månader efter det att den har erhållit den
information som krävs för att bedöma det föreslagna stödet.

Prop. 1993/94:203

övervakningsmyndighet om sin avsikt att göra så. I de fall då EFTA:s Prop. 1993/94:203
övervakningsmyndighet inhämtar EFTA-statemas synpunkter enligt
bestämmelserna i punkt 4, skall ovannämnda tid vara tre månader."

PROTOKOLL 4

OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER

SOM EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

HAR PÅ KONKURRENSOMRÅDET

KAPITEL XI PROCEDUREN FÖR TILLÄMPNING AV KONKUR-
RENSREGLERNA PÅ FÖRETAG INOM LUFTFARTSSEKTORN

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. I detta kapitel anges detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 53
och 54 i EES-avtalet på lufttransporttjänster.

2. Detta kapitel skall endast tillämpas på luftfart mellan flygplatser inom
det territorium som omfattas av EES-avtalet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1776) om p_TOp. 1993/94:203
samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1776) om samordning av
systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

dels att 4 § skall upphöra att gälla,

dels att 1, 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya bilagor, bilaga 12-16, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Följande regler i rättsakter inom
Europeiska gemenskaperna
(EG), som det hänvisas till i
bilaga VI till avtalet om
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet),
skall gälla som svensk lag:

Följande regler i rättsakter inom
Europeiska gemenskaperna
(EG), som det hänvisas till i
bilaga VI till avtalet om
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet)
och i bilaga 6 till Gemensamma
EES-kommitténs beslut nr 7/94,
skall gälla som svensk lag:

1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i den lydelse rättsakten har
enligt bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983
om ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen,
dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr
1408/71.

2. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1660/85 av den 13 juni 1985
om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tilllämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

3. Artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985
om teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för
migrerande arbetare avseende Grönland, såvitt artikeln avser fortsatt
giltighet och tillämpning av artikel 22.1a 22.3 i förordning (EEG) nr
1408/71.

4. Avsnitt 1 under avdelning VIII. Socialpolitik i Anslutningsakten för
Spanien och Portugal.

2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 203

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1776) om Prop. 1993/94:203
samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1776) om samordning av
systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

dels att 4 § skall upphöra att gälla,

dels att 1, 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya bilagor, bilaga 12-16, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

4. Avsnitt 1 under avdelning VIII. Socialpolitik i Anslutningsakten för
Spanien och Portugal.

5. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11 december Prop. 1993/94:203
1986 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen
av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

6. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1305/89 av den 11 maj 1989
om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

7. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2332/89 av den 18 juli 1989
om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

8. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3427/89 av den 30 oktober
1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen
av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

9. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991
om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tilllämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

10. Artikel 1 i rådets förord-
ning (EEG) nr 1247/92 av den
30 april 1992 om ändring av
förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen.

11. Artikel 2 z rådets
förordning (EEG) nr 1248/92 av
den 30 april 1992 om ändring av
dels förordning (EEG) nr
1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen, dels
förordning (EEG) nr 574/72 om
tillämpning av förordning (EEG)
nr 1408/71.

12. Artikel 1 i rådets
förordning (EEG) nr 1249/92 av
den 30 april 1992 om ändring av

Reglerna skall gälla med de an-
passningar som framgår av bila-
ga VI till EES-avtalet och av
protokollet den 17 mars 1993
med justeringar av EES-avtalet
(EES-protokollet).

dels förordning (EEG) nr
1408/71 om tilllämpnin gen av
systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen, dels förord-
ning (EEG) nr 574/72 om
tillämpning av förordning (EEG)
nr 1408/71.

13. Artikel 1 i rådets
förordning (EEG) nr 1945/93 av
den 30 juni 1993 om ändring av
dels förordning (EEG) nr
1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen, dels
förordning (EEG) nr 574/72 om
tillämpning av förordning (EEG)
nr 1408/71, och dels förordning
(EEG) nr 1247/92 om ändring av
förordning (EEG) nr 1408/71.

Bestämmelsernas svenska text
finns i bilaga 1-9 och 12-15 till
denna lag.

Prop. 1993/94:203

Reglerna skall gälla med de an-
passningar som framgår av

1. bilaga VI till EES-avtalet,

2. protokollet den 17 mars 1993
med justeringar av EES-avtalet
(EES-protokollet), och

3. bilaga 6 till Gemensamma
EES-kommitténs beslut nr 7/94.

Den svenska texten till dessa
dokument finns som bilaga 10-11
och 16 till denna lag.

Av lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i
följande protokoll skall gälla.

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

'Senaste lydelse 1993:763.

2. Protokoll 1 till avtalet om
inrättandet av en övervaknings-
myndighet och en domstol
mellan EFTA-länderna.

2. Protokoll 1 till avtalet om Prop. 1993/94:203

inrättandet av en övervaknings-
myndighet och en domstol
mellan EFTA-länderna.

Dessa protokoll och protokoll 1
till EES-avtalet finns intagna i
lagen (1992:1317) om ett euro-
peiskt ekonomiskt samarbets-
område (EES).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas
från och med den 1 januari 1994.

Äldre bestämmelser skall dock tillämpas för tiden fram till dagen för
ikraftträdandet när detta är mer fördelaktigt för den enskilde.

Regeringen får sätta lagen i kraft i förhållande till Liechtenstein vid en
senare tidpunkt än i förhållande till andra avtalsslutande parter.

19.5.92

392R1247/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1993/94:203

Bilaga 12

Nr L 136 /I

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1247/92

av den 30 april 1992

om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter
samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet
för migrerande arbetare,¹

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,²

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande,⁵ och

med beaktande av följande:

Det är nödvändigt att ändra förordning (EEG) nr 1408/71⁴,
uppdaterad genom förordning (EEG) nr 2001 /83⁵ och senast
ändrad genom förordning (EEG) nr 2195/91⁶.

Det är nödvändigt att utvidga definitionen av "familjemedlem"
i förordning (EEG) nr 1408/71 för överensstämmelse med
domstolens rättspraxis angående tolkningen av detta uttryck.

Det är också nödvändigt att beakta domstolens rättspraxis som
förklarar att vissa förmåner enligt nationell lagstiftning
samtidigt kan falla in under både social trygghet och socialt
bistånd beroende på den persongrupp för vilken sådana lagar
gäller, målsättningen med förmånerna och de närmare
förutsättningar som är knutna till dessa förmåner.

Domstolen har förklarat att den lagstiftning enligt vilken
sådana förmåner utges i vissa delar har likheter med socialt
bistånd i det att ett behov utgör ett väsentligt kriterium för
dess tillämpning och att villkoren för rätt till förmåner inte
grundas på sammanläggning av anställnings- eller avgifts-
perioder, medan den i andra delar är nära social trygghet i det
att beviljandet av sådana förmåner inte är knutet till ett
skönsmässigt avgörande och att det ger förmånstagama en
rättsligt definierad ställning.

Enligt artikel 4.4 i förordning (EEG) nr 1408/71 gäller
förordningen inte socialhjälpssystem.

De villkor och de tillämpningsmeloder som avses är sådana att
ett samordningssystem som avviker från det som har fastställts
i förordning (EEG) nr 1408/71 och som beaktar dc särskilda
kännetecknen för berörda förmåner bör införas i denna
förordning för att skydda migrerande arbetstagares intressen
i enlighet med bestämmelserna i fördragets artikel 51.

Sådana förmåner bör beviljas med avseende på personer som
omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71, uteslutande i
enlighet med lagstiftningen i den berörda personens eller hans
eller hennes familjemedlemmars bosättningsland med sådan
sammanläggning av bosättningsperioder som har fullgjorts i
varje annan medlemsstat som är nödvändig och utan
diskriminering på grund av nationalitet.

¹ EGT nr C 240, 21.9.1985, s.6.

² EGT nr C 343, 31.12.1985, s.lll.

’ EGT nr C 344, 31.12 1985, s.2.

‘ EGT nr L 149, 5.7.1971, s.2.

⁵ EGT nr L 230, 22.1.1983, s.6.

‘ EGT nr L 206, 29.7.1991, s.2.

Det är inte desto mindre nödvändigt att försäkra att det
gällande samordningssystemet i förordning (EEG) nr 1408/71
fortsätter att gälla för förmåner som antingen inte faller inom
denna särskilda kategori av förmåner eller som inte
uttryckligen har upptagits i en bilaga till denna förordning; en
ny bilaga är nödvändig för detta ändamål.

Prop. 1993/94:203

392R1247/S

Nr L 136 /2

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras på följande sätt:

1) I artikel 1

a) skall punkt f betecknas punkt f i och följande
inforas som punkt f ii:

"ii) När det gäller handikappförmåner som enligt
en medlemsstats lagstiftning utges till alla
medborgare i den staten som uppfyller före-
skrivna villkor, skall uttrycket familjemedlem
innebära åtminstone en anställds eller egenfö-
retagares make och en sådan persons barn som
antingen är minderåriga eller ekonomiskt
beroende av en sådan person."

b) skall följande ord läggas till i första stycket i
punkt j:

"eller de särskilda icke avgifts finansierade förmåner
som omfattas av artikel 4.2a."

2) 1 artikel 4 skall följande punkter införas:

"2a Denna förordning gäller också särskilda ickc
avgiftsfinansierade förmåner som utges enligt en annan
lagstiftning eller andra system än de som avses i punkt
1 eller som inte omfattas på grund av punkt 4, när
sådana förmåner har till syfte

a) antingen att täcka de risker som omfattas av de
försäkringsgrenarsom anges i punkt la—h, i stället
för eller som tillägg till andra förmåner, eller

b) uteslutande ge ett särskilt skydd för handikappade.

2b Denna förordning gäller inte bestämmelser i en
medlemsstats lagstiftning om särskilda icke avgiftsfi-
nansierade förmåner som anges i bilaga 2 avsnitt III
vars tillämpningsområde är begränsat till en del av
medlemsstatens territorium."

3) Artikel 5 skall ersättas med följande:

"Artikel 5

Medlemsstaters förklaringar om denna förordnings
tillämpningsområde

1 förklaringar som skall anmälas och offentliggöras en-
ligt artikel 97 skall medlemsstaterna närmare ange den
lagstiftning och de system som avses i artikel 4.1 och
4.2, de särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som
avses i artikel 4.2a, de minimiförmåner som avses i ar-
tikel 50 samt de förmåner som avses i artikel 77 och
78."

4) Följande artikel skall införas:

"Artikel 10a

Särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 10 och
avdelning III skall personer för vilka denna förordning
gäller erhålla de särskilda icke avgiftsfinansierade
kontantförmåner som avses i artikel 4.2a, uteslutande
inom den medlemsstats territorium där de är bosatta i
enlighet med lagstiftningen i den staten under förutsätt-
ning att förmånerna är förtecknade i bilaga 2 a.
Förmånerna skall utges och bekostas av institutionen på
bosättningsorten.

2. Institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstift-
ning rätten till förmåner som omfattas av punkt 1
grundas på fullgörande av anställningsperioder, perioder
av verksamhet som egen företagare eller bosätt-
ningsperioder skall, i nödvändig utsträckning, beakta
anställningsperioder, perioder av verksamhet som egen-
företagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts
inom varje annan medlemsstats territorium som perioder
som har fullgjorts inom den första medlemsstatens
territorium.

3. Om rätten till en förmån som avses i punkt 1 enligt
en medlemsstats lagstiftning utges i form av ett tillägg
vid uppbärande av en förmån som omfattas av artikel
4.1 a—h och ingen sådan förmån utbetalas enligt denna
lagstiftning, skall varje motsvarande förmån som
beviljas enligt en annan medlemsstats lagstiftning
behandlas som en förmån som beviljas enligt den
förstnämnda medlemsstatens lagstiftning för rätt till
tillägget.

4. Om rätten till en handikapp-eller invalid itets förmån
som omfattas av punkt 1 enligt en medlemsstats
lagstiftning är förenad med villkor om att handikappet
eller invaliditeten skall vara konstaterad första gången
inom den medlemsstatens territorium, skall detta villkor
anses vara uppfyllt om en sådan diagnos första gången
ställs inom en annan medlemsstats territorium."

5) Följande skall läggas till i bilaga 2:

"III. Särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner
enligt artikel 4.2b som inte faller inom
förordningens tillämpningsområde

A BELGIEN

Inga.

B. DANMARK

Inga.

Prop. 1993/94:203

392R1247/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /3

TYSKLAND

a) Förmåner enligt delstaternas lagstiftning
som beviljas for handikappade och särskilt
for blinda.

b) Socialtillägget enligt lagen av den 28 juni
1990 om anpassning av pensioner.

SPANIEN

Inga.

FRANKRIKE

Inga.

GREKLAND

Inga.

F. IRLAND

Inga.

H. ITALIEN

Inga.

J. LUXEMBURG

Inga.

N. NEDERLÄNDERNA

Inga.

K. PORTUGAL

Inga.

L. STORBRITANNIEN

Inga."

6) Följande bilaga skall inforas:

"BILA GA 2 a

(Förordningens artikel 10a)

A BELGIEN

a) Förmåner till handikappade personer (lag av den 27 februari 1987).

b) Garantiinkomst for äldre personer (lag av den 1 april 1969).

c) Garanterade familjeförmåner (lag av den 20 juli 1971).

B DANMARK

Inga.

C. TYSKLAND

Inga.

D. SPANIEN

a) Förmåner enligt lagen om social anpassning av handikappade personer (lag nr
13/82 av den 7 april 1982).

b) Kontantförmåner for bistånd till äldre personer och till invalider oförmögna till
arbete (kungligt dekret nr 2620/81 av den 24 juli 1981).

E. FRANKRIKE

a) Tilläggs förmån från den nationella solidaritetsfonden (lag av den 30 juni 1956).

b) Förmån till handikappade vuxna (lag av den 30 juni 1975).

F. GREKLAND

a) Särskilda förmåner för äldre personer (lag 1296/82).

b) Förmån for barn till icke arbetande mödrar vars män har inkallats till militärtjänst
(lag 1483/84, artikel 23.1).

c) Förmån for bam till icke arbetande mödrar vars män är i fängelse (lag 1483/84,
artikel 23.2).

Prop. 1993/94:203

392R1247/S

Nr L 136 /4

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

d) Förmån för personer som lider av medfödd hämolytisk anemi (lag-dekret 321/69)
(gemensam ministeriell förordning G4a/F.222/oik.2204).

e) Förmån för dövstumma (undantagslag 421/37) (gemensam ministeriell förordning
G4b/F.422/oik.2205).

f) Förmån för allvarligt handikappade personer (lag-dekret 162/73) (gemensam
ministeriell förordning G4a/F.225/oik. 161).

g) Förmån för spasmofiler (lag-dekret 162/72) (gemensam ministeriell förordning
G4a/F.224/oik.2207).

h) Förmån för personer som lider av allvarlig mental störning (lag-dekret 162/73)
(gemensam ministeriell förordning G4b/F.423/oik.2208).

i) Förmån för blinda (lag 958/79) (gemensam ministeriell förordning G4b/F.421/
oik.2209).

G. IRLAND

a) Arbetslöshetsunderstöd [Social Welfare (Consolidation) Act, 1981, del III, kapitel
2).

b) Ålderspension och pension till blinda (icke avgifisfinansierad) [Social Welfare
(Consolidation) Act, 1981, del III, kapitel 3J.

c) Änkepension och pension till föräldralösa barn (icke avgifisfinansierad) [Social
Welfare (Consolidation) Act, 1981, del III, kapitel 4],

d) Förmån för ensamförälder (Social Welfare Act, 1990, del III).

e) Vårdnadsbidrag (Social Welfare Act, 1990, del IV).

f) Tillägg till familjeinkomst (Social Welfare Act 1984, del III).

g) Underhållsbidrag till handikappade personer (Health Act, 1970, avsnitt 69).

h) Färdbidrag (Health Act, 1970, avsnitt 61).

i) Bidrag till personer som lider av smittsamma sjukdomar (Health Act, 1947,
avsnitten 5 och 44.5).

j) Bidrag för vård i hemmet (Health Act, 1970, avsnitt 61).

k) Bidrag till blinda (Blind Persons Act, 1920, avsnitt 49).

l) Rehabiliteringsbidrag för handikappade personer (Health Act, 1970, avsnitten 68,
69 och 72).

H ITALIEN

a) Social pension för obemedlade personer (lag nr 153 av den 30 april 1969).

b) Pensioner och bidrag för civila handikappade eller invalider (lag nr 118 av den 30
mars 1974, nr 18 av den 11 februari 1980 och nr 508 av den 23 november 1988).

c) Pensioner och bidrag för dövstumma (lag nr 381 av den 26 maj 1970 och nr 508
av den 23 november 1988).

d) Pensioner och bidrag för civila blinda (lag nr 382 av den 27 maj 1970 och nr 508
av den 23 november 1988).

e) Förmåner som tillägg till minimipension (lag nr 218 av den 4 april 1952, nr 638
av den 11 november 1983 och nr 407 av den 29 december 1990).

f) Tillägg till invaliditets förmåner (lag nr 222 av den 12 juni 1984).

g) Månatliga bidrag för fortlöpande personligt bistånd till dem som uppbär pension
på grund av arbetsoförmåga (lag nr 222 av den 12 juni 1984).

Prop. 1993/94:203

392R1247/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /5

I. LUXEMBURG

a) Ersättning för högre levnadskostnader (lag av den 13 juni 1975).

b) Särskilt bidrag vid svår invaliditet (lag av den 16 april 1979).

c) Moderskaps förmån (lag av den 30 april 1980).

J. NEDERLÄNDERNA

Inga.

K PORTUGAL

a) Icke avgifts finansierade barnbidrag (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980).

b) Bidrag till ammande mödrar (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980).

c) Tilläggs förmån för handikappade bam och yngre personer (lag-dekret nr 160/80
av den 27 maj 1980).

d) Bidrag för elever vid specialskolor (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980).

e) Icke avgifts finansierad barnpension (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980).

f) Icke avgifts finansierad invalidpension (lag-dekret nr 464/80 av den 13 oktober
1980).

g) Icke avgiftsfinansierad ålderspension (lag-dekret nr 464/80 av den 13 oktober
1980).

h) Tillägg till svårt invalidiserade personer (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj

1980) .

i) Icke avgiftsfinansierad änkepension (förordning nr 52/81 av den 11 november

1981) .

L. STORBRITANNIEN

a) Färdbidrag [1975 års lag om social trygghet den 20 mars 1975, avsnitt 37A och
1975 års lag om social trygghet (Nordirland) den 20 mars 1975, avsnitt 37A].

b) Vårdbidrag [1975 års lag om social trygghet den 20 mars 1975, avsnitt 37 och
1975 års lag om social trygghet (Nordirland) den 20 mars 1975, avsnitt 37].

c) Familjetillägg [1986 års lag om social trygghet den 25 juli 1986, avsnitten 20-22
och 1986 års förordning om social trygghet (Nordirland) den 5 november 1986,
artiklarna 21-23].

d) Bistånds förmån [1975 års lag om social trygghet den 20 mars 1975, avsnitt 35 och
1975 års lag om social trygghet (Nordirland) den 20 mars 1975, avsnitt 35].

e) Inkomsttillägg [1986 års lag om social trygghet den 25 juli 1986, avsnitten 20-23
och 1986 års förordning om social trygghet (Nordirland) den 5 november 1986,
artiklarna 21-28].

f) Invalidpension [1991 års lag om invalidpension och invaliditetsförmån till
förvärvsarbetande handikappade den 27 juni 1991, avsnitt 1 och 1991 års
förordning om invalidpension och invaliditetsförmån till förvärvsarbetande
handikappade (Nordirland) den 24 juli 1991, artikel 3].

g) Förmån till förvärvsarbetande handikappade [1991 års lag om invalidpension och
invaliditetsförmån till förvärvsarbetande handikappade den 27 juni 1991, avsnitt
6 och 1991 års förordning om invalidpension och invaliditetsförmån till
förvärvsarbetande handikappade (Nordirland) den 24 juli 1991, artikel 8].

Prop. 1993/94:203

392R1247/S

Nr L 136 /6

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

Artikel 2

1. Tillämpningen av artikel 1 i denna förordning för inte
medföra indragning av förmåner som före denna förordnings
ikraftträdande har beviljats av medlemsstaternas behöriga
institutioner i enlighet med bestämmelserna i avdelning III i
förordning (EEG) nr 1408/71, på vilken artikel 10 i
sistnämnda förordning tillämpas.

2. Tillämpningen av artikel 1 i förordningen för inte
medföra avslag på en ansökan om cn icke avgiftsfinansierad
förmån, som utges som tillägg till en pension, från en person
som uppfyllde villkoren för rätt till denna förmån före denna
förordnings ikraftträdande även om han eller hon är bosatt
inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga
statens under förutsättning att ansökan om förmån görs inom
fem år efter denna förordnings ikraftträdande.

3. Denna förordning ger inte rätt till förmån för tid före
dess ikraftträdande

4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 skall varje
särskild icke avgiftsfinansierad förmån som utges som tillägg
till pension och som har avslagits eller innehållits på grund av
en persons bosättning inom en annan medlemsstats territorium
än den behöriga statens, efter ansökan från personen, beviljas
eller åter börja utbetalas från denna förordnings ikraftträdande
med verkan från den dag då bosättningen ändrades.

5. Bosättningsperioder, anställningsperioder och penoder
av verksamhet som egen företagare som har fullgjorts inom en
medlemsstats territorium före denna förordnings ikraftträdande
skall beaktas vid fastställandet av rätten till förmåner enligt
bestämmelserna i denna förordning.

6. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 3
skall rätt till förmåner enligt denna förordning förvärvas även
om rätten hänför sig till en händelse som inträffade före denna
förordnings ikraftträdande.

7. Varje förmån som har avslagits eller innehållits på
grund av en persons medborgarskap skall efter ansökan av
personen beviljas eller åter bölja utbetalas från denna
förordnings ikraftträdande, med undantag för de fall då den
tidigare ansökan om cn sådan förmån har avgjorts genom
utbetalning av ett engångsbelopp.

8. Rättigheter för personer som har beviljats pension före
denna förordnings ikraftträdande kan på deras begäran om-
prövas med beaktande av bestämmelserna i denna förordning.

9. Om en ansökan som avses i punkt 7 och 8 lämnas in
inom två år från denna förordnings ikraftträdande, skall
rättigheter som har förvärvats enligt denna förordning gälla
från denna förordnings ikraftträdande trots bestämmelser i en
medlemsstats lagstiftning om förverkande av eller begränsning
i rätten till förmån som annars skulle kunna åberopas mot den
berörda personen.

10. Om en ansökan som avses i punkt 7 och 8 lämnas in
efter utgången av tvåårsperioden efter denna förordnings
ikraftträdande, skall rättigheter som inte har förfallit eller
preskriberats, gälla från den dag då ansökan lämnades in
såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en
medlemsstats lagstiftning.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter det att den har offentliggjorts i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfardad i Luxemburg den 30 april 1992.

På rådets vägnar
José da SILVA PENEDA
Ordförande

19.5.92

392R1248/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1993/94:203

Bilaga 13

Nr L 136 /7

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1248/92

av den 30 april 1992

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr
1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter
samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet
för migrerande arbetare,¹

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,²

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande,⁵ och

med beaktande av följande:

Det är nödvändigt att ändra bestämmelserna som reglerar
beviljande och beräkning av pensioner i förordning (EEG) nr
1408/71* och (EEG) nr 574/72,⁵ uppdaterade genom
förordning (EEG) nr 2001/83,⁶ och senast ändrade genom
förordning (EEG) nr 1249/92^7- vissa ändringar är knutna till
domstolens rättspraxis på delta område, andra ändringar är
ägnade att rätta till gällande brister.

Det är nödvändigt att upphäva åttonde stycket i ingressen,
beaktandemeningen oräknad, till förordning (EEG) nr 1408/71
som har blivit överflödig genom domstolens rättspraxis
avseende artikel 46.3 i nämnda förordning; denna strykning
kräver ny text i sjunde stycket i ingressen, beaktandemeningen
oräknad, till förordning (EEG) nr 1408/71.

De ändringar som skall göras i avdelning III kapitel 3 i
förordning (EEG) nr 1408/71 kräver anpassning av artikel
12.2 i nämnda förordning.

Det är nödvändigt att ändra artiklarna 38 och 45 i förordning
(EEG) nr 1408/71 för att klarlägga reglerna för beaktande av

¹ EGT	nr	C	206, 11.8.1989, s.2.
¹ EGT	nr	C	291, 20.11.1989, s.120.
’ EGT	nr	C	56, 7.3.1990, s.63.
⁴ EGT	nr	L	149, 5.7.1971, s.2.
¹ EGT	nr	L	74, 27.3.1972, s.l.
⁶ EGT	nr	L	230, 22.8.1983, s.6.
⁷ EGT	nr	L	136, 19.5.1992, s.28.

försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts i två
eller flera medlemsstater som anställd och som egenföretagare
och/eller inom ett allmänt och ett särskilt system.

Det är nödvändigt att i bilaga 4 B införa alla särskilda system
för egen företagare enligt artiklarna 38 och 45 i förordning
(EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att i artikel 39 i förordning (EEG) nr
1408/71 införa en bestämmelse som föreskriver att bestäm-
melserna i förordningens kapitel 3 vid sammanträffande av
förmåner av olika slag skall tillämpas på samma sätt på
invalidpensioner som utges enligt kapitel 2.

Det nya begreppet förmåner av samma slag enligt avdelning
III kapitel 3 i förordning (EEG) nr 1408/71 kräver en ny text
till artikel 40.2 i nämnda förordning.

Det är nödvändigt att ändra texten till artikel 40.3 a ii i
förordning (EEG) nr 1408/71 så att nämnda stycke på samma
sätt kan tillämpas om en invaliditetsförmån beviljas som inte
betecknas som invaliditetsförmån; det är följaktligen
nödvändigt att göra en textförändring i artikel 40.3 b i i
nämnda förordning.

Den nya texten till artikel 43.1 och införandet av en ny punkt
3 i artikel 43 kräver en ändring i rubriken till avsnitt 4 i
kapitel 2 till avdelning III i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att anpassa texten till artikel 43.2 i
förordning (EEG) nr 1408/71 för att garantera, om lagstift-
ningen i en medlemsstat inte föreskriver omvandling av en
invaliditetsförmån till en förmån vid ålderdom, att den förmån
som utges enligt denna lagstiftning skall fortsätta att utbetalas
så länge som personen uppfyller de föreskrivna villkoren.

Erfarenheter som har vunnits vid tillämpningen av artikel 43
i förordning (EEG) nr 1408/71 har visat på en brist i sådana
fall då en invaliditetsförmån som har beviljats enligt artikel 39
i nämnda förordning har omvandlats till en förmån vid ål-

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 /8

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

derdom utan att personen har uppfyllt det åldersvillkor som
krävs av lagstiftningen i den andra medlemsstaten för förvärv
av rätt till denna förmån; det är nödvändigt att rätta till denna
brist genom att införa en ny punkt 3 i artikel 43 som
föreskriver att den behöriga institutionen i den medlemsstat
som hittills har varit undantagen från utbetalning av en
invalidpension från den dag då omvandling till ålderspension
skedde i den andra medlemsstaten skall utge en invalidpension
i enlighet med bestämmelserna i avdelning III kapitel 3 i
förordning (EEG) nr 1408/71.

Nuvarande punkt 3 i artikel 43 i förordning (EEG) nr 1408/71
bör bli punkt 4 och texten till denna bör förenklas.

En bestämmelse bör införas i artikel 45 i förordning (EEG) nr
1408/71 för att garantera att försäkringsperioder som har
fullgjorts inom ett särskilt system i en medlemsstat med
avseende på förvärv, bibehållande eller återfående av
förmåner skall beaktas inom det allmänna systemet i en annan
medlemsstat även om dessa perioder redan har beaktats i den
sistnämnda staten inom ett särskilt system.

För att uppnå förenkling och klarhet är det nödvändigt att i
artikel 45 i förordning (EEG) nr 1408/71 införa en
bestämmelse som föreskriver införande i bilaga 6 av alla
särskilda bestämmelser om likställande av vissa försäk-
ringsvillkor med avseende på förvärv, bibehållande eller
återfående av rätten till förmåner med beaktande av
särskillnader i de berörda nationella lagstiftningarna.

Till följd av domstolens fasta rättspraxis, har rådet inte
kompetens att fastställa regler som begränsar rätten till två
eller flera pensioner som har förvärvats i olika medlemsstater
genom minskning av det pensionsbelopp som uteslutande har
förvärvats enligt nationell lagstiftning; enligt domstolen ligger
kompetensen att införa sådana regler hos den nationella
lagstiftaren, då det för gemenskapen som lagstiftare åvilar att
bestämma de gränser inom vilka de nationella bestämmelserna
avseende minskning, innehållande eller indragning skall
tillämpas; en bestämmelse bör införas för att bestämma det
pensionsbelopp som beräknas i enlighet med de metoder som
används för sammanläggning och fördelning prorata och som
garanteras enligt gemenskapsrätten då tillämpning av nationell
lagstiftning, inklusive bestämmelser om minskning,
innehållande eller indragning är mindre förmånliga än
förenämnda metod; vidare måste det bli möjligt för de
behöriga institutionerna att underlåta en beräkning i enlighet
med metoden för sammanläggning och fördelning prorata om
resultatet av denna beräkning är lika med eller lägre än det
som kommer fram enligt endast nationell lagstiftning; i bilaga
4 C bör därför för alla medlemsstater anges alla de fall då de
två beräkningarna kan ge ett sådant resultat.

För att skydda migrerande arbetstagare och deras efterlevande
mot en alltför sträng tillämpning av de nationella bestäm-
melserna om minskning, innehållande eller indragning är det
nödvändigt att införa en bestämmelse i förordning (EEG) nr
1408/71 som strängt avgränsar tillämpningen av dessa
bestämmelser.

Av samma skäl är det nödvändigt att införa en bestämmelse i
förordning (EEG) nr 1408/71 som vid sammanträffande av
förmåner av samma slag fastställer att dessa bestämmelser
skall tillämpas endast på vissa typer av förmåner och i vissa
särskilda fall.

Det är nödvändigt att i bilaga 4 D förteckna de förmånsslag på
vilka nämnda bestämmelser kan tillämpas vid sammanträffande
av förmåner av samma slag.

Det är nödvändigt att i förordning (EEG) nr 1408/71 införa en
bestämmelse som i vissa fall gör det möjligt för två eller flera
medlemsstater att träffa en överenskommelse i syfte att
begränsa sammanträffandet av förmåner av samma slag; dessa
överenskommelser bör anges i bilaga 4 D.

Det är nödvändigt att i förordning (EEG) nr 1408/71 införa en
bestämmelse som fastställer att vid sammanträffande av
förmåner av samma slag skall bestämmelser om minskning,
innehållande eller indragning enligt en medlemsstats
lagstiftning inte tillämpas på en förmån som beräknas i
enlighet med den metod som används för sammanläggning och
fördelning prorata.

I överensstämmelse med domstolens rättspraxis är det
nödvändigt att slå fast att med sammanträffande av förmåner
av samma slag enligt avdelning III kapitel 3 i förordning
(EEG) nr 1408/71 avses sammanträffande av invaliditets-
förmåner, förmåner vid ålderdom och efterlevandeförmåner
som beräknas eller beviljas på grund av försäkringsperioder
och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts av en och
samma person och att med sammanträffande av förmåner av
annat slag avses sammanträffande av förmåner som inte är av
samma slag.

Det är nödvändigt att i förordning (EEG) nr 1408/71 införa
bestämmelser som garanterar att samtidig tillämpning av två
eller flera medlemsstaters nationella bestämmelser om
minskning, innehållande eller indragning vid sammanträffande
av förmåner av olika slag inte får ogynnsam effekt på
migrerande arbetstagare eller deras beroende familjemed-
lemmar; det är nödvändigt att införa en bestämmelse i
förordning (EEG) nr 1408/71 för att undvika en situation där
enligt en medlemsstats lagstiftning en pension dras in eller
innehålls till fullo därför att personen uppbär en lägre förmån
av annat slag från en annan medlemsstat; samma skäl som
ligger till grund för dessa bestämmelser gäller också för de
fall då en pension enligt en medlemsstats lagstiftning inte kan
beviljas om förmånstagaren uppbär en förmån av annat slag.

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /9

Texten till artikel 48.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 bör
förtydligas genom att villkoren for tillämpning av denna
bestämmelse specificeras.

Det är nödvändigt att rätta till en brist i texten till artikel 49.1
första meningen i förordning (EEG) nr 1408/71 genom att
införa en hänvisning till artikel 40.3 i förordningen; det är
nödvändigt att anpassa texten till de första två punkterna i
artikel 49 i förordning (EEG) nr 1408/71 så att de kan
tillämpas i de fall som avses i artikel 44.2 andra meningen i
förordningen.

Ändringen i artikel 12.2 kräver att det införs ett nytt stycke d
i artikel 60.1 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att infora en bestämmelse i avsnitt D.
Spanien i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 for att
precisera reglerna for tillämpning av förordningens artikel 47
avseende Spanien.

På grund av särdrag hos den grekiska lagstiftningen är det
nödvändigt att införa en bestämmelse i bilaga 6 avsnitt F.
Grekland för att förhindra en situation då tillämpningen av
förordningens artikel 49.2 skulle kunna få ogynnsamma följder
for anställda som har varit försäkrade i Grekland.

Till följd av en ändring i den nederländska lagstiftningen bör
punkt 4 i avsnitt J. Nederländerna i bilaga 6 till förordning
(EEG) nr 1408/71 anpassas.

Det är nödvändigt att i förordning (EEG) nr 1408/71 införa
övergångsbestämmelser för tillämpningen av denna förord-
ning.

Införandet av delarna B, C och D i bilaga 4 till förordning
(EEG) nr 1408/71 innebär att nuvarande bilaga 4 blir
bilaga 4 A.

Det är nödvändigt att i bilaga 6 till förordning (EEG) nr
1408/71 upphäva de nuvarande bestämmelserna i avsnitt B.
Danmark, punkt 7, avsnitt G. Irland, punkt 4, och avsnitt L.
Storbritannien, punkt 9, som har blivit överflödiga genom
införandet av begreppet förmåner av samma slag enligt
förordningens avdelning III kapitel 3.

Det är inte nödvändigt att föreskriva att den behöriga danska
institutionen skall tillämpa bestämmelserna i förordningarna
(EEG) nr 1408/71 och 574/72 som skyddar migrerande
arbetstagare och deras beroende familjemedlemmar mot
ogynnsamma effekter av två eller flera medlemsstaters
samtidiga tillämpning av bestämmelserna om minskning,
innehållande eller indragning vid sammanträffande av
förmåner av olika slag då en sådan garanti redan föreskrivs i
den danska lagstiftningen.

På grund av utformningen av den danska lagstiftningen om
pensioner är det nödvändigt att införa en bestämmelse i avsnitt
B. Danmark i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 som
syftar till att vid tillämpning av den danska lagstiftningen
utvidga begreppet förmåner av samma slag enligt
förordningens avdelning III kapitel 3.

Det är nödvändigt att i bilaga 6 till förordning (EEG) nr
1408/71 införa bestämmelser i avsnitt D. Spanien, avsnitt E.
Frankrike och avsnitt J. Nederländerna för att precisera de
metoder för likställande av vissa försäkringsvillkor för
förvärv, bibehållande eller återfående av rätt till förmåner som
avses i förordningens artikel 45 för Spanien, Frankrike och
Nederländerna.

Det är nödvändigt att ändra texten till artikel 15.1 och till
artiklarna 35, 39, 46, 47, 48, 49 och 107 i förordning (EEG)
nr 574/72 för att beakta ändringarna genom denna förordning.

Bestämmelserna i artikel 7.1 b och c i förordning (EEG) nr
574/72 bör utgå då de har blivit överflödiga på grund av de
nya artiklarna 46 och 46c i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att ändra artikel 7.1 i förordning (EEG)
nr 574/72 genom att införa en begränsning i tillämpningen av
reglerna om förhindrande av sammanträffande av förmåner
särskilt i fall med ömsesidig minskning, ömsesidigt innehåll-
ande eller ömsesidig indragning av två eller flera förmåner.

Det är nödvändigt att i artikel 7.2 i förordning (EEG) nr
574/72 införa en hänvisning till de nya artiklarna 46a, 46b och
46c i förordning (EEG) nr 1408/71.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Styckena i ingressen till förordning (EEG) nr 1408/71 ändras
på följande sätt:

1. Sjunde stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad,
skall ersättas med följande:

"De samordningsregler som har antagits för tillämp-
ningen av artikel 51 i fördraget måste garantera
arbetstagare som flyttar inom gemenskapen deras
förvärvade rättigheter och förmåner."

2. Åttonde stycket i ingressen, beaktandemeningen
oräknad, skall utgå.

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 /10

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras på följande sätt:

1. Artikel 12.2 skall ersättas med följande:

"2. Om något annat inte föreskrivs i denna förordning
får bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om
minskning, innehållande eller indragning av förmåner
vid sammanträffande med andra sociala trygghets-
förmåner eller annan inkomst åberopas även om sådana
förmåner har förvärvats enligt en annan medlemsstats
lagstiftning eller om sådan inkomst har förvärvats inom
en annan medlemsstats territorium."

2. Avdelning III kapitel 2 skall ersättas med följande:

"KAPITEL 2

INVALIDITET

Avsnitt 1

Anställda eller egen företaga re som omfattas av
endast sådan lagstiftning enligt vilken
invaliditetsformånernas storlek är oberoende av
försäkringsperiodernas längd

Artikel 37

Allmänna bestämmelser

1. En anställd eller egen företa ga re, som i en följd
eller växelvis har omfattats av två eller flera
medlemsstaters lagstiftning och som har fullgjort
försäkringsperioder uteslutande enligt sådan lagstiftning
där invaliditetsformånernas storlek är oberoende av
försäkringsperiodernas längd skall fä förmåner i enlighet
med bestämmelserna i artikel 39. Denna artikel skall
inte beröra sådana pensionshöjningar eller tillägg for
barn som har beviljats enligt bestämmelserna i kapitel 8.

2. Den lagstiftning som avses i punkt 1 och som gäller
inom varje berörd medlemsstats territorium anges i
bilaga 4 A.

Artikel 38

Beaktande av försäkrings- eller bosättningsperioder
som fullgjorts enligt de lagstiftningar som en anställd
eller egenföretagare har omfattats av, for att få,
bibehålla eller återfå rätt till förmåner

1. Om en medlemsstats lagstiftning for förvärv,
bibehållande eller återfående av rätt till förmåner enligt
ett system som inte är ett särskilt system som avses i

punkt 2 eller 3 kräver att försäkrings- eller
bosättningsperioder har fullgjorts, skall den behöriga
institutionen i den medlemsstaten, i förekommande fall,
beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning
oavsett om sådana perioder har fullgjorts enligt ett
allmänt system eller enligt ett särskilt system och
oavsett om så skett som anställd eller som
egenföretagare. Dessa perioder skall därvid beaktas som
om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning som
institutionen tillämpar.

2. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av
vissa förmåner kräver att försäkringsperioder
uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett
särskilt system för anställda eller, i förekommande fall,
i en särskild anställning, skall perioder som har
fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning
beaktas vid beviljande av dessa förmåner endast om de
har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett
sådant saknas, i samma yrke.

Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte
uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall
dessa perioder beaktas vid beviljande av förmåner enligt
det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt
det system som i förekommande fall gäller för arbetare
eller tjänstemän, allt efter omständigheterna och under
förutsättning att personen har varit försäkrad enligt ett
av dessa system.

3. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av
vissa förmåner kräver att försäkringsperioder
uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett
särskilt system för egen fö reta ga re skall perioder som
har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning
beaktas vid beviljande av dessa förmåner endast om de
har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett
sådant saknas, i samma yrke. De särskilda system för
egen företagare som avses i denna punkt är förtecknade
i bilaga 4 B för varje berörd medlemsstat.

Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte
uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall
dessa perioder beaktas vid beviljande av förmåner enligt
det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt
det system som i förekommande fall gäller för arbetare
eller tjänstemän, allt efter omständigheterna, och under
förutsättning att personen har varit försäkrad enligt ett
av dessa system.

Artikel 39

Utgivande av förmåner

1. Institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning
var tillämplig då den arbetsoförmåga uppkom som har

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /II

följts av invaliditet, skall enligt denna lagstiftning
avgöra om personen uppfyller villkoren för rätt till
förmåner, i förekommande fall med beaktande av
bestämmelserna i artikel 38.

2. En person som uppfyller de villkor som avses i
punkt 1 skall få förmåner enbart från den nämnda
institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning
som denna tillämpar.

3. En person som inte har rätt till förmåner enligt
punkt 1 skall få de förmåner som han fortlöpande har
rätt till enligt en annan medlemsstats lagstiftning, i
förekommande fall med beaktande av bestämmelserna
i artikel 38.

4. Om den lagstiftning som gäller enligt punkt 2 eller
3 föreskriver att förmånernas storlek skall bestämmas
med beaktande av andra familjemedlemmar än bam,
skall den behöriga institutionen beakta också sådana
familjemedlemmar till personen och betrakta dem som
om de vore bosatta inom den behöriga statens
territorium, även om de är bosatta inom en annan
medlemsstats territorium.

5. Om den lagstiftning som gäller enligt punkt 2 eller
3 innehåller bestämmelser om minskning, innehållande
eller indragning av förmåner vid sammanträffande med
annan inkomst eller med förmåner av annat slag som
avses i artikel 46a.2, skall artikel 46a.3 och artikel
46c.5 tillämpas på motsvarande sätt.

6. En helt arbetslös person som omfattas av
bestämmelserna i artikel 71.1 a ii eller av första
meningen i artikel 71.1 b ii skall få de
invaliditetsförmåner som utges av den behöriga
institutionen i den medlemsstat inom vars territorium
han är bosatt och enligt den lagstiftning som denna
tillämpar som om han hade omfattats av den
lagstiftningen under sin senaste anställning, i
förekommande fall med beaktande av bestämmelserna
i artikel 38 och/eller artikel 25.2. Institutionen i
bosättningslandet skall svara för kostnaden för dessa
förmåner.

Om den lagstiftning som denna institution tillämpar
föreskriver att beräkningen av förmåner skall grundas
på lön skall institutionen beakta den lön som har
erhållits i det senaste anställningslandet och i
bosättningslandet och enligt den lagstiftning som
institutionen tillämpar. Om ingen lön har erhållits i
bosättningslandet skall den behöriga institutionen, i den
utsträckning som krävs och i enlighet med de regler
som gäller i den egna lagstiftningen beakta den lön som
har erhållits i det senaste anställningslandet.

Avsnitt 2

Anställda eller egenforetagare som har omfattats
antingen av lagstiftning enligt vilken
invaliditetsformånernas storlek är beroende av
försäkrings- eller bosättningsperiodernas längd eller
av lagstiftning av denna typ och av den typ som
avses i avsnitt 1

Artikel 40

Allmänna bestämmelser

1. En anställd eller egenforetagare som i en följd eller
växelvis har omfattats av två eller flera medlemsstaters
lagstiftning, av vilka åtminstone en inte är av den typ
som avses i artikel 37.1, skall få förmåner enligt
bestämmelserna i kapitel 3 och med beaktande av
bestämmelserna i punkt 4.

2. En anställd eller egen företagare som drabbas av
arbetsoförmåga som leder till invaliditet medan han
omfattas av en lagstiftning som anges i bilaga 4 A skall
dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 37.1
på följande villkor:

— Att han uppfyller villkoren i denna lagstiftning eller
i en lagstiftning av samma typ, i förekommande fall
med beaktande av bestämmelserna i artikel 38, men
utan att behöva åberopa försäkringsperioder som
har fullgjorts enligt en lagstiftning som inte anges
i bilaga 4 A.

— Att han inte uppfyller villkoren för rätt till
invaliditetsförmåner enligt någon annan lagstiftning
än den i bilaga 4 A.

— Att han inte gör något anspråk på förmåner vid
ålderdom med beaktande av artikel 44.2 andra
meningen.

3. a) Vid fastställandet av rätten till förmåner enligt

en medlemsstats lagstiftning, som anges i
bilaga 4 A, vilken för rätt till
invaliditetsförmåner kräver att en person under
en viss tid har fått kontantförmåner vid
sjukdom eller har varit arbetsoförmögen, skall,
när en anställd eller egen företagare som har
omfattats av denna lagstiftning drabbas av
arbetsoförmåga som leder till invaliditet medan
han omfattas av en annan medlemsstats
lagstiftning, hänsyn tas till följande utan att det
påverkar tillämpningen av artikel 37.1:

i) Vaije period under vilken han på grund
av denna arbetsoförmåga enligt den andra
medlemsstatens lagstiftning har fått
kontantförmåner vid sjukdom eller i stället
har fortsatt att få lön, och

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 /12

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

ii) varje period under vilken han, på grund
av den invaliditet som har följt på denna
arbetsoförmåga, har fått
invaliditetsförmåner enligt den andra
medlemsstatens lagstiftning enligt
förordningens avdelning 111 kapitel 2 och
3,

skall beaktas som om det rörde sig om
perioder under vilka kontantförmåner vid
sjukdom hade utgetts till honom enligt den
förstnämnda medlemsstatens lagstiftning eller
under vilka han var arbetso förmögen enligt
denna lagstiftning.

b) Rätt till invaliditetsförmåner enligt den först-
nämnda medlemsstatens lagstiftning förvärvas
antingen vid utgången av den preliminära
perioden med ersättning för sjukdom enligt
denna lagstiftning eller vid utgången av den
preliminära perioden av arbetsoförmåga enligt
samma lagstiftning och tidigast

i) den dag då rätt till invaliditetsförmåner
som avses i a ii förvärvas enligt den andra
medlemsstatens lagstiftning, eller

ii) dagen efter den sista dagen med rätt till
kontantförmåner vid sjukdom enligt den
andra medlemsstatens lagstiftning.

4. Ett beslut som har fattats av en medlemsstats
institution om en sökandes invaliditelsgrad skall vara
bindande för andra medlemsstaters institutioner, under
förutsättning att överensstämmelse mellan dessa staters
lagstiftningar om villkor angående graden av invaliditet
bekräftas i bilaga 5.

Avsnitt 3

Förvärrad invaliditet

förmånerna utges till honom enligt bestämmelserna
i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2.

c) Om förmånens eller förmånernas totala belopp
enligt bestämmelserna i b är lägre än det förmåns-
belopp som personen fick på bekostnad av den
institution som tidigare svarade för utbetalningen,
skall denna institution ge honom ett tillägg som
motsvarar skillnaden mellan de två beloppen.

d) Om, i det fall som avses i b, den institution som
svarar för den första arbetsoförmågan är en
nederländsk institution, och om

i) den sjukdom som har förorsakat försämringen
är densamma som den som föranledde förmå-
ner enligt nederländsk lagstiftning,

ii) denna sjukdom är en arbetssjukdom enligt
lagstiftningen i den medlemsstat som personen
senast omfattades av och som ger honom rätt
till det tillägg som avses i artikel 60.1 b, och

iii) den lagstiftning eller de lagstiftningar som
personen har omfattats av sedan han började få
förmåner är sådan som anges i bilaga 4 A,

skall den nederländska institutionen fortsätta att
utge den första förmånen efter försämringen, och
den förmån, som utges enligt lagstiftningen i den
medlemsstat som personen senast har omfattats av,
skall minskas med den nederländska förmånens
belopp.

Artikel 41

1. I fall då den invaliditet förvärras för vilken en
anställd eller egenföretagare får förmåner enligt endast
en medlemsstats lagstiftning gäller följande:

a) Om personen inte har omfattats av en annan med-
lemsstats lagstiftning sedan han började få förmå-
ner, skall den förstnämnda medlemsstatens behöri-
ga institution med beaktande av försämringen utge
förmånerna enligt bestämmelserna i den lagstiftning
som denna tillämpar.

b) Om personen har omfattats av lagstiftningen i en
eller flera andra medlemsstater sedan han började
fa förmåner, skall med beaktande av försämringen

e) Om, i det fall som avses i b, personen inte har rätt
till förmåner på bekostnad av en annan
medlemsstats institution, skall den behöriga
institutionen i den första staten med beaktande av
försämringen och, i förekommande fall,
bestämmelserna i artikel 38, utge förmånerna enligt
bestämmelserna i denna stats lagstiftning.

2. När en invaliditet förvärras för vilken en anställd
eller egenföretagare får förmåner enligt lagstiftningen i
två eller flera medlemsstater, skall förmånerna med
beaktande av försämringen utges till honom enligt
bestämmelserna i artikel 40.1.

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /13

Avsnitt 4

Utgivande av förmåner som tidigare har innehållits
eller dragits in — Omvandling av
invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom —
Omräkning av förmåner som har beviljats enligt
artikel 39

Artikel 42

Fastställande av ansvarig institution då utgivande av
invaliditetsförmåner återupptas

1. Om förmåner skall utges på nytt efter att ha
innehållits skall, utan att det påverkar tillämpningen av
bestämmelserna i artikel 43, den institution eller de
institutioner som svarade for utgivandet av förmåner vid
tidpunkten för innehållandet svara för utgivandet.

2. Om efter indragning av förmåner personens
hälsotillstånd motiverar att ytterligare förmåner beviljas,
skall dessa i förekommande fall utges enligt
bestämmelserna i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2.

Artikel 43

Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid
ålderdom — Omräkning av förmåner som har
beviljats enligt artikel 39

1. Invaliditetsförmåner skall i förekommande fall om-
vandlas till förmåner vid ålderdom enligt villkoren i den
eller de lagstiftningar enligt vilka de har beviljats och
enligt bestämmelserna i kapitel 3.

2. Om en person som får invaliditetsförmåner med
stöd av bestämmelserna i artikel 49 kan göra anspråk på
förmåner vid ålderdom enligt lagstiftningen i en eller
flera medlemsstater skall varje institution i en
medlemsstat som svarar för utgivande av
invaliditetsförmåner fortsätta att till honom utge de
invaliditetsförmåner som han har rätt till enligt den
lagstiftning som den tillämpar tills bestämmelserna i
punkt 1 blir tillämpliga på institutionen eller så länge
som personen uppfyller villkoren för sådana förmåner.

3. Om invaliditetsförmåner som har beviljats i enlighet
med artikel 39 enligt en medlemsstats lagstiftning
omvandlas till förmåner vid ålderdom och om personen
ännu inte uppfyller de villkor som krävs av en eller
flera nationella lagstiftningar för att få dessa förmåner,
skall personen från denna eller dessa medlemsstater från
dagen för omvandlingen fa invaliditetsförmåner
beviljade i enlighet med kapitel 3 som om detta kapitel

hade varit tillämpligt vid den tidpunkt då hans
arbetsoförmåga som ledde till invaliditet inträffade tills
personen uppfyller kvalifikationsvillkoren för rätt till
förmån vid ålderdom enligt lagstiftningen i den eller de
berörda medlemsstaterna eller, om sådan omvandling
inte föreskrivs, så länge som han har rätt till
invaliditetsförmåner enligt den eller de berörda
lagstiftningarna.

4. De invaliditetsförmåner som utges enligt artikel 39
skall omräknas enligt kapitel 3 så snart som
förmånstagaren uppfyller kvalifikationsvillkoren för
invaliditetsförmåner enligt en lagstiftning som inte anges
i bilaga 4 A eller så snart som han får förmåner vid
ålderdom enligt en annan medlemsstats lagstiftning."

3. Avdelning III kapitel 3 skall ersättas med följande:

"KAPITEL 3

ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER)

Artikel 44

Allmänna bestämmelser om beviljande av förmåner
till anställda eller egenforetagare som har omfattats
av lagstiftningen i två eller flera medlemsstater

1. Rätten till förmåner för en anställd eller
egenföretagare som har omfattats av två eller flera
medlemsstaters lagstiftning, eller för hans efterlevande,
skall fastställas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 49
skall en ansökan om förmåner som personen lämnar in
avse all lagstiftning som den anställde eller
egen företagaren har omfattats av. Undantag från denna
regel skall göras om personen uttryckligen begär att
beviljandet av de förmåner vid ålderdom som han har
rätt till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemssta-
ter skjuts upp.

3. Detta kapitel gäller inte bamtillägg till pensioner
eller barnpensioner som utges enligt bestämmelserna i
kapitel 8.

Artikel 45

Beaktande av försäkrings- eller bosättningsperioder
som har fullgjorts enligt den lagstiftning som en
anställd eller egenforetagare har omfattats av, for att
få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner

1. Om en medlemsstats lagstiftning för förvärv,
bibehållande eller återfående av rätten till förmåner
enligt ett system som inte är ett särskilt system som
avses i punkt 2 eller 3 kräver att försäkrings- eller

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 /14

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

bosättningsperioder har fullgjorts, skall den behöriga
institutionen i den medlemsstaten, i förekommande fall,
beakta forsäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning
oavsett om sådana perioder har fullgjorts enligt ett
allmänt system eller enligt ett särskilt system och
oavsett om så skett som anställd eller som egen-
företagare. Dessa perioder skall därvid beaktas som om
de hade fullgjorts enligt den lagstiftning som institutio-
nen tillämpar.

2. Om en medlemsstats lagstiftning for beviljande av
vissa förmåner kräver att försäkringsperioder
uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett
särskilt system for anställda eller, i förekommande fall,
i en särskild anställning, skall perioder som har
fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning
beaktas vid beviljande av dessa förmåner endast om de
har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett
sådant saknas, i samma yrke. Om personen, sedan
sådana perioder har beaktats, inte uppfyller villkoren för
rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid
beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet
eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i
förekommande fall gäller for arbetare eller tjänstemän,
allt efter omständigheterna och under förutsättning att
personen har varit försäkrad enligt ett av dessa system.

3. Om en medlemsstats lagstiftning for beviljande av
vissa förmåner kräver att försäkringsperioder
uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett
särskilt system for egenforetagare, skall perioder som
har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning
beaktas vid beviljande av dessa förmåner endast om de
har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett
sådant saknas, i samma yrke. De särskilda system for
egenforetagare som avses i denna punkt är förtecknade
i bilaga 4 B for vaije berörd medlemsstat. Om
personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte
uppfyller villkoren for rätt till dessa förmåner, skall
dessa perioder beaktas vid beviljande av förmåner enligt
det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt
det system som i förekommande fall gäller for arbetare
eller tjänstemän, allt efter omständigheterna, och under
förutsättning att personen har varit försäkrad enligt ett
av dessa system.

4. Försäkringsperioder som har fullgjorts enligt ett
särskilt system i en medlemsstat skall beaktas enligt det
allmänna systemet, eller om ett sådant saknas, enligt det
system som i förekommande fall gäller for arbetare eller
tjänstemän i en annan medlemsstat för att få, bibehålla
eller återfå rätt till förmåner under förutsättning att
personen har varit försäkrad enligt ett av dessa system,
även om dessa perioder redan har beaktats i den senare
staten enligt ett system som avses i punkt 2 eller i punkt
3 första meningen.

5. Om en medlemsstats lagstiftning för förvärv,
bibehållande eller återfående av rätten till förmåner
kräver att personen är försäkrad vid den tidpunkt då
forsäkringsfallet inträffade, skall detta villkor anses vara
uppfyllt om han vid den tidpunkten omfattas av
lagstiftningen i en annan medlemsstat, i enlighet med de
bestämmelser som anges for vaije medlemsstat i bilaga

6. En period med hel arbetslöshet under vilken en
person uppbär förmåner enligt artikel 71.1 a ii eller
b ii, första meningen, skall beaktas av den behöriga
institutionen i den medlemsstat inom vars territorium
personen är bosatt i enlighet med den lagstiftning som
den institutionen tillämpar, som om denna lagstiftning
gällde för honom under hans senaste anställning.

Om den period med hel arbetslöshet som personen har
fullgjort i bosättningslandet endast kan beaktas om
avgiftsperioder har fullgjorts i det landet, skall detta
villkor anses vara uppfyllt om avgiftsperioder har
fullgjorts i en annan medlemsstat.

Artikel 46

Beviljande av förmåner

1. Om de villkor som krävs enligt en medlemsstats
lagstiftning for rätt till förmåner har uppfyllts utan
tillämpning av artikel 45 eller artikel 40.3, skall
följande regler gälla:

a) Den behöriga institutionen skall beräkna det
förmånsbelopp som skall utbetalas

i) å ena sidan, endast enligt bestämmelserna i
den lagstiftning som den tillämpar,

ii) å andra sidan, enligt punkt 2.

b) Den behöriga institutionen kan dock underlåta att
företa beräkningen i enlighet med a ii om resultatet
av denna beräkning, bortsett från skillnader som
uppstår vid avrundningen av siffror, är lika med
eller lägre än resultatet av beräkningen enligt a i,
om inte denna institution tillämpar en lagstiftning
som innehåller regler om förhindrande av
sammanträffande av förmåner som avses i
artiklarna 46b och 46c eller om nämnda
institutioner tillämpar en lagstiftning som innehåller
regler om förhindrande av sammanträffande av
förmåner i fall som avses i artikel 46c, under
förutsättning att nämnda lagstiftning föreskriver att
förmåner av annat slag skall beaktas endast på
grundval av förhållandet mellan de forsäkrings-
eller bosättningsperioder som har fullgjorts enbart
enligt denna lagstiftning och de försäkrings- eller
bosättningsperioder som krävs enligt denna
lagstiftning for att få rätt till hel förmån.

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /15

I bilaga 4 C anges for varje medlemsstat de fall när
två beräkningar skulle medföra ett sådant resultat.

2. Om villkoren i en medlemsstats lagstiftning för rätt
till förmåner uppfylls endast efter tillämpning av artikel
45 och/eller artikel 40.3 skall följande regler tillämpas:

a) Den behöriga institutionen skall beräkna det
teoretiska beloppet för den förmån som personen
skulle kunna göra anspråk på om alla försäkrings-
och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts
enligt lagstiftningen i de medlemsstater som den
anställde eller egen företagaren har omfattats av
hade fullgjorts i den medlemsstaten och enligt den
lagstiftning som institutionen tillämpar den dag då
förmånen beviljas. Om förmånens belopp enligt den
lagstiftningen inte är beroende av de fullgjorda
periodernas längd, skall detta belopp anses utgöra
det teoretiska belopp som avses i detta stycke.

b) Den behöriga institutionen skall sedan fastställa
förmånens faktiska belopp på grundval av det
teoretiska belopp som avses i föregående stycke
enligt proportionen mellan längden av de
försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts innan försäkrings fallet inträffar enligt den
lagstiftning som denna institution tillämpar och den
totala längden av de försäkrings- eller
bosättningsperioder som har fullgjorts enligt alla de
berörda medlemsstaternas lagstiftningar innan för-
säkrings fallet inträffade.

3. Personen skall ha rätt till det högsta beloppet som
har beräknats enligt punkt 1 och 2, från den behöriga
institutionen i vaije medlemsstat utan att del påverkar
tillämpningen av bestämmelserna om minskning,
innehållande eller indragning, som gäller enligt den
lagstiftning enligt vilken förmånen skall utbetalas.

1 förekommande fall skall den jämförelse som skall
göras stå i relation till de belopp som har fastställts efter
tillämpningen av nämnda bestämmelser.

4. Om det i fråga om invalid-, ålders- eller
efterlevandepensioner skulle inträffa att summan av de
förmåner som utges av de behöriga institutionerna i två
eller flera medlemsstater enligt bestämmelserna i en
sådan multilateral konvention om social trygghet som
avses i artikel 6 b är lägre än den summa som skulle
utges av dessa medlemsstater enligt punkterna 1 till 3,
skall bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på
personen.

Artikel 46a

Allmänna bestämmelserom minskning, innehållande
eller indragning av förmåner vid invaliditet,
ålderdom eller till efterlevande enligt medlemsstat-
ernas lagstiftningar

1. Med sammanträffande av förmåner av samma slag
avses i delta kapitel: sammanträffande av förmåner vid

invaliditet, ålderdom och till efterlevande som beräknas
eller utges på grundval av försäkrings- eller
bosättningsperioder som har fullgjorts av en och samma
person.

2. Med sammanträffande av förmåner av annat slag
avses i detta kapitel: sammanträffande av förmåner som
inte kan betraktas som om de var av samma slag enligt
punkt 1.

3. Följande regler skall gälla vid tillämpningen av reg-
lerna om minskning, innehållande eller indragning enligt
en medlemsstats lagstiftning då en förmån vid invalidi-
tet, ålderdom eller till efterlevande sammanträffar med
en förmån av samma slag eller med en förmån av annat
slag eller med annan inkomst:

a) Hänsyn skall tas till förmåner som har förvärvats
enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller till
annan inkomst som har förvärvats i en annan
medlemsstat endast om lagstiftningen i den första
medlemsstaten innehåller regler om att förmåner
eller inkomst som har förvärvats utomlands skall
beaktas.

b) Hänsyn skall tas till det förmånsbelopp som skall
utges av en annan medlemsstat före avdrag för
skatter, socialförsäkringsavgifter och andra
individuella premier eller avdrag.

c) Hänsyn skall inte tas till förmånsbelopp som har
förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning
och som utges på grundval av frivillig försäkring
eller frivillig fortsättnings försäkring.

d) Om bestämmelser om minskning, innehållande eller
indragning tillämpas enligt endast en medlemsstats
lagstiftning med hänsyn till att personen uppbär
förmåner av liknande eller annat slag och som
utbetalas enligt andra medlemsstaters lagstiftningar
eller till annan inkomst som har förvärvats inom
andra medlemsstaters territorium, får den förmån
som betalas ut enligt lagstiftningen i den första
medlemsstaten minskas endast med ett belopp som
motsvarar de förmånsbelopp som utbetalas enligt
lagstiftningen inom andra medlemsstaters
territorium eller den inkomst som har förvärvats
där.

Artikel 46b

Särskilda bestämmelser vid sammanträffande av för-
måner av samma slag enligt två eller flera medlems-
staters lagstiftning

1. Bestämmelser om minskning, innehållande eller in-
dragning enligt en medlemsstats lagstiftning skall inte
tillämpas på en förmån som beräknas i enlighet med
artikel 46.2.

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 716

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

2. Bestämmelser om minskning, innehållande eller in-
dragning enligt en medlemsstats lagstiftning skall
tillämpas på en förmån som beräknas i enlighet med
artikel 46.1 a i endast om förmånen är

a) antingen en förmån som avses i bilaga 4 D, vars
storlek inte beror på de fullgjorda försäkrings- eller
bosättningsperiodemas längd, eller

b) en förmån, vars storlek bestäms på grundval av en
tillgodoräknad period som anses vara fullgjord
mellan den dag då försäkringsfallet inträffade och
en senare dag. I det senare fallet skall nämnda
bestämmelser tillämpas vid sammanträffande av en
sådan förmån

i) antingen med en förmån av samma slag, såvi-
da inte en överenskommelse har slutits mellan
två eller flera medlemsstater som föreskriver
att en och samma tillgodoräknad period inte
får beaktas två eller flera gånger

ii) eller med en förmån av det slag som avses i a.

Förmåner och överenskommelser som avses i b anges i
bilaga 4 D.

Arlikel 46c

Särskilda bestämmelser vid sammanträffande av en
eller flera förmåner som avses i artikel 46a. 1 med en
eller flera förmåner av annat slag eller med annan
inkomst då två eller flera medlemsstater berörs

1. Om uppbärandet av förmåner av annat slag eller av
annan inkomst medför minskning, innehållande eller
indragning av två eller flera förmåner som avses i
artikel 46.1 a i skall de belopp som inte skulle utbetalas
vid en strikt tillämpning av bestämmelserna om
minskning, innehållande eller indragning i de berörda
medlemsstaternas lagstiftning delas med det antal
förmåner som skall minskas, innehållas eller indragas.

2. Om en förmån beräknas i enlighet med artikel 46.2
skall den förmån eller de förmåner av annat slag som
utges från andra medlemsstater eller annan inkomst och
alla andra beståndsdelar som gäller enligt
medlemsstatens lagstiftning vid tillämpning av
bestämmelserna om minskning, innehållande eller
indragning, beaktas i förhållande till de försäkrings-
och/eller bosättningsperioder som avses i artikel 46.2 b
och användas vid beräkningen av nämnda förmån.

3. Om uppbärandet av förmåner av annat slag eller av
annan inkomst medför minskning, innehållande eller
indragning av en eller flera förmåner som avses i artikel

46.1 a i och av en eller flera förmåner som avses i
artikel 46.2 skall följande regler gälla:

a) Om det rör sig om en eller flera förmåner som
avses i artikel 46.1 a i skall de belopp som inte
skulle utbetalas vid en strikt tillämpning av
bestämmelserna angående minskning, innehållande
eller indragning enligt medlemsstaternas lagstiftning
delas med det antal förmåner som skall minskas,
innehållas eller indragas.

b) Om det rör sig om en eller flera förmåner som
beräknas i enlighet med artikel 46.2 skall
minskningen, innehållandet eller indragningen ske
i enlighet med punkt 2.

4. Om i de fall som avses i punkt 1 och 3 a en
medlemsstats lagstiftning föreskriver att för tillämpning
av bestämmelser angående minskning, innehållande eller
indragning, hänsyn skall tas till förmåner av annat slag
och/eller annan inkomst och andra beståndsdelar i
förhållande till de försäkringsperioder som avses i
artikel 46.2 b, skall den i nämnda punkter föreskrivna
delningen inte gälla för den medlemsstaten.

5. Alla ovannämnda bestämmelser skall tillämpas på
motsvarande sätt om lagstiftningen i en eller flera med-
lemsstater föreskriver att rätt till en förmån inte kan
förvärvas om personen uppbär en förmån av annat slag
som utbetalas enligt en annan medlemsstats lagstiftning
eller uppbär annan inkomst.

Arlikel 47

Tilläggsbestämmelser för beräkning av förmåner

1. Vid beräkningen av det teoretiska belopp och det
pro rata-belopp som avses i artikel 46.2 skall följande
regler gälla:

a) Om den totala längden av de försäkrings- och
bosättningsperioder som har fullgjorts innan
försäkringsfallet inträffade enligt alla de berörda
medlemsstaternas lagstiftningar är längre än den
maximiperiod som krävs enligt lagstiftningen i en
av dessa stater för rätt till hel förmån, skall den
behöriga institutionen i den staten beakta denna
maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas
totala längd. Denna beräkningsmetod för inte leda
till att institutionen måste utge en förmån med
högre belopp än det som har faststäflts för
oreducerad förmån i den lagstiftning som den
tillämpar. Bestämmelsen gäller inte förmåner vilkas
storlek är oberoende av försäkringsperiodernas
längd.

b) Förfarandet för beaktande av sammanfallande
perioder är fastställt i den tillämpnings förordning
som avses i artikel 98.

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /17

c) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning

beräknas på grundval av genomsnittliga inkomster,
en genomsnittlig avgift, en genomsnittlig ökning
eller förhållandet mellan den sökandes

bruttoinkomster och de genomsnittliga

bruttoinkomsterna för alla försäkrade personer
utom lärlingar under försäkringsperiodema, skall
sådana genomsnittliga eller proportionella tal
fastställas av denna stats behöriga institution enbart
på grundval av försäkringsperioder som har
fullgjorts enligt denna stats lagstiftning eller
bruttoinkomster som personen har haft under enbart
dessa perioder.

d) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning
beräknas på grundval av storleken av inkomster,
avgifter eller ökningar, skall denna stats behöriga
institution fastställa de inkomster, avgifter och
ökningar som skall beaktas med avseende på
försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning
på grundval av de genomsnittliga inkomster,
avgifter eller ökningar som har godtagits med
avseende på de försäkringsperioder som har
fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen
tillämpar.

e) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning
beräknas på grundval av standardinkomster eller ett
fast belopp, skall denna stats behöriga institution
godta de standardinkomster eller det fasta belopp
som skall beaktas av den med avseende på
försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning
som lika med de standardinkomster eller det fasta
belopp eller i förekommande fall med de
genomsnittliga standardinkomster eller det fasta
belopp som svarar mot de försäkringsperioder som
har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutio-
nen tillämpar.

f) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning
för vissa perioder beräknas på grundval av
inkomsternas storlek och för andra perioder på
grundval av standardinkomster eller ett fast belopp
skall denna stats behöriga institution, med avseende
på försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning,
beakta de inkomster eller fasta belopp som har
fastställts enligt bestämmelserna i d eller e ovan
eller i förekommande fall genomsnittet av dessa
inkomster eller fasta belopp. Om förmåner
beräknas på grundval av standardinkomster eller ett
fast belopp för alla perioder som har fullgjorts
enligt den lagstiftning som den behöriga institu-
tionen tillämpar, skall institutionen godta de
inkomster som skall beaktas med avseende på
försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftningar,
som lika med de fiktiva inkomster som svarar mot
standardinkomstema eller det fasta beloppet.

g) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning
beräknas på grundval av genomsnittsavgifter, skall
den behöriga institutionen fastställa detta
genomsnitt med åberopande enbart av de
försäkringsperioder som har fullgjorts enligt denna
stats lagstiftning.

2. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om
indexering av de faktorer som skall beaktas vid
beräkningen av förmåner skall i förekommande fall
tillämpas på de faktorer som skall beaktas av denna
medlemsstats behöriga institution enligt bestämmelserna
i punkt 1 med avseende på försäkrings- eller
bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra
medlemsstaters lagstiftning.

3. Om förmåners storlek enligt en medlemsstats
lagstiftning fastställs med beaktande av andra
familjemedlemmar än barn, skall denna stats behöriga
institution ta hänsyn även till dessa familjemedlemmar
till personen och betrakta dem som om de vore bosatta
inom den behöriga statens territorium, även om de är
bosatta inom en annan medlemsstats territorium.

4. Om den lagstiftning som den behöriga institutionen
tillämpar kräver att en lön skall beaktas vid beräkningen
av förmåner då artikel 45.6 första och andra styckena
har tillämpats och om i denna medlemsstat endast
perioder med hel arbetslöshet med förmån i enlighet
med artikel 71.1 a ii eller artikel 71.1 b ii första
meningen beaktas vid betalning av pension, skall den
behöriga institutionen i den medlemsstaten betala
pension på grundval av den lön som den använde som
grund för utgivande av denna arbetslöshetsformån i
enlighet med den lagstiftning som den tillämpar.

Arlikel 48

Försäkrings- eller bosättningsperioder kortare än ett
år

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 46.2 skall
institutionen i en medlemsstat inte vara skyldig att
bevilja förmåner med anledning av perioder som har
fullgjorts enligt den lagstiftning som den tillämpar och
som skall beaktas då försäkrings fallet inträffar

— om längden av nämnda perioder inte uppgår till ett
år, och

— om endast dessa perioder beaktas, ingen rätt till
förmån skulle finnas enligt bestämmelserna i denna
lagstiftning.

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 /18

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

2. Den behöriga institutionen i var och cn av de andra
medlemsstaterna skall beakta de perioder som avses i
punkt 1 vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel

46.2 utom de under b.

3. Om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1
skulle leda till att alla institutioner i de berörda
medlemsstaterna befrias från sina skyldigheter, skall
förmåner beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den
sista av de stater vars villkor är uppfyllda, som om alla
försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts
och beaktats enligt bestämmelserna i artikel 45.1—4
hade fullgjorts enligt denna stats lagstiftning.

Arlikel 49

Beräkning av förmåner for en person som inte
samtidigt uppfyller villkoren i alla lagstiftningar
enligt vilka försäkrings-eller bosättningsperioder har
fullgjorts eller då han uttryckligen begärt att
beviljandet av förmåner vid ålderdom skjuts upp

1. Om en person vid en viss tidpunkt inte uppfyller de
villkor som har fastställts for beviljande av förmåner i
alla de medlemsstaters lagstiftning som han har
omfattats av, i förekommande fall med beaktande av
bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 men
uppfyller villkoren i endast en eller flera av dem, skall
följande gälla:

a) Varje behörig institution som tillämpar en
lagstiftning, vars villkor är uppfyllda, skall beräkna
det förmånsbelopp som skall utges enligt
bestämmelserna i artikel 46.

b) Undantag:

i) Om personen uppfyller villkoren i åtminstone
två lagstiftningar utan att åberopa forsäkrings-
eller bosättningsperioder som har fullgjorts
enligt de lagstiftningar vars villkor inte är
uppfyllda, skall dessa perioder inte beaktas vid
tillämpningen av bestämmelserna i artikel
46.2.

ii) Om personen uppfyller villkoren i endast en
lagstiftning utan att åberopa försäkrings- eller
bosättningsperioder som har fullgjorts enligt
lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda,
skall det förmånsbelopp som skall utges
beräknas enligt bestämmelserna i endast den
lagstiftning vars villkor är uppfyllda, med
beaktande av endast de perioder som har
fullgjorts enligt den lagstiftningen.

Bestämmelserna i denna punkt skall tillämpas på
motsvarande sätt då personen uttryckligen har begärt att
beviljandet av förmåner vid ålderdom skjuts upp i
enlighet med artikel 44.2 andra meningen.

2. Den eller de förmåner som har beviljats enligt en
eller flera lagstiftningar i det fall som avses i punkt 1
skall automatiskt räknas om enligt bestämmelserna i
artikel 46 när villkoren enligt en eller flera av de
lagstiftningar som personen har omfattats av är
uppfyllda, i förekommande fall med beaktande av
bestämmelserna i artikel 45 och i förekommande fall
ännu en gång med beaktande av punkt 1. Denna punkt
skall tillämpas på motsvarande sätt då en person begär
beviljande av förmåner vid ålderdom som har förvärvats
enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och
som dittills hade varit uppskjuten i enlighet med artikel

44.2 andra meningen.

3. En omräkning skall automatiskt göras enligt
bestämmelserna i punkt 1, utan att det påverkar
tillämpningen av bestämmelserna i artikel 40.2, när
villkoren i en eller flera lagstiftningar inte längre är
uppfyllda.

Artikel 50

Beviljande av ett tillägg när det totala
formånsbeloppet enligt de olika medlemsstaternas
lagstiftningar inte uppgår till det fastställda
minimibeloppet i den stat inom vars territorium
mottagaren är bosatt

En formånstagare på vilken detta kapitel är tillämpligt
får inte, i den stat inom vars territorium han är bosatt
och enligt vars lagstiftning en förmån utges till honom,
beviljas en förmån som är mindre än den minimiformån
som har fastställts enligt denna lagstiftning för en
försäkrings- eller bosättningsperiod som är lika med alla
försäkringsperioder som har beaktats vid betalning
enligt bestämmelserna i de föregående artiklarna. Den
behöriga institutionen i denna stat skall under den tid
han är bosatt inom dess territorium om det behövs
betala ut ett tillägg till honom som uppgår till skillnaden
mellan det totala förmånsbelopp som skall betalas ut
enligt detta kapitel och minimifÖrmånsbeloppet.

Arlikel 51

Indexering och ny beräkning av förmåner

1. Om förmånerna från de berörda staterna ändras
med en fast procentsats eller ett fast belopp till följd av
ökade levnadskostnader, förändringar i lönenivån eller
av andra ändringsorsaker, skall denna procentsats eller
detta belopp tillämpas direkt på de förmåner som har
fastställts enligt bestämmelserna i artikel 46, utan att
någon ny beräkning behöver göras enligt
bestämmelserna i den artikeln.

2. Om metoden for att fastställa eller reglerna for att
beräkna förmåner skulle ändras, skall dock en ny
beräkning göras enligt bestämmelserna i artikel 46."

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /19

4. Följande stycke skall läggas till i artikel 60.1:

"d) Bestämmelserna om minskning, innehållande eller
indragning i en medlemsstats lagstiftning skall inte
tillämpas på personer som uppbär förmåner som
har beviljats av institutioner i två medlemsstater
enligt b."

5. Artikel 94.10 skall ersättas med följande:

"10. Rättigheter for personer som har beviljats
pension före ikraftträdandet av artikel 45.6 kan
omprövas på deras begäran på grundval av be-
stämmelserna i artikel 45.6."

6. Följande artikel skall införas:

"Artikel 95 a

övergångsbestämmelser for tillämpning av förord-
ning (EEG) nr 1248/92

1. Ingen rätt skall förvärvas enligt förordning (EEG)
nr 1248/92 för en period före den 1 juni 1992.

2. Alla försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning före den 1
juni 1992 skall beaktas vid fastställande av rätten till
förmåner enligt förordning (EEG) nr 1248/92.

3. Om något annat inte följer av bestämmelserna i
punkt 1 skall rätt enligt förordning (EEG) nr 1248/92
förvärvas även om rätten hänför sig till ett försäkrings-
fall som inträffade före den 1 juni 1992.

4. Rättigheter för personer som har beviljats pension
före den 1 juni 1992 kan på ansökan av personen
omprövas med beaktande av bestämmelserna i förord-
ning (EEG) nr 1248/92.

5. Om en ansökan som avses i punkt 4 lämnas in inom
två år från den 1 juni 1992, skall rättigheter som har
förvärvats enligt förordning (EEG) nr 1248/92 gälla
från denna dag, och bestämmelserna i någon
medlemsstats lagstiftning om förverkande av eller
begränsning i rätten till förmåner kan inte åberopas mot
personen ifråga.

6. Om ansökan som avses i punkt 4 lämnas in efter
utgången av tvåårsperioden efter den 1 juni 1992, skall
rättigheter som inte har förverkats eller inte har fallit
bort genom en tidsspärr, gälla från den dag då ansökan
lämnades in, såvida inte förmånligare bestämmelser
gäller enligt en medlemsstats lagstiftning."

7. Bilaga 4 skall ersättas med följande:

"BILAGA 4

(Förordningens artiklar 37.2, 38.3, 45.3, 46.1 b och 46b.2)

Lagstiftningar som behandlas i förordningens artikel 37.1 enligt vilka invaliditetsformånernas
storlek är oberoende av försäkringsperiodernas längd

A. BELGIEN

Lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet, det särskilda invaliditetssystemet för gruv-
arbetare, det särskilda systemet för sjömän i handelsflottan och lagstiftningen om försäkring mot
arbetsoförmåga för egenföretagare

B DANMARK

Ingen.

C. TYSKLAND

Ingen.

D. SPANIEN

Lagstiftning om invaliditetsförsäkring enligt det allmänna systemet och under särskilda system.

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 /20

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

E FRANKRIKE

1. Anställda

All lagstiftning om invaliditetsförsäkring, med undantag for lagstiftningen om invaliditets för-
säkring enligt systemet för social trygghet för gruvarbetare.

2. Egenföretagare

Lagstiftning om invaliditetsförsäkring för egenföretagare inom jordbruket.

F. GREKLAND

Lagstiftning om försäkringssystemet för jordbruket.

G. IRLAND

Del II kapitel 10 i 1981 års lag om social trygghet och socialbidrag [Social Welfare
(Consolidation) Act 1981].

H. ITALIEN

Ingen.

I. LUXEMBURG

Ingen.

J. NEDERLÄNDERNA

a) Lag av den 18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoförmåga, med ändringar.

b) Lag av den 11 december 1975 om allmän försäkring mot arbetsoförmåga, med ändringar.

K. PORTUGAL

Ingen.

L. STORBRITANNIEN

a) Storbritannien

Avdelning 15 i 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975).

Avdelning 14—16 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner (Social Security Pensions
Act 1975).

b) Nordirland

Avdelning 15 i 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) [Social Security (Northern
Ireland) Act 1975].

Artiklarna 16—18 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner (Nordirland) [Social Security
Pensions (Northern Ireland) Order 1975]."

Särskilda system för egenforetagaresom avses i artiklarna 38.3 och 45.3 i förordning nr 1408/71

A. BELGIEN

Inget

B. DANMARK

Inget

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /21

C. TYSKLAND

Ålders försäkring for jordbrukare (Altershilfe fur Landwirte).

D SPANIEN

System avseende lägre pensionsålder for egenforetagare som är sysselsatta i sjöfartsverksamhet
enligt beskrivning i kungligt dekret nr 2309 av den 23 juli 1970.

E. FRANKRIKE

Inget.

F. GREKLAND

Ingel.

G IRLAND

Inget.

H. ITALIEN

PensionsfÖrsäkringssystem for (Assicurazione pensioni per)

— läkare (medici)

— apotekare (farmacisti)

— veterinärer (veterinari)

— barnmorskor (osletriche)

— ingenjörer och arkitekter (ingegneri e architetti)

— lantmätare (geometri)

— advokater och rättegångsbiträden (awocati e procuratori)

— ekonomer (dottori commercialisti)

— revisorer och industriexperter (ragionieri e periti commerciali)

— arbetskonsulenter (consulenti del lavoro)

— notarier (notai)

— tullspeditörer (spedizionieri doganali).

I. LUXEMBURG

Inget.

J. NEDERLÄNDERNA

Inget.

K. PORTUGAL

Inget.

L. STORBRITANNIEN

Inget.

Fall som avses i forordningens artikel 46.1 b då beräkningen av förmåner kan ske med
bortseende från forordningens artikel 46.2

A. BELGIEN
Inget.

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 /22

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

B DANMARK

Alla ansökningar om pension som avses i lagen om sociala pensioner, med undantag for
pensioner som nämns i bilaga 4 D.

C. TYSKLAND

Inget.

D. SPANIEN

Inget.

E. FRANKRIKE

Inget.

F. GREKLAND

Inget.

G. IRLAND

Alla ansökningar om ålderspension, avgiftsfinansierade ålderspensioner och änkepensioner.

H. ITALIEN

Invalid-, ålders- och efterlevandepensioner för anställda och for följande kategorier
egenföretagare: jordbrukare, hälftenbrukare, arrendatorer, hantverkare och personer sysselsatta
inom handelsverksamhet.

I LUXEMBURG

Inget.

J. NEDERLÄNDERNA

Alla ansökningarom ålderspensioner enligt lag av den 31 maj 1956 om allmän åldersförsäkring,
med ändringar.

K PORTUGAL

Invalid-, ålders- och änkepensioner.

L. STORBRITANNIEN

Alla ansökningar om ålders- och änkepension som har fastställts enligt förordningens avdelning
III kapitel 3 med undantag för sådana då personen ifråga, under vilket skatteår som helst efter
den 6 april 1975 har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder både enligt
lagstiftningen i Storbritannien och i en annan medlemsstat.

Förmåner och överenskommelser som avses i förordningens artikel 46b.2

1. Förmåner som avses i förordningens artikel 46b.2 a, vilkas belopp är oberoende av de fullgjorda
försäkrings- eller bosättningsperiodemas längd:

a) De invaliditetsförmåner som utges enligt de lagstiftningar som anges i del A i denna bilaga.

b) Den hela danska allmänna folkpensionen som har förvärvats efter 10 års bosättning av
personer som har beviljats pension senast den 1 oktober 1989.

c) Den nederländska änkepensionen enligt lag av den 9 april 1959 om allmän försäkring för
änkor och föräldralösa bam, med ändringar.

Prop. 1993/94:203

19.5.92

392R1248/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 136 /23

d) De spanska dödsfallsersättningama och efterlevandepensionerna som har beviljats enligt de
allmänna och särskilda systemen.

e) Änkepensionen enligt efterlevandeforsäkringen inom det franska allmänna socialförsäkrings-
systemet eller systemet for lantarbetare.

f) Invalidpension for änklingar och änkor enligt det franska allmänna socialförsäkringssystemet
eller systemet for lantarbetare, då den beräknas på grundval av en avliden makes invalidpen-
sion och utbetalas i enlighet med artikel 46.1 a i.

2. Förmåner som avses i forordningens artikel 46 b 2, vilkas belopp har fastställts med beaktande
av en fiktiv period som anses ha varit fullgjord mellan den dag då forsäkrings fallet inträffade och
en senare dag:

a) Danska förtidspensioner vilkas belopp har fastställts enligt gällande lagstiftning före den 1
oktober 1984.

b) Tyska invalid- och efterlevandepensioner, for vilka en tilläggsperiod beaktas och tyska
ålderspensioner, for vilka en redan fullgjord tilläggsperiod beaktas.

c) Luxemburgska invalid- och efterlevandepensioner.

d) Italienska pensioner vid total arbetsoförmåga ("inabilitå").

3. Överenskommelser som avses i förordningens artikel 46 b 2 b i som avser att förhindra att
samma fiktiva period beaktas två eller flera gånger:

Överenskommelsen den 20 juli 1978 mellan regeringen i Luxemburg och regeringen i Förbunds-
republiken Tyskland om olika socialfÖrsäkringsfrågor."

Bilaga 6 skall ändras enligt följande:

a) Följande punkter skall läggas till i avsnitt A (Belgien):

"9. Vid beräkningen av det teoretiska beloppet for en invalidpension som avses i förordningens
artikel 46.2, skall den behöriga belgiska institutionen lägga till grund den inkomst som har
uppburits i det yrke som personen senast har utövat.

10. Varje anställd eller egenforetagare som inte längre är försäkrad i Belgien enligt
lagstiftningen om sjuk- och invaliditetsförsäkring — som också grundar beviljandet av
förmåner på villkoret att personen ifråga är försäkrad vid försäkrings fallets inträffande —
skall for tillämpningen av förordningens del III kapitel 3 anses vara fortfarande försäkrad
när forsäkringsfallet inträffar om han är försäkrad mot samma risk enligt en annan
medlemsstats lagstiftning.

11. Om personen har rätt till en belgisk invaliditetsförmån enligt förordningens artikel 45, skall
denna förmån enligt reglerna i förordningens artikel 46.2 beviljas

a) enligt bestämmelserna i lagen den 9 augusti 1963 om upprättandet och organiserandet
av ett obligatoriskt sjuk- och invaliditetsförsäkringssystem om han vid tidpunkten for
arbetsoförmågans inträffande var försäkrad mot samma risk enligt en annan
medlemsstats lagstiftning som anställd i den mening som avses i förordningens artikel
1 a.

b) enligt bestämmelserna i det kungliga dekretet av den 20 juli 1971 om upprättandet av
ett försäkringssystem mot arbetsoförmåga för egenforetagare om han vid arbetsoför-
mågans inträffande var egenforetagare i den mening som avses i förordningens
artikel la."

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 /24

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

b) Avsnitt B (Danmark) skall ändras enligt följande:

i) punkt 7 skall ersättas med följande:

"7. Förordningens artikel 46a 3 d och artikel 46c 1 och 3 och lillämpningsförordningens
artikel 7.1 skall inte tillämpas på pensioner som beviljas enligt dansk lagstiftning."

ii) punkt 9 skall ersättas med följande:

"9. Om mottagaren av en dansk ålderspension eller förtida uttagen ålderspension också har
rätt till en efterlevandepension från en annan medlemsstat skall dessa pensioner, vid
tillämpningen av dansk lagstiftning, betraktas som förmåner av samma slag i den
mening som avses i förordningens artikel 46a 1, dock under förutsättning att den person
vars försäkrings- eller bosättningsperioder ligger till grund för beräkningen av
efterlevandepensionen också har fullgjort bosättningsperioder i Danmark."

c) Följande punkter skall läggas till under avsnitt D (Spanien):

"3. Varje anställd eller egenföretagare som inte längre är försäkrad enligt spansk lagstiftning
skall anses vara fortfarande försäkrad vid försäkrings fallets inträffande för tillämpningen av
bestämmelserna i förordningens avdelning III kapitel 3 om han är försäkrad enligt
lagstiftningen i en annan medlemsstat vid tidpunkten för försäkrings fallets inträffande, eller
om så inte är fallet, om en förmån kan utges för samma riskfall enligt en annan
medlemsstats lagstiftning. Det senare villkoret skall dock anses vara uppfyllt i del fall som
avses i artikel 48.1.

4. a) Enligt förordningens artikel 47 skall beräkningen av den teoretiska spanska förmånen
ske på grundval av den försäkrades faktiska avgifter under åren närmast före
betalningen av den sista avgiften till den spanska socialförsäkringen.

b) Det fastställda pensionsbeloppet skall ökas och regleras för varje efterföljande år och
till och med året närmast föregående det då försäkrings fallet inträffar för pensioner av
samma slag."

d) Följande punkt skall läggas till under avsnitt E (Frankrike):

"8. Varje anställd som inte längre är försäkrad enligt det franska allmänna socialför-
säkringssystemet om änkepensionsförsäkring eller systemet för lantarbetare skall vid
tillämpningen av reglerna i förordningens avdelning III kapitel 3 anses ha samma status som
en försäkrad enligt sådan lagstiftning när försäkrings fallet inträffar, om personen är
försäkrad som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning vid tidpunkten för
försäkrings fallets inträffande eller om så inte är fallet, om en efterlevandepension kan utges
enligt en annan medlemsstats lagstiftning för anställda. Detta villkor skall dock anses vara
uppfyllt i det fall som avses i artikel 48.1."

e) Följande punkt skall läggas till under avsnitt F (Grekland):

"4. Enligt grekisk lagstiftning är tillämpningen av förordningens artikel 49.2 förenad med
villkor att den nya beräkningen som avses i nämnda artikel inte leder till ett ogynnsamt
resultat för personen."

f) I avsnitt G (Irland) skall punkt 4 utgå.

g) Avsnitt J (Nederländerna) skall ändras på följande sätt:

i) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3. a) Varje anställd eller egen företagare som inte längre omfattas av nederländsk
lagstiftning om änkepensionsförsäkring skall för tillämpningen av bestämmelserna
av förordningens avdelning III kapitel 3 anses vara försäkrad enligt sådan
försäkring när försäkrings fallet inträffar om personen är försäkrad enligt en annan
medlemsstats lagstiftning mot samma risk, eller om så inte är fallet, om en

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /25

efterlevandeförmån kan utges enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Det senare
villkoret skall dock anses vara uppfyllt i del fall som avses i artikel 48.1.

b) Om en änka enligt a har rätt till änkepension enligt nederländsk lagstiftning om
allmän försäkring for änkor och föräldralösa barn skall sådan pension beräknas
enligt förordningens artikel 46.2.

För tillämpningen av dessa bestämmelser skall försäkringsperioder som har
fullgjorts fore den 1 oktober 1959 under vilka den anställde eller egen företagaren
var bosatt inom nederländskt territorium fore 15 års ålder eller under vilka han vid
fortsatt bosättning inom en annan medlemsstats territorium har förvärvsarbetat i
Nederländerna for en arbetsgivare i del landet, också betraktas som
försäkringsperioder som har fullgjorts enligt nämnda nederländska lagstiftning.

c) Hänsyn skall inte tas till perioder som skall beaktas enligt b, vilka sammanfaller
med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats
lagstiftning om efterlevandepension.

d) Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall endast försäkringsperioder
som har fullgjorts efter 15 års ålder enligt den allmänna lagen om försäkring för
änkor och föräldralösa barn (AWW) beaktas som försäkringsperioder."

ii) Punkt 4 skall ersättas med följande:

"4. a) Vaije anställd eller egenforetagare som inte längre är försäkrad enligt lagen av den

18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoförmåga (WAO) och/eller enligt lagen
av den 11 december 1975 om arbetsoförmåga (AAW) skall anses vara fortfarande
försäkrad vid tidpunkten for försäkrings fa llets inträffande for tillämpningen av
bestämmelserna i förordningens avdelning III kapitel 3 om han är försäkrad mot
samma risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning, eller om så inte är fallet, om
en förmån kan utges enligt en annan stats lagstiftning for samma riskfall.Del
senare villkoret skall dock anses vara uppfyllt i det fall som avses i artikel 48.1.

b) Om personen enligt a har rätt till en nederländsk invaliditetsförmån skall denna
förmån enligt reglerna i förordningens artikel 46.2 beviljas

i) enligt bestämmelserna i den ovannämnda lagen av den 18 februari 1966
(WAO) om han vid tidpunkten för försäkringsfallets inträffande var försäkrad
mot samma risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning som anställd i den
mening som avses i förordningens artikel 1 a,

ii) enligt bestämmelserna i den ovannämnda lagen av den 11 december 1975
(AAW) om han vid arbetsoförmågans inträde

— var försäkrad mot denna risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning men
inte som anställd i den mening som avses i förordningens artikel 1 a, eller

— inte var försäkrad mot denna risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning
men kan göra anspråk på förmåner enligt en annan medlemsstats
lagstiftning.

Om det förmånsbelopp som har beräknats enligt bestämmelserna i i är lägre än det
belopp som framkommer vid tillämpning av bestämmelserna i ii skall sistnämnda
förmån betalas ut.

c) Vid beräkning av förmåner som har beviljats enligt den ovannämnda lagen av den
18 februari 1966 (WAO) eller enligt den ovannämnda lagen av den 11 december
1975 (AAW) skall de nederländska institutionerna beakta

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

Nr L 136 /26

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

— perioder med betald sysselsättning och perioder som betraktas som sådana och
som har fullgjorts i Nederländerna fore den 1 juli 1967,

— försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovannämnda lagen av den 18
februari 1966 (WAO),

— försäkringsperioder som har fullgjorts av personen i fråga efter femton års
ålder enligt den ovannämnda lagen av den 11 december 1975 (AAW) i den
mån de inte sammanfaller med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt
den ovannämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO).

d) Vid beräkningen av den nederländska invaliditetsformånen enligt förordningens
artikel 40.1 skall de nederländska institutionerna inte beakta tillägg som kan
beviljas enligt bestämmelserna i lagen om tillägg. Rätten till detta tillägg och
storleken av detta beräknas endast på grundval av bestämmelserna i lagen om
tillägg."

h) I avsnitt L (Storbritannien) skall punkt 9 utgå.

Artikel 3

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras på följande sätt:

1. Artikel 7 skall ersättas med följande:

"Artikel 7

Allmänna regler for tillämpningen av bestämmelser
om förhindrande av sammanträffande av förmåner

1. Om förmåner som utges enligt två eller flera med-
lemsstaters lagstiftning grundas på ömsesidig minskning,
ömsesidigt innehållande eller ömsesidig indragning skall
de belopp som inte skulle utbetalas vid en strikt
tillämpning av bestämmelserna om minskning,
innehållande eller indragning enligt de berörda med-
lemsstaternas lagstiftning delas med antalet förmåner
som skall minskas, innehållas eller indragas.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2,
12.3 och 12.4, artikel 46a, artikel 46b och artikel 46c
skall berörda behöriga institutioner på begäran lämna
varandra alla upplysningar som behövs."

2. 1 artikel 15.1 a skall orden "förordningens artikel
46.2 c" ersättas med "förordningens artikel 47.1 a".

3. Rubriken till artikel 35 skall ersättas med följande:

"Ansökningar om invaliditetsförmåner då en anställd
eller egen företagare har omfattats enbart av de lagstift-

ningar som nämns i förordningens bilaga 4 A och även
i fall som avses i förordningens artikel 40.2."

4. Rubriken till artikel 39 skall ersättas med följande:

"Beredning av ansökningar om invaliditetsförmåner i
fall då den anställde eller egen företagaren endast har
omfattats av de lagstiftningar som nämns i förordning-
ens bilaga 4 A".

5. Artikel 46 skall ersättas med följande:

"Artikel 46

Belopp som skali utges för perioder med frivillig
försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring och
som inte skall beaktas enligt tillämpningsforord-
ningens artikel 15.1 b

Vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska
förmånsbeloppet enligt bestämmelserna i förordning-
ens artikel 46.2 a och 46.2 b skall reglerna i tillämp-
ningsförordningens artikel 15.1 b-d gälla.

Det faktiska belopp som har beräknats enligt be-
stämmelserna i förordningens artikel 46.2 skall ökas
med det belopp som svarar mot perioderna av frivillig
försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som inte
har beaktats enligt tillämpnings förordningens artikel
15.1 b. Denna ökning skall beräknas enligt
bestämmelserna i den medlemsstats lagstiftning enligt
vilken perioderna av frivillig försäkring eller frivillig
fortsättningsförsäkring har fullgjorts.

Den jämförelse som avses i förordningens artikel 46.3
måste göras under hänsynstagande till denna ökning."

Prop. 1993/94:203

392R1248/S

19.5 92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /27

6. Artikel 47 skall ersättas med följande:

•Artikel 47

Beräkning av de belopp som motsvarar perioderna
av frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsför-
säkring

Institutionen i varje medlemsstat skall i enlighet med
den lagstiftning som den tillämpar beräkna det belopp
som svarar mot perioderna av frivillig försäkring eller
frivillig fortsättnings försäkring som enligt förordningens
artikel 46a.3 c inte omfattas av bestämmelserna i en
annan medlemsstat om indragning, minskning eller
innehållande."

7. Artikel 48.1 skall ersättas med följande:

" 1. Det slutliga beslut som var och en av de berörda
institutionerna har fattat skall sändas till den utredande
institutionen. Varje beslut skall innehålla uppgift om
möjligheten att överklaga och tiden för överklagande
enligt den berörda lagstiftningen. När den utredande
institutionen har fått alla sådana beslut skall den
underrätta sökanden om detta på dennes eget språk i ett
sammanfattande meddelande till vilket de nämnda
besluten skall bifogas. Tiden för överklagande skall
alltid räknas från det att sökanden erhöll det
sammanfattande meddelandet."

8. Artikel 49 skall ersättas med följande:

"Artikel 49

Omräkning av förmåner

1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordning-
ens artikel 43.3 och 43.4, artikel 49.2 och 49.3 och
artikel 51.2 gäller bestämmelserna i
tillämpnings förordningens artikel 45 på motsvarande
sätt.

2. Vid omräkning, indragning eller innehållande av en
förmån skall den institution som har fattat ett sådant

beslut omedelbart underrätta den berörda personen och
varje institution hos vilken personen har rätt till förmån
om detta, vid behov genom den utredande institutionens
medverkan. Beslutet skall innehålla uppgift om
möjligheten att överklaga och tiden för överklagande
enligt den berörda lagstiftningen. Tiden för
överklagande skall alltid räknas från det att sökanden
erhöll beslutet."

9. Artikel 107.1 skall ersättas med följande:

" 1. Vid tillämpning av

a) artikel 12 2—4, artikel 19.1b sista meningen,
artikel 22.1 ii sista meningen, artikel 25.1 b näst
sista meningen, artikel 41.1 c och 41.1 d, artikel
46.4, artikel 46a.3, artikel 50, artikel 52 b sista
meningen, artikel 55.1 ii sista meningen, artikel
70.1 första stycket, artikel 71.1 b ii näst sista
meningen i förordningen samt,

b) artikel 34.1 och artikel 120.2 i tillämpnings
förordningen, skall kursen för omräkning till en
nationell valuta av belopp som redovisas i en annan
nationell valuta vara den kurs som beräknas av
kommissionen och grundas på det månatliga
genomsnittet för växelkursen för dessa valutor
under den referensperiod som definieras under
punkt 2 och som anmäls till kommissionen för
tillämpning av Europeiska monetära systemet."

Arlikel 4

Denna förordning träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter det att den har offentliggjorts i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 30 april 1992.

På rådets vägnar

José da SILVA PENEDA

Ordförande

392R1249/S

Prop. 1993/94:203

Bilaga 14

Nr L 136 728

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1249/92

av den 30 april 1992

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens forslag som utformats efter
samråd med Administrativa kommissionen for social trygghet
för migrerande arbetare,¹

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,²

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande⁵, och

med beaktande av följande:

Vissa ändringar bör göras i förordning (EEG) nr 1408/71* och
(EEG) nr 574/72⁵; några av dessa ändringar är knutna till
ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet
medan andra ändringar är av teknisk natur och avsedda att
komplettera nämnda förordningar på grundval av erfarenheter
från tillämpningen av dem.

Från dagen for Tysklands återförening den 3 oktober 1990
tillämpas gemenskapens bestämmelser om social trygghet för
migrerande arbetare inom hela det tyska territoriet och
följaktligen också inom tidigare Tyska demokratiska republi-
kens territorium; till följd härav bör texterna till artikel 94 och
95 i förordning (EEG) nr 1408/71 anpassas, särskilt genom att
fastställa en period för inlämnande, från berörda personer, av
en begäran om omprövning av deras rätt till pension.

Det finns skäl att anpassa artikel 94.9 i förordning (EEG) nr
1408/71 så att den kan tillämpas på arbetslösa arbetstagare

¹ EGT nr C 219, 22.8.1991, s.5.

² EGT nr C 280, 28.10.1991, s.174.

⁵ EGT nr C 49, 24.2 1992, s.67.

* EGT nr L 149, 5.7.1971, s.2. Förordningen senast ändrad genom
förordning (EEG) nr 1248/92 (EGT nr L 136/28, 19.5.1992, s.7).

⁵ EGT nr L 74, 27.3.1972, s.l. Förordningen senast ändrad genom
förordning (EEG) nr 1248/92 (EGT nr L 136/28, 19.5.1992, s.7).

som under november 1989 uppbar arbetslöshetsförmåner enligt
den franska lagstiftningen.

Det är lämpligt att i bilaga 2 a till förordning (EEG) nr
1408/71 lägga till två punkter angående Spanien och Frankri-
ke.

Det har blivit nödvändigt att under avsnitt "2. Belgien—
Tyskland" i avsnitt B i bilaga 3 till förordning (EEG) nr
1408/71 upphäva en hänvisning till bestämmelserna i den
allmänna konventionen av den 7 december 1957 mellan
Belgien och Tyskland för att undvika ogynnsamma effekter för
medborgare i andra medlemsstater än Tyskland och Belgien.

Vissa ändringar bör göras under avsnitt "B. Danmark" i
bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 för att beakta
ändringar som har införts i den danska lagstiftningen om
dagpenning vid sjukdom eller födsel.

Punkt 1 a i avsnitt "C. Tyskland" i bilaga 6 till förordning
(EEG) nr 1408/71 bör utgå då den inte längre har någon
praktisk betydelse.

Till följd av en ändring i den tyska lagstiftningen om sjukför-
säkring bör punkt 3 i avsnitt "C. Tyskland" i bilaga 6 till
förordning (EEG) nr 1408/71 utgå.

Punkt 8 i avsnitt "C. Tyskland" i bilaga 6 till förordning
(EEG) nr 1408/71 bör utgå då den inte längre har någon
praktisk betydelse.

Till följd av domstolens dom av den 7 juni 1988 i mål nr
20/85 (Roviello)⁶ är det nödvändigt att punkt 15 i avsnitt "C.
Tyskland" i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71,
upphävs eftersom den har förklarats ogiltig av domstolen.

Ändringar bör göras i avsnitt "F. Grekland" i bilaga 6 till
förordning (EEG) nr 1408/71 för att lösa praktiska problem
som har uppkommit till följd av vissa särdrag i OGA-syste-
met.

⁴ (1988) ECR 2805.

4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203

Prop. 1993/94:203

392R1249/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /29

Då förordning (EEG) nr 3427/89' medförde att ordet "familje-
bidrag" uteslöts i artiklarna 73 och 74 i förordning (EEG) nr
1408/71, bör ordet likaledes utgå i artikel 10 i förordning
(EEG) nr 574/72 eftersom hänvisning där görs till ovannämn-
da artiklar 73 och 74; då förordning (EEG) nr 3427/89
begränsade innehållandet enligt artikel 76 i förordning (EEG)
nr 1408/71, bör detta innehållande också begränsas i artikel 10
i förordning (EEG) nr 574/72 eftersom hänvisning där görs till
artiklarna 73 och 74 i förordning (EEG) nr 1408/71.

enskommelsen mellan Danmark och Storbritannien om
återbetalning av kostnader för förmåner enligt artikel 69 i
förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att cn hänvisning till överenskommelsen den
25 juni 1990 mellan Tyskland och Spanien läggs till i avsnitt
"22. Tyskland—Spanien", bilaga 5 till förordning (EEG) nr
574/72.

Det förefaller lämpligt att anpassa ordalydelsen i artikel 34 i
förordning (EEG) nr 574/72 för att som tillägg till nuvarande
regler fastställa ett enklare förfarande som gör det möjligt att
på vissa villkor återbetala sjukvårdskostnader till de taxor som
tillämpas av den behöriga institutionen.

Det är nödvändigt att fastställa en omräkningskurs för belopp
som ligger till grund för beräkning av ersättning till arbetslösa
gränsarbetare enligt artikel 71.1 a ii och artikel 68 i för-
ordning (EEG) av nr 1408/71; det är också nödvändigt att
fastställa en omräkningskurs för belopp som ligger till grund
för beräkning av utgifter som skall återbetalas enligt de nya
punkterna 4 och 5 i artikel 34 i förordning (EEG) nr 574/72.

Ordalydelsen i artikel 118.2 och artikel 119.2 i förordning
(EEG) nr 574/72 bör anpassas till följd av den tyska åter-
föreningen den 3 oktober 1990.

Till följd av att artikel 120 i förordning (EEG) nr 574/72
utgått genom artikel 2.11 i förordning (EEG) nr 3427/89 bör
texten till artikel 107.1 b i förordning (EEG) nr 574/72
anpassas.

Avsnitt "E. Frankrike" i bilaga 3 till förordning (EEG) nr
574/72 bör anpassas till följd av de ändringar som har införts
i del franska socialförsäkringssystemet för egen företagare i
icke-jordbruksyrken.

En hänvisning till överenskommelsen av den 1 juli 1990
mellan Danmark och Spanien bör införas i avsnitt "13.
Danmark-Spanien" i bilaga 5 till förordning (EEG) nr 574/72.

Vissa ändringar bör göras i avsnitt "21. Danmark—Stor-
britannien" i bilaga 5 till förordning (EEG) nr 574/72 för att
beakta de ändringar som efter skriftväxling har införts i över-

Det är nödvändigt att en hänvisning till överenskommelsen den
25 januari 1990 mellan Tyskland och Luxemburg läggs till i
avsnitt "27. Tyskland—Luxemburg" i bilaga 5 till förordning
(EEG) nr 574/72.

Till följd av ändringar som har införts i den belgiska lagstift-
ningen om familjeförmåner är det nödvändigt med ändringar
i bilaga 8 till förordning (EEG) nr 574/72.

På grund av ändringar som har införts i det franska socialför-
säkringssystemet för egenföretagare i icke-jordbruksyrken är
det nödvändigt med ändringar i avsnitt "E. Frankrike" i bilaga
9 till förordning (EEG) nr 574/72.

Hänvisning bör göras i bilaga 10 till förordning (EEG) nr
574/72 till de institutioner som anges i artikel 10b, vilken
artikel har införts i den förordningen enligt förordning (EEG)
nr 2195/91².

Ändringar bör göras i avsnitt "I. Luxemburg" i bilaga 10 till
förordning (EEG) nr 574/72 för att beakta namnändringen på
den för de luxemburgska socialförsäkringsinstitutionema
gemensamma datacentralen för registrering av medlemskap
och inkrävande av avgifter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Arlikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras på följande sätt:

1. Artikel 94 skall ändras på följande sätt:

a) Följande ord "eller inom en del av den statens
territorium" skall läggas till i punkt 1 efter orden

'EGT nr L 331, 16.11 1989, s.l.

"inom den berörda medlemsstatens territorium".

