Regeringens proposition
1993/94:135
Ungdomspolitik
».♦4>A4
Omslag: Magazine AB. Foto Pelle Bergström
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 mars 1994
Prop.
1993/94:135
Carl Bildt
Inger Davidson
(Civildepartementet)
I Sverige finns i dag över en miljon ungdomar i åldern 15-24 år.
Ungdomspolitikens utformning har därför stor betydelse för många
enskilda människor och för samhället i stort. Den långsiktiga utveck-
lingen i landet beror i hög grad på vilka framtidsmöjligheter ungdomar-
na får. Att ge ungdomarna en framtidstro som bygger på tilltro till den
egna förmågan att påverka både sin egen och samhällets utveckling är
en viktig uppgift för den vuxna generationen.
Den snabba utveckling som sker i samhället innebär att livsvillkoren
för den yngre generationen ständigt förändras. Ungdomarna ställs inför
problem och frågor som kräver nya lösningar och arbetssätt. Det gäller
att se politiken över traditionella sektorsgränser och utifrån ungdomars
perspektiv.
I propositionen lägger regeringen fram förslag inom det ungdoms-
politiska området. Som bakgrund beskrivs situationen för dagens ung-
domar och en översikt av regeringens aktuella insatser för ungdomar
inom olika samhällsområden redovisas.
Förslag läggs fram om den huvudsakliga inriktningen för ungdoms-
politiken. I förslaget understryks bl.a. betydelsen av att ungdomspoliti-
ken präglas av en helhetssyn på ungdomars situation samt att alla ung-
domar har rätt till goda uppväxtvillkor och goda förutsättningar att
etablera sig som vuxna. Vikten av att främja ungdomars personliga
ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och inflytande betonas
också. De offentliga insatserna bör enligt förslaget i första hand vara
stödjande och bygga på ungdomars, föräldrars och andra närståendes
eget engagemang. I förslaget framhålls vidare att myndigheter och
organisationer i ökad utsträckning bör samverka i ungdomspolitiska Prop. 1993/94:135
frågor och att engagemanget inom den ideella sektorn skall tas tillvara.
Mot bakgrund av den föreslagna inriktningen föreslås övergripande
mål för Ungdomsstyrelsens arbete och verksamhetsinriktning för den
kommande treårsperioden. En huvudpunkt är att myndigheten skall
arbeta sektorsövergripande och ha en kontinuerlig kontakt med andra
myndigheter med ansvar för barn- och ungdomsfrågor samt med kom-
munerna när det gäller att följa ungdomars villkor i samhället.
Förslag till nya riktlinjer läggs fram för statens bidrag till barn- och
ungdomsorganisationerna. Den statliga bidragsgivningen skall i ökad
utsträckning relateras till målen för bidragen.
I avvaktan på denna proposition har anslagen inom ungdomsområdet
under trettonde huvudtiteln i årets budgetproposition förts upp med ett
samlat oförändrat belopp. Regeringen återkommer nu till anslagsfrågor-
na och föreslår anslag för Ungdomsstyrelsens verksamhet, för bidrag till
nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. samt för EG:s
utbytesprogram Ungdom för Europa.
I bilagor till propositionen redovisas en översikt av statliga myndig-
heter med uppgifter på ungdomsområdet, regeringens aktuella åtgärder
för ungdomar, utvecklingsprojekt för ungdomar samt källor och littera-
tur.
Prop. 1993/94:135
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 6
2 Ärendet och dess beredning .................... 6
3 Att vara ung .............................. 7
4 Regeringens insatser för ungdomar ................20
5 Riktlinjer för ungdomspolitiken ..................28
6 Den statliga ungdomsmyndighetens organisation ........ 33
7 Ungdomsstyrelsens uppgifter....................36
8 Verksamhetsinriktning för Ungdomsstyrelsen under de
kommande tre åren.......................... 39
9 Statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna .... 43
10 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95 48
Bilaga 1 Statliga myndigheter på ungdomsområdet........ 53
Bilaga 2 Sammanställning av regeringens aktuella
åtgärder för ungdomar....................57
Bilaga 3 Utvecklingsprojekt som fått stöd genom
Civildepartementet (Allmänna arvsfonden) ....... 89
Bilaga 4 Källor och litteratur .....................93
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 10 mars 1994 ............................... 95
Prop. 1993/94:135
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen föreslår om den huvudsakliga inrikt-
ningen av ungdomspolitiken (avsnitt 5),
2. godkänner vad regeringen föreslår om Ungdomsstyrelsens
uppgifter och verksamhetsinriktning (avsnitt 7 och 8),
3. godkänner riktlinjerna för statsbidragen till barn- och
ungdomsorganisationerna (avsnitt 9),
4. till Ungdomsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 7 923 000 kr,
5. till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet
m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
111 697 000 kr,
6. till EG:s utbytesprogram Ungdom för Europa för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 500 000 kr.
Den långsiktiga utvecklingen i Sverige beror i hög grad på vilka
framtidsmöjligheter landets ungdomar får. Att stödja en positiv ut-
veckling av ungdomars möjligheter inom olika områden är därför en
väsentlig del i regeringens samlade politik. Viktiga ungdomsfrågor hör
till olika departements ansvarsområden. Civildepartementet har ett
övergripande ansvar och en samordnande roll för ungdomspolitiska
frågor.
Flera betänkanden och rapporter har under senare år behandlat frågor
som berör ungdomars situation och statens insatser inom ungdoms-
politiken.
I Ungdomskommitténs betänkande Ungdom och Makt (SOU 1991:12)
redovisades bl.a. olika förslag för att öka ungdomars delaktighet i
samhället.
STUNS-kommittén hade i uppdrag att se över arbets- och ansvarsför-
delningen i fråga om statens insatser på barn- och ungdomsområdet.
Syftet var att finna effektivare former för samordning, utvärdering och
uppföljning. Uppdraget redovisades i betänkandet Mer för mindre - nya
styrformer för barn- och ungdomspolitiken (SOU 1992:54).
Båda betänkandena har remissbehandlats. Sammanställningar över
remissyttrandena finns tillgängliga i Civildepartementet.
Statens ungdomsråd har i en rapport till regeringen i december 1992
redovisat ett uppdrag att utveckla metoder för att öka ungdomars
delaktighet och inflytande. Dessutom har ungdomsrådet haft regeringens
uppdrag att utarbeta en modell för ett målrelaterat system för statens
bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna. Uppdraget redovisades i
rapporten Modell för ett målrelaterat bidragssystem. Samma fråga har
behandlats i departementspromemorian Målrelaterat bidragssystem för
barn- och ungdomsorganisationerna. Den promemorian har remiss-
behandlats och en sammanställning över remissyttrandena finns tillgäng- Prop. 1993/94:135
lig i Civildepartementet.
Ungdomsrådet har även haft regeringens uppdrag att kartlägga bam-
och ungdomsorganisationernas arbetsvillkor samt att föreslå åtgärder
som på andra sätt än genom kontanta bidrag stärker organisationernas
möjligheter att bedriva och utveckla sin verksamhet. Uppdraget redo-
visades i rapporten Barn- och ungdomsorganisationernas arbetsvillkor.
I september 1993 överlämnade Statskontoret till regeringen rapporten
Statens ungdomsråd - Ledningsstruktur och organisation (Rapport
1993:22). Ungdomsrådet har yttrat sig över rapporten.
I denna proposition ger regeringen, bl.a. med utgångspunkt i det
redovisade utredningsmaterialet, sin syn på hur ungdomspolitiken bör
utformas. Framställningen disponeras på så sätt att vi först beskriver
hur det är att vara ung, situationen för dagens ungdomar (avsnitt 3) och
redovisar några av regeringens insatser för ungdomar (avsnitt 4). Vi
lämnar därefter förslag till vad som enligt vår mening bör gälla i fråga
om den huvudsakliga inriktningen av ungdomspolitiken (avsnitt 5).
