Överflyttning av fartyg mellan fartygsregister
Prop.
1993/94:202
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 1994
Carl Bildt
Mats Odell
(Kommunikationsdepartementet)
För att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) lämnas i propositionen
förslag till en lag om överflyttning av fartyg mellan fartygsregister.
Genom lagförslaget undanröjs tekniska hinder för överflyttning av
registreringen av fartyg mellan EES-statemas nationella fartygsregister.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 202
Prop. 1993/94:202
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Förslag till lag om överflyttning av fartyg mellan
fartygsregister ............................. 3
3 Införlivande på grund av EES-avtalet............... 8
4 Författningskommentarer ...................... 9
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994 . 11
Rättsdatablad.................................. 12
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
överflyttning av fartyg mellan fartygsregister.
Prop. 1993/94:202
Härigenom föreskrivs följande.
Bestämmelser enligt EES-avtalet som skall gälla som svensk rätt
1 § Rådets förordning (EEG) nr 613/91 av den 4 mars 1991 om
överflyttning av fartyg från ett register till ett annat inom gemenskapen,
som det hänvisas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag.
2 §’ Som bilaga 1 till denna lag finns den svenska texten till förordning
(EEG) nr 613/91.
3 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska,
italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och
tyska texterna skall ha samma giltighet.
EES-anpassning av bestämmelserna
4 § När bestämmelserna innehåller begrepp eller hänvisar till
förfaranden som är utmärkande för Europeiska gemenskapernas (EG)
rättsordning, exempelvis
- ingresser,
- adressaterna för EG:s rättsakter,
- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,
- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-
medlemsstatema, deras offentliga organ, företag och enskilda
personer i dessa stater,
- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,
skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:
1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning i den lydelse
protokollet har efter ändringar enligt protokollet den 17 mars 1993 med
justeringar av EES-avtalet och Gemensamma EES-kommitténs beslut
den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet.
‘Texterna på finska, isländska och norska finns tillgängliga hos Utrikes-
departementet. Texterna på de övriga språken finns publicerade i Europeiska 3
gemenskapernas officiella tidning (EGT).
1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 202
2. Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-statema om upprättande av en Prop. 1993/94:202
övervakningsmyndighet och en domstol.
3. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté for EFTA-statema.
Protokollen finns intagna i lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES).
5 § Med EFTA-stat avses i denna lag en medlem av Europeiska
frihandelssammanslutningen för vilken EES-avtalet har trätt i kraft.
6 § Det som sägs om kommissionen i artikel 5.1 första stycket skall i
stället avse EFTA:s övervakningsmyndighet.
Om en tvist enligt artikel 5.1 andra stycket och 5.2 uppstår skall, i
stället för det förfarande som föreskrivs i artikel 7, tvisten hänskjutas
till EFTA:s ständiga kommitté om den uppstått med en EFTA-stat och
till Gemensamma EES-kommittén om den uppstått med en EG-
medlemsstat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Bilaga 1
391R0613/S
Prop. 1993/94:202
15.3.91
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 68/1
RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 613/91
av den 4 mars 1991
om överflyttning av fartyg från ett register till ett annat inom gemenskapen
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande3, och
med beaktande av följande:
Upprättande av en fungerande inre marknad innefattar undan-
röjande av tekniska hinder för överflyttning av fartyg mellan
medlemsstaternas nationella register. Åtgärder för att underlätta
en överflyttning av fartyg inom gemenskapen behövs också för
att befria de europeiska redarna från de kostnader och admini-
strativa förfaranden som ett byte av register inom gemenskapen
medför och också för att därigenom förbättra drifts vi likoren
och konkurrensläget för gemenskaoens sjöfart.
Det är samtidigt nödvändigt att trygga en hög nivå då det
gäller fartygssäkerhet och miljöskydd, i enlighet med in-
ternationella konventioner.
Det får därför inte finnas några tekniska hinder för över-
flyttning mellan medlemsstaternas register av fartyg som för en
medlemsstats flagga, förutsatt att fartygen har visats uppfylla
föreskrifterna i dessa internationella konventioner.
Staterna har ansvaret för att utfärda internationella certifikat
för säkerhet och förhindrande av förorening enligt 1974 års
internationella konvention om säkerheten för människoliv till
sjöss (SOLAS 1974), 1966 års internationella lastlinjekon-
vention (LL 1966), 1973 års internationella konvention om
förhindrande av förorening från fartyg, i dess lydelse enligt
1978 års protokoll (MARPOL 73/78), samt därtill hörande
bindande resolutioner, som antagits av Internationella sjöfarts-
organisationen (IMO). Om privata organisationer utfärdar
certifikat på en medlemsstats vägnar, i överensstämmelse med
ovan nämnda konventioner, sker också detta på medlemssta-
tens ansvar, enligt vad som bestäms i dessa konventioner.
