Försöksverksamhet med medborgarkontor
Prop.
1993/94:187
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 mars 1994
Carl Bildt
Inger Davidson
(Civildepartementet)
I propositionen föreslås att en femårig försöksperiod med medborgar-
kontor inleds med början den 1 juli 1994. Syftet med försöksverksam-
heten är att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om hur ett organi-
serat samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser kan
utformas.
I propositionen läggs fram förslag till en lag som ger kommunerna
befogenhet att för en begränsad tid sluta samverkansavtal med statliga
myndigheter m.fl. om att utföra sådana uppgifter som inte innebär
myndighetsutövning. De uppgifter som kan komma i fråga är service
och rådgivning av enklare och mer rutinbetonat slag.
Frågor om ärendehantering och myndighetsutövning vid medborgar-
kontor med integrerad statlig och kommunal verksamhet kräver ytterli-
gare rättsliga överväganden. I propositionen anges därför att frågan om
myndighetsutövning vid medborgarkontor kommer att utredas vidare.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 187
Prop. 1993/94:187
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................3
2 Förslag till lag om försöksverksamhet med medborgarkontor . . 3
3 Ärendet och dess beredning.......................4
4 Försöksverksamhet med utvidgade befogenheter vid
medborgarkontor ......... 5
4.1 Behovet av medborgarkontor .................5
4.2 Uppgifter som kan hanteras vid ett medborgarkontor ... 9
5 Behovet av lagstiftning ......................... 12
6 Samordning av det fortsatta utvecklingsarbetet .......... 13
7 Kostnader................................. 14
8 Ikraftträdande m.m........................... 14
9 Författningskommentar......................... 15
Bilaga 1 Arbetsgruppens sammanfattning av sin slutrapport ... 18
Bilaga 2 Arbetsgruppens lagförslag .................. 22
Bilaga 3 Remissinstanserna ....................... 25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 17 mars 1994 .............................. 26
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med med-
borgarkontor.
Prop. 1993/94:187
Härigenom föreskrivs följande.
1 § En kommun får träffa avtal med en statlig myndighet, en allmän
försäkringskassa eller ett landsting om att åt dessa utföra sådana för-
valtningsuppgifter som inte innebär myndighetsutövning.
Av kommunallagen (1991:900) följer att en kommun får träffa avtal
med enskilda om att åt dessa utföra sådana uppgifter som det är av
allmänt intresse för kommunmedlemmarna att kommunen utför.
2 § Ett avtal som avses i 1 § första stycket skall vara skriftligt. Det får
inte träffas för längre tid än till och med utgången av juni 1999.
Avtalet skall godkännas av regeringen och får inte tillämpas innan
dess. Detsamma gäller ändringar av avtalet.
3 § En kommun och den som kommunen har träffat avtal med enligt
1 § första stycket skall skriftligen senast den 1 mars vaije år gemensamt
redovisa för regeringen hur den avtalade verksamheten har bedrivits
under det närmast föregående kalenderåret.
4 § Regeringen får återkalla ett godkännande enligt 2 § andra stycket,
om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns andra särskilda
skäl för det.
Avtalet skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen be-
stämmer.
5 § Om en kommun och den som kommunen har träffat avtal med
enligt 1 § första stycket har kommit överens om att avtalet skall upp-
höra att gälla i förtid, skall parterna genast underrätta regeringen om
det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller till utgången av
juni 1999.
1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 187
En viktig del av förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn under
1980-talet handlade om att förenkla kontakterna mellan medborgare och
myndigheter samt att göra det lättare för allmänheten att få tillgång till
samhällets service och få svar på sina frågor.
Under det senaste decenniet har det pågått ett systematiskt arbete
över en bred front i riktning mot en mer resultatorienterad styrning, en
kraftfull decentralisering inom skilda områden och en systematisk av-
reglering och regelförenkling.
Utvecklingen inom den kommunala sektorn har i hög grad handlat
om decentralisering och minskad statlig detaljreglering. Genom den nya
kommunallagen från år 1991 har kommuner och landsting fått en ökad
frihet att själva utforma sin organisation.
Genom samordning och samverkan över sektorsgränser kan man nå
en ökad effektivitet i verksamheterna samtidigt som besparingar kan
uppnås och servicen till allmänheten kan förbättras.
I augusti 1990 presenterade Stat-kommunberedningen vid Civildepar-
tementet betänkandet Lokalkontor - ett medel för sektorsamordning,
förbättrad service och regional utveckling (SOU 1990:72). Där presen-
terades förslag om att inrätta lokalkontor för att underlätta samverkan
mellan statliga och andra myndigheter.
1 Västemorrlands län startades i slutet av 1980-talet några projekt
som har haft betydelse för den fortsatta utvecklingen på detta område.
Ett s.k. medborgarkontor startades i Härnösand. Kommunen beslutade
emellertid att avveckla försöket vid årsskiftet 1990/91. Länsstyrelsen i
Västemorrlands län startade det s.k. SLOS-projektet (Samordnad Lokal
Offentlig Service) där medborgarkontoret Samservice i Fränsta i Ånge
kommun är en del av projektet. Det grundläggande syftet med projektet
är att stärka och utveckla samhällsservicen som ett led i det regionala
utvecklingsarbetet.
I slutet av 1980-talet inledde Länsstyrelsen i Norrbottens län det s.k.
Lokalkontorsprojektet vars övergripande mål var att kunna behålla
länsstyrelsens lokalkontor på de mindre orterna i inlandet för att trygga
statlig service och för att använda tjänstesektorn i utvecklingen av
glesbygdens infrastruktur. Ur detta projekt har det vuxit fram ett
samarbete mellan statliga och kommunala organ i Aijeplog.
Det pågår en liknande utveckling med någon form av medborgar-
kontor i flera europeiska länder. Det gäller bl.a. Tyskland, Nederlän-
derna, Storbritannien och de övriga nordiska länderna. Längst har
utvecklingen på detta område kommit i Danmark, som till viss del har
fungerat som en förebild för utvecklingen i de övriga nordiska länderna.
Idéerna om medborgarkontor har börjat spridas till olika kommuner i
landet. Det gäller bl.a. Botkyrka, Surahammar och Sölvesborg. Vid
dessa medborgarkontor finns ännu så länge enbart kommunala verksam-
heter. Under våren 1992 gjordes framställningar till Civildepartementet
från bl.a. Sölvesborgs och Surahammars kommuner med påpekande om
att det fanns vissa rättsliga hinder för att komma vidare i utvecklingen
Prop. 1993/94:187
av samverkan mellan kommunala och statliga myndigheter vid med- Prop. 1993/94:187
borgarkontor.
Regeringen beslutade den 25 juni 1992 att bemyndiga chefen för
Civildepartementet att tillkalla en arbetsgrupp (C 1992:B) med uppgift
att följa och utvärdera utvecklingsarbetet med medborgarkontor m.m.
för att förbättra medborgarnas kontakter med den offentliga förvalt-
ningen. Enligt riktlinjerna för arbetsgruppen skulle bl.a. rättsliga frågor,
som kan uppstå när olika myndigheter samverkar i medborgarkontor,
analyseras. Gruppen skulle också stimulera användningen av informa-
tionsteknologi.
Arbetsgruppen överlämnade sin slutrapport Servicesamverkan vid
medborgarkontor (Ds 1993:67) i oktober 1993. Arbetsgruppens sam-
manfattning av slutrapporten finns i bilaga 1. Arbetsgruppens lagförslag
framgår av bilaga 2. Slutrapporten har remissbehandlats. En förteck-
ning över dem som har avgett yttrande över slutrapporten har upprättats
och fogas till propositionen som bilaga 3. En sammanställning av
yttrandena finns tillgängliga i Civildepartementet (dnr C93/1018).