Vidare behandlas organisationen för Statens ungdomsråd, vars namn vi
avser att ändra till Ungdomsstyrelsen (avsnitt 6). Vi redovisar också
förslag till uppgifter och verksamhetsinriktning för Ungdomsstyrelsen
(avsnitt 7 och 8) samt riktlinjer för statens bidrag till barn- och
ungdomsorganisationerna (avsnitt 9). Slutligen tar vi upp anslagsfrågor
på det ungdomspolitiska området för budgetåret 1994/95 (avsnitt 10).
I bilagor till propositionen redovisas en översikt av statliga myndig-
heter med uppgifter på ungdomsområdet (bilaga 1), en sammanställning
av regeringens aktuella åtgärder för ungdomar (bilaga 2), utvecklings-
projekt som fått stöd genom Civildepartementet (bilaga 3) samt källor
och litteratur (bilaga 4).
Ordet ungdom kan dels beteckna en viss fas i människans liv, dels
beskriva en konkret grupp i samhället med vissa sociala egenskaper.
I det förindustriella samhället existerade knappast begreppet ungdom.
Då betraktades man som vuxen direkt efter barndomen. Senare kom
begreppet att beteckna livsfesen fram till giftermålet eller tills man
kunde försörja sig själv och bilda hushåll.
En viktig utgångspunkt när man diskuterar ungdomsbegreppets histo-
ria är dess relation till de aktuella samhällsförhållandena.
I det förindustriella samhället fanns bestämda och relativt statiska struk-
turer där ungdomarna hade sina platser och roller genom vilka de kunde
växa in i det vuxna samhället. I samband med industrialismen upplöstes
gradvis dessa strukturer och ersattes med nya. Samhällslivet delades i Prop. 1993/94:135
en privat femiljesfar och en produktionssfär.
Industrialiseringen ledde också till en urbanisering. Nya krav ställdes
på arbetskraftens rörlighet och en mer flexibel livsföring. Att byta
arbete, bostad och vanor blev vanligare. De gamla femilje- och släkt-
skapsbanden löstes upp. Dagens urbana ungdom och ungdomskultur är
i detta perspektiv ett modernt fenomen - en eller två generationer bakåt
har befolkningen sina rötter i jordbrukssamhället eller i mindre sam-
hällen.
Ungdomsåren är i hög grad den tid då individens identitet formas.
Identiteten kan beskrivas med ett antal olika komponenter - kroppslig,
sexuell, ideologisk, social, psykologisk, yrkesmässig osv. Inom alla
dessa områden har den unga människan ett behov av att söka sig fram
och hitta sin identitet. Den utvecklas i samspel med föräldrar och fa-
milj, andra små naturliga gemenskaper och det omgivande samhället.
Identitetskänslan är en spänningsfylld kombination av å ena sidan
upplevelsen av stabilitet och kontinuitet och å andra sidan upplevelsen
av hur man förändras.
Känslan av kontinuitet kan stödjas av ett relativt fest normsystem for
samverkan mellan människor i ett samhälle. För att vi skall utvecklas
till människor med värdighet och självkänsla behöver vi därför en
minsta gemensam nämnare för handlandet människor emellan. En etik
som betonar alla människors lika värde och ansvaret för varandra är en
nödvändig grund när en ung människa söker fest förankring i en värld
av snabb förändring.
Det har hävdats att ungdomarna i det moderna samhället befinner sig
instängda i ett vakuum, i en förlängd barndom som hämmar deras
orientering mot en egen identitet och utveckling. Samhället skapar en
parentes, ett utrymme där den växande människan fritt får ströva i ett
ingenmansland mellan barndom och vuxenliv. Normsystemet och
vuxenvärlden kan därför upplevas som ett hinder för personlig utveck-
ling mot delaktighet och initiativlust. Man vill ta steg mot vuxenvärlden
men får inte eller uppmuntras inte till det.
Samtidigt som etiken och normsystemet syftar till festhet och skydd
av varje individ måste det inspirera till utveckling av personligheten, till
initiativ och nytänkande, till vilja att ta ansvar för allt större både per-
sonliga och gemensamma uppgifter. Också i upplevelsen av förändring
behöver man en referensram, en trygghet i att man kan lita på både
medmänniskors och det offentligas handlande.
Kvalifikationskraven på den som skall betraktas som vuxen varierar
från område till område. Det avspeglar sig inte minst i det myller av
åldersgränser som finns i lagstiftningen, inom idrottsvärlden och det
övriga föreningslivet. Dessutom sker den sociala omdaningen nu i sådan
hastighet att etablerade gränser snabbt blir föråldrade.
I vår tid tenderar t.ex. ungdomstiden att förlängas inte minst genom
att många ungdomar stannar kvar länge i föräldrahemmet. Orsakerna
kan hittas i höjda boendekostnader, förlängd studietid och situationen på
arbetsmarknaden. g
De senaste decennierna har inneburit stora förändringar i de ungas Prop. 1993/94:135
levnadsvillkor och sociala möjligheter. Uttrycket "tonåring" böljade
användas under efterkrigstiden. Under denna tid började man också tala
om en särskild ungdomskultur. Ungdomens egna grupperingar - som
under olika perioder haft olika benämningar, exempelvis sunar, mods,
dixies, hippies, punkare, skinheads och hip-hopare - visar att det snara-
re är fråga om flera kulturer. Det kommersiella intresset för ungdomen
växte också fram under denna tid. En stor tonårsmarknad skapades
inom bl.a. musik, mode och film. Vem som betraktas som tillhörande
ungdomsgruppen har därför också kommit att styras av kommersiellt
inriktade trender inom dessa områden.
Olika kulturella och etniska grupper kan dessutom definiera ung-
domstiden på skilda sätt, vilket vi i Sverige som följd av invandringen
blivit alltmer medvetna om.
När man skall definiera begreppet ungdom bör man ha i minnet att
människans identitet utvecklas under hela livet. Hon lär sig ständigt,
bereder sig hela tiden på att ompröva åsikter och ställningstaganden
allteftersom omgivningen förändras.
Det finns dock en period av gradvis övergång mellan barnets mer
eller mindre totala beroende av föräldrarna och den vuxnes upplevelse
av autonomi och kontroll över sitt eget liv. Denna ungdomsperiod kän-
netecknas av behovet att nå större självständighet, bättre självkänsla och
kompetens och samtidigt tillhörighet till ett socialt sammanhang.
Man skulle därför kunna tala om en ungdomsuppgift som består i att
inom olika områden påverka sin egen utveckling till en vuxen individ,
en utveckling som dessutom skall svara upp mot det moderna samhällets
krav i olika avseenden.
Det är viktigt att ha denna dynamiska syn på människans livsutveck-
ling i minnet när man betraktar undersökningar, ungdomsforskning och
utredningar som av statistiska, organisatoriska och andra skäl definierar
ungdom som vissa bestämda åldersgrupper.
Frågan inställer sig huruvida den unga människan i sin strävan att
gradvis etablera sig som vuxen tas riktigt på allvar. Tar man i anspråk
hennes resurser, uppmärksammar man hennes önskan att bidra i sam-
hället? Eller är det så att ungdomarna upplever att de förvaras i skolan,
vårdas och förströs av de vuxna i väntan på att de skall komma till nytta
i arbetslivet?
En uppgift för ungdomspolitiken bör vara att på olika sätt underlätta,
stödja och frigöra de processer som förvandlar den unge till en vuxen,
ansvarstagande medborgare.
I Sverige finns i dag 1,1 miljoner invånare i åldern 15-24 år. Denna
åldersgrupp är den som ofta i statistiska sammanställningar fått beteckna
ungdomstiden. Antalet ungdomar enligt denna definition kommer konti-
nuerligt att sjunka under 1990-talet. År 2000 beräknas antalet ungdomar
vara drygt 100 000 färre än i år.
Det finns ett flertal studier av ungas situation i dagens Sverige. I en Prop. 1993/94:135
del av dessa studier har internationella jämförelser gjorts. I det följande
redovisas översiktligt en del av resultaten. En förteckning över källor
och litteratur återfinns som bilaga 4.
Utbildning
Över 90 procent av vaije åldersgrupp går vidare till gymnasieskolan.