De internationella konventionerna överlåter viktiga tolknings-
frågor till varje enskild fördragsslutande stat. På grundval av
sina respektive tolkningar av konventionerna utfärdar regering-
arna i medlemsstaterna till alla fartyg som för deras flagga och
som lyder under föreskrifterna i dessa konventioner, interna-
tionella certifikat som intygar att fartygen uppfyller dessa
föreskrifter. Medlemsstaterna tillämpar nationella tekniska
föreskrifter, av vilka vissa innehåller andra krav än dem som
finns i internationella konventioner och tillhörande tekniska
standarder. Ett lämpligt förfarande bör inrättas för att lösa
sådana skiljaktigheter vid tolkningen av befintliga föreskrifter
som kan uppkomma vid en begäran om överflyttning av fartyg
och för att ta hänsyn till nya föreskrifter i dessa konventioner.
Denna förordning föregriper på intet sätt Internationella
sjöfartsorganisationens (IMO) utarbetande och tolkning av
konventioner.
För att föreskrifterna i förordningen skall kunna utnyttjas måste
fartygen ha varit registrerade och i drift under en medlemsstats
flagga i minst sex månader för att ge denna stat tillräcklig rid
att kontrollera deras skick.
1 EGT nr C 153, 22.6.1990, s. 14.
2 EGT nr C 19, 28.1.1991.
3 EGT nr C 60, 8.3.1991.
En kommitté bör inrättas för att biträda kommissionen vid
tillämpning och tolkning av denna förordning i syfte att
underlätta överflyttning av fartyg inom gemenskapen och
samtidigt se till att nivån för sjösäkerhet och miljöskydd inte
försämras.
Nr L 68/2
391R0613/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1993/94:202
15.3.91
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I denna förordning används följande beteckningar med de
betydelser som här anges:
a) Konventioner: 1974 års internationella konvention om
säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 1974),
1966 års internationella lastlinjckonvention (LL 66) och
den internationella konventionen om förhindrande av
fororening från fartyg (MARPOL 73/78), tillsammans
med de ändringar som gäller när denna förordning antas
och tillhörande bindande resolutioner, som har antagits
av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).
Om inte annat följer av förfarandena för ändring av ovan
nämnda konventioner skall beslut om tillämpning, enligt
denna förordning, av senare ändringar som trätt i kraft
följa det förfarande som fastställts i artikel 7.
b) Krav: de krav på säkerhet och förhindrande av föro-
rening som fastställts i konventionerna.
c) Certifikat: certifikat, utfärdade av en medlemsstat eller
på dess vägnar, i enlighet med konventionerna, samt
certifikat utfärdade för kemikalietankfartyg och gastank-
fartyg byggda före den 1 juli 1986, i enlighet med
Internationella kemikaliebulkkoden (IMO-resolution
A.212 (VII)] eller Internationella gasbulkkoden [IMO-
resolution A.328 (IX)].
Artikel 2
Denna förordning skall tillämpas på lastfartyg med en brutto-
dräktighet om 500 och däröver
a) byggda den 25 maj 1980 eller därefter, eller
byggda före detta datum, men
— som uppfyller föreskrifterna för nya fartyg, enligt
definition i 1974 års SOLAS-konvention och
— som, om det gäller kemikalietankfartyg och gas-
tankfartyg, uppfyller de standardnormer som avses
i artikel 1 c för fartyg byggda den 25 maj 1980
eller därefter,
enligt intyg utfärdat av en medlemsstat eller på med-
lemsstatens vägnar
och som
b) har fört en medlemsstats flagga och varit registrerat i
medlemsstaten, samt varit i drift under denna flagga i
minst sex månader
och som
c) medför giltiga certifikat.
Artikel 3
1. Medlemsstaterna får inte, av tekniska skäl som följer av
konventionerna, underlåta registrering av ett lastfartyg som är
registrerat i en annan medlemsstat, uppfyller föreskrifterna och
medför giltiga certifikat samt har anordningar och utrustning
som är godkända eller typgodkända i fartygets ursprungsland.
Om medlemsstaterna är bundna av regionala avtal till skydd
för havsmiljön den dag denna förordning träder i kraft får de
införa ytterligare regler som överensstämmer med föreskrifter-
na i konventionernas tillvalsbilagor.
2. Efter överflyttning av fartyget skall den mottagande
flaggmedlemsstaten utfärda certifikat på samma villkor som
under den flagga fartyget tidigare har fört.
