Prop.
1993/94:139
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 mars 1994
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
(Jordbruksdepartementet)
Propositionen innehåller förslag till en ny lag om behörighet att utöva veteri-
näryrket. I lagen finns bestämmelser om en självständig veterinär ansvars-
nämnd. Nämnden skall pröva disciplinfrågor för alla yrkesverksamma vete-
rinärer i deras veterinärmedicinska yrkesutövning. Nämnden skall också prö-
va alla frågor om återkallande av legitimation och inskränkningar i veterinä-
rers rätt att förskriva alkohol och narkotika. Den föreslagna behörighetslagen
föranleder en följdändring i 21 § lagen (1994:000) om offentlig anställning
som i prop. 1993/94:65 föreslås ersätta lagen (1976:600) om offentlig anställ-
ning från den 1 juli 1994.
Den nya behörighetslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 139
Prop. 1993/94:139
1 Förslag till riksdagsbeslut............................ 3
2 Lagtext ..................................... 3
2.1 Förslag till lag om behörighet att utöva veterinäryrket..... 3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om
offentlig anställning........................... 9
3 Ärendet och dess beredning........................... 10
3.1 Lagrådet .................................. 11
4 Bakgrund ..................................... 11
5 Nuvarande förhållanden ............................. 12
5.1 Behörighetslagstiftningen avseende veterinärer......... 12
5.2 Den veterinära ansvarsnämnden................... 13
5.3 Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd .............. 16
6 En särskild veterinär ansvarsnämnd...................... 18
7 Nämndens ansvarsområde............................ 19
8 Självständig myndighet.............................. 22
9 Sammansättningen................................. 24
10 Kostnader ..................................... 25
11 Ny lag om behörighet att utöva veterinäryrket............... 26
12 Författningskommentarer ............................ 27
12.1 Förslaget till lag om behörighet att utöva veterinäryrket ... 27
12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:000) om
offentlig anställning........................... 37
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Veterinära
ansvarsnämnden (Ds 1992:107)................... 38
Bilaga 2 Promemorians lagförslag ....................... 39
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ................ 45
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ..................... 46
Bilaga 5 Lagrådets yttrande............................ 53
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994 .... 56
Rättsdatablad ..................................... 57
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om behörighet att utöva veterinäryrket,
2. lag om ändring i lagen (1994:000) om offentlig anställning.
Prop. 1993/94:139
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Behörig att utöva veterinäryrket är
1. den som är legitimerad enligt 2 § eller enligt föreskrifter meddelade med
stöd av 3 § 1,
2. den som enligt föreskrifter meddelade av regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, av Statens jordbruksverk har tillstånd att utöva yrket i den
utsträckning som anges i vaije särskilt fall,
3. den som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 § 2 har rätt till så-
dan yrkesutövning utan legitimation.
2 § Legitimation som veterinär meddelas av Jordbruksverket.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige skall på ansökan legitimeras
som veterinär. Detsamma gäller den som har avlagt veterinärexamen utom-
lands och genomgått av regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, av
Jordbruksverket föreskriven efterutbildning. Legitimation får dock inte med-
delas om omständigheterna är sådana att en legitimation skulle komma att åter-
kallas.
Om den som har avlagt veterinärexamen utomlands är mycket skicklig och
särskilt erfaren inom veterinäryrket, får legitimation meddelas trots att han
inte har genomgått föreskriven efterutbildning.
3 § För veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges
åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket föreskrifter om
1. legitimation,
2. behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.
4 § Tillstånd enligt 1 § 2 att utöva veterinäryrket i områden intill riksgränsen
får meddelas att gälla för vaije veterinär som uppehåller tjänst som veterinär i
sådana trakter i Finland och Norge som gränsar till Sverige.
5 § För att veterinärer inför allmänheten skall fä tillkännage att de är särskilt Prop. 1993/94:139
kunniga inom en viss gren av veterinäryrket, skall de ha uppfyllt de villkor
för specialistkompetens som har föreskrivits av regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, av Jordbruksverket.
6 § Den som inte är behörig att utöva veterinäryrket fär inte mot ersättning
behandla sjukdomar på vilka epizootilagen (1980:369) eller lagen (1983:738)
om bekämpande av salmonella hos djur är tillämplig.
Den som saknar behörighet att utöva veterinäryrket fär inte beteckna sig ve-
terinär i samband med att han mot ersättning undersöker djurs hälsotillstånd
eller behandlar djur för sjukdom eller liknande tillstånd genom att vidta eller
föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Han får inte
heller i samband med verksamheten använda en sådan titel eller yrkesbeteck-
ning som innehåller ordet veterinär eller ger sken av att han är legitimerad el-
ler på annat sätt auktoriserad av en myndighet eller har specialistkompetens
som veterinär.
7 § En veterinär skall fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med veten-
skap och beprövad erfarenhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om vad veterinärer är skyldiga att göra i sin yrkesutövning och
om tillsyn över veterinärers verksamhet.
8 § En veterinär är skyldig att låta sin verksamhet inspekteras av den myn-
dighet som enligt föreskrifter som avses i 7 § andra stycket har tillsyn över
verksamheten eller av den som tillsynsmyndigheten förordnar.
Om tillsynsmyndigheten finner att en veterinär är skäligen misstänkt för
brott i utövningen av veterinäryrket, skall myndigheten, om inte annat följer
av 30 §, anmäla veterinären till åtal
1. om det för brottet är föreskrivet fängelse, eller
2. om det finns anledning anta att det kommer att föras talan om enskilt
anspråk.
9 § En veterinär får inte obehörigen röja eller utnyttja vad veterinären i sin
yrkesutövning har fått veta om enskildas affärs- eller driftsförhållanden.
I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).
10 § Om en veterinär uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyl-
digheter i sin veterinära yrkesutövning får disciplinpåföljd meddelas veteri-
nären. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon på-
följd inte meddelas. Disciplinpåföljder är erinran och varning.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär för att han deltagit i strejk
eller i en liknande stridsåtgärd.
11 § Om en veterinär har anmälts till åtal, får något disciplinärt förfarande en- Prop. 1993/94:139
ligt denna lag inte inledas eller fortsättas i fråga om den förseelse som avses
med anmälan. Om en fråga om disciplinansvar har anmälts till Veterinära an-
svarsnämnden får dock veterinären underrättas om detta.
Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt för-
farande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än
bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.
12 § Disciplinpåföljd får meddelas bara om veterinären inom två år från för-
seelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot veterinären.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär senare än fem år efter för-
seelsen.
13 § Legitimation som veterinär skall återkallas om veterinären
1. visat grov oskicklighet vid utövandet av veterinäryrket eller på annat sätt
visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket,
2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva
veterinäryrket tillfredsställande.
Om en veterinär som har fått legitimation här i landet på grund av auktorisa-
tion i ett annat land förlorar denna auktorisation, skall legitimationen återkal-
las.
14 § Om det finns grundad anledning anta att legitimationen bör återkallas en-
ligt 13 § första stycket 2, får veterinären föreläggas att låta sig undersökas av
anvisad läkare.
Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitimatio-
nen återkallas för tiden till dess ärendet slutligt avgörs.
Har veterinären inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett
år från det att veterinären fick del av detta, får legitimationen återkallas.
15 § Bestämmelserna i 13-14 §§ om återkallelse av legitimation gäller även
annan behörighet att utöva veterinäryrket.
16 § Om en veterinär missbrukar sin rätt att förskriva narkotiska eller alkohol-
hal tiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna rätt dras in eller begränsas. För-
skrivningsrätten får också dras in eller begränsas om veterinären själv begär
det.
Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som avses
i första stycket, får förskrivningsrätten dras in eller begränsas till dess frågan
prövats slutligt. Ett sådant beslut gäller i högst sex månader. Om det finns sär-
skilda skäl, får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex måna-
der.
17 § En veterinär, vars behörighet att utöva yrket har återkallats, skall återfå
denna behörighet när förhållandena medger det.
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om inskränkningar i för-
skrivningsrätten enligt 16 §.
Prop. 1993/94:139
18 § Frågor om disciplinansvar enligt denna lag prövas av Veterinära an-
svarsnämnden.
Nämnden prövar även frågor om återkallelse och begränsning av legitima-
tion samt andra frågor som avses i 13-17 §§.
19 § Ansvarsnämnden består av ordförande och fem andra ledamöter.
Ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Två ledamöter skall
vara veterinärer. Övriga ledamöter utses bland personer som har insikt i djur-
hållning och som kan anses företräda allmänhetens intressen.
Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträckning det
behövs, ersättare för dem. För ersättare gäller vad som sägs om ledamot.
20 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fyra andra
ledamöter.
Ordföranden får ensam fatta beslut som
1. innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte
kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå
behörighet,
2. inte innefattar ett slutligt avgörande i sak och inte rör fråga enligt 14 §
eller 16 § andra stycket eller utdömande av vite enligt 26 § andra stycket.
Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam skall anmälas vid nästa
sammanträde med nämnden.
21 § I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden skall
bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare tillämpas.
22 § Om det framkommer skiljaktig mening vid en överläggning i ansvars-
nämnden, skall bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i
brottmål med endast lagfarna ledamöter tillämpas. Ordföranden säger dock
sin mening först
23 § Frågor om disciplinansvar skall tas upp på anmälan av
1. den myndighet som har tillsyn över den yrkesutövning som föranleder
anmälan,
2. veterinärens arbetsgivare, eller
3. den som har lidit skada till följd av veterinärens yrkesutövning.
Frågor som avses i 13-17 §§ tas upp på anmälan av Jordbruksverket eller
den som saken gäller.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslem
att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om återkallelse av behörig-
het samt om handläggningen av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765)
med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om
Justitiekanslems tillsyn.
24 § Förfarandet hos ansvarsnämnden är skriftligt.
Muntlig förhandling får dock förekomma när det kan antas vara till fördel
för utredningen.
25 § Är en anmälan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en Prop. 1993/94:139
prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren att inom viss tid
avhjälpa bristen. Om anmälaren inte följer föreläggandet, får anmälan avvi-
sas. Vad som sägs om anmälan gäller också i fråga om ansökan.
26 § Ansvarsnämnden skall se till att vaije ärende blir tillräckligt utrett. Över-
flödig utredning skall avvisas.
Nämnden får fordra in journaler och andra handlingar som behövs för ut-
redningen. Därvid får nämnden förelägga en veterinär vite.
27 § Om en fråga kräver särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta
yttranden från myndigheter och andra sakkunniga i frågan.
I fråga om sådana sakkunniga skall 40 kap. 2-7 och 12 §§ rättegångsbal-
ken tillämpas.
De som är skyldiga att lämna yttrande har rätt till ersättning för sitt utlåtan-
de endast om det är särskilt föreskrivet. Andra sakkunniga från vilka nämn-
den inhämtat yttrande har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt upp-
drag. Ansvarsnämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.
28 § Till muntlig förhandling skall parterna kallas. En enskild får kallas att
inställa sig personligen. Att den kallade inte kommer till förhandlingen utgör
inte något hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande.
En enskild part, som har inställt sig till en muntlig förhandling, får tiller-
kännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om
ansvarsnämnden finner att han skäligen bör ersättas. Nämnden får bevilja för-
skott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott med-
delas av regeringen.
29 § Bestämmelserna om motivering av beslut och om underrättelse om be-
slut i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även på be-
slut enligt 14 § och 16 § andra stycket.
30 § Om ansvarsnämnden i ett ärende som handläggs där finner att åtalsan-
mälan enligt 8 § andra stycket bör göras, skall nämnden göra sådan anmälan.
31 § Ansvarsnämndens beslut och Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall
enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
32 § Ansvarsnämndens beslut får överklagas av
1. Jordbruksverket,
2. den som enligt 23 § första stycket anmält en fråga om disciplinansvar,
om beslutet har gått honom emot,
3. annan som beslutet angår, om det har gått honom emot.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslem
att söka ändring i beslut om disciplinansvar eller i behörighetsfråga med anled-
ning av fel i yrkesutövningen finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslems till-
syn. Överklagandet skall göras inom tre veckor från det beslutet har medde- Prop. 1993/94:139
lats.
33 § Beslut som inte innebär att ett ärende avgörs får överklagas endast i sam-
band med överklagande av det slutliga beslutet i ärendet. Ett beslut som inte
är slutligt får dock överklagas särskilt när nämnden har
1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en invänd-
ning om att det finns hinder mot ärendets prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,
4. förordnat om läkarundersökning,
5. dömt ut vite, eller
6. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.
34 § Beslut som meddelas med stöd av denna lag gäller omedelbart, om inte
något annat bestäms.
35 § I ärenden om disciplinansvar är anmälaren motpart till den veterinär
som har överklagat ansvarsnämndens eller kammarrättens slutliga beslut en-
ligt denna lag. I ärenden om återkallelse av behörighet och inskränkning av
förskrivningsrätt är Jordbruksverket veterinärens motpart.
36 § En veterinär som mot ersättning utövar veterinäryrket när hans legitima-
tion är återkallad eller hans behörighet av annan anledning har upphört, döms
för obehörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst ett år.
Detsamma gäller en veterinär med begränsad behörighet som åsidosätter de
föreskrifter som gäller för behörigheten.
En veterinär som bryter mot 5 § döms till böter.
En veterinär som hindrar eller undandrar sig inspektion enligt 8 § döms till
böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
37 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 6 § första stycket,
döms för smittfarligt kvacksalveri på djur till böter eller fängelse i högst ett år,
om inte gärningen är belagd med straff enligt 36 §.
Den som bryter mot 6 § andra stycket, döms till böter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1965:61) om behörig-
het att utöva veterinäryrket m.m. skall upphöra att gälla.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har behörighet att utöva veterinär-
yrket enligt äldre föreskrifter skall anses ha samma behörighet enligt den nya
lagen.
3. En myndighet som vid lagens ikraftträdande överlämnar ett ärende om
disciplinansvar till Veterinära ansvarsnämnden skall anses som anmälare
enligt 23 § första stycket.
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1994:000) om offentlig anställning
skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
21 §
Föreskrifterna i 14-19 §§ gäller inte
1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om dis-
ciplinförseelser av krigsmän, m.m., för förseelser som omfattas av den la-
gen,
2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under So-
cialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som skall
prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
3. veterinärer, som står under Sta-
tens jordbruksverks tillsyn, om för-
seelsen har skatt i utövningen av ve-
terinäryrket.
3. veterinärer för sådana förse-
elser i yrkesutövningen som skall
prövas av Veterinära ansvarsnämn-
den.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Sveriges veterinärförbund hemställde i en skrivelse till Jordbruksdepartemen-
tet den 4 september 1985 om en översyn av Veterinärväsendets ansvars-
nämnd (numera den veterinära ansvarsnämnden). Översynen borde behandla
bl.a. frågor om ansvarsnämndens sammansättning, nämndens ansvarsområde
och dess ställning i förhållande till tillsynsmyndigheten. Skrivelsen remissbe-
handlades.
Genom beslut den 8 maj 1991 bemyndigade regeringen chefen för Jord-
bruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en
översyn av veterinärväsendet (dir. 1991:35). I utredarens uppdrag ingick att
analysera nuvarande och framtida behov av veterinär verksamhet. Enligt di-
rektiven skulle även den veterinära ansvarsnämndens uppgifter och organisa-
tion granskas varvid förslag skulle läggas fram om de ändringar som kunde
vara motiverade med hänsyn bl.a. till Veterinärförbundets skrivelse till rege-
ringen. Genom tilläggsdirektiv den 14 maj 1992 (dir. 1992:62) begränsades
emellertid utredarens uppdrag på så sätt att det inte längre skulle omfatta nå-
gon översyn av ansvarsnämnden. Översynen av ansvarsnämnden ansågs vara
av sådan karaktär att den kunde genomföras inom Jordbruksdepartementet.