Prop. 1993/94:203

392R1249/S

Nr L 136 /30

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

b) Följande ord "eller inom en del av den statens
territorium" skall läggas till i punkt 2 efter orden
"inom denna medlemsstats territorium".

c) Följande ord "eller inom en del av den statens
territorium" skall läggas till i punkt 3 efter orden

"inom den berörda medlemsstatens territorium".

d) Följande ord "eller inom en del av den statens
territorium" skall läggas till i punkt 4 efter orden

"inom den berörda medlemsstatens territorium".

e) Följande ord "eller inom en del av den statens
territorium" skall läggas till i punkt 5 efter orden

"inom den berörda medlemsstatens territorium".

f) Följande mening skall läggas till i punkt 6:

"Samma bestämmelser gäller vid tillämpning av
denna förordning inom de territorier som blev en
del av Förbundsrepubliken Tyskland den 3 oktober
1990 under forutsättning att den ansökan som avses
i punkt 4 eller 5 lämnas in inom två år efter den 1
juni 1992.”

g) Följande mening skall läggas till i punkt 7:

"Samma bestämmelser gäller vid tillämpning av
denna förordning inom de territorier som blev en
del av Förbundsrepubliken Tyskland den 3 oktober
1990 under förutsättning att den ansökan som avses
i punkt 4 eller 5 lämnas in efter utgången av
tvåårsperioden efter den 1 juni 1992."

h) 1 punkt 9 första stycket skall orden

"De familjebidrag som utbetalas till anställda i
Frankrike" ersättas med "De familjebidrag som ut-
betalas till anställda i Frankrike eller arbetslösa
arbetstagare som uppbär arbetslöshetsförmåner
enligt fransk lagstiftning".

2. Artikel 95 skall ändras på följande sätt:

a) Orden "eller inom en del av den statens territo-
rium" skall läggas till i punkt 1 efter orden

"inom den berörda medlemsstatens territorium".

b) Orden "eller inom en del av den statens territo-
rium" skall läggas till i punkt 2 efter orden

"inom denna medlemsstats territorium".

c) Orden "eller inom en del av den statens territo-
rium" skall läggas till i punkt 3 efter orden

"inom den berörda medlemsstatens territorium".

d) Orden "eller inom en del av den statens territo-
rium" skall läggas till i punkt 4 efter orden

"inom den berörda medlemsstatens territorium".

e) Orden "eller inom en del av den statens territo-
rium" skall läggas till i punkt 5 efter orden

"inom den berörda medlemsstatens territorium".

f) Följande mening skall läggas till i punkt 6:

g) Följande mening skall läggas till i punkt 7:

3. Bilaga 2a skall ändras på följande sätt:

a) I "D. Spanien" skall följande läggas till:

"c) Icke avgiftsfinansierade invalid- och ålderspensioner och förmåner for ekonomiskt
beroende barn enligt artiklarna 132.1, 136a, 137a, 138a, 154a, 155a, 156a, 167,
168.2, 169 och 170 i den allmänna lagen om social trygghet, i dess lydelse enligt
lag nr 26/90 av den 20 december 1990 om införande av icke avgiftsfinansierade
socialförsäkringsförmåner."

b) I "E. Frankrike" skall följande punkt läggas till:

"c) den särskilda förmånen (lag av den 10 juli 1952)."

4. I avsnitt B i bilaga 3 skall avsnitt "2. Belgien—Tyskland" utgå.

Prop. 1993/94:203

392R1249/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /31

5. Bilaga 6 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt "B. Danmark", skall punkt 6 ersättas med följande:

”6. För att fastställa om villkoren for rätt till dagpenning vid sjukdom eller födsel
enligt lag av den 20 december 1989 om dagpenning vid sjukdom och födsel är
uppfyllda, när den berörda personen inte längre omfattas av dansk lagstiftning
under de referensperioder som fastställs i lagen

a) skall försäkrings- eller anställningsperioder beaktas som har fullgjorts enligt
en annan medlemsstats lagstiftning än Danmark under nämnda referensperio-
der då den berörda personen inte var omfattad av dansk lagstiftning, som om
perioderna hade fullgjorts enligt dansk lagstiftning,

och

b) anses en egenföretagare eller en anställd (om i det senare fall inkomsten inte
kan ligga till grund för beräkning av dagpenning) under de perioder som
beaktas ha haft en genomsnittsinkomst motsvarande den som ligger till grund
för beräkningen av dagpenning för de perioder som har fullgjorts enligt dansk
lagstiftning under referensperioderna."

b) I avsnitt "C. Tyskland”:

i) skall punkt 1 a utgå.

ii) skall punkt 3 utgå.

iii) skall punkt 8 utgå.

iv) skall punkt 15 utgå.

c) I "F. Grekland" skall följande punkt läggas till:

”3. Trots gällande bestämmelser som tillämpas av OGA, skall perioder under vilka
förmåner utbetalas till följd av olycksfall i arbetet eller vid arbetssjukdom enligt
en medlemsstats lagstiftning som har en särskild försäkringsgren för sådana
riskfall, anses som försäkringsperioder enligt den lagstiftning som OGA tillämpar
och i den mening som avses i förordningens artikel 1 r, under förutsättning att de
sammanfaller med sysselsättningsperioder inom jordbrukssektorn i Grekland."

d) 1 "L. Storbritannien" skall punkt 5 ersättas med följande:

"5. För tillämpning av artikel 10a.2 på bestämmelserna om rätt till biståndsförmån,
transportbidrag och invalidpension skall anställningsperiod, period av verksamhet
som egen företagare eller bosättningsperiod som har fullgjorts inom en annan
medlemsstats territorium än Storbritanniens beaktas till den del det är nödvändigt
för att uppfylla vistelsekravet i Storbritannien före den dag då rätten till förmånen
ifråga först uppkommer."

Arlikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras på följande sätt:

1. Artikel 10 skall ersättas med följande:

"Arlikel 10

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till familjeför-
måner eller familjebidrag for anställda eller egenfo-
retagare

1.. a) Rätten till familjeförmåner eller familjebidrag
som utges enligt en medlemsstats lagstiftning,

enligt vilken förvärv av rätten till sådana
förmåner eller bidrag inte grundas på villkor
om försäkring, anställning eller verksamhet
som egen företagare, skall innehållas om för
samma period och för samma familjemedlem
förmåner utges endast enligt nationell lagstift-
ning i en annan medlemsstat eller vid tillämp-
ning av förordningens artikel 73, 74, 77 eller
78 upp till ett belopp motsvarande dessa för-
måner.

b) Om emellertid förvärvsverksamhet utövas
inom den förstnämnda medlemsstatens territo-
rium

392R1249/S

Nr L 136 /32

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

i) av den person, som har rätten till familje-
förmåner eller av den person till vilken
sådana förmåner utbetalas, skall, vad
avser förmåner till vilka rätt föreligger
antingen direkt enligt en annan medlems-
stats nationella lagstiftning eller enligt
förordningens artikel 73 eller 74, rätten
till familjeformåner, som utges direkt
enligt den nationella lagstiftningen i den
andra medlemsstaten eller enligt dessa
artiklar, innehållas upp till ett belopp,
som motsvarar de familjeformåner, som
gäller enligt lagstiftningen i den medlems-
stat inom vars territorium familjemedlem-
men är bosatt. Kostnaden för de förmåner
som har utbetalats av den medlemsstat
inom vars territorium familjemedlemmen
är bosatt skall bäras av den medlemssta-
ten;

ii) av den person, som har rätt till sådana
förmåner eller av den person till vilken
sådana förmåner utbetalas, skall, vad
avser förmåner till vilka rätt föreligger
direkt enligt en annan medlemsstats na-
tionella lagstiftning eller enligt förord-
ningens artikel 77 eller 78, rätten till
familjeformåner eller familjebidrag, som
utges direkt enligt den nationella lagstift-
ningen i denna andra medlemsstat eller
enligt dessa artiklar innehållas; i dessa fall
har personen i fråga rätt till familjeförmå-
ner eller familjebidrag från den medlems-
stat inom vars territorium barnen är bosat-
ta och på denna stats bekostnad och i
förekommande fall andra förmåner än
familjeformåner som avses i förord-
ningens artikel 77 eller 78 på bekostnad
av den enligt dessa artiklar behöriga
staten.

Om en anställd som omfattas av en medlemsstats
lagstiftning har rätt till familjeformåner på grund av
försäkrings- eller anställningsperioder som tidigare
har fullgjorts enligt grekisk lagstiftning skall denna
rätt innehållas, om det för samma period och för
samma familjemedlem utbetalas familjeformåner
enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlems-
staten enligt förordningens artiklar 73 och 74, upp
till ett belopp som motsvarar dessa förmåner."

Prop. 1993/94:203

19.5.92

2. Följande punkter skall läggas till i artikel 34:

"4. Trots punkt 1—3 kan den behöriga institutionen
företa återbetalning av utgifter som har uppstått
enligt de taxor som den tillämpar under förutsätt-
ning att det är möjligt att göra en återbetalning
enligt dessa taxor, om de utgifter som skall åter-
betalas inte överstiger en nivå som har fastställts av
den administrativa kommissionen och den anställde
eller egenföretagaren eller pensionären lämnar
samtycke till att denna bestämmelse tillämpas.
Under inga omständigheter får återbetalningsbe-
loppet överstiga de faktiska utgifterna.

5. Om lagstiftningen i bosättningsstaten inte innehåller
återbetalningssatser kan den behöriga institutionen
företa återbetalning enligt bestämmelserna i punkt
4 utan att samtycke från den berörda personen
krävs."

3. I artikel 107.1 a skall orden "71.1.b ii näst sista me-
ningen" ersättas med "71.1.a ii och 71.1.b ii näst sista
meningen".

4. a) Artikel 107.1.b skall lyda: "tillämpningsförordning-
ens artikel 34.1".

b) I artikel 107.1.b skall ”4 och 5” läggas till efter
"artikel 34.1".

5. I artikel 118.2 skall "eller inom en del av den statens
territorium” läggas till efter "inom den berörda med-
lemsstatens territorium".

6. I artikel 119.2 skall "eller inom en del av den statens
territorium" läggas till efter "inom den berörda med-
lemsstatens territorium".

7. Bilaga 3 skall ändras på följande sätt:

a) 1 "D. Spanien" skall i punkt 1 b och 2 b "Instituto Social de la Marina (Sjöfartens
Institut för sociala angelägenheter), Madrid", ersättas med "Direcciones Provinciales
del Instituto Social de la Marina (Provinsdirektoraten under Sjöfartens Institut för
sociala angelägenheter)".

b) "E. Frankrike" skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt l.B skall punkt 1 ersättas med följande:

"1. Sjukdom och moderskap

Caisse primaire d’assurance-maladie du lieu de résidence ou de séjour (den
lokala sjukföräkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten)".

Prop. 1993/94:203

392R1249/S

19.5.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 136 /33

b) I avsniu II.B skall a ersättas med följande:

"a) Sjukdom och moderskap:

Caisse générale de sécurité sociale du lieu de résidence ou de séjour (den
allmänna försäkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten)".

8. I bilaga 4 skall avsnitt D ersättas med följande:

"D. SPANIEN

1. För alla system som utgör en del av
socialförsäkringssystemet med undan-
tag for systemet for sjömän, och för
alla riskfall med undantag för arbetslös-
het:

2. För det särskilda systemet för sjömän
och för alla riskfall.

3. För arbetslöshets förmåner med undan-
tag för sjömän:

Instituto Nacional de Seguridad Social (Cen-
trala Institutet for social trygghet) Madrid.

Instituto Social de la Marina (Sjöfartens
Institut för sociala angelägenheter) Madrid.

Instituto Nacional de Empleo (Centrala
Arbetsinstitutet) Madrid."

9. Bilaga 5 skall ändras på följande sätt:

a) Avsnitt 13 skall ersättas med följande:

"13. DANMARK—SPANIEN

Överenskommelsen av den 1 juli 1990 om återbetalning av kostnader för vårdförmåner
vid sjukdom."

b) 1 "21. DANMARK-STORBRITANN1EN":

i) skall följande ord läggas till efter "den 19 april 1977" "enligt ändring genom
skriftväxlingen den 8 november 1989 och den 10 januari 1990",

ii) skall punkt 1 b utgå.

c) Avsnitt 22 skall ersättas med följande:

"22. TYSKLAND-SPANIEN

Överenskommelsen av den 25 juni 1990 om återbetalning av kostnader för vårdför-
måner vid sjukdom"

d) I avsnitt ”27. TYSKLAND—LUXEMBURG" skall följande stycke läggas till:

”e) Överenskommelsen av den 25 januari 1990 om tillämpningen av förordningens

artikel 20 och 22.1.b och c."

10. Bilaga 8 skall ersättas med följande:

"BILAGA 8

UTGIVANDE AV FAMILJEFORMÅNER

(Tillämpningsförordningens artikel 4.8, artikel 10a.1 d och artikel 122)

Prop. 1993/94:203

392R1249/S

Nr L 136 /34

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

Tillämpningsforordningens artikel 10a. 1 d är tillämplig på följande:

A. Anställda och egenforetagare

a) med en referensperiod på en kalendermånad i forhållandet mellan

— Belgien och Tyskland

— Belgien och Spanien

— Belgien och Frankrike

— Belgien och Grekland

— Belgien och Irland

— Belgien och Luxemburg

— Belgien och Portugal

— Belgien och Storbritannien

— Tyskland och Spanien

— Tyskland och Frankrike

— Tyskland och Grekland

— Tyskland och Irland

— Tyskland och Luxemburg

— Tyskland och Portugal

— Tyskland och Storbritannien

— Frankrike och Luxemburg

— Portugal och Frankrike

— Portugal och Irland

— Portugal och Luxemburg

— Portugal och Storbritannien

b) med en referensperiod på tre kalendermånader i forhållandet mellan

— Danmark och Tyskland

— Nederländerna och Tyskland, Danmark, Frankrike, Luxemburg, Portugal.

B. Egenforetagare

Med en referensperiod på tre kalendermånader i forhållandet mellan

— Belgien och Nederländerna.

C. Anställda

Med en referensperiod på en kalendermånad i forhållandet mellan

’ — Belgien och Nederländerna.

11. Bilaga 9 skall ändras på följande sätt:

a) Avsnitt D skall ersättas med följande text:

"D. SPANIEN

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom beaktande av
förmåner som utges av Spaniens nationella hälsovårdstjänst.”

b) Andra stycket i "E. Frankrike" skall utgå.

19.5.92

392R1249/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1993/94:203

Nr L 136 /35

12. Bilaga 10 skall ändras på följande sätt:

a) 1 punkt 3 i "B. Danmark" skall "och tillämpnings förordningens artikel 10b" läggas till
efter "artikel 17".

b) Avsnitt D skall ersättas med följande:

"D. SPANIEN

1. Vid tillämpning av tillämpnings-
förordningens artikel 6.1 (med
undantag för den särskilda över-
enskommelsen med sjöfartens
institut för sociala angelägen-
heter), artikel 13.2 och 13.3,
artikel 14.1, 14.2 och 14.3,
artikel 11.1, artikel 11a, artikel
12a och artikel 109:

2. Vid tillämpning av tiliämpnings-
förordningens artikel 102.2 (med
undantag för sjömän och arbets-
löshelsförmåner), artikel 110 och
artikel 113.2:

3. Vid tillämpning av tillämpnings-
förordningens artikel 38.1, artikel

70.1, artikel 85.2 och artikel
86.2:

4. Vid tillämpning av tillämpnings-
förordningens artikel 6.1 (sär-
skild överenskommelse för sjö-
män), artikel 38.1 (avseende sjö-
män), artikel 70.1, artikel 80.2,
artikel 81, artikel 82.2, artikel

85.2, artikel 86.2 och artikel
102.2 (med undantag för arbets-
löshetsförmåner):

5. Vid tillämpning av artikel 102.2
med avseende på arbets löshets-
förmån:

6. Vid tillämpning av tillämpnings-
förordningensartikel 80.2, artikel
81 och artikel 82.2, med avseen-
de på arbetslöshetsförmåner med
undantag för sjömän:

Tesoreria General de la Seguridad Social
(den allmänna socialförsäkringskassan).

Instiluto Nacional de la Seguridad Social
(Centrala Institutet för social trygghet),
Madrid.

Direcciones Provinciales del Instituto Nacio-
nal de la Seguridad Social (Provinsdirektora-
ten under det Centrala Institutet för social
trygghet).

Direcciones Provinciales del Instituto Social
de la Marina (Provinsdirektoraten under
Sjöfartens Institut för sociala angelägenhe-
ter).

Instituto Nacional de Empleo (Centrala
Arbetsinstitutet), Madrid.

Direcciones Provinciales del Instituto Nacio-
nal de la Empleo (Provinsdirektoraten under
det Centrala Arbetsinstitutet)."

c) I avsnitt "I. LUXEMBURG" skall punkt 4 ersättas med följande:

”4. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 10b och 12a:

Centre commun de la sécurité sociale (Gemensamma Socialförsäkringscentret), Luxem-
burg."

d) 1 avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" punkt 1 skall "10b" läggas till efter "artikel 6.1".

Prop. 1993/94:203

392R1249/S

Nr L 136 /36

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.5.92

Arlikel 3

1 Denna förordning träder i kraft den första dagen i den
månad som följer efter det att den har offentliggjorts i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Artikel 1.1 a b c d och c och 1.2 a b c d och c och artikel
2.5 och 2.6 skall tillämpas från och med den 3 oktober 1990.

3. Artikel 1.1 h skall tillämpas från och med den 16 novem-
ber 1989.

4. Artikel 1.5 a skall tillämpas från och med den 2 april
1990.

5. Artikel 1.5 b ii skall tillämpas från och med den 1 januari
1989.

6. Artikel 1.5 b iv och c skall tillämpas från och med den 1
juli 1982.

7. Artikel 2.1 och 2.4 a skall tillämpas från och med den 15
januari 1986.

8. Artikel 2.12 a, c och d skall tillämpas från och med den
29 juli 1991.

9 Artikel 2.2 skall tillämpas på alla ansökningar om
återbetalning för vilka satser är under fastställande eller som
ännu inte har expedierats vid denna förordnings ikraftträdande
under förutsättning av den berörda personens samtycke.

Denna förordning är till alla de iar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 30 april 1992.

På rådeis vägnar

Josc da SILVA PEN EDA

Ordförande

23.7.93

393R1945/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1993/94:203

Bilaga 15

Nr L 181/1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1945/93

av den 30 juni 1993

om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemen-
skapen, förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning 1408/71 och förordning
(EEG) nr 1247/92 om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 51 och 235 i
detta,

med beaktande av kommissionens förslag, vilket utarbetats
efter samråd med Administrativa kommissionen för social
trygghet för migrerande arbetare',

med beaktande av Europaparlamentets yttrande²,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande³, och

med beaktande av följande:

Vissa ändringar behöver göras i förordningarna (EEG)
nr 1408/71⁴, nr 574/72⁵, och nr 1247/92⁶. En del av dessa
ändringar har sin grund i ändringar som medlemsstaterna gjort
i sin lagstiftning om social trygghet medan andra är av teknisk
natur och avsedda att förbättra nämnda förordningar.

Vissa ändringar behöver göras i avsnitt "G. Irland", i del I i
bilaga 1 till förordning (EEG) nr 1408/71 för att ta hänsyn till
de irländska myndigheternas tolkning av termen
"egenföretagare".

'EGT nr C 251,28.9.1992, s 51.

²EGT nr C 305, 23.11.1992, s. 575.

³EGT nr C 332, 16.12.1992, s. 1.

⁴EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2. Förordningen senast ändrad
genom förordning (EEG) 1249/92 (EGT nr L 136, 19.5.1992,
s. 28).

⁵EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1. Förordningen senast ändrad
genom förordning (EEG) 1249/92 (EGT nr L 136, 19.5.1992,
s. 28).

⁶EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 1.

På grund av ändringar i irländsk lagstiftning om förmåner vid
sjukdom och moderskap är det nödvändigt att anpassa avsnitt
"G. Irland" i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71.

Som en följd av ändringar i Nederländernas bestämmelser om
lagstadgad sjukförsäkring för pensionärer, för personer som
fär förtidspension och för anställdas och egenföretagares
familjemedlemmar behöver avsnitt "J. Nederländerna” i bilaga
6 till förordning (EEG) nr 1408/71 ändras.

Särskilt vad avser jämställdheten mellan könen förefaller det
nödvändigt att klargöra tillämpningen av de bestämmelser i
Nederländernas lagstiftning om hur länge en arbetstagares
make måste ha varit gift för att vara berättigad till
ålderspension. Det är därför nödvändigt att närmare beskriva
omfattningen av punkterna i avsnittet "J. Nederländerna" i
bilaga 6 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att i avsnitt "J. Nederländerna" i bilaga 6
till förordning (EEG) nr 1408/71 specificera kravet att en
nederländsk arbetstagare som tjänstgör i utlandet måste betala
åtminstone den lägsta avgiften för att hans nederländska make
skall kunna komma i fråga för den allmänna
ålderspensionsförsäkringen.

Vissa ändringar behöver göras i avsnittet "J. Nederländerna"
i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 i syfte att
förhindra att ett system bibehålls där avgifter fortsätter att
krävas in för frivillig allmän ålders försäkring, allmän
försäkring för änkor och för barn som mist en av föräldrarna
eller båda föräldrarna under en period under vilken
arbetstagarens make själv har rätt till ålderspension.

På grund av ändringar i Storbritanniens lagstiftning behöver
ändringar göras i avsnitt "L. Storbritannien" i bilaga 6 till
förordning (EEG) nr 1408/71.

Prop. 1993/94:203

393R1945/S

Nr L 181/2

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.7.93

Del behövs en bestämmelse om hur kostnaderna for
familjeformåner skall fördelas när sådana förmåner skall
utbetalas av två medlemsstater under samma period och till
samma familjemedlem enligt artiklarna 73 och/eller 74 i
förordning (EEG) nr 1408/71.

För att ta hänsyn till förändrade befogenheter för
myndigheterna i Danmark behöver vissa ändringar göras i
avsnitt "B: Danmark" i bilagorna 1, 4 och 10 till förordning
(EEG) nr 574/72.

För att ta hänsyn till en viss omfördelning av befogenheter
mellan vissa tyska organ behöver ändringar göras i avsnittet
"C. Tyskland" i bilaga 2 till förordning (EEG) nr 574/72.

Del är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser som avser icke
avgiftsfinansierade ålders- och invalidpensioner i avsnitt "D.
Spanien" i bilagorna 2 och 4 till förordning (EEG) nr 574/72.

På grund av organisatoriska förändringar hos irländska organ
med ansvar för administreringen av pensionssystemen för
änkor och barn som mist en av föräldrarna eller båda
föräldrarna, ålderspensionssystemen samt familjeförmåns-
systemen är det nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i
avsnitt "G. Irland" i bilagorna 2, 3 och 4 till förordning
(EEG) nr 574/72.

Eftersom ett av de nederländska organen har ny adress
behöver hänvisningarna till del organets adress i avsnitt "J.
Nederländerna" i bilagorna 2, 3 och 4 till förordning (EEG)
nr 574/72 ändras.

Som en följd av omorganisationen av de organ som är
ansvariga för tillhandahållandet av kontantförmåner i
Storbritannien behöver avsnitt "L. Storbritannien" i bilagorna
3, 4 och 10 till förordning (EEG) nr 574/72 ändras.

Avsnitt "7. Belgien-Italien" i bilaga 5 till förordning (EEG)
nr 574/72 behöver ändras för att ta hänsyn till ett nytt avtal
om återbetalning av ömsesidiga krav som har slutits genom
skriftväxling mellan Belgien och Italien.

Til) följd av en skriftväxling mellan Frankrike och Italien om
förfarandet vid avräkning av ömsesidiga krav behöver avsnitt
"41. Frankrike-Italien" i bilaga 5 till förordning (EEG) nr
574/72 ändras.

Till följd av att de franska myndigheterna har sagt upp avtalet
mellan Frankrike och Irland, Frankrike och Nederländerna
och Frankrike och Storbritannien om avstående från
återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner behöver avsnitt
"40. Frankrike-Irland", "43. Frankrike-Nederländema" och
"45. Frankrike-Storbritannien" i bilaga 5 till förordning (EEG)
nr 574/72 ändras.

Avsnitt "F. Grekland" i bilaga 6 till förordning (EEG)
nr 574/72 behöver ändras för att förenkla förfarandet vid
direkt utbetalning.

I bilaga 8 till förordning (EEG) nr 574/72 bör hänsyn tas till
sådana ändringar som gjorts i artikel 10a i den förordningen.

För del fall då rätten till särskilda icke avgiftsfinansierade
förmåner på grund av en samtidig tillämpning av artikel 10a
i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 2 i förordning
(EEG) nr 1247/92 inträffar under samma period och för
samma person, bör bestämmelser utformas om vilka åtgärder
som skall vidtas vad avser sammanläggningen av dessa
förmåner och tillämpningen av klausuler om minskning,
uppskjutande och avskaffande av de förmåner som avses i de
berörda medlemsstaternas lagstiftning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Arlikel ]

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras på följande sätt:

1) I del I avsnitt "G. IRLAND" i bilaga 1, skall punkt 2
ersättas med följande:

"2. En person som är obligatoriskt eller frivilligt
försäkrad enligt bestämmelserna i avsnitt 17A i
1981 års lag om social trygghet och socialbidrag
[Social Welfare (Consolidation) Act 1981] skall
anses vara egenföretagare enligt förordningens
artikel 1 a ii.".

2) I avsnitt "L. STORBRITANNIEN" i bilaga 2a skall a
utgå.

3) I del A i bilaga 4 skall avsnitt "L.
STORBRITANNIEN" ersättas med följande:

"L. STORBRITANNIEN"

a) Storbritannien utom Nordirland

Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social
trygghet (Social Security Act 1975).

Avsnitten 14, 15 och 16 i 1975 års lag om
sociala trygghetspensioner (Social Security
Pensions Act 1975).

b) Nordirland

Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social
trygghet (Nordirland) [Social Security
(Northern Ireland) Act 1975].

Artiklarna 16, 17 och 18 i 1975 års lag om
sociala trygghetspensioner(Nordirland) [Social
Security Pensions (Northern Ireland) Order
1975]."

Prop. 1993/94:203

393R1945/S

23.7.93

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 181/3

4) Bilaga 6 skall ändras på följande sätt:

a) 1 "G. IRLAND":

i) I punkt 5 skall "sjuk-, moderskaps- och
arbetslöshelsförmåner" ersättas med "arbets-
löshetsförmån".

ii) Punkt 8 skall utgå.

b) I "J. NEDERLÄNDERNA":

i) Punkt 1 b skall utgå.

ii) Punkt 1 c femte strecksatsen skall ersättas med
följande:

Förmåner vid pensionering före 65 års
ålder enligt ett pensionssystem som syftar
till hjälp till anställda och tidigare
anställda eller förmåner vid förtidspension
enligt ett system för förtidspensionering
inrättat av staten eller genom eller enligt
ett kollektivavtal eller ett system som
utformas av sjukförsäkringsrådet."

iii) Följande stycke skall läggas till i punkt 1:

"d) Familjemedlemmar enligt artikel 19.2,
vilka är bosatta i Nederländerna, och
anställda eller egenföretagare och deras
familjemedlemmar enligt artikel 22.1 b
och 22.3 jämförda med artikel 22.1 b och
artiklarna 25—26, som har rätt till
förmåner enligt lagstiftningen i en annan
medlemsstat, skall inte vara försäkrade
enligt Algemene Wet Bijzondere
Ziektekoslen (Lagen om allmän försäkring
mot särskilda medicinska utgifter)
(AWBZ)."

iv) Punkt 2 b skall ersättas med följande:

"b) Den minskning som avses i artikel 13.1 i
AOW-skall inte tillämpas på kalenderår
eller delar därav före den 2 augusti 1989
under vilka den person som är eller var
gift — mellan 15 och 65 års ålder — inte
var försäkrad enligt nämnda lagstiftning
trots alt han var bosatt inom en annan
medlemsstats territorium än Neder-
ländernas, om dessa kalenderår eller delar
därav sammanfaller, å ena sidan med de
försäkringsperioder som personens make
har uppfyllt enligt den lagstiftningen
förutsatt att parets äktenskap bestod under
dessa perioder, och å andra sidan med de

kalenderår eller delar därav som enligt a
skall beaktas.

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 7
i AOW skall personen ifråga anses vara
pensionsberättigad."

v) Punkt 2 c skall ersättas med följande:

"c) Den minskning som avses i artikel 13.2 i
AOW skall inte tillämpas på kalenderår
eller delar därav före den 1 januari 1957
under vilka den pensionsberättigades
make, som inte uppfyller de villkor som
ger honom rätt att få dessa år behandlade
som försäkringsperioder, var bosatt i
Nederländerna mellan 15 och 65 års
ålder, trots att maken var bosatt inom en
annan medlemsstats territorium och
utövade verksamhet som anställd i
Nederländerna för en arbetsgivare där."

vi) Punkt 2 d skall ersättas med följande:

"d) Den minskning som avses i artikel 13.2 i
AOW skall inte tillämpas på kalenderår
eller delar därav före den 2 augusti 1989
under vilka den pensionsberättigadesmake
var bosatt i en annan medlemsstat än
Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder
och inte var försäkrad enligt nämnda
lagstiftning, såvitt avser kalenderår eller
delar därav som sammanfaller, å ena
sidan med de försäkringsperioder som
personens make har uppfyllt enligt denna
lagstiftning förutsatt att parets äktenskap
bestod under dessa perioder, och å andra
sidan med de kalenderår eller delar därav
som enligt a skall beaktas."

vii) Följande mening skall läggas till i punkt 2 g:

"Den rätt som avses i f fjärde stycket gäller
inte en make — som inte är bosatt i
Nederländerna — till en anställd eller
egen företagare på vilken bestämmelserna i
artikel 14.1, artikel 14a. 1 eller artikel 17 i
förordningen är tillämpliga, om maken i
enlighet med bestämmelserna i Nederländernas
lagstiftning är eller var berättigad till att ensam
teckna en frivillig försäkring.

Prop. 1993/94:203

393R1945/S

Nr L 181/4

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.7.93

viii) Punkt 2 h skall ersättas med följande:

"h) Punkterna a, b, c, d och f skall inte
tillämpas på vare sig de perioder som
sammanfaller med perioder som får be-
aktas vid beräkningen av pension enligt
lagstiftningen om försäkring för
ålderspension i en annan medlemsstat

än Nederländerna eller på de perioder under
vilka personen i fråga uppbar en ålderspension
enligt sådan lagstiftning."

c) 1 "L. STORBRITANNIEN" punkt 5 skall

"fårdbidrag" ersättas med "vårdbidrag vid
invaliditet".

Arlikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras på följande sätt:

1) Följande punkt skall läggas till i artikel 10:

"3. När familjeförmåner skall utbetalas för samma period och samma familjemedlem av två
medlemsstater enligt artiklarna 73 och/eller 74 i förordningen, skall den behöriga
institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning de högsta förmånerna utgår betala ut
hela förmånsbeloppet och av den andra medlemsstatens behöriga institution få ersättning
med hälften av detta belopp dock högst med det belopp som gäller enligt den senare
medlemsstatens lagstiftning."

2) I bilaga 1 avsnitt "B. Danmark" punkt 3 skall orden "Indenrigsministeren (inrikesministern)"
ersättas med orden "Sundhedsministeren (hälsovårdsministem)."

3) Bilaga 2 skall ändras på följande sätt:

a) I "C. TYSKLAND":

i) Punkt 2 a ii skall ersättas med följande:

"ii) Om den senaste avgiften har erlagts till pensionsförsäkringen för tjänstemän:

— om ingen avgift har erlagts till Seekasse (Sjömännens försäkringskassa),
Hamburg, eller om den senaste avgiften inte har erlagts till Bundesbahn-
versicherungsanstalt (Statens järnvägars försäkringsanstalt), Frankfurt am
Main:

Bundesversicherungsanstalt fur Angestellte (Förbunds försäkrings-
anstalten för tjänstemän), Berlin

— om en avgift har erlagts till Seekasse (Rentenversicherung der Arbeiter
oder der Angestellten, [Sjömännens försäkringskassa (pensionsförsäk-
ringen för arbetare eller tjänstemän)], Hamburg:

Seekasse (Sjömännens försäkringskassa), Hamburg

— om den senaste avgiften har erlagts till Bundesbahnversicherungsanstalt
(Statens järnvägars försäkringsanstalt), Frankfurt am Main:

Bundesbahnversicherungsanstalt (Statens järnvägars försäkringsanstalt),
Frankfurt am Main"

ii) Punkt 2 b ii skall ersättas med följande:

"ii) Om den senaste avgiften har erlagts til) pensionsförsäkringen för tjänstemän:

Bundesversicherungsanstalt fur Angestellte (Förbundsförsäkrings-
anstalten för tjänstemän), Berlin

— om en avgift har erlagts till Seekasse (Rentenversicherung der Arbeiter
oder der Angestellten) [Sjömännens försäkringskassa

Prop. 1993/94:203

393R1945/S

23.7.93

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 181/5

(pensionsförsäkringen för arbetare eller tjänstemän)], Hamburg:

Seekasse (Sjömännens försäkringskassa), Hamburg

om den senaste avgiften har erlagts till Bundesbahnversicherungsanstalt
(Statens järnvägars försäkringsanstalt), Frankfurt am Main:

Bundesbahnversicherungsanstalt (Statens järnvägars försäkringsanstalt),
Frankfurt am Main"

b) I "D. SPANIEN" skall följande punkt läggas till:

"3. För icke avgiftsfinansierade ålders- och invalidpensioner:

Instituto Nacional de Servicios Sociales, (Centralinstitutet för sociala förmåner),
Madrid."

c) I "G. IRLAND" skall punkt 2 ersättas med följande:

"2. Kontantförmåner:

a) Arbetslöshetsförmåner:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin, inklusive de
regionala kontor som ansvarar för arbetslöshetsförmåner

b) Ålderdom, dödsfall (pensioner):

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Pensions Services Office,
Sligo

c) Familjeformåner:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Child Benefit Section
(enheten för förmåner till bam), St Oliver Plunkett Road, Letterkenny, Co.
Donegal

d) Andra kontantförmåner:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin"

d) 1 "J	. NEDERLÄNDERNA":
i)	Punkt 3 a skall ersättas med följande: "a) Som allmän regel:
	Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), 1180 BH Amstelveen"	Postbus	1100,
ii)	Punkt 5 c skall ersättas med följande:
	"c) I andra fall:
	Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), 1180 BH Amstelveen"	Postbus	1100,
iii)	Punkt 6 a skall ersättas med följande:
	"a) då förmånen utges från ett datum före den 1 juli 1967:
	Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), 1180 BH Amstelveen"	Postbus	1100,

4) Bilaga 3 skall ändras på följande sätt:

a) i "B. DANMARK” skall punkt 1 e "Socialministeriet (Socialministeriet)" ersättas med
orden "Sundhedsministenet (Hälsovårdsministeriet)".

Prop. 1993/94:203

393R1945/S

Nr L 181/6

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.7.93

b) I "G. IRLAND" skall punkt 2 ersättas med följande:

"2. Kontantförmåner:

a) Arbetslöshetsförmåner:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin, inklusive de
regionala kontor som ansvarar for arbetslöshetsförmåner

b) Ålderdom, dödsfall (pensioner):

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Pensions Services Office,
Sligo

c) Familjeformåner:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Child Benefit Section
(enheten för förmåner till bam), St Oliver Plunkett Road, Letterkenny, Co.
Donegal

d) Andra kontantförmåner:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin"

c) I "J. NEDERLÄNDERNA" skall punkt 3 ersättas med följande:

"a) Som allmän regel:

Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), Postbus 1100,
1180 BH Amstelveen"

d) 1 "L. STORBRITANNIEN":

i) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Kontantförmåner (utom familjebidrag):

Storbritannien utom Nordirland: Department of Social Security
(Departementet för social trygghet),
Benefits Agency, Overseas Branch
(sektionen för utomeuropeiska ärenden),
Newcastle upon Tyne, NE98 1YX

Nordirland: Department of Health and Social Services,

(Departementet för hälsovård och sociala
tjänster) Northern Ireland Social Security
Agency, Overseas Branch (sektionen för
utländska ärenden), Belfast, BT1 1DX

Gibraltar: Department of Labour and Social Security

(Arbets- och socialförsäkrings-
departementet), Gibraltar

ii) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3. Familjebidrag:

Vid tillämpning av förordningens artiklar 73 och 74:

Storbritannien utom Nordirland: Department of Social Security
(Departementet för social trygghet),
Benefits Agency, Child Benefit Centre
(enheten för förmåner till bam), Newcastle
upon Tyne, NE88 1AA

Nordirland: Department of Health and Social Services

(Departementet för hälsovård och sociala
tjänster), Northern Ireland Social Security
Agency, Child Benefit Office (kontoret för
förmåner till bam), Belfast, BT1 ISA

Gibraltar:

Department of Labour and Social Security
(Arbets- och socialförsäkrings-
departementet), Gibraltar

23.7.93

393R1945/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1993/94:203

Nr L 181/7

5) Bilaga 4 skall ändras på följande sätt:

a) I "B. DANMARK":

1) Punkt 1 skall ersättas med:

"1. a) Vård förmåner vid sjukdom, havandeskap och bams födelse:
Sundhedsminisleriet (Hälsovårdsministeriet), Kebenhavn

b) Kontantförmåner vid sjukdom, havandeskap och bams födelse:
Socialministeriet (Socialministeriet), Kebenhavn"

2) I punkt 6 skall orden "Socialministeriet (Socialministeriet)" ersättas med orden
"Sundhedsministeriet (Hälsovårdsministeriet)"

b) 1 "D. SPANIEN" skall följande punkt läggas till:

"4. För avgiftsfria ålders- och invalidpensioner:

Instituto Nacional de Servicios Sociales, (Centralinstitutet för sociala förmåner),
Madrid"

c) 1 "G. IRLAND" skall punkt 2 ersättas med följande:

"2. Kontantförmåner.

a) Ålderdom, dödsfall (pensioner):

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Pensions Services Office,
Sligo

b) Familjeformåner:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Child Benefit Section
(enheten för förmåner till bam), St Oliver Plunkett Road, Letterkenny, Co.
Donegal

c) Andra kontantförmåner:

Department of Social Welfare (Socialministeriet), Dublin”

d) 1 "J. NEDERLÄNDERNA" skall punkt 2 a ersättas med följande:

"a) Som allmän regel:

	Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), Amstelveen"		Postbus 1100,	1180 BH
c) "L.	STORBRITANNIEN" skall ersättas med följande:
"L	STORBRITANNIEN
• Storbritannien utom Nordirland:
a)	Bidrag och vårdförmåner för utsända arbetstagare:	Department	of Social	Security
		(Departementet	för social	trygghet),
		Contributions	Agency,	Overseas

Contributions, Newcastle upon Tyne, NE98
1YX

b) Övriga frågor:

Department of Social Security
(Departementet för social trygghet),
Benefits Agency, Overseas Branch
(sektionen för utomeuropeiska ärenden),
Newcastle upon Tyne, NE98 1YX

Prop. 1993/94:203

393R1945/S

Nr L 181/8

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.7.93

Nordirland: Department of Health and Social Services (Departementet for
hälsovård och sociala tjänster), Northern Ireland Social Security
Agency, Overseas Branch (sektionen för utländska ärenden), Belfast,
BT1 1DX

Gibraltar: Department of Social Security (Departementet för social trygghet),

Benefits Agency, Overseas Branch (sektionen för utländska ärenden),
Newcastle upon Tyne, NE98 1YX"

6) Bilaga 5 skall ändras på följande sätt:

a) I "7. BELGIEN — ITALIEN" skall punkt e ersättas med följande:

"e) Skriftväxlingen den 10 december 1991 och den 10 februari 1992 om återbetalning
av ömsesidiga krav enligt artikel 93 i tillämpningsförordningen."

b) "14. DANMARK - FRANKRIKE" skall ersättas med följande:

"14. DANMARK - FRANKRIKE

Överenskommelsen den 29 juni 1979 om avstående från återbetalning av
vårdförmåner för sjukdom, moderskap och olycksfall i arbetet, med undantag
av förmåner som utgetts enligt förordningens artiklar 28, 28a, 29.1 och 31,
överenskommelsen den 29 juni 1979 om avstående från återbetalning av
arbetslöshetsförmåner och överenskommelsen av den 29 juni 1979 om
avstående från återbetalning av kostnader för administrativa kontroller och
läkarundersökningar."

c) ”40. FRANKRIKE — IRLAND" skall ersättas med följande:

"40 FRANKRIKE - IRLAND

Skriftväxlingen den 30 juli och den 26 september 1980 om ömsesidigt avstående
från återbetalning av arbetslöshetsförmåner (förordningens artikel 70.3)."

d) I "41. FRANKRIKE — ITALIEN" skall punkt b ersättas med följande:

"b) Skriftväxlingen den 14 maj och den 2 augusti 1991 om villkoren för avräkning av
ömsesidiga krav enligt tillämpningsförordningens artikel 93."

c) 1 "43. FRANKRIKE - NEDERLÄNDERNA " skall punkt a utgå.

0 1 "45. FRANKRIKE - STORBRITANNIEN" skall punkt b utgå.

7) 1 bilaga 6 skall rubriken "F. GREKLAND" ersättas med följande:

"F GREKLAND

• Direkt utbetalning"

8) I bilaga 8 andra och tredje raden skall "lOa.l d" ersättas med "10a d".

9) Bilaga 10 skall ändras på följande sätt:

a) I "B DANMARK:

1) Punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artiklar 11.1, lla.l, 12a,
13.2-3 och 14.1-3:

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

Prop. 1993/94:203

393R1945/S

23.7.93

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 181/9

Socialministeriet (Socialministeriet), Kobenhavn

Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 113.2:

Sundhedsministeriet (Hälsovårdsministeriet), Kobenhavn

2) I punkt 6 a skall "Socialministeriet (Socialministeriet)" ersättas med
"Sundhedsministeriet (Hälsovårdsministeriet)"

3) 1 punkt 7:

i) Punkt a skall ersättas med följande:

"a) Förmåner enligt förordningens avdelning III kapitel 1 och 5:

Sundhedsministeriet (Hälsovårdsministeriet), Kobenhavn

b) Förmåner enligt förordningens avdelning III kapitel 2,3,7 och 8:

Socialministeriet (Socialministeriel), Kobenhavn"

ii) Punkterna b och c skall betecknas punkt c och d.

b) "L. STORBRITANNIEN" skall ersättas med följande:

"L. STORBRITANNIEN

1. Vid tillämpning av förordningens artiklar 14c, 14d.3 och 17 och

tillämpningsförordningens artiklar 6.1, 11.1, lla.l, 12a, 13.2—3, 14.1—3 och
80.2, 81, 82.2 och 109:

Storbritannien utom Nordirland:	Department of Social Security (Departementet för social trygghet), Contributions Agency, Overseas Contributions, Newcastle upon Tyne, NE98 1YX
Nordirland:	Department of Health and Social Services (Departementet för hälsovård och sociala tjänster), Northern Ireland Social Security Agency, Overseas Branch (sektionen för utomeuropeiska ärenden), Belfast, BT1 1DX

2. Vid tillämpning av förordningens artiklar 36 och 63 och tillämpningsförordningens
artiklar 8, 38.1, 70.1, 91.2, 102.2, 110 och 113.2:

Storbritannien utom Nordirland:

Department of Social Security
(Departementet för social trygghet),
Benefits Agency, Overseas Branch
(sektionen för utländska ärenden),
Newcastle upon Tyne, NE98 1YX

Nordirland:

(med undantag för förord-
ningens artiklar 36 och 63
och tillämpningsförordning-
ens artiklar 102.2 och 113.2;
se avsnittet om Storbritannien
utom Nordirland för dylika
fall):

Department of Health and Social Services
(Departementet för hälsovård och sociala
tjänster), Northern Ireland Social Security
Agency, Overseas Branch (sektionen för
utländska ärenden), Belfast, BT1 1DX

Prop. 1993/94:203

393R1945/S

Nr L 181/10

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.7.93

3. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artiklar 85.2, 86.2 och 89.1:

Storbritannien utom Nordirland:

Nordirland:

Artikel 3

Följande artikel infors härmed i forordning (EEG) nr 1247/92:

"Artikel 2a

1. När särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner
enligt artikel 4.2a i förordning (EEG) 1408/71, under
samma period och för samma person, enligt artikel 10a
i denna förordning kan utges av den behöriga
institutionen i den medlemsstat inom vilkens territorium
personen är bosatt och enligt artikel 2 i denna
förordning av cn annan medlemsstats behöriga
institution, får personen i fråga inte sammanlagt uppbära
ett belopp som är större än det högsta belopp han har
rätt till som särskild förmån enligt en av de berörda
lagstiftningarna.

2. Närmare regler om tillämpningen av punkt 1
särskilt vad avser tillämpningen av bestämmelser i en
eller flera medlemsstaters lagstiftning om minskning,
innehållande eller bortfall av de i punkt 1 behandlade
förmånerna och regler om beviljande av skillnadsbelopp
fastställs av Administrativa kommissionen för social
trygghet för migrerande arbetare och, när så är
lämpligt, genom överenskommelse mellan de berörda
medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter.

Department of Social Security
(Departementet för social trygghet),
Benefits Agency, Child Benefit Centre
(enheten för förmåner till bam), Newcastle
upon Tyne, NE88 1AA

Department of Health and Social Services
(Departementet för hälsovård och sociala
tjänster), Northern Ireland Social Security
Agency, Child Benefit Office (kontoret för
förmåner till bam), Belfast, BT1 ISA"

Artikel 4

1. Denna förordning träder i kraft den första dagen i den
månad som följer efter det att den har offentliggjorts i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Artikel 1 punkt 1 tillämpas från och med den 6 april
1988.

3. Artikel 1.2 och 1.3 tillämpas från och med den 1 juni
1992.

4. Artikel 1.4 b iv—vi tillämpas från och med den 1 april
1985.

5. Artikel 1.4 b vii—viii tillämpas från och med den
2 augusti 1989.

6. Artikel 2.6 a tillämpas från och med den 10 februari
1992.

7. Artikel 2.6 c tillämpas från och med den 1 april 1993.

8. Artikel 2.6 d tillämpas från och med den 14 mars 1991.

9. Artikel 2.6 f tillämpas från och med den 1 juli 1992.

10. Artikel 3 tillämpas från och med den 1 juni 1992.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfardad i Luxemburg den 30 juni 1993.

På rådets vägnar

S. BERGSTEIN

Ordförande

Prop. 1993/94:203

Bilaga 16

Bilaga 6
till Gemensamma
EES-kommitténs beslut nr [.?.]

Bilaga VI (SOCIAL TRYGGHET) till EES-avtalet skall ändras på följande sätt.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 1 (rådets förordning (EEG) nr
1408/71) före anpassningen:

"- 392 R 1247: Rådets förordning (EEG) nr 1247/92 av den 30 april 1992 (EGT
nr L 136, 19.5.1992, s. 1)

Bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1247/92 skall, inom
ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 2 skall inte tillämpas.

392 R 1248: Rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992 (EGT
nr L 136, 19.5.1992, s. 7)

392 R 1249: Rådets förordning (EEG) nr 1249/92 av den 30 april 1992 (EGT
nr L 136, 19.5.1992, s. 28)

393 R 1945: Rådets förordning (EEG) nr 1945/93 av den 30 juni 1993 (EGT
nr L 181, 23.7.1993, s. 1)".

Bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1945/93 skall, inom
ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:

Artikel 3 skall inte tillämpas.

2. Den nuvarande texten i punkt 1 (rådets förordning (EEG) nr 1408/71), anpassning
i, rubrik M. ÖSTERRIKE, skall ersättas med följande:

"M. ÖSTERRIKE

Försäkrings- och pensionsinstitutioner (Versicherungs- und
Fiirsorgeeinrichtungen) för läkare, veterinärer, advokater och väg- och
vattenbyggnadsingenjörer (Ziviltechniker) inklusive socialhjälp
(Fiirsorgeeinrichtungen) och systemet för breddad honorarfördelning
(erweiterte Honorarverteilung).”

Prop. 1993/94:203

3. Följande anpassningar skall införas i punkt 1 (Rådets förordning (EEG) nr
1408/71) mellan de befintliga anpassningarna j och k:

"ja) Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt III:

"M. ÖSTERRIKE

Bidrag som enligt lagstiftningen i förbundsländema beviljas
handikappade och vårdbehövande.

N. FINLAND

Inget.

O. ISLAND

Inget.

P. ...

Q. NORGE

Inget.

R. SVERIGE

Inget."

jb) Följande skall läggas till i bilaga 2 a:

"M. ÖSTERRIKE

a) Kompensationstillägg (förbundslag av den 9 september 1955 om
allmän socialförsäkring, ASVG, förbundslag av den 11 oktober 1978 om
socialförsäkring för näringsidkare, GSVG och förbundslag av den 11
oktober 1978 om socialförsäkring för jordbrukare, BSVG).

bj Vårdbidrag (Pflegegeld) enligt österrikiska federala vårdbidragslagen
(Bundespflegegeldgesetz) med undantag av vårdbidrag som beviljas av
olycksfallsförsäkringsinstitutioner och där handikappet har orsakats av
olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom.

N. FINLAND

a) Vårdbidrag för bam (Lag om vårdbidrag för bam 444/69).

b) Handikappbidrag (Lag om handikappbidrag, 124/88).

c) Bostadsbidrag för pensionstagare (Lag om bostadsbidrag för
pensionstagare, 591/78).

Prop. 1993/94:203

d) Grunddagpenning (Lag om utkomstskydd för arbetslösa, 602/84) i de
fall då en person inte uppfyller motsvarande villkor för dagpenning
avvägd enligt förtjänsten.

O. ISLAND

Inget.

Q. NORGE

a) Grundbidrag och tillsynsbidrag i enlighet med artikel 8.2 i Lagen om
social trygghet av den 17 juni 1966 nr 12 för att täcka extra utgifter eller
behov av särskild tillsyn, omvårdnad eller hemhjälp på grund av
handikapp, utom i de fall då förmånstagaren mottar ålders-, invaliditets-
eller efterlevandepension från det nationella försäkringssystemet.

b) Garanterad lägsta tilläggspension för personer som sedan födseln är
handikappade eller har blivit handikappade vid tidig ålder i enlighet med
artiklarna 7.3 och 8.4 i lagen nr 12 om social trygghet av den 17 juni
1966.

c) Vårdbidrag för bam och utbildningsbidrag för efterlevande
make/maka i enlighet med artiklarna 10.2 och 10.3 i lagen nr 12 om
social trygghet av den 17 juni 1966.

R. SVERIGE

a) Kommunalt bostadstillägg till folkpension (Lag 1962:392, omtryckt
1976:1014).

b) Handikappersättning som inte utgår som tillägg till pension (Lag
1962:381, omtryckt 1982:120).

c) Vårdbidrag för handikappade bam (Lag 1962:381, omtryckt
1982:120).

4. Den nuvarande texten i anpassning m i punkt 1 (rådets förordning (EEG) nr
1408/71) skall ersättas med följande:

"m) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik A:

"M. ÖSTERRIKE

Ingen.

N. FINLAND

Folkpension till personer som sedan födseln är handikappade eller har
blivit handikappade vid tidig ålder (ny folkpensionslag).

Prop. 1993/94:203

O. ISLAND

Ingen.

P. ...

Q. NORGE

Ingen.

R. SVERIGE

Ingen."

ma) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik B:

"M. ÖSTERRIKE

Ingen.

N. FINLAND

Ingen.

O. ISLAND

Ingen.

Q. NORGE

Ingen.

R. SVERIGE

Ingen.”

mb) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik C:

"M. ÖSTERRIKE

Ingen.

N. FINLAND

Ingen.

O. ISLAND

Alla ansökningar om folk- och tilläggspension.

Prop. 1993/94:203

Q. NORGE

Alla ansökningar om ålderspension med undantag för de pensioner som
avses i bilaga 4 D.

R. SVERIGE

Alla ansökningar om folkpension och tilläggspension i form av
ålderspension med undantag för de pensioner som anges i bilaga 4 D."

mc) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik D 1:

"g) Vårdbidrag (Pflegegeld) enligt österrikiska federala vårdbidrags-
lagen (Bundespflegegeldgesetz) med hänsyn till motsvarande
vårdrelaterade förmåner.

h) Finsk folkpension som bestäms i enlighet med folkpensionslagen av
den 8 juni 1956 och som beviljas enligt övergångsbestämmelserna i den
nya folkpensionslagen.

i) Oavkortad folkpension som utges enligt den lagstiftning om
folkpension som var tillämplig före den 1 januari 1993 och oavkortad
folkpension som utges enligt övergångsbestämmelserna till den
lagstiftning som gäller från detta datum."

md) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik D 2:

"e) Finska arbetspensioner för vilka hänsyn tas till antagandeperioder
enligt den nationella lagstiftningen.

f) Norska invalidpensioner, även om de vid uppnåendet av
pensionsåldern omvandlas till en ålderspension och alla pensioner
(efterlevande- och ålderspensioner) som grundar sig på en avlidens
pensionsinkomster.

g) Svenska förtids- och efterlevandepensioner som beräknas på grundval
av antagna försäkringsperioder och svenska ålderspensioner som
beräknas på grundval av tidigare tillgodoräknade antagna perioder."

me) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik D 3 sista avsnittet (avtal som
avses i artikel 46 b 2 b i i förordningen):

"Den nordiska konventionen av den 15 juni 1992 om social trygghet.”

Prop. 1993/94:203

5. Följande skall införas som en ny punkt 3 i punkt 1 (rådets förordning (EEG) nr
1408/71) anpassning n, rubrik Q. NORGE:

"3. I den mån norska efterlevande- eller invalidpensioner betalas enligt
förordningen och beräknas enligt artikel 46.2 med tillämpning av artikel
45, skall inte bestämmelserna i artiklarna 8.1 led 3 och 10.11 led 3 i
lagen om social trygghet gälla. Enligt dessa bestämmelser får en pension
beviljas genom att undantag görs från de allmänna villkoren om att ha
varit försäkrad enligt lagen om social trygghet under de tolv månader
som föregår inträffandet."

6. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72)
före anpassningarna:

392 R 1248: Rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992
(EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 7)

392 R 1249: Rådets förordning (EEG) nr 1249/92 av den 30 april 1992
(EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 28)

393 R 1945: Rådets förordning (EEG) nr 1945/93 av den 30 juni 1993
(EGT nr L 181, 23.7.1993, s. 1)"

7. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72), anpassning
b, rubrik N. FINLAND, skall ersättas med följande:

"N. FINLAND

1. Sjukdom och moderskap

a) Kontantförmåner:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller

den arbetslöshetskassa där personen i fråga är försäkrad.

b) Vårdförmåner:

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller

den arbetslöshetskassa där personen i fråga är försäkrad.

ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:

De lokala inrättningar som tillhandahåller vårdtjänster enligt systemet.

Prop. 1993/94:203

2. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)

a) Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

b) Arbetspension:

Den arbetspensionsinrättning som utger och utbetalar pensionen.

3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar

Den försäkringsanstalt där personen i fråga har sin olycksfallsförsäkring.

4. Dödsfallsersättningar

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller

den försäkringsanstalt som utbetalar förmåner vid olycksfallsförsäkring.

5. Arbetslöshet

a) Grundsystem:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

b) Lönebaserat system:

Behörig arbetslöshetskassa.

6. Familjeformåner

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors."

8. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72), anpassning
c, rubrik N. FINLAND, skall ersättas med följande:

"N. FINLAND

1. Sjukdom och moderskap

a) Kontantförmåner:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

b) Vårdförmåner:

Prop. 1993/94:203

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:

De lokala inrättningar som tillhandahåller vårdtjänster enligt systemet.

2. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)

a) Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

b) Arbetspension:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors

3. Dödsfallsersättningar

Allmänna dödsfallsersättningar

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

4. Arbetslöshet

a) Grundsystem:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

b) Lönebaserat system:

i) I fall enligt artikel 69: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten,
Helsingfors

ii) I övriga fall:

Den behöriga arbetslöshetskassa där personen i fråga är försäkrad.

5. Familjeformåner

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors."

Prop. 1993/94:203

9. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72), anpassing c,
rubrik R. SVERIGE, andra stycket, skall ersättas med följande:

"2. För förmåner vid arbetslöshet

Länsarbetsnämnden på bosättnings- eller vistelseorten."

10. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72), anpassning
d, rubrik N. FINLAND, skall ersättas med följande:

"N. FINLAND

1. Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensioner, familjeformåner,
förmåner vid arbetslöshet och dödsfallsersättningar

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

2. Arbetspensioner

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkringsanstaltemas
Förbund, Helsingfors."

11. Följande anpassningar skall införas i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72)
mellan de befintliga anpassningarna d och e:

da) Följande skall läggas till i bilaga 5:

"67. ÖSTERRIKE - BELGIEN

Ingen.

68. ÖSTERRIKE - DANMARK

Ingen.

69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND

Avsnitt II nr 1 och avsnitt III i överenskommelsen av den 2 augusti 1979
om genomförandet av konventionen av den 19 juli 1978 om
arbetslöshetsförsäkring.

Prop. 1993/94:203

70. ÖSTERRIKE - SPANIEN

Ingen.

71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE

Ingen.

72. ÖSTERRIKE - GREKLAND

Ingen.

73. ÖSTERRIKE - IRLAND

Ingen.

74. ÖSTERRIKE - ITALIEN

Ingen.

75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG

Ingen.

76. ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA

Ingen.

77. ÖSTERRIKE - PORTUGAL

Ingen.

78. ÖSTERRIKE -STORBRITANNIEN

a) Artikel 18.1 och 18.2 i överenskommelsen av den 10 november 1980
om genomförandet av konventionen om social trygghet av den 22 juli
1980 ändrat genom tilläggsavtalet av den 26 mars 1986 avseende
personer som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III
kapitel 1 i förordningen.

b) Artikel 18.1 i nämnda överenskommelse avseende personer som kan
göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapitel 1 i förordningen,
varvid skall gälla att för österrikiska medborgare bosatta inom Österrikes
territorium och för brittiska medborgare bosatta inom Storbritanniens
territorium (med undantag för Gibraltar) skall giltigt pass ersätta blankett
E 111 ifråga om alla förmåner som omfattas av blanketten.

79. ÖSTERRIKE - FINLAND

Ingen.

Prop. 1993/94:203

80. ÖSTERRIKE - ISLAND

Ej tillämplig.

81.

82. ÖSTERRIKE - NORGE

Ingen.

83. ÖSTERRIKE - SVERIGE

Ingen.

84. FINLAND - BELGIEN

Ej tillämplig.

85. FINLAND - DANMARK

Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15
juni 1992: avtal om ömsesidigt avstående från återbetalningar enligt
artiklarna 36.3, 63.3 och 70.3 i förordningen (utgifter för vårdförmåner
vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, samt
förmåner vid arbetslöshet) och artikel 105.2 i tillämpningsförordningen
(utgifter för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

86. FINLAND - TYSKLAND

Ingen.

87. FINLAND - SPANIEN

Ingen.

88. FINLAND - FRANKRIKE

Ej tillämplig.

89. FINLAND - GREKLAND

Ingen.

90. FINLAND - IRLAND

Ej tillämplig.

91. FINLAND - ITALIEN

Ej tillämplig.

92. FINLAND - LUXEMBURG

Ingen.

Prop. 1993/94:203

93. FINLAND - NEDERLÄNDERNA

Ej tillämplig.

94. FINLAND - PORTUGAL

Ej tillämplig.

95. FINLAND - STORBRITANNIEN

Ingen.

96. FINLAND - ISLAND

97.

98. FINLAND - NORGE

99. FINLAND - SVERIGE

100. ISLAND - BELGIEN

Ej tillämplig.

Prop. 1993/94:203

101. ISLAND - DANMARK

102. ISLAND - TYSKLAND

Ej tillämplig.

103. ISLAND - SPANIEN

Ej tillämplig.

104. ISLAND - FRANKRIKE

Ej tillämplig.

105. ISLAND - GREKLAND

Ej tillämplig.

106. ISLAND - IRLAND

Ej tillämplig.

107. ISLAND - ITALIEN

Ej tillämplig.

108. ISLAND - LUXEMBURG

Ingen.

109. ISLAND - NEDERLÄNDERNA

Ej tillämplig.

110. ISLAND - PORTUGAL

Ej tillämplig.

111. ISLAND - STORBRITANNIEN

Ingen.

112.

Prop. 1993/94:203

ISLAND - NORGE

ISLAND - SVERIGE

NORGE - BELGIEN

Ej tillämplig.

6 Riksdagen 1993/94. 1 sand. Nr 203

Prop. 1993/94:203

130. NORGE - DANMARK

131. NORGE - TYSKLAND

Ej tillämplig.

132. NORGE - SPANIEN

Ej tillämplig.

133. NORGE - FRANKRIKE

Ingen.

134. NORGE - GREKLAND

Ingen.

135. NORGE - IRLAND

Ej tillämplig.

136. NORGE - ITALIEN

Ingen.

137. NORGE - LUXEMBURG

Ingen.

138. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Ingen.

139. NORGE - PORTUGAL

Ingen.

140. NORGE - STORBRITANNIEN

Artikel 7.3 i den administrativa överenskommelsen av den 28 augusti
1990 om genomförandet av konventionen om social trygghet.

Prop. 1993/94:203

141. NORGE - SVERIGE

142. SVERIGE - BELGIEN

Ej tillämplig.

143. SVERIGE - DANMARK

144. SVERIGE - TYSKLAND

Ingen.

145. SVERIGE - SPANIEN

Ingen.

146. SVERIGE - FRANKRIKE

Ingen.

147. SVERIGE - GREKLAND

Ingen.

148. SVERIGE - IRLAND

Ej tillämplig.

149. SVERIGE - ITALIEN

Ingen.

150. SVERIGE - LUXEMBURG

Ingen.

Prop. 1993/94:203

151. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA

Ingen.

152. SVERIGE - PORTUGAL

Ingen.

153. SVERIGE - STORBRITANNIEN

Ingen."

12. Följande anpassningar skall införas i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72)
mellan de befintliga anpassningarna f och g:

"fa) Följande skall införas i bilaga 8 i slutet av punkt A a:

Finland och Belgien

Finland och Frankrike

Finland och Irland

Finland och Luxemburg

Finland och Nederländerna

Finland och Portugal

Finland och Spanien

Finland och Storbritannien

Finland och Tyskland

Finland och Island

Finland och Norge

Finland och Sverige

Island och Belgien

Island och Frankrike

Island och Luxemburg

Island och Nederländerna

Island och Spanien

Island och Storbritannien

Prop. 1993/94:203

Island och Tyskland

Island och Norge

Island och Sverige

Norge och Belgien

Norge och Frankrike

Norge och Irland

Norge och Luxemburg

Norge och Nederländerna

Norge och Portugal

Norge och Spanien

Norge och Storbritannien

Norge och Tyskland

Norge och Sverige

Sverige och Belgien

Sverige och Frankrike

Sverige och Irland

Sverige och Luxemburg

Sverige och Nederländerna

Sverige och Portugal

Sverige och Spanien

Sverige och Storbritannien

Sverige och Tyskland

Österrike och Belgien

Österrike och Frankrike

Österrike och Irland

Österrike och Luxemburg

Österrike och Nederländerna

Österrike och Portugal

Prop. 1993/94:203

Österrike och Spanien

Österrike och Storbritannien

Österrike och Tyskland

Österrike och Finland

Österrike och Island

Österrike och Norge

Österrike och Sverige

13. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) 574/72), anpassning g,
rubrik N. FINLAND, skall ersattas med följande:

"N. FINLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas genom
beaktande av de allmänna hälso- och sjukhusvårdssystemen och
återbetalningarna enligt sjukförsäkringen samt rehabilitering som tillhandahålls
av Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors."

14. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) 574/72), anpassning h,
rubrik N. FINLAND, skall ersättas med följande:

"N. FINLAND

1. Vid tillämpning av artiklarna 14.1 b, 14a. 1 b i förordningen och artiklarna

11.1, 11a.1, 12a, 13.2 och 13.3 samt 14.1 och 14.2 i

tillämpningsförordningen:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

2. Vid tillämpning av artikel 10 b i tillämpningsförordningen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

3. Vid tillämpning av artiklarna 36 och 90 i tillämpningsförordningen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller

Työeläkelaitokset - Arbetspensionsanstalterna och Eläketurvakeskus -
Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

4. Vid tillämpning av artiklarna 37.b och 38.1, 70.1, 82.2, 85.2 och 86.2 i
tillämpningsförordningen:

Prop. 1993/94:203

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

5. Vid tillämpning av artikel 41-59 i tillämpningsförordningen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller
Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

6. Vid tillämpning av artiklarna 60-67, 71, 75, 76 och 78 i

tillämpningsförordningen:

Som institution på bosättnings- eller vistelseorten den institution som utsetts
av

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkringsanstaltemas
Förbund, Helsingfors.

7. Vid tillämpning av artiklarna 80 och 81 i tillämpningsförordningen:

Den behöriga arbetslöshetskassan för lönebaserade arbetslöshetsförmåner.

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, för grundläggande
arbetslöshetsförmåner.

8. Vid tillämpning av artiklarna 102 och 113 i tillämpningsförordningen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller
Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkringsanstaltemas

Förbund, Helsingfors, vid olycksfallsförsäkring.

9. Vid tillämpning av artikel 110 i tillämpningsförordningen:

a) Arbetspensioner:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors, vid arbetspensioner.

b) Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkringsanstaltemas
Förbund, Helsingfors, vid olycksfallsförsäkring.

Prop. 1993/94:203

c) I övriga fall:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors."

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL TA
VEDERBÖRLIG HÄNSYN TILL

15. Följande nya punkter skall införas efter punkt 42 (beslut nr 147):

"42a. 393D0068: Beslut nr 148 av den 25 juni 1992 om användandet av

intyget om tillämplig lagstiftning (blankett E 101) när utlandsplaceringen
inte överskrider tre månader (EGT nr L 22, 30.1.1993, s. 124)

42b. C/229/93/4: Beslut nr 149 av den 26 juni 1992 om den återbetalning en

behörig institution i en medlemsstat skall göra av kostnader som uppstått
under ett besök i en annan medlemsstat enligt förfarandet i artikel 34.4
i förordning (EEG) 574/72 (EGT nr C 229, 25.8.93, s. 4)

42c. C/229/93/5: Beslut nr 150 av den 26 juni 1992 om tillämpning av

artiklarna 77, 78 och 79.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel
10.1 b ii i förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 229, 25.8.1993, s.
5)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassningar:

Följande skall läggas till i bilagan:

"M. ÖSTERRIKE

1. För enbart familjebidrag: det behöriga Finanzamt
(finanskontoret)

2. I övriga fall: den behöriga pensionsförsäkrings-anstalten

N. FINLAND

1. Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors,
och

2. Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscetralen, Helsingfors

O. ISLAND

Prop. 1993/94:203

Tryggingastofnun rikisins (Statens institut för social trygghet),
Laugavegur 114, 150 Reykjavik

P. ...

Q. NORGE

Folketrygdkontoret for Utenlandssaker (Kontoret för social
trygghet i utlandet), Oslo

R. SVERIGE

För bidragstagare bosatta i Sverige:
Försäkringskassan på bosättningsorten.

För bidragstagare bosatta i utlandet:
Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsavdelningen’"

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

16. Följande nya punkt skall införas efter punkt 47 (rekommendation nr 17):

''47a. C/199/93/11: Rekommendation nr 19 av den 24 november 1992 om

förbättring av samarbetet mellan medlemsstaterna vid tillämpning
av gemenskapsförordningarna (EGT nr C 199, 23.7.1993, s. 11)''

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:584) om
medicintekniska produkter

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1993:584) om medicintekniska
produkter¹ skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:203

Nuvarande lydelse

7 §

Den myndighet som regeringen
bestämmer skall på eget initiativ
om det behövs avgöra till vilken
produktklass en medicinteknisk
produkt skall föras.

Föreslagen lydelse

Den myndighet som regeringen
bestämmer skall avgöra till
vilken produktklass en medi-
cinteknisk produkt skall föras om
det uppstår en tvist som rör
tillämpningen av
klassificeringsreglerna mellan en
tillverkare och ett sådant anmält
organ som avses i lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Prop. 1993/94:203

2.4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:138)
om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om
civil luftfart

Härigenom föreskrivs att lagen (1992:138) om tillämpning av avtal
mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart skall upphöra att gälla
den dag regeringen bestämmer.

2.5 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) p_rOp. 1993/94:203

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 a § och 7 kap. 3 a § luftfartslagen
(1957:297) skall upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer.

2.6 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369)

Prop. 1993/94:203

Härigenom föreskrivs i fråga om epizootilagen (1980:369)

dels att 5-8 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är det klarlagt att ett fall av
epizootisk sjukdom har inträffat,
skall länsstyrelsen i fråga om
fastigheter där smitta
förekommer besluta om förbud
som anges i 4 § eller om andra
begränsningar i hanteringen av
djur eller varor, allt i den
utsträckning som behövs för att
motverka smittspridning
(smittförklaring).

Under samma förutsättningar
skall länsstyrelsen besluta om

1. förbud mot transporter av djur
eller varor till eller från eller
inom ett område som gränsar till
fastigheter där smitta
förekommer eller om andra
begränsningar i hanteringen av
djur eller varor inom sådant
område (beslut om
kontrollområde),

2. förbud mot tillträde till vissa
djurstallar (stallförbud).

Är det klarlagt att ett fall av
epizootisk sjukdom har inträffat,
skall den myndighet som
regeringen bestämmer i fråga om
fastigheter där smitta
förekommer besluta om förbud
som anges i 4 § eller om andra
begränsningar i hanteringen av
djur eller varor, allt i den
utsträckning som behövs för att
motverka smittspridning
(smittförklaring).

Under samma förutsättningar
skall den myndighet som
regeringen bestämmer besluta
om

1. förbud mot transporter av djur
eller varor till eller från eller
inom områden där smitta
förekommer eller om andra
begränsningar i hanteringen av
djur eller varor inom sådana
områden,

2. förbud mot tillträde till vissa
djurstallar eller andra
anläggningar där djur hålls
(tillträdesförbud).

Nuvarande lydelse

Beslut enligt 4 § skall upphävas
av distriktsveterinären och beslut
enligt 5 § av länsstyrelsen, så
snart det blivit klarlagt att
förutsättningarna för beslutet
inte längre föreligger.

Föreslagen lydelse

6 §

Beslut enligt 4 § skall upphävas
av distriktsveterinären och beslut
enligt 5 § av den myndighet som
regeringen bestämmer, så snart
det blivit klarlagt att det inte
längre finns förutsättningar för
beslutet. När ett beslut enligt 5 §
första stycket upphävs, skall ett
beslut som har meddelats enligt
4 § inte längre gälla för den
smittförklar ade fastigheten.

Prop. 1993/94:203

7 §2

För att bekämpa eller förebygga epizootiska sjukdomar får regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk meddela
föreskrifter om

1. avlivning av djur som är eller misstänks vara smittade eller kan sprida
smitta,

2. avlivning av andra djur (epizootislakt),

3. oskadliggörande av döda djur, 3. oskadliggörande av döda djur

och produkter av djur,

4. smittrening,

5. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur,

6. undersökning av djur i kontrollsyfte,

7. djurhållning,

8. transporter av djur och varor,

9. journalföring i fråga om djur
och djurprodukter,

10. oskadliggörande av djur som
sprider smitta,

11. metoder för provtagning och
analys.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:203

Efter beslut av länsstyrelsen
föreligger skyldighet för

Efter beslut av den myndighet
som regeringen bestämmer
föreligger skyldighet för

1. innehavare av sådan slakteriinrättning som är ställd under offentlig
kontroll att ställa lokal och utrustning till förfogande för epizootislakt,

2. innehavare av redskap eller annan utrustning som oundgängligen
behövs för att bekämpa eller förebygga en epizootisk sjukdom att
tillhandahålla utrustningen,

3. personal vid slakteriinrättning som avses i 1 och den som handhar
utrustning som avses i 2 att delta i bekämpning eller förebyggande
åtgärder enligt denna lag.

Regeringen får bemyndiga
Jordbruksverket att i föreskrifter
bestämma vilken myndighet som
skall besluta enligt 5, 6 och
S§§.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om
bekämpande av salmonella hos djur

Prop. 1993/94:203

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:738) om bekämpande av
salmonella hos djur skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som yrkesmässigt håller
fjäderfä för uppfödning till slakt
eller för produktion av ägg skall
låta utföra och bekosta
undersökning av djuren i fråga
om salmonella enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen
eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Den som yrkesmässigt håller
fjäderfä för uppfödning till avel
eller till slakt eller för
produktion av ägg skall låta
utföra och bekosta undersökning
av djuren i fråga om salmonella
enligt föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer. Detsamma gäller
den som har ett kläckeri och
producerar kläckägg.

Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg eller
yrkesmässigt håller fjäderfä för produktion av ägg är skyldig att föra
anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

¹ Senaste lydelse 1993:1479.

2.8 Förslag till lag om jordbruksprodukter och livsmedel
som är ekologiskt framställda

Prop. 1993/94:203

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller sådana jordbruksprodukter och livsmedel som
marknadsförs som ekologiskt framställda.

2 § För att jordbruksprodukter och livsmedel skall få marknadsföras
som ekologiskt framställda gäller särskilda villkor för odling, hantering,
lagring, förädling, märkning och marknadsföring. Villkoren anges i
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Den som producerar, bereder eller från länder utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet importerar sådana produkter är skyldig att
anmäla verksamheten till Statens jordbruksverk.

3 § Jordbruksverket utövar tillsynen över att föreskrifter som meddelats
med stöd av denna lag följs.

Jordbruksverket får överlämna till ett enskilt kontrollorgan som är
juridisk person att tillse att jordbruksprodukter och livsmedel produceras
och hanteras i överensstämmelse med föreskrifter meddelade med stöd
av lagen. Jordbruksverket skall godkänna och utöva tillsyn över enskilda
kontrollorgan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om villkor för godkännande av kontrollorgan och om hur
tillsynen skall bedrivas.

4 § Jordbruksverket får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen skall följas.

För tillsynen har Jordbruksverket och godkända kontrollorgan rätt att få

1. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där
jordbruksprodukter och livsmedel framställs ekologiskt eller där sådana
varor hanteras,

2. de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket
får föreskriva att särskilda avgifter får tas ut för tillsynen.

7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203

6 § Beslut av Jordbruksverkets i enskilda fall enligt denna lag eller Prop. 1993/94:203
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
länsrätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.9 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

Prop. 1993/94:203

Härigenom föreskrivs att 4 § utsädeslagen (1976:298) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får

föreskriva

att den

som

yrkesmässigt
bedriver

förpackar eller
handel med

köksväxt utsäde skall göra
anmälan om sin verksamhet till

Statens utsädeskontroll.

4 §*

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
föreskriva att den som
yrkesmässigt förpackar eller
bedriver handel med

1. köksväxtutsäde skall göra
anmälan om sin verksamhet till
Statens utsädeskontroll,

2. utsäde skall föra journal över
vissa utsädespartier.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1992:1682.

2.10 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604)

Prop. 1993/94:203

Härigenom föreskrivs att 8 och 9 §§ produktsäkerhetslagen (1988:1604)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Åläggande om återkallelse

8 §

Har en näringsidkare överlåtit en
vara som medför särskild risk
för skada på person eller egen-
dom, kan marknadsdomstolen
ålägga honom att återkalla varan
från dem som innehar den för att
bruka den. Återkallelsen skall
ske i en omfattning som är skälig
med hänsyn till behovet av att
förebygga skadefall.

Har en näringsidkare överlåtit en
vara som medför särskild risk
för skada på person eller egen-
dom, kan Marknadsdomstolen
ålägga honom att återkalla varan
från dem som innehar den. Åter-
kallelsen skall ske i en omfatt-
ning som är skälig med hänsyn
till behovet av att förebygga
skadefall.

Åläggandet skall avse att näringsidkaren

1. avhjälper det fel som skaderisken hänför sig till (rättelse),

2. tar tillbaka varan och levererar en annan, felfri vara av samma eller
motsvarande slag (utbyte),

3. tar tillbaka varan och lämnar ersättning för den (återgång).

Åläggandet skall innebära att näringsidkaren är skyldig att erbjuda sig att
åt innehavarna vidta åtgärden på vissa villkor. Villkoren skall bestämmas
så att erbjudandet kan förväntas bli godtaget av innehavarna. Villkoren
skall innebära att erbjudandet skall fullgöras inom skälig tid utan
väsentlig kostnad eller olägenhet för dem som utnyttjar det. Vid återgång
skall ersättningen för det återlämnade svara mot kostnaderna för att
återanskaffa en ny vara av samma eller motsvarande slag. Finns särskilda
skäl till det, får avdrag från återgångsersättningen göras för den nytta
som innehavarna av varan kan anses ha haft.

Om det av särskilda skäl krävs för att hindra att sådana exemplar av en
vara som tagits tillbaka i samband med utbyte eller återgång orsakar
allvarlig skada på person eller egendom, får marknadsdomstolen ålägga
näringsidkaren att låta förstöra eller på annat sätt oskadliggöra de åter-
tagna exemplaren.

100

Prop. 1993/94:203

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har en näringsidkare utfört en
tjänst så att särskild risk för
skada på person eller egendom
uppkommit kan marknadsdom-
stolen ålägga honom att återkalla
tjänsten från dem, åt vilka tjäns-
ten utförts. Detsamma gäller i
fråga om dem som innehar
egendom som tjänsten avsett för
att bruka den. Återkallelsen skall
ske i en omfattning som är skälig
med hänsyn till behovet av att
förebygga skadefall.

9 §

Har en näringsidkare utfört en
tjänst så att särskild risk för
skada på person eller egendom
uppkommit kan marknadsdom-
stolen ålägga honom att återkalla
tjänsten från dem, åt vilka tjäns-
ten utförts. Detsamma gäller i
fråga om dem som innehar
egendom som tjänsten avsett.
Återkallelsen skall ske i en
omfattning som är skälig med
hänsyn till behovet av att före-
bygga skadefall.

Åläggandet skall avse att näringsidkaren själv avhjälper det fel som
skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpande
genom annan. När ersättning utgår, skall den, om så behövs, täcka även
kostnaden för att återställa den egendom som tjänsten avsett i ursprung-
ligt skick.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

101

2.11 Förslag till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem p_rop. 1993/94:203

Härigenom föreskrivs följande.

Bestämmelser som enligt EES-avtalet skall gälla som svensk rätt

1 § Följande rättsakt inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det
efter Gemensamma EES-kommitténs beslut den 21 mars 1994 hänvisas
till i bilaga XX till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet), skall gälla som svensk lag

Rådets förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett
gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke.

Den svenska texten till förordningen finns som bilaga till denna lag.

2 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,
nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna
skall ha samma giltighet.

EES-anpassning av bestämmelserna

3 § När bestämmelserna i bilagan till denna lag innehåller begrepp eller
hänvisar till förfaranden som är utmärkande för EG:s rättsordning skall
bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:

1. EES-avalets protokoll 1 om övergripande anpassning,

2. Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en
övervakningsmyndighet och en domstol,

3. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.
Exempel på sådana begrepp eller förfaranden är

- ingresser,

- adressaterna för EG:s rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter

för EG-medlemsstatema, deras offentliga organ, företag

och enskilda personer i dessa stater,

- hänvisningar till informations- och
anmälningsförfaranden.

Protokollen finns intagna i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde (EES).

Behörigt organ

4 § Behörigt organ enligt artikel 9.1 skall för Sveriges del vara det organ
som regeringen bestämmer.

102

Kriterier för miljömärkning

Prop. 1993/94:203

5 § Föreskrifter om vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att en
produkt skall få märkas med EG:s miljömärke meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

103

Prop. 1993/94:203

392R0880/S

11.4.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 99/1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 880/92

av den 23 mars 1992

om ett gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 130s i detta,

med beaktande av kommissionens förslag',

med beaktande av Europaparlamentets yttrande²,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande³, och

med beaktande av följande:

Målen med och principerna för gemenskapens miljöpolitik,
som de är fastställda i gemenskapens åtgärdsprogram för
miljön⁴, är särskilt att förhindra, minska och, så långt det är
möjligt, avlägsna föroreningar, helst vid källan, samt att
säkerställa ett förnuftigt utnyttjande av råvaruresurser, med
utgångspunkt också i principen att "förorenaren betalar". I
gemenskapens fjärde åtgärdsprogram för miljön (1987-1992)⁵framhävs betydelsen av att utveckla en strategi för rena
produkter.

I sin resolution den 7 maj 1990⁶ uppmanade rådet kommis-
sionen att snarast möjligt inkomma med förslag till ett
program som avser hela gemenskapen, för tilldelning av ett
miljömärke som kommer att gälla produktens påverkan på
miljön under produktens hela livscykel.

Europaparlamentet har i sin resolution den 19 juni 1987 om
avfallshanteringsindustrin och gamla soptippar⁷ givit sitt stöd
till en europeiskt märke för rena produkter.

¹ EGT nrC 75, 20.3.1991, s. 23ochEGTnrC 12, 18.1.1992,s. 16.

² EGT nr C 13, 20.1.1992, s. 37.

³ EGT nr C 339, 31.12.1991, s. 29.

⁴ EGT nr C 112, 20.2.1973, s. 1, EGT nr C 139, 13.6.1977, s. 1,

EGT nr C 46, 17.2.1983, s. l.och EGT nr C 70, 18.3.1987, s. 3.

⁵ EGT nr C 328, 7.12.1987, s. 1.

⁶ EGT nr C 122, 18.5.1990. s. 2.

⁷ EGT nr C 190, 20.7.1987, s. 154.

Det finns ett ökande intresse hos allmänheten för information
om produkter med reducerad påverkan på miljön. Några
medlemsstater har redan program för märkning av sådana
produkter, och flera andra medlemsstater överväger att införa
ett sådant program.

Ett program för tilldelning av miljömärke till produkter med
reducerad påverkan på miljön för fram de mer gynnsamma
alternativen i ljuset och ger därigenom konsumenterna och
andra användare vägledning.

Sådan vägledning kan bäst åstadkommas genom att det införs
enhetliga kriterier för hela gemenskapen för tilldelning av
miljömärke.

Medan befintliga eller framtida program kan bestå, har denna
förordning som yttersta mål att skapa förutsättningar för att
åstadkomma ett enda effektivt miljömärke i hela gemenskapen.

Programmet för tilldelning av miljömärket bör baseras på
frivilliga ansökningar. En sådan inriktning kommer, genom
att förlita sig på marknadskrafterna, också att bidra till
forskning om och utveckling av i första hand ren teknik och
därigenom leda till nyskapande.

Enhetlig tillämpning av kriterier och användning av samma
procedurer bör säkerställas inom hela gemenskapen.

Programmet för tilldelning av en miljömärke kommer att ta
hänsyn till de närmast berörda gruppernas intressen och bör
därför sörja för att dessa grupper ges möjlighet att delta på
lämpligt sätt i fastställandet av produktgrupper och de
särskilda ekologiska kriterierna för varje produktgrupp.

Konsumenter och företag bör på lämpligt sätt informeras om
programmet för tilldelning av miljömärke.

Detta märke bör komplettera övriga befintliga eller kommande
märkningssystem inom gemenskapen.

104

Prop. 1993/94:203

392R0880/S

Nr L 99/2

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

11.4.92

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syften

I denna förordning fastställs ett gemenskapsprogram för
tilldelning av miljömärke. Detta program har, utan att ge
avkall på säkerheten hos produkter eller för arbetstagare eller
väsentligt påverka en produkt användbarhet, till syfte

— att främja utveckling, produktion och marknadsföring av
produkter som har reducerad påverkan på miljön under
hela sin livscykel

— att förbättra informationen till konsumenterna om
produkters påverkan på miljön.

Artikel 2

Räckvidd

Denna förordning omfattar inte livsmedel, drycker eller läke-
medel.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

a) ämne: kemiska grundämnen och deras föreningar som
de definieras i artikel 2 i rådets direktiv 67/548/EEG
den 27 juni 1967 om en tillnärmning av lagar och andra
författningar om klassificering, förpackning och
märkning av farliga ämnen¹

b) preparat: blandningar eller lösningar som de definieras
i artikel 2 i rådets direktiv 67/548/EEG

c) produktgrupp: produkter som är avsedda för likartade
ändamål och som har samma användningsområde

d) från vaggan till graven: en produkts livscykel från
tillverkning, - inbegripet val av råvaror, distribution,
konsumtion och användning - till slutlig kvittblivning.

Artikel 4

Allmänna principer

1. Miljömärket får tilldelas produkter som uppfyller de
syften som anges i artikel 1 och som överensstämmer med ge-
menskapens krav rörande hälsa, säkerhet och miljö.

EGT nr L 196. 16.8.1967, s. 1, senast ändrat genom direktiv
91/410/EEG (EGT nr L 228, 17.8.1991, s. 67).

2 Miljömärket skall inte i något fall tilldelas följande
produkter:

a) ämnen eller preparat som klassificeras som farliga enligt
direktiven 67/548/EEG och 88/379/EEG².

Märket får tilldelas produkter som innehåller ett ämne
eller ett preparat som klassificeras som farligt enligt
ovannämnda direktiv om produkterna uppfyller de
syften som angivits i artikel 1.

b) Produkter vars tillverkningsprocesser sannolikt kan
orsaka väsentlig skada på människan och/eller miljön.

3 Produkter som har importerats till gemenskapen och för
vilka man har ansökt om tilldelning av ett miljömärke i
enlighet med denna förordning skall minst uppfylla samma
stränga krav/kriterier som de produkter som har tillverkats
inom gemenskapen.

Artikel 5

Produktgrupper och ekologiska kriterier

1. Villkoren för tilldelning av miljömärket skall fastställas
för varje produktgrupp för sig.

Produktgrupperna samt de särskilda ekologiska kriterierna och
deras giltighetstider skall fastställas i enlighet med det
förfarande som anges i artikel 7 efter genomförande av det i
artikel 6 föreskrivna samrådsförfarandet.

2. Kommissionen skall inleda dessa förfaranden på upp-
maning av det eller de behöriga organ som avses i artikel 9
eller på eget initiativ. Ett behörigt organ får agera på eget
initiativ eller på begäran av varje intresserad organisation eller
individ. I det senare fallet skall det behöriga organet avgöra
om en sådan begäran är välgrundad. Innan ett behörigt organ
lämnar in en begäran till kommissionen skall det samråda med
berörda intressegrupper och informera kommissionen om
resultatet.

3. Varje produktgrupp skall definieras på ett sådant sätt att
det säkerställs att konkurrerande produkter som passar för
liknande ändamål och som har samma användningsområde
ingår i samma grupp.

4. De särskilda ekologiska kriterier som skall tillämpas för
respektive produktgrupp skall fastställas med hjälp av en från-
vaggan-till-graven-metod utifrån de syftwn som anges i arti-
kel 1, de allmänna principerna i artikel 4 och mallen för
bedömningsschema i bilaga 1. Kriterierna skall vara exakta,
tydliga och objektiva för att säkerställa enhetlig tillämpning
från de behöriga organens sida. Kriterierna skall garantera en
hög grad av miljöskydd och så långt det är möjligt vara base-

² EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 14.

105

Prop. 1993/94:203

392RO88O/S

11.4.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 99/3

rade på ren teknik samt, där så är lämpligt, återspegla
önskvärdheten av att maximera produktens livstid.

Om det skulle visa sig vara nödvändigt att anpassa mallen for
bedömningsschemat till den tekniska utvecklingen, skall denna
anpassning göras i enlighet med det förfarande som anges i
artikel 7.

5. Giltighetstiden för produktgrupper skall vara cirka tre
år. Giltighetstiden för ett kriterium får inte överskrida
giltighetstiden för den berörda produktgruppen.

Artikel 6

Samråd med intressegrupper

1. Innan kommissionen lämnar in det förslag till kommittén
som avses i artikel 7 skall den, inför arbetet med an fastställa
produktgrupper och de särskilda ekologiska kriterier som
avses i artikel 5, rådgöra med närmast berörda
intressegrupper, vilka för detta ändamål skall mötas i ett
samrådsforum (referensgrupp). Kommissionen skall därvid
beakta resultaten av de nationella konsultationerna.

2. I referensgruppen skall ingå företrädare för minst
följande intressegrupper på gemenskapsnivå:

— industri¹

— handel¹

— konsumentorganisationer

— miljöorganisationer.

Varje grupp får representeras av högst tre deltagare.

De deltagande intressegrupperna skall se till att representatio-
nen är lämpligt avvägd i förhållande till berörda
produktgrupper och beakta att behovet av kontinuitet
säkerställs i referensgruppens arbete.

3. Referensgruppens arbetsordning skall fastställas av
kommissionen i enlighet med det förfarande som anges i
artikel 7.

4. Tidsperioden för samråd med referensgruppen får inte
i något fall överskrida sex veckor.

5. Kommissionen skall till den kommitté som avses i
artikel 7 överlämna resultatet av konsultationerna jämte förslag
till åtgärder som skall vidtas.

Artikel 7

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som består
av företrädare för medlemsstaterna och har en företrädare för
kommissionen som ordförande.

' Inbegripet fackföreningar där så är lämpligt.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén
ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över
förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med
hänsyn till hur brådskande frågan är. Yttrandet skall antas
med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall
tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av
kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas
enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

3. Kommissionen skall själv anta förslaget om det är
förenligt med kommitténs yttrande.

4. Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande
eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan
dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet
skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

5. Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader
från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv
besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 8

Miljömärket

1. På miljömärket skall den logotyp finnas som visas i
bilaga II.

2. Ansökningar om tilldelning av märket skall utformas i
enlighet med det förfarande som anges i artikel 10.

3. Beslutet att tilldela ett miljömärke till enskilda produkter
som uppfyller de kriterier som anges i artikel 4 och 5 skall
fattas av de behöriga organ som avses i artikel 9 i enlighet
med det förfarande som anges i artikel 10.

4. Med tillämpning av det förfarande som anges i artikel
7 skall kommissionen från fall till fall besluta om det är
möjligt att på märket ange de huvudsakliga motiven för
tilldelning av märket och uppställa regler för detta ändamål.

5. Märket skall tilldelas för en fastställd produktionsperiod
som inte under några omständigheter får överskrida giltig-
hetstiden för kriterierna.

Då kriterier för produkter förlängs utan an ändras får
giltighetstiden för miljömärket förlängas i motsvarande
omfattning.

6. Miljömärket får under inga omständigheter tas i bruk
förrän ett avtal har ingåtts som omfattar de villkor för
användning som anges i artikel 12.

106

Prop. 1993/94:203

392R0880/S

Nr L 99/4

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

11.4.92

Artikel 9

Tillsättande av behöriga organ

1. Inom sex månader efter ikraftträdandet av denna
förordning skall varje medlemsstat utse det eller de organ,
hädanefter betecknade som "behörigt (behöriga) organ", som
ansvarar för fullgörandet av de uppgifter som anges i denna
förordning, särskilt artikel 10, och informera kommissionen
om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att sammansättningen av de
behöriga organen är sådan an dessas självständighet och
opartiskhet garanteras och att de behöriga organen tillämpar
bestämmelserna i denna förordning på ett enhetligt sätt.

Artikel 10

Ansökan om tilldelning av miljömärke

1. Tillverkare och importörer inom gemenskapen får
ansöka om tilldelning av miljömärke bara hos det eller de
behöriga organ som utsetts av den medlemsstat i vilken
produkten tillverkats eller först släppts ut på marknaden eller
till vilken produkten importerats från tredje land.

2. Det behöriga organet skall ta del av de förteckningar
som anges i punkt 9 innan det går vidare med bedömningen av
ansökningarna. Det behöriga organet skall bedöma produktens
påverkan på miljön i enlighet med principerna i artikel 4 och
de särskilda kriterierna for produktgrupper i artikel 5. För
detta ändamål skall alla erforderliga intyg och handlingar
(inbegripet resultaten av oberoende prövningar) inlämnas till
det behöriga organet.

3. Efter bedömning av produkten skall det behöriga
organet besluta om märke skall tilldelas eller ej. I det fall det
behöriga organet beslutar att tilldela märke, skall det
underrätta kommissionen om beslutet och bifoga det
fullständiga resultatet av bedömningen jämte en samman-
fattning av denna. Kommissionen skall fastställa ett
standardformulär for sådana sammanfattningar i enlighet med
det förfarande som anges i artikel 7.

Kommissionen skall inom fem dagar efter underrättelsen
vidarebefordra en kopia av förut nämnda beslut och
sammanfattning till övriga medlemsstaters behöriga organ
samt, om dessa så önskar, en kopia av det fullständiga
resultatet av bedömningen.

4. Trettio dagar efter att det behöriga organet underrättat
kommissionen får märket tilldelas, såvida inte kommissionen
dessförinnan informerat organet om att det finns välgrundade
invändningar mot tilldelningen. Om sådana invändningar
framförs och inte undanröjs genom informella samråd, skall
kommissionen i enlighet med det förfarande som anges i
artikel 7 fatta beslut i frågan om tilldelning av märket.

5. Om det behöriga organet beslutar att tilldela en märke
till en produkt for vilken ansökan avslagits av det behöriga
organet i någon annan medlemsstat, skall kommissionen
uppmärksammas på detta förhållande i samband med an den
får en underrättelse enligt punkt 3.1 samtliga sådana fall skall
kommissionen fatta beslut med anledning av den föreslagna
tilldelningen i enlighet med det förfarande som anges i
artikel 7.

6. I de fall som avses i punkterna 4 och 5 skall
kommissionen, inom 45 dagar efter an ha mottagit organets
beslut att tilldela ett märke, till den kommitté som avses i
artikel 7 lämna in ett förslag till åtgärder som skall vidtas.

7. Om en ansökan om tilldelning av miljömärke avslås,
skall det behöriga organet omgående underrätta kommissionen
och den sökande om skälen till avslaget.

8. När det behöriga organet tar emot en ansökan om märke kan
det finna att produkten inte tillhör någon av de produktgrupper
for vilka kriterier redan har fastlagts. I sådana fall skall det
behöriga organet besluta huruvida ett förslag om upprättande
av en ny produktgrupp skall överlämnas till kommissionen for
godkännande i enlighet med det förfarande som anges i
artiklarna 6 och 7.

9. Kommissionen skall fora separata förteckningar över
alla ansökningar som mottagits, som bifallits och ansökningar
som avslagits. Förteckningar över mottagna och avslagna
ansökningar skall endast finnas tillgängliga för
medlemsstaternas behöriga organ.

10. En tillverkare eller importör som avser att återkalla en
ansökan om tilldelning av ett märke, eller som avser att
upphöra att använda ett märke, skall underrätta det behöriga
organet om detta.

Artikel 11

Kostnader och avgifter

1. För varje ansökan om tilldelning av märke skall betalas
en avgift som täcker hanteringskostnaderna för ansökan.

2. I villkoren för att använda ett märke skall ingå att
sökanden betalar en avgift för att få använda märket.

3. Beloppen som avses i punkterna 1 och 2 skall fastställas
av de behöriga organ som avses i artikel 9 och får variera
mellan medlemsstaterna. Riktlinjer for detta ändamål skall
fastställas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 7.

Artikel 12

Användningsvillkor

1. Det behöriga organet skall sluta ett avtal med varje
sökande om villkoren for märkets användning. För detta

107

Prop. 1993/94:203

392R0880/S

11.4.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 99/5

ändamål skall ett standardavtal fastställas i enlighet med det
förfarande som anges i artikel 7.

2. Villkoren skall även omfatta bestämmelser om åter-
kallande av tillstånd att använda märket.

Artikel 13

Konfidentiell hantering

Behöriga organ, kommissionen och andra berörda personer får
inte till tredje man lämna ut upplysningar som de har tagit del
av under arbetet med bedömningen av om en produkt kan
tilldelas märket.

Sedan ett beslut har fattats om att märket skall tilldelas får
dock inte under några omständigheter följande information
hemlighållas:

— Produktens namn.

— Tillverkaren eller importören av produkten.

— Skälen för och annan information av betydelse för att
märket har tilldelats.

Artikel 14

Offentliggörande

Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning offentliggöra följande:

a) Produktgrupperna, de särskilda ekologiska kriterier som
har betydelse samt deras respektive giltighetstider.

b) En förteckning över produkter som tilldelats ett
miljömärke, namnen på tillverkarna eller importörerna
samt sista giltighetsdagen för märket. Ett sådant offent-
liggörande skall äga rum minst en gång om året.

c) De behöriga organens namn och adresser.

Emellanåt skall kommissionen också som information till
konsumenterna och företagen ge ut en samlad förteckning över
produkter som har tilldelats miljömärke.

Artikel 15

Information

Varje medlemsstat skall se till att konsumenterna och
företagen på lämpligt sätt informeras om följande:

a) Målen för miljömärkningsprogrammet.

b) De produktgrupper som har valts ut.

c) De ekologiska kriterier som gäller för varje pro-
duktgrupp.

d) Det förfarande som skall följas vid ansökan om
miljömärke.

e) Det eller de behöriga organen i medlemsstaten.

Artikel 16

Reklam

1. Miljömärket får åberopas i reklam först sedan märket
har tilldelats och då endast i samband med just den produkt
som tilldelats märket.

2. All oriktig eller vilseledande reklam eller användandet
av ett märke eller en logotyp som leder till förväxling med
gemenskapens miljömärke enligt denna förordning är
förbjuden.

Artikel 17

Genomförande

Inom sex månader från denna förordnings ikraftträdande skall
medlemsstaterna underrätta kommissionen om vilka åtgärder
som vidtagits för att säkerställa efterlevnaden av den.

Artikel 18

Omprövning

1. Kommissionen skall inom fem år från dagen för denna
förordnings ikraftträdande ompröva programmet i ljuset av de
erfarenheter som vunnits under den tid programmet har gällt.

2. Kommissionen skall vid behov föreslå lämpliga änd-
ringar av denna förordning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 mars 1992.

På rådets vägnar

Carlos BORREGO

Ordförande

108

Prop. 1993/94:203

392R0880/S

Nr L 99/6

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

11.4.92

BILAGA I

BEDÖMNINGSSCHEMA

Miljöområde	Produktens livscykel
Miljöområde	Förproduktion	Produktion	Distribution (inkl, emballage)	Användning	Kvittblivning
Avfallsaspekter
Markförorening och nedbrytning
Vattenförorening
Luftförorening
Buller
Energiförbrukning
Naturresursförbrukning
Påverkan på ekosystemen

109

11.4.92

392R0880/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

BILAGA II

LOGO TAT

— "figur"

Prop. 1993/94:203

Nr L 99/7

Logon skall tryckas:

— i två färger (Pantone 347 grön och Pantone 279 blå) eller

— i svart på vit bakgrund eller

— i vitt på svart bakgrund.

110

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om
märkning av hushållsapparater

Prop. 1993/94:203

Härigenom föreskrivs att 1 - 4 och 6 §§ samt rubriken närmast före 4 §
lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag skall tillämpas på
hushållsapparater som säljs i
näringsverksamhet.

Regeringen får meddela före-
skrifter om att vissa slag av
hushållsapparater skall vara
märkta eller på något annat sätt
försedda med information om
energiförbrukning och om luft-
buret buller.

Föreslagen lydelse

Denna lag skall tillämpas på hus-
hållsapparater som marknadsförs
i näringsverksamhet.

Med hushållsapparater avses i
denna lag apparater eller annan
utrustning som kan komma till
användning i ett hushåll.

Regeringen får meddela före-
skrifter om skyldighet för nä-
ringsidkare vid marknadsföring
av vissa slag av hushållsappara-
ter att genom märkning och på
annat sätt informera om

1. den mängd energi och
andra resurser som sådana appa-
rater förbrukar och

2. det luftburna buller som
sådana apparater avger (buller-
nivå).

Närmare föreskrifter om informationsskyldigheten får meddelas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur
information om energiförbruk-
ning och om luftburet buller skall
utformas, när vissa slag av
hushållsapparater frivilligt märks
eller på något annat sätt förses
med sådan information.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur
information om bullernivåer
skall utformas, när vissa slag av
hushållsapparater frivilligt märks
eller på något annat sätt förses
med sådan information.

111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:203

Metoder Metoder och tekniska beskriv-

ningar

4 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om

1. vilka metoder som skall
användas för att bestämma
energiförbrukning och buller-
nivåer

2. vilka metoder som skall
användas vid kontroll av den
lämnade informationen om
energiförbrukning och buller-
nivåer.

1. vilka metoder som skall
användas för att bestämma
energi och annan resursförbruk-
ning samt bullernivåer,

2. vilka tekniska beskrivningar
som skall upprättas och hållas
tillgängliga för kontroll, samt

3. vilka metoder som skall
användas vid kontroll av den
lämnade informationen om
energi- och annan resursförbruk-
ning samt bullernivåer.

6 §

Regeringen får meddela föreskrifter om

1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning
och undersökning av prov,

2. att en näringsidkare är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten sådana
upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för till-
synen, samt

3. att en näringsidkare är skyl-
dig att rätta felaktiga informatio-
ner om energiförbrukning och
bullernivåer.

3. att en näringsidkare är skyl-
dig att rätta felaktiga informatio-
ner om energi- och annan re-
sursförbrukning samt bullerni-
våer.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter. Rege-
ringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

112

3 Ärendet och dess beredning

3.1 Inledning

Riksdagen har i november 1992 med anledning av regeringens propo-
sition 1991/92:170 godkänt avtalet mellan Europeiska ekonomiska
gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG)
och deras medlemsstater samt medlemsstaterna i den Europeiska
frihandelssammanslutningen (EFTA), bland dem Sverige, om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) (bet. 1992/93: EU1, rskr.
1992/93:18). Till följd av utebliven ratifikation av Schweiz har avtalet
justerats genom protokoll den 17 mars 1993 (prop. 1992/93:225, bet.
1992/93:EU3, rskr. 1992/93:404). Protokollet innebär att Schweiz inte
är part i avtalet. För furstendömet Liechtenstein gäller enligt protokollet
vissa bestämmelser om ikraftträdande vid en senare tidpunkt. EES-avtalet
trädde i kraft den 1 januari 1994.

EES-avtalet omfattar en huvuddel med 129 artiklar, 48 protokoll och
22 bilagor. I bilagorna görs hänvisningar till ca 1600 rättsakter som med
nödvändiga anpassningar har integrerats i avtalet. Till avtalet är fogat ett
antal protokollsanteckningar och förklaringar jämte viss skriftväxling.

De rättsakter som ingår i avtalet är sådana som antagits och publicerats
inom Europeiska gemenskaperna (EG) senast den 31 juli 1991, vilket
damm enligt avtalsparterna av förhandlingstekniska skäl utgjort "bryt-
punkt" för integrering i avtalet.

EG:s regelverk utvecklas emellertid fortlöpande. Också EES-avtalet
har en dynamisk karaktär i det att avtalet avses utvecklas parallellt med
EG:s regelverk. Under tiden den 1 augusti 1991 - den 31 december 1993
har EG antagit närmare 500 rättsakter som har relevans för EES-avtalet.
Den genom avtalet upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21
mars 1994 fattat beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att dessa
rättsakter integreras i avtalet. Den gemensamma EES-kommitténs beslut
om ändring i EES-avtalets bilagor omfattar också en ändring i protokoll
47 till EES-avtalet om avskaffande av tekniska handelshinder för vin.

En sammanfattning av EES-relevanta rättsakter som antagits och
publicerats inom EG under tiden den 1 augusti 1991- den 1 januari 1993
har genom Utrikesdepartementets försorg utgivits i en grönbok "EES-
avtalet: aktuella nytillkomna rättsakter". Diskussioner och samråd
rörande rättsakter m.m. som nu föreslås ingå i EES-avtalet har ägt rum
inom ramen för de referensgrupper med företrädare för myndigheter och
organisationer som upprättats inom regeringskansliet. I vissa fall har
förslag till lagstiftning gjorts till föremål för särskild remissbehandling.
Regeringen har genom beslut den 3 mars 1994 godkänt att den gemen-
samma EES-kommittén med förbehåll för ratifikation beslutar om ändring
av vissa bilagor till EES-avtalet samt protokoll 47 till EES-avtalet.
Gemensamma EES-kommitténs beslut har fogats till denna proposition i
svensk och engelsk text som bilagorna 1 och 2. Till beslutet är fogat
vissa gemensamma och enskilda uttalanden.

Prop. 1993/94:203

113

8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203

Därutöver har Gemensamma EES-kommittén den 8 februari 1994 Prop. 1993/94:203
beslutat om ändringar i protokoll 1 och 21 till EES-avtalet. Regeringen
har genom beslut den 3 februari 1994 godkänt att Gemensamma EES-
kommittén fattar nyssnämnda beslut med förbehåll för ratifikation.
Gemensamma EES-kommitténs beslut har fogats till denna proposition i
svensk och engelsk text som bilagorna 3 och 4.

Besluten är upprättade på samma språk som EES-avtalet, dvs. de nio
officiella EU-språken samt finska, isländska, norska och svenska. Alla
språkversionerna äger lika giltighet. Besluten träder i kraft den 1 juli
1994 under förutsättning att de avtalsslutande parterna har anmält till
EES-kommittén att de konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte
sker, kommer ändringarna att träda i kraft seanre enligt närmare
bestämmelser i artikel 103 i EES-avtalet.

Vidare har avtal träffats mellan EFTA-länderna om ändring i pro-
tokoll 2, 3 och 4 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en
övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet). Avtalen
har fogats till propositionen i svensk och engelsk text som bilagorna 5
och 6. Avtalen är upprättade på engelska, franska, tyska samt finska,
isländska, norska och svenska språken. Avtalen om ändringar i över-
vakningsavtalet träder i kraft samma dag som EES-kommitténs beslut om
ändring i avtalets bilagor och protokoll 47 till EES-avtalet eller den dag
då godkännandeinstrumenten deponerats, om den dagen är senare.

3.2 Lagrådet

De inledningsvis nämnda besluten och avtalen om ändring i över-
vakningsavtalet föranleder ändringar i bl.a. lagen (1992:1317) om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), EES-lagen. Lagförslagen
är i fråga om ändringarna i EES-lagen av sådan redaktionell och teknisk
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Dessa
lagförslag har därför inte granskats av Lagrådet. I fråga om övriga
lagförslag som läggs fram i propositionen framgår av resp, avsnitt
huruvida lagrådsgranskning av förslagen är erforderlig resp, har ägt rum.

3.3 Sammanfattande redogörelse för ändringarna i EES-
avtalets bilagor

EES-avtalet är ett folkrättsligt avtal som har särdrag vilka samman-
hänger med dess nära samband med det EG-rättsliga systemet. De EG-
regler som tas över genom avtalet rör främst de s.k. fyra friheterna, dvs.
fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, men även vissa
angränsande områden, t.ex. sociala frågor, konsumentskydd, miljö,
forskning och utbildning.

