Regeringens proposition

1993/94:140

Bygder och regioner i utveckling

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 mars 1994

Carl Bildt

Börje Hörnlund

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Prop.

1993/94:140

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till mål för regionalpolitiken samt
förslag och bedömningar beträffande inriktning och utformning av olika
åtgärder.

Förslagen och bedömningarna grundas på ett omfattande underlags-
material, bl.a. en utredning om hur regionalpolitiken kan bidra till ökad
nationell ekonomisk tillväxt, som gjorts med Regionalpolitiska Rådet
som referensgrupp, och utvärderingar av olika stödformer. Den regiona-
la problembild som utgör utgångspunkten innebär att de regionalpolitis-
ka problemen i Norrlands inland, Bergslagen och i andra delar av landet
med stora skogs- och landsbygdsområden förväntas bli fortsatt stora.
Temporära regionala problem finns också i avgränsade industriregioner
i mellersta och södra Sverige. Därtill finns inomregionala obalanser
med särskilda problem i glesbygds- och landsbygdsområden.

Förslagen är i korthet följande. Det överordnade målet för regional-
politiken skall vara att öka den enskildes möjligheter att fritt kunna välja
arbete och bostadsort. Detta åstadkommes genom att regionalpolitiken
bidrar till att utveckla livskraftiga regioner i alla delar av landet. Regio-
nalpolitiken skall också åstadkomma en mer likvärdig ekonomisk, social
och kulturell standard för landets olika delar.

En omfattande satsning på landsbygdsutveckling föreslås. Glesbygds-
stödet och mindre lokaliserings- och utvecklingsbidrag slås samman till
ett nytt landsbygdsstöd, som länsstyrelserna skall kunna lämna såväl i
glesbygd som i landsbygdsområden. Stödet till lanthandeln förstärks.

Eftersom den regionala problembilden i huvudsak är oförändrad,
föreslås nu endast smärre förändringar i stödområdesindelningen. Vissa

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

församlingar flyttas från stödområde 2 till 1. Motsvarande förändring Prop. 1993/94:140
föreslås också för systemet med nedsatta socialavgifter, som i övrigt
blir oförändrat liksom transportstödet.

De utvecklingsinriktade företagsstöden inriktas ytterligare mot att
bidra till ökad ekonomisk tillväxt i landet. Sysselsättningsbidraget före-
slås höjt. Även vid etablering av tjänsteföretag föreslås att fortsättnings-
vis lokaliseringsbidrag skall kunna lämnas, dock med maximerade
belopp.

Norrlandsfonden föreslås förstärkt genom dels ett kapitaltillskott på
120 miljoner kronor, dels att tillgångarna i Stiftelsen Industricentra förs
över till fonden.

I propositionen redovisas också riktlinjer som innebär att verksam-
heterna inom en rad politikområden måste utformas och inriktas på sätt
som är förenliga med målen för regionalpolitiken. Avregleringar skall
genomföras på ett sådant sätt att olika regioners tillgång till infrastruktur
och andra viktiga funktioner säkerställs.

Det regionala utvecklingsarbetet skall i ökad utsträckning utgå från
långsiktiga strategier som arbetas fram av länsstyrelserna i samverkan
med övriga aktörer i länen. Härvid skall bl.a. kvinnornas roll i det
regionala utvecklingsarbetet och behovet av landsbygdsutveckling vara
en prioriterad uppgift. Företagsfömyelse och kompetensutveckling i
näringslivet framhålls också som viktiga inslag i utvecklingsarbetet.
Vidare aviseras att den regionalpolitiska forskningen skall tillföras
medel för forskning med inriktning på glesbygdens geografi med dess
ekonomisk-geografiska och sociala struktur.

Sammanlagt föreslås att drygt 3 miljarder kronor anvisas budgetåret
1994/95 för regionalpolitiska åtgärder. Det innebär en ökning med 17
procent, jämfört med det belopp som anvisats för innevarande budgetår.
För beslut om lokaliserings- och utvecklingsbidrag av NUTEK och
regeringen föreslås 300 miljoner kronor. Huvuddelen av ökningen
föreslås läggas på länsanslaget, som därigenom höjs till 1 330 miljoner
kronor. Från detta anslag skall länsstyrelserna kunna bevilja medel till
företagsstöd i form av lokaliserings- och utvecklingsbidrag samt lands-
bygdsstöd, stöd till lanthandeln och regionala utvecklingsprojekt. För
nedsatta socialavgifter och transportstöd föreslås 500 respektive 300
miljoner kronor. För sysselsättningsbidrag föreslås 250 miljoner kronor.
För centralt beslutade utvecklingsåtgärder, t.ex. tidig finansiering av
teknikprojekt, kompetensutveckling vid mindre och medelstora högsko-
lor m.m., föreslås att regeringen och NUTEK skall få disponera 181
miljoner kronor. Därtill kommer det tidigare nämnda tillskottet till
Norrlandsfonden på 120 miljoner kronor.

För innevarande budgetår föreslås att 100 miljoner kronor tillförs
anslaget för regionala utvecklingsinsatser.

För en extraordinär kraftsamling på regional utveckling och tillväxt
föreslås att länsstyrelserna nästa budgetår får disponera 800 miljoner
kronor av tidigare föreslagna arbetsmarknadspolitiska medel. Detta som
ett led i en ambition att i en konjunkturuppgång växla över resurser från
kortsiktiga åtgärder till långsiktiga näringspolitiska insatser för tillväxt.

Som en särskild åtgärd föreslås att ett tillfälligt småföretagsstöd skall Prop. 1993/94:140
kunna lämnas med dessa medel.

I propositionen redovisas också hur dessa förslag till svensk regional-
politik förhåller sig till EES-avtalet och resultatet av förhandlingarna
om ett medlemskap i Europeiska Unionen. Beträffande företagsstöden
bedömer regeringen att de i huvudsak ryms inom EG:s regelverk. När
det gäller den andra huvudfrågan, medel från EG:s strukturfonder,
redovisas den överenskommelse som träffades mellan Sverige och den
Europeiska Unionens Råd den 1 mars 1994. Ett nytt mål, benämnt mål
6, skall införas i EG:s regelverk. För åtgärder i den svenska mål
6-regionen avsätts för år 1995 ca 360 miljoner kronor. Det årliga bidra-
get ökar för att år 1999 uppgå till ca 470 miljoner kronor. För övriga
mål har en sammanlagd indikativ ram på ca 2 miljarder kronor anvisats
för år 1995. Denna ram kommer att öka till ca 2,2 miljarder kronor år
1999. Vidare görs bedömningen att de förslag som lämnas om medel till
olika regionala utvecklingsinsatser ger den flexibilitet som kan komma
att krävas vad gäller anspråk på medel till regionalpolitiska åtgärder
inom ramen för strukturfondsprogram.

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:140

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 6

2     Lagtext ................................. 8

3     Ärendet och dess beredning .................... 20

4     90-talets regionala problembild...................22

5     Mål och riktlinjer...........................27

5.1   Regionalpolitikens mål.................... 27

5.2   Könsperspektiv i regionalpolitiken ............ 30

5.3   Särskilda regionalpolitiska medel ............. 32

6     Politikområden av särskild betydelse för den regionala

utvecklingen.............................. 33

6.1   Allmänna utgångspunkter.................. 31

6.2   Utbildning och forskning.................. 38

6.2.1 Profilering och kompetensutveckling vid

mindre och medelstora högskolor samt vissa
åtgärder inom gymnasieskolan och komvux  . . 37

6.2.2 Kompetensutveckling för näringslivstillväxt ...  39

6.3   Kommunikationer och transporter............. 42

6.4   Avreglering och regional utveckling ...........45

6.5   Näringslivsfrågor....................... 48

6.6   Kultur.............................. 54

7     Landsbygdsutveckling ........................ 56

7.1   Allmän inriktning....................... 56

7.2   Utvecklingsarbete for landsbygden ............ 59

7.3   Företagsutveckling...................... 64

7.4   Kommersiell service..................... 72

7.5   Samhällsservice m.m..................... 78

8     Företagsinriktade åtgärder...................... 81

8.1   Allmänna utgångspunkter.................. 81

8.2   Stödområden for företagsstöd ............... 86

8.2.1 Utgångspunkter.................... 86

8.2.2 Områden med geografiska lägesnackdelar och

andra långsiktiga regionalpolitiska problem ... 91

8.2.3 Områden med strukturomvandlingsproblem ... 94

8.3   Olika former av företagsstöd................ 96

8.3.1 Genomförda utvärderingar............. 96

8.4   Utvecklingsinriktade stödformer.............. 98

8.4.1 Utfall av nuvarande verksamhet.......... 99

8.4.2 Regionalpolitiskt företagsstöd till kvinnors

företag ........................ 104

8.5

8.6

8.7

8.4.3 Stödberättigad verksamhet ............ 106

8.4.4 Lokaliseringsstöd.................. 107

8.4.5 Utvecklingsbidrag ................. 112

8.4.6 Sysselsättningsbidrag ............... 116

8.4.7 Lån till privata regionala investmentbolag ...  118

8.4.8 Handläggningsfrågor................ 120

Driftstöd ........................... 123

Prop. 1993/94:140

8.5.1 Nedsatta socialavgifter............... 123

8.5.2 Transportstöd.................... 125

Samordning av företagsstöd................ 126

Andra företagsinriktade åtgärder............. 127

8.7.1 Stiftelsen Norrlandsfonden............ 127

8.7.2 Tidig finansiering av teknikprojekt m.m.  ...  131

8.7.3 Åtgärder för att främja kvinnors företagande .  133

8.7.4 Småföretagsutveckling inom kulturvårdsom-

rådet ......................... 135

8.7.5 Lokaliseringssamråd med industriföretag  . . .  137

8.7.6 Lokaliseringssamråd med tjänsteföretag ....  138

8.7.7 Utländska investeringar.............. 141

9 Organisation, ansvar och medel för regionala utvecklings-
insatser ................................ 143

9.1   Lokalnivå.......................... 143

9.2   Regional nivå ........................ 145

9.2.1 Särskilda insatser för kvinnor på regional

nivå.......................... 152

9.3   Central nivå......................... 154

9.3.1 Särskilda insatser för kvinnor på central

nivå.......................... 158

10 Regionalpolitisk forskning.....................

11 Regionalpolitiken i ett EU-perspektiv..............

159

162

12 Särskilda regionala åtgärder för regional utveckling och

tillväxt under budgetåret 1994/95 ................ 168

13    Anslagsfrågor ............................ 172

14    Specialmotivering till förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:912) om nedsättning av socialavgifter.......... 186

Bilaga 1 Den regionala utvecklingen

Bilaga 2 Sammanfattning av betänkande (Ds 1993:78)

En tillväxtfrämjande regionalpolitik

Bilaga 3 Remissammanställning "En tillväxtfrämjande regional-
politik" (Ds 1993:78)

1 Förslag till riksdagsbeslut                            Prop. 1993/94:140

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen om nedsätt-
ning av socialavgifter (1990:912),

2.   godkänner det som regeringen förordar om målen för regionalpoli-
tiken (avsnitt 5),

3.   godkänner det som regeringen förordar om landsbygdsstöd (avsnitt

7.3),

4.   godkänner det som regeringen förordar om kommersiell service
(avsnitt 7.4),

5.   godkänner det som regeringen förordar om avgränsning av om-
råden med geografiska lägesnackdelar och andra långsiktiga regio-
nalpolitiska problem (avsnitt 8.2.2),

6.   godkänner det som regeringen förordar om avgränsning av om-
råden med strukturomvandlingsproblem (avsnitt 8.2.3),

7.   godkänner det som regeringen förordar om stödberättigad verk-
samhet (avsnitt 8.4.3),

8.   godkänner det som regeringen förordar om lokaliseringsstöd (av-
snitt 8.4.4),

9.   godkänner det som regeringen förordar om utvecklingsbidrag
(avsnitt 8.4.5),

10.  godkänner det som regeringen förordar om sysselsättningsbidrag
(avsnitt 8.4.6),

11.  godkänner det som regeringen förordar om lån till privata regiona-
la investmentbolag (avsnitt 8.4.7),

12. godkänner det som regeringen förordar om handläggningsfrågor
(avsnitt 8.4.8),

13.  godkänner det som regeringen förordar om nedsatta socialavgifter
(avsnitt 8.5.1),

14.  godkänner det som regeringen förordar om transportstöd (avsnitt
8.5.2),

15. godkänner det som regeringen förordar om Norrlandsfondens
finansiering m.m. (avsnitt 8.7.1),

16.  godkänner det som regeringen förordar om särskilda regionala
åtgärder för utveckling och tillväxt budgetåret 1994/95 (avsnitt
12),

17.  till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 300 000 000 kr,

18.  till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 1 330 000 000 kr,

19.  medger att statlig kreditgaranti för lån till företag på landsbygden
och för lån till kommersiell service får beviljas i en sådan omfatt-
ning att det sammanlagda beloppet för utestående garantier som
beslutats efter den 1 juli 1985 uppgår till högst 290 000 000 kr,

20.  till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag
på landsbygden m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslags-
anslag på 1 000 kr,

21.  till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret Prop. 1993/94:140
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 500 000 000 kr,

22.  till Sysselsättningsbidrag for budgetåret 1994/95 anvisar ett för-
slagsanslag på 250 000 000 kr,

23.  till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. förbud-
getåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 180 700 000 kr,

24.  till Glesbygdsmyndigheten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ram-
anslag på 20 000 000 kr,

25.  till Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 500 000 kr,

26.  till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden för bud-

getåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 300 000 kr,

27.  till Transportstöd för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 300 000 000 kr,

28.  till Lokaliseringslån för budgetåret 1994/95 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 1 000 kr,

29.  till Stiftelsen Norrlandsfonden för budgetåret 1994/95 anvisar ett
anslag på 120 000 000 kr,

30.  under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitis-

ka åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är

120 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100
bil.ll,

31.  till Regionala utvecklingsinsatser på tilläggsbudget till statsbud-
geten för budgetåret 1993/94 anvisar 100 000 000 kr.

2 Lagtext

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter1

dels att 8 a och 8 b §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 3 och 7 §§ skall utgå,

dels att nuvarande 9 och 11 §§ skall betecknas 14 respektive 15 §,

dels att 1-8, 10, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 5, 8a och 9 §§ skall sättas närmast
före 9, 11 respektive 14 §,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9 och 11-13 §§,
samt närmast före 6 § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 1993/94:140

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1

I denna lag ges föreskrifter om
stöd till näringslivet genom
nedsättning helt eller delvis av
socialavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Stödet ges till näringslivet i
Arjeplogs, Arvidsjaurs, Gälli-
vare, Haparanda, Jokkmokks,
Kalix, Kiruna, Pajala, Över-
kalix och Övertomeå kommu-
ner i Norrbottens län, Dorotea,
Malå, Sorsele, Storumans,
Vilhelmina och Åsele kommu-
ner i Västerbottens län, Bergs,
Härjedalens, Ragunda och
Strömsunds kommuner samt

I denna lag ges föreskrifter
om stöd till näringslivet m.m.
genom nedsättning helt eller
delvis av socialavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialav-
gifter.

Stödet ges i den omfattning
som framgår av 6-8 §§ till
näringslivet m.m. i Arjeplogs,
Arvidsjaurs, Gällivare, Hapa-
randa, Jokkmokks, Kalix,
Kiruna, Pajala, Överkalix och
Övertomeå kommuner i Norr-
bottens län, Dorotea, Malå,
Sorsele, Storumans, Vilhelmina
och Åsele kommuner samt
Björksele församling i Lycksele

1 Senaste lydelse av

8a § 1992:241

8b § 1992:241

rubriken närmast efter 8 § 1992:241.

2 Senaste lydelse 1992:241.

Hotagens, Laxsjö, Föllinge,
Offerdals och Alsens försam-
lingar i Krokoms kommun i
Jämtlands län (stödområ-
de 1).

kommun i Västerbottens län,
Bergs, Hätjedalens, Ragunda
och Strömsunds kommuner,
Håsjö och Hällesjö försam-
lingar i Bräcke kommun, Al-
sens, Föllinge, Hotagens, Lax-
sjö och Offerdals församlingar i
Krokoms kommun samt Kalls
församling i Åre kommun i
Jämtlands län, Edsele, Junsele,
Ramsele och Ådals-Lidens
församlingar i Sollefteå kom-
mun samt f.d. Solbergs kyrko-
bokföringsdistrikt i Ömskölds-
viks kommun i Västemorrlands
to (s töd o mrå d e 1).

Prop. 1993/94:140

Stödet ges också i den omfattning som framgår av

1. 5 och 6 §§ till näringslivet
i Bodens, Luleå, Piteå och
Älvsbyns kommuner i Norrbot-
tens län,

2. 8 a och 8 b §§ till närings-
livet i Bjurholms, Lycksele,
Norsjö och Vindelns kommuner
samt Fällfors, Jöms och Kalv-
träsks församlingar i Skellefteå
kommun i Västerbottens län,
Bräcke och Åre kommuner i
Jämtlands län, Sollefteå och
Ånge kommuner samt Holms
och Lidens församlingar i
Sundsvalls kommun och
Anundsjö, Bjöma, Skorpeds
och Trehömingsjö församlingar
i Ömsköldsviks kommun i
Västemorrlands län, Ljusdals
kommun i Gävleborgs län,
Transtrands och Lima försam-
lingar i Malungs kommun samt
Säma och Idre församlingar i
Älvdalens kommun i Koppar-
bergs län, Norra Finnskoga,
Södra Finnskoga och Dalby
församlingar i Torsby kommun

i Värmlands län.

1. 9 och 10 §§ till näringslivet
i Bodens, Luleå, Piteå och
Älvsbyns kommuner i Norrbot-
tens län,

2. 11-13 §§ till näringslivet
m.m. i Bjurholms, Norsjö och
Vindelns kommuner och Lyck-
sele kommun, med undantag av
Björksele församling, samt
Fällfors, Jöms och Kalvträsks
församlingar i Skellefteå kom-
mun i Västerbottens län,
Bräcke kommun, med undantag
av Håsjö och Hällesjö försam-
lingar, Åre kommun, med
undantag av Kalls församling, i
Jämtlands län, Sollefteå kom-
mun, med undantag av Edsele,
Junsele, Ramsele och
Ådals-Lidens församlingar, och
Ånge kommun samt Holms och
Lidens församlingar i Sunds-
valls kommun och Anundsjö
församling, med undantag av
f.d. Solbergs kyrkobokförings-
distrikt, och Bjöma, Skorpeds
och Trehömingsjö församlingar
i Ömsköldsviks kommun i

Västemorrlands län, Ljusdals
kommun i Gävleborgs län,
Transtrands och Lima försam-
lingar i Malungs kommun samt
Säma och Idre församlingar i
Älvdalens kommun i Koppar-
bergs län, Norra Finnskoga,
Södra Finnskoga och Dalby
församlingar i Torsby kommun
i Värmlands län.

Prop. 1993/94:140

Lagen gäller arbetsgivare och
sådana försäkrade som avses i 1
kap. 2 § lagen (1981:691) om
socialavgifter och tillämpas pä
avgifter som är huvudsakligen
hänförliga till arbete inom

1. gruvor och mineralbrott,
med undantag av malmgruvor,

2. tillverkning, med undantag
av tillverkning inom massa- och
pappersindustri samt järn-, stål-
och ferrolegeringsverk,

3. produktionsvaruinriktad
partihandel,

4. uppdrags-, uthyrnings- och
reparationsverksamhet,

5. hotell-, pensionats- och
campingverksamhet eller

6. restaurang- och kaféverk-
samhet som bedrivs i kombina-
tion med hotell-, pensionats-
eller campingverksamhet,

7. renhållnings-, städnings-
och tvätteriverksamhet,

8. rekreationsverksamhet och
kulturell serviceverksamhet,
med undantag av biblioteks-
verksamhet,

9. jord- och skogsbruk, träd-
gårdsskötsel, jakt och fiske,

10. verksamhet som bedrivs
av ideella, kulturella och religi-

Lagen gäller dock inte kom-
muner eller andra statliga myn-
digheter än statens
affärsdrivande verk.

Lagen gäller arbetsgivare och
sådana försäkrade som avses i
1 kap. 2 § lagen (1981:691) om
socialavgifter. Den gäller dock
inte kommuner eller andra
statliga myndigheter än statens
afiärsdrivande verk.

3 Senaste lydelse 1992:241.

10

ösa organisationer, samt intres-
seorganisationer,

11. annan personlig service-
verksamhet, med undantag av
verksamhet vid varmbadhus.

Lagen tillämpas även pä av-
gifter som är hänförliga till
arbete inom ett företag som
avser företagsledning, ekonomi-
och löneadministration,
bokföring, automatisk databe-
handling, registreringsverksam-
het, telefonförsäljning samt
ordermottagning.

Första och andra styckena
gäller i den män verksamheten
bedrivs vid arbetsgivarens eller
den försäkrades fasta driftställe
i omräde som anges i 1 § andra
och tredje styckena, om inte
annat följer av jjärde eller
femte stycket i förevarande
paragraf.

Beträffande område som
anges i 1 § tredje stycket 1
gäller inte första stycket 4, så-
vitt avser uthyrnings- och repa-
rationsverksamhet, 7-11 eller
andra stycket. Beträffande
område som anges i 1 § tredje
stycket 2 gäller inte första
stycket 1-4, 7, 8, 10 och 11,
dock gäller

1. första stycket 4 i fråga om
uppdrags- och uthyrningsverk-
samhet, och

2. första stycket 8 i fråga om
skidlift sverksamhet som bedrivs
fristående eller i kombination
med restaurang- eller kaféverk-
samhet, samt

3. första stycket 10 i fråga
om kanslifunktionerna inom
angivna organisationers riks-
och centralförbund.

Prop. 1993/94:140

11

Prop. 1993/94:140

För en arbetsgivare med
sådan verksamhet som avses i
2 § som bedrivs vid fast drift-
ställe i stödområde 1 skall den
procentsats efter vilken arbets-
givaravgifter sammanlagt utgår
sättas ned med tio procenten-
heter till och med utgift såret
2000. För utgiftsåret 1991 skall
procentsatsen dock sättas ned
med fem procentenheter för en
arbetsgivare vars verksamhet
bedrivs i stödområde 1 utanför
Norrbottens län.

Lagen tillämpas pä

socialavgifter som är hänförliga
till arbete inom sådan verksam-
het som är stödberättigad enligt
6, 9 eller 11 §.

En arbetsgivare eller en för-
säkrad vars verksamhet huvud-
sakligen hänför sig till sådan
verksamhet som anges i de
paragraferna, skall beviljas
nedsättning av avgifter för hela
sin verksamhet om övriga förut-
sättningar för detta är uppfyll-
da. Om verksamheten bara i
mindre omfattning hänför sig
till sådan verksamhet, får ned-
sättning beviljas endast om

1. arbetsgivaren eller den
försäkrade påverkas på grund
av lagens bestämmelser i mer
betydande grad av konkurrens,
och

2. den del av verksamheten om
berättigar till nedsättning kan
avgränsas från den övriga.

I fall som avses i andra stycket
andra meningen får nedsättning
beviljas endast efter särskild
prövning av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer. Nedsättning får be-
viljas bara för den del av avgif-
terna som hänför sig till den
nedsättningsberättigade
verksamheten.                                     12

4 §4

Prop. 1993/94:140

För en försäkrad med sådan
verksamhet som avses i 2 § som
bedrivs vid fast driftställe i
stödområde 1 skall den pro-
centsats efter vilken egenav-
gifter sammanlagt utgår sättas
ned med tio procentenheter till
och med inkomståret 2000, om
den försäkrades hemortskom-
mun enligt 66 § kommunalskat-
telagen (1928:370) för inkomst-
året är belägen inom stödom-
råde 1. För inkomståret 1991
skall procentsatsen dock sättas
ned med fem procentenheter för
försäkrade vars verksamhet
bedrivs i stödområde 1 utanför
Norrbottens län.

Lagen tillämpas även pä av-
gifter som är hänförliga till
sådant arbete inom ett företag
eller inom en organisation som
är berättigat till stöd inom ett
stödområde enligt 7 eller 12 §.
Nedsättning får dock beviljas
endast om arbetet kan avgrän-
sas frän arbetsgivarens eller
den försäkrades övriga verk-
samhet.

Om arbete som sägs i första
stycket ingår i stödberättigad
verksamhet enligt 6 eller 11 §,
tillämpas 3 § i stället för denna
paragraf.

5 §5

För en arbetsgivare med
sådan verksamhet som avses i
2 § första stycket 1-6, med
undantag av uthyrnings- och
reparationsverksamhet, och som
bedrivs vid fast driftställe i om-
råde som anges i 1 § tredje
stycket 1 skall den procentsats
efter vilken arbetsgivaravgifter
sammanlagt utgår sättas ned

Nedsättning av socialavgifter
enligt 3 eller 4 § gäller endast
om verksamheten eller, i fall
som avses i 4 §, arbetet inom
företaget eller organisationen
bedrivs vid arbetsgivarens eller
den försäkrades fasta driftställe
i område som anges i 1 § andra
och tredje styckena.

4 Senaste lydelse 1991:538.

5 Senaste lydelse 1992:241.

13

med fem procentenheter för vart
och ett av utgiftsåren 1991 till
och med 1995.

Prop. 1993/94:140

Bestämmelser för områden
enligt 1 § andra stycket (stö-
dområde 1)

6 §6

För en försäkrad med sådan
verksamhet som avses i 2 §
första stycket 1-6, med undan-
tag av uthyrnings- och repara-
tionsverksamhet, och som be-
drivs vid fast driftställe i om-
råde som anges i 1 § tredje
stycket 1 skall den procentsats
efter vilken egenavgifter sam-
manlagt utgår sättas ned med
fem procentenheter för vart och
ett av inkomståren 1991 till och
med 1995, om den försäkrades
hemortskommun enligt 66 §
kommunalskattelagen
(1928:370) för inkomståret är
belägen inom någon av dessa
kommuner.

Inom stödområdet är följande
verksamheter stödberättigade:

1. gruvor och mineralbrott,
med undantag av malmgruvor,

2. tillverkning, med undantag
av tillverkning inom massa- och
pappersindustri samt järn-, stål-
och ferrolegeringsverk,

3. produktionsvaruinriktad
partihandel,

4. uppdrags-, uthyrnings- och
reparationsverksamhet,

5. hotell-, pensionats- och
campingverksamhet eller

6. restaurang- och kaféverk-
samhet som bedrivs i kombina-
tion med hotell- pensionats-
eller campingverksamhet,

7. renhållnings-, städnings-
och tvätteriverksamhet,

8. rekreationsverksamhet och
kulturell serviceverksamhet,
med undantag av biblioteks-
verksamhet,

9. jord- och skogsbruk, träd-
gårdsskötsel, jakt och fiske,

10. verksamhet som bedrivs av
ideella, kulturella och religiösa
organisationer, samt intresseor-
ganisationer,

6 Senaste lydelse 1992:241.

14

11. annan personlig service- Prop. 1993/94:140
verksamhet, med undantag av
verksamhet vid varmbadhus.

7 §7

En arbetsgivare som driver
eller etablerar verksamhet som
avses i 2 § vid fast driftställe i
Svappavaara samhälle, Kiruna
kommun, har rätt att efter sär-
skilt tillstånd bli befriad från
arbetsgivaravgifter för denna
verksamhet till och med utgifts-
året 1993. Sådan befrielse
medges endast om etablering är
lämplig från samhällsekonomisk
synpunkt.

Från och med utgift såret 1994
gäller samma bestämmelser som
för stödområde 1 i övrigt.

Inom stödområdet får nedsätt-
ningen även avse sådana avgif-
ter som är hänförliga till arbete
inom ett företag och avser
företagsledning, ekonomi- och
löneadministration, bokföring,
automatisk databehandling,
registreringsverksamhet, tele-
fonförsäljning samt ordermot-
tagning.

8 §8

En försäkrad som bedriver
eller etablerar verksamhet som
avses i 2 § vid fast driftställe i
Svappavaara samhälle, Kiruna
kommun, har rätt att efter sär-
skilt tillstånd befrias frän egen-
avgifter för inkomster från
denna verksamhet till och med
inkomståret 1993. Sådan be-
frielse medges endast om
etablering är lämplig från
samhällsekonomisk synpunkt.

För en arbetsgivare eller en
försäkrad som är berättigad till
stöd för verksamhet som avses i

6 § eller för arbete som avses i

7 §, skall den procentsats efter
vilken arbetsgivaravgifter re-
spektive egenavgifter samman-
lagt skall tas ut sättas ned med

1. i fråga om en arbetsgivare:
tio procentenheter till och med
utgiftsåret 2000, eller

2. i fråga om en försäkrad: tio
procentenheter till och med in-
komståret 2000, om den för-
säkrades hemortskommun enligt

7 Senaste lydelse 1991:1843.

Senaste lydelse 1991:1843.

15

66 § kommunalskattelagen       Prop. 1993/94:140

(1928:370)för inkomståret är
belägen inom stödområdet.

Från och med inkomståret
1994 gäller samma bestämmel-
ser som för stödområde 1 i
övrigt.

Inom stödområdet är följande
verksamheter stödberättigade:

1. gruvor och mineralbrott,
med undantag av malmgruvor,

2. tillverkning, med undantag
av tillverkning inom massa- och
pappersindustri samt järn-, stäl-
och ferrolegeringsverk,

3. produktionsvaruinriktad
partihandel,

4. uppdragsverksamhet,

5. hotell-, pensionats- och
campingverksamhet eller

6. restaurang- och kaféverk-
samhet som bedrivs i kombina-
tion med hotell-, pensionats- el-
ler campingverksamhet.

10 §

För en arbetsgivare eller en
försäkrad som är berättigad till
stöd för verksamhet som avses i
9 §, skall den procentsats efter
vilken arbetsgivaravgifter res-
pektive egenavgifter samman-
lagt skall tas ut sättas ned med

1. i fråga om en arbetsgivare:
fem procentenheter för vart och
ett av ut gift såren 1994 och
1995, eller

2. i fråga om en försäkrad:
fem procentenheter för vart och
ett av inkomståren 1994 och

16

1995, om den försäkrades        Prop. 1993/94:140

hemortskommun enligt 66 §

kommunalskattelagen

(1928:370)för inkomståret är
belägen inom stödområdet.

11 §

Inom stödområdet är följande
verksamheter stödberättigade:

1. uppdrags- och uthyrnings-
verksamhet,

2. hotell-, pensionats- och

campingverksamhet eller

3. restaurang- och kaféverk-
samhet som bedrivs i kombina-
tion med hotell-, pensionats-
eller campingverksamhet,

4. skidlift sverksamhet som
bedrivs fristående eller i kom-
bination med restaurang- eller
kaféverksamhet,

5. jord- och skogsbruk, träd-
gårdsskötsel, jakt och fiske.

12 §

Inom stödområdet får nedsätt-
ningen även avse sådana avgif-
ter som är hänförliga till arbete

1. som avser kanslifunktioner-
na hos ideella, kulturella och
religiösa organisationers riks-
och centralförbund samt kansli-
funktionerna hos intresseorgani-
sationers riks- och central-
förbund, eller

2. inom ett företag och avser
företagsledning, ekonomi- och
löneadministration, bokföring,
automatisk databehandling,
registreringsverksamhet, tele-
fonförsäljning samt ordermot-
tagning.

17

2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 140

13 §

För en arbetsgivare eller en
försäkrad som är berättigad till
stöd för verksamhet som avses i
77 § eller för arbete som avses
i 12 §, skall den procentsats
efter vilken arbetsgivaravgifter
respektive egenavgifter sam-
manlagt skall tas ut sättas ned
med

1. i fråga om en arbetsgivare:
tio procentenheter till och med
utgiftsåret 2000, eller

2. i fråga om en försäkrad: tio
procentenheter till och med in-
komståret 2000, om den för-
säkrades hemortskommun enligt
66 § kommunalskattelagen
(1928:370)för inkomståret är
belägen inom stödområdet.

Prop. 1993/94:140

Nedsättning av arbetsgivar-
avgifter enligt denna lag skall i
första hand avse folkpensions-
avgiften och därefter sjukför-
säkringsavgiften.

Nedsättning av egenavgifter
skall i första hand avse folk-
pensionsavgiften och därefter i
angiven ordning sjukförsäk-
ringsavgiften, delpensionsav-
giften, arbetsskadeavgiften och
tilläggspensionsavgiften.

14 §’

Nedsättning av avgifter enligt
denna lag skall i första hand
avse

7. i fråga om arbetsgivar-
avgifter: folkpensionsavgiften
och därefter sjukförsäkrings-
avgiften, eller

2. i fråga om egenavgifter:
folkpensionsavgiften och där-
efter i angiven ordning sjuk-
försäkringsavgiften, delpen-
sionsavgiften, arbetsskadeavgif-
ten och tilläggspensionsavgif-
ten.

I fråga om förfarandet för
nedsättningen av arbetsgivarav-
gifter gäller bestämmelserna i

I fråga om förfarandet för -
nedsättningen av avgifter gäller

9 Senaste lydelse av förutvarande 9 § 1992:1573.

18

lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbets-
givare.

1. lagen (1984:668) om upp-     prOp. 1993/94:140

börd av socialavgifter från

arbetsgivare i fråga om arbets-

givaravgifter, eller

I fråga om förfarandet för
nedsättning av egenavgifter
gäller bestämmelserna i upp-
bördslagen (1953:272).

2. uppbördslagen (1953:272) i
fråga om egenavgifter.

15 §

Ett belopp motsvarande det
bortfall av avgiftsinkomster
som föranleds av bestämmel-
serna i 3-8 §§ skall påföras
staten och uppbäras i samma
ordning som avgifterna i övrigt.

Ett belopp motsvarande det
bortfall av avgiftsinkomster
som föranleds av bestämmel-
serna i denna lag skall påföras
staten och uppbäras i samma
ordning som avgifterna i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av juni
1994, skall - om den avgiftsskyldige inte visar annat - så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av juni
1994 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret
som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

19

3 Ärendet och dess beredning

Det senaste mer övergripande riksdagsbeslutet om regionalpolitiken
fattades våren 1990 (prop. 1989/90:76, bet. 1989/90:AU13, rskr.
1989/90: 346). Mot bakgrund av de förändringar som skett i omvärlden
och i olika förutsättningar i början av nittiotalet började regeringen
tidigt förbereda en översyn av regionalpolitiken.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) skall enligt sin in-
struktion bl.a. svara för att utvärderingar görs av regionalpolitiska före-
tagsstöd och av länsstyrelsernas projektverksamhet. Arbetet med detta
har följt en plan som verket redovisade våren 1992. Tolv delstudier har
genomförts. Inför översynen har NUTEK lagt fram tre övergripande
rapporter:

- 1993 års rapport om den regionala utvecklingen

- Värdet av regionalpolitiken samt

- Underlag för översyn av regionalpolitiken

NUTEK har samtidigt med överlämnandet till regeringen, sänt ut
samtliga rapporter på remiss till ca 140 instanser. En förteckning över
remissinstanserna och en remissammanställning finns tillgängliga i
Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A 93/3087).

Glesbygdsmyndigheten skall enligt sin instruktion bl.a. utvärdera
glesbygdsstödet. Myndigheten har redovisat resultatet i rapporten
Glesbygdsstödet 1987-1992.

Vidare har myndigheten överlämnat tre idéskrifter:

- Den andra sidan av myntet - om regionalpolitikens enögdhet -

en idéskrift ur kvinnligt perspektiv,

- Framtidens vägvisare - en idéskrift om ungdom i glesbygd samt

- Landet vinner - en idéskrift om landsbygden.

Även Glesbygdsmyndigheten har sänt ut sina rapporter på remiss.
Utvärderingsrapporten har sänts till ett 40-tal instanser och idéskrifterna
till ca 2 500 instanser, bl.a. olika byutvecklingsgrupper. En förteckning
över remissinstanserna och en remissammanställning finns tillgängliga i
Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A 93/3037).

I februari 1993 beslutade regeringen att tillkalla ett regionalpolitiskt
råd, med uppgift att fungera som en referensgrupp i samband med en
översyn av regionalpolitikens inriktning. Rådet har haft sex samman-
komster. Med Rådet som referensgrupp har professor Jan-Evert Nilsson
(utredaren) utarbetat förslag till en regionalpolitisk strategi som redovi-
sas i rapporten En tillväxtfrämjande regionalpolitik (Ds 1993:78).

Rapporten har sänts på remiss till ca 240 instanser. En sammanfatt-
ning av rapporten finns i bilaga 2 och förteckning över remissinstanser-
na samt remissammanställning finns i bilaga 3.

I augusti 1993 beslutade regeringen, efter tillkännagivande av riksda-
gen, att tillkalla en regionalpolitisk, parlamentariskt sammansatt, refe-

Prop. 1993/94:140

20

rensgrupp. I referensgruppen har de olika underlagsrapporterna redovi- Prop. 1993/94:140
sats och diskuterats. Vidare har de olika förslag som lett fram till denna
proposition diskuterats.

Utöver NUTEK:s, Glesbygdsmyndighetens och utredarens rapporter
har ett antal andra utredningsrapporter utgjort underlag för regeringens
översyn:

I rapporten Tudelning och geografi (Ds 1993:66) redovisas regional-
politiska aspekter på resultatstyrning och avreglering.

Riksrevisionsverket (RRV) har i rapporten Regionala utvecklingsin-
satser redovisat en förvaltningsrevision av handläggningen och styr-
ningen av tre regionala stödformer inom anslaget för regionala utveck-
lingsinsatser.

Statskontoret och NUTEK har i rapporterna Infrastrukturprogrammet
respektive Länsövergripande i Norrlands inland redovisat en utvärdering
av det inlandsprogram som genomförts av länsstyrelserna i de tre nord-
ligaste länen.

NUTEK har i rapporten Från koncentration till spridning redovisat en
utvärdering av det särskilda program för regionalpolitiska insatser som
genomförts i Jämtlands län.

Konsumentverket har gjort en översyn av det kommersiella stödet och
lämnat vissa förslag i rapporten Statligt stöd till kommersiell service i
glesbygd.

En beskrivning och analys av den regionala utvecklingen, som ut-
arbetats inom Arbetsmarknadsdepartementet, redovisas i bilaga 1.

Under år 1993 har Arbetsmarknadsdepartementet, Folkrörelserådet
Hela Sverige skall leva och ett antal länsstyrelser genomfört sju omfat-
tande landsbygdskonferenser på olika platser i landet. Vid dessa kon-
ferenser har olika berörda myndigheter, kommuner, byutvecklings-
grupper m.fl. deltagit. Syftet har varit att få till stånd en bred diskus-
sion inför översynsarbetet. I samband med Landsbygdsriksdagen i feb-
ruari 1994 utarbetades ett program med tolv punkter som de över 500
deltagarna ansåg vara särskilt viktiga för landsbygdens utveckling.

Dessutom har ett stort antal skrivelser, rapporter m.m. inkommit från
myndigheter, kommuner, företag, organisationer, enskilda personer
m.fl.

Lagrådet

Det ämnesområde som behandlas i lagen (1990:912) om nedsatta social-
avgifter laller under Lagrådets granskningsområde. De föreslagna änd-
ringarna är emellertid av enkel beskaffenhet och dessutom till över-
vägande del av redaktionell natur. Förslaget får därför sägas vara av
sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande inte behövs.

21

4 90-talets regionala problembild

Regeringens bedömning: De regionalpoli tiska problemen väntas
förbli stora i Norrlands inland, Bergslagen samt i andra delar av
landet med stora skogs- och landsbygdsområden. Temporära
regionala problem finns också i avgränsade industriregioner i
mellersta och södra Sverige. Därtill finns inomregionala obalanser
med särskilda problem i glesbygds- och landsbygdsområden.

Underlagsrapporter: Utredaren analyserar hur den regionala problem-
bilden förändrats över tiden. När regionalpolitiken introducerades under
1960-talet hade de regionala problemen karaktär av glesbygdsproblem.
Glesbefolkade regioner med en stor andel sysselsatta inom primämä-
ringama drabbades hårt av rationaliseringar inom jord- och skogsbruk.
De drabbade regionerna kännetecknades av att deras ekonomiska struk-
tur var omodern. De tillbakagående primämäringama var överdimensio-
nerade, medan den expansiva industrisektorn var underdimensionerad.
En omfattande utflyttning skedde från de glesbefolkade regionerna.
Dåtidens centrala regionalpolitiska uppgift var därför att bidra till mo-
derniseringen av näringsstrukturen i eftersläpande regioner.

Under 1970-talet förändrades den regionala problembilden. Andelen
sysselsatta inom primämäringama hade nu sjunkit till en sådan nivå att
de inte längre spelade någon avgörande roll för den regionala utveck-
lingen. Utflyttningen från skogslänen bromsades upp. De inomregionala
obalanserna var emellertid fortfarande stora. Större centra växte, medan
länens glesare delar fortsatte att avfolkas.

Nya typer av regionala problem fångade också uppmärksamheten.
Neddragningar inom varvsindustrin i Västsverige, nedläggningar inom
gruvindustrin och strukturomvandlingen inom stålindustrin i Bergslagen
stod i fokus för intresset. Regionalpolitiken böljade uppmärksamma
denna typ av regionalt koncentrerade förändringar i industristrukturen.

De regionala effekterna av strukturomvandlingen motverkades till en
del av en snabb sysselsättningsökning inom den offentliga sektom.
Under andra hälften av 1970-talet ökade sålunda antalet sysselsatta
inom denna sektor med 25 %>, samtidigt som sysselsättningen inom det
privata näringslivet minskade med 3 %.

Under 1980-talet reducerades tillväxten inom den offentliga sektom
påtagligt, vilket bidrog till att göra strukturproblemen synliga. Utform-
ningen av regionalpolitiken förändrades. Ett flertal tidsbegränsade regio-
nalpolitiska åtgärdspaket utformades som ett komplement till den stöd-
områdesinriktade regionalpolitiken. Inom loppet av några år i början av
1980-talet beslutade regeringen om sex sådana paket. Tanken var att
statsmakterna genom en koncentrerad satsning under en begränsad tid
skulle lösa akuta strukturproblem.

1980-talets förändrade regionala problembild innebar, att den tradi-
tionella regionalpolitiken med sin karaktär av långsiktig utvecklingspoli-

Prop. 1993/94:140

22

tik, som syftade till att modernisera eftersläpande regioner, komplettera- Prop. 1993/94:140
des med åtgärder för att hantera kortsiktiga industriella strukturproblem.

Under högkonjunkturåren under andra hälften av 1980-talet föreföll det
som om de industriella strukturproblemen övervunnits. Det regionala
problemet framstod åter som ett inlandsproblem. Denna del av landet
kännetecknades av en fortgående befolkningsminskning. Unga männi-
skor, i synnerhet unga kvinnor, valde att lämna inlandet. Resultatet blev
en befolkningsmässig obalans med ett överskott på unga män och en
förhållandevis stor andel äldre människor. Höga dödstal kombinerades
med låga födelsetal, varför en naturlig befolkningsminskning inträffade.

Det regionalpolitiska problemet formulerades i termer av att befolk-
ning och näringsliv i norra Sveriges inland har större hinder - långa
avstånd och små lokala arbetsmarknader - att övervinna än invånare
och näringsliv i andra delar av landet. Regionalpolitiken fick därmed
karaktären av en politik som syftade till att kompensera för dessa per-
manenta lägesnackdelar.

Den svaga ekonomiska utvecklingen under de senaste åren har på nytt
förändrat problembilden. NUTEK påpekar i sin underlagsrapport att
kombinationen låg ekonomisk tillväxt, förändringar inom den offentliga
sektorn och en fortgående internationalisering av svenskt näringsliv
ställer svensk regionalpolitik inför nya utmaningar.

NUTEK pekar på att sysselsättningen under de senaste tre åren har
minskat med ungefär 600 000 personer. Huvuddelen av denna syssel-
sättningsminskning hänför sig till den privata sektorn, medan nedgången

1 den offentliga sektorn hittills har varit begränsad. Nedgången inom
industrin har bidragit till att gamla industriregioner drabbats särskilt hårt
av sysselsättningsminskningen. Som en följd av detta steg arbetslösheten
bland män i Bergslagen och mellersta Norrland markant.

NUTEK:s budskap är att de senaste årens utveckling särskilt drabbat
industriregioner med en förhållandevis liten offentlig sektor. Analysen
konfirmerar samtidigt att större delen av det regionalpolitiska stödområ-
det uppvisar specifika, strukturellt betingade problem.
Arbetsmarknadsregionema inom stödområdet har nästan genomgående
haft den sämsta sysselsättningsutvecklingen under 80-talets sista år.
Under perioden 1987-91 minskade sysselsättningen i stödområde 1 och

2 med i genomsnitt 1,5 respektive 1,1 procent per år. Sysselsättningen
i riket minskade under samma period med 0,1 procent.

Den prognos över den framtida regionala utvecklingen, som NUTEK
lämnar i sin årsrapport bygger på länsstyrelsernas prognoser. Dessa
pekar mot en fortsatt kraftig sysselsättningsminskning under perioden
1992-95. Nedgången antas drabba Kalmar, Jönköpings, Västmanlands,
Kopparbergs, Västemorrlands och Norrbottens län särskilt hårt. Under
samma period beräknas sysselsättningsnedgången i det samlade stödom-
rådet bli nästan dubbelt så stor som i riket.

Under andra hälften av 1990-talet förväntar sig länsstyrelserna en
svag sysselsättningsökning i landet. Länsstyrelserna i Kronobergs,
Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Skaraborgs län är de enda som
förutser att sysselsättningen kommer att fortsätta att minska i deras län                   23

även under sista hälften av 90-talet. I några av de län som drabbats hårt

av de senaste årens sysselsättningsminskning är förhoppningarna om en Prop. 1993/94:140
snabb återhämtning i slutet av årtiondet påtagliga. Sysselsättningsök-
ningen i stödområdet väntas bli avsevärt svagare än i riket. Framtids-
bilden framstår således som splittrad. Ett antal regioner inom stödområ-
det kommer fortfarande att uppvisa problem samtidigt som nya pro-
blemregioner tillkommer.

Länsstyrelsernas prognoser pekar på att det under 1990-talet för-
väntas ske en fortsatt befolkningskoncentration till landets storstads-
regioner. Mälardalen, Göteborgsregionen och sydvästra Skåne pekas
tillsammans med ett antal universitets- och högskoleorter ut som regio-
ner, vilka förväntas få en snabb sysselsättnings- och befolkningsökning
under de kommande åren. I övriga delar av landet räknar NUTEK med
nolltillväxt eller tillbakagång. I vissa regioner antas tillbakagången
kunna bli betydande.

Remissinstanserna: AMS framhåller att de analyser av sysselsättningen
och arbetslöshetens förändring som finns i NUTEK:s underlag är myck-
et bristfälliga och ger en starkt förenklad bild av de regionala utveck-
lingstendenserna i landet. Bland annat efterlyses analyser av ålders- och
könsfördelningen hos befolkningen och arbetskraften. Jordbruksverket
vill fästa uppmärksamheten på att det i jordbruket i stor utsträckning
förekommer sysselsättningskombinationer, vilket bl.a. innebär att många
personer har sin huvudsysselsättning i andra näringar. Jordbruksverket
uppskattar att antalet verksamma inom jordbruket är 2-3 gånger större
än de siffror som anges i NUTEK:s rapport. Verket anser dessutom att
den framtida sysselsättningsutvecklingen inom jordbruk och livsmedels-
industri är svårbedömd. Skogsstyrelsen påpekar att den metod som
NUTEK valt för att beräkna sysselsättningen i olika näringar under-
skattar den arbetsinsats som utförs inom skogsbruket.

I sina remissvar har länsstyrelserna i stor utsträckning valt att uppe-
hålla sig vid situationen i det egna länet. Länsstyrelsen i Östergötlands
län framhåller i sitt svar vikten av att problemanalysen sker på kommu-
nal nivå. Analyser på länsnivå eller med hjälp av Statistiska central-
byråns arbetsmarknadsregioner fångar enligt länsstyrelsen inte upp
situationen på de lokala arbetsmarknaderna. Länsstyrelsen i Västemorr-
lands län kommenterar osäkerheten om den framtida utvecklingen inom
den offentliga sektom. AMS bedömningar av sysselsättningsutveck-
lingen inom den offentliga sektom avviker markant från den som läns-
styrelserna gör. Sysselsättningsminskningen blir enligt AMS betydligt
större än vad länsstyrelserna antar. Har AMS rätt i sin bedömning
kommer det, enligt länsstyrelsen, att leda till ökade regionala obalanser,
vilka i första hand kommer att drabba kvinnor.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringens bedömning är att de
problem som är knutna till gleshet och avstånd är permanenta till sin
karaktär, varför dessa problem väntas bestå. De små lokala arbetsmark-
naderna i dessa regioner erbjuder ett smalt utbud av arbetstillfällen.

Detta är en av orsakerna till att sysselsättningsgraden i stödområdet                  24

permanent ligger fem procentenheter lägre än för riket som helhet.

Situationen är särskilt besvärlig för äldre personer. För kvinnor och Prop. 1993/94:140
män i åldersgruppen 45-64 år ligger sysselsättningsgraden 9 respektive

7 procentenheter under riksgenomsnittet. Motsvarande siffror för kvin-
nor och män i åldern 20-29 år är 2,0 procentenheter under respektive
0,5 procentenheter över riksgenomsnittet. Insatser för att bredda de
lokala arbetsmarknaderna i dessa regioner framstår därför som angeläg-
na.

Problemen knutna till gleshet är störst i de norra delarna av landet
där en stor andel landsbygdsbefolkning kombineras med små tätorter.
Även i övriga delar av Sverige finns det emellertid stora områden där
en förhållandevis stor andel av befolkningen bor i små tätorter och på
landsbygden. De södra delarna av Östergötland, östra Småland, norra
delarna av Bohuslän samt stora delar av Dalsland är exempel på sådana
områden. I dessa områden med små ensidiga lokala arbetsmarknader är
utbudet av arbetstillfällen begränsat, vilket leder till att sysselsättnings-
graden blir låg.

Det är regeringens bedömning att behovet av regionalpolitiska in-
satser även under kommande år kommer att vara störst i regioner med
gles befolkning. Det finns ett starkt behov att vända den negativa be-
folkningsutvecklingen på mindre orter, på landsbygden och i glesbyg-
den. Inom dessa delar av landet behövs en nettoinflyttning om bosätt-
ningen där skall upprätthållas. Det krävs också aktiva insatser för att
höja kompetensnivån i dessa delar av landet. Ungdomar som väljer att
stanna här har en kortare utbildning än ungdomar i andra delar av
landet. Andelen ungdomar som väljer teoretiska gymnasielinjer är lägre
liksom andelen som väljer att studera vid universitet och högskola.
Bland dem som går vidare till högre utbildning väljer huvuddelen en
kort högskoleutbildning. Den låga utbildningsnivån i landets glesa delar
bidrar till att försämra förutsättningarna att etablera kvalificerad verk-
samhet där.

Problemen knutna till näringslivets strukturomvandling påverkas i
hög grad av konjunkturutvecklingen. Utvecklingen under 1980-talet
illustrerar hur en långvarig högkonjunktur kan bidra till att dölja symp-
tomen på problem i denna typ av regioner.

Enligt regeringens bedömning avviker den aktuella situationen i fyra
väsentliga avseenden från 1980-talets. För det första framstår det som
foga sannolikt att den kommande konjunkturuppgången skall bli lika
långvarig som under 1980-talet. Då var den internationella högkonjunk-
turen den i särklass längsta sedan 1940-talet. För det andra har den
kraftiga nedgången inom industrin under de senaste åren inneburit att
produktionskapacitet försvunnit för gott. Regeringen bedömer därför att
osäkerheten är stor när det gäller företagens möjligheter till påtagliga
ökningar i produktionen. För det tredje har det under de senaste åren
skett ett omfattande rationaliseringsarbete i näringslivet. Företagen
kommer att skörda frukterna av detta arbete under konjunkturuppgången
i form av snabba produktivitetsförbättringar. Därför råder det osäkerhet
om hur starkt produktionsökningar inom industrin kommer att slå ige-
nom på sysselsättningen. För det fjärde innebär den samhällsekonomis-                  25

ka situationen att sysselsättningen inom den offentliga sektorn inte kan

öka i samma grad som under 1980-talet. Då svarade denna sektor för Prop. 1993/94:140
nästan hälften av sysselsättningsökningen.

Av nämnda skäl kommer en konjunkturuppgång sannolikt inte att
vara tillräcklig for att lösa de aktuella strukturproblemen. Regeringen
menar att de senaste årens kraftiga nedgång inom industrin kommer att
sätta påtagliga spår i den regionala utvecklingen även under de kom-
mande åren. Erfarenheterna från tidigare konjunkturcykler visar att
många mindre orter och landsbygdsområden påverkas av konjunktur-
uppgångar med viss fördröjning vilket påverkar befolkningsutveckling-
en. Sådana inomregionala obalanser kan behöva motverkas. Detta förut-
sätter att den regionala dimensionen har en framträdande plats vid
utformningen av sektorspolitiken. På detta sätt kan en kommande
konjunkturuppgång bidra till en ökad tillväxt i hela landet.

Utvecklingen under de senaste åren har, värderat utifrån ovanstående
två indikatorer, präglats av minskade regionala obalanser. I samband
med den stora ökningen av den nationella arbetslösheten har spridningen
i arbetslöshet mellan regioner minskat och obalanserna i
flyttningsströmmama reducerats. Det förstnämnda är ett resultat av att
arbetslösheten genomgående ökat mest i regioner där arbetslösheten i
utgångsläget var låg. I Nyköpings-, Norrköpings-, Jönköpings-, Växjö-,
Kalmar-, Hässleholms- och Halmstadsregionen steg sålunda andelen
öppet arbetslösa från ca 1 procent år 1989 till mellan 7 och 9 procent år
1993. Ökningen i regioner som uppvisade en hög arbetslöshet år 1989
har genomgående varit betydligt mindre. I exempelvis Kiruna har ar-
betslösheten endast stigit från 11 till 12 procent, i Gällivare från 8 till
10 procent, i Pajala från 15 till 16 procent och i Vilhelmina från 9 till
12 procent. Trots den mindre ökningen av arbetslöshet i dessa kommu-
ner så har de fortfarande avsevärt högre arbetslöshet än riksgenomsnit-
tet.

De minskade obalanserna i flyttningsströmmama framgår tydligt av
en jämförelse mellan utvecklingen under perioderna 1981-1985 respek-
tive 1986-1992. En bidragande orsak till den utjämningen är invand-
ringens effekter på befolkningsutvecklingen. Samtliga län uppvisade ett
utrikes flyttningsöverskott under perioden 1988-1992. Under denna
period var det endast ett län - Västemorrlands - som redovisade en
negativ befolkningsutveckling. En siffra som kan jämföras med att
hälften av alla län redovisade en befolkningsminskning under
1980-talets första hälft. Bilden är likartad om uppmärksamheten riktas
mot geografiskt mer avgränsade regioner. Antalet lokala arbetsmarkna-
der med befolkningsminskning halverades sålunda mellan de två aktuel-
la perioderna.

Hur stor den regionala obalansen kommer att bli under de kommande
åren bestäms dels av styrkan i konjunkturuppgången, dels av inom vilka
delar av ekonomin som uppgången kommer. Utgår man från 1980-talets
erfarenheter kommer Norrlands inland och vissa industriregioner i södra
och mellersta Sverige att påverkas av uppgången förhållandevis sent.
Det är därför regeringens bedömning att de regionalpolitiska insatserna
i första hand kommer att behöva tas i anspråk av dessa regioner. In-                  26

frastrukturella satsningar i t.ex. telekommunikationer m.m. i detta

område kan dock aktivt motverka denna utveckling. Den regionala Prop. 1993/94:140
dimensionen har därför en framträdande plats vid utformningen av
sektorspolitiken. På detta sätt kan en kommande konjunkturuppgång

bidra till en ökad tillväxt i hela landet.

5 Mål och riktlinjer

5.1 Regionalpolitikens mål

Regeringens förslag: Det överordnade målet för regionalpolitiken
skall vara att öka den enskildes möjligheter att fritt kunna välja
arbete och bostadsort. Detta uppnås genom att regionalpolitiken
bidrar till att utveckla livskraftiga regioner i alla delar av landet.
Regionalpolitiken skall också medverka till en mer likvärdig eko-
nomisk, social och kulturell standard för landets olika delar.

Underlagsrapporter: I utredarens rapport argumenteras för att regio-
nalpolitiken bör utvidgas från att vara en politik inriktad mot avgrän-
sade stödområden till att också bli en politik som i princip omfattar alla
regioner i landet. Med regionalpolitik avses en politik som uttryckligen
beaktar den geografiska dimensionen.

Det finns enligt utredaren två argument för en sådan förändring av
regionalpolitiken. För det första genomgår Sverige för närvarande en
genomgripande ekonomisk strukturomvandling som innebär att det råder
osäkerhet om i vilka regioner den framtida tillväxten kommer att åter-
skapas. Enligt rapporten är kunskapen om vad som kännetecknar regio-
ner med ett omfattande framtida nyföretagande och ett dynamiskt nä-
ringsliv bristfällig.

För det andra understryker den aktuella ekonomiska situationen i
Sverige vikten av att så många regioner som möjligt bidrar till att åter-
skapa tillväxten. Utredaren anser att hög tillväxt i enstaka regioner inte
är tillräckligt för att återskapa den totala ekonomiska tillväxten.

Remissinstanserna: Bland remissinstanserna finns det en stor uppslut-
ning kring tanken på att regionalpolitiken bör utvecklas till att bli en
politik som bidrar till att återskapa tillväxten i landet. NUTEK och de
flesta länsstyrelserna stödjer denna syn.

Länsstyrelsen i Stockholms län delar inte rapportens utgångspunkt att
regionalpolitiken bör betraktas som ett element i den nationella tillväxt-
politiken. Länsstyrelsen menar att en tillväxtorienterad regionalpolitik
måste innebära att insatserna koncentreras till de befolknings- och före-
tagstäta storstadsregionerna, då tillväxtförutsättningarna, enligt länssty-
relsen, är störst i dessa regioner.

Många kommuner reagerar också positivt på den föreslagna föränd-
ringen av regionalpolitikens inriktning. Bland andra Göteborg, Jönkö-

ping, Valdemarsvik, Hofors, Bollnäs och Gällivare tillhör denna grupp. Prop. 1993/94:140
Ett antal kommuner inom stödområdet accepterar omläggningen under
förutsättning att förändringen av inriktningen inte påverkar omfattningen
på den traditionella stödområdespolitiken. Bland andra Arvika, Eda,
Nordmaling och Lycksele framhåller att en geografiskt avgränsad regio-
nalpolitik för att kompensera vissa regioner för deras permanenta läges-
nackdelar behövs också i framtiden. Andra kommuner, bl.a. Hällefors,
Skinnskatteberg, Bjurholm och Vindeln, avvisar förslaget då de befarar
att den föreslagna omläggningen kommer att gå ut över satsningarna
inom stödområdet.

Skälen för regeringens förslag: Regionalpolitiken skall öka den enskil-
des möjligheter att fritt kunna välja arbete och bostadsort. Livskraftiga
regioner har en balanserad befolkningsutveckling och sammansättning
vad avser fördelningen mellan unga och gamla samt mellan kvinnor och
män. Varje region bör ha en arbetsmarknad som kan erbjuda ett till-
räckligt och varierat utbud av arbetsplatser och en tillfredsställande
fysisk infrastruktur i form av bostäder, kommunikationer m.m. Dess-
utom måste det finnas en välfärdsmässig infrastruktur som säkrar till-
gång till ett tillfredsställande utbud av vård, utbildning, tjänster, kultur
och fritidsaktiviteter. Därigenom skapas förutsättningar för likvärdiga
livsvillkor i hela landet.

Insatserna inom olika sektorsområden har avgörande betydelse för
möjligheterna att skapa livskraftiga regioner. Exempel på detta är upp-
byggnad av barnomsorg och skolsystem, organisering av sjukvård och
åldringsvård, underhåll och utbyggnad av vägar och järnvägar, utbud av
post- och telekommunikationstjänster, utformning av transportsystem
och fördelning av statsbidrag.

För att uppnå ovanstående mål - likvärdiga livsvillkor - krävs det att
den regionala dimensionen beaktas i politikutformningen inom många
sektorsområden samtidigt som kraftfulla insatser görs inom den traditio-
nella regionalpolitiken.

En ökad utjämning av utbudet av offentliga tjänster förutsätter en
mångfald av organisatoriska lösningar. Organiseringen måste anpassas
till olika lokala förutsättningar. I många fall förutsätter detta organisa-
tionslösningar som överskrider sektorsgränser. Pågående förändringar
inom den offentliga sektorn öppnar ökade möjligheter för lokalt anpas-
sade organisatoriska lösningar. Den offentliga tjänsteproduktionen kan i
ökad grad anpassas efter skiftande lokala förutsättningar. Denna flexibi-
litet öppnar möjligheter för att i olika former utnyttja de idéer och det
engagemang som finns lokalt, varvid tjänsteutbudet förbättras. I stället
för likhet i tjänsteproduktionens organisation skapas en större variation
och likvärdighet i utbudet av tjänster. Likvärdighet vad gäller tillgången
till offentliga tjänster uppnås på detta sätt genom övergången till flexibla
organisationsmodeller.

Det kommersiella serviceutbudet kännetecknas ännu av en fortgående
koncentration. Små butiker som ligger avlägset är mindre attraktiva för
leverantörer, varför dessa butiker i vissa fall får betala särskilda leve-                   28

ransavgifter. Små butiker kan också ha svårigheter att bära de investe-

ringskostnader som följer av ny lagstiftning på miljöområdet etc. Öp- Prop. 1993/94:140
penhet för nya samverkanslösningar och ökade satsningar på att utveck-
la billiga tekniska lösningar är i många fall en förutsättning för att
bevara en tillfredsställande kommersiell service i glesbygds- och lands-
bygdsområden.

Insatser inom olika sektorsområden formar på ett avgörande sätt
förutsättningarna för regioners utveckling. För att det överordnade
målet för regionalpolitiken skall kunna uppnås är det av avgörande
betydelse att insatserna inom olika sektorsområden samspelar och aktivt
bidrar till en positiv utveckling av alla regioner.

Regionalpolitiken skall i första hand inriktas mot att stödja näringsli-
vets utveckling i utpekade områden. Målet för denna del av regionalpo-
litiken är att ge näringslivet sådana villkor att dessa områden framstår
som intressanta och lönsamma lokaliseringsaltemativ för näringslivet
och som attraktiva bosättningsaltemativ for befolkningen. Regional
utveckling handlar dock inte bara om att utveckla näringslivet i dessa
regioner. Viktigt är också att livsmiljöer och livsvillkor skapas så att
människor kan bo och arbeta i dessa områden och bygga sin framtid
där. Det är därför viktigt att regionalpolitiken också har ett könsper-
spektiv eftersom kvinnor och män ställer olika krav på livsmiljöer.
Detta måste återspeglas i insatserna.

Den moderna landsbygden/glesbygden kan om den ges rätt förut-
sättning skapa de livsmiljöer och den utvecklingskraft som vårt land
behöver. Den kan också göra det möjligt att rationellt och uthålligt
förädla de resurser som finns i dessa områden.

Glesbygdens och landsbygdens roll i den regionala arbetsfördelningen
har traditionellt varit knuten till områdenas naturresurser. De ekono-
miska fördelarna ligger i tillgången till energi, jord, skog och minera-
ler. Utvinning och förädling av dessa resurser ger stora bidrag till det
nationella folkhushållet och betydande exportinkomster till den svenska
ekonomin. Landsbygdens ekonomiska struktur har bidragit till att forma
områdets kultur. Den tekniska utvecklingen inom data- och telekom-
munikationsområdet har samtidigt förändrat förutsättningarna. Närhet är
inte längre identiskt med geografisk närhet. Närhet är i allt fler sam-
manhang en fråga om närhet i nätverk. På detta sätt öppnar utveckling-
en inom data- och telekommunikationsområdet möjligheter för etable-
ring av nya typer av verksamheter på landsbygden. Att möjligheten till
arbete och bosättning i dessa områden upprätthålls är en nödvändig
förutsättning för att vårt kulturarv skall bevaras och utvecklas.

Under senare år har turismen kommit att spela en allt större roll.
Turismens ekonomiska betydelse förväntas fortsätta att öka. Tillgång till
vidsträckt natur, med möjlighet till fiske, jakt och friluftsliv har tillsam-
mans med glesbygdens kultur gjort dessa områden allt mer attraktiva för
befolkningen inom landet och från utlandet.

Regioner formas av de möjligheter som vid olika tidpunkter öppnar
sig. Topografi, befolknings- och näringslivsstruktur samt livsvillkor
bidrar till att prägla hur möjligheterna utnyttjas. Resultatet blir att olika
regioner spelar olika roller i ekonomin. De representerar skilda kul-                  29

turer, ger näring åt olika livsformer samt formar näringslivets utveck-

ling. Detta innebär samtidigt att ett ömsesidigt beroende mellan olika Prop. 1993/94:140
regioner växer fram. Regioner och lokala arbetsmarknader är ömsesi-
digt beroende av varandra och bidrar genom samspel till landets ekono-
miska utveckling.

Regionernas utveckling är också beroende av den omvärld i vilken
Sverige befinner sig. Dagens internationalisering ställer nya krav och
ger nya möjligheter. För svenskt vidkommande är medlemsskap i EU
ett sätt att genom internationellt samarbete utveckla Sverige. Vi åter-
kommer i avsnitt 11 till denna fråga. Det nordiska regionalpolitiska
arbetet berör många regioner i de nordiska länderna. Ett förslag till nytt
nordiskt regionalpolitiskt handlingsprogram for åren 1995-1999 är for
närvarande på remiss och skall behandlas på Nordiska Rådets höstses-
sion 1994.

Vidare pågår ett samarbete inom Östersjöregionen. Den politiska för-
ändring som skett i de förutvarande öststaterna har skapat nya samar-
betsmöjligheter. I en Östersjövision, Visions and strategies for the
Baltic Sea Region 2010, kommer Östersjöområdet att behandlas särskilt.
De industriella, kulturella och naturgeografiska resurser som området
gemensamt förfogar över samt hur dessa resurser kan bidra till en håll-
bar utveckling i regionen kommer att redovisas i visionen.

En del av underlaget till Östersjövisionen utgörs av en nationell
vision, Sverige 2009. Denna utarbetas av Boverket i samarbete med
NUTEK och Naturvårdsverket. Den kommer att föreläggas regeringen
sommaren 1994.

5.2 Könsperspektiv i regionalpolitiken

Regeringens bedömning: Regionalpolitiken bör formas utifrån ett
könsperspektiv. Problembeskrivningar och analyser bör utgå ifrån
att kvinnor och män har olika behov och förutsättningar och
åtgärder bör utformas så att de kommer både kvinnor och män till
del. Samtidigt behöver särskilda insatser för kvinnor göras.

Underlagsrapporter: I Glesbygdsmyndighetens idéskrift ”Den andra
sidan av myntet” behandlas regionalpolitiken utifrån ett kvinnoperspek-
tiv. Ett huvudbudskap i skriften är att samhället består av kvinnor och
män som delvis lever i skilda världar och har olika livsvillkor, ett för-
hållande som bör beaktas vid utformning och genomförande av regio-
nalpolitiken.

Remissinstanserna: Enligt Glesbygdsmyndighetens remissammanställ-
ning råder det stor uppslutning bakom kravet på att tydliggöra
kvinnoperspektivet i regionalpolitiken.

30

Skälen för regeringens bedömning: Kvinnor och mäns erfarenheter, Prop. 1993/94:140
intressen och kompetens skiljer sig från varandra. Regeringen menar
därför att problembeskrivningar, analyser och åtgärdsförslag skall göras
utifrån ett könsperspektiv och explicit beakta att det finns både kvinnor
och män i landets regioner. Enligt vår mening kommer detta bl.a. att
innebära att kvinnorna och deras villkor får ett större utrymme inom det
regionala utvecklingsarbetet. Vi förutsätter därmed även att länsstyrel-
sernas och andra aktörers uppmärksamhet på kvinnors initiativ och idéer
ökar.

Vi har uppmärksammat att i de län där det finns kvinnor på hand-
läggande och beslutande poster i länsstyrelserna har kvinnofrågor upp-
märksammats och fått större utrymme än i andra län. En bidragande
orsak till att kvinnors projekt, affärsidéer och företag ägnas så liten
uppmärksamhet inom regionalpolitiken, kan därför vara att det finns få
kvinnor som handlägger och beslutar om projektmedel och regionalpoli-
tiskt stöd. Regeringen anser därför att stor vikt bör läggas vid att öka
antalet kvinnliga befattningshavare i handläggande och beslutande posi-
tioner på alla nivåer i det regionala utvecklingsarbetet.

De regionalpolitiskt prioriterade områdena präglas i högre grad än
övriga landet av en segregerad arbetsmarknad. Män jobbar huvudsakli-
gen inom traditionellt mansdominerade områden och den offentliga
sektorn är den klart dominerande arbetsgivaren för kvinnor. Det är
därför en viktig uppgift för regionalpolitiken att verka för ett mer diffe-
rentierat näringsliv och en breddning av de lokala arbetsmarknaderna.
Ett instrument med detta syfte är den kvoteringsregel som tillämpas
inom det regionalpolitiska företagsstödsystemet. I en utvärdering har
konstaterats att kvoteringsregeln inneburit att företag som fått stöd har
anställt fler kvinnor än vad de annars skulle ha gjort. Regeln har bidra-
git till att inom vissa näst intill totalt enkönade arbetsplatser bryta den
manliga dominansen och har därmed medfört en breddning av kvinnor-
nas arbetsmarknad. Kvoteringsregeln har störst betydelse på lokala
arbetsmarknader där kvinnor har svag tradition av industriarbete. För
dessa arbetsmarknader är även åtgärder som syftar till att öka antalet
etableringar av tjänsteföretag utanför landets större städer av stort vär-
de.

Även ett ökat företagande bland kvinnor bidrar till en ökad breddning
och differentiering av näringslivet. Kvinnors företag utgör i dag ca
15 % av landets företag och återfinns framförallt inom tjänstenäringar-
na. Detta företagande innebär ett tillskott till och en utveckling av den
lokala infrastrukturen samt utgör en företagarpotential som inte tillfullo
uppmärksammats. Det är därför viktigt att åtgärderna för att stimulera
kvinnors företagande även fortsättningsvis prioriteras.

Förutom befolkningsmässig obalans kännetecknas delar av Sverige
också av könsmässig obalans. Trots olika insatser lämnar unga kvinnor
glesbygd och mindre orter i högre grad än unga män. Näringslivet är
bara en av flera faktorer som påverkar orter och regioners attraktivitet.
Vi menar att en ökad betydelse måste tillmätas arbetet med att utforma
den lokala livsmiljön. Även detta arbete måste ske utifrån en analys av                  31

och kunskap om såväl kvinnors som mäns behov.

Prop. 1993/94:140

5.3 Särskilda regionalpolitiska medel

Regeringens bedömning: Mot bakgrund av det överordnande mål
som föreslagits och den regionala problembild som redovisats
bedömer regeringen att de regionalpolitiska åtgärderna bör öka i
omfattning.

Skälen för regeringens bedömning: Skall regionalpolitikens överordna-
de mål uppnås förutsätts såväl att olika samhällssektorer tar ett rejält
regionalt ansvar som att kraftfulla insatser görs inom ramen för de
regionalpolitiska anslagen. Insatser inom ramen för dessa utgör ett
viktigt komplement till de grundläggande förutsättningar för regioners
utveckling som andra sektorer måste skapa genom sina prioriteringar.

Anslagen för regional utveckling på Arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel uppgår innevarande år sammantagna till knappt 2,6 miljarder
kronor. Inriktningen av medlen har förändrats över tiden. Ursprungligen
var de nästan helt inriktade på olika former för företagsstöd. Över tiden
har användningsområdena breddats till att även omfatta insatser inom
andra områden som har betydelse for den regionala utvecklingen. Även
sammansättningen av företagsstöden har förändrats. Driftstöd - i form
av nedsatta socialavgifter och transportstöd - svarar idag för en bety-
dande del av det företagsinriktade stödet.

De direkt företagsinriktade åtgärderna tar i anspråk ca 70 % av de
samlade medlen. Med utgångspunkt från innevarande budgetårs anslag
kan de direkta regionalpolitiska åtgärderna översiktligt grupperas på
följande sätt.

För olika former av företagsstöd, vid sidan om de som beslutas av
länsstyrelsen, anvisas 1,35 miljarder kronor. Nedsatta socialavgifter och
transportstöd svarar för 500 respektive 300 miljoner kronor av dessa
medel. Vid sidan om ovannämnda företagsstöd sker det en omfattande
finansieringsverksamhet i form av lokaliseringslån och lån från Norr-
landsfonden.

Drygt 1 miljard kronor, eller ca 40 % av den regionalpolitiska ra-
men, fördelas direkt till länsstyrelserna. Dessa kan efter egna priorite-
ringar använda medlen till företagsstöd (inom stödområdena),
glesbygdsstöd (inom områden som länsstyrelserna avgränsar) eller
utvecklingsprojekt. Föregående budgetår använde länsstyrelserna 50 %
av medlen till utvecklingsprojekt, 29 % till glesbygdsstöd och 21 % till
företagsstöd.

De resterande regionalpolitiska medlen, 240 miljoner kronor eller
7 % av anslaget, avser i huvudsak medel som disponeras centralt av
regeringen och NUTEK för särskilt angelägna utvecklingsprojekt.

I avsnitt 7 redovisar vi våra bedömningar och förslag till vad som bör
göras för att stimulera landsbygdsutvecklingen i landet.

32

I avsnitt 8 redovisas våra förslag och bedömningar beträffande den Prop. 1993/94:140
fortsatta inriktningen av de företagsinriktade åtgärderna.

I avsnitten 9-10 lämnar vi förslag och bedömningar om inriktningen
och omfattningen av de övriga regionalpolitiska utvecklingsinsatserna,
som vi menar bör göras på olika nivåer.

Utöver dessa förslag som lägger fast inriktningen av den långsiktiga
regionalpolitiken förordar vi i avsnitt 12 en kraftsamling under nästa
budgetår för regionala åtgärder avseende utveckling och tillväxt. Vi
föreslår att länsstyrelserna får disponera arbetsmarknadspolitiska medel
för företagsutveckling och andra åtgärder som skapar varaktiga arbets-
tillfällen.

6 Politikområden av särskild betydelse för den
regionala utvecklingen

6.1 Allmänna utgångspunkter

Regeringens bedömning: För att en önskvärd regional utveckling
skall nås, såväl i fråga om ökad ekonomisk tillväxt i hela landet
som en jämn fördelning av välfärden bör verksamheterna inom en
rad politikområden utformas och inriktas på sätt som är förenliga
med målen for regionalpolitiken.

Underlagsrapporter: Frågor om olika samhälls- eller politikområdens
betydelse för den regionala utvecklingen ägnas stor uppmärksamhet i
flera underlagsrapporter.

Utredaren betonar vikten av att den regionala dimensionen beaktas
vid utformningen av politiken inom en rad sektorer. Transport och
kommunikationer, högre utbildning och forskning samt arbetsmarknad
framhålls som särskilt viktiga. Dessa sektorer/politikområden benämns
den ”stora” regionalpolitiken medan anslagen för regionalpolitik på
Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel kallas den ”lilla” regionalpoli-
tiken. Beslut inom den ”stora” regionalpolitiken spelar enligt utredaren
större roll för den regionala utvecklingen än förändringar i anslagen för
den ”lilla” regionalpolitiken.

Även NUTEK framhåller att alla politikområden har en geografisk
dimension och att en god regional utveckling därför kräver att man
inom viktiga områden tar hänsyn till de effekter som politiken får i
olika regioner. NUTEK framhåller vidare att i samband med avregle-
ring och konkurrensutsättning av den offentliga sektorn och affärsverken
försvåras möjligheten till regionala omfördelningar av medel för att
säkerställa en god servicenivå ur olika aspekter i hela landet. Mot den
bakgrunden föreslår NUTEK att en särskild utredning får i uppdrag att

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

belysa hur regionalpolitiska hänsyn kan byggas in i olika samhällssekto- Prop. 1993/94:140
rer i framtiden.

Remissinstanserna: Även flera remissinstanser lyfter fram betydelsen
av att sektorspolitiken anpassas till de regionalpolitiska målen. Länssty-
relsen i Norrbottens län säger t.ex. att betydande försämringar eller
störningar inom flertalet sektorsområden knappast kan kompenseras av
insatser inom ramen för den ”lilla” regionalpolitikens ekonomiska
ramar.

En rad länsstyrelser och kommuner liksom Glesbygdsmyndigheten,
Skogsindustrierna, Kooperativa Förbundet och Sveriges Industriförbund
tillstyrker NUTEK: s förslag om att en särskild utredning bör belysa hur
regionalpolitiska hänsyn kan byggas in i olika samhällssektorer.

Skälen för regeringens bedömning: Villkoren för människor och
företag att leva och verka i olika delar av landet bestäms, förutom av
naturgivna förutsättningar, av beslut och åtgärder inom en rad olika
politikområden. De regionalpolitiska anslagen på statsbudgeten utgör ca
0,5 procent av statens totala utgifter. Det är en självklarhet att
användningen av dessa medel endast marginellt kan påverka den
regionala utvecklingen. För att t.ex. lokaliseringsstöd till enskilda
företag skall ge maximal effekt krävs vissa grundläggande förutsätt-
ningar i form av bl.a. en fungerande infrastruktur.

Den statliga sektorspolitiken har haft betydelse för att utjämna och
kompensera för regionala skillnader i tillgången till arbete, service och
andra levnadsvillkor. Det kommer även fortsättningsvis att vara en
viktig uppgift för sektorspolitiken att medverka till en jämn fördelning
av välfärden i hela landet. Formerna för hur detta skall ske behöver
dock i flera fall förnyas och utvecklas. Det gäller t.ex. inom sådana
verksamheter som avregleras och utsätts för konkurrens. I det
ekonomiska läge som Sverige för närvarande befinner sig i är det nöd-
vändigt att den statliga sektorspolitiken utformas och resurserna fördelas
så att den tillväxtkraft som finns i alla delar av landet tas till vara. Den
geografiska dimensionen måste på ett tydligt sätt vägas in i beslut på
alla nivåer.

Det är viktigt att regering och riksdag har ett underlag för sina beslut
som gör det möjligt att göra sådana avvägningar som här har nämnts.
Regeringen har därför utfärdat direktiv (dir. 1992:50) till samtliga
kommittéer och särskilda utredare att redovisa de regionala konsekven-
serna av sina förslag. Det innebär att dessa konsekvenser skall bli be-
lysta på ett tidigt stadium i beredningsprocessen. De erfarenheter som
hittills finns från de utredningar som genomförts sedan direktiven ut-
färdades visar i en del fall att värdefulla analyser av de regionala konse-
kvenserna gjorts, vilket ökar kvaliteten på bedömningsunderlaget. I
andra fall är analyserna mera bristfälliga eller saknas helt. Det är därför
angeläget att ytterligare öka insikten om betydelsen av att sådana analy-
ser görs.

Inom flertalet samhällssektorer utförs en stor del av den konkreta
verksamheten av regionala och lokala myndigheter och andra aktörer.

34

Dessa beslutar inom givna ramar om användningen av betydande Prop. 1993/94:140
resurser. Genom förbättrad samordning och samverkan mellan olika
aktörer kan de samlade effekterna av resursanvändningen ökas. Vi
återkommer senare (avsnitt 9.2) till formerna för och inriktningen av
utvecklingsarbetet i länen.

Vissa samhällssektorer eller politikområden är särskilt viktiga när det
gäller att skapa förutsättningar för att främja tillväxt och en god
utveckling i skilda regioner. Tillgång till goda kommunikationer, ett väl
utbyggt och flexibelt utbildningsutbud, tillgång till forsknings- och
utvecklingskompetens är exempel på faktorer av stor vikt for den regio-
nala utvecklingen. Riksdagen har under innevarande mandatperiod, efter
förslag från regeringen, beslutat om omfattande åtgärder på bl.a. nämn-
da områden. Dessa åtgärder kommer att ha stor betydelse för utveck-
lingen i landets olika delar.

I avsnitten 6.2-6.6 redovisas ett antal bedömningar och förslag som
berör vissa av de nämnda samhällssektorerna.

En väl fungerande arbetsmarknadspolitik är av grundläggande
betydelse för att ta tillvara personliga resurser och för att nå en hög
sysselsättning i hela landet. Regeringen har nyligen tillsatt en parlamen-
tarisk kommitté som skall se över arbetsmarknadspolitikens roll, omfatt-
ning, inriktning och avgränsning (dir. 1993:132). En viktig uppgift för
kommittén blir att föreslå en inriktning på arbetsmarknadspolitiken som
gör att den kan främja tillväxt och en fullgod sysselsättning i hela lan-
det. Kommittén skall också bedöma hur verksamheten skall avgränsas
och samverka med andra sektorer, bl.a. närings- och regionalpolitik.
Från regionalpolitisk synpunkt är det viktigt att arbetsmarknadspolitiken
även i framtiden kan bidra till att utjämna de regionala skillnaderna i
såväl utbildningsnivå som tillgång till arbete.

Kommunerna ansvarar for en stor del av samhällets service till nä-
ringslivet och medborgarna. För att skapa likvärdiga villkor i alla delar
av landet är det därför viktigt att skatteutjämningssystemet bidrar till att
utjämna skillnader i kommunernas inkomster och ger kompensation för
strukturella olikheter i kommunerna. Under förra året presenterades
förslag till förändringar av båda systemen.

För att kunna lämna ett samlat förslag har regeringen tillsatt en parla-
mentarisk kommitté. Den skall under hösten 1994 lägga förslag till ett
nytt statsbidragssystem för kommunerna som skall gälla från år 1996.
Från regionalpolitisk synpunkt är det av stor vikt att skatteutjämnings-
systemet ger kommuner i olika delar av landet och med skilda förut-
sättningar likvärdiga möjligheter att bedriva sin verksamhet.

De avregleringar som genomförts eller beslutats om inom en rad
samhällssektorer, inte minst på kommunikationsområdet, har ägnats stor
uppmärksamhet i den regionalpolitiska debatten. Avregleringens positiva
effekter i form av prissänkningar, bättre service inom vissa områden
måste också tas tillvara för att skapa en god tillgänglighet och god
kvalitet på service i hela landet. I avsnitt 7.4 redovisas de åtgärder som
vidtagits för att bl.a. tillgodose denna heltäckande service.

Avregleringen kommer att följas upp från regionalpolitiska utgångs-                  35

punkter.

6.2 Utbildning och forskning

Prop. 1993/94:140

Under föregående budgetår redovisade regeringen förslag om såväl
forskningspolitiken (prop. 1992/93:170) som politiken för universitet
och högskolor (prop. 1992/93:1 och 169). Riksdagen har därefter
beslutat i enlighet med regeringens förslag. En grund för utvecklingen
på dessa områden är därmed lagd.

Utgångspunkten för regeringens förslag är att Sveriges framtid ligger
i målmedveten satsning på kunskap. Den tilltagande internationella
konkurrensen innebär ökade kvalitetskrav på all utbildning och forsk-
ning. Betydande resurser sätts därför in för att möta dessa krav. I Agen-
da 2000 - kunskap och kompetens för nästa århundrade har regeringen
lagt fäst en ram för det fortsatta arbetet med att möta de långsiktiga
kompetensutmaningar som det svenska samhället står inför.

Även i ett regionalpolitiskt perspektiv är frågor om kompetensutveck-
ling och kompetensförsörjning av mycket stor betydelse. För att landets
olika regioner skall kunna utvecklas och bidra till den samlade till-
växten, krävs att den kunskap som utvecklas i vårt land och internatio-
nellt når ut och ges en bred tillämpning. Detta ställer krav på såväl
forskningens och kunskapsöverföringens som utbildningens organisation
och inriktning.

De reformer som har beslutats och som nu genomförs är självfallet
av stort värde sett också från regionalpolitisk utgångspunkt. Det finns
emellertid skäl att komplettera dessa åtgärder med insatser som har en
mer direkt regionalpolitisk inriktning. Regeringen har därför nyligen
beslutat om särskilda insatser för att främja forsknings- och utvecklings-
verksamhet i regionalpolitiskt prioriterade regioner. Syftet är att öka
företagens utvecklingsförmåga genom kunskapsprogram som finansieras
gemensamt av staten och regionala och lokala intressenter där näringsli-
vet är en viktig aktör. Programmen skall ta sin utgångspunkt i de ut-
vecklingsbehov som finns i näringslivet i berörda regioner. Regeringen
har avsatt sammanlagt 150 miljoner kronor av innevarande års regional-
politiska medel för denna verksamhet. Programmen avses pågå under en
femårsperiod och skall kunna finansieras med högst 15 miljoner kronor
per program. Dessa medel får utgöra högst 50 % av totalkostnaden för
varje program.

I det följande redovisas vissa ytterligare åtgärder inom området ut-
bildning och forskning som regeringen avser vidta med regionalpolitiska
medel. Det gäller dels åtgärder för att stimulera profilering och utveck-
ling av specifika kompetensområden vid de mindre och medelstora
högskolorna samt vissa åtgärder inom gymnasieskolan och komvux, dels
åtgärder för att höja kompetensen hos redan yrkesverksamma i regional-
politiskt prioriterade regioner och i regioner med låg utbildningsnivå.

36

6.2.1 Profilering och kompetensutveckling vid mindre och
medelstora högskolor samt vissa åtgärder inom
gymnasieskolan och komvux

Regeringens bedömning: De mindre och medelstora högskolorna
spelar en viktig roll for regionernas och därmed hela landets
utveckling. För att förbättra möjligheterna för de mindre och
medelstora högskolorna i de regionalpolitiskt prioriterade om-
rådena att utveckla och fördjupa specifika kompetensområden
avser regeringen därför att anslå högst 30 miljoner kronor av
regionalpolitiska medel. Åtgärderna avser utvecklingsverksamhet
och är av engångskaraktär.

Regeringen avser vidare att som en engångsinsats anslå högst 10
miljoner kronor av regionalpolitiska medel för att stimulera kom-
munerna i stödområdena att inom gymnasieskolan och komvux
utveckla utbildningar där bygdens särskilda förutsättningar och det
lokala näringslivets kompetens kan tas till vara.

Underlagsrapporter: Utredaren förespråkar en ökad intagning av stu-
denter till högskolan. Samtidigt framhålls att det krävs förändringar i
såväl utbildningens innehåll som i de former den bedrivs. Benägenheten
till förnyelse av utbildningen hävdas i rapporten i allmänhet vara större
vid mindre och medelstora högskolor än vid de gamla universiteten. En
kombinerad utbyggnad och förnyelse av högskoleutbildningen föreslås
därför koncentreras till sådana högskolor. Genom att ge vissa högsko-
lor i denna grupp, som har eller skaffar sig intressanta inriktningar,
fästa forskningsresurser kan också en hög kvalitet i utbildningen säkras.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna instämmer i att en
fortsatt utveckling av de mindre och medelstora högskolorna är viktig
liksom att högskoleutbildningen behöver förnyas. Dessa högskolors
betydelse för bl.a. näringslivets utveckling i regionerna betonas också
i flera yttranden.

När det gäller frågan om fasta forskningsresurser vid de mindre och
medelstora högskolorna är uppfattningarna mer splittrade. Flertalet
länsstyrelser instämmer i förslaget om att tilldela högskolorna sådana
resurser. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) kan se en fördel med
att de mindre och medelstora högskolorna får bättre möjligheter att
bedriva forskning. För mindre företag är det enligt SAF önskvärt att ha
tillgång till forskarkompetenta personer i närmiljön. SAF konstaterar
också att hög kvalitet i utbildningen erfarenhetsmässigt fordrar att lärar-
na vid högskolorna är aktiva forskare. Andra remissinstanser är mer
tveksamma eller motsätter sig förslaget och menar att det skulle innebä-
ra en splittring av forskningsresurserna. Forskningsrådsnämnden in-
stämmer t.ex. i synen på en utbyggd och nära forskningsanknuten hög-

Prop. 1993/94:140

37

skoleutbildning, men menar att fasta forskningsresurser inte bör tilldelas Prop. 1993/94:140
ett alltför stort antal mindre enheter. Detta skall dock enligt nämnden
inte hindra att en viss förstärkning av forskningskompetensen kan göras
vid några väl valda mindre högskoleenheter, speciellt sådana som opere-
rar i nätverk. Industriförbundet anser att de mindre och medelstora
högskolorna bör utveckla sin roll i högskolesystemet annorlunda jämfört
med universitet och feckhögskolor. De kan genom att skaffa sig bred
och djup kompetens inom en nisch dels fylla en viktig utbildningsfiink-
tion, dels effektivt samverka med företag i regionen till nytta för hög-
skolan, företagen och regionen. Förbundet motsätter sig dock att festa
forskningsresurser sprids ut på ytterligare orter.

Skälen för regeringens bedömning:

De mindre och medelstora högskolorna

Etableringen och utbyggnaden av de mindre och medelstora högskolorna
är utan tvekan en av de åtgärder som har haft störst betydelse för den
regionala utvecklingen under de senaste två årtiondena. Tillgängligheten
till högre utbildning har ökat väsentligt. Samtidigt har tillgången till
välutbildad arbetskraft ökat i hela landet.

De mindre och medelstora högskolornas roll för regionernas och
därmed hela landets utveckling kan och bör självfallet utvecklas ytterli-
gare. Under de senaste åren har betydande resurser tillförts för att öka
antalet utbildningsplatser vid dessa högskolor. Genom de beslut som
fettats med anledning av regeringens propositioner om universitet och
högskolor har incitament skapats for utveckling och kvalitetshöjning
inom dessa. Resurserna för forskning vid de mindre och medelstora
högskolorna har också förstärkts efter förslag i forskningspropositionen.
Det finns skäl att ytterligare stimulera utvecklingsarbetet vid de mindre
och medelstora högskolorna och därvid ta festa bl.a. på vad som förts
fram av de remissinstanser som nämnts ovan.

Flera av de mindre och medelstora högskolorna har redan i dag valt
att profilera sin verksamhet. Ofta sker det med utgångspunkt från det
regionala näringslivets struktur och inriktning och i samverkan med
näringslivet. Regeringen ser positivt på en sådan utveckling och har i
propositionerna 1992/93:169, Högre utbildning för ökad kompetens,
och 1992/93:170, Forskning för kunskap och framsteg, beslutat för-
stärka ett antal mindre och medelstora högskolor så att deras möjlig-
heter att spela en viktig roll för ffämst näringslivet ökar. Regeringen
planerar att under våren fetta beslut om fördelningen av medel till de
mindre och medelstora högskolorna med en industriprofil, vilka priori-
terats i propositionerna ovan, samt lämna riktlinjer för användandet av
medlen.

Regeringen avser senare att med regionalpolitiska medel, som en
engångsinsats, ytterligare förstärka denna inriktning vid några av dessa
mindre eller medelstora högskolor i framförallt stödområdena och andra                 38

regionalpolitiskt prioriterade områden.

Gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning

Även gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen är viktiga
resurser i det regionala utvecklingsarbetet. Den reformerade gymnasie-
skola som nu håller på att inforas ger betydligt större utrymme for
flexibla lösningar än den gamla gymnasieskolan, både när det gäller
organisation och att tillgodose enskilda elevers utbildningsönskemål. Det
finns också ett tilltagande intresse från kommunerna att profilera sitt
utbildningsutbud inom olika områden.

Utvecklingen inom både arbetsliv och högre utbildning förutsätter ett
väl utvecklat samarbete mellan gymnasieskolan och gymnasieskolans
avnämare. En kursutformad gymnasieskola ger därvidlag goda möjlig-
heter att successivt och i takt med förändrade behov förnya utbildning-
ens innehåll.

Kommunerna har således på ett bättre sätt än tidigare möjligheter att
bl.a. inrikta utbildningar så att de svarar mot lokala och regionala be-
hov. I stödområdena är behovet av förnyelse av näringslivet särskilt
stort. Samtidigt är företagartraditionen svag på många håll i dessa om-
råden. Det finns i dag ett ökat intresse, inte minst hos kvinnor i gles-
bygd och mindre orter att starta egna foretag. Vi anser att detta intresse
skall stimuleras.

För att stimulera kommunerna i stödområdena att utveckla utbild-
ningar, där bygdens särskilda förutsättningar och det lokala näringslivets
kompetens kan tas till vara, avser regeringen att, som en engångsinsats,
anslå högst 10 miljoner kronor. Regeringen avser att senare utforma
närmare riktlinjer för medlens användning samt uppdra åt NUTEK att
svara för handläggningen av insatserna.

6.2.2 Kompetensutveckling för näringslivstillväxt

Regeringens bedömning: Regionalpolitiska medel bör avsättas
för kompetenshöjande insatser för redan yrkesverksamma i regio-
nalpolitiskt prioriterade områden och i regioner med låg utbild-
ningsnivå.

Underlagsrapporter: I rapporten ”En tillväxtfrämjande regionalpolitik”
framhåller utredaren att ökad ekonomisk tillväxt förutsätter att svenska
företag på ett bättre sätt än hittills förmår utnyttja ny teknik för att
utveckla nya produkter för nya marknader. Där pekas bl.a. på behovet
av höjd kompetens främst genom en ökning av den högre utbildningen.
Prioriteringen av tillväxtmålet innebär att det i första hand är angeläget
att bygga ut näringslivsrelevanta utbildningar. I NUTEK:s rapport om
den regionala utvecklingen i Sverige pekas på behovet av en reindustria-
lisering som en av de viktigaste framtidsfrågorna.

Prop. 1993/94:140

39

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Kronobergs län noterar att under-
lagsrapporterna inte behandlar behovet av fort- och vidareutbildning. En
växande andel medelålders och äldre i arbetskraften gör att länsstyrelsen
förutser ett ökat behov av sådan utbildning. Länsstyrelsen i Malmöhus
län påpekar att rapporten endast behandlar den högre utbildningen. Man
anser att även gymnasieskolans, den kommunala vuxenutbildningens och
folkhögskolornas roll bör uppmärksammas.

Företrädare för ett antal Norrlandskommuner har framfört att det
finns ett stort behov av kompetensutvecklande insatser i de små och
medelstora företagen.

Skälen för regeringens bedömning: En rad jämförelser av utbildnings-
nivån i Sverige med några av våra konkurrentländer har visat att svensk
industri hade sämre utbildad arbetskraft än industrisektorerna i dessa
länder. Studierna visade också att det fanns regionala variationer i
utbildningsnivåerna. Man fann också ett samband mellan utbildningsnivå
hos arbetskraften och företagens lönsamhet. Den låga utbildningsnivån
i vissa regioner uppfattades som ett hinder för en angelägen omstruk-
turering av industristrukturen.

Svenskt näringsliv har således ett stort behov av kompetenshöjande
insatser. Detta blir uppenbart när man konstaterar att det är åldersgrup-
perna över 45 år som har den lägsta utbildningsnivån och att dessa
kommer att finnas kvar i produktionen under åtskilliga år framöver.

Arbetet med Agenda 2000, som vi nämnt tidigare, kommer därför att
uppmärksamma behovet av återkommande utbildningar och kompetens-
höjande åtgärder hos den befintliga arbetskraften.

Inom det regionalpolitiska området har olika kompetenshöjande in-
satser genomförts under de senaste åren. På initiativ av länsstyrelserna
i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län påbörjades ett
pilotprojekt för utbildning av redan yrkesverksamma i privat sektor
(Teknik- och kunskapsspridning i Östra Småland). Inriktningen var att
erbjuda yrkesverksamma kompetenshöjande utbildningar så nära arbets-
platsen som möjligt. Flera av de berörda kommunerna avsatte egna
resurser för att i samverkan med företag identifiera och genomföra
utbildningar avpassade till det lokala näringslivets behov. Initialt gjordes
bedömningen att det var olika högskoleutbildningar som efterfrågades
och var nödvändiga, men när olika behovsinventeringar hade genom-
förts visade det sig att flertalet av utbildningarna som efterfrågades låg
på en lägre teoretisk nivå. Projektet har utvärderats och det finns belägg
för att utbildningssatsningarna givit bättre kunskaper och färdigheter
samt att näringslivets konkurrenssituation stärkts.

I det s.k. Infrastrukturprogrammet för stödområde 1 har betydande
resurser avsatts för olika kompetenshöjande insatser. Av totalt 200
miljoner kronor har 35 reserverats för programområdet utbildning.
Åtgärderna inom området har strukturerats i tre huvudsakliga delom-
råden:

Prop. 1993/94:140

40

- stärka utbildningsplaneringsfunktionen i kommunerna och utveckla Prop. 1993/94:140
lokala ”kompetensbanker”

- öka tillgängligheten till utbildning och kompetens

- utveckla och genomföra nya utbildningar.

Bland annat har man i flera kommuner avsatt resurser för att lokalt
bygga upp och att utveckla former för samverkan mellan näringsliv och
utbildning (utbildningssamordnare). Medel har också avsatts för att
utveckla distansundervisning. Dessutom har företag fått möjlighet att
under viss tid utnyttja en nyexaminerad universitets- eller högskoleut-
bildad person i sitt företag.

Ansvaret för kompetensutvecklingen i företagen åvilar det enskilda
företaget. De största insatserna för kompetensutvecklingen hos arbets-
kraften svarar företagen därmed för själva. I de mindre företagen finns
dock sällan resurser för stora utbildningssatsningar. Även om sådana
satsningar är motiverade i ett långsiktigt perspektiv kan de i ett kortsik-
tigt perspektiv vara svårt att genomföra dem, bl.a. av ekonomiska skäl.

Den mest omfattande statliga satsningen på kompetensutvecklande
insatser i näringslivet sker inom arbetsmarknadspolitiken, bl.a. genom
utbildningsvikariat.

Som ett viktigt komplement till olika generella åtgärder för kompe-
tensutveckling anser vi det vara motiverat att i regionalpolitiskt priorite-
rade områden och i områden som har en särskilt låg utbildningsnivå i
näringslivet initiera ett regionalt programarbete för kompetensutveckling
för redan yrkesverksamma.

Länsstyrelserna har ett regionalt samordningsansvar och svarar för
genomförandet av regionalpolitiken på regional nivå. Länsstyrelserna
har expertkompetens inom bl.a. områdena regionalekonomi och närings-
livsutveckling samt utbildning. Det är därför naturligt att länsstyrelsen
får ett samordnings- och programansvar vad gäller kompetensutveck-
ling.

Ett sådant programarbete bör föregås av en analys av näringslivets
kompetensbehov samt en strategi för hur kunskapsnivån inom näringsli-
vet skall kunna höjas. Länsstyrelserna kan med tillgängtiga resurser för
regionalt utvecklingsarbete initiera detta arbete. Programmen bör ut-
arbetas i nära samverkan med andra aktörer, t.ex. näringslivsorganisa-
tioner, företag, länsarbetsnämnder, utvecktingsfonder/bolag och kom-
muner. Kommunernas näringstivsansvariga har t.ex. god kunskap om de
enskilda företagen och har därigenom förmåga att kunna knyta ihop
olika små företags utbildnings-/utvecktingsbehov med varandra. Härige-
nom kan ett angeläget nätverksbyggande mellan företag stimuleras.
Programmet bör klargöra rollfördelningen mellan olika aktörer och
redovisa de olika intressenternas del av finansieringen. I analys och
programarbetet är det angeläget att kvinnors behov av kompetenshöjan-
de insatser särskilt beaktas. Även behovet av företagarutbildningar bör
uppmärksammas. Av programmet skall vidare framgå kopplingen till
den övergripande utvecklingsstrategin för länet. Varje program bör
också innehålla en plan för hur programmet och dess olika delar skall
kunna utvärderas.                                                                        4]

För genomförandet av program med här angiven inriktning anser vi Prop. 1993/94:140
att medel från ett utökat länsanslag bör kunna disponeras efter ansökan
från län som prioriterar dessa frågor (se även avsnitt 9.2). Vi återkom-
mer till medelsffågan i avsnitt 13.

6.3 Kommunikationer och transporter

Regeringens bedömning: Ett effektivt och väl fungerande kom-
munikationssystem utgör en viktig förutsättning för Sveriges
fortsatta ekonomiska utveckling. Goda kommunikationer och
transportmöjligheter är av grundläggande betydelse för tillväxten
och den regionala utvecklingen.

En prioritering av tillväxtmålet kräver långsiktiga och strategis-
ka satsningar på det nationella stamvägnätet för de stora och
långväga flödena. För landsbygdens fortsatta utveckling är ett
vägnät som tillgodoser såväl person- som godstransporter en
viktig förutsättning. I det system som vägnätet utgör krävs dess-
utom stora förbättringar i det lågtrafikerade nätet. Inte minst
skogsindustrins krav på farsk skogsråvara liksom turistnäringens
krav på tillgänglighet ställer stora krav på detta nät.

Infrastrukturverken bör i samband med de fördjupade anslags-
framställningarna särskilt redovisa sina verksamheters regionalpo-
litiska effekter.

Underlagsrapporter: Överensstämmer med vår bedömning.

NUTEK pekar i sin översyn på bl.a. kommunikationer som en cen-
tral komponent i det regionala utvecklingsarbetet. NUTEK framhåller
också att de regionala utvecklingsmöjligheterna som kan följa av in-
firastrukturinvesteringar hittills beaktats alltför lite. NUTEK menar att
det finns påtagliga svårigheter att i det nuvarande planeringssystemet
åstadkomma de för den regionala utvecklingen och samhällsekonomin
optimala lösningarna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredarens syn på
infrastrukturens betydelse. Utredarens syn på val av investeringsobjekt
delas av flertalet remissinstanser. Några hävdar dock den traditionella,
samhällsekonomiska kalkylmodell som verken använder idag. Behovet
av kunskap om infrastrukturutbyggnadens systemeffekter framhålls.

Skälen för regeringens bedömning: För att uppnå målet om livskrafti-
ga regioner som kan bidra till nationell tillväxt skall inriktningen av
infrastrukturutbyggnaden vara att skapa tillgänglighet i Sveriges alla
delar. När det gäller kommunikationer ingår i infrastrukturen system för
transporter av människor, gods och information.

42

Inom trafiksektorn bedrivs en nationell investeringsplanering for de Prop. 1993/94:140
fyra trafikslagen; väg, järnväg, luft- och sjöfart. Under en lång följd av
år var investeringarna i nya vägar och järnvägar mycket begränsade.

Som en del av näringspolitiken, och med det uttalade målet att skapa
goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt, beslutade riksdagen i början
av 1990-talet att öka inftastrukturinvesteringama radikalt. Genom detta
lades grunden för genomförandet av ett antal större väg- och jämvägs-
projekt som har betydelse för att knyta samman olika regioner i landet.
Emellertid visade det sig att de resurser som riksdagen anvisat inte var
tillräckliga. Ett antal mycket centrala och viktiga väg- och jämvägspro-
jekt kvarstod.

Regeringen redovisade därför för riksdagen våren 1993 ett förslag till
hur väg- och jämvägsinvesteringama långsiktigt skulle inriktas och hur
dessa skulle finansieras. Riksdagen beslutade i juni 1993 om ekono-
miska ramar och om en planeringsinriktning för perioden 1994-2003.

Riksdagens beslut innebär att planer för trafikinvesteringar för totalt
98 miljarder kronor upprättas for den kommande tioårsperioden. Sats-
ningen innebär en fördubbling mot tidigare anslag för ändamålet. Med-
len fördelas, avrundat mellan trafikslagen så att 49 miljarder kronor
avses gå till vägar, 38 miljarder kronor till järnvägar, 9 miljarder kro-
nor till länstrafikanslag (väg, järnväg och luftfart) samt 1 miljard kronor
till sjöfart. Till detta kommer investeringsprojekt som skall finansieras
med avgifter eller vägtullar.

Den inriktning av investeringarna som regeringen föreslog och som
riksdagen i allt väsentligt godkände innehåller en avvägning mellan
olika delmål i samhället. Bland annat knyts hela landet samman av ett
stamvägnät som omfattar samtliga Europavägar samt vissa riksvägar
som ur regionalpolitisk eller annan synvinkel har stor betydelse.

Länsstyrelserna ansvarar for planeringen av investeringar i länsvägar
och länsjämvägar. Nya planer skall fastställas för perioden 1994-2003.
Förutom den planeringsram som har fastställts för den pågående plane-
ringsperioden har medel anvisats för underhåll med syftet att förbättra
det lågtrafikerade vägnätet. Riksdagen har på regeringens förslag be-
slutat om extra underhållsåtgärder på länsvägnätet för totalt 4 463
miljoner kronor sedan hösten 1991.

Drygt 4 miljarder kronor har redan investerats vilket har resulterat i
att 325 mil grusvägar och 317 mil belagd väg har blivit åtgärdade med
förstärkningar, höjd bärighet, ökat beläggningsunderhåll samt ytbelägg-
ning. Åtgärderna har, förutom att de bidragit till en förbättrad infra-
struktur, bidragit till att förbättra sysselsättningsläget i bygg- och an-
läggningsbranschen.

Det lågtrafikerade vägnätet är förutsättningen för tillgången till de
överordnade vägnäten.

Det lågtrafikerade vägnätet kännetecknas också av stora drifts- och
underhållsbehov för att klara bärighet, undanröja tjälskador och för att
minska problemen med obelagd väg. Inte minst för det svenska skogs-
bruket och skogsindustrin är det av avgörande vikt att vägnätet får full
bärighet och tjälsäkring snarast möjligt. Även för persontransporter,

43

enskilda såväl som kollektiva, har vägarnas beskaffenhet mycket stor Prop. 1993/94:140
betydelse i landets glesare delar.

För att komma till rätta med problemen på de lågtrafikerade vägarna
krävs en mängd små åtgärder såsom beläggning, tjälsäkring och höjd
bärighet. Vägverket har i den nationella väghållningsplanen en bedöm-
ning for de närmaste åren att 660 mil väg behöver tjälsäkras och 160
mil väg beläggas.

Det kvarstående underhållet for det lågtrafikerade vägnätet har av
Vägverket bedömts till 2,5 miljarder kronor per år under tio år. En
årsproduktion bedöms vara genomförd med de extramedel som riks-
dagen har anvisat för åtgärder under år 1993. Förutom de omfattande
åtgärderna i vägnätet har beslutats om en omfattande upprustning av
vissa länsjämvägar.

Jämvägsinvesteringama är till stor del grundade på målet att knyta
samman stora delar av landet med ett effektivt och högklassigt järn-
vägsnät för såväl godstransporter som persontrafik. Vad särskilt gäller
persontrafiken är det angeläget att investeringar för nationella system
görs på ett sådant sätt att de också kan gagna regional trafik. Härige-
nom främjas de lokala arbetsmarknadernas differentiering och stabilitet.
Utöver de särskilda satsningarna på persontrafiken kommer även en
omfattande utbyggnad av järnvägar som har stor betydelse för godstrafi-
ken att ske. Detta gäller bl.a. godsstråket genom Bergslagen, Norra
stambanan och Stambanan genom övre Norrland. En första etapp av
Botniabanan planeras också. Denna består av en upprustning av Ådals-
banan upp till i första hand Kramfors och kommer i enlighet med riks-
dagens beslut om investeringar i trafikens infrastruktur att genomföras
inom planperioden. En särskild utredare kommer att utses för den fort-
satta utbyggnaden av Botniabanan.

Inom sjö- och luftfarten finns generellt inga brister i infrastrukturen.
Flygplatserna har en god täckning i hela landet och bra hamnar finns
längs hela kusten.

Beträffande statens stöd till kommunala flygplatser i skogslänen
föreslogs i budgetpropositionen 1993 en koncentration till vissa strate-
giska sådana. Vidare öppnades Länstrafikanslaget för investeringar i
kommunala flygplatser i hela landet.

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att driftstödet till
kommunala flygplatser i skogslänen skall fördubblas till ca 30 miljoner
kronor.

Som ett av de trafikpolitiska målen, fastlagda år 1988, ingår att
transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans.
Regeringen avser att uppdra åt inftastrukturverken att i samband med de
fördjupade anslagsframställningarna särskilt redovisa de regionalpolitis-
ka effekterna av utbyggnad och underhåll inom respektive verks om-
råde.

Mot bakgrund av det under våren 1993 beslutade 10-åriga infrastruk-
turprogrammet har regeringen uppdragit åt Boverket och länsstyrelserna
att redovisa regionala trafik- och miljöanalyser som ett led i att åstad-
komma ett miljöanpassat transportsystem.

44

Det är också angeläget att beakta de stora infrastrukturinvesteringama Prop. 1993/94:140
i det regionala utvecklingsarbetet for att ta tillvara den utvecklingspoten-
tial som ligger i att bl.a. kombinera utbyggnaden med andra investe-
ringar och åtgärder. Det är bl.a. i den fysiska planeringen på lokal och
regional nivå som möjligheter och konflikter i skilda utvecklingsalterna-
tiv framgår. Viktiga instrument i denna process är kommunernas över-
siktsplaner och länsstyrelsernas regionala utvecklingsprogram. Den
planering som varje länsstyrelse gör för ianspråktagandet av länstrafik-
anslaget föranleder också en fördjupning av planeringsunderlaget.

Den moderna informationsteknologins förmåga att överbrygga av-
stånd har en utomordentligt stor betydelse for att skapa en balanserad
regional utveckling. I den nyligen tillsatta IT-kommissionens arbete
ingår att ytterligare stimulera tillämpningar som gynnar den regionala
utvecklingen.

Vad gäller telekommunikationerna innebär Telias kostnadsanpassning
av teletaxorna att fj ärrsamtal och utlandssamtal blir relativt billigare
medan närsamtal blir relativt dyrare vilket medför en geografisk ut-
jämning av teletaxorna.

Det finns i praktiken inga regionala begränsningar när det gäller att
tillhandahålla efterfrågade teletjänster. Ett landsomfattande digitalt
långdistansnät finns etablerat sedan år 1987. Vid slutet av år 1993 var
84 % av alla förbindelser i långdistansnätet digitaliserade. Vid slutet av
år 1995 beräknas alla långdistansförbindelser i landet vara digitalisera-
de.

Vidare sker modernisering av telefonnätet genom att äldre elektrome-
kaniska telefonstationer ersätts med digitala AXE-växlar. 67 % av alla
kunder var anslutna till AXE i slutet av 1993.

6.4 Avreglering och regional utveckling

Regeringens bedömning: Avregleringar bör genomföras på ett
sådant sätt att olika regioners tillgång till servicefunktioner inte
äventyras. Respektive tillsynsmyndighet eller den regeringen utser
bör följa och årligen till regeringen rapportera bl.a. de regionala
konsekvenserna av avregleringama.

Underlagsrapporter: Utredaren föreslår att eventuella kostnader för att
upprätthålla och utveckla nationella strukturer inom avreglerade om-
råden normalt skall belasta respektive verksamhetsområde. NUTEK
föreslår att frågan utreds.

Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som har
berört frågan är positiva till en modell där vaije verksamhet tar sitt
regionalpolitiska ansvar för upprätthållande av en nationell infrastruktur.