3. Om ccrtifikaten utfärdas av en organisation på en med-
lemsstats vägnar skall denna stat se till att organisationen har
de kvalifikationer, den tekniska erfarenhet och den personal
som behövs för att, vid tillämpningen av konventionerna,
kunna utfärda certifikat som tryggar en hög säkerhetsnivå.
Organisationen skall ha förutsättningar för att utveckla regler
och föreskrifter som är godkända tekniska standarder och hålla
dem aktuella, samt använda kvalificerade och erfarna in-
spektörer som till fullo kan bedöma i vilket skick ett fartyg är.
4. Trots detta får ett fartyg vid överflyttningen underkastas
en besiktning av den mottagande flaggmedlemsstaten med
syfte att bekräfta att fartygets och utrustningens skick faktiskt
överensstämmer med dess certifikat och de intyg som avses i
artikel 2 a.
Artikel 4
I den mån föreskrifterna är oförändrade för existerande fartyg
får de mottagande flaggmedlemsstatema, vid tiden för för-
nyelse, förlängning eller översyn av de certifikat som utfärdats
enligt artikel 3, inte införa andra föreskrifter än dem som
ursprungligen utfärdats för certifikat med normal giltighetstid.
Artikel 5
1. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen
om varje vägran att utfärda nya certifikat av skäl som grundas
på skiljaktigheter i tolkningen av de föreskrifter eller be-
stämmelser som konventionerna överlåter åt parterna att
besluta om.
Om kommissionen inte inom en månad fått underrättelse om
att de berörda medlemsstaterna nått en överenskommelse skall
den inleda förfaranden för att fatta beslut i enlighet med den
ordning som fastställts i artikel 7.
2. Om en medlemsstat anser art ett fartyg inte kan registre-
ras enligt artikel 3 på grund av att säkerheten eller miljön
utsätts för allvarliga risker som ligger utanför certifikatens
6
39 i R0613/S
Prop. 1993/94:202
15.3.91
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 68/3
räckvidd får registreringen skjutas upp i högst tre månader och
medlemsstaten skall utan dröjsmål lägga fram ärendet inför
kommissionen och ange skälen till detta. Uppskovet skall
bekraftas eller återkallas i enlighet med förfarandet i artikel 7.
A nikel 6
Kommissionen skall bistås av en kommitté som är sammansatt
av företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare för
kommissionen som ordförande.
A nikel 7
När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas
skall kommissionens företrädare förelägga kommittén ett
förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget
inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur
brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med
den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall till-
lämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag från kommis-
sionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt den
artikeln. Ordföranden får inte rösta.
Kommissionen skall själv anta förslaget om det har tillstyrkts
av kommittén.
Om förslaget inte har tillstyrkts av kommittén eller om inget
yttrande avges skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet
vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut
med kvalificerad majoritet.
Om rådet inte har fattat något beslut åtta veckor från det att
förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de
föreslagna åtgärderna skall vidtas.
A nikel 8
Kommittén får också rådfrågas av kommissionen i alla frågor
med anknytning till tillämpningen och tolkningen av denna
förordning och särskilt för att se till att nivån för sjösäkerhet
och miljöskydd inte försämras.
Kommittén skall utarbeta egna förfaranderegler.
A nikel 9
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 4 mars 1991.
På rådets vägnar
J.F. POOS
Ordförande
Genom avtalet om europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
som trädde i kraft den 1 januari 1994, har Sverige åtagit sig att
införliva relevanta delar av EG:s existerande regelverk med svensk rätt.
I EES-avtalets bilaga XIII avsnitt V punkten 56 ingår rådets förordning
(EEG) nr 613/91 av den 4 mars 1991 om överflyttning av fartyg från
ett register till ett annat inom gemenskapen (EGT nr L 68, 15.3.1991,
s. 1).
Rättsakten innehåller bestämmelser om undanröjande av tekniska
hinder för överflyttning av registreringen av fortyg mellan medlems-
staternas nationella fartygsregister. Av ingressen till rättsakten framgår
att bestämmelserna är ett led i upprättandet av en fungerande inre mark-
nad inom EG. Syftet med rättsakten är även att befria de europeiska
redarna från de kostnader och administrativa förfaranden som ett byte
av register inom gemenskapen medför och att därigenom förbättra
driftsvillkoren och konkurrensläget för gemenskapens sjöfart. En förut-
sättning för tillämpningen av bestämmelserna i rättsakten är dock att
fartygen uppfyller föreskrifterna i 1974 års internationella konvention
om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 1974), 1966 års inter-
nationella lastlinjekonvention (LL 1966), 1973 års internationella kon-
vention om förhindrande av förorening från fårtyg i dess lydelse enligt
1978 års protokoll (MARPOL 1973/78) och därtill hörande bindande
resolutioner som antagits av Internationella sjöfartsorganisationen
(IMO). Vidare gäller bestämmelserna enligt huvudregeln lastfartyg med
en bruttodräktighet om minst 500 byggda den 25 maj 1980 eller därefter
och som har varit registrerade och i drift under en medlemsstats flagga
i minst sex månader. Genom EES-avtalet har rättsaktens tillämp-
ningsområde utsträckts till att gälla även sådana fartyg som är regi-
strerade i någon av de EFTA-stater för vilka avtalet har trätt i kraft.