4.1 Behovet av medborgarkontor
Regeringens förslag: En femårig försöksperiod med samverkan
mellan kommuner, statliga myndigheter och andra i medborgar-
kontor inleds med början den 1 juli 1994.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ser positivt på eller har
inget att erinra mot inrättande av medborgarkontor eller att en försöks-
verksamhet inleds. Justitiekanslem anser att idén med medborgarkontor
är principiellt tilltalande och att en fortsatt försöksverksamhet är värde-
full. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter om medborgarkontor är rätt
lösning för att förbättra information och service till medborgarna. Enligt
styrelsen kan myndigheterna genom ökad samverkan förbättra servicen
till medborgarna utan att rättsliga komplikationer behöver uppstå. Riks-
revisionsverket framhåller att det inte finns särskilt många empiriska
belägg för att de av utredningen föreslagna medborgarkontoren med-
verkar till förbättrad service, en effektivare förvaltning och ett bevaran-
de av service i glesbygd.
Enligt Riksförsäkringsverket bör ett ställningstagande om en bredare
lansering av medborgarkontor föregås av en fördjupad diskussion om
för- och nackdelar i olika avseenden, särskilt om det blir fråga om en
integrerad verksamhet mellan olika sektorer. Ytterligare försök och
utvärderingar bör komma till stånd för att ge underlag för diskussionen.
Riksförsäkringsverket, som förordar en samlokaliseringsmodell, anser Prop. 1993/94:187
att sambruk i olika former kan vara ändamålsenligt när det gäller att
lämna service till medborgarna. Pågående försök och studier bör kunna
ge vägledning om praktiska former för de varierande lösningar som är
tänkbara.
Försäkringskasseförbundet anser att det i samtliga modeller finns
inslag som på sikt kan utvecklas till bra samverkansformer. Förbundet
anser att samlokalisering mellan olika huvudmän kan vara en bra start
till samverkan mellan olika myndigheter. Rikspolisstyrelsen förordar att
möjligheter öppnas även för polismyndighet att bedriva försöksverksam-
het med medborgarkontor i t.ex. glesbygd.
Arjeplogs kommun anser att en försöksmodell med kommunen som
huvudman, vilket förutsätter avtal om tjänsteköp från övriga, för deras
del är helt uteslutet. Flera av de inblandade myndigheterna kommer att
ompröva sitt deltagande om en sådan ordning blir en förutsättning för
deras projekt. Tanken är att personalen vid deras medborgarkontor på
lång sikt skall få ett tvärfunktionellt ansvar, inte att kommunen handhar
arbetsuppgifter åt andra myndigheter.
Mid är ett medborgarkontor?
Medborgarkontor är en sammanfattande benämning på en offentlig
inrättning som ger service till medborgarna. Det finns idag någon form
av medborgarkontor på ett tiotal orter i landet. I Botkyrka startade
kommunen redan 1987 den första av två s.k. servicestugor i två kom-
mundelscentra. I Surahammar finns tre s.k. focuskontor lokaliserade till
kommunens bibliotek i centralorten och två mindre bruksorter. I Sölves-
borg är medborgarkontoret lokaliserat till stadshusets entré. Dessa
medborgarkontor handlägger endast kommunala uppgifter.
Exempel på medborgarkontor där medborgarna även kan komma i
kontakt med statliga myndigheter och allmän försäkringskassa finns i
Fränsta i Ånge kommun och i Arjeplogs kommun. På dessa orter sam-
brukar kommunen, tillsammans med försäkringskassan, arbetsförmed-
lingen och polisen, resurser genom att dela på kostnader för bl.a. lokal-
er, personal och informationsteknologi och man bemannar tillsammans
en gemensam servicedisk.
Varför behövs medborgarkontor?
Förnyelsen av den offentliga sektorn syftar inte bara till att förbättra
och öka effektiviteten i den offentliga verksamheten, utan också att öka
kvaliteten och servicen till de enskilda medborgarna. För att en demo-
kratiskt uppbyggd samhällsorganisation skall kunna tillgodose de enskil-
da människomas behov och önskemål krävs att medborgarna får kun-
skaper om sina rättigheter och skyldigheter samt att de enskilda med-
borgarna på ett enkelt sätt får tillgång till den service som samhället Prop. 1993/94:187
erbjuder.
Det är viktigt att medborgarna kan få tillgång till information om de
beslut som lättas och vilka följder de ger för yrkesliv och vardag. På
sikt bör medborgarkontor kunna vara ett sätt att stärka medborgarnas
möjligheter att själva välja service och påverka utformningen av och
innehållet i vissa av de tjänster som de offentliga organen tillhandhåller.
Medborgarkontoren skall således främst ses som ett kompletterande
medel för att möta medborgarnas ökade krav på service och lättillgäng-
liga myndighetsfunktioner. Genom medborgarkontor skapas möjligheter
till en samlad förmedling av offentlig service när det gäller information
om tjänster och enklare ärendehandläggning.
Medborgarkontor kan också vara ett verksamt medel för att bibehålla
eller utveckla den offentliga servicen i glesbygden. På orter där under-
laget annars blivit för litet kan sambruk av personal, lokaler och viss
utrustning mellan olika organ och myndigheter göra det möjligt att
upprätthålla en god service. Statliga myndigheter skall alltså beakta de
möjligheter som finns att samverka med andra myndigheter vid sin
lokalförsöijningsplanering i syfte att minska statens kostnader för såväl
verksamheten som för lokaler i enlighet med förordningen (1993:528)
om statliga myndigheters lokalförsöijning.
En viktig förutsättning för att kunna öka samverkan mellan olika
myndigheter, såväl mellan statliga myndigheter som mellan statliga och
kommunala myndigheter, är utvecklingen av informationsteknologin.
Det är också en viktig förutsättning för att fördjupa dialogen mellan
medborgare och myndigheter.
Med modem informationsteknologi spelar avstånd och tidsskillnader
en allt mindre roll för kommunikationen mellan människor. Det har
skapat förutsättningar för delegering av ansvar inom myndigheterna.
Genom bl.a. telefax och förbättrad datakommunikation, har förutsätt-
ningarna för en snabb och effektiv service till medborgarna förbättrats.
Den tekniska utvecklingen kan komma att göra det möjligt för med-
borgarna att själva söka information eller göra ansökningar via s.k.
publika terminaler eller hembaserade dataterminaler.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 1
s. 62) pekat på att det krävs samverkan mellan staten, kommunerna,
forsknings- och teknikutvecklingsorgan, leverantörer, användare och
andra aktörer på marknaden för att skapa en öppen elektronisk infra-
struktur. Enligt propositionen handlar uppbyggnaden av den elektronis-
ka infrastrukturen inte bara om en fysisk nätuppbyggnad, utan också om
en anpassning av lagstiftning och övriga regler till den moderna infor-
mations- och kommunikationstekniken. Regeringen anser att en elektro-
nisk infrastruktur för informationsförsörjning kan bidra till att minska
offentliga utgifter och till att öka medborgarnas, kunskap och delaktig-
het i samhället. I propositionen anges att initiativ för att stimulera ut-
vecklingen av den elektroniska infrastrukturen kommer att tas.
