Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 mars 1994
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
(Jordbruksdepartementet)
Prop.
1993/94:193
I propositionen föreslås att ett område som för 1987 års jakt har registrerats
som älgjaktsområde med generell tilldelning skall registreras som licensom-
råde med tilldelning av ett valfritt djur (vuxen älg eller kalv) om året utan att
det behöver finnas särskilda skäl för registrering. Området skall dock omfatta
minst 5 ha sammanhängande mark.
Vidare föreslås att alla beslut som Statens jordbruksverk eller länsstyrelsen
fattat med stöd av rennäringslagen (1971:437) skall kunna gälla även om de
har överklagats.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 193
Prop. 1993/94:193
1 Förslag till riksdagsbeslut........................... 3
2 Lagtext ....................................... 3
2.1 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) ........ 3
2.2 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) .... 4
3 Ärendet och dess beredning.......................... 5
4 Jaktlagstiftningen ................................ 5
4.1 Allmän bakgrund.............................. 5
4.2 Den framtida älgjakten .......................... 8
4.3 Registrering av A-områden m.m.................... 11
4.4 B-områden och oregistrerade områden................ 15
4.5 Generellområdena efter år 1994 .................... 18
4.6 Älgjakten i Malmöhus län ........................ 20
4.7 Överklagande av länsstyrelsens beslut i älgjaktsfrågor ..... 23
5 Rennäringslagstiftningen ........................... 24
Bilaga Sammafattning av Jägarnas riksförbunds och Svenska
jägareförbundets förslag till älgjakten efter år 1994........ 26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994..... 29
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
2. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).
Prop. 1993/94:193
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att punkt 5 i övergångsbestämmelserna till jaktlagen
(1987:259) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5.1 Inom område, som för 1987 års jakt har registrerats med stöd av 13 §
jaktstadgan (1938:279) som älgjaktsområde utan att vara licensområde, får
älgjakt ske enligt äldre bestämmelser tills vidare, dock längst till utgången av
år 1994.
Om omrddet bestdr av minst fem
hektar sammanhängande mark, skall
det för tid efter år 1994 på ansökan
av områdets innehavare registreras
som licensområde enligt 33 § tredje
stycket även om det inte finns sär-
skilda skäl för en sådan registrering.
Sådan ansökan skall göras före ut-
gången av år 1994.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1990:1094.
Härigenom föreskrivs att 101 § rennäringslagen (1971:437) skall ha
följande lydelse.
Prop. 1993/94:193
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
101 §
Beslut som avses i 97 och 98 §§
samt 99 § första stycket länder till
efterrättelse utan hinder av att talan
däremot föres, om ej besvärsmyndig-
hetenförordnar annat
Beslut som avses i 97 och 99 §§
gäller även om det har överklagats,
om inte den myndighet som skall
pröva överklagandet beslutar ndgot
annat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Lagen omtryckt 1993:36.
Jägarnas riksförbund och Svenska jägareförbundet härden 6 oktober 1993
till regeringen överlämnat ett gemensamt förslag till hur älgjakten efter år
1994 bör vara utformad. Förslaget tar upp frågor om krav for registrering av
licensområde for älgjakt, älgjakten efter år 1994 på de s.k. generellområdena,
älgjakten på oregistrerade områden i Malmöhus län, avgift för registrering av
licensområde och överklagande av myndighets beslut i älgjaktsärenden. En
sammanfattning av förslaget finns i bilaga.
Jägarorganisationemas förslag har remissbehandlats. Skogsstyrelsen,
Statens naturvårdsverk, samtliga länsstyrelser, Domän AB, Lantbrukarnas
riksförbund, Föreningen Skogsindustrierna, Skogsägarnas riksförbund och
Sveriges jordägareförbund har avgett remissyttranden. Flera av länsstyrelser-
na har bifogat yttranden från länets länsviltnämnd, länsjaktvårdsförening eller
av jägarorganisationemas distriktsorganisationer. Dessutom har yttranden
kommit in från Riksförbundet Sveriges glesbygdsförening, Västemorrlands
distrikt av Jägarnas riksförbund och ett antal jaktvårdskretsar. Remissyttran-
dena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr 1631/93).
I samband med överklaganden av länsstyrelsernas och Statens jordbruks-
verks beslut i rennäringsfrågor har uppmärksammats att, efter en ändring av
rennäringslagen år 1991, myndigheternas överklagade beslut inte längre kan
verkställas innan beslutet vunnit laga kraft.
Lagrådet
Lagförslagen faller inom Lagrådets granskningsområde. De är emellertid av
sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Rege-
ringen har därför inte ansett det nödvändigt att höra Lagrådet i ärendet.
Äldre bestämmelser om älgjakt
Jaktlagen (1987:259) trädde i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen infördes
ett nytt system för älgjakten. Innan dess gällde olika system för älgjakten i
olika delar av landet.
Älgjakten har under den senaste tjugoårsperioden bedrivits enligt ett antal
försöksmodeller. Försöksverksamhet med reglerad älgjakt pågick i tre län.
Med reglerad älgjakt avsågs att länsstyrelsen efter anmälan beslutade om en
älgtilldelning för markområdet i fråga. I landet i övrigt - med undantag för
renskötselområdena - tillämpades en annan forsöksform för licensierad jakt,
samordnad älgjakt. Den samordnade älgjakten innebar att alla jaktområden där
älgjakt skulle bedrivas registrerades av länsstyrelsen. Jaktområden som var
Prop. 1993/94:193
tillräckligt stora för att tilläta en årlig avskjutning av minst ett vuxet djur regi-
strerades som licensområde. För sådana områden beslöt länsstyrelsen om
älgtilldelning. Alla övriga registrerade älgjaktsområden - generellområdena -
gavs en generell årlig tilldelning omfattande årskalv och ett vuxet djur. För
generellområdena var jakttiden endast ett fåtal dagar. Inom länen med sam-
ordnad älgjakt omfattade de registrerade licensområdena drygt 95 % av älg-
marksarealen. Generellområdena upptog följaktligen en mycket liten del av
den mark som utnyttjades för älgjakt inom samordningslänen. Antalet områ-
den var dock stort, ca 20 000.
Nuvarande bestämmelser om älgjakt
Nuvarande bestämmelser om älgjakten är utformade efter beslut av riksdagen
(prop. 1986/87:58, bet. 1986/87:JoU15, rskr. 1986/87:190). Beslutet inne-
bär att jakten skall anpassas till älgproduktionen på den mark som står till för-
fogande för älgjakt. Detta förutsätter att älgjakten huvudsakligen bedrivs som
licensjakt inom registrerade områden. För registrering skall krävas att områ-
det medger en avskjutning av minst ett vuxet djur om året. Dessa områden har
kommit att kallas A-områden. Riksdagen beslöt vidare att områden som inte
uppfyller kravet för registrering som A-område kan få registreras som B-om-
råde om vissa särskilda skäl är uppfyllda. Tilldelningen är ett valfritt djur
(vuxet djur eller kalv) under en kort jakttid. Inom övriga, oregistrerade områ-
den får ett valfritt antal kalvar fällas under en kort jakttid. Registrerade gene-
rellområden får finnas kvar under en övergångstid. Riksdagen har därefter
beslutat om vissa särskilda bestämmelser om älgjakten i Malmöhus län och
om inrättande av älgskötselområden.
Till följd av olika riksdagsbeslut bedrivs älgjakten sammanfattningsvis i
följande former.
A -områden
Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året får av läns-
styrelsen registreras som licensområde. Jakttiden skall vara minst 70 dagar,
om det inte finns särskilda skäl för en kortare tid. Länsstyrelsen beslutar om
hur många älgar som får fällas. Älgtilldelningen får avse en gemensam till-
delning för flera områden, s.k. samlicens. Ett tilldelningsbeslut får även avse
den totala avskjutningen inom ett eller flera områden under längre tid än ett
jaktår. Dessa områden har kommit att kallas egentliga licensområden eller A-
områden.
Hösten 1992 fanns det drygt 16 000 A-områden med en total areal på när-
mare 34 miljoner hektar. Det motsvarar drygt 96 % av den totalt registrerade
arealen. Under 1992 års älgjakt fälldes där 92 500 djur. Det motsvarar 65 %
av det antal älgar som får fällas enligt länsstyrelsernas tilldelningsbeslut.
Prop. 1993/94:193
B-omräden
Prop. 1993/94:193
Områden som inte uppfyller kraven för A-områden kan -om det finns särskil-
da skäl - registreras för tilldelning av ett valfritt djur om året (vuxet djur eller
kalv). Jakttiden är fem dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestäm-
mer. Dessa områden har kommit att kallas särskilda licensomräden eller B-om-
råden.
