Prop.
1993/94:156
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 april 1994.
Carl Bildt
Per Unckel
(Utbildningsdepartementet)
I propositionen föreslås inom ramen av oförändrade resurser vissa för-
ändringar i det nuvarande studiestödssystemet. Åtgärderna syftar till för-
bättrade incitament för studier, minskad skuldsättning och minskad risk
för stora avskrivningskostnader.
Studiebidraget i studiemedlen skall för studerande vid universitet och
högskolor i fortsättningen avpassas i förhållande till studieresultat i
form av avklarade poäng. I det fall bidragsdelen minskar kan i stället
studielånedelen öka, så att totalbeloppet motsvarar vad som maximalt
kan beviljas i studiemedel.
För studerande i övrig studiemedelsberättigande utbildning lämnas
studiebidrag under den tid som motsvarar utbildningens totala omfatt-
ning och längd enligt fastställd studieplan. För eventuell försening kan
studielån beviljas.
För studerande som inte studerar på heltid i kommunal eller statlig
vuxenutbildning föreslås att studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd och
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa skall kunna bestämmas i förhål-
lande till studiernas omfattning under terminen. Den nuvarande be-
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 156
gränsningen att deltidsstuderande som bedriver studier på minst halvtid Prop. 1993/94:156
får i princip endast hälften av ett helt studiestöd upphör således.
Principer för förändrade återbetalningsvillkor föreslås.
Låntagaren skall kunna välja mellan två återbetalningsystem, antingen
en inkomstrelaterad återbetalning eller ett annuitetslånesystem. Annu-
itetslånet löper med bruttoränta, som är avdragsgill i skattehänseende.
Under studietiden, den återbetalningsfria tiden och under perioder med
helt anstånd med återbetalningen löper lånet med en nettoränta, där
skatteeffekten redan har beaktats. I det inkomstrelaterade systemet löper
lånet liksom tidigare med nettoränta både under studietiden och under
återbetalningstiden. I detta system skall återbetalningen även fortsätt-
ningsvis ske med 4 % av tjänst, näringsverksamhet och kapital enligt se-
naste taxering.
För annuitetslånet gäller att återbetalning skall ske med lika stora år-
liga belopp under en bestämd återbetalningstid. Denna bestäms bl.a.
med hänsyn till storleken på det aktuella lånet. Räntan bör kunna bin-
das för ett bestämt antal år i taget.
Den nuvarande rätten till avskrivning av studieskuld när låntagaren
är 65 år förelås upphöra. Avskrivning på grund av dödsfall skall fortfa-
rande kunna ske.
För den som har studielån enligt nuvarande regler skall återbetal-
ningsvillkoren inte ändras.
Genom de föreslagna ändringarna har ekonomiskt utrymme skapats
för en viss höjning av studiebidraget. Bidraget föreslås höjas med ca 160
kronor per månad och för ett normalår om nio månader med ca 1 450
kronor.
De föreslagna förändringarna föreslås träda i kraft när det gäller höj-
ning av studiebidraget den 1 januari 1996 och i övrigt den 1 juli 1995.
Prop. 1993/94:156
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................... 4
2 Lagtext ......................................... 5
3 Ärendet och dess beredning ......................... 9
4 Utgångspunkter för ett reformerat studiestöd ............ 9
4.1 Studiestödet och rättviseaspekterna ............... 10
4.2 Studiestödet och utbildningspolitiken ............. 12
4.3 Subventioner och skuldsättning .................. 13
5 Studiebidrag i förhållande till utbildningens
omfattning och uppnådda prestationer ................ 15
6 Studerande i komvux ............................. 17
7 Återbetalningssystemet ............................ 18
7.1 Två återbetalningsvägar ........................ 19
7.2 Ränta ...................................... 19
7.3 Inkomstrelaterad återbetalning................... 20
7.4 Annuitetslån ................................ 21
7.5 Avskrivning ................................. 22
7.6 Studerande som erhållit lån enligt nuvarande
regler fortsätter i samma system .................. 22
7.7 Lagteknisk reglering........................... 23
8 Studiebidragets nivå .............................. 24
9 Administration .................................. 24
10 Det fortsatta reformarbetet ......................... 24
11 Specialmotivering ................................ 25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde.............. 28
Rättsdatablad ....................................... 29
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030)
om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
3. godkänner det som regeringen förordar om att det skall finnas
två alternativa återbetalningssystem, dels ett inkomsrelaterat system,
dels ett annuitetslånesystem (avsnitt 7.1),
4. godkänner det som regeringen förordar om de huvudsakliga prin-
ciperna för ett annuitetslånesystem (avsnitt 7.4),
5. godkänner det som regeringen förordar om avskrivning av studie-
lån (avsnitt 7.5)
6. godkänner det som regeringen förordar om oförändrade återbe-
talningsvillkor för den som uppburit studielån enligt nuvarande reg-
ler (avsnitt 7.6).
Regeringen hemställer att riksdagen måtte behandla propositionen
under vårsessionen 1994.
Prop. 1993/94:156
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)*
dels att 4 kap. 24 § och 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 14, 24 a och
24 b §§, av följande lydelse.
Prop. 1993/94:156
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 4 kap. 14 § Till en studerande i kommunal Föreskrifter om tillämpningen av 24 §2 |
Studiebidraget utgör 2,71 procent
av basbeloppet för varje hel, sam-
manhängande tidsperiod om 15
dagar för heltidsstuderande och
om 30 dagar för deltidsstuderande.
Är den studerande för denna tids-
period enligt 10, 13, 16, 19 och 21-
23 §§ inte berättigad till fullt stu-
diemedel skall av minskningen så
stor andel falla på studiebidraget
som detta bidrag utgör av fullt stu-
diemedel.
Om inte annat följer av bestäm-
melse som avses i 24 a § utgör stu-
diebidraget 2,94 procent av basbe-
loppet för varje hel, samman-
hängande tidsperiod om 15 dagar
för heltidsstuderande och om 30
dagar för deltidsstuderande. Är
den studerande för denna tidspe-
riod enligt 10, 13, 14, 16, 19 och
21-23 §§ inte berättigad till fullt
studiemedel skall av minskningen
så stor andel falla på studiebidraget
som bidraget utgör av fullt studie-
medel.
1 Lagen omtryckt 1987:303.
2 Senaste lydelse 1993:220.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:156
Utgående studiemedel utgör i
första hand studiebidrag. Återsto-
den utgör studielån.
Utgående studiemedel utgör i
första hand studiebidrag. Återsto-
den utgör studielån. Av 24 a och
24 b §§ följer dock att studiemedel
kan lämnas i form av enbart studie-
lån.
24 a §
I fråga om studerande vid utbild-
ningar som omfattas av det poäng-
system som gäller för statliga uni-
versitet och högskolor får regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva att det studie-
bidrag som annars skulle lämnas
enligt 24 § skall minskas eller ökas i
förhållande till tidigare studieresul-
tat.
24 b §
I fråga om studerande vid andra
utbildningar än sådana som avses i
24 a § får regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer
föreskriva att studiemedel i form av
studiebidrag får lämnas endast för
den tid som enligt fastställd studie-
plan motsvarar utbildningens totala
omfattning och längd.
kap.3
7 §
Till en studerande som är med-
lem i arbetslöshetskassa och som
uppfyller villkoren för ersättning
från kassan vid arbetslöshet eller
har uppburit ersättning från någon
arbetslöshetskassa under den läng-
sta tid som ersättning kan betalas
ut, utgår vuxenstudiestöd enligt
7a, 7 b, 7c och 8 b §§.