1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 187
Förslag om försöksverksamhet Prop. 1993/94:187
Etableringen av medborgarkontor är en utvecklingsprocess som ofta
sker i flera steg. Såsom tidigare har redovisats har flera kommuner
under senare år startat medborgarkontor med enbart kommunala verk-
samheter. I de fall där olika former av medborgarkontor har prövats är
erfarenheterna hittills goda. Enligt regeringens mening finns det därför
skäl att nu gå vidare för att kunna pröva om myndighetssamverkan i
medborgarkontor kan ske på ytterligare områden.
När det gäller möjligheterna att vid ett medborgarkontor vidga servi-
cen och ge allmänheten tillgång till verksamhet från statliga myndig-
heter, allmän försäkringskassa och landsting finns det i huvudsak två
alternativa vägar att tillgå. Det ena alternativet, som hittills har prövats
i Ånge och Aijeplog, innebär att kommunen tillhandahåller lokaler vid
medborgarkontoret, men att de statliga myndigheterna och försäkrings-
kassan i dessa lokaler var och en använder sin egen personal. Det rör
sig alltså om en form av samlokalisering med kommunen där den stat-
ligt anställda personalen och försäkringskassans personal finns tillgäng-
lig vid medborgarkontoret vid vissa tider eller permanent. Fortsättnings-
vis kallas denna modell for samlokaliserat medborgarkontor.
Det andra alternativet innebär att kommunen, de statliga myndig-
heterna och försäkringskassan, inte bara finns tillgängliga inom samma
lokaler, utan också att de, i stället for att använda sin egen personal vid
medborgarkontoret, använder den kommunalt anställda personalen för
att utföra vissa uppgifter. Här är det alltså frågan om att gemensamt
nyttja den kommunala personalen. Fortsättningsvis kallas denna modell
för integrerat medborgarkontor.
Några lagliga hinder att inrätta medborgarkontor med kommunalt
huvudmannaskap och som har enbart kommunala serviceuppgifter finns
inte. Inte heller samlokaliseringsmodellen möter några lagliga hinder.
Ett sådant samarbete förutsätter i stort sett inget annat än att parterna
kommer överens om vilka lokaler som kommunen skall ställa till för-
fogande och eventuell ersättning för detta.
För att kommunerna skall kunna sköta uppgifter åt statliga myndig-
heter, allmän försäkringskassa och landsting krävs däremot en lag som
ger kommunerna befogenhet att sköta sådana uppgifter. Samtidigt ger
en sådan lagstiftning statliga myndigheter, allmän försäkringskassa och
landsting befogenhet att ge en kommun ett sådant uppdrag.
Regeringen föreslår därför en lag om försöksverksamhet med med-
borgarkontor. Den skall gälla i fem år och inledas med början den 1 juli
1994. Syftet med försöksverksamheten är att det skall ge ytterligare
kunskaper och erfarenheter dels om hur ett organiserat samarbete över
myndighetsgränser kan utformas, dels hur dialogen mellan medborgarna
och myndigheterna kan fördjupas.
Försöksverksamheten bör kunna klara ut ett flertal frågeställningar
genom ett praktiskt samarbete mellan olika myndighetsföreträdare på
lokal och regional nivå. Några särskilda försökskommuner bör inte
utses såsom skedde i t.ex. frikommunförsöket. Alla intresserade kom-
muner, myndigheter och organisationer bör kunna medverka i försöks- Prop. 1993/94:187
verksamheten.
Om kommunerna ges möjlighet att sluta samverkansavtal med vissa
statliga myndigheter, allmän försäkringskassa och landsting, kan det ge
viktiga erfarenheter om hur ett mer formellt samarbete över myndig-
hetsgränser kan organiseras. Härigenom visar det sig också hur stort
olika myndigheters intresse för en sektorsövergripande samverkan
egentligen är.
Från centralt håll bör en medverkan i försöksverksamheten främst ske
genom metodutveckling, utbildningsinsatser och utvärdering av verk-
samheten. En lämplig form för denna typ av försöksverksamhet är
nätverksformen där erfarenheter kan spridas mellan de kommuner,
myndigheter, forskare m.fl. som är aktiva i nätverket (se avsnitt 6).
4.2 Uppgifter som kan hanteras vid ett medborgarkontor
Regeringens förslag: Det finns en rad förvaltningsuppgifter
inom statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor och
landsting som bör kunna utföras vid medborgarkontor. I ett
första steg skall bara sådana förvaltningsuppgifter som inte
innebär myndighetsutövning omfattas av försöksverksamheten.
Frågan om myndighetsutövning vid medborgarkontor utreds
vidare.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppens förslag överensstämmer
delvis med regeringens förslag. Arbetsgruppen föreslår därutöver att
även förvaltningsuppgifter från statliga myndigheter, allmän försäkrings-
kassa och landsting som innebär myndighetsutövning i viss utsträckning
kan utföras vid medborgarkontor.
Remissinstanserna: Drygt hälften av remissinstanserna har synpunkt-
er på frågan om ärendehanteringen vid medborgarkontor. Många in-
stämmer i stort att det skall gälla frekventa och rutinbetonade ärenden
och att det främst skall vara fråga om information och rådgivning. Flera
remissinstanser har starka invändningar mot att myndighetsutövning på
uppdragsbasis skall kunna bedrivas vid medborgarkontor och anser att
frågan om myndighetsutövning måste utredas ytterligare.
Riksdagens ombudsmän (JO) påpekar att den föreslagna verksam-
heten, som innebär att förvaltningsuppgifter som innefattar myndig-
hetsutövning, kommer att utföras under villkor som är nya och hittills
delvis främmande för svensk förvaltningstradition. De grundläggande
rättsliga förutsättningarna härför måste givetvis föreligga, oaktat att det
är fråga om en försöksverksamhet. Avgörande för om förslaget skall
kunna genomföras beror enligt JO på om rättssäkerhets- och integritets-
frågoma kan få en tillfredsställande lösning.
Justitiekanslem (JK) anser att myndighetsutövning på uppdragsbasis
principiellt är felaktigt när det gäller centrala funktioner som polisen,
skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna, som sysslar med Prop. 1993/94:187
myndighetsutövning på områden med betungande offentligrättsliga före-
skrifter (8 kap. 3 § regeringsformen). JK anser att det i stället är genom
ändrad kompetensfördelning i sak genom normer på område för område
som förändringar bör genomföras. Liknande synpunkter har Kammar-
rätten i Sundsvall. Den anser att en lag, som avser att till den kommu-
nala kompetensen hänföra även möjligheten för kommunen att ställa
anställda till förfogande för att handha förvaltning för annan huvudmans
räkning, bör utformas som en ren befogenhetslag för kommunen, utan
angivande av hur och var den personal som avses skall arbeta. Kam-
marrätten anser också, med avseende på berörda myndigheters befogen-
heter, att det bör anges i lag vilka uppgifter de kan överlåta till kommu-
nalt anställd personal att utföra.
Datainspektionen menar att frågan om hur medborgarkontor får be-
drivas inte i första hand är en praktisk fråga, som löses genom samar-
bete mellan olika nivåer, utan en rättslig fråga. Den statliga förvalt-
ningen är uppbyggd av myndigheter som verkar var och en inom sitt
ansvarsområde. De lagar som behövs för verksamheten bygger på detta
förhållande. Vill man åstadkomma en annan ordning måste man enligt
Datainspektionen först utreda vilka grundläggande ändringar som be-
hövs av systemet. Datainspektionen påpekar att tillgång till myndig-
heternas personregister inte kan lösas på ett så enkelt sätt som anges i
betänkandet. Enligt Datainspektionen måste det bli fråga om omfattande
lagändringar för att medborgarkontor skall få tillgång till de statliga
myndigheternas personregister.