Antalet B-områden uppgick hösten 1992 till drygt 4 800 med en total areal
på drygt 500 000 ha. Det motsvarar knappt 2 % av den totalt registrerade area-
len. Under 1992 års älgjakt fälldes knappt 1 800 djur eller 31 % av det tillåtna
antalet.
Ä Igskötselomräden
Sedan år 1992 kan stora stabila jaktområden registreras som älgskötselområ-
den. Det får ske om området har sådan storlek och arrondering att det medger
vård av en i huvudsak egen älgstam. Antalet älgar som skall fällas inom ett
älgskötselområde bestäms av jakträttshavama själva. Jakttiden skall vara
minst 70 dagar om det inte finns särskilda skäl för en kortare jakttid.
Hösten 1993 fanns det 113 älgskötselområden med en total areal på drygt
2,1 miljoner hektar. Under älgjakten 1992 fälldes drygt 2 000 älgar inom
älgskötselområdena.
Generellomrdden
Den generella årliga tilldelningen är även efter år 1987 en eller flera årskalvar
och ett vuxet djur. Samtliga länsstyrelser har begränsat tilldelningen till en
kalv utöver det vuxna djuret. Jakttiden är fem dagar eller den kortare tid som
länsstyrelsen bestämmer. Jakten på generellområdena får bedrivas enligt äldre
bestämmelser till utgången av år 1994.
Hösten 1992 bedrevs älgjakt på närmare 14 500 generellområden. Den
totala arealen uppgick till drygt 690 000 ha, vilket motsvarar drygt 2 % av
den totalt registrerade arealen. Under 1992 års älgjakt fälldes knappt 2 900
djur. Det motsvarar 10 % av det tillåtna antalet.
Älgjakten i Malmöhus län
För älgjakten på annat än A-områden och älgskötselområden i Malmöhus län
gäller andra bestämmelser än för landet i övrigt.
Jakten på de tidigare registrerade B-områdena och på kalvjaktsområdena i
länet bedrivs sedan år 1992 under allmän jakttid. Det innebär på dessa områ-
den en återgång till de principer som gällde för älgjakten i landet fram till år
1975. Jakttiden är fem dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestäm-
mer.
Under den allmänna jakttiden hösten 1992 fälldes 50 älgar i länet. På de
kvarvarande 162 generellområdena fälldes totalt sju älgar.
Oregistrerade områden
På de områden som inte registrerats för jakt efter älg får, med undantag av
Malmöhus län, endast älgkalv jagas. Jakten är inte begränsad till ett visst antal
djur. Jakttiden är fem dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestäm-
mer.
Under 1992 års älgjakt fälldes 118 älgkalvar på oregistrerade områden.
Prop. 1993/94:193
Regeringens bedömning: Det nuvarande systemet för älgjakten bör
i huvudsak ligga fast.
Remissinstanserna: Jägarorganisationemas förslag till förändringar av
älgjaktssystemet har föranlett åtskilliga remissinstanser att komma med allmän-
na synpunkter på hur jakten bör bedrivas i framtiden. Synpunkterna gäller in-
te minst administrationen och kostnaderna för den.
Några remissinstanser lämnar förslag till ett ändrat älgjaktssystem. Statens
naturvårdsverk föreslår att jakt efter älg utanför älgskötselområdena skall be-
drivas inom områden som länsstyrelsen registrerat och som har en minsta
sammanhängande areal av 20 ha. Tilldelningen skall vara produktionsanpas-
sad och endast avse vuxna djur. Ett valfritt antal kalvar får därför fällas. Om
det registrerade området inte uppfyller arealkravet för jakt efter vuxet djur får
ett valfritt antal kalvar fällas. Jakttiden bör vara minst 70 dagar. På oregistre-
rad mark bör ett valfritt antal årskalvar få fällas under fyra dagars jakttid. Na-
turvårdsverket framför som ett alternativ att jakten sker helt reglerat, dvs. utan
någon nedre arealgräns men med en tilldelning som står i relation till vad mar-
ken kan producera. De föreslagna systemen, som enligt Naturvårdsverket bör
utredas närmare, bör utvärderas efter en femårsperiod.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar att det behövs en rimlig avväg-
ning mellan intresset att bevara livskraftiga stammar, en rättvis avskjutning
mellan olika jägarkategorier och en enkel och billig administration. Redan det
nuvarande systemet har upplevts som krångligt av de berörda och drar myck-
et stora administrationskostnader. Jägarorganisationemas förslag innebär att
krånglet ökar. Enligt länsstyrelsen bör man i stället sträva efter att finna ett av-
sevärt enklare och billigare system. Länsstyrelsen föreslår därför att de nuva-
rande B-områdena och generellområdena avregistreras och att allmän jakttid
införs på dessa marker. Avskjutningsmöjlighetema kan begränsas genom
jakttiden. Om denna sätts kort, behöver man inte riskera att avskjutningen blir
större per arealenhet än på andra älgmarker. Ett alternativ är enligt länsstyrel-
sen att de mindre områdena registreras och får en tilldelning av ett valfritt
djur. Även i detta system regleras den faktiska avskjutningen genom jaktti-
dens längd.
Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör tiden vara mogen för att inom de
större A-områdena pröva modellen med fri kalvavskjutning. Även Länsstyrel-
sen i Jönköpings län anser att ett obegränsat antal årskalvar bör få fällas inom
A-områdena.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att en detaljreglering av jakten ge-
nom att föreskriva exakt samma arealkrav för vissa registreringar i hela landet
innebär en oacceptabel centralisering. Därmed minskar möjligheterna att styra
avskjutningen med hänsyn till de skiftande regionala förhållandena. Det vore
då lika bra att gå tillbaka till det ursprungliga enkla systemet med en kort all-
män jakttid och licensprövning genom en enda licensform för störrre jaktmar-
ker där produktionsanpassning kan ske. Länsstyrelsen i Östergötlands län an-
ser att den ursprungliga tanken med en produktionsanpassad tilldelning för A-
områdena och i övrigt fri kalvjakt på oregistrerade områden borde genomfö-
ras. Tilldelningen kan dock börja med en kalv på A-områdena. Länsstyrelsen
i Örebro län framför liknande synpunkter.
Domän AB anser att samordningen av större jaktliga enheter bör stimule-
ras, i första hand genom att frivilliga älgskötselområden bildas med ökat lo-
kalt inflytande för markägare och jägare. Det lagda förslaget, främst med de
föreslagna reglerna för jakt på småområden, synes enligt bolaget dåligt tillgo-
dose dessa krav.
Skogsstyrelsen är tveksam till om jägarorganisationemas förslag uppfyller
kraven på överskådlighet, administrativ enkelhet och goda möjligheter till
skötsel av älgstammen. Förslaget innebär i stället att i stort sett samtliga före-
kommandejaktområden permanentas utan att administrationen minskar.
Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund anför att bestäm-
melser som berör älgjakten måste utformas så att de stimulerar till en frivillig
samverkan över ägogränsema. I de fall jaktlig samverkan inte förekommer
och jaktområdena är små kan det vara befogat med en viss reglering för att för-
hindra en överbeskattning. En synbar svaghet i förslaget är att det kräver en
ökad administration.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det arbete som nu pågår med en
avreglering av älgjakten, förbättrad samverkan mellan jägare och markägare
och ett ökat ansvarstagande på lokal nivå för älgskötseln är så viktigt att det
måste få fortsätta utan att nya bestämmelser tillåts träda i kraft som motverkar
en sådan utveckling. Förslaget innebär i vissa delar en ökad detaljreglering
och ett merarbete för länsstyrelsen och kommer även att motverka en önsk-
värd utveckling mot ökad samverkan mellan jägare och markägare vad gäller
älgskötseln. Enligt Länsstyrelsen i Malmöhus län är det angeläget att ansvaret
för jakten i större utsträckning än hittills förs över från länsstyrelsen till mark-
ägare och jägare.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att förslaget fokuseras på att beva-
ra de mindre jaktområdena intakta, medan frågor om samarbetet mellan jakt-
Prop. 1993/94:193
1* Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 193
rättshavare och markägare skjutits åt sidan. Jägarorganisationema bör mer ak-
tivt betona vikten av samarbete, exempelvis inom ramen för älgskötselområ-
den. Förslagen leder till en minskad samordning av jakten, vilket kan medfö-
ra en ökad uppsplittring av etablerade jaktenheter i mindre områden.
Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det positivt och värdefullt att de båda
jägarorganisationema nu närmat sig varandra och samsats kring ett gemen-
samt förslag om hur älgjakten bör vara organiserad och administrerad fram-
över.
