Prop.
1993/94:200
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 1994
Carl Bildt
Gun Hellsvik
(Justitiedepartementet)
I propositionen behandlas specialdomstolama utifrån ett principiellt
perspektiv.
Regeringen redovisar också principerna för hur processen inom det
arrende- och hyresrättsliga området i framtiden bör vara beskaffad. Ut-
gångspunkten är därvid att rättskipningen på detta område bör koncen-
treras till de allmänna domstolarna. Några lagförslag läggs inte fram i
detta sammanhang utan regeringen återkommer med sådana vid en
senare tidpunkt.
I propositionen lämnas slutligen förslag om att Bostadsdomstolen
skall upphöra den 1 juli 1994 och att dess verksamhet skall övertas av
Svea hovrätt. Vad gäller rättegången i hovrätten föreslås att vissa spe-
cialregler om förfarandet meddelas i en särskild lag.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 200
Prop. 1993/94:200
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Lagtext ................................. 6
2.1 Förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i
Svea hovrätt.......................... 6
2.2 Förslag till lag om ändring i jordabalken ........ 8
2.3 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429)........................... 11
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder............ 14
2.5 Förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen
(1973:531)........................... 16
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1080) om
avveckling av hyresregleringen............... 17
2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen
(1974:1082) om bostadsdomstol.............. 18
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m.m................ 19
2.9 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
lagen (1977:792)....................... 20
2.10 Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen
(1978:304)........................... 21
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om
rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostads-
rätt ................................22
2.12 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1991:614)........................... 23
3 Ärendet och dess beredning .................... 24
4 Domstolsväsendets specialisering .................25
4.1 Nuvarande ordning i huvuddrag.............. 25
4.2 Olika typer av specialisering inom domstolsväsen-
det ................................26
4.2.1 Specialisering genom koncentration av vissa
måltyper inom de allmänna domstolarna och
de allmänna förvaltningsdomstolarna.......27
4.2.2 Särskilda domstolar knutna till de allmänna
domstolarna...................... 28
4.3 De fristående specialdomstolarna............. 29
5 Rättskipningen inom det arrende- och hyresrättsliga om-
rådet ................................... 37
5.1 Nuvarande ordning ..................... 37
5.1.1 Hyresnämnderna................... 37
5.1.2 Arrendenämnderna.................. 38
Prop. 1993/94:200
5.1.3 Hyresnämndernas sammansättning........ 39
5.1.4 Arrendenämndernas sammansättning....... 40
5.1.5 Förfarandet i nämnderna .............. 40
5.1.6 Överprövning av arrendenämndernas och
hyresnämndernas beslut............... 41
5.1.7 Tidigare förslag till förändringar vad gäller
hyres- och arrendenämnderna........... 41
5.1.8 Bostadsdomstolen .................. 42
5.2 De allmänna domstolarnas handläggning av mål om
hyra och arrende ....................... 44
6 Arrende- och hyresnämndernas framtid ............. 46
6.1 Allmänt.............................46
6.2 Särskilt om hyresnämnderna................ 48
6.3 Särskilt om arrendenämnderna .............. 52
7 Bostadsdomstolen........................... 53
7.1 Bostadsdomstolen upphör ................. 53
7.2 Överklagande av Svea hovrätts beslut .......... 57
7.3 Genomförande-, personal- och kostnadsfrågor..... 58
7.3.1 Genomförande- och personalfrågor........ 58
7.3.2 Kostnader ....................... 58
8 Författningskommentar........................59
8.1 Förslaget till lag om rättegången i vissa hyresmål i
Svea hovrätt..........................59
8.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken, förslaget
till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) och
förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder............ 61
8.3 Förslaget till lag om ändring i bostadssanerings-
lagen (1973:531)....................... 61
8.4 Förslaget till ändring i lagen (1974:1080) om av-
veckling av hyresregleringen ............... 61
8.5 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1974:1082) om bostadsdomstol.............. 62
8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1132)
om förvärv av hyresfastighet m.m.............62
8.7 Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
lagen (1977:792)....................... 62
8.8 Förslaget till lag om ändring i hyresförhandlings-
lagen (1978:304) och förslaget till lag om ändring i
lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt ................. 63
8.9 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1991:614)...........................63
Prop. 1993/94:200
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorians förslag........ 64
Bilaga 2 Promemorians lagförslag ..................67
Bilaga 3 Sammanställning av remissinstanser ........... 84
Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ................ 85
Bilaga 5 Lagrådets yttrande ..................... 101
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994 103
Prop. 1993/94:200
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i
Svea hovrätt,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429),
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadssanerings-
lagen (1973:531),
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:1080)
om avveckling av hyresregleringen,
7. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen
(1974:1082) om bostadsdomstol,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132)
om förvärv av hyresfastighet m.m.,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
lagen (1977:792),
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i hyresförhandlings-
lagen (1978:304),
11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om
rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1991:614),
13. godkänner de riktlinjer för det fortsatta reformarbetet som redo-
visas i avsnitt 6.
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag tillämpas av Svea hovrätt i mål som överklagats dit från
en hyresnämnd.
2 § I fråga om en sådan rättegång skall hovrätten tillämpa 52 kap.
rättegångsbalken, om inte annat följer av denna eller annan lag.
3 § Klaganden får inte ändra sin talan till att avse en annan del av
hyresnämndens beslut än den som uppgetts i överklagandet.
4 § Hovrätten skall verka for att utredningen i målet får den inriktning
och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.
Hovrätten skall om möjligt se till att onödig utredning inte läggs fram.
5 § Muntlig förhandling får hållas om viss fråga eller i målet i dess
helhet, om det kan antas vara till fördel för utredningen.
Muntlig förhandling skall hållas, om en part begär det samt förhand-
lingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det.
6 § När muntlig förhandling eller förrättning för syn på stället skall
hållas skall parterna kallas. En part får föreläggas att inställa sig person-
ligen vid vite eller föreläggas att inställa sig vid påföljd att hans utevaro
inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.
7 § Har ett vittne, en sakkunnig eller en part under sanningsförsäkran
hörts inför hyresnämnden och beror avgörandet även i hovrätten av till-
tron till den bevisningen, får hyresnämndens beslut inte ändras i den
delen utan att beviset tagits upp på nytt i hovrätten. En sådan ändring
får dock göras, om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett
annat än hyresnämnden antagit.
8 § Beslut av Svea hovrätt äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Detta gäller dock
inte beslut, enligt vilket ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap.
16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 23 § andra stycket, 34,
36 eller 37 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531) eller yrkande om
rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) lämnats utan bifall.
Prop. 1993/94:200
9 § Bifalls en hyresvärds talan om att hyresavtalet skall upphöra att
gälla får hovrätten efter yrkande av hyresvärden ålägga hyresgästen att
flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall lämnas.
10 § Hovrättens beslut i mål som avses med denna lag får inte över-
klagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Lagen tillämpas också på mål
som överlämnats till Svea hovrätt av Bostadsdomstolen.
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 55 a, 71 och 73 §§ jordabalken1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
55 c §2
Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet sagts upp, får be-
slut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till
vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning
hänskjutits till hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det
månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för an-
sökningen. Beslut om ändring av hyresvillkoren får dock inte i något av
de fall som nu angetts avse tiden innan sex månader förflutit efter det
att de förut gällande villkoren böljade tillämpas.
Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts upp, får
beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till
vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning
hänskjutits till hyresnämnden, får beslut om ändring av hyresvillkoren
inte avse tiden före den tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat
sägas upp, om uppsägning skett när ansökningen ingavs till hyresnämn-
den. Är hyrestiden längre än ett år och sker ändring av hyresvillkoren
på grund av ansökan av hyresgästen, får beslutet likväl avse tiden efter
det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för
ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i följd.
Har den hyra som prövas blivit gällande enligt 54 a §, får beslut om
hyran, utan hinder av första och andra styckena, avse tid från den dag
då hyran böljade gälla, om ansökningen har gjorts inom tre månader
därefter.
Hyresnämnden får, när det finns skäl till det, förordna att beslut om
villkorsändring skall gälla från en tidigare tidpunkt än vad som sägs i
första och andra styckena. Om det finns särskilda skäl får hyresnämn-
den också förordna att beslut om villkorsändring får verkställas även om
det inte har vunnit laga kraft.
Skall hyresgästen enligt hyres-
nämndens eller Bostadsdomstolens
beslut betala högre hyra for för-
fluten tid än som skolat utgå förut,
är hyresrätten inte förverkad på
grund av dröjsmål med betalning-
en av det överskjutande beloppet,
om betalningen sker inom en
Skall hyresgästen enligt hyres-
nämndens eller hovrättens beslut
betala högre hyra för förfluten tid
än som skolat utgå förut, är hyres-
rätten inte förverkad på grund av
dröjsmål med betalningen av det
överskjutande beloppet, om betal-
ningen sker inom en månad från
1 Balken omtryckt 1971:1209.
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:199.
Prop. 1993/94:200
månad från den dag då beslutet
vann laga kraft. Vad som sagts nu
gäller inte, om skyldighet att flytta
inträder för hyresgästen inom
kortare tid än två månader efter
den dag då beslutet vann laga
kraft. Vad som sagts nu gäller
inte, om skyldighet att flytta in-
träder for hyresgästen inom kort-
are tid än två månader efter nämn-
nämnda dag. da dag.
På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om be-
loppet förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran.
Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden innan be-
slutet vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande
belopp jämte ränta som avses i sjätte stycket. Medges anstånd, får det
bestämmas att ränta till förfallodagen skall beräknas enligt 5 § räntelag-
en.
Om hyran sänks för förfluten tid
genom hyresnämndens eller Bo-
stadsdomstolens beslut, skall hy-
resvärden samtidigt åläggas att till
hyresgästen betala tillbaka vad han
till följd därav har uppburit för
mycket jämte ränta. Räntan skall
beräknas enligt 5 § räntelagen för
tiden från dagen för beloppets
mottagande till dess beslutet vun-
nit laga kraft och enligt 6 § ränte-
lagen för tiden därefter.
71
Ett överklagande som avses i
70 § tas upp av Bostadsdomstolen.
Besvärshandlingen skall ges in till
hyresnämnden.
Om hyran sänks för förfluten tid
genom hyresnämndens eller hov-
rättens beslut, skall hyresvärden
samtidigt åläggas att till hyresgäst-
en betala tillbaka vad han till följd
därav har uppburit for mycket
jämte ränta. Räntan skall beräknas
enligt 5 § räntelagen för tiden från
dagen för beloppets mottagande
till dess beslutet vunnit laga kraft
och enligt 6 § räntelagen för tiden
därefter.
§3
Ett överklagande som avses i 70
§ tas upp av Svea hovrätt. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
73 §4
I hyrestvister som avses i 49, 54
eller 55 d § och i mål om åtgärds-
föreläggande enligt 16 § andra
stycket, om upprustningsförelägg-
ande enligt 18 a-c §§, om god-
kännande av förbättringsarbete
eller liknande åtgärd enligt 55 a §
tredje stycket eller om utdömande
av vite enligt 62 § skall vardera
parten svara för sin rättegångs-
I hyrestvister som avses i 49, 54
eller 55 d § och i mål om åtgärds-
föreläggande enligt 16 § andra
stycket, om upprustningsförelägg-
ande enligt 18 a-c §§, om god-
kännande av förbättringsarbete
eller liknande åtgärd enligt 55 a §
tredje stycket eller om utdömande
av vite enligt 62 § skall vardera
parten svara för sin rättegångs-
3 Senaste lydelse 1992:126.
4 Lydelse enligt prop. 1993/94:199.
kostnad i Bostadsdomstolen, om kostnad i hovrätten, om inte annat
inte annat följer av 18 kap. 6 § följer av 18 kap. 6 § rättegångs-
rättegångsbalken. balken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Prop. 1993/94:200
10
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att 5 b, 9, 9a, 24 och 25 §§ rättshjälpslagen
(1972:429)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 b §
Med domstol förstås i denna lag,
allmän domstol, allmän förvalt-
ningsdomstol, Bostadsdomstolen,
Försäkringsöverdomstolen och Ar-
betsdomstolen. Vad i lagen sägs
om domstol skall även gälla arren-
denämnd och hyresnämnd.
Med domstol förstås i denna lag,
allmän domstol, allmän förvalt-
ningsdomstol, Försäkringsöver-
domstolen och Arbetsdomstolen.
Vad i lagen sägs om domstol skall
även gälla arrendenämnd och
hyresnämnd.
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange-
lägenhet som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,
2. bevisning vid allmän domstol,
Bostadsdomstolen, Marknadsdom-
2. bevisning vid allmän domstol,
Marknadsdomstolen eller Arbets-
stolen eller Arbetsdomstolen samt
nödvändig utredning i angelägen-
het, som kan komma under sådan
domstols prövning eller som skall
prövas av skiljemän,
domstolen samt nödvändig utred-
ning i angelägenhet, som kan
komma under sådan domstols pröv-
ning eller som skall prövas av
skiljemän,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för till-
varatagande av den rättssökandens rätt och ej kan erhållas genom myn-
digheten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställel-
se inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts,
eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642)
om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarunder-
sökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,
5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746)
om betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i ut-
sökningsmål,
Lagen omtryckt 1993:9.
11
Prop. 1993/94:200
6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 §
lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av fader-
skap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket
nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,
7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan
bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den
ena sambon har avlidit,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.
9a§
Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet befriad
från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid
de allmänna domstolarna och för avgifter enligt 15 § 1-3 avgiftsförord-
ningen (1992:191).
Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är er-
forderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om
handling som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen
begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.
Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verk-
ställbart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift
i utsökningsmål. Detsamma gäller
hjälp i ett mål om verkställighet.
Kostnader för kungörelse i mål
eller ärende vid allmän domstol,
Bostadsdomstolen eller Arbets-
domstolen skall, såvitt de belastar
den som beviljats allmän rätts-
hjälp, utgå av allmänna medel.
den som har beviljats allmän rätts-
Kostnader för kungörelse i mål
eller ärende vid allmän domstol
eller Arbetsdomstolen skall, såvitt
de belastar den som beviljats all-
män rättshjälp, utgå av allmänna
medel.
24 §
I den mån ej särskilda föreskrift-
er gäller, utgår ersättning för be-
visning i mål eller ärende i allmän
domstol. Bostadsdomstolen eller
Arbetsdomstolen med skäligt be-
lopp enligt domstolens bestäm-
mande. Utöver vad som följer av
rättegångsbalken utgår ersättning
också för sådan sakkunnig som
avses i 40 kap. 19 § rättegångs-
balken med belopp som samman-
lagt högst motsvarar en tiondel av
det basbelopp som anges i 6 §
första stycket.
I den mån ej särskilda föreskrift-
er gäller, utgår ersättning for be-
visning i mål eller ärende i allmän
domstol eller Arbetsdomstolen
med skäligt belopp enligt dom-
stolens bestämmande. Utöver vad
som följer av rättegångsbalken ut-
går ersättning också för sådan sak-
kunnig som avses i 40 kap. 19 §
rättegångsbalken med belopp som
sammanlagt högst motsvarar en
tiondel av det basbelopp som an-
ges i 6 § första stycket.
25 §
I angelägenhet som inte hand- I angelägenhet som inte hand-
läggs vid allmän domstol, Bo- läggs vid allmän domstol eller Ar-
12
Prop. 1993/94:200
stadsdomstolen eller Arbetsdom-
stolen beslutar Rättshjälpsmyndig-
heten om utredning. Utan hinder
härav får biträde besluta om utred-
ning av mindre omfattning.
Samma befogenhet tillkommer bo-
delningsförrättare.
betsdomstolen beslutar Rättshjälps-
myndigheten om utredning. Utan
hinder härav får biträde besluta
om utredning av mindre omfatt-
ning. Samma befogenhet till-
kommer bodelningsförrättare.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt
till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utred-
ningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts i domstol fastställes
ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av Rätts-
hjälpsmyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
13
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder1 att 23 och 32 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
23 §2
Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt
12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i
ärende angående bostadsrätt eller särskild förvaltning eller i ärende en-
ligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller lagen
(1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlings-
lagen, 11 kap. 3§ bostadsrättslagen (1991:614), 34 § bostadsförvalt-
ningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m.m.
samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bo-
stadsrätt.
Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får mte över-
klagas.
Hyresnämndens beslut får över-
klagas genom besvär hos Bostads-
domstolen, om nämnden
1. avvisat ansökan som avses i
8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller
16 e §, eller avvisat besvär,
Hyresnämndens beslut får över-
klagas hos Svea hovrätt, om
nämnden
1. avvisat ansökan som avses i
8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller
16 e §, eller avvisat ett överklagan-
de,
2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock
ej när ärendet kan återupptagas,
3. förordnat angående ersättning for någons medverkan i ärendet,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta förelägg-
ande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,
5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän
rättshjälp.
En besvärshandling som avses i
tredje stycket skall ges in till hy-
resnämnden inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades.
I fråga om handläggningen hos
hyresnämnden av en besvärshand-
ling som avses i första eller tredje
stycket tillämpas bestämmelserna i
Ett överklagande som avses i
tredje stycket skall ges in till hy-
resnämnden inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades.
I fråga om handläggningen hos
hyresnämnden av ett överklagande
som avses i första eller tredje
stycket tillämpas bestämmelserna i
1 Lagen omtryckt 1985:660.
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:199.
14
Prop. 1993/94:200
52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalk- 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalk-
en. en.
32 §3
Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a
§, 55 c § åttonde stycket eller 55 d § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 §
hyresförhandlingslagen (1978:304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 §
eller 25 § första stycket bostadsförvaltningslagen (1977:792), får beslut-
et verkställas såsom lagakraftägande dom.
Har hyresnämnden med stöd av
31 § första stycket bostadsförvalt-
ningslagen förordnat att beslut en-
ligt 13 eller 15 § eller 25 § första
stycket nämnda lag skall lända till
efterrättelse genast, får även så-
dant beslut, om Bostadsdomstolen
ej förordnat annat, verkställas så-
som lagakraftägande dom.
Har hyresnämnden med stöd av
31 § första stycket bostadsförvalt-
ningslagen forordnat att beslut en-
ligt 13 eller 15 § eller 25 § första
stycket nämnda lag skall lända till
efterrättelse genast, får även så-
dant beslut, om hovrätten ej för-
ordnat annat, verkställas såsom
lagakraftägande dom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Lydelse enligt prop. 1993/94:199.
15
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att 21 § bostadssaneringslagen (1973:531) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
21
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen skall ges in till hyresnämn-
den.
Föreslagen lydelse
§2
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Jfr prop. 1993/94:199, vari lagen föreslås bli upphävd.
2 Senaste lydelse 1986:1169.
16
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1974:1080) om avveckling av
hyresregleringen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
7
Talan mot nämndens beslut en-
ligt denna lag föres hos Bostads-
domstolen genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet med-
delades. Besvärshandlingen skall
inges till domstolen. I övrigt äger
23 § andra stycket och 23 b §
första stycket lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämn-
der motsvarande tillämpning.
Nämndens beslut skall om Bo-
stadsdomstolen ej annorlunda för-
ordnar, lända till efterrättelse utan
hinder av anförda besvär. I vad
beslutet avser förfluten tid skall
vad nu sagts dock gälla endast så-
vitt fråga är om besvär av den
som vid beslutet upphört eller
sedermera upphör att vara hyres-
värd eller hyresgäst beträffande
lägenheten.
Vardera parten skall svara för
sin rättegångskostnad i Bostads-
domstolen i den mån annat ej föl-
jer av 18 kap. 6 § rättegångsbalk-
en.
Föreslagen lydelse
§
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden. I övrigt tillämpas 23 §
tredje stycket och 23 b § första
stycket lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämn-
der.
Nämndens beslut gäller, om inte
hovrätten beslutar annat, även om
det har överklagats. I den del be-
slutet avser förfluten tid gäller
detta dock endast såvitt fråga är
om överklagande av den som vid
beslutet upphört eller sedermera
upphör att vara hyresvärd eller
hyresgäst beträffande lägenheten.
Vardera parten skall svara för sin
rättegångskostnad i hovrätten i den
mån annat ej följer av 18 kap. 6 §
rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 200
17
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att lagen (1974:1082) om bostadsdomstol skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1994. Mål som inte avgjorts av
Bostadsdomstolen före upphävandet skall överlämnas till Svea hovrätt
för prövning.
18
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att 25 och 26 §§ lagen (1975:1132) om förvärv
av hyresfastighet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
25
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen skall ges in till hyresnämn-
den.
26
I ärende om förvärvstillstånd och
om tillstånd till förköp enligt
denna lag skall vardera parten
svara för sin rättegångskostnad i
Bostadsdomstolen, i den mån ej
annat följer av 18 kap. 6 § rätte-
gångsbalken. I övrigt gäller all-
männa bestämmelser om rätte-
gångskostnad i Bostadsdomstolen.
Föreslagen lydelse
§*
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
§2
I ärende om förvärvstillstånd och
om tillstånd till förköp enligt
denna lag skall vardera parten
svara for sin rättegångskostnad i
hovrätten, i den mån ej annat föl-
jer av 18 kap. 6 § rättegångsbalk-
en.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1986:1173.
2 Senaste lydelse 1979:307.
19
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att 34 § bostadsforvaltningslagen (1977:792) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
34 §
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
Bostadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen skall ges in till hyresnämn-
den.
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Senaste lydelse 1986:1175.
20
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att 31 och 32 §§ hyresförhandlingslagen
(1978:304) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
31
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades.
Besvärshandlingen skall ges in
till hyresnämnden.
32
I tvist som avses i 22 eller 24 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i Bostadsdom-
stolen, i den mån ej annat följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
Föreslagen lydelse
§'
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Överklag-
andet skall ges in till hyresnämn-
den.
§
I tvist som avses i 22 eller 24 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i hovrätten, i
den mån ej annat följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Senaste lydelse 1986:1178.
21
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (1982:352) om rätt till fas-
tighetsförvärv for ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
15
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen ges in till hyresnämnden.
16
I ärenden enligt denna lag skall
vardera parten svara för sina
rättegångskostnader i Bostadsdom-
stolen, i den mån annat inte följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
Föreslagen lydelse
§'
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Överklag-
andet skall ges in till hyresnämn-
den.
§
I ärenden enligt denna lag skall
vardera parten svara för sina rätte-
gångskostnader i hovrätten, i den
mån annat inte följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Senaste lydelse 1986:1187.
22
Prop. 1993/94:200
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 och 4 §§ bostadsrättslagen
(1991:614) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
3 §
Beslut av hyresnämnden i frågor
angående inträde i föreningen en-
ligt 2 kap. 10 §, skyldighet att
upplåta bostadsrätt enligt 4 kap.
6 §, fastställande av hyresvillkor
enligt 4 kap. 9 §, godkännande av
stämmobeslut enligt 9 kap. 16 §
första stycket 1 eller 2 eller ut-
dömande av vite enligt 11 kap.
2 § får överklagas hos Bostads-
domstolen inom tre veckor från
den dag beslutet meddelas. Skriv-
elsen med överklagandet skall ges
in till hyresnämnden.
Beslut av hyresnämnden i frågor
angående inträde i föreningen en-
ligt 2 kap. 10 §, skyldighet att
upplåta bostadsrätt enligt 4 kap.
6 §, fastställande av hyresvillkor
enligt 4 kap. 9 §, godkännande av
stämmobeslut enligt 9 kap. 16 §
första stycket 1 eller 2 eller ut-
dömande av vite enligt 11 kap.
2 § får överklagas hos Svea hov-
rätt inom tre veckor från den dag
beslutet meddelas. Överklagandet
skall ges in till hyresnämnden.
Beslut av hyresnämnden i frågor enligt 7 kap. 11 § får inte över-
klagas.
I en tvist som avser fastställande
av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i Bostadsdom-
stolen, om inte något annat anges i
18 kap. 6 § rättegångsbalken.
I en tvist som avser festställande
av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i hovrätten, om
inte något annat anges i 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
23
Prop. 1993/94:200
År 1989 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté med upp-
gift att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation (dir.
1989:56). Kommittén antog namnet Domstolsutredningen (Ju 1989:06).
I den del av direktiven som avsåg en översyn av domstolarnas organisa-
tion nämndes bl.a. frågan om en samordning av kanslierna mellan
hyresnämnderna och tingsrätterna på de orter där nämnderna fanns. I
senare utfärdade tilläggsdirektiv till Domstolsutredningen (dir. 1991:94)
beslutade regeringen att återkalla utredningens uppdrag vad avsåg de
organisatoriska delarna. Dessa frågor kom istället att beredas inom
regeringskansliet.
Sålunda utarbetades departementspromemorian Domstolsväsendet -
Organisation och administration i framtiden (Ds 1992:38). Promemorian
behandlade bland andra frågor också frågan om specialdomstolamas
framtid. Där beskrevs relativt ingående de överväganden av mer princi-
piell art som måste göras inför ett ställningstagande till om specialdom-
stolama bör avskaffas eller inte och redovisades de särskilda problem-
ställningar som i detta avseende finns för varje enskild sådan domstol.
Detta ledde fram till slutsatsen att så många frågor skulle kräva sär-
skilda överväganden och utredningar att frågan om att avskaffa special-
domstolarna och inordna hyres- och arrendenämndernas verksamhet
med domstolsväsendet i övrigt skulle komma att övervägas i särskild
ordning inom regeringskansliet.
Till följd av detta utarbetades under hösten 1992 och våren 1993 pro-
memorian Specialdomstolama i framtiden (Ds 1993:34). I promemori-
ans inledande avsnitt behandlas frågan om specialdomstolama från prin-
cipiella utgångspunkter. Därefter behandlas vaije specialdomstol för sig
och slutligen även arrende- och hyresnämnderna. I promemorian före-
slås beträffande Bostadsdomstolen att den skall upphöra och att dess
funktioner i ett inledande skede skall övertas av Svea hovrätt. Be-
träffande arrende- och hyresnämnderna föreslås att dessa, likaså under
ett inledande skede, skall samordnas i administrativt hänseende med de
tingsrätter som ligger på den ort där respektive nämnd finns. Vad gäller
specialdomstolama i övrigt föreslår promemorian att Patentbesvärsrätten
skall avskaffas och att samma sak på sikt bör ske med Marknads-
domstolen samt att Arbetsdomstolens uppgifter bör kunna förändras.
Beträffande de två sista domstolarna lägger promemorian inte fram
något konkret förslag. En sammanfattning av promemorians överväg-
anden och förslag finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag i den del
de avser Bostadsdomstolen finns i bilaga 2. Promemorieförslagen har
remissbehandlats. En sammanställning över vilka remissinstanser som
har yttrat sig över förslagen finns i bilaga 3. En sammanställning över
remissvaren finns i promemorian Ds 1994:17.
Som en första etapp i genomförandet av promemorieförslagen tas i
denna proposition upp vissa allmänna frågor om specialdomstolama och
principerna för var den rättskipning som i dag sker i arrende- och
hyresnämnder skall äga rum i framtiden. Vidare behandlas frågan om
Bostadsdomstolen skall avskaffas som fristående domstol och om dess
24
Prop. 1993/94:200
uppgifter, i ett inledande skede, skall övertas av Svea hovrätt. Frågan
om Patentbesvärsrätten avser regeringen att återkomma till i samband
med det fortsatta reformarbetet med avseende på de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna. Eftersom promemorian inte lägger fram några kon-
kreta förslag beträffande Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen kan
dessa inte behandlas i detta sammanhang.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 10 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet föreslår att det i den nya lagen om rättegången i vissa
hyresmål i Svea hovrätt skall tas in en bestämmelse om s.k.
tilltrosbevisning som motsvarar 23 § andra stycket lagen (1974:1082)
om bostadsdomstol.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter i
övrigt behandlas i avsnitt 7.
Domstolsväsendet är uppbyggt huvudsakligen kring två parallella dom-
stolsorganisationer. Den ena, de allmänna domstolarna, utgörs av tings-
rätterna som första instans, hovrätterna som andra instans och Högsta
domstolen som sista instans. Den andra domstolsorganisationen, de all-
männa förvaltningsdomstolarna, består av länsrätterna som första in-
stans, kammarrätterna som andra och Regeringsrätten som slutinstans.
De allmänna domstolarna har generell behörighet att handlägga alla mål
och ärenden som inte uttryckligen är undantagna från deras kompetens-
område. De allmänna förvaltningsdomstolarna prövar endast de mål och
ärenden som i vaije enskilt fall finns föreskrivet i lag eller annan för-
fattning. De allra flesta förvaltningsbeslut som skall överprövas av dom-
stol skall enligt skilda föreskrifter prövas av en allmän förvaltningsdom-
stol. Härigenom kan sägas att dessa i praktiken fått en i det närmaste
generell kompetens att överpröva beslut av förvaltningskaraktär. Den
dömande verksamheten i såväl de allmänna domstolarna som de all-
männa förvaltningsdomstolarna utövas normalt enbart av lagfarna
domare eller lagfarna domare och nämndemän.
Härutöver förekommer inom domstolsväsendet ett antal fristående s.k.
specialdomstolar vardera med ett kompetensområde som är begränsat
till ett visst sakområde eller några speciella frågor. Till specialdomstol-
arna räknas Försäkringsöverdomstolen, Arbetsdomstolen, Marknads-
domstolen, Patentbesvärsrätten och Bostadsdomstolen.
25
Prop. 1993/94:200
Vid sidan av domstolsväsendet finns ett antal nämnder som prövar
olika slag av tvister, som exempel kan nämnas hyres- och arrende-
nämnderna och Statens va-nämnd. Som ytterligare exempel på nämnder
med domstolsliknande uppgifter kan nämnas övervakningsnämndema.
Ett stort antal konsumenttvister prövas av Allmänna reklamations-
nämnden, som dock inte kan fatta för parterna bindande beslut. Kon-
cessionsnämnden för miljöskydd har som främsta uppgift att pröva
frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd prövar om hälso- och sjukvårdspersonal begått fel i
yrkesutövningen.
På senare år har det svenska systemet med domstolsliknande nämnder
och överprövning av förvaltningsbeslut i förvaltningsmyndigheter i
stället för i domstolar ifrågasatts, bl.a. mot bakgrund av de krav som
ställs i Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna (Europakonventionen). Mot denna bakgrund
avskaffades utskrivningsnämndema och Psykiatriska nämnden den 1
januari 1992, varvid deras uppgifter övertogs av de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna. Domstolsutredningen har föreslagit att övervaknings-
nämndema skall avskaffas. I fortsättningen behandlas inte de olika
nämnderna och deras framtid närmare med undantag for hyres- och
arrendenämnderna eftersom dessa nämnder hör nära samman med
Bostadsdomstolen.
Som nyss nämnts är huvuddelen av rättskipningen fördelad mellan de
allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Även
om dessa domstolsorganisationer bygger på principen att domstolarna
skall ha en allmän och bred kompetens finns det inom respektive
organisation olika typer av specialisering i form av koncentration av
mål till vissa domstolar, avdelningar eller rotlar. Specialisering kan
uppnås även genom att domstolarna vid handläggningen av vissa mål
skall ha en särskild sammansättning eller att särskilda domstolar knyts
till de allmänna domstolarna. Den mest uttalade formen av specialise-
ring är sådana domstolar som är helt fristående från de allmänna
domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Vissa äldre
sådana specialorgan är numera avskaffade. I stället har nya tillkommit.
Under 1960- och 1970-talen inrättades två nya fristående special-
domstolar, nämligen Bostadsdomstolen och Marknadsdomstolen. Under
denna period inrättades även speciella förvaltningsdomstolar, nämligen
Patentbesvärsrätten, försäkringsrätterna och Försäkringsdomstolen
(senare Försäkringsöverdomstolen). Utvecklingen har därefter ånyo
vänt. Försäkringsrätterna avskaffades den 1 juli 1992 och deras verk-
samhet integrerades i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Riksdagen
har också beslutat att Försäkringsöverdomstolen skall upphöra den 1 juli
1995 (prop. 1992/93:215, bet. 1992/93:JuU33, rskr. 1992/93:372).
26
Prop. 1993/94:200
4.2.1 Specialisering genom koncentration av vissa måltyper inom
de allmänna domstolarna och de allmänna Förvaltningsdomstolarna
Vilken allmän domstol som skall ta upp ett mål eller ärende bestäms
normalt av forumreglema i 10 resp. 19 kap. rättegångsbalken (RB). För
vissa typer av mål gäller emellertid särskilda forumregler och ibland
även särskilda regler om domstolarnas sammansättning.
Sjörättsmål handläggs vid sju särskilt utsedda tingsrätter, benämnda
sjörättsdomstolar. I vissa fall har sjörättsdomstolama också en särskild
sammansättning.
Patentmål handläggs vid Stockholms tingsrätt. Tingsrättens avgöran-
den i patentmål kan överklagas på vanligt sätt till Svea hovrätt. I såväl
tingsrätten som i hovrätten gäller särskilda sammansättningsregler i
patentmål. Bl.a. deltar särskilda ledamöter med tekniska specialkun-
skaper. Vissa mål om upphovsrätt tas också upp av Stockholms tingsrätt
som första instans. I mål av dessa slag har tingsrätten vanlig samman-
sättning.
Mål enligt konkurrenslagen (1993:20) handläggs i de flesta fall som
första domstolsinstans av Stockholms tingsrätt som exklusivt forum. I
flertalet sådana mål skall särskilda ledamöter (ekonomiska experter) del-
ta i avgörandet.
Tryckfrihetsmål handläggs vid de tingsrätter inom vilkas domkretsar en
länsstyrelse har sitt säte och vid fyra andra tingsrätter. Fråga om en
skrifts brottslighet skall som regel prövas av en niomannajury. Vid
huvudförhandling inför jury skall rätten bestå av tre eller fyra lagfarna
domare.
De tingsrätter som är behöriga att ta upp tryckfrihetsmål är även be-
höriga att pröva yttrandefrihetsmål enligt yttrandefrihetsgrundlagen.
Förfarandet i yttrandefrihetsmål överensstämmer med förfarandet i
tryckfrihetsmål.
Även inom de allmänna förvaltningsdomstolarna förekommer att mål-
typer specialdestineras till vissa domstolar. Enligt huvudregeln i förord-
ningen (1977:937) om kammarrätternas domkretsar skall den kammar-
rätt som inom sin domkrets har den förvaltningsmyndighet eller domstol
som har meddelat beslut i första instans pröva överklagande av beslutet.
Från denna huvudregel görs undantag för vissa mål som koncentreras
till vissa kammarrätter t.ex. kriminalvårdsmål och studiestödsmål.
Regeringen har dock för dessa två måltyper föreslagit att de inte längre
skall koncentreras på det viset (prop. 1993/94:133). Även för länsrätt-
ernas del förekommer vissa specialdestinerade måltyper. Regeringen har
dock i nyss nämnda proposition föreslagit lagändringar som innebär att
sådan specialisering inte heller längre skall förekomma hos länsrätt-
erna.
En annan form av specialisering som förekommer inom såväl de all-
männa domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna är att
vissa domstolar, främst de större, i sina interna arbetsordningar har före-
skrivit att vissa måltyper skall koncentreras till särskilda avdelningar
eller rotlar inom domstolen. Denna form av intern specialisering har
tillkommit på internt initiativ utan att det har föreskrivits i lag eller för-
27
Prop. 1993/94:200
ordning. I detta sammanhang kan dock nämnas att Ungdomsbrotts-
kommittén (Ju 1990:07) i sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott
(SOU 1993:35) bl.a. har föreslagit att det skall inrättas speciella ung-
domsrotlar vid tingsrätterna. Frågan bereds för närvarande inom
regeringskansliet med sikte på en lagrådsremiss under våren 1994.
4.2.2 Särskilda domstolar knutna till de allmänna domstolarna
För prövning av vissa måltyper har man inrättat domstolar, som trots att
de är knutna till det allmänna domstolsväsendet, ändå har ansetts som
särskilda domstolar ur processrättslig synvinkel. Vid vissa tingsrätter
finns således fastighetsdomstolar och vattendomstolar.
Fastighetsdomstolarna infördes den 1 juli 1969. Domstolarna övertog
de uppgifter som tidigare fullgjordes av ägodelningsrätter och expro-
priationsdomstolar. Man brukar säga att fastighetsdomstol är tingsrätten
i en viss särskild sammansättning. Det skall i princip finnas en fastig-
hetsdomstol i vaije län om inte regeringen föreskriver annat. För när-
varande är det 27 av tingsrätterna som också fungerar som fastighets-
domstol. Fastighetsdomstolarna handlägger mål med fastighetsrättslig
anknytning enligt vad som föreskrivits i olika lagar och författningar.
Domstolen består av lagfarna ledamöter, tekniska ledamöter och
nämndemän. De särskilda reglerna om fastighetsdomstolarna, som finns
i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, innefattar också sär-
regler om hovrättens sammansättning i fastighetsmål. Fastighetsdomstol-
arnas behörighet har på senare tid inskränkts på så sätt att sådana mål
om hyra och bostadsrätt som tidigare prövats av fastighetsdomstol
genom en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1991 i stället skall
prövas av den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger. Målen
handläggs av tingsrätterna i vanlig sammansättning (se prop.
1990/91:32, bet. 1990/91 :JuU7, rskr. 1990/91:62). Reformen har inne-
burit att antalet mål hos fastighetsdomstolarna har minskat betydligt.
År 1972 avskaffades de tidigare vattendomstolarna som självständiga
domstolar och knöts till vissa tingsrätter på liknande sätt som fastighets-
domstolarna. Det är sex tingsrätter som är utsedda att vara vattendom-
stol. I denna funktion har tingsrätten en särskild sammansättning med en
lagfaren ledamot, tekniska ledamöter och nämndemän. Vattendomstol-
ens avgöranden överklagas till Vattenöverdomstolen. Som vattenöver-
domstol fungerar Svea hovrätt i särskild sammansättning.
Högsta domstolen är slutinstans för mål som prövats i första instans
av fastighetsdomstol och vattendomstol.
28
Prop. 1993/94:200
Allmänt om de fristående specialdomstolama
Regeringens bedömning: En principiell utgångspunkt bör vara att
flertalet av de måltyper som för närvarande handläggs av special-
domstolar i framtiden bör prövas av de allmänna domstolarna
eller de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som uttalat sig om pro-
memorians allmänna överväganden om specialiseringen inom domstols-
väsendet delar den uppfattning som redovisats i promemorian. Många
anför dock att praktiska överväganden och en fördjupad analys måste
föregå ett eventuellt genomförande av promemorians principer på skilda
områden.
Skälen för regeringens bedömning: Förutom de tidigare berörda sär-
skilda domstolarna, som är knutna till de allmänna domstolarna, finns
som framgått även helt fristående specialdomstolar nämligen Patent-
besvärsrätten, Bostadsdomstolen, Marknadsdomstolen, Arbetsdomstolen
och Försäkringsöverdomstolen.
Patentbesvärsrätten är en förvaltningsdomstol som prövar överklagan-
den av Patent- och registreringsverkets beslut i vissa immaterialrättsliga
frågor. Domstolens beslut kan överklagas till Regeringsrätten. Bostads-
domstolen, som är slutinstans, prövar överklaganden av hyresnämnder-
nas beslut och handlägger således vissa hyresrättsliga frågor. Marknads-
domstolen beslutar som första och sista instans i vissa marknadsrättsliga
frågor och är även överklagandeinstans och samtidigt sista instans i
vissa mål enligt konkurrenslagen (1993:20). Arbetsdomstolen, som är
en slutinstans, prövar arbetsrättsliga tvister. Försäkringsöverdomstolen,
som alltså skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1995, prövar mål om social-
försäkring. Genomgående för de aktuella domstolarna är att alla är rela-
tivt små, är belägna i Stockholm och har en rikstäckande verksamhet.
Utmärkande för de fristående specialdomstolama är vidare att de (med
undantag av Försäkringsöverdomstolen) - till skillnad från övriga dom-
stolar - inte bygger på ett instanssystem med en prejudikatinstans som
tredje och sista instans. Såväl Arbetsdomstolen som Marknadsdomstolen
är i många mål den enda prövningsinstansen. För de specialdomstolar
som är slutinstanser tillkommer dessutom att deras avgöranden kan
komma under Högsta domstolens eller Regeringsrättens prövning vid
frågor om resning och återställande av försutten tid.
I vissa specialdomstolar utövas beslutanderätten inte bara av lagfarna
ledamöter och särskilda ledamöter utan även av s.k. intresseledamöter.
Till skillnad från ordinarie domare inom det allmänna domstolsväsen-
det har i regel ledamöter i specialdomstolar tidsbegränsade förordnan-
den. I vissa fall är uppgiften att vara ledamot en bisyssla.
29
Prop. 1993/94:200
Är de bakomliggande motiven för de fristående specialdomstolama
fortfarande bärkraftiga?
Det är i huvudsak tre argument som har använts for att motivera exis-
tensen av en specialdomstol, nämligen önskemålet att upprätthålla ett
specialkunnande inom domstolen, att skapa förutsättningar for en snabb
process och att rättskipningen lättare omfattas av parternas förtroende
om intresseledamöter deltar i dömandet.
Snabbheten i förfarandet
När det gäller snabbheten i förfärandet kan handläggningen av en viss
typ av ärenden sägas bli prioriterad genom att speciella organ hand-
lägger endast denna ärendetyp. Ett specialorgan utgör emellertid i sig
ingen garanti för ett snabbt förfarande. Balanserna har varit besvärande
i t.ex. försäkringsrätterna, Utlänningsnämnden och Hälso- och sjukvård-
ens ansvarsnämnd. Ett väsentligt skäl för att försäkringsrätterna ersattes
av länsrätterna var just det att målen därigenom skulle kunna avgöras
snabbare.
I och för sig är instanskedjan för mål som handläggs av de allmänna
domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna längre än för mål
som handläggs av specialdomstolama. Detta kan leda till att det tar
längre tid att nå ett slutligt avgörande i de mål som överklagas hos de
förra. Instansordningen här hänger emellertid samman med domstolar-
nas olika roller i systemet. Talan skall i princip väckas i den första in-
stansen och de högre domstolsinstansema skall endast överpröva de
domar som har överklagats från den närmast lägre instansen. Tyngd-
punkten i rättskipningen skall således vara förlagd till första instans med
möjlighet till överprövning i en andra instans. Den tredje och sista in-
stansen skall i huvudsak vara en ren prejudikatinstans. Genom de olika
rollerna hos de tre domstolsinstansema kan en hög grad av rättssäkerhet
uppnås samtidigt som rättsbildningen gynnas och möjligheten till ett
snabbt avgörande finns. Som framgår bl.a. av prop. 1993/94:133, In-
stansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna, kan i vissa
fall avsteg från den principiella ordningen ske.
Även om instanskedjan i och för sig blir kortare i de fäll man låter
prövningen av en särskild fråga ske i en specialdomstol bör beaktas att
det är relativt få mål som överklagas från tingsrätter och länsrätter till
överrättema. Vidare är hovrätten respektive kammarrätten i praktiken
slutinstans för merparten av de överklagade målen eftersom det i regel
krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen eller Regeringsrätten
skall pröva ett mål. Sådana prövningstillstånd meddelas endast för det
ringa antal mål som har prejudikatvärde. Under senare år har dessutom
processen i de högsta instanserna reformerats så att det nu är möjligt att
snabbare avgöra frågan om prövningstillstånd.
Det finns också möjligheter att inom ramen för de allmänna domstol-
arna och de allmänna förvaltningsdomstolarna ha regler om prövnings-
tillstånd redan mellan den första och den andra domstolsinstansen. En
sådan ordning kan vara särskilt befogad i de fäll den fråga som är
30
Prop. 1993/94:200
föremål för domstolsprövning redan har prövats av en förvaltnings-
myndighet som första instans. Riksdagen har nyligen antagit lagstiftning
varigenom de s.k. utsökningsmålen, dvs. ärenden om verkställighet av
bl.a. civilmålsdomar vilka ärenden från början handläggs av en krono-
fogdemyndighet, får överklagas från kronofogdemyndigheten till den
tingsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Tidigare över-
klagades kronofogdemyndighetens beslut direkt till hovrätten. Samtidigt
har det införts ett krav på prövningstillstånd i hovrätten för att målet
efter överklagande av tingsrättens beslut skall prövas där. Krav på pröv-
ningstillstånd i ledet tingsrätt - hovrätt har också införts i vissa brottmål
och samtidigt för ett något större antal tvistemål än tidigare (prop.
1992/93:216, bet. 1992/93:JuU34, rskr. 1992/93:373). I propositionen
om skuldsaneringslag (prop. 1993/94:123) föreslås att regler om pröv-
ningstillstånd skall gälla ledet tingsrätt - hovrätt. I en nyligen avlämnad
proposition föreslår regeringen också for de allmänna förvaltningsdom-
stolarnas del för första gången införandet av en ordning med prövnings-
tillstånd i vissa fall i ledet länsrätt - kammarrätt (prop. 1993/94:133).
Allt detta syftar till ett snabbt avgörande i många mål.
Även om regler om prövningstillstånd redan mellan första och andra
instans i vissa måltyper kan bidra till att ett slutligt avgörande av den
aktuella frågan åstadkommes snabbare måste man vara medveten om att
handläggningstider m.m. framfor allt är en fråga om resurser och prio-
riteringar. Det är således möjligt att inom ramen för de allmänna dom-
stolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna åstadkomma ett
snabbare förfarande än normalt i de fall detta framstår som särskilt
angeläget. Detta kan ske genom olika regler om fortur m.m. Som
exempel kan bl.a. nämnas en ny regel i 12 kap. 72 § jordabalken
(hyreslagen) om att hyrestvister som rör störningar i boendet skall hand-
läggas särskilt skyndsamt. Kravet på snabbhet i förfarandet utgör därför
i sig inget skäl for ett specialorgan.
Ett problem som i detta sammanhang bör beröras är att en alltför långt
driven specialisering, särskilt om den sker med hjälp av specialdom-
stolar för prövning av speciella frågor, kan innebära att domstolsväsen-
dets totala resurser kan komma att utnyttjas på ett sätt som inte är det
allra bästa. Inom de allmänna domstolarna och de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna har man i stor utsträckning överlåtit åt domstolarna
själva att, med ledning av materiell och processuell lagstiftning och
annan normgivning, göra de prioriteringar som måste göras mellan
olika måltyper. Det är bara i undantagsfall som regeringen och riks-
dagen har velat utföra prioriteringen genom att föreskriva att vissa mål
eller ärenden skall behandlas med förtur. Det har då främst rört frågor
om frihetsberövande eller andra ingripande förhållanden i en enskilds
angelägenheter. Specialdomstolama är ett undantag från den huvud-
regeln på så sätt att man givit just de mål och ärenden som behandlas
där en särställning genom att bryta ut dem från de övergripande priori-
teringar som måste göras inom ramen for de allmänna domstolarnas
eller de allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Det är inte
givet att just dessa mål och ärenden i samtliga fall förtjänar en sådan
särbehandling. Det får också antas att resurserna inom domstolsväsendet
31
Prop. 1993/94:200
som helhet utnyttjas bättre om avvägningarna mellan hur stora resurser
som skall sättas in på den ena eller den andra måltypen kan ske över ett
så brett fält som möjligt och alltså inom så få separata domstolsorgani-
sationer som möjligt.
Inte heller från denna utgångspunkt kan alltså kravet på snabbhet i för-
farandet få vara utslagsgivande och ensamt bestämma om en speciaf-
domstol skall bibehållas for vissa mål eller ej. Denna fråga måste som
framgår prövas i ett väsentligt vidare perspektiv än att enbart se till en
eventuell tidsvinst i handläggningen.
Behovet av särskild kunskap
Vaije rättsområde kan sägas vara i varierande grad särpräglat och
fordra speciella kunskaper. Det finns en mängd frågor inom olika sak-
områden som kan prövas av domstol. Det är inte ovanligt att den som
ägnar sig åt ett ämnesområde anser att just detta är så speciellt i för-
hållande till andra områden att det även kräver en särskild ordning for
domstolsprövning, dvs. att det bör finnas en särskild domstol for just
det området. Konsekvensen av ett sådant resonemang är att det skulle
inrättas en specialdomstol för nästan vaije särskilt sakområde. Det säger
sig självt att en sådan ordning skulle leda till en resursslukande
organisation samtidigt som det strider mot intresset att domstolarna har
allmän kompetens. Det innebär vidare svåröverskådliga rättegångs-
system och risk för kompetenskonflikter mellan domstolar.
I de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna
dömer som tidigare sagts yrkesdomare med eller utan nämndemän. För
att underlätta handläggningen av exempelvis invecklade mål med teknisk
eller ekonomisk anknytning har man ibland frångått denna huvudregel
för sammansättningen och förstärkt domstolen med ledamöter som har
särskilda fackkunskaper.
Särskilda ledamöter förekommer således inte bara i specialdomstolar
utan i alla typer av domstolar, dock inte i Högsta domstolen och
Regeringsrätten. Som exempel från de allmänna förvaltningsdomstolarna
kan nämnas de särskilda ledamöter som deltar vid mål om laglighets-
prövning enligt kommunallagen m.fl. lagar. Från de allmänna domsto-
larna kan nämnas de särskilda ledamöter som kan ingå vid prövningen
av s.k. ekobrottmål och som skall delta i prövningen av vissa kon-
kurrensmål i Stockholms tingsrätt. Särskilda ledamöter finns som tidig-
are nämnts vidare i fastighetsdomstolarna och vattendomstolarna. Ut-
märkande för denna typ av ledamöter är att de skall ha särskilda kun-
skaper inom ett visst sakområde. Det är inte ovanligt att de har teknisk
eller ekonomisk sakkunskap.
Kravet på specialkunnande inom domstolarna gäller i allmänhet inte
bara tekniska frågor utan även juridiska. En jurist som arbetar inom ett
begränsat område av det juridiska fältet tillägnar sig med tiden ett spe-
cialkunnande inom detta område. Detta gäller såväl mera allmänna och
förhållandevis enkla frågor som invecklade juridiska frågor.
32
Prop. 1993/94:200
Önskemålet om juridisk specialkunskap tillgodoses naturligtvis särskilt
tydligt i specialdomstolama och i de till de allmänna domstolarna knut-
na särskilda domstolarna. Samma resultat åstadkommer man inom dom-
stolsväsendet i övrigt i de fall man koncentrerar målen till vissa dom-
stolar (jfr avsnitt 4.2.1 och 4.2.2) eller när mål speciallottas på vissa
avdelningar eller rotlar inom en domstol.
Av det sagda följer att kravet på sakkunskap inom skilda områden inte
förutsätter fristående specialdomstolar.
Möjligheterna att utnyttja sakkunnigbevisning enligt bestämmelserna i
40 kap. rättegångsbalken och 24 § förvaltningsprocesslagen ger också
möjlighet att tillföra en domstol specialkunskaper av skilda slag. Hov-
rätterna och kammarrätterna har också möjlighet att adjungera olika
typer av jurister i mål där det finns behov av särskild juridisk fackkun-
skap. Ett annat sätt att tillföra sakkunskap är att ställa särskilda kvali-
fikationskrav på de nämndemän som skall delta i avgörandet av vissa
mål. Den lösningen har valts i lagen (1964:167) om särskilda bestäm-
melser om unga lagöverträdare.
Rent principiellt är sakkunnigbevisning att föredra framför särskilda
ledamöter eftersom det ger parterna bättre insyn i och möjlighet att på-
verka underlaget för rättens avgörande (jämför prop. 1989/90:71 och
prop. 1990/91:58). Rättens ledamöter skall i princip inte själva med
hjälp av egen fackkunskap tillföra målen något nytt eftersom process-
material av rättssäkerhetsskäl inte bör tillföras rätten på ett sätt som står
utanför parternas kontroll. Huvudregeln är därför den att det är parterna
i målet som skall tillföra målet erforderlig utredning och expertkunskap
eller att rätten inhämtar nödvändig kunskap genom att förordna sak-
kunniga att avge yttrande och höras i målet. I måltyper som är vanligt
förekommande kan sakkunniginstitutet formaliseras så att en viss grupp
personer utses att vara sakkunniga (jfr 29 § FPL). Detta är en lösning
som har valts för det stora socialförsäkringsområdet. För de måltyper
som generellt sett är tekniskt komplicerade kan dock systemet med
särskilda ledamöter i vissa fall vara att föredra. Detta förutsätter
emellertid på intet sätt att specialorgan inrättas for handläggning av
dessa mål.
Intresseledamöter
En speciell form av särskilda ledamöter är de s.k. intresseledamötema.
Sådana ledamöter finns inte i de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna utan enbart i de fristående specialdomstolama.
Benämningen intresseledamöter kommer från att de i regel utses efter
förslag av de intresseorganisationer som är berörda av det aktuella sak-
området. Avsikten har emellertid inte varit att dessa ledamöter skall
uppfattas som företrädare för endera partens intresse. De är i stället
meddomare, och skall i likhet med övriga domare företa en objektiv
bedömning av samtliga fakta i målet utifrån sina särskilda kunskaper
och erfarenheter. Samtidigt har deras deltagande i dömandet motiverats
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 200
Prop. 1993/94:200
med att rättskipningen därigenom lättare omfattas av parternas förtro-
ende.
Frågor om intresseledamöters medverkan i den dömande verksamheten
har sedan lång tid tillbaka varit föremål for omfattande och stundtals
intensiva diskussioner. Diskussionerna och den kritik som har före-
kommit har regelmässigt kretsat kring frågor om deras ställning i dom-
stolarna och i vilken utsträckning regler om jäv är tillämpliga på dem.
Många har ansett att systemet med intresseledamöter har fördelar, så till
vida att de är väl insatta i de frågor som skall prövas och att de på ett
auktoritativt sätt kan ge uttryck åt de värderingar som råder bland
intressegrupper som berörs av lagstiftningen. Det har å andra sidan
framhållits att det är ofrånkomligt att till intresseledamöter utses sådana
personer som på ett eller annat sätt är knutna till de förslagsställande or-
ganisationerna. Det kan dock framstå som om sådana personer solidari-
serar sig med syftet hos de organisationer de tillhör och är inställda på
att verka för detta syfte. Detta kan i vissa fall föranleda tvivel om
intresseledamötema kan bedöma tvistefrågorna opartiskt.
Enligt artikel 6 i Europakonventionen har var och en rätt till en opar-
tisk och rättvis domstolsprövning av sina civila rättigheter och skyldig-
heter eller en anklagelse om brott. Frågan om intresseledamöters del-
tagande i dömande verksamhet är förenlig med artikel 6 kom under
Europadomstolens prövning i det s.k. Langborgermålet. Sakfrågan i
målet gällde om en förhandlingsklausul i Rolf Langborgers hyresavtal
skulle stå kvar. Denna fråga skall prövas av hyresnämnd i första instans
och kan överklagas till Bostadsdomstolen. Langborger gjorde jävsinvänd-
ning mot hyresnämndens sammansättning. Sedan både jävsinvändningen
och Langborgers talan i sak hade ogillats såväl i hyresnämnden som i
Bostadsdomstolen fördes målet vidare till Europadomstolen. I Europa-
domstolen fälldes Sverige för konventionsbrott på den grunden att
Bostadsdomstolen vid avgörandet av tvisten inte kunde anses som en
opartisk och oavhängig domstol.
Av Europadomstolens dom framgår att Europakonventionen inte ger
stöd för att generellt betrakta intresseledamöter som partiska enbart där-
för att de organisationer som har föreslagit ledamöterna har intressen
som kan stå i strid med ett partsintresse. Av domen framgår emellertid
att situationen i ett visst fall kan vara sådan att intresseledamötemas och
därmed domstolens oavhängighet och opartiskhet kan bli föremål för
tvivel, nämligen då parten rimligen kan befara att alla intresseleda-
mötema har ett gemensamt intresse som står i motsats till hans eget.
Därmed riskerar den intressebalans som ligger i Bostadsdomstolens
sammansättning i andra fall att rubbas då domstolen skall besluta angå-
ende hans yrkande.
Europadomstolens dom i Langborgermålet ledde till att sammansätt-
ningsreglema i hyresnämnderna och Bostadsdomstolen justerades i viss
utsträckning. Reglerna ändrades för de mål där det kan antas att en
parts talan i målet kan stå i strid med ett gemensamt intresse hos de
organisationer som intresseledamötema i domstolen eller nämnden har
anknytning till. Dessa mål skall numera avgöras enbart av juristdomare.
34
Prop. 1993/94:200
Hyresnämnderna skall avgöra målen med två lagfarna ledamöter och
Bostadsdomstolen med tre lagfarna ledamöter (prop. 1990/91:98 s.34).
Riksdagen har beslutat att intresseledamötema i Marknadsdomstolen
skall avskaffas (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr.
1992/93:144). Detta motiveras bl.a. med att det inte är lämpligt att
ledamöter i en domstol kan uppfattas som representanter for olika in-
tressen.
Frågan är då om ett bärande skäl for att bibehålla de fristående
specialdomstolama är att det finns behov av intresseledamöter i rättskip-
ningen. Intresseledamöter brukar sägas fylla tre funktioner. De tillför
sakkunskap samtidigt som de fyller en funktion liknande nämnde-
männens. Vidare bidrar de till att rättskipningen lättare omfattas av
parternas förtroende.
Som tidigare har konstaterats är det fullt möjligt att tillföra domstol-
arna i övrigt nödvändig sakkunskap utan att intresseledamöter deltar i
den dömande verksamheten. Och allmänhetens insyn i rättskipningen är
som regel väl tillgodosedd genom den nämndemannamedverkan som
finns i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolar-
na. Dämtöver tryggas allmänhetens insyn i den dömande verksamheten
genom offentlighetsprincipens starka ställning vid domstolarna. Den
dömande verksamheten bedrivs nämligen med ytterst få och väl avgrän-
sade undantag i full offentlighet. Det är således väl sörjt för den med-
borgerliga insynen även i de fall där det kan tänkas att en specialdom-
stol upphör och eventuellt förekommande intresseledamöter inte ersätts
av nämndemän. Detta kan tänkas ske främst inom det hyresrättsliga om-
rådet där målen efter en integrerering i de allmänna domstolarna till
stor del torde komma att handläggas som vanliga dispositiva tvistemål.
Av intresseledamötemas funktioner skall slutligen beröras den som
bidrar till att rättskipningen omfattas av parternas förtroende. Det är
ytterst tveksamt om det är önskvärt att låta förtroendet för en domstols
verksamhet vara beroende av att det i domstolen finns ledamöter
utsedda genom medverkan av organisationer med vilka parterna i större
eller mindre utsträckning kan identifiera sina intressen. Tvärtom kan ett
sådant synsätt te sig märkligt; det måste vara kvaliteten på rättskipning-
en som avgör förtroendefrågan och inte en eventuell "representation" i
domstolen. Det sagda hindrar inte att frågan om intresseledamöter bör
bedömas för vaije domstolstyp för sig, eftersom man måste se till
vilken funktion domstolen har och inom vilket rättsområde den verkar.
När det gäller frågan om intresseledamöters deltagande i dömande
verksamhet bör man också beakta att den som inte tillhör någon av de
organisationer som är företrädda i domstolen kan befaras känna misstro
mot domstolens opartiskhet. Detta illustreras av Langborgerfallet.
Som regeringen också framhöll i anslutning till att intresseledamötema
avskaffades i Marknadsdomstolen (prop. 1992/93:56) är det i princip
inte lämpligt att ledamöter i en domstol kan uppfattas som represen-
tanter för olika intressen. Detta är fortfarande regeringens ståndpunkt.
Närvaron av s.k. intresseledamöter i dömande verksamhet bör därför
accepteras endast om det finns klara och starka motiv för undantag.
35
Prop.
Överväganden och slutsatser om de fristående specialdomstolama i
allmänhet
Av det tidigare anförda framgår att de skäl som legat till grund för in-
rättandet av de fristående specialdomstolama i allmänhet inte har någon
egentlig bärkraft.
Det finns också vissa praktiska problem förknippade med fristående
specialdomstolar. Förekomsten av domstolar med speciella måltyper vid
sidan av dem med mera allmän kompetens skapar avgränsningsproblem.
Det kan ibland vara svårt för den enskilde att "hitta rätt". Särskilt på-
tagligt är naturligtvis detta när en specialdomstol handlägger frågor som
har beröring med de som förekommer i de allmänna domstolarna.
Också för domstolarna själva kan det vara oklart vilken domstol som
skall handlägga ett visst mål. Det kan inträffa att frågor som borde
handläggas i ett sammanhang handläggs i skilda domstolar. Det finns
också en viss risk för att ett mål felaktigt tas upp och avgörs av en
obehörig domstol vilket på många sätt kan få negativa konsekvenser för
parterna. Att undvika bl.a. sådana situationer var ett av de bärande
skälen till att handläggningen av hyresmålen fördes över från fastighets-
domstol till allmänt fästighetsforum (se prop. 1990/91:32). Det finns
också en risk för att rättsfrågorna kan komma att bedömas olika i skilda
domstolsorganisationer. Sådana problem uppkommer redan på vissa
områden som en följd av att rättskipningen är fördelad mellan de två
parallella domstolsorganisationema.
Specialiseringen har vidare inneburit att de fristående specialdomstol-
ama periodvis har haft svårt att rekrytera personal, framför allt före-
dragande. Många specialdomstolar är för sin rekrytering beroende av de
två huvudsakliga domstolsorganisationema.
Specialdomstolama är dessutom genomgående relativt små och sårbara
och saknar flexibilitet inom organisationen. Det innebär bl.a. att kost-
naderna för administrationen i vissa specialdomstolar blir förhållandevis
höga. Till den organisatoriska bilden hör också att specialdomstolama
inte är samlade under ett och samma departements ansvarsområde vilket
kan påverka möjligheterna att samordna resurserna.
En bärande tanke i de olika reformer på domstolsväsendets område
som föreslagits av bl.a. Domstolsutredningen och som redan har
genomförts eller står i begrepp att genomföras är att domstolsväsendet i
framtiden bör vara mer sammanhållet än i dag. Detta inte minst på
grund av de allt större krav som ställs på landets domstolar. För att
effektivt kunna möta de nya kraven är det angeläget att samordna
resurserna. Det är även av vikt att slå fast principen om domstolarnas
generella kompetens. Som framgår av det ovan anförda är det fullt
möjligt att inom de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltnings-
domstolarna tillgodose både behovet av sakkunskap och ett snabbt för-
farande. Utgångspunkten är vidare att intresseledamöter inte bör delta i
dömande verksamhet. Regeringens principiella utgångspunkt är därför
att flertalet av de måltyper som i dag handläggs av specialdomstolama i
framtiden bör prövas av domstolar som har en mera generell kom-
petens, och att specialdomstolamas uppgifter följaktligen bör överföras
1993/94:200
36
Prop. 1993/94:200
till dessa domstolar i den utsträckning det är möjligt med hänsyn till
målens karaktär.
Det är mot den redovisade bakgrunden som regeringen i denna
proposition fortsättningsvis tar upp hur rättskipningen i framtiden bör
anordnas på det hyres- och arrenderättsliga området.
5.1.1 Hyresnämnderna
Genom den nya lagstiftning på hyresrättens område som trädde i kraft
den 1 januari 1969 inrättades de statliga hyresnämnderna i den form de
har i dag. Lagstiftningen föregicks dock av kritik från Lagrådet som an-
såg att hyrestvister borde handläggas av de allmänna domstolarna enligt
vanliga processuella regler. Endast under förutsättning att måltillström-
ningen i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande kunde
bedömas bli så stor att situationen inte kunde bemästras av domstolarna
sade sig Lagrådet som en provisorisk ordning kunna godta, att hyres-
nämnderna vid sidan om sin medlande uppgift även anförtroddes att av-
göra vissa grupper av hyrestvister. Lagrådet betonade vikten av att
hyresnämndernas dömande verksamhet fick fortgå under kortast möjliga
tid.
Under de år som hyresnämnderna har varit verksamma har deras
kompetensområde utvidgats betydligt. De har numera en mycket mer
domstolsliknande roll än vad de hade vid starten år 1969, då tyngd-
punkten ändå låg på deras administrativa och medlande funktioner.
Rollförändringen har skett successivt genom flera sinsemellan oberoen-
de lagstiftningsåtgärder. Den är alltså närmast en konsekvens av att det
rättsområde där hyresnämnderna varit verksamma har befunnit sig i ett
skede av expansiv utveckling. En mängd nya materiella rättsregler har
tillskapats som i sin tur krävt kompletterande reformer på det processu-
ella planet. Genom åren har därför skillnaderna i formellt avseende
mellan processen i hyresnämnderna och processen i domstolarna i viss
mån utjämnats.
Hyresnämndernas uppgifter
Hyresnämndernas uppgifter regleras i 4 § lagen (1973:188) om arrende-
nämnder och hyresnämnder (nämndlagen). Hyresnämnd anges i denna
paragraf ha till uppgift att
1. medla i hyres- och bostadsrättstvist,
2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra
stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket,
skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap.
37
Prop. 1993/94:200
34-37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, för-
längning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap.
54 §, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap.
55 b §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande
enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken,
2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 §§ hyresförhandlings-
lagen (1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma
lag,
3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upp-
låta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostads-
rätt enligt samma §, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, upplåtelse av lägen-
het i andra hand enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11
kap. 2 §, allt bostadsrättslagen (1991:614),
4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12
kap. 1 § femte stycket, 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som av-
ses i 9 kap. 16 § första stycket 1 eller 2 bostadsrättslagen,
5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,
5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästsorganisation enligt
hyresförhandlingslagen,
6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och bostads-
förvaltningslagen (1977:792),
7. pröva frågor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.,
8. pröva frågor enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt.
Under år 1993 avgjorde landets hyresnämnder 45 549 ärenden.
39 719 av dem avgjordes av ordföranden ensam. Övriga 5 830 ärenden
avgjordes av nämnden i större sammansättning, dvs. knappt 13 procent
av ärendena. Muntlig förhandling hölls i drygt 18 procent av ärendena
eller i 8 318 stycken.
5.1.2 Arrendenämnderna
När jordabalken kom till år 1972 inrättades samtidigt, efter förebild av
hyresnämnderna, särskilda statliga arrendenämnder med representanter
för partsorganisationema. Deras kompetensområde kom att omfatta
tvister om förlängning av arrendeavtal, tvister om villkorsändring i sam-
band med förlängningstvister, dispensfrågor och vissa ersättningstvister.
Övriga arrendetvister skulle liksom tidigare prövas av de allmänna dom-
stolarna, men hänföras till de nyinrättade fastighetsdomstolarna.
Arrendenämndernas verksamhet har inte utvecklats på samma sätt som
hyresnämnderna. Genom ändringar i arrendelagstiftningen den 1 januari
1985 tillfördes dock arrendenämnderna vissa nya ärendetyper. Nämn-
derna fick också möjlighet att meddela s.k. mellanbeslut och att ta upp
muntlig bevisning.
38
Prop. 1993/94:200
Arrendenämndernas upppgifter
Arrendenämndernas uppgifter regleras i 1 § nämndlagen. Arrende-
nämnd har till uppgift att
1. medla i arrendetvist,
2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende,
bostadsarrende eller fiskearrende eller av avtal om jakträttsupplåtelse
eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9
kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a, 18,
21 eller 31 §, 10 kap. 6 a § eller 11 kap. 6 b § samma balk ankommer
på arrendenämnd,
3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor
som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2-4 eller 7 § eller 11 kap.
2 § jordabalken eller 3-6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,
4. vara skiljenämnd i arrendetvist och
5. pröva frågor enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att för-
värva arrendestället.
Arrendenämnderna avgjorde under år 1993 totalt 2 096 ärenden.
Knappt 61 procent, eller 1 277 ärenden avgjordes av ordföranden
ensam. Muntlig förhandling hölls i drygt 55 procent av ärendena, dvs.
i 1 154 ärenden.
Nämndernas lokalisering och storlek
Det finns tolv hyresnämnder och arrendenämnder spridda över landet.
Dessa har sina kanslier i Stockholm, Västerås, Örebro, Linköping,
Jönköping, Växjö, Malmö, Göteborg, Gävle, Sundsvall, Umeå och
Luleå. Personalen i hyresnämnd och arrendenämnd är gemensam.
Nämnderna har sammanlagt cirka 120 anställda varav 28 är hyresråd.
Hyres- och arrendenämnderna i Stockholm är störst med 49 anställda
Därefter kommer nämnderna i Göteborg som har 26 anställda och
nämnderna i Malmö som har 17 anställda. Övriga nämnder är mycket
små och har i genomsnitt 4 anställda. Det kan nämnas att det hyresråd
som är chef för nämnden i Umeå även upprätthåller chefsljänsten i
Luleå.
Hyresnämnderna och arrendenämnderna är, med undantag för
nämnderna i Sundsvall, placerade i landets residensstäder. På samtliga
orter där det finns hyres- och arrendenämnder är ortens tingsrätt dess-
utom fastighetsdomstol. Arrendenämnderna har samma verksamhets-
område som hyresnämnderna.
5.1.3 Hyresnämndernas sammansättning
En hyresnämnd består enligt huvudregeln av en lagfaren ordförande och
två intresseledamöter. Av de senare skall den ene väl känna till fastig-
hetsägares förhållanden och den andre hyresgästers eller bostadsrätts-
havares.
39
Prop. 1993/94:200
Hyresnämnden består i stället av två lagfarna ledamöter när det gäller
vissa frågor rörande förhandlingsklausuler, ersättning till hyresgäst-
organisation för förhandlingsarbete och prövning av vissa hyresvillkor.
Hyresnämnden har sådan sammansättning även i ärenden i vilka intresse-
ledamötema har anknytning till organisationer som kan antas ha ett
gemensamt intresse som står i strid med den ena partens intresse i
tvisten. Dessa regler infördes med anledning av den s.k. Langborger-
domen i Europadomstolen (se avsnitt 4.3.2).
Hyresnämnden kan i vissa fall även bestå enbart av den lagfame ord-
föranden.
Hyresnämnden får också anlita en utomstående expert att biträda
nämnden, om ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder
det.
Ordföranden i hyresnämnden och ersättaren för denne förordnas av
regeringen. Övriga ledamöter forordnas av Domstolsverket. Intresse-
ledamötema forordnas efter förslag av de på bostadsmarknaden verk-
samma riksorganisationerna av fastighetsägare, hyresgäster, bostads-
rättshavare och näringsidkare.
5.1.4 Arrendenämndernas sammansättning
Arrendenämnden består normalt av en lagfaren ordförande och två
intresseledamöter. Av de senare ledamöterna skall den ene såsom ägare
av jordbruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat erfarenhet av
arrendeförhållanden och den andre vara arrendator.
Ordföranden i arrendenämnden och ersättare för denne förordnas av
regeringen. Övriga ledamöter förordnas av Domstolsverket. Intresse-
ledamötema förordnas efter förslag av riksorganisationer av jordägare
eller arrendatorer.
5.1.5 Förfarandet i nämnderna
Förfarandet i arrende- och hyresnämnderna regleras i lagen (1973:188)
om arrendenämnder och hyresnämnder, nämndlagen. Förfarandet har
stora inslag av muntlighet. Dock är den muntliga förhandlingen som i
förvaltningsförfarandet i övrigt ett komplement till vad som framgår av
handlingarna i ärendet. Nämnden skall klarlägga tvistefrågorna och -
även om medling inte har påkallats - söka förlika partema. Om det inte
är uppenbart att förutsättningar för förlikning saknas skall nämnden vid
behov lägga fram förslag till förlikning. Nämnden kan också avgöra
ärenden genom skiljedom. Då gäller lagen (1929:145) om skiljemän, i
den mån annat inte följer av nämndlagen. Nämndens avgörande sker
genom beslut.
40
Prop. 1993/94:200
5.1.6 Överprövning av arrendenämndernas och hyresnämndernas
beslut
Beslut av hyresnämnd
Innan Bostadsdomstolen inrättades den 1 juli 1975 var reglerna for
överprövning av hyresnämndernas beslut mycket svåröverskådliga. Av
de beslut som överhuvudtaget kunde fullföljas skulle en del angripas
genom att klandertalan väcktes mot motparten hos fastighetsdomstol.
Andra beslut kunde bli föremål for besvär hos fastighetsdomstol. En
tredje grupp beslut kunde överklagas genom besvär direkt hos Svea
hovrätt. Slutligen kunde talan mot hyresnämndernas beslut i vissa fall
föras genom besvär hos Statens hyresråd.
Också reglerna om fullföljd från fastighetsdomstol till hovrätt och
vidare från hovrätt till Högsta domstolen var svårgenomträngliga.
Efter inrättandet av Bostadsdomstolen den 1 juli 1975 överklagas
hyresnämnds beslut bara till denna instans. Hyresnämndens beslut skall
överklagas genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med-
delades. Mot Bostadsdomstolens beslut får talan inte föras. En rad be-
slut från hyresnämnd får dock inte överklagas. Det rör sig om i princip
samma typer av beslut som inte heller före Bostadsdomstolens inrättan-
de fick föras vidare från nämnderna.
Här kan också nämnas att i annat sammanhang ändrades hyresreglema
i vissa materiella avseenden redan från och med den 1 januari 1975.
Hyresnämndernas beslut i ett par av dessa frågor skulle övergångsvis -
till dess att Bostadsdomstolen inrättades - överklagas genom besvär di-
rekt till Svea hovrätt.
Beslut av arrendenämnd
Reglerna om överklagande av arrendenämndernas beslut är i det när-
maste oförändrade sedan nämnderna inrättades i nuvarande form. De
följer i stort sett samma mönster som gällde för överklagande av de
viktigaste målgrupperna från hyresnämnderna innan Bostadsdomstolen
inrättades. Sålunda kan arrendenämndens beslut angripas genom att
klandertalan väcks vid fastighetsdomstol. Sådan talan skall vara väckt
inom två månader från det att arrendenämndens beslut meddelades. Sker
ej detta är partens talan förlorad. Vissa beslut får inte klandras. Fastig-
hetsdomstols dom i vissa frågor som avgjorts efter klander av arrende-
nämnds beslut får inte överklagas. Hovrättens dom i ett överklagat mål
som prövats av en arrendenämnd i första instans får inte heller över-
klagas till Högsta domstolen.
5.1.7 Tidigare förslag till förändringar vad gäller hyres- och
arrendenämnderna
År 1977 föreslog Domstolsverket att de små nämndernas administration
skulle integreras med tingsrätternas kanslier på respektive ort och att
deras ställning som självständiga förvaltningsmyndigheter skulle om-
41
Prop. 1993/94:200
prövas. Förslagen ledde emellertid inte till någon lagstiftning men en
viss kanslimässig samordning mellan nämnderna och tingsrätterna har
skett utom för de tre största.
Hyresrättsutredningen föreslog i betänkandet Hyresrätt 3 (SOU
1981:77) en långtgående reformering av hyresprocessen innebärande
huvudsakligen att alla tvister enligt 12 kap. jordabalken skulle prövas av
hyresdomstolar, de tidigare hyresnämnderna, och överprövas av Bostads-
domstolen. Regeringen uttalade emellertid att tiden ännu inte var mogen
för att ta ställning till frågan om en reform av hyresprocessen utan att
man borde avvakta Rättegångsutredningens betänkande.
Denna utredning uttalade i betänkandet Expertmedverkan och speciali-
sering (SOU 1987:13) att det skulle vara fullt möjligt att överföra hyres-
och arrendenämndernas uppgifter till tingsrätterna och Bostadsdom-
stolens uppgifter till hovrätterna och Högsta domstolen. Utredningen
ansåg att en sådan åtgärd skulle ge flera fördelar i förhållande till den
rådande ordningen. Bl.a. skulle man slippa de olägenheter som är
förenade med att en stor del av den dömande verksamheten sker vid
sidan av de allmänna domstolarna. Utredningen ansåg vidare att åt-
gärden måste medföra administrativa vinster och direkta ekonomiska
besparingar. Rättegångsutredningens förslag fördes emellertid inte vida-
re av regeringen, som i stället gav Domstolsutredningen i uppdrag att
överväga en ordning med gemensamma kanslier för nämnderna och
tingsrätterna på de orter där nämnderna nu finns, möjligen med undan-
tag för de tre största nämnderna.
Genom de inledningsvis nämnda tillägsdirektiven begränsades dock
Domstolsutredningens uppdrag så att det inte längre skulle omfatta de
organisatoriska frågorna. Dessa skulle istället beredas inom regerings-
kansliet.
5.1.8 Bostadsdomstolen
Bostadsdomstolen inrättades den 1 juli 1975 som en central överinstans
för ärenden som tidigare hade behandlats av hyresnämnd. Innan dom-
stolen inrättades saknades det i vissa ärendetyper möjlighet att genom
en för hela riket gemensam högsta instans få till stånd en enhetlig rätts-
tillämpning i de fall där de materiella bestämmelserna visat sig lämna
utrymme for olika tolkningar. I ärenden som prövades av fastighetsdom-
stol som sista instans, t.ex. bruksvärdetvister, fanns det i stort sett lika
många slutinstanser som underinstanser. Också i ärenden som fick föras
vidare till hovrätt men inte till Högsta domstolen ansågs det i vissa fall
behövas auktoritativa prejudikat.
Vid 1975 års hyresprocessreform var utgångspunkten att prövningsför-
farandet i framför allt mål om hyresvillkor skulle ligga hos hyresnämn-
derna. Bostadsdomstolens huvudsakliga uppgift skulle vara att fungera
som prejudikatinstans och leda rättsutvecklingen på området. En annan
utgångspunkt för reformen var att den nya överinstansen skulle bygga
på partsorganisationemas medverkan i rättskipningen. Erfarenheten an-
sågs nämligen ha visat att det vid överprövning av hyresnämndernas av-
42
Prop. 1993/94:200
görande inte blev fråga om en renodlad rättslig bedömning, något som
hade förutsatts vid inrättandet av hyresnämnderna. Även i överinstans-
erna förekom det skönsmässiga bedömningar över vilka hyresmark-
nadens organisationer ansågs böra få inflytande vid avgörandet. Särskilt
målen om hyresvillkor och enligt bostadssaneringslagen ansågs nära be-
röra organisationerna och dessutom kräva speciell sakkunskap och
hyrespolitisk överblick.
Bostadsdomstolen prövar överklaganden av hyresnämnds beslut enligt
vad som föreskrivs i lag. Domstolen prövar även besvär över domvilla
i fråga om hyresnämnds beslut. Bostadsdomstolens beslut kan inte över-
klagas. Högsta domstolen beslutar dock i frågor som gäller återställande
av försutten tid och resning. Bostadsdomstolens verksamhetsområde och
sammansättning regleras i lagen (1974:1082) om Bostadsdomstol. När-
mare föreskrifter finns i förordningen (1988:903) med instruktion för
bostadsdomstolen.
Bostadsdomstolens kansli är förlagt till Stockholm. Domstolen har 15
personer anställda varav fem är lagfarna ledamöter. Genom att Bostads-
domstolen sedan början av år 1993 har sina lokaler alldeles i närheten
av Svea hovrätt har en viss administrativ samverkan mellan de båda
domstolarna möjliggjorts.
Antalet inkomna mål till Bostadsdomstolen har minskat under de
senaste åren. År 1987 kom det in ca 750 mål, medan det under år 1993
kom in ca 540 mål. Under år 1993 avgjorde domstolen 558 mål. Av
dessa avsåg 71 procent mål enligt 12 kap. jordabalken eller motsvar-
ande hyresrättsliga mål enligt bostadsrättslagen. 295 eller knappt 53
procent av de avgjorda målen avsåg frågor om förlängning av hyres-
avtal. Mål angående ändrade hyresvillkor uppgick till 7,7 procent och
mål om åtgärdsföreläggande till 5,2 procent. 8,4 procent av de avgjorda
målen avsåg processuella frågor.
Bostadsdomstolens sammansättning och förfaranderegler
I Bostadsdomstolen skall finnas minst tre lagfarna ledamöter som är
erfarna i domarvärv, bostadsdomare. Antalet sådana är för närvarande
fem. Vidare skall det i domstolen finnas en teknisk ledamot, dvs. en
ledamot med teknisk utbildning och erfarenhet av värderings- eller
byggnadsteknik. Dessutom skall det finnas högst tolv ledamöter med
särskild sakkunskap om förhållandena på bostadsmarknaden, s.k. in-
tresseledamöter. Dessa förordnas efter förslag av bostadsmarknadens
riksorganisationer för en tid av tre år. För ledamöterna gäller bl.a. att
de skall vara svenska medborgare och ha avlagt domared. Lagfaren
ledamot och teknisk ledamot får inte förordnas bland personer som kan
anses företräda fastighetsägares, hyresgästers eller bostadsrättshavares
intressen.
Bostadsdomstolen är domför med sju eller fyra ledamöter. Domstolen
upphör att vara domför i den mindre sammansättningen, om någon av
ledamöterna påkallar att målet skall prövas i den större sammansättning-
en. Den större sammansättningen är avsedd att användas i mål av
43
Prop. 1993/94:200
principiell betydelse och i mål som rör frågor av större vikt. Vid pröv-
ning som inte avser själva saken är domstolen även domför med tre lag-
farna ledamöter.
Om domstolen sammanträder med sju ledamöter, skall som huvud-
regel tre av dem vara lagfarna och fyra intresseledamöter. Av intresse-
ledamötema skall två vara väl förtrogna med fastighetsägares förhåll-
anden och de två andra med hyresgästers eller bostadsrättshavares.
Om domstolen sammanträder med fyra ledamöter, skall två vara lag-
farna och två vara intresseledamöter. Av intresseledamötema skall den
ene företräda fastighetsägarintressen och den andre hyresgästers eller
bostadsrättshavares intressen. De sammansättningsregler som nu nämnts
gäller emellertid inte i sådana mål där de intresseledamöter som enligt
vanliga bestämmelser skulle ha deltagit har anknytning till organisation-
er som kan antas ha ett gemensamt intresse som står i strid med den ena
partens intresse i tvisten. Bostadsdomstolen är i dessa mål domför med
tre lagfarna ledamöter. Samma domforhetsregler gäller i mål som avser
fråga om en förhandlingsklausul skall föras in eller bibehållas i ett hyres-
avtal enligt 2 § hyresförhandlingslagen, ersättning enligt 20 § hyres-
förhandlingslagen till en hyresgästorganisation för dess förhandlings-
arbete samt prövning av hyresvillkor med tillämpning av 21 § hyres-
förhandlingslagen. Dessa från domstolens normala domforhetsregler
avvikande regler infördes år 1991 med anledning av Langborgerdomen
(jfr avsnitt 4.3.2).
I stället för en lagfaren ledamot kan en teknisk ledamot delta, om
målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. En lagfaren
ledamot får ensam företa förberedande åtgärder i ett mål samt pröva
fråga om avskrivning av mål. Sådan handläggning kan enligt uppdrag
av domstolens ordförande också skötas av en annan lagfaren tjänsteman
vid domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.
Förfarandet i Bostadsdomstolen är i stort sett utformat efter mönster
av vad som gäller om förfarandet i besvärsmål i hovrätt vilket innebär
att handläggningen i princip är skriftlig. Förutsättningarna för muntlig
förhandling är dock vidare än i 52 kap. rättegångsbalken och överens-
stämmer i sak med 9 § förvaltningsprocesslagen. Det innebär att munt-
lig förhandling kan hållas om det kan vara till fordel för utredningen i
målet. Muntlig förhandling skall hållas om part begär det, samt för-
handlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.
En muntlig förhandling i Bostadsdomstolen är - i likhet med vad som
gäller vid förvaltningsdomstolarna - ett komplement till det skriftliga för-
farandet. Ett avgörande i Bostadsdomstolen skall grundas på vad hand-
lingarna innehåller och vad i övrigt har förekommit i målet. Det är rela-
tivt ovanligt att Bostadsdomstolen håller muntlig förhandling. Under
1993 avgjordes ett trettiotal mål efter muntlig förhandling.
De allmänna domstolarna är som inledningsvis nämndes generellt be-
44
Prop. 1993/94:200
höriga att pröva alla tvister som inte uttryckligen är undantagna från
deras kompetens. På de hyresrättsliga och arrenderättsliga områdena
framgår dessa undantag av de olika lagrum som upptar bestämmelser
om vilka mål som skall prövas av hyres- och arrendenämnder och över-
prövas av Bostadsdomstolen. Alla övriga tvister mellan hyresvärd och
hyresgäst och mellan jordägare och arrendator skall prövas av de
allmänna domstolarna. Arrendemålen prövas av fastighetsdomstol som
första instans. Exempel på tvister som prövas av de allmänna domstol-
arna är anspråk på obetalda hyror eller arrendeavgifter, förverkande av
nyttjanderätten, nedsättning av hyra eller arrendeavgift på grund av
hinder och men i nyttjanderätten, skadeståndsanspråk av olika slag och
tvister om huruvida ett avtal har ingåtts och innehållet i ett ingånget
avtal. Fråga är alltså om centrala civilrättsliga områden.
Vad gäller hyresmålen prövades dessa tidigare av fastighetsdomstol.
Genom en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1991 bestämdes
emellertid att dessa mål skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av
vanliga forumregler. Detta innebär att den tingsrätt där fastigheten är
belägen är rätt forum för dessa tvister. De avgörs som dispositiva tviste-
mål i tingsrättens för dessa mål normala sammansättning, som huvud-
regel skall tre lagfarna domare delta i avgörandet. Om tvisteföremålets
värde är mindre än ett halvt basbelopp är tingsrätten domfor med en
lagfaren domare. Nämndemän deltar inte i avgörandena. Tingsrättens
avgöranden fullföljs med tillämpning av de för tvistemål vanliga
reglerna till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen.
De arrendemål som skall prövas av allmän domstol som första instans
prövas av särskilda tingsrätter i sin egenskap av fastighetsdomstol. I
samma lagstiftningsärende som nyss nämnts behandlades frågan om man
i likhet med vad som skedde för hyresmålens del skulle föra över även
arrendemålen till prövning av alla tingsrätter i normal sammansättning.
Detta skedde emellertid inte, bl.a. på grund av överväganden om att
flytta prövningen i första instans av vissa mål från fastighetsdomstolarna
till arrendenämnderna. Fastighetsdomstol är alltså fortfarande första in-
stans i alla arrendetvister som inte prövas av arrendenämnd. Vid pröv-
ning av arrendemål består fastighetsdomstolen enligt 3 § andra stycket
lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål av två lagfarna leda-
möter och tre nämndemän med möjlighet för ordföranden att bestämma
att en teknisk ledamot skall delta i stället för en nämndeman om målets
beskaffenhet kräver det. Fastighetsdomstolens avgöranden kan över-
klagas till hovrätt. Hovrätten avgör målet i normal sammansättning om
inte målets beskaffenhet är sådan att en teknisk ledamot bör delta. Hov-
rättens avgörande kan överklagas till Högsta domstolen. I Högsta dom-
stolen deltar inte några tekniska ledamöter.
45
Prop. 1993/94:200
Regeringens förslag: Den principiella inriktningen på det fortsatta
reformarbetet är att rättskipningen inom det hyres- och arrende-
rättsliga området bör koncentreras till de allmänna domstolarna.
Det betyder att arrende- och hyresnämnderna bör upphöra och att
huvuddelen av deras arbetsuppgifter övertas av tingsrätten, som
huvudsakligen skall handlägga målen som vanliga tvistemål i sin
normala sammansättning. En sådan omläggning av förfarandet på
området kräver emellertid att bl.a. den materiella lagstiftningen
reformeras så att en sådan rättegångsordning blir ändamålsenlig
och eventuellt att vissa av nämndernas uppgifter övertas av andra
organ.
Promemorians förslag: Promemorian föreslår - i avvaktan på en total
integrering av nämndernas verksamhet i tingsrätterna - att dessa under
en övergångsperiod administrativt samordnas med tingsrätterna.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Många remissinstanser
som uttalat sig i denna fråga avstyrker promemorians förslag. Till dessa
hör bl.a. hyresnämnderna. Ett antal remissinstanser är dock positiva till
förslaget att samordna hyresnämnderna med tingsrätterna i administra-
tivt hänseende. Vissa remissinstanser, däribland Hovrätten över Skåne
och Blekinge, vill att utvecklingen skall fortsätta mot en integrering av
hyresnämnderna i tingsrätterna.
Skälen för regeringens förslag: Under senare år har ett brett upplagt
reformarbete pågått inom domstolsväsendet. Bakgrunden till detta är en
situation där ökad måltillströmning till domstolarna inte kan mötas med
motsvarande resursförstärkningar. För att detta inte skall leda till
oacceptabla förhållanden för rättsväsendet måste tillgängtiga resurser ut-
nyttjas med största möjliga effektivitet. Organisationen måste ses över
från denna utgångspunkt.
De bärande tankarna bakom de olika förslag till förändringar som har
framlagts är att domstolsväsendet skall vara så sammanhållet som möj-
ligt och att det skall bygga på domstolar med så generell kompetens
som möjligt, att domstolarna i princip endast skall syssla med rena rätt-
skipningsuppgifter och att ett system med tre instanser för domstols-
prövning av de frågor som måste prövas av domstol skall vara den
självklara huvudregeln samt att därvid tyngdpunkten i rättskipningen
skall ligga i den första instansen. De redan genomförda reformerna har
i varierande grad präglats av dessa tankar. Sålunda har den s.k. summa-
riska processen, alltså tidigare mål om lagsökning, betalningsförelägg-
ande och handräckning, som ett led i bl.a. renodlingen av tingsrätterna
förts över till kronofogdemyndigheterna. Som ett led i strävandena efter
ett mer sammanhållet domstolsväsende kan nämnas att försäkringsrätter-
na har upphört och att deras uppgifter har övertagits av de allmänna
förvaltningsdomstolarna och att, som tidigare nämnts, Försäkringsöver-
46
Prop. 1993/94:200
domstolen enligt ett beslut i riksdagen skall upphöra den 1 juli 1995 då
dess uppgifter kommer att övertas av Regeringsrätten. Riksdagen har
godkänt principen att den första domstolsprövningen av ett förvaltnings-
ärende alltid skall ske i länsrätt (prop. 1992/93:100 bil. 3, bet.
1992/93:JuU24, rskr 1992/93:289). Regeringen har härefter som ett
första led i arbetet med att anpassa instansordningssystemet inom de all-
männa förvaltningsdomstolarna till den principen föreslagit att första
domstolsinstans för kriminalvårdsmål och studiestödsmål skall vara läns-
rätt istället för som nu kammarrätt (prop. 1993/94:133). Regeringen av-
ser att senare lägga fram förslag till ändrad instansordning för ytter-
ligare måltyper som i dag prövas av kammarrätt som första domstolsin-
stans. Målet är att den allra största delen av målen i förvaltningsdom-
stolarna skall starta i länsrätt.
Som framhållits i avsnitt 4.3 bör specialdomstolarnas framtida roll
inom rättsväsendet i allmänhet omprövas. För detta talar såväl att de
skäl som åberopades för deras inrättande i många fäll inte längre har
någon större bärkraft som att domstolsväsendet bör utformas så att det
blir mera sammanhållet.
Ett rättsområde det framstår som särskilt angeläget att reformera för
att få ett mer enhetligt prövningssystem är det som avser nyttjande av
fäst egendom mot vederlag. Hit hör de hyresrättsliga och de arrende-
rättsliga frågorna. Som framgått av tidigare avsnitt är förfarandet för
prövning av tvister mellan hyresvärd eller jordägare och nyttjanderätts-
havare utformat på olika sätt. Inom det hyresrättsliga området är upp-
giften att lösa tvister fördelad mellan å ena sidan hyresnämnderna och
Bostadsdomstolen och å andra sidan de allmänna domstolarna. På det
arrenderättsliga området är arbetsuppgifterna inte på samma sätt upp-
delade. Visserligen prövar arrendenämnderna ett antal tvister som första
instans men deras beslut kan överprövas av allmän domstol i dess roll
som fastighetsdomstol. Inom både det hyresrättsliga och det arrende-
rättsliga området är som tidigare sagts (avsnitt 5.2) vissa tvister, till
exempel tvister om avtalets upphörande i förtid (förverkande) och
tvister som avser betalning av vederlag för nyttjandet samt de flesta
skadeståndstvister, från böijan förbehållna de allmänna domstolarna.
Detta har till följd att till synes likartade tvister i bland skall prövas av
olika domstolsorganisationer. Ett exempel på detta är det när hyres-
värden säger upp ett hyresavtal på grund av att han anser att hyresrätten
har förverkats. Om hyresvärden i ett sådant fall säger upp hyresavtalet
till omedelbart eller förtida upphörande skall tvisten prövas av tingsrätt.
Tingsrättens beslut kan därefter överklagas till hovrätt och Högsta dom-
stolen. Säger hyresvärden däremot upp avtalet till hyrestidens utgång
eller eljest med iakttagande av uppsägningstid, skall tvisten prövas av
hyresnämnd även om hyresvärden åberopar förverkandet som grund for
att hyresförhållandet skall upplösas. Hyresnämndens beslut kan över-
klagas till Bostadsdomstolen. Ett annat exempel är att gemensam hand-
läggning av frågorna inte kan ske i fall då tvist föreligger om såväl
skadestånd som ersättning på grund av att lägenhetens bruksvärde har
minskat genom att hyresgästen själv utfört reparationer eller andra
47
Prop. 1993/94:200
arbeten. Dessa gränsdragningar framstår naturligtvis som svårbegripliga
för både parter och ombud och medför risk för rättsförluster.
Det är önskvärt att tvister av likartat slag handläggs inom samma dom-
stolsorganisation. Det är vidare angeläget att tvister mellan enskilda i
största möjliga utsträckning prövas av de allmänna domstolarna. Det är
också angeläget att prövningsförfarandet är utformat så att parterna inte
skall behöva löpa processuella risker på grund av förfarandereglemas
svåröverskådlighet. Även av andra skäl framstår det som olämpligt att
näraliggande frågor kan komma under olika prövningsorgans bedöm-
ning.
Inom det arrenderättsliga området är det mest angeläget att se över det
krångliga och svåröverskådliga system som nu finns för fullföljd av
arrendenämndernas och domstolarnas avgöranden. Systemet är också
behäftat med systematiska brister. Beslut från tolv arrendenämnder skall
fullföljas till 24 fastighetsdomstolar. Antalet prövningsinstanser är alltså
dubbelt så stort som antalet underinstanser. Liknande förhållanden rådde
för hyresnämndernas del innan Bostadsdomstolen inrättades.
Fullföljdsreglema bör i framtiden, om inte alldeles särskilda skäl i
något fall talar emot, vara likadana i hyresmål och arrendemål.
Genom att föra över de mål som i dag handläggs av arrende- och
hyresnämnder till de allmänna domstolarna skapas en nödvändig
förutsättning för en sådan samordning som med hänsyn till det anförda
är önskvärd. Samtidigt motiverar de tidigare berörda övriga skälen som
talar mot specialdomstolar och särskilda prövningsorgan för skilda
grupper av rättsfrågor en sådan samordning inom det hyresrättsliga och
arrenderättsliga området. Utgångspunkten för regeringens fortsatta över-
väganden är därför att den hyresrättsliga och arrenderättsliga rättskip-
ningen bör koncentreras till de allmänna domstolarna.
I promemorian diskuteras tre olika vägar för att integrera hyres-
nämndernas verksamhet i de allmänna domstolarna.
Ett sätt är att föra över alla måltyper som nu handläggs av hyres-
nämnderna till tingsrätterna. Detta skulle skapa förutsättningar för en
enhetlig processordning på hyresrättens område. Det skulle också fram-
stå som logiskt mot bakgrund av promemorians förslag att inordna
Bostadsdomstolen i Svea hovrätt. Emellertid skulle en sådan lösning
också kunna vara förenad med vissa negativa konsekvenser bl.a. såtill-
vida att tingsrätterna skulle få ta över uppgifter som till sin natur är så-
dana att de inte kräver domstolsprövning. Detta skulle enligt prome-
morian strida mot strävandena mot renodling av domstolsväsendet. I
promemorian förordas därför att det först sker en övergripande genom-
gång av den hyresrättsliga lagstiftningen såväl materiellt som processu-
ellt innan en sådan reform genomförs.
Promemorian behandlar därefter en annan till synes mindre ingripande
metod för att åstadkomma ett mer sammanhållet system för prövning av
hyresmål. Med detta förslag skulle hyresnämndernas verksamhet för-
48
Prop. 1993/94:200
delas mellan tingsrätter och hyresnämnder på så sätt att tingsrätterna
skulle få överta de delar av hyresnämndernas verksamhet som var av
mer domstolsliknande karaktär. Övriga arbetsuppgifter som medling och
skiljedomsverksamhet samt beslutsfattande i sådana tillståndsfrågor som
mer är av förvaltningskaraktär skulle kunna ligga kvar på hyresnämn-
derna. En sådan lösning är dock enligt promemorian förenad med ett
antal nackdelar, bl.a. skulle prövningen av hyresmål även efter en sådan
reform vara splittrad. Därför förordas inte att den lösningen används.
Promemorian innehåller i stället ett mindre ingripande förslag - som
jämte tanken att inordna Bostadsdomstolen i Svea hovrätt skulle kunna
utgöra ett första steg mot en total integration av hyresmålen i de
allmänna domstolarna - nämligen att administrativt samordna hyres-
nämnderna med tingsrätterna i de orter där hyresnämnderna finns. En
sådan samordning kan utformas så att hyresnämnden formellt förblir en
självständig myndighet som avgör ärendena i eget namn, men där per-
sonalen är gemensam för tingsrätten och hyresnämnden. Det är samma
lösning som har valts för inskrivningsmyndigheterna.
Regeringen vill för sin del framhålla att utvecklingen av hyres-
nämndernas uppgifter mot mera judiciella uppgifter har lett till en splitt-
rad processordning på hyresrättens område. Förfarandereglema i
nämnderna är också i vissa avseenden ofullständiga till följd av
svårigheter att reglera processordningen för de vitt skilda funktioner
som sammanförts till ett enda prövningsorgan. I bl.a. detta avseende
finns ett behov av reformer.
Regeringen delar därför den uppfattning i promemorian som går ut på
att hyresnämndernas verksamhet på sikt skall föras över till de allmänna
domstolarna. Starka principiella skäl talar också för detta. Vad Lagrådet
anförde 1967 inför tillkomsten av hyresnämnderna i form av principiella
betänkligheter, mot såväl tanken på att i och för sig tillägga hyres-
nämndernas dömande funktioner som de konsekvenser detta skulle få i
form av en splittrad processordning på hyresrättens område, har stor
aktualitet även i dag.
Tingsrätterna kan också utan vidare på ett fullt tillfredsställande sätt
handlägga de mål som kan komma att foras över från hyresnämndernas
prövning. Det är enligt regeringens synsätt uteslutet att avvika princi-
piellt från den hittillsvarande sammansättningen av tingsrätterna genom
att där införa ett system med intresseledamöter. Sådana bör därför inte
delta i avgörandena av de hyresmål som nu är aktuella. De förfarande-
regler som för närvarande gäller och de nya regler som är under ut-
arbetande, medger å andra sidan att särskild sakkunskap utan svårig-
heter kan tillföras ett mål vid tingsrätt om detta skulle visa sig vara nöd-
vändigt.
Det finns också rent praktiska skäl som talar för att se över organisa-
tionen med hyresnämnder i syfte att integrera dessa med de allmänna
domstolarna. Flertalet nämnder är mycket små myndigheter. Nio av
nämnderna består endast av ett hyresråd och två eller tre biträden. De
är därför känsliga för händelser av olika slag, t.ex semester, sjukdom,
tjänstledighet och växlingar i arbetsbördan. Administrationen är, relativt
sett, kostsam inom sådana små enheter. Vad som framför allt är en brist
49
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 200
Prop. 1993/94:200
från administrativ och ekonomisk synpunkt är att organisationen inte är
flexibel vid förändringar av arbetsbördan. Det är svårt att möta arbets-
toppar och samtidigt svårt att tillgodogöra sig besparingar om arbets-
uppgifterna minskar. För personalen bör det vara mera utvecklande att
växla mellan olika arbetsfält.
Såväl promemorian som vissa remissinstanser har dock pekat på vissa
problem som en integrering av hyresnämnderna i tingsrätterna skulle
komma att medföra.
Vissa remissinstanser har sålunda framfört farhågor vad gäller snabb-
heten i förfarandet om hyresnämndernas uppgift skulle övertas av de
allmänna domstolarna. Regeringen delar emellertid inte dessa farhågor.
Det finns, som framhålls i promemorian, redan nu goda förutsättningar
för ett snabbt och effektivt förfarande i enlighet med rättegångsbalkens
regler. Inom Justitiedepartementet håller nu också på att utarbetas ett
förslag till ny lag om handläggning av domstolsärenden i de allmänna
domstolarna. Regeringen räknar med att kunna lägga fram ett förslag
till en lag som skall kunna träda i kraft under hösten 1994. Denna
moderniserade handläggningsordning, som också kommer att innehålla
bestämmelser för förfarandet i överrätt, är avsedd att passa för sådana
ärenden som inte kan handläggas enligt de vanliga tvistemålsreglema.
Detta förfarande skall vara snabbt och effektivt. Slutligen står ju, som
tidigare nämnts i olika sammanhang, också möjligheten till buds att
föreskriva att vissa mål skall handläggas med förtur. Det finns alltså
goda möjligheter att få till stånd en prövning i de allmänna domstolarna
av hyresmålen vilken tillgodoser rimliga krav på snabbhet. Det bör
dock framhållas, vilket också har berörts tidigare i avsnitt 4.3.2, att det
inte är givet att alla mål som i dag kan handläggas med särskild snabb-
het, eftersom det sker i ett specialorgan som hyresnämnd med ett be-
gränsat målområde att handlägga, i framtiden bör ges en sådan priori-
terad behandling. En positiv effekt av ett till största delen sammanhållet
domstolsväsende är ju att avvägningarna mellan vilka resurser som skall
sättas in på en särskild måltyp kan ske över ett väsentligt större fält.
Detta medför att de totala resurserna kan utnyttjas på ett bättre sätt.
Som påtalas i promemorian och av en del remissinstanser är vissa
ärenden som i dag handläggs av hyresnämnderna sådana att de inte bör
handläggas av domstol. Till denna kategori hör bl.a. den rena medlings-
verksamheten och uppgiften att fungera som skiljenämnd. Den sist-
nämnda uppgiften torde vara direkt oförenlig med domstolarnas verk-
samhet. De allmänna domstolarna har visserligen kapacitet att utföra
vissa begränsade medlande uppgifter mellan tvistande parter. Detta sker
också i många tvistemål. I sådana mål där förlikning om saken är
tillåten, är det domstolens skyldighet att, i den mån det är lämpligt med
hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter, verka för att
parterna förliks. Domstolen kan också om målets beskaffenhet talar för
det förordna en särskild medlare och förelägga parterna att inställa sig
till sammanträde inför denne. Det sätt på vilket förberedelsen i tvistemål
bedrivs i de allmänna domstolarna leder också ofta till att parterna
träffar en uppgörelse i saken, vilket är eftersträvansvärt från många
synpunkter. Dessa förhållanden skulle kunna sägas tala för att den med-
50
Prop. 1993/94:200
lingsverksamhet som bedrivs av hyresnämnderna kan övertas av tings-
rätterna om målen i övrigt förs dit. Man får dock i det sammanhanget
komma ihåg att parterna primärt har vänt sig till domstolen för att få en
uppkommen tvist prövad och avgjord av ett utomstående organ och inte
för att få till stånd en medling. De åtgärder som domstolen vidtar för att
åstadkomma en förlikning mellan parterna är därför ett steg i en väl
utförd förberedelse av målet för ett slutligt avgörande. Åtgärderna går
för det mesta ut på att domstolen upplyser parterna om de vinster som
kan uppnås vid en förlikning där båda parter har eftergivit något av vad
de uppfattar som sin rätt och att domstolen i vissa fall leder själva
förlikningsförhandlingama om parterna så önskar. Domstolens huvud-
sakliga bidrag till att parterna förliks ligger dock i att den genom för-
beredelsen i målet har klarlagt tvistefrågorna, rättsfrågorna och bevis-
läget på ett sådant sätt att parterna har en relativt säker grund att bygga
sina uppskattningar om processens utgång på. Skulle förlikning inte
komma till stånd är målet således ändå klart för avgörande.
De nu beskrivna förhållandena måste skiljas ffån den situation som
uppstår om domstolen söker medla mellan partema. En medlingssitua-
tion innefattar för det mesta en viss rådgivning till partema och med-
larens inställning till rättsfrågan torde ofta komma att avslöjas. Med-
laren lägger också ofta fram ett konkret förlikningsförslag. Om med-
lingen skulle misslyckas och ett eventuellt framlagt förlikningsförslag
förkastas torde i alla fall samme domare inte kunna delta i målets av-
görande.
Frågan kan dock inte bedömas enbart ur rent praktisk synpunkt. Det
går naturligtvis att bygga in rent medlande funktioner även i en tings-
rätt. Det kan istället ifrågasättas om en uppgift som primärt går ut på att
vara ett medlingsorgan mellan tvistande parter överhuvud bör ligga på
en domstol eller ens på ett statligt organ. Denna uppgift, liksom upp-
giften att vara skiljenämnd, kan lika gärna övertas av organisationerna
på hyresmarknaden som om de skulle finna att behov finns härav kan
skapa egna organ för medling och skiljeförfaranden. Det är nämligen i
hög grad tveksamt om det allmänna i sin rättskipande verksamhet, vare
sig denna sker inom ramen för allmänna domstolar av något slag,
specialdomstolar eller andra allmänna organ med domstolsliknande upp-
gifter, skall tillhandahålla annat än dömande och beslutande funktioner,
låt vara att en effekt av ett väl utfört arbete i förberedelsen för den
dömande eller beslutande funktionen ofta leder till att parterna förliks.
Under ett antal år har ju arbete pågått med att söka renodla domstolarna
och från dem föra bort sådant som lika bra kan utföras på annat håll.
Det finns också andra ärendetyper hos hyresnämnderna som är mindre
lämpliga att föra över till de allmänna domstolarnas prövning. Det rör
sig främst om beslut av förvaltningskaraktär. Vissa remissinstanser för-
ordar att de uppgifterna inte skall föras in under tingsrätternas verksam-
het. Att fördela dessa till de allmänna förvaltningsdomstolarna om hyres-
nämnderna upphör och inordnas i tingsrätterna skulle emellertid med-
föra en fortsatt icke önskvärd splittring av processordningen på hyres-
rättens område. Den nackdelen skulle knappast uppvägas av den rätts-
systematiska vinst som kan göras genom att fördela hyresnämndernas -
51
Prop. 1993/94:200
och för den delen också arrendenämndernas - uppgifter mellan de all-
männa domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Dessutom
kan man förutsätta att problemet kommer att bli mindre framträdande
när den nya ärendelagen har kommit till. Även ändringar i den
materiella lagstiftningen kommer att få denna effekt.
Sammanfattningsvis bedömer regeringen alltså att den principiella
inriktningen bör vara att hyresnämnderna upphör och att deras verksam-
het övertas av tingsrätterna. De för tingsrätterna normala förfarande-
och sammansättningsreglema bör också gälla i de mål som övertagits
från hyresnämnderna. Intresseledamöter bör således inte delta i målens
avgörande i tingsrätterna.
Även om regeringens principiella inställning är att hyresnämndernas
uppgifter bör överföras till de allmänna domstolarna förutsätter en sådan
nyordning mer ingående överväganden, inte minst mot bakgrund av de
problem förknippade härmed som tidigare behandlats. Det är också
lämpligt att avvakta den nya ärendelagen. Regeringen kommer därför
under sommaren och hösten 1994 att inleda ett arbete på att i grunden
se över de hyresprocessuella reglerna. De materiella regler som finns på
det hyresrättsliga området är också till vissa delar utformade med tanke
på att det finns hyresnämnder som handhar tillämpningen. En viss om-
arbetning av de materiella reglerna måste därför ske samtidigt som
processreglema ses över. Regeringen finner det därför inte möjligt att
redan nu föreslå att hyresnämndernas uppgifter skall övertas av tings-
rätterna. Det finns för närvarande inte heller tillräckligt underlag för att
i avvaktan på en sådan förändring redan nu genomföra den admini-
strativa samordning mellan hyresnämnderna och vissa tingsrätter som
föreslås i promemorian. Mot bakgrund av regeringens principiella in-
ställning vad gäller ett sammanhållet domstolsväsende bör dessutom ar-
betet med samlokalisering och viss administrativ samverkan mellan
nämnderna och tingsrätterna fortsätta i enlighet med den principiella in-
riktningen som regeringen angivit.
Vad gäller arrendenämnderna föreslås i promemorian som en följd av
förslaget beträffande hyresnämnderna samma lösning som för dessa.
Även arrendenämnderna föreslås därmed bli administrativt samordnade
med tingsrätten på respektive ort. Också i detta sammanhang poängteras
att lösningen är provisorisk.
De principiella och förfarandetekniska skäl som talar för att inordna
hyresnämndernas verksamhet under tingsrätterna talar för att göra
samma sak med arrendenämnema. Med en sådan ordning skapas förut-
sättningar för att samordna de processuella reglerna i hyresmålen och
arrendemålen. Till detta kommer att om hyresnämnderna avskaffas
torde arrendenämnderna endast med svårighet kunna finnas kvar som
självständiga myndigheter.
Enligt regeringens bedömning bör således den principiella inriktningen
vara att även arrendenämnderna bör upphöra och deras verksamhet
52
Prop. 1993/94:200
övertas av tingsrätterna. Vad gäller förfarande- och sammansättnings-
regler gör regeringen samma bedömning som beträffande hyresnämn-
derna. Intresseledamöter bör alltså inte delta i avgörandena.
Av huvudsakligen samma skäl som nyss anförts beträffande hyres-
nämnderna går det inte nu att föreslå att arrendenämndernas verksamhet
skall övertas av tingsrätterna. En sådan förändring kräver även den mer
ingående överväganden. Detta kommer att ske i samband med att hyres-
processen behandlas vidare inom regeringskansliet. Ett förslag som
berör arrendenämnema bör därför komma samtidigt med ett förslag om
hyresnämnderna.
Regeringens förslag: Bostadsdomstolen upphör den 1 juli 1994.
Hyresnämndernas avgöranden som tidigare överklagades till
Bostadsdomstolen skall nu istället överklagas hos Svea hovrätt
som tills vidare blir rikstäckande överinstans. Hovrätten skall av-
göra dessa mål i sin normala sammansättning. Vissa speciella för-
faranderegler skall gälla för handläggningen av mål i Svea hovrätt
som överklagats från hyresnämnd.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. En knapp majoritet av
remissinstanserna är positiva till förslaget. Bostadsdomstolen, alla hyres-
nämnder och några andra har avstyrkt förslaget i dess helhet. Flera
remissinstanser vill att frågan om Bostadsdomstolens framtid avgörs
samtidigt med frågan om hyresnämndernas framtid.
Skälen för regeringens förslag: Bostadsdomstolen inrättades som en
exklusiv domstolsinstans för överprövning av hyresnämndernas avgöran-
den. Tillkomsten av domstolen medförde såväl ett avsteg från principen
om ett sammanhållet domstolsväsende som en avvikelse från den van-
liga ordningen med ett treinstanssystem. Det innebar vidare att ett fler-
tal målkategorier som sedan lång tid hade handlagts av de allmänna
domstolarna fördes bort från dessa domstolar. Vissa frågor enligt hyres-
lagstiftningen prövas dock fortfarande av allmän domstol. Detta har
bl.a. lett till den splittring av hyresprocessen vars negativa konsekvens-
er tidigare har berörts.
Bostadsdomstolen är dessutom en liten domstol, som i viss utsträck-
ning är beroende av domstolsväsendet i övrigt för sin personalförsörj-
ning. Mot denna bakgrund och av vad som har anförts tidigare om spe-
cialdomstolar i allmänhet och önskemålet om en enhetlig processordning
på hyresrättens område anser regeringen att Bostadsdomstolen bör upp-
höra som fristående specialdomstol.
53
Prop. 1993/94:200
Överprövning av hyresnämndernas beslut
I promemorian diskuteras ingående vilken av de allmänna domstols-
organisationema som skulle ta över domstolens verksamhet, de all-
männa domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. För de
sistnämnda talar att hyresnämnderna i princip är förvaltningsmyndig-
heter och att beslut av sådana företrädesvis bör överklagas till de all-
männa förvaltningsdomstolarna samt att vissa ärenden i hyresnämnd är
av förvaltningskaraktär. För allmän domstol talar å andra sidan att de
flesta måltypema i hyresnämnderna och Bostadsdomstolen är tvister
mellan enskilda parter i hyresförhållanden. Härtill kommer enligt prome-
morian att de mål av förvaltningskaraktär som handläggs av Bostads-
domstolen endast utgör ett fåtal procent av den totala mängden mål hos
Bostadsdomstolen.
Regeringen ansluter sig till promemorians synsätt att merparten av
Bostadsdomstolens verksamhet är av det slag som naturligt hör hemma
i de allmänna domstolarna. Vad gäller resterande delar av verksamheten
är det i likhet med vad som sagts om hyresnämnderna knappast en lämp-
lig lösning, vare sig av systematiska eller organisatoriska skäl, att, som
föreslagits av en del remissinstanser, överväga en fördelning av
Bostadsdomstolens uppgifter mellan de båda allmänna domstolsorganisa-
tionema. En sådan uppdelning skulle medföra att stora praktiska svårig-
heter uppstår och att den hyresrättsliga rättskipningen även i fortsättning-
en blev svåröverskådlig. Någon egentlig systematisk vinst skulle inte
uppkomma utom på ett rent teoretiskt plan. Domstolens uppgifter bör
därför flyttas över till de allmänna domstolarna, även om detta innebär
att dessa får till uppgift att i viss utsträckning pröva mål som primärt
kan sägas ha anknytning till förvaltningsprocessen. Det bör i samman-
hanget erinras om att detta inte är någon egentlig nyhet. Redan i dag
överprövar tingsrätt t.ex. polismyndighets beslut i ärenden om felpar-
keringsavgift (jfr 10 § lagen 1976:206). Riksdagen har också nyligen
beslutat att Stockholms tingsrätt skall pröva överklaganden av Kon-
kurrensverkets beslut (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr.
1992/93:144). Ändrad materiell lagstiftning kommer också att göra pro-
blemet mindre. Sålunda har bl.a. lagen (1974:1274) om kommunal bo-
stadsanvisningsrätt upphävts. Bostadsdomstolens prövning av vissa
frågor enligt den lagen var exempel på sådan förvaltningsrättskipning
som egentligen inte borde handläggas av allmän domstol.
Som framgår av vad som anförs i avsnitt 6.2 är det regeringens avsikt
att hyresnämndernas verksamhet i framtiden skall inordnas i tingsrätt-
erna. I linje med detta ligger att Bostadsdomstolens verksamhet bör
övertas av hovrätterna. Det mest önskvärda är då att de uppgifter som
nu åvilar Bostadsdomstolen övertas av alla hovrätter. Praktiska och
personalmässiga hänsyn talar emellertid för att ett sådant steg i reform-
processen bör ske samtidigt med att hyresnämndernas verksamhet förs
över till tingsrätterna. Ett av dessa skäl är att man bör vänta på att en
ny lag om handläggningen av domstolsärenden stiftas. Innan denna lag,
som också kommer att reglera förfarandet i överrätt, har trätt i kraft bör
hyresmålen inte föras ut till alla hovrätter.
54
Prop. 1993/94:200
Frågan är då om man skall avstå från att göra något nu, innan det
nyss skisserade stora steget tas. Lagrådet har i den frågan uttalat
följande:
I det reformarbete som pågått under senare år inom rättskipningen har
en bärande tanke bakom de olika förslag till förändringar som lagts
fram varit att domstolsväsendet skall vara så sammanhållet som möjligt.
Såsom framhålls i lagrådsremissen talar vägande skäl för att den hyres-
rättsliga rättskipningen koncentreras till de allmänna domstolarna. För-
slaget att integrera Bostadsdomstolens och hyresnämndernas verksamhet
i de allmänna domstolarna utgör ett viktigt led i det reformarbetet.
Flera av remissinstanserna, bland dem Högsta domstolen, anser att
frågan om Bostadsdomstolens framtid, bör avgöras samtidigt med
frågan om hyresnämndernas framtid. Lagrådet delar Högsta domstolens
uppfattning att de bästa förutsättningarna för att få till stånd en lämplig
och bestående ordning för handläggningen av hyresrättsliga frågor före-
ligger om man först tar ställning till hur prövningen skall ske i första
instans och sedan låter detta ställningstagande vara styrande för utform-
ningen av förfarandet vid ett överklagande.
Ett överförande av hyresnämndernas uppgifter till tingsrätterna förut-
sätter emellertid mer ingående överväganden än som kunnat göras hit-
tills. Under sommaren och hösten kommer att inledas ett arbete på att i
grunden se över de hyresprocessuella reglerna. Samtidigt därmed
kommer också en viss omarbetning av de materiella reglerna att ske.
Det förslag som läggs fram i lagrådsremissen får ses som en tillfällig
lösning i avbidan på ett slutligt ställningstagande sedan det fortsatta ut-
redningsarbete som förutskickas har avslutats. Som ett provisorium kan
förslaget godtagas trots att det ofrånkomligen är förenat med vissa
olägenheter.
Enligt regeringens mening är det angeläget att så snabbt som möjligt
bölja angripa problemet med särskilda specialdomstolar utanför de ordi-
narie domstolsorganisationema på det hyresrättsliga området och särskilt
nackdelarna i form av en splittrad processordning, vilka är särskilt på-
tagliga inom detta område. Den möjlighet som då finns är att genom-
föra promemorieförslaget att låta Svea hovrätt ta över Bostadsdomstol-
ens uppgifter. De praktiska olägenheterna med en en sådan delreform
framstår inte som särskilt påtagliga. Enligt regeringens mening är vinst-
erna med en förändring av detta slag klart överlägsna de nackdelar som
kan åberopas. Regeringen förordar därför att Bostadsdomstolen avskaff-
as och att Svea hovrätt skall träda i dess ställe som överinstans till
hyresnämnderna.
Förfarandet i hovrätten
I enlighet med promemorians förslag bör alltså hyresnämndernas av-
göranden hädanefter överklagas till Svea hovrätt. Som tidigare sagts är
förfarandet i Bostadsdomstolen huvudsakligen uppbyggt kring reglerna
om besvärsmål i hovrätt enligt 52 kap. rättegångsbalken. Reglerna för
tvistemål i allmänhet är också genom en hänvisning i lagen om bostads-
domstol tillämpliga på förfarandet i Bostadsdomstolen. Härutöver finns
vissa specialregler för förfarandet i Bostadsdomstolen. Det rör regler
55
Prop. 1993/94:200
om bl.a. domstolens processledning, muntlig förhandling, beslutens
rättskraft.
I promemorian föreslås att förfarandet i hovrätten skall ansluta sig till
reglerna i 52 kap. rättegångsbalken. En remissinstans förordar i stället
att reglerna om vad i tvistemål görs tillämpliga på dessa mål i Svea
hovrätt. Regeringen kan inte ansluta sig till den uppfattningen. Reglerna
i 50 kap. rättegångsbalken om vad i tvistemål förutsätter att saken har
en annan beskaffenhet än den i många fall brukar ha i ett mål som
överklagats från hyresnämnd. Reglerna ställer också, för att kunna
tillämpas på ett meningsfullt sätt, krav på processordningen i under-
instansen som förfarandet i hyresnämnderna inte uppfyller. Det är alltså
inte aktuellt att för närvarande låta processen i Svea hovrätt i dessa mål
bygga på någon annan reglering än den som finns i 52 kap. rättegångs-
balken.
Reglerna i 52 kap. rättegångsbalken är egentligen inte avsedda att reg-
lera ett förfarande som syftar till en materiell sakprövning, vilket måste
vara fallet för att reglera den verksamhet som för närvarande bedrivs i
Bostadsdomstolen. Dessa är i stället avsedda främst för prövningen av
olika beslut av processuell karaktär som överklagats till hovrätten. I dag
handläggs ändå vissa mål som kräver materiell sakprövning som besvärs-
mål enligt 52 kap. rättegångsbalken i hovrätterna.
Exempel på det är mål där överklagandet avser en tingsrätts avgöran-
de enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden eller
en fastighetsdomstols avgörande enligt fastighetsbildningslagen. I fastig-
hetsbildningslagen finns det särskilda, utfyllande regler om förfarandet
i hovrätt vilka kompletterar den för sakprövning mindre fullständiga
regleringen i 52 kap. rättegångsbalken. Några motsvarande regler finns
däremot inte i ärendelagen. Det förslag till ny ärendelag som regeringen
räknar med att lägga fram senare i år kommer dock att vara anpassat till
att det i många fall behöver ske en sakprövning i hovrätten. Frågor om
målens handläggning i hovrätten kan i den lagen komma att regleras
antingen självständigt eller genom tillägg till bestämmmelsema i 52 kap.
rättegångsbalken. För de mål som nu kommer från Bostadsdomstolen
behöver frågan om handläggningen i hovrätten under alla omständig-
heter tills vidare lösas genom att bestämmelserna i 52 kap. rättegångs-
balken kompletteras med vissa särskilda regler för förfarandet i mål
som överklagats till Svea hovrätt från en hyresnämnd. Det rör regler
om muntlig förhandling och kallelse av part eller annan till sådan, be-
slutens rättskraft m.m. Reglerna bör tas in i en särskild lag om rätte-
gången i vissa hyresmål. Frågorna behandlas närmare i författnings-
kommentaren .
Av de skäl som har redovisats i avsnitt 4.3.2 bör intresseledamöter
inte delta i dömandet. Det finns heller inte några skäl för att låta tek-
niska ledamöter delta i dömandet. Hovrätten bör således avgöra målen
i sin normala sammansättning. Som Lagrådet anmärkt kan frågan om
teknisk expertis lösas genom att hovrätten i det enskilda fallet vid behov
förordnar en sakkunnig att biträda domstolen. Motsvarande övervägan-
den gjordes då hyresmålen fördes över från prövning i fastighetsdomstol
(med tillgång till teknisk ledamot) till prövning i tingsrätt (utan sådan
56
Prop. 1993/94:200
ledamot). Som tidigare har framgått är hyresmål i och for sig inte
någon ny materia för hovrätten.
Regeringens förslag: Svea hovrätts beslut skall inte kunna över-
klagas.
Promemorians förslag: Promemorian föreslår att målen skall kunna
överklagas från Svea hovrätt till Högsta domstolen.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som uttalat sig i den
frågan tillstyrker eller lämnar promemorieförslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I promemorian föreslås att Bostads-
domstolens prejudikatbildande roll skall övertas av Högsta domstolen
(HD) i de hyresmål som prövats som första instans av hyresnämnd.
HD har i sitt remissvar förklarat sig inte ha något att erinra mot detta
men pekar på vissa komplikationer. HD aktualiserar i sitt remissvar
också frågan om eventuellt fullföljdsförbud i ledet hovrätten - HD i mål
som prövats i första instans av hyresnämnd.
Promemorian hade som skäl för den ståndpunkt som intogs i den
främst att HD redan i dag är prejudikatinstans för en stor del av hyres-
målen och att Bostadsdomstolens avgöranden kan komma under HD:s
prövning vid frågor om resning och återställande av försutten tid.
Regeringen gör emellertid en annan bedömning. Det finns flera starka
skäl som talar emot att nu låta de mål som startat i hyresnämnderna
föras vidare från Svea hovrätt till Högsta domstolens prövning. Till att
börja med kommer reglerna om förfarandet i alla mål som rör hyra och
arrende att ses över. Syftet med en sådan översyn är att skapa regler
som i så stor utsträckning som möjligt likställer dessa rättsområden i
processuellt hänseende med varandra. I det sammanhanget kommer
naturligtvis även att behandlas frågorna om överklagande av hyres- och
arrenderättsliga mål i allmänhet. Även de mål av detta slag som nu
prövas av allmän domstol kommer alltså att beröras. I avvaktan på en
sådan ny lagstiftning och en ny lag om handläggningen av domstols-
ärenden, bör rättsområdena inte ytterligare skiljas åt i processuellt hän-
seende. De mål som i dag prövas av arrendenämnd som första instans
får inte i något fell föras ända till Högsta domstolen utan får överklagas
endast till hovrätterna. De arrendemål som är aktuella i detta samman-
hang rör i stort sett samma sakfrågor som de hyresrättsliga mål som
prövas i första instans av hyresnämnderna. De hyresrättsliga målen bör
därför tills vidare inte få överklagas till HD. Ytterligare ett skäl för en
sålunda avskuren fullföljdsrätt är att Svea hovrätt, under den övergångs-
period det är fråga om innan saken får sin slutliga lösning, blir en riks-
täckande prövningsinstans och därför tills vidare kan svara för prejudi-
katbildningen. Eftersom Svea hovrätt avses ta över Bostadsdomstolens
verksamhet på det sätt som anges i avsnittet om genomförande- och
57
Prop. 1993/94:200
personalfrågor kan man utgå från att det finns goda förutsättningar for
en fortsatt prejudikatbildning av samma kvalitet som hittills på området.
7.3.1 Genomförande- och personalfrågor
Regeringens förslag: När Bostadsdomstolen upphör den 1 juli
1994 överlämnas de mål som då finns hos Bostadsdomstolen till
Svea hovrätt för handläggning. Domarpersonalen, liksom den öv-
riga personalen utom föredragandena, kan beredas anställning i
hovrätten. Föredragandena återgår till sina bottentjänster från
vilka de är tjänstlediga.
Varken promemorian eller remissinstanserna berör denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår att Bostads-
domstolen skall upphöra från och med den 1 juli 1994. De mål som då
finns hos Bostadsdomstolen bör överlämnas till Svea hovrätt för fortsatt
handläggning. Åtgärder som redan vidtagits i målen kommer därmed att
gälla även i hovrätten.
Bostadsdomarna är förordnade på begränsad tid. Den domarpersonal
som nu finns i Bostadsdomstolen har med ett undantag redan tjänster
som ordinarie domare i Svea hovrätt. Tjänsterna är för närvarande
överstatförda men kan tillföras hovrättens normala organisation.
Föredragandena har i regel tjänster i allmän domstol eller allmän för-
valtningsdomstol från vilka de är tjänstlediga. De är förordnade att
tjänstgöra i Bostadsdomstolen för viss tid. Föredragandena kan vid
domstolens nedläggning återgå till sina bottentjänster. Övrig personal
kommer att kunna beredas anställning i Svea hovrätt.
7.3.2 Kostnader
Regeringens bedömning: Förslaget medför inga ökade kostnader.
På sikt kan en viss besparing uppstå.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Har inte uttalat sig speciellt om promemorians
bedömning av kostnaderna för en avveckling av Bostadsdomstolen.
Skälen för regeringens bedömning: Svea hovrätt kommer att avgöra
målen med ett större antal lagfarna ledamöter, än som i allmänhet före-
kom i Bostadsdomstolen. Å andra sidan torde detta uppvägas av att
intresseledamöter inte skall delta i avgörandet i hovrätten. Vad gäller
personalkostnader i allmänhet kan man räkna med vissa rationaliserings-
vinster till följd av den föreslagna reformen. Detta torde följa redan av
att hovrättens organisation är väsentligt större och därmed har möjlig-
58
Prop. 1993/94:200
heter att utnyttja alla personalkategorier på ett mer flexibelt sätt än vad
en mindre domstol har. I fråga om lokalerna beräknas det inte uppstå
några ytterligare kostnader.
Allmänt
Som utvecklats i avsnitt 7.1 är förfarandereglema i 52 kap.
rättegångsbalken om besvär inte tillräckliga for den överprövning som
måste ske i Svea hovrätt av hyresnämndernas beslut. Bestämmelserna
måste därför kompletteras med vissa speciella förfäranderegler. Som
också framgått av den allmänna motiveringen är den lösning som nu
föreslås att se som ett provisorium i avvaktan på dels den nya ärende-
lagen, dels en genomarbetad och slutlig reglering av hela hyrespro-
cessen. De kompletterande regler som nu behövs bör därför inte arbetas
in i rättegångsbalken utan tas upp i en särskild lag om rättegången i
vissa hyresmål i Svea hovrätt. De kompletterande reglerna är hämtade
från lagen (1974:1082) om Bostadsdomstol (bostadsdomstolslagen).
Vissa särregler för förfarandet som fanns i bostadsdomstolslagen har
inte bedömts nödvändiga att överföra till den nya förfärandelagen. Det
rör sig om regeln i 18 § andra meningen bostadsdomstolslagen som
föreskriver att part i Bostadsdomstolen kan åberopa sådan omständighet
som inte lagts fram tidigare. Den regeln gäller redan nu för besvärspro-
cessen i hovrätten. Det behövs inte heller någon motsvarighet till be-
stämmelsen i 22 § bostadsdomstolslagen om att besiktning får företas av
en eller flera ledamöter. Detta gäller speciellt som tekniska ledamöter
inte skall delta i hovrättens avgöranden av dessa mål.
Motsvarande förfarande som regleras i 23 § första stycket bostads-
domstolslagen om förhör med vittnen, sakkunniga och parter kan redan
tillämpas i besvärsmål i hovrätten varför det är överflödigt att fora in en
uttrycklig bestämmelse om detta i den nya förfarandelagen. Inte heller
behövs i hovrätten någon uttrycklig bestämmelse motsvarande den i
24 § första stycket bostadsdomstolslagen om när bevisupptagning skall
ske.
1 §
Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Vilka beslut av en hyres-
nämnd som får överklagas anges i respektive materiella författning.
59
Prop. 1993/94:200
2 §
Paragrafen gäller rättegången i hovrätten. Av paragrafen följer att i
fråga om förfarandet skall 52 kap. rättegångsbalken tillämpas om inte
annat följer av den nya lagen eller annan lag. När 52 kap. rättegångs-
balken skall tillämpas är det ett antal av rättegångsbalkens allmänna reg-
ler i dess första avdelningar som också kan bli aktuella att tillämpa. Det
gäller till exempel rättegångsbalkens bestämmelser om parterna och om
omröstning. Att det därvid är tvistemålsbestämmelsema som skall
komma till användning följer av att målet inte gäller ansvar för brott.
Med bestämmelser i annan lag avses bl.a. de olika regler i den materi-
ella lagstiftningen där tiden för överklagande av hyresnämndens beslut
och vissa frågor om rättegångskostnader i hovrätten regleras.
3 §
Paragrafen överensstämmer med 18 § första meningen bostadsdomstols-
lagen.
4 §
Paragrafen överensstämmer med 19 § bostadsdomstolslagen. En be-
stämmelse av detta slag är nödvändig eftersom regleringen för tvistemål
i rättegångsbalken inte sträcker sig tillräckligt långt när det gäller
rättens skyldighet att utöva materiell processledning.
5 §
Paragrafen överensstämmer med 20 § andra och tredje styckena bo-
stadsdomstolslagen .
6 §
Paragrafen överensstämmer med 21 § och 24 § andra stycket bostads-
domstolslagen. Frågan om parts skyldighet att personligen närvara vid
rättegångstillfalle regleras i 11 kap. 5 § rättegångsbalken och kräver
därför ingen särskild bestämmelse. För tydlighets skull upptas dock i
den nya lagen en bestämmelse om att en part kan föreläggas att komma
personligen vid vite trots att det finns en allmän bestämmelse i 9 kap 7
§ rättegångsbalken om viteskallelser.
Bestämmelsen om att en part kan föreläggas att infinna sig vid påföljd
av att hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och
avgörande har ingen direkt motsvarighet i rättegångsbalken.
7 §
Paragrafen, som införts i anledning av Lagrådets påpekande, motsvarar
bestämmelsen i 23 § andra stycket bostadsdomstolslagen.
60
Prop. 1993/94:200
8 §
Paragrafen överensstämmer med 28 § bostadsdomstolslagen vilken i sin
tur har sin direkta motsvarighet i 22 § lagen (1973:188) om arrende-
nämnder och hyresnämnder.
9 §
Paragrafen överensstämmer med 29 § första meningen bostadsdomstols-
lagen. Bestämmelsen i andra meningen har inte ansetts behöva överföras
till den nya lagen eftersom hovrättens beslut inte får överklagas.
10 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om fullföljdsförbud mot Svea
hovrätts beslut i dessa mål. Frågan har närmare behandlats i avsnitt 7.2.
Ikraftträdande
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994 och behöver inga
särskilda övergångsbestämmelser utom att den också skall tillämpas på
mål som har överlämnats till Svea hovrätt av Bostadsdomstolen.
8.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken, förslaget
till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) och förslag-
et till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder
Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen” utmönstrats ur lagtexten
och i förekommande fall bytts ut mot "Svea hovrätt" eller "hovrätten"
samt att orden besvärshandlingen och besvär ersatts med termen
överklagande. I övrigt är sakinnehållet oförändrat.
8.3 Förslaget till lag om ändring i bostadssaneringslagen
(1973:531)
Ändringarna innebär att orden "Bostadsdomstolen genom besvär" bytts
ut mot "Svea hovrätt" samt att ordet besvärshandlingen ersatts med
"överklagandet".
61
Prop.
7 §
Ändringarna i första stycket innebär att bl.a. att "Bostadsdomstolen"
bytts ut mot "Svea hovrätt". I övrigt har regeln anpassats till den ord-
ning som numera gäller att överklagande av hyresnämndens beslut skall
ges in till hyresnämnden och inte till överinstansen. Slutligen har
hänvisningen till 23 § lagen (1973:188) om hyresnämnder och arrende-
nämnder ändrats till att avse tredje i stället för andra stycket eftersom
det har tillkommit ett nytt andra stycke.
Andra stycket har förutom att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot
"hovrätten" även ändrats i språkligt hänseende.
Tredje stycket har ändrats med anledning av att rättegångskostnadsregeln
i fråga om handläggningen i Bostadsdomstolen i stället skall avse hov-
rättens prövning.
Lagen om bostadsdomstol reglerar Bostadsdomstolens organisation och
verksamhet och upphävs för att domstolen skall läggas ned.
Övergångsbestämmelsen motiveras av att det vid Bostadsdomstolens
upphörande kommer att finnas ett antal mål som inte är avgjorda. Dessa
skall överlämnas till Svea hovrätt för handläggning. I övrigt har det inte
ansetts finnas behov av några särskilda övergångsbestämmelser.
25 och 26 §§
Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt"
eller "hovrätten" samt att ordet besvärshandlingen i 25 § ersätts med
"överklagandet". Hänvisningen i 26 § sista meningen till allmänna be-
stämmelser om rättegångskostnader i Bostadsdomstolen har inte fått
någon motsvarande hänvisning för hovrättens del eftersom en sådan
hänvisning är obehövlig.
Ändringarna innebär att orden "Bostadsdomstolen genom besvär" bytts
1993/94:200
62
ut mot "Svea hovrätt" samt att ordet besvärshandlingen ersatts med
"överklagandet".
8.8 Förslaget till lag om ändring i hyresförhandlingslagen
(1978:304) och förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt
Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt"
eller "hovrätten" och att rättegångskostnadsregeln i fråga om handlägg-
ningen i Bostadsdomstolen i stället skall avse hovrättens prövning. I öv-
rigt är sakinnehållet oförändrat så när som på att ordet besvärshandling-
en ersatts med "överklagandet".
8.9 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1991:614)
Ändringarna innebär att ”Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt"
eller "hovrätten". I övrigt är sakinnehållet oförändrat så när som på att
orden "skrivelsen med överklagandet" ersatts med "överklagandet".
Prop. 1993/94:200
63
Prop. 1993/94:200
Bilaga 1
I Sverige är huvuddelen av rättskipningen fördelad mellan två i princip
parallella domstolsorganisationer, de allmänna domstolarna och de all-
männa förvaltningsdomstolarna. Vid sidan av dessa organisationer finns
dessutom ett antal fristående domstolar.
Starka skäl talar för att domstolsväsendet hålls samman i möjligas
mån. Ett viktigt skäl för detta är att domstolarna skall ha en bred gene
rell kompetens. Även processekonomiska skäl talar for ett sammanhållet
domstolsväsende. På senare år har också praktiska skäl anförts. En an-
ledning till att föräkringsrättema avskaffades var t.ex. dessa domstolars
svårigheter att rekrytera jurister.
Att det trots detta finns domstolar vid sidan av de allmänna dom-
stolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna beror på att det för
vissa områden har ansetts nödvändigt med en specialreglering. De skäl
som i huvudsak har anförts för fristående domstolar har varit att sådana
domstolar gör det möjligt att upprätthålla en särskild sakkunskap inom
domstolen, att förfärandet blir snabbt och att rättskipningen omfattas av
berörda organisationers förtroende eftersom dessa genom s.k. intresse-
ledamöter får ett inflytande på rättskipningen i domstolen.
Arbetsläget är ansträngt inom domstolsväsendet. Domstolarna står
dessutom inför stora förändringar, inte minst mot bakgrund av den
ökade internationaliseringen och Sveriges närmande till Europa och EG.
För att effektivt kunna möta de nya krav som kommer att ställas på
domstolarna är det angeläget att samordna resurserna inom domstols-
väsendet.
I denna promemoria diskuteras om de fristående domstolarna bör och
kan avskaffas som självständiga rättskipningsorgan och i vilken mån
deras arbetsuppgifter kan tas över antingen av de allmänna domstolarna
eller de allmänna förvaltningsdomstolarna.
I avsnitt 2 redovisas inledningsvis olika särbestämmelser som innebär
en koncentration av mål inom de allmänna domstolarna, t.ex. i fråga
om sjörättsmål. Där redovisas vidare de olika särskilda domstolar, bl.a.
fastighetsdomstolarna, som är knutna till de allmänna domstolarna. De
fristående specialdomstolama och deras särdrag redovisas översiktligt. I
avsnittet tas upp den grundläggande frågan om det behövs fristående
domstolar. Det konstateras att de huvudsakliga syftena med en fristå-
ende domstol, dvs. sakkunskap inom ett speciellt område och snabbhet
i förfarandet, även kan uppnås inom ramen för de båda allmänna dom-
stolsorganisationema. Det konstateras vidare att det i princip inte är
lämpligt att det vid en domstols avgörande deltar ledamöter som kan
uppfattas som representanter för vissa särintressen och att utgångspunkt-
en måste vara att intresseledamöter inte deltar i dömande verksamhet.
I de följande avsnitten behandlas frågan om de fristående specialdom-
stolama - Bostadsdomstolen, Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen
och Arbetsdomstolen - kan avskaffas som fristående domstolar och in-
ordnas i de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstol-
arna.
64
Bostadsdomstolen tas upp i avsnitt 3. Det konstateras att domstolen
bör inordas i de allmänna domstolarna och att domstolens uppgift att
överpröva hyresnämnds avgörande i ett inledande skede bör tas över av
Svea hovrätt. Det föreslås därför att Bostadsdomstolen avskaffas som
fristående domstol och att domstolens arbetsuppgifter tas över av Svea
hovrätt som skall avgöra målen i vanlig sammansättning. Hovrätten bör
vid avgörandena i huvudsak tillämpa rättegångsbalkens regler om be-
svärsprocessen i hovrätt. Vissa särbestämmelser beträffande bl.a. rätte-
gångskostnader föreslås dock. Det föreslås vidare att målen skall kunna
överklagas till Högsta domstolen som efter sedvanlig dispensprövning
kan pröva målen och att Bostadsdomstolens prejudikatbildande funktion
således tas över av Högsta domstolen.
I avsnitt 4 behandlas Patentbesvärsrätten. Det konstateras dels att an-
talet patentbesvärsmål har minskat successivt under senare år, dels att
processen i domstolen i stor utsträckning är densamma som i de all-
männa förvaltningsdomstolarna. Det föreslås därför att Patentbesvärs-
rätten avskaffas som fristående domstol och att domstolens uppgifter tas
över av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Av detta följer att Patent-
och registreringsverkets beslut skall överklagas till Länsrätten i
Stockholms län. Med hänsyn till patentbesvärsmålens speciella karaktär
föreslås att både Länsrätten i Stockholms län och Kammarrätten i
Stockholm förstärks med särskilda ledamöter vid avgörande av sådana
mål.
I avsnitt 5 tas frågor rörande Marknadsdomstolen upp. Det framhålls
att Marknadsdomstolen på sikt bör avskaffas som fristående domstol
och att domstolens uppgifter bör tas över av de allmänna domstolarna.
Det sägs vidare att reformen bör inriktas på att Marknadsdomstolen
inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt, att samtliga mål som i
dag prövas av Marknadsdomstolen som första instans skall prövas av
tingsrätt i första instans och att målen i ett inledande skede inte skall
kunna överklagas till Högsta domstolen. Den prejudikatbildande funk-
tion som Marknadsdomstolen har i dag skulle således bibehållas. Några
konkreta förslag läggs emellertid inte fram bl.a. med hänsyn till att
marknadsföringslagstiftningen för närvarande är föremål för en översyn
av Marknadsföringsutredningen.
Arbetsdomstolen behandlas i avsnitt 6. Det framhålls att det finns
många fördelar i att renodla Arbetsdomstolens uppgifter till att avse
tvister som rör framför allt tolkning och tillämpning av kollektivavtal,
förenings- och förhandlingsrätten samt fredsplikten på grund av lag och
avtal. Några konkreta förslag läggs inte fram. Det uttalas att frågan bör
analyseras vidare i samband med de förändringar som kan bli följden av
Arbetsrättskommitténs översyn av de materiella bestämmelserna.
Mot bakgrund av förslaget i avsnitt 3 om Bostadsdomstolens avskaff-
ande tas även frågan om hyresnämnder och arrendenämnder upp i
promemorians avsnitt 7. I det avsnittet diskuteras ett antal alternativ att
inordna hyresnämndernas uppgifter i de allmänna domstolarna. Det
framhålls att inriktningen bör vara en total integration av hyresmålen i
de allmänna domstolarna. Det konstateras emellertid att den materiella
hyreslagstiftningen har avgörande betydelse för vilka ärenden som kan
Prop. 1993/94:200
Bilaga 1
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 200
föras över till tingsrätt och hur hyresnämndernas verksamhet skall ut-
formas och organiseras. Detta förhållande bör emellertid inte hindra att
hyresnämnderna inordnas administrativt i tingsrätterna på den ort där
nämnderna är belägna. Denna administrativa organisationsförändring
innebär att hyresnämnden - i likhet med vad som gäller för inskrivnings-
myndigheten - formellt förblir en egen myndighet som avgör ärenden i
eget namn, men att personalen vid tingsrätten och hyresnämnden skall
vara gemensam och att hyresnämnden i administrativt hänseende slås
samman med tingsrätten. Samma ordning föreslås för arrendenämnd-
erna.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 1
66
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Förslag till
Lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 55 a, 71 och 73 §§ jordabalken1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
55 a §
Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet sagts upp, får beslut
om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till
vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning
hänskjutits till hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det
månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för
ansökningen. Beslut om ändring av hyresvillkoren får dock inte i något
av de fall som nu angetts avse tiden innan sex månader förflutit efter
det att de förut gällande villkoren började tillämpas.
Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts upp, får
beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till
vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning
hänskjutits till hyresnämnden, får beslut om ändring av hyresvillkoren
inte avse tiden före den tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat
sägas upp, om uppsägning skett när ansökningen ingavs till hyresnämn-
den. Är hyrestiden längre än ett år och sker ändring av hyresvillkoren
på grund av ansökan av hyresgästen, får beslutet likväl avse tiden efter
det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för
ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i följd.
Hyresnämnden får, när det finns särskilda skäl, förordna att beslut om
villkorsändring får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.
Skall hyresgästen enligt hyres-
nämndens eller Bostadsdomstolens
Skall hyresgästen enligt hyres-
nämndens eller Svea hovrätts be-
beslut betala högre hyra för för-
fluten tid än somskolat utgå förut,
är hyresrätten inte förverkad på
grund av dröjsmål med betalning-
en av det överskjutande beloppet,
om betalningen sker inom en
månad från den dag då beslutet
vann laga kraft. Vad som sagts nu
gäller inte, om skyldighet att flytta
inträder för hyresgästen inom
slut betala högre hyra för förfluten
tid än som skolat utgå förut, är
hyresrätten inte förverkad på
grund av dröjsmål med betalning-
en av det överskjutande beloppet,
om betalningen sker inom en må-
nad från den dag då beslutet vann
laga kraft. Vad som sagts nu
gäller inte, om skyldighet att flytta
inträder för hyresgästen inom
Balken omtryckt 1971:1209
67
kortare tid än två månader efter kortare tid än tva manader efter
nämnda dag. nämnda dag.
På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om be-
loppet förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran.
Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden innan
beslutet vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande
belopp jämte ränta som avses i femte stycket. Medges anstånd, får det
bestämmas att ränta till förfallodagen skall beräknas enligt 5 § ränte-
lagen.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Om hyran sänks för förfluten tid
genom hyresnämndens eller Bo-
stadsdomstolens beslut, skall hyres-
värden samtidigt åläggas att till
hyresgästen betala tillbaka vad han
till följd därav har uppburit for
mycket jämte ränta. Räntan skall
beräknas enligt 5 § räntelagen för
tiden från dagen för beloppets
mottagande till dess beslutet vun-
nit laga kraft och enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter.
Om hyran sänks för förfluten tid
genom hyresnämndens eller Svea
hovrätts beslut, skall hyresvärden
samtidigt åläggas att till hyres-
gästen betala tillbaka vad han till
följd därav har uppburit för
mycket jämte ränta. Räntan skall
beräknas enligt 5 § räntelagen för
tiden från dagen för beloppets mot-
tagande till dess beslutet vunnit
laga kraft och enligt 6 § ränte-
lagen för tiden därefter.
71
Ett överklagande som avses i
70 § tas upp av Bostadsdomstolen.
Besvärshandlingen skall ges in till
hyresnämnden.
§2
Ett överklagande som avses i
70 § tas upp av Svea hovrätt.
Besvärshandlingen skall ges in till
hyresnämnden.
73 §3
I hyrestvister som avses i 49, 54
eller 55 b § och i mål om åtgärds-
föreläggande enligt 16 § andra
stycket eller om utdömande av
vite enligt 62 § skall vardera part-
en svara för sin rättegångskostnad
i Bostadsdomstolen, om inte annat
följer av 18 kap. 6 § rättegångs-
balken.
I hyrestvister som avses i 49, 54
eller 55 b § och i mål om åtgärds-
föreläggande enligt 16 § andra
stycket eller om utdömande av
vite enligt 62 § skall vardera part-
en svara för sin rättegångskostnad,
om inte annat följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2 Senaste lydelse 1992:126
3 Senaste lydelse 1992:126
68
Förslag till
Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)
Härigenom föreskrivs att 5 b, 9, 24 och 25 §§ rättshjälpslagen
(1972:429)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
5 b §
Med domstol förstås i denna lag,
allmän domstol, allmän förvalt-
ningsdomstol, Bostadsdomstolen,
Försäkringsöverdomstolen och Ar-
betsdomstolen. Vad i lagen sägs
om domstol skall även gälla arren-
denämnd och hyresnämnd.
Med domstol förstås i denna lag,
allmän domstol, förvaltningsdom-
stol och Arbetsdomstolen. Vad i
lagen sägs om domstol skall även
gälla arrendenämnd och hyres-
nämnd.
9§
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange-
lägenhet som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses kostnad för
1. biträde som varit behövligt for tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,
2. bevisning vid allmän domstol,
Bostadsdomstolen, Marknadsdom-
2. vid bevisning vid allmän dom-
stol, Marknadsdomstolen eller Ar-
stolen eller Arbetsdomstolen samt
nödvändig utredning i angelägen-
het, som kan komma under sådan
domstols prövning eller som skall
prövas av skiljemän,
betsdomstolen samt nödvändig ut-
redning i angelägenhet, som kan
komma under sådan domstols pröv-
ning eller som skall prövas av
skiljemän,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för till-
varatagande av den rättssökandens rätt och ej kan erhållas genom
myndigheten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med in-
ställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse
ålagts, eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller
annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen
(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller
läkarundersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,
5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746)
om betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i utsök-
ningsmål,
Lagen omtryckt 1993:9
69
6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 §
lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av fader-
skap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket
nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,
7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan
bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den
ena sambon har avlidit,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
24
I den mån ej särskilda föreskrifter
gäller, utgår ersättning för bevis-
ning i mål eller ärende i allmän
domstol, Bostadsdomstolen eller
Arbetsdomstolen med skäligt be-
lopp enligt domstolens bestäm-
mande. Utöver vad som följer av
rättegångsbalken utgår ersättning
också för sådan sakkunnig som
avses i 40 kap. 19 § rättegångs-
balken med belopp som samman-
lagt högst motsvarar en tiondel av
det basbelopp som anges i 6 §
första stycket.
§
I den mån ej särskilda föreskrifter
gäller, utgår ersättning för bevis-
ning i mål eller ärende i allmän
domstol eller Arbetsdomstolen
med skäligt belopp enligt domstol-
ens bestämmande. Utöver vad som
följer av rättegångsbalken utgår
ersättning också för sådan sak-
kunnig som avses i 40 kap. 19 §
rättegångsbalken med belopp som
sammanlagt högst motsvarar en
tiondel av det basbelopp som an-
ges i 6 § första stycket.
25 §
I angelägenhet som inte hand-
läggs vid allmän domstol eller Ar-
betsdomstolen beslutar rättshjälps-
myndigheten om utredning. Utan
hinder härav får biträde besluta
om utredning av mindre omfatt-
ning. Samma befogenhet till-
kommer bodelningsförrättare.
I angelägenhet som inte hand-
läggs vid allmän domstol, Bo-
stadsdomstolen eller Arbetsdom-
stolen beslutar rättshjälpsmyndig-
heten om utredning. Utan hinder
härav får biträde besluta om utred-
ning av mindre omfattning.
Samma befogenhet tillkommer bo-
delningsförrättare.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt
till ersättningenligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utred-
ningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts i domstol fastställes
ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av rätts-
hjälpsmyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
70
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres-
nämnder
Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder1
dels att 5 a § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 3, 5, 6 och 23 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen införs två nya paragrafer 23 c och 23 d §§.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
Arrendenämnd består av lagfaren Arrendenämnd består av lagfaren
ordförande och två andra leda- ordförande.
möter, om ej annat följer av andra
stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene såsom ägare av jord-
bruksfastighet eller på liknande
sätt ha förvärvat erfarenhet av
arrendeförhållanden och den
andre vara jordbruksarrendator
eller, när ärende rör bostads-
arrende, bostadsarrendator.
Vid företagande av förberedande
åtgärd, vid prövning av fråga om
avvisning av ansökan eller avskriv-
ning av ärende samt vid handlägg-
ning av överklagande kan arrende-
nämnden bestå av ordföranden en-
sam. Vad som sagts nu gäller
även vid medling när sådan
lämpligen kan ske utan övriga le-
damöters närvaro samt, om parter-
na samtycker till det eller saken är
uppenbar, vid prövning av fråga
som inte avgörs genom skiljedom.
Ledamot skall vara svensk med-
borgare och får inte vara under-
årig och inte heller ha förvaltare
enligt 11 kap. 7 § foräldrabalken.
För ledamot i arrendenämnd
skall finnas en eller flera ersätt-
1 Lagen omtryckt 1985:660
2 Senaste lydelse 1991:687
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
are. Bestämmelserna om ledamot
gäller även ersättare.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
3
För varje arrendenämnd förord-
nar regeringen eller myndighet,
som regeringen bestämmer, ord-
förande och lämpligt antal andra
ledamöter.
Innan annan ledamot än ord-
förande förordnas, skall sådan
riksorganisation av jordägare eller
arrendatorer som med hänsyn till
medlemsantal, verksamhet och öv-
riga omständigheter kan anses väl
företräda den intressegrupp som
det är fråga om beredas tillfälle
att avge förslag.
Till tjänstgöring i nämnden
kallar ordföranden med iakttagan-
de av vad som föreskrivits i 2 §
första stycket de ledamöter som
han med hänsyn till ärendets be-
skaffenhet och övriga förhållanden
finner lämpligast.
§
För vaije arrendenämnd förordnar
regeringen eller den myndighet,
som regeringen bestämmer, ord-
förande.
5
Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande och två andra leda-
§3
Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande.
möter, om ej annat följer av tredje
stycket eller av 5 a §. Av de
senare ledamöterna skall den ene
vara väl förtrogen med förvaltning
av hyresfastighet och den andre
vara väl förtrogen med bostads-
hyresgästers förhållanden eller,
när ärendet rör annan lägenhet än
bostadslägenhet, med näringsid-
kande hyresgästers förhållanden. I
ärenden enligt 2 kap. 10 §, 4 kap.
6 §, 9 kap. 16 § första stycket 1
och 2 eller 11 kap. 2 § bostads-
rättslagen (1991:614) skall vad
Senaste lydelse 1991:635
72
som sagts nu om hyresfastighet
och hyresgästers förhållanden i
stället avse bostadsrättsfastighet
och bostadsrättshavares förhållan-
den.
Hyresnämnd får anlita expert att biträda nämnden, om ärendets be-
skaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.
Bestämmelserna i 2 § andra -
fjärde styckena äger motsvarande
tillämpning i fråga om hyres-
nämnd.
Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdel-
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
ning.
Regeringen kan förordna att i
delningar.
6
För vaije hyresnämnd förordnar
regeringen eller myndighet, som
regeringen bestämmer, ordförande
och lämpligt antal andra leda-
möter.
Innan annan ledamot än ord-
förande förordnas, skall sådan riks-
organisation av fastighetsägare,
hyresgäster, bostadsrättshavare
eller näringsidkare som med
hänsyn till medlemsantal,
verksamhet och övriga omständig-
heter kan anses väl företräda den
intressegrupp som det är fråga om
beredas tillfälle att avge förslag.
Till tjänstgöring i nämnden
kallar ordföranden med iakttagan-
de av vad som föreskrivits i 5 §
första stycket de ledamöter som
han med hänsyn till ärendets
beskaffenhet och övriga förhållan-
den finner lämpligast.
hyresnämnd skall finnas flera av-
§
För vaije hyresnämnd förordnar
regeringen eller den myndighet,
som regeringen bestämmer, ordför-
ande.
73
23 §4
Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt
12 kap. jordabalken eller hyresförhandhngslagen (1978:304) eller i
ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning
eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m., enligt lagen (1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt
eller lagen (1982:352) om rätt till fastig- hetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyres-
förhandlingslagen, 11 kap. 3 § bostadsrättslagen (1991:614), 21 § bo-
stadssaneringslagen (1973:531), 34 § bostadsforvaltningslagen
(1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m.m., 16 § lagen
(1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt samt 15 § lagen om
rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.
Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte över-
klagas.
Hyresnämndens beslut får över- Hyresnämndens beslut får över-
klagas genom besvär hos Bostads- klagas till Svea hovrätt, om nämn-
domstolen, om nämnden den
1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14—16, 16 a, 16 c, 16 d eller
16 e §, eller avvisat besvär,
2. avskrivit ärende enligt 8—10, 15 a, 16, 16 a, 16 c, 16 d eller
16 e §, dock ej när ärendet kan återupptagas,
3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta förelägg-
ande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,
5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän
rättshjälp.
En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in till hyres-
nämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en besvärshandling
som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i 52
kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken.
23 c §
Beslut av Svea hovrätt äger
rättskraft, såvitt därigenom av-
gjorts fråga som avses i 4 § första
stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller
9 §§ lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämn-
der. Vid som sagts nu gäller dock
inte beslut, varigenom ansökan om
åtgärdsföreläggande enligt 12 kap.
16 § andra stycket eller tillstånd
enligt 12 kap. 23 § andra stycket,
34, 36 eller 37 §§ jordabalken
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Senaste lydelse 1991:620
74
eller ansökan om förbud eller
medgivande som avses i 2 a § bo-
stadssaneringslagen (1973:531)
eller yrkande om rätt till förhand-
lingsordning enligt 9 § hyresför-
handlingslagen (1978:304) eller
ansökan om anvisningsrätt enligt
3 § lagen (1987:1274) om kommu-
nal bostadsanvisningsrätt lämnas
utan bifall.
23 d §
Om hyresvärdens talan om att
hyresavtalet skall upphöra att
gälla bifalls, får Svea hovrätt efter
yrkande av hyresvärden i beslutet
ålägga hyresgästen att flytta vid
den tidpunkt då lägenheten skall
lämnas. Ett sådant beslut får verk-
ställas som en lagakraftägande
dom.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft, i fråga om 23, 23 c och 23 d §§ den 1 juli
1994 och i övrigt den 1 juli 1995.
75
Förslag till
Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)
Härigenom föreskrivs att 21 § bostadssaneringslagen (1973:531) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
21
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen skall ges in till hyresnämn-
den.
§
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas till Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
76
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyres-
regleringen
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1974:1080) om avveckling av hyres-
regleringen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Talan mot nämndens beslut en-
ligt denna lag föres hos bostads-
domstolen genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet med-
delades. Besvärshandlingen skall
inges till domstolen. I övrigt äger
23 § andra stycket och 23 b första
stycket lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämn-
der motsvarande tillämpning.
Nämndens beslut skall om bo-
stadsdomstolen ej annorlunda för-
ordnar, lända till efterrättelse utan
hinder av anförda besvär. I vad
beslutet avser förfluten tid skall
vad nu sagts dock gälla endast
såvitt fråga är om besvär av den
som vid beslutet upphört eller
sedermera upphör att vara hyres-
värd eller hyresgäst beträffande
lägenheten.
Vardera parten skall svara för
sin rättegångskostnad i bostads-
domstolen i den mån annat ej föl-
jer av 18 kap. 6 § rättegångsbalk-
en.
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag överklagas till Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hov-
rätten. I övrigt tillämpas 23 §
andra stycket och 23 b första
stycket lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämn-
der.
Nämndens beslut gäller, om inte
hovrätten beslutar annat, oavsett
om det har överklagats. I den del
beslutet avser förfluten tid gäller
detta dock endast såvitt fråga är
om överklagande av den som vid
beslutet upphört eller sedermera
upphör att vara hyresvärd eller
hyresgäst beträffande lägenheten.
Vardera parten skall svara för sin
rättegångskostnad i den mån annat
ej följer av 18 kap. 6 § rättegångs-
balken.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
77
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1974:1982) om bostadsdomstol
Härigenom föreskrivs att lagen (1974:1982) om bostadsdomstol skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1994.
Övergångsbestämmelser
1. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål som anhängig-
gjorts i Bostadsdomstolen före den 1 juli 1994.
2. Regeringen får bestämma att mål som anges i 1 skall överlämnas
från Bostadsdomstolen till Svea hovrätt.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
78
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 25 och 26 §§ lagen (1975:1132) om förvärv
av hyresfastighet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
25 §*
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen skall ges in till hyresnämn-
den.
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas till Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Besvärs-
handlingen skall ges in till hyres-
nämnden.
26 §2
I ärende om förvärvstillstånd och
om tillstånd till förköp enligt
denna lag skall vardera parten
svara för sin rättegångskostnad i
Bostadsdomstolen, i den mån ej
annat följer av 18 kap. 6 § rätte-
gångsbalken. I övrigt gäller all-
männa bestämmelser om rätte-
gångskostnad i Bostadsdomstolen.
I ärende om förvärvstillstånd och
om tillstånd till förköp enligt
denna lag skall vardera parten
svara för sin rättegångskostnad, i
den mån ej annat följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1986:1173
2 Senaste lydelse 1979:307
79
Förslag till
Lag om ändring i bostadsforvaltningslagen (1977:792)
Härigenom föreskrivs att 34 § bostadsforvaltningslagen (1977:792) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
34
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen skall ges in till hyresnämn-
den.
Föreslagen lydelse
§’
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas till Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
Senaste lydelse 1986:1175
80
Förslag till
Lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304)
Härigenom föreskrivs att 31 och 32 §§ hyresförhandlingslagen
(1978:304) skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
31
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades.
Besvärshandlingen skall ges in
till hyresnämnden.
Föreslagen lydelse
§’
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas till Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Överklag-
andet skall ges in till hyresnämn-
den.
32 §
I tvist som avses i 22 eller 24 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i Bostadsdom-
stolen, i den mån ej annat följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
I tvist som avses i 22 eller 24 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad, i den mån ej
annat följer av 18 kap. 6 § rätte-
gångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1986:1178
6 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 200
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt
Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (1982:352) om rätt till fas-
tighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
15
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag
beslutet meddelades. Besvärshand-
lingen ges in till hyresnämnden.
Föreslagen lydelse
§'
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas till Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades, överklag-
andet ges in till hyresnämnden.
16 §
I ärenden enligt denna lag skall
vardera parten svara för sina rätte-
gångskostnader i Bostadsdomstol-
en, i den mån annat inte följer av
18 kap. 6 § rättegångsbalken.
I ärenden enligt denna lag skall
vardera parten svara för sina rätte-
gångskostnader, i den mån annat
inte följer av 18 kap. 6 § rätte-
gångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1986:1187
82
Förslag till
Lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 och 4 §§ bostadsrättslagen
(1991:614) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 1
3
Beslut av hyresnämnden i frågor
angående inträde i föreningen en-
ligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upp-
låta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 §,
fastställande av hyresvillkor enligt
4 kap. 9 §, godkännande av
stämmobeslut enligt 9 kap. 16 §
första stycket 1 eller 2 eller
utdömande av vite enligt 11 kap.
2 § får överklagas hos Bostads-
domstolen inom tre veckor från
den dag beslutet meddelas. Skriv-
elsen med överklagandet skall ges
in till hyresnämnden.
Beslut av hyresnämnden i frågor
klagas.
§
Beslut av hyresnämnden i frågor
angående inträde i föreningen en-
ligt 2 kap. 10 §, skyldighet att
upplåta bostadsrätt enligt 4 kap.
6 §, fastställande av hyresvillkor
enligt 4 kap. 9 §, godkännande av
stämmobeslut enligt 9 kap. 16 §
första stycket 1 eller 2 eller ut-
dömande av vite enligt 11 kap.
2 § får överklagas till Svea hovrätt
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelas. Skrivelsen med
överklagandet skall ges in till
hyresnämnden.
enligt 7 kap. 11 § får inte över-
4 §
I en tvist som avser fastställande
av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i Bostadsdom-
stolen, om inte något annat anges i
18 kap. 6 § rättegångsbalken.
I en tvist som avser fastställande
av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad, om inte något
annat anges i 18 kap. 6 § rätte-
gångsbalken.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
83
Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Högsta dom-
stolen, Regeringsrätten, Justitiekanslem, Bostadsdomstolen, Domstols-
verket, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för
Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Norrtälje tingsrätt, Linköpings
tingsrätt, Ängelholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,
Sundsvalls tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i
Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Norrbottens län,
Länsrätten i Kronobergs län, Arbetsdomstolen, Riksarkivet, Patent- och
registreringsverket, Patentbesvärsrätten, Statskontoret, Riksrevisions-
verket, Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Konsumentverket, För-
svarets civilförvaltning, patentenheten, Hyresnämnden och arrende-
nämnden i Stockholm, Hyresnämnden och arrendenämnden i Västerås,
Hyresnämnden och arrendenämnden i Örebro, Hyresnämnden och
arrendenämnden i Linköping, Hyresnämnden och arrendenämnden i
Jönköping, Hyresnämnden och arrendenämnden i Växjö, Hyresnämnden
och arrendenämnden i Malmö, Hyresnämnden och arrendenämnden i
Göteborg, Hyresnämnden och arrendenämnden i Gävle, Hyresnämnden
och arrendenämnden i Sundsvall, Hyresnämnden och arrendenämnden i
Umeå, Hyresnämnden och arrendenämnden i Luleå, Juridiska fakulteten
vid universitetet i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund, Nämndemännens riksförbund, Grossistförbundet Svensk
Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund,
Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Företagarnas
Riksorganisation, HSB:s Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostads-
företag, Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund,
Landsorganiationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Central-
organisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Svenska Patentombudsföreningen, Svenska kommunförbundet, Lant-
brukarnas Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund, Svenska kyrkans
nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning, Sveriges Jordbruks-
arrendatorers Förbund (SJA), Jur.dr. Claes Uggla, Kommissionären för
aktiebolagsärenden AB, Svensk Industriförening och Svenska Förening-
en för industriellt rättsskydd.
Sveriges Köpmannaförbund har bifogat yttrande från Lokalhyresgäst-
ema.
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) har bifogat yttran-
de från Sveriges Civilingenjörsförbund.
Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Grossistför-
bundet Svensk Handel och Svenska Patentombudsföreningen har avgett
ett gemensamt yttrande över den del av förslaget som avser Patent-
besvärsrätten. I yttrandet har också Svenska Industriens Patentingen-
jörers förening och Svenska Uppfinnareföreningen deltagit.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 3
84
Förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag tillämpas av Svea hovrätt i mål som överklagats dit från
en hyresnämnd.
2 § I fråga om en sådan rättegång skall hovrätten tillämpa 52 kap. rätte-
gångsbalken, om inte annat följer av denna eller annan lag.
3 § Klaganden får inte ändra sin talan till att avse en annan del av
hyresnämndens beslut än den som uppgetts i överklagandet.
4 § Hovrätten skall verka för att utredningen i målet får den inriktning
och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.
Hovrätten skall om möjligt se till att onödig utredning inte läggs fram.
5 § Muntlig förhandling får hållas om viss fråga eller i målet i dess
helhet, om det kan antas vara till fördel för utredningen.
Muntlig förhandling skall hållas, om en part begär det samt förhand-
lingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det.
6 § När muntlig förhandling eller förrättning för syn på stället skall
hållas skall parterna kallas. En part får föreläggas att inställa sig per-
sonligen vid vite eller föreläggas att inställa sig vid påföljd att hans ute-
varo inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.
7 § Beslut av Svea hovrätt äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Detta gäller dock
inte beslut, enligt vilket ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap.
16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 23 § andra stycket, 34,
36 eller 37 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531) eller yrkande om
rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) lämnats utan bifall.
8 § Bifalls en hyresvärds talan om att hyresavtalet skall upphöra att
gälla får hovrätten efter yrkande av hyresvärden ålägga hyresgästen att
flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall lämnas.
9 § Hovrättens beslut i mål som avses med denna lag får inte över-
klagas.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Lagen tillämpas också på mål
som överlämnats till Svea hovrätt av Bostadsdomstolen.
85
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 55 a, 71 och 73 §§ jordabalken1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
12 kap.
55 a §2
Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet sagts upp, får be-
slut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till
vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning
hänskjutits till hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det
månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för an-
sökningen. Beslut om ändring av hyresvillkoren får dock inte i något av
de fall som nu angetts avse tiden innan sex månader förflutit efter det
att de förut gällande villkoren började tillämpas.
Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts upp, får
beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till
vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning
hänskjutits till hyresnämnden, får beslut om ändring av hyresvillkoren
inte avse tiden före den tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat
sägas upp, om uppsägning skett när ansökningen ingavs till hyresnämn-
den. Är hyrestiden längre än ett år och sker ändring av hyresvillkoren
på grund av ansökan av hyresgästen, får beslutet likväl avse tiden efter
det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för
ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i följd.
Hyresnämnden får, när det finns särskilda skäl, förordna att beslut om
villkorsändring får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.
Skall hyresgästen enligt hyres-
nämndens eller Bostadsdomstolens
Skall hyresgästen enligt hyres-
nämndens eller hovrättens beslut
beslut betala högre hyra för för-
fluten tid än som skolat utgå förut,
är hyresrätten inte förverkad på
grund av dröjsmål med betalning-
en av det överskjutande beloppet,
om betalningen sker inom en
månad från den dag då beslutet
vann laga kraft. Vad som sagts nu
gäller inte, om skyldighet att flytta
inträder för hyresgästen inom
kortare tid än två månader efter
betala högre hyra för förfluten tid
än som skolat utgå förut, är hyres-
rätten inte förverkad på grund av
dröjsmål med betalningen av det
överskjutande beloppet, om betal-
ningen sker inom en månad från
den dag då beslutet vann laga
kraft. Vad som sagts nu gäller
inte, om skyldighet att flytta in-
träder för hyresgästen inom kort-
are tid än två månader efter nämn-
nämnda dag.
1 Balken omtryckt 1971:1209.
2 Senaste lydelse 1984:694.
da dag.
86
På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om be-
loppet förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran.
Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden innan be-
slutet vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande
belopp jämte ränta som avses i femte stycket. Medges anstånd, får det
bestämmas att ränta till förfallodagen skall beräknas enligt 5 § räntelag-
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
en.
Om hyran sänks för förfluten tid
genom hyresnämndens eller Bo-
stadsdomstolens beslut, skall hy-
resvärden samtidigt åläggas att till
hyresgästen betala tillbaka vad han
till följd därav har uppburit för
mycket jämte ränta. Räntan skall
beräknas enligt 5 § räntelagen för
tiden från dagen för beloppets mot-
tagande till dess beslutet vunnit
laga kraft och enligt 6 § ränte-
lagen för tiden därefter.
71
Ett överklagande som avses i
70 § tas upp av Bostadsdomstolen.
Besvärshandlingen skall ges in till
hyresnämnden.
73
I hyrestvister som avses i 49, 54
eller 55 b § och i mål om åtgärds-
föreläggande enligt 16 § andra
stycket eller om utdömande av
vite enligt 62 § skall vardera part-
en svara för sin rättegångskostnad
i Bostadsdomstolen, om inte annat
följer av 18 kap. 6 § rättegångs-
balken.
Om hyran sänks för förfluten tid
genom hyresnämndens eller hov-
rättens beslut, skall hyresvärden
samtidigt åläggas att till hyresgäst-
en betala tillbaka vad han till följd
därav har uppburit för mycket
jämte ränta. Räntan skall beräknas
enligt 5 § räntelagen för tiden från
dagen för beloppets mottagande
till dess beslutet vunnit laga kraft
och enligt 6 § räntelagen för tiden
därefter.
§3
Ett överklagande som avses i 70
§ tas upp av Svea hovrätt. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
§4
I hyrestvister som avses i 49, 54
eller 55 b § och i mål om åtgärds-
föreläggande enligt 16 § andra
stycket eller om utdömande av
vite enligt 62 § skall vardera part-
en svara för sin rättegångskostnad
i hovrätten, om inte annat följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
3 Senaste lydelse 1992:126.
Senaste lydelse 1992:126.
87
Härigenom föreskrivs att 5 b, 9, 9a, 24 och 25 §§ rättshjälpslagen
(1972:429)' skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Föreslagen lydelse
5b §
Nuvarande lydelse
Med domstol förstås i denna lag,
allmän domstol, allmän förvalt-
ningsdomstol, Bostadsdomstolen,
Försäkringsöverdomstolen och Ar-
betsdomstolen. Vad i lagen sägs
om domstol skall även gälla arren-
denämnd och hyresnämnd.
Med domstol förstås i denna lag,
allmän domstol, allmän förvalt-
ningsdomstol, Försäkringsöver-
domstolen och Arbetsdomstolen.
Vad i lagen sägs om domstol skall
även gälla arrendenämnd och
hyresnämnd.
9§
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange-
lägenhet som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad for rättshjälpen anses kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,
2. bevisning vid allmän domstol,
Bostadsdomstolen, Marknadsdom-
stolen eller Arbetsdomstolen samt
nödvändig utredning i angelägen-
het, som kan komma under sådan
domstols prövning eller som skall
prövas av skiljemän,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för till-
varatagande av den rättssökandens rätt och ej kan erhållas genom myn-
2. bevisning vid allmän domstol,
Marknadsdomstolen eller Arbets-
domstolen samt nödvändig utred-
ning i angelägenhet, som kan
komma under sådan domstols
prövning eller som skall prövas av
skiljemän,
digheten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställel-
se inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts,
eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642)
om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarunder-
sökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,
5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746)
om betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i ut-
sökningsmål,
88
Lagen omtryckt 1993:9.
6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 §
lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av fader-
skap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket
nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,
7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan
bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den
ena sambon har avlidit,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
9a§
Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet befriad
från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid
de allmänna domstolarna och för avgifter enligt 15 § 1-3 avgiftsförord-
ningen (1992:191).
Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är er-
forderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om
handling som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen
begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.
Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verk-
ställbart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift
i utsökningsmål. Detsamma gäller den som har beviljats allmän rätts-
hjälp i ett mål om verkställighet.
Kostnader för kungörelse i mål
eller ärende vid allmän domstol,
Bostadsdomstolen eller Arbets-
domstolen skall, såvitt de belastar
den som beviljats allmän rätts-
hjälp, utgå av allmänna medel.
Kostnader för kungörelse i mål
eller ärende vid allmän domstol
eller Arbetsdomstolen skall, såvitt
de belastar den som beviljats all-
män rättshjälp, utgå av allmänna
medel.
24 §
I den mån ej särskilda föreskrift-
er gäller, utgår ersättning för be-
visning i mål eller ärende i allmän
domstol, Bostadsdomstolen eller
Arbetsdomstolen med skäligt be-
lopp enligt domstolens bestäm-
mande. Utöver vad som följer av
rättegångsbalken utgår ersättning
också för sådan sakkunnig som
avses i 40 kap. 19 § rättegångs-
balken med belopp som samman-
lagt högst motsvarar en tiondel av
det basbelopp som anges i 6 §
första stycket.
I den mån ej särskilda föreskrift-
er gäller, utgår ersättning för be-
visning i mål eller ärende i allmän
domstol eller Arbetsdomstolen
med skäligt belopp enligt dom-
stolens bestämmande. Utöver vad
som följer av rättegångsbalken ut-
går ersättning också för sådan sak-
kunnig som avses i 40 kap. 19 §
rättegångsbalken med belopp som
sammanlagt högst motsvarar en
tiondel av det basbelopp som an-
ges i 6 § första stycket.
25
I angelägenhet som inte hand-
läggs vid allmän domstol, Bo-
§
I angelägenhet som inte hand-
läggs vid allmän domstol eller Ar-
7 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 200
stadsdomstolen eller Arbetsdom-
stolen beslutar Rättshjälpsmyndig-
heten om utredning. Utan hinder
härav får biträde besluta om utred-
ning av mindre omfattning.
Samma befogenhet tillkommer bo-
betsdomstolen beslutar Rättshjälps-
myndigheten om utredning. Utan
hinder härav får biträde besluta
om utredning av mindre omfatt-
ning. Samma befogenhet till-
kommer bodelningsförrättare.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
de lningsförrättare.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt
till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utred-
ningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts i domstol fästställes
ersättningen av domstolen. I annat fäll bestämmes ersättningen av Rätts-
hjälpsmyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
90
Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder1 att 23 och 32 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
23 §2
Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt
12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i
ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning
eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m. eller lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombild-
ning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 §
hyresförhandlingslagen, 11 kap. 3 § bostadsrättslagen (1991:614), 21 §
bostadssaneringslagen (1973:531), 34 § bostadsforvaltningslagen
(1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. samt 15 §
lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.
Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte över-
klagas.
Hyresnämndens beslut får över-
klagas genom besvär hos Bostads-
domstolen, om nämnden
1. avvisat ansökan som avses i
Hyresnämndens beslut får över-
klagas hos Svea hovrätt, om
nämnden
1. avvisat ansökan som avses i
8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller
16 e §, eller avvisat besvär, 16 e §, eller avvisat ett överklag-
ande,
2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock
ej när ärendet kan återupptagas,
3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta förelägg-
ande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,
5. utlåtit sig i annat fall än som
rättshjälp.
En besvärshandling som avses i
tredje stycket skall ges in till hy-
resnämnden inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades.
I fråga om handläggningen hos
hyresnämnden av en besvärshand-
ling som avses i första eller tredje
stycket tillämpas bestämmelserna i
avses i 3 i fråga som gäller allmän
Ett överklagande som avses i
tredje stycket skall ges in till hy-
resnämnden inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades.
I fråga om handläggningen hos
hyresnämnden av ett överklagande
som avses i första eller tredje
stycket tillämpas bestämmelserna i
1 Lagen omtryckt 1985:660.
2 Senaste lydelse 1993:409.
91
52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalk- 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalk-
en. en.
32 §3
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a
§, 55 a § sjunde stycket eller 55 b § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 §
hyresförhandlingslagen (1978:304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 §
eller 25 § första stycket bostadsforvaltningslagen (1977:792), får beslut-
et verkställas såsom lagakraftägande dom.
Har hyresnämnden med stöd av
31 § första stycket bostadsforvalt-
ningslagen förordnat att beslut en-
ligt 13 eller 15 § eller 25 § första
stycket nämnda lag skall lända till
efterrättelse genast, får även så-
dant beslut, om Bostadsdomstolen
ej forordnat annat, verkställas så-
som lagakraftägande dom.
Har hyresnämnden med stöd av
31 § första stycket bostadsforvalt-
ningslagen förordnat att beslut en-
ligt 13 eller 15 § eller 25 § första
stycket nämnda lag skall lända till
efterrättelse genast, får även så-
dant beslut, om hovrätten ej för-
ordnat annat, verkställas såsom
lagakraftägande dom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Senaste lydelse 1993:409.
92
Härigenom föreskrivs att 21 § bostadssaneringslagen (1973:531) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
21
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen skall ges in till hyresnämn-
den.
§’
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Senaste lydelse 1986:1169.
93
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1974:1080) om avveckling av
hyresregleringen skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
7 §
Talan mot nämndens beslut en-
ligt denna lag föres hos Bostads-
domstolen genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet med-
delades. Besvärshandlingen skall
inges till domstolen. I övrigt äger
23 § andra stycket och 23 b §
första stycket lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämn-
der motsvarande tillämpning.
Nämndens beslut skall om Bo-
stadsdomstolen ej annorlunda för-
ordnar, lända till efterrättelse utan
hinder av anförda besvär. I vad
beslutet avser förfluten tid skall
vad nu sagts dock gälla endast så-
vitt fråga är om besvär av den
som vid beslutet upphört eller
sedermera upphör att vara hyres-
värd eller hyresgäst beträffande
lägenheten.
Vardera parten skall svara for
sin rättegångskostnad i Bostads-
domstolen i den mån annat ej föl-
jer av 18 kap. 6 § rättegångsbalk-
en.
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden. I övrigt tillämpas 23 §
tredje stycket och 23 b § första
stycket lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämn-
der.
Nämndens beslut gäller, om inte
hovrätten beslutar annat, även om
det har överklagats. I den del be-
slutet avser förfluten tid gäller
detta dock endast såvitt fråga är
om överklagande av den som vid
beslutet upphört eller sedermera
upphör att vara hyresvärd eller
hyresgäst beträffande lägenheten.
Vardera parten skall svara för sin
rättegångskostnad i hovrätten i den
mån annat ej följer av 18 kap. 6 §
rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
94
Härigenom föreskrivs att lagen (1974:1082) om bostadsdomstol skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1994. Mål som inte avgjorts av
Bostadsdomstolen före upphävandet skall överlämnas till Svea hovrätt
för prövning.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
95
Härigenom föreskrivs att 25 och 26 §§ lagen (1975:1132) om förvärv
av hyresfastighet m.m. skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
25
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen skall ges in till hyresnämn-
den.
Föreslagen lydelse
§’
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
26 §2
I ärende om förvärvstillstånd och
om tillstånd till förköp enligt
denna lag skall vardera parten
svara för sin rättegångskostnad i
Bostadsdomstolen, i den mån ej
annat följer av 18 kap. 6 § rätte-
gångsbalken. I övrigt gäller all-
männa bestämmelser om rätte-
gångskostnad i Bostadsdomstolen.
I ärende om förvärvstillstånd och
om tillstånd till förköp enligt
denna lag skall vardera parten
svara för sin rättegångskostnad i
hovrätten, i den mån ej annat föl-
jer av 18 kap. 6 § rättegångsbalk-
en.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1986:1173.
2 Senaste lydelse 1979:307.
96
Härigenom föreskrivs att 34 § bostadsforvaltningslagen (1977:792) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
34
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
Bostadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen skall ges in till hyresnämn-
den.
Föreslagen lydelse
§'
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Senaste lydelse 1986:1175.
97
Härigenom föreskrivs att 31 och 32 §§ hyresförhandlingslagen
(1978:304) skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
31
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades.
Besvärshandlingen skall ges in
till hyresnämnden.
32
I tvist som avses i 22 eller 24 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i Bostadsdom-
stolen, i den mån ej annat följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
Föreslagen lydelse
§'
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
§
I tvist som avses i 22 eller 24 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i hovrätten, i
den mån ej annat följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Senaste lydelse 1986:1178.
98
Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (1982:352) om rätt till fäs-
tighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
15
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Bo-
stadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag be-
slutet meddelades. Besvärshand-
lingen ges in till hyresnämnden.
16
I ärenden enligt denna lag skall
vardera parten svara för sina
rättegångskostnader i Bostadsdom-
stolen, i den mån annat inte följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
Föreslagen lydelse
§'
Hyresnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Över-
klagandet skall ges in till hyres-
nämnden.
§
I ärenden enligt denna lag skall
vardera parten svara för sina rätte-
gångskostnader i hovrätten, i den
mån annat inte följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Senaste lydelse 1986:1187.
99
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 och 4 §§ bostadsrättslagen
(1991:614) skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
3 §
Beslut av hyresnämnden i frågor
angående inträde i föreningen en-
ligt 2 kap. 10 §, skyldighet att
upplåta bostadsrätt enligt 4 kap.
6 §, fastställande av hyresvillkor
enligt 4 kap. 9 §, godkännande av
stämmobeslut enligt 9 kap. 16 §
första stycket 1 eller 2 eller ut-
dömande av vite enligt 11 kap.
2 § får överklagas hos Bostads-
domstolen inom tre veckor från
den dag beslutet meddelas. Skriv-
elsen med överklagandet skall ges
in till hyresnämnden.
Beslut av hyresnämnden i frågor
klagas.
4
I en tvist som avser festställande
av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i Bostadsdom-
stolen, om inte något annat anges i
18 kap. 6 § rättegångsbalken.
Beslut av hyresnämnden i frågor
angående inträde i föreningen en-
ligt 2 kap. 10 §, skyldighet att
upplåta bostadsrätt enligt 4 kap.
6 §, festställande av hyresvillkor
enligt 4 kap. 9 §, godkännande av
stämmobeslut enligt 9 kap. 16 §
första stycket 1 eller 2 eller ut-
dömande av vite enligt 11 kap.
2 § får överklagas hos Svea hov-
rätt inom tre veckor från den dag
beslutet meddelas. Överklagandet
skall ges in till hyresnämnden.
enligt 7 kap. 11 § får inte över-
§
I en tvist som avser festställande
av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §
skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i hovrätten, om
inte något annat anges i 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
100
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-16
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, regeringsrådet Leif Lindstam
och justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 10 mars 1994 om upphörande av Bostads-
domstolen m.m. (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta
Lagrådets yttrande över förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål
i Svea hovrätt m.fl.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Peter
Strömberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.
I det reformarbete som pågått under senare år inom rättskipningen har
en bärande tanke bakom de olika förslag till förändringar som lagts
fram varit att domstolsväsendet skall vara så sammanhållet som möjligt.
Såsom framhålls i lagrådsremissen talar vägande skäl för att den hyres-
rättsliga rättskipningen koncentreras till de allmänna domstolarna. För-
slaget att integrera Bostadsdomstolens och hyresnämndernas verksamhet
i de allmänna domstolarna utgör ett viktigt led i det reformarbetet.
Flera av remissinstanserna, bland dem Högsta domstolen, anser att
frågan om Bostadsdomstolens framtid, bör avgöras samtidigt med
frågan om hyresnämndernas framtid. Lagrådet delar Högsta domstolens
uppfattning att de bästa förutsättningarna för att få till stånd en lämplig
och bestående ordning för handläggningen av hyresrättsliga frågor före-
ligger om man först tar ställning till hur prövningen skall ske i första
instans och sedan låter detta ställningstagande vara styrande för utform-
ningen av förfarandet vid ett överklagande.
Ett överförande av hyresnämndernas uppgifter till tingsrätterna förut-
sätter emellertid mer ingående överväganden än som kunnat göras hit-
tills. Under sommaren och hösten kommer att inledas ett arbete på att i
grunden se över de hyresprocessuella reglerna. Samtidigt därmed
kommer också en viss omarbetning av de materiella reglerna att ske.
Det förslag som läggs fram i lagrådsremissen får ses som en tillfällig
lösning i avbidan på ett slutligt ställningstagande sedan det fortsatta ut-
redningsarbete som förutskickas har avslutats. Som ett provisorium kan
förslaget godtagas trots att det ofrånkomligen är förenat med vissa
olägenheter.
Förslaget till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt
I 23 § andra stycket lagen om bostadsdomstol finns en regel om s.k.
tilltrosbevisning. Motsvarande bestämmelser för de allmänna tviste-
målens och för brottmålens del finns i 50 kap. 23 § och 51 kap. 23 §
rättegångsbalken.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 5
101
I författningskommentaren (sid. 57) anförs utan närmare motivering
att tilltrosregeln i lagen om bostadsdomstol kan avvaras i hovrättens
prövningsförfarande. I 52 kap. rättegångsbalken, som därvid skall
tillämpas om inte annat följer av den föreslagna lagen eller annan lag,
finns inte någon sådan tilltrosregel och inte heller någon hänvisning till
50 och 51 kap. i balken. Tilltrosregeln i 23 § andra stycket lagen om
bostadsdomstol bör därför tas upp i en särskild paragraf - förslagsvis
som en 7 § - i den föreslagna lagen. 7-9 §§ i förslaget får då betecknas
8-10 §§.
Med anledning av ett uttalande i lagrådsremissen (sid. 55) att det inte
finns några skäl att låta tekniska ledamöter delta i dömandet i hovrätten
vill Lagrådet anmärka följande.
I vissa av Bostadsdomstolens mål, exempelvis mål enligt bostadsför-
valtningslagen, kan behövas teknisk expertis. För att tillgodose detta be-
hov ingår i Bostadsdomstolen en s.k. teknisk ledamot, vilken tjänstgör i
mål som fordrar hans särskilda sakkunskap. Enligt förslaget kommer
Svea hovrätt att handlägga målen i ordinarie sammansättning, dvs. utan
någon motsvarande teknisk expertis i domstolen. Under föredragningen
i Lagrådet har emellertid framhållits att frågan om expertis kan lösas
genom att hovrätten i det enskilda fallet vid behov förordnar en sak-
kunnig att biträda domstolen. Det har också hänvisats till att motsvar-
ande överväganden gjorts för hyresmålens del då de år 1991 (prop.
1990/91:32) fördes över från fastighetsdomstol (med tillgång till teknisk
ledamot) till tingsrätt (utan sådan ledamot).
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1993/94:200
Bilaga 5
102
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994
Prop. 1993/94:200
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Hellsvik
Regeringen beslutar proposition 1993/94:200 Upphörande av
Bostadsdomstolen m.m..
103
gotab 46274, Stockholm 1994