Andelen ungdomar som valde högskoleförberedande utbildningsvägar
minskade från 29 procent år 1975 till 22 procent år 1986 men har sedan
ökat och är nu högre än någonsin, 35 procent.
Flickor och pojkar går i genomsnitt lika länge i skolan, men bakom
siffrorna döljer sig stora skillnader. Ungdomarnas val till gymnasiet
sammanfaller med arbetsmarknadens uppdelning i kvinno- och mans-
yrken. Flickor dominerar helt på utbildningar inom vårdsektorn samt de
textila och sociala utbildningsprogrammen, medan de tekniska utbild-
ningarna har en överväldigande majoritet av pojkar.
Pojkar går i större utsträckning än flickor vidare till de längre och
mer prestigebetonade utbildningarna på universitet och högskolor. I
högskoleutbildningen i sin helhet är dock flickor i majoritet. Ungdomars
studieval är fortfarande starkt könsrollsbundna.
Arbete och bostad
Den dagsaktuella arbetsmarknadssituationen är mörk för ungdomarna. I
Sverige fanns i januari 1994 ca 800 000 ungdomar i åldrarna 18-24 år.
Av de 52 procent som räknas till arbetskraften var, enligt SCB:s arbets-
kraftsundersökning (AKU) avseende januari månad 1994, ca 86 000
arbetslösa. Av pojkarna i åldern 18-24 år var 25,5 procent arbetslösa
mot 15,4 procent av flickorna i samma ålder. Ca 13 procent i denna
åldersgrupp är sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
främst ungdomspraktik, arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveck-
ling.
På bostadsmarknaden har ungdomar alltid haft en osäker ställning.
Under en rad år var bristen på bostäder det stora problemet. I dag är
det mera prisbilden, eftersom ungdomarna - som en nytillträdande
grupp - ofta hänvisas till den dyra nyproduktionen och andrahandsut-
hyming.
Statistik från den senaste folk- och bostadsräkningen visar att flickor
genomsnittligt flyttar hemifrån vid 18,7 år och pojkar vid 20,0 år. En
tendens är att ungdomar bor kvar längre hemma eller delar bostad med
andra för att undvika höga bostadskostnader. Barn till ensamstående
föräldrar och till arbetare flyttar tidigare än andra grupper. Ungdomar
som bor i villa bor hemma längre. Faktorer som tillgång till högre
utbildning på orten, arbetsmarknadssituationen och pendlingsmöjligheter
påverkar naturligtvis också valet.
På landsbygden flyttar vaije år var fjärde person i åldern 20-25 år. [q
Motsvarande siffra för ungdomar i storstäder är var tionde. De ung-
domar som flyttar från landsbygden är främst de som har god utbildning Prop. 1993/94:135
samt trygg social och ekonomisk bakgrund. Flickor är mer benägna att
flytta än pojkar.
Fritid, kultur och samhällsengagemang
I valet av fritidsaktiviteter finns tydliga skillnader mellan pojkar och
flickor. Pojkar är generellt mer aktivitets- och föreningsinriktade,
medan flickor föredrar att "bara" umgås. Ungdomars deltagande i före-
ningslivet har minskat kontinuerligt under det senaste decenniet. Fram-
för allt har de idébuma folkrörelserna och de politiska ungdomsförbun-
den tappat medlemmar.
Samhällsengagemanget saknas inte, men det tar sig andra uttryck än
genom traditionella organisationer och partier. Miljöfrågor är ett om-
råde där ungdomar visar ett större engagemang än befolkningen i öv-
rigt. Intresset för globala frågor och internationell solidaritet är också
högt bland ungdomar.
Dagens skolungdomar har större erfarenheter av kulturinstitutioner än
gårdagens. Besöksvanoma skiljer sig också ganska mycket från före-
gående ungdomsgenerationers. De besöker sällan teatrar och muséer. I
stället föredrar de kulturupplevelser och egna aktiviteter såsom musik-
festivaler, rockklubbar eller fria teatergrupper. Ungdomar är stora
konsumenter av skivor och de går ofta på bio. Musik är vid sidan av
idrott det största fritidsintresset bland ungdomar under 19 år.
Bokläsandet på fritiden är fortfarande högt bland barn och ungdomar.
Omkring hälften av dem som är under 15 år läser böcker dagligen. Fyra
av fem ungdomar i gymnasieåldern läser böcker regelbundet på sin
fritid.
Internationalism
Resande, internationella kontakter och utlandsvistelser är i mycket
högre grad än tidigare en väsentlig och naturlig del av den unga genera-
tionens tillvaro. Den vikt ungdomar faster vid resande visas av att över
40 procent av de tillfrågade ungdomarna i en undersökning år 1990
skulle använda pengarna till resor om de plötsligt fick 10 000 kronor.
Många ungdomar förverkligar också sina resdrömmar. Ett exempel är
att ca 50 000 Interrailkort sålts varje år till svenska ungdomar. Något
som knappt existerade för 10-15 år sedan men som i dag är mera van-
ligt bland svenska ungdomar är resor under flera månader till "exotis-
ka" länder. Drygt hälften av ungdomarna i åldern 15-25 år vill tåg-
eller båtluffa och lika många drömmer om att åka ut på en längre jor-
denruntresa.
Var femte gymnasist har bott längre tid än sex månader i ett annat
land och deras beredskap för att flytta utomlands är stor. Nästan 80
procent av gymnasisterna kan tänka sig att flytta utomlands för en läng-
re period.
11
Omfattande kontakter med utlandet uppkommer också genom invand- Prop. 1993/94:135
ringen. Ca 8 procent av ungdomarna i Sverige är själva födda utom-
lands och ca 2 procent är utländska medborgare födda i Sverige.
Flickor är mer intresserade av att resa än pojkar. Flickor vill också
studera eller arbeta utomlands i mycket större utsträckning än pojkar.
Ungdomarnas socio-ekonomiska bakgrund och deras privatekonomi har
självklart stor betydelse för i vilken utsträckning och hur de reser utom-
lands.
Värderingsförskjutningar i samhället
Sedan länge pågår komplicerade värderingsförskjutningar i västvärldens
samhällen. Man brukar generellt tala om en övergång från materiella till
postmateriella värderingar. De materiella värderingarna står för det
traditionella samhällets värdesystem, som betonar de sociala trygghets-
systemen och vikten av ordning och reda i det lilla och stora. De post-
materiella värderingarna lyfter i stället fram livskvalitet, handlingsfrihet
och oberoende.
En högre värdering av den självständiga och starka individen som
känner sig mindre bunden till sitt lokalsamhälle har vuxit fram. En ökad
benägenhet till "gräsrotsaktiviteter" kan samtidigt noteras. Det traditio-
nella religiösa engagemanget har försvagats samtidigt som en strängare
sexualmoral och mer traditionell familjesyn har vuxit fram (utvecklat i
"Mot denna framtid" red. Axelson, S och Pettersson, T).
Dessa förskjutningar har skett parallellt med den snabbt ökande inter-
nationaliseringen. Ungdomar av i dag har tagit till sig det globala kom-
munikationssamhället helt naturligt. Deras attityder formas av såväl
historiska rötter i den svenska kulturen som av impulser från omvärl-
den.
Eftersom de värderingar som nu präglar dagens ungdom ger utslag i
och kan utgöra en möjlig beskrivning av framtiden är dessa av stort
intresse. Föga oväntat tycks 70-talistemas värderingar redan nu i stor
utsträckning ha influerats av ett framväxande postindustriellt "K-sam-
hälle" som utmärks av kunskap, kompetens, kreativitet, kommunikation
och kultur. (Se vidare Andersson, Å, Furth, T och Holmberg, I : 70-
talister. Om värderingar, nu och i framtiden.)
Ungdomarna är inriktade på ett rörligt liv med stark betoning av
utbildning och arbete. Hälsan ses som ett betydande värde, både i korta-
re och längre tidsperspektiv och på såväl individuellt som kollektivt
plan. Ingen aspekt på livet har så stor långsiktig betydelse för dem som
familjen och hemmiljön. I det längre tidsperspektivet ser de familjelivet
som mera betydelsefullt än utbildning och arbete, hälsa, olika nöjen och
andra fritidssysselsättningar.