Den fria rörligheten förutsätter även ett system för fri konkurrens.
EES-avtalet innehåller också regler för institutionell uppbyggnad med
gemensamma organ och procedurer för utveckling, administration,
beslutsfattande och tvistlösning.

De rättsakter som integrerats i avtalet fördelas på de 22 bilagorna till 114

EES-avtalet för skilda sakområden, såsom Tekniska föreskrifter, Social Prop. 1993/94:203
trygghet, Etableringsrätt, Finansiella tjänster, Transport, Konkurrens och

Offentlig upphandling.

De rättsakter med relevans för EES-avtalet, som antagits av EG mellan
den 1 augusti 1991 och den 31 december 1993, hänför sig också till de
sakområden, som täcks av de 22 bilagorna till EES-avtalet.

I det närmast följande ges - med utgångspunkt från EES-avtalets
bilagor - en översiktlig redovisning av viktigare rättsakter som omfattas
av EES-kommitténs beslut. Av dessa hänför sig det övervägande flertalet,
omkring tre fjärdedelar, till området för varors rörlighet, framför allt på
häls och säkerhet.

Närmare redovisning av ändringarna lämnas i propositionens avsnitt
4-15 som behandlar rättsakterna under resp, departements verksamhets-
område.

Bilaga I omfattar veterinära frågor och växtskyddsfrågor. På det
veterinära området finns ett antal direktiv om bekämpning av smittsamma
djursjukdomar och om åtgärder för att hindra smittspridning. Även på
foder- och växtskyddsområdena tillkommer nya rättsakter. Riksdagen
föreläggs i denna proposition förslag till ändring i epizootilagen och i
lagen om bekämpande av salmonella hos djur. I övrigt ankommer det på
ansvariga myndigheter att meddela föreskrifter om införlivande av de
rättsakter som är upptagna i Bilaga I (Jordbruksdepartementet).

Bilaga II avser Tekniska föreskrifter, Standarder, Provning och Certi-
fiering. En rad direktiv under denna bilaga rör fordons beskaffenhet och
utrustning m.m., ett par direktiv rör ändringar i EG:s avgasregler
(Kommunikationsdepartementet resp. Miljö- och naturresurs-
departementet). Rättsakter på livsmedelsområdet behandlar bl.a. villkor
för produktion av ekologiska livsmedel, livsmedelshygien samt lagring
och förvaring av djupfrysta livsmedel. I denna proposition lämnas förslag
till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt
framställda. (Jordbruksdepartementet).

Vissa viktiga direktiv rör handel med läkemedel och homeopatika samt
marknadsföring, märkning och provning av läkemedel. Införlivandet av
vissa läkemedelsdirektiv förutsätter lagändringar. Likaså regleras i
direktiv tillverkning och försäljning av vissa ämnen som används i olaglig
tillverkning av narkotika. Ett par direktiv rör tillnärmning av med-
lemsstaternas lagar om kosmetiska produkter. Likaså har ett direktiv
antagits som avser tobaksvaror, bl.a. snus (Socialdepartementet). Ett
direktiv behandlar utsläppande på marknaden och övervakning av
explosiva varor för civilt bruk. Vidare kan nämnas ett direktiv med vissa
ändringar i ett direktiv om elektromagnetisk kompatibilitet och ett annat
om effektivitetskrav på värmepannor. Dessutom har enhetliga regler för
EG-märkning antagits (Näringsdepartementet). Vissa produktdirektiv har
antagits som rör arbetsmiljön (Arbetsmarknadsdepartementet).

Ett viktigt direktiv rör allmän produktsäkerhet och syftar till att
åstadkomma att endast produkter som är säkra släpps ut på EG-mark- 115

naden. Direktivet skall vara införlivat med EU-medlemsstaternas

lagstiftning senast den 29 juni 1994. Frågan om införlivande med svensk Prop. 1993/94:203
rätt av produktsäkerhetsdirektivet har utretts av Produktsäkerhetsutred-
ningen (SOU 1993:88). Utredningens betänkande har remissbehandlats.

I denna proposition läggs fram förslag till ändring i produktsäkerhets-
lagen (Civildepartementet). Ett direktiv rör hushållsapparaters energi-
förbrukning (Civildepartementet). Direktivet syftar till att harmonisera
nationella regler om information om den energi m.m. som hushållsappa-
rater förbrukar och därigenom ge konsumenter möjlighet att välja mer
energisnåla apparater. Införlivande av direktivet förutsätter ändring av
lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater. Förslag till denna
lagändring läggs fram i denna proposition.

Ett tiotal direktiv gäller farliga kemikalier. Direktiven avser t.ex.
klassificering, förpackning och märkning, begränsning av användning
samt export och import av vissa kemikalier. Slutligen har införts ett
direktiv om miljöskydd som rör svavelhalten i vissa flytande bränslen
(Miljö- och naturresursdepartementet).

Med undantag av den nyss nämnda lagen om jordbruksprodukter och
livsmedel som är ekologiskt framställda och ändringar i produktsäker-
hetslagen ankommer det på regeringen och ansvariga myndigheter att
meddela föreskrifter om införlivande av rättsakter under Bilaga II.

Bilaga V Fri rörlighet för arbetstagare. Här finns en ny EG-förordning
med bestämmelser om samarbete på arbetsförmedlingsområdet, om
förmedling av information om lediga platser och arbetssökande. Det
ankommer på regeringen att meddela föreskrifter om införlivande av
förordningen (Kulturdepartementet).

Bilaga VI Social trygghet. Under denna bilaga har fyra viktiga för-
ordningar antagits om ändringar i den centrala förordningen (EEG) nr
1408/71 om tillämpningen av systemetet för social trygghet när anställda,
egenforetagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Förslag läggs fram i propositionen om inkorporering genom lag av de
fyra förordningarna (Socialdepartementet).

Bilaga VII Ömsesidigt godkännande av yrkesbehörighet. Ett par direktiv
har antagits. I den mån det behövs är det regeringens sak att meddela
föreskrifter om införlivandet av dessa med svensk rätt
(Socialdepartementet resp. Utbildningsdepartementet).

Bilaga IX Finansiella tjänster. Under rubrikerna Banker och andra
kreditinstitut, Försäkring och Värdepappersmarknaden har ett antal
viktiga direktiv antagits. För kreditinstitutens del avser direktiven ändring
i kapitalbasen, gruppbaserad tillsyn samt övervakning och kontroll av
kreditinstituts större engagemang. Införlivande av de två sistnämnda
direktiven förutsätter lagstiftning i Sverige. Lagstiftningsärendet
sammanhänger med anpassning av svenska redovisningsregler till EG:s
regler. En proposition med förslag till nödvändig lagstiftning kan väntas
under andra halvåret 1994. 116

På försäkringsområdet har antagits tredje skadeförsäkringsdirektivet

och tredje livsförsäkringsdirektivet. En proposition om ändrad lagstiftning Prop. 1993/94:203
med anledning av direktiven planeras till andra halvåret 1994. Ett
direktiv om försäkringsföretags redovisningsregler som antagits av EG
förutsätter för införlivande med svensk rätt - liksom för bankernas del -
anpassning av svenska redovisningsregler. En proposition med förslag till
lagstiftning är också i detta fall planerad till andra halvåret 1994.

För värdepappershandelns del har antagits direktiv om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut samt direktiv om investeringstjäns-
ter på värdepappersområdet. Vissa delar av det sistnämnda direktivet har
redan införlivats med svensk lagstiftning. Återstående anpassningsåt-
gärder på värdepappersområdet kommer att behandlas i en proposition,
som planeras till andra halvåret 1994 (Finansdepartementet).

Viss harmonisering av svensk lagstiftning om försäkringsavtal till
ovannämnda skade- och livförsäkringsdirektiv förbereds inom Justitie-
departementet med sikte på en lagrådsremiss under hösten 1994.

Bilaga XI Teletjänster. På området finns att nämna ett direktiv och ett
rådsbeslut. Båda har beaktats i den nya telelagen (1993:597) som trätt i
kraft 1 juli 1993 (Kommunikationsdepartementet).

Bilaga XIII Transport. Ett fyrtiotal förordningar och direktiv har
antagits inom EG under den ifrågavarande tidrymden. Särskilt viktiga att
nämna är ett antal förordningar om marknadstillträde vid vägtransport,
transport på inre vattenvägar och luftfart. Därutöver kan nämnas ett antal
rättsakter om teknisk och social harmonisering samt om strukturpolitik.
Införlivande av de här berörda akterna förutsätter lagändringar i Sverige,
såsom i körkortslagen och lagen om yrkestrafik. Luftfartsavtalet mellan
Sverige, Norge och EG föreslås upphöra att gälla jämte lagen om
tillämpning av detta avtal (Kommunikationsdepartementet).

Bilaga XTV Konkurrens. På konkurrensområdet har ett par förordningar
antagits om gruppundantag: dels förordning om överenskommelser,
beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn, dels
förordning om utvidgning av tillämpningsområdena för gruppundantagen
om specialiseringsavtal, forsknings- och utvecklingsavtal, patentlicensav-
tal och know-howlicensavtal. Rättsakterna avses bli inkorporerade genom
regeringsförordningar (Näringsdepartementet). Genom ett antal förord-
ningar på transportområdet har ytterligare gruppundantag tillkommit med
avseende på vissa avtal och samordnande förfaranden inom luftfarts-
sektorn. Dessa avses införlivas genom förordning.

Bilaga XV Statligt stöd. På statsstödsområdet har tillkommit den s.k.
stålkoden, som anger ramarna för offentligt stöd till stålindustrin inom
EG. Dessutom har ändringar gjorts i det s.k. transparensdirektivet om
insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstaterna och
offentliga företag. Ingen av de antagna rättsakterna kräver lagändring för
införlivande i Sverige (Näringsdepartementet).

117

Bilaga XVI Offentlig upphandling. EG:s direktiv om upphandling av Prop. 1993/94:203
tjänster och det s.k. andra rättsmedelsdirektivet har behandlats i prop.

1992/93:88 om offentlig upphandling samt prop. 1992/93:209 om vissa
frågor om offentlig upphandling och har enligt riksdagsbeslut införlivats
med svensk rätt. Ytterligare ett antal direktiv om upphandling har
antagits inom EG. Regeringen avser förelägga riksdagen förslag i fråga
om införlivande under våren 1994 (Finansdepartementet).

Bilaga XVII Immateriell äganderätt. EG har antagit ett direktiv om
uthyrning, utlåning och närstående rättigheter, ett direktiv om samord-
ning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter
avseende satellit- och kabelsändningar samt ett direktiv om harmonisering
av skyddstiden för upphovsrätt och närstående rättigheter. Vidare har EG
antagit en förordning om tilläggsskydd för läkemedel. Införlivande av
direktiven förutsätter lagstiftning, som bereds i nordiskt samarbete.
Patentlagen är nyligen i huvudsak anpassad till vad som gäller enligt
nyssnämnda förordning (Justitiedepartementet).

Bilaga XVIII Hälsa och säkerhet i arbetet, Arbetsrätt, Lika behandling
för kvinnor och män. På arbetsmiljöområdet har EG antagit bl.a. ett
direktiv för byggverksamhet, två direktiv för att förbättra skyddet i
utvinningsindustrin samt ett direktiv om åtgärder för att förbättra
säkerheten och hälsan för gravida kvinnor. Införlivandet av nämnda
direktiv förutsätter till viss del lagstiftningen. Regeringen har i en nyligen
framlagd proposition, prop. 1993/94:186, föreslagit vissa ändringar i
arbetsmiljölagen. Inom arbetsrätten har ett par direktiv tillkommit, ett
direktiv om arbetsgivares skyldighet att informera om anställningsvillkor
och ett tilläggsdirektiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om kollektiva uppsägningar. Svensk lagstiftning på området är redan
anpassad till dessa direktivs innehåll (Arbetsmarknadsdepartementet).

Bilaga XIX Konsumentskydd. Arbete pågår för att harmonisera den
svenska lagstiftningen med ett EG-direktiv om oskäliga avtalsvillkor i
konsumentförhållanden (Justitiedepartementet).

Bilaga XX Miljö. En år 1992 antagen förordning om ett miljömärk-
ningssystem syftar till att skapa ett enhetligt och effektivt märknings-
system inom EG för främjande av tillverkning av och efterfrågan på de
minst miljöbelastande produktalternativen. Bestämmelserna skall
införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Förslag till lag om ett
europeiskt miljömärkningssystem läggs fram i denna proposition
(Civildep.). Under miljöbilagan till EES-avtalet har därutöver antagits
direktiv om skydd av vatten mot vissa föroreningar inom jordbruket, om
luftförorening, om farligt avfall och om övervakning och kontroll av
avfallstransporter (Miljö- och naturresursdepartementet).

Bilaga XXII Bolagsrätt. Ett direktiv om ändring i det andra bolags-
rättsdirektivet har antagits av EG. Direktivet beaktas vid det fortsatta 118

harmoniseringsarbetet på bolagsrättens område med sikte på införlivande

i god tid före den 1 januari 1996, som är den dag då EG:s bolagsrätt i Prop. 1993/94:203
dess helhet skall vara införlivad med svensk rätt (Justitiedepartementet).

Protokoll 47 Protokollet, som innehåller bestämmelser om avskaffande
av tekniska handelshinder för vin, har försetts med ett tillägg. Det
ankommer på regeringen att ta ställning till den närmare utformningen
av den svenska kontrollorganisationen.

De rättsakter som omfattas av EES-kommitténs beslut kommer att
publiceras i en särskild utgåva av EES-supplementet till Europeiska
gemenskapernas officiella tidning (EGT). Utgåvan, som består av sex
band, behandlar

Band 1 Veterinära frågor och växtskyddsfrågor

Band 2 Tekniska föreskrifter, Standarder,

Provning och ceritifiering

Band 3 Tekniska föreskrifter, Standarder,

Provning och ceritifiering

Band 4 Energi

Fri rörlighet för arbetstagare

Social trygghet

Ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet

Etableringsrätt

Finansiella tjänster

Band 5 Konkurrens

Statligt stöd

Offentlig upphandling

Immateriell äganderätt

Hälsa och säkerhet i arbetet, Arbetsrätt

samt Likabehandling för kvinnor och män

Band 6 Konsumentskydd

Miljö

Statistik

Bolagsrätt

Avskaffande av handelshinder för vin.

119

4 Utrikesdepartementets verksamhetsområde

4.1 Ändringar i EES-avtalets bilagor

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner EES-kommit-
téns beslut nr 7 av den 21 mars 1994 om ändring i EES-
avtalets bilagor.

Skälen för regeringens förslag: Avtalet om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994. EES-
avtalet är - som framhölls i propositionen om EES (1991/92:170 s. 2) -
ett mycket betydelsefullt avtal i sig men utgör samtidigt ett viktigt steg
på vägen till ett svenskt medlemskap i EU. Avtalet ger oss den väsentliga
frihet och rörlighet, som förknippas med europeisk integration samtidigt
som det ger oss möjlighet att samarbeta med EU på en rad angränsande
områden som inom forskning och utveckling, utbildning, miljöfrågor,
sociala frågor och konsumentfrågor.

Som nämnts inledningsvis innebär EES-avtalet att omkring 1600
rättsakter, som antagits och publicerats inom EG, blir gällande för
svenskt vidkommande. Det är rättsakter som antagits på de områden,
som avtalet omfattar, fram till den 1 augusti 1991. Under tiden därefter
fram till avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994 har på samma
områden inom EU antagits närmare femhundra nya rättsakter. Gemen-
samma EES-kommittén har den 21 mars i år beslutat att ändra EES-
avtalet genom att de rättsakter som nyss nämnts tas in i avtalets olika
bilagor. Regeringen har som framgått inledningsvis godkänt att Gemen-
samma EES-kommittén fattat beslutet med förbehåll för ratifikation. En
översiktlig redovisning av de nu aktuella rättsakterna har getts i
inledningen till denna proposition i den ordning som bilagorna till EES-
avtalet visar. En närmare redovisning av rättsakternas innehåll finns i
propositionens avsnitt om resp, departements verksamhetsområde.

Bland dessa nya rättsakter finns flera som är viktiga på de fyra
friheternas områden. Sålunda finns vissa väsentliga ändringar i de
centrala reglerna för social trygghet för anställda m.fl. som flyttar inom
EES. Vidare finns i fråga om produktsäkerhet ett direktiv vars syfte är
att åstadkomma att endast produkter som är säkra släpps ut på EU-
marknaden. Dessutom finns EG-regler om ett europeiskt miljömärknings-
system och om hushållsapparaters energiförbrukning.

Den gemensamma EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets
bilagor omfattar också en ändring i protokoll 47 till EES-avtalet om
avskaffandet av tekniska handelshinder för vin. Ändringen i protokoll 47
behandlas under Jordbruksdepartementets verksamhetsområde (avsnitt
10).

Den utveckling som dessa rättsakter representerar visar tydligt avtalets
dynamiska karaktär. Att integrera dessa rättsakter i EES-avtalet är en
nödvändig förutsättning för att uppfylla EES-avtalets målsättning om ett
homogent EES, där enskilda och företag kan konkurrera på lika villkor.

Prop. 1993/94:203

120

Sammantaget utgör de nya EES-reglema en viktig utveckling av EES- Prop. 1993/94:203
avtalet som är av stor betydelse för enskilda och för näringslivet i
Sverige. Riksdagen bör därför godkänna Gemensamma EES-kommitténs
beslut.

4.2 Övriga ändringar i EES-avtalet

4.2.1 Ändring i protokoll 1 till EES-avtalet

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner EES-kommitténs beslut
nr 2 av den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-av-
talet.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare sagts omfattar EES-avtalet
för närvarande närmare 1600 rättsakter som antagits av EG. Dessa
rättsakter föreskriver i sin ursprungliga form rättigheter och skyldigheter
för EG:s medlemsstater. Rättsakterna har i EES-avtalet anpassats till
EES-förhållanden. Protokoll 1 till EES-avtalet om övergripande anpass-
ningar anger sålunda hur rättsakterna skall anpassas för EES-förhållan-
den. Protokollet innehåller bestämmelser som rör bl.a. inledningen till
rättsakterna, bestämmelser om EG-kommittéer, informationsutbyte och
anmälningsförfaranden. I punkten 4 a föreskrivs att i de fall en rättsakt
som det hänvisas till i EES-avtalet anger att en EG-medlemsstat har att
lämna uppgifter till EG-kommissionen, en EFTA-stat skall lämna
motsvarande uppgifter till EFTA:s övervakningsmyndighet och till en
ständig kommitté för EFTA-staterna.

Genom EES-kommitténs beslut nr 2 av den 8 februari 1994 ändras
punkt 4 a i protokoll 1 till EES-avtalet. Ändringen innebär att uppgifter
i fortsättningen av EFTA-staterna skall lämnas endast till EFTA:s
övervakningsmyndighet som skall vidarebefordra uppgifterna till den
ständiga kommittén. Syftet med ändringen är att förenkla dokumentflödet
från EFTA-staterna genom att ifrågavarande uppgifter endast skall
lämnas till övervakningsmyndigheten. Därigenom undviks dubbelarbete.
Riksdagen bör godkänna Gemensamma kommitténs beslut om ändring av
protokoll 1 till EES-avtalet.

4.2.2 Ändring i protokoll 21 till EES-avtalet

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner EES-kommitténs beslut
nr 3 av den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 21 till EES-
avtalet.

Skälen för regeringens förslag: Genom EES-avtalet upprättas en

121

ordning varigenom det är möjligt att kontrollera att reglerna i EES- Prop. 1993/94:203
avtalet följs. Detta skall ske enligt ett s.k. tvåpelarsystem. EES-reglemas
efterlevnad skall övervakas av kommissionen såvitt avser EU:s med-
lemsstater och av EFTA:s övervakningsmyndighet såvitt avser EFTA-
staterna. Dessa två myndigheter kan också inom sina resp, behörig-
hetsområden ingripa mot företag som handlar i strid mot EES-avtalets
konkurrensregler. I protokoll 21 till EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna
att anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet befogenheter och funktioner
motsvarande kommissionens för tillämpning av konkurrensreglerna i
gemenskapsrätten. För detta ändamål omnämns i protokoll 21 (art. 3) de
rättsakter på konkurrensområdet varigenom kommissionen anförtrotts
befogenheter och funktioner inom gemenskapen. Genom övervaknings-
avtalet och särskilt protokoll 4 därtill har EFTA:s övervakningsmyndighet
anförtrotts motsvarande befogenheter och funktioner.

Om de rättsakter som omnämns i protokollet ändras, eller om nya
rättsakter antas inom gemenskapen, som ger kommissionen nya befogen-
heter och funktioner, avses också protokoll 21 ändras. Motsvarande
ändringar skall då även göras i övervakningsavtalet.

Den 23 juli 1992 antog ministerrådet förordning (EEG) nr 2410/92
om ändring av förordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för
tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn.
Förordningen innebär i sak att kommissionen får rätt att utreda eventuella
överträdelser av Romfördragets konkurrensregler även på nationella
lufttransporter mellan flygplatser inom gemenskapen. Tidigare fick detta
ske endast på internationella lufttransporter.

EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari 1994 innebär att den
inom gemenskapen antagna rättsakten tas upp i protokoll 21. Som har
framgått inledningsvis har regeringen genom beslut den 3 februari 1994
godkänt att Gemensamma EES-kommittén fattar beslut med förbehåll för
ratifikation.

Motsvarande ändring görs i övervakningsavtalet vad avser befogen-
heterna för EFTA:s övervakningsmyndighet (se 4.3.2).

4.2.3 Tidigare av regeringen godkända ändringar i EES-avtalets
protokoll

Utöver de ändringar i EES-avtalets protokoll som angetts ovan har EES-
kommittén fattat beslut om ett antal ytterligare ändringar i EES-avtalets
protokoll. Således har EES-kommittén fattat beslut om ändring i protokoll
4 om EES-avtalets ursprungsregler. EES-kommittén har vidare fattat
beslut om ändring i protokoll 30 om samarbetet på statistikområdet. EES-
kommittén har slutligen också fattat beslut om ändring i protokoll 37 om
EFTA-statemas medverkan i ett antal EG-kommittéer. Bestämmelserna
i dessa protokoll är av sådant innehåll att det har ankommit på regeringen
att godkänna EES-kommitténs beslut utan förbehåll för ratifikation.

122

4.3 Ändringar i övervakningsavtalets protokoll

4.3.1 Ändring i protokollen 2 och 3 till övervakningsavtalet

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-
staterna av den 21 mars 1994 om ändring i protokoll 2 och 3 till
övervakningsavtalet.

Skälen för regeringens förslag: EES-avtalets huvuddel innehåller inte
någon bestämmelse som särskilt tar sikte på offentlig upphandling utom
att det i artikel 65.1 hänvisas till bilagan XVI till avtalet. Bilagan
innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang om offentlig
upphandling. I bilagan görs hänvisning till de EG-rättsakter om offentlig
upphandling som med nödvändiga anpassningar har integrerats i EES-
avtalet.

Övervakningsavtalet innehåller i artikel 23 en bestämmelse om att
EFTA:s övervakningsmyndighet skall tillförsäkra att EES-avtalets be-
stämmelser om offentlig upphandling tillämpas av EFTA-länderna. I
protokoll 2 till övervakningsavtalet föreskrivs särskilt om övervaknings-
myndighetens uppgifter i fråga om offentlig upphandling. Bestämmelser-
na i protokoll 2, som motsvarar vissa bestämmelser i rådsdirektivet
89/665/EEG, innebär i korthet att övervakningsmyndigheten enligt ett
särskilt förfarande kan vända sig till en EFTA-stat under en pågående
upphandling med begäran om rättelse för det fall myndigheten anser att
en klar och konkret överträdelse av upphandlingsbestämmelserna
föreligger. Även den upphandlande enheten skall underrättas. Över-
vakningsmyndigheten skall ange de skäl som ligger till grund för dess
begäran. EFTA-staten har att inom 21 dagar från mottagandet av
övervakningsmyndighetens begäran lämna en bekräftelse på att över-
trädelsen korrigerats, en motiverad inlaga om varför någon rättelse inte
gjorts eller en uppgift om att upphandlingen har ställts in tills vidare.
Som anförts i prop. 1991/92:170 lämnar förfarandet utrymme för staterna
att själva avgöra vilka åtgärder en begäran från övervakningsmyndigheten
föranleder i det enskilda fallet (s. 156).

Om rättsakter antas inom gemenskapen som ger kommissionen nya
uppgifter och befogenheter på upphandlingsområdet avses motsvarande
ändringar med avseende på EFTA:s övervakningsmyndighet göras i
protokoll 2 till övervakningsavtalet.

Den 25 februari 1992 antogs rådsdirektivet 92/13/EEG om samordning
av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphand-
lingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-,
transport- och telekommunikationssektorerna (de s.k. försörjnings-
sektorerna). Direktivet innebär att ett rättelseförfarande införs även för
upphandling inom försörjningssektorerna. Den tid inom vilken den
berörda EFTA-staten skall svara på en begäran om rättelse från över-
vakningsmyndigheten är dock här utsträckt till 30 dagar. I direktivet
92/13/EEG finns vidare bestämmelser om ett särskilt medlingsförfarande
vid offentlig upphandling inom försörjningssektorerna.

Prop. 1993/94:203

123

EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 innebär att den inom Prop. 1993/94:203
gemenskapen antagna rättsakten 92/13/EEG tas upp i bilaga XVI till
EES-avtalet (se avsnitt 8, Finansdepartementets verksamhetsområde).
EFTA-staterna har med anledning av ändringen i bilaga XVI till EES-
avtalet den 21 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring i protokoll
2 till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas av EFTA-staterna i
enlighet med deras resp, konstitutionella krav.

Ändringarna innebär, som ovan framgått, att ett rättelseförfarande
införs även inom försörjningssektorerna. Vidare inrättas ett medlingsför-
farande. Detta förfärande innebär i sina huvuddrag följande. Varje person
(anbudsgivare eller anbudssökande) som har eller har haft ett intresse att
tilldelas ett visst upphandlingskontrakt inom försörjningssektorerna och
som anser att han lidit eller kan komma att lida skada på grund av en
påstådd överträdelse av upphandlingsbestämmelsema kan begära att ett
särskilt medlingsförfarande inleds. I medlingen deltar den som begärt
medling och den upphandlande enheten. Medlingen administreras av
övervakningsmyndigheten. En begäran om medling kan ställas till
övervakningsmyndigheten eller till nationella myndigheter som varje
EFTA-stat utser för detta ändamål. Den nationella myndigheten skall
vidarebefordra begäran till övervakningsmyndigheten. Om övervaknings-
myndigheten bedömer att begäran avser tillämpningen av relevanta
upphandlingsbestämmelser, skall den upphandlande enheten tillfrågas om
den är villig att delta i medlingsförfarandet. Om enheten avböjer
deltagande, skall ansökanden underrättas om att förfarandet inte kan
inledas. Övervakningsmyndigheten utser i annat fäll en medlare och
deltagarna i förfarandet ytterligare var sin medlare. Medlarna kan under
vissa förutsättningar utse experter. Medlarna skall sträva efter att en
överenskommelse så snart som möjligt träffas mellan deltagarna som står
i överensstämmelse med EES-avtalets bestämmelser. Förfarandet kan när
som helst avbrytas av någondera deltagaren. Medlarna skall avlämna en
rapport till övervakningsmyndigheten om sina slutsatser och om utgången
av medlingsförfärandet. Värdera deltagaren skall, om inte annat avtalas,
bära sina egna kostnader. Förfärandet inverkar inte på åtgärder som
övervakningsmyndigheten eller någon EFTA-stat kan komma att vidta
enligt övervakningsavtalet eller i övrigt på ansökandens, den upphand-
lande enhetens eller annan persons rättigheter i något avseende.

För att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör EFTA:s
övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet som EG-
kommissionen. Riksdagen bör därför godkänna avtalet mellan EFTA-
staterna om ändring i protokoll 2 till övervakningsavtalet.

Bestämmelserna om medling i rådsdirektivet 92/13/EEG har införlivats
med svensk rätt genom vissa föreskrifter i lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling (7 kap. 10-12 §§).

I protokoll 26 till EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att anförtro
EFTA:s övervakningsmyndighet uppgifter och befogenheter motsvarande
kommissionens beträffande tillämpningen av statsstödsreglerna i
gemenskapsrätten. Övervakningsmyndighetens befogenheter skall även
omfatta statligt stöd med avseende på produkter som faller inom ramen 124

för fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen i

enlighet med protokoll 14 till EES-avtalet. Övervakningsavtalet innehåller Prop.
i artikel 24 en bestämmelse om att EFTA:s övervakningsmyndighet skall
tillförsäkra att EES-avtalets bestämmelser om statsstöd tillämpas av
EFTA-länderna. I protokoll 3 till övervakningsavtalet föreskrivs särskilt
om övervakningsmyndighetens uppgifter i fråga om statsstöd.

Om rättsakter antas inom gemenskapen som ger kommissionen nya
uppgifter och befogenheter i fråga om statsstöd skall motsvarande
ändringar med avseende på EFTA:s övervakningsmyndighet göras i
protokoll 3 till övervakningsavtalet.

Den 27 november 1991 antogs kommissionens beslut (EKSG) 3855/91
om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin. Beslutet innebär att vissa
särskilda bestämmelser införs för övervakningen av stöd till stålindustrin.

EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 innebär att den inom
gemenskapen antagna rättsakten (EKSG) 3855/91 tas upp i bilaga XV till
EES-avtalet (se Näringsdepartementets verksamhetsområde, avsnitt 13).

EFTA-staterna har med anledning av ändringen i bilaga XV till EES-
avtalet den 21 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring i protokoll
3 till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas av EFTA-staterna i
enlighet med deras resp, konstitutionella krav.

4.3.2 Ändring i protokoll 4 till övervakningsavtalet

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-
staterna av den 7 mars 1994 om ändring i protokoll 4 till övervak-
ningsavtalet.

Skälen för regeringens förslag: I protokoll 21 till EES-avtalet åtar
sig EFTA-staterna att anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet befogen-
heter och funktioner motsvarande kommissionens för tillämpning av
konkurrensreglerna i gemenskapsrätten. För detta ändamål omnämns i
protokoll 21 (art. 3) de rättsakter på konkurrensområdet varigenom
kommissionen anförtrotts befogenheter och funktioner inom gemenska-
pen. Genom övervakningsavtalet, och särskilt protokoll 4 till detta, har
EFTA:s övervakningsmyndighet anförtrotts motsvarande befogenheter
och funktioner.

Om de rättsakter som omnämns i protokollet ändras, eller om nya
rättsakter antas inom gemenskapen som ger kommissionen nya befogen-
heter och funktioner avses också protokoll 21 ändras. Motsvarande
ändringar skall då även göras i övervakningsavtalet.

Den 23 juli 1992 antog ministerrådet förordning (EEG) nr 2410/92
om ändring av förordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för

1993/94:203

125

tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn. EES- Prop. 1993/94:203
kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari innebär att den inom gemen-
skapen antagna rättsakten tas upp i protokoll 21 (se avsnitt 4.2.2).

Motsvarande ändring skall enligt artikel 3 i protokoll 21 till EES-
avtalet införas i övervakningsavtalet för att säkerställa att EFTA:s
övervakningsmyndighet samtidigt anförtros befogenheter och funktioner
motsvarande dem som tillkommer EG-kommissionen.

EFTA-staterna har den 7 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring
av protokoll 4 till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas av EFTA-
staterna i enlighet med deras resp, konstitutionella krav.

Ändringen i protokoll 4 i övervakningsavtalet innebär att EFTA:s
övervakningsmyndighet får rätt att utreda eventuella överträdelser av
EES-avtalets konkurrensregler även på nationella lufttransporter mellan
flygplatser inom EES. Tidigare fick detta ske endast på internationella
lufttransporter. För att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES
bör EFTA:s övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet
som EG-kommissionen. Riksdagen bör därför godkänna avtalet mellan
EFTA-staterna om ändring i protokoll 4 till övervakningsavtalet.

4.4 Förslag till ändring i EES-lagen

Regeringens förslag: EES-lagens bilaga 1, protokoll 1 och 21 till
EES-avtalet samt bilaga 2, protokoll 2, 3, och 4 till övervaknings-
avtalet ändras. Ändringarna träder i kraft den dag regeringen be-
stämmer.

Skälen för regeringens förslag: Protokoll 1 till EES-avtalet har
inkorporerats genom lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES-lagen). Ändringen i punkt 4 a i protokoll 1 om
förenkling i uppgiftslämnande (se avsnitt 4.2.1) medför således att även
lagen bör ändras i denna del.

Protokoll 21 till EES-avtalet har inkorporerats genom EES-lagen.
Ändringen i artikel 3 i protokoll 21 om uppräknandet av kommissionens
behörigheter och funktioner inom gemenskapen (se avsnitt 4.2.2) medför
således att även EES-lagen bör ändras i denna del.

Protokoll 2 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom EES-
lagen. Ändringen i protokoll 2 om övervakningsmyndighetens utökade
behörighet på upphandlingsområdet (se avsnitt 4.3.1) medför således att
även lagen bör ändras i denna del.

Protokoll 3 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom EES-
lagen. Ändringen i protokoll 3 om övervakningsmyndighetens utökade
behörighet på statsstödsområdet (se avsnitt 4.3.1) medför således att även
lagen bör ändras i denna del.

Protokoll 4 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom EES-
lagen. Ändringen i protokoll 4 om övervakningsmyndighetens utökade
behörighet på konkurrensområdet (se avsnitt 4.3.2) medför således att
även lagen bör ändras i denna del.

126

Ändringarna i protokoll 1 och 21 till EES-avtalet skall träda i kraft den Prop. 1993/94:203
1 juli 1994 under förutsättning att de avtalsslutande parterna före den
dagen enligt artikel 103. I EES-avtalet har anmält till EES-kommittén att
de konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker, kommer
ändringarna att träda i kraft senare enligt närmare bestämmelser i artikel
103 i EES-avtalet.

Avtalen om ändringar i protokollen 2 och 3 samt protokoll 4 till över-
vakningsavtalet träder i kraft samma dag som EES-kommitténs beslut om
ändring i EES-avtalets bilagor och i protokoll 47 till EES-avtalet (se
avsnitt 3.1) eller den dag då de avtalsslutande parterna till övervaknings-
avtalet har deponerat sina godkännandeinstrument, beroende på vilken av
dessa dagar som är den senare.

En strävan är naturligtvis att de nu aktuella ändringarna i EES-avtalet
och i övervakningsavtalet skall kunna träda i kraft den 1 juli 1994. Detta
kan emellertid för närvarande inte med säkerhet fastslås. Med anledning
härav bör det få ankomma på regeringen att besluta om ikraftträdande av
de nu föreslagna ändringarna i EES-lagen.

127

Prop. 1993/94:203

5 Justitiedepartementets verksamhetsområde

5.1 Inledning

Gemensamma EES-kommitténs beslut innefattar närmare tjugo rättsakter
som berör Justitiedepartementets verksamhetsområde. Rättsakterna har
betydelse främst för ersättningsrätten (bilaga IX), immaterialrätten (bilaga
XVII), konsumenträtten (bilaga XIX) och bolagsrätten (bilaga XXII). Det
finns även några råds- och kommissionsbeslut som rör kontrollen av
genetiskt modifierade organismer (bilaga XX).

Det skall redan här sägas att det i detta sammanhang inte läggs fram
några förslag till lagstiftning. I den mån lagstiftningen inom Justitiedepar-
tementets ansvarsområde inte redan är anpassad till vad som skall gälla
enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut kommer sådana förslag att
läggas fram i särskild ordning. I vilka hänseenden detta kommer att ske
framgår av det följande.

5.2 Ersättningsrätt (Bilaga IX)

De centrala EG-reglema för försäkringsverksamhet, vilka ingår i EES-
avtalet, finns i första och andra skadeförsäkringsdirektivet samt i första
och andra livförsäkringsdirektivet. Dessa direktiv kompletteras av det av
ministerrådet den 18 juni 1992 antagna tredje skadeförsäkringsdirektivet
(92!49/EEG) och av det av rådet den 10 november 1992 antagna tredje
livförsäkringsdirektivet (92/96/EEG). De två sistnämnda direktiven, som
skall vara genomförda inom EU den 1 juli 1994, antogs alltså för sent för
att kunna ingå i EES-avtalet men de omfattas nu av Gemensamma EES-
kommitténs beslut.

Skadeförsäkrings- och livförsäkringsdirektiven avser huvudsakligen
regler om försäkringsrörelse, vilka hör till Finansdepartementets an-
svarsområde. Vissa bestämmelser är emellertid av civilrättslig natur och
måste beaktas på försäkringsavtalsrättens område. I tredje skadeför-
säkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet finns t.ex. regler om
informationsplikt som griper in på det området.

En viss anpassning till EES-avtalet har redan skett genom lagen
(1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal och genom lagen
(1993:646) om ändring i lagen om försäkringsavtal. Dessa lagar trädde
i kraft samtidigt med EES-avtalet. Harmoniseringen i övrigt av den
svenska lagstiftningen om försäkringsavtal till skadeförsäkringsdirektiven
och livförsäkringsdirektiven avses vara fullbordad i samband med att en
helt ny försäkringsavtalslag träder i kraft. En departementspromemoria
(Ds 1993:39) har i det syftet färdigställts inom Justitiedepartementet.

128

Promemorian har varit föremål för remissbehandling och en lagråds- Prop. 1993/94:203
remiss kommer att läggas fram under hösten 1994.

5.3 Immaterialrätt (Bilaga XVII)

Fyra EG-rättsakter på immaterialrättens område, vilka hör till Justitiede-
partementets verksamhetsområde, omfattas av Gemensamma EES-
kommitténs beslut. Det gäller dels ett av ministerrådet den 19 november
1992 antaget direktiv om uthyrning, utlåning och närstående rättigheter
(92/100/EEG), dels en den 18 juni 1992 antagen förordning om tilläggs-
skydd för läkemedel (1768/92/EEG). Vidare har under hösten 1993
ytterligare två direktiv antagits på upphovsrättsområdet. Det ena är ett
direktiv om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och
närstående rättigheter avseende satellit- och kabelsändningar
(93/83/EEG). Det andra är ett direktiv om harmonisering av skyddstiden
för upphovsrätt och närstående rättigheter (93/98/EEG).

Direktivet om uthyrning, utlåning och närstående rättigheter, vilket
inom EU skall vara genomfört den 1 juli 1994, innebär bl.a. att
upphovsmän, utövande konstnärer samt ljud- och bildframställare
garanteras ensamrätt att hyra ut sina alster till allmänheten. För de
nordiska ländernas del skall direktivet vara genomfört den 1 januari
1995.

När det gäller frågan om tilläggsskydd för läkemedel har Sverige
nyligen genom lagen (1993:1406) om ändring i patentlagen i huvudsak
anpassat den svenska lagstiftningen till vad som gäller enligt EG-
förordningen. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1994. Frågan
om ett införlivande av EG-förordningen som sådan bereds för närvarande
inom departementet.

Direktivet om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och
närstående rättigheter avseende satellit- och kabelsändningar skall ha
införlivats med nationell rätt den 1 januari 1995. Direktivet innebär bl.a.
att rättigheter till satellitsändningar och vidaresändning genom kabel som
huvudregel skall förvärvas genom avtal. Det innehåller också regler om
tillämplig lag vid transnationella sådana sändningar.

Direktivet om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och
närstående rättigheter innebär bl.a. en förlängning av av den upphovs-
rättsliga skyddstiden till 70 år från upphovsmannens död. De flesta länder
tillämpar för närvarande en skyddstid på 50 år. Direktivet skall ha
införlivats med nationell rätt den 1 juli 1995.

Frågan om lagstiftning på grundval av de nu nämnda direktiven bereds
för närvarande i Justitiedepartementet i samverkan med regeringskanslier-
na i de andra nordiska länderna.

129

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

5.4 Konsumenträtt (Bilaga XIX)

För närvarande pågår ett arbete med att harmonisera den svenska
lagstiftningen med ett EG-direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsument-
förhållanden (93/13/EEG). Direktivet skall vara genomfört i med-
lemsstaterna den 31 december 1994. En departementspromemoria på
grundval av direktivet har lagts fram i februari 1994. Lagstiftningsarbetet
bedrivs i samarbete med de övriga nordiska länderna och avsikten är att
direktivbestämmelsema skall vara införlivade vid årsskiftet 1994/95, dvs.
inom samma tid som gäller för EU:s medlemsstater.

5.5 Genteknik (Bilaga XX)

Regeringen har i proposition 1993/94:198 föreslagit en lag om genetiskt
modifierade organismer. Genom lagen införlivas bestämmelser i två EG-
direktiv om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorga-
nismer (90/219/EEG) resp, avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
organismer i miljön (90/220/EEG). Båda direktiven omfattas av EES-
avtalet.

Inom EG har antagits tre beslut som alla rör tillämpningen av de ovan
nämnda direktiven. Sålunda har rådet den 4 november 1991 antagit ett
beslut (91/596/EEG) och kommissionen två beslut, den 29 juli 1991
(91/448/EEG) och den 11 februari 1992 (92/146/EEG). Enligt Gemen-
samma EES-kommitténs beslut skall Sverige genomföra de åtgärder som
är nödvändiga för att följa de tre nämnda besluten från och med den 1
januari 1995. Frågan om föreskrifter på grundval av besluten bereds för
närvarande i Justitiedepartementet.

5.6 Bolagsrätt (Bilaga XXII)

På bolagsrättens område krävs med anledning av EES-avtalet anpassning
med hänsyn till elva EG-direktiv och en EG-förordning. Sverige skall ha
införlivat dessa rättsakter senast två år efter det att avtalet har trätt i
kraft, dvs. senast den 1 januari 1996.

EG:s ministerråd antog hösten 1992 ett direktiv om ändring i det andra
bolagsrättsdirektivet (92/101 /EEG). GemensammaEES-kommitténsbeslut
innebär att ändringsdirektivet, i likhet med EG:s bolagsrätt i övrigt, skall
vara genomfört i Sverige senast den 1 januari 1996. Direktivet syftar till
att begränsa ett dotterföretags rätt att förvärva aktier i moderbolaget.

Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08) lade på hösten 1992 fram
betänkandet Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83) med förslag till en
anpassning av svensk lagstiftning till bl.a. det andra bolagsrättsdirektivet.

Kommittén kommer i sitt slutbetänkande hösten 1994 att lägga fram de
förslag till lagstiftning som direktivet om ändring i andra bolagsrätts-
direktivet föranleder.

Prop. 1993/94:203

130

6. Socialdepartementets verksamhetsområde

6.1 Inledning

Till Socialdepartementets verksamhetsområde hör socialförsäkringen samt
ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Härtill kommer barnomsorg, hälso- och
sjukvård, äldreomsorg och omsorger om handikapppade samt socialt
behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor/

Genom EES-avtalet har en betydande mängd av EG:s rättsakter blivit
gällande inom samarbetsområdet. Detta gäller ipte minst rättsakter som
berör frågor som Socialdepartementet har ansvar för. Inom departe-
mentets ansvarsområde har vidare under perioden fr.o.m. den 1 augusti
1991 intill dess avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994 tillkommit ett
antal rättsakter som berör frågor om social trygghet när personer flyttar
inom EES (Bilaga VI), läkemedel (Bilaga II), ömsesidigt erkännande av
kompetensbevis för verksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. (Bilaga
VII), samt tobak (Bilaga II), medicintekniska produkter (Bilaga II) och
kosmetika (Bilaga II).

6.2 Social trygghet för personer som flyttar inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Bilaga VI)

Regeringens förslag: EG:s regelsystem för samordning av syste-
men för social trygghet har genom EES-avtalet utsträckts till att
gälla inom hela EES-området. Den huvudsakliga regelmassan, som
utgörs av förordning (EEG) nr 1408/71 har, med de särskilda an-
passningar som följer av EES-avtalet, införlivats i den svenska
rättsordningen genom lagen (1992:1776) om samordning av syste-
men för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet (EES). Förslag till ändring i lagen läggs
nu fram med anledning av fyra rättsakter som tillkommit efter den
31 juli 1991. Det ankommer på regeringen att besluta om förord-
ningsföreskrifter om vissa delar av regelverket och på Riksförsäk-
ringsverket att besluta ytterligare föreskrifter.

Skälen för regeringens förslag:

I EES-avtalets bilaga VI har den EG-rättsliga sekundärlagstiftning redo-
visats som gäller på den sociala trygghetens område. I första hand är det
fråga om förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda, egenforetagare eller deras familjemedlem-
mar flyttar inom gemenskapen. I bilagan hänvisas till förordningen i dess
lydelse enligt förordning (EEG) nr 2001/83 samt till de åtta rättsakter
genom vilka den har ändrats under tiden fram till och med den 31 juli

Prop. 1993/94:203

131

1991. Bilagan innehåller även omfattande anpassningar av EG-reglema Prop. 1993/94:203
som varit nödvändiga för deras tillämpning inom EES. Rättsakterna har
införlivats med den svenska rättsordningen genom lagen (1992:1776) om
samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I lagen anges att
rättsakterna gäller med den anpassning som framgår av EES-avtalets
bilaga VI.

I ett andra block har i EES-avtalets bilaga VI upptagits rättsakter som
utgörs av förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning
(EEG) nr 1408/71. I bilagan hänvisas till förordning (EEG) nr 574/72 i
dess lydelse enligt den ovan nämnda förordningen (EEG) nr 2001/83 och
till de nio ändringar som fram till och med den 31 juli 1991 gjorts i
regelverket. Även vad avser förordning 574/72 innehåller bilaga VI
omfattande anpassningar och tillägg föranleddda av den särskilda situa-
tionen i de enskilda EFTA-staterna. Förordning 574/72 har införlivats
med den svenska rättsordningen genom förordningen (1992:1777) om till-
lämpningen av lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) och gäller med de anpassningar som angetts i bilaga VI
till EES-avtalet.

Genom Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8 mars 1994 har till
EES-avtalets bilaga VI fogats dels fyra förordningar om ändring i för-
ordningarna 1408/71 och 574/72, dels tre beslut och en rekommendation
av den till EG-kommissionen knutna Administrativa kommissionen för
social trygghet för migrerande arbetare. Ändringarna har skett genom tre
förordningar (EEG) av rådet den 30 april 1992, nr 1247/92 (EGT nr L
136, 19.5.1992, s. 1), nr 1248/92 (EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 7) och
nr 1249/92 (EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 28) samt genom rådets för-
ordning nr 1945/93 av den 30 juni 1993 (EGT nr L 181, 23.7.1993, s.

1). Rättsakterna medför behov av ändring såväl i lagen (1992:1776) om
samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), som i förordningen
(1992:1777) om tillämpningen av nämnda lag. De ändringar som berör
lagen 1992:1776 föreläggs riksdagen genom denna proposition. Beslut
om ändringar i förordningen 1992:1777 kommer att fattas av regeringen
i särskild ordning. Föreskrifter med anledning av den administrativa
kommissionens beslut meddelas av Riksförsäkringsverket.

Förordningarna (EEG) nr 1247/92, 12448/92 och 1249/92 redovisades
översiktligt för riksdagen redan i propositionen om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (prop. 1991/92:170, del II, Bilaga 4). 1 för-
handlingsarbetet under interimstiden rörande dessa förordningar liksom
förordningen (EEG) nr 1945/93 har representanter för Riksförsäk-
ringsverket deltagit. Arbets- och referensgrupperna för hälso- och
socialpolitiska frågor i europeiska integrationsarbetet har hållits löpande
informerade om förhandlingsarbetet.

Förordning (EEG) nr 1247/92

132

Förordning 1408/71 är enligt artikel 4.1 tillämplig på all lagstiftning i de
enskilda medlemsstaternas som gäller följande grenar av social trygghet:

- förmåner vid sjukdom och moderskap,

- förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller
förbättra förvärvsförmågan,

- förmåner vid ålderdom,

- förmåner till efterlevande,

- förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

- dödsfallsersättningar,

- förmåner vid arbetslöshet,

- familjeformåner.

Vad som menas med lagstiftning, förmåner och pensioner samt familje-
förmåner har närmare definierats i förordningen. Här kan emellertid
framhållas att beträffande begreppet lagstiftning skall i huvudsak förstås
nuvarande eller kommande lagar och andra författningar på de sakom-
råden som nämnts ovan. I begreppet förmåner och pensioner ingår alla
sådana förmåner om de bekostas av allmänna medel men även index-
höjningar och tilläggsutbetalningar omfattas om annat inte föreskrivs.
Till familjeformåner räknas alla vård- och kontantförmåner som är
avsedda att täcka en familjs utgifter enligt lagstiftningen om sådana
förmåner, med undantag för vissa särskilda bidrag vid bams födelse.

Varje land är enligt artikel 5 skyldigt att i förklaringar som skall offent-
liggöras ange den nationella lagstiftning som skall omfattas av förord-
ningen. Underlåtenhet att anmäla förmåner enligt en viss lagstiftning
medför emellertid inte nödvändigtvis att förmånerna faller utanför för-
ordningens tillämpningsområde.

Förordning 1408/71 är tillämplig på en medlemsstats alla allmänna och
särskilda system för social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt
eller inte. Förordningen gäller i huvudsak för förvärvsarbetande -
anställda och egenforetagare - som är eller har varit omfattade av
lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en
sådan stat, samt för deras familjemedlemmar och efterlevande.

Förordningen omfattar i huvudsak förmåner som kan hänföras till den
sociala trygghetens område men gäller inte för insatser för offentlig,
social eller hälsomässig omsorg. Av detta följer emellertid inte att
förmåner av sistnämnda slag faller utanför det EG-rättsliga området.
Sådana insatser kan nämligen vara att hänföra till tillämpningsområdet för
förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom
gemenskapen. Enligt denna förordning måste - såvitt gäller de förmåner
som berörs av den - full likabehandling upprätthållas beträffande alla
personer som vistas inom en medlemsstats territorium, oberoende av
medborgarskap. Däremot föreligger enligt förordning 1612/68 inte någon
rätt till export av de med den förordningen avsedda förmånerna.

Gränsdragningen mellan social trygghet och socialt bistånd och därmed
mellan tillämpningsområdena för förordning 1408/71 och förordning
1612/68 är inte helt enkel och har också i praktiken gett upphov till
problem och till åtskilliga mål i EG-domstolen. I några fall har domstolen
funnit att vissa förmåner enligt olika länders nationella lagstiftning

Prop. 1993/94:203

133

samtidigt kan rymmas inom både kategorin social trygghet och kategorin Prop. 1993/94:203
socialt bistånd. I avgörandena har domstolen bl.a. funnit att reglerna för
socialt bistånd syftar till att - oberoende av anställning eller tillhörighet
till försäkring - garantera dem som är i behov av hjälp en minimistan-
dard. Det för trygghetsförmånerna karakteristiska är att de utgör lagfästa
rättigheter, som utgår på grund av t.ex. anslutning till ett försäkringssys-
tem och efter klart definierade villkor för rätt till förmånen. Förmånernas
klassificering enligt den nationella lagstiftningen är enligt domstolen utan
betydelse. För att en förmån skall anses vara en del av systemet för
social trygghet måste den dock täcka någon av de risker som anges i den
lagstiftning som omfattas av de uppräknade sakområdena i artikel 4.1.

Som domstolens praxis kommit att utvecklas har bl.a. förmåner av
följande slag hänförts till den sociala trygghetens område:

- förmåner hänförliga till förebyggande hälsovård,

- bidrag för yrkesutbildning till arbetslösa eller sådan personer som
riskerar att bli arbetslösa,

- förmåner, som inte grundas på erlagda avgifter, och som betalas ut på
sådana villkor att de till viss del även får betraktas som tillhörande
kategorin socialt bistånd.

Förmåner av sistnämnda slag kan betecknas som särskilda icke avgifts-
beroende förmåner.

Rådet har, mot bakgrund bl.a. av domstolens ställningstagande att hän-
föra de särskilda icke avgiftsberoende förmånerna till den sociala trygg-
hetens område och det förhållandet att förmånerna härigenom kommit att
omfattas av bestämmelserna om export i förordning 1408/71, gjort vissa
förändringar i förordningens regler. Detta har skett genom förordning
(EEG) nr 1247/92 (bilaga 12 till lagförslaget).

Genom den nya förordningen har tillämpningsområdet för förordning
1408/71 specificerats till att avse även sådana särskilda icke avgifts-
beroende förmåner som ligger i gränsområdet mellan social trygghet och
socialt bistånd. Ändringen som gjorts genom ett nytt stycke, 2 a, i artikel
4, omfattar förmåner som ges ut som tillägg till eller som ersättning för
de förmåner som täcks av de uppräknade sakområdena i artikel 4.1 eller
har som uteslutande syfte att vara ett stöd för handikappade. Enligt en ny
artikel 10 a skall förmånerna ges ut uteslutande med tillämpning av
lagstiftningen i bosättningslandet. För detta krävs dock att de har
antecknats i en särskild bilaga, betecknad II a. Av bestämmelser i samma
artikel framgår också att sammanläggning skall ske med bosättnings-
perioder och perioder av förvärvsarbete i andra medlemsländer i de fall
detta är nödvändigt. En tilläggsförmån skall enligt bestämmelser i samma
artikel också ges ut när huvudförmånen har beviljats enligt ett annat
medlemslands lagstiftning.

De vidtagna ändringarna medför således att de allmänna reglerna i
förordning 1408/71 om exportabilitet inte gäller i de fall lagstiftningen
i ett land inte medger export av en viss förmån till ett annat land, detta
under förutsättning att förmånen har tagits upp på förteckningen i bilaga
II a.

Ändringen av förordning 1408/71 innehåller också ett klargörande av 134

vad som skall innefattas i begreppet familjemedlem. Genom ett tillägg i

artikel 1 f betecknat f ii, föreskrivs att med detta begrepp skall, i vart Prop. 1993/94:203
fall, alltid avses den anställdes eller egenföretagarens make och dennes
minderåriga eller av honom beroende barn.

Konsekvenser för svensk del

Genom den nya bestämmelsen i artikel 4.2a i förordning 1408/71 kom-
mer för svenskt vidkommande de särskilda folkpensionsförmånerna,
vårdbidrag och handikappersättning som inte utgör tillägg till pension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt kommunalt bostads-
tillägg enligt lagen (1962:392, omtryckt 1976:1014) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension att föras in under förordningens
tillämpningsområde, eftersom dessa förmåner får anses vara sådana
särskilda icke avgiftsberoende förmåner som avses med ändringen.

Enligt 5 kap 2 § lagen om allmän försäkring gäller att en försäkrad som
är bosatt i Sverige har rätt till vårdbidrag och handikappersättning som
inte utgör tillägg till pension. Någon export av förmånerna har således
inte varit avsedd och för att även fortsättningsvis kunna begränsa dem till
personer bosatta i Sverige har förmånerna tagits upp i den särskilda
förteckningen i bilaga Ila. Det kan framhållas att handikappersättning
som betalas ut som ett tillägg till en pension inte påverkas av de nya
bestämmelserna utan där gäller samma regler som för huvudförmånen
och bestämmelserna i förordning 1408/71 är tillämpliga utan inskränk-
ningar.

Kommunalt bostadstillägg ges ut till den som är folkbokförd i en svensk
kommun och som därtill uppbär folkpension i form av ålderspension,
förtidspension, omställningspension eller särskild efterlevandepension.
Även för denna förmån gäller således att den varit avsedd att betalas ut
endast vid bosättning i Sverige. Det har därför varit nödvändigt att ta upp
kommunalt bostadstillägg på förteckningen i den nya bilagan. Eftersom
kommunalt bostadstillägg ges ut som ett tillägg till en huvudförmån blir
det enligt den nya artikel 10a.3 dock möjligt att med stöd av de nya
reglerna uppbära kommunalt bostadstillägg även för den som inte har en
svensk folkpension som huvudförmån.

Förordning (EEG) nr 1248/92

Genom rådets förordning (EEG) nr 1248/92 ( bilaga 13 till lagförslaget)
ges avdelning III, kapitlen 2 och 3 i förordning 1408/71 en ny lydelse.-
Kapitlen innehåller regler om pensioner vid invaliditet, ålderdom och
dödsfall.

De nya reglerna skall ses mot bakgrund av ett antal avgöranden i EG-
domstolen där reglernas hittillsvarande lydelse fått följder vid pensions-
beräkningen, som inte varit godtagbara. En bärande princip i förordning
1408/71 är att pensionsrätt som tjänats in i flera medlemsländer skall
beaktas när pensionsbeslutet fattas. Förordningen innehåller därför
bestämmelser som ger den enskilde rätt att lägga samman försäkrings-
perioder som intjänats i skilda länder om så behövs för att pensionsrätt
överhuvudtaget skall uppkomma (den s.k. sammanläggningsprincipen).

135

Vidare skall varje land beräkna ett s.k. teoretiskt belopp med beaktande Prop. 1993/94:203
av samtliga försäkringsperioder som fullgjorts i de olika länderna. Detta
belopp skall fördelas proportionellt mellan de berörda länderna, som
härefter har att ge ut en pension i förhållande till sin del av helheten (den
s.k. pro rata temporis principen).

I en del fall har det kunnat förekomma att det totala pensionsbeloppet
från flera länder blivit högre än det belopp som skulle ha utgivits av en
medlemsstat om den enskilde i stället varit omfattad av det landets
lagstiftning under hela den tid som lagts till grund för pensionsberäk-
ningen. Den enskildes pension sattes därför ned med stöd av bestäm-
melserna i artikel 46.3. Artikeln medgav att pensionsbeloppet sattes ned
proportionellt och begränsades till det pensionsbelopp som skulle ha
betalats ut om hela försäkringstiden fullgjorts i endast ett av de med-
lemsländer där den förvärvsarbetande varit försäkrad. En gräns sattes
alltså för den totala pensionen vid det teoretiska beloppet i den av med-
lemsstaterna där det teoretiska beloppet blev högst. Bestämmelsen har
emellertid av EG-domstolen förklarats strida mot artikel 51 i Romför-
draget då den inskränker de rättigheter som tillkommer en förvärvs-
arbetande som uttnyttjar sig av möjligheten av att bo och arbeta i ett
annat land. Domstolen har i dessa avgöranden ifrågasatt rådets kompetens
att ställa upp sådana nedsättningsregler. Domstolen har däremot inte
riktat någon kritik mot själva principen om samordning mellan flera
pensioner i fall då överkompensation kan sägas uppkomma eller mot
bestämmelsen i artikel 12 som avser att förhindra obefogade dubbel-
utbetalningar. Domstolen har i stället menat att det är en fråga för den
nationella lagstiftningen att reglera samordningen och att förordning
1408/71 bör begränsas till att ange gränserna för tillämpningen av sådana
nationella samordningsregler. I avsaknad av nationella regler om
samordning med pension från annat land finns enligt domstolen inga
förutsättningar för nedsättning av en pension som beräknats enligt en
stats interna lagregler eller på grundval av denna förordning.

Genom ändringarna i förordning 1408/71 har EG-domstolens ovan
redovisade praxis beaktats bl.a. genom att de kritiserade bestämmelserna
i artikel 46.3 upphävts. Regler har införts som ger medlemsstaterna rätt
att - under vissa förutsättningar - tillämpa nationella samordningsregler
som medger minskning av förmåner på grund av att förmåner utges
enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Således har i artikel 46 upptagits nya bestämmelser om i vilken ut-
sträckning nationella regler om sammanträffande av förmåner får tilläm-
pas. Enligt artikeln gäller som huvudregel att, om en person uppfyller
villkoren för rätt till pension från ett land utan att försäkrings- eller
bosättningtider i flera länder behöver läggas samman, en beräkning skall
göras av dels en pension beräknad uteslutande enligt den nationella
lagstiftningen, dels en prorata-beräknad pension enligt bestämmelserna
i kapitel 3. Pensionstagaren skall sedan erhålla den högsta av dessa
pensioner.

136

Om emellertid beräkningarna av pensionsbelopp uteslutande enligt Prop. 1993/94:203
nationell lagstiftning och av prorata-beräknad pension leder till ett iden-
tiskt resultat eller om prorata-pensionen blir lägre, kan en medlemsstat
avstå från att företa en prorata-beräkning med tillämpning av förord-
ningens regler. Anteckning om dessa fall görs i bilaga 4 C. Att avstå från
en prorata-beräkning är emellertid möjligt endast under förutsättning att
den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning inte innehåller några regler
om reducering av pensioner med hänsyn till samtidigt utgående förmåner
av samma slag eller förmåner av annat slag.

I de allmänna bestämmelser som finns i artikel 46 a om minskning,
innehållande eller indragning av förmåner som utges på grund av in-
validitet, ålderdom och dödsfall, när förmånerna sammanträffar med
förmåner av samma slag, eller med förmåner av annat slag ges en
förklaring till vad som avses med de olika förmånsslagen. Enligt den
definition som finns i artikelns första stycke avses med ett sådant
sammanträffande, förmåner som beräknats eller givits ut på grundval av
försäkrings- och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts av en och
samma person. Detta anses exempelvis vara fallet när förmåner enligt
regler liknande dem som finns inom det svenska ATP-systemet för
beräkning av pension vid invaliditet och dödsfall samordnas med
varandra eller när pension beräknad enligt ATP-modellen samordnas med
en pension som beräknats enligt en modell för fastställande av invalid-
pension med beräkning av förmånernas storlek utan hänsyn till försäk-
rings- eller bosättningstid. Med förmåner av annat slag avses enligt
artikelns andra stycke andra förmåner än sådana som faller in under
definitionen i första stycket.

I artikel 46 a, tredje stycket, a-d regleras närmare under vilka
förutsättningar en samordning med stöd av nationella bestämmelser får
ske.

I artikel 46 b finns särskilda bestämmelser som rör sammanträffande av
förmåner av samma slag. I artikel 46b, första stycket, föreskrivs att en
nationell regel om minskning m.m. inte får tillämpas på en förmån som
beräknats i enlighet med den metod som används för sammanläggning
och fördelning prorata. En sådan regel kan däremot enligt andra stycket
tillämpas på en nationellt beräknad pensionsförmån under förutsättning
att det antingen är fråga om en förmån som utges oberoende av de
fullgjorda försäkrings- eller bosättningsperiodemas längd, eller att det är
fråga om en förmån som beräknats med beaktande av en fiktiv period,
dvs. efter en modell för framåträkning. Vidare är minskning m.m. av en
nationell pension tillåten i situationer då en pension vars storlek grundats
på gottskriven framtida försäkringstid sammanträffar med en pension från
ett annat land som också beräknats på grundval av en gottskriven
framtida försäkringstid. Med avseende på förmåner av sistnämnda slag
har medlemsländerna givits en möjlighet att träffa bilaterala eller
multilaterala avtal för att förhindra att en och samma gottskriven
försäkringsperiod tas i beaktande i flera länder samtidigt. Förmåner och
överenskommelser enligt andra stycket skall förtecknas i bilaga 4 D.

I artikel 46 c ges särskilda samordningsregler när förmåner av samma 137

slag sammanträffar med förmåner av annat slag eller med annan inkomst.

I första stycket föreskrivs beträffande nationella pensioner att, om Prop. 1993/94:203
utbetalningen av förmåner av annat slag eller av annan inkomst medför
samtidig minskning av två eller flera nationella pensioner, det belopp
som inte skall utges skall delas med det antal pensioner som är föremål
för minskningen. I andra stycket har intagits en regel som gäller när en
förmån beräknad efter metoden om sammanläggning och fördelning
prorata sammanträffar med förmåner av annat slag eller annan inkomst
som utges från andra medlemsstater. Sistnämnda förmåner skall därvid
tas i beaktande vid minskningen m.m. endast till den del som motsvarar
den andel med vilken pensionen har prorata-beräknats. Tredje stycket ger
regler för det fall att förmåner av annat slag eller annan inkomst
föranleder minskning, innehållande eller indragning av såväl en nationellt
beräknad förmån som av en förmån beräknad efter sammanläggning och
fördelning prorata. I fjärde stycket finns regler av innebörd att, om ett
medlemslands lagstiftning upptar bestämmelser att förmåner av ett annat
slag eller annan inkomst skall beaktas bara med en viss andel vid
tillämpningen av regler mot sammanträffande och denna andel motsvarar
förhållandet mellan å ena sidan försäkringstiden i det landet och å andra
sidan den totala försäkringstiden i alla medlemsländer, de ovan beskrivna
reglerna inte behöver tillämpas. I femte stycket föreskrivs att bestämmel-
serna i artikeln gäller i tillämpliga delar också för det fall att den
nationella lagstiftningen innehåller regler som innebär att pension inte
kan beviljas den som erhåller en förmån av ett annat slag eller annan
inkomst.

Genom ändringar i kapitel 2, som innehåller regler om invaliditet,
kommer bl.a. bestämmelserna i kapitel 3 om sammanträffande av för-
måner av olika slag, att bli tillämpliga på invalidpension som beviljats
enligt kapitel 2.

Konsekvenser för svensk del

De ändringar i förordning 1408/71 som redovisats ovan kommer för
svensk del i huvudsak att innebära följande. Bestämmelserna i artikel 46
medför att den allmänna försäkringskassan som behörig institution i
Sverige kan avstå från att göra en prorata-beräkning i de fall en
pensionsförmån kan beviljas utan att försäkrings- eller bo-
sättningsperioder i ett annat land behöver beaktas. Det rör sig således om
fall där den pensionsberättigade uppfyller de svenska bestämmelsernas
krav på minst tre års bosättning i Sverige eller tre år med pensionspoäng
enligt den svenska lagstiftningen. Även år som jämställs med år för vilka
pensionspoäng har tillgodoräknats samt år med s.k. antagandepoäng skall
således räknas som år med pensionspoäng. Omständigheterna får
emellertid inte vara sådana att den svenska pensionsförmånen, t.ex. ett
pensionstillskott som den pensionsberättigade har rätt till skall minskas
med tillämpning av bestämmelserna i förordningen (1979:131) om
beräkning av folkpension i vissa fall eller såvitt gäller särskild efter-
levandepension att en sådan förmån skall reduceras med stöd av 8 kap. 138

12 § lagen om allmän försäkring. Vidare föreskrivs i artikel 46 att varje

medlemsland i bilaga 4 C skall ange de fall då en prorata-beräkning inte Prop. 1993/94:203
behöver göras. För svenskt vidkommande har därför i bilagan angetts att
detta kan underlåtas när en ansökan gäller folk- och tilläggspension i
form av ålderspension. I praktiken kommer detta också att gälla för
ansökningar om förtids- eller efterlevandepension när förmånerna beviljas
på samma grunder.

Genom de nya bestämmelserna i artikel 46 b 1 begränsas möjligheten
att reducera en pensionsförmån med stöd av sådana nationella reduce-
ringsregler som nu nämnts. Försäkringskassan får således inte använda
sig av en utländsk pensionsförmån som prorata-beräknats för att minska
en svensk pensionsförmån. Enligt artikel 46 b 1 får reduceringsreglerna
emellertid användas för att minska en svensk pensionsförmån om den
sammanträffar med en utländsk pensionsförmån som utges oberoende av
försäkringsperiodernas längd eller är beräknad på grundval av en fiktiv
period, dvs. är antagandeberäknad. Pensionsförmåner av detta slag skall
anges i bilaga 4 D. För svenskt vidkommande har, såvitt avser förmåner
som ges ut oberoende av försäkrings- eller bosättningsperiodemas längd,
angetts det fall att folkpension skall ges ut med fullt belopp enligt de
regler som gällde före den 1 januari 1993 eller med stöd av över-
gångsbestämmelser till dessa regler, och med avseende på antagande-
beräknade förmåner det fall att förtids- eller efterlevandepension skall ges
ut på grundval av s.k. antagandeberäkning eller då ålderspension skall
ersätta en tidigare beviljad pensionsförmån som antagandeberäknats.

Bestämmelserna i artikel 46 b 2 kan således komma att medföra att
pensionstillskott som ges ut till en svensk förtidspension reduceras, t.ex.
som en följd av att den pensionsberättigade samtidigt uppbär en
nederländsk förtidspension, eftersom en sådan utländsk pension är beräk-
nad oberoende av försäkringsperiodernas längd (se den till förordning
1248/92 fogade nya bilagan 4 D 1). Är det fråga om en pensionsförmån
som har antagandeberäknats kan minskning av förmånen endast ske om
den utländska pensionen också är beräknad på motsvarande sätt. En
svensk antagandeberäknad förtidspension kan således minskas med
hänsyn tagen till t.ex. en tysk förtidspension, om den tyska pensionen
också är grundad på en gottskriven framtida försäkringsperiod (se den till
förordning 1248/92 fogade nya bilagan 4 D 2).

Med avseende på antagandeberäknade pensionsförmåner medger artikel
46 b att länderna träffar överenskommelser för an förhindra att en och
samma gottskrivna försäkringsperiod beaktas i flera länder samtidigt. I
den nordiska konventionen om social trygghet finns regler för hur an-
tagandeberäkningen skall göras i de fall den pensionsberättigade uppfyller
villkoren för rätt till en antagandeberäknad pension i två eller flera av de
nordiska länderna. Den nordiska konventionen har angetts i bilaga 4 D.3.

Förordningarna (EEG) nr 1249/92 och nr 1945/93

Förordningarna (EEG) nr 1249/92 och nr 1945/93 (bilaga 14 och 15 till
lagförslaget) innehåller ett flertal ändringar av såväl förordning 1408/71
som tillämpningsförordningen 574/72. Av intresse här är emellertid

139

främst de ändringar som rör situationer då familjeformåner eller fa- Prop. 1993/94:203
miljebidrag ges ut från flera länder samtidigt.

I förordning 1408/71 finns bestämmelser i kapitel 7 om fämiljeförmåner
till förvärvsarbetande och arbetslösa och i kapitel 8 om familjebidrag till
pensionärers bam och sådana barn som mist en eller båda föräldrarna.
Förordningen skiljer mellan familjeformåner, som är alla de vård- och
kontantförmåner som ges ut för att kompensera en familj för de
kostnader som uppkommer för barn, och familjebidrag som ges ut enbart
på grandval av antalet bam och barnens ålder.

Genom bestämmelserna i förordning 1408/71 ges rätten till familjeför-
måner till den förälder som är förvärvsarbetande och det är det land där
föräldern är verksam som ansvarar för att förmånerna ges ut. För ar-
betslösa gäller att familjeformåner ges ut av det land som svarar för
arbetslöshetsförmånerna, dvs. som regel det senaste sysselsättningslandet.
Är båda föräldrarna förvärvsverksamma men i skilda länder ges förmåner
ut enligt lagstiftningen i det land där barnen är bosatta. En förutsättning
härför är emellertid att någon av föräldrarna arbetar i detta land. För-
månerna från det andra landet hålls därvid inne till så stor del som svarar
mot vad som ges ut från bosättningslandet. Den överskjutande delen
skall dock alltid betalas ut.

Situationen kompliceras emellertid av att en icke förvärvsarbetande
förälder kan få en självständig rätt till familjeformåner enligt nationella
regler i det land där denne är bosatt. De nya reglerna i förordning
1249/92 tar sikte på denna situation och avser att förhindra obefogade
dubbelutbetalningar samt att fördela ansvaret för familjeformåner mellan
berörda länder.

Det kan finnas skäl att framhålla att i en situation där en enskild person
blir berättigad till förmåner från flera länder samtidigt gäller som ledande
princip inom EG-rätten att denne alltid skall kunna räkna med att få
uppbära det högsta belopp som kan ges ut enligt lagstiftningen i något av
de berörda länderna. En tillämpning av bestämmelserna i förordning
1408/71 får inte medföra att en förmån ges ut med ett lägre belopp än
som skulle varit fallet om enbart nationella regler hade tillämpats.

I förordning 1408/71 finns bestämmelser i artikel 12 som avser att
förhindra obefogade dubbelutbetalningar och som också medger att
motsvarande regler i ett lands nationella lagstiftning får tillämpas i de fall
förmåner från flera länder sammanträffar. De nya bestämmelserna har
tagits in som tillämpningsföreskrifter till denna artikel och finns i artikel
10 till förordning 574/72.

I den nya lydelsen gäller enligt artikel 10 1 a att familjeformåner eller
familjebidrag som ges ut i ett medlemsland med stöd av enbart nationella
bestämmelser utan krav på försäkring, anställning eller verksamhet som
egen företagare, skall hållas inne om det i ett annat medlemsland ges ut
motsvarande förmåner för samma tid och för samma familjemedlem med
stöd antingen enbart av nationella regler eller av bestämmelser i
förordning 1408/71. Förmånerna skall enligt bestämmelsen inte inne-
hållas helt utan enbart upp till det belopp som motsvarar vad som utges
från det andra landet. Överskjutande belopp skall således betalas ut. 140

Om emellertid förvärvsarbete utförs i det förstnämnda medlemslandet

antingen av den person som har rätt till förmånerna eller av den till Prop. 1993/94:203
vilken de utbetalas skall enligt artikel 10 1 b i följande gälla. De familje-
förmåner som ges ut till förvärvsarbetande och arbetslösa enligt natio-
nella regler eller med stöd av bestämmelser i förordning 1408/71 i ett
annat medlemsland skall hållas inne och motsvarande förmåner i stället
ges ut av den medlemsstat där familjemedlemmen är bosatt. Förmånerna
skall emellertid inte hållas inne helt utan enbart upp till det belopp som
ges ut enligt lagstiftningen i det land där familjemedlemmen är bosatt.

Även i detta fall skall alltså ett tillägg utges om förmånerna är olika stora
i de medlemssstater som kan komma i fråga för utbetalning av förmåner.

Om det är fråga om familjebidrag som betalas ut för pensionärers barn
och för bam som har mist en eller båda föräldrarna gäller med avseende
på den situation som angivits i föregående stycke, att sådana fämilje-
förmåner och familjebidrag vartill rätt föreligger enligt den andra med-
lemsstatens lagstiftning antingen enbart enligt nationella regler eller med
stöd av förordning 1408/71, skall hållas inne. Den enskilde skall i stället
ha rätt till de familjeformåner eller familjebidrag som ges ut i det land
där barnen är bosatta och på detta lands bekostnad. I förekommande fall
skall även andra förmåner ges ut men kostnaden för sådana förmåner
skall då bäras av den stat som är behörig enligt tillämpliga artiklar i
kapitel 8 (art. 10.1b ii).

Genom en senare ändring, förordning 1945/93, har till artikel 10 i
förordning 574/72 fogats en tredje punkt, 10.3, av följande innebörd.
Ändringen tar sikte på den situationen att familjeformåner kan ges ut
enligt lagstiftningen i två olika länder på grund av att föräldrarna för-
värvsarbetar i olika länder och således skall omfattas av olika länders
lagstiftning men barnen inte är bosatta i något av dessa länder utan i ett
tredje medlemsland. T. ex. kan mannen arbeta i Tyskland, hans maka i
Nederländerna och familjen vara bosatt i Belgien. I den nya artikel 10.3
anges att, om rätt till familjeformåner för samma period och familjemed-
lem föreligger från två medlemsstater enligt förordning 1408/71, den be-
höriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning ger den högsta
förmånen skall utge hela förmånen. Den medlemsstat som har gett ut
förmånen har rätt till ersättning från den andra medlemsstaten med halva
den summa som utgetts. Den andra medlemsstaten är dock inte skyldig
att ersätta ett högre belopp än vad som ges ut som familjeformåner enligt
det landets lagstiftning.

En särskild fråga gäller hur ansvaret för utgivandet av familjeformåner
skall fördelas mellan två stater i de fall en person, antingen till följd av
korta perioder av förvärvsverksamhet i skilda länder eller till följd av att
han byter land där han är förvärvsverksam, blir berättigad till
familjeformåner mellan två tidpunkter för utbetalning av sådana för-
måner. Enligt artikel 10a i förordning 574/72 skall i en sådan situation
de familjeformåner som en person kan göra anspråk på i var och en av
dessa stater motsvara antalet dagliga förmåner som utbetalas enligt den
berörda lagstiftningen. Om lagstiftningen, som den svenska, inte inne-
håller någon bestämmelse om utbetalning av dagliga förmåner, skal!
familjeförmånema ändå omräknas till ett dagligt belopp. För det fall att 141

en institution har betalat ut fämiljeförmåner under en period då förmåner

skulle ha betalats av en annan institution, skall avräkning ske mellan Prop. 1993/94:203
institutionerna. Den enskilde blir således inte återbetalningssskyldig.

Staterna kan också med stöd av nämnda artikel träffa en överenskom-
melse om att ansvaret för betalning av fämiljeförmåner inte skall övergå
till det enligt huvudregeln ansvariga landet förrän vid nästkommande
månads- eller kalenderskifte. En sådan överenskommelse skall antecknas
i bilaga 8 till förordning 574/72. De överenskommelser som gäller för
svenskt vidkommande framgår av Gemensamma EES-kommitténs beslut
nr 7/94. I förhållande till de länder med vilka sådana överenskommelser
finns innebär dessa att en återgång skett till svenska regler, dvs. att
förmånerna kommer att ges ut månadsvis.

Konsekvenser för svensk del

För svensk del är det i huvudsak barnbidrag enligt lagen (1947:529,
omtryckt 1973:449) om allmänna barnbidrag samt förlängt barnbidrag
enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag som kommer att beröras
av de ovan redovisade ändringarna i tillämpningsförordningen. Men även
bostadsbidrag till barnfamiljer enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag
torde vara att hänföra till kategorin fämiljeförmåner. För detta bidrag
gäller emellertid att det endast är den del av bidraget som lämnas som
särskilt bidrag som kan anses vara en familjeförmån.

Vid en tillämpning av förordning 1408/71 skall de svenska förmånerna
ges ut till den som är förvärvsarbetande i Sverige. Medborgarskapet
saknar därvid betydelse och det har inte heller någon betydelse hur länge
personen vistats i Sverige. Enligt den s.k. likabehandlingsprincipen får
någon särbehandling av medborgare i ett annat medlemsland inte
förekomma. Det krav om minst sex månaders vistelse i Sverige som
gäller för att utländska medborgare skall få rätt till barnbidrag kan
således inte längre upprätthållas mot personer som är medborgare i ett
annat EES-land. Enligt huvudregeln skall också den svenske medborgare
som är bosatt i Sverige men förvärvsarbetar i ett annat EES-land få sina
fämiljeförmåner från detta land. Det bör emellertid framhållas att för ett
barn som är bosatt i Sverige kommer det alltid att utges fämiljeförmåner
med belopp som motsvarar ett svenskt barnbidrag. Detta eftersom
Sverige kommer att bli skyldigt att utge ett tilläggsbelopp i de fall då
den utländska familjeförmånen är lägre än det svenska barnbidraget. De
nya reglerna innebär således inte någon skillnad mot vad som redan
gäller.

För svenskt vidkommande skulle följande exempel på en tillämpning av
reglerna om fämiljeförmåner kunna förekomma. En kvinna som är
nederländsk medborgare är med sitt bam bosatt i Sverige utan att vara
förvärvsarbetande. Bosättningen ger henne enligt våra nationella
bestämmelser rätt till svenskt barnbidrag och sådant bidrag betalas också
ut till henne. Bestämmelsen om minst sex månaders vistelse kan som
ovan framhållits inte upprätthållas gentemot EES-medborgare till följd av
reglerna om likabehandling. Om kvinnans make är förvärvsverksam i 142

Nederländerna, och han med stöd av bestämmelserna i förordning

1408/71 är berättigad till fämiljeförmåner enligt lagstiftningen i arbets- Prop. 1993/94:203
landet, skall det svenska barnbidraget hållas inne till så stor del som
svarar mot vad som ges ut i familjebidrag enligt den nederländska
lagstiftningen (artikel 10 1 a). Om det visar sig att kvinnan i vårt
exempel är förvärvsverksam i Sverige ändras förhållandena såtillvida att
det nu är den nederländska familjeförmånen som skall hållas inne. Den
skall emellertid inte hållas inne helt utan enbart till så stor del som svarar
mot vad som ges ut i svenskt barnbidrag (art. 10 1 b i). Ändras exemplet
på så sätt att kvinnan förvärvsarbetar i Sverige men är bosatt med barnet
i Danmark och fämiljeförmåner således med stöd av bestämmelserna i
förordning 1408/71 skall ges ut enligt lagstiftningen i såväl Sverige som
Nederländerna skall det land som ger ut den högsta familjeförmånen
svara för hela förmånen. Om vi antar att detta är Nederländerna, svarar
detta land för hela familjeförmånen men har istället rätt att från Sverige
återfå hälften av de fämiljeförmåner som har betalats ut. Sverige är dock
inte skyldigt att ersätta Nederländerna med högre belopp än vad som ges
ut i familjeformåner enligt svensk lagstiftning (artikel 10.3). Det anförda
gäller i motsvarande mån också för familjebidrag.

Bestämmelser om ikraftträdandet

Ändringarna i lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom Europeiska samarbetsområdet (EES)
föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. De skall emellertid
tillämpas retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 1994, dvs. samma dag som
EES-avtalet trädde i kraft. Skälet för detta är följande. Genom de nya
förordningarna har en anpassning skett av EG:s regelverk till domstolens
praxis som den kommit till uttryck under en längre tid. Förordningarna
medför således inte någon ändring i sak av de regler som berörs. Även
utan den kodifiering som nu skett skulle Sverige till följd av åtagandena
i EES-avtalet ha varit tvunget att följa den praxis som utbildats inom EG.
Något hinder kan därför inte anses föreligga mot att ge förordningarna
retroaktiv tillämplighet. I Gemensamma EES-kommitténs beslut anges att
de skall tillämpas från och med den 1 januari 1994, dvs. dagen för EES-
avtalets ikraftträdande. Enligt ett gemensamt uttalande av de
avtalsslutande parterna föreligger inget hinder för Finland, Island, Norge
och Sverige att tillämpa de äldre bestämmelserna, om dessa är mer
gynnsamma för berörda enskilda till dess Gemensamma EES-kommitténs
beslut träder i kraft. Äldre bestämmelser skall därför tillämpas för tiden
före lagändringarnas ikraftträdande i de fall detta kan medföra ett för-
månligare resultat för den enskilde.

143

6.3 Läkemedel (Bilaga II)

Prop. 1993/94:203

Regeringens bedömning: De nytillkomna rättsakterna på läke-
medelsområdet har redan föranlett regeringen att föreslå vissa
ändringar i läkemedelslagen. Vad gäller det nytillkomna direktivet
om marknadsföring av läkemedel övervägs för närvarande inom
regeringskansliet i vad mån lagstiftningsåtgärder krävs. I övrigt har-
moniserar den svenska läkemedelslagstiftningen med innehållet även
i de nytillkomna rättsakterna och kan genom myndighetsföreskrifter
helt införlivas med svensk rätt.

Skälen för regeringens bedömning: Sedan EES-avtalet slöts har ett
antal direktiv på läkemedelsområdet tillkommit. Nio av dessa ingår i det
nu aktuella tilläggsavtalet. Dessutom har tillkommit två direktiv som rör
kontrollen av kemiska ämnen som kan användas vid olaglig narkotika-
tillverkning.

Genom läkemedelslagen (1992:859), och lagen (1992:860) om kontroll
av narkotika vilka trädde i kraft den 1 juli 1993, har transformeringen på
lagnivå av reglerna i EG:s direktiv rörande läkemedel och ämnen som
kan användas vid olaglig tillverkning av narkotika i huvudsak genom-
förts, även såvitt gäller de nytillkomna rättsakterna.

Enligt det nytillkomna direktivet rörande marknadsföring av läkemedel,
92/28/EEG, krävs dock att medlemsländerna förbjuder viss läkemedels-
reklam. Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om förbud mot reklam
för receptbelagda läkemedel och läkemedel för vilka kostnadsersättning
kan lämnas till allmänheten. Vidare föreskrivs att medlemsstaterna skall
se till att lämpliga och effektiva metoder finns för kontroll av marknads-
föringen av läkemedel. Detta kan enligt direktivet ske genom förhands-
kontroll. Den svenska läkemedelsbranschens egna överenskommelser
innehåller i sak motsvarande bestämmelser. Inom regeringskansliet
övervägs för närvarande i vad mån direktivet påkallar lagstiftningsåt-
gärder. Lagbestämmelser om förbud mot reklam för läkemedel förutsätter
en ändring i tryckfrihetsförordningen. I prop. 1993/94:114 om grund-
lagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen har
regeringen bl.a. föreslagit att det skall vara möjligt att i lag föreskriva
undantag från tryckfrihetsförordningens regler när det gäller förbud mot
kommersiell annons som meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt
förpliktelse som följer av anslutning till Europeiska gemenskaperna.
Tryckfrihetsförordningen förbjuder förhandskontroll och någon ändring
i det avseendet är inte aktuell. Direktivets krav på marknadsföringskon-
troll behöver dock inte ske genom förhandskontroll utan kan lösas på
annat sätt. Den svenska marknadsföringslagen får anses uppfylla de krav
på kontroll som ställs i direktivet.

I de nytillkomna direktiven 92/73/EEG och 92/74/EEG vilka gäller
homeopatiska medel för människor respektive djur, har avgränsningen av

144

tillämpningsområdet för de särskilda reglerna rörande sådana medel Prop. 1993/94:203
gjorts på ett något annorlunda sätt än i läkemedelslagen. För att anpassa
läkemedelslagen till direktivets regler har en ändring gjorts i 2 §
läkemedelslagen (SFS 1994:83 prop. 1993/94:92 bet. 1993/94:So U15,
rskr. 1993/94:138).

I övrigt kan innehållet i de nytillkomna rättsakterna, bl.a. de som rör
kontrollen av ämnen som kan användas vid olaglig tillverkning av nar-
kotika, införlivas med svensk rätt genom föreskrifter av Läkemedels-
verket.

De nytillkomna direktiven innehåller i huvudsak följande:

91/412/EEG

Direktivet behandlar fastställande av principer och riktlinjer för god
tillverkningssed avseende veterinärmedicinska läkemedel.

91/507/EEG

I direktivet ändras bilagan till direktivet 75/318/EEG om analytiska,
toxikologiska och kliniska normer och försöksplaner vid prövningen av
humanläkemedel.

92/18/EEG

I direktivet ändras bilagan till direktivet 81/852/EEG om analytiska,
toxikologiska och kliniska normer och försöksplaner vid prövningen av
veterinärmedicinska läkemedel.

92/25/EEG

Direktivet innehåller bestämmelser om partihandel med humanläkemedel.

92/26/EEG

I direktivet finns regler om villkoren för att lämna ut humanläkemedel till
allmänheten.

92/27/EEG

Direktivet innehåller regler om märkning och bipacksedlar vad gäller
humanläkemedel.

92/28/EEG

Direktivet reglerar marknadsföringen av humanläkemedel både i för-
hållande till sjukvårdspersonal och till allmänheten.

92/73/EEG

I direktivet utökas tillämpningsområdet för direktiven 65/65/EEG och
75/319/EEG genom fastställande av ytterligare bestämmelser om homeo-
patiska humanläkemedel.

145

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

92/74/EEG

Direktivet utgör en motsvarighet till direktivet 92/73/EEG när det gäller
hoemopatiska läkemedel för djur.

92/109/EEG

Direktivet innehåller vissa bestämmelser om tillverkning och utsläppande
på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av
narkotika och psykotropa ämnen.

93/46/EEG

Direktivet innehåller vissa ändringar i bilagorna till direktivet
92/109/EEG i vilka anges de ämnen som omfattas av bestämmelserna
m.m.

6.4 Ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för
verksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. (Bilaga VII)

Regeringens bedömning: Ett nytt rådsdirektiv rörande läkare som
har ersatt tre direktiv som ingår i det ursprungliga EES-avtalet bör
inte föranleda någon ny svensk lagstiftning.

Skälen för regeringens bedömning: Rådet har antagit ett nytt direktiv
som rör den fria rörligheten för läkare m.m., rådets direktiv 93/16 av
den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria rörlighet och ömse-
sidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörig-
hetsbevis (EGT nr L 165, 7.7.1993, s. 1). Det nya läkardirektivet
ersätter tre äldre direktiv med därefter gjorda ändringar utan att det
materiella innehållet ändrats. Dessa tidigare direktiv (rådsdirektiven
75/362/EEG, 75/363/EEG och 86/457/EEG) ingår i det ursprungliga
EES-avtalet och har föranlett ändringar i bl.a. lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. (prop.
1992/93:83, bet. 1.992/93:SoU8, rskr. 1992/93:87, SFS 1992:1562).
Någon ytterligare lagstiftning eller annan transformering av det nya
direktivet rörande läkare krävs inte.

6.5 Tobak (Bilaga II)

Regeringens bedömning: Ändringarna i bilaga II vad avser tobak
kräver lagstiftningsåtgärder för att förhindra export av rökfri tobak.
Regeringen avser att återkomma i den frågan. I övrigt kan ändring-
arna införlivas genom ändrade myndighetsföreskrifter.

Prop. 1993/94:203

146

Prop. 1993/94:203

Skälen för regeringens bedömning: Rådet antog 1989 ett direktiv
(89/622/EEG) rörande märkning av tobaksprodukter, som innehåller
såväl bestämmelser om innehållsdeklaration som krav på varningstexter.
Direktivet upptogs i EES-avtalets bilaga II. År 1992 antog rådet en
ändring av detta direktiv, rådets direktiv 92/41/EEG av den 15 maj 1992
om ändring i direktivet 89/622/EEG om tillnärmning av medlemsstater-
nas lagar och andra författningar om märkning av tobaksvaror. Direkti-
vet innehåller regler om att medlemsstaterna skall förbjuda försäljning av
vissa typer av rökfri tobak (tobak för användning i munnen) som
definieras i artikel 2.4 i direktivet, främst vissa slag av snus. Med tobak
för användning i munnen menas här alla typer av rökfria produkter -
utom de som är avsedda att rökas eller tuggas - helt eller delvis
framställda av tobak i pulver- eller partikelform eller en kombination av
dessa former. Särskilt avses varor i portionspåsar eller porösa påsar, eller
i en form som påminner om ett livsmedel. Vidare innehåller direktivet
vissa ändringar beträffande varningstexter. Direktivet har nu fogats till
EES-avtalets bilaga II. Sverige, liksom Island och Norge, har dock
undantagits från det nämnda förbudet att saluföra rökfri tobak. Undanta-
get gäller dock inte snus i former som påminner om livsmedel. Det
åligger vidare Sverige, Norge och Island att förbjuda export av sådan
rökfri tobak som avses i artikel 2.4 till övriga länder som omfattas av
EES-avtalet.

Ändringen i bilagan innebär alltså bl.a. att det undantag som Sverige
fått göra från förbudet mot försäljning av sådan rökfri tobak som avses
i artikel 2.4 i direktivet inte omfattar snus i former som liknar livsme-
delsprodukter. Sådan försäljning får alltså inte äga rum enligt avtalet. På
den svenska marknaden förekommer inte nu någon sådan försäljning.
Enligt 16 § tobakslagen (1993:581) får regeringen, om det finns särskilda
hälsoskäl, föreskriva att vissa slag av tobaksvaror inte får tillverkas eller
föras in till Sverige. Bestämmelsen ger regeringen möjlighet att ingripa
mot nya tobaksvaror bl.a på den grunden att varan speciellt appellerar till
bam och torde kunna tillämpas bl.a om snus försäljs i " godispåsar",
Någon ytterligare reglering kan därför inte anses nödvändig.

Regeringen avser att återkomma beträffande åtgärder för att förhindra
export av rökfri tobak.

Ändringarna vad avser märkningsbestämmelsema medför att de före-
skrifter som Socialstyrelsen meddelar med stöd av bemyndigande kan
komma att behöva ändras för att överensstämma med direktiv 92/41.

147

6.6 Medicintekniska produkter (Bilaga II)

Regeringens förslag: Ett nytt direktiv om medicintekniska pro-
dukter föranleder en ändring i lagen om medicintekniska produkter.
Med ett mindre undantag har det nya direktivet redan införlivats
genom den nämnda lagen.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1993:584) om medicintekniska
produkter trädde i kraft den 1 juli 1993. I lagstiftningsärendet konstatera-
des det bl.a. att det inom EG fanns två direktiv på området medicintek-
niska produkter under behandling (prop. 1992/93:175). Det ena av dessa
förslag hade kommit så långt i behandlingen att det ansågs kunna ligga
till grund för den svenska lagstiftningen trots att förslaget alltså ännu inte
var färdigbehandlat. Förslaget har numera antagits på det sätt som
förutsågs när lagen om medicintekniska produkter antogs. Rådets direktiv
93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (EGT Nr
L 169, 12.7.1993, s. 1) kräver därför, med ett mindre undantag, inte
någon ytterligare lagstiftning. På en punkt ansågs dock den svenska lagen
om medicintekniska produkter inte kunna ges en utformning som helt
svarade mot det dåvarande direktivförslaget. Det gäller hänskjutandet till
den myndighet som är överordnad ett anmält organ av frågan om
inplacering i produktklass i de fall en tillverkare och ett anmält organ har
olika uppfattning om klassificeringen (prop. 1992/93:175 s. 49).
Medlemsstaterna skall tillämpa bestämmelserna i direktivet 93/42/EEG
från och med den 1 januari 1995. Den ändring i den svenska lagen som
nu läggs fram bör träda i kraft vid samma tidpunkt.

6.7 Kosmetiska och hygieniska produkter (Bilaga II)

Regeringens bedömning: Innehållet i de nytillkomna rättsakterna
rörande kosmetiska och hygieniska produkter kan transformeras till
svensk rätt genom föreskrifter av Läkemedelsverket.

Skälen för regeringens bedömning: Sedan EES-avtalet slöts har fem
direktiv rörande kosmetiska och hygieniska produkter tillkommit.

I Sverige regleras kontrollen av kosmetiska och hygieniska produkter
genom lagen (1985:426) om kemiska produkter och förordningen
(1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter. Den senare trädde
i kraft den 1 januari 1994 och i den har begreppet kosmetiska och
hygieniska produkter avgränsats på samma sätt som i det nytillkomna
direktivet 93/35/EEG. I övrigt kan innehållet i de nytillkomna rätts-
akterna införlivas med svensk rätt genom föreskrifter av Läkemedels-

Prop. 1993/94:203

148

verket, som har ansvaret för den svenska kontrollen på detta område. Prop. 1993/94:203
De nytillkomna direktiven innehåller i huvudsak följande:

92/8/EEG, 92186/EEG och 93/47/EEG

Direktiven innehåller ändringar i bilagorna till det grundläggande direk-
tivet på kosmetikaområdet, 76/768/EEG. Ändringarna har föranletts av
den tekniska utvecklingen på området.

93/35/EEG

Direktivet innehåller ändringar av direktivet 76/768/EEG, bl.a. vad
gäller vissa definitioner.

93/73/EEG

Direktivet innehåller föreskrifter om metoderna för att göra nödvändiga
analyser av sammansättningen av kosmetiska produkter.

1 .Jfr EES-avtalet bilaga II avsnitt 0 samt rådets direktiv 93/42/EEG (EGT nr L 169, 12.7.1993, s. 1)

2 . Senaste lydelse 1991:394.

149

Prop. 1993/94:203

7 Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde

7.1 Inledning

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-,
järnvägs-, sjö- och lufttransporter och de infrastrukturfrågor som
sammanhänger därmed, post- och telekommunikationer, trafiksäkerhet
samt miljö- och forskningsfrågor och utvecklingsverksamhet på
transportområdet. EES-avtalet berör i olika utsträckning hela
departementets verksamhetsområde.

Verksamheten inom EG sedan den 1 augusti 1991 har medfört att det
blir aktuellt att införliva ett antal nytillkomna rättsakter som berör bl.a.
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Flertalet av dessa
är ändringar i rättsakter som redan ingår i avtalet. Till följd av
bemyndiganden från riksdagen kan dessa, i den mån det krävs, i
allmänhet införlivas genom regeringsförordningar, se bl.a. lagen
(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer. Bland de nytillkomna rättsakterna
märks bl.a. de som behandlar cabotage, dvs. rätten att utföra inrikes
transporter med transportmedel som är registrerade utomlands. Regler
om sådant marknadstillträde har antagits inom EG for vägtransporter,
transporter på sjöar och floder, sjöfart och luftfart. På luftfartsområdet
är dessa bestämmelser införlivade genom det avtal som föreligger mellan
Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. Ett nytt införlivande måste
dock ske på grundval av EES-avtalet. Utöver vad som anförs nedan om
de nytillkomna rättsakterna, hänvisas också till vad som anförts i EES-
propositionen 1991/92:170, bil. 5.

7.2 Tekniska föreskrifter, standarder, provning och
certifiering (Bilaga II)

De nya rättsakter som skall tillföras bilaga II till avtalet utgörs till största
del av direktiv om fordons beskaffenhet och utrustning, typgodkännande
m.m. eller om ändring av sådana direktiv. Tre direktiv avser
teleterminalutrustning.

Till den del Sverige inte redan uppfyller de krav som föreskrivs
kommer anpassningen till största del att ske genom föreskrifter på
myndighetsnivå, främst av Vägverket. Detta gäller:

- rådets direktiv 92/62/EEG av den 2 juli 1992 om anpassning till den
tekniska utvecklingen av rådets direktiv 70/311/EEG om styrinrättning för
motorfordon och släpvagnar till dessa fordon,

- kommissionens direktiv 91/422/EEG av den 15 juli 1991 om ändring
av direktiv 71/320/EEG om bromsutrustning på vissa kategorier av

150

motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, Prop. 1993/94:203

- kommissionens direktiv 91/662/EEG av den 6 december 1991 om
ändring av direktiv 74/297/EEG om inredningsdetaljer i motorfordon,

- kommissionens direktiv 90/629/EEG av den 30 oktober 1990 om ändring
av direktiv 76/115/EEG om förankring av bilbälten i motorfordon,

- kommissionens direktiv 91/663/EEG av den 10 december 1991 om
ändring av direktiv 76/756/EEG om montering av belysning och
ljussignalanordningar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon,

- kommissionens direktiv 90/630/EEG av den av den 30 oktober 1990 om
ändring av direktiv 77/649/EEG om siktfölt i motorfordon,

- rådets direktiv 91/226/EEG av den 27 mars 1991 om stänkskydd för
vissa motorfordon och släpvagnar till dessa fordon,

- rådets direktiv 92/22/EEG av den 31 mars 1992 om säkerhetsglas och
glasmaterial pä motorfordon och släp till dessa,

- rådets direktiv 92/23/EEG av den 31 mars 1992 om däck och
däckmontering på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon,

- rådets direktiv 93/91 /EEG av den 29 oktober om anpassning av den
tekniska utvecklingen avseende inredingsdetaljer i motorfordon.

Följande direktiv skall införlivas genom regeringsförordningar:

- rådets direktiv 92/21/EEG av den 31 mars 1992 om vikt och
dimensioner för motorfordon kategori Ml,

- rådets direktiv 92/24/EEG av den 31 mars 1992 om
hastighetsbegränsare för vissa kategorier av motorfordon,

- rådets direktiv 92/114/EEG av den 17 december 1992 om utskjutande
delar i fronten på motorfordon,

- rådets direktiv 92153/EEG av den 18 juni 1992 om ändring till direktiv
70/156/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon,

- rådets direktiv 92/97/EEG av den 10 november 1992 som är ett tillägg
till rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 angående tillåten
ljudnivå och avgaser för motorfordon där man gör vissa skärpningar vad
gäller kraven om ljudnivå.

Ett av rådet utfärdat ramdirektiv, 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om
typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon, skall följas av totalt
24 komponentdirektiv med krav på t.ex. bromsar, ljus, motoreffekt och
avgaser. Ramdirektivet införlivas på förordningsnivå.
Komponentdirektiven, dvs. rådets direktiv 93/14/EEG av den 5 april
1993, 93/29-34/EEG av den 14 juni 1993 och 93/92-94/EEG av den 29
oktober 1993 införlivas genom myndighetsföreskrifter.

De tre rättsakter som gäller teleterminalutrustning är rådets direktiv
93/97/EEG av den 29 oktober 1993 med tillägg till direktiv 91/263/EEG
vad gäller jordstationsutrustning för satellitkommunikation och
kommissionens beslut 94/11/EEG och 94/12/EEG vad gäller krav för
anslutning av mobil teleutrustning..

151

7.3 Teletjänster (Bilaga XI)

Prop. 1993/94:203

Bland de rättsakter som tillkommit på detta område finns rådets beslut
92/264/EEG av den 11 maj 1992 om införande av en enhetlig
internationell accesskod inom gemenskapen för tillgäng till telefoni och
rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillämpning av
tillhandahållande av öppna nät för hyrda förbindelser.

Båda dessa har beaktats i telelagen (1993:597) som trädde i kraft den
1 juli 1993.

7.4 Transporter (Bilaga XIH)

7.4.1 Inlandstransport

Statligt stöd

Genom rådets förordning (EEG) nr 3578/92 av den 7 december 1992,
med ändring av rådets förordning (EEG) 1107/70 om stöd till transporter
på järnväg, väg och inre vattenvägar, utsträcks med vissa jämkningar,
giltigheten for de nuvarande stödarrangemangen for kombitransporter till
slutet av 1995. Förordningen inkorporeras i svensk rätt genom
regeringsförordning.

Förenkling av gränspassage

Rådets förordning (EEG) nr 3356/91 av den 7 november 1991 är en
ändringsförfattning till rådets förordning (EEG) nr 4060/89 av den 21
december 1989 om avskaffande av gränskontroller mellan
medlemsstaterna vid transporter på landsväg och inre vattenvägar
inkorporeras genom regeringsförordning.

Det gäller även rådets förordning (EEG) nr 3912/92 av den 17
december 1992 där man har utsträckt förordning (EEG) nr 4060/89 till
fordon och fartyg registrerade i tredje land.

När det gäller upprättande av gemensamma regler for vissa former av
kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna har rådets direktiv
75/130/EEG numera upphävts genom direktivet 92/106/EEG av den 7
december 1992. Tillämpningsområdet för reglerna om kombinerade
transporter vidgas till transporter som delvis äger rum över hav.
Ytterligare författningsändringar krävs inte.

7.4.2. Vägtransport

Teknisk harmonisering och säkerhet

Rådets direktiv 92/7/EEG av den 10 februari 1992 med ändring i direktiv
85/3/EEG innehåller bestämmelser om vikt, dimensioner och vissa
tekniska egenskaper hos vissa fordon. I den mån anpassning behöver ske,

152

sker det genom regeringsförordning.

På bilprovningsområdet har det genom rådets direktiv 91/328/EEG av
den 21 juni 1991, 92/54/EEG av den 22 juni 1992 och 92/55/EEG av den
22 juni 1992 gjorts ändring i direktivet 77/143/EEG om tillämpning av
medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordon och
tillhörande släpfordons trafiksäkerhet. Härigenom utsträcks skyldigheten
att periodiskt kontrollbesiktiga fordon till att omfetta även personbilar.
Man specificerar de moment som skall inkluderas i den periodiska
trafiksäkerhetsprovningen av fordons bromssystem och avgassystem för
att hålla utsläppen på en låg nivå. Sverige uppfyller redan kraven i
direktiven.

Rådets direktiv 91/671/EEG av den 16 december 1991 om tillnärmning
av medlemsstaternas lagstiftning om obligatorisk användning av
säkerhetsbälten i fordon under 3,5 ton kräver inte några ytterligare
förfåttningsåtgärder.

Detsamma gäller för rådets direktiv 92/6/EEG av den 10 februari 1992
om installation och användning av anordningarför hastighetsbegränsning
för vissa kategorier av motorfordon i gemenskapen. Härigenom föreskrivs
att sådana anordningar skall begränsa högsta hastigheten för bussar till
100 km/timme och för tunga lastfordon till 85 km/timme. Direktivet har
införlivats med 13 b § fordonskungörelsen (1972:595).

Rådets direktiv 93/89/EEG om medlemsstaternas tillämpning av
fordonsskatt på vissa fordon som används för vägtransporter samt
vägtullar och vägavgifter av vissa vägtrafikanläggningar kräver inte
några förfåttningsåtgärder.

Social harmonisering

På detta område har följande rättsakter tillkommit. Kommissionens beslut
93/173/EEG av den 22 februari 1993 om sådana standardformulär som
föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 3828/85 av den 20 december
1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter,
kommissionens förordning (EEG) nr 3314/90 av den 16 november 1990
och kommissionens förordning (EEG) nr 3688/92 av den 21 december
1992 om anpassning till den tekniska utvecklingen av förordningen (EEG)
nr 3821/85 om fördskrivare för vägtransporter samt kommissionens beslut
93/172/EEG av den 22 februari 1993 om rapport- formulär som
föreskrivs i rådets direktiv 88/599/EEG rörande vägtransporter. Dessa
införlivas genom regeringsförordning.

Genom rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort
harmoniseras såväl själva körkortshandlingen som den utbildning och den
medicinska prövning som krävs för att få körkort. Körkortshandlingen
avviker helt från den svenska vilket för vår del skulle innebära ett steg
tillbaka. Såvitt nu kan bedömas kommer emellertid Sverige att få
undantag för körkortets utformning. I fråga om körkortsutbildningen och
den medicinska prövningen medför direktivet inte några svårigheter. De
olika körkortsklassema kan indelas i underavdelningar, vilket
nödvändiggör ändringar i körkortslagen (1977:477). Inom EG skall

1993/94:203

153

medlemsstaterna, före den 1 juli 1994, ha vidtagit nödvändiga åtgärder Prop. 1993/94:203
för att direktivet skall kunna tillämpas den 1 juli 1996. Regeringen avser

att återkomma till riksdagen i denna fråga.

Tillträde till marknaden (varor)

Rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till
marknaden för godstransporter pä väg i den europeiska gemenskapen till
eller frän en medlemsstat eller i transit genom en eller flera medlemstater
inför ett system med gemenskapstillstånd för godstransporter mellan
medlemsstaterna utan kvantitativa restriktioner. Den anger villkoren för
meddelande och återkallelse av tillstånd, tillståndens användningsområde,
giltighetstid m.m. Förordningen, med ändring och anpassning, införlivas
dels genom ändring i yrkestrafiklagen, dels genom regeringsförordning.
Regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga.

Rådets förordning (EEG) nr 3916/90 av den 21 december 1990 om de
åtgärder som skall vidtas i händelse av en kris pä marknaden för
godstransporter på väg kan beaktas inom ramen för befintliga
författningar och organ för regleringen av den yrkesmässiga trafiken.

Rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om
förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter i en
medlemsstat där de inte är etablerade kräver inte några ytterligare
förfåttningsåtgärder.