Skälen för regeringens bedömning: I prop. 1986/87:58 om jaktlag,
m.m. anfördes bl.a. att jakten måste anpassas till älgproduktionen på den
marksom står till förfogande för jakt En sådan produktionsanpassad avskjut-
ning förutsätter att älgjakten huvudsakligen bedrivs som licensjakt inom lämp-
liga områden. För att bilda dessa områden krävs vanligen en samverkan över
ägogränsema och det är angeläget, inte minst från administrativ synpunkt, att
områdesbildningen är stabil. Genom att licensområdena omfattade ca 95 % av
aktuell mark kan älgjakten i allt väsentligt genomföras som en produktionsan-
passad avskjutning. Licensområdena hade i mycket stor utsträckning bildats
av innehavare av små marker i samverkan. Det hade emellertid visat sig att
reglerna inte i tillräcklig grad främjat en samverkan. Det var fortfarande alltför
många älgjaktsområden som inte omfattades av samordningen. Vidare kunde
en splittring av tidigare etablerad samverkan konstateras. Dessa brister hade
bl.a. lett till höga kostnader för administrationen. Regeringen ansåg det därför
nödvändigt att ändra de bestämmelser som medgav registrering av generellom-
råden.
I propositionen föreslogs att den generella tilldelningen av ett vuxet djur
och en kalv på generellområdena skulle ersättas med allmän kalvjakt på oregi-
strerad mark. Förslaget innebar att älgjakten i fortsättningen borde bedrivas i
huvudsak som licensjakt inom registrerade licensområden. Registrering fick
vägras om området inte medgav en avskjutning av minst ett vuxet djur om år-
et. De minsta licensområdena borde betraktas som ett steg på vägen mot en
önskvärd, mera långtgående samordning. I övrigt skulle älgjakten bedrivas
som fri kalvjakt under en kort jakttid.
Riksdagen anslöt sig i allt väsentligt till regeringens förslag om licensjakt
på älg inom registrerade licensområden (bet. 1986/87:JoU15, rskr. 1986/87:
190). Riksdagen beslöt emellertid att områden som inte uppfyller kraven för
registrering som sådant område (A-område) skall kunna registreras som s.k.
B-område om det finns särskilda skäl. På B-område får under högst fem da-
gars jakttid fällas ett valfritt djur (vuxen älg eller kalv). Samtidigt instämde
riksdagen i att man bör eftersträva stora och stabila licensområden. Det är en-
ligt riksdagen angeläget att främja jakt i samverkan och att motverka en fort-
satt uppsplittring av licensområden. Riksdagen beslöt vidare att älgjakten på
registrerade generellområden skulle få fortgå enligt äldre bestämmelser till ut-
gången av år 1990. Riksdagen har därefter förlängt övergångstiden till utgång-
en av år 1994 (prop. 1990/91:28, bet. 1990/9l:JoUll, rskr. 1990/91:45).
Prop. 1993/94:193
10
Efter förslag iprop. 1991/92:9 om jakt och viltvård beslöt riksdagen att sto- Prop. 1993/94:193
ra stabila jaktområden skall kunna registreras som älgskötselområden av läns-
styrelsen (bet. 1991/92: JoU5, rskr. 1991/92:48). Inom ett älgskötselområde
avgör jakträttshavama själva hur många älgar som skall fällas.
Den nuvarande inriktningen av älgjakten med en produktionsanpassad av-
skjutning inom registrerade licensområden bör enligt regeringens mening be-
hållas. Den år 1992 införda möjligheten att registrera älgskötselområden är
ytterligare ett steg på vägen mot stora och stabila licensområden.
Som framgår av regeringens ställningstaganden i det följande bör det inte
nu göras några större ändringar i älgjaktssystemet. En målinriktad informa-
tion och utbildning - Viltvård i samverkan - pågår i syfte att nå balans mellan
viltstammarnas storlek och de intressen som utsätts för skador. Möjligheten
att få ersättning för skada av älg och hjort på jordbruksgrödor och trädgårdsod-
lingar upphör den 1 januari 1995. En utvärdering av dessa åtgärder kan kom-
ma att föranleda en förnyad prövning av älgjaktssystemet. Till detta kommer
att jakten är en värdefull och eftertraktad källa till avkoppling och rekreation.
Älgjaktens utformning bör därför anpassas så att tillgängliga jaktmöjligheter
så långt möjligt kan utnyttjas. Frågan om älgjakten på de gamla generellom-
rådena bör dock få sin slutliga lösning nu. Regeringen återkommer till den
frågan i det följande (avsnitt 4.5)
Regeringens bedömning: Nuvarande bestämmelser om A-områden
bör behållas.
Jägarorganisationemas förslag: Ett område med en sammanhängan-
de areal av minst 50 ha skall efter ansökan registreras som A-område. Tilldel-
ningen skall vara en älgkalv om året om den registrerade arealen understiger
hälften av den areal som fordras för licens för jakt efter ett vuxet djur om året.
Ett område med en areal som uppgår till minst hälften av vad som fordras för
licens för jakt efter ett vuxet djur om året skall efter ansökan också registreras
som A-område. Älgtilldelningen skall vara en kalv vartannat år och ett valfritt
djur - vuxen älg eller kalv - vartannat år. Om arealen eller älgtillgången på
dessa områden förändras skall utan särskild omregistrering älgtilldelning ske i
enlighet med det arealkrav som blir uppfyllt efter förändringen. Länsstyrelsen
skall kunna bestämma att jakttiden skall vara kortare än 70 dagar och an jakt
under viss del av jakttiden endast skall få bedrivas efter djur av visst slag.
Ny- och omregistrering av A-område inför 1995 års älgjakt skall ske avgifts-
fritt.
11
Remissinstanserna:
Prop. 1993/94:193
Områdesindelning
Huvuddelen av remissinstanserna är kritiska mot hela förslaget eller delar av
det. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att den föreslagna indelningen i
tre kategorier A-områden i stället för en enda fullständigt avviker från de se-
naste årens strävan efter att så långt som möjligt förenkla älgjaktsadministra-
tionen. Modellen leder varken till förbättrad jaktvård eller till ökad jaktsam-
verkan. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att ett redan krångligt älgjakts-
system blir ännu krångligare om förslaget genomförs. Länsstyrelsen i Blek-
inge län anser att förslaget om en tilldelning av kalvar respektive vuxna djur
vartannat år medför ökad arbetsbelastning eftersom länsstyrelsen måste regi-
strera vilket slag av älg som fällts och beakta detta vid nästa års tilldelning.
Flera remissinstanser påtalar risken för uppsplittring av redan registrerade
områden. Enligt Länsstyrelsen i Kronobergs län innebär förslaget också att
länsstyrelsen måste bygga upp ett kontrollsystem och göra bedömningar av
enskilda jaktlag i större utsträckning än i dag. Länsstyrelsen i Älvsborgs län
antar att det inte är lockande att samregistrera 10 generellområden på vardera
5 ha till ett A-område för att jaga en kalv när alternativet kan vara att fälla 10
vuxna älgar inom lika många generellområden eller att fälla ett obegränsat an-
tal kalvar på oregistrerad mark. Länsstyrelsen i Västmanlands län påtalar ris-
ken med att det inte finns något hinder mot att inom älgfattigare områden kun-
na få både en utökad jakttid och större tilldelning, även om den enbart avser
kalvar. Det är inte heller uteslutet att markägare vill bryta ut sin mark ur ett
befintligt A-område. Någon spärr mot uppsplittringar finns inte i förslaget.
Domän AB anser att det kan finnas risk för uppdelning av jaktområdena i
syfte an maximera tilldelningen. Detta skulle leda till an jakten inte blir produk-
tionsanpassad. Ett förfarande med flerårslicens skulle vara enklare än tilldel-
ningen med vuxen älg respektive kalv vartannat år. Även Länsstyrelsen i
Norrbottens län anser att förslaget medför ökad detaljreglering, högre admi-
nistrationskostnader, motverkar samverkan och ger upphov till splittring. Om
ett område på 50 ha kan registreras som A-område kan antalet A-områden teo-
retiskt tiodubblas i länets kustkommuner. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bo-
hus län anser att det är tveksamt om en jakträttshavare vill registrera sin mark
som A-område om han bara får jaga kalvar. Jakträttshavaren kommer troligen
att i stället välja registrering som B-område med möjlighet att årligen fälla ett
valfritt djur. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det däremot positivt att även
mindre markägare får möjlighet till A-licens och därmed längre jakttid. Förut-
sättningarna bör då öka rent generellt att fälla merparten av de tilldelade djur-
en.
Några remissinstanser är kritiska till att så små områden som 50 ha skall
kunna registreras som A-områden. Skogsstyrelsen anser att det från strikt älg-
vårds- och administrativ synpunkt är bättre och enklare om nuvarande krav
för registrering av A-område behålls och att det på andra mindre områden får
12
fällas endast en kalv. Skogsstyrelsen vill dock inte motsätta sig att förslagen Prop. 1993/94:193
genomförs.