Den särskilda utredaren har lagt fram sitt betänkande Veterinär verksamhet,
behov, organisation och finansiering (SOU 1992:88).
Den inom Jordbruksdepartementet genomförda översynen av den veterinä-
ra ansvarsnämnden har resulterat i promemorian Veterinära ansvarsnämnden
(Ds 1992:107), i vilken föreslås att en självständig ansvarsnämnd skall hand-
lägga alla ärenden om återkallelse av legitimation och liknande behörighets-
frågor. Som en följd av detta föreslås i promemorian även en ny behörighets-
lag för veterinärer. Skälen för detta anges vara an den nuvarande behörighets-
lagen från år 1965 skulle behöva kompletteras med en hel del nya bestämmel-
ser och att övriga bestämmelser som berörs av förslaget i dag är svåröverskåd-
ligt spridda i flera författningar och därför bör sammanföras i en författning.
Promemorians förslag har i formellt avseende, utan att detta förhållande inne-
burit något ställningstagande, anpassats till det organisationsförslag som lagts
fram i betänkandet Veterinär verksamhet, behov, organisation och finansi-
ering. Enligt detta förslag skulle tillsynen över veterinärväsendet utövas av
Statens livsmedelsverk. Några åtgärder för att genomföra ett sådant förslag är
emellertid inte aktuella.
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1 och promemorians lag-
förslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning
över de remissinstanser som har yttrat sig över promemorian finns i bilaga 3
och en sammanställning av dessa yttranden finns tillgänglig i Jordbruksdeparte-
mentet (dnr 1815/92).
Prop. 1993/94:139
10
3.1 Lagrådet Pr0P- 1993/94:139
Regeringen beslutade den 10 februari 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
De synpunkter som Lagrådet har anfört har beaktats av regeringen i enlig-
het med vad som redovisas i de avsnitt som berörs av synpunkterna. På för-
slag av Lagrådet har dessutom vissa redaktionella ändringar i lagtexten gjorts.
Veterinära ansvarsnämnden utgör i dag en del av Statens jordbruksverk och
prövar frågor om fel och försummelser av veterinärer i deras yrkesutövning.
För att beskriva bakgrunden till nämnden och skälen till att det finns en
särskild ansvarsnämnd för veterinärer får man gå tillbaka till den tidpunkt då
Veterinärstyrelsen inrättades. Fram till år 1947 stod veterinärerna under Medi-
cinalstyrelsens tillsyn. När tillsynsansvaret det året flyttades över till den nya
Veterinärstyrelsen omorganiserades samtidigt Medicinalstyrelsen. Vid omor-
ganisationen fick Medicinalstyrelsen en särskild disciplinnämnd för ärenden
om fel och försummelser av underställda tjänstemän och yrkesutövare (prop.
1947:67, bet. 1947:SU87, rskr. 1947:245). En sådan disciplinnämnd inrät-
tades också inom Veterinärstyrelsen (prop. 1947:68, bet. 1947: JoU23, rskr.
1947:167).
Beträffande motiven för en disciplinnämnd inom Veterinärstyrelsen anför-
de föredragande statsrådet inledningsvis att även om en sådan nämnd hade
större betydelse på humanmedicinens område så skulle det med säkerhet visa
sig värdefullt att få såväl lekmanna- och rättssynpunkter som veterinärmedi-
cinska synpunkter beaktade i disciplinära frågor. Det gällde då särskilt sådana
disciplinära frågor som direkt berör enskilds rätt. I disciplinnämnden skulle
ingå Veterinärstyrelsens chef, som skulle vara ordförande, föredraganden i
det aktuella ärendet, chefen för den administrativa byrån samt de ledamöter av
det vetenskapliga rådet som företrädde jordbruksnäringen och den juridiska
vetenskapen. Föredragande statsrådet framhöll att en sådan nämnd också
torde vara ägnad att skapa förtroende hos allmänheten för veterinärväsendet.
Veterinärstyrelsen upphörde den 1 januari 1972. Tillsynen över veterinä-
rerna fördes över till Lantbruksstyrelsen. Där inrättades Veterinärväsendets
ansvarsnämnd som motsvarade den disciplinnämnd som funnits inom Veteri-
närstyrelsen. Nämnden fick då en sammansättning som innebar att det i nämn-
den skulle ingå - utöver avdelningschefer inom Lantbruksstyrelsen - tre av
regeringen särskilt utsedda ledamöter, varav en jurist med domarerfarenhet
och en veterinär. År 1974 utökades antalet särskilt utsedda ledamöter till fyra.
Genom den verksreform som genomfördes år 1988 fick vaije central myn-
dighet en personalansvarsnämnd med uppgift att pröva frågor om bl.a.
avskedande och disciplinansvar vid fel eller försummelser av någon av myn-
11
dighetens anställda. Lantbruksstyrelsen kom därefter att ha två ansvarsnämn- Prop. 1993/94:139
der, dels personalansvarsnämnden, dels Veterinärväsendets ansvarsnämnd.
När Lantbruksstyrelsen ersattes av Statens jordbruksverk skedde i det här
avseendet inte annan förändring än att den särskilda ansvarsnämnden för vete-
rinärer gavs namnet "Veterinära ansvarsnämnden".
Bestämmelser om veterinär yrkesutövning finns i lagen (1965:61) om behörig-
het att utöva veterinäryrket m.m. och i kungörelsen (1965:62) med tillämpnings-
föreskrifter till lagen om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. Dessutom
förekommer i andra författningar speciella föreskrifter om behörighet för vis-
sa veterinärtjänster, bl.a. i förordningen (1971:810) med allmän veterinärin-
struktion, som även innehåller föreskrifter om veterinärers allmänna skyldig-
heter och om disciplinansvar.
Endast den som är behörig att utöva veterinäryrket får mot ersättning be-
handla sjukdomar på vilka epizootilagen (1980:369) eller lagen (1983:738)
om bekämpande av salmonella hos djur är tillämpliga. Den som saknar behö-
righet att utöva yrket får inte beteckna sig veterinär i samband med att han mot
ersättning undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom ge-
nom att vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande
syfte.
För behörighet att utöva veterinäryrket krävs enligt lagen
1. legitimation som Jordbruksverket meddelar eller
2. förordnande att tjänstgöra som veterinär enligt föreskrifter som meddelas
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket,
3. rätt att utan legitimation utöva yrket enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket,
eller
4. innehav av en begränsad behörighet enligt beslut av regeringen eller Jord-
bruksverket.
Legitimation kan den få som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som
avlagt sådan examen utomlands och genomgått föreskriven efterutbildning i
Sverige. Ett villkor är att det inte finns sådana omständigheter som enligt
lagen föranleder återkallelse av legitimationen. Den som har avlagt examen
utomlands och som äger framstående skicklighet och särskild erfarenhet inom
veterinäryrket kan legitimeras utan genomgången efterutbildning. I förordning-
en till lagen finns bestämmelser som har sitt ursprung i 1981 års nordiska
överenskommelse om godkännande av vissa yrkesgrupper för verksamhet
inom hälso- och sjukvården och inom veterinärväsendet. Denna överenskom-
melse har ersatts av en ny överenskommelse om gemensam nordisk arbets-
marknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer som trätt i
kraft den 1 januari 1994. Vidare kan till följd av EES-avtalet veterinärer med
12
sådan utbildning som omfattas av avtalet få svensk legitimation. Sistnämnda Prop. 1993/94:139
grupp har också rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster utan att ha legitimation.
Förordnanden att tjänstgöra som veterinär utan legitimation meddelas bl.a.
veterinärstuderande som tjänstgör under ferier. Sådana förordnanden ges
också vissa veterinärer i Norge och Finland som får rätt att i geografiskt av-
gränsade områden utöva yrket i Sverige.
Behörighetslagen för veterinärer innehåller också bestämmelser om när
legitimationen skall återkallas. Det skall ske om en veterinär genom att begå
brott visat sig inte vara skickad att utöva yrket eller på annat sätt visat grov
oskicklighet eller visat sig uppenbart olämplig som veterinär. Om en veterinär
som har fått legitimation här i landet på grund av auktorisation i ett annat land
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet förlorar denna auktorisation,
skall legitimationen återkallas. Psykisk störning som gör veterinären ur stånd
att nöjaktigt utöva yrket utgör också grund för återkallelse.
I övrigt innehåller behörighetslagen bestämmelser om under vilka förhållan-
den en veterinär får tillkännage att han är specialist, vissa straffbestämmelser
samt bestämmelser om tillsynen. I lagen finns också bemyndiganden för rege-
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, förvaltningsmyndighet att med-
dela föreskrifter om veterinärers skyldigheter i yrkesutövningen.
Veterinära ansvarsnämnden utgör ett särskilt organ inom Jordbruksverket.
Beslut som nämnden meddelar är följaktligen beslut meddelade av Jordbruks-
verket.
Nämnden består av
- fyra av regeringen särskilt utsedda ledamöter, varav en jurist med domar-
erfarenhet och en veterinär,
- chefen för avdelningen för djurfrågor eller den han sätter i sitt ställe,
- chefen för administrativa avdelningen eller den han sätter i sitt ställe, och
- personalföreträdama.
Juristen är ordförande. De särskilt utsedda ledamöterna har personliga er-
sättare.
Nämnden prövar frågor om
1. avskedande eller avstängning enligt lagen (1976:600) om offentlig anställ-
ning av en sådan legitimerad veterinär som är anställd hos Jordbruksver-
ket, under förutsättning att frågan rör fel eller försummelse i veterinärens
yrkesutövning,
2. åtgärder som avses i 28 § förordningen (1971:810) med allmän veterinär-
instruktion, dvs.
a tilldelande av varning eller erinran när en veterinär gjort sig skyldig
till försummelse, oförstånd eller oskicklighet i utövning av veterinär-
yrket,
13
b anmälan till åtal när en veterinär gjort sig skyldig till brott i utövning- Prop. 1993/94:139
en av veterinäryrket,
c vitesföreläggande för att en veterinär skall fullgöra sina skyldigheter,
3. återkallelse av sådan behörighet att utöva yrke eller verksamhet som med-
delas av Jordbruksverket, och
4. meddelande av ny behörighet åt den som fått sin tidigare behörighet åter-
kallad.
Beträffande frågorna under punkt 1 (avskedande eller avstängning) gäller
för veterinärer liksom för andra statligt anställda för närvarande lagen
(1976:600) om offentlig anställning (LOA). I den lagen finns bestämmelser
om att en arbetstagare som begått brott eller grov tjänsteförseelse kan avske-
das. Enligt LOA kan en arbetstagare avstängas från arbetet bl.a. när ett för-
farande har inletts för att avskeda arbetstagaren. I förslaget till ny lag om
offentlig anställning finns det inte några bestämmelser om avskedande eller
avstängning (prop. 1993/94:65). Avsikten är att reglerna i lagen (1982:80)
om anställningsskydd i fortsättningen skall tillämpas på den statliga sektorn.
Som framgår ovan handläggs frågor om avskedande eller avstängning i
nämnden bara när åtgärden gäller veterinärer som är anställda hos Jordbruks-
verket. Dit hör veterinärerna inom Jordbruksverkets djurhälso-, djurmiljö-
och smittskyddsenheter och veterinärerna inom distriktsveterinärorganisatio-
nen.
Frågor om avskedande eller avstängning av andra offentligt anställda vete-
rinärer handläggs av personalansvarsnämnden vid den myndighet hos vilken
veterinären är anställd. Dit hör veterinärer anställda vid Statens livsmedels-
verk, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska anstalt och
Försvarets sjukvårdsstyrelse. Dit hör också veterinärerna vid länsstyrelserna
och de kommunalt anställda veterinärerna.
När det gäller frågor om varning eller erinran, anmälan till åtal och vites-
föreläggande gäller nämndens befogenheter inte andra veterinärer än sådana
som står under Jordbruksverkets tillsyn. Huvudregeln är visserligen att vete-
rinärer står under Jordbruksverkets tillsyn i utövningen av veterinäryrket. Un-
dantag görs emellertid för
a veterinärer som tillhör besiktningsveterinärorganisationen i sådan yrkesut-
övning i vilken de omfattas av LOA,
b veterinärer i deras verksamhet som tjänstemän hos länsstyrelsen,
c veterinärer som är anställda vid Sveriges lantbruksuniversitet i sådan yr-
kesutövning i vilken de omfattas av LOA,
d veterinärer i militär tjänst beträffande annat än den veterinärmedicinska
verksamheten.
I fråga om de undantagna veterinärerna tillämpas i stället bestämmelserna
om disciplinansvar i LOA. Enligt LOA kan en arbetstagare åläggas varning
eller löneavdrag vid fel eller försummelse i tjänsten. Av bestämmelserna i
LOA följer emellertid också att den lagens bestämmelser om disciplinpåföljd
inte gäller för veterinärer som står under Jordbruksverkets tillsyn, om förseel-
sen har skett i utövning av veterinäryrket.
14
Med någon förenkling kan den nuvarande regleringen beskrivas på det sät- Prop. 1993/94:139
tet att fel eller försummelser i tjänsten av Livsmedelsverkets besiktningsvete-
rinärer, veterinärerna vid länsstyrelserna och vid Lantbruksuniversitetet och i
vissa avseenden militärt anställda veterinärer prövas av resp, myndighets per-
sonalansvarsnämnd och kan resultera i varning eller löneavdrag enligt LOA.
För tjänsteförseelser som begås av andra veterinärer gäller i stället att varning
eller erinran kan meddelas med stöd av den allmänna veterinärinstruktionen
och att frågan prövas av Veterinära ansvarsnämnden.
Beträffande frågor om återkallelse av behörighet och meddelande av ny
behörighet omfattar nämndens prövning i princip alla veterinärer. Den be-
gränsningen gäller dock att för veterinärer som efter förordnande av regering-
en, Jordbruksverket eller Livsmedelsverket innehar en veterinärtjänst kan
legitimationen inte återkallas så länge veterinären innehar sin tjänst.
I ett antal fall som anges i lagen kan Jordbruksverket återkalla legitimatio-
nen, nämligen i huvudsak när en veterinär
a dömts för vissa allvarligare brott,
b medverkat till obehörig utövning av veterinäryrket eller till smittfarligt
kvacksalveri på djur,
c avskedats för brott eller förseelse vid utövning av veterinäryrket,
d visat grov oskicklighet vid utövning av veterinäryrket eller på annat sätt
visat sig uppenbart olämplig som veterinär.
Den som har fått sin legitimation återkallad kan få den tillbaka av Jord-
bruksverket, när förhållandena medger det
I vissa slags ärenden kan nämnden sägas fungera som en personalansvars-
nämnd (avskedande och disciplinansvar). Som i alla andra personalansvars-
ärenden som Jordbruksverket och andra myndigheter handlägger är det bara
arbetstagaren som är part i ärendet och har rätt att överklaga.
När det gäller legitimationsärendena fungerar nämnden som ett mera speci-
ellt prövningsorgan. Nämnden är emellertid en del av Jordbruksverket och
dess beslut är Jordbruksverkets. Någon rätt för tillsynsmyndigheten, dvs.
Jordbruksverket, att klaga finns följaktligen inte. Inte heller har djurägare el-
ler andra berörda privatpersoner någon klagorätt.
Veterinären har däremot självfallet den rätten liksom Riksdagens ombuds-
män och Justitiekanslem. JO:s och JK:s klagorätt följer av särskilda bestäm-
melser i deras resp, instruktioner.
I samtliga ärenden som avgörs av nämnden är kammarrätten överprövnings-
myndighet.
Under budgetåret 1991/92 kom det in 71 ärenden till nämnden som sam-
manträder 4-6 gånger om året. Budgetåret 1992/93 kom det in 87 ärenden.