Riksrevisionsverket anser att utredningen inte klart har kunnat visa hur
sekretesslagens bestämmelser om sekretess mellan myndigheter och
datalagens bestämmelser skall tillämpas vid integrerade medborgarkon-
tor. Enligt Riksrevisionsverket är det nödvändigt med ytterligare ut-
redningsinsatser, främst vad gäller ärendefördelningen mellan statliga
myndigheter och medborgarkontor, rättsläget och finansieringen, men
även behovet av medborgarkontor, innan ställning kan tas till en för-
söksverksamhet med integrerade medborgarkontor.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser att det inte kan komma ifråga att en
tjänsteman, som samtidigt arbetar för arbetsförmedlingen och andra
myndigheter, sysslar med någon form av individärenden, eftersom
uppgifter om enskilda i princip är sekretessbelagda, oavsett om det är
fråga om myndighetsutövning eller inte. Riksförsäkringsverket ser posi-
tivt på att en försöksverksamhet kommer igång men anser att det är
nödvändigt att en rad frågor, såsom skyddet för den personliga integri-
teten, registeransvaret, utbildning och kompetensutveckling av personal-
en, ekonomiska lönsamhetsberäkningar, utbetalningssystem, redovisning
och revision, beaktas och analyseras.
Skälen för regeringens förslag: Medborgarkontor syftar till att lokalt
tillhandahålla medborgarna samhällsservice på ett enkelt och smidigt
sätt. Redan med nuvarande regler är det möjligt att upprätta medborgar-
kontor med enbart kommunal verksamhet. Även medborgarkontor, i
form av samlokalisering av kommunal och statlig verksamhet, förekom- 10
mer idag. Det sker genom att personal från såväl kommunala som stat-
liga myndigheter var och en med sin personal arbetar i samma lokaler Prop. 1993/94:187
dit medborgarna kan vända sig.
Det kan emellertid finnas fall där befolkningsunderlaget är så litet att
det inte kan motivera att t.ex. en statlig myndighet håller personal vid
ett medborgarkontor, samtidigt som det ur ett medborgarperspektiv
finns ett önskemål om och behov av lokal service.
En möjlighet att förbättra servicen på orter, där exempelvis den lokala
skattemyndigheten och kronofogden inte finns tillgänglig, kan vara att
låta personal från respektive myndighet ha fasta mottagningstider, t.ex.
någon dag per vecka, vid medborgarkontoret. Tidsbokning for samman-
träffanden kan då ske vid medborgarkontoret. Därmed skulle skattemyn-
digheten i princip kunna besluta i alla sådana ärenden som vanligen
handläggs vid skattekontoret.
När det gäller myndighetsbetonade uppgifter inom det arbetsmark-
nadspolitiska området, t.ex. att fatta beslut om bidrag for arbetsmark-
nadspolitiska insatser för enskilda personer eller arbetsgivare enligt ett
stort antal förordningar, bör en arbetsförmedlare från den lokala arbets-
förmedlingen någon dag i veckan kunna utföra dessa arbetsuppgifter vid
ett medborgarkontor.
Dessa lösningar är varianter på den samlokaliserade modellen. På sikt
kan det vara önskvärt att kunna öppna möjligheten att handlägga ären-
den som innefattar myndighetsutövning vid ett integrerat medborgarkon-
tor. För sådana fall kan en smidig lösning vara att kommunen, på upp-
drag av en statlig myndighet, en allmän försäkringskassa eller ett lands-
ting, sköter uppgifter genom den egna personalen vid ett medborgar-
kontor.
En sådan ordning rymmer emellertid åtskilliga rättsliga problem som
kräver ytterligare analys och överväganden. En särskild utredare bör
därför tillkallas för att närmare analysera de rättsliga möjligheterna att
utvidga verksamheten vid medborgarkontor till områden som innefattar
myndighetsutövning. Av särskild betydelse i sammanhanget är att verk-
samheten bedrivs i sådana former som tillgodoser behovet av integritet
och rättssäkerhet.
De uppgifter som i ett inledande skede kan komma ifråga vid med-
borgarkontor med integrerad verksamhet är således vissa förvaltnings-
uppgifter såsom enklare rådgivning i olika frågor, att ge information,
tillhandahålla blanketter, broschyrer och annat material.
De ärendetyper inom t.ex. skatte- och kronofogdemyndighetens verk-
samhetsområden, som lämpligen bör kunna hanteras vid ett integrerat
medborgarkontor, gäller allmän service- och informationsverksamhet,
främst att lämna ut blanketter och ge upplysningar i anslutning till detta.
Det kan också gälla viss annan upplysningsverksamhet såsom att ge
enklare besked i regelfrågor om taxering, deklarationer m.m. samt
besked om till vilken myndighet eller till vilken person hos en myndig-
het man skall vända sig för att få ytterligare information eller få ären-
den åtgärdade. Det kan också gälla tillgång till allmänhetens terminal.
Inom den allmänna försäkringskassans verksamhetsområde kan verk-
samheten vid medborgarkontor gälla rena expeditionsuppgifter, som att 11
lämna ut blanketter, lämna information genom broschyrer och motsva-
rande om exempelvis pensioner, föräldrapenning, sjukförsäkring. En Prop. 1993/94:187
viktig uppgift är också att ge hänvisningar till och förmedla kontakt med
ansvariga myndigheter.
Inom sjuk- och föräldraförsäkringsområdet sköts många frågor via
telefon. Men det finns även behov av personlig service. Detsamma
gäller även för pensionsområdet. I de fall försäkringskassan inte finns
etablerad på orten bör ett medborgarkontor kunna ge viss allmän väg-
ledning och hänvisning till eller kontakt med rätt person vid försäkrings-
kassan. Viss del av informationen kräver dock tillgång till ADB-regis-
ter. Förutsättningarna för att medborgarkontor skall få tillgång till dessa
bör klarläggas i det fortsatta utredningsarbetet.
Inom arbetsförmedlingens verksamhetsområde är det framfor allt in-
formationsuppgifter som bör kunna läggas ut på medborgarkontor. Det
kan gälla information i skriftlig eller elektronisk form om t.ex. lediga
platser i hela Sverige och utomlands, information om utbildningar i
Sverige och utomlands, ungdomsutbyte, yrkesvägledningsprogram samt
olika former av studiestöd.
Lämpliga uppgifter kan även vara tidsbokning hos en platsförmedlare
eller vägledare vid det arbetsförmedlingskontor där vederbömnde är
inskriven liksom allmän information om arbetsförmedlingens olika
tjänster och åtgärder, t.ex. jobbsökaraktiviteter i grupp, ungdomsprak-
tik, arbetslivsutveckling, starta-eget-bidrag, arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering vid AMI.
Vid medborgarkontor bör också kunna lämnas en första information
om olika stöd som finns i anslutning till utbildning och rehabilitering.
En viktig uppgift kan också vara att ge hänvisning till de många instan-
ser (försäkringskassan, länsarbetsnämnden, arbetsförmedlingen, arbets-
löshetskassan, Centrala studiestödsnämnden) som alla har ett ansvar i
sammanhanget.
De nu redovisade uppgifterna är exempel på sådant som kan lämpa
sig för en integrerad verksamhet vid medborgarkontor. Erfarenheterna
och utvecklingen får visa på vilka uppgifter som det kan finnas önske-
mål om och behov av att kunna sköta lokalt vid medborgarkontor.