Tillträde till marknaden (passagerare)

Rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om
gemensamma reglerför internationella busstransporter ersätter de tidigare
förordningarna på området, nämligen rådets förordningar (EEG) nr
117/66, nr 516/72 och nr 517/72. Förordningen anger förutsättningarna
för transportföretagens rätt att utföra busstrafik mellan medlemsländerna.
Denna förordning kräver ändringar av vissa definitioner i
yrkestrafiklagen (1988:263). I samband därmed bör en allmän översyn
av yrkestrafiklagen och med den sammanhängande förordningar göras.
Regeringen avser därför att snarast återkomma med en särskild
proposition med förslag om ändringar i yrkestrafiklagen.

Vidare har kommissionens förordning (EEG) nr 1839/92 av den 1 juli
1992 med närmare föreskrifter om tillämpningen av rådets förordning
(EEG) nr 684/92 vad gäller dokument för internationell persontrafik samt
kommissionens förordning (EEG) nr 2944/93 av den 25 oktober 1993 med
ändring av kommissionens förordning (EEG) nr 1839/92 tillkommit.
Kommissionens förordningar ersätter de tidigare förordningarna (EEG)
nr 1016/68 (EEG) och nr 1172/72. Tillämpningsföreskrifterna
inkorporeras genom regeringsförordning.

Slutligen har på detta område tillkommit rådets förordning (EEG) nr
2454/92 av den 23 juli 1992 med föreskrifter om de villkor under vilka
icke-bofasta transportföretag får utföra inrikes yrkesmässig persontrafik
i en annan medlemsstat än där företaget är etablerat. Förordningen avses
inkorporeras genom regeringsförordning.

154

7.4.3 Järnvägstransport

Strukturpolitik

På jämvägstransportområdet har en rättsakt tillkommit, nämligen rådets
direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av
gemenskapens järnvägar som ersätter rådets beslut 75/327/EEG.
Direktivet föreskriver affärsmässig självständighet och finansiell
restrukturering av jämvägsförvaltningama. Direktivet föreskriver också
en, åtminstone bokföringsmässig, åtskillnad mellan infrastrukturdel och
operativ del av verksamheten. Detta är i stora delar genomfört i Sverige
genom den uppdelning som skett mellan Statens järnvägar och Banverket.

Vidare införs rätt till tillträde till järnvägsnätet för internationellt
samverkande järnvägsföretag och järnvägsföretag som ägnar sig åt
gränsöverskridande kombinerade transporter. Direktivet har närmare
behandlats i proposition 1993/94:166 Avreglering av järnvägstrafiken och
riktlinjer m.m. för SJ:s verksamhet under åren 1994-1996. Eventuella
författningsändringar med anledning av direktivet kräver inte lagform.

7.4.4 Transport på inre vattenvägar

Tillträde till marknaden

Rådets förordning (EEG) nr 3921/91 av den 16 december 1991 om
förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes transporter av gods
eller passagerare på inre vattenvägar i en medlemsstat där de inte är
hemmavarande bör införlivas med svensk rätt genom
regeringsförordning. Förordningen blir dock inte tillämplig beträffande
Sverige förrän vi har fått tillgång till EG:s inre vattenvägar på samma
villkor som medlemmarna i EG. Detta blir fallet först sedan en
uppgörelse nåtts om sjöfarten på Rhen, som styrs av en särskild
konvention. Åtgärder för införlivande av rättsakten bör därför anstå tills
vidare (jämför protokoll 20 till EES-avtalet och EES-propositionen
1991/92:170, bilaga 5, s. 14).

Strukturpolitik

Rådets förordning (EEG) nr 3690/92 av den 21 december 1992 och
rådets förordning (EEG) nr 3433/93 av den 15 december 1993 om
ändring av förordning (EEG) nr 1102/89 om fastställande av vissa
åtgärder för verkställande av rådets förordning (EEG) nr 1101/89 om
strukturella förbättringar inom inlands sjöfarten har tillkommit.
Rättsakterna kan införlivas med svensk rätt genom förordning. Varken
förordning (EEG) nr 1101/89 eller (EEG) nr 1102/89 har dock ännu
införlivats med svensk rätt av samma anledning som anges för rådets
förordning (EEG) nr 3921/91 ovan.

Prop. 1993/94:203

155

Tillstånd att bedriva verksamhet

Rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om ömsesidigt
erkännande av nationella båtförarcertifikat för transport av gods och
passagerare på inre vattenvägar införlivas med svensk rätt genom
Sjöfartsverkets försorg. Även här gäller dock att åtgärder for
införlivandet inte är aktuella ännu.

7.4.5 Sjöfart

Rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav
för fartyg som är på väg till eller från gemenskapens hamnar och som
transporterar farligt eller miljöfarligt gods skall, i de delar gällande
föreskrifter inte redan uppfyller kraven, införlivas på regerings- och
myndighetsnivå.

Kommissionens förordning (EEG) nr 2158/93 av den 28 juli 1993 om
tillämpligheten av ändringar i 1974 års internationella konvention om
säkerhet för människoliv till sjöss och 1973 års internationella konvention
om förhindrande av förorening frän fartyg vid tillämpning av rådets
förordning (EEG) nr 613/91 innehåller beslut om tillämpning av
ändringar i SOLAS och MARPOL på bestämmelser om överflyttning av
fartyg från ett register till ett annat inom gemenskapen. Bestämmelserna
i sjölagen (1891:35 s. 1) om fartygsregistrering är for närvarande
föremål för en översyn, vilken avses resultera i en proposition till
riksdagen under våren. Frågan om införlivande av kommissionens
förordning nr 2158/93 avses behandlas i detta sammanhang.

7.4.6 Civil luftfart

På detta område tillkommer några rättsakter som nästan alla redan har
införlivats med svensk rätt på grund av avtalet mellan Sverige, Norge
och EEG om civil luftfart, i det följande benämnt "luftfartsavtalet". De
viktigaste av dessa är de som ingår i EG:s tredje luftfartspaket. Dessa har
redan varit föremål för riksdagsbehandling genom proposition
1992/93:202 om ändring av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om
civil luftfart. Genom att rättsakterna nu tas med i tilläggsavtalet till EES-
avtalet utvidgas det geografiska område på vilket det tredje
luftfartspaketet skall äga tillämpning.

Den svenska texten till de flesta nedan nämnda rättsakterna finns
publicerad i förordningen (1993:1005) om ändring i förordningen
(1992:558) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om
civil luftfart. Regeringen återkommer till luftfartsavtalet nedan.

Marknadstillträde

Två rättsakter gällande marknadstillträde har tillkommit. De skall
införlivas genom förordningar.

Den första är rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992

Prop. 1993/94:203

156

om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen (ingår Prop. 1993/94:203
i det tredje luftfartspaketet). I denna rättsakt ges EG-lufttrafikföretag i
princip rätt att fritt bedriva kommersiell luftfart mellan de flygplatser
inom gemenskapen som är öppna för civil luftfart. Rätten för ett
flygföretag att bedriva inrikes luftfart i ett annat land än staten där
flygföretaget är licensierat, s.k. cabotage, införs dock stegvis. Från den
1 april 1997 blir dock cabotaget i princip helt fritt. Förordningen reglerar
också medlemsstaternas möjligheter att föreskriva villkor for - samt
genom anbudsförfarande upphandla - flygtrafik på en linje som saknar
operatörer men som en medlemsstat önskar upprätthålla av exempelvis
regionalpolitiska skäl.

Den andra rättsakten är rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18
januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och
avgångstider vid gemenskapens flygplatser (ingår i det tredje
luftfartspaketet).

Dessutom har rådets förordning (EEG) nr 3089/93 av den 29 oktober
1993 om ändring av förordning (EEG) nr 2299/89 om en uppförandekod
för datoriserade bokningssystem tillkommit. Denna innebär att en ändring
av lagen (1993:41) om datoriserade bokningssystem för luftfart blir
nödvändig. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna del.

Tariffer

Här tillkommer rådets förordning (EEG) nr 2409/92 av den 23 juli 1992
om biljettpriser och tariffer för lufttrafik genom vilken det införs ett
system med fri prissättning for befordran av passagerare, bagage och
gods med flyg inom gemenskapen (ingår i det tredje luftfartspaketet).
Förordningen innehåller dock vissa skyddsmekanismer mot
överprissättning eller osund priskonkurrens. Den ersätter den tidigare
förordningen (EEG) 2342/90. Den nya förordningen avses att införlivas
genom regeringsförordning.

Teknisk harmonisering

Rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om
harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom
området civil luftfart innehåller regler om harmonisering av de tekniska
och administrativa kraven på flygsäkerhetsområdet. Det gäller särskilt
konstruktion, tillverkning, drift och underhåll av luftfartyg samt de
personer och organisationer som ägnar sig åt sådan verksamhet. Denna
rättsakt införlivas genom förordning.

Dessutom har rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992
om utfördande av tillstånd för lufttrafikföretag tillkommit (ingår i det
tredje luftfartspaketet). Den syftar till att säkerställa konkurrens på lika
villkor på den fria inre luftfartsmarknaden.

Ett flygföretag måste ha ett driftstillstånd (AOC, Air Operator’s
Certificate) som innebär att lufttrafikföretaget uppfyller de
flygsäkerhetsmässiga kraven.

Dessutom krävs en operativ licens (Operating Licence) som innebär 157

att flygföretaget måste uppfylla de krav på ekonomisk stadga som

förordningen anger. Prop. 1993/94:203

Flygföretaget åläggs att lämna uppgifter om sin ekonomi till
tillståndsmyndigheten. I förordningen finns också regler om registrering
av luftfartyg. Rättsakten avses att införlivas med svensk rätt genom
förordning. Rätten för lufttrafikföretag hemmahörande i en EES-stat att
registrera luftfartyg i Sverige har redan tillgodosetts genom tidigare
ändring i 2 kap. 2 § luftfartslagen (1957:297).

Rådets direktiv 93/65/EEG av den 19 juli 1993 om definition och
användning av kompatibla tekniska specifikationer vid upphandling av
utrustning och system för ledning av lufttrafiken införlivas genom
myndighetsföreskrifter.

Social harmonisering

Här har endast rådets direktiv 91/670/EEG av den 16 december 1991 om
ömsesidigt godkännande av certifikat för personal med funktioner inom
den civila luftfarten tillkommit. Härigenom åläggs medlemsstaterna att
acceptera certifikat som utfärdats i annan medlemsstat för
förarkabinbesättningar, dvs. flygförare, navigatörer och flygmekaniker.
Direktivet beaktas av Luftfartsinspektionen hos Luftfartsverket vid
utfärdande av myndighetsföreskrifter.

7.4.7 Närmare om upphörande av avtalet mellan Sverige, Norge
och EEG om civil luftfart

Luftfartsavtalet förutses upphöra att gälla den dag EES-avtalet innehåller
de bestämmelser som också ingår i luftfartsavtalet och båda avtalen
sålunda omfattar samma regler på luftfartens område. Detta kommer att
ske genom tilläggsavtalet och då skall den särskilda lagstiftning som
luftfartsavtalet gett upphov till upphöra att gälla.

När luftfartsavtalet upphör att gälla blir följande lagstiftningsåtgärder

aktuella:

- lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och

EEG om civil luftfart skall upphöra att gälla.

- 1,2 och 13 §§ lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. har redan
ändrats genom SFS 1993:22. Genom punkt 3 i över-
gångsbestämmelserna gäller de äldre bestämmelserna for lagen
(1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG
om civil luftfart. När denna lag upphör att gälla krävs ingen ytterligare
åtgärd.

- 2 kap. 2 a § och 7 kap. 3 a § luftfartslagen (1957:297) skall upphöra
att gälla enligt vad som redan uttalats i prop. 1992/93:202 s. 15.

7.5 Konkurrens (Bilaga XTV)

På konkurrensområdet har två rättsakter tillkommit som berör
Kommunikationsdepartementets område.

158

Kommissionens förordning (EEG) nr 1617/93 av den 25 juni 1993 om Prop. 1993/94:203
tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal och
samordnade förfaranden med avseende på gemensam planering och
samordning av tidtabeller, gemensam drift, samråd om passagerar- och
fraktpriser i regelbunden luftfart samt fördelning av avgångs- och
ankomsttider på flygplatser gäller fram t.o.m. den 30 juni 1998. Den
införlivas genom regeringsförordning. Detta gäller även för
kommissionens förordning (EG) nr 3652/93 av den 22 december 1993 om
tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal
mellan företag med avseende på datoriserade bokningssystem för
lufttransporttjänster.

7.6 Hälsa och säkerhet i arbetet (Bilaga XVIII)

På fartygssäkerhetsområdet, som ligger inom Kommunikationsdeparte-
mentets område, har rådets direktiv 92/29/EEG av den 31 mars 1992 om
minimikrav avseende säkerhet och hälsa för förbättrad medicinsk
behandling ombord på fartyg och rådets direktiv 93/103/EG av den 23
november 1993 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbete ombord
på fiskefartyg (trettonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv
89/391/EEG) tillkommit. Båda dessa direktiv införlivas genom
myndighetsföreskrifter.

159

8 Finansdepartementets verksamhetsområde

8.1 Finansiella tjänster (Bilaga IX)

8.1.1 Inledning

Som framgår av redogörelsen för området finansiella tjänster i prop.
1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) —
bilaga 6 s. 4 ff — bygger EG:s marknad för en inre finansiell marknad
på tre grundprinciper: en enda auktorisation, hemlandstillsyn och
minimiharmonisering för ömsesidigt godtagande av medlemsstaternas
regelverk. I bilagan har lämnats en redogörelse för den närmare
innebörden av dessa begrepp.

Genomförandet av en integrerad marknad med en enda auktorisation
har inom EG kommit längst på bankområdet där ett system byggt på
dessa grundsatser infördes genom det s.k. andra
banksamordningsdirektivet (89/646/EEG). Detta direktiv ingår redan i
EES-avtalet. Genom rättsakter, som antagits under 1992 och 1993, har
EG numera fattat beslut som till fullo inför dessa principer också på
försäkringsområdet och värdepappersmarknadsområdet. Dessa rättsakter
jämte ett antal andra rättsakter, som ytterligare harmoniserar
grundläggande bestämmelser angående finansiella tjänster, har nu också
införlivats med de regler som gäller for EES. I det följande lämnas en
översiktlig redogörelse för de direktiv m.m. som antagits efter den 31
juli 1991 samt vilket anpassningsarbete som krävs i Sverige.

8.1.2 Banker och andra kreditinstiut

I december 1991 antog EG:s ministerråd ett direktiv (91/633/EEG) om
genomförande av direktiv 89/299/EEG om kapitalbasen i kreditinstitut.
Det nya direktivet ger möjlighet att låta också en fond avseende allmänna
bankrisker (general banking risks) ingå i kapitalbasen. Tillägg till 1989
års kapitalbasdirektiv gjordes i mars 1992 då direktivet 92/16/EEG om
ändring av direktivet 89/229/EEG om kapitalbasen i kreditinstitut antogs.
Genom sistnämnda tillägg infördes särskilda regler för vissa danska
bostadsinstitut. Dessutom inrättades en kommitté som skall bistå
kommissionen vid tekniska justeringar av kapitalbasreglema.

De två nyss nämnda direktiven (91/633/EEG och 92/16/EEG) kräver
inte några särskilda lagändringar i Sverige. Om det i Sverige skulle
införas en möjlighet till avsättningar till en fond för allmänna bankrisker
får det övervägas om ändringar då också måste göras i de lagreglerade
kapitaltäckningsreglema eller om det räcker med ändringar i
Finansinspektionens föreskrifter. Det andra direktivet berör inte direkt
förhållandena i Sverige.

I april 1992 antogs ett direktiv (92/30/EEG) om gruppbaserad tillsyn
av kreditinstitut. Direktivet ersätter 1983 års direktiv i samma ämne,

Prop. 1993/94:203

160

vilket ingår i det ursprungliga EES-avtalet. Genom det nya direktivet Prop. 1993/94:203
utsträcks tillsynen av koncerner till att omfatta den sammanlagda
finansiella ställningen i koncerner där även andra finansiella institut än
kreditinstitut är moderföretag. Kravet på konsolidering gäller inte bara
dotterföretag utan även företag i vilket moderföretaget har en ägarandel
som uppgår till minst 20 % av röster eller kapital. Dessutom förutses att
EG skall kunna sluta avtal med tredje land om utsträckning av den
gruppbaserade tillsynen. I sådana fall skall konsultationer ske om avtalets
tillämpning också beträffande övriga EES-länder.

Rådet antog i december 1992 ett direktiv (92/121/EEG) om
övervakning och kontroll av kreditinstituts större engagemang. Direktivet
ersätter en rekommendation från 1987, vilken ingår i EES-avtalet. Enligt
det 1992 antagna direktivet skall samliga kreditinstitut regelbundet till
tillsynsmyndigheten rapportera alla större engagemang varmed avses alla
engagemang som överstiger 10 % av institutets kapitalbas.
Maximigränsen för stora engagemang är 25 % av kapitalbasen. Summan
av ett kreditinstituts samtliga större engagemang får inte överskrida
800 % av kapitalbasen.

Såväl 1992 års direktiv om gruppbaserad tillsyn som 1992 års direktiv
om kreditinstituts större engagemang har ett nära samband med direktivet
om årsbokslut och sammanställd redovisning (koncernredovisning) för
banker och andra finansiella institut (89/635/EEG). Beträffande 1989 års
bankredovisningsdirektiv, som ingår i det ursprungliga EES-avtalet, har
Sverige fått anstånd till den 1 januari 1995 med att genomföra direktivets
bestämmelser. På grund av det nära sambandet mellan det sist nämnda
direktivet och de två först nämnda direktiven har Sverige avseende
direktivet om gruppbaserad tillsyn fått tillstånd att tillämpa hittillsvarande
redovisningsregler och regler för när konsolidering skall ske fram till den
1 januari 1995. När det gäller direktivet om större engagemang har
Sverige fått anstånd med anpassningen till den 1 januari 1995.

Som framgår av vad nyss sagts är en grundläggande förutsättning för
att anpassa reglerna om gruppbaserad tillsyn och större engagemang att
också redovisningsreglerna anpassats till motsvarande EG-direktiv.
Arbetet med att anpassa svenska redovisningsregler till EG:s regler
bedrivs i Redovisningskommittén (Ju 1991:07). Redovisningskommittén
väntas avge ett betänkande avseende bl.a. anpassningen av
redovisningsreglerna för banker och andra finansiella institut i böljan av

1994. En proposition i anledning av betänkandet är planerad att avlämnas
till riksdagen under andra halvåret 1994. Samtidigt avses också de övriga
förslag till lagändringar som krävs för att införliva direktiven om
gruppbaserad tillsyn och om kreditinstituts större engagemang att läggas
fram.

8.1.3 Försäkring

På försäkringsområdet har man som tidigare antytts nu lagt grunden för
en inre marknad genom de direktiv som slutgiltigt lägger fast principerna 161

om en enda auktorisation och hemlandstillsyn (den s.k. tredje

11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

generationens direktiv). Direktiven skall vara implementerade senast i Prop. 1993/94:203
EG:s medlemsländer vid utgången av 1993 och den nationella
lagstiftningen skall träda i kraft senast den 1 juli 1994.

I juni 1992 antogs tredje skadeförsäkringsdirektivet (92/49/EEG) enligt
vilket ett skadeförsäkringsbolag med sin hemlandsauktorisation äger rätt
att erbjuda sina tjänster inom hela EG-området utan tillstånd från
värdlandet antingen genom gränsöverskridande verksamhet eller genom
etablering. Direktivet innehåller dessutom bl.a. bestämmelser om
slopande av försäkringsmonopol, kvalificerad bolagsledning, prövning av
större ägares lämplighet, förbud mot förhandskontroll av
försäkringsvillkor och premiesättning, utövande av hemlandstillsynen
samt placeringsregler för tillgångar motsvarande försäkringstekniska
skulder.

Tredje livförsäkringsdirektivet (92/96/EEG), som antogs i november
1992, överenstämmer till stora delar med det tredje
skadeförsäkringsdirektivet. Det finns dock vissa avvikande bestämmelser
i frågor som är specifika for livförsäkringar, bl.a. avseende granskning
av premier och tekniska reserver.

När det gäller tredje livförsäkringsdirektivets (92/96/EEG)
bestämmelser om livförsäkringsbolagens större placeringar, dvs. hur stor
del av tillgångarna som får investeras i värdepapper utfärdade av en och
samma utställare (artikel 22.1 i direktivet), har Sverige på grund av de
svenska livförsäkringsbolagens stora innehav av bostadsobligationer
erhållit anstånd med införandet av den i direktivet föreskrivna 10-
procentregeln till den 1 januari 2000. Dessutom har Sverige bl.a. åtagit
sig att se till att innehaven inte ökar i storlek, att innehaven skall vara
reducerade till 20 % eller mindre senast den 1 juli 1996, om möjligt dock
redan den 31 december 1995, samt att rapportera vilka åtgärder som
vidtagits för att minska innehaven.

En departementspromemoria (Ds 1993:57) med förslag till
placeringsregler för försäkringsbolag har lagts fram i september 1993.
Övriga förslag till de ändringar som behövs för att införa tredje
skadeförsäkringsdirektivets och tredje livförsäkringsdirektivets regler
övervägs för närvarande inom Finansdepartementet bland annat med
utgångspunkt i ett av Försäkringsutredningen (Fi 1990:11) i januari 1994
avgivet betänkande med förslag till anpassning av den svenska
lagstiftningen (SOU 1993:108). En proposition om ändrad lagstiftning
med anledning av de nämnda direktiven är planerad till andra halvåret
1994.

Ett. direktiv (91/674/EEG) om årsbokslut och sammanställd redovisning
för försäkringsföretag antogs av EG:s råd i december 1991. Direktivet
innehåller detaljerade regler om försäkringsföretagens redovisning.

Beträffande dessa redovisningsregler har Sverige fått anstånd med
anpassningen till den 1 januari 1995. Liksom när det gäller anpassningen
av redovisningsreglerna for banker kommer förslag till anpassning av
reglerna for försäkringsföretag att läggas fram i böijan av 1994.
Proposition är planerad till andra halvåret 1994.

I december 1991 antogs en rekommendation (92/48/EEG) om 162

försäkringsförmedlare.

Den svenska lagen (1989:508) om försäkringsmäklare uppfyller till Prop. 1993/94:203
stora delar redan vad som föreskrivs i rekommendationen. Övriga
erforderliga anpassningsåtgärder kommer att övervägas inom
Finansdepartementet i särskild ordning.

8.1.4 Värdepappersmarknaden

Under 1993 antogs tvä viktiga direktiv rörande företag som driver
värdepappersrörelse. Medlemsstaterna skall ha anpassat sin lagstiftning
till vad direktiven föreskriver senast den 1 juli 1995. Den nationella
lagstiftningen skall träda i kraft senast vid utgången av 1995.

Direktivet 93/6SEEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut, som antogs i mars 1993, syftar till att förbättra
övervakningen och kontrollen av marknadsrisker som
värdepappersföretag och kreditinstitut utsätter sig för. Enligt direktivet
ställs krav på visst minsta startkapital för värdepappersföretag samt anges
hur marknadsrisker, dvs. positionsrisk, avvecklings- och motpartrisk samt
valutakursrisk, skall beräknas och vilket kapital som krävs för att täcka
sådana risker. Direktivet innehåller vidare bestämmelser om större
engagemang och tillsyn över finansiella koncerner med avseende på
marknadsriskerna.

Direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster på värdepappersområdet
bygger på principerna om en enda auktorisation och hemlandskontroll.
Det ger värdepappersföretag motsvarande möjlighet som banker och
försäkringsbolag att med stöd av hemlandsauktorisation bedriva
gränsöverskridande verksamhet och etablera filial i andra medlemsländer.
För auktorisation uppställs vissa minimivillkor, bl.a. krav på kompetent
ledning och på visst minsta startkapital. Vidare finns regler om prövning
av större ägares lämplighet motsvarande vad som gäller för banker.
Enligt direktivet ger auktorisationen, som är obligatorisk, rätt att bedriva
vissa uppräknade tjänster, t.ex. mottagande och vidarebefordran av
kundorder avseende angivna finansiella instrument, handel for egen
räkning och portföljförvaltning. Värdepappersföretag får därutöver
bedriva vissa uppräknade "biverksamheter", t.ex. förvaring och
administration av finansiella instrument och viss rådgivning till företag
och investerare. Huvudansvaret for tillsyn av verksamheten ligger på
myndigheterna i företagets hemland. Medlemsländerna åläggs att införa
uppföranderegler (rules of conduct) enligt vissa principer som skall
garantera att ett investeringstjänsteföretag uppträder ärligt och rättvist och
med skicklighet och försiktighet, till kundernas och
värdepappersmarknadens bästa. Vissa värdepappersföretag har också rätt
att få bli medlemmar i eller få tillträde till reglerade marknadsplatser och
clearing- och avvecklingssystem.

Genom den nya börslagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1993
(prop. 1991/92:113, bet 1991/92:NU26, rskr. 1991/92:321, SFS
1992:543-562) har redan vissa delar av direktivet om investeringstjänster
införlivats med svensk lagstiftning. Hit hör t.ex. definitioner av
tillståndspliktiga verksamheter och möjligheten for utländska företag att 163

få börsmedlemskap i Sverige. Återstående anpassningsåtgärder samt de

anpassningsåtgärder som behövs för att också införliva direktivet Prop. 1993/94:203
93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut
kommer att behandlas i en departementspromemoria, som är under
utarbetande inom Finansdepartementet. Promemorian skall sändas ut på
remiss i böljan av år 1994. Proposition är planerad till andra halvåret
1994.

8.2 Offentlig upphandling (Bilaga XVI)

Beträffande bakgrund, införlivande m.m. hänvisas till prop. 1991/92:170,
bil 6, avsnitt 2.

Genom lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, senast ändrad
genom SFS 1993:1468, har med svensk rätt införlivats de direktiv som
anges i prop. 1991/92:170 bil 14 s. 605 ff.

Av prop. 1992/93:88 om offentlig upphandling framgår (s. 57) att
propositionens lagförslag även innefattade två direktiv som i detta
sammanhang faller in under begreppet skarvacquis, nämligen direktivet
om upphandling av tjänster (92/50/EEG) och det andra
rättsmedelsdirektivet (92/13/EEG). Dessa direktiv införlivades genom
lagen om offentlig upphandling, utom avseende regler för s.k.
formgivningstävlingar enligt det förstnämnda direktivet. Dessa regler
införlivades först genom lagen (1993:924) om ändring i lagen om
offentlig upphandling (prop. 1992/93:209, bet. 1992/93:FiU24, rskr.
1992/93:347, SFS 1993:924).

Övriga två nytillkomna rättsakter från tiden den 1 augusti 1991 till den
31 december 1992 avser i det ena fallet (kommissionens beslut 92/456)
en uppdatering av s.k. enhetslistor inom EG och skall inte införlivas i
svensk rätt. I det andra fallet (kommissionens rekommendation 91/561)
är det fråga om en rekommendation om utformande av annonser. Den
rekommendationen behöver inte införlivas. Det kan emellertid nämnas att
förlagor till annonser nu finns även för den svenska marknaden.

Efter dessa åtgärder från svensk sida har ytterligare direktiv beslutats
inom EG, nämligen 93/36/EEG, 93/37/EEG och 93/38/EEG. Det
förstnämnda direktivet är ett omtryck av varudirektiven, det andra
direktivet är ett omtryck av direktiven för upphandling av
byggentreprenader och det sistnämnda direktivet är ett nytt direktiv som
innebär att regler för upphandling av tjänster inarbetas i direktivet för
upphandling inom försöijningssektorema.

I samband med besluten om omtryck av direktiv och konsolidering av
dessa har även en hel del materiella ändringar vidtagits i de direktiv som
ligger till grund för omtrycken.

Dessa nya direktiv skall införlivas i svensk rätt. Regeringen kommer
idag att besluta proposition med förslag i detta hänseende med ett avsett
ikraftträdande den 1 juli 1994 (jfr vidare prop. 1993/94:78 avsnitt 7).

164

9 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet

Prop. 1993/94:203

Inom flertalet EG-länder förekommer en omfattande reglering av yrken.
Som ett komplement till det direktiv om en generell ordning för
erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildningar
som omfattar minst tre års studier, det s.k. första generella direktivet
(89/48), antog EG i juni 1992 ytterligare ett direktiv om ömsesidigt
erkännande av yrkesutbildning och yrkespraktik (92/51 EEG). Direktivet
omfattar dels eftergymnasiala utbildningar som är minst ett år för vilka
tillträdeskravet är genomgången gymnasieutbildning och som inte
omfattas av det första generella direktivet, dels gymnasiala utbildningar
och kortare kurser. Kompetensen kan också ha erhållits genom
förvärvsarbete. Ansvaret för den nationella samordningen av detta
direktiv ligger på Utbildningsdepartementet.

Innebörden av direktivet är att ett utbildnings- eller kompetensbevis,
som i hemlandet ger tillträde till ett reglerat yrke, också ger behörighet
att utöva yrket i andra länder. Om yrket inte är reglerat i hemlandet skall
utbildnings- och kompetensbeviset ändå godkännas som grund för att
utöva ett reglerat yrke i ett annat land. Direktivet reglerar ingående de
olika situationer som kan uppkomma om en persons hemland och
värdlandet ställer olika krav på utbildningsnivån. Det kan då i vissa fall
krävas en viss tids yrkeserfarenhet och i andra fall kan en
anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov krävas.

Såvitt nu kan bedömas torde direktivet inte föranleda ändringar i andra
författningar än förordningar som meddelas av regeringen.

165

10 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

10.1 Inledning

Jordbruksdepartementets verksamhetsområde berörs i flera avseenden av
EES-avtalet. Till verksamhetsområdet hör bl.a. avtalets bestämmelser om
veterinära frågor, livsmedel, fodermedel och växtskydd. Inom vart och
ett av dessa områden finns ett stort antal rättsakter som omfettas av
avtalet.

Innehållet i rättsakterna har i nödvändig utsträckning införlivats i
svensk lagstiftning genom riksdagens beslut i anledning av regeringens
proposition om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagar i
anledning av EES-avtalet (prop. 1992/93:119, bet. 1992/93 LU11, rskr.
1992/93:100 och bet. 1992/93 JoU6, rskr. 1992/93:101) och regeringens
proposition om lagändringar på djurhälsoområdet (prop. 1993/94:68, bet.
1993/94:JoUl 1, rskr. 1993/94:88).

Inom de ovan angivna områdena har EG efter den 31 juli 1991 antagit
ett antal rättsakter som enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut skall
omfettas av EES-avtalet. Rättsakterna finns förtecknade i avsnitt 10.10.

I det följande redovisas på vilket sätt rättsakterna bör införlivas i
svensk lagstiftning. För några rättsakterna kräver beslut av riksdagen för
att kunna införlivas. De förslag till lagstiftning som läggs fram har
utarbetats i nära samverkan med Statens jordbruksverk till vars
ansvarsområde lagstiftningen hör. Beredningen har skett i nära kontakt
med myndigheten.

Lagrådet

Av lagförslagen feller vissa av de föreslagna ändringarna i epizootilagen
(1980:369) inom Lagrådets granskningsområde. Detsamma gäller en del
av bestämmelserna i den föreslagna lagen om jordbruksprodukter och
livsmedel som är ekologiskt framställda. Den lagen innehåller förutom
bemyndiganden även en bestämmelse som ger stöd för att överlämna
förvaltningsuppgift som innebär myndighetsutövning åt ett enskilt organ.
Lagen innehåller vidare bestämmelser om tillsyn, föreläggande och
förbud, rätt till tillträde för tillsyn och om överklagande.

Vad beträffar ändringarna i epizootilagen syftar dessa till att ge
Jordbruksverket en beslutsbefogenhet som länsstyrelsen har i dag.
Därutöver innebär ändringarna en vidgning av de områden för vilka
transportförbud eller andra begränsningar kan beslutas samt att
tillträdesförbud kan beslutas också i fråga om andra anläggningar för
djurhållning än djurstallar.

Förslaget som rör smittade områden innebär inte stöd för beslut som
är mer ingripande än de beslut som kan fettas enligt gällande lag, utan
tar endast sikte på en geografisk förändring. Ändringen av bestämmelsen

Prop. 1993/94:203

166

om tillträdesförbud är närmast att se som en språklig anpassning. Med Prop. 1993/94:203
hänsyn till vad som nu anförts får förslaget till ändringar i epizootilagen
anses vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

Lagen om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt
framställda rör frågor som nu delvis regleras på lägre nivå än i lag. Med
ett undantag är bestämmelserna i den föreslagna lagen närmast ett
nödvändigt inslag i en lagstiftning om produktkontroll. Dit hör
bestämmelserna om tillsyn, föreläggande och förbud, tillträdesrätt och
överklagande. Bestämmelsen om överlämnande av myndighetsuppgift till
enskilt organ är visserligen inte lika vanligt förekommande som de
nyssnämnda bestämmelserna. Gemensamt för samtliga bestämmelser är
emellertid att de utformats efter gängse mönster och därför inte kan
förutsättas ge anledning till några synpunkter vid en lagrådsgranskning.
Även bestämmelserna i den föreslagna nya lagen är följaktligen av sådan
beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

10.2 Veterinära frågor (Bilaga I)

10.2.1 Allmänt om rättsakterna

Med några undantag rör rättsakterna på det veterinära området
bestämmelser om bekämpning av smittsamma djursjukdomar och om
åtgärder som behövs för att hindra smittspridning.

Sammanlagt finns ett nittiotal rättsakter, varav flertalet är beslut.
Omkring en fjärdedel av rättsakterna rör inte svenska förhållanden. Av
återstoden innebär vissa direktiv mindre ändringar av direktiv som redan
ingår i EES-avtalet. Flertalet rättsakter är dock nya. Dit hör t.ex.
direktivet 92/40/EEG om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär
influensa, direktivet 92/66/EEG om gemenskapsåtgärder för bekämpning
av newcastlesjukan och direktivet 92/119/EEG om allmänna
gemenskapsåtgärder för bekämpning av vissa djursjukdomar och särskilda
åtgärder mot vesikulär svinsjuka (Swine vesicular disease, SVD).

I huvudsak kan rättsakterna införlivas med stöd av den lagstiftning som
finns om handel med djur och om bekämpning av smittsamma
djursjukdomar. Enligt 1 § lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor får regeringen
meddela sådana föreskrifter om det behövs bl.a. av hänsyn till skyddet
mot djursjukdomar. Bemyndigandet utgör stöd för veterinära
införselkungörelsen (1958:551) som i sin tur ger Statens jordbruksverk
befogenhet att meddela föreskrifter i ämnet. Bestämmelser om
bekämpning av smittsamma djursjukdomar finns i epizootilagen
(1980:369), epizootiförordningen (1980:371), lagen (1983:738) om
bekämpande av salmonella hos djur och i förordningen (1984:306) till
den lagen. Ytterligare föreskrifter finns i kungörelser meddelade av
Jordbruksverket. 167

Två av rättsakterna, nämligen direktiv 91/685/EEG om ändring av

direktiv 80/217/EEG om införande av gemenskapsåtgärder för Prop. 1993/94:203
bekämpning av klassisk-svinpest och beslut 92/532/EEG om fastställande
av provtagningsplaner och diagostiska metoder för påvisande och
bekräftelse av vissa fisksjukdomar, kan införlivas med stöd av lagen
(1992:1683) om provtagning på djur m.m. Den lagen innehåller bl.a.
bestämmelser som möjliggör provtagning på eller undersökning av djur
för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller kontrollera vissa
smittsamma djursjukdomar. I lagen finns också ett bemyndigande som
gör det möjligt att meddela föreskrifter om märkning och registrering av
djur.

Det ankommer på Jordbruksverket att meddela de föreskrifter som
behövs för att införliva huvuddelen av de rättsakter som rör handel med
djur, bekämpning av smittsamma djursjukdomar och provtagning på eller
undersökning av djur. Detsamma gäller rättsakterna om märkning och
registrering av djur.

Vissa av rättsakterna kräver lagändringar för att kunna införlivas. I det
följande behandlas de ändringar som behövs. Det gäller ändringar i lagen
(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur och ändringar i
epizootilagen (1980:369).

10.2.2 Bekämpning av salmonella hos djur

Regeringens förslag: En obligatorisk salmonellaprovtagning införs
för avelsfjäderfa.

Skälen för regeringens förslag: Salmonella är benämningen på en grupp
bakterier som kan angripa både djur och människor, s.k. zoonoser. Vissa
salmonellatyper kan ge besvärliga infektioner hos djur. Det är emellertid
bakteriens spridning från djur till människa och dess
sjukdomsframkallande egenskaper hos människan som i huvudsak
föranlett ingripanden med kontroll- och bekämpandeåtgärder. Sverige har
en lång tradition när det gäller att vidta åtgärder för att kontrollera
salmonellaförekomst bland animalieproducerande djur och vi har
internationellt sett en mycket god salmonellasituation. I Sverige har
antalet årligen rapporterade inhemska fall sedan år 1980, med undantag
för ett år, varierat mellan 242 och 863. Som jämförelse kan nämnas
Tyskland där antalet fall av salmonellainfektion hos människa fördubblats
på tre år och där antalet rapporterade fall år 1992 var ca 180 000.

Enligt lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur skall
den som yrkesmässigt håller fjäderfä för uppfödning till slakt eller för
produktion av ägg låta utföra och bekosta undersökning av djuren i fråga
om salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

EG:s bestämmelser om åtgärder mot zoonoser finns i nytillkomna EG-

168

rättsakter som skall omfettas av EES-avtalet. Dessa bestämmelser Prop. 1993/94:203
föranleder ytterligare åtgärder för att bekämpa salmonella hos djur.

Direktiv 92/117/EEG om skyddsåtgärder mot specifika zoonoser och
zoonotiska agenser hos djur och animaliska produkter för att förhindra
livsmedelsbuma infektioner och förgiftningar ställer krav på
salmonellaprovtagning också på avelsfjäderfa. Provtagningar av
avelsfjäderfä skall enligt direktivet ske såväl vid uppfödning av
avelsfjäderfa som vid produktion av kläckägg. Direktivet innehåller bl.a.
bestämmelser om det antal prover som skall tas, vid vilka tillfallen och
var proverna skall tas samt om åtgärder som skall vidtas om salmonella
påträffas.

Salmonellaprovtagning på avelsfjäderfa sker visserligen i Sverige, men
endast på frivillig väg. För att uppnå överensstämmelse med direktiv
92/117/EEG bör lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos
djur ändras. Bemyndigandet i lagen att meddela föreskrifter om
obligatorisk salmonellaprovtagning bör vidgas till att gälla också
avelsfjäderfa. Skyldigheten att låta utföra salmonellaundersökning bör
gälla inte baraden som föder upp fjäderfä till avel utan också den som
har ett kläckeri och producerar kläckägg.

Av de knappt 100 s.k. föräldradjursflockar som finns i dag i landet
omfettas drygt hälften antingen av Jordbruksverkets frivilliga
salmonellakontroll eller av någon annan form av frivillig
salmonellaprovtagning. Ett krav på en obligatorisk salmonellaprovtagning
i fråga om avelsfjäderfä innebär därför enligt regeringens uppfattning
endast i begränsad omfettning ökade produktionskostnaderna för berörda
uppfödare.

10.2.3 Förbättrat skydd mot epizootier

Regeringens förslag: När det är klarlagt att en epizootisk sjukdom
har inträffat skall beslut enligt epizootilagen om transportförbud och
andra begränsningar i fråga om hantering av djur eller varor i
fortsättningen kunna gälla större områden än ett område som
gränsar till smittförklarade festigheter.

Sådant beslut samt beslut om smittförklaring och beslut om
skyldighet att tillhandahålla utrustning och personal for
bekämpningen skall kunna meddelas inte bara av länsstyrelsen utan
också av Jordbruksverket.

Föreskrifter om bekämpning skall kunna avse inte bara
oskadliggörande av döda djur utan även oskadliggörande av
produkter av djur. Vidare skall föreskrifterna om bekämpning
kunna avse

- joumalföring i fråga om djur och djurprodukter,

- oskadliggörande av djur som sprider smitta, och

- metoder for provtagning och analys.

169

Prop. 1993/94:203

Skälen för regeringens förslag: Vissa rättsakter som kommer att
omfattas av EES-avtalet innehåller bestämmelser om att s.k. skydds- och
övervakningszoner skall inrättas runt en smittad fastighet vid utbrott av
en epizootisk sjukdom. Storleken på dessa zoner varierar beroende på
sjukdomens art. Enligt direktiv 92/66/EEG som gäller kontroll och
bekämpning av Newcastlesjuka skall skyddszonen ha en radie på minst
3 km och övervakningszonen en radie på minst 10 km. Enligt direktiv
92/35/EEG som gäller bekämpning av afrikansk hästpest skall dessa
zoner ha en radie på 100 resp. 150 km. Direktiv 92/66/EEG och direktiv
92/40/EEG, som gäller bekämpning av aviär influensa, ställer krav på
åtgärder som skall vidtas inom speciella vaccinationszoner som omger
skydds- respektive övervakningszonema. Direktiv 93/53/EEG som
handlar om fisksjukdomar kräver att vattenområden skall kunna spärras
av vid vissa epizootiska sjukdomar.

Enligt 5 § andra stycket 1 epizootilagen skall länsstyrelsen besluta om
kontrollområde när det är klarlagt att en epizootisk sjukdom har inträffat.
Ett beslut om kontrollområde kan inom sådana områden innebära förbud
mot transporter eller om andra begränsningar i hanteringen av djur eller
varor. Kontrollområdet avser ett område som gränsar till fastigheter där
smitta förekommer.

Med hänsyn till innehållet i de redovisade EG-direktiven är
bestämmelsen om kontrollområde i 5 § andra stycket 1 alltför snäv. Den
ger inte utrymme for sådana beslut som förutsätts i direktiven. Det måste
t.ex. finnas möjlighet att inrätta både skyddszon och övervakningszon.
Vidare är kraven i direktiven på omfånget av dessa zoner sådana att
besluten om förbud och inskränkningar inte kan begränsas till att gälla
endast ett område som gränsar till fastigheter där smitta förekommer.

En anpassning till EG:s direktiv kan lämpligen ske genom att
begränsningen i 5 § andra stycket 1 till område som gränsar till
fastigheter där det finns smitta tas bort. Dessutom bör begreppet
kontrollområde utmönstras.

Enligt 5 § andra stycket 2 skall länsstyrelsen vid en epizootisk sjukdom
besluta om stallförbud, dvs. förbud mot tillträde till vissa djurstallar. Det
tidigare nämnda direktivet som behandlar fisksjukdomar förutsätter att
tillträdesförbud kan meddelas i fråga om en smittad fiskodling. Den
nuvarande bestämmelsen ger inte stöd for att besluta om sådant
tillträdesförbud.

För att åstadkomma en nödvändig anpassning bör bestämmelsen om
stallförbud vidgas till att avse inte bara vissa djurstallar utan också andra
anläggningar där djur hålls. Begreppet stallförbud bör ersättas av
begreppet tillträdesförbud.

Enligt 5 § första stycket skall länsstyrelsen i fråga om fastigheter där
smitta förekommer besluta om smittförklaring. Med sådan förklaring
avses förbud mot persontrafik och transporter till eller från en fastighet
eller andra begränsningar i hantering av djur eller varor. Beslut skall
meddelas i den utsträckning som behövs för att motverka smittspridning.

De fall av epizootisk sjukdom som har inträffat i Sverige har med

170

något undantag drabbat begränsade områden. Det kan emellertid tänkas Prop. 1993/94:203
att en epizooti får en sådan spridning att större områden drabbas. Smitta
kan t.ex. spridas via livdjurshandeln. I dessa fall är det praktiskt lämpligt
att beslut enligt 5 § kan fettas av Jordbruksverket. Vissa EG-direktiv
förutsätter dessutom att vissa beslut om bekämpning av epizootier i första
hand fettas på central och inte på regional nivå.

Enligt 8 § kan länsstyrelsen besluta om skyldighet för innehavare av
slakteri att ställa lokaler och utrustning till förfogande för epizootislakt.
Länsstyrelsen kan med stöd av bestämmelsen också besluta att den som
har viss utrustning som behövs för att bekämpa eller förebygga en
epizootisk sjukdom skall tillhandahålla utrustningen. Beslutet kan också
innebära skyldighet för slakteripersonal och ägare av utrustning att delta
i bekämpning eller förebyggande åtgärder.

Internationella erfarenheter visar betydelsen av snabba beslut för en
effektiv bekämpning av epizootier. Vid en utbredd epizooti är det viktigt
att enhetliga beslut kan fettas för större områden. Det kan följaktligen
finnas ett behov av att Jordbruksverket kan fetta beslut också enligt 8 §.

Bestämmelserna i 5 och 8 §§ bör därför ändras på så sätt att beslut
skall fettas av den myndighet som regeringen bestämmer. I lagen bör
dessutom införas en helt ny bestämmelse som ger regeringen befogenhet
att låta Jordbruksverket i föreskrifter bestämma vilken myndighet som
skall besluta. Ändringarna i 5 och 8 §§ innebär tillsammans med den nya
bestämmelsen att regeringen kan föreskriva dels att beslut skall fettas av
Jordbruksverket, dels att verket i sin tur får föreskriva att vissa beslut
skall fettas av länsstyrelsen.

Enligt 4 § skall en veterinär, om det finns grundad anledning anta att
en epizootisk sjukdom har inträffat, besluta om spärrförklaring. Ett
sådant beslut kan bl.a. innefatta besöksförbud i fråga om en fastighet där
sjukdomsfall har inträffat. Enligt 6 § skall distriksveterinären upphäva ett
sådant beslut när det inte längre finns förutsättningar för beslutet. 1
paragrafen finns en motsvarande regel för beslut enligt 5 §. Beslut om
sådant upphävande fettas av länsstyrelsen.

I fråga om beslut enligt 5 § bör gälla att samma myndighet som har
fettat beslutet också skall upphäva detta. En ändring bör följaktligen
göras i 6 § som innebär att ett beslut enligt 5 § skall upphävas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

I 6 § bör vidare det tillägget göras att ett beslut om spärrförklaring
enligt 4 § inte längre skall gälla när ett beslut enligt 5 § första stycket om
smittförklaring upphävs. Praktiska skäl talar for en sådan ordning.
Därmed behövs inte längre något särskilt upphävandebeslut av
distriktsveterinären.

I 7 § finns ett bemyndigande for regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Jordbruksverket att meddela föreskrifter om olika
bekämpningsåtgärder och förebyggande åtgärder. Sådana föreskrifter kan
bl.a. avse oskadliggörande av döda djur.

EES-avtalet kan komma att omfatta flera direktiv om bekämpning av
djursjukdomar som innehåller bestämmelser om omhändertagande av
djurprodukter. Det gäller sådana produkter som kommit i kontakt med 171

djur och som misstänks vara smittade. Det kan t.ex. vara fråga om kött

och köttprodukter. Prop. 1993/94:203

Bemyndigandet som gäller föreskrifter om oskadliggörande av döda
djur är inte tillräckligt omfattande med hänsyn till EG:s regler på
området. För att uppnå överensstämmelse med innehållet i de ovan
nämnda direktiven bör bemyndigandet vidgas till att gälla också
produkter av djur.

Vissa direktiv innehåller bestämmelser om att djurägaren vid misstanke
om viss epizootisk sjukdom i besättningen skall föra journal över djuren
(92/40/EEG och 92/66/EEG). Joumalföring kan också krävas vid
transport av djur eller djurprodukter till eller från en smittad anläggning.

Direktiv 92/35/EEG innehåller bestämmelser om oskadliggörande av
insekter. Även annan skadedjursbekämpning i och kring djurutrymmen
kan bli aktuell som en åtgärd för att hindra smittspridning. Det kan t.ex.
gälla bekämpning av råttor.

Flera av kontroll- och bekämpningsdirektiven innehåller detaljerade
bestämmelser om hur provtagning skall ske och om hur tagna prov skall
analyseras.

För de åtgärder som kan bli aktuella i de nu nämnda avseendena finns
för närvarande inte något stöd i epizootilagen. Bemyndigande-
bestämmelsen i 7 § bör därför utökas med tre nya punkter. Föreskrifter
för att bekämpa eller förebygga epozootiska sjukdomar skall kunna
meddelas också om joumalföring i fråga om djur och djurprodukter, om
oskadliggörande av djur som sprider smitta och om metoder för
provtagning och analys.

10.3 Djurfoder (Bilaga I)

Inom foderområdet har tjugotvå rättsakter tillkommit. Av dessa är tjugo
direktiv och två beslut. Fem av direktiven är nya medan femton är
ändringar av direktiv som redan omfattas av EES-avtalet. Rättsakterna är
förtecknade i avsnitt 10.10.

Sju av rättsakterna handlar om tillsatser av antibiotika eller
coccidiostatika. Fyra rättsakter behandlar analysmetoder och två
innehåller förteckningar över ingredienser som är förbjudna i
foderblandningar. I övrigt innehåller rättsakterna föreskrifter om
märkning, främmande ämnen, foderråvaror, patogener, dietfoder och bl.a
aminosyraprodukter.

Kommissionbeslutet 91/516/EEG (ändrat genom kommissionens beslut
92/508/EEG) innebär att en lista över ingredienser som inte får användas
i foderblandningar införs. I övrigt innebär rättsakterna i huvudsak att
olika analysmetoder ändras och att bilageförteckningar över olika ämnen
kompletteras.

Samtliga rättsakter kan införlivas med stöd av den nuvarande
foderlagstiftningen. Införlivandet måste dock ske med den begränsning
som följer av de undantag som Sverige har fått i EES-avtalet i fråga om
antibiotika och i fråga om köttmjöl framställt av bl.a. självdöda djur. Det 172

ankommer på Jordbruksverket att meddela de föreskrifter som behövs.

10.4 Växtskyddsfrågor (Bilaga I)

10.4.1 Allmänt om rättsakterna

Prop. 1993/94:203

På växtskyddsområdet har sex rättsakter tillkommit. Av dessa är tre
direktiv och tre beslut. Direktiven är ändringar av direktiv som redan
omfattas av EES-avtalet. Rättsakterna är förtecknade i avsnitt 10.10.

Rättsakterna innebär begränsade direktivändringar om bekämpning av
skadliga organismer och om hybrider samt beslut om viss
experimentverksamhet.

Rättsakterna kan införlivas av Jordbruksverket med stöd av den
nuvarande utsädeslagstiftningen.

10.4.2 Skyldighet att föra journal

Regeringens förslag: Den som yrkesmässigt förpackar eller
bedriver handel med utsäde skall föra journal över vissa
utsädespartier

Skälen för regeringens förslag: Med anledning av regeringens
proposition 1992/93:119 om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl.
lagar i anledning av EES-avtalet har riksdagen beslutat om vissa
ändringar i utsädeslagen (1976:298) (bet. 1992/93:JoU6, rskr.
1992/93:101). Genom ändringarna anpassades terminologin till vad som
gäller inom EG, växtförädlingsavgiften togs bort och lagens regler om
export EG-anpassades.

Genom de beslutade ändringarna i utsädeslagen och en ny
utsädesförordning har en anpassning av den svenska lagstiftningen skett
till rådets direktiv 70/458/EEG om marknadsföring av utsäde av
köksväxter. Det har emellertid visat sig att utsädeslagen behöver ändras
i ytterligare ett avseende. Vissa direktiv förutsätter nämligen att den som
ansvarar för märkning av visst utsäde som är avsett att släppas ut på
marknaden för journaler över partier av sådant utsäde. Eftersom en sådan
skyldighet innebär åliggande för enskilda krävs lagstöd för att införa
motsvarande svenska regler.

I 4 § utsädeslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva anmälningsskyldighet
för den som yrkesmässigt förpackar eller bedriver handel med
köksväxtutsäde. Detta bemyndigande bör utvidgas till att avse också
föreskrifter om skyldighet att föra journal över partier av utsäde.

173

10.5 Livsmedel (Bilaga II)

Prop. 1993/94:203

Regeringens förslag: Genom en ny lag om jordbruksmetoder och
livsmedel som är ekologiskt framställda med bemyndiganden att
meddela föreskrifter om särskilda villkor i fråga om sådan
produktion infors lagstöd för att i svensk lagstiftning inkorporera
EG:s förordning 2092/91/EEG om organiskt odlade produkter.

Skälen för regeringens förslag: På livsmedelsområdet har ett fyrtiotal
rättsakter tillkommit. Av dessa är ett tjugofemtal direktiv och ett drygt
tiotal förordningar. Tio av direktiven är nya och ungefär lika många är
ändringar av direktiv som redan omfettas av EES-avtalet. Av
förordningarna är det ett fåtal som är nya. Rättsakterna är förtecknade
i avsnitt 10.10.

Rättsakterna på livsmedelsområdet rör i huvudsak livsmedelshygien,
livsmedelstillsatser, extraktionsmedel, märkning, gränsvärden för
främmande ämnen, livsmedel för särskilda näringsändamål och material
som kommer i kontakt med livsmedel. Dessutom finns föreskrifter som
reglerar framställning, märkning och kontroll av ekologiskt odlade
produkter.

Bland de nytillkomna rättsakterna finns direktivet 91/321/EEG om
modersmjölksersättning och till skottsnäring och direktivet 93/43/EEG om
livsmedelshygien. Den förstnämnda rättsakten är ett särdirektiv till
ramdirektivet 89/398/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om livsmedel for särskilda näringsändamål. En anpassning till
EG:s regler om livsmedel för särskilda näringsändamål har redan skett
genom att livsmedelslagen har ändrats i anledning av EES-avtalet (prop.
1992/93:119, bet. 1992/93:Lul 1, rskr. 1992/93:100). Det tidigare
tillståndskravet i fråga om specialdestinerade livsmedel har ersatts av ett
bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om saluhållande av livsmedel for
särskilda näringsändamål. Direktivet om livsmedelshygien kompletterar
ramdirektivet 89/397/EEG om livsmedelskontroll. Regler ges för vad
som skall iakttas i fråga om livsmedelshygien under hela hanterings-
kedjan från tillverkning till distribution och försäljning. Direktivets
bestämmelser syftar till att förbättra livsmedelshygienen och öka tilliten
till hygienstandarden hos livsmedel. Direktivets bestämmelser är
minimibestämmelser och de enskilda medlemsländerna kan ha strängare
hygienkrav under förutsättning att inga handelshinder skapas för
livsmedel producerade i enlighet med direktivet. Direktivet är ett s.k.
New Approachdirektiv, dvs. direktivets säkerhetskrav presumeras vara
uppfyllda om de europeiska standarderna i EN 29000-serien med
hygienregler och riktlinjer för god hygienpraxis följs.

Efter de ändringar som gjorts i livsmedelslagen i anledning av den
tidigare nämnda propositionen (1992/93:119) ger livsmedelslagstiftningen
Livsmedelsverket erforderligt stöd för att införliva samtliga nytillkomna

174

rättsakter som hör till verkets område.

Direktivet 92/1/EEG om temperaturkontroll i utrymmen i
transportfordon, fryshus och frysrum innehållande djupfrysta livsmedel
föreskriver krav på ändamålsenlig mätutrustning. För transportutrymmen
gäller dessutom att mätutrustningen skall vara godkänd av behörig
myndighet. Föreskrifter om krav på sådan utrustning saknas for
närvarande men kan meddelas med stöd av livsmedelslagen.
Bestämmelser om myndighetskontroll av utrustningen finns i lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll.

I direktivet 92/2/EEG om festställande av stickprovsförferande och
gemenskapens analysmetod for den offentliga kontrollen av djupfrysta
livsmedels temperatur finns föreskrifter om provtagningsrutiner och
analysmetoder for sådan kontroll. Motsvarande bestämmelser saknas i
Sverige i dag. I livsmedelslagen finns emellertid ett bemyndigande for
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela
sådana föreskrifter. Nödvändiga föreskrifter bör meddelas av
Livsmedelsverket.

Förordningen 2092/91/EEG om ekologisk produktion av
jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och
livsmedel innehåller bestämmelser om de villkor som skall vara uppfyllda
för att en produkt skall få saluföras som ekologiskt odlad. I förordningen
finns bestämmelser om de krav som ställs på odlingen samt bestämmelser
om märkning, obligatorisk kontroll av ekologiskt odlade produkter och
om kontrollorganisation.

Marknadssituationen för ekologisk odling har utvecklats mycket
positivt de senaste åren. Den främsta orsaken till detta är konsumenternas
stora intresse för ekologiska livsmedel.

I dag är ca 2 % av alla grönsaker och all potatis som säljs i Sverige
ekologiskt odlade. Störst marknadsandel har morötterna med ca 8 %. Ca
35 000 ton ekologiskt odlad spannmål fenns under år 1993 till
försäljning. Mjöl av olika växtslag och havregryn finns tillgängliga på
marknaden. Andra förädlade produkter är knäckebröd och mjukt bröd.

Den som odlar eller på annat sätt framställer ekologiska produkter kan
frivilligt underkasta sig regler for verksamheten. Det finns i Sverige
främst två föreningar med sådana regler.

Svenska Demeterförbundet är en ideell förening. De till förbundet
anslutna odlarna förbinder sig skriftligen att följa förbundets regler för
odling, vilka är en svensk tillämpning av de internationella
demeterreglema. Förbundet har fyra avtalsformer för anslutna odlare.
Förbundet tecknar avtal med odlare, fÖrädlare, distributörer och butiker.
Avtalen berättigar till användning av förbundets inregistrerade
varumärken ”Demeter” och ”Biodyn”.

KRAV är en ekonomisk förening med ett antal organisationer som
medlemmar, bl.a. LRF, KF, ICA och Svenska naturskyddsföreningen.
Verksamheten utgörs av kontroll av och information om ekologisk
odling. Endast en avtalsform finns. Godkända producenter har rätt att
använda KRAV-märke t på godkända produkter. KRAV godkänner även
importerade produkter som uppfyller KRAV:s riktlinjer.

Sverige är sedan den 1 januari 1993 preliminärt godkänt som tredje

Prop. 1993/94:203

175

land i fråga om ekologiskt odlade produkter. För att kunna få ett sådant Prop. 1993/94:203
godkännande fordras ett kontrollsystem som motsvarar EG:s. Föreskrifter
om en sådan kontroll finns i förordningen (1992:1085) om utförsel av
ekologiskt framställda produkter m.m. Med stöd av denna förordning har
Jordbruksverket utfärdat föreskrifter om produktion och kontroll av
ekologiskt odlade jordbruksprodukter avsedda för export.

Enligt förordningen får Jordbruksverket överlämna till organisation
eller annan sammanslutning, s.k. godkända kontrollorgan, att kontrollera
att produktionen sker i överensstämmelse med Jordbruksverkets
föreskrifter. I Jordbruksverkets föreskrifter finns bestämmelser om
produktion och förädling av ekologiska produkter. Hit hör föreskrifter
om tillåtna gödsel- och jordförbättringsmedel, om bekämpning av
skadegörare, om utsäde och plantors beskaffenhet, om odlingens
belägenhet och om hantering, lagring och förädling. Vidare finns
bestämmelser om kontroll av ekologisk produktion. Exempel på sådana
regler är föreskrifter om kontrollorgan och om hur produktionskontrollen
skall genomföras.

KRAV och Demeterförbundet har av Jordbruksverket godkänts som
kontrollorgan och förts upp på EG:s lista över sådana organ. Det innebär
att produkter med KRAV:s och Demeterförbundets märke kan
marknadsföras som ”ekologiska” inom EG. Enligt förordningen har
Jordbruksverket tillsyn över de godkända kontrollorganen.

Inom EG regleras det ekologiska lantbruket av rådets förordning
(EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och
uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel. I förordningen
finns detaljerade bestämmelser om definitioner, märkning, produktion,
kontrollsystem och om import från tredje land.

Förordningen är tillämplig på icke förädlade vegetabiliska
jordbruksprodukter och på livsmedel som huvudsakligen består av en
eller flera ingredienser av vegetabiliskt ursprung. Förordningen gäller
endast för varor som försetts med en sådan beskrivning att den ger
intryck av att varan är ekologiskt framställd.

Förordningens produktionsregler finns i artiklarna 6 och 7. Enligt
artikel 6 i förordningen får endast vissa ämnen användas som
växtskyddsmedel, tvätt- och rengöringsmedel, gödningsmedel eller
markberedningsmedel. Ämnena får användas endast på speciella villkor,
t.ex. får vissa ämnen användas bara om ett kontrollorgan har konstaterat
ett behov av ämnet i fråga. Enligt samma artikel skall grödan från ett
skifte anses som ekologisk först då odlingen på skiftet bedrivits med
sådana ekologiska metoder som avses i förordningen under en
övergångsperiod om minst två år före sådd.

Enligt artikel 5 i förordningen får märkning och reklam för varor som
omfattas av förordningen inte innehålla uttryck som syftar på ekologisk
produktion om inte vissa villkor är uppfyllda. Varorna måste ha
producerats i enlighet med förordningens regler. Produktionen måste
dessutom ha skett under sådan kontroll som föreskrivs i förordningen.
Uppgift om att produkterna omfattas av ett särskilt kontrollsystem får
ingå i märkningen endast om vissa villkor är uppfyllda. T.ex. skall 176

produktionskraven i artiklarna 6 och 7 vara uppfyllda.

Artiklarna 8 och 9 i förordningen behandlar kontrollsystemet. Enligt Prop. 1993/94:203
artikel 8 skall vaije aktör på marknaden som producerar, bereder eller
från tredje land importerar produkter av det slag som omfettas av
förordningen anmäla verksamheten till den behöriga myndigheten i den
medlemsstat där verksamheten bedrivs och ställa sin verksamhet under
det kontrollsystem som avses i artikel 9.

Artikel 9 föreskriver att medlemsstaterna skall upprätta ett
kontrollsystem som handhas av en eller flera myndigheter eller godkända
privata organ. Leverantörerna av produkter som avses i förordningen
skall vara underkastade kontrollen. Medlemsstaterna skall utse en
myndighet som har ansvar för att godkänna och övervaka privata
kontrollorgan.

EG:s förordning om organiskt odlade produkter kommer att omfettas
av EES-avtalet och skall därför införlivas i svensk lagstiftning genom
inkorporering. Detta bör ske genom föreskrifter som meddelas av Statens
jordbruksverk. Eftersom bestämmelserna i förordningen innebär
åligganden för enskilda fordras det lagstöd för ett sådant införlivande.
Behovet av ett sådant stöd bör tillgodoses genom en ny lag om
jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda. En
sådan lag bör innehålla bemyndiganden som gör det möjligt att meddela
föreskrifter om särskilda villkor i fråga om produktion av ekologiskt
framställda livsmedel och jordbruksprodukter samt bestämmelser om
tillsyn, avgifter och överklagande.

Lagen bör ha avseende på jordbruksprodukter och livsmedel som
marknadsförs som ekologiskt framställda. Bemyndigandet att meddela
föreskrifter om villkor för sådan marknadsföring bör avse dels odling,
hantering, lagring, förädling, märkning och marknadsföring. Det bör
ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Jordbruksverket att meddela föreskrifterna. Vidare bör den som
producerar, bereder eller från tredje land importerar ekologiskt
framställda produkter vara skyldig att anmäla verksamheten till
Jordbruksverket.

Jordbruksverket bör ha hand om tillsynen över att föreskrifterna följs.

Verket bör också ha ansvaret for att övervaka privata kontrollorgan.

Jordbruksverket bör ha möjlighet att överlämna visst tillsynsansvar till
ett godkänt kontrollorgan. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Jordbruksverket skall kunna meddela föreskrifter om
villkor for godkännande av kontrollorgan, liksom föreskrifter om hur
tillsynen skall bedrivas.

Jordbruksverket skall ha möjlighet att meddela de förelägganden och
förbud som behövs för att lagen och föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen skall följas. Föreläggandena skall kunna förenas med vite.
Regeringen kommer senare att besluta om en sådan bestämmelse i en
förordning till lagen. Jordbruksverket och godkända kontrollorgan skall
ha rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där
jordbruksprodukter och livsmedel framställs ekologiskt eller där sådana
varor hanteras.

Om ett godkänt kontrollorgan i sin tillsynsverksamhet anser det 177

motiverat att ingripa med ett föreläggande eller förbud får kontrollorganet

12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203

underrätta Jordbruksverket om behovet av ett sådant beslut. Kostnaderna Prop. 1993/94:203
för tillsynen bör finansieras genom avgifter. I lagen bör därför föras in
ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Jordbruksverket att föreskriva att särskilda avgifter får tas ut för
tillsynen.

Slutligen bör i lagen finnas en överklagandebestämmelse. Beslut i
enskilda fall som kan föranleda överklaganden är förelägganden och
förbud meddelade av Jordbruksverket.

10.6 Läkemedel (Bilaga II)

Rådets förordning 2377/90/EEG om inrättandet av ett gemenskaps-
förfärande for att fastställa maximalt tillåtna restmängder av
veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung
omfattas av EES-avtalet och tillhör Jordbruksdepartementets verksam-
hetsområde. Förordningen föreskriver gränsvärden för tillåtna rest-
mängder av läkemedel i livsmedel, t.ex. kött, fisk, mjölk, ägg och
honung. Till förordningen hör ett antal bilagor med förteckningar över
läkemedel och gränsvärden.

Förordningens bilagor har ändrats fyra gånger. I ändringsförordningen
675/92/EEG anges gränsvärden, fästa och temporära, för rester av ett
antal veterinärmedicinska preparat. Förordningen 762/92/EEG innebär
vissa ändringar i kravet på den dokumentation som skall följa med
ansökningar om registrering av veterinärmedicinska preparat.
Förordningen 3093/92/EEG innebär att fyra nya substanser får temporära
gränsvärden. Förordningen 895/93/EEG slutligen innebär att ytterligare
fem preparat får gränsvärden, ett permanent och fyra temporära.

Samtliga förordningar kan införlivas med svensk rätt med stöd av
livsmedelslagstiftningen. Det ankommer på Livsmedelsverket att
inkorporera förordningarna i verkets föreskrifter.

10.7 Gödselmedel (Bilaga II)

I fråga om handelsgödsel har två ändringsdirektiv tillkommit.
Rättsakterna är förtecknade i avsnitt 10.10. Det ena direktivet behandlar
analysmetoder och det andra innehåller bl.a. bestämmelser om nya
gödselmedel som får betecknas EEG-gödselmedel.

Direktiven kan införlivas med stöd av lagen (1992:1684) om EEG-
handelsgödsel. Införlivandet skall dock ske med den begränsning som
följer av det undantag som Sverige har fått i EES-avtalet i fråga om
kadmium i handelsgödsel. Det ankommer på Jordbruksverket att införliva
rättsakterna.

178

10.8 Spritdrycker (Bilaga II)

Vad beträffar sprit har elva förordningar tillkommit, varav fem är nya
rättsakter och återstoden ändringar i förordningar som omfettas av EES-
avtalet. Rättsakterna är förtecknade i avsnitt 10.10.

Till den del rättsakterna rör svenska förhållanden behandlar de frågor
om förbud mot användning av viss typ av förpackning och om definition,
märkning, beskrivning och presentation av spritdrycker och vin. Vidare
behandlas analysmetoder och framflyttning av tidpunkten för ikraft-
trädandet av en förordning som omfettas av EES-avtalet.

En av förordningarna innebär att vodka som har sitt ursprung i Sverige
tullfritt kan exporteras till EG.

Förordningarna kan införlivas i den svenska rättsordningen med stöd
av livsmedelslagstiftningen. Det ankommer på Livsmedelsverket att
inkorporera förordningarna i verkets föreskrifter.

10.9 Protokoll 47

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner EES-kommitténs beslut
den 21 mars 1994 såvitt avser ändring i protokoll 47 till EES-
avtalet.

Protokoll 47 till EES-avtalet om avskaffande av tekniska handelshinder
för vin anger att avtalsparterna skall tillåta import och marknadsföring av
vinprodukter som producerats i ett EES-land. Innebörden av protokollet
är att importen och handeln skall ske i huvudsak i överensstämmelse med
gemenskapsrätten på området. Till protokollet har därför fogats ett antal
rättsakter som innehåller bestämmelser om bl.a. omsättning och handel,
produktdefinitioner och sammansättning av produkter. Protokollet har
inte införlivats med svensk rätt.

Avtalsparterna har nu inom ramen for den gemensamma EES-
kommittén kommit överens om ett tillägg till protokoll 47 om ett
ömsesidigt samarbete för kontroll inom vinsektom. Ändringen återfinns
i svensk text i bilaga 1.

Ändringen innebär att det till EES-avtalets protokoll 47 har fogats en
bilaga 2 om det ömsesidiga kontrollsamarbetet. Vinsektoms olika
kontrollmyndigheter i de olika länderna skall upprätta ett samarbete.
Syftet med samarbetet är att se till att reglerna för handel med vin, dvs.
alla regler som finns i protokoll 47, följs. De överträdelser som särskilt
nämns är överträdelser i fråga om sammansättning och vissa egenskaper
hos produkterna, märkning och presentation samt tillverkning och
saluhållande.

Vaije land skall se till att lämpliga kontroller görs, antingen
systematiskt eller stickprovsvis. Det skall finnas tillräckliga resurser hos

Prop. 1993/94:203

179

myndigheterna att utföra en effektiv kontroll. Om det finns misstanke om Prop. 1993/94:203
allvarlig överträdelse av vinreglema särskilt i fråga om hälsofara eller
fusk, skall myndigheterna t.ex. ha rätt till tillträde till vingårdar,
produktionslokaler och transportfordon.

En enda samordningsmyndighet skall utses i varje land. Om flera
kontrollmyndigheter utses skall samordningsmyndigheten se till att arbetet
mellan de olika kontrollmyndighema koordineras. På begäran från en
annan kontrollmyndighet skall den tillfrågade kontrollmyndigheten ta
fram all relevant information som gör det möjligt att verifiera att
vinreglema följs.

Om en kontrollmyndighet i ett land får reda på eller misstänker att en
vara inte uppfyller vinreglema och denna överträdelse kan vara av
intresse for ett eller flera andra länder och överträdelsen är sådan att den
kan leda till administrativa eller juridiska åtgärder, skall kontroll-
myndigheten via samordningsmyndigheten utan dröjsmål underrätta sam-
ordningsmyndigheterna i berörda länder.

EES-ländema skall förse varandra med förteckningar över samord-
ningsmyndigheter och auktoriserade laboratorier samt hålla varandra
informerade om administrativa och juridiska beslut som har att göra med
vinreglema.

Det bör ankomma på regeringen att ta ställning till hur den svenska
kontrollorganisationen bör utformas.

Gemensamma EES-kommitténs beslut i denna del bör godkännas av
riksdagen.

180

Prop. 1993/94:203

10.10 Förteckning över rättsakter

Veterinära frågor

91/499/EEG	Rådets direktiv av den 26 juni 1991 om ändring av direktiv 64/432/EEG i den del som gäller diagnostisering av bovin brucellos och enzootisk bovin leukos
91/552/EEG	Kommissionsbeslut fastställande Danmarks status rörande newcastlesjukan
91/654/EEG	Kommissionens beslut av den 12 december 1991 om vissa skyddsåtgärder i fråga om blötdjur och skaldjur från Storbritannien
91/664/EEG	Rådets beslut av den 11 december 1991 om utseende av referenslaboratorier på gemenskapsnivå för att undersöka förekomsten av vissa restsubstanser
91/665/EEG	Rådets beslut av den 11 december 1991 om upprättande av ett samordningsinstitut inom gemenskapen för vacciner mot mul- och klövsjuka och festställande av institutets uppgifter
91/666/EEG	Rådets beslut av den 11 december 1991 om beredskaps-lager av mul-och klövsjukevaccin inom gemenskapen
91/684/EEG	Rådets direktiv av den 19 december 1991 om ändring av direktiv 89/437/EEG om hygienfrågor och hälsorisker i samband med tillverkning och utsläppande på marknaden av äggprodukter
91/685/EEG	Rådets direktiv av den 11 december 1991 om ändring av direktiv 80/217/EEG om införande av gemenskaps- åtgärder för bekämpning av klassisk svinpest
91/687/EEG	Rådets direktiv av den 11 december 1991 om ändring av direktiv 64/432/EEG, 72/461/EEG och 80/215/EEG om vissa åtgärder mot svinpest

181

92/5/EEG	Rådets direktiv av den 10 februari 1992 om ändring Prop. 1993/94:203 och uppdatering av direktiv 77/99/EEG om hygienfrågor som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen och om ändring av direktiv 64/433/EEG
92/35/EEG	Rådets direktiv av den 29 april 1992 om kontrollregler och åtgärder för bekämpning av afrikansk hästpest
92/36/EEG	Rådets direktiv av den 29 april 1992 om ändring vad avser afrikansk hästpest av direktiv 90/426/EEG om djurhälsovillkor vid rörelse och import av hästdjur från tredje land
92/40/EEG	Rådets direktiv av den 19 maj 1992 om införande av gemenskapsåtgärder for bekämpning av aviär influensa
92/45/EEG	Livsmedelshygieniska och djurhälsokrav vid avlivande av vilt och handel med viltkött
92/46/EEG	Hygienregler för produktion och handel medobehandlad mjölk, pastöriserad mjölk samt mjölkbaserade produkter
92/47/EEG	Rådets direktiv av den 16 juni 1992 om villkoren for beviljande av tillfälliga och begränsade undantag från gemenskapens särskilda hälsoskyddsbestämmelser vid framställning och saluhållande av mjölk och mjölkbaserade produkter
92/48/EEG	Rådets direktiv av den 16 juni 1992 om fastställande av minimiregler för hygienen för fiskprodukter som fångats av vissa fartyg enligt artikel 3.1 a i i direktiv 91/493/EEG
92/66/EEG	Rådets direktiv av den 14 juli 1992 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av newcastlesjukan
92/92/EEG	Kommissionens beslut av den 9 januari 1992 om de krav på utrustning och inredning vid leverans- och rensningsanläggningar for levande tvåskaliga blötdjur från vilka undantag kan medges
92/98/EEG	Rådets beslut av den 10 februari 1992 om ändring av beslut 90/218/EEG om utsläppande på marknaden och tillförsel av bovint somatotropin (BST) 182

92/110/EEG	Rådets direktiv av den 14 december 1992 om ändring Prop. 1993/94:203 av direktiv 88/657/EEG om festställande av krav vid fram ställning av och handel med malet kött, kött i stycken på mindre än 100 gram och köttprodukter
92/116/EEG	Rådets direktiv av den 17 december 1992 om ändring och uppdatering av direktiv 71/118/EEG om hygienfrågor som påverkar handeln med färskt kött av fjäderfä.
92/117/EEG	Rådets direktiv av den 17 december 1992 om skyddsåtgärder mot specifika zoonoser och zoonotiska agenser hos djur och animaliska produkter för att förhindra utbrott av livsmedelsbuma infektioner och förgiftningar
92/118/EEG	Rådets direktiv av den 17 december 1992 festställande djurhälso- och folkhälsokrav rörande handel och import av produkter som ej är reglerade genom specifika regler enligt direktiv 89/662/EEG och 90/425/EEG
92/119/EEG	Rådets direktiv av den 17 december 1992 om införande av allmänna gemenskapsåtgärder för bekämpning av vissa djursjukdomar och särskilda åtgärder mot vesikulär svinsjuka (Swine vesicular disease, SVD)
92/120/EEG	Rådets direktiv av den 17 december 1992 om villkoren för att medge tillfälliga och begränsade undantag från de särskilda hälsobestämmelsema på gemenskapsnåvå för produktion och saluhållande av vissa produkter av animaliskt ursprung
92/130/EEG	Kommissionens beslut av den 13 februari 1992 om ändring avbilagoma B och C till rådets direktiv 90/426/EEG
92/188/EEG	Kommissionens beslut av den 10 mars 1992 om vissa skyddsåtgärder mot blåöronsjuka (PRRS)
92/216/EEG	Kommissionens beslut av den 26 mars 1992 om insamling av uppgifter om tävlingar för hästdjur som avses i artikel 4.2 i rådets direktiv 90/428/EEG
92/290/EEG	Kommissionens beslut av den 14 maj 1992 om vissa skyddsåtgärder för embryon av nötkreatur i samband med bovin spongiös encefelopati (BSE) i ] 83 Storbritannien

92/339/EEG	Kommissionens beslut av den 2 juni 1992 om Irlands Prop. 1993/94:203 status med avseende på newcastlesjukan
92/340/EEG	Kommissionens beslut av den 2 juni 1992 om undersökning av fjäderfä för newcastlesjuka före förflyttning enligt artikel 12 i rådets direktiv 90/539/EEG
92/353/EEG	Kommissionens beslut av den 11 juni 1992 om festställande av kriterier for godkännande eller erkännande av organisationer och sammanslutningar som för eller upprättar stamböcker för registrerade hästdjur
92/354/EEG	Kommissionens beslut av den 11 juni 1992 om festställande av vissa regler for att säkerställa samordningen mellan organisationer och sammanslutningar som för eller upprättar stamböcker for registrerade hästdjur
92/369/EEG	Kommissionens beslut av den 24 juni 1992 om ändring av vaccinationsvillkoren för fjäderfä i bilaga III till rådets direktiv 90/539/EEG om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen och for import från tredje land av fjäderfä och kläckningsägg
92/380/EEG	Kommissionens beslut av den 2 juli 1992 om ändring av listan över inrättningar och laboratorier som har rätt att hantera mul- och klövsjukans virus enligt direktiv 85/511/EEG om införande av gemenskapsåtgärder for bekämpning av mul- och klövsjuka
92/381/EEG	Kommissionens beslut av den 3 juli 1992 om festställande av status för en region i Storbritannien med avseende på newcastlesjukan
92/450/EEG	Kommissionens beslut av den 30 juli 1992 om ändring för tredje gången av rådets direktiv 82/894/EEG om anmälan av djursjukdomar inom gemenskapen och om tillfällig ändring av anmälningsfrekvensen för bovin spongiform encefalopati
92/451/EEG	Kommissionens beslut av den 30 juli 1992 om vissa hälsoskyddsåtgärder mot afrikansk svinpest inom den italienska regionen Sardinien

184

92/490/EEG	Kommissionens beslut av den 6 oktober 1992 om Prop. 1993/94:203 ändring av beslut 92/188/EEG om vissa skyddsåtgärder mot PRRS (Porcine Reproductive and Respiratory syndrome) blåöronsjuka
92/532/EEG	Kommissionens beslut av den 19 november 1992 om fastställande av provtagningsplaner och diagnostiska metoder för påvisande och bekräftelse av vissa fisksjukdomar
92/53 8/EEG	Kommissionens beslut av den 9 november 1992 om Storbritanniens och Nordirlands status med avseende på smittsam hematopoetisk nekros och vital hemorragisk septikemi
92/562/EEG	Kommissionens beslut av den 17 november 1992 angående godkännande av alternativa värmebehandlingssystem för högriskmaterial
92/608/EEG	Council Desicion of 14 November 1992 laying down methods for the analysis and testing of heat-treated milk for direct human consumption
93/22/EEG	Kommissionens beslut av den 11 december 1992 om festställande av förebild för sådana flyttningsdokument som avses i artikel 14 i rådets direktiv 91/67/EEG
93/24/EEG	Kommissionens beslut av den 11 december 1992 om ytterligare garantier med avseende på Aujeszky’s sjukdom för svin som skall sändas till medlemsstater eller regioner som är fria från sjukdomen
93/25/EEG	Kommissionens beslut av den 11 december 1992 om godkännande av vissa behandlingar för att undertrycka utvecklingen av patogena mikroorganismer i tvåskaliga blötdjur och marina snäckor
93/39/EEG	Kommissionens beslut av den 18 december 1992 om Guernsey status med avseende på smittsam hematopoetisk nekros och viral hemorragisk septikemi
93/40/EEG	Kommissionens beslut av den 18 december 1992 om Isle of Mans status med avseende på smittsam hematopoetisk nekros och viral hemorragisk septikemi
93/42/EEG	Kommissionens beslut av den 21 december 1992 om ytterligare garantier i samband med smittsam bovin rinotrakeit för nötkreatur som skall skickas till 185 Danmark

93/44/EEG	Kommissionens beslut av den 21 december 1992 om Prop. 1993/94:203 godkännande av Storbritanniens åtgärdsprogram mot ”spring viremia of carp” samt bestämning av tilläggsgarantiema for vissa fiskarter i sändningar till Storbritannien, Nordirland, Isle of Man och Guernsey
93/51 EEG	Kommissionens beslut av den 15 december 1992 om de mikrobiologiska kriterierna vid framställning av kokta skal- och blötdjur
93/52/EEG	Kommissionens beslut av den 21 december 1992 om festställande av att vissa medlemsstater eller regioner iakttar kraven i fråga om brucellos (B. melitensis) och erkännande av deras status som medlemsstat eller region som är officiellt fri från denna sjukdom
93/52/EEG	Rådets direktiv av den 24 juni 1993 om ändring av direktiv 89/556/EEG om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med och import från tredje fand a/ embryon från tamdjur av nötkreatur
93/53/EEG	Rådets direktiv av den 24 juni 1993 om gemenskapens minimiåtgärder för bekämpning av vissa fisksjukdomar
93/54/EEG	Rådets direktiv av den 24 juni 1993 om ändring av direktiv91/67/EEG om djurhälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk
93/55/EEG	Kommissionens beslut av den 21 december 1992 om ändring av garantierna för införsel av blötdjur till områden för vilka det finns godkända program för Bonamia ostrae och Marteilia refringens
93/60/EEG	Rådets direktiv av den 30 juni 1993 om ändring av direktiv 88/407/EEG om djurhälsokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av djurfryst sperma från tamdjur av nötkreatur samt utvidgning av det till att omfetta färsk sperma från nötkreatur
93/73/EEG	Kommissionens beslut av den 21 december 1992 om Irlands status med avseende på smittsam hematopoetisk nekros och viral hemorragisk septikemi
93/74/EEG	Kommissionens beslut av den 21 december 1992 om Danmarks status med avseende på smittsam hematopoetisk nekros och viral hemorragisk septikemi

186

93/77/EEG	Kommissionens beslut av den 22 december 1992 om Prop. 1993/94:203 festställande av vissa övergångsbestämmelser som är nödvändiga for att underlätta övergången till den ordning som festställs i direktiv 91/68/EEG
93/169/EEG	Kommissionens beslut av den 19 februari 1993 om ändring av beslut 93/55/EEG om garantierna för vissa blötdjur
93/178/EEG	Kommissionens beslut av den 26 mars 1993 om vissa skyddsåtgärder mot vesikulär svinsjuka (Swine vesicular disease, SVD)
93/200/EEG	Kommissionens beslut av den 10 mars 1993 om god- kännande av programmet for utrotning av Aujeszkys sjuk-dom i Luxenburg
93/244/EEG	Kommissionens beslut av den 2 april 1 9 9 3 om tilläggsgarantier med avseende på Aujeszkys sjukdom for svin som skall sändas till vissa regioner i gemenskapen
93/256/EEG	Commission Decision of 14 April 1993 laying down the methods to be used for detecting residues of substances having a hormonal or a thyroctatic action
93/257/EEG	Commission Decision of 15 April 1993 laying down the reference methods and the list of national reference laboratories for detecting residues
93/341/EEG	Kommissionens beslut av dne 13 maj 1993 om ändring av beslut 93/24/EEG om ytterligare garantier med avseende på Aujeszkys sjukdom for svin som skall sändas till regioner i Frankrike som är fria från sjukdomen
93/351/EEG	Commission Decision of 19 May 1993 determining analysis methods, sampling plans and maximum limits for mercury in fishery products
93/383/EEG	Council Decision of 14 June 1993 on reference laboratories for the monitoring of Marine biotoxins
93/384/EEG	Rådets beslut av den 14 juni 1993 om ändring av direktiv 80/217/EEG om införande av gemenskapsåtgärder for bekämpning av klassisk svinpest

187

93/443/EEG	Kommissionens beslut av den 6 juli 1993 om ändring Prop. 1993/94:203 för andra gången av rådets beslut 89/21/EEG om avsteg från forbud i fråga om afrikansk svinpest for vissa regioner i Spanien
93/455/EEG	Kommissionens beslut av den 23 juli 1993 o m godkännande av vissa katastrofplaner för bekämpning av mul- och klövsjuka
93/566/EG	Kommissionens beslut av den 4 november 1993 om vissa skyddsåtgärder mot klassisk svinpest i Tyskland och om upphävande av beslut 93/539/EEG
93/575/EG	Kommissionens beslut av den 8 november 1993 om vissa skyddsåtgärder mot afrikansk svinpest i Spanien
93/600/EG	Kommissionens beslut av den 19 november 1993 om ändring av beslut 93/575/EG om vissa skyddsåtgärder mot afrikansk svinpest i Spanien
93/602/EG	Kommissionens beslut av den 19 november 1993 om vissa skyddsåtgärder mot afrikansk svinpest i Portugal
93/621/EG	Kommissionens beslut av den 30 november 1993 om ändring av beslut 93/566/EG om vissa skyddsåtgärder mot klassisk svinpest i Tyskland och om ersättning av beslut 93/539/EEG
93/623/EG	Commission Decision of 20 October 1993 establishing the identification document (passport) accompanying registered equidae
93/664/EG	Kommissionens beslut av den 6 december 1993 om ändring för andra gången av beslut 93/24/EEG om ytterligare garantier med avseende på Aujeszkys sjukdom for svin som skall sändas till regioner i Frankrike som är fria från sjukdomen
93/671/EG	Kommissionens beslut av den 10 december 1993 om ändring for andra gången av beslut 93/566/EG om vissa skyddsåtgärder mot klassisk svinpest i Tyskland och om ersättning av beslut 93/539/EEG
93/687/EG	Kommissionens beslut av den 17 december 1993 om vissa skyddsåtgärder mot mul- och klövsjuka i Italien och om upphävande av beslut 93/180/EEG

188

93/699/EG	Kommissionens beslut av den 21 december 1993 om Prop. 1993/94:203 märk-ning och användning av griskött for tillämpning av artikel 9 i rådets direktiv 80/217/EEG
93/718/EG	Rådets beslut av den 22 december 1993 om ändring av beslut 90/218/EEG om tillförsel av b ovin t somatotropin (BST)
93/720/EG	Kommissionens beslut av den 30 december 1993 om ändring för tredje gången av beslut 93/566/EG om vissa skyddsåtgärder mot klassisk svinpest i Tyskland och om ersättning av beslut 93/539/EEG
94/14/EG	Kommissionens beslut av den 21 december 1993 om upprättandet av en förteckning över anläggningar inom gemenskapen som har medgetts tillfälliga och begränsade undantag från särskilda hälsoföreskrifter inom gemenskapen beträffande framställning och marknadsföring av färskt kött

Djurfoder

91/508/EEG	Kommissionens direktiv av den 9 september 1991 om ändring av bilagorna till rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser
91/516/EEG	Kommissionens beslut av den 9 september 1991 om upprättande av en förteckning över råvaror vilkas användning är förbjudna i foderblandningar
91/620/EEG	Kommissionens direktiv av den 22 november 1991 om ändring av bilagorna till rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser
91/681/EEG	Rådets direktiv av den 19 december 1991 om ändring av direktiv 90/44/EEG om ändring av direktiv 79/373/EEG om marknadsföring av foderblandningar
92/63/EEG	Kommissionens direktiv av den 10 juli 1992 om ändring av bilagorna till rådets direktiv 74/63/EEG om främmande ämnen och produkter i djurfoder
92/64/EEG	Kommissionens direktiv av den 13 juli 1992 om ändring av rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser 189

92/87/EEG	Commission Directive of 26 October 1992 establishing Prop. 1993/94:203 a non-exclusive list of the main ingredients normally used and marketed for the preparation of compound feedingstuffs intended for animals other than pets
92/88/EEG	Rådets direktiv av den 26 oktober 1992 om ändring av direktiv 74/63/EEG om främmande ämnen och produkter i djurfoder
92/89/EEG	Commission Directive of 3 November 1992 amending Annex 1 to Fourth Directive 73/46/EEC establishing Community methods of analysis for the official control of feedingstuffs
92/95/EEG	Commission Directive of 9 November 1992 amending the Annex to the Seventh Directive 76/372/EEC establishing Community methods of analysis for the official control of feedingstuffs
92/99/EEG	Kommissionens direktiv av den 17 november 1992 om ändring av bilagorna till rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser
92/113/EEG	Commission Directive of 16 December 1992 amending Council Directive 70/524/EEC conceming additives in feedingstuffs
92/508/EEG	Kommissionens beslut av den 20 oktober 1992 om ändring av beslut 91/516/EEG om upprättande av en förteckning över råvaror vilkas användning är förbjuden i foderblandningar
93/26/EEG	Kommissionens direktiv av den 4 juni 1993 om ändring av rådets direktiv 82/471/EEG om vissa produkter som används i djurfoder
93/27/EEG	Commission Directive of 4 June 1993 amendning Council Directive 70/524/EEC conceming additives in feedingstuffs
93/28/EEG	Kommissionens direktiv av den 4 juni 1993 om ändring av bilaga 1 till kommissionens tredje direktiv 72/199/EEG om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen
93/55/EEG	Kommissionens direktiv av den 25 juni 1993 om ändring av rådets direktiv 70/524/EEG om 190 fodertillsatser

93/56/EEG

Kommissionens direktiv av den 29 juni 1993 om Prop. 1993/94:203
ändring av rådets direktiv 82/471/EEG om vissa

produkter som används i djurfoder

93/70/EEG

Kommissionens elfte direktiv av den 28 juli 1993 om
gemenskapsmetoder för analys vid den officiella
foderkontrollen

93/74/EEG

Rådets direktiv av den 13 september 1993 om foder
för särskilda näringsbehov

Växtskyddsfrågor

92/9/EEG	Kommissionens direktiv av den 19 februari 1992 om ändring av vissa bilagor till rådets direktiv 69/208/EEG om marknadsföring av utsäde av olje- och fiberväxter
92/19/EEG	Kommissionens direktiv av den 23 mars 1992 om ändring av direktiv 66/401/EEG om marknadsföring av utsäde av foderväxter

92/107

92/195/EEG	Kommissionens beslut av den 17 mars 1992 om anordnande av ett tidsbegränsat försök enligt rådets direktiv 66/401/EEG om marknadsföring av utsäde av foderväxter, avseende ökning av högsta vikt for ett parti
92/520/EEG	Kommissionens beslut av den 3 november 1992 om ändring av beslut 89/374/EEG av den 2 juni 1989 om anordnande av ett tillfälligt experiment enligt rådets direktiv 66/402/EEG om marknadsföring av utsäde av stråsäd, för att fastställa de villkor som skall uppfyllas beträffande grödan och utsädet av hybridråg
93/2/EEG	Kommissionens direktiv av den 28 januari 1993 om ändring av bilaga 2 till rådets direktiv 66/402/EEG om marknadsföring av utsäde av stråsäd
93/213/EEG	Kommissionens beslut av den 18 mars 1 9 9 3 om anordnande av ett tidsbegränsat försök vad gäller maximihalten av avfall i utsäde av sojabönor

191

Prop. 1993/94:203

Livsmedel

91/321/EEG	Kommissionens direktiv av den 14 maj 1991 om modersmjölksersättning och till skottsnäring
91/2092/EEG	Rådets förordning av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och upgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel
92/1/EEG	Kommissionens direktiv av den 13 januari 1992 om temperaturkontroll i utrymmen i transportfordon, fryshus och frysrum innehållande djupfrysta livsmedel
92/2/EEG	Kommissionens direktiv av den 13 januari 1992 om fastställande av stickprovsförfarande och gemenskapens analysmetod for den offentliga kontrollen av djupfrysta livsmedels temperatur
92/4/EEG	Kommissionens direktiv av den 10 februari 1992 om ändring i rådets direktiv 78/663/EEG om särskilda renhetskriterier for emulgerings-, stabiliserings-, fortjocknings- och geleringsmedel for användning i livsmedel
92/11/EEG	Rådets direktiv av den 3 mars 1992 om ändring av rådets direktiv 89/396/EEG av den 14 juni 1989 om identifikationsmärkning av livsmedelspartier.
92/39/EEG	Kommissions direktiv av den 14 maj 1992 om ändring av direktiv 90/128/EEG om material och varor av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel
92/94/EEG	Kommissionens förordning av den 14 januari 1992 om genomförande av den ordning för import från tredje land som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel
92/115/EEG	Rådets direktiv av den 17 december 1992 om en första ändring av direktiv 88/344/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om extraktionsmedel vid framställning av livsmedel och livsmedelsingredienser
92/1535/EEG	Rådets förordning av den 15 juni 1992 om ändring av bilaga 1 och 3 till rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk prodution av jordbruksprodukter och uppgift därom på jordbruksprodukter och livsmedel

192

92/2083/EEG	Rådets förordning av den 14 juli 1992 om ändring av Prop. 1993/94:203 förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgift därom på jordbruksprodukter och livsmedel
93/5/EEG	Rådets direktiv av den 25 februari 1993 om hjälp till kommissionen och samarbete från medlemsstaternas sida vid den vetenskapliga granskningen av livsmedelsfrågor
93/8/EEG	Kommissionens direktiv av den 15 mars 1993 om ändring av rådets direktiv 82/711/EEG om fastställelse av de grundregler som behövs för undersökning av migration av beståndsdelar i material och produkter av plast avsedda att komma i kontakt med livsmedel
93/9/EEG	Kommissionens direktiv av den 15 mars 1993 om ändring av direktiv 90/128/EEG om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel
93/10/EEG	Kommissionens direktiv av den 15 mars 1993 om material och produkter av regenererad cellulosafilm som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel
93/11/EEG	Kommissionens direktiv av den 15 mars 1993 om utlösning av N-nitrosaminer och N-nitroserbara ämnen från dinappar och tröstnappar av elastomer eller gummi
93/43/EEG	Rådets direktiv av den 14 juni 1993 om livsmedels- hygien
93/45/EEG	Kommissionens direktiv av den 17 juni 1 9 9 3 om tillverkning av nektar utan tillsats av sötningsmedel eller honung
93/57/EEG	Rådets direktiv av den 29 juni 1993 om ändring av bilagorna till direktiven 86/362/EEGoch86/363/EEG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål respektive livsmedel av animaliskt ursprung
93/58/EEG	Rådets direktiv av den 29 juni 1993 om ändring av bilaga 2 till direktiv 76/895/EEG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker och bilagan till direktiv 90/642/EEG om fastställande av gränsvärden för 193 bekämpningsmedelsrester i och på produkter av

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

93/77/EEG

93/99/EEG

93/102/EEG

93/111/EEG

93/207/EEG

93/315/EEG

93/1593/EEG

93/2608/EEG

93/C345/03/

vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker, Prop. 1993/94:203
samt om upprättandet av en första lista av gränsvärden

Rådets direktiv av den 21 september 1993 o m
fniktjuice och vissa liknande produkter

Rådets direktiv av den 29 oktober 1993 om ytterligare
åtgärder för offentlig kontroll av livsmedel

Kommissionens direktiv av den 16 november 1993 om
ändring av direktiv 79/112/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om märkning,
presentation och reklam i fråga om livsmedel

Kommissionens direktiv av den 10 december 1993 om
ändring av direktiv 93/10/EEG om material och
produkter tillverkade av regenererad cellulosafilm
avsedda att komma i kontakt med livsmedel

Kommissionens förordning av den 29 januari 1993
om definition av innehållet i bilaga 6 till förordning
(EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av
jordbruksprodukter och uppgifter därom på
jordbruksprodukter och livsmedel samt om
tillämpningsföreskrifter for artikel 5.4 i den
förordningen

Rådets förordning av den 8 februari 1993 om
festställande av gemenskapsförferanden för främmande
ämnen i livsmedel

Kommissionens förordning av den 24 juni 1993 om
ändring av förordning (EEG) nr 3713/92 om
uppskjutande, vid import från vissa icke-
medlemsländer, av tillämpningen av artikel 11.1 i
rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk
odling av jordbruksprodukter och uppgift därom på
jordbruksprodukter och livsmedel

Kommissionens förordning av den 23 september 1993
om ändring av bilagorna 1-3 till rådets förordning
(EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av
jordbruksprodukter och uppgifter därom på
jordbruksprodukter om livsmedel

EEGKommissionens meddelande om användningen av
språk vid saluföring av livsmedel efter domen i

Peetersmålet 194

91/C270/2/EEG

Tolkningsmeddelande från kommissionen om Prop. 1993/94:203
handelsnamn på livsmedel

Läkemedel

92/675/EEG	Kommissionens förordning av den 18 mars 1992 om ändring av bilagorna 1 och 3 till rådets förordning (EEG) nr 2377/90 om inrättandet av ett gemensskapsförferande för att fastställa maximalt tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung
92/762/EEG	Kommissionens förordning av den 27 mars 1992 om ändring av bilaga 5 till rådets förordning (EEG) nr 2377/90 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa maximalt tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung
93/2901/EEG	Rådets förordning av den 18 oktober 1993 om ändring av bilagorna 1-4 till förordning (EEG) nr 2377/90 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa maximalt tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung
93/3425/EEG	Kommissionens förordning av den 14 december 1993 om ändring av bilagorna 1 och 2 till rådets förordning (EEG) nr 2377/90 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa maximalt tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung
93/3426/EG	Kommissionens förordning av den 14 december 1993 om ändring av bilagorna 3 och 4 till rådets förordning (EEG) nr 2377/90 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa maximalt tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung

Gödselmedel

93/1/EEG

Kommissionens direktiv av den 21 januari 1993 om
ändring av direktiv 77/535/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om provtagnings- och
analysmetoder för gödselmedel (analysmetoder för
spårämnen)

195

93/69/EEG

Kommissionens direktiv av den 23 juli 1993 om Prop. 1993/94:203
anpassning till teknisk utveckling av rådets direktiv
76/116/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om gödselmedel

Spritdrycker

91/3664/EEG	Kommissionens förordning av den 16 december 1991 om övergångsbestämmelser för aromatiserande viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter
92/351/EEG	Kommissionens förordning av den 13 februari 1992 om ändring av den tyska versionen av förordning (EEG) nr 3664/91 om övergångsbestämmelser for aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter
92/1238/EEG	Commission Regulation of 8 May 1992 determining the Community methods applicable in the wine sector for the analysis of neutral alcohol
92/1914/EEG	Kommissionens förordning av den 10 juli 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 3664/91 om övergångsbestämmelsr för aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter
92/2009/EEG	Kommissionens förordning av den 20 juli 1992 om gemenskapsmetoder för analys av den jordbruksalkohol som används vid framställning av spritdrycker, aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter
92/3279/EEG	Rådets förordning av den 9 november 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 1601/91 om allmänna regler för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatisrade drinkar baserade på vinprodukter
92/3280/EEG	Rådets förordning av den 9 november 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 1576/89 om allmänna regler för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker 196

92/3458/EEG	Kommissionens förordning av den 30 november 1992 Prop. 1993/94:203 om ändring av förordning (EEG) nr 1014/90 om detaljerade tillämpningsföreskrifter för definitioner, beskrivningar och presentation av spritdrycker
92/3568/EEG	Kommissionens förordning av den 10 december 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 3664/91 om övergångsbestämmelser för aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter
93/1791/EEG	Commission Regulation of 10 December 1992 amending Regulation (EEC) No 3664/91 laying down transitional measures for aromitized wines, aromitized wine-based drinks and aromitized wine-product cocktails

Prop.
11 Arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde

11.1 Inledning

Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor som
rör arbetsmarknaden, arbetslivet samt regionalpolitiken. Under perioden
den 1 augusti 1991 - 31 december 1993 har rådet antagit elva direktiv
inom arbetsmiljöområdet och två direktiv inom det arbetsrättsliga
området. Samtliga dessa direktiv, utom ett direktiv 93/194/EEG, som rör
arbetstidsfirågor, omfettas av Gemensamma EES-kommitténs beslut.

11.2 Arbetsmiljö (Bilaga II och XVIII)

På produktområdet (Bilaga II) har under perioden tre direktiv antagits
som har betydelse for svensk arbetsmiljöreglering.

Det första är rådets direktiv 93/44/EEG om ändring av
maskindirektivet 89/'392/EEG som syftar till att klara ut gränsdragningen
mellan maskindirektivet och det av EG föreslagna hissdirektivet, vilket
skall gälla for personhissar. Andringsdirektivet skall införlivas av
medlemsstaterna senast den 1 januari 1995.

Det andra är kommissionens direktiv 91/659/EEG gällande teknisk
anpassning av bilaga 1 till rådets direktiv 76/769/EEG avseende
begränsning av försäljning och användning av vissa farliga ämnen och
beredningar (asbest). Direktivet innehåller en ändring, som innebär
förbud mot försäljning och användning av all asbest, utom krysotil.
Direktivet skall ha införlivats senast den 1 januari 1993 (se även avsnitt
15.2.2.2).

Det tredje är rådets direktiv 93/68/EEG rörande EG-märkning som
innebär att nya regler för EG-märkning införs i de direktiv som utformats
enligt den nya metoden samt för lågspänningsdirektivet. Reglerna skall
gälla från den 1 januari 1995 med en övergångstid för det nationella
införlivandet till den 1 januari 1997 (se även avsnitt 13.2.39.

På området säkerhet och hälsa i arbetet (bilaga XVIII) har under
perioden antagits följande direktiv.

Rådets direktiv 92/57/EEG om minimikrav för säkerhet och hälsa vid
tillfölli ga eller rörliga arbetsplatser (byggplatsdirektivet) omfettar all
byggverksamhet, inklusive byggnads-, anläggnings-, schaktnings-,
reparations-, rivnings- och underhållsarbete samt monterings- och
nedmonteringsarbete. I direktivet regleras arbetsgivares och
ensamföretagares skyldigheter. Direktivet innehåller bl.a. regler om
samordningsansvar samt krav på att en plan för arbetsmiljöarbetet
upprättas för byggplatsen. Direktivet skall vara införlivat i
medlemsländerna senast den 31 december 1993.

I rådets direktiv 92/91/EEG om minimikrav för att förbättra skyddet för
säkerhet och hälsa för arbetstagare i utvinningsindustrin med

1993/94:203

198

bormingsverksamhet samt rådets direktiv 92/104/EEG om minimikrav för Prop. 1993/94:203
att förbättra skyddet för säkerhet och hälsa för arbetstagare i
utvinningsindustrin med överjords- och underjordsarbete föreskrivs
skyldigheter for arbetsgivaren vad avser bl.a. information till och samråd
med arbetstagare och vad avser brandskydd, explosionsrisker,
utrymmningsvägar samt kommunikations- och larmsystem. Direktiven
ställer, liksom byggplatsdirektivet, krav på upprättande av en plan för att
garantera säkerhet och hälsa för arbetstagarna. Direktiven skall vara
införlivade i medlemsländerna senast i november respektive december
1994.

I rådets direktiv 92/58/EEG om minimikrav för reglering av
varselmärkning/signalering i arbetet upptas allmänna bestämmelser om
arbetsgivarens skyldighet att markera riskzoner med varningsskyltar.
Specificerade krav på hur denna vamingsskyltning skall utföras anges i
bilagorna. Direktivet skall vara införlivat i medlemsstaterna senast den
24 juni 1994. Direktivet ersätter rådets direktiv 77/576/EEG.

En arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet har sett över
behovet av ändringar i lagstiftningen vid ett krav på införlivande av de
tillkomna rättsakterna på arbetsmiljöområdet. Arbetsgruppen har i en
rapport Nya EG-regler på arbetsmiljöområdet (Ds 1993:82) lämnat
förslag till sådana ändringar i arbetsmiljölagen som krävs för att kunna
införliva direktiven i svensk rätt. Förslagen har behandlats i regeringens
proposition om ändringar i arbetmiljölagen (prop. 1993/94:186).

Enligt rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra
säkerheten och hälsan i arbetet för gravida arbetstagare och för
arbetstagare som nyligen fött bam eller ammar skall medlemsstaterna
tillförsäkra gravida kvinnor minst 14 veckors sammanhängande
barnledighet under tiden före eller efter förlossningen enligt nationell
lagstiftning eller praxis. Av barnledigheten skall minst två veckor vara
obligatoriska under tiden före eller efter förlossningen. Därutöver
reglerar direktivet arbetsgivarens ansvar för att utföra en riskvärdering
i syfte att undersöka huruvida särskilda risker kan föreligga för berörda
kvinnor.

I direktivet anges bl.a. att om arbetsgivaren efter en riskvärdering får
klart för sig att arbetsmiljön kan innebära risk för hälsa och säkerhet eller
risk för skadlig effekt på graviditet eller amning skall arbetsförhållandena
ändras så att riskerna elimineras. Om detta inte är möjligt skall
omplacering ske. Om inte heller omplacering är möjlig skall kvinnan
garanteras betald ledighet för nödvändig tid i enlighet med respektive
lands lagstiftning eller praxis.

Enligt direktivet skall vidare nattarbete inte heller behöva utföras av
de grupper kvinnor som direktivet omfattar om läkare anser att det
påverkar hälsa och säkerhet. Omplacering till dagtid skall ske. Om detta
inte går att genomföra skall kvinnan erbjudas betald ledighet.

Slutligen skall också nämnas att direktivet anger att medlemsstaterna
skall vidta erforderliga åtgärder för att försäkra att gravida kvinnor har
möjlighet att, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, vara
frånvarande från arbetet utan löneavdrag för graviditetsundersökningar 199

om sådana undersökningar måste utföras under arbetstid. Direktivet skall

vara införlivat i medlemsländerna senast den 19 oktober 1994.

Som framgår av vad som ovan sagts innehåller direktivet bestämmelser
av olika karaktär. Det innehåller dels skyddsbestämmelser när det gäller
säkerhet och hälsa, dels bestämmelser som rör anställningsavtalet och
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, dvs. rent arbetsrättsliga
bestämmelser.

Införlivandet av direktivet berör såvitt gäller skyddsbestämmelserna
arbetsmiljölagen och har i denna del behandlats i den ovan nämnda
rapporten Nya EG-regler på arbetsmiljöområdet (Ds 1993:82) och
föranleder inte några ändringar i arbetsmiljölagen (prop. 1993/94:186 s.
61-63).

När det gäller behovet av lagändringar med anledning av de
bestämmelser i direktivet som avser annat än skyddet för säkerhet och
hälsa finns anledning att överväga vissa frågor ytterligare. Behovet av
översyn gäller bl.a. rätten till obligatorisk ledighet i samband med
förlossning, rätten till omplacering samt rätten att vara frånvarande från
arbetet utan löneavdrag för graviditetsundersökningar.

En särskild utredare har tillkallats för att se över
ledighetslagstiftningen (A 1993:01, dir. 1992:98). Utredaren har enligt
sina direktiv att se över bl.a. lagen (1978:410) om rätt till ledighet för
vård av bam, m.m. (föräldraledighetslagen). För utredaren gäller de
allmänna direktiven att beakta EG-aspekten (dir 1988:43). Inom ramen
för utredarens uppdrag faller således att bl.a. överväga vilka
konsekvenser som ett krav på införlivande av de nu berörda delarna av
direktivet om gravida kvinnor får för den svenska ledighetslagstiftningen.
Utredarens arbete beräknas vara avslutat under mars månad 1994.