Jakttid och könskvotering
Den övervägande delen av remissinstanserna avstyrker förslagen. Flera påpe-
kar att länsstyrelsen redan med stöd av gällande bestämmelser kan besluta om
kortare jakttid om det finns särskilda skäl. Den nu gällande jakttiden anser fle-
ra remissinstanser vara väl avvägd. En kortare jakttid leder enligt Domän AB
till mindre avspänd jakt med sämre möjlighet till ett riktigt val av djur samt ök-
ade risker för skadskjutningar. Liknande synpunkter framförs av Länsstyrel-
sen i Kronobergs län. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det skapar för-
virring hos jägarna om jakttiden ändras alltför ofta. Skogsindustrierna menar
att jakttiden alltid skall vara minst 70 dagar.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har dåliga erfarenheter av att lämna före-
skrifter om könskvotering i licenserna och förordar i stället att rekommenda-
tioner ges för avskjutningen. Enligt Domän AB synes det principiellt vara fel
väg att genom en ökad detaljstyrning och detaljreglering försöka åstadkomma
bättre kvalitet i älgstammen. Beslut om könskvotering eller liknande bör en-
ligt Skogsindustrierna fattas av markägare och jägare lokalt.
Skälen för regeringens bedömning:
Områdesindelning m.m.
Bakgrunden till jägarorganisationemas förslag anges vara det påtagliga och
växande problemet med A-områden som är så små att de inte kan bestå vid en
ökning av den areal som krävs för rätten att fälla en vuxen älg. Den minskan-
de älgstammen medför nämligen att arealkravet blir allt högre för registrering
av ett A-område. Avsikten med förslaget är att utforma ett system som gör det
möjligt att smidigt hantera tilldelningsffågoma på de små A-områdena. Vid en
korrekt bedriven älgvård bör enligt jägarorganisationema det första djuret i en
tilldelning av älg till avskjutning utgöras av en kalv. Kalvjakt har en begrän-
sad inverkan på älgstammen. Om det först tilldelade djuret är en kalv, kan det
även för små arealer ges tillstånd att fälla en kalv under lång jakttid.
Regeringen bedömer att jägarorganisationemas förslag i flera viktiga hän-
seenden innebär avsteg från statsmakternas tidigare beslut om hur älgjakten
bör bedrivas. Enligt 33 § andra stycket jaktlagen får länsstyrelsen vägra att
registrera ett A-område om det inte medger avskjutning av minst ett vuxet djur
om året. Förslaget nu innebär dels att registrering skall tillåtas även av områ-
den vars areal vida understiger vad som krävs i dag, dels att områden registre-
ras för enbart jakt efter kalv.
En icke antalsbegränsad kalvavskjutning inom registrerade områden före-
språkas av flera remissinstanser. Grunden härför är den ringa påverkan kalv-
jakten har på älgstammen. Även jägarorganisationemas förslag bygger på
13
kalvjaktens begränsade inverkan på älgstammen. Förslaget medför emellertid
effekter som inte har diskuterats närmare. Arealkravet vid jakt efter vuxna äl-
gar skärps väsentligt, eftersom det första djuret i en tilldelning alltid skall vara
en kalv. I Naturvårdsverkets kungörelse med föreskrifter om jakt (SNFS
1987:4) anges i de allmänna råden om registrering av licensområde att en pro-
duktionsanpassad avskjutning normalt förutsätter att en viss andel kalvar
fälls. En samlad bedömning av kravet på dels en produktionsanpassad jakt,
dels att ett A-område skall kunna tilldelas minst en vuxen älg per år, leder en-
ligt verket i praktiken till att ett licensområde skall ha sådan storlek att det tål
en avskjutning av ett vuxet djur och en kalv per år.
Riksdagen uttalade emellertid år 1989 att syftet med 33 § andra stycket jakt-
lagen är att göra det möjligt för mindre markägare att registrera ett licensområ-
de enligt huvudregeln, om området medger en årlig avskjutning av minst ett
djur. En samlad bedömning av ordalydelsen av 33 § och dess förarbeten mås-
te enligt riksdagens mening leda till den slutsatsen att registrering av ett licens-
område inte får vägras enbart på den grunden att området inte medger en stör-
re avskjutning än ett djur om året. Enligt riksdagen var Naturvårdsverkets all-
männa råd mer restriktiva än som avsetts i riksdagens beslut år 1987 (bet.
1989/90:JoU, rskr. 1989/90:5). Naturvårdsverket har därefter ändrat sina all-
männa råd i kungörelsen och markerat att riksdagens uttalande inte får medfö-
ra att arealkravet sätts så lågt att det blir fördelaktigt att dela upp A-områdena i
mindre områden. Dessutom skall uppmärksammas att en produktionsanpas-
sad jakt innebär att en viss del av avskjutningen utgörs av kalvar.
Jägarorganisationemas förslag om att det första djuret i en tilldelning av äl-
gar bör vara en kalv innebär en återgång till de av riksdagen nyss nämnda kri-
tiserade reglerna. Ett genomförande av förslaget skulle kunna medföra att ett
stort antal A-områden kommer att bli licensområden som inte tilldelas ett vux-
et djur. Så blir fallet i synnerhet med den minskade älgtillgång som nu råder.
Statens naturvårdsverk uppskattar de årliga administrationskostnaderna för
det nuvarande älgjaktssystemet till minst 20 miljoner kronor. Kostnaderna för
älgjaktsadministrationen skulle öka väsentligt om jägarorganisationemas för-
slag genomförs.
Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att förslaget inte bör ge-
nomföras.
Jakttid och könskvotering
Enligt bilaga 2 till jaktförordningen skall den särskilda jakttiden för A-områ-
den och älgskötselområden bestämmas till en eller flera perioder som tillsam-
mans skall omfatta minst 70 dagar. Jakttidens början varierar enligt bilagan
från den första måndagen i september i norra Sverige till den andra måndagen
i oktober i södra. Jakten får inte pågå efter februari månads utgång. Om det
finns särskilda skäl får dock länsstyrelsen besluta om en kortare jakttid. För
A-områden får länsstyrelsen besluta att jakten under viss del av jakttiden
endast får bedrivas efter hondjur eller kalvar. Enligt 17 § jaktkungörelsen får
Prop. 1993/94:193
14
länsstyrelsen besluta om könsfördelning av vuxna älgar om det är angeläget Prop. 1993/94:193
för skötseln av älgstammen. Om ett sådant beslut meddelas, skall det gälla
samtliga registrerade områden inom berörd del av länet.
Regeringen finner i likhet med flertalet remissinstanser att det inte finns
skäl att ändra bestämmelserna om jakttid och könskvotering.
Regeringens bedömning: Nuvarande bestämmelser om B-områden
bör behållas.
Jägarorganisationemas förslag: Endast områden som omfattar minst
5 ha sammanhängande mark skall få registreras som B-område. De nuvaran-
de kraven på särskilda skäl för registrering slopas. Redan registrerade B-om-
råden skall dock få bestå oavsett areal.
Jakttiden för B-områden och för kalvjakten på oregistrerade områden skall
vara lika lång, 2-7 dagar efter länsstyrelsens bestämmande. Jakttiden skall
för län eller del av län anpassas så, att avskjutningen per arealenhet motsvarar
den på A-områdena. Om en könskvotering eller ett förbud att fälla visst slag
av älg införs för A-områden, skall samma begränsning gälla även för B-om-
råden.
Ny- och omregisteringar av B-områden inför 1995 års älgjakt skall ske av-
giftsfritt. Ett registrerat B-område som ingår i jaktlig samverkan med annat re-
gistrerat älgjaktsområde skall utan avgift få återregistreras om samverkan inte
fungerar och återregistrering till B-område begärs inom tre år från det samver-
kan påböijades.
Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som särskilt kommente-
rat förslagen om B-områdena är reaktionen blandad.
Länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker att de särskilda skälen för regi-
strering av B-område tas bort. I de fall det enligt länsstyrelsen inte går att ska-
pa en bra jaktgemenskap bör möjlighet finnas för jakträttshavare med mindre
jaktareal att registrera marken som B-område utan att ange särskilda skäl. En
sådan ordning innebär också minskad administration. Liknande synpunkter
framförs av Länsstyrelsen i Jönköpings län som också anser att kravet på
minsta areal bör höjas till 30-50 ha för att förhindra splittring av områdena.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att jakten på B-områdena inte haft nå-
gon negativ inverkan på älgstammens utveckling i länet. Beskattningen har
inte blivit för hög i förhållande till A-områdena. Länsstyrelsen tillstyrker att
de särskilda skälen för registrering av B-områden slopas vid nyregistrering.