Till en studerande som är med-
lem i arbetslöshetskassa och som
uppfyller villkoren för ersättning
från kassan vid arbetslöshet eller
har uppburit ersättning från någon
arbetslöshetskassa under den läng-
sta tid som ersättning kan betalas
ut, lämnas vuxenstudiestöd enligt
7 a, 7 b, 7 c och 8 b §§.
3 Senaste lydelse 1992:400.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:156
Till annan studerande utgår sär-
skilt vuxenstudiestöd enligt be-
stämmelserna i 8, 8 a och 8 b §§.
Till annan studerande lämnas
särskilt vuxenstudiestöd enligt be-
stämmelserna i 8, 8 a och 8 b §§.
Till en studerande i kommunal
och statlig vuxenutbildning som be-
driver studier på mer än halvtid
men mindre än heltid får storleken
av det vuxenstudiestöd, som annars
skulle lämnas enligt föreskrifterna i
första och andra stycket, bestämmas
i förhållande till studiernas omfatt-
ning.
Föreskrifter om tillämpningen av
tredje stycket meddelas av regering-
en eller myndighet som regeringen
bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Den nya bestämmelsen i
4 kap. 24 § om studiebidragets storlek i förhållande till basbeloppet
skall dock tillämpas första gången i fråga om studiemedel som beräknas
för år 1996 med ledning av basbeloppet för samma år.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudie-
stöd för arbetslösa skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §4
Prop. 1993/94:156
Särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa lämnas enligt bestämmel-
serna i 7 kap. 7 a-7 c §§ studie-
stödslagen (1973:349) vare sig den
studerande är medlem i en arbets-
löshetskassa eller inte. I övrigt
skall bestämmelserna i 1 kap 8 §,
7 kap. 1, 2, 4-5 a, 8 b-9 och 16-20
§§ samt 9 kap. 1-3 och 7 §§ studie-
stödslagen tilllämpas på särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa lämnas enligt bestämmel-
serna i 7 kap. 7 a-7 c §§ studie-
stödslagen (1973:349) vare sig den
studerande är medlem i en arbets-
löshetskassa eller inte. I övrigt
skall bestämmelserna i 1 kap. 8 §,
7 kap. 1, 2, 4-5 a 7 § tredje och
fjärde stycket, 8 b-9 och 16-20 §§
samt 9 kap. 1-3 och 7 §§ studie-
stödslagen tilllämpas på särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
4Lydelse enligt prop. 1993/94:100 bil. 9.
På Utbildningsdepartementets uppdrag har Jan Bröms, chefsekonom
på Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), gjort en förut-
sättningslös analys och bedömning av studiefinansieringssystemet. Hans
rapport (Ds 1992:123) Målrelaterade statsstipendier överlämnades till
departementet i december 1992. Rapporten har remissbehandlats. Ytt-
randen har kommit från ett 70-tal instanser. En sammanställning av re-
missyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (dnr
U92/4357/US).
För den fortsatta beredningen har en särskild arbetsgrupp tillsatts in-
om Utbildningsdepartementet, den s.k. Studiestödsberedningen. Under
beredningens arbete anordnades en s.k. hearing, vid vilken beredningen
presenterade rapporten Hur förändra dagens studiefinansieringssystem?
- Huvudproblem och möjliga åtgärder. Med anledning av denna rap-
port har synpunkter kommit in från olika myndigheter, organisationer.
En sammanställning av synpunkterna finns tillgänglig i Utbildningsde-
partementet (Dnr U93/2212/US). Synpunkter har även kommit in från
enskilda personer.
Individens intresse och möjligheter att investera i sin egen kompetens-
och kunskapsutveckling är av strategisk betydelse för hela det svenska
samhällets utveckling och välstånd. Utbildning ger förmåga att ta till va-
ra de möjligheter som en föränderlig, internationaliserad värld erbju-
der.
Ett offentligt studiefinansieringssystem är i första hand utbildningspo-
litiskt motiverat. Dess huvudsyfte är att ge stimulans och möjligheter
till individuella utbildningsinvesteringar av hög kvalitet och i nödvän-
dig omfattning. Antagandet är att sådana investeringar inte skulle kom-
ma till stånd i tillräcklig omfattning om studiefinansieringssystemet inte
fanns.
Genom att minska kostnader och risktagande stimulerar alltså ett väl
fungerande studiestödssystem den enskilde att satsa tid och kraft på sin
utbildning oavsett social bakgrund.
Studiestödet kan emellertid inte ses isolerat. Det samverkar på en rad
olika sätt med förhållanden utanför utbildningsväsendet. Även lönebild-
ningen är i detta sammanhang av stor betydelse för att främja en god
rekrytering till studier, liksom för valet av studieinriktning och motiva-
tionen att effektivt och engagerat genomföra studierna.
Studiefinansieringen är också bara den ena delen av det allmännas
stöd till utbildning. Av än större betydelse ur rekryteringssynpunkt är
naturligtvis det offentliga stödet till själva utbildningen. Det offentliga
studiestödet, dvs. stöd till de studerandes uppehälle, läromedel, bostad
m.m., måste mot denna bakgrund ses tillsammans med insatserna för
undervisning, bibliotek, lokaler osv. Exempelvis kan en ökad tillgäng-
Prop. 1993/94:156
1* Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 156
lighet av utbildning på kvällar och helger, vara väl så befrämjande för Prop. 1993/94:156
individernas utbildningsinvesteringar som ett mer generöst studiestöd.
Statens kostnader för studiestöd måste ses i perspektivet av de totala
kostnaderna för utbildning över statsbudgeten.
Genom Centrala studiestödsnämndens (CSN) långtidsbedömning, rap-
porten Målrelaterade statsstipendier (Ds 1992:123) samt remissbehand-
lingen av den och genom Studiestödsberedningens arbete har ett antal
problem i nuvarande studiestödssystem kunnat identifieras. De viktigas-
te rör rättviseaspekterna, de för individen bristande incitamenten att
hushålla med studietiden och hålla nere skuldsättningen samt statens
risk för stora avskrivningskostnader.
I denna proposition lägger regeringen fram förslag till åtgärder som
bör beslutas nu för att i ett första steg förändra studiefinansieringen. Re-
geringen redovisar även utgångspunkterna för en fortsatt beredning, vil-
ken avses ske under parlamentarisk medverkan. Ett skäl till att reger-
ingen valt detta tillvägagångssätt i två steg är att väsentliga förbättringar
av incitamentsstrukturen kan genomföras på basis av redan utfört be-
redningsarbete. Problemen med de i återbetalningssystemet inbyggda
kostnadsriskerna accentueras dessutom för varje år.
I betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) föreslås att
bidragsdelen i studiemedlen skall utgöra skattepliktig inkomst och där-
med bli pensionsgrundande. Frågan behandlas i den proposition om
pensionssystemet som regeringen avser att lägga inom den närmaste ti-
den.
De olika offentliga stöden till studier utsätts kontinuerligt för kritik
bl.a. för att de är orättvisa eller som signalsystem inkonsekventa. Rege-
ringen anser att kritik på dessa grunder är befogad.
Ett enkelt och därmed begripligt studiefinansieringssystem kan i sig
vara rekryteringsfrämjande. Det ger varje individ samma möjligheter,
samtidigt som information om systemets regler och villkor kan ges stör-
sta möjliga spridning.
Ett differentierat studiestödssystem, oavsett om det gäller olika ”be-
hov” eller utbildningsinriktningar, riskerar alltid att bli godtyckligt,
orättvist och byråkratiskt. Staten har inte möjlighet att förutse vilka ut-
bildningsinriktningar som är viktigare än andra eller vilka behov med
anknytning till studierna, såsom resor, bostad osv., som är mer angeläg-
na än andra för den studerande. En utgångspunkt bör därför vara att
studiestödssystemet skall vara lika för alla och generellt, om inte mycket
starka skäl talar för något annat.