Under detta år avgjordes 52 ärenden. Av dessa ärenden hade hälften kommit
in under året. Utvecklingen därefter tyder på en fortsatt ökning av ärendemäng-
den.
Sammanträdestillfällena innebär en arbetstopp för nämndens sekreterare
och den assistent som sköter kansligöromålen. Räknat årsvis motsvarar ar-
betsbelastningen en halv sekreterartjänst och knappt en halv assistenttjänst.
15
Det förekommer inte några muntliga förhandlingar i nämnden. I ungefär en Prop. 1993/94:139
tiondel av ärendena inhämtar nämnden yttranden från sakkunniga som inte är
verksamma inom Jordbruksverket. Budgetåret 1991/92 fälldes 40 % av de an-
mälda veterinärerna. Av de fällda veterinärerna överklagade 57 %. Under bud-
getåret 1992/93 har förhållandena varit liknande. Nämndens möjlighet att be-
sluta om viten utnyttjas inte.
Som en jämförelse är det av intresse att se på förhållandena för motsvarande
personal på humansidan.
Bestämmelser om Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) finns i
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso och sjukvårdspersonalen m.fl. Nämn-
dens verksamhet regleras i förordningen (1988:1240) med instruktion för
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
I prop. 1993/94:149 föreslår regeringen bl.a. en lag om disciplinpåföljd
m.m. på hälso- och sjukvårdens område som skall ersätta lagen (1980:11) om
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen. Den nya lagen som är avsedd att
träda i kraft den 1 juli 1994 innehåller vissa förändringar i fråga om tillämp-
ningsområdet for disciplinpåföljd for hälso och sjukvårdspersonalen.
HSAN prövar frågor om disciplinansvar och frågor om legitimation eller
annan behörighet för yrkesutövning inom sjukvården. Nämnden prövar även
andra frågor om begränsning av legitimerade yrkesutövares behörighet. Det
är t.ex. en uppgift för nämnden att pröva frågor om veterinärers förskrivnings-
rätt av narkotiska medel och alkohol. Enligt den föreslagna lagen begränsas
tillämpningsområdet för disciplinpåföljd till att avse enbart förseelser av
hälso- och sjukvårdspersonal som har betydelse för patientsäkerheten. Frågor-
na om prövning av veterinärers förskrivningsrätt förs över till den veterinära
ansvarsnämnden. I framtiden skall HSAN enbart pröva frågor om disciplin-
påföljd, återkallelse av legitimation och annan behörighet samt begränsningar
av rätten att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk
sprit för hälso- och sjukvårdspersonal.
Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter. De
utses av regeringen för tre år. Ordföranden skall ha erfarenhet som domare
medan övriga ledamöter skall ha särskild insikt i hälso- och sjukvård.
SACO/SR, TCO, LO och Landstingsförbundet har vardera rätt att föreslå en
ledamot. Avsikten är att Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
i framtiden gemensamt skall föreslå en ledamot. Övriga ledamöter utses bland
personer som kan anses särskilt företräda allmänhetens intressen.
Ansvarsnämnden har ett kansli som leds av en chef. I mån av tillgång på
medel får nämnden anlita utomstående för föredragning och andra särskilda
uppdrag. Tjänsten som kanslichef tillsätts av regeringen. Övriga tjänstemän
tillsätts av nämnden. Regeringen har förordnat den nuvarande ordföranden att
vara generaldirektör och chef för HSAN varvid kanslichefstjänsten lämnats
vakant.
16
Ärenden tas upp på skriftlig anmälan. Socialstyrelsen och den patient Prop. 1993/94:139
saken gäller eller, om denne inte kan, en nära anhörig till patienten får göra
anmälan i ärenden om disciplinansvar. Andra frågor tas upp på anmälan av
Socialstyrelsen eller på ansökan av den saken gäller. En anmälan kan avvisas
om den trots kompletteringsforelägganden är så ofullständig att den inte kan
läggas till grund för någon prövning i sak. Det är ansvarsnämnden som skall
se till att ett ärende blir tillräckligt utrett. Nämnden har möjlighet att infordra
journaler och andra handlingar och i sådant fall vid behov förelägga och döma
ut vite. Muntliga förhandlingar får hållas när det kan antas vara till fördel for
utredningen. Normalt skall den anmälde föreläggas att svara på en anmälan.
Det behövs dock inte om det är uppenbart att talan inte kan bifallas. Det kan
förekomma ytterligare skriftväxling mellan parterna. Ansvarsnämnden har
möjlighet att inhämta yttranden från myndigheter och andra sakkunniga.
Nämnden kan även begära bevisupptagning vid domstol. Parter och vittnen
som skall inställa sig till förhandling samt sakkunniga kan få ersättning av
allmänna medel.
Nämndens ordförande får ensam fatta beslut som inte innefattar ett slutligt
avgörande i sak och inte heller avser förordnande om läkarundersökning, åter-
kallelse av legitimation till dess frågan prövats slutligt eller utdömande av vi-
te. Om det finns grundad anledning anta att ett ärende inte kan leda till någon
disciplinpåföljd och frågan inte är av principiell beskaffenhet, får ärendet av-
göras också i sak av ordföranden ensam.
Om den som är föremål för nämndens prövning är skäligen misstänkt för
brott i yrkesutövningen för vilket fängelse är föreskrivet skall nämnden göra
åtalsanmälan.
Ansvarsnämndens beslut överklagas hos kammarrätten. Nämndens slut-
liga beslut får överklagas av Socialstyrelsen for att ta tillvara allmänna intres-
sen, av en enskild som har anmält en fråga om beslutet gått honom emot och
av annan som beslutet angår om beslutet gått honom emot. Andra beslut får
överklagas av den beslutet angår om det gått honom emot. Beslut som inte är
slutliga överklagas normalt i samband med att beslutet i själva ärendet överkla-
gas men får i vissa fall även överklagas särskilt. Det gäller t.ex. om nämnden
ogillat en jävsinvändning eller en invändning om hinder mot talans prövning,
avvisat ombud eller biträde, förordnat om saken i avvaktan på ärendets slut-
liga avgörande, utdömt vite eller förordnat om ersättning för någons medver-
kan. Ansvarsnämndens beslut om behörighet gäller omedelbart om inte annat
förordnas.
Under budgetåret 1992/93 avgjordes 1 962 ärenden. Under samma tid
inkom 1 933 nya anmälningar. Kostnaderna per ärende uppgick till drygt
7 800 kr. Målsättningen är att den genomsnittliga handläggningstiden för ett
ärende skall nedbringas till sex månader.
17
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 139
Prop. 1993/94:139
Regeringens förslag: Ansvarsfrågor som rör veterinärer skall även
i fortsättningen handläggas i en särskild nämnd.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Ansvarsfrågor när det gäller veteri-
närer skulle i och for sig kunna handläggas i annan ordning än i en särskild
ansvarsnämnd. För offentligt anställda veterinärer skulle frågor om disciplinan-
svar kunna handläggas av arbetsgivarmyndighetens personalansvarsnämnd.
Av den redovisning som i det föregående lämnats om nuvarande förhållanden
framgår att den handläggningsordningen tillämpas i fråga om bl.a. den stora
grupp veterinärer som utgörs av besiktningsveterinärer anställda vid
Livsmedelsverket. Legitimationsfrågor och andra behörighetsfrågor skulle
kunna prövas och avgöras av den myndighet som utfärdar legitimationen på
samma sätt som andra frågor prövas och avgörs av den myndigheten. Det
skulle i normalfallet innebära att t.ex. ett ärende om återkallande av legi-
timation skulle avgöras av myndighetens chef efter föredragning.
De motiv som år 1947 anfördes för inrättande av Veterinärväsendets an-
svarsnämnd har emellertid fortfarande aktualitet. Visserligen konstaterades då
att en särskild ansvarsnämnd för veterinärer inte kunde tillmätas samma bety-
delse som en motsvarande nämnd på humansidan. Emellertid förutspåddes att
den särskilda disciplinnämnden med säkerhet skulle komma att visa sig värde-
full genom möjligheten att få såväl lekmannasynpunkter och rättssynpunkter
som veterinärmedicinska synpunkter beaktade. Framför allt ansågs detta gälla
i sådana disciplinära frågor som rör enskilds rätt. Det påpekades också att den
särskilda nämnden var ägnad att skapa förtroende för veterinärväsendet hos
allmänheten.
Såvitt kan bedömas i det här sammanhanget har erfarenheterna av nämn-
dens arbete bekräftat de förutsägelser som gjordes när nämnden inrättades.
Viss kritik, som närmast gäller nämndens organisation i olika avseenden, har
framförts i Veterinärförbundets skrivelse år 1985. Det har emellertid varken i
den skrivelsen eller senare ifrågasatts att nämnden bör finnas kvar som pröv-
ningsorgan. Remissvaren över promemorians förslag är entydigt positiva till
att den veterinära ansvarsnämnden behålls. Kammarrätten i Stockholm invän-
der i och för sig att en särskild veterinär ansvarsnämnd inte är förenlig med de
strävanden som görs för att avskaffa specialdomstolama. Kammarrätten anser
ändå, mot bakgrund av erfarenheterna av Hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd, att det i mål av detta slag är motiverat med en särskild nämnd.
Enligt regeringens mening talar övervägande skäl för att ansvarsfrågor
som rör veterinärer även i fortsättningen prövas av en särskild nämnd.
18
Prop. 1993/94:139
Regeringens förslag: Vid den veterinära ansvarsnämnden skall
handläggas alla ärenden om disciplinansvar för fel eller försummelser
av behöriga veterinärer i deras yrkesutövning liksom alla ärenden som
gäller återkallelse av legitimation och liknande behörighetsfrågor. Där-
emot skall nämnden inte pröva frågor om avskedande och avstängning
från veterinärtjänst.
I fortsättningen skall frågor om begränsningar i veterinärers rätt att
förskriva narkotiska medel och alkohol handläggas av den veterinära
ansvarsnämnden.
Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag om
förskrivningsrätten. I övrigt överensstämmer förslaget med regeringens för-
slag.
Remissinstanserna: I fråga om ansvarsområdet tillstyrker remissinstans-
erna i huvudsak förslaget i promemorian. Hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd (HSAN) föreslår att också frågor om missbruk av rätten att förskriva
narkotiska preparat och alkohol skall prövas av Veterinära ansvarsnämnden
medan bl.a. Länsstyrelsen i Kalmar län framför den motsatta uppfattningen.
Kammarrätten i Stockholm anser att det är naturligt att arbetsgivaren i fortsätt-
ningen har hand om frågor om avsked och avstängning. Även Kammarrätten
i Jönköping menar att detta är en konsekvent ordning.
Skälen för regeringens förslag: Nämndens nuvarande kompetens-
område har beskrivits i avsnitt 5.2.
Som framgår av den beskrivningen prövar nämnden frågor om
1. avskedande eller avstängning enligt lagen (1976:600) om offentlig anställ-
ning av en sådan legitimerad veterinär som är anställd hos Jordbruksverk-
et, under förutsättning att frågan rör fel eller försummelse i veterinärens yr-
kesutövning,
2. åtgärder som avses i 28 § förordningen (1971:810) med allmän veterinärin-
struktion, dvs.
a tilldelande av varning eller erinran när en veterinär gjort sig skyldig
till försummelse, oförstånd eller oskicklighet i utövning av veterinär-
yrket,
b anmälan till åtal när en veterinär gjort sig skyldig till brott i utövning-
en av veterinäryrket,
c vitesföreläggande för att en veterinär skall fullgöra sina skyldigheter,
3. återkallelse av sådan behörighet att utöva yrke eller verksamhet som med-
delas av Jordbruksverket, och
4. meddelande av ny behörighet åt den som fått sin tidigare behörighet åter-
kallad.
19
När det gäller frågor om varning eller erinran, anmälan till åtal och vites- Prop. 1993/94:139
föreläggande gäller nämndens befogenheter bara sådana veterinärer som står
under Jordbruksverkets tillsyn.
Fel eller försummelser i tjänsten av Livsmedelsverkets besiktningsveteri-
närer, veterinärerna vid länsstyrelserna och vid Lantbruksuniversitetet och, i
vissa avseenden, militärt anställda veterinärer prövas av resp, myndighets
personalansvarsnämnd och kan resultera i varning eller löneavdrag enligt
lagen om offentlig anställning. För tjänsteförseelser som begås av andra
veterinärer gäller i stället att varning eller erinran kan meddelas med stöd av
den allmänna veterinärinstruktionen och att frågan prövas av den veterinära
ansvarsnämnden.
Beträffande frågor om återkallelse av behörighet och meddelande av ny
behörighet omfattar nämndens prövning i princip alla veterinärer. Den be-
gränsningen gäller dock att för veterinärer som efter förordnande av rege-
ringen, Jordbruksverket eller Livsmedelsverket innehar en veterinärtjänst kan
legitimationen inte återkallas så länge veterinären innehar sin tjänst.
Att en beskrivning av nämndens nuvarande ansvarsområde ger en så splitt-
rad bild har åtminstone delvis historiska förklaringar. Ett exempel på detta är
det förhållandet att Lantbruksuniversitetets veterinärer är undantagna från
nämndens prövning när det gäller frågor om disciplinansvar vilket härrör från
den tid då Veterinärhögskolan var en egen myndighet. I Veterinärhögskolans
styrelse ingick flera veterinärer vilket inte är fallet när det gäller Lantbruksuni-
versitetets styrelse.
Av vad nu sagts följer att vissa ändringar är motiverade av det skälet att
den rationella grunden för den nuvarande ordningen inte längre finns kvar.
Det starkaste skälet för en förändring är emellertid att ärenden av likartat slag
bör få en likartad bedömning.
Nämnden handlägger i dag tre olika huvudtyper av ärenden. Det är ären-
den som med någon förenkling kan betecknas som a) frågor om avskedande,
b) disciplinärenden och c) legitimationsfrågor.
När det gäller legitimationsfrågor, dvs. ärenden om återkallelse av legitima-
tion eller annan behörighet att utöva yrket, omfattar nämndens ansvarsområde
alla sådana ärenden och följaktligen alla veterinärer.
En ändring bör göras när det gäller nämndens möjligheter att besluta om
återkallelse av legitimation. I dag finns i 6 § lagen (1965:61) om behörighet
att utöva veterinäryrket m.m. en bestämmelse som innebär att legitimationen
för den som innehar en veterinärtjänst efter förordnande av regeringen, Jord-
bruksverket eller Livsmedelsverket inte får återkallas så länge vederbörande
innehar tjänsten. Bestämmelsen är utformad efter mönster av vad som tidigare
gällde för läkare enligt den numera upphävda lagen (1960:408) om behörighet
att utöva läkaryrket. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den lagstift-
ning som nu reglerar legitimationsfrågoma för läkare. Det kan knappast fin-
nas någon anledning att behålla en sådan regel vad beträffar veterinärernas
legitimation.
20
De förändringar av nämndens ansvarsområde som behöver göras för att Prop. 1993/94:139
åstadkomma enhetlighet och likformighet gäller de övriga två ärendegrupper-
na, frågor om avskedande och disciplinärenden. Frågan om ansvarsområdets
avgränsning kan emellertid inte ses isolerad från frågan om vilken ställning
nämnden skall ges i framtiden. Som närmare utvecklas i det följande föreslås
att nämnden i fortsättningen skall utgöra en egen myndighet. Med utgångs-
punkt i ett sådant förslag är det möjligt att renodla nämndens verksamhetsom-
råde enligt följande.
Vid nämnden handläggs för närvarande frågor om avskedande och avstäng-
ning av veterinärer som är anställda vid Jordbruksverket. Med en fristående
nämnd är det naturligt att alla frågor om avsked och avstängning förs bort
från nämndens ansvarsområde. I fortsättningen får då alla myndigheter med
arbetsgivaransvar för veterinärer, utan inblandning av nämnden, avgöra frå-
gor om avskedande och andra frågor som rör veterinärens skiljande från tjän-
sten. Sådana ärenden kommer att handläggas av resp, myndighets personalan-
svarsnämnd.
Det är i fråga om disciplinärenden som nämndens nuvarande ansvarsom-
råde är som mest splittrat. I första hand för att främja en enhetlig bedömning
bör i fortsättningen, på samma sätt som gäller legitimationsfrågoma, nämn-
den ges ett samlat ansvar i fråga om att bestämma disciplinpåföljd för veteri-
närer. Ansvarsområdet bör avgränsas till att gälla fel eller försummelser i den
veterinära yrkesutövningen. Med sådan yrkesutövning avses veterinärmedi-
cinsk verksamhet vilket även innefattar besiktningsveterinäremas yrkesutöv-
ning. Påföljden bör liksom hittills kunna bestämmas till varning eller erinran.
I dag prövar HSAN frågor om begränsningar i en veterinärs rätt att förskri-
va narkotiska läkemedel och teknisk sprit
Om en läkare, tandläkare eller veterinär har missbrukat sin rätt att ordinera
eller beställa narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit får
HSAN förbjuda eller föreskriva särskilda begränsningar i fråga om utlämnan-
det (6 § lagen [1992:860] om kontroll av narkotika och 5 § förordningen
[1963:654] om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och tek-
nisk sprit, m.m.).
Regeringen föreslår i den i det föregående nämnda propositionen (prop.
1993/94:149) att HSAN:s uppgifter renodlas till att avse enbart hälso- och
sjukvårdspersonalen. Där föreslås att bestämmelserna om återkallelse av för-
skrivningsrätt för veterinärer flyttas över till veterinärlagstiftningen och att
dessa frågor i fortsättningen skall prövas av den veterinära ansvarsnämnden.
Som framgår av den nämnda propositionen finns det enligt regeringens upp-
fattning knappast några bärande skäl för att behålla den nuvarande ordningen
med prövning i HSAN. Socialstyrelsens intresse av att hålla sig underrättad
om missbruk av förskrivningsrätten bör ändå kunna tillgodoses.
I fortsättningen bör följaktligen den veterinära ansvarsnämnden få det sam-
lade ansvaret för samtliga behörighetsfrågor som rör veterinärer. Även för-
skrivningsffågoma bör prövas av nämnden.
21
Prop. 1993/94:139
Regeringens förslag: Den veterinära ansvarsnämnden skall i fortsätt-
ningen vara en självständig myndighet. Kanslifunktionen skall dock
även i fortsättningen administreras av Jordbruksverket.
Promemorians förslag: I promemorian anges inte till vilken myndighet
kansliet bör knytas men i övrigt överensstämmer förslaget med regeringens.
Remissinstanserna: Med ett par undantag instämmer remissinstanserna
i att ansvarsnämnden bör vara fristående från tillsynsmyndigheten. Kammar-
rätten i Stockholm betonar att det är angeläget att nämnden blir helt fristående
från dem som kan ha partsställning i ansvarsfrågor. Jordbruksverket anser
däremot att nämnden bör vara kvar som ett organ inom verket. Enligt Jord-
bruksverket har nämnden i dag ett mycket nära och väl fungerande samarbete
med verkets veterinärer. Detta går förlorat om nämnden blir en självständig
myndighet. Till stöd för sin uppfattning anför Jordbruksverket bl.a. följande.
Förslaget leder till ökad byråkratisering, högre arbetsbelastning och längre
handläggningstider. Att en myndighet tillämpar sina egna föreskrifter ifråga-
sätts inte i andra sammanhang. Det är i mycket få fall som det är fråga om
brott mot föreskrifter. I 90-95 % av ärendena är det rent veterinärmedicinska
bedömningar som ligger till grund för nämndens beslut. Det finns inte något
behov av att ge Jordbruksverket partsställning och rätt att överklaga, eftersom
verkets intresse är företrätt i nämnden. Med de föreslagna förändringarna, ut-
vidgat ansvarsområde, utökad klagorätt och ökat behov av att inhämta yttran-
den eller sakkunnigutlåtanden kommer det att krävas avsevärt ökade arbetsin-
satser. Sekreterarfunktionen är således inte någon bisyssla utan måste skötas
av anställd personal. En myndighet bestående av en sekreterare och en halv-
tidsanställd assistent kan enligt Jordbruksverket inte anses försvarligt från
bl.a. kostnadssynpunkt.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av det föregående är
nämnden i dag en del av Jordbruksverket. Mönsterbildande för utformningen
av nämnden har under en mycket lång tid varit motsvarande nämnd för läkare
och annan sjukvårdspersonal. Parallelliteten upphörde emellertid år 1980 när
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) inrättades. Som motiv för att
göra den nämnden till en självständig myndighet åberopades främst rättssäker-
hetsskäl. Det är naturligtvis inte givet att den veterinära ansvarsnämnden bör
göras till en självständig myndighet bara därför att HSAN är det. Som redan
påpekats har den veterinära ansvarsnämnden av naturliga skäl inte samma be-
tydelsefulla roll som ansvarsnämnden på humansidan. En indragen legitima-
tion är dock en mycket ingripande åtgärd för den enskilde veterinären. En
prövning i nämnden är därför av ytterst stor betydelse för veterinärens framtid
inom yrket. Mot den bakgrunden måste rättssäkerhetsaspekten väga tungt vid
bedömningen av hur nämnden skall vara placerad organisatoriskt. Remissva-
ren är också - bortsett från Jordbruksverkets synpunkter - uttalat positiva till
22
att nämnden görs självständig. Detta gäller bl.a. Kammarrätterna i Stockholm Prop. 1993/94:139
och Jönköping. Det bör i detta sammanhang poängteras att de veterinärmedi-
cinska bedömningarna kan vara av vital betydelse för den som är föremål för
disciplinära åtgärder. Det är därför i hög grad angeläget att uppmärksamma
rättssäkerhetssynpunkterna när det gäller dessa bedömningar.
I dagens nämnd som ingår i Jordbruksverket kan expertkunskap tillföras
ett ärende under överläggning inom nämnden. Inrättandet av en fristående
nämnd kan förväntas leda till att en stor del av utredningsmaterialet tillförs
ärendet från tillsynsmyndigheten. Det kan ske antingen när tillsynsmyndig-
heten är anmälare eller yttrar sig i ärendet. Detta som en följd av tillsynsmyn-
dighetens kompetens på det aktuella området. Det underlag som tillsynsmyn-
digheten anser vara av betydelse för bedömningen blir därmed i större ut-
sträckning än med nuvarande ordning tillgängligt för andra parter. Detta ger
en part bättre möjlighet att överblicka på vilket sätt utredningen behöver kom-
pletteras innan ärendet avgörs och det underlättar även partens ställningstagan-
de till ett eventuellt överklagande. Vidare kan det förutsättas leda till att ären-
det är i mer fullödigt skick när det överklagas och att behovet av att komplette-
ra utredningen i överinstans blir begränsat.
Genom att göra nämnden till en självständig myndighet förbättras således
dess funktion i framför allt följande avseenden:
1. Man vinner fördelar från bl.a. rättssäkerhetssynpunkt genom att det inte
längre är en och samma myndighet som både meddelar föreskrifter för vete-
rinärerna och prövar i vad mån en veterinär brutit mot dessa föreskrifter.
2. Inte bara den berörde veterinären utan också tillsynsmyndigheten och djur-
ägaren kan ges ställning av part vid ansvarsnämnden och ges rätt att över-
klaga dess beslut
3. Dokumentationen av nämndens beslutsunderlag förbättras.
Som redovisats i det föregående är avsikten att nämnden i fortsättningen
skall handlägga alla disciplinärenden som gäller veterinär yrkesutövning, obe-
roende av till vilken myndighet som veterinären är knuten. Sålunda kommer
nämnden att i fortsättningen pröva disciplinfrågor som rör exempelvis besikt-
ningsveterinärers yrkesutövning. Denna veterinärkategori står under Livsme-
delsverkets tillsyn. Också detta förhållande motiverar att nämnden ges en
självständig ställning i stället för att låta en nämnd inom Jordbruksverket prö-
va disciplinfrågor rörande tjänsteutövning som inte omfattas av verkets till-
syn.
Det nuvarande samarbetet mellan nämnden och Jordbruksverket i övrigt
som sker genom informella kontakter inom verket kommer i framtiden inte att
kunna bedrivas på samma sätt som hittills. Inrättandet av en särskild friståen-
de nämnd behöver dock inte med nödvändighet innebära att kontakterna med
tillsynsmyndigheten Jordbruksverket måste vara formaliserade och hämmade
av byråkrati. Av hänsyn till den anmälde torde det emellertid oberoende av
nämndens organisatoriska tillhörighet finnas anledning att se till att förekom-
mande kontakter mellan verket och nämnden dokumenteras på ett tillfreds-
ställande sätt.
23
Den veterinära ansvarsnämnden bör således göras till en särskild myndig- Prop. 1993/94:139
het. Nämndens kansligöromål bör även i fortsättningen kunna utföras inom
Jordbruksverket. Frågan om kostnaderna behandlas i ett senare avsnitt.
Regeringens förslag: Ansvarsnämnden skall bestå av ordförande
och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie
domare. Två ledamöter skall vara veterinärer. De övriga ledamöterna
skall utses bland personer som har insikt i djurhållning och som kan
anses företräda allmänhetens intressen. Ordföranden och ledamöterna
utses av regeringen. I den utsträckning det behövs skall det finnas er-
sättare som också utses av regeringen. Nämnden skall vara beslutför
med ordföranden och fyra ledamöter.
Promemorians förslag: Endast en veterinär föreslås ingå i nämnden. I
övrigt överensstämmer förslaget med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Den nuvarande huvudmannen för nämnden, Jord-
bruksverket, anser att nämnden bör bestå av sju ledamöter utöver ordföran-
den och att minst fem av dessa skall vara närvarande för beslutförhet. Rege-
ringen bör utse ordföranden och fem av de övriga ledamöterna. Tre ledamöter
bör enligt Jordbruksverket vara veterinärer med kompetens inom sektorerna
animalieproduktionens djur, djursjukvård för smådjur resp, djursjukvård för
sporthästar. De bör utses av regeringen efter förslag av Lantbrukarnas riksför-
bund, Svenska kennelklubben resp. AB Trav och Galopp. Jordbruksverket
anser att två ledamöter bör utses bland personer som har insikt i djurhållning
och som kan anses särskilt företräda allmänhetens intressen. En ledamot bör
vara en av Veterinärförbundet utsedd personalföreträdare. Den återstående
ledamoten bör utses av Jordbruksverket. Ersättare bör utses på motsvarande
sätt.
Synpunkterna från övriga remissinstanser rör i huvudsak vilket antal vete-
rinärer som skall ingå i nämnden och därmed också till viss del i vilken ut-
sträckning nämnden skall få förlita sig på extern expertis. Åtskilliga framför
uppfattningen att det i ansvarsnämnden bör ingå minst två veterinärer. Vidare
framförs synpunkter för och emot facklig representation i nämnden och be-
hovet av representanter för olika intresseorganisationer. Kammarrätten i
Jönköping betonar det värdefulla i att expertkunskaper tillförs öppet genom
sakkunnigutlåtanden och andra yttranden som en part kan bemöta. Enligt
kammarrätten är en sådan ordning att föredra framför att expertkunnande
tillförs ärendet vid en sluten överläggning.
Skälen för regeringens förslag: En konsekvens av förslaget om en
fristående nämnd är att det inte längre är aktuellt att utse befattningshavare
24
inom tillsynsmyndigheten som ledamöter. Vid avgörandet av hur nämden Prop. 1993/94:139
skall vara sammansatt kan man följa endera av två huvudprinciper.
Den ena möjligheten är att ge nämnden en sådan sammansättning att nämn-
den inom sig rymmer den veterinära sakkunskap som i allmänhet behövs för
att avgöra ärenden vid nämnden. Det förslag om ytterligare veterinär sakkun-
skap i nämnden som förs fram i Veterinärförbundets skrivelse år 1985 är ett
uttryck för denna princip.
Den andra huvudprincipen innebär att man låter nämndens ledamöter svara
för allmänfömuft och allmänna insikter på det veterinära området medan ex-
pertkunskaper när det gäller veterinärmedicin och besiktningsverksamhet vid
behov hämtas in genom sakkunnigutlåtanden och andra yttranden. Övervägan-
de skäl talar för att man väljer att utforma nämnden i enlighet med denna prin-
cip. En på detta sätt uppbyggd nämnd kan göras relativt liten.
Med hänsyn till ärendenas karaktär bör ordföranden vara jurist med domar-
erfarenhet.
Lagrådet har påpekat att med hänsyn till tyngden hos de ingripanden som
nämnden har att fatta beslut om är det viktigt att ordföranden är en person
med’kvalificerad domarerfarenhet. Lagrådet anser att det därför bör krävas att
ordföranden liksom ersättare för denne, skall vara eller ha varit ordinarie do-
mare. Regeringen delar denna bedömning.
Av remissvaren framgår att den i promemorian föreslagna representationen
vad avser veterinärer ansetts vara för liten. Regeringen har tagit intryck av re-
missvaren och delar uppfattningen att det är lämpligt med ytterligare en veteri-
när i nämnden. Att nämnden under sådana förhållanden kan komma att få ett
jämnt antal ledamöter bör inte innebära några olägenheter i sammanhanget.
Nämnden bör således bestå av en jurist med domarerfarenhet som ordföran-
de, två veterinärer och tre representanter för allmänna intressen. Ledamöterna
och ordföranden bör utses av regeringen.
Det saknas anledning anta att förslagen kommer att påtagligt förändra ärende-
volymen vid nämnden. De ökade resurskrav som kan följa av att nämnden i
fortsättningen skall vara en fristående myndighet måste bedömas bli mycket
måttliga. Vad beträffar kostnaderna för nämnden som sådan och dess kansli-
funktion förutsätts att dessa fullt ut motsvaras av besparingar inom Jordbruks-
verket. I sammanhanget bör beaktas att den föreslagna nämnden får färre an-
tal ledamöter än den nuvarande. Den enda fördyringen består därför i behovet
av att i större utsträckning än hittills inhämta expertutlåtande. I den nuvarande
ansvarsnämnden har ersättning till experter betalats ut i fem till tio ärenden per
år. Den genomsnittliga kostnaden per utlåtande har varit ca 1 000 kr. Den
kostnadsökning det kan bli fråga om kan röra sig om några tiotusentals kro-
nor per år. Dessa kostnader hör dock närmast samman med en under alla för-
hållanden angelägen förändring av verksamheten vid nämnden. Som Kam-
25
marrätten i Jönköping påpekat är det av rättssäkerhetsskäl väsentligt att den Prop. 1993/94:139
utredning som ligger till grund för eventuella åtgärder mot en veterinär blir
tillgänglig för denne och inte stannar i överläggningsrummet. Utredning bör
därför tillföras ärendet också på annat sätt än genom ledamöternas egen kom-
petens. Med ett ökat antal expertutlåtanden förbättras också underlaget för en
överprövning. Ett ökat antal överklaganden behöver därför inte leda till an-
språk på ökade resurser.
Ansvarsnämndens verksamhet bör liksom hittills finansieras över Jord-
bruksverkets anslag. Regeringens bedömning är att de kostnadsökningar som
redovisats ovan bör rymmas inom ramen för de medel som föreslagits bli an-
visade till Jordbruksverket i 1994 års budgetproposition.
Regeringens förslag: En ny lag om behörighet att utöva veterinär-
yrket ersätter den nuvarande lagen. I den nya lagen samlas bestämmel-
ser som i dag är spridda i flera författningar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Synpunkterna rör, till den del de inte avser frågor
som behandlats ovan, i huvudsak olika lagtekniska lösningar.
Skälen för regeringens förslag: I dag är bestämmelserna som rör
veterinär yrkesutövning svåröverskådligt spridda i flera författningar. Det
finns därför anledning att sammanföra regelverket i en författning. Den nuva-
rande lagen om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. som redan innehåller
bestämmelser om veterinärernas behörighet och förutsättningarna för åter-
kallelse av sådan behörighet bör lämpligen utnyttjas för detta ändamål. Regel-
tillskottet blir dock så omfattande att den nuvarande lagen bör omarbetas. En
ny behörighetslag föreslås därför. I lagen samlas, utöver bestämmelserna i
den nuvarande behörighetslagen, bestämmelserna om disciplinansvar och om
den veterinära ansvarsnämnden.
När det gäller regleringen av förfarandet i den veterinära ansvarsnämnden
bör strävan vara att undvika onödiga parallellregleringar i de fall förvaltnings-
lagens bestämmelser är tillräckliga.
Vissa remissinstanser anser att behörighetslagen bör tillföras ytterligare
bestämmelser om rätten att undersöka och behandla djur. Deras förslag inne-
bär att djurskyddslagens bestämmelser som förbjuder andra än veterinärer att
utföra vissa åtgärder för att behandla och bota djur skulle föras över till behö-
righetslagen.
Enligt regeringens mening skulle emellertid en sådan lösning vara mindre
lämplig från systematisk synpunkt, främst med hänsyn till att de båda lagarna
har så skilda adressater. Behörighetslagen riktar sig till personer som utövar
veterinär verksamhet medan djurskyddslagens bestämmelser i första hand
26
riktar sig till alla som har ansvar för djur. Med hänsyn till detta skulle en Prop. 1993/94:139
överföring av de aktuella bestämmelserna närmast kunna leda till en försvag-
ning av djurskyddet
Behörighet m.m.
1 §
I paragrafen anges vilka som skall anses behöriga att utöva veterinäryrket.
Enligt punkt 1 är den som är legitimerad behörig att utöva yrket. Legitima-
tion meddelas med stöd av bestämmelserna i 2 §.
Enligt punkt 2, som ersätter 1 § b och d samt 8 § första stycket i den gällan-
de lagen, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverk-
et meddela föreskrifter om rätt att utan legitimation utöva yrket i den utsträck-
ning som anges i varje särskilt fall. Denna möjlighet kan utnyttjas för sådana
yrkesutövare som inte uppfyller kraven för legitimation men som av någon an-
ledning ändå bör få verka som veterinärer. Behörighetens omfattning skall an-
ges i vaije särskilt fall. Denna möjlighet att meddela behörighet utnyttjas
främst för semestervikarier och i liknande fall.
Punkt 3 ersätter 1 § c, som infördes genom den senaste ändringen av den
nuvarande lagen (SFS 1992:1565). Bestämmelsen är en följd av att det enligt
EES-avtalet skall vara möjligt för en veterinär att tillfälligt bedriva verksamhet
i ett annat EES-land utan att inneha legitimation i det landet.
2§
Paragrafen motsvarar 2 § första - tredje styckena i den gällande behörighets-
lagen.
3§
Paragrafen ersätter 2 § fjärde stycket och 7 a § i den nuvarande lagen. Bestäm-
melsen ger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverk-
et rätt att meddela föreskrifter om legitimation och om behörighet att utan legi-
timation utöva veterinäryrket för veterinärer med sådan utländsk utbildning
som omfattas av Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser.
Bestämmelsen är en följd av att EES-avtalet öppnat den svenska arbetsmark-
naden för veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av avtalet.
Med stöd av punkt 1 får föreskrifter meddelas om legitimation för veterinär
med utländsk utbildning som omfattas av EES-avtalet. Bestämmelsen avser
de veterinärer som har för avsikt att med stöd av EES-avtalet etablera sig i lan-
det.
Av punkt 2 följer att nödvändiga föreskrifter får meddelas om behörighet
att utan legitimation utöva veterinäryrket för veterinärer med utbildning som
27
omfattas av EES-avtalet. Detta bemyndigande är avsett att utnyttjas för före- Prop. 1993/94:139
skrifter om veterinärer som avser att tillfälligt tillhandahålla tjänster här i lan-
det.
4§
Paragrafen motsvarar innehållsmässigt 8 § andra stycket i den nuvarande be-
hörighetslagen. Omformuleringen av bestämmelsen är inte avsedd att leda till
någon ändring i sak.
5§
Paragrafen motsvarar bestämmelserna om specialistkompetens m.m. i 9 §
gällande behörighetslag.
6§
Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrddets förslag, motsvarar
10 § i den gällande behörighetslagen. I första stycket anges i vilken utsträck-
ning den som saknar behörighet som veterinär får undersöka och behandla
djur. Begränsningen i rätten att som obehörig utöva yrket anges vara att det
inte är tillåtet att mot ersättning behandla sjukdomar på vilka epizootilagen
eller lagen om bekämpande av salmonella hos djur är tillämplig. En verksam-
het som enligt behörighetslagen är tillåten för den som saknar behörighet kan
dock vara otillåten enligt djurskyddslagen som innehåller bestämmelser som
förbjuder andra än veterinärer att utföra vissa åtgärder för att behandla och
bota djur. Anledningen till att sådana bestämmelser inte hör hemma i en behö-
righetslag för veterinärer har redovisats i den allmänna motiveringen.
I andra stycket finns bestämmelser om rätten att använda veterinärtitel.
7§
I första stycket föreskrivs att en veterinär skall fullgöra sina uppgifter i över-
ensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. För närvarande är
denna skyldighet för veterinären reglerad i 4 § 1 förordningen (1971:810)
med allmän veterinärinstruktion. I jämförelse med instruktionens föreskrifter
om övriga skyldigheter för veterinärer, intar skyldigheten att arbeta i enlighet
med vetenskap och beprövad erfarenhet en sådan särställning att det är lämp-
ligt att överföra bestämmelsen till lagen.
Andra stycket motsvarar delvis 14 § i den nuvarande lagen. Där föreskrivs
att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om vad som åligger en veterinär i hans yrkesutövning. Det nu före-
slagna bemyndigandet avser också föreskrifter om tillsynen över veterinärer-
nas verksamhet.
28
8§ Prop. 1993/94:139
Enligt paragrafens första stycke, som motsvarar 15 § i den gällande lagen, är
en veterinär skyldig att låta sin verksamhet inspekteras. Straffbestämmelsen i
15 § nuvarande lag har förts till 36 § tredje stycket i den föreslagna lagen.
I andra stycket finns en bestämmelse om åtalsanmälan som hämtats från
28 § veterinärinstruktionen. Motsvarande regler förekommer i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. och i lagen
(1976:600) om offentlig anställning (LOA).
9§
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i veterinärers yrkesutövning
och motsvarar 16 § i gällande lag.
10 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att en veterinär som uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i den veterinära yrkesutövningen får
meddelas disciplinpåföljd i form av erinran eller varning. I dag anges i 28 §
veterinärinstruktionen att försummelse, oförstånd eller oskicklighet i utövning-
en kan medföra disciplinansvar. Den nu föreslagna lydelsen, som innebär en
anpassning till motsvarande bestämmelser i LOA och lagen om tillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen, är inte avsedd att ändra förutsättningarna för
att bestämma disciplinpåföljd. Om förseelsen med hänsyn till samtliga omstän-
digheter är ringa, får någon disciplinpåföljd inte meddelas. Till de omständig-
heter som bör beaktas hör, förutom felets karaktär, bl.a. graden av oaktsam-
het. Endast rent veterinärmedicinska arbetsuppgifter skall vara underkastade
prövning enligt behörighetslagens bestämmelser om disciplinansvar. Det skall
således vara fråga om att det veterinära arbetet inte har utförts i överensstäm-
melse med vetenskap och beprövad erfarenhet eller att den veterinära åtgärden
utförts felaktigt i något annat avseende. Felgreppet eller underlåtenheten skall
ha varit sådan att den påverkat eller äventyrat syftet med veterinärens arbetsin-
sats. Om en veterinär har åsidosatt andra skyldigheter i tjänsten är det arbets-
givaren som skall hantera disciplinfrågan inom ramen för LOA.
H §
Enligt paragrafen får något disciplinärt förfarande inte inledas eller fortsättas
om en veterinär har anmälts till åtal för den aktuella förseelsen. Denna bestäm-
melse motsvarar 14 kap. 3 § LOA. Enligt förordningen (1991:375) med in-
struktion för Jordbruksverket skall bestämmelserna i LOA tillämpas i fråga
om de veterinärer som prövas disciplinärt av den nuvarande veterinära an-
svarsnämnden. I nya LOA finns motsvarande bestämmelse i 18 § första
stycket.
Har en anmälan gjorts till Veterinära ansvarsnämnden när anmälan till åtal
sker, får alltså förfarandet vid nämnden inte fortsätta. Enligt en särskild be-
29
stämmelse i paragrafen fär dock veterinären underrättas om det ärende som Prop. 1993/94:139
finns hos nämnden.
I andra stycket har införts en regel som motsvarar 18 § andra stycket i nya
LOA. Disciplinärt förfarande får alltså bara inledas eller fortsättas om åklagare
eller domstol vid den straffrättsliga prövningen kommit fram till att det som
har hänt inte har utgjort något brott.
12 §
Första styckets preskriptionsbestämmelse motsvarar vad som i dag föreskrivs
i 14 kap. 5 § LOA. Enligt Jordbruksverkets instruktion gäller den bestämmel-
sen i ärenden om åtgärder som avses i 28 § allmänna veterinärinstruktionen.
Den föreslagna bestämmelsen innebär följaktligen inte någon ny reglering. I
den nya LOA finns motsvarande bestämmelse i 17 §.
I andra stycket finns en preskriptionsbestämmelse som innebär att disciplin-
påföljd inte kan meddelas en veterinär, om det inte sker inom en viss tid efter
förseelsen. Regeringen har i lagrådsremissen med förslag till lagstiftning om
ålägganden för hälso- och sjukvårdspersonal och disciplinpåföljd m.m. på
hälso- och sjukvårdens område föreslagit att en motsvarande bestämmelse
skall införas.
13 §
En veterinärs legitimation skall återkallas om denne visat grov oskicklighet
vid utövandet av veterinäryrket. Detsamma gäller om denne på annat sätt visat
sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket eller om veterinären på grund av
sjukdom inte kan utöva yrket tillfredsställande. Bestämmelsen motsvarar i
huvudsak 3 och 4 §§ samt 5 § första stycket i gällande lag. Uppräkningen i
3 § nuvarande lag av olika förutsättningar för återkallelse av legitimation har
inte fått någon motsvarighet i den föreslagna lagen. Vad som anges i uppräk-
ningen får nämligen anses rymmas inom uttrycket ”på annat sätt visat sig vara
uppenbart olämplig att utöva yrket”. Omformuleringen är således inte avsedd
att ändra förutsättningarna för återkallelse av legitimation. I den nuvarande be-
hörighetslagen inskränker sig återkallelsegrunden avseende hälsotillståndet till
psykisk störning. Då det även kan förekomma att andra sjukdomstillstånd gör
en veterinär olämplig att utöva yrket har bestämmelsen ändrats till att avse
sjukdom.
Enligt Lagrådets mening bör inte bara sjukdom utan även annan nedsätt-
ning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan kunna vara en grund
för att återkalla legitimationen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Häri-
genom kommer bestämmelsen också att i sak motsvara vad som gäller för
hälso- och sjukvårdspersonalen. Första stycket har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse om att legitimation, som
meddelats på grund av auktorisation i annat land inom Europeiska ekonomis-
30
ka samarbetsområdet, skall återkallas om veterinären förlorar denna auktorisa- Prop. 1993/94:139
tion.
14 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 § andra och tredje styckena i den gällande
behörighetslagen. En ny regel har emellertid tagits in i paragrafens tredje
stycke. Den innebär att en veterinär som inte följer ett föreläggande om att låta
sig läkarundersökas kan berövas legitimationen. Bestämmelsen ersätter den
nuvarande lagens möjlighet att utnyttja polishjälp för att genomföra undersök-
ningen. Lagrådet har anmärkt att paragrafen bör utformas i nära överensstäm-
melse med förslaget till motsvarande bestämmelse för hälso- och sjukvårdsom-
rådet. Bestämmelsen har med vissa redaktionella avvikelser utformats i enlig-
het med Lagrådets förslag.
15 §
Eftersom en veterinär enligt 1 § 2 och 3 kan ha rätt att utöva veterinäryrket
även på annan grund än legitimering behövs en bestämmelse som gör det
möjligt att vidta åtgärder i fråga om behörigheten för veterinärer som inte
innehar legitimation. De veterinärkategorier det är fråga om är bl.a. de som
innehar tillfälliga förordnanden exempelvis under studietiden.
16 §
I paragrafen ges möjlighet att inskränka en veterinärs rätt att förskriva alkohol
och narkotika om rätten missbrukas. I huvudsak motsvarande bestämmelser
finns i dag i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika resp, i förordningen
(1963:654) om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och tek-
nisk sprit m.m. Bestämmelserna flyttas till behörighetslagen i samband med
att uppgiften att pröva frågan anförtros åt Veterinära ansvarsnämnden i stället
för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Frågan har kommenterats i den
allmänna motiveringen.
Lagrådet har anmärkt att det remitterade förslaget inte innehåller någon
bestämmelse om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt om vete-
rinären själv begär det. Lagrådet påpekar att bakom en begäran att få sin
legitimation återkallad eller sin förskrivningsrätt indragen eller begränsad
ligger ofta problem med eget missbruk. Det kan också gälla problem med
andra personers missbruk som yttrar sig i krav från missbrukaren på läkares
eller tandläkares förskrivningar. Sådana krav kan ibland upplevas som
mycket besvärande och en möjlighet att hålla dem ifrån sig kan vara att bli
befriad från rätten att skriva ut den typ av läkemedel som missbrukaren efter-
frågar. Lagrådet anser därför att man i lagen bör föra in en bestämmelse som
ger veterinären möjlighet att i vart fall begära att få sin förskrivningsrätt be-
gränsad eller indragen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning i frågan. Be-
stämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
31
17 § Prop. 1993/94:139
Första stycket motsvarar i huvudsak 7 § i den nuvarande behörighetslagen
och innehåller en bestämmelse om att en veterinär som fått sin behörighet
återkallad skall återfå denna när förhållandena medger det.
I andra stycket finns en bestämmelse om att motsvarande skall gälla i fråga
om inskränkningar av förskrivningsrätten.
18 §
Av bestämmelsen i paragrafen följer att det är den veterinära ansvarsnämnden
som prövar frågor om disciplinansvar, legitimationsfrågor, andra behörighets-
frågor och frågor om veterinärernas rätt att förskriva alkohol och narkotika.
19 §
Nämndens sammansättning har kommenterats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 9.
En jurist som är eller har varit ordinarie domare skall vara ordförande i
nämnden. I denna del har paragrafen utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
Veterinärerna som ingår i nämnden skall bidra med veterinära allmänkun-
skaper och inte delta i egenskap av experter på det sakområde som ett visst
ärende rör. Det hindrar inte att det till ledamöter och ersättare utses veterinärer
med olika yrkesinriktning och att detta förhållande utnyttjas i nämndens arbe-
te.
Övriga tre ledamöter skall ha insikt i djurhållning. Dessa ledamöter före-
träder allmänhetens intressen. De bör därför ha varierande bakgrund för att på
så sätt tillgodose behovet av en från erfarenhetssynpunkt allsidigt sammansatt
nämnd.
Regeringen utser ledamöterna och ersättarna. Det är naturligt att detta sker
efter visst samråd med företrädare för olika intressen.
20 §
Nämnden är beslutför med ordförande och fyra ledamöter.
I andra stycket 1 ges ordföranden möjlighet att ensam avgöra ärenden i sak
om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd. Detta är en ny-
het som är tänkt att användas då det utan omfattande utredning och utan skrift-
växling med den anmälde veterinären står helt klart att en anmälan är ogrun-
dad. Av vad nu sagts framgår att bestämmelsen är avsedd an tillämpas restrik-
tivt.
Vidare får ordföranden enligt andra stycket 2 ensam fatta beslut som inte
innefattar ett slutligt avgörande i sak och inte rör fråga om interimistisk åter-
kallelse av behörighet eller förskrivningsrätt eller om läkarundersökning eller
om att döma ut vite. Ordföranden i den veterinära ansvarsnämnden inom Jord-
bruksverket har i dag samma möjlighet
32
21 § Prop. 1993/94:139
För ansvarsnämnden gäller rättegångbalkens jävsbestämmelser for domare.
22 §
Vid omröstning inom nämnden skall bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalk-
en tillämpas. Detta innebär inte någon ändring i förhållande till vad som gäller
för ansvarsnämnden inom Jordbruksverket.
23 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i ansvarsnämnden.
Som Lagrådet påpekat bör reglerna om talerätt i disciplinärenden och i legi-
timationsärenden hållas isär. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lag-
rådets förslag.
I första stycket föreskrivs vilka som får göra anmälan i ärenden om disci-
plinansvar.
Det är självklart att tillsynsmyndigheten måste ha möjlighet att anmäla frå-
gor för prövning i nämnden. Det är i de flesta fall Jordbruksverket som har
tillsyn över veterinär verksamhet. Även Livsmedelsverket har tillsyn över vis-
sa veterinärers verksamhet och måste ges möjlighet att anmäla frågor som lig-
ger inom verkets tillsynsansvar.
Beslut om disciplinpåföljd kan också ha stor betydelse för en arbetsgivares
ställningstaganden i fråga om en anställd veterinärs fortsatta tjänstgöring. Av
den anledningen är det rimligt att även veterinärers arbetsgivare generellt har
möjlighet att göra anmälan.
Djurhållning rör i många fall stora ekonomiska värden som kan gå till
spillo om en veterinär handlar felaktigt i sin tjänsteutövning.
Vidare måste människors känslomässiga förhållande till framför allt säll-
skapsdjur beaktas. Med hänsyn till detta bör också den som lidit ekonomisk
eller annan skada tillåtas att anmäla missförhållanden som rör veterinär be-
handling eller annan veterinär yrkesutövning.
Av andra stycket följer att behörighetsfrågor och frågor om förskrivnings-
rätten tas upp på anmälan av Jordbruksverket eller den som saken gäller. Det
torde bara vara Jordbruksverket i egenskap av ansvarig myndighet för behö-
righetsfrågor och vederbörande veterinär som har ett berättigat intresse av att
få en fråga om behörighet eller om förskrivningsrätt prövad.
24 §
I första stycket anges att förfarandet infor nämnden skall vara skriftligt. I den
befintliga veterinära ansvarsnämnden förekommer det inte några muntliga för-
handlingar. Det saknas for närvarande anledning anta att inrättandet av en fri-
stående veterinär ansvarsnämnd skulle påverka behovet av muntlighet i de frå-
gor som blir aktuella i nämnden. Möjligen kan en enskild anmälare i vissa fall
ha svårt att föra sin talan skriftligt. I det sammanhanget bör dock beaktas att
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 139
det inte kommer att ställas alltför stora krav på innehållet i en anmälan och att Prop. 1993/94:139
det enligt 26 § är nämnden som skall se till att ärendena blir tillräckligt utred-
da. Vidare kan en enskild som tvekar inför det skriftliga förfarandet välja att
försöka intressera tillsynsmyndigheten eller annan behörig anmälare för saken
och därigenom få upp frågan i nämnden. Anmälaren kan naturligtvis också
välja att anlita ombud.
Det kan följaktligen förutsättas att nämnden även i fortsättningen kan till-
föras ett tillräckligt bedömningsunderlag genom enbart ett skriftligt förfaran-
de. Enligt paragrafens andra stycke ges dock nämnden en möjlighet att hålla
muntlig förhandling. Bestämmelsen har införts främst med tanke på den
mycket ingripande åtgärd som en behörighetsåterkallelse innebär för en yrkes-
utövare. Muntlig förhandling får förekomma när det kan antas vara till fördel
för utredningen. Bestämmelsen inskränker inte den rätt som en part har enligt
14 § förvaltningslagen (1986:223) att lämna uppgifter muntligt i ärendet.
25 §
För att underlätta handläggningen vid nämnden har införts en bestämmelse
som gör det möjligt an förelägga anmälaren att avhjälpa brister i en ofullstän-
dig anmälan och att avvisa anmälan om föreläggandet inte följs. Det kan inte
ställas några större krav på innehållet i en anmälan. Den måste dock innehålla
uppgifter som gör det möjligt att identifiera den ifrågasatta åtgärden och där-
med även att finna den ansvarige veterinären. Vidare måste anmälan innefatta
ett påstående om att det har förekommit felaktigheter när arbetsuppgiften utför-
des. Om anmälan inte fyller dessa krav får den avvisas.
26 §
Ansvarsnämnden skall tillse att ärendet blir tillräckligt utrett. Därvid är det
naturligt att tillsynsmyndigheten hörs om den inte är anmälare. Någon sär-
skild bestämmelse om detta torde inte behövas. Nämnden har möjlighet att
avvisa överflödig utredning.
Enligt andra stycket får nämnden fordra in journaler och andra handlingar
som behövs för utredningen och i det sammanhanget vitesförelägga veteri-
nären. I dessa fall tillämpas viteslagens bestämmelser. Som Lagrådet påpekar
innebär denna tillämpning att nämnden, med stöd av 6 § andra stycket vites-
lagen, även har rätt att döma ut vitet.
27 §
Det är ansvarsnämnden som skall inhämta sakkunnig utredning i form av
yttranden från myndigheter och andra sakkunniga i frågan. Det skall ske när
en fråga kräver särskild sakkunskap.
I fråga om sakkunniga som anlitas av ansvarsnämnden skall rättegångsbalk-
ens regler tillämpas.
I tredje stycket anges under vilka förutsättningar ersättning lämnas för sak-
kunniguppdrag.
34
28 § Prop. 1993/94:139
I paragrafen finns bestämmelser om vilka som skall kallas till muntlig förhand-
ling och påföljden for en part som uteblir.
I andra stycket finns bestämmelser om möjligheten att få ersättning för in-
ställelsen. Sådan ersättning lämnas till en enskild part endast om nämnden fin-
ner att han skäligen bör ersättas.
29 §
Beslut om läkarundersökning och om återkallelse av legitimation eller om för-
skrivningsrätt är i hög grad ingripande åtgärder. Med hänsyn härtill bör för-
valtningslagens regler i 20 och 21 §§ om motivering av beslut och om under-
rättelse om beslut tillämpas på beslut enligt 14 § och 16 § andra stycket, även
om ärendet inte avgörs i och med beslutet
30 §
I paragrafen föreskrivs att ansvarsnämnden skall fullgöra skyldigheten att
göra åtalsanmälan enligt 8 § andra stycket om ett ärende som handläggs hos
nämnden ger anledning till sådan anmälan. Enligt instruktionen för Jordbruks-
verket är det i dag dess veterinära ansvarsnämnd som skall göra åtalsanmälan
enligt 28 § veterinärinstruktionen. Den myndighet som har tillsyn över den
ifrågasatta verksamheten får normalt förutsättas svara för anmälningar enligt
8 § andra stycket. När frågan är aktuell i ansvarsnämnden skall dock nämn-
den med stöd av 30 § ta ett särskilt ansvar för att anmälan sker.
Överklagande m.m.
31 §
I paragrafen föreskrivs att beslut som ansvarsnämnden och Jordbruksverket
fattar i särskilda fall enligt lagen får överklagas hos kammarrätten. I fråga om
beslut om behörighet motsvarar paragrafen 13 § i den gällande behörighets-
lagen. Veterinärer som står under Jordbruksverkets tillsyn skall också enligt
nuvarande regler klaga till kammarrätten när det rör sig om frågor om disci-
plinansvar. För dem innebär således förfarandet inte någon nyhet. För vete-
rinärer som enligt gällande bestämmelser omfattas av LOA när det gäller dis-
ciplinansvar innebär bestämmelsen den förändringen att den nuvarande rätten
an få en arbetstvist överprövad ersätts av en rätt att klaga till kammarrätten.
I betänkandet Domstolarna inför 2 OOO-talet (SOU 1991:106) ansåg Dom-
stolsutredningen att en principiell utgångspunkt borde vara att den första dom-
stolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker i länsrätt. Regeringen har
i 1993 års budgetproposition ställt sig bakom principen om att den första dom-
stolsprövningen skall ligga i länsrätt (prop. 1992/93:100 bil. 3, s. 24 f och
s. 93). Riksdagen har godkänt de i propositionen angivna riktlinjerna (bet.
1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289).
Mot bakgrund härav har regeringen, i en första etapp, i propositionen
1993/94:133 Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna,
35
M'.a. föreslagit sådana ändringar av lagen (1971:289) om allmänna förvalt- Prop. 1993/94:139
ningsdomstolar att länsrätt ges en allmän behörighet att pröva mål som första
domstolsinstans. Det föreslås även att beslut av Kriminalvårdsverket och
Centrala studiestödsnämnden skall prövas av länsrätt i första instans i stället
för som i dag av kammarrätt De föreslagna lagändringarna skall träda i kraft
den 1 oktober 1994.
Regeringen kommer under våren 1994 att gå vidare i en andra etapp med
att flytta ner måltyper från kammarrätt till länsrätt
Det principiella ställningstagande som har gjorts i fråga om instansordning-
en i de allmänna förvalningsdomstolama talar med styrka för att den nya
nämndens beslut skall överklagas till länsrätt som första domstolsinstans.
Samtidigt kan man inte bortse från att avgörandet i instansffågan har samband
med vilken bedömning som görs i fråga om HSAN och andra myndigheter av
liknande slag.
I avvaktan på genomförandet av den andra etappen bör därför överpröv-
ning i första instans av Veterinära ansvarsnämndens beslut inte nu flyttas från
kammarrätt till länsrätt utan tills vidare överklagas på samma sätt som beslut-
en från HSAN, dvs. till kammarrätt.
32-33 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om vem som får klaga och vilka beslut
det går att klaga på. Dessa bestämmelser överensstämmer med vad som gäller
t.ex. i fråga om beslut av HSAN.
34 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 13 § andra stycket i den gällande behörighets-
lagen.
35 §
Efter överklagande av en veterinär i ett disciplinärende blir anmälaren, dvs.
antingen Jordbruksverket, annan tillsynsmyndighet, veterinärens arbetsgivare
eller en skadelidande, veterinärens motpart.
I ärende om behörighetsfrågor och inskränkningar i förskrivningsrätten
blir Jordbruksverket veterinärens motpart vid ett överklagande av interimistis-
ka och slutliga beslut. Bestämmelsen motsvarar i den delen vad som gäller i
fråga om Socialstyrelsen i ärenden om hälso- och sjukvårdspersonalen.
36-37 §§
Bestämmelserna har utan ändringar i sak överförts från den gällande behörig-
hetslagen. Straffbestämmelser som avser veterinärers överträdelser har sam-
lats i 36 §. I 37 § finns straffbestämmelser för den som gör sig skyldig till
smittfarligt kvacksalveri på djur eller som oriktigt uppger sig vara veterinär.
Under beredningen av lagstiftningsärendet har efter lagrådsgranskningen upp-
36
märksammats att regeringens förslag i prop. 1993/94:130 Ändringar i brotts- Prop. 1993/94:139
balken m.m. bör föranleda att paragrafens första stycke utformas på ett annat
sätt än vad som skett i det till lagrådet remitterade förslaget. Enligt ett förslag i
den nyssnämnda propositionen skall det i alla nya bestämmelser som syftar
till att straffbelägga inte bara uppsåtliga utan också oaktsamma förfaranden ut-
tryckligen anges att det straffbara området omfattar även oaktsamhet. Paragraf-
ens första stycke har anpassats till detta förslag.
Lagen skall träda i kraft den 1 juli 1994.
Veterinärer som vid ikraftträdandet är behöriga att utöva yrket enligt den
nuvarande lagen ges i punkt 2 rätt till samma yrkesutövning enligt den nya
lagens bestämmelser.
Vid lagens ikraftträdande kommer det att finnas ärenden om disciplinan-
svar som skall lämnas över från andra myndigheter till ansvarsnämnden för
fortsatt handläggning enligt den nya ordningen. I dessa ärenden saknas an-
mälare och därmed finns det inte någon motpart till veterinären om denne över-
klagar ett beslut enligt bestämmelserna i den nya lagen. 1 punkt 3 föreskrivs
därför att den överlämnande myndigheten skall anses som anmälare. Myndig-
heten blir därigenom veterinärens motpart.
21 §
Alla veterinärer skall i fortsättningen omfattas av den disciplinära prövningen
i Veterinära ansvarsnämnden. Som en konsekvens av detta ändras punkt 3 i
paragrafen på så sätt att disciplinpåföljd enligt LOA inte får åläggas veterinä-
rer för sådana förseelser i yrkesutövningen som skall prövas av den Veterinä-
ra ansvarsnämnden.
Ändringen görs i förslaget till ny lag om offentlig anställning (se prop.
1993/94:65) som är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1994. Motsvarande be-
stämmelse finns för närvarande i 10 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig
anställning.
37
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 139
I promemorian föreslås att ansvarsfrågor som rör veterinärer även i fortsätt-
ningen skall handläggas i en särskild nämnd.
Nämndens ansvarsområde renodlas. I fortsättningen skall vid nämnden
handläggas alla ärenden om disciplinansvar för fel eller försummelser i veteri-
när yrkesutövning. Nämnden skall också handlägga alla ärenden som rör åter-
kallande av legitimation och liknande behörighetsfrågor. Däremot skall nämn-
den inte pröva frågor om avsked och avstängning från veterinärtjänst.
Den Veterinära ansvarsnämnden skall i fortsättningen vara en självständig
myndighet.
Veterinära ansvarsnämnden skall bestå av ordförande och fyra andra leda-
möter. Ordföranden skall vara jurist med domarerfarenhet. En ledamot skall
vara veterinär. De övriga ledamöterna skall utses bland personer som har in-
sikter i djurhållning och som kan anses företräda allmänhetens intressen. Ord-
förandena och ledamöterna skall utses av regeringen. I den utsträckning det
behövs skall det finnas ersättare som också utses av regeringen.
Anmärkning
Promemorian är i berörda delar i formellt avseende anpassad till förslagen i
betänkandet (SOU 1992:88) Veterinär verksamhet, behov, organisation och
finansiering. Denna anpassning innebär inte något ställningstagande till försla-
gen i betänkandet.
Prop. 1993/94:139
Bilaga 1
38
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Behörig att utöva veterinäryrket är
1. den som innehar legitimation enligt 2 § eller enligt föreskrifter medde-
lade med stöd av 3 §,
2. den som enligt beslut av Statens livsmedelsverk har tillstånd att utöva yr-
ket i den utsträckning som anges i varje särskilt fall,
3. den som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 § har rätt till sådan
yrkesutövning utan legitimation.
2 § Legitimation som veterinär meddelas av Livsmedelsverket.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som avlagt sådan examen
utomlands och genomgått av regeringen föreskriven efterutbildning i Sverige
skall på ansökan erhålla legitimation som veterinär, om det inte finns sådana
omständigheter som kan föranleda att legitimationen återkallas.
Om den som avlagt veterinärexamen utomlands är mycket skicklig och sär-
skilt erfaren inom veterinäryrket, får han erhålla legitimation som veterinär
utan att ha genomgått någon efterutbildning.
3 § För veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av avtalet
om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) meddelar regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Livsmedelsverket föreskrifter om legi-
timation och om behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.
4 § Tillstånd enligt 1 § 2 att utöva veterinäryrket i områden intill riksgränsen
får meddelas att gälla för den som vid vaije tidpunkt uppehåller tjänst som ve-
terinär i sådana trakter i Finland och Norge som gränsar till Sverige.
5 § För att en veterinär inför allmänheten skall få tillkännage att han är spe-
cialist eller på annat sätt särskilt kunnig inom en viss gren av veterinäryrket,
skall han ha uppfyllt av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
Livsmedelsverket föreskrivna villkor för specialistkompetens.
6 § Den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket, mot ersättning
undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom eller därmed
jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande,
botande eller lindrande syfte får inte under utövning av denna verksamhet be-
handla sjukdomar på vilka epizootilagen (1980:369) eller lagen (1983:738)
om bekämpande av salmonella hos djur är tillämplig.
Om någon, som saknar behörighet att utöva veterinäryrket men som har
förvärvat en veterinärtitel eller någon annan titel vari ordet veterinär ingår, an-
Prop. 1993/94:139
Bilaga 2
39
vänder titeln i verksamhet som avses i första stycket, skall han tydligt utmär-
ka titelns ursprung och beskaffenhet.
I övrigt får den som saknar behörighet att utöva veterinäryrket inte beteck-
na sig veterinär i samband med att han utövar verksamhet som avses i första
stycket. Han får inte heller i samband med verksamheten använda en sådan
titel eller yrkesbeteckning som innehåller ordet veterinär eller ger sken av att
han är legitimerad eller på annat sätt auktoriserad av en myndighet eller har
specialistkompetens som veterinär.
Prop. 1993/94:139
Bilaga 2
7 § En veterinär skall fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med veten-
skap och beprövad erfarenhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Livsmedelsverket, får
meddela föreskrifter om vad som åligger en veterinär i hans yrkesutövning.
8 § Veterinärer som enligt föreskrifter som avses i 7 § andra stycket står un-
der Livsmedelsverkets tillsyn i utövningen av veterinäryrket är skyldiga att lå-
ta sin verksamhet inspekteras av verket eller den verket förordnar.
9 § En veterinär får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i sin yrkesut-
övning har fått veta om enskildas affärs- eller driftsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretess-
lagen (1980:100).
10 § Om en veterinär uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som
åligger honom i hans veterinära yrkesutövning och felet inte är ringa får disci-
plinpåföljd åläggas honom. Disciplinpåföljd är erinran och varning.
Disciplinpåföljd får dock inte i något fall åläggas en arbetstagare därför att
han deltagit i strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd.
11 § Om det har vidtagits åtgärder för att åtala en veterinär, får något disci-
plinärt förfarande enligt denna lag inte inledas eller fortsättas ifråga om den
förseelse som avses med åtgärden.
En veterinär som är skäligen misstänkt för brott i utövningen av veterinär-
yrket skall anmälas till åtal, om det för brottet är föreskrivet fängelse eller om
det finns anledning anta att det kommer att föras talan om enskilt anspråk.
Anmälan till åtal skall göras av Livsmedelsverket, om annat inte följer av
28 §.
12 § En veterinär, som i ett ärende om disciplinansvar inte inom två år efter
förseelsen erhållit skriftlig anmaning att yttra sig enligt 24 § första stycket el-
ler motsvarande anmaning av riksdagens ombudsman eller justitiekanslem,
får inte åläggas någon disciplinpåföljd.
40
13 § Legitimation att utöva veterinäryrket skall återkallas om den legitime-
rade
1. visat grov oskicklighet vid utövandet av veterinäryrket eller på annat sätt
visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket,
2. på grund av psykisk störning inte kan utöva veterinäryrket tillfredsstäl-
lande.
Om en veterinär som har fått legitimation här i landet på grund av auktorisa-
tion i ett annat land förlorar denna auktorisation skall legitimationen återkal-
las.
14 § Om det finns grundad anledning anta att legitimationen bör återkallas
enligt 13 § första stycket 2, får den legitimerade veterinären åläggas att låta
sig undersökas av läkare i den utsträckning som fordras för att hans förmåga
att utöva veterinäryrket skall kunna bedömas.
Om det förordnas om läkarundersökning, får legitimationen återkallas för
tiden till dess ärendet slutligt avgörs. Om den som skall undersökas vägrar att
inställa sig till undersökningen, skall polismyndigheten lämna den handräck-
ning som behövs.
15 § En veterinär, vars legitimation har återkallats, skall meddelas ny legiti-
mation när förhållandena medger det.
16 § Bestämmelserna i 13-15 §§ om återkallelse av legitimation gäller även
annan behörighet att utöva veterinäryrket.
17 § Frågor om disciplinansvar enligt denna lag prövas av en särskild
nämnd, Veterinära ansvarsnämnden.
Nämnden prövar även frågor som avses i 13-16 §§.
18 § Ansvarsnämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter.
Ordföranden skall vara jurist med domarerfarenhet.
En ledamot skall vara veterinär. Övriga ledamöter utses bland personer
som har insikter i djurhållning och som kan anses företräda allmänhetens in-
tressen.
Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträckning det
behövs, ersättare för dem.
Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.
19 § Ordföranden får ensam fatta beslut som inte innefattar ett slutligt avgö-
rande i sak. Detta gäller dock inte beslut om återkallande av legitimation enligt
14 § andra stycket.
Beslut som innebär att ett anmälningsärende avgörs i sak får fattas av ord-
föranden ensam, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon på-
Prop. 1993/94:139
Bilaga 2
41
följd. Ärenden som avgjorts av ordföranden ensam skall anmälas vid nästa
sammanträde med nämnden.
20 § Om det framkommer skiljaktig mening vid en överläggning, tillämpas
föreskrifterna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i brottmål med en-
dast lagfarna ledamöter. Ordföranden säger dock sin mening först.
21 § Frågor om disciplinansvar och återkallelse av behörighet skall tas upp
på anmälan av Livsmedelsverket, veterinärens arbetsgivare eller den som lidit
skada till följd av veterinärens yrkesutövning.
Frågor om meddelande av behörighet åt den som fått sin tidigare behörig-
het återkallad tas upp på ansökan av den som saken gäller.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om återkallelse av behörig-
het samt om handläggningen av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765)
med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om
justitiekanslems tillsyn.
22 § Förfarandet hos ansvarsnämnden är skriftligt.
23 § Är en anmälan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en
prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren att inom viss tid
avhjälpa bristen. Om inte anmälaren följer föreläggandet, skall anmälan avvi-
sas. Vad som sägs om anmälan gäller också i fråga om ansökan.
24 § En anmälan enligt 21 § skall överlämnas till den veterinär mot vilken
åtgärden ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att svara inom viss tid.
En sådan underrättelse behövs inte, om det är uppenbart att anmälan inte
kommer att leda till något ingripande.
25 § Ansvarsnämnden skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Över-
flödig utredning skall avvisas.
Nämnden får fordra in journaler och andra handlingar som behövs för ut-
redningen. Därvid får en veterinär föreläggas vite om högst 1 000 kr. Utdö-
mandet av vitet ankommer på nämnden.
26 § Om en fråga kräver särskild sakkunskap, får nämnden inhämta yttran-
den från myndigheter och andra sakkunniga i frågan.
I fråga om sakkunniga gäller 40 kap. 2-7 och 12 §§ rättegångsbalken i till-
lämpliga delar.
Ersättning för utlåtanden från dem som är skyldiga att lämna yttrande läm-
nas endast om det är särskilt föreskrivet.
Andra sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt upp-
drag.
Prop. 1993/94:139
Bilaga 2
42
27 § Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall till- Prop. 1993/94:139
lämpas även på beslut enligt 14 §. Bilaga 2
28 § Finner ansvarsnämnden i ett ärende som handläggs där att förutsättning-
arna enligt 11 § andra stycket för anmälan till åtal föreligger, skall nämnden
fullgöra anmälningsskyldigheten.
29 § Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag och Livsmedelsverkets be-
slut i ett särskilt fall enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
30 § Ansvarsnämndens beslut som är slutligt får överklagas av
1. Livsmedelsverket,
2. den som enligt 21 § första stycket anmält en fråga om disciplinansvar,
om beslutet har gått honom emot,
3. annan som beslutet angår, om det har gått honom emot.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslem
att söka ändring i beslut om disciplinansvar eller behörighetsfråga med anled-
ning av fel i yrkesutövningen finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion for
riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslems till-
syn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.
31 § Ansvarsnämndens beslut som inte är slutligt får överklagas av den som
beslutet angår, om det har gått honom emot.
32 § Beslut som avses i 31 §, får överklagas endast i samband med att beslu-
tet i själva ärendet överklagas. Sådana beslut får dock överklagas särskilt när
nämnden
1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en använd-
ning mot att hinder föreligger mot talans prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. förordnad om saken i avvaktan på ärendets avgörande,
4. utdömt vite,
5. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet
33 § Beslut om behörighet som meddelas med stöd av denna lag gäller ome-
delbart, om inte något annat bestäms.
34 § För obehörig utövning av veterinäryrket döms till böter eller fängelse i
högst ett år
1. en veterinär som mot ersättning utövar veterinäryrket när hans legitima-
tion är återkallad eller hans behörighet av annan anledning har upphört,
43
2. en veterinär med begränsad behörighet som vid yrkesutövning som av-
ses under 1 åsidosätter de föreskrifter som gäller för hans behörighet.
En veterinär som bryter mot 5 § döms till böter.
En veterinär som hindrar eller undandrar sig inspektion enligt 8 § döms till
böter om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
35 § Den som bryter mot 6 § första stycket, döms för smittfarligt kvacksal-
veri på djur till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd
med straff enligt 34 §. Den omständigheten att han på grund av brist i utbild-
ning och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur befriar honom inte från
ansvar.
Den som bryter mot 6 § andra eller tredje stycket, döms till böter.
Prop. 1993/94:139
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den , då lagen (1965:61) om behörig-
het att utöva veterinäryrket m.m. skall upphöra att gälla.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har behörighet att utöva veterinäryr-
ket enligt äldre föreskrifter skall anses ha samma behörighet enligt den nya la-
gen.
44
Remissyttranden har avgivits av Försvarets sjukvårdsstyrelse, Försvarets
forskningsanstalt (FOA), Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN),
Läkemedelsverket, Statens bakteriologiska laboratorium (SBL), Statskon-
toret, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket (RRV), Statens jordbruks-
verk (SJV), Statens livsmedelsverk (SLV), Fiskeriverket, Kammarrätten i
Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Uppsala, Linköpings, Lunds och
Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLV), Centrala försöks-
djursnämnden (CFN), Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergöt-
lands, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands, Gävle-
borgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska kommun-
förbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges akademikers cen-
tralförbund (SACO), AB Trav och Galopp (ATG), Svenska djurskydds-
föreningen, Svenska galoppsportens centralförbund (SGC), Svenska trav-
sportens centralförbund (STC), Svenska djursjukhusföreningen, Sveriges
livsmedelsindustriförbund, Sveriges kattklubbars riksförbund (SVERAK),
Sveriges veterinärförbund och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund
(SDR).
Prop. 1993/94:139
Bilaga 3
45
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 139
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Behörig att utöva veterinäryrket är
1. den som är legitimerad enligt 2 § eller enligt föreskrifter meddelade med
stöd av 3 § 1,
2. den som enligt föreskrifter meddelade av regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, av Statens jordbruksverk har tillstånd att utöva yrket i den
utsträckning som anges i varje särskilt fall,
3. den som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 § 2 har rätt till så-
dan yrkesutövning utan legitimation.
2 § Legitimation som veterinär meddelas av Jordbruksverket.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige skall på ansökan legitimeras
som veterinär. Detsamma gäller den som har avlagt veterinärexamen utom-
lands och genomgått av regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, av
Jordbruksverket föreskriven efterutbildning. Legitimation får dock inte med-
delas om omständigheterna är sådana att en legitimation skulle komma att åter-
kallas.
Om den som har avlagt veterinärexamen utomlands är mycket skicklig och
särskilt erfaren inom veterinäryrket, får legitimation meddelas trots att han
inte har genomgått föreskriven efterutbildning.
3 § För veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges
åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket föreskrifter om
1. legitimation,
2. behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.
4 § Tillstånd enligt 1 § 2 att utöva veterinäryrket i områden intill riksgränsen
får meddelas att gälla för varje veterinär som uppehåller tjänst som veterinär i
sådana trakter i Finland och Norge som gränsar till Sverige.
5 § För att veterinärer inför allmänheten skall få tillkännage att de är särskilt
kunniga inom en viss gren av veterinäryrket, skall de ha uppfyllt de villkor
för specialistkompetens som har föreskrivits av regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, av Jordbruksverket.
6 § Den som inte är behörig att utöva veterinäryrkets får inte behandla sjuk-
domar på vilka epizootilagen (1980:369) eller lagen (1983:738) om bekämpan-
de av salmonella hos djur är tillämplig.
Den som saknar behörighet att utöva veterinäryrket får inte beteckna sig ve-
terinär i samband med att han mot ersättning undersöker djurs hälsotillstånd
eller behandlar djur för sjukdom eller liknande tillstånd genom att vidta eller
föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Han får inte
heller i samband med verksamheten använda en sådan titel eller yrkesbeteck-
Prop. 1993/94:139
Bilaga 4
46
ning som innehåller ordet veterinär eller ger sken av att han är legitimerad el-
ler på annat sätt auktoriserad av en myndighet eller har specialistkompetens
som veterinär.
7 § En veterinär skall fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med veten-
skap och beprövad erfarenhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om vad veterinärer är skyldiga att göra i sin yrkesutövning och
om tillsyn över veterinärers verksamhet
8 § En veterinär är skyldig att låta sin verksamhet inspekteras av den myndig-
het som enligt föreskrifter som avses i 7 § andra stycket har tillsyn över verk-
samheten eller av den som tillsynsmyndigheten förordnar.
Om tillsynsmyndigheten finner att en veterinär är skäligen misstänkt för
brott i utövningen av veterinäryrket, skall myndigheten, om inte annat följer
av 30 §, anmäla veterinären till åtal
1. om det för brottet är föreskrivet fängelse, eller
2. om det finns anledning anta att det kommer att föras talan om enskilt an-
språk.
9 § En veterinär får inte obehörigen röja eller utnyttja vad veterinären i sin
yrkesutövning har fått veta om enskildas affärs- eller driftsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretess-
lagen (1980:100).
10 § Om en veterinär uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldig-
heter i sin veterinära yrkesutövning får disciplinpåföljd meddelas veterinären.
Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon påföljd inte
meddelas. Disciplinpåföljder är erinran och varning.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär för att han deltagit i strejk el-
ler i en liknande stridsåtgärd.
11 § Om en veterinär har anmälts till åtal, får något disciplinärt förfarande en-
ligt denna lag inte inledas eller fortsättas i fråga om den förseelse som avses
med anmälan. Om en fråga om disciplinansvar har anmälts till Veterinära an-
svarsnämnden får dock veterinären underrättas om detta.
Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt förfa-
rande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än bris-
tande bevisning, inte har ansetts vara något brott
12 § Disciplinpåföljd får meddelas bara om veterinären inom två år från förse-
elsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot veterinären.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär senare än fem år efter förse-
elsen.
Prop. 1993/94:139
Bilaga 4
47
13 § Legitimation som veterinär skall återkallas om veterinären
1. visat grov oskicklighet vid utövandet av veterinäryrket eller på annat sätt
visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket,
2. på grund av sjukdom inte kan utöva veterinäryrket tillfredsställande.
Om en veterinär som har fått legitimation här i landet på grund av auktori-
sation i ett annat land förlorar denna auktorisation, skall legitimationen åter-
kallas.
14 § Om det finns grundad anledning anta att legitimationen bör återkallas en-
ligt 13 § första stycket 2, är den legitimerade veterinären skyldig att låta sig
undersökas av läkare i den utsträckning som fordras for att veterinärens för-
måga att utöva veterinäryrket skall kunna bedömas.
Om det förordnas om läkarundersökning, får legitimationen återkallas för
tiden till dess ärendet slutligt avgörs.
Har veterinären inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett
år från det veterinären fick del av det, fär legitimationen återkallas.
15 § Bestämmelserna i 13-14 §§ om återkallelse av legitimation gäller även
annan behörighet att utöva veterinäryrket.
16 § Om en veterinär missbrukar sin rätt att förskriva narkotiska eller alkohol-
haltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna rätt dras in eller begränsas.
Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som avses
i första stycket, får förskrivningsrätten dras in eller begränsas till dess frågan
prövats slutligt. Ett sådant beslut gäller i högst sex månader. Om det finns sär-
skilda skäl, får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex måna-
der.
17 § En veterinär, vars behörighet att utöva yrket har återkallats, skall återfå
denna behörighet när förhållandena medger det.
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om inskränkningar i för-
skrivningsrätten enligt 16 §.
18 § Frågor om disciplinansvar enligt denna lag prövas av Veterinära an-
svarsnämnden.
Nämnden prövar även frågor om återkallelse och begränsning av legitima-
tion samt andra frågor som avses i 13-17 §§.
19 § Ansvarsnämnden består av ordförande och fem andra ledamöter.
Ordföranden skall vara jurist med domarerfarenhet. Två ledamöter skall va-
ra veterinärer. Övriga ledamöter utses bland personer som har insikt i djurhåll-
ning och som kan anses företräda allmänhetens intressen.
Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträckning det
behövs, ersättare för dem. För ersättare gäller vad som sägs om ledamot.
Prop. 1993/94:139
Bilaga 4
48
20 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fyra andra le- Prop. 1993/94:139
damöter. Bilaga 4
Ordföranden får ensam fatta beslut som
1. innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte
kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå
behörighet,
2. inte innefattar ett slutligt avgörande i sak och inte rör fråga enligt 14 §
eller 16 § andra stycket eller utdömande av vite enligt 26 § andra stycket.
Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam skall anmälas vid nästa
sammanträde med nämnden.
21 § I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden gäl-
ler bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.
22 § Om det framkommer skiljaktig mening vid en överläggning i ansvars-
nämnden, tillämpas bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröst-
ning i brottmål med endast lagfarna ledamöter. Ordföranden säger dock sin
mening först.
23 § Frågor om disciplinansvar och återkallelse av behörighet samt begräns-
ning av rätten att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller tek-
nisk sprit skall tas upp på anmälan av
1. Jordbruksverket,
2. annan myndighet som har tillsyn över den yrkesutövning som föranle-
der anmälan,
3. veterinärens arbetsgivare, eller
4. den som har lidit skada till följd av veterinärens yrkesutövning.
Frågor om meddelande av behörighet åt den som fått sin tidigare behörig-
het återkallad tas upp på ansökan av den som saken gäller.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslem
att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om återkallelse av behörig-
het samt om handläggningen av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765)
med instruktion för Riksdagen ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om
Justitiekanslems tillsyn.
24 § Förfarandet hos ansvarsnämnden är skriftligt.
Muntlig förhandling får dock förekomma när det kan antas vara till fördel
för utredningen.
25 § Är en anmälan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en
prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren att inom viss tid
avhjälpa bristen. Om anmälaren inte följer föreläggandet, får anmälan avvi-
sas. Vad som sägs om anmälan gäller också i fråga om ansökan.
26 § Ansvarsnämnden skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Över-
flödig utredning skall avvisas.
Nämnden får fordra in journaler och andra handlingar som behövs för ut-
redningen. Därvid får nämnden förelägga en veterinär vite.
49
27 § Om en fråga kräver särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta
yttranden från myndigheter och andra sakkunniga i frågan.
I fråga om sådana sakkunniga gäller 40 kap. 2-7 och 12 §§ rättegångsbal-
ken.
De som är skyldiga att lämna yttrande har rätt till ersättning for sitt utlåtan-
de endast om det är särskilt föreskrivet Andra sakkunniga från vilken nämn-
den inhämtat yttrande har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt upp-
drag. Ansvarsnämnden får bevilja förskott på sådan ersättning
28 § Till muntlig förhandling skall parterna kallas. En enskild får kallas att in-
ställa sig personligen. Att den kallade inte kommer till förhandlingen utgör
inte något hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande.
En enskild part, som har inställt sig till en muntlig förhandling, får till-
erkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om
ansvarsnämnden finner att han skäligen bör ersättas. Nämnden får bevilja för-
skott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott med-
delas av regeringen.
29 § Bestämmelserna om motivering av beslut och om underrättelse om be-
slut i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även på be-
slut enligt 14 § och 16 § andra stycket.
30 § Om ansvarsnämnden i ett ärende som handläggs där finner att åtalsanmä-
lan enligt 8 § andra stycket bör göras, skall nämnden göra sådan anmälan.
31 § Ansvarsnämndens beslut och Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall
enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
32 § Ansvarsnämndens beslut får överklagas av
1. Jordbruksverket,
2. den som enligt 23 § första stycket anmält en fråga om disciplinansvar,
om beslutet har gått honom emot,
3. annan som beslutet angår, om det har gått honom emot.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslem
att söka ändring i beslut om disciplinansvar eller behörighetsfråga med anled-
ning av fel i yrkesutövningen finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslems till-
syn. Överklagandet skall göras inom tre veckor från det beslutet har medde-
lats.
33 § Beslut som inte innebär att ett ärende avgörs får överklagas endast i sam-
band med överklagande av det slutliga beslutet i ärendet. Ett beslut som inte
är slutligt får dock överklagas särskilt när nämnden har
1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en invänd-
ning om att det finns hinder mot ärendets prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,
4. förordnat om läkarundersökning,
Prop. 1993/94:139
Bilaga 4
50
5. dömt ut vite, eller
6. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.
34 § Beslut som meddelas med stöd av denna lag gäller omedelbart, om inte
något annat bestäms.
35 § I ärenden om disciplinansvar är anmälaren motpart till den veterinär
som har överklagat ansvarsnämndens eller kammarrättens slutliga beslut en-
ligt denna lag. I ärenden om återkallelse av behörighet och inskränkning av
förskrivningsrätt är Jordbruksverket veterinärens motpart.
36 § För obehörig utövning av veterinäryrket döms till böter eller fängelse i
högst ett år
1. en veterinär som mot ersättning utövar veterinäryrket när hans legitima-
tion är återkallad eller hans behörighet av annan anledning har upphört,
2. en veterinär med begränsad behörighet som vid yrkesutövning som vete-
rinär åsidosätter de föreskrifter som gäller för hans behörighet.
En veterinär som bryter mot 5 § döms till böter.
En veterinär som hindrar eller undandrar sig inspektion enligt 8 § döms till
böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
37 § Den som bryter mot 6 § första stycket, döms för smittfarligt kvacksal-
veri på djur till böter eller fängelse i högst ett år, om inte gärningen är belagd
med straff enligt 36 §. Brist i utbildning och erfarenhet befriar inte från an-
svar.
Den som bryter mot 6 § andra stycket, döms till böter.
Prop. 1993/94:139
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1965:61) om behörig-
het att utöva veterinäryrket m.m. skall upphöra att gälla.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har behörighet att utöva veterinäryr-
ket enligt äldre föreskrifter skall anses ha samma behörighet enligt den nya la-
gen.
51
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1994:000) om offentlig anställning
skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 §
Föreskrifterna i 14—19 §§ gäller inte
1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om di-
sciplinförseelser av krigsmän, m.m., för förseelser som omfattas av den la-
gen,
2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under Soci-
alstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som skall prö-
vas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
Prop. 1993/94:139
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
3. veterinärer, som står under Sta-
tens jordbruksverks tillsyn, om för-
seelsen har skett i utövningen av ve-
terinäryrket.
Föreslagen lydelse
3.veterinärer för sådana förseels
er i yrkesutövningen som skall prö
vas av Veterinära ansvarsnämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
52
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-03
Närvarande: regeringsrådet Stig Brink, justitierådet Inga-Britt Tömell och
presidenten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg.
Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 1994 (Jordbruksdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om behö-
righet att utöva veterinäryrket, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Daniel
Samuelson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om behörighet att utöva veterinäryrket
6§
Paragrafen motsvarar 10 § i den gällande behörighetslagen. I första stycket an-
ges i vilken utsträckning den som saknar behörighet som veterinär får under-
söka och behandla djur. Enligt specialmotiveringen anges begränsningen i rät-
ten att som obehörig utöva yrket vara att det inte är tillåtet att mot ersättning be-
handla sjukdomar på vilka epizootilagen eller lagen om bekämpande av salmo-
nella hos djur är tillämplig. Orden ”mot ersättning”, som finns i 10 § i den gäl-
lande behörighetslagen, har fallit bort i det remitterade förslaget. Under före-
dragningen inför Lagrådet ha framkommit att detta inte är avsett. Med den fö-
reslagna lydelsen av lagrummet blir begränsningen så omfattande att i och för
sig önskvärda behandlingsinsatser blir förbjudna, t.ex. brådskande behand-
ling som en djurägare efter anvisning av behörig veterinär utför på djur som
drabbats av sjukdom på vilken någon av de angivna lagarna är tillämplig.
Orden ”mot ersättning” bör därför föras in i lagtexten i paragrafens första
stycke.
13 § och 16 §
Enligt 13 § 2. skall en veterinärs legitimation återkallas om veterinären på
grund av sjukdom inte kan utöva veterinäryrket tillfredsställande. Enligt Lag-
rådets mening bör inte bara sjukdom utan även annan nedsättning av den fy-
siska eller psykiska prestationsförmågan som omöjliggör ett nöjaktigt utövan-
de av veterinäryrket kunna vara en grund for att återkalla legitimation. I likhet
med vad som gäller för hälso- och sjukvårdspersonal bör lagtexten utformas
så att legitimation skall återkallas om veterinären ”på grund av sjukdom eller
någon liknande omständighet inte kan utöva veterinäryrket tillfredsställande”.
För hälso- och sjukvårdspersonal gäller att legitimation kan återkallas även
då den legitimerade själv begär det. På samma sätt kan behörigheten att för-
skriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit dras in eller
Prop. 1993/94:139
Bilaga 5
53
begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär det. Några motsvarande be-
stämmelser föreslås inte för veterinärer.
Bakom en begäran att få sin legitimation återkallad eller sin förskrivnings-
rätt indragen eller begränsad ligger ofta problem med eget missbruk. Det kan
också gälla problem med andra personers missbruk som yttrar sig i krav från
missbrukaren på läkarens eller tandläkarens förskrivningar. Sådana krav kan
ibland upplevas som mycket besvärande och en möjlighet an hålla dem ifrån
sig kan vara att bli befriad från rätten att skriva ut den typ av läkemedel som
missbrukaren efterfrågar. Enligt Lagrådets mening bör man i lagen om behö-
righet att utöva veterinäryrket föra in en bestämmelse som ger veterinären möj-
lighet att i vart fall begära att få sin förskrivningsrätt begränsad eller indragen.
Lagrådet föreslår att 16 § kompletteras med en mening av följande lydelse:
”Förskrivningsrätten får också dras in eller begränsas om veterinären själv
begär det.”
14 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för en legitimerad veterinär
att underkasta sig läkarundersökning.
Paragrafen motsvarar 8 § i det remitterade förslaget till lag om disciplinpå-
följd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. I likhet med vad som föreslås
gälla inom hälso- och sjukvården bör i ett beslut om läkarundersökning av le-
gitimerad veterinär anges den läkare som skall utföra undersökningen. Beslu-
tet bör vidare ges formen av ett föreläggande som delges med den berörde.
Lagrådet föreslår att paragrafen också i övrigt formuleras i nära överensstäm-
melse med förslaget till motsvarande bestämmelse för hälso- och sjukvårds-
området och ges följande lydelse:
”Om det finns grundad anledning anta att legitimationen bör återkallas en-
ligt 13 § första stycket 2, får veterinären föreläggas att låta sig undersökas av
läkare som anvisas honom eller henne.
Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitimatio-
nen återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse av legitimationen har
prövats slutligt.
Har veterinären inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett
år från det att han eller hon fick del av detta, får legitimationen återkallas.”
19 §
I paragrafen behandlas sammansättningen i veterinära ansvarsnämnden. En-
ligt andra stycket skall ordföranden vara jurist med domarerfarenhet. Av tred-
je stycket framgår att detta också ska gälla ersättare för ordföranden. Med hän-
syn till tyngden hos de ingripanden som nämnden har att fatta beslut om är
det viktigt att ordföranden är en person med kvalificerad domarerfarenhet. Det
är därför inte tillräckligt att enbart ange att ordföranden skall ha sådan erfaren-
het. Även en jurist med fullgjord tingstjänstgöring kan sägas ha domarerfaren-
het. Lagrådet anser att det bör krävas att ordföranden liksom ersättare för den-
ne, skall vara eller ha varit ordinarie domare. Detta bör framgå av lagtexten.
Prop. 1993/94:139
Bilaga 5
54
Lagrådet föreslår därför att andra stycket första meningen får följande lydelse:
”Ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.”
23 §
Det föreslagna tillägget till 16 § aktualiserar en ändring av 23 § som innehåller
bestämmelser om talerätt i ansvarsnämnden. För att göra paragrafen tydligare
bör reglerna om talerätt i disciplinärenden och i legitimations- och behörig-
hetsärenden hållas i sär. Någon anledning att särskilt ange Jordbruksverket
vid sidan av annan tillsynsmyndighet som behörig att göra anmälan finns
inte. Lagrådet föreslår att första och andra styckena får följande lydelse:
”Frågor om disciplinansvar skall tas upp på anmälan av
1) den myndighet som har tillsyn över den yrkesutövning som föranleder
anmälan,
2) veterinärens arbetsgivare eller
3) den som har lidit skada till följd av veterinärens yrkesutövning.
Frågor som avses i 13-17 §§ tas upp på anmälan av Jordbruksverket eller
den som saken gäller.”
26 §
Enligt paragrafen får Veterinära ansvarsnämnden förelägga en veterinär vite. I
dessa fall tillämpas viteslagens bestämmelser. Detta innebär att nämnden med
stöd av 6 § andra stycket även har rätt att döma ut vite. Vad Lagrådet nu an-
fört bör för tydlighetens skull anges i propositionen.
Granskningen av det remitterade förslaget har i övrigt föranlett förslag till
ändringar av redaktionell art.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:000) om offentlig anställning
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1993/94:139
Bilaga 5
55
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994
Prop. 1993/94:139
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:139 Lag om behörighet att utöva
veterinäryrket
56
Prop. 1993/94:139
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar ett regler normgivningsbemyn- |
|
Lag om behörighet att |
1, 3, 5, 7, 28 §§ |
57
gotab 46254, Stockholm 1994