Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 februari 1994
Carl Bildt
Mats Odell
(Kommunikationsdepartementet)
Prop.
1993/94:168
Genom en ändring av 19 § yrkestrafiklagen (1988:263) markeras
länsstyrelsernas ansvar for den löpande tillsynen av den yrkesmässiga
trafiken.
För att underlätta länsstyrelsens tillsyn av den yrkesmässiga trafiken
föreslås att utsökningsregisterlagen (1986:617) ändras så att ändamålet
med registret vidgas till att också omfatta tillsyn av innehavare av tra-
fiktillstånd och trafikansvariga enligt yrkestrafiklagen. Syftet är att göra
det möjligt att sambearbeta uppgifter i utsökningsregistret med uppgifter
i Vägverkets centrala yrkestrafikregister.
Den tredje lagändring som föreslås gäller vandelsprövning av taxi-
förare. Legitimation såsom taxiförare får bara ges till den som med
hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig. Kravet
på forarlegitimation gäller såväl anställda förare som de tillståndshavare
som själva kör sina taxifordon. Legitimationen skall kunna återkallas.
Därutöver innehåller propositionen en redogörelse för planerade
åtgärder som i huvudsak kan genomföras genom regeringsbeslut om
förordningsforändringar eller genom beslut om regeringsuppdrag. De
viktigaste förslagen avser
- bättre möjligheter till kontroll mot polisregistret av dem som söker
tillstånd till yrkesmässig trafik,
- bättre information om taxor i taxitrafik,
1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 168
- vidgad skyldighet for polisen att rapportera brottslighet till tillsyns- Prop. 1993/94:168
myndigheten samt
- omedelbar giltighet av beslut om återkallelse av trafiktillstånd.
Prop. 1993/94:168
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Lagtext ................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1988:263) 5
2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617)........................... 8
3 Ärendet och dess beredning .................... 9
4 Regleringen av yrkestrafiken i huvuddrag ............ 10
5 Riksdagsbeslut under senare år med anknytning till yrkes-
trafiken ................................. 11
6 Övriga i ämnet inkomna skrivelser ................ 12
7 Behov av ökad tillsyn över den yrkesmässiga trafiken..... 15
8 Lagstiftningsfrågor.......................... 17
8.1 Löpande uppföljning av lämpligheten hos den som
fått tillstånd till taxitrafik .................. 17
8.2 Sambearbetning av yrkestrafikregistret med utsök-
ningsregistret ......................... 20
8.3 Legitimation av förare i taxitrafik.............22
9 Övriga förslag föranledda av Statskontorets utredning.....25
9.1 Prövning av sökandens lämplighet och laglydnad ... 25
9.2 Taxeinformation och taxinummer.............27
9.3 Taxameterfrågor........................28
9.4 Information till länsstyrelsen från polis och dom-
stolar .............................. 30
9.5 Uppföljning av tillståndshavares och taxiförares
lämplighet ...........................31
9.6 Polisens tillsyn över den yrkesmässiga trafiken .... 32
9.7 Återkallelse av trafiktillstånd med omedelbar
verkan.............................. 33
9.8 Övriga frågor......................... 34
10 Vägverkets roll ............................ 38
11 Kommande ändringar i yrkestrafiklagen .............40
12 Specialmotivering till förslagen i 14 a och 19 §§ yrkes-
trafiklagen ...............................40
Bilaga 1: Sammanfattning av Statskontorets rapport (1993:15)
Om taxi och annan yrkesmässig trafik..........43
Bilaga 2: Förteckning över inkomna remissyttranden med
anledning av Statskontorets rapport............48
Bilaga 3: Departementspromemorians förfåttningsförslag.....49
Bilaga 4: Sammanställning av remissyttrandena över
departementspromemorian .................54
Bilaga 5: Datainspektionens yttrande.................59
Bilaga 6: Lagrädsremissens lagförslag ................60
Bilaga 7: Lagrådets yttrande...................... 64
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 17 februari 1994 ............................. 65
Prop. 1993/94:168
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1988:263),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsöknings-
registerlagen (1986:617).
Prop. 1993/94:168
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1988:263)
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263)'
dels att 4, 19, 21 och 23 §§ samt rubriken närmast före 10 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, och närmast
före 14 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §2
Frågor om trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där
sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, där
företagets ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som berör
flera län skall dock prövas av Vägverket.
Frågor om fö rarlegitimation som
avses i 14 a § första stycket prö-
vas av länsstyrelsen i det län där
sökanden är folkbokförd.
Giltighet av trafiktillstånd, m.m. Giltighet av trafiktillstånd
Särskilda regler för taxitrafik
‘Lagen omtryckt 1988:1499.
2Senaste lydelse 1992:1651.
14 a §
Fordon i taxitrafik får endast
föras av den som har särskild
förarlegitimation. Sådan förar-
legitimation får ges till den som
innehar föreskriven körkortsbe-
hörighet och som med hänsyn till
yrkeskunnande och laglydnad
bedöms vara lämplig att tjänstgöra
som förare i taxitrafik.
En förarlegitimation skall åter-
kallas om innehavaren genom
brottslig gärning visat sig olämplig
att tjänstgöra som förare i taxitra-
fik eller om förutsättningarna för
legitimation annars inte längre
föreligger. Frågor om återkallelse
prövas av den länsstyrelse som har
beslutat om legitimationen.
Prop. 1993/94:168
19 §
De myndigheter som prövar
frågor om tillstånd utövar tillsyn
över att tillståndshavare bedriver
verksamheten enligt gällande
bestämmelser. Myndigheterna
skall också i övrigt verka för att
kraven på trafiksäkerhet och
arbetsmiljö uppfylls.
De myndigheter som prövar
frågor om tillstånd utövar tillsyn
över att tillståndshavare bedriver
verksamheten enligt gällande
bestämmelser och för därvid pröva
om förutsättningarna för tillstånd
enligt 6 § alltjämt föreligger.
Myndigheterna skall också i övrigt
verka för att kraven på trafiksä-
kerhet och arbetsmiljö uppfylls.
De länsstyrelser som har beslutat
om förarlegitimation utövar tillsyn
över att innehavare av sådan
legitimation uppfyller de krav som
enligt 14 a § första stycket gäller
för legitimationen.
21 § Prop. 1993/94:168
Den som driver yrkesmässig trafik enligt denna lag utan tillstånd skall
dömas för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Tillståndshavare som bryter mot Tillståndshavare som uppsåtligen
villkor som har meddelats i till- eller av oaktsamhet bryter mot
ståndet skall dömas till böter. villkor som har meddelats i till-
ståndet eller i taxitrafik anlitar
förare utan förarlegitimation enligt
14 a § döms till böter.
23 §’
Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
kammarrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om
varning får dock inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik
och om omprövning av tillstånd enligt 11 § får överklagas hos Väg-
verket. Vägverkets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.
En länsstyrelses beslut i frågor
om förarlegitimation enligt 14 a §
första stycket och om återkallelse
av en sådan legitimation får över-
klagas hos länsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3Senaste lydelse 1992:1651.
2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen Prop 1993/94-168
(1986:617)
Härigenom föreskrivs att 1 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §’
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto-
matisk databehandling föras ett för hela landet gemensamt utsöknings-
register.
Registret skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,
2 a. indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.
Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för
1. ändamål som avses i andra stycket 3,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande 3. utredningar vid bestämman-
och uppbörd av skatter, tullar och de och uppbörd av skatter, tullar
socialavgifter. och socialavgifter,
4. tillsyn över innehavare av
trafiktillstånd och trafikansvariga
enligt yrkestrafiklagen (1988:263).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
‘Senaste lydelse 1993:910.
Den nuvarande regeringen har vid flera tillfällen sedan den tillträdde
hösten 1991 framhållit behovet av en ökad tillsyn av den yrkesmässiga
trafiken. Så skedde senast i 1992 års budgetproposition och i proposi-
tionen 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken. Regeringen har
genom ändringar i yrkestrafikbestämmelsema skärpt tillståndsgivningen
och tillsynen. Riksdagen har anslutit sig till bedömningen att en skärpt
uppföljning av tillståndsgivningen behövs. Riksdagen har vidare instämt
i regeringens bedömning att beslutet om avregleringen av den yrkes-
mässiga trafiken skall ligga fest.
Regeringen uppdrog den 19 november 1992 åt Statskontoret att göra
en översyn av länsstyrelsernas tillsyn över den yrkesmässiga trafiken
och lämna forslag till förbättringar i syfte att effektivisera tillsynen i
linje med statsmakternas beslut i dessa frågor.
Statskontoret redovisade sitt uppdrag den 1 juni 1993 och överläm-
nade därvid sin rapport (1993:15) ”Om taxi och annan yrkesmässig
trafik”. En sammanfattning av rapportens innehåll redovisas i bilaga 1.
En förteckning över vilka remissinstanser som kommit in med remiss-
yttranden finns i bilaga 2. En sammanfattning av remissyttrandena finns
tillgänglig på Kommunikationsdepartementet (dnr K93/1567/4).
På grundval av Statskontorets rapport och remissyttrandena över
denna har en departementspromemoria med lagförslag utarbetats inom
Kommunikationsdepartementet, benämnd Ökad tillsyn av den yrkes-
mässiga trafiken (Ds 1993:91). Promemorian har remissbehandlats.
De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 3. En
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remiss-
yttrandena finns i bilaga 4.
Datainspektionen har i enlighet med 2 a § datalagen (1973:289) yttrat
sig över den föreslagna ändringen i 1 § utsökningsregisterlagen
(1986:617). Datainspektionen har inte haft något att erinra mot lagför-
slaget. En kopia av yttrandet har tagits in som bilaga 5.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 16 december 1993 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.
Lagrådet gör inte någon invändning i sak mot de framlagda lagför-
slagen men föreslår att det i 21 § yrkestrafiklagen anges vilket subjek-
tivt rekvisit som skall gälla for brottet. Regeringen har i propositionen
följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar
gjorts i lagtexten i förhållande till de till Lagrådet remitterade lagför-
slagen.
Det bör också nämnas att i avsnitten 9 och 10 i denna proposition
behandlas sådana förslag i Statskontorets rapport som inte kräver yttran-
de från Lagrådet.
Prop. 1993/94:168
Regleringen av yrkestrafiken sker i huvudsak genom yrkestrafiklagen,
YTL, (1988:263) och yrkestrafikförordningen, YTF, (1988:1503). För
tillämpligheten har Transportrådet meddelat allmänna råd
(TPR 1989:2). Av betydelse är också förordningen (1979:785) om
yrkestrafikregister samt vissa bestämmelser i fordonskungörelsen, FK,
(1972:595) och bilregisterkungörelsen (1972:599).
Med yrkesmässig trafik avses trafik i vilken personbil, lastbil, buss,
terrängmotorfordon eller traktortåg med förare ställs till allmänhetens
förfogande mot betalning för transport av personer eller gods. Yrkes-
mässig trafik får endast bedrivas av den som har trafiktillstånd.
Trafiktillstånd kan meddelas antingen för godstrafik eller för person-
transporter. Ett trafiktillstånd för persontransporter kan avse linjetrafik,
taxitrafik eller beställningstrafik med buss.
För all yrkesmässig trafik gäller att tillstånd enligt yrkestrafiklagen
endast får ges till sådana fysiska eller juridiska personer som bedöms
vara lämpliga att driva verksamheten. Därvid prövas om sökanden med
hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga
att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt
andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verk-
samheten.
För linjetrafik med buss som rör mer än ett län finns en särskild
skadlighetsprövning, där även trafikens påverkan på järnvägstrafik och
trafikhuvudmännens trafik kan beaktas. Taxitrafik, beställningstrafik
med buss och godstrafik är däremot endast föremål för prövning vad
avser dllståndshavarens lämplighet.
För att driva taxirörelse tillkommer krav på att fordonet skall vara
försett med typgodkänd kvittoskrivande och registrerande taxameter
samt att passagerare före färd skall kunna få kännedom om den taxa
som tillämpas. Fr.o.m. den 1 januari 1995 skall en taxiförare också ha
en legitimation utfärdad av Vägverket. Legitimationen visar att föraren
med hänsyn till kravet på yrkeskunnande blivit godkänd att föra fordon
i taxitrafik.
Trafiktillstånd gäller i allmänhet tills vidare. Trafiktillstånd som inte
längre används skall återkallas. Det skall också återkallas om det i den
yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av trafikrörelsen eller i
annan näringsverksamhet som tillståndshavaren driver har förekommit
allvarliga missförhållanden eller om annars förutsättningarna för till-
stånd inte längre föreligger. Om missförhållandena inte är av allvarlig
art, kan i stället varning meddelas.
Tillståndsmyndigheter för den yrkesmässiga trafiken är länsstyrel-
serna. Enda undantaget från denna regel är att Vägverket är tillstånds-
myndighet vid linjetrafik som rör mer än ett län. Vägverket är dessutom
central tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga trafiken.
I regeringens beslut den 22 december 1993 om budgetproposition för
budgetåret 1994/95 finns förslag under trettonde huvudtiteln om en
ökning av resurserna för länsstyrelsernas tillståndsprövning och tillsyn
över den yrkesmässiga trafiken. Förslag redovisas också för hur resurs-
Prop. 1993/94:168
10
förstärkningen skall kunna finansieras, nämligen med en höjning av den Prop. 1993/94:168
årliga avgiften för yrkestrafikmärket. En viss intäktsökning för staten
sker också genom att antalet beslut om tillstånd kan beräknas öka.
Godstrafiken avreglerades med bötjan redan under 1970-talet. Våren
1988 beslutade riksdagen efter förslag av regeringen om en fortsatt
avreglering på yrkestrafikområdet (prop. 1987/88:50 bil. 1, prop.
1987/88:78, bet. 1987/88:TU15, rskr. 1987/88:166). Beslutet innebar
att behovsprövningen för beställningstrafik med buss avskaffades den
1 januari 1989 och övrig behovsprövning den 1 juli 1990. Nära för-
bundet med dessa avregleringar var att länsstyrelsen skulle skärpa
lämplighetsprövningen av dem som avser bedriva eller bedriver yrkes-
trafik.
För taxitrafiken slopades taxeregleringen, trafikområdesindelningen,
trafikeringsplikten och kommenderingsplanen samt kravet på att tillhöra
en beställningscentral.
I 1992 års budgetproposition redovisades kritik mot länsstyrelsernas
insatser i fråga om lämplighetsprövningen och den efterföljande kontrol-
len av lämpligheten. I propositionen framhölls främst behovet av att
skärpa efterlevnaden av det existerande regelverket, inte att skärpa
regelverket som sådant. De brister som uppmärksammats skulle med
andra ord bero på tillämpningen av bestämmelserna. Regeringen be-
tonade att det inte fanns någon anledning att ompröva beslutet om av-
regleringen.
Riksdagen (bet. 1992/93:TU1, rskr. 1992/93:2) instämde i att be-
slutet om avregleringen låg fast. Riksdagen ansåg dock att det krävdes
en snabb utredning av möjligheterna att skärpa reglerna ytterligare i
syfte att sanera taxibranschen och för att kunderna skall kunna åka
säkert till en kostnad som är rimlig i förhållande till resans omfattning.
Den 19 november 1992 beslutade regeringen dels att ge Statskontoret
i uppdrag att göra en översyn av länsstyrelsernas tillsyn över den yrkes-
mässiga trafiken, dels att under första halvåret 1993 tillåta samköming
mellan dåvarande Trafiksäkerhetsverkets yrkestrafikregister och uppgif-
ter i utsökningsregistret om fordringar som drivs in av kronofogdemyn-
digheten i allmänt mål.
Den 10 december 1992 beslutade regeringen om ytterligare två åt-
gärder för att komma till rätta med missförhållanden inom taxinäringen.
För det första infördes i yrkestrafikförordningen krav på godkänt prov
för taxiförare. Om en förare uppfyller Vägverkets krav skall en legiti-
mation utfärdas. Denna legitimation skall finnas i fordonet väl synlig för
passageraren. För det andra vidtogs en ändring i regleringen som syfta-
de till att förhindra att en tillståndshavare ställde sina taxifordon till för-
fogande till personer som inte hade trafiktillstånd. Det skulle med andra
11
ord finnas ett bättre samband mellan trafiktillståndet, tillståndshavaren, Prop. 1993/94:168
det anmälda fordonet samt fordonets registreringsskylt.
I propositionen 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken, som
beslutades av regeringen den 17 december 1992, presenterades bl.a.
följande förslag:
- Krav på Vägverket att följa upp yrkeskunnandet hos taxiföretagare.
- Högre krav på prisinformation.
- Krav på att taxametrar alltid skall vara plomberade samt en rad andra
åtgärder för bättre kontroll av taxametrar.
- Nuvarande tillstånd att plombera taxametrar skall dras in så snart
som möjligt. Godkännande av verkstad for plombering skall göras av
Styrelsen för teknisk ackreditering (Swedac).
Sammanlagt redovisades 15 olika förslag som innebär en skärpt
tillsyn av taxitrafiken.
Riksdagens revisorer avgav den 17 mars 1993 en rapport om avregle-
ringen av taxinäringen. Rapporten grundar sig i huvudsak på förhållan-
dena i Stockholms län.
Revisorerna pekade särskilt på bristerna i länsstyrelsens uppföljning
av tillståndshavamas lämplighet. En återkommande uppföljning borde
enligt revisorerna i princip vara lika grundlig och omfatta samma kon-
trollmoment som tillståndsprövningen. Mot denna bakgrund föreslog
revisorerna att en ordning med tidsbegränsade tillstånd borde övervägas
liksom tidigare framlagda förslag avseende ett trafiktillstånd för varje
taxifordon.
Trafikutskottet anförde i sitt betänkande (bet. 1992/93 :TU26) av-
seende proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken att
målet för samhällets insatser borde vara att utforma instrument och
incitament som sammantaget förmår bidra till att en önskvärd utveckling
sker inom taxitrafiken utan att en återgång för den skull sker till tidigare
detaljreglering.
Utskottet ansåg att Riksdagens revisorers förslag noga borde över-
vägas av regeringen samtidigt som man hänvisade till det regeringsupp-
drag Statskontoret fått att förutsättningslöst utvärdera länsstyrelsernas
tillsyn över den yrkesmässiga trafiken.
Utskottet föreslog att riksdagen skulle lämna utan erinran vad som
anförts i propositionen, vilket också blev riksdagens beslut (rskr.
1992/93:278).
Svenska Taxiförbundet har i en skrivelse som kom in den 14 maj 1993
redovisat synpunkter på dåvarande Trafiksäkerhetsverkets rapport
12
”Avregleringen av taxitrafiken”. Synpunkterna gäller formuleringar i Prop. 1993/94:168
rapporten om utbildning av blivande tillståndshavare i yrkeskunnande.
Trafikpolisen i Stockholms län har inom ramen for sitt projekt om den
olagliga yrkesmässiga trafiken (POLY) särskilt utrett vissa frågor röran-
de taxameteranvändningen. I en skrivelse som kom in den 23 juli 1993
redovisas resultatet av utredningen samt trafikpolisens förslag till åt-
gärder. Sammanfattningsvis föreslås:
- Att samtliga typgodkända taxametrar på den svenska marknaden skall
vara fast monterade i fordonen. Taxametrar av kassettyp bör inte
vara tillåtna om man inte kan presentera ett system som är säkert.
- Att viktiga uppgifter om taxametrarna finns tillgängliga i centrala bil-
registret.
- Att abonnentnummer förbjuds och ersätts med organisationsnummer.
- Att en taxameter inte får användas om organisationsnummer saknas.
- Att organisationsnummer på kundens kvitto får en placering där det
alltid kan avläsas.
Vidare lämnas i skrivelsen förslag till hur länsstyrelserna bör besluta
i fråga om undantag från bestämmelserna om taxameter i taxifordon.
Trafikpolisen redovisar också synpunkter på Vägverkets föreskrifts-
arbete i fråga om användning av taxametrar och installation av taxamet-
rar. Trafikpolisen hemställer att Vägverket utarbetar ett utbildnings-
program i ämnet taxametrar som kan användas av trafikpolisen över
hela landet.
Skrivelsen har översänts för yttrande till Vägverket, Statens prov-
ningsanstalt, Länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska Taxiförbun-
det. Statens provningsanstalt instämmer i allt väsentligt i vad Trafik-
polisen i Stockholms län föreslår. Länsstyrelsen i Stockholms län till-
styrker också flera av förslagen samt lämnar en redogörelse för sina
bedömningar av undantag från kravet på taxametrar. Svenska Taxiför-
bundet konstaterar att förslagen i allt väsentligt redan behandlats av
regeringen i proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken.
Riksdagen har också beslutat i enlighet med propositionen. Problemet är
enligt förbundet att Vägverket ännu inte vidtagit åtgärder i enlighet med
riksdagens beslut. Vägverket framhåller i sitt remissyttrande att de i
utredningen påtalade bristerna beträffande nuvarande regelverk och
vissa typer av taxametrar i huvudsak är kända. Förslag till åtgärder
avseende flertalet av de i utredningen angivna områdena har av rege-
ringen redovisats i proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitra-
fiken. Vägverket återkommer med nya föreskrifter om taxametrar.
Svenska Taxiförbundet har i en skrivelse som kom in den 16 augusti
1993 framhållit att lagstiftningen for trafiktillstånd bör förtydligas.
Anledningen är, enligt förbundet, att Kammarrätten i Stockholm upp- 13
hävt länsstyrelsens beslut att återkalla ett tillstånd för en taxiägare som
dömts för misshandel. Vidare önskar förbundet att länsstyrelserna skall Prop. 1993/94:168
ha rätt att överklaga kammarrättsdomar till Regeringsrätten.
I en skrivelse som kom in den 17 september 1993 har Svenska Taxi-
förbundet vänt sig mot att taxiforarlegitimationen skall styras av före-
skrifter som utformas centralt av Vägverket. De länsstyrelser som kän-
ner behov av en särskild förarlegitimation skall i stället fä besluta om
föreskrifter för resp. län. Förbundet hemställer om att ikraftträdandet av
bestämmelserna om förarlegitimation skjuts upp till den 1 juli 1994.
Från Gustaf Forsberg m.fl. har protestlistor kommit in den 23 sep-
tember 1993 med krav på att länsstyrelsen inte skall meddela några nya
tillstånd förrän länsstyrelsen skapat full kontroll över vad den har att
tillse inom taxi. Vidare hemställs att - om så krävs - samtliga trafiktill-
stånd skall omprövas och att ett trafiktillstånd skall omfatta högst ett
fordon.
Vid en uppvaktning den 15 oktober 1993 överlämnade Taxi Trafik-
förening Stockholm u.p.a. (Taxi Stockholm) en skrivelse där föreningen
framhåller att den är positiv till avregleringen. Föreningen konstaterar
dock att man drygt tre år efter avregleringen tvingas se att utvecklingen
i branschen blivit en helt annan än den avsedda. Den goda avsikten
bakom avregleringen var att främja en skärpt och utvecklande konkur-
rens till fromma for konsumentintresset. I stället har föreningen tvingats
åse hur taxibranschen i storstadsregionerna infiltrerats av kriminella
aktörer som skrämmer bort taxikonsumentema och hotar att slå ut
branschens seriösa näringsidkare.
Avregleringen riskerar enligt föreningen att bli en bumerang för alla
tillskyndare av ett fritt och konkurrensutsatt näringsliv. Om statsmak-
terna inte snarast agerar, kommer taxikonsumentema i storstadsregio-
nerna att vara hänvisade till skrupelfria och mindre nogräknade trans-
portörer.
För att förhindra en sådan utveckling kräver Taxi Stockholm att ett
antal åtgärder vidtas. Förslagen överensstämmer i stort med vad som
framhålls av Gustaf Forsberg m.fl.
I en bilaga till skrivelsen lämnar Taxi Stockholm synpunkter på
Statskontorets rapport. Synpunkterna har tagits in i remissammanställ-
ningen över rapporten.
Vid en uppvaktning den 2 november 1993 redovisade Svenska Taxi-
förbundet sina synpunkter på behovet av samordnade åtgärder på taxi-
området. Vidare diskuterades behovet av förnyad prövning av trafiktill-
stånd, taxameterfrågor, upphandlingsproblem m.m. Förbundet under-
strök också vikten av att länsstyrelserna får utökade resurser för till-
synen av den yrkesmässiga trafiken. Förbundet erinrade om sina tidiga-
re framförda önskemål om att länsstyrelserna skall få möjlighet att
överklaga sådana domar i kammarrätten som undanröjt länsstyrelsens
beslut.
Genom en skrivelse som kom in den 2 november 1993 redovisade
Vägverket sin årliga rapport om tillståndet inom den yrkesmässiga trafi-
ken.
Vid en uppvaktning den 17 november 1993 redovisade Svenska 14
Transportarbetareförbundets avdelning nr 12 i Malmö ett antal krav som
enligt avdelningen måste uppfyllas for en sanering av taxinäringen. Till Prop. 1993/94:168
kraven hör att ett stopp i tillståndsgivningen införs, att begreppet trafik-
område återinfors och att det skall finnas ett trafiktillstånd för varje
taxifordon. Det skall vidare finnas en vandelsprövning av taxiförare.
Anslutning till beställningscentral skall vara obligatorisk. På det lokala
planet skall det finnas en politisk nämnd som övervakar de kvalitativa
kraven på taxinäringen.
I en skrivelse som kom in den 24 november 1993 framhåller Sveriges
Affärsreseförening vikten av en fortlöpande tillsyn över taxinäringen.
För att resenärerna skall kunna åka taxi skall de bl.a. kunna veta att
taxiföretaget är ett seriöst verkande företag, att chauffören har tillstånd
att köra taxi och att han hittar. Föreningen vill också ha bättre prisin-
formation både i taxibilen och på de större flygplatserna. Det behövs
enligt föreningen bättre samarbete mellan länsstyrelserna, Vägverket,
polisen och skattemyndigheterna så att branschen kan saneras.
Vidare kan nämnas att skrivelser kommit in från två privatpersoner
vari synpunkter lämnas på bl.a. behovet av en återgång till reglering av
taxitrafiken, resp, på behovet av mera tillförlitliga taxametrar.
Slutligen skall nämnas att Länsstyrelsen i Hallands län genom Bo
Johansson och Länsstyrelsen i Ålvsborgs län genom Leif Delin den
14 april 1992 kommit in med en skrivelse vari framhålls att länsstyrel-
serna inte tillräckligt underrättas av andra myndigheter om olika miss-
förhållanden som förekommer inom den yrkesmässiga trafiken. Länssty-
relserna kan därmed inte bedriva sin tillsyn av trafiken på ett effektivt
sätt.
Länsstyrelserna framhåller att bestämmelsen i 15 § yrkestrafikför-
ordningen om domstols underrättelseskyldighet inte är tillräcklig för att
länsstyrelserna skall få det underlag som krävs för prövningen. Länssty-
relserna bör i större utsträckning få underrättelse om tillståndshavare
m.fl. som gjort sig skyldiga till sådana lagöverträdelser att deras lämp-
lighet måste ifrågasättas.
Ett direkt underrättelseflöde mellan Rikspolisstyrelsen, Vägverket
(f.d. Trafiksäkerhetsverket) och länsstyrelserna borde enligt skrivelsen
finnas som underlag för länsstyrelsernas prövning enligt 15 och 17 §§
yrkestrafiklagen om återkallelse av trafiktillstånd på samma sätt som det
finns enligt körkortsförordningen. Länsstyrelserna behöver enligt skri-
velsen också få tillgång till uppgifter som kommer fram genom en
sambearbetning av utsökningsregistret med Vägverkets centrala yrkes-
trafikregister.
Riksdagen har som tidigare nämnts vid flera tillfallen under senare år
ställt sig bakom regeringens ställningstagande att beslutet om hittills-
varande avreglering av den yrkesmässiga trafiken ligger fast. Effekterna 15
av avregleringen får trots vissa problem vad gäller efterlevnaden av ett Prop. 1993/94:168
antal bestämmelser inom bl.a. yrkestrafiklagstiftningen och skattelag-
stiftningen bedömas som övervägande positiva.
Den slopade behovsprövningen har i stort sett lett till avsett resultat
vad gäller tillgången till taxitjänster. Det är sällan svårt att få tag i taxi,
framfor allt inte i storstadsregionerna. Kundernas väntetid vid telefonbe-
ställning av taxi har i allmänhet minskat liksom också tiden för att få en
bil framkörd. De befårade bristema i glesbygd synes i stort sett ha
uteblivit, bl.a. till följd av de villkor beträffande trafikutbud som ställs
av kommuner och trafikhuvudmän vid upphandling av bl.a. skolskjutsar
och färdtjänst.
Detta hindrar inte att det kan finnas fog för påståendet att det före-
kommer en viss överetablering i storstäderna, vilket naturligtvis ställer
till med problem för näringen som sådan och dess anställda. För kun-
derna är det däremot i huvudsak positivt med god tillgång till taxibilar
och därav följande priskonkurrens.
Det kan emellertid också konstateras att avregleringen kommit att
medföra en del oegentligheter och missförhållanden inom taxi vad avser
den privata kundens ställning och säkerhet samt att konkurrensen inte
alltid sker på lika villkor. Det sistnämnda medför allvarliga problem för
de seriösa till stånd shavama som hotas att slås ut av sådana trafikutövare
som skaffar sig konkurrensfördelar genom att bryta mot lagar och be-
stämmelser. Dessutom finns det problem som har att göra med brister i
de medel som finns tillgängliga for att komma till rätta med missför-
hållanden som i större eller mindre utsträckning är gemensamma för
samtliga transportslag inom den yrkesmässiga trafiken.
Särskilt inom taxi blir problemen iögonfallande. Fokuseringen till
vissa av massmedia uppmärksammade problem inom Stockholmsregio-
nen är påtaglig. Det går dock inte att komma ifrån att just taximarkna-
den för privatresor har en speciell karaktär för kunden genom att den
kännetecknas av att det är svårt att i förväg avgöra tjänstens pris och
kvalitet och att kunden därför inte har marknadsöverblick. Taxi skiljer
sig från övriga servicenäringar på det sättet att det sällan finns åter-
kommande relationer mellan ett och samma par av kund och förare eller
företag. Anonymiteten inom näringen är därför stor vilket kan bidra till
en försämrad serviceanda. Det är relativt lätt för nystartade företag att
etablera sig på marknaden, men tyvärr också lätt att utnyttja kunders
kunskaps- eller forhandlingsunderläge.
Kunden har också svårt att veta om det finns brister i fråga om säker-
heten vid färd med ett visst fordon och med en viss förare.
Det är också allvarligt inom all yrkesmässig trafik att det finns en
”gråzon” av företagare som bryter mot skattelagstiftningen antingen
genom att inte registrera sig för skattskyldighet eller inte redovisa skat-
ter och avgifter i förhållande till verksamhetens omfattning. För taxi
kan detta ske bl.a. genom avancerade taxametermanipulationer. Vidare
finns företagare som genom konkurser och företagskaruseller undanröjer
skulder till samhället och leverantörer och samtidigt får verksamheten
statssubventionerad genom lönegarantimissbruk. 16
Andra nämnda former av illojal konkurrens är underforsäkrade for- Prop. 1993/94:168
don och brott mot arbetstidslagstiftningen. Det förekommer också ut-
nyttjande av förare för vilka skatter och sociala avgifter inte betalas.
Allt detta gör det svårt för seriösa företagare att konkurrera med sådana
som inte fullföljer sina ekonomiska skyldigheter mot samhället eller sina
anställda.
Av den statistik som Länsstyrelsen i Stockholms län redovisar i sitt
yttrande över Statskontorets rapport framgår att antalet återkallade
trafiktillstånd är högre for lastbilsföretag än för taxiföretag. Antalet
avslag på ansökningar om trafiktillstånd är däremot högre för taxitrafi-
ken. Av detta går det naturligtvis inte att dra några slutsatser om vilken
trafikgren som har de största problemen. Länsstyrelserna och andra
remissinstanser framhåller rent allmänt att problemen är stora inom hela
den yrkesmässiga trafiken, dock kanske värst i storstadsområdena och
då inom godstrafiken och taxitrafiken. För den långväga busstrafiken
redovisas då och då problem i form av brott mot arbetstidsbestämmel-
sema.
Beslutet om avreglering av den yrkesmässiga trafiken ligger fest. De
missförhållanden som förekommer bör motverkas genom att tillsynen
över trafiken skärps. Länsstyrelserna behöver få mera ändamålsenliga
verktyg för sitt tillsynsarbete. Det är dessutom viktigt att samarbetet
mellan länsstyrelserna och andra berörda myndigheter underlättas.
Viktiga steg i den riktningen har redan tagits men samarbetet behöver
formaliseras i vissa avseenden.
Det är en bättre kontroll av efterlevnaden av nuvarande regelverk
som behövs. De lagförslag som redovisas i följande avsnitt har som
framstå syfte att göra tillsynen effektivare.
Det är också, som regeringen ser det, viktigt att redan fettade beslut
i syfte att få en bättre ordning inom yrkestrafiken kan genomföras så
snabbt som möjligt. För att bidra till ett sådant genomförande har ge-
nom Kommunikationsdepartementets försorg tillkallats en Lednings-
grupp för yrkestrafikfrågor. I gruppen skall också samarbetet mellan
myndigheterna och mellan dessa och olika branschorganisationer stude-
ras och klarläggas, i syfte att effektivisera tillsynen över trafiken. Ett
tredje syfte med gruppen är att kartlägga behovet av eventuell ytterliga-
re lagstiftning inom området. Gruppen består av företrädare för led-
ningen inom 18 olika myndigheter och branschorganisationer med an-
knytning till yrkestrafiken. Arbetsformerna för gruppen skall vara in-
formella. Arbetet skall i stort vara avslutat före sommaren 1994.
8.1 Löpande uppföljning av lämpligheten hos den som fått
tillstånd till taxitrafik
Regeringens förslag: En skärpt uppföljning av dem som fått
tillstånd till yrkesmässig trafik skall ske.
17
2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 168
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Prop. 1993/94:168
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av samtliga utom Vägverket,
som dock tillstyrker den redovisade ändringen i 12 § yrkestrafikför-
ordningen. Svenska Busstrafikförbundet föreslär en omformulering i
19 § yrkestrafiklagen.
Skälen för regeringens förslag: Statskontoret har i sin rapport läm-
nat en lång rad förslag som syftar till att förbättra uppföljningen av
tillståndsgivningen. Tillsynen skall kunna förbättras genom ökat sam-
arbete mellan berörda myndigheter.
Ett av förslagen syftar till att minska möjligheterna för en tillstånds-
havare att flytta över delar av sin fordonspark till personer som inte har
tillstånd till yrkesmässig trafik. Sådana överflyttningar upptäcks ofta vid
de allt mer vanligt förekommande konkurserna inom branschen.
För att minska möjligheterna till överflyttning av fordonsparken till
personer som inte godkänts som trafikutövare föreslår Statskontoret att
yrkestrafikregistret under viss tid efter en prövning spärras för registre-
ring av ytterligare fordon. När tillståndshavaren anmäler ytterligare
fordon på sitt tillstånd får länsstyrelsen genom spärren vetskap om detta
och kan vidta en kontroll, motsvarande en ny tillståndsprövning.
Enligt regeringens mening måste vid den löpande lämplighetsupp-
följningen bestämmelser finnas som motverkar att överföringar av for-
don sker från en tillståndshavare till personer som inte har trafiktill-
stånd. Det får således inte förekomma att tillståndshavaren - i stället för
att bedriva trafiken med anställda förare - hyr ut sina fordon till perso-
ner som inte har prövats lämpliga att ha tillstånd till yrkesmässig trafi-
fik.
På detta sätt blir det möjligt att bedriva yrkesmässig trafik utan någon
som helst tillsyn från länsstyrelsens sida eller kontroll från skattemyn-
digheterna. Redovisning av mervärdesskatt och andra skatter kan utebli
så gott som helt. Några arbetsgivaravgifter betalas över huvudtaget inte
in eftersom det inte formellt sett finns några anställda.
Beträffande vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med
missförhållandena kan konstateras att remissinstanserna är ense om
behovet av åtgärder men har olika uppfattningar om val av metod.
Oenigheten har bl.a. att göra med att trafiktillstånd mera sällan åter-
kallas på grund av brott mot just yrkestrafiklagstiftningen.
Det kan hävdas att det formellt sett redan finns en ordning som skulle
kunna förhindra att fordon överförs till personer som inte har trafiktill-
stånd. Enligt yrkestrafikförordningen skall således, innan ett fordon
används i yrkesmässig trafik, en anmälan om fordonet och dess registre-
ringsnummer lämnas till tillståndsmyndigheten, dvs. när det gäller
taxitrafik till länsstyrelsen. En sådan anmälan är en förutsättning för att
tillståndshavaren skall få ett s.k. yrkestrafikmärke för fordonet och en
gul taxiskylt. Tillståndshavaren får därefter inte överlåta sina på detta
sätt märkta fordon till något annat företag utan att den ansvarige för
detta senare företag lämplighetsprövas. Genom en i december 1992
beslutad ändring i YTF skall länsstyrelsen, när fordonet anmäls, också
kontrollera att fordonet verkligen är godkänt för det slag av trafik som 18
yrkestrafiktillståndet avser. Om fordonet skall användas i taxitrafik skall
det t.ex. uppfylla kravet på godkänd taxameter. Vidare skall länsstyrel- Prop. 1993/94:168
sen kontrollera att tillståndshavaren är ägare eller har nyttjanderätt till
fordonet.
Det är emellertid uppenbart att systemet inte fungerar på ett tillfreds-
ställande sätt. Det är alltför lätt att hyra ut taxifordon till personer som
formellt står som anställda förare men som uppträder som trafikutövare
utan att uppfylla kraven på ekonomisk och personlig lämplighet och på
sådan laglydnad som krävs av en tillståndshavare.
För att stävja detta missbruk har föreslagits ”ett fordon per tillstånd”.
Statskontoret har för sin del inte kunnat påvisa fördelarna med en sådan
ordning. Flertalet remissinstanser avstyrker förslaget.
Den ändring av 19 § yrkestrafiklagen som nu föreslås syftar till att
ytterligare precisera länsstyrelsernas ansvar för den fortlöpande till-
synen. En skärpt tillsyn av taxitrafiken skall kunna ske genom de änd-
ringar i yrkestrafikförordningen som regeringen nyligen har beslutat om
och som innebär att tillståndsmyndigheten ånyo skall pröva tillståndsha-
varens lämplighet enligt 6 § yrkestrafiklagen i det fall tillståndshavaren
anmäler att han vill utöka det antal fordon som tidigare anmälts for
användning i taxitrafiken. Ett villkor för att taxiägaren skall få utöka sin
fordonspark är således att tillståndsmyndigheten på nytt prövar dennes
lämplighet. Därutöver skall för all yrkesmässig trafik gälla att kontroll
skall ske av att fordonet uppfyller de villkor om registrering och om
beskaffenhet och utrustning som föreskrivs bl.a. i bilregisterkungörelsen
(1972:599) och fordonskungörelsen (1972:595) för den fordonstyp och
för det slag av trafik tillståndet avser. För t.ex. taxitrafik förutsätter
detta godkänd taxameter. Vidare skall för samtliga trafikslag kontrolle-
ras att tillståndshavaren är ägare eller har nyttjanderätt till fordonet.
Vid prövningen bör bl.a. också kontrolleras att registrering har skett
for mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. Det bör också kontrolleras
att den mervärdesskatt och de avgifter som erlagts står i rimlig propor-
tion till det antal fordon som godkänts för trafik.
På detta sätt torde syftet med önskemålet om ”ett fordon per till-
stånd” bli tillgodosett utan att man för den skull behöver tillgripa en
kostsam uppdelning av redan meddelade tillstånd.
Det bör framhållas att i de fall en tillståndshavare är väl känd av
länsstyrelsen, den förnyade tillståndsprövningen kan göras tämligen
summarisk. Det kan t.ex. vara fråga om en trafikutövare som under
loppet av flera år byggt upp en fordonspark och som vid tidigare pröv-
ningar befunnits lämplig. Är det däremot fråga om en, relativt sett,
mera väsentlig ökning av antalet anmälda fordon, kan det vara nödvän-
digt med en mera ingående lämplighetsprövning.
Den komplettering som föreslås i 19 § yrkestrafiklagen syftar till att
markera principen med återkommande lämplighetsprövning. Eftersom
återkallelsegrunden som regel är brott mot andra lagar än yrkestrafik-
lagen är det av stor vikt med ett nära samarbete mellan länsstyrelsen
och bl.a. polisen och skattemyndigheterna.
Regeringen vill också hänvisa till de preciseringar av grunderna för
återkallelse av trafiktillstånd som regeringen beslutade om den 16 de- 19
cember 1993. De nya bestämmelserna har tagits in som 11 a § yrkestra-
fikförordningen. I denna paragraf anges också att om ett trafiktillstånd Prop. 1993/94:168
har återkallats på grund av de omständigheter som nämns i paragrafen,
en tid av lägst tre och högst fem år skall bestämmas under vilken den
prövade skall anses olämplig att driva yrkesmässig trafik.
8.2 Sambearbetning av yrkestrafikregistret med utsöknings-
registret
Regeringens förslag: Utsökningsregistret skall få användas för
tillsyn av innehavare av trafiktillstånd och trafikansvariga enligt
yrkestrafiklagen (1988:263). Uppgifter i utsökningsregistret skall
få sambearbetas med uppgifter i Vägverkets centrala yrkestrafik-
register.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. I pro-
memorian föreslogs dock att uppgifter från utsökningsregistret skulle
lämnas ut till länsstyrelsen på medium för automatisk databehandling
(ADB). Regeringens förslag innebär att uppgifterna efter sambearbet-
ning lämnas ut till länsstyrelserna i form av utskrift.
Remissinstanserna: Av dem som yttrat sig tillstyrker samtliga.
Datainspektionen (DI) erinrar om att sambearbetning av utsöknings-
registret och yrkestrafikregistret måste regleras. Eftersom det rör sig
om återkommande sambearbetningar anser DI att det är lämpligt med en
författningsreglering. Riksskatteverket (RSV) vill utöka omfattningen av
uppgiftslämnandet. RSV framhåller också att sambearbetning enligt
promemorieförslaget innebär att det i första hand blir Vägverket som
får del av uppgifterna, inte länsstyrelserna. För att beivra bulvanför-
hållanden bör det enligt Svenska Taxiförbundet finnas möjlighet att ta
fram uppgifter också om styrelseledamöter i taxiföretag.
Skälen för regeringens förslag: Den 19 november 1992 beslutade
regeringen att tillåta sambearbetning av uppgifter i utsökningsregistret
om skatter och avgifter med yrkestrafikregistret. Härigenom har det
kunnat ske en bättre uppföljning av lämpligheten hos dem som fått
tillstånd till yrkesmässig trafik.
Tillståndet till sambearbetningen var tillfälligt och begränsat till första
halvåret 1993. Statskontoret föreslår i sin rapport att sambearbetning av
uppgifter om skulder som drivs in av kronofogdemyndigheten i allmänt
mål bör få ske även efter den 1 juli 1993 och utan tidsbegränsning.
Det huvudsakliga ändamålet med utsökningsregistret har hittills varit
dess användning för kronofogdemyndigheternas verkställighet enligt
utsökningsbalken eller annan författning samt planering och tillsyn av
denna verksamhet. Registret får vid sidan härav också användas för
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter samt för kontroll-
verksamhet och utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter,
tullar och socialavgifter. Användningen har alltså begränsats till den
exekutiva verksamheten och beskattningsverksamheten, dvs. i princip
20
till RSV:s verksamhetsområde. En utvidgning av ändamålet med regist- Prop. 1993/94:168
ret i enlighet med promemorieförslaget innebär att man bryter denna
princip. Behovet av att kunna bearbeta uppgifterna i registret måste vara
mycket stort för att kunna motivera en sådan förändring.
Erfarenheterna av den tillfälliga sambearbetningen avseende första
halvåret 1993 är enligt länsstyrelserna mycket goda. De har snabbt och
utan att behöva tillgripa en manuell bearbetning fått tillgång till uppgif-
ter om vilka trafikföretag och dess trafikansvariga som släpar efter med
skatter och avgifter eller är försatta i konkurs m.m. Härigenom har i ett
stort antal fåll trafiktillstånden ifrågasatts och i åtskilliga fåll återkallats.
En sådan verkningsfull sanering av den yrkesmässiga trafiken skulle inte
ha varit möjlig med hjälp av de tidigare använda metoderna att i varje
enskilt fåll manuellt inhämta uppgifter från kronofogdemyndigheten om
tillståndshavama.
Uppgifterna i den sambearbetning som ägde rum första halvåret 1993
håller nu på att bli föråldrade. Nya trafikföretag kommer till hela tiden.
I de redan befintliga företagen är det värdigt förekommande att de
trafikansvariga byts ut. Nya sambearbetningar behöver därför göras
med en viss periodicitet. Alternativet med enbart manuella granskningar
av uppgifter från kronofogdemyndigheten är inte realistiskt med hänsyn
till mängden trafiktillstånd (ca 37 000) och framför allt till den stora
omfattningen av förändringar i personkretsen av trafikansvariga. Det är
därför i hög grad angeläget att utsökningsregistret får användas även för
tillsyn av innehavare av trafiktillstånd och trafikansvariga enligt yrkes-
trafiklagen.
Med stöd av vad som anförts ovan och en enig remissopinion föreslår
regeringen att utsökningsregisterlagen (1986:617) ändras så att ända-
målet med registret även omfattar tillsyn av innehavare av trafiktillstånd
och trafikansvariga enligt yrkestrafiklagen.
Syftet är att göra det möjligt att sambearbeta vissa uppgifter i utsök-
ningsregistret med uppgifter i yrkestrafikregistret om tillståndshavare
och trafikansvariga och på så sätt underlätta länsstyrelsens tillsyn av den
yrkesmässiga trafiken enligt yrkestrafiklagen (1988:263). Det är alltså
endast uppgifter om de personer som förekommer i Vägverkets centrala
yrkestrafikregister, dvs. enbart tillståndshavare och trafikansvariga, som
skall sammanställas med uppgifter i utsökningsregistret. Att sambear-
beta uppgifterna även med uppgifter om styrelseledamöter i taxiföretag,
som Svenska Taxiförbundet föreslår, är inte praktiskt möjligt med nuva-
rande registerföring. Det förutsätter att uppgifterna, som i dag bara
finns i aktiebolagsregistret, förs in i yrkestrafikregistret. Det är natur-
ligtvis viktigt att beivra bulvanförhållanden men att utvidga register-
föringen på det nu antydda sättet skulle enligt vår mening föra för långt.
Ledamöterna är ofta många till antalet. Det händer också att samman-
sättningen av styrelsen ändras med kort varsel. Kontrollintresset får i
denna del tillgodoses på annat sätt. RSV framhåller att det finns behov
av att kontrollera även de personer som sökt men ännu inte beviljats
tillstånd. Detta är helt riktigt men även här får kontrollen ske på annat
sätt än genom sambearbetning av uppgifter i utsökningsregistret med 21
uppgifter i yrkestrafikregistret.
I förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) Prop. 1993/94:168
anges i 1 § tredje stycket 4 att utsökningsregistret får användas utanför
exekutionsväsendet även for tillsyn av innehavare av trafiktillstånd och
trafikansvariga enligt yrkestrafiklagen. Lydelsen sammanfaller med
förslaget i promemorian. Däremot har de i promemorian föreslagna
ändringarna i 9 § utsökningsregisterlagen inte tagits med i denna pro-
position. Skälet är att uppgifter ur utsökningsregistret inte kommer att
lämnas ut på medium för automatisk databehandling till länsstyrelserna,
vilket föreslogs i promemorian. Den tillfälliga sambearbetning som ägt
rum under första halvåret 1993 har enbart inneburit att länsstyrelserna
fått del av utskrifter i form av datalistor som sänts ut från RSV till resp,
länsstyrelse. Denna redovisning har varit fullt tillräcklig for tillsynsarbe-
tet och har, som nämnts, resulterat i ett stort antal återkallelser av
trafiktillstånd. Något skäl att ändra denna ordning finns inte. Eftersom
uppgifterna i utsökningsregistret inte kommer att lämnas ut till läns-
styrelserna på ADB-medium bör sambearbetningen lämpligen regleras
närmare i utsökningsregisterforordningen (1986:678). Regeringen vill
emellertid redan nu framhålla att en allmän strävan är att begränsa de
uppgifter som får sambearbetas med yrkestrafikregistret till sådana som
verkligen är betydelsefulla for länsstyrelsernas tillsynsverksamhet. Vad
som behövs för tillsynen är uppgifter i allmänna mål om skuldens stor-
lek men också om det i sådana mål finns ställd säkerhet, uppskov och
avbetalningsplan. Av betydelse är givetvis också uppgifter om betal-
ningsinställelse, likvidation och om företaget eller de granskade perso-
nerna är försatta i konkurs. Det bör även vara möjligt att kontrollera
om det finns ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt
2 § ackordslagen (1970:847).
Som tidigare nämnts i avsnitt 3 har DI inte haft något att erinra mot
lagförslaget. DI:s yttrande har tagits in som bilaga 5.
8.3 Legitimation av förare i taxitrafik
Regeringens förslag: Legitimation som taxiförare skall endast få
ges till den som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad
bedöms vara lämplig som taxiförare. Legitimationen skall kunna
återkallas om innehavaren genom brottslig gärning visat sig
olämplig.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens utom be-
träffande vilken myndighet som bör sköta vandelsprövningen.
Remissinstanserna: Samtliga tillstyrker en vandelsprövning av taxi-
förare. Länsstyrelserna samt Vägverket och Svenska Taxiförbundet vill
att prövningen skall ske av länsstyrelsen och inte av Vägverket. En
länsstyrelse föreslår att ikraftträdandet bör ske redan den 1 juli 1994.
Skälen för regeringens förslag: Är 1992 beslöt regeringen om en
ändring i yrkestrafikförordningen, så att förare i taxitrafik skall besitta
22
ett visst yrkeskunnande (12 d § yrkestrafikförordningen). Ett villkor för Prop. 1993/94:168
att få framföra fordon i taxitrafik skall således vara att föraren har blivit
godkänd vid ett av Vägverket anordnat skriftligt prov som styrker ett
sådant kunnande. Härigenom skall tillses att förarna har kunskaper i
kartläsning samt om olika passagerares behov av hjälp samt den känne-
dom om yrkestrafiklagstiftning och arbetstidsbestämmelser som erford-
ras för arbetet som förare i yrkesmässig trafik.
Yrkeskunnandet hos förarna skall bestyrkas genom en legitimation
med namn och fotografi. Föraren skall vid transport av passagerare
hålla legitimationen väl synlig.
Regeringens förslag om en vandelsprövning av förarna bör ses mot
bakgrund av att en passagerare i ett taxifordon är i hög grad beroende
av den enskilde förarens agerande. För resenärens trygghet är taxifora-
rens pålitlighet, ärlighet och yrkesskicklighet helt avgörande. Stor vikt
bör därför läggas vid förarnas egenskaper och inte endast vid taxiägar-
nas och den tekniska utrustningens. Förarnas vandelsprövning är mot
denna bakgrund av central betydelse.
I prövningen för en särskild förarbehörighet bör därför ingå en kon-
troll av sökandens laglydnad på motsvarande sätt som enligt 6 § yrkes-
trafiklagen gäller för tillståndshavare. Det bör också finnas en möjlighet
till återkallelse av en förarlegitimation.
Statskontoret framhåller i sin rapport att en av samhället utfärdad
legitimation placerad i taxifordonet och med namn och fotografi, kan
uppfattas som något mer än ett bevis på ett visst yrkeskunnande. Legiti-
mationen skulle med andra ord kunna inge en falsk trygghet om utfär-
dandet av legitimationen inte baseras på en lämplighetsprövning.
En vandelsprövning av taxiförare bör alltså införas. Så kan ske
genom att man i yrkestrafiklagen tar in en bestämmelse om att fordon i
taxitrafik får endast föras av den som har särskild förarlegitimation.
Sådan legitimation får bara ges till den som med hänsyn till yrkeskun-
nande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i
taxitrafik.
Kravet på förarlegitimation gäller såväl förare som de tillståndshavare
som själva kör sina fordon.
Beträffande de grunder på vilka en person skall kunna förvägras en
förarlegitimation och en sådan legitimation skall kunna återkallas, hän-
visas till specialmotiveringen till den föreslagna lagen om ändring i
yrkestrafiklagen.
I promemorian föreslogs att det bör ankomma på Vägverket att om-
besöija vandelsprövningen av taxiförare. Skälet till detta får förmodas
vara att det är Vägverket som enligt 12 d § yrkestrafikförordningen
svarar för prov om yrkeskunnande för att fora fordon i taxitrafik. Det
är också Vägverket som svarar för själva legitimationen. Hela förfaran-
det skulle därmed kunna ske inom ramen för verksamheten i en enda
myndighet.
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan uttalar att det bör
vara länsstyrelserna som ges uppgiften att utföra den lämplighetspröv-
ning som skall föregå utfärdandet av legitimationen.
23
Enligt regeringens mening kan det anföras skäl för båda lösningarna. Prop. 1993/94:168
Med hänsyn till att länsstyrelsen redan nu utför lämplighetsprövning i
såväl körkortsärenden som ärenden om trafiktillstånd finns det dock
övervägande skäl för att även vandelsprövningen av taxiförare bör ske
hos länsstyrelserna. För detta talar också att länsstyrelsen fortlöpande
skall följa upp lämpligheten hos den som fått trafiktillstånd på samma
sätt som nu föreslås för taxiförarlegitimationen. I båda fallen ankommer
det på länsstyrelsen att också besluta om återkallelse av tillståndet resp,
legitimationen. Det finns givetvis också i många fall ett personanknutet
samband mellan lämplighetprövningen av tillståndshavare och pröv-
ningen av taxiförare genom det stora inslaget av enbilsåkare inom taxi-
näringen.
Frågor om lämplighetsprövning av taxiförare bör således handläggas
av länsstyrelserna och då av den länsstyrelse där sökanden till en taxi-
forarlegitimering är folkbokförd. Det skriftliga provet vad avser yrkes-
kunnande bör förrättas av Vägverket. Om den sökande av en länssty-
relse godkänts som taxiförare, både med hänsyn till laglydnad och
yrkeskunnande, bör det ankomma på Vägverket att utfärda legitima-
tionsbeviset.
De nya bestämmelserna i yrkestrafiklagen om taxiförarlegitimation
bör träda i kraft den 1 januari 1995. Det vore givetvis fördelaktigt med
ett ikraftträdande vid en tidigare tidpunkt, vilket Länsstyrelsen i Stock-
holms län föreslår, men detta är dock inte tillrådligt med hänsyn till
bl.a. de prov om yrkeskunnande som skall organiseras över hela landet
och med prövning också av lokalkännedom i något län.
Krav på legitimation skall inte bara avse nytillkommande förare utan
också sådana personer som redan kör taxifordon.
Genom körkortsförordningen (1977:722) (i dess lydelse enligt SFS
1993:1049) skall uppgifter om innehav av taxiförarlegitimering föras in
i körkortsregistret. Länsstyrelsen får genom den sambearbetning som
fortlöpande sker av polisregistret med körkortsregistret vetskap om den
eventuella brottsbelastningen hos de taxiförare som skall vandelsprövas.
Sambearbetningen underlättar också den fortlöpande vandelsprövningen
av taxiförama.
I yrkestrafiklagen bör foras in en bestämmelse om att det ankommer
på länsstyrelsen att pröva frågor om förarlegitimation för taxitrafik.
Länsstyrelsen skall också utöva tillsyn över att innehavare av förarlegiti-
mationen uppfyller de krav som gällde vid beslutet om legitimationen.
Det får liksom nu ankomma på Vägverket att närmare utforma kraven
för förarlegitimationer för taxitrafik. Därvid får också för visst län,
t.ex. ett storstadslän, efter hörande av resp, länsstyrelse, föreskrivas
krav på lokalkännedom för förare som är folkbokförd i länet. Något
sådant krav torde för närvarande inte vara aktuellt annat än för Stock-
holms län.
Med anledning av vad Konkurrensverket framför i sitt yttrande över
Statskontorets rapport bör framhållas att en taxiförarlegitimation skall
vara giltig i hela landet. Särkrav på lokalkännedom för förare bosatta i
t.ex. Stockholms län skall självfallet inte hindra förare, bosatta t.ex. i 24
Uppsala län, att köra taxi i det förstnämnda länet. Härvid kan givetvis i
något enstaka fall uppstå situationer då föraren brister i lokalkännedo- Prop. 1993/94:168
men. Anknytningen till förarens folkbokföringslän är emellertid som
lösning avgjort bättre än att själva förarlegitimationen skall gälla för
köming enbart i ett begränsat område, vilket LO föreslår.
Avslutningsvis bör nämnas att det givetvis finns ett samband mellan
bestämmelserna i körkortslagen (1977:477) om återkallelse av sådant
körkort som omfattar taxibehörighet och de av regeringen nu föreslagna
möjligheterna till återkallelse av taxiförarlegitimation enligt yrkestra-
fiklagen.
I likhet med vad Styrelsen för riksfärdtjänst och Vägverket framför i
sina yttranden, vill regeringen här framhålla att det i särskild ordning
närmare bör utredas om det inte skulle vara en mera rationell lösning
med endast en förarbehörighet för taxitrafik.
Det kan också noteras att Lagrådet i sitt yttrande över lagrådsremis-
sen understryker att frågan om en enda förarbehörighet för taxitrafik
bör utredas.
Statskontoret har i sin rapport redovisat 25 olika åtgärdsforslag i syfte
att effektivisera tillståndsgivningen och skärpa tillsynen av dem som fått
tillstånd till yrkesmässig trafik. Tre av förslagen har redovisats i
föregående avsnitt under rubriken lagfrågor.
De ämnesområden med anknytning till den yrkesmässiga trafiken som
nu behandlas (avsnitt 9.1-9.6) utgår i huvudsak från Statskontorets
förslag. Därutöver följer i avsnitt 9.7 ett förslag till ändring i yrkestra-
fikförordningen som inte behandlats i Statskontorets rapport.
9.1 Prövning av sökandens lämplighet och laglydnad
Regeringens bedömning: Länsstyrelserna bör genom terminalåt-
komst i polisregistret kunna få veta huruvida de personer som söker
tillstånd till yrkesmässig trafik och till biluthyrning förekommer i
registret eller ej.
Statskontorets förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens bedömning.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks över lag, bl.a. av samtliga
länsstyrelser som yttrat sig i frågan, liksom också av Rikspolisstyrelsen.
Datainspektionen (DI) har inget principiellt att invända mot att länssty-
relsen får möjlighet att löpande undersöka om belastningsuppgifter
förekommer. DI betonar dock vikten av sekretesskydd.
Skälen till regeringens bedömning: Vid länsstyrelsens prövning av
en ansökan om yrkestrafiktillstånd och tillstånd till biluthyrning har
25
länsstyrelsen rätt att kräva att sökanden bifogar de handlingar och ut- Prop. 1993/94:168
drag som erfordras for länsstyrelsens beslut. Ett undantag från dessa
bestämmelser finns dock, nämligen utdrag ur polisregistret. Sådant
utdrag måste länsstyrelsen i varje enskilt ärende rekvirera från resp,
polismyndighet. Enligt 17 § i polisregisterkungörelsen (1969:38) får
enskild person endast i mycket begränsad utsträckning ta del av de
uppgifter som finns om honom själv i polisregistret.
När det däremot gäller ärende om körkortstillstånd får länsstyrelsen
enligt 16 a § polisregisterkungörelsen ha terminalåtkomst till polisregist-
ret för upplysning om någon belastningsuppgift finns eller inte. Om
länsstyrelsen finner att sökanden inte förekommer i polisregistret be-
höver någon ytterligare personutredning inte göras.
Någon sådan terminalåtkomst finns som nämnts inte vid prövning av
trafiktillstånd eller av tillstånd till biluthyrning. Det kan dock hävdas att
lämplighetsprövningen vid ansökan om trafiktillstånd och om tillstånd
till biluthyrning bör tillmätas minst samma vikt som vid prövning av
körkortstillstånd. Ett annat skäl för terminalåtkomst är de stora ärende-
mängder det kan röra sig om. Härtill kommer att antalet ärenden kom-
mer att öka till följd av den nyligen beslutade ändringen i yrkestrafik-
förordningen om en förnyad lämplighetsprövning av tillståndshavare och
trafikansvariga inom taxitrafik i det fall en tillståndshavare vill utöka sin
fordonspark. Statskontoret har beräknat att antalet ärenden om trafiktill-
stånd då kommer att öka med ca 1 000 till ca 5 500. Antalet förfråg-
ningar till polisregistret kommer då att öka i sådan grad att nuvarande
manuella rutiner knappast går att behålla.
Om terminalåtkomst vidgas till att gälla även prövning av ansökan
for yrkestrafik och biluthyrning sorteras belastningsfria sökande auto-
matiskt bort och länsstyrelsen kan begränsa sina beställningar av yttran-
den från polisen till de personer som förekommer i registret.
Förutom en snabbare handläggning skulle terminalåtkomsten medföra
en minskad arbetsbelastning för polismyndigheterna. Antalet ansökning-
ar om tillstånd inom yrkestrafikens område är nu ca 4 500 per år och
kommer som nämnts att öka till ca 5 500. Enligt Statskontorets beräk-
ningar torde endast ca 500 ärenden kräva särskilda yttranden.
Enligt regeringens mening bör sökning i polisregistret få förekomma
vid prövning av trafiktillstånd och tillstånd till biluthyrning. Sökning
skall endast avse om belastning finns eller inte. Särskilt yttrande kan
därefter inhämtas från polismyndighet när en person förekommer i
registret.
Registersökningen bör avse inte bara tillståndshavare och trafikansva-
riga utan också den vidare personkrets som i vissa fall ska lämplig-
hetsprövas. Med hänsyn till att det är vanligt förekommande att styrel-
seledamöter i taxiföretag med kort varsel byts ut finns behov av snabb
sökning i polisens register. Ett sådant behov finns också då det sker en
anmälan om en ökning av antalet fordon per tillstånd för taxitrafik och
då en förnyad lämplighetsprövning enligt 12 § yrkestrafikförordningen
skall ske.
En remissinstans har betonat vikten av sekretesskydd. Enligt 7 kap.
17 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess i verksamhet som avser
26
bl.a. uttag ur polisregister för uppgift som har tillförts registret. Den Prop. 1993/94:168
vidgade terminalåtkomsten kommer således att omfettas av samma
sekretess som i dag gäller för den terminalåtkomst som länsstyrelserna
har i ärenden om körkortstillstånd.
För att kunna genomföra en terminalåtkomst till polisregistret krävs
en komplettering av 16 a § polisregisterkungörelsen som anger terminal-
åtkomst för länsstyrelserna inte bara i ärenden om körkortstillstånd utan
också i ärenden om tillstånd till yrkesmässig trafik och till biluthyrning.
En ändring av 6 § yrkestrafikförordningen resp. 3 § förordningen om
biluthyrning behöver också göras. Nuvarande ordning innebär att till-
ståndsmyndighetema i samtliga fell skall inhämta yttrande om
sökandens lämplighet från polismyndighet. Förfrågningar i sådan hel-
täckande omfattning blir med den nämnda ändringen i polisregisterkun-
görelsen alltså obehövliga. De nya lydelserna bör i stort överensstämma
med den som finns i 11 § körkortsförordningen (1977:722). Vidare bör
i yrkestrafikförordningen anges ett bemyndigande för rikspolisstyrelsen
att besluta om föreskrifter om länsstyrelsens inhämtande av uppgifter ur
polisregistret. Lydelsen bör i stort sett överensstämma med 96 § kör-
kortsförordningen .
9.2 Taxeinformation och taxinummer
Regeringens bedömning: Information om gällande taxa i taxitrafik
bör anges på taxifordonet, både utvändigt och invändigt. Länsstyrel-
serna skall kunna meddela föreskrifter om informationens närmare
utformning. Taxifordonets registreringsnummer bör på ett tydligt
sätt anges också inne i ett taxifordon.
Statskontorets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks av de instanser som yttrat sig
i frågan.
Skälen till regeringens bedömning: I propositionen 1992/93:106 om
åtgärder rörande taxitrafiken framhölls vikten av att konkurrensen i
taxibranschen kan fungera på lika villkor. En av förutsättningarna här-
för är att taxikundema kan informeras på ett fullgott sätt om gällande
taxor.
Den överenskommelse som Konsumentverket och Svenska Taxiför-
bundet gjort om en lämplig mall för utformning av en taxitaxa har
fungerat tillfredsställande så till vida att Konsumentverket inte mottagit
några anmärkningar gentemot själva överenskommelsen. Det är emeller-
tid lätt att konstatera att taxeinformationen har sina brister. På många
fordon finns över huvud taget ingen taxa angiven vare sig på utsidan
eller på insidan. Som regel finns den enbart på utsidan vilket inte alltid
är tillräckligt för att kunden efter resans slut skall kunna jämföra debite-
rat pris enligt kvittot med den information om taxan som resenären
kunde få före resans böijan.
27
Enligt regeringens mening bör gällande taxa anges på ett tydligt sätt Prop. 1993/94:168
både utvändigt och invändigt på fordonet. Krav på prisinformation bör
därför införas i yrkestrafikförordningen med angivande av Vägverket
som ansvarig myndighet för informationens utformning. Föreskrifterna
bör utarbetas i samråd med Konsumentverket. I förordningen bör också
anges att länsstyrelsen skall kunna meddela föreskrifter om informatio-
nens närmare utformning, t.ex. vid de större flygplatserna.
Det är viktigt att kunden har möjlighet att under färden ha informa-
tion inte bara om förarens identitet genom den i avsnitt 8.3 föreslagna
forarlegitimeringen utan också om själva fordonets identitet. Sådan
information förbättrar möjligheterna för kunden till reklamationer efter
resans slut. Det skulle däremot föra for långt att varje taxifordon skulle
tilldelas ett särskilt taxinummer av resp, länsstyrelse, något som före-
slagits av en del remissinstanser. En sådan ordning skulle medföra höga
administrativa kostnader för att hålla ytterligare ett register aktuellt.
En enkel lösning, som förordas av Svenska Taxiförbundet, är att man
på yrkestrafikmärkets baksida, som alltså vetter in mot fordonet, med
tydliga siffror anger taxifordonets registreringsnummer, ordet TAXI och
vilket år yrkestrafikmärket avser. Andra sätt att ange fordonets registre-
ringsnummer kan också tänkas. Det väsentliga är att angivelsen kan ske
på ett tydligt sätt för passageraren.
Fortsatta överväganden bör ske beträffande eventuella ändringar i
yrkestrafikförordningen och förordningen (1975:885) om utmärkning av
fordon i yrkesmässig trafik.
9.3 Taxameterfrågor
Regeringens bedömning: Vägverket bör ges i uppdrag att ytterliga-
re utreda hur taxametrar kan göras säkrare. Därvid bör bl.a. stude-
ras om och i vad mån taxametrar i ökad utsträckning kan användas
för taxiföretagens bokföring och vid arbetstidsredovisning. Åtgärder
bör även vidtas som underlättar polisens kontroll av taxametrar.
Statskontorets förslag: Överensstämmer i stort med regeringens be-
dömning.
Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser tillstyrker ökade
krav på säkerhet hos taxametrarna och deras plombering. Flera instan-
ser lämnar detaljerade förslag till åtgärder.
Skälen till regeringens bedömning: Kontroll av taxametrars säkerhet
torde vara ett av de allra mest betydelsefulla momenten vid tillsynen av
taxinäringen. I de fall då taxametrar kan manipuleras av taxiägare och
taxiförare är det uppenbart att konkurrensen inom näringen allvarligt
kan snedvridas. De seriösa taxiägama riskerar att slås ut. Härtill kom-
mer effekter i form av skatteundandragande och att kunderna såsom
privatresenärer eller att kommuner och landsting såsom stora köpare av
taxitjänster får betala för höga respriser.
28
I regeringens proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafi- Prop. 1993/94:168
ken redovisades en lång rad förslag som syftade till att stävja taxameter-
fusket.
Vägverket är den myndighet som skall utfärda föreskrifter om taxa-
metrars beskaffenhet och utrustning och också numera om användningen
av taxametrar. Det är angeläget att verket utfärdar föreskrifter på
grundval av vad som i december 1992 föreslogs i propositionen och vad
riksdagen med anledning härav beslöt våren 1993. Verket skall härvid
även i berörd del beakta det uppdrag som regeringen beslutade den
2 december 1993 om förbättrad trafiksäkerhet på vägarna m.m. Väg-
verket bör också utreda på vad sätt taxametrar kan göras än mera säkra
och skyddade mot olika former av intrång i sina funktioner. Härvid bör
särskilt uppmärksammas i vad mån taxametrarna kan anses så tillförlit-
liga att de uppgifter som skall registreras i en taxameter kan användas
för bokföringsändamål. Det är visserligen inte en fråga för Vägverket
att avgöra hur företagens bokföring bör vara ordnad. En förutsättning
för att kunna använda en registrerande taxameter i bokföringssamman-
hang bör dock vara att taxametern inte utan svårigheter kan manipule-
ras.
En annan fråga som är angelägen att utreda är i vad mån uppgifter
som kan tas fram från taxametrar kan användas som arbetstidsbok.
Nuvarande möjlighet att föra en manuell sådan har visat sig ge alltför
stora möjligheter till oegentligheter när det gäller arbetstidsredovisning.
Problem finns också med att en del förare kringgår arbetstidsbestäm-
melsema genom att i taxametern använda mer än ett förarkort. En
sådan förare kan utgöra en allvarlig risk ur trafiksäkerhetssynpunkt om
han kör sitt fordon under längre tid än vad som är tillåtet. Tekniska
lösningar bör tas fram som förhindrar en användning av mer än ett
förarkort per förare.
Det bör också i övrigt beaktas vad Statens provningsanstalt, Trafik-
polisen i Stockholm och taxametertillverkama m.fl. har anfört beträffan-
de möjligheterna att göra taxametrar säkrare och lättare att kontrollera
för polisen, t.ex. vid flygande besiktningar.
Det är vidare angeläget att registren i en taxameter kan avläsas ome-
delbart vid en konkurs. Det är också viktigt, som Trafikpolisen i Stock-
holm framhåller, att ett taxiföretags organisationsnummer får en sådan
placering på taxikvittot att det alltid blir fullt läsbart. Ett annat förslag
från Trafikpolisen är att en taxameter inte skall få användas om organi-
sationsnummer saknas.
Ytterligare ett förslag som framförts och som bör övervägas är att
åter införa en bestämmelse om att det skall finnas kontrollmärke på
registreringsskylten också på taxifordon. En sådan åtgärd skulle förmod-
ligen underlätta polisens flygande besiktning. Ä andra sidan medför ett
utbyte av skyltarna en viss merkostnad. En annan nackdel kan vara att
skylten kan bli mera lätt att forfalska genom att den till sitt utseende -
frånsett den gula färgen - blir mera lik en registreringsskylt på en
vanlig personbil.
Regeringen kommer att ge Vägverket i uppdrag att utreda de frågor 29
som nu nämnts om taxametrar.
9.4 Information till länsstyrelsen från polis och domstolar prOp. 1993/94:168
Regeringens bedömning: Klarare regler bör finnas for polisens
information till tillsynsmyndigheten om misstänkt brottslighet,
strafförelägganden och domar.
Statskontorets förslag: Överensstämmer i stort med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks över lag. Endast Domstols-
verket avstyrker med motivering att underrättelseskyldighet redan finns
från domstolarnas sida.
Skälen till regeringens bedömning: Det bör tillmätas betydelse att
länsstyrelserna säger sig få otillräcklig information om att en tillstånds-
havare blivit dömd i domstol för förseelser enligt annan lagstiftning än
yrkestrafiklagen. Enligt Länsstyrelsen i Värmlands län är det mycket
ovanligt att en allmän domstol översänder en dom som avser någon med
tillstånd till yrkesmässig trafik. Detta beror enligt länsstyrelsen förmod-
ligen på att domstolen inte känner till att vederbörande är tillståndshava-
re.
Regler behövs därför så att länsstyrelserna kan få information om
strafförelägganden och domar. Genom att dessa underrättelser från
åklagare och domare uteblir uppstår problem ur rättssäkerhetssynpunkt.
Åtgärder mot tillståndshavare blir i många fall beroende av slumpen.
Anledningen till att tillsynsmyndigheten inte får vetskap om strafföre-
lägganden och domar torde bero på att polisen i samband med brotts-
undersökning eller förundersökning numera inte har en särskild marke-
ringsruta i sina rapporter som anger att brottet skett under utövande av
yrkesmässig trafik.
Rikspolisstyrelsen bör därför snarast återinföra markeringen ”yrkes-
trafik” i sina rapporter som en anvisning till polisens utredare, åklagare
och domstolar att informationsskyldighet till tillståndsmyndigheten
föreligger i dessa ärenden.
Ett tillägg i 15 § yrkestrafikförordningen bör därför införas med
innebörd att Rikspolisstyrelsen bör medverka till att tillsynsmyndigheten
kan nås av underrättelsen. Rent praktiskt bör detta kunna ske genom att
återinföra markeringen ”yrkestrafik” på formulären. På dessa bör också
finnas en särskild markering om ”taxiförarlegitimation”.
Förfarandet bör kunna medföra att det inte blir nödvändigt att genom-
föra Statskontorets mera långtgående förslag om en obligatorisk, lagreg-
lerad underrättelseskyldighet från polisens sida gentemot länsstyrelsen
om brott och förseelser enligt yrkestrafiklagstiftningen och mot annan
lagstiftning som är av betydelse för länsstyrelsens tillsyn. Det kan också
hänvisas till regeringens förslag i avsnitt 9.1 om terminalåtkomst for
länsstyrelserna till polisregistret vilket möjliggör att länsstyrelsen på ett
enkelt sätt kan få vetskap om en sökande till ett trafiktillstånd eller till
biluthyrning är belastad eller ej.
30
9.5 Uppföljning av tillståndshavares och taxiförares lämp- Prop. 1993/94:168
lighet
Regeringens bedömning: Ändring bör vidtas i körkortsforord-
ningen, innebärande att registerblad om belastningsuppgifter för
körkortsinnehavare skall, om innehavaren har tillstånd för yrkes-
mässig trafik, sändas till den länsstyrelse som har meddelat trafik-
tillståndet. Det samma bör gälla för den trafikansvarige om det är
en juridisk person som har trafiktillståndet. Sådant registerblad
skall också översändas till den länsstyrelse som beslutat om legiti-
mation för taxiförare.
Statskontorets förslag: Sambearbetning bör ske av polisregistret med
yrkestrafikregistret.
Remissinstanserna: Flertalet av dem som yttrat sig i frågan tillstyr-
ker, däribland många länsstyrelser samt Svenska Busstrafikförbundet
och Svenska Taxiförbundet. Domstolsverket ifrågasätter om den före-
slagna sambearbetningen är förenlig med skyddet för den enskildes
integritet. Ändamålet med informationsbehandlingen kan inte anses vara
så stort att det uppväger integritetsintrånget.
Datainspektionen har inte något att erinra mot att länsstyrelsen - vid
prövningar av yrkestrafiktillstånd - ges samma möjlighet att undersöka
om belastningsuppgifter förekommer som i fråga om körkortstillstånd.
Skälen till regeringens bedömning: Det finns flera goda exempel på
hur länsstyrelserna på ett informellt sätt samverkar med polisen, skatte-
myndigheterna och näringen själv i syfte att undanröja missförhållanden
inom den yrkesmässiga trafiken. Det gäller inte minst i Stockholms län.
Det intensifierade samarbetet mellan länsstyrelsen, skatte- och kronofog-
demyndigheter samt inte minst med polisen är en förutsättning för att
man skall kunna sanera branschen från oseriösa företagare.
Genom ökat samarbete mellan länsstyrelserna och polismyndigheterna
kan själva tillståndsprövningen underlättas. Länsstyrelserna kan bl.a.
genom den i avsnitt 9.1 föreslagna terminalåtkomsten till polisregistret
få ett förbättrat beslutsunderlag för sina ställningstaganden till ansök-
ningar om tillstånd till yrkesmässig trafik.
Av minst samma betydelse är att länsstyrelserna kan ha en kontinuer-
lig och systematisk tillsyn över dem som redan har trafiktillstånd. Till-
synen underlättas om länsstyrelsen kan få en uppgift - en ”signal” -
från polismyndigheten om att en granskning behöver ske av en viss
tillståndshavares vandel.
En sådan sökning skulle på ett effektivt sätt kunna ske genom den
sambearbetning som Statskontoret föreslagit. Regeringens bedömning är
emellertid att man bör avvakta med att genomföra en sådan sambearbet-
ning. I stället bör prövas de möjligheter som finns att få fram belast-
ningsuppgifter genom körkortsregistret. Ett sådant förfarande har visser-
ligen den nackdelen att man därigenom kan granska enbart körkorts-
havare och således inte sådana tillståndshavare som inte har körkort.
31
Antalet sådana personer torde, särskilt när det gäller taxitrafik men till Prop. 1993/94:168
stor del också för godstransporterna, vara jämförelsevis få. De är för-
modligen inte fler än att länsstyrelserna på annat sätt än genom kör-
kortsregistret bör kunna utföra en effektiv tillsyn.
När det gäller prövning av körkort finns enligt 83 § körkortsförord-
ningen en skyldighet för Rikspolisstyrelsen att underrätta Vägverket om
dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot vari-
genom en körkortshavare gjort sig skyldig till brott mot bl.a. vissa
bestämmelser i trafiklagstiftningen, mot narkotikastrafflagen (1968:64)
eller mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling i fråga om
narkotika. Underrättelseskyldighet föreligger också om vissa grövre
brott enligt brottsbalken. Vägverket kan under vissa förutsättningar
också själv begära underrättelse från Rikspolisstyrelsen.
När Vägverket får en underrättelse från Rikspolisstyrelsen skall
verket enligt 86 § körkortsförordningen framställa ett registerblad. På
detta blad skall anges de i underrättelserna och i körkortsregistret upp-
tagna registeruppgifterna. Registerbladet skall sändas till den länsstyrel-
se som har meddelat körkortstillståndet.
Ett liknande förfärande bör tillämpas vid den fortlöpande prövningen
av sådana innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik som har kör-
kort. Det bör kunna ske genom ett tillägg i 86 § körkortsförordningen
vari bör anges att registerblad om belastningsuppgifter skall, om kör-
kortshavaren har tillstånd till yrkesmässig trafik, sändas till den länssty-
relse som meddelat tillståndet. Det samma bör gälla för den trafikansva-
rige om det är en juridisk person som har trafiktillståndet. Förslaget
föranleder vissa följdändringar i körkortsförordningen angående uppgift
om yrke strafiktillstånd.
Samma förfarande bör tillämpas för att möjliggöra en uppföljning
också av vandelsprövningen för taxiförare. Registerblad med belast-
ningsuppgifter bör alltså översändas till den länsstyrelse som beslutat
om en legitimation för taxiförare. Härigenom får länsstyrelsen underlag
för sina överväganden beträffande en eventuell återkallelse av legitima-
tionen.
9.6 Polisens tillsyn över den yrkesmässiga trafiken
Regeringens bedömning: Rikspolisstyrelsen och Vägverket bör få
i uppdrag att gemensamt överväga formerna för övervakningen av
yrkestrafiken.
Statskontorets förslag: Överensstämmer med regeringens med
undantag av att uppdraget enbart skall rikta sig till Rikspolisstyrelsen.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av samtliga som yttrat sig i
frågan.
Skälen till regeringens bedömning: Flera remissinstanser påpekar
att polisen prioriterar yrkestrafiken för lågt i sitt inspektionsarbete. Om
så skulle vara fallet ligger detta inte i linje med vad som uttalas i rege-
32
ringens proposition (1992/93:161) om trafiksäkerheten på vägarna inför Prop. 1993/94:168
2000-talet. I denna proposition förutser regeringen en väsentlig ökning
av den flygande inspektionen, däribland utökad kontroll av taxitrafiken.
Rikspolisstyrelsen har regeringens uppdrag att inom ramen för styrel-
sens uppgifter i fråga om metodutveckling och tillsyn över polisen m.m.
särskilt verka för en reformering av polisens trafikövervakning. I upp-
draget ingår att i samverkan med länsstyrelserna utveckla former för
samverkan mellan polis och väghållare samt system för uppföljning av
trafikövervakningen.
Redovisning av läget beträffande reformarbetet skall ske före utgång-
en av februari 1994. Från och med budgetåret 1994/95 skall uppföljning
av trafikövervakningen ske inom ramen för Rikspolisstyrelsens ordinarie
verksamhetsredovisning, dvs. i första hand i årsredovisningen.
Det kan vara lämpligt att inom ramen för denna löpande uppföljning
också beakta hur kontrollen över den yrkesmässiga trafiken skall kunna
skärpas. Regeringen kommer därför att ge Rikspolisstyrelsen och Väg-
verket i uppdrag att gemensamt överväga formerna för en sådan skärpt
kontroll. Även om en sådan verksamhet sker inom ramen for de resur-
ser som hittills avsatts for trafikövervakningen i allmänhet finns med all
säkerhet mycket att göra för att effektivisera övervakningen av den
yrkesmässiga trafiken.
Ett första steg i den riktningen är att trafikpolisens uppgifter precise-
ras. RRV anser exempelvis att polisens ointresse för yrkestrafikfrågoma
kan bero på att den är osäker på sin roll, på vilka regler som gäller för
taxi, på vad som skall rapporteras till länsstyrelsen etc. Statskontorets
förslag om att utbilda poliserna i yrkestrafikfrågor bör därför genom-
föras. En särskild sammanfattning av de lagregler som rör den yrkes-
mässiga trafiken bör enligt Statskontoret upprättas som en handledning
vid polisens flygande inspektion. Denna bör innehålla en översiktlig
redovisning av sådana missförhållanden som mer eller mindre regel-
mässigt medför åtgärder från länsstyrelsernas sida i form av varning till
tillståndshavaren eller återkallelse av tillståndet till yrkesmässig trafik.
Kontroll av taxametrarna är enligt regeringens mening ett av de
viktigaste momenten vid kontroll av taxi. Vägverket har som tidigare
nämnts (avsnitt 9.3) befogenhet att utfärda föreskrifter om användningen
av taxametrar. I uppdraget bör därför ingå att Vägverket i samarbete
med Rikspolisstyrelsen utarbetar ett program for utbildning av såväl
trafikpoliser som länsstyrelsepersonal i taxametrarnas funktion och hur
redovisningen skall ske såväl till kund som till företagets bokföring.
Regeringen vill i sammanhanget hänvisa till vad som i avsnitt 9.3
nämns om behovet av att göra taxametrarna säkrare och lättare att
kontrollera för polisen.
9.7 Återkallelse av trafiktillstånd med omedelbar verkan
Regeringens bedömning: Ett beslut om återkallelse av ett trafik-
tillstånd bör gälla omedelbart. Om särskilda skäl finns bör åter-
kallelsen ske först när beslutet därom vunnit laga kraft.
33
3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 168
Skälen till regeringens bedömning: Enligt 18 § yrkestrafikförord- Prop. 1993/94:168
ningen gäller ett beslut enligt yrkestrafiklagen och denna förordning
omedelbart. Ett undantag finns emellertid för beslut om återkallelse av
trafiktillstånd. Ett sådant beslut gäller inte förrän det vunnit laga kraft,
om det inte föreligger särskilda skäl att bestämma annat.
Vad regeringen nu föreslår är en återgång till vad som gällde före
april 1984. Huvudregeln var då att ett beslut om återkallelse av trafik-
tillstånd blev gällande omedelbart efter det att beslutet delgetts trafikutö-
varen. Som motiv för ändringen anfördes i proposition 1983/84:65 om
vissa yrkestrafikfrågor m.m. att överinstansernas prövning i extrema
situationer kunde framstå som illusorisk; ett för trafikutövaren positivt
beslut i högsta instans blev meningslöst om rörelsen under handlägg-
ningstiden hade avvecklats av ekonomiska skäl.
Situationen inom yrkestrafiken, ftamför allt inom taxitrafiken och
godstransporterna, gör det emellertid motiverat att låta huvudregeln
vara att beslutet om återkallelse bör gälla omedelbart. I annat fall är det
risk för att verksamheten fortsätter under lång tid framöver medan
överprövning pågår i högre instans. Under tiden kan missförhållandena
fortsätta, ibland under loppet av flera år, samt också förvärras. De
vanligaste brott som ligger till grund för beslut om återkallelse av tra-
fiktillstånd är skattebrott, bokföringsbrott, uppbördsbrott samt brott mot
den enskilda passageraren.
Den brottslighet som nu nämnts är svår att komma till rätta med men
skulle dock i många fall kunna minska i omfattning genom en bestäm-
melse om att ett beslut om återkallelse av ett trafiktillstånd skall gälla
omedelbart. I annat fall finns risk för långvariga bolagskaruseller eller
bulvanverksamhet. Åtgärden förhindrar att trafikföretag systematiskt
plundras på sina tillgångar fram till en konkurs.
I den mån tillståndsmyndigheten känner tveksamhet till om missför-
hållandena är av så allvarlig beskaffenhet att tillståndet bör återkallas,
finns möjlighet liksom nu att i stället besluta om varning. Om tillstånds-
myndigheten å andra sidan bedömer att det kan finnas särskilda skäl av
betydelse i sammanhanget, bör myndigheten alternativt kunna besluta
om att återkallelsen skall ske först när beslutet därom har vunnit laga
kraft.
9.8 Övriga frågor
I det följande redovisas regeringens ställningstaganden till sådana
förslag, lämnade av Statskontoret, som av olika anledningar inte nu bör
föranleda närmare åtgärder. Det kan också nämnas att en del av för-
slagen redan genomförts. Till sådana förslag hör att kravet på ett obli-
gatoriskt förarskydd i taxifordon bör upphöra. Genom ändring i fordons-
kungörelsen hösten 1993 har detta krav redan avskaffats.
Statskontoret har vidare föreslagit att länsstyrelserna bör överväga att
organisatoriskt samordna yrkestrafik-, bil- och körkortsfunktionema i
syfte att öka den nödvändiga interna samverkan och informationsutbytet
34
samt att minska yrkestrafikfunktionens sårbarhet på grund av liten Prop. 1993/94:168
personalnumerär.
Denna organisationsfråga utreds för närvarande genom ett regerings-
uppdrag till Riksrevisionsverket, Statskontoret, Vägverket och några
länsstyrelser som har att överväga hur den framtida bil- och körkorts-
registreringen bör organiseras.
Statskontoret har också lämnat förslag till hur en ansökan om trafik-
tillstånd. bör utformas. Det är givetvis lämpligt att en ansökan är så
komplett som möjligt men förslaget är knappast en riksdagsfråga.
Förslaget om hur examinationen av blivande tillståndshavare och
trafikansvariga bör ske är däremot viktigt. Flera remissinstanser fram-
håller att nuvarande ordning med alltför många anordnare av utbildning
är otillfredsställande. Vägverket bör därför enligt dessa remissyttranden
överväga att återkalla nuvarande tillstånd att anordna utbildning om
yrkeskunnande.
Enligt regeringens mening finns det fog för kritiken. Regeringen har
den 16 december 1993 därför beslutat om en ändring i yrkestrafikför-
ordningen som innebär att det är Vägverket som skall svara för skrift-
ligt prov om yrkeskunnande för utövare av yrkesmässig trafik inom och
utom Sverige. Det innebär att nuvarande tillstånd att svara för examina-
tion av yrkeskunnandet bör återkallas genom Vägverkets försorg. När-
mare föreskrifter om själva utbildningen inför den examination som
skall ske enligt den nya ordningen bör också meddelas av Vägverket.
Under år 1994 kommer vissa övergångsregler att gälla.
Regeringen tar inte ställning i detta sammanhang till Statskontorets
förslag om en översyn av olika sanktioner vid överträdelser inom den
yrkesmässiga trafiken. Förslaget är alltför oklart formulerat. Regeringen
kan dock ansluta sig till vad som sägs i rapporten om att fortsatta för-
ändringar av påfoljdssystemet i riktning mot dels avkriminalisering
(depenalisering), dels förenklingar av annat slag är önskvärd eftersom
sådana leder till snabbare och mera effektiva ingripanden. En ökad
användning av penningböter får liknande effekt.
Statskontoret föreslår att taxireglementen bör kunna beslutas av läns-
styrelserna. Remissinstanserna ställer sig överlag avvisande till att
sådana reglementen kommer i tillämpning. Förslaget ligger inte i linje
med den strävan som finns att låta taxiföretagen fritt konkurrera med
hjälp av kvalitetsåtgärder. Regeringen delar denna uppfattning.
Regeringen kan heller inte ansluta sig till förslaget om att hållplats-
telefoner för taxi skall vara tillgängliga för alla yrkesverksamma förare.
Skälet härtill är att kunden då får svårigheter att själv välja det företag
som önskas. Såsom Statskontorets förslag är utformat är det dessutom
tveksamt ut rättslig synpunkt.
Statskontorets förslag om att tillsynsmyndigheten bör utföra operativ
tillsyn av den yrkesmässiga trafiken har sina fördelar genom att perso-
nalen hos myndigheten då kan få förbättrad och vidgad verklighetskon-
takt med trafiku tö varna. Det är naturligtvis också bra med ett nära sam-
arbete mellan länsstyrelsen och andra myndigheter, i detta fall polisen.
Regeringen har i avsnitt 9.6 framhållit vikten av att både trafikpolisen 35
och länsstyrelsepersonalen får bättre kunskaper om t.ex. taxametrars
funktion och plomberingssätt. Det är däremot ett stort steg att före- Prop. 1993/94:168
skriva att länsstyrelsepersonal skall ägna sig åt operativ tillsyn av poli-
siär karaktär. Sådana uppgifter bör handhas enbart av polisen. Inget
hindrar dock att länsstyrelsepersonal biträder vid polisens operativa
tillsyn, något som sker i en del län.
Statskontoret föreslår också att möjligheten att med viss periodicitet
ompröva befintliga tillstånd, s.k. tidsbegränsade tillstånd, i högre grad
bör utnyttjas. Såsom flera remissinstanser påpekar måste i så fall 10 §
yrkestrafiklagen ändras eftersom det nu krävs särskilda skäl för att
meddela sådana tillstånd. Det går alltså inte, som Statskontoret föreslår,
att meddela tidsbegränsade tillstånd såsom en generell åtgärd.
Enligt regeringens mening bör nuvarande möjlighet att bevilja tidsbe-
gränsade tillstånd bibehållas om det finns särskilda skäl för ett sådant
beslut. Härutöver gäller att det enligt EG-bestämmelser skall finnas
tidsbegränsade tillstånd för internationell trafik, såväl for godstranspor-
ter som för persontransporter. Huruvida en sådan ordning bör införas
också för inrikes trafik i Sverige får närmare övervägas.
Statskontoret föreslår en förstärkt ägarkontroll av taxifördon. Rege-
ringen instämmer i Statskontorets bedömning att man bör avvakta en
utvärdering av effekterna av de nyligen vidtagna ändringarna i 12 §
yrkestrafikförordningen avseende kontroll av ägare till taxifordon.
Ändringarna innebär att tillståndsmyndigheten i förväg skall godkänna
fordonet och dess ägarförhållanden innan det sätts i trafik.
Vid prövningen bör bl.a. också kontrolleras att registrering har skett
för mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. Det kan också vara lämpligt
att kontrollera om den mervärdesskatt och de avgifter som erlagts står i
rimlig proportion till det antal fordon som anmälts i trafik.
Statskontoret tar också upp vikten av att personkretsförändringar
anmäls till tillståndsmyndigheten vad avser trafikföretag som bedrivs i
aktiebolagsform. Det är enligt Statskontoret sällan som anmälningsplik-
ten enligt 8 § yrkestrafikförordningen fullföljs av företagen. Uppgifter
om personförändringar i ledningen av företagen är enligt Statskontoret
så väsentliga i prövnings- och tillsynsarbetet att Vägverket bör utreda
möjligheterna att tillställa tillsynsmyndigheterna aviseringar om ändring-
ar i aktiebolagsregistret och på sikt även i handels- och föreningsregist-
ren.
Regeringen ansluter sig till Statskontorets åsikt att anmälningsplikten
är viktig för länsstyrelsernas möjlighet att utöva en effektiv tillsyn av
trafikföretagen och förhindra att olämpliga personer tar sig in i före-
tagen och därmed får ett avgörande inflytande på verksamheten.
Genom upplysningar från Patent- och registreringsverket (PRV) har
länsstyrelserna möjlighet att följa de personkretsförändringar som an-
mäls till PRV. Enligt regeringens bedömning behöver frågan om till-
gång till förändringar i aktiebolagsregistret inte utredas på det sätt som
Statskontoret föreslår. Enligt vad regeringen erfarit har länsstyrelserna
numera möjlighet att till en låg kostnad kunna genom dataöverföring få
upplysningar från PRV om sådana personkretsförändringar som anmäls
till myndigheten.
36
Statskontoret tar upp som ett särskilt forslag att det bör ske en orga- Prop. 1993/94:168
niserad samverkan mellan länsstyrelserna och skattemyndigheterna.
Förslaget avser att kontrolluppgift bör med angivande av antal registre-
rade fordon tas fram for enskilda skattemyndigheters riktade kontroller.
Förslaget bedöms enligt Statskontoret ge mer långtgående effekter än
vad som kan uppnås med enbart obligatorisk mervärdesskatteregistre-
ring för samtliga innehavare av yrkes trafiktillstånd.
Förslaget avvisas bestämt av Riksskatteverket. Regeringen gör sam-
ma bedömning. Regeringen kan konstatera att Riksskatteverket systema-
tiskt arbetar med s.k. branschkartläggningar i syfte att ge granskare och
revisorer ökade kunskaper så att de är fortrogna med förhållandena
inom resp, bransch. Kartläggningarna syftar bl.a. till att standardisera
räkenskapsscheman och deklarationsuppgifter så att värdet av olika
nyckeltal for branschen kan bedömas på ett nyanserat sätt. Under år
1994 skall branschkartläggningar göras av bl.a. åkerinäringen och taxi.
Regeringen vill också hänvisa till den i avsnitt 8.2 föreslagna änd-
ringen i utsökningsregisterlagen som gör det möjligt att sambearbeta
uppgifter i utsökningsregistret med uppgifter i Vägverkets centrala
yrkestrafikregister. Härigenom kan länsstyrelserna bl.a. kontrollera i
vad mån tillståndshavama och de trafikansvariga släpar efter med in-
betalning av skulder och avgifter.
Statskontoret föreslår att beslutsrätten i frågor om körkortsingripande
bör föras till den länsstyrelse där körkortshavaren är folkbokförd från
det län där körkortet utfärdats.
Enligt regeringens mening har förslaget sina fördelar men också en
del nackdelar. Många remissinstanser, däribland Föreningen för all-
männa ombud i körkortsfrågor, avstyrker förslaget. Enligt föreningen
innebär förslaget att villkorsakter, återkallelseakter m.m. som innehåller
känsliga uppgifter i t.ex. läkarintyg skall skickas runt mellan länsstyrel-
serna. Portokostnadema och administrationskostnaderna ökar och hand-
läggningstidema för ärendena blir längre.
Det är, som regeringen ser det, bärande motiv som föreningen för
fram. Regeringen vill också hänvisa till remissyttrandet från Styrelsen
för riksfärdtjänst vari framhålls att frågan är av övergripande karaktär
inom hela körkortslagstiftningen och ej något som speciellt rör yrkestra-
fiken som har förhållandevis få tillståndshavare, jämfört med den stora
mängden körkortshavare i landet.
Frågan bör emellertid utredas närmare på grund av det samband som
finns mellan körkortslagens bestämmelser om återkallelse av sådant
körkort som omfattar taxibehörighet och de i avsnitt 8.3 föreslagna
möjligheterna till återkallelse av taxiförarlegitimation enligt yrkestrafik-
lagen. En tänkbar lösning skulle kunna vara att det finns endast en
förarbehörighet for taxitrafik.
Om en sådan ordning införs undviker man det problem som i en del
fall kan uppstå då en taxiförares körkort för taxi återkallas av den läns-
styrelse som har utfärdat körkortet, utan att taxiförarlegitimationen
återkallas, på grund av att beslutsrätten i detta fall finns hos en annan
länsstyrelse, nämligen länsstyrelsen i det län där föraren är folkbokförd. 37
Problemet bör tills vidare lösas genom att det i yrkestrafikförord- Prop. 1993/94:168
ningen föreskrivs att den länsstyrelse som återkallat en taxiförarlegiti-
mation skall underrätta den länsstyrelse som utfärdat körkortet om
återkallelsen. Motsvarande bestämmelse bör tas i körkortsförordningen,
innebärande en skyldighet för den länsstyrelse som återkallat ett körkort
med taxiforarbehörighet att underrätta den länsstyrelse som beslutat om
taxiförarlegitimation.
Regeringens bedömning: Vägverket bör stödja tillsynsmyndig-
heterna genom föreskrifter och allmänna råd, genom utbildning
och information rörande bl.a. rättstillämpning samt allmänt följa
upp tillsynen över den yrkesmässiga trafiken.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks överlag och i många fall med
stort eftertryck. Många instanser understryker behovet av en central
myndighet med kunskap om och intresse för olika yrkestrafikfrågor.
Även samordningen mellan olika myndigheter, t.ex. länsstyrelser, polis-
myndigheter och skattemyndigheter är av stor betydelse.
Länsstyrelserna framhåller att de saknar en central myndighet med
intresse för yrkestrafikfrågor. Även branschorganisationerna instämmer
i Statskontorets förslag.
Skälen till regeringens bedömning: Enligt förordningen (1992:1467)
med instruktion för Vägverket skall verket svara för frågor om yrkestra-
fik och internationella transporter samt handikappanpassning av kollek-
tiva färdmedel och terminaler. I 1 § punkt 5 preciseras verkets uppgifter
inom kollektivtrafiken.
I propositionen (1992/93:106) om åtgärder rörande taxitrafiken anges
att Vägverket är central tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga trafi-
ken. Riksdagen har lämnat utan erinran vad som anförts i propositionen
om Vägverket som central myndighet for yrkestrafikfrågor (bet.
1992/93:TU26, rskr. 1992/93:278). Riksdagen har också ställt sig
bakom vad regeringen anfört om Vägverkets årliga rapport till regering-
en om yrkestrafikfrågor.
Vägverket har genom en av regeringen i december 1993 beslutad
ändring i 17 § yrkestrafikförordningen givits rätt att meddela föreskrif-
ter för verkställigheten av förordningen samt fått mandat att fungera
som central tillsynsmyndighet for yrkestrafikfrågor.
De förväntningar länsstyrelserna har på Vägverket som central till-
synsmyndighet kan grupperas i fyra kategorier.
38
Utbildning, informationsförmedling och kunskapsuppbyggnad Prop. 1993/94:168
Länsstyrelserna framhåller att Vägverket bör agera som kunskapsför-
medlare genom att hålla regelbundna kurser och överläggningar, aktivt
arbeta för ett kontinuerligt informationsutbyte och ge utbildning till
länsstyrelsens handläggare. Länsstyrelserna efterlyser också en gedigen
kompetens inom yrkestrafikområdet. Nära och täta kontakter med länen
behövs så att inte bara ”Stockholmsförhållanden” dominerar synen på
yrkestrafik.
Bättre stöd rörande rättstillämpning
Länsstyrelserna önskar att Vägverket informerar länsstyrelserna om
kammarrättsdomar och i övrigt sprider ny lagstiftning med kommentarer
och information om rättsfall som bildar praxis. Vägverket bör även
informera länsstyrelsen om egna beslut i besvärsärenden.
Råd och anvisningar
Många länsstyrelser pekar på behovet av en omarbetning av Transport-
rådets föreskrifter och allmänna råd om trafiktillstånd resp, utbildning
från januari 1989. Vägverket bör i samband härmed också utveckla
blanketter för ansökan och tillsyn, en uppgift som Länsstyrelsernas
organisationsnämnd tidigare ansvarade för.
Förbättringar av yrkestrafikregistret
Ett flertal länsstyrelser understryker vikten av den översyn av yrkestra-
fikregistret som pågår, och att det därigenom blir ett ännu mer praktiskt
verktyg för tillståndsgivning och tillsyn.
Övriga uppgifter för Vägverket är enligt länsstyrelserna att verka for
samordning i övergripande frågor gentemot centrala verk, bransch-
organ, intresseorganisationer och tillsynsmyndigheter bl.a genom yrkes-
trafiknämnden.
Regeringen kan i allt väsentligt instämma i vad länsstyrelserna fram-
fört beträffande vikten av insatser från Vägverkets sida på yrkestrafik-
området. Vägverket har stora förutsättningar för att medverka till att
länsstyrelserna får det stöd som Statskontoret och länsstyrelserna efter-
lyser. Det är också angeläget att verket vidareutvecklar sin årliga rap-
port till regeringen om tillståndet i yrkestrafiken i enlighet med vad som
sägs i ovan nämnda proposition (1992/93:106) om åtgärder rörande
taxitrafiken.
39
1 januari 1994 trädde vissa ändringar i kraft i yrkestrafikförordningen
(1988:1638) (YTF), som främst hänger samman med ikraftträdandet av
EES-avtalet. Ett av de EG-direktiv som införlivades med svensk rätt är
89/438 (EEG) som gäller vissa ekonomiska krav för att fä tillstånd till
att bedriva yrkesmässig trafik.
De nämnda direktiven gäller för godstransporter med fordon som har
en totalvikt som överstiger sex ton och för persontransporter med for-
don som är inrättade för flera än nio personer inkl, föraren. Direktiven
gäller således inte för transport med lättare fordon eller för transporter
med personbil, vilket innebär att taxitrafik i princip undantas. Emeller-
tid har man i YTF valt att låta bestämmelserna i direktivet omfatta även
den nu nämnda trafiken. De nya bestämmelserna innebär bl.a. en skärp-
ning av de ekonomiska krav som skall ställas på dem som ansöker om
yrkestrafiktillstånd. I förordningen föreskrivs att den som ansöker om
trafiktillstånd skall ha tillgång till tillräckliga ekonomiska resurser för
att på ett tillbörligt sätt starta och driva företaget. Detsamma skall gälla
för den som utökar antalet fordon enligt ett trafiktillstånd. Bedömningen
av dessa resurser skall i huvudsak inrikta sig på företagets likviditet och
soliditet. Som minsta krav skall därvid gälla att den som ansöker om ett
trafiktillstånd måste förfoga över antingen 30 000 kronor per fordon
eller vid godstransport 1 500 kronor per ton av fordonets totalvikt resp,
vid persontransport 1 500 kronor för varje sittplats beroende på vilket
belopp som är lägst (5 b §). I det EG-direktiv 89/438 (EEG) som ligger
till grund för bestämmelsen sägs beträffande kapitalkravet att medlems-
staterna får avvika från detta beträffande företag som bedriver sin verk-
samhet uteslutande på den nationella marknaden.
Regeringen beslutar senare denna dag att ändra yrkestrafikförord-
ningen på så sätt att det förut nämnda kapitalkravet inte skall gälla för
den som enbart bedriver trafik inom landet.
Regeringens avsikt är emellertid att under våren 1994 återkomma
med ett förslag till riksdagen om en ändring i yrkestrafiklagen
(1988:263) som bl.a. kommer att innebära att alla som på senare år fått
tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik skall uppfylla de nämnda ekono-
miska kraven den 1 januari 1995. En bristande uppfyllelse av dessa
krav kommer att utgöra en grund för återkallelse av trafiktillståndet.
14 a §
Fordon i taxitrafik får endast föras av den som har särskild förarlegiti-
mation. Sådan förarlegitimation får ges till den som innehar föreskriven
1993/94:168
40
körkortsbehörighet och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglyd- Prop. 1993/94:168
nod bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik.
En förarlegitimation skall återkallas om innehavaren genom brottslig
gärning visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik eller om
förutsättningarna för legitimation annars inte längre föreligger. Frågor
om återkallelse prövas av den länsstyrelse som har beslutat om legitima-
tionen.
Kravet pä förarlegitimation gäller såväl anställda förare som de till-
ståndshavare, vilka själva kör sina taxifordon.
Krav på laglydnad ställs for närvarande vid lämplighetsprövningen av
tillståndshavama. I tillståndsmyndighetemas och domstolarnas praxis
har därvid exempelvis tillgreppsbrott, häleri och våldsbrott i allmänhet
ansetts dokumentera olämplighet. I undantagsfall har tillstånd meddelats
vid enstaka lindrigare brott eller då särskilda omständigheter förelegat.
Även trafikbrott har ofta lett till att trafiktillstånd vägrats.
Vid bedömningen av en taxiförares lämplighet bör särskild vikt läg-
gas vid den utsatta ställning som en taxikund har. Taxitransporter ut-
nyttjas ju dessutom i stor utsträckning för passagerarkategorier som är
särskilt beroende av att föraren är ärlig och pålitlig. Det kan exempelvis
röra sig om barn som åker utan någon medföljande vuxen, synskadade
och andra handikappade, gamla och sjuka, för vilka taxiföraren har ett
extra stort ansvar.
Mot bakgrund härav bör - liksom när det gäller ansökan om trafik-
tillstånd - brott mot person och mera allvarliga tillgreppsbrott i allmän-
het leda till att föraren bedöms olämplig. Exempelvis sexualbrott och
våldsbrott bör i själva verket väga ännu tyngre när det gäller en taxi-
förare, som ju har direkt kontakt med resenärerna, än när det gäller en
tillståndshavare. Vid brott av nu angiven art bör således i allmänhet
legitimation vägras även om brottet i sig varit av relativt lindrig karak-
tär. Sådan bristande laglydnad, som består i t.ex. brott mot skatte- och
uppbördslagstiftning, bör däremot av naturliga skäl i första hand till-
mätas vikt vid lämplighetsprövning i samband med trafiktillstånd. -
Rena trafikbrott torde vanligen inte behöva beaktas vid fÖrarlegitimatio-
nen utan i samband med prövning av körkortsinnehavet.
När det gäller trafiktillstånd har vid lämplighetsprövningen i praxis
beaktats missförhållanden som legat upp till 5 år tillbaka i tiden. Att
förhållanden som rått under de senaste tre till fem åren bör beaktas har
också förordats i proposition (1987/88:78) om avreglering av yrkestrafi-
ken (s. 42). - Vid lämplighetsprövningen av förare bör samma principer
kunna tillämpas. När det gäller exempelvis grövre våldsbrott kan det
dock finnas anledning att beakta förhållanden längre tillbaka i tiden.
Naturligtvis måste också beaktas om sökanden under senare år avhållit
sig från brott.
Närmare föreskrifter om kraven på yrkeskunnande och om godkän-
nandeförfarandet kan enligt 24 § meddelas av regeringen. I 17 § yrkes-
trafikförordningen (1988:1503) föreskrivs att Vägverket får meddela
närmare föreskrifter om förarlegitimationen vid taxitrafik. I 12 a § 41
yrkestrafikförordningen finns redan i dag regler om bl.a. undantag från
krav på skriftligt prov för de förare, som kan styrka en lång praktisk Prop. 1993/94:168
erfarenhet. Såväl 12 a § som 17 § i yrkestrafikförordningen bör ändras
för att bringas i överensstämmelse med de nya reglerna om förarlegiti-
mationen i yrkestrafiklagen.
Beträffande innebörden i uttrycket yrkeskunnande kan hänvisas till
den allmänna motiveringen.
Som nyss anförts bör höga krav ställas på en taxiförares vandel. En
given legitimation bör därför återkallas så snart föraren gjort sig skyldig
till sådan brottslighet som rubbar tilliten till honom som yrkesutövare.
En naturlig ordning är att tillstånd kan återkallas också då förutsätt-
ningarna for meddelandet av tillståndet inte längre föreligger. Exempel-
vis bör en förarlegitimation återkallas om innehavaren inte längre har
vederbörlig körkortsbehörighet.
19 §
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att
tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser och
får därvid pröva om förutsättningarna för tillstånd enligt 6 § alltjämt
föreligger. Myndigheterna skall också i övrigt verka för att kraven pä
trafiksäkerhet och arbetsmiljö uppfylls.
De länsstyrelser som har beslutat om förarlegitimation utövar tillsyn
över att innehavare av förarlegitimationen uppfyller de krav som enligt
14 a § första stycket gäller för legitimation.
Kompletteringen i första stycket har föreslagits i avsikt att ytterligare
precisera myndigheternas tillsynsansvar. I tillsynen ingår naturligen att
myndigheterna fortlöpande prövar lämpligheten hos innehavare av
trafiktillstånd - även om exempelvis yrkeskunnandet knappast ägnas
någon uppmärksamhet sedan tillstånd väl meddelats. Denna kontroll
eller upprepade lämplighetsprövning är ju också en förutsättning för att
återkallelse- och vamingsreglema i 15 § skall kunna tillämpas. Med
tanke på bl.a. de utökade möjligheterna till rutinmässiga kontroller med
hjälp av olika registeruppgifter, som tidigare presenterats, liksom med
hänsyn till den förnyade lämplighetsprövningen vid utökning av antalet
fordon i taxitrafik, bör emellertid principen med återkommande lämplig-
hetsprövning komma till klarare uttryck i själva lagtexten.
42
Sammanfattning av förslagen
Statskontorets forslag om en effektivare tillsyn av den yrkesmässiga
trafiken utgår från att beslutet om avreglering ligger fest.
Förslagen redovisas i form av ett åtgärdspaket om 25 punkter. Åt-
gärderna syftar främst till att skapa förutsättningar för att få till stånd en
fördjupad samverkan mellan tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen och
andra myndigheter som länsstyrelsen är beroende av i sin tillsynsverk-
samhet.
De direkta effekterna för seriösa tillståndshavare och ”priset” för att
öka förutsättningarna för konkurrens på lika villkor är att tillstånds-
havama mer frekvent blir föremål for kontroll, som i någon mån synlig-
görs genom krav på styrkande handlingar. Förutom höjda avgifter kan
tillståndshavare drabbas av ökade kostnader för bankgarantier (motsva-
rande) och byte av taxameter.
Den offentliga debatten rörande yrkestrafiken har under de senaste
åren nästan enbart rört taxitrafiken. Sett från det totala antalet gällande
trafiktillstånd utgör taxi drygt en tredjedel, och enligt samstämmiga
uppgifter från såväl polisen som länsstyrelserna är missförhållandena
inom godstrafiken jämförbara med förhållandena inom taxi. Statskonto-
rets förslag avser all yrkestrafikverksamhet. De förslag som enbart
avser taxi är i det följande särskilt markerade med ett (T).
1. Organisation. Länsstyrelserna bör överväga att organisato-
riskt samordna yrkestrafik-, bil- och körkortsfunktionema i
syfte att öka den nödvändiga interna samverkan och informa-
tionsutbytet samt minska yrkestrafikfunktionens sårbarhet på
grund av liten personalnumerär.
Yrkestrafikfunktionen bör ingå i det i prop. 1992/93:161
aviserade uppdraget till Vägverket och några länsstyrelser att
överväga hur den framtida registerverksamheten bör organise-
ras.
2. Ansökan om trafiktillstånd. För att minska ryckighet i
handläggningen och resursbehovet för kompletteringar skall
ansökan om trafiktillstånd vara komplett med styrkande hand-
lingar när den inges till tillståndsmyndigheten. Undantag
utgör yttrande från polismyndighet samt de eventuella kom-
pletteringar som endast myndigheten kan infordra.
3. Examination av blivande tillståndshavare. Förslaget i be-
tänkandet Förarprövare (SOU 1993:34) att den nya myndig-
heten for förarprövning skall svara for examination av bli-
vande tillståndshavare/trafikansvariga bör genomföras för att
tillförsäkra en hög och jämn kvalitet. Vägverket bör även i
fortsättningen utfärda de föreskrifter som behövs.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 1
Kravet på genomgången trafikslagsanpassad utbildning bör
på sikt ersättas av godkänt prov på generell yrkestrafikkompe-
tens.
4. Prövning av sökandens lämplighet/laglydnad. För att
minska behovet av att i samtliga tillstånds- och tillsynsären-
den tillskriva polismyndighet om yttranden bör tillståndsmyn-
dighetens prövning av sökandens och personkretsens lämplig-
het ske via terminal till körkortsregistrets belastningsdel och
polisregistret. Särskilt yttrande kan inhämtas från polismyn-
dighet när en person förekommer i något av registren.
5. Ekonomisk prövning. Den ekonomiska prövningen av
sökanden bör avse skuldfrihet, eventuella konkurser och
näringsförbud. Prövningen av ekonomiska resurser bör ske
med tillämpning av reglerna i Europeiska Gemenskapens
Råds direktiv angående gods- och persontransporter på väg
med krav på ekonomisk garanti (bank- eller försäkrings-
garanti) med visst belopp per fordon i yrkesmässig trafik.
Förslaget bör förenkla handläggningen och förbättra kontrol-
len av verksamhetens omfattning.
6. Skärpt och preciserad lagstiftning. För att tillförsäkra till-
synsmyndigheten fler och mera kompletta underrättelser och
högre kvalitet på tillståndshavamas bokföring bör yrkestrafik-
lagstiftningen skärpas med avseende på ökad uppgiftsskyldig-
het för övervakande myndigheter analogt med vad som gäller
enligt lagen om handel med drycker. Förslaget bör förenkla
handläggningen och förbättra kontrollen av verksamhetens
omfattning.
7. Översyn av sanktioner - påfölj dssystem. Det är angeläget
att påföljden i högre utsträckning än nu sätts i relation till
allvaret av olika överträdelser. Fortsatta förändringar av
påföljdssystemet i riktning mot avkriminalisering (depenalise-
ring) är önskvärd eftersom det bl.a. leder till en förenkling
innebärande snabbare och fler avgöranden samt ett bättre
underrättelseflöde till tillsynsmyndigheterna.
(T) 8. Taxeinformation och taxinummer. Information om tilläm-
pad taxa på taxifordon liksom registreringsnummer (utöver
gul skylt) skall finnas angivet på, respektive inne i fordonet.
Detta bör framgå av yrkestrafikförordningen och inte utgöra
villkor i tillstånd, vilka länsstyrelsen inte bör införa retro-
aktivt. Länsstyrelsen bör alltid anges som klagoinstans.
(T) 9. Taxireglementen m.m. Regionala taxireglementen bör ut-
färdas endast i undantagsfall, främst vid ordningsproblem vid
större terminaler/trafikplatser. Pågående förändringar av
Prop. 1993/94:168
Bilaga 1
44
allmänna ordningsstadgan kan verka i denna riktning. Förslag Prop. 1993/94:168
till taxireglementen skall alltid underställas regeringen för Bilaga 1
prövning.
Av kommun anlagda taxihållplatser bör på samma villkor
kunna utnyttjas av samtliga taxifordon.
(T) 10. Operativ tillsyn. Tillsynsmyndigheten bör kunna utföra
begränsad operativ tillsyn på fältet av taxi. Härigenom får
myndigheten förbättrad och vidgad verklighetskontakt och
preventiva effekter uppnås genom att tillsynen görs synlig.
Eventuellt ökar trycket på polisens tillsyn, utöver de formella
befogenheter länsstyrelsen har att besluta om riktlinjer for
polisens regionala trafikövervakning. Klara befogenheter
måste anges för ”taxiinspektörema”. Omfattningen av till-
synen bör beslutas av respektive länsstyrelse.
(T) 11. Ett fordon per tillstånd. Vi avvisar förslaget från bl.a.
Riksdagens revisorer om ett tillstånd för varje taxifordon bl.a.
av resursskäl och att mer än 50 % av tillstånden redan avser
endast ett fordon. Vi föreslår i stället förnyad prövning vid
utökning av fordonsbeståndet. Vid denna prövning skall bl.a.
kontrolleras att registrering har skett för moms och arbets-
givaravgifter och att sådana erlagts i relation till redovisat
antal fordon.
12. Tidsbegränsade tillstånd. Möjligheten att med viss periodici-
tet ompröva befintliga tillstånd, s.k. tidsbegränsade tillstånd,
bör i högre grad utnyttjas. Med avseende på kontroll- och
resursaspekten kan det övervägas om denna prövning skall
vara obligatorisk (för alla eller vissa trafikslag) eller endast
ske när tillsynsmyndigheten finner anledning därtill.
(T) 13. Ägarkontroll. För att om möjligt förhindra fiktiva ägande-
överlåtelser av fordon bör en förstärkt kontroll av de civil-
rättsliga åtkomsthandlingama (köpekontrakt, leasingavtal
m.m.) övervägas beträffande taxifordon som skall anmälas på
tillstånd. Man bör dock först avvakta en utvärdering av effek-
terna av den komplettering som nyligen skett av 12a § i YTF
och den skärpning av bilregisterförordningen avseende ägar-
byten som införs fr.o.m. den 1 juli 1993.
14. Personkretsförändringar i aktiebolag. Det är sällan som
anmälningsplikten enligt 8 § YTF fullföljs av företagen.
Uppgifter om personförändringar i ledningen av företagen är
enligt vår mening så väsentliga i prövnings- och tillsynsar-
betet att Vägverket bör utreda möjligheterna att tillställa
tillsynsmyndigheterna aviseringar om ändringar i aktiebolags-
registret och på sikt även i handels- och föreningsregistren.
45
15. Samverkan med skattemyndigheterna. För att öka skatte- Prop. 1993/94:168
myndigheternas kontroll av att registrering för moms och Bilaga 1
arbetsgivaravgift fullgjorts, att inbetalningar skett i rimlig
omfattning och att tillståndshavaren därmed uppfyller kraven
på ekonomisk lämplighet, bör kontrolluppgift med angivande
av antal registrerade fordon tas fram för enskilda skattemyn-
digheters (eventuellt) riktade kontroller. Inom några år bör
det bli aktuellt att årligen sända kontrolluppgifterna till skatte-
förvaltningen.
Förslaget bedöms ge mer långtgående effekter än vad som
kan uppnås med enbart obligatorisk momsregistrering för
samtliga innehavare av yrkestrafiktillstånd som därmed av-
visas.
16. Taxameter frågor. För att minska problemen med kontroll av
den ekonomiska redovisningen och arbetstider via taxametrar-
na föreslår Statskontoret att alla dispenser återkallas och om-
prövas, såväl de som givits för icke typgodkända taxametrar
som de som avser befrielse från taxameterkravet.
Utöver de förslag avseende taxametrar som redovisats i
prop. 1992/93:106 föreslår vi att det skall ställas krav på att
de körrapporter som tas ur taxameterns totalminne skall anses
som sådant bokföringsmaterial som skall sparas enligt bok-
föringslagens bestämmelser.
17. Sambearbetning mellan YTR och RSV register. I syfte att
upprätthålla en systematisk kontroll av den ekonomiska lämp-
ligheten hos en stor volym tillståndshavare bör lagstöd införas
för fortsatt sambearbetning mellan yrkestrafikregistret och
Riksskatteverkets utsökningsregister.
18. Registeruppgifter för vandelsprövning. Systematisk kontroll
av laglydnaden bör underlättas genom sambearbetning mellan
yrkestrafik- och polisregistret. Denna ansluts till befintliga
veckovisa bearbetningar mellan polis- och körkortsregistrets
belastningsdel. Den ur administrativ synpunkt enkla lösningen
avser ej uppbyggnad av ett nytt belastningsregister.
19. Polisens tillsyn och rapporteringsskyldighet. För att öka
effekten av de svåröverskådliga yrkestrafikanknutna författ-
ningarna, bör klarare regler/anvisningar utarbetas för polisens
flygande besiktning och rapportering med avseende på yrkes-
trafiken. Detta bör ske främst via handböcker och liknande
incitamentsskapande åtgärder med klarare redovisning av
gällande straff/sanktioner. Kontrollmärket bör återinföras för
taxifordon for att underlätta polisens kontroll.
Nuvarande bristande kompetens för kontroll av taxametrar
bör åtgärdas genom utbildning av trafikpoliser, tekniker vid 45
bilprovningen och handläggare vid länsstyrelserna.
20. Samverkan med polis och domstolar. Klarare regler bör
inforas för polisens information till tillsynsmyndigheten om
misstänkt brottslighet strafförelägganden, domar m.m.
(T) 21. Taxiförarlegitimation. Av samhället utfärdad foto-/forarlegi-
timation kommer med stor sannolikhet av kunder att tolkas
som mer än ett bevis på yrkeskunnande. Provet för taxiförar-
legitimation bör därför föregås av lämplighetsprövning. Om
särskilda krav i lokalkännedom kommer att ställas, bör läns-
styrelsen i respektive län i samarbete med Vägverket och den
föreslagna förarprövningsmyndigheten svara för innehållet i
den del av prövningen som avser lokalkännedom m.m.
Vid återkallelse av körkortsbehörighet för taxi bör även
förarlegitimationen återkallas.
22. Beslut om körkortsingripanden. Beslutsrätten i frågor om
körkortsingripande bör föras till den länsstyrelse där körkorts-
havaren är folkbokförd från det län där körkortet utfärdats.
Information om beslut om körkortsindragningar för person
med yrkestrafiktillstånd eller taxiförarlegitimationen kan ge
incitament till kontroll av företaget från yrkestrafikfunktio-
nens sida.
(T) 23. Förarskydd. Kravet på obligatoriskt förarskydd i taxifordon
föreslås upphöra. Eftersom meningarna om skyddets effektivi-
tet är delade bör installation av förarskydd vara en fråga
mellan arbetstagare och arbetsgivare/tillståndshavare av vilka
flertalet själva är verksamma som förare. Förslaget frigör
resurser vid tillsynsmyndigheterna.
24. Vägverkets roll. Vägverkets uppgifter och mandat på yrkes-
trafikområdet bör fästställas i Verkets instruktion. Stora krav
ställs på Vägverket som nybliven central myndighet för yrkes-
trafikfrågor och ansvarigt organ för stöd till tillsynsmyndig-
heterna genom utbildning, informationsförsörjning, kunskaps-
uppbyggnad såväl egen som hos tillsynsmyndigheterna, före-
skrifter avseende krav på yrkeskunnande, råd och anvisningar
i frågor avseende rättstillämpning m.m., samt genom en aktiv
uppföljning av tillsynsverksamheten, taxameter- och register-
frågor.
25. Kostnader och finansiering. Ur statsfinansiellt perspektiv
bör kostnaderna för tillståndsgivning och största delen av
kostnaderna för tillsyn av yrkestrafiken bäras av näringen
själv. Detta bör ske genom höjning av ansökningsavgiften
samt höjd årlig avgift för yrkestrafikmärket.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 1
47
Efter remiss har yttranden över Statskontorets rapport avgetts av
Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Socialstyrelsen,
Kommunikationsforskningsberedningen, Styrelsen för riksfärdtjänst,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetarskyddsstyrelsen,
Konkurrensverket, Statens provningsanstalt, Styrelsen for Teknisk
Ackreditering, Patent- och registreringsverket, Konsumentverket,
samtliga länsstyrelser, Malmö kommun, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Biltrafikens
arbetsgivareförbund, AB Svensk bilprovning, Svenska busstrafikför-
bundet, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska taxiförbundet, Svenska
Åkeriförbundet, Åkeriägamas centralförbund, K.G. Knutsson AB,
Trancometer AB samt Brottsförebyggande rådet.
Yttranden har också kommit in från Föreningen för allmänna ombud
i körkortsfiågor och Taxi Trafikförening u.p.a. Stockholm (Taxi Stock-
holm).
Prop. 1993/94:168
Bilaga 2
48
Bilaga 3
1 Förslag till
Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263)'
dels att 4, 19 och 23 §§ samt rubriken närmast före 10 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, och närmast
före 14 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §2
Frågor om trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där
sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, där
företagets ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som berör
flera län skall dock prövas av Vägverket.
Frågor om förarlegitimering
enligt 14 a § prövas av Vägverket.
Giltighet av trafiktillstånd, m.m. Giltighet av trafiktillstånd
Särskilda regler för taxitrafik
‘Lagen omtryckt 1988:1499.
2Senaste lydelse 1992:1651.
4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 168
49
14 §
Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att låta passagerare före
färden få kännedom om den taxa som han tillämpar.
14 a §
Fordon i taxitrafik får endast
föras av den som har särskild
förarlegitimering. Sådan förar-
legitimering får ges till den som
innehar föreskriven körkortsbe-
hörighet och som med hänsyn till
yrkeskunnande och laglydnad
bedöms vara lämplig att tjänstgöra
som förare i taxitrafik.
En förarlegitimering skall åter-
kallas om innehavaren genom
brottslig gärning visat sig olämplig
att tjänstgöra som förare i taxitra-
fik eller om förutsättningarna för
legitimering annars inte längre
föreligger.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 3
19 §
De myndigheter som prövar
frågor om tillstånd utövar tillsyn
över att tillståndshavare bedriver
verksamheten enligt gällande
bestämmelser. Myndigheterna
skall också i övrigt verka för att
kraven på trafiksäkerhet och
arbetsmiljö uppfylls.
De myndigheter som prövar
frågor om tillstånd utövar tillsyn
över att tillståndshavare bedriver
verksamheten enligt gällande
bestämmelser och får därvid pröva
om förutsättningarna för tillstånd
enligt 6 § alltjämt föreligger.
Myndigheterna skall också i övrigt
verka för att kraven på trafiksä-
kerhet och arbetsmiljö uppfylls.
Vägverket utövar tillsyn över att
innehavare av förarlegitimering
uppfyller de krav som enligt
14 a § första stycket gäller för
legitimeringen.
50
23 §3
Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
kammarrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om
varning får dock inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik
och om omprövning av tillstånd enligt 11 § får överklagas hos Väg-
verket. Vägverkets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.
Vägverkets beslut i frågor om
förarlegitimering enligt 14 a § får
överklagas hos kammarrätten.
Beslut i frågor om godkännande
vid prov avseende sådant yrkes-
kunnande som avses i 14 a §
första stycket får dock inte över-
klagas.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3Senaste lydelse 1992:1651.
51
2 Förslag till
Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)
Härigenom föreskrivs att 1 och 9 §§ utsökningsregisterlagen
(1986:617) skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §4
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto-
matisk databehandling foras ett för hela landet gemensamt utsöknings-
register.
Registret skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,
2 a. indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.
Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för
1. ändamål som avses i andra stycket 3,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande
och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter.
3. utredningar vid bestämmande
och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter.
4. tillsyn av innehavare av tra-
fiktillstånd och trafikansvariga
enligt yrkestrafiklagen (1988:253).
4Senaste lydelse 1993:910.
52
9§ Prop. 1993/94:168
För utbetalning av influtna medel och för annan redovisning får upp- Bilaga 3
gifter ur utsökningsregistret lämnas ut på medium för automatisk data-
behandling.
För annat ändamål än som anges
i första stycket får uppgifter läm-
nas ut på medium for automatisk
databehandling endast om detta
följer av lag eller förordning eller
regeringen medgett det. Rege-
ringen får uppdra åt Datainspek-
tionen att lämna sådant medgi-
vande i fråga om uppgifter som
inte omfattas av sekretess. Datain-
spektionens beslut får överklagas
hos regeringen genom besvär.
För ändamål som avses i 1 §
tredje stycket 4 får uppgifter som
avses i 6 § 4,8 och 9 samt upp-
gifter om skuldens storlek på
sådana fordringar som drivs in i
allmänt mål lämnas ut till länssty-
relsen på medium för automatisk
databehandling. Uppgifterna får
endast avse innehavare av trafik-
tillstånd och trafikansvariga enligt
yrkestrafiklagen (1988:253).
För annat ändamål än som anges
i första och andra styckena får
uppgifter lämnas ut på medium för
automatisk databehandling endast
om detta följer av lag eller för-
ordning eller regeringen medgett
det. Regeringen får uppdra åt
datainspektionen att lämna sådant
medgivande i fråga om uppgifter
som inte omfattas av sekretess.
Datainspektionens beslut får över-
klagas hos regeringen.
Denna hg träder i kraft den 1 juli 1994
53
5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 168
Följande remissinstanser har kommit in med yttranden Domstolsverket,
Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Vägverket, Riksskatteverket,
Konkurrensverket, Länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Kristianstads,
Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs samt Västerbottens län, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Biltrafikens arbetsgivareför-
bund, Svenska Busstrafikförbundet, Svenska Lokaltrafikföreningen,
Svenska Taxiförbundet och Svenska Åkeriförbundet.
1 Allmänna synpunkter på promemorians innehåll
Flera remissinstanser tillstyrker lagförslagen i promemorian förbehålls-
löst utan närmare kommentarer. Sådana yttranden har kommit från
Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF), Svenska
Åkeriförbundet, Biltrafikens arbetsgivareförbund och i allt väsentligt
också Konkurrensverket. Av de nämnda remissinstanserna vill Svenska
kommunförbundet och Svenska Lokaltrafikföreningen göra en ändring
också i 14 § yrkestrafiklagen. Nuvarande lydelse ”Den som har tillstånd
till taxitrafik är skyldig att låta passagerare före färden få kännedom om
den taxa han tillämpar” bör ändras till ”Den som har tillstånd till
taxitrafik är skyldig att informera passagerare före färd om den taxa han
tillämpar”.
SLTF tar också upp till behandling nuvarande ordning att länsstyrel-
sernas beslut i tillståndsfrågor kan överklagas till Kammarrätten. Enligt
vad SLTF erfarit har i flera fall Kammarrätten ensidigt tillvaratagit
till stånd shavarens intressen och upphävt länsstyrelsens beslut. Kammar-
rättens dom kan inte överklagas. För att säkerställa en ordentlig pröv-
ning av dessa ärenden bör möjligheter för länsstyrelserna att överklaga
Kammarrättens beslut införas.
2 Löpande uppföljning av lämpligheten hos den som fått
tillstånd till taxitrafik
Av de remissinstanser som yttrat sig över lagförslaget tillstyrker alla
utom en förslaget. Vägverket avstyrker med motivering att det redan i
dag ryms i 19 § yrkestrafiklagen såväl möjligheten som skyldigheten för
länsstyrelsen att fortlöpande pröva om förutsättningarna för tillstånd
föreligger. Det föreslagna tillägget i första stycket skulle snarare kunna
tas till intäkt för att en tillsynsuppgift normalt inte omfattar en sådan
kontroll.
Längre fram i yttrandet framhåller verket dock att intet hindrar att
tillsynsuppgiften preciseras i förordningen genom att länsstyrelsen
åläggs att i viss situation göra en omprövning.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 4
54
Länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs
län tillstyrker lagförslaget. Länsstyrelsen i Kristianstads län gör den
kommentaren att om länsstyrelsen skall kunna ge tillståndshavaren en
godtagbar service genom att lätta ett snabbt beslut i ärendet så måste
länsstyrelsen ha direktåtkomst till polisregister och utsökningsregister.
Svenska Busstrafikförbundet tillstyrker lagförslaget men föreslår
följande tillägg:
”De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över att
tillståndshavare fortlöpande uppfyller förutsättningarna för tillstånd
enligt 6 § och i övrigt bedriver verksamheten enligt gällande bestäm-
melser. Myndigheterna skall också verka för att kraven på trafiksäker-
het och arbetsmiljö är uppfyllda.”
Även Svenska Taxiförbundet tillstyrker förslaget men tillägger att
formuleringarna om förnyad prövning vid utökning av antal fordon bör
utformas så att de inte skall behöva riskeras att tolkas som att skyldig-
heten minskar att göra en löpande uppföljning av om tillståndsinnehava-
ren uppfyller lämplighetskraven.
3 Sambearbetning av yrkestrafikregistret med utsöknings-
registret
Av de remissinstanser som yttrat sig över lagförslaget tillstyrker samt-
liga att sambearbetning får ske.
Även Datainspektionen tillstyrker men gör följande tillägg:
”1 promemorian sägs att den föreslagna ändringen innebär att uppgifter
1 utsökningsregistret får sambearbetas med uppgifter i Vägverkets cen-
trala yrkestrafikregister, vilket är fel. Förslaget innebär endast att upp-
gifter får lämnas ut från utsökningsregistret för vissa i lagen angivna
ändamål. Vid sambearbetning av två eller flera personregister anses ett
nytt register uppkomma. För detta register krävs enligt 2 § andra styck-
et datalagen (1973:289) tillstånd av Datainspektionen, om inte registret
är undantaget från tillståndsplikt enligt någon bestämmelse i 2 eller
2 a § samma lag. Det innebär att sambearbetningen av utsökningsregist-
ret och yrkestrafikregistret måste regleras, antingen genom författning
eller genom tillstånd av Datainspektionen.
Eftersom det rör sig om återkommande sambearbetningar, som var
och en kräver tillstånd, är det lämpligt med en författningsreglering.
Det kan lämpligen ske genom att det i 9 § första stycket utsöknings-
registerlagen som en sista mening läggs till att ”Uppgifterna får sambe-
arbetas med uppgifter i register som förs för tillsyn enligt yrkestrafikla-
gen”.”
Enligt Riksskatteverket (RSV) bör den föreslagna sambearbetningen av
yrkestrafikregistret och utsökningsregistret inte begränsas till att avse
allmänna mål. Av 6 § yrkestrafiklagen (1988:263) framgår att bl.a.
ekonomiska förhållanden samt vilja och förmåga att fullgöra sina skyl-
digheter mot det allmänna är omständigheter som skall beaktas vid
tillståndsprövningen; jämför 15 § yrkestrafiklagen som innehåller mot-
svarande regler såvitt avser återkallelse av tillstånd. Det är således av
Prop. 1993/94:168
Bilaga 4
55
betydelse att uppgifter får lämnas också om förekomsten av enskilda
mål m.m.
Vidare bör uppgiftslämnandet också omfatta betalningssäkring som
upptas under punkt 5 i 6 § utsökningsregisterlagen.
Av 1 och 9 §§ utsökningsregisterlagen bör framgå att utsöknings-
registret får användas för utredningar om trafiktillstånd och trafikansva-
riga enligt yrkestrafiklagen. Behov finns att kontrollera också de perso-
ner som sökt men ännu inte beviljats tillstånd. Reglerna bör dessutom
omfatta tillstånd till uthymingsrörelse enligt lagen (1979:651) om bilut-
hyrning.
RSV framhåller att allt informationsutbyte på ADB-medium sker
mellan exekutionsväsendet och Vägverket. Det är först därefter som
länsstyrelsen, genom de utskriftslistor som Vägverket framställer, får
del av uppgifterna. Ordet ”länsstyrelsen” i författningsförslaget bör
därför ersättas med ”Vägverket”.
Förslaget ger uttryck för en restriktiv syn på utlämnandet, vilken
RSV delar, genom att uppgifter endast får lämnas ut över nämnda till-
ståndsinnehavare och sådana som sökt tillstånd. Eftersom uppgifter om
dessa inte registreras i utsökningsregistret förutsätter ett utlämnande
emellertid att Vägverket lämnar RSV ett frågeband med identitetema för
de personer som begäran om utlämnande gäller. Inhämtande av sådana
frågeband bör regleras i utsökningsregistret. Med hänsyn till att fråge-
band med fordel även kan användas i samband med utlämnande på
ADB-medium enligt 9 § tredje stycket, bör regleringen av frågeband
omfatta hela 9 §.
RSV föreslår mot bakgrund av det anförda att 9 § kompletteras med
ett nytt fjärde stycke med följande lydelse:
”Underlag för uppgiftsutlämnande enligt denna paragraf får inhämtas på
medium för automatisk databehandling.”
RSV framhåller avslutningsvis att det bör uppmärksammas att RSV:s
yttrande endast avser uppgiftsutlämnandet från utsökningsregistret och
inte möjligheterna för Vägverket att bearbeta uppgifterna i bilregistret
och utsökningsregistret på så sätt att länsstyrelserna slutligen kan erhålla
avsedda utskrifter.
Enligt Länsstyrelsen i Kristianstads län bör sambearbetning byggas
upp så att länsstyrelserna var tredje månad får komplett datalista över
samtliga restförda tillståndshavare. Dessutom bör länsstyrelsen med
kortare intervall exempelvis var fjortonde dag underrättas via lista om
vilka nya tillståndshavare som tillkommit. Det är viktigt att länsstyrel-
sen snabbt ingriper mot den som är restförd.
Länsstyrelsen tillstyrker starkt RSV förslag om terminalåtkomst för
länsstyrelserna till utsökningsregistret. Detta kommer att bli än mer
behövligt med anledning av kontrollen vid utökning av fordonsparken.
Svenska Taxiförbundet framhåller att sambearbetningen inte bör
inskränkas till trafikansvariga och tillståndshavare. För att ge ökade
möjligheter att beivra bulvanförhållanden bör det finnas möjlighet att ta
Prop. 1993/94:168
Bilaga 4
56
fram uppgifter även om styrelseledamöter i taxiföretag eller andra per- Prop. 1993/94:168
soner som kan vara de som reelt driver företaget. Bilaga 4
4 Legitimering av förare i taxitrafik
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker att det sker
en vandelsprövning av taxiförare. Svenska Taxiförbundet konstaterar att
förbundet har fått gensvar för kraven på vandelsprövning, att legitima-
tionen skall kunna återkallas samt att högre krav på lokalkännedom skall
få föreskrivas av de länsstyrelser som anser det nödvändigt. Förbundet
förutsätter att de krav som skall ställas på yrkeskunnande, är mer
inriktade på lokalkännedom och övrig taxiservice, än de tidigare för-
slagen i denna fråga.
Det är avgörande att personer som på grund av brottsbenägenhet är
olämpliga för yrket inte får legitimationen eller, om den finns sedan
tidigare, får den återkallad. Här är enligt förbundet samarbetet mellan
polisen och Vägverket av stor vikt, for att undvika att olämpliga perso-
ner kan fortsätta att köra taxi. Den i promemorian utformade specialmo-
tiveringen utgör en bra grund för att kunna avgöra på vilka grunder
legitimation skall vägras eller återkallas.
För att undvika detta är det också viktigt med strikta dispensregler.
Uppgifter om t.ex. anställningstid måste enligt förbundet kunna styrkas
med kontrolluppgift.
Förbundet är dock av den uppfattningen att resp, länsstyrelse bör ha
ansvaret för vandelsprövningen av taxiförare. Länsstyrelsen bör också
ha ansvaret för tillsynen av taxiförare.
Även Vägverket menar att vandelsprövningen bör ligga på länsstyrel-
sen och hänvisar till att en sådan prövning görs av länsstyrelsen for
yrkestrafiktillstånd och körkort medan kravet på yrkeskunnande resp.
fÖrarkompetens handhas av Vägverket. Motsvarande ordning bör tilläm-
pas även i fråga om förarlegitimeringen. Länsstyrelserna har redan i
dag organisatoriskt och kunskapsmässigt betydligt bättre förutsättningar
än Vägverket att handha vandelsprövningen. Vägverket anser därför att
frågor om förarlegitimering skall prövas av den länsstyrelse där
sökanden är folkbokförd.
Samma uppfattning har samtliga de länsstyrelser som varit remissin-
stanser. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller exempelvis att länssty-
relserna måste anses vara de myndigheter som är mest lämpade att
sköta den förestående vandelsprövningen, eftersom styrelserna redan har
kunskapen och väl utvecklade rutiner genom den motsvarande lämplig-
hetsprövning som i dag görs vid utfärdandet av såväl yrkestrafiktillstånd
som körkortstillstånd. Oavsett associationsform innebär det nära sam-
band som finns mellan tillståndshavare och förare i ett företag att det
ställer sig naturligt att lämplighetsprövningen också sker av samma
myndighet. I samband med utökning av fordonsparken måste nyanställ-
ning av förare ske. Länsstyrelsen kan vid detta tillfälle bäst bedöma
helheten och sambandet mellan tillståndshavare/trafikansvarig/förare.
57
Enligt Länsstyrelsen i Stockholms län har länsstyrelserna, utöver
kompetens inte minst i juridiska frågor, redan en trimmad organisation
väl lämpad även för berört ändamål. Länsstyrelsen står även lokalt sett
betydligt närmare allmänheten.
Tillsyn av tillståndshavare kommer rimligen också inkludera en be-
dömning av vilka förare de anlitar. Frågan om ansökningsprövningen
och tillsynen bör enligt länsstyrelsens mening därför kopplas ihop till en
myndighet.
Ett ytterligare motiv är att det är länsstyrelsen och inte Vägverket,
som har access till det sekretessbelagda rikspolisregistret. Man torde
alltså ändå inte kunna komma förbi länsstyrelsen såvitt nu är i fråga.
Att i denna speciella fråga bereda ytterligare en myndighet tillträde till
registret synes i nuläget knappast påkallat.
Lagändringen bedömer länsstyrelsen så angelägen att den bör träda i
kraft den 1 juli 1994. Legitimeringsfrågan var väl förberedd redan
hösten 1992 hos länsstyrelsen, bl.a. i dess styrelse och under hösten i år
i väntan på Vägverkets initiativ.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 4
58
DATAINSPEKTIONEN
Datum Dnr
1993-12-09 7403-93
Ert dnr
K93/3130/4
Prop. 1993/94:168
Bilaga 5
Kommunikationsdepartementet
103 33 STOCKHOLM
Yttrande enligt 2 a § datalagen (1973:289) över förslag till ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617)
Departementet har anmodat Datainspektionen att yttra sig över ett för-
slag till ändring i 1 § utsökningsregisterlagen. Förslaget innebär att
utsökningsregistret får användas vid tillsyn av innehavare av trafiktill-
stånd och trafikansvariga enligt yrkestrafiklagen (1988:263). De närma-
re förutsättningarna för utlämnande och sambearbetning med uppgifter
i yrkestrafikregistret avses bli reglerade i utsökningsregisterförordningen
(1986:678).
Datainspektionen har ingenting att erinra mot förslaget.
Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Anitha Bondestam i
närvaro av datarådet Margareta Åberg, föredragande.
Anitha Bondestam
Margareta Åberg
59
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263)*
dels att 4, 19, 21 och 23 §§ samt rubriken närmast före 10 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, och närmast
före 14 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:168
Bilaga 6
4§2
Frågor om trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där
sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, där
företagets ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som berör
flera län skall dock prövas av Vägverket.
Frågor om förarlegitimation
enligt 14 a § prövas av länsstyrel-
sen i det län där sökanden är
folkbolförd.
Giltighet av trafiktillstånd, m.m. Giltighet av trafiktillstånd
Särskilda regler för taxitrafik
‘Lagen omtryckt 1988:1499.
2Senaste lydelse 1992:1651.
60
14 §
Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att låta passagerare före
färden få kännedom om den taxa som han tillämpar.
14 a §
Fordon i taxitrafik får endast
föras av den som har särskild
förarlegitimation. Sådan förar-
legitimation får ges till den som
innehar föreskriven körkortsbe-
hörighet och som med hänsyn till
yrkeskunnande och laglydnad
bedöms vara lämplig att tjänstgöra
som förare i taxitrafik.
En förarlegitimation skall åter-
kallas om innehavaren genom
brottslig gärning visat sig olämplig
att tjänstgöra som förare i taxitra-
fik eller om förutsättningarna för
legitimation annars inte längre
föreligger. Frågor om återkallelse
prövas av den länsstyrelse som har
beslutat om legitimationen.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 6
19 §
De myndigheter som prövar
frågor om tillstånd utövar tillsyn
över att tillståndshavare bedriver
verksamheten enligt gällande
bestämmelser. Myndigheterna
skall också i övrigt verka för att
kraven på trafiksäkerhet och
arbetsmiljö uppfylls.
De myndigheter som prövar
frågor om tillstånd utövar tillsyn
över att tillståndshavare bedriver
verksamheten enligt gällande
bestämmelser och får därvid pröva
om förutsättningarna för tillstånd
enligt 6 § alltjämt föreligger.
Myndigheterna skall också i övrigt
verka för att kraven på trafiksä-
kerhet och arbetsmiljö uppfylls.
De länsstyrelser som har beslutat
om förarlegitimation utövar tillsyn
över att innehavare av förarlegiti-
mation uppfyller de krav som
enligt 14 a § första stycket gäller
för legitimationen.
61
21 §
Den som driver yrkesmässig trafik enligt denna lag utan tillstånd skall
dömas for olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 6
Tillståndshavare som bryter mot
villkor som har meddelats i till-
ståndet skall dömas till böter.
Tillståndshavare som bryter mot
villkor som har meddelats i till-
ståndet eller som i taxitrafik an-
litar förare utan förarlegitimation
enligt 14 a § skall dömas till
böter.
23 §J
Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
kammarrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om
varning får dock inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik
och om omprövning av tillstånd enligt 11 § får överklagas hos Väg-
verket. Vägverkets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.
En länsstyrelses beslut i frågor
om förarlegitimation enligt 14 a §
får överklagas hos länsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3Senaste lydelse 1992:1651.
62
Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617)
Härigenom föreskrivs att 1 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:168
Bilaga 6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §*
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto-
matisk databehandling föras ett for hela landet gemensamt utsöknings-
register.
Registret skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,
2 a. indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.
Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för
1. ändamål som avses i andra stycket 3,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande
och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter.
3. utredningar vid bestämman-
de och uppbörd av skatter, tullar
och socialavgifter,
4. tillsyn av innehavare av tra-
fiktillstånd och trafikansvariga
enligt yrkestrcfiklagen (1988:263).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
‘Senaste lydelse 1993:910.
63
LAGRÅDET
Prop. 1993/94:168
Bilaga 7
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-12-21.
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdal, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 16 december 1993 (kommunikationsdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag
till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), m.m.
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Magnus
Bamekow.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådet, som understryker uttalandet i lagrådsremissen om att frågan
om en enda förarbehörighet för taxitrafik bör utredas, gör inte någon
invändning i sak mot de framlagda lagförslagen. Med hänsyn till vad
som föreslagits i en av Lagrådet nyligen behandlad remiss om ändring i
bl.a. 1 kap. 2 § brottsbalken föreslår Lagrådet att i lagtexten i 21 §
yrkestrafiklagen anges vilket subjektivt rekvisit som skall gälla for
brottet.
64
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Odell
Regeringen beslutar proposition 1993/94:168 Ökad tillsyn av den
yrkesmässiga trafiken.
65
gotab 46017, Stockholm 1994