Svårigheterna att åstadkomma ett enkelt, sammanhängande och helt
invändningsfritt system blir uppenbara om man vidgar perspektivet till
att omfatta de stöd som har andra motiv än utbildningspolitiska, fram-
för allt de arbetsmarknadspolitiska stöden, men också de som motiveras
av rehabiliteringsbehov.
10
Å ena sidan är det viktigt att människor i allmänhet stimuleras att hö- Prop. 1993/94:156
ja sin kompetens genom studier. Å andra sidan får den som är arbetslös
och uppbär ersättning från arbetslöshetskassan inte bedriva studier, vil-
ket motiveras av att vederbörande skall stå till arbetsmarknadens förfo-
gande och aktivt bör sträva efter ett återinträde på arbetsmarknaden. Vi-
dare får den arbetslöse som väl medgivits utbildning ofta ett stöd som
visserligen kan vara sämre än ersättning från arbetslöshetskassan, men
som normalt sett är betydligt bättre än vad den vanlige studeranden får.
Den översyn av arbetsmarknadspolitiken som för närvarande pågår be-
handlar den problematiska gränsdragningen mellan utbildningspoliti-
ken och arbetsmarknadspolitiken. En fortsatt beredning av studie-
stödsfrågorna bör på motsvarande sätt också beakta samspelet mellan
studiestödet och de sociala trygghetssystemen.
Ytterligare ett exempel utgörs av studier för rehabilitering. Dessa stu-
derande får stöd på förhållandevis goda villkor, vilket motiveras av de
mänskliga vinster som görs, men också av den statsfinansiella besparing
som uppstår om en arbetshandikappad återvänder till arbetsmarknaden.
Även om det alltså inte är sannolikt att ett helt invändningsfritt system
kan åstadkommas bör fortsatta överväganden rörande studiestödens ut-
formning inkludera också dessa aspekter.
Studiestödssystemet är idag i huvudsak generellt i den meningen att
alla som uppfyller villkoren får samma stöd. Det finns emellertid ett be-
tydande undantag från denna huvudprincip: Det särskilda vuxenstudie-
stödet (svux). Svux är avsett för dem som har den kortaste utbildningen
och är i störst materiellt behov av stödet.
Svux ger i flertalet fall den enskilde studeranden ett betydligt gynn-
sammare stöd än vad som kan utgå i form av studiemedel. Svux ger där-
med upphov till betydande rättviseproblem. De gynnsamma villkoren
gör att konkurrensen om stödet är stor. Eftersom svuxresurserna av
statsfinansiella skäl är begränsade kan inte alla som uppfyller kriterier-
na för stödet få det.
Till skillnad från studiemedlen, för vilka villkoren är lika för alla, är
svux dessutom uppbyggt på en inkomstbortfallsprincip. Det innebär att
väsentliga skillnader i villkor även finns inom den grupp som får svux.
Studiemedel är samtidigt en vanlig stödform även för vuxna som stu-
derar på grundskolenivå. På gymnasial nivå är studiemedel den vanli-
gaste finansieringsformen. Följden är att vissa elever i en och samma ut-
bildning har det mer förmånliga stödet svux, medan många andra, ofta
med samma bakgrund och samma kompetensbehov, får nöja sig med
studiemedel.
Skillnaderna mellan dem som får svux och dem som inte får det är
således i många fall obetydliga. För den enskilde som fått avslag måste
detta framstå som svårförklarligt.
Även om således orättvisan i svuxkonstruktionen framstår som påtag-
lig, är den bakomliggande kompensatoriska avsikten ofta välmotiverad.
Detta gäller särskilt dem som inte kommit i åtnjutande av vad som nu-
mera är både en rättighet och en skyldighet i vårt samhälle - grundsko-
11
lan. En strävan bör vara att hitta en mera generell och rättvis stödform Prop. 1993/94:156
för den grupp studerande som inte har grundskolekompetens.
Ytterligare en rättvisefråga som mera sällan förekommer i debatten är
att samma prestation inte får samma ekonomiska utfall för studenten.
Så länge han eller hon är berättigad till studiemedel är ju bidraget det-
samma. Med nuvarande meritprövningsregler är det i många högsko-
leutbildningar tillräckligt att klara endast 30 poäng av 40 per år. En
120-poängsutbildning kan således få ta fyra år i stället för stipulerade
tre och ändå ge rätt till bidrag under hela studietiden. Den som klarar
sina studier inom den utsatta studietiden får alltså sammantaget mindre
bidrag än den som inte gör det.
De utbildningspolitiskt betingade studiestöden skall alltså främja indi-
viduella utbildningsinvesteringar i allmänhet.
I huvudsak har man, med vissa smärre undantag, främst avseende lä-
rarutbildningen, undvikit att genom variationer i utformningen av stö-
det försöka främja andra mer specifika utbildningspolitiska mål. Man
har exempelvis inte försökt att med studiestödssystemets utformning på-
verka studenternas val av utbildningsinriktning, ens under en tid då
riksdag och regering bestämde hur utbildningsväsendet skulle vara di-
mensionerat och inriktat på relativ detaljnivå.
Det finns också mycket som talar emot att studiestödssystemet an-
vänds för att påverka valet av utbildningsinriktning. Det skulle sanno-
likt upplevas som orättvist av studenterna samtidigt som omprövningar
ofta skulle behövas göras. Ytterligare ett skäl är att studiestödssystemet
behöver vara tämligen konstant till sin karaktär, med tanke på att stabi-
la regel- och finansieringssystem underlättar den enskildes planering.
Därtill kräver naturligtvis ett differentierat system en mer omfattande
administration.
Studiestödssystemet bör dock utöver sin mer allmänna rekryterande
uppgift också kunna främja en effektiv kunskapsinhämtning under stu-
dierna och stimulera till god hushållning med givna resurser inom ut-
bildningssystemet, varav studiestödet utgör en del och utbildningskost-
naderna en annan. Om kostnaderna för studiestöd kan hållas nere ökar
resurserna för utbildning och vice versa. Studiestödssystemet skulle ock-
så kunna bidra till att totalt sett flera får tillgång till utbildning genom
att uppmuntra effektiva och målinriktade studier.
Detta bidrar också till att hålla nere skuldsättningen, vilket i sig kan
locka flera att studera, särskilt från grupper som traditionellt ogillar att
skuldsätta sig. Som exempel kan nämnas att skillnaden i studieskuld
mellan en studietid på tre år respektive fyra år, med dagens system och
en ränta på 7,4 %, uppgår till drygt 65 000 kronor. Utbildningsanord-
nama och studenterna har sålunda ett gemensamt intresse av att utbild-
ningen klaras på utsatt tid.
12
Genom regeringens förslag i denna proposition i syfte att hålla nere
studietiderna kan statens kostnad i form av bidrag per student minska.
De frigjorda medlen bör kunna komma alla studenter till godo.
En invändning som har framförts mot förslag med syfte att främja
målmedvetna studier är att studenterna i högre utsträckning skulle tak-
tikläsa. Den student som avser att skaffa sig en akademisk examen måste
emellertid förr eller senare ge sig in på de svårare delarna. Invändning-
en kan dessutom med nästan samma fog riktas mot den nuvarande, mer
tröskelbetonade, meritprövningen, liksom mot varje system som i nå-
gon form innehåller en resultatprövning.
Studiestödet skulle även kunna vara verkningsfullt för att stimulera
till mer allmänna fördjupningsstudier. I propositionen (1993/94:177)
Utbildning och forskning - kvalitet och konkurrenskraft har regeringen
lagt fast riktlinjerna för utvecklingen av den eftergymnasiala utbildning-
en på både kort och medellång sikt.