Sedan arbetsgruppen i oktober 1993 avlämnat sin rapport har
ytterligare tre direktiv antagits.

Det första direktivet är ett ändringsdirekliv 93/88/EEG till direktiv
90/697/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för
biologiska agenser i arbetet. Direktivet innehåller bl.a. en förteckning
över biologiska agenser samt en klassificering av dessa. Direktivet
innehåller även vissa rekommendationer som skall gälla i de fall
arbetsgivaren är skyldig att erbjuda arbetstagaren vaccination.
Ändringsdirektivet skall ha införlivats i medlemsstaterna senast den 30
april 1994.

Det andra är rådets direktiv 93/95/EEG om ändring av rådets direktiv
89/686/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
personlig skyddsutrustning. Direktivet förlänger tiden under vilken
personlig skyddsutrustning kan kontrolleras enligt gällande nationella
regler till den 30 juni 1995. Ändringsdirektivet anger vidare att
motorcykelhjälm och visir inte längre utgör sådan personlig
skyddsutrustning som täcks av grunddirektivet. Direktivet skall införlivas
av medlemsstaterna senast tre månader efter den 29 oktober 1993 då
direktivet antogs.

De nu refererade direktiven föranleder inte några ändringar i
arbetsmiljölagen.

Det tredje direktivet är rådets direktiv 93/104/EEG om vissa aspekter
på organiserandet av arbetstiden. Direktivet antogs av ministerrådet den

Prop. 1993/94:203

200

23 november 1993. Direktivet omfattas inte av Gemensamma EES- Prop. 1993/94:203
kommitténs nu aktuella beslut.

Den 29 november 1993 tillsattes en arbetsgrupp inom
Arbetsmarknadsdepartementet med uppgift att analysera direktivet i
förhållande till gällande lagstiftning. Uppdraget skall genomföras efter
samråd med arbetsmarknadens parter och vara slutfört senast den 1 april
1994. Regeringen kommer därefter att ta ställning till hur arbetet bör
bedrivas vidare.

11.3 Arbetsrätt (Bilaga XVIII)

De arbetsrättsliga direktiven är dels rådets direktiv 91/533/EEG om
arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagare om de villkor som gäller
i anställningsförhållandet, dels direktiv 92/56/EEG om ändring av
direktivet 75/129/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
rörande kollektiva uppsägningar.

Direktivet 91/533/EEG anger bl.a. vilka arbetstagare som omfettas av
direktivet, vilken information som skall lämnas till arbetstagaren, hur
informationen skall lämnas, särskild informationsskyldighet beträffande
utlandsstationerade arbetstagare och vilken information som skall ges vid
ändringar i anställningsvillkoren. Direktivet skall vara införlivat i
medlemsstaterna senast den 30 juni 1993.

Lagen (1982:80) om anställningsskydd har redan tillförts en 6 a § med
anledning av direktivet (SFS 1993:1496, prop. 1993/94:67, bet. 1993/94
AU4). I paragrafen regleras att arbetsgivaren senast en månad efter det
att en arbetstagare har böijat arbeta i en anställning skall ge arbetstagaren
viss specificerad information. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari
1994. Bestämmelsen kan frångås genom ett kollektivavtal som slutits
eller godkänts av en central arbetstagarorganisation under förutsättning
att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler skall tillämpas för
arbetstagarna än som följer av direktivet. Såvitt gäller de
anställningsförhållanden som rådde när bestämmelsen trädde i kraft skall
arbetsgivaren, om arbetstagaren så begär, inom två månader efter det att
arbetsgivaren mottagit en begäran lämna sådan information som avses i
6 a §.

Rådets direktiv 75/129/EEG omfettas av EES-avtalet och behandlades
i EES-propositionen (prop. 1991/92:170, del ID, bilaga 9, s. 27 fl).
Genom ändringsdirektivet 92/56/EEG har direktiv 75/129/EEG tillförts
en del detaljföreskrifter rörande i huvudsak informations- och
överläggningsskyldigheten. Därutöver har direktivet tillagts en
bestämmelse som anger att reglerna om arbetsgivarens skyldigheter enligt
direktivet är tillämpliga oavsett om beslut som rör uppsägningarna fettas
av arbetsgivaren eller av något företag som har ett bestämmande
inflytande över arbetsgivaren (t.ex moderbolaget i en koncern).
Direktivet säger uttryckligen att arbetsgivaren inte kan försvara sin
underlåtenhet att följa direktivets skyldigheter genom att hänvisa till att
företaget med det bestämmande inflytandet inte givit arbetsgivaren den

nödvändiga informationen. Prop. 1993/94:203

De svenska lagar som reglerar innehållet i det ursprungliga direktivet
och ändringsdirektivet är dels lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet (MBL) och dels lagen (1974:13) om vissa
anställningsffämjande åtgärder (främjandelagen). Vissa bestämmelser om
turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist finns i lagen (1982:80)
om anställningsskydd (LAS). Dessa regler uppfyller de krav som ställs
i såväl det ursprungliga direktivet som i ändringsdirektivet.

Såvitt avser en arbetsgivare som ingår i en koncern kan denne inte,
infor förestående uppsägningar på grund av arbetsbrist, undandra sig sina
skyldigheter att förhandla enligt MBL. Sålunda uttalades vid lagens
införande att t.ex ledningen för ett dotterföretag inte kan åsidosätta sin
förhandlingsskyldighet under hänvisning till att den visserligen fattar de
formella besluten men att den verkliga makten ligger hos
koncernledningen (prop. 1975/76: 105 s. 353).

202

12 Kulturdepartementets verksamhetsområde

12.1 Inledning

Kulturdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor om kultur,
massmedier och invandring. Till departementet hör lagstiftning inom
områdena for bl.a. arkiv, kulturmiljövård, forhandsgranskning av filmer
och videogram, radio och television. Vidare handläggs lagstiftningsfrågor
rörande utlänningars rätt att vistas i Sverige, etnisk diskriminering och
medborgarskap.

EES-avtalets betydelse för Kulturdepartementets olika
verksamhetsområden har närmare redovisats i prop. 1991/92:170 bil.10.

12.2 Kulturområdet

Rådet antog den 15 mars 1993 direktivet 93/7/EEG om återlämnande av
kulturföremål som olagligen forts bort från en medlemsstats territorium.
Direktivet innebär att en möjlighet införs för en stat att i en annan stat
begära återlämnande av kulturföremål som olagligt forts ut. Med
kulturföremål avses föremål som klassificerats som nationella skatter
enligt nationell lagstiftning eller på annat sätt. Vidare skall föremålet
tillhöra någon av de föremålskategorier som framgår av en bilaga till
direktivet eller vara en integrerad del av offentliga samlingar eller en
kyrklig institutions inventarier. Om ett sådant föremål efter den 1 januari
1993 förts ut i strid med nationella regler till skydd for kulturarvet eller
i strid med en EG-förordning om export av kulturföremål och inte
återförts efter blott en tillfällig förflyttning skall talan kunna väckas vid
domstol om återbördande av föremålet. Regler om preskription finns.

Införlivandet i svensk rätt av direktivet fordrar lagstiftning. Såväl
processrättsliga som civilrättsliga frågor aktualiseras. Frågan om
införlivandet av direktivet bereds nu inom Kulturdepartementet. En
departementspromemoria avses inom kort sändas ut på remiss.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med lagförslag i ärendet.

12.3 Personers rörlighet

EES-avtalet innehåller på området för personers rörlighet tre
EG-förordningar och tio direktiv som rör frågor om uppehållstillstånd i
ett annat avtalsslutande land (se närmare prop. 1991/92:170 bil. 10 s. 7

f). Detta har fordrat såväl ny lagstiftning som nya regeringsförordningar.
De EG-rättsakter som utgörs av förordningar har i enlighet med
EES-avtalet inkorporerats, dvs. införlivats i sin helhet. Direktiven har lett
till ändringar i ulänningslagen (1989:529) och i utlänningsförordningen

Prop. 1993/94:203

203

(1989:547). (Se SFS 1992:1163 - 1167 och 1993:764).

Av EG-rättsaktema på området är rådets förordning (EEG) nr
1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen
grundläggande. Den innehåller inledningsvis bestämmelser om rätten att
söka och ta anställning i ett annat medlemsland. En arbetstagare
tillförsäkras även rätten att medföra sin familj. Vidare innehåller
förordningen uttryckliga förbud mot diskriminering av arbetstagare från
andra medlemsländer i fråga om anställnings-, löne-, skattemässiga samt
fackliga och sociala frågor. En stor del av förordningen behandlar frågor
om samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om arbetsförmedling och
om rapportering av arbetsmarknadsuppgifter till kommissionen. Vidare
behandlas frågor om upprättande av olika samarbetskommittéer.

Förordning (EEG) nr 1612/68 har införlivats med svensk rätt genom
inkorporering. Av konstitutionella skäl har vissa delar (artiklarna 1 - 9)
inkorporerats genom lag medan återstoden inkorporerats genom
regeringsförordning; se lagen (1992:1163) om arbetskraftens fria
rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och
förordningen (1992:1164) med samma namn. De delar som rör
arbetsförmedling och samarbetskommittéer har inkorporerats genom
regeringsförordningen.

Inom EG har rådet den 27 juli 1992 antagit en ny förordning som
innebär vissa ändringar av de delar av förordningen (EEG) nr 1612/68
som berör frågor om arbetsförmedling; rådets förordning (EEG) nr
2434/92 om ändring av del II i förordning (EEG) nr 1612/68 om
arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Denna nya förordning
skall införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Förordningen
behandlar frågor om arbetsförmedling och om skyldighet att lämna
uppgifter till övriga medlemsstater om lediga platser. Innehållet i denna
förordning är sådant att det av konstitutionella skäl inte fordras lagform
för inkorporering. Regeringen avser därför att återkomma med en ny
förordning i ämnet.

På området för personers rörlighet har tillkommit rådets direktiv
93/96/EEG av den 29 oktober 1993 om rätt till bosättning för studerande.
Detta direktiv ersätter direktivet 90/366/EEG med samma namn eftersom
det sistnämnda direktivet upphävts av EG-domstolen av formella skäl.
Reglerna i de två direktiven skiljer sig inte åt. Dessa regler har införts
i svensk rätt genom förordning (1992:1166) om ändring i
utlänningsförordningen (1989:547).

Prop. 1993/94:203

204

13 Näringsdepartementets verksamhetsområde

13.1 Inledning

De flesta av Näringsdepartementets verksamhetsområden berörs direkt
eller indirekt av EES-avtalet. Det gäller främst konkurrensområdet och
de olika områden som brukar sammanföras under benämningen
teknologisk infrastruktur. Vidare berörs programsamarbete inom bl.a.
industriell forskning och utveckling, företagsutveckling och turism. Även
energisektorn berörs i viss omfattning av EES-avtalet.

Av de bindande EG-rättsakter som tillagts EES-avtalet är det dock
endast ett fåtal som berör Näringsdepartementets område. Det gäller
några rättsakter som syftar till att underlätta det fria varuutbytet och
några som avser konkurrensområdet.

13.2 Tekniska föreskrifter m.m. (bilaga II)

13.2.1 Effektivitetskrav för vissa värmepannor

Unionsrådet antog den 21 maj 1992 ett direktiv om effektivitetskrav för
nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle
(92/42/EEG). Direktivet är utformat enligt den nya metoden med
allmänna krav i direktivet som skall fyllas ut med tekniska specifikationer
i standarder. I enlighet med direktiv av detta slag krävs EG-märkning av
produkterna som visar att de uppfyller de föreskrivna effektivitetskraven
och har genomgått i direktivet föreskrivet förfarande för bedömning av
överensstämmelse.

De produkter som omfattas av direktivet är av sådan beskaffenhet att
införlivandet av bestämmelserna lämpligen bör ske inom ramen för
byggnadslagstiftningen. I plan- och bygglagen (1987:10) finns dock inga
bestämmelser om marknadsföring m.m. som EG:s produktdirektiv
kräver. För införlivande av EG:s s.k. byggproduktdirektiv (89/106/EEG)
har med anledning härav riksdagen beslutat om en byggproduktlag (prop.
1992/93:55, bet. 1992/93:BoU6, rskr. 1992/93:154, SFS 1992:1535), som
innehåller bl.a. bemyndiganden som gör det möjligt att införliva
direktivets bestämmelser. Plan- och byggutredningen (M 1992:03) har
nyligen i delbetänkandet Anpassad kontroll av byggande (SOU 1993:94)
föreslagit bl.a. att byggproduktlagen ersätts med en ny lag om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Lagförslag med anledning av
betänkandet har den 18 mars 1994 beslutats av regeringen i prop.
1993/94:178 Ändring i plan- och bygglagen, m.m.. Genom den nya
lagen ges regeringen möjlighet att genom bemyndigande införliva
direktivet om värmepannor.

Prop. 1993/94:203

205

13.2.2 Elektrotekniska varor

Prop. 1993/94:203

EG:s direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om elektro-
magnetisk kompatibilitet (89/336/EEG), som skall tillämpas inom EES,
ålägger medlemsländerna att införa lagstiftning om krav på att elektriska
och elektroniska apparater skall vara konstruerade så att de inte alstrar
elektriska störningar som överstiger en nivå som tillåter radio- och
teleutrustning och andra apparater att fungera som avsett. De skall
samtidigt ha en inbyggd tålighet mot sådana störningar.

Enligt detta s.k. EMC-direktiv, som är utformat enligt den nya
metoden, skall medlemsstaterna senast den 1 januari 1992 ha infört
direktivets bestämmelser. EFTA-länderna förutsätts enligt EES-avtalet ha
infört motsvarande bestämmelser vid EES-avtalets ikraftträdande.

Enligt en ändring av EMC-direktivet den 28 april 1992 (92/31/EEG)
tillåts även gällande nationella EMC-krav parallellt med EMC-direktivets
krav under en övergångsperiod fram till utgången av år 1995.

Den nuvarande svenska lagstiftningen på området gör det möjligt att
införa EMC-direktivets krav. Lagen (1992:1512) om elektromagnetisk
kompatibilitet utfärdades i december 1992 och förordningen (1993:1067)
om elektromagnetisk kompatibilitet den 23 september 1993. En stor del
av bestämmelserna i direktivet införlivas med svensk rätt genom
föreskrifter från Elsäkerhetsverket.

Beträffande elektrisk materiel bör också nämnas att det s.k.
lågspänningsdirektivet (73/23/EEG) nyligen ändrats på så sätt att krav på
EG-märkning införs. Denna fråga behandlas närmare nedan i avsnitt
13.2.3.

13.2.3 EG-märket

Riksdagen antog i slutet av år 1992 en lag om EG-märket (prop.
1992/93:87, bet. 1992/93:NU13, rskr. 1992/93:96, SFS 1992:1534). Med
EG-märket avses det särskilda märke ("CE-mark"), som har en central
roll inom EG:s system för bedömning av överensstämmelse. Enligt den
modell för direktiv om harmonisering av medlemsländernas lagstiftning
om produkter som EG använder sedan år 1985 (den nya metoden) skall
produkter som omfattas av direktiven vara försedda med EG-märket
innan de får släppas ut på marknaden.

En närmare beskrivning av detta finns i prop. 1992/93:87, där också
de berörda direktiven finns angivna. Tio sådana direktiv ingår i EES-
avtalet. I efterföljande tilläggsavtal ingår det direktiv om värme-pannor
som också omnämndes i prop. 1992/93:87 och som behandlas i avsnitt
13.2.1. Syftet med lagen om EG-märket är att underlätta införandet i
svensk rätt av direktiv enligt den nya metoden. I lagen anges
gemensamma bestämmelser om EG-märket, som därigenom inte behöver
upprepas vid införlivandet av de produktspecifika direktiven.

Av redogörelsen i prop. 1992/93:87 framgår att vissa skillnader
beträffande EG-märkningen fanns mellan dittills beslutade direktiv enligt
den nya metoden och att det inom EG pågick ett arbete med att skapa
enhetliga regler om denna märkning. Det arbetet har nu resulterat i ett

206

nytt direktiv av den 22 juli 1993 (93/68/EEG), som innebär att de elva Prop. 1993/94:203
direktiv som nämndes i prop. 1992/93:87 ändras så att de får gemen-
samma bestämmelser om EG-märket. Man har också övergått till att
genomgående använda termen CE-märkning ("CE-marking”). Man
anknyter på det sättet till bokstavssymbolerna i stället för till EG som
begrepp.

Dessutom ändras genom det nya direktivet också ett tolfte direktiv, det
s.k. lågspänningsdirektivet (73/23/EEG), på så sätt att CE-märkning
infors beträffande produkter som omfattas av detta. Också denna fråga
togs upp i prop. 1992/93:87.

Medlemsländerna skall ha införlivat ändringarna i sin rättsordning
senast den 1 januari 1994 med ikraftträdande den 1 januari 1995. De
skall dock fram till den 1 januari 1997 tillåta produkter på marknaden
som uppfyller de krav som gällde före den 1 januari 1995.

När EG den 22 juli 1993 beslutade om det nya direktivet gjorde man
också genom ett särskilt beslut (93/465/EEG) vissa ändringar och tillägg
om CE-märkningen i det också i prop. 1992/93:87 omnämnda beslutet av
den 13 december 1990 om moduler för olika stadier i förfaranden för
bedömning av överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska
harmoniseringsdirektiv. Formellt upphävdes det tidigare beslutet och
ersattes med det nya av den 22 juli 1993.

Direkti vänd ringarna påverkar naturligtvis även de berörda direktivens
tillämpning inom EES. Genom att EG inte har samlat generella
bestämmelser om märkningen i någon särskild rättsakt kvarstår behovet
av lagen om EG-märket, som alltså därmed inte får den provisoriska
karaktär som förutsattes i prop. 1992/93:87. De föranleder också
ändringar i lagen både vad gäller benämningen "CE-märkning" i stället
för "EG-märket", vilket påverkar lagens rubrik, och de möjligheter att
i lagen införa ytterligare gemensamma bestämmelser om märkningen som
direktivändringama medfört. Frågan om utformningen av dessa lag-
ändringar bör emellertid beredas vidare innan förslag till lagändringar
föreläggs riksdagen. Som nämndes träder inte direktivändringama i kraft
förrän den 1 januari 1995.

13.2.4 Explosiva varor

För att åstadkomma fri rörlighet av explosiva varor och samtidigt hög
skyddsnivå har EG infört gemenskapsbestämmelser om sådana produkter.
EU-rådet har den 5 april 1993 antagit ett direktiv om harmonisering av
bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av
explosiva varor för civilt bruk (93/15/EEG). Direktivet, som tillagts EES-
avtalet, är utformat enligt den nya metoden med regler om allmänna
säkerhetskrav, anknytning till standarder, bedömning av överens-
stämmelse och EG-märkning.

I Sverige, liksom i de flesta andra länder, är explosiva varor under-
kastade detaljerad nationell lagstiftning. För att nå en hög säkerhetsnivå
är produkternas hela livscykel föremål för kontroll. Godkännande eller
tillstånd behövs som regel för att producera, importera, använda eller

förvara explosiva varor. Villkoren skiftar mellan staterna, vilket medför Prop. 1993/94:203
att överföring mellan olika länder av explosiva varor kontrolleras av det
mottagande landets myndigheter. Godkännanden bekräftar att produkten
har genomgått kontroll genom teknisk provning som visar att den är
säker att hantera. I de flesta fall utförs sådana provningar av laboratorier
som står under övervakning av myndigheter.

Enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor krävs
tillstånd för den som hanterar, dvs. i princip all befattning utom
transport, eller importerar explosiva varor. Frågor om tillstånd till
tillverkning av explosiva varor samt till annan hantering eller till import
av sådana varor som sker i anslutning till tillverkningen prövas av
Sprängämnesinspektionen (SÄI). Tillståndsfrågor som avser försvars-
maktens hantering av explosiva varor prövas också av SÄI. All annan
hantering eller import av sådana varor prövas av den lokala
polismyndigheten. Tillstånd för hantering eller import av explosiva varor
får enligt huvudregeln bara avse av SÄI godkända explosiva varor.

EG:s ovannämnda direktiv har samma definition av explosiva varor
som FN:s rekommendation om transport av farligt gods. Definitionen
stämmer också överens med den svenska. Direktivet omfattar inte
explosiva varor under militär kontroll eller under kontroll av polisen. Det
omfattar inte heller pyrotekniska varor utan dessa varor planeras täckas
in av ett särskilt direktiv som är under utarbetande. Inom EG pågår även
arbete med att ta fram ett direktiv om tillverkning, förvaring och
användning av explosiva varor.

Medlemsstat åläggs att se till att explosiva varor uppfyller direktivets
produktkrav och har genomgått föreskrivet förfarande för bedömning av
överensstämmelse och EG-märkning.

Direktivet definierar de väsentliga kraven som explosiva varor måste
uppfylla. Där ställs också vissa allmänna krav på provning.
Medlemsstaterna skall förutsätta att explosiva varor som uppfyller
harmoniserad EG-standard också uppfyller direktivets väsentliga krav.
Vad gäller förfarandet för bedömning av överensstämmelse ställer
direktivet upp krav på antingen typkontroll eller verifikation av enstaka
produkter.

I direktivet finns också bestämmelser om övervakning av överföring
av explosiva varor inom gemenskapen. Med överföring avses att varan
flyttas fysiskt på annat sätt än inom en anläggning. Kontroller som utförs
under överföring av explosiva varor får inte ha formen av gränskontroll.
De skall i stället utföras enbart som rutinkontroller på ett icke-
diskriminerande sätt inom alla medlemsstaters territorium. När överföring
av explosiva varor kräver speciell övervakning finns bestämmelser om
information till berörd myndighet i mottagarlandet. I de fall speciella
övervakningsarrangemang inte behövs skall behörig myndighet utfärda
ett godkännande som är giltigt under en bestämd tid och som skall följa
den explosiva varan tills den anländer till sin destination.

Direktivet tar bara sikte på övervakning av överföring av explosivvaror
inom EU. EES-avtalet innebär ingen tullunion och EU:s gränskontroller
i förhållande till Sverige och övriga EFTA-länder är därför alltjämt kvar. 208

I samband med att EES-kommittén beslutade om att explosivvaru-

direktivet skall tilläggas EES-avtalet togs även beslut om anpassning av Prop. 1993/94:203
direktivets övervakningsbestämmelser vad gäller gränskontroll mellan EU
och berörda EFTA-länder. Anpassningen innebär att i fråga om kontroll
av överföring av explosiva varor får EFTA-länderna utföra gräns-
kontroller i enlighet med nationella regler på ett icke-diskriminerande
sätt.

Explosivvarudirektivet innehåller också bestämmelser om informations-
utbyte. Medlemsländerna åläggs att upprätta informationsnät och överfora
information till kommissionen och övriga medlemsländer.

Enligt direktivet skall bestämmelserna träda i kraft successivt. Regler
om övervakning av överföring och om informationsutbyte trädde i kraft
den 30 september 1993 och bestämmelserna i övrigt träder i kraft den 1
januari 1995. Visst utrymme för handel med produkter som uppfyllde
äldre regler skall dock finnas till utgången av år 2002.

Direktivets införande i det svenska regelverket kan ske utan problem
och det kräver inte några lagändringar. Däremot krävs en viss anpassning
på förordnings- och fÖreskriftsnivå. Bland annat behöver i förordningen
(1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor tas in en bestämmelse
som lägger fast att produkter som uppfyller direktivets krav inte skall
kräva godkännande av SÄI. På fÖreskriftsnivå krävs en ny SÄl-föreskrift
om införande av direktivet som sådant. Vidare krävs viss anpassning av
befintliga föreskrifter om import, förpackning och märkning av explosiva
varor.

SÄI är den naturliga instansen som samordnande myndighet for
direktivet.

13.3 Konkurrensregler m.m. (bilagorna XIV, XV)

13.3.1 Konkurrensreglerna

På konkurrensområdet har det tillkommit en gruppundantagsförordning
avseende försäkringssektorn och dessutom har tillägg gjorts till fyra
befintliga gruppundantagsförordningar. På kol- och stålområdet har det
tillkommit ett beslut, som är ett tillägg till ett tidigare gruppundantag.
Därutöver har vissa gruppundantag tillkommit inom luftfartssektorn, vilka
behandlats ovan under 7. Kommunikationsdepartementets verksamhets-
område.

En förordning om gruppundantag, for vissa avtal, beslut och samord-
nade förfaranden inom försäkringssektorn (EEG nr 3932/92) har beslutats
av kommissionen den 21 december 1992 .

Enligt förordningen gäller undantag för tillämpningen av artikel 85.3
i Romfördraget för sådana avtal mellan företag som syftar till samarbete
om beräkning av premie, utformning av standardvillkor, gemensam
täckning av vissa risker samt utformningen av gemensamma regler för
installationer och underhåll av säkerhetsanordningar.

Kommissionen kan återkalla ett beslut enligt förordningen om den i ett
speciellt fall finner att ett avtal som undantagits enligt förordningen har
vissa effekter som är oförenliga med artikel 85.3.

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

Förordningen trädde i kraft den 1 april 1993 och är gällande till den Prop. 1993/94:203
31 mars år 2003.

Genom en förordning beslutad den 23 december 1992 (EEG nr 151/93)
av kommissionen har ändringar gjorts i gruppundantagen om
specialiseringsavtal (EEG nr 417/85), om forsknings- och utvecklingsavtal
(EEG nr 418/85), om patentlicensavtal (EEG nr 2349/84) och om know-
how-licensavtal (EEG nr 556/89). Ändringarna innebär en utvidgning av
gruppundantagens tillämpningsområden. Gruppundantagen for speciali-
seringsavtal och forsknings- och utvecklingsavtal ändras så att de också
blir tillämpliga på gemensam distribution av produkterna som är föremål
för avtalet. Ett villkor för att kunna utnyttja gruppundantaget för sådan
gemensam distribution är dock att de deltagande foretagens marknads-
andel inte överstiger viss gräns. För avtal som omfattar distribution
begränsas marknadsandelen till 10 procent med hänsyn till de mer
konkurrensbegränsande verkningarna av sådana avtal jämfört med andra
samarbetsavtal. Gränsen 20 procent behålls däremot vad gäller
marknadsandelar för andra samarbetsavtal.

På samma villkor medges vidare att patent- och know-howlicensavtal
mellan moderbolagen och ett gemensamt företag (joint venture) kan
använda gruppundantagen även om moderbolagen är konkurrenter.

På kol- och stålområdet har genom kommissionens beslut den 13
december 1991 (EKSG nr 3654/91) ett tillägg gjorts till en förordning om
befrielse från kravet på förhands godkännande enligt Parisfördragets
artikel 66.3 (beslut nr 25/67).

Gruppundantagsförordningama kräver inte lagform vid inkorpo-
reringen. Avsikten är att dessa rättsakter skall inkorporeras genom
förordningar beslutade av regeringen.

13.3.2 Regler om statsstöd

På statsstödsområdet har det tillkommit två rättsakter som är formellt
bindande for parterna.

Kommissionens beslut den 27 november 1991 (EKSG nr 3855/91) om
gemenskapsregler för stöd till stålindustrin innebär i korthet att stöd till
forskning och utveckling och miljöinvesteringar kan ges till stålindustrin
på i princip samma villkor som till andra branscher. Vidare kan socialt
motiverat stöd ges for att underlätta driftsinskränkningar och
nedläggningar. Reglerna förbjuder emellertid andra former av driftstöd
eller investeringsstöd till stålföretag, med undantag för investeringsstöd
inom ramen för regionala stödprogram i Grekland, Portugal och före
detta Tyska demokratiska republiken. Vidare skall kommissionen två
gånger om året förses med rapporter om allt stöd till stålindustrin under
de senaste sex månaderna med uppgifter om hur stödet har använts och
med beskrivningar av de resultat som uppnåtts. Gemenskapsreglema skall
gälla till och med den 31 december 1996.

Kommissionen antog den 30 september 1993 ett direktiv (93/84/EEG)
om ändring av direktivet (80/723/EEG) om insyn i de finansiella
förbindelserna mellan medlemsstaterna och offentliga företag, det s.k. 210

transparensdirektivet. Direktivet har ändrats i det avseendet att krav nu Prop. 1993/94:203
ställs på särskild ekonomisk redovisning for alla offentliga foretag i
tillverkningsindustrin vars omsättning överstiger 250 miljoner ecu och till
minst 50 % härrör från tillverkning.

Enligt det ändrade direktivet skall kommissionen årligen förses med
företagens årsredovisning, upprättad i enlighet med rådets direktiv
78/660/EEG (om årsbokslut i vissa typer av företag). Ytterligare
uppgifter skall lämnas i den mån de inte framgår av årsredovisningen.
Det är uppgifter om bl.a. tillskott av aktiekapital eller kapital som till sin
beskaffenhet kan jämföras med aktiekapital, allt med angivande av
villkoren och säkerheterna. Vidare skall uppgift lämnas om bidrag eller
bidrag med villkorlig återbetalning, beviljade lån, statliga lånegarantier,
utdelning och balanserade vinstmedel. Uppgifter skall även lämnas om
vaije annan form av statligt stöd, särskilt om det innebär att skulder till
staten efterskänks, däribland sådana som avser återbetalning av lån och
bidrag, erläggande av bolagsskatt eller sociala avgifter och liknande
avgifter.

Bestämmelserna i nämnda rättsakter om information till kommissionen
skall enligt EES-avtalet tillämpas med den anpassningen att informationen
i stället skall lämnas till berörd övervakningsmyndighet.

Ingen av rättsakterna torde kräva ändringar av lag eller förordning.
Inte heller fordras modifieringar av villkoren i befintliga svenska
stödprogram.

211

14 Civildepartementets verksamhetsområde

14.1 Inledning

Civildepartementets ansvarsområde omfattar bl.a. länsstyrelserna,
Kammarkollegiet, hov- och slottsstatema, kommunerna och landstingen,
Svenska kyrkan och andra trossamfund, folkrörelser och kooperation,
konsumentskydd, ungdomsfrågor, allmänna samlingslokaler samt
revisionen i regeringskansliet. Av dessa sakområden är det främst
konsumentfrågorna som berörs av EG:s regler inom ramen för EES-av-
talet. De nytillkomna rättsakterna inom Civildepartementets ansvarsom-
råde hör samtliga till konsumentområdet.

De nytillkomna rättsakter som enligt Gemensamma EES-kommitténs
beslut skall omfattas av EES-avtalet och som hör till Civildepartementets
ansvarsområde är främst följande:

- rådets direktiv (92/59/EEG) av den 29 juni 1992 om allmän produkt-
säkerhet (EGT nr L 228, 11.8.1992, s. 24),

- rådets direktiv (92/75/EEG) av den 22 september 1992 om märkning
och annan produktinformation som anger hushållsapparaters förbruk-
ning av energi och andra resurser (EGT nr L 297, 13.10.1992, s. 16),

- rådets förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett
gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke (EGT nr L 99,

11.4.1992, s. 1),

- kommissionens beslut (93/430/EEG respektive 93/431 /EEG) av den 28
juni 1993 om fastställande av de ekologiska kriterierna för tilldelning
av gemenskapens miljömärke till tvättmaskiner respektive diskmaskiner
(EGT nr L 198, 7.8.1993, s. 35 respektive 38),

- kommissionens beslut (93/517/EEG) av den 15 september 1993 om ett
standardavtal som täcker villkoren för användning av gemenskapens
miljömärke (EGT nr L 243, 29.9.1993, s. 13) och

- kommissionens beslut (94/10/EEG) av den 21 december 1993 om ett
standardformulär för anmälan av ett beslut om att tilldela gemenska-
pens miljömärke (EGT nr L 7, 11.1.1994, s. 17).

I denna proposition läggs fram förslag till den lagstiftning som behövs för
att produktsäkerhetsdirektivet, miljömärkningsforordningen och direktivet
om hushållsapparaters märkning skall bli införlivade med svensk rätt.

14.2 Produktsäkerhetsdirektivet

14.2.1 Frågan och dess beredning

Våren 1993 tillkallades en särskild utredare (dir. 1993:46) med uppgift
att se över produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast 1991:358)
och att lämna de förslag till lagändringar som behövs for att den svenska

212

lagstiftningen skall överensstämma med EG:s direktiv om allmän Prop. 1993/94:203
produktsäkerhet.

Utredningen, som har antagit namnet Produktsäkerhetsutredningen, har
lagt fram delbetänkandet Produktsäkerhetslagen och EG (SOU 1993:88).
Utredningens sammanfattning av delbetänkandet finns i avsnitt 14.2.14
och utredningens lagförslag samt EG:s direktiv om allmän produktsäker-
het finns i avsnitt 14.2.15.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i avsnitt 14.2.16. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Civildepartementet (C93/922).

Lagrådet

Regeringen har den 24 februari 1994 beslutat att inhämta Lagrådets
yttrande över förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen. Det
till Lagrådet remitterade lagförslaget överensstämmer med propositio-
nens.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns

i avsnitt 14.2.17.

14.2.2 Närmare om produktsäkerhetsdirektivet

Produktsäkerhetsdirektivet beslutades av EG:s ministerråd den 29 juni
1992. Det tillkom för att medlemsländernas regler om produktsäkerhet
skulle bli mer enhetliga och for att främja fri rörlighet av säkra produkter
på den gemensamma marknaden. Direktivet träder i kraft den 29 juni
1994.

Direktivets syfte och definitioner

Syftet med direktivet sägs vara att säkerställa att produkter som släpps
ut på marknaden är säkra (artikel 7.7). För produkter som regleras
särskilt av andra EG-bestämmelser är direktivet emellertid tillämpligt
bara i sådana avseenden som andra EG-bestämmelser inte behandlar
(artikel 1.2).

I artikel 2 definieras begreppen produkt, säker respektive farlig pro-
dukt samt tillverkare och distributör.

Med produkt avses vaije produkt som är avsedd för konsumenter eller
som sannolikt kommer att användas av konsumenter och som tillhanda-
hålls i kommersiell verksamhet. Undantag görs för antikviteter och
produkter som måste repareras eller renoveras innan de tas i bruk, under
förutsättning att den som tillhandahåller produkten upplyser mottagaren
om det. Vidare sägs i ingressen att produktionsutrustning och dylikt som
uteslutande används i näringsverksamhet inte omfattas av direktivet.

En säker produkt är vaije produkt som under normala och rimligt
förutsebara användningsförhållanden inte medför någon risk eller bara en
minimal risk som är förenlig med produktens användning och som kan
anses godtagbar och förenlig med en hög skyddsnivå för människors 213

säkerhet och hälsa. Med farlig produkt avses följaktligen vaije produkt Prop. 1993/94:203
som inte svarar mot definitionen av säker produkt.

I direktivet görs en uppräkning av omständigheter som särskilt skall
beaktas vid bedömningen av om en produkt är säker. Bland annat nämns
produktens egenskaper, bruksanvisningar och annan information som
lämnas av tillverkaren och vilka konsumentgrupper som kan komma att
utsättas for allvarlig risk då de använder produkten.

Med tillverkare avses den som tillverkat produkten i fråga, dennes
representant inom EG eller importören. Som tillverkare räknas också den
som på något sätt presenterar sig som tillverkare. Även den som
renoverar en produkt, liksom andra förvärvsverksamma i leverantörsledet
som kan påverka produktens säkerhetsegenskaper, anses som tillverkare.

Med distributör avses var och en som är yrkesmässigt verksam i
leverantörsledet utan att påverka produktens säkerhetsegenskaper.

Det allmänna säkerhetskravet

I avdelning II (artiklarna 3 och 4) behandlas vad som kallas det allmänna
säkerhetskravet. Den grundläggande principen är att en tillverkare endast
får släppa ut säkra produkter på marknaden (artikel 3.1). För att uppnå
detta åligger det en tillverkare att dels ge konsumenterna information om
eventuella risker så att de kan vidta försiktighetsåtgärder, dels se till att
tillverkaren själv får information om riskerna, genom exempelvis
slumpvisa provningar av marknadsförda produkter, så att lämpliga
åtgärder kan vidtas.

För distributörer gäller att de skall iaktta vederbörlig omsorg för att
medverka till att det allmänna säkerhetskravet följs, framför allt genom
att inte leverera produkter som de vet eller borde ha förstått inte upp-
fyller detta krav. De skall också vidarebefordra information om och delta
i strävandena att undanröja risker (artikel 3.3).

Om det inte finns några särskilda säkerhetsregler inom EG for en
produkt skall produkten normalt anses säker om den motsvarar de natio-
nella säkerhetsregler som gäller i det medlemsland där produkten saluförs
(artikel 4.1). Om även nationella säkerhetsregler saknas, skall be-
dömningen ske utifrån standarder eller tekniska specifikationer inom EG.
Nationella standarder, allmän sedvänja och i sista hand den säkerhetsnivå
som konsumenterna rimligen förväntar sig kan också vara vägledande vid
bedömningen av om säkerhetskravet är uppfyllt (artikel 4.2).

Direktivet förutser att en produkt kan visa sig farlig även om den
överensstämmer med principer av nyss nämnt slag. I sådana fall skall
behöriga myndigheter i medlemsstaterna vara oförhindrade att vidta
lämpliga åtgärder för att hindra att produkten kommer ut på marknaden
eller för att ta bort den från marknaden (den s.k. säkerhetsklausulen,
artikel 4.3).

Medlemsstaternas skyldigheter och befogenheter

Medlemsstaterna skall utfärda den lagstiftning och de föreskrifter som
behövs för att uppnå direktivets syfte. Det betonas särskilt att medlems-
staterna skall se till att det finns myndigheter som kan utöva tillsyn och

214

som har nödvändiga befogenheter, inklusive möjlighet att meddela Prop. 1993/94:203
lämpliga sanktioner vid handlande i strid med direktivet (artikel 5).

De åtgärder som medlemsstaterna skall kunna vidta exemplifieras i
direktivet. Bland annat anges att medlemsstaterna skall kunna ta slump-
visa prover av en produkt för kontroll, kräva att lämpliga varningar om
riskerna anbringas, förbjuda tillhandahållande av en farlig produkt och
se till att en farlig produkt dras tillbaka från marknaden (artikel 6.1).

Åtgärderna får enligt direktivet riktas mot tillverkare, distributörer,
särskilt den som forst har distribuerat produkten, samt vaije annan person
som i övrigt kan bidra till att minska riskerna med produkten (artikel
6.2).

Utbyte av information m.m.

En medlemsstat som gör ett ingripande mot en produkt skall informera
EG-kommissionen om åtgärderna och skälen för dessa. Kommissionen
skall sedan inleda samråd med berörda parter och vidarebefordra in-
formationen till andra medlemsstater, om åtgärderna anses befogade.
Anser kommissionen det motsatta skall den medlemsstat som ingripit
underrättas (artikel 7).

Nödsituationer m.m.

I direktivet finns också regler om ingripanden i nödsituationer. Om en
medlemsstat ingriper mot en produkt som innebär en allvarlig och akut
fara, skall kommissionen underrättas enligt ett särskilt informationssystem
som anges i en bilaga till direktivet. Kommissionen har också själv möj-
lighet att i vissa fall, när olika uppfattning råder inom medlemsstaterna,
fatta beslut som innebär att en medlemsstat blir tvungen att göra ett
tidsbegränsat ingripande (artiklarna 8-11).

Vidare sägs att tjänstemän skall ha tystnadsplikt i fråga om sådan
information som kommer fram vid tillämpningen av direktivet. Informa-
tion som avser en produkts säkerhetsegenskaper måste dock göras allmänt
tillgänglig, om omständigheterna kräver det med hänsyn till människors
hälsa och säkerhet (artikel 12).

Avslutningsvis innehåller direktivet bl.a. regler om rätt för dem mot
vilka åtgärder enligt direktivet övervägs eller vidtas att yttra sig, liksom
att få ett beslut prövat av domstol (artiklarna 13-19).

14.2.3 Behovet av lagändringar

Regeringens bedömning: I huvudsak uppfyller gällande lag-
stiftning direktivets krav.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens (se be-
tänkandet s. 83 f.).

215

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredningens be- Prop. 1993/94:203
dömning. Arbetarskyddsstyrelsen ser inte någon anledning att nu ändra
lagen i andra avseenden än som föreslagits. Industriförbundet uttalar att
nuvarande lags skyddsnivå väl uppfyller EG-direktivets krav varför det
i huvudsak behövs endast vissa terminologiska och redaktionella föränd-
ringar. Några remissinstanser ifrågasätter dock om nuvarande regler om
överklagande och tillsyn verkligen är tillräckliga för att uppfylla direkti-
vets krav.

Skälen för regeringens bedömning: Allmänna regler om produktsä-
kerhet finns i produktsäkerhetslagen som varit i kraft sedan den 1 juli
1989. Lagen har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar
skada på person eller egendom. Den är tillämplig på varor och tjänster
som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte
obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja for enskilt
bruk (1 §).

För att uppnå ändamålet finns i lagen möjligheter att vidta olika åtgär-
der mot näringsidkare. De åtgärder som får vidtas är åläggande om
säkerhetsinformation (5 §), säljförbud (6 §), exportförbud (6 a §), åläg-
gande om vamingsinformation (7 §) och åläggande om återkallelse (8-10
§§). En förutsättning för ett flertal av åtgärderna är att näringsidkaren
tillhandahåller en vara eller tjänst som medför särskild risk för skada på
person eller egendom (se t.ex. 6 §).

Konsumentverket är tillsynsmyndighet, om inte annat sägs i någon spe-
cialförfättning (4 §). När åtgärder enligt lagen blir aktuella bör tillsyns-
myndigheten ta upp förhandlingar med berörda näringsidkare för att om
möjligt åstadkomma en lösning på frivillig väg (16 §). Går inte detta
överlämnas ärendet till Konsumentombudsmannen (KO) som, om han
anser det nödvändigt, ansöker hos Marknadsdomstolen om en åtgärd (17
§)•

KO får i vissa fall själv meddela s.k. informations-, förbuds- eller
återkallelseföreläggande. Ett sådant måste dock godkännas av näringsid-
karen för att bli gällande (22 §).

Lagen innehåller också regler om att en näringsidkare är skyldig att på
anmaning avge yttrande, lämna upplysningar och tillhandahålla hand-
lingar, varuprover och liknande. En sådan anmaning får förenas med vite
(19 och 24 §§).

Om det finns särskilda skäl, kan interimistiska ålägganden eller förbud
meddelas av Marknadsdomstolen (21 §).

Beslut av en tillsynsmyndighet eller av KO överklagas i allmänhet hos
kammarrätten (26 §).

Produktsäkerhetslagen kan sägas i huvudsak uppfylla de krav som pro-
duktsäkerhetsdirektivet ställer. Liksom direktivet avser den svenska lagen
konsumentvaror. Den svenska lagens ändamålsbestämmelse har visserli-
gen en annan utformning än direktivets, men dess huvudsakliga innebörd
såvitt gäller varor torde vara densamma. De åtgärder som enligt
direktivet skall kunna vidtas har sina motsvarigheter i produktsäker-
hetslagen. Det finns en väl fungerande organisation för tillsyn och
övervakning av olika produktsäkerhetsregler, dels enligt produktsäker- 216

hetslagen, dels enligt olika speciallagar (regeringen återkommer i det

följande till frågan om tillsyn och överklagande). Vidare finns bestäm- Prop. 1993/94:203
melser i sekretesslagen (1980:100) och sekretessförordningen (1980:657)
som innebär att sekretess gäller för uppgifter i statliga myndigheters,
däribland Konsumentverkets, tillsynsverksamhet, vilka torde uppfylla
direktivets krav i artikel 12.

På en punkt bör dock hgen ändras för att bättre överensstämma med
direktivet. Det gäller möjligheterna att återkalla en vara (eller tjänst) som
för närvarande är mer begränsade i hgen än i direktivet. Vidare finns
anledning att beröra de punkter där den svenska hgen går längre än
direktivet, eftersom sådana avvikelser kan utgöra otillåtna handelshinder.
Som exempel kan nämnas tjänster och exportförbud. Det bör också
diskuteras om andra olikheter mellan lagen och direktivet, t.ex. i fråga
om systematik och användande av olika begrepp, påkallar att den svenska
hgen ändras. Dessa frågor kommer att behandlas i det följande.

14.2.4 Allmänt om tillämpningsområdet

Av den tidigare redogörelsen framgår att produktsäkerhetslagen och
direktivet har i huvudsak samma tillämpningsområde. Båda avser typiska
konsumentvaror som kommer konsumenterna till del i näringsverksamhet
(direktivet talar om "kommersiell verksamhet"). Båda skall tillämpas om
det inte finns särskilda bestämmelser som reglerar samma sak i någon
annan författning.

Ett par remissinstanser har framhållit det angelägna i att den svenska
lagen utvidgas till att omfatta varor och tjänster även på det offentliga
området, t.ex. inom hälso- och sjukvården. Produktsäkerhetsutredningen
fortsätter sitt arbete med att överväga om en sådan utvidgning är möjlig.
Vilka konsekvenser detta får i ett EG-perspektiv är en fråga for
utredningen. Här skall närmast diskuteras den svenska lagens tillämpning
på tjänster och sakskador som ju saknar motsvarighet i direktivet.

Regeringens bedömning: Produktsäkerhetslagens nuvarande till-
lämpning på tjänster som tillhandahålls konsumenter i närings-
verksamhet bör kunna behållas. Detsamma gäller lagens till-
lämpning på sakskador.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens (se be-
tänkandet s. 92-93 och 86-87).

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker
eller motsätter sig inte att lagen även i fortsättningen tillämpas på tjänster
och sakskador. Kommerskollegium tar dock inte ställning till förslaget i
denna del men påpekar att det svenska regelverket måste ta sikte på
EG-rättsliga principer om icke-diskriminering m.m. Juridiska fakultets-
nämnden vid Stockholms universitet betonar att det noga måste beaktas
att svensk rätt inte strider mot EES-rätten i övrigt eller andra internatio-
nella konventioner, särskilt när det gäller transporttjänster. Nämnden

217

påpekar att bestämmelserna i 9 § produktsäkerhetslagen om ersättnings- Prop. 1993/94:203
skyldighet kan orsaka problem genom den skyldighet som där åläggs
näringsidkaren att täcka även kostnaden for att återställa den egendom
som tjänsten avsett i ursprungligt skick. Detta kan enligt nämnden
komma i konflikt med de särskilda ansvars- och
beloppsbegränsningsregler som gäller på transportområdet. Därför
förordar nämnden att sådana tjänster som inte omfettas av konsument-
tjänstlagen undantas från lagens tillämpningsområde. Konkurrensverket
framhåller vikten av att åtgärder eller regler utformas "proportionellt"
mot det mål som eftersträvas och att man så långt som möjligt bör
undersöka andra vägar, t.ex konsumentinformation och liknande för att
tillgodose konsumentskyddet. Verket motsätter sig dock inte att lagens
tillämplighet på tjänster och sakskador behålls. Köpmannaförbundet anser
att en noggrann övervakning bör ske av att dessa avvikelser inte medför
indirekta handelshinder.

Skälen för regeringens bedömning:

Tjänster

Produktsäkerhetslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1989, omfettar som
nämnts, till skillnad från direktivet, även tjänster. Tidigare fenns vissa
regler i ämnet i marknadsföringslagen (1975:1418).

1 samband med att konsumenttjänstlagen (1985:716) kom till (prop.
1984/85:110) föreslogs att saluforbudsregeln i 4 § marknadsföringslagen,
som då endast avsåg varor, skulle utvidgas till att gälla också tjänsteom-
rådet, dock endast sådana tjänster som också konsumenttjänstlagen
omfettade. Frågan om vilken räckvidd 4 § marknadsföringslagen skulle
ha beträffande tjänster diskuterades på nytt i prop. 1984/85:213, som
avsåg ändringar i lagen. Föredragande statsrådet uttalade där bland annat
följande (s. 40):

Avgränsningen i prop. 1984/85:110 om konsumenttjänstlag beror på
vad som bedömts vara ur civilrättslig synvinkel lämpligast...........

Räckvidden av 4 § MFL bör enligt min mening inte avgränsas av vad
som inledningsvis är ändamålsenligt att låta ingå i den civilrättsliga
lagstiftningen. Andra aspekter gör sig gällande i fråga om den mark-
nadsrättsliga regleringen. Jag konstaterar att det finns en rad tjänster som
faller utanför förslaget till konsumenttjänstlag men som förvisso skulle
kunna vara ferliga i det enskilda fellet. Som endast några typer kan tas
olika slag av kroppsbehandling, transporter, tivoliverksamhet, sanering,
optikerarbeten samt hotell- och pensionatstjänster....Som ett par praktis-
ka exempel på tjänster som kan vara mycket ferliga kan tas transporter
med skidliftar och marknadsnöjen såsom färd i berg- och dalbana.

Efter att ha ställt frågan om man från lagens tillämpningsområde borde
utesluta sådana tjänster om vilka man anser sig med säkerhet kunna tro
att de inte kan vara ferliga anförde föredraganden bl.a. att olika former
av avgränsningar skulle kunna innebära en från säkerhetssynpunkt
olycklig inskränkning. Det skulle dessutom enligt föredraganden vara
mycket komplicerat att göra en sådan värdering. Vidare ansågs att de

andra rekvisit som skulle vara uppfyllda för lagens tillämpning, t.ex. att Prop. 1993/94:203
tjänsten kunde medföra särskild risk för skada på person eller egendom,
i praktiken skulle komma att skära av tjänster som till sin art saknade den
angivna vare- eller otjänlighetsnivån. Därför förordades att 4 § mark-
nadsföringslagen borde omfatta hela tjänsteområdet vilket också godtogs
av riksdagen. När sedan paragrafen delvis arbetades in i produktsäker-
hetslagen blev lagen av samma skäl generellt tillämplig på tjänster.

Direktivet omfattar inte tjänster. Några andra gemenskapsregler för
tjänster finns ännu inte, även om diskussioner har pågått inom EG,
främst när det gäller regler om ansvar för tjänster. Det förhållandet att
gemenskapsregler i fråga om tjänster saknas innebär självfallet en större
frihet att nationellt reglera tjänster på det sätt som anses lämpligt.

Nationella särregler kan dock, som några remissinstanser påpekat,
betraktas som inskränkningar i den fria rörligheten för tjänster. Denna
fria rörlighet är dock inte utan undantag. Av artikel 39 jämförd med
artikel 33 i EES-avtalet framgår att handelshindrande åtgärder får
tillämpas, om de grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet
eller allmän hälsa. Åtgärderna får dock inte utgöra medel för godtycklig
diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan
staterna. Nämnda regler i EES-avtalet har sina motsvarigheter i Romför-
draget (artiklarna 66 och 56). Också i fråga om tjänster har reglerna
utvidgats genom EG-domstolens praxis på motsvarande sätt som på
varuområdet.

Så som de svenska reglerna är konstruerade behandlas inhemska och
utländska tjänster lika. Det sker alltså ingen diskriminering. Inte heller
är det fråga om någon förtäckt begränsning av handeln. Det handlar i
stället om skydd för konsumenters hälsa och säkerhet, dvs. om sådana
hänsyn som kan tillåta avvikelser i de nationella reglerna.

Från konsumentskyddssynpunkt är det enligt regeringens mening an-
geläget att produktsäkerhetslagen även i fortsättningen omfattar såväl
varor som tjänster. Det främsta skälet till det är att även tjänster kan
innefatta beaktansvärda skaderisker. Därtill kommer att gränsen mellan
förvärv av vara och förvärv av tjänst i många fall är flytande. Som
exempel kan nämnas arbete på lösa saker, som ju ofta innebär att man
tillför reparationsobjektet något, t.ex. byter ut en försliten del. I sådana
fall kan lagen användas för att motverka skaderisker, oavsett om dessa
hänför sig till varan eller tjänsten.

Vid en jämförelse med övriga nordiska länder kan noteras att även den
norska produktsäkerhetslagen innefattar tjänster. Norge avser enligt
uppgift inte att ändra sin lag på denna punkt. I Finland har man nyligen
beslutat om en lagändring som innebär att den finska produktsäkerhets-
lagen utvidgas till att omfatta även 'konsumenttjänster’. I Danmark har
nyligen lagts fram ett förslag om en allmän produktsäkerhetslag till följd
av EG:s direktiv. Den föreslagna danska lagen omfattar tjänster som har
anknytning till egendom.

Med hänsyn till det anförda gör regeringen den bedömningen att den
svenska lagen även i fortsättningen kan omfatta såväl varor som tjänster.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påtalar att be- 219

stämmelsema i 9 § andra stycket produktsäkerhetslagen kan komma i

konflikt med de särskilda ansvars- och beloppsbegränsningsregler som Prop. 1993/94:203
gäller på det transporträttsliga området. Den aktuella bestämmelsen som
reglerar frågan om återkallelse av tjänster, säger att ett alternativ till
återkallelse av en tjänst, som innebär att näringsidkaren själv avhjälper
det fel som skaderisken hänför sig till, är att näringsidkaren lämnar
ersättning för felets avhjälpande genom annan. Är det fråga om tjänst
avseende viss egendom skall ersättningen också, om det behövs, täcka
kostnaden för att återställa den egendom som tjänsten avsett i ursprung-
ligt skick.

Ersättningsreglerna i andra stycket måste dock läsas i sitt sammanhang
för att innebörden klart skall framgå. Enligt första stycket i samma
paragraf kan återkallelse av en tjänst ske om en näringsidkare har utfört
tjänsten "så att särskild risk för skada på person eller egendom upp-
kommit". Vidare sägs att återkallelse skall ske "i en omfattning som är
skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall". Av ordaly-
delsen framgår att det måste ha uppkommit en risk genom den utförda
tjänsten som alltjämt består när tjänsten har slutförts. Annars kan det ju
inte finnas något "skadefall" att förebygga. I praktiken torde därför
bestämmelserna om återkallelse i 9 § inte kunna tillämpas på transport-
tjänster (jfr även prop. 1988/89:23, s. 102). Regeringens uppfattning är
således att produktsäkerhetslagen även i fortsättningen bör omfatta alla
slags tjänster.

Sakskador

Produktsäkerhetslagen tillämpas inte bara vid risker för personskador,
utan även vid risker för sakskador. Ett exportförbud får dock meddelas
bara om det föreligger risk för allvarlig personskada.

Att direktivet endast avser personskador torde bero på att sådana
skador ansetts särskilt skyddsvärda. Detta bör samtidigt knappast kunna
tolkas så att det inte skulle vara angeläget, eller i nationell lagstiftning
tillåtet, att meddela föreskrifter som syftar till att motverka även sakska-
dor. EG:s produktansvarsdirektiv avser såväl person- som sakskador.
Detsamma gäller den svenska produktansvarslagen (1992:18).

Det kan kanske diskuteras i vad mån det faktum att även sakskador
beaktas kan ha några handelshindrande effekter. Även om så kan vara
fallet i vissa situationer måste man komma ihåg att syftet även med dessa
regler är att uppnå ett bra konsumentskydd. Någon godtycklig dis-
kriminering kan det knappast bli fråga om, eftersom alla produkter som
kan vålla person- eller sakskador, oavsett varifrån de kommer, omfattas
av lagen. Såväl Norge och Finland som Frankrike har regleringar som
omfattar båda skadetypema, och man har, såvitt är känt, inga planer på
att göra ändringar i detta avseende. Den föreslagna danska produktsäker-
hetslagen omfattar såväl person- som egendomsskador.

Regeringen anser därför att risk för sakskador även i fortsättningen bör
kunna omfattas av produktsäkerhetslagen utan att detta innebär ett
otillåtet handelshinder eller ett brott mot EES-avtalet i övrigt.

220

14.2.5 Införande av en generalklausul

Regeringens bedömning: Någon motsvarighet till direktivets
generalklausul som anger att en tillverkare bara får släppa ut
säkra produkter på marknaden bör inte anses nödvändig att infora
i lagen.

Utredningens forslag: Utredningen föreslår att en generalklausul
infors i produktsäkerhetslagen av innebörd att en näringsidkare får
tillhandahålla en vara eller tjänst bara om den kan anses säker (se be-
tänkandet s. 99 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget
att erinra mot att en generalklausul infors. Juridiska fakultets nämnden vid
Stockholms universitet ifrågasätter om uttrycket "kan anses säker" på
bästa sätt uttrycker direktivets artikel 3 punkt 1. Konsumentverket anser
att det bör övervägas att i lagen föra in en skyldighet för företagen att
snarast ta kontakt med tillsynsmyndigheten när man har uppmärksammat
att en vara är farlig.

Skälen för regeringens bedömning: Inom EG pågår en utveckling
som innebär att ansvaret för produktsäkerheten i första hand läggs på
företagen själva. Myndigheterna måste visserligen också i fortsättningen,
anses det, ha möjlighet att ingripa när farliga produkter kommer ut på
marknaden. Den offentliga förhandskontrollen inskränks dock. Detta är
utgångspunkten for direktivets uppläggning. Direktivets generalklausul
i artikel 3.1, som anger att en tillverkare bara får släppa ut säkra varor
på marknaden, ger uttryck for detta synsätt. Den är således en av de
grundläggande bestämmelserna i direktivet.

Motsvarande synsätt utgör grundtanken även i produktsäkerhetslagen.
Detta framgår inte minst av att ålägganden och förbud enligt lagen
meddelas först efter det att näringsidkarna beretts tillfälle att vidta
frivilliga åtgärder men vägrat eller underlåtit att göra detta. Det framgår
också av motivuttalanden (prop. 1988/89:23 s. 26 f. och 59-60).

Utredningen har föreslagit att en generalklausul motsvarande direkti-
vets införs i lagen. Som motiv för detta har utredningen anfört bl.a. att
en sådan bestämmelse på ett tydligare sätt skulle markera att det är
näringsidkarna som har det primära ansvaret for varor (och tjänster) som
de tillhandahåller. Utredningen har dock inte ansett det lämpligt att införa
någon straffbestämmelse för den som handlar i strid mot general-
klausulen.

Regeringen gör den bedömningen att direktivet och den svenska lagen,
trots olikheterna i terminologi och systematik, i praktiken tillgodoser
samma syften. En generalklausul skulle därför, enligt regeringens
mening, inte tillföra lagen något utöver vad som redan gäller enligt
lagens allmänna uppbyggnad och uttalanden i förarbetena.

Frågan om sådan rapporteringsskyldighet för företagen som Kon-
sumentverket föreslår, diskuterades vid produktsäkerhetslagens tillkomst

Prop. 1993/94:203

221

(prop 1988/89:23, s. 69-70). Produktåterkallelsekommittén hade av Prop. 1993/94:203
tidsskäl inte lagt fram något förslag om det. Föredragande statsrådet
ansåg att frågan borde utredas ytterligare men att det vore lämpligt att
avvakta med en sådan utredning till dess att erfarenheter hade vunnits av
den nya lagen.

Det får i och för sig anses ligga väl i linje med direktivets och pro-
duktsäkerhetslagens syften att tillsynsmyndigheterna så tidigt som möjligt
får kännedom om riskfyllda varor (och tjänster). En rapporterings-
skyldighet av detta slag krävs dock inte enligt direktivet. Enligt rege-
ringens mening är det inte heller lämpligt att nu infora en sådan
utvidgning av näringsidkamas skyldigheter.

14.2.6 Terminologiska frågor

Regeringens bedömning: Begreppen "näringsidkare" och "till-
handahålla” bör kunna behållas i produktsäkerhetslagen. Det-
samma gäller lagens terminologi i övrigt.

Utredningens bedömning och Förslag: Utredningens bedömning av
begreppen "näringsidkare" och "tillhandahålla" överensstämmer med
regeringens. Utredningen föreslår att en defintion av "vara" motsvarande
den som finns i produktansvarslagen (1992:18) införs, liksom en
definition av begreppet "säker vara” (se betänkandet s. 83 f., 88 f., 121
och 124 f.).

Remissinstanserna: I fråga om utredningens bedömning av närings-
idkarbegreppet m.m. anser Kommerskollegium, Köpmannaförbundet och
Motorbranschens Riksförbund att ansvaret för säkra produkter bör preci-
seras mellan tillverkare/importörer och detaljister. Kommerskollegium
påpekar att den aktör som inte kan påverka en produkts säkerhet inte bör
åläggas ett större ansvar i Sverige än i andra EES-länder. Därför bör inte
heller begreppet tillhandahålla användas enligt Kommerskollegium; i
produktansvarslagen används 'tillhandahålla’ bara i fall där det inte går
att finna ut vem som placerade produkten på marknaden. Köpmannaför-
bundet menar att man genom att precisera olika leds ansvar också gör det
möjligt att införa en lagstadgad regressrätt så att detaljister kan få tillbaka
ersättning som rätteligen bort betalas av tillverkaren/importören.
Motorbranschens Riksförbund anser att en sådan regressregel bör införas
i produktsäkerhetslagen. Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga
synpunkter i fråga om att infora de föreslagna definitionerna. Kammar-
rätten i Göteborg ifrågasätter om det inte hade varit en fördel att, såsom
i direktivet, ta in definitioner av ytterligare några centrala begrepp, t.ex
tjänster, näringsidkare och tillhandahålla.

Vad gäller utredningens förslag om definitioner tillstyrks detta av
flertalet remissinstanser. Kommerskollegium anser det nödvändigt med ett
förtydligande av vad som menas med att uppfylla säkerhetskraven.

222

Bilindustriföreningen anser inte att den föreslagna svenska texten är lika Prop. 1993/94:203
klar som direktivets, bl.a. eftersom den svenska bestämmelsen inte
specificerar mot vilka lagar som en bedömning skall ske. Föreningen
anser också att ett förtydligande motsvarande direktivets artikel 2 b sista
stycket bör införas, som säger att en produkt inte är osäker bara för att
det finns produkter som är säkrare på marknaden. Köpmannaförbundet
anser det vara bra med en definition, om den inte innebär en skärpning
av den nuvarande lagen.

Skälen för regeringens bedömning: Den svenska lagen har en annan
systematik och är uppbyggd utifrån vissa i svensk konsumentlagstiftning
vedertagna begrepp som innebär vissa avvikelser från direktivet. Huru-
vida detta också innebär att lagen har en annan innebörd än direktivet,
som några remissinstanser gör gällande, kan diskuteras.

Begreppet tillhandahålla

I 1 § produktsäkerhetslagen sägs att lagen tillämpas på varor och tjänster
som tillhandahålls i näringsverksamhet. I de följande paragraferna
används genomgående tillhandahålla repektive överlåta för att beskriva
den handling som avses. I 2 § anges att vad som sägs om tillhanda-
hållande och överlåtelse också gäller erbjudande om och upplåtelse av
nyttjanderätt till en vara.

Direktivet använder ordet 'supply', vilket har översatts med just
tillhandahålla, for att avgränsa tillämpningsområdet (artikel 2 a). När det
gäller att beskriva den handling genom vilken varor blir tillgängliga för
konsumenterna används uttrycket "place on the märket", dvs. "släppa ut
på marknaden" (artikel 3.1).

Enligt en första version av en handbok for införlivande av harmonise-
ringsdirektiv som utarbetats av kommissionen ("First version /incomple-
te/ of the guide to the implementation of Community harmonization
directives based on the new approach and the global approach") och i
vilken vissa vanligt förekommande begrepp kommenteras, beskrivs
"place on the market" som den tidpunkt då en vara först passerar från
tillverknings- eller importstadiet till distributions- eller användnings-
stadiet. I handboken sägs vidare att denna första handling, genom vilken
en vara görs tillgänglig på den gemensamma marknaden, kan vara
exempelvis försäljning, utlåning, uthyrning eller erbjudande om sådan
handling. Detta har dock inte ansetts behöva anges uttryckligen och i
direktivet finns inte heller någon motsvarighet till den svenska bestäm-
melsen om nyttjanderätt.

Uttrycket "släppa ut på marknaden" tycks därför ha en annan, och i
viss mån mer begränsad innebörd än tillhandahålla. För att förstå direk-
tivets innebörd räcker det dock inte att bara se till den handling som
beskrivs i generalklausulen. Det är också av betydelse vem eller vilka
som har att uppfylla förpliktelserna.

Näringsidkarbe greppet

Direktivets förpliktelser åvilar uttryckligen i första hand "producers",
dvs. tillverkare och andra som kan påverka en varas säkerhetsegenska-

223

per. Det är tillverkare som enligt generalklausulen har en skyldighet att Prop. 1993/94:203
släppa ut endast säkra varor på marknaden. Detta är också en logisk följd
av att begreppet "släppa ut på marknaden" avser det första ledet i
distributionskedjan. För distributörer dvs. for dem som normalt kommer
in i ett senare led, gäller vissa andra skyldigheter, t.ex. att samarbeta
beträffande information och marknadsövervakning.

Denna uppdelning mellan olika kategorier utgör en markering av att
huvudansvaret för att produkter är säkra vilar på dem som har störst
möjlighet att påverka säkerhetsegenskapema. Samtliga åtgärder som får
vidtas enligt direktivet, t.ex. återkallelse av ferliga varor, kan dock riktas
mot båda dessa kategorier och även mot andra, om det behövs för att
undanröja risker (se artikel 6).

I produktsäkerhetslagen däremot talas om näringsidkare. Begreppet
täcker samtliga yrkeskategorier som kan tänkas ha del i tillhandahållandet
av en vara eller tjänst, oavsett vilket säljled det är fråga om. Hit hör
tillverkare och importörer samt grossister och detaljister. Det kan således
finnas många att rikta ett eventuellt åläggande eller förbud mot. Av
praktiska skäl har därför införts en möjlighet att rikta ett åläggande om
vamingsinformation eller återkallelse mot endast någon eller några
näringsidkare (12 §). Vid ett sådant urval bör enligt lagen beaktas vem
som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med åtgärden.
I förarbetena sägs att hänsyn bör tas bl.a. till vem eller vilka som har
fört in varan eller tjänsten på marknaden och som därigenom bär an-
svaret för den uppkomna situationen (prop. 1988/89:23 s.106 f.).

Även om produktsäkerhetslagen inte på samma sätt uttryckligen skiljer
mellan olika slags näringsidkare är den således tänkt att tillämpas på
motsvarande sätt som direktivet, dvs. genom en viss ansvarsfördelning
inom näringsidkarledet. Det bör därför vara möjligt att även i fort-
sättningen använda begreppen "tillhandahålla" och "näringsidkare", som
ju är vedertagna inom konsumentlagstiftningen, i produktsäkerhetslagen
utan att detta innebär någon avvikelse från det resultat som direktivet
syftar till att uppnå. En jämförelse kan också göras med lagarna om
personlig skyddsutrustning och om leksaker, vilka båda använder dels
uttrycket "tillhandahålla" som motsvarighet till "släppa ut på markna-
den", dels begreppet "näringsidkare".

Frågan om en lagstadgad regressrätt som några remissinstanser fört
fram, diskuterades också i samband med produktsäkerhetslagens till-
komst. Det ansågs då att fördelningen av kostnader mellan olika nä-
ringsidkare bäst skulle lösas genom att näringsidkarna själva, t.ex. genom
branschvisa avtal, fick bestämma sina inbördes relationer. Vidare
hänvisades till den civilrättsliga regleringen varigenom eventuella
missförhållanden i olika avtalssituationer skulle kunna rättas till (se prop.
1988/89:23 s.54-56). Enligt regeringens mening finns det inte skäl att nu
göra någon annan bedömning. Något krav på reglering av en sådan
regressrätt ställs inte heller upp i direktivet.

Begreppet produkt

I direktivets andra artikel finns definitioner av vissa grundläggande

224

begrepp, bl.a. begreppen "produkt" och "säker produkt". Några motsva- Prop. 1993/94:203
rande definitioner finns inte i produktsäkerhetslagen. De begrepp som
förekommer i produktsäkerhetslagen, t.ex. varor, beskrivs i stället i
förarbetena (se prop 1988/89:23 t.ex s. 34 f. och 74-76).

I direktivet definieras produkt som "vaije produkt som är avsedd för
konsumenter eller sannolikt kommer att användas av konsumenter...."
osv. men någon närmare beskrivning görs inte. Detta kan jämföras med
den definition som finns i EG:s direktiv om produktansvar (85/374/EEG)
som införlivats med svensk rätt genom produktansvarslagen (jfr. prop.
1990/91:197 s. 130). Enligt denna avses med "products" alla lösa saker
(movables) även om de infogats i annan lös eller fest egendom. Fast
egendom och andra nyttigheter faller således utanför. Däremot omfettas
vad som brukar kallas tillbehör till fest egendom av begreppet. Det ligger
nära till hands att anta att innebörden av "products" är densamma i
produktsäkerhetsdirektivet. Tolkningen av direktivets begrepp måste dock
ske med den reservationen att EG-domstolen, som ju har exklusiv rätt att
auktoritativt tolka EG-rättens innebörd och EFTA-d om stolen som tolkar
EES-rätten för EFTA-statemas del, kan komma att göra en annan
tolkning.

Med "varor” i produktsäkerhetslagen avses enligt förarbetena fysiska
föremål men inte nyttigheter såsom fest egendom eller värdepapper
(prop. 1988/89:23, s. 35). Sådana varor som enligt svensk rätt utgör s.k.
tillbehör till fest egendom när de har infogats i en fastighet kan också
komma att omfettas av produktsäkerhetslagen. Enligt förarbetena (a.
prop. s. 36) är det nämligen tidpunkten for tillhandahållandet som avgör
vad som är att anse som en vara i lagens mening. Utifrån den angivna
tolkningen av direktivets varubegrepp synes det som om direktivet och
lagen överensstämmer i detta avseende.

Den definition av varubegreppet som finns i direktivet syftar närmast
till att avgränsa tillämpningsområdet till konsumentvaror. Motsvarande
begränsning finns också i 1 § andra stycket produktsäkerhetslagen. På
grund av detta och då innebörden av lagens varubegrepp även i övrigt
synes överensstämma med direktivets anser regeringen att begreppet vara
inte behöver definieras i lagen.

I direktivet görs undantag för antikviteter m.m. under förutsättning att
den som tillhandahåller varan i fråga tydligt upplyser mottagaren att det
är fråga om en sådan vara. Produktsäkerhetslagen däremot är tillämplig
på samtliga varuslag. I likhet med utredningen (betänkandet s. 89-90)
anser regeringen att detta inte behöver innebära några större skillnader
i den praktiska tillämpningen. På grund härav och då en skyddslagstift-
ning av denna karaktär bör ha så få undantag som möjligt framstår det
inte som nödvändigt med hänsyn till EG-anpassningen att införa ett
motsvarande undantag i den svenska lagen.

Begreppet "säker produkt"

I direktivet förutsätts samtliga åtgärder ske till uppfyllande av det all-
männa kravet att endast säkra produkter får släppas ut på marknaden.

Vad som menas med "säker produkt" definieras i artikel 2. Där anges ^25

15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

också olika omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömningen Prop. 1993/94:203
av om en vara är säker t.ex. varans förpackning, eventuella bruksan-
visningar och vilken kategori av konsumenter som kan löpa risk vid
användandet av varan.

Direktivet innehåller även andra bestämmelser som har betydelse för
att avgöra när en produkt skall bedömas som säker. I artikel 4 sägs
således att en produkt skall bedömas som säker bl.a. om den överen-
stämmer med nationella hälso- och säkerhetsregler eller om sådana inte
finns, med standarder osv. I sista hand får produktens utformning och
tekniska beskaffenhet och vad konsumenter rimligen kan förvänta sig
vara det avgörande.

Begreppet "säker produkt" är således väsentligt i direktivet. Det ingår
i generalklausulen och utgör en förutsättning för olika ingripanden. Om
en produkt uppfyller kraven i artikel 4 utgör det en presumtion för att
produkten är "säker" och därmed skall få tillhand hållas fritt på den inre
marknaden. Utredningen har därför ansett att "säker produkt” är ett
sådant begrepp som bör tas in och definieras också i produktsäkerhetsla-
gen.

Även om det i produktsäkerhetslagens bestämmelser inte finns några
uttryckliga motsvarigheter till nämnda bestämmelser framgår det av
förarbetena att liknande omständigheter som räknas upp i direktivets
artikel 2 skall beaktas också vid tillämpningen av den svenska lagen (jfr
betänkandet s. 120). Vidare måste, även om uttryckliga regler om det
saknas, vad som sägs i artikel 4 anses gälla även enligt den svenska lagen
(jfr betänkandet s. 124).

Eftersom lagtexten i allt väsentligt torde ha samma innebörd som
direktivet i dessa avseenden är det, enligt regeringens mening, inte
nödvändigt att införa någon motsvarande definition i produktsäkerhetsla-
gen. Regeringen återkommer till frågan om vad detta kan tänkas innebära
för skyddsnivån på säkerhetskravet när förutsättningarna for olika
åtgärder diskuteras.

14.2.7 Åtgärder mot farliga varor

Regeringens bedömning: De åtgärder som får vidtas enligt
produktsäkerhetslagen bör i stort sett anses uppfylla direktivets
krav på åtgärder. Lagens bestämmelser om exportförbud bör
kunna behållas.

Regeringens förslag: Möjligheten till återkallelse utvidgas i den
svenska lagen så att återkallelse, i enlighet med direktivet, kan
ske även från andra än brukarna.

226

Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer med rege- Prop. 1993/94:203
ringens (se betänkandet s. 103 ff).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna delar utredningens
allmänna bedömning och tillstyrker förslaget till utvidgning beträffande
återkallelse. Kommerskollegium, Juridiska fakultetsnämnden vid Stock-
holms universitet, Konkurrensverket och Sveriges Marknadsförbund
ifrågasätter dock exportförbudet. Kommerskollegium anser det tveksamt
om det i ett EES-perspektiv är lämpligt att behålla exportförbudet och
påpekar att en samstämmig syn inom EES har betydelse för avtalets
funktion, även om EG:s handelspolitik mot tredje land inte är en del av
själva EES-avtalet. Eftersom det i den svenska lagen finns ett utrymme
för att besluta om alternativa åtgärder, uppstår enligt Kommerskollegium
en risk att ett beslut om exportförbud kan uppfattas som diskriminerande.
Juridiska fakultetsnämnden har svårt att se behovet av ett exportförbud
gentemot andra EES-länder, vilka ju också är förpliktade att införliva
EG:s direktiv i sina interna rättsordningar. Nämnden förordar därför att
tillämpningsområdet för exportförbudsreglema begränsas genom en
tilläggsregel som undantar EES-ländema. Konkurrensverket är tveksamt
till exportförbudet även om verket anser det rimligt att användare i andra
länder inte utsätts för risker som man ingripit mot på den svenska
marknaden. Verket hänvisar till Romfördragets artikel 36 och Cassis de
Dijon-principen och anger att konsumentskyddshänsyn, som en motive-
ring till nationella särregler, torde avse skydd för det egna landets
konsumenter. Sveriges Marknadsförbund anser att en alltför stel regel om
exportförbud, som inte tillåter återexport, kan leda till att Sverige blir ett
"dumpingland" för skadebringande produkter.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Direktivet ställer
krav på att myndigheterna skall kunna vidta vissa åtgärder. Syftet med
dessa åtgärder är att säkerställa att endast varor som är säkra kommer ut
på marknaden. Dessa åtgärder motsvaras i allt väsentligt av de åtgärder
som redan finns i produktsäkerhetslagen även om sättet att beskriva dem
skiljer sig åt.

När det gäller återkallelse av en vara som inte är säker är emellertid
de svenska reglerna mer restriktiva än direktivets. En återkallelse enligt
produktsäkerhetslagen får ske bara från den som innehar varan i fråga för
att bruka den (när det gäller tjänst från dem som innehar egendom som
tjänsten avsett för att bruka den). Direktivet kan inte läsas på annat sätt
än att en farlig vara skall kunna återkallas så snart den lämnat till-
verkaren eller importören, dvs. även om den befinner sig i ett senare
säljled och inte hunnit ut till konsumenten.

Någon motivering till varför återkallelse i den svenska lagen kan ske
endast från brukarna finns inte i förarbetena. Direktivet ger alltså i detta
avseende på sitt sätt ett starkare konsumentskydd. Något bärande skäl för
att ha en lägre skyddsnivå i den svenska lagen föreligger inte. Rege-
ringen föreslår därför att produktsäkerhetslagen ändras så att det blir
möjligt att återkalla varor även från andra än brukarna, dvs. också från
t.ex. detaljister.

Eftersom en likartad reglering om återkallelse finns beträffande tjänster 227

som avser egendom och for att undvika gränsdragningsproblem bör en

motsvarande ändring göras också för tjänster, trots att detta inte påkallas Prop. 1993/94:203
av EG:s direktiv. Det bör således bli möjligt att återkalla tjänster som
avser egendom även om den egendom som tjänsten avser inte nått
brukaren.

Produktsäkerhetslagen innehåller som tidigare nämnts en möjlighet att
meddela exportförbud. Bestämmelserna om detta infördes genom en
lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1991. Hittills har dock ingen
fråga om exportförbud prövats av Marknadsdomstolen. Redan vid inför-
andet diskuterades exportförbudet utifrån handelspolitiska synpunkter. I
prop. 1990/91:91 s. 22 f. konstaterades att Romfördraget tillåter vissa
undantagsbestämmelser till skydd för bl.a. människors och djurs hälsa
och liv (artikel 36) och att EG utfärdat exportförbudsbestämmelser för
vissa varugrupper (direktivet om farliga livsmedelsimitationer,
87/357/EEG). Mot bakgrund härav och då t.ex. Frankrike redan hade en
liknande reglering, gjordes bedömningen att förslaget inte utgjorde något
sådant handelshinder som stred mot föreliggande frihandelsavtal.
Tvärtom antogs att en möjlighet till exportförbud skulle komma att ligga
i linje med Sveriges förpliktelser enligt ett eventuellt kommande
EES-avtal.

EG:s direktiv om allmän produktsäkerhet innehåller inte några bestäm-
melser om exportförbud. Frågan är därför om produktsäkerhetslagens
bestämmelser om exportförbud, som några remissinstanser antytt, kom-
mer i konflikt med Sveriges åtaganden i EES-avtalet.

Till en böijan bör framhållas att EES-avtalet inte omfattar handelspo-
litik mot tredje land. Det är i och för sig riktigt som Kommerskollegium
påpekar, att en samstämmig syn har betydelse for avtalets funktion.
Denna samstämmighet måste dock i första hand ta sikte på sådant som
har betydelse för handeln mellan de avtalsslutande parterna inom EES,
eftersom det huvudsakligen är detta som avtalet reglerar. Ett förbud mot
export till tredje land kan knappast i någon nämnvärd omfattning anses
påverka samhandeln inom EES.

Vad härefter gäller förbud mot export till andra EES-länder kan det
ifrågasättas om exportförbudet verkligen utgör något handelshinder av
betydelse. Enligt motivuttalanden medger reglerna återexport i vissa fall
t.ex. om det behövs for att varan skall kunna repareras hos tillverkaren.
Vidare är förutsättningarna for att meddela ett exportförbud strängare än
de som gäller för övriga åtgärder i produktsäkerhetslagen. Det krävs ju
att det föreligger risk för allvarlig skada på person för att ett export-
förbud skall få meddelas. Ett beslut om exportförbud torde därför i
praktiken föregås av ett sälj förbud eller ett åläggande om återkallelse i
enlighet med produktsäkerhetslagen eller någon motsvarande åtgärd enligt
någon specialförfattning.

Skyddet for allmän hälsa och säkerhet samt konsumentskydd är sådana
särskilda hänsyn som inom EG gjort att nationella handelshindrande
åtgärder som eljest vore förbjudna kunnat godtas. Det är just dessa
hänsyn som också utgör grunderna i direktivet. Visserligen skall direkti-
vet ha införlivats inom hela EES senast den 29 juni 1994 men även om
så har skett kan det finnas situationer när ett exportförbud kan fylla en 228

funktion. Exportförbudet ger ju en möjlighet att stoppa farliga varor (och

tjänster) redan innan de hunnit spridas till exempelvis ett annat Prop. 1993/94:203
EES-land, vilket måste anses vara en fördel, oavsett vilka egna säker-
hetssystem det landet har. Så som bestämmelserna om exportförbud är
utformade i produktsäkerhetslagen kan de inte sägas utgöra medel for
godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av han-
deln. I Frankrike och Norge som också har exportförbud är man såvitt
framgår inställda på att behålla sina nuvarande bestämmelser. På grund
av det anförda ser regeringen inget skäl att begränsa exportförbudet till

att bara gälla länder utanför EES.

14.2.8 Förutsättningar för att vidta åtgärder

Regeringens bedömning: De rekvisit som enligt produktsäker-
hetslagen skall vara uppfyllda för att åtgärder skall få vidtas mot
en farlig vara bör anses motsvara kraven i direktivet.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att "särskild risk för
skada" byts ut mot direktivets "inte är säker" beträffande säljförbud,
vamingsinformation, återkallelse och exportförbud (se betänkandet s.
121).

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker
utredningens förslag; några dock under förutsättning att det inte innebär
någon skärpning av det säkerhetskrav som finns i dag. Juridiska fakultets-
nämnden vid Stockholms universitet delar i sak utredningens bedömning
att den säkerhetsstandard som kommit till uttryck i hittillsvarande praxis
ligger på en lämplig nivå, men påpekar att den auktoritativa tolkningen
av säkerhetskravet i fortsättningen kommer att vara en uppgift för
EES-rätten i sista hand. Vidare anför man att den föreslagna generalklau-
sulens utformning jämte förslaget att ändra rekvisitet "medför särskild
risk för skada" till "inte är säker" medför viss osäkerhet om bevisbördans
placering som därför bör belysas i propositionen. Även Marknadsdom-
stolen ser oklarheter när det gäller bevisbördans placering. Enligt
domstolen får man vid läsning av lagtexten, särskilt på grund av
utformningen av 4 §, närmast intryck av att näringsidkaren har bevis-
bördan for att varan är säker. Domstolen konstaterar att detta innebär
omkastad bevisbörda jämfört med vad som är fallet enligt den nu gäl-
lande lagen, vilket torde, mot vad utredningen antagit, innebära en
avsevärd skärpning av skyddsnivån och näringsidkaransvaret. Enligt
domstolen bör bevisbördans placering framgå direkt av lagtexten. Arbe-
tarskyddsstyrelsen noterar att om förslaget genomförs bör den föreslagna
nya bestämmelsen i arbetsmiljölagen, som innehåller rekvisitet "särskild
risk för skada", anpassas på motsvarande sätt.

Skälen för regeringens bedömning: EG:s direktiv om allmän pro-
duktsäkerhet syftar som tidigare har redovisats till att säkerställa att bara
säkra produkter släpps ut på marknaden. För ändamålet får medlemssta-

229

tema vidta de åtgärder som är nödvändiga och befogade med hänsyn till Prop. 1993/94:203
graden av risk for skada som en produkt for med sig (artikel 6.1).

Som en allmän förutsättning för ingripanden gäller alltså enligt direk-
tivet att en produkt inte är säker. Med "säker produkt" avses enligt
artikel 2 b en produkt som inte medför någon risk eller som bara medför
minimal risk vid användningen och som kan anses godtagbar med hänsyn
till en hög skyddsnivå för människors säkerhet och hälsa.

Enligt produktsäkerhetslagen gäller som gemensam förutsättning för
säljförbud och ålägganden om vamingsinformation och återkallelse, att
varan eller tjänsten medför "särskild risk för skada". Även för export-
förbud krävs särskild risk för skada men därtill att den befarade skadan
är allvarlig och att det är fråga om risk för personskada. För åläggande
om säkerhetsinformation däremot räcker det med att informationen har
"särskild betydelse för att förebygga att varan eller tjänsten orsakar skada
på person eller egendom".

En fråga som inställer sig i sammanhanget är om det i praktiken
föreligger någon skillnad mellan direktivet och produktsäkerhetslagen när
det gäller förutsättningar för ingripanden. Rent språkligt skulle kunna
hävdas att direktivets definition av en säker produkt, nämligen att den
"inte medför någon risk" eller medför minimal risk innebär en lägre
godtagbar risk än "särskild risk" som ju avser en risk av viss betydenhet.

Viss vägledning kan fås från den förut nämnda exemplifieringen av
omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om en
produkt är säker. Eftersom det, som tidigare påpekats, finns stora lik-
heter mellan dessa exempel och de omständigheter som anges i den
svenska lagens förarbeten, är det rimligt att anta att lagens innebörd,
trots den språkliga skillnaden, i huvudsak överensstämmer med direkti-
vets.

Av betydelse i sammanhanget är emellertid inte bara hur begreppet
säker produkt har definierats i direktivet. Befogenheten att vidta åtgärder
är enligt artikel 6.1 första stycket i direktivet begränsad till vad som är
nödvändigt med hänsyn till graden av risk, dvs. den skall utövas i
proportion till hur stor risken är. Direktivet ger på detta sätt uttryck för
dels att det, inom ramen för direktivets syfte, finns olika grader av
risker, dels att graden av risk skall ”styra" valet av åtgärd.

Även i produktsäkerhetslagen finns en gradering av olika risknivåer
genom de olika rekvisit som anges för säkerhetsinformation respektive
för övriga åtgärder. I förarbetena sägs uttryckligen att det krävs betydligt
mindre för ett ingripande i form av säkerhetsinformation än för t.ex.
åläggande om vamingsinformation (prop. 1988/89:23, s. 84). I fråga om
exportförbud har ytterligare en skärpning gjorts genom kravet på allvarlig
skada på person. Vidare påpekas i motivuttalanden att det grundläggande
kriteriet vid val av åtgärd är vad som med minsta möjliga insats uppfyller
ändamålet att förebygga skadefall (se t.ex. a. prop. s. 93).

För att nå så god överensstämmelse som möjligt med direktivet och för
att få en naturlig koppling till den generalkalusul som utredningen har
föreslagit, vill utredningen föra in uttrycket "inte är säker” också i den
svenska lagens regler om åtgärder. Utredningens bedömning är dock (s. 230

122) att detta knappast medför någon skärpning av den allmänna

skyddsnivån jämfört med vad som gäller för närvarande.

Den svenska lagens säkerhetskrav har prövats i ett flertal fall av
Marknadsdomstolen. Utredningen uttalar sammanfattningsvis (s. 122) att
det finns stöd för det allmänna omdömet att den svenska skyddsnivån
beträffande såväl varor som tjänster är hög.

Enligt regeringens mening får produktsäkerhetslagen, både till sin
ordalydelse, enligt förarbetsuttalanden och på det sätt den tillämpas,
anses motsvara de krav som kan som utläsas i direktivet när det gäller
skyddsnivå och urvalsmetod för ingripanden. Samtidigt bör betonas att
detta kan bli föremål för EFTA- eller EG-domstolens prövning varför
det inte går att uttala sig med säkerhet. Det bör dock beaktas att det
väsentliga vid införlivande av ett direktiv är att man uppfyller det resultat
som direktivet syftar till medan viss frihet finns för nationella regler när
det gäller form och tillvägagångssätt. Regeringen anser därför inte att de
svenska reglerna behöver ändras i nämnda avseenden.

14.2.9 Handläggningsregler och överklagande

Regeringens bedömning: Produktsäkerhetslagens handläggnings-
regler bör kunna behållas oförändrade. Detsamma gäller
befintliga regler om överklagande.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens (se be-
tänkandet s. 127-130 och 133 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, utom Juridiska fakul-
tetsnämnden vid Stockholms universitet, delar eller har inget att erinra
mot regeringens bedömning. Juridiska fakultetsnämnden anser inte att
dagens rättegångsordning, där Marknadsdomstolen som första och sista
instans fattar beslut i sakfrågan, uppfyller direktivets krav. Enligt fakul-
tetsnämnden synes direktivets regler fordra ett tvåinstanssystem, t.ex. i
den formen att Stockholms tingsrätt blir första instans. En annan för-
ändring vore, enligt fakultetsnämnden, att låta Konsumentverket (jfr
Konkurrensverkets roll) bli beslutande förvaltningsmyndighet.

Skälen för regeringens bedömning: Direktivet anger i artikel 5 att
medlemsländerna skall anta nödvändiga lagar och andra regler för att se
till att direktivets bestämmelser efterlevs. Vidare åligger det medlemslän-
derna att utse myndigheter som övervakar produkters säkerhet och att se
till att dessa myndigheter också har de befogenheter som behövs för att
vidta erforderliga åtgärder.

Några konkreta krav på hur arbetet rent administrativt skall bedrivas
uppställs dock inte i direktivet. Däremot finns vissa förfaranderegler i
direktivets artikel 14. Där föreskrivs att vaije beslut enligt direktivet,
som innebär restriktioner för produkter, skall innehålla skälen för be-
slutet. Varje part som berörs skall få del av beslutet så snart som möjligt
och underrättas om hur beslutet kan överklagas samt om besvärstiden.

Prop. 1993/94:203

231

Partema skall också beredas möjlighet att lämna synpunkter innan Prop. 1993/94:203
åtgärder vidtas. Vidare sägs i artikel 14 att medlemsländerna skall
säkerställa att en åtgärd som vidtagits av behörig myndighet och som
innebär restriktioner for en produkt eller att produkten återkallas skall
kunna prövas vid domstol.

I produktsäkerhetslagen, 16-20 §§, finns olika handläggningsregler om
att Konsumentverket bör förhandla med näringsidkare, att anmaningar
och vitesförelägganden får förekomma, att interimistiska beslut får
meddelas osv. Eftersom dessa inte berörs av några regler i direktivet kan
de enligt regeringens bedömning kvarstå oförändrade. Vidare måste
direktivets regler om besluts utformning m.m. i artikel 14 anses över-
ensstämma med vad som redan gäller i Sverige enligt allmänna for-
valtningsrättsliga principer.

Enligt 26 § produktsäkerhetslagen kan beslut av en tillsynsmyndighet
och Konsumentombudsmannen i allmänhet överklagas hos Kammarrätten.
Någon överklagandemöjlighet finns dock inte beträffande sådana
förelägganden om information, förbud eller återkallelse som Konsu-
mentombudsmannen får meddela enligt 22 §. Sådana förelägganden måste
dock, för att bli gällande, godkännas av näringsidkaren och gäller
därefter som om de hade meddelats av Marknadsdomstolen. Något behov
av överklagningsmöjlighet kan därför inte anses föreligga i sådana fall.

De olika ingripanden beträffande en vara eller en tjänst som kan före-
komma enligt produktsäkerhetslagen beslutas normalt efter en prövning
i Marknadsdomstolen. I förarbetena till lagen diskuterades om besluts-
befogenheterna skulle ges vederbörande tillsynsmyndighet eller domstol.
Föredragande statsrådet uttalade bl.a. (prop. 1988/89:23, s. 63-64) att
en prövning i domstol från rättssäkerhetssynpunkt var att föredra. Den
nackdel som detta kunde tänkas innebära i fråga om snabbhet i förfaran-
det ansågs inte så besvärande med hänsyn till den föreslagna möjligheten
till interimistiska beslut. Efter att ha konstaterat att Marknadsdomstolen
redan hade viss erfarenhet av informationsålägganden och säljförbud och
att denna ordning fungerat bra, ansåg föredaganden att Marknadsdom-
stolen skulle få avgöra tvister även enligt den föreslagna lagen.

Den nuvarande ordningen har, vilket också framhålls av några remiss-
instanser, fungerat bra. En domstolsprövning måste enligt regeringens
bedömning alltjämt anses ge sådana garantier for rättssäkerhet att den är
att föredra när fråga är om ingripanden av denna karaktär. Domstolen är
visserligen första och sista instans. Marknadsdomstolen har dock enligt
20 § produktsäkerhetslagen en möjlighet att ompröva sina beslut när
ändrade förhållanden eller särskilda skäl föranleder det. Vidare kan
Marknadsdomstolens avgöranden komma under Högsta domstolens
prövning genom resning.

I sammanhanget kan tilläggas att Marknadsdomstolens framtid har
diskuterats i promemorian Specialdomstolama i framtiden (Ds Ju
1993:34). Där förordas att Marknadsdomstolen inordnas i Svea hovrätt
och att mål som i dag prövas av domstolen i stället skall prövas av
tingsrätt som första instans. Promemorians förslag bereds för närvarande
inom regeringskansliet. 232

Direktivets artikel 14 torde vara skriven med tanke på det system med

tillsynsmyndigheter som beslutande organ som gäller i de flesta Prop. 1993/94:203
EG-länder och enligt vissa speciallagar, även i Sverige. Bestämmelsen
kan därför knappast tolkas som att också Marknadsdomstolens avgöran-
den måste kunna överklagas. Regeringen föreslår därför ingen ändring
av överklagandereglema.

14.2.10 Tillsyn och marknadskontroll

Regeringens bedömning: Det nuvarande svenska systemet för
tillsyn av produktsäkerhetslagens efterlevnad bör anses uppfylla
direktivets krav på tillsyn och övervakning.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens (se be-
tänkandet s. 130).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar i huvudsak ut-
redningens bedömning. Kommerskollegium anser dock att direktivet
ställer krav på att det utses nationella myndigheter med erforderliga
befogenheter att fullgöra olika uppgifter, utan förhandsprövning i dom-
stol. Till dessa befogenheter hör att utlösa skyddsklausul i någon form.
Här behövs enligt Kommerskollegium ett "samlat grepp" för att skapa ett
enhetligt synsätt i Sverige. Socialstyrelsen uttalar att de ansvariga
myndigheterna måste ges ett vidgat ansvar för att övervaka marknaden
och nämner som exempel lagen (1993:584) om medicintekniska pro-
dukter enligt vilken Socialstyrelsen kan förbjuda eller inskränka använd-
ningen av en produkt. Folkhälsoinstitutet anser att marknadskontrollens
organisation, omfattning och genomförande bör preciseras och betonar
att man vid utformning av lagen bör ta hänsyn till de skaderegistreringar
m.m. som gjorts i Sverige. Vidare anser man det önskvärt att ett
notifikationssystem för utbyte av information och samarbete byggs upp
i samband med att direktivet träder i kraft. Konkurrensverket påtalar att
Konsumentverkets riktlinjer kan vara handelshindrande om de ställer
högre krav än direktivet. SWEDAC uttalar i fråga om snabba ingripanden
mot farliga produkter, att man inte kan se några hinder för att vederbör-
ande tillsynsmyndighet, åtminstone i särskilt kvalificerade fall, ges
möjlighet att besluta om ingripanden interimistiskt. Ett sådant beslut
borde kunna överklagas i domstol. LO betonar vikten av ett nära samar-
bete mellan de ansvariga tillsynsmyndigheterna för konsument-, miljö-
och arbetsmiljöfrågor. Enligt Sveriges Konsumentråd bör även de kom-
munala konsumentvägledama kunna delta i kontrollarbetet.

Skälen för regeringens bedömning: En väsentlig del i direktivets
produktsäkerhetssystem är marknadskontrollen som skall se till att syftet
med reglerna uppnås. Några konkreta krav när det gäller hur tillsynen
skall bedrivas eller hur den skall vara organiserad anges dock inte. I
artikel 5 sägs bara att medlemsstaterna skall se till att det finns ett väl
fungerande övervakningssystem så att syftet - att endast säkra produkter

233

släpps ut på marknaden - blir uppfyllt. Medlemsstaterna skall således se Prop. 1993/94:203
till att det finns myndigheter som har nödvändiga befogenheter att vidta
lämpliga åtgärder. I artikel 6 sägs att medlemsstaterna skall se till att de
har de befogenheter som krävs för att vidta bland annat de åtgärder som
uppräknas i artikeln.

Enligt produktsäkerhetslagen är Konsumentverket tillsynsmyndighet om
inte specialregler finns som säger något annat. Några remissinstanser
ifrågasätter dock om Konsumentverket, i sin egenskap av tillsynsmyn-
dighet, har tillräckliga befogenheter för att uppfylla direktivets krav på
en sådan myndighet. Konsumentverket - med undantag av Konsu-
mentombudsmannen - får ju inte självt vidta några åtgärder i form av
ålägganden eller sälj förbud. Verkets befogenheter gentemot näringsid-
karna är begränsade till anmaningar och förelägganden. Konsumentom-
budsmannen får endast i fåll som inte är av större vikt besluta om in-
gripanden och måste annars föra frågan vidare till Marknadsdomstolen.

Som tidigare nämnts övervägdes vid produktsäkerhetslagens tillkomst
om vederbörande tillsynsmyndighet eller domstol skulle få befogenhet att
besluta om ingripanden. Det ansågs då att kravet på snabbhet i för-
farandet inte vägde lika tungt som kravet på rättssäkerhet, särskilt inte
som domstolsförfarandet genom möjligheten att meddela interimistiska
beslut skulle kunna göras snabbt.

Produktsäkerhetslagen har nu varit i kraft i snart fem år. Under denna
tid har det inte framkommit annat än att det nuvarande systemet med
Konsumentverket som tillsynsmyndighet och Marknadsdomstolen som
beslutande instans fungerat tillfredsställande. Möjligheten till interimis-
tiska beslut har skapat möjligheter till snabba avgöranden.

I en nyligen till riksdagen avlämnad proposition (prop. 1993/94:161)
"Marknadskontroll för produktsäkerhet m.m.", konstateras att marknads-
kontrollen är i ett uppbyggnadsskede i alla EES-länder, att det saknas
gemensamma regler för dess organisation och bedrivande och att det är
upp till vaije deltagande land att upprätta ett system som motsvarar
förpliktelserna i EES-avtalet.

Det är således mycket vanskligt att i nuläget bedöma hur en funge-
rande marknadskontroll bör se ut. Klart är att det kommer att fordras en
bättre samordning mellan olika tillsynsmyndigheter och ett ökat infor-
mationsutbyte, inte minst med andra EES-länder. Ett steg i denna rikt-
ning är de förordningar om informationsutbyte för särskilt farliga varor
(livsmedel och andra konsumentvaror) som regeringen beslutat om under
hösten 1993.

I den nämnda propositionen om marknadskontroll föreslås att
SWEDAC skall bli ett centralt samordnings- och kontaktorgan som bl.a.
skall ge råd och stöd till de olika sektorsmyndighetema. I fråga om den
organisatoriska lösningen i övrigt för Sveriges del, föreslås att minsta
möjliga ingrepp görs i myndigheternas nuvarande ansvars- och uppgifts-
fördelning med möjlighet att anpassa verksamheten efterhand som be-
hoven förändras. Regeringens bedömning är således att det i nuläget inte
är vare sig lämpligt eller nödvändigt att göra några förändringar i det
nuvarande systemet för tillsyn inom olika produktområden. När 234

ytterligare erfarenheter vunnits kan det emellertid finnas skäl att ta upp

frågan på nytt.

Prop. 1993/94:203

14.2.11 Anmälningsskyldighet m.m.

Regeringens bedömning: Direktivets krav på anmälningar till
bl.a. EFTA:s övervakningsmyndighet i vissa fall bör kunna
uppfyllas genom en förordning. Om ett beslut från övervak-
ningsmyndigheten påkallar ändring av ett beslut från Marknads-
domstolen bör detta kunna åstadkommas inom ramen för pro-
duktsäkerhetslagens nuvarande regler.

Utredningens bedömning: Överenstämmer med regeringens (se betän-
kandet s. 137-138 och 141-143).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser uttalar sig inte särskilt
om anmälningsskyldigheterna. Folkhälsoinstitutet och Konsumentverket
kommenterar de notifikationssystem som blir nödvändiga för att utbyta
information och bredda samarbetet när det gäller produktsäkerhetsfrågor.
Kommerskollegium anser frågan om en eventuell omprövning efter ett
beslut från EFTA:s övervakningsmyndighet "ointressant" eftersom det
inte längre finns grund för en svensk specialdomstol som såväl förhands-
prövar som omprövar sina egna domar. SWEDAC uppger att det
föreslagna systemet, där EFTA:s övervakningsmyndighet skall överpröva
ett svenskt domstolsavgörande, ur principiell synvinkel ter sig något
"säreget". Enligt SWEDAC torde systemet ha utformats på detta sätt med
den avsikten att det i de flesta fall skulle vara en tillsynsmyndighets och
inte en domstols beslut som skulle överprövas.

Skälen for regeringens bedömning: Av den tidigare redogörelsen för
direktivets innehåll framgår att direktivet föreskriver ett flertal olika
anmälningsskyldigheter som medlemsstaterna har att iaktta (se t.ex
artiklarna 7 och 8).

Eftersom liknande skyldigheter förekommer i flera EG-rättsakter har
i EES-avtalet intagits en bestämmelse (punkten 4 i protokoll 1) där det
sägs att en EFTA-stat har motsvarande informations- och anmälnings-
skyldigheter som medlemsstaterna har. EFTA-staterna skall dock lämna
sina uppgifter till EFTArs övervakningsmyndighet och till EFTA:s
ständiga kommitté.

Hur anmälningsskyldigheten enligt produktsäkerhetsdirektivet skall
fullgöras är en fråga som kan bestämmas av regeringen i förordning. Så
har också skett när det gäller personlig skyddsutrustning och leksaker. En
bestämmelse om detta behöver därför inte föras in produktsäkerhetslagen.

Ett särskilt problem uppkommer dock när det gäller artiklarna 7 och

8. Dessa föreskriver att kommissionen skall kontrollera om vidtagna åt-
gärder överensstämmer med direktivets syften. Om kommissionen finner
att så inte är fallet skall den enligt artikel 7 rapportera tillbaka till den
medlemsstat som har vidtagit åtgärden. Även om så inte sägs uttryckligen

235

får det forutsättas att medlemsstaten då skall rätta till det felaktiga Prop. 1993/94:203
ingripandet.

Vidare gäller enligt artiklarna 9-11 att kommissionen i vissa fell, när
olika uppfattning råder mellan medlemsstaterna, själv kan fetta ett
"överstatligt" beslut som innebär att en medlemsstat blir tvungen att göra
ett tidsbegränsat ingripande. I sådana fell får alltså kommissionen enligt
en särskild procedur som anges i artikel 11 fetta beslut som kräver att
medlemsstaterna vidtar någon av de åtgärder som anges i artikel 6.1 d-h,
exempelvis säljforbud eller återkallelse. Sådana åtgärder måste med-
lemsstaterna vidta inom tio dagar från beslutet men de är endast giltiga
i tre månader (viss möjlighet finns till förlängning).

För EFTA-länderna gäller enligt EES-avtalet och enligt ett forslag till
justeringar av protokoll 1 till det s.k. övervakningsavtalet att EFTA:s
övervakningsmyndighet kommer att ha motsvarande befogenheter som
kommissionen i detta avseende. Nämnda regler kan därför komma att
kräva att det i svensk rätt finns en möjlighet att rätta till ett felaktigt
ingripande som kan ha meddelats genom dom i Marknadsdomstolen.

Den diskuterade proceduren kan för Sveriges del skapa problem om
exempelvis Marknadsdomstolen inte bifeller en talan om åtgärder mot en
vara och om därefter något ännat EES-land gör ett ingripande mot
samma vara som leder fram till ett kommissionsbeslut enligt artikel 9.

Om denna situation skulle uppstå, dvs. om Sverige åläggs att ingripa
mot en vara som Marknadsdomstolen tidigare inte funnit skäl att ingripa
mot, finns som tidigare nämnts i produktsäkerhetslagen en bestämmelse
som gör det möjligt för domstolen att pröva samma fråga på nytt. Enligt
20 § produktsäkerhetslagen får så ske "när ändrade förhållanden eller
annat särskilt skäl föranleder det". I förarbetena (prop. 1988/89:23 s. 116)
sägs att omprövning skall kunna göras t.ex. när nya belägg för en varas
ferlighet har kommit fram och när ytterligare erfarenheter vunnits om
riskerna.Det skall också vara möjligt att upphäva exempelvis ett meddelat
säljforbud om det senare visar sig att detta var obehövligt. Det måste
dock finnas en klar grund for en ändrad domstolsprövning och be-
stämmelsen är tänkt att tillämpas restriktivt.

Även om det nu skisserade problemet av naturliga skäl inte har dis-
kuterats vid tillkomsten av 20 § finns det inget hinder i paragrafens
ordalydelse eller i vad som anges i förarbetena mot att använda den i
sådana situationer som de ovan nämnda. Direktivet synes visserligen, i
fråga om nödfellssituationema i artikel 9, utgå från att medlemsstaterna
skall vidta de åtgärder som kommissionen beslutat utan någon förnyad
prövning i de nationella instanserna. Det kan dock inte anses strida mot
direktivet att en sådan prövning företas.

Regeringen anser således att produktsäkerhetslagen inte behöver ändras
eller kompletteras med anledning av direktivets artiklar om anmälnings-
skyldigheter.

236

14.2.12 Kostnadskonsekvenser

Prop. 1993/94:203

Regeringens bedömning: De föreslagna ändringarna bör inte
behöva medföra några kostnadsökningar för berörda näringsid-
kare eller myndigheter.

Utredningens bedömning: Överenstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Konsumentverket som jämte Sveriges Konsument-
råd uttalat sig i denna fråga, uppger att den ökande mängden information
och de krav på en aktiv marknadskontroll som kommer att ställas på
verket när direktivet träder i kraft, medför ett väsentligt ökat resursbe-
hov. Sveriges Konsumentråd anser också att marknadskontrollen kommer
att kräva väsentliga resurser.

Skälen för regeringens bedömning: De förslag som regeringen nu
lägger fram innebär i förhållande till vad som i dag gäller en utvidgning
endast på en punkt, nämligen den att återkallelse skall få ske även från
andra än dem som innehar egendomen for att bruka den. Förslaget i
denna begränsade del bör i sig inte föranleda ökade kostnader, vare sig
for staten eller berörda näringsidkare.

Direktivet ställer krav på att det skall finnas myndigheter som skall se
till att bara säkra varor finns på marknaden och att dessa skall ha de
befogenheter som krävs för att vidta lämpliga åtgärder. Som regeringen
tidigare har funnit tillgodoser produktsäkerhetslagens regler om de
åtgärder som får vidtas mot ferliga varor och om tillsynsmyndighet
direktivets krav i dessa hänseenden. Såvitt nu kan överblickas får den
tillsyn som Konsumentverket för närvarande utövar med stöd av lagen
anses uppfylla direktivets krav. I den mån ökade tillsynsinsatser blir
nödvändiga, bör detta i första hand klaras av genom en omprioritering av
tillgängliga resurser.

Den ökande mängden information som kan bli följden genom ett
införlivande av direktivet kan både föra med sig ökade kostnader och
innebära kostnadsbesparingar. Att hantera mer information innebär
merarbete. Samtidigt bör ett samarbete inom EES genom informations-
utbyte fora med sig förenklingar och en ökad effektivitet när det gäller
marknad skontrollen.

I sammanhanget bör nämnas att Sverige redan inom ramen for EES är
anslutet till EG:s system för informationsutbyte när det gäller ferliga
konsumentvaror (det s.k. RAPEX-systemet). I Sverige svarar Konsu-
mentverket respektive Livsmedelsverket för detta informationsutbyte
enligt förordningen (1993:1322) om informationsutbyte inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet i fråga om ferliga konsumentvaror och
förordningen (1993:1535) om informationsutbyte inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet i fråga om livsmedel.