En fastighet som brutits ur en etablerad jaktsamverkan bör däremot inte ome-
delbart tillåtas bli registrerad som B-område. Detta skulle strida mot alla strä-
vanden till samordning och leda till att flera markägare går sin egen väg. En
tvåårig övergångstid bör tillämpas innan en sådan registrering får ske. Enligt
15
Länsstyrelsen i Norrbottens län bör B-områdena snarast ses som en övergång
till den samordning som eftersträvas. Skogsindustrierna är av den uppfattning-
en att regler som medför stor splittring på många små jaktområden är av ondo
och att den nedre arealgränsen för B-områden därför bör höjas.
Remissutfallet vad gäller jakttid och könskvotering är blandat. Länsstyrel-
sen i Västmanlands län ifrågasätter behovet av någon nedre gräns för jaktti-
den. Systemet reglerar sig självt. Vid liten älgtillgång minskas möjligheterna
att fälla den tilldelade älgen. Länsstyrelsen i Kalmar lån anser inte heller att
älgstammen påverkas i någon väsentlig grad av jakttidens längd. Länsstyrel-
sen i Kronobergs län menar att förslaget om längre jakttid motverkar en ökad
samordning av älgjakten. Enligt Länsstyrelsen i Älvsborgs län ökar dessutom
förslaget intresset för dessa områden så att en ytterligare splittring av större
jaktområden kan befaras. Statens naturvårdsverk anser att jakttiden bör vara
fyra dagar.
Flertalet av de länsstyrelser som har yttrat sig över förslaget att om- och
återregistrering skall få ske avgiftsfritt avstyrker det. Några länsstyrelser på-
talar att länsstyrelserna måste få kompensera sig ekonomiskt för det ökade
arbete som förslagen innebär. Länsstyrelsen i Skaraborgs län frågar sig hur
administrationen skall finansieras om avgift inte får tas ut. Länsstyrelsen i
Västmanlands län anser att ansökningsavgiften har haft en klart dämpande
effekt på ansökningar som rör smärre förändringar av licensområdenas om-
fattning. Dessa förändringar saknar i nästan samdiga fall verklig betydelse för
jakten. Förslaget innebär en kraftig ökning av antalet registreringsärenden.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför att systemet med ansökningsavgif-
ter innebär krångel för sökanden och en betydande administration för staten.
Det är bättre att länsstyrelsen får täcka motsvarande kostnad med medel ur
länets viltskadefond. Även Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att ett slopan-
de av ansökningsavgiften skulle underlätta det administrativa arbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Vid behandlingen av prop.
1986/87:58 om jaktlag, m.m. godtog riksdagen regeringens förslag om A-om-
råden (bet. 1986/87:JoU15, rskr. 1986/87:190). Riksdagen ansåg att försla-
get om fri kalvjakt under en kort jakttid på övriga områden otvivelaktigt hade
vissa fördelar, framför allt genom att det är enkelt att administrera och föga
kostnadskrävande. Det utgör också ett starkt incitament till samgående med
andra markinnehavare för gemensam licenstilldelning. Riksdagen fann dock
att dessa fördelar till stor del kan behållas även i ett system som i något större
utsträckning tillgodoser bl.a. innehavare av mindre markområden och som
ger en större del av jägarkåren möjligheter till jakt på vuxna djur. Riksdagen
beslöt därför att områden som inte uppfyller kraven för egentliga licensområ-
den skall kunna registreras med tilldelning av ett valfritt djur om året (vuxen
älg eller kalv) om det finns särskilda skäl för en registrering. Riksdagen ut-
gick från att samtliga generellområden efter ansökan kan bli föremål för pröv-
ning av om registrering kan ske som sådant område, B-område. Riksdagen
Prop. 1993/94:193
16
uttalade att bl.a. följande principer bör vara vägledande vid prövningen av om Prop. 1993/94:193
det finns särskilda skäl för registrering av B-områden, nämligen
• om jakträttshavare ansökt om men vägrats att ansluta marken till angränsan-
de licensområde,
• om angränsande licensområde tillstyrker en registrering,
• när det finns flera jägare inom ett mindre område som inte alla utan vidare
kan beredas plats i en ny jaktgemenskap,
• vid ansökan av äldre jakträttshavare som inte tidigare deltagit i någon jakt-
samverkan,
• om praktiska möjligheter saknas att få mark ansluten till angränsande li-
censområde.
Riksdagen uttalade vidare att särskilda skäl för registrering i allmänhet inte
bör anses finnas om en jakträttshavare förvägrats anslutning till ett licensområ-
de därför att han vägrat acceptera gängse regler inom licensområdet. En grund-
läggande förutsättning för registrering som B-område borde vara att jakträtts-
havaren på generellområdet har visat att han är villig att samordna sin jakt
med jakträttshavama på angränsande marker. Riksdagen påpekade också att
förutsättningarna för registrering av ett licensområde kan komma att föränd-
ras. Det borde därför finnas möjlighet att låta ett beslut om registrering gälla
för begränsad tid eller tills vidare.
Riksdagsbeslutet fattades i medvetande om att beslut i ärenden om registre-
ring av B-områden i stor utsräckning måste grundas på skönmässiga bedöm-
ningsgrunder. Det framhölls därför att det är viktigt att prövningen kan göras
smidigt och enhetligt över hela landet. Som framgår av det följande (avsnitt
4.6) förekommer inte längre B-områden i Malmöhus län.
Möjligheten att registrera B-områden kom i första hand dll för att möjliggö-
ra fortsatt jakt på de generellområden som inte kunde sammanföras med andra
registrerade områden. Möjligheterna att registrera B-områden begränsas starkt
genom att särskilda skäl skall vara uppfyllda för att registrering skall få ske. I
praktiken krävs att angränsande licensområden inte vill ansluta marken till sitt
område. Jägarorganisationemas förslag att som enda villkor kräva att området
omfattar minst 5 ha sammanhängande mark innebär enligt regeringens me-
ning ett avsteg från denna princip. Ett genomförande av förslaget kan få ne-
gativa konsekvenser för den samordning av älgjakten som eftersträvas. Där-
för bör inte de särskilda skälen för registrering av B-område slopas. Rege-
ringen återkommer till denna fråga i det följande (avsnitt 4.5) när det gäller
omregistrering av generellområden till B-områden. Jakttiden på B-områdena
är fem dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestämmer. Något skäl att
ändra den tiden finns inte enligt regeringens uppfattning.
17
Prop. 1993/94:193
Regeringens förslag: Med undantag av Malmöhus län skall alla regi-
strerade generellområden som är minst 5 ha stora omregistreras till B-
områden på initiativ av länsstyrelsen.
Jägarorganisationemas förslag: Länsstyrelsen skall informera inne-
havarna av de registrerade generellområdena om de nya principerna för älgjak-
ten i syfte att uppnå samordnade jaktliga enheter. Så långt det är möjligt skall
generellområdena erbjudas att ingå i sådana samordnade jaktliga enheter.
Om jakträttshavaren på ett generellområde inte väljer att ansluta området till
en samordnad jaktlig enhet skall länsstyrelsen omregistrera de generellområ-
den som omfattar minst 20 ha sammanhängande mark till B-områden. Upp-
går arealen till minst 50 ha sammanhängande mark skall jakträttshavaren kun-
na välja att registrera marken som A- eller B-område. Understiger arealen
20 ha sammanhängande mark skall det krävas en anmälan till länsstyrelsen
för att området skall registreras som B-område. För registrering som B-områ-
de skall det krävas en minsta sammanhängande areal av 5 ha. Sker ingen an-
mälan, eller understiger arealen kravet för registrering som B-område, skall
området avregistreras.
Ny- och omregistreringar till B-områden skall ske avgiftsfritt inför 1995
års älgjakt. Ett generellområde som ingår i jaktlig samverkan med ett annat
registrerat område under 1995 års älgjakt utan att vara omregistrerat till B-om-
råde skall utan avgift kunna bli registrerat som B-område om samverkan inte
fungerar och ansökan om registrering begärs senast den 31 januari 1998.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig om generell-
områdenas framtid tillstyrker i allmänhet att en omregistrering till B-områden
sker. Flera länsstyrelser avstyrker en omregistrering till B-område utan att
jakträttshavaren ansökt om det. Det kan enligt dessa remissinstanser finnas
generellområden där jakt- eller ägareförhållandena förändrats. En anmälan om
att jakträttshavaren önskar omregistrering medför att länsstyrelsens register
hålls aktuellt. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser däremot att alla företrädare
för generellområden skall informeras om att omregistreringar till B-områden
kommer att ske om inte jakträttshavama anmäler att de inte önskar en omregi-
strering. Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår att samtliga generellområden
automatiskt registreras om i avvaktan på en utvärdering av nuvarande älgjakts-
system. Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund tillstyrker
av administrativa skäl en automatisk omregistrering till B-områden. Det är en-
ligt förbunden positivt att frågan om generellområdena löses enligt den modell
som anges i jägarorganisationemas förslag. Länsstyrelsen i Kalmar län före-
slår också en automatisk överföring till B-områden, vilket enligt länsstyrelsen
enkelt kan ske genom en ändring av de dataprogram länsstyrelsen använder
för sin älgadministration. Denna metod är den enda som enligt länsstyrelsen
är försvarbar från administrativ synpunkt. En granskning av de närmare 800
18
generellområden som finns i länet skulle medföra en tungrodd administrativ
hantering av omregistreringama.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det är principiellt felaktigt att regi-
strera en licensområde utan an det finns någon viljeyttring från jakträttshava-
ren. Länsstyrelsen i Jönköpings län är av samma uppfattning eftersom den
som har ett generellområde på mer än 20 ha kanske vill fälla ett obegränsat an-
tal kalvar på ett oregistrerat område i stället för att registrera det som B-om-
råde.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förslaget tar allt för liten hänsyn till
principen om produktionsanpassad jakt men att det från administrativ syn-
punkt är positivt.