Regeringens förslag: I en särskild lag ges kommuner rätt att
sluta samverkansavtal med statliga myndigheter, allmänna för-
säkringskassor eller landsting.
Lagen skall gälla under en femårig försöksperiod.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
(bet. s. 76 ff.). Arbetsgruppens förslag innebär därutöver en möjlighet
för regeringen att föreskriva att anställda vid ett medborgarkontor får
utföra förvaltningsuppgifter som avser myndighetsutövning.
12
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna berör inte arbets- Prop. 1993/94:187
gruppens lagförslag närmare. Kammarrätten i Sundsvall föreslår att
förslaget utformas som en ren befogenhetslag för kommunen, utan
angivande av hur och var personalen skall arbeta. Rikspolisstyrelsen vill
att förslaget kompletteras så att även en polismyndighet kan bedriva
försöksverksamhet med medborgarkontor.
Skälen för regeringens förslag: En bred försöksverksamhet med
medborgarkontor kommer att ge ytterligare kunskaper och erfarenheter
om hur ett organiserat samarbete över myndighetsgränser kan utformas.
En sådan försöksverksamhet kan avse medborgarkontor med enbart
kommunal verksamhet eller medborgarkontor där statlig och kommunal
verksamhet samlokaliseras, dvs. bedrivs i samma lokal. Det är också
viktigt att det finns en möjlighet att pröva medborgarkontor med inte-
grerad statlig och kommunal verksamhet i kommunal regi.
I kommunallagen (1991:900) regleras kommunernas och landstingens
befogenheter. För att en kommun själv skall kunna få ta hand om en
angelägenhet krävs att det är av allmänt intresse att så sker. Av den
kommunala kompetensen följer också att en kommun inte själv får ta
hand om sådana angelägenheter som ankommer enbart på staten, en
annan kommun, ett landsting eller någon annan. Eftersom det inte
ligger inom kommunala kompetensens ram att sköta uppgifter som
ankommer på statliga myndigheter förutsätter denna möjlighet till sam-
verkan stöd i lag.
Regeringen föreslår därför att kommunerna i lag ges befogenhet att
samverka med statliga myndigheter m.fl. Lagen bör innehålla möjlig-
heter för regeringen att utöva viss kontroll av den avtalade verksam-
heten och att utvärdera denna. Lagen bör utformas som en försökslag
och därför gälla under en begränsad tid.
En arbetsgrupp har tillsatts inom Civildepartementet med uppgift att
samordna det fortsatta utvecklingsarbetet med medborgarkontor m.m.
Arbetsgruppen skall avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1995 då
förnyad ställning skall tas till formerna för det fortsatta samordnings-
arbetet.
Arbetsgruppens uppgift är i första hand att administrera ett nätverk
för utvecklingsarbetet med medborgarkontor, att informera om för-
söksverksamheten, att initiera utbildning för personal vid medborgar-
kontor samt att följa upp och utvärdera de försök som görs med
medborgarkontor. Utvärderingen skall belysa effekterna på service,
ekonomi och resurser, den lokala konsumentverksamheten, arbetsför-
hållanden, införlivandet av ny teknik och nya kunskaper samt effekterna
på den framtida utvecklingen. Samordningsgruppen kan knyta till sig
referensgrupper med företrädare för berörda statliga myndigheter, kom-
muner, landsting, forskare m.fl.
13
Utvecklingen av medborgarkontor sker också i andra länder såsom i Prop. 1993/94:187
Danmark, Norge, Finland, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.
I arbetsgruppens uppdrag ingår också att studera utvecklingen i dessa
länder.
Regeringens bedömning: I den mån det lokala utvecklings-
arbetet medför ökade kostnader bör dessa finansieras genom
omprioriteringar av resurser inom kommunerna, de statliga
myndigheterna, de allmänna försäkringskassorna och landsting-
en.
Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Ett tiotal remissinstanser har kommenterat frå-
gan om finansieringen av försöksverksamheten. Rikspolisstyrelsen anser
att det blir nödvändigt att staten initialt ställer medel till förfogande för
eventuella ombyggnader, för utbildningsinsatser m.m. Riksrevisionsver-
ket och Statens arbetsgivarverk menar att myndigheterna knappast kom-
mer att kunna göra de omprioriteringar som krävs för att finansiera
verksamheten. I stället kan det bli fråga om kostnadsökningar på grund
av tomma lokaler, outnyttjad utrustning m.m. Riksskatteverket fram-
håller att det ansträngda resursläget i myndigheterna för med sig att ett
visst ekonomiskt stöd underlättar en medverkan från deras sida. Läns-
styrelsen i Södermanlands län efterlyser en analys av vad lokal service
kostar och får kosta. Länsstyrelsen i Blekinge län anser att en kost-
nads-intäktsanalys bör ingå i den utvärdering som skall göras, där
intäkter i form av ökad tillgänglighet och förbättrad service for med-
borgarna skall vägas mot kostnaderna för verksamheten.
Skälen för regeringens bedömning: Utgångspunkten, när det gäller
kostnaderna för försöksverksamheten, bör vara att det inte skall anvisas
något särskilt ekonomiskt stöd för det lokala utvecklingsarbetet. Finan-
sieringen bör huvudsakligen ske genom omprioriteringar av resurser
inom kommunerna, de statliga myndigheterna och de allmänna försäk-
ringskassorna. Härigenom skapas en realistisk ekonomisk bas för en
fortsatt drift av medborgarkontoren.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Eftersom etablerandet av
medborgarkontor kan antas ske i flera steg och med hänsyn till att det
bör gå en längre tid innan det torde vara meningsfullt att utvärdera
14
verksamheten föreslås lagen gälla under fem år dvs. till utgången av Prop. 1993/94:187
juni 1999.
1 § En kommun får träffa avtal med en statlig myndighet, en
allmän försäkringskassa eller ett landsting om att åt dessa utföra
sådana förvaltningsuppgifter som inte innebär myndighetsutöv-
ning.
Av kommunallagen (1991:900) följer att en kommun får
träffa avtal med enskilda om att åt dessa utföra sådana uppgifter
som det är av allmänt intresse för kommunmedlemmarna att
kommunen utför.
Genom paragrafens första stycke ges en kommun befogenhet att träffa
avtal med en statlig myndighet, en allmän försäkringskassa eller ett
landsting om att åt dessa utföra vissa begränsade förvaltningsuppgifter
som inte innebär myndighetsutövning. Samtidigt får en statlig myndig-
het, en allmän försäkringskassa eller ett landsting befogenhet att lämna
kommunen ett sådant uppdrag.
Paragrafen preciserar inte de avtalsslutande organen närmare. Inom i
stort sett vaije myndighetssektor finns på ett eller annat sätt reglerat om
det är en myndighets centrala, regionala eller lokala enhet som har
behörighet att ingå ett sådant avtal som avses i den föreslagna lagen. Ett
samverkansavtal som ingås av en kommunal nämnd torde också formellt
behöva godkännas av fullmäktige. Detta följer dels av att det är kom-
munen som sådan som är den juridiska avtalsparten, dels av kommunal-
lagens regler om fullmäktiges och nämndernas befogenheter.
De uppgifter som kan följa av ett samverkansavtal begränsas i ett
första skede till förvaltningsuppgifter som inte innebär myndighetsutöv-
ning. Vad det främst blir frågan om är service och rådgivning av enkla-
re och mer rutinbetonat slag.