237

14.2.13 Ikraftträdande

Prop. 1993/94:203

Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den dag
som regeringen bestämmer .

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Den enda remissinstans som har yttrat sig i frågan
är Köpmannaförbundet, som anser att det bör ges en rimlig anpassnings-
tid innan den nya lagen träder i kraft.

Skälen för regeringens förslag: Sveriges åtagande enligt EES-avtalet
innebär att de rättsakter som omfettas av avtalet skall införlivas i svensk
rätt med verkan från den tidpunkt då avtalet i den aktuella delen träder
i kraft. Det är ännu oklart när detta kommer att ske. Det bör därför
ankomma på regeringen att besluta när lagen skall träda i kraft.

14.2.14 Sammanfattning av betänkandet
Produktsäkerhetslagen och EG (SOU 1993:88)

Den gällande svenska produktsäkerhetslagen innehåller regler som skall
motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller egendom.
Ansvaret för att lagens syfte uppfylls åvilar i första hand de näringsidkare
som tillhandahåller en vara eller en tjänst. Om en näringsidkare inte
självmant vidtar sådana åtgärder som behövs för att en vara eller en
tjänst skall vara säker, kan han drabbas av olika ålägganden och förbud.

I lagen anges vilka ålägganden och förbud som det kan bli fråga om.
En näringsidkare kan till en början åläggas att lämna säkerhetsin-
formation beträffande en vara eller en tjänst som han tillhandahåller. Är
det fråga om en vara eller en tjänst som redan har överlåtits eller utförts,
kan näringsidkaren åläggas att lämna vamingsinformation. En näringsid-
kare kan också förbjudas att tillhandahålla en vara eller en tjänst eller,
såvitt gäller varor, meddelas exportförbud. Slutligen kan en näringsidkare
åläggas att återkalla en vara eller en tjänst.

Ålägganden och förbud beslutas av Marknadsdomstolen eller, i vissa
fell, av Konsumentombudsmannen (KO).

EG:s ministerråd har förra året beslutat om ett allmänt produktsäker-
hetsdirektiv, som träder i kraft den 29 juni 1994. Direktivet uppvisar
stora likheter med den svenska produktsäkerhetslagen. Det finns dock
vissa skillnader, bl.a. när det gäller tillämpningsområdet. Så t.ex. tar
direktivet enbart sikte på varor (products), medan tjänster har lämnats
utanför.

En annan skillnad består i att det i direktivet bara talas om risk för
personskador men däremot inte om risk för sakskador. Vidare innehåller
direktivet - till skillnad mot produktsäkerhetslagen - inte några be-
stämmelser om exportförbud.

Produktsäkerhetsdirektivet har tillkommit så sent att Sverige inte med

238

anledning av EES-avtalet har en omedelbar skyldighet att anpassa sin Prop. 1993/94:203
lagstiftning till det. Det kan dock förväntas att EES-avtalets parter
kommer att fetta beslut som innebär att bl.a. produktsäkerhetsdirektivet
skall följas.

Produktsäkerhetsutredningen har fått i uppdrag att undersöka vilka
ändringar som kan behöva göras i produktsäkerhetslagen med hänsyn till
EG-direktivet. Resultatet av detta arbete redovisas i det nu föreliggande
betänkandet.

En av huvudfrågorna är om det är möjligt att behålla produktsäker-
hetslagens tillämplighet på tjänster, trots att motsvarande regler saknas
i direktivet, eller om detta skulle ses som ett sådant handelshinder som
är oförenligt med EES-avtalet. Utredningen konstaterar på den punkten
att, eftersom produktsäkerhetslagen behandlar inhemska och utländska
tjänster lika, det inte sker någon diskriminering. Av betydelse är också
att den svenska regleringen om tjänster syftar till att åstadkomma en
större säkerhet på konsumentområdet. Det är därmed fråga om ett
ändamål som i EG-sammanhang har godtagits som skäl för särreglering.

Med hänsyn bl.a. till de angivna omständigheterna har utredningen
kommit fram till att den svenska lagen även i fortsättningen bör kunna
omfetta såväl varor som tjänster. På motsvarande grunder anser ut-
redningen att man i de svenska reglerna liksom hittills bör kunna tala om
risk for både person- och sakskador.

När det gäller frågan huruvida produktsäkerhetslagens bestämmelser
om exportförbud kan tänkas komma i konflikt med EES-avtalet, kan i
stort sett samma resonemang föras som beträffande tjänster och risk för
sakskador. Som bestämmelserna är utformade kan exportförbud inte
sägas utgöra medel for en godtycklig diskriminering eller innefatta en
förtäckt begränsning av handeln. Även andra EES-länder, nämligen
Frankrike och Norge, har bestämmelser om exportförbud, och man synes
där vara inställd på att behålla denna reglering. Utredningen anser därför
att möjligheten till exportförbud bör finnas kvar i den svenska lagen.

Utredningen föreslår att produktsäkerhetslagen skall byggas ut på ett
par punkter, så att man uppnår en bättre överensstämmelse med EG-
direktivet. Det föreslås sålunda att lagen skall inledas med en allmän
bestämmelse om att näringsidkare får tillhandahålla en vara eller en tjänst
bara om den kan anses säker. Vidare anser utredningen att lagen bör
innehålla vissa bestämmelser om vad som avses med en säker vara eller
tjänst. I de föreslagna bestämmelserna, som har utformats efter modell
av EG-direktivet, sägs bl.a. att en vara eller tjänst är säker, om den
under normala eller rimligt förutsebara användningsförhållanden inte
utgör någon risk eller bara en sådan risk som är förenlig med kraven på
en hög skyddsnivå för personer och egendom.

Enligt produktsäkerhetslagen gäller som en gemensam förutsättning för
att olika myndighetsåtgärder skall kunna vidtas att varan eller tjänsten
medför "särskild risk för skada". Utredningen föreslår att bestämmel-
serna anpassas till EG-direktivet, så att ifrågavarande åtgärder kan vidtas,
om en vara eller en tjänst "inte är säker". En lagändring med detta
innehåll innebär enligt utredningens mening knappast någon skärpning av 239

det allmänna säkerhetskravet, jämfört med den praxis som gäller för

närvarande. Prop. 1993/94:203

Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utredningen fortsätter sitt arbete med att pröva om produktsäkerhetsla-
gens tillämpningsområde bör utvidgas, så att den inte bara, som i dag,
gäller varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet utan
också varor och tjänster på det offentliga området.

14.2.15 Lagförslaget i betänkandet

Produktsäkerhetslagen och EG samt bakomliggande EG-direktiv

Förslag till

Lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604)

Härigenom föreskrivs i fråga om produktsäkerhetslagen (1988:1604)
dels att 4, 6-9 och 26 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall inforas två nya paragrafer, 1 a och 23 a §§, samt
närmast före 4 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a §

Med varor avses i denna lag lösa
saker. En vara som har infogats
eller på annat sätt blivit en
beståndsdel i annan lös egendom
eller i fast egendom skall alltjämt
anses utgöra en vara for sig.

Krav på varor och tjänster

4 §

Konsumentverket utövar tillsyn
över att denna lag och föreskrif-
ter som har meddelats med stöd
av den efterlevs. En myndighet,
som enligt annan författning
skall se till att regler om pro-
duktsäkerhet i fråga om vissa va-
ror eller tjänster efterlevs, är
dock tillsynsmyndighet även
enligt denna lag och föreskrifter
som har meddelats med stöd av
den.

En näringsidkare får tillhan-
dahålla en vara eller tjänst bara
om den kan anses säker.

240

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:203

En fråga om åläggande eller
förbud enligt denna lag får alltid
väckas hos konsumentverket.
Om verket inte är tillsynsmyn-
dighet beträffande den vara eller
tjänst som frågan gäller, skall
frågan, om den inte är uppenbart
ogrundad, överlämnas till till-
synsmyndigheten.

Med en säker vara avses i denna
lag varje vara som under nor-
mala eller rimligt förutsebara
användningsförhällanden inte
utgör någon risk eller bara en
sådan risk som är förenlig med
kraven på en hög skyddsnivå för
personer och egendom.

Vid bedömningen av om en vara
är säker skall särskilt följande
omständigheter beaktas:

- varans egenskaper, inbegripet
dess sammansättning, förpack-
ning samt anvisningar för mon-
tering och skötsel,

- varans effekt på andra varor
som det rimligen kan förutses
att den kommer att användas
tillsammans med,

- hur varan presenteras eller är
märkt samt bruksanvisningar
och annan information från
tillverkaren,

- vilken kategori av konsumen-
ter, särskilt bam, som kan
löpa allvarlig risk vid använ-
dandet av varan,

- huruvida varan uppfyller
gällande regler och standar-
der.

\äd som nu sagts om varor
gäller i tillämpliga delar även
för tjänster.

241

16 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203

Säljforbud m.m.

6 §

Prop. 1993/94:203

Nuvarande lydelse

Tillhandahåller en näringsidkare
en vara eller en tjänst som med-
för särskild risk för skada på
person eller egendom, kan mark-
nadsdomstolen förbjuda honom
att fortsätta med det. Förbudet
får även avse annan Tillhanda-
håller en näringsidkare en vara
eller en tjänst som inte är säker,
kan marknadsdomstolen förbjuda
honom att fortsätta med det.
Förbudet får även avse annan
liknande vara eller tjänst med
samma skaderisk.

Föreslagen lydelse

Exportförbud

6a §

Tillhandahåller en näringsidkare
en vara som innebär särskild risk
för allvarlig skada på person,
kan marknadsdomstolen förbjuda
honom att exportera varan.
Förbudet får även avse annan
liknande vara med samma skade-
risk.

Tillhandahåller en näringsidkare
en vara som inte är säker och
som kan medföra allvarlig skada
på person, kan marknadsdom-
stolen förbjuda honom att ex-
portera varan. Förbudet får även
avse annan liknande vara med
samma skaderisk.

Åläggande om vamingsinformation

7 §

Har en näringsidkare överlåtit en
vara eller utfört en tjänst som
medför särskild risk för skada på
person eller egendom, kan mark-
nadsdomstolen ålägga honom att
informera om skaderisken och
om hur den skall förebyggas.
Sådan information skall lämnas
till dem som innehar varan eller
som tjänsten utförts åt eller som
innehar den egendom som tjäns-
ten avsett.

Har en näringsidkare överlåtit en
vara eller utfört en tjänst som
inte är säker, kan marknads-
domstolen ålägga honom att
informera om skaderisken och
om hur den skall förebyggas.
Sådan information skall lämnas
till dem som innehar varan eller
som tjänsten utförts åt eller som
innehar den egendom som tjäns-
ten avsett.

242

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:203

Informationen skall lämnas på sådant sätt att den kan antas komma till de
berördas kännedom, genom direkta meddelanden, annonser eller andra
framställningar som näringsidkare använder vid marknadsföring.
Informationen skall lämnas i en omfattning som är skälig med hänsyn till
behovet av att förebygga skadefall.

Åläggande om återkallelse

8 §

Har en näringsidkare överlåtit en
vara som medför särskild risk för
skada på person eller egendom,
kan marknadsdomstolen ålägga
honom att återkalla varan från
dem som innehar den för att
bruka den. Återkallelsen skall
ske i en omfattning som är skälig
med hänsyn till behovet av att
förebygga skadefall.

Har en näringsidkare överlåtit en
vara som inte är säker, kan
marknadsdomstolen ålägga ho-
nom att återkalla varan från dem
som innehar den. Återkallelsen
skall ske i en omfattning som är
skälig med hänsyn till behovet
av att förebygga skadefall.

Åläggandet skall avse att näringsidkaren

1. avhjälper det fel som skaderisken hänför sig till (rättelse),

2. tar tillbaka varan och levererar en annan, felfri vara av samma eller
motsvarande slag (utbyte),

3. tar tillbaka varan och lämnar ersättning för den (återgång).

243

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:203

Har en näringsidkare utfört en
tjänst så att särskild risk för
skada pä person eller egendom
uppkommit kan marknadsdom-
stolen ålägga honom att återkalla
tjänsten från dem, åt vilka tjäns-
ten utförts. Detsamma gäller i
fråga om dem som innehar
egendom som tjänsten avsett för
att bruka den. Återkallelsen skall
ske i en omfattning som är skälig
med hänsyn till behovet av att
förebygga skadefall.

Har en näringsidkare utfört en
tjänst som inte är säker, kan
marknadsdomstolen ålägga ho-
nom att återkalla tjänsten från
dem, åt vilka tjänsten utförts.
Detsamma gäller i fråga om dem
som innehar egendom som tjäns-
ten avsett. Återkallelsen skall ske
i en omfattning som är skälig
med hänsyn till behovet av att
förebygga skadefall.

Vid återkallelse enligt första stycket tillämpas 8 § tredje stycket
första—tredje meningarna.

Tillsyn m.m.

23 a §

Konsumentverket utövar tillsyn
över att denna lag och föreskrif-
ter som har meddelats med stöd
av den efterlevs. En myndighet,
som enligt annan författning
skall se till att regler om pro-
duktsäkerhet i fråga om vissa
varor eller tjänster efterlevs, är
dock tillsynsmyndighet även
enligt denna lag och föreskrifter
som har meddelats med stöd av
den.

244

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:203

En fråga om åläggande eller
förbud enligt denna lag får alltid
väckas hos konsumentverket. Om
verket inte är tillsynsmyndighet
beträffande den vara eller tjänst
som frågan gäller, skall frågan,
om den inte är uppenbart ogrun-
dad, överlämnas till tillsynsmyn-
digheten.

Överklagande

26 §

Följande beslut enligt denna lag
får inte överklagas,

1. beslut av konsumentverket
enligt 4 § andra stycket andra
meningen,

2. beslut av en tillsynsmyndighet
enligt 14, 16 eller 17 §,

3. beslut av konsumentombuds-
mannen enligt 17 §,

4. beslut av en tillsynsmyndighet
eller av konsumentombudsman-
nen om anmaning enligt 19 §
första stycket första meningen
eller om vitesföreläggande efter
sådan anmaning,

5. beslut av konsumentombuds-
mannen om informations-, för-
buds- eller återkallelseföreläg-
gande enligt 22 §,

6. beslut av konsumentombuds-
mannen eller av en tillsynsmyn-
dighet enligt 25 §.

Följande beslut enligt denna lag
får inte överklagas,

1. beslut av konsumentverket
enligt 23 a § andra stycket andra
meningen,

2. beslut av en tillsynsmyndighet
enligt 14, 16 eller 17 §,

3. beslut av konsumentombuds-
mannen enligt 17 §,

4. beslut av en tillsynsmyndighet
eller av konsumentombudsman-
nen om anmaning enligt 19 §
första stycket första meningen
eller om vitesföreläggande efter
sådan anmaning,

5. beslut av konsumentombuds-
mannen om informations-, för-
buds- eller återkallelseförelägga-
nde enligt 22 §,

6. beslut av konsumentombuds-
mannen eller av en tillsynsmyn-
dighet enligt 25 §.

245

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:203

Beslut av en tillsynsmyndighet
eller av konsumentombudsman-
nen i annan fråga som avses i
19 § eller av en tillsynsmyndig-
het i en fråga som avses i 24 §
första—tredje styckena överkla-
gas hos kammarrätten. Detsam-
ma gäller beslut av en tillsyns-
myndighet enligt föreskrifter
som avses i 24 § fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

246

Prop. 1993/94:203

392L0059/S

Nr L 228/24

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

11.8.92

RÅDETS DIREKTIV 92/59/EEG
av den 29 juni 1992
om allmän produktsäkerhet

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR AN-
TAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag',

i samarbete med Europaparlamentet²,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande’, och

med beaktande av följande:

Det är av vikt att åtgärder vidtas som syftar till att stegvis
inrätta en inre marknad under en period fram till den 31
december 1992. Den inre marknaden skall omfatta ett område
utan inre gränser med fri rörlighet för varor, personer,
tjänster och kapital.

Vissa medlemsstater har infort en övergripande lagstiftning om
produktsäkerhet, som särskilt ålägger de ekonomiska aktörerna
att endast marknadsföra säkra produkter. Dessa bestämmelser
skiljer sig åt i fråga om nivån på skydd för person. Sådana
skillnader och avsaknaden av övergripande lagstiftning i andra
medlemsstater kan skapa handelshinder och snedvrida konkur-
rensen inom den inre marknaden.

Att införa en gemenskapslagstiftning som omfattar vaije
befintlig produkt och varje produkt som kan komma att
utvecklas skulle innebära stora svårigheter. Det som krävs är
en bred horisontel stomme av regler som täcker dessa pro-
dukter och även eliminerat luckor i befintlig eller kommande
speciallagstiftning, så att ett fullgott skydd for personers
säkerhet och hälsa kan uppnås enligt kravet i artikel 100a. 3
i Romfördraget.

Det är därför nödvändigt att på gemenskapsnivå fastställa ett
allmänt säkerhetskrav för varje produkt som släpps ut på
marknaden och som är avsedd för, eller sannolikt kommer att
användas av, konsumenter. Vissa begagnade varor bör dock
på grund av sin natur undantas från detta krav.

' EGT nr C 156, 27.6.1990, s. 8.

² EGT nr C 96, 17.4.1990, s. 283

och beslut av den 11 juni 1992 (ännu inte offentliggjort i
EGT).

⁵ EGT nr C 75, 26.3.1990, s. 1.

Produktionsutrustning, kapitalvaror och andra produkter som
uteslutande används i näringsverksamhet omfattas inte av detta
direktiv.

Bestämmelserna i detta direktiv skall gälla, om mer specifika
säkerhetsbestämmelser for produkterna i fråga saknas i gäl-
lande gemenskapslagstiftning.

Då det finns specifika regler i gemenskapslagstiftning som syf-
tar till fullständig harmonisering, särskilt regler som antagits
enligt den nya metoden och som innehåller produktsäker-
hetskrav, skall de ekonomiska aktörerna inte åläggas ytterli-
gare krav i samband med att produkter som omfattas av
sådana regler släpps ut på marknaden.

Då det finns gemenskapsfÖreskrifter som endast täcker vissa
säkerhetsaspekter eller riskkategorier i fråga om en produkt,
skall de ekonomiska aktörernas förpliktelser i dessa avseenden
uteslutande vara de som fastställs i dessa föreskrifter.

Skyldigheten for de ekonomiska aktörerna att iaktta det
allmänna säkerhetskravet bör lämpligen kombineras med en
förpliktelse att lämna relevant information till konsumenterna
och att vidta åtgärder, som är rimliga med hänsyn till produk-
ternas egenskaper, så att konsumenterna får kännedom om de
risker som produkterna kan medföra.

För de fall där specifika föreskrifter saknas bör kriterier för
säkerhetsbedömningen fastställas.

Medlemsstaterna skall utse myndigheter som ansvarar för
övervakningen av produktsäkerheten och har befogenhet att
vidta lämpliga åtgärder.

Del är särskilt nödvändigt att dessa åtgärder även innefattar
möjlighet för medlemsstaterna au snabbt och effektivt dra in
farliga produkter som redan släppts ut på marknaden.

För att marknadens enhetlighet skall kunna vidmakthållas är
det nödvändigt att kommissionen underrättas om varje åtgärd
som innebär begränsningar för utsläppandet på marknaden av
en produkt eller krav på att den skall avlägsnas från markna-
den, såvida inte åtgärderna avser en händelse av enbart lokal

247

Prop. 1993/94:203

392L0059/S

11.8.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 228/25

betydelse och vars verkningar i vart fall endast berör den
aktuella medlemsstatens territorium. Sådana åtgärder skall
överensstämma med bestämmelserna i fördraget, särskilt
artiklarna 30 36.

Detta direktiv skall inte påverka de anmälningsförfaranden
som fastställs i rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars
1983 om ett informationsförfarande för tekniska standarder
och föreskrifter¹ samt i kommissionens beslut 88/383/EEG av
den 24 februari 1988 om förbättrad information om hälsa och
säkerhet i arbetet².

För en effektiv produktsäkerhelskontroll krävs att det upprättas
system på nationell nivå och på gemenskapsnivå för ett snabbt
informationsutbyte i nödsituationer som sammanhänger med
produktsäkerhet. Därför bör det förfarande som fastställs i
rådets beslut 89/45/EEG av den 21 december 1988 om ett
gemenskapssystem för snabbt informationsutbyte om faror som
härrör från användningen av konsumentprodukter³ införlivas
med detta direktiv och det nämnda beslutet upphävas. Det är
även lämpligt att de detaljerade förfaranden som antagits
genom beslutet förs över till detta direktiv samt att kommissio-
nen ges befogenhet att, i samråd med en kommitté, tillämpa
dessa förfaranden.

Motsvarande anmälningsförfaranden finns redan för läkemedel
som omfattas av direktiven 75/319/EEG⁴ och 81/851/EEG⁵,
för sådana djursjukdomar som avses i direktiv 82/894/EEG⁶,
för produkter av animaliskt ursprung som omfattas av direktiv
89/662/EEG⁷ samt i form av systemet för snabbt information-
sutbyte vid radiologiska nödsituationer enligt beslut 87/600/E-
uratom⁸.

Det är i första hand medlemsstaternas uppgift att, i över-
ensstämmelse med fördraget och särskilt artiklarna 30-36 i
detta, vidta lämpliga åtgärder i fråga om farliga produkter
inom det egna territoriet.

gemenskapen eller en betydande del av den, och som på grund
av sin natur inte kan behandlas effektivt och med den skynd-
samhet som krävs, om de förfaranden skall tillämpas som
fastställts i de specifika regler i gemenskapslagstiftningen som
avser de aktuella produkterna eller produktgrupperna.

Det är därför nödvändigt att införa en lämplig mekanism som
gör det möjligt att i sista hand föranstalta om åtgärder som
omfattar hela gemenskapen genom beslut riktade till med-
lemsstaterna i syfte att bemöta sådana nödsituationer som
nämnts. Ett sådant beslut är inte direkt bindande for de
ekonomiska aktörerna utan måste införlivas i en nationell
rättsakt. Åtgärder som vidtas med ett sådant förfarande kan
endast vara temporära och skall beslutas om av kommissionen,
biträdd av en kommitté som består av representanter för
medlemsstaterna. För att främja samarbetet mellan medlems-
staterna är det lämpligt att inrätta en normgivningskommitté
enligt förfarande 111 b i beslut 87/373/EEG⁹.

Detta direktiv skall inte påverka skadelidandes rättigheter i
den mening som avses i rådets direktiv 85/374/EEG av den 25
juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra
författningar om skadeståndsansvar för produkter med
säkerhetsbrister¹⁰.

Det är nödvändigt att medlemsstaterna sörjer för att det finns
lämpliga möjligheter att hos behöriga rättsinstanser överklaga
beslut av de behöriga myndigheterna som medför begräns-
ningar for utsläppandet på marknaden av en produkt eller
innebär att den skall dras tillbaka från marknaden.

Besluten i sådana situationer kan vara inbördes skiljaktiga
mellan medlemsstaterna. Sådana skillnader kan medföra
oacceptabla variationer i konsumentskyddets nivå och innebära
hinder för handeln inom gemenskapen.

Det kan uppstå allvarliga produktsäkerhetsproblem som
påverkar, eller inom kort tid kan komma att påverka, hela

Mot bakgrund av vunna erfarenheter bör eventuell anpassning
av detta direktiv övervägas, särskilt i fråga om en utvidgning
av dess räckvidd, bestämmelser for nödsituationer och
ingripanden på gemenskapsnivå.

' EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 8.

² EGT nr L 183, 14.7.1988, s. 34.

’ EGT nr L 17, 21.1.1989, s. 51.

* EGT nr L 147, 9.6.1975, s. 13.

’ EGT nr L 317, 6.11.1981, s. 1.

⁶ EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 58
’ EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13.

• EGT nr L 371, 30.12.1987, s. 76

I fråga om importvaror måste de åtgärder som vidtas för att
förebygga risker for människors hälsa och säkerhet motsvara
gemenskapens internationella förpliktelser.

EGT nr L 197, 18.7.1987, s. 33.

EGT nr L 210, 7.8.1985, s. 29.

248

Prop. 1993/94:203

392L0059/S

Nr L 228/26

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

11.8.92

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Syfte Räckvidd Definitioner

Artikel 1

1. Detta direktiv syftar till att säkerställa att produkter som
släpps ut på marknaden är säkra.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall tillämpas i den mån
det saknas specifika bestämmelser i gemenskapslagstiftningen
om säkerheten hos ifrågavarande produkter.

Särskilt skall gälla att bestämmelserna i artiklarna 2 4 i delta
direktiv inte i något fall skall tillämpas på produkter som
omfattas av säkerhetskrav i specifika gemenskapsforeskrifter.

Då bestämmelserna i specifika gemenskapsforeskrifter endast
omfattar vissa aspekter av produktsäkerheten eller vissa
riskkategorier for ifrågavarande produkter, skall dessa
bestämmelser tillämpas på produkterna när del gäller dessa
säkerhetsaspekter eller risker.

Artikel 2

1 detta direktiv används följande beteckningar med de be-
tydelser som här anges:

a) produkt: varje produkt som är avsedd for konsumenter,
eller sannolikt kommer att användas av konsumenter, och
som tillhandahålls i kommersiell verksamhet, oavsett om
detta sker mot betalning eller ej och oavsett om pro-
dukten är ny, begagnad eller renoverad.

Dock skall detta direktiv inte gälla begagnade produkter
av antikvitetskaraktär och ej heller produkter som skall
repareras eller renoveras innan de tas i bruk, forutsatt att
leverantören klargör detta för den person han levererar
produkten till.

b) såker produkt: varje produkt som vid normala eller
rimligen förutsebara användningsförhållanden, även i
fråga om tid, inte medför någon risk eller endast de
minimirisker som är förenliga med användningen av
produkten och som kan anses som godtagbara och
förenliga med en hög skyddsnivå for människors säker-
het och hälsa, särskilt med hänsyn till följande:

Produktens egenskaper, inklusive sammansättning,
förpackning samt monterings- och skötselanvis-
ningar.

Inverkan på andra produkter, om det rimligen kan
förutses att den kan komma att användas tillsam-
mans med andra produkter.

Presentationen av produkten, märkning, eventuella
bruksanvisningar och anvisningar för bortskaffande
samt eventuella andra anvisningar och upplysningar
som lämnas av tillverkaren.

Konsumentgrupper, särskilt bam, för vilka använd-
ningen av produkten medför allvarlig risk.

Möjligheten att uppnå högre säkerhetsnivå eller före-
komsten av andra produkter som medför lägre risk skall
inte utgöra tillräcklig grund för att bedöma en produkt
som "inte säker" eller "farlig".

c) farlig produkt: varje produkt som inte motsvarar defini-
tionen av såker produkt i punkt b.

d) tillverkare:

tillverkaren av produkten, om han är etablerad
inom gemenskapen, och varje annan person som
framställer sig som tillverkare genom att förse
produkten med sitt namn, varumärke eller annat
kännetecken eller den person som renoverar pro-
dukten,

representanten för tillverkaren, om denne inte är
etablerad inom gemenskapen eller, om representant
saknas inom gemenskapen, den som importerar
produkten,

andra förvärvsverksamma i leverantörsledet, i den
mån som deras verksamhet påverkar säkerhets-
egenskapema hos en produkt som släpps ut på
marknaden.

e) distributör: var och en som är yrkesmässigt verksam i
leverantörsledet utan att påverka produktens säker-
hetsegenskaper.

AVDELNING II

Allmänt säkerhetskrav

Artikel 3

1. Tillverkare får endast släppa ut säkra produkter på
marknaden.

2. Inom ramen för sina respektive verksamheter skall
tillverkarna ansvara för följande:

Förse konsumenterna med relevant information, som
gör det möjligt för dessa att bedöma riskerna med en

249

Prop. 1993/94:203

392LOO59/S

11.8.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 228/27

produkt under hela dess normala, eller rimligen förut-
sebara, användningstid, om dessa risker inte är upp-
enbara även utan lämplig varning, samt att skydda sig
mot dessa risker.

Det faktum att sådana varningar lämnas skall dock inte
medföra någon befrielse från de övriga kraven i detta
direktiv.

Vidta åtgärder som behövs med hänsyn till egenskaper-
na hos de produkter de levererar for att få information
om risker som dessa produkter kan medföra och kunna
handla på lämpligt sätt för att undanröja sådana risker,
vilket även, då så är nödvändigt, kan innefatta att en
produkt dras tillbaka från marknaden.

De åtgärder som avses ovan skall till exempel, då så är
lämpligt, omfatta märkning av produkterna eller till-
verkningssatsema på ett sådant sätt att de kan identifie-
ras, slumpvis provning av marknadsförda produkter
och undersökningar med anledning av inkomna klago-
mål samt information till distributörerna om denna
övervakning.

3. Distributörerna skall iaktta vederbörlig omsorg for att
se till att det allmänna säkerhetskravet följs, i synnerhet
genom att inte leverera produkter som de vet, eller som de
mot bakgrund av mottagen information och egen fackkänne-
dom har anledning anta, inte överensstämmer med detta krav.
I synnerhet skall de inom ramen för sin verksamhet delta i
säkerhetsövervakningen av de produkter som förekommer på
marknaden, särskilt genom att vidarebefordra uppgifter om
risker med produkterna samt genom att delta i strävandena att
undanröja sådana risker.

Artikel 4

1. Då konkreta gemenskapsbestämmelser saknas för
säkerheten hos en produkt, skall denna betraktas som säker
om den motsvarar de specifika reglerna i den nationella
lagstiftningen i den medlemsstat där den saluförs, förutsatt att
dessa regler är upprättade i enlighet med fördraget, särskilt
artiklarna 30 och 36 i detta, och att de innehåller krav för
hälsa och säkerhet som produkten måste uppfylla för att få
släppas ut på marknaden.

2. I avsaknad av sådana regler som avses i punkt 1 skall
en produkts överensstämmelse med det allmänna säkerhetskra-
vet bedömas mot bakgrund av vad som är tillämpligt av
följande, icke bindande nationella standarder som införlivar en
Europastandard, tekniska specifikationer på gemenskapsnivå
(eller, om sådana saknas, standarder som upprättats i den
medlemsstat där produkten saluförs), god säkerhets- och
hälsopraxis inom den berörda sektorns eller den samlade

vetenskapliga och tekniska kunskaps- och utvecklingsnivån
samt den säkerhetsnivå konsumenterna rimligen kan förvänta
sig.

3. Att en produkt överensstämmer med de regler som
avses i punkterna 1 och 2 skall inte hindra de behöriga
myndigheterna i medlemsstaterna från att vidta lämpliga
åtgärder för att hindra att den släpps ut på marknaden eller
kräva att den skall dras tillbaka från marknaden, om det kan
bevisas att produkten trots sin överensstämmelse är farlig for
konsumenternas hälsa och säkerhet.

AVDELNING III

Medlemsstaternas förpliktelser och befogenheter

Arlikel 5

Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att tillverkare och distributörer skall
åläggas att iaktta sina förpliktelser enligt detta direktiv så att
de produkter som släpps ut på marknaden är säkra.

Medlemsstaterna skall särskilt inrätta eller utse myndigheter
med uppgift att övervaka produkternas överensstämmelse med
kravet att de produkter som släpps ut på marknaden skall vara
säkra, samt tillförsäkra dessa myndigheter de nödvändiga
befogenheterna för att vidta sådana lämpliga åtgärder som
åvilar dem enligt detta direktiv, inklusive möjligheten att vidta
lämpliga sanktioner vid fall av bristande uppfyllelse av kraven
i detta direktiv. De skall lämna uppgifter om dessa myndig-
heter till kommissionen, som skall vidarebefordra dessa
uppgifter till övriga medlemsstater.

Arlikel 6

1. För tillämpningen av artikel 5 skall medlemsstaterna ha
de befogenheter som krävs for att, med hänsyn till graden av
risk och i enlighet med fördraget, särskilt artiklarna 30 och 36
i detta, vidta lämpliga åtgärder, bl.a. i syfte att

a) företa lämpliga kontroller av produkternas säkerhels-
egenskaper i rimlig omfattning fram till och med det
slutliga konsumtions- eller användningsstadiet, även
efter det att produkterna släppts ut på marknaden som
säkra produkter,

b) ålägga berörda parter att lämna alla nödvändiga upp-
lysningar,

c) ta slumpvisa prover av en produkt eller en produktserie
for att utföra säkerhetskontroller,

d) ställa fÖrhandsvillkor för marknadsföringen av pro-

250

Prop. 1993/94:203

392L0059/S

Nr L 228/28

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

11.8.92

duktema i syfte att säkerställa produktsäkerheten samt
kräva att lämpliga varningar påförs produkterna om de
risker dessa kan medföra,

e) vidta åtgärder för att säkerställa att personer som kan
komma att utsättas för risker genom produkterna i god
tid och på lämpligt sätt underrättas om dessa risker,
bl.a. genom att utfärda särskilda varningar,

f) temporärt, under den tid som krävs för att utföra
nödvändiga kontroller, förbjuda leverans, leverans-
erbjudande eller utställande av en produkt eller pro-
duktserie, om tydliga och sammanfallande indikationer
finns på dennas farlighet,

g) förbjuda att en produkt eller produktserie som bevisats
vara farlig släpps ut på marknaden samt vidta de
kompletterande åtgärder som krävs for att säkerställa
att förbudet efterlevs,

h) organisera ett effektivt och omedelbart tillbaka-dragan-
de av en farlig produkt eller produktserie som redan
förekommer på marknaden samt, om så är nödvändigt,
se till att den destrueras under lämpliga förhållanden.

2. De åtgärder som medlemsstaternas behöriga myndig-
heter vidtar enligt denna artikel skall alltefter omständig-
heterna rikta sig mot

a) tillverkaren,

b) inom ramen för dessas verksamhet, distributörerna och
särskilt den som ansvarar för det första distributionsle-
det på den nationella marknaden,

c) då så är nödvändigt, vaije annan person vars med-
verkan krävs for att undanröja de risker en produkt
medför.

AVDELNING IV

Underrättelse och utbyte av information

Artikel 7

1. Då en medlemsstat vidtar åtgärder mot utsläppandet på
marknaden av en produkt eller ett parti av en produkt eller
kräver dess tillbakadragande från marknaden enligt artikel 6.1
d-h, skall medlemsstaten underrätta kommissionen om
åtgärderna och ange skälen till dem, i den mån en sådan
underrättelse inte redan krävs i specifika gemenskapsfore-
skrifler. Detta krav skall inte gälla, om åtgärderna avser en
händelse av enbart lokal betydelse och vars verkningar i vart
fall endast berör den aktuella medlemsstatens territorium.

2. Kommissionen skall snarast inleda samråd med de
berörda parterna. Om kommissionen efter detta samråd finner
att åtgärden är befogad, skall den omedelbart underrätta den
medlemsstat som vidtog åtgärden och övriga medlemsstater.
Skulle kommissionen efter detta samråd finna att åtgärden är
obefogad, skall den omedelbart underrätta den medlemsstat
som vidtog åtgärden.

AVDELNING V

Nödsituationer och ingripanden på gemenskapsnivå

Artikel 8

1. Om en medlemsstat vidtar, eller beslutar att vidta,
nödåtgärder for att hindra, inskränka eller knyta speciella
villkor till den eventuella marknads-föringen eller använd-
ningen inom sitt territorium av en produkt eller ett parti av en
produkt på grund av den allvarliga och akuta fara som
produkten eller partiet medför för konsumenternas hälsa och
säkerhet, skall den omedelbart underrätta kommissionen om
detta, såvida inte bestämmelserom likartade förfaranden redan
finns i andra rättsakter som utfärdats av gemenskapen.

Detta krav skall inte gälla, om farans verkningar inte över-
skrider, eller kan överskrida, den berörda medlemsstatens
territorium.

Utan inskränkning i bestämmelserna i första stycket får
medlemsstaterna till kommissionen vidarebefordra varje
upplysning om förekomsten av en allvarlig och akut fara som
kommit till deras kännedom, innan de beslutar att vidta
åtgärder till följd av detta.

2. Kommissionen skall, när den får en sådan
underrättelse, kontrollera att den överensstämmer med
bestämmelserna i detta direktiv och översända den till de
övriga medlemsstaterna, som i sin tur omedelbart skall
underrätta kommissionen om varje vidtagen åtgärd.

3. Detaljerade förfaranden fördel informations-
system inom gemenskapen, som behandlas i denna artikel,
återfinns i bilagan. De skall tillämpas av kommissionen i
enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 11.

Artikel 9

Om kommissionen genom underrättelser från medlems-
staterna eller genom upplysningar som dessa lämnar, särskilt
enligt artikel 7 eller 8 får kännedom om förekomsten av en
allvarlig och akut fara som en produkt medför för konsumen-
ternas hälsa och säkerhet i olika medlemsstater, och om

251

Prop. 1993/94:203

392L0059/S

11.8.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 228/29

a) en eller flera medlemsstater har vidtagit åtgärder enligt
artikel 6.1 d h som innebär hinder att släppa ut pro-
dukten på marknaden eller krav att den skall dras
tillbaka från marknaden,

b) medlemsstaterna har vidtagit olika åtgärder med an-
ledning av den aktuella faran,

c) faran inte kan åtgärdas enligt de andra förfaranden som
fastställs i den specifika gemenskapslagstiftning som är
tillämplig på den aktuella produkten eller produkt-
kategorin på grund av arten av säkerhetsproblemet och
dess brådskande karaktär, och

d) faran endast kan undanröjas på ett effektivt sätt genom
att lämpliga åtgärder vidtas på gemenskapsnivå för att
säkerställa skyddet av konsumenternas hälsa och säker-
het och en väl fungerande gemensam marknad,

kan kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna och på
begäran av minst en av dem, anta ett beslut enligt det för-
farande som fastställs i artikel 11 som ålägger medlemsstater-
na att temporärt vidta sådana åtgärder som avses i artikel 6.1
d-h.

Artikel 10

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté for
brådskande produktsäkerhetsfrågor, nedan kallad "kommit-
tén", som skall bestå av företrädare for medlemsstaterna och
ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Utan inskränkning av artikel 9 c skall ett nära samarbe-
te äga rum mellan den kommitté som avses i punkt 1 och de
övriga kommittéer som inrättats genom specifika gemenskaps-
föreskrifter för att biträda kommissionen i frågor som gäller
hälso- och säkerhetsfrågor i samband med vaije berörd
produkt.

skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas
röster inom kommittén skall vägas på det sätt som anges i
nämnda artikel. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall själv besluta om åtgärderna i fråga, om
de har tillstyrkts av kommittén. Om förslaget inte har till-
styrkts av kommittén eller om inget yttrande avges, skall
kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som
bör vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad
majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom 15 dagar från det
att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de
föreslagna åtgärderna skall vidtas, såvida inte rådet med enkel
majoritet har avvisat förslaget.

2. En åtgärd som antas med detta förfarande skall gälla
under högst tre månader. Giltighetstiden får förlängas med
samma förfarande.

3. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är
nödvändiga för att genomföra beslut som fattats enligt detta
förfarande inom tio dagar.

4. De behöriga myndigheter i medlemsstaterna som
ansvarar for genomförandet av åtgärder som beslutats enligt
detta förfarande skall inom en månad ge de berörda partema
möjlighet att inkomma med synpunkter och underrätta
kommissionen om dessa.

Artikel 12

Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att deras tjänstemän och företrädare
har tystnadsplikt i fråga om upplysningar som inhämtats enligt
detta direktiv och som till sin natur är affärshemligheter,
såvida inte omständigheterna kräver att upplysningar om en
viss produkts säkerhetsegenskaper måste offentliggöras för att
skydda människors hälsa och säkerhet.

Artikel 11

1. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén
ett förslag till åtgärder. Kommittén skall kontrollera att kraven
i artikel 9 är uppfyUda och därefter yttra sig över förslaget
inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur
brådskande frågan är. Denna tid får dock inte överskrida en
månad. Yttrandet skall antas med den majoritet som enligt
artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet

AVDELNING VI

Övriga och avslutande bestämmelser

Ar/to/ 13

Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av direktiv
85/374/EEG.

252

Prop. 1993/94:203

392L0059/S

Nr L 228/30

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

11.8.92

Artikel 14

1. Vaije beslut, som antas enligt detta direktiv och som
innebär hinder att släppa ut en produkt på marknaden eller
krav att den skall dras tillbaka från marknaden, skall redovisa
de skäl som ligger till grund. Beslutet skall snarast möjligt
meddelas den berörda parten och ange de möjligheter att
överklaga som står till buds enligt gällande lagstiftning i den
berörda medlemsstaten samt inom vilken tid överklagande
skall ske.

De berörda parterna skall alltid då så är möjligt ges möjlighet
att lämna sina synpunkter innan åtgärden vidtas. Om så inte
har skett på grund av åtgärdernas brådskande karaktär, skall
denna möjlighet ges i lämplig ordning efter det att åtgärden
har vidtagits.

Åtgärder som innebär krav på att en produkt skall dras tillbaka
från marknaden skall beakta den medverkan som behövs för
genomförandet från distributörer, användare och konsumenter.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att varje åtgärd, som
de behöriga myndigheterna vidtar och som innebär hinder att
släppa ut en produkt på marknaden eller krav på att den skall
dras tillbaka från marknaden, kan prövas vid behörig domstol.

3. Beslut som fattats med stöd av detta direktiv och som
innebär hinder att släppa ut en produkt på marknaden eller
krav på att den skall dras tillbaka från marknaden skall inte på
något sätt påverka bedömningen av den berörda partens ansvar
enligt straffbestämmelser som enligt nationell lagstiftning kan
vara tillämpliga i del aktuella fallet.

justeras, särskilt i fråga om en utvidgning av dess räckvidd
enligt artikel 1.1 och 2 a, samt om bestämmelserna i avdelning
V skall ändras.

Artikel 17

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv
senast den 29 juni 1994. De skall genast underrätta kommis-
sionen om detta. De bestämmelser som antas skall gälla från
och med den 29 juni 1994.

2. När medlemsstaterna antar sådana bestämmelser skall
dessa innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas
av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare före-
skrifter om hur hänvisningen skall göras skall vaije med-
lemsstat själv utfärda.

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Arlikel 18

Beslut 89/45/EEG skall upphöra att gälla den dag som anges
i artikel 17.1.

Artikel 15

Kommissionen skall vartannat år efter det att detta direktiv
antagits lämna en rapport om tillämpningen av det till Europa-
parlamentet och rådet.

Arlikel 19

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Artikel 16

Utfärdat i Luxemburg den 29 juni 1992.

Fyra år efter det datum som anges i artikel 17.1 skall rådet
med stöd av en rapport från kommissionen om vunna erfaren-
heter avgöra om detta direktiv skall

På rådels vägnar

Carlos BORREGO

Ordförande

253

Prop. 1993/94:203

392L0059/S

11.8.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 228/31

BZZXG4

DETALJERADE FÖRFARANDEN FÖR TILLÄMPNINGEN AV DET GEMENSKAPS-
SYSTEM FÖR SNABBT INFORMATIONSUTBYTE SOM AVSES I ARTIKEL 8

1. Detta system omfattar produkter som släpps ut på marknaden enligt definitionen i artikel 2 a
i detta direktiv.

Följande, for vilka likvärdiga anmälningsförfaranden redan inforts, omfattas inte av detta
system: läkemedel som omfattas av direktiv 75/319/EEG och 81/851 /EEG, djursjukdomar som
omfattas av direktiv 82/894/EEG och livsmedel av animaliskt ursprung som omfattas av
direktiv 89/622/EEG samt omfattande kontaminering av produkter som omfattas av systemet
för radiologiska nödsituationer enligt beslut 87/600/Euratom.

2. Systemet syftar i första hand till ett snabbt informationsutbyte vid allvarlig och akut fara för
konsumenternas hälsa och säkerhet. Eftersom det inte är möjligt att fastställa exakta och
specifika kriterier for vad som utgör allvarlig och akut fara, skall de nationella myndigheterna
bedöma varje enskilt fall efter dess förutsättningar. Det bör påpekas att produkter, som
eventuellt på lång sikt kan medföra en fara som motiverar en undersökning av möjliga
tekniska ändringar genom direktiv eller standarder, inte berörs, eftersom artikel 8 avser de
omedelbara hot mot konsumenterna som en produkt medför.

3. Så snart en allvarlig och omedelbar fara har uppdagats, skall den nationella myndigheten, så
långt det är möjligt och lämpligt, samråda med tillverkaren eller distributören av den berörda
produkten. De synpunkter och uppgifter som dessa lämnar kan vara av betydelse såväl för
medlemsstatens myndigheter som för kommissionen, då det gäller att fastställa vilka åtgärder
som bör vidtas för att säkra skyddet av konsumenterna med minsta möjliga men för handeln.
Därför bör medlemsstaterna söka få så fullständig information som möjligt om produkterna
och om farans art utan att därigenom åsidosätta behovet av skyndsamhet.

4. Så snart en medlemsstat har uppdagat en allvarlig och omedelbar fara, vars verkningar
sträcker sig, eller kan sträcka sig, utöver dess territorium och vidtagit eller beslutat om
åtgärder, skall den omedelbart underrätta kommissionen. Medlemsstaterna skall ange att
underrättelsen görs enligt artikel 8 i detta direktiv. Alla tillgängliga uppgifter skall lämnas,
särskilt

a) sådana som krävs for att identifiera produkten,

b) information om den aktuella faran, inklusive resultaten av eventuella provningar eller
analyser som är relevanta for bedömningen av risknivån,

c) uppgift om vilka slag av åtgärder som har vidtagits eller beslutats,

d) information om leverantörskedjor, om sådan finns.

Dessa uppgifter skall lämnas skriftligt, helst via telex eller fax, men kan förberedas genom
telefonmeddelande till kommissionen. Det bör understrykas att den snabbhet med vilken
informationen överförs är av avgörande betydelse.

5. Utan att detta påverkar punkt 4 kan medlemsstaterna, när så är lämpligt, lämna information
till kommissionen, innan de fattat beslut om vilka åtgärder som skall vidtas. En omedelbar
kontakt, så snart en fara upptäcks eller misstänks, kan påtagligt underlätta de förebyggande
åtgärderna.

6. Om en medlemsstat betraktar viss information som konfidentiell, skall den ange detta och
motivera sin begäran om konfidentiell behandling med beaktande av att behovet av effektiva
åtgärder för att skydda konsumenterna normalt går före konfidentialitetshänsyn. Del bör även
understrykas att såväl kommissionen som de som ingår i de ansvariga nätverken i med-
lemsstaterna alltid skall vidta åtgärder för att förhindra onödig spridning av information som
kan skada anseendet för en produkt eller produktserie.

7. Kommissionen skall kontrollera att de mottagna upplysningarna överensstämmer med artikel
8 i detta direktiv, vid behov ta kontakt med det land som lämnat anmälan och omedelbart
vidarebefordra informationen via telex eller fax till berörda myndigheter i övriga med-

254

Prop. 1993/94:203

392L0059/S

Nr L 228/32

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

11.8.92

lemsstater med kopia till vaijeständig representation. Dessa myndigheter kan samtidigt med
översändandet av meddelanden komma att underrättas per telefon. Kommissionen kan även
ta kontakt med den medlemsstat som antas vara ursprungsland för produkten for att utföra
nödvändiga kontroller.

8. Då omständigheterna är exceptionella kan kommissionen, om den anser det lämpligt, samtidigt
inleda en egen undersökning för att komplettera de mottagna upplysningarna och/eller
sammankalla den kommitté för brådskande produktsäkerhetsfrågor som inrättats genom artikel
10.1 i detta direktiv.

I samband med sådana undersökningar skall medlemsstaterna i största möjliga utsträckning
lämna de upplysningar kommissionen begär.

9. Övriga medlemsstater skall så långt möjligt utan dröjsmål meddela kommissionen följande:

a) Om produkten har släppts ut på marknaden inom deras territorier.

b) Ytterligare upplysningar som de kan ha mottagit om den aktuella faran, även resultat av
eventuella provningar eller analyser som utförts för att bedöma risknivån.

De skall i samtliga fall snarast möjligt meddela kommissionen följande:

c) Vidtagna eller beslutade åtgärder av det slag som avses i artikel 8.1 i detta direktiv.

d) Om den produkt som nämns i informationen har påträffats inom deras territorium utan att
detta medfört att några åtgärder vidtagits eller beslutats samt orsakerna till detta.

10. Kommissionen kan - mot bakgrund av utvecklingen i det givna fallet och de upplysningar som
medlemsstaterna lämnat enligt punkt 9 ovan - sammankalla den tidigare nämnda Kommittén
för brådskande produktsäkerhetsfrågor for att dryfta de resultat som uppnåtts och utvärdera
de åtgärder som vidtagits. Denna kommitté kan även sammankallas på begäran av en
företrädare for en medlemsstat.

11. Kommissionen skall genom sina samordningsruliner söka

a) undvika onödigt dubbelarbete vid behandlingen av anmälningarna,

b) fullt ut utnyttja den fackkunskap som finns samlad inom kommissionen,

c) hålla andra berörda organ fullständigt informerade,

d) se till att överläggningarna i samtliga berörda kommittéer sker enligt artikel 10 i detta
direktiv.

12. Om en medlemsstat avser att, utöver eventuella åtgärder som endast avser den aktuella
allvarliga och omedelbara faran, ändra sin lagstiftning genom att anta nya tekniska
specifikationer, skall dessa meddelas kommissionen redan på förslagsstadiet enligt direktiv
83/189/EEG med angivande, då så är nödvändigt, av sådana angelägna skäl som avses i
artikel 9.3 i det direktivet.

13. Kommittén för brådskande produktsäkerhetsfrågor skall regelbundet informeras om samtliga
inkomna anmälningar och om uppföljningen av dessa, så att den får en överblick av läget. I
fall enligt punkterna 8 och 10 och sådana fall som omfattas av förfaranden, eller ligger inom
verksamhetsområdet för kommittéer, som inrättats genom gemenskapsforeskrifter för specifika
produkter eller produktsektorer skall de berörda kommittéerna underrättas. 1 fall som ligger
utanför verksamhetsområdet for Kommittén för brådskande produktsäkerhetsfrågor och för
vilka bestämmelser enligt punkt 11 d saknas skall kontaktställena underrättas om eventuella
överläggningar inom andra kommittéer.

14. För närvarande finns två nätverk av kontaktställen: nätverket för livsmedel och nätverket för
andra produkter än livsmedel. Förteckningen över kontaktställen och ansvariga med telefon-,
telex- och faxnummer är konfidentiell och distribueras endast till nätverkens medlemmar. Med
hjälp av denna förteckning kan kontakt upprättas med kommissionen och mellan med-
lemsstaterna för att underlätta utredningen av detaljfrågor. Om ny information av allmänt
intresse framkommer vid sådana kontakter mellan medlemsstaterna, skall de medlemsstater
som inledde den bilaterala kontakten underrätta kommissionen. Endast sådan information som
erhållits eller bekräftats genom kontaktställena i medlemsstaterna skall anses som mottagen
genom det snabba systemet för informationsutbyte.

Kommissionen skall vaije år göra en översyn av nätverkens effektivitet, eventuella
nödvändiga förbättringar och utvecklingen av kommunikationstekniken mellan de
myndigheter som ansvarar för verksamheten.

255

14.2.16 Remissinstanserna

Prop. 1993/94:203

Efter remiss av produktsäkerhetsutredningens betänkande Produkt-
säkerhetslagen och EG har yttranden avgetts av Kammarrätten i
Göteborg, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen,
Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet, Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet, Statens Livsmedelsverk, Arbetarskyddsstyrel-
sen, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Marknadsdom-
stolen, Konkurrensverket, SIS - Standardiseringskommissionen i
Sverige, Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC), Elsäker-
hetsverket, Konsumentverket, Landsorganisationen (LO), Bilindustri-
föreningen, Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk
Handel, Kooperativa Förbundet (KF), Läkemedelsindustriföreningen,
Motormännens Riksförbund (M), Sveriges Industriförbund, Sveriges
Konsumentråd, Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Marknadsför-
bund.

Yttrande har också inkommit från Motorbranschens Riksförbund.

Stockholms Handelskammare, Handelshögskolan i Stockholm, SACO,
TCO, SAF och Lantbrukarnas Riksförbund avstår från att yttra sig.

14.2.17 Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-02-28

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo

Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 24 februari 1994 (Civildepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Maria
Lundqvist Norling.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

256

Prop. 1993/94:203

14.3 EG:s miljömärkningsförordning

14.3.1 Frågan och dess beredning

Inom EG gäller sedan maj 1992 ett gemensamt miljömärkningssystem.
Det har inforts genom rådets förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars
1992 om ett gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke.

Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att införliva
EG-förordningen med svensk rätt har på Civildepartementets uppdrag
utretts av justitierådet Fredrik Sterzel. Resultatet av detta arbete har
redovisats i en promemoria, som har remissbehandlats. Promemorians
lagförslag finns i avsnitt 14.3.10.

Remissyttranden har kommit in från Kommerskollegium, Riksrevi-
sionsverket, Statskontoret, Konkurrensverket, Konsumentverket,
Standardiseringskommissionen i Sverige, Svenska Kommunförbundet,
Naturskyddsföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köp-
mannaförbund, Kooperativa Förbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Annonsörsföreningen, Husmodersförbundet Hem och Samhälle,
ICA-Förbundet, Konsumentvägledamas förening, Miljöförbundet och
Sveriges Marknadsförbund. Remissvaren finns tillgängliga i Civildepar-
tementet (C93/1252).

I det följande kommer regeringen att föreslå att EG:s miljömärk-
ningsförordning inkorporeras genom lag. EG-förordningen innehåller
regler bl.a. om tystnadsplikt och om förbud mot användningen i vissa fell
av EG:s miljömärke, till vilka Lagrådets yttrande enligt 8 kap. 18 §
regeringsformen bör inhämtas. Eftersom reglerna införlivas som sådana
genom inkorporering, skulle Lagrådets hörande dock sakna betydelse.
Lagrådets yttrande över förslaget har därför inte inhämtats.

14.3.2 Närmare om EG:s miljömärkningsförordning

EG:s miljömärkningsförordning syftar till att skapa ett enhetligt och
effektivt miljömärkningssystem som skall främja tillverkning av och
efterfrågan på de produktaltemativ som är minst miljöbelastande (artikel
1). Syftet skall uppnås genom att produkter som i jämförelse med andra
liknande produkter är mindre skadliga for miljön kan tilldelas ett miljö-
märke i form av en stiliserad blomma.

EG:s miljömärkningsförordning hindrar inte förekomsten av andra
miljömärkningssystem, även om målet på sikt är att skapa ett enhetligt
system.

Miljömärket, som tilldelas efter ansökan från tillverkaren eller impor-
tören, skall bara ges till produkter som överensstämmer med gemenska-
pens krav på hälsa, säkerhet och miljö och som framställs genom en
metod som inte skadar människor och/eller miljö (artikel 4). Mat, dryck
och läkemedel är undantagna från förordningens tillämpningsområde

17 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

Rättelse: S. 267—270 Texten utgår

257

(artikel 2).

De villkor som gäller för tilldelningen av märket skall fastställas
genom att produkter med likartade ändamål och användningsområden
delas in i produktgrupper varefter vissa miljökriterier festställs för vaije
produktgrupp (artikel 5.1). Det är kommissionen (i vissa fell minister-
rådet) som beslutar om indelning i produktgrupper och som festställer
miljökriterierna för dessa. Det sker enligt en särskild procedur som är
festlagd i artiklarna 5-7. Innan beslut fettas skall kommissionen inhämta
synpunkter från en referensgrupp (consultation forum) som består av
representanter från industrin, handeln samt konsument- och miljöorga-
nisationer. Även de feckliga organisationerna kan vara företrädda i
organet. Kommissionen skall också biträdas av en särskild regelkommit-
té, i vilken medlemsstaterna skall vara företrädda.

Vaije medlemsstat skall utse minst ett så kallat behörigt organ med
uppgift bl.a. att pröva framställningar om rätt att miljömärka produkter
(artikel 9). Innan det behöriga organet fettar beslut om att tilldela en
produkt miljömärket skall kommissionen underrättas. Om kommissionen
inte inom trettio dagar har invänt mot det, får miljömärket tilldelas
produkten i fråga. Det finns också särskilda förferanderegler för det fell
att kommissionen inte har samma uppfattning som det behöriga organet
(artikel 10).

I förordningen finns också regler om sekretess (artikel 13). Sålunda får
de behöriga organen, kommissionen och andra berörda personer inte för
utomstående röja uppgifter som hänför sig till ett ärende om tilldelning
av miljömärke. Sedan beslut om att tilldela märket har fettats, skall dock
uppgifter om produktens namn, tillverkare och importör samt skälet till
tillståndet vara offentliga.

Det behöriga organet skall enligt artikel 12 träffa avtal med vaije
sökande som får tillstånd att använda EG:s miljömärke. I avtalet skall
anges villkoren för användningen och förutsättningarna för att återkalla
tillståndet. Därvid skall användas ett standardavtal som skall festställas
av kommissionen. I ett särskilt beslut har kommissionen också festställt
ett formulär för ett sådant avtal (93/517/EEG).

Produktgrupperna och kriterierna för miljömärkning skall publiceras
i Europeiska gemenskapernas tidning. En lista på produkter som tilldelats
miljömärket och tillverkarnas eller importörernas namn skall också
publiceras (artikel 14). Hittills har inom EG festställts kriterier för tvätt-
och diskmaskiner. Det har skett genom två kommissionsbeslut av den 28
juni 1993 (93/430/EEG och 93/431/EEG).

Enligt förordningen skall den som ansöker om miljömärke betala
avgifter för hanteringskostnader och för användningen av märket. Med-
lemsstaterna skall vidare se till att konsumenterna och företagen infor-
meras om miljömärkningen (artikel 11 och 15). Det anges också att
missbruk av EG.s miljömärke är förbjudet (artikel 16). Vidare sägs att
kommissionen, inom fem år från ikraftträdandet av förordningen, skall
se över systemet (artikel 18).

Prop. 1993/94:203

258

14.3.3 Miljömärkningssystem i Sverige Prop.

I Sverige finns ett miljömärkninssystem vilket bygger på ett samnordiskt
system som beslutades av Nordiska ministerrådet (konsumentministrama)
år 1989. Märkessymbolen är en stiliserad svan.

Det nordiska systemet är frivilligt och producenter och importörer
ansöker om att få använda svanen på sina produkter. Innan en s.k.
miljömärkningslicens beviljas måste produkten genomgå oberoende
testning och certifiering.

Ett nordiskt samordningsorgan har inrättats som bl.a. skall besluta om
for vilka produktgrupper kriterier skall utarbetas och slutgiltigt fastställa
kriterier. Utöver höga miljökrav ställs också krav på produktens kvalitet
och funktion. Kriterier har festställts för 19 produktgrupper, bl.a.
diskmaskiner, papper och tvättmedel. I dag finns omkring 500 svan-
märkta produkter på den nordiska marknaden.

Det nordiska miljömärkessystemet organiseras och drivs i Sverige av
SIS - Standardiseringskommissionen i Sverige och leds av Miljömärk-
ningsstyrelsen inom SIS. Verksamheten regleras genom ett avtal mellan
staten och SIS (jfr prop. 1989/90:25, s. 65 f). Miljömärkningsstyrelsen
skall bl.a. pröva vilka produktslag som lämpar sig för miljömärkning,
anta kriterier för skilda produktgrupper och svara för information om
milj ömärkningen.

Utöver svanmärkningen finns också andra miljömärkningsystem på den
svenska marknaden. Som exempel kan nämnas Bra Miljöval som sedan
1989 drivs av Naturskyddsföreningen i samarbete med representanter för
handeln.

14.3.4 Behovet av svensk lagstiftning

Regeringens förslag: EG:s miljömärkningsförordning införlivas
med svensk rätt genom att den i sin helhet inkorporeras genom
lag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i
frågan tillstyrker förslaget eller förklarar sig inte ha någon erinran mot
det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 7 i EES-avtalet skall
de delar av EG:s sekundärrätt som motsvarar EG-förordningar som
sådana göras till en del av den nationella rättsordningen. Detta innebär
for Sveriges del att motsvarigheter till EG-förordningar skall införlivas
genom inkorporering. Generellt gäller att detta bör ske på den konstitu-
tionella nivå som de materiella reglerna kräver.

Det sagda innebär att EG.s miljömärkningsförordning skall införlivas
med svensk rätt genom inkorporering. Frågan är då på vilken konstitu-
tionell nivå detta bör ske. Förordningen innehåller både regler som enligt

1993/94:203

259

regeringsformen kräver lagform och regler som efter bemyndigande i lag Prop. 1993/94:203
eller som med stöd av den s.k. restkompetensen kan meddelas av
regeringen. Bland de regler i förordningen som kräver lagform kan
särskilt nämnas reglerna om sekretess och tystnadsplikt i artikel 13. De
innebär formellt sett en inskränkning i de grundlagsfästa yttrande- och
informationsfriheterna, som bara kan begränsas genom lag. Vidare kan
nämnas reglerna i artikel 16, som innebär förbud och begränsningar i
vissa fall när det gäller användningen av EG:s miljömärke vid mark-
nadsföringen av produkter. Ett skäl till att inte binda fler regler än
nödvändigt vid lagform är att mer detaljbetonade regler kan komma att
ändras från tid till annan och att det därför är enklare och snabbare att
föreskrifterna beslutas av regeringen eller en myndighet. Praxis inom EG
är emellertid att ändringar i förordningar inte görs, som hos oss, genom
partiella ändringar utan genom att nya förordningar utfärdas. Det innebär
att man i praktiken inte skulle vinna något på att dela upp inkorporering-
en mellan lag och förordning. Till detta kommer att det för dem som
skall tillämpa reglerna är lättare om reglerna återfinns i en och samma
författning. I likhet med de remissinstanser som har yttrat sig i frågan
ansluter sig regeringen därför till promemorians förslag att förordningen

i sin helhet inkorporeras genom lag.

EG:s miljömärkningsförordning riktar sig till EG:s medlemsstater.
EES-avtalet innehåller regler om vilka allmänna och särskilda anpass-
ningar som skall göras for att EG-reglema skall kunna tillämpas inom
EES. Regler om vilka anpassningar som sålunda skall göras bör, i likhet
med vad som har gjorts i andra liknande fall, därför tas in i inkorpore-
ringslagen.

I lagen bör också tas in regler om behörigt organ. Denna fråga be-
handlar regeringen närmare i det följande (avsnitt 14.3.7). Vidare bör
regeringen i lagen bemyndigas att meddela föreskrifter om de kriterier
som skall vara uppfyllda för att en produkt skall få märkas med EG:s
miljömärke. Andra regler som kan komma att behövas bör regeringen
kunna meddela i form av verkställighetsföreskrifter, för vilka det inte
behövs något särskilt bemyndigande (8 kap. 13 § regeringsformen).

14.3.5 Miljömärkning - myndighetsutövning

Regeringens bedömning: Tilldelning av EG:s miljömärke bör
inte innefatta myndighetsutövning.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan
instämmer i eller har inte någon erinran mot promemorians bedömning.
Svenska Kommunförbundet tar bestämt avstånd från att göra en frivillig
miljömärkning till en statlig myndighetsutövning.

Skälen for regeringens bedömning: En särskild fråga som inställer 260

sig i sammanhanget är om tilldelning av EG:s miljömärke innefattar Prop. 1993/94:203
myndighetsutövning.

Begreppet myndighetsutövning blev centralt i svensk förvaltningsrätt
i samband med 1971 års förvaltningsrättsreform. Den klassiska defini-
tionen, som alltjämt gäller, gavs i 3 § 1971 års förvaltningslag. Där
definierades begreppet som "utövning av befogenhet att för enskild
bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande
eller annat jämförbart förhållande". Syftet var att ringa in ett område där
rättssäkerhetssynpunkter gör sig särskilt starkt gällande. Inom detta
område blir vissa speciella lagregler tillämpliga, t.ex. om straffrättsligt
ansvar, skadeståndsansvar, krav på den formella ärendehandläggningen
och om tillsyn av JK och JO.

Innebörden av begreppet har behandlats ingående i den juridiska
litteraturen. Här bör särskilt nämnas Håkan Strömberg, Allmän för-
valtningsrätt (16:e uppl. 1992, särskilt s. 19-20), Lena Marcusson,
Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet (1989 s. 171-247) och
Hellners-Malmqvist, Nya förvaltningslagen (3:e uppl. 1991, s. 138-139
och 153-162).

Litteraturen och praxis tyder på en viss återhållsamhet när det gäller
vad som skall anses innefatta myndighetsutövning. Strömberg anför som
exempel på myndighetsutövning tillstånd till annars förbjuden verksam-
het, befrielse från lagstadgade förpliktelser, sociala förmåner, statsbidrag
och dylikt alltså beslut som får anses betydligt mer och omedelbart
gynnande än beslut om miljömärke.

Strömberg talar också om att till myndighetsutövning bör hänföras
vissa beslut som bara har indirekta rättsverkningar, t.ex. registrerings-
beslut, beslut om att utfärda legitimationshandlingar och beslut om
obligatorisk kontrollverksamhet (s. 20). Det framstår som klart att det
föreligger myndighetsutövning när det är fråga om obligatorisk kontroll
eller registrering eller när beslut har åtminstone indirekta rättsverkningar.
Marcusson anför (s. 175): "Med officiell provning avses det förfarande
varigenom ett beslutande organ får ett faktaunderlag för beslut om
godkännande av viss produkt eller anläggning. Ett sådant beslut innebär
myndighetsutövning, när kontrollen är obligatorisk enligt en rättsregel:
beslutet får direkt effekt i och med att det ligger till grund för ett
sanktionsfritt brukande av det godkända. Ett beslut om att inte godkänna
får också direkt effekt, eftersom det innebär ett förbud mot att använda
produkten." Hellners-Malmqvist understryker beträffande registreringsä-
renden m.m. (s. 138-139) "att åtskilliga sådana ärenden är förenade med
rättsverkningar för parter och enskilda” och exemplifierar med att sådana
ärenden enligt aktiebolagslagen (1975:1385) innebär myndighetsutövning,
men andra inte.

Miljömärkningen skiljer sig från de i litteraturen och praxis före-
kommande exemplen på myndighetsutövning. Miljömärkningen är en helt
frivillig verksamhet. Det föreligger inget tvång. Sökanden betalar för att
få använda ett miljömärke. Miljömärket ger ett säljargument, men har
inga särskilda rättsverkningar. Produkten får säljas även utan miljömärke.
Om någon obehörigen använder ett miljömärke, kan åtgärder vidtas enligt 261

marknadsföringslagen (1975:1418) liksom vid annan otillbörlig marknads-

föring. Någon straffsanktion är inte föreskriven. Det förekommer inte Prop. 1993/94:203
heller någon skönsmässig prövning, utan det är fråga om att uppfylla
vissa tekniska kriterier. Själva grundtanken i förordningen är att systemet
skall bygga på frivillighet och uppmuntran till både producenter och
konsumenter.

Sammantaget leder det anförda till att regeringen ansluter sig till
promemorians bedömning att miljömärkning enligt EG-förordningen lika
lite som miljömärkning enligt det nordiska systemet bör anses innefatta
myndighetsutövning.

14.3.6 Parallella miljömärkningssystem

Regeringens bedömning: EG:s miljömärkningsförordning bör
inte hindra att det finns andra nationella miljömärkningssystem.
De nationella miljömärkningssystem som finns i Sverige bör
alltså kunna finnas kvar när EG-systemet införs här.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Med något undantag anser de remissinstanser som
har yttrat sig i frågan att något hinder inte föreligger mot att ha flera
konkurrerande system. Svenska Kommunförbundet anser att konkurrensen
mellan ett nordiskt och ett europeiskt system borde få en gynnsam effekt
för såväl konsumenter som kommuner. Riksrevisionsverket, Statskontoret,
Kooperativa Förbundet och LO anser att man på sikt bör eftersträva ett
enhetligt system. ICA-förbundet anser att det nordiska systemet bör
behållas till dess att enhetliga kriterier har kommit till stånd. Annonsör-
föreningen är starkt emot att det kommer att finnas två miljömärknings-
system och anser att bara EG:s system bör finnas. Miljöförbundet är
kritiskt till EG:s system, men anser att Sverige ändå inte bör ställa sig
utanför det.

Skälen for regeringens bedömning: Av ingressen till EG-förord-
ningen framgår att nationella miljömärkningssystem kan finnas kvar vid
sidan om EG:s, åtminstone fram till år 1997 då EG:s system skall
utvärderas. Detta innebär att bl.a. det nordiska miljömärkningssystemet
kan leva parallellt med EG:s, i vaije fell under denna tid. Regeringen ser
inte heller några skäl att införa bestämmelser som skulle försvåra för
andra miljömärkningssystem att existera vid sidan av EG-systemet.

14.3.7 Behörigt organ för EG:s miljömärkningssystem

Regeringens förslag: Regeringen skall utse behörigt organ i
Sverige.

262

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. I prome- Prop. 1993/94:203
morian föreslås att samma organ som har hand om det nordiska systemet
också skall svara for EG-systemet. Vidare görs den bedömningen att
Miljömärkningsstyrelsen inom Standardiseringskommissionen i Sverige
(SIS) uppfyller kraven för behörigt organ.

Remissinstanserna: Naturskyddsföreningen anser inte att Miljömärk-
ningsstyrelsen i sin nuvarande form uppfyller EG:s krav på behörigt
organ. I övrigt tillstyrker eller har remissinstanserna inte någon erinran
mot promemorians förslag och bedömningar. SlS-Standardiseringskom-
missionen i Sverige framhåller att SIS i sin anslagsframställning för
budgetåret 1994/95 har föreslagit att SIS Miljömärkning, förutom att
handha den nordiska miljömärkningen, även skall bli svenskt behörigt
organ för EG:s miljömärkning, att det inom SIS Miljömärkning finns en
unik kompetens samlad i miljömärkningsfrågor samt att den officiella
miljömärkningsverksamheten bör bygga på denna kompetens.

Skälen för regeringens förslag: Detnordiskamiljömärkningssystemet
handhas i Sverige av Miljömärkningsstyrelsen - SIS på grundval av ett
avtal mellan Civildepartementet och SIS. Avtalet har sagts upp att
upphöra att gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. För närvarande pågår en
översyn av SIS framtida organisation och verksamhet. Redan dessa
förhållanden gör att det i dag inte med säkerhet kan bedömas var det
nordiska miljömärkningssystemet lämpligen skall omhänderhas i fram-
tiden i Sverige. Denna fråga kommer att övervägas ytterligare under
våren 1994 liksom i förekommande fell frågan om utformningen av ett
nytt avtal.

Oavsett hur lösningen blir bör vidare det lämpliga i att EG-systemet
administreras av samma organ som har hand om det nordiska systemet
diskuteras ytterligare. Sådana diskussioner har också inletts. För en
lösning som innebär att verksamma organ ansvarar för båda systemen
talar bl.a. ekonomiska skäl. Mot talar det förhållandet att systemen i
praktiken kan komma att innefatta sinsemellan avvikande krav för
tilldelning av de två olika miljömärkena för en och samma produktgrupp.
Om en lösning skulle komma att väljas som innebär att båda systemen
kommer att hanteras av samma organ, åtminstone övergångsvis, måste
det därför tillses att de administreras med hänsyn till respektive systems
särart.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts bör således frågan om lämpligt
organ att ansvara för EG:s miljömärkningssystem övervägas ytterligare.
Det bör ankomma på regeringen att besluta i frågan om lämpligt organ
vilket i sin tur bör anges i lagen.

263

14.3.8 Kostnadskonsekvenser

Prop. 1993/94:203

Regeringens bedömning: Kostnaderna för tilldelning av EG:s
miljömärke bör kunna täckas med avgifter. Kostnaderna för
Sveriges deltagande i utvecklingen av EG:s system i fråga om
nya produktgrupper och kriterier bör täckas av staten inom ramen
för anslaget C 5. Stöd till miljömärkning av produkter. Senare
får övervägas hur stora resurser som bör avsättas för det statliga
engagemanget på miljömärkningsområdet.

Promemorians bedömning: I promemorian uttalas att anslutningen till
EG-systemet ofrånkomligen medför ökade kostnader. I promemorian
pekas särskilt på att kriterieutvecklingen kan förutses bli mer krävande
än inom Norden, att handläggningen av ansökningar kommer att kräva
mer arbete och kostnader, åtminstone till en början, och att förordningen
ställer krav på informationsåtgärder. I promemorian framhålls att
kostnaderna kommer att bero på vilken aktivitet Sverige går in för och
vilken nordisk arbetsfördelning som kan uppnås.

Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser berör frågan om
kostnaderna för EG-systemet. Riksrevisionsverket anser att utförligare
beräkningar av EG-systemets kostnadskonsekvenser bör göras samt att
en utvärdering bör göras efter några år. Enligt verket bör statsbidrag vara
temporära i ett initialskede för kriterieutveckling. Statskontoret bedömer
att EG-systemet kommer att medföra ökade kostnader, men att totalkost-
naderna för miljömärkning inte behöver öka. Kooperativa Förbundet
anser att det är olyckligt med ökade kostnader för miljömärkningen som
en följd av anslutningen av EG-systemet och framhåller att det måste
ligga i både konsument- och miljöintresset att hanteringen görs så
kostnadseffektiv som möjligt. ICA-förbundet anser det önskvärt med en
statlig grundfinansiering som gör systemet oberoende av försäljningen av
märkta produkter.

Skälen för regeringens bedömning: Erfarenheterna från det nordiska
systemet och från andra länder med sådana system som innefattar
komplicerade system för kriterieutveckling, testning och certifiering visar
att det hittills inte har varit möjligt att finansiera denna verksamhet med
avgifter. En genom avgifter fullt ut finansierad verksamhet skulle leda till
så höga avgifter att miljömärkning inte skulle framstå som attraktivt för
de berörda företagen. Därmed skulle en önskvärd utveckling av
miljömärkning komma att motverkas. Däremot bör de kostnader som är
förbundna med själva tilldelningen av miljömärket - och som uppgår till
avsevärt lägre belopp - kunna finansieras genom avgifter. Frågan om
möjligheterna av ökad, eller till och med full, kostnadsfinansiering bör
prövas sedan erfarenheter vunnits av EG-systemet.

264

14.3.9 Ikraftträdande

Prop. 1993/94:203

Regeringens förslag: Lagen om ett europeiskt miljömärknings-
system skall träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttryckligen uttalat sig
i frågan.

Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna lagen bör träda i kraft
samtidigt med att de nu aktuella ändringarna i EES-avtalet träder i kraft.
Det är ännu oklart när detta kan komma att ske. Det bör därför ankomma
på regeringen att bestämma om tidpunkten för lagens ikraftträdande.

14.3.10 Lagförslaget i promemorian om inkorporering av EG:s
miljömärkningsförordning

Förslag till

Lag om ett europeiskt miljömärkningssystem;

Härigenom föreskrivs följande.

Bestämmelser som enligt EES-avtalet skall gälla som svensk rätt

1 § Följande rättsakt inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det
efter den Gemensamma EES-kommitténs beslut den 00 1994 hänvisas till

1 bilaga XX till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:

Rådets förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett
gemenskapens miljömärkningssystem

Som bilaga till denna lag finns den svenska texten till förordningen.

2 § De danska, engelska, finska, grekiska, isländska, italienska, neder-
ländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall
ha samma giltighet.

EES-anpassning av bestämmelserna

3 § När bestämmelserna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden
som är utmärkande for EG:s rättsordning, exempelvis

- ingresser,

- adressaterna för EG:s rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter

för EG-medlemsstatema, deras offentliga organ, företag

265

och enskilda personer i dessa stater,

- hänvisningar till informations- och

anmälningsförfaranden,

skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:

1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning,

2. Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en
övervakningsmyndighet och en domstol,

3. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.

Protokollen finns intagna i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde (EES).

Behörigt organ

4 § Behörigt organ enligt artikel 13.1 skall för Sveriges del vara det
organ som regeringen bestämmer.

Kriterier för miljömärkning

5 § Föreskrifter om vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att en
produkt skall få märkas med EG:s miljömärke meddelas av regeringen.

Prop. 1993/94:203

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

266

S. 267-270 Texten har utgått

Prop. 1993/94:203

267

Prop.

14.4 Direktivet om märkning och annan produktinformation
som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och
andra resurser

14.4.1 Frågan och dess beredning

Det ursprungliga EES-avtalet omfattar bl.a. två direktiv som gäller
märkning av hushållsapparater med information om deras energiför-
brukning. De är dels rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om
märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning, dels rådets
direktiv 79/531/EEG av den 14 maj 1979 om tillämpning på elektriska
ugnar av direktiv 79/530/EEG som anger hushållsapparaters energiför-
brukning. Direktiven finns i bilaga II, kapitel IV till avtalet (Tekniska
föreskrifter, standarder, provning och certifiering).

De aktuella direktiven har införlivats med svensk rätt genom lagen
(1992:1232) om märkning av hushållsapparater (prop. 1992/93:34, bet.
1992/93:LU13, rskr. 1992/93:49), förordningen (1993:970) med samma
namn samt Konsumentverkets föreskrifter (KOVFS 1993:6) om infor-
mation om elektriska ugnars energiförbrukning.

Direktivet 79/530/EEG har inom EG ersatts av ett nytt direktiv i
samma ämne, nämligen rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september

1992 om märkning och annan produktinformation som anger hushållsap-
paraters förbrukning av energi och andra resurser. Det nya direktivet
skall vara införlivat med medlemsstaternas lagstiftningar senast den 1 juli

1993 med ikraftträdande senast den 1 januari 1994. Som har redovisats
i det föregående har Gemensamma EES-kommittén beslutat att det nya
direktivet skall omfattas av EES-avtalet.

Inom Civildepartementet har i september 1993 upprättats en promemo-
ria med förslag till de ändringar i lagen om märkning av hushålls-
apparater som behövs för att införliva det nya energidirektivet med
svensk rätt. Promemorians lagförslag finns i avsnitt 14.4.6.

Efter remiss har yttranden över förslagen i promemorian kommit in
från Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), SlS-Standardise-
ringskommissionen i Sverige, Konsumentverket, Elektriska Hushålls-
apparat Leverantörer, Sveriges Konsumenträd och Sveriges Köpmanna-
förbund. Remissvaren finns tillgängliga i Civildepartementet (dnr
C93/1044).

EG-direktivet (92/75/EEG) finns i avsnitt 14.4.6.

14.4.2 Innebörden av det nya direktivet

I likhet med det gamla direktivet förutsätter det nya att särkilda
genomförandedirektiv beslutas för varje slag av hushållsapparater.
Därvid skall 1979 års genomförandedirektiv om elektriska ugnar anses
vara ett genomförandedirektiv också till det nya direktivet. I övrigt
innebär det nya direktivet i förhållande till det gamla en del ändringar
och en rad skärpningar i fråga om kraven på information. Beträffande

1993/94:203

271

innebörden av det gamla direktivet kan hänvisas till propositionen Prop. 1993/94:203
1992/93:34 Märkning av hushållsapparater s.7 f.

Syftet med direktivet är enligt artikel 1.1 att harmonisera nationella
regler som gäller information om den energi och de andra resurser som
hushållsapparater förbrukar och därigenom ge konsumenter möjlighet att
välja mer energisnåla apparater.

Medan det gamla direktivet endast omfattar information om hushålls-
apparaters energiförbrukning, omfattar det nya direktivet också informa-
tion om förbrukning av andra resurser, t.ex. vatten och kemikalier.
Vidare införs genom det nya direktivet ett obligatoriskt krav på infor-
mation i de avseenden och på det sätt som anges i särskilda
genomförandedirektiv för olika apparatslag. Informationsskyldigheten
gäller när apparater bjuds ut till försäljning, hyrs ut eller ställs ut (artikel
2.1).

Informationen skall lämnas inte bara på en etikett, som skall fästas på
apparaten när den marknadsförs till slutanvändare, utan också på ett
särskilt informationsblad ("fiche").

Det åligger leverantören, varmed avses tillverkaren eller den som
släpper ut apparaten på den gemensamma marknaden, att tillhandahålla
etiketter och informationsblad (artikel 3.1). Återförsäljaren, dvs.
detaljisten eller den som annars säljer, hyr ut eller ställer ut hushålls-
apparater till slutanvändare, skall fasta etiketten på apparaten (artikel
4 a).

För att kunna bedöma riktigheten av den lämnade informationen skall
leverantören upprätta och hålla viss teknisk dokumentation tillgänglig for
kontroll (artikel 2.3 och 4).

Det nya direktivet innehåller också regler om marknadskontroll (artikel

7 och 8) som i huvudsak överensstämmer med det gamla direktivet.
Medlemsstaterna åläggs alltså att vidta alla nödvändiga åtgärder för att
se till att alla näringsidkare som är etablerade inom deras territorium
fullgör sina skyldigheter enligt direktivet (artikel 7 a). Medlemsstaterna
skall vidare se till att etiketter, märken och symboler som inte överens-
stämmer med direktivet och genomförandedirektiven och som kan vara
vilseledande förbjuds (artikel 7 c).

Medlemsstaterna åläggs också att i samband med införandet av det nya
systemet genomföra utbildnings- och reklamkampanjer for att uppmuntra
privata konsumenter till en mer ansvarsfull energianvändning (artikel 7

c).

272

14.4.3 Behov av lagändringar

Prop. 1993/94:203

Regeringens förslag: Lagen om märkning av hushållsapparater
ändras så att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan meddela de föreskrifter som behövs för att det
nya energidirektivet skall kunna införlivas med svensk rätt.

Förslaget innebär ändringar i 1-4 och 6 §§ lagen om märkning
av hushållsapparater.

Promemorian: Promemorians förslag överensstämmer med regering-
ens.

Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks i huvudsak av
remissinstanserna. NUTEK, Konsumentverket, EHL och Sveriges Kon-
sumentråd anser att ordet hushållsapparater i lagen bör ersättas med ett
ord som närmare speglar den vidare betydelsen som direktivet företräder,
t.ex. med ordet hushållsutrustning. Konsumentverket efterlyser ett
förtydligande i lagstiftningen att begagnade varor är undantagna. Sveriges
Köpmannaförbud anser att begreppet näringsidkare i 2 och 6 §§ bör
preciseras till att avse tillverkare och/eller importörer, eftersom det är
dessa parter som ytterst är ansvariga för produkterna. NUTEK ifråga-
sätter om inte information om luftburet buller också bör göras obligato-
riskt. Konsumentverket och Sveriges Konsumentråd föreslår att att 2 § 1
ändras till " den mängd energi, vatten och andra resurser som sådana
apparater förbrukar (resursförbrukning)”. NUTEK anser att ordet resurs-
förbrukning i 4 § 1 och 3 samt 6 § 3 bör bytas ut mot energi- och annan
resursförbrukning.

Skälen för regeringens förslag:

De svenska reglernas utformning

Lagen om märkning av hushållsapparater har utformats som en bemyn-
digandelag. Skälet till det är att regleringen i de bakomliggande
EG-direktiven är detaljerad och i stor utsträckning av teknisk karaktär
samt att det efter hand kan visa sig nödvändigt att justera föreskrifterna
med hänsyn till utvecklingen inom EG och EES. Det nya energidirektivet
har i dessa avseenden samma karaktär som det gamla. Lagstiftningen bör
därför även i fortsättningen vara uppbyggd som en bemyndigandelagstift-
ning.

De bemyndiganden som lagen innehåller ger emellertid inte regeringen
möjlighet att meddela föreskrifter på alla de punkter som krävs för
införlivande av det nya direktivet med svensk rätt. För att Sverige skall
kunna uppfylla sina förpliktelser enligt EES-avtalet bör lagen ändras.

18 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203

Lagens tillämpningsområde (1 §J Prop. 1993/94:203

Enligt 1 § lagen om märkning av hushållsapparater skall lagen tilllämpas
på hushållsapparater som säljs i näringsverksamhet. Det nya direktivet
gäller inte bara vid försäljning av hushållsapparater, utan även när sådana
apparater hyrs ut och ställs ut. Vidare förutsätts genomförandedirektiven
innehålla regler om vilken information som skall lämnas i kataloger m.m.
vid distansförsäljning. Begreppet säljs i lagens 1 § bör därför bytas ut
mot begreppet marknadsförs. Detta begrepp har en vidsträckt innebörd
och innefattar inte bara försäljning utan också uthyrning och liknande
förfaranden (jfr prop. 1975/76:34 s. 124).

Som några remissinstanser har påpekat har ordet hushållsapparater i
direktivet en vidare betydelse än vad som följer av vanligt svenskt
språkbruk. Direktivet omfattar t.ex. ljuskällor och apparater för luft-
konditionering. För att det inte skall råda någon tvekan om att lagen
också omfattar sådana apparater eller utrustning bör en definition av
begreppet hushållsapparater ges i ett nytt andra stycke till 1 §. Begreppet
bör avse sådana apparater eller annan utrustning som kan komma till
användning i ett hushåll. Detta utesluter inte apparater för yrkesmässigt
bruk. Genomförandedirektiven kommer närmare att precisera vilka
apparater eller vilken utrustning som avses, vilket sedan får följas upp
och avgränsas i de föreskrifter som meddelas av regeringen med stöd av
2 §. I dessa får också anges undantag för vissa slags apparater, t.ex.
begagnade varor.

Informationspliktens omfattning och utformning (2 §j

Regeringen får enligt 2 § meddela föreskrifter om att vissa slag av
hushållsapparater skall vara märkta eller på något annat sätt försedda med
information om energiförbrukning och om luftburet buller, vilket är
föranlett av ett annat EG-direktiv (86/594/EEG). Det nya direktivet
omfattar inte bara information om energiförbrukning, utan också in-
formation om förbrukning av andra väsentliga resurser, såsom vatten och
kemikalier. Paragrafen bör med anledning av det nya direktivet komplet-
teras så att regeringen kan föreskriva informationsplikt också i fråga om
förbrukning av sådana andra resurser. Motsvarande ändringar bör också
göras i 4 § 1 och 3 samt 6 § 3. Paragraferna bör därvid utformas i
huvudsak på det sätt som Konsumentverket och NUTEK har föreslagit.

Det nya direktivet innebär att hushållsapparater skall vara både märkta
med en etikett och åtföljda av ett särskilt informationsblad med in-
formation som hänför sig till apparaternas resursförbrukning. Dessutom
förutsätts de särskilda genomförandedirektiven innehålla regler om
informationsskyldighet när hushållsapparater marknadsförs genom post-
order, kataloger eller på något annat sätt som innebär att kunden inte före
köpet kan besiktiga apparaten. För att regeringen skall kunna meddela
föreskrifter också för denna situation, bör 2 § första stycket formuleras
om.

Det bör ske genom att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter
om skyldighet för näringsidkare att vid marknadsföring av vissa slag av 274

hushållsapparater genom märkning och på annat sätt lämna information

i de aktuella hänseendena.

Prop. 1993/94:203

Frivillig information (3 §J

Det gamla energidirektivet innehåller inte något obligatoriskt krav på
information. Om information frivilligt lämnas skall dock direktivets
regler om utformningen av informationen iakttas. Enligt 3 § lagen om
märkning av hushållsapparater kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter om hur informationen skall
utformas när hushållsapparater frivilligt märks med uppgifter om ener-
giförbrukning och luftburet buller.

När regeringen nu föreslår att det nya energidirektivet skall införlivas
med svensk rätt, behöver möjligheten att meddela föreskrifter om frivillig
märkning när det gäller energiförbrukning inte längre hållas öppen. Den
aktuella paragrafen bör därför ändras till att avse frivillig märkning bara
när det gäller hushållsapparaters bullernivåer. Ändringen av paragrafen
kan dock behöva träda i kraft senare än övriga lagändringar. Till denna
fråga återkommer regeringen i det följande (avsnitt 14.4.5).

Teknisk dokumentation (4 §)

Till skillnad mot det gamla direktivet innehåller det nya krav på att viss
teknisk dokumentation upprättas och hålls tillgänglig för kontroll. För att
kunna bedöma riktigheten av den lämnade informationen om resurs-
förbrukningen skall handlingar med en teknisk beskrivning av apparaten
upprättas (artikel 2.3). Handlingarna med den tekniska beskrivningen
skall upprättas av leverantören och kunna hållas tillgängliga för kontroll
fem år efter det att den sista apparaten har tillverkats (artikel 2.4).

Enligt 6 § 2 lagen om märkning av hushållsapparater får regeringen
meddela föreskrifter om att en näringsidkare är skyldig att lämna till-
synsmyndigheten sådana upplysningar, handlingar, varuprov och liknande
som behövs för tillsynen. Det är tveksamt om denna regel ger regeringen
möjlighet att föreskriva en skyldighet för näringsidkare att också upprätta
tekniska beskrivningar. Lagen bör därför kompletteras så att en sådan
möjlighet framgår tydligt. Det bör ske genom att en ny punkt läggs till
4§.

275

14.4.4 Kostnadskonsekvenser

Regeringens bedömning: Det är inte möjligt att närmare be-
räkna de sammantagna kostnadskonsekvensema av nya regler på
området. Det är dock sannolikt att de näringsidkare som berörs
belastas med vissa kostnader.

Statens kostnader för tillsyn och kontroll bör inte påverkas i
någon nämnvärd utsträckning utan bör kunna täckas av tillgäng-
liga resurser. Detsamma gäller kostnaderna för de informations-
insatser som förutsätts i samband med att nya regler införs.

Promemorians bedömnig: Promemorians bedömning överensstämmer
med regeringens.

Remissinstanserna: NUTEK anser att det behövs en ny bedömning av
kostnader för arbetet med svenska föreskrifter för direktivet samt tillsyn
och kontroll av märkningssystemet och annan information. Konsument-
verket framhåller att utökade insatser vad gäller marknadsbevakmng och
stickprovskontroll inte kan genomföras utan betydande kostnader. Enligt
verket kan väsentliga omprioriteringar och försvagningar av den
nuvarande verksamheten komma att bli följden, om inte särskilda medel
avsätts for ändamålet.

Skälen for regeringens bedömning: Ett införlivande med svensk rätt
av det nya energidirektivet kommer att innebära ett obligatoriskt krav på
information om energiförbrukning m.m. när det gäller sådana hushålls-
apparater som omfattas av ett genomförandedirektiv. För närvarande
finns bara ett sådant genomförandedirektiv som ingår i EES-avtalet,
nämligen det om elektriska ugnar. De näringsidkare som berörs kommer
därvid att belastas med vissa kostnader för att tillhandahålla etiketter och
annan information. Sådan information tillhandahålls dock redan i dag i
stor utsträckning.

Mot de kostnader som de nya kraven kan komma att medföra står den
nytta som ligger i att konsumenter och andra - i linje med de nya
reglernas syfte - får bättre möjligheter och stimuleras att välja mer
resurssnåla hushållsapparater. Detta för med sig miljömässiga och sam-
hällsekonomiska fördelar. Vidare får svenska tillverkare av
hushållsapparater möjlighet att på den europeiska marknaden konkurrera
med utländska tillverkare på lika villkor.

Enligt förordningen om märkning av hushållsapparater är det Konsu-
mentverket som har tillsynsansvaret när det gäller de regler om märkning
som redan nu gäller. Tillsynen över efterlevnaden av de nya reglerna bör
inte behöva medföra några väsentligt ökade kostnader. Uppgiften bör
kunna klaras av inom ramen for tillgängliga resurser.

Det nya direktivet ålägger medlemsstaterna att se till att informations-
och reklamkampanjer genomförs i samband med att det nya systemet med
etiketter och informationsblad införs. Kampanjerna skall syfta till att
uppmuntra konsumenterna till en mer ansvarsfull energianvändning.
Sådana kampanjer drar visserligen kostnader men ligger samtidigt väl

Prop. 1993/94:203

276

inom ramen för berörda myndigheters uppgifter. Sålunda har Närings- Prop. 1993/94:203
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) till uppgift att bl.a. svara för
statliga insatser för att främja energiförsöijning och effektivare energian-
vändning. Vidare har Konsumentverket till uppgift bl.a. att främja
information till konsumenterna om förhållanden som är väsentliga för
dem. NUTEK har också nyligen i samarbete med Konsumentverket och
Vitvaruleverantörema genomfört en informationskampanj om de
energivinster som kan göras bl.a. genom att konsumenterna använder
resurssnåla hushållsapparater. Frågan om medelsbehovet för ytterligare
informationsinsatser får prövas i samband med det ordinarie budget-
arbetet.

14.4.5 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den dag
som regeringen bestämmer. De nya bestämmelserna får sättas i
kraft vid olika tidpunkter. Regeringen får meddela de
övergångsbestämmelser som behövs.

Promemorians förslag: I promemorian förslås att lagändringarna skall
träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Remissinstanserna: Den enda remissinstans som har yttrat sig i frågan
är Sveriges Köpmannaförbund, som anser att lagändringarna bör träda i
kraft tidigast ett år efter det att EES-avtalet har trätt i kraft så att tid ges
till anpassning och informationsinsatser.

Skälen för regeringens förslag: Sveriges åtagande enligt EES-avtalet
innebär att de rättsakter som omfattas av avtalet skall införlivas med
svensk rätt med verkan från den tidpunkt då avtalet i den aktuella delen
träder i kraft. Det är ännu oklart när detta kommer att ske. Det bör
därför ankomma på regeringen att besluta när lagen skall träda i kraft.

Som tidigare har redovisats förutsätter det nya direktivet i likhet med
det gamla att särskilda genomförandedirektiv beslutas för vaije apparats-
lag. Det innebär att lagen inte kommer att kunna tillämpas fullt ut förrän
sådana direktiv har beslutats. Samtidigt föreskrivs i det nya direktivet att
genomförandedirektivet beträffande elektriska ugnar (79/531/EEG) som
har beslutats enligt det gamla direktivet skall vara ett genomförandedirek-
tiv även för det nya direktivet. Enligt en övergångsbestämmelse i artikel
12 sista stycket i det nya direktivet kan medlemsstaterna avstå från att ge
genomförandedirektivet obligatorisk verkan intill den dag som kommer
att anges i ett reviderat genomförandedirektiv avseende ugnar som skall
antas enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 10.

Genomförandedirektivet beträffande ugnar har ännu inte reviderats.
Möjligheterna att meddela föreskrifter om frivillig märkning av hus-
hållsapparater såvitt avser deras energiförbrukning bör därför hållas
öppen till dess att genomförandedirektivet beträffande ugnar har revi-

277

derats och det reviderade direktivet omfettas av EES-avtalet. Regeringen Prop. 1993/94:203
bör därför bemyndigas att sätta de nya bestämmelserna i kraft vid olika
tidpunkter och meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

14.4.6 Lagförslaget i promemorian om hushållsapparaters energi-
förbrukning m.m. samt bakomliggande EG-direktiv

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av
hushållsapparater;

Härigenom föreskrivs att 1 - 4 och 6 §§ samt rubriken närmast före 4 §
lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag skall tillämpas på
hushållsapparater som säljs i
näringsverksamhet.

Denna lag skall tillämpas på hus-
hållsapparater som marknadsförs
i näringsverksamhet.

Regeringen får meddela före-
skrifter om att vissa slag av
hushållsapparater skall vara
märkta eller pä något annat sätt
försedda med information om
energiförbrukning och om luft-
buret buller.

Regeringen får meddela före-
skrifter om skyldighet för
näringsidkare vid
marknadsföring av vissa slag av
hushållsapparater an genom
märkning och på annat sätt
lämna information om

1. den energi, det vatten, de
kemikalier och andra resurser
som sådana apparater förbrukar
(resursförbrukning), och

2. det luftbuma buller som såda-
na apparater avger (bullernivå).

Närmare föreskrifter om informationsskyldigheten får meddelas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

278

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:203

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur
information om energiförbruk-
ning och om luftburet buller skall
utformas, när vissa slag av hus-
hållsapparater frivilligt märks
eller på något annat sätt förses
med sådan information.

Metoder

Metoder och tekniska beskriv-
ningar

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om

1. vilka metoder som skall an-
vändas för att bestämma energi-
förbrukning och bullernivåer,

2. vilka metoder som skall an-
vändas vid kontroll av den läm-
nade informationen om energi-
förbrukning och bullernivåer.

1. vilka metoder som skall an-
vändas för att bestämma resurs-
förbrukning och bullernivåer,

2. vilka tekniska beskrivningar
som skall upprättas och hållas
tillgängliga för kontroll, samt

3. vilka metoder som skall an-
vändas vid kontroll av den läm-
nade informationen om resursför-
brukning och bullernivåer.

Regeringen får meddela föreskrifter om

1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning och

undersökning av prov,

2. att en näringsidkare är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten sådana
upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för till-

synen, samt

3. att en näringsidkare är skyldig
att rätta felaktiga informationer
om energiförbrukning och buller-
nivåer.

3. att en näringsidkare är skyldig
att rätta felaktiga informationer
om resursförbrukning och buller-
nivåer.

279

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Prop. 1993/94:203

392L0075/S

Nr L 297/16

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

13. 10. 92

RÅDETS DIREKTIV »2/75/EEG

den 22 september 1992

om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters
förbrukning av energi och andra resurser

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens forslag¹,

i samarbete med Europaparlamentet²,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande⁵, och

med beaktande av följande:

Åtgärder bör vidtas som syftar till att stegvis genomföra den
inre marknaden under tiden fram till och med den 31 decem-
ber 1992.

Vissa medlemsstater har redan egna frivilliga system för
märkning och annan konsumentinformation som anger
hushållsapparaters energiförbrukning. En medlemsstat har
officiellt uttryckt sin avsikt att införa ett eget, obligatoriskt
märkningssy stem, och andra medlemsstater överväger liknande
åtgärder. Om flera obligatoriska nationella system införs,
kommer dock detta att skapa hinder för handeln inom gemen-
skapen.

I fördragets artikel 130r föreskrivs ett varsamt och rationellt
utnyttjande av naturresurserna. Ett av de viktigaste medlen för
att nå detta mål och samtidigt minska föroreningen av miljön
är en rationell energianvändning.

Om allmänheten får tillgång till korrekt, relevant och jämför-
bar information om den energi som vaije enskild hushållsappa-
rat förbrukar, kan detta påverka deras val till förmån för
mindre energikrävande apparater och därigenom motivera
tillverkarna att minska energiförbrukningen hos de apparater
som de tillverkar. Indirekt skulle detta även främja en effektiv
användning av apparaterna. I brist på sådan information
kommer marknadskrafterna inte själva att kunna främja cn
rationell energianvändning i fråga om hushållsapparater.

Information spelar en avgörande roll när det gäller att påverka
marknadskrafterna, och det är därför nödvändigt att införa ett
enhetligt märke för samtliga hushållsapparaterav samma slag,

¹ EGT nr C 235, 10.9 1991, s. 5.

¹ EGT nr C 125, 18.5.1992,1. 172, och EGT nr C 241, 21.9 1992.
’ EGT nr C 49. 24.2.1992, ». 32.

att förse eventuella köpare med kompletterande standardiserad
information om dessa apparaters energikostnader och förbruk-
ning av andra resurser och att vidta åtgärder för att säkerställa
att också eventuella köpare som inte har möjlighet att se
apparaten utställd, och därigenom inte heller märkningen,
förses med denna information.

För detta ändamål måste energiförbrukningen och anna
information om vaije slag av hushållsapparater mätas enligt
harmoniserade standarder och metoder och tillämpningen av
dessa standarder och metoder måste kontrolleras på marknads-
fö ringsstadiet.

Direktiv 79/530/EEG⁴ syftade till att uppnå dessa mål när det
gäller hushållsapparater. Endast ett genomförandedirektiv
(avseende elektriska ugnar) har dock antagits och endast ett
fåtal medlemsstater har infört märkningen. Det är därför nu
nödvändigt att ta lärdom av erfarenheterna och skärpa be-
stämmelserna i det direktivet. Direktiv 79/530/EEG måste
därför ersättas och direktiv 79/531/EEG⁵ avseende elektriska
ugnar bör ses över och därefter integreras i det system som nu
införs.

Ett helt frivilligt system skulle leda till att bara några appara-
ter blir märkta eller försedda med standardiserad produktin-
formation, vilket kan vara förvirrande för vissa konsumenter.
Därför måste det system som nu införs säkerställa att samtliga
berörda hushållsapparater förses med information om energi-
förbrukningen genom märkning och enhetliga informationsblad
om produkten.

Hushållsapparater utnyttjar många olika energiformer, varav
elektricitet och gas är de viktigaste, och detta direktiv måste
i princip omfatta hushållsapparater som förbrukar alla former
av energi.

Enligt rådets direktiv 86/594/EEG av den 1 december 1986
om lufiburet buller från hushållsapparater* skall en uppgift om
bullernivån införas på energimärkningen, om sådan finns. Det
är därför lämpligt att annan information eller märkning som
omfattas av gemenskapssystem skall ingå i energimärkningen.

Endast de slag av apparater som har en betydande samlad
energiförbrukning och som erbjuder tillräckliga möjligheter att
förbättra energieffektiviteten bör omfattas av systemet.

¹ EGT nr L 145, 13.6.1979, s. 1.

⁵ EGT nr L 145, 13.6.1979, •. 7.
‘ EGT nr L 344, 6.12.1986, s. 24.

280

13. 10. 92

392L0075/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1993/94:203

Nr L 297/17

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 2

Artikel 1

1. Syftet med detta direktiv är att göra det möjligt att
harmonisera de nationella ätgärdema när det gäller att
publicera uppgifter, särskilt genom märkning och produktin-
formation, om förbrukning av energi och andra väsentliga
resurser samt kompletterande uppgifter om vissa slag av hus-
hållsapparater for att därigenom ge konsumenterna möjlighet
att välja mer energisnåla apparater. Detta direktiv skall
tillämpas på följande slag av hushållsapparater, även då de
säljs for andra ändamål än hushållsändamål:

— Kylskåp och frysar (även i kombination).

— Tvättmaskiner och torktumlare (även i kombination).

— Diskmaskiner.

— Ugnar.

— Varmvattenberedare och varmvaltenbehållare.

— Ljuskällor.

— Luftkonditioneringsanläggn ingar.

2. Ytterligare slag av hushållsapparater kan, i enlighet med
artikel 9 b, läggas till i forteckningen i denna artikel.

3. Detta direktiv skall inte omfatta märkplåtar eller
motsvarande som fästs på sådana apparater av säkerhetsskäl.

4. I detta direktiv avses med

— återförsäljare: detaljist eller annan person som säljer
(även på kredit), hyr ut eller ställer ut hushållsapparater
som är avsedda för konsument,

— leverantör: tillverkaren eller dennes auktoriserade repre-
sentant inom gemenskapen eller den person som släpper
ut produkten på den gemensamma marknaden,

— informationsblad: standardiserad uppställning av
information om den aktuella hushållsapparaten,

— andra väsentliga resurser: vatten, kemikalier eller varje
annat ämne som en hushållsapparat förbrukar vid
normal användning,

— kompletterande information: övriga upplysningar om en
hushållsapparats prestanda som gäller eller bidrar till att
bedöma dess förbrukning av energi eller andra
väsentliga resurser.

5. Modeller av hushållsapparater som har slutat att
tillverkas innan det relevanta genomförandedirektivet har trätt
i kraft, och begagnade apparater behöver inte märkas eller
förses med informationsblad.

1. Information om hushållsapparaters förbrukning av
elektrisk energi, andra former av energi och andra väsentliga
resurser samt ytterligare upplysningar skall lämnas till
konsumenterna genom ett informationsblad och en etikett, när
sådana apparater ställs ut for eller bjuds ut till försäljning,
hyra eller kreditköp till konsumenter.

2. Närmare föreskrifter om etiketten och informations-
bladet meddelas i de direktiv för vaije enskilt apparatslag som
i överensstämmelse med artikel 9 skall antas för att genomföra
detta direktiv.

3. Teknisk dokumentation skall upprättas i den utsträckning
som behövs för att kunna bedöma riktigheten av den
information som finns på etiketten och i informationsbladet.
Den skall innehålla

— en allmän beskrivning av produkten,

— resultaten av relevanta konstruktionsberäkningar,

— tillgängliga provningsrapporter, även sådana som ut-
arbetats av anmälda organ som är behöriga enligt annan
gemenskapslagstiftning,

— när värdena härrör från de som har erhållits for
liknande modeller, samma upplysningar som för dessa
modeller.

4. Leverantören skall upprätta den dokumentation som
avses i punkt 3. För ändamålet får han använda sådan doku-
mentation som är föreskriven enligt annan relevant gemen-
skapslagstiftning. Leverantören skall hålla dokumentationen
tillgänglig for kontroll intill utgången av femte året efter det
att den sista produkten har tillverkats.

Artikel 3

1. Samtliga leverantörer som släpper ut sådana hus-
hållsapparater på marknaden som omfattas av genomföran-
dedirektiven skall tillhandahålla en etikett i enlighet med detta
direktiv. De etiketter som används skall i alla avseenden
motsvara kraven i detta direktiv och i genomförande-
direktiven.

2. Förutom etiketter skall leverantörerna tillhandahålla ett
informationsblad om produkten. Alla broschyrer om produkten
skall innehålla detta informationsblad. Om leverantören inte
tillhandahåller broschyrer, skall han tillhandahålla informa-
tionsbladet tillsammans med andra handlingar som åtföljer
produkten. De informationsblad som används skall i alla
avseenden motsvara kraven i detta direktiv och i genom-
förandedirektiven.

3. Leverantörerna ansvarar för att uppgifterna på de
etiketter och informationsblad som de tillhandahåller är
korrekta.

281

19 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203

Prop. 1993/94:203

392L0075/S

Nr L 297/18

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

13. 10. 92

4. Leverantören skall anses ha givit sitt samtycke till att
uppgifterna på etiketten eller informationsbladet offentliggörs.

Artikel 4

Följande bestämmelser skall tillämpas vid märkning och
produktinformation:

a) När en apparat som omfattas av ett genomfÖ-
randedirektiv ställs ut, skall återförsäljaren fasta den
tillhörande etiketten i den relevanta språkversionen på
den väl synliga plats som anges i det relevanta
genomförandedirektivet.

b) Leverantören skall kostnadsfritt förse de återförsäljare
som avses i a med de etiketter som behövs.
Leverantörerna kan fritt välja system för leverans av
etiketter. När en återförsäljare beställer etiketter är
leverantören dock skyldig att se till att de beställda
etiketterna levereras skyndsamt.

Artikel 5

När berörda apparater bjuds ut till försäljning, hyra eller
kreditköp genom postorder, katalog eller på något annat sätt
som innebär att man inte kan vänta sig att en eventuell köpare
ser apparaten utställd, skall genomförandedirektiven innehålla
bestämmelser som säkerställer att eventuella köpare före köpet
får den väsentliga information som lämnas på etiketten eller
informationsbladet.

upplysnings- och reklamkampanjer genomföras i syfte
att uppmuntra privata konsumenter till en mer
ansvarsfull energianvändning.