En slutsats är att utbildningskapaciteten i landet behöver öka och att
det till att börja med bör ske med tyngdpunkt på den kvalificerade yr-
kesutbildningen, för att i ett andra steg följas av en ytterligare utbyggnad
av den akademiska utbildningen. Av särskild betydelse är att öka antalet
studerande som vill skaffa sig fördjupade kunskaper inom långa utbild-
ningar. Det finns således enligt regeringens uppfattning anledning att
överväga att i studiestödssystemet föra in element som verkar i denna
riktning.
Ett studiestödssystem innehåller ett stöd, eller subventionselement, som
kan utformas på många olika sätt. För att stödet skall få åsyftad rekryte-
rande effekt är det viktigt att subventionerna (dvs. kostnader för bidrag
eller premier, eventuell avskrivning m.m.) görs så tydliga som möjligt
och strikt hålls isär från den del som utgör lån. Ur individens synvinkel
måste investeringsutgifterna vara tydliga och gå att förutse.
De undersökningar som gjorts, främst av Reuterberg/Svensson (delbe-
tänkande [SOU 1992:122] från utredningen om den sociala snedrekryte-
ringen till högre studier) visar också att det snarare är rädslan för hög
skuldsättning än en låg levnadsnivå som avskräcker från högre utbild-
ning, särskilt för ungdomar från studieovana hemförhållanden.
Den till synes enklaste vägen till minskad skuldsättning är att minska
tilldelningen av lån genom att sänka totalnivån i studiemedlen och allt-
så minska individens lånemöjligheter. Detta kan å andra sidan medföra
svårigheter för vissa studenter att klara uppehället, vilket kan påverka
såväl studierna som rekryteringen negativt.
En annan möjlighet att minska skuldsättningen är, som just redovi-
sats, att genom olika förändringar i studiestödets konstruktion stimulera
den enskilde studenten till effektiva och målinriktade studier. Det kan
ske genom att studentens prestationer påverkar bidragsnivån.
Prop. 1993/94:156
13
Väl så viktigt är emellertid att tydliggöra för den enskilde att studielå- Prop. 1993/94:156
nen faktiskt är lån och inte bidrag. Som systemet fungerar idag finns
risken att den övre lånegränsen för många uppfattas som den sanktione-
rade nivån i fråga om levnadsomkostnader. Genom att möjliggöra val
mellan olika återbetalningsformer vinns flera fördelar. Valfriheten i sig
är betydelsefull. Olika individer har olika skuldaversion och olika åter-
betalningspreferenser. En del vill inte vara skuldsatta under längre tid
och uppskattar därför en snabbare och hårdare återbetalningsplan. And-
ra vill skjuta de stora betalningarna framför sig till dess de har blivit
etablerade socialt och på arbetsmarknaden.
Som det nu är innehåller studiemedelssystemet en relativt stor sub-
vention i återbetalningsledet i form av avskrivningar. Denna subvention
är otydlig för den enskilde eftersom den inte är förutsebar under studie-
tiden, och ger därmed inte de rekryteringsfrämjande effekter som det
finns skäl att förvänta sig.
Avskrivningen vid 65 års ålder kan dessutom stimulera till en onödigt
hög skuldsättning och långa studietider. En del studenter kan tänkas
spekulera i att hela eller delar av studielånen kommer att skrivas av. In-
citamenten till den enskilde att hålla nere skuldsättningen är därför
otydliga.
Eftersom återbetalning i dagens system grundar sig på en procentsats
av inkomsten kan låntagaren inte heller direkt påverka storleken på de
faktiska inbetalningarna. Dessa bestäms i stället av hans eller hennes in-
komst. Följden är att dagens återbetalningssystem i många fall upplevs
som en särskild extra skatt för dem som har studerat.
Problemet med en hög skuldbörda gäller inte bara den enskilde, utan
också långivaren - staten och skattebetalarna. Skuldtillväxten som sådan
kan anses ha negativa effekter. Det allvarliga är emellertid inte skuldtill-
växten, utan den risk staten löper att inte få tillbaka pengarna. Med
oförändrade regler kommer högst sannolikt statens utgifter för avskriv-
ningar att stiga påtagligt i framtiden.
De beräkningar studiestödsberedningen gjort tyder på att kostnaderna
kan komma att uppgå till ca en miljard kronor årligen med nuvarande
inflation och ränta. Med en realränta på 3-5 procent kan årliga avskriv-
ningar på mellan en halv och två miljarder uppstå. Systemets instabili-
tet beror framför allt på att endast en procentenhets högre ränta eller
lägre inflation kan leda till ytterligare 300-700 miljoner kronor i ökade
avskrivningskostnader. Ett avskaffande av avskrivningen vid 65 års ålder
minskar denna statsfinansiella risk och ger samtidigt tydliga incitament
till den enskilde att hålla nere skuldsättningen.
14
Regeringens forslag: För studerande vid universitet och högsko-
lor avpassas studiebidragets storlek fr.o.m. den andra terminen i
utbildningen i förhållande till tidigare uppnådda studieresultat i
form av avklarade poäng. Studiebidrag kan således lämnas även
för poäng som innebär en återhämtning av en tidigare förse-
ning. Mellanskillnaden mellan studiebidraget och studiemed-
lens totalbelopp får utgöras av studielån.
För studerande i övrig studiemedelsberättigande utbildning
lämnas studiebidrag under den tid som motsvarar utbildningens
totala omfattning och längd enligt fastställd studieplan. Den som
försenas i studierna kan beviljas studielån.
I studiestödslagen (1973:349) tas in bemyndiganden för rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter i dessa avseenden.
Prop. 1993/94:156
Skälen for regeringens forslag: Enligt nuvarande regler lämnas studie-
medel för läsår eller del av läsår under vilket den studerande bedriver
studier. Krav ställs på att studierna skall vara framgångsrika. Den som
börjar en högskoleutbildning eller en annan eftergymnasial utbildning
beviljas studiemedel i en eller två terminer utan att någon prövning
görs av hans eller hennes lämplighet för studierna. Därefter beviljas stu-
diemedel för fortsatta studier bara om det med hänsyn till de uppnådda
resultaten är sannolikt att studierna kommer att slutföras inom normal
tid. Hänsyn skall tas till förhållanden av personlig natur som kan antas
ha inverkat på studieresultaten. Det ankommer på Centrala studiestöds-
nämnden (CSN) att utfärda nödvändiga föreskrifter för tillämpningen
av reglerna.
I de högskoleutbildningar där många studenter har en förlängd studie-
tid anses 30 poäng av 40 under ett år, eller 15 poäng under en termin
vara ett tillräckligt studieresultat. Det gäller främst de humanistiska och
samhällsvetenskapliga områdena, men också t.ex. juristutbildning och
civilingenjörsutbildning. I andra utbildningar till t.ex. förskollärare,
sjuksköterska, jägmästare, skådespelare samt alla s.k. eftergymnasiala ut-
bildningar utanför universitet och högskolor krävs normalt att studier-
na fullgörs på tid enligt studieplan. Även för studerande som söker stu-
diemedel för studier på grundskole- eller gymnasieskolenivå gäller krav
på att studierna skall bedrivas i normal takt.
Studiestödet bör vara så utformat att det kontinuerligt bidrar till ef-
fektivitet i utbildningsverksamheten. Genom att studietiderna hålls nere
kan också studentens skuldsättning minska.
Utgångspunkten för en förändring bör vara att studiebidrag lämnas
för tid som motsvaras av utbildningens/kursens omfattning uttryckt i
antal poäng eller tid enligt studieplan. Eventuella förseningar i studier-
15
na bör kunna accepteras i stort sett enligt nuvarande praxis, men stu-
diestödet bör då bestå av enbart lån.