I sammanhanget bör påpekas att handlingar hos en kommun t.ex. vid
ett medborgarkontor är allmänna enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförord-
ningen. Det är därför viktigt att ett samverkansavtal inte innebär att
kommunen skall sköta uppgifter i vilka det kan förekomma handlingar
med uppgifter som är skyddade av sekretess hos t.ex. den statliga myn-
digheten och där sekretesskyddet bortfaller hos den kommunala myndig-
heten. Det bör också påpekas att handlingar som kommer in till en
kommunal myndighet skall registreras där.
En kommun har rätt att sluta avtal med enskilda inom ramen för den
kommunala kompetensen. I paragrafens andra stycke erinras om detta.
En förutsättning för att en kommun skall kunna sköta sådana uppgifter
är att det får anses vara ett allmänt intresse för kommunmedlemmarna.
15
Tänkbara uppgifter är att boka och eventuellt sälja biljetter for teatrar, Prop. 1993/94:187
trafikföretag, resebyråer m.fl., informera om föreningar och ta emot
med lem sansökningar och förmedla bostäder hos privata fästighetsföre-
tag. 1 detta sammanhang bör framhållas att handlingar som en kommun
hanterar till följd av ett samverkansavtal med en enskild blir allmänna.
De blir också offentliga eftersom sekretesskydd inte finns.
2 § Ett avtal som avses i 1 § första stycket skall vara skriftligt.
Det får inte träffas för längre tid än till och med utgången av
juni 1999.
Avtalet skall godkännas av regeringen och får inte tillämpas
innan dess. Detsamma gäller ändringar av avtalet.
Ett samverkansavtal med en statlig myndighet, en allmän försäkrings-
kassa eller ett landsting skall enligt första stycket första meningen vara
skriftligt. Enligt andra meningen begränsas avtalstiden så att avtalet får
träffas längst till och med den 30 juni 1999. Genom denna begränsning
förhindras att avtal kommer att löpa efter den tidpunkt då lagen inte
längre är i kraft.
I paragrafen regleras inte hur lång tid varje avtal skall omfatta. Klart
är dock att de inte behöver omfatta en så lång tid som fem år. Avtalen
kan slutas för kortare tid. Det är den bortre tidsgränsen som lagen
reglerar.
Av andra stycket framgår att regeringen skall godkänna avtalet innan
verksamheten får sättas i gång. Genom detta får regeringen en kontroll
över de uppgifter som statliga myndigheter och andra avser att lämna
över till olika kommuner. 1 de fäll det finns centrala statliga förvalt-
ningsmyndigheter med ansvar för de olika verksamheterna är det själv-
klart att de bereds möjlighet att lämna synpunkter, innan regeringen
fattar sitt beslut.
3 § En kommun och den som kommunen har träffat avtal med
enligt 1 § första stycket skall skriftligen senast den 1 mars vaije
år gemensamt redovisa för regeringen hur den avtalade verk-
samheten har bedrivits under det närmast föregående kalender-
året.
Regeringens möjlighet att följa försöksverksamheten är beroende av
att den får kontinuerlig information från de inblandade om hur verksam-
heten bedrivs. Därför föreskrivs i paragrafen att parterna till regeringen
16
årligen och senast den l mars skall lämna in en redogörelse för hur Prop. 1993/94:187
verksamheten har bedrivits under det närmast föregående kalenderåret.
Redogörelsen skall innehålla beskrivningar av hur verksamheten har ut-
förts och av hur den har fungerat. Det är viktigt att redogörelsen blir så
fyllig som möjligt. Av värde för uppföljningsarbetet är också konkreta
förslag till lösningar av olika problem eller om hur man skall kunna gå
vidare för att sett från medborgarens perspektiv skapa en lättillgänglig
och effektiv samhällsservice.
Redogörelserna kommer sedan att ligga till grund för den slutliga
utvärdering som kommer att ske. Dessutom kommer den tidigare nämn-
da arbetsgruppen att inom ramen för sitt uppdrag kontinuerligt följa
verksamheten.
4 § Regeringen får återkalla ett godkännande enligt 2 § andra
stycket, om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns
andra särskilda skäl för det.
Avtalet skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen
bestämmer.
I första stycket ges regeringen rätt att återkalla ett godkännande när
ändrade förhållanden inträtt eller det annars finns särskilda skäl att göra
det. Det kan röra sig om ändrad lagstiftning som gör att det ursprungli-
ga avtalet inte kan tillämpas som det är tänkt eller att den ena avtals-
parten är missnöjd med hur verksamheten kommit att bedrivas. Åter-
kallelse kommer att kunna tillgripas som en sista utväg för att avveckla
en verksamhet som är olämplig eller sköts på ett olämpligt sätt.
När ett tillstånd återkallas skall regeringen enligt andra stycket också
i beslutet ange när avtalet senast skall upphöra och parternas förhållan-
den därmed vara reglerade. Oftast torde ett avtal inte kunna upphöra att
gälla omedelbart. Tid kan behövas för att avveckla verksamheten.
5 § Om en kommun och den som kommunen har träffat avtal
med enligt 1 § första stycket har kommit överens om att avtalet
skall upphöra att gälla i förtid, skall parterna genast underrätta
regeringen om det.
Syftet med bestämmelsen är att regeringen även skall hållas informe-
rad om när ett samarbete upphör.
17
Utveckling av medborgarkontor (kap. 3)
Arbetsgruppens uppgift har varit att följa utvecklingsarbetet med med-
borgarkontor och liknande insatser för att förbättra medborgarnas kon-
takter med den offentliga förvaltningen. Det finns idag ett tiotal med-
borgarkontor i drift. I detta kapitel redovisas verksamheten vid Service-
stugorna i Botkyrka, Samservice i Fränsta, Medborgarkontoret i Sölves-
borg, Focus i Surahammar och Tingsbacka i Arjeplog.
I detta kapitel redovisas också de två vetenskapliga utvärderingar av
medborgarkontor som hittills har gjorts i Sverige. Det gäller dels en
utvärdering av medborgarkontoret i Härnösand, dels en utvärdering av
Samservice i Fränsta.
Danmark är en viktig inspirationskälla när det gäller utvecklingen av
medborgarkontor. Det finns idag s.k. kvikskrank i 50 danska kommu-
ner. I kapitlet redovisas vissa erfarenheter från ett tiotal av dessa.
Arbetsgruppen tolkar framväxten av medborgarkontor främs' som en
ambition att öka tillgängligheten och att förbättra servicen till medbor-
garna. I glesbygden kan medborgarkontor också vara ett sätt att bibehål-
la eller utveckla den offentliga servicen.
Arbetsgruppen anser att de ansatser att etablera nya och mer integre-
rade organisationslösningar som hittills har inletts eller genomförs är
intressanta. Här finns en potential att genom sektorsövergripande arbets-
sätt förbättra och effektivisera verksamheten.
Dessutom kan medborgarkontor åtminstone på sikt vara ett sätt att
stärka medborgarnas möjligheter att själva välja service och påverka
utformningen av och innehållet i vissa tjänster.
Parallellt härmed finns starka regionalpolitiska skäl att söka sig nya
vägar när det gäller organisation av offentlig verksamhet. Genom att
samla flera samhällssektorers lokala verksamhet i en organisation skapas
förutsättningar för att uppnå en högre kostnadseffektivitet, vilket inne-
bär förbättrade förutsättningar för en bibehållen lokal samhällsservice.
Men för att sådana besparingar skall kunna hämtas hem är det viktigt att
sektorsmyndighetema lokalt och regionalt anpassar sin service till de
nya förutsättningar som etablerandet av medborgarkontor innebär.