En mindre del av de svarande är avvaktande och pekar på behovet av                 45

ytterligare utredning. Några remissinstanser är negativa till en lösning

inom vaije verksamhetsområde. De förordar i stället upphandling via Prop. 1993/94:140
anslag i statsbudgeten.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i samband med
beslut om avregleringar for t.ex. inrikesflyget framhållit att avreglering-
ar skall göras på ett sådant sätt att viktiga samhällsintressen inte åsido-
sätts. Ett sådant intresse, i vilket staten har ett uttalat ansvar, är att
bevara viktiga funktioner som har en nationell, infrastrukturell karaktär.
Sådana funktioner är t.ex. post, tele, inrikesflyg, järnvägstrafik och
energiförsöijning. Inom flera av dessa områden har system införts som
garanterar bl.a. tillgänglighet och rimtiga priser i alla regioner. Andra
funktioner kommer att behandlas med samma utgångspunkter men med
lösningar som anpassas efter vaije verksamhets förutsättningar.

I det följande redovisas bedömningar av nyligen genomförda avregle-
ringar från regionalpolitisk synpunkt.

Inom kommunikationssektorn har under de tre senaste åren avregle-
ringar genomförts för postväsendet, inrikesflyget och telemarknaden.
Syftet med avregleringama är att genom ökad konkurrens uppnå ökad
effektivitet inom de olika verksamhetsområdena, vilket ger förutsätt-
ningar för att upprätthålla service och volym över hela landet. På
många områden har effektivitetsförbättringar med bättre service och
lägre priser kunnat erbjudas kunderna. Beroende på verksamheternas
olika förutsättningar har tillvägagångssätten för att säkra servicenivån
varit olika.

För post- och teleområdena gäller att riksdagen stiftat lag som bl.a.
anger aktuell minsta godtagbara standard på verksamhetens service och
vilka åtgärder som staten förfogar över för att upprätthålla den.

På teleområdet anges i telelagen (1993:597) att enskilda och myndig-
heter skall tillförsäkras tillgång till effektiva telekommunikationer till
lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. I detta tigger bl.a. att var
och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fästa
verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt
telenät. Med telefonitjänst avses överföring av tal och telefaxmeddelan-
den samt datakommunikation via låghastighetsmodem.

I fråga om telenätet bör framhållas att Telia för närvarande tidigare-
lägger AXE-utbyggnaden vilket förbättrar utvecktingsbetingelsema i
flera av landets regioner.

För postverksamheten gäller postlagen (1993:1684). I denna före-
skrivs att det skall finnas en grundläggande postservice som innebär att
brev och paket kan nå alla i landet oavsett adressort. Det skall finnas
möjlighet för alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser.
Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till
enhetliga priser. Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice
som innebär att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar
till enhetliga priser. Vad gäller kassaservicen kommer regeringen att i
avtal uppdra åt Posten AB att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice
mot ersättning enligt hittills gällande ordning. Vidare fastslås att rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fortlöpande skall

46

följa utvecklingen på postområdet och bevaka att post- och kassaservi- Prop. 1993/94:140
cen motsvarar samhällets behov.

Post- och telestyrelsen är fr.o.m. 1 mars 1994 tillsynsmyndighet på
såväl post- som teleområdet.

Den 1 juli 1992 avreglerades den svenska inrikes luftfartsmarknaden.
Detta innebär att huvudmålet vid meddelande av tillstånd för regelbun-
den inrikes trafik är att åstadkomma en effektiv konkurrens inom ramen
för de trafikpolitiska målen.

Regeringen har vid ett flertal tillfällen uttalat att samhället har ett
ansvar för regionalpolitiskt viktig flygtrafik. Riksdagen har nyligen
beslutat att flygtrafik mellan Östersund och Umeå skall upphandlas även
för budgetåret 1994/95 med möjlighet att teckna ett treårigt avtal. Rege-
ringen gav den 2 december 1993 en särskild förhandlingsman uppdraget
att upphandla denna trafik. Upphandlingen skall ske i anbudskonkurrens
och trafiken skall vid behov finansieras från anslaget Köp av interregio-
nal persontrafik på järnväg m.m.

Vad gäller övriga flygförbindelser inom Norrland har regeringen i
årets budgetproposition uttalat att det är viktigt att flygföretagen får
möjlighet att pröva sig fram, innan man drar en mer definitiv slutsats
om vad marknaden förmår eller inte förmår på enskilda linjer. Vidare
uttalas att intresse finns att bedriva trafik på det inre Norrlandsnätet och
möjlighet bör därför ges att bygga upp denna trafik ytterligare och att
det därför inte finns anledning för staten att nu upphandla trafik på
andra förbindelser än Östersund-Umeå.

Det åligger Luftfartsverket att kontinuerligt följa utvecklingen av
inrikesflyget, bl.a. vad avser uppfyllandet av de trafikpolitiska målen
om tillgänglighet och regional balans. Regeringen avser dessutom att
inom kort ge verket i uppdrag att genomföra en utvärdering av avregle-
ringen av den svenska inrikes flygmarknaden, bl.a. med avseende på
servicenivåer och prisutveckling i landets olika delar. I uppdraget skall
också ingå förslag till åtgärder som underlättar fortsatt flygtrafik.

För tågtrafiken gäller, sedan lång tid tillbaka, att regionalpolitiskt
viktig trafik i stomnätet upphandlas av staten. För budgetåret 1994/95
omfattar upphandlingen 474,3 miljoner kronor. Norrlandstrafiken be-
döms som särskilt viktig.

Även elmarknaden är under förändring. Regeringen beslöt i decem-
ber 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till ändrad
lagstiftning på elområdet. Huvudprincipen för de förändringar som
föreslås är att åstadkomma en boskillnad mellan å ena sidan produktion
och försäljning av el och å andra sidan distribution av el (nätverksam-
het). Produktionen och försäljningen skall ske i konkurrens medan
nätverksamheten som är ett monopol även i fortsättningen skall regleras
och övervakas på särskilt sätt. Nätägare skall vara skyldiga att på skäli-
ga villkor ansluta andra till sina nät och att på skäliga villkor överföra
el oberoende av vem som är ägare till kraften. Regeringen föreslår att
en nätmyndighet inrättas för att sköta tillsynen av nätverksamheten.
Förslaget inbegriper även ett skydd för mindre kraftproducenter och en
möjlighet att skydda fjärrvärme från oönskad konkurrens.

47

De elkunder som så önskar kommer att kunna kvarstå i ett elhandels- Prop. 1993/94:140
system med i huvudsak samma villkor som de nu rådande. I ett inled-
ningsskede bedöms främst mindre konsumenter, exempelvis hushålls-
kunder, ha mindre anledning att handla på den öppna elmarknaden,
bl.a. beroende på att kostnaderna for mätning- och avräkning ännu är
relativt höga. Dessa kunder kommer istället att garanteras el genom den
säljare som innehar leveranskoncession för det område till vilket kunden
hör. Eftersom merparten av hushållskundema kommer att sakna motiv
för att köpa el på den öppna marknaden måste nätmyndigheten övervaka
leveranskoncessionsinnehavamas verksamhet och se till att den totala
prisbilden är rimlig.

För såväl nätverksamhet som elpriser inom en leveranskoncession
gäller att prissättningen skall vara skälig. Nättariffer inom ett konces-
sionsområde skall dock uljämnas och vara oberoende av var kunderna
finns inom området. Områdenas utformning har därmed stor betydelse
för tarifferna - det är t.ex. betydligt kostsammare att bedriva nätverk-
samhet i ett glesbygdsområde än i ett tätortsområde.

Det bör vara en särskild uppgift för nätmyndigheten att se till att de
nya förhållandena på elmarknaden inte leder till försämrade villkor vad
gäller överföring av el för kunder utanför tätorterna. Regeringen avser
att ge nätmyndigheten i uppdrag att följa denna fråga närmare och
särskilt redovisa hur kostnaderna för elöverföring utvecklas för kunder
i glesbygdsområden.

Även inom elområdet införs således grundregler och en tillsynsfunk-
tion för att bl.a. säkra tillgången till elenergi till rimliga priser även för
små kunder i glesa och perifera områden.

Avslutningsvis vill vi framhålla att vi således avser att ge samtliga
myndigheter som har tillsynsansvar eller motsvarande funktion inom
avreglerade områden i uppdrag att årligen redovisa utvecklingen av
bl.a. servicenivån och priser i de regionalpolitiskt prioriterade regioner-
na. Berörda myndigheter bör i anslutning till sin uppföljningsverksam-
het också lämna förslag till åtgärder på eventuella problem.

6.5 Näringslivsfrågor

Regeringens bedömning: Ett gemensamt mål för regeringens
finans-, närings- och regionalpolitik är att främja ekonomisk
tillväxt i alla delar av landet. Näringslivsfrågor som har stor
betydelse för den regionala utvecklingen, är bl.a. riskkapitalför-
sörjning för små- och medelstora företag, företagsfömyelse, kvin-
nors företagande och turism.

Underlagsrapporter: Utredaren konstaterar att de regionala utveck-
lingsfonderna har spelat en viktig roll för mindre företags försöijning
med risklånekapital. Finanskrisen har medfört att bankerna sänkt sina
risknivåer vilket bidragit till att öka behovet av den typ av lån som

48

utvecklingsfonderna erbjuder. En fortsatt utbyggnad av en regionalise- Prop. 1993/94:140
rad organisation som erbjuder risklånekapital framstår därför som an-
gelägen. När det gäller insatser för ökat nyföretagande menar utredaren
att statens möjligheter att bidra är begränsade. Åtgärder för att förbättra
tillgången till riskägar- och risklånekapital är viktiga i detta samman-
hang. Staten har bl.a. genom Industri- och nyföretagarfonden engagerat
sig i att stödja teknikbaserat nyföretagande. Fonden är placerad i Stock-
holm. I rapporten föreslås en uppbyggnad av konkurrerande statliga
institutioner placerade i andra regioner för att öka mångfalden och
reducera sannolikheten för stora felsatsningar. I NUTEK :s rapport om
den regionala utvecklingen i Sverige anges behovet av reindustrialise-
ring som en av de viktigaste framtidsfrågorna.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna har kommenterat ut-
redarens förslag om riskkapital- och risklåneförsörjningen och instäm-
mer i att kapitalfrågan är väsentlig för företagen. Av dessa instanser har
många påpekat behovet av ytterligare insatser på kapitalförsörjningsom-
rådet.

Utvecklingsfonderna i Uppsala och Jönköpings län understryker
vikten av att det finns ett regionalt utbud av riskkapital och riskvilligt
lånekapital för att ge en försäkring om att de ekonomiska möjligheter
som ryms inom regionen ägnas tillräcklig uppmärksamhet. Utvecklings-
fonden i Norrbottens län framhåller att staten bör ha fortsatt beredskap
för att delta i bildandet av regionala utvecklingsbolag för att tillföra
näringslivet riskägarkapital. Utvecklingsfonden menar emellertid att
fondernas omfattande samarbete med andra statliga riskfinansiärer,
Norrlandsfonden samt riskkapitalbolag i dag ger även teknikbaserade
företag bra möjligheter att välja bland alternativa finansieringskällor.

Grossistförbundet menar att rapporten tenderar att övervärdera be-
tydelsen av statliga fonder och andra statliga insatser när det gäller att
trygga företagens kapitalförsörjning. Förbundet menar att riskkapitalför-
sörjningen i princip bör kunna ordnas inom ramen för det ordinarie
kreditförsörjningssystemet. Redan i dag finns det ett stort antal privata
och offentliga institutioner som förmedlar riskkapital. Sedan banksyste-
met på nytt böljat fungera och konkurrensen förhoppningsvis blivit
bättre kommer, enligt Grossistförbundet, ett ännu större utbud av fi-
nansiella tjänster att erbjudas också till småföretag. Industriförbundet tar
inte ställning till förslaget om fler fonder vid sidan av Industri- och
nyföretagarfonden. Förbundet saknar en precisering av hur fondema är
tänkta att fungera, finansieras och deras relation till andra aktörer inom
området. Företagarnas riksorganisation delar uppfattningen att tillgången
på statligt risk- och lånekapital bör förbättras. Företagarna anser att
utvecklingsfonderna även i fortsättningen bör verka regionalt. Grund-
läggande är dock tillgång till en fungerande kapitalmarknad med lön-
samma företag som med egna vinstmedel förmår bygga upp eget kapi-
tal. SAF framhåller att den betraktar utvecklingsfondernas nuvarande
finansieringsverksamhet som tillfällig. När företagens lönsamhetsnivå
förbättras och kapitalmarknaden fungerar tillfredsställande kan utveck-
lingsfonderna avvecklas. SAF känner stor tveksamhet till idén att bygga                  49

upp ytterligare regionala fonder, då man menar att nuvarande aktörer på

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

marknaden på sikt bör kunna ta hand om finansiering av såväl lån som Prop. 1993/94:140
riskkapital.

Skälen for regeringens bedömning: Ekonomisk tillväxt, ökad syssel-
sättning och teknisk kompetensutveckling är viktiga mål for Sverige
som industrination och är av grundläggande betydelse för vår framtida
utveckling. Åtgärder for att främja dessa mål är avgörande för att öka
levnadsstandarden och välfärden. Att skapa bättre förutsättningar för
näringslivet ökar företagens möjligheter till anpassning och utveckling
samtidigt som deras konkurrenskraft stärks. Investeringar i utbildning
och forskning samt infrastruktur är av stor vikt. Av stor betydelse är
också att förstärka och förnya industrins produktionskapacitet samtidigt
som det är viktigt att företagen förmår att utnyttja ny teknik för att
utveckla nya produkter för nya marknader. Små och nyetablerade före-
tag spelar en viktig roll för att ta tillvara ny teknik och innovationer.
Förutsättningarna för att driva företag skiljer sig dock åt beroende på
näringslivsmiljö i form av infrastruktur, regionens historiska företags-
struktur och geografiska läge. För att åstadkomma ett bättre klimat för
företagen behövs därför både generella förändringar och regionalt an-
passade åtgärder.

Omfattande förändringar for att åstadkomma ett gynsammare klimat
för företagen och därmed öka tillväxten har genomförts. Strategiska
förbättringar av skattesystemet, avregleringar, förbättrad riskkapitalför-
söijning, stöd till nyföretagande och företagsutveckling, investeringar i
utbildning och forskning samt infrastruktur utgör grunden för att öka
konkurrenskraften och därmed skapa möjligheter för tillväxt och nya
arbetstillfällen i hela landet.

Företagsbeskattning och riskkapitalförsörjning

Skattepolitiken spelar en central roll för att skapa förutsättningar for en
uthålligt hög tillväxt och minskad arbetslöshet. Regeringen har därför
sedan sitt tillträde koncentrerat förändringsarbetet på skatteområdet till
åtgärder som syftar till att minska skatternas skadliga effekter på pro-
duktion och nyföretagande. Exempelvis avskaffades förmögenhets-
skatten på arbetande kapital i företagen och skogsvårdsavgiften (prop.
1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, rskr. 1991/92:97).

Investeringar i riskkapital har missgynnats jämfört med riskfritt spa-
rande i bank eller obligationer. Det gäller avkastningen på kapital som
enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag placerat i sina före-
tag. Investeringar i aktier har beskattats dubbelt genom att bolagsvinster
har träffats av såväl bolagsskatt som ägarskatter. Sådana effekter har
hämmat riskkapitalbildningen och tillväxten.

Regeringen har sett det som en särskilt angelägen uppgift att undan-
röja överbeskattningen av riskkapitalet. Så har nyligen skett genom att
riksdagen antagit regeringens proposition om Fortsatt reformering av
företagsbeskattningen (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, rskr.
1993/94:108). Avkastningen på det kapital som en enskild näringsidkare

50

eller en delägare i ett handelsbolag har investerat i verksamheten be- Prop. 1993/94:140
skattas fr.o.m. beskattningsåret 1994 i inkomstslaget kapital och inte i
näringsverksamhet. Vidare avskaffades dubbelbeskattningen av aktiebo-
lagens utdelningar fr.o.m. den 1 januari 1994.

Även andra inslag i reformen innebär en kraftfull förbättring av
riskkapitalförsöijningen och därmed av ekonomins tillväxt. Enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag ges möjlighet att fondera
vinstmedel i företagen. De fonderade vinstmedlen (expansionsmedel)
enkelbeskattas till skattesatsen 28 % och kan användas för att expandera
verksamheten utan ytterligare beskattning.

Nyföretagande stimuleras genom den nya möjligheten att kvitta un-
derskott av nystartad aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. En
utvidgning av kvittningsrätten att omfatta även s.k. generationsskiften
övervägs. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag
i frågan med sikte på att förslaget skall kunna gälla fr.o.m. 1995 års
taxering.

En ny reservationsmöjlighet införs, periodiseringsfond, som ersätter
den tidigare skatteutjämningsreserven. Genom att avsättningar grundas
på årsvinsten blir den nya reserveringsmöjligheten särskilt värdefull för
nystartade företag.

De nu beskrivna åtgärderna på skatteområdet förbättrar kapitalförsörj-
ningen för företagen och underlättar och stimulerar nyföretagande.
Detta är positivt för hela landet, men har särskild betydelse genom att i
samverkan med regionalpolitiskt stöd stimulera nyföretagandet i regio-
nalpolitiskt prioriterade områden.

För att främja försörjningen av riskkapital till små och medelstora
företag har staten vidare vidtagit vissa åtgärder. Bland annat har staten
medverkat i bildandet av två förvaltningsbolag (Atle och Bure) och sex
riskkapitalbolag som byggts upp med medel, 6,5 miljarder kronor, från
de förutvarande löntagarfonderna. Ombildningen av den dåvarande
Industrifonden till Industri- och nyföretagarfonden samtidigt som fonden
tillfördes ytterligare kapital har inneburit stärkta resurser för nyföreta-
gande. Riksdagen bemyndigade våren 1993 regeringen att inrätta stiftel-
ser på sju högskoleorter. Stiftelserna tillförs ett kapital på sammanlagt
en miljard kronor. De skall bl.a. medverka till exploatering av forsk-
ningsresultat. Riksdagen har vidare beslutat att de regionala utvecklings-
fonderna skall ersättas av regionala aktiebolag, som får vissa förstärkta
finansieringsresurser (prop. 1993/94:40, bet. 1993/94:NU11, rskr.
1993/94:80). Regeringen har tillsatt en organisationskommitté för bl.a.
etableringen av de regionala utvecklingsbolagen.

En väl fungerande kapitalmarknad är nödvändig för näringslivets
utveckling och för att stärka tillväxten i hela landet. De senaste årens
svaga ekonomiska utveckling har försvårat de mindre företagens kredit-
försörjning. För de små och medelstora företagen finns, förutom en
brist på ägarkapital, även en brist på riskvilligt lånekapital. Utvecklings-
fonderna, senare utvecklingsbolagen, kommer genom sin regionala
förgrening att ha en väsentlig uppgift att fylla inom områdena finans-
iering, rådgivning och information till små och medelstora företag över                  51

hela landet.

Regionalpolitiken syftar, liksom näringspolitiken, till att bl.a. främja Prop. 1993/94:140
tillväxt och förnyelse i näringslivet. Det är därför viktigt att de åtgärder
som vidtas inom de båda politikområdena samverkar med varandra. Här
har länsstyrelserna en viktig samordnande roll eftersom de enligt sin
instruktion bl.a. svarar för frågor om näringslivsutvecklingen i respekti-
ve län.

I norra Sverige och i regioner som utsatts for genomgripande struk-
turförändringar behövs även fortsättningsvis insatser i form av regional-
politiskt stöd och risklånefinansiering för att komplettera de åtgärder
som vidtagits inom kapitalmarknadsområdet.

I de regionalpolitiskt prioriterade områdena i norra Sverige är andra-
handsvärdet av byggnader och maskiner ofta lågt till följd av den myck-
et begränsade lokala marknaden. Det innebär en högre risknivå för
bankerna att lämna lån till investeringar inom dessa områden. Kapital-
marknaden är också mindre utbyggd i norra Sverige vilket bl.a. innebär
att det är svårt att finna finansiering till nyföretagande och teknisk
förnyelse. Vi kommer att i avsnitt 8 redogöra for de direkt företagsin-
riktade regionalpolitiska åtgärderna. Vi kommer där bl.a. att föreslå en
förstärkning av Norrlandsfondens kapital och fortsatta möjligheter att
lämna lån till privata regionala investmentbolag.

Företagsförnyelse

Vi har tidigare understrukit betydelsen av företagsförnyelse för att skapa
tillväxt i olika regioner. En av regeringens åtgärder har varit att främja
en fungerande marknad för riskkapital och risklånefinansiering. Tillgång
till riskfinansiering är en förutsättning för att företagen skall kunna göra
bl.a. investeringar i ny teknik. En annan viktig åtgärd som nämnts är att
förstärka FoU-kapaciteten i regioner med svag FoU-kapacitet genom
utvecklingsprogram som finansieras gemensamt av staten med regionala
och lokala intressenter samt näringslivet i berörda regioner. Andra
viktiga åtgärder är att ta vara på innovationer och att sprida kunskap om
ny teknik till företagen.

Regeringen har uppdragit åt NUTEK att genomföra ett treårigt pro-
gram för teknikspridning till små och medelstora företag. Detta program
skall också ses i ett regionalpolitiskt perspektiv. I stora delar av landet
- främst i stödområdena - är nätverket glest, både mellan företag och
mellan företag och offentliga institutioner, t.ex. högskolor och forsk-
ningsinstitut. FoU-miljön är svagt utvecklad. Tillgången på utbildad
arbetskraft som dels kan tillföra ny teknik, dels förbättra nuvarande
teknik är mer begränsad än i andra delar av landet. I detta arbete är
teknikkonsulter viktiga for teknikspridning inom de regionalpolitiskt
prioriterade regionerna. En slutlig redovisning av uppdraget skall läm-
nas av NUTEK senast den 30 juni 1995.

I budgetpropositionen (bil. 13) har regeringen lämnat förslag om att
på olika sätt främja innovationsprocessen. Bland annat föreslås där att
ett innovationsstöd inrättas för att kunna finansiera innovationer i tidiga                   52

utvecklingsskeden. Vidare avser regeringen att ge bl.a NUTEK i upp-

drag att lämna förslag till olika insatser för att stimulera innovations- Prop. 1993/94:140
verksamhet. Vi kommer i avsnitt 8.7.2 att avisera förslag som gör det
möjligt för NUTEK och produktråden att med regionalpolitiska medel
stödja teknikprojekt som behöver tidig finansiering i de regionalpolitiska
stödområdena.

I syfte att öka kvinnors företagande har regeringen lämnat uppdrag
till NUTEK (se avsnitt 8.7.3) att genomföra åtgärder för att främja
kvinnors företagande i hela landet samt lämna förslag om den framtida
inriktningen av sådana åtgärder.

Turism

Turismen är en växande näring i världen. I Sverige uppskattades om-
sättningen år 1992 till 85 miljarder kronor och sysselsättningen beräkna-
des till ca 80 000 helårsarbetsdllfallen. Turismen är därmed en av
Sveriges största näringsgrenar. Turismen är också av stor betydelse för
den regionala utvecklingen i landet. I vissa regionalpolitiskt prioriterade
områden utgör turismen den dominerande näringen med god utveck-
lingspotential.

Utifrån turismens varierande behov påverkas också sysselsättningen i
olika delar av landet. Vaije region, storstäder, fjällkedjan, Gotland
m.fl., har sina turistiska förutsättningar. Därigenom har arbetstillfällen
skapats på orter där de utgör en förutsättning för bevarande och utveck-
ling av samhällets infrastruktur. Särskilt i norra Sveriges inland och på
Gotland har turismen stor regionalpolitisk betydelse. I de mest utprägla-
de vinterturistortema är turistnäringen den huvudsakliga inkomstkällan.
Turismen är här basnäringar och alltså en förutsättning för näringslivs-
och samhällsutvecklingen. För bl.a. de turistanläggningar som vuxit upp
längs fjällkedjan har det regionalpolitiska stödet varit väsentligt. Dessa
anläggningar bidrar till att åstadkomma sysselsättning och utveckla
ekonomin på åtskilliga regionalpolitiskt prioriterade orter.

Turismen är också en näring som lämpar sig väl för småskalighet. I
glesbygd och landsbygd har många nya företag som ger både deltids-
och heltidssysselsättning vuxit fram. Inom landsbygdsturism har många
nya nischer vuxit fram som är av internationellt intresse och som visar
vårt lands särprägel. Det kan gälla ”Bo på lantgård”, ”Sameturism”,
”Inlandsbanan” med flera turistsatsningar. Det är av stor betydelse att
dessa kan utvecklas vidare organisatoriskt och marknadsföras. Här
bedrivs ett arbete av ALA-gruppen vid Sveriges Lantbruksuniversitet i
samarbete med bl.a. Glesbygdsmyndigheten.

I anslutning till riksdagens beslut i december 1989 om skatteomlägg-
ningen uppdrog regeringen 1990 åt NUTEK (dåvarande Statens industri-
verk) att följa utvecklingen på vissa turistorter. NUTEK:s slutrapport
om skattereformens inverkan på turistbranschen på vissa orter överläm-
nades till regeringen i juni 1993.

Regeringen anser, i likhet med NUTEK, att såväl deprecieringen av
den svenska kronans värde som det förhållande att mervärdesskatten på                 53

hotelltjänster, camping och persontransporter (inklusive skidliftar) den 1

juli 1993 sänktes till 12 % har inneburit betydande stimulanser for Prop. 1993/94:140
turistnäringen.

Regeringen har i budgetpropositionen (bil. 13) redogjort for sin syn på
vissa av de förslag som NUTEK lämnat i sin slutrapport. Därutöver har
NUTEK också föreslagit åtgärder för att komplettera och bygga ut den
turistiska infrastrukturen i de regionalpolitiska stödområdena. Detta är
åtgärder som den enskilde näringsidkaren inte har möjligheter att själv
genomfora men där det samlade resultatet skulle leda till en mer attrak-
tiv produkt och därmed till ökade förtjänster for respektive turistom-
råde. Det kan t.ex. vara att knyta ihop liftsystem, att skapa bättre mot-
tagnings- och informationssystem. Regeringen menar att NUTEK inom
ramen for de medel for regional utveckling som verket avses få dis-
ponera bör kunna lämna stöd till sådana åtgärder (se avsnitt 9.3).

6.6 Kultur

Regeringens bedömning: Insatser inom kulturområdet är en
självklar och betydelsefull del i det regionala utvecklingsarbetet.
Regeringen vill därvidlag understryka att de insatser som med
regionalpolitiska medel görs av länsstyrelserna inom kulturom-
rådet bör ske utifrån en långsiktig strategi och vara samordnade
med andra aktörer, främst då kommuner och landsting.

Regeringen anser att det samarbete avseende de regionala kul-
turinsatserna som inletts mellan NUTEK, Glesbygdsmyndigheten,
Kulturrådet och Riksantikvarieämbetet bör fortsätta.

Underlagsrapporter: Utredaren framhåller att en uthållig tillväxt förut-
sätter tillgång till relevant infrastruktur av olika slag. Bland annat måste
det, vid sidan av en ekonomisk infrastruktur, finnas en social infrastruk-
tur som säkrar tillgången till ett relevant utbud av sociala och kulturella
tjänster.

Enligt Glesbygdsmyndighetens rapport ”Den andra sidan av myntet -
om regionalpolitikens enögdhet” finns det anledning att vidga definitio-
nen på infrastruktur. Alternativt precisera begreppet i fysisk respektive
social och kulturell infrastruktur (mjuk infrastruktur). Båda delarna är
lika viktiga i regionalpolitiken.

Remissinstanserna: Av Glesbygdsmyndighetens sammanställning fram-
går att såväl myndigheter som kvinnliga nätverk anser att kultur är en
av de faktorer som är av stor betydelse för livsmiljön.

Skälen för regeringens bedömning: Kultur i olika former har stor
betydelse för en regions livskraft och utveckling. Ett rikt kulturliv och
en levande kulturmiljö bidrar till att göra en plats attraktiv som bo-
stadsort och kan påverka lokalisering av företag och möjligheten att
rekrytera kvalificerad arbetskraft. En utveckling av kulturmiljöer och

54

kulturminnen till attraktiva besöksmål medför även att sysselsättnings- Prop. 1993/94:140
tillfällen skapas inom turistnäringen.

Det är i detta sammanhang angeläget att uppmärksamma betydelsen
av de omfattande - många gånger helt ideella - insatser som görs inom
kulturområdet. Regeringen har därför uppdragit åt Statens kulturråd att
i samråd med Glesbygdsmyndigheten och NUTEK utforma och genom-
föra ett utbildningsprogram för personer som arbetar med kulturell
verksamhet på landsbygden och i mindre tätorter.

I vissa orter och regioner har näringslivet medverkat i finansieringen
av insatser på kulturområdet. Detta skall bl.a. ses mot bakgrund av att
foretag i allt högre grad värderar den omgivande miljöns kvaliteter.
Regeringen finner att samverkan mellan näringslivet och andra aktörer
är ett positivt och naturligt inslag på kulturområdet.

Riksdagen beslutade år 1990 att ge länsstyrelserna möjlighet att delta
i finansieringen av kultursatsningar med medel ur anslaget för regionala
utvecklingsinsatser. Denna möjlighet har nyttjats i varierande utsträck-
ning. Under budgetåret 1991/92 anslog länsstyrelserna mellan 1 % och
15 % av projektmedlen till kulturändamål.

Statens kulturråd och NUTEK har tillsammans följt upp länsstyrelser-
nas projektverksamhet inom området. 1 samarbete med Riksantikvarie-
ämbetet och Glesbygdsmyndigheten har de tagit initiativ till och utarbe-
tat rapporten ”Drivfjäder - eller fjäder i hatten? Länsstyrelsernas ut-
vecklingsbidrag till kultur” (Rapport från Statens kulturråd 1993:4). 1
rapporten konstateras att flera länsstyrelser har utarbetat särskilda kul-
turprogram eller strategier. Som exempel nämns Kronobergs län, där
länsstyrelsen har utarbetat ett strategidokument för behandlingen av
kulturfrågorna i ett regionalpolitiskt perspektiv. I länet finns redan ett
kulturpolitiskt program som landstinget har tagit fram och där målsätt-
ningar inom specifiserade områden pekas ut. Länsstyrelsens strategido-
kument kompletterar detta och prioriterar särskilt insatser för att stärka
den regionala identiteten och levandegöra det regionala kulturarvet.

I rapporten från Statens kulturråd framhålls att det är av stor vikt att
det finns fria projektmedel för stimulans och utveckling av det regionala
kulturlivet. Man menar också att det är nödvändigt med en strategi som
även ger möjlighet till insatser för uppkommande angelägna behov.
Regeringen instämmer i detta och vill understryka betydelsen av att
kultursatsningar integreras i länets långsiktiga regionala utvecklings-
arbete. Vidare är en nära samverkan med kulturområdets olika aktörer
- företrädare for såväl kulturliv som landsting och kommuner - en
förutsättning för att länsstyrelsens insatser skall överensstämma med de
kulturpolitiska prioriteringarna i övrigt. Vi vill samtidigt betona att de
regionalpolitiska utvecklingsmedlen skall ha en tydlig regionalpolitisk
inriktning och att medlen inte får ersätta annan finansiering.

Regeringen ser positivt på det myndighetssamarbete som ligger bak-
om den nämnda rapporten och utgår från att detta samarbete fortsätter.
Myndigheterna kan, tillsammans och var för sig, utgöra ett stöd i den
process genom vilken länsstyrelserna finner sin roll i förhållande till
andra aktörer på kulturområdet. Vidare kan myndigheterna, var och en                 55

med sin speciella kompetens, bidra till den kompetensutveckling som Prop. 1993/94:140
man i rapporten framhåller behövs på det regionala kulturområdet.

Sammantaget framstår länsstyrelsernas arbete med att ta tillvara
kulturen som ett medel för regional utveckling som angeläget. Den
erfarenhet som nu har byggts upp torde kunna utgöra en god grund för
kommande satsningar inom detta område.

7 Landsbygdsutveckling

7.1 Allmän inriktning

Regeringens bedömning: Landsbygdens resurser och tillväxt-
möjligheter bör tas till vara. Basnäringarna är viktiga på lands-
bygden och det företagandet bildar också i fortsättningen grunden
i landsbygdens näringsverksamhet. De företagsutvecklande in-
satserna förstärks genom införande av ett landsbygdsstöd samt
utbyggd rådgivning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ung-
domarnas och kvinnornas situation. För att trygga serviceförsöij-
ningen bör stödet till kommersiell service förbättras och samord-
nade servicelösningar eftersträvas.

Utvecklingsarbetet måste bedrivas utifrån ett nedifrån- och upp-
perspektiv där människomas engagemang, skaparkraft och behov
är vägledande. Detta arbete bör intensifieras på lokal, kommunal,
regional och central nivå. Sektorssamordningen behöver förbätt-
ras, landsbygdens förhållanden beaktas och öppenhet for flexibla
lösningar finnas.

Underlagsrapporter: I Glesbygdsmyndighetens idéskrift Landet vinner
sägs bl.a. att landsbygdspolitiken måste utgå från de enskilda männi-
skomas engagemang, möjligheter och behov. Samma inriktning finns i
idéskriften Framtidens vägvisare men då med ungdomen i centrum.

Resurserna måste tas till vara på ett skonsamt och uthålligt sätt.
Mångfald och valfrihet i bosättning och livsstil skall eftersträvas. Ett
stort antal förslag till generella åtgärder redovisas också t.ex. om sek-
torssamordning, skattefrågor, infrastruktur, utbildning, landsbygdsstöd,
utvecklingsresurser m.m.

Många förslag har också framkommit vid de sju landsbygdskonferen-
ser som anordnats samt genom brev från allmänheten. I samband med
landsbygdsriksdagen i Växjö i februari i år överlämnades en samman-
ställning med tolv punkter som bedömdes som särskilt viktiga för lands-
bygdens utveckling.

56

Remissinstanserna: Flera remissinstanser framhåller vikten av att
regional- och landsbygdspolitiken blir överordnad övriga politikområ-
den. Endast därigenom kan glesbygds- och landsbygdsfrågoma få till-
räcklig tyngd i politiken.

Skälen för regeringens bedömning: Glesbygds- och landsbygdspoliti-
ken är en viktig del av regionalpolitiken. Vad som sägs i denna proposi-
tion under andra avsnitt om t.ex. sektorssamordning, företagsutvecklan-
de insatser osv. är därför givetvis giltigt även för glesbygd och lands-
bygd. Det finns dock anledning att lyfta fram glesbygds- och lands-
bygdsperspektivet på ett tydligt sätt. I det följande görs därför en sam-
lad genomgång av problem och möjligheter på landsbygden samt lämnas
förslag till åtgärder för att åstadkomma en positiv utveckling.

Den moderna landsbygden utgår ifrån att vi kan utveckla den decen-
traliserade samhällsstruktur som Sverige haft under århundraden.
Landsbygdsutveckling handlar inte om att stöpa hela Sverige i samma
form. Vi har olika sätt att leva och organisera vårt samhälle beroende
på var i landet vi befinner oss. Dessa skillnader är en stor nationell
tillgång. En utveckling av den moderna landsbygden handlar om att låta
Sveriges landsbygd utvecklas från sina egna lokala förutsättningar. En
decentraliserad samhällsstruktur underlättar hushållning med naturresur-
ser och innebär att landets samlade ekonomiska resurser bättre kan tas
till vara. Hela Sverige ska leva - och utvecklas.

Grunden för en stabil utveckling på landsbygden är att basnäringar
som jord- och skogsbruk samt fiske kan utvecklas positivt. Produktion
av livsmedel och råvaror av olika slag utgör en viktig del i lands-
bygdens ekonomi. Jordbruket har också en avgörande roll för bevaran-
det av ett öppet och levande kulturlandskap. Här finns också utveck-
lingsmöjligheter i form av ett ökat intresse för boende på landsbygden,
men också i form av en ökad efterfrågan på nya miljöanpassade pro-
dukter.

Landsbygdens resurser bör tas till vara och utvecklas. Viktigast av
allt är människorna som bor där och vars skaparkraft och idéer är en
grundförutsättning för landsbygdens utveckling. Vi har inhämtat att ca
2 300 lokala utvecklingsgrupper för närvarande finns registrerade hos
Folkrörelserådet och att dessa lägger ned ett stort ideellt arbete för att
utveckla sin bygd. Många gånger har kvinnorna gått i spetsen för det
lokala utvecklingsarbetet. Vi kommer senare att redovisa olika åtgärder
för att förbättra förutsättningarna för kvinnors företagande m.m.

En viktig grupp för den framtida utvecklingen på landsbygden är
ungdomarna. Det gäller att på olika sätt ge dessa möjligheter att stanna
i sin hembygd och utveckla denna, eller att efter studier återvända till
sin hemort. Det är också viktigt med samverkan och nätverk mellan
olika ungdomsprojekt i landet. Vi anser att Glesbygdsmyndigheten, som
ansvarar för projektet Ung på landet, bör ta initiativ till att sådan sam-
verkan kan utvecklas. Därvid bör bl.a. insatser för nyföretagande bland
ungdom uppmärksammas.

Prop. 1993/94:140

57

En stabil och uthållig tillväxt i landet kan bara skapas om alla regio- Prop. 1993/94:140
ner är med och bidrar till denna tillväxt. En utveckling av den ekono-
miska aktiviteten i Sveriges landsbygd är därför viktig.

Näringslivets produktionsbetingelser förändras. Ny teknik och nya
möjligheter till avståndskommunikation får ökad betydelse. Arbetsfor-
merna, hur arbetet organiseras, blir mer avgörande för företagens ut-
veckling. Miljön sätter allt tydligare ramarna för såväl produktionsbe-
tingelser som företagsekonomiska bedömningar. Vi står inför en tid som
har större möjligheter att präglas av decentralisering, mångfald och
maktspridning.

Den mänskliga förmågan blir en allt mer strategisk resurs. Lands-
bygdspolitiken, måste byggas upp kring den enskilda människans idéer,
initiativkraft, ansvarskänsla, kunskap och arbetsinsats. För att få en
positiv utveckling av landsbygden krävs dels förbättringar av de allmän-
na förutsättningarna för tillväxt, dels särskilda insatser som rådgivning,
företagsstöd etc. För att detta skall lyckas måste behoven på lokal nivå
beaktas. Därför måste såväl planering som åtgärder utgå i från ett ned-
ifrån- och upp-perspektiv. Hur detta kan genomföras redovisas närmare
i nästa avsnitt, där den lokala, kommunala, regionala och centrala ni-
våns möjligheter och ansvar utvecklas.

De små och medelstora företagen är särskilt viktiga för att generera
utveckling och ny sysselsättning på landsbygden. Småföretagandet är
avgörande för att sysselsättningsökningen ska nå hela landet. Det min-
skar risken för överhettning i ekonomin och bidrar till att arbetslösheten
sänks utan att lönerna därför accelererar. När regeringen genom olika
åtgärder söker häva årtiondens diskriminering av de mindre företagen
kommer det att innebära en injektion för landsbygden. Flera faktorer är
centrala för att utveckla den moderna landsbygden. Många av dessa
grundar sig på landsbygdens förmåga, dvs. de där verksamma och
boendes förmåga, att kommunicera och ha ett utbyte med andra delar av
landet och den övriga omvärlden - utbyte i form av kunskaper, infor-
mation, personer, varor osv. Landsbygdens infrastrukturförsöijning är
därför av mycket central betydelse och en förutsättning för ekonomisk
utveckling.

Landsbygden är således en viktig resurs för att bryta den ekonomiska
stagnationen och att upprätta Sverige som en tillväxt- och företagarna-
tion med en stark och växande ekonomi. Den förnyelse av regionalpoli-
tiken som föreslås i denna proposition avser att ge landsbygden en
tydligare roll i arbetet för att nå detta mål.

58

7.2 Utvecklingsarbete för landsbygden

Regeringens bedömning: För att ta till vara landsbygdens till-
växtmöjligheter bör ett kraftfullt utvecklingsarbete bedrivas på
såväl lokal, kommunal, regional som central nivå. Det är viktigt
att alla nivåer och aktörer samverkar.

Det grundläggande utvecklingsarbetet utförs av lokala grupper,
vilka bör ges ett fortsatt stöd. Kommunerna deltar aktivt i lands-
bygdsarbetet. Länsstyrelserna har en viktig roll som pådrivande
och samordnande kraft för en aktiv landsbygdspolitik i länen. De
medel som länsstyrelserna tilldelas för regionala utvecklingsinsat-
ser bör kunna vara ett viktigt instrument för bygdeutvecklingen.
På central nivå har Glesbygdsmyndigheten en viktig uppgift.
Regeringen avser vidare att, genom tilldelning av ökade resurser,
förstärka det viktiga arbete som Folkrörelserådet Hela Sverige ska
leva bedriver.

Underlagsrapporter: I Glesbygdsmyndighetens idéskrift Landet vinner
betonas de lokala byutvecklingsgruppemas betydelse. Där föreslås att
bygden skall sättas i centrum och att byarörelsen bör disponera vissa
egna resurser för sitt utvecklingsarbete i form av en s.k. bygdepeng.
Bristande kunskap och negativa attityder hos politiker och tjänstemän
bedöms ofta blockera de lokala gruppernas arbete. I idéskriften föreslås
att kommunerna ska få ett betydligt större inflytande över landsbygdspo-
litiken och att resurser ska ställas till deras förfogande kopplat till kom-
munala landsbygdsprogram. Kommunala kontaktpersoner - byombuds-
män - bör utses. Länsstyrelsernas samordnande roll bör förstärkas och
utrymme ges för strategiskt utvecklingsarbete för landsbygden.

Remissinstanserna: När det gäller de lokala grupperna så finns det stor
vilja och intresse att utveckla den egna bygden. De lokala initiativen
anses vara en förutsättning för en positiv utveckling på landsbygden.
Därvid förutsätts de kommunala företrädarna vara lyhörda och progres-
siva vad gäller bygdens utveckling. Länsstyrelsen i Jönköpings län
framhåller att översiktsplanen mer aktivt bör utvecklas som ett instru-
ment för landsbygdsutveckling.

Utan ett stöd från kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter
anses det allmänt inte kunna ske någon lokal utveckling. En s.k. byg-
depeng anses av en del vara viktig för att ge de lokala grupperna vissa
resurser. Många remissinstanser framhåller dock att om en grupp skall
få medel så måste det krävas att de har en aktiv verksamhet och kan
visa upp en plan för denna inklusive ekonomiska förutsättningar. Sveri-
ges Hembygdsförbund och ABF-förbundet är tveksamma till ett gene-
rellt bidrag och menar att i så fall bör också studieförbund och hem-
bygdsföreningar få sådant. Några remissinstanser framhåller att det bör
vara en samfinansiering mellan länsstyrelse och kommun för den s.k.
bygdepengen.

Prop. 1993/94:140

59

När det gäller ansvarsfördelningen i landsbygdsarbetet anser de flesta Prop. 1993/94:140
remissinstanserna att kommunerna har ett huvudansvar men att länssty-
relsernas samordnande roll är viktig. Många framhåller också vikten av
att kommunerna utarbetar kommunala landsbygdsprogram.

Skälen för regeringens bedömning: I det följande redovisas regering-
ens syn på utvecklingsarbetet på lokal, kommunal, regional och central
nivå.

Lokal nivå

För att öka tillväxten i landet är det viktigt att lokalt mobilisera de
krafter och resurser som finns i bygden. Det gäller att utveckla närings-
livet och på olika sätt uppmuntra entreprenörer. Den moderna tekniken
ger stora möjligheter. Under senare år har det skett en utvidgning av
det lokala utvecklingsarbetet genom att människor på landsbygden har
gått samman för den egna bygdens utveckling. Det har gällt sockenråd,
byalag, samhälls- eller LRF-föreningar, bygdekommittéer m.fl. De har
det gemensamt att de i stor utsträckning arbetar ideellt för den egna
bygdens utveckling. Sätten att sluta sig samman varierar. Många gånger
har arbetet böijat i studiecirkelform, som sedan fått en fortsättning i
gemensamma projekt. På andra håll har t.ex. en idrottsförening eller en
hembygdsförening tagit ett ansvar utöver deras egentliga intresseom-
råden och arbetar brett med den egna bygdens utveckling. Den lokala
mobilisering som skett har ibland också haft sin utgångspunkt i kultur-
aktiviteter i bygden. En stark bygdekultur ger lokal identitet och stärker
självkänslan hos människorna.

På by-, socken- eller bygdenivå är förutsättningarna ofta goda för ett
folkligt förankrat utvecklingsarbete. Byarörelsen i dess olika former har
blivit en allt starkare kraft i samhällsutvecklingen. För närvarande finns
hos Folkrörelserådet ca 2 300 registrerade lokala utvecklingsgrupper.
Dessa har olika sammansättning och arbetssätt. I vissa fall har man gått
samman kring någon enstaka angelägenhet, medan man i andra fall
arbetar med omfattande byutvecklingsplaner. Arbetet i grupperna sker i
stor utsträckning på ideell basis. Folkrörelserådet har beräknat att varje
grupp i genomsnitt lägger ner mer än 900 timmar per år i ideellt arbete.
Totalt för landet innebär det omkring 2 miljoner timmar. En del av de
lokala grupperna får ett begränsat stöd i sitt arbete av bl.a. länsstyrel-
ser, Folkrörelserådet och Glesbygdsmyndigheten. Huvuddelen av arbe-
tet sker på ideell basis.

Regeringen bedömer att det utvecklingsarbete som bedrivs av de
lokala grupperna är en viktig del i en process där det gäller att alla kan
bidra till att skapa tillväxt, framtidstro och nya arbetstillfällen. De
lokala grupperna är också i många fall betydelsefulla i arbetet med att
pröva och utveckla nya modeller för servicelösningar. Det är därför
viktigt att de lokala gruppernas arbete ges stöd och fortsatt stimulans av
såväl kommuner som länsstyrelser. Därigenom kan också i viss ut-                 60

sträckning det i Glesbygdsmyndighetens idéskrift framförda önskemålet Prop. 1993/94:140
om en s.k. bygdepeng tillgodoses.

Kommunal nivå

Många kommuner är aktiva i utvecklingsarbetet för landsbygden. I
Jönköpings län har t.ex. utarbetats en modell för ett starkt kommunalt
engagemang i landsbygdsutveckling. På andra håll i landet genomförs
det kommunala landsbygdsarbetet på annat sätt. Många kommuner
saknas det dock fortfarande en kommunal strategi och en aktiv kommu-
nal insats for ett landsbygdsutvecklingsarbete. Initiativ från den lokala
nivån har inte alltid mötts av motsvarande engagemang på den kommu-
nala nivån.

Eftersom en mycket stor del av de lokala utvecklingsgruppernas
förslag vänder sig till den kommunala nivån är det viktigt att kommu-
nerna har en strategi för hur landsbygdsdelama långsiktigt bör utveck-
las. I en sådan strategi kan olika lokala gruppers insatser och åsikter
användas som viktiga inslag i den kommunala planeringen. I ett strate-
giarbete bör de lokala intressena kunna tas till vara och utmynna i
formulerade målsättningar för kommunens olika delar där också rollför-
delningen mellan den kommunala och den lokala nivån klargörs. En
nära samordning bör då ske med den kommunala översiktsplaneringen.
Denna bör vara en angelägenhet for alla kommunens invånare och stor
vikt bör läggas på landsbygdsområdena. Vi vill framhålla betydelsen av
att den mark- och fåstighetsanknutna regleringen används på ett ratio-
nellt och obyråkratiskt sätt. Arbetssätt och attityder kan behöva för-
ändras. Lagstiftningen skall ses över så att regleringen på olika områden
inte onödigtvis utgör ett hinder för en positiv utveckling i våra lands-
bygds- och glesbygdsområden.

Ett strategi- och programarbete bör bl.a. innehålla en analys av ar-
betsmarknaden. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt kvinnors och
ungdomars situation. I programarbetet kan också belysas boendefrågor
och hur tillgängligheten till offentlig och kommersiell service bör ut-
vecklas och samordnas. Samlingslokaler betydelsefulla för möjligheten
att nå ut med skilda kulturevenemang till glest bebyggda delar. Pro-
grammen bör därför också kunna belysa behovet av samlingslokaler
eller hur detta behov kan tillgodoses genom ett bättre utnyttjande av
andra lokaler som t.ex. skola och bibliotek. Att ta fram ett program får
inte vara ett självändamål, utan det bör vara ett verksamt instrument for
långsiktiga kommunala avvägningar och prioriteringar. Ett program bör
också innehålla en ekonomisk ram för dess olika delar samt uppgift om
vilka ekonomiska och personella resurser som vaije deltagande part är
beredd att ställa upp med. Programmen bör vara långsiktiga och kunna
ha sin grund i ambitioner och viljeinriktningar från den lokala nivån.

Med detta programarbete nås också målet att få en grund för kommu-
nernas och länens fysiska planeringsarbete. Alla utvecklingsprogram
kräver långsiktiga fysiska planer, som tar hänsyn till bl.a. miljöfaktorer.
Genom ett brett förankrat arbetssätt blir denna fysiska planering ett

61

viktigt instrument for att utveckla hela kommunen i ett långsiktigt per- Prop. 1993/94:140
spektiv.

Kommunerna avgör själva i vilken utsträckning de ser ett behov av
denna typ av programarbete. För att stimulera kommunerna till ett
aktivt strategiarbete för landsbygdsutveckling bör länsstyrelserna kunna
lämna bidrag av medlen for regionala utvecklingsinsatser till kommuner
som utarbetar sammanhållna program för landsbygdens utveckling -
intensifierade kommunala landsbygdsinsatser. Berörda kommuner bör
därvid svara for minst hälften av kostnaderna. Medlen bör bl.a. kunna
användas för att stödja de lokala utvecklingsgrupperna i deras arbete.

Regional nivå

Många länsstyrelser har landsbygdsutveckling och glesbygdsinsatser
som prioriterade områden i det regionalpolitiska arbetet. Sättet att be-
driva detta arbete varierar mellan länen. Regeringen har tidigare marke-
rat vikten av att länsstyrelserna ger hög prioritet åt denna typ av in-
satser. Vi vill betona angelägenheten av ett långsiktigt strategiskt pro-
gramarbete som grund för det regionala utvecklingsarbetet och att lands-
bygdsperspektivet därvid skall ingå som en viktig och naturtig del.

Regeringen har avsatt särskilda medel för länsgränsöverskridande
landsbygdsarbete bl.a. för Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län
samt för det sydsvenska projektet Aktion Skogs- och mellanbygd. Efter-
som landsbygdsproblemen inte är avgränsade till län och länsgränser är
det angeläget att det perspektivet beaktas.

Vi förutsätter att länsstyrelserna ger landsbygds- och glesbygdsinsat-
ser hög prioritet inte minst i samband med en förväntad intensifiering
av de kommunala landsbygdsinsatsema. Länsstyrelserna bör också, i
den mån så inte redan skett, utarbeta regionala landsbygdsutvecklings-
program. Det är av utomordentlig vikt att detta programarbete sker i
nära samråd med de organisationer som företräder landsbygden på olika
sätt. Av programmen bör bl.a. sambandet mellan den regionala, kom-
munala och lokala nivån framgå. För genomförande av åtgärder inom
ramen för sådana program kan länsstyrelsen begära särskilda medel från
regeringen. En förutsättning är dock att länsstyrelsen gjort en sådan
prioritering av de redan tilldelade regionala utvecklingsmedlen att man
själv svarar för en del av finansieringen.

Central nivå

Ett förstärkt utvecklingsarbete för landsbygden på lokal, kommunal och
regional nivå bör på ett verksamt sätt medverka till en positiv lands-
bygdsutveckling. Erfarenheterna från landsbygdskampanjen visade också
att en övervägande del av förslagen som kom fram riktade sig till någon
av de nämnda nivåerna.

Oavsett detta finns emellertid behov av insatser även på central nivå                  62

och då inte minst när det gäller sektorssamordning.

Glesbygdsmyndigheten har en viktig uppgift i att samordna olika Prop. 1993/94:140
sektorers verksamhet och åtgärder i glesbygden. Myndigheten bör in-
tensifiera detta arbete och ha löpande kontakt med centrala sektorsföre-
trädare för att informera sig om pågående förändringar. Regeringen
avser också att uppdra åt Glesbygdsmyndigheten att kartlägga i vilken
utsträckning och med vilka resultat länsstyrelserna utnyttjat sina möjlig-
heter att samordna statlig service.

På central nivå bedrivs sedan några år, som ett stöd åt de lokala
utvecklingsgrupperna, ett arbete av Folkrörelserådet Hela Sverige ska
leva. Rådet är en sammanslutning av ett 40-tal organisationer, vilka på
olika sätt har intresse av en positiv landsbygdsutveckling. Arbetet består
bl.a. i att stimulera och hjälpa fram byarörelser. Vi anser att den opi-
nionsbildning, rådgivning och utbildning som rådet bedriver är värdefull
och bör fortsätta.

Folkrörelserådet har fått statliga medel för sin verksamhet. För in-
nevarande år har regeringen beviljat 2 miljoner kronor. Mot bakgrund
av den intensifiering av landsbygdsarbetet som vi föreslagit, anser vi att
Folkrörelserådet bör ges fortsatt stöd for sin verksamhet. Vi avser
således bevilja Folkrörelserådet ett fortsatt stöd för det lokala utveck-
lingsarbetet under åren 1995 och 1996. Därefter bör en översyn och
utvärdering göras som underlag for ett mera långsiktigt ställningstagan-
de till arbetssätt, roll, finansiering m.m.

Vi vill här också nämna, att regeringen (Civildepartementet) nyligen
uppdragit åt Folkrörelserådet att arbeta med frågor om ideellt arbete på
landsbygden, innebärande bl.a. att verka för ökat samarbete mellan
lokala grupper, kommuner och landsting i frågor som rör invånarnas
egna möjligheter att fatta beslut på det lokala planet.

Regeringen (Civildepartementet) har vidare tillsatt Beredningen för
främjande av den ideella sektorns utveckling. Ett särskilt anslag har
införts i syfte att stimulera, underlätta och stödja nyskapande barn- och
ungdomsverksamhet inom den ideella sektorn. Utvecklingsarbetet syftar
till att utöka den ideella sektorns roll i samhällslivet, främst genom
bättre samspel med den privata och offentliga sektorn. Vi stödjer också
uppbyggnaden av vissa kunskapscentra för information till allmänhet
och föreningar om ideell verksamhet, t.ex. om hur olika verksamheter
kan startas som ett komplement till de offentliga.

Utöver nämnda organ finns flera andra aktörer på central nivå, vars
arbete är viktigt for landsbygdsutvecklingen. Vi återkommer senare till
Konsumentverkets roll vad gäller kommersiell service, men vi vill här
också nämna exempelvis NUTEK, Jordbruksverket, Naturvårdsverket,
Boverket och AMS. Samtliga dessa bör ha ett nära samarbete med
Glesbygdsmyndigheten för att ett effektivt utvecklingsarbete ska kunna
åstadkommas.

63

7.3 Företagsutveckling

Prop. 1993/94:140

Regeringens förslag: Ett landsbygdsstöd på högst 450 000 kr och
med differentierade stödnivåer inrättas. Stödet kan lämnas till
såväl s.k. hårda som mjuka investeringar med högst nämnda
belopp per ändamål under en treårsperiod.

Stödet ersätter hittillsvarande små lokaliserings- och utveck-
lingsbidrag i de regionalpolitiska stödområdena samt glesbygds-
stöd i glesbygdsområden. Stödet ska också kunna lämnas i lands-
bygdsområden som avgränsas av länsstyrelsen.

Regeringens bedömning: Landsbygdsstödet bör kompletteras
med förstärkt rådgivning i olika former.

Underlagsrapporter: Synsättet överensstämmer med vårt, men något
konkret förslag lämnas inte.

Glesbygdsmyndigheten föreslår bl.a. att glesbygdsstödet och det
regionalpolitiska företagsstödet bör göras enklare och mer enhetliga.
Myndigheten framhåller också att tillgången på riskvilligt kapital måste
öka och att det regionalpolitiska stödet bör medverka till att nyetable-
ring av företag kan ske i hela landet. Ett annat förslag är att kravet på
tillfredsställande lönsamhet för att få stöd bör kunna slopas för ideella
organisationer och intresseorganisationer som i övrigt uppfyller villko-
ren för stöd. Myndigheten framhåller också att verksamheter som har
nära anknytning till offentlig service inte bör uteslutas från möjligheten
att få glesbygdsstöd. Vidare föreslår myndigheten att bidrag till s.k.
mjuka investeringar skall kunna lämnas utan samband med andra inve-
steringar. Två av de nuvarande stödformerna inom glesbygdsstödet,
stöd till godstransporter respektive hemarbete, föreslås utgå ur förord-
ningen.

NUTEK föreslår att det införs ett enklare ansökningsförfarande för
småföretag, där rutiner från glesbygdsstödet tas till vara. Verket menar
att det administrativa arbetet hos den stödsökande måste stå i rimlig
proportion till de belopp som ansökan avser.

Riksrevisionsverket föreslår bl.a. att gränsdragningen mellan gles-
bygdsstöd och lokaliseringsbidrag ses över för att åstadkomma en effek-
tivare stödgivning. Av RRV:s rapport kan slutsatsen dras att glesbygds-
stödet uppfattas som den smidigaste stödformen bl.a. eftersom kraven i
olika avseenden är mindre.

I Glesbygdsmyndighetens samtliga tre idéskrifter framhålls bl.a.
betydelsen av uppmuntran, råd och utbildning för att skapa ett gynnsamt
klimat för foretagssatsningar. Vidare tas olika skattefrågor upp, bl.a.
behovet av kvittningsrätt för småföretag.

Remissinstanserna: Glesbygdsmyndigheten har inhämtat synpunkter på
sin utvärderingsrapport om glesbygdsstödet från ett stort antal myndig-
heter, kommuner och organisationer. Dessa har genomgående en positiv

64

syn på glesbygdsstödet som stödform. Det beskrivs allmänt som ända-
målsenligt, flexibelt, enkelt och lätthanterligt. Flertalet remissinstanser
stöder tanken på att s.k. mjuka investeringar skall kunna ges stöd utan
samband med stöd till andra investeringar. Vad gäller myndighetens
förslag att kunna ge stöd till verksamheter med anknytning till offentlig
service är reaktionen blandad. Kommunerna är i allmänhet positiva
medan länsstyrelserna och Konkurrensverket i huvudsak är kritiska.

Beträffande NUTEK.s förslag om förenklade rutiner för småföretag
har synpunkter lämnats av ett trettiotal remissinstanser. Dessa är eniga
om fördelarna med ett enklare ansökningsförfarande för mindre företag.
Flera instanser anser att glesbygdsstödets handläggning fungerar bra och
bör ses som förebild.

Många remissinstanser behandlar frågor om skatter och avgifter och
framhåller t.ex. att kvittningsrätten har stor betydelse för näringslivets
utveckling.

Skälen för regeringens förslag och bedömning:

Landsbygdsstöd

Regionalpolitiskt företagsstöd i form av lokaliseringsstöd har funnits
sedan år 1965 och har vid åtskilliga tillfallen förändrats. Vi återkommer
till det i avsnitt 8, varför vi här endast tar upp några frågor som belyser
skillnaden gentemot glesbygdsstödet och är av särskilt intresse för ut-
formningen av det nya landsbygdsstödet.

Lokaliseringsstöd i form av lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån
kan lämnas i samband med investeringar i byggnader och maskiner
m.m. En förutsättning för lokaliseringsbidrag är enligt gällande regler
att sysselsättningen ökar i företaget. Härutöver kan utvecklingsbidrag
lämnas till s.k. mjuka investeringar, t.ex. marknadsföring, produkt-
utveckling och utbildning. För utvecklingsbidrag finns inget krav på
ökad sysselsättning. För lokaliseringsstödet finns regler för vilka verk-
samheter som är stödberättigade.

Glesbygdsstöd i form av stöd till företag inrättades under 1970-talet
som ett stöd för ökad sysselsättning i glesbygderna och i skärgårdsom-
rådena. Stödet har successivt förändrats. Enligt gällande regler kan
bidrag i form av avskrivningslån lämnas med maximalt 50 % av god-
känd kostnad för investeringar i byggnader och maskiner m.m. Bidrag
kan också lämnas till s.k. mjuka investeringar i samband med stöd till
investeringar i byggnader etc. Högsta bidragsbelopp är 450 000 kr.
Eftersom småföretag i glesbygd ibland saknar möjlighet att lämna
fullgod säkerhet för lån i bank, finns möjlighet att komplettera bidraget
med kreditgaranti för sådant lån. Något formellt sysselsättnings-
ökningskrav finns inte, utan i förordningen om glesbygdsstöd anges
endast att stödet ska ge sysselsättning åt den bofasta befolkningen. För
glesbygdsstödet gäller heller ingen begränsning vad avser stödberättiga-
de verksamheter. Såväl lokaliserings- som glesbygdsstödet har haft
positiva effekter på sysselsättningen. Stöd till små företag i regionalpoli-

Prop. 1993/94:140

65

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

tiskt prioriterade områden bör därför kunna lämnas även i fortsättningen Prop. 1993/94:140
och även öka i omfattning. Främst lokaliseringsstödet har dock i vissa
avseenden visat sig mindre väl anpassat till små investeringar. Inom
stödområdena har de båda stödformerna ibland också framstått som
alternativ till varandra. Utvärderingarna har visat att såväl företag som
handläggande myndighet bl.a. därför upplever vissa svårigheter i till-
lämpningen av stödformerna. Utvärderingarna och remissinstanserna
förefaller i stort sett eniga om att de principer som utvecklats inom
ramen for glesbygdsstödet är de smidigaste för såväl företag som hand-
läggande myndighet. Utvärderingarna visar också att andelen kvinnor
som har fått stöd är förhållandevis låg och att kvinnor ofta upplever att
de missgynnas av det nuvarande stödsystemet.

Regeringen föreslår att en ny enkel stödform införs för mindre före-
tag i såväl de regionalpolitiska stödområdena som i glesbygds- och
landsbygdsområden.

Det primära syftet med det nya småföretagsstödet är att stimulera
investeringar som främjar sysselsättning och tillväxt i berörda områden.
Stödet skall vara enkelt att tillämpa för företag och beslutande myndig-
het. Glesbygdsstödets enkla regler bör därför bilda grunden för det nya
landsbygdsstödet. Det nya stödet bör därutöver utformas på ett sådant
sätt att det bättre passar kvinnor som vill starta eller utveckla företag.

Stöd bör kunna lämnas till alla privata företag, oavsett bransch, som
bedriver verksamhet på marknadsmässiga villkor. Med denna inriktning
får det nya landsbygdsstödet samma breda användning som glesbygds-
stödet, vilket innebär en utvidgning i förhållande till det nuvarande
lokaliseringsstödet. Vi vill dock understryka att länsstyrelsen vid sin
prövning av en ansökan måste beakta, att ett eventuellt stöd inte får ge
konkurrenssnedvridande effekter på den lokala marknaden.

Regering och riksdag har tidigare, i samband med att det särskilda
åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige upphörde, uttalat att
medlen för regionala utvecklingsinsatser skall kunna användas för att
stärka jordbruksnäringen och till verksamheter som bedrivs i kombina-
tion med jordbruksföretag. Det nya landsbygdsstödet bör därför tills
vidare kunna beviljas för investeringar i jordbruksföretag på samma
villkor och inom samma avgränsade områden som för övriga småföretag
i de län, som tidigare berördes av åtgärdsprogrammet. I övriga delar av
landet bör stöd endast kunna lämnas för investeringar i kombinations-
verksamheter till jordbruket.

Glesbygdsmyndigheten har föreslagit att verksamheter som har en
nära anknytning till offentlig service inte bör uteslutas från möjligheten
att få glesbygdsstöd. Vi vill med anledning därav nämna, att det före-
slagna landsbygdsstödet inte innehåller några formella begränsningar
vad gäller stödberättigade verksamheter. Det kan t.ex. användas för att
tillskapa ny serviceverksamhet i en bygd. Det vi kan tänka oss är att i
en avlägsen bygd ge stöd till en servicefunktion, där en lösning i offent-
lig regi inte kommit till stånd. Stöd bör dock inte lämnas till verksam-
heter som är finansierade med medel från den offentliga sektorn, efter-
som grundregeln är att stödberättigad verksamhet skall bedrivas på                  66

marknadsmässiga villkor.

Landsbygdsstöd bör kunna lämnas till s.k. hårda investeringar i t.ex. Prop. 1993/94:140
byggnader, maskiner, utrustning och markanläggningar och/eller till
s.k. mjuka investeringar i t.ex. produktutveckling och marknadsföring.

Länsstyrelsen skall bedöma om verksamheten kan väntas få en till-
fredsställande lönsamhet så att företagare och anställda ges en varaktig
sysselsättning. För de allra minsta foretagen kan emellertid dessa krav
inte ställas alltför högt för den enskilda investeringen utan där bör
hänsyn tas till den sökandes totala försörjningssituation.

Stöd får under en treårsperiod lämnas med dels högst 450 000 kr i
samband med hårda investeringar, dels högst 450 000 kr för mjuka
investeringar. Vid beräkning av det maximala beloppet skall hänsyn tas
till eventuella andra offentliga bidrag till dessa investeringar.

Stödets utformning överensstämmer i dessa avseenden med EES-av-
talets regler om s.k. försumbart stöd. Med hänsyn till bl.a. att all privat
företagsamhet blir stödberättigad måste länsstyrelsen, som tidigare
nämnts, särskilt beakta de lokala konkurrensförhållandena vid bered-
ningen av ansökningar. Stödet får sålunda inte snedvrida konkurrensen
mellan olika näringsidkare.

Det nya landsbygdsstödet skall kunna lämnas som bidrag i form av
avskrivningslån. Det maximala bidragets storlek bör variera med hänsyn
till de regionala problemens svårighetsgrad, vilket innebär en differenti-
ering av stödnivån mellan glesbygdsområden, regionalpolitiska stödom-
råden och landsbygdsområden i en fallande skala. Innebörden av detta
redovisas i det följande.

Glesbygdsområden

Det bör även i fortsättningen vara en uppgift för regeringen att ange
närmare riktlinjer för hur länsstyrelserna ska avgränsa glesbygdsom-
råden. Med glesbygd avser vi stora sammanhängande områden med gles
bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning och service. Vi vill
särskilt understryka att det gäller områden på långt avstånd ftån större
orter. Samtidigt måste länsstyrelsen givetvis ta hänsyn till de specifika
förhållandena i vaije område. Det kan t.ex. gälla speciella struktur-
problem eller områdets tillgänglighet som följd av vägnät, allmänna
kommunikationer, skärgård etc. Vi utgår givetvis ifrån att länsstyrelser-
na har ett nära samråd med lokala utvecklingsgrupper, kommuner och
andra organ, som arbetar med glesbygdsfrågor.

För att undvika alltför stora skillnader vad gäller avgränsning av
glesbygdsområden bör t.ex. länsstyrelserna i län som gränsar till var-
andra samråda. Det bör vara en uppgift för Glesbygdsmyndigheten att
följa upp att en enhetlig praxis utvecklas.

I de avgränsade glesbygdsområdena ska landsbygdsstöd kunna lämnas
på i princip samma villkor som för nuvarande glesbygdsstöd, dvs.
maximalt 50 % i bidrag av den godkända investeringskostnaden.

67

Regionalpolitiska stödområden

I de delar av stödområde 1 som inte avgränsats som glesbygd ska lands-
bygdsstöd kunna lämnas med högst 35 % av investeringskostnaden.

I de delar av stödområde 2 och tillfälliga stödområden som inte av-
gränsats som glesbygd ska landsbygdsstöd normalt kunna lämnas med
högst 20 %. Om regeringen for dessa stödområden beslutat att tillfälligt
lämna lokaliseringsstöd med högre procentsats gäller denna även for
landsbygdsstödet.

Landsbygdsområden

Med landsbygd avser vi områden med liknande egenskaper som gles-
bygden men där glesheten är mindre påtaglig och avstånden till större
servicecentra inte är lika långa. Det bör vara en uppgift for regeringen
att ange närmare riktlinjer for hur länsstyrelserna ska avgränsa lands-
bygdsområden.

Av vad vi nyss sagt framgår att den maximala stödandelen för lands-
bygdsstödet i de regionalpolitiska stödområdet bestäms av om ett företag
ligger i glesbygd eller i övrigt stödområde. Avgränsning av landsbygds-
områden blir därmed aktuell enbart utanför detta område, vilket rör i
första hand södra Sverige. En strikt tillämpning av de generella riktlin-
jerna för glesbygdsområdesavgränsning torde för övrigt leda till att
glesbygdsområdena får en relativt begränsad omfattning i denna del av
landet, och att det där i stället kommer att finnas relativt omfattande
landsbygdsområden.

Avgränsningen av landsbygdsområden bör, som nyss nämnts, göras
utifrån samma principer som för glesbygdsområdena, men med något
lägre krav på vad som ska betraktas som långt avstånd till de större
tätorterna. Även vid denna avgränsning bör givetvis de specifika för-
hållandena i varje område beaktas och samråd ske med berörda organ
som arbetar med utvecklingsfrågor i sådana områden.

I de avgränsade landsbygdsområdena får det maximala stödet uppgå
till högst 20 %.

Vi har därmed angivit de tre typer av geografiska områden som
avgör hur stort det maximala landsbygdsstödet får vara. I detta sam-
manhang vill vi också nämna en speciell typ av landsbygdsområden,
nämligen de som betecknas som skärgårdsområden. Inte heller här finns
någon enhetlig definition eller homogenitet. Det finns storstadsnära
skärgård med vissa förutsättningar och problem liksom t.ex. små öar
utmed Norrlandskusten med andra förutsättningar. Förhållandena är
också olika för öar med respektive utan fäst landförbindelse. Ytterligare
skillnader kan lyftas fram, men från stödsynpunkt är det väsentliga att
länsstyrelserna vid avgränsningen av glesbygds- och landsbygdsområde-
na väger in de specifika lokala förutsättningarna i vaije skärgårdsom-
råde. Vad gäller övriga glesbygds- och landsbygdsutvecklande åtgärder
bör de i huvudsak vara tillämpliga även i skärgårdsområdena. I vissa
avseenden har dock skärgården en speciell situation. Regeringen har

Prop. 1993/94:140

68

därför tillkallat en utredning (Jo 1993:02) om förutsättningarna för en Prop. 1993/94:140
levande skärgård, som kommer att lämna en rapport senare i år.

Det landsbygdsstöd vi nu föreslagit bör underlätta investeringsmöjlig-
heterna för småföretagen i berörda områden. Därutöver menar vi att, på
samma sätt som hittills gällt för glesbygdsstödet, bör avskrivningslån
kunna kompletteras med en kreditgaranti för lån. Kreditgaranti kan även
lämnas för lån till rörelsekapital i samband med stöd till investeringar.
Avskrivning och kreditgaranti får tillsammans täcka högst 80 % av
godkänd investeringskostnad och rörelsekapital

Såsom senare redovisas i avsnitt 8.4.2 har verksamheter som drivs av
kvinnor fått en relativt låg andel stöd inom ramen för de nuvarande
stödsystemen. Tänkbara förklaringar till detta kan vara relativt höga
krav på ökad sysselsättning eller normer som har utarbetats av vissa
länsstyrelser om ett lägsta investeringsbelopp för att en ansökan skall
bifallas.

Vi anser att något formellt krav på ökad sysselsättning inte bör finnas
inom landsbygdsstödets ram, även om ökad sysselsättning också fort-
sättningsvis bör väga tungt vid en samlad bedömning av en ansökan.

Regeringen anser vidare, att små investeringar inte skall diskrimine-
ras. Tvärtom anser vi, att eftersom ökat företagande bland kvinnor är
angeläget och ansökningar från kvinnor ofta rör små investeringar, så
bör ansökningar om mindre belopp underlättas. Vi föreslår därför, att
det inom ramen för landsbygdsstödet ges möjlighet att lämna s.k. mik-
rostöd på högst 20 000 kr. De generella kraven på underlagsmaterial
och uppföljning som gäller för landsbygdsstödet i övrigt kan för sådana
stöd ställas lägre. Även vad gäller stödnivå bör en flexibel tillämpning
kunna ske oavsett om det gäller regionalpolitiskt stödområde eller gles-
bygds- och landsbygdsområden. Mikrostödet får dock inte vara högre
än 50 % av godkänd kostnad.

Det bör i övrigt vara en uppgift för regeringen att utforma de närma-
re reglerna för det nya landsbygdsstödet.

Avslutningsvis vill vi kommentera Glesbygdsmyndighetens förslag
om att slopa vissa stödformer inom det nuvarande glesbygdsstödet. Det
ena förslaget gäller stödet till hemarbete, som för närvarande kan läm-
nas i glesbygdsområden inom de regionalpolitiska stödområdena 1 och
2. Vi menar att även om detta stöd är mycket lite utnyttjat, så är detta
inte skäl nog för ett slopande. I stället vill vi påminna om den möjlighet
att använda detta stöd, som angavs i den senaste regionalpolitiska pro-
positionen. Tanken är, att den moderna tekniken ger ökade förutsätt-
ningar för att i glesbygd utföra arbete på distans åt företag på större
orter. Denna stödmöjlighet bör därför finnas även inom det föreslagna
landsbygdsstödet och kunna lämnas i alla glesbygdsområden.

Vad gäller godstransportstödet inom glesbygdsstödet, som kan lämnas
om det finns särskilda skäl, har det sitt ursprung i stödet till samhällelig
service som upphörde som särskild stödform år 1990. I samband där-
med föreslog regeringen att godstransportstödet tills vidare, i avvaktan
på en pågående utredning om det regionalpolitiska transportstödet,
skulle föras in under glesbygdsstödet till företag. Utredningen lämnade                  69

emellertid inget förslag i denna fråga. Däremot har Glesbygdsmyndig-

heten nu föreslagit att glesbygdsstödets särskilda transportstöd bör Prop. 1993/94:140
inordnas i det regionalpolitiska transportstödet. Enligt vår mening är
detta olämpligt av flera skäl, bl.a. har de båda stödtyperna helt olika
syften och inriktning. Vidare är den geografiska inriktningen i stora
stycken inte densamma, vilket t.ex. skulle innebära att godstransportstö-
det i skärgården, som varit det vanligaste tillämpningsområdet, skulle
falla bort. Å andra sidan anser vi heller inte att det är motiverat att i det
nya landsbygdsstödet inrymma detta speciella transportstöd med sitt
ursprung i stödet till samhällelig service. Enligt vår mening bör i stället
transportstödslösningar, som kan vara nödvändiga i vissa fall i skär-
gårdsområdena, fortsättningsvis kunna åstadkommas inom ramen för
den regionala projektverksamheten. Denna metod har för övrigt prövats
tidigare i vissa län.

Rådgivning m.m.

Det nya landsbygdsstödet tar till vara de goda erfarenheterna av det
hittillsvarande glesbygdsstödet samtidigt som möjlighet till företagsstöd
öppnas även för landsbygdsområden som hittills saknat denna möjlighet.
För den som vill starta eller utveckla ett företag krävs emellertid ofta,
och på så nära håll som möjligt, tillgång till rådgivning i ekonomi,
produktkunskap, marknadsföring etc. Det är viktigt att sådan rådgivning
är anpassad till olika verksamheters eller gruppers speciella förutsätt-
ningar och behov. Eftersom nyföretagandet jämförelsevis är lågt bland
kvinnor behövs t.ex. åtgärder för att stimulera kvinnors företagande till
vilka vi återkommer i avsnitt 8.7.3.

Riksdagen har nyligen på vårt förslag beslutat om väsentliga ändring-
ar av skattereglerna för verksamhet som bedrivs som enskild närings-
verksamhet eller handelsbolag. Inte minst viktigt för småföretag är
återinförandet av kvittningsrätt av underskott i verksamhet. Ett annat
viktigt inslag är att all näringsverksamhet som en enskild näringsidkare
bedriver hänförs till en och samma förvärvskälla. Härigenom åstadkoms
en automatisk utjämning mellan skilda verksamheter. För t.ex. en jord-
brukare som vill satsa på någon kombinationsverksamhet innebär detta
att underskott och överskott kan kvittas mot varandra i såväl skatte- som
avgiftshänseende. De nya kvittningsreglema innebär också att den som
är anställd men parallellt vill starta eget har möjlighet att kvitta under-
skott i den egna verksamheten mot inkomsten av tjänst under de fem
första verksamhetsåren.

En verksamhet med speciella förutsättningar och som fått ökad upp-
märksamhet, inte minst i samband med förändringar inom den offentliga
sektorn, är det kooperativa nyföretagandet. Regeringen lämnar via
Civildepartementet ett visst ekonomiskt stöd till kooperativ utveckling.
För innevarande år disponeras 4,5 miljoner kronor för detta ändamål.
Medlen används i huvudsak för uppbyggnad av s.k. lokala kooperativa
utvecklingscentra (LKU). Dessa centra sprider information om de koo-
perativa företagsformerna samt ger stöd och råd till dem som vill starta                  7Q

kooperativa småföretag. En av RRV utförd utvärdering av stödet till

kooperativ utveckling visar på mycket positiva effekter på det kooperati- Prop. 1993/94:140
va ny företagandet och att detta kunnat ske till en låg kostnad. Utöver
nämnda medel har Civildepartementet under de två senaste budgetåren
tillförts 1,25 miljoner kronor av regionalpolitiska medel för stöd till
särskilda kooperativa projekt inom det regionalpolitiska stödområdet.
Dessa medel har bl.a. använts för projekt där lokala kooperativa ut-
vecklingscentra, kommuner, arbetsförmedlingar m.fl. tillsammans ger
rådgivning och utbildning till grupper av arbetslösa i syfte att få till
stånd företagsetableringar i kooperativ form.

Med hänsyn till de speciella förutsättningar som denna företagsform
arbetar under, och att specialistkompetens för rådgivning ofta saknas på
detta område, är vi beredda att fördubbla det särskilda stödet till koo-
perativ utveckling som Civildepartementet disponerar for förstärkta
insatser i det regionalpolitiska stödområdet. Vi vill också uppmärksam-
ma länsstyrelserna på möjligheten att med de regionala utvecklingsmed-
len medverka till kooperativ utveckling på landsbygden. Så sker för
övrigt redan i flera län.

Ett ökat samarbete mellan kooperativa utvecklingscentra och bl.a. de
regionala utvecklingsbolagen bör enligt vår mening ge positiva samord-
ningseffekter genom förening av kunskap om kooperation med företags-
ekonomisk kompetens.

Sedan en längre tid bedriver ALA-gruppen vid Sveriges lantbruksuni-
versitet ett utvecklingsarbete för ny näringsverksamhet på landsbygden.
Det gäller t.ex. småskalig livsmedels-, textil- eller träförädling, lands-
bygdsturism, småskaliga bioenergisystem osv. Arbetet bedrivs i samar-
bete med bl.a. Glesbygdsmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket
och Lantbrukarnas riksförbund. Gruppen har ett riksomfattande nätverk
bestående av lokala grupper, kommuner, länsstyrelser och andra myn-
digheter.

Enligt vår mening måste rådgivningsverksamheten finnas så nära de
lokala intressenterna som möjligt. Samtidigt kan det finnas behov av ett
visst nationellt stöd för kompetensutveckling och erfarenhetsöverföring
som inte finns tillgängtig lokalt eller regionalt. Det arbete som
ALA-gruppen bedriver bör kunna utvecklas ytterligare på detta område.
Verksamheten bör vara nära kopplad till Glesbygdsmyndighetens ut-
vecklingsarbete och vi kommer senare under anslagsavsnittet att föreslå
att myndighetens anslag under en treårsperiod räknas upp med 2 miljo-
ner kronor per år för förstärkt medverkan i ALA-gruppens arbete med
landsbygdsutveckling.

Vi vill också framhålla den rådgivning och utbildning som bedrivs av
Jordbruksverket under beteckningen Företagsutveckling på landsbygden.
Verket har under de senaste åren bl.a. särskilt arbetat med kvinnors
företagande på landsbygden, dels via stipendier, dels via olika utbild-
ningsinsatser samt nätverksbyggande. Verket bedriver också utveck-
lingsprojekt inom bl.a. bioenergiproduktion, småskalig livsmedelspro-
duktion och landsbygdsturism.

Över hela landet, men företrädesvis i norra Sverige, bedriver s.k.
landsbygdsrådgivare ett angeläget arbete genom att stödja och lotsa                  71

enskildas initiativ till ett genomförande. Ett 70-tal av dem har kommu-

ner som arbetsgivare, men flera är anställda av hushållningssällskapen. Prop. 1993/94:140
Eftersom förhållandena varierar mellan länen är det viktigaste att råd-
givningen finns tillgänglig och länsstyrelserna bör kunna medverka i
finansieringen av rådgivning för lokal utveckling.

7.4 Kommersiell service

Regeringens förslag: Investeringsstödet höjs till maximalt 85 %
av kostnaden vid investeringar som påtvingas handlaren till följd
av ändringar i lagstiftning.

Servicebidraget höjs från maximalt 100 000 till 150 000 kr per
år.

Regeringens bedömning: En rimlig dagligvaruförsörjning är en
av grundförutsättningarna för glesbygdens fortlevnad och utveck-
ling. För att lanthandeln ska kunna bevaras och utvecklas behövs
ett samlat agerande av alla aktörer och på lokal, kommunal,
regional och central nivå.

Underlagsrapporter: Konsumentverket har under hösten 1993 genom-
fört en utvärdering av stödet till kommersiell service i glesbygd. En
rapport överlämnades till Arbetsmarknadsdepartementet i slutet av
januari i år, varför någon remissbehandling inte har kunnat genomföras.
Utvärderingen visar att stödet har förbättrat butikernas överlevnadsmöj-
ligheter, att stödets utformning är bra och att länsstyrelsernas handlägg-
ning av stödet fungerar väl. En mer ändamålsenlig kommunal varuför-
söijningsplanering och prioritering av strategiska serviceorter efterlyses
däremot.

Verket föreslår att servicebidragets maximibelopp höjs till 125 000 kr
per år. Vidare föreslås att investeringar till följd av ökade miljökrav och
till utökad service i butik skall kunna berättiga till avskrivningslån som
motsvarar upp till 85 % av den godkända kostnaden för investeringen
om det finns särskilda skäl.

Konsumentverket föreslår också att länsstyrelserna ges i uppdrag att
under första halvåret 1994 kalla till regionala överläggningar med repre-
sentanter för handeln, distributörerna och kommunerna i syfte att dis-
kutera möjliga åtgärder för att tillförsäkra rimliga distributionsvillkor
för glesbygds- och skärgårdshandeln samt för att undersöka vilka direk-
ta möjligheter som finns till samdistribution och hur denna kan organi-
seras.

72

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna förutsättningar

Det sedan 20 år befintliga stödet till kommersiell service i glesbygd har
starkt bidragit till att det fortfarande finns ett relativt spritt butiksnät,
även om utglesningen fortsatt. Under senare tid har allt fler problem
kunnat noteras, som kan komma att få allvarliga konsekvenser för små
butiker i glesbygden.

Handelns utredningsinstitut har i en prognos bedömt att nästan hälften
av de glesbygdsbutiker som fanns år 1990 kommer att ha försvunnit till
år 2000. Eftersom många av dessa ofta är sista butiken på respektive ort
riskerar avståndet till närmaste butik därmed att öka dramatiskt för
många glesbygdsboende. Även Konsumentverket noterar i sina analyser
en viss ökning i nedläggningstakten under 1990-talet. Ungefär 30 buti-
ker som tidigare fått glesbygdsstöd läggs ned årligen.

De svårigheter som glesbygdsbutikema har, hänger bl.a. samman
med konkurrensen från stormarknader eller andra butiker med lågpris-
profil i större orter, distributionsfrågor dvs. grossistledets önskan om att
reducera sina kostnader vilket medför nackdelar för lanthandeln, om-
budsverksamheten där ersättningen anses otillräcklig eller verksamheten
hotas av nedläggning.

Därutöver kan noteras att förändringar på lagstiftningens område med
jämna mellanrum förorsakar lanthandeln investeringskostnader som inte
ger ökade intäkter, eftersom kundunderlaget är mer eller mindre givet.
Resultatet blir därmed ytterligare försvagad lönsamhet. Lagstiftnings-
förändringar har t.ex. krävt olika miljöinvesteringar, bl.a. vid över-
gången till blyfri bensin i mitten på 1980-talet.

De problem som nämnts är ofta ganska små som enskilda företeelser
men ger sammantaget närmast förödande effekter for en verksamhet
som redan arbetar med mycket små marginaler. En nedläggning som
kan bli följden drabbar då inte enbart handlaren och kunderna utan får
även ekonomiska konsekvenser för kommunen m.fl. Den samhällseko-
nomiska förlusten vid en nedläggning har beräknats av Konsumentver-
ket vid olika tillfällen. I en nyligen genomförd studie av förhållandena
på en ort i Värmland beräknades den samhällsekonomiska förlusten till
drygt 600 000 kr det första året.

Det är mot ovannämnda bakgrund som vi i det följande föreslår dels
vissa förbättringar av det statliga stödet till kommersiell service, dels ett
samlat agerande från alla de aktörer som på olika sätt har betydelse för
lanthandelns överlevnad.

Stödet till kommersiell service

För stöd till kommersiell service i glesbygd är det tillgången på service
som är avgörande för vilka orter och därmed butiker som bör kunna
komma i fråga för stöd. Här måste ett annat synsätt tillämpas än vad
som tidigare redovisats för landsbygdsstödet till företag. Bland annat

Prop. 1993/94:140

73

bör beaktas avstånd till närmaste butik for avgränsning av vad som bör Prop. 1993/94:140
betraktas som serviceglesa områden. Vidare förutsätts bl.a. att kommu-
nen har planerat sin varuförsörjning så att behovet av stöd kan be-
dömas.

Någon ändring av bedömningsgrunderna för att bestämma områden
eller orter där stöd till kommersiell service kan lämnas föreslås inte.
Det bör liksom hittills vara en uppgift för Konsumentverket, som noga
följer dessa frågor, att lämna riktlinjer för den närmare tillämpningen.

Stöd till kommersiell service kan lämnas som investeringsstöd, servi-
cebidrag och hemsändningsbidrag. Under förra budgetåret lämnades
stöd med drygt 38 miljoner kronor, vilket var något mindre än året
innan. Investeringsstödet minskade kraftigt jämfört med de senaste åren.
Däremot ökade servicebidraget såväl vad gäller antal butiker som ut-
betalat belopp. Det var ca 130 butiker som fick dela på drygt 11 miljo-
ner kronor. Stödet till hemsändning av varor låg kvar på ungefär oför-
ändrad nivå eller 5,5 miljoner kronor.

Stöd till investeringar i glesbygdsbutiker kan lämnas med högst 50 %
av investeringskostnaden. Denna bestämmelse har gällt sedan stödets
tillkomst och bör enligt vår mening även i fortsättningen vara den gene-
rella utgångspunkten.

Under de senaste åren har, som nämnts, skärpt lagstiftning, främst på
miljöområdet, inneburit krav på investeringar av olika slag hos butiker
och bensinstationer. Det är enligt vår mening inte rimligt att staten,
samtidigt som den med olika medel försöker slå vakt om dagligvaruför-
sörjningen i glesbygd, genom olika ålägganden äventyrar samma buti-
kers existens. Eftersom sådana av miljöskäl ändå anses nödvändiga i
vissa fall, måste staten då ha möjlighet att kompensera glesbygdsbutiker
genom att avlasta dem en större del av investeringskostnaden.

I mitten på 1980-talet, vid övergången till blyfri bensin, medgavs
under några år förhöjt stöd till 75 % för att avlasta glesbygdshandeln
den ekonomiska börda som tilläggsinvesteringar vid bensinpumparna
innebar. För närvarande är samma problematik aktuell när det gäller
bensingasåtervinning vid bensinförsäljning samt beslut om att minska
användningen av freoner i kylanläggningar.

Vi föreslår att investeringar som åläggs butikerna genom lagstiftning
bör kunna få förhöjt stöd upp till 85 % av den godkända kostnaden. Det
bör vara en uppgift för regeringen att besluta om stödets närmare ut-
formning. Regeringen avser härvid att låta Konsumentverket lämna
vissa föreskrifter om vilka fall det gäller, eventuell tidsbegränsning, typ
av investering etc. Verket bör också noga följa upp effekterna av stödet.

Som en sista utväg att slå vakt om glesbygdsbutikema kan länsstyrel-
sen lämna s.k. servicebidrag. Detta bidrag används ibland som ett slags
rådrumsstöd i avvaktan på att långsiktigt verkande överlevnadsinsatser
för butiken prövas. För vissa avlägsna butiker, där sådana åtgärder
redan vidtagits, kan servicebidraget vara enda sättet att bevara daglig-
varuförsöij ningen.

Vi har tidigare nämnt de ökade svårigheter som glesbygdsbutikema
har att klara en fortsatt verksamhet med rimlig lönsamhet. Svårigheter-                  74

na avspeglas bl.a. i en ökad efterfrågan på servicebidrag. Under förra

budgetåret fick ca 130 glesbygdsbutiker servicebidrag, vilket var en Prop. 1993/94:140
ökning med 36 % jämfört med budgetåret innan. Sammanlagt 11 miljo-
ner kronor betalades ut, vilket innebar en ökning med 56 % jämfört
med året innan.

De negativa tendenser som kan avläsas måste på alla sätt motverkas.
Enligt vår mening bör ett sätt vara att höja det maximala belopp som
kan lämnas i servicebidrag från 100 000 till 150 000 kr per år.

Viktiga aktörer

Genom en effektiv glesbygds- och landsbygdspolitik, inklusive de nyss
föreslagna förbättringarna av stödet till kommersiell service, stärks
förutsättningarna för lanthandeln. Här har länsstyrelsemas arbete för
utveckling av landsbygden stor betydelse. Förutsättningarna påverkas
emellertid också av en mängd olika intressenters agerande; lanthand-
laren själv och handelns organisationer, kunderna och de lokala utveck-
lingsgrupperna, varuleverantörerna, organ som svarar för ombudskap
samt kommunerna. Länsstyrelsen, som har hand om stödet till kommer-
siell service, bör fungera som allmän samordnare av andra insatser för
att bevara och utveckla lanthandeln.

Vad gäller handlaren själv förutsätts givetvis att verksamheten be-
drivs så effektivt och kundvänligt som möjligt. Det är ett väl känt fak-
tum att många lägger ned ett oerhört hårt arbete på att med små margi-
naler driva verksamheten vidare. I medvetande om de snabba föränd-
ringar som sker i förutsättningarna for att bedriva handel, menar vi att
handelns organisationer noga bör följa behovet av vidareutbildning av
handlare. Tillsammans med Konsumentverket och länsstyrelserna bör
särskilda utbildningar for lanthandlare kunna organiseras. De merkost-
nader som utbildningen medför för den enskilde handlaren bör kunna
ersättas via servicebidraget.

Utöver dessa aktörer på den lokala nivån finns det några andra som
vi särskilt vill lyfta fram och för vilka det handlar om såväl samhällsan-
svar som behov av samordning av verksamheter.

Varuleverantörerna

Många glesbygdsbutiker ligger avlägset och har låg omsättning. För
distribution av varor är de därmed inte särskilt attraktiva bland leveran-
törerna, eftersom dessa av effektivitets- och konkurrensskäl är angeläg-
na att hålla nere sina kostnader. I allmänhet har de dock hittills haft en
solidarisk leveranspolitik dvs. man har inte lagt in avståndstariffer eller
andra avgifter. Under senare tid har dock vissa leverantörer infört eller
övervägt avgifter för leveranser till butiker som köper små kvantiteter.
Utöver denna avgift kan också konstateras att de små butikerna inte kan
utnyttja de mängdrabatter som de större får. Ett minskat antal leveran-
ser per vecka försvårar också för små butiker att hålla färskvaror och

75

ger lagringsproblem. Vissa handlare tvingas också åka långa sträckor Prop. 1993/94:140
för att själva hämta vissa varor.

Självklart måste leverantörerna sträva efter att ha så låga distribu-
tionskostnader som möjligt. Kostnadsminskningar kan dock nås på olika
sätt. Vissa försök med leveranssamordning har gjorts i Småland. Enligt
uppgift kommer ett försök att startas även i norra Sverige, där de längre
avstånden torde innebära att samordningsfördelarna blir större. De
kontakter som Arbetsmarknadsdepartementet har haft med dagligvaru-
kedjoma och viktiga direktleverantörer har också visat på ett intresse
från deras sida för fortsatt prövning av samordningslösningar samt att
leverantörerna, handelns organisationer och Konsumentverket arbetar
vidare med dessa frågor. I den mån pilotprojekt för att pröva olika
samordningslösningar blir aktuella är vi beredda att i positiv anda pröva
behovet av särskilda utvecklingsresurser. Samtidigt förutsätter vi att
leverantörerna anstränger sig till det yttersta för att inte belägga de små
butikerna i glesbygd med pålagor som dessa inte har förutsättningar att
klara. Särskilt viktigt anser vi det vara att negativa åtgärder inte vidtas
ensidigt innan en prövning av konstruktiva distributionslösningar fått en
verklig chans.

Eftersom distributionsproblemen kan variera i olika delar av landet
anser vi det vara viktigt att Konsumentverket som löpande har kontakt
med företrädare för distributörerna på central nivå också har en aktuell
bild av problemen ute i regionerna. Vi avser därför att ge Konsument-
verket i uppgift att göra en inventering av vilka distributionsproblem
lanthandeln har och vilka samordningslösningar som kan vara möjliga.
Arbetet bör i huvudsak kunna baseras på material som länsstyrelserna
tillhandahåller. Vi är beredda att ge Konsumentverket särskilda resurser
för att klara denna uppgift. Arbetet bör bedrivas i nära samarbete med
Glesbygdsmyndigheten.

Bolag med ombudsverksamhet

För att förbättra servicen för de boende i glesbygd, stärka butiksrörel-
sens ekonomi samt behålla eller öka köptroheten har sedan länge möj-
ligheten att bli ombud för olika verksamheter använts och uppmuntrats.
Det har gällt att vara ombud för t.ex. Tipstjänst, Apoteksbolaget, Pen-
ninglotteriet och Systembolaget. Under senare tid har också antalet
platser med post i butik ökat.

Att vara ombud är viktigt i flera avseenden, men är inte oproblema-
tiskt. Verksamheten ger genom avtal med respektive huvudman en viss
ersättning, som är av betydelse för butikens ekonomi. Viktigare är dock
att kunna hålla en hög servicenivå, vilket drar kunder som även handlar
andra varor i butiken. För små butiker i glesbygden kan emellertid
liknande problem uppstå kring ombudskapet, som när det gäller nyss
nämnda distributionsfrågor. Bakgrunden till detta är att de olika upp-
dragsgivarna har att bedriva en så rationell och lönsam verksamhet som
möjligt. Förändringar i förutsättningarna genom statsmakternas beslut                  76

kan också på olika sätt påverka bolagens möjligheter att bedriva om-

budsverksamhet. Sammantaget gör dessa förhållanden att ombudskapet Prop. 1993/94:140
för åtminstone de minsta glesbygdsbutikema från tid till annan ifråga-
sätts av de ansvariga bolagen.

Vi vill framhålla vikten av att de inblandade partema så långt möjligt
anstränger sig for att behålla ett så spritt ombudskap som möjligt. De
kontakter som Arbetsmarknadsdepartementet nyligen har haft med
nämnda bolag tyder också på en vilja att slå vakt om glesbygdsservicen.
Vi vill här också nämna att ett konkret utvecklingsarbete i samarbete
mellan Glesbygdsmyndigheten, Länsstyrelsen i Värmlands län samt
ombudsföreträdare pågår for att med bl.a. ny teknik pröva nya sam-
verkanslösningar på detta område.

Vi har erfarit att Glesbygdsmyndigheten och Konsumentverket till-
sammans med företrädare för de ansvariga bolagen aktivt arbetar vidare
med dessa frågor. Vi vill betona vikten av att länsstyrelserna på den
regionala nivån samtidigt håller sig informerad om utvecklingen i det
egna länet och medverkar i arbetet med att slå vakt om butikernas
möjligheter att behålla sina ombudskap.

Kommunerna

Kommunerna har en viktig roll när det gäller dagligvaruförsörjningen i
glesbygd. När det gäller stödverksamheten har redan nämnts att kom-
munerna förväntas ha en varuförsöijningsplanering som möjliggör en
bedömning av om en butik ska kunna få stöd eller inte. Viktigt i sam-
manhanget är också kommunernas stöd till varuhemsändning.

Enligt vår mening bör det tigga i kommunens eget intresse att ha en
mer aktiv roll än hittills när det gäller dessa frågor. Konsumentverket
har vid olika tillfallen redovisat vilken stor betydelse bevarandet av en
glesbygdsbutik har for alla inblandade parter och då inte minst för
kommunerna och deras ekonomi. En nedläggning medför att kostnaden
för social service, varudistribution, kollektivtrafik osv. ökar kraftigt.

Kommunernas agerande påverkar glesbygdsbutikemas förutsättningar
på många sätt. Det gäller t.ex. bostadsplaneringen, kollektivtrafiken och
lokal upphandling. Om den senare, givetvis med beaktande av reglerna
om offentlig upphandling, i ökad utsträckning förläggs till den lokale
handlaren, ökar inte bara butikens överlevnadsmöjtigheter utan det kan
också få betydelse för de samordnade distributionslösningar som tidiga-
re nämnts.

77

7.5 Samhällsservice m.m.

Prop. 1993/94:140

Regeringens bedömning: För att behålla och utveckla servicen på
landsbygden behövs en effektiv sektorssamordning med möjlig-
heter till lokala anpassningar. Basservicen på landsbygden måste
vara likvärdig med den i tätorten, men bör kunna tillhandahållas i
andra lokalt anpassade former.

Underlagsrapporter: I Glesbygdsmyndighetens idéskrift Landet vinner
sägs att en redovisning av avregleringens samlade effekter bör göras.
Glesbygden bör garanteras tillgång till avancerad tele- och datakommu-
nikation. En ”frizon” föreslås skapas på lokal nivå, där bygden tar över
ansvaret for hur servicen organiseras, men där sektorsorganen fortfaran-
de har ansvar för att servicen finns. Betydelsen av lokal utbildning
understryks. Länsstyrelsens samordnande roll för landsbygdsfrågoma
bör förstärkas.

Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. Svenska Kommunför-
bundet och en del länsstyrelser, uttrycker farhågor för avregleringamas
negativa konsekvenser i glesbygdsområden.

En stor majoritet av remissinstanserna framhåller vikten av investe-
ringar i de regionala och lokala vägnäten samt vikten av goda tele- och
datakommunikationer. Viktig för utvecklingen av landsbygden anses
också tillgång till utbildning vara. Decentraliserad högskola och dis-
tansutbildning anges av flera som betydelsefullt for att ungdomar skall
stanna kvar i bygden.

Exempel på andra frågor som lyfts fram av remissorganen är behovet
av samlingslokaler samt angelägenheten av olika kultursatsningar.

Skälen för regeringens bedömning: Vi har tidigare understrukit be-
hovet av en effektiv sektorssamordning. På landsbygden, liksom i övri-
ga delar av landet, kan avreglering och privatisering få positiva effek-
ter. Utan särskilda anpassningar kan dock i vissa fall problem uppstå. I
andra fall kan möjligheten öka att t.ex. anpassa servicen till de lokala
förhållandena. Vi vill därför inledningsvis understryka att det gäller att
för landsbygden skapa likvärdiga serviceförhållanden som i tätorten,
men det innebär inte att servicelösningarna behöver utformas efter
samma mall. Här har bybefolkningen och de lokala utvecklingsgrupper-
na en viktig uppgift att lämna förslag till lokala lösningar. Vi vill här
också nämna lösningen med s.k. post i butik, som ett exempel på att
förändringar inte behöver vara enbart negativa utan kan, som i det
fallet, ge ökad tillgänglighet bl.a. genom utökat öppethållande.

Lokal utbildning är en viktig utvecklingsfaktor för landsbygden. Det
gäller utbildning på alla nivåer, inte minst att kunna behålla grundsko-
leutbildning på så nära håll som möjligt. När det gäller utbildning på
högre nivåer kan modem informationsteknik ibland möjliggöra distans-
utbildning.

78

Många lokala utvecklingsgrupper och enskilda landsbygdsbor behöver Prop. 1993/94:140
råd och utbildning på olika nivåer. Studiecirkelformen är en ofta anlitad
utbildningsform, men även en del folkhögskolor har engagerat sig i
utbildning på detta område. De elva studieförbunden och 132 folkhög-
skolorna ger förutsättningar för en god spridning av detta folkbildnings-
arbete över landet. Det bör därmed finnas goda förutsättningar för att
sprida kunskaper som behövs för att utveckla den egna bygden.

Även inom kulturområdet är studieförbunden viktiga aktörer, efter-
som det på landsbygden ofta är föreningslivet och folkbildningen som
svarar för huvuddelen av kulturutbudet vid sidan av folkbiblioteken. Vi
vill betona kulturens betydelse när det gäller att stärka människomas
gemenskap på landsbygden och öka deras tro på framtiden. Vi har
tidigare (avsnitt 6.6) behandlat insatser på kulturområdet som en viktig
del i det regionala utvecklingsarbetet.

På små orter är ofta tillgång till en samlingslokal en förutsättning
både för att bedriva kursverksamhet och kulturaktiviteter. För byggande
eller upprustning av samlingslokaler finns ett anslag på statsbudgeten.
En särskild utredare granskar för närvarande statens stöd till allmänna
samlingslokaler. Utredaren kommer att överlämna sitt förslag till prin-
ciper för det statliga stödet under mars månad i år.

Just samordnade servicelösningar har prövats i olika sammanhang
och har ofta varit en förutsättning för att bevara service på landsbygden.
På längre sikt kan de förväntas bli absolut nödvändiga för att bevara
eller utveckla servicen.

På de minsta orterna, med ett redan begränsat utbud av service, är
givetvis samordningsvariantema ofta ganska få. Här utgör ofta lanthan-
deln den bas som behövs för att samordna servicen. Många bra samord-
nade servicelösningar finns redan i dag på landsbygden. Med sådana
lösningar går det att förena bra service med låga kostnader. På detta
område kan ytterligare insatser göras för att utveckla servicen på lands-
bygden.

På något större orter finns exempel på betydligt mer omfattande
lösningar. Det kan då gälla postservice, arbetsförmedling, försäkrings-
kassa, skogsvårdsstyrelse, del av länsstyrelsen, kommunal service etc.
Namnet på sådana lösningar varierar, men under senare tid används
ibland beteckningen medborgarkontor.

Regeringen vill också erinra om den roll som länsstyrelsen har när
det gäller överväganden om indragning av statlig service i glesbygd.
Berörda myndigheter har en rapporteringsplikt till länsstyrelserna före
en indragning och därtill kommer att överläggningar om alternativa
lösningar skall ske. Länsstyrelsen har därvid möjlighet att med medlen
för regionala utvecklingsinsatser delfinansiera vissa initial- och över-
gångskostnader. Rapporteringsplikten bör givetvis ses som en sista
utväg. I normalfellet förutsätts länsstyrelsen ha regelbundna överlägg-
ningar med berörda myndigheter för att på ett tidigt stadium få informa-
tion om förändringar och därmed ha framförhållning i sin planering när
det gäller att verka för alternativa servicelösningar. Regeringen avser,
som vi nämnt tidigare, att uppdra åt Glesbygdsmyndigheten att kart-

79

lägga i vilken utsträckning och med vilket resultat länsstyrelserna har Prop. 1993/94:140
utnyttjat sina möjligheter i dessa avseenden.

Gemensamt för glesbygdsområden är bl.a. långa avstånd till syssel-
sättning och service. Väsentligt är då att det finns tillfredsställande
kommunikationer att tillgå. Det gäller de allmänna kommunikationsmed-
len och att land sbygd svägama har en rimlig standard.

I de glesbebyggda delarna av landet saknas emellertid ofta förutsätt-
ningar för en fungerande kollektivtrafik, särskilt gäller detta möjligheten
att ta sig till och från arbetet. Befolkningsunderlaget är helt enkelt för
litet för att turtäthet, linjesträckning etc. skall bli rimlig. För många blir
därmed bilinnehav enda möjligheten att ta sig till arbetet. Eftersom i
allmänhet båda makarna förvärvsarbetar och arbetsplatserna sällan
ligger på samma ort fordras dessutom ofta två bilar. För många familjer
med långa avstånd till arbetet blir därmed bilkostnaden hög. Återkom-
mande bensinskattehöjningar, som beslutats av miljöskäl, har förvärrat
situationen. Dessutom behöver bilen användas för icke avdragsberättiga-
de serviceresor.

En satsning på utbyggd kollektivtrafik är motiverad av såväl miljöskäl
som från samhällsekonomisk synpunkt. Den finansieras solidariskt med
skatter. För de glesbygdsboende ger som nämnts kollektivtrafiken små
möjligheter att göra arbetsresor. I stället är bilen enda alternativet, och
ett kostsamt sådant. Enligt vår mening finns det anledning, bl.a. av
rättviseskäl, att närmare studera kostnadsrelationerna för dem som
måste använda bil för arbetsresor och andra nödvändiga privatresor i
förhållande till dem som kan utnyttja kollektiva färdmedel. Vi avser
därför tillkalla en särskild utredare for att närmare studera denna fråga.
Syftet är att med en sådan analys som grund göra bedömningar av vilka
åtgärder som kan behövas.

Om landsbygdens tillväxtmöjligheter ska kunna tas till vara, måste
även företag som ligger avlägset ha godtagbara transportmöjligheter.
Också tillgången till modem teleteknik är viktig för att möjliggöra
utnyttjandet av modema kommunikationsmedel, distansutbildning etc.
Tillkomsten av modema tjänsteföretag i norra Sverige har bl.a. byggt
på denna förutsättning.

80

8 Företagsinriktade åtgärder

8.1 Allmänna utgångspunkter

Regeringens bedömning: De nuvarande företagsinriktade åtgär-
derna har i stort sett fungerat väl. Som ett viktigt komplement till
den ”stora” regionalpolitiken bör dessa åtgärder därför intensifie-
ras i de regionalpolitiskt prioriterade områdena.

Åtgärderna bör dessutom, med bibehållande av det regionalpoli-
tiska perspektivet, ytterligare inriktas mot att bidra till ökad eko-
nomisk tillväxt i hela Sverige.

Mot denna bakgrund bör bl.a. ökad vikt läggas vid de utveck-
lingsinriktade stödformerna, medan driftstöden bibehålls i stort
sett i nuvarande omfattning.

Underlagsrapporter: Utredaren anser som tidigare nämnts att en regio-
nalpolitik som utvidgas till hela landet kan spela en viktig roll i arbetet
med att föra Sverige ut ur dagens ekonomiska situation.

För att uppnå detta krävs enligt utredaren också uthålliga insatser för
att öka antalet nyetableringar och stärka växtkraften hos små och medel-
stora företag. Ökad ekonomisk tillväxt förutsätter också att svenska
företag på ett bättre sätt än hittills förmår utnyttja ny teknik för att
utveckla nya produkter för nya marknader. Bland annat därför krävs
ytterligare åtgärder för att utvidga den svenska riskkapitalmarknaden,
särskilt för tidig finansiering av teknikprojekt.

En satsning på teknikbaserat nyföretagande är emellertid inte till-
räckligt om målet är att återupprätta Sverige som tillväxtnation. Efter-
som det inte finns något entydigt samband mellan snabb tillväxt och
teknikhöjd i produkter är det enligt utredaren viktigt att statsmakterna
bidrar med risklånekapital även till andra typer av företag.

Det aktuella läget på kreditmarknaden bidrar enligt utredaren till att
skapa ett behov av ytterligare insatser för att öka tillgången på risklåne-
kapital för små och medelstora företag.

I detta sammanhang framhåller utredaren också att kvinnorna är en
stor outnyttjad resurs när det gäller företagande. Ett ökat företagande
bland kvinnor kan väntas ge ett fruktbart tillskott till kreativiteten inom
företagsamheten.

Den genomgång av den regionala utvecklingen i Sverige som gjorts
av NUTEK visar enligt verket att behovet av regionalpolitiskt företags-
stöd kvarstår.

NUTEK har, som vi återkommer till senare (avsnitt 8.3.1), också
utvärderat de regionalpolitiska företagsstöd som har funnits tillgängliga
under den senaste tjugoårsperioden. Utvärderingarna visar enligt verket
att stödmedlen i huvudsak fungerar väl.

Det samlade stödsystemet, med insatser riktade till företagen från
olika politikområden, är dock så omfattande att det är svåröverskådligt

Prop. 1993/94:140

81

6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

vilket leder till brister i samordning och samverkan såväl mellan olika Prop. 1993/94:140
typer av medel som mellan aktörer.

Enligt NUTEK framstår både i ett regionalt och ett nationellt per-
spektiv de selektiva investeringsstöden, lokaliserings- och utvecklings-
bidrag, som mest effektiva för att skapa långsiktigt livskraftiga företag.
Även sysselsättningsbidraget bedöms stimulera företagens tillväxt.

När det gäller vilka företagsstöd som bör finnas att tillgå i de olika
utpekade områdena menar NUTEK att det bör göras en klar åtskillnad
mellan ordinarie och tillfälliga stödområden. Som en princip föreslås att
driftstöd endast bör förekomma i de ordinarie stödområdena. I de till-
fälliga stödområdena är det i första hand finansieringsbehov som inte
löses av den privata finansmarknaden som behöver tillgodoses. För
subventioner talar att tillgång till vissa investeringsbidrag kan skynda på
omvandlingsprocessen och stimulera till tidigareläggning av investe-
ringar.

Arbetet med att utlokalisera tjänsteföretag anser NUTEK bör fortsätta
eftersom det visat sig ge mycket goda effekter för både företag och
regioner.

För mindre företag anser NUTEK att det bör införas enklare rutiner
för att minska det administrativa arbetet hos stödsökaren.

Remissinstanserna: Många remissinstanser, däribland NUTEK, be-
kräftar utredarens åsikter om behovet av åtgärder för att förbättra till-
gången till riskägar- och risklånekapital.

Företagarnas riksorganisation delar uppfattningen att tillgången på
statligt risk- och lånekapital bör förbättras.

Många remissinstanser har synpunkter på NUTEK :s utvärderingar av
de regionalpolitiska företagsstöden.

Sveriges Industriförbund, till vars synpunkter även Svenska Arbetsgi-
vareföreningen ansluter sig, betonar att den statliga näringspolitiken
måste ha som mål att skapa gynnsamma generella villkor för industriell
verksamhet och företagande, oberoende av var i landet sådan verksam-
het bedrivs. Staten bör vara restriktiv när det gäller att införa generella
stödsystem där individuella foretag gynnas eftersom det finns risk att
resurser kan komma att bindas i företag och branscher utan framtidsut-
sikter, att nödvändig strukturomvandling försenas och att konkurrensen
snedvrids mellan företag som får stöd och andra som inte får.

Ett av de skäl, som Industriförbundet anser kan berättiga till stöd, är
att företagen i fråga ligger i ett geografiskt område där villkoren för
företagande är väsentligt sämre än i övriga landet. Förbundet godtar
också flera av de förslag som framförs av NUTEK som ett led i stimu-
lans till strukturomvandling och ökad tillväxt.

Industriförbundet framhåller dessutom bl.a. vikten av att kon-
kurrenseffektema beaktas klarare än för närvarande vid bedömningen av
om regionalpolitiskt stöd skall ges i enskilda fall. I detta sammanhang
betonar förbundet också att regionalpolitik enligt dess mening är en
angelägenhet for staten, inte för kommunerna.

Landsorganisationen i Sverige (LO) anser det tveksamt att förändra                  82

regionalpolitiken utifrån de senaste årens utveckling. När de grundläg-

gande förutsättningarna för ekonomisk tillväxt inte bara saknas utan till Prop. 1993/94:140
och med vänts i sin motsats, förlorar regionalpolitiken all betydelse,
anser LO.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) anser det angeläget att regionalpoli-
tiken får en mer långsiktig inriktning, förenklade regelsystem och att
det sker en decentralisering ut till regionerna. AMS anser också att
NUTEK: s slutsatser att de arbetsmarknadspolitiska insatserna i vissa fall
motverkat de regionalpolitiska saknar saklig grund.

Landstingsförbundet instämmer i synen på de traditionella regionalpo-
litiska stödens begränsningar, men betonar samtidigt nödvändigheten av
att det även i fortsättningen finns statliga regionalpolitiska medel.

Svenska kommunförbundet anser att det underlag som tagits fram
överbetonar statens roll och möjligheter att åstadkomma regional ut-
veckling. För förbundet är det självklart att det handlar om staten och
kommunerna i samverkan.

Bräcke kommun påpekar att NUTEK:s rapporter innehåller en mängd
intressanta uppgifter och att underlaget utnyttjats för slutsatser och
förslag i större utsträckning än vad som normalt varit fallet.

Orsa kommun framhåller att det geografiska läget för kommunerna i
stödområdet är sådant att det är nödvändigt att regionalpolitiskt stöd
tillförs i olika former för att uppnå en tillfredsställande utveckling. De
nuvarande stödformerna bedöms därvid i huvudsak fungera bra och
ingrepp i dessa måste därför hanteras med stor försiktighet.

Gullspångs kommun uttalar angelägenheten av ett fortsatt och ökat
regionalpolitiskt stöd för att förhindra en avindustrialisering och därmed
växande utarmning av de glesbygdskommuner som redan kämpar en
hård kamp for sin överlevnad.

Umeå kommun anser att det är positivt att regionalpolitiken med den
av NUTEK skisserade inriktningen i någon mån blir mindre kortsiktigt
problemfixerad och mer orienterad mot möjligheterna till samverkan för
långsiktig utveckling och regional balans.

Bengtsfors, Dals Eds, Åmåls, Säffle och Åijängs kommuner föreslår
bl.a. ett par nya stödformer. Dels ett stöd i form av exportgarantier
för mindre företag, dels ett generöst stöd till innovatörer för att inte
många uppfinningar skall hamna utomlands eller läggas åt sidan.

Skogsindustrierna noterar att NUTEK gör bedömningen att Sveriges
nuvarande regionalpolitiska stödmedel kommer att accepteras av
EG-kommissionen och frågar sig hur realistisk denna bedömning är.
Organisationen förutsätter att det svenska regionalpolitiska stödet delvis
kommer att behöva modifieras som följd av EU-förhandlingama.

Skälen för regeringens bedömning: De regionalpolitiska åtgärder som
är direkt riktade till företag består främst av ett antal former för direkt
företagsstöd. Dessa kan grovt indelas i utvecklingsinriktade stöd och
driftstöd.

De utvecklingsinriktade stöden är för närvarande lokaliseringsstöd
(lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån), utvecklingsbidrag, sysselsätt-
ningsbidrag, lån till privata regionala investmentbolag samt stöd till

83

företag i glesbygder. Driftstöd lämnas i form av nedsatta socialavgifter Prop. 1993/94:140
och transportstöd.

Förutom dessa direkta stöd till foretag har Stiftelsen Norrlandsfon-
den, som inrättats av staten för riskfinansiering av små och medelstora
företag i de fyra nordligaste länen, stor regionalpolitisk betydelse.

Ytterligare direkt företagsinriktade åtgärder som används för att
påverka den regionala utvecklingen, är lokaliseringssamråd med de
största industriföretagen och med foretag inom den privata tjänste- och
servicesektorn.

Vid sitt senaste omfattande beslut om de regionalpolitiska företagsin-
riktade åtgärdernas utformning (prop. 1989/90:76, bet. 1989/90:AU13,
rskr. 1989/90:346) beslöt riksdagen bl.a.

- om en förskjutning från direkt företagsstöd till insatser för att förbätt-

ra de infrastrukturella förutsättningarna för näringslivet,

- att åtgärderna skulle geografiskt koncentreras till de områden som

bedömdes ha de långsiktigt svåraste problemen,

- om en tyngdpunktsförskjutning från stöd i samband med investeringar

i byggnader och maskiner till stöd för immateriella investeringar.

Genomförda utvärderingar visar att åtgärderna i allt väsentligt också
kommit att få denna inriktning.

Den djupa lågkonjunkturen har bidragit till detta. Den har inneburit
att företagens expansionsinvesteringar legat på en så låg nivå att det
direkta företagsstödet, särskilt i samband med investeringar i byggnader
och maskiner har minskat kraftigt. Tyvärr har antalet beräknade nya
sysselsättningstillfällen till följd av stöden därigenom också minskat
jämfört med tidigare år.

Driftstöden, nedsatta socialavgifter och transportstöd, har enligt
gjorda utvärderingar stor betydelse för framfor allt många småföretag i
regioner med geografiska lägesnackdelar och deras möjligheter att
konkurrera. De omfattande utvärderingar av de regionalpolitiska före-
tagsstöden som nyligen har gjorts av NUTEK, Glesbygdsmyndigheten
och Riksrevisionsverket visar att stöden sammantagna i stort sett funge-
rar väl. För dessa utvärderingar redogör vi senare (avsnitt 8.3.1).

Regeringen anser att fortsatta kraftfulla regionalpolitiska åtgärder är
nödvändiga under de kommande åren i olika områden i landet; dels för
att åstadkomma regional utjämning mellan olika delar av Sverige och
inom län, dels för att ytterligare främja arbete och ekonomisk tillväxt i
hela landet. Som komplement till den ”stora” regionalpolitiken och
andra åtgärder för att förbättra de infrastrukturella förutsättningarna för
näringslivet kommer därvid, enligt vår mening, även de direkt före-
tagsinriktade åtgärderna att behöva intensifieras.

Mot bakgrund av detta bör enligt regeringens mening ökad vikt läg-
gas vid de utvecklingsinriktade stödformerna, medan driftstöden behålls
i stort sett i nuvarande omfattning.

För att effektivisera och förenkla stödgivningen för de minsta före-
tagen samt för företag i glesbygd och landsbygd bör därutöver särskilda
åtgärder vidtas.

I detta sammanhang måste beaktas att EES-avtalets ikraftträdande                  84

den 1 januari 1994 bl.a. innebär att de flesta svenska regionalpolitiska

företagsstöden skall anmälas till och godkännas av EFTA:s övervak- Prop. 1993/94:140
ningsorgan ESA. ESA skall därvid bedöma om de svenska stöden över-
ensstämmer med en av EES-avtalets grundprinciper, att offentliga stöd
inte får snedvrida konkurrensen och handeln mellan avtalsparterna på ett
sätt som strider mot deras gemensamma intresse. Riksdagen bedömde i
samband med sitt godkännande av EES-avtalet att det inte fanns några
behov av ändringar av den svenska regionalpolitiken med anledning av
EES-avtalet (prop. 1991/92:170 bil.9, bet. 1992/93:EU1, rskr.

1992/93:18). Det konstaterades att det dock inte kunde uteslutas att det

i vissa avseenden kan bli nödvändigt med vissa modifieringar av före-
tagsstöden. I avsnitt 11 redovisas våra aktuella bedömningar.

Den enda ändring rörande företagsstödet som hittills vidtagits är att
det i förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet intagits
ett villkor om att stödåtgärderna får upphävas eller ändras och stödet
återkrävas om EFTA:s övervakningsmyndighet eller EFTA-domstolen
har funnit att stödet strider mot artikel 61 i EES-avtalet.

Vi kommer i det följande att närmare redogöra för hur vi anser att
stödområdena for företagsstöd och de företagsinriktade åtgärderna fort-
sättningsvis bör utformas.

Vi förordar bl.a. att:

- stödområde 1 skall utökas marginellt medan stödområde 2, bortsett
från följdändringar av utökningen av stödområde 1, och området för
transportstöd skall vara oförändrade (avsnitt 8.2.2),

- regioner som drabbas av omfattande strukturomvandlingsproblem
även fortsättningsvis tillfälligt skall kunna placeras i stödområde
(avsnitt 8.2.3),

- företagsstöden skall förändras så att de passar både kvinnors och

mäns företagande (avsnitt 8.4.2),

- regeringen fortsättningsvis närmare skall bestämma vad som är stöd-
berättigad verksamhet (avsnitt 8.4.3),

- lokaliseringsbidrag, och i vissa fall även lokaliseringslån till rörelse-
kapital, skall kunna lämnas till vissa tjänsteföretag i mer preciserade
former (avsnitt 8.4.4),

- utvecklingsbidragens storlek skall variera med hänsyn till stödområde

och deras användning göras mer flexibel (avsnitt 8.4.5),

- sysselsättningsbidragen skall höjas (avsnitt 8.4.6),

- lån till privata regionala investmentbolag skall behållas som stödform

(avsnitt 8.4.7),

- regeringen fortsättningsvis helt skall utforma handläggnings- och
beslutsordningen för regionalpolitiskt företagsstöd (avsnitt 8.4.8),

- systemet med nedsatta socialavgifter skall behållas oförändrat (avsnitt

8.5.1),

- transportstöd skall behållas som stödform (avsnitt 8.5.2),

- möjligheterna till samordning av olika statliga stödåtgärder riktade

direkt till företag skall utredas (avsnitt 8.6),

- Stiftelsen Norrlandsfondens resurser skall förstärkas och dess verk-

samhetsområde utvidgas (avsnitt 8.7.1),

- regionalpolitiska resurser skall avsättas för tidig finansiering av tek-                   85

nikprojekt, m.m. (avsnitt 8.7.2),

- åtgärder for att främja kvinnors företagande skall prioriteras (avsnitt Prop. 1993/94:140
8.7.3),

- en försöksverksamhet med uppdrag från kulturinstitutioner till små-

företag i regional- och arbetsmarknadspolitiskt prioriterade områden
skall fortsätta (avsnitt 8.7.4),

- lokaliseringssamråden med industri- och tjänsteföretag skall fortsätta
genom informella kontakter (avsnitt 8.7.5 resp. 8.7.6), samt att

- ökade ansträngningar skall göras för att främja utländska investering-

ar i Sverige (avsnitt 8.7.7).

8.2 Stödområden för företagsstöd

8.2.1 Utgångspunkter

Regeringens bedömning: De delar av Sverige som har geografis-
ka lägesnackdelar och andra långsiktiga regionalpolitiska problem
bör avgränsas i långsiktiga regionalpolitiska stödområden. I dessa
områden bör de mest kraftfulla regionalpolitiska insatserna göras.

I regioner som drabbas av omfattande regionalpolitiska problem
i samband med strukturförändringar bör åtgärder kunna vidtas för
att stödja näringslivets omvandling och tillväxt. Dessa regioner
bör kunna inplaceras i tillfälliga stödområden.

Underlagsrapporter: Utredaren framhåller bl.a. att en framgångsrik
politik för uthållig ekonomisk tillväxt förutsätter att tillväxtmöjligheterna
i hela landet tas till vara.

Utredaren framhåller vidare att den totala ekonomiska tillväxten
bestäms av hur många regioner som bidrar till denna. Bland annat
eftersom de viktiga produktionsfaktorerna arbete och produktionskapital
är mycket trögrörliga är hög tillväxt i enstaka regioner inte tillräckligt
för att uppnå en hög nationell tillväxt. Ingen kan heller veta var i landet
den framtida tillväxten kommer.

Olika regioner har dock varierande förutsättningar att bidra till till-
växten. Som exempel på detta nämner utredaren att omlokaliseringen av
vissa tjänsteföretag som skett från Stockholmsregionen under senare år
innebär att konkurrensförmågan hos dessa företag förbättrats vilket
främjar den nationella ekonomiska tillväxten. Storstadsregionerna har
sina största försteg inom kontakt- och kunskapsintensiva verksamheter.
Okade insatser för att ta till vara dessa försteg i en konkurrens med
andra europeiska storstadsregioner framstår som nödvändiga.

Enligt NUTEK måste regionalpolitiskt företagsstöd innehållande olika
typer av subventioner direkt riktade till företag förbehållas vissa regio-
ner och situationer. Det måste gälla regioner där utvecklingsförutsätt-
ningama, bestående eller tillfälligt, är sämre än i landet som helhet och
där det krävs särskilda stöd för att få till stånd en önskad utveckling.
Samtidigt kan det naturligtvis finnas andra företagsstöd gällande hela

86

landet, t.ex. nyföretagarlån och produktutvecklingsstöd. I flertalet euro- Prop. 1993/94:140
peiska länder finns olika former av nationella stimulanser för att främja
småföretagande.

Enligt NUTEK har Sverige Europas i särklass minsta prioriterade
regionalpolitiska stödområde mätt i andel av befolkningen. I de flesta
europeiska länder ingår industriregioner i omstrukturering samt även
städer i omvandling i det regionalpolitiska utvecklingsarbetet.

Mot bakgrund av sina analyser förordar NUTEK en fortsatt priorite-
ring av de områden som i dag är utpekade som särskilda regionalpolitis-
ka stödområden.

NUTEK anser vidare att de djupa problemen i vissa traditionella
industriregioner motiverar att regionalpolitiskt företagsstöd kan lämnas
under en begränsad reindustrialiseringsperiod. Det innebär en fortsatt
tillämpning av systemet med tillfälliga stödområden. NUTEK föreslår
att inplacering i tillfälligt stödområde bör gälla för en period på åtmin-
stone fem år. Vilka områden som bör komma i fråga bör ytterligare
analyseras.

För att markera en mer utvecklingsinriktad profil på det regionala
utvecklingsarbetet föreslår NUTEK slutligen att beteckningen stödom-
råde skall ändras till utvecklingsområde.

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser är positiva
till utredarens förslag att regionalpolitiken i ökad omfattning skall in-
riktas mot att främja den ekonomiska tillväxten i Sverige. Detta gäller
exempelvis NUTEK, Överstyrelsen för Civil Beredskap, de flesta läns-
styrelser, Landstingsförbundet och många kommuner, exempelvis Arvi-
ka, Eda, Bollnäs och Gällivare.

Några remissinstanser anser dock att en förutsättning för detta förslag
är att de regionalpolitiska resurserna inte minskar i de regioner som nu
är mest prioriterade. Detta gäller exempelvis Norrbottens läns landsting
samt Hofors, Lycksele och Nordmalings kommuner. Andra instanser
ser så stora risker för de nuvarande stödområdena att de avstyrker
förslaget. Häribiand Länsstyrelsen i Jämtlands län, Utvecklingsfonden i
Norrbottens län samt Munkfors, Hällefors och Skinnskattebergs kom-
muner.

Vissa remissinstanser slutligen, såsom Sveriges Industriförbund,
Statskontoret och Länsstyrelsen i Stockholms län, motsätter sig att
ekonomisk tillväxt på detta sätt skall integreras i regionalpolitiken.

AMS anser det viktigt att regionalpolitiken koncentreras till ett fåtal
regioner med långsiktiga problem.

NUTEK:s analys av sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen i
Sverige kommenteras av många remissinstanser.

Ingen instans ifrågasätter NUTEK: s övergripande slutsatser att de
områden som redan nu är föremål för regionalpolitiska åtgärder även
framdeles är de som kommer att vara i störst behov av sådana samt att
en stark befolkningsökning kan emotses i storstadsområdena och i vissa
stödjepunkter främst knutna till universitetsorterna.

En fortsatt prioritering av de nuvarande långsiktiga stödområdena                  87

förordas således av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan,

bl.a. Sveriges Industriförbund, AMS, ett antal länsstyrelser och kommu- Prop. 1993/94:140
ner. Så finner t.ex. Länsstyrelsen i Värmlands län ingen större anled-
ning att korrigera nuvarande stödområdesindelning.

Vad gäller fortsatt tillämpning av systemet med tillfälliga stödom-
råden är det endast AMS som är tveksam till detta. Om regionalpoliti-
ken inom nuvarande ekonomiska ramar även skall vara ett redskap för
att lösa tillfälliga strukturbetingade problem på vissa orter kommer den,
enligt AMS, att urvattnas och mer uppfattas som ett strukturstöd än ett
långsiktigt stöd för svaga regioner. Lycksele och Vindelns kommuner
anser också att utökade tillfälliga stödområden måste förenas med ut-
ökade resurser.

De flesta remissinstanser är således positiva till systemet med till-
fälliga stödområden. Bland andra ställer sig många länsstyrelser bakom
detta. En del instanser framhåller i detta sammanhang att det är viktigt
att noggranna analyser föregår utpekande av dessa områden.

Meningarna är delade bland remissinstanserna om vikten av att till-
fälliga stödområden enligt NUTEK: s förslag skall utses på fem år.

Några länsstyrelser i södra Sverige, de i Östergötlands, Kronobergs
och Skaraborgs län, stödjer NUTEK:s förslag att tillämpa systemet med
inplacering i tillfälligt stödområde mindre restriktivt och anser att det
finns många områden i södra hälften av Sverige som är utsatta för sådan
industriell strukturomvandling som motiverar inplacering. Vikten av en
reindustrialisering av landet påpekas också av t.ex. länsstyrelserna i
Kalmar och Värmlands län samt Ömsköldsviks kommun.

Länsstyrelsen i Gotlands län efterlyser synpunkter och förslag vad
gäller svensk stödområdesindelning och regionalpolitik i ett EU-per-
spektiv i underlaget.

Skälen for regeringens bedömning: Enligt förordningen (1982:877)
om regionalt utvecklingsarbete skall alla länsstyrelser verka för att de
av riksdagen fastställda regionalpolitiska målen uppnås i länet och i
detta syfte bedriva ett regionalt utvecklingsarbete. I detta arbete ingår
bl.a. att bedriva en utvecklingsplanering (länsplanering) samt att verka
för samordning och anpassning av olika verksamheter i länet så att de
anpassas till målen för länets utveckling.

Detta grundläggande regionala utvecklingsarbete bedrivs i alla län
och alla länsstyrelser har tilldelats resurser för detta.

Huvuduppgiften för den nuvarande regionalpolitiken är att uppnå
regional balans och utjämning - såväl mellan som inom län.

Det finns inom den ”lilla” regionalpolitiken i huvudsak två instru-
ment med vilka riksdagen och regeringen strävar efter att uppnå regio-
nal utjämning. Dels anslås medel till länsstyrelserna främst med hänsyn
till de regionalpolitiska problemens svårighetsgrad i olika delar av
Sverige, dels avgränsas olika områden där olika former av företagsstöd
kan lämnas.

Analyser av de regionala problemens omfattning och karaktär utgör
grunden för de geografiska prioriteringarna. En del områdens svårig-
heter beror t.ex. huvudsakligen på geografiska lägesnackdelar medan

88

andra regioner har drabbats av problem på grund av näringslivets struk- Prop. 1993/94:140
turomvandling.

De mest kraftfulla företagsinriktade åtgärderna är förbehållna de
delar av landet som har de största regionalpolitiska problemen. Förslag
om hur dessa åtgärder skall utformas i framtiden i olika stödområden
återkommer vi till senare.

Regeringen anser att följande riktlinjer bör gälla för den framtida
regionalpolitikens utformning i olika regioner i Sverige.

Som vi tidigare framhållit bör också fortsättningsvis regionalpolitiken
främst inriktas mot att bidra till att utveckla livskraftiga regioner i alla
delar av landet. Vi har även förordat att regionalpolitiken i större ut-
sträckning än i dag inriktas mot att främja varaktig sysselsättning och
ekonomisk tillväxt i hela Sverige.

Vi har också nyss beskrivit nödvändigheten av att ytterligare ta till
vara resurser i glesbygd och landsbygd och lämnat förslag om före-
tagsinriktade åtgärder i dessa områden (avsnitt 7.3).

Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att områden med geogra-
fiska lägesnackdelar och andra långsiktiga problem även fortsättningsvis
bör ingå i stödområden, i vilka de mest kraftfulla regionalpolitiska
åtgärderna bör vidtas.

Regeringen bör också i fortsättningen ha möjlighet att tillfälligt place-
ra regioner, som drabbas av mycket omfattande strukturförändringar, i
stödområden där främst nyetablering och expansion inom näringslivet
skall underlättas. Det bör även fortsättningsvis vara en uppgift för
regeringen att besluta om en inplacerings varaktighet. Den bör som
regel uppgå till högst tre år.

Vi återkommer (avsnitten 8.2.2 och 8.2.3) med en närmare redogö-
relse för de överväganden som ligger till grund för olika regionalpolitis-
ka stödområden. Vi lämnar där också förslag till vilka områden som bör
ingå i stödområden med geografiska lägesnackdelar och andra lång-
siktiga problem. Det är, som nyss nämnts, en uppgift för regeringen att
besluta om vilka områden som tillfälligt skall inplaceras i stödområde.

Regeringen delar NUTEK:s bedömning att de områden i Sverige som
redan nu är föremål för regionalpolitiska åtgärder även framdeles kom-
mer att vara i störst behov av sådana. För mindre kommuner och orter,
för landsbygden och glesbygden, finns ett särskilt starkt behov av att
vända utvecklingen. Detta motiverar, tillsammans med regeringens
uttalande, övertygelse att den ekonomiska tillväxten i landet blir större
ju fler regioner som kan bidra till denna, att fler regioner skall aktiveras
i det regionala utvecklingsarbetet.

Därför bör ytterligare företagsinriktade åtgärder kunna vidtas utanför
stödområdena för att lösa inomregionala obalansproblem. Vi återkom-
mer senare (avsnitt 12) med närmare information om var sådana åt-
gärder skall kunna vidtas och vilka åtgärder vi föreslår.

Dessa förslag bör också verksamt kunna bidra till en bättre inom-
regional utjämning, dvs. förstärka många små kommuners utveckling i
förhållande till länens centralorter. Det finns sålunda enligt vår mening
många skäl till att sträva efter en jämnare befolkningsutveckling mellan
landets olika delar.

89

I föregående regionalpolitiska proposition (prop. 1989/90:76) beredde Prop. 1993/94:140
dåvarande regering riksdagen tillfälle att ta del av regeringens bedöm-
ning av bl.a. storstädernas och vissa stödjepunkters betydelse i regional-
politiken. Regeringens bedömning var då bl.a. att utlokalisering av
privata tjänsteföretag och statlig verksamhet i vissa fall borde kunna ske
med statligt stöd till stödjepunkter i anslutning till stödområdet.

De senaste årens verksamhet med lokalisering av privata tjänsteföre-
tag har gett vid handen att utlokalisering från Stockholmsregionen, som
det är fråga om, till dessa stödjepunkter har varit av så begränsad om-
fattning att det inte längre är motiverat att lämna statligt stöd för sådana
åtgärder. I enlighet med vad vi återkommer till senare (avsnitt 8.4.4)
bör stöd till dessa verksamheter i framtiden endast kunna lämnas vid
lokalisering till stödområde. Efter det att EES-avtalet nu trätt i kraft är
vår bedömning också att det normalt skulle vara nödvändigt att inhämta
godkännande av EFTA:s övervakningsmyndighet i vaije enskilt ärende
om sådant stöd utanför stödområdena.

I likhet med utredaren och en enig remissopinion anser vi det också
motiverat att nu vidta ytterligare åtgärder för att attrahera utländska
investeringar till Sverige. Härvid bör även storstadsregionerna kunna
komma i fråga. Vi återkommer till denna fråga i avsnittet om åtgärder
för att attrahera utländska investerare (avsnitt 8.7.7).

Det geografiska området för nedsatta socialavgifter omfattar, enligt
riksdagens beslut, huvudsakligen stödområde 1 och delar av stödområde
2. Vi återkommer senare (avsnitt 8.5.1) till frågan om den fortsatta
behandlingen av denna stödform.

Även transportstödet har ett stödområde, med stödzoner, som lagts
fast av riksdagen. Transportstödsområdet är för närvarande större än
områdena för övrigt företagsstöd mätt i andel av befolkningen. Inberäk-
nat transportstödsområdet omfattas således ytterligare ca 8 % av Sveri-
ges befolkning, utöver stödområdena 1 och 2 samt nuvarande tillfälliga
stödområden av olika regionalpolitiska stödformer. Den framtida om-
fattningen och utformningen av transportstödet behandlar vi senare
(avsnitt 8.5.2).

Eftersom stödområdena 1 och 2 omfattar ca 7 % av befolkningen och
områden som är tillfälligt inplacerade i stödområde ca 5 % omfattas
således för närvarande, inklusive transportstödet, sammanlagt ca 20 %
av Sveriges befolkning av regionalpolitiska stödområden (exklusive
stödjepunkter i anslutning till stödområdena).

I detta sammanhang kan noteras att EES-avtalets ikraftträdande den 1
januari 1994 bl.a. innebär att de svenska stödområdenas omfattning
skall godkännas av EFTA:s övervakningsorgan. Riksdagen bedömde i
samband med att den godkände EES-avtalet att det inte fanns några
behov av ändringar av den svenska regionalpolitiken med anledning av
avtalet (Prop. 1991/92:170 bil. 9, bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18).
Vid en internationell jämförelse är de svenska regionalpolitiska stödom-
rådena små i fråga om den andel av befolkningen som omfattas.

90

8.2.2 Områden med geografiska lägesnackdelar och andra
långsiktiga regionalpolitiska problem

Regeringens förslag: För regionalpolitiska företagsstöd och ned-
satta socialavgifter skall finnas två långsiktiga stödområden, be-
nämnda 1 och 2. Stödområde 1 bör utökas marginellt medan
stödområde 2, bortsett från de följdändringar som följer av ut-
ökningen av stödområde 1, bör vara oförändrat.

Underlagsrapporter: Underlagsrapporterna har inte närmare berört
områdesavgränsningen.

Remissinstanserna: En del remissinstanser har dock mer specifikt
kommenterat den nuvarande stödområdesindelningen. Som tidigare
nämnts anser t.ex. Länsstyrelsen i Värmlands län att det inte finns
någon större anledning att korrigera nuvarande stödområdesindelning.

Bräcke och Älvsbyns kommuner anser dock att de av olika skäl bör
inplaceras i stödområde 1.

Utvecklingsfonden i Älvsborgs län framhåller det regionalpolitiska
stödets betydelse i norra Dalsland.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: För det regionalpoli-
tiska företagsstödet, exklusive transportstödet, finns för närvarande tre
typer av stödområden. Dels två stödområden, benämnda stödområde 1
respektive 2, omfattande ett stort sammanhängande geografiskt område
i norra och västra Sverige. Dels är vissa kommuner eller delar av kom-
muner i södra och mellersta Sverige inplacerade i tillfälligt stödområde.
Slutligen kan stöd också lämnas till vissa verksamheter till stödjepunkter
i anslutning till stödområdena 1 och 2.

Omfattningen av stödområdena 1 och 2 lades fast av riksdagen våren
1990 (prop. 1989/90:76, bet. 1989/90:AU13, rskr. 1989/90:346). I
dessa stödområden bor som tidigare nämnts endast ca 7 % av landets
befolkning men deras sammanlagda yta uppgår till ca 54 % av Sveriges
landyta. Befolkningstätheten uppgår till i genomsnitt ca 1 invånare per
km2 i stödområde 1 respektive ca 6 i stödområde 2.

Regeringen beslutar om inplacering av områden i tillfälligt stödom-
råde samt om vad som är att betrakta som stödjepunkter i anslutning till
stödområdet.

För närvarande är 21 kommuner eller delar av kommuner inplacerade
i tillfälliga stödområden. I dessa bor drygt 5 % av Sveriges befolkning
medan andelen av landytan är knappt 8 % och befolkningstätheten ca 15
invånare per km2.

Vi återkommer i nästa avsnitt (8.2.3) med förslag om hur områden
som drabbas av regionalpolitiska problem i samband med strukturför-
ändringar fortsättningsvis bör behandlas i stödområdeshänseende.

Som stödjepunkter betraktas samtliga orter som ligger i anslutning till
stödområdena 1 och 2.

Prop. 1993/94:140

91

Vi har nyss (avsnitt 8.2.1) förordat att regionalpolitiskt företagsstöd Prop. 1993/94:140
inte längre skall lämnas i sådana stödjepunkter.

Stödområdesindelningen för företagsstödet används även som geogra-
fisk fördelningsnyckel för vissa andra åtgärder av regionalpolitisk be-
tydelse.

Regeringen har nyss (avsnitt 8.2.1) bedömt att områden som har
geografiska lägesnackdelar eller andra långsiktiga regionalpolitiska
problem även fortsättningsvis bör inplaceras i stödområden i vilka de
mest kraftfulla åtgärderna skall vidtas.

Det är från olika synpunkter viktigt att den långsiktiga stödområdes-
indelningen inte ändras för ofta. Den bör ligga fäst över en längre tid
bl.a. för att underlätta planeringen för företag och myndigheter. Mot
bakgrund av detta, och av att den långsiktiga regionalpolitiska problem-
bilden i sina huvuddrag är oförändrad sedan riksdagen senast beslutade
om stödområdesindelningen, föreslår vi endast mindre justeringar av
nuvarande stödområde 1 och, förutom följdändringar, inga förändringar
beträffande stödområde 2.

Till grund för detta ställningstagande ligger också nyligen genomför-
da analyser av de regionalpolitiska problemens svårighetsgrad i olika
områden. Sålunda har samtliga Sveriges kommuner bedömts dels utifrån
ett antal geografiskt betingade kriterier, dels med hänsyn till den lång-
siktiga problembilden.

Mot bakgrund av detta föreslår vi beträffande stödområde 1 att det
utvidgas med följande delar av kommuner, vilkas situation bedöms som
likartad i jämförelse med närliggande områden som redan tillhör stöd-
område 1.

Edsele, Junsele, Ramsele och Ådals-Lidens församlingar i Sollefteå
kommun, f.d. Solbergs kyrkobokföringsdistrikt i Ömsköldsviks kom-
mun, Håsjö och Hällesjö församlingar i Bräcke kommun, Kalls för-
samling i Åre kommun samt Björksele församling i Lycksele kommun.

Omfattningen av stödområde 1 bygger främst på de geografiska
lägesnackdelamas storlek, medan stödområde 2 fungerar dels som en
övergångszon från stödområde 1 till områden utanför stödområdena,
dels som stödområde för områden med andra långsiktiga regionalpolitis-
ka problem.

Beträffande stödområde 2 visar analysen att de förändringar som
inträffat sedan 1990 i den långsiktiga problembilden inte är så stora att
de motiverar någon förändring, bortsett från de följdändringar som
följer av utökningen av stödområde 1.

Regeringens förslag till nya långsiktiga stödområden framgår av
bifogade karta.

Förslaget innebär att den andel av Sveriges befolkning som bor i
stödområdena 1 och 2 fortfarande uppgår till ca 7 %.

Beträffande transportstödet kommer vi senare (avsnitt 8.5.2) att
föreslå att den geografiska omfattningen tills vidare skall vara oför-
ändrad.

92

Karta över de nya stödområdena

Prop. 1993/94:140

93

8.2.3 Områden med strukturomvandlingsproblem

Regeringens förslag: I regioner som drabbas av omfattande
regionalpoLitiska problem i samband med strukturförändringar
skall omvandling och tillväxt inom näringslivet kunna stödjas med
regionalpolitiska åtgärder.

Kommuner eller delar av kommuner skall därför liksom för
närvarande tillfälligt kunna placeras in i stödområde. I orter eller
kommuner som redan tillhör stödområde 2 skall också den maxi-
mala andelen lokaliserings- och utvecklingsbidrag tillfälligt kunna
höjas.

Regeringens bedömning: Motiven för att tillfälligt placera in
ytterligare områden i stödområden är för närvarande starka på
grund av de svåra sysselsättningsproblemen.

Underlagsrapporter: Tidigare (avsnitt 8.2.1) har redovisats, dels ut-
redarens analys av olika regioners roll för att öka den totala ekonomiska
tillväxten i Sverige, dels NUTEKis analyser av hur regionalpolitiska
åtgärder bör fördelas över landet.

Remissinstanserna: Remissinstansernas uppfattningar om ovannämnda
rapporter har även de i huvudsak redovisats under nämnda avsnitt.

Sveriges Industriförbund är negativt till en väsentlig utökning av vilka
områden som klassas som stödområden. En utökning bör enligt för-
bundet i princip inskränkas till sådana regioner som vid ett svenskt
EU-medlemskap kan komma att bli mål 2-regioner.

En del instanser har i detta sammanhang mer specifikt pekat på om-
råden som de anser bör prioriteras.

Landstinget i Västemorrlands län konstaterar att länet saknar ett
starkt tillväxtcentrum och att såväl Sundsvall som Örnsköldsvik finns
med bland de arbetsmarknadsregioner som bedöms få den sämsta ut-
vecklingen 1992-95.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att det finns ytterligare
områden i länet som enligt NUTEK: s analyser bör uppfylla kraven för
att ingå i tillfälligt stödområde och Länsstyrelsen i Uppsala län anger att
bruksorterna i norra Uppland sedan tidigare har stora problem.

Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker NUTEK: s förslag om att
tillämpa förslaget om inplacering i tillfälligt stödområde mindre restrik-
tivt och anger att i länet torde utöver Valdemarsvik även Ydre och
södra Kinda kommuner kvalificera sig för tillfällig inplacering.

Behoven av stöd i den s.k. Fyrstadsregionen framhålls av Länsssty-
relsen i Älvsborgs län. Länsstyrelsen påpekar därvid särskilt att
NUTEK:s förslag om större tillfälliga stödområden ligger i linje med
EU:s regionalpolitik i vilken även industriregioner i omvandling ingår i
det regionala utvecklingsarbetet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anger Vetlanda kommun som ett
typexempel på en region där förnyelse av kommunens näringsliv behövs

Prop. 1993/94:140

94

och Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att särskilt kommunerna Prop. 1993/94:140
Västervik, Vimmerby, Hultsfred och Högsby behöver regionalpolitisk
stimulans för sin reindustrialisering. Länsstyrelsen i Kronobergs län
slutligen anger Uppvidinge, Lessebo, Tingsryds och Markaryds kommu-
ner som särskilt utsatta i länet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I enlighet med tidiga-
re beslut av riksdagen, senast våren 1990, skall vid mycket omfattande
strukturförändringar nyetablering och expansion inom näringslivet kun-
na underlättas med hjälp av regionalpolitiskt företagsstöd. Dels genom
att kommuner eller delar av kommuner tillfälligt kan placeras in i stöd-
område, dels genom att den maximala andelen lokaliseringsbidrag i
kommuner eller delar av kommuner, som redan tillhör stödområde 2,
tillfälligt kan höjas.

Det är en uppgift for regeringen att besluta om vilka områden m.m.
som tillfälligt skall placeras i stödområde. Som vi tidigare nämnt omfat-
tar dessa för närvarande ca 5 % av befolkningen. Främst den ökade
arbetslösheten och den kraftiga strukturomvandlingen inom näringslivet
under senare år har gjort att flera orter inplacerats i sådant område.

För närvarande är således följande områden tillfälligt inplacerade i
stödområde:   Valdemarsviks, Hultsfreds, Högsby, Vimmerby,

Olofströms, Ronneby, Karlsborgs, Kristinehamns, Storfors, Degerfors,
Karlskoga, Hallstahammars, Bollnäs, Nordanstigs, Ovanåkers, Söder-
hamns, Härnösands och Kramfors kommuner, de delar av Ömskölds-
viks kommun som inte igår i stödområde 2, Robertsfors kommun samt
de delar av Skellefteå kommun som inte ingår i stödområde 2. Inplace-
ringen gäller till och med den 30 juni 1995.

Regeringen har vidare utnyttjat sin möjlighet att besluta att högre
lokaliseringsbidrag skall kunna lämnas på så sätt att förhöjt stöd för
närvarande kan lämnas främst i ett antal mindre orter och glesbygdsom-
råden.

Vi har tidigare redogjort för regeringens bedömning att ökad vikt bör
läggas vid regionalpolitikens möjligheter att främja varaktig sysselsätt-
ning och ekonomisk tillväxt i hela landet och att systemet med tillfälliga
stödområden bör behållas. Vi har också framhållit att tillfällig inplace-
ring i stödområde fortsättningsvis som regel bör uppgå till högst tre år.
Efter denna tidsperiod måste problemens svårighetsgrad analyseras på
nytt.

De djupa problemen i vissa traditionella industriregioner motiverar att
regionalpolitiskt företagsstöd även fortsättningsvis skall kunna lämnas på
sådana orter under en begränsad period. Regeringen avser också att
efter ytterligare analys besluta om inplacering av flera orter i sådana
områden.

Liksom hittills bör den maximala andelen lokaliseringsbidrag till-
fälligt kunna höjas i orter eller kommuner som redan tillhör stödområde
2 om mycket omfattande strukturförändringar inträffar. Likaså bör i
dessa områden lokaliseringsbidrag, som lämnas till tjänsteföretag som
expanderar, kunna uppgå till högst motsvarande belopp per nytillkom-                  95

mande arbetskraft som i stödområde 1. De nya regler för utvecklings-

bidrag som vi senare (avsnitt 8.4.5) kommer att föreslå motiverar att
också den direkta andelen bidrag skall kunna vara lika stor som ett
lokaliseringsbidrag i dessa områden.

Vi kommer senare (avsnitt 12) också att föreslå att lokaliserings- och
utvecklingsbidrag skall kunna lämnas på vissa orter utanför stödområdet
för att lösa inomregionala obalansproblem. I detta sammanhang vill vi
understryka att vi ser detta förslag som ett led i vår strävan att stärka
många mindre orter och därigenom motverka de starka koncentrations-
tendenser till de större kommunerna som finns i flertalet län. Förslaget
bör också i vissa fall kunna ersätta en inplacering av orter i tillfälliga
stödområden som annars varit ett alternativ.

Regeringen har dessutom för närvarande möjlighet att, om det i en
ort utanför stödområdena förutses eller har uppkommit avsevärda sys-
selsättningssvårigheter till följd av industrinedläggning eller av liknande
orsak, lämna lokaliserings- och utvecklingsbidrag i denna. Med hänsyn
till EES-avtalet bedömer vi att utnyttjandet av denna möjlighet numera
förutsätter godkännande av EFTA.s övervakningsmyndighet i varje
enskilt fall.

8.3 Olika former av företagsstöd

8.3.1 Genomförda utvärderingar

Regeringens bedömning: De regionalpolitiska företagsstöden bör
utformas och användas så att de på bästa sätt stimulerar till regio-
nal balans, förnyelse och tillväxt i näringslivet och på detta sätt
bidrar till att skapa livskraftiga regioner. Kunskapen om stödens
användning, dess effekter och effektivitet måste därför öka. Det
är därför viktigt att stöden fortlöpande analyseras och utvärderas.

Underlagsrapporter: NUTEK: s nyligen genomförda utvärderingar
omfattar bedömningar av både enskilda stödformer och av stödens
samlade effekter. Där konstateras att behovet av stöden kvarstår och att
dagens stödsystem i stort sett fungerar väl. Vidare poängteras att regio-
nalt utvecklingsarbete kräver långsiktighet och att systemet med till-
fälliga stödområden bör ges en längre varaktighet än för närvarande.
NUTEK framhåller också att småföretagen ofta upplever att stödregler-
na är omfattande och besvärliga. Därför föreslås att reglerna anpassas
till småföretagens behov.

Glesbygdsmyndighetens utvärdering av glesbygdsstödet visar att
reglerna och rutinerna för handläggning, uppföljning och utvärdering
bör utvecklas. Vidare framhålls behovet av en ökad samordning av
glesbygdsstödet med de regional- och arbetsmarknadspolitiska stöden.
Myndigheten framhåller även att konkurrensaspekterna måste ges ökad
uppmärksamhet vid handläggningen. Glesbygdsmyndighetens förslag till

Prop. 1993/94:140

96

förändringar av glesbygdsstödet behandlas under punkt 7.3 Företags- Prop. 1993/94:140
utveckling.

RRV anser i sin rapport om handläggningen av vissa företagsstöd att
stödsystemet kan förbättras i en del avseenden. Bland annat föreslås de
centrala myndigheterna i ökad utsträckning samordna sina verksamheter
i syfte att skapa ett mer sammanhållet system för registrering, uppfölj-
ning, och utvärdering. Därmed uppnås en mer likformig hantering av
stöden, vilket bör eftersträvas så att företagens förutsättningar att få stöd
inte varierar mellan länen. Verket föreslår även att förhållandet mellan
glesbygdstödet och lokaliseringsbidraget bör ses över.

Remissinstanserna: RRV, Landstingsförbundet, och Sveriges Industri-
förbund poängterar att det finns behov av ökad samordning av olika
stödformer. Statskontoret instämmer allmänt i behovet av utvärderingar.
Konkurrensverket och Industriförbundet poängterar att det är viktigt att
konkurrensaspekten ges ökad uppmärksamhet i stödsammanhang. AMS,
länsstyrelserna i Jämtlands, Norrbottens och Västemorrlands län samt
Norrlandsförbundet och Skogsindustrierna framför viss kritik mot ut-
värderingarnas genomförande och vissa slutsatser.

Skälen för regeringens bedömning: De utvärderingar som de tre
myndigheterna har genomfört visar att de regionala företagsstöden i
stort sett fungerar väl men att det finns behov av vissa förbättringar av
och en bättre samordning av stöden. Information och kunskap om hur
stöden fungerar är en förutsättning for att det regionala stödsystemet
skall kunna utformas och utvecklas på ett effektivt sätt. Eftersom be-
hovet av stöd till näringslivet inom överskådlig tid kommer att kvarstå
är det angeläget att det bedrivs ett fortsatt utvärderingsarbete om stö-
dens effekter. Utvärderingsarbetet bidrar även till en utvecklande dialog
mellan de handläggande myndigheterna.

De utvärderingsresultat och förslag som presenteras för enskilda
stödformer redovisas senare under respektive stödform nedan.

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

8.4 Utvecklingsinriktade stödformer                          Prop. 1993/94:140

Regeringen kommer i det följande att redovisa sina bedömningar och
förslag vad gäller de utvecklingsinriktade stödformerna.

Enligt dessa förslag kommer stöd framdeles sammanfattningsvis att
kunna lämnas i enlighet med följande tablå. Procenttalen avser maxima-
la stödnivåer.

Ändamål

Stödomr.

Invest. i
byggnader,
maskiner
m.m.

Invest. i
produktutv,
marknads-
föring etc.

Syssels.-
ökning i
tjänste-
företag

Inkör-
ningskost-
nader vid
syssels.-
ökning

1

LB 35 %

LL 70%
(inkl. LB)

UB 35%

VL 50%
(inkl. UB)

LB 250 tkr
årsarb.kraft

LL 70%

(rörels.kap)

SB 250 tkr

/5 år

21

LB 20%

LL 50%
(inkl. LB)

UB 20%

VL 50%
(inkl. UB)

LB 150 tkr
årsarb. kraft

LL 50%

(rörels.kap)

SB 150 tkr

/5 år

Tillfälligt1

LB 20%

LL 50%
(inkl. LB)

UB 20%

LL 50%
(inkl. UB)

LB 150 tkr
årsarb.kraft
LL 50%
(rörels.kap)

-

1 I vissa områden i stödområde 2 och tillfälliga stödområden kan högre bidrags-
procent gälla, dock högst lika med stödområde 1.

LB = lokaliseringsbidrag
UB = utvecklingsbidrag
LL = lokaliseringslån
VL = villkorslån

SB = sysselsättningsbidrag

98

8.4.1 Utfall av nuvarande verksamhet

Prop. 1993/94:140

Regeringens bedömning: De regionalpolitiska stöden har varit av
stor betydelse för att stärka näringslivet och skapa arbetstillfällen
i regionalpolitiskt utsatta regioner.

Villkoret om könskvotering av nytillkommande arbetsplatser har
dock inte uppfyllts. Regeringen kommer att bevaka hur det tilläm-
pas.

Underlagsrapporter: Löpande redovisningar av stödverksamheten från
NUTEK.

Remissinstanserna: Dessa redovisningar har inte remissbehandlats.

Skälen för regeringens bedömning: I det följande redovisas utfallet av
de olika utvecklingsinriktade stödformerna under senare år. De stöd-
former som kan användas i samband med investeringar, lokaliserings-
stöd och utvecklingsbidrag redovisas tillsammans. En särskild redovis-
ning lämnas också av det s.k. könskvoteringsvillkoret som är knutet till
en del stödformer.

Lokaliseringsstöd och utvecklingsbidrag

Förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd omfattar
lokaliseringsstöd (lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån), utvecklings-
och sysselsättningsbidrag samt lån till regionala investmentbolag.

Av följande sammanställning framgår beviljat stöd (exkl. sysselsätt-
ningsbidrag och lån till regionala investmentbolag), antal arbetsställen,
beräknad sysselsättningsökning samt subvention per nytt arbetstillfälle
under de fem senaste budgetåren.

99

Budgetår

1988/89

1989/90

1990/91

1991/92

1992/93

Antal arbetsställen

709

732

654

589

538

Beviljat stöd (mkr)

Lokaliseringsbidrag

m.m.1

869,7

921,0

774,3

645,1

430,2

Lokaliseringslån

244,2

146,3

94,4

43,1

Summa

1113,9

1067,3

868,7

645,1

473,3

Beräknad sysselsätt-
ningsökning, antal

4645

4494

4239

3386

2473

Subvention per nytt
arbetstillfälle (tkr)2

153

174

169

178

174

” Inkl, utvecklingsbidrag och de äldre stödformerna investeringsbidrag, offertstöd
och regionalpolitiskt utvecklingskapital.

2> I beloppet ingår inte stöd till lokaler for uthyrning. Inte heller lokaliserings-
bidrag på sammanlagt 314 miljoner kronor som lämnats till Boliden Mineral AB
under budgetåren 1987/88-1989/90 i syfte främst att bevara sysselsättningen vid
vissa av bolagets gruvor.

Prop. 1993/94:140

Efterfrågan på regionalpolitiskt företagsstöd var under budgetåret
1992/93 lägre än under tidigare budgetår. Totalt 538 företag (arbets-
ställen) fick stöd i samband med investeringar på drygt 1,5 miljarder
kronor under de närmaste åren. Detta är en nedgång i förhållande till
föregående budgetår och en halvering jämfört med högkonjunkturåren
1989/90. Nedgången gäller såväl beräknade investeringskostnader,
beviljat stöd som beräknad sysselsättningsökning. Minskningen av stöd-
området och sänkningen av den maximala stödnivån för lokaliserings-
bidrag från och med budgetåret 1990/91 har också påverkat utfallet.
Subventionen per beräknat nytt arbetstillfälle har, trots inflation och
lågkonjunktur, legat på ungefär samma nominella nivå under de senaste
åren.

Cirka 2500 nya arbetstillfällen beräknas bli effekten av de redovisade
besluten under budgetåret 1992/93. Till detta skall läggas den beräknade
nettoeffekten av sysselsättningsbidraget.

Av följande sammanställning framgår länsvis beviljat stöd i miljoner
kronor budgetåret 1992/93 fördelat på antalet arbetsställen, investerings-
kostnad, stödform och beräknad sysselsättningsökning.

100

Län

Antal
arbets-
ställen

Investe-
rings-
kostnad

Beviliat stöd

Ber. syssel-
sättn.ökn.

Bidrag1

Lok.-
lån

totalt

kv.

Kalmar

7

35,8

5,4

1,1

32

14

Blekinge

32

98,6

20,7

-

216

48

Göteborgs o Bohus 1

13,2

0,3

-

-

-

Älvsborgs

19

74,3

10,1

2,0

59

16

Värmlands

57

379,1

77,3

5,8

410

128

Örebro

32

44,6

12,0

1,6

218

40

Västmanlands

24

81,6

14,9

1,3

160

12

Kopparbergs

41

132,1

57,9

5,7

220

46

Gävleborgs

45

66,5

19,0

0,9

158

41

Västemorrlands

65

169,9

44,0

9,1

252

89

Jämtlands

72

168,1

50,5

3,9

242

95

Västerbottens

70

109,0

36,3

5,1

191

102

Norrbottens

73

171,9

81,8

6,6

315

112

Summa

538

1 544,7

430,2

43,1

2 473

743

^Lokaliserings- och utvecklingsbidrag

Prop. 1993/94:140

Totalt har under budgetåret 1992/93 beviljats 473 miljoner kronor i
form av bidrag och lån. Företag i Norrbottens län har beviljats det
mesta stödet, 88 miljoner kronor. Det beräknas ge 315 nya jobb i länet.
Även i Värmlands län har en stor andel av stödet beviljats, totalt 83
miljoner kronor till 57 företag som beräknas öka sin sysselsättning med
410 personer.

Av följande sammanställning framgår fordelningen av antalet arbets-
ställen, investeringskostnader och beviljat stöd i miljoner kronor, beräk-
nad sysselsättningsökning och subvention per nytt arbetstillfälle på olika
stödområden under budgetåret 1992/93.

Stöd-
område

Antal
arbets-
ställen

Inv.-
kost-
nad

Beviliat stöd

Ber. syssel-
sättn.ökn.

Subv./
arb.tillf.

(tkr)2*

Bidrag1*

Lok.
lån

tot.

kv.

1

155

261,0

130,9

12,2

539

213

243

2

198

753,8

201,6

19,0

1185

365

170

Tillfälligt

174

429,1

84,5

11,9

705

154

120

Utanför

11

100,8

13,2

-

44

11

300

Totalt

538

1544,7

430,2

43,1

2473

743

174

** Lokaliserings- och utvecklingsbidrag

2* I beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning

101

Branschmässigt dominerar liksom tidigare verkstadsindustrin vad Prop. 1993/94:140
avser såväl antalet företag, beviljat stöd som beräknad sysselsättnings-
effekt. 212 företag beviljades stöd på 123 miljoner kronor som beräknas
skapa närmare 740 nya jobb inom denna bransch. Tjänsteföretag är
också en av de största stödmottagama. 93 företag som bedriver upp-
dragsverksamhet har beviljats bidrag och lån för en sysselsättningsök-
ning på närmare 500 personer. Till detta kan läggas stöd som beviljats
till partihandel och turism som beräknas ge ytterligare drygt 190 nya
arbetstillfällen. Stödet till tjänsteföretag har till stor del bestått av ut-
vecklingsbidrag för utgifter i samband med lokalisering av verksamhet
till stödområdena.

Under budgetåret har totalt närmare 171 miljoner kronor beviljats i
utvecklingsbidrag, en stor del har beviljats tjänsteföretag.

Andelen nyetablerade företag låg under budgetåret 1992/93 på samma
nivå som under de två tidigare budgetåren, 17 % av stödföretagen var
nyetablerade. Däremot var det genomsnittliga stödet för dessa företag
mindre i jämförelse med tidigare budgetår.

En fördelning av de företag som fått stöd under budgetåret 1992/93
efter antal anställda visar att närmare 85 % av företagen hade mindre än
20 anställda. Andelen sådana företag har successivt ökat under de senas-
te budgetåren. Från 1989/90 har andelen ökat med drygt 10 procenten-
heter. En av förklaringarna till detta är den tidigare nämnda begräns-
ningen av stödområdet.

Beslut om regionalpolitiskt stöd fattades under budgetåret 1992/93 av
länsstyrelser, NUTEK och regeringen. Länsstyrelserna svarade liksom
tidigare år för en stor andel av alla beslut, 84 %. Länsstyrelsernas andel
av det totalt beviljade stödbeloppet uppgick till 237 miljoner kronor
eller ca 50 %.

Sysselsättningsbidrag

Sysselsättningsbidrag lämnas enligt gällande regler per kalenderår för
ett år i sänder under högst fem år. För att få stöd måste företagen öka
sysselsättningen och bibehålla den nya sysselsättningsnivån under hela
perioden. Stöd lämnas endast i stödområdena 1 och 2.

Av följande sammanställning framgår beviljat sysselsättningsbidrag
för åren 1988-92 fördelat på antalet arbetsställen, årsarbetskrafter och
beviljat belopp.

102

År

1988

1989

1990

1991

1992*

Antal arbetsställen

1545

1457

1375

1195

1301

Antal årsarbetskrafter

9364

8887

8416

6957

6074

Beviljat belopp (mkr)

200

213

255

212

186

1 Ytterligare beslut kommer att fattas för 1992.

Prop. 1993/94:140

Nettoeffekten av sysselsättningsbidraget, dvs. förstaårsstöd till företag
som inte samtidigt beviljats stöd i samband med investeringar, beräknas
under budgetåret 1992/93 till 400-500 arbetstillfällen.

Könskvotering

Enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd skall
minst 40 % av det antal arbetsplatser som tillkommer till följd av stödet
förbehållas vartdera könet. Om det finns särskilda skäl får undantag
medges från denna bestämmelse.

Såsom framgår av följande sammanställning avseende samtliga be-
slutsinstanser har andelen kvinnor som rekryterats enligt villkoren för
regionalpolitiskt företagsstöd inte under något av de redovisade åren
uppgått till kvoteringsregelns angivna 40 %.

Budgetår

Beräknad sysselsättningsökning

Totalt       Kvinnor             Män

1988/89

4645

1657 (36 %)

2988 (64 %)

1989/90

4494

1557 (35 %)

2937 (65 %)

1990/91

4239

1284 (30 %)

2955 (70 %)

1991/92

3386

1280 (38 %)

2106 (62 %)

1992/93

2473

743 (30 %)

1730 (70 %)

Regeringen anser det otillfredsställande att villkoret om könskvote-
ring inte har uppfyllts. NUTEK har i uppgift att följa den regionalpoli-
tiska stödgivningen och utvärdera de regionalpolitiska stöden till före-
tag. Regeringen kommer i detta sammanhang att bevaka att NUTEK
särskilt ser över handläggningsrutinema och utvärderar tillämpningen
och effekten av könskvoteringsvillkoret.

103

Sammanfattning

Prop. 1993/94:140

Sammanfattningsvis har enligt regeringens bedömning de regionalpoli-
tiska företagsstöden varit av stor betydelse för näringslivet och för
möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen i regionalpolitiskt utsatta
orter och regioner. Genom dessa arbetstillfällen har också resurser i
form av underutnyttjad arbetskraft och samhällelig infrastruktur kunnat
tas till vara på ett sätt som bidragit till ekonomisk tillväxt i hela landet.
En förbättrad ekonomisk konjunktur bör, tillsammans med de förslag
till förändringar av stöden som vi kommer att föreslå i det följande,
leda till att stödet får en ännu större betydelse för att skapa sysselsätt-
ning och tillväxt i stora delar av Sverige.

8.4.2 Regionalpolitiskt Företagsstöd till kvinnors företag

Regeringens bedömning: Företag som drivs av kvinnor är under-
representerade bland de företag som fått regionalpolitiskt före-
tagsstöd. Det är angeläget att existerande företagsstöd förändras så
att de passar både kvinnors och mäns företag.

Underlagsrapporter: I rapporten ”Att främja kvinnors företagande -
förslag till program för det regionalpolitiska stödområdet” (R 1992:50)
redovisade NUTEK en kartläggning av de företag som fått lokalise-
rings-, sysselsättnings- eller glesbygdsstöd under budgetåret 1990/91.
Studien visar att 17 % av företagen i stödområde 1 drevs av en kvinna
- dvs. företaget ägdes av en kvinna eller företagets VD var kvinna. Av
de företag som beviljades regionalpolitiskt stöd i stödområde 1 drevs
14 % av en kvinna. I stödområde 2 drevs 16 % av företagen av en
kvinna medan ca 9 % av de foretag som beviljades stöd drevs av en
kvinna. För Sverige som helhet uppges att andelen företag som drivs av
kvinnor är ca 15 %.

Vad gäller glesbygdsstödet så visar en tidigare undersökning att 10 %
av de företag som beviljats glesbygdsstöd under budgetåret 1987/88
drevs av kvinnor.

I Glesbygdsmyndighetens rapport ”Den andra sidan....” framhålls att
en första uppgift i arbetet med att söka uppnå en könsmässigt jämnare
fördelning av de regionalpolitiska resurserna är att se över de medel och
stödformer som ligger direkt under regionalpolitikens ansvarsområde
och anpassa regelverket så att det verkar i riktning mot ökad jämställd-
het.

Remissinstanser: I Glesbygdsmyndighetens remissammanställning
anges att kvinnliga nätverk bl.a. önskar mer information om vilka stöd-
medel som finns, samt flexiblare regler för dessa. Enligt sammanställ-

104

ningen anser flera remissorgan bl.a. att berörda myndigheter måste lyss- Prop. 1993/94:140
na, informera och satsa mer på kvinnor.

Skälen för regeringens bedömning: De redovisade siffrorna visar att
för samtliga undersökta företagsstöd så är kvinnors företag underrepre-
senterade som stödmottagare. Detta förhållande kan ha många förkla-
ringar och det framgår inte av rapporten om obalansen beror på att det
kommer in färre ansökningar från företag som drivs av kvinnor eller
om ansökningar från dessa företag avslås i högre grad än ansökningar
ffån företag som drivs av män. Vi anser att de regionalpolitiska före-
tagsstöden bör fördelas jämnare mellan kvinnors och mäns företag och
verkar i denna riktning bl.a. genom att vidta åtgärder för att öka an-
delen kommersiella företag som drivs av kvinnor (se vidare avsnitt
8.7.3) samt genom att anpassa företagsstöden till de behov som kvin-
nors företag har.

De förändringar av det regionalpolitiska företagsstödet som föresla-
gits i avsnitt 7.3 syftar bl.a. till att göra stödet mer anpassat till kvin-
nors företagande. Det föreslagna landsbygdsstödet skall i princip inte ha
någon nedre beloppsgräns och det skall inte reserveras enbart för in-
vesteringar i byggnader och maskiner. Stödet skall kunna lämnas även
till s.k. mjuka investeringar och som kreditgarantier till rörelsekapital.
Vidare föreslås att ansökningsförfarandet liksom kravet på säkerheter
skall vara något mindre omfattande vid beloppsmässigt mindre stödären-
den. För mycket små projekt föreslås ett s.k. mikrostöd på högst 50 %
av stödunderlaget eller högst 20 000 kr. Dessa förändringar motiveras
främst av att kvinnor i sitt företagande jämfört med männen dels i högre
utsträckning söker lån/stöd för s.k. mjuka investeringar, dels söker
relativt sett mindre belopp. Frånsett vissa smärre undantag finns det inte
några egentliga branschbegränsningar for det nya småföretagarstödet.

Vi vill slutligen framhålla att de regionalpolitiska företagsstöden inte
är begränsade till aktiebolag. Såväl enskilda firmor som företag som
drivs i kooperativ form har möjlighet att söka dessa stöd.

105

8.4.3 Stödberättigad verksamhet

Regeringens förslag: Liksom hittills skall i princip alla typer av
verksamheter som kan påverkas i fråga om lokalisering eller
omfattning, eller bedöms få väsentlig betydelse for näringslivet i
en region, eller annars ha särskild regionalpolitisk betydelse,
kunna få regionalpolitiskt företagsstöd. Endast i undantagsfall
skall stöd kunna lämnas till verksamheter som inte bedriver kon-
kurrensutsatt verksamhet på marknadsmässiga villkor.

Det skall fortsättningsvis vara en uppgift för regeringen att
närmare bestämma vad som är stödberättigad verksamhet.

Underlagsrapporter och remissinstanser: Frågan om stödberättigad
verksamhet tas endast upp av Glesbygdsmyndigheten i samband med
dess utvärdering av glesbygdsstödet. Detta stöd har tidigare behandlats
i avsnittet om landsbygdsutveckling (7.3).

Skälen for regeringens Förslag: Regionalpolitiskt företagsstöd i form
av lokaliseringsstöd, utvecklingsbidrag och sysselsättningsbidrag kan i
princip lämnas till alla verksamheter som kan påverkas i fråga om
lokalisering eller omfattning, eller som bedöms få väsentlig betydelse
för näringslivet eller annars ha särskild regionalpolitisk betydelse i en
region.

En annan princip är att stöd endast skall lämnas till konkurrensutsatt
verksamhet som bedrivs på marknadsmässiga villkor. Det enda undanta-
get är att stöd kan lämnas till ideella organisationer eller intresseorgani-
sationer för utlokalisering av verksamhet från Stockholmsregionen till
prioriterade områden.

Stöd kan lämnas till svenska eller utländska fysiska eller juridiska
personer samt affärsverk eller uppdragsmyndigheter som uppfyller ovan
nämnda villkor. Stöd kan även lämnas till kommuner eller till kommun-
ägda företag for vissa verksamheter som ryms inom den kommunala
kompetensen.

Vad som är stödberättigad verksamhet har, med ledning av olika
beslut av riksdagen alltsedan lokaliseringsstödet infördes år 1965, när-
mare preciserats av regeringen, senast i förordningen (1990:642) om
regionalpolitiskt företagsstöd. Enligt dess nuvarande utformning kan
stöd lämnas till:

- industriell eller industriliknande verksamhet,

- verksamheter med huvudsaklig inriktning på tjänster för den indu-
striella produktionsprocessen (industriserviceverksamhet),

- partihandel med väsentlig betydelse for näringslivets, främst indu-
strins, utveckling inom regionen,

- uppdragsverksamhet med inriktning mot näringslivet samt privat
tjänste- och serviceverksamhet som inte riktar sig till en lokal eller
regional marknad,

Prop. 1993/94:140

106

- pälsdjursuppfödning och vattenbruk,                                 Prop. 1993/94:140

- turistverksamhet, i första hand befintliga turistanläggningar i turist-

orter, i stödområdena 1 och 2,

- framställning av festa bränslen, i första hand till anläggningar där
energiråvara i form av flis framställs eller förädlas eller i form av
torv bryts eller förädlas, i stödområdena 1 och 2,

- uppförande av lokaler för uthyrning till stödberättigad verksamhet på

mindre orter,

- verksamhet i form av privat regionalt investmentbolag (till sådan kan

endast lämnas särskilda lån, se avsnitt 8.4.7),

- annan verksamhet som bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet

i regionen eller annars ha särskild regionalpolitisk betydelse.

Vissa av dessa detaljbestämmelser bygger som nämnts på särskilda
beslut som fettats av riksdagen under årens lopp. Enligt vår uppfattning
bör det fortsättningsvis vara tillräckligt att riksdagen lägger fest prin-
ciperna för vad som skall vara stödberättigad verksamhet i detta sam-
manhang. Dessa bör vara oförändrade. Det bör således hädanefter vara
en uppgift för regeringen att utforma de närmare bestämmelserna. I och
med EES-avtalets ikraftträdande måste även dessa bestämmelser ut-
formas med hänsyn till avtalets statsstödsregler.

8.4.4 Lokaliseringsstöd

Regeringens förslag: Bidrag i samband med investeringar i bygg-
nader, maskiner m.m. skall kunna lämnas i form av lokaliserings-
bidrag.

Den maximala andelen lokaliseringsbidrag av en investering i
olika stödområden och till olika ändamål skall vara oförändrad,
dvs. i normalfallet högst 35 % i stödområde 1 och högst 20 % i
stödområde 2 och i tillfälliga stödområden.

Främst i samband med att tjänsteföretag expanderar skall lokali-
seringsbidrag även kunna lämnas utan direkt koppling till en
investering. Storleken på ett lokaliseringsbidrag skall i dessa fell
vara högst 250 000 kr per nytillkommande årsarbetskraft i stöd-
område 1 och högst 150 000 kr i stödområde 2 och i tillfälliga
stödområden.

Som komplement till lokaliseringsbidrag skall lokaliseringslån
kunna lämnas i samband med investeringar i byggnader, maskiner
m.m. För tjänsteföretag skall lokaliseringslån i vissa fell även
kunna lämnas till rörelsekapital.

Underlagsrapporter: Enligt NUTEK är stöd i samband med investe-
ringar de mest effektiva för att skapa långsiktigt livskraftiga företag.
Bidrag till investeringar i byggnader och maskiner, i form av exempel-
vis lokaliseringsbidrag, är också den självklara basen i de regionalpoli-

107

tiska stödsystemen i merparten av de länder som bedriver regionalpoli- Prop. 1993/94:140
tik i form av särskilda insatser för näringslivet.

Det bästa sättet att skapa förutsättningar for långsiktig utveckling och
sysselsättning i de foretag som får stöd är enligt NUTEK att ge före-
tagen möjlighet till effektivisering av verksamheten. Därför bör enligt
NUTEK kravet på ökad sysselsättning för lokaliseringsbidrag tas bort
och bidrag kunna lämnas i samband med investeringar som väsentligt
förnyar ett företags produktionskapacitet eller produktionsinriktning utan
att investeringen omedelbart beräknas ge fler arbetstillfällen. Med en
sådan förändring kommer antalet möjliga stödföretag att bli större vilket
ökar möjligheterna att åstadkomma en långsiktigt positiv utveckling i
stödområdena. Renodlade ersättnings- och rationaliseringsinvesteringar
bör dock enligt NUTEK även framöver finansieras av företagen utan
subventioner.

Lokaliseringslån kan enligt NUTEK ibland vara den enda tillgängliga
formen av riskkapital.

RRV anser att de konsekvenser kravet på sysselsättningsökning för
att kunna få lokaliseringsbidrag får för näringslivsutvecklingen och den
regionala stödhanteringen bör analyseras. Kravet anses i första hand
befrämja en kortsiktig sysselsättningsökning och inte en långsiktig struk-
turomvandling och medför att omfattningen av stödgivningen varierar i
takt med konjunkturerna. Det anses också missgynna främst småföretag
som lockas att utlova sysselsättningsökning för att överhuvudtaget kunna
få stöd. Enligt RRV krävs bidrag sällan tillbaka på grund av utebliven
sysselsättningsökning.

RRV anser vidare att mindre lokaliseringsstödsärenden bör kunna
hanteras på ett enklare sätt. Det finns skäl att ifrågasätta om det från
resurssynpunkt är rimligt att hantera mindre ärenden på samma sätt som
större. Om mindre ärenden hanteras enklare får länsstyrelserna mer
resurser för att bedöma större och svårare ärenden.

Slutligen anser RRV att kravet på förhandling om bidragsnivån bör
ses över. Enligt RRV används kravet inte enligt statsmakternas intentio-
ner genom att flertalet länsstyrelser ofta inte genomför någon förhand-
ling. Enligt länsstyrelserna och andra aktörer finns det bl.a. risk för att
företagets ekonomiska ställning blir alltför avgörande för bidragets
storlek och inte andra väsentliga bedömningskriterier, t.ex. behovet av
strukturomvandling och regionalpolitiska överväganden.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Statskontoret är i
princip positiva till ett borttagande av sysselsättningskravet för att kunna
få lokaliseringsstöd. Statskontoret anser inte att det är tillräckligt klart
visat att sysselsättningsökningen är utan betydelse som regionalpolitisk
målparameter.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser den föreslagna förändringen viktig
eftersom den ger incitament till förnyelse och förstärkningar av närings-
livets konkurrenskraft i berörda regioner, vilket bör främja en mer
långsiktigt stabil sysselsättning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län bedömer att åtgärden leder till större                 1 Qg

investeringsvilja och på sikt mer bärkraftiga företag. Det är dock enligt

länsstyrelsen mycket viktigt att klara och tydliga riktlinjer ges för att Prop. 1993/94:140
undvika tolkningsproblem av nya kriterier. Även länsstyrelserna i Jämt-
lands och Norrbottens län tillstyrker sysselsättningskravets borttagande
men anser att det ändå skall kunna behållas i enskilda fåll.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller vidare att det är angeläget
att andra mer långsiktiga mått, t.ex. ekonomiska, än sysselsättningsök-
ning bör diskuteras. Länsstyrelsen i Skaraborgs län bedömer i detta
sammanhang att efterfrågan på medel riskerar att bli för stor utan andra
priori te ringsgrunder.

Beträffande stöd till tjänsteföretag noterar Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län att sådana företag bör kunna utlokalisera utan några extra
statliga insatser förutom ordinarie regionalpolitiskt stöd. Bräcke kom-
mun vill däremot koppla extra förmåner utöver vanliga stöd vid utflytt-
ning av tjänsteföretag till stödområdet.

Många remissinstanser påpekar de små och medelstora företagens
avgörande roll för utvecklingen i landet och dessa företags svårigheter
att finansiera sin verksamhet. Enligt Länsstyrelsen i Värmlands län har
det sålunda blivit allt tydligare att det behövs stödåtgärder för dessa
företag som ett komplement till bankfinansiering. Utvecklingsfonden i
Västmanlands län noterar speciellt den bristande tillgången på normala
bankkrediter för att starta tillverkningsföretag.

Skälen för regeringens förslag: Att stimulera näringslivets investe-
ringar i byggnader, maskiner m.m. har alltid varit en av de viktigaste
åtgärderna inom den ”lilla” regionalpolitiken. Till dessa ändamål kan
för närvarande lämnas lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån, tillsam-
mans benämnt lokaliseringsstöd.

Lokaliseringsstöd kan lämnas till i princip alla konkurrensutsatta
verksamheter som drivs på marknadsmässiga villkor och som kan på-
verkas i fråga om lokalisering eller omfattning m.m. (se avsnitt 8.4.3).

För att få stöd måste en verksamhet uppfylla bl.a. följande allmänna
villkor:

- Den måste bedömas få en tillfredsställande lönsamhet och ge de
anställda en varaktig sysselsättning.

- Minst 40 % av det antal arbetsplatser som tillkommer till följd av
stödet skall förbehållas vartdera könet. Om det finns särskilda skäl
kan dock undantag medges.

- De anställda måste uppbära lön och ha andra anställningsförmåner
som är minst likvärdiga med dem som gäller enligt tillämpligt kollek-
tivavtal.

- Stödmottagaren måste ha auktoriserad eller godkänd revisor.

Lokaliseringsstöd lämnas efter en individuell prövning av varje en-
skilt ärende. Stöd får inte lämnas med högre belopp än vad som behövs
för att investeringen skall komma till stånd.

Ett lokaliseringsbidrag får uppgå till högst 35 % av utgifterna för
investeringar i byggnader, markanläggningar, maskiner och andra in-
ventarier. I stödområde 2 är bidragets storlek dock i princip högst 20 %
av dessa utgifter. Regeringen har dock möjlighet att, om ett område                 109

som ingår i stödområde 2 drabbas av mycket omfattande strukturföränd-

ringar, besluta att lokaliseringsbidrag under en begränsad tid skall kun- Prop. 1993/94:140
na lämnas med högre belopp i detta, dock högst 35 %. Lokaliserings-
bidrag till lokaler for uthyrning eller till markberedning för torvproduk-
tion får lämnas med högst 5 % lägre andel av utgifterna än vad som
annars gäller i respektive stödområde.

I undantagsfall kan lokaliseringsbidrag beviljas med högre belopp,
dock högst 50 % av nämnda utgifter. Sedan EES-avtalet trätt i kraft
kan detta komma att förutsätta godkännande av EFTA:s övervaknings-
myndighet.

Eftersom den reguljära kreditmarknaden på senare år inte fungerat så
stabilt som är önskvärt för att tillgodose en tillfredsställande riskkapital-
försörjning, särskilt i de regionalpolitiskt mest utsatta delarna av landet,
återinfördes lokaliseringslånen den 1 juli 1992.

Lokaliseringslånens främsta funktion är att ta en högre kreditrisk än
vad den allmänna kreditmarknaden gör. De innehåller inte någon sub-
vention av kreditkostnadema. Ett lokaliseringslån kan, tillsammans med
ett eventuellt lokaliseringsbidrag, lämnas med högst 70 % av nämnda
utgifter i anläggningstillgångar i stödområde 1 och högst 50 % i övriga
stödområden. I undantagsfall kan högre lån beviljas.

För att lokaliseringslån skall kunna beviljas måste dessutom bedömas
att upplåning inte kan ske på den allmänna kreditmarknaden.

Utfallet av verksamheten med lokaliseringsstöd har vi redovisat tidi-
gare (avsnitt 8.4.1).

Lokaliseringsstödets grunder såsom vi just beskrivit dem bör vara
oförändrade.

Regeringen har tidigare framhållit nödvändigheten av att de företags-
inriktade åtgärderna intensifieras under de kommande åren. Detta både
för att främja framväxten av livskraftiga regioner i olika delar av Sveri-
ge och för att stimulera en långsiktig ekonomisk tillväxt i hela landet.
Vi har i detta sammanhang även uttalat att ökad vikt bör läggas vid de
utvecklingsinriktade stödformerna, lokaliseringsstöd, utvecklingsbidrag
och sysselsättningsbidrag.

Lokaliseringsstöd i samband med investeringar utan direkt sysselsätt-
ningsökning. Lokaliseringsstöd får enligt nuvarande bestämmelser, som
lagts fast av riksdagen vid olika tillfallen, endast i undantagsfall lämnas
i samband med investeringar som inte beräknas leda till direkt ökad
sysselsättning.

Enligt gällande regler i förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt
företagsstöd kan detta ske endast om en investering

- sker i samband med en väsentlig omläggning av verksamheten som är
nödvändig för att bevara sysselsättning eller

- sker i ersättnings- och rationaliseringssyfte i en verksamhet som har
väsentlig betydelse på orten, om verksamheten på sikt inte bedöms
kunna fortsätta utan att investeringen kommer till stånd och denna
inte kan genomföras utan att lokaliseringsstöd lämnas.

Bakgrunden till dessa regler är främst att det grundläggande kravet på
lönsamhet för verksamheter som skall stödjas innebär att företagen
normalt skall kunna genomföra ersättningsinvesteringar utan statligt
stöd.

110

NUTEK:s förslag, att kravet på ökad sysselsättning för lokaliserings- Prop. 1993/94:140
bidrag skall tas bort och att bidrag skall kunna lämnas i samband med
vissa investeringar utan att de omedelbart beräknas ge fler arbetstill-
fällen, är enligt vår mening alltför omfattande för att inrymmas inom de
resurser som kommer att kunna ställas till förfogande. Detta gäller
särskilt inför en förväntad konjunkturuppgång. Många strategiska in-
vesteringar i företag, som på sikt är avgörande för deras möjligheter att
överleva, bör dock kunna få lokaliseringsstöd inom gällande regler om
dessa tillämpas med hänsyn till att, som vi tidigare vid flera tillfällen
framhållit, regionalpolitiken i ökad utsträckning måste bidra till landets
ekonomiska tillväxt.

Lokaliseringsstöd till tjänsteföretag m.fl. Som vi senare (avsnitt 8.7.6)
kommer att närmare beskriva har lokalisering av vissa typer av tjänste-
företag till stödområdena varit en mycket framgångsrik åtgärd inom
regionalpolitiken under senare år.

Detta har blivit möjligt främst genom den moderna tele- och datatek-
nikens utveckling. Denna har bl.a. medfört att många verksamheter
inom tjänstesektorn kan bedrivas oberoende av avståndet till stora
marknader inom och utom Sverige.

Utmärkande för dessa tjänsteverksamheter är att de oftast inte förut-
sätter några stora investeringar i anläggningstillgångar. Sådana investe-
ringar är med nuvarande bestämmelser en förutsättning för att lokalise-
ringsstöd skall kunna lämnas.

Regionalpolitiskt företagsstöd till dessa lokaliseringar har därför,
förutom i form av sysselsättningsbidrag, under senare år lämnats i form
av utvecklingsbidrag. Villkoren för dessa stöd har inte närmare lagts
fast av riksdagen eller preciserats av regeringen.

Det finns behov av att klarare lägga fast formerna för stöd till tjänste-
företag, framförallt för att underlätta för företag och myndigheter. Till
detta kommer att det nyligen ikraftträdda EES-avtalet gör det nödvän-
digt att principerna för stöd till denna typ av lokaliseringar förtydligas.

Eftersom investeringarna i anläggningstillgångar som nämnts oftast är
mycket begränsade, föreslår vi att bidrag till lokalisering av dessa
tjänsteföretag fortsättningsvis skall kunna lämnas i form av lokalise-
ringsbidrag, vars storlek främst skall grundas på antalet nytillkommande
årsarbetskrafter i verksamheten. Bidragets storlek får vara högst
250 000 kr per årsarbetskraft i stödområde 1 och högst 150 000 kr i
övriga stödområden. För att inte på ett otillbörligt sätt snedvrida kon-
kurrensen bör vid bedömning av bidragets storlek hänsyn särskilt tas till
det totala stöd som företaget får i samband med att det nyanställer
personal.

Som bl.a. framgått av det föregående fungerar kreditmarknaden inte
som önskvärt när det gäller att tillgodose en tillfredsställande riskkapi-
talförsöijning. Detta gäller särskilt i de regionalpolitiskt högst priorite-
rade delarna av landet. För att underlätta de mest kapitalkrävande in-
vesteringarna kan därför för närvarande lokaliseringslån lämnas i sam-
band med investeringar i anläggningstillgångar.

I vissa fall kan kapitalbehovet vara stort även i samband med lokali-                  [ 11

sering av tjänsteföretag. Att tillgodose detta genom ett högre utveck-

lingsbidrag ökar den sammanlagda statliga subventionen. Vi föreslår Prop. 1993/94:140
därför att lokaliseringslån fortsättningsvis skall kunna lämnas även till
rörelsekapital vid stöd till tjänsteföretag.

I övrigt skall för stöd till tjänsteföretag m.fl. gälla samma regler som
för lokaliseringsstöd i samband med investeringar.

Förutom klarare regler för stöd till lokalisering av tjänsteföretag m.fl.
innebär dessa förslag också att stödsystemet förenklas genom att ut-
vecklingsbidraget renodlas till att endast avse immateriella investering-
ar.

8.4.5 Utvecklingsbidrag

Regeringens förslag: Stöd till investeringar i produktutveckling,
marknadsföring m.m. skall kunna lämnas i form av utvecklings-
bidrag.

Den maximala andelen utvecklingsbidrag skall även fortsätt-
ningsvis vara 50 % av en investering. Av denna andel skall i
fortsättningen maximalt 35 % i stödområde 1 och 20 % i stödom-
råde 2 kunna vara ett direkt bidrag. I tillfälliga stödområden och i
områden som tillfälligt inplaceras i högre stödområde skall den
maximala andelen direkt bidrag bestämmas av regeringen, dock
till högst 35 %.

I undantagsfall skall direkt utvecklingsbidrag kunna lämnas med
högre belopp, dock högst 50 % av en investering.

Den andel av ett utvecklingsbidrag, som inte lämnas som ett
direkt bidrag, skall fortsättningsvis kunna lämnas antingen i form
av ett lån, vars återbetalning är beroende av investeringens fram-
tida lönsamhet, eller i form av ett bidrag kopplat till att staten
förbehåller sig en del av investeringens avkastning.

Underlagsrapporter: NUTEK kommer i sina utvärderingar av utveck-
lingsbidraget fram till att de effekter som uppnås med stödet i huvudsak
är att betrakta som mycket positiva. Bidraget fungerar som det är tänkt,
dvs. det stimulerar till snabbare och mer omfattande insatser inom
produktutveckling och marknadsföring. Enligt NUTEK är detta den
största satsning på produktutvecklingsområdet som skett i Sverige där
målgruppen inte är ”elitprodukten eller elitföretagen”.

Utvecklingsbidraget bedöms dock av NUTEK avgöra om en investe-
ring sker endast i ett fall av tio. Det påverkar dock investeringen i såväl
tid som rum i merparten av de fall då det ges.

NUTEK varnar också för att riklig tillgång på offensiva stöd kan få
negativa effekter för företagen. De kan t.ex. tendera att undantränga
andra mer nödvändiga åtgärder för att höja lönsamheten.

Mot bakgrund bl.a. av sitt förslag att slopa kravet på ökad sysselsätt-
ning för att kunna få lokaliseringsbidrag anser NUTEK slutligen att
lokaliserings- och utvecklingsbidragen bör samordnas i en stödform.

RRV:s synpunkter på översyn av förhandlingskravet för lokaliserings- Prop. 1993/94:140
bidrag, vilka beskrivits i föregående avsnitt gäller också för utvecklings-
bidrag.

Remissinstanserna: Utvecklingsbidraget bedöms av alla remissinstanser
som en bra stödform.

Länsstyrelsen i Örebro län anser generellt att stödgivningen till före-
tag bör innehålla mindre element av subvention och mera av affärs-
mässigt risktagande. Det innebär sammanfattningsvis mindre betoning
på bidrag och mera på lån.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tolkar NUTEK: s förslag om samord-
ning av lokaliserings- och utvecklingsbidragen som att den maximala
bidragsnivån för utvecklingsbidrag sänks till 35 %. Med tanke på de
förändringar som föreslås för lokaliseringsbidraget anser länsstyrelsen
att detta är ett rimligt förslag. En sänkning av utvecklingsbidragets
maximinivå till 35 % oroar dock flera instanser, exempelvis Länsstyrel-
sen i Jämtlands län samt Kalix och Älvsbyns kommuner.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser vidare att utvecklingsbidraget
bör kunna kombineras med lån och att det nuvarande maximala stödbe-
loppet, 500 000 kr, bör höjas.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län menar att även länsstyrelserna i
framtiden bör ges möjlighet att koppla ett villkorslån eller royaltyavtal
till utvecklingsbidraget.

Skälen för regeringens förslag: Sedan 1990 kan regionalpolitiskt före-
tagsstöd lämnas till immateriella investeringar i företag i form av ut-
vecklingsbidrag. Med immateriella, även kallade mjuka investeringar,
avses i detta sammanhang bl.a. förvärv av patent och licenser samt
åtgärder för produktutveckling, marknadsföring, utbildning eller liknan-
de som ligger utanför företagets normala drift.

Med ett par undantag kan utvecklingsbidrag lämnas till samtliga
stödberättigade verksamheter (jfr avsnitt 8.4.3).

Till skillnad mot vad som normalt gäller för lokaliseringsstöd, kan
utvecklingsbidrag lämnas utan att den investering som ligger till grund
för bidraget leder till direkt ökad sysselsättning. Den som beslutar om
utvecklingsbidrag skall dock ta hänsyn till om investeringen kan leda till
nya arbetstillfällen för såväl kvinnor som män.

Ett utvecklingsbidrag får inte vara större än vad som behövs för att
investeringen skall komma till stånd och vidare uppgå till högst 50 %
av de totala utgifterna i samband med investeringen. Förutom i särskil-
da fall får utvecklingsbidraget heller inte överstiga 500 000 kr.

Utvecklingsbidrag kan lämnas dels som ett direkt bidrag, dels som ett
villkorligt sådant. I sistnämnda fäll kan staten förbehålla sig viss av-
kastning på lyckade projekt.

Utfallet av verksamheten med utvecklingsbidrag har vi redovisat
tidigare (avsnitt 8.4.1).

För att ett företag skall bli framgångsrikt har det blivit allt viktigare

att det förmår vidareutveckla sina produkter eller utveckla nya sådana.                 [ 13

Det är också betydelsefullt att det kan hitta marknader för produkterna,

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

de bästa sätten att sälja sina produkter på dessa marknader osv. Dessa Prop. 1993/94:140
immateriella investeringar spelar i dag en allt viktigare roll för närings-
livets utveckling.

Vid sidan av basen i det regionalpolitiska företagsstödet, lokalise-
ringsstöd i samband med investeringar i byggnader och maskiner m.m.,
har därför stöd till immateriella investeringar i form av utvecklings-
bidrag blivit allt viktigare. Vår bedömning är att detta kommer att
ytterligare accentueras i framtiden.

Vi anser därför att det är nödvändigt att alltmer inrikta företagsstödet
mot denna typ av investeringar. Samtidigt är det mycket svårare för
både foretag och myndigheter att bedöma såväl den bästa inriktningen
av som effekterna och kostnaderna för denna typ av investeringar.

Till detta kommer att det, enligt vår mening, av olika skäl är önsk-
värt med en alltmer affärsmässig bedömning av samhällets utvecklings-
inriktade regionalpolitiska insatser gentemot företagen. Det blir allt
viktigare att tillämpa den grundläggande regeln att varken ett lokalise-
ringsstöd eller ett utvecklingsbidrag får vara större än vad som behövs
for att en investering skall komma till stånd. Detta beror främst på två
faktorer. För det första innebär våra förslag i denna proposition ytterli-
gare möjligheter for myndigheterna, främst länsstyrelserna, att stödja
företagen. För det andra kommer en förbättrad ekonomisk konjunktur
att leda till ökad aktivitet i näringslivet och därmed större efterfrågan på
stöd. Detta samtidigt som de medel som kommer att stå till myndig-
heternas förfogande för olika typer av regionalpolitiska åtgärder även
kommer att vara begränsade.

De beslutande myndigheterna, i de flesta fall länsstyrelserna, ställs
alltså både inför ärenden som kräver mycket kvalificerade avgöranden
och inför nödvändigheten av att hårdare prioritera mellan olika åtgär-
der.

Utvecklingsbidrag används i dag också som stödform vid lokalisering
av tjänsteföretag till stödområden. Vi har tidigare (avsnitt 8.4.4) före-
slagit att stöd till detta ändamål fortsättningsvis skall kunna lämnas i
form av lokaliseringsstöd.

För investeringar i marknadsföring och produktutveckling m.m. bör
dock utvecklingsbidraget behållas med följande förändringar:

NUTEK föreslår som tidigare nämnts att lokaliseringsbidrag och
utvecklingsbidrag skall samordnas till en stödform. Det innebär bl.a. att
utvecklingsbidragets storlek blir mer beroende av i vilket stödområde
verksamheten bedrivs.

Vi finner detta logiskt med tanke på bl.a. att svårigheterna att ut-
veckla ett företag är större i de högst prioriterade stödområdena. Ett
direkt utvecklingsbidrag bör därför i fortsättningen kunna lämnas med
högst samma andelar av en investering som ett lokaliseringsbidrag. Det
innebär t.ex. högst 35 % i stödområde 1 och normalt högst 20 % i
övriga stödområden.

I samband med att storleken på ett utvecklingsbidrag närmare knyts
till det stödområde i vilket det investerande företaget är beläget bör den
högsta beloppsgränsen, 500 000 kr slopas.

114

För att ytterligare öka affärsmässigheten och flexbiliteten i använd- Prop. 1993/94:140
ningen av utvecklingsbidraget föreslär vi följande.

Utvecklingsbidrag bör även kunna lämnas i form av ett villkorslån,
separat eller tillsammans med ett direkt bidrag, med upp till 50 % av de
totala utgifterna för en investering. Återbetalningen av ett sådant lån
skall vara beroende av investeringens framtida lönsamhet. Om ett pro-
jekt till vilket villkorslån beviljats helt eller delvis inte kan kommersiali-
seras skall lånet kunna efterskänkas. Närmare riktlinjer för detta bör
utfärdas av regeringen.

Sammantaget innebär förslagen till ändringar i utvecklingsbidraget,
dels att det renodlas till att avse endast immateriella investeringar, dels
en betoning av att det inte får innebära någon form av driftstöd utan
endast får lämnas i samband med investeringar i klart avgränsade pro-
jekt i ett företag, dels en ökad affärsmässighet och flexibilitet. Ett ut-
vecklingsbidrag kan således i fortsättningen i stor utsträckning anpassas
till förutsättningarna för ett enskilt projekt och till angelägenheten från
samhällssynpunkt att stödja detta. Utvecklingsbidrag skall kunna beviljas
dels i form av ett direkt bidrag, som naturligtvis kan återkrävas under
vissa omständigheter, dels i form av ett lån som kan efterskänkas om ett
projekt misslyckas samt dels i form av ett bidrag där staten förbehåller
sig en del av avkastningen på lyckade projekt. Särskilt när det gäller
större projekt bör i första hand möjligheterna att använda villkorslån
prövas.

Enligt gällande regler kan utvecklingsbidrag, dels i undantagsfall
lämnas med högre belopp än vad som är normalt för respektive stödom-
råde, dels även lämnas till produktutveckling utanför stödområdena på
villkor att tillverkningen av den färdiga produkten förläggs inom stöd-
områdena.

Regeringen anser att dessa möjligheter bör finnas även framdeles
men förutser att reglernas närmare tillämpning kommer att bli föremål
för överläggningar med EFTA:s övervakningsmyndighet.

Regeringen beslutar om handläggnings- och beslutsordning för det
regionalpolitiska företagsstödet. För riksdagens information vill vi
emellertid redan nu meddela att vi avser att låta länsstyrelserna besluta
i frågor om utvecklingsbidrag där de totala investeringarna uppgår till
högst 2 miljoner kronor.

115

8.4.6 Sysselsättningsbidrag

Prop.

Regeringens förslag: Sysselsättningsbidraget skall höjas i stödom-
råde 1 till 250 000 kr och i stödområde 2 till 150 000 kr per ny
årsarbetskraft.

Att utforma närmare föreskrifter för sysselsättningsbidraget
skall fortsättningsvis helt vara en uppgift för regeringen.

Underlagsrapporter: NUTEK: s rapporter visar att sysselsättningsbidra-
get på ett positivt sätt bidrar till utvecklingen i de regionalpolitiskt
prioriterade områdena. Sysselsättningen ökar mest i den expansiva delen
av ekonomin. Därmed kan sysselsättningsbidraget få en positiv inverkan
på den regionala strukturomvandlingen. Det konstateras dock att stödets
regler är sådana att likviditetsförstärkningen under ett företags första år
blir något för svag. Därför föreslår NUTEK att stödets utformning
förändras så att utbetalningen sker oftare och snabbare med större kon-
centration till de första åren. Verket föreslår att det utreds om bidraget
kan kopplas till den månadsvisa redovisningen av arbetsgivaravgifter
och inte till en särskild årlig ökning av antalet anställda.

Remissinstanserna: Remissvaren stödjer i huvudsak förslaget att kon-
centrera utbetalningarna till de första åren. Länsstyrelsen i Jämtlands
län och Norrlandsförbundet är negativa till förslaget att samordna ut-
betalningen med arbetsgivaravgifterna.

Skälen för regeringens förslag: Sysselsättningsbidragets syfte är att
täcka en del av de igångkömingskostnader som uppkommer i samband
med nyanställningar i ett företag. Bidraget lämnas i stödområde 1 och 2
under en femårsperiod till all stödberättigad verksamhet, med undantag
för lokaler för uthyrning samt privata investmentbolag.

Sysselsättningsbidraget lämnas till företag som varaktigt ökar sin
sysselsättning. Bidraget, som beviljas per ökad årsarbetskraft, är högst
det första året och trappas ned under perioden. Det sammanlagda bidra-
get uppgår till 200 000 kr per årsarbetskraft i stödområde 1 och
120 000 kr i stödområde 2. Förstaårsstöd lämnas för den sysselsätt-
ningsökning som ägt rum i jämförelse med de tre föregående årens
högsta sysselsättningsnivå. På detta sätt undviks att bidragets storlek
påverkas av tillfälliga konjunkturvariationer. För övertagen verksamhet
gäller dock att jämförelsen endast skall göras med kalenderåret närmast
före kvalifikationsåret.

Endast i de fall som en ansökan gäller förstaårsstöd för fler än tio
årsarbetskrafter prövas om bidraget skall beviljas med hänsyn till verk-
samhetens lönsamhet och andra samhällsekonomiska aspekter.

Det är viktigt att de arbetstillfällen som tillkommer med hjälp av det
regionalpolitiska företagsstödet fördelas jämt mellan män och kvinnor.
Som villkor för sysselsättningsbidraget gäller därför, liksom för lokali-

1993/94:140

116

seringsstödet, att minst 40 % av de nytillkomna arbetstillfällena skall Prop. 1993/94:140
tillfalla vardera könet.

Utfallet har tidigare redovisats under avsnitt 8.4.1.

Regeringen delar NUTEK: s bedömning att stödet främjar näringsli-
vets förnyelse. Stödbeloppen räknades 1990 upp till 200 000 kr och
120 000 kr i stödområde 1 respektive 2. Eftersom det är mycket an-
geläget att stödja sysselsättningsutvecklingen i dessa områden och med
hänsyn till att arbetskraftskostnaderna har ökat, föreslår vi att sysselsätt-
ningsbidraget förstärks och fortsättningsvis lämnas med följande belopp
per ny årsarbetskraft.

Stödområde 1

Stödområde 2

Förstaårsstöd

70 000 kr

50 000 kr

Fortsatt stöd för

andra året

60 000 kr

40 000 kr

tredje året

50 000 kr

30 000 kr

fjärde året

40 000 kr

20 000 kr

femte året

30 000 kr

10 000 kr

Totalt

250 000 kr

150 000 kr

Beträffande NUTEK: s förslag om tidigare och mer frekventa utbetal-
ningar vill regeringen framhålla att sysselsättningsbidragets huvudsakli-
ga syfte är att både på kort och något längre sikt konsolidera företagens
sysselsättningsutveckling. Den nuvarande utformningen av stödet in-
nebär att största delen av stöden betalas ut till företagen under de tre
första åren. Företagen kan också själva påverka likviditetseffekten av
bidraget genom att ansökan så tidigt som möjligt på året lämnas in till
handläggande myndighet. Ju tidigare bidraget kan betalas ut, desto
större blir naturligtvis dess likviditetseffekt.

Stödet bör även i fortsättningen betalas ut per årsarbetskraft eftersom
det är varaktig sysselsättning som skall stödjas. Säsongsmässiga upp-
eller nedgångar bör inte påverka bidragets storlek.

Fortsättningsvis bör det vara en uppgift för regeringen att utforma
närmare föreskrifter och handläggningsordning för stödet.

117

8.4.7 Lån till privata regionala investmentbolag

Regeringens forslag: Lån till privata regionala investmentbolag
skall finnas kvar.

Underlagsrapporter: Utredaren belyser marknaden for riskkapital och
dess olika funktioner. För att generera ett så stort tillskott som möjligt
av nytt kapital till riskkapitalmarknaden måste enligt utredaren statens
ambition vara att skapa institutionella lösningar som bidrar till att öka
privata aktörers intresse för denna marknad. En framkomlig väg att
göra detta är att staten går in med en mindre andel av ägarkapitalet i
privata riskkapitalbolag. Vidare berör utredaren att utbudet av riskkapi-
tal är litet i glesbygdsregioner.

NUTEK har låtit genomfora en särskild utvärdering av stödformen
lån till privata investmentbolag. I rapporten framförs att stödet med stor
sannolikhet har varit avgörande för investmentbolagens tillkomst. Det
har också inneburit goda förutsättningar att dra till sig ytterligare kapi-
tal. Däremot är stödets betydelse för bolagens uppnådda resultat i form
av kapitaluppbyggnad och företagsutveckling marginell. Stödets sub-
ventionseffekt sägs också vara marginell. Investmentbolagen har huvud-
sakligen haft en inriktning mot investeringar i mogna företag och har
haft en begränsad inverkan på förnyelsen av näringslivet. De invest-
mentbolag som fått stöd under senare år har haft en snävare inriktning
både ägandemässigt och geografiskt än de bolag som fick stöd i början
av perioden.

I utvärderingen framförs också ett förslag till förändring av stödfor-
men. Stödformens villkor - lån med lång amorteringstid, utan betal-
ningskrav under en inledande flerårsperiod - är utomordentligt väl
anpassad till strategisk företagsutveckling med dess förutsättningar av
osäkerhet och risktagande samt krav på uthållighet och långsiktighet. En
förändring av stödformen, med motsvarande villkor, men riktad till
enskilda företag skulle ge stödet en kraftigt ökad effektivitet.

Remissinstanserna: Ett fåtal av remissinstanserna har kommenterat
förslaget att öka privata aktörers intresse för att bilda riskkapitalbolag.
Umeå kommun anser bl.a att möjligheterna till att stimulera lokalt
kapital från näringsliv och enskilda personer bör uppmärksammas mer.
Aijeplogs kommun anser det viktigt att fortsätta att stödja bildandet av
investmentbolag och i stödområde 1 tillåta att kommuner och statliga
verk bidrar till kapitaluppbyggnaden. Pajala kommun anser att kapital-
försörj ningen i form av lån och direkta stöd måste få ett större lokalt
inflytande. Därför föreslår kommunen att lokala riskkapitalbolag bildas.

Vid en s.k. hearing har bl.a. representanter från länsstyrelserna i de
långsiktiga stödområdeslänen lämnat skilda synpunkter på NUTEK: s
utvärdering av lån till regionala investmentbolag. Bland annat fram-
fördes synpunkter om att bolagen bör verka över ett större geografiskt

Prop. 1993/94:140

118

område. NUTEK konstaterar i samband med överlämnandet av rappor- Prop. 1993/94:140
ten att en av de bärande slutsatserna i utredningen är att stödet har varit
marginellt, både totalt till sin omfattning och sett som subvention i vaije
ärende. I utredningen påpekas att ägarna i flera fäll satsat mångdubbelt
av vad staten satsat. NUTEK anför att möjligheten att få lån till privata
regionala investmentbolag har inneburit starten på en process där man
underlättar för ett externt ägande i företag inom stödområdet. Ett be-
gränsat initialt stöd till en process som sedan fullföljs av att privata
ägare satsar betydande belopp bör ses som en mycket positiv effekt. För
att ett regionalt investmentbolag skall kunna vara framgångsrikt bör
enligt verket vissa förutsättningar uppfyllas. För det första bör verksam-
hetsområdet inte vara alltför begränsat. Erfarenhetsmässigt är ett län
den minsta storlek bolaget bör verka inom för att man på sikt skall
kunna bedriva en framgångsrik verksamhet. För det andra är det viktigt
med ett någorlunda spritt ägande samt att bolagets aktiekapital uppgår
till lägst ca 10 miljoner kronor.

Utredarens förslag om att förändra stödformen anser NUTEK vara
intressant och bör prövas. Ett lån till ett enskilt företag bör kunna läm-
nas till företag med vilja och förmåga att växa, men där de nuvarande
stöden (lokaliseringsbidrag och utvecklingsbidrag) inte är tillämpliga.

Skälen för regeringens förslag: Lån till privata regionala investment-
bolag infördes som regionalpolitisk stödform 1982. Syftet med stödet är
att främja en expansion av små och medelstora företag inom stödom-
rådena dels genom att öka tillgången på privat riskvilligt kapital, dels
genom att tillföra företagen kompetens i form av ledningskunnande.

Villkoren för dessa lån har utformats så att berörda investmentbolags
likviditet i ett inledningsskede inte skall urholkas genom amorteringar
och räntor. En vanlig utformning har varit att de första tio åren är
amorteringsfria samtidigt som räntefrihet lämnats för de tre första åren.
Lånets storlek har normalt varit en till två gånger så stort som det
aktiekapital som ägarna satt in i bolaget. Som en kompensation för
denna inledande subvention har staten ställt som villkor att få en del av
eventuell värdetillväxt. Någon form av säkerhet för lånet har inte krävts
eftersom ägarna svarat för en relativt stor insats i form av aktiekapital.
Ägarna har huvudsakligen bestått av privata företag och privatpersoner.

Sedan 1982 har sammanlagt 14 företag beviljats lån med 107 miljo-
ner kronor enligt denna stödform. Under budgetåret 1992/93 har ett
företag i Jämtlands län beviljats lån med 10 miljoner kronor. De bevil-
jade lånen har inneburit att ägarna tillskjutit 75 miljoner kronor i aktie-
kapital.

Lågkonjunkturen med kvardröjande effekter av bankkrisen gör att det
är än mer aktuellt att skapa förutsättningar för att öka tillgången på
privat riskkapital. Detta stöd utgör ett incitament för privata bolag och
enskilda privatpersoner att satsa riskkapital som ett komplement till
övriga regionalpolitiska insatser. Den utvärdering som gjorts har base-
rats på ett fåtal bolag och några långtgående slutsatser om stödformen
har ännu inte kunnat dras. Några större förändringar i stödformen bör

119

därför nu inte genomföras. Det bör vara regeringens uppgift att utforma Prop. 1993/94:140
de närmare bestämmelserna.

I rapporten föreslås att stödformen bör förändras så att lån med sam-
ma villkor kan lämnas till enskilda företag. Vi anser att de möjligheter
som finns och de förändringar som nu föreslås inom de regionalpolitiska
stödformerna som riktar sig mot företag, bl.a. stöd till tidig projekt-
finansiering, är tillräckliga. Kapitaltillskottet till Norrlandsfonden in-
nebär att riskvilligt lånekapital ökar för mindre och medelstora foretag
i de fyra nordligaste länen. Vi vill även i detta sammanhang nämna
möjligheten att få nyföretagarlån som infördes förra året och som bevil-
jas av Industri- och nyföretagarfonden.

8.4.8 Handläggningsfrågor

Regeringens förslag: Handläggnings- och beslutsordningen för
regionalpolitiskt företagsstöd skall fortsättningsvis helt utformas
av regeringen.

Regeringens bedömning: Länsstyrelsens beslutanderätt i ärenden
om lokaliseringsstöd bör även fortsättningsvis omfatta ärenden
med ett totalt kapitalbehov av högst 20 miljoner kronor.

Ytterligare vikt bör läggas vid uppföljning av enskilda stödären-
den.

Underlagsrapporter: NUTEK framhåller att verkets förslag att inrikta
lokaliserings- och utvecklingsbidragen mot mer utvecklingsinriktade
investeringar, där den omedelbara sysselsättningseffekten inte avgör
stödets storlek, kräver mer kvalificerade bedömningar och därmed ett
mer omfattande utredningsarbete. För att säkerställa ett kvalificerat
arbete måste det finnas personella resurser i tillräcklig utsträckning
såväl centralt som regionalt. Härigenom kan även uppföljning och
utvärdering av olika insatser ske effektivare och det blir möjligt att
erbjuda mer av kunskapsspridning mellan regioner och olika nivåer.

Uppgifterna för myndigheter och andra aktörer på central nivå blir
enligt NUTEK att bidra med kunskapsutveckling, kunskapsöverföring,
erfarenhetsarbete samt uppföljning och utvärdering av det samlade
utvecklingsarbetet lokalt och regionalt.

Glesbygdsmyndigheten delar uppfattningen att det behövs en förbätt-
rad uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet. Myndigheten är
också beredd att i samverkan med NUTEK lösa frågorna om en bättre
samordning av centrala rutiner för handläggning och informationsinsat-
ser.

Enligt RRV fungerar det regionalpolitiska företagsstödet och gles-
bygdsstödet i vissa avseenden som en helhet. Stödgivningen är dock
reglerad i två olika förordningar och huvudmannaskapet på central nivå
skiljer sig åt. De centrala insatserna är betydligt mer omfattande för
lokaliserings- och utvecklingsbidraget än för glesbygdsstödet. RRV

120

anser därför att NUTEK och Glesbygdsmyndigheten i ökad utsträckning Prop. 1993/94:140
bör samverka vad avser uppföljning, utvärdering, registrering och främ-

jande insatser.

RRV:s granskning visar att det inom flera områden inom stödsyste-
met tillämpas olika praxis mellan länen. Enligt statsmakternas intentio-
ner skall det finnas utrymme för regionala variationer baserade på
skillnader i länens näringslivsstruktur och eventuella regionalpolitiska
prioriteringar. De variationer som finns inom systemet medför enligt
RRV dock att företagens förutsättningar att få stöd skiljer sig åt mellan
länen på grund av att hanteringen inte är tillräckligt likformig. RRV
anser att en ökad samsyn i länsstyrelsernas tillämpning bör eftersträvas.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att den
centrala tillsynen av de två stödsystemen glesbygdsstöd och regionalpo-
litiskt företagsstöd bör samordnas bättre än vad som hittills varit fallet.
Det kan enligt länsstyrelsen även vara värt att överväga att sammanföra
det centrala ansvaret för tillämpningen till en myndighet och då till
NUTEK.

Statskontoret anser bl.a. att formerna för länsstyrelsernas beslut och
övrig administration inom området bör förenklas genom att gemensam-
ma rutiner utarbetas, främst av NUTEK och andra berörda centrala
myndigheter.

Statskontoret instämmer vidare i NUTEK:s förslag om en kvantitativ
och kvalitativ förstärkning av personresurserna, särskilt hos länsstyrel-
serna. Vidare påpekas att det är primärt att den verksamhetsinriktade
personalredovisningen förbättras i länen. Vid sidan av den ordinarie
administrationen bör enligt Statskontoret externa resurser användas for
vissa återkommande oberoende värderingar.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen beslutar
om handläggnings- och beslutsordning för det regionalpolitiska före-
tagsstödet. En bestämmelse i detta sammanhang har dock riksdagen
hittills tagit ställning till. Det gäller storleken på en investering i sam-
band med vilken beslut om lokaliseringsstöd skall fattas på regional
nivå.

De senaste åren har präglats dels av en starkt ökad decentralisering
av beslutsfattandet inom regionalpolitiken, dels av ett ökat ansvar för
länsstyrelsen på den regionala nivån.

Länsstyrelserna har successivt tillförts kraftigt ökade resurser för
regionala utvecklingsinsatser och dess möjligheter att prioritera mellan
olika regionalpolitiska åtgärder har ökats. Inom företagsstödet har det
högsta beloppet för storleken av en investering till vilken länsstyrelsen
beslutar om lokaliseringsstöd höjts kraftigt. År 1992 höjdes beloppet till
20 miljoner kronor.

Detta och andra åtgärder har gjort att länsstyrelserna under budget-
året 1992/93 svarade for 84 % av besluten i fråga om lokaliserings- och
utvecklingsbidrag.

Vi har tidigare föreslagit att ett nytt landsbygdsstöd skall införas för                  [21

mindre stöd i stödområden, glesbygder och landsbygd (avsnitt 7.3). Vi

har även föreslagit att utvecklingsbidragens tillämpning skall göras mer
flexibel (avsnitt 8.4.5). Dessa förslag kommer enligt vår bedömning att
öka länsstyrelsernas beslutskapacitet och ställa ökade krav på dessa.

Med hänsyn till vad vi nyss har anfört och till att beloppsgränsen för
länsstyrelsernas beslut om lokaliseringsstöd numera sålunda inte har
samma betydelse som tidigare för vilken mängd ärenden som länsstyrel-
sen kan besluta om, föreslår vi att det fortsättningsvis bör vara en upp-
gift för regeringen att helt utforma beslutsordningen för regionalpolitiskt
företagsstöd.

I detta sammanhang bör nämnas att vi för närvarande inte anser det
motiverat att höja nuvarande beloppsgräns.

Även fortsättningsvis är det sålunda motiverat att vissa beslut fettas
på central nivå, i första hand av NUTEK men i en del fell av regering-
en. Det gäller exempelvis mycket stora investeringar och ärenden som
innebär flyttning av verksamhet från ett län till ett annat. Regeringen
avser senare att besluta om hur handläggnings- och beslutsordningen i
detalj skall utformas.

RRV:s granskning av hur vissa regionalpolitiska företagsstöd och
glesbygdsstödet fungerar pekar på en del områden där förbättringar kan
ske. Bland annat finns behov av en ökad samordning av riktlinjer m.m.
mellan lokaliserings- och utvecklingsbidrag, som hanteras av NUTEK,
och glesbygdsstöd till företag, som Glesbygdsmyndigheten har hand om.
Dessutom anser RRV att företagens förutsättningar att få stöd skiljer sig
för mycket åt mellan länen på grund av att hanteringen inte är tillräck-
ligt likformig.

Det förslag om ett nytt landsbygdsstöd som vi tidigare (avsnitt 7.3)
lagt fram innebär bl.a. en samordning av mindre lokaliseringsstöd och
glesbygdsstöd till företag. Vi avser senare besluta om hur administra-
tion, riktlinjer m.m. bör hanteras på central nivå.

Beträffande olika praxis hos länsstyrelserna vid hanteringen av stöden
så innebär delegering av beslutsfettandet, som RRV också poängterar,
en balansgång mellan likformighet i hantering av företagen, utifrån
exempelvis konkurrensaspekter, och hänsynstagande till regionala varia-
tioner och prioriteringar. Det har också i olika sammanhang uttryckts
önskemål från vissa länsstyrelser om en mer likartad hantering.

NUTEK har i uppgift att följa den regionalpolitiska stödgivningen
och lämna länsstyrelserna råd och stöd i dessa frågor. Verket svarar
också för utvärderingen av de regionalpolitiska företagsstöden. På grund
av den utökade mål- och resultatorienterade styrningen av statlig verk-
samhet som regeringen infört på senare år har NUTEK fått i uppgift att
intensifiera sina insatser för uppföljning och utvärdering. Regeringen
utgår från att verket fullföljer dessa uppgifter genom fortsatta insatser
på dessa områden samt att verket därvid även bevakar länsstyrelsernas
praxis när det gäller stödgivningen och, om verket finner det motiverat,
lämnar förslag till regeringen om lämpliga åtgärder.

Eftersom länsstyrelserna enligt sin instruktion bl.a. skall främja
konkurrensen är det viktigt att länsstyrelserna själva är uppmärksamma
på dessa frågor och strävar efter en tillämpning som inte snedvrider

Prop. 1993/94:140

122

konkurrensen mellan olika företag så att det stör marknaden på ett Prop. 1993/94:140
otillbörligt sätt.

8.5 Driftstöd

8.5.1 Nedsatta socialavgifter

Regeringens förslag: Systemet med nedsatta socialavgifter skall
behållas oförändrat.

Underlagsrapporter: NUTEK konstaterar att nedsatta socialavgifter i
princip fördelas i enlighet med den befintliga sysselsättningsstrukturen i
regionerna eftersom avgifterna baseras på total sysselsättning i före-
tagen. Nedsättningen kan bidra till att minska omvandlingstrycket på
företagen eftersom företagens vinster stiger och den äldre strukturen
gynnas. Effekterna på det enskilda företaget är dock osäkra eftersom det
inte går att avgöra hur nedsättningen används, men eftersom lönenivån
sänks bör sysselsättningen öka.

Remissinstanserna: Endast få av remissinstanserna har närmare be-
handlat frågan om nedsatta socialavgifter.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att Älvsbyns kommun samt de
delar av Bodens och Piteå kommuner som ingår i stödområde 2 skall få
nedsättning med 10 procentenheter.

Skälen för regeringens förslag: Nedsättningen av socialavgifter är tio
procentenheter i stödområde 1 och större delen av stödområde 2 för
vissa branscher, t.ex. jordbruk och skogsbruk, uppdragsverksamhet
samt hotell-, pensionats- och camping verksamhet. Nedsättningen gäller
t.o.m. år 2000. I Bodens, Luleå, Älvsbyns och Piteå kommuner är
nedsättningen fem procentenheter t.o.m. år 1995.

För att förbättra förutsättningarna för näringslivet i de regionalpoli-
tiskt svaga regionerna och stärka utvecklingskraften i de mindre före-
tagen i dessa områden behövs en aktiv regionalpolitik med flera instru-
ment. Glesheten, kylan och de långa avstånden i Norrlands inland in-
nebär geografiskt betingade, permanenta konkurrensnackdelar för före-
tagen. Framtiden for detta område kommer att avgöras av i vilken
utsträckning man lyckas neutralisera dessa nackdelar. Företagen måste
ges rimliga möjligheter att tillägna sig teknisk förnyelse, utbilda perso-
nal, utveckla nya produkter och tjänster samt finna nya marknader.

Det är vår uppfattning att generella regionalpolitiska åtgärder även
fortsättningsvis bör användas för att nå dessa mål och i möjligaste mån
kompensera företagen för de bestående konkurrensnackdelarna.

Systemet med nedsatta socialavgifter syftar till att till viss del kom-
pensera företagen för de permanenta merkostnader som uppkommer på
grund av det geografiska läget.

123

Nedsatta socialavgifter är ett regionalpolitiskt instrument vars effekter Prop. 1993/94:140
kan avläsas först på lång sikt.

Vi har tidigare redovisat förslag till lag om ändring i lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter. Innebörden i förslaget är
att systemet med nedsatta socialavgifter behålls oförändrat förutom att
stödområde 1 utvidgas med följande områden från stödområde 2: Edse-
le, Junsele, Ramsele och Ådals-Lidens församlingar i Sollefteå kom-
mun, f.d. Solbergs kyrkobokföringsdistrikt i Ömsköldsviks kommun,
Håsjö och Hällesjö församlingar i Bräcke kommun, Kalls församling i
Åre kommun samt Björksele församling i Lycksele kommun (se avsnitt
8.2.2).

Vissa justeringar av i huvudsak redaktionell karaktär görs dessutom i
lagen enligt följande: Nedsättningen av socialavgifter tillämpas på av-
gifter som antingen

a) är huvudsakligen hänförliga till arbete inom vissa i lagen angivna
verksamhetsområden, t.ex. produktionsvaruinriktad partihandel, eller

b) avser vissa uppräknade arbetsuppgifter eller funktioner, t.ex.
ekonomi- och lönefunktionerna inom ett företag eller kanslifunktionerna
hos vissa organisationer, som faller utanför ramen för ett verksamhets-
område enligt punkten a.

I fråga om punkten a framgår av 2 § första stycket förordningen
(1990:983) om nedsättning av socialavgifter att arbetsgivaren eller den
försäkrade skall beviljas nedsättning av socialavgifterna för hela sin
verksamhet om lagens huvudsaklighetskrav är uppfyllt, även om verk-
samheten inrymmer verksamhetsområden som i sig inte ger rätt till
nedsättning. I 2 § andra stycket nämnda förordning finns undantag från
huvudsaklighetskravet. Nedsättning får nämligen, efter särskild pröv-
ning, beviljas även om arbetsgivarens eller den försäkrades verksamhet
endast i mindre omfattning hänför sig till i lagen angivna verksamhets-
områden. För detta förutsätts emellertid dels att arbetsgivaren eller den
försäkrade påverkas i mer betydande grad av konkurrens på grund av
lagens bestämmelser, dels att den del av verksamheten som berättigar
till nedsättning skall kunna avgränsas från den övriga. Nedsättningen får
beviljas bara för den del av avgifterna som hänför sig till den nedsätt-
ningsberättigade verksamheten.

Beträffande punkten b gäller enligt 2 a § förordningen som en förut-
sättning för nedsättning av socialavgifterna att arbetet kan avgränsas
från arbetsgivarens eller den försäkrades övriga verksamhet.

De nu nämnda bestämmelserna i förordningen är av central betydelse
för arbetsgivarens eller den försäkrades rätt till nedsättning av socialav-
gifterna. Bestämmelserna bör därför föras in i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter.

I samband med de ändringar i lagen som nu har föreslagits föreslås
att en redaktionell omarbetning av lagen görs. Förslaget i denna del
syftar till att göra lagen enklare att förstå och mer överskådlig från
systematisk synpunkt.

124

8.5.2 Transportstöd

Prop. 1993/94:140

Regeringens förslag: Transportstödet skall behållas oförändrat
som regionalpolitisk stödform.

Underlagsrapporter: NUTEK föreslår att transportstödet skall behållas
och koncentreras till det ordinarie regionalpolitiska stödområdet och ges
ökade inslag av stimulans till vidareförädling.

NUTEK finner det anmärkningsvärt att stödet till mer än hälften
(59 %) utbetalas till företag utanför det permanenta regionalpolitiska
stödområdet. NUTEK påpekar också att en mycket liten andel (5 %) av
antalet företag får mer än hälften av stödmedlen. NUTEK framhåller
också att många företag får stödbelopp som understiger 10 000 kr.

NUTEK drar av sin utvärdering slutsatsen att för merparten av
företagen har stödet inte någon finansiell betydelse. Enligt NUTEK är
det för de små företagen i glesbygd som stödet har reell finansiell be-
tydelse.

NUTEK anser att stödet har en konserverande effekt och betyder
mest för företag med låg förädlingsgrad och skrymmande gods i arbets-
intensiva och skyddade branscher.

NUTEK har senare i sina kommentarer till remissvaren framhållit
behovet av att reglerna för transportstödet ses över så att alla företag
behandlas lika. Frågan har aktualiserats i en skrivelse från Skogsindu-
strierna med Samrådsgruppen för industrisågverken.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som behandlar
transportstödet framhåller dess värde som kompensation för lägesnack-
delar. Det generella och förutsägbara framhålls också som värdefullt av
flera remissinstanser. Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig
i frågan avstyrker dock NUTEK:s förslag om en geografisk koncentra-
tion.

Förslaget om ytterligare stimulans till vidareförädling inom trans-
portstödets ram möter motstånd hos flertalet av instanserna. I stället
föreslås att det avståndskompensatoriska inslaget renodlas.

Länsstyrelsen i Örebro län avstyrker NUTEK:s förslag och föreslår
att transportstödet skall avskaffas.

Skälen för regeringens förslag: När transportstödet infördes år 1971
framhölls att det är en angelägen regionalpolitisk uppgift att i olika
hänseenden ge näringslivet i Norrland och angränsande delar av stöd-
området möjligheter att driva sin verksamhet under förutsättningar, som
är mer likartade dem som gäller för näringslivet i andra delar av landet.
Bedömningen var att stödet skulle bidra till att utveckla näringslivet i
Norrland och övriga delar av det dåvarande allmänna stödområdet. En
expansion av näringslivet bedömdes förutsätta en marknadsutvidgning.

125

Under år 1992 utbetalades ca 270 miljoner kronor i transportstöd. Den Prop. 1993/94:140
geografiska fördelningen på de verksamhetsställen som bedrev verksam-

het som fick stöd framgår av följande tabell:

Värmlands län

7,8

miljoner kronor

Kopparbergs län

8,6

w

H

Gävleborgs län

9,7

w

H

Västemorrlands län

33,1

H

H

Jämtlands län

32,9

II

II

Västerbottens län

107,8

II

II

Norrbottens län

68,9

H

Näringsgrenar som år 1992 var de största stödmottagama:

Verkstadsindustri

88,4

miljoner kronor

Trä varutillverkning

87,1

II

II

Kemiska produkter

38,7

II

Livsmedel

29,6

'*

Jord- och stenind.

1,3

II

Vi anser att det även i fortsättningen behövs ett transportstöd for att
kompensera för transportkostnader till och från andra marknader än den
lokala.

Eftersom stödet avser transporter till eller från transportstödsområdet
stimuleras foretag inom vissa näringsgrenar till ekonomisk aktivitet i
detta. Vi anser att stödet är ett värdefullt komplement till övriga regio-
nalpolitiska stimulanser och föreslår därför att det tills vidare kvarstår
oförändrat.

Den översyn av reglerna som NUTEK efterlyser bör ske inom ramen
för nuvarande system.

8.6 Samordning av företagsstöd

Regeringens bedömning: Regeringen avser att låta utreda omfatt-
ningen av statliga stöd till företag från olika politikområden samt
belysa behovet av och möjligheterna till samordning av stödgiv-
ningen. I utredningsarbetet bör också ingå att utarbeta ett förslag
till en försöksverksamhet med samordning av den statliga stöd-
givningen i någon region.

Underlagsrapporter: Vår bedömning överensstämmer i huvudsak med
NUTEK:s förslag. NUTEK har i sitt utvärderingsarbete funnit att det,
utifrån olika motiv, finns ett stort antal statliga stöd till företag. Enligt
verket kan i vissa fall olika aktörer bevilja stöd för samma ändamål.
Verket föreslår därför att ett försök med ökad samordning av stöd till
företag bör genomföras i en region. I denna region bör det samtidigt

126

vara tillåtet att nyttja stöden på ett mer flexibelt sätt. Ett utökat, samlat Prop. 1993/94:140
beslutsmandat bör delegeras till en aktör i försöksregionen.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna anser att förslaget är
intressant och många stödjer förslaget om försöksverksamhet i något
län. Bland annat RRV, Landstingsförbundet, Sveriges Industriförbund
och SAF framhåller att det finns behov av ökad samordning mellan
olika stödformer.

Skälen För regeringens bedömning: Som bl.a. NUTEK konstaterat
under sitt utvärderingsarbete så finns det ett betydande antal olika stat-
liga stöd som företag kan beviljas. Enligt verket finns det också flera
aktörer som kan lämna stöd för ibland samma verksamhet. De mest
omfattande företagsstöden finns inom regionalpolitiken, arbetsmark-
nadspolitiken och näringspolitiken. Sammanlagt omfattar dessa stöd
många miljarder kronor vaije budgetår. Regeringen delar NUTEK:s och
remissinstansernas mening att en ökad samordning av den statliga stöd-
givningen är önskvärd. Genom att skapa ett samordnat och överblick-
bart system kan en ökad effektivitet vad gäller användningen av de
stafliga medlen nås. Regeringen avser därför att låta utreda omfatt-
ningen av det statliga stödet till företag från olika politikområden samt
belysa möjligheterna att samordna handläggningen av stöden. I första
hand bör stödgivningen i regionalpolitiskt prioriterade regioner behand-
las. I uppdraget avses också ingå att utarbeta ett förslag till försök med
samordning av den statliga stödgivningen.

8.7 Andra företagsinriktade åtgärder

8.7.1 Stiftelsen Norrlandsfonden

Regeringens förslag: Norrlandsfonden skall få ett tillskott till
kapitalet med 120 miljoner kronor och Stiftelsen Industricentras
tillgångar om nominellt ca 100 miljoner kronor skall överföras till
Norrlandsfonden.

Underlagsrapporter: Slutsatser och förslag i den särskilda utvärdering-
en som gjordes 1992 överensstämmer med vårt.

Utvärderingen genomfördes för att belysa hur en reduktion av stiftel-
sens kapital skulle påverka finansieringsmarknadema i norra Sverige.
Av utvärderingen framgår att Norrlandsfonden har tvingats avskriva en
betydande del av låneengagemanget under senare år.

1 rapporten ”En tillväxtfrämjande regionalpolitik” framförs inga
konkreta förslag avseende Norrlandsfonden. Däremot framhålls att
statens möjligheter att bidra till ökat nyföretagande är begränsat. Åt-
gärder för att förbättra tillgången till riskägar- och risklånekapital är
viktiga i detta sammanhang.

127

Stiftelsen Norrlandsfonden har i särskild skrivelse till regeringen Prop. 1993/94:140
ansökt om 500 miljoner kronor i kapitaltillskott. I sin ansökan beskriver
Norrlandsfonden utvecklingen i det norrländska näringslivet och pekar
på behovet av en industriell förnyelse. Mot bakgrund av att näringslivet
i Norrland fortfarande domineras av företag som är beroende av vatten-
kraften, malmen och skogen kommer, enligt Norrlandsfonden, en ex-
pansion att behöva ske inom andra verksamhetsområden än basindu-
strierna. Ett av de viktigaste medlen for att nå en ökad tillväxt hos de
små och medelstora företagen är att öka utbudet av ägarkapital och
riskvilligt lånekapital.

Förutom behovet av ytterligare kapital for att finansiera en expansion
i näringslivet tillkommer enligt fonden, att utbudet av riskkapital och
riskvilligt lånekapital är mindre i norra Sverige än i övriga delar av
landet. För näringslivet i norra Sverige och främst i inlandskommunerna
kvarstår också problemet med ett sämre belåningsvärde för de fysiska
tillgångar som används i rörelsen.

Norrlandsfondens kapital för utlåning har i stort sett behållits nomi-
nellt intakt sett över hela verksamhetsperioden. I likhet med andra
aktörer på den svenska kreditmarknaden har också fonden under perio-
den 1990-1992 fått vidkännas betydande låneförluster. Av de 529 miljo-
ner kronor som totalt tillförts fonden kvarstår ca 303 miljoner kronor.
Mellanskillnaden, ca 220 miljoner kronor, har använts till insatser av
infrastrukturprojekt. De resterande 6 miljoner kronorna kan betraktas
som kreditförluster på de olika lånetypema. Den egna administrationen
finansieras med inkomna räntor. Fondens kapital som per den 31 de-
cember 1993 var disponibelt för utlåning uppgick till ca 50 miljoner
kronor.

Länsstyrelserna och handelskamrama i de fyra nordligaste länen har

i särskilda skrivelser tillstyrkt Norrlandsfondens framställan.

Remissinstanserna: Ett antal av remissinstanserna bekräftar behovet av
olika former av risk- och lånekapital. NUTEK ansluter sig till vad
utredaren anfört om riskkapitalförsöijningen och hänvisar till sitt tidiga-
re framförda förslag att utvidga användningen av de regionalpolitiska
anslagen till att också avse såddfinansiering av intressanta industriella
projekt. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att det behövs mer av helhetssyn
när det gäller processen inom företagen, från att ta till vara idéer till
produktion och marknadsföring och att stöden anpassas därefter. Nuva-
rande stödsystem ger stöd till enstaka delar i processen och från olika
stödgivare, vilket försvårar för alla inblandade parter. Utvecklingsfon-
den i Norrbottens län framhåller att det inte behövs några nya aktörer
på risklånemarknaden eftersom utvecklingsfondernas tidigare omfattande
samarbete med andra statliga riskfinansiärer, Norrlandsfonden och
riskkapitalbolag, även ger teknikbaserade företag goda möjligheter att
välja bland alternativa finansieringskällor. SAF och Grossistförbundet
känner stor tveksamhet till idén att bygga upp ytterligare regionala
fonder, då man menar att nuvarande aktörer på marknaden på sikt bör
kunna ta hand om finansiering av såväl lån som riskkapital. Företagar-                 128

nas riksorganisation delar uppfattningen att tillgången på statligt risk-

och lånekapital bör förbättras. Västerbottens läns landsting och Skellef-
teå kommun har bl.a. angett att Norrlandsfonden är viktig för de norr-
ländska företagens riskkapitalforsöijning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i skrivelse till regeringen hem-
ställt om att Stiftelsen Norrlandsfondens verksamhetsområde utvidgas
till att omfatta även Gävleborgs län. Enligt länsstyrelsen är näringslivs-
strukturen i Gävleborgs län i hög grad densamma som i de fyra övriga
Norrlandslänen och därmed också problemen och möjligheterna. Norr-
landsfonden skulle på ett påtagligt sätt kunna medverka i ansträngning-
arna att förnya näringslivet och därmed också stärka den mycket svaga
arbetsmarknadssituationen i länet.

Skälen för regeringens förslag: Stiftelsen Norrlandsfonden spelar en
viktig roll för näringslivsutvecklingen i norra Sverige. Genom att fon-
den kan medverka i hela utvecklingskedjan från idé till marknadsfärdig
produkt har fonden en unik ställning som finansiär av större projekt i de
fyra nordligaste länen. Därigenom kompletterar fonden också övriga
aktörer på kapitalmarknaden. Det är positivt med ett flertal aktörer som
kompletterar varandra inom områdena riskkapital och riskvilligt låneka-
pital. Enligt sina stadgar skall fonden ägna särskild uppmärksamhet åt
små och medelstora företag i inlandet för att främja deras utveckling.
För företagen i inlandet är fonden den dominerande lånefinansiären.

Regeringen tog mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av
regeringens proposition (prop. 1991/92:51, bet. 1991/92:NU 14, rskr.
1991/92:93) om en ny småföretagspolitik upp överläggningar med
Norrlandsfondens styrelse om att 200 miljoner kronor av stiftelsens
kapital skall betalas in till staten under perioden 1993-1997.

Efter förslag i 1993 års budgetproposition (bil. 11) beslutade riks-
dagen att 80 miljoner kronor av beloppet inte behöver betalas in.

Inom det regionalpolitiska stödsystemet har införandet av stöd till
immateriella investeringar genom utvecklingsbidrag och möjligheter till
infrastruktursatsningar (avsnitt 8.4.5 och 9.3) inneburit att förutsätt-
ningarna för Norrlandsfondens verksamhet till viss del förändrats. Inom
ramen för sitt verksamhetsområde industriellt målforsknings- och ut-
vecklingsarbete har Norrlandsfonden tidigare bidragit finansiellt till att
väsentliga industriella infrastrukturinsatser kommit till stånd. Dit hör
exempelvis fondens finansiering av Styrelsen för Metallurgisk Forskning
i Luleå (MEFOS) och Stiftelsen Industriellt Utvecklingscentrum i övre
Norrland (IUC).

Genom att länsstyrelser, NUTEK och regeringen har fått ökade möj-
ligheter att stödja inffastruktursatsningar med inriktning mot näringslivet
har dessa organ övertagit Norrlandsfondens roll på detta område. För
Norrlandsfondens del innebär detta, att den direkta bidragsverksamheten
i samband med näringslivsinriktade infrastruktursatsningar kan begrän-
sas i framtiden. Däremot har fonden fortsättningsvis en uppgift att
identifiera områden som är viktiga för näringslivets utveckling och att
söka få finansiering av dessa från näringsliv och offentliga organ.

Norrlandsfonden bör också verka för insatser som innebär att kvin-
nors företagande ökar. Bland annat bör fonden ingå i det nätverk som

Prop. 1993/94:140

129

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

NUTEK samverkar med och samordnar inom ramen för uppdraget om Prop. 1993/94:140
särskilda insatser för att främja kvinnors företagande i stödområdet (se
avsnitt 8.7.3). Vidare anser vi att det av fondens årliga redovisning bör
framgå om de företag som beviljas lån eller annan finansieringshjälp
drivs av kvinnor eller män.

För att möta företagens behov av risklånefinansiering föreslår rege-
ringen att resurserna hos Norrlandsfonden förstärks, dels genom att
fonden direkt tillförs ett kapitaltillskott på 120 miljoner kronor, dels ge-
nom att Stiftelsen Industricentras tillgångar i form av bl.a. lånereverser
överförs till fonden. Värdet av tillgångarna beräknas till ca 100 miljoner
kronor. Vi återkommer senare till anslagsfrågan.

Stiftelsen Industricentra är en stiftelse som haft till ändamål att plane-
ra, uppföra, äga och förvalta statliga industricentraanläggningar i syfte
att stärka näringslivsutvecklingen. Stiftelsen bildades år 1973 och den
ägde som mest anläggningar på åtta olika orter, de flesta i Norrlands
inland. I dessa anläggningar fanns i slutet av 1980-talet ca 120 hyres-
gäster med drygt 800 anställda.

Riksdagen beslöt våren 1990 att Stiftelsen Industricentra skulle av-
vecklas (prop. 1989/90:76, bet. 1989/90:AU13, rskr. 1989/90:346).
Industricentraanläggningama har i enlighet med riksdagens beslut nume-
ra sålts och en del av de medel som försäljningen inbringade har an-
vänts till utveckling av näringslivet i de åtta kommuner där stiftelsens
anläggningar var belägna. Efter dessa åtgärder består stiftelsens bok-
förda tillgångar nu av dels köpeskiliingsreverser på sammanlagt ca 80
miljoner kronor, dels andra tillgångar i storleksordningen 20 miljoner
kronor. Syftet med stiftelsens verksamhet har varit att stärka närings-
livsutvecklingen i norra Sverige. Regeringen föreslår därför att Stiftel-
sen Industricentras tillgångar överförs till Norrlandsfonden i samband
med att stiftelsen avvecklas.

Kapitaltillskottet från staten och överföringen av Stiftelsen Industri-
centras tillgångar innebär att Norrlandsfondens finansiering av små och
medelstora företag och tidiga projekt kan stärkas. Vi anser inte att fon-
dens geografiska verksamhetsområde för närvarande bör förändras.
Risknivån i verksamheten bör balanseras på så sätt att Norrlandsfonden
på lång sikt bevarar kapitalet nominellt intakt. Det gör det möjligt för
Norrlandsfonden att acceptera risker som banker och andra affärsmässi-
ga kreditgivare inte är beredda att ta. I dessa fall fungerar fonden som
ett marknadskompletterande organ.

Norrlandsfondens styrelse består idag av nio ledamöter. Av dessa
ledamöter utser staten fem och landstingen i de fyra nordligaste länen
fyra. Regeringen anser att ledamöterna i stiftelsens styrelse till över-
vägande delen bör bestå av personer med näringslivsanknytning eller
med gedigen kunskap om förhållanden i näringslivet. För att få en
styrelse som kan arbeta aktivt bör antalet styrelseledamöter i Norrlands-
fonden reduceras. Denna fråga tillsammans med andra som vi berört
innebär att fondens stadgar bör ses över. Regeringen avser därför att
senare ta upp överläggningar med Norrlandsfondens styrelse och be-
rörda landsting om hur fondens stadgar bör ändras.

130

8.7.2 Tidig finansiering av teknikprojekt m.m.

Regeringens bedömning: Medlen för tidig finansiering av teknik-
projekt inom de regionalpolitiskt prioriterade områdena bör för-
stärkas.

Underlagsrapporter: Utredaren tar upp behovet av ytterligare insatser
för att tillhandahålla riskvilligt kapital i projekt där såväl den tekniska
som den kommersiella risken är hög.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna har framhållit vikten av
riskvilligt lånekapital till utvecklingsprojekt. NUTEK hänvisar i sitt
remissvar till ett av verket tidigare lagt förslag om att användningen av
de regionalpolitiska medlen bör utvidgas till att även avse s.k. sådd-
finansiering eftersom verkets resurser för såddfinansiering av intressanta
industriella projekt är för svaga.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det är nödvändigt att ett
regionalt fungerande system för riskkapitalforsöijning byggs ut. Detta
system bör också innehålla möjligheter att stödja idéer i ett mycket
tidigt skede genom någon form av utvecklingskapital.

Ljusdals kommun vill starkt betona vikten av ytterligare insatser för
att utvidga den inhemska riskkapitalmarknaden. Ekonomisk hjälp vid
satsning på ny teknik for att utveckla nya produkter för nya marknader
är ett viktigt område. Industri- och nyföretagarfonden och NUTEK bör
ges resurser att agera kraftfullt på riksplanet.

Skälen för regeringens bedömning: Tillväxten i svensk ekonomi förut-
sätter industriell förnyelse och utveckling. Situationen gör det angeläget
med särskilda insatser i de regionalpolitiskt prioriterade områdena. Ett
led i detta arbete är att skapa bättre förutsättningar för nya företag och
tidig projektfinansiering i dessa områden. Regeringens förslag om kapi-
taltillskott till Norrlandsfonden innebär också att fonden kan använda
sina ökade resurser till bl.a. tidig projektfinansiering.

Finansiering av tidiga stadier i utvecklingsprojekt s.k. såddfinansi-
ering, är i många fall förenat med stort risktagande. Egen finansiering
kan vara svår främst för nystartade företag. Utbudet på såddkapital på
den privata marknaden är ytterst begränsat. Vid de regionala utveck-
lingsfonderna finns produktråd. De har, förutom verksamhet med råd-
givning och kontaktförmedling, möjlighet att ge bidrag till mycket tidiga
skeden i utvecklingsprocessen. I nästa fas, som fortfarande är i ett tidigt
skede av utvecklingskedjan och kan betecknas som tidig projektfinans-
iering, kan NUTEK delta i finansieringen av projekten med medel inom
ramen för de anslag verket har till sitt förfogande. I detta skede visar
erfarenheten att det saknas privat riskkapital eftersom risken i dessa
projekt fortfarande är hög. Mot bl.a. den bakgrunden har möjligheterna
att införa ett system med riskkapitalavdrag for privatpersoner belysts.

Prop. 1993/94:140

131

Ett ställningstagande till förslaget kommer att redovisas senare. I bud- Prop. 1993/94:140
getpropositionen (bil. 13) har vi aviserat om förslag i vår till åtgärder
för att främja innovationsprocessen. Bland annat har vi framhållit att
produktrådens och SUF-rådgivarnas verksamhet bör utvecklas och att
ett innovationsstöd bör inrättas.

Inom det regionalpolitiska företagsstödet kan stöd idag lämnas till
produktutveckling m.m. i form av utvecklingsbidrag till verksamhet
som bedöms få tillfredsställande lönsamhet. Stöd till tidig finansiering
av teknikprojekt har således inte kunnat lämnas, eftersom sådana projekt
innebär ett högt risktagande ur både teknisk och kommersiell synpunkt.
Ytterligare insatser inom detta område bedömer vi dock som viktiga för
att ta till vara fler projekt som kan leda till förnyelse av näringslivet
inom de regionalpolitiskt prioriterade områdena. Vi avser att förstärka
medlen för tidig finansiering av teknikprojekt med i storleksordningen
25 miljoner kronor per år inom ramen för särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m.m. Det ankommer på regeringen att fördela
medlen mellan NUTEK och produktråden. Vi återkommer i anslags-
frågan i avsnitt 13.

De beslutskriterier som skall tillämpas i enskilda beslut om detta stöd
skall vara desamma som NUTEK och produktråden för närvarande
tillämpar. Det innebär att stödet skall begränsas till projekt som bedöms
bli kommersiellt gångbara. Stödet bör enbart avse det ”förkommer-
siella” skedet. NUTEK:s och produktrådens roll bör även vara att
hjälpa till att snabbt föra över projektet till kommersiella aktörer. Stödet
bör ges i former som innebär återbetalning om projektet blir framgångs-
rikt och risken skall delas med projektägaren. Det bör i övrigt vara
regeringens uppgift att utforma de närmare bestämmelserna för denna
finansiering.

Vi vill i detta sammanhang också uppmärksamma en särskild arbets-
form för att i ett regionalt perspektiv arbeta koncentrerat med innovativ
aflars- och företagsutveckling. I NUTEK-rapporten ”Business and
Innovation Centres - Ett europeiskt program för regional näringslivs-
utveckling - beskrivs ett regionalpolitiskt motiverat EG-program med
lokala utvecklingscentra - BIC - som syftar till att stödja etableringar
av innovativa industriprojekt i regioner som genomgår omfattande
strukturförändringar. Ett BIC är en liten organisation som har till syfte
att genom långsiktigt stöd till innovationer skapa nya industriella aktivi-
teter, nya foretag eller utveckla befintliga företag.

Verksamheten är specifikt inriktad på idéer och projekt som rör
etableringen av innovativa industriprodukter eller tjänster för industrin.
Med innovativ menas att produkten eller tjänsten skall vara ny för
regionen. Övriga projekt avvisas. Man väljer alltså ut ett begränsat antal
projekt till vilka resurserna koncentreras. Konceptet har visat sig vara
framgångsrikt när det gäller att stödja utvecklingen av nya idéer och
projekt i regioner med stort behov av strukturomvandling. Genom
certifiering av BIC-kontoren knyts dessa centra samman i ett europeiskt
nätverk.

Regeringen anser att en försöksverksamhet med BIC-kontor i regio-                132

ner som genomgår omfattande industriell strukturomvandling bör prövas

för att ta till vara på olika möjligheter när det gäller att utveckla nya
verksamheter i dessa regioner. Genom det avgränsade arbetet i en viss
region och koncentrationen på ett fåtal projekt kan verksamheten vara
ett komplement till bl.a. de kommande utvecklingsbolagen. Vi har
erfarit att det pågår ett arbete att skapa BIC-kontor i flera regioner.

I den s.k. Fyrstadsregionen, dvs. Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla
och Lysekil, pågår för närvarande en omfattande strukturomvandling
främst till följd av nedgången inom bilindustrin. Som ett av inslagen för
att på sikt få bättre och mer konkurrenskraftig industriell verksamhet,
fler arbetstillfällen och större dynamik även i övrigt näringsliv har en
arbetsgrupp utrett frågan om etablering av ett BIC-kontor i regionen.
Arbetsgruppen har bestått av representanter för länsstyrelserna, läns-
arbetsnämnderna och utvecklingsfonderna i Göteborgs och Bohus län
och Älvsborgs län. Dessutom har NUTEK och Fyrstadskommittén
deltagit. Avsikten är att etablera ett fristående BIC där alla ekonomiska
intressenter samlas i en ideell förening som kommer att bedriva verk-
samheten i ett helägt dotterbolag. Det är viktigt att de kommande ut-
vecklingsbolagens kompetens tas till vara i en sådan verksamhet. Rege-
ringen avser inom kort besluta om att med regionalpolitiska medel
stödja en treårig försöksverksamhet med BIC-kontor i Fyrstadsregio-
nen.

8.7.3 Åtgärder för att främja kvinnors företagande

Regeringens bedömning: Åtgärder för att främja kvinnors före-
tagande bör prioriteras. I detta avseende är länsstyrelserna och
NUTEK, vid sidan av bl.a. de regionala utvecklingsfonderna och
Stiftelsen Norrlandsfonden, viktiga aktörer.

Underlagsrapporter: I utredarens rapport framhålls att kvinnor är en
stor outnyttjad resurs när det gäller företagande och att ett ökat före-
tagande bland kvinnor kan förväntas ge ett fruktbart tillskott till kreati-
viteten inom företagsamheten.

I Glesbygdsmyndighetens rapport ”Den andra sidan av myntet” fram-
hålls att kvinnliga småföretagare behöver stöd och insatser av annat slag
än manliga företagare. I rapporten sägs vidare att det för kvinnliga
företagare är mycket viktigt med närheten till rådgivarna.

Enligt en av SCB genomförd undersökning, avseende nyföretagandet
i Sverige beräknas 17 560 nya företag ha startats under 1992. I 17 % av
de nystartade företagen drivs verksamheten av kvinnor - 16 av dessa 17
procentenheter hänfördes år 1992 till tjänstenäringar. Även år 1991
drevs verksamheten i de nystartade företagen (19 320 st) till 17 % av
kvinnor.

Studien visar också på skillnader vad gäller val av företagsform
mellan män och kvinnor. Kvinnorna valde i högre grad än män att

Prop. 1993/94:140

133

starta som enskild firma medan män i högre grad än kvinnor startade Prop. 1993/94:140
sitt foretag i aktiebolagsform.

Av 1992 (1991) års ny företagare vald företagsform

Enskild
firma

Handels-
bolag

Aktie-
bolag

Kvinnor:

44 % (63 %)

26 % (16 %)

30 % (21 %)

Män:

37 % (39 %)

20 % (16 %)

43 % (45 %)

Remissinstanser: Glesbygdsmyndigheten framhåller att insatser för
kvinnligt företagande måste prioriteras, särskilt nyföretagandet. Länssty-
relsen i Värmlands län pekar på att det är särskilt angeläget att ta vara
på den ännu relativt outnyttjade möjlighet som ligger i att stimulera till
ett ökat kvinnligt företagande. För att detta ska vara möjligt krävs enligt
länsstyrelsen under en övergångsperiod särskilda insatser.

Skälen för regeringens bedömning: När det gäller utvecklingen av
näringslivet, i landet som helhet såväl som i de regionalpolitiska stöd-
områdena, är kvinnor såsom redan verksamma eller potentiella före-
tagare en resurs som i många avseenden inte uppmärksammats till fullo.

Siffrorna i SCB:s undersökning visar att kvinnor som företagare är en
grupp som skulle kunna vara betydligt större. Ett ökat företagande
bland kvinnor - bl.a. sådant företagande som uppstår genom privatise-
ring av verksamhet som drivits i offentlig regi - är ett viktigt inslag för
förnyelse och tillväxt i svensk ekonomi. Regeringen menar att det där-
för är angeläget att finna olika sätt för att främja kvinnors företagande.
Bland annat skall särskilda insatser för att underlätta kvinnors företagan-
de prioriteras och existerande företagsstöd förändras så att de passar
kvinnors företag. Därvid måste bl.a. beaktas att kvinnors företag ofta
drivs i annan juridisk form än aktiebolag.

Insatser för att främja kvinnors företagande

I december 1991 uppdrog regeringen åt NUTEK att utarbeta ett pro-
gram för att främja kvinnors företagande i det regionalpolitiska stödom-
rådet. Med utgångspunkt i det program som verket presenterat anslog
regeringen i februari 1993 till NUTEK 20 miljoner kronor för ett tre-
årigt åtgärd sprogram. Enligt detta program skall NUTEK i stödområde-
na 1 och 2:

- verka för att rådgivning till kvinnor som vill starta företag lämnas av
kommuner, regionala utvecklingsfonder och övriga näringslivsorgan,

- verka för att underlätta och stimulera kvinnors företagande genom
t.ex. upprättande av en pool med lämpliga kandidater för styrelseupp-

134

drag, kompetenscheckar, stipendier samt utbildning i företagande och Prop. 1993/94:140
personlig utveckling,

- under projektets gång på lämpligt sätt informera och bistå organ som
arbetar med kvinnors företagande i dessa områden.

För detta arbete bildades under våren 1993 dels en central referens-
grupp, dels referensgrupper i de berörda länen. De berörda kommuner-
na uppmanades av NUTEK att utarbeta och redovisa program för att
främja kvinnors företagande samt att ansöka om medel för dess finansi-
ering. Ett krav var att kommunerna själva bidrog med medel.

Under hösten 1993 har, enligt vad vi erfarit, förslag till program
kommit in från samtliga 62 kommuner i stödområdet och NUTEK har
fattat beslut om delfinansiering av dessa program. I genomsnitt har
kommunerna beviljats 100 000 kr per år. Övriga finansiärer är länssty-
relser, länsarbetsnämnder och kommunerna själva. I samtliga program
är rådgivning en viktig del. Totalt i de 62 kommunerna kommer det att
finnas ca 50 rådgivare/projektledare.

NUTEK skall redovisa vad som sker inom uppdragets ram till rege-
ringen dels i verkets anslagsframställningar, dels i en slutrapport senast
i juni 1996.

Även de regionala utvecklingsfonderna har i uppdrag att genomföra
vissa insatser för att främja kvinnors nyföretagande, främst då informa-
tion och rådgivning.

Genom beslut av regeringen i juli 1993 fick NUTEK i uppdrag att
genom olika insatser utveckla och utvidga de åtgärder som genomförs
för att främja kvinnors företagande i hela landet samt att lämna förslag
avseende den framtida inriktningen av sådana åtgärder. Detta uppdrag
skall genomföras i samverkan med regionala utvecklingsfonder och
andra offentliga och privata näringslivsorgan. För budgetåret 1993/94
anvisade regeringen 5 miljoner kronor. Genomförda och planerade
åtgärder skall redovisas till regeringen i maj 1994.

Vidare bör, såsom vi framhållit i avsnitt 8.7.1, Stiftelsen Norrlands-
fonden verka för insatser som innebär att kvinnors företagande ökar.

8.7.4 Småföretagsutveckling inom kulturvårdsområdet

Regeringens bedömning: Fortsatt försöksverksamhet bör bedri-
vas med uppdrag från kulturinstitutioner till småföretag i regional-
och arbetsmarknadspolitiskt prioriterade områden.

Underlagsrapporter och remissinstanser: Skriftlig slutrapport från
pågående försöksverksamheten har ännu inte redovisats.

Skälen för regeringens bedömning: Under många år har ett stort antal
kulturvårdsprojekt startats på flera orter, främst i Norrlands inland.
Dessa s.k. kulturvårdsföretag har fått formen av stiftelser, filialer till
kulturinstitutioner m.m. Syftet har varit att skapa sysselsättning på orter
med hög arbetslöshet. Ett gemensamt drag har varit att driften av verk-

135

samheten har varit i huvudsak beroende av arbetsmarknad spolitiska Prop. 1993/94:140
medel. Olika utgångspunkter för och förväntningar på etableringama
har skapat oklarhet och målkonflikter mellan olika intressenter. Verk-
samheten har präglats av osäkerhet om finansieringen på lång sikt,
vilket bl.a. resulterat i svårigheter vad gäller arbetsledning och kompe-
tensutveckling för personalen vilket negativt påverkat produktiviteten.

Våren 1991 bildades en interdepartemental arbetsgrupp med syfte att
följa frågor, som är av gemensamt intresse för kultur-, arbetsmarknads-
och regionalpolitiken. Gruppen har initierat en försöksverksamhet med
en alternativ modell, vilken sedan två år bedrivs av länsstyrelsen i
Norrbottens län. Försöket innebär att några större kulturinstitutioner i
Stockholm har förlagt arbete på distans till ett privat företag i regional-
och arbetsmarknadspolitiskt prioriterat område. I avtal mellan parterna
har t.ex. produktkrav, kvalitetskontroll och båda parters ansvar tydligt
reglerats. Större delen av kostnaden for försöksverksamheten har finan-
sierats genom arbetsmarknadspolitiska projektmedel.

Erfarenheterna hittills är så positiva att försöksverksamheten enligt
regeringens mening bör fortsätta i ytterligare två år och utvidgas till att
omfatta fler kulturinstitutioner och fler kulturvårdsföretag i gles- och
landsbygdsområden. På så sätt skapas en mer marknadsmässig situation
där små företag kan få uppdrag från privata institutioner. I jämförelse
med tidigare distansarbete vid s.k. kulturvårdsföretag ökar kraven på
kulturinstitutionerna vad gäller planering, prioritering av arbetsuppgifter
och tydlig ansvarsfördelning. Samtidigt skapar modellen ökad frihet och
dynamik. Kulturinstitutionerna kan välja uppdragstagare utifrån varje
verksamhets mål och behov. De berörda företagen får kontakter på en
delvis ny marknad. De får incitament att utveckla sin personal och öka
sin konkurrenskraft för att få uppdrag i form av distansarbete inom
kulturvårdsområdet som eventuellt komplement till övrig verksamhet.

Dessa småföretag kan fungera som en dynamisk tillväxtfaktor i det
lokala näringslivet och även bli mer konkurrenskraftiga i fråga om
uppdrag från andra kunder. Därigenom kan det komma att skapas var-
aktiga arbetstillfällen för främst kvinnor i glesbygden.

Den arbetsmarknadspolitiska kostnaden för den föreslagna fortsatta
försöksverksamheten, som kan skapa sysselsättning för uppemot 50
personer per år, beräknas till 20 miljoner kronor. Därtill kommer kul-
turinstitutionernas insats som beräknas till minst 10 % av personalkost-
naden. De arbetsmarknadspolitiska medlen motiveras utifrån en tidigare-
läggning av kulturinstitutionernas prioriterade men ofinansierade behov
av kulturvårdande insatser. Dessutom skapas incitament för distans-
arbete. Diskussionerna om uppdragsmodellen och erfarenheterna från
den pågående försöksverksamheten har ökat kulturmyndighetemas
benägenhet att förlägga arbete till orter på långt avstånd från Stock-
holm.

Den fortsatta försöksverksamheten bör administreras av NUTEK,
som har erfarenhet av utflyttning av tjänsteföretag till regionalpolitiskt
prioriterade områden. Den kompetens och det kontaktnät som finns hos
den interdepartementala arbetsgruppen skall tas till vara under försöks-                 [36

perioden.

Om den utvidgade försöksverksamheten utfäller väl, är regeringens Prop. 1993/94:140
avsikt att genom att permanenta denna alternativa finansieringsmodell
skapa förutsättningar för framväxt och vidareutveckling av livskraftiga
små företag inom tjänstesektorn på orter i glesbygden med hög arbets-
löshet och traditionellt mansdominerade arbetsplatser.

8.7.5 Lokaliseringssamråd med industriföretag

Regeringens bedömning: Det formella lokaliseringssamrådet med
industriföretag har ersatts av sådana kontakter och samråd som
aktualiseras i det normala regionalpolitiska arbetet. Ett sådant
samråd bör fortsätta.

Underlagsrapporter och remissinstanser: Frågan om lokaliseringssam-
råd med industriföretag har inte behandlats i föreliggande underlags-
rapporter.

Skälen för regeringens bedömning: Är 1969 träffades en överens-
kommelse mellan regeringen och Sveriges Industriförbund om ett när-
mare samarbete i lokaliseringspolitiska frågor i syfte att tillföra syssel-
sättningssvaga regioner ytterligare arbetstillfällen inom industrin.

På grundval av några års erfarenheter från detta samarbete träffade
regeringen 1976 och 1977 överenskommelser med Sveriges Industriför-
bund, Kooperativa Förbundet och Lantbrukarnas Riksförbund om sam-
råd i lokaliseringspolitiska frågor med de industriföretag inom respekti-
ve organisation som sysselsätter minst 500 industrianställda.

Syftet med lokaliseringssamrådet är att skapa förutsättningar for att
regional- och sysselsättningspolitiska synpunkter beaktas på ett tidigt
stadium vid planeringen av investeringar inom industrins storföretag.
Det antogs vid lokaliseringssamrådets start att en större andel av storfö-
retagens nyetableringar och expansiva investeringar därmed skulle
kunna styras till sysselsättningssvaga regioner. Huvudmomentet i sam-
rådet har varit informella muntliga överläggningar med industriföreta-
gen. I samband med dessa har företagsledningarna kunnat informera om
företagens planering, speciellt i frågor med anknytning till sysselsätt-
nings- och investeringsplaner. Lokaliseringssamrådet har samtidigt haft
till uppgift att informera företagen om samhällets regionalpolitiska mål
och de statliga stödåtgärder som står till förfogande, i första hand de
regionalpolitiska företagsstöden.

De ovan berörda samrådsavtalen har sedan länge mist sin formella
betydelse. Lokaliseringssamrådet med industriföretag har successivt
inriktats mot ett fåtal stora företag och sker numera endast i sådana
kontakter som aktualiseras i det normala regionalpolitiska arbetet. Rege-
ringen bedömer att det är så som samråd, utan någon särskild avtals-
bindning, med industriföretag i lokaliseringsfrågor bör bedrivas.

137

8.7.6 Lokaliseringssamråd med tjänsteföretag

Regeringens bedömning: Samråden med och etableringen av
tjänsteföretag i stödområden har medfört mycket positiva effekter
både för företag och regioner. Verksamheten bör fortsätta efter-
som den är av stor betydelse för den framtida utvecklingen av
mindre arbetsmarknader.

Underlagsrapporter: Utredaren framhåller i sin rapport att omlokalise-
ring av tjänsteföretag skall ses som en fortlöpande regional specialise-
ring där olika regioner drar till sig verksamheter som förmår utnyttja
regionens försteg. Det är företagen själva, som av intresse av att öka
sin produktivitet, beslutar om lokaliseringen. En politik som motarbetar
omlokaliseringar från storstadsregioner innebär därför att marknadskraf-
terna motverkas. Konkurrensförmågan i de aktuella verksamheterna
försvagas och den nationella ekonomiska tillväxten hämmas, anser
utredaren.

NUTEK anser att arbetet med att lokalisera tjänsteföretag till mindre
arbetsmarknader bör fortsätta då det vid utvärderingarna visat sig ge
mycket goda effekter för både företag och region.

NUTEK konstaterar att omlokalisering av tjänsteföretag ökar före-
tagens produktivitet och effektivitet, delvis tack vare platsberoende
variabler som att arbetsuppgifterna värderas högt på den nya orten
vilket skapar en mycket god arbetsmotivation hos personalen. Verket
anser vidare att lokalisering av tjänsteföretag är en av de mest effektiva
insatserna som går att genomföra för de mest prioriterade regionerna
tack vare att avståndshandikappet elimineras genom användning av
modem telefoni- och datateknik, att glesheten oftast inte är någon nack-
del samt att merparten av verksamheten ger arbetstillfällen åt kvinnor.
Den befintliga strukturen på en liten, lokal arbetsmarknad breddas och
kompletteras betydligt genom etablering av tjänsteföretag.

Kommunföreträdare har, enligt NUTEK, framhållit att en tjänsteföre-
tagsetablering ger sekundära effekter i form av en positiv anda och
framtidstro i kommunen. Övriga indirekta effekter är dock små då
etablering av tjänsteföretag genererar begränsad efterfrågan hos underle-
verantörer etc. Sammantaget torde de mycket stora förändringarna i den
mottagande regionen väl uppväga de nackdelar den avlämnande regio-
nen upplever, menar verket.

Samtidigt påpekar verket att det är viktigt att varna för vissa osunda
tendenser med extra stöd och särskilda insatser gjorda av kommuner.

NUTEK konstaterar att denna stödform väl uppfyller de mål som
riksdag och regering satt för de regionalpoliskt prioriterade regionerna.

Remissinstanserna: I remissvaren på utredarens och NUTEK: s rappor-
ter anser en klar majoritet av instanserna att erfarenheterna av omlokali-
sering av tjänsteföretag är positiva och att verksamheten skall fortsätta.

Prop. 1993/94:140

138

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att en väl fungerande huvud- Prop. 1993/94:140
stadsregion i normala konjunkturlägen kan förväntas generera nya före-
tag och arbetstillfällen i en sådan takt att åtskilliga arbetstillfällen auto-
matiskt spills över till regioner med lägre produktionskostnader och
relativt sett fler arbetssökanden. Länsstyrelsen har heller inget emot att
regionalpolitiska bidrag i goda konjunkturlägen används för att påskyn-
da processen. I rådande konjunkturläge, med relativ arbetslöshet som
närmar sig riksgenomsnittet, ter sig dock kraftigt subventionerade om-
lokaliseringar av arbetstillfällen som utmanande för länsinnevånarna,
menar länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har inget att invända
mot rapportens förslag om utflyttning av tjänsteföretag, men påpekar att
inga företag utlokaliserats till Dalsland.

Hofors, Ludvika, Avesta och Bollnäs kommuner anser det viktigt att
statsmakterna fortsätter att stimulera omlokaliseringar av tjänsteföretag
till utsatta regioner. Timrå kommun understryker rapportens slutsatser
att omlokalisering av verksamheter huvudsakligen är en följd av en
fortgående regional specialisering. Piteå kommun delar uppfattningen att
erfarenheterna av omlokaliseringar av tjänsteverksamhet är positiv och
förordar att dessa insatser snarast intensifieras, eftersom det i många
fall handlar om arbetstillfällen för kvinnor i områden med traditionellt
mansdominerande näringar. Haparanda kommun framhåller vikten av
att statsmakterna fortsätter att stimulera omlokaliseringar av företag och
verksamheter samt att omlokaliseringama bör styras till områden med
hög, permanent arbetslöshet och låg förvärvsfrekvens.

Företagarna i Västerbottens län ser utlokalisering som en möjlighet
till utjämning av avståndsnackdelar genom bättre informationsteknologi.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att samråden
med och lokaliseringen av tjänsteföretag bör fortsätta eftersom den
medför ökad produktivitet för företagen och därmed ökad konkurrens-
förmåga, vilket bidrar till tillväxt i hela landet.

Samråden med tjänsteföretag böljade år 1979 när riksdagen beslutade
att systemet med lokaliseringssamråd med industriföretag skulle utvid-
gas till att omfatta samråd även med tjänsteföretag. År 1983 uppdrogs
åt dåvarande SIND att ”svara för lokaliseringssamråd inom den privata
tjänstesektorn för att befrämja regional balans”. I juni 1984 gav dåva-
rande regeringen SIND ett uppdrag att ”särskilt analysera och utveckla
metoder och medel för att påverka utbyggnaden och lokaliseringen av
företag och verksamheter inom den privata tjänste- och servicesektorn
till stödområden”.

Regeringskansliets samråds- och lokaliseringsverksamhet började
hösten 1987. När SIND gick upp i den nybildade myndigheten NUTEK
år 1991 behöll regeringskansliet den aktiva uppsökande verksamheten
och NUTEK fick en mottagande, beslutande och uppföljande roll.

Sedan hösten 1987 har beslut fattats av regeringen samt SIND/NU-
TEK om stöd till etablering av totalt ca 4 675 årsarbetstillfällen i stöd-
områden och stödjepunkter i anslutning till dessa. Av dessa beslut har
projekt omfattande ca 200 årsarbetskrafter av olika orsaker inte kommit                 [39

till stånd och stöden inte heller tagits i anspråk. Företag med totalt ca

320 anställda har efter gjorda etableringar gått i konkurs. I de fall Prop. 1993/94:140
regionalpolitiskt stöd utbetalts till de sistnämnda företagen bevakas den
del av stödet, som företagen fortfarande är återbetalningsskyldiga for, i
sedvanlig ordning av NUTEK i konkurserna.

Bakgrunden till samråden med och lokaliseringen av tjänsteföretag är
framför allt den djupgående strukturella obalans på arbetsmarknaden
som länge funnits i stödområden, inte minst i Norrlands inland och i
Bergslagen. Dessutom finns fortfarande den jämförelsevis största arbets-
lösheten i stödområden. Det är brist på privata tjänsteföretag och där-
med ont om arbetstillfällen för kvinnor, vilket bidrar till att kvinnor
flyttar i högre grad än män. Detta gäller i hög grad yngre kvinnor.
Därigenom skapas en bestående obalans även i befolkningsstrukturen.
Denna obalans har kvarstått oavsett om det varit högkonjunktur eller
lågkonjunktur och medfört att arbetskraft under de senaste 30 åren
flyttat från stora delar av Norrland till framför allt Stockholmsregionen.

De arbetstillfällen som tillkommit genom hittills gjorda etableringar
av tjänsteföretag inom ramen för lokaliseringssamrådet har till ca 70 %
tillsatts med kvinnlig arbetskraft.

På senare tid har förändringar skett i lokaliseringsmönstret. Allt fler
tjänsteföretag etablerar sig numera i de inre delarna av stödområdet.
Orsaken till detta torde vara att kunskapen om tillgång till god infra-
struktur, modem teknik, lägre hyreskostnader samt välutbildad arbets-
kraft i dessa områden har spritt sig. Företag som etablerat sig i inlandet
kan många gånger vittna om produktivitetsökningar på mellan 20 och
30 %.

Vidare har även internationella företag och investerare börjat visa
intresse för etablering av verksamheter i stödområden och i några fall
redan genomfört etableringar.

Slutligen har en markant förskjutning skett från utlokalisering av
befintliga tjänsteföretag till etablering av nybildade företag. Dessa före-
tag har bildats med en ny affärsidé som grund och förlägger ofta huvud-
kontor med stödbefättningar till Stockholmsområdet och tjänsteproduk-
tionen till stödområden. Denna nya organisationsidé har vuxit fram ur
samrådsverksamheten som från böijan endast gick ut på att flytta en-
heter från Stockholmsområdet.

Sedan hösten 1991 har regeringen fattat beslut om etablering av totalt
503 årsarbetskrafter i stödområden. Av dessa utgör inte mindre än 411
årsarbetskrafter nyetableringar eller expansion av befintlig verksamhet.

Resterande del utgör 92 årsarbetskrafter som har lokaliserats från
Stockholmsregionen. Denna siffra skall dock jämföras med det tillskott
i form av lednings- och administrativa funktioner som de nybildade
företagen tillfört Stockholm. Det torde röra sig om ett tillskott på sam-
manlagt ca 100 årsarbetskrafter.

NUTEK har under samma tidsrymd - fr.o.m. hösten 1991 - beslutat
om etablering av totalt 598 årsarbetskrafter i stödområden. Av dessa
utgör 451 årsarbetskrafter nyetablering eller expansion av befintlig
verksamhet. Även här har Stockholmsregionen tillförts ett antal nya
arbetstillfällen tack vare de nybildade tjänsteföretagen.

140

Arbetet med att lokalisera tjänsteföretag är en långsiktig verksamhet Prop. 1993/94:140
som ibland ger resultat först efter flera års kontakter, samråd och för-
handlingar. Det är därför viktigt att kontinuiteten i samrådsverksam-
heten behålls.

Vi anser att samråden fortsättningsvis skall syfta till att få till stånd
etableringar inom stödområden, även när det gäller mera avancerad
verksamhet. Redan nu finns exempel på lyckade etableringar inom
stödområdet av företag med mycket kvalificerade arbetsuppgifter.

Vi har tidigare föreslagit vissa förändringar i formerna för stödet
(avsnitt 8.4.4).

NUTEK:s varning för vissa osunda tendenser med otillåtna kommu-
nala stöd och subventioner måste tas på allvar. Vi förutsätter att kom-
munernas ageranden och beslut sker inom ramen för den kommunala
kompetensen enligt kommunallagen. EES-avtalets ikraftträdande in-
nebär dessutom att alla eventuella kommunala stödåtgärder riktade
direkt till företag måste anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet.
Rutiner för detta är under utarbetande.

8.7.7 Utländska investeringar

Regeringens bedömning: Insatser för att öka utländska investe-
ringar i Sverige bör ingå som en viktig beståndsdel i svensk nä-
rings- och regionalpolitik. Åtgärderna för att attrahera utländska
investeringar och etableringar till Sverige bör förstärkas.

Regeringen avser därför att avsätta regionalpolitiska medel till
detta ändamål.

Underlagsrapporter: Utredarens bedömning överensstämmer med vår.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som berört firågan instäm-
mer i förslaget att ytterligare ansträngningar bör göras för att attrahera
utländska investeringar och etableringar till Sverige. Man påpekar även
vikten av en nationellt samordnad insats för att öka den ekonomiska
tillväxten i alla regioner i landet.

Länsstyrelsen i Uppsala län understryker vikten av att statliga insatser
görs för att attrahera utländska investeringar till Sverige och att man på
länsnivå ges bättre möjlighet att skapa en fungerande hjälporganisation
som på bästa sätt kan ta hand om företag som önskar etablera sig i
landet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer i rapportens
förslag att intensifiera insatserna för att attrahera utländska kontakt- och
kunskapsintensiva verksamheter till storstadsregionerna. Länsstyrelsen
insämmer livligt i att detta är ett område där insatserna hittills varit
begränsade och fragmentariska, varför samordnande insatser från cen-
tral och regional nivå behövs liksom väsentligt ökade resurser. Även
länsstyrelsen i Malmöhus län instämmer i rapportens förslag om ökade

141

insatser för mer systematiska satsningar på internationell marknadsfö- Prop. 1993/94:140
ring av Sverige som investeringsland.

Stockholms stad menar att Stockholmsregionen bäst kan bidra till
ekonomisk tillväxt genom att utnyttja sina regionala fördelar för att
attrahera kontakt- och kunskapsintensiva verksamheter från andra delar
av Sverige och från utlandet.

Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslutade våren 1993
att Styrelsen för Sverigebilden skall ha ett huvudansvar för presentatio-
nen utomlands av Sverige som investeringsland och därvid driva pro-
jektet Invest in Sweden. Projektet berör för närvarande Förenta Stater-
na, Japan, Storbritannien och Tyskland. Det drivs med ett investerings-
kontor i Japan och i övriga länder i samverkan med ambassader, han-
delskammare m.fl. Styrelsen för Sverigebilden skall senast den 31 mars
1994 för regeringen redovisa en rapport om arbetet med projektet Invest
in Sweden.

Under senare år har lättnader gjorts i det svenska skattesystemet för
såväl arbetande kapital som vad gäller inkomst- och förmögenhetsbe-
skattning. I kombination med det rådande kostnadsläget, den välutbilda-
de arbetskraften och den positiva syn på företagande som nu råder har
det medfört att Sverige är ett av de mest attraktiva länderna i Europa
när det gäller att starta och driva företag.

Dessa omständigheter har avspeglat sig i bl.a. samrådsverksamheten
med tjänsteföretag där en av förändringarna är att allt fler utländska
företag och investerare börjat visa intresse för etableringar i Sverige och
i några fall även genomfört sådana.

I många länder i Europa bedrivs sedan länge ett omfattande, långsik-
tigt och i många fall framgångrikt arbete av både stater och regioner i
syfte att locka till sig företagsetableringar.

I februari 1993 anslog regeringen medel till ett projekt med ett kon-
kret mål att genom hemtagning av kapital och kompetens från utlandet
skapa förutsättningar för utveckling av nya idéer och näringsverksamhet
i hela landet. Projektet, som finansieras med regionalpolitiska medel,
vänder sig till både utflyttade svenska företagare och till utländska
investerare och företagare.

Inom detta projekts ram har Arbetsmarknadsdepartementet genomfört
två informationsmöten med svenska och utländska företagare i Bryssel.
Projektledare har varit Norrland Center AB i samarbete med Stock-
holms Mark och Lokaliseringsbolag AB (SML).

Former för framtida samverkan med andra investeringsfrämjande
aktiviter får närmare preciseras när rapporten från Styrelsen för Sveri-
gebilden föreligger. Det avgörande för att Sverige skall vara intressant
för utländska investerare är det allmänna investeringsklimatet. Men det
är naturligt att arbetet i utlandet också har en direkt koppling till de
allmänna investerings- och etableringsfrämjande insatser som görs inom
ramen för regionalpolitiken.

För att framgångsrikt kunna arbeta med att attrahera utländska in-
vesteringar bör berörda departement aktivt följa och understödja verk-

142

samheten och vid behov medverka vid kontakter med utländska företag Prop. 1993/94:140
och investerare.

Regeringen avser att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp for att
utvärdera rapporten från Styrelsen for Sverigebilden och bereda fram-
tida samverkan. För att förstärka arbetet med att attrahera utländska
investeringar och även tillföra det en regionalpolitisk dimension avser
regeringen att avsätta regionalpolitiska medel för detta ändamål.

9 Organisation, ansvar och medel för regionala
utvecklingsinsatser

9.1 Lokal nivå

Regeringens bedömning: Kommunernas verksamhet har stor
betydelse för utvecklingen av regionerna.

Regeringen vill särskilt framhålla kommunernas roll när det
gäller att stimulera och samordna de lokala grupper som arbetar
med att utveckla landsbygden. Även kommunernas engagemang i
det mera direkt näringslivsutvecklande arbetet är av stor betydel-
se.

Underlagsrapporter: Kommunernas och den lokala nivåns roll i det
regionala utvecklingsarbetet behandlas i Glesbygdsmyndighetens rappor-
ter ”Framtidens vägvisare” och ”Landet vinner”. Då förslagen och
slutsatserna främst gäller kommunernas roll i frågor som rör utveckling
av gles- och landsbygder återges dessa underlagsrapporter under avsnitt
7.

Skälen för regeringens bedömning: De svenska kommunerna har ett
mycket brett ansvarsområde som är förenat med en självstyrelse som
saknar motstycke i de flesta andra europeiska länder. Det är därför
naturligt att kommunerna spelar en viktig roll, inte bara för den lokala
utvecklingen utan även för den regionala utvecklingen. Genom en väl
utbyggd samhällsservice i form av utbildning, social omsorg, bostads-
och bebyggelseplanering, fritids- och kulturverksamhet etc. skapar
kommunerna den lokala infrastruktur, som är avgörande för företags
lokalisering och utbyggnad samt för människors möjligheter att bo och
verka. Grunden för detta lägger kommunerna i den översiktliga plane-
ringen. Kommunernas engagemang och aktiviteter på dessa områden är
av stor betydelse.

Kommunerna har under senare år fått ett utökat ansvar inom utbild-
ningsområdet med rätt att själva svara för planeringen och inriktningen
av bl.a. gymnasieskolan. Detta har bl.a. medfört att mindre kommuner,
som tidigare saknade egen gymnasieskola, etablerat en sådan i kommu-
nen eller åstadkommit nya och flexibla lösningar för att göra gymnasie-

143

utbildningen mer tillgänglig. Flera kommuner har alltmer uppmärk- Prop. 1993/94:140
sammat utbildningens betydelse som lokaliseringsfaktor och också avsatt
resurser för att lokalt finna former för samverkan mellan näringsliv och
utbildning, for att därigenom tidigt fånga upp det lokala näringslivets
utbildningsbehov.

Tillsammans med landstingen har kommunerna via länstrafikbolagen
ett ansvar för kollektivtrafiken i länen. En väl fungerande kollektivtrafik
har stor betydelse när det gäller att vidga de lokala arbetsmarknaderna
och för att dessa skall fungera väl. Inte minst för kvinnor, som inte har
tillgång till bil i samma utsträckning som män, är detta viktigt.

Kommunernas engagemang i det direkta näringslivsutvecklande arbe-
tet har ökat med åren och en kommunal näringslivspolitik har successivt
vuxit fram i de flesta kommuner. En aktiv kommunal näringspolitik är
en förutsättning för att skapa goda betingelser för företagsetableringar
och expansion. En kommun kan göra många allmänt näringslivsffämjan-
de insatser. Viktiga inslag i detta arbete är rådgivnings- och utbildnings-
verksamhet, främjande av kontakter, dvs. nätverksbyggande etc. Kom-
munerna har också vissa möjligheter att engagera sig i t.ex. de små
företagens lokalförsörjning och i turistnäringen. Det är emellertid viktigt
att kommunernas näringslivsinriktade verksamhet sker inom ramen för
den av riksdagen fastlagda kommunala kompetensen. Det är således en
uppgift för staten att bedriva direkt företagsinriktad regionalpolitik.
Direkt företagsstöd får alltså inte, med vissa undantag som framgår av
kommunallagen, lämnas av kommunerna. I det nyligen ikraftträdda
EES-avtalet ingår också att allt offentligt företagsstöd skall rapporteras
till EFTA:s övervakningsmyndighet.

Vi har tidigare betonat kommunernas betydelse för utvecklingen på
landsbygden, eftersom merparten av de frågor som rör företags och
människors möjligheter att verka i den lokala miljön faller inom kom-
munernas verksamhetsområde. Regeringen menar att länsstyrelserna har
en viktig roll när det gäller att stödja och stimulera kommunerna till
både generella näringslivsffämjande insatser och särskilda åtgärder för
att utveckla landsbygden.

NUTEK: s utvärderingar av den regionala projektverksamheten visar
att det ofta är kommunerna som initierar olika utvecklingsprojekt. Ett
ökat inslag av programinriktat regionalt utvecklingsarbete innebär möj-
ligheter till ökat inflytande och engagemang för kommunerna. Kommu-
nernas roll kan förstärkas både i själva utarbetandet av programmen, i
genomförandet av dem.

Kommunerna och landstingen är genom de egna verksamheterna
också stora arbetsgivare, ofta t.o.m. de största enskilda arbetsgivarna i
en kommun. Den förändring som nu pågår i kommunerna i form av
nedskärningar och överföringar av tidigare kommunal verksamhet i
andra former, t.ex. i privat regi, kommer att utfalla olika i skilda regio-
ner beroende på bl.a. befolkningsunderlaget.

144

9.2 Regional nivå

Prop. 1993/94:140

Regeringens bedömning: Länsstyrelserna har på regional nivå
huvudansvaret för genomförande och samordning av statens regio-
nala utvecklingsinsatser.

Länsstyrelserna bör basera sitt arbete på en långsiktig över-
gripande utvecklingsstrategi för länet, främst med inriktning på att
skapa arbete och tillväxt i näringslivet. Denna strategi bör utarbe-
tas i samråd med övriga aktörer i länen. Strategin bör vara ut-
gångspunkt för det löpande regionala utvecklingsarbetet och re-
sursanvändningen i länen. Särskilt bör framgå vilka prioriteringar
som är nödvändiga för att förbättra den inomregionala balansen
samt utveckla gles- och landsbygden.

Det regionala utvecklingsarbetet bör så långt möjligt ske genom
utarbetande och genomförande av program inom de områden som
strategiarbetet anger.

Medlen för regionala utvecklingsinsatser bör ökas för att möj-
liggöra ytterligare åtgärder.

Den övervägande delen av medlen bör liksom hittills fördelas
mellan länen utifrån en bedömning av de regionala problemens
karaktär och svårighetsgrad. Länsstyrelserna har möjligheter att
prioritera mellan de olika ändamål som medlen kan användas till.
En del av medlen bör tillföras länsstyrelserna på grundval av
program för åtgärder inom områden som länsstyrelserna priorite-
rar.

Underlagsrapporter: NUTEK konstaterar i utvärderingen av effekterna
av den regionala projektverksamheten att det sker ett engagerat utveck-
lingsarbete i länen. Den samordning och samverkan mellan olika orga-
nisationer, som var en av utgångspunkterna för medlens tillkomst, har
förbättrats.

Utvärderingsresultaten visar dock enligt NUTEK att det ofta saknas
en regional strategi för länets utveckling. NUTEK föreslår att länen
utarbetar långsiktiga, tvärsektoriella utvecklingsprogram som innebär en
samsyn och samordning så att regionala och lokala aktörer verkar i
samma riktning för regionens bästa. NUTEK föreslår också en kon-
centration av de regionala utvecklingsinsatserna till färre och mer lång-
siktiga projekt/program. Ett sådant sammanhållet programarbete bör
enligt NUTEK vara ett krav för tilldelning av regionala utvecklingsme-
del.

Statskontoret och Nordlandsforskning i Bodö, Norge har utvärderat
programmet för särskilda infrastrukturåtgärder, det s.k. inlandspro-
grammet i stödområde 1.

Statskontoret menar att länsövergripande satsningar bör begränsas till
ett färre antal områden och större projekt där resultaten förväntas leda
till positiva regionalpolitiska effekter för stora delar av en region. Vid-
are menar Statskontoret att regeringen bör ge tydligare styrsignaler,

145

10 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 140

bl.a. avseende vilka insatsområden länen skall prioritera. Formerna for Prop. 1993/94:140
beslut och övrig administration vid genomförande av ett länsövergripan-
de program bör också förenklas.

Nordlandsforskning menar att det borde ligga ett bättre utrednings-
underlag som grund vid genomförande av liknande program. Det gäller
både vad avser dimensionering och organisation. Det skulle möjliggöra
en mer målinriktad styrning.

Nordlandsforskning pekar också på att skillnaden mellan infrastruk-
turprogrammet och den projektverksamhet som finansieras genom det
ordinarie länsanslaget är mindre än vad som ursprungligen förutsattes.
Mellan 15 och 52 % av projekten kan sägas vara länsövergripande
beroende på hur man definierar begreppet länsövergripande. Nära hälf-
ten av medlen har gått till projekt som kan betecknas som lokala. Om-
kring två tredjedelar av medlen har gått till immateriell infrastruktur,
t.ex. kunskapsutveckling, uppbyggnad och förstärkning av nätverk,
gemensam marknadsföring etc.

Roger Henning, FA-rådet och Ingrid Liljenäs, Umeå universitet har
på NUTEK: s uppdrag utvärderat det särskilda programmet för regional-
politiska insatser i Jämtlands län.

I denna utvärdering konstateras att Jämtlandsanslaget har varit en
form av extra projektmedel. Det finns en stor likhet i handläggning,
berednings- och beslutsprocessen mellan Jämtlandsanslaget och de
ordinarie projektmedlen. Inom ramen for Jämtlandsanslaget rymdes
många projekt med stor spännvidd.

De berörda länsstyrelserna har yttrat sig om utvärderingarna, av både
inlandsprogrammet och Jämtlandsanslaget, till NUTEK som därefter
sammanfattat sina synpunkter i en skrivelse till regeringen.

NUTEK konstaterar där bl.a. att det är nödvändigt att kräva en konti-
nuerlig uppfoljningsverksamhet i samband med omfattande projektverk-
samhet.

Remissinstanserna: Den absolut övervägande delen av remissinstanser-
na är positiva till NUTEK:s förslag om långsiktiga och strategiska
regionala utvecklingsprogram som utgångspunkt för arbetet med ut-
vecklingen av länen. Flera framhåller det positiva med en ökad regional
samordning, gemensamma måldiskussioner och prioriteringar mellan
dem som arbetar med utvecklingsfrågor i en region. Flertalet anser
dessutom att det är rimligt att regeringen infordrar sådana program för
tilldelning av regionala utvecklingsmedel. Statskontoret anser att läns-
styrelserna skall ansvara för utarbetandet av programmen.

Även de flesta länsstyrelser ställer sig bakom NUTEK :s förslag och
instämmer i att det finns behov av att förstärka länens arbete med lång-
siktigt strategiskt tänkande och att ett sammanhållet programarbete bör
vara ett krav för tilldelning av projektmedel. Några länsstyrelser be-
tonar att programmen inte får innebära en ökad centralisering av det
regionala utvecklingsarbetet samt att kraven på innehåll inte får bli
alltför detaljerade. Programmen skulle då riskera att bli mindre använd-
bara som styrinstrument på regional nivå. Utrymme måste också finnas                146

för anpassning av insatser till ändrade förutsättningar i omvärlden.

Kommunförbundet ser en fåra i att återskapa 70-talets planerings-
byråkrati och föreslår i stället för program att konkreta diskussioner
startas i länen om vad man vill åstadkomma för att få en god närings-
livsutveckling. Övervägande delen av de kommuner som inkommit med
remissvar ser positivt på NUTEK:s förslag om krav på samordnade
strategiska program och framhåller nödvändigheten av samverkan med
kommunerna vid upprättandet av programmen. Kommunerna framhåller
också att handlingsprogrammen inte får anta formen av grundsyn eller
länsstrategi utan måste innehålla verkliga konkretiseringar av angelägna,
strukturella utvecklingsinsatser. Någon kommun uttrycker farhågor för
att NUTEK:s förslag kan verka hämmande för en dynamisk utveckling
av näringslivet.

Landstingsförbundet avstyrker att länsstyrelserna skall vara ansvariga
för det regionala utvecklingsarbetet och anser att detta ansvar i stället
bör läggas på regionala organ som är direkt demokratiskt förankrade.
De landsting som yttrat sig bekräftar behovet av samsyn och samord-
ning mellan olika aktörer regionalt samt betonar samtidigt den politiska
förankringen.

Företagarnas riksorganisation och Industriförbundet ansluter sig till
NUTEK:s förslag och betonar att näringslivet bör göras delaktigt i
arbetet.

Skälen för regeringens bedömning:

Strategiskt regionalt utvecklingsarbete

Genom sektorsanslag tillförs länen varje år mycket stora resurser vilkas
användning i hög grad påverkar den regionala utvecklingen. Till detta
kommer kommunernas resurser liksom de insatser i form av investe-
ringar m.m. som näringslivet svarar för. Det är självfallet angeläget att
dessa resurser sammantagna används på ett samordnat sätt så att till-
växten och utvecklingen i länen och deras olika delar blir så god som
möjligt.

Länsstyrelserna har i uppgift att genom ett sektorsövergripande age-
rande, både internt men också externt, befrämja regional utveckling.
Uppgiften är brett definierad och ger länsstyrelserna ett stort utrymme
att agera inom. Genom sin breda kompetens, med ett flertal kompetens-
områden representerade i organisationen, har länsstyrelserna goda möj-
ligheter att verka för en långsiktigt positiv regional utveckling.

Länsstyrelsernas samordningsroll och ansvar i detta avseende regleras
i länsstyrelseinstruktionen (1990:1510) och i förordningen (1982:877)
om regionalt utvecklingsarbete. Länsstyrelserna ges här befogenheter på
en rad områden som är av betydelse för länens utveckling. Samtidigt
åläggs andra statliga länsorgan, myndigheter, kommuner och landsting
att efter sina förutsättningar verka för att de regional- och miljöpolitiska
målen uppnås samt att verksamheterna anpassas till kravet på en lång-
siktig, god hushållning med naturresurserna. Övriga statliga regionala

Prop. 1993/94:140

147

myndigheter skall lägga länsstyrelsernas långsiktiga mål for länen till Prop. 1993/94:140
grund for planeringen av den egna verksamheten.

Under senare år har flera statliga myndigheter och affärsdrivande
verk valt att organisera och driva sin verksamhet i regionala strukturer
som avviker från länen. Detta ställer krav på nära samarbete mellan
länsstyrelserna för att bevaka de regionala utvecklingsfrågorna.

Möjligheterna för länsstyrelserna att bedriva ett aktivt och sektors-
samordnat utvecklingsarbete har successivt förstärkts genom att bl.a.
ökade regionalpolitiska medel tillförts länen. Genomförandet av den
samordnade länsförvaltningen innebar dessutom att tidigare fristående
statliga regionala sektorsmyndigheter inordnades i länsstyrelsen. Av-
sikten var bl.a. att därigenom åstadkomma en reell samordning av olika
sektorers verksamheter samt att anlägga ett regionalt utvecklingsper-
spektiv på flera frågor.

Regeringen vill här också åter erinra om den samordnande roll läns-
styrelsen har när det gäller statlig service i glesbygd.

Det finns anledning att anta att en allt större del av det regionala
utvecklingsarbetet kommer att präglas av att olika aktörer samverkar för
att uppnå gemensamma mål. Ökade krav kommer att ställas på långsik-
tigt och sektorsövergripande tänkande i utvecklingsarbetet. Det bör
därför vara naturligt att i vaije län arbeta utifrån en långsiktig och
sektorsövergripande strategi för länets utveckling. Den bör utgå från
problem och möjligheter i länets olika delar. Länsstyrelsen bör i sin
samordningsroll ta ansvar för att en samordnad strategi för länets ut-
veckling utarbetas i samverkan med övriga aktörer. Strategin bör bl.a.
precisera målen för länets utveckling och vara så konkret att den kan
ligga till grund för dels prioriteringar, dels uppföljning och utvärdering.
Av strategin bör särskilt framgå vilka prioriteringar som är nödvändiga
för att förbättra den inomregionala balansen samt utveckla gles- och
landsbygden i olika avseenden.

För att ett sådant övergripande program för länets utveckling skall
uppfattas som länets strategi och inte som en strategi för länsstyrelsen
bör olika regionala och lokala organisationers idéer tas till vara både i
utarbetandet och i genomförandet av strategin. Länsstyrelsens roll i
strategiarbetet är att ta initiativ till att ett sådant kommer till stånd, på
olika sätt bidra med sin samlade kompetens i analysunderlag och förslag
till åtgärder, samordna olika aktörers insatser samt medverka i genom-
förandet och utvärderingen av de olika insatserna. I strategiarbetet bör
olika viktiga aspekter vägas in. I den analys som bör ligga till grund för
ett sådant arbete skall särskilt beaktas att kvinnor och män delvis har
olika behov, och i det efterföljande programarbetet bör behovet av
särskilda insatser för kvinnor genomgående beaktas. I utvärderingen av
programmen kommer regeringen att lägga särskild vikt vid könsper-
spektivet.

Regeringen har uppmärksammat att det i många län redan pågår ett
omfattande strategiarbete men vill understryka vikten av att det kommer
till stånd i alla län.

Utvecklingsfrågorna har fått en allt starkare ställning inom länsstyrel-                  148

serna. I detta arbete är det främst näringslivs-, infrastruktur- och ut-

bildningsfrågoma som hittills fått stort utrymme. Vad gäller regionala Prop. 1993/94:140
näringspolitiska insatser ingår det i länsstyrelsernas utvecklingsroll att

bl.a. främja tillväxt och förnyelse inom näringslivet i länet. Näringslivs-
och industriinriktade projekt är det område som länsstyrelserna avsätter
mest resurser till. Länsstyrelsernas arbete inom detta område är framför
allt av långsiktig karaktär genom projekt som syftar till förbättringar av
kommunikationer, utbildning, teknikspridning, högskolesamarbete m.m.
På senare tid har länsstyrelserna, ofta tillsammans med utvecklings-
fonderna, handelskamrama m.fl., emellertid också gjort insatser för att
på kort sikt uppnå positiva effekter. Exempel på sådana insatser är olika
åtgärder för att öka näringslivets kunskap om olika marknadsförhållan-
den, kartläggning av förändringar i handelsförhållanden i olika bran-
scher som en följd av europaintegrationen, m.m. Under en följd av år
har länsstyrelserna systematiskt bidragit till att bygga upp goda förut-
sättningar i länen för näringslivets utveckling och har idag en viktig
funktion att fylla inom den statliga regionala näringspolitiken.

På utbildningspolitikens område har länsstyrelserna, bl.a. utifrån sitt
ansvar för andra politikområden, en viktig uppgift att fylla för att sätta
in utbildningsfrågorna i ett regionalt utvecklingssammanhang. Länssty-
relserna kan exempelvis göra bedömningar om det befintliga utbild-
ningsutbudet i länen eller om förändringar i detta utbud skulle kunna
medverka till önskvärda förändringar i länen vad gäller näringsliv och
samhällsservice. Dessutom kan det analysarbete som länsstyrelserna
bedriver utgöra planeringsunderlag för olika utbildningsanordnare i
länen.

När det gäller det löpande regionala utvecklingsarbetet bör det vara
en uppgift för vaije länsstyrelse att välja uppläggning. Regeringen anser
dock att länsstyrelserna så långt möjligt bör sträva efter ett programin-
riktat arbetssätt där olika projekt sätts in i ett sammanhang och där olika
aktörer medverkar vid genomförandet och finansieringen. Detta torde
öka effektiviteten i utvecklingsarbetet. Konkreta program med tydliga
mål och delmål ökar också förutsättningarna för uppföljning och ut-
värdering.

Regeringen avser att komplettera förordningen (1988:877) om regio-
nalt utvecklingsarbete med vissa riktlinjer for såväl strategiarbetet som
för ett mer programinriktat utvecklingsarbete.

Medel för regionala utvecklingsinsatser

Länsstyrelserna tilldelas årligen ett anslag for regionala utvecklingsinsat-
ser, det s.k. länsanslaget. Detta anslag får för närvarande användas till
företagsstöd i form av lokaliserings- och utvecklingsbidrag (i stödom-
rådena), glesbygdsstöd (i områden som länsstyrelserna avgränsar) och
regional projektverksamhet. Fördelningen mellan de olika ändamålen
avgör länsstyrelserna.

Länsanslaget fördelas mellan länen utifrån en bedömning av de regio-

nala problemens karaktär och svårighetsgrad. Huvuddelen av anslaget                149

fördelas engångsvis för hela budgetåret.

Under de senaste åren har regional projektverksamhet varit det av de
tre ändamålen som länsstyrelserna sammantaget tillfört mest resurser.
Närmare en halv miljard kronor per år, dvs. hälften av länsanslaget, har
använts till projektverksamhet. Att så stor del av medlen använts till
projektverksamhet beror dels på att utvecklingsbehoven är stora, men
hänger också nära samman med att lågkonjunkturen under de senaste
åren lett till liten efterfrågan på regionalpolitiskt företagsstöd. Under
budgetåret 1992/93 beslutades om medel till cirka 2 300 utvecklingspro-
jekt. När det gäller fördelningen av projektmedlen på olika sakområden
avsatte länsstyrelserna mest medel till industriinriktade projekt, närmare
90 miljoner kronor. Därefter kom projekt med inriktning på FoU,
utbildning, kommunikationer och turism, som vardera tilldelades ca 50
miljoner kronor av projektmedlen. Till området jämställdhet där vi
bedömer att huvuddelen av de projekt som särskilt riktar sig mot kvin-
nor redovisas, och som uttryckligen prioriterats av regeringen i tidigare
propositioner och regleringsbrev, använde länsstyrelserna sammantaget
endast 13 miljoner kronor. Vi återkommer längre fram med förslag om
särskilda insatser för kvinnor.

Regional projektverksamhet är ett samlingsbegrepp på en rad åtgärder
som länsstyrelserna kan vidta. Detta gör att den inte kan ses som ett
enda medel som kan följas upp, utvärderas och bedömas med hänsyn
till effekter m.m., på ett enhetligt sätt. Det övergripande syftet med
projektverksamheten, såsom det beskrevs när den introducerades i
böljan av 1980-talet är att göra det regionala utvecklingsarbetet konkret
och åtgärdsinriktat. Detta bör gälla även i fortsättningen. Det kan också
beskrivas som att medlen skall överbrygga klyftan mellan idéer, strate-
gier, allmänna riktlinjer m.m. och ett genomförande av olika åtgärder.

I ett utvecklingsförlopp kan medlen användas alltifrån ett fördjupat
program- och utredningsarbete till försöksverksamhet och initialstöd. De
kan också användas i alla de sektorer och verksamheter som är viktiga
för den regionala utvecklingen. Dock får medlen inte ersätta annan
statlig finansiering. För att kunna användas över hela bredden och i
olika stadier i utvecklingsarbetet bör reglerna även fortsättningsvis vara
flexibla, samtidigt som vissa restriktioner liksom hittills måste gälla.
Det är en uppgift för regeringen att utforma dessa riktlinjer.

Under de närmaste åren finns det skäl att anta att efterfrågan på
regionalpolitiskt företagsstöd åter kommer att öka. Den förbättring av
den allmänna konjunkturen som nu sker, tillsammans med förbättrade
utvecklingsförutsättningar för företagen t.ex. i fråga om företagsbeskatt-
ningen, förväntas öka företagens investeringsvilja i hela landet. Vi har
också lämnat förslag som innebär att länsstyrelsernas åtgärdsarsenal
breddas. Tyngdpunkten mellan företagsinriktade insatser och pro-
jektverksamhet ändras bl.a. beroende på konjunkturförhållandena. Rege-
ringen menar att en sådan flexibilitet är en nödvändighet i ett system
med ett sammanhållet länsanslag. Det är dock i en kommande konjunk-
turuppgång angeläget att stöd till företagens investeringar prioriteras
högt av länsstyrelserna.

NUTEK föreslår som nämnts att redovisning av långsiktiga och
sektorsövergripande program skall vara en förutsättning för tilldelning

Prop. 1993/94:140

150

av medel. Regeringen anser att länsstyrelserna liksom hittills skall ha Prop. 1993/94:140
ansvar för att prioritera utvecklingsmedlens användning mellan olika
ändamål, inklusive projektverksamhet. Det innebär att programredovis-
ning inte bör vara ett krav för att få medel för regionala utvecklingsin-
satser. Däremot skall användningen av medlen ha sin grund i en genom-
tänkt strategi med tydliga prioriteringar av det slag som redovisats ovan
och genomförandet av projektverksamheten skall så långt möjligt ske i
programform.

Det finns enligt regeringens bedömning skäl att ytterligare öka de
regionala utvecklingsinsatserna. Vi kommer i anslagsavsnittet att föreslå
att länsanslaget därför tillförs ytterligare 318 miljoner kronor. En del av
dessa medel bör tillföras länsstyrelserna efter särskild framställan. Som
grund för sådana framställningar skall särskilda program finnas.

Länsstyrelserna väljer själva inriktning på de särskilda programmen.
Regeringen vill ändå ge exempel på områden som vi anser viktiga;
landsbygdsutveckling, kompetensutveckling samt länsöverskridande
åtgärder för bättre inomregional balans. Motiven för och inriktningen
av kompetensutvecklande insatser har redovisats i avsnitt 6.2.2 och för
landsbygdsutveckling i avsnitt 7.2. Oavsett vilken inriktning länsstyrel-
serna väljer för programmen skall analyser och olika redovisningar
göras utifrån ett könsperspektiv.

När det gäller länsöverskridande åtgärder har, enligt regeringens
bedömning, vilken också styrkts av genomförda utvärderingar, arbetet
med infrastrukturprogrammet, som berört de tre nordligaste länen (stö-
dområde 1), givit värdefulla erfarenheter. Även i andra delar av landet
pågår eller har genomförts länsöverskridande projekt eller program. De
sju sydligaste länen har t.ex. genomfört ett program för underleveran-
törsutveckling. Landsbygdsutvecklingsprogram pågår t.ex. dels i samar-
bete mellan länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län,
dels inom projektet Aktion Skogs- och mellanbygd som bedrivs inom
flera län i Sydsverige. Länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Krono-
bergs och Östergötlands län har vidare gemensamt genomfört ett kom-
petensutvecklingsprogram, det s.k. Östra Smålandsprogrammet. Samar-
bete mellan två eller flera län bör även fortsättningsvis ses som ett
naturligt arbetssätt i flera sammanhang. Det bör självfallet i första hand
ske som en del av det ordinarie arbetet inom ramen för länsanslaget.

Regeringen menar att länsstyrelserna, i särskilda fall och efter ut-
arbetande av program på det sätt som redovisas i det följande, bör
kunna ta initiativ till länsöverskridande samarbeten och ansöka om
kompletterande finansiering för sådana insatser. Det bör då röra sig om
insatser som förväntas leda till positiva effekter i en större region.

Det är en uppgift för regeringen att lämna närmare föreskrifter för
denna typ av program.

Länsstyrelserna har, som framgått, en nyckelroll i det regionala
utvecklingsarbetet. Behovet framöver av ytterligare kvalificerad perso-
nal kommer sannolikt att öka. Vi har pekat på behovet av intensifierat
programarbete. Vi har också föreslagit förändringar i stödgivningen som
ökar resursanspråken. Vi avser därför att höja det belopp som länssty-

151

relsema får använda för uppföljning. Regeringen kommer senare att Prop. 1993/94:140
överväga om medlen också skall kunna disponeras för t.ex. utvärdering.

9.2.1 Särskilda insatser för kvinnor på regional nivå

Regeringens bedömning: I länsstyrelsernas regionala utvecklings-
arbete bör särskilda insatser för kvinnor prioriteras. Länsstyrelser-
na bör därvid avsätta resurser för att medverka till att s.k. regio-
nala resurscentra för kvinnor bildas.

Underlagsrapporter: Glesbygdsmyndigheten föreslår i idéskrift ”Den
andra sidan av myntet” bl.a. att länsstyrelsen skall utarbeta program för
kvinnofrämjande åtgärder för regionen eller för de delar av regionen
där det behövs särskilda insatser. Uppbyggnad av självständiga regiona-
la utvecklingscentra för kvinnor föreslås vara en del av dessa program.
Dessa centra kan enligt skriften ha tre huvuduppgifter:

- att få till stånd utvecklingsprojekt för kvinnor,

- att uppmuntra och bedriva kompetensutveckling för kvinnor,

- att följa och befrämja kunskapsutveckling inom de områden som
prioriteras.

Remissinstanserna: När det gäller förslagen i Glesbygdsmyndighetens
idéskrift anser kvinnliga nätverk liksom myndigheter, med sinsemellan
något olika prioriteringsordning, att fler kvinnliga handläggare, flexibla-
re regler för glesbygdsstöd, öronmärkning av alla projekt- och stöd-
medel respektive större möjligheter att kombinera olika verksamheter är
faktorer som kan främja en jämnare fördelning av regionalpolitiska
medel mellan kvinnor och män.

En stor majoritet av remissinstanserna stöder förslaget om bildande
av resurscentra för kvinnor på regional nivå.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringens principiella stånd-
punkt är att könsperspektivet skall vara en integrerad del i regionalpoli-
tiken. Ambitionen är att problembeskrivningar och argumentationer
skall utgå från mäns och kvinnors olika behov och förutsättningar samt
att förslag till åtgärder skall komma både kvinnor och män till del. Det
finns dock samtidigt anledning att särskilt uppmärksamma kvinnorna
som en resurs i den regionala utvecklingen.

I regleringsbrevet för anslaget för regionala utvecklingsinsatser för
budgetåret 1991/92 samt för 1992/93 har regeringen betonat betydelsen
av att länsstyrelserna prioriterar kvinnor vid fördelningen av de regiona-
la projektmedlen. Instruktionerna har inte fått något påtagligt genomslag
i besluten om projektmedlen. Av NUTEK:s rapport som avser länssty-
relsernas projektverksamhet framgår att de medel som anslagits till
projekt speciellt riktade till kvinnor fortfarande är marginella. Budget-
året 1992/93 uppgick andelen till endast 2,6 %, vilket innebar en

152

minskning från 3,7 % budgetåret 1990/91. Situationen och utvecklingen Prop. 1993/94:140
är inte tillfredsställande, varför regeringen i kommande regleringsbrev
till länsstyrelserna avser att se över riktlinjerna om att kvinnors behov
och initiativ skall prioriteras vid användningen av medlen för regionala
utvecklingsinsatser. Regeringen kommer även att ge NUTEK i uppdrag
att följa upp hur stor del av de regionala projektmedlen som kommit
kvinnor till del.

Regeringen delar Glesbygdsmyndighetens uppfattning att kvinnornas
frågor bör få ett större utrymme i det regionala utvecklingsarbetet.
Även om länsstyrelsernas engagemang i dessa frågor generellt är för
små finns det exempel på länsstyrelser som genomfört kraftfulla och
strategiska insatser för kvinnorna i länen. Regeringen anser att fler
länsstyrelser bör följa dessa exempel bl.a. genom att inrätta regionala
resurscentra för kvinnor. Verksamheten kan bedrivas i fysiskt fristående
centra eller i formella nätverk i vilka olika regionala aktörer, såsom
länsarbetsnämnd, utvecklingsfond, högskola, landsting och kommuner
m.fl. ingår. Förutsättningar och traditioner vad gäller arbetssätt i de
enskilda länen avgör formen för respektive läns centrum. En av de
viktigaste uppgifterna för sådana centra eller nätverk är att mobilisera
aktörernas samlade resurser och att samordna de olika insatserna för
kvinnorna i länen så att insatserna blir effektiva. Länsstyrelsernas upp-
gift är att initiera denna typ av samarbete och samordning samt att med
de regionala utvecklingsmedlen medverka i finansieringen av olika
insatser.

Vi vill i detta sammanhang påpeka att vi i jämställdhetspropositionen
1993/94:147 föreslår att särskilda medel avsätts för en länsexpert på
jämställdhetsområdet i vaije län. Huvuduppgiften för länsexperten skall
vara att utifrån de nationella målen för jämställdhetspolitiken och länets
jämställdhetsstrategi främja jämställdhetsarbetet i länet. I denna uppgift
ingår bl.a. att i samverkan med ansvariga för länsstyrelsens olika sak-
områden utveckla metoder och modeller för att såväl kvinnors som
mäns villkor och behov analyseras i åtgärdsförslag, strategidokument
m.m. Vidare skall denna länsexpert ansvara för att samordna statlig,
kommunal och landstingskommunal verksamhet på området och därvid
ha en initierande, kunskapsuppbyggande, stödjande och uppföljande
roll. Den föreslagna utformningen av den nya länsexpertens ansvarsom-
råde innebär att länsstyrelserna kommer att tillföras ökad kompetens på
jämställdhetsområdet. Länsexperten kommer att vara ett väsentligt
kompetensmässigt stöd bl.a. i arbetet med de regionala resurscentrumen
för kvinnor samt i arbetet med att införa ett könsperspektiv i det regio-
nala utvecklingsarbetet.

Med hänsyn till kvinnornas betydelse för den regionala utvecklingen
anser vi att länsstyrelserna bör lämna en redogörelse över de åtgärder
som särskilt riktas mot kvinnor. Regeringen avser därför att uppdra åt
länsstyrelserna att lämna en redovisning över de insatser särskilt riktade
till kvinnor som görs och har gjorts samt effekterna av dessa. I detta
sammanhang skall länsstyrelserna även redovisa vilka insatser för kvin-
nor som planeras.

153

9.3 Central nivå

Prop. 1993/94:140

Regeringens bedömning: Olika samhällssektorer har genom sina
sektorsorgan ett ansvar för att verksamheterna bidrar till en god
utveckling i alla regioner.

NUTEK, Glesbygdsmyndigheten och Konsumentverket har
särskilda uppgifter och ansvar inom det regionalpolitiska området.
För att uppnå ökad effektivitet bör dessa myndigheter i större
utsträckning samverka.

Särskilda regionalpolitiska medel bör liksom hittills anslås för
projektverksamhet och insatser av infrastrukturkaraktär eller andra
angelägna åtgärder. NUTEK och Glesbygdsmyndigheten bör
disponera en del av medlen för beslut i enlighet med riktlinjer
som utfärdas av regeringen. Därutöver bör regeringen disponera
medel för beslut i enskilda ärenden.

Underlagsrapporter: NUTEK anser dels att en god regional utveckling
förutsätter att man inom viktiga områden tar hänsyn till de effekter som
politiken får i olika regioner, dels att det är en uppgift för den centrala
statsmakten att skapa allmänna förutsättningar för en god utveckling i
alla regioner. Huvuddelen av det konkreta regionala utvecklingsarbetet
bör enligt NUTEK däremot ske lokalt och regionalt.

I samspelet mellan regional och central nivå skall de statliga verken
fungera som stöd och kunskapsförmedlare till dem som arbetar med
utveckling i regionerna. Det gäller att ta fram och förmedla kunskap i
frågor som är övergripande och gemensamma för flera eller alla regio-
ner. Det kan till exempel gälla allmänna kunskaper och prognoser som
rör nationell och internationell ekonomisk utveckling, liksom kunskaper
om hur man internationellt arbetar med regional utveckling. Det inne-
fattar en viss projektverksamhet av pilotkaraktär där motivet är att ta
fram ny kunskap och pröva nya arbetsmetoder. Detta bör enligt NU-
TEK ske i nära samarbete med länen.

En viktig uppgift för den centrala nivån är vidare att följa och ut-
värdera det arbete som görs i länen i syfte att sprida erfarenheter och
effektivisera samt förbättra arbetet.

I NUTEK:s utvärdering av effekterna av den regionala projektverk-
samheten framgår att den administrativa kapaciteten vid länsstyrelserna
för att hantera projektverksamheten är otillräcklig. Enligt NUTEK
behöver den centrala nivån bedriva ett mer utvecklingsinriktat arbete
kopplat till den regionala projektverksamheten.

1 Glesbygdsmyndighetens idéskrift ”Landet vinner” föreslås att myn-
digheten tillförs resurser till en kraftfull organisation med ansvar för
landsbygdsfrågoma, ett ”Landsbygdsverk”. Resurser bör samlas från
bl.a. NUTEK, Jordbruksverket, AMS, Naturvårdsverket och Boverket.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser påpekar att det finns behov
av att klargöra rollerna mellan central och regional nivå samt betonar

154

att det handlar om ett samspel mellan de statliga aktörerna. De flesta Prop. 1993/94:140
ställer sig också bakom NUTEK: s uppfattning att det är en uppgift for
den centrala statsmakten att skapa allmänna förutsättningar för en god
utveckling i alla regioner och att huvuddelen av det konkreta regionala
utvecklingsarbetet skall ske lokalt. NUTEK:s klargörande av uppgifter-
na för myndigheter på central nivå bekräftas av remissinstanserna.

Svenska kommunförbundet menar att ett samarbete bör konstitueras
av de parter som har intresse av att arbeta för regionens utveckling. För
kommunförbundet är det självklart att det handlar om kommunerna och
staten i samverkan.

Landstinget i Älvsborgs län anser att tiden nu är mogen för att föra
en mer förutsättningslös diskussion kring uppgiftsfördelningen mellan
den statliga nivån och den kommunala självstyrelsen. Ett ökat regionalt
ansvar för utvecklingsfrågorna bör vila på det direktvalda folkstyrets
grund.

Norrlandsförbundet instämmer i NUTEK: s uppfattning om rollfördel-
ningen mellan olika aktörer och samspelet mellan skilda nivåer men
påpekar att de statliga aktörernas roll fortfarande är i hög grad styrande
i stället för stödjande.

Flertalet länsstyrelser instämmer i NUTEK:s bedömning att de före-
slagna strategiska programmen för länen kommer att kräva ytterligare
kvalificerade personella resurser. Skogsstyrelsen anser däremot att det
redan idag finns kunskapsmässiga förutsättningar att utföra detta arbete
men att länsstyrelserna bör utveckla kontakterna mellan de kompetenser
som finns inom statliga, kommunala och privata organ.

Dessutom har flera remissinstanser, när det gäller NUTEK:s års-
rapport, framfört kritiska synpunkter på verkets analyser. Exempelvis
anser AMS att analyserna är bristfälliga och ger en förenklad bild av de
regionala utvecklingstendenserna i landet - bland annat saknar man
analyser över ålders- och könsfördelningar.

Skälen for regeringens bedömning: NUTEK är central förvaltnings-
myndighet för bl.a. frågor om näringslivets tillväxt och förnyelse och
har, for att främja en balanserad regional utveckling, att inom sin sam-
lade verksamhet medverka till att de regionalpolitiska målen uppfylls.

Enligt verksinstruktionen har NUTEK tilldelats särskilda uppgifter på
det regionalpolitiska området. Till uppgifterna hör bl.a. att bedriva viss
projektverksamhet och utredningsverksamhet. Vidare har regeringen
uppdragit åt NUTEK att arbeta med särskilt angivna program. För
närvarande gäller det bl.a. teknikspridning och kvinnors företagande.
NUTEK har dessutom ett uppdrag att årligen inkomma med en analys
av förhållandena i länen. Som flera remissinstanser påpekat behöver
dessa analyser fördjupas och breddas till sitt innehåll. Av analyser och
olika beskrivningar bör ålders- och könsperspektiv framgå.

Regeringen avser också att ge NUTEK ökade befogenheter genom att
delegera beslutsfattandet i vissa infrastruktur- och utvecklingsprojekt. I
samband därmed kommer NUTEK att tillföras ytterligare resurser.

I NUTEK: s regionalpolitiska roll ingår också att utveckla regionala                 155

och lokala aktörers kompetens i regionala utvecklingsfrågor samt att

svara for erfarenhetsutbyte och utvärdering av den regionala pro- Prop. 1993/94:140
jektverksamheten. Dessa uppgifter kvarstår som viktiga. Mot bakgrund
av vad som tidigare sagts, om större koncentration och krav på pro-
gramläggning av verksamheten i utvecklingsarbetet på regional nivå,
anser vi att detta kommer att ställa ändrade krav även på NUTEK :s
insatser. Särskild tonvikt bör läggas på att utveckla metoder för pro-
gramarbete, ge program- och projektstöd samt att utvärdera program-
men. I detta arbete bör samverkan med övriga centrala myndigheter
eftersträvas.

NUTEK är vidare central myndighet för de regionalpolitiska stöden
till näringslivet. Verkets uppgift beträffande stödgivning innefattar
handläggning av stöd i vissa ärenden, administration av den stödgivning
som såväl regeringen som NUTEK och länsstyrelserna svarar för samt
viss rådgivning och utbildning till länsstyrelserna. Dessutom skall NU-
TEK enligt verksförordningen regelbundet följa upp och utvärdera de
regionalpolitiska stöden.

I och med att EES-avtalet trätt i kraft skall alla nya stödformer till
näringslivet och alla större förändringar av befintligt stöd anmälas till,
granskas och godkännas av EFTA:s övervakningsmyndighet, innan de
får träda i kraft. NUTEK har därvid fått ansvar för att löpande samla in
och ställa samman uppgifter om befintligt statsstöd i Sverige. Verket
har samma ansvar och uppgifter när det gäller statsstöd inom ramen för
GATT- och EFTA-samarbetet.

Vi har tidigare behandlat Glesbygdsmyndighetens uppgifter på olika
områden när det gäller glesbygds- och landsbygdsutveckling. Myndig-
heten bör ha löpande kontakt med centrala sektorsföreträdare och samti-
digt samverka med länsstyrelserna i deras arbete med att finna former
för att behålla och utveckla olika servicefunktioner i länen. Detta gäller
inte minst när länsstyrelserna får ökade uppgifter i arbetet med lands-
bygdsutveckling.

Behovet av uppföljning och utvärdering av glesbygds- och lands-
bygdsinsatser är stort. Detta arbete bör ges hög prioritet av myndig-
heten.

Projektverksamheten som myndigheten bedriver bör koncentreras till
större frågeställningar av riksintresse. Den mera kortsiktiga utrednings-
verksamheten bör gälla områden med hög glesbygdspolitisk aktualitet
och där behov av förändringar föreligger.

Det är viktigt att Glesbygdsmyndigheten arbetar i nära samverkan
med övriga organ som handlägger frågor av betydelse för landsbygdsut-
vecklingen. Vi har tidigare bl.a. nämnt NUTEK, Jordbruksverket,
ALA-gruppen vid Lantbruksuniversitetet, Folkrörelserådet, Konsument-
verket m.fl. Samverkan är viktig för att ett maximalt resursutnyttjande
skall åstadkommas samtidigt som dubbelarbete undviks. Vi anser att ett
sådant nätverk, där olika kompetenser knyts samman i ett utvecklande
samarbete, är att föredra framför en formell överföring av resurser
mellan myndigheter till ett s.k. Landsbygdsverk, som föreslagits i en av
Glesbygdsmyndighetens idéskrifter.

Konsumentverkets specifika roll när det gäller varuförsöijningen i                 156

glesbygd har tidigare utförligt redovisats tidigare (avsnitt 7.4).

Utvecklingsmedel för beslut på central nivå

Flertalet beslut om användningen av regionalpolitiska medel fattas på
regional nivå av länsstyrelserna. Det gäller såväl beslut om regionalpoli-
tiskt företagsstöd som beslut om glesbygdsstöd och regional pro-
jektverksamhet. På central nivå beslutas endast i större ärenden eller i
ärenden som är av principiell karaktär. Detta bör även fortsättningsvis
vara huvudprincipen.

Regeringen kommer senare att föreslå viss förstärkning av medlen för
regionalt utvecklingsarbete i länen. Vi menar att det därutöver finns
skäl att, liksom hittills, centralt disponera vissa regionalpolitiska medel
för särskilda projekt eller andra utvecklingsinsatser. Även dessa insatser
bör ha en regional förankring och genomföras av regionala/lokala aktö-
rer. Generellt bör denna typ av utvecklingsmedel användas för regional-
politiskt motiverade insatser av engångskaraktär och där annat stöd inte
är tillämpligt eller för försöksverksamhet inom sektorer som är av
särskild regionalpolitisk betydelse.

Syftet bör vara att med särskilda insatser förbättra förutsättningarna
för utveckling i regionalpolitiskt prioriterade regioner. Vi vill bl.a. peka
på behovet av åtgärder i mindre och utsatta orter som drabbas av svåra
strukturomvandlingsproblem. Medel har t.ex. anvisats för särskilda
insatser i Arjeplogs kommun.

Vi har vidare redovisat motiv för att stimulera utvecklingsarbetet vad
gäller profilering och kompetensutveckling vid de mindre och medel-
stora högskolorna samt vissa gymnasieskolor liksom for att stödja tidig
finansiering av teknikprojekt i regionalpolitiskt prioriterade områden
samt ytterligare åtgärder för att attrahera utländska investeringar till
Sverige. I avsnitt 10 redovisas motiv for förstärkning av viss forskning
vid Umeå universitet. Dessa insatser avses finansieras inom anslaget för
särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder.

Det bör understrykas att medlen inte är avsedda att ersätta ordinarie
statlig finansiering inom olika områden. De får inte heller avse reguljär
drift av verksamheter. Huvudprincipen bör vara att använda dessa
medel i kombination med sektorsmedel. Samfinansiering med privata
finansiärer bör eftersträvas. Vi återkommer till anslagsfrågan i avsnitt
13.

Regeringen har tidigare uppdragit åt NUTEK att svara för handlägg-
ningen av vissa regionalpolitiskt motiverade utvecklingsprogram. Det
gäller t.ex. i fråga om teknikspridning och om särskilda åtgärder för att
främja kvinnors företagande. Därutöver disponerar NUTEK medel för
särskilda projekt.

NUTEK bör även fortsättningsvis ha en aktiv roll i fråga om plane-
ring och samordning av vissa åtgärder som regeringen beslutar om. Det
gäller t.ex. stöd till tidig finansiering av teknikprojekt. Den projektverk-
samhet som NUTEK bedriver bör i första hand inriktas på insatser som
berör flera regioner och aktörer och där NUTEK fungerar som initiativ-
tagare och samordnare. Regeringen prövar framförallt ärenden som är
av principiell karaktär eller som kräver medverkan från flera departe-

Prop. 1993/94:140

157

ment. NUTEK bör därför ges ökade möjligheter att pröva ansökningar Prop. 1993/94:140
och besluta om stöd till olika utvecklingsprojekt. Regeringen bedömer
således att NUTEK, i likhet med länsstyrelserna, kommer att få vidgade
uppgifter i det regionalpolitiska utvecklingsarbetet. Därför bör en del av
de medel som tillförs verket även få användas till beredning och genom-
förande av åtgärderna.

9.3.1 Särskilda insatser för kvinnor på central nivå

Regeringens bedömning: NUTEK bör, i samarbete med Gles-
bygdsmyndigheten, ansvara för att ett nationellt resurscentrum för
kvinnor bildas. Myndigheterna skall därvid avsätta resurser och
vidta åtgärder som stödjer och kompletterar de särskilda insatser
som görs för kvinnor i det regionala utvecklingsarbetet.

Underlagsrapporter: Glesbygdsmyndigheten föreslår i idéskriften ”Den
andra sidan av myntet” att ett nationellt resurscentrum för kvinnor
inrättas. Detta nationella centrum skall svara mot de regionala centru-
mens behov av ett forum för erfarenhetsutbyte, utvärdering, kunskapsut-
veckling, samordning av verksamhet m.m.

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna stöder för-
slaget om bildande av ett nationellt resurscentrum för kvinnor.

Skälen för regeringens bedömning: Såsom tidigare sagts har NUTEK
bl.a. i uppgift att utveckla regionala och lokala aktörers kompetens i
regionala utvecklingsfrågor samt att svara for erfarenhetsutbyte och
utvärdering av den regionala projektverksamheten. NUTEK har även
regeringens uppdrag att handlägga ett flerårigt utvecklingsprogram med
särskilda åtgärder för att främja kvinnors företagande. Mot denna bak-
grund är det naturligt att uppdra åt NUTEK att, inom ramen för sina
regionalpolitiska medel, på central nivå stödja och komplettera även de
särskilda insatser som görs för kvinnor i det regionala utvecklingsarbe-
tet. NUTEK får därmed i uppgift att, i samarbete med Glesbygdsmyn-
digheten, ansvara för att ett nationellt resurscentrum bildas. I denna
funktion bör bl.a. ingå att samordna de aktiviteter som sker i länen,
samla in, utvärdera och systematisera kunskaper om det praktiska regio-
nala arbetet och dra generaliserbara slutsatser av detta. Kvinnor i gles-
bygds- och landsbygdsområden bör härvidlag ägnas ett särskilt intresse.
Det nationella kvinnoresurscentrumet bör även sprida information och
erfarenheter samt verka för ett fungerande kontaktnät mellan personer/-
grupper som arbetar med frågor som rör kvinnor i olika delar av landet.

Åtgärder för att främja kvinnors företagande är en naturlig och viktig
del av NUTEK:s verksamhet. En del av detta arbete kan vara att stödja
nätverk mellan kvinnor som driver företag. Sådana nätverk är av be-
tydelse dels för redan verksamma företagare, dels för kvinnor som står

158

i begrepp att starta egna företag. Det nationella centrumet bör även följa Prop. 1993/94:140
vad som händer utanför Sverige inom relevanta områden.

I arbetet med särskilda insatser för kvinnor bör NUTEK, såsom
nämnts ovan, samarbeta med Glesbygdsmyndigheten och bl.a. ta till
vara de erfarenheter som samlats genom arbetet i Glesbygdsmyndig-
hetens projekt Kvinnokraft.

10 Regionalpolitisk forskning

Regeringens bedömning: Regeringen är beredd att till Umeå
universitet tillföra medel for forskning med inriktning på glesbyg-
dens geografi med dess ekonomisk-geografiska och sociala struk-
tur.

Huvuduppgiften för Expertgruppen för forskning om regional
utveckling (ERU) bör även fortsättningsvis vara att initiera och
samordna forskning som bidrar till att förbättra kunskaperna om
den regionala utvecklingen i Sverige samt att medverka till att
forskningsresultaten ges en bred spridning. ERU bör vid konkreti-
seringen av sitt forskningsprogram särskilt beakta hur ansvars-
och arbetsfördelningen mellan olika aktörer bör se ut för att regio-
nalpolitiken skall kunna genomföras på ett effektivt sätt, hur
ekonomins internationalisering påverkar förutsättningarna för
svenska regioners utveckling samt hur människors livsformer
varierar mellan olika typer av regioner. ERU bör lägga särskild
vikt vid att belysa olika frågor utifrån ett könsperspektiv.

Underlagsrapporter: Forskningsfrågorna behandlas inte separat i det
framtagna underlagsmaterialet. Utredaren framhäver vikten av att den
geografiska dimensionen lyfts fram i samband med analyser av olika
samhällsproblem och i de analyser som ligger till grund för politiska
beslut. I Glesbygdsmyndighetens idéskrift "Landet vinner" framhålls
behovet av en forskningsinstitution som kan bedriva såväl grundläggan-
de som tillämpad forskning om lokala strukturer och processer på lands-
bygden. I en annan av Glesbygdsmyndighetens idéskrifter, ”Den andra
sidan av myntet”, pläderas för ett forskningsprogram om kvinnor och
regional utveckling som skulle bidra till att öka intresset och fördjupa
kunskapen om samhällets könsstruktur och vad denna innebär for regio-
ner och deras utveckling. Idéskriften ”Framtidens vägvisare” lyfter
fram behovet av glesbygds/landsbygdsforskning med ungdomligt per-
spektiv.

Remissinstanserna: Få remissinstanser behandlar forskningen i sina
svar. Forskningsrådsnämnden menar i sitt remissvar på Glesbygdsmyn-
dighetens idéskrifter, att det är av central betydelse att Sveriges Lant-                  159

bruksuniversitet och de regionala högskolorna utvecklas till kompetens- Prop. 1993/94:140
centra for landsbygden. Nämnden framhäver också att kulturarvet bör
utgöra basen för bygdeforskningen.

Flera remissinstanser för fram krav på en utbildning för glesbygds-
kvinnor som utgår ifrån ett kvinnoperspektiv.

Skälen för regeringens bedömning: Det svenska samhället genomgår
för närvarande en genomgripande strukturell omvandling. Samtidigt
ökar kraven på regional samhällsplanering, vilket bl.a. tar sig uttryck i
ökade krav på länsstyrelserna att utforma regionala utvecklingsprogram.
Därför är det angeläget med ökad forskning om drivkrafterna bakom
den aktuella regionala utvecklingen.

Den regionalpolitiska forskningen utgör ett viktigt underlag för be-
slutsfattandet inom området. En förutsättning för att stärka det regionala
planeringsarbetet är att det finns tillgång till ett relevant kunskapsunder-
lag. Utan ett sådant minskar förutsättningarna att utforma strategiska
regionala utvecklingsprogram. Ett förtroendefullt samarbete mellan
forskning och samhällsplanering framstår som viktigt.

Från samhällplaneringens utgångspunkt är det två förhållanden som
bör uppmärksammas. För det första förefaller tillflödet av yngre forska-
re till regionalpolitisk forskning vara litet. Detta innebär dels att antalet
forskare inom området fortfarande är begränsat, dels att den teoretiska
förnyelsen går långsamt. Ökade insatser för att främja intresset för
regionalpolitisk forskning vid universitet och högskolor är därför önsk-
värda.

Det är särskilt angeläget att stärka intresset för forskning om gles-
bygdsregioners situation och utvecklingsmöjligheter. Dessa regioner
ägnades stort intresse inom den geografiska och sociologiska forskning-
en under 1970-talet. Därefter har intresset för dessa problem inte upp-
rätthållits. Regeringen menar att det är angeläget att öka kunskapsnivån
om vad som skiljer glesbygdsregioner från andra regioner och vad som
krävs för att den utvecklingspotential som finns i dessa regioner skall
tas till vara. Därför är regeringen beredd att till Umeå universitet tillfö-
ra medel för forskning med inriktning på glesbygdens geografi med dess
ekonomisk-geografiska och sociala struktur.

För det andra är det viktigt att kopplingen mellan pågående forskning
och samhällsplanering fungerar väl. På detta område kan ERU spela en
viktig roll. Med hänsyn till det föreslås en viss ökning av ERU:s resur-
ser.

ERU har till uppgift att initiera forskning som bidrar till att förbättra
regionalpolitikens kunskapsunderlag samt att medverka till att forsk-
ningsresultaten ges en bred spridning. ERU är sedan böljan av 1993
myndighet med kansli i Östersund. I samband med ERU:s omlokalise-
ring från Stockholm till Östersund lämnade regeringen riktlinjer för
utformningen av ett nytt forskningsprogram för de närmaste åren. Bland
annat framhölls att ERU skall ägna särskild uppmärksamhet åt utveck-
lingsförutsättningama i perifera regioner. Speciellt lyftes frågorna om
vad som kännetecknar små och medelstora arbetsmarknaders utveck-                160

lingsmöjligheter samt förutsättningarna för att öka integrationen och

samverkan mellan regioner i Norden fram som viktiga forskningsom-
råden för ERU.

ERU:s styrelse har, med utgångspunkt från dessa riktlinjer, nyligen
beslutat om ett forskningsprogram for perioden 1993-1996. Forsknings-
programmet pekar ut tre huvudområden.

I det första huvudområdet riktas uppmärksamheten mot regionalpoliti-
kens aktörer. Uppgiften är att studera de dominerande aktörerna i
svensk regionalpolitik och att analysera hur konstellationerna förändrats
över tiden.

Det andra huvudområdet omfattar studier av regional kompetens och
konkurrenskraft. Inom detta område ägnas bl.a. intresse åt hur interna-
tionaliseringen inom ekonomin påverkar förutsättningarna för regional
utveckling. I en situation där kapitalet blir allt mer lättrörligt, samtidigt
som företagens nationella identiteter försvagas, kommer konkurrensen
mellan regioner i olika länder att öka.

Försörjningssystem och livsformer i svenska regioner är temat för det
tredje huvudområdet. I denna del av forskningsprogrammet ägnas bl.a.
uppmärksamhet åt hur den geografiska rörligheten förändrats och hur
dessa förändringar påverkar lokala arbetsmarknaders funktionssätt.

Inom respektive huvudområde avses könsperspektivet särskilt upp-
märksammas.

De tre formulerade huvudområdena ger en ram inom vilken det är
möjligt att initiera projekt med stor samhällsrelevans. Regeringen anser
att ERU i den fortsatta konkretiseringen av sitt forskningsprogram inom
ramen för de tre huvudområdena särskilt bör inrikta analysen mot tre
frågeställningar.

Prop. 1993/94:140

När det gäller huvudområdet regionalpolitiska aktörer, så framstår
frågan om hur ansvars- och arbetsfördelningen mellan olika aktörer
skall se ut för att ett effektivt genomförande av regionalpolitiken skall
uppnås som särskilt angelägen att belysa. Inte minst den pågående
avregleringen inom transport- och kommunikationsområdet aktualiserar
denna fråga. Regionalpolitikens utveckling sedan mitten av 1960-talet
kännetecknas av att antalet aktörer som involverats i genomförandet av
politiken gradvis ökat samtidigt som arbetsfördelningen mellan aktörer-
na förändrats. Från politiksynpunkt är det angeläget att studera om och
i vilken utsträckning ansvarsfördelningen mellan olika aktörer under-
lättar eller försvårar ett effektivt genomförande av politiken.

Inom huvudområdet regional kompetens och konkurrenskraft framstår
det som särskilt angeläget att studera hur ekonomins internationalisering
påverkar förutsättningarna för svenska regioners utveckling.
EES-avtalet innebär att Sverige numera utgör en del av en stor europe-
isk marknad inom vilken varor, tjänster, kapital och arbetskraft i prin-
cip kan röra sig fritt. En effekt av detta blir att konkurrensen mellan
regioner i olika delar av Europa ökar. Mot denna bakgrund är det an-
geläget att studera svenska regioners möjligheter att hävda sig i denna
nya situation.

Kunskapsläget inom området försörjningssystem och livsformer i
svenska regioner är särskilt bristfälligt när det gäller kunskapen om
variationer i livsformer i olika typer av regioner. Den kunskap som

161

11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

finns på området framstår idag som delvis föråldrad. Senare års stora Prop. 1993/94:140
förändringar i svensk ekonomi har sannolikt satt påtagliga spår i de sätt
på vilket människor lever i olika regioner. Mot denna bakgrund är det
angeläget att öka våra kunskaper om hur livsformerna gestaltar sig i
olika typer av regioner - glesbygdsregioner, traditionella industriregio-
ner, storstadsregioner etc. Könsperspektivet måste vara centralt i sådana
studier. Studier av kvinnors försöijningsmöjligheter i olika typer av
regioner bör ges hög prioritet. Ungdomars värderingar och val av livs-
miljöer är ett annat viktigt område att studera. Denna typ av kunskap
skulle kunna ligga till grund för en regionalpolitik som är anpassad till
förutsättningarna i olika typer av regioner.

11 Regionalpolitiken i ett EU-perspektiv

Regeringens bedömning: Vid ett svenskt EU-medlemsskap kom-
mer stora resurser från EG:s strukturfonder att tillföras svensk
regionalpolitik.

Vad gäller våra nationella regionalpolitiska företagsstöd kom-
mer vi även fortsättningsvis att kunna bedriva en politik med i
huvudsak samma inriktning och av minst samma omfattning som
för närvarande.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen vill här översiktligt
redovisa innehållet vad avser regionalpolitik i det avtal om ett
EU-medlemsskap som träffades mellan Sverige och Europeiska unio-
nens råd (EU-rådet) den 1 mars i år. Regeringen avser att senare åter-
komma till riksdagen med en särskild proposition om avtalet. Vi redo-
gör även för dagsläget vad avser de svenska nationella företagsstöden.

EG:s strukturpolitik m.m.

Regionalpolitik i EU bedrivs dels genom de s.k. strukturfonderna, som
finansieras via den gemensamma budgeten, dels av medlemsstaterna
själva med nationella medel.

Den regionalpolitiska fråga som reglerats i avtalet avser strukturpo-
litiken, dvs. Sveriges möjligheter att få del av EG:s olika strukturfon-
der. I EU:s nuvarande medlemsländer inriktas strukturpolitiken på
följande s.k. mål:

Mål 1: Utveckling och strukturell anpassning av svagt utvecklade
regioner.

Mål 2: Omställning av näringslivet i regioner eller delar av regioner
som är hårt drabbade av industriell tillbakagång.

162

Mål 3: Bekämpning av långtidsarbetslöshet och underlättande av Prop. 1993/94:140
ungdomars inträde på arbetsmarknaden.

Mål 4: Underlättande av omställningar till följd av strukturföränd-
ringar inom industrin genom stöd till utbildning m.m.

Mål 5: Underlättande av lantbrukets och fiskets omstrukturering och
modernisering.

Mål 5b: Underlättande av utvecklingen i landsbygdsområden.

Målen 1, 2 och 5b är regionalt inriktade, medan stöd enligt mål 3, 4
och 5a kan lämnas utan direkt geografisk koppling. Avgränsningen av
mål 1-områden beslutas av EU-rådet, medan det ligger inom
EG-kommissionens kompetensområde att, efter förslag från respektive
medlemsland, fastställa områden för mål 2 och 5b.

I EG:s nuvarande strukturpolitik läggs den största vikten vid välstån-
det mätt som bruttoregionprodukt per capita när de mest prioriterade
områdena, dvs. mål 1-områden, utses. För att ett område skall god-
kännas enligt mål 1 skall bruttoregionprodukten per capita vara högst
75 % av genomsnittet i EU-ländema.

För svensk del har en viktig utgångspunkt i förhandlingarna varit att
EU, vid ett svenskt medlemsskap, måste ta särskild hänsyn till de speci-
ella förhållanden som kännetecknar våra regionalpolitiskt högst priorite-
rade områden. Det gäller främst glesheten och de långa avstånden.
Sveriges krav har därför varit att dessa faktorer skall vara avgörande
när de mest prioriterade områdena i Sverige skall avgränsas.

Från EU:s sida föreslogs därför, efter det att Sverige under förhand-
lingarna hade avvisat vissa tidigare förslag, att ett nytt mål, benämnt
mål 6, skulle införas i EG:s regelverk. Detta mål skulle avgränsas
enligt kriteriet högst 8 invånare per kvadratkilometer. Förslaget accepte-
rades från svensk sida sedan man på båda sidor enats om den faktiska
avgränsningen av en mål 6-region för Sverige.

I mål 6-regionen ingår följande kommuner och delar av kommuner:

Norrbottens län

Kommunerna Arjeplog, Arvidsjaur, Gällivare, Haparanda, Jokkmokk,
Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyn, Överkalix och Övertomeå samt Edefors
och Gunnarsbyns församlingar i Boden och f.d. Markbygdens kyrko-
bokforingsdistrikt i Piteå.

Västerbottens län

Kommunerna Bjurholm, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele,
Storuman, Vilhelmina, Vindeln och Åsele samt Fällfors, Jöms och
Kalvträsk församlingar i Skellefteå.

163

Jämtlands län

Prop. 1993/94:140

Kommunerna Berg, Bräcke, Härjedalen, Krokom, Ragunda, Strömsund,
Åre och Östersund.

Västemorrlands län

Kommunerna Sollefteå och Ånge samt Holms och Lidens församlingar
i Sundsvall och Anundsjö, Bjöma, Skorpeds och Trehömingsjö för-
samlingar i Örnsköldsvik.

Gävleborgs län

Ljusdals kommun.

Kopparbergs län

Kommunerna Malung, Orsa, Vansbro och Älvdalen samt Venjans och
Våmhus församlingar i Mora.

Värmlands län

Torsby kommun.

Regionens omfattning framgår av bifogad karta.

164

Område för mål 6

Prop. 1993/94:140

165

Avgränsningen av området for mål 6 avser perioden 1995-1999
vilket motsvarar den tidsperiod som gäller for mål 1-områden i nuva-
rande medlemsstater (1994-1999). I slutet av perioden kommer en
översyn att göras i syfte att fastställa avgränsningen av såväl mål 1-
som mål 6-områden for perioden efter 1999.

Mål 6 skall i alla avseenden vara jämställt med mål 1. Det gäller
t.ex. i fråga om insatsernas inriktning och finansiering liksom kopp-
lingar till regelverket i övrigt. Det innebär bl.a. att vissa typer av stöd
till jordbruket kommer att lämnas med högre belopp i mål 6-området än
utanför detta område.

Den överenskommelse som träffats mellan Sverige och EU-rådet
innebär att 41 miljoner ecu (ca 360 miljoner kronor enligt aktuell växel-
kurs) avsätts från EG:s budget for år 1995 till mål 6-regionen. Det
årliga beloppet ökar med ett index så att det för 1999 kommer att uppgå
till ca 51 miljoner ecu.

De svenska förhandlingspositionema beträffande målen 2, 3, 4, 5a
och 5b, liksom avseende kriterier och övriga riktlinjer för regionav-
gränsningar och insatsernas inriktning under dessa mål, var att dessa
ligger väl i linje med den svenska politiken på berörda områden. Sveri-
ge kan därför vad gäller dessa mål acceptera det gällande regelverket
under förutsättning av viss flexibilitet vid tillämpningen.

För dessa mål sammantagna har en indikativ ram på 227 miljoner ecu
för år 1995 fastställts av EG-kommissionen (ca 2 miljarder kronor
enligt aktuell växelkurs). Även denna ram kommer att öka under perio-
den så att den år 1999 uppgår till ca 248 miljoner ecu. Fördelningen på
de olika målen kan göras först när den geografiska avgränsningen av
målen 2 och 5b är fastställd. Detta kommer att göras av
EG-kommissionen efter förslag från Sverige.

Sammantaget kan olika strukturfondsprogram inom målen 2-6 omfat-
ta åtgärder inom en rad olika områden som infrastrukturåtgärder, före-
tagsutveckling, forskning och utveckling, utbildning, kompetensutveck-
ling, åtgärder mot ungdoms- och långtidsarbetslöshet, landsbygdsut-
veckling etc.

En förutsättning för att få del av medel från strukturfonderna är att
dessa kompletteras med nationell finansiering (additionalitet).

Regeringens bedömning är att den nationella finansieringen av de
program som kan komma att få medel från strukturfonderna får lösas
för vaije program för sig och att den kan bestå av såväl regionalpolitis-
ka medel som medel från berörda sektorer, kommuner, landsting och
privata intressenter. Regeringen vill således slå fast att de nationella
tillskott det blir fråga om inte får lämnas ofinansierade. Hur detta skall
behandlas i statsbudgeten kan inte avgöras nu. Men det står klart att
detta måste beaktas i förberedelsearbetet för nästkommande statsbudget.
Nationella tillskott kommer alltså att behöva inrymmas bl.a. inom den
ekonomiska ram för de regionalpolitiska anslagen som här föreslås. De
förslag vi har lämnat om medel till olika regionala utvecklingsinsatser
menar vi ger den flexibilitet som kan komma att krävas vad gäller

Prop. 1993/94:140

166

särskilda regionalpolitiska åtgärder inom ramen för strukturfondspro- Prop. 1993/94:140
gram.

De svenska regionalpolitiska företagsstöden

Som vi tidigare framhållit, främst i samband med att vi redogjort för de
företagsinriktade åtgärderna (avsnitt 8), så omfattas de svenska före-
tagsstöden från den 1 januari 1994 av EES-avtalets regler för statsstöd.
En utförlig redogörelse för EES-avtalet i ett regionalpolitiskt perspektiv
och hur stöden bedöms påverkas av avtalet har lämnats i regeringens
proposition om det Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (prop.
1991/92:170, bil. 9, bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18).

EES-avtalets huvudregel är att stöd som snedvrider eller hotar att
snedvrida konkurrensen och därmed handeln mellan avtalsparterna inte
är förenligt med den gemensamma marknaden. Som förenligt med
marknaden anses dock stöd som lämnas för att främja den ekonomiska
utvecklingen i vissa regioner i EU- respektive EFTA-ländema.

Närmare föreskrifter om vilka kriterier dessa regioner skall uppfylla
och vilka former av stöd som kan lämnas har sedan länge utfärdats av
EG-kommissionen. Kommissionen har även i uppgift att godkänna de
olika EU-ländemas stöd och övervaka att reglerna efterföljs.

I EFTA-ländema har EFTA:s övervakningsmyndighet ESA motsva-
rande roll. ESA har nyligen utfärdat riktlinjer för tillämpningen och
tolkningen av artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet och artikel 1 i pro-
tokollet till övervakningsavtalet. I dessa riktlinjer finns särskilda regler
för regionalt stöd.

När EES-avtalet godkändes gjorde riksdagen och regeringen den
gemensamma bedömningen att Sverige även i framtiden kommer att
kunna bedriva en regionalpolitik med i stort sett samma inriktning och
av minst samma omfattning som i dag. Samtidigt konstaterades att det
inte kan uteslutas att det i vissa avseenden kan bli nödvändigt med
modifieringar av företagsstöden.

Den närmare utformningen av de nationella svenska företagsstöden
ingår således inte i avtalet om EU-medlemsskap eftersom EU-rådet har
delegerat till kommissionen att övervaka att statsstödsreglema följs.
Parallellt med förhandlingarna har emellertid Sverige haft överlägg-
ningar med kommissionen om bl.a. de svenska stödområdenas omfatt-
ning och företagsstödens utformning. Dessa överläggningar är ännu inte
helt avslutade. Vad som hittills framkommit bekräftar bedömningen att
vi även framdeles kommer att kunna bedriva en aktiv nationell regional-
politik.

I överläggningarna har kommissionen sålunda visat förståelse för att
de regionalpolitiska problemen är annorlunda i Sverige än i EU:s nuva-
rande medlemsstater. Vi förutser bl.a. att ett särskilt gleshetskriterium
kommer att användas för att avgränsa långsiktiga svenska stödområden.

Vi förutsätter vidare att de nuvarande stödområdena 1 och 2 kan
behållas och att vi tillfälligt skall kunna placera orter som drabbats av
omfattande regionalpolitiska problem i samband med näringslivets struk-

167

turomvandling i stödområden i minst samma omfattning som för närva- Prop. 1993/94:140
rande. Vi förutsätter också att företagsstöden, om vi så önskar skall

kunna behållas med i stort sett samma inriktning som i dag.

Resultaten av överläggningarna med kommissionen förutser vi också

kommer att vara vägledande för EFTA:s övervakningsmyndighet.

12 Särskilda regionala åtgärder för regional
utveckling och tillväxt under budgetåret 1994/95

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att av de arbets-
marknadspolitiska medel vi föreslagit i årets budgetproposition,
som en temporär insats, överföra 800 miljoner kronor till länssty-
relserna för extraordinära tillväxtfrämjande insatser. Länsstyrel-
serna ges härmed möjlighet att genomföra kraftfulla insatser för
bl.a. näringslivsutveckling och företagsförnyelse.

Som en särskild åtgärd införs ett tillfälligt småföretagsstöd med
en maximal bidragsnivå på 15 % av en investering enligt de
regler som gäller för lokaliserings- och utvecklingsbidrag.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens ekonomiska politik byg-
ger på en samlad strategi att genom god och uthållig tillväxt skapa en
stabil grund för välfärden och sysselsättningen i hela landet. I denna
strategi är under resten av 1990-talet två mål centrala: nya stadigvaran-
de jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Det första målet innebär minst
en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som
ett etappmål mot full sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden.
För att detta skall uppnås krävs en snabb exportledd tillväxt med ökning
av produktion och jobb i näringslivet. Om båda målen skall uppnås
krävs nytänkande, förändringar och omställningar inom flera områden i
samhället.

Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken genomförs i dag mycket
omfattande åtgärder. Huvuddelen av insatserna är individinriktade, men
även vissa näringslivsinriktade insatser, i form av främst s.k. otraditio-
nella åtgärder, genomförs. Avsikten med de arbetsmarknadspolitiska
insatserna är emellertid inte främst att på lång sikt ändra näringslivs-
strukturen utan de görs i första hand för att lösa akuta arbetsmarknads-
problem. Insatserna är därmed främst av kortsiktig karaktär. De arbets-
marknadspolitiska åtgärderna har nu nått en sådan volym att deras
effektivitet tenderar att minska.

De regionalpolitiska åtgärderna är däremot till sin karaktär långsikti-
ga och skall grundas på en genomtänkt strategi. Länsstyrelserna har i
uppgift att bedriva ett långsiktigt utvecklingsarbete och att samordna
olika aktörers insatser för att nå uppställda mål för bl.a. regionalpoliti-
ken. Länsstyrelserna har en rad olika kompetenser som skall nyttjas i
utvecklingsarbetet. Genom sin samordningsroll har länsstyrelserna också

168

möjlighet att samordna olika instrument for att de nationella målen skall Prop. 1993/94:140
uppnås. En betydande del av länsstyrelsernas regionalpolitiska arbete
kan beskrivas som en långsiktig regional näringspolitik.

För att skapa ökade möjligheter till tillväxtffämjande insatser i hela
landet föreslår vi att 800 miljoner kronor av de arbetsmarknadspolitiska
medel som föreslagits i budgetpropositionen får disponeras av länssty-
relserna för temporära men långsiktigt verkande stimulansåtgärder.
Syftet med detta förslag är att under en avgränsad period ge extra sti-
mulans till bl.a. näringslivsutveckling och företagsförnyelse. De ordi-
narie medel som länsstyrelserna disponerar för regionala utvecklingsin-
satser fördelas med en tydlig regionalpolitisk profil. Ca 80 % går till
skogslänen. De medel vi nu föreslår bör däremot fördelas med utgångs-
punkt från såväl arbetslöshetssituationen som den regionala problem-
bilden.

Vi redovisar i det följande ett särskilt förslag och i övrigt några ex-
empel på åtgärder som länsstyrelserna bör kunna vidta för att bidra till
ökad inomregional balans och sysselsättningstillväxt i hela landet.

Tillfålli gt småföretagsstöd

För att främja investeringsviljan i näringslivet i hela landet föreslår vi
att länsstyrelserna som en temporär åtgärd skall kunna lämna stöd till
småföretag i samband med investeringar även utanför stödområdena.
Härigenom kan småföretagen på ett effektivare sätt bidra till ökad sys-
selsättning och ekonomisk tillväxt.

Vi föreslår mot bakgrund härav att ett tillfälligt småföretagsstöd,
under budgetåret 1994/95 skall kunna lämnas med högst 15 % av ut-
gifterna i samband med investeringar som leder till ökad sysselsättning.
Ett sådant stöd motverkar också inomregionala obalansproblem även
utanför stödområdet. Stöd bör kunna lämnas till såväl investeringar i
byggnader och maskiner som i t.ex. produktutveckling och marknadsfö-
ring. Enligt de bestämmelser som utfärdats av EFTA:s övervaknings-
myndighet får stöd av denna storlek lämnas i hela landet till företag
med högst 50 anställda och som uppfyller vissa andra krav på litenhet
och självständighet.

Regeringen bör i övrigt få bestämma om stödets närmare utformning
inom de regler som riksdagen lagt fest för lokaliserings- och utveck-
lingsbidrag.

Stödet, som är av engångskaraktär, bör kunna leda till betydande
investeringar som ger positiva sysselsättningseffekter på såväl kort som
lång sikt.

Kompetenshöjande åtgärder

Genom samarbete med länsarbetsnämnden kan t.ex. företag erbjudas
möjlighet att under en viss period disponera kvalificerad personal med
högskolekompetens för att arbeta med t.ex. produktutveckling, design,

169

teknisk utveckling eller marknadsutveckling for redan befintliga produk- Prop. 1993/94:140
ter. Utifrån de erfarenheter som försöksverksamheter givit finns skäl att
anta att många företag, efter avslutad försöksperiod, kommer att erbjuda
de berörda fast anställning.

Ytterligare ett sätt att nyttja kvalificerad arbetskraft kan vara att låta
företag engagera arbetslösa ingenjörer och tekniker m.fl. för att iden-
tifiera ännu ej fullt utvecklade produkter och om möjligt kommersia-
lisera dem i det egna företaget eller lotsa dem vidare till produktutveck-
lare för eventuell vidare kommersialisering och marknadsintroduktion.

Vi har tidigare framhållit angelägenheten av åtgärder som främjar
kvinnors företagande. Med förstärkta regionala resurser kan dessa
insatser intensifieras.

Andra företagsinriktade åtgärder

Därutöver finns en rad åtgärder som länsstyrelserna kan vidta eller
initiera. Den grundläggande målsättningen skall vara att åtgärderna skall
ge långsiktiga positiva effekter på arbetsmarknaden. Vi vill här endast
nämna några exempel.

Så skulle t.ex. produktrådens verksamhet kunna utvecklas och läns-
styrelserna få möjlighet att ge förstärkt stimulans till dels innovatörer,
dels sådana utbildningar som vänder sig till personer med produkt- eller
före tagsidéer.

Ytterligare exempel på insatser som kan bli aktuella är t.ex. mindre
konsultcheckar som ställs till små företags förfogande för att höja sin
kompetens inom t.ex. teknik-, marknads- och kvalitetsområdena. Sådana
konsultcheckar kan t.ex. erbjudas till företag som gör sannolikt att man
genom insatsen kommer att öka sysselsättningen eller produktionen.

Flera länsstyrelser medverkar redan med hjälp av de regionala ut-
vecklingsmedlen i olika generella aktiviteter för att vidga marknaderna.
Erfarenheter från bl.a. ett sydsvenskt underleverantörsprojekt, vilket
även beviljats regionalpolitiska medel från arbetsmarknadsdepartemen-
tet, visar att sådana projekt kan vara mycket framgångsrika, redan på
kort sikt.

För många nystartade företag är en aktiv uppföljning nödvändig för
att i tid kunna ge stöd och rådgivning om företaget inte utvecklas enligt
den tänkta afiarsplanen. Olika former av stöd från t.ex. konsulter och
resurspersoner med erfarenhet av att driva företag, är andra exempel på
tänkbara åtgärder.

Turismsektom har, som redovisats tidigare (avsnitt 6.5), stor betydel-
se för sysselsättningen i regionalpolitiskt prioriterade områden och på
landsbygden. Genom en engångsinsats finns möjlighet att ge framför allt
den småskaliga turismen bättre förutsättningar t.ex. genom samordnade
produktutvecklings- och marknadsföringsåtgärder.

170

Riktlinjer

Prop. 1993/94:140

Genom den nu föreslagna omdisponeringen av medel får länsstyrelserna
möjlighet att i en uppåtgående konjunktur stimulera näringslivets tillväxt
och därmed öka tillgången på nya arbetstillfällen. Eftersom resultat-
kraven på länsstyrelserna blir höga, är det nödvändigt att arbeta flexi-
belt, varför några detaljerade föreskrifter inte bör utformas. Det är
regeringens uppgift att utforma de regler som kan komma att krävas. Vi
vill ändå här redovisa några allmänna riktlinjer. Utgångspunkten bör
vara att vaije länsstyrelse får ett beting att uppnå vad gäller att skapa ett
antal långsiktiga arbetstillfällen. Regeringen räknar med att insatserna
sammantagna bör medverka till att skapa över 4000 nya arbetstillfällen.

Det blir en uppgift för respektive länsstyrelse att med utgångspunkt i
länets förutsättningar och i samråd med andra aktörer utforma ett åt-
gärdsprogram som kan genomföras under budgetåret 1994/95. Förutom
förslaget om ett tillfälligt småföretagsstöd har vi redovisat några ex-
empel på tänkbara åtgärder.

Vi vill erinra om den samrådsskyldighet, enligt förordningen om
regionalt utvecklingsarbete, som länsstyrelsen har med länsarbetsnämn-
den och med den regionala utvecklingsfonden. Länsstyrelsen skall i
åtgärdsprogrammet prioritera insatserna så att största möjliga sysselsätt-
ningseffekt på kort och lång sikt kan uppnås. Länsstyrelsen kan sedan
uppdra åt annan huvudman, t.ex. länsarbetsnämnd, utvecklingsfond,
exportråd och privata konsulter, att genomföra åtgärderna. De aktuella
insatserna skall stå i överensstämmelse med den regionalpolitiska strate-
gin för respektive län. Vid val av insatser är det angeläget att behovet
av insatser för kvinnors sysselsättning särskilt beaktas.

Det bör inte finnas någon begränsning för var i länen insatserna görs.
Medlen bidrar till att skapa inomregional balans. För småföretagsstöd
gäller som nämnts att bidrag kan erhållas med högst 15 % av den kost-
nad för vilken stöd beviljats. Vid övriga företagsinriktade insatser får
den statliga insatsen vara högst 50 % av kostnaden och ej heller strida
mot EES-avtalets regler. Vi vill understryka att den privata finansie-
ringsandelen bör vara så hög som möjligt. Om en åtgärd redan finns
bör det regelsystem tillämpas som gäller för ifrågavarande åtgärd.
Åtgärderna får inte snedvrida konkurrensen mellan företag. Vidare skall
de åtgärder som bekostas med dessa medel kunna genomföras under
budgetåret 1994/95.

Den nu föreslagna engångsinsatsen kommer att innebära en extra
belastning på länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör därför, inom ramen
för sitt beting, få använda en mindre del av medlen till att bl.a. köpa
tjänster för att administrera åtgärderna.

Uppföljning och effektmätning av gjorda insatser är viktiga. Rege-
ringen kommer att ställa krav på länsstyrelserna att effekterna av gjorda
insatser skall redovisas. Regeringen avser också att uppdra åt NUTEK
att följa upp de olika insatser som görs i länen. Insatserna kommer att
utvärderas vad avser effekterna på såväl kort som lång sikt.

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att dispone-
ra medlen på här föreslaget sätt.

171

13 Anslagsfrågor

TIONDE HUVUDTITELN

C. Regional utveckling

I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 11) har regeringen
föreslagit att, i avvaktan på särskild proposition om regionalpolitiken,
för budgetåret 1994/95 under angivna anslagsrubriker beräkna följande
belopp.

1.   Lokaliseringsbidrag m.m.

350 000 000 kr.

2.   Regionala utvecklingsinsatser

1 012 000 000 kr.

3.   Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till
företag i glesbygder m.m.

1 000 kr.

4.   Ersättning för nedsättning av socialavgifter

500 000 000 kr.

5.   Sysselsättningsbidrag

200 000 000 kr.

6.   Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.

179 900 000 kr.

7.   Glesbygdsmyndigheten

17 000 000 kr.

8.   Expertgruppen för forskning om regional utveckling

6 065 000 kr.

9.   Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden

4 200 000 kr.

10.  Transportstöd

300 300 000 kr.

11.  Lokaliseringslån

1 000 kr.

Som en följd av bl.a. de förslag som regeringen lämnat i denna
proposition förordar vi, att medel för regional utveckling för budgetåret

Prop. 1993/94:140

172

1994/95 ställs till regeringens förfogande över följande anslag och till Prop. 1993/94:140
angivna huvudändamål.

Anslag

C 1. Lokaliseringsbidrag m.m.

C 2. Regionala utvecklings-
insatser

C 3. Täckande av förluster på
grund av kreditgarantier
till företag på landsbygden
m.m.

C 4. Ersättning for nedsättning
av socialavgifter

C 5.   Sysselsättningsbidrag

C 6.   Särskilda regionalpolitiska

infrastrukturåtgärder m.m.

C 7.  Glesbygdsmyndigheten

C 8.   Expertgruppen för forskning

om regional utveckling
(ERU)

C 9. Kapitaltillskott till en ut-
vecklingsfond för
Västnorden

C 10. Transportstöd

C 11. Lokaliseringslån

C 12. Stiftelsen Norrlandsfonden

Huvudändamål

Lokaliserings- och utvecklings-
bidrag (centrala beslut)

Lån till regionala investment-
bolag

Lokaliserings- och utvecklings-
bidrag (regionala beslut)
Landsbygdsstöd

Stöd till kommersiell service
Regional projektverksamhet

Infriande av kreditgarantier

Täckande av bortfall av social-
avgifter

Sysselsättningsbidrag

Infrastrukturåtgärder

Teknikspridning m.m.

Konsult- och utredningsinsatser

Glesbygdsutvecklingsin satser
på central nivå

Initiering och genomförande av
regionalpolitisk forskning

Främjande av näringslivet i

Västnorden

Godstransportstöd för
norra Sverige

Lokaliseringslån

Förstärkning av Norrlandsfondens
utlåningskapacitet

173

C 1. Lokaliseringsbidrag m.m

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

241 413 885

350 000 000

300 000 000

Prop. 1993/94:140

Reservation 1 300 820 4251

l) De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick
till 711 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att medel även fortsättningsvis anvisas över detta
anslag till följande ändamål:

- lokaliserings- och utvecklingsbidrag som beviljas av NUTEK eller
regeringen,

- lån till privata regionala investmentbolag,

- viss administration, uppföljning och utvärdering av regionalpolitiskt
företagsstöd m.m.

Vi har tidigare (avsnitt 8.4.1) redogjort för utfallet av stödverksam-
heten under de senaste budgetåren. Beslut om lokaliseringsbidrag har
av NUTEK och regeringen under budgetåret 1992/93 fattats för 111,7
miljoner kronor. Utvecklingsbidrag har beviljats med 116,9 miljoner
kronor.

Ett lån till ett privat regionalt investmentbolag på 10 miljoner kronor
har beviljats under budgetåret. Tidigare beviljade utestående lån till
detta ändamål uppgår till 65,8 miljoner kronor.

För vissa garantiåtaganden gentemot banker har utbetalats 2,2 miljo-
ner kronor, för administration av det regionalpolitiska stödet har 3,5
miljoner kronor utbetalats till Svenska Handelsbanken i Östersund och
för uppföljning och utvärdering har NUTEK använt 2,7 miljoner kro-
nor.

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK uppskattar att behovet av bidragsmedel för centrala beslut
under budgetåret 1994/95 kommer att uppgå till 400 miljoner kronor.
Uppskattningen bygger delvis på en utökad användning av lokaliserings-
och utvecklingsbidragen. NUTEK menar också att fler regioner i landet
bör inplaceras i tillfälligt stödområde. Den ökade efterfrågan på medel,
som det sistnämnda skulle innebära, bör enligt NUTEK kunna klaras
med de reservationer som på grund av de senaste årens lågkonjunktur
finns på anslaget.

Regeringens överväganden

Till Lokaliseringsbidrag m.m. har för budgetåret 1993/94 anvisats ett
reservationsanslag på 350 miljoner kronor.

174

Efterfrågan på lokaliserings- och utvecklingsbidrag från detta anslag Prop. 1993/94:140
var under tidigare år stor. Trots en successivt ökad delegering av be-
slutanderätten till länsstyrelserna uppstod därför ofta medelsbrist.

Riksdagen anslog därför tidigare regelmässigt ytterligare medel till
detta ändamål på tilläggsbudget till statsbudgeten.

Den nuvarande lågkonjunkturen har dock inneburit att efterfrågan på
stöd i samband med investeringar har minskat. Vi har i det föregående
föreslagit olika ändringar av reglerna för lokaliseringsbidrag (avsnitt
8.4.4) och utvecklingsbidrag (avsnitt 8.4.5). Vi har även föreslagit vissa
smärre ändringar i stödområdesindelningen (avsnitt 8.2). Vi anser att
den ökade efterfrågan som dessa förslag kan komma att innebära väl
kan klaras med de medel som för närvarande inte är ianspråktagna
genom beslut. Vi förutser också att en hårdare prioritering mellan olika
projekt kan bli nödvändig i framtiden.

För beslut om lokaliserings- och utvecklingsbidrag m.m., som
beviljas av NUTEK och regeringen, beräknar vi, mot bakgrund härav
ett medelsbehov av 300 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

C 2. Regionala utvecklingsinsatser

1992/93 Utgift 900 791 077 Reservation 1 230 096 000”

1993/94 Anslag 1 012 000 000

1994/95 Förslag 1 330 000 000

” De medel som vid det senaste budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom
beslut uppgick till ca 146 miljoner kronor, att jämföras med ca 150 miljoner
kronor ett år tidigare.

Genom riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1990 (prop.
1989/90:76, bet. 1989/90: AU13, rskr. 1989/90:346) har länsstyrelser-
na möjlighet att inom en given ram använda medlen under detta anslag
till lokaliserings- och utvecklingsbidrag, till glesbygdsstöd i form av
stöd till företag och kommersiell service samt till regional projektverk-
samhet. Medlen får även i begränsad utsträckning användas till uppfölj-
ning av enskilda stödärenden.

Under budgetåret 1992/93 fattade länsstyrelserna beslut om
sammanlagt 1 044 miljoner kronor med följande fördelning mellan
ändamålen:

- lokaliserings- och utvecklingsbidrag                       207 mkr

- glesbygdsstöd                                          304 mkr

- regional projektverksamhet                             521 mkr

Därutöver användes ca 11 miljoner kronor för uppföljningsverksam-
het.

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna beräknar i sina anslagsframställningar att medelsbehovet
för regionala utvecklingsinsatser kommer att öka med sammanlagt 412

175

miljoner kronor för budgetåret 1994/95 jämfört med innevarande Prop. 1993/94:140
budgetår.

Regeringens överväganden

Verksamhetens utfall under föregående budgetår skiljde sig inte mycket
från det som gällde året innan. Efterfrågan på lokaliserings- och ut-
vecklingsbidrag förblev låg och detta ändamål svarade bara för en
femtedel av beslutade belopp. Glesbygdsstödet ökade obetydligt medan
projektverksamheten ökade med ca 60 miljoner kronor. Denna svarade
för hälften av ianspråktagna medel.

En ökad aktivitet i ekonomin torde leda till att investeringsviljan
främjas och därmed att efterfrågan på lokaliserings- och utvecklings-
bidrag åter ökar.

Vi har tidigare (avsnitt 8.4) föreslagit utökade möjligheter att lämna
lokaliserings- och utvecklingsbidrag. Vi har också föreslagit inrättandet
av ett landsbygdsstöd (avsnitt 7.3). Vi bedömer att dessa förslag kom-
mer att öka efterfrågan på medel från anslaget. Ökad efterfrågan följer
också av de förbättringar av stödet till kommersiell service som vi
föreslagit i avsnitt 7.4, samt av det intensifierade utvecklingsarbetet för
landsbygden (avsnitt 7.2). Kraven på länsstyrelserna att prioritera mel-
lan olika åtgärder inom en given ram torde således öka.

Med de förändringar vi föreslagit kommer länsstyrelserna under detta
anslag att fr.o.m. budgetåret 1994/95 disponera medel för följande
ändamål:

- Lokaliserings- och utvecklingsbidrag

- Landsbygdsstöd

- Stöd till kommersiell service

- Regional projektverksamhet

- Uppföljning

Det bör även fortsättningsvis vara en uppgift för regeringen att för-
dela anslaget mellan länen efter de regionala problemens svårighetsgrad
och utfärda de föreskrifter som krävs. Vi vill dock för riksdagens in-
formation något beröra hur vi avser att delvis förändra fördelningen av
medlen till länsstyrelserna och då särskilt när det gäller regional pro-
jektverksamhet.

Vi har tidigare (avsnitt 9.2) lyft fram behovet av att länsstyrelserna
har en strategi för sitt utvecklingsarbete och därmed också för medels-
användningen under detta anslag. Vi har också betonat betydelsen av
länsgränsöverskridande samarbete.

Vi avser att inledningsvis fördela medel till länen inför det nya bud-
getåret i ungefar samma omfattning som hittills. Respektive länsstyrelse
bör sedan fördela medlen mellan nyss redovisade ändamål baserat på en
genomarbetad strategi. Länsstyrelserna skall därvid beakta de riktlinjer
som vi tidigare angett under olika avsnitt. Vi vill särskilt understryka
behovet av förstärkta glesbygds- och landsbygdsinsatser samt åtgärder
för kvinnor.

176

Under senare är har regeringen avsatt ett visst belopp från anslaget Prop. 1993/94:140
för senare fördelning under ett budgetår till bl.a. projekt som inneburit
samarbete mellan länsstyrelser. I fortsättningen avser vi avsätta ett
betydligt större belopp för senare fördelning, där det tidigare redovisade
kravet på programarbete höjs. Exempel på insatser som länsstyrelserna
bör kunna ansöka om medel till på grundval av program är, som tidiga-
re nämnts, kompetenshöjande åtgärder, genomarbetade landsbygdspro-
gram samt samarbete mellan länsstyrelser. Vi förutsätter givetvis då att
berörda länsstyrelser, som söker särskilda medel, prioriterat detta pro-
gramarbete även inom ramen for de redan tilldelade ordinarie medlen.

Vi räknar också med, som tidigare nämnts i avsnitt 9, att höja den
del av anslaget som får användas till uppföljning. Vi nämnde där också
att regeringen senare kommer att överväga om medlen även skall kunna
användas för andra uppgifter, t.ex. utvärdering.

Mot bakgrund av behovet av förstärkta insatser för regional utveck-
ling samt för ökad sysselsättning och tillväxt bedömer vi att anslaget bör
räknas upp med 318 miljoner kronor.

I vissa län är efterfrågan på medel för lokaliserings- och utvecklings-
bidrag samt glesbygdsstöd redan för innevarande budgetår så stor att
medelsbrist uppstått eller kan väntas senare i vår. För att kunna ta till
vara de möjligheter till investeringar och tillväxt som redan nu före-
ligger föreslår vi att ytterligare 100 miljoner kronor tillförs detta anslag
på tilläggsbudget för att disponeras redan under innevarande budgetår.
Regeringen avser att finansiera detta förslag genom att föra bort mot-
svarande belopp från anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
under innevarande budgetår.

C 3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till
företag på landsbygden m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

15 299 828

1 000

1 000

Från anslaget betalas utgifterna för att infria statliga garantier för lån
till företag i glesbygder och lån till kommersiell service enligt förord-
ningen (1990:643) om glesbygdsstöd. Vidare betalas från anslaget ut-
gifterna för att infria garantier för lån som har lämnats enligt förord-
ningen (1985:619) om glesbygdsstöd (upphävd 1990:643), enligt för-
ordningen (1979:638) om statligt stöd till glesbygd (upphävd 1985:619),
enligt förordningen (1973:608) om statligt stöd till kommersiell service
i glesbygd (upphävd 1980:877) samt enligt förordningen (1976:208) om
statligt stöd till skärgårdsföretag och förordningen (1978:465) om sär-
skilt stöd till lantbruksföretag i vissa glesbygder (upphävda 1979:638).

177

12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

Länsstyrelserna

Prop. 1993/94:140

Samtliga länsstyrelser utom de i Kristianstads, Malmöhus och Hallands
län har inkommit med anslagsframställningar. Sammanlagt föreslår
länsstyrelserna en engagemangsram t.o.m. budgetåret 1994/95 på 278
miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Den 1 juli 1985 skedde en övergång till engagemangsram för kredit-
garantier till foretag i glesbygder m.m. (prop. 1984/85:115, bet.
1984/85: AU13, rskr. 1984/85:354). Engagemangsramen skall succes-
sivt byggas upp tills den uppgår till 290 miljoner kronor. Länsstyrelser-
nas utrymme för ny kreditgivning skapas dels genom amorteringar av
lån med statliga kreditgarantier som beslutats efter den 1 juli 1985, dels
genom den successiva uppbyggnaden av en engagemangsram för respek-
tive län. Förluster till följd av infriade garantier ger inte utrymme för
ny garantigivning.

Vi har tidigare (avsnitt 7.3) föreslagit att det nya landsbygdsstödet
bör omfatta möjlighet att lämna kreditgaranti för lån. Eftersom detta
stöd kommer att kunna lämnas i större geografiska områden än det
nuvarande glesbygdsstödet, i regionalpolitiska stödområden och på
landsbygden, bör anslaget fortsättningsvis benämnas Täckande av för-
luster på grund av kreditgarantier till företag på landsbygden m.m.
Även i fortsättningen omfattar garantigivningen stödet till kommersiell
service.

För tiden fram t.o.m. budgetåret 1993/94 är engagemangsramen
fästställd till 255 miljoner kronor. Vi bedömer att efterfrågan på kredit-
garantier kommer att öka bl.a. som en följd av förslaget om ett nytt
landsbygdsstöd. Ramen bör för tiden fram t.o.m. budgetåret 1994/95
därför utökas till 290 miljoner kronor.

Anslaget bör för nästa budgetår tas upp med oförändrat belopp, 1 000
kronor.

C 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter

1992/93

Utgift

406 802 217

1993/94

Anslag

500 000 000

1994/95

Förslag

500 000 000

Från

anslaget,

som disponeras av Riksförsäkringsverket, täcks

fr.o.m. den 1 januari 1991 bortfall av avgiftsinkomster till följd av
tillämpning av lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

Enligt denna lag skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter
respektive egenavgifter sammanlagt beräknas t.o.m. utgiftsåret 2000
sättas ned med tio procentenheter för verksamheter inom vissa närings-
grenar som bedrivs i stödområde 1. I de delar av Norrbottens län som

178

inte ingår i stödområde 1 skall nedsättningen vara fem procentenheter Prop. 1993/94:140
t.o.m. utgiftsåret 1995 och i de områden i stödområde 2 som omfattas

av nedsättningen skall nedsättningen vara tio procentenheter t.o.m.
utgiftsåret 2000.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar med utgångspunkt från gällande regler
medelsbehovet till 450 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Vi har tidigare (avsnitt 8.5.1) föreslagit att systemet med nedsatta socia-
lavgifter skall behållas oförändrat men att en smärre geografisk utvid-
gning skall ske av stödområde 1.

Vi beräknar bortfallet av avgiftsinkomster genom nedsättning av
socialavgifter till oförändrat belopp, 500 miljoner kronor, under bud-
getåret 1994/95.

C 5. Sysselsättningsbidrag

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

203 339 140

200 000 000

250 000 000

Över anslaget anvisas medel för sysselsättningsbidrag enligt förord-
ningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd.

Vi har tidigare (avsnitt 8.4.1) redogjort för utfallet av verksamheten
med sysselsättningsbidrag de senaste budgetåren.

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK beräknar, utifrån nuvarande regler, medelsbehovet till 200 mi-
ljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Vi föreslår, såsom tidigare redovisats i avsnitt 8.4.6, att bidragsbelop-
pen, för att stärka sysselsättningsutvecklingen, höjs både i stödområde 1
och 2. Därmed beräknas medelsbehovet för sysselsättningsbidrag öka
med 50 miljoner kronor till 250 miljoner kronor för budgetåret
1994/95.

179

C 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

Prop.

1993/94:140

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

137 156 514

179 900 000

180 700 000

Reservation 413 936 9141J

11 De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick
till 202 miljoner kronor.

Från anslaget betalas utgifterna för särskilda regionalpolitiska
insatser i prioriterade regioner.

Närings- och teknikutvecklingsverket

Ingen myndighet lämnar anslagsframställning för detta anslag i sin
helhet. För innevarande budgetår disponerar NUTEK 20 miljoner
kronor av anslaget för viss projektverksamhet. Verket har för nästa
budgetår begärt ett oförändrat belopp.

Regeringens överväganden

Medlen på anslaget skall användas till åtgärder för att förbättra förut-
sättningarna för utvecklingen i regionalpolitiskt prioriterade regioner.
Särskilt uppmärksammas behovet av åtgärder i vissa regioner som
drabbas av svåra strukturomvandlingsproblem. Från anslaget har
t.ex. medel utbetalats för särskilda insatser i Arjeplogs kommun.
Ytterligare utbetalningar för detta ändamål kommer att göras. Vidare
används medel från anslaget för regionalpolitiskt prioriterade projekt
inom olika samhällssektorer.

Det bör som tidigare vara en uppgift för regeringen att närmare
besluta om hur medlen under anslaget skall disponeras mellan olika
regioner och ändamål. Regeringen avser bl.a. att senare besluta om
insatser för att stimulera utvecklingsarbetet vad gäller profilering och
kompetensutveckling vid de mindre och medelstora högskolorna samt
vissa gymnasieskolor. Regeringen är också beredd att tillföra Umeå
universitet medel för förstärkning av viss forskning. Vidare avser
regeringen att besluta om stöd till tidig finansiering av teknikprojekt
(se avsnitt 8.7.2) i regionalpolitiskt prioriterade regioner samt ytterli-
gare åtgärder för att attrahera utländska investeringar till Sverige (se
avsnitt 8.7.7). Dessa åtgärder bör finansieras från detta anslag.

Den verksamhet som NUTEK bedriver med medel från anslaget
bör i första hand inriktas på insatser som berör flera regioner och där
NUTEK fungerar som initiativtagare och samordnare.

NUTEK: s arbete skall bedrivas utifrån ett könsperspektiv och
insatserna skall utformas så att de kommer både kvinnor och män till
del. Vidare skall NUTEK, som vi tidigare angivit i avsnitt 9.3.1,
avsätta medel för ett nationellt resurscentrum för kvinnor.

180

NUTEK bör vidare ges ett ökat ansvar att pröva ansökningar och Prop. 1993/94:140
besluta om stöd till olika utvecklingsprojekt. Regeringen bör endast
pröva sådana ärenden som är av principiell karaktär eller som kräver
medverkan från flera departement.

C 7. Glesbygdsmyndigheten

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

18 773 898

17 000 000

20 000 000

Reservation

5 599 790

Myndigheten började sin verksamhet den 1 januari 1991 och har
varit under uppbyggnad. Myndigheten, som finns i Östersund, har till
uppgift att verka för förbättring av glesbygds- och landsbygdsbefolk-
ningens levnadsförhållanden i olika delar av landet med tyngdpunkt i
skogslänens inre delar samt i skärgårdsområdena.

Glesbygdsmyndigheten

Glesbygdsmyndigheten lämnade hösten 1992 en fördjupad anslags-
framställning för budgetåren 1993/94-1995/96. I sin förenklade
anslagsframställning för budgetåret 1994/95 begär myndigheten oför-
ändrat anslag men med en pris- och löneuppräkning. Vidare vill
myndigheten att restriktionen i medelsanvändningen, att ca två tredje-
delar av anslaget skall användas till projektkostnader, skall tas bort
eller i andra hand ändras till att avse hälften.

Regeringens överväganden

Myndigheten skall enligt sin instruktion särskilt

1. bedriva utredningsverksamhet,

2. verka för central sektorssamordning,

3. lämna information och råd i glesbygdsfrågor,

4. initiera och medverka i projekt av pilotkaraktär av betydelse
för glesbygdens utveckling,

5. genomföra central uppföljning och utvärdering

av glesbygdsinsatser,

6. samverka med andra organ i utvecklingen av glesbygden.

Med dessa direktiv har Glesbygdsmyndigheten getts i uppgift att
utifrån ett helhetsperspektiv arbeta med glesbygdsfrågor. Myndig-
heten bör därmed kunna bli en stark kraft i och för glesbygden.

Vi har tidigare (avsnitt 9.3) redovisat vår syn på Glesbygdsmyn-
dighetens roll när det gäller ansvar för utvecklingsinsatser på central
nivå och inskränker oss här till anslagsspecifika frågor.

I avsnitt 7.2 har vi betonat vikten av kompetensutveckling och Prop. 1993/94:140
erfarenhetsöverföring på central nivå, inte minst när det gäller mark-
nadsföringsfrågomas betydelse för landsbygdsutvecklingen. Vi kon-
staterade där att Glesbygdsmyndigheten deltar i ett sådant utveck-
lingsarbete inom ALA-gruppen vid Sveriges Lantbruksuniversitet och
att myndigheten bör tilldelas 2 miljoner kronor per år under en tre-
årsperiod för ökad medverkan i detta arbete.

Utöver nämnda påslag bör myndighetens anslag höjas något för

bl.a. pris- och löneuppräkning.

Vad gäller myndighetens begäran om att friare få disponera an-
slaget mellan förvaltnings- och projektkostnader vill vi anföra följan-
de. Vi anser att de restriktioner som funnits varit motiverade under
myndighetens uppbyggnadsskede. Samtidigt är vi medvetna om att
uppdelningen med hänsyn till myndighetens verksamhet ibland blir
konstlad och inte alltid underlättar en rationell uppläggning av arbe-
tet. Genom bättre resultatstyrning via bl.a. regleringsbrevet med krav
på resultatredovisning bör regeringen fortsättningsvis kunna överlåta
på myndigheten att själv göra en lämplig avvägning mellan förvalt-
nings- och projektmedelsdelen för att uppnå ett effektivt utnyttjande
av anslaget.

För de två återstående åren av gällande budgetcykel bör en plane-
ringsram om 20 miljoner kronor per budgetår gälla. Vad gäller an-
slagskonstruktionen bör för myndigheten, liksom för de flesta andra
myndigheter inom statsförvaltningen, ske en övergång från reserva-
tionsanslag till ramanslag.

C 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling
(ERU)

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

5 519 631

6 065 000

6 500 000

Reservation

827 310

Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) har till
uppgift att initiera och samordna forskning på regionalpolitikens
område samt se till att forskningresultaten blir kända och tillgängliga
för olika intressenter. Sedan februari 1993 är ERUs kansli placerat i
Östersund.

ERU

ERU beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 8 135 000
kronor.

182

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:140

Regeringens överväganden i fråga om verksamhetsinriktningen har
tidigare redovisats i avsnitt 10.

För budgetåret 1994/95 beräknar vi medelsbehovet till 6,5 miljoner
kronor.

Vad gäller anslagskonstruktionen bör för ERU, liksom för de flesta
andra myndigheter inom statsförvaltningen, en övergång ske från
reservationsanslag till ramanslag.

C 9. Kapitaltillskott till en utvecklingfond för Västnorden

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

4 952 781

4 200 000

7 300 000

Från anslaget betalas Sveriges kapitaltillskott till en nordisk ut-
vecklingsfond för Västnorden. Vid nordiska ministerrådets (samar-
betsministrarna) möte den 19 augusti 1986 undertecknades ett avtal
och stadgar för en nordisk utvecklingsfond för Västnorden. Avtalet
och fondens stadgar trädde i kraft den 17 september 1987.

Utvecklingsfonden skall främja utvecklingen av ett allsidigt och
konkurrenskraftigt näringsliv i Västnorden (Färöarna, Grönland och
Island). Fondens grundkapital skall uppgå till ett belopp som motsva-
rar 14,1 miljoner US dollar, varav Sverige skall svara för 5,4 miljo-
ner US dollar. Inbetalning till fonden skall ske fram till och med år
1995.

Inbetalningar till fonden sker årligen. Det belopp som enligt avtalet
skall inbetalas per den 1 mars 1995 är 940 000 US dollar, motsva-
rande ca 7 300 000 kr, varför anslaget för budgetåret 1994/95 bör tas
upp med detta belopp.

C 10. Transportstöd

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

271 907 537

300 300 000

300 000 000

Från anslaget lämnas bidrag till merkostnader för godstransporter
enligt förordningen (1980:803) om regionalpolitiskt transportstöd.

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK yrkar i sin anslagsframställning att 300,3 miljoner kronor
anvisas för transportstöd för budgetåret 1994/95. Medelsåtgången för
kalenderåret 1993 beräknas av NUTEK till ca 300 miljoner kronor.

183

Prop. 1993/94:140
Regeringens överväganden

Regeringen har tidigare (avsnitt 8.5.2) redogjort för utfallet av stö-
dets användning. Eftersom transportstödet tills vidare föreslås be-
hållas oförändrat beräknar vi ett medelsbehov på anslaget till 300
miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

C 11. Lokaliseringslån

1992/93 Utgift -124 455 937 Reservation 486 726 34111
1993/94 Anslag          1 000

1994/95 Förslag          1 000

11 De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick
till 415 miljoner kronor.

Över anslaget anvisas medel för lokaliseringslån som beviljas av
länsstyrelserna, NUTEK eller regeringen. Räntor, avbetalningar och
andra återbetalningar på lånen återförs Ull anslaget.

Vi har tidigare (avsnitt 8.4.1) redogjort för utfallet av bl.a. lokali-
seringslåneverksamheten under de senaste budgetåren.

Riksdagen beslutade våren 1992 att lokaliseringslån åter skall
kunna lämnas för finansiering av projekt inom ramen för det regio-
nalpolitiska företagsstödet (prop. 1991/92:100 bil. 11, bet.
1991/92:AU 13, rskr. 1991/92:175).

Under budgetåret 1992/93 utbetalades 27,7 miljoner kronor i
lokaliseringslån. I räntor och amorteringar inbetalades 53,6 resp.
98,5 miljoner kronor. Utestående belopp vid låntagares konkurs var
110,3 miljoner kronor och eftergivet belopp i samband med företags-
rekonstruktioner uppgick till 7,8 miljoner kronor. Utestående ford-
ringar på lokaliseringslån uppgick den 30 juni 1993 till 365,1 miljo-
ner kronor.

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK föreslår att anslaget förlängs med ett formellt belopp för
nästa budgetår.

Regeringens överväganden

Till lokaliseringslån har för budgetåret 1993/94 anvisats ett formellt
belopp på 1 000 kronor.

Vi har tidigare (avsnitt 8.4.4) redogjort för hur verksamheten med
lokaliseringslån fortsättningsvis bör bedrivas. Bland annat skall lån

184

fortsättningsvis kunna lämnas även till rörelsekapital vid stöd till Prop. 1993/94:140
tjänsteföretag.

De förhållandevis stora förlusterna i verksamheten under de senas-
te åren har kraftigt reducerat lokaliseringslånefondens storlek. Att
fonden ökat under budgetåret 1992/93 beror på att utbetalningarna
var små under detta budgetår på grund av att låneformen var avskaf-
fad under ett par år.

Vi förväntar oss att en högre investeringsvilja i näringslivet skall
medföra ökad efterfrågan på lokaliseringslån. Lokaliseringslån kan
också ofta vara ett alternativ till lokaliseringsbidrag, vilket innebär
mindre utgifter för staten.

Några ytterligare medel behöver dock inte anvisas för nästa bud-
getår utan anslaget bör föras upp med endast ett formellt belopp.

C 12. Stiftelsen Norrlandsfonden

Nytt anslag (förslag) 120 000 000

Regeringens överväganden

Vi har tidigare (avsnitt 8.7.1) redogjort för Stiftelsen Norrlands-
fondens verksamhet och för behovet av insatser för risklånefinansie-
ring. Vi föreslår att ett anslag om 120 miljoner kronor anvisas för ett
kapitaltillskott till Norrlandsfonden. Kapitaltillskottet föreslås finan-
sieras genom en motsvarande neddragning av anslaget för arbets-
marknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95.

185

14 Specialmotivering till förslaget till lag om        Prop. 1993/94:140

ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter

1 §

1 paragrafen har stödområdesindelningen ändrats. Vissa delar av
några kommuner som för närvarande räknas upp i tredje stycket förs
till första stycket (stödområde 1). Den redaktionella omarbetningen
av lagen medför vidare en ändring av hänvisningarna till andra
paragrafer i lagen.

Som framgår av lagen gäller stödet till förmån för huvudsakligen
näringslivet. Fr.o.m. den 1 juli 1992 (SFS 1992:241) gäller emeller-
tid att också viss annan verksamhet är stödberättigad i stödområde 1
och delar av stödområde 2. Hit hör verksamhet som bedrivs av ideel-
la organisationer. Detta har markerats i paragrafen på så sätt att ordet
”m.m.” har lagts till efter ordet ”näringslivet”.

2 §

I paragrafen anges, liksom för närvarande, vem lagen gäller för. I
paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om för vilka nä-
ringsgrenar, arbetsuppgifter eller funktioner nedsättningen av social-
avgifter skall gälla. Dessa bestämmelser har i stället placerats under
de skilda stödområdena. Bestämmelserna återfinns i förslaget under
6, 7, 9, 11 och 12 §§.

3 §

Paragrafens första stycke ryms i 2 § första stycket i dess nuvarande
lydelse.

Andra och tredje styckena motsvarar 2 § förordningen (1990:983)
om nedsättning av socialavgifter. I denna del hänvisas till den allmän-
na motiveringen (avsnitt 8.5.1).

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om omfatt-
ningen och varaktigheten av stödet för en arbetsgivare i stödområde
1. Bestämmelsen återfinns i förslaget under 8 §.

Paragrafen motsvarar 2 a § nyss nämnda förordning. Här hänvisas
till den allmänna motiveringen (avsnitt 8.5.1).

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om omfatt-
ningen och varaktigheten av stödet för en försäkrad i stödområde 1.
Första meningen i paragrafen återfinns i förslaget under 8 §. Den
andra meningen saknar aktualitet och har därför utgått.

186

5 §

Paragrafen motsvarar 2 § tredje stycket i dess nuvarande lydelse.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om omfatt-
ningen och varaktigheten av stödet för en arbetsgivare i Bodens,
Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner i Norrbottens län. Bestämmel-
serna återfinns i förslaget under 10 §.

6 §

I paragrafen räknas de näringsverksamheter m.m. upp som är stödbe-
rättigade i stödområde 1. Uppräkningen återfinns för närvarande
under 2 § första stycket i dess nuvarande lydelse.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om omfatt-
ningen och varaktigheten för en försäkrad i Bodens, Luleå, Piteå och
Älvsbyns kommuner i Norrbottens län. Bestämmelserna återfinns i
förslaget under 10 §.

7 §

I paragrafen räknas de arbetsuppgifter upp som är stödberättigade i
stödområde 1 utan att vara hänförliga till en stödberättigad närings-
verksamhet enligt 6 §. Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket i dess
nuvarande lydelse.

I paragrafens nuvarande lydelse finns särskilda bestämmelser om
stödet i Svappavaara samhälle i Kiruna kommun. Bestämmelserna
saknar aktualitet och har därför utgått.

8 §

I paragrafen behandlas omfattningen och varaktigheten av stödet i
stödområde 1. Paragrafen motsvarar 3 § och 4 § första meningen i
dessa bestämmelsers nuvarande lydelser.

I paragrafens nuvarande lydelse finns särskilda bestämmelser om
stödet i Svappavaara samhälle i Kiruna kommun. Bestämmelserna
saknar aktualitet och har därför utgått.

9 §

I paragrafen räknas de näringsverksamheter upp som är stödberättiga-
de i Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner i Norrbottens län.
Regleringen ryms för närvarande under 2 § första och fjärde styckena
i dessa bestämmelsers nuvarande lydelser.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om från vilka
avgifter enligt lagen (1981:691) som nedsättning skall göras och i
vilken ordning detta skall ske. Bestämmelserna återfinns under 14 §
i förslaget.

10 §

I paragrafen behandlas omfattningen och varaktigheten av stödet i
Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner i Norrbottens län.
Paragrafen motsvarar 5 och 6 §§ i dessa bestämmelsers nuvarande
lydelser.

Prop. 1993/94:140

187

I paragrafens nuvarande lydelse finns en bestämmelse om befrielse Prop. 1993/94:140
från avgifter i Svappavaara samhälle i Kiruna kommun. Bestämmel-
sen saknar aktualitet och har därför utgått.

11 §

I paragrafen räknas de näringsverksamheter upp som är stödberättiga-
de enligt 1 § tredje stycket 2 (delar av stödområde 2). Uppräkningen
återfinns för närvarande under 2 § första och fjärde styckena i dessa
bestämmelsers nuvarande lydelser.

I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om hur bort-
fallet av avgiftsinkomster skall hanteras. Bestämmelserna återfinns
under 15 § förslaget.

12 §

I paragrafen räknas de arbetsuppgifter upp som är stödberättigade i
område som sägs i 1 § tredje stycket 2 (delar av stödområde 2) utan
att vara hänförliga till en stödberättigad näringsverksamhet enligt

II §. Paragrafen ryms under 2 § andra och fjärde styckena i dessa
bestämmelsers nuvarande lydelser.

13 §

I paragrafen behandlas omfattningen och varaktigheten av stödet i
område som sägs i 1 § tredje stycket 2 (delar av stödområde 2).
Paragrafen motsvarar 8 a och 8 b §§ i dessa bestämmelsers nuvaran-
de lydelse.

14 §

Av paragrafens första stycke framgår från vilka avgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter som nedsättning skall göras och i vilken
ordning detta skall ske. I paragrafens andra stycke hänvisas till till-
lämplig lagstiftning i fråga om uppbörd av arbetsgivaravgifter respek-
tive egenavgifter. Paragrafen motsvarar 9 § i dess nuvarande lydelse.

15 §

Av paragrafen framgår att staten skall påföras ett belopp som motsva-
rar bortfallet av avgiftsinkomster. Paragrafen motsvarar 11 § i dess
nuvarande lydelse.

188

Arbetsmarknadsdepartementet                        Prop. 1993/94:140

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkespiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Regeringen beslutar proposition 1993/94:140 Bygder och regioner i
utveckling.

189

Den regionala utvecklingen

1    Inledning

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har redovisat sin syn på
den regionala problembilden i ”1993 års rapport om den regionala
utvecklingen i Sverige”. En annan rapport som verket publicerat under
hösten 1993 heter ”Utvecklingstendenser i olika delar av landet”. I
denna rapport redogörs för länsstyrelsernas prognoser och analyser från
våren 1993. Den problembild som redovisas i dessa båda rapporter är
en allmän utgångspunkt för den översiktliga problembeskrivning och
analys som görs i denna bilaga.

2   Befolkningsutvecklingen

2.1 Befolkningsutvecklingen totalt sett

Från ett regionalt perspektiv karaktäriseras de senaste åren av en
förhållandevis balanserad befolkningsutveckling. Till en inte oväsentlig
del beror dock detta på en betydande nettoinvandring som huvudsakli-
gen består av flyktingar. Den mest gynnsamma befolkningsutvecklingen
har storstadslänen och vissa angränsande län haft.

Under 1980-talet ökade landets folkmängd med omkring 270 000
personer eller med drygt tre procent. Omkring två tredjedelar av denna
tillväxt skedde i storstadslänen. Under perioden 1991-1993 ökade rikets
befolkning med ca 158 000 personer. Drygt hälften av denna ökning
ägde rum i storstadslänen.

Ser man till befolkningsutvecklingen inom olika delar av landet sedan
slutet av år 1950 kan bl.a. konstateras att Stockholms län haft en
befolkningsökning med ca 54 % samtidigt som invånarantalet i
riksområdet Mellersta Norrland (Västemorrlands och Jämtlands län)
minskat med ca 7 %. Även Bergslagen (Västemorrlands, Kopparbergs
och Gävleborgs län) har haft en svag befolkningsutveckling med en
tillväxt på endast ca 4 %. I Norra Norrland (Västerbottens och
Norrbottens län) och i riksområdet Småland med öama har invånaranta-
let ökat med ca 10 %. I östra Mellansverige (Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Örebros och Västmanlands län) och Sydsverige
(Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län) har befolkningen ökat med
omkring en fjärdedel och i Västsverige (Hallands, Göteborgs- och
Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län) med närmare en tredjedel (se
tabell 1).

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

190

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

TABELL 1 : BEFOLKNINGSUTVECKLING INOM RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN
UNDER PERIODEN 1951 - 2000

RIKSOMRÅDE/              Antal invånare (1 OOO-tal)        Prognos Relativ förändring :            Prognos

STÖDOMRÅDE

1950

1970

1990

1993

2000’

1951-

1970

1971-

1990

1991-
1993

1951-

1993

1994-
2000*

Stockholms län(AB)

1092

1477

1642

1687

1771

35%

11%

3%

54%

5%

östra Mellansverige(CDETU)

1186

1389

1459

1479

1526

17%

5%

1%

25%

3%

Småland med öarna(FGHI)

713

762

784

789

786

7%

3%

1%

11%

0%

Sydsveriga(KLM)

989

1141

1219

1238

1289

15%

7%

2%

25%

4%

Västsverige(NOPR)

1333

1579

1713

1734

1782

18%

8%

1%

30%

3%

Bergslagen(SWX)

833

855

861

864

860

3%

1%

0%

4%

0%

Mellersta Norrland(YZ)

428

398

397

397

397

-7%

0%

0%

-7%

0%

Norra Norrland(ACBD)

474

488

516

522

526

3%

6%

1%

10%

1%

Stödområde 1

246

213

192

191

188

-13%

-10%

-1%

-22%

-2%

Stödområde 2

521

473

431

426

415

-9%

-9%

-1%

-18%

-3%

Stödområde 1 + 2

767

686

623

617

603

-11%

-9%

-1%

-20%

-2%

Utanför stödomr.1 + 2

6280

7391

7968

8132

8334

18%

8%

1%

29%

2%

RIKET

7047

8077

8591

8749

8937

15%

6%

2%

24%

2%

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödområde.

* Enligt länsstyrelsernas prognoser frän vären 1993

Källor : Befolkningsstatistik(SCB) Uppgifterna för är 1993 är preliminära.

Under samma period har invånarantalet i de sju s.k. skogslänen dvs.
Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands,
Västerbottens samt Norrbottens län endast ökat med ca 53 000 personer
eller ca 3 %. Samtidigt har befolkningen i de tre storstadlänen ökat med
omkring en miljon personer eller ca 44 %. Den svagaste utvecklingen
bland skogslänen har Jämtlands och Västemorrlands län haft med en
minskning med ca 11 % resp, ca 5 % (se tabell 1 i bilaga 1:1).

De stora skillnaderna i befolkningsutvecklingen mellan olika delar av
landet märks även när utvecklingen inom de nuvarande stödområdena 1
och 2 jämförs med den i övriga landet. Sedan år 1950 har
invånarantalet minskat ungefär lika mycket i nuvarande stödområde 1
och 2 eller med omkring en femtedel. Samtidigt har invånarantalet i
övriga riket ökat med närmare 30 % (se tabell 1).

På kommunnivå har invånarantalet minskat i drygt 100 av landets 286
kommuner under perioden 1951-1993. Den största minskningen har
skett i Överkalix, Åsele, Pajala, Bjurholms, Sorsele, Ragunda,
Jokkmokks, Övertomeå, Strömsunds, Kramfors, Dorotea, Sollefteå,
Ange, Vindelns, Torsby, Bergs, Ljusnarsbergs, Ydre, Högsby, Bräcke,
Arjeplogs samt Norsjö kommuner där invånarantalet sammanlagt minskat
med mellan 30 och 50 % (se figur 3 i bilaga 1:3).

Under perioden 1990-1993 har de största minskningarna skett i
Oxelösunds, Laxå, Hällefors, Bjurholms, Hofors, Ragunda, Storumans,
Markaryds, Jokkmokks samt Strömsunds kommuner där invånarantalet
minskat med mellan 0,8-1,6 % per år (se tabell 1 i bilaga 1:2).

191

Länsstyrelsernas prognoser från våren 1993 innebär för befolk-
nings- utvecklingen under perioden 1994-2000 bl.a. att Stockholms län
och Sydsverige kommer att få en något större tillväxt än Östra Mellan-
sverige och Västsverige där invånarantalet väntas öka med 3 %. Inom
de övriga fyra riksområdena väntas inte någon nämnvärd förändring av
invånarantalet ske. När det gäller stödområdena så väntas befolkningen
inom stödområde 1 och 2 minska relativt likartat med ca 2 % medan
området utanför stödområdet väntas få en ungefär lika stor tillväxt (se
tabell 1).

Befolkningsprognosema för enskilda län visar för perioden
1994-2000 att Uppsala län kommer att få den största tillväxten med ca
7 %. Därefter följer Stockholms län med en ökning på ca 5 %. Även
Kristianstads och Malmöhus län beräknas få en förhållandevis gynnsam
utveckling med en ökning på ca 4 %. Den mest ogynnsamma utveck-
lingen har prognosticerats för Kalmar och Värmlands län med en
minskning med ca 2 %. Även Kronobergs, Gotlands, Örebro, Väster-
norrlands och Norrbottens län beräknas få en mycket svag minskning av
invånarantalet. Sammantaget kan vidare konstateras att storstadslänen
väntas få en tillväxt med ca 140 000 personer eller ca 4 % medan
skogslänens invånarantal väntas stagnera kring 1993 års nivå. Progno-
serna innebär vidare att omkring tre fjärdedelar av befolkningstillväxten
i landet beräknas ske i de tre storstadslänen.

Jämför man befolkningsprognosema för länen med den faktiska ut-
vecklingen under perioden 1991-1993 så väntas i det stora flertalet län
en svagare befolkningsutveckling. Det är endast Kristianstads och Jämt-
lands län som beräknas få en något mer gynnsam utveckling än tidiga-
re. För riket som helhet är det fråga om en halverad tillväxttakt.

2.2 Omflyttningarnas effekter totalt

Omflyttningarnas effekter totaltAv tabell 2 och tabell 2 i bilaga 1:1
framgår bl.a. att nettoeffekterna av den totala omflyttningen i landet
under perioden 1988-1993 varit positiva för samtliga län och riksom-
råden. En förklaring till detta utgör nettoinvandringen, vilken för
åtskilliga län och landsändar mer än väl uppvägt de flyttningsunderskott
som uppstått genom den inrikes omflyttningen.

De största flyttningsöverskotten relativt sett uppvisar Sydsverige och
Östra Mellansverige medan Småland med öama och Mellersta Norrland
haft de minsta överskotten under perioden 1990-1993. Jämfört med
perioden 1988-1989 har flyttningsöverskotten minskat markant i hälften
av riksområdena. Undantag utgör dock i detta fäll Stockholms län,
Östra Mellansverige, Sydsverige samt Norra Norrland som haft ungefär
lika stora överskott relativt sett.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

192

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

TABELL 2 : TOTALA FLYTTNINGSÖVERSKOTT FÖR RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN

UNDER PERIODEN 1988 - 2000

RIKSOMRÅDE/
STÖDOMRÅDE

Totalt flyttningsö varskott per år

%

Prognos per år*

1988-1989

%

1990-1993

1994-2000

%

Stockholms län(AB)

3987

0,25%

4892

0,30%

3623

0,21%

Östra Mellansverige(CDETU)

6081

0,43%

6359

0,44%

3137

0,21 %

Småland med öarna(FGHI)

3695

0,48%

1023

0,13%

-998

-0,13%

Sydsverige(KLM)

7799

0,66%

6822

0,56%

5085

0,41%

Västsverige(NOPR)

8456

0,51%

5321

0,31%

3029

0,17%

Bergslagen(SWX)

4177

0,49%

1666

0,19%

126

0,01 %

Mellersta Norrland(YZ)

954

0,24%

431

0,11%

455

0,11%

Norra Norrland(ACBD)

1695

0,33%

1281

0,25%

-771

-0,15%

Stödomräde 1

-152

-0,08%

-324

-0,17%

-228

-0,12%

Stödområde 2

2292

0,54%

-44

-0,01%

-96

-0,02%

Stödområde 1 + 2

2140

0,34%

-368

-0,06%

-324

-0,05%

Utanför stödomr. 1 + 2

34703

0,45%

28160

0,36%

15965

0,20%

| RIKET

36843

0,44%

27792

0,33%

13686

0,16%|

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.
•Enligt länsstyrelsernas prognoser frän vären 1993.

Källor : Befolkningsstatistik(SCB) Uppgifterna för är 1993 är preliminära.

För stödområdena har omflyttningen under perioden 1988-1993
inneburit ett visst överskott. Stödområde 1 har dock under båda perio-
derna 1988-1989 och 1990-1993 haft ett mycket svagt underskott.
Under den senare perioden har stödområde 2 i stort sett haft balans
mellan in- och utflyttningsströmmama. Utanför stödområdet har över-
skotten endast minskat något mellan de båda perioderna.

Ser man till omflyttningarnas effekter for länen kan konstateras att
storstadslänen haft ungefär lika stora överskott under båda perioderna
1988-1989 och 1990-1993 medan överskotten minskat for såväl skogs-
länen som gruppen övriga län.

När det gäller enskilda län så har Uppsala och Hallands län haft de
klart största överskotten under perioden 1990-1993 med omkring en
procent per år. I flera län har överskotten reducerats så mycket att de
nästan försvunnit helt. Inom denna grupp återfinns Jönköpings, Got-
lands, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västemorrlands samt
Norrbottens län (se tabell 2 i bilaga 1:1).

På lokal nivå kan vidare noteras att ett drygt 80-tal kommuner haft
flyttningsunderskott under perioden 1990-1993. De största underskotten
har Laxå, Oxelösunds, Upplands-Bro, Hofors, Sundbybergs, Upplands-
Väsbys, Hällefors, Jokkmokks, Markaryds, Danderyds och Kiruna kom-
muner haft där minskningen varierat mellan 1,0 och 1,9 % per år (se
tabell 2 i bilaga 1:2 samt figur 5 i bilaga 1:3).

Länsstyrelsernas prognoser för de totala flyttningseffektema under
perioden 1994-2000 innebär att överskotten väntas minska inom de                193

flesta riksområden och i Småland med öama och Norra Norrland för-

13 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 140

bytas till svaga underskott. De största överskotten väntas uppstå i Syd- Prop. 1993/94:140
sverige. Inom stödområde 1 och 2 väntas inga större förändringar ske Bilaga 1
jämfört med perioden 1990-1993 utan båda områdena beräknas få
mycket svaga underskott. För flertalet län väntas en omsvängning i
mindre gynnsam riktning. I Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Skara-
borgs, Värmlands och Norrbottens län beräknas dessutom mer svaga
flyttningsunderskott uppstå. De största överskotten beräknas Uppsala,

Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs- och Bohus län få.

2.2.1 Den inrikes omflyttningens effekter

Den inrikes omflyttningen kan sägas återspegla de regionalpolitiska
problemen väsentligt bättre än den totala omflyttningen eftersom netto-
invandringen huvudsakligen består av flyktingar. Under de senaste åren
uppvisar flera landsändar flyttningsförluster som följd av den inrikes
omflyttningen. De största underskotten relativt sett under perioden
1990-1993 har Mellersta Norrland och Småland med öama haft. Där-
efter följer Bergslagen med ett något mindre underskott medan övriga
riksområden med underskott haft mycket små sådana. Det kan även
vara värt att uppmärksamma att även Stockholms län i stort sett haft
balans mellan in- och utflyttningen. Den enda landsända som haft ett
mer nämnvärt överskott genom den inrikes omflyttningen är Sydsverige
med ca 3 000 personer per år (se tabell 3).

TABELL 3 : INRIKES FLYTTNINGSÖVERSKOTT FÖR RIKS- OCH
STÖDOMRÅDEN UNDER PERIODEN 1988 - 1993

RIKSOMRÅDE/                1

STÖDOMRÅDE

Inrikes flyttningsöversöverskott per är
1988 1989    %   1990 1993

%

Stockholms län(AB)

-3301

-0,21%

-217

-0,01%

Östra Mallansverige(CDETU)

-294

-0,02%

248

0,02%

Smäland med öarna(FGHI)

-605

-0,08%

-2014

-0,26%

Sydsverige(KLM)

2675

0,22%

3660

0,30%

Västsverige(NOPR)

2128

0,13%

1155

0,07%

Bergslagen(SWX)

288

0,03%

-1404

-0,16%

Mellersta Norrland(YZ)

-506

-0,13%

-1126

-0,28%

Norra Norrland(ACBD)

-385

-0,08%

-302

-0,06%

Stödomräde 1

-1236

-0,64%

-968

-0,50%

Stödomräde 2

•1124

-0,26%

-2644

-0,61%

Stödomräde 1 + 2

-2359

-0,38%

-3612

-0,58%

Utanför stödomräde 1 + 2

2359

0,03%

3612

0,05%

RIKET

0

0,00%

0

0,00%

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.
Källor : Befolkningsstatistik(SCB) Uppgifterna för är 1993 är preliminära.

För stödområdena 1 och 2 har omflyttningen inom landet under
perioden 1990-1993 inneburit underskott av förhållandevis likartad

194

storlek relativt sett. Fyttningsunderskottet har legat kring minus en halv
procent per år. Utanför stödområdena har omflyttningen inte påverkat
invånarantalet nämnvärt. Jämfört med utvecklingen under perioden
1988-1989 har underskotten mer än fördubblats i stödområde 2 medan
underskottet i stödområde 1 minskat något. Utanför stödområdet har ett
mycket litet överskott inte förändrats nämnvärt (se tabell 3).

Ser man till den inrikes omflyttningens effekter för länen så har
denna medfört underskott för hela arton av dessa under perioden 1990-
1993. I omkring hälften av dessa är dock underskotten mycket små. De
största underskotten relativt sett har Västemorrlands, Jönköpings, Öre-
bro och Västmanlands län haft med omkring 0,3-0,4 % per år. Bland
länen med överskott har Hallands, Uppsala och Malmöhus län haft de
klart största överskotten. Ser man på länen gruppvis kan konstateras att
de sju s.k. skogslänen haft ett flyttningsunderskott med 0,2 % per år
medan storstadslänen haft ett mycket litet överskott och gruppen övriga
län i stort sett haft balans mellan in- och utflyttningen (se tabell 3 i
bilaga 1:1).

På lokal nivå kan vidare noteras att omkring 110 av totalt 286 kom-
muner haft flyttningsunderskott som en följd av omflyttningen inom
landet under perioden 1990-1993. De största underskotten av denna typ
har Oxelösunds, Laxå, Hofors, Hallst ahammars, Ragunda, Lycksele,
Degerfors, Filipstads, Markaryds, Surahammars, Hällefors, Upplands-
Bro samt Dals-Eds kommuner haft med en årlig minskning på
1,5-3,2 % (se figur 6 i bilaga 1:3).

2.2.2 Nettoinvandringens regionala effekter

Som tidigare konstaterats har nettoinvandringen för många delar av
landet helt eller delvis balanserats av de underskott som uppstått genom
omflyttningen inom landet. Detta kan dock samtidigt sägas delvis dölja
de regionalpolitiska problemen inom dessa delar eftersom nettoin-
vandringen huvudsakligen består av flyktingar och således inte arbets-
marknadsbetingad.

Från ett regionalt perspektiv kan rent allmänt konstateras att nettoin-
vandringen varit förhållandevis jämnt fördelad över landet, vilket natur-
ligtvis främst beror på att dennas omfattning och fördelning är politiskt
beslutad. I samtliga av ovannämnda åtta riksområden eller landsändar
har nettoinvandringen uppgått till omkring 0,3-0,4 % per år under
perioden 1990-1993. Nettoinvandringen till länen har samtidigt varierat
mellan 0,2-0,5 % årligen. Den största nettoinvandringen relativt sett
har Uppsala och Örebro län haft och den minsta Gotlands, Älvsborgs,
Skaraborgs och Norrbottens län (se tabell 4).

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

195

TABELL 4 : UTRIKES FLYTTNINGSÖVERSKOTT FÖR RIKS- OCH
STÖDOMRÅDEN UNDER PERIODEN 1988 - 1993

RIKSOMRÅDE/
STÖDOMRÅDE

Utrikes flyttningsöverskott per år

1988-1989

%

1990-1993

%

Stockholms län(AB)

7288

0,45%

5109

0,31%

Östra Mellansverige(CDETU)

6375

0,45%

6111

0,42%

Småland med öarna(FGHI)

4300

0,56%

3036

0,39%

Sydsverige(KLM)

5124

0,43%

3162

0,26%

Västsverige(NOPR)

6328

0,38%

4166

0,25%

Bergslagen(SWX)

3890

0,46%

3070

0,36%

Mellersta Norrland(YZ)

1460

0,37%

1557

0,39%

Norra Norrland(ACBD)

2080

0,41%

1582

0,31%

Stödområde 1

1084

0,56%

645

0,33%

Stödområde 2

3415

0,80%

2600

0,60%

Stödområde 1+2

4499

0,72%

3245

0,52%

Utanför stödomr. 1+2

32344

0,42%

24551

0,31%

RIKET

36843

0,44%

27792

0,31%

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.
Källor : Befolkningsstatistik(SCB)Uppgifterna för är 1993 är preliminära.

För stödområdenas del kan noteras att stödområde 1 och 2 haft större
överskott relativt sett än övriga riket under perioden 1988-1993. Under
perioden 1990-1993 har stödområde 1 haft en nettoinvandring i nivå
med övriga riket medan denna till stödområde 2 varit dubbelt så stor.
Samtidigt kan noteras att detta inneburit att större delen av det inrikes
underskott som stödområde 1 haft kan sägas ha balanserats av genom
nettoinvandringen. Stödområde 2 har haft i det närmaste balans mellan
det inrikes flyttningsunderskottet och nettoinvandringen (se tabell 4).

Nettoinvandringens förhållandevis jämna regionala fördelning tende-
rar dock delvis att upphävas av att en betydande s.k. sekundärin-
vandring förekommer genom att invandrare efter en tid i landsorten
flyttar till storstadsregionerna (se även tabell 4 i bilaga 1:1 och figur 7
i bilaga 1:3).

2.3 Födelseöverskottens betydelse för befolkningsutveck-
lingen

Skillnaden mellan antalet födda och antalet avlidna dvs. födelseöver-
skottet återspeglar bl.a. den åldersstruktur som finns i olika delar av
landet. Många av de regionalpolitiskt prioriterade områdena känneteck-
nas av att de under lång tid haft en betydande nettoutflyttning av främst
yngre människor. Detta har i sin tur medfört en åldersstruktur, med en
förhållandevis hög andel äldre människor, vilken ofta inneburit att dessa
områden har födelseunderskott. Dessa underskott förstärker den negati-

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

196

va påverkan som de inrikes omflyttningarna har i befolkningshänseende Prop. 1993/94:140
för dessa områden.                                                    Bilaga 1

Sedan år 1983 har en kraftig ökning av de s.k. födelsetalen dvs.
antalet födda per kvinna i de flesta delar av landet medverkat till att
födelseunderskotten minskat kraftigt eller upphört helt i många av
dessa områden. Områden som redan tidigare hade överskott har fått
dessa kraftigt förstärkta. Under år 1993 har dock födelsetalen minskat
jämfört med år 1992 men de ligger ändå med ett värde på 2,0 födda
barn per kvinna kvar på en förhållandevis hög nivå jämfört med andra
länder i Väst- och Sydeuropa.

Under perioden 1990-1993 har sju av åtta riksområden haft födelse-
överskott och det är endast Mellersta Norrland dvs. Västemorrlands och
Jämtlands län som inte har haft något nämnvärt överskott. De största
födelseöverskotten har Stockholms län haft bland dessa riksområden
med 0,6 % per år eller ca 9 300 personer (se tabell 5).

TABELL 5 : FÖDELSEÖVERSKOTT FÖR RIKS- OCH STÖD-
OMRÅDEN UNDER PERIODEN 1988 - 1993

RIKSOMRÅDE/
STÖDOMRÅDE

FÖDELSEÖVERSKOTT PER ÄR

1988-1989

%

1990-1993

%

Stockholms län(AB)

7647

0,48%

9267

0,57%

Östra Mellansverige(CDETU)

3276

0,23%

4857

0,34%

Småland med öarna(FGHI)

1025

0,13%

1853

0,24%

Sydsverige(KLM)

1623

0,14%

2595

0,21%

Västsverige(NOPR)

5011

0,30%

6628

0,39%

Bergslagen(SWX)

-358

-0,04%

478

0,06%

Mellersta Norrland(YZ)

-159

-0,04%

-41

-0,01%

Norra Norrland(ACBD)

1549

0,31%

1831

0,36%

Stödområde 1

-56

-0,03%

-70

-0,04%

Stödområde 2

-1113

-0,26%

-871

-0,20%

Stödområde 1+2

-1169

-0,19%

-941

-0,15%

Utanför stödomr.1 + 2

20782

0,27%

28408

0,36%

RIKET

19614

0,23%

27467

0,32%

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.
Källor : Befolkningsstatistik(SCB) Uppgifterna för år 1993 är preliminära.

Ser man till stödområdena så är det främst stödområde 2 som haft
mer nämnvärda födelseunderskott under de senaste åren medan stödom-
råde 1 haft ett mycket litet underskott. Området utanför stödområdena
har haft födelseöverskott som varit ungefär dubbelt så stort som under-
skottet i stödområde 2 (se tabell 5).

För länens del har de senaste åren inneburit att de flesta län haft
födelseöverskott. Inte något län har under perioden 1990-1993 haft ett
mer nämnvärt underskott i detta hänseende. Under perioden 1988-1989
hade sju län om än små så dock underskott. De största födelseöver-
skotten under de senaste åren har Uppsala och Stockholms län haft med
ca 0,6 % per år. Gävleborgs, Västemorrlands och Jämtlands län ligger

197

i detta hänseende sämst till bland länen med varken mer nämnvärda
över- eller underskott (se tabell 5 i bilaga 1:1).

På lokal nivå har dock åtskilliga kommuner även under perioden
1990-1993 haft betydande födelseunderskott. Totalt rör det sig om ett
80-tal av landets 286 kommuner som haft dylika underskott. De största
underskotten har Åsele, Bjurholms, Minsbro, Kramfors, Munkfors,
Bergs, Ragunda, Sorsele, Torsby, Strömsunds, Högsby, Vindelns samt
Överkalix kommuner haft med 0,5-0,8 % per år (se figur 8 i bilaga
1:3).

3 Sysselsättningsutvecklingen

3.1 Sysselsättningsutvecklingen totalt sett

Under perioden 1987-1991 minskade den totala sysselsättningen i landet
med ca 24 000 personer eller med ca 0,1 % per år. Sysselsättningsut-
vecklingen varierade kraftigt mellan olika delar av landet under denna
period. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar, vilka är av s.k.
stickprovskaraktär, har antalet sysselsatta minskat med ca 428 000
personer eller med ca 10 % mellan det 3:e kvartalet 1991 och 1993.
Den kraftiga sysselsättningsminskning som skett efter år 1991 och som
drabbat många regioner hårt kan dock ännu ej belysas med någon
heltäckande och tillförlitlig statistik.

För de åtta riksområdenas del innebar sysselsättningsutvecklingen
under perioden 1987-1991 en mycket svag tillväxt endast i Stockholms
län och Sydsverige medan antalet sysselsatta i de övriga sex områdena
antingen stagnerade eller minskade. Den svagaste sysselsättningsutveck-
lingen hade Mellersta och Norra Norrland med en årlig minskning med
ca 0,4 % (se tabell 6).

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

198

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

TABELL 6 : TOTAL SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING
UNDER PERIODEN 1986 - 2000

RIKSOMRÅDEN/
STÖDOMRÅDEN

TOTALT ANTAL SYSSELSATTA

2000

% per är :

1986

1991

andel
riket(%)

1987-

1991

1992-
2000

Stockholms län(AB)

916018

919460

21

954400

0,1

0,4

Östra MellansverigelCDETU)

701878

695205

16

696090

-0,2

0

Småland med öarna(FGHI)

390916

387965

9

376487

-0,2

-0,3

Sydsverige(KLM)

584695

586971

14

575088

0,1

-0,2

Västsverige(NOPR)

849665

845363

20

845159

-0,1

0

Bergslagen(SWX)

417516

409730

10

395920

-0,4

-0,4

Mellersta Norrland(YZ)

196309

192016

4

180647

-0,4

-0,7

Norra Norrland(ACBD)

256017

252558

6

239655

-0,3

-0,6

Stödomräde 1

88588

82246

2

77110

-1,5

-0,7

Stödområde 2

199202

188948

4

177047

-1,1

-0,7

Stödomräde 1 + 2

287790

271194

6

254157

-1,2

-0,7

Tillfälligt stödomräde

228590

217258

5

203737

-1

-0,7

Utanför stödomräde 1 + 2

4025224

4012435

94

4003389

-0,1

0

RIKET

4313014

4289268

100

4263446

-0,1

-0.1

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.

Källor: ÅRSYS för är 1986 och 1991(SCB) samt länsstyrelsernas prognoser frän
vären 1993 (UMDAC).(Avser säväl hel- som deltidssysselsatta . Detta gäller
samtliga tabeller i bilagan som baseras pä dessa källor).

Ser man till utvecklingen inom stödområdena så minskade antalet
sysselsatta kraftigast inom stödområde 1 men även stödområde 2 hade
en avsevärd minskning. Inom det tillfälliga stödområdet och i området
utanför stödområdena stagnerade i stort sett antalet sysselsatta kring
1986 års nivå. Minskningen inom stödområdet 1 uppgick till ca 6 300
personer eller ca 1,5 % per år och i stödområde 2 till ca 10 300 perso-
ner eller ca 1,1 % per år (se tabell 6).

För länens del innebar utvecklingen under perioden 1987-1991 en
minskad total sysselsättning i 16 av 24 län. Den största minskningen
relativt sett skedde i Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs,
Västemorrlands och Norrbottens län med drygt en halv procent årligen.
Även Södermanlands, Gotlands och Blekinge län hade en markant
nedgång av antalet sysselsatta. Den mest gynnsamma utvecklingen
under denna period hade Uppsala och Hallands län med en årlig tillväxt
med drygt en halv procent (se tabell 6 i bilaga 1:1 samt figur 9 i bilaga
1:3).

Skillnaderna i sysselsättningsutveckling blir än mer markanta om man
studerar denna inom olika lokala arbetsmarknader. Inom 70 av totalt
111 olika arbetsmarknader* minskade sysselsättningen under perioden
1987-1991. Endast omkring 30 lokala arbetsmarknader hade en viss
tillväxt av antalet sysselsatta. Den största minskningen relativt sett hade
i nämnd ordning Hällefors, Jokkmokks, Gällivares, Pajalas, Kristine-
hamns, Sorseles, Arvidsjaurs, Arjeplogs, Bengtsfors, Munkfors, Årjängs,

199

Anges, Flens, Hagfors, Härnösands, Åseles, Karlskogas, Ludvikas, Prop. 1993/94:140
Vilhelminas, Markaryds, Hofors, Sollefteås, Strömsunds och Storumans Bilaga 1
lokala arbetsmarknader. Den årliga minskningen bland dessa varierade
mellan 1,4% och 3,7%. Bland de lokala arbetsmarknader som hade en
viss sysselsättningstillväxt var det endast i ett fell som den årliga till-
växten översteg 1 %, nämligen i Haparanda (se figur 10 i bilaga 1:3.
När det gäller sysselsättningsutvecklingen i enskilda kommuner hänvisas
till tabell 3 i bilaga 1:2).

Länsstyrelsernas sysselsättningsprognoser från våren 1993 innebär
för landet som helhet en årlig minskning med 0,1 % under perioden
1992-2000. Antalsmässigt betyder detta ett sysselsättningsbortfell med
ca 26 000 personer.

På regional nivå innebär dessa prognoser en klar tillväxt av syssel-
sättningen i Stockholms län medan övriga riksområden väntas få en
stagnerande eller minskad sysselsättning. Minskningen väntas relativt
sett bli störst i Mellersta och Norra Norrland med en årlig minskning
med ca 0,7 % per år. Antalsmässigt betyder detta ett sysselsättnings-
bortfell med sammanlagt ca 11 000 resp, ca 13 000 personer. I Stock-
holms län väntas antalet sysselsatta öka med ca 0,7 % per år. Antals-
mässigt betyder detta ett sysselsättningsbortfell med sammanlagt ca
11 000 resp, ca 13 000 personer. I Stockholms län väntas antalet syssel-
satta öka med sammanlagt ca 35 000 personer (se tabell 6).

För stödområdenas del innebär länsstyrelsernas prognoser för perio-
den 1992-2000 en likartad årlig sysselsättningsminskning med 0,7 %.
Sammantaget for hela perioden innebär detta ett sysselsättningsbortfell
med ca 5 000 personer i stödområde 1 och med ca 12 000 personer
inom stödområde 2. Inom det tillfälliga stödområdet beräknas antalet
sysselsatta minska med närmare 14 000 personer. Utanför stödområdena
väntas antalet sysselsatta stagnera kring 1991 års nivå (se tabell 6).

3.2 Jord- och skogsbruket

De ca 120 000 personer som är sysselsatta inom jord- och skogsbruket
svarar för endast ca 3 % av landets totala sysselsättning. Likafullt har
denna sektor en förhållandevis stor regionalpolitisk idssysselsättning vid
sidan om annan verksamhet.

Under perioden 1987-1991 har sysselsättningen inom jord- och
skogsbruket minskat med ca 10 % per år eller med sammanlagt ca
81 000 personer. Denna minskningstakt är mycket kraftig jämfört med
den inom övriga näringsgrenar. Enligt SCB:s arbetskraftsundersök-
ningar har antalet sysselsatta inom denna sektor minskat med ca 7 000
personer eller med ca 5 % mellan det 3:e kvartalet 1991 och 1993.

* Enligt en av SCB 1990-09-13 redovisad avgränsning som bygger på faktiska
pendlingsströmmar mellan kommuema år 1988. Samliga kommuner har i denna
avgränsning hänförts till någon lokal arbetsmarknad. Flertalet kommuner i norra
och mellersta Sverige utgör en egen lokal arbetsmarknad beroende på att pend-
lingen till/från dessa inte är särskilt omfattande.

200

TABELL 7 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM JORD-OCH SKOGSBRUK Prop. 1993/94:140
INOM RIKS-OCH STÖDOMRÅDEN UNDER PERIODEN 1986-2000 Bilagal

RIKSOMRÅDEN/
STÖDOMRÅDEN

Antal sysselsatta inom jord-o.skogsbruk

% per å

1987-
1991

r :

1992-

2000

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

2000

Stockholms län(AB)

6240

4548

0,5

3500

-6,1

-2,9

Östra Mellansvarige(CDETU)

34394

21571

3,1

20404

-8,9

-0,6

Småland med öarna(FGHI)

31876

17897

4,6

20400

-10,9

1,5

Sydsverige(KLM)

31171

20451

3,5

17089

-8,1

-2

Västsverige(NOPR)

42236

23842

2,8

23072

-10,8

-0,4

Bergslagen(SWX)

24889

14737

3,6

12728

-10

-1,6

Mellersta Norrland(YZ)

14313

8037

4,2

6976

-10,9

-1,6

Norra Norrland(ACBD)

15767

8503

3,4

7170

-11,6

-1,9

Stödomräde 1

8751

4623

5,6

3850

-12

-2

Stödområde 2

18608

10281

5,4

8494

-11,2

-2,1

Stödområde 1+2

27359

14904

5,5

12344

-11,4

-2,1

Tillfälligt stödområde

14846

7926

3,6

7288

-11,8

-0,9

Utanför stödområde 1+2

173527

104410

2,6

98755

-9,7

-0,6

RIKET

200886

119586

2,8

111339

■9.9

-0,8

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.

Källor: ÅRSYS för är 1986 och 1 991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser frän
vären 1993 (UMDAC)

Regionalt fördelat har antalet sysselsatta inom sektorn minskat relativt
likartat inom riksområdena under perioden 1987-1991. Minskningen har
dock varit något större relativt sett inom stödområdena än i området
utanför dessa. Bland länen har Kronobergs, Göteborgs- och Bohus samt
Älvsborgs län haft den största minskningen inom sektorn med ca 13 %
per år. Den minst ogynnsamma utvecklingen har Malmöhus län haft
med en årlig minskning med drygt en halv procent (se tabell 7 och
tabell 7 i bilaga 1:1).

Länsstyrelsernas prognoser innebär för landet som helhet att antalet
sysselsatta inom jord- och skogsbruket kommer att minska med knappt
en procent per år under perioden 1992-2000. Detta är en väsentligt
lägre minskningstakt än under perioden 1987-1991. Sammantaget vän-
tas antalet sysselsatta fram till sekelskiftet minska med ca 8 000 perso-
ner.

Inom stödområdena väntas minskningen relativt sett bli drygt tre
gånger så stor som i området utanför dessa. Bland länen uppvisar Väst-
manlands län den klart ogynnsammaste prognosen med en årlig minsk-
ning inom sektom med drygt 4 % (se tabell 7).

3.3 Tillverkningsindustrin

År 1991 svarade tillverkningsindustrin för ca 21 % av den totala syssel-
sättningen i landet. Under perioden 1987-1991 minskade antalet syssel-
satta inom sektom med knappt två procent per år eller med sammanlagt
ca 34 000 personer. Den kraftiga lågkonjunktur som inträffat efter år

201

1991 har inneburit att ett mycket stort antal industriarbetsplatser för- Prop. 1993/94:140
svunnit. Enligt SCB:s arbetskrafts- undersökningar har industrisyssel- Bilaga 1
sättningen minskat med ca 16 % eller med ca 151 000 peroner mellan
det 3:e kvartalet år 1991 resp 1993. Om denna skattning skulle visa sig
vara riktig innebär detta att antalet sysselsatta inom industrisektorn
minskat med ca 185 000 arbetstillfällen sedan år 1986. Endast omkring
var fjärde sysselsatt inom sektorn är kvinna.

Ser man till industrisysselsättningens regionala utveckling under
perioden 1987-1991 kan bl.a. konstateras att denna minskat klart i
samtliga riksområden. Östra Mellansverige, Västsverige och Bergslagen
har haft en något större minskning än övriga riksområden (se tabell 8).

TABELL 8 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM TILLVERKNINGSINDUSTRI M.M.
INOM RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN UNDER PERIODEN 1986 ■ 2000

RIKSOMRÅDEN/
STÖDOMRÅDEN

Antal sysselsatta inom tillverkningsindustri % per år

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

2000

1987-
1991

1992-

2000

Stockholms län(AB)

130959

121469

13,2

118800

-1,5

-0,2

Östra Mellansverige(CDETU)

183708

165761

23,8

162740

-2

-0,2

Småland med öarna(FGHI)

116393

109668

28,3

101815

-1,2

-0,8

Sydsverige(KLM)

140280

130402

22,2

130482

-1,4

0

Västs verige(NOPR)

216681

196584

23,3

192038

-1,9

■0,3

Bergslag en(SWX)

109067

97658

23,8

90337

-2,2

-0,9

Mellersta Norrland(YZ)

39601

36591

19,1

31326

-1,6

-1,7

Norra Norrland(ACBD)

49451

46677

18,5

43050

-1,1

-0,9

Stödområde 1

16879

16106

19,6

14405

-0,9

-1,2

Stödområde 2

57478

49361

26,1

44706

-3

-1,1

Stödområde 1 + 2

74357

65467

24,1

59111

■2,5

-1,1

Tillfälligt stödområde

72585

63461

29,2

55192

-2,7

-1,5

Utanför stödområde 1+2

911783

838273

20,9

810247

-1,7

-0,4

RIKET

986140

904810

21,1

870588

-1,7

-0.4

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.

Källor: ÅRSYS för är 1986 och 1991ISCB) samt länsstyrelsernas prognoser frän
vären 1993 IUMDAC)

Inom stödområdena har industrisysselsättningen minskat mest inom
stödområde 2 och i det tillfälliga stödområdet medan nedgången inom
stödområde 1 endast varit hälften så stor som i landet som helhet.

Sammantaget for perioden 1987-1991 har antalet industrisysselsatta
minskat med omkring 8 000 resp. 9 000 inom stödområde 2 resp, det
tillfälliga stödområdet. Inom stödområde 1 har minskningen varit ca 800
personer (se tabell 8).

Industrisysselsättningen har minskat i samtliga län under perioden
1987-1991. Några län uppvisar dock en något mer dämpad minskning
nämligen Kristianstads, Skaraborgs och Jämtlands län. Den största
minskningen relativt sett har Södermanlands, Älvsborgs, Västmanlands
och Kopparbergs län haft (se tabell 8 i bilaga 1:1 samt figur 12 i bilaga
1:3).

202

På en lägre regional nivå kan noteras att 94 av totalt 111 lokala
arbetsmarknader fått en minskad industrisysselsättning under perioden
1987-1991. Den största minskningen relativt sett har i nämnd ordning
skett i Vilhelminas, Ludvikas, Hällefors, Malungs, Kristinehamns, Flens,
Kramfors, Borås, Eskilstunas, Söderhamns, Sollefteås, Karlskogas,
Munkfors, Storumans, Hofors, Lyckseles, Arvikas, Västerås, Bengtsfors,
Bollnäs, Doroteas, Västerviks, Köpings och Lindesbergs lokala arbets-
marknader. Minskningen bland dessa varierar mellan 2,5-10,5 % per
år. Endast i 14 lokala arbetsmarknader har denna sektors sysselsättning
ökat. Dessa är Haparandas, Pajalas, Strömsunds, Vimmerbys, Torsbys,
Gotlands, Vins b ros, Överkalix, Umeås, Åseles, Hyltes, Övertomeås,
Tidaholms samt Gnosjös lokala arbetsmarknader (se figur 13 i bilaga
1:3).

Länsstyrelsernas prognoser för industrisektorns sysselsättning under
perioden 1992-2000 innebär för landet som helhet en årlig minskning
med 0,4 %, vilket endast är omkring en fjärdedel av den minskning
som skett under perioden 1987-1991. Prognoserna innebär således en
väsentligt mer dämpad utveckling än tidigare.

För de olika landsändar som de åtta riksområdena representerar,
innebär länsstyrelsernas prognoser en oförändrad industrisysselsättning
i Sydsverige medan de övriga sju väntas få en minskad dylik. Den klart
största minskningen förutses ske i Mellersta Norrland med en årlig
minskning av industrisysselsättningen med närmare 2 %. Sammantaget
väntas omkring drygt 5 000 färre bli sysselsatta inom sektorn kring
sekelskiftet i denna del av landet (se tabell 8).

För stödområdenas del innebär prognoserna en likartad minskning
inom stödområde 1 och 2 med en årlig nedgång med drygt en procent
medan de tillfälliga stödområdena beräknas få en något större minsk-
ning. Utanför stödområdena emotses en väsentligt mer dämpad minsk-
ning av industrisysselsättningen. Jämfört med utvecklingen under perio-
den 1987-1991 innebär detta en något förstärkt minskningstakt i stödom-
råde 1 medan denna väntas bli väsentligt reducerad inom stödområde 2
resp, det tillfälliga stödområdet (se tabell 8).

Flertalet län beräknas få en minskad industrisysselsättning. Bland
länen väntas Kalmar och Västemorrlands län få en väsentligt större
minskning av industrisysselsättningen än övriga län. Östergötlands,
Jönköpings, Kristianstads och Hallands län beräknas få en svag tillväxt
av sektorns sysselsättning. I Malmöhus, Göteborgs och Bohus och
Västemorrlands län väntas inte sektorns sysselsättning förändras nämn-
värt (se tabell 8 i bilaga 1:1 samt figur 12 i bilaga 1:3).

3.3.1 Sysselsättningsutvecklingen inom olika industribranscher

Av tabell 9 framgår hur sysselsättningen varit inom olika industribran-
scher inom och utanför stödområdena under perioden 1987-1991 samt
vad länsstyrelsernas prognoser sammanräknade innebär för sysselsätt-
ningsutvecklingen inom dessa branscher fram t.o.m. år 2000. Under
perioden 1987-1991 minskade sysselsättningen inom samtliga av de

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

203

redovisade branscherna. Minskningen var störst inom varvs- och tekoin-
dustrin med ca 8 % per år och därefter följde järn- och stålindustrin
med ca 4 % per år. Eftersom dessa branscher är lokaliserade till vissa
regioner har de regionalpolitiska effekterna av denna utveckling varit
avsevärda. Däremot finns inte de senaste årens kraftiga utslagning av
industriarbetsplatser med i dessa siffror varför mer aktuell statistik
sannolikt kommer att visa på mycket negativa sysselsättningseffekter för
många regioner.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

TABELL 9 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLINGEN INOM OLIKA INDUSTRIBRANSCER INOM
STÖDOMRÅDEN OCH RIKET UNDER PERIODEN 1987 - 1991

BRANSCH          ANTAL SYSS ANDEL ÄRLIG SYSS.FÖRÄNDRING (%)            Prognos:

RIKET TOT. AV IND. 1987-1991                              1992-2000

1991

(%) St.omr.1

St.omr. 2

Övr.riket

Riket tot.

Riket tot.

Gruvor o.mineralind.

10983

1%

-2,5

-15,5

-0,9

-3,2

-2,6

Skyddad livsmedels.

59083

7%

-6,6

-1,9

-0,2

-0,3

-1,1

Konkurrens .livsmed.

21889

2%

28,4

18,8

-1,6

-1,2

0,5

Teko

26732

3%

-2,9

-2,3

-8,2

-7,9

-2

Trävaru

68876

8%

-1,9

-2

-1,4

-1,5

0,7

Massa,papp.

55755

6%

-2,8

-5

-0,2

-0,6

-0,7

Grafisk

67565

7%

1,6

0,9

-0,4

-0,3

0,1

Kemi,petroleum

46891

5%

5,2

-8,1

-1,2

-1,3

-1,2

Gummi,plast

25073

3%

8,7

-4,5

-2,6

-2,6

0,3

Jord-o.sten.

23596

3%

9,3

-0,8

-1

-0,9

0

Järn,stål-o.metall

39105

4%

8,7

-5,5

-4,1

-4,4

-1,5

Metallvaru

101315

11%

1,2

-0,3

-2,2

-2

-0,8

Maskin

113490

13%

0,9

0,9

-2,5

-2,3

0,6

Elektro

75331

8%

21,9

-7,5

-0,8

-1,2

0,5

Varvs

8184

1%

7,8

-14,1

-8,8

-8,8

-0,3

Övr.transp.

97885

11%

-1,9

1,8

-0,3

-0,3

-0,6

Instrument,annan tillv.

19965

2%

-8,3

2,9

-1,4

-1,4

1,7

Industrisektorn totalt

904810

100%

-0.9

-3

1,7

-1,7

-0,4

Källor : ÄRSYS för åren 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser från våren 1993

Av tabellen framgår även att sysselsättningen inom de olika bran-
scherna haft en väsentligt annorlunda utveckling inom stödområde 1 och
2 än utanför dessa områden. Man bör dock i detta sammanhang vara
uppmärksam på att vissa branscher inom stödområdena sysselsätter så få
personer att även mindre förändringar ger ett stort relativt utslag.

Länsstyrelsernas prognoser över sysselsättningsutvecklingen inom
olika branscher har dock delvis hunnit beakta en del av de senaste årens
negativa sysselsättningsutveckling inom industrin. Sammantagna pekar
dessa prognoser mot en klar stabilisering av sysselsättningsutvecklingen
inom samtliga branscher. Den mest negativa utvecklingen väntas inom
gruv- och tekoindustrin med en årlig minskning med 3 % resp. 2 % (se
tabell 9).

204

3.3.2 Industrisysselsättningens regionala fördelning efter arbets-
ställenas storlek

Som framgår av tabell 9 i bilaga 1:1 återfinns endast omkring 4 % av
de anställda inom arbetsställen med mindre än fem anställda. Skillnader-
na mellan länens andelar varierar här mellan ca 2-6 % av den totala
industri sysselsättningen.

Inom gruppen arbetsställen med 5-49 anställda återfinns drygt en
femtedel av de industrisysselsatta. Inom denna grupp är de regionala
variationerna betydligt större än bland de minsta arbetsställena. De
högsta andelarna uppvisar typiska s.k. småföretagarlän som Jämtlands,
Jönköpings och Kronobergs län med en andel kring 30 %. Jämtlands
län har dock väsentligt färre industrisysselsatta än de båda övriga länen.
Även Hallands och Västerbottens län har en förhållandevis hög andel
sysselsatta inom denna storleksklass. Län med särskilt låga andelar är
Blekinge och Västmanlands län.

Ser man till förhållandena när det gäller arbetsställen med 50-199
anställda så finns omkring en fjärdedel av landets industrisysselsatta vid
sådana arbetsställen. Även för denna storleksklass är de regionala varia-
tionerna betydande. De högsta andelarna uppvisar Jönköpings, Krono-
bergs, Kristianstads, Jämtlands och Västerbottens län med omkring
35 %. Jämtlands extremt höga andel beror främst på att anställda från
en högre storleksklass av sekretesskäl även inräknats här. Särskilt låga
andelar industrisysselsatta inom storleksklassen uppvisar Blekinge län
samt de båda storstadslänen Stockholms och Malmöhus län. Inom stor-
leksklassen 200-499 anställda återfinns i landet som helhet omkring en
femtedel av de industrisysselsatta. De regionala variationerna är något
mindre för denna klass än for de båda tidigare. Gotlands och Krono-
bergs läns särskilt höga andelar förklaras till en del, liksom i fallet
Jämtland tidigare, av att anställda från en högre storleksklass medräk-
nats. Vid sidan om dessa båda län har Västmanlands län den högsta
andelen med ca 26 %. Bland län som uppvisar särskilt låga andelar
industrisysselsatta bland denna typ av arbetsställen är främst flera av de
s.k. skogslänen.

Inom den största storleksklassen med minst 500 anställda arbetar
knappt en tredjedel av de anställda inom gruv- och tillverkningsindu-
strin. Inom denna storleksklass är de regionala variationerna betydan-
de. De högsta andelarna har Blekinge, Göteborgs- och Bohus samt
Gävleborgs län med omkring 46 %. I dessa tre län finns således närma-
re varannan anställd inom industrin vid ett ”stort” foretag. Även Upp-
sala och Skaraborgs län har en förhållandevis hög andel sysselsatta vid
denna typ av arbetsställen. Stockholms, Östergötlands och Norrbottens
län kommer inte långt efter med en andel kring 37 %.

3.3.3 Tillverkningsindustrins struktur

Ett annat sätt att belysa industrins utveckling- och struktur är att studera
denna utifrån den indelning i sektorer som redovisats av Vinell/Ohlsson.
På en mer aggregerad nivå används följande fem sektorer: skyddad-,

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

205

arbetskraftsintensiv-, kapital-, kunskaps- samt FoU-intensiv sektor. Prop. 1993/94:140
Principerna bakom denna indelning i sektorer följer olika utrikeshan- Bilaga 1
delsteorier som förklarar bestämningsfaktorerna till produkters/industri-
ers skilda konkurrenskraft.

För att ge en viss regional belysning åt denna indelning av industrin
redovisas i tabell 10 resp, sektors andel av den totala industrisysselsätt-
ningen inom olika riks- och stödområden år 1986 och 1991.

TABELL 10 : Andel sysselsatta inom tillverkningsindustrin (SNI 3)inom riks- och
stödomräden uppdelade pä fem sektorer åren 1986 och 1991 (%)

RIKSOMRÅDE/            Andel sysselsatta inom tillverkningsindustrin inom fem sektorer (%l

STÖDOMRÅDE            Skyddad sekt. Arbetsintensiv Kapitalintensiv Kunskapsinten. FoU-intensiv

1986

1991

1986

1991

1986

1991

1986

1991

1986

1991

Stockholms län(AB)

28,8

29,5

12,8

11,4

5

5,4

21,9

17,8

27,8

30,1

Östra Mellansverige(CDETU)

18,6

18,8

19,7

18,1

11,6

11,3

27,8

30,4

17,8

16,3

Smäland med öarna(FGHI)

20,4

23,5

38,9

38,5

6,6

5,4

28,8

27

3,6

4,2

Sydsverige(KLM)

27,2

29,5

32

29,7

9,6

9,8

22,7

21,3

5,7

7

Västsverige(NOPR)

19,2

20,7

28,5

26

8

9,2

35,7

35,2

5,6

5,8

Bergslagen(SWX)

17,6

18,6

22,6

22,9

31,7

30,2

19,4

19,2

6,1

5,7

Mellersta Norrland(YZ)

20,4

21,6

18,3

22,5

26,1

26,6

24,6

19,7

6

5,1

Norra Norrland(ACBD)

24,6

26,5

26,1

29,1

24,6

19,2

16,8

18,4

3,9

2,9

Stödomräde 1

29,7

28,5

39,7

50,3

10,1

0,7

15,5

13,6

2,2

3

Stödomräde 2

16,7

18,2

27,4

28,5

27,9

25,1

17,8

19,3

8,1

6,1

Stödomräde 1+2

18,8

20,1

29,4

32,4

25

20,6

17,4

18,2

7,2

5,6

Utanför stödomräde 1 + 2

22

23,4

25,1

23,8

11,5

11,5

27,3

26,4

10,8

11,2

RIKET

21,7

23,2

25.4

24,3

12.4

12,1

26,7

25,8

10,6

10,8

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.

Källor : ÅRSYS för resp ärlSCBI. Uppdelning pä sektorer enligt Vinell/OhlssonlUMDAC)

Som framgår av denna tabell är den s.k. skyddade industrisektorn av
klart större betydelse i Stockholms län och i Sydsverige än i Östra
Mellansverige och Bergslagen. Sektorn betyder vidare väsentligt mer i
stödområde 1 än i stödområde 2 och även mer än i området utanför
dessa båda stödområden.

Den arbetskraftsintensiva sektom är klart störst inom riksområdet
Småland med öama med en andel på närmare 40 %. Denna sektor är
knappt hälften så stor relativt sett i Stockholms län men även i Östra
Mellansverige har den en förhållandevis liten betydelse för industri-
sysselsättningen. Inom stödområde 1 svarar sektorn för ungefär vart-
annat arbetstillfälle inom tillverkningsindustrin medan den i stödområde
2 och utanför stödområdena är av väsentligt mindre betydelse.

Den kapitalintensiva sektom betyder mest inom riksområdena Berg-
slagen och Mellersta Norrland med en andel runt trettio procent. I
Stockholms län och Småland med öama svarar sektorn för endast om-
kring 5 % av industrisysselsättningen. Även i Syd- och Västsverige har
denna sektor en förhållandevis liten betydelse. Ser man till stödområde-
na så betyder sektorn nästan ingenting alls för sysselsättningen inom

206

stödområde 1 medan stödområde 2 har mer än dubbelt så hög andel
som området utanför stödområdena.

Sektorn som benämns kunskapsintensiv är störst inom riksområdena
Västsverige och Östra Mellansverige med en andel på ca 35 % resp.
30 %. Småland med öama har också en förhållandevis hög andel medan
den för övriga riksområden ligger runt 20 %. Stödområde 1 har endast
ca 14 % av områdets industrisysselsättning inom denna sektor medan
andelen inom stödområde 2 ligger nära 20 %. Utanför stödområdet är
andelen ytterligare något högre.

Den FoU-intensiva sektom har klart störst betydelse inom riksom-
rådet Stockholms län med en andel av industrisysselsättningen på ca
30 %. Östra Mellansverige intar en mellanställning med en omkring
hälften så hög andel medan sektorn inom de övriga riksområdena endast
svarar för en marginell del av industrisysselsättningen. Inom stödom-
rådena har denna sektor mycket liten betydelse för sysselsättningen.

På en lägre regional nivå har de 111 lokala arbetsmarknader som
tidigare använts i denna redovisning också grupperats efter andelen
industrisysselsatta inom ovannämnda fem sektorer. En dylik gruppering
visar bl.a. vilka lokala arbetsmarknader som hade högst andel industri-
sysselsatta inom resp, sektor år 1991.

Skyddad sektor: Följande lokala arbetsmarknader var i nämnd ord-
ning sysselsättningsmässigt mest beroende av denna sektor: Filipstad,
Sävsjö, Vimmerby, Strömsund, Gotland, Överkalix, Övertomeå,
Sollefteå, Lidköping, Kiruna, Ttdaholm, Eksjö, Åsele, Gällivare,
Hässleholm, Simrishamn, Nässjö, Flen, Arjeplog, Wtlanda, Östersund,
Varberg, Helsingborg, Lycksele, Malmö, Bollnäs, Örebro, Falkenberg,
Karlshamn, Ljusdal, Härjedalen, Luleå och Stockholm. Andelen indu-
strisysselsatta inom denna sektor bland dessa varierade mellan 30 % och
55 %. Den riksgenomsnitdiga andelen var 23 %.

Arbetskraftsintensiv sektor: Följande lokala arbetsmarknader var i
nämnd ordning sysselsättningsmässigt mest beroende av denna sektor:
Kalix, Arvidsjaur, Malung, Jokkmokk, Gnosjö, Torsby, Mora, Värnamo,
Gislaved, Tranås, Lycksele, Haparanda, Sorsele, Vilhelmina, Borås,
Lysekil, Sunne, Pajala, Bengtsfors, övertomeå, Älmhult, Ljusdal, Åsele,
Kalmar, Markaryd och Dorotea. Andelen industrisysselsatta inom sek-
torn varierade bland dessa mellan 45 % och 75 %. Den riksgenomsnitt-
liga andelen var 24 %.

Kapitalintensiv sektor: Följande lokala arbetsmarknader var i nämnd
ordning sysselsättningsmässigt mest beroende av denna sektor: Munk-
fors, Perstorp, Hofors, Hällefors, Avesta, Hagfors, Hylte, Gävle, Sunds-
vall, Hedemora, Nyköping, Luleå, Ömsköldvik, Falun, Bengtsfors,
Karlstad, Hudiksvall, Ange, Ludvika, Kramfors, Lindesberg, Xktlanda,
Söderhamn, Karlskoga, Kristinehamn och Karlshamn. Andelen industri-
sysselsatta inom denna sektor varierade bland dessa mellan 20 % och
85 %. Den riksgenomsnittliga andelen var 12 %.

Kunskapsintensiv sektor: Följande lokala arbetsmarknader var i
nämnd ordning sysselsättningsmässigt mest beroende av denna sektor:
Olofström, Ljungby, Karlskoga, Emmaboda, Trollhättan, Skövde,
Dorotea, Lindesberg, Kristinehamn, Vansbro, Arvika, Oskarshamn,

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

207

Fagersta, Göteborg, Köping, Uddevalla, Årjäng, Jönköping, Hudiksvall, Prop. 1993/94:140
Mariestad, Flen, Eskilstuna, Bollnäs, Katrineholm, Västerås, Umeå, Bilaga 1
Växjö och Västervik. Andelen industrisysselsatta inom denna sektor
varierade bland dessa mellan 30 % och 86 %. Den riksgenomsnittliga
andelen var 26 %.

FoU-intensiv sektor. Följande lokala arbetsmarknader var i nämnd
ordning sysselsättningsmässigt mest beroende av denna sektor: Laxå,
Linköping, Söderhamn, Ludvika, Stockholm, Storuman, Karlskrona,
Gotland, Uppsala, Västerås, Trollhättan, Katrineholm och Flen. An-
delen industrisysselsatta inom denna sektor varierade bland dessa mellan
15 % och 60 %. Den riksgenomsnittliga andelen var 11 %. Denna
sektor visar den största regionala koncentrationen bland de fem sekto-
rerna.

3.4 Byggnadsindustri

Byggnadsindustrin sysselsatte år 1991 ca 296 000 personer eller ca 7 %
av landets totala sysselsättning. Under perioden 1987-1991 ökade
antalet sysselsatta inom denna sektor med 2,6 % per år, vilket samman-
lagt för perioden betydde ca 35 000 fler sysselsatta. Efter år 1991 har
en markant omsvängning skett och antalet sysselsatta minskat mycket
kraftigt. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar har antalet sysselsatta
inom sektorn minskat med sammanlagt omkring en fjärdedel eller med
ca 80 000 personer mellan det 3:e kvartalet 1991 och 1993. Av statistis-
ka skäl finns inte heller för denna sektor någon regional fördelning av
den kraftiga nedgång som skett de senaste åren. Endast ca 8 % av de
sysselsatta inom byggnadsindustrin är kvinnor.

Sysselsättningen inom denna sektor är förhållandevis jämnt fördelad
över landet och i det stora flertalet län svarar byggnadsindustrin för
mellan 5 och 6 % av sysselsättningen. Under perioden 1987-1991
ökade antalet sysselsatta inom sektorn kraftigt i flertalet län. Den sva-
gaste utvecklingen under denna period hade Gotlands, Värmlands,
Västmanlands, Västemorrlands och Norrbottens län med en stagnerande
eller endast mycket svagt ökande sysselsättning (se tabell 10 i bilaga
1:1).

Inom stödområdena minskade antalet sysselsatta mycket svagt inom
stödområde 1 medan sektorns sysselsättning inom stödområde 2 och det
tillfälliga stödområdet ökade klart och relativt likartat. Ökningen inom
dessa båda områden var t.o.m. något större än utanför stödområdena
relativt sett (se tabell 11).

208

TABELL 11 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM BYGGNADSINDUSTRI INOM Prop. 1993/94:140
RIKS-OCH STÖDOMRÅDEN UNDER PERIODEN 1986-2000 Bilagal

RIKSOMRÅDEN/
STÖDOMRÅDEN

Antal sysselsatta inom byggnadsindustri

% per är

1986

1991

and. tot.
syss.(%)

2000

1987-

1991

1992-
2000

Stockholms län(AB)

51599

57480

6,3

50000

2,2

-1,5

Östra Mellansverige(CDETU)

43861

50930

7,3

43260

3

-1,8

Småland med öarna(FGHI)

20865

23918

6,2

20450

2,8

-1,7

Sydsverige(KLM)

35007

40070

6,8

36938

2,7

-0,9

Västsverige(NOPR)

51785

60019

7,1

53660

3

-1,2

Bergslagen(SWX)

26615

29939

7,3

26175

2,4

-1.5

Mellersta Norrland(YZ)

13839

14875

7,7

13165

1,5

-1,3

Norra Norrland(ACBD)

17214

18864

7,5

16050

1,8

-1,8

Stödomräde 1

5815

5773

7

4705

-0,1

-2,2

Stödområde 2

12050

13283

7

11530

2

-1,6

Stödområde 1+2

17865

19056

7

16235

1,3

-1,8

Tillfälligt stödområde

13095

14563

6,7

12963

2,1

-1,3

Utanför stödområde 1 + 2

242920

276354

6,9

242863

2,6

-1,4

RIKET

260785

296095

6,9

259698

2,6

•1,4

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.

Källor: ÅRSYS för är 1986 och 1991ISCB) samt länsstyrelsernas prognoser
frän vären 1993 (UMDAC)

Länsstyrelsernas prognoser for perioden 1992-2000 innebär för
byggnadsindustrins del en årlig minskning med -1,4 %. Sammantaget
för hela perioden betyder detta ett sysselsättningsbortfåll med ca
-36 000 personer.

Ser man till prognoserna från ett regionalt perspektiv kan konstateras
att sektorns sysselsättning väntas minska kraftigt i flertalet riksområden
och det är endast Sydsverige som väntas få en mer dämpad minskning
(se tabell 11).

Även för stödområdenas del förutses en kraftig och relativt likartad
minskning av byggnadsindustrins sysselsättning. Stödområde 2 beräknas
dock få en något större minskning än övriga stödområden.

För länens del betyder prognoserna att Uppsala och Kristianstads län
kommer att få den största minskningen relativt sett med drygt 3 % per
år. Flertalet län beräknas få en betydande sysselsättningsnedgång och
det är endast i Malmöhus län som minskningen beräknas bli mycket
liten (se tabell 10 i bilaga 1:1).

3.5 Varuhandel

År 1991 var ca 502 000 personer sysselsatta inom sektorn varuhandel,
vilket motsvarade ca 12 % av den totala sysselsättningen. Under perio-
den 1987-1991 minskade antalet sysselsatta inom varuhandeln mycket
svagt. Varuhandeln brukar delas upp i detaljhandel och partihandel
varav den förra svarar för omkring 60 % av sektorns sysselsättning.

209

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

Under perioden 1987-1991 har sysselsättningen inom partihandeln ökat Prop. 1993/94:140
med drygt en procent årligen medan den inom detaljhandeln minskat Bilaga 1
med närmare en procent per år. Enligt SCB:s arbetskraftsundersök-
ningar har sysselsättningen minskat med ca 44 000 personer eller med
ca 8 % mellan 3:e kvartalet 1991 och 1993. Könsfördelningen inom
sektorn är förhållandevis jämn.

Varuhandeln är liksom byggnadsindustrin förhållandevis jämnt för-
delad över landet. Sysselsättningsutvecklingen under perioden
1987-1991 kännetecknas dock av en relativt olikartad utveckling mellan
olika delar av landet. Bland riksområdena kan konstateras att Stock-
holms län och Mellersta Norrland haft den mest ogynnsamma sysselsätt-
nings- utvecklingen med en årlig minskning med omkring en procent.
Fyra av riksområdena har haft en svag tillväxt av sektorns sysselsättning
medan resterande två riksområden haft en svag minskning eller stagna-
tion av antalet sysselsatta (se tabell 12).

TABELL 12 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM VARUHANDEL INOM

RIKS-OCH STÖDOMRÅDEN UNDER PERIODEN 1986 -2000

RIKSOMRÅDEN/
STÖDOMRÅDEN

Antal sysselsatta inom varuhande

2000

% per år :

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

1987-
1991

1992-
2000

Stockholms län(AB)

135788

130229

14,2

136000

-0,8

0,5

Östra Mellansverige(CDETU)

69617

69511

10

71176

0

0,3

Småland med öarna(FGHI)

40044

41100

10,6

40360

0,5

-0,2

Sydsverige(KLM)

70901

71540

12,2

68313

0,2

-0,5

Västsverige(NOPR)

101103

103808

12,3

110514

0,5

0,7

Bergslagen(SWX)

42470

41974

10,2

41195

-0,2

-0,2

Mellersta Norrland(YZ)

20080

19011

9,9

18341

-1,1

-0,4

Norra Norrland(ACBD)

24189

24495

9,7

25030

0,3

0,2

Stödområde 1

7577

7053

8,6

7075

-1,4

0

Stödområde 2

16619

16216

8,6

15437

-0,5

-0,5

Stödområde 1 + 2

24196

23269

8,6

22512

-0,8

■0,4

Tillfälligt stödområde

19865

19091

8,8

18608

-0,8

-0,3

Utanför stödområde 1 + 2

479996

477729

11,9

487707

-0,1

0,2

RIKET

504192

501668

11.7

510929

-0.1

0.2

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödområde.

Källor: ÅRSYS för år 1986 och 1991ISCB) samt länsstyrelsernas prognoser från
våren 1993 (UMDAC)

När det gäller stödområdena så har sysselsättningen inom varuhan-

deln

minskat klart inom samtliga typer av områden. Nedgången har varit
störst inom stödområde 1 med ca 1,4 % per år och minst inom stödom-
råde 2 med 0,5 % per år. Utanför stödområdena har sektorns sysselsätt-
ning inte förändrats nämnvärt (se tabell 12).

Bland länen har sysselsättningen inom varuhandeln utvecklast mest

ogynnsamt i Västemorrlands län med en årlig minskning på -1,4 %                210

under perioden 1987-1991. Även Stockholms och Värmlands län har

haft en förhållandevis ogynnsam sysselsättningsutveckling inom sektorn. Prop. 1993/94:140
Den mest gynnsamma utvecklingen har Hallands län haft under denna Bilaga 1
period (se tabell 11 i bilaga 1:1).

Länsstyrelsernas prognoser innebär för varuhandelns del en mycket
svag tillväxt under perioden 1992-2000. Regionalt är bilden splittrad
med en förväntad nedgång av sysselsättningen i omkring hälften av
länen och en mer nämnvärd tillväxt i sex län. Den klart största ök-
ningen av sektorns sysselsättning väntas, liksom under perioden
1987-1991, ske i Hallands län (se tabell 11 i bilaga 1:1).

3.6 Samfärdsel, post och tele

Inom sektom samfärdsel, post och tele sysselsattes år 1991 omkring
293 000 personer, vilket motsvarade ca 7 % av den totala sysselsätt-
ningen. Under perioden 1987-1991 minskade sysselsättningen inom
sektom mycket svagt. Sektorns andel av sysselsättningen i länen varie-
rar mellan 5-9 %. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar har antalet
sysselsatta inom denna sektor minskat med ca 39 000 personer eller
med ca 14 % mellan det 3:e kvartalet 1991 och 1993. Omkring var
tredje sysselsatt inom denna sektor är kvinnor.

Under perioden 1987-1991 minskade sektorns sysselsättning svagt i
Västsverige och Bergslagen medan den i riksområdet Smäland med
öama ökade klart. Även Mellersta Norrland hade en viss sysselsätt-
ningstillväxt inom sektom (se tabell 13).

TABELL 13 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM SAMFÄRDSEL. POST O. TELEV.
INOM RIKS-OCH STÖDOMRÅDEN UNDER PERIODEN 1986 2000

RIKSOMRÅDEN/
STÖDOMRÅDEN

Antal sysselsatta inom samf.,post-o.tele % per år :

1986

1991

and.tot.

syss.(%)

2000

1987-

1991

1992-
2000

Stockholms län(AB)

81590

81165

8,8

89000

-0,1

1

Östra Mellansverige(CDETU)

37500

37694

5,4

39178

0,1

0,4

Småland med öarna(FGHI)

20527

22057

5,7

21520

1,4

-0,3

Sydsverige(KLM)

38087

38550

6,6

39271

0,2

0,2

Västsverige(NOPR)

58504

55886

6,6

57141

-0,9

0,2

Bergslagen(SWX)

24772

24364

5,9

24410

-0,3

0

Mellersta Norrland(YZ)

14650

15089

7,9

13966

0,6

-0,9

Norra Norrland(ACBD)

18994

18097

7,2

17470

-1

-0,4

Stödområde 1

6603

6035

7,3

5850

-1,8

jO,3

Stödområde 2

10867

10565

5,6

9711

■0,6

-0,9

Stödområde 1 + 2

17470

16600

6,1

15561

-1

-0,7

Tillfälligt stödområde

11349

11099

5,1

10737

-0,4

-0,4

Utanför stödområde 1+2

277154

275986

6,9

286045

-0,1

0,4

RIKET

294624

292902

6.8

301956

-0,1

0.3

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödområde.

Källor: ÅRSYS för är 1986 och 199KSCB) samt länsstyrelsernas prognoser från
våren 1993 (UMDAC)

211

Ser man till den länsvisa utvecklingen under samma period så ökade
antalet sysselsatta inom sektom klart i Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs
och Västmanlands län. En lika klar minskning av sysselsättningen
skedde samtidigt i Uppsala, Göteborgs- och Bohus och Gävleborgs län
(se tabell 12 i bilaga 1:1).

Länsstyrelsernas prognoser innebär för sektom samfärdsel, post och
tele en ökning av sysselsättningen med 0,3 % per år under perioden
1992-2000. Sammantaget betyder detta en ökning med ca 9 000 perso-
ner. Den mest gynnsamma utvecklingen av sysselsättningen väntas ske
i Östra Mellansverige men även i Syd- och Västsverige väntas en viss
tillväxt. Den mest ogynsamma förändringen beräknas ske i Mellersta
Norrland med en årlig minskning med knappt en procent. Även i Små-
land med öama och i Norra Norrland väntas en liten reduktion av
antalet sysselsatta (se tabell 13).

3.7 Privata tjänster

Sektom privata tjänster utmärks bl.a. av att den består av en rad mycket
heterogena verksamheter samt att den i mycket hög grad är lokaliserad
till storstadsregionerna och vissa större orter. År 1991 sysselsattes ca
708 000 personer inom denna sektor, vilket motsvarade ca 17 % av den
totala sysselsättningen. Sektoms sysselsättningsandel har ökat från 14 %
år 1986 och har alltmer kommit att närma sig industrins andel på 21 %.
En del av denna ökning beror på att verksamheten som tidigare räknats
till industrisektorn hänförts till privata tjänster.

Under perioden 1987-1991 ökade antalet sysselsatta inom privata
tjänster med 2,6 % per år, vilket innebar att denna sektor hade samma
kraftiga tillväxt som byggnadsindustrin. Sammantaget ökade antalet
sysselsatta inom privata tjänster med ca 85 000 personer under denna
period.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

212

TABELL 14 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM PRIVATA TJÄNSTER INOM Prop. 1993/94:140

RIKS-OCH STÖDOMRÅDEN UNDER PERIODEN 1986-2000 Bilagal

RIKSOMRÅDEN/
STÖDOMRÅDEN

Antal sysselsatta inom

privata tjänster

% per år :

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

2000

1987-

1991

1992-

2000

Stockholms län(AB)

210209

234650

25,5

254500

2,2

0.9

Östra Mellansverige(CDETU)

86446

98346

14,1

113020

2,6

1,6

Småland med öarna(FGHI)

39826

47645

12,3

49541

3,7

0,4

Sydsverige(KLM)

73076

84578

14,4

89135

3

0,6

Västs verige(NOPR)

110235

126113

14,9

140056

2,7

1,2

Bergslagen(SWX)

48353

55280

13,5

63391

2,7

1,5

Mellersta Norrland(YZ)

23244

26383

13,7

29071

2,6

1,1

Norra Norrland(ACBD)

31162

34697

13,7

36935

2,2

0,7

Stödomräde 1

9367

10698

13

11355

2,7

0,7

Stödområde 2

20120

23271

12,3

25762

3

1,1

Stödområde 1+2

29487

33969

12,5

37117

2,9

1

Tillfälligt stödområde

22470

25159

11,6

28610

2,3

1,4

Utanför stödområde 1+2

593064

672936

16,8

737712

2,6

1

RIKET

622551

707692

16.5

775649

2.6

1

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.

Källor: ÄRSYS för är 1986 och 199KSCB) samt länsstyrelsernas prognoser frän
vären 1993 (UMDAC)

Regionalt sett har sysselsättningen inom sektorn ökat kraftigt i de
flesta delar av landet. Bland länen har tillväxttakten varierat mellan 2
och 4 % per år (se tabell 14).

Sektorns regionala koncentration till storstadsområdena och större
orter har dock medfört att den kraftiga sysselsättningstillväxten än mer
ökat den regionala obalansen gentemot övriga delar av landet. Detta
återspeglas bl.a. av att närmare hälften av sektorns totala sysselsätt-
ningstillväxt under perioden 1987-1991 skedde i de tre storstadslänen
(se tabell 13 i bilaga 1:1).

Länsstyrelsernas prognoser innebär for sektorn privata tjänster att
sysselsättningen kommer att öka med en procent per år fram till sekel-
skiftet. Jämfört med perioden 1987-1991 är det dock fråga om en vä-
sentligt lägre tillväxttakt. Sammantaget för perioden 1992-2000 beräk-
nas sektorns sysselsättning öka med ca 68 000 personer. Hälften av
denna ökning väntas ske i de tre storstadslänen.

Ser man till prognoserna för de åtta riksområdena så kan konstateras
att Östra Mellansverige och Bergslagen vänats få den mest gynnsamma
utvecklingen av sektorns sysselsättning med en årlig tillväxt på omkring
en och en halv procent. Den svagaste tillväxten väntas ske i Småland
med öama (se tabell 14).

Prognoserna för länen innebär att antalet sysselsatta inom privata
tjänster väntas fortsätta att öka i samtliga län med undantag för Väst-
manlands län där sysselsättningen beräknas ligga kvar kring 1991 års
nivå och för Jönköpings län som vänts få en svag minskning (se tabell
13 i bilaga 1:1).

213

3.8 Den offentliga sektorn

År 1991 sysselsattes ca 1 410 000 personer inom sektorn offentlig
förvaltning och tjänster, vilket motsvarade ca 33 % av den totala syssel-
sättningen i landet. Var tredje sysselsatt återfanns således inom denna
sektor, vilken haft en mycket kraftig sysselsättningstillväxt under såväl
1970- som 1980-talet. År 1970 fanns omkring 19 % av de sysselsatta
inom denna sektor. Under perioden 1987-1991 ökade antalet sysselsatta
inom denna sektor med 0,7 % per år, vilket var väsentligt lägre än
under 1970- och 1980-talet. Sammantaget ökade sysselsättningen inom
sektorn med ca 49 000 personer under perioden 1987-1991. Enligt
SCB:s arbetskraftsundersökningar har antalet sysselsatta inom denna
sektor minskat med ca 5 % eller med ca 81 000 sysselsatta mellan det
3:e kv. 1993 och 1991. Ett trendbrott tycks således ha skett beträffande
sysselsättningutvecklingen inom denna sektor. Drygt 70 % av de syssel-
satta inom den offentliga sektorn är kvinnor.

Från ett regionalt perspektiv kan allmänt konstateras att sysselsätt-
ningen inom denna sektor, till skillnad mot den inom privata tjänster, är
förhållandevis jämnt fördelad över landet. Detta har i sin tur haft stor
betydelse för att upprätthålla den regionala balansen i olika delar av
landet. Om trenden med en minskande sysselsättning inom sektorn
fortsätter riskerar den regionala balansen att försämras. Om detta sker
och i vilken utsträckning är beroende av vilka delar som kommer att
minska mest och hur de är regionalt fördelade.

Under perioden 1987-1991 ökade sysselsättningen inom den offent-
liga sektorn med omkring en procent per år i flertalet riksområden.
Undantaget var Stockholms län där sysselsättningen minskade med
omkring en halv procent per år. Minskningen i detta område förklaras
främst av sysselsättningsminskningar inom försvarsmakten (se tabell
15).

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

214

TABELL 15 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM OFFENTLIG FÖRV.O.TJÄNSTER Prop. 1993/94:140

INOM RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN UNDER PERIODEN 1986 - 2000 Bilaga 1

RIKSOMRÅDEN/
STÖDOMRÅDEN

Antal sysselsatta inom offentlig förv.o.tj.

% per år

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

2000

1987-
1991

1992-
2000

Stockholms län(AB)

279399

276013

30

288200

-0,2

0,5

Östra Mellansverige(CDETU)

234998

243962

35,1

239593

0,8

-0,2

Småland med öarna(FGHI)

113881

120106

31

114800

1,1

-0,5

Sydsverige(KLM)

183033

192903

32,9

185320

1,1

-0,4

Västsverige(NOPR)

252901

267617

31,7

255298

1,1

-0,5

Bergslagen(SWX)

134796

141092

34,4

133202

0,9

-0,6

Mellersta Norrland(YZ)

67309

70097

36,5

65914

0,8

-0,7

Norra Norrland(ACBD)

95188

98630

39,1

91510

0,7

-0,8

Stödområde 1

31395

30787

37,4

28685

-0,4

■0,8

Stödområde 2

60122

63352

33,5

58982

1,1

-0,8

Stödområde 1 + 2

91517

94139

34,7

87667

0,6

-0,8

Tillfälligt stödområde

70849

73297

33,7

67913

0,7

-0,8

Utanför stödområde 1 + 2

1269988

1314547

32,8

1284320

0,7

-0,3

RIKET

1361505

1410420

32,9

1373837

0,7

-0,3

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.

Källor: ÅRSYS för är 1986 och 1991ISCB) samt länsstyrelsernas prognoser frän
våren 1993 (UMDAC)

Inom stödområde 1 minskade sysselsättningen inom den offentliga
sektorn med knappt en halv procent eller ca 120 arbetstillfällen per år
under perioden 1987-1991. Inom stödområde 2 ökade sysselsättningen
något mer relativt sett än i det tillfälliga stödområdet och utanför stöd-
området (se tabell 15).

Ser man på den länsvisa utvecklingen under samma period så var det
endast i tre län som sysselsättningen inom den offentliga sektorn inte
ökade. Dessa var Stockholms och Gotlands län med en svag minskning
samt Norrbottens län med en oförändrad sysselsättningsnivå. Den stör-
sta tillväxten hade samtidigt Kristianstads och Hallands län med om-
kring 2 % per år (se tabell 14 i bilaga 1:1 samt figur 14 i bilaga 1:3).

Ser man till sektorns utveckling inom ovannämnda 111 lokala arbets-
marknader kan noteras att sysselsättningen minskat i 20 av dessa medan
den ökat inom de övriga under perioden 1987-1991. De största minsk-
ningarna relativt sett har i nämnd ordning skett i Perstorps, Arjeplogs,
Överkalix, Pajalas, Kristinehamns, Markaryds, Gällivares, Strömsunds,
Övertomeås, Härnösands, Arvidsjaurs och Kirunas lokala arbetsmarkna-
der. Minskningen inom den offentliga sektorn bland dessa har varierat
mellan 1,0 % och 3,6 % per år (se figur 15 i bilaga 1:3).

Bland den stora grupp arbetsmarknader som haft en tillväxt av sek-
torns sysselsättning har denna i nämnd ordning varit störst i Strömstads,
Gnosjös, Falkenbergs, Vimmerbys, Hofors, Sunnes, Ljungbys, Malan-
das, Uddevallas, Lysekils, Eksjös, Gislaveds, Ömsköldsviks, Malungs,
Säffles, Hyltes, Årjängs, Skellefteås, Kramfors, Laxås, Lidköpings,

215

Halmstads och Hässleholms lokala arbetsmarknader. Bland dessa har
ökningen varierat mellan 2,0 % och 3,6 % per år.

Länsstyrelsernas prognoser for sysselsättningen inom den offentliga
sektorn innebär en mycket svag minskning under perioden 1992-2000.
I sex av de åtta riksområdena betyder prognoserna en förhållandevis
klar sysselsättningsminskning. I östra Mellansverige väntas en mindre
nedgång medan prognosen for Stockholms län innebär en tillväxt med
omkring en halv procent per år (se tabell 15).

Ser man till prognoserna for sektorn i enskilda län kan konstateras att
sysselsättningen väntas minska i 20 av dessa och då mest i Örebro,
Västmanlands och Norrbottens län. I dessa län uppgår minskningen till
omkring en och en halv procent per år. Stockholms, Uppsala och Öster-
götlands län väntas få den mest gynnsamma utvecklingen med en årlig
tillväxt av antalet sysselsatta med närmare en halv procent (se tabell 14
i bilaga 1:1).

4 Utbildningsstrukturen

En faktor som har stor betydelse for att näringslivets utveckling i olika
delar av landet är arbetskraftens kompetens och utbildningsnivå. För att
belysa vissa regionala skillnader som idag föreligger mellan länen vad
gäller utbildningsnivå redovisas i tabell 15 i bilaga 1:1 hur andelarna av
befolkningen i resp, län som har gymnasial- eller eftergymnasial
utbildning av olika längd eller forskarutbildning.

Som framgår av denna tabell är andelen som endast har högst 2-årig
gymnasial utbildning 40 % i skogslänen medan den i storstadslänen
resp, gruppen övriga län är ca 28 % resp ca 32 %. När det gäller gym-
nasial utbildning längre än 2 år har storstadslänen med en andel på
15 % en något högre andel än skogslänen och gruppen övriga län som
har ungefar samma andel.

Ser man till den del av befolkningen som har eftergymnasial utbild-
ning som är kortare än 3 år så har storstadslänen och skogslänen en
något högre andel än övriga län. Beträffande eftergymnasial utbildning
som är minst 3 år uppvisar däremot storstadslänen med 11 % en klart
högre andel än de båda övriga grupperna av län som båda har en andel
på 7 %. När det gäller skillnaderna mellan enskilda län beträffande
denna utbildning så har Stockholms, Uppsala samt Göteborgs- och
Bohus län de högsta andelarna med 10-12 % och Gävleborgs län den
lägsta med 5 %.

Den del av befolkningen som har genomgått forskarutbildning är
närmast av marginell betydelse rent andelsmässigt och det är endast i
län med universitet dvs. Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs-
och Bohus samt Västerbottens län där andelen når upp till 1-2 % av
befolkningen inom åldersgruppen 16-74 år.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

216

5 Sysselsättningsgraderna

5.1 Sysselsättningsgraderna inom åldersgruppen 16-64 år

År 1991 var sysselsättningsgraden dvs. antalet förvärvsarbetande av
befolkningen inom åldersgruppen 16-64 år i hela landet 77,8 %,vilket
kan jämföras med en andel på 82,5 % år 1986. Sysselsättningsgraden
har således sjunkit påtagligt sedan mitten av 1980-talet. Minskningen
beror främst på att männens sysselsättningsgrad minskat med närmare
fyra procentenheter medan den för kvinnor endast sjunkit med omkring
en halv procentenhet.

Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar för det 3:e kvartalet 1991
och 1993 har sysselsättningsgraden fortsatt att minska för åldersgruppen
16-64 år med närmare nio procentenheter, vilket innebär att en för-
hållandevis dramatisk minskning av sysselsättningsgraden skett under de
senaste åren. Samma undersökningar visar att männens sysselsättnings-
grad minskat med omkring tio procentenheter och kvinnornas med drygt
sju procentenheter. Under de senaste åren har således även kvinnornas
sysselsättningsgrad minskat dramatiskt, vilket till stor del förklaras av
nedskärningar inom den offentliga sektorn där andelen förvärvsarbetan-
de kvinnor är mycket hög.

På regional och lokal nivå saknas tyvärr en heltäckande aktuell och
tillförlitlig statistik över sysselsättningsgraden varför den regionala
redovisning som görs här måste begränsas till perioden t.o.m. år 1991.

Ser man till sysselsättningsgraden i de åtta landsdelar som riksom-
rådena representerar kan bl.a. konstateras att Stockholms län hade högst
sysselsättningsgrad med 79,1 % och Norra Norrland lägst med 76,2 %
år 1991. Skillnaderna blir dock väsentligt större, som framgår av tabell
00, om man ser på sysselsättningsgraderna inom olika stödområden.
Inom stödområde 1 var sysselsättningsgraden detta år 72,5 % och inom
stödområde 2 75,3 % medan den utanför dessa områden var 78,1 %.
Skillnaderna i sysselsättningsgrad blir givetvis ännu större på lägre
regionala nivåer (se tabell 16).

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

217

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

TABELL 16 : SYSSELSÄTTNINGSGRADER INOM RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN
ÅREN 1986, 1991 OCH 2000 (%)

RIKSOMRÅDE/            Syss.m. + kvi. 16-64 it Syss. män 16 -64 it Syss. kvinn. 16-64 är

STÖDOMRÅDE

1986

1991

2000

1986

1991

2000

1986

1991

2000

Stockholms län(AB)

82,4

79,3

77,2

83,2

79,1

77,1

81,6

79,5

77,3

Östra Mallansvariga(CDETU)

79,6

77,6

76,6

82,5

79

78,4

76,7

76,2

74,8

Småland med öarna(FGHI)

80,6

79,2

77,6

84,3

81,2

79,9

76,8

77

75,2

Sydsverige! KLM)

78,4

76,1

72

81,4

77,4

73,4

75,4

74,7

70,6

Västsverige(NOPR)

80,4

78

77,4

83,3

79,3

78,7

77,5

76,7

76,1

Bergslagen(SWX)

78,7

77

76,1

81,9

78,1

76,8

75,4

75,8

75,4

Mellersta Norrland(YZ)

79,2

78,2

74,2

81,1

78,3

75,3

77,2

78

73

Norra Norrland(ACBD)

78,2

76,2

72,5

80

76,3

73,5

76,3

76,2

71,5

Stödomräde 1

74,5

72,5

69,9

76,4

71,9

69,9

72,4

73,1

69,8

Stödområde 2

77,3

75,3

74,2

80,8

76,4

75,5

73,6

74,1

72,8

Stödområde 1 + 2

76,4

74,4

72,8

79,4

75

73,7

73,2

73,8

71,9

Utanför stödomr.1 + 2

80,3

78,1

65,3

82,8

79

66,7

77,9

77,1

63,9

RIKET

80,1

77.8

75,9

82.5

78,8

77

77,5

76,9

74,8

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.

Källor: ÅRSYS för är 1986 och 199KSCB) samt länsstyrelsernas prognoser frän
vären 1993 (UMDAC)

Bland länen varierade sysselsättningsgraden år 1991 från 74,3 % i
Norrbottens län till 80,1 % i Skaraborgs län. Det skiljde således när-
mare sex procentenheter mellan dessa båda län (se tabell 16 i bilaga 1:1
samt figur 16 i bilaga 1:3).

Ser man på sysselsättningsgraden år 1991 i ovannämnda 111 lokala
arbetsmarknader kan bl.a. konstateras att denna varierade från 60,7 %
i Haparandas lokala arbetsmarknad till 83,8 % i Gnosjös lokala arbets-
marknad. Sysselsättningsgraden i Haparanda låg hela sjutton procenten-
heter under riksgenomsnittet detta år (se figur 17 i bilaga 1:3). När det
gäller sysselsättningsgraden i enskilda kommuner hänvisas till tabell 4 i
bilaga 1:2 samt till figur 18 i bilaga 1:3.

5.2 Sysselsättningsgraden bland män

Som tidigare konstaterats har männens sysselsättningsgrad sjunkit
förhållandevis mycket under senare år. Minskningen av antalet arbets-
tillfällen inom byggnads- och tillverkningsindustrin har i särskilt hög
grad drabbat männen.

Som framgår av tabell 16 så uppgick männens sysselsättningsgrad
inom åldersgruppen 16-64 år till 71,9 % i stödområde 1 och till 76,4 %
i stödområde 2 medan andelen var 79,0 % utanför dessa båda stödom-
råden år 1991 (se tabell 17).

Bland män inom åldersgruppen 20-29 år var sysselsättningsgraden
något högre än for åldersgruppen 16-64 år och här kan noteras att
stödområde 2 nästan hade samma andel sysselsatta yngre män som
området utanför stödområde 1 och 2. De äldre männen inom främst

stödområden 1 har således en väsentligt sämre situation än de yngre. Prop. 1993/94:140
Sysselsättningsgraden bland dessa i stödområde 1 låg med 69,9 % hela Bilaga 1
nio procentenheter lägre än bland äldre män utanför stödområdena.

TABELL 17 : SYSSELSÄTTNINGSGRADER BLAND YNGRE PERSONER INOM

RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN ÅREN 1986, 1991 OCH 2000 (%)

RIKSOMRÅDE/             Syss. m. +kvi.20-29 år Syss. män 20-29 är Syss. kvinn. 20-29 år

STÖDOMRÅDE

1986

1991

2000

1986

1991

2000

1986

1991

2000

Stockholms län(AB)

83

78,5

70,3

82,8

77,9

69,5

83,3

79,2

71,2

Östra Mellansverige(CDETU)

81,4

76,8

76,6

82,1

76,7

76,7

80,7

76,9

76,6

Småland med öarna(FGHI)

83

79

78,1

84,4

79,8

78,9

81,4

78,2

77,3

Sydsverige(KLM)

78,9

74,5

67,3

79,5

74,4

67,8

78,2

74,5

66,7

Västs verige(NOPR)

82,2

78,1

76,7

82,9

78,3

76,8

81,5

77,8

76,5

Bergslagen(SWX)

82,6

77,3

75,9

83,4

77

76,6

81,8

77,8

75,2

Mellersta Norrland(YZ)

82,3

78

75,6

81,9

76,4

75,9

82,6

79,7

75,3

Norra Norrland(ACBD)

79,9

75,5

73,6

80,3

74,5

73,9

79,5

76,6

73,3

Stödområde 1

78,6

74,3

74,4

79

72,1

73,8

78

76,9

75,1

Stödområde 2

83

77,4

76,3

84,1

76,5

76,8

81,7

78,3

75,8

Stödområde 1 + 2

81,5

76,4

75,7

82,4

75,2

75,8

80,6

77,9

75,6

Utanför stödomr. 1 + 2

81,8

77,4

64,5

82,2

77,2

65,2

81,3

77,5

63,9

RIKET

81,8

77,3

73,8

82,3

77.1

73,9

81,3

77,5

73,6

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödområde.

Källor: ÅRSYS för år 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser från
våren 1993 (UMDAC)

Bland länen varierade sysselsättningsgraden bland män, 16-64 år, år
1991 mellan 82,5 % i Skaraborgs län och 74,3 % i Norrbottens län.
Det skillde således drygt åtta procentenheter mellan dessa båda län (se
tabell 16 i bilaga 1:1).

5.3 Sysselsättningsgraden bland kvinnor

Enligt arbetskraftsundersökningama har kvinnornas sysselsättnings-
grader sjunkit förhållandevis mycket efter år 1991. I detta fall är det
såväl nedskärningar inom den offentliga sektorn som effekter av lågkon-
junkturen inom olika branscher som förorsakat minskningen.

Av tabell 16 framgår att kvinnornas sysselsättningsgrad inom ålders-
gruppen 16-64 år inom stödområde 1 resp. 2 låg fyra resp, tre pro-
centenheter lägre än vad den gjorde i området utanför stödområde 1 och
2 år 1991. Kvinnornas sysselsättningsgrad inom stödområde 1 låg drygt
en procentenhet högre än vad den gjorde för männen. Bland yngre
kvinnor inom åldersgruppen 20-29 år ligger sysselsättningsgraden inom
stödområdena inte särskilt mycket lägre än vad den gör utanför dessa
områden. Dessutom ligger de yngre kvinnornas sysselsättningsgrad
högre än vad den gör för männen inom såväl stödområde 1 som 2.
Detta torde främst bero på detta områdes låga industrialiseringsgrad och
förhållandevis väl utbyggda offentliga sektor (se tabell 17).

De äldre kvinnorna inom stödområdena har liksom de äldre männen Prop. 1993/94:140
en väsentligt sämre sysselsättningssituation än de yngre. Inom såväl Bilaga 1
stödområde 1 som 2 var de äldre kvinnornas sysselsättningsgrad om-
kring sju procentenheter lägre än i området utanför dessa stödområden
(se tabell 18).

TABELL 18 : SYSSELSÄTTNINGSGRADER BLAND ÄLDRE PERSONER INOM

INOM RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN ÄREN 1986. 1991 OCH 2000 (%l

RIKSOMRÅDE/             Syss.m. + kvi .45-64 år Syss.män 45 -64 år Syss.kvinn.45-64 år

STÖDOMRÅDE

1986

1991

2000

1986

1991

2000

1986

1991

2000

Stockholms län(AB)

82,2

82,6

82,6

85

83,2

83,3

79,5

81,9

81,9

Östra Mellansverige(CDETU)

77,6

79,8

77,6

83,7

83,3

81,5

71,6

76,3

73,7

Småland med öarna(FGHI)

79,3

81,4

79,1

86

85,4

83,2

72,7

77,5

74,9

Sydsverige(KLM)

77,3

78,2

75,9

83,3

81,5

78,5

71,5

74,9

73,4

Västsverige(NOPR)

78,2

79,6

79,4

83,8

82,3

81,8

72,6

76,9

77

Bergslagen(SWX)

74,5

76,9

76,5

80,6

80,1

78,4

68,4

73,6

74,7

Mellersta Norrland(YZ)

76

79,1

74,8

80,4

81,1

77,4

71,6

77

72,2

Norra Norrland(ACBD)

75,8

76,3

72,7

79,8

77,5

74,3

71,7

75

70,9

Stödomräde 1

70,7

69,9

67,7

74

69,9

68,5

67,1

70

66,7

Stödområde 2

72,3

73,7

74

78,5

77

76,5

66,1

70,4

71,4

Stödområde 1 + 2

71,8

72,5

72

77,1

74,7

74

66,4

70,3

69,9

Övriga riket

78,7

80,2

67,3

83,9

82,8

69,9

73,6

77,6

64,7

RIKET

78,2

79,7

78.3

83,4

82,2

80.7

73

77.1

75,9

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödområde.

Källor: ÅRSYS för år 1986 och 1991ISCB) samt länsstyrelsernas prognoser från
våren 1993 (UMDAC)

Bland länen varierade sysselsättningsgraden bland kvinnor, 16-64 år,
år 1991 mellan 79,5 % i Stockholms län och 73,6 % i Blekinge län.
Det skillde således närmare sex procentenheter mellan dessa båda län
(se tabell 16 i bilaga 1:1).

5.4 Länsstyrelsernas prognoser

Länsstyrelsernas prognoser innebär för sysselsättningsgraden fram till år
2000 en minskning för båda könen inom åldersgruppen 16-64 år med
närmare två procentenheter till 75,9 %. För männen inom denna ålders-
grupp förutses en minskning från 78,8 % år 1991 till 77,0 % år 2000
och för kvinnorna en minskning från 76,9 % till 74,8 % (se tabell 16).

Regionalt sett innebär länsstyrelsernas prognoser att sysselsättnings-
graden år 2000 kommer att ha minskat för båda könen inom ålders-
gruppen 16-64 år i samtliga riksområden med undantag för Stockholms
län där denna väntas ligga kvar på 1986 års nivå på 82,6 %. Den lägsta
sysselsättningsgraden vid sekelskiftet kommer enligt dessa prognoser att
finnas i Norra Norrland med 72,7 %, vilket är närmare sex procenten-
heter under den nivå som prognosticerats för landet som helhet (se
tabell 16).

För stödområdenas del innebär prognoserna att sysselsättningsgraden
kommer att minska med närmare tre procentenheter till 69,9 % i stöd-
område 1 medan stödområde 2 väntas få en minskning med omkring en
procentenhet till 74,2 %. Utanför stödområdena väntas minskningen bli
omkring två procentenheter (se tabell 16).

När det gäller prognoserna för enskilda län hänvisas till tabell 16 i
bilaga 1:1.

6 Arbetsmarknadssituationen - arbetslöshet och
åtgärder

De senaste åren har inneburit en dramatisk försämring av arbetsmark-
nadssituationen i de flesta delar av landet. Under 3:e kvartalet 1993
uppgick den öppna arbetslösheten enligt AMS till ca 460 000 personer
eller 8,4 % av befolkningen inom åldersgruppen 16-64 år och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfattade ca 118 000 personer eller
2,2 %. Som jämförelse kan nämnas att den öppna arbetslösheten under
samma kvartal 1991 resp 1992 uppgick till ca 3,0 % resp. 5,6 %.

Av tabell 19 framgår bl.a. hur den öppna arbetslösheten och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna varierade inom olika riks- och stöd-
områden under det 3:e kvartalet 1993. Som framgår av tabellen avvek
inte arbetslöshetsnivån eller andelen personer i åtgärder särskilt mycket
från riksgenomsnittet inom de olika riksområdena. Mellersta Norrland
avvek mest åt det negativa hållet med en sammanlagd nivå på öppet
arbetslösa och personer i åtgärder som låg drygt två procentenheter över
riksgenomsnittet på 10,6 %. Stockholms län avvek ungefär lika mycket
från detta riksgenomsnitt åt det positiva hållet. Jämfört med det 3:e
kvartalet 1991 har den öppna arbetslösheten nästan tredubblats i samt-
liga riksområden.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

221

TABELL 19 : ARBETSLÖSHET OCH PERSONER I ÅTGÄRDER INOM RIKS-        Prop. 1993/94:140

OCH STÖDOMRÅDEN UNDER 3:e KV. 1991 - 1993              Bilaga 1

RIKSOMRÅDE/
STÖDOMRÅDE

Arbetslösa
1991

3:e kv.(%)

Antal arb.
3:e kv.1993

Antal i ätg.** S:a arb.o. ätg.

andel •

(%)

1992

1993

3:e kv.1993

3:e kv.1993

Stockholms län(AB)

2,13

4,40

7,18

78556

16075

94631

8,65

Östra Mellansveriga(CDETU)

2,95

5,84

8,50

78753

20543

99296

10,72

Småland med öarna(FGHI)

2,90

5,64

8,01

38299

11151

49450

10,34

Sydsverige(KLM)

3,08

5,39

8,53

65876

16539

82415

10,67

Västsverige(NOPR)

3,20

5,77

9,01

97556

23395

120951

11,17

Bergslagen(SWX)

3,64

6,39

9,19

48459

15183

63642

12,07

Mellersta Norrland(YZ)

3,48

6,45

8,66

21010

9866

30876

12,73

Norra Norrland(ACBD)

3,87

6,46

9,42

31042

8816

39858

12,09

Stödomräde 1

5,25

7,54

10,64

12334

4403

16737

14,43

Stödomräde 2

3,84

6,47

8,94

22486

12449

34935

13,89

Stödomräde 1 + 2

4,28

6,81

9,48

34820

16852

51672

14,06

Utenför stödomr.1 + 2

2,90

5,48

8,36

423936

101351

525287

10,36

RIKET

3,00

5.58

8,43

459546

118203

577749

10,60

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.

*av befolkn. 16-64 är

••avser beredskapsarbete, ungdomspraktik, amu, utbildningsvikariat samt arbetslivsutveckling (ALU)
Källa : AMS register över arbetsökande

Ser man till den sammanlagda nivån inom stödområdena så låg denna
under det 3:e kvartalet 1993 närmare fyra procentenheter över riks-
genomsnittet på 10,6 %. Inom stödområde 2 låg motsvarande nivå drygt
tre procentenheter högre än riksgenomsnittet. Nivån i området utanför
dessa båda stödområden låg strax under detta genomsnitt (se tabell 19).

Av tabell 17 i bilaga 1:1 och figur 26 och 27 i bilaga 1:3 framgår
bl.a. hur den öppna arbetslösheten och åtgärderna varierade mellan
länen under det 3:e kvartalet 1993. När det gäller den öppna arbetslös-
heten avvek inte länens nivåer särskilt mycket från riksgenomsnittet på

8,4 %. Mest avvek Norrbottens län med en arbetslöshet på ca 10,4 %.
När det gäller den sammanlagda nivån är avvikelserna från riksgenom-
snittet på 10,6 % inte heller särskilt stora. Mest avvek även här Norr-
bottens län med en närmare tre procentenheter högre nivå. Jämfört med
det 3:e kvartalet 1991 har den öppna arbetslösheten nästan tredubblats i
flertalet län.

Skillnaderna i arbetslöshetsnivåer och åtgärder blir dock väsentligt
större om man ser på dessa på kommunnivå. Den högsta öppna arbets-
lösheten under det 3:e kvartalet 1993 hade Pajala med 14,6 % av be-
folkningen inom åldersgruppen 16-64 år och den lägsta Bjurholm med
2,9 %. Om man till den öppna arbetslösheten även lägger de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna så hade Pajala även den högsta samman-
lagda nivån med 20,5 % och Danderyd den lägsta med 4,7 % (se tabell
5 i bilaga 1:2 samt figur 26 och 28 i bilaga 1:3).

222

6.1 Arbetslösheten bland män och kvinnor inom vissa ål- Prop. 1993/94:140
dersgrupper                                                      Bilaga 1

Som framgår av tabell 20 var männens arbetslöshetsnivåer högre än
kvinnornas i samtliga riksområden under det 3:e kvartalet 1993. Detta
gäller även bland yngre och äldre personer. Den högsta öppna arbets-
lösheten bland männen hade Bergslagen med närmare elva procent
medan kvinnorna hade högst arbetslöshet i Västsverige med åtta pro-
cent. Den lägsta arbetslösheten bland män resp, kvinnor hade Stock-
holms län med omkring åtta resp, sju procent.

TABELL 20 : ANDEL ARBETSLÖSA INOM RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN 3:E KV.1993
MED UPPDELNING PÅ KÖN OCH VISSA ÅLDERSGRUPPER (%)

RIKSOMRÅDE/
STÖDOMRÅDE

Arbetslösa
20 24 är

män (%)

55- år 16-64 år

Arbetslösa kvinnor (%)

20-24 år

55- år 16-64 år

Stockholms län(AB)

16,23

3,57

7,82

13,11

2,21

6,54

Östra Mellansverige(CDETU)

23,01

4,25

9,58

18,22

2,76

7,39

Småland med öarna(FGHI)

20,82

4,71

8,91

18,23

3

7,07

Sydsverige(KLM)

21,64

3,77

9,41

18,11

2,71

7,63

Västs verige(NOPR)

23,63

4,06

9,98

19,91

2,81

8,01

Bergslagen(SWX)

27,56

4,54

10,72

20,41

2,71

7,58

Mellersta Norrland(YZ)

26,07

4,32

10,38

18,58

2,53

6,85

Norra Norrland(ACBD)

26,31

4,61

11

19,59

2,55

7,73

Stödomräde 1

29,59

5,42

12,65

21,63

2,99

8,38

Stödområde 2

26,54

4,26

10,61

19,25

2,53

7,15

Stödområde 1 + 2

27,51

4,64

11,26

19,98

2,68

7,53

Utanför stödomr.1 + 2

21,89

4,08

9,34

17,66

2,66

7,35

RIKET

22.25

4,12

9,46

17,78

2,66

7,36

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.
Källa : AMS register över arbetssökande

Inom stödområdena är skillnaderna mellan männens och kvinnornas
arbetslöshetsnivåer ännu större. I stödområde 1 var denna skillnad drygt
fyra procentenheter och i stödområde 2 omkring tre och en halv pro-
centenhet. Utanför stödområdena var skillnaden omkring två procenten-
heter.

För båda könen gäller att arbetslösheten är väsentligt högre bland
yngre än bland äldre personer. Arbetslösheten bland yngre män var ca
22 %, vilket kan jämföras med arbetslöshet på ca 4 % bland äldre män.
Motsvarande nivåer bland kvinnor var ca 18 % resp, ca 7 %.

Arbetslösheten bland yngre män var högst i riksområdet Bergslagen
med ca 28 % och lägst i Stockholms län med ca 16 %. Övriga sex
riksområden hade samtidigt en arbetslöshet på ca 21 % eller högre.
Bland yngre kvinnor var arbetslösheten högst i Bergslagen med drygt
20 % och lägst i Stockholms län med ca 13 %. Inom de övriga riksom-
rådena varierade de yngre kvinnornas arbetslöshet mellan 18-20 %.

223

Arbetslösheten bland de yngre männen och kvinnorna inom stödom-
råde 1 uppgick till närmare 30 % resp, ca 22 %. Motsvarande nivåer
inom stödområde 2 var ca 27 % resp, ca 19 %. Utanför stödområdena
var dessa nivåer ca 22 % resp, ca 18 %.

Bland äldre män och kvinnor var arbetslösheten genomgående väsent-
ligt lägre och varierade inte heller lika mycket mellan riks- och stödom-
råden.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

7 Pendlingen

Pendlingen, dvs. antalet förvärvsarbetande som har sin arbetsplats i
annan kommun än där bostaden finns, ökade väsentligt mellan åren
1986 och 1991. Pendlingen över kommungräns har ökat från ca
960 000 till ca 1 065 000 personer eller med ca 11 %. Pendlingen över
länsgräns har ökat från ca 220 000 till ca 260 000 personer eller med ca
18 %. Pendlingen över kommungräns men ej länsgräns har samtidigt
ökat från ca 740 000 till ca 800 000 personer eller med ca 8 %.
Ökningen ägde i huvudsak rum fram till år 1989.

Även om pendlingen ökat varierar dess betydelse mycket mellan olika
delar av landet. Störst betydelse har pendlingen i mer tätbefolkade
områden där kommunernas yta är förhållandevis liten. I mer glest befol-
kade delar som t.ex. inre Norrland med ytstora kommuner är pendling-
en av väsentligt mindre omfattning. Detta hindrar dock inte att pend-
lingen över förhållandevis långa avstånd inom dessa mer glest befolkade
delar ofta kan vara enda sättet att finna sysselsättning för den som inte
kan eller vill flytta.

De områden som tidigare hade stora inpendlingsöverskott har fått
dessa förstärkta mellan år 1986 och 1991. Stockholms läns inpendlings-
överskott har t.ex. ökat med ca 19 % från ca 34 400 till ca 41 100
mellan dessa båda år. De tre storstadslänens inpendlingsöverskott har
samtidigt ökat ungefär lika mycket. Inpendlingen över kommungräns i
relation till antalet arbetstillfällen dvs. den förvärvsarbetande dagbefolk-
ningen har ökat från 22,3 % till 24,8 %. Detta innebär att var fjärde
yrkesverksam person pendlade över en kommungräns till sitt arbete år
1991 (se tabell 18 i bilaga 1:1).

Av tabell 21 och 22 framgår bl.a. vilka nettoeffekter pendlingen över
kommungränserna fått för olika riks- och stödområden åren 1986 och
1991. Av tabellen framgår att det främst är riksområden som inrymmer
storstadsregioner eller sådana som gränsar till dessa som uppvisar det
största pendlingsutbytet. Nettoutpendlingen från stödområde 1 resp. 2
uppgick år 1991 till ca 4 000 resp, ca 6 200 personer.

224

TABELL 21 : NETTOPENDLING FÖR RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN
ÅREN 1986. 1991 OCH 2000

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1

RIKSOMRÅDE/
STÖDOMRÅDE

1986

Nettopendling (antal)

1991

2000

Stockholms län(AB)

34412

41108

45000

Östra Mellansverige(CDETU)

-24911

-31610

-43569

Småland med öarna(FGHI)

-128

438

56

Sydsverige(KLM)

-7973

-7582

-11938

Västsverige(NOPR)

-10471

-11519

-26275

Bergslagen(SWX)

-4227

-3655

-6262

Mellersta Norrland(YZ)

-1550

-1251

-2021

Norra Norrland(ACBD)

-2016

-1228

-1883

Stödområde 1

-4250

-3950

-3423

Stödområde 2

-6525

-6246

-7539

Stödområde 1 + 2

-10775

-10196

-10962

Utanför stödomr. 1 + 2

-6089

-939

-32840

RIKET

-16864

-15299

-46892

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.
Källor : ÅRSYS för är 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser
frän vären 1993

TABELL 22 : "SJÄLVFÖRSÖRJNINGSGRAD" FÖR RIKS- OCH STÖDOMRÅDEN
ÅREN 1986, 1991 OCH 2000 (INDEX)

RIKSOMRÅDE/
STÖDOMRÅDE

Självförsörjningsgrad *

1986

1991

2000

Stockholms län(AB)

105,9

106,7

106,4

Östra Mellansverige(CDETU)

98,6

97,2

95,2

Småland med öarna(FGHI)

103,3

102,3

101,7

Sydsverige(KLM)

100,8

100,5

99,2

Västsverige(NOPR)

101,1

100,5

98,4

Bergslagen(SWX)

101,4

100,7

99

Mellersta Norrland(YZ)

102,1

101

100,2

Norra Norrland(ACBD)

101,3

100,9

100,5

Stödområde 1

98,6

97,3

97,6

Stödområde 2

100,2

98,8

97,2

Stödområde 1+2

99,7

98,3

97,3

Utanför stödområde 1 + 2

102,1

101,5

117,3

RIKET

101,9

101,4

100,2

Anm. I tabellen har endast hela kommuner hänförts till resp stödomräde.
•Kvoten mellan omrädets dagbefolkning och förvärvsarbetande nattbefolkning.
En kvot större än 100 innebär att dagbefolkningen är större än nattbefolkningen
och att nettopendlingen är positiv. Pä samma sätt innebär en kvot mindre än 100
att nettopendlingen är negativ.

Källor : ÅRSYS för är 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser frän
vären 1993

225

15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

För att ytterligare belysa pendlingsberoendet kan detta även studeras Prop. 1993/94:140
på kommunnivå. De tidigare omnämnda 111 lokala arbetsmarknaderna Bilaga 1
är mindre lämpliga i detta sammanhang eftersom de avgränsats mot
bakgrund av faktiska pendlingsrelationer mellan kommunerna. År 1991
uppvisade följande kommuner i nämnd ordning de största självförsöij-
ningskvotema dvs. den största nettoinpendlingen: Solna (206,8), Stock-
holm (149,0), Sigtuna (134,4), Malmö (132,4), Göteborg (128,7), Troll-
hättan (127,2), Karlstad (123,6), Fagersta (120,7), Olofström (119,9),
Lund (118,1), Kalmar (116,6), Laxå (116,2), Skövde (115,9) och
Helsingborg (114,7).

De minsta självförsörjningskvotema dvs. den största nettoutpend-
lingen hade samtidigt följande kommuner: Salem (31,7), llinge
(41,1), Millentuna (44,2), Häbo (44,3), Tyresö (45,3), Lerum (45,9),
Öckerö (47,7), Ekerö (49,1), Värmdö (49,7), Österåker (50,6), Lomma
(50,7), Staffanstorp (52,4) samt \tixholm (53,6).

226

Länsvisa sifferuppgifter

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

Inneh ållsfö rteckning

Tabell 1:

Befolkningsutvecklingen 1951-2000

Tabell 2:

Totalt flyttningsöverskott 1988-2000

Tabell 3:

Inrikes flyttningsöverskott 1988-1993

Tabell 4:

Utrikes flyttningsöverskott 1988-1993

Tabell 5:

Födelseöverskott 1988-1993

Tabell 6:

Total sysselsättningsutveckling 1986-2000

Tabell 7:

Sysselsättningsutveckling inom jord- och skogsbruk

1986-2000

Tabell 8:

Sysselsättningsutveckling inom gruv- och tillverknings-
industri 1986-2000

Tabell 9:

Relativ fördelning av industrisysselsättningen på
arbetsställen av olika storlek 1992

Tabell 10:

Sysselsättningsutveckling inom byggnadsindustri

1986-2000

Tabell 11:

Sysselsättningsutveckling inom varuhandel

1986-2000

Tabell 12:

Sysselsättningsutveckling inom samfärdsel, post- och
televerk 1986-2000

Tabell 13:

Sysselsättningsutveckling inom privata tjänster

1986-2000

Tabell 14:

Sysselsättningsutveckling inom offentlig förvaltning
och tjänster 1986-2000

Tabell 15:

Befolkningen grupperad efter viss utbildningsnivå 1993

Tabell 16:

Sysselsättningsgrader, 16-64 år, 1986, 1991 och 2000

Tabell 17:

Arbetslöshet och personer i åtgärder 3:e kv. 1991-1993

TabeU 18:

Nettopendling och ”självförsörjningsgrad” 1986, 1991 och

2000

227

Prop. 1993/94:140

TABELL 1 : BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN LÄNSVIS UNDER PERIODEN 1961 - 2000 Bilaga 1:1

LÄN                   Antal invånare (1 OOO-tal)       Prognos Relativ förändring :            Prognos**

1960

1970

1990

1993

2000”

1961-

1970

1971-

1990

1991-

1993

1961-

1993

1994-

2000

Stockholms! AB)

1092

1477

1642

1687

1771

35%

11 %

3%

54%

5%

Uppaala(C)

175

219

269

283

304

25%

23%

5%

62%

7%

Södermanlands(D)

210

249

256

259

267

19%

3%

1 %

23%

3%

Östergötlands(E)

353

383

403

41 1

414

8%

5%

2%

16%

1 %

Jönköpinge(F)

264

300

308

311

310

14%

3%

1 %

18%

0%

K ro no bergsi G)

150

167

178

180

179

11 %

7%

1 %

20%

-1 %

KalmartH)

240

241

241

243

239

0%

0%

1 %

1 %

-2%

Gotlands(l)

69

54

57

58

58

8%

6%

2%

■2%

0%

Blakinga(K)

146

154

151

152

150

5%

-2%

1%

4%

-1 %

KrtatianatadafL)

254

265

289

293

306

4%

9%

1 %

15%

4%

Malmöhus! M)

589

722

779

800

833

23%

8%

3%

36%

4%

HakandalN)

170

200

255

265

273

18%

28%

4%

56%

3%

Gdtaborga-o.Bohua(O)

563

717

740

755

778

27%

3%

2%

34%

3%

Älvaborga(P)

352

403

441

448

454

14%

9%

2%

27%

1 %

Skaraborgs(R)

248

259

277

279

280

4%

7%

1 %

13%

0%

VJrmianda*(S)

281

285

283

285

280

1%

-1%

1 %

1 %

-2%

örabro(T)

247

276

273

276

274

12%

-1 %

1 %

12%

■1%

ViatmanlandalU)

201

262

258

261

267

30%

-2%

1 %

30%

2%

Koppa rbarga*(W)

267

277

289

291

290

4%

4%

1 %

9%

0%

G4vlaborga*(X)

285

293

289

290

290

3%

-1 %

0%

2%

0%

Vistemo niands * (Y)

275

267

261

261

259

-3%

-2%

0%

-5%

-1 %

J«mdanda*(Z)

153

131

136

136

138

-14%

4%

0%

-11%

1%

Vlata rbottana * (AC)

232

233

252

258

261

0%

8%

2%

11 %

1 %

Norrbottens*(BD)

242

255

264

267

265

5%

4%

1 %

10%

-1 %

StoratadaMn(ABMO)

2244

2916

3161

3242

3382

30%

8%

3%

44%

4%

SkogaMn*

1735

1741

1774

1788

1783

0%

2%

1 %

3%

0%

övriga lin

3068

3420

3656

3719

3773

11%

7%

2%

21%

1 %

RIKET

7047

8077

8691

8749

8937

16%

B%

2%

24%

2%

Anm. Länens folkmängd före år 1970 är justerad för senare förändringar av länsavgränsningen.
* "Enligt länsstyrelsernas prognoser från våren 1993

Källor : Befolkningsstatistik(SCB) Uppgifterna för år 1993 är preliminära.

228

Prop. 1993/94:140

TABELL 2 : TOTALT FLYTTNINGSÖVERSKOTT LÄNSVIS 1988 - 2000        Bilaga 1:1

LÄN

Totalt flyttningsöverskott per är

Prognos per är**

1988-1989

%

1990-1993

%

1994-2000

%

Stockholms(AB)

3987

0,25%

4892

0,30%

3623

0,21%

Uppsala(C)

2072

0,80%

2791

1,05%

1388

0,49%

Södermanlands(D)

1293

0,52%

875

0,35%

850

0,33%

Östergötlands(E)

1185

0,30%

1697

0,42%

592

0,14%

Jönköpings(F)

1332

0,44%

57

0,02%

-442

-0,14%

Kronobergs(G)

1003

0,58%

347

0,20%

-419

-0,23%

Kalmar(H)

1196

0,50%

554

0,23%

25

0,01%

Godands(l)

165

0,29%

66

0,12%

-162

-0,28%

Blekinge(K)

266

0,18%

377

0,25%

131

0,09%

Kristianstads(L)

2046

0,73%

1125

0,39%

1186

0,40%

Malmöhus(M)

5488

0,72%

5321

0,69%

3768

0,47%

Hallands(N)

2434

1,00%

2314

0,92%

918

0,35%

Göteborgs-o.Bohus(O)

2118

0,29%

1780

0,24%

4100

0,54%

Älvsborgs(P)

2567

0,60%

862

0,20%

177

0,04%

Skaraborgs(R)

1338

0,49%

366

0,13%

•643

-0,23%

Värmlands* (S|

1626

0,58%

582

0,21%

-579

-0,20%

ÖrebrofT)

1013

0,38%

671

0,25%

162

0,06%

Västmanlands (U)

519

0,20%

325

0,13%

145

0,06%

Kopparbergs *( W)

1710

0,60%

725

0,25%

179

0,06%

Gäv

841

0,29%

359

0,12%

527

0,18%

Västemorrlands * (Y)

227

0,09%

117

0,04%

202

0,08%

Jämtisnds*(Z)

727

0,55%

314

0,23%

253

0,19%

Västerbottens *(AC)

1498

0,61%

1090

0,44%

-60

-0,02%

Norrbottens *( BD)

198

0,08%

191

0,07%

-711

-0,27%

Storstadslän! ABMO)

11592

0,38%

11992

0,38%

11491

0,35%

Skogslän*

6826

0,39%

3377

0,19%

-190

-0,01%

Övriga län

18425

0,52%

12423

0,34%

2386

0,06%

RIKET

36843

0,44%

27792

0,33%

13686

0,16%

•‘Enligt länsstyrelsernas prognoser frän vären 1993.

Källor : Befolkningsetatistik(SCB) Uppgifterna för är 1993 är preliminära.

229

TABELL 3 : INRIKES FLYTTNINGSÖVERSKOTT LÄNSVIS
UNDER PERIODEN 1988 - 1993

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

LÄN

Inrikes flyttningsöversöverskott per är

1988-1989

%

1990-1993

%

Stockholms(AB)

-3301

-0,21%

-217

-0,01%

Uppsala! C)

503

0,19%

1375

0,52%

Söder manlands(D)

208

0,08%

-121

-0,05%

Östergötiands(E)

19

0,00%

446

0,11%

Jönköpings(F)

-552

-0,18%

-1164

-0,38%

Kronobergs(G)

-188

-0,1 1%

-324

-0,18%

Kalmar(H)

77

0,03%

-468

-0,20%

Gotlands(l)

57

0,10%

-57

-0,10%

Blekinge! K)

-371

-0,25%

-44

-0,03%

Kristianstads (L)

973

0,34%

389

0,14%

Malmöhus(M)

2073

0,27%

3315

0,43%

Hallands(N)

1627

0,67%

1682

0,67%

Göteborgs -o. Bo hus(O)

-1004

-0,14%

-76

-0,01%

Älvsborgs(P)

947

0,22%

-196

-0,04%

Skaraborgs(R)

559

0,21%

-255

-0,09%

Värmlands *(S)

-47

-0,02%

-458

-0,16%

Örebro(T)

-324

-0,12%

-681

-0,25%

Västmanlands(U)

699

-0,27%

-771

-0,30%

Kopparbergs * (W)

1013

0,36%

233

-0,08%

Gävleborgs*(X)

-678

-0,24%

-713

-0,25%

Västemorrlands • (Y)

-612

-0,24%

-1006

-0,39%

Jämtlands*(Z)

106

0,08%

-121

-0,09%

Västerbottens * (AC)

213

0,09%

65

0,03%

Norrbottens *( BD)

-597

-0,23%

-366

-0,14%

Storstadslän, ABMO)

1084

0,56%

3021

0,10%

Skogslän*

3415

0,80%

-2832

-0,16%

Övriga län

4499

0,72%

-1525

-0,04%

RIKET

0

0,00%

0

0,00%

Källor : Befolkningsstatistik(SCB) Uppgifterna för är 1993 är preliminära.

230

TABELL 4 : UTRIKES FLYTTNINGSÖVERSKOTT LÄNSVIS
UNDER PERIODEN 1988 - 1993

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

LÄN

Utrikes flyttningsöverskott per år

1988 1989

%

1990-1993

%

Stockholms(AB)

7288

0,45%

5109

0,31%

Uppsala(C)

1570

0,61%

1417

0,54%

Södermanlands) D)

1085

0,43%

996

0,39%

Östergötlands(E)

1166

0,29%

1251

0,31%

Jönköpings(F)

1884

0,62%

1221

0,40%

Kronobergs(G)

1191

0,68%

670

0,38%

Kalmar) H)

1119

0,47%

1022

0,43%

Gotlands(l)

108

0,19%

123

0,22%

Blekinge(K)

636

0,43%

420

0,28%

Kristianstads(L)

1073

0,38%

736

0,26%

Malmöhus(M)

3415

0,45%

2006

0,26%

Hallands(N)

807

0,33%

632

0,25%

Göteborgs-o.Bobus(O)

3122

0,43%

1856

0,25%

Älvsborgs(P)

1620

0,38%

1058

0,24%

Skaraborgs(R)

779

0,29%

621

0,23%

Värmlands* (S)

1673

0,60%

1040

0,37%

Örebro(T)

1337

0,50%

1351

0,50%

VästmanlandsfU)

1218

0,48%

1096

0,43%

Kopparbergs * (W)

698

0,25%

958

0,33%

Gävleborgs *(X)

1519

0,53%

1071

0,37%

Västemorrlands* (Y)

839

0,32%

1122

0,43%

Jämtlands*(Z)

621

0,47%

434

0,32%

Västerbottens * (AC)

1285

0,52%

1026

0,41%

Norrbottens *( BD)

795

0,30%

557

0,21%

Storstadsiän(ABMO)

13824

0,45%

8971

0,29%

Skogslän*

7429

0,42%

6208

0,35%

Övriga län

15590

0,44%

12614

0,35%

RIKET

36843

0,44%

27792

0,33%

Källor : Befolkningsstatistik(SCB) Uppgifterna för är 1993 är preliminära.

231

TABELL B : FÖDELSEÖVERSKOTT LÄNSVIS

UNDER PERIODEN 1988 - 1993

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

LÅN                  Födelseöverskott per år

1988-1989

%

1990-1993

%

Stockholms(AB)

7647

0,48%

9267

0,57%

Uppsala(C)

1418

0,55%

1790

0,68%

Södermanlands (D)

354

0,14%

606

0,24%

Östergötlands! E)

771

0,19%

1277

0,32%

Jönköpings(F)

724

0,24%

1044

0,34%

Kronobergs) G)

240

0,14%

435

0,25%

Kalmar(H)

67

-0,03%

207

0,09%

Gotlands(l)

128

0,23%

168

0,30%

Blekinge(K)

-88

-0,06%

109

0,07%

Kristianstads(L)

334

0,12%

557

0,19%

Malmöhus(M)

1377

0,18%

1930

0,25%

Hallands(N)

844

0,35%

1134

0,45%

Göteborgs-o.Bohus(O)

2524

0,35%

2969

0,40%

Älvsborgs(P)

1131

0,26%

1668

0,38%

Skaraborgs(R)

512

0,19%

858

0,31%

Värmlands * (S)

-130

-0,05%

163

0,06%

Örebro! T)

86

0,03%

358

0,13%

Västmanlands(U)

648

0,25%

827

0,32%

Kopparbergs •( W)

-43

-0,02%

291

0,10%

Gävfeborgs*(X)

-186

-0,06%

23

0,01%

Västemorrlands •( Y)

-146

-0,06%

-58

-0,02%

Jämtlands *(Z)

-13

-0,01%

17

0,01%

Västerbottens * (AC)

724

0,29%

938

0,38%

Norrbottens* (BD)

826

0,32%

892

0,34%

Storstadslän! ABMO)

11548

0,37%

14166

0,45%

Skogslän*

1032

0,06%

2267

0,13%

Övriga län

7034

0,20%

11034

0,30%

RIKET

19614

0,23%

27467

0.32%

Källor : Befolkningsstatistik(SCB) Uppgifterna för år 1993 är preliminära.

232

TABELL 6 : TOTAL SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING LÄNSVIS UNDER
PERIODEN 1986 - 2000

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

LÄN

TOTALT ANTAL SYSSELSATTA

2000

% per år

1986

1991

andel
riket( %)

1987-

1991

1992-

2000

Stockholms! AB)

916018

919460

21

954400

0,1

0,4

Uppsala(C)

120433

124126

3

126700

0,6

0,2

Södermanlands! D)

118570

115928

3

113900

-0,4

-0,2

Östergötlands(E)

200341

197817

5

209521

-0,3

0,6

Jönköpings(F)

156594

155619

4

162776

-0,1

0,5

Kronobergs(G)

90673

89606

2

83281

-0,2

0,8

Kalmar(H)

115745

115391

3

104330

-0,1

-1,1

Gotlands(l)

27904

27349

1

26100

-0,4

-0,5

Blekinge(K)

72791

71334

2

68785

-0,4

-0,4

Kristianstads(L)

131423

132082

3

122803

0,1

-0,8

Malmöhus(M)

380481

383555

9

383500

0,2

0

Hallands(N)

110119

113507

3

117227

0,6

0,4

Göteborgs-o.Bohus(O)

403083

401855

9

407500

-0,1

0,2

Älvsborgs(P)

202710

196408

5

187800

-0,6

-0,5

Skaraborgs(R)

133753

133593

3

128085

0

-0,5

Värmlands *(S)

139265

135460

3

129870

-0,6

-0,5

Örebro(T)

134120

132634

3

130519

-0,2

-0,2

Västmanlands(U)

128414

124700

3

115450

-0,6

-0,9

Kopparbergs • (W)

136519

136263

3

127950

0

-0,7

Gävleborgs *(X)

141732

138007

3

138100

-0,5

0

Västemorrlands *( Y)

130628

127011

3

115880

-0,6

-1

Jämtlands *(Z)

65681

65005

2

64767

-0,2

0

Västerbottens * (AC)

124227

124912

3

122180

0,1

-0,2

Norrbottens * (BD)

131790

127646

3

117475

-0,6

-0,9

Storstadslän(ABMO)

1699582

1704870

40

1745400

0,1

0,3

Skogslän*

869842

854304

20

816222

-0,4

-0,5

Övriga län

1743590

1730094

40

1701824

-0,2

-0,2

RIKET _____________4313014  4289268   100  4263446   -0,1   -0,1

Källor: ÅRSYS för är 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser från
vären 1993 (UMDAC)

233

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

TABELL 7 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM JORD- OCH SKOGSBRUK LÄNSVIS

UNDER PERIODEN 1986 - 2000

LÄN                 Antal sysselsatta inom jord- o.skogsbruk     % per år

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

2000

1987-
1991

1992-
2000

Stockholms(AB)

6240

4548

0,5

3500

-6,1

-2,9

Uppsala(C)

6832

4403

3,5

3610

-8,4

-2,2

Södermanlands! D)

5997

4105

3,5

3570

-7,3

-1,5

Östergötlands) E)

10404

6384

3,2

7330

-9,3

1,5

Jönköpings(F)

10107

5349

3,4

9900

-11,9

7,1

Kronobergs(G)

7494

3640

4,1

3025

-13,4

2

Kalmar(H)

10335

6183

5,4

5375

-9,8

-1,5

Gotlands(l)

3940

2725

10

2100

-7,1

-2,9

Blekinge(K)

4089

2404

3,4

2058

-10,1

-1,7

Kristianstads(L)

12067

7589

5,7

7001

-8,9

-0,9

Malmöhus(M)

15015

10458

2,7

8030

-7

-2,9

Hallands(N)

10049

6385

5,6

5280

8,7

-2,1

Göteborgs-o.Bohus(O)

6785

3395

0,8

3230

-12,9

-0,6

Älvsborgs(P)

12468

6325

3,2

5150

-12,7

-2,3

Skaraborgs(R)

12934

7737

5,8

7235

-9,8

-0,7

Värmlands *(S)

9336

4860

3,6

3863

-12,2

-2,5

Örebro(T)

6025

3515

2,7

3739

-10,2

0,7

Västmanlands(U)

5136

3164

2,5

2155

-9,2

-4,2

Kopparbergs • (W)

7681

4913

3,6

3870

-8,5

-2,6

Gävieborgs*(X)

7872

4964

3,6

4995

-8,8

0,1

Västemorrlands •( Y)

7574

4172

3,3

3606

-11,2

-1,6

Jämtlands *(Z)

6739

3865

5,9

3370

-10,5

-1,5

Västerbottens * (AC)

8997

4861

3,9

3970

-11,6

-2,2

Norrbottens *( BD)

6770

3642

2,9

3200

-11,7

-1,4

Storstadslän(ABMO)

28040

18401

1,1

14760

-8,1

-2,4

Skogslän*

54969

31277

3,7

26874

-10,7

-1,7

Övriga län

117877

69908

4

69705

9,9

0

RIKET

200886

119586

2,8

111339

-9,9

-0,8

Källor: ÅRSYS för år 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser
från våren 1993 (UMDAC)

234

Prop. 1993/94:140
Bilaga 1:1

TABELL 8 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM TILLVERKNINGSINDUSTRI M.M.
LÄNSVIS UNDER PERIODEN 1986 - 2000

LÄN                  Antal sysselsatta inom tillverk.industri m.m. % per år

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

2000

1987-
1991

1992-

2000

Stockholms(AB)

130959

121469

13,2

118800

-1,5

-0,2

Uppsala(C)

20481

18720

15,1

18250

-1,8

-0,3

Södermanlands (D)

32659

28726

24,8

27150

-2,5

-0,6

Östergötlands(E)

53954

50061

25,3

50900

-1,5

0,2

Jönköpings(F)

51300

47474

30,5

50000

-1,5

0,6

Kronobergs(G)

26437

24932

27,8

21910

-1,2

-1,4

Kalmar(H)

34713

33032

28,6

25805

-1

-2,7

Gotlands(l)

3943

4230

15,5

4100

1,4

-0,3

Blekinge(K)

22322

20235

28,4

18677

-1,9

-0,9

Kristianstads(L)

33927

32702

24,8

33825

-0,7

0,4

Malmöhus(M)

84031

77465

20,2

77980

-1,6

0,1

Hallands(N)

26229

24950

22

25600

-1

0,3

Göteborgs-o. Bo hus(O)

88352

79043

19,7

79120

2,2

0

Älvsborgs(P)

63657

55509

28,3

50000

2,7

-1,2

Skaraborgs(R)

38443

37082

27,8

36325

-0,7

-0,2

Värmlands *(S)

34898

31748

23,4

29592

-1,9

-0,8

Örebro(T)

36250

33108

25

31440

-1,8

-0,6

Västmanlands(U)

40364

35146

28,2

35000

-2,7

0

Kopparbergs • (W)

36564

31508

23,1

27360

-2,9

-1,6

Gävleborgs *(X)

37605

34402

24,9

33385

-1,8

-0,3

Västemorrlands *(Y)

29792

26928

21,2

21806

-2

-2,3

Jämtlands*(Z)

9809

9663

14,9

9520

-0,3

-0,2

Västerbottens * (AC)

24991

23248

18,6

22150

-1,4

-0,5

Norrbottens * (BD)

24460

23429

18,4

20900

0,9

-1,3

Storstadslän(ABMO)

303342

277977

16,3

275900

-1,7

-0,1

Skogslän*

198119

180926

21,2

164713

-1,8

-1

Övriga län

484679

445907

25,8

429975

-1,7

0,4

RIKET

986140

904810

21,1

870588

-1,7

-0.4

Källor: ÅRSYS för år 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser
från våren 1993 (UMDAC)

235

Prop. 1993/94:140
Bilaga 1:1

TABELL 9 : Relativ fördelning av antalet anatällda inom gruv- och tillverkningsindustrin
länsvis är 1992 med fördelning pä vissa storleksklasser av arbetställen

LAN                               Andel anställda inom olika storleksklasser           Antal

av arbetställen (%)                                    anställda

Antal anställda per arbetställe :                         totalt

0 4  5-49  50-199 200-499 500- S:A

Stockholms

6

22

17

19

37

100

95849

Uppsala

4

18

22

15

40

100

14157

Södermanlands

3

17

27

23

29

100

24115

Östergötlands

3

18

21

21

37

100

41187

Jönköpings

4

31

37

17

10

100

38872

Kronobergs

4

28

38

30

100

20139

Kalmar

3

21

29

21

25

100

27187

Gotlands

4

25

31

40

*

100

3517

Blekinge

2

13

14

23

47

100

17112

Kristianstads

4

24

35

17

20

100

26408

Malmöhus

3

22

25

23

27

100

64776

Hallands

5

27

30

24

14

100

18813

Göteborgs- och Bohus

4

18

17

16

46

100

67216

Älvs borgs

3

22

24

19

32

100

46177

Skaraborgs

3

20

24

14

39

100

32228

Värmlands

3

17

28

21

31

100

26326

Örebro

3

20

20

22

35

100

27244

Västmanlands

3

16

23

26

31

100

28661

Kopparbergs

4

23

25

12

36

100

24217

Gävleborgs

3

16

23

13

45

100

29287

Västemorrlands

4

19

32

13

33

100

21564

Jämtlands

6

34

60

100

6845

Västerbottens

5

27

34

19

15

100

17732

Norrbottens

4

26

20

13

37

100

17993

Riket totalt

4

21

25

19

31

100

737622

*Kan ej anges av sekretesskäl. Antalet anställda har räknats till närmast mindre storleksklass.
Källa : CFAR (SCB)

236

TABELL 10: SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM BYGGNADSINDUSTRI Prop. 1993/94:140

LÄNSVIS UNDER PERIODEN 1986 - 2000                     Bilaga 1:1

LÄN                 Antal sysselsatta inom byggnadsindustri % per år

1986

1991

and. tot.
syss.(%)

2000

1987-
1991

1992-
2000

Stockholms(AB)

51599

57480

6,3

50000

2,2

■1,5

Uppsala(C)

8147

10299

8,3

7740

4,8

-3,1

Södermanlands(D)

6987

8469

7,3

7240

3,9

-1,7

Östergötlands (E)

11501

13047

6,6

11800

2,6

-1,1

Jönköptngs(F)

8089

9321

6

8300

2,9

-1,3

Kronobergs(G)

4681

5623

6,3

4920

3,7

-1,5

Kalmar (H)

6338

7173

6,2

5630

2,5

-2,7

Gotlands(l)

1757

1801

6,6

1600

0,5

-1,3

Blekinge(K)

3909

4538

6,4

3978

3

-1,5

Kristi anstads(L)

8252

9356

7,1

6930

2,5

-3,3

Malmöhus! M)

22846

26176

6,8

26030

2,8

-0,1

HaHands(N)

6994

8897

7,8

6800

4,9

-2,9

Göteborgs -o.Bohus(O)

25396

28749

7,2

26080

2,5

-1,1

Älvsborgs(P)

12225

13884

7,1

13000

2,6

-0,7

Skaraborgs(R)

7170

8489

6,4

6945

3,4

-2,2

Värmlands * (S)

8969

9024

6,7

8465

0,1

-0,7

Örebro(T)

8092

9735

7,3

8980

3,8

-0,9

V äst manlands (U)

9134

9380

7,5

7500

0,5

-2,5

Kopparbergs * (W)

8934

11105

8,1

8970

4,4

-2,3

Gävleborgs *(X)

8712

9810

7,1

8740

2,4

1,3

Västemorrlands • (Y)

9791

10287

8,1

9081

1

-1,4

Jämtlands *(Z)

4048

4588

7,1

4084

2,5

-1,3

Västerbottens * (AC)

7915

9407

7,5

8550

3,5

-1,1

Norrbottens *( BD)

9299

9457

7,4

7500

0,3

-2,5

Storstadslän(ABMO)

99841

112405

6,6

102110

2,4

-1,1

Skogslän*

57668

63678

7,5

55390

2

-1,5

Övriga län

103276

120012

6,9

102198

3

-1,8

RIKET

260785

296095

6,9

259698

2,6

-1,4

Källor: ÅRSYS för år 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser
frän vären 1993 (UMDAC)

237

TABELL 11 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM VARUHANDEL
LÄNSVIS UNDER PERIODEN 1986 - 2000

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

LÄN                 Antal sysselsatta inom varuhandel          % per är

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

2000

1987-
1991

1992

2000

Stockholms! AB)

135788

130229

14,2

136000

-0,8

0,5

Uppsala(C)

1 1734

12176

9,8

13080

0,7

0,8

Södermanlands(D)

11931

11630

10

12660

-0,5

0,9

Östergötlands(E)

19762

19638

9,9

21210

-0,1

0,9

Jönköpings(F)

16224

16733

10,8

16700

0,6

0

Kronobergs! G)

10577

1 1036

12,3

10420

0,9

-0,6

Kalmar(H)

10693

10832

9,4

10740

0,3

0,1

Gotlands(l)

2550

2499

9,1

2500

-0,4

0

Blekinge(K)

5981

5866

8,2

5959

0,4

0,2

Kristianstads(L)

14665

14765

11,2

11594

0,1

-2,7

Malmöhus(M)

50255

50909

13,3

50760

0,3

0

Hallands(N)

13123

14336

12,6

16706

1,8

1,7

Göteborgs-o. Bohus(O)

53083

53422

13,3

58790

0,1

1,1

Älvsborgs(P)

22937

23086

11,8

22700

0,1

-0,2

Skaraborgs(R)

11960

12964

9,7

12425

1,6

-0,5

Värmlands* (S)

14795

14286

10,5

14585

-0,7

0,2

Örebro(T)

13306

13464

10,2

13226

0,2

-0,2

Västmanlands(U)

12884

12603

10,1

11000

-0,4

-1,5

Kopparbergs *(W)

13749

14140

10,4

13270

0,6

-0,7

Gävleborgs*(X)

13926

13548

9,8

13340

-0,5

-0,2

Västemorrlands * (Y)

13711

12781

10,1

12061

-1,4

-0,6

Jämtlands *(Z)

6369

6230

9,6

6280

-0,4

0,1

Västerbottens * (AC)

12022

12472

10

12630

0,7

0,1

Norrbottens* (BD)

12167

12023

9,4

12400

-0,2

0,3

Storstadslän(ABMO)

239126

234560

13,8

245550

-0,4

0,5

Skogslän*

86739

85480

10

84566

-0,3

-0,1

Övriga län

178327

181628

10,5

180813

0,4

0

RIKET

604192

501668

11,7

510929

-0,1

0,2

Källor: ÄRSYS för år 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser
från våren 1993 (UMDAC)

238

TABELL 12: SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM SAMFÄRDSEL. POST- Prop. 1993/94:140

OCH TELEVERK LÄNSVIS UNDER PERIODEN 1986 - 2000      Bilaga 1:1

LAN                  Äntal sysselsatta inom samf.,post -o. t elev % per är

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

2000

1987-

1991

1992-

2000

Stockholms(AB)

81590

81165

8,8

89000

-0,1

1

Uppsala(C)

7117

6663

5,4

7160

-1,3

0,8

Södermanlands! D)

5712

5560

4,8

6130

•0,5

1,1

Östergötlands(E)

11477

12054

6,1

12560

1

0,5

Jönköpings(F)

8724

9453

6,1

9500

1,6

0,1

Kronobergs(G)

4515

4732

5,3

4620

0,9

0,3

Kalmar(H)

5810

6431

5,6

6000

2,1

-0,8

Gotlands(l)

1478

1441

5,3

1400

-0,5

-0,3

Blekinge(K)

3312

3368

4,7

3458

0,3

0,3

Kristianstads(L)

6986

7205

5,5

7133

0,6

-0,1

Malmöhus(M)

27789

27977

7,3

28680

0,1

0,3

Hallands! N)

6146

6193

5,5

6700

0,2

0,9

Göteborgs -o.Bohus(O)

37084

33751

8,4

34980

-1,9

0,4

Ätvsborgs(P)

9334

9500

4,8

9300

0,4

-0,2

Skaraborgs(R)

5940

6442

4,8

6055

1,6

-0,7

Värmlands *(S)

7891

7922

5,8

7420

0,1

-0,7

Örebro(T)

7428

7333

5,5

7428

-0,3

0,1

Västmanlands(U)

5766

6084

4,9

5900

1,1

-0,3

Kopparbergs*(W)

7744

7987

5,9

8250

0,6

0,4

Gävleborgs *(X)

9137

8455

6,1

8740

-1,5

0,4

Västemorrlands * (Y)

9962

10326

8,1

9251

0,7

-1,2

Jämdands*(Z)

4688

4763

7,3

4715

0,3

-0,1

Västerbottens * (AC)

8210

7823

6,3

7720

-1

-0,1

Norrbottens * (BD)

10784

10274

8

9750

-1

-0,6

Stors tadslän(ABMO)

146463

142893

8,4

152660

-0,5

0,7

Skogslän*

58416

57550

6,7

55846

-0,3

-0,3

Övriga län

89745

92459

5,3

93450

0,6

0,1

RIKET _____________294624  292902     6,8  301966   -0,1   0,3

Källor: ÄRSYS för år 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser
från våren 1993 (UMDAC)

239

TABELL 13 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING INOM PRIVATA TJÄNSTER
LÄNSVIS UNDER PERIODEN 1986 - 2000

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

LÄN                  Antal sysselsatta inom privata tjänster % per år :

1986    1 991 and.tot. 2000 1987- 1992-

syss.(%)1991  2000

Stockholms(AB)

210209

234650

25,5

254500

2,2

0,9

Uppsala(C)

15633

18466

14,9

19860

3,4

0,8

Södermanlands! D)

15005

16478

14,2

17290

1,9

0,5

Östergötlands (E)

23816

26766

13,5

32074

2,4

2

Jönköpings(F)

15752

18632

12

18300

3,4

-0,2

Kronobergs(G)

9542

11702

13,1

11916

4,2

0,2

Kalmar(H)

11275

13494

11,7

14925

3,7

1,1

Gotlands(l)

3257

3817

14

4400

3,2

1,6

Blekinge! K)

7475

8459

1 1,9

9677

2,5

1,5

Kristi anstads(L)

12625

14767

11,2

13898

3,2

-0,7

Malmöhus(M)

52976

61352

16

65560

3

0,7

Hallands(N)

11840

14282

12,6

17035

3,8

2

Göteborgs-o.Bohus(O)

64840

73576

18,3

83240

2,6

1,4

Älvsborgs(P)

20273

23167

11,8

24800

2,7

0,8

Skaraborgs(R)

13282

15088

11,3

15385

2,6

0,2

Värmlands*(S)

15737

17516

12,9

18421

2,2

0,6

Örebro(T)

15834

17540

13,2

24776

2,1

3,9

Västmanlands(U)

16158

19096

15,3

19020

3,4

0

Kopparbergs * (W)

16272

19581

14,4

22200

3,8

1,4

Gä visborgs* (X)

16344

18183

13,2

22770

2,2

2,5

Västemorrlands •( Y)

15505

17050

13,4

18381

1,9

0,8

Jämtlands *(Z)

7739

9333

14,4

10690

3,8

1,5

Västerbottens * (AC)

15150

17220

13,8

19160

2,6

1,2

Norrbottens *( BD)

16012

17477

13,7

17775

1,8

0,2

Storstadslän! ABMO)

328025

369578

21,7

403300

2,4

1

Skogslän*

102759

116360

13,6

129397

2,5

1,2

Övriga län

191767

221754

12,8

242952

2,9

1

RIKET _____________622SS1  707692   16,5  775649   2,6     1

Källor: ÄRSYS för år 1 986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser
från våren 1993 (UMDAC)

240

TABELL 14 : ANTAL SYSSELSATTA INOM OFFENTL.FÖRV.o.TJÄNSTER      Prop. 1993/94:140

LÄNSVIS UNDER PERIODEN 1986 - 2000                      Bilaga 1: 1

LÄN                 Antal sysselsatta inom offentlig förvaltning % per ir :

1986

1991

and.tot.
syss.(%)

2000

1987-

1991

1992-

2000

Stockholms(AB)

279399

276013

30

288200

-0,2

0,5

Uppsala(C)

48549

52051

41,9

55650

1,4

0,7

Södermanlands (D)

37616

39557

34,1

38480

1

-0,3

Östergötiands(E)

66322

67522

34,1

70633

0,4

0,5

Jönköpings(F)

42835

46362

29,8

45700

1,6

-0,2

Kronobergs(G)

26337

27105

30,2

25645

0,6

-0,6

Kalmar(H)

34144

36235

31,4

33855

1,2

-0,8

Gotlands(l)

10565

10404

38

9600

-0,3

-0,9

Blekinge! K)

24344

25659

36

24178

1,1

0,7

Kristi anstads(L)

40234

43936

33,3

40642

1,8

-0,9

Malmöhus(M)

118455

123308

32,1

120500

0,8

-0,3

Hallands(N)

32960

36666

32,3

37230

2,2

0,2

Göteborgs-o.Bohus(O)

119644

124362

30,9

114270

0,8

-0,9

Älvsborgs(P)

58455

62397

31,8

60600

1,3

-0,3

Skaraborgs(R)

41842

44192

33,1

42160

1,1

-0,5

Värmlands *(S)

45677

47991

35,4

45332

1

-0,6

Örebro(T)

45243

46702

35,2

40930

0,6

-1,5

Västmanlands(U)

37268

38130

30,6

33900

0,5

-1,3

Kopparbergs * (W)

43610

45863

33,7

43300

1

-0,6

Gävleborgs* (X)

45509

47238

34,2

44570

0,7

-0,6

Västemorrlands * (Y)

42437

4431 1

34,9

40584

0,9

-1

Jämtlands*(Z)

24872

25786

39,7

25330

0,7

-0,2

Västerbottens *(AC)

45287

48714

39

46960

1,5

-0,4

Norrbottens *( BD)

49901

49916

39,1

44550

0

-1,3

Storstadslän(ABMO)

517498

523683

30,7

522970

0,2

0

Skogslän*

297293

309819

36,3

290626

0,8

0,7

Övriga län

546714

576918

33,3

560241

1,1

-0,3

RIKET

1361506

1410420

32,9

1373837

0,7

0,3

Källor: ÅRSYS för år 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser från
våren 1993 (UMDAC)

241

16 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

TABELL 15 : Befolkningen i länen grupperade efter viss utbildningsnivå 1993-01-01

LÄN

Befolkning
16-74 år

1992

Antal

Gymnasial utbildning

Eftergymnasial utbildning

Forskarutb.

högst 2 år

längre än 2 år

kortara in

3 år

Antal

minst 3 år

Antal

%

Antal

%

%

Antal

%

Antal

%

Stockholme(AB)

1234494

344009

28

195115

16

153791

12

153498

12

9642

1

Uppeala(C)

201184

57153

28

24902

12

24825

12

23082

11

3827

2

Södermanlands(D)

185271

61419

33

20768

11

17208

9

11304

6

368

0

Östergödands(E)

293911

91839

31

37924

13

29169

10

22345

8

1343

0

Jönköpings(F)

218789

68906

31

22438

10

19153

9

12547

6

255

0

Kronobergs(G)

126971

41525

33

12935

10

12745

10

8094

6

196

0

KalmarlH)

171123

56044

33

15976

9

14603

9

9701

6

205

0

Gotlandell)

40483

14050

35

3879

10

3041

8

2818

7

59

0

Blekinge(K)

108536

36047

33

11405

11

9579

9

7032

6

141

0

Kristianstads(L)

207278

66456

32

21524

10

17583

8

13808

7

326

0

MalmShuaLM)

577209

168384

29

75287

13

63932

11

52439

9

4437

1

HaHanda(N)

186023

59584

32

21492

12

18472

10

13077

7

450

0

Gdteborge-o.BohualO)

547087

155110

28

75984

14

61505

11

53860

10

3855

1

ÄlvaborgefPI

316287

99287

31

34080

11

28184

9

18675

6

606

0

Skara bo rgafR)

196612

66134

34

19904

10

16388

8

11232

6

215

0

VirmiandsNS)

204857

68288

33

22183

11

19001

9

12721

6

324

0

ÖrabrolT)

195968

64379

33

22027

11

18774

10

12738

7

353

0

Västmanlands(U)

189478

61797

33

23150

12

18437

10

12495

7

406

0

Kopparbergs * (W)

205573

70274

34

21735

11

17768

9

12288

6

345

0

Givieborgs*(X)

208740

70001

34

20772

10

18306

9

11031

5

269

0

Västemorriande*(Y)

188335

64839

34

19458

10

18413

10

11830

6

249

0

Jimtlando«(ZI

96680

34740

36

9646

10

9497

10

6753

7

125

0

Vistarbottens*(AC)

183456

65234

36

18708

10

20811

11

14557

8

1165

1

Norrbo ttana*(B0)

194636

73934

38

22481

12

18620

10

13030

7

373

0

StorstadsiinlABMO)

2358790

667503

28

346386

15

279228

12

259797

11

17934

0,76

SkogsMn*

1282277

509107

40

158133

12

140753

11

94706

7

3256

0.25

Övriga lin

2637914

844620

32

292404

11

248161

9.4

178748

7

8750

0,33

RIKET TOTALT

6278981

1969433

31

773773

12

649706

10

620766

8

29634

0

Källa : Registret : Befolkningens utbildning (SCB)

242

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:1

TABELL 16 : SYSSELSÄTTNINGSGRADER LÄNSVIS ÅREN 1986, 1991 OCH 2000 (%)

LÄN                 Syss.grad m. + kvi 16-64 Syss.män 16 -64 år Syss. kvinn. 16-64 år

1986

1991

2000

1986

1991

2000

1986

1991

2000

Stockholms! AB)

82,4

79,3

77,2

83,2

79,1

77,1

81,6

79,5

77,3

Uppsala(C)

79,8

78,5

73,2

82,4

79,7

74,3

77,2

77,3

72

Södermanlands(D)

79,1

76,8

75,6

82,4

78,1

77,2

75,6

75,3

74

Östergötlands(E)

80,2

77,8

81,7

83,2

79,3

84

77,2

76,3

79,2

Jönköpings(F)

81,3

79,7

83,8

85,2

81,7

87

77,2

77,5

80,6

Kronobergs(G)

80,9

79,2

74,7

84,7

81,7

76,3

77

76,5

72,9

Kalmar(H)

79,4

78,5

72,3

83,2

80,6

74,5

75,6

76,4

70

Godands(l)

81,2

78,8

75

83

79,6

75,6

79,2

78

74,4

Blekinge! K)

77,6

76,1

74,9

81,7

78,5

77,6

73,3

73,6

72,2

Kristi an stads(L)

78,6

77,2

69,9

82,8

79,4

72,3

74,3

75

67,5

Malmöhus(M)

78,5

75,7

72,2

80,8

76,5

73

76,2

74,8

71,4

Hallands(N)

80,5

79,1

82,1

84,3

81,2

83,8

76,7

77

80,3

Göteborgs-o.Bohus(O)

79,1

76,2

74,7

81,3

76,7

75,4

76,8

75,6

74

Älvsborgs(P)

82,1

79,2

76,9

84,9

80,7

78,2

79,2

77,7

75,5

Skaraborgs(R)

81,4

80,1

77,9

85,2

82,5

80,2

77,4

77,6

75,4

Värmlands *(S)

79,1

76,9

77,3

82

77,7

77,8

76,1

76,1

76,9

Örebro(T)

79,8

78,4

80,2

82

79,4

81,6

77,4

77,4

78,7

VästmanlandslU)

78,9

76,4

70,4

81,9

78,3

72,6

75,7

74,3

68

Kopparbergs * (W)

78,7

77,2

73,1

82,3

78,7

74,4

74,9

75,6

71,7

Gävleborgs *(X)

78,4

76,8

78

81,5

77,8

78,2

75,1

75,8

77,7

Västemorrlands •( Y)

79,1

77,9

72,3

81,4

78,3

73,8

76,7

77,4

70,7

Jämtlands<(Z)

79,4

78,7

77,8

80,5

78,2

78,2

78,2

79,2

77,3

Västerbottens * (AC)

79,4

78,4

75,7

81,6

78,5

76,4

77,1

78,4

75

Norrbottens * (BD)

77,1

74,2

69,5

78,5

74,3

70,8

75,5

74,1

68,2

Stors tadel än(ABMO)

80,7

77,7

75,4

82,2

77,9

75,7

79,2

77,5

75,1

Skogslän*

78,7

77

74,6

81,2

77,6

75,5

76

76,4

73,7

övriga län

80,2

78,3

77

83,5

80,1

79

76,7

76,5

75

RIKET

80,1

77,8

75,9

82,5

78.8

77

77,5

76.9

74,8

Anm. Länens folkmängd före är 1970 är justerad för senare förändringar av länsavgränsningen.

Källor: ÄRSYS för är 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser frän
vären 1993 (UMDAC)

243

TABELL 17 : ARBETSLÖSHET OCH PERSONER I ÅTGÄRDER LÄNSVIS        Prop. 1993/94:140

UNDER 3:E KV:1991 - 1993                                 Bilaga 1:1

LÄN

Arbetslösa 3:e kvartalet! Antal arb.

Antal i ätg.**

3:e kv.1993

S:a arb.+ ätg.
3:e kv.1993

andel*

<%)

1991

1992

1993

3:e kv.1993

Stockholms! AB)

2,13

4,4

7,18

78556

16075

78560

8,65

Uppaala(C)

2,67

4,84

7,87

14155

2674

14160

9,36

Södermanlands (D)

2,72

5,33

8,43

13473

3551

13478

10,65

Östergötlands! E)

2,81

6,16

8,33

21168

5733

21174

10,58

Jönköpings(F)

3,01

5,54

8,15

15259

4467

15265

10,53

Kronobergs(G)

2,82

5,93

7,78

8554

2776

8560

10,31

Kalmar(H)

2,85

5,78

8,28

12090

3355

12096

10,58

Gotlands(l)

2,75

4,67

6,81

2394

553

2399

8,38

Blekinge! K)

3,33

5,58

8,98

8385

2008

8391

11,13

Kriatianstade(L)

3,03

5,45

7,62

13517

3761

13522

9,74

Malmöhus(M)

3,05

5,33

8,77

43974

10770

43979

10,91

Hallands(N)

2,54

5,45

7,73

12494

3202

12499

9,72

Göteborgs -o. Bohus! O)

3,57

5,92

9,38

44715

10405

44721

11,57

Älvsborgs(P)

3,12

5,46

9,15

25147

5615

25152

11,2

Skaraborgs(R)

2,9

6,14

8,96

15200

4173

15206

11,42

Värmlands*(S)

3,52

5,79

8,54

14886

5063

14892

11,44

örebro(T)

3,73

7,01

9,71

16311

4548

16318

12,42

VästmanlandslU)

2,9

5,73

8,3

13646

4037

13652

10,75

Kopparbergs • (W)

3,37

6,53

9,3

16262

4835

16269

12,06

Gävleborgs *(X)

4,01

6,84

9,72

17310

5285

17317

12,69

Västemorrlands * (Y)

3,58

6,75

8,57

13761

4581

13768

11,42

Jämtlands* (Z)

3,29

5,86

8,85

7249

1920

7255

11,2

Västerbottens • (AC)

3,14

5,75

8,4

13371

3716

13377

10,74

Norrbottens * (BD)

4,54

7,11

10,36

17670

5100

17677

13,35

Storstadslän(ABMO)

2,69

4,98

8,07

167246

37250

167251

9,87

Skogslän*

3,67

6,42

9,14

100511

30500

100517

11,92

övriga län

2,95

5,71

8,41

191796

41388

191802

9,28

RIKET

3

6,58

8,43

459553

118203

4695S9

10,6

Anm. Länens folkmängd före är 1970 är justerad för senare förändringar av länsavgränsningen.
•av befolkn.16-64 är

••avser beredskapsarbete, ungdomspraktik, amu, utbildningsvikariat samt arbetslivsutveckling (ALU)
Källa : AMS register över arbetsökande

244

TABELL 18 : NETTOPENDLING OCH "SJÄLVFÖRSÖRJNINGSGRAD" LÄNSVIS Prop. 1993/94:140

ÅREN 1986, 1991 OCH 2000                               Bilaga 1:1

LÄN

Nettopendling (antal)

Självförsörjningsgrad* *

1986

1991

2000

1986

1991

2000

Stockholms* AB)

34412

41108

45000

105,9

106,7

106,4

Uppsala(C)

-12175

-16619

-18500

92,5

89,6

88,2

Södermanlands(D)

-6872

8874

-11580

96,1

94,5

91,8

Östergötlands(E)

-1208

-2316

-3970

101,3

100,4

99,5

Jönköpings(F)

2064

2400

2443

104,7

104

103,9

Kronobergs(G)

887

624

527

105,1

103

101,9

Kalmar(H)

-2085

-1672

-2014

101,1

100,5

99,1

Gotlands(l)

994

-914

-900

99,6

98,7

97,9

Blekinge(K)

-505

-641

-875

101,5

100,5

99,7

Kristianstads(L)

-6884

-7364

-8813

98

96,7

94,7

Malmöhus(M)

-584

423

-2250

101,7

101,9

100,6

Hallands(N)

-14388

-15660

-21389

91,3

89,8

85,8

Göteborgs -o. Bohust O)

29680

34422

31080

109,7

111,2

109,7

Älvsborgs(P)

-21074

-25060

-28896

93,1

90,3

87,9

Skaraborgs(R)

4689

-5221

-6795

99,5

98,3

96,6

Värmlands*(S)

-1 195

-1157

-2815

102,1

100,9

98,9

Örebro(T)

568

-883

-6094

101,5

100,9

96,7

VästmanlandslU)

-1854

-2918

-3425

100

99,1

98,3

Kopparbergs * (W)

-2091

-1204

-1770

100,9

100,8

99,5

Gävleborgs *(X)

-1171

-1294

-1677

101,2

100,5

98,7

Västemorrlands * (Y)

-414

-450

-805

102,1

101,2

100,5

Jämtlands *(Z)

-1136

-801

-1216

102,2

100,7

99,5

Västerbottens * (AC)

-1108

-866

-1560

101,6

100,8

99,8

Norrbottens * (BD)

-908

-362

-323

101,1

101

101,1

Storstadslän(ABMO)

63508

75953

73830

105,8

106,6

105,8

Skogslän*

-7793

-6134

-10166

101,5

100,9

99,7

Övriga län

-72579

-85118

-110556

98,6

97,1

95,2

RIKET

-16864

-15299

-46892

101,9

101.4

100.2

Anm. Länens folkmängd före år 1970 är justerad för senare förändringar av länsavgränsningen.
Källor : ÅRSYS för år 1986 och 1991 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser från våren 1993

245

Kommunvisa sifferuppgifter                            Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

Innehållsförteckning

Tabell 1:

Befolkningsutveckling 1985-

Tabell 2:

Totala flyttningsöverskott 1988-1993

Tabell 3:

Sysselsättningsutveckling 1986-2000

TabeU 4:

Sysselsättningsgrader, 16-64 år, 1986 och 1991

Tabell 5:

Arbetslöshet och personer i åtgärder 3:e kv. 1991 och 1993

246

Prop. 1993/94:140

TABELL 1 : BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN I KOMMUNERNA 1985 - 2000 Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL INVANARE

1993*

2000*•

% PER AR

1991

1992

1985-

1989

1990-

1993

114

Upplands-Väsby

35884

35884

35769

1,2

0,15

115

Vallentuna

22435

22717

23070

2,4

1,68

117

Österåker

30800

31308

31607

2,5

2,11

120

Värmdö

23064

24391

25204

2,5

4,71

123

Järfälla

56693

57336

57662

0,2

0,57

125

Ekerö

19222

19994

20361

2,3

2,78

126

Huddinge

74119

74830

75550

1

0,84

127

Botkyrka

68840

69645

69245

0,7

0,36

128

Salem

12707

12808

12973

-0,1

1,21

136

Haninge

63595

64160

63963

0,6

0,72

138

Tyresö

34324

34805

35138

1,1

0,98

139

Upplands-Bro

20280

20235

19851

0,4

-0,23

160

Täby

56874

57322

58001

1,4

0,64

162

Danderyd

27820

27809

28253

-0,2

0,03

163

Sollentuna

51790

52435

53083

1,2

1,22

180

Stockholm

679364

684576

693103

0,6

0,78

181

Södertälje

81670

81770

81506

0,5

0,01

182

Nacka

65224

66098

67331

1,4

1,67

183

Sundbyberg

30952

30719

31071

2,7

-0,28

184

Solna

52402

52882

53497

1

1,01

186

Lidingö

38035

38120

38381

0,3

-0,15

187

Vaxholm

6849

7005

7393

1,3

2,71

188

Norrtälje

47496

48398

49412

1,3

2,57

191

Sigtuna

31825

32206

32633

1,3

1,44

192

Nynäshamn

22247

22387

22540

0,9

0,99

305

Håbo

15673

16208

16512

18570

1,7

2,48

319

Älvkarleby

9391

9374

9380

9586

■0,4

0,57

360

Tierp

20241

20259

20414

21010

-0,2

0,78

380

Uppsala

170743

174554

178071

192312

1,5

2,02

381

Enköping

35603

35905

36124

39188

0,9

1,33

382

Östhammar

22267

22310

22602

23094

0,5

1,05

428

Vingåker

9973

9966

9945

10850

0,2

0,32

461

Gnesta

9254

9481

9652

11242

-

2,92

480

Nyköping

47754

48093

48387

50924

0,1

0,61

481

Oxelösund

12743

12487

12321

12156

-0,3

-1,60

482

Flen

17395

17312

17438

17631

-0,3

0,35

483

Katrineholm

32966

33123

33259

33966

0,3

0,64

484

Eskilstuna

89495

89584

89863

89408

0,2

0,11

486

Strängnäs

27571

27944

28419

29192

1,1

2,16

488

Trosa

9667

9868

9975

12013

-

1,94

509

Ödeshög

6031

5967

6015

6057

-0,5

0,29

512

Ydre

4338

4338

4309

4364

-0,4

0,16

513

Kinda

10522

10543

10577

10630

0

0,88

560

Boxholm

5727

5700

5659

5767

0,3

0,21

561

Åtvidaberg

12699

12696

12671

12805

-0,2

-0,09

562

Finspång

23186

23127

23145

23025

-0,5

-0,10

563

Valdemarsvik

8870

8867

9007

8751

0,3

0,61

247

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL INVÅNARE

1993*

2000*’

% PER ÄR

1991

1992

1985-

1989

1990-

1993

580

Linköping

124352

126377

128689

129248

0,8

1,69

581

Norrköping

120756

120798

121097

121813

0,2

0,25

582

Söderköping

13572

13646

13845

14561

1,4

1,56

583

Motala

42223

42264

42514

42642

0,2

0,48

584

Vadstena

7555

7650

7686

7622

-0,2

0,89

586

Mjölby

26269

26295

26230

26732

0,2

0,17

604

Aneby

7181

7187

7270

7028

0,4

0,82

617

Gnosjö

9828

9776

9824

10037

1,2

0,42

662

Gislaved

29331

29386

29726

29952

0,4

0,63

665

Vaggeryd

12441

12412

12420

12355

0,3

0,23

680

Jönköping

112277

112802

113606

111790

0,7

0,62

682

Nässjö

30883

30788

30754

30786

0,1

-0,01

683

Värnamo

31314

31376

31546

32250

0,5

0,21

684

Sä vsjö

12130

12112

12039

11783

0,4

0,32

685

Vetlanda

28170

27946

27837

28260

-0,2

-0,13

686

Eksjö

18251

18239

18124

18163

-0,1

0,18

687

Tranås

17932

17843

17895

17261

0,3

0,10

760

Uppvidinge

10569

10484

10468

9988

-0,1

-0,20

761

Lessebo

9004

9049

9098

8779

0

0,69

763

Tingsryd

14559

14505

14681

13788

-0,1

0,49

764

Alvesta

19839

19762

19831

19479

0

0,08

765

Älmhult

16049

16037

15908

15754

0,2

0,15

767

Markaryd

10923

10743

10707

10254

-0,5

-0,79

780

Växjö

70067

70704

71431

72801

0,8

0,94

781

Ljungby

27602

27677

27591

28442

0

0,27

821

Högsby

7104

7046

7095

6501

-1

-0,31

834

Torsås

7934

8024

8015

7950

-0,1

0,48

840

Mörbyiånga

13711

13792

13784

13988

0,6

1,07

860

Hultsfred

16992

16881

16767

16001

-0,2

-0,22

861

Mönsterås

13285

13287

13312

13308

-0,1

0,58

862

Emmaboda

10702

10641

10549

10405

-0,5

-0,32

880

Kalmar

56498

56863

57439

57013

0,8

0,73

881

Nybro

20997

20840

20732

20607

-0,1

-0,15

882

Oskarshamn

27235

27116

27175

26808

-0,4

-0,05

883

Västervik

39791

39731

39725

39216

0,4

0,08

884

Vimmerby

15963

16050

16016

15773

0

0,27

885

Borgholm

11671

11641

12003

11802

0,3

1,45

980

Gotland

57383

57578

57782

57940

0,2

0,42

1060

Olofs tröm

15029

14983

14939

15148

-0,1

-0,08

1080

Karlskrona

59279

59390

59787

58411

-0,3

0,43

1081

Ronneby

29122

29178

29165

28984

-0,5

0,23

1082

Karlshamn

31407

31301

31475

31304

-0,2

0,05

248

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL INVÅNARE

1993’

2000”

% PER ÄR

1991

1992

1985-

1989

1990

1993

1083

Sölvesborg

16331

16414

16543

16451

0,4

1,02

1121

Ö göinge

15043

15104

15129

15895

0

0,20

1137

Örkelljunga

9774

9729

9728

10054

0,6

0,33

1160

Tomelilla

12566

12569

12713

13006

0

0,66

1162

Bromölla

12742

12687

12665

13411

0,5

0,40

1163

Osby

13745

13735

13600

14280

0

-0,04

1165

Perstorp

7570

7485

7460

8042

0,6

-0,01

1166

Klippan

16458

16452

16287

17194

0

0,09

1167

Åstorp

13166

13169

13169

13877

0,5

0,35

1168

Bästad

13833

14042

14061

14760

1,3

1,47

1180

Kristianstad

72154

72789

73011

73721

0,4

0,66

1181

Simrishamn

20300

20376

20424

21308

-0,1

0,62

1182

Ängelholm

34782

35238

35676

38983

1,7

1,43

1183

Hässleholm

49335

49618

49469

51254

0,1

0,35

1214

Svalöv

12960

12969

12940

13708

-0,1

0,46

1230

Staffanstorp

17616

17844

18613

19685

0,2

1,62

1231

Burlöv

14498

14497

14395

15044

0,3

-0,28

1233

Vellinge

28201

28494

29065

30244

2

1,27

1260

Bjuv

14311

14427

14285

14743

0,1

0,13

1261

Kävlinge

23599

23854

24006

25849

1,5

1,59

1262

Lomma

17099

17315

17499

18587

0,2

0,61

1263

Svedala

17715

17843

17990

19240

0,8

1,25

1264

Skurup

13767

13795

13799

14969

0,4

1,35

1265

Sjöbo

16302

16542

16645

17727

0,7

1,52

1266

Hörby

13748

13740

13734

14532

0,5

1,03

1267

Höör

13186

13308

13424

14667

1,8

1,70

1280

Malmö

234796

236684

237531

243679

0,3

0,50

1281

Lund

89598

92027

94251

100123

1,3

2,27

1282

Landskrona

36458

36153

36347

37009

0,3

0,36

1283

Helsingborg

109907

110614

111917

114114

0,7

0,82

1284

Höganäs

22962

23039

22876

23880

0,3

0,39

1285

Eslöv

28195

28215

28273

29973

0,7

0,93

1286

Ystad

25259

25457

25657

26733

0,7

0,90

1287

Trelleborg

36580

36879

37162

38566

0,7

1,29

1315

Hytte

11110

11104

11075

11267

0,1

0,17

1380

Halmstad

80560

81084

82145

82327

0,6

0,88

1381

Laholm

22811

23021

23028

23561

0,7

0,94

1382

Falkenberg

37988

38285

38647

39889

0,9

1,06

1383

Varberg

49880

50465

50950

51412

1

1,43

1384

Kungsbacka

55525

57213

58914

64546

2,2

2,73

1401

Härryda

27256

27930

28244

31498

1,4

1,71

1402

Partilie

30534

31055

31518

34549

1,3

0,81

249

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL INVÅNARE

1993*

2000**

% PER ÄR

1991

1992

1985-

1989

1990-

1993

1407

Öckerö

11208

11323

11442

11901

1,3

1,51

1415

Stenungsund

19064

19415

19590

21008

1,5

2,00

1419

Tjörn

14088

14408

14610

15562

2

1,64

1421

Orust

14738

14929

15038

16362

1,6

1,96

1427

Sotenäs

9877

9905

9858

10156

1

0,41

1430

Munkedal

11134

1 1087

11076

11456

0,5

0,10

1435

Tanum

12203

12366

12456

12989

0,7

1,14

1480

Göteborg

432112

433811

437549

442867

0,4

0,33

1481

Mölndal

52048

52423

53306

54915

1,1

0,74

1482

Kungälv

34410

34780

35373

38535

1,2

1,67

1484

Lysekil

15323

15367

15413

15598

0,1

0,57

1485

Uddevalla

47668

48178

48446

49473

0,6

0,78

1486

Strömstad

10887

10872

10874

11201

1,3

0,52

1504

Dals-Ed

5415

5308

5412

5217

0,3

-0,06

1507

Färgelanda

7564

7562

7528

7454

0,4

-0,09

1521

Ale

24517

25029

25209

26473

0,3

1,42

1524

Lerum

33548

33800

34058

36452

1,1

1,10

1527

Vårgårda

10354

10468

10583

10746

0,9

1,76

1552

Tranemo

12473

12474

12550

12742

0,1

0,34

1560

Bengtsfors

11805

11699

11646

11416

-0,1

-0,58

1561

Mellerud

10554

10519

10557

10383

0

0,12

1562

Lilla edet

13102

13204

13274

13595

1,4

0,95

1563

Mark

33288

33402

33532

33882

0,5

0,72

1565

Svenljunga

11304

11303

11322

11457

0,3

0,37

1566

Herrljunga

9749

9744

9820

9911

0,5

0,62

1580

Vänersborg

36734

36452

36476

36370

0,5

-0,02

1581

Trollhättan

51217

51673

51761

52463

0,7

0,57

1582

Alingsås

33936

34088

34237

35003

1,2

0,90

1583

Borås

102387

102840

103399

103930

0,3

0,54

1584

Ulricehamn

22846

22968

22935

23279

0,4

0,40

1585

Åmål

13466

13388

13351

13366

0

0,14

1602

Grästorp

6152

6174

6156

6211

1,1

-0,06

1603

Essunga

6028

6132

6109

6169

0,2

0,54

1622

Mullsjö

7355

7445

7499

7556

1

0,91

1623

Habo

9560

9540

9556

9927

1,3

0,85

1637

Karlsborg

8092

8078

7854

7975

-0,1

-0,58

1643

Gullspång

6491

6440

6495

6431

-0,3

0,53

1660

Vara

17065

17047

16988

16991

0

0,15

1661

Götene

13543

13662

13874

13696

0,4

1,01

1662

Ti bro

11202

11249

11193

11226

0

0,16

1663

Töreboda

10434

10432

10519

10453

0,4

0,18

250

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL INVÅNARE

1993*

2000**

% PER ÄR

1991

1992

1985-

1989

1990-

1993

1680

Mariestad

24847

24714

24781

24691

0,4

0,17

1681

Lidköping

36097

36289

36431

36667

0,1

0,69

1682

Skara

18759

18700

18741

18690

0,7

0,21

1683

Skövde

47900

48460

48781

49297

0,4

0,85

1684

Hjo

9311

9285

9209

9233

0,3

0,41

1685

Tidaholm

13277

13261

13303

13243

0,1

0,36

1686

Falköping

32049

31952

31924

32005

0,1

0,16

1715

Kil

12321

12316

12345

12757

0,9

0,83

1730

Eda

9570

9476

9350

9013

0,1

-0,51

1737

Torsby

15076

15055

14991

13969

0,3

-0,14

1760

Storfors

5277

5230

5294

4994

-0,4

-0,02

1761

Hammarö

13639

13871

14169

13981

1,3

1,46

1762

Munkfors

4799

4745

4730

4294

-0,3

-0,48

1763

Forshaga

12062

12401

12344

12296

0,2

1,06

1764

Grums

10334

10339

10345

10116

-0,4

0,36

1765

Årjäng

10123

10114

10130

9570

0,6

-0,04

1766

Sunne

13827

13957

14014

14049

0,5

0,98

1780

Karlstad

76908

77290

77850

78140

0,5

0,57

1781

Kristinehamn

25904

25954

25932

25489

-0,3

■0,07

1782

Filipstad

13296

13227

13167

12370

■0,6

-0,56

1783

Hagfors

16034

15862

15895

14663

-0,5

-0,56

1784

Arvika

27057

27023

27051

26546

0,1

0,23

1785

Säffle

17960

17831

17770

17469

-0,5

-0,28

1860

Laxå

7487

7342

7357

7122

-0,8

-1,33

1861

Hallsberg

16810

16629

16615

16736

-0,3

0,07

1862

Deg erfors

11676

11630

11705

10848

-0,4

■0,13

1863

Hällefors

9199

9026

8999

8676

-1,2

-1,04

1864

Ljusnarsberg

6487

6478

6394

6330

-1

-0,28

1880

Örebro

122042

123188

124223

125428

0,5

0,80

1881

Kumla

18769

18808

18918

18968

0,5

0,90

1882

Askersund

12090

12302

12331

11816

0,2

0,95

1883

Karlskoga

33649

33451

33469

32870

-0,6

-0,45

1884

Nora

10593

10638

10768

10262

0,5

0,96

1885

Lindesberg

24806

24833

24908

24729

-0,2

0,30

1904

Skinnskatteberg

5359

5377

5377

5644

0,1

0,28

1907

Surahammar

11383

11396

11390

11773

-0,1

0,11

1917

Heby

13764

13869

13940

14780

0,5

0,88

1960

Kungsör

8545

8613

8526

8823

0,1

0,36

1961

Hallstahammar

16581

16483

16510

16467

-0,3

-0,35

1962

Norberg

6720

6712

6692

6911

0,1

0,43

1980

Västerås

120354

120889

121656

125583

0,1

0,69

1981

Sala

22060

22233

22331

22735

0,5

0,84

251

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL INVÅNARE

1993*

2000**

% PER ÄR

1991

1992

1986-

1989

1990-

1993

1982

Fagersta

13722

13664

13718

12896

-0,6

-0,17

1983

Köping

26345

26308

26355

26896

-0,1

0,03

1984

Arboga

14605

14552

14581

14856

0,1

0,08

2021

Vansbro

7876

7795

7769

7448

-0,8

-0,45

2023

Malung

11576

11503

11457

11323

-0,2

-0,47

2026

Gagnef

10506

10523

10543

10230

0,7

0,68

2029

Leksand

15156

15254

15351

15396

0,7

1,68

2031

Rättvik

11371

11418

11403

11308

0,2

0,43

2034

Orsa

7377

7356

7368

7171

-0,1

0,08

2039

Älvdalen

8370

8358

8299

8256

0

0,08

2061

Smedjebacken

13315

13132

13150

12644

-0,2

-0,13

2062

Mora

20868

20919

20911

21329

0,5

0,71

2080

Falun

54364

54653

54811

56330

0,6

0,80

2081

Borlänge

46915

47300

47641

48468

0,1

0,65

2082

Säter

11965

11915

11951

11917

1,1

0,44

2083

Hedemora

16878

16915

17056

16766

-0,4

0,58

2084

Avesta

24707

24538

24359

24014

-0,4

-0,42

2086

Ludvika

29144

28666

28630

27156

-0,6

0,60

2101

Ockelbo

6454

6487

6467

6382

■0,4

0,06

2104

Hofors

11879

11694

11724

11164

-0,5

-0,90

2121

Ovanåker

13536

13438

13371

13145

-0,2

-0,25

2132

Nordanstig

11553

11400

11313

11116

-0,5

-0,13

2161

Ljusdal

21130

21119

21136

21017

-0,2

0,05

2180

Gävle

88810

89194

89604

91490

0,1

0,43

2181

Sandviken

39747

39515

39621

39329

-0,4

-0,25

2182

Söderhamn

29730

29562

29765

29052

-0,7

0,19

2183

Bollnäs

28049

28150

28034

28111

-0,1

0,05

2184

Hudiksvall

38451

38631

38712

39559

0,2

0,45

2260

Ånge

12576

12437

12437

12142

-0,9

-0,20

2262

Timrå

18651

18755

18837

18683

0,2

0,38

2280

Härnösand

27512

27531

27495

27020

-0,3

0,27

2281

Sundsvall

94124

94329

94583

95122

0

0,32

2282

Kramfors

24335

24083

24085

23609

-0,7

■0,50

2283

Sollefteå

24758

24556

24436

23994

■0,4

-0,53

2284

Örnsköldsvik

59324

59138

58864

58400

0,2

-0,17

2303

Ragunda

6983

6872

6862

6697

-0,9

■0,90

2305

Bräcke

8668

8559

8600

8468

-0,8

-0,03

2309

Krokom

14580

14711

14796

14999

0,2

1,20

2313

Strömsund

16010

15804

15663

15256

0,7

-0,75

2321

Åre

9966

9936

9998

10173

0,6

0,27

2326

Berg

8694

8648

8578

8634

-0,2

-0,05

2361

Härjedalen

12408

12361

12304

12454

-0,5

-0,55

252

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL INVANARE

1993*

2000**

% PER ÄR

1991

1992

1985-

1989

1990-

1993

2380

Östersund

58700

59019

59339

61041

0,5

0,70

2401

Nordmaling

8184

8193

8221

7926

0,4

0,36

2403

Bjurhdm

2924

2901

2867

2819

-1,1

-1,04

2404

Vindeln

6691

6612

6589

6331

-0,4

-0,17

2409

Robertsfors

7868

7837

7788

7455

0,1

-0,14

2417

Norsjö

5333

5314

5246

5006

-0,5

-0,49

2418

Malå

4158

4125

4055

3894

-0,5

-0,53

2421

Storuman

7708

7731

7583

7489

-1

-0,84

2422

Sorsele

3524

3496

3483

3229

-1,1

-0,62

2425

Dorotea

3737

3753

3794

3585

-0,6

0,24

2460

Vännäs

8611

8767

8754

8934

0,5

1,29

2462

Vilhelmina

8452

8406

8458

8043

-0,4

-0,22

2463

Åsele

4143

4049

4125

3829

-1,4

-0,10

2480

Umeå

92653

94912

97228

101695

1,3

2,01

2481

Lycksele

14284

14157

14237

14157

0

0,09

2482

Skellefteå

75565

75734

75835

76413

0,1

0,37

2505

Arvidsjaur

8014

7965

7881

7837

-0,4

-0,62

2506

Arjeplog

3743

3727

3728

3480

-0,5

-0,58

2510

Jokkmokk

6660

6598

6604

6351

-0,4

-0,78

2513

Överkalix

4736

4714

4739

4563

-0,7

0,08

2514

Kalix

19288

19249

19219

18688

-0,2

-0,09

2518

Övertomeå

6167

6234

6227

5906

-0,5

0,44

2521

Pajala

8420

8399

8368

8105

-0,6

-0,25

2523

Gällivare

22360

22392

22513

22804

-1

-0,05

2560

Älvsbyn

9446

9492

9445

9507

-0,3

0,13

2580

Luleå

68523

68924

69819

70036

0,3

0,71

2581

Piteå

40475

40766

40803

41065

0,4

0,81

2582

Boden

30178

30495

30568

29823

0,2

0,94

2583

Haparanda

10650

10917

10946

10499

0,7

1,46

2584

Kiruna

26174

26217

26299

26811

-0,6

-0,06

5000

RIKET

8644119

8692013

8748763

8937429

0,4

0,65

‘Preliminära uppgifter

“Enligt länsstyrelsernas prognoser från våren 1993

Källor: Befolkningsstatistik från SCB samt prognosadata (UMDAC)

253

TABELL 2 :TOTALA FLYTTNINGSÖVERSKOTT I KOMMUNERNA ProP 1993/94:140

UNDER PERIODEN 1988 - 1993                      Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

TOTALT FLYTTNINGSÖVERSKOTT

% PER ÄR

1990

1991

1992

1993*

1988-

1989

1990-

1993

114

Upplands-Väsby

26

-524

456

-592

-0,37%

-1,12%

11S

Vallentuna

331

-46

22

626

2,14%

1,08%

117

Österåker

735

223

89

587

1,78%

1,40%

120

Värmdö

608

762

1026

1370

1,60%

4,44%

123

Järfälla

-534

200

305

-171

-0,95%

-0,27%

125

Ekerö

256

234

547

790

1,66%

2,49%

126

Huddinge

-110

-530

47

278

-0,22%

-0,14%

127

Botkyrka

-552

-550

-100

-848

-0,73%

-0,75%

128

Salem

22

91

47

-128

-0,34%

-0,21%

136

Haninge

-192

46

-175

-246

-0,38%

-0,23%

138

Tyresö

-221

-36

64

-93

-0,13%

-0,21%

139

Upplands-Bro

-122

-124

-314

-586

-1,14%

-1,43%

160

Täby

302

-216

-10

-225

-0,01%

-0,33%

162

Dandaryd

-378

-168

73

-498

-1,36%

-0,99%

163

Sollentuna

322

-24

179

152

0,04%

0,31%

180

Stockholm

1745

4299

3948

6312

0,39%

0,61%

181

Södertälje

-386

-708

-543

-436

-0,04%

-0,64%

182

Nacka

404

652

339

1022

0,92%

0,96%

183

Sundbyberg

-325

-529

-406

313

0,73%

-1,25%

184

Solna

247

349

230

547

0,69%

0,67%

186

Lidingö

323

444

49

-387

-0,58%

-0,78%

187

Vaxholm

69

32

99

154

1,32%

1,33%

188

Norrtälje

1201

1222

705

1685

1,89%

2,69%

191

Sigtuna

272

-33

63

444

0,61%

0,60%

192

Nynäshamn

131

78

-21

141

0,78%

0,38%

305

Håbo

37

284

331

365

0,92%

1,69%

319

Älvkarleby

75

113

7

53

1,00%

0,68%

360

Tierp

293

173

55

274

0,81%

1,00%

380

Uppsala

1383

1771

2421

4003

0,74%

1,45%

381

Enköping

417

596

130

575

1,12%

1,25%

382

Östhammar

162

268

-28

280

0,61%

0,79%

428

Vingåker

86

6

-35

-38

0,16%

0,05%

461

Gnesta

-

-

-

-

-

0,05%

480

Nyköping

635

581

290

508

0,29%

0,77%

481

Oxelösund

-155

-310

-274

72

0,46%

-1,54%

482

Ren

128

8

-130

19

0,46%

0,04%

483

Katrineholm

245

90

71

231

0,80%

0,49%

484

Eskilstuna

20

-520

-80

368

0,44%

-0,06%

486

Strängnäs

557

664

333

607

1,21%

2,07%

488

Trosa

-

-

-

-

-

2,07%

509

Ödeshög

54

19

-42

-10

-0,03%

0,09%

512

Ydre

52

7

-3

37

0,36%

0,54%

513

Kinda

20

244

1

152

1,05%

1,02%

560

Boxholm

46

46

-25

21

0,82%

0,39%

561

Åtvidaberg

-25

-38

-25

7

0,54%

-0,19%

562

Rnspång

-9

-117

-135

-305

-0,64%

-0,61%

563

Valdemarsvik

15

72

1

109

0,82%

0,55%

254

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

TOTALT FLYTTNINGSÖVERSKOTT

% PER AR

1990

1991

1992

1993*

1988-

1989

1990-

1993

580

Linköping

1036

1395

1327

2194

0,37%

1,23%

581

Norrköping

197

30

166

160

0,25%

0,05%

582

Söderköping

273

152

-11

130

1,08%

1,04%

583

Motala

213

80

-51

103

0,22%

0,21%

584

Vadstena

148

-24

98

33

-0,23%

0,86%

586

Mjölby

70

-18

-49

3

0,30%

0,01%

604

Aneby

107

4

-19

22

0,41%

0,25%

617

Gnosjö

114

-106

134

21

0,84%

-0,27%

662

Gislaved

39

-85

-119

4

0,06%

-0,14%

665

V agger yd

92

-50

-50

43

0,72%

0,07%

680

Jönköping

182

266

89

679

0,55%

0,27%

682

Nässjö

-19

81

-130

-80

-0,05%

-0,12%

683

Värnamo

-49

-145

-69

-1

0,23%

-0,21%

684

Sä vsjö

173

50

-59

60

1,21%

0,47%

685

Vetlanda

27

32

-252

-127

0,44%

-0,29%

686

Eksjö

54

88

87

25

0,53%

0,11%

687

Tranås

-53

119

79

99

0,61%

0,12%

760

Uppvidinge

119

-21

-92

57

0,60%

0,15%

761

Lessebo

93

53

12

122

0,56%

0,79%

763

Tingsryd

166

61

19

113

0,86%

0,56%

764

Alvesta

-45

59

-128

■11

0,35%

-0,16%

765

Älmhutt

108

60

-53

119

0,79%

0,37%

767

Markaryd

22

-150

-164

-151

0,48%

-1,00%

780

Växjö

319

249

250

323

0,72%

0,41%

781

Ljungby

83

15

-46

23

0,15%

0,07%

821

Högsby

13

25

-13

47

0,24%

0,08%

834

Torsås

26

85

100

171

0,91%

1,21%

840

Mörbylånga

156

192

47

220

1,52%

1,16%

860

Hultsfred

96

-19

-92

113

0,81%

0,14%

861

Mönsterås

168

79

6

85

0,51%

0,65%

862

Emmaboda

20

-6

-79

-80

-0,14%

-0,34%

880

Kalmar

240

125

127

709

0,62%

0,54%

881

Nybro

115

6

-155

-25

0,43%

-0,07%

882

Oskarshamn

37

-36

-108

87

-0,03%

-0,18%

883

Västervik

231

-103

-81

29

0,20%

0,05%

884

Vimmerby

10

75

52

178

0,60%

0,50%

885

Borgholm

167

211

24

226

1,20%

1,38%

980

Gotland

31

114

48

410

0,29%

0,27%

1060

Olofs tr öm

-3

-96

-105

-49

0,23%

-0,42%

1080

Karlskrona

234

97

97

284

0,20%

0,30%

1081

Ronneby

-14

241

97

124

-0,06%

0,39%

1082

Karlshamn

120

-137

-117

-71

0,07%

-0,16%

255

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

TOTALT FLYTTNINGSÖVERSKOTT

% PER ÄR

1990

1991

1992

1993*

1988-

1989

1990-

1993

1083

Sölvesborg

108

292

55

150

0,69%

0,95%

1121

Ö göinge

-25

-115

-14

38

0,02%

0,32%

1137

Örkelljunga

44

99

-40

58

1,02%

0,42%

1160

Tomelilla

84

152

23

177

1,16%

0,88%

1162

Bromölla

106

31

-84

-63

0,46%

-0,02%

1163

Osby

108

5

23

-11

0,51%

0,14%

1165

Perstorp

20

19

-108

83

1,16%

0,05%

1166

Klippan

187

32

-38

50

0,49%

0,36%

1167

Åstorp

72

-33

-66

-66

0,51%

-0,18%

1168

Båstad

297

253

138

470

2,25%

2,18%

1180

Kristianstad

376

250

331

784

0,46%

0,61 %

1181

Simrishamn

193

272

151

419

0,81%

1,30%

1182

Ängelholm

298

547

347

1041

1,86%

1,65%

1183

Hässleholm

212

125

151

246

0,18%

0,38%

1214

Svalöv

77

94

-28

8

0,67%

0,27%

1230

Staffanstorp

-168

54

62

10

-0,53%

0,06%

1231

Burlöv

-80

-150

-70

-129

-0,08%

-0,74%

1233

Vellinge

64

163

135

562

1,74%

0,84%

1260

Bjuv

42

-38

52

52

0,36%

0,19%

1261

Kävtinge

393

276

104

642

1,89%

1,57%

1262

Lomma

8

-193

127

286

0,06%

0,33%

1263

Svedala

150

215

24

14

-0,04%

0,55%

1264

Skurup

296

285

12

237

1,58%

1,58%

1265

Sjöbo

364

237

176

520

1,61%

2,07%

1266

Hörby

335

169

-26

109

1,10%

1,11%

1267

Höör

263

260

66

482

2,83%

2,13%

1280

Malmö

872

969

1848

3115

0,48%

0,73%

1281

Lund

604

1247

1810

2464

0,50%

1,77%

1282

Landskrona

460

122

-222

214

0,79%

0,40%

1283

Helsingborg

789

449

478

1145

0,52%

0,66%

1284

Höganäs

115

324

92

367

0,99%

1,00%

1285

Eslöv

388

326

-125

37

1,17%

0,57%

1286

Ystad

278

299

159

501

1,44%

1,25%

1287

Trelleborg

619

448

198

617

1,21%

1,33%

1315

Hytte

129

-55

-25

150

0,97%

0,45%

1380

Halmstad

460

310

346

888

0,71%

0,63%

1381

Laholm

415

104

154

410

1,00%

1,22%

1382

Falkenberg

415

257

186

624

1,14%

1,00%

1383

Var berg

567

657

371

783

0,80%

1,23%

1384

Kungsbacka

644

783

1157

1866

1,51%

2,09%

1401

Härryda

-84

414

406

483

0,92%

1,15%

1402

Parti He

-338

-148

263

437

0,77%

0,18%

256

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

TOTALT FLYTTNINGSÖVERSKOTT

% PER ÄR

1990

1991

1992

1993*

1988-

1989

1990-

1993

1407

Öckerö

162

146

25

184

1,14%

1,20%

1415

Stenungsund

343

242

161

346

0,91%

1,51%

1419

Tjörn

123

95

214

602

2,52%

1,89%

1421

Orust

262

415

124

533

2,69%

2,39%

1427

Sotenäs

74

193

38

354

2,54%

1,70%

1430

Munkedal

102

-42

-61

54

1,10%

0,12%

1435

Tanum

175

120

140

381

2,12%

1,71%

1480

Göteborg

342

-2176

471

332

-0,21%

-0,10%

1481

Mölndal

-169

-342

38

313

0,48%

-0,08%

1482

Kungälv

370

358

50

418

0,79%

0,90%

1484

Lysekil

168

134

73

162

0,69%

0,89%

1486

Uddevalla

216

115

310

641

0,47%

0,68%

1486

Strömstad

168

-7

-25

176

1,74%

0,73%

1504

Dals-Ed

-15

7

82

-9

0,88%

-0,46%

1507

Förgelanda

32

-22

-18

53

0,52%

0,15%

1621

Ale

39

272

354

543

0,26%

1,27%

1524

Lerum

259

28

-87

-97

0,57%

0,08%

1527

Vårgärda

218

150

73

180

0,99%

1,57%

1552

Tranemo

2

-26

-14

111

0,70%

0,15%

1560

Bengtsfors

-8

-104

83

16

0,92%

-0,38%

1561

Mellerud

7

68

-16

81

0,87%

0,33%

1562

LiHa edet

75

102

14

133

1,80%

0,63%

1563

Mark

365

85

7

352

0,74%

0,62%

1566

Svenljunga

7

113

-34

99

0,91%

0,41%

1566

Herrijunga

41

58

-9

102

1,10%

0,50%

1580

Vänersborg

17

11

-331

-111

0,42%

-0,28%

1581

Trollhättan

111

-124

77

151

0,22%

0,11%

1582

AHngeäs

429

183

74

623

1,34%

0,99%

1583

Boris

245

321

142

382

0,23%

0,27%

1584

Ulricehamn

105

37

75

217

0,73%

0,48%

1585

Åmål

105

43

-57

97

0,85%

0,35%

1602

Grästorp

-64

18

-1

73

1,57%

0,11%

1603

Essunga

69

-14

88

139

0,66%

1,18%

1622

Mullsjö

96

95

18

21

0,32%

0,14%

1623

Habo

158

-5

-96

67

1,61%

0,34%

1637

Karisborg

27

29

-40

-31

0,17%

-0,05%

1643

Gullsping

74

42

-53

46

0,80%

0,43%

1660

Vara

101

57

-33

77

0,56%

0,30%

1661

Göt ene

127

-7

64

236

0,73%

0,79%

1662

Tibro

16

24

10

63

0,28%

0,15%

1663

Töreboda

-47

-18

109

0,98%

0,11%

257

17 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

TOTALT FLYTTNINGSÖVERSKOTT

% PER ÄR

1990

1991

1992

1993*

1988-

1989

1990-

1993

1680

Mariestad

-45

64

177

100

0,08%

-0,26%

1681

Lidköping

259

207

73

279

0,42%

0,58%

1682

Skara

37

26

-148

17

0,56%

-0,14%

1683

Skövde

105

146

273

480

0,28%

0,53%

1684

Hjo

48

152

19

114

0,33%

0,81%

1686

Tidaholm

119

52

29

35

0,61%

0,14%

1686

Falköping

234

27

-110

54

0,47%

0,16%

1715

Kil

183

25

68

42

0,70%

0,38%

1730

Eda

24

41

43

36

1,39%

0,15%

1737

Torsby

94

65

32

144

1,05%

0,56%

1760

Storfors

1

42

47

57

0,36%

-0,68%

1761

Hammarö

118

145

138

0,15%

0,75%

1762

Munkfors

21

14

-41

58

2,01%

0,27%

1763

Forshaga

74

95

279

368

0,62%

1,72%

1764

Grums

57

39

-17

51

0,20%

0,32%

1766

Årjäng

87

87

1

119

1,82%

0,30%

1766

Sunne

118

239

143

409

1,50%

1,69%

1780

Karlstad

69

150

58

514

0,57%

0,26%

1781

Kristinehamn

-134

-4

90

82

-0,04%

0,03%

1782

Filipstad

69

27

-46

2

0,27%

-0,26%

1783

Hagfors

-76

-25

-118

174

0,14%

0,60%

1784

Arvika

113

201

28

193

0,70%

0,50%

1786

Säffle

2

-17

-65

-10

-0,03%

-0,13%

1860

Laxå

-134

-155

-147

168

-0,62%

-1,94%

1861

HaHsberg

135

37

-202

-42

0,59%

-0,11%

1862

Degerfors

-110

-40

50

-29

0,03%

-0,49%

1863

Hällefors

-20

-131

-136

122

-0,02%

-1,09%

1864

Ljusnarsberg

13

35

1

112

0,81%

0,62%

1880

Örebro

242

826

788

991

0,35%

0,59%

1881

Kumla

307

78

3

330

1,33%

0,98%

1882

Askers und

118

81

202

385

0,90%

1,65%

1883

Karlskoga

-176

227

-213

442

-0,32%

-0,78%

1884

Nora

137

39

60

233

1,71%

1,13%

1886

Lindesberg

35

169

3

221

0,37%

0,43%

1904

Skinnskatt eberg

41

-9

9

64

0,34%

0,49%

1907

Surahammar

-14

73

-38

69

0,12%

-0,43%

1917

Heby

121

123

69

208

0,99%

0,97%

1960

Kungsör

50

70

36

110

0,80%

0,79%

1961

HaHstahammar

-192

-142

-161

87

0,13%

-0,87%

1962

Norberg

94

33

-14

34

0,74%

0,56%

1980

Västerås

843

43

-15

86

-0,06%

0,20%

1981

Sala

176

180

118

357

0,96%

0,96%

258

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

TOTALT FLYTTNINGSÖVERSKOTT

% PER ÄR

1990

1991

1992

1993*

1988

1989

1990-

1993

1982

Fagersta

58

8

-21

90

0,56%

0,01%

1983

Köping

8

-129

-75

-106

-0,21%

-0,29%

1984

Arboga

72

39

-41

12

0,48%

0,01 %

2021

Vansbro

38

34

-6

10

0,45%

0,24%

2023

Malung

-31

-5

33

62

0,62%

-0,01%

2026

Gagnef

150

-5

-18

187

1,92%

0,76%

2029

Leksand

438

361

84

375

1,81%

2,19%

2031

Rättvik

154

86

77

290

1,72%

1,35%

2034

Orsa

14

35

16

52

0,89%

0,29%

2039

Älvdalen

101

19

27

31

0,20%

0,19%

2061

Smedjebacken

34

19

-164

-117

0,61%

-0,43%

2062

Mora

184

264

27

259

0,80%

0,90%

2080

Falun

351

366

3

514

0,60%

0,58%

2081

Borlänge

80

88

307

293

0,17%

0,41%

2082

Säter

87

7

-100

78

1,46%

0,15%

2083

Hedemora

181

-8

31

30

-0,17%

0,35%

2084

Avesta

31

-141

-111

49

0,30%

-0,17%

2086

Ludvika

109

220

-381

-265

0,17%

-0,65%

2101

Ockelbo

36

6

64

41

0,42%

0,57%

2104

Hofors

114

-149

-202

222

-0,28%

-1,41%

2121

Ovanåker

31

-25

82

8

0,30%

-0,16%

2132

Nordanstig

208

35

88

-104

-0,04%

0,11%

2161

Ljusdal

128

60

32

164

0,64%

0,46%

2180

Gävle

282

81

129

355

0,25%

0,24%

2181

Sandviken

-115

-164

229

67

0,27%

-0,28%

2182

Söderhamn

137

114

-131

-136

-0,10%

-0,01%

2183

Bollnäs

115

-65

106

323

0,60%

0,43%

2184

Hudiksvall

232

123

116

482

0,57%

0,63%

2260

Ånge

122

27

-111

-185

-0,49%

-0,29%

2262

Timrå

28

80

97

171

0,21%

0,43%

2280

Härnösand

260

58

60

42

0,07%

0,39%

2281

Sundsvall

200

49

-21

188

0,20%

0,1 1%

2282

Kramfors

127

98

79

-1

0,19%

-0,05%

2283

Sollefteå

37

-25

-110

-144

-0,08%

-0,32%

2284

Örnsköldsvik

94

-110

208

33

0,03%

-0,08%

2303

Ragunda

-34

39

76

3

0,77%

-0,51%

2306

Bräcke

143

-41

-64

-64

0,58%

-0,08%

2309

Krokom

258

209

122

199

0,68%

1,40%

2313

Strömsund

-24

-24

89

39

0,29%

-0,27%

2321

Åre

81

-13

33

44

1,46%

0,20%

2326

Berg

90

83

3

77

0,59%

0,72%

2361

Härjedalen

-61

26

2

-5

0,51%

-0,19%

259

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

TOTALT FLYTTNINGSÖVERSKOTT

% PER ÄR

1990

1991

1992

1993*

1988

1989

1990-

1993

2380

Östersund

344

109

62

320

0,40%

0,36%

2401

Nordmaling

93

7

-3

159

1,42%

0,79%

2403

Bjurholm

5

-26

-1

59

0,97%

0,31%

2404

Vindeln

61

50

-20

156

1,62%

0,93%

2409

Robertsfors

43

4

47

57

0,56%

0,16%

2417

Norsjö

36

43

-14

15

0,07%

-0,03%

2418

Malå

13

-15

34

-29

-0,31%

-0,39%

2421

Storuman

-102

16

15

29

-0,86%

-0,42%

2422

Sorsele

-1

-15

-5

15

-0,47%

-0,04%

2425

Dorotea

9

5

24

30

-0,26%

0,45%

2460

Vännäs

41

138

140

184

0,73%

1,51%

2462

Vilhelmina

23

-59

-11

28

0,23%

-0,19%

2463

Åsele

39

51

-61

-33

0,15%

-0,02%

2480

Umeå

481

475

1383

1886

0,97%

1,17%

2481

Lycksele

-25

-136

22

0,89%

-0,24%

2482

Skellefteå

395

36

50

508

0,36%

0,33%

2505

Arvidsjaur

19

-40

-30

11

0,14%

-0,12%

2506

Arjeplog

-48

3

13

0,20%

-0,25%

2510

Jokkmokk

-99

75

-51

•60

0,11%

-1,05%

2513

Öv er kali x

29

28

10

47

0,85%

0,60%

2514

Kalix

-81

7

-54

55

0,37%

■0,09%

2518

Övertomeå

-4

89

76

91

0,09%

1,03%

2521

Pajala

2

33

37

-82

-0,56%

-0,03%

2523

Gällivare

-215

149

-89

-338

-1,23%

-0,88%

2560

Älvsbyn

-9

14

28

11

•0,28%

0,12%

2580

Luleå

54

-312

6

80

0,36%

-0,07%

2581

Piteå

359

287

171

375

0,45%

0,75%

2582

Boden

166

286

208

393

0,31%

0,89%

2583

Haparanda

153

88

253

431

1,67%

2,24%

2584

Kiruna

-417

-173

-144

-300

-0,99%

-0,98%

5000

RIKET

34806

24960

19567

63397

0,44%

0,42%

•Preliminära uppgifter

**Enligt länsstyrelsernas prognoser frän våren 1983

Källor :Befolkningsstatistik (SCB) samt prognosdata (UMDAC)

260

TABELL 3 : SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLINGEN I KOMMUNER
UNDER PERIODEN 1987 - 2000

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL SYSSELSATTA

2000*

% per år

1986

1991

1987-

1991

1992-

2000

114

Upplands-Väsby

13206

14817

2,3

0

115

Vallentuna

5007

5449

1,7

0

117

Österåker

8074

8726

1,6

0

120

Värmdö

5931

6293

1,2

0

123

Järfälla

21416

21973

0,5

0

125

Ekerö

4680

5247

2,3

0

126

Huddinge

31348

34136

1,7

0

127

Botkyrka

20479

20735

0,2

0

128

Salem

2570

2298

-2,2

0

136

Haninge

21568

23897

2,1

0

138

Tyresö

9164

8949

-0,5

0

139

Upplands-Bro

6836

6508

-1

0

160

Täby

16884

18466

1,8

0

162

Danderyd

16160

16000

-0,2

0

163

Sollentuna

19900

22216

2,2

0

180

Stockholm

522483

501978

-0,8

0

181

Södertälje

40919

41573

0,3

0

182

Nacka

22198

23304

1

0

183

Sundbyberg

17212

17155

-0,1

0

184

Solna

50237

54635

1,7

0

186

Lidingö

13091

11840

2

0

187

Vaxholm

2560

1926

-5,5

0

188

Norrtälje

18122

19281

1,2

0

191

Sigtuna

17066

23952

7

0

192

Nynäshamn

8907

8106

-1,9

0

305

Håbo

3546

4012

3900

2,5

-0,3

319

Älvkarleby

3754

3455

3100

-1,6

-1,2

360

Tierp

8190

8252

7700

0,2

-0,8

380

Uppsala

80371

83509

88000

0,8

0,6

381

Enköping

14465

14868

14400

0,6

-0,4

382

Östhammar

10107

10030

9600

-0,2

0,5

428

Vingåker

4036

3827

3600

-1,1

-0,7

461

Gnesta

2542

2600

0

0,3

480

Nyköping

29238

23128

23000

-4,6

-0,1

481

Oxelösund

6675

6286

5100

-1,2

2,3

482

Flen

7893

7211

7100

-1,8

-0,2

483

Katrineholm

15599

15745

16000

0,2

0,2

484

Eskilstuna

44966

43348

42700

-0,7

-0,2

486

Strängnäs

10163

10744

10500

1,1

-0,3

488

Trosa

3097

3300

0

0,7

509

Ödeshög

2303

2033

2153

-2,5

0,6

512

Ydre

1457

1238

1301

-3,2

0,6

513

Kinda

4098

3882

4018

-1,1

0,4

560

Boxholm

2321

2305

2408

-0,1

0,5

561

Åtvidaberg

5010

4776

4835

-1

0,1

562

Finspång

11039

10431

10487

-1,1

0,1

563

Valdemarsvik

3548

3230

3370

-1,9

0,5

261

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL SYSSELSATTA

2000*

% per år

1986

1991

1987-

1991

1992-

2000

580

Linköping

66231

68389

73482

0,6

0,8

581

Norrköping

65014

63622

67960

-0,4

0,7

582

Söderköping

4681

4253

4531

-1,9

0,7

583

Motala

19325

19161

20045

-0,2

0,5

584

Vadstena

3577

3237

3326

-2

0,3

586

Mjölby

11737

11260

11605

-0,8

0,3

604

Aneby

2827

2597

2975

-1,7

1,5

617

Gnosjö

5459

5607

5700

0,5

0,2

662

Gislaved

15930

15387

16350

-0,7

0,7

665

Vaggeryd

5012

5044

5284

0,1

0,5

680

Jönköping

57942

58450

61250

0,2

0,5

682

Nässjö

14941

14464

14825

-0,6

0,3

683

Värnamo

17510

17109

18300

-0,5

0,8

684

Sä vsjö

5397

5339

5817

-0,2

1

685

Vetlanda

13637

13611

13900

0

0,2

686

Eksjö

9150

9344

9600

0,4

0,3

687

Tranås

8789

8667

8775

-0,3

0,1

760

Uppvidinge

4847

4587

4080

-1,1

-1,3

761

Lessebo

3748

3365

2975

-2,1

-1,4

763

Tingsryd

6055

5639

4870

-1,4

-1,6

764

Alvesta

8657

7915

6941

-1,8

-1,4

765

Älmhult

8515

8116

7375

-1

-1,1

767

Markaryd

5563

5151

4690

-1,5

-1

780

Växjö

39104

40481

38845

0,7

0,5

781

Ljungby

14184

14352

13505

0,2

0,7

821

Högsby

2792

2677

2255

-0,8

-1,9

834

Torsås

2963

2919

2745

-0,3

-0,7

840

M örbylånga

4286

4354

3930

0,3

-1,1

860

Hultsfred

8333

7937

7040

-1

-1,3

861

Mönsterås

5275

5192

4795

-0,3

-0,9

862

Emmaboda

5683

5471

4985

-0,8

-1

880

Kalmar

32054

32923

29675

0,5

-1,1

881

Nybro

9722

9702

8665

0

-1,2

882

Oskarshamn

14192

13948

12870

-0,3

-0,9

883

Västervik

18979

18269

16310

-0,8

-1,3

884

Vimmerby

7239

7500

6745

0,7

-1,2

885

Borgholm

4227

4499

4315

1,3

-0,5

980

Gotland

27904

27349

26100

-0,4

-0,5

1060

Olofström

9217

8872

8444

-0,8

-0,5

1080

Karlskrona

28459

28581

27681

0,1

-0,4

1081

Ronneby

12565

12199

11759

-0,6

-0,4

1082

Karlshamn

15702

15342

14799

-0,5

-0,4

262

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL SYSSELSATTA

2000*

% per år

1986

1991

1987-

1991

1992

2000

1083

Sölvesborg

6848

6340

6102

-1,5

-0,4

1121

Ö göinge

6279

6081

5665

-0,6

-0,8

1137

Örkelljunga

4153

3843

3560

-1,5

-0,8

1160

Tomelilla

5222

5008

4664

-0,8

-0,8

1162

Bromölla

4827

5133

4829

1,2

-0,7

1163

Os by

5461

5367

5050

-0,3

-0,7

1165

Perstorp

4254

3996

3860

-1,2

-0,4

1166

Klippan

7359

6863

6322

-1,4

-0,9

1167

Åstorp

5162

5570

5235

1,5

-0,7

1168

Båstad

5547

5457

5020

-0,3

-0,9

1180

Kristianstad

37391

38017

35216

0,3

-0,8

1181

Simrishamn

9078

8769

8124

-0,7

-0,8

1182

Ängelholm

14616

15790

14898

1,6

-0,6

1183

Hässleholm

22074

22188

20360

0,1

-1

1214

Svalöv

4451

4225

4050

-1

-0,5

1230

Staffanstorp

5316

5184

5200

-0,5

0

1231

Burlöv

7651

6997

7000

-1,8

0

1233

Vellinge

6119

6223

6150

0,3

-0,1

1260

Bjuv

6619

6504

6200

-0,3

0,5

1261

Kävlinge

7066

7266

7250

0,6

0

1262

Lomma

4511

4696

4550

0,8

-0,4

1263

Svedala

5317

6168

6400

3

0,4

1264

Skurup

3859

4062

3900

1

-0,5

1265

Sjöbo

5380

5615

5400

0,9

-0,4

1266

Hörby

5079

4933

4600

-0,6

0,8

1267

Höör

4438

4710

4700

1,2

0

1280

Malmö

140960

139807

139000

-0,2

-0,1

1281

Lund

50349

52456

57000

0,8

0,9

1282

Landskrona

17465

16933

16500

-0,6

0,3

1283

Helsingborg

57987

59441

58200

0,5

0,2

1284

Höganäs

7437

7323

7100

-0,3

-0,3

1285

Eslöv

12664

12661

12600

0

-0,1

1286

Ystad

11702

12371

12100

1,1

-0,2

1287

T relleborg

16111

15980

15600

-0,2

-0,3

1315

Hytte

5270

5174

5232

-0,4

0,1

1380

Halmstad

40023

40723

42700

0,3

0,5

1381

Laholm

8637

8666

8617

0,1

-0,1

1382

Falkenberg

17117

17523

17897

0,5

0,2

1383

Var ber g

24070

24105

24077

0

0

1384

Kungsbacka

15002

17316

18704

2,9

0,9

1401

Härryda

8631

10354

11300

3,7

1

1402

Partilie

8963

10277

10500

2,8

0,2

263

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL SYSSELSATTA

2000*

% per är

1986

1991

1987

1991

1992-

2000

1407

Öckerö

2724

2654

2700

-0,5

0,2

1415

Stenungsund

9207

10146

10500

2

0,4

1419

Tjörn

3918

4170

4400

1,3

0,6

1421

Orust

4234

4470

4700

1,1

0,6

1427

Sotenäs

3758

4049

4000

1,5

-0,1

1430

Munkedal

4071

4183

4200

0,5

0

1435

Tanum

4789

5111

5300

1,3

0,4

1480

Göteborg

274386

265579

268000

-0,7

0,1

1481

Mölndal

30216

31112

31900

0,6

0,3

1482

Kungälv

12636

13470

14000

1,3

0,4

1484

Lysekil

6762

6726

6700

-0,1

0

1485

Uddevalla

24160

25023

24800

0,7

-0,1

1486

Strömstad

4628

4531

4500

-0,4

-0,1

1504

Dals-Ed

2405

2148

2070

-2,2

-0,4

1507

Färgelanda

2945

2717

2400

-1,6

-1,4

1521

Ale

7536

7432

7560

-0,3

0,2

1524

Lerum

7933

8149

8320

0,5

0,2

1527

Vårgårda

3719

3745

3670

0,1

0,2

1552

T ranemo

6075

5881

5760

-0,6

0,2

1560

Bengtsfors

6459

5904

5370

-1,8

-1

1561

Mellerud

4250

3989

3920

-1,3

-0,2

1562

Lilla edet

4122

4077

3990

-0,2

-0,2

1563

Mark

14097

13424

12900

-1

-0,4

1565

Svenljunga

4708

4552

4440

-0,7

-0,3

1566

Herrljunga

4465

4522

4370

0,3

-0,4

1580

Vänersborg

18956

15773

14200

-3,6

-1,2

1581

Trollhättan

31043

32243

29960

0,8

-0,8

1582

Alingsås

13652

14041

13740

0,6

-0,2

1583

Boris

54200

52509

50630

-0,6

-0,4

1584

Ulricehamn

10401

9550

8910

-1,7

-0,8

1585

Åmål

5744

5752

5590

0

-0,3

1602

Grästorp

2077

2003

1915

-0,7

-0,5

1603

Essunga

2312

2227

2100

-0,7

-0,7

1622

Mullsjö

2693

2838

2700

1,1

-0,6

1623

Habo

3049

3251

3175

1,3

-0,3

1637

Karisborg

3912

3748

3250

-0,9

-1,6

1643

Gullspång

2897

2765

2650

-0,9

-0,5

1660

Vara

8492

8403

7900

-0,2

-0,7

1661

Götene

5932

6312

6000

1,2

-0,6

1662

Ti bro

5445

5130

4790

-1,2

-0,8

1663

Töreboda

3960

3848

3640

-0,6

-0,6

264

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL SYSSELSATTA

2000*

% per år

1986

1991

1987-

1991

1992-

2000

1680

Mariestad

12836

12379

11720

-0,7

-0,6

1681

Lidköping

17492

17272

17320

-0,3

0

1682

Skara

9989

10039

9610

0,1

0,5

1683

Skövde

28058

28830

28325

0,5

-0,2

1684

Hjo

3415

3373

3215

-0,2

-0,5

1685

Tidaholm

6355

6484

6000

0,4

-0,9

1686

Falköping

14839

14691

13775

-0,2

0,7

1715

Kil

4034

4028

3920

0

-0,3

1730

Eda

4393

3590

3600

-4

0

1737

Torsby

7203

6875

6400

-0,9

-0,8

1760

Storfors

1522

1575

1500

0,7

-0,5

1761

Hammarö

5150

4900

4300

-1

-1,4

1762

Munkfors

2408

2186

2050

-1,9

-0,7

1763

Forshaga

3836

3536

3400

-1,6

0,4

1764

Grums

4671

4512

4300

-0,7

-0,5

1765

Årjäng

4544

4125

3800

-1,9

-0,9

1766

Sunne

5951

5648

5550

-1

-0,2

1780

Karlstad

46368

48111

47300

0,7

-0,2

1781

Kristinehamn

13583

12035

11700

-2,4

-0,3

1782

Filipstad

6375

6227

5950

-0,5

-0,5

1783

Hagfors

7933

7278

6200

-1,7

-1,8

1784

Arvika

12431

12437

12000

0

-0,4

1785

Säffle

8863

8397

7900

-1,1

-0,7

1860

Laxå

4185

4092

3730

-0,4

-1

1861

Hallsberg

7648

7790

7464

0,4

-0,5

1862

Deg erfors

4569

4351

3815

-1

-1,5

1863

Hällefors

4528

3756

3320

-3,7

-1,4

1864

Ljusnarsberg

2570

2421

2310

-1,2

-0,5

1880

Örebro

63062

65322

66460

0,7

0,2

1881

Kumla

7637

7621

8010

0

0,6

1882

Askersund

4601

4633

4510

0,1

-0,3

1883

Karlskoga

19194

17342

16180

-2

-0,8

1884

Nora

4269

4140

3920

-0,6

-0,6

1885

Lindesberg

11857

11166

10800

-1,2

-0,4

1904

Skinnskatteberg

1952

1566

1400

-4,3

-1,2

1907

Surahammar

4264

3996

3200

-1,3

-2,4

1917

Heby

4821

4509

4200

-1,3

-0,8

1960

Kungsör

3012

3038

2850

0,2

-0,7

1961

Hallstahammar

7705

6842

5400

-2,3

-2,6

1962

Norberg

2164

2302

2150

1,2

-0,8

1980

Västerås

65277

65275

62000

0

-0,6

1981

Sala

9620

9112

8550

-1,1

-0,7

265

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL SYSSELSATTA

% per år

1986

1991

2000*

1987

1991

1992-

2000

1982

Fagersta

7948

7731

6700

-0,6

-1,6

1983

Köping

14341

13007

12000

-1,9

0,9

1984

Arboga

7310

7322

7000

0

0,5

2021

Vansbro

3380

3453

3040

0,4

-1,4

2023

Malung

5876

5849

5590

-0,1

0,5

2026

Gagnef

3171

3469

2910

1,8

-1,9

2029

Leksand

5607

5967

5930

1,3

0,1

2031

Rättvik

4161

4251

3940

0,4

-0,8

2034

Orsa

2635

2441

2140

-1,5

-1,5

2039

Älvdalen

3611

3483

3410

-0,7

0,2

2061

Smedjebacken

5263

4908

4330

-1,4

-1,4

2062

Mora

10950

1 1 105

10640

0,3

0,5

2080

Falun

27522

28578

27100

0,8

-0,6

2081

Borlänge

25451

25884

24970

0,3

0,4

2082

Säter

4581

4079

3630

-2,3

-1,3

2083

Hedemora

8067

7723

6960

-0,9

-1,1

2084

Avesta

11520

11640

1 1010

0,2

-0,6

2085

Ludvika

14724

13433

12350

-1,8

0,9

2101

Ockelbo

2610

2341

2350

2,2

0

2104

Hofors

5986

5547

5400

-1,5

-0,3

2121

Ovanåker

6499

5938

5800

-1,8

-0,3

2132

Nordanstig

3995

3696

3650

-1,5

-0,1

2161

Ljusdal

9191

8815

8950

-0,8

0,2

2180

Gävle

47456

46560

47100

-0,4

0,1

2181

Sandviken

19508

19447

19350

0,1

0,1

2182

Söderhamn

14313

13879

13600

-0,6

-0,2

2183

Bollnäs

13332

12818

12700

-0,8

-0,1

2184

Hudiksvall

18842

18966

19200

0,1

0,1

2260

Änge

6040

5492

5000

-1,9

-1

2262

Timrå

6194

6249

5760

0,2

-0,9

2280

Härnösand

14691

13479

11880

-1,7

-1,4

2281

Sundsvall

51448

52175

48380

0,3

-0,8

2282

Kramfors

10998

10347

9680

-1,2

0,7

2283

Sollefteå

11633

10767

9680

-1,5

-1,2

2284

Örnsköldsvik

29624

28502

25500

-0,8

-1,2

2303

Ragunda

2908

2705

2725

-1,4

0,1

2305

Bräcke

3418

3184

3280

-1,4

0,3

2309

Krokom

4896

4828

4625

-0,3

-0,5

2313

Strömsund

7109

6622

6440

-1,4

-0,3

2321

Åre

4490

4681

4797

0,8

0,3

2326

Berg

3343

3213

3200

-0,8

0

2361

Härjedalen

5742

5428

5540

-1,1

0,2

266

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL SYSSELSATTA

% per år

1986

1991

2000*

1987-
1991

1992-
2000

2380

Östersund

33775

34344

34160

0,3

-0,1

2401

Nordmaling

2960

2996

2820

0,2

-0,7

2403

Bjurholm

1130

1020

920

-2

-1,1

2404

Vindeln

2525

2415

2230

■0,9

-0,9

2409

Robertsfors

3299

31 1 1

2890

-1,2

-0,8

2417

Norsjö

2439

2125

1950

2,7

-1

2418

Malå

1784

1604

1480

2,1

0,9

2421

Storuman

3468

3233

3060

-1,4

-0,6

2422

Sorsele

1587

1405

1270

-2,4

-1,1

2425

Dorotea

1463

1461

1360

0

0,8

2460

Vännäs

2875

2875

2730

0

-0,6

2462

Vilhelmina

3660

3382

3170

-1,6

0,7

2463

Åsele

1780

1637

1490

-1,7

-1

2480

Umeå

50022

52903

53160

1,1

0,1

2481

Lycksele

7575

7565

7150

0

-0,6

2482

Skellefteå

37660

37180

36500

-0,3

-0,2

2505

Arvidsjaur

3766

3350

3150

-2,3

0,7

2506

Arjeplog

1863

1681

1335

2

-2,5

2510

Jokkmokk

3592

2969

2600

-3,7

-1,5

2513

Överkalix

1981

1880

1750

-1

-0,8

2514

Kalix

9088

8593

7550

-1,1

-1,4

2518

Övertomeå

2302

2188

2050

-1

-0,7

2521

Pajala

3389

2993

2825

-2,5

-0,6

2523

Gällivare

12256

10766

10025

2,6

-0,8

2560

Älvsbyn

3895

3787

3460

-0,6

-1

2580

Luleå

39374

39893

37125

0,3

-0,8

2581

Piteå

18016

18006

16600

0

-0,9

2582

Boden

14761

14404

12915

-0,5

-1,2

2583

Haparanda

3687

3905

3710

1,2

-0,6

2584

Kiruna

13820

13231

12380

-0,9

0,7

5000

RIKET

4313014

4289268

4263446

-0,1

4),1

‘Enligt

länsstyrelsernas

prognoser från våren

1993

Källor : ÅRSYS för år 1986 och 1991 (SCB) samt prognosdata (UMDAC)

267

Prop. 1993/94:140

TABELL 4 : SYSSELSÄTTNINGSGRADER I KOMMUNER ÅREN 1986 OCH 1991 Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

Sysselsättningsgrad
Män o. kvinnor

16 - 64 år (%)

Män

1986

1991

Kvinnor

1986

1991

1986

1991

114

Upplands-Väs by

85,3

81,8

85,9

81,3

84,8

82,3

115

Vallentuna

84

82,3

85,8

82,7

82,2

81,8

117

Österåker

82,4

81,3

83,6

81,8

81,2

80,7

120

Värmdö

84,8

81,9

85,8

82,1

83,6

81,7

123

Järfälla

84,4

82,2

85,5

82,3

83,3

82

125

Ekerö

84,9

83,2

86,1

82,9

83,6

83,5

126

Huddinge

84,2

80,8

84,9

80,6

83,4

81

127

Botkyrka

81,1

76,5

82,3

76,8

79,9

76,2

128

Salem

84,4

81,9

85,1

81,6

83,7

82,3

136

Haninge

84,2

81,2

85,4

81,1

83

81,3

138

Tyresö

84,5

82

85

81,7

84

82,4

139

Upplands-Bro

83,5

80,8

85,4

81,5

81,5

80

160

Täby

84,3

81,4

85,7

81,7

83

81,2

162

Danderyd

80,6

77,4

82,1

77,8

79,2

77,1

163

Sollentuna

84,7

80,3

85,5

80,3

83,9

80,3

180

Stockholm

81,3

77,9

81,5

77,2

81,2

78,6

181

Södertälje

80,6

77,7

83,1

79

77,9

76,4

182

Nacka

83,4

80,3

84

79,5

82,9

81,1

183

Sundbyberg

84,5

79,9

84,3

79,1

84,9

80,7

184

Solna

81,6

77,6

81,5

76,3

81,6

78,9

186

Lidingö

82,8

79,7

83,8

79,7

81,9

79,7

187

Vaxholm

85,1

81,3

86,3

81

83,7

81,6

188

Norrtälje

80

80,4

84,1

82,3

75,6

78,4

191

Sigtuna

83,4

80,7

84,8

81,1

82

80,3

192

Nynäshamn

83,9

81,5

85,9

82,9

81,6

80,1

305

Håbo

83,1

82,8

86,5

84,5

79,3

81,1

319

Älvkarleby

80,4

77,5

84,6

79,5

75,9

75,4

360

Tierp

78,3

79

84

81,6

72,2

76,2

380

Uppsala

79,6

77,6

80,9

78,2

78,4

77

381

Enköping

79,3

80,2

84,5

82,2

73,9

78,2

382

Östhammar

80,4

80,3

84,9

82,5

75,4

77,9

428

Vingåker

80,6

78,4

85,2

81,3

75,8

75,5

461

Gnesta

0

0

0

0

0

0

480

Nyköping

80,4

78,8

84,2

80

76,5

77,4

481

Oxelösund

78,7

77,6

82,1

79,2

75

75,8

482

Ren

79,5

73

82,6

73,1

76,3

72,9

483

Katrineholm

79,5

77,2

82,6

79,2

76,4

75,2

484

Eskilstuna

77,5

74,9

80,4

75,8

74,5

74

486

Strängnäs

?C,1

78,8

83,9

81,2

76,2

76,2

488

Trosa

0

0

0

0

0

0

509

Ödeshög

75,5

73,8

81,8

77,7

68,7

69,7

512

Ydre

77,2

75,7

82,9

78,4

71

72,7

513

Kinda

79

78,6

84,1

81,3

73,7

75,7

560

Boxholm

78,6

75,9

84

80,3

72,5

70,9

561

Åtvidaberg

80,5

80,2

85,3

81,9

75,5

78,3

562

Finspång

79,4

78,7

84,1

80,9

74,3

76,3

563

Valdemarsvik

78,4

74,1

83,5

75,8

73

72,2

268

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

Sysselsättningsgrad
Män o. kvinnor

16 - 64 är (%)

Män

Kvinnor

1986

1991

1986

1991

1986

1991

580

Linköping

80,8

78,2

82,8

78,8

78,8

77,5

581

Norrköping

80,8

77,4

82,8

78,4

78,8

76,5

582

Söderköping

82

79,5

85,2

81,9

78,9

77

583

Motala

78,7

77,4

82,6

79,7

74,7

75

584

Vadstena

81,9

79,9

84,8

81,3

78,9

78,4

586

Mjölby

79,2

77,8

84,3

81

73,7

74,5

604

Aneby

80

77,1

85,4

80,4

74,4

73,5

617

Gnosjö

87,2

83,8

89,6

86

84,4

81,4

662

Gislaved

85,7

82,3

89,7

85,4

81,3

78,9

665

Vaggeryd

82,1

80,6

87,1

83,8

76,7

77,2

680

Jönköping

80,1

78,2

83,6

79,8

76,6

76,5

682

Nässjö

80,1

79

83,8

80,3

76,4

77,6

683

Värnamo

84,8

83,1

87,5

83,8

82

82,3

684

Sä vsjö

79

78,2

85

81,6

72,5

74,4

685

Vetlanda

79,6

80,2

86

83,8

72,9

76,2

686

Eksjö

81

80,3

83,9

81,7

78

78,8

687

Tranäs

77,9

77,4

82

79,7

73,7

75

760

Upp vidinge

79,3

80,4

84,2

84,4

74

76

761

Lessebo

82,4

80,4

87,5

83,2

76,9

77,4

763

Tingsryd

78,2

77,8

84,4

81,8

71,4

73,3

764

Alvesta

81,9

80,1

86,8

83,1

76,7

76,9

765

Älmhult

80,4

79

85,3

82

75,3

75,7

767

Markaryd

78,1

76,7

83,5

81

72,3

72,1

780

Växjö

81,5

78,7

83,4

80,1

79,5

77,2

781

Ljungby

81,7

80,9

86

83,5

77,2

78

821

Högsby

77,1

76,6

81,9

79,8

71,7

73,1

834

Torsås

76,8

75,6

83

79,7

69,8

71,1

840

Mörbylänga

81

80,8

84,8

83,3

77

78,2

860

Hultsfred

79,1

76,9

83,6

79,4

74,3

74,2

861

Mönsterås

78,2

78

83

80,8

73,1

74,9

862

Emmaboda

80,6

79,6

85,4

82,5

75,3

76,3

880

Kalmar

80,8

79,6

82,8

80,4

78,9

78,7

881

Nybro

80,3

79,6

84,6

82,2

75,7

76,8

882

Oskarshamn

78,6

78,4

82,6

80,5

74,3

76,1

883

Västervik

79,4

77,7

82,4

78,7

76,4

76,7

884

Vimmerby

78,5

79

84,2

82,8

72,3

75

885

Borgholm

76,3

76

81,3

78,9

70,9

73

980

Gotland

81,2

78,8

83

79,6

79,2

78

1060

Olofström

79,9

76,4

86

80,9

73,2

71,7

1080

Karts krona

77,6

76,8

80,1

78,1

75,1

75,5

1081

Ronneby

76

74,2

80,3

76,5

71,3

71,7

1082

Karlshamn

78,2

77,3

83

79,7

73,2

74,9

269

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

Sysselsättningsgrad
Män o. kvinnor

16 - 64 år (%)

Män

Kvinnor

1986

1991

1986

1991

1986

1991

1083

Sölvesborg

77,3

74

83,4

78,5

70,8

69,3

1121

Ö göinge

79,2

78,1

83,3

80,3

74,9

75,7

1137

Orkelljunga

77,6

77,2

83,8

81,2

71,1

72,9

1160

Tomelilla

78,7

76,5

84,3

78,8

72,7

74

1162

Bromölla

79,3

78,2

84,3

81,1

73,9

75,1

1163

Osby

79,2

78,6

84,3

82,2

73,6

74,8

1165

Perstorp

78,7

76,2

82,8

79,8

74,3

72,4

1166

Klippan

77,1

75

82,4

78,1

71,5

71,6

1167

Åstorp

79,7

75,4

84,7

78,6

74,5

72,1

1168

Bistad

77,7

76,2

83,6

79,4

71,7

72,8

1180

Kristianstad

79,1

78

81,8

79,1

76,5

76,9

1181

Simrishamn

79,4

77,5

83

79,8

75,6

75,2

1182

Ängelholm

78,8

78

82,9

79,4

74,8

76,5

1183

Hässleholm

77,6

76,5

82,1

78,9

72,9

74

1214

Svalöv

79

78,2

83,2

80,4

74,5

75,9

1230

Staffanstorp

83,1

81,8

84,5

82,5

81,7

81

1231

Burlöv

82

78,2

83,7

79

80,2

77,3

1233

Vellinge

81

80,5

83,3

81,8

78,6

79,1

1260

Bjuv

80,9

77,2

85,5

79,7

76,1

74,5

1261

Kävfinge

83,2

80,8

86,7

82,3

79,5

79,3

1262

Lomma

81,9

81,3

83,7

82,4

80

80,2

1263

Svedala

83,3

81,8

87,1

83,3

79,3

80,3

1264

Skurup

78,5

78,8

84,6

82

72,1

75,5

1265

Sjöbo

79,2

78,4

84,4

81,5

73,4

75,1

1266

Hörby

81,8

78,9

84,8

81,4

78,4

76,2

1267

Höör

80,9

78,3

84,5

80,6

77,2

75,8

1280

Malmö

76,1

71,9

77,4

71,6

74,9

72,1

1281

Lund

78,5

74,2

79,4

73,7

77,7

74,7

1282

Landskrona

76,8

74,4

79,3

75,7

74,2

73,1

1283

Helsingborg

77,9

75,1

80,2

75,8

75,6

74,4

1284

Höganäs

77,4

76,1

82,1

78,1

72,7

74,1

1285

Eslöv

81,4

79

84,4

80,8

78,3

77,1

1286

Ystad

79

78,7

82,8

80,4

75,1

77

1287

Trelleborg

80

78,4

83,9

81,8

75,9

74,9

1315

Hyfte

82,3

80,5

86

83,1

78

77,7

1380

Halmstad

79,3

77

82,2

78,3

76,5

75,8

1381

Laholm

79,5

77,5

85,3

82

73,3

72,7

1382

Falkenberg

80,7

79,5

85,4

82,1

75,8

76,8

1383

Varberg

81,2

80,5

84,9

82,9

77,4

78

1384

Kungsbacka

81,7

81

85,4

82,6

77,9

79,4

1401

Härryda

82,6

80,3

85,3

81,2

79,7

79,4

1402

Partilie

80,4

79,7

83,2

80,2

77,7

79,2

270

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

Sysselsättningsgrad
Män o. kvinnor

16 - 64 år (%)

Män

Kvinnor

1986

1991

1986

1991

1986

1991

1407

Öckerö

80,7

80,5

87,4

84,2

73,4

76,6

1415

Stenungsund

80,1

79,3

84,4

81,9

75,5

76,5

1419

Tjöm

79,9

79,8

86,5

83

72,6

76,1

1421

Orust

78,4

77,5

83,7

81,5

72,3

73

1427

Sotenäs

79,2

77,9

82,5

80,8

75,7

74,9

1430

Munkedal

77,6

77,5

81,9

80,3

72,8

74,5

1435

Tanum

79,4

76,8

83,6

78,9

74,7

74,4

1480

Göteborg

78,1

74

79,6

73,9

76,5

74,2

1481

Mölndal

82,6

81,4

84,8

81,9

80,4

80,9

1482

Kungälv

82,1

81,3

85

83,1

79,1

79,4

1484

Lysekil

77,5

76,6

81,3

78,5

73,6

74,5

1485

UddevaHa

79,9

77

82,9

77,1

76,9

76,8

1486

Strömstad

77,7

73,7

78,6

73,9

76,8

73,6

1504

Dals-Ed

76,2

73,1

80,9

74,9

71

71

1507

Färgalanda

80,1

77,4

82,8

78,6

76,9

76

1521

Ale

82,2

80,4

85,7

82,2

78,5

78,4

1524

Lerum

81,6

80,3

84,8

81,6

78,3

78,9

1527

Värgärda

79,3

78,4

84,8

82,1

73,5

74,3

1552

T ranemo

85,9

82

89

84,5

82,6

79,3

1560

Bengtsfors

83,5

79,6

87,5

81,6

79,3

77,5

1561

Mellerud

78

75,7

82

77,3

73,5

73,9

1562

Lilla edet

79,9

77,2

83,7

80,6

75,8

73,5

1563

Mark

82,8

80,4

85,4

82,2

80

78,5

1565

Svenljunga

82,4

79,9

86,2

82

78,4

77,6

1566

Herrijunga

81,1

79,8

87

83,9

74,9

75,2

1580

Vänersborg

84,2

80,5

86,4

80,6

82

80,4

1581

T rollhättan

82,6

78,2

85,5

79,6

79,5

76,6

1582

Alingsås

80,2

78,5

84,5

79,9

75,8

77

1583

Borås

82,4

79,1

83,5

79,7

81,2

78,5

1584

Ulricehamn

84,3

81,1

86,5

82,9

82

79,3

1585

Åmål

78,3

76,9

81,7

78,4

74,8

75,4

1602

Grästorp

81,2

80,5

85,6

83,2

76,5

77,5

1603

Essunga

82,9

79,8

87,8

83,8

77,5

75,7

1622

Mullsjö

79,6

78,2

85,1

82,1

74

74,1

1623

Habo

83

82

87,5

84,6

78,3

79,3

1637

Karis borg

79,5

79

83,3

81,5

75,4

76,1

1643

Gullspång

77,3

75,8

82,2

78,1

72,1

73,1

1660

Vara

81,4

79,4

86

82,1

76,4

76,5

1661

Göt ene

81,6

81,2

86,5

83,8

76,4

78,4

1662

Ti bro

80

79,4

85,2

82,9

74,5

75,6

1663

Töreboda

77

75,7

81,8

78,8

71,9

72,4

271

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

Sysselsättningsgrad
Män o. kvinnor

16 64 är (%)

Män

Kvinnor

1986

1991

1986

1991

1986

1991

1680

Mariestad

81,7

79,1

84,4

80,3

78,9

77,8

1681

Lidköping

81,6

79,8

85,1

82,3

78

77,3

1682

Skara

83,4

81,3

85,6

83,6

81,3

79,1

1683

Skövde

82,4

81,4

85,9

83,3

79

79,4

1684

Hjo

79,3

79,7

84,7

83

73,8

76,2

1685

Tidaholm

81,2

81,2

85,9

83,9

76,1

78,4

1686

Falköping

81,3

80,7

84,3

82,8

78,2

78,5

1715

Kil

80

78,4

84

80

75,7

76,8

1730

Eda

73,9

68,5

77,7

70,2

69,8

66,6

1737

Torsby

75,9

74,6

78,9

75,1

72,8

74

1760

Storfors

77,4

72,1

81,9

72,9

72,5

71,3

1761

Hammarö

82,6

81,6

84

81,3

81,2

81,8

1762

Munkfors

78,4

74,3

83,4

75,7

73,2

72,8

1763

Forshaga

80,6

77,9

84,6

79,3

76,6

76,5

1764

Grums

79,4

78,1

85,6

81,1

72,6

74,9

1765

Årjäng

76,6

71,9

79,3

71,8

73,7

72,1

1766

Sunne

79,1

77,4

82,8

77,9

75,1

76,8

1780

Karlstad

80,3

78,7

82,1

78,8

78,7

78,6

1781

Kristinehamn

81,3

77,1

83,3

77,9

79,2

76,4

1782

Fili petad

77,6

76,1

79,1

76

76,1

76,2

1783

Hagfors

78,1

75,6

81,6

77,2

74,4

73,9

1784

Arvika

77,3

76,1

81,4

77,7

73,1

74,4

1785

Säffle

77,4

75,8

81,4

78,2

73,1

73,3

1860

Laxä

78,2

77

81,9

79,3

74,2

74,4

1861

Hallsberg

79,5

79,4

82,9

81,3

75,8

77,4

1862

Deg erfors

78,7

76,9

83,3

79,2

73,8

74,5

1863

Hällefors

77

72,6

80,2

72,6

73,6

72,6

1864

Ljusnarsberg

74,8

70,9

79,5

71,4

69,5

70,3

1880

Örebro

79,9

79

80,6

79,5

79,3

78,6

1881

Kumla

80,4

81,6

82,8

83,7

78

79,5

1882

Askereund

80,3

79

85,4

81,8

74,9

76

1883

Karlskoga

80,1

77,1

83,9

78,1

76

76,1

1884

Nora

80,2

80

82,2

81

78,1

78,9

1885

Lindesberg

81

78,1

83,8

79,3

78,2

76,8

1904

Skinns katteberg

76

69,7

79,5

69,3

72,2

70,1

1907

Surahammar

78,6

76,5

81,1

78,4

75,9

74,4

1917

Heby

77,2

76,6

82,5

79,9

71,2

72,9

1960

Kungsör

77,2

75,6

80,5

78,3

73,6

72,6

1961

Hallstahammar

77,6

75,1

80,4

77,7

74,7

72,3

1962

Norberg

78,2

77,8

82,5

79,5

73,6

75,9

1980

Väster äs

79,8

76,8

82

78,4

77,5

75,1

1981

Sala

79,2

76,8

82,9

79,1

75,4

74,4

272

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

Sysselsättningsgrad
Män o. kvinnor

16 - 64 år (%)

Män

Kvinnor

1986

1991

1986

1991

1986

1991

1982

Fagersta

77,3

76,5

79,4

78,4

75,2

74.5

1983

Köping

78,8

74,8

83,4

76,9

73,9

72,7

1984

Arboga

77,8

78,2

82,9

80,6

72,3

75,6

2021

Vansbro

76,7

76,6

82,1

78,9

70,7

74

2023

Malung

78

77,9

81,6

78,5

74,1

77,2

2026

Gagnef

76,5

77,3

82,5

79,7

69,9

74,8

2029

Lekaand

78

78,9

82

80,7

73,6

77

2031

Rättvik

74,5

75,9

79,1

78,1

69,9

73,6

2034

Orsa

75,8

73,7

79

75,7

72,3

71,8

2039

Älvdalen

76,8

74,3

78,9

74,6

74,4

74

2061

Smedjebacken

77,5

74,7

83,9

78

70,5

70,9

2062

Mora

81

80,2

84,3

81,6

77,6

78,8

2080

Falun

81,7

80,6

84,1

81,4

79,3

79,7

2081

Borlänge

78,3

76,8

82

78,7

74,3

74,7

2082

Säter

82

78,2

84,8

78,5

79

77,9

2083

Hedemora

80,1

77,2

83,1

78,6

77

75,7

2084

Avesta

76,3

75,3

79,9

77,4

72,5

73,1

2085

Ludvika

77,6

72,3

81,5

73,6

73,4

70,9

2101

Ockelbo

77,6

76,4

82,2

79

72,6

73,5

2104

Hofors

75

74,5

81,8

77

67,5

71,6

2121

Ovanåker

80,1

76,7

85,2

79,8

74,6

73,3

2132

Nordanstig

75,2

73,9

79,7

75,3

70,2

72,3

2161

Ljusdal

74,8

73,8

77,6

74,7

71,9

72,9

2180

Gävle

80

78,4

82,5

78,9

77,5

77,8

2181

Sandviken

77,7

77,1

82

79

73

75

2182

Söderhamn

77,8

75,1

80,7

74,9

74,8

75,3

2183

Bollnäs

78,5

77,1

80,2

77,4

76,7

76,8

2184

HudiksvaM

78,8

77,2

81,2

78,1

76,4

76,3

2260

Ånge

78,1

77

82,4

77,9

73,4

76

2262

Timrå

77,8

77,6

80,1

78,1

75,2

77,1

2280

Härnösand

80,3

76,9

81

75,7

79,6

78,1

2281

Sundsvall

79,8

79,2

81,4

79,3

78,3

79,2

2282

Kramfors

77,2

74,2

79,9

74,9

74,2

73,3

2283

Sollefteå

77,9

76,7

79

76

76,7

77,3

2284

Örnsköldsvik

79,2

78,3

83,4

80,4

74,7

76,2

2303

Ragunda

76,3

77,1

79,1

77

73

77,1

2305

Bräcke

78,5

77,2

79,5

77

77,3

77,5

2309

Krokom

79,8

79,6

81,1

79,1

78,3

80,3

2313

Strömsund

74,8

75,5

76,3

74,8

73,1

76,2

2321

Åre

80

78,4

80,6

77,6

79,4

79,3

2326

Berg

76,8

78

78,8

78

74,4

78

2361

Härjedalen

76,5

76,2

80,6

75,3

72,1

77,1

18 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

Sysselsättningsgrad
Män o. kvinnor

16 - 64 år (%)
Män

Kvinnor

1986

1991

1986

1991

1986

1991

2380

Östersund

81,8

80,2

82,1

79,8

81,6

80,5

2401

Nordmaling

78,6

78,9

82,5

79,7

74,2

78

2403

Bjurholm

75,7

77,9

79,8

78,9

70,9

76,8

2404

Vindeln

77,2

75,4

82

77,4

72,3

73,1

2409

Robertsfors

79,9

78,3

82,9

79

76,6

77,5

2417

Norsjö

76,7

74,8

82,7

76,9

70

72,4

2418

Malå

75,8

72

79,8

72,8

71,3

71,3

2421

Storuman

73,4

73,5

77,7

72,8

68,6

74,2

2422

Sorsele

74,8

73,9

77,1

72,8

72,2

75,1

2426

Dorotea

73,7

72,3

78

70,9

68,8

73,9

2460

Vännäs

80,3

81

82,7

81,4

77,7

80,6

2462

Vilhelmina

73,1

71,8

76,1

70,3

69,8

73,3

2463

Åsele

75,2

73,6

77,8

70,8

72,3

76,8

2480

Umeå

80,8

79,7

81,3

79,6

80,4

79,7

2481

Lycksele

79,6

78,9

81,6

78

77,6

79,9

2482

Skellefteå

80,3

79,2

83,5

79,7

76,9

78,7

2606

Arvidsjaur

75,9

72,9

79,5

73,4

71,9

72,3

2606

Arjeplog

78,9

75,7

81,6

75,4

75,7

76,2

2510

Jokkmokk

78,9

75,3

80,7

74

76,9

76,7

2513

Överkalix

71,3

68,6

72,2

68,6

70,3

68,6

2614

Kalix

76,8

73

79,6

73,2

73,8

72,8

2618

Övertomeå

67

65

68,1

64

65,7

66,1

2621

Pajala

67,3

63,7

69,2

61,6

64,8

66,4

2623

GäNivare

77,8

73,7

77,5

72,9

78,1

74,5

2660

Älvsbyn

75,4

73,5

81

75,4

69,6

71,5

2580

Luleå

79,4

76,4

80,5

76,5

78,3

76,3

2681

Piteå

79

75,9

81,8

77,6

76,2

74,2

2682

Boden

80,9

78,7

81,6

78,7

80,3

78,6

2683

Haparanda

62,9

60,7

63,4

58,8

62,5

62,8

2584

Kiruna

74,8

73,1

75,8

73,3

73,8

72,9

RIKET

80,1

77,8

82,5

78,8

77,6

76,9

Källor : ÄRSYS för resp år (SCB)

274

Prop. 1993/94:140

TABELL 5 : ARBETSLÖSA OCH PERSONER I ÅTGÄRDER 3:e KVARTALET 1991 OCH 1993 Bilaga 1 :2

KOD

KOMMUN

ANTAL ARBETSL..

andel av bef.16-64år( ANT.ARB. +

ÄTG.

1993

andel av bef. 16-64 år

1991

1993

1991

1993

1991

1991

1993

114

Upplands-Väsb

427

1784

1,69%

7,12%

580

2156

2,30%

8,61 %

115

Vallentuna

263

888

1,76%

5,86%

335

1080

2,24%

7.12%

117

Österåker

324

1424

1,55%

6,63%

414

1735

1,98%

8,08%

120

Värmdö

249

1062

1,68%

6,52%

320

1280

2,16%

7,86%

123

Järfälla

805

2480

2.04%

6,24%

1035

3019

2,62%

7,60%

126

Ekerö

149

670

1.18%

5,04%

194

798

1,54%

6,00%

126

Huddinge

927

3476

1,83%

6,83%

1201

4180

2,37%

8,22%

127

Botkyrka

1091

3502

2,31 %

7,35%

1555

4360

3,29%

9,15%

128

Salem

160

494

1,84%

5,55%

208

624

2,39%

7,02%

136

Haninge

902

3210

2,06%

7,23%

1174

3929

2,68%

8,84%

138

Tyresö

442

1465

1.84%

6,06%

576

1776

2,39%

7,34%

139

Upplands-Bro

337

1218

2.42%

8,76%

456

1537

3,28%

11,06%

160

Täby

554

2149

1,45%

5,58%

719

2636

1,88%

6,84%

162

Danderyd

163

665

0,94%

3,86%

198

805

1,14%

4,68%

163

Sollentuna

541

1874

1,57%

5.37%

709

2325

2,06%

6.66%

180

Stockholm

10442

34204

2,44%

7,84%

13270

40549

3,10%

9,30%

181

Södertälje

1714

4972

3,13%

9,19%

2230

5763

4,08%

10,65%

182

Nacka

721

2730

1,69%

6,26%

1066

3344

2,50%

7,67%

183

Sundbyberg

463

1577

2,25%

7,92%

657

1937

3,19%

9,73%

184

Solna

736

2440

2,18%

7,14%

1064

2995

3,15%

8.76%

186

Lidingö

284

1142

1,18%

4,84%

353

1424

1,46%

6,03%

187

Vaxholm

66

275

1,50%

6,11 %

84

337

1,91 %

7,49%

188

Norrtälje

550

2407

1,95%

8,21 %

788

3047

2,80%

10,39%

191

Sigtuna

402

1559

1,83%

7,03%

529

1896

2,41 %

8,55%

192

Nynäshamn

327

889

2,28%

6,15%

424

1098

2,95%

7,60%

305

Håbo

204

617

1,92%

5,44%

241

754

2,27%

6,64%

319

Älvkarleby

133

518

2,37%

9,16%

215

677

3,83%

11.97%

360

Tierp

247

1173

2,09%

9,89%

458

1413

3,88%

11,91 %

380

Uppsala

3126

8708

2,84%

7,58%

4212

10190

3,83%

8,87%

381

Enköping

620

1886

2,84%

8,43%

836

2289

3,82%

10,23%

382

Östhammar

289

1252

2,16%

9,20%

409

1505

3,06%

11,06%

428

Vingåker

89

352

1,49%

5,90%

175

463

2,94%

7,77%

461

Gnesta

-

421

7,34%

556

-

9,71 %

480

Nyköping

854

2475

2,08%

8,35%

1208

3049

2,94%

10,28%

481

Oxelösund

183

498

2,10%

6,06%

280

662

3,21 %

8,07%

482

Flen

392

1041

3,72%

10,02%

574

1377

5,45%

13,25%

483

Katrineholm

527

1657

2,64%

8,29%

752

1997

3,76%

9.99%

484

Eakilatuna

1868

5271

3,28%

9,35%

2997

6705

5,27%

11,90%

486

Strängnäs

433

1389

2,63%

8,09%

672

1747

4,08%

10,17%

488

Trosa

368

-

5,80%

0

467

-

7,35%

609

Ödeshög

71

242

2,08%

7,15%

124

298

3,63%

8,78%

612

Ydre

49

163

1,99%

6,63%

63

199

2,55%

8,10%

613

Klnda

163

518

2,72%

8,42%

228

679

3,80%

11,04%

660

Boxholm

46

233

1,36%

6,91 %

102

317

3,02%

9,42%

561

Åtvidaberg

114

668

1,47%

8,68%

187

847

2,42%

11,01%

662

Finspång

293

1156

2,02%

8,07%

531

1544

3,65%

10,79%

663

Valdemars vik

166

514

3,21 %

9,89%

306

679

5,91 %

13,07%

680

Linköping

2505

6298

3,17%

7,73%

3065

7786

3,88%

9,55%

581

Norrköping

2129

7175

2,82%

9,50%

2914

8897

3,86%

11,78%

682

Söderköping

283

651

3,47%

7,86%

395

822

4,86%

9,93%

683

Motala

697

2157

2,73%

8,41 %

1070

2926

4,19%

11,40%

684

Vadstena

57

240

1,23%

5,24%

118

331

2.57%

7,22%

586

Mjölby

484

1155

3,00%

7,19%

757

1577

4.70%

9,81 %

604

Aneby

81

234

2,00%

5,77%

125

352

3,09%

8,69%

275

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL ARBETSL

1991

andel av bef. 16-64 år( ANT.ARB. + ÄTG.

andel av bef. 16-64 år

1993

1991

1993

1991

1993

1991

1993

617

Gnosjö

91

287

1,47%

4,70%

163

390

2,62%

6,39%

662

Gislaved

457

1024

2,49%

5,61 %

612

1336

3,34%

7,33%

665

Vaggeryd

173

461

2,35%

6,25%

225

680

3,05%

9,22%

680

Jönköping

2525

6376

3,66%

9,20%

3161

7848

4,58%

11,32%

682

Nässjö

504

1455

2,75%

8,02%

841

1958

4,58%

10,79%

683

Värnamo

429

1313

2,20%

6,80%

601

1727

3,08%

8,93%

684

Sä v» jo

175

723

2.50%

10,38%

287

893

4,11%

12,83%

686

Vetlanda

420

1477

2.50%

8,87%

615

1998

3,66%

12,00%

686

Ekajö

311

813

2,94%

7,71 %

414

1049

3,92%

9,95%

687

Tranås

480

1096

4,51 %

10,33%

694

1495

6,52%

14,09%

760

Upp vidinge

125

501

2,07%

8,49%

179

664

2,95%

11,25%

761

Lessebo

189

421

3,59%

7,95%

227

533

4,33%

10,08%

763

Tingsryd

187

569

2,28%

6,96%

264

779

3,22%

9,52%

764

Alvesta

238

858

2,04%

7,35%

319

1119

2,73%

9,59%

765

Älmhult

166

621

1,72%

6,41 %

215

887

2,22%

9,16%

767

Markaryd

149

446

2,22%

6,96%

230

654

3,45%

10,19%

780

Växjö

1669

3894

3,71 %

8,51 %

2034

5090

4,52%

11,13%

781

Ljungby

362

1244

2,14%

7,30%

553

1603

3,28%

9,41 %

821

Högsby

89

314

2.25%

8,07%

159

416

4,02%

10,70%

834

Torsås

125

391

2,79%

8,58%

167

524

3,73%

11,50%

840

Mö rb ylånga

136

545

1.71 %

6,69%

192

670

2,42%

8,23%

860

Hultsfred

242

953

2,42%

9,63%

384

1222

3,83%

12,36%

861

Mönsterås

304

814

3,76%

10,02%

413

1047

5.12%

12,89%

862

Emma boda

113

391

1,74%

6,15%

174

539

2,69%

8,48%

880

Kalmar

1006

2648

2,85%

7,44%

1343

3618

3,81%

10,17%

881

Nybro

319

921

2,51 %

7,31 %

414

1131

3.25%

8,97%

882

Oskarshamn

445

1081

2,63%

6,43%

658

1347

3,89%

8,00%

883

Västervik

863

2474

3,59%

10,42%

1278

3013

5,32%

12,69%

884

Vimmerby

384

1115

4,00%

11,59%

466

1371

4,86%

14,24%

886

Borgholm

138

443

2,13%

6.71 %

178

546

2,74%

8,26%

980

Gotland

964

2394

2.75%

6,81 %

1468

2947

4,18%

8,38%

1060

Olofström

322

807

3,30%

8,46%

564

1034

5,78%

10,83%

1080

Karlskrona

1079

2934

3,03%

8,15%

1775

3633

4,99%

10,10%

1081

Ronneby

807

2057

4,56%

11,45%

1217

2563

6,87%

14,26%

1082

Karlshamn

475

1518

2,38%

7,69%

771

1845

3,87%

9,34%

1083

Sölvesborg

407

1069

4,12%

10,54%

637

1319

6,44%

13,01 %

1121

Ö göinge

272

918

2,98%

10,13%

371

1059

4,06%

11,69%

1137

Örkelljunga

130

293

2,31 %

5.16%

196

424

3,48%

7,46%

1160

Tomeliila

233

598

3,23%

8,22%

331

785

4,58%

10,79%

1162

Bromölla

248

616

3,16%

7,82%

349

883

4,43%

11,22%

1163

Otby

164

351

2,03%

4.32%

274

542

3,38%

6,67%

1166

Perstorp

109

265

2,35%

5,81 %

164

379

3,51%

8,31 %

1166

Klippan

347

843

3,43%

8,40%

471

1152

4,66%

11,48%

1167

Åstorp

305

865

3,68%

10,32%

410

1156

4,95%

13,80%

1168

Båstad

202

474

2,57%

5,84%

288

602

3,66%

7,42%

1180

Kristianstad

1362

3324

3,08%

7,43%

1810

4212

4,10%

9,42%

1181

Simrishamn

326

819

2,79%

6,96%

443

1027

3,80%

8,72%

1182

Ängelholm

659

1789

3,17%

8,31 %

816

2151

3,92%

9,99%

1183

Hässleholm

956

2363

3,19%

7,83%

1246

2907

4.16%

9,63%

1214

Svalöv

123

451

1,57%

5,68%

217

578

2,77%

7,28%

1230

Staffanstorp

225

882

1,88%

7,21 %

299

1046

2,50%

8,55%

1231

Burlöv

176

744

1,82%

7,79%

291

957

3,01 %

10,02%

1233

Vellinge

291

1421

1,57%

7,48%

381

1678

2,05%

8,84%

1260

Bjuv

243

705

2,68%

7,64%

341

981

3,77%

10,64%

1261

Kävlinge

349

968

2,33%

6,24%

477

1246

3,18%

8,03%

276

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL ARBETSL..

andel av bef. 16-64 åK ANT.ARB. + ÄTG.

andel av bef. 16-64 år

1991

1993

1991

1993

1991

1993

1991

1993

1262

Lomma

176

572

1,53%

4,97%

238

707

2,07%

6,14%

1263

Svedala

166

814

1,49%

7,02%

228

964

2,04%

8,31 %

1264

Skurup

224

573

2,71 %

6,72%

331

805

4,00%

9,45%

1265

Sjöbo

290

802

2,99%

8,06%

405

996

4,18%

10,01 %

1266

Hörby

191

555

2,41 %

6,88%

290

693

3,67%

8,58%

1267

Höör

158

514

2,09%

6,54%

281

718

3,71 %

9,14%

1280

Malmö

5783

16796

3,94%

11,38%

8142

20648

5,54%

13,99%

1281

Lund

1590

4498

2,73%

7,25%

2220

5499

3,81 %

8,87%

1282

Landskrona

438

1828

1,95%

8,20%

814

2434

3,63%

10,92%

1283

Helsingborg

2841

6891

4,13%

9,97%

3776

8405

5,49%

12,16%

1284

Höganäs

363

894

2,65%

6,41 %

464

1136

3,39%

8,15%

1286

Eslöv

290

870

1,67%

4,96%

586

1206

3,37%

8,88%

1286

Ystad

373

1208

2,47%

7,93%

696

1638

4,61 %

10,75%

1287

Trelleborg

760

1989

3,37%

8,70%

964

2410

4,27%

10.54%

1315

Hylte

139

365

2,12%

5,66%

215

494

3,27%

7,67%

1380

Halmstad

1719

4487

3,44%

8,88%

2316

5653

4,64%

11,19%

1381

Laholm

353

1021

2,63%

7,46%

506

1329

3,77%

9,72%

1382

Falkenberg

566

1706

2,51 %

7,47%

856

2165

3,80%

9,48%

1383

Varberg

518

2192

1,73%

7,11%

888

2820

2,96%

9,15%

1384

Kungsbacka

716

2725

2.01 %

7,31 %

939

3235

2,64%

8,68%

1401

Härryda

394

1196

2,23%

6,48%

607

1516

3,44%

8,22%

1402

Partil le

469

1527

2,36%

7,66%

746

2006

3,76%

10,07%

1407

Öckerö

126

419

1,86%

6,04%

198

596

2,91 %

8,57%

1415

Stenungsund

320

1165

2,58%

9,09%

545

1420

4,39%

11,09%

1419

Tjörn

185

663

2,16%

7,52%

284

792

3,32%

8,98%

1421

Orust

253

812

2,94%

9,06%

380

1031

4,42%

11,49%

1427

Sotenäs

142

559

2,59%

10.06%

235

687

4,28%

12,35%

1430

Munkedal

163

715

2,42%

10,70%

299

907

4,44%

13,57%

1435

Tanum

222

548

3,20%

7,80%

339

755

4,89%

10,75%

1480

Göteborg

12050

28368

4,31 %

10,15%

16239

34133

5,80%

12,22%

1481

Mölndal

615

2251

1,80%

6,62%

854

2746

2,50%

8,07%

1482

Kungälv

504

1702

2,27%

7,57%

800

2220

3,61 %

9,88%

1484

Lysekil

318

939

3,49%

10,19%

534

1282

5,86%

13,91 %

1485

Uddevalla

950

3170

3,22%

10,68%

1560

4184

5,28%

14,09%

1486

Strömstad

204

679

3,11 %

10,45%

360

845

5,49%

12,99%

1504

Dals-Ed

96

385

3,02%

12,28%

170

459

5,34%

14,64%

1507

Färgelanda

123

392

2,67%

8,65%

199

493

4,33%

10,88%

1521

Ale

464

1461

2,94%

8,87%

627

1933

3,98%

11.74%

1524

Lerum

591

1722

2,69%

7,77%

739

2064

3,37%

9,32%

1527

Vårgårda

191

624

3,12%

9,84%

270

776

4,41 %

12,25%

1662

T ra ne mo

229

562

3,05%

7,49%

304

690

4,05%

9,19%

1660

Bengtsfors

159

445

2,29%

6,66%

286

572

4,13%

8,55%

1561

Mellerud

126

561

2,06%

9,22%

239

695

3,91 %

11.44%

1662

Lilla edet

232

714

2,90%

8,73%

328

896

4,09%

10.95%

1563

Mark

450

1551

2,27%

7,78%

607

1941

3,05%

9,74%

1565

Svenljunga

139

400

2,12%

6,00%

194

518

2,95%

7,77%

1566

Herrijunga

87

499

1,51 %

8,64%

162

601

2,82%

10,41 %

1580

Vänersborg

678

2342

2,96%

10,35%

965

2694

4,22%

11,91 %

1681

Trollhättan

918

3639

2,81 %

11,20%

1394

4465

4,27%

13,71 %

1582

Alingsås

746

2078

3,64%

10,05%

909

2428

4,44%

11,75%

1583

Borås

2490

5816

3,91 %

9,10%

3350

7080

5,26%

11,07%

1684

Ulricehamn

409

1097

3,03%

8,08%

548

1402

4,06%

10,32%

1685

Åmål

399

860

4,97%

10,80%

578

1065

7,20%

13,37%

1602

Grästorp

73

269

2,04%

7,42%

139

377

3,90%

10,40%

1603

Essunga

84

364

2,34%

10,10%

164

485

4,60%

13,44%

277

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL ARBETSL..

andel av bef. 16-64 år(

ANT.ARB. +

1991

ATG.

1993

andel av bef. 16-64 år

1991

1993

1991

1993

1991

1993

1622

Mullsjö

139

415

3,09%

9,14%

221

499

4,92%

11,01%

1623

Habo

145

525

2,47%

8,91 %

222

635

3,78%

10,77%

1637

Karlsborg

176

366

3,76%

7,84%

211

481

4,51 %

10,30%

1643

Gullspång

129

308

3,42%

8,21 %

188

415

4,98%

11,05%

1660

Vara

300

818

3,00%

8,22%

421

1056

4,20%

10,61 %

1661

Götene

171

692

2,09%

8,40%

250

918

3,06%

11,14%

1662

Tibro

210

881

3,05%

12,68%

281

1010

4,08%

14,54%

1663

Töreboda

168

592

2,74%

9,73%

276

746

4,51 %

12,26%

1680

Marie stad

592

1451

3,81 %

9,41 %

783

1868

5,04%

12,11 %

1681

Lidköping

648

1945

2,95%

8,78%

952

2473

4,33%

11,17%

1682

Skara

274

936

2,40%

8,23%

470

1223

4,12%

10,75%

1683

Skövde

939

2678

3,09%

8,70%

1359

3299

4,48%

10,72%

1684

Hjo

168

577

3,10%

10,47%

205

723

3,77%

13,10%

1685

Tidaholm

199

862

2,45%

10,68%

401

1195

4,94%

14,81 %

1686

Falköping

486

1521

2,54%

7,99%

728

1971

3,80%

10,35%

1716

Kil

189

541

2,46%

6,97%

296

749

3,86%

9,66%

1730

Eda

303

643

5.32%

11,55%

465

916

8,18%

16,46%

1737

Torsby

324

759

3,72%

8,80%

619

1159

7,10%

13,44%

1760

Storfors

119

330

3,80%

10,60%

164

426

5,23%

13,68%

1761

Hammarö

153

496

1,79%

5,65%

212

656

2,48%

7,48%

1762

Munkfors

124

200

4,36%

7,21 %

246

305

8,65%

11,00%

1763

Forshaga

210

810

2,84%

10,49%

304

1000

4,12%

12,94%

1764

G rums

156

534

2,42%

8,34%

251

672

3.89%

10,49%

1766

Årjäng

376

718

6,20%

11,99%

527

974

8,69%

16,25%

1766

Sunne

287

723

3,61 %

8,93%

457

1035

5,76%

12,78%

1780

Karlstad

1845

4028

3,74%

8,11%

2389

4990

4,85%

10,04%

1781

Kristinehamn

515

1388

3,24%

8,75%

794

1838

5,00%

11,58%

1782

Filipstad

278

634

3,56%

8,26%

400

867

5,11 %

11,29%

1783

Hagfors

392

821

4,00%

8,66%

650

1286

6,62%

13,57%

1784

Arvika

447

1364

2.77%

8,48%

791

1933

4,91 %

12,01 %

1786

Säffle

409

898

3,77%

8,39%

591

1144

5,44%

10,69%

1860

Laxå

127

430

2,72%

9,71 %

229

560

4,89%

12,64%

1861

Hallsberg

340

772

3,33%

7,63%

450

1021

4,42%

10,09%

1862

Degerfors

218

754

3,06%

10,68%

406

978

5,71 %

13,85%

1863

Hällefors

237

672

4,21 %

12,54%

489

908

8,68%

16,94%

1864

Ljusnarsberg

287

426

7,74%

11,51%

430

573

11,60%

15,48%

1880

Örebro

2742

7037

3,64%

9,20%

3760

8933

5,00%

11,68%

1881

Kumla

257

919

2,23%

7,91 %

445

1170

3,86%

10,06%

1882

Askersund

212

675

3,03%

9,36%

311

863

4,44%

11,97%

1883

Karlskoga

916

2266

4,38%

11,05%

1571

2917

7,50%

14,22%

1884

Nora

190

642

2,98%

10,00%

271

794

4,27%

12,37%

1886

Lindesberg

722

1717

4,85%

11,48%

984

2142

6,61 %

14,31 %

1904

Skinnskatteber

113

239

3,54%

7,45%

182

329

5,70%

10,26%

1907

Surahammar

154

553

2,13%

7,69%

296

741

4,10%

10,29%

1917

Heby

211

679

2,60%

8,29%

355

884

4,38%

10,78%

1960

Kungsör

135

425

2,50%

7,79%

203

558

3.76%

10,22%

1961

Ha II sta hammar

412

983

3,81 %

9,37%

719

1380

6,65%

13,15%

1962

Norberg

80

364

2.02%

9,06%

181

489

4,55%

12,18%

1980

Västerås

2232

6588

2,84%

8,37%

3407

8265

4,34%

10,50%

1981

Sala

367

1017

2,76%

7,55%

607

1344

4,57%

9,98%

1982

Fagersta

188

568

2,22%

6,85%

414

803

4,90%

9,68%

1983

Köping

659

1464

3,96%

8,93%

940

1880

5,64%

11,46%

1984

Arboga

229

765

2,53%

8,46%

396

1011

4.37%

11,18%

2021

Vansbro

174

544

3,85%

12,16%

259

741

5,75%

16,55%

2023

Malung

368

773

5,19%

11,09%

533

1094

7,53%

15,70%

278

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL AR8ETSL

1991

andel av bef. 16-64 årl ANT.ARB. + ÄTG.

andel av bef. 16-64 år

1993

1991

1993

1991

1993

1991

1993

2026

Gagnef

121

579

1,96%

9,42%

169

805

2,74%

13,08%

2029

Leksand

230

718

2.71 %

8,22%

313

909

3,67%

10,39%

2031

Rättvik

208

576

3,30%

9,05%

303

817

4,82%

12,85%

2034

Orsa

183

400

4,29%

9,41 %

272

516

6,38%

12,13%

2039

Älvdalen

221

444

4,56%

9,37%

324

656

6,69%

13,84%

2061

Smedjebacken

302

752

3,72%

9,30%

427

1001

5,26%

12,38%

2062

Mora

394

960

3,16%

7,54%

594

1258

4,75%

9,89%

2080

Falun

871

2881

2,62%

8,55%

1136

3523

3,41 %

10,46%

2081

Borlänge

992

3279

3,36%

10,99%

1481

3936

5,01 %

13,19%

2082

Säter

177

605

2,49%

8,55%

319

748

4,48%

10,56%

2083

Hedemora

235

822

2,31 %

8,14%

359

1115

3,53%

11,04%

2084

Avesta

518

1229

3,48%

8,41 %

773

1680

5,19%

11,50%

2085

Ludvika

906

1699

5,13%

9,96%

1301

2297

7,36%

13,46%

2101

Ockelbo

146

297

3,83%

7,81 %

227

421

5,96%

11,08%

2104

Hofors

208

608

2,79%

8,57%

312

801

4,19%

11,29%

2121

Ovanåker

263

891

3,26%

11,19%

452

1151

5,59%

14,47%

2132

Nordanstig

317

763

4,70%

11,42%

427

1048

6,33%

15,67%

2161

Ljusdal

636

861

5.17%

7,04%

948

1401

7,71 %

11,45%

2180

Gävle

2028

5323

3,56%

9,35%

2940

6620

5,16%

11,63%

2181

Sandviken

967

2028

3,87%

8,23%

1329

2526

5,31 %

10,25%

2182

Söderhamn

798

2152

4,37%

11,87%

1173

2883

6,42%

15,90%

2183

Bollnäs

859

1953

5,06%

11,53%

1189

2596

7,00%

15,33%

2184

Hudiksvall

960

2433

4,08%

10,31 %

1426

3146

6,06%

13,33%

2260

Änge

262

521

3,64%

7,40%

433

734

6,02%

10,42%

2262

Timrå

303

1023

2,57%

8,58%

590

1505

5,01 %

12,62%

2280

Härnösand

727

1328

4,34%

7,89%

1136

1833

6,78%

10,89%

2281

Sundsvall

2135

5203

3,52%

8,55%

2875

6683

4,73%

10,98%

2282

Kramfors

535

1130

3,75%

8,14%

1092

1736

7,67%

12,50%

2283

Sollefteå

541

1056

3,81 %

7,52%

886

1536

6,23%

10,94%

2284

Örnsköldsvik

1272

3498

3,49%

9,72%

1861

4313

5,11 %

11,98%

2303

Ragunda

112

330

2,85%

8,75%

159

402

4,05%

10,66%

2305

Bräcke

116

332

2,34%

6,83%

194

497

3,91 %

10,23%

2309

Krokom

212

581

2,54%

6,78%

309

741

3,71 %

8,65%

2313

Strömsund

447

1023

4,90%

11,50%

636

1372

6,97%

15,42%

2321

Åre

246

556

4,11 %

9,37%

296

703

4,94%

11,85%

2326

Berg

124

291

2,57%

6,12%

172

446

3,57%

9.39%

2361

Härjedalen

392

746

5,39%

10.37%

500

1027

6,87%

14,29%

2380

Östersund

1049

3390

2,80%

8,94%

1512

3979

4,03%

10,49%

2401

Nordmaling

159

317

3,43%

6,87%

238

428

5,15%

9,28%

2403

Bjurholm

9

45

0,57%

2,85%

12

76

0,75%

4,81 %

2404

Vindeln

77

253

2,03%

6,82%

119

315

3,16%

8,50%

2409

Robertsfors

96

400

2,14%

9,01 %

126

522

2,81 %

11,74%

2417

Norsjö

107

216

3,40%

7,01 %

151

288

4,80%

9,37%

2418

Malå

139

255

5,59%

10,45%

230

344

9,24%

14,06%

2421

Sto ruman

255

490

5,43%

10,61 %

383

616

8,17%

13,33%

2422

Sorsele

69

127

3,58%

6,69%

118

175

6,09%

9,19%

2425

Dorotea

. 153

249

7,22%

11,77%

219

351

10,34%

16,63%

2460

Vännäs

61

223

1,22%

4,31 %

94

307

1,88%

5,93%

2462

Vilhelmina

267

554

5,39%

11,38%

504

793

10,16%

16,28%

2463

Å9ele

106

195

4,62%

8,70%

185

277

8,07%

12.40%

2480

Umeå

1742

5002

2,86%

7,92%

2480

6099

4,08%

9,66%

2481

Lycksele

190

775

2,20%

9,09%

374

960

4,33%

11,27%

2482

Skellefteå

1503

4270

3,23%

9,15%

2225

5536

4,79%

11,87%

279

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:2

KOD

KOMMUN

ANTAL ARBETSL..

andel av bef. 16-64 årt

ANT.ARB. +

1991

ÄTG.

1993

andel av bef. 16-64 år

1981

1993

1991

1993

1991

1993

2506

Arvidsjaur

244

478

4,99%

9,94%

380

642

7,76%

13,36%

2606

Arjeplog

68

220

3,05%

9,98%

153

304

6.84%

13,79%

2510

Jokkmokk

232

439

5,60%

10,96%

360

605

8,66%

15,11 %

2513

Överkallx

142

328

5,14%

11,99%

288

447

10,41 %

16,36%

2514

Kalix

598

1495

5,01 %

12,55%

1044

2020

8.75%

16,96%

2518

Övertomeå

218

419

6,28%

11,80%

410

608

11,78%

17,11 %

2521

Pajala

342

720

6,90%

14,59%

668

1011

13,48%

20,48%

2523

Gällivare

665

1419

4,48%

9,68%

1093

1837

7,36%

12,53%

2560

Älvsbyn

242

704

4,20%

12,14%

392

859

6,79%

14,82%

2580

Luleå

1865

4530

3,99%

9,71%

2733

5478

5,85%

11,75%

2581

Piteå

1029

2947

4,04%

11,36%

1738

3783

6,83%

14,58%

2682

Boden

483

1415

2,61 %

7,44%

815

1697

4,39%

8,91 %

2683

Haparanda

411

826

6,29%

12,21 %

691

1085

10,58%

16,04%

2684

Kiruna

1173

1732

6,59%

9,84%

1891

2394

10,62%

13,61 %

RIKET

164069

469646

3,00%

8,43%

221276

577749

4,09%

10,60%

Källa : AMS regi6ter över arbetssökande

280

Innehållsförteckning (Figurer)

Figur 1:

Årlig relativ folkmängdsförändring, län, 1951-1990

Figur 2:

Årlig relativ folkmängdsförändring, län, 1991-1993

Figur 3:

Relativ folkmängdsförändring (index), kommuner,
1951-1993

Figur 4:

Årlig relativ folkmängdsförändring, kommuner, 1990-1993

Figur 5:

Årligt relativt totalt flyttningsöverskott, kommuner,
1990-1993

Figur 6:

Årligt relativt inrikes flyttningsöverskott, kommuner,
1990-1993

Figur 7:

Årligt relativt utrikes flyttningsöverskott, kommuner,
1990-1993

Figur 8:

Årligt relativt födelseöverskott, kommuner, 1990-1993

Figur 9:

Årlig relativ total sysselsättningsförändring, län 1987-1991

Figur 10:

Årlig relativ total sysselsättningsförändring, lokala arbets-
marknader, 1987-1991

Figur 11:

Årlig relativ total sysselsättningsförändring, kommuner
1987-1991

Figur 12:

Årlig relativ sysselsättningsförändring, industri, län
1987-1991

Figur 13:

Årlig relativ sysselsättningsförändring, industri, lokala
arbetsmarknader, 1987-1991

Figur 14:

Årlig relativ sysselsättningsförändring, offentlig förvaltning
och tjänster, län, 1987-1991

Figur 15:

Årlig relativ sysselsättningsförändring, offentlig förvaltning
och tjänster, lokala arbetsmarknader, 1987-1991

Figur 16:

Sysselsättningsgrader, män och kvinnor 16-64 år, 1991

Figur 17:

Sysselsättningsgrader, män och kvinnor 16-64 år, lokala
arbetsmarknader, 1991

Figur 18:

Sysselsättningsgrader, män och kvinnor, 16-64 år, kommu-
ner, 1991

Figur 19:

Sysselsättningsgrader, män 16-64 år, län, 1991

Figur 20:

Sysselsättningsgrader, män 16-64 år, lokala arbets-
marknader, 1991

Figur 21:

Sysselsättningsgrader, män 16-64 år, kommuner

Figur 22:

Sysselsättningsgrader, kvinnor 16-64 år, län, 1991

Figur 23:

Sysselsättningsgrader, kvinnor 16-64 år, lokala
arbetsmarknader

Figur 24:

Figur 25:

Sysselsättningsgrader, kvinnor 16-64 år, kommuner, 1991

Andel arbetslösa, län, 3:e kvartalet 1993

Figur 26:

Andel arbetslösa, kommuner, 3:e kvartalet 1993

Figur 27:

Andel arbetslösa och personer i åtgärder, län,
3:e kvartalet 1993

Figur 28:

Andel arbetslösa och personer i åtgärder, kommuner,
3:e kvartalet 1993

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

281

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 1 : Årlig relativ folkmängdsförändring 1951-1990

(Årlig procentuell förändring mot 1950 års värde.)

%

%

%

%

%

282

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 2 : Ärlig relativ folkmängdsförändring 1991-1993

(Årlig procentuell förändring mot 1990 års värde.)

- +1,3 %

- +0,8 %

- +0,5 %

- +0,2 %

283

Prop. 1993/94:140
Bilaga 1:3

Figur 3  : Befolkningsutveckling under perioden 1951 - 1993

(Index år 1950 = 100)

284

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Fiqur 4 s Årlig relativ folkmängdsförändring

(Årlig relativ förändring mot 1989

1990 - 1993

års värde.)

KOMMUNER

(+4,71)

+ 1,99

+0,49

-0,01

-0,60

285

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 5  : Årlig relativ total nettoflyttning 1990 -1993

(Årlig relativ förändring mot 1989 års värde.)

286

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 6  : Ärlig relativ inrikes nettoflyttning 1990 - 1993

(Årlig relativ förändring mot 1989 års värde.)

-(+3,4)%

- +0,9 %

- -0,1 %

- -1,1 %

)- -1,9 %

287

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 7  : Ärlig relativ utrikes nettoflyttning 1990 -1993

(Årlig relativ förändring mot 1989 års värde.)

- +1,99 %

- +0,99 %

- +0,49 %

- +0,24 %

- -0,01 %

288

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 8

Ärliga relativa

(Årlig relativ

födelseöverskott 1990 - 1993
förändring mot 1989 års värde.)

289

19 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 9 : Årlig relativ sysselsättningsförändring 1987-1991

(Årlig procentuell förändring mot 1986 års värde.)

- +0,6 %

- +0,4 %

- +0,1 %

- -0,2 %

- -0,5 %

290

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 10 : Årlig relativ sysselsättningsförändring.1987 -1991

(Årlig procentuell förändring mot 1986 års värde.)

- +0,5 %

-  0,0 %

--1,0 %

--2,0 %
--3,7 %

291

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 11 : Årlig relativ sysselsättningsutveckling 1987 - 1991

(Årlig relativ förändring mot 1986 års värde.)

%

+2,4 %

+1,4 %

“1,6 %

-4,0 %

292

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 12 : Årlig relativ sysselsättningsförändring inom
gruv- och tillverkningsindustri 1987-1991

(Årlig procentuell förändring mot 1986 års värde.)

- +0z7 %

- +0,4 %

- +0,1 %

- -0,2 %

- -0,5 %

293

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 13 : Ärlig relativ sysselsättningsförändring inom gruv -
och tillverkningsindutri 1987 - 1991

(Årlig procentuell förändring mot 1986 års värde)

294

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 14 : Årlig relativ sysselsättningsförändring inom
offentlig förvaltning och tjänster 1987-1991
(Årlig procentuell förändring mot 1986 års värde.)

- +0,9 %

- +0,5 %

- +0,1 %

- -0,2 %

- -0,6 %

295

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

'igur 15 : Ärlig relativ sysselsättningsförändring inom offentlig
förvaltning och tjänster 1987 - 1991

(Ärlig procentuell förändring mot 1986 års värde.)

296

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 16 : Sysselsättningsgrad män och kvinnor 16-64 år, 1991
(Andel(%) förvärvsarbetande av befolkn.16-64 år)

%

%
%
%
%
%

297

Figur 17 :

Prop. 1993/94:140
Bilaga 1:3

Sysselsättningsgrader män och kvinnor, 16-64 år, år 1991
(Andel förvärvsarbetande av befolkningen 16-64 år.)

LOKALA

298

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 18 : Sysselsättningsgrad män och kvinnor, 16 -64 år,
(Andel förvärvsarbetande av befolkn.16-64 år.)

1991

- 84,0 %

- 82,0 %

- 79,0 %

- 76,0 %

- 70,0 %

299

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 19 : Sysselsättningsgrad män 16-64 är, 1991

(Andel(%) förvärvsarbetande män av antalet män 16-64 år)

,8

,8

,8

,3

- 82,7 %

- 80,7 %

- 78,7 %

- 76,7 %

300

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 20

Sysselsättningsgrader män, 16-64 år, år 1991

(Andel förvärvsarbetande män av antalet män 16-64 år)

LOKALA

0 -(86,0)

0 - 79,9

0 - 77,9

8)- 73,9

301

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 21 : Sysselsättningsgrad män, 16 - 64 år, 1991

(Andel förvärvsarbetande män av anatalet män 16-64 år.)

- 87,0

- 82,0

- 79,0

- 76,0

- 70,0

%

%

%

%

%

302

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 22 : Sysselsättningsgrad kvinnor 16-64 år, 1991

(Andel förvärvsarbetande kvinnor av antalet kvinnor 16-64 år)

o

0

0

0

- 80,9 %

- 78,9 %

- 76.9 %

- 74,9 %

303

Prop. 1993/94: KO

Bilaga 1:3

winur 23 : Sysselsättningsgrader kvinnor, 16-64 år, år 1991

(Andel förvärvsarbetande kvinnor av antalet kvinnor 16—64 ar.

304

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 24 : Sysselsättningsgrad kvinnor, 16 - 64 år, 1991

(Andel förvärvsarbetande kvinnor av antalet kvinnor 16-64 år.

%

%
%
%
%

305

20 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 25 : Andel arbetslösa 3:e kvartalet 1993

(Andel(%) av befolkn.16-64 ir)

LÄN

10,00

9,00

8,00

7,00

6,00

10,99

9,99

8,99

7,99

6,99

306

Figur 26 : Arbetslöshet 3:e kvartalet 1993

(Andel av befolkningen 16-64 år.)

-(14,59)%

- 12,99 %

- 10,99 %

-  8,99 %

-  6,99 %

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

307

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur27: Andel arbetslösa och personer i åtgärder 3:e kvartalet 1993
(Andel(%) av befolkn.16-64 år)

, 00

, 00

, 00

, 00

, 00

, 00

- 13,99 %

- 12,99 %

- 11,99 %

- 10,99 %

-  9,99 %

-  8,99 %

308

Prop. 1993/94:140

Bilaga 1:3

Figur 28: Arbetslöshet och personer i åtgärder 3:e kvartalet 1993
(Andel av befolkningen 16-64 år.)

309

Sammanfattning av betänkandet (Ds 1993:78)

En tillväxtfrämjande regionalpolitik

Den förda diskussionen visar på vikten av att regionalpolitiken utvidgas
från att vara en politik som riktas mot avgränsade stödområden till att
bli en politik som i princip omfattar alla regioner i landet. Med regio-
nalpolitik avses då en politik som explicit beaktar den geografiska di-
mensionen.

Två argument talar for en sådan politik. För det första genomgår
Sveriges ekonomi för närvarande en strukturomvandling som innebär att
ingen kan veta var i landet den framtida tillväxten kommer. Kunskapen
om vad som kännetecknar regioner med ett omfattande nyföretagande
och ett dynamiskt näringsliv är bristfälliga. Att i en sådan situation
koncentrera offentliga utvecklingsinsatser till vissa regioner vore förenat
med en stor risk. För det andra understryker Sveriges ekonomiska
situation vikten av att så många regioner som möjligt bidrar till att
återskapa den ekonomiska tillväxten. Den nationella tillväxttakten be-
stäms av hur många regioner som bidrar till den. Hög tillväxt i enstaka
regioner är inte tillräckligt för att uppnå en hög nationell tillväxt. Den
tillväxtskapande politiken måste därför tillföras en regional dimension
som bidrar till att utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet tas
tillvara. Samtidigt är det viktigt att understryka att statens möjligheter
att skapa tillväxt är begränsade. Tillväxt kan inte planeras fram utan
endast stimuleras. Statens uppgift begränsar sig till att lägga förhållan-
dena till rätta. Företag och enskilda entreprenörer avgör med sitt age-
rande i vilken utsträckning vidtagna åtgärder leder till den eftersträvade
tillväxten.

En av politikens medel för att skapa förutsättningar för tillväxt är
satsningar på infrastruktur. Efter två årtionden med minskade investe-
ringar i den fysiska infrastrukturen står landet nu inför en förnyad
utbyggnad av såväl väg- som järnvägsnätet. När en sådan utbyggnad
görs är det angeläget att inriktningen på satsningen bestäms utifrån olika
investeringsobjekts förväntade bidrag till den ekonomiska tillväxten. Så
är för närvarande inte fallet.

Inom vägsektom lägges avgörande vikt vid olika investeringars bi-
drag till att öka trafiksäkerheten. Resultatet blir en ur tillväxtsynpunkt
alltför stark prioritering av förbättrad framkomlighet framför förbätt-
ringar i vägarnas kvalitet. Motorvägsutbyggnader i tätbefolkade delar av
landet prioriteras framför bärighetsförbättringar i glesare befolkade
delar av landet. Väginvesteringarna koncentreras på detta sätt till vissa
delar av landet. Förutsättningarna för övriga delar av landet att bidra till
tillväxten försämras därmed. Prioriteringen vore riktig om det finns
säker kunskap om varför framtidens tillväxt kommer att skapas i de
prioriterade tätbefolkade regionerna. Problemet är att i dagens ekono-
miska situation kan ingen veta var tillväxten kommer att ske. Insikten
inskränker sig till vetskap att tillväxten kommer att bäras upp av nyeta-
blerade och små företag. Som visats uppvisar många typer av regioner

Prop. 1993/94:140

Bilaga 2

310

ett omfattande ny fö re tagande. I en sådan situation är det rationellt att
allokeringen av investeringsmedel sker utifrån en försäkringsprincip. En
stark geografisk koncentration av investeringarna leder till att förut-
sättningarna för industriell verksamhet i stora delar av landet inte tas
tillvara. Koncentrationen sker därför till priset av att den nationella
tillväxten blir lägre än vad som annars skulle bli fallet. En tillväxtorien-
terad investeringspolitik förutsätter därför större satsningar på många
förhållandevis små förbättringsarbeten på det lågtrafikerade vägnätet.

Satsningen på snabbtågstrafik bidrar till att jämvägsinvesteringarna
ökar kraftigt. I detta fall är det fråga om att skapa ny infrastruktur.
Prolemet med ny infrastruktur är att lönsamhetsberäkningar blir extremt
osäkra. Bedömningarna vilar med nädvändighet mer på förhoppningar
än på fakta. Dagens utbyggnad av snabbtågsnätet påminner i detta av-
seende om utbyggnaden av stambanenätet i slutet av 1800-talet. Nu som
då krävs det en långsiktig plan för hur det svenska snabbtågsnätet skall
gestalta sig när det är färdigutbyggt. I denna är det angeläget att beakta
nya integrationsmönster i Barentsregionen och deras konsekvenser för
kommunikationsbehov.

Inom flygtrafiken, telekommunikationsområdet och posthanteringen
har en avreglering just påbörjats. Okad konkurrens förväntas medföra
lägre priser för kunderna. Okad konkurrens och lägre priser innebär
också att företagens möjligheter att korssubventionera tjänster minskar.
Företagsekonomiskt lönsamma flyglinjer, tele- och posttjänster kommer
inte längre att generera överskott vilka kan användas för att subventio-
nera olönsamma flyglinjer och tjänster. Det nationella flygnätet, tele-
kommunikationerna och posthanteringen förlorar sin karaktär av na-
tionell infrastruktur. Infrastrukturen omvandlas till ett stort antal delbara
tjänster som utbjuds på marknaden av flera konkurrerande leverantörer.
En sådan omvandling leder mot ökade regionala skillnader i utbudet av
och priset på dessa typer av tjänster. Åtkomligheten i stora delar av
landet försämras. Detta innebär att innovationsförmåga och företagar-
anda inte tas tillvara i hela landet. Det är en viktig politisk uppgift att
säkra att ökad konkurrens inom de aktuella områden inte leder till att
flyget, telekommunikationer och posthantering förlorar sin karaktär av
nationell infrastruktur. Detta kan förutsätta ett visst mått av korssubven-
tionering inom systemet. I så fell krävs ett system för subventionering
som inte diskriminerar mellan marknadens aktörer. En modell är att
avgiftsbelägga flygbiljetter på destinationer där konkurrens råder. På
motsvarande sätt kan alla brevförsändelser, oavsett vilket företag som
distribuerar dem, beläggas med en avgift.

Andelen ungdomar som genomgår högre utbildning i Sverige är
betydligt lägre än i de flesta andra industriländer. En fortsatt ökning av
intagningarna till universitet och högskolor framstår därför som nödvän-
dig för att utbildningsnivån i svenskt näringsliv skall närma sig nivån i
länder som USA, Japan och Storbritannien. Samtidigt krävs det förän-
dringar i såväl utbildningens innehåll som i de former i vilka den be-
drivs. Benägenheten till förnyelse av utbildningen är betydligt större vid
små och medelstora högskolor än vid de gamla universiteten. En kom-
binerad utbyggnad och förnyelse av högskoleutbildningen bör därför

Prop. 1993/94:140

Bilaga 2

311

koncentreras till sådana högskolor. Genom att ge vissa högskolor i
denna grupp fasta forskningsresurser kan en hög kvalitet i utbildningen
säkras.

En dynamisk ekonomi kännetecknas av en fortgående geografisk
omstrukturering. En tillväxtfrämjande regionalpolitik förutsätts under-
lätta omlokaliseringar av verksamheter mellan regioner. Sådana omloka-
liseringar gör det möjligt för företagen att utnyttja olika regioners för-
steg. Erfarenheterna visar att omlokaliseringar av detta slag ofta leder
till påtagliga produktivitetsförbättringar, vilka bidrar till att stärka före-
tagens konkurrensförmåga. Ett eftersatt element i denna lokaliseringspo-
litik är insatser for att attrahera utländska investeringar till svenska
regioner. Etableringen av EGs inre marknad och realiseringen av
EES-avtalet ökar konkurrensen om foretag mellan regioner. Detta kan
utgöra ett hot mot svenska regioner men förändringen ger också nya
möjligheter när det gäller att attrahera utländska investeringar till sven-
ska regioner.

Slutsatsen blir att statliga insatser for att underlägga omlokaliseringar
av produktion i kombination med att attrahera utländska investeringar
till Sverige kan ge ett viktigt bidrag till ökad tillväxt.

Slutligen är det politikens uppgift att stimulera nyskapande och till-
växt inom näringslivet. Även på detta område begränsar sig statens
möjligheter till att skapa förutsättningar. Åtgärder för att förbättra
tillgången på riskägar- och risklånekapital är viktiga i detta samman-
hang. Att förbättra utbudet av riskägarkapital är till stor del en fråga om
att förbättra betingelserna för privata aktörer. När det gäller risklåneka-
pital spelar staten en mer direkt roll. Olika statliga institutioner agerar
på denna marknad. De institutioner som på olika sätt stödjer teknik-
baserat nyföretagande har koncentrerats till Stockholm. Lokaliseringen
leder till att det finns risk för att insatserna koncentreras till ett begrän-
sat antal regioner. Resultatet blir att de samlade effekterna av insatserna
blir mindre än vad som annars skulle blivit fellet. En uppbyggnad av
konkurrerande statliga institutioner i andra regioner ökar mångfalden i
beslutsfattandet och minskar därmed sannolikheten för stora felsatsning-
ar. Teknikbaserade företag utgör endast en liten andel av alla nystartade
företag. Även insatser för att förbättra finansieringsmöjligheterna för
andra småföretag framstår därför som angelägna. Finanskrisen accentu-
erar detta behov ytterligare. En fortsatt utveckling av de regionala
utvecklingsfonderna är därför angelägen.

Den traditionella stödområdesinriktade regionalpolitiken utgör ett
viktigt komplement till ovanstående nationella regionalpolitik. Om
Sverige blir medlem i EG kommer bidrag från EGs strukturfonder
sannolikt att ge ett stort ekonomiskt tillskott till stödområdespolitiken.
Avgränsningen av stödområdet och utformningen av stödformer måste
matchas med svenska satsningar. För varje krona som svenska regioner
mottar från EGs strukturfonder måste den svenska regeringen satsa
minst lika mycket. EGs regionalpolitik bygger på att stödberättigade
regioner utformar program som godkänns av EG-kommissionen. För-
mågan att utforma relevanta regionala program blir av avgörande be-
tydelse for storleken på penningsflödet firån EG till svenska regioner.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 2

312

Regionala myndigheter får därför ytterligare en uppgift i regionalpoliti- Prop. 1993/94:140
ken. Deras roll blir att samordna och delta i arbetet med att utforma Bilaga 2
program som kan genomföras med finansiellt stöd från EG. Det finns
därför skäl att redan nu skärpa kraven på länsstyrelsernas programarbe-

te.

313

Remissammanställning ”En tillväxtfrämjande regio-
nalpolitik” (Ds 1993:78)

1 Inledning

Rapporten ”En tillväxtfrämjande regionalpolitik” (Ds 1993:78) ut-
arbetad av Jan-Evert Nilsson i nära samarbete med det Regionalpolitiska
rådet har remissbehandlats under hösten 1993.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Kommerskol-
legium, Överstyrelsen för civil beredskap, Banverket, Luftfartsverket,
Sjöfartsverket, Statens järnvägar, Telestyrelsen, Kommunikationforsk-
ningsberedningen, Vägverket, Skolverket, Statens kulturråd, Forsk-
ningsrådsnämnden, Fiskeriverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen,
Arbetsmarknadsstyrelsen, Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier, Expertgruppen for forskning om regional utveck-
ling, Glesbygdsmyndigheten, Boverket, Lantmäteriverket, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, länsstyrelserna i Blekinge,
Gotlands, Gävleborgs, Göteborg och Bohus, Hallands, Jämtlands, Jön-
köpings, Kalmar, Kopparbergs, Kristianstads, Kronobergs, Malmöhus,
Norrbottens, Skaraborgs, Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Värm-
lands, Västerbottens, Västemorrlands, Västmanlands, Älvsborgs, Öre-
bro, Östergötlands län, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån,
Statskontoret, Centrum för regionalvetenskaplig forskning vid Umeå
universitet (CERUM), Nordplan, utvecklingsfonderna vid Uppsala,
Östergötlands, Jönköpings, Örebro, Västmanlands och Norrbottens län,
Svenska kommunförbundet, kommunerna i Stockholm, Norrtälje, Tierp,
Östhammar, Nyköping, Valdemarsvik, Jönköping, Vetlanda, Växjö,
Nybro, Gotland, Karlshamn, Kristianstad, Helsingborg, Malmö, Göte-
borg, Arvika, Eda, Filipstad, Munkfors, Torsby, Åijäng, Hällefors,
Karlskoga, Fagersta, Hallstahammar, Norberg, Skinnskatteberg, Av-
esta, Ludvika, Mora, Orsa, Älvdalen, Bollnäs, Ovanåker, Hofors,
Ljusdal, Nordanstig, Söderhamn, Härnösand, Kramfors, Timrå, Ånge,
Berg, Bräcke, Härjedalen, Krokom, Strömsund, Bjurholm, Lycksele,
Skellefteå, Vilhelmina, Vindeln, Åsele, Arjeplog, Arvidsjaur, Gällivare,
Haparanda, Pajala, Piteå, Älvsbyn, Landstingsförbundet, landstingen i
Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kro-
nobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Koppar-
bergs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges
Industriförbund, Småföretagens Riksorganisation, Svensk industriföre-
ning, Lantbrukarnas Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation,
Sveriges Akademikers Centralorganisationen, Landsorganisationen i
Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, Norrlandsförbundet, Stock-
holms handelskammare, Norrbottens handelskammare, Svenska Åkeri-
förbundet, Hela Sverige ska leva - Folkrörelserådet, Hushållningssäll-
skapens Förbund, I_anthandelsrådet och Folkbildningsförbundet.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

314

Dessutom har yttranden inkommit från kommunerna i Umeå och Prop. 1993/94:140

Nordmaling, Bygdegårdamas Riksförbund och Svenska Taxiförbundet. Bilaga 3

2 Allmänna synpunkter

Boverket anser att större uppmärksamhet bör riktas mot en sammanvägd
regionalpolitisk vision som förmår samla ekonomiska, kommunikations-
mässiga, bebyggelsemässiga och miljömässiga drivkrafter till en
regionalpolitiskt framåtriktad strategi. En ansats till ett sådant arbete
återfinns i Boverkets arbete med en nationell vision, ”Sverige 2009”.
En ytterligare ansats finns i det arbete som på regeringens uppdrag nu
sker beträffande en analys av infrastrukturpropositionens infrastruktur-
objekt. Uppgiften är att analysera objekten med avseende på den regio-
nala utvecklingsnyttan, miljöpåverkan och genomförandemöjligheter.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) menar att rapporten
för lite beaktar regionala problem till följd av regionalt koncentrerade,
industriella strukturproblem. Enligt NUTEK finns det ett stort behov för
insatser för att åstadkomma en någorlunda snabb reindustrialisering i
regioner som for närvarande inte har tillgång till regionalpolitiskt stöd.
I sådana regioner förenas regionalpolitikens utjämnings- och utveck-
lingsambitioner på ett naturligt sätt.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhäver att det i rapporten förs en
intressant diskussion om flera av regionalpolitikens huvudfrågor men
beklagar att rapporten i de flesta fall endast antyder åtgärder och förslag
till problemlösningar utan vidare konkretisering.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att rapporten har sin stora
förtjänst i att enkelt beskriva regionalpolitikens historia och peka på
nödvändigheten av att alla politikområden måste samverka för regional
balans. Utredningens brist är att den redovisar få genomarbetade för-
slag, varför länsstyrelsen menar att det är angeläget att mer noggrant
genomarbetade förslag blir föremål för en förnyad remissomgång innan
en proposition lämnas. Alvsbyns kommun refererar i sitt remissvar till
länsstyrelsens remissvar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att rapportens syfte
är att studera sambanden mellan den regionala dimensionen och den
ekonomiska tillväxten. Länsstyrelsen finner emellertid att det i stor
utsträckning saknas relevant kunskap på området, varför rapporten tar
utgångpunkt i en traditionell syn på regionalpolitiken som ett instrument
att omfördela resurser från storstadsområdena till glesbefolkade om-
råden.

Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att trots att det skett en ut-
jämning av de relativa regionala skillnaderna i arbetslöshet under de
senaste åren är det möjligt att de grundläggande strukturella regionala
skillnaderna faktiskt har ökat. Länsstyrelsen anser därför att det före-
ligger ett fortsatt stort behov av regionalpolitiska insatser för att till-
godose välfardsbehov i de mer utsatta regionerna.

315

Riksrevisionsverket (RRV) framhåller att det i rapporten fors mycket
förtjänstfulla resonemang om tillväxtens problem och de ekonomisk
politiska utmaningarna. De förslag som presenteras saknar dock genom-
gående kostnadsberäkningar och genomförda effekt- och bakgrundsana-
lyser. RRV menar att detta gör det mycket svårt att ta ställning till
förslagen. Om de överväganden som görs i rapporten skall kunna ligga
till grund för beslut av riksdag och regering erfordras, enligt RRVs
mening, att underlaget kompletteras i dessa hänseenden.

Statskontoret anser att frågan om ett svenskt EU-medlemsskap och
dess konsekvenser inte är tillräckligt belyst för att några bestämda
slutsatser skall kunna dras om regionalpolitikens inriktning och omfatt-
ning.

Statistiska Centralbyrån (SCB) konstaterar i sitt remissvar att sam-
hällsplaneringen generellt har en tämligen svag ställning vad gäller att
få gehör för sina behov av regionalt fördelad statistik, bl.a. för att
beskriva och analysera den regionala utvecklingen. Främst beror detta
på att användarna är spridda och finns på regional och lokal nivå. Vid-
are är de regionala frågorna oftast tvärsektoriella, vilket innebär att den
pågående sektoriseringen av statistikproduktionen ökar riskerna för att
statistikproblemet kommer att accentueras.

Nordplan ansluter sig i allt väsentligt till den problembeskrivning och
analys av den regionala problembilden som återges i rapporten. Nord-
plan framhäver vikten av att de regionalpolitiska målsättningarna görs
tydliga. Nordplan understryker också behovet av att de geografiska
konsekvenserna av olika politiska beslut uppmärksammas på ett helt
annat sätt än vad som hittills skett.

Gotlands kommun menar att möjligheterna att stärka den regionala
dimensionens betydelse för att skapa gynnsammare utvecklingsbetingel-
ser i större delar av landet bör undersökas vidare.

Filipstads och Karlskoga kommuner instämmer i likalydande remiss-
svar i allt väsentligt i de övergripande synpunkterna i rapporten.

Piteå kommun instämmer i allt väsentligt i de principiella resonemang
som förs i rapporten. Kommunen menar emellertid att innehållet i rap-
porten är allt för opreciserat och allmänt för att kunna ligga till grund
för en proposition. Enligt Piteå kommun måste en proposition på tradi-
tionellt sätt föregås av en utredning under medverkan från berörda
parter som näringsliv, fackliga organisationer, länsstyrelser och kommu-
ner.

Landstinget i Sörmlands län framhåller att begreppet regionalpolitik
många gånger använts på ett diffust sätt. I detta avssende menar lands-
tinget att rapporten gör en bra strukturering av problemet. För en fram-
tida diskussion kring regionalpolitik anses det vara viktigt att skilja på
åtgärder som krävs för att hjälpa eftersläpande regioner från framåtsyf-
tande satsningar i regioner med tillväxtmöjligheter.

Forskningsrådsnämnden konstaterar att rapporten rör sig mitt i ett
politiskt spänningsfält som inrymmer frågor som var i Sverige den
åstundade ekonomiska tillväxten snabbast och mest varaktigt kan ske,
hur glesbygderna ska kunna överleva och vilka konsekvenser den före-
bådade regionaliseringen i ”det nya Europa” kan förväntas få. Den

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

316

intressanta frågan är på vilket sätt ett forskningsstöd kan mobiliseras för
valet av strategi for de regionalpolitiska insatserna. Enligt FRNs upp-
fattning är inte forskningsläget så klart att entydiga slutsatser kan dras
till stöd för den ena eller andra helhetslösningen. Det samhällsveten-
skapen kan göra idag är att ge en mer eller mindre penetrerande analys
av vissa delfrågor.

Hela Sverige skall leva - Folkrörelserådet instämmer i att en ökad
tillväxt baserad på ett konkurrenskraftigt näringsliv är en förutsättning
för att lösa landets ekonomiska problem. Folkrörelserådet önskar sär-
skilt lyfta fram att en framgångsrik politik for uthållig tillväxt förutsätter
att utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet tas tillvara. Hushåll-
ningssällskapens förbund instämmer i Folkrörelserådets yttrande.

Svensk industriförening tillstyrker i allt väsentligt de åsikter som
framförs i rapporten.

Lantbrukarnas riksförbund avstår från att avge ett särskilt yttrande för
att i stället for departementet redovisa ett övergripande program för
utvecklingen av landsbygden.

Landsorganisationen (LO) har avstått från att avge ett särskilt yttran-
de utan hänvisar till sitt yttrande över NUTEKS rapport ”Underlag för
översyn av regionalpolitiken”. I detta yttrande konstaterar LO att det är
tveksamt om man kan förändra regionalpoltikens utformning utifrån de
senaste årens ekonomiska utveckling. Organisationen menar att när de
grundläggande förutsättningarna för ekonomisk tillväxt saknas förlorar
regionalpolitiken all betydelse.

Sveriges livsmedelshandlareförbund menar att utredningen inte ger
uttryck för någon medvetenhet om hur dagligvaruförsöijningen på
landsbygd och i glesbygd är förbunden med möjligheterna att uppnå
framgång med en tillväxtfrämjande regionalpolitik.

3 Regionalpolitikens inriktning

I rapporten argumenteras det för att regionalpolitiken bör utvidgas från
att vara en politik som inriktas mot avgränsade stödområden till att bli
en politik som i princip omfattar alla regioner i landet. Med regionalpo-
litik avses då en politik som explicit beaktar den geografiska dimensio-
nen. Den tillväxtskapande politiken bör tillföras en regional dimension
som bidrar till att utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet tas
tillvara.

NUTEK delar rapportens uppfattning att regionalpolitiken i ökad grad
bör bidra till att bygga under för en allmänt sett bättre ekonomisk ut-
veckling i Sverige, där alla delar av landet ges möjligheter att bidra på
ett effektivt sätt.

Arbetsmarknadsverket anser att det är viktigt att regionalpolitiken
begränsas till ett fåtal utsatta regioner med långsiktiga problem.

Överstyrelsen för civil beredskap anser att den inriktning på regional-
politiken som föreslås i rapporten är väl förenlig med beredskapsaspek-

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

317

ter. Från beredskapssynpunkt är det önskvärt att samtliga regioner i
Sverige utvecklas på ett gynnsamt sätt.

Fiskeriverket instämmer i den omvandling och utvidgning av regio-
nalpolitiken som skisseras i betänkandet.

Lantmäteriverket menar att regionalpolitiken i nuvarande konjunktur-
läge bör inriktas på tillväxtfrämjande åtgärder i alla regioner.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Västmanlands, Gävle-
borgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län instämmer i och/el-
ler välkomnar utredningens syn att regionalpolitiken skall vara ett in-
strument i den övergripande målsättningen att skapa ekonomisk tillväxt.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län understryker att satsningarna inom den
s.k. ”lilla” regionalpolitiken även i fortsättningen bör inriktas mot de
områden som har de största problemen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län instämmer i att regionalpolitiska
åtgärder i högre grad än hittills bör inriktas mot ekonomisk tillväxt och
att utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet tas tillvara för att
uppnå detta. Länsstyrelsen påpekar att ett sätt att uppnå detta är att
avsevärt öka resurserna till länsanslagen.

Länsstyrelsen i Örebro län instämmer i rapportens förslag att den
tillväxtskapande politiken bör tillföras en regional dimension. Länssty-
relsen är däremot oenig i rapportens utsaga att statens roll begränsar sig
till att lägga forhållanden till rätta för företagare och entreprenörer.
Länsstyrelsen menar att detta vore att i allt för hög grad förlita sig till
marknadskrafterna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ser en risk för att de traditionella och
långsiktiga regionalpolitiska problemområdena i norra Sveriges inland
nedprioriteras om uppmärksamheten i stället inriktas mot tillväxten i
hela landet. Länsstyrelsen framhäver att det är viktigt att den traditio-
nella regionalpolitiken med sina prioriteringar kvarstår.

Länsstyrelsen i Västemorrlands län har med utgångspunkt från ett
Norrlandsperspektiv tolkat rapporten på ett positivt sätt. Den inriktning
av regionalpolitiken som förordas i rapporten föväntas främja den regio-
nala utvecklingen i skogslänen. Men den föreslagna inriktningen på
regionalpolitiken föranleder samtidigt, enligt länsstyrelsen, vissa fråge-
tecken. Efter att regionalpolitiken under trettio år erhållit karaktären av
stödpolitik riktad mot eftersatta områden i landet ställs det krav på
omfattande och saklig information och pedagogisk förmåga om ett
vidgat synsätt skall vinna gehör och förståelse. Om en tillväxtffämjande
regionalpolitik skall bli trovärdig måste enligt länssyrelsens mening en
mer tydlig strategi än vad som hittills redovisats formuleras.

Länsstyrelsen i Stockholms län delar inte rapportens utgångspunkt att
regionalpolitiken bör betraktas som ett element i den nationella tillväxt-
politiken. Länsstyrelsen menar att tillväxtpolitik och regionalpolitik bör
hållas i sär. En tillväxtpolitik som inte explicit beaktar den geografiska
dimensionen leder enligt länsstyrelsen till att insatserna koncentreras till
de befolknings- och företagstäta storstadsregionerna. En sådan koncen-
tration är motiverad då förutsättningarna för tillväxt, enligt länsstyrel-
sen, är störst i dessa regioner. Länsstyrelsen hävdar att det mest karak-

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

318

teristiska draget hos tillväxtregioner i Europa är en hög befolknings-
täthet. Mot denna bakgrund saknar länstyrelsen i Stockholm en analys i
rapporten av regionalpolitikens kostnader i form av politikens negativa
effekter på utvecklingen i landets befolkningstäta regioner.

Statskontoret delar rapportens grundläggande uppfattning att statens
möjligheter att skapa tillväxt är begränsad. Statens uppgift är att via
skatter, transfereringar, regelverk, infrastruktur, utbildning m.m. lägga
en grund for hög ekonomisk tillväxt. Statskontorets uppfattning är att, i
ett tillväxtperspektiv, skall samhällets resurser fördelas till de regioner
där de ger störst utbyte. Av andra skäl, exempelvis regionalpolitiska,
kan det vara önskvärt att en del av resurserna fördelas till regioner där
förutsättningarna för tillväxt inte är lika gynnsamma. Statskontorets
uppfattning är att tillväxtpolitiken och regionalpolitiken bör hållas i sär.

CERUM delar rapportens principiella utgångspunkt, men ej den
föreslagna politikutformningen. Förslagen präglas av ett allt för kon-
ventionellt tänkande. CERUM anser att den strategi som förordas i
rapporten är långt ifrån invändningsfri och knappast stärker regional
politikens ställning gentemot andra politikområden. Enligt CERUM bör
regionalpolitiken vara selektiv. Att undvika prioriteringar innebär att
staten frånhänder sig sin möjlighet att t. ex. förstärka egenskaper hos
regioner som människor visat stort intresse för att bosätta sig i. CE-
RUM menar att utformningen av en ny regionalpolitik måste utgå från
en noggrannare analys av vilka regionegenskaper som attraherar och
gynnar de företag som har de starkaste förutsättningarna att bidra till
nationell tillväxt.

Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA)
påpekar att for att avgöra om den traditionella stödområdesinriktade
regionalpolitiken inte går stick i stäv med en nationell regionalpolitik,
som aktivt skall bidra till att stimulera långsiktig tillväxt, menar EFA att
det krävs analyser av hur regionala arbetslöshetskillnader uppstår. Såda-
na analyser saknas helt i rapporten och dess underlagsmaterial.

Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) fram-
häver att avgörande för att regionalpolitiken ska kunna bidra till den
ekonomiska tillväxten i landet är att den inte blir konserverande till sin
karaktär. ERU menar att en regionalpolitik som stödjer icke konkur-
renskraftiga företag - och därmed hindrar en naturlig strukturomvand-
lingsprocess - hämmar tillväxten av befintliga och nya konkurrenskrafti-
ga företag. ERU instämmer i att regionalpolitiken även fortsättningsvis
bör innehålla rörlighetsstimulerande inslag, då sådana åtgärder ligger i
linje med den föreslagna regionalpolitikens överordnade målsättning om
att bidra till ekonomisk tillväxt.

Landstingsförbundet välkomnar den förändrade inriktning av regio-
nalpolitiken som föreslås i rapporten. Förbundet delar synen att målet
för regionalpolitiken måste vara att skapa förutsättningar för alla regio-
ner att bidra till den ekonomiska tillväxten.

Landstinget i Kalmar län har, på grund av den korta remisstiden,
avstått från att avge ett eget remissyttrande. I stället ansluter sig lands-
tinget i sin helhet till Landstingsförbundets yttrande.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

319

Utvecklingsfonden i Norrbottens län framhäver risken för att perifera
regioner som Norrlands inland kommer att förlora sin plats som regio-
nalpolitiskt prioriterade regioner om regionalpolitiken integreras i den
nationella tillväxtpolitiken. Därför menar utvecklingsfonden att de nuva-
rande regionalpolitiska målen ej får ändras. Samtidigt påpekas att till-
växten i Norrbotten har skapats av det regionalpolitiska stödet. Huvud-
delen av de företagsetableringar samt utbyggnader inom befintliga före-
tag som skett i regionen har skett med hjälp av sådant stöd.

Stockholms stad ställer sig i princip bakom den ändrade inriktning på
regionalpolitiken som föreslås. Stadens kommunstyrelse menar att en
tillväxtfrämjande politik i hela landet har större möjlighet att bli fram-
gångsrik, än den nuvarande politiken med sin inriktning på avgränsade
områden. I remissvaret framhävs också att det är angeläget att stats-
makterna inser storstadsregionernas avgörande betydelse för landets
ekonomi. Kommunstyrelsen menar att den politik som drivits under en
lång följd av år har medfört att resurser flyttats från storstadsområdena
till andra regioner, vilket bidragit till att hämma landets ekonomiska
tillväxt.

Malmö stad delar den bedömning som görs i rapporten att regional-
politiken utvidgas från stöd till vissa stödområden till att bli en politik
som omfattar i princip alla regioner i landet. Diskussionerna om regio-
nernas framtid behöver breddas till att också innefatta stödformer till
regioner med möjligheter till tillväxt. Regionalpolitiken behöver få en
dimension och inriktning som ger stöd till sådana regioner. I en situa-
tion med ökad internationell konkurrens är det särskilt angeläget att
sådana ”motorer” för utvecklingen ges gynnsamma utvecklingsmöjlig-
heter.

Göteborgs kommun finner den i rapporten förordade omorienteringen
av regionalpolitiken vara riktig. Man menar emellertid att författaren på
några ställen i rapporten återfaller i att förorda traditionell regionalpoli-
tik.

Norrtälje kommun stödjer rapportens slutsats om att tillväxten måste
komma underifrån och att tillväxt i många regioner ger positiva effekter
i hela nationen. Regionalpolitiken bör därför inriktas mot att stödja och
skapa förutsättningar så att goda utvecklingsmöjligheter tas tillvara även
i områden som ligger i närheten av storstäder.

Nyköpings kommun finner att rapporten innehåller en befriande
förutsättningslös analys av hur regionalpolitiken har tillämpats hittills
och hur den skulle kunna vara i framtiden. Kommunen menar att det
finns flera skäl att ansluta sig till den syn på regionalpolitiken som
presenteras i rapporten.

Valdermarsviks kommun ser som landsbygdskommun med tillfreds-
ställelse på slutsatserna i rapporten och hoppas den presenterade synen
på regionalpolitik kraftigt kommer att påverka den regionalpolitiska
propositionen.

Helsingborgs kommun konstaterar med tillfredsställelse att regional-
politiken nu är föremål för en omfattande översyn. Kommunstyrelsen
menar att en anpassning av politiken till 1990-talets verklighet är av
synnerlig vikt. Regionalpolitiken behöver förnyas och utvidgas till att

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

320

också omfatta nya verksamhetsfält. Kommunen framhäver därvid att de
regionala förutsättningarna för nyskapande och tillväxt inom näringslivet
måste sättas i första rummet.

Årjängs kommun framhäver att även om problemen tenderar att bli
alltmer allmänna i landet finns det ändå regioner vars problem är mer
accentuerade. Detta gäller i första hand regioner som ingår i stödområ-
det samt andra regioner som drabbats särskilt hårt genom industrins
omstrukturering och av en krympande offentlig sektor. Kommunen
menar att satsningarna i dessa regioner måste vara särskilt kraftfulla.

Jönköpings kommun instämmer i synen att en regionalpolitisk strategi
ska omfatta ett bredare perspektiv än den ”lilla” regionalpolitiken.
Kommunen förordar att de regionalpolitiska insatserna inte sprids alltför
tunt och ostrukturerat.

Tierps kommun delar uppfattningen att regionalpolitiken kan utvidgas
från att vara en politik som inriktas mot begränsade stödområden till
att bli en politik som omfattar alla regioner i landet eftersom Sveriges
ekonomi genomgår en strukturomvandling som innebär att ingen kan
bedöma i vilka regioner framtidens tillväxt kommer att ske.

Arvika och Eda kommuner menar att en geografiskt avgränsad regio-
nalpolitik är nödvändig även i framtiden för att kompensera vissa regio-
ner för deras permanenta lägesnackdelar. Detta utgör emellertid inget
hinder för en statlig näringspolitisk strategi där satsningar ges en ökad
geografisk spridning.

Munkfors kommun delar ej utredningens förslag att regionalpolitiken
utvidgas från att vara en politik som inriktas mot avgränsade stödom-
råden till att bli en politik som i princip omfattar alla regioner i landet.
En sådan politik kommer, enligt kommunen, att medföra att de regioner
i landet som har de största strukturella problemen, som exempelvis
bruksorterna i Bergslagen och kommuner i Norrlands inland, kommer
att bli de stora förlorarna.

Torsby kommun understryker vikten av att regionalpolitiken får
samma inriktning och omfattning som idag och att hänsyn tas till olika
regioners olika förutsättningar och särdrag.

Hällefors kommun avvisar med bestämdhet förslaget att utvidga
regionalpolitiken till att omfatta landets alla regioner. I stället bör enligt
kommunen koncentration och slagkraft vara ledord för politiken.

Fagersta kommun delar rapportens uppfattning att regionalpolitiken
bör inriktas på satsningar på infrastruktur och stöd till företagande.

Skinnskattebergs kommun menar att en regionalpolitik som omfattar
hela landet förutsätter obegränsade ekonomiska resurser. Då resurserna
i framtiden kommer att vara begränsade menar kommunen att det är
angeläget att prioritera de områden där behovet av stimulans är störst.

Älvdalens kommun vänder sig mot tanken på att den riktade regional-
politiken ska ersättas av mer generella medel. Kommunen hävdar att för
att de utsatta glesbygdsregionerna ska kunna utvecklas krävs det emel-
lertid selektiva åtgärder och menar att det är viktigt att ytterligare av-
gränsa de mest utsatta delarna av vårt land och därmed göra de regio-
nalpolitiska insatserna än mer verkningsfulla.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

321

21 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

Orsa kommun påpekar att kommunens geografiska läge är sådant att
det är nödvändigt att stöd i olika former tillförs kommunen för att upp-
nå en tillfredsställande lokal utveckling. De nuvarande regionalpolitiska
stödformerna bedöms i huvudsak fungera bra, varför ingrepp i dessa
måste hanteras med stor försiktighet.

Hofors kommun delar uppfattningen att regionalpolitiken bör utvidgas
till att bli en politik som omfattar alla regioner under förutsättning att
resurserna till det nuvarande stödområdet inte minskas.

Bollnäs kommun är enig med utredningen i att regionalpolitiken bör
utvidgas till att omfatta hela landet. Samtidigt understryks i remissvaret
vikten av att staten särskilt bidrar till att skapa tillväxt i de regioner som
saknar förutsättningar för en gynnsam tillväxt.

Ljusdals kommun betonar starkt vikten av att regionalpolitiken ges en
sådan utformning att den skapar likartade förhållanden för näringsliv
och invånare i olika regioner samt bidrar till att skapa ekonomisk till-
växt. Enligt remissvaret bör en tillväxtfrämjande regionalpolitik ha som
främsta mål att stödja regioner som genomgår större strukturomvand-
lingar, att stärka regioners konkurrenskraft genom att kompensera för
lägesnackdelar samt att på olika sätt tillvarata olika regioners förmåga
att bidra till att återskapa den nationella tillväxten.

Ånge kommun framhäver att det är en vällovlig målsättning att regio-
nalpolitiken från att vara en politik som inriktas mot avgränsade stö-
dområden till att bli en politik som i princip omfattar alla regioner i
landet. Kramfors kommun instämmer också till den föreslagna föränd-
ringen av regionalpolitikens inriktning.

Härnösands kommun understryker vikten av att man inom ramen för
regionalpolitiken finner en rimlig balans mellan landsomfattande åtgär-
der för att stärka den nationella tillväxten och insatser som inriktas mot
enskilda, särskilt utsatta regioner.

Bräcke kommun noterar med tillfredsställelse att dagens konventio-
nella visdom, att all utveckling sker i storstads- och universitetsregio-
ner, starkt ifrågasätts i rapporten.

Vilhelmina kommun ansluter sig till uppfattningen att den regionalpo-
litiska utmaningen består i att utforma en regionalpolitik som aktivt
bidrar till att återskapa en uthållig tillväxt i landet. Kommunen påpekar
samtidigt att den traditionella stödområdesinriktade regionalpolitiken
också i framtiden måste utgöra ett viktigt inslag i regionalpolitiken.

Bjurholms kommun menar att de gamla målen för den svenska regio-
nalpolitiken, som är att ge människor tillgång till arbete, service och
god miljö, oavsett var i landet de bor, samt att främja en rättvis för-
delning av välfärden, en balanserad befolkningsutveckling och nationell
ekonomisk tillväxt, också måste genomsyra en tillväxtfrämjande regio-
nalpolitik.

Vindelns kommun finner den analys av förutsättningarna för tillväxt
som görs i rapporten värdefull som underlag for en nyformulering av
regionalpolitiken. Kommunen understryker den ”stora” regionalpoliti-
kens betydelse för regional utveckling. Samtidigt konstaterar kommunen
att variationen i de geografiska förutsättningarna gör att den stödom-

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

322

rådesinriktade regionalpolitiken måste ges utrymme att utvecklas då den
i vissa regioner har en avgörande betydelse.

Lycksele och Nordmalings kommuner anger ett viktigt förbehåll
beträffande utredningens syn på regionalpolitiken. Kommunerna menar
att utredningens förslag ovillkorligen måste kombineras med satsningar
inom den traditionella regionalpolitiken.

Åsele kommun delar inte slutsatsen att den framtida regionalpolitiken
måste gälla hela landet. Regionalpolitiskt stöd bör främst motiveras av
geografiskt avstånd, klimat och befolkningsstruktur.

Arjeplogs kommun påpekar att regionalpolitik i allt för hög grad har
förknippats med stöd och bistånd för att mildra effekter av obalanser i
ekonomin, arbetsmarknadssituation och servicegrad. Kommunen menar
att politiken i stället måste inriktas mot regional balans, vilket förut-
sätter tillväxt i alla delar av landet. Samtidigt påpekas att en tillväxt-
främjande regionalpolitik inte får styras av något ekonomiskt avkast-
ningstänkande.

Gällivare kommun menar att det för regionalpolitikens legitimitet är
av avgörande betydelse att kunna påvisa att regionalpolitiken bidrar till
landets tillväxt.

Landstinget i Jönköpings län delar uppfattningen att regionalpolitiken
bör utvidgas från att vara en politik inriktad mot avgränsade stödom-
råden till att bli en politik som i princip omfattar alla regioner i landet.

Norrbottens läns landsting påpekar att även om de regionala struktur-
problemen omvandlats till ett nationellt arbetslöshetsproblem så är
situationen i Norrbotten fortfarande sämre än i resten av landet. Lands-
tinget menar att svårigheter att driva företag i Norrlands inland är så
stora att ett generöst regionalpolitiskt stöd är nödvändigt för företagens
överlevnad. Därför anser landstinget det vara nödvändigt att en eventu-
ell förändring av stödområdet åtföljs av att regionalpolitiken tillförs
ökade resurser.

Landstinget i Kronobergs län tillstyrker den nya synen på inriktning
av regionalpolitiken. Däremot menar landstinget att det kan ifrågasättas
om begreppet regionalpolitik också skall användas på den nya inrikt-
ningen som syftar till att skapa nationell tillväxt.

Industriförbundets uppfattning är att regionalpolitiken även fortsätt-
ningsvis bör inriktas mot avgränsade stödområden, i vilka villkoren för
företagande är väsentligt sämre än i övriga landet. En eventuell utök-
ning av stödområdena jämfört med i dag bör i princip inskränka sig till
vad som följer av att EUs strukturfonder vid ett eventuellt medlemskap
kan komma att ge stöd till.

Företagarnas riksförbund delar uppfattningen att ingen i dagsläget vet
var den framtida ekonomiska tillväxten kommer att ske, varför regional-
politiska satsningar inte bör leda till en alltför stark koncentration.
Samtidigt konstaterar Företagarna att i vissa särskilt utsatta regioner kan
det vara motiverat med extra stöd för att kompensera för sämre infra-
struktur och geografiska lägesnackdelar.

Norrlandsforbundet påpekar att regionalpolitiken definitionsmässigt är
en selekterande politik, vars huvudsyfte är att påverka de befintliga
strukturerna i de olika regionerna i en viss bestämd riktning mot en

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

323

bättre balans mellan landets regioner i skilda avseenden. Därför menar
förbundet att regionalpolitiken inte får omvandlas till att bli en del av en
allmän näringspolitik, då en sådan omvandling skulle innebära att regio-
nalpolitiken förlorade sin skärpa.

4 Investeringar i infrastruktur

I rapporten konstateras att Sverige nu åter står inför en förnyad ut-
byggnad av såväl väg- som järnvägsnätet. När en sådan utbyggnad skall
göras är det angeläget att inriktningen på satsningen bestäms utifrån
olika investeringsobjekts förväntade bidrag till den ekonomiska till-
växten. Bristen på kunskap om var den framtida tillväxten kommer att
uppstå gör att investeringarna bör allokeras utifrån en försäkringsprin-
cip, vilket innebär större satsningar på många förhållandevis små
förbättringsarbeten på det lågtrafikerade vägnätet. Beträffande utbyggna-
den av snabbtågsnätet föreslås att en långsiktig plan för hur det svenska
snabbtågsnätet skall gestalta sig när det är färdigbyggt.

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) finner inget stöd i
rapporten för att en tillväxtorienterad investeringspolitik förutsätter
större satsningar på många förhållandevis små förbättringsarbeten på det
lågtrafikerade vägnätet. Det bästa utbytet av väginvesteringar erhålls
enligt KFB om man som utgångspunkt använder sig av den samhälls-
ekonomiska kalkylmodellen.

När det gäller investeringar i infrastrukturen för snabbtåg är det
delvis uppbyggnad av en helt ny infrastruktur. KFB delar uppfattningen
att lönsamhetsberäkningar i sådana fall är mycket osäkra och att frågan
om vilka investeringar som prioriteras delvis måste bli uttryck för en
politisk viljeinriktning. Utbyggnaden är kostnadskrävande och systemen
måste ha en viss storlek innan vinsterna av investeringarna kan real-
iseras. För att minska avståndet till den tidpunkt när vinsterna kan
hämtas hem bör investeringarna först ske på sådana sträckningar där ett
stort resande kan förväntas. KFB delar emellertid uppfattningen att det
finns behov av en långsiktig plan för hur det nya snabbtågsnätet skall
byggas ut.

Vägverket konstaterar att riksdagens beslut 1993 om ett stamvägnät
och finansieringen av detta innebär ett viktigt steg mot ett effektivt
vägtransportsystem. Beslutet är dock inte tillräckligt för att uppnå de
trafikpolitiska målen. Det övriga vägnätet måste ges en underhålls- och
bärighetsstandard som gör att förutsättningarna för människor att leva
och verka på landsbygden inte ytterligare försämras. Skogsnäringens
transportbehov har förändrats väsentligt de senaste åren. Kraven på
färska skogsråvaror har blivit en nödvändighet för att tillgodose konsu-
menternas krav på bl.a. klorfritt papper. Vägar som är bäriga året runt
och därmed ännu viktigare nu än tidigare. Enligt vägverket fordras nu
ett kompletterande beslut om höjning av drift- och underhållsanslaget
som skapar förutsättningar för en nödvändig upprustning av bärighets-
och underhållsstandarden på det övriga vägnätet.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

324

Banverket delar uppfattningen att en prioritering baserad på samhälls-
ekonomiska kalkyler inte nödvändigtvis sammanfaller med i vilken mån
olika investeringar bidrar till en långsiktig ekonomisk tillväxt. Det är
sannolikt så att förbättringar för godstrafiken har större inverkan på den
ekonomiska tillväxten än satsningar på persontrafiken. Banverket note-
rar att i samband med regeringens och riksdagens behandling av in-
riktningen av jämvägsinvesteringama förordades satsningar som innebär
totalt sett mindre förbättringar för godstrafiken än samtliga av Banver-
ket redovisade inriktningar.

Statens järnvägar (SJ) påpekar att satsningar på snabbtåg och motor-
väg i samma korridor noggrant måste analyseras i syfte att undvika
överinvesteringar. Infrastruktursatsningama bör samordnas. Där det
idag planeras för att bygga ut järnvägen till dubbelspår och snabbtåg,
projekteras samtidigt för en motorvägsutbyggnad. Transportbehovet är
inte alltid tillräckligt stort för att fylla både spår och vägar.

SJ menar också att prioriteringen att bygga motorvägar i södra Sveri-
ge istället för att upprusta vägstandarden i Norrland bör ytterligare
analyseras för att få största möjliga nytta och därmed skapa möjligheter
för tillväxt i hela landet. Väginvesteringar behövs i glesbefolkade delar
av landet, där järnvägen aldrig kan bli ett alternativ. Befolkningen i
dessa delar av landet är i hög grad beroende av bilen och därför av en
god vägstandard. I de tätbefolkade delarna av landet kan däremot järn-
vägen utvecklas till det effektivaste transportalternativet för längre
transporter.

Sjöfartsverket noterar att sjöfartens betydelse för Sveriges infrastruk-
tur helt förbigås i rapporten. Verket påpekar att av den totala in- och
utförseln transporteras 95 procent av volymen på fartyg. Sjöfartsverket
tillämpar en av regeringen fastställd enhetstaxa, vilket gör att det i
princip inte är dyrare att anlöpa hamnar i Norrland, trots att verkets
kostnader för dessa hamnar är högre, än vad det är att anlöpa hamnar
på väst- och sydkusten.

Jordbruksverket påpekar att det finns stora landsbygdsområden, där
vägarnas bärighet och standard är så dålig att betydande merkostnader
uppstår för näringslivets transporter. En snabb upprustning av lands-
bygdens vägnät är enligt verket en angelägen uppgift.

Skogsstyrelsen framhäver att diskussionen i rapporten om välfärds-
vinster som ett resultat av investeringar for förbättrad framkomlighet
kontra produktionsvinster av bärighetsförbättringar på ett ovanligt tyd-
ligt sätt belyser det val statsmakterna ställs inför när det gäller vägin-
vesteringar. Verket instämmer i rapportens slutsats att prioriteringen av
trafiksäkerhetsaspekten leder till ett mönster på väginvesteringarna som
inte på bästa sätt bidrar till ökad produktion. Prioriteras tillväxtmålet
bör det därför leda till större satsningar på förhållandevis små förbät-
tringsarbeten på det lågtrafikerade nätet.

Boverket anser att de infirastruktursatsningar som görs under
1990-talet i första hand bör kanaliseras till kommunikationsprojekt som
effektivt binder samman lokala arbets- och bostadsmarknader till sam-
manhängande stråk av pendlingsregioner.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

325

Länsstyrelsen i Örebro län tar avstånd från påståendet i rapporten att
det svenska vägnätet i stort sett är färdigbyggt och att väginvesteringar-
na nu i första hand handlar om att höja kvaliteten på vägnätet. I sitt
remissvar pekar länsstyrelsen på att den s.k. Bergslagsdiagonalen från
Hudiksvall/Söderhamn via Falun/Borlänge och Örebro med anslutning
till E 4 vid Ödeshög är en nationell länk som måste byggas för att knyta
sainman Norrlands kustland med mellersta och södra Sverige. Även
Ovanåkers kommun pekar på Bergslagsdiagonalen som en väginveste-
ring som måste ges hög prioritet om ökad vikt lägges vid effekterna på
godstransporter.

Statskontoret delar synen på betydelsen av investeringarnas påverkan
på godstrafiken och i förlängningen den ekonomiska tillväxten. Däremot
delar statskontoret inte slutsatsen att ”en starkare prioritering av till-
växtmålet förutsätter att större vikt läggs vid investeringarnas förväntade
effekter på godstransporterna”. Statskontoret anser att den samhällseko-
nomiska lönsamheten skall vara styrande för var samhällets resurser
skall investeras.

Stockholms läns landsting hävdar i sitt remissvar att de befolknings-
täta och ekonomiskt mest aktiva regionerna under lång tid missgynnats
av regionalpolitiska skäl i tilldelningen av stattiga investeringsmedel för
utbyggnad av infrastrukturen. Landstinget menar att det finns starka
skäl att på såväl empiriska som teoretiska grunder ifrågasätta denna
allokering av investeringsmedel.

Forskningsrådsnämnden påtalar att det finns ett stort behov av ny
kunskap kring de pågående och planerade infrastrukturutbyggnademas
systemeffekter. FRN påpekar att det som i praktiken tycks ske är att
investeringarna kopplas till de strukturella mönster som etablerats under
industrialismens era i form av stambanor, stamvägar och städer/tätorter.
Även om dessa insatser skulle resultera i ekonomisk tillväxt kan strate-
giska satsningar av denna typ i flera avseenden vara konträra mot andra
samhällsmål av typen miljömässig hållbar utveckling eller förverkligan-
det av kretsloppssamhället. FRN vill därför understryka behovet av
breda forskningsinsatser kring de långsiktiga effekterna av stora infra-
strukturinsatser, liksom deras konsekvenser för den framtida urbana
utvecklingen.

Industriförbundet menar att det behövs både en fortsatt bärighetsupp-
rustning av det mindre trafikerade vägnätet i olika delar av landet och
ett säkerställande av framkomligheten på de stora nationella stråken.
Förbundet menar att en koncentration av väginvesteringarna till de
större högtrafikerade genomgående stråken är nödvändig, mot bakgrund
av de begränsade resurser som är möjliga att avsätta för ändamålet.

Statens kulturråd anser att kulturinstitutionerna utgör en viktig del av
den regionala strukturen och att de utgör en av förutsättningarna för ett
väl fungerande näringsliv. Kulturrådet menar att det under de två senas-
te decennierna varit möjligt att i ett väl fungerande samspel mellan stat,
landsting och primärkommuner få till stånd en kulturens infrastruktur i
form av teatrar, orkestrar, musikstiftelser, museer och folkbibliotek i
alla delar av vårt land. En satsning på ändamålsenliga lokaler för kultu-

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

326

rens alla yttringar är, enligt Kulturrådet en lönsam investering för fram-
tiden och ger resultat i en väsentligt ökad livskvalitet.

5 Avregleringar

I rapporten framhävs att det är en viktig politisk uppgift att säkra att
avregleringen av flygtrafik, telekommunikationer och posthantering sker
på ett sådant sätt att dessa verksamheter inte förlorar sin karaktär av
nationell infrastruktur. För att uppnå detta krävs det ett system för
korssubventionering inom systemet som inte diskriminerar mellan
marknadens aktörer. En modell med avgifter på flygbiljetter på destina-
tioner med konkurrens presenteras.

Kommerskollegium framhäver att vid subventionering måste hänsyn
tas till GATT- och EES-reglema. Kommerskollegiums bedömning är
att de förslag som framlägges i rapporten knappast kan stå i strid med
GATT-reglema. Staliga stöd till företag inom ramen för regionala
utjämningssystem måste enligt EES-avtalet, oavsett hur stödet finans-
ieras av staten, sannolikt anmälas till EFTAs övervakningsmyndighet
för granskning. Kommerskollegium finner emellertid att de förslag till
stöd som ges i rapporten är sådana att det är möjligt att hävda att de
inte påverkar handeln med andra EES-länder och att förbudet enligt
artikel 61 därför inte är tillämpligt.

Luftfartsverket noterar att beskrivningen av avregleringens effekter
inom flyget bara delvis är korrekt. Priserna har sänkts på linjer med en
effektiv konkurrens, däremot har de i stort sätt varit oförändrade, inte
höjts, på övriga linjer. När ett bolag lagt ned trafiken har i de flesta fall
andra bolag gått in och tagit över. Av de orter som vid avregleringen
hade reguljär flygtrafik är det for närvarande endast Nyköping och
Lidköping som saknar sådan. De i rapporten uppräknade medelstora
städerna har i många fall fått en serviceförsämring, och nedläggningar
av SAS trafik har i något fall beslutats på sista tiden, men den bild som
tecknas i rapporten anser luftfartsverket vara betydligt överdriven.

I sitt remissvar framhäver luftfartsverket också att den föreslagna
avgiften på flygbiljetter på kokurrensutsatta linjer antagligen skulle möta
betydande praktiska svårigheter. Skall en betalning av flygsektorn ge-
nom särskilda passageraravgifter över huvud taget komma i fråga, något
som luftfartsverket avrått ifrån, är metoden med en avgift på alla inrikes
flygbiljetter att föredra.

Telestyrelsen bedömer att glesbygdens tillgång till moderna teletjäns-
ter kommer att vara fortsatt god. Telelagen ger möjlighet att garantera
detta om de kommersiella drivkrafterna mot förmodan inte skulle leda
till önskad service. Detta gäller även landet i övrigt i såväl större som
mindre orter. Till skillnad från en del andra infrastruktursystem är
lönsamhetsprognosema för teleområdet positiva även för den inhemska
trafiken.

Kommunikationsforskningsberedningen delar uppfattningen att av-
regleringen av inrikesflyget i viss mån kan hota de vinster vad gäller
åtkomligheten som uppnåtts i norra Sverige tack vare flyget. KFB me-

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

327

nar emellertid att vinsterna med avregleringen är så stora att en åter-
gång till det gamla monopolsystemet med korssubventionering knappast
är aktuell. Myndigheten delar uppfattningen att det blir en viktig poli-
tisk uppgift att säkra konkurrensen samtidigt som en tillfredsställande
åtkomlighet upprätthålls i norra och sydöstra Sverige. Vid sidan om den
modell som presenteras i rapporten pekar KFB på möjligheten att
staten, på samma sätt som for närvarande sker for olönsam järnvägstra-
fik, upphandlar icke lönsam flygtrafik genom ett offertförfarande.

NUTEK delar rapportens beskrivning av de negativa regionala effek-
terna av avreglering. Däremot är verket tveksam till den föreslagna
modellen med avgifter for att lösa problemet. Svagheten med detta
angreppssätt är enligt NUTEK att medlen tenderar att ”låsas in” i re-
spektive sektor. Därmed ges det inte möjligheter till bedömningar av i
vilken sektor begränsade medel ger störst regional utjämningseffekt.
Därför är det, enligt NUTEK, en bättre väg att skapa en
”regionalpolitisk infrastrukturpott” ur vilken anpassningar kan ”köpas”
från de sektorer som vid varje given tidpunkt kan ge de största regiona-
lekonomiska effekterna per insatt krona.

Konkurrensverket uppehåller sig i sitt remissvar särskilt vid avregle-
ringarna. Verket anser inte att det förslag som lämnas i rapporten är det
lämpligaste sättet att upprätthålla en regionalpolitiskt motiverad flygtra-
fik. Enligt konkurrensverket skulle det föreslagna systemet direkt på-
verka flygbolagens prissättning och få snedvridande effekter på konkur-
rensen, såväl mellan olika flygbolag som mellan flyget och övriga
transportslag. För att uppnå en bättre regional balans är det från kon-
kurrenssynpunkt bättre med ett system för statlig upphandling av flyg-
trafik på de berörda linjerna.

RRV saknar en konsekvensvärdering av det lämnade förslaget att
avgiftsbelägga tjänster på lönsamma marknadsavsnitt för att subventio-
nera olönsamma delar. RRV förmodar att systemet inverkar negativt på
bl.a. investeringsbenägenheten. RRV efterlyser också analyser av syste-
mets effekter för internationell handel, tekniska förutsättningar för att
administrera sådana avgifter från svenska och utländska företag, hand-
lingsutrymme inom ramen för EES-avtalet och eventuellt
EG-medlemsskap.

Statskontoret menar att den pågående avregleringen av inrikesflyget
reser den principiella frågan om hur regionalpolitiska hänsyn skall tas.
Statskontoret anser att frågan om utformning av framtida styrmedel och
finansieringsformer för att tillgodose dessa hänsyn samtidigt som kon-
kurrensneutralitet upprätthålls behöver lösas med hög prioritet.

Länsstyrelsen i Blekinge län ser med stor oro på de regionalpolitiska
effekterna av avregleringar inom olika områden. Länsstyrelsen menar
att någon form av utjämningssystem bör etableras för att säkra tillfreds-
ställande utbud av tjänster också i regioner med ett litet befolknings-
underlag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhäver att avregleringen får allvarli-
ga konsekvenser i första hand i norra Sverige. Avregleringen inom
inrikesflyget har enligt länsstyrelsen inneburit att det interna Norrlands-
flyget kollapsat, medan andra destinationer i Norrland inte kunnat dra

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

328

fördel av avregleringen. Länsstyrelsen ansluter sig till den lösning som
presenteras i rapporten och föreslår att modellen snarast genomförs.

Länsstyrelsen i Stockholms län håller med om att det föreslagna
subventionssystemet med en särskild biljettavgift på flyglinjer där kon-
kurrens råder visserligen inte är konkurrenssnedvridande ur flygbola-
gens synpunkt. Länsstyrelsen hävdar emellertid att ett sådant avgiftssys-
tem skulle innebära en konkurrensnackdel för Stockholmsregionens
vidkommande, då resultatet blir att det blir dyrare att flyga på sträckor
med ett stort passage rarunderlag. Inte minst affärsresenärer drabbas av
detta, vilket, enligt länsstyrelsen bidrar till att försämra Stockholms-
regionens konkurrensläge i förhållande till andra regioner inom och
utanför Sverige.

Gällivare kommun framhäver att den ”lilla” regionalpolitiken blir helt
verkningslös om inte flyg, post och telekommunikation behåller sin
karaktär av nationell infrastruktur. Kommunen anser därför att avregle-
ringar och bolagisering måste balanseras av åtgärder som säkerställer
infrastruktur och service i Norrlands inland. Utan sådana insatser blir
de regionala skillnaderna i infrastrukturella förutsättningar orimligt
stora.

Mora kommun pekar på att den pågående avregleringen inom flyget
har medfört ökad konkurrens och förbättrad service på lönsamma linjer,
medan SAS har förlorat intresset för att trafikera de olönsamma lin-
jerna. Kommunen är emellertid övertygad om att det finns mindre
flygbolag med en lägre kostnadsnivå som på ett lönsamt sätt kan ta över
de linjer som SAS lämnar. Mora kommun ser därför inget omedelbart
behov av att avgiftsbelägga biljetterna på prispressade linjer.

Bergs kommun tillstyrker modellen med ett konkurrensneutralt av-
giftssystem på konkurrensutsatt verksamhet vad gäller flygtrafiken.
Samma modell måste kunna tillämpas också på andra serviceområden.
Kommunen framhåller vikten av att man i den framtida regionalpoliti-
ken noga beaktar avregleringens konsekvenser för olika serviceområden
i bl.a. Norrlands inland. Skellefteå kommun instämmer i att åtgärder
måste vidtas för att åtgärda de försämringar i flygtrafiken som inträffat
efter avregleringens genomförande.

Härjedalens kommun konstaterar att den avreglering som påbörjats
inom flygtrafiken, telekommunikationsområdet och posthanteringen kan
leda till att vissa regioners möjligheter att bidra till att skapa tillväxt
försämras. Kommunen menar därför att det är angeläget att regeringen
går in och säkrar tillgängligheten till dessa regioner.

Köpmannaförbundet påpekar att samhället i glesbefolkade områden
värnar om en så stabil varuförsörjning och service som möjligt, något
som innebär att betydelsen av stabiliserande tilläggsfunktioner inte kan
överskattas. Köpmannaförbundet pekar på att detta kan gälla att i anslut-
ning till t.ex. en dagligvarubutik placera postal service, banktjänster,
spelservice, tillhandahållanden av vin, sprit och läkemedel etc.

Industriförbundet noterar att korssubventioneringen innebär att vissa
kategorier konsumenter överdebiteras och åläggs en slags regionalpoli-
tisk ”straffskatt”, varför förbundet finner det positivt att korssubventio-
neringen upphör. Industriförbundet accepterar att det kan finnas legitima

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

329

22 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 140

regionalpolitiska skäl for statliga köp, finansierade över statsbudgeten,
av vissa kommunikationstjänster till/från avlägsna och/eller glesbefolka-
de områden, om sådana tjänster inte har förutsättningar att bli företags-
ekonomiskt lönsamma. Industriförbundet understryker emellertid att
noggranna avvägningar måste ske bl.a. med avseende på vilka tjänster
som skall subventioneras.

Norrlandsförbundet påpekar att de pågående avregleringama leder till
att sektorspolitiken överordnas regionalpolitiken. Fullföljs denna modell
innebär det, enligt Norrlandsförbundet, att regionalpolitiken över stats-
budgeten tvingas betala de kostnader som avregleringen för med sig.

Stockholms Handelskammare avstyrker det föreslagna systemet för
subventionering av olönsamma flyglinjer, olönsam postbefordran och
olönsam utbyggnad av telenätet. Handelskammaren menar att stora
investeringar i mindre befolkningstäta regioner redan är gjorda på skat-
tekollektivets bekostnad. Handelskammaren önskar framhålla faran med
att låta aktörerna på en avreglerad marknad bekosta driften av olönsam-
ma verksamheter. I den mån det är ett samhällsintresse att upprätthålla
verksamheten bör den, enligt Stockholms Handelskammare, bekostas av
staten och klart redovisas såsom regionalpolitiskt stöd.

6 Högskoleutbildning

I rapporten pläderas för en ökad intagning av studenter till högskolan.
Samtidigt hävdas att det krävs förändringar i såväl utbildningens
innehåll som i de former i vilka den bedrivs. Benägenheten till för-
nyelse av utbildningen är i allmänhet större vid mindre och medelstora
högskolor än vid de gamla universiteten. En kombinerad utbyggnad och
förnyelse av högskoleutbildningen föreslås därför koncentreras till
sådana högskolor. Genom att ge vissa av högskolorna i denna grupp
fästa forskningsresurser kan en hög kvalitet i utbildningen säkras.

Forskningsrådsnämnden instämmer i vikten av en utbyggd och nära
forskningsanknuten högskoleutbildning. En utgångspunkt för FRN i
frågan om balansen mellan å ena sidan forskningssatsningar på ett fåtal
stora och medelstora högskolor och å den andra en mer distributiv
modell, är att man i ett litet land som Sverige i viss mån måste kon-
centrera sina resurser. Enligt FRNs uppfattning innebär detta att omfat-
tande fasta forskningsresurser inte bör tilldelas ett alltför stort antal
mindre enheter. Detta skall dock inte hindra att en viss förstärkning av
forskningskompetensen kan göras vid några väl valda mindre högskole-
enheter, speciellt sådana som opererar i nätverk.

Länsstyrelsen i Kronobergs län noterar att utredningen inte behandlar
behovet av fort- och vidareutbildning. En växande andel medelålders
och äldre i arbetskraften gör att länsstyrelsen förväntar att behovet av
sådan utbildning ökar under 1990-talet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar den uppfattning som förs fram i
rapporten att högskolorna är en betydelsefull faktor i den regionala

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

330

utvecklingen och betonar den betydelse Lunds universitet har för att öka
regionens attraktionskraft. De erfarenheter som finns i länet från decen-
traliserad högskoleutbildning och forskningsbyarna EDEON i Lund och
Malmö är också mycket goda. Mot denna bakgrund är det enligt läns-
styrelsen av största betydelse att forskning och forskarutbildning kan
ges gynnsamma villkor så att den blir internationellt framstående. Sam-
tidigt anser länsstyrelsen att forskning kan och bör bedrivas vid de
mindre och medelstora högskolorna. En placering av fästa forskartjän-
ster vid de medelstora högskolorna skulle kunna vitalisera och bredda
forskningen. I en första omgång anser dock länsstyrelsen att forskningen
vid de medelstora högskolorna bör organiseras i samarbete med forska-
re och institutioner vid nuvarande universitet och högskolor med fäst
forskningsorganisation.

RRV saknar en diskussion om vad det nya resurstilldelningssystemet
kan komma att innebära i ett regionalpolitiskt perspektiv. Systemet
skall, i fullt utvecklad form, vara baserat på antalet helårsstudenter,
antalet helårsprestationer och utbildningens kvalitet. Om de mindre och
medelstora högskolorna kan erbjuda en hög utbildningskvalitet kommer
den att få genomslag på medelstilldelningen till dessa högskolor.

Östhammars kommun instämmer i rapportens konstaterande att hög-
skoleutbildning är inriktad på att utbilda för anställning. Situationen är
densamma inom gymnasieskolan. Östhammars kommun redovisar att
kommunen sedan höstterminen 1993 bedriver en treårig gymnasielinje
inriktad mot starta-eget.

Umeå kommun delar inte uppfättningen att en markerad satsning på
mindre och medelstora högskolor är det bästa sättet att förnya den högre
utbildningen. Kommunen menar att det är viktigare att analysera och
lösa de ”förkalkningsproblem” som drabbat de äldsta universiteten.

Landstinget i Östergötlands län delar uppfättningen att det krävs en
fortsatt satsning, såväl när det gäller utbildning som forskning, på de
mindre och medelstora högskolorna. I princip bör alla högskolor få
fästa forskningsresurser för att säkra kvaliteten i utbildningen. För att
åstadkomma en sådan spridning av forskarresursema krävs det emeller-
tid, enligt remissvaret, såväl nytänkande som utveckling av nya samar-
betsformer mellan högskolor och universitet.

Landstinget i Hallands län framhåller att en väl fungerande skola för
alla åldrar är av utomordentlig betydelse ur regionalpolitisk synpunkt.
Landstinget understryker därför vikten av ökad intagning till universitet
och högskolor liksom förnyelse av högskoleutbildningen. Högskolan
anses ha stor betydelse som katalysator för nyföretagande och förväntas
få ännu större betydelse med en profilering mot nänngslivsrelaterade
utbildningar.

Industriförbundet anser att de mindre och medelstora högskolorna bör
utveckla sin roll i högskolesystemet annorlunda jämfört med universitet
och fäckhögskolor. De kan genom att skaffa sig bred och djup kompe-
tens inom en nisch dels fylla en viktig utbildningsfunktion och dels
effektivt samverka med företag i regionen till nytta för högskolan,
företagen och regionen. Industriförbundet understryker att det inte är
givet att den framtida utbyggnaden av utbildningssystemet skall kon-

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

331

centreras till de mindre och medelstora högskolorna. Förbundet motsät-
ter sig att festa forskningsresurser sprids ut på ytterligare orter, då det
krävs starka forskningsmiljöer för att uppnå hög kvalitet i forskningen.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) kan se en fördel för de regio-
nala högskolorna att få bättre möjligheter att bedriva forskning. För
mindre företag är det önskvärt att tillgång till forskarkompetenta perso-
ner i närmiljön. SAF konstaterar också att hög kvalitet i utbildningen
erfarenhetsmässigt fordrar att lärarna vid högskolorna är aktiva forska-
re.

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) instämmer i att de
mindre och medelstora högskolorna har lättare än universiteten att
anpassa sig till en förändrad arbetsmarknadsefterfrågan. SACO anser att
det är viktigt att en viss anpassning sker eftersom en kraftig examina-
tionsökning förväntas under de närmaste åren. SACO understryker
också vikten av att högre utbildning och forskning håller en hög kvali-
tet. Därför menar organisationen att festa forskningsresurser inte kan
spridas till alla högskolor. Samtidigt påtalas att kvalitetsgarantin i all
högskoleutbildning utgörs av att alla lärare är disputerade samt att de
har möjlighet att forska i tjänsten. SACO menar att studenterna måste
möta aktiva forskare redan i grundutbildningen.

Folkbildningsförbundet understryker att i en helhetssyn på alternativa
lösningar för ett förnyelse- och utvecklingsarbete av regionalpolitiken
måste folkbildningsarbetet ses som en betydande resurs. Folkbildnings-
arbetet har unika förutsättningar för ett regionalt utvecklingsarbete.
Utbildning i folkbildningens regi är för många människor på landsbygd
och i glesbygd den enda utbildningsväg som ger möjlighet att skaffa sig
grundutbildning eller fortbildning beroende på långa avstånd och bun-
denhet till bostadsorten.

7 Omlokaliseringar

En till väx tffämj ande regionalpolitik förutsätts underlätta omlokalisering
av verksamheter mellan regioner. Sådana omlokaliseringar gör det
möjligt för företagen att utnyttja olika regioners försteg.

Stockholms stad ansluter sig till uppfattningen att olika regioner
besitter olika förutsättningar och kvaliteteter som det gäller att ta till
vara i en tillväxtfrämjande politik. Stadens drätselnämnd menar att den
regionala specialiseringen innebär att Stockholmsregionen bäst kan bidra
till ekonomisk tillväxt genom att utnyttja sina regionala fördelar för att
attrahera kontakt- och kunskapsintensiva verksamheter från andra delar
av Sverige och från utlandet. Remissinstansen anser det vara tillfreds-
ställande att rapporten erkänner värdet för tillväxten även av sådan
storstadsanknuten verksamhet. Trots detta anser man emellertid att
rapporten alltför traditionellt är fokuserad på tillverkningsindustri.

Avesta, Ludvika, Hofors och Bollnäs kommuner anser det viktigt att
statsmakterna fortsätter att stimulera omlokaliseringar av företag och

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

332

verksamheter till utsatta regioner, samtidigt som man förordar ytterliga-
re insatser för att attrahera utländska investerare till svenska regioner.

Haparanda kommun anser det viktigt att statsmakterna fortsätter att
stimulera omlokaliseringar av företag och verksamheter. Omlokalise-
ringama bör styras till områden med permanent hög arbetslöshet och
låg förvärvsfrekvens.

Piteå kommun delar uppfattningen att erfarenheterna med omlokalise-
ringar av tjänsteverksamheter är positiv och förordar att dessa insatser
snarast intensifieras, eftersom det i många fall handlar om arbetstill-
fällen för kvinnor i områden med traditionellt mansdominerade näring-
ar. Kommunen vill dock att ansvaret för handläggningen av detta stöd
så långt som möjligt decentraliseras till länsstyrelserna och andra organ
i länet.

Söderhamns kommun har erfarenheter av omlokaliserade tjänsteföre-
tag. Mot bakgrund av dessa erfarenheter menar man att det ännu är för
tidigt att uttala sig om konsekvenserna av sådana omlokaliseringar är
okritisk. Av de tre tjänsteföretag som sedan 1987 omlokaliserats till
Söderhamn har två nu upphört med sin verksamhet.

Stockholms läns landsting påpekar att trots att arbetsmarknaden i
Stockholm radikalt försämrats fortgår alltjämt en omlokalisering av
företag från länet till andra delar av landet med statligt stöd. Utred-
ningens förslag att Stockholm skall dra till sig verksamheter från ut-
landet betraktas av landstinget som orealistisk, då Stockholm anses tigga
allt för perifert för att kunna konkurrera med storstäderna i Europa.

Timrå kommun understryker rapportens slutsats att omlokatiseringar
av verksamheter huvudsakligen är en följd av fortgående regional speci-
alisering. Kommunen menar därför att det är viktigt att identifiera den
egna kommunens/regionens konkurrensfördelar och utifrån dessa mål-
medvetet och koncentrerat satsa på de teknologier, branscher och mark-
nader där kommunens/regionens komparativa fördelar gör sig mest
gällande.

Svenska Taxiförbundet påpekar att omlokaliseringar med statligt stöd
i vissa situationer kan verka konkurrenssnedvridande, t.ex. i samband
med offentlig upphandling av beställningscentraltjänster. Nystartade
företag som ännu inte har någon beställningscentral kan, genom att med
hjälp av offentligt stöd placera centralen på lämplig ort, presentera en
kalkyl som är bättre än motsvarande kalkyl för företag som redan har
en fungerande beställningscentral. Nystartade företag som utnyttjar
statligt stöd kan på detta sätt konkurrera ut etablerade lokala företag i
anbudstävtingar. För att en sådan snedvridande konkurrenseffekt inte
skall uppkomma vid anbudsförfarande förutsätts att omlokatiseringama
avser företag som redan driver verksamhet.

8 Utländska investeringar i Sverige

Ett eftersatt element i svensk tillväxtpotitik är insatser för att attrahera
utländska investeringar till Sverige. Etableringen av den inre marknaden

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

333

och realiseringen av EES-avtalet förändrar förutsättningarna for
konkurrens mellan europeiska regioner. Statliga insatser for att attrahera
utländska investeringar till Sverige blir därmed ett allt viktigare bidrag
till ökad tillväxt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län instämmer i rapportens förslag om
ökade insatser för mer systematiska satsningar på internationell mark-
nadsföring av Sverige som investeringsland.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker rapportens
förslag att intensifiera insatserna för att attrahera utländska kontakt- och
kunskapsintensiva verksamheter till storstadsregionerna. Länsstyrelsen
instämmer livligt i konstaterandet att detta är ett område där insatserna
hittills varit begränsade och fragmentariska, varför samordnade insatser
från central och regional nivå behövs liksom väsentligt ökade resurser.

Länsstyrelsen i Uppsala län understryker också vikten av att statliga
insatser görs för att attrahera utländska investeringar till Sverige och att
man på länsnivå ges bättre möjligheter att skapa en fungerande ”hjälpor
ganisation” som på bästa sätt kan ta hand om de utländska företag som
önskar etablera sig i landet.

Umeå kommun delar utredningens uppfattning om att det saknas
samordnade insatser för att framhäva Sverige som investeringsland.
Idag görs marknadsföringsinsatserna från olika delar av Sverige skilt
från varandra. En nationell samordnad insats är motiverad som ett
nödvändigt komplement för att visa på olika landsdelars förutsättningar.

9 Stöd till nyföretagande

Statens möjligheter att bidra till ökat nyföretagande är begränsat.
Åtgärder för att förbättra tillgången till riskägar- och risklånekapital är
viktiga i detta sammanhang. Staten har bl.a. genom Industrifonden
engagerat sig i att stödja teknikbaserat nyföretagande. Institutionen är
placerad i Stockholm. I rapporten föreslås en uppbyggnad av konkurre-
rande statliga institutioner placerade i andra regioner för att öka
mångfalden och reducera sannolikheten för stora felsatsningar. I
rapporten föreslås också att det starta eget bidrag som för närvarande
kan utgå till arbetslösa som önskar starta-eget-företag också bör
omfatta personer som väljer att sluta en anställning för att starta eget.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att starta-eget-bidraget bör ges
en större roll i det regionala utvecklingsarbetet. Detta förutsätter att
kravet på att vederbörande skall vara arbetslös måste utgå och att hante-
ringen av bidraget överförs till länsstyrelsen och samordnas med an-
slaget för regionala utvecklingsinsatser.

Jordbruksverket framhäver vikten av att särskilt uppmärksamma
riskkapitalförsöij ningen för de ofta mycket små nyetableringar som sker
på landsbygden. De statliga institutioner som stöder företagsetableringar
och småföretag når vanligen inte ut till landsbygdens små företag.

Utvecklingsfonden i Östergötlands län pekar på att utvecklingsfonder-
na har ett omfattande samarbete med Industri- och nyföretagarfonden

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

334

genom den beredning av nyetableringslån som utförs regionalt. Den Prop. 1993/94:140
radikalt ökade verksamheten med nyföretagslån har ökat arbetsbelast- Bilaga 3
ningen för utvecklingsfonderna utan att detta kompenserats ekonomiskt,
då de inte får ersättning för sitt beredningsarbete för Industri- och ny-
företagarfonden. Utvecklingsfonden i Östergötlands län efterlyser en
enklare hantering, där utvecklingsfonderna ges delegerad beslutsrätt.

Utvecklingsfonden i Norrbottens län menar att hanteringstiden för
nyföretagarlånet skulle kunna förkortas avsevärt om resurser överförs
från Industri- och nyföretagarfonden till utvecklingsfonderna så att dessa
kan sköta hela hanteringen av nyföretagarlånet.

Utvecklingsfonden i Örebro län påpekar en allvarlig begränsning i
stödet till nyföretagande från Arbetsmarknadsverket, stödet är endast
tillgängligt för personer som är arbetslösa. Utvecklingsfonden menar att
det utifrån ett tillväxtperspektiv finns starka skäl för att stödet också
skall vara tillgängligt för personer som frivilligt lämnar en anställning
för att starta eget. Samtidigt betonar fonden att denna stödform bör
hanteras av utvecklingsfonderna, då dessa förenar djupa kunskaper om
företagande i allmänhet och nyföretagande i synnerhet med ingående
kunskaper om regionens näringsliv.

Nybro och Bollnäs kommuner menar att starta-eget-bidraget borde
omfatta även personer som inte är arbetslösa. Med en sådan vidgning av
användningen av bidraget skulle intresset för nyföretagande öka och fler
affärsidéer skulle komma att utvecklas till företag.

Strömsunds kommun menar att den hittillsvarande politiken i allt
väsentligt uppmärksammat de problem och förutsättningar som gällt i de
regioner i landet som uppvisat spontan tillväxt samt i områden med
icke-permanenta strukturella problem. Områden med långsiktiga ut-
vecklingsproblem har däremot betraktats som permanenta problemom-
råden. Den entreprenör- och idékraft som enligt kommunens mening
finns i dessa områden har enligt kommunens mening inte uppmärksam-
mats tillräckligt.

Industriförbundet konstaterar att om ytterligare industrifonder skall
inrättas skall de i vart fall inte ta regionalpolitiska hänsyn när det gäller
vilka projekt som skall stödjas. Med denna utgångspunkt menar för-
bundet att frågan om ytterligare industrifonder inte är en regionalpoli-
tisk fråga utan en fråga om hur riskkapitalmarknaden skall organiseras.
Frågan måste därmed bedömas utifrån om fördelarna med ökad mång-
fald överstiger de ökade administrationskostnader som existensen av
flera parallella institutioner innebär.

10 Småföretagsstöd

I rapporten konstateras att de regionala utvecklingsfonderna har spelat
en viktig roll för mindre företags försöijning med risklånekapital.
Huvuddelen av fondernas finansieringsengagemang avser räntebärande
rörelselån. Dagens finanskris har medfört att bankerna sänkt sina
risknivåer vilket bidragit till att öka behovet av den typ av lån som

335

utvecklingsfonderna erbjuder. En fortsatt utbyggnad av en regionalise-
rad organisation som erbjuder risklånekapital framstår som angelägen.

Grossistförbundet menar att rapporten tenderar att övervärdera
betydelsen av statliga fonder och andra statliga insatser när det gäller att
trygga företagens kapitalförsörjning. Förbundet menar att i princip bör
riskkapitalförsöijningen kunna ordnas inom ramen för det ordinarie
kreditförsörjningssystemet. Redan idag finns det ett stort antal privata
och offentliga institutioner som förmedlar riskkapital. Sedan banksyste-
met på nytt börjat fungera och konkurrensen förhoppningsvis blivit
bättre kommer, enligt Grossistförbundet, ett ännu större utbud av fi-
nansiella tjänster att erbjudas också till småföretag.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) framhåller att de betraktar
utvecklingsfondernas nuvarande finansieringsverksamhet som tillfällig.
När företagens lönsamhetsnivå förbättras och kapitalmarknaden fungerar
tillfredsställande kan utvecklingsfonderna avvecklas. SAF känner stor
tveksamhet till idén att bygga upp ytterligare regionala fonder, då man
menar att nuvarande aktörer på marknaden på sikt bör kunna ta hand
om finansiering av såväl lån som riskkapital.

Utvecklingsfonderna i Uppsala och Jönköpings län understryker
vikten av att det finns ett regionalt utbud av riskkapitel och riskvilligt
lånekapital för att ge en försäkring om de ekonomiska möjligheter som
ryms inom regionen ägnas tillräcklig uppmärksamhet.

Utvecklingsfonden i Jönköpings län påpekar också att det har till-
kommit en rad nya medel för att stimulera nyetableringar. Utvecklings-
fonden framhäver att det är önskvärt med stödåtgärder som avser små
företag som varit verksamma några år. Små företag som står inför en
expansionsfas borde beredas möjlighet till en låneform som påminner
om ny företagarlån.

Utvecklingsfonden i Norrbottens län framhäver att staten bör ha
fortsatt beredskap för att delta i bildandet av regionala utvecklingsbolag
för att tillföra näringslivet riskägarkapital. Utvecklingsfonden menar
emellertid att det inte krävs några nya aktörer på risklånemarknaden då
utvecklingsfondernas omfattande samarbete med andra statliga riskfi-
nansiärer, Norrlandsfonden samt riskkapitalbolag ger även teknikbasera-
de företag bra möjligheter att välja bland alternativa finansieringskällor.

Umeå kommun anser det nödvändigt med en fortsatt utbyggnad och
utveckling av en regionaliserad organisation som erbjuder risklånekapi-
tal till små och medelstora företag. Formerna för hur denna utbyggnad
skall ske måste emellertid diskuteras djupare. Enbart förändringar i de
regionala utvecklingsfondernas bedöms inte vara tillräckliga. Möjlig-
heterna att stimulera lokalt kapital från näringsliv och enskilda hushåll
bör uppmärksammas mer. Kommunen menar att lokala ”innovations-
börsar” kan bli ett verksamt medel som också kan stimulera intresset
kring det lokala näringslivets utvecklingsförmåga.

Företagarnas riksorganisation delar uppfattningen att tillgången på
statligt risk- och lånekapital bör förbättras. Företagarna anser att ut-
vecklingsfonderna även i fortsättningen bör verka regionalt. Grundläg-
gande är dock tillgång till en fungerande kapitalmarknad med lönsam-
ma företag som med egna vinstmedel förmår bygga upp eget kapital.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

336

Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterar att Blekinge län under
1980-talet prövar tre varianter av regionala investmentbolag. En samlad
utvärdering av dessa verksamheter föreligger inte. Länsstyrelsen på-
pekar att förväntningarna på dessa investmentbolag har varit för högt
ställda. Problemen att förena ett affärsmässigt synsätt å ena sidan med
förväntningar att kapital från det allmänna skall tillgodose även projekt
med liten eller i vaije fell långsiktig lönsamhet å den andra har visat sig
vara svåra. Det kan enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas om regio-
nala investmentbolag med staten som delägare är ett verksamt medel i
regionalpolitiken. Statens engagemang i riskkapitalförsöijningen såsom
en del av näringspolitiken bör kanaliseras via de regionala utvecklings-
fonderna.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att en fortsatt utveckling av
länsstyrelsernas finansieringsinstrument i kombination med en ökad
samverkan med utvecklingsfonderna och en decentralisering av riskkapi-
talbolagen skulle skapa bättre förutsättningar för en positiv utveckling
av små och medelstora företag samt stimulera till ökat nyföretagande.

Norrbottens handelskammare konstaterar att det riskvilliga lånekapital
som Norrlandsfonden representerar utgör ett viktigt komplement till det
ordinarie bankväsendet. Handelskammaren menar att Norrlandsfonden
bör förstärkas genom medelstillskott för utveckling och marknadsföring
av nya produkter för att säkra regionens fortsatta utveckling så att fon-
den disponerar ett eget kapital av sådan storlek att dess satsningar även
i framtiden kan präglas av förmåga att gå in i tidiga stadier av ett före-
tags utveckling och utmärkas av långsiktighet och uthållighet.

11 Den regionala nivåns roll

I rapporten konstateras att ett eventuellt svenskt medlemsskap i EG/EU
kommer att ställa nya krav på de regionala myndigheterna. Förmågan
att utforma relevanta regionala program blir av avgörande betydelse för
storleken på penningflödet från EG/EU till svenska regioner. Mot denna
bakgrund finns det skäl att redan nu skärpa kraven på länsstyrelsernas
programarbete.

NUTEK framhäver att rapporten pekar mot en vidgning av den
regionala utvecklingspolitikens intressesfär. Både den geografiska vid-
gningen och den mera infrastrukturella inriktningen ställer krav på ett
utvecklat och förbättrat beslutsunderlag. Regionalpolitiska aktörer måste
skaffa sig en vidgad kunskap och kompetens för att t. ex. kunna bidra
med trovärdiga synpunkter på investeringar inom skilda sektorer. Detta
ställer bl.a. större krav på länsstyrelserna. Den regionala nivån bör ha
en viktig roll i avvägningen mellan sektorer. En mer central roll för
länsstyrelserna förutsätter dels en uppstramning av dagens regionala
planeringssystem och dels att dessa tillförs ökade resurser.

Länsstyrelserna i Hallands och Jönköpings län noterar att rapporten
inte behandlar organisatoriska frågor och därför inte närmare berör den
regionala nivåns roll i den framtida regionalpolitiken. Om regionalpoli-

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

337

tiken skall läggas om i enlighet med intentionerna i rapporten blir det en
viktig uppgift for länsstyrelsen att fora ut den nya politiken och att
genom programarbete konkretisera en tillväxtfrämjande regionalpolitik.

Länsstyrelsen i Värmlands län delar uppfattningen att det behövs ett
mer utvecklat program tänkande och att detta är en uppgift för länssty-
relserna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker att en sammanhållen
regionalpolitik förutsätter att ett tydligt ansvar placeras i regionerna.
För att kunna ta detta ansvar krävs att länsstyrelserna tillförs ökade
resurser.

Länsstyrelsen i Kristianstads län påpekar att en ökad samverkan
mellan länsstyrelse, länsarbetsnämnd, landsting, kommuner, utveck-
lingsfonder och handelskammare skulle befrämja arbetet med regionala
utvecklingsfrågor. Genomförandet av en sådan samverkan skulle enligt
länsstyrelsen befrämjas av ett ökat inslag av programarbete.

Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar att den i rapporten före-
slagna inriktningen av regionalpolitiken förutsätter ett utvecklat plane-
ringsarbete, med strategiska utvecklingsprogram som grund. Länsstyrel-
sen finner en sådan utveckling naturlig. En omläggning av arbetet i
denna riktning har redan påböljats.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhäver att länsstyrelsen, med
sitt helhetsperspektiv och sin nära kontakt med näringslivet, bör spela
en viktig roll vid genomförandet av en tillväxtfrämjande regionalpolitik.
Länsstyrelsernas uttalade ansvar för utbildnings- och kommunikation-
sområdet, bör kompletteras med ett utvidgat ansvar när det gäller risk-
kapitalförsöijning för att därmed kunna åstadkomma bättre samordning
mellan alla aktörer som erbjuder små- och medelstora företag lån,
rådgivning och kompetensutveckling.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län anser att en strategi för tillväxt även
borde ha behandlat den roll som regionala och lokala myndigheter/or-
gan bör spela för att främja utvecklingen, inte minst borde länsstyrelser-
nas reella möjligheter att samordna regional- och näringspolitiska in-
satser i länet behandlats. Länsstyrelsen anser att målet bör vara att
involvera bl.a. utvecklingfonden och länsarbetsnämnden tillsammans
med länsstyrelsen i ett strategi- och programarbete i syfte att realisera
målen för regional- och näringspolitiken.

Landstingsförbundet menar att ansvaret för den regionala utveck-
lingen bör ligga hos ett organ med direkt demokratisk förankring i
regionen. Samma organ bör ha till uppgift att i nära samverkan med
övriga intressenter i regionen, som kommuner, länsstyrelse och högsko-
la, utarbeta strategiska visioner för regionen.

Svenska kommunförbundet framhåller att det är värdefullt att lyfta
fram och tillerkänna kommunerna en förstärkt roll i en förnyad och mer
tillväxtorienterad regionalpolitik. Regionalpolitiken skulle därmed få en
tydligare lokaldemokratisk förankring.

Hällefors kommun menar att kommuner som utformar en strategi och
en adekvat åtgärdsplan bör kunna tilldelas regionalpolitiska projektme-
del i form av rambeviljningar i stället för efter tidsödande framställ-
ningar till länsstyrelsen projekt för projekt.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

338

Hallstahammars kommun pekar på att det ökade regionalpolitiska
ansvaret som tilldelats länsstyrelsen har medfört ökad närhet mellan
stödsökande foretag och beslutsfattare. Förändringen har också inneburit
att tidsintervallet från ansökan till beslut förkortats.

Ludvika kommun anser att en sammanhållen regionalpolitik förut-
sätter att ett tydligt ansvar placeras på regional nivå, ett ansvar som
föreslås åvila länsstyrelserna. Kommunen menar att länsstyrelserna i
samråd med berörda kommuner skall upprätta regionala utvecklingspla-
ner. Länsstyrelserna föreslås samtidigt tilldelas ett ökat ansvar för sek-
torssamordningen i länet.

Hofors kommun menar att länsstyrelsernas och kommunernas roll i
regionalpolitiken kan förstärkas ytterligare bl.a. genom en fortsatt de-
centralisering från NUTEK till länsstyrelserna. Kommunernas ökade
kompetens på området innebär dessutom att regionalpolitiska medel bör
kunna anförtros kommunerna utan allt för stor styrning.

Söderhamns kommun påpekar att en överblick över den svenska
regionalpolitikens utveckling sedan mitten av 60-talet ger en något
ostrukturerad bild av ansvarsfördelningen mellan olika aktörer. Söder-
hamn menar att det enklaste vore om samtliga statliga stödmedel sa-
mordnades under en och samma myndighet på regional nivå. En sådan
samordning skulle dessutom stämma bättre överens med EGs regional-
politik.

Pajala kommun menar att den regionalpolitik som staten bedrivit
sedan 1960-talet inte har förmått ta till vara tillväxtpotentialen i en
kommun som Pajala. Först under de senaste åren har den negativa
utvecklingen i kommunen vänt. Skälet till detta är den nya form av
”regionalpolitik” som har praktiserats i kommunen. Fördjupad sam-
verkan mellan myndigheter och kommun gjorde det möjligt att utforma
paketlösningar för att utveckla näringslivet i kommunen. Kommunen
mottog också riktade pengar genom det s.k. Östra Norrbotten projek-
tet. Det nya var att kommunen fick ett mycket stort inflytande över hur
medlen skulle användas. I stället för att satsa på tidsbegränsade bered-
skapsarbeten och meningslösa omskolningar satsades resurserna på
kompetenshöjande utbildningar som var anpassade till kommunens
näringsliv. Ett resurscentra som, förutom att bistå företagen med ekono-
misk och teknisk rådgivning, fungerade som samordningscentral för de
involverade aktörerna, kommunen, länsstyrelsen, länsarbetsnämnden,
arbetsförmedlingen och SIND/NUTEK etablerades. Kommunen menar
att erfarenheterna från Pajala understryker att det i glesbygdskommuner
krävs stor samordning mellan olika politikområden och samhällssektorer
för att effektivt stimulera tillväxten.

Norbergs kommun understryker i sitt remissvar att kommunerna med
sin helhetssyn och en nära kontakt med näringslivet bör ges en större
och viktigare roll i genomförandet av regionalpolitiken. Bl.a. föreslår
kommunen att staten skall lämna ekonomiska resurser direkt till kom-
muner i stödområdet och ge kommunerna befogenheter att själv avgöra
hur dessa medel skall användas för att skapa utveckling. En sådan
regionaliserad regionalpolitik skulle främja uppkomsten av regionalpoli-
tiska experiment, vilket, enligt Norbergs kommun, behövs.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

339

Vetlanda kommun anser att försök bör inledas med att överföra läns-
styrelsens projektmedel till kommunerna för olika typer av regionala
insatser.

Kristianstad kommun understryker att den föreslagna förändringen i
regionalpolitiken förutsätter att samspelet mellan aktörer på olika nivåer
i samhället förstärks. Lokala och regionala aktörer kommer att spela en
större roll än vad som idag är fallet. Därför krävs det ett klargörande av
statens och regionernas ansvar och hur dessa skall samspela för att en
ny regionalpolitik skall kunna bli framgångsrik.

Landstinget i Uppsala län menar att det är en svaghet att rapporten
utgår ifrån att det endast är statliga myndigheter som skall verkställa
den statliga politiken. Därigenom bortses ifrån att det i olika delar av
Sverige har vuxit fram ett frivilligt regionalt samarbete kring regionala
utvecklingsfrågor som ett komplement till den nationella politiken.

Landstinget i Södermanlands län understryker i sitt remissvar att de
senaste årens regionalpolitik inneburit att staten minskat sin roll som
regionalpolitisk aktör. Okade krav har ställts på regionerna själva.
Landstinget tror att denna utveckling kommer att fortsätta, varvid de
menar att det är uppenbart att den regionala nivån behöver en kraftfull
aktör. Denna roll föreslår man skall spelas av ett direktvalt regionalt
parlamentariskt organ med egna finansieringsresurser som landstinget.

Landstingen i Kopparbergs-, Jämtlands-, Västmanlands och Östergöt-
lands län framhäver också vikten av att regionala utvecklingsfrågor
anförtros ett direktvalt regionalt organ.

Landstinget i Älvsborgs län framför uppfättningen att tiden nu är
mogen för att föra en förutsättningslös diskussion kring regional organi-
sation och uppgiftsfördelning mellan den statliga och den regionala
kommunala nivån.

Landstinget i Skaraborgs län framhäver att samordnade insatser inom
regionen vad avser näringslivsfrågor, kommunikationer, utbildning,
kollektivtrafik och miljö blir allt viktigare.

Landstinget i Värmlands län menar att den breddning av regionalpoli-
tiken som förordas i rapporten, och som landstinget tillstyrker, också
borde ha avspeglat sig i en tydligare insikt om den bredd med vilken de
regionala frågorna hanteras i länen och den betydelse det har att den
regionala hanteringen utgår från den politiska legitimitet som bara ett
direktvalt organ representerar. Landstinget påpekar att detta inte minst
gäller i det viktiga programarbete som kommer att krävas av den regio-
nala nivån om Sverige blir medlem av EU.

Västerbottens läns landsting påpekar att bidrag från EUs strukturfon-
der vid ett eventuellt medlemsskap i unionen förutsätter ett fördjupat
regionalt programarbete och landstinget menar att detta arbete ges en
demokratisk förankring inom regionen.

Landstinget i Västemorrlands län menar att det finns ett växande
behov av att angripa utvecklingsfrågorna från ett regionalt snarare än ett
sektoriellt perspektiv. Ett decentraliserat regionalt ansvar underlättar
inte endast den nödvändiga sektorssamordningen, utan ger också ut-
rymme för att anpassa utvecklingsstrategin efter de olika regionernas
förutsättningar. I likhet med andra landsting menar landstinget i Väster-

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

340

norrland att ett ökat regionalt ansvar för utvecklingsfrågorna bör vila på
det direktvalda folkstyrets grund.

Landstinget i Kristianstads län anser det nödvändigt att
”underifrånperspektivet” får genomslag for att regionernas speciella
förutsättningar skall beaktas och rätt åtgärder ska kunna vidtagas i olika
delar av landet. Landstinget hänvisar till att detta synsätt ligger i linje
med den politiska diskussion som fors i bl.a Skåne om att det i fram-
tiden krävs ett samlat regionalt agerande i strategiska utvecklingsfrågor,
ett ansvar som förutsätts bli samlade hos regionens egna politiker.

Landstinget i Västmanlands län menar att det är en självklarhet att
ansvaret för den regionala samhällsplaneringen måste ha en folklig
förankring och därför utföras av ett i demokratiska former direktvalt
organ. Därför påpekar man att de hänvisningar som i rapporten görs till
länsstyrelsernas programarbete och deras fördelning av fria resurser
avser uppgifter som borde överföras till det direktvalda politiska orga-
net.

Malmöhus läns landsting påpekar att för att regionernas speciella
förutsättningar skall kunna tillvaratas är det viktigt att företrädare för
regioner får möjligheter att agera. Landstinget refererar till den politis-
ka diskussion som förs i Skåne om behovet av ett samlat regionalt
agerande i strategiska utvecklingsfrågor genom regionens egna politiker.
Några av motiven för detta är att det blir en bättre helhetssyn och en
klarare ansvarsfördelning. Ett nytt politiskt styrt regionalt organ bör
enligt diskussionen i Skåne också överta statliga regionala utvecklings-
uppgifter från länsstyrelser och på sikt också från andra statliga myndig-
heter. Mot denna bakgrund är landstinget kritisk till den ensidiga foku-
seringen på den statliga regionala nivåns roll i regionalpolitiken. En
breddning av regionalpolitiken mot regional utveckling innebär att
samspel av åtgärder mellan olika sektorer och olika aktörer där den
regionala dimensionen förstärks. Detta kommer att kräva ett klargöran-
de av statens och regionernas ansvar och ett samspel på regional nivå
för att en ny bredare regionalpolitik skall bli effektiv.

Landstinget i Göteborg- och Bohus län noterar att rapporten inte
behandlar aktörerna inom regionalpolitiken och menar att det finns fog
för viss kritik över att kommuner och landsting inte nämns. Dessa har
en mycket viktig roll genom att de är stora arbetsgivare, satsar betydan-
de resurser på infrastruktur i form av service, utbildning och näringsliv-
sutveckling. Landstinget framhäver att de program som rapporten före-
slår att länsstyrelserna skall upprätta riskerar att bli skrivbordsprodukter
om de inte utformas i samarbete med kommuner och landsting. För att
sådana handlingsplaner skall få någon genomslagskraft krävs det, enligt
landstinget, dessutom att de görs för större regioner än de nuvarande
länen.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) instämmer i rapportens
uppfattning att det finns skäl att skärpa kraven på länsstyrelsernas pro-
gramarbete. Enligt TCOs uppfattning hade det i detta sammanhang varit
naturligt och angeläget att föreslå åtgärder för att i större utsträckning
engagera arbetsmarknadens parter i regionernas utveckling.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

341

12 Övriga frågor

Glesbygdsmyndigheten påpekar i sitt remissvar att rapporten utgår från
en mycket traditionell syn på vad som är tillväxtskapande faktorer. En
rad faktorer som myndigheten betraktar som väsentliga behandlas inte
alls eller mycket summariskt i rapporten. Kulturens roll belyses inte.
Den sociala strukturens betydelse undervärderas. Kvinnors roll och
möjligheter behandlas inte, vilket Glesbygdsmyndigheten finner
anmärkningsvärt med tanke på den vikt staten tilldelar målet om
jämställdhet mellan könen. Vidare påpekas att rapporten inte nämner
något om ekologisk balans och utnyttjande av landsbygdens resurser.
Glesbygdsmyndigheten menar också att för stor vikt läggs vid vad
myndigheten kallar gårdagens infrastruktur, till vilken de hänför vägar
och broar, medan det de betecknar som framtidens infrastruktur - data-
och teleteknik - är undervärderad.

Nyköpings kommun ansluter sig till den syn på regionalpolitik som
presenteras i rapporten. Kommunen konstaterar samtidigt att rapportens
synsätt rimligen förutsätter att länen utanför stödområdet tilldelas ökade
resurser inom ramen för de s. k. länsanslagen.

Avesta kommun framhäver att arbetsmarknadsdepartementets anslag
för regional utveckling bör öka för att möjliggöra ett offensivt arbete
för att utveckla kommuner och regioner.

Nordanstigs kommun påpekar att det för att underlätta näringslivets
omstrukturering är av synnerlig vikt att de regler som styr de regional-
politiska organens agerande ses över. I dag föreligger i många fall en
detaljstyrning som bidrar till att motverka en effektiv fördelning av
resurser.

Krokoms kommun instämmer i rapportens perspektiv att tillväxten
sker underifrån i samhället. Mot denna bakgrund menar kommunen att
staten bör utöka sina anslag till lokala utvecklingsinsatser inom t.ex.
företagarföreningar, byalag, kvinnligt företagande och kooperativ.

Arvidsjaurs kommun konstaterar att regionalpolitiken, vad beträffar
den egna kommunen, misslyckats. Etableringen av Norrlands Dragon-
regemente på 1970-talet innebar att nedgången tillfälligt stoppades.
Bristen på kommunalt inflytande över naturtillgångarna i kommunen har
bidragit till att kommunen haft svårt att agera slagkraftigt för att på-
verka utvecklingen.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) ifrågasätter bedömningen
i rapporten att Sverige som medlem i EG/EU skulle kunna påräkna stöd
för regionalpolitiska insatser i båda de typer av regioner som traditio-
nellt varit föremål för regionalpolitiska insatser.

Bygdegårdamas Riksförbund refererar till en amerikansk studie av
betingelserna för demokratin i olika delar av Italien. I den refererade
studien hävdas att regioner med en hög civil kultur (civilitet) i stort sett
var förutbestämda att få en fungerande regional demokrati, medan
regioner med en historia av enbart rikedom och välstånd inte var det.
Dessutom fanns det ett samband mellan omfattningen på civilitet i en
region och den ekonomiska utvecklingen. Av detta drar Bygdegårdamas

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

342

Riksförbund slutsatsen att civilitet är en förutsättning för en framgångs-
rik ekonomisk utveckling. Graden och mängden av frivilligt organisera-
de verksamheter som körer, fotbollsföreningar, fågelskådargrupper,
syjuntor, bokcirklar etc. är, enligt riksförbundet, tillsammans med
mångfald i pressen avgörande för en regions framtida utveckling. Där-
för menar Bygdegårdamas Riksförbund att en regionalpolitik för tillväxt
måste skapa förutsättningar för mångfald i pressen och innefatta åtgär-
der för att stärka föreningslivet.

Prop. 1993/94:140

Bilaga 3

343

gotab 46239, Stockholm 1994