Lagrådet
Innehållet i lagförslaget är sådant som sägs i 8 kap. 18 § andra stycket
regeringsformen, vilket enligt huvudregeln innebär att Lagrådet bör
höras över det. Detta gäller enligt samma lagrum dock inte om
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av frågans
beskaffenhet. Då lagförslaget i sin helhet har sin grund i EES-avtalet,
som godkänts av riksdagen (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1,
rskr. 1992/93:18, SFS 1992:1317), anser regeringen att frågans
beskaffenhet är sådan att Lagrådets hörande kan underlåtas. Lagrådets
yttrande har därför inte inhämtats.
Prop. 1993/94:202
1 §
Enligt artikel 7 i EES-avtalet skall en rättsakt som motsvarar en EEG-
fbrordning som sådan införlivas med de avtalsslutande parternas interna
rättsordning. Det innebär för svensk del att EG-förordningar skall
införlivas genom inkorporering. Införlivandet skall ske på den
konstitutionella nivå som framgår av regeringsformen.
Eftersom rådets förordning (EEG) nr 613/91 innehåller bestämmelser
om fartygsregistrering, som är ett ingrepp i enskildas personliga
förhållanden - även om bestämmelserna i detta fäll kan anses gå i en
för de enskilda gynnsam riktning - faller den inom det område som
enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall meddelas genom lag.
Även bestämmelserna om certifikat för fartyg är sådana att de i
princip faller inom lagområdet. De senare omfattas dock av regeringens
bemyndiganden i fartygssäkerhetslagen (1988:49) och lagen (1980:424)
om åtgärder mot vattenförorening-från fartyg. Med stöd därav har
regeringen i färtygssäkerhetsförordningen (1988:594) och förordningen
(1980:789) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg lämnat vissa
bemyndiganden till Sjöfartsverket. Innehållet i SOLAS 1974, LL 1966
och MARPOL 1973/78 är sådant att det omfattas av dessa
bemyndiganden. Någon ändring av dessa bemyndiganden avses inte med
denna lag.
4§
För att klargöra hur rådets förordning (EEG) nr 613/91 skall tillämpas
i EES-sammanhang hänvisas till vissa protokoll som innehåller
bestämmelser om anpassningar som är gemensamma för samtliga
rättsakter som ingår i EES-avtalet.
5§
Det ursprungliga EES-avtalet undertecknades av samtliga sju
medlemsländer i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA). På
grund av resultatet av en folkomröstning har avtalet dock inte
ratificerats av Schweiz. Vad gäller Liechtenstein kan ratificering inte
ske förrän vissa förutsättningar har uppfyllts. EES-avtalet gäller därför
för närvarande endast mellan EU och dess medlemsländer samt Finland,
Island, Norge, Sverige och Österrike.
6§
I samband med EES-avtalet har också ett avtal mellan EFTA-statema
om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol samt ett
avtal om en ständig kommitté för EFTA-statema undertecknats. På
grund av dessa avtal har Övervakningsmyndigheten och Ständiga
Prop. 1993/94:202
kommittén inrättats med uppgifter på EFTA-sidan motsvarande EG- Prop. 1993/94:202
kommissionens. Fördelningen av uppgifter mellan de två organen
framgår av protokoll 1 till de båda avtalen jämfört med protokoll 1 till
EES-avtalet.
Vidare finns i bilaga XIII till EES-avtalet sektoriella anpassningar
som gäller transportområdet. Där föreskrivs att om rättsakter som
nämns i bilagan föreskriver förfaranden for att lösa tvister mellan EG-
medlemsstater, och en tvist uppstår mellan EFTA-stater, EFTA-statema
skall hänskjuta tvisten till lösning av vederbörande EFTA-organ med
tillämpning av motsvarande förfarande. Om en tvist uppstår mellan en
EG-medlemsstat och en EFTA-stat skall respektive avtalsslutande parter
hänskjuta tvisten till lösning av Gemensamma EES-kommittén med
tillämpning av motsvarande förfaranden.
10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994
Prop. 1993/94:202
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Odell
Regeringen beslutar proposition 1993/94:202 Överflyttning av fårtyg
mellan fartygsregister.
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om överflyttning av |
391R0613 |
gotab 46270. Stockholm 1994
Prop. 1993/94:202
12