Arbetsgruppen konstaterar samtidigt att det finns flera viktiga förut-
sättningar som måste uppfyllas för att medborgarkontor långsiktigt skall
kunna fungera på det sätt som avses. Det gäller i första hand tillgodose-
endet av rättssäkerhet och integritet för medborgarna.
Men det gäller också personalens arbetsförutsättningar.
Det gäller att skapa lösningar som inte bara kan genomföras, utan som
också kan vidmakthållas och utvecklas. För detta fordras dels fortsatta
överväganden i såväl förvaltningsrättsliga som arbetsrättsliga avseenden
dels en försöksverksamhet för att komma igång och pröva olika lösning-
ar.
Prop. 1993/94:187
Bilaga 1
18
En central fråga när det gäller utvecklingen av medborgarkontor är
vilka uppgifter som lämpligen bör hanteras vid dessa. Det handläggs ett
stort antal frågor och ärenden, både vad gäller kommunal och statlig
verksamhet, vid de medborgarkontor som idag är i drift. Erfarenheterna
från de kommuner som startat medborgarkontor, det gäller i såväl
Sverige som i Danmark, har visat att en ordentlig verksamhetsanalys
bör göras innan man startar. Det danska kommunförbundet har inom
ramen för det s.k. ROSA-projektet tagit fram en metod för att analysera
och strukturera den verksamhet som skall bedrivas vid medborgarkon-
tor.
Med hjälp av den s.k. opgaveknuseren (funktionsfördelaren) kan för-
valtningsuppgifterna delas in i servicenivåer som underlag för beslut om
vilka arbetsuppgifter som kan och bör föras över till ett medborgarkon-
tor.
Erfarenheterna från Danmark visar att man, i stället för att vaije för-
valtning ansvarar för alla servicenivåer, kan överlämna till medborgar-
kontoret de uppgifter som ur organisationens synvinkel är enkla, men
som ur medborgarens synvinkel innebär att man i det dominerande antal
fäll kan få svar på en fråga eller åtgärdat ett problem.
Huvudmannaskap for medborgarkontor (kap. 4)
Statskontoret har på uppdrag av arbetsgruppen utarbetat rapporten Med-
borgarkontor - verksamhet, arbetsuppgifter, rättslig reglering (1993:14
samt 14 B och C). Där redovisar Statskontoret ett antal modeller för
huvudmannaskap för medborgarkontor. I detta kapitel redovisas tre av
dessa modeller. Det gäller a) enbart kommunal verksamhet, b) samloka-
liserade myndigheter i samarbete, c) integrerat medborgarkontor i kom-
munal regi.
Arbetsgruppen har inhämtat synpunkter på Statskontorets rapport från
de närmast berörda myndigheterna. Flertalet av myndigheterna uttrycker
på olika sätt en positiv grundinställning till tanken på förbättrad myndig-
hetssamverkan vid någon typ av medborgarkontor eller dylikt. Man
pekar dock på att det med hänsyn till integritet, kompetens, rättsäkerhet
m.m. finns betänkligheter att fora över myndighetsuppgifter från statliga
myndigheter och försäkringskassor till kommunala medborgarkontor.
Arbetsgruppen noterar emellertid att myndigheterna har pekat på en
rad uppgifter som bör kunna hanteras vid medborgarkontor. Riksskatte-
verket kan tänka sig att samlokalisera verksamheter vid medborgarkon-
tor och ha servicemottagning. Polisen ser stora möjligheter att genom
samverkan i medborgarkontor öka servicen för allmänheten och bredda
det brottsförebyggande arbetet bl.a. genom en utbyggd kvarterspolisor-
ganisation. Även Riksförsäkringsverket kan tänka sig att vissa uppgifter
inom socialförsäkringen hanteras vid medborgarkontor.
Arbetsgruppens slutsats är att några av de modeller som Statskontoret
har presenterat i sin rapport får mycket långtgående rättsliga konsekven-
ser och att dessa är svåra att bedöma utan ytterligare utredningsinsatser.
Arbetsgruppen föreslår därför en modifierad modell som inte får lika
Prop. 1993/94:187
Bilaga 1
19
genomgripande konsekvenser men som möjliggör försöksverksamhet för
att pröva nya integrerade organisationslösningar.
Arbetsgruppen föreslår också att det tillskapas en lag som medger att
vissa statliga myndigheter, allmän försäkringskassa och landsting genom
samverkansavtal med kommuner kan lägga över vissa serviceuppgifter
samt enklare myndighetsärenden till ett kommunalt medborgarkontor.
Arbetsgruppen är medveten om att de rättsliga problem som kan upp-
stå förutsätter en delvis ny syn på hur den offentliga verksamheten skall
vara organiserad och därmed nya lösningar. Det regelverk som finns i
dag hämmar ett samarbete över myndighetsgränserna. Det handlar i hög
grad om att skapa förutsättningar för nya förvaltningsförfaranden.
Arbetsgruppen anser därför att en försöksverksamhet är erforderlig
för att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om hur ett organiserat
samarbete över myndighetsgränser kan utformas. Försöksverksamheten
bör klara ut ett flertal frågeställningar genom ett praktiskt samarbete
mellan olika myndighetsföreträdare på lokal och regional nivå.
Förslag om försöksverksamhet med medborgarkontor (kap. 5)
Under våren 1993 inbjöds samtliga kommuner att anmäla intresse av att
medverka i en försöksverksamhet med medborgarkontor. 100 kommun-
er besvarade inbjudan, varav hälften var positiva till en medverkan. En
uppföljning av dessa anmälningar visar att under de närmaste åren kan
kanske ett 30-tal medborgarkontor komma igång. Av de intresserade
kommunerna har ett 20-tal uttryckt intresse av att pröva breda lösningar
över sektorsgränsema.
Arbetsgruppen föreslår att en femårig försöksperiod med kommunala
medborgarkontor inleds med början den 1 juli 1994. Målsättningen är
att under perioden etablera 25-30 kommunala medborgarkontor.
Arbetsgruppen gör inget urval av vilka kommuner som skall delta i
försöksverksamheten. Det skall vara möjligt att pröva olika modeller,
även sådana med enbart kommunal verksamhet och med enklare sam-
brukslösningar. Det är således fråga om en bred experimentverksamhet.
Ju fler försök som görs desto större blir underlaget för utvärdering av
olika modeller.
Arbetsgruppen föreslår att det fortsatta utvecklingsarbetet hålls sam-
man centralt av en mindre samordningsgrupp. Till samordningsgruppen
bör knytas en referensgrupp med företrädare för berörda myndigheter,
kommuner m.fl.
Samordningsgruppen skall i första hand ha till uppgift
att administrera ett nätverk för medborgarkontor
att informera om försöksverksamheten
att initiera utbildning för personal vid medborgarkontor
att följa upp och utvärdera försöksverksamheten
En viktig del av försöksverksamheten gäller utvecklingen av nya for-
mer för teknikstöd. Inom NUTEK pågår ett planeringsarbete för att få
till stånd ett konsortium där olika intressenter kan samverka för att bl.a.
utveckla det ADB-stöd som kan behövas vid medborgarkontor.
Prop. 1993/94:187
Bilaga 1
20
Arbetsgruppen föreslår inte något särskilt finansiellt stöd för det
lokala projektarbetet. Finansieringen bör huvudsakligen ske genom
omprioritering av befintliga resurser. Viss finansiering bör dock kunna
ske genom de olika förnyelse- och trygghetsfonder som finns liksom de
fonder som är inriktade mot forskning och utvecklingsarbete.