Ar rike l 8

1. Medlemsstaterna får varken förbjuda eller begränsa
utsläppandet på marknaden av hushållsapparater som omfattas
av ett genomförandedirektiv, om dessa apparater uppfyller be-
stämmelserna i detta direktiv och i genomförandedirektiven.

2. Medlemsstaterna skall anse att etiketter och informa-
tionsblad uppfyller kraven i detta direktiv och i genomföran-
dedirektiven, om det inte finns bevis om motsatsen. De får
kräva att leverantörerna skall tillhandahålla bevis i form av
sådana handlingar som avses i artikel 2.3 för att styrka
riktigheten av den information som de har lämnat på etiketter
och informationsblad, om det finns anledning att misstänka att
informationen inte är korrekt.

Artikel 9

Åtgärderna för att infora och administrera detta informations-
system skall antas och anpassas till den tekniska utvecklingen
enligt det förfarande som anges i artikel 10. Dessa åtgärder
omfattar

Artikel 6

Genomförandedirektiven skall innehålla bestämmelser om att
etiketten eller informationsbladet skall innehålla information
om luftburet buller, när sådan information är föreskriven
enligt direktiv 86/594/EEG, samt annan allmän information
om den aktuella apparaten som krävs enligt annan gemen-
skapslagstiftning.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder for att
säkerställa följande:

a) Alla leverantörer och återförsäljare, som är etablerade
inom deras territorier, skall fullgöra sina skyldigheter
enligt detta direktiv.

b) Förbud skall införas mot att anbringa andra etiketter,
märken, symboler eller påskrifter som gäller energiför-
brukning och som inte uppfyller kraven i detta direktiv
eller det aktuella genomförandedirektivet, om
anbringandet kan leda till missförstånd eller förväxling.
Ett sådant förbud skall inte gälla gemenskapssystem
eller nationella system for miljömärkning.

c) I samband med införandet av systemet med etiketter och
informationsblad avseende energiförbrukning skall

a) genomförandedirektiven,

b) tillägg till förteckningen i artikel 1.1 av ytterligare slag
av hushållsapparater för vilka betydande energi-
besparingar sannolikt kan uppnås.

Artikel 10

Kommissionen skall biträdas av en kommitté som består av
företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare for
kommissionen som ordförande.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett
förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget
inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur
brådskande frågan är. Yttrandet skall antas med den majoritet
som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut
som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Med-
lemsstaternas röster inom kommittén skall vägas på det sätt
som anges i den artikeln. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt
med kommitténs yttrande.

Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller
om inget yttrande avges skall kommissionen utan dröjsmål

282

Prop. 1993/94:203

392L0075/S

13. 10. 92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 297/19

föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta
sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från
det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att
de föreslagna åtgärderna skall vidtas, såvida inte rådet med
enkel majoritet har avvisat forslaget.

Artikel 11

Tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft skall kommis-
sionen utvärdera genomförandet av det och de resultat som
uppnåtts. Denna utvärdering skall ligga till grund för en
rapport som skall lämnas till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 12

Genomforandedirektiven skall ange följande:

a) En exakt definition av det apparatslag som avses.

b) De mätstandarder och mätmetoder som skall tillämpas
för att ta fram den information som avses i artikel 1.1.

c) Närmare uppgifter om den tekniska dokumentation som
krävs enligt artikel 2.3.

d) Utformningen av och innehållet i den märkning som
avses i artikel 2. Den skall i största möjliga utsträckning
ha ett enhetligt utseende.

e) Den plats på apparaten där etiketten skall fastas. Om det
är lämpligt, kan det föreskrivas att etiketten skall fastas
eller tryckas på förpackningen.

f) Innehållet i det informationsblad eller den
kompletterande information som avses i artikel 3.2, och,
om det behövs, formatet och andra närmare uppgifter.
Den information som lämnas på etiketten skall även ingå
i informationsbladet.

g) Den information som skall lämnas vid sådant
saluförande som avses i artikel 5, och det sätt på vilket
denna information skall lämnas.

Artikel 13

Direktiv 79/530/EEG skall upphöra att gälla från och med den
1 januari 1994.

Direktiv 79/531/EEG skall betraktas som ett genomföran-
dedirektiv till det här direktivet for elektriska ugnar. Med-
lemsstaterna får dock avstå från att ge det obligatorisk verkan
intill den dag som kommer att anges i ett reviderat genomför-
andedirektiv avseende ugnar som skall antas enligt det
förfarande som anges i artikel 10.

Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall före den 1 juli 1993 anta de
bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv.
De skall genast anmäla dessa åtgärder till kommissionen.

De skall sätta bestämmelserna i kraft senast den 1 januari
1994.

2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en
sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter
om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv
utfärda.

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som
de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 15

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 22 september 1992.

På rådets vägnar

R. NEEDHAM

Ordförande

283

15 Miljö- och naturresursdepartementets verksam- Prop. 1993/94:203
hetsområde

15.1 Inledning

De EG-regler i EES-avtalet som faller inom Miljö- och naturresurs-
departementets verksamhetsområde finns i avtalets bilaga II om tekniska
föreskrifter, standarder, provning och certifiering samt i bilaga XX om
miljön. I bilaga II finns regler om miljöegenskaper hos varor, bl.a. regler
om utsläpp från fordon och om ferliga kemikalier. I bilaga XX ingår
bl.a. EG-regler om utsläpp från anläggningar och om avfallshantering.
Bilagorna innehåller också särskilda övergångsbestämmelser när det
gäller EFTA-statemas tillämpning av vissa av EG:s rättsakter. Viktiga
sådana övergångsbestämmelser finns på bilavgasområdet och kemikalie-
området. Bakgrunden till bestämmelserna är EFTA-statemas vilja att
behålla sina existerande strängare miljöskyddsregler.

I prop. 1991/92:170 bilaga 13 har lämnats en redogörelse for de regler
i EES-avtalet som särskilt berör miljöområdet och for innehållet i de EG-
rättsakter som ingår i det ursprungliga avtalet. Där redogörs också för
innehållet i de särskilda övergångsbestämmelserna. Riksdagen har vidare
beslutat (prop. 1992/93:60, bet. 1992/93:JoU10, rskr. 1992/93:139) om
de lagändringar som krävs för att införliva rättsakterna i den svenska
lagstiftningen.

Genom det beslut om ändring i bilagorna som fettats av Gemensamma
EES-kommittén kommer ett antal nya direktiv och förordningar på
miljöområdet att läggas till avtalet. Flertalet av de nya rättsakterna
innebär ändringar i direktiv eller förordningar som redan ingår i avtalet
och som omfettas av de särskilda övergångslösningama. I dessa fall
uppstår inga direkta konsekvenser för den svenska lagstiftningen.

Inte heller i övrigt krävs några lagändringar för att införliva de nya
rättsakterna med den svenska lagstiftningen. Förordningar eller
myndighetsföreskrifter krävs dock. I det följande lämnas en översiktlig
redogörelse för de nya rättsakterna och görs en bedömning av vilka
författningsändringar som behövs.

Den nya förordningen (EEG) nr 880/92 om miljömärkning behandlas
i avsnitt 14.3.

En redogörelse för förordningen (EEG) nr 1836/739 om frivilligt
deltagande av företag i industrisektorn i ett gemenskapsprogram för
miljöstyrning och miljörevision har lämnats i prop. 1993/94:111 om
genomförandet av FN:s konferens om miljö och utveckling. Frågan om
vilka åtgärder som bör vidtas i anledning av förordningen bereds inom
regeringskansliet. Förordningen skall tillämpas av medlemsstaterna senast
den 10 april 1995.

284

15.2 Tekniska föreskrifter på miljöområdet (bilaga II till
EES-avtalet)

15.2.1 Utsläpp från motordrivna fordon

I EES-avtalets bilaga II ingår EG:s regler om avgasutsläpp från motor-
drivna fordon i direktiven 70/220/EEG, 72/306/EEG och 88/77/EEG.
Enligt en särskild övergångsbestämmelse i bilagan får Sverige fortsätta
att tillämpa sin nationella lagstiftning fram till den 1 januari 1995. Efter
denna tidpunkt får vi fortsätta att tillämpa den nationella lagstiftningen,
men skall tillåta fri cirkulation av bilar som uppfyller kraven enligt EG:s
regelverk. Innehållet i rättsakterna och konsekvenserna av övergångsbe-
stämmelsen har behandlats i prop. 1991/92:170.

Genom tilläggsavtalet har övergångsbestämmelsen kompletterats när
det gäller EFTA-statemas användning av ekonomiska styrmedel för att
stödja introduktionen av nya bilar med mycket låga utsläpp. Sådana
styrmedel får inte snedvrida konkurrensen inom EES. Vidare sägs att
styrmedlen inte får hindra fri cirkulation, att de måste tillämpas för alla
fordon som säljs i EFTA-staten och att de inte med avseende på storlek
och tillämpningsområde får utformas som statsstöd som snedvrider
handeln. Övervakningsmyndigheten skall underrättas om planer på att
infora eller ändra regler om sådana styrmedel.

Kompletteringen infördes på förslag från EG. Att kompletteringen
ansågs nödvändig bekräftar den slutsats som redovisades i prop.
1991/92:170, nämligen att EES-avtalet i sig inte innehåller några sär-
skilda begränsningar i vår rätt att tillämpa det nuvarande svenska miljö-
klassystemet med differentierad försäljningsskatt for nya bilar och att de
särskilda regler om skatteförmåner som finns i direktiven inte gäller inom
EES.

Genom tillägget till övergångsregeln understryks att ekonomiska
styrmedel inte får utformas på ett sätt som stör handeln inom EES. Ett
exempel på en sådan utformning skulle exempelvis kunna vara en
skatteförmån till fordon som uppfyller stränga utsläppskrav enligt ameri-
kanska normer men inte till fordon som uppfyller EG-normer på mot-
svarande kravnivå. Mot bakgrund av den svenska målsättningen att
anpassa våra regler till strängare EG-krav så snart sådana föreligger är
detta dock i praktiken inte någon begränsning. När det gäller storleken
på den skatteförmån som lämnas för fordon med låga utsläpp är det av
särskilt intresse att EG:s miljöministrar i december 1993 beslöt att ändra
den princip som gällt för sådana förmåner. Tidigare har reglerna i EG
inneburit att värdet av förmånen skall vara väsentligt lägre än kostnaden
för den tillkommande reningsutrustningen. Miljöministrarnas beslut om
en s.k. gemensam position om nya avgaskrav for personbilar innebär att
ordet "väsentligt" skall tas bort ur dessa regler. Därigenom bortfaller en
viktig skillnad mellan EG:s regler och det svenska miljöklassystemet.
Sammanfattningsvis medför tillägget inte att det finns skäl att göra en
annan bedömning beträffande möjligheten att använda ekonomiska

Prop. 1993/94:203

285

styrmedel på detta område än vad som redovisades i prop. 1991/92:170. Prop. 1993/94:203
I tilläggsavtalet ingår två rättsakter med ändringar i EG:s avgasregler.

De nya rättsakterna omfettas av samma övergångsbestämmelse (med det
tillägg som nyss redovisats). Den bedömning av behovet av ändringar i
de svenska reglerna som redovisas i den nyssnämnda propositionen
kvarstår därför oförändrad.

Direktiv 93/59/EEG ändrar direktiv 70/220/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftföroreningar genom
avgaser från motorfordon. Genom ändringen införs nya avgaskrav för
lätta lastbilar och bussar med en totalvikt över 2 500 kg. Kravnivåerna
motsvarar i huvudsak de svenska avgaskrav som gäller fr.o.m. 1992 års
modeller för de aktuella fordonstypema. För vissa kategorier av fordon
är kraven något lindrigare. Reglema träder i kraft inom EG med böijan
år 1993. Fram till den 1 oktober 1994 i fråga om typgodkännande och
den 1 oktober 1995 i fråga om ibruktagande för första gången gäller dock
lindrigare gränsvärden för dieseldrivna fordon.

Direktiv 91/542/EEG ändrar direktiv 88/77/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga
föroreningar från dieselmotorer som används i fordon. Genom ändringen
införs gemensamma nya avgaskrav för motorer till tunga fordon. Kraven
motsvarar de svenska avgaskrav som enligt bilavgasforordningen
(1991:1481) gäller for miljöklass 3 fr.o.m. 1993 års modeller, utom i
fråga om motorer på högst 85 kW, där ett lindrigare gränsvärde för
partikelutsläpp tillämpas. Liksom för övriga direktiv på bilavgasområdet
gäller att bestämmelser om tillverkarens ansvar for reningsutrustningens
hållbarhet saknas. Vidare införs genom direktiv 91/542/EEG en andra
uppsättning gränsvärden, som införs från år 1995 och som överensstäm-
mer med de gränsvärden som enligt de svenska bestämmelserna tillämpas
för tunga fordon i miljöklass 1 och 2.

15.2.2 Farliga kemikalier

Klassificering, förpackning och märkning

EG:s regler om klassificering, förpackning och märkning av kemikalier
finns i direktiv 67/548/EEG i fråga om kemiska ämnen och i direktiv
88/379/EEG i fråga om beredningar (preparat). Dessa direktiv ingår i
EES-avtalets bilaga II. Enligt en särskild bestämmelse i bilagan gäller
som målsättning att reglema skall tillämpas från den 1 januari 1995. Ett
samarbete i syfte att lösa återstående problem har påböljats vid under
tecknandet av avtalet. Även efter den 1 januari 1995 finns det således
möjligheter för en EFTA-stat att tillämpa egna regler, om EG-be-
stämmelsema bedöms vara otillräckliga. Skillnader kvarstår alltjämt
mellan EG-reglema och de svenska bestämmelserna, främst genom att vi
tillämpar en fjärde ferlighetsklass vid klassificering och märkning som
inte har någon motsvarighet hos EG. I förhandlingarna om ett med-
lemskap i EU har Sverige fått en fyraårig övergångsperiod när det gäller 286

tillämpningen av dessa regler samtidigt som EU förbinder sig att se över

bestämmelserna, bl.a. i fråga om ämnen som i Sverige hänförs till den Prop. 1993/94:203
fjärde farlighetsklassen.

Övergångsregeln i EES-avtalet är tillämplig även på de tillkommande
rättsakterna, som innehåller ändringar i direktiven 67/548/EEG och
88/379/EEG. Författningsändringar krävs därför inte till följd av de nya
akterna. Samtidigt innebär utvecklingen inom EG och införandet av nya
svenska föreskrifter på myndighetsnivå att problemområdena blir färre
och skillnaderna mellan regelsystemen allt mindre. En viktig utveckling
av EG-reglema finns i rådets direktiv 92/32/EEG om ändring för sjunde
gången i direktiv 67/548/EEG. Den ändringen innebär bl.a. att doku-
mentationskraven vid anmälan av nya ämnen skärps väsentligt.

Kommissionens direktiv 93/67/EEG om principer för bedömning av
risker för människor och miljön med ämnen som anmälts enligt rådets
direktiv 67/548/EEG omfettas av samma övergångsregel. Direktivet
festslår enhetliga principer för den riskbedömning som skall göras av den
som anmäler nya ämnen enligt direktiv 67/548/EEG.

I övrigt innebär de ändringar i direktiv 67/548/EEG som ingår i
tilläggsavtalet anpassningar till den tekniska utvecklingen. Sådana änd-
ringar beslutas normalt av kommissionen enligt ett särskilt förfarande.
Oftast är det fråga om ändringar i eller tillägg till den förteckning över
ämnen som finns i bilaga 1 till direktivet. Följande ändringar är av detta
slag: 91/410/EEG, 91/632/EEG, 92/37/EEG, 92./69/EEG, 93/21/EEG,
93/72/EEG, 93/90/EEG, 93/101/EEG och 93/105/EEG. I direktivet
88/379/EEG har ändringar av samma slag gjorts genom direktiven
93/18/EEG och 93/112/EEG.

Kommissionens direktiv 91/442/EEG om farliga preparat vilkas för-
packningar måste vara försedda med bamsäkra förslutningsanordningar
anknyter till direktivet 88/379/EEG. Direktiv 91/442/EEG skall dock
tillämpas utan någon övergångsregel. Enligt direktivet skall beredningar
som säljs till allmänheten vara bamsäkert förpackade, om de innehåller
metanol eller diklormetan i vissa koncentrationer eller vätskor med mer
än 10 % alifetiska eller aromatiska kolväten. I Sverige gäller mot-
svarande regler sedan den 1 mars 1993 enligt Kemikalieinspektionens
föreskrifter (KIFS 1987:4, ändrad genom KIFS 1992:4), som utfärdats
med stöd av bemyndigande i förordningen (1985:835) om kemiska
produkter.

Allmänna regler om begränsningar av användning och utsläppande
på marknaden av farliga ämnen och beredningar

Regler om begränsningar i saluförande och användning av vissa ferliga
kemikalier finns i direktivet 76/769/EEG, som ändrats och kompletterats
ett stort antal gånger. Enligt övergångsbestämmelserna till EES-avtalet
har EFTA-staterna rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet
med de vid tidpunkten för avtalets ikraftträdande existerande nationella
bestämmelserna om bl.a. asbestföreningar.

I tilläggsavtalet ingår kommissionens direktiv 91/659/EEG, som ändrar

direktiv 76/769/EEG och skärper direktivets regler om begränsningar i Prop. 1993/94:203
fråga om asbestföreningar. De nya reglema omfattas av samma över-
gångsbestämmelse som de tidigare. Bestämmelser om förbud mot
hantering av asbest i arbetslivet har sedan lång tid funnits i Sverige. För
vissa undatagsfall har det föreskrivits om särskilda villkor for hantering-
en. Bestämmelser om asbest finns numera dels i förordningen om förbud
mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon (1986:683), dels i Arbetar-
skyddsstyrelsens föreskrifter om asbest (AFS 1992:2). Arbetarskydssty-
relsen gör för närvarande en översyn av föreskrifterna om asbest.

Batterier och ackumulatorer

Kommissionens direktiv 93/86/EEG om anpassning till den tekniska
utvecklingen av rådets direktiv 91/157/EEG om batterier och ackumula-
torer som innehåller vissa farliga ämnen innehåller enhetliga regler om
märkning av miljöfarliga batterier och ackumulatorer. Märkningen skall
ange vilken tungmetall som ingår och omfatta en symbol som visar att
insamling skall ske separat.

Direktivets krav medför att vissa kompletteringar bör göras i de
svenska reglema i förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier.

Bekämpningsmedel

Rådets direktiv 91 /414/EEG om att släppa ut växtskyddsmedel på mark-
naden syftar till att införa ett enhetligt förfarande inom gemenskapen för
godkännande av växtskyddsmedel. Med växtskyddsmedel avses produkter
som används för att skydda växter mot skadliga organismer, påverka
växter genom att t.ex. reglera tillväxten, konservera växter samt också
förstöra oönskade växter eller växtdelar.

Enligt direktivet skall det upprättas en förteckning över verksamma
ämnen som får ingå i godkända växtskyddsmedel. Vidare skall enhetliga
principer för bedömningen av medlen utarbetas och beslutas av rådet.
Förslag till sådana principer har lagts fram av kommissionen. Det be-
räknas ta mycket lång tid, över tio år, innan man har gått igenom de
ämnen som kan komma i fråga för att tas upp i förteckningen.

Om en medlemsstat har godkänt ett växtskyddsmedel enligt direktivets
regler får övriga medlemsstater i princip inte vägra att också godkänna
medlet. Detta förutsätter dock att beslut har fattats om de gemensamma
principerna för godkännande och att medlet bara innehåller ämnen som
tagits upp i förteckningen. Skillnader mellan staterna i fråga om yttre
förutsättningar kan vidare medföra att olika bedömningar av ett medel
anses godtagbara. Sådana skillnader kan avse jordbruks- växtskydds- och
miljöförhållanden (däribland klimatförhållanden). Om en medlemsstat inte
anser sig kunna godkänna ett medel som godkänts i en annan med-
lemsstat, kan tvisten i sista hand lösas genom ett beslut i en särskild
kommitté.

Godkännanden får inte avse längre tid än tio år. 288

I tilläggsavtalet ingår också kommissionens direktiv 93/71/EEG, som

innehåller tekniska kompletteringar till direktiv 91/414/EEG samt direk- Prop. 1993/94:203
tivet 90/335/EEG med ändringar i det äldre direktivet om växtskydds-
medel (79/117/EEG).

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området finns i lagen (1985:426) om
kemiska produkter, forordningen (1985:835) om kemiska produkter och
förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel.

Liksom för direktivet 79/117/EEG, som redan ingår i EES-avtalet,
gäller enligt en särskild övergångsregel att Sverige får begränsa tillträdet
till sin marknad enligt kraven i de nationella bestämmelser som tillämpas
vid den tidpunkt då beslut fettas av Gemensamma kommittén. Det
svenska systemet med individuell prövning av bekämpningsmedel
behöver således inte ändras till följd av EES-avtalet och det finns ingen
skyldighet att i Sverige godta bekämpningsmedel som godkänts enligt
direktivet.

Mot den bakgrunden och med hänsyn till att beslut ännu inte fettats om
att ta upp ämnen i den nyssnämnda förteckningen i bilaga 1 till direkti-
vet, finns det för närvarande inte skäl att vidta några åtgärder med
anledning av direktiv 91/414/EEG. Det finns skäl att överväga frågan på
nytt när direktivet tillämpats en tid och en praxis utbildats inom EU.
Detsamma gäller för de två direktiv (93/71/EEG och 90/335/EEG) som
ändrar och kompletterar grunddirektiven. Eventuella ändringar i reglema
om bekämpningsmedel kräver inte riksdagens medverkan.

Ämnen som bryter ned ozonskiktet

I tilläggsavtalet ingår rådets förordning (EEG) nr 3952/92, med ändringar
i reglema i rådets förordning (EEG) nr 594/91 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet. Den senare ingår redan i EES-avtalet.

Ändringen omfettas av samma övergångsregel som grundförordningen.
Någon ändring av de svenska bestämmelserna krävs därför inte.

Export och import av vissa farliga kemikalier

Rådets förordning (EEG) nr 2455/92 om export och import av vissa
farliga kemikalier innehåller regler om ett informationssystem vid export
till eller import från tredje land av vissa ferliga kemikalier som är
förbjudna eller omfettas av stränga restriktioner. Bestämmelserna har sin
bakgrund i det system för förhand sgodkännande sedan information
lämnats (prior informed consent, PIC) som utarbetats av OECD och FN-
organen UNEP och FAO. Syftet är främst att underlätta för utveck-
lingsländerna att ta ställning till om de skall godta importen av vissa
särskilt ferliga kemikalier.

Enligt förordningen gäller att den som för första gången till ett visst
tredje land vill exportera en kemikalie som omfettas av förordningen

289

skall göra en anmälan till den ansvariga myndigheten, som skall ombe- Prop. 1993/94:203
sötja att anmälan görs till destinationslandet och att kommissionen
underrättas. Vid påföljande export av samma kemikalie till samma land
behöver i stället bara ett referensnummer anges, vilket tilldelas av
kommissionen. Av anmälan skall bl.a. framgå vilka restriktioner som
gäller inom gemenskapen för användningen av kemikalien och vilka
försiktighetsåtgärder som behöver vidtas. De krav på förpackning och
märkning som tillämpas inom gemenskapen, skall gälla även för den
exporterade kemikalien

Kommissionen har särskilda uppgifter när det gäller kontakten med de
myndigheter som hanterar den internationella samordningen av PIC-
systemet. Kommissionen beslutar också om import till gemenskapen av
en viss kemikalie skall vägras, tillåtas eller förenas med villkor.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Enligt 11 § lagen (1985:426) om kemiska produkter får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om att tillstånds-
plikt eller annat särskilt villkor skall gälla för hantering, import och
export av kemiska produkter. Närmare föreskrifter om tillstånd m.m.
finns i 17-25 §§ förordningen om kemiska produkter. Föreskrifter om
uppgiftslämnande kan meddelas med stöd av 9 § lagen. I fall där
lagstiftningen om kemiska produkter inte är tillämplig kan regeringen
meddela föreskrifter om utförsel enligt lagen (1975:85) med bemyndigan-
de att meddela föreskrifter om in- och utförsel av varor.

De uppgifter som ankommer på den ansvariga myndigheten enligt
förordningen bör i Sverige fullgöras av Kemikalieinspektionen. Detta bör
framgå av förordningen om kemiska produkter. Publiceringen av EG-
förordningen sker lämpligen i inspektionens författningssamling.

15.2.3 Miljöskydd

Rådets direktiv 93/12/EEG om svavelhalten i vissa flytande bränslen
ersätter det tidigare direktivet 75/716/EEG, som ingår i EES-avtalet och
som har behandlats i prop. 1991/92:170 bilaga 13. I det nya direktivet
har gränsvärdena för högsta svavelhalt i tunn eldningsolja och diesel-
brännolja skärpts, så att halten i dieselbränsle högst får uppgå till 0,2
viktprocent från den 1 oktober 1994 och till 0,05 viktprocent från den 1
oktober 1996. Det nya direktivet skall i motsats till det tidigare även
gälla oljor som används i sjöfarten. Kommissionen skall enligt direktivet
lämna förslag till rådet under år 1993 om ett andra steg med strängare
gränsvärden, som skall gälla senast den 1 oktober 1999 och även inne-
fatta nya gränsvärden för flygfotogen. Direktivet träder i kraft den 1
oktober 1994.

Förhållandet till svensk lagstiftning

De svenska reglema finns i lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle
och förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle. Enligt 5 §

förordningen om svavelhaltigt bränsle gäller från den 1 januari 1993 att Prop. 1993/94:203
svavelhalten i tunn eldningsolja och dieselbrännolja inte får överstiga 0,2
viktprocent. På grund av det nya EG-direktivet bör bestämmelserna i 5
§ förordningen utvidgas till att gälla även oljor som används för
fartygsdrift. I övrigt krävs inte några omedelbara förändringar i de
svenska reglema. Det svenska systemet med en miljöklassindelning av
oljor vid beskattningen medför att ca 80 % av det dieselbränsle som säljs

i Sverige i dag innehåller mindre svavel än 0,05 viktprocent.

15.3 Miljöbilagan till EES-avtalet (bilaga XX)

15.3.1 Vatten

Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd av vatten mot förorening orsakad
av nitrater som härrör från jordbruket innehåller regler som syftar till att
minska den vattenförorening som orsakas av nitrater och som samman-
hänger med användningen av gödselmedel i jordbruket. Enligt direktivet
skall medlemsstaterna inom en tvåårsperiod efter ikraftträdandet avgränsa
de områden som anses som känsliga för sådan förorening. Kriterier för
urvalet av känsliga områden anges i bilaga 1 och innefattar bl.a. att
nitrathalten i grundvatten kan komma att överstiga 50 mg/1 eller
gränsvärden i EG:s direktiv om dricksvatten (75/440/EEG) om åtgärder
inte vidtas. Vidare skall under samma tidsperiod utarbetas riktlinjer för
att begränsa nitratutsläppen från jordbruket, vilka skall tillämpas på
frivillig basis. Medlemsstaterna skall härefter utarbeta åtgärdsprogram
för de känsliga områdena, som skall genomföras inom en fyraårsperiod.
Dessa program skall innefatta åtgärder som anges i bilaga 3 i direktivet,
bl.a. regler om begränsningar av spridningen av vissa typer av gödselme-
del och om lagring av stallgödsel. Åtgärderna skall medföra att sprid-
ningen av stallgödsel inte medför en kvävetillförsel som överstiger 170
kg kväve per hektar (eller 210 kg under den första fyraårsperioden).
Medlemsstaterna skall övervaka vattenkvaliteten med avseende på nitrater
enligt särskilda regler. Direktivet träder i kraft inom gemenskapen den
19 december 1993.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Enligt 6 b § lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen)
får regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om begränsningar av antalet djur i ett jordbruk, försiktig-
hetsmått for gödselhanteringen samt växtodlingen. Bestämmelser har
meddelats i förordningen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark och
i föreskrifter från Jordbruksverket. Bestämmelserna omfattar spridnings-
restriktioner i de södra delarna av landet, krav på viss lagringskapacitet
för gödsel, krav på höst- och vinterbevuxen mark i vissa delar av södra
Sverige samt föreskrifter om djurtäthet. Andra åtgärder som vidtagits är
rådgivning om behovsanpassad växtodlings- och gödslingsplanering,
höjda miljöavgifter på handelsgödsel samt resurser for försök och

utveckling rörande metoder för att minska jordbrukets växtnäringsläcka- Prop. 1993/94:203
ge. Särskilda regler gäller for Laholmsbukten, som av regeringen
förklarats som miljöskyddsområde enligt 8 a § miljöskyddslagen
(1969:387).

De åtgärder som vidtagits i Sverige ligger väl i linje med vad som
föreskrivs i EG-direktivet. De gränsvärden för kvävehalten i grundvatten
och för kvävetillförsel genom stallgödsel som anges i direktivet kräver
inga särskilda åtgärder för svenskt vidkommande. När det gäller
övervakning och mätning av kvävehalter finns redan i dag inom både det
nationella och de regionala miljöövervakningsprogrammen under-
sökningar som syftar till att belysa nitrathaltema i yt- och grundvatten.
Något behov av att ändra de svenska bestämmelserna föreligger inte.

15.3.2 Luft

Rådets direktiv 92/72/EEG om luftförorening genom ozon innehåller
harmoniserade regler om övervakning av ozonhalter i luften, om utbyte
av information och om förmedling av information och varningar till
allmänheten vid höga halter. Enligt direktivet skall medlemsstaterna ange
mätstationer för mätningen av ozonhalter. Vid behov skall nya mätstatio-
ner upprättas. Om det vid mätningarna framkommer att vissa angivna
tröskelvärden överskrids, skall allmänheten informeras eller vamas
genom t.ex. radio, television eller tidningar. Tröskelvärdet för in-
formation till allmänheten har satts till 180 mikrogram ozon per ku-
bikmeter som timmedelvärde. Allmänheten skall vamas om timmedel-
värdet överstiger 360 mikrogram per kubikmeter. Medlemsstaterna skall
lämna uppgifter om mätresultat till kommissionen. Uppgifterna skall
förmedlas till Europeiska miljöbyrån, när denna har påbörjat sin
verksamhet.

Direktivet träder i kraft inom gemenskapen i mars 1994.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Inom ramen för det svenska miljöövervakningsprogrammet sker över-
vakning av ozonhalter vid fem mätstationer på landsbygden. Dessutom
sker ozonmätningar i Stockholm, Göteborg och Malmö samt i fem
mindre tätorter. Dessa mätstationer bedöms vara tillräckliga for att
erhålla de data som krävs enligt direktivet. De befintliga rutinerna för
rapportering av data och för information till allmänheten behöver dock
ses över. I Stockholm och Göteborg lämnas information till allmänheten
via lokalradion vid höga föroreningshalter.

Det bör ankomma på Statens naturvårdsverk att fullgöra de uppgifter
som den ansvariga myndigheten skall svara för enligt direktivet.

292

15.3.3 Avfall

Prop. 1993/94:203

Farligt avfall och avfallstransporter

Enligt tilläggsavtalet skall de nya rättsakter som förekommer på detta
område tillämpas av Sverige från och med den 1 januari 1995.

Rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall ersätter det tidigare direk-
tivet 78/319/EEG, som ingår i EES-avtalet men som enligt en särskild
övergångsregel skall tillämpas av Sverige först den 1 januari 1995, om
inte en översyn görs före den dagen. Samma övergångsregel gäller för
det nya direktivet.

Enligt det nya direktivet skall en särskild förteckning upprättas över
avfallsslag som skall anses som farligt avfall. Kriterier för urvalet finns
i bilagor till direktivet. Medlemsstaterna får tillämpa reglema om farligt
avfall även på andra avfallsslag. En särskild kommitté prövar om även
dessa avfallsslag skall ingå i förteckningen.

Det har visat sig att det av tekniska skäl är svårt att göra en sådan
förteckning över farligt avfall och kommissionen har därför föreslagit
rådet (COM(93) 425 final) att bestämmelserna om förteckningen ändras.
Ändringen innebär bl.a. att medlemsstaterna tills vidare själva på grund-
val av kriterier i direktivet bestämmer vilka typer av avfall som skall
omfattas av direktivets krav.

I övrigt innehåller direktivet krav på att medlemsstaterna skall se till
att kännedom finns om deponier för farligt avfall. Farligt avfall får inte
annat än i särskilt reglerade fell blandas med andra avfallstyper. Direk-
tivet innehåller vidare vissa skärpningar och utvidgningar i reglema om
till stånd splikt m.m. i det allmänna avfellsdirektivet (75/442/EEG, ändrat
genom 91/156/EEG).

Rådets förordning (EEG) nr 259/93 om övervakning och kontroll av
transporter av avfall inom, till och från Europeiska gemenskapen ersätter
direktivet 84/631/EEG som ingår i EES-avtalet.

Syftet med förordningen, liksom med det tidigare direktivet, är att
kontrollera gränsöverskridande transporter av avfell. Hänsyn har tagits
till bestämmelserna i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskri-
dande transporter och slutligt omhändertagande av ferligt avfell, som
gemenskapen nu har anslutit sig till. Förordningen innebär också en
anpassning till den rekommendation om begränsning av gränsöverskri-
dande transporter av avfell som år 1991 fettades av OECD:s miljömin-
istrar.

Förordningen har ett vidare tillämpningsområde än det tidigare direkti-
vet och omfettar i princip alla typer av avfell. För avfell som tagits upp
på en s.k. grön lista och som är avsett för återvinning gäller dock endast
begränsade kontrollåtgärder. För annat avfell, som finns upptaget på en
gul och en röd lista, är förordningen i sin helhet tillämplig. Avfellslistor-
na skall uppdateras med hänsyn till det fortgående arbetet inom OECD.

Förordningens bestämmelser innebär i korthet följande. Avfellsinneha-
varen skall anmäla transporten till behöriga myndigheter i mottagarland,
avsändarland och transitland. En enhetlig fraktsedel skall användas.

293

Transporten får inte äga rum förrän mottagarlandet lämnat sitt godkän- Prop. 1993/94:203
nande.

När det gäller transporter inom gemenskapen mellan medlemsstater
skiljer forordningen mellan avfall som skall bortskaffas, t.ex. genom
deponering eller förbränning, och avfell som skall återvinnas. För avfell
som skall bortskaffas får mottagarländerna tillämpa generella regler som
begränsar eller förbjuder transporten. Ett undantag gäller för farligt avfell
som uppkommer i så små mängder att det vore oekonomiskt att ta hand
om det i avsändarlandet. Om avsändar- och mottagarlandet inte kan
komma överens om hanteringen i ett sådant fell, skall frågan avgöras i
en särskild kommitté. När det gäller avfell för återvinning får mottagar-
landet invända mot transporten bl.a. om den strider mot nationella planer
för avfallshanteringen eller om återvinning framstår som olämplig av
ekonomiska skäl eller miljöskäl.

Export utanför gemenskapen av avfell för bortskaffande tillåts endast
till EFTA-stater som dels är parter i Baselkonventionen, dels godkänner
att transporten får ske. Export av avfell för återvinning tillåts till stater
som anges i rekommendationen från OECD, till parter i Baselkonventio-
nen och till andra stater som ingått bilaterala avtal med gemenskapen
eller en medlemsstat, förutsatt bl.a. att avtalen inte står i strid med
Baselkonventionen. Transporten får inte äga rum om mottagarlandet inte
ger sitt samtycke eller om myndigheten i avsändarlandet har skäl att anta
att avfellet inte kommer att tas om hand på ett miljömässigt godtagbart
sätt. Export får inte heller ske till de s.k. ACP-statema. För import av
avfell till gemenskapen gäller liknande regler som for export.

Slutligen finns bestämmelser om åtgärder när avfellet inte kan omhän-
dertas på det sätt som är avsett och om åtgärder mot illegala transporter.
Alla transporter skall omfettas av en garanti eller försäkring, som avser
kostnaderna för transporten samt for bortskaffandet eller återvinningen.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området består av lagen om kemiska
produkter, förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfell, förordningen
(1992:918) om export och import av ferligt avfell m.m. samt myndig-
hetsföreskrifter. Bemyndiganden för regeringen att besluta om före-
skrifter som gäller import och export av avfell finns i 11 § lagen om
kemiska produkter och i 1 § tredje stycket renhållningslagen (1979:596).

Bestämmelser som motsvarar kraven i direktivet om ferligt avfell finns
i förordningen om miljöfarligt avfell. Den viktiga frågan vilka slags
avfell direktivet skall tillämpas på är ännu inte avgjord. Med de regler
som finns i Sverige kommer det inte att medföra några svårigheter att
uppfylla direktivets krav. Dock gäller att några avfellskategorier som
nämns i direktivet för närvarande inte omfettas av reglema i den svenska
förordningen.

EG-förordningen om avfallstransporter ersätter till största delen den
svenska förordningen om import och export av ferligt avfell. Båda
grundar sig på Baselkonventionen. Förordningen innebär att en stor
mängd regler som gäller den formella hanteringen av ärenden om trans- 294

porter blir direkt tillämpliga i Sverige. Som ftamgått ger EG-förord-

ningen utrymme for nationella regler när det gäller frågan om vilka krav Prop. 1993/94:203
som skall gälla for tillstånd till import och export. Förordningen behöver
kompletteras med de bestämmelser i den svenska förordningen som
saknar motsvarighet i EG-reglema. Ett exempel är vårt krav att det vid
export inte skall finnas anledning att ifrågasätta att avfallet kommer att
omhändertas på ett sätt som från hälso- och miljöskyddssynpunkt hade
varit godtagbart om avfallet slutligt omhändertagits i Sverige.

Avfall från titandioxidindustrin

Rådets direktiv 92/112/EEG om harmonisering av programmen för att
begränsa och slutligen eliminera förorening genom avfall från titandiox-
idindustrin ersätter ett tidigare direktiv (89/428/EEG), som förklarats
ogiltigt av EG-domstolen på grund av felaktig tillämpning av Romför-
draget. Direktivet 89/428/EEG ingår inte i EES-avtalet. Däremot ingår
i avtalet två andra direktiv om titandioxidindustrin (78/176/EEG och
82/883/EEG).

Medlemsstaterna har genom direktiv 78/176/EEG ålagts att utarbeta
program för att begränsa och slutligen eliminera förorening genom avfall
från titandioxidindustrin. Direktiv 92/112/EEG innehåller detaljerade
regler om begränsning av avfallsmängderna samt om övervakning och
begränsning av utsläppen av svaveldioxider från sådana industrier.
Direktivet överensstämmer i sak med det upphävda direktivet
89/428/EEG.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Någon industri av det aktuella slaget finns inte i Sverige och det är inte
troligt att framställning av titandioxid kommer att bli aktuell här inom en
överskådlig framtid. Mot den bakgrunden har i fråga om de direktiv om
titandioxidindustrin som redan ingår i EES-avtalet den bedömningen
gjorts (prop. 1991/92:170 bilaga 13 s. 49), att någon särskild reglering
inte behövs utöver möjligheten för regeringen att enligt 4 kap. 2 § lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. besluta att tillstånd
krävs från regeringen. Detsamma gäller beträffande det nu aktuella
direktivet.

295

Utrikesdepartementet

Prop. 1993/94:203

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden

B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, David-
son, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsråden Dinkelspiel, B. Westerberg, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, Olsson, Hörnlund, Friggebo,

P. Westerberg, Davidsson, Johansson

Regeringen beslutar proposition 1993/94:203 om ändringar i avtalet
om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.

296

A s-talet om Europeiska
ekonomiska samaibetsområdet

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Gemensamma EES-konrmttén

GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉNS BESLUT

nr 7/94

av den 21 mais 1994

om ändring av protokoll 47 och vissa bilagor till EES-avtalet

GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN

som, med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES, i dess lydelse enligt
protokollet med justeringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, nedan kallat avtalet,
särskilt artikel 98 i detta,

ERINRAR om att målet för de avtalsslutande partema är att upprätta ett dynamiskt och homogent
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma regler och lika behandling av
enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren och på ett ökat och breddat
samarbete i fråga om de angränsande och övergripande politikområdena,

KONSTATERAR att avtalet innehåller hänvisningar till EG-rättsakter som är relevanta för EES vilka
utfärdats före den 1 augusti 1991,

ANSER att avtalet behöver ändras för att säkerställa homogeniteten hos avtalet och rättssäkerheten för
enskilda och företag och med hänsyn till de avtalsslutande partemas gemensamma granskning av de
rättsakter som utfärdats av Europeiska gemenskapen efter den 31 juli 1991,

ANSER att den särskilda karaktären hos de rättsakter som nämns i bilaga 6 till detta beslut kräver samtidig
tillämpning av dessa rättsakter inom gemenskapen och EES från och med dagen för EES-avtalets
ikraftträdande, och

ERINRAR om att. i enlighet med protokoll 1 till avtalet, bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas
till i bilagorna till avtalet skall tillämpas i enlighet med avtalet och protokoll 1, om inte annat föreskrivs
i respektive bilaga.

HAR BESLUTAT FÖLJANDE.

Artikel 1

Protokoll 47 och bilagorna I, II. IV - IX, XI och XIII - XXII till avtalet skall ändras på det sätt som anges
i bilaga 1 - 20 till detta beslut.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203. Bilagor

Rättelse: S. 1 rad 10 nedifrån S. 2 rad 11 Står: 5 Rättat till: 6

Artikel 2

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

1. Om inte annat föreskrivs i bilagorna till detta beslut skall tidpunkterna för ikraftträdande eller
genomförande av de rättsakter som nämns i dessa bilagor, inom ramen för detta avtal, tolkas
enligt följande:

Om tidpunkten för rättsaktens ikraftträdande eller genomförande inträffar före
tidpunkten för detta besluts ikraftträdande, skall tidpunkten för detta besluts
ikraftträdande gälla

Om tidpunkten för rättsaktens ikraftträdande eller genomförande inträffar efter
tidpunkten för delta besluts ikraftträdande, skall tidpunkten för rättsaktens
ikraftträdande eller genomförande gälla.

2 De raltsakter som nämns och de bestämmelser som fastställs i bilaga 6 till detta beslut skall
tillämpas från och med den dag då EES-avtalet träder i kraft

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft den 1 juli 1994. under förutsättning att alla nödvändiga anmälningar har gjorts
till Gemensamma EES-kommittén enligt arlikel 103.1 i EES-avtalet

Artikel 4

Detta beslut skall offentliggöras i EES-delen av och EES-supplemenlet till Europeiska gemenskapernas
officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 21 mars 1994.

På Gemensamma EES-kommitténs vägnar

(N.G. van der Pas)

Ordförande

(P.K Mannes)

(M. Sucker)

Gemensamma EES-kommitténs sekreterare

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

	Bilaga 1 till Semenaasna BBS-komnitténs beslut nr 7/94 PROTOKOLL 47 OM AVSKAFFANDE AV TEKNISKA HANDELS- HINDER FÖR VIN till EES avtalet akall ändras på nedanstående sätt.
A.	HUVUDDBL
1.	Huvuddelen skall ändras på följande sätt:
a)	I första stycket skall ordet "tillägget" ersättas ined "tillägg 1".
b)	Som ett nytt andra stycke skall följande införas: "De avtalsslutande parterna skall upprätta ömsesidigt bistånd mellan kontrollmyndigheterna i vinbranschen i enlighet med bestämmelserna i tillägg n •»
c)	I sista stycket skall ordet "tillägget" ersättas med "tillägg 1".
B.	TILLÄGG 1
1.	Rubriken "TILLÄGG" skall ersättas med "TILLÄGG 1".
n	Texten i punkt 4 (rådets förordning (EEG) nr 350/79) skall upphävas.
3.	Texten i punkt 5 (kommissionens förordning (EEG) nr 2510/83) skall upphävas.

4. Texten i punkt 7 (rådets förordning (EEG) nr
3309/85) skall upphävas.

5. Texten i punkt 11 (rådets förordning (EEG) nr
1627/86)skall upphävas.

6. Följande strecksatser skall låggas till i punkt 15
(rådets förordning (EEG) nr 822/87) före
anpassningarna:

391 R 1734: Rådets förordning (EEG) nr 1734/91
av den 13 juni 1991 (EGT nr L 163, 26.6.1991, s.
6) ,

392 R 1756: Rådets förordning (EEG) nr 1756/92
av den 30 juni 1992 (EGT nr L 180, 1.7.1992,
s.27) ,

393 R 1566: Rådets förordning (EEG) nr 1566/93
av den 14 juni 1993 (EGT nr L 154, 25.6.1993, s.
39) ,

393 R 3111: Kommissionens förordning (EG) nr
3111/93 av den 10 november 1993 (EGT nr L 278,

11.11.1993, s. 48)."

7. Följande strecksats skall låggas till i punkt 16
(rådets förordning (EEG) nr 823/87) före
anpassningen:

391 R 3896: Rådets förordning (EEG) nr 3896/91
av den 16 december 1991 (EGT nr L 368,

31.12.1991, s. 3)."

8. Punkt 17 (rådets förordning (EEG) nr 1069/87) skall
upphävas.

9. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 19
(rådets förordning (EEG) nr 4252/88):

391 R 1735: Rådets förordning (EEG) nr 1735/91
av den 13 juni 1991 (EGT nr L 163, 26.6.1991,
s.9) ,

392 R 1759: Rådets förordning (EEG) nr 1759/92
av den 30 juni 1992 (EGT nr L 180, 1.7.1992, s.
31),

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

393 R 1568: Rådets förordning (EEG) nr 1568/93
av den 14 juni 1993 (EGT nr L 154, 25.6.1993, s.
42),

393 R 3111: Kommissionens förordning (EG) nr
3111/93 av den 10 november 1993 (EGT nr L 278,

11.11.1993, s. 48)."

10. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 22
(rådets förordning (EEG) nr 2392/89) före
anpassningarna:

391 R 2356: Rådets förordning (EEG) nr 2356/91
av den 29 juli 1991 (EGT nr L 216, 3.8.1991, s.

1),

391 R 3897: Rådets förordning (EEG) nr 3897/91
av den 16 december 1991 (EGT nr L 368,

31.12.1991, s. 5)."

11. Följande strecksatser skall låggas till i punkt 23
(rådets förordning (EEG) nr 3677/89) före
anpassningen:

391 R 2201: Rådets förordning (EEG) nr 2201/91
av den 22 juli 1991 (EGT nr L 203, 26.7.1991, s.

3),

392 R 2795: Rådets förordning (EEG) nr 2795/92
av den 21 september 1991 (EGT nr L 282,

26.9.1992, s. 5),

393 R 2606: Rédets förordning (EEG) nr 2606/93
av den 21 september 1993 (EGT nr L 239,

24.9.1993, s. 6)."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

12. Punkt 24 (Kommissionens förordning (EEG) nr 743/90)
skall upphävas.

13. Följande skall läggas till i punkt 25 (kommissionens
förordning (EEG) nr 2676/90):

", i dess lydelse enligt

392 R 2645: Kommissionens förordning (EEG) nr
2645/92 av den 11 september 1992 (EGT nr L 266,
12.9.1992, s. 10).''

14. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 26
(kommissionens förordning (EEG) nr 3201/90) före
anpassningarna:

391 R 3298: Kommissionens förordning (EEG) nr
3298/91 av den 12 november 1991 (EGT nr L 312,

13.11.1991, s. 20),

392 R 0153: Kommissionens förordning (EEG) nr
153/92 av den 23 januari 1992 (EGT nr L 17,

24.1.1992, s. 20),

392 R 3650: Kommissionens förordning (EEG) nr
3650/92 av den 17 december 1992 (EGT nr L 369,

18.12.1992, s. 25),

393 R 1847: Kommissionens förordning (EEG) nr
1847/93 av den 9 juli 1993 (EGT nr L 168,

10.7.1993, s. 33)."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

15. Följande nya punkter skall läggas till i punkt 28
(komissionens förordning (EEG) nr 3825/90):

"29. 390 R 3827: Kommissionens förordning (EEG) nr

3827/90 av den 19 december 1990 om
övergångsbestämmelser om beskrivning av vissa
kvalitetsviner framställda inom specificerade
områden (EGT nr L 366, 29.12.1990, s. 59), i dess
lydelse enligt

391 R 0816: Kommissionens förordning (EEG) nr
816/91 av den 2 april 1991 (EGT nr L 83,

3.4.1991, s. 8) ,

391 R 2271: Kommissionens förordning (EEG) nr
2271/91 av den 29 juli 1991 (EGT nr L 208,

30.7.1991, s. 36),

391 R 3245: Kommissionens förordning (EEG) nr
3245/91 av den 7 november 1991 (EGT nr L 307,

8.11.1991, s. 15).

30. 390 R 2776: Kommissionens förordning (EEG) nr

2776/90 av den 27 september 1990 om
övergångsbestämmelser som efter Tysklands
återförening skall tillämpas på vinområdet inom f.d.
Tyska demokratiska republikens territorium (EGT nr L
267, 29.9.1990, s. 30).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för
detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artiklarna 1.1 och 1.3 skall inte tillämpas.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

31. 391 R 2384: Kommissionens förordning (EEG) nr

2384/91 av den 31 Juli 1991 om övergångsbestämmelser
som skall tillämpas inom vinsektorn i Portugal under
produktionsåret 1991/92 (EGT nr L 219, 7.8.1991, s.
9) .

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för
detta avtal, tillämpas med följande anpässning:

a) Artikel 2.3 skall inte tillämpas.

b) Artikel 3 skall inte tillämpas.

32. 391 R 3223: Kommissionens förordning (EEG) nr

3223/91 av den 5 november 1991 om bemyndigande för
Storbritannien att på vissa villkor tillåta
ytterligare en höjning av alkoholhalten för vissa
bordsviner (EGT nr L 305, 6.11.1991, s. 14).

33. 391 R 3895: Kommissionens förordning (EEG) nr

3895/91 av den 11 december 1991 om bestämmelser om
beskrivning och presentation av specialviner (EGT nr
L 368 , 31.12.1991 , S. 1 ) .

34. 391 R 3901: Kommissionens förordning (EEG) nr

3901/91 av den 18 december 1991 om vissa närmare
bestämmelser om beskrivning och presentation av
specialviner (EGT nr L 368, 31.12.1991, s. 15).

35. 392 R 0506: Kommissionens förordning (EEG) nr 506/92

av den 28 februari 1992 om övergångsbestämmelser för
1992 beträffande den totala syrahalten i vin
framställt i Spanien och utsläppt på den spanska
marknaden (EGT nr L 55, 29.2.1992, s. 77).

36. 392 R 0761: Kommissionens förordning (EEG) nr 761/92

av den 27 mars 1992 om en övergångsbestämmelse för
1992 om blandning av bordsvin i Spanien (EGT nr L
83, 28.3.1992, s. 13).

37.

38.

39.

392 X 1238: Kommissionens förordning (EEG) nr
1238/92 av den 8 maj 1992 om fastställande av
analysmetoder för neutral alkohol inom vinsektorn
som skall tillämpas inom gemenskapen (EGT nr L 130,

15.5.1992, s. 13).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för
detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 1.2 skall inte tillämpas.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

392 R 2332: Rådets förordning (EEG) nr 2332/92 av
den 13 juli 1992 om mousserande vin framställt inom
gemenskapen (EGT nr L 231, 13.8.1992, s. 1), i dess
lydelse enligt

393 R 1568: Rådets förordning (EEG) nr 1568/93
av den 14 juni 1993 (EGT nr L 154, 25.6.1993, s.
42).

392 R 2333: Rådets förordning (EEG)nr 2333/92 av den
13 juli 1992 om allmänna bestämmelser om beskrivning
och presentation av mousserande vin och mousserande
vin tillsatt med koldioxid (EGT nr L 231, 13.8.1992,
s. 9).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för
detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Artikel 3.4 första strecksatsen skall inte
tillämpas.

b) Artikel 5.2 skall kompletteras på följande sätt:

"g. I fråga om sådant mousserande kvalitetsvin som
avses i artikel 1 andra stycket, b, i förordning
(EEG) nr 2332/92, och med ursprung i:

- Österrike: "Qualitätsschaumwein" eller
"Qualitätssekt"."

c) Artikel 6.6 skall kompletteras på följande sätt:

"c. Beteckningen "Hauersekt" skall vara förbehållen
mousserande kvalitetsviner som är likvärdiga med
mousserande kvalitetsviner framställda i ett
specificerat område i enlighet med artikel 6.4 i
denna förordning och förordning (EEG) nr
2332/92, förutsatt att de

Sr framställda i Österrike,

är framställda av druvor som är skördade i
samma vingård där producenten tillverkar vin
frän druvor avsedda för framställning av mous-
serande kvalitetsvin,

säljs av producenten med etiketter som
anger vingården, druvsorten och året,

regleras av österrikisk lag."

40. 392 R 3459: Kommissionens förordning (EEG) nr
3459/92 av den 30 november 1992 om bemyndigande för
Storbritannien att tillåta en ytterligare höjning av
alkoholhalten för bordsvin och kvalitetsvin
framställt inom specificerade områden (EGT nr L 350,

1.12.1992, S. 60).

41. 393 R 0586: Kommissionens förordning (EEG) nr 586/93
av den 12 mars 1993 om undantag från vissa
bestämmelser om halten av flyktiga syror i vissa
viner (EGT nr L 61, 13.3.1993, s. 39).

42. 393 R 2238: Kommissionens förordning (EEG) nr
2238/93 av den 26 juli 1993 om följedokument för
transport av vinprodukter och om de register som
skall föras (EGT nr L 200, 10.8.1993, s. 10.).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för
detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Artikel 1.1 a, 1.1 b första strecksatsen, 1.1 c och

1.2 skall inte tillämpas.

b) Artikel 2 e och 2 f skall inte tillämpas.

c) Artikel 3.1 första stycket skall kompletteras med
följande:

"Handlingen måste kompletteras i enlighet med den
modell som anges i bilaga 3.".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

d)	Artikel 3.2, tillämpas.	3.3 och 3.4 sista punkten skall inte
e)	Artikel 4.1	skall inte tillämpas.
f)	Artikel 5.2	skall inte tillämpas.
9)	Artikel 6.1	andra stycket skall inte tillämpas.

h) Artikel 7.1 a i första och andra strecksatsen, 7.1 a
ii, 7.1 c första strecksatsen, 7.5 och 7.6 skall
inte tillämpas.

i) Artikel 7 skall kompletteras på följande sätt:

"När det gäller ömsesidigt lämnade tullkoncessioner
för handeln med vin mellan gemenskapen och
Österrike, måste ursprunget intygas i den
medföljande handlingen på följande sätt:

För viner med ursprung i gemenskapen: "Med denna
handling intygas ursprunget för de
kvalitetsviner som framställts i specificerade
områden/mousserande kvalitetsviner som
framställts i specificerade områden/retsinerade
viner' som anges nedan.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

¹ Stryk det ej tillämpliga".

För viner med ursprung i Österrike: "Detta vin
är ett kvalitetsvin/mousserande vin' enligt
definitionen i Österrikes vinlag från 1985.

' Stryk det ej tillämpliga".

j) Artikel 8.1 och 8.5 skall inte tillämpas.

k) Avdelning 2 skall inte tillämpas.

l) Artikel 19.2 skall inte tillämpas."

16. Följande rubrik och nya punkter skall fogas till
punkt 42:

"RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA"

De avtalsslutande parterna skall beakta innehållet i
följande rättsakter:

43. Förteckning offentliggjord enligt artikel 22 i
kommissionens förordning (EEG) nr 986/89 av den 10
april 1989 om följesedlar för transport av
vinprodukter och de relevanta förteckningar som
skall föras (EGT nr C 330, 19.12.1991, s. 3).

44. Förteckning över kvalitetsviner som framställts i
specificerade områden (EGT nr C 333, 24.12.1991, s.
4) •

45. Förteckning över bordsviner med beteckningen
"Landwein", "vin de pays", "vino tipico", "ovoijaoia
Korä napäSooTi" eller "oivog rom koq" , "vino de la
tierra", "vinho regional" (EGT nr C 155, 20.6.1992,
s . 14).

46. Förteckning över österrikiska viner (EGT nr C—)."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

C. Följande skall läggas till i protokollet som ett nytt Prop.1993/94:203
tillägg 2: Bilaga 1

■TILLÄGG 2

Om upprättande av ömsesidigt bistånd mellan
kontrollmyndigheter i vinbranschen

Avdelning I

Preliminära bestämmelser

Artikel 1

Definitioner

I detta tillägg avses med

a) regler om handeln med vin: varje bestämmelse som
fastställs i detta protokoll,

b) behörig myndighet: varje myndighet eller varje
avdelning som utsetts av en avtalsslutande part för att
säkerställa efterlevnad av reglerna om handeln med vin,

c) sambandsmyndighet: behörigt organ eller behörig
myndighet som utsetts av en avtalsslutande part för att
sköta kontakterna med sambandsmyndigheterna hos andra
avtalsslutande parter,

d) begärande myndighet: behörig myndighet som för detta
ändamål utsetts av en avtalsslutande part och som gör
en framställning om bistånd på sådana områden som
omfattas av detta tillägg,

e) anmodad myndighet: behörigt organ eller behörig
myndighet som för detta ändamål utsetts av en
avtalsslutande part och som tar emot en framställning
om bistånd på sådana områden som omfattas av detta
tillägg,

f) överträdelse: varje överträdelse av reglerna om handeln
med vin, liksom varje försök till sådan överträdelse.

Artikel 2

Kickvidd

1. De avtalsslutande parterna skall llmna varandra bistånd
på det satt och i enlighet med de villkor som fastställs
i detta tillagg. En korrekt tillämpning av reglerna om
handeln med vin skall säkerställas särskilt genom
ömsesidigt bistånd samt upptäckt och utredning av
överträdelser av dessa regler.

2. Det bistånd i ärenden rörande sådana regler som avses i
detta tillägg 8r tillämpligt på varje myndighet hos de
avtalsslutande parterna. Detta skall inte påverka
reglerna om brottsliga förfaranden eller ömsesidigt
bistånd mellan avtalsslutande parter på domstolsnivå i
brottsutredningar.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Avdelning II

Kontroller nom skall utföras av de avtalsslutande parterna

Artikel 3

Principer

1. De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder
för att säkerställa det bistånd som avses i artikel 2
genom lämpliga kontrollåtgärder.

2. Sådana kontroller skall utföras antingen systematiskt
eller genom stickprovsundersökningar. Vid stickprovs-
undersökningar skall de avtalsslutande parterna säker-
ställa att kontrollerna är representativa till antal, typ
och frekvens.

3. De avtalsslutande parterna skall säkerställa att de
behöriga myndigheterna har ett tillräckligt antal
lämpliga, kvalificerade och erfarna medarbetare för att
effektivt utföra de kontroller som avses i punkt 1. De
skall vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta
arbetet för tjänstemännen hos de behöriga myndigheterna,
särskilt i följande hänseenden:

- Tjänstemännen skall ha tillträde till vingårdarna,
installationer för vinframställning och lagring, samt
för tillverkning av vinbranschprodukter och fordon för
transport av dessa produkter.

- De skall ha tillträde till affärslokaler (eller lager)
och fordon hos varje företag som avser att sälja,
avsätta eller transportera vinbranschprodukter eller
produkter som kan vara avsedda för användning i
vinbranschen.

- De skall ges möjlighet att genomföra en undersökning av
vinbranschprodukter och ämnen eller produkter som kan
användas för tillverkning av sådana produkter.

- De skall ges möjlighet att ta prover av sådana
produkter som är avsedda att säljas, avsättas eller
transporteras.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

De skall ges möjlighet att undersöka bokföring eller Prop.1993/94:203
andra handlingar i kontrollsyfte och göra kopior därav. Bilaga 1

De skall ges möjlighet att vidta lämpliga
skyddsåtgärder för framställning, innehav, transport,
beskrivning, presentation och export till andra
avtalsslutande parter och avsättning av en
vinbranschprodukt eller en produkt avsedd att användas
vid framställningen av en sådan produkt, om det finns
anledning att tro att en allvarlig överträdelse av
detta protokoll har skett, i synnerhet i fall av
bedrägligt beteende eller vid risk för allmänhetens
hälsa.

Kontrollmyndigheter

1. Om en avtalsslutande part utser flera behöriga
myndigheter, skall den säkerställa samordningen mellan
dessa myndigheters arbete.

2. Varje avtalsslutande part skall utse en enda
sambandsmyndighet. Den utvalda myndigheten skall

- skicka vidare framställningarna om samarbete i syfte
att tillämpa detta tillägg till andra avtalsslutande
parters sambandsmyndigheter,

- ta emot sådana framställningar från sambands-
myndigheterna och skicka dem vidare till den egna
avtalsslutande partens behöriga myndigheter,

- representera den egna avtalsslutande parten gentemot
andra avtalsslutande parter inom ramen för det
samarbete som avses i avdelning 3.

- underrätta de andra avtalsslutande parterna om de
åtgärder som vidtagits enligt artikel 3.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Avdelning III

Omeeeidigt etöd mellan kontrollmyndigheter

Artikel 5

Bistånd på begäran

1. På framstMllning av den begärande myndigheten skall den
anmodade myndigheten lämna alla relevanta upplysningar för
att göra det möjligt för denna att kontrollera en korrekt
tillämpning av reglerna om handeln med vin, inbegripet
upplysningar om genomförda eller planerade handlingar som
innebär eller skulle innebära en överträdelse av sådana
regler.

2. Vid en motiverad framställning från den begärande
myndigheten skall den anmodade myndigheten särskilt
övervaka eller vidta nödvändiga åtgärder för att särskilt
kunna övervaka eller kontrollera att de önskade målen nås.

3. Den anmodade myndigheten som avses i punkterna 1 och 2
skall handla som för egen räkning eller på begäran av en
myndighet i dess eget land.

4. I samförstånd med den anmodade myndigheten får den
begärande myndigheten utse sina egna tjänstemän eller
tjänstemän i en annan behörig myndighet hos den
avtalsslutande part den representerar för att

- antingen erhålla upplysningar i den av den

avtalsslutande parten behöriga myndighetens lokaler där
den anmodade myndigheten har sitt säte, om kontroll av
en riktig tillämpning av reglerna om handeln med vin
eller för att kontrollera verksamheter, inbegripet
framställandet av transportkopior och andra dokument
eller registerutdrag,

- eller vara närvarande under ifrågavarande verksamheter
enligt punkt 2.

De kopior som avses i första strecksatsen får endast göras
med den anmodade myndighetens samtycke.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203. Bilagor

5. En begärande myndighet som önskar sända en tjänsteman som
utsetts i enlighet med första stycket i punkt 4 till en
avtalsslutande part för att vara närvarande vid de
kontrollförfaranden som avses i andra strecksatsen i det
stycket, skall underrätta den anmodade myndigheten i
enlighet därmed i god tid innan dessa förfaranden inleds.

Den anmodade myndighetens tjänstemän skall vid alla
tidpunkter ansvara för utförandet av kontrollförfarandena.

Den begärande myndighetens tjänstemän skall

- uppvisa ett skriftligt bemyndigande som anger deras
identitet och ställning,

- inom de ramar som den anmodade myndighetens
avtalsslutande part ålagt dess tjänstemän vid
utförandet av kontrollerna i fråga, ha

de tillträdesrättigheter som avses i artikel 3.3,

rätt att få upplysningar om resultaten av kontroller
som utförts av den anmodade myndighetens tjänstemän
enligt artikel 3.3,

- inta, under kontrollernas gång, en hållning som är
förenlig med de regler och den praxis som måste följas
av den avtalsslutande partens tjänstemän inom det
territorium, på vilken kontrollförfarandena utförs.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

6. De motiverade framställningar som avses i denna artikel
skall skickas till den berörda avtalsslutande partens
anmodade myndighet genom den avtalsslutande partens
sambandsmyndighet. Samma förfarande gäller för

- svar till sådana framställningar, och

- meddelanden rörande tillämpningen av punkterna 2, 4 och

Som ett avsteg från det första stycket och i intresse av
ett snabbare och effektivare samarbete mellan dem, får en

avtalsslutande part i vissa skäliga fall tillåta en
behörig myndighet att

- göra sin motiverade framställning eller sitt meddelande
direkt till en annan avtalsslutande parts behöriga
myndighet,

- svara direkt på en motiverad framställning eller ett
meddelande som erhållits från en annan avtalsslutande
parts behöriga myndighet.

&£tlkel_fe

Brådskande anmälan

Om en behörig myndighet hos en avtalsslutande part har
anledning att misstänka eller får vetskap om att

- en sådan produkt som avses i detta protokoll inte
stämmer överens med reglerna om handeln med vin eller
har varit föremål för bedrägligt förfarande för att få
fram eller avsätta en sådan produkt, och att

- en sådan försi’mmelse att följa reglerna är av särskilt
intresse för en eller flera avtalsslutande parter och
är av sådant slag att den skulle föra till
administrativa eller rättsliga åtgärder,

skall denna behöriga myndighet, genom den
sambandsmyndighet den lyder under, utan dröjsmål meddela
den berörda avtalspartens sambandsmyndighet.

Artikel 7

Biståndsframställningens form och innehåll

1. Framställningar om bistånd enligt detta tillägg skall
göras skriftligen. De handlingar som är nödvändiga för
handläggningen av sådana framställningar skall bifogas
denna. I brådskande fall får muntliga framställningar
godtas, men dessa måste omgående bekräftas skriftligen.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

2. Framställningar enligt punkt 1 skall innehålla följande Prop. 1993/94:203

upplysningar: Bilagal

- Begärande myndighet.

- Begärd åtgärd.

- Föremålet och grunden för framställningen.

- Tillämpliga lagar och andra författningar.

- Möjligast exakta och fullständiga upplysningar om de
fysiska eller juridiska personer som är föremål för
utredningarna.

- En sammanfattning av relevanta fakta.

3. En framställning skall göras på ett för den anmodade
myndigheten officiellt språk eller på något annat språk
som är godtagbart för denna myndighet.

4. Om en framställning inte uppfyller de formella kraven, får
en rättelse eller komplettering begäras. Beslut om
säkerhetsåtgärder får dock meddelas.

Artikel Q

Formar för informationsutbyte

1. Den anmodade myndigheten skall till den begärande
myndigheten meddela resultatet av företagna undersökningar
i form av handlingar, bestyrkta kopior av handlingar,
rapporter och liknande.

2. De handlingar som avses i punkt 1 får ersättas av
datoriserad information som framställs i valfri form för
samma ändamål.

Artikel 9

Undantag från skyldigheten att lämna bistånd

1. Den avtalsslutande parten eller den anmodade myndigheten
får vägra lämna bistånd enligt detta tillagg, om biståndet
skulle

- strida mot suveränitet, allman ordning, säkerhet eller
andra väsentliga intressen, eller

- galla valuta- eller skattebestammelser.

2. Om den begärande myndigheten gör en framställning om
bistånd som den själv inte skulle kunna lamna på anmodan,
skall den framhålla detta i sin framställning. Det är
sedan upp till den anmodade myndigheten att bestämma hur
den skall bemöta en sådan förfrågan.

3. Om en framställning om bistånd inte kan efterkommas eller
om den avslås, måste beslutet och grunderna för detta utan
dröjsmål meddelas den begärande myndigheten.

Artikel 10

Allmänna bestämmelser

1. Uppgifterna som avses i artiklarna 5 och 6 skall
kompletteras med dokument eller annat material och
uppgifter om eventuella administrativa eller rättsliga
åtgärder och skall särskilt hänföra sig till

- sammansättning och organoleptiska kännetecken,

- beskrivning och presentation,

- uppfyllelse av de fastställda reglerna för
framställning och avsättning av produkten i fråga.

2. De sambandsmyndigheter som berörs av ett ärende där det
förfarande med ömsesidigt bistånd som avses i artiklarna
5 och 6 har inletts skall utan dröjsmål upplysa varandra
om

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

- framsteg i utredningarna, särskilt i form av rapporter Prop. 1993/94:203
och andra handlingar eller informationsmedier, och om Bilaga 1

- eventuella administrativa eller rättsliga åtgärder som
vidtas efter operationerna i fråga.

3. Resekostnader som orsakas genom tillämpningen av detta
tillägg skall bäras av den avtalsslutande part som har
utsett en tjänsteman för de åtgärder som avses i
artiklarna 5.2 och 5.4.

4. Denna artikel påverkar inte nationella bestämmelser om
sekretess vid rättsliga åtgärder.

Avdelning IV

Allmänna beatämmalaer

Artikel 11

Provsamling

1. I samband med tillämpningen av avdelningarna 2 och 3 får
den behöriga myndigheten hos en avtalsslutande part be en
annan avtalsslutande parts behöriga myndighet att samla in
prover i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna hos
den avtalsslutande parten.

2. Den anmodade myndigheten skall hålla proverna samlade
enligt punkt 1 och skall bestämma bl.a. det laboratorium
dit de skall lämnas in för undersökning. Den begärande
myndigheten får utse ett annat laboratorium för att
analysera parallella prover. För detta ändamål skall den
anmodade myndigheten skicka ett lämpligt antal prover till
den begärande myndigheten.

3. I händelse av oenighet mellan den begärande myndigheten
och den anmodade myndigheten om de undersökningsresultat
som avses i punkt 2, skall en avgörande analys genomföras
av ett gemensamt utvalt laboratorium.

Artikel U

Skyldighet att iaktta aekretess

1. Alla upplysningar som lämnas enligt detta tillägg skall,
oavsett form, vara konfidentiella. De skall omfattas av
sekretess och åtnjuta det skydd som gäller samma slags
upplysningar enligt de tillämpliga lagarna hos den
avtalsslutande part som mottagit upplysningarna eller
enligt motsvarande bestämmelser tillämpliga på
gemenskapens myndigheter, alltefter omständigheterna.

2. Detta tillägg skall inte tvinga en avtalsslutande part,
vars lagstiftning eller administrativa praxis föreskriver
strängare regler till skydd för industriella och

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

kommersiella hemligheter än vad som fastställs i detta Prop. 1993/94:203
tillägg att lämna upplysningar om den begärande Bilaga 1
avtalsslutande parten inte vidtar åtgärder för att följa
dessa strängare regler.

Artikel 13

Användning av upplysningar

1. Erhållna upplysningar skall uteslutande användas för
syftena i detta tillägg. De får användas av varje
avtalsslutande part för andra ändamål endast efter
skriftligt medgivande av den administrativa myndighet som
låmnat uppgifterna och med de eventuella förbehåll som
denna utfärdar.

2. Punkt 1 skall inte hindra användningen av upplysningar i
eventuella domstolsförfaranden eller administrativa
förfaranden som inleds därefter vid brott enligt vanlig
straffrätt, förutsatt att de har erhållits inom ramen för
ett förfarande med internationellt rättsligt stöd.

3. De avtalsslutande parterna får vid registrering av bevis,
rapporter och vittnesmål samt förfaranden som inletts
inför domstol som bevis använda erhållna upplysningar och
handlingar som de tagit del av i enlighet med
bestämmelserna i detta tillägg.

Artikel 14

Upplysningar som erhålls enligt detta tillägg - slutlig

styrka

De slutsatser som dragits av de speciella tjänstemännen
hos en avtalsslutande parts behöriga myndighet vid
tillämpningen av detta tillägg får åberopas av den andra
avtalsslutande partens behöriga myndigheter. I sådana
fall skall de inte vara mindre värda för att de inte
kommer från den avtalsslutande parten i fråga.

Artikel 15

Faraoner underkastade kontroll

Fysiska och juridiska personer och grupper av sådana
personer, vars verksamhet kan vara föremål för de
kontroller som avses i detta tillagg skall inte hindra
sådana kontroller och skall uppmanas underlätta sådana vid
varje tidpunkt.

Artikel 16

Genomförande

1. De avtalsslutande parterna skall till varandra överlämna

- förteckningar över de sambandsmyndigheter som utsetts
till att vara kontaktorgan för den praktiska
tillömpningen av detta tillägg,

- förteckningar över laboratorier som bemyndigats att
genomföra analyser enligt artikel 11.2.

2. De avtalsslutande parterna skall rådgöra med varandra och
sedan hålla varandra underrättade om de detaljerade
tillämpningsföreskrifter som antas i överensstämmelse med
bestämmelserna i detta tillägg. De skall särskilt till
varandra överlämna nationella bestämmelser och ett
sammandrag av administrativa och rättsliga beslut av
särskild betydelse för en riktig tillämpning av reglerna
om handel med vin.

Artjkel p

Tilläggets kompletterande karaktär

Detta tillägg skall komplettera och inte hindra
tillämpningen av eventuella avtal om ömsesidigt bistånd
som har slutits eller kan komma att slutas mellan två
eller flera avtalsslutande parter. Det skall inte heller
utesluta mera vittgående ömsesidigt bistånd som lämnas
enligt sådana avtal."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Bilaga 2

lill Gemensamma EES-kommitténs
beslut nr 7/94

BILAGA I (VETERINÄRA FRÅGOR OCH VÄXTSKYDDSFRÅGOR) till EES-avtalet skal! ändras enligt nedan.

A Kapitel 1. VETERINÄRA FRÅGOR

Bestämmelserna i de rättsakter som del hänvisas till i delta kapitel skall, inom ramen för detta avtal,
tilllämpas tidigast från och med den 1 juli 1994

I 1 inledningen

1 Punkt 4 skall ersättas med följande:

"4. De rättsakter som avses i detta kapitel, med undantag för direktiv 91/67/EEG.
91/492/EEG. 91/493/EEG. 92/48/EEG. 93/53/EEG och 93/54/EEG samt beslut
91/654/EEG. 92/92/EEG. 92/528/EEG. 92/532/EEG. 92/538/EEG. 93/22/EEG.
93/25/EEG. 93/39/EEG. 93/40/EEG. 93/44/EEG. 93/51/EEG. 93/55/EEG. 93/56/EEG.
93/57/EEG. 93/58/EEG.93/59/EEG. 93/73/EEG. 93/74/EEG. 93/75/EEG.93/76/EEG.
93/169/EEG. 93/383/EEG och 93/351 /EEG gäller inte Island.

Direktiv 90./667/EEG och beslut 92/562/EEG gäller emellertid Island vad gäller
kvittblivning och bearbetning av fiskavfall, utsläppande på marknaden av delta samt
förebyggande av palogener i foder som härrör från fisk. Dessutom skall
bestämmelserna i kapitel 6 I A andra strecksatsen i bilaga 1 lill direktiv 92/118/EEG
gälla Island

Övriga avtalsslutande parter får behålla sina regelsystem för tredje land vid handel
med Island på områden som inte omfattas av nämnda rättsakter och bestämmelser. De
avtalsslutande parterna skall se över frågan under år 1995"

Punkt 11 skall ersättas med följande:

"11. Val av gemensamma referenslaboratorier och samordningsinstitut.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Om inte annat följer av de ekonomiska konsekvenserna skall gemenskapens
referenslaboratorier och samordningsinstitut fungera som referenslaboratorier och
samordningsinstitut för alla parter i detta avtal.

Samråd skall ske mellan de avtalsslutande partema för att bestämma arbetsvillkoren.".

3. Följande nya punkt skall införas efter punkt 11:

“11a. Val av gemensamma beredskapslager av vacciner mot mul- och klövsjuka.

Om inte annat följer av de ekonomiska konsekvenserna skall gemenskapens
beredskapslager av vacciner mot mul- och klövsjuka fungera som beredskapslager av
vacciner mot mul- och klövsjuka för alla parter i detta avtal.

Samråd skall ske mellan de avtalsslutande partema för att

organisera överföring från nationella beredskapslager till gemenskapens
beredskapslager,

lösa alla problem, särskilt vad gäller arbetsvillkor, ekonomiska frågor, ersättning
av antigener, eventuell användning av antigener samt besiktning på platsen."

Följande nya punkt skall införas efter punkt 12:

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

"13. Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i
handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon
som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i
bilaga A.l till direktiv 90/425/EEG (EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 54), rådets direktiv
92/102/EEG av den 27 november 1992 om identifikation och registrering av djur (EGT
nr L 355, 5.12.1992, s. 32) och kommissionens beslut 93/317/EEG av den 21 april
1993 om innehållet i den kod som skall användas vid öronmärkning av nötkreatur (EGT
nr L 122, 18.5.1993, s. 45) har inte införlivats i detta avtal. De avtalsslutande parterna
skall se över frågan under år 1995.".

II. GRUNDTEXTER

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

5. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 1 (rédets direktiv 64/432/EEG) före
anpassningen:

" - 391 L 0499: Rédets direktiv 91/499/EEG av den 26 juni 1991 (EGT nr L 268,

24.9.1991, s. 107)

391 L 0687: Rådets direktiv 91/687/EEG av den 11 december 1991 (EGT nr L
377, 31.12.1991, s. 16)

392 L 0065: Rédets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 (EGT nr L 268,

14.9.1992, s. 54)".

6. Följande skall läggas till i punkt 3 (rédets direktiv 90/426/EEG) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt

392 D 0130: Kommissionens beslut 92/130/EEG av den 13 februari 1992 (EGT
nr L 47, 22.2.1992, s. 26)

392 L 0036: Rédets direktiv 92/36/EEG av den 29 april 1992 (EGT nr L 157,

10.6.1992, s. 28)".

7. Följande skall läggas till i punkt 4 (rådets direktiv 90/539/EEG) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt

392 D 0369: Kommissionens beslut 92/369/EEG av den 24 juni 1992 (EGT nr L
195, 14.7.1992, s. 25)

392 L 0065: Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 (EGT nr L 268,

14.9.1992, s. 54)".

8. Följande skall läggas till i punkt 5 (rédets direktiv 91/67/EEG) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt

393 L 0054: Rådets direktiv 93/54/EEG av den 24 juni 1993 (EGT nr L 175,

19.7.1993, s. 34)".

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

9. Följande strecksats skall läggas till i punkt 6 (rådets direktiv 89/556/EEG) före anpassningen:

" - 393 L 0052: Rådets direktiv 93/52/EEG av den 24 juni 1993 (EGT nr L 175,

19.7.1993, s. 21)".

10. Följande strecksats skall läggas till i punkt 7 (rådets direktiv 88/407/EEG) före anpassningen:

" 393 L 0060: Rådets direktiv 93/60/EEG av den 30 juni 1993 (EGT nr L 186,

28.7.1993, s. 28)".

11. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 9 (rådets direktiv 72/461/EEG) före
anpassningen:

" - 391 L 0687: Rådets direktiv 91/687/EEG av den 11 december 1991 (EGT nr L

377, 31.12.1991, s. 16)

392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L
62, 15.3.1993, s. 49)“.

12. Följande skall läggas till i punkt 10 (rådets direktiv 91/494/EEG) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt

392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L
62, 15.3.1993, s. 1)".

13. Följande strecksats skall läggas till i punkt 11 (rådets direktiv 80/215/EEG) före anpassningen:

" - 391 L 0687: Rådets direktiv 91/687/EEG av den 11 december 1991 (EGT nr L

377, 31.12.1991, s. 16)".

14a. Följande strecksats skall läggas till i punkt 12 (rådets direktiv 85/511/EEG) före anpassningen:

392 D 0380: Kommissionens beslut 92/380/EEG av den 2 juli 1992 (EGT nr L
198, 17.7.1992, s. 54)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

14b. Anpassning a i punkt 12 (rådets direktiv 85/511/EEG) skall ersättas med följande:

"a) 1 bilaga A skall följande tillägg göras beträffande kommersiella laboratorier som

godkänts för hantering av levande mul- och klövsjukevirus för
vaccinfram ställning:

'Sverige: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala’".

15a. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 14 (rådets direktiv 80/217/EEG) före
anpassningen:

391 L 0685: Rådets direktiv 91/685/EEG av den 11 december 1991 (EGT nr L
377, 31.12.1991, s. 1)

393 D 0384: Rådets direktiv 93/384/EEG av den 14 juni 1993 (EGT nr L 166,

8.7.1993, s. 34)".

15b. Följande nya anpassningar a och b skall läggas till i punkt 14 ( rådets direktiv 80/217/EEG):

"a) Artikel 2 f skall ersättas med följande:

’ f) Anläggning: en jordbruksanläggning eller en fastighet som tillhör en
person vilken bedriver handel, enligt definition i gällande nationella
regler, och som är belägen på en medlemsstats territorium och där djur
med undantag för hästdjur förvaras eller regelbundet hålls, och den
anläggning som definieras i artikel 2 a i rådets direktiv 90/426/EEG av
den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor vid rörelse och import av
hästdjur från tredje land.'

b) Artikel 2 j skall ersättas med följande:

’j) Behörig myndighet: den centrala myndighet i en avtalsslutande part

som är behörig att utföra veterinär- eller avelskontroller eller en
myndighet till vilken den har delegerat denna behörighet.’".

15c. De tidigare anpassningarna a och b i punkt 14 (rådets direktiv 80/217/EEG) blir c och d.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

16. Följande nya rubriker och nya punkter skall införas efter punkt 14 (rådets direktiv
80/217/EEG):

"Afrikansk hästpest

14a. 392 L 0035: Rådets direktiv 92/35/EEG av den 29 april 1992 om kontrollregler och

åtgärder för bekämpning av afrikansk hästpest (EGT nr L 157, 10.6.1992, s. 19)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

a) I artikel 17.2 andra stycket skall 'senast tre månader efter det att detta direktiv
har trätt i kraft’ vad gäller Finland ersättas med 'senast tolv månader efter det att
detta direktiv har trätt i kraft’.

b) I bilaga 1 skall följande tillägg göras till förteckningen över nationella laboratorier
för afrikansk hästpest:

'Österrike: Bundesanstalt fur Virusseuchenbekämpfung, Wien-Hetzendorf

Finland: Statens Veterinasre Institut for Virusforskning Lindholm, 4771

Kalvehave, Danmark

Norge: Statens Veterinsre Institut for Virusforskning Lindholm, 4771

Kalvehave, Danmark

Sverige: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala’

c) I bilaga 3.1, skall ’i samråd med kommissionen,’ ersättas med ’i samrad med
kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet,’.

Aviär influensa

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

14b. 392 L 0040: Rådets direktiv 92/40/EEG av den 19 maj 1992 om införande av
gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa (EGT nr L 167, 22.6.1992, s.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassningar:

a) Artikel 2 d skall ersättas med följande:

’d) Behörig myndighet: den centrala myndighet i en avtalsslutande part

som är behörig att utföra veterinär- eller avelskontroller eller en
myndighet till vilken den har delegerat denna behörighet."

b) I artikel 17.3 skall 'senast sex månader efter det att detta direktiv träder i kraft’
vad gäller Finland ersättas med följande:

'senast tolv månader efter det att detta direktiv träder i kraft.’

c) 1 bilaga 4 skall följande tillägg göras till förteckningen över nationella laboratorier
för aviär influensa:

'Finland:	Eläinlääkintä- ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors
Norge:	Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala, Sverige
Sverige:	Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala
Österrike:	Bundesanstalt fur Virusseuchenbekämpfung, Wien-Hetzendorf

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203. Bilagor

Newcastlesjuka

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

14c. 392 L 0066: Rådets direktiv 92/66/EEG av den 14 juli 1992 om
gemenskapsåtgärder för bekämpning av newcastlesjukan (EGT nr L 260,

5.9.1992, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Artikel 2 e skall ersättas med följande:

"e) Ansvarig myndighet: den centrala myndighet i en avtalsslutande
part som är behörig att utföra veterinär- eller avelskontroller
eller en myndighet till vilken den har delegerat denna
behörighet."

b) I bilaga 4 skall följande tillägg göras till förteckningen över nationella
laboratorier för Newcastlesjuka:

'Finland:	Eläinlääkintä- ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors
Norge:	Veterinaerinstituttet, Oslo
Sverige:	Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala
Österrike:	Bundesanstalt fur Virusseuchenbekämpfung. Wien- Hetzendorf

Fisksjukdomar

14d. 393 L 0053: Rådets direktiv 93/53/EEG av den 24 juni 1993 om gemenskapens
minimiåtgärder för bekämpning av vissa fisksjukdomar (EGT nr L 175, 19.7.1993, s.
23).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

a) Finland, Sverige och Österrike skall följa bestämmelserna i artikel 3 senast den 1
juli 1995.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

b) I bilaga A skall följande tillägg göras till förteckningen över nationella
laboratorier för fisksjukdomar:

'Finland:	Eläinlääkintä- ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors
Island:	Rannsoknadeild fisksjukdöma, Tilraunastöö i meinafraöi, Håskola Islands, Reykjavik
Norge:	Veterinserinstituttet, Oslo
Sverige:	Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala
Österrike:	Institut fur Fischkunde, Veterinärmedizinische Universität, Wien’
Övriga sjukdomar
14e. 392 L 0119: Rådets direktiv 92/119/EEG av den 17 december 1992 om införande av allmänna gemenskapsåtgärder för bekämpning av vissa djursjukdomar och särskilda åtgärder mot vesikulär svinsjuka (swine vesicular disease, SVD) (EGT nr L 62, 15.3.93, s. 69)
Bestämmelserna i anpassningar:	i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
a) I artikel 20.3 i skall 'senast sex manader efter det att detta direktiv har trätt i kraft’ vad gäller Sverige ersättas med 'senast den 1 januari 1995’.

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

b) I bilaga 2 punkt 5 skall följande tillägg göras till förteckningen över nationella
laboratorier för vesikulär svinsjuka:

'Finland:	Eläinlääkintä- ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors
Norge:	Statens Veterinzere Institut for Virusforskning, Lindholm, 4771 Kalvehave, Danmark
Sverige:	Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala
Österrike:	Bundesanstalt fur Virusseuchenbekämpfung, Wien- Hetzendorf.".

17. Följande strecksats skall läggas till i punkt 15 (rådets direktiv 82/894/EEG) före anpassningen:

392 D 0450: Kommissionens beslut 92/450/EEG av den 30 juli 1992 (EGT nr L
248, 28.8.1992, s. 77)".

18a. Följande strecksats skall läggas till i punkt 18 (rådets direktiv 64/433/EEG) före anpassningen:

392 L 0005: Rådets direktiv 92/5/EEG av den 10 februari 1992 (EGT nr L 57,

2.3.1992, s. 1)".

18b. Anpassning a i punkt 18 (rådets direktiv 64/433/EEG) skall ersättas med följande:

"a) I artikel 4 A skall datumen 1 januari 1993 och 31 december 1991, som nämns i
första meningen i stycket, då det gäller EFTA-staterna ersättas med den 1 januari
1995 respektive 'samma dag som avtalet träder i kraft’."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

19. Anpassning a i punkt 19 (rådets direktiv 91/498/EEG) skall ersättas med följande:

"a) I artikel 2.1 skall datumet 31 december 1995 for Österrikes, Norges och Sveriges
del ersättas med den 31 december 1996 och för Finlands del med den 31
december 1997."

20a. Följande strecksats skall läggas till i punkt 20 (rådets direktiv 71/118/EEG) före anpassningen:

392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L
62, 15.3.1993, s. 1)".

20b. Anpassningarna a-d i punkt 20 (rådets direktiv 71/118/EEG) skall ersättas med följande:

"a) Trots införlivandet av detta direktiv i avtalet kan Sverige till den 1 januari 1995,
Norge till den 1 juli 1995 och Österrike och Finland till den 1 januari 1996 för
den inhemska marknaden behålla anläggningar som godkänts i enlighet med
nationella regler. Produkter från dessa anläggningar måste vara försedda med det
nationella kontrollmärket.

b) I artikel 6.1 sjätte stycket skall början av sista meningen ha ersättas med följande:
'Övriga avtalsslutande parter, EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-
kommissionen skall underrättas’.

c) Artikel 13 skall inte gälla.

d) 1 kapitel XII 66 a första strecksatsen i bilaga 1 skall följande läggas till:

’ - AT - Fl - NO - SE.’

e) I kapitel XII punkt 66 a tredje strecksatsen i bilaga 1 skall följande läggas till:

’EFTA’".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

21a Följande strecksatser skall läggas till i punkt 21 (rådets direktiv 77/99/EEG) fore
anpassningen:

392 L 0005: Rådets direktiv 92/5/EEG av den 10 februari 1992 (EGT nr L 57,

2.3.1992, s. 1)

392 L 0045: Rådets direktiv 92/45/EEG av den 16 juni 1992 (EGT nr L 268,

14.9.1992, s. 35.)

392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L
62, 15.3.1993, s. 1)

392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L
62, 15.3.93, s. 49)".

21b Anpassningarna a-d i punkt 21 (rådets direktiv 77/99/EEG) skall ersättas med följande:

a) I artikel 8.1 sista stycket skall början av meningen ersättas med följande: 'Övriga
avtalsslutande parter, EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall
underrättas’.

b) I artikel 10 skall datumet 1 januari 1996, som nämns i punkt 2 och 3, för Norges
och Sveriges del ersättas med den 1 januari 1997 och för Österrikes och Finlands
del med 1 januari 1998.

c) Artikel 14 skal] inte gälla.

d) I kapitel VI 4 a i första strecksatsen i bilaga B skall följande läggas till:

'AT-FI-NO-SE'

e) I kapitel VI 4 a i andra strecksatsen och ii tredje strecksatsen i bilaga B skall
följande läggas till:

'EFTA".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

22. Följande nya punkt skall inforas efter punkt 21 (rådets direktiv 77/99/EEG):

"21a. 392 L 0120: Rådets direktiv 92/120/EEG av den 17 december 1992 om villkoren för att
medge tillfälliga och begränsade undantag från de särskilda hygienreglema på
gemenskapsnivå för produktion och saluhållande av vissa produkter av animaliskt
ursprung (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 86)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

"a) I artikel 1.1 skall datumet 31 december 1995 för Finlands del ersättas med den 31
december 1997.

b) I artikel 1.1 skall 'fortfarande underkastas de regler för kontroll som fastställs i
artikel 5.2 i direktiv 89/662/EEG’ ersättas med 'uppfyller de regler som gäller i
den avtalsslutande part för vilken produkterna är avsedda’.".

23a. Följande strecksats skall läggas till i punkt 22 (rådets direktiv 88/657/EEG) före anpassningen:

392 L 0110: Rådets direktiv 92/110/EEG av den 14 december 1992 (EGT nr L
394, 31.12.92, s. 26)."

23b. Följande nya anpassning b skall läggas till i punkt 22 (rådets direktiv 88/657/EEG):

"b) I artikel 13.1 skall datumet 1 januari 1996 för Finlands och Sveriges del ersättas
med den 1 januari 1997 och för Österrikes och Norges del med den 1 januari
1998."

23c. Den tidigare anpassningen b i punkt 22 (rådets direktiv 88/657/EEG) blir anpassning c.

24a. Följande strecksats skall läggas till i punkt 23 (rådets direktiv 89/437/EEG) före anpassningen:

391 L 0684: Rådets direktiv 91/684/EEG av den 19 december 1991 (EGT nr L
376, 31.12.1991, s. 38)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

24b. Anpassning a i punkt 23 (rådets direktiv 89/437/EEG) skall ersättas med följande:

"a) I artikel 2 skall inledningen ersättas med följande:

’I detta direktiv avses med

ägg: hönsägg med skal, som är lämpade för omedelbar konsumtion
eller för användning i livsmedelsindustrin, med undantag för knäckta
ägg, ägg som behandlats i äggkläckningsmaskin och tillagade ägg,

industriägg: andra hönsägg med skal än sådana som avses i den
föregående strecksatsen, inbegripet knäckta ägg och ägg som
behandlats i äggkläckningsmaskin, men med undantag för tillagade ägg.

Följande definitioner skall även gälla:’".

25. Följande nya punkt skall införas efter punkt 24 (rådets direktiv 91/493/EEG):

"24a. 392 L 0048: Rådets direktiv 92/48/EEG av den 16 juni 1992 om fastställande av
minimiregler för hygienen för fiskprodukter som fangats av vissa fartyg enligt artikel
3.1 a i i direktiv 91/493/EEG (EGT nr L 187, 7.7.1992, s. 41)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

I artikel 3 skall 30 juni 1992 och 'före den 31 december 1992’, som nämns i andra
stycket, för EFTA-statemas del ersättas med den 1 januari 1994 respektive 'samma dag
som Gemensamma EES-kommitténs beslut om införlivande av detta direktiv i EES-
avtalet träder i kraft’.".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

26. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 30 (rådets beslut 90/218/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0098: Rådets beslut 92/98/EEG av den 10 februari 1992 (EGT nr L 39,

15.2.1992, s. 41)

393 D 0718: Rådets beslut 93/718/EG av den 22 december 1993 (EGT nr L 333,

31.12.1993, s. 72)".

27. Följande strecksats skall läggas till i punkt 31 (rådets direktiv 85/397/EEG) före anpassningen:

392 L 0046: Rådets direktiv 92/46/EEG av den 16 juni 1992 (EGT nr L 268,

14.9.1992, s. 1)".

28. Följande nya rubrik och nya punkter skall införas efter punkt 31 (rådets direktiv 85/397/EEG):

"Mjölk och mjölkbaserade produkter

31a. 392 L 0046: Rådets direktiv 92/46/EEG, av den 16 juni 1992 om fastställande av

hälsobestämmelser för produktion och saluhållning av rå mjölk, värmebehandlad mjölk
och mjölkbaserade produkter (EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 1), i dess lydelse enligt

392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L
62, 15.3.93, s. 49)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassningar:

a) Artikel 2.17 första stycket skall ersättas med följande:

’17. handel: handel mellan de avtalsslutande partema, utan att det påverkar

tillämpningen av bestämmelsen i punkt 1 a andra strecksatsen i
inledningen till kapitel I i bilaga I till EES-avtalet.’

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

b) I artikel 10.1 sjätte stycket skall början av meningen ersättas med följande:
'Övriga avtalsslutande parter, EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-
kommissionen skall underrättas’.

c) I artikel 15.1 skall det angivna datumet 30 juni 1993 för EFTA-statemas del
ersättas med 'samma dag som Gemensamma EES-kommitténs beslut om
införlivande av detta direktiv i EES-avtalet träder i kraft’.

d) Artikel 19.1 skall inte tillämpas.

e) I artikel 32.1 skall det angivna datumet 1 januari 1994 för EFTA-statemas del
ersättas med den 1 januari 1995.

f) I bilaga B i kapitel 1 3 skall datumet 1 januari 1993, som nämns i tredje stycket,
för EFTA-statemas del ersättas med 'samma dag som Gemensamma EES-
kommitténs beslut om införlivande av detta direktiv i EES-avtalet träder i kraft’.

g) I bilaga C i kapitel 1 A 3 b fjärde stycket skall det angivna datumet 1 juni 1994
för EFTA-statemas del ersättas med den 1 juni 1995.

h) 1 bilaga C i kapitel IV A 3 a i första strecksatsen skall följande läggas till:

’ - AT - Fl - NO - SE’

i) I bilaga C i kapitel IV A 3 a i andra strecksatsen och ii tredje strecksatsen skall
följande läggas till:

'EFTA'

j) I avvaktan på att tillämpningsföreskrifter antas far Finland använda Streptococcus
thermophilus som testorganism vid test med avseende på antibiotika.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

29a.

29b.

31b. 392 L 0047: Rådets direktiv 92/47/EEG av den 16 juni 1992 om villkoren för
beviljande av tillfälliga och begränsade undantag från gemenskapens särskilda
hygienregler vid produktion och saluhållande av mjölk och mjölkbaserade produkter
(EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 33)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassningar:

a) I artikel 2.2 skall datumet 1 april 1993, som nämns i första stycket, för EFTA-
statemas del ersättas med den 1 september 1994.

b) 1 artikel 2.2 skall datumet 1 juli 1993, som nämns i fjärde stycket, för EFTA-
statemas del ersättas med den 1 december 1994.

c) I artikel 5.1 skall de angivna datumen 1 januari 1993 och 1 januari 1994 för
EFTA-statemas del ersättas med 'samma dag som Gemensamma EES-kommitténs
beslut om införlivande av detta direktiv i EES-avtalet träder i kraft’ respektive den
1 januari 1995.".

Följande skall läggas till i punkt 32 (rådets direktiv 90/667/EEG) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt

392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L
62, 15.3.93, s. 49)".

Anpassning c i punkt 32 (rådets direktiv 90/667/EEG) skall ersättas med följande:

"c) Artikel 13.1 skall inte tillämpas".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

30a. Följande skall läggas till i punkt 34 (rådets direktiv 91/495/EEG) före anpassningen:

”, i dess lydelse enligt

392 L 0065: Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 (EGT nr L 268,

14.9.1992, s. 54)

392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L
62, 15.3.1993, s. 1)”,

30b. Följande nya anpassningar a och d skall läggas till i punkt 34 (rådets direktiv 91/495/EEG):

”a) I artikel 2.3 skall början av första meningen ersättas med följande:

'Hägnat vilt: landdäggdjur, inbegripet renar, eller faglar’

d) I artikel 6.2 sjunde strecksatsen skall följande införas efter ordet 'bedövning':

’. Vad gäller renar får dock hela slaktproceduren utföras i mobila slaktenheter i
enlighet med bestämmelserna i direktiv 64/433/EEG’".

30c. I punkt 34 (rådets direktiv 91/495/EEG) skall de tidigare anpassningarna a och b bli b och c,
och de tidigare anpassningarna c, d, e och f skall bli e, f, g och h.

31. Följande nya rubriker och nya punkter skall införas efter punkt 34 (rådets direktiv
91/495/EEG):

"Vilt och viltkött

34a. 392 L 0045: Rådets direktiv 92/45/EEG av den 16 juni 1992 om frågor om människors

och djurs hälsa i samband med nedläggning av jaktvilt och utsläppandet pa marknaden
av viltkött (EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 35), i dess lydelse enligt

392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L
62, 15.3.1993, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen for detta avtal, tillämpas med följande Prop. 1993/94:203
anpassningar: Bilaga 1

a) Artikel 2.1 h skall ersättas med följande:

'handel: handel betyder, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelsen i
punkt 1 a andra strecksatsen i inledningen till kapitel I i bilaga I till EES-avtalet,
handel mellan de avtalsslutande partema med kött enligt artikel 1.’

b) Artikel 2.2 skall ersättas med följande:

’1 detta direktiv skall följande definitioner gälla när sa krävs:

veterinärkontroll: varje fysisk undersökning och/eller administrativt
förfarande som gäller de varor som avses i artikel 1 och som syftar till att
direkt eller indirekt värna om människors eller djurs hälsa.

inrättning: varje företag som producerar, lagrar eller bearbetar produkter
som avses i arlikel 1.

behörig myndighet: den centrala myndighet hos en avtalsslutande part som är
behörig att utföra veterinära kontroller eller varje myndighet till vilken denna
uppgift har överförts.

besiktningsveterinär: den veterinär som förordnats av den behöriga
myndigheten.

Dessutom skall definitionen pä färskt kött i artikel 2 b i rådets direktiv
64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienkrav vid framställning och
marknadsföring av färskt kött gälla när så krävs.’

c) 1 artikel 3.1 a skall början av tredje strecksatsen ersättas med 'omedelbart efter
avlivandet eller insamlandet’.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

d) Vad gäller artikel 3.3 skall rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 1976
om trikinkontroll (Trichinella spiralis) vid import från tredje land av färskt kött
från tamsvin' tillämpas.

' EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 67

e) 1 artikel 7.1 femte stycket skall böijan av den sista meningen ersättas med
följande: 'Övriga avtalsslutande parter, EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-
kommissionen skall underrättas’.

f) I artikel 8 skall

datumet den 1 april 1993, som nämns i punkt 2 första stycket, för EFTA-
statemas del ersättas med den 1 januari 1995,

datumet den 1 oktober 1992, som nämns i punkt 3, för EFTA-statemas del
ersättas med den 1 oktober 1994.

g) Artikel 14.1 och 14.2 skall inte tillämpas.

h) Artikel 23.3 skall inte tillämpas.

i) 1 kapitel Vll 2 a i första strecksatsen i bilaga 1 skall följande läggas till:

7AT/FI/NO/SE’.

j) I kapitel VII 2 a i tredje strecksatsen i bilaga 1 skall följande läggas till:

'EFTA'.

Produkter av andra djur

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

34b. 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 om djurhälso- och
hygienkrav för handel inom gemenskapen med produkter, som inte omfattas av sådana
krav i de särskilda gemenskapsbestämmelser som avses i bilaga A.I till direktiv
89/662/EEG och, i fråga om patogener, i direktiv 90/425/EEG, samt för import till
gemenskapen av sådana produkter (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

a) Artikel 1 skall ersättas med följande:

T detta direktiv fastställs krav avseende djurhälsa och livsmedelshygien för handel
inom EES med de produkter av animaliskt ursprung (även varuprover av sådana
produkter) som avses i bilaga 1 och i artikel 3 andra och tredje strecksatsen i detta
direktiv.

Detta direktiv skall inte påverka antagandet av mer detaljerade bestämmelser om
djurhälsa inom ramen för de särskilda regler i andra rättsakter som det hänvisas
till i kapitel 1 i bilaga I till EES-avtalet, eller bibehållande av restriktioner
grundade på hälsokrav i handeln med produkter som omfattas av de särskilda
regler i andra rättsakter som det hänvisas till i kapitel I i bilaga I till EES-avtalet.’

De avtalsslutande partema skall se över denna anpassning under år 1995.

b) Artikel 2.1 a skall ersättas med följande:

'handel: utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelsen i punkt 1 a andra
strecksatsen i inledningen till kapitel I i bilaga I till EES-avtalet, handel mellan de
avtalsslutande partema med de produkter med animaliskt ursprung som avses i
artikel 1.’

c) Artikel 2.2 skall ersättas med följande: Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

’I detta direktiv skall följande definitioner gälla när så krävs:

inrättning: varje företag som producerar, lagrar eller bearbetar produkter
enligt artikel 1.

behörig myndighet: den centrala myndighet hos en avtalsslutande part som är
behörig att utföra veterinära kontroller eller varje myndighet till vilken denna
uppgift har överförts.

besiktningsveterinär: den veterinär som förordnats av den behöriga
myndigheten.

anläggning: en jordbruksanläggning eller en fastighet som tillhör en person
vilken bedriver handel, enligt definition i gällande nationella regler, och som
är belägen pa en medlemsstats territorium och där djur förvaras eller
regelbundet hålls, med undantag för hästdjur och den anläggning som
definieras i artikel 2 a i rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om
djurhälsovillkor vid rörelse och import av hästdjur från tredje land (se bilaga
1 kapitel I punkt 3 i EES-avtalet),

centrum eller organisation . varje företag som producerar, lagrar, bearbetar
eller hanterar produkter enligt artikel 1.’

d) Artikel 7.1, 7.2 och 7.3 skall inte gälla.

e) För de beslut som enligt detta direktiv skall fattas av EFTA:s
övervakningsmyndighet skall det förfarande som avses i artikel 18 tillämpas.

f) 1 artikel 20.1 skall datumet 1 januari 1994 ersättas med den 1 juli 1995. Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

g) Artikel 20.3 skall inte gälla.

h) I kapitel 6 I C i bilaga 1 skall sista stycket ersättas med följande:

'Handel med köttmjöl och benmjöl skall även i fortsättningen omfattas av de
regler som fastställs av den mottagande avtalsslutande parten fortsätta att gälla’.

i) Kapitel 9 i bilaga 1 skall inte gälla.

j) Kapitel 11 i bilaga 1 skall inte gälla.

k) Kapitel 12 i bilaga 1 skall inte gälla.

l) För tillämpningen av kapitel 14 i bilaga 1 skall följande gälla:

'Obearbetad gödsel från fjäderfäflockar som vaccinerats mot newcastlesjuka skall
inte sändas till ett område som har erhållit icke-vaccineringsstatus i enlighet med
bestämmelserna i artikel 12.2 i rådets direktiv 90/539/EEG.’

m) Kapitel 1 i bilaga 2 skall inte gälla.

Zoonoser

34c. 392 L 0117: Rådets direktiv 92/117/EEG av den 17 december 1992 om skyddsåtgärder

mot specifika zoonoser och zoonotiska agenser hos djur och animaliska produkter för att
förhindra utbrott av livsmedelsbuma infektioner och förgiftningar (EGT nr L 62,

15.3.1993, s. 38)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

a) I artikel 10.1 första stycket skall datumet 1 januari 1994 för Finlands del ersättas
med den 1 januari 1995.

b) I artikel 17.1 skall datumet 1 januari 1994 för Norges del ersättas med den 1 juli

1995."

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203. Bilagor

III. TILLÄMPNINGSTEXTER

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

32. Följande nya punkter skall införas efter punkt 44 (kommissionens beslut 89/91/EEG):

"44a. 393 D 0024: Kommissionens beslut 93/24/EEG av den 11 december 1992 om ytterligare
garantier med avseende på Aujeszkys sjukdom för svin som skall sändas till
medlemsstater eller regioner som är fria från sjukdomen (EGT nr L 16, 25.1.1993, s.
18), i dess lydelse enligt

393 D 0341: Kommissionens beslut 93/341/EEG av den 13 maj 1993 (EGT nr L
136, 5.6.1993, s. 47)

393 D 0664: Kommissionens beslut 93/664/EG av den 6 december 1993 (EGT nr
L 303, 10.12.1993, s. 27).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen for detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

I bilaga 2 2 d skall följande institutioner läggas till:

’13.	Österrike:	Bundesanstalt fur Virusseuchenbekämpfung bei Haustieren, Wien
14.	Finland:	Eläinlääkintä- ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel. Helsingfors
15.	Norge:	Veterinaerinstituttet, Oslo
16.	Sverige:	Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala’.

44b. 393 D 0042: Kommissionens beslut 93/42/EEG av den 21 december 1992 om ytterligare
garantier i samband med smittsam bovin rinotrakeit för nötkreatur som skall skickas till
Danmark (EGT nr L 16, 25.1.1993, s. 50).

44c. 393 D 0200: Kommissionens beslut 93/200/EEG av den 10 mars 1993 om godkännande
av programmet för utrotning av Aujeszkys sjukdom i Luxemburg (EGT nr L 87,

7.4.1993, s. 14).

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

44d. 393 D 0244: Kommissionens beslut 93/244/EEG av den 2 april 1993 om
tilläggsgarantier med avseende på Aujeszkys sjukdom for svin som skall sändas till vissa
regioner i gemenskapen (EGT nr L 111, 5.5.1993, s. 21).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

1 bilaga 2 2 d skall följande institutioner läggas till:

’13.	Österrike:	Bundesanstalt fur Virusseuchenbekämpfung bei Haustieren, Wien
14.	Finland:	Eläinlääkintä- ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors
15.	Norge:	Veterinsrinstituttet, Oslo
16.	Sverige:	Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala’.

44e. 393 D 0052: Kommissionens beslut 93/52/EEG av den 21 december 1992 om

fastställande av att vissa medlemsstater eller regioner iakttar kraven i fråga om brucellos
(B. melitensis) och erkännande av deras status som medlemsstat eller region som är
officiellt fri fran denna sjukdom (EGT nr L 13, 21.1.1993, s. 14)

44f. 393 D 0077: Kommissionens beslut 93/77/EEG av den 22 december 1992 om

fastställande av vissa övergångsbestämmelser som är nödvändiga för att underlätta
övergången till den ordning som fastställs i direktiv 91/68/EEG (EGT nr L 30,

6.2.1993, s. 63)".