70-talistema är starkt studieorienterade. Mer än hälften uppger att de
avser att studera vid högskola och universitet, medan de som inte kan
tänka sig akademiska studier utgör endast en femtedel. Nästan två tred-
jedelar av ungdomarna tror att deras utbildning i framtiden kommer att
ha mycket stor eller stor betydelse för dem. Den här bilden passar väl
in i mönstret av postmateriella värderingar. Postmaterialistema värderar Prop. 1993/94:135
utbildning högt.
Ungdomarna vänder sig mot hierarkiskt uppbyggda arbetsmiljöer. De
mest attraktiva yrkena är rörliga och självständiga. Intressanta arbets-
uppgifter tillsammans med utsikten att få trevliga arbetskamrater lockar
mer än att yrket har hög status.
Unga fader vill arbeta deltid i större utsträckning för att få mer tid for
familjen. 33 procent av männen och 44 procent av kvinnorna i en färsk
SCB-undersökning förespråkar en modell, där både mannen och
kvinnan arbetar deltid.
Hälsa
De flesta ungdomar i Sverige säger sig vara friska och nöjda med livet.
Svenska barn och ungdomar i mellan- och högstadieåldem trivs allmänt
sett bättre med livet än sina kamrater i övriga Europa. Svenska ung-
domar lever i stort sett i synnerligen privilegierade omständigheter,
kommer rätt väl överens med den äldre generationen samt är välutbilda-
de och välorienterade i världen.
Den fysiska hälsan har förbättrats. Fler än hälften av bamcancerfallen
botas och ungdomar med t.ex. astma eller diabetes kan i de allra flesta
fall leva ett normalt liv. Samtidigt är den stora ökningen av allergier
bland barn och ungdomar ett växande hälsoproblem. Skillnader i sjuk-
lighet kvarstår bland svenska ungdomar. Avgörande för barns och ung-
domars hälsa är främst föräldrarnas levnadsvillkor och närmiljöns ut-
formning, t.ex. daghems- och skolmiljön.
Den psykiska hälsan uppvisar för vissa grupper av ungdomar en
oroande bild. Enligt en undersökning har drygt 10 procent av alla 18-
åringar noterbart stora sociala och psykiska problem. Ungdomar i mel-
lan- och högstadieåldem upplever enligt en annan studie sin psykiska
hälsa på liknande sätt som ungdomar i samma åldersgrupp i andra
europeiska länder. Fler flickor än pojkar upplever sig må dåligt, särskilt
i högstadieåldem.
Självmordsnivån ligger sedan många år oacceptabelt högt i Sverige.
Allt för många unga människor försöker ta sitt liv och i allt yngre åld-
rar. Vart fjärde dödsfall bland ungdomar i åldern 20-24 år orsakas av
självmord. Nivån ligger nästan lika högt som for dödsfall i trafik-
olyckor. Fler flickor än pojkar genomför självmordsförsök medan fler
pojkar begår självmord. Vid en internationell jämförelse, utförd av
World Health Organization (WHO), mellan ett urval västeuropeiska
länder samt Australien, Kanada, USA och Japan placerar sig Sverige i
den övre gruppen. Australien, Norge, Kanada och Schweiz uppvisar de
högsta talen. Jämfört med år 1970 kan dock en viss minskning av an-
talet självmord bland ungdomar i Sverige noteras.
En liten, men synlig grupp ungdomar som på senare tid åter har
uppmärksammats är de utsatta eller övergivna. En del av dem har en
mängd olika problem medan andra främst eller enbart har problem i
relationen till föräldrarna som medför att de inte kan leva stadigvarande
i sin familj. Bland dessa ungdomar har flickorna den mest utsatta situa- Prop. 1993/94:135
tionen.
Kriminalitet och missbruk
Ungdomsbrottsligheten i Sverige är i dag betydligt högre än den var
t.ex. i böijan av detta sekel eller på 1950-talet. Oavsett alla jämförelser
anses den allmänt sett oacceptabelt hög.
Ungdomar som begår brott begår dem ofta tillsammans med andra
ungdomar. Vissa brott är typiska ungdomsbrott. Ungdomar i åldrarna
15-20 år dominerar när det gäller t.ex. väskryckning (ca 75 procent av
de misstänkta), bilstöld (ca 65 procent) och legitimationsförfalskning (ca
65 procent). Antalet ungdomar som lagförts för misshandel har ökat
under det senaste årtiondet. Detta förhållande skall dock ses mot bak-
grund av att antalet anmälda misshandelsfall ökar generellt i samhället.
Bakom rubrikerna om det s.k. ungdomsvåldet finns en liten grupp hög-
aktiva som begår en oproportionellt stor andel av brotten.
Våldet bland ungdomar torde inte ha ökat totalt sett. Däremot hävdar
vissa att det har blivit råare, med ett allt större inslag av vapen, främst
knivar. Emellanåt uttrycks bland ungdomar den uppfattningen att det
gäller att kunna försvara sig själva och att de av denna anledning bär
vapen. Denna utveckling inger stark oro.
Andelen ungdomar med ett tungt missbruk har minskat påtagligt
sedan år 1979. Uppgifterna om ett minskat drogmissbruk bland ung-
domar stöds av de regelbundna undersökningar bland skolungdom i
årskurs 9 som görs. Andelen ungdomar som någon gång prövat narkoti-
ka låg under hela 1980-talet på 4 procent. I böijan av 1970-talet var
motsvarande andel ca 14 procent. Under de senaste åren har den totala
försäljningen av alkohol minskat. Ett undantag är försäljningen av stark-
öl på restaurang. Av erfarenhet och från undersökningar om ungdomars
alkoholkonsumtion kan konstateras att det nästan uteslutande är yngre
människor som står för denna ökade konsumtion.
En till antalet liten, men desto synligare grupp är de ungdomar som
sedan några år på ett våldsamt sätt ger uttryck för sin rasism och in-
tolerans. Bland ungdomsgruppen som helhet synes främlingsfientlig-
heten dock inte ha ökat, men däremot kritiken av invandrings- och
flyktingpolitiken.
Arbetsmarknad och utbildning
Framtidens arbetsmarknad kommer att kräva hög kompetens, flexibilitet
och beredskap till livslångt lärande. Alla ungdomar behöver kunskap för
att kunna hävda sig på en förändrad arbetsmarknad.
Utbildningen får dock inte bli ensidigt inriktad på kortsiktigt nyttiga
kunskaper för arbetsmarknaden. En god utveckling av samhället kräver
också medborgarnas bildning i vid mening. Bildningsbegreppet har
14
diskuterats i Läroplanskommitténs betänkande Skola för bildning (SOU Prop. 1993/94:135
1992:94). Också företag och offentlig verksamhet har allt att tjäna på
anställda med bildning utöver vardagskunskapema. Kreativitet och
sprudlande ffamtidsidéer kan frodas i ett klimat där också en vidsynt
bildning på humanismens och historiemedvetenhetens grund lämnat sitt
bidrag.
Riksdagsbeslutet år 1991 om en reformerad gymnasieskola hade som
det ena syftet att ge alla ungdomar i gymnasieåldern en garanterad rätt
till en treårig gymnasieutbildning. Det andra syftet var en omläggning
av yrkesutbildningarna från många specialiserade utbildningar till färre
mer teoretiskt gedigna utbildningar, som riktar sig mot bredare sektorer
av arbetslivet. Den nya gymnasieskolan genomförs successivt. All in-
tagning till gymnasieskolan skall fr.o.m. läsåret 1995/96 avse de nya
programmen.
En viktig utmaning består nu i att motivera alla elever att genomgå en
treårig gymnasieskola. En nära samverkan mellan skola och arbetsliv,
där teori och praktik integreras kan härvid spela en betydelsefull roll.
Det finns risk för att ungdomarna i Sverige framöver kan komma att
uppdelas i två grupper på arbetsmarknaden, de som får fäst anknytning
till arbetsmarknaden och de som inte får det. En sådan utveckling måste
motverkas med alla tillgängliga medel. Det är viktigt att arbetsmarkna-
den ger många möjligheter till inträde och att det ständigt finns möjlig-
heter till att växla från exempelvis mer lågproduktiva arbeten till hög-
produktiva arbeten, dvs. arbeten i tillväxtsektorer med högre löne-
utveckling. Det kan bl.a. ske genom goda möjligheter till kompetens-
utveckling och effektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Den befarade klyvningen av arbetsmarknaden för ungdomar belyses
av det faktum att den sociala snedrekryteringen till gymnasieutbildning-
en och högre studier är huvudsakligen densamma som före skolrefor-
merna på 1960- och 70-talen. Ännu i dag är det vid de tidigaste över-
gångarna mellan skolstadier som betydelsen av social bakgrund är
störst. Detta innebär att åtgärder mot den sociala snedrekryteringen kan
ha effekter på alla utbildningsnivåer. Den sociala snedrekryteringen i
Sverige avviker knappast jämfört med övriga Europa och USA.
Det finns också anledning att diskutera andra sätt för ungdomar att i
framtiden etablera sig på arbetsmarknaden. I direktiven för utredningen
(Fi 1993:19) om förutsättningarna för expansion av privat tjänstepro-
duktion sägs t.ex. att utredaren bör analysera önskvärdheten av och
möjligheten till en differentiering av de i den totala skattekilen ingående
skatteslagen, inkomstskatten, socialavgifterna och mervärdeskatten.
Möjligheterna och önskvärdheten av att differentiera skattebelastningen
för viss tjänsteproduktion utförd av ungdomar bör belysas (dir.
1993:100).
Förändringar mot mer decentraliserade löneförhandlingar samt upp-
mjukningar av trygghetslagstiftningen kan i vissa fall underlätta ung-
domars inträde på arbetsmarknaden samtidigt som tryggheten för dem
som fått fotfäste på denna minskar. En rimlig avvägning måste göras
mellan de olika mål som finns.
15
Det är angeläget att stora ansträngningar görs for att skapa ett sam- Prop. 1993/94:135
hälle där alla har möjligheter att få ett arbete. Samtidigt är det inte
minst i tider av hög arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, viktigt att
samhällsdebatten inte skapar ett klimat där människovärdet knyts till
innehavet av traditionellt förvärvsarbete eller till en yrkesidentitet.
Familjens betydelse
Den samhällsomvandling som har ägt rum i Sverige under det senaste
seklet har inneburit förändringar av villkoren för föräldraskapet och
därmed en förändring av de ungas uppväxtvillkor. Familjens samman-
sättning, funktion och livsstil har förändrats. Som regel arbetar båda
föräldrarna utanför hemmet.
Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att ge barn och
ungdomar goda uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om
barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former till vård
och fostran.
Öppna familjer som samverkar med andra i t.ex. grannskap, arbets-
lag, daghem eller skola, tillsammans med en livssyn som betonar män-
niskors lika värde och ansvar för varandra är viktiga förutsättningar för
unga människors utveckling till trygga, aktiva och ansvarsmedvetna
vuxna. Det är när familjen får goda förutsättningar som barnen kan
möta en fäst normvärld grundad i förståelse, kärlek och omtanke. Släk-
tingar och övriga grupper i omgivningen skapar i många fall det nätverk
som kompletterar familjens möjligheter.
Dagens svenska familjer består oftast bara av två generationer. Den
stora majoriteten av alla bam har minst ett syskon. Bara 14 procent är
enda barnet. Många bam lever i styvfåmiljer med "nya föräldrar" och
syskon.
Familjen är emellertid utsatt för stora påfrestningar i dagens samhälle.
Skilsmässornas antal har ökat i Sverige, liksom i andra länder. Om
utvecklingen fortsätter och både äktenskap och samboförhållanden
räknas in kommer ca 37 procent av alla bam att före 18 års ålder upp-
leva att föräldrarna flyttar isär.
Bam behöver både manliga och kvinnliga förebilder. Unga pojkar
som hamnar i missbruk eller kriminalitet har ofta vuxit upp utan pappa
eller någon annan manlig förebild. Om föräldrar skiljer sig eller separe-
rar från varandra måste de ändå kvarstå som föräldrar för sina bam. Att
vara förälder är ett livslångt åtagande.
I socialt arbete strävar man numera efter att engagera de frånvarande
fäderna i behandlingsarbetet. I andra fall söker man efter manliga före-
bilder i den unges omgivning. Ett vidgat nätverk kring ungdomarna i
form av släkt, vänner och andra vuxna har stor betydelse, vid sidan av
det offentligas insatser för att stötta de familjer som behöver detta.
Familjepolitikens utgångspunkt är att familjen har huvudansvaret för
barnen och ungdomarna. Staten och kommunerna skall genom stödinsat-
ser bistå och underlätta för föräldrarna. Den svenska familjepolitiken
strävar efter att utjämna ekonomiska skillnader mellan barnfamiljerna
och andra typer av hushåll. Ensamstående föräldrars situation uppmärk- Prop. 1993/94:135
sammas särskilt.
Politiken måste främst inriktas mot att stärka den öppna familjen och
det nätverk av andra vuxna i de ungas närhet som har betydelse för
identitetsutveckling och vuxenetablering.
Livsfrågor och behovet av etik
I en studie från år 1992 genomförd på uppdrag av Statens ungdomsråd,
Statens skolverk, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och Bam- och
ungdomsdelegationen anger en överväldigande majoritet att de har god
kontakt med sina föräldrar. Ändå önskar sig fyra av fem ungdomar mer
kontakt med vuxna. Detta tyder på ungdomars längtan efter djupare
samtal och mer av förtroendefull kontakt med vuxna, föräldrar och
andra. Man behöver någon som tar sig tid och lyssnar, någon man kan
tala med om existentiella ting. Just detta uttrycker också de unga som
vänder sig till BRIS (Barnens rätt i samhället) och andra organisationer
eller mediaredaktioner.
Föräldrarna är de vuxna som har huvudansvaret för sina ungdomar,
men alla vuxna som kommer i kontakt med ungdomar har ett med-
ansvar när det gäller att vara normbildare, att bidra till att den existen-
tiella tryggheten bland ungdomar ökar.
Ungdomar behöver vuxna som sätter tydliga gränser för vad som är
rätt och fel. De vuxna måste också förmedla värden som tolerans, vid-
synthet och alla människors lika värde.
Detta gäller inte bara i hemmet utan även i skolan och i samhället i
stort. Företeelser som mobbning och skolk utgör varningssignaler och
berör samhällets mest centrala värderingar.
Den existentiella oron hos ungdomar har givetvis också samband med
de stora överlevnadsfrågoma. Miljöförstöring, u-världens sjukdomar,
svält och brist på resurser, ekonomisk kris, krig och andra våldskon-
flikter - också i Europa - medverkar till en befogad oro. Det gäller att
kanalisera denna oro till aktivitet och tro på att det går att förändra
världen till det bättre. Om vuxenvärlden enbart skyler över dessa prob-
lem, fördjupas den unga generationens oro till destruktiv vanmakt.
Trender och konsumtion
Det kommersiella utbudet har stor betydelse i ungdomars vardagsliv.
Nya konsumtionsvaror introducerades och privatkonsumtionen ökade
efter andra världskriget. Vårt vardagsliv har i särskilt hög grad föränd-
rats på masskommunikationens och elektronikens områden.
En stor förändring ligger i att tonårsindustrin och mediakulturen har
blivit integrerade. Tonårsindustrin satsar i dag på hela livsstilspaket.
Reklamfolk och trendsättare kartlägger noga genom omfattande enkäter
nya strömningar som kan fångas upp och omvandlas i mode, media etc.
En ständig växelverkan sker på detta sätt mellan de kommersiella kraf- 17
tema och ungdomarna själva.