Lag om försöksverksamhet med medborgarkontor (kap. 6)
I detta kapitel presenteras ett förslag till lag om försöksverksamhet vid
medborgarkontor. Ett syfte med lagen är att de kommuner som inrättar
medborgarkontor skall kunna teckna avtal med vissa statliga myndig-
heter, allmänna försäkringskassor och landsting om att svara för vissa
rutinartade förvaltningsuppgifter vid medborgarkontor.
I kapitlet redovisas vad ett samarbete genom avtal kan innebära. Lag-
förslaget ger vissa statliga myndigheter, de allmänna försäkringskassor-
na och landstingen vissa, om än begränsade, möjligheter att lägga ut
mer än rena servicefunktioner på ett medborgarkontor.
Kommunerna ges också rätt att teckna avtal om samverkan med bo-
lag, föreningar och stiftelser.
Utgångspunkten har varit att skapa en laglig möjlighet för kommun-
ens anställda vid medborgarkontoret att handlägga vissa statliga myndig-
heters m.fl. rutinbetonade ärenden. Arbetsgruppen har i det samman-
hanget tagit fästa på att alla myndighetsutövningsärenden inte kräver
hantering av integritetskänsligt material.
Av tidsskäl har det inte varit möjligt för arbetsgruppen att göra den
mer ingående kartläggning av de olika myndigheternas och försäkrings-
kassans regelverk som måste göras för att lämpliga ärenden skall kunna
ringas in. En sådan genomgång måste komma till stånd inom ramen för
det fortsatta lagstiftningsarbetet. Det är också en viktig fråga för remiss-
instanserna att ta ställning till i samband med remissbehandlingen av
arbetsgruppens förslag.
Prop. 1993/94:187
Bilaga 1
21
Förslag till
Lag om försöksverksamhet med medborgarkontor
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1993/94:187
Bilaga 2
Definition
1 § Med ett medborgarkontor avses i denna lag en kommunal inrättning
där förvaltningsuppgifter från olika kommunala myndigheter handläggs.
Vid ett medborgarkontor kan också handläggas sådana uppgifter som
följer av 2 eller 3 §.
Avtal med myndigheter m.fl.
2 § En kommun får träffa avtal om att en viss eller vissa anställda vid
ett medborgarkontor skall utföra förvaltningsuppgifter åt någon eller
några av följande myndigheter eller organ:
1. polismyndighet,
2. skattemyndighet,
3. offentlig arbetsförmedling,
4. posten,
5. kronofogdemyndighet,
6. länsstyrelse,
7. allmän försäkringskassa eller
8. landsting.
Förvaltningsuppgifter som avser myndighetsutövning får med stöd av
ett sådant avtal utföras av anställda vid ett medborgarkontor bara i den
utsträckning som regeringen föreskriver.
Avtal med enskilda
3 § En kommun får träffa avtal med ett bolag, en förening eller en
stiftelse om att anställda vid ett medborgarkontor skall utföra sådana
uppgifter åt dessa som riktas mot kommunmedlemmarna och som det är
av allmänt intresse att kommunen utför där.
Avtalets form
4 § Ett avtal som avses i 2 eller 3 § skall vara skriftligt. Det får inte
träffas för längre tid än till och med utgången av juni 1999.
22
I sådant avtal som avses i 2 § skall närmare anges hur förvaltnings-
uppgifterna skall skötas vid medborgarkontoret samt hur handlingar
skall hanteras med hänsyn till bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100) och arkivlagen (1990:782).
Ett avtal som avses i första stycket skall godkännas av regeringen och
får inte tillämpas dessförinnan. Detsamma gäller ändringar av sådana
avtal.
Prop. 1993/94:187
Bilaga 2
Wrksamhetsredovisning
5 § Kommunen och den som kommunen har träffat avtal med enligt 2
eller 3 § skall skriftligen senast den 1 mars varje år gemensamt redovisa
for regeringen hur den avtalade verksamheten har bedrivits under när-
mast föregående kalenderår.
Upphörande av avtal
6 § Regeringen får återkalla ett godkännande enligt 4 § sista stycket,
om ändrade förhållanden kräver det eller det finns andra särskilda skäl
för det.
Avtalet skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen be-
stämmer.
När regeringen återkallar ett tillstånd enligt denna lag får kommunen
fullfölja sina åtaganden enligt andra avtal än sådana som träffats enligt
2 eller 3 § och som kommunen träffat före regeringens beslut om åter-
kallelse av tillståndet.
7 § Om kommunen och den som kommunen har träffat avtal med enligt
2 eller 3 § har kommit överens om att avtalet skall upphöra att gälla i
förtid, skall parterna genast underrätta regeringen om det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller
till utgången av juni 1999.
23
Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)’
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)
att 1 kap. 6 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:187
Bilaga 2
1 kap.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Förbud att röja eller utnyttja
sekretessbelagd uppgift gäller
för myndighet där uppgiften är
sekretessbelagd samt för person
som på grund av anställning
eller uppdrag hos myndighet, på
grund av tjänsteplikt eller på
annan liknande grund för det
allmännas räkning deltar eller
har deltagit i myndighetens
verksamhet och därvid har fått
kännedom om uppgiften.
Förbud att röja eller utnyttja
sekretessbelagd uppgift gäller
för myndighet där uppgiften är
sekretessbelagd samt för person
som på grund av anställning
eller uppdrag hos myndighet, på
grund av tjänsteplikt eller på
annan liknande grund för det
allmännas räkning deltar eller
har deltagit i myndighetens
verksamhet och därvid har fått
kännedom om uppgiften. Det-
samma skall gälla för anställda
vid ett medborgarkontor som
sköter vissa förvaltningsuppgifter
med stöd av lagen (1994:000)
om försöksverksamhet med
medborgarkontor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller
till utgången av juni 1999.
'Lagen omtryckt 1992:1474.
24
Efter remiss av arbetsgruppens om medborgarkontor slutrapport Ser-
vicesamverkan vid medborgarkontor (Ds 1993:67) har yttrande avgetts
av Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Rikspolisstyrelsen, Data-
inspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens arbets-
givarverk, Statskontoret, Riksförsäkringsverket, Posten, Arbetsmark-
nadsstyrelsen, Glesbygdsmyndigheten, NUTEK, Konsumentverket, Stat-
ens ungdomsråd, Kammarrätten i Sundsvall, Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i
Södermanlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Botkyrka kommun,
Järfälla kommun, Enköpings kommun, Eskilstuna kommun, Linköpings
kommun, Västerviks kommun, Gotlands kommun, Sölvesborgs kom-
mun, Munkedals kommun, Alingsås kommun, Skövde kommun, Sura-
hammars kommun, Avesta kommun, Ånge kommun, Bräcke kommun,
Umeå kommun, Arjeplogs kommun, Landstinget i Västemorrlands län,
Landstinget i Kalmar län, Dialog, Försäkringskasseförbundet, Lands-
organisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Pensionärernas Riks-
organisation, Riksidrottsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Sveri-
ges akademikers centralorganisation, Telia AB.
Vaggeryds kommun, Landstinget i Uppsala län, Svenska Arbetsgiva-
reföreningen och Tjänstemännens Centralorganisation har svarat att de
avstår från att yttra sig.
Prop. 1993/94:187
Bilaga 3
25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994
Prop. 1993/94:187
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Ask
Föredragande: statsrådet Davidson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:187 Försöksverksamhet med
medborgarkontor.
26
gotab 46207, Stockholm 1994