33. Texten i punkt 45 (kommissionens beslut 90/552/EEG) skall utgå.

34. Texten i punkt 46 (kommissionens beslut 90/553/EEG) skall utga.

35. Texten i punkt 47 (kommissionens beslut 91/93/EEG) skall utgå.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

36. Följande nya punkter skall införas efter punkt 47 (kommissionens beslut 91/93/EEG):

"47a. 391 D 0552: Kommissionens beslut 91/552/EEG av den 27 september 1991 om
fastställande av Danmarks status i fråga om Newcastlesjukan (EGT nr L 298,
29.10.1991, s. 21)

47b. 392 D 0339: Kommissionens beslut 92/339/EEG av den 2 juni 1992 om Irlands status
med avseende på Newcastlesjukan (EGT nr L 188, 8.7.1992, s. 33)

47c. 392 D 0340: Kommissionens beslut 92/340/EEG av den 2 juni 1992 om undersökning

av fjäderfä för newcastlesjuka före förflyttning enligt artikel 12 i rådets direktiv
90/539/EEG (EGT nr L 188, 8.7.1992, s. 34)

47d. 392 D 0381: Kommissionens beslut 92/381/EEG av den 3 juli 1992 om fastställande av
status för en region i Storbritannien med avseende på newcastlesjukan (EGT nr L 198,
17.7.1992, s. 56)

47e. 392 D 0532: Kommissionens beslut 92/532/EEG av den 19 november 1992 om

fastställande av provtagningsplaner och diagnostiska metoder för påvisande och
bekräftelse av vissa fisksjukdomar (EGT nr L 337, 21.11.1992, s. 18)

47f. 392 D 0538: Kommissionens beslut 92/538/EEG av den 9 november 1992 om

Storbritanniens och Nordirlands status med avseende pa smittsam hematopoetisk nekros
och viral hemorragisk septikemi (EGT nr L 347, 28.11.1992, s. 67)

47g. 393 D 0022: Kommissionens beslut 93/22/EEG av den 11 december 1992 om
fastställande av en förebild för sådana flyttningsdokument som avses i artikel 14 i rådets
direktiv 91/67/EEG (EGT nr L 16, 25.1.1993, s. 8)

47h. 393 D 0039: Kommissionens beslut 93/39/EEG av den 18 december 1992 om Guernseys
status med avseende på smittsam hematopoetisk nekros och viral hemorragisk septikemi
(EGT nr L 16, 25.1.1993, s. 46)

47i. 393 D 0040: Kommissionens beslut 93/40/EEG av de 18 december 1992 om Isle of

Mans status med avseende på smittsam hematopoetisk nekros och viral hemorragisk
septikemi (EGT nr L 16, 25.1.1993, s. 47)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

47j. 393 D 0044: Kommissionens beslut 93/44/EEG av den 21 december 1992 om

godkännande av Storbritanniens åtgärdsprogram mot "spring viremia of carp" samt
bestämning av tilläggsgarantiema för vissa fiskarter i sändningar till Storbritannien,
Nordirland, Isle of Man och Guernsey (EGT nr L 16, 25.1.1993, s. 53)

47k. 393 D 0055: Kommissionens beslut 93/55/EEG av den 21 december 19922 om ändring
av garantierna för införsel av blötdjur till områden för vilka det finns godkända program
för Bonamia ostreae och Marteilia refringens (EGT nr L 14, 22.1.1993, s. 24), i dess
lydelse enligt

393 D 0169: Kommissionens beslut 93/169/EEG av den 19 februari 1993 (EGT
nr L 71, 24.3.1993, s. 16)

471. 393 D 0073: Kommissionens beslut 93/169/EEG om Irlands status med avseende på

smittsam hematopoetisk nekros och viral hemorragisk septikemi (EGT nr L 27,

4.2.1993, s. 34)

47m. 393 D 0074: Kommissionens beslut 93/74/EEG av den 21 december 1992 om Danmarks
status med avseende pa smittsam hematopoetisk nekros och viral hemorragisk septikemi
(EGT nr L 27, 4.2.1993, s. 35)".

37. Följande nya punkter skall införas efter punkt 49 (rådets beslut 89/531 /EEG):

"49a. 391 D 0665: Rådets beslut 91/665/EEG av den 11 december 1991 om upprättande av ett
samordningsinstitut inom gemenskapen för vacciner mot mul- och klövsjuka och
fastställande av institutets uppgifter (EGT nr L 368, 31.12.1991. s. 19)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassningar:

a) I artikel 2.2 a skall början av stycket ersättas med 'med jämna mellanrum eller på
begäran fran institutet, kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet,’.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

b) I artikel 2.2 c skall slutet av stycket ersättas med ’och genast underrätta kom-
missionen, EFTA:s övervakningsmyndighet och medlemsstaterna om resultatet av
sådana försök,’.

c) I artikel 2.2 d skall slutet av stycket ersättas med 'och att regelbundet översända
sådan information till kommissionen, EFTAis övervakningsmyndighet och de
avtalsslutande parterna.’

d) I artikel 2.5 a och b skall början av varje stycke ersättas med 'att i samarbete m>
vederbörande experter inom gemenskapen och EFTA,’.

e) I artikel 2.8 skall ’på kommissionens begäran’ ersättas med 'på begäran från
kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet’.

49b. 391 D 0666: Rådets beslut 91/666/EEG av den 11 december 1991 om beredskapslager

av mul- och klövsjukevaccin inom gemenskapen (EGT nr L 368, 31.12.1991, s. 21)".

38. Följande nya punkt skall införas efter punkt 50 (kommissionens beslut 91/42/EEG):

"50a. 393 D 0455: Kommissionens beslut 93/455/EEG av den 23 juli 1993 om godkännande
av vissa katastrofplaner för bekämpning av mul- och klövsjuka (EGT nr L 213,

24.8.1993, s. 20)".

39. Följande nya punkt skall införas efter punkt 52 (rådets beslut 87/65/EEG):

"52a. 393 D 0699: Kommissionens beslut 93/699/EG av den 21 december 1993 om märkning
och användning av griskött för tillämpningen av artikel 9 i rådets direktiv 80/217/EEG
(EGT nr L 321, 23.12.1993, s. 33)".

40. Punkt 53 (kommissionens beslut 83/138/EEG) skall ersättas med följande:

"53. 392 D 0451: Kommissionens beslut 92/451/EEG av den 30 juli 1992 om vissa

hälsoskyddsatgärder mot afrikansk svinpest inom den italienska regionen Sardinien (EGT
nr L 248, 28.8.1992, s. 78)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

41. Följande strecksats skall läggas till i punkt 54 (rådets beslut 89/21/EEG):

393 D 0443: Kommissionens beslut 93/443/EEG av den 6 juli 1993 (EGT nr L
205, 17.8.1993, s. 28)".

42. Följande nya punkter skall införas efter punkt 54 (rådets beslut 89/21/EEG):

"54a. 393 D 0575: Kommissionens beslut 93/575/EG av den 8 november 1993 om vissa
skyddsåtgärder mot afrikansk svinpest i Spanien (EGT nr L 276, 9.11.1993, s. 24), i
dess lydelse enligt

393 D 0600: Kommissionens beslut 93/600/EG av den 19 november 1993 (EGT
nr L 285, 20.11.1993, s. 36).

54b. 393 D 0602: Kommissionens beslut 93/602/EG av den 19 november 1993 om vissa
skyddsåtgärder mot afrikansk svinpest i Portugal (EGT nr L 285 , 20.11.1993, s. 38)".

43. Följande nya punkt skall inforas efter punkt 58 (kommissionens beslut 89/469/EEG):

"58a. 392 D 0290: Kommissionens beslut 92/290/EEG av den 14 maj 1992 om vissa
skyddsåtgärder för embryon av nötkreatur i samband med bovin spongiös encefalopati
(BSE) i Storbritannien (EGT nr L 152, 4.6.1992, s. 37)".

44. Punkt 60 (kommissionens beslut 91/237/EEG) skall ersättas med följande:

"60. 392 D 0188: Kommissionens beslut 92/188/EEG av den 10 mars 1992 om vissa
skyddsåtgärder mot blaöronsjuka (PRRS) (EGT nr L 87, 2.4.1992, s. 22), i dess lydelse
enligt

392 D 0490: Kommissionens beslut 92/490/EEG av den 6 oktober 1992 (EGT nr
L 294, 10.10.1992, s. 21)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

45. Följande nya punkter skall införas efter punkt 60 (kommissionens beslut 92/188/EEG):

"60a. 393 D 0178: Kommissionens beslut 93/178/EEG av den 26 mars 1993 om vissa
skyddsåtgärder mot vesikulär svinsjuka (swine vesicular disease, SVD) (EGT nr L 74,

27.3.1993, s. 91)

60b. 393 D 0566: Kommissionens beslut 93/566/EG av den 4 november 1993 om vissa
skyddsåtgärder mot klassisk svinpest i Tyskland och om upphävande av beslut
93/539/EEG (EGT nr L 273, 5.11.1993, s. 60), i dess lydelse enligt

393 D 0621: Kommissionens beslut 93/621/EG av den 30 november 1993 (EGT
nr L 297, 2.12.1993, s. 36)

393 D 0671: Kommissionens beslut 93/671/EG av den 10 december 1993 (EGT
nr L 306, 11.12.1993, s. 59)

393 D 0720: Kommissionens beslut 93/720/EG av den 30 december 1993 (EGT
nr L 333, 31.12.1993, s. 74)

60c. 393 D 0687: Kommissionens beslut 93/687/EG av den 17 december 1993 om vissa
skyddsåtgärder mot mul- och klövsjuka i Italien och om upphävande av beslut
93/180/EEG (EGT nr L 319, 21.12.1993, s. 49)".

46. Följande nya punkt skall inforas efter punkt 63 (kommissionens beslut 90/515/EEG):

"63a. 394 D 0014: Kommissionens beslut 94/14/EG av den 21 december 1993 om
upprättandet av en förteckning över anläggningar inom gemenskapen som har medgetts
tillfälliga och begränsade undantag fran särskilda hälsoföreskrifter inom gemenskapen
beträffande framställning och marknadsföring av färskt kött (EGT nr L 14, 17.1.1994,
s. 1)".

47. Punkt 66 (kommissionens beslut 89/610/EEG) skall ersättas med följande:

"66. 393 D 0257: Kommissionens beslut 93/257/EEG av den 15 april 1993 om

referensmetoder och förteckning över nationella referenslaboratorier för påvisande av
restämnen (EGT nr L 118, 14.5.1993, s. 75)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

1 bilagan skall följande tillägg göras till förteckningen över nationella
referenslaboratorier:

'Finland	Eläinlääkintä- ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors	Alla grupper
Norge	Norges Veterinarhogskole, Oslo	Grupp A III a, b Grupp B I a Grupp B II a
	Veterinasrinstituttet, Oslo	Grupp A 1 b Grupp B II a, b
	Hormonlaboratoriet, Aker Sykehus, Oslo	Grupp A I a, c Grupp A II Grupp B 1 b, c
Sverige	Statens livsmedelsverk, Uppsala	Alla grupper
Österrike	Bundesanstalt fur Tierseuchen- bekämpfung, Mödling’".	Alla grupper

48. Punkt 67 (kommissionens direktiv 80/879/EEG) skall utga.

49. Följande nya punkter skall införas efter punkt 68 (kommissionens beslut 83/201/EEG)

"68a. 393 D 0025: Kommissionens beslut 93/25/EEG av den 11 december 1992 om
godkännande av vissa behandlingar för att undertrycka utvecklingen av patogena
mikroorganismer i tvaskaliga blötdjur och marina snäckdjur (EGT nr L 16, 25.1.1993,
s. 22)

68b. 393 D 0051: Kommissionens beslut 93/51/EEG av dem 15 december 1992 om de
mikrobiologiska kriterierna vid framställning av kokta skal- och blötdjur (EGT nr L 13,

21.1.1993, s. 11)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

68c. 393 D 0351: Kommissionens beslut 93/351/EEG av den 19 maj 1993 om fastställande
av analysmetoder, planer for stickprovsundersökningar och gränsvärden för kvicksilver i
fiskeriprodukter (EGT nr L 144, 16.6.1993, s. 23)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen for detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

a) I bilagan skall följande fiskarter läggas till:

”Orange roughy’ (Hoplostetus atlanticus)

Långa (Molva molva)

Lubb (Brosmius brosme)’

b) För Finland och Sverige skall gränsen för medelvärdet av kvicksilverhalten enligt
artikel 1 höjas till 1 ppm färsk produkt vid utsläppande på deras respektive
nationella marknader av följande fiskarter:

Finland: Lake (Lota lota)

Abborre (Perca fluviatilis)

Gös (Stizostedion lucioperca)

Sverige: Abborre (Perca fluviatilis)

Gös (Stizostedion lucioperca)

De avtalsslutande parterna skall senast under 1995 efter utvärdering av inkomna
vetenskapliga data, se över anpassning b i syfte att lägga till de arter som nämns där i
anpassning a.

68d. 392 D 0092: Kommissionens beslut 92/92/EEG av den 9 januari 1992 om de krav på
utrustning och inredning vid leverans- och rensningsanläggningar för levande tvaskaliga
blötdjur från vilka undantag kan medges (EGT nr L 34, 11.2.1992, s. 34)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

50. Punkt 69 (kommissionens beslut 87/410/EEG) skall ersättas med följande:

"69. 393 D 0256: Kommissionens beslut 93/256/EEG av den 14 april 1993 om metoder för
att spåra resthalter av ämnen med hormonell eller tyreostatisk verkan (EGT nr L 118,

14.5.1993, s. 64)".

51. Följande nya punkt skall införas efter punkt 72 (rådets beslut 89/187/EEG):

"72a. 391 D 0664: Rådets beslut 91/664/EEG av den 11 december 1991 om utseende av
referenslaboratorier på gemenskapsnivå för att undersöka förekomsten av vissa
restsubstanser (EGT nr L 368, 31.12.1991, s. 17)".

52. Följande nya punkter skall införas efter punkt 73 (rådets direktiv 88/299/EEG):

"73a. 391 D 0654: Kommissionens beslut 91/654/EEG av den 12 december 1991 om vissa
skyddsåtgärder i fråga om blötdjur och skaldjur från Storbritannien (EGT nr L 350,
19.12.1991, s. 59).

73b. 393 D 0383: Rådets beslut 93/383/EEG av den 14 juni 1993 om referenslaboratorier för
kontroll av marina biotoxiner (EGT nr L 166, 8.7.1993, s. 31).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

I bilagan skall följande tillägg göras till förteckningen över nationella
referenslaboratorier:

'Finland: Eläinlääkintä- ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin
och livsmedel, Helsingfors, och

Tullilaboratorio/Tullaboratoriet, Espoo

Norge: Norges Veterinaerhogskole, Oslo

Sverige: Institutionen för klinisk bakteriologi, Göteborgs Universitet, Göteborg’".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

53. Följande nya punkter skall införas efter punkt 76 (kommissionens beslut 91/180/EEG):

"76a. 392 D 0562: Kommissionens beslut 92/562/EEG av den 17 november 1992 om
godkännande av alternativa värmebehandlingssystem for bearbetning av högriskmaterial
(EGT nr L 359, 9.12.1992, s. 23).

76b. 392 D 0608: Rådets beslut 92/608/EEG av den 14 november 1992 om fastställande av

metoder för analys och test av värmebehandlad mjölk för omedelbar konsumtion (EGT
nr L 407, 31.12.1992, s. 29)".

54. Följande nya punkter skall införas efter punkt 96 (kommissionens beslut 90/258/EEG):

"96a. 392 D 0216: Kommissionens beslut 92/216/EEG av den 26 mars 1992 om insamling av
uppgifter om tävlingar för hästdjur som avses i artikel 4.2 i rådets direktiv 90/428/EEG
(EGT nr L 104, 22.4.1992, s. 77).

96b. 392 D 0353: Kommissionens beslut 92/353/EEG av den 11 juni 1992 om fastställande
av kriterier för godkännande eller erkännande av organisationer och sammanslutningar
som för eller upprättar stamböcker för registrerade hästdjur (EGT nr L 192, 11.7.1992,
s. 63).

96c. 392 D 0354: Kommissionens beslut 92/354/EEG av den 11 juni 1992 om fastställande
av vissa regler för att säkerställa samordningen mellan organisationer och
sammanslutningar som för eller upprättar stamböcker för registrerade hästdjur (EGT nr
L 192, 11.7.1992, s. 66).

69d. 393 D 0623: Kommissionens beslut 93/623/EEG av den 20 oktober 1993 om en
identitetshandling (pass) som skall åtfölja registrerade hästdjur (EGT nr L 298,

3.12.1993, s. 45)".

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

IV. RÄTTSAKTER SOM EFTA-STATERNA OCH EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET
SKALL TA VEDERBÖRLIG HÄNSYN TILL

55. Följande strecksats skall läggas till i punkt 98 (kommissionens beslut 80/775/EEG):

392 D 0103: Kommissionens beslut 92/103/EEG av den 31 januari 1992 (EGT nr
L 39, 15.2.1992, s. 48)".

56. Följande nya punkter skall införas efter punkt 100 (kommissionens beslut 88/267/EEG):

"100a. 392 D 0139: Kommissionens beslut 92/139/EEG av den 12 februari 1992 om

godkännande av Danmarks plan för godkännande av inrättningar för handel med
fjäderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 58, 3.3.1992, s. 27)

100b. 392 D 0140: Kommissionens beslut 92/140/EEG av den 12 februari 1992 om

godkännande av Irlands plan för godkännande av inrättningar för handel med
fjäderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 58, 3.3.1992, s. 28)

100c. 392 D 0141: Kommissionens beslut 92/141/EEG av den 17 februari 1992 om

godkännande av Frankrikes plan för godkännande av inrättningar för handel med
fjäderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 58, 3.3.1992, s. 29)

lOOd. 392 D 0281: Kommissionens beslut 92/281/EEG av den 8 maj 1992 om
godkännande av Storbritanniens plan för godkännande av inrättningar för handel
med fjäderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 150, 2.6.1992, s.

23)

lOOe. 392 D 0282: Kommissionens beslut 92/282/EEG av den 8 maj 1992 om
godkännande av Portugals plan för godkännande av inrättningar för handel med
fjäderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 150, 2.6.1992, s. 24)

lOOf. 392 D 0283: Kommissionens beslut 92/283/EEG av den 8 maj 1992 om
godkännande av Nederländernas plan för godkännande av inrättningar för handel
med fläderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 150, 2.6.1992, s.

25)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

100g.	392 D 0342: Kommissionens beslut 92/342/EEG av den 5 juni 1992 om godkännande av Tysklands plan för godkännande av inrättningar for handel med fjäderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 188, 8.7.1992, s. 39)
lOOh.	392 D 0344: Kommissionens beslut 92/344/EEG av den 9 juni 1992 om godkännande av Greklands plan för godkännande av inrättningar för handel med fjäderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 188, 8.7.1992, s. 41)
lOOi.	392 D 0345: Kommissionens beslut 92/345/EEG av den 9 juni 1992 om godkännande av Spaniens plan för godkännande av inrättningar för handel med fjäderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 188, 8.7.1992, s. 42)
lOOj.	392 D 0379: Kommissionens beslut 92/379/EEG av den 2 juli 1992 om godkännande av Belgiens plan för godkännande av inrättningar för handel med fjäderfä och kläckningsägg inom gemenskapen (EGT nr L 198, 17.7.1992, s. 53)
lOOk.	392 D 0528: Kommissionens beslut 92/528/EEG av den 9 november 1992 om godkännande av Storbritanniens program mot bonamios och marteilios (EGT nr L 332, 18.11.1992, s. 25)
1001.	393 D 0056: Kommissionens beslut 93/56/EEG av den 21 december 1992 om godkännande av Irlands åtgärdsprogram mot bonamios och marteilios (EGT nr L 14, 22.1.1993, s. 25)
100m.	393 D 0057: Kommissionens beslut 93/57/EEG av den 21 december 1992 om godkännande av Storbritanniens åtgärdsprogram mot bonamios och marteilios för Jersey (EGT nr L 14, 22.1.1993, s. 26)
lOOn.	393 D 0058: Kommissionens beslut 93/58/EEG av den 21 december 1992 om godkännande av Storbritanniens åtgärdsprogram mot bonamios och marteilios för Guernsey (EGT nr L 14, 22.1.1993, s. 27)
lOOo.	393 D 0059: Kommissionens beslut 93/59/EEG av den 21 december 1992 om godkännande av Storbritanniens åtgärdsprogram mot bonamios och marteilios för Isle of Man (EGT nr L 14, 22.1.1993, s. 28)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

100p. 393 D 0617: Kommissionens beslut 93/617/EG av den 30 november 1993 om

godkännande av den plan som Tyskland lagt fram for utrotning av klassisk
svinpest hos förvildade grisar i Mecklenburg-Vorpommem, Niedersachsen och
Rheinland-Pfalz (EGT nr L 296, 1.12.1993, s. 60)

lOOq. 393 D 0075: Kommissionens beslut 93/75/EEG av den 23 december 1992 om
godkännande av Spaniens plan avseende smittsam hematopoetisk nekros och viral
hemorragisk septikemi (EGT nr L 27, 4.2.1993, s. 37)

lOOr. 393 D 0076: Kommissionens beslut 93/76/EEG av den 23 december 1992 om
godkännande av Belgiens plan avseende smittsam hematopoetisk nekros och viral
hemorragisk septikemi (EGT nr L 27, 4.2.1993, s. 38)".

57. Följande nya rubrik och nya punkt skall införas efter punkt 124 (kommissionens beslut
89/276/EEG):

"3.3. Blandad grupp

124a. 392 D 0558: Kommissionens beslut 92/558/EEG av den 23 november 1992 om
övergångsbestämmelser avseende anläggningar for bearbetning av högriskmaterial i de
tyska delstaterna Mecklenburg-Vorpommem, Brandenburg, Sachsen-Anhalt, Sachsen
och Thuringen (EGT nr L 358, 8.12.1992, s. 24)".

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

B. Kapitel II. DJURFODER

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 70/524/EEG) före anpassningen:

391 L 0508: Kommissionens direktiv 91/508/EEG av den 9 september 1991
(EGT nr L 271, 27.9.1991, s. 67)

391 L 0620: Kommissionens direktiv 91/620/EEG av den 22 november 1991

(EGT nr L 334, 5.12.1991, s. 62)

392 L 0064: Kommissionens direktiv 92/64/EEG av den 13 juli 1992 (EGT nr L
221, 6.8.1992, s. 51)

392 L 0099: Kommissionens direktiv 92/99/EEG av den 17 november 1992 (EGT
nr L 350, 1.12.1992, s. 83)

392 L 0113: Kommissionens direktiv 92/113/EEG av den 16 december 1992

(EGT nr L 16, 25.1.1993, s. 2)

393 L 0027: Kommissionens direktiv 93/27/EEG av den 4 juni 1993 (EGT nr L
179, 22.7.1993, s. 5)

393 L 0055: Kommissionens direktiv 93/55/EEG av den 25 juni 1993 (EGT nr L
206, 18.8.1993, s. 11)".

2. Följande strecksats skall läggas till i punkt 4 (rådets direktiv 79/373/EEG) före anpassningen:

391 L 0681: Rådets direktiv 91/681/EEG av den 19 december 1991 (EGT nr L
376, 31.12.1991, s. 20)

393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L
237, 22.9.1993, s. 23)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

3. Följande nya punkter skall införas efter punkt 4 (rådets direktiv 79/373/EEG):

"4a. 391 D 0516: Kommissionens beslut 91/516/EEG av den 9 september 1991 om

upprättande av en förteckning över råvaror vilkas användning är förbjuden i
foderblandningar (EGT nr L 281, 9.10.1991, s. 23), i dess lydelse enligt

392 D 0508: Kommissionens beslut 92/508/EEG av den 20 oktober 1992 (EGT
nr L 312, 29.10.1992, s. 36)

Utan hinder av direktivets bestämmelser får Sverige behålla sin nationella lagstiftning
om köttmjöl och andra produkter som framställts av högriskmaterial i den mening som
avses i artikel 3 i rådets direktiv 90/667/EEG. De avtalsslutande partema skall se över
frågan under år 1995.

4b. 392 L 0087: Kommissionens direktiv 92/87/EEG av den 26 oktober 1992 om

upprättande av en icke fullständig förteckning över de viktigaste råvaror som normalt
används för beredning av foderblandningar som är avsedda for andra djur än
sällskapsdjur (EGT nr L 319 , 4.11.1992, s. 19)

4c. 393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 om foder för

särskilda näringsbehov (EGT nr L 237, 22.9.1993, s. 23)".

5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203. Bilagor

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

4. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 9 (rådets direktiv 82/471/EEG) före anpassningen:

393 L 0026: Kommissionens direktiv 93/26/EEG av den 4 juni 1993 (EGT nr L
179, 22.7.1993, s. 2)

393 L 0056: Kommissionens direktiv 93/56/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L
206, 18.8.1993, s. 13)

393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L
237, 22.9.1993, s. 23)".

5. Följande strecksats skall läggas till i punkt 15 (kommissionens tredje direktiv 72/199/EEG):

393 L 0028: Kommissionens direktiv 93/28/EEG av den 4 juni 1993 (EGT nr L
179, 22.7.1993, s. 8)".

6. Följande strecksats skall läggas till i punkt 16 (kommissionens fjärde direktiv 73/46/EEG):

392 L 0089: Kommissionens direktiv 92/89/EEG av den 3 november 1992 (EGT
nr L 344, 26.11.1992, s. 35)".

7. Följande strecksats skall läggas till i punkt 20 (kommissionens sjunde direktiv 76/372/EEG):

392 L 0095: Kommissionens direktiv 92/95/EEG av den 9 november 1992 (EGT
nr L 327, 13.11.1992, s. 54)".

8. Följande nya punkt skall införas efter punkt 23 (kommissionens tionde direktiv 84/425/EEG):

"23a. 393 L 0070: Kommissionens elfte direktiv 93/70/EEG av den 28 juli 1993 om
gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 234,

17.9.1993, s. 17)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

9a. I punkt 24 (rådets direktiv 74/63/EEG) skall följande strecksatser läggas till:

392 L 0063: Kommissionens direktiv 92/63/EEG av den 10 juli 1992 (EGT nr L
221, 6.8.1992, s. 49)

392 L 0088: Rådets direktiv 92/88/EEG av den 26 oktober 1992 (EGT nr L 321,

6.11.1992, s. 24)

393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L
237, 22.9.1993, s. 23)"

9b. Följande anpassning skall läggas till i punkt 24 (rådets direktiv 74/63/EEG):

"Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

Artikel 11 skall inte tillämpas."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

C. Kapitel III. VÄXTSKYDDSFRÅGOR

I. GRUNDTEXTER

1. Följande strecksats skall läggas till i punkt 2 (rådets direktiv 66/401/EEG):

392 L 0019: Kommissionens direktiv 92/19/EEG av den 23 mars 1992 (EGT nr L
104, 22.4.1992, s. 61)".

2. Följande strecksats skall läggas till i punkt 3 (rådets direktiv 66/402/EEG):

393 L 0002: Kommissionens direktiv 93/2/EEG av den 28 januari 1993 (EGT nr
L 54, 5.3.1993, s. 20)".

3. Följande strecksats skall läggas till i punkt 4 (rådets direktiv 69/208/EEG):

392 L 0009: Kommissionens direktiv 92/9/EEG av den 19 februari 1992 (EGT nr
L 70, 17.3.1992, s. 25)".

II. T1LLÄMPNINGSTEXTER

4. Följande skall läggas till i punkt 16 (kommissionens beslut 89/374/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0520: Kommissionens beslut 92/520/EEG av den 3 november 1992 (EGT
nr L 325, 11.11.1992, s. 25)".

5. Följande nya punkter skall inforas efter punkt 18 (kommissionens beslut 90/639/EEG):

"18a. 392 D 0195: Kommissionens beslut 92/195/EEG av den 17 mars 1992 om anordnande
av ett tidsbegränsat försök enligt rådets direktiv 66/401/EEG om marknadsföring av
utsäde av foderväxter, avseende ökning av högsta vikt för ett parti (EGT nr L 88,

3.4.1992, s. 59)

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

18b. 393 D 0213: Kommissionens beslut 93/213/EEG av den 18 mars 1993 om anordnande
av ett tidsbegränsat försök vad gäller maximihalten av ofruktbart material i utsäde av
sojabönor (EGT nr L 91, 15.4.1993, s. 27)".

III. RÄTTSAKTER SOM EFTA-STATERNA OCH EFTA.s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET
SKALL TA VEDERBÖRLIG HÄNSYN TILL

6. Följande skall läggas till i punkt 42 (kommissionens beslut 77/147/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0227: Kommissionens beslut 92/227/EEG av den 3 april 1992 (EGT nr L
108, 25.4.1992, s. 55)".

7. Följande skall läggas till i punkt 54 (kommissionens beslut 79/92/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0227: Kommissionens beslut 92/227/EEG av den 3 april 1992 (EGT nr L
108, 25.4.1992, s. 55)".

8. Följande skall läggas till i punkt 62 (kommissionens beslut 80/1359/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0227: Kommissionens beslut 92/227/EEG av den 3 april 1992 (EGT nr L
108, 25.4.1992, s. 55)".

9. Följande skall läggas till i punkt 70 (kommissionens beslut 82/949/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0227: Kommissionens beslut 92/227/EEG av den 3 april 1992 (EGT nr L
108, 25.4.1992, s. 55)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

10. Följande skall läggas till i punkt 73 (kommissionens beslut 84/23/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0227: Kommissionens beslut 92/227/EEG av den 3 april 1992 (EGT nr L
108, 25.4.1992, s. 55)".

11. Följande skall läggas till under punkt 76 (kommissionens beslut 85/624/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0227: Kommissionens beslut 92/227/EEG av den 3 april 1992 (EGT nr L
108, 25.4.1992, s. 55)".

12. Följande skall läggas till under punkt 84 (kommissionens beslut 89/422/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0227: Kommissionens beslut 92/227/EEG av den 3 april 1992 (EGT nr L
108, 25.4.1992, s. 55)". -

13. Följande skall läggas till under punkt 87 (kommissionens beslut 91/37/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 D 0227: Kommissionens beslut 92/227/EEG av den 3 april 1992 (EGT nr L
108, 25.4.1992, s. 55)".

14. Följande nya punkter skall läggas till efter punkt 87 (kommissionens beslut 91/37/EEG):

"88. 392 D 0168: Kommissionens beslut 92/168/EEG av den 4 mars 1992 om bemyndigande

för Grekland att begränsa marknadsföringen av vissa sorter av en art av lantbruksväxter
avseende ökningar av högsta vikt för ett parti (EGT nr L 74, 20.3.1992, s. 46)

89 . 393 D 0208: Kommissionens beslut 93/208/EEG av den 17 mars 1993 om befrielse för

Danmark från kravet att på den officiella etiketten ange det botaniska namnet vad gäller
utsäde av stråsäd i enlighet med rådets direktiv 66/402/EEG (EGT nr L 88, 8.4.1993, s.
49)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Bilaga 3

till Gemensamma EES-kommitténs
beslut nr 7/94

BILAGA II (TEKNISKA FÖRESKRIFTER. STANDARDER. PROVNING OCH CERT1FIERING) till EES-avtalet skall
ändras pä följande sätt.

A. Kapilell. MOTORFORDON

1 1 anpassningen till kapitel I skall följande införas som ett nytt andra stycke:

"Inom ramen för detta avtal och for att säkerställa fri rörlighet i enlighet med EG:s regelverk från
och med den 1 januari 1395. skall bestämmelserna i artikel 3 i direktiv 91/441/EEG. 91/542/EEG.
92.97 EEG och 93 59 EEG av EFTA-staterna tillämpas på följande sått:

Når EFTA-staterna beslutar cm skal telat t rader skall de säkerställa att dessa lättnader inte
snedvrider konkurrensen inom EES. Sådana lättnader måste särskilt uppfylla följande villkor.

De får inte hindra der. fria rörligheten

Dc skall tillämpas för alla motorfordon som utbjuds till försäljning på marknaden i cn
EFTA-stat

De skall inte tillämpas för motorfordon som uppfyller tvingande standarder

De skall inte, genom sitt antal eller sin räckvidd, utgöra ett stöd som snedvrider
handeln.

EFTA s övervakningsmyndighet skall i god tid underrättas om alla planer på alt införa eller
andra skattelättnader

EG-kommissionen och EFTA s övervakningsmyndighet skall utväxla den information de får
frår. EG-medlemsstalerna eller EFTA-staterna"

2a. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 70/156/EEG) fore
anpassningen

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

392 L 0053: Rådets direktiv 92/53/EEG av den 18 juni 1992 (EGT nr L 225,

10.8.1992, s. 1)

393 L 0081: Kommissionens direktiv 93/81/EEG av den 29 september 1993 (EGT nr L
264, 23.10.1993, s. 49)".

2b. Den nuvarande anpassningen under punkt 1 (rådets direktiv 70/156/EEG) skall bli anpassning

a och följande anpassningar skall läggas till:

b) Följande skall läggas till i avsnitt 1 punkt 1 i bilaga 7 :

"17 för Finland

15 för Island

16 för Norge

5 för Sverige

12 för Österrike".

c) Följande skall läggas till i del I och II punkt 37 i bilaga 9:

"Finland:.......Island:......, Norge:.......

Sverige:.......Österrike:......",

3. Följande strecksats skall läggas till i punkt 2 (rådets direktiv 70/157/EEG) före anpassningen:

392 L 0097: Rådets direktiv 92/97/EEG av den 10 november 1992 (EGT nr L 371,

19.12.1992, s. 1)".

4. Följande strecksats skall läggas till i punkt 3 (rådets direktiv 70/220/EEG):

393 L 0059: Rådets direktiv 93/59/EEG av den 28 juni 1993 (EGT nr L 186,

28.7.1993, s. 21)".

5. Följande strecksats skall läggas till i punkt 6 (rådets direktiv 70/311/EEG):

392 L 0062: Rådets direktiv 92/62/EEG av den 2 juli 1992 (EGT nr L 199, 18.7.1992,

s. 33)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

6. Följande strecksats skall läggas till i punkt 10 (rådets direktiv 71/320/EEG):

391 L 0422: Kommissionens direktiv 91/422/EEG av den 15 juli 1991 (EGT nr L 233,
22.8.1991, s. 21)".

7. Följande skall läggas till i punkt 15 (rådets direktiv 74/297/EEG):

", i dess lydelse enligt

391 L 0662: Kommissionens direktiv 91/662/EEG av den 6 december 1991 (EGT nr L
366, 31.12.1991, s. 1)".

8. Följande strecksats skall läggas till i punkt 20 (rådets direktiv 76/115/EEG):

390 L 0629: Kommissionens direktiv 90/629/EEG av den 30 oktober 1990 (EGT nr L
341, 6.12.1990, s. 14)".

9. Följande strecksats skall läggas till i punkt 21 (rådets direktiv 76/756/EEG):

391 L 0663: Kommissionens direktiv 91/663/EEG av den 10 december 1991 (EGT nr L
366, 31.12.1991, s. 17)".

10. Följande strecksats skall läggas till i punkt 33 (rådets direktiv 77/649/EEG):

390 L 0630: Kommissionens direktiv 90/630/EEG av den 30 oktober 1990 (EGT nr L
341, 6.12.1990, s. 20)".

11. Följande skall läggas till i punkt 34 (rådets direktiv 78/316/EEG):

", i dess lydelse enligt:

393 L 0091: Kommissionens direktiv 93/91/EEG av den 29 oktober 1993 (EGT nr L

284, 19.11.1993, s. 25)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

12. Följande strecksats skall läggas till i punkt 42 (rådets direktiv 80/1268/EEG):

393 L 0116: Kommissionens direktiv 93/116/EG av den 17 december 1993 (EGT nr L
329, 30.12.1993, s. 39)".

13. Följande skall läggas till i punkt 44 (rådets direktiv 88/77/EEG) fore anpassningen:

", i dess lydelse enligt

391 L 0542: Rådets direktiv 91/542/EEG av den 1 oktober 1991 (EGT nr L 295,
25.10.1991, s. 1)".

14. Följande nya punkter skall införas efter punkt 45 (rådets direktiv 89/297/EEG):

"45a. 391 L 0226: Rådets direktiv 91/226/EEG av den 27 mars 1991 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om stänkskyddsanordningar på vissa typer av motorfordon och
släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 103, 23.4.1991, s. 5)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen for detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

Följande skall läggas till i punkt 3.4.1 i bilaga 2:

’17 for Finland, IS for Island, 16 for Norge, 5 for Sverige, 12 for Österrike’

45b. 392 L 0021: Rådets direktiv 92/21/EEG av den 31 mars 1992 om vikter och dimensioner för

motorfordon i kategori Ml (EGT nr L 129, 14.5.1992, s. 1)

45c. 392 L 0022: Rådets direktiv 92/22/EEG av den 31 mars 1992 om säkerhetsglas och

glasmaterial på motorfordon och släpvagnar till dessa (EGT nr L 129, 14.5.1992, s. 11)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

Följande skall läggas till i fotnot 1 till punkt 4.4.1 i bilaga 2:

’17 för Finland, IS för Island, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike’.

45d. 392 L 0023: Rådets direktiv 92/23/EEG av den 31 mars 1992 om däck och däckmontering på

motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 129, 14.5.1992, s. 95)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

Följande skall läggas till i slutet av första meningen i punkt 4.2 i bilaga 1:

’17 för Finland, IS för Island, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike’.

45e. 392 L 0024: Rådets direktiv 92/24/EEG av den 31 mars 1992 om hastighetsbegränsande

anordningar och liknande inbyggda hastighetsbegränsande system för vissa kategorier av
motorfordon (EGT nr L 129, 14.5.1992, s. 154)

45f. 392 L 0061: Rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och

trehjuliga motorfordon (EGT nr L 225, 10.8.1992, s. 72)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

Följande skall läggas till i punkt 1.1 i bilaga 5:

’- 17 för Finland

15 för Island

16 för Norge

5 för Sverige

12 för Österrike’.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

45g.	392 L 0114: Rådets direktiv 92/114/EEG av den 17 december 1992 om utskjutande delar framför förarhyttens bakre vägg på motorfordon i kategori N (EGT nr L 409, 31.12.1992, s. 17)
45h.	393 L 0014: Rådets direktiv 93/14/EEG av den 5 april 1993 om bromsar på två- och trehjuliga motorfordon (EGT nr L 121, 15.5.1993, s. 1)
45i.	393 L 0029: Rådets direktiv 93/29/EEG av den 14 juni 1993 om identifiering av manöverorgan, kontrollampor och visare för två- och trehjuliga motorfordon (EGT nr L 188, 29.7.1993, s. 1)
45j.	393 L 0030: Rådets direktiv 93/30/EEG av den 14 juni 1993 om ljudsignalanordningar på två- och trehjuliga motorfordon (EGT nr L 188, 29.7.1993, s. 11)
45k.	393 L 0031: Rådets direktiv 93/31/EEG av den 14 juni 1993 om stöd för tvåhjuliga motorfordon (EGT nr L 188, 29.7.1993, s. 19)
451.	393 L 0032: Rådets direktiv 93/32/EEG av den 14 juni 1993 om passagerarhandtag på tvåhjuliga motorfordon (EGT nr L 188, 29.7.1993, s. 28)
45m.	393 L 0033: Rådets direktiv 93/33/EEG av den 14 juni 1993 om skyddsanordningar för att förhindra obehörigt nyttjande av två- och trehjuliga motorfordon (EGT nr L 188, 29.7.1993, s. 32)
45n.	393 L 0034: Rådets direktiv 93/34/EEG av den 14 juni 1993 om föreskrivna märkningar på två- och trehjuliga motorfordon (EGT nr L 188, 29.7.1993, s. 38)
45o.	393 L 0092: Rådets direktiv 93/92/EEG av den 29 oktober 1993 om montering av belysnings- och ljussignalanordningar på två- och trehjuliga motorfordon (EGT nr L 311, 14.12.1993, s. 1)
45p.	393 L 0093: Rådets direktiv 93/93/EEG av den 29 oktober 1993 om mått och vikter hos två- och trehjuliga motorfordon (EGT nr L 311, 14.12.1993, s. 76)
45q.	393 L 0094: Rådets direktiv 93/94/EEG av den 29 oktober 1993 om monteringsplatsen för den bakre registeringsskylten på två- och trehjuliga motorfordon (EGT nr L 311. 14.12.1993, s. 83)."

B. Kapitel IV. HUSHÅLLSAPPARATER Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

1. Texten i punkt 1 (rådets direktiv79/530/EEG) skall utgå.

2. Följande nya punkt skall införas efter punkt 3 (rådets direktiv 86/594/EEG):

"4. 392 L 0075: Rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och

standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och
andra resurser (EGT nr L 297, 13.10.1992, s. 16)".

C. Kapitel V. GASAPPARATER

1. Följande skall läggas till i punkt 2 (rådets direktiv 90/396/EEG):

", i dess lydelse enligt:

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. 1)".

2. Följande nya punkt skall införas efter punkt 2 (rådets direktiv 90/396/EEG):

"3. 392 L 0042: Rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya

värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (EGT nr L 167, 22.6.1992, s.
17), i dess lydelse enligt:

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. ])".

TRYCKKÄRL

D. Kapitel VIII.

1. Följande strecksats skall läggas till i punkt 6 (rådets direktiv 87/404/EEG):

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. 1)".

2. Följande nya punkt skall införas efter punkt 7 (kommissionens rekommendation 89/349/EEG):

"8. C/328/92/3: Meddelande från kommissionen inom ramen för genomförandet av rådets direktiv

87/404/EEG av den 25 juni 1987 om enkla tryckkärl, ändrat genom direktiv 90/488/EEG av
den 17 september 1990 (EGT nr C 328, 12.12.1992, s. 3)".

E. Kapitel IX. MÄTINSTRUMENT

1. Punkt 16 (rådets direktiv 76/764/EEG) skall utgå med verkan från och med den 1 januari
1995.

2. Följande skall läggas till i punkt 27 (rådets direktiv 90/384/EEG):

", i dess lydelse enligt:

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. 1)".

3. Följande nya punkt skall införas efter punkt 27 (rådets direktiv 90/384/EEG):

"27a. 393 L 0042: Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter
(EGT nr L 169, 12.7.1993, s. 1)".

4. Följande nya punkt skall införas efter punkt 45 (C/297/81 /1).

"46. C/104/93/9: Kommissionens meddelande enligt artikel 5.2 i rådets direktiv 90/384/EEG av

den 20 juni 1990 om icke-automatiska vågar (EGT nr C 104, 15.4.1993, s. 9)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

F. Kapitel X. ELEKTRISK MATERIEL

1. Följande skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 73/23/EEG) fore anpassningen:

", i dess lydelse enligt:

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. 1)".

2. Följande skall läggas till i punkt 5 (rådets direktiv 84/539/EEG):

", i dess lydelse enligt:

393 L 0042: Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 (EGT nr L 169,

12.7.1993, s. 1)".

3. Följande skall läggas till i punkt 6 (rådets direktiv 89/336/EEG):

", i dess lydelse enligt:

392 L 0031: Rådets direktiv 92/31/EEG av den 28 april 1992 (EGT nr L 126,

12.5.1992, s. 11)

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. 1)".

4. Följande skall läggas till i punkt 7 (rådets direktiv 90/385/EEG):

", i dess lydelse enligt:

393 L 0042: Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 (EGT nr L 169,

12.7.1993, s. 1)

- 393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,

s. 1)".

5. Följande nya punkter skall inforas efter punkt 21 (C/311/87/3):

"22. C/44/92/12: Kommissionens meddelande inom ramen för tillämpningen av 'ny metod’-

direktiven, 'Elektromagnetisk kompatibilitet’ rådets direktiv 89/336/EEG av den 3 maj 1989
(EGT nr C 44, 19.2.1992, s. 12)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

23. C/90/92/2: Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av rådets direktiv nr
89/336/EEG av den 3 maj 1989 i fråga om elektromagnetisk kompatibilitet (EGT nr C 90,

10.4.1992, s. 2)

24. C/210/92/1: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direktiv 73/23/EEG av den 19
februari 1973 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning
avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EGT nr C 210, 15.8.1992, s. 1)

25. C/18/93/4: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direktiv 73/23/EEG av den 19
februari 1973 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning
avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EGT nr C 18, 23.1.1993, s. 4)."

E. Kapitel XII. LIVSMEDEL

1. Punkt 10 (rådets direktiv 75/726/EEG) skall utgå.

2. Följande strecksats skall läggas till i punkt 13 (rådets direktiv 76/895/EEG) före anpassningen:

393 L 0058: Rådets direktiv 93/58/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211,

23.8.1993, s. 6)".

3. Följande strecksats skall läggas till i punkt 16 (rådets direktiv 78/663/EEG):

392 L 0004: Kommissionens direktiv 92/4/EEG av den 10 februari 1992 (EGT nr L 55,

29.2.1992, s. 96)".

4. Följande strecksats skall läggas till i punkt 18 (rådets direktiv 79/112/EEG):

393 L 0102: Kommissionens direktiv 93/102/EG av den 16 november 1993 (EGT nr L
291, 25.11.1993, s. 14)".

5. Följande skall läggas till i punkt 30 (rådets direktiv 82/711/EEG): Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

", i dess lydelse enligt

393 L 0008: Kommissionens direktiv 93/8/EEG av den 15 mars 1993 (EGT nr L 90,

14.4.1993, s. 22)".

6. Punkt 31 (rådets direktiv 83/229/EEG) skall utgå.

7. Följande strecksats skall införas i punkt 38 (rådets direktiv 86/362/EEG) före anpassningen:

393 L 0057: Rådets direktiv 93/57/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211,

23.8.1993, s. 1)".

8. Följande skall införas i punkt 39 (rådets direktiv 86/363/EEG) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt

393 L 0057: Rådets direktiv 93/57/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211,

23.8.1993, s. 1)".

9. Följande skall läggas till i punkt 43 (rådets direktiv 88/344/EEG):

", i dess lydelse enligt

392 L 0115: Rådets direktiv 92/115/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 409,

31.12.1992, s. 31)".

10. Följande strecksats skall läggas till i punkt 49 (rådets direktiv 89/396/EEG):

"- 392 L 0011: Rådets direktiv 92/11/EEG av den 3 mars 1992 (EGT nr L 65, 11.3.1992,

s. 32)".

11. Följande skall läggas till i punkt 52 (rådets direktiv 90/128/EEG) :

", i dess lydelse enligt:

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203. Bilagor

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

392 L 0039: Rådets direktiv 92/39/EEG av den 14 maj 1992 (EGT nr L 168, 23.6.1992, s.
21)

393 L 0009: Kommissionens direktiv 93/9/EEG av den 15 mars 1993 (EGT nr L 90,

14.4.1993, s. 26)".

12. Följande skall läggas till i punkt 54 (rådets direktiv 90/642/EEG):

", i dess lydelse enligt:

393 L 0058: Rådets direktiv 93/58/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211,

23.8.1993, s. 6)".

13. Följande nya punkter skall införas efter punkt 54 (rådets direktiv 90/642/EEG):

"54a. 391 L 0321: Kommissionens direktiv 911321 /EEG av den 14 maj 1991 om
modersmjölkersättning och tillskottsnäring (EGT nr L 175, 4.7.1991, s. 35)

Utan hinder av bestämmelserna i direktivet skall Finland, Island, Norge, Sverige och
Österrike förbjuda handel med produkter som inte överensstämmer med detta direktiv senast
den 1 januari 1995.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

a) 1 artikel 7.1 skall följande strecksatser läggas till i första stycket:

Pa finska:

'äidinmaidonkorvike’ respektive 'vieroitusvalmiste’.

Pa isländska:

'ungbamablanda’ respektive 'stoöblanda’.

Pa norska:

'morsmelkerstatning’ respektive 'tilskuddsblanding’.

På svenska:

'modersmjölksersättning' respektive 'tillskottsnäring'.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

b) I artikel 7.1 skall följande strecksatser läggas till i andra stycket:

Pa finska:

'maitopohjainen äidinmaidonkorvike’ respektive 'maitopohjainen vieroitusvalmiste’

På isländska:

'ungbamamjölk' respektive 'mjölkurstoöblanda'

Pa norska:

'morsmelkerstatning basert utelukkende på melk’ respektive 'tilskuddsblanding
basert utelukkende på melk’

På svenska:

'modersmjölksersättning uteslutande baserad på mjölk’ respektive 'tillskottsnäring
uteslutande baserad pä mjölk’

54b. 391 R 2092: Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk

produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel
(EGT nr L 198, 22.7.1991, s. 1), i dess lydelse enligt:

392 R 0094: Kommissionens förordning (EEG) nr 94/92 av den 14 januari 1992 (EGT
nr L 11, 17.1.1992, s. 14)

392 R 1535: Kommissionens förordning (EEG) nr 1535/92 av den 15 juni 1992 (EGT nr
L 162, 16.6.1992, s. 15)

392 R 2083: Rådets förordning (EEG) nr 2083/92 av den 14 juli 1992 (EGT nr L 208,

24.7.1992, s. 15)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

393 R 2608: Kommissionens förordning (EEG) nr 2608/93 av den 23 september 1993
(EGT nr L 239, 24.9.1993, s. 10)".

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

Artikel 2 skall ändras på följande sätt:

a) Följande strecksatser skall läggas till:

Finska: luonnonmukainen.

Isländska: lifraent.

Norska: ekologisk.

Svenska: ekologisk.

b) Det tyska ordet 'oekologisch’ skall utgå.

c) Följande strecksatser skall läggas till:

i Tyskland: oekologisch

i Österrike: biologisch

54c. 392 L 0001: Kommissionens direktiv 92/1/EEG av den 13 januari 1992 om temperaturkontroll

i utrymmen i transportfordon, fryshus och frysrum innehållande djupfrysta livsmedel (EGT nr
L 34. 11.2.1992, s. 28)

EFTA-staterna skall senast den 1 september 1994 ha uppfyllt bestämmelserna i direktivet. De
skall emellertid tillata fri omsättning för produkter som hanteras i enlighet med direktivet fran
den tidpunkt da avtalet träder i kraft.

54d. 392 L 0002 : Kommissionens direktiv 92/2/EEG av den 13 januari 1992 om fastställande av

stickprovsförfarande och gemenskapens analysmetod för den offentliga kontrollen av
djupfrysta livsmedels temperatur (EGT nr L 34, 11.2.1992, s. 30)

54e. 393 R 0207: Kommissionens förordning (EEG) nr 207/93 av den 29 januari 1993 om

definition av innehållet i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion
av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel samt om

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

tillämpningsföreskrifter för artikel 5.4 i den förordningen (EGT nr L 25, 2.2.1993, s. 5)

54f. 393 R 0315: Rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av

gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (EGT nr L 37, 13.2.1993, s. 1)

54g. 393 L 0005: Rådets direktiv 93/5/EEG av den 25 februari 1993 om hjälp till kommissionen

och samarbete från medlemsstaternas sida vid den vetenskapliga granskningen av
livsmedelsfrågor (EGT nr L 52, 4.3.1993, s. 18)

54h. 393 L 0010: Kommissionens direktiv 93/10/EEG av den 15 mars 1993 om material och

produkter av regenererad cellulosafilm avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L
93, 17.4.1993, s. 27), i dess lydelse enligt

393 L 0111: Kommissionens direktiv 93/111/EEG av den 10 december 1993 (EGT nr L
310, 14.12.1993, s. 41)

54i. 393 L 0011: Kommissionens direktiv 93/11/EEG av den 15 mars 1993 om utlösning av

N-nitrosaminer och N-nitroserbara ämnen från dinappar och tröstnappar av elastomer eller
gummi (EGT nr L 93, 17.4.1993, s. 37)

54j. 393 L 0043: Rådets direktiv 93/43/EEG av den 14 juni 1993 om livsmedelshygien (EGT nr L

175, 19.7.1993, s. 1)

54k. 393 L 0045: Kommissionens direktiv 93/45/EEG av den 17 juni 1993 om tillverkning av

nektar utan tillsats av sötningsmedel eller honung (EGT nr L 159, 1.7.1993, s. 133)

541. 393 R 1593: Kommissionens förordning (EEG) nr 1593/93 av den 24 juni 1993 om ändring

av förordning (EEG) nr 3713/92 om uppskjutande, vid import fran vissa icke-medlemsländer,
av tillämpningen av artikel 11.1 i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk
produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel
(EGT nr L 153, 25.6.1993, s. 15)

54m. 393 L 0077: Rådets direktiv 93/77/EEG av den 21 september 1993 om fruktjuice och vissa

liknande produkter (EGT nr L 244, 30.9.1993, s. 23)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

54n. 393 L 0099: Rådets direktiv 93/99/EEG av den 29 oktober 1993 om ytterligare åtgärder för

offentlig kontroll av livsmedel (EGT nr L 290, 24.11.1993, s. 14)".

14. Följande nya punkter skall införas efter punkt 57 (C/271/89/3):

"58. C/270/91/2: Tolkningsmeddelande från kommissionen om handelsnamn på livsmedel (EGT nr

C 270, 15.10.1991, s. 2)

59. C/345/93/3: Kommissionens meddelande om användningen av språk vid saluföring av

livsmedel efter domen i Peetersmålet (EGT nr C 345, 23.12.1993, s. 3)."

H. Kapitel XIII. LÄKEMEDEL

I. Följande strecksats skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 65/65/EEG):

392 L 0073: Rådets direktiv 92/73/EEG av den 22 september 1992 (EGT nr L 297,

13.10.1992, s. 8)".

2. Följande strecksats skall läggas till i punkt 2 (rådets direktiv 75/318/EEG):

391 L 0507: Kommissionens direktiv 91/507/EEG av den 19 juli 1991 (EGT nr L 270,
26.9.1991, s. 32)".

3. Följande strecksats skall läggas till i punkt 3 (rådets direktiv 75/319/EEG):

392 L 0073: Rådets direktiv 92/73/EEG av den 22 september 1992 (EGT nr L 297,

13.10.1992, s. 8)".

4. Följande strecksats skall läggas till i punkt 5 (rådets direktiv 81/851/EEG):

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

392 L 0074: Rådets direktiv 92/74/EEG av den 22 september 1992 (EGT nr L 297,

13.10.1992, s. 12)".

5. Följande strecksats skall läggas till i punkt 6 (rådets direktiv 81/852/EEG):

392 L 0018: Kommissionens direktiv 92/18/EEG av den 20 mars 1992 (EGT nr L 97,

10.4.1992, s. 1)".

6. Följande skall läggas till i punkt 14 (rådets förordning (EEG) nr 2377/90):

", i dess lydelse enligt:

392 R 0675: Kommissionens förordning (EEG) nr 675/92 av den 18 mars 1992 (EGT nr
L73, 19.3.1992, s. 8)

392 R 0762: Kommissionens förordning (EEG) nr 762/92 av den 27 mars 1992 (EGT nr

L 83, 28.3.1992, s. 14)

392 R 3093: Kommissionens förordning (EEG) nr 3093/92 av den 27 oktober 1992

(EGT nr L 311, 28.10.1992, s. 18)

393 R 0895: Kommissionens förordning (EEG) nr 895/93 av den 16 april 1993 (EGT nr

L 93, 17.4.1993, s. 10)

393 R 2901: Rådets förordning (EEG) nr 2901/93 av den 18 oktober 1993 (EGT nr L

264 , 23.10.1993, s. 1)

393 R 3425: Kommissionens förordning (EG) nr 3425/93 av den 14 december 1993

(EGT nr L 312, 15.12.1993, s. 12)

393 R 3426: Kommissionens förordning (EG) nr 3426/93 av den 14 december 1993

(EGT nr L 312, 15.12.1993, s. 15)

Österrike får bibehålla sin nationella lagstiftning vad gäller spiramycin till och med den 1
januari 1995 och vad gäller furazolidon till och med den 1 juli 1995."

7. Följande nya punkter skall införas efter punkt 15 (kommissionens direktiv 91/356/EEG):

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

"15a. 391 L 0412: Kommissionens direktiv 91/412/EEG av den 23 juli 1991 om fastställande av
principer och riktlinjer för god tillverkningssed avseende veterinärmedicinska läkemedel (EGT
nr L 228, 17.8.1991, s. 70)

15b. 392 L 0025: Rådets direktiv 92/25/EEG av den 31 mars 1992 om partihandeln med

humanläkemedel (EGT nr L 113, 30.4.1992, s. 1)

Norge skall senast den 1 januari 1995 ha uppfyllt bestämmelserna i direktivet. Denna
övergångsperiod påverkar emellertid inte de skyldigheter som för Norges del följer av
bestämmelserna i artikel 16 i avtalet.

15c. 392 L 0026: Rådets direktiv 92/26/EEG av den 31 mars 1992 om klassificeringen vid

tillhandahållande av humanläkemedel (EGT nr L 113, 30.4.1992, s. 5)

15d. 392 L 0027: Rådets direktiv 92/27/EEG av den 31 mars 1992 om märkning av

humanläkemedel och om bipacksedlar (EGT nr L 113, 30.4.1992, s. 8)

15e. 392 L 0028: Rådets direktiv 92/28/EEG av den 31 mars 1992 om marknadsföring av

humanläkemedel (EGT nr L 113, 30.4.1992, s. 13)

15f. 392 L 0109: Rådets direktiv 92/109/EEG av den 14 december 1992 om tillverkning och

utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av
narkotiska preparat och psykotropa ämnen (EGT nr L 370, 19.12.1992, s. 76), i dess lydelse
enligt:

393 L 0046: Kommissionens direktiv 93/46/EEG av den 22 juni 1993 (EGT nr L 159,

1.7.1993, s. 134)."

Prop. 1993/94:203

I. Kapitel XIV. GÖDSELMEDEL Bilaga 1

1. Följande strecksats skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 76/116/EEG) före anpassningen:

393 L 0069: Kommissionens direktiv 93/69/EEG av den 23 juli 1993 (EGT nr L 185,

28.7.1993, s. 30)".

2. Följande strecksats skal) läggas till i punkt 2 (kommissionens direktiv 77/535/EEG):

393 L 0001: Kommissionens direktiv 93/1/EEG av den 21 januari 1993 (EGT nr L 113,

7.5.1993, s. 17)".

J. Kapitel XV. FARLIGA ÄMNEN

1. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 67/548/EEG) före
anpassningen:

391 L 0410: Kommissionens direktiv 91/410/EEG av den 22 juli 1991 (EGT nr L 228,
17.8.1991, s. 67)

391 L 0632: Kommissionens direktiv 91/632/EEG av den 28 oktober 1991 (EGT nr L
338, 10.12.1991, s. 23)

392 L 0032: Rådets direktiv 92/32/EEG av den 30 april 1992 (EGT nr L 154, 5.6.1992,
s. 1)

392 L 0037: Kommissionens direktiv 92/37/EEG av den 30 april 1992 (EGT nr L 154,

5.6.1992, s. 30)

392 L 0069: Kommissionens direktiv 92/69/EEG av den 31 juli 1992 (EGT nr L 383,

29.12.1992, s. 113)

393 L 0021: Kommissionens direktiv 93/21/EEG av den 27 april 1993 (EGT nr L 110,

4.5.1993, s. 20)

393 L 0072: Kommissionens direktiv 93/72/EEG av den 1 september 1993 (EGT nr L
258, 16.10.1993, s. 29)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

393 L 0090: Kommissionens direktiv 93/90/EEG av den 29 oktober 1993 (EGT nr L
277, 10.11.1993, s. 33)

393 L 0101: Kommissionens direktiv 93/101/EG av den 11 november 1993 (EGT nr L
13, 15.1.1994, s. 1)

393 L 0105: Kommissionens direktiv 93/105/EG av den 25 november 1993 (EGT nr L
294, 30.11.1993, s. 21)”.

2. Följande strecksats skall läggas till i punkt 4 (rådets direktiv 76/769/EEG) före anpassningen

391 L 0659: Kommissionens direktiv 91/659/EEG av den 3 december 1991 (EGT nr L
363, 31.12.1991, s. 36)".

3. Följande strecksats skall läggas till i punkt 6 (rådets direktiv 79/117/EEG) före anpassningen:

390 L 0335: Kommissionens direktiv 90/335/EEG av den 7 juni 1990 (EGT nr L 162,
28.6.1990, s. 37)".

4. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 10 (rådets direktiv 88/379/EEG) fore
anpassningen-

393 L 0018: Kommissionens direktiv 93/18/EEG av den 5 april 1993 (EGT nr L 104,

29.4.1993, s. 46)

393 L 0112: Kommissionens direktiv 93/112/EG av den 10 december 1993 (EGT nr L
314, 16.12.1993. s 38)".

5. Följande skall läggas till i punkt 11 (rådets direktiv 91/157/EEG) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt

393 L 0086: Kommissionens direktiv 93/86/EEG av den 4 oktober 1993 (EGT nr L 264,

23.10.1993, s. 51)".

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

6. Följande skall läggas till i punkt 12 (rådets förordning (EEG) nr 594/91) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt:

392 R 3952: Rådets förordning (EEG) nr 3952/92 av den 30 december 1992 (EGT nr L
405, 31.12.1992, s. 41)".

7. Följande nya punkter skall införas efter punkt 12 (rådets förordning (EEG) nr 594/91):

"12a. 391 L 0414: Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av
växtskyddsmedel på marknaden (EGT nr L 230, 19.8.1991, s. 1), i dess lydelse enligt:

393 L 0071: Kommissionens direktiv 93/71/EEG av den 27 juli 1993 (EGT nr L 221,

31.8.1993, s. 27)

EFTA-staterna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet med de vid
tidpunkten för ikraftträdandet av Gemensamma EES-kommitténs beslut om införlivande av
detta direktiv med EES-avtalet existerande nationella bestämmelserna. Nya EG-bestämmelser
skall behandlas enligt de förfaranden som fastställs i artikel 97-104 i avtalet.

12b. 391 L 0442: Kommissionens direktiv 91/442/EEG av den 23 juli 1991 om farliga preparat

vilkas förpackningar maste vara försedda med bamsäkra förslutningsanordningar (EGT nr L
238, 27.8.1991, s. 25)

12c. 392 R 2455: Rådets förordning (EEG) 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av

vissa farliga kemikalier (EGT nr L 251, 29.8.1992, s. 13)

12d. 393 L 0067: Kommissionens direktiv 93/67/EEG av den 20 juli 1993 om principer för

bedömning av risker för människor och miljö med ämnen som anmälts enligt rådets direktiv
67/548/EEG (EGT nr L 227, 8.9.1993, s. 9)

De avtalsslutande partema är överens om målsättningen att bestämmelserna i gemenskapens

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

rättsakter om farliga ämnen och preparat skall tillämpas från och med den 1 januari 1995.
Finland skall tillämpa bestämmelserna i rättsakterna när den 7:e ändringen till rådets direktiv
67/548/EEG träder i kraft. Som en följd av det samarbete som skall påbörjas vid
undertecknandet av detta avtal för att lösa återstående problem, skall en översyn av situationer
äga rum under år 1994, då även frågor som inte omfattas av gemenskapslagstiftning skall
behandlas. Om ett EFTA-land finner att det behöver göra undantag från gemenskapens
rättsakter om klassificering och märkning skall dessa inte gälla det landet såvida inte
Gemensamma EES-kommittén kommer överens om en annan lösning.

Följande skall gälla för utväxling av information:

i) De EFTA-länder som tillämpar EG:s regelverk om farliga ämnen och preparat skall ge
garantier motsvarande de som finns inom gemenskapen så att

i de fall informationen behandlas som konfidentiell på grund av industriell och
kommersiell sekretess inom gemenskapen, enligt bestämmelserna i direktivet, endast de
EFTA-länder som infört relevanta EG-regelverk i sin lagstiftning skall delta i
utväxlingen av information,

konfidentiell information ges samma grad av skydd i EFTA-länderna som den
erhåller inom gemenskapen.

ii) Samtliga EFTA-länder skall delta i utväxlingen av information i alla de andra i direktivet
föreskrivna sammanhangen."

8. Följande nya punkter skall införas efter punkt 15 (C/l46/90/4):

"16. C/l/93/3: Det europeiska kemikaliekontoret. Kommissionens meddelande till rådet och

Europaparlamentet (EGT nr C 1, 5.1.1993, s. 3)

17. C/130/93/1: Meddelande - tredje offentliggörandet av Elincs (EGT nr C 130, 10.5.1993, s.

1).

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

18. C/130/93/2: Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 2 i kommissionens beslut

85/71/EEG av den 21 december 1984 om förteckningen över de kemiska ämnen som anmälts i
enlighet med rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmningen av lagar och andra författningar
om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT nr C 130, 10.5.1993, s.
2)."

K. Kapitel XVI. KOSMETIKA

1. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 76/768/EEG):

392 L 0008: Kommissionens fjortonde direktiv 92/8/EEG av den 18 februari 1992 (EGT
nr L 70, 17.3.1992, s. 23)

392 L 0086: Kommissionens femtonde direktiv 92/86/EEG av den 21 oktober 1992

(EGT nr L 325, 11.11.1992, s. 18)

393 L 0035: Rådets direktiv 93/35/EEG av den 14 juni 1993 (EGT nr L 151,

23.6.1993, s. 32)

393 L 0047: Kommissionens sextonde direktiv 93/47/EEG av den 22 juni 1993 (EGT nr
L 203, 13.8.1993, s. 24)".

2. Följande nya punkt skall införas efter punkt 5 (kommissionens fjärde direktiv 85/490/EEG):

"6. 393 L 0073: Kommissionens femte direktiv 93/73/EEG av den 9 september 1993 om

analysmetoder för kontroll av kosmetiska produkters sammansättning (EGT nr L 231,

14.9.1993, s. 34)".

L. Kapitel XVII. MILJÖSKYDD

1. Följande nya punkt skall införas efter punkt 5 (rådets direktiv 89/629/EEG):

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

"6. 393 L 0012: Rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 om svavelhalten i vissa flytande

bränslen (EGT nr L 74, 27.3.1993, s. 81).

Följande gäller för svavelhalten i dieselbränslen:

Österrike och Finland får bibehålla sin nationella lagstiftning till den 1 oktober 1996.

Island far bibehålla sin nationella lagstiftning till den 1 oktober 1999. De avtalsslutande
parterna skall se över situationen fore utgången av övergångsperioden.

Vad gäller svavelhalten i andra gasoljor eller gasoljor som har annan användning än
dieselbränslen, med undantag av flygfotogen, får Österrike och Finland bibehålla sin nationella
lagstiftning till den 1 oktober 1999. Nya EG-bestämmelser skall emellertid behandlas enligt de
förfaranden som fastställs i artikel 97-104 i avtalet."

M. Kapitel XVIII. INFORMATIONSTEKNOLOGI, TELEKOMMUNIKATIONER OCH
DATABEARBETNING

1. Följande skall läggas till i punkt 4 (rådets direktiv 91/263/EEG):

", i dess lydelse enligt:

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. 1)

393 L 0097: Rådets direktiv 93/97/EEG av den 29 oktober 1993 (EGT nr L 290,

24.11.1993, s. 1)".

2. Följande nya punkter skall införas efter punkt 4 (rådets direktiv 91/263/EEG):

"5. 394 D 0011: Kommissionens beslut 94/11/EG av den 21 december 1993 om en gemensam

föreskrift för de allmänna anslutningskraven för allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär,
digital landbaserad mobil telekommunikation (EGT nr L 8, 12.1.1994, s. 20)

6. 394 D 0012: Kommissionens beslut 94/12/EG av den 21 december 1993 om en gemensam

föreskrift för telefonitjänsten inom allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär, digital
landbaserad mobilkommunikation (EGT nr L 8, 12.1.1994, s. 23)".

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

N. Kapitel XIX. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER INOM TEKNISKA
HANDELSHINDEROMRÅDET

1. Följande strecksats skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 83/189/EEG) fore anpassningen:

392 D 0400: Kommissionens beslut 92/400/EEG av den 15 juli 1992 (EGT nr L 221,
6.8.1992, s. 55)".

2. Texten i punkt 2 (rådets beslut 89/45/EEG) skall utgå med verkan från och med den 29 juni
1994.

3. Texten i punkt 3 (rådets direktiv 90/683/EEG) skall utgå.

4. Följande punkter skall läggas till som nya punkter 3a-3d:

"3a. 392 L 0059: Rådets direktiv 92/59/EEG av den 29 juni 1992 om allmän produktsäkerhet

(EGT nr L 228, 11.8.1992, s. 24)

3b. 393 R 0339: Rådets förordning (EEG) 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att

produkter som importeras från tredje land är i överenstämmelse med reglema för
produktsäkerhet (EGT nr L 40, 17.2.1993, s. 1), i dess lydelse enligt

393 D 0583: Kommissionens beslut 93/583/EEG av den 28 juli 1993 (EGT nr L 279,

12.11.1993, s. 39)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen for detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

a) I artikel 6.1 skall följande strecksatser läggas till:

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

'Vaarallinen tuote - ei saa laskea vapaaseen liikkeeseen - asetus (ETY) N:o 339/93’
(finska)

'Htettuleg vara - afhending til frjålsrar dreifingar ekki leyfö - reglugerö (EB) nr.
339/93’ (isländska)

'Farlig produkt - övergång til fri omsetning ikke tillatt - forordning (EOF) nr.
339/93’ (norska)

'Farlig produkt - får inte börja omsättas fritt - förordning (EEG) nr. 339/93’
(svenska)

b) I artikel 6.2 skall följande strecksatser läggas till:

'Tuote ei vaatimusten mukainen - ei saa laskea vapaaseen liikkeeseen - asetus
(ETY) N:o 339/93’ (finska)

'Vara ekki i samraemi - afhending til frjålsrar dreifingar ekki leyfö - reglugerö
(EB) nr. 339/93’ (isländska)

'Ikke samsvarende produkt - övergång til fri omsetning ikke tillatt - forordning
(EOF) nr. 339/93’ (norska)

'Icke överensstämmande produkt - far inte börja omsättas fritt - förordning (EEG)
nr. 339/93’ (svenska)

3c. 393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 om ändring av direktiv

87/404/EEG (enkla tryckkärl), 88/378/EEG (leksakers säkerhet), 89/106/EEG
(byggprodukter), 89/336/EEG (elektromagnetisk kompatibilitet), 89/392/EEG (maskiner),
89/686/EEG (personlig skyddsutrustning), 90/384/EEG (icke-automatiska vagar), 90/385/EEG
(aktiva medicintekniska produkter för implantation), 90/396/EEG (anordningar för förbränning
av gasformiga bränslen), 91/263/EEG (teleterminalutrustning), 92/42/EEG (nya
varmvattenpannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle) och 73/23/EEG (elektrisk

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser) (EGT nr L 220, 30.8.1993, s.
1)

3d. 393 D 0465: Rådets beslut 93/465/EEG av den 22 juli 1993 om moduler för olika stadier i

förfaranden vid bedömning av överensstämmelse samt regler för anbringande och användning
av CE-märkning om överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv
(EGT nr L 220, 30.8.1993, s. 23).”

5. Följande nya punkter skall införas efter punkt 9 (kommissionens grönbok 590 DC 0456):

"10. 392 Y 0709 (01): Rådets resolution av den 18 juni 1992 om det europeiska

standardiseringsarbetets betydelse för Europas ekonomi (EGT nr C 173, 9.7.1992, s. 1).

11. 392 X 0579: Kommissionens rekommendation 92/579/EEG av den 27 november 1992 med

anmodan till medlemsstaterna att upprätta den infrastruktur som behövs för att identifiera
farliga produkter vid de yttre gränserna (EGT nr L 374, 22.12.1992, s. 66)".

O. Kapitel XXI. BYGGPRODUKTER

1. Följande skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 89/106/EEG) fore anpassningen:

”, i dess lydelse enligt:

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993.
s. 1)".

P. Kapitel XXII. PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING

1. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 89/686/EEG):

", i dess lydelse enligt:

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203. Bilagor

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. 1)

393 L 0095: Rådets direktiv 93/95/EEG av den 29 oktober 1993 (EGT nr L 276,

9.11.1993, s. 11)".

2. Följande nya rubrik och nya punkter skall införas efter punkt 1 (rådets direktiv 89/686/EEG):

"RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande partema skall beakta innehållet i följande rättsakter:

2. C/44/92/12: Kommissionens meddelande inom ramen för tillämpningen av 'ny metod’-
direktiven, 'Personlig skyddsutrustning’ rådets direktiv 89/686/EEG av den 21 december
1989 (EGT nr C 44, 19.2.1992, s. 12)

3. C/240/92/6: Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av rådets
direktiv 89/686/EEG om personlig skyddsutrustning (EGT nr C 240, 19.9.1992, s. 6)

4. C/345/93/8: Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av rådets
direktiv 89/686/EEG av den 21 december 1989 om personlig skyddsutrustning, ändrat
genom rådets direktiv 93/68/EEG och 93/95/EEG (EGT nr C 345, 23.12.1993, s. 8)".

Q. Kapitel XXIII. LEKSAKER

1. Följande skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 88/378/EEG) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt:

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. 1)".

2. Följande nya rubrik och nya punkter skall införas efter punkt 1 (rådets direktiv 88/378/EEG):

"RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

De avtalsslutande partema skall beakta innehållet i följande rättsakter:

2. C/87/93/3: Kommissionens meddelande i överensstämmelse med artikel 9.2 i rådets direktiv
88/378/EEG om förteckningen över av medlemsstaterna godkända organ som skall ansvara för
den EG-typprovning som omnämns i artikel 8.2 och 10 i det direktivet (leksakers säkerhet)
(EGT nr C 87, 27.3.1993, s. 3)".

3. C/155/89/2: Kommissionens meddelande inom ramen för tillämpningen av rådets direktiv
88/378/EEG av den 3 maj 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
leksakers säkerhet (EGT nr C 155, 23.6.1989, s. 2)".

R. Kapitel XXIV. MASKINER

1. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 89/392/EEG) före
anpassningen:

393 L 0044: Rådets direktiv 93/44/EEG av den 14 juni 1993 (EGT nr L 175,

19.7.1993, s. 12)

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.1993,
s. 1."

2. Följande nya rubrik och nya punkter skall införas efter punkt 1 (rådets direktiv 89/392/EEG):

"RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande partema skall beakta innehållet i följande rättsakter:

2. C/157/92/4: Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av rådets direktiv

89/392/EEG av den 14 juni 1989 i fråga om maskiner, ändrat genom rådets direktiv
91/368/EEG (EGT nr C 157, 24.6.1992. s. 4)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

3. C/229/93/3: Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av rådets direktiv

89/392/EEG av den 14 juni 1989 i fråga om maskiner, ändrat genom direktiv 91/368/EEG
(EGT nr C 229, 25.8.1993, s. 3)."

S. Kapitel XXV. TOBAK

1. Följande skall läggas till i punkt 1 (rådets direktiv 89/622/EEG):

", i dess lydelse enligt:

392 L 0041: Rådets direktiv 92/41/EEG av den 15 maj 1992 (EGT nr L 158, 11.6.1992,
s. 30)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

a) Förbudet i artikel 8 i direktiv 89/622/EEG, ändrat genom direktiv 92/41/EEG skall inte
gälla utsläppande pä marknaden i Island, Norge och Sverige av den produkt som
definieras i artikel 2.4 i direktiv 89/622/EEG, ändrat genom direktiv 92/41/EEG. Detta
undantag skall emellertid inte gälla förbudet mot försäljning av snus i former som liknar
matvaror. Dessutom skall Island, Norge och Sverige gentemot alla övriga avtalsslutande
parter tillämpa ett exportförbud för den produkt som definieras i artikel 2.4 i direktiv
89/622/EEG, ändrat genom direktiv 92/41/EEG.

b) Produkter som existerar den 1 januari 1994 och som inte uppfyller bestämmelserna i
direktiv 89/622/EEG, ändrat genom direktiv 92/41/EEG, far avsättas i Österrike till och
med den 30 juni 1994."

100

Prop. 1993/94:203

T. Kapitel XXVII. SPRITDRYCKER Bilaga 1

1. Följande skall läggas till i punkt 1 (rådets förordning (EEG) nr 1576/89) före anpassningen:

”, i dess lydelse enligt:

392 R 3280: Rådets förordning (EEG) nr 3280/92 av den 9 november 1992 (EGT nr L
327, 13.11.1992, s. 3)".

2. Följande strecksats skall läggas till i punkt 2 (kommissionens förordning (EEG) nr 1014/90)
före anpassningen:

392 R 3458: Kommissionens förordning (EEG) nr 3458/92 av den 30 november 1992
(EGT nr L 350, 1.12.1992, s. 59)”.

3. Följande skall läggas till i punkt 3 (rådets förordning (EEG) nr 1601/91) före anpassningen:

", i dess lydelse enligt:

392 R 3279: Rådets förordning (EEG) nr 3279/92 av den 9 november 1992 (EGT nr L
327, 13.11.1992, s. 1)".

4. Följande nya punkter skall införas efter punkt 3 (rådets förordning (EEG) nr 1601/91):

"4. 391 R 3664: Kommissionens förordning (EEG) nr 3664/91 av den 16 december 1991 om

övergångsbestämmelser för aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och
aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter (EGT nr L 348, 17.12.1991, s. 53), i dess
lydelse enligt

392 R 0351: Kommissionens förordning (EEG) nr 351/92 av den 13 februari 1992 (EGT
nr L 37, 14.2.1992, s. 9)

392 R 1914: Kommissionens förordning (EEG) nr 1914/92 av den 10 juli 1992 (EGT
nr L 192, 11.7.1992, s. 39)

101

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

392 R 3568: Kommissionens förordning (EEG) nr 3568/92 av den 10 december 1992
(EGT nr L 362, 11.12.1992, s. 47)

393 R 1791: Kommissionens förordning (EEG) nr 1791/93 av den 30 juni 1993 (EGT nr
L 163, 6.7.1993, s. 20)

5. 392 R 1238: Kommissionens förordning (EEG) nr 1238/92 av den 8 maj 1992 om
fastställande av analysmetoder för neutral alkohol inom vinsektom som skall tillämpas inom
gemenskapen (EGT nr L 130, 15.5.1992, s. 13)

6. 392 R 2009: Kommissionens förordning (EEG) nr 2009/92 av den 20 juli 1992 om
gemenskapsmetoder för analys av jordbruksalkohol som används vid framställning av
spritdrycker, aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade
drinkar baserade på vinprodukter (EGT nr L 203, 21.7.1992, s. 10)."

102

u.

Följande nya kapitel skall läggas till:

"XXVIII. KULTURFÖREMÅL

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 393 L 0007: Rådets direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av

kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (EGT nr L 74,

27.3.1993, s. 74)

Finland, Island, Norge och Sverige skall uppfylla bestämmelserna i direktivet senast den 1
januari 1995.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

1 artikel 13 skall "fran och med den 1 januari 1993" för Finlands, Islands, Norges och
Sveriges del ersättas med "från och med den 1 januari 1995".

XXIX. EXPLOSIVA VAROR FÖR CIVILT BRUK

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 393 L 0015: Rådets direktiv 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av

bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt
bruk (EGT nr L 121, 15.5.1993, s. 20)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning:

Vad gäller kontroll av överföring enligt artikel 9.2 far EFTA-statema utföra gränskontroller i
enlighet med nationella regler på ett icke-diskriminerande sätt.

103

XXX. MEDICINTEKNISKA PRODUKTER

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

393 L 0042: Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter
(EGT nr L 169, 12.7.1993, s. 1)."

104

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Bilaga 4

till Gemensamma EES-kommitténs
beslut nr 7/94

DILAGA IV (ENERGI) til) EES-avtalet skall ändras pa följande sätt

1 Följande nya punkt skall införas efter punkt 3 (rådets direktiv 76/491/EEG):

"3a. 377 D 0190: Kommissionens beslut 77/190/EEG av den 26 januari 1977 om genomförande av

direktiv 76/491/EEG om ett gemenskapsförfarande för information och samråd om priser på
råolja och petroleumprodukter i gemenskapen (EGT nr L 61. 5.3.1977. s. 34). i dess lydelse
enligt

381 D 0883: Kommissionens beslut 81/883/EEG av den 14 oktober 1981 (EGT nr L 324.
12 11 1981. s 19)

Finland. Island. Norge och Sverige skall följa bestämmelserna i beslutet från och med den 1
januari 1995

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande
anpassning

Tillägg A. B och C till beslutet skall kompletteras med tabell 1. 2 och 3 enligt tillagg 3 till
denna bilaga"

105

Prop. 1993/94:203
Bilaga 1

2. Följande nya punkter skall införas efter punkt 9 (rådets direktiv 91/296/EEG):

"10. 392 L 0042: Rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya

värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (EGT nr L 167, 22.6.1992, s.
17), i dess lydelse enligt'

393 L 0068: Rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, 30.8.93, s.

11. 392 L 0075: Rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och

standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och
andra resurser (EGT nr L 297, 13.10.92, s. 6)"'.

3. I tillägg 1 skall följande enheter läggas till för Österrikes del:

Tiroler Wasserkraftwerke AG Högspänningsnät

Vorarlberger Kraftwerke AG Högspänningsnät

Vorarlberger Illwerke AG Högspänningsnät’

4. 1 tillägg 1 skall hänvisningen till den finska enheten "Imatran Voima Oy" ersättas med
"Imatran Voima Oy/IVO Voimansiirto Oy".

5. I tillägg 1 skall hänvisningen till den svenska enheten "Statens Vattenfallsverk" ersättas med
"Affärsverket svenska kraftnät".

6. 1 tillägg 2 skall hänvisningen till den svenska enheten "Swedegas AB" ersättas med "Vattenfall
Naturgas AB".

Tas upp här endast i informationssyfte. För tillämpningar se
bilaga II, Tekniska föreskrifter, standarder, provning och
certifiering.

106

Följande skall läggas till som ett nytt tillägg 3:

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

"Tillägg 3

Tabeller som skall läggas till tillägg A, B och C till kommissionens beslut 77/190/EEG:

Tabell 1

1 fråga om tillägg A

PETROLEUMPRODUKTERNAS NAMN

Österrike

Finland

Island

Norge

Sverige

I. Motorbränslen

Superbenzin 98
(Superplus)

Moottoribensiini

Bensin 98 oktan

Hoyoktan bensin

Motorbensin 98

Euro - Super 95
Normalbenzin
91

Moottoribensiini

95, lyijytön

Bensin 95 oktan
blylaust

Bensin 92 oktan
blylaust

Lavoktanbensin

95, bly fri

Motorbensin 95,
blyfri

Dieselkraftstoff

Dieselöljy

Disilolia

Autodiesel

Dieselolja

11. Bränslen för bostadsuppvärmning

4		Kevyt polttoöljy	Gasolia	Fyringsolje nr 1	Lätt eldningsolja
5	Heizöl extra leicht	Kevyt polttoöljy suurkiinteis- tökäyttöön	Svartolia
6		Lämmityspetroli	Steinolia	Fyringsparafin	Fotogen for uppvärmning

111. Industribränslen

Heizöl schwer
HS 2

Raskas
polttoöljy

Tung fyringsolje

Heizöl schwer

HS 1

Raskas
polttoöljy,
vähärikkinen

- -

Tung brännolja,
lägsvavlig

107

Tabell 2

I fråga om tillägg B

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

SPECIFIKATIONER ÖVER MOTORBRÄNSLEN

	Osternte	Finland	Island	Norge	Sverige
a) Premiumbensin specifik vikt (15’ C) oktantal RON oktantal MON värmevärde (kcal/kg) blyhah (g/1)	blyfri 0,735-0,790-’ min. 98,0 min. 87,0 max. 0,013	0,725-0,770 min. 99,0 min. 87,4 10400 max. 0,15	max. 0,755 min. 98,0 min. 88,0 10 200 max. 0,15	0,730-0,770 min. 98,0 min. 87,0 max. 0,15	0,725-0,775 min. 98,0 min. 87,0 10 400’ max 0,15
b) Euro - Super 95 specifik vikt (15’ C) oktan tal RON oktantal MON värmevärde (kcal/kg) blyhah (g/1)	max. 78O²min. 95,0 min. 85,0 max 0,013	0,725-0,770 min. 95,0 min. 85,0 10 400 max. 0,003	max. 0,755 min. 95,0 min. 85,0 10 200 max. 0,005	0,730-0,770 min. 95 min. 85 max. 0,013	0,725-0,780 min. 95,0 min. 85,0 10 400' max. 0,013
c) Regularbensin blyfri specifik vikt (15’ C) oktantal RON oldantal MON värmevärde (kcal/kg) blyhah (g/1)	0,720-0,770 min 91,0 min. 82,5 max. 0,013		max. 0,745 min. 92,0 min. 81,0 10 200 max. 0,005
d) Dieselolja specifik vikt (15’ C) celantal värmevärde (kcal/kg) svavelhah (91)	0,820-0,860 min. 48 max. 0,15	0,800-0,860 min. 45 10250 max. 0,2	0,845 min. 47 max. 10 200 0,2	0,800-0,870 min. 45 max. 0,2	0,800-0,860 min 45 10 300' max. 0,2

kg/m'
Ej tillämpligt.

108

Tabell 3

I fraga om tillägg C

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

SPECIFIKATION ÖVER ELDNINGSBRÄNSLEN

	ÖStfrrikf	Finland	Island	Norge	Sverige
a) Bränslen för bostads- uppvärmning
Dieselolja specifik vikt (15* C) värmevärde (kcal/kg) svavelhah ($) stelningspunkt (’ C)	-	0,820-0,860 10 250 < 0,2 < - 15	max. 0,845 max. 10 200 0,2 - 15	0,820-0,870 0,2 - 8	0,820,86' 10 200' max. 0,2 max. - 6
Län eldningsolja specifik viki (15* C) värmevärde (kcal/kg) svavelhah (%) stelningspunkt (’ C)	max. 0,848 max. 0,10 max. 6,0	0,840-0,890 10 140 < 0.2 £ 2	max. 0.918 9 870 max. 2,0 -5	-	0,880,92’ 10 000⁵max. 0,8 max. 15
Fotogen specifik vikt (15* C) värmevärde (kcal/kg)	-	0,775-0,840 10 300		0,780-0,820	max. 0,83 10 35Q'
b) Industribränslen Högsvavliga specifik vikt (15’ C) värmevärde (kcal/kg) svavelhah (*?) Lågsvavliga specifik vikt (15’ C) värmevärde (kcal/kg) svavelhah (1)	max. 2,00 max. 1,00	< 1,040 9 460 < 2,7 0,910-0,990 9 670 < 1,0	3	2,5 1.0	0,920,96’ 9 900’ max. 0,8

Ej tillämpligt.

109

Bilaga 5

til) Gemensamma
EES-kommittens beslut nr 7/94

BILAGA V (FRI RÖRLIGHET FÖR ARBETSTAGARE) lill EES-avtalet skall ändras pä
följande sätt Texten till de rättsakter som det hänvisas till nedan utgör tillägg

1. Följande strecksats skall läggas till i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr
1612/68 av den 15 oktober 1968) före anpassningen:

- 392 R 2434: Rådets förordning (EEG) nr 2434/92 av den 27 juli 1992 (EGT
nr L 245. 26 8 1992. s. 1)

2 Texten i anpassning a i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 1612/68 ) skall
utgå

3 Följande nya punkt skall inforas efter punkt 6 (rådets direktiv 77/486/EEG):

"7 393 D 0569: Kommissionens beslut 93/569 av den 22 oktober 1993 om
genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens
fria rörlighet inom gemenskapen, särskilt vad avser nätverket Eures
(European Employment Services) (EGT nr L274. 06 11.1993. s 32)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

1 bilaga 1. punkt 2.2.1 Definition, skall uttrycket "icke-medlemsstater" inte
tillämpas på de avtalsslutande EFTA-staterna (Finland. Island. Norge. Sverige
och Österrike)

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

110

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Bilaga 6

till Gemensamma
EES-kommitténs beslut nr 7/94

Bilaga VI (SOCIAL TRYGGHET) till EES-avtalet skall ändras på följande sätt.

RÄTTSAKTER SOM DET HANVISAS TILL

1. Följande strecksatser skall läggas til) i punkt 1 (rådets förordning (EEG) nr
1408/71) före anpassningen:

"- 392 R 1247: Rådets förordning (EEG) nr 1247/92 av den 30 april 1992 (EGT nr
L 136. 19.5.1992. s. 1)

Bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1247/92 skall, inom
ramen för delta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Artikel 2 skall inte tillämpas.

392 R 1248: Rådels förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992 (EGT nr
L 136. 19 5 1992. s. 7)

392 R 1249: Rådets förordning (EEG) nr 1249/92 av den 30 april 1992 (EGT nr
L 136. 19,5.1992. s. 28)

393 R 1945: Rådets förordning (EEG) nr 1945/93 av den 30 juni 1993 (EGT nr
L 181. 23.7.1993. s. 1)".

Bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1945/93 skall, inom
ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:

Artikel 3 skal) inte tillampas

2. Den nuvarande texten i punkt 1 (rådets förordning (EEG) nr 1408/71). anpassning
i. rubrik M. ÖSTERRIKE, skall ersättas med följande:

"M ÖSTERRIKE

Försäkrings- och pensionsinstilutioner (Versicherungs- und
Fursorgeeinrichtungen) för läkare, veterinärer, advokater och
legitimerade civilingenjörer med rätt att utöva egen verksamhet
(Ziviltechniker) inklusive socialhjälp (Fursorgeeinrichtungen) och
systemet för breddad honorarfördelning (erweiterleHonorarverteilung)."

111

3. Följande anpassningar skall införas i punkt 1 (Rådets förordning (EEG) nr
1408/71) mellan de befintliga anpassningarna j och k:

"ja) Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt III:

"M. ÖSTERRIKE

Bidrag som enligt lagstiftningen i förbundsländema beviljas
handikappade och vårdbehövande.

N. FINLAND

Inget.

O. ISLAND

Inget.

P. ...

Q. NORGE

Inget.

R. SVERIGE

Inget."

jb) Följande skall läggas till i bilaga 2 a:

"M. ÖSTERRIKE

b) Vårdbidrag (Pflegegeld) enligt österrikiska federala vårdbidragslagen
(Bundespflegegeldgesetz) med undantag av vårdbidrag som beviljas av
olycksfallsförsäkringsinstitutioner och där handikappet har orsakats av
olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom.

N. FINLAND

a) Vårdbidrag för bam (Lag om vårdbidrag för bam 444/69).

b) Handikappbidrag (Lag om handikappbidrag. 124/88).

c) Bostadsbidrag för pensionstagare (Lag om bostadsbidrag för
pensionstagare, 591/78).

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

112

d) Grunddagpenning (Lag om utkomstskydd för arbetslösa, 602/84) i de Prop. 1993/94:203
fall då en person inte uppfyller motsvarande villkor för dagpenning Bilaga ]
avvägd enligt förtjänsten.

O. ISLAND

Inget.

Q. NORGE

c) Vårdbidrag för bam och utbildningsbidrag för efterlevande
make/maka i enlighet med artiklarna 10.2 och 10.3 i lagen nr 12 om
social trygghet av den 17 juni 1966.

R. SVERIGE

a) Kommunalt bostadstillägg till folkpension (Lag 1962:392, omtryckt
1976:1014).

b) Handikappersättning som inte utgår som tillägg till pension (Lag
1962:381, omtryckt 1982:120).

c) Vårdbidrag för handikappade bam (Lag 1962:381, omtryckt
1982:120).

4. Den nuvarande texten i anpassning m i punkt 1 (rådets förordning (EEG) nr
1408/71) skall ersättas med följande:

"m) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik A:

"M. ÖSTERRIKE

Ingen.

N. FINLAND

Folkpension till personer som sedan födseln är handikappade eller har
blivit handikappade vid tidig ålder (ny folkpensionslag).

113

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 203. Bilagor

O. ISLAND

Ingen.

P. ...

Q. NORGE

Ingen.

R. SVERIGE

Ingen."

ma) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik B:

"M. ÖSTERRIKE

Ingen.

N. FINLAND

Ingen.

O. ISLAND

Ingen.

P. ...

Q. NORGE

Ingen.

R. SVERIGE

Ingen."

mb) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik C:

"M. ÖSTERRIKE

Ingen.

N. FINLAND

Ingen.

O. ISLAND

Alla ansökningar om folk- och tilläggspension.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

114

Q. NORGE

Alla ansökningar om ålderspension med undantag för de pensioner som
avses i bilaga 4 D.

R. SVERIGE

Alla ansökningar om folkpension och tilläggspension i form av
ålderspension med undantag for de pensioner som anges i bilaga 4 D."

mc) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik D 1:

"g) Vårdbidrag (Pflegegeld) enligt österrikiska federala vårdbidrags-
lagen (Bundespflegegeldgesetz) med hänsyn till motsvarande
vårdrelaterade formaner.

h) Finsk folkpension som bestäms i enlighet med folkpensionslagen av
den 8 juni 1956 och som beviljas enligt övergångsbestämmelserna i den
nya folkpensionslagen.

md) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik D 2:

"e) Finska arbetspensioner för vilka hänsyn tas till antagandeperioder
enligt den nationella lagstiftningen.

me) Följande skall läggas till i bilaga 4 rubrik D 3 sista avsnittet (avtal som
avses i artikel 46 b 2 b i i förordningen):

"Den nordiska konventionen av den 15 juni 1992 om social trygghet."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

115

5. Följande skall införas som en ny punkt 3 i punkt 1 (rådets förordning (EEG) nr
1408/71) anpassning n, rubrik Q. NORGE;

"3. I den mån norska efterlevande- eller invalidpensioner betalas enligt
förordningen och beräknas enligt artikel 46.2 med tillämpning av artikel
45, skall inte bestämmelserna i artiklarna 8.1 led 3 och 10.11 led 3 i
lagen om social trygghet gälla. Enligt dessa bestämmelser far en pension
beviljas genom att undantag görs från de allmänna villkoren om att ha
varit försäkrad enligt lagen om social trygghet under de tolv månader
som föregår inträffandet."

6. Följande strecksatser skall läggas till i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72)
före anpassningarna:

392 R 1248: Rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992
(EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 7)

392 R 1249: Rådets förordning (EEG) nr 1249/92 av den 30 april 1992
(EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 28)

393 R 1945: Rådets förordning (EEG) nr 1945/93 av den 30 juni 1993
(EGT nr L 181, 23.7.1993, s. 1)"

7. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72), anpassning
b, rubrik N. FINLAND, skall ersättas med följande:

"N. FINLAND

1. Sjukdom och moderskap

a) Kontantförmåner:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller

den arbetslöshetskassa där personen i fråga är försäkrad.

b) Vårdförmåner:

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller

den arbetslöshetskassa där personen i fråga är försäkrad.

ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:

De lokala inrättningar som tillhandahåller vårdtjänster enligt systemet.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

116

2. a)	Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner) Folkpension: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors	Prop. 1993/94:203 Bilaga 1
b)	Arbetspension: Den arbetspensionsinrättning som utger och utbetalar pensionen.
3.	Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar Den försäkringsanstalt där personen i fråga har sin olycksfallsförsäkring.
4.	Dödsfallsersättningar Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller den försäkringsanstalt som utbetalar förmåner vid olycksfallsförsäkring.
5.	Arbetslöshet
a)	Grundsystem: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors
b)	Lönebaserat system: Behörig arbetslöshetskassa.
6.	Fämiljeförmåner Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors."

8. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets forordning (EEG) nr 574/72), anpassning
c, rubrik N. FINLAND, skall ersättas med följande:

"N. FINLAND

1. Sjukdom och moderskap

a) Kontantförmåner:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

b) Vårdförmåner:

117

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:

De lokala inrättningar som tillhandahåller vårdtjänster enligt systemet.

2. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)

a) Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

b) Arbetspension:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors

3. Dödsfallsersättningar

Allmänna dödsfallsersättningar

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

4. Arbetslöshet

a) Grundsystem:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors

b) Lönebaserat system:

i) I fall enligt artikel 69: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten,
Helsingfors

ii) I övriga fall:

Den behöriga arbetslöshetskassa där personen i fråga är försäkrad.

5. Familjeformåner

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

118

9. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72), anpassing c,
rubrik R. SVERIGE, andra stycket, skall ersättas med följande:

"2. För förmåner vid arbetslöshet

Länsarbetsnämnden på bosättnings- eller vistelseorten."

10. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72), anpassning
d, rubrik N. FINLAND, skall ersättas med följande:

"N. FINLAND

1. Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensioner, familjeformåner,
förmaner vid arbetslöshet och dödsfallsersättningar

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

2. Arbetspensioner

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkringsanstaltemas
Förbund, Helsingfors."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

11. Följande anpassningar skall inforas i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72)
mellan de befintliga anpassningarna d och e:

da) Följande skall läggas till i bilaga 5:

"67. ÖSTERRIKE - BELGIEN

Ingen.

68. ÖSTERRIKE - DANMARK

Ingen.

69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND

Avsnitt II nr 1 och avsnitt III i överenskommelsen av den 2 augusti 1979
om genomförandet av konventionen av den 19 juli 1978 om
arbetslöshetsförsäkring.

119

70. ÖSTERRIKE - SPANIEN Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

Ingen.

71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE

Ingen.

72. ÖSTERRIKE - GREKLAND

Ingen.

73. ÖSTERRIKE - IRLAND

Ingen.

74. ÖSTERRIKE - ITALIEN

Ingen.

75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG

Ingen.

76. ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA

Ingen.

77. ÖSTERRIKE - PORTUGAL

Ingen.

78. ÖSTERRIKE -STORBRITANNIEN

79. ÖSTERRIKE - FINLAND

Ingen.

120

80. ÖSTERRIKE - ISLAND

Ej tillämplig.

81.

82. ÖSTERRIKE - NORGE

Ingen.

83. ÖSTERRIKE - SVERIGE

Ingen.

84. FINLAND - BELGIEN

Ej tillämplig.

85. FINLAND - DANMARK

Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15
juni 1992: avtal om ömsesidigt avstaende fran återbetalningar enligt
artiklarna 36.3, 63.3 och 70.3 i förordningen (utgifter för vårdförmåner
vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, samt
förmåner vid arbetslöshet) och artikel 105.2 i tillämpningsförordningen
(utgifter för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

86. FINLAND - TYSKLAND

Ingen.

87. FINLAND - SPANTEN

Ingen.

88. FINLAND - FRANKRIKE

Ej tillämplig.

89. FINLAND - GREKLAND

Ingen.

90. FINLAND - IRLAND

Ej tillämplig.

91. FINLAND - ITALIEN

Ej tillämplig.

92. FINLAND - LUXEMBURG

Ingen.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

121

93. FINLAND - NEDERLÄNDERNA

Ej tillämplig.

94. FINLAND - PORTUGAL

Ej tillämplig.

95. FINLAND - STORBRITANNIEN

Ingen.

96. FINLAND - ISLAND

Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15
juni 1992: avtal om ömsesidigt avstående från återbetalningar enligt
artiklarna 36.3, 63.3 och 70.3 i förordningen (utgifter för vårdförmåner
vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, samt
förmåner vid arbetslöshet) och artikel 105.2 i tillämpningsförordningen
(utgifter for administrativa kontroller och läkarundersökningar).

97.

98. FINLAND - NORGE

Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15
juni 1992: avtal om ömsesidigt avstående frän återbetalningar enligt
artiklarna 36.3, 63.3 och 70.3 i förordningen (utgifter för vårdförmåner
vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, samt
förmåner vid arbetslöshet) och artikel 105.2 i tillämpningsförordningen
(utgifter för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

99. FINLAND - SVERIGE

100. ISLAND - BELGIEN

Ej tillämplig.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

122

101. ISLAND - DANMARK

Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15
juni 1992: avtal om ömsesidigt avstaende från återbetalningar enligt
artiklarna 36.3, 63.3 och 70.3 i förordningen (utgifter för vårdförmåner
vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, samt
förmåner vid arbetslöshet) och artikel 105.2 i tillämpningsförordningen
(utgifter för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

102. ISLAND - TYSKLAND

Ej tillämplig.

103. ISLAND - SPANIEN

Ej tillämplig.

104. ISLAND - FRANKRIKE

Ej tillämplig.

105. ISLAND - GREKLAND

Ej tillämplig.

106. ISLAND - IRLAND

Ej tillämplig.

107. ISLAND - ITALIEN

Ej tillämplig.

108. ISLAND - LUXEMBURG

Ingen.

109. ISLAND - NEDERLÄNDERNA

Ej tillämplig.

110. ISLAND - PORTUGAL

Ej tillämplig.

111. ISLAND - STORBRITANNIEN

Ingen.

112.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

123

ISLAND - NORGE

ISLAND - SVERIGE

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

NORGE - BELGIEN

Ej tillämplig.

124

130.	NORGE - DANMARK	Prop. 1993/94:203 Bilaga 1
131.	Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992; avtal om ömsesidigt avstående från återbetalningar enligt artiklarna 36.3, 63.3 och 70.3 i förordningen (utgifter för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, samt förmåner vid arbetslöshet) och artikel 105.2 i tillämpningsförordningen (utgifter för administrativa kontroller och läkarundersökningar). NORGE - TYSKLAND
132.	Ej tillämplig. NORGE - SPANIEN
133.	Ej tillämplig. NORGE - FRANKRIKE
134.	Ingen. NORGE - GREKLAND
135.	Ingen. NORGE - IRLAND
136.	Ej tillämplig. NORGE - ITALIEN
137.	Ingen. NORGE - LUXEMBURG
138.	Ingen. NORGE - NEDERLÄNDERNA
139.	Ingen. NORGE - PORTUGAL
140.	Ingen. NORGE - STORBRITANNIEN
	Artikel 7.3 i den administrativa överenskommelsen av den 28 augusti 1990 om genomförandet av konventionen om social trygghet.

125

141. NORGE - SVERIGE

Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15
juni 1992: avtal om ömsesidigt avstående från återbetalningar enligt
artiklarna 36.3, 63.3 och 70.3 i förordningen (utgifter för vårdförmåner
vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, samt
förmåner vid arbetslöshet) och artikel 105.2 i tillämpningsförordningen
(utgifter for administrativa kontroller och läkarundersökningar).

142. SVERIGE - BELGIEN

Ej tillämplig.

143. SVERIGE - DANMARK

Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15
juni 1992: avtal om ömsesidigt avstående fran återbetalningar enligt
artiklarna 36.3, 63.3 och 70.3 i förordningen (utgifter för vårdförmåner
vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, samt
förmåner vid arbetslöshet) och artikel 105.2 i tillämpningsförordningen
(utgifter för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

144. SVERIGE - TYSKLAND

Ingen.

145. SVERIGE - SPANIEN

Ingen.

146. SVERIGE - FRANKRIKE

Ingen.

147. SVERIGE - GREKLAND

Ingen.

148. SVERIGE - IRLAND

Ej tillämplig.

149. SVERIGE - ITALIEN

Ingen.

150. SVERIGE - LUXEMBURG

Ingen.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

126

151. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA

Ingen.

152. SVERIGE - PORTUGAL

Ingen.

153. SVERIGE - STORBRITANNIEN

Ingen."

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

12. Följande anpassningar skall införas i punkt 2 (rådets förordning (EEG) nr 574/72)
mellan de befintliga anpassningarna f och g:

"fa) Följande skall införas i bilaga 8 i slutet av punkt A a:

Finland och Belgien

Finland och Frankrike

Finland och Irland

Finland och Luxemburg

Finland och Nederländerna

Finland och Portugal

Finland och Spanien

Finland och Storbritannien

Finland och Tyskland

Finland och Island

Finland och Norge

Finland och Sverige

Island och Belgien

Island och Frankrike

Island och Luxemburg

Island och Nederländerna

Island och Spanien

Island och Storbritannien

127

Island och Tyskland

Island och Norge

Island och Sverige

Norge och Belgien

Norge och Frankrike

Norge och Irland

Norge och Luxemburg

Norge och Nederländerna

Norge och Portugal

Norge och Spanien

Norge och Storbritannien

Norge och Tyskland

Norge och Sverige

Sverige och Belgien

Sverige och Frankrike

Sverige och Irland

Sverige och Luxemburg

Sverige och Nederländerna

Sverige och Portugal

Sverige och Spanien

Sverige och Storbritannien

Sverige och Tyskland

Österrike och Belgien

Österrike och Frankrike

Österrike och Irland

Österrike och Luxemburg

Österrike och Nederländerna

Österrike och Portugal

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

128

Österrike och Spanien

Österrike och Storbritannien

Österrike och Tyskland

Österrike och Finland

Österrike och Island

Österrike och Norge

Österrike och Sverige

13. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) 574/72), anpassning g,
rubrik N. FINLAND, skall ersättas med följande:

"N. FINLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmaner skall beräknas genom
beaktande av de allmänna hälso- och sjukhusvårdssystemen och
återbetalningarna enligt sjukförsäkringen samt rehabilitering som tillhandahålls
av Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors."

14. Den nuvarande texten i punkt 2 (rådets förordning (EEG) 574/72), anpassning h,
rubrik N. FINLAND, skall ersättas med följande:

"N. FINLAND

1. Vid tillämpning av artiklarna 14.1 b, 14a. 1 b i förordningen och artiklarna

11.1, lla.l, 12a, 13.2 och 13.3 samt 14.1 och 14.2 i

tillämpningsförordningen:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

2. Vid tillämpning av artikel 10 b i tillämpningsförordningen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

3. Vid tillämpning av artiklarna 36 och 90 i tillämpningsförordningen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller

Työeläkelaitokset - Arbetspensionsanstalterna och Eläketurvakeskus -
Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

4. Vid tillämpning av artiklarna 37.b och 38.1, 70.1, 82.2, 85.2 och 86.2 i
tillämpningsförordningen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

129

9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 203. Bilagor

5. Vid tillämpning av artikel 41-59 i tillämpningsförordningen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller
Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

6. Vid tillämpning av artiklarna 60-67, 71, 75, 76 och 78 i

tillämpningsförordningen:

Som institution på bosättnings- eller vistelseorten den institution som utsetts
av

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkringsanstaltemas
Förbund, Helsingfors.

7. Vid tillämpning av artiklarna 80 och 81 i tillämpningsförordningen:

Den behöriga arbetslöshetskassan för lönebaserade arbetslöshetsförmåner.

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, för grundläggande
arbetslöshetsförmåner.

8. Vid tillämpning av artiklarna 102 och 113 i tillämpningsförordningen:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller
Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkringsanstaltemas

Förbund, Helsingfors, vid olycksfallsförsäkring.

9. Vid tillämpning av artikel 110 i tillämpningsförordningen:

a) Arbetspensioner:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors, vid arbetspensioner.

b) Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkringsanstaltemas
Förbund, Helsingfors, vid olycksfallsförsäkring.

Prop. 1993/94:203

Bilaga 1

130

c) 1 övriga fall: