Prop.
1993/94:157
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 februari 1994
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
(Jordbruksdepartementet)
I propositionen föreslås att ett nytt stöd till ekologisk odling införs. Stödet
uppgår till ca 200 kr per ha odlad areal som i dag är godkänd för ekologisk
odling.
För att öka konkurrenskraften inom trädgårdsnäringen föreslås bl.a. för-
stärkta resurser för marknadsföring.
En högskoleexamen med inriktning mot hästkunskap inrättas vid Sveriges
lantbruksuniversitet
En redovisning lämnas om kravet på betesgång för mjölkkor.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 157
1 Förslag till riksdagsbeslut............................3
2 Ärendet och dess beredning...........................3
3 Stöd till ekologisk odling.............................5
4 Trädgårdsnäringen.................................6
4.1 Allmänna utgångspunkter ........................6
4.2 Trädgårdsnäringens konkurrenskraft.................7
4.3 Stöd för export av trädgårdsprodukter................8
4.4 Stöd för kvalitetsförbättring och marknadsföring
av svensk frukt...............................9
4.5 Stöd till vissa skuldsatta trädgårdsföretagare...........10
5 En högskoleutbildning inom hästområdet.................11
6 Kravet på betesgång för mjölkkor......................15
6.1 Allmänna utgångspunkter .......................15
6.2 Betesgångens betydelse för mjölkkors hälsa och
beteende...................................16
6.3 Regeringens överväganden ......................17
Prop. 1993/94:157
Bilaga 1 Sammanfattningen av Statens jordbruksverks rapport
(1993:16) Motionens och betesgångens betydelse för
mjölkkor ..................................22
Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande
över Statens jordbruksverks rapport (1993:16) Motionens
och betesgångens betydelse för mjölkkor.............25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 24 februari 1994 ................................. 26
Regeringen föreslår att riksdagen
1. under nionde huvudtitelns förslagsanslag till Omställningsåtgärder
inom jordbruket m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 10 000 000 kr
utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 10,
2. godkänner att nionde huvudtitelns förslagsanslag Omställningsåtgär-
der i jordbruket m.m. under budgetåret 1994/95 får disponeras för
särskilda åtgärder inom växthusnäringen i enlighet med vad som rege-
ringen förordar (avsnitt 4.2),
3. godkänner att nionde huvudtitelns förslagsanslag Omställningsåtgär-
der i jordbruket m.m. under budgetåret 1994/95 får disponeras för ex-
port av trädgårdsprodukter i enlighet med vad regeringen förordar
(avsnitt 4.3),
4. godkänner att nionde huvudtitelns förslagsanslag Omställningsåtgär-
der i jordbruket m.m. under budgetåret 1994/95 får disponeras för
marknadsföringsåtgärder inom fruktodlingen i enlighet med vad rege-
ringen förordar (avsnitt 4.4),
5. godkänner att nionden huvudtitelns förslagsanslag Stöd till skuldsatta
jordbrukare får disponeras även för stöd till trädgårdsföretagare (av-
snitt 4.5),
6. under nionde huvudtitelns ramanslag till Sveriges lantbruksuniversi-
tet för budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är 1 500 000 kr läg-
re än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 10,
7. under nionde huvudtitelns reservationsanslag till Skogs- och jordbru-
kets forskningsråd: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar
14 200 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil.
10.
Regeringen har under våren 1994 bemyndigat chefen för Jordbruksdeparte-
mentet att tillkalla en utredare som skall lämna förslag till utformning av ett
svenskt program för stöd enligt EG:s förordning om miljövänliga jordbruks-
metoder och bevarandet av landskapet (EG-förordning 2078/92). I enlighet
med vad som anförts i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.
10 s. 24) bör det inom ramen för ett program enligt EG:s förordning om mil-
jövänliga jordbruksmetoder och bevarandet av landskapet ingå ett förslag till
stöd för omläggning till ekologisk produktion. Utredaren skall också studera
förutsättningarna för ekologiskt lantbruk i Sverige.
Det har under hösten 1993 kommit in en skrivelse från Kontrollföreningen
för ekologisk odling m.fl. om att, utöver stödet till marknadsföring och kon-
troll, inledningsvis anslå medel för informationsverksamhet om ekologisk pro-
duktion. Detta i avvaktan på att utredningen om stöd till ekologisk odling
inom ramen för EG:s miljöprogram blir klar. Vidare anser Lantbrukarnas riks-
Prop. 1993/94:157
1 * Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 157
förbund (LRF) i en skrivelse att ekologisk odling skulle kunna stimuleras om
gröngödsling och ekologisk odling tillåts på omställningsmark fr.o.m. 1994
års växtodlingssäsong.
I 1994 års budgetproposition har regeringen anfört att ytterligare medel bör
anvisas till ekologisk odling redan budgetåret 1994/95, bl.a. genom en för-
stärkning av resurserna för information och marknadsföring.
Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1992/93:183 uttalade jordbruksutskot-
tet (1992/93:JoU22) att energibeskattningen, även med hänsyn till effekten av
1992 års energipolitiska beslut, kommer att utgöra en betydande del av ett
trädgårdsföretags kostnader. Utskottet ansåg utan specifik koppling till frågan
om ett EU-medlemskap att ytterligare skattelättnader på energiområdet för
trädgårsnäringen skyndsamt borde utredas.
Utskottet föreslog att regeringen skulle ges i uppdrag att utreda omfattning-
en av fruktodlingens ekonomiska problem och föreslå lämpliga åtgärder. I öv-
rigt tillstyrkte utskottet regeringens förslag till åtgärder. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag (rskr. 1992/93:330).
En särskild arbetsgrupp har under år 1993 lämnat vissa förslag (Ds 1993:
73 och Ds 1994:8) om stöd till trädgårdsföretag som befinner sig i en obe-
ståndssituation, skattelättnader på energiområdet för växthusföretag, åtgärder
för att förbättra fruktodlingens ekonomiska situation samt vissa andra insatser
för att underlätta den svenska trädgårdsnäringens EG-anpassning.
En arbetsgrupp med företrädare för Jordbruksdepartementet och hästspor-
ten har i augusti 1993 lämnat ett förslag till en högskoleutbildning inom häst-
området. Förslaget skulle enligt chefen för Jordbruksdepartementet omfatta ut-
bildningens dimensionering (antalet studenter), omfång (antalet poäng), loka-
lisering och finansiering. Arbetsgruppens förslag redovisas i promemorian
En högskoleutbildning inom hästområdet (Ds 1993:60). Promemorian har re-
missbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet
(dnr 93/1422).
Riksdagen beslutade den 25 november 1992 att regeringen borde låta ge-
nomföra en utvärdering av gällande bestämmelser i fråga om beteskravet för
mjölkkor (bet. 1992/93:JoUl, rskr. 1992/93:24). Utvärderingen borde göras
med utgångspunkt bl.a. i vilka för- och nackdelar betestvånget inneburit för
mjölkkornas hälsa i jämförelse med förekommande lösdriftssystem.
Statens jordbruksverk har i samråd med Sveriges lantbruksuniversitet den
30 september 1993 på uppdrag av regeringen redovisat en utvärdering av kra-
vet på betesgång för mjölkkor (Jordbruksverkets rapport 1993:16 Motionens
och betesgångens betydelse för mjölkkor). Sammanfattningen av Jordbruks-
verkets rapport finns i bilaga 1. Rapporten har remissbehandlats. En förteck-
ning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgäng-
liga i Jordbruksdepartementet, dnr 93/1599.
Regeringen tar nu upp dessa frågor.
Prop. 1993/94:157
Prop. 1993/94:157
Regeringens förslag: Utöver nuvarande anslag till ekologisk odling
för marknadsföring m.m. skall 2 miljoner kronor anvisas budgetåret
1994/95 för information och marknadsföring. Därutöver anvisas ett sär-
skilt arealbidrag till ekologisk odling budgetåret 1994/95. Sammanlagt
skall 10 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1994/95.
Skälen till regeringens förslag: Marknadssituationen för ekologisk
odling har utvecklat sig mycket positivt de senaste åren, inte minst genom
konsumenternas stora intresse för ekologiska livsmedel. På senare tid har
även handeln satsat mer på detta område. En bidragande orsak är den eko-
logiska odlingens allt större förmåga att uthålligt förse marknaden med olika
produkter. En ökad volym kan alltså i sig stimulera till en ökad efterfrågan
och därmed en ökad produktion. Fler och fler inser att ekologisk odling inte
bara är en nischproduktion för ett fåtal intresserade konsumenter, utan att eko-
logisk odling bör ses som en del i en strategisk satsning för svenskt jordbruk.
Genom riksdagens beslut i anledning av 1993 års budgetproposition finns
det redan i dag 10 miljoner kronor avsatta för forskning och utveckling, kon-
troll och marknadsfrämjande åtgärder för ekologisk odling budgetåren 1993/
94 och 1994/95. Härutöver disponerar Statens jordbruksverk 7,7 miljoner
kronor för ekologisk produktion under anslaget för miljöförbättrande åtgär-
der. Däremot saknas särskilda resurser för informationsverksamhet kring eko-
logiskt jordbruk. Det är viktigt för en framgångsrik miljöpolitik att bedriva in-
formation och upplysning både gentemot producenter och konsumenter. I
grund och botten handlar mycket av miljöarbetet om att informera och enga-
gera människor. En välriktad informations- och marknadsföringsinsats kom-
mer att öka kunskapen om och intresset för ekologisk odling hos både konsu-
menter och producenter.
Utöver det belopp om 10 miljoner kronor för stöd till ekologisk odling,
som finansieras inom ramen för direktbidragen till jordbruket under anslaget
Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., föreslår regeringen att ytterligare 10
miljoner kronor anslås under detta anslag budgetåret 1994/95. En särskild an-
slagspost, Stöd till ekologisk odling, bör tas upp under anslaget för ändamå-
let.
Av det nya anslaget anser regeringen att 2 miljoner kronor bör disponeras
för huvudsakligen informationsverksamhet. Liksom stödet till forskning och
utveckling, marknadsföring och kontroll bör medlen fördelas av Jordbruks-
verket efter ansökan från intresserade parter på samma sätt som för budgetåret
1993/94.
Resterande 8 miljoner kronor bör disponeras i form av ett särskilt arealbi-
drag till ekologisk odling. Arealbidraget för ekologisk odling bör inte differen-
tieras utan vara lika stort för samtliga ekologiska odlare oavsett om den mark
de brukar är låg- eller högavkastande. Det särskilda arealbidraget bör vara to-
talt 8 miljoner kronor och fördelas till 1994 års godkända ekologiska odling.
För närvarande omfattar den ekologiska odlingen ca 40 000 ha åker, vilket
medför att arealbidraget fördelat på den totala ekologiska odlingen skulle bli
ca 200 kr per ha, vilket motsvarar ca 7 öre per kg spannmål med en avkast-
ning på 3 000 kg per ha.
Regeringens förslag torde leda till en ökad ekologisk produktion. Däremot
bedömer regeringen att LRF:s förslag att tillåta ekologisk odling på omställd
mark väsentligt urholkar omställningsprogrammet Omställningsstöd lämna-
des i enlighet med 1990 års livsmedelspolitiska beslut för åkermark som över-
fördes till annan användning än livsmedelsproduktion. Detta utesluter att eko-
logisk produktion av livsmedel kan få ske på omställd åkermark.
Fördelningen av arealbidraget bör ske på så sätt att Kontrollföreningen för
ekologisk odling (KRAV) tillsammans med Demeterförbundet redovisar upp-
gifter om stödberättigad ekologisk areal till Statens jordbruksverk. Regering-
en kommer senare att besluta om de närmare reglerna för stödet.
Enligt regeringens uppfattning finns förutsättningar för en långsiktigt konkur-
renskraftig svensk trädgårdsnäring. Vid ett medlemskap i EU kommer emel-
lertid de gränsskyddsförändringar som detta innebär att medföra en hårdare in-
ternationell konkurrens. I detta sammanhang kan också noteras att den i de-
cember 1993 beslutade GATT-överenskommelsen medför vissa gränsskydds-
neddragningar för trädgårdsprodukter.
Att anpassningen till EU:s lägre producentpriser kommer att ske snabbare
än utjämningen för de dominerande kostnaderna, dvs. kapital, arbetskraft och
energi uppmärksammades av regeringen i prop. 1992/93:183 om vissa frågor
rörande jordbruket och trädgårdsnäringen. Det var också mot denna bakgrund
som regeringen föreslog att 25 miljoner kronor skulle avsättas av de s.k. di-
rektbidragen till anpassningsåtgärder, som t.ex. stöd för produktutveckling.
Som tidigare nämnts har en särskild arbetsgrupp lagt fram förslag till olika
åtgärder på trädgårdsnäringens område.
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att det under tiden före ett
svenskt medlemskap i EU och ikraftträdandet av GATT-överenskommelsen
finns starka skäl för ytterligare insatser som bidrar till att öka konkurrens-
kraften hos svensk trädgårdsnäring.
Prop. 1993/94:157
Prop. 1993/94:157
Regeringens förslag: Till stöd för åtgärder som ökar konkurrens-
kraften inom trädgårdsnäringen skall 4 miljoner kronor disponeras av
tillgängliga direktbidrag under anslaget Omställningsåtgärder i jordbru-
ket m.m. för budgetåret 1994/95.
Arbetsgruppens förslag: Vad gäller perioden före den 1 januari 1995
anser gruppen att ett tidigarelagt slopande av den allmänna energiskatten på
fossila bränslen kombinerat med en retroaktiv återbetalning av den betalade
skatten från den 1 juli 1993 skulle innebära ett kraftfullt stöd till växthusnä-
ringen. Beräkningar har också presenterats med den 1 januari 1994 som alter-
nativ tidpunkt.
För perioden efter den 1 januari 1995 bör enligt arbetsgruppen skattelättna-
der i förhållande till 1992 års energipolitiska beslut åstadkommas genom dels
nedsättning av den generellt utgående skattesatsen för koldioxid, dels genom
att det nuvarande uppbördssystemet behålls. Enligt gruppens beräkningar på-
verkas inte skattens miljöstyrande effekt nämnvärt.
Skälen för regeringens förslag: Energikostnaden är, efter kostnaden
för arbetskraft, den näst största kostnadsposten i de flesta växthusföretag.
Denna kostnad har därför en stor betydelse för den svenska växthusodlingens
konkurrenskraft.
De sammantagna energiskatterna på trädgårdsområdet ligger på en högre ni-
vå än vad som är fallet för de viktigaste konkurrentländerna i EU. Detta bety-
der mest för den särskilt energiberoende växthussektoms internationella kon-
kurrenskraft. Mot bakgrund av de lägre producentpriser som förväntas i sam-
band med att tullarna avvecklas direkt vid ett medlemskap i EU anser vi att det
finns ett behov av att dessförinnan öka växthusföretagens konkurrenskraft.
Den allmänna energiskatten skall enligt tidigare riksdagsbeslut avvecklas
den 1 januari 1995. Som ett led i anpassningen av energiskatterna mot de ni-
våer som tillämpas inom våra konkurrentländer utgår fr.o.m. den 1 januari
1995 koldioxidskatten för växthusnäringen liksom för industrin meden fjär-
dedel av den allmänna nivån.
Med hänsyn till energikostnadernas stora andel i växthusnäringen bör en-
ligt regeringens uppfattning den långsiktiga konkurrenskraften bäst stärkas
genom ytterligare åtgärder för en förbättrad energihushållning inom näringen.
En ytterligare nedsättning av energiskatterna kan i detta skede få motsatt ef-
fekt eftersom den inte ger något incitament för sådana åtgärder.
Åtgärder för att stärka konkurrenskraften inför ett EU-medlemskap är ange-
lägna inte bara inom växthussektom utan också inom andra sektorer av träd-
gårdsnäringen. För att höja aktiviteten vad gäller sådana åtgärder inom hela
trädgårdsnäringen bör, i stället för de föreslagna åtgärderna vad gäller växt-
husnäringens energiskatter, 4 miljoner kronor disponeras inom ramen för de
1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 157
s.k. direktbidragen under anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
för sådana åtgärder utöver de 25 miljoner kronor som disponeras for olika åt-
gärder inom trädgårdsnäringen under perioden den 1 juli 1993-den 31 decem-
ber 1994.
Frågan om energiskatternas storlek jämfört med konkurrerande länders vid
ett EU-medlemskap får tas upp i samband med att frågan om tillämpning av
olika stöd inom EU prövas.
Regeringens förslag: För perioden fram till den 1 januari 1995 får
användas sammanlagt 3 miljoner kronor av anslaget Omställningsåtgär-
der i jordbruket m.m. for att stimulera exporten av trädgårdsprodukter.
Prop. 1993/94:157
Arbetsgruppens förslag: En kraftfull satsning bör göras för att stimu-
lera en långsiktigt konkurrenskraftig export av trädgårdsprodukter och då
även färska sådana. Mot denna bakgrund bör 3 miljoner kronor få användas
för marknadsbearbetning på trädgårdsområdet på motsvarande sätt som görs
inom ramen för det s.k. 60-miljonerkronorsprogrammet på jordbrukets områ-
de. Om möjligt bör detta belopp finansieras genom omfördelning inom det nu-
varande anslaget.
Det kan t.ex. röra sig om åtgärder för att profilera svensk trädgårdsnäring
på EG-marknaden som producent av rena, miljövänligt framtagna kvalitetspro-
dukter samt för att kartlägga marknads- och handelsstrukturer i presumtiva ex-
portländer.
Riksdagen beslutade våren 1993 om ett stöd på 150 miljoner kronor för ex-
port av förädlade livsmedel. Bidraget ges för produkter som bedöms bli lång-
siktigt konkurrenskraftiga på exportmarknaden. Arbetsgruppen anser att det
är angeläget att på liknande sätt stimulera exporten av trädgårdsprodukter,
även färska sådana. För detta ändamål bör 2 miljoner kronor anslås för perio-
den fram till den 1 januari 1995.
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens uppfattning har
svensk trädgårdsnäring på sikt möjligheter att genom rationell produktion av
högkvalitativa produkter utveckla export till den större europeiska markna-
den. Att exporten hittills har varit ringa sammanhänger med bl.a. ett traditio-
nellt högre kostnadsläge i Sverige än i jämförbara konkurrentländer. Härtill
kommer att de för svenska trädgårdsprodukter näraliggande marknaderna,
Finland och Norge, varit i stort sett stängda genom att kvantitativa restrik-
tioner har tillämpats. EU:s tullskydd på trädgårdsområdet är också högre än
det i Sverige tillämpade.
Förutsättningarna för export har förbättrats genom valutaförändringarna
och förbättras ytterligare för vissa trädgårdsprodukter då tullskyddet avveck-
las vid ett EU-inträde. Även de norska och finska marknaderna kan till följd Prop. 1993/94:157
av ett medlemskap i EU, men också genom den nyligen beslutade GATT-
överenskommelsen, förutses komma att stegvis öppnas för svensk export.
För att stimulera exporten av trädgårdsprodukter bör i enlighet med arbets-
gruppens förslag högst 2 miljoner kronor avsättas inom ramen för de 150 mil-
joner kronor som anvisats för export av förädlade livsmedel under anslaget
Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
Enligt vår uppfattning bör också trädgårdsområdet kunna omfattas av det
s.k. 60-miljonerkronorsprogrammet för marknadsföringsinsatser på jordbru-
kets område. Inom ramen för direktbidrag under anslaget Omställningsåtgär-
der i jordbruket m.m. bör 1 miljon kronor disponeras för ändamålet.
Regeringens förslag: För kvalitets- och avsättningsfrämjande insat-
ser på fruktodlingens område skall 5 miljoner kronor disponeras av till-
gängliga direktbidrag under anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket
m.m. för budgetåret 1994/95.
Arbetsgruppens förslag: Sammanfaller med regeringens förslag.
Arbetsgruppen har också lämnat förslag avseende dels lättnader i fråga om
uttag av kreditgarantiavgifter, dels om utnyttjandet av EU:s strukturstöd på
trädgårdsnäringens område.
Skälen för regeringens förslag: Den främsta direkta orsaken till frukt-
odlingens problem är enligt vår bedömning marknadsförhållandena. Genom
det mycket splittrade utbudet av svensk frukt finns det få organisationer som i
någon större utsträckning kan genomföra och finansiera marknadsföringsin-
satser. Flertalet försäljningsorganisationer är i sig för små för att ta på sig
kostnader och uppgifter som kommer en större del av näringen till godo.
Näringen bör därför ges ett stöd för att gemensamt kunna vidta åtgärder
för att förbättra kvalitetsarbetet med och marknadsföringen av svensk frukt.
Stödet bör ges en sådan inriktning att näringen själv efterhand kan fortsätta ar-
betet med egna medel.
Mot denna bakgrund bör 5 miljoner kronor användas under budgetåret
1994/95 för kvalitets- och avsättningsfrämjande insatser. Medlen bör tas från
ramen för direktbidrag under anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
Vad gäller arbetsgruppens övriga förslag anser vi inte att det finns skäl att
specifikt för trädgårdsnäringen medge lättnader när det gäller uttag av kredit-
garantiavgifter. Regeringen kommer senare att ta ställning till frågan om ut-
nyttjandet av bl.a. strukturstöd vid ett svenskt medlemskap i EU.
Prop. 1993/94:157
Regeringens förslag: Stödet till skuldsatta jordbrukare utsträcks
från den 1 juli 1994 till att även omfatta trädgårdsföretag med undantag
för den särskilda del av stödet till jordbruksföretagen som innebär en
möjlighet att lösa in fastigheter.
Stödet utbetalas från anslaget Stöd till skuldsatta jordbrukare.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att ett stöd motsvaran-
de stödet till vissa högt skuldsatta jordbrukare infors även för trädgårdsföre-
tag. Det föreslagna stödet bör dock inte, enligt arbetsgruppens uppfattning,
omfatta möjligheten att lösa in fastigheter.
För att kunna komma i fråga för stöd till trädgårdsföretag för antingen re-
konstruktion eller avveckling bör enligt arbetsgruppen följande villkor över-
vägas.
- De ekonomiska svårigheterna skall i huvudsak ha uppstått som en följd av
prissänkningar på den svenska marknaden orsakade av en ökad import, vil-
ken i sin tur skall ha orsakats av närmandet till EU. För fruktodlingen gäl-
ler som stödberättigande kriterium att en ökad import också kan ha orsakats
av förändringen av det svenska gränsskyddet för äpplen och päron (dvs. en
avveckling av kvantitativa restriktioner under svensk odlingssäsong).
- De ekonomiska problemen skall vara av så allvarlig art att det aktuella före-
taget kan anses vara på obestånd.
- Företaget skall vara etablerat eller ha genomfört betydande investeringar un-
der en viss period. Denna period avgränsas framåt i tiden av att företag inte
kan få del av stödet om företaget etablerat sig eller investerat efter det att det
stod klart att ingen övergångsperiod skulle tillämpas för trädgårdsnäringen.
Perioden avgränsas bakåt i tiden av att företag vars etablering eller investe-
ring ligger långt tillbaka i tiden måste anses ha haft tillräckliga möjligheter
att uppnå en tillräcklig ekonomisk styrka. Kvalifikationsperioden för stödet
kan bestämmas till den 1 januari 1981-den 30 juni 1993.
- Trädgårdsföretagaren måste ha haft och fortfarande ha sin huvudsysselsätt-
ning och försörjning genom trädgårdsföretaget
Skälen för regeringens förslag: Det nuvarande stödet till jordbruks-
företagen motiveras av de ekonomiska problem som i första hand kan förvän-
tas uppkomma för vissa kategorier av företag som en följd av avvecklingen
av den interna marknadsregleringen men också till följd av andra orsaker. Nå-
gon sådan marknadsreglering har inte funnits inom trädgårdsnäringen. De
ekonomiska problem som gäller trädgårdsföretagen förväntas i stället huvud-
sakligen uppkomma som en följd av närmandet till och framför allt i och med
ett inträde i EU där trädgårdsnäringen regleras inom ramen för den gemensam-
ma jordbrukspolitiken. Den ökade konkurrensen på den svenska marknaden
kan, enligt arbetsgruppens bedömning, förväntas göra sig gällande på den
10
svenska marknaden redan före ett faktiskt svenskt medlemskap i EU. Detta be-
ror på att exportörer inom EU förväntas vilja etablera sig på eller alternativt
öka sina befintliga andelar av den svenska marknaden redan innan ett svenskt
medlemskap. Medlet för en sådan etablering bedöms främst bli priskonkur-
rens med den inhemska produktionen. Målet för etableringen är att uppnå en
marknadsposition och tillräckliga marknadsandelar för en fortsatt expansion
redan vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap och därmed sammanhängan-
de tullavveckling.
Motivet för vårt förslag är dels denna förväntade utveckling, dels önskvärd-
heten av att trädgårdsnäringen och jordbruksnäringen ges en likartad behand-
ling.
De villkor som arbetsgruppen anser bör övervägas skall tillämpas vid pröv-
ningen av om trädgårdsföretag skall kunna komma i fråga för det föreslagna
stödet för antingen rekonstruktion eller avveckling.
Den föreslagna ändringen bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1994 och vara i kraft
så länge motsvarande regler gäller på jordbruksområdet. Förslagsanslaget
Stöd till skuldsatta jordbrukare har i budgetpropositionen för budgetåret
1994/95 föreslagits uppgå till 10 miljoner kronor. De nu föreslagna föränd-
ringarna föranleder ingen revidering i beräkningen av anslaget.
Regeringens förslag: För en utbildning inom hästområdet anvisas
12 700 000 kr till Sveriges lantbruksuniversitet vilket är statens del av
kostnaderna för utbildningen. Hästbranschen skall finansiera resterande
kostnader. Utbildningen beräknas starta höstterminen 1994.
Den nuvarande tvååriga stallchefsutbildningen avvecklas successivt
med start för årskurs ett, läsåret 1994/95.
Prop. 1993/94:157
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens. Arbetsgruppen anser att utbildningen skall utformas som en yrkesexa-
men och benämnas hästyrkesexamen.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget. Så-
ledes tillstyrks förslaget i huvudsak av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),
Hästhållningens yrkesnämnd, Nationella Stiftelsen för Hästhållningens främ-
jande, Svenska ridsportförbundet, AB Trav och Galopp, Svenska travsport-
ens centralförbund, Svenska hästavelsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund,
Ridskolornas riksförbund, Svenska lantarbetareförbundet samt Stiftelsen
Sveriges Avels och Hästsportcentrum Flyinge.
11
Kanslersämbetet finner det svårt att bedöma det framlagda förslaget till yrkes-
examen inom hästområdet. Underlaget behöver kompletteras i flera avseen-
den. Riksrevisionsverket anser att om förslaget genomförs skall det i första
hand ankomma på SLU att göra omprioriteringar av befintliga resurser och att
SLU måste anpassa utbildningsutbudet efter nya och förändrade förutsättning-
ar. Föreningen Skogshästen anser att det är viktigt att hästkömingen får en
bra högskoleutbildning, gymnasial påbyggnadsutbildning samt folkhögskoleut-
bildning. - Lokaliseringen av dessa utbildningar borde, enligt remissinstan-
sen, vara Stiftelsen Wångens häst- och utbildningscenter. Föreningen för
Hästsportutbildning vill starkt understryka att de resurser som denna nya hög-
skoleutbildning kräver säkerställs. Utbildningar med häst är per elev dyra på
grund av de ofrånkomliga häst-, stall- och ridhuskostnadema. Handels- och
tjänsteföretagens arbetsgivareorganisation anser att behovet av kompetenshöj-
ning upp till högskolenivå är uppenbart inom den berörda branschen. De vill
också understryka vikten av att stärka sambandet mellan utbildning och forsk-
ning vilket kan ske genom den föreslagna kopplingen till Lantbruksuniversite-
tet. Stiftelsen Wdngen stödjer promemorians förslag under förutsättning att
skrivningen avser samtliga verksamheter inom hästområdet samt att lokalise-
ringen av högskolan sker till samtliga tre riksanläggningar (Flyinge,
Strömsholm och Wången).
Skrivelser har kommit in från Länsstyrelsen i Jämtlands län, Jämtlands
läns landsting, Krokoms kommun, Uppsala universitet och Föreningen Nord-
svenska hästen.
Skälen för regeringens förslag: Hästhållningen i Sverige är mycket
betydelsefull både från social och ekonomisk synpunkt. Sektorn omsätter om-
kring 4 miljarder kronor årligen och sysselsätter ca 7 000 personer på heltid
och drygt 25 000 på deltid.
I Sverige har hästen haft sin största betydelse inom jordbruket och skogs-
bruket, försvaret och transportsektorn. Det största antalet hästar fanns i bör-
jan av 1920-talet. Antalet hästar var då 700 000.1 och med den s.k. avhäst-
ningen inom försvaret och den omfattande rationaliseringen inom jordbruket
och skogsbruket efter andra världskriget minskade antalet hästar snabbt. Det
var endast ca 82 000 i början av 1970-talet. Antalet hästar har nu åter ökat.
Det beräknas i dag till mellan 180 000 och 200 000. För dessa behövs en fo-
derproduktion från drygt 180 000 ha åkermark. Detta är mer än 6 % av vår
totala jordbruksareal. Hästhållningen bidrar sålunda till att bevara det öppna
landskapet.
Hösten 1991 diskuterades i riksdagen vissa frågor rörande hästhållningen.
I jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU9 hänvisade utskottet vid sin be-
handling av motioner om hästsport och hästutbildning till ett uppdrag som
regeringen hade gett åt Lantbruksstyrelsen att utvärdera vissa frågor rörande
hästavel och utbildning m.m. inom hästsektom. Utskottet underströk därvid
sina tidigare uttalanden om hästhållningens stora betydelse på skilda områ-
den. Det framhöll bl.a. vikten av att det stora behovet av kunniga och välut-
bildade instruktörer och ledare kan tillgodoses med en god grundutbildning
Prop. 1993/94:157
12
och med möjligheter till vidareutbildning. Utskottet förutsatte att dessa och Prop. 1993/94:157
andra av utskottets tidigare uttalade synpunkter i frågan skulle komma att be-
aktas av Lantbruksstyrelsen i dess arbete med nämnda uppdrag.
Lantbruksstyrelsen redovisade sitt uppdrag i rapporten Hästutredningen
(1991:4). Styrelsen konstaterade att utbildningsstrukturen karakteriserades av
ett stort utbud av kurser för resp, område inom hästhållningen. Vidare konsta-
terades att yrkesutbildningen led av tre allvarliga problem, nämligen otillräck-
lig kvalitet, otillräcklig volym och finansieringssvårigheter. Enligt Lantbruks-
styrelsen fanns det ett stort intresse för utbildningar inom hästområdet. Under
perioden 1985/86-1989/90 sökte ca 1 000 elever till gymnasieskolans drygt
300 utbildningsplatser.
Hösten 1992 uttalade utbildningsutskottet i sitt betänkande 1992/93:UbUl
att de mer hippologiska utbildningarna bör bygga på gymnasieskolans natur-
bruksprogram. Utskottet ansåg att de eftergymnasiala utbildningarna, som
skall förbereda för arbete i ledande befattningar vid bl.a. ridskolor, stuterier,
utbildnings- och försäljningsstallar samt inom trav och galopp, bör organise-
ras inom ett samlat utbildningsprogram med klart definierade mål, utbildnings-
planer och kursplaner. Det borde enligt utskottet ankomma på Hästhållning-
ens yrkesnämnd att i samarbete med utbildningsanordnaren närmare utforma
utbildningarnas innehåll och struktur m.m. Även frågan om huvudmannaskap
borde enligt utskottets uppfattning beredas inom branschens organisationer.
Enligt vad utskottet hade inhämtat fördes vid den tiden diskussioner om i vad
mån de högre hippologiska utbildningarna skall kunna räknas som högskoleut-
bildningar och ingå i det nya systemet för högskolan.
Frågan om en särskild utbildning på hästområdet har sålunda varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet under en följd av år. Mot den bakgrunden och
med hänsyn till angelägenheten av att frågan får sin lösning snarast har en sär-
skild arbetsgrupp inom Jordbruksdepartementet utrett frågan om en lämplig ef-
tergymnasial utbildning på hästområdet. Till arbetsgruppen har varit knutna
företrädare för Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Hästhållningens yrkes-
nämnd och Nationella stiftelsen för hästhållningens främjande. Arbetsgrup-
pens förslag innebär i korthet att det inrättas en tvåårig högskoleutbildning
inom hästområdet. Utbildningen bör fullt utbyggd omfatta 130 studenter. Den
föreslås starta höstterminen 1994. Arbetsgruppen föreslår att SLU skall vara
huvudman för den nya utbildningen.
Dagens hästhållning har en helt annan inriktning än vad som gällde förr.
Sålunda har bl.a. antalet travhästar ökat kraftigt. Men främst är det det stora
antalet ridintresserade barn och ungdomar som har medfört att antalet hästar
har ökat så kraftigt. Ridspotten är landets näst största ungdomsidrott och den
största idrotten för flickor. Inom ridsporten ställs det med hänsyn till sportens
speciella karaktär stora krav på engagerade ungdomsledare. De måste ha till-
räckliga insikter i pedagogik, hästkunskap och djurskydd m.m. Sverige har
internationellt sett en unik ridskoleverksamhet. Ridskolorna fick i samband
med försvarets avhästning tillgång till både ett gott hästmaterial och till männi-
skor med yrkesutbildning. De särskilda möjligheter allemansrätten ger i vårt
13
land har också haft stor betydelse för verksamhetens utveckling. Det finns så-
lunda goda förutsättningar för många som inte själva är hästägare att odla sitt
intresse för hästsporten. Sporten har utvecklats från att vara en exklusiv få-
manssport till en folkrörelse och breddidrott.
Det stora hästintresset bland ungdomar, hästverksamhetens stora ekono-
miska betydelse samt kraven på en god hästhållning och ett gott djurskydd
har lett till ett betydligt ökat behov inom sektorn av mer kvalificerad utbild-
ning. Gymnasieskolans naturbruksprogram som bl.a. har en hästinriktning
har också skapat en ökad efterfrågan på lärare med kompetens inom hästom-
rådet. I dag arrangerar 23 naturbruksgymnasier yrkesförbredande kurser med
hästinriktning. Intresset for programmet är mycket stort. Den snabba utbygg-
naden gör dock att det råder brist på behöriga lärare med kompetens inom
hästområdet. Till detta kommer utbildningsbehovet för egenföretagare, anställ-
da vid stuterier, kvalificerade ridlärare m.fl. Det finns dessutom ett uttalat be-
hov av kompetenta yrkesmänniskor med kvalificerad utbildning för att häst-
sektorn skall kunna leva upp till djurskyddslagens normer och värderingar.
Kompetensen hos den som arbetar med hästar är viktig för att en säkerhetsmäs-
sigt acceptabel verksamhet skall kunna bedrivas för både människor och djur.
Särskilt viktigt är detta mot bakgrund av att nya utövare av hästsporten har till-
kommit och många av dessa har inte en förankring i jordbruket eller erfaren-
het av djurhållning. Det gäller inte minst den stora grupp barn och ungdomar
från tätorter som har hästar som hobby.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att dagens utbildningar är alltför
begränsade. Därför behövs det en högskoleutbildning inom hästområdet. Ut-
bildningen bör tillgodose branschens och samhällets behov av kompetent ar-
betskraft med goda teoretiska och praktiska kunskaper inom området, alltifrån
tävlingsverksamheten till utbildningsväsendet. En högskoleexamen med inrikt-
ning mot hästkunskap bör vara ett komplement till vad bl.a. gymnasieskolans
naturbruksprogram kan ge. Utbildningen bör vila på vetenskaplig grund och
beprövad erfarenhet och leda en förstärkt teoretisk kunskap i förhållande till
nuvarande utbildningar inom bl.a. områdena anatomi, fysiologi, avel, utfod-
ring och vård samt allmän sjukdomslära. I likhet med nuvarande utbildningar
på området bör det inom den nya utbildningen finnas möjlighet att välja mel-
lan arbetsledande och pedagogisk inriktning.
SLU bör vara huvudman för den nya utbildningen. SLU besitter kompe-
tens inom alla de områden som den nya utbildningen behöver omfatta. Kom-
petensen inom SLU garanterar också sambandet mellan forskning och under-
visning. I utbildningen bör den teoretiska hästkunskapen kombineras med en
välutvecklad egen färdighet.
Utbildningen bör vara tvåårig och bör fullt utbyggd omfatta totalt 130 stu-
denter, dvs. 65 studenter per årskurs.
Utbildningar av detta slag kräver tillgång till hästar både vid övningsmo-
ment i den teoretiska undervisningen och vid färdighetsträningen. Detta leder
till att utbildningen, jämfört med flera andra utbildningar, blir förhållandevis
Prop. 1993/94:157
14
kostsam. Sammanlagt kan kostnaderna beräknas till ca 25 miljoner kronor om Prop. 1993/94:157
året.
SLU bör tillföras ytterligare 12,7 miljoner kronor för att täcka statens del
av kostnaderna för den föreslagna utbildningen. Ett villkor härför bör vara att
SLU kan få till stånd en långsiktigt bindande överenskommelse med företrä-
dare för hästsporten om medfinansiering motsvarande ungefär samma be-
lopp. I det belopp som tillskjuts över statsbudgeten ingår medel som inneva-
rande budgetår har beräknats under åttonde huvudtitelns anslag för årskurs ett
av den nuvarande stallchefsutbildningen vid Flyinge. Medel för årskurs två
tillförs SLU då den nu pågående stallchefsutbildningen har avslutats, dvs. till
budgetåret 1995/96.
I årets budgetproposition aviserar regeringen ett förslag om full kostnads-
täckning för den extemfinansierade forskningen och föreslår i enlighet där-
med att anslagen för forskningsråden inom Utbildningsdepartementets an-
svarsområde ökas med 10 %. Motsvarande förändring bör göras för Skogs-
och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Anslaget till SJFR bör sålunda ökas
med 10 %. SJFR disponerar 42,2 miljoner kronor som avräknas mot influtna
miljöavgifter. För forskning som finansieras med dessa medel finns särskilda
avtal där mottagaren förbinder sig att svara för lokalkostnaderna. Dessa medel
bör således inte ingå i den föreslagna uppräkningen av SJFR:s anslag. Ök-
ningen finansieras genom en omfördelning mellan SLU och SJFR med 14,2
miljoner kronor.
I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 10) föreslår regeringen
att Sveriges lantbruksuniversitet anvisas ett ramanslag på 1 014 964 000 kr.
Den sammanlagda effekten för SLU av de här redovisade förslagen blir att an-
slaget för SLU minskar med 1,5 miljoner kronor i förhållande till vad som fö-
reslogs i budgetpropositionen 1994.
Våren 1988 beslutade riksdagen om en ny djurskyddslag (prop. 1987/88:93,
bet. 1987/88:JoU22, rskr. 1987/88:327). I propositionen till djurskyddslag
anfördes bl.a. att det både för bundna kor och kor i lösdrift bör uppställas
krav på betesgång. Särskilt viktigt är detta naturligtvis för de djur som står
uppbundna resten av året. I det traditionella sättet att hålla mjölkkor har också
ingått att låta djuren gå på bete under sommarhalvåret. Betesgången bör ge
djuren ett allmänt välbefinnande och god motion samtidigt som djuren får möj-
ligheter till ett naturligt beteende.
Djurskyddslagen (1988:534) som trädde i kraft den 1 juli 1988, föreskri-
ver bl.a. att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant
sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. I
10 § djurskyddsförordningen (1988:539) anges att nötkreatur som hålls för
mjölkproduktion och som är äldre än sex månader sommartid skall hållas på
15
bete. Enligt 11 § förordningen skall andra nötkreatur än sådana som hålls för
mjölkproduktion sommartid hållas på bete eller på annat sätt ges tillfälle att
vistas ute. Detta gäller dock inte djur som är yngre än sex månader och inte
heller tjurar.
Enligt 13 § förordningen får undantag från 10 och 11 §§ medges om sär-
skilda klimatförhållanden gör utevistelse olämplig från djurskyddssynpunkt.
Undantag får också medges om det är nödvändigt med hänsyn till oförutsed-
da extraordinära omständigheter. Frågor om undantag prövas av Jordbruks-
verket. I fråga om djurhållning i djurstallar som var i bruk den 1 juli 1988 får
den kommunala nämnd som utövar tillsyn enligt djurskyddslagen medge un-
dantag från 10 och 11 §§, om det finns särskilda skäl.
I djurskyddsförordningen finns vidare bestämmelser om förprövning av
djurstallar. Enligt 5 § djurskyddsförordningen får stall för bl.a. nötkreatur
inte uppföras, byggas till eller byggas om utan att byggnaden på förhand har
godkänts från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Detsamma gäller när ett
stall eller en anläggning ändras på ett sätt som är av väsentlig betydelse från
djurskydds- och djurhälsosynpunkt eller när en byggnad som förut har an-
vänts för annat ändamål tas i anspråk eller inreds som stall. Med byggnad av-
ses även del av byggnad. Enligt 6 § prövas frågor om godkännande av stallar
och anläggningar av länsstyrelsen.
Jordbruksverket och Sveriges lantbruksuniversitet har i rapporten Motionens
och betesgångens betydelse för mjölkkor bl.a. redovisat sammanställningar
av forskning och försök om mjölkkors hälsa i olika inhysningssystem samt
om beteende hos kor som hålls uppbundna eller i lösdrift med och utan betes-
gång. Vidare redovisas ett försök som under perioden 1985-1990 genom-
förts vid Lantbruksuniversitetet om motionens betydelse för mjölkkor.
I det sistnämnda försöket delades 65 kor in i två grupper varav den ena
gruppen motionerades utomhus dagligen. Av försöksresultaten framgår bl.a.
att foderkonsumtion och mjölkproduktion inte påverkades av motionen. De
kor som motionerades behövde färre antal veterinärbehandlingar. Skillnaden i
sjuklighet ökade med åldern. Kor reser och lägger sig i så bestämda mönster
att avvikelser från dessa mönster kan anses onormala och bero antingen på be-
gränsningar förorsakade av kons närmiljö eller hennes egen fysik. I försöket
hade de motionerade koma kortare läggningstid. Av sammanfattningen av för-
söket framgår att komas hälsa påverkades positivt av motionen, särskilt på
lång sikt, medan produktion och konsumtion inte påverkades.
I rapporten redovisas vidare en litteratursammanställning med avseende på
mjölkkors beteende på stall och på bete. Av sammanställningen framgår bl.a.
följande. Mjölkkor på bete uppvisar praktiskt taget inga onormala beteenden
eller stereotypier. Sådana beteenden förekommer oftare hos bundna kor jäm-
Prop. 1993/94:157
16
fört med kor i lösdrift. Med stereotypier avses rörelser utförda på ett stereo-
typt sätt och upprepade gång på gång till synes på ett meningslöst sätt. På be-
te är aggressioner betydligt färre än i lösdrift. Stängningar är särskilt vanliga i
lösdrift medan hot är vanligast på bete. Den motion kor får vid betesgång inne-
bär 3-15 gånger längre gångsträcka än den som fås i lösdrift. Kors läggnings-
beteende på bete karakteriseras av korta forberedelsetider och få avbrott Dag-
lig motion och god närmiljö i båsen förbättrar läggningsbeteendet på stall.
Liggbeteendet på bete karakteriseras av långa ostörda liggperioder. På stall är
liggperiodema kortare. På bete utförs resning med god balans. På stall kan
närmiljön och eventuell motion påverka resningsbeteendet. Vid möjlighet att
välja mellan ute- eller innevistelse väljer kor daglig utevistelse om inte vädret
vintertid är mycket dåligt
I rapporten dras som allmän slutsats att kors beteende förefaller vara betyd-
ligt mer naturligt på bete, främst i jämförelse med bundna system, medan lös-
drift utgör ett mellanting.
I rapporten redovisas också en litteratursammanställning med avseende på
mjölkkors hälsa i olika inhysningssystem.
Jordbruksverket och Lantbruksuniversitetet sammanfattar försöksresulta-
ten enligt följande. Daglig motion har i försök visats minska förekomsten av
olika sjukdomar hos främst bundna kor men även hos kor som hålls i lösdrift
har skillnader påvisats. Kor får motion genom bl.a. betesgång och genom att
röra sig mellan mjölknings-, foder- och liggplats inom en från motionssyn-
punkt välplanerad lösdriftsladugård. Kor på bete har större rörelsefrihet, ett
bättre klimat, en bättre hygien och större möjlighet till ett naturligt beteende
jämfört med kor i bundna system och i viss utsträckning även i lösdriftssy-
stem.
Regeringens bedömning: Kravet på betesgång sommartid för nöt-
kreatur som hålls för mjölkproduktion behålls. Det skall vara tillräckligt
med s.k. motionsbete för att kravet på betesgång skall vara uppfyllt.
Regeringen har for avsikt att i djurskyddsförordningen bemyndiga
Statens jordbruksverk att meddela föreskrifter dels om hur betesgång
skall anordnas, dels om villkor för eventuella undantag från kravet på
betesgång.
Prop. 1993/94:157
Jordbruksverkets och Lantbruksuniversitetets förslag överens-
stämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Därutöver föreslås att frå-
gor om undantag från kravet på betesgång i fortsättningen skall prövas av
länsstyrelsen.
17
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser förutom Svenska lantarbe-
tareförbundet tillstyrker att ett generellt krav på betesgång for mjölkkor skall
finnas. Lantarbetareförbundet anser att det för lösdriftsstallar bör räcka att sin-
kor hålls på bete. Förslaget att s.k. motionsbete skall vara tillräckligt för att
kravet på betesgång skall anses vara uppfyllt tillstyrks av de instanser som ytt-
rat sig i frågan. Flera instanser betonar dock vikten av att arealen på sådant
motionsbete är tillräcklig från djurskydds- och miljösynpunkt.
Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker förslaget att länsstyrelsen skall
pröva dispensansökningar under förutsättning att resurser för ändamålet till-
förs. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att Jordbruksverket bör pröva alla dis-
pensansökningar. Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att kommunerna
kvarstår som beslutsinstans när det gäller befintliga anläggningar. Gotlands,
Hässleholms, Laholms, Falköpings, Hudiksvalls och Piteå kommuner avstyr-
ker förslaget. Det anförs bl.a. att det på kommunal nivå finns tillräcklig sak-
kunskap för handläggning av dispensärenden som rör befintliga anläggning-
ar. Vidare hänvisas det till att kommunen har kunskap om de lokala förhållan-
dena och att det bör vara en samordningsvinst för såväl tillsynsmyndighet
som den enskilde om samma myndighet utövar tillsyn och handlägger dis-
pensärenden. Svenska kommunförbundet anser att länsstyrelsen kan bli dis-
pensprövande myndighet om kommunerna blir remissinstans till länsstyrelsen
i dessa ärenden. Förbundet anför vidare att det klart bör framgå att kommu-
nen är sakägare och därmed besvärsberättigad part. Övriga instanser som ytt-
rat sig i frågan tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt Jordbruksverkets och
Lantbruksuniversitetets bedömning är kraven på motion och betesgång väl un-
derbyggda och bör finnas som generella krav i djurskyddsförordningen.
Av rapporten framgår att daglig motion minskar förekomsten av olika sjuk-
domar hos framför allt kor som hålls bundna men även hos kor som hålls i
lösdrift. Motion är således en mycket viktig faktor för kors hälsa och välbefin-
nande. Kor på bete har större rörelsefrihet, ett bättre klimat, en bättre hygien
och större möjlighet till ett naturligt beteende jämfört med kor som hålls i
bundna system. Detsamma gäller i viss utsträckning också då jämförelsen
görs med kor som hålls i lösdriftssystem. Betesgång är således av betydelse
oberoende av inhysningssystem.
Enligt regeringens mening är kravet på betesgång för mjölkkor välmotive-
rat. Av remissutfallet i ärendet framgår också att enigheten är stor i denna frå-
ga. Flera remissinstanser uttrycker sig mycket positivt över rapporten och un-
derstryker de slutsatser som dras. Svenska lantarbetareförbundet anser dock
att när det gäller kor som hålls i lösdrift bör det vara tillräckligt att sinkoma
hålls på bete. Som nyss nämnts har det dock visats att betesgång är av betydel-
se även för kor som hålls i lösdriftssystem. Som framgår av rapporten ger
dessutom kombinationen av lösdriftssystem och betesgång den bästa miljön
för djuren och det finns således inte skäl att vidta några förändringar i detta av-
seende.
Prop. 1993/94:157
18
Enligt Jordbruksverket och Lantbruksuniversitetet finns det inte anledning
att från djurskyddssynpunkt kräva att djuren skall kunna tillgodose sitt behov
av grovfoder från betesmarken. Avgörande bör i stället vara om utevistelsen
medför att djurens behov av motion och välbefinnande beaktas. Ett välplane-
rat s.k. motionsbete bör vara tillräckligt för att kravet på betesgång skall anses
vara uppfyllt. Från både djurskydds- och miljösynpunkt är det viktigt att dju-
ren inte vistas på så små arealer att marken på kort tid blir upptrampad. Ett mo-
tionsbete bör även kunna anläggas på hag- eller skogsmark.
Regeringen delar Jordbruksverkets och Lantbruksuniversitetets uppfatt-
ning att kravet på betesgång kan anses vara uppfyllt genom ett välplanerat
s.k. motionsbete. Enligt regeringens bedömning bör ett sådant synsätt också
underlätta för djurägare som i dag har svårigheter att uppfylla kravet på betes-
gång att anordna bete och följaktligen minska behovet av dispenser. Det är
dock viktigt, såsom också flera remissinstanser påpekat, att arealen på ett så-
dant motionsbete är tillräckligt stor så att marken inte fort blir upptrampad och
så att negativa miljöeffekter på framför allt yt- och grundvatten undviks. Rege-
ringen har för avsikt att i djurskyddsförordningen bemyndiga Jordbruksver-
ket att meddela närmare föreskrifter om hur betesmark skall vara anordnad för
att kravet på betesgång skall anses vara uppfyllt
Jordbruksverket och Lantbruksuniversitetet anser att en översyn bör göras
av bestämmelserna som reglerar möjligheterna till dispens från kravet på betes-
gång. Som inledningsvis redovisats får en kommunal nämnd som utövar till-
syn enligt djurskyddslagen medge undantag från kravet på betesgång för djur
i stallar som var i bruk den 1 juli 1988, om det finns särskilda skäl. Om såda-
na stallar byggs om eller till eller på annat sätt ändras så att stallet skall förprö-
vas enligt 5 § djurskyddsförordningen, prövas en eventuell dispensansökan
av Jordbruksverket. Det senare gäller också djurstallar som tagits eller tas i
bruk efter den nämnda tidpunkten. Jordbruksverket får medge undantag från
kravet på betesgång om särskilda klimatförhållanden gör utevistelse olämplig
från djurskyddssynpunkt eller om det är nödvändigt med hänsyn till oförut-
sedda extraordinära omständigheter.
Enligt Jordbruksverket och universitetet bör det inte finnas behov av några
dispenser vid nyetablering och vid uppförande av en helt ny anläggning. Möj-
ligheter till dispens bör dock finnas för befintliga stallar. För att dispens skall
kunna lämnas vid en om- eller tillbyggnad av ett befintligt stall föreslås att föl-
jande villkor skall vara uppfyllda.
- Vid om- eller tillbyggnad, som innebär ingen eller en mindre utökning av
antalet kor, skall höga krav ställas på djurmiljö och djurhälsa i stallarna.
- Vid om- eller tillbyggnad som innebär en väsentlig ökning av koantalet
skall krav på lösdriftsstallar eller daglig motion året om ställas.
- Förnyelse av redan beviljad dispens, då förprövning inte är aktuell, kan be-
viljas om det vid prövningen framkommit att inga möjligheter till utevistel-
se finns och att djurmiljön i stallet uppfyller höga krav.
Prop. 1993/94:157
19
- Ett villkor för dispens bör också vara att det skall finnas en möjlighet att
tömma stallet för årlig rengöring, för sanering vid sjukdomsutbrott samt
för reparationer och ombyggnader m.m.
Dispenserna skall vara tidsbegränsade och kunna återkallas om ställda villkor
inte uppfylls.
Flertalet remissinstanser tillstyrker de föreslagna villkoren. Familjejordbru-
kamas riksförbund anser dock att dispenser inte bör få förekomma i andra fall
än när det förordas av veterinär eller när betesmarken skiljs från stallområdet
genom att en väg eller järn väg dras fram eller på något annat sätt som jordbru-
karen inte råder över. Falköpings kommun anser att dispens endast bör kunna
ges vid förnyelse av redan givna dispenser. Nordiska samfundet mot plågsam-
ma djurförsök anser att förnyade dispenser skall ges ytterst restriktivt och för
högst ett år. Föreningarna djurens vänners riksorganisation anser att inga dis-
penser skall medges om koma står uppbundna året om. Flera instanser anser
att dispens endast skall ges för mjölkande kor. Lantbrukarnas riksförbund an-
ser att vid nyetablering eller väsentlig utbyggnad bör kravet på utomhusvistel-
se alltid gälla.
Vid nyetablering kan produktionen planeras så att kravet på betesgång upp-
fylls. Enligt regeringens mening bör det således inte heller i fortsättningen fin-
nas något behov av dispenser för sådana djurstallar.
När det gäller djurhållningen i stallar som var i bruk den 1 juli 1988, när
den nya djurskyddslagen trädde i kraft, är förhållandena dock något annorlun-
da. För sådan djurhållning bör även i fortsättningen möjligheter till dispens
finnas när bete inte kan anordnas.
Flera remissinstanser anser att begreppet höga krav på djurmiljön bör preci-
seras. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att dessa krav bör vara mer långt-
gående än de som i allmänhet gäller vid förprövning och innefatta de speciella
krav på luftvolym, yta och ventilation som blir nödvändiga för fullt belagda
stallar sommartid. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att de krav som ställs vid
bl.a. förprövning av stallar är tillräckliga. Skall andra krav ställas måste dessa
anges närmare. Länsstyrelsen anför vidare att det inte bör ställas som krav att
stallet måste tömmas vid reparationer, ombyggnationer och liknande eftersom
olika stallavdelningar kan hållas i drift oberoende av sådana åtgärder. Statens
veterinärmedicinska anstalt anser att veterinärmedicinska bedömningar av be-
sättningshälsa, skötsel och djurhållningssystem i varje enskilt fall bör avgöra
om dispens kan medges.
Flera remissinstanser anser att vad som avses med en mindre utökning av
antalet kor måste preciseras. Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att grän-
sen mellan en mindre utökning och en väsentlig utökning av antalet kor kan
sättas vid 10 kor. Regeringen delar den uppfattningen, bl.a. mot bakgrund av
att det i Jordbruksverkets föreskrifter (LSFS 1990:44) om undantag från för-
prövning av djurstallar m.m. finns angivet att stallar för nötkreatur inte behö-
ver förprövas, om antalet djur som ryms i stallet understiger 10 vuxna nöt-
Prop. 1993/94:157
20
kreatur. Det bör dock vara möjligt för den dispensprövande myndigheten att
därutöver medge undantag om det endast är fråga om enstaka djur.
Enligt regeringens mening bör det vara en uppgift för Jordbruksverket att
utfärda närmare föreskrifter om villkor för eventuella undantag från kravet på
betesgång. Regeringen har därför för avsikt att i djurskyddsförordningen be-
myndiga Jordbruksverket att meddela sådana föreskrifter. Föreskrifterna bör
öka förutsättningarna för en likartad bedömning av frågor om undantag i lan-
det. Regeringen vill dock understryka att det är väsentligt att alla möjligheter
till bete prövas. Om det efter en sådan prövning framgår att det inte är möjligt
att anordna betesgång får frågan om undantag prövas i enlighet med Jord-
bruksverkets föreskrifter. Eventuella dispenser bör enligt regeringens mening
vara tidsbegränsade och om ställda villkor inte uppfylls bör en dispens kunna
återkallas.
Jordbruksverket och Lantbruksuniversitetet har också föreslagit att frågor
om undantag från kravet på betesgång i fortsättningen skall prövas av länssty-
relsen. Som skäl anförs att det är angeläget att bedömningar om möjligheten
att anlägga bete och om vilka villkor som bör ställas från djurmiljö- och djur-
skyddssynpunkt utförs med stor sakkunskap och på ett likartat sätt.
Regeringen delar bedömningen att det är viktigt att frågor om undantag prö-
vas med stor sakkunskap och på ett likartat sätt. Enligt regeringens mening
bör det dock även i fortsättningen vara den kommunala nämnd som utövar till-
syn enligt djurskyddslagen som prövar frågor om undantag när det gäller djur-
hållning i stallar som var i bruk den 1 juli 1988.1 fortsättningen bör emeller-
tid detta också gälla om ett sådant stall förprövas enligt 5 § djurskyddsförord-
ningen, under förutsättning att förprövningen inte innebär en väsentlig utök-
ning av djurantalet. Enligt regeringens mening är det en fördel att samma myn-
dighet utövar tillsyn och prövar frågor om undantag. Föreskrifterna om vill-
kor för undantag från kravet på betesgång, som det bör vara en uppgift för
Jordbruksverket att utfärda, bör enligt regeringens mening öka förutsättning-
arna för en likartad tillämpning av bestämmelserna mellan kommuner. Rege-
ringen har vidare vid flera tillfällen betonat vikten av att veterinär anlitas av
kommunerna vid djurskyddstillsynen. Kommunerna bör också vid prövning
av frågor om undantag från kravet på betesgång kunna anlita veterinär och
annan expertis vid behov.
Prop. 1993/94:157
21
Bakgrund
Regeringen har uppdragit åt Statens jordbruksverk att i samråd med Sveriges
lantbruksuniversitet redovisa en utvärdering av kravet på betesgång for mjölk-
kor. Redovisningen skall innefatta en redogörelse för forskningen på området
och vilka för- och nackdelar betestvånget inneburit för mjölkkomas hälsa i
jämförelse med förekommande lösdriftssystem.
110 och 11 §§ djurskyddsförordningen finns bestämmelser om att nötkrea-
tur som hålls för mjölkproduktion sommartid skall hållas på bete samt att an-
dra nötkreatur än sådana som hålls for mjölkproduktion skall hållas på bete
eller på annat sätt ges tillfälle att vistas ute.
I 13 § djurskyddsförordningen finns bestämmelser om undantag från 10
och 11 §§. För djurstallar som var i bruk den 1 juli 1988, gäller att miljö- och
hälsoskyddsnämnden kan medge undantag om det finns särskilda skäl. För
djurstallar som inte var i bruk den 1 juli 1988, skall frågor om undantag prö-
vas av Jordbruksverket. Undtantag får medges om särskilda klimatförhållan-
den gör utevistelse olämplig från djurskyddssynpunkt eller om det är nödvän-
digt med hänsyn till oförutsedda extraordinära omständigheter.
Någon motsvarande regel om krav på betesgång finns inte inom EG. I
Norge finns bestämmelser om betesgång. I dessa föreskrivs att djur äldre än
sex månader som hålls bundna skall ges möjlighet till motion sommartid och
då under minst 8 veckor. Djur i lösdrift är undantagna.
Erfarenheter från forskningen
En litteraturgenomgång visar att lösdrift både i form av system med båssängar
och djupströbädd samt när bundna kor fick gå på bete var positivt från djur-
hälsosynpunkt jämfört med system med uppbundna kor året om. Detta gällde
sjukdomar som acetonemi, mastit, spentramp och benhälsa. Effekten på kalv-
ningsförlamning var mer svårtolkad. I några undersökningar fick man en po-
sitiv effekt men i andra ingen alls eller t.o.m. negativ effekt. Beträffande klöv-
hälsa framhålls att närmiljön har större betydelse än inhysningssystemet
Det finns sammanfattningsvis stora hälsomässiga vinster med att ge mo-
tion till mjölkkor. Det försök som genomförts under 1985-1990 vid SLU,
vidimerar de resultat som erhållits i utländska försök. Komas hälsa påverkas
positivt av motionen, särskilt på lång sikt, medan produktion och konsumtion
inte påverkas.
En litteratursammanställning har också genomförts beträffande mjölkkors
beteende på stall (lösdrift eller bundna) och på bete samt eventuella samband
mellan beteende och djurens välbefinnande.
Prop. 1993/94:157
Bilaga 1
22
För ett flertal beteenden är skillnaderna mellan bete och olika former av Prop. 1993/94:157
stallar rätt stora. Skillnaden mellan kors beteende på bete jämfört med på stall, Bilaga 1
antingen i lösdrift eller som bundna, kan sammanfattas i följande punkter.
- Ingen förekomst av onormala beteenden på bete.
- Färre aggressioner på bete.
- Bättre läggningsbeteende på bete. (Daglig motion förbättrar också läggnings-
beteendet på stall.)
- Vid valfrihet att vistas ute eller inne väljer koma daglig utevistelse om inte
vädersituationen vintertid är mycket dålig.
Definition av betesmark
Kraven på motion och betesgång är enligt Jordbruksverket och Lantbruks-
universitetet väl underbyggda och bör finnas som generella krav i djurskydds-
förordningen. Möjligheter till dispens bör finnas för befintliga stallar. Utred-
ningen visar att det finns anledning till en översyn av de bestämmelser i djur-
skyddsförordningen som reglerar möjligheterna till dispens i enskilda ären-
den.
Jordbruksverket föreslår att betesmark skall kunna definieras dels som pro-
duktionsbete, vilket skall innebära att djurens behov av grovfoder till största
delen tillgodoses, och dels som motionsbete som skall ge djuren tillräckligt
med motion och utevistelse. En motionsbetesfålla måste vara så stor att det
under normala somrar finns grönt att äta under hela betessäsongen och ha
tillräckligt stor area från djurskydds- och miljösynpunkt. Det bör vara till-
räckligt att ett motionsbete anläggs för att kravet på bete skall vara uppfyllt.
Prövning av dispenser
All planering av inhysningssystem för mjölkkor skall ske med hänsyn till kor-
nas krav på motion och möjlighet till utevistelse. Alternativet lösdrift i kombi-
nation med bete tillgodoser bäst mjölkkornas krav. För inhysningssystemen
lösdrift och uppbundna kor utan betesgång skall dispens krävas.
Vid nyetablering och vid uppförande av en helt ny anläggning bör inga be-
hov av dispenser föreligga.
I samband med om- och tillbyggnation kan förhållandena vara något annor-
lunda. Vissa delar av en redan befintlig byggnad kan komma att användas vi-
dare. Om dispens skall kunna erhållas, måste vissa krav enligt utredningens
förslag vara uppfyllda. Dessa krav är:
- Vid om- och tillbyggnad, som innebär ingen eller en mindre utökning av an-
talet kor, skall höga krav ställas på djurmiljön och djurhälsan i stallarna.
- Vid en om- eller tillbyggnad, som innebär en väsentlig ökning av koantalet,
skall krav på lösdrift eller daglig motion året om ställas.
23
- Förnyelse av redan beviljad dispens, då forprövning inte är aktuell, kan be-
viljas om det vid prövningen framkommit att inga möjligheter till utevistel-
se finns och att djurmiljön i stallet uppfyller höga krav.
- Ett villkor för dispens bör också vara att det skall finnas en möjlighet att
tömma stallet för årlig rengöring, sanering vid sjukdomsutbrott, reparatio-
ner, ombyggnader m.m.
Uppfylls inte ställda krav kan en dispens återkallas.
Dispenser skall vara tidsbegränsade.
Prop. 1993/94:157
Bilaga 1
Dispensprövande myndighet
Utredningen föreslår att dispens skall prövas av länsstyrelsen i samband med
förprövningen av ett stall. Motivet är att prövningen bör utgå ifrån en helhets-
lösning och om dispens lämnas, skall krav på djurmiljö- och djurhälsa kunna
ställas.
Utredningen föreslår också att även prövningen av förnyade dispenser i be-
fintliga stallar skall ske av länsstyrelsen och inte av miljö- och hälsoskydds-
nämnden.
24
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Statens veterinärmedi-
cinska anstalt, Länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Kristian-
stads, Västerbottens och Norrbottens län, Gotlands, Hässleholms, Laholms,
Falköpings, Hudiksvalls och Piteå kommuner, Svenska kommunförbundet,
Lantbrukarnas riksförbund, Familjejordbrukamas riksförbund, Föreningarna
djurens vänners riksorganisation, Nordiska samfundet mot plågsamma djur-
försök, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska lantarbetareförbundet, Sve-
riges djurskyddsföreningars riksförbund och Sveriges veterinärförbund.
Dessutom har yttrande inkommit från Länsstyrelsen i Hallands län.
25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin,
Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg,
Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Prop. 1993/94:157
Regeringen beslutar proposition 1993/94:157 Stöd till ekologisk odling och
trädgårdsnäringen, m.m.
26
gotab 46091, Stockholm 1994