2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 135
Mediakulturen och den kommersiella marknaden producerar estetiska Prop. 1993/94:135
koncept som sedan omvandlas i vardagskulturen som i sin tur påverkar
mediakulturema. Ungdomar inom de mer medvetna ungdomskulturerna
använder sig av olika delar av mediautbudet och skapar sina egna per-
sonliga stilar.
Många ungdomar upplever trygghet i att tillhöra en särskild grupp.
Men även de ungdomar som inte är så uttalat engagerade i någon av de
olika ungdomskulturerna dras till och vill konsumera produkter som de
aktuella trenderna föreskriver. Möjligen är denna senare grupp mer
utsatt för tonårsindustrins påverkan.
Mediavåldets påverkan diskuteras ständigt. Vissa forskare och de-
battörer hävdar att det s.k. videovåldet antagligen i sig inte har så stor
betydelse. Andra menar att det självklart finns ett samband mellan det
fiktiva och det verkliga våldet. Inte så att alla som ser mord och våld-
täkter på video kommer att praktisera det i verkligheten men att bam
som matas med sådana grymheter under sin uppväxttid påverkas nega-
tivt i sitt känsloliv.
En massiv påverkan av våldsskildringar i media, både i nyhetsför-
medling och i fiktion, kan tillsammans med andra ogynnsamma faktorer
medverka till att ungdomar får svårare att leva sig in i våldsoffrens
verklighet. Ett värdesystem uppbyggt på en hållbar etik motverkar
riskerna för att ungdomar fascineras av eller glorifierar våldet.
Ett annat fenomen är kopplingen mellan våld och den ökade sprid-
ningen av data- och TV-spel. Denna spridning utgör en marknad som i
Sverige närmar sig en halv miljard kronor i omsättning per år. Kritiken
är stark mot spel där våld förordas som lösning på problem. Vissa
distributörer låter numera Statens biografbyrå förhandsgranska dataspel.
Dopning, hetsätning och självsvält kan sägas representera förvridna
skönhets- och styrkeideal. Delvis som en följd av reklampåverkan, men
framför allt som en önskan att bli uppmärksammad och älskad, vittnar
de om en djup tragik.
Att räknas med i vuxensamhället
Ungdomars starka längtan efter vuxenkontakt pekar också på en mer
specifik önskan - att räknas i vuxenvärlden. Att ge ungdomarna en
framtidstro som bygger på tilltro till den egna förmågan att påverka
både sin egen och samhällets utveckling är en viktig uppgift för den
vuxna generationen.
Det finns ingen motsättning mellan att erkänna ungdomars egna
kulturer och att söka mer av samverkan över generationsgränserna, att
ta ungdomarna mer i anspråk i gemensamma aktiviteter.
En av världens största reklambyråer har intervjuat ett urval ur MTV-
generationen, "Eurokids", och funnit att dessa är översköljda av in-
formation, TV-skval och reklam. De känner sig överstimulerade och
uttråkade. Samtidigt visar rapporten att den unga generationen fram-
håller etiska värden. Till skillnad från 1980-talets ungdomar så priorite-
rar de "regnskogar framför klädmode".
Det är en nödvändig utmaning att ge ungdomar möjligheter att enga- Prop. 1993/94:135
gera sig i samhällsarbetet. Att ha inflytande innebär också att dela ett
ansvar. Ungdomar behöver tidigt uppmuntras till samhällsansvar genom
att de får inflytande och får delta aktivt i skolan, på arbetsplatsen, i
närmiljön, i ideellt arbete osv.
Vikten av helhetssyn
Ett viktigt mål för ungdomspolitiken måste vara att skapa överblick och
helhetssyn. Dels gäller det den överblick som kan skapas till hjälp för
alla som arbetar med insatser riktade till ungdomar inom kommuner,
statliga myndigheter och frivilliga, ideella organisationer. Här har en
statlig ungdomsmyndighet en viktig och samordnande funktion. Det
återkommer vi till i ett följande avsnitt.
Men det viktigaste gäller den enskildes överblick över sitt eget liv och
sin person. I tidigare avsnitt har ungdomstiden beskrivits som den tid då
uppgiften är att inom olika områden påverka sin egen utveckling till
vuxen individ, en period med gradvis växande självkänsla, kompetens
och etablering i vuxenvärlden. Denna uppgift fordrar att man själv har
initiativet.
Det svenska samhället vilar på respekten för vaije människas unika
värde och alla människors lika värde. Välfärdssamhället har vuxit fram
med rötterna i denna uppfattning om människovärdet. En naturlig kon-
sekvens av en sådan människosyn är ett demokratiskt samhällsskick.
En statlig ungdomspolitik måste, samtidigt som den medger att ung-
domar själva formar sin framtid, befästa att grundvärderingar som
demokrati, solidaritet och människovärde överfors till kommande gene-
rationer.
En stödjande roll
En viktig grund för maktfördelningen i samhället är att beslut skall
fattas på lägsta möjliga effektiva nivå, dvs. i första hand av dem som
befinner sig närmast uppgiften. Den s.k. subsidiaritetsprincipen ger
uttryck för ett sådant förhållningssätt. Det innebär att det i första hand
är de unga som skall ges stora möjligheter att själva utforma sina liv.
Helt naturligt blir föräldrarna involverade, liksom de nätverk av kam-
rater, lärare, släktingar, ungdomsledare m.fl. som vaije människa är
delaktig i.
I den offentliga sektorns uppgift ligger främst att underlätta ungdo-
marnas eget, föräldrarnas och den ideella sektorns ansvarstagande. De
offentliga organen skall ha ett aktivt ansvar för att stödja de frivilliga
positiva krafterna i den unges omgivning. Det är angeläget att de offent-
liga insatserna inte utformas eller genomförs så att de leder till att de
unga, deras föräldrar och andra vuxna i deras närhet inte längre känner
19
sitt ansvar. Naturligtvis har samhällsorganen ett särskilt ansvar for de Prop. 1993/94:135
mest utsatta grupperna i samhället.
I det föregående avsnittet har vi beskrivit hur det är att vara ung. Vi har
också behandlat frågor om situationen för dagens ungdomar inom olika
områden. I det här avsnittet skall vi sammanfattningsvis redovisa några
av regeringens insatser för att skapa goda villkor för ungdomar. En
utförligare redovisning av regeringens aktuella åtgärder för ungdomar
görs i bilaga 2. En sammanställning av utvecklingsprojekt som stöds
genom Civildepartementet (Allmänna arvsfonden) återfinns i bilaga 3.
Arbetet med ungdomsfrågor spänner över många verksamhetsområden.
Det är därför angeläget att de olika samhällsinsatserna kompletterar
varandra och lägger en god grund för ungdomars framtidstro. Det
handlar exempelvis om utbildning, arbete, bostad, socialpolitik, kultur
och fritid. Inom regeringskansliet har Civildepartementet ett övergripan-
de ansvar och en samordnande roll när det gäller ungdomsfrågor. Bam-
och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01) är ett rådgivande organ till
regeringen i frågor som rör unga människors uppväxtvillkor (dir.
1992:15). I bilaga 1 lämnas en översikt av statliga organ med särskilt
ansvar för ungdomsfrågor.
Generationsutredningen
Förutsättningarna för ungdomar att etablera sig i samhället har föränd-
rats under senare år. Hög arbetslöshet och svårighet att skaffa sig en
egen bostad är problem för en stor del av dagens ungdomar. Dessutom
behöver välfärdens fördelning mellan generationerna och i ett livs-
perspektiv uppmärksammas. Regeringen har därför tillkallat en särskild
utredare om ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter (Genera-
tionsutredningen, C 1992:07, dir. 1992:107). Utredaren skall studera
ungdomars etableringsmöjligheter på arbets- och bostadsmarknaderna
samt belysa unga hushålls ekonomiska situation. Syftet är att få fram
konkreta förslag till effektivare åtgärder samt tekniker för hur ungdoms-
perspektivet skall kunna beaktas i större utsträckning i den politiska
beslutsprocessen. Resultaten av utredningsarbetet skall redovisas under
andra kvartalet 1994.