När det gäller universitet och högskolor bör denna princip innebära att
bidraget fr.o.m. den andra terminen i studierna avpassas i förhållande
till de uppnådda studieresultaten under föregående termin. På det sättet
kommer subventionen i form av bidrag att i stort sett svara mot utbild-
ningens omfattning, även i det fall studierna försenas.
Finansieringsmöjligheterna för den enskilde förändras alltså inte. Den
som börjar en högskoleutbildning kan i fortsättningen på samma sätt
som idag söka studiemedel för en eller två terminer. Den normala stu-
dietiden under ett år är 40 veckor motsvarande 40 poäng. Under första
terminen utbetalas bidrag och lån, eller bara bidrag till den som inte
vill ha lån, för 4,5 månader motsvarande 20 poäng. Under efterföljande
termin betalas ett lika stort totalbelopp ut, men bidraget avpassas i för-
hållande till de uppnådda poängen under föregående termin. Den som
t.ex. klarat 16 poäng under första terminen får under andra terminen
ett bidrag som är 80 % av maximalt bidrag (16/20). Lånedelen ökar med
samma belopp som bidragsdelen minskar. Om 20 poäng klaras under
den andra terminen blir bidraget under tredje terminen 100 % av maxi-
malt bidrag. Tas förseningen igen under termin 2, dvs. 24 poäng klaras
av, blir bidraget under tredje terminen 120 % av maximalt bidrag. Lå-
nedelen minskar i motsvarande grad. Om särskilda skäl finns bör det
vara möjligt att bortse från viss försening i studierna. Det bör i första
hand kunna ske för den som varit sjuk en tid.
Principen om studiebidrag i förhållande till uppnådda poäng bör gi-
vetvis inte innebära att de övergripande kraven på studieframgång sätts
ur spel, eller att längre studieförseningar skall kunna finansieras genom
ett ökat låneutnyttjande. Bestämmelserna i studiestödslagen om krav på
en god studieprognos bör alltså behållas. För den som söker studieme-
del första gången för två terminer får enligt gällande regler någon pröv-
ning av studieprognosen inte göras förrän efter utgången av detta första
år. Någon ändring av denna bestämmelse föreslås inte. För den som för-
sta gången beviljats studiemedel för endast en termin har CSN en jäm-
förelsevis mild praxis. Det bör som hittills vara möjligt för CSN att be-
akta förhållanden av personlig natur som bedöms ha inverkat på studie-
resultaten. Det förutsätts att samarbete etableras mellan CSN och insti-
tutionerna och att de samrådsgrupper, i vilka studeranderepresentation
förekommer, fortsätter som hittills.
Den som under en termin studerar på halvfart och har studiemedel
för deltidsstudier, men övergår till heltidsstudier terminen därpå, drab-
bas givetvis inte av någon reduktion om vederbörande har klarat del-
tidsstudierna. Till den som läser i snabbare takt än vad som förutsätts
förhöjs inte studiebidraget. Så sker inte heller i dagens system. Om dä-
remot en student deltar i utbildning som universitet eller högskolor er-
bjuder under sommaren skall studiemedlen och den i stödet ingående
bidragsdelen öka i relation till den ökade studieomfattningen enligt gäl-
lande regler.
Prop. 1993/94:156
16
Lagtekniskt bör regeringens förslag genomföras på det sättet att det i Prop. 1993/94:156
en ny bestämmelse i studiestödslagen, 4 kap. 24 a §, lämnas ett bemyn-
digande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att
föreskriva att det studiebidrag som annars skulle lämnas enligt 4 kap.
24 § skall minskas eller ökas i förhållande till tidigare studieresultat.
Till studerande i eftergymnasial utbildning utanför universitet och hög-
skolor samt i sammanhållna utbildningar på gymnasial nivå är den nämn-
da ordningen inte tillämplig. Studierna vid dessa utbildningar fullföljs i
allmänhet enligt en studieplan. Principen om bidrag för fastställd stu-
dietid innebär alltså i alldeles övervägande antalet fall ingen förändring
jämfört med nuläget. För eventuella, acceptabla förseningar bör lån
kunna beviljas. Även här bör ett bemyndigande lämnas för regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter.
Det är angeläget att effekterna av studieresultatprövningen, dvs.
poänggränserna för rätt till studiestöd och reglerna om studiebidrag ef-
ter prestation kontinuerligt följs upp i fråga om bl.a. effekterna för ut-
bildningar med en annorlunda uppläggning, påverkan på rekryteringen
till utbildning samt samspelet med andra stödformer och trygghetssys-
tem. Rapportering bör ske i samband med de fördjupade anslagsfram-
ställningarna.
Regeringens förslag: För studerande i kommunal och statlig
vuxenutbildning som inte bedriver studier på heltid avpassas be-
loppet för studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd och särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa i förhållande till studiernas om-
fattning under terminen.
Skäl för regeringens förslag: För närvarande uttrycks studieomfatt-
ningen i komvux när det gäller studiestöd i s.k. studiestödspoäng. Det är
CSN som fastställer studiestödspoäng för varje ämne/kurs samt antalet
poäng för heltid respektive deltid.
Den som studerar på minst halvtid har rätt till deltidsstudiestöd, i
princip hälften av ett helt studiestöd. I de flesta utbildningar fungerar
det relativt väl, eftersom utbildningen som regel är upplagd på halvfart.
I komvux däremot, där utbildningen bygger på ett kurssystem, är regler-
na ofördelaktiga för somliga studerande. Den som har en studieomfatt-
ning motsvarande 75 % av heltid får inte 75 % av ett helt studiestöd
utan 50 %. Detta har gjort att många studerande fyller upp med kurser
som de inte behöver för att komma upp till ett poängtal som ger fullt
studiestöd. Detta problem togs upp av Finvux-utredningen (Ett samord-
nat studiestöd, SOU 1991:65), som också föreslog en övergång till flexi-
blare regler.
Regeringen föreslår att studiestödet till deltidsstuderande som läser
på minst halvtid i fortsättningen avpassas i förhållande till studiernas
17
omfattning. En sådan ändring kan - förutom att de ekonomiska möjlig-
heterna vid deltidsstudier förbättras - bidra till att studieavbrotten mins-
kar. Ändringen kan också få till effekt ett bättre resursutnyttjande i
komvux.
De förändrade reglerna bör avse både studiemedel, särskilt vuxenstu-
diestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa). Det
bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen utser
att meddela närmare bestämmelser om studieomfattning för rätt till stu-
diestöd för deltidsstuderande. Den grundläggande regeln om att storle-
ken av studiestödet skall kunna betämmas i förhållande till studiernas
omfattning bör dock tas in dels i en ny paragraf, 4 kap. 14 §, i studie-
stödslagen, dels i 7 kap. 7 §. Genom en ändring i 2 § lagen (1983:1030)
om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa blir regeln också tillämplig
på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Riksdagen har under hösten 1993 fattat beslut om införande av ett
system med gymnasiepoäng i gymnasieskolan. Systemet avses också gälla
gymnasial vuxenutbildning. För varje ämne inom gymnasial vuxenut-
bildning motsvarar antalet gymnasiepoäng det minsta antalet garantera-
de undervisningstimmar i gymnasieskolan enligt den av riksdagen fast-
ställda timplanen (skollagen 1985:1100, bilaga 2). Begreppet poäng bör
också kunna användas för undervisningstimmar i grundläggande vuxen-
utbildning enligt fastställd timplan (förordningen 1992:403 om kommu-
nal vuxenutbildning, bilaga 1). Timplaner för påbyggnadsutbildning
fastställs av Statens skolverk.