Huvuddelen av de länsstyrelser som tagit upp frågan om avgiftsfrihet vid
omregistrering från generellområde till B-område tillstyrker förslaget. Länssty-
relsen i Stockholms län anser att det torde vara förenat med mer extra arbete
att kräva en avgift än att göra en automatisk omregistrering. Länsstyrelsen i
Västerbottens län anser däremot att en avgiftsfri omregistrering kan uppfattas
negativt av de jaktlag som redan ansökt om ändrade registreringar. Länsstyrel-
sen i Hallands län avstyrker förslaget av rättviseskäl. Några länsstyrelser på-
pekar att länsstyrelsen måste få ekonomisk kompensation för det ökade admi-
nistrativa arbetet och att detta kan ske genom ökade uttag ur länets viltskade-
fond.
Skälen för regeringens förslag: Inom de län där s.k. samordnad älg-
jakt bedrevs tidigare omfattade de registrerade licensområdena drygt 95 % av
älgmarksarealen. Resterande areal, de s.k. generellområdena, var följaktligen
mycket liten. Antalet generellområden var dock stort, ca 20 000. Enligt 1987
års beslut om jaktlag borde särskilda bestämmelser gälla för generellområdena
under en övergångstid t.o.m. 1990 års jakt för att ge tillräcklig tid för samver-
kansbildning och den anpassning i övrigt som kunde krävas. De gamla tilldel-
ningsreglema borde gälla så länge områdena fanns kvar.
Statsmaktemas intentioner om samverkan och bildande av stora licensområ-
den för produktionsanpassad jakt har emellertid inte infriats när det gäller ge-
nerellområdena. Av de ca 20 000 generellområden som fanns då den nya jakt-
lagen trädde i kraft den 1 januari 1988 hade endast ca 2 600 omregistrerats till
B-områden hösten 1990. Eftersom det skulle innebära problem för många
länsstyrelser att under en kort tid hinna med handläggningen av det stora an-
talet omregistreringsärenden som återstod beslutade riksdagen år 1990 om en
förlängd övergångstid t.o.m. 1994 års älgjakt (prop. 1990/91:28, bet. 1990/
91:JoUll, rskr. 1990/91:45). Som framgår av det följande (avsnitt 4.6)
kommer älgjakten på de nuvarande generellområdena i Malmöhus län att be-
drivas under allmän jakttid från år 1995.
De ca 2 600 områden som fram till hösten 1990 hade registrerats som B-
områden har huvudsakligen kommit till genom att de jakträttsliga förhållan-
dena ändrats inom generellområdena eller genom att A-områden på grund av
sjunkande älgtillgång inte längre uppfyller kraven för registrering som sådant
område. Huvudorsaken till att omregistrering skett i så liten omfattning torde
Prop. 1993/94:193
19
enligt den nämnda propositionen vara att den tillåtna avskjutningen på gene-
rellområdena är högre än på B-områdena.
Omregistreringen av generellområden har gått alltför långsamt. Det finns
fortfarande ca 14 000 sådana områden kvar. 1987 års riksdagsbeslut har inte
infriats när det gäller samverkan och registrering av licensområden som är till-
räckligt stora för en produktionsanpassad jakt Ett genomförande av jägarorga-
nisationemas förslag riskerar att motverka den uttalade målsättningen att det
bör bildas stora och stabila licensområden. Samtidigt har det dock under de år
som älgjakt bedrivits på generellområdena visat sig att jakten inte äventyrar
produktionsanpassningen. Avskjutningen per ytenhet är nämligen inte större
där än på A-områdena. Om generellområdena omregistreras till B-områden
minskar dessutom den tilUåtna avskjutningen från två till ett djur. Mot bak-
grund av riksdagens motiv för införande av B-områden, att ge en större del
av jägarkåren möjligheter till jakt på vuxna djur, bör generellområdena enligt
regeringens uppfattning kunna registreras som B-områden utan att det finns
särskilda skäl. Enda kravet för en sådan registrering bör vara att områdets
sammanhängande areal är minst 5 ha. Ett par av remissinstanserna anser att
det oavsett områdets storlek bör krävas en ansökan av områdets innehavare
för att området skall registreras som B-område. Regeringen delar denna upp-
fattning. Det bör föreskrivas att sådan ansökan skall göras före utgången av
år 1994. Generellområdena i Malmöhus län avregistreras och älgjakten be-
drivs där i fortsättningen under allmän jakttid. Även generellområden i övriga
landet som inte har en sammanhängande areal om minst 5 ha avregistreras.
Självfallet kan dock jakträttshavaren ansöka om registrering som B-område.
Om- och avregistreringen kommer sålunda att följa generella regler och
kan därför ske till försumbara kostnader. Den bör därför ske avgiftsfritt. In-
formationen om förändringen kan också ske i generella former och behöver
inte vara individuell.
För att nå en så god samverkan som möjligt vad gäller älgjakten bör en
bred information ges till innehavarna av mindre jaktområden. Syftet bör vara
att generellområdena så långt möjligt erbjuds att ingå i större samordnade jakt-
liga enheter. Informationen om detta bör ingå som en naturlig del av jägaror-
ganisationemas normala verksamhet
Regeringens förslag medför en ändring av jaktlagens övergångsbestämmel-
ser.
Regeringens bedömning: I Malmöhus län bör älgjakten även i fort-
sättningen bedrivas under allmän jakttid på de marker som inte är A-om-
råden eller älgskötselområden.
Prop. 1993/94:193
20
Jägarorganisationemas förslag: För älgjakten i Malmöhus län skall
gälla samma bestämmelser som för landet i övrigt. I allt fall bör de speciella
bestämmelserna för länet inte omfatta Eslövs, Hörby, Höörs, Sjöbo och Sva-
lövs kommuner.
Remissinstanserna: De speciella bestämmelserna för älgjakten i Skåne
har kommenterats av Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i Malmöhus län och Do-
män AB.
Domän AB anser att jakten i Malmöhus län bör ske enligt samma bestäm-
melser som för landet i övrigt Detsamma anser Skogsstyrelsen, även om ad-
ministrationen är dyrbar. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser däremot att den
allmänna jakten efter älg i länet bör behållas. Länets avskjutningsstatistik vi-
sar enligt länsstyrelsen att jägarorganisationemas kritik inte är befogad. Den
allmänna jakten efter älg är en bra regleringsform och har medfört en avse-
värd minskning av administrationen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 3 § andra stycket 3 jakt-
förordningen skall älgjakten i Malmöhus län bedrivas under allmän jakttid,
om jakten inte sker inom A-områden eller älgskötselområden. Jakttiden skall
vara fem dagar eller den kortare tid länsstyrelsen bestämmer. Länsstyrelsen
har bestämt jakttiden till tre dagar från hösten 1993. De särskilda bestämmel-
serna för Malmöhus län infördes efter förslag i prop. 1991/92:9 om jakt och
viltvård. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1991/92:JoU5, rskr. 1991/92:48).
På de tidigare registrerade B-områdena och kalvjaktsområdena bedrivs såle-
des jakten enligt de principer som gällde för den allmänna jakten efter älg till
år 1975.
Bakgrunden till ändringen var följande. Älgjaktsadministrationen och älg-
jakten i Malmöhus län skiljer sig markant från vad som gäller för övriga län.
Älgstammen i detta län är mycket svag. Det beror till stor del på bristen på
lämpliga älgbiotoper. Vidare är det från bl.a. skadesynpunkt inte heller önsk-
värt eller möjligt att hålla en tätare älgstam i länet. Under en rad år har endast
ca 250 älgar fällts per år. Av dessa har ca 200 fällts på A-områden. Under älg-
jakten 1988 och 1989 bedrevs i länet älgjakt på ca 130 A-områden, ca 40 B-
områden och ca 600 generellområden. Administrationen av älgjakten i länet
kostade då ca 75 000 kr per år. Det var mer än för motsvarande arbete i Söder-
manlands län där ca 3 000 älgar sköts varje år på mer än 1 500 registrerade
älgjaktsområden. Arbetet med och kostnaderna för administrationen av älg-
jakten i länet stod enligt propositionen inte i rimlig proportion till det antal
älgar som fälldes på B-områdena och generellområdena. De tidigare B-om-
rådena i länet har avregistrerats. Även för Malmöhus län gäller att generell-
områdena får finnas kvar till 1994 års utgång. När möjligheten att jaga älg på
generellområdena upphör kommer jakten även på dessa marker att bedrivas
under allmän jakttid.
Jägarorganisationema anser att den allmänna älgjakten i Malmöhus län inte
är någon lämplig förvaltningsform för älgstammen. Antalet älgar har minskat
kraftigt under senare år i såväl Kristianstads som Malmöhus län. De fem da-
gars allmän jakt som infördes i Malmöhus län under jakten år 1992, utom på
Prop. 1993/94:193
21
A-områden, generellområden och älgskötselområden, innebär enligt jägarorga- Prop. 1993/94:193
nisationema att älgstammen i Malmöhus län utsätts för en orimligt hård be-
skattning.
I östra delen av Malmöhus län längs gränsen mot Kristianstads län råder
enligt organisationerna särskilda förhållanden. Inom ett område som i huvud-
sak utgörs av Sjöbo, Hörby, Höörs, Eslövs och Svalövs kommuner är i prin-
cip såväl älgbiotopen som övriga förhållanden likvärdiga med angränsande
delar av Kristianstads län. Inom dessa områden kan en meningsfull älgvård
och älgjakt bedrivas. Bland annat med hänsyn till viltvårdens mål som det
uttrycks i 4 § jaktlagen är det angeläget att kunna behålla en lämpligt avvägd
älgstam inom detta område av Malmöhus län.
Den allmänna älgjakten i Malmöhus län påverkar enligt jägarorganisatio-
nema såväl älgstammen som inställningen till älgvården i de angränsande
delarna av Kristianstads län. Länsgränsen utgör inte någon naturlig skilje-
linje. Älgstammen inom området längs länsgränsen är i stället en gemensam
resurs för aktuella delar av Kristianstads och Malmöhus län.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissvar påtalat att avskjutningen
under 1992 års jakt ökat något på de marker som inte utgör A-områden me-
dan avskjutningen på A-områdena minskat något. Det förhållandet har enligt
länsstyrelsen emellertid inträffat vid flera tidigare tillfällen under den tid den
samordnade jakten pågick. Detta kan enligt länsstyrelsen därför inte läggas till
grund för att påstå att den allmänna jakten i länet medfört en orimligt hård be-
skattning av älgstammen.
Det har vid regeringens beredning av ärendet inte framkommit att jägarorga-
nisationema har fog för sina påståenden om den hårda beskattningen av älg-
stammen i länet Under 1991 års älgjakt fälldes 48 älgar utanför A-områdena.
Under 1992 års älgjakt då de nya bestämmelserna införts, ökade avskjutning-
en på dessa områden till 57 älgar. Är 1993 sjönk antalet fällda älgar utanför
A-områdena dock till 36 djur. Sammantaget har det därför inte skett några an-
märkningsvärda förändringar av jakten inom dessa områden. De förändringar
som inträffat är inte av sådan storlek och karaktär att det finns anledning att
ompröva bestämmelserna om älgjakten i Malmöhus län. Regeringen delar där-
för länsstyrelsens bedömning att den nuvarande formen för älgjakt i Malmö-
hus län är en bra regleringsform. En återgång till de bestämmelser som gällde
i länet före år 1992 skulle innebära en betydande administrativ och ekonomisk
belastning utan motsvarande nytta för älgvården. De nuvarande bestämmelser-
na bör därför behållas. En anpassning av jakten till lämplig nivå kan ske ge-
nom förändringar av jakttiden. Ett exempel på detta är länsstyrelsens beslut år
1993 om en begränsning till tre dagars jakttid. Regeringen vill också erinra
om jägarorganisationemas ansvar för att bl.a. informera jägarna om jaktlag-
stiftningens intentioner om viltvården. Till organisationernas arbetsuppgifter
hör bl.a. att följa viltvårdens och viltstammarnas utveckling och sprida känne-
dom om denna utveckling genom upplysning, rådgivning och information.
Svenska jägareförbundet har därvid ett särskilt ansvar, eftersom förbundet
22
fått förtroendet att biträda med ledningen av det praktiska jakt- och viltvårds- Prop. 1993/94:193
arbetet i landet.
Regeringens bedömning: Länsstyrelsens beslut i älgjaktsfrågor bör
inte kunna överklagas av länsviltnämnd eller enskild ledamot av länsvilt-
nämnd. Regeringen kommer senare att överväga om instansordningen
vid överklagande av beslut i jaktfrågor.
Jägarorganisationemas förslag: Länsstyrelsens beslut om registre-
ring av samtliga former av älgjaktsområden skall kunna överklagas hos kam-
marrätten. Länsstyrelsens beslut om riktlinjer för älgavskjutningen skall kun-
na överklagas till Statens naturvårdsverk av länsviltnämnd eller ledamot av
länsviltnämnd. Länsstyrelsens beslut i övrigt om älgjakten skall inte kunna
överklagas.
Remissinstanserna: Förslaget om rätt för länsviltnämnden eller ledamot
av nämnden att överklaga länsstyrelsens beslut avstyrks i allmänhet av de re-
missinstanser som tagit upp frågan. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser
dock att särintressena i länsviltnämnden ibland leder till kompromissbeslut.
Det är då rimligt att nämnden ges rätt att överklaga länsstyrelsens beslut i de
fall länsstyrelsen gör en annan bedömning än nämnden. En enskild ledamot
bör dock inte ges sådan rätt, utan i stället den organisation vars intressen leda-
moten företräder. Skogsstyrelsen anser däremot att det inte gagnar länsviltnämn-
den att få ställning som part och sakägare gentemot länsstyrelsen. De enskilda
ledamöterna sitter ofta i nämnden som företrädare för vissa intressen.
Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund tillstyrker försla-
get. De anser att en lokal skötsel av älgstammen förutsätter att länsstyrelsen är
beredd att anpassa tilldelningsnivån efter de lokala önskemålen. Gör inte läns-
styrelsen det, bör en om- eller överprövning av länsstyrelsens beslut kunna
ske. Frågan aktualiseras ytterligare när ersättningen för viltskador upphör den
1 januari 1995.
Ett flertal remissinstanser påpekar att länsviltnämnden enbart är ett rådgi-
vande organ till länsstyrelsen. Några länsstyrelser framhåller att ett överklag-
ande av rambesluten försenar länsstyrelsens handläggning av tilldelningsbeslu-
ten. En del länsstyrelser anför att rambesluten i princip endast anger det högs-
ta antal älgar som bör fällas under jaktåret. Ramen är således ett inte rättsligt
bindande beslutsunderlag. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför att den un-
der senare år inte har fastställt några ramar för älgtilldelningen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 54 § jaktlagen får länssty-
relsens beslut enligt 33 § om registrering av licensområden överklagas hos
kammarrätten. Övriga beslut enligt 33 § lagen får inte överklagas. Älgskötsel-
områden registreras emellertid av länsstyrelsen med stöd av 3 § jaktförord-
23
ningen. Sådana beslut överklagas därför enligt 58 § förordningen hos Prop. 1993/94:193
Naturvårdsverket. Verkets beslut får inte överklagas.
Länsviltnämnden är länsstyrelsens rådgivande organ i fråga om jakt och
viltvård. Enligt 46 § jaktförordningen består länsviltnämnden av nio ledamö-
ter som utses av länsstyrelsen. I de tre nordligaste länen består nämnden av
ytterligare en ledamot som representerar renägarna i länet. Nämndens leda-
möter utses i övrigt efter förslag av skogsvårdsstyrelsen, jägarnas organisa-
tioner, frilufts- och naturvårdsintresset, trafiksäkerheten samt ägarna av jord-
bruksmark och skogsmark. Det ligger i sakens natur an de intressen som är
företrädda i länsviltnämnden kan ha olika uppfattning om hur stor älgstam-
men i länet bör vara och om lämplig avskjutning. Med rambeslut avses den
lämpliga avskjutningen av älg inom länet eller del av detta. I rambeslutet kan
även bestämmas den minsta areal som skall krävas för licens att fälla en vux-
en älg. Som en del länsstyrelser har påpekat är rambesluten en del av länssty-
relsens underlag vid beslut om älgtilldelningen. Beslutet är inte rättsligt bind-
ande. Detsamma gäller länsstyrelsens principbeslut om exempelvis könskvo-
tering. Såväl rambesluten som principbesluten om könskvotering är att anse
som led i en beslutsgång som resulterar i beslut om älgtilldelning för de enskil-
da älgjaktsområdena. Dessa ställningstaganden från länsstyrelsernas sida har
följaktligen inte karaktär av överklagbara beslut
Regeringen överväger för närvarande ett förslag om att första instans vid
överklagande av beslut enligt jaktlagstiftningen skall vara länsrätt i stället för
kammarrätt. Länsstyrelsens beslut om registrering av älgjaktsområden bör
kunna överklagas till samma myndighet oavsett vilken form av jaktområde
registreringen avser. Någon ändring av instansordningen bör mot denna bak-
grund inte ske nu.
Regeringens förslag: I likhet med vad som gällde före den 1 juli
1991 skall alla länsstyrelsens och Statens jordbruksverks beslut enligt
rennäringslagen (1971:437) få verkställas även om besluten har överkla-
gats. Den myndighet som skall pröva ett överklagande kan dock besluta
att verkställighet inte får ske.
Skälen för regeringens förslag: De med rennäringen sammanhängan-
de frågorna sköttes tidigare i huvudsak av lantbruksnämnderna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Vissa frågor hörde emellertid till länssty-
relsens ansvarsområde, bl.a. antagande av medlem i sameby i vissa fall, regi-
strering av stadgar för sameby, förordnande av syssloman, ärenden om extra
renräkning, förordnande i vissa fall om slakt och försäljning av renar samt
ansökningarom registrering av renmärken. Den 1 juli 1991 övertog länssty-
24
relsen lantbruksnämndens uppgifter. Samtidigt inrättades Statens jordbruks- Prop. 1993/94:193
verk, som bl.a. övertog Lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter.
Före den 1 juli 1991 gällde följande. Lantbruksnämndens beslut överklaga-
des enligt 98 § första stycket rennäringslagen hos Lantbruksstyrelsen. Lant-
bruksstyrelsens beslut överklagades enligt paragrafens andra stycke hos re-
geringen. Länsstyrelsens beslut överklagades enligt 99 § första stycket hos
kammarrätten. Enligt 101 § lagen fick beslut enligt 98 § och 99 § första styck-
et verkställas utan hinder av att talan förs mot beslutet, om inte besvärsmyndig-
heten beslutar annat. Detta innebar att samtliga beslut av lantbruksnämnden,
länsstyrelsen och Lantbruksstyrelsen som rörde rennäringslagen kunde verk-
ställas trots att beslutet överklagats.
Till följd av riksdagens olika beslut om att länsstyrelserna skulle överta
lantbruksnämndernas arbetsuppgifter och om inrättande av Jordbruksverket
skedde vissa ändringar i rennäringslagen frän den 1 juli 1991 (prop.
1990/91:27, bet. 1990/91:BoU5, rskr. 1990/91:65 och prop. 1990/91:99,
bet. 1990/91 :JoU27, rskr. 1990/91:276). I 99 § lagen preciserades i ett nytt
första stycke vilka beslut av länsstyrelsen som får överklagas hos kammar-
rätten. I ett nytt andra stycke föreskrevs att länsstyrelsens beslut i övrigt får
överklagas hos Jordbruksverket. I ett nytt tredje stycke föreskrevs vidare att
Jordbruksverkets beslut får överklagas hos regeringen. Vidare upphävdes
98 § lagen. Av förbiseende skedde inte någon ändring av 101 § lagen. Detta
medför att från den 1 juli 1991 endast beslut som enligt 99 § första stycket la-
gen överklagas hos kammarrätt får verkställas omedelbart. Däremot får såda-
na länsstyrelsebeslut som överklagas hos Jordbruksverket och beslut av Jord-
bruksverket som överklagas till regeringen inte längre verkställas omedelbart.
Någon sådan ändring var inte avsedd. Bestämmelsen i 101 § rennäringslagen
bör därför ändras så att ett beslut får verkställas omedelbart oavsett till vilken
myndighet det skall överklagas. I sak kommer därmed att gälla samma bestäm-
melser som före den 1 juli 1991.
25
33 § jaktlagen ändras så att A-licens med lång jakttid medges for vaije jaktom-
råde med över 50 ha sammanhängande markinnehav om jakträttshavaren så
önskar,
- A-område med en areal, som understiger hälften av den areal som erfordras
för rätt att fälla ett vuxet djur årligen tilldelas en kalv,
- A-område med en areal, som uppgår till minst hälften av den areal som er-
fordras för att fälla ett vuxet djur, skall vartannat år tilldelas en kalv och
vartannat år ett valfritt djur - kalv eller vuxet,
- jakttiden på A-område skall vara 70 dagar eller den längre eller kortare tid
som länsstyrelsen bestämmer,
- länsstyrelsen får besluta att under viss del av jakttiden jakt endast får bedri-
vas efter visst slag av älg - exempelvis kalv.
Prop. 1993/94:193
Bilaga
Ett informationsprogram genomförs för att bl.a. uppnå så stor anslutning som
möjligt av generellområdena till samordnade jaktliga enheter,
- så långt möjligt skall generellområdena erbjudas att ingå i samordnade jakt-
liga enheter,
- överföring av generellområden som omfattar 20 ha eller mer till B-områden
sker automatiskt om jakträttshavaren inte genom anmälan redovisat att han
önskar få området registrerat på annat sätt,
- överföring av generellområde med en areal som understiger 20 ha till annan
jaktlig enhet - utom kalvjaktsområde - sker efter anmälan, blankett för an-
mälan skall tillställas jakträttshavaren från länsstyrelsen. Sker ingen anmä-
lan kommer generellområdet att bli kalvjaktsområde,
- jakträttshavaren på sådant generellområde, som omfattar en sammanhäng-
ande areal av 50 ha kan i anmälan välja mellan registreringsformema A-
område - alternativt B-område,
- generellområde som ingår i någon form av jaktlig samverkan inför jakten år
1995 utan att ännu vara omregistrerat till B-område har rätt att avgiftsfritt få
området registrerat som B-område om samverkan inte skulle fungera och
under förutsättning att registrering som B-område begärs inom tre år räknat
från den 31 januari 1995.
26
För registrering som B-område - med rätt att fälla ett valfritt djur, kalv eller
vuxet, under kort jakttid - skall krävas en minsta sammanhängande areal av
5 ha; områden som inte uppfyller detta krav blir kalvjaktsområden,
- några särskilda skäl för registrering av sådana B-områden omfattande
minst 5 ha sammanhängande areal skall inte krävas,
- tidigare registrerade B-områden skall bestå oavsett areal,
- registrerade B-områden, som ingår i annan jaktlig samverkan, har rätt att
avgiftsfritt återgå till B-område om samverkan inte skulle fungera och un-
der förutsättning att återföring till B-område begärs inom tre år från det
området ingick i den aktuella samverkansformen,
- om könskvotering eller förbud att fälla visst slag av älg beslutas skall sam-
ma regler gälla för såväl A- som B-områden,
jakttiden på B-område skall vara två till sju dagar enligt länsstyrelsens be-
stämmande,
- jakttiden för län eller länsdel skall anpassas så att avskjutningen per areal-
enhet motsvarar den på A-områdena.
Prop. 1993/94:193
Bilaga
Ny- och omregistreringar av samtliga former av älgjaktsområden inför 1995
års jakt befrias från avgift.
Jakttiden skall vara två till sju dagar enligt länsstyrelsens bestämmande - jakt-
tidens längd skall vara densamma som för B-områdena.
Malmöhus län skall få omfattas av samma system för älgjakten som gäller i
övriga delar av landet,
- om inte hela Malmöhus län får omfattas av det i övriga Sverige gällande älg-
jaktssystemet skall i vart fall Sjöbo, Hörby, Höörs, Eslövs och Svalövs
kommuner få omfattas av detta.
27
Länsstyrelsens beslut om registrering av samtliga former av älgjaktsområden
skall kunna överklagas till kammarrätten,
- länsstyrelsens beslut angående ramar för skötseln av älgstammen inom län
eller del av län får överklagas till Statens naturvårdsverk av länsviltnämn-
den eller enskild ledamot/ledamöter av nämnden,
- länsstyrelsens skötselbeslut - tilldelning, tid och könskvotering - skall i
övrigt inte kunna överklagas.
Prop. 1993/94:193
Bilaga
28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994
Prop. 1993/94:193
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:193 Licensområden för älgjakt
m.m.
29
gotab 46256. Stockholm 1994