Åtgärder mot arbetslöshet
Den höga ungdomsarbetslösheten kräver insatser på flera områden. En
20
varaktigt förbättrad sysselsättning kan bara nås genom god tillväxt i en Prop. 1993/94:135
stabil ekonomi. Regeringens ekonomiska politik har en sådan inriktning.
Regeringen har vidtagit en rad särskilda åtgärder mot ungdomsarbets-
lösheten. Under budgetåret 1992/93 anvisades ca 120 000 ungdomar
sysselsättning i form av ungdomspraktik. Försöksverksamheten med
ungdomspraktik har förlängts t.o.m. halvårsskiftet 1995 och till viss del
modifierats. Syftet med förändringarna är att få ungdomspraktiken att i
ännu högre grad leda till reguljär anställning efter praktikperiodens slut.
Regeringen har också vidtagit åtgärder för att ordna nya
utbildningsformer såsom utbildningscheck, sommaruniversitet och
traineeutbildning. För många ungdomar har möjligheten till starta-eget-
bidrag blivit ett nytt sätt att skaffa sysselsättning och inkomst.
För att motverka negativa effekter av ungdomsarbetslöshet har Statens
ungdomsråd fått i uppdrag att fördela stöd till särskilda s.k. syssel-
sättningsprojekt för arbetslösa ungdomar. Dessutom har ungdomsrådet
fått ett särskilt uppdrag att stimulera det ideella föreningslivet till ökade
insatser för att erbjuda arbetslösa ungdomar ungdomspraktik och projekt
inom ramen för arbetslivsutveckling.
Frågan om hur långvarig arbetslöshet påverkar ungdomars sociala
anpassning och hälsotillstånd skall följas upp och dokumenteras i en
särskild studie. Denna studie genomförs av Socialstyrelsen och Folk-
hälsoinstitutet.
Särskilda insatser behöver vidtas for att stärka ungdomars framåtanda
och entreprenörskompetens. Det finns redan flera lokala projekt som
bygger på en helhetssyn på ungdomars behov och möjligheter till per-
sonlig kompetensutveckling. Många av dessa befinner sig i gränslandet
mellan arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och socialpolitik, vilket
har visat sig vara ett problem när man vill utveckla verksamheterna till
mer långsiktiga insatser. Regeringen avser att på olika sätt aktivt följa
och stödja dessa verksamheter.
Förbättrad utbildning
För unga människor har möjligheterna till utbildning stor betydelse. Ett
omfattande utvecklingsarbete pågår i dag för att ställa behovet av
kunskap och kompetens i fokus. Ett exempel är gymnasiereformen som
bl.a. innebär att yrkesförberedande gymnasial utbildning förlängs från
två till tre år. Minst 15 procent av tiden på de yrkesförberedande ut-
bildningarna i gymnasieskolan skall förläggas till olika arbetsplatser.
Därigenom kan en närmare samverkan mellan skola och näringsliv
åstadkommas. Den nya kursutformade gymnasieskolan ger en större
flexibilitet och möjlighet till skräddarsydda utbildningar. Gamla gränser
mellan yrkesförberedande och studieforberedande utbildning kan över-
bryggas när det blir större möjligheter att kombinera en yrkesutbildning
med studieforberedande kurser. Genom EES-avtalet tas nya steg i in-
ternationaliseringen av svensk utbildning och inom skolans område kan
vi se fram emot en ökad rörlighet för personal och elever.
21
De senaste årens skolreformer innebär att eleverna och föräldrarna får Prop. 1993/94:135
ett ökat inflytande över skolgången. Rätten att välja grundskola har
skrivits in i skollagen och i de nya läroplanerna har elevernas möjlig-
heter till inflytande lyfts fram. Inom universitet och högskolor har också
de studerandes möjligheter till inflytande över utbildningen ökat. Genom
en ökning av antalet platser skall fler ungdomar få chans till högre
utbildning. Mångfalden av utbildningsalternativ gör det vidare möjligt
för studenterna att hitta den kombination av kunskaper som framstår
som mest ändamålsenlig. Regeringen stimulerar en utveckling av dis-
tansutbildningen vid universitet och högskolor.
Regeringen kommer att i mars 1994 för riksdagen lägga fram en
utvecklingsplan för skolväsendet där speciella utvecklingsområden, t.ex.
ledarskaps- och kompetensutvecklingen i skolan behandlas.
Ungdomars eget engagemang är en resurs som måste utnyttjas i större
utsträckning. Förenta Nationernas (FN:s) konvention om barnets rättig-
heter är ett av de viktigaste instrumenten som tillkommit under senare
år för att värna barns och ungdomars rättigheter. Ratificeringen av
konventionen innebär att Sverige iklätt sig en internationell, folkrättslig
förpliktelse att följa konventionens bestämmelser. Riksdagen och rege-
ringen har klart uttryckt en vilja att förverkliga de intentioner som finns
i konventionen.
FN:s barnkonvention
FN:s barnkonvention omfattar i princip alla viktiga samhällsområden
som berör bam och ungdomar under 18 år. Konventionen kan delas in
i tre huvudområden - rätten till liv och utveckling, rätten till skydd och
trygghet samt rätten till medinflytande och att säga sin mening och bli
respekterad. En grundtanke bakom konventionen är att bam och unga
har samma människovärde som vuxna, men att de behöver ett särskilt
stöd för att komma i åtnjutande av det. Genom att den 1 juli 1993 in-
rätta en Barnombudsman (BO) med uppgift att övervaka efterlevnaden
av barnkonventionen har regeringen givit uttryck för den vikt den läg-
ger vid konventionen. Regeringen har tilldelat Barnombudsmannen
särskilda resurser för att lyfta fram ungdomsperspektivet och bredda
kompetensen i ungdomsfrågor.
Utvecklingsarbete för att stärka ungdomars inflytande
För att ungdomar skall känna engagemang krävs att de får inflytande,
får ta egna initiativ och känner sig delaktiga. Ungdomar har ofta god
kunskap om sin närmiljö. Den kunskapen bör tas till vara när beslut
fattas om den lokala miljöns utformning. I det förändringsarbete som
pågår för att fördjupa den lokala demokratin och öka medborgarnas
22
inflytande i kommunerna är det viktigt att ägna ungdomars möjligheter Prop. 1993/94:135
till medverkan särskild uppmärksamhet. Regeringen har gett Statens
ungdomsråd i uppdrag att i samarbete med kommunerna bedriva ut-
vecklingsprojekt om sådana demokratifrågor. En särskild satsning görs
också för att utifrån ungdomars egna idéer utveckla nya träffpunkter.
Exempel på detta är olika s.k. "Ungdomens hus".
I den proposition om lokal demokrati som regeringen avser att över-
lämna till riksdagen inom kort behandlas ungdomars möjligheter till
ökat inflytande i den kommunala verksamheten. Enligt regeringens
mening är det också angeläget att stödja olika former av försöksverk-
samhet som kan öka ungdomars möjligheter att delta i den demokratiska
beslutsprocessen.
Stöd till flickor
Flickors och unga kvinnors engagemang i ideella organisationer skall
främjas genom olika åtgärder. Det är därvid viktigt att lyssna till
flickors egna önskemål. Statens ungdomsråd har fått i uppdrag att be-
driva ett utvecklingsarbete för att motivera fler flickor att engagera sig
i föreningslivet och för att utveckla nya fritidsverksamheter för flickor.
Åldersgränserna ses över
Åldersgränserna i samhället är viktiga signaler till de unga om hur den
vuxna generationen ser på deras mognad och möjligheter att ta ansvar
för olika handlingar. Motiven för dessa behöver tydliggöras. Statens
ungdomsråd gör en sammanställning av de existerande åldersgränserna
inom olika områden. Regeringen anser att en samlad översyn bör göras
av de åldersgränser som finns och skälen för dessa.