När det gäller att bestämma studieomfattning för heltid och deltid i
komvux bör det vara rimligt att utgå från reglerna om undervisnings-
timmar (poäng) enligt skolförfattningarna istället för studiestödspoäng.
Vidare bör frågan prövas huruvida komvuxstuderande i likhet med uni-
versitetsstuderande skall erhålla bidrag i förhållande till tidigare studie-
resultat.
Återbetalning skall, enligt nuvarande regler, ske med ett årligt belopp
om 4 % av låntagarens inkomst två år tidigare. Låntagaren kan alltså in-
te direkt påverka storleken på inbetalningarna, annat än genom s.k. fri-
villiga inbetalningar. Det är med andra ord knappast möjligt för lånta-
garen att överblicka när skulden kommer att vara slutbetald. Många
oroas också över att skulden stiger i början av återbetalningsperioden
trots att betydande inbetalningar görs.
En annan väsentlig nackdel är att systemet kan inbjuda till onödigt
hög skuldsättning, eftersom skuldens storlek inte påverkar de årliga av-
gifterna. Reglerna om avskrivning av skulden för den som fyllt 65 år
kan verka i samma riktning.
Regeringen anser att återbetalningssystemet bör förändras och föreslår
att det sker enligt följande huvudprinciper. Inriktningen är att de nya
Prop. 1993/94:156
18
återbetalningsvillkoren skall gälla för låntagare som första gången bevil- Prop. 1993/94:156
jas studielån fr.o.m. den 1 juli 1995.
Regeringens förslag: Det skall finnas två alternativa återbetal-
ningssystem, dels ett inkomstrelaterat system, dels ett annui-
tetslånesystem.
Skälen för regeringens förslag: Som beskrivits i det föregående medför
de nuvarande reglerna för återbetalning av studielån att den enskilde
har svårt att överblicka de verkliga ekonomiska konsekvenserna av
skuldsättningen. Risk finns också för ett onödigt högt låneutnyttjande.
Därigenom riskerar staten stora avskrivningar i framtiden.
Samtidigt bör framhållas att ett inkomstrelaterat system har flera för-
tjänster. Bland annat gynnar det låntagare som har relativt låga löner
och höga skulder genom att återbetalningsskyldigheten anpassas till be-
talningsförmågan. Tillsammans med anståndsregler leder det till att
orimliga återbetalningskrav undviks. Administrationen är dessutom i
viss mening relativt enkel, bl.a. med hänsyn till att uppskov med återbe-
talningen endast behöver förekomma i liten utsträckning.
Regeringen förordar därför att möjligheten till inkomstrelaterad åter-
betalning skall erbjudas även fortsättningsvis. Det finns emellertid ock-
så anledning att låta den studerande få välja återbetalning i form av an-
nuiteter. Ett annuitetslån innebär att de nominella inbetalningarna är i
princip lika stora varje år under en bestämd återbetalningstid.
Genom de alternativa systemen ges låntagaren redan från början möj-
lighet att avgöra vilken form av återbetalning han eller hon vill ha, be-
roende av om det är återbetalningstidens längd eller den årliga andelen
av inkomsten som upplevs som viktigast. Detta bör också bidra till att
öka medvetenheten hos de studerande om att det kostar att låna pengar
och att lån skall betalas tillbaka. Ur statsfinansiell synpunkt spelar val
av teknik inte någon roll, så länge som räntan motsvarar statens upplå-
ningskostnader och avskrivningsriskerna minimeras. De senast nämnda
frågorna behandlas längre fram.
Regeringens bedömning: Frågan om principerna för upplåning
och räntesättning bör utredas.
Skälen för regeringens bedömning: Den ränta som belastar studielån
avser att spegla de verkliga kostnaderna för statens upplåning. Denna
19
ränta är väsentligt lägre än vad en student skulle få som en kredit i
bank utan annan säkerhet än sin framtida kompetens och inkomst.
För närvarande fastställs räntan på studielån för varje kalenderår av
regeringen, som också bestämmer de avgifter för administrativa kostna-
der som får tas ut enligt 8 kap. 1 § studiestödsslagen (1973:349). Under
år 1994 är räntan 7,4 % efter avdrag för skatteeffekt.
Räntan med hänsyn tagen till avdragsrätten i skattesystemet tas fram
av Riksgäldskontoret (RGK). Den beräknas som 70 % av den ovägda ge-
nomsnittsräntan för kontorets statsskulds-, växel- och statsobligations-
emissioner under de tre senaste åren. Till räntan läggs en avgift på 0,01
procentenhet för administrationskostnader. CSN debiteras samma ränte-
sats på sin skuld hos RGK som låntagaren debiteras av CSN. CSN beta-
lar eventuella kreditförluster, vilka i sin tur belastar statsbudgeten.
Den ränta som tillämpas både från RGK gentemot CSN och från CSN
gentemot den enskilde medför en ränterisk för staten. Detta beror på att
räntan baseras på en löptid som inte överensstämmer med de faktiska
löptiderna på lånen. Regeringen avser att ge CSN i uppdrag att i samråd
med RGK utarbeta och lämna förslag till principer för upplåning och
räntesättning. I det sammanhanget bör prövas om skäl finns att överge
den nuvarande principen att räntan skall baseras på statens genomsnitt-
liga upplåningsränta under föregående treårsperiod.
Regeringens bedömning: Det nuvarande inkomstrelaterade åter-
betalningssystemet behålls som ett alternativ.
Prop. 1993/94:156
Skälen for regeringens bedömning: Enligt nuvarande regler skall åter-
betalningen ske med 4 % av den sammanräknade inkomsten av tjänst,
näringsverksamhet och kapitel enligt senaste taxering, dvs. inkomsten
två år före avgiftsåret. Med hänsyn till att den inkomst på vilken återbe-
talningen grundar sig är två år gammal, blir den faktiska belastningen
oftast mindre än vad den procentuella andelen ger sken av.
Övervägande skäl talar för att ett i princip oförändrat inkomstrelate-
rat återbetalningssystem behålls.
Regeringen har övervägt införande av bruttoränta och avdragsgillhet i
systemet för att åstadkomma ökad likhet mellan detta system och kon-
ventionella lån. Skillnaderna mellan den inkomstrelaterade återbetal-
ningen och andra kreditformer är emellertid så stora att ett införande
av bruttoränta saknar relevans. Regeringen anser därför att den nuva-
rande nettoränteprincipen bör bibehållas för den inkomstrelaterade
återbetalningen.
20
Prop. 1993/94:156
Regeringens förslag: I annuitetslånesystemet skall studielån åter-
betalas i form av lika stora betalningar under en bestämd åter-
betalningstid. Återbetalningstidens längd skall i första hand vara
beroende av skuldens storlek, men hänsyn skall också tas till
den återbetalningsskyldiges ålder. Räntan skall vara fast under
bestämda perioder av återbetalningstiden. Från och med det år
återbetalningen börjar debiteras låntagaren full ränta som är av-
dragsgill i skattehänseende. Under studietiden, den återbetal-
ningsfria tiden och under perioder med helt anstånd med åter-
betalningen löper lånet med nettoränta.
Skälen för regeringens förslag: Den som väljer annuitetslån önskar
sannolikt klara av återbetalningen så snart som möjligt och är beredd
att avsätta en viss summa pengar årligen för detta. Ett snabbt återflöde
av lånemedel minskar också statens behov av ytterligare upplåning.
Det är rimligt att återbetalningstidens längd avpassas till skuldens
storlek. För den som har en skuld under 50 000 kronor bör återbetal-
ningstiden aldrig vara längre än 10 år. Är skulden ungefär 100 000 kro-
nor bör en återbetalningstid på ca 15 år vara rimlig. En utgångspunkt
bör vara att återbetalningstiden bara i undantagsfall är längre än 30 år.
Det bör emellertid vara möjligt att göra en bedömning i det enskilda
fallet och komma överens med låntagaren om en återbetalningsplan.
Hänsyn måste emellertid också tas till låntagarens ålder. Annuiteter
som sträcker sig längre än till dess att låntagaren fyller 70 år bör som
regel inte medges.
Annuitetslånesystemet bör i så hög grad som möjligt efterlikna mot-
svarigheterna på den vanliga lånemarknaden vad konstruktionen beträf-
far. Regeringen föreslår därför att annuitetslånen från och med det år
då återbetalningen börjar löper med bruttoränta och att avdragsrätt för
sådana erlagda räntor införs. Inför deklarationen lämnar CSN uppgifter
om skuldens storlek och hur mycket räntor som låntagaren har påförts
under året. Den faktiska avgiften blir normalt lägre i början av återbe-
talningsperioden om räntorna görs avdragsgilla.
De nuvarande studielånen skiljer sig från andra kommersiella lån ge-
nom att studenten är befriad från att betala räntor och amorteringar un-
der studietiden och under den återbetalningsfria tiden. Upplupna rän-
tor, efter avdrag för skatteeffekten, läggs istället till kapitalskulden. Re-
geringen anser att denna princip bör gälla också i det nya systemet. Den
studerande bör alltså debiteras en icke avdragsgill nettoränta också i an-
nuitetssystemet under denna tid. Anledningen till det är att alla stude-
rande inte kan antas ha så stora inkomster att, om bruttoränta debiteras,
avdragsrätten kan utnyttjas i sin helhet. Liknande förhållanden kan
uppstå för en låntagare som är återbetalningsskyldig, men får helt an-
stånd med betalningen på grund av nya studier eller annan anledning.
21
Även i sådana fall bör skulden påföras nettoränta och därmed bortfaller Prop. 1993/94:156
rätten till skatteavdrag.
Regeringens förslag: Någon rätt till avskrivning av skuld vid 65
års ålder skall inte finnas i återbetalningssystemen. Studielån
skall fortfarande skrivas av på grund av dödsfall.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler avskrivs den
skuld som är kvar när låntagaren fyller 65 år. Även dessförinnan sker
avskrivning vid dödsfall och om det finns synnerliga skäl. Sådana syn-
nerliga skäl kan t.ex. vara varaktigt nedsatt betalningsförmåga på grund
av sjukdom eller handikapp.
Genom ett slopande av avskrivningsmöjligheten vid 65 år fastslås lå-
nets egenskap av lån. Därigenom får den enskilde tydliga incitament för
effektiva och målinriktade studier varigenom skuldsättningen också
hålls nere.
Möjligheterna till avskrivning på grund av dödsfall samt på grund av
synnerliga skäl, t.ex. vid förlängd studietid på grund av handikapp bör
finnas kvar och kostnaderna bör liksom hittills belasta statsbudgeten.
De nuvarande reglerna om avskrivning av lån för gymnasiala studier
för den som går vidare till universitet eller högskola bör också vara
oförändrade tills vidare. Frågan bör behandlas i samband med det fort-
satta beredningsarbetet rörande bl.a. vuxenstudiestödet. Reglerna om
sjukförsäkring för studerande, som i vissa fall innebär avskrivning av
lån, bereds för närvarande inom Utbildningsdepartementet. Tillsam-
mans med anståndsreglerna leder dessa avskrivningsmöjligheter till att
orimliga återbetalningskrav inte skall kunna uppkomma.
Regeringens förslag: För den som har fått studielån enligt nuva-
rande regler skall, om nytt studielån beviljas, återbetalningsvill-
koren inte ändras.
Skälen för regeringens förslag: Det kommer att finnas studerande
som, när de nya lånereglerna träder i kraft, redan har lån enligt 1989
års regler och kanske också i det system som gällde före år 1989. Det
gäller dem som är mitt uppe i utbildningen, men det kan också gälla
dem som återupptar studier efter en period av annan verksamhet.
Denna komplikation inträder vid varje större förändring av lånesys-
tem. Vid införandet av 1989 års system gjordes en strikt åtskillnad av
22
lån beviljade före och efter den första januari 1989. Studerande vars stu-
dier inte var avslutade blev alltså registrerade som låntagare i båda syste-
men. En särskild samordningsregel infördes som innebar att för dessa
låntagare skulle avgiften inte behöva bli högre än motsvarande 5 % av
inkomsten. Ordningen har varit administrativt betungande för CSN.
För att undvika liknande administrativa svårigheter vid övergång till
nya låneregler bör gälla att den som har lån enligt 1989 års regler för
studier före den 1 juli 1995 skall återbetala även nya lån enligt dessa
regler.
För dem som får lån enligt de kommande föreslagna reglerna och
som dessförinnan har lån enligt reglerna före 1989 är det knappast nöd-
vändigt att införa någon särskild samordningsregel. Dels är det svårt att
samordna ett lån där räntan är avdragsgill med ett lån med icke avdrags-
gill ränta, vilket skulle bli fallet vid en samordning med annuitetslåne-
systemet. Dels torde det som regel vara fråga om kortare studieperioder
i dessa fall. Låntagarna kan lämpligen erbjudas återbetalning i form av
annuiteter, där storleken av tidigare lån kan beaktas vid bestämmande
av återbetalningstidens längd.
Återbetalningen av studielån regleras såvitt avser lån tagna fr.o.m. år
1989 i 8 kap. studiestödslagen (1973:349). I fråga om studielån som ta-
gits dessförinnan - s.k. återbetalningspliktiga studiemedel - gäller enligt
övergångsbestämmelser till lagen (1988:877) om ändring i studiestödsla-
gen äldre bestämmelser.
Ett genomförande av de principförslag avseende återbetalningssystem,
som regeringen nu lägger fram, kräver ändringar i bl.a. studiestödsla-
gens 8 kap. Regleringen där bör avse såväl bestämmelserna om återbe-
talning av lån enligt det nuvarande återbetalningssystemet som de som
föreslås gälla i de nya systemen. Detta innebär en så genomgripande
omreglering att det nuvarande 8 kapitlet bör upphävas och ersättas med
ett nytt. Genom att behålla de bestämmelser som gäller för det nuvaran-
de systemet i själva lagen vinns också den fördelen att eventuella framti-
da justeringar på ett tydligt och överskådligt sätt kan göras där och inte
genom övergångsbestämmelser. Mot denna bakgrund och då den författ-
ningstekniska regleringen av annuitetssystemet kräver ytterligare över-
väganden, är regeringen inte beredd att nu lägga förslag till lagbestäm-
melser. Om riksdagen godkänner de nu föreslagna principerna bör för-
slag i den delen kunna föreläggas riksdagen under hösten 1994 och den
nya regleringen kan då träda i kraft den 1 juli 1995.
Prop. 1993/94:156
23
Regeringens forslag: Studiebidraget i studiemedlen höjs så att
det motsvarar 30 % av totalbeloppet. Höjningen skall träda i
kraft den 1 januari 1996.
Prop. 1993/94:156
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 13 § studiestödslagen
(1973:349) är studiemedlens totalbelopp 9,75 % av basbeloppet för varje
15-dagarsperiod för en heltidsstuderande och för varje 30-dagarsperiod
för en deltidssstuderande. Därav är studiebidraget 2,71 % av basbelop-
pet, eller 27,8 % av totalbeloppet.
De nämnda betämmelserna innebär att totalbeloppet i studiemedel
för nio månader under år 1994 är 61 780 kronor, varav 17 171 kronor
är studiebidrag. Det totala beloppet per månad är 6 864 kronor varav
bidraget är 1 908 kronor.
De besparingar som uppstår genom de föreslagna regeländringarna
gör det möjligt att höja bidragets andel till 2,94 % av basbeloppet per
15-dagars period, vilket innebär 30 % av totalbeloppet. Det innebär
räknat på 1994 års basbelopp att bidraget höjs med 160 kronor per må-
nad och för ett normalläsår om nio månader med 1 450 kronor.
Förslaget medför en ändring i 4 kap. 24 § studiestödslagen.
De föreslagna regeländringarna medför vissa kostnader av engångska-
raktär. Dessutom kan det i viss utsträckning bli fråga om ökade utgifter
för information och driftomläggningar. Vissa besparingar torde emeller-
tid också uppstå, t.ex. genom minskat antal omprövningsärenden. Rege-
ringen kommer att uppdra åt CSN att lämna en närmare redogörelse
för de administrativa konsekvenserna av de föreslagna systemföränd-
ringarna.
De nu föreslagna förändringarna bör, som regeringen tidigare framhål-
lit, ses som ett första steg i en utveckling av studiestödet. En strävan är
därvid att uppnå en bred uppslutning kring förnyelsen av systemet, var-
för, som nämnts tidigare, en utredning med parlamentarisk representa-
tion bör tillkallas.
En fortsatt reformering av studiestödssystemet bör ta fasta på:
- En långsiktigt förbättrad stimulans till utbildning. Den huvudsakliga
metoden bör vara att minska risken för hög skuldsättning, vilket kan
göras såväl med goda incitament till effektiva studier och ett minskat
låntagande som med en höjd bidragsandel.
24
- En större rättvisa. Det kan åstadkommas genom högre grad av en- Prop. 1993/94:156
hetlighet i systemet såsom att studier på samma nivå och med sam-
ma inriktning i princip ger samma stöd. Därvid bör också samspelet
med andra trygghetssystem och stödformer beaktas.
- Behovet av att stimulera fördjupningsstudier. Därvid bör bl.a. olika
inslag av premier eller avskrivningar kunna prövas.
- De statsfinansiella restriktionerna. Statens kostnader för utbildning,
innefattande såväl de direkta utbildningskostnaderna som studiestö-
det bör ses som en helhet. Därav följer att fördelningen dem emel-
lan inte är given. Medlen för studiestöd bör kunna utnyttjas mer ef-
fektivt och ökade avskrivningskostnader undvikas.
Till de andra frågor som bör behandlas i det fortsatta utredningsarbe-
tet hör inkomstprövningsreglerna och det s.k. fribeloppets nivå, antalet
terminer som studiestöd skall kunna beviljas, den övre åldersgränsen
för rätt till stöd, utformningen av prestationskraven för rätt till studie-
stöd m.m.
Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
4 kap.
14 §
Genom denna bestämmelse införs en möjlighet att för deltidsstuderande
i kommunal och statlig vuxenutbildning anpassa storleken av utgående
studiemedel i förhållande till studiernas omfattning. Det är här fråga
om en anpassning av såväl studiebidrag som lån. Enligt 4 kap. 5 § stu-
diestödslagen har studerande rätt till studiemedel såväl vid heltidsstu-
dier som vid deltidsstudier på minst halvtid. Av 4 kap. 13 och 24 §§
framgår dock att studiemedel endast utgår med halvt belopp även för
deltidsstudier som omfattar mer än halvtid. Av den nya bestämmelsen
följer att studiemedel skall kunna bestämmas i förhållande till studie-
omfattningen då denna ligger mellan 50 och 100 procent. Förslaget har
behandlats närmare under avsnitt 6. Avsikten är att regeringen eller
Centrala studiestödsnämnden skall meddela föreskrifter om tillämp-
ningen. En motsvarande ändring föreslås i 7 kap. 7 § studiestödslagen
för studerande med särskilt vuxenstudiestöd samt i 2 § lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa för studerande
med sådant stöd.
24 §
I paragrafen regleras storleken av studiebidraget i förhållande till basbe-
loppet. Där anges också hur stor del av en minskning av de totala stu-
diemedlen som skall falla på studiebidraget. Ändringarna i första stycket
innebär dels att studiebidraget kan beräknas annorlunda om det följer
25
av bestämmelse som avses i 24 a §, dels att relationen mellan bidrag och Prop. 1993/94:156
lån i fall som avses i 14 § skall beräknas på samma sätt som när det gäl-
ler minskning av studiemedel på grund av den i studerandes inkomst.
Ändringen i andra stycket kommenteras under 24 a §.
24 a §
I bestämmelsen, som är ny, ges ett bemyndigande till regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att den del av
utgående studiemedel som utgörs av studiebidrag för studerande vid vis-
sa utbildningar skall kunna lämnas i förhållande till tidigare studiere-
sultat. Förslaget bakom bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt
5. På grund av förslaget görs ett förtydligande i 24 § om att i den ut-
sträckning studiebidragsdelen minskas kan i stället studielån lämnas
upp till det totala studiemedelsbelopp som utgår. I 24 och 24 a §§ har
också markerats att det bidragsbelopp som skall kunna minskas eller
ökas är det belopp som räknats fram enligt 24 § och de föreskrifter som
avses där.
De utbildningar som omfattas av bestämmelsen är utbildningar vid
statliga universitet och högskolor, kommuners och landstings grundläg-
gande högskoleutbildningar samt utbildningar för vilka enskilda utbild-
ningsanordnare enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa
examina fått rätt att utfärda examina. För statliga universitet och hög-
skolor och för kommuners och landstings grundläggande högskoleut-
bildningar anges enligt 7 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100) om-
fattningen av utbildningen enligt ett poängsystem, där varje poäng mot-
svarar heltidsstudier under en vecka. I den till högskoleförordningen bi-
lagda examensordningen anges de poäng som krävs för en viss examen.
I den utsträckning enskilda utbildingsanordnare ges rätt att utfärda ex-
amina som omfattas av examensordningen gäller poängsystemet också
för dem.
24 b §
I bestämmelsen ges regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-
mer bemyndigande att föreskriva att studiemedel i form av studiebidrag
till studerande vid andra utbildningar än som avses i 24 a § skall få läm-
nas endast för tid som enligt fastställd studieplan motsvarar utbildning-
ens totala omfattning och längd. Denna bestämmelse kan komma att
omfatta alla sådana utbildningar som inte berörs av 24 a § eller som in-
te ingår i den offentliga gymnasieskolan eller sådan motsvarande fristå-
ende utbildning.
Bakgrunden till bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 5.
26
7 kap.
7 §
De nya bestämmelserna i tredje och fjärde stycket motsvarar innehålls-
mässigt den nya bestämmelsen i 4 kap. 14 §. I övrigt har några smärre
språkliga justeringar gjorts i paragrafen.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa
2 §
De nya bestämmelserna i 7 kap. 7 § tredje och fjärde stycket blir genom
en hänvisning i 2 § i denna lag också tillämplig för studerande med sär-
skilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Det innebär alltså att storleken av
det särskilda vuxenstudiestöd för arbetslösa som annars skulle lämnas
får bestämmas i förhållande till studiernas omfattning om utbildningen
bedrivs på mer än halvtid men mindre än heltid.
Prop. 1993/94:156
27
Utdrag ut protokoll vid regeringssammanträde den 14 april 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Thur-
din, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Unckel, P. Westerberg, Ask
Prop. 1993/94:156
Regeringen beslutar proposition 1993/94:156 Vissa förändringar i stu-
diestödssystemet .
28
Prop. 1993/94:156
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser Celexnummer för som inför, bakomliggande ändrar, upphäver EG-regler eller upprepar ett |
|
Studiestödslagen (1973:349) |
4 kap. 14, 24 a 7 kap.7 § |
29
gotab 46416, Stockholm 1994