Undersökning av attityder och värderingar
Livsvillkoren i ett samhälle skapas av medborgarna gemensamt obe-
roende av ålder. Det är därför angeläget att förståelse och solidaritet
finns mellan generationerna. Det saknas i dag återkommande studier
som belyser hur föräldrar och andra vuxna i samverkan med de unga
lyckas med att rusta dessa inför vuxenlivet. Den kunskapen behövs inför
framtida beslut som berör olika samhällssektorer. Regeringens bam-
och ungdomsdelegation och Statistiska centralbyrån har fått i uppdrag
att genomföra en omfattande undersökning som belyser ungdomars
attityder och värderingar. Denna kommer att presenteras under första
halvåret 1994.
Föräldrarnas och familjens betydelse för en ung människas utveckling är
oomtvistad. I samspelet mellan familj, skola och kamrater formas den
23
egna identiteten. Olika insatser görs för att skapa sociala nätverk och Prop. 1993/94:135
miljöer som kan komplettera och samverka med familjen under ung-
domarnas frigörelseprocess.
Samverkan med ideella organisationer
Regeringen har satsat på ett omfettande samverkansprojekt för utsatta
ungdomar i tolv stadsdelar i storstäderna. Detta projekt, som kallas
Plus-projektet (Projektet lokal utveckling genom samverkan), innebär att
de offentliga och frivilliga insatserna samverkar för att förbättra ung-
domars situation. Syftet är att utifrån en gemensam handlingsplan ut-
veckla nya metoder för individuellt inriktade och allmänt förebyggande
insatser. Projektet kommer att delredovisas till regeringen under första
halvåret 1994 och slutredovisas i böijan av år 1995.
Inom ramen för Sveriges medverkan i FN:s femiljeår 1994 har rege-
ringen avsatt särskilda utvecklingsmedel för stöd till ideella organisatio-
ner som bl.a. vill pröva nya arbetsformer i syfte att skapa ökad livskva-
litet och effektivare skyddsnät kring unga.
För att stimulera förnyelsearbetet och den ideella sektorns engage-
mang inom olika samhällsområden har regeringen tillsatt Beredningen
(C 1993:A) för främjande av den ideella sektorn. Som ett led i detta
arbete har regeringen bl.a. beslutat ge stöd till uppbyggnaden av natio-
nella kunskaps- och erferenhetscentra för lokalt utvecklingsarbete och
frivilligt socialt arbete.
Åtgärder mot psykisk ohälsa och droger
Även om de flesta ungdomar växer upp under goda förhållanden finns
orostecken. Den psykiska ohälsan tycks bli ett allt större problem.
Antalet självmordsförsök och självmord bland ungdomar inger oro. De
ungas behov av ökad existentiell trygghet måste tas på allvar. Folkhäl-
soinstitutet skall särskilt följa utvecklingen av den psykiska hälsan hos
ungdomar. Andra problem som är föremål för åtgärder är företeelser
som anorexi och bulimi samt användningen av dopningspreparat. För att
göra en samlad översyn av omfettningen och följderna av missbruket
med dopningsmedel avser regeringen att tillkalla en särskild utredning
med parlamentarisk medverkan. När det gäller arbetet mot missbruk av
alkohol och droger kommer Folkhälsoinstitutet att under våren 1994
inleda en bred kampanj mot drogmissbruk där ungdomen utgör den
främsta målgruppen.
Brottsförebyggande arbete
Ett annat område där insatser behövs gäller ungdomsbrottsligheten.
Inom regeringen pågår ett lagstiftningarbete som syftar till att se över
regelsystemet för det allmännas reaktioner mot ungdomsbrott. Av fun-
damental betydelse är det brottsförebyggande arbetet. Utöver direkta
24
åtgärder är det angeläget att stärka familjens ställning och skolans roll Prop. 1993/94:135
som fostrare. Enskilda människors engagemang måste också tas tillvara.
En interdepartemental arbetsgrupp har arbetat med insatser mot läk-
tarvåld och belyst hur bland annat idrottsrörelsen kan medverka till att
begränsa ungdomsvåld.
Trygghetsutredningen (Ju 1993:05, dir. 1993:37) har i uppgift att se
över rollfördelningen mellan olika aktörer när det gäller att skapa trygg-
het mot brott i lokalsamhället. Det gäller i första hand polisen och
kommunerna, men också enskilda personer, företag och ideella före-
ningar. I utredningsarbetet ingår att beakta det förebyggande ungdoms-
arbete som görs inom föreningslivet.
Ytterligare insatser i syfte att förebygga våld bland ungdomar kom-
mer att initieras under år 1994. Regeringen avser vidare att under våren
1995 förelägga riksdagen ett förslag till nationellt brottsförebyggande
program. Brottsförebyggande rådet kommer inom kort att få i uppdrag
att utarbeta ett underlag för detta program. En central fråga som särskilt
skall belysas är vilka åtgärder som krävs för att förhindra att unga
människor dras in i kriminalitet och missbruk.
Åtgärder mot våldsskildringar i videofilmer m.m.
Våldsskildringar i bl.a. videofilmer påverkar särskilt ungdomar utan
goda vuxna förebilder. Den tekniska utvecklingen inom t.ex. TV-satellit
och data-området har gjort att spridningen och tillgängligheten av filmer
har ökat. Det är i dag svårt att överblicka konsekvenserna av detta, men
erfarenheterna visar att behovet av bl.a. förebyggande åtgärder är stort.
Bam- och ungdomsdelegationen har under åren 1990-93 fördelat ca
4 miljoner kronor till projekt mot skadliga effekter av våldsskildringar i
media. Våldsskildringsrådet utvärderar insatserna. Regeringen avser att
ta ytterligare initiativ i frågan.
Åtgärder mot mobbning
Mobbning är en psykisk eller fysisk våldshandling som måste bemötas
med tydliga signaler om att beteendet bryter mot samhällets grundläg-
gande värderingar. Riksdagen har på regeringens förslag beslutat om en
ändring i skollagen som innebär att den som verkar inom skolan skall
bemöda sig om att hindra att elever utsätts för kränkande behandling.
Rektor har en särskild skyldighet att motverka alla former av mobbning.
Ett brett arbete pågår nu om dessa frågor genom Skolverkets försorg.
Mobbning är dock inte uteslutande ett problem for skolan utan hand-
lar även om andra samhällsområden som t.ex. fritiden och arbetslivet.
Ett brett engagemang behövs där såväl offentliga organ som ideella
organisationer och enskilda medverkar. Regeringen anser att det är
viktigt att få till stånd olika insatser för att hindra mobbning. Ytterligare
åtgärder övervägs inom Bam- och ungdomsdelegationen. Även Barnom-
budsmannen har en viktig roll i det fortsatta arbetet.
25
Samordning av förebyggande insatser Prop. 1993/94:135
Det är både från den enskildes och samhällets synpunkt väsentligt att
utslagningen av ungdomar kan förebyggas. Det förebyggande arbetet
bedrivs av både myndigheter och organisationer av skilda slag. Syste-
matiska uppföljningar och genomgångar av projekt- och organisations-
stöd sker fortlöpande.
Dessutom pågår i dag utredningar och projekt i olika sammanhang
och på olika nivåer. Den tidigare nämnda Trygghetsutredningen och
Plus-projektet är exempel på detta. Vidare utreder Socialtjänst-
kommittén (S 1991:07, dir. 1992:107) formerna för bl.a. socialtjänstens
allmänt inriktade och förebyggande insatser.
Det är betydelsefullt att alla de förebyggande insatser som görs för
ungdomar från såväl det allmännas sida som från frivilliga organisatio-
ner och enskilda medborgare verkar åt samma håll. De samlade resurser
som sätts in bör användas på ett effektivt sätt. Med utgångspunkt från
de kunskaper och erfarenheter som erhålls från de nämnda utredningar-
na och projekten finns det anledning att överväga hur dessa skall tas till
vara och samordnas på bästa sätt. Regeringens bam- och ungdomsdele-
gation har i detta sammanhang en betydelsefull roll och bör överväga
behovet av ytterligare åtgärder.
Internationaliseringen ökar. Det är en process som pågår i alla länder
och inom snart sagt alla områden. Utvecklingen av kommunikationerna
ger möjligheter till personliga kontakter med andra kulturer och sam-
hällen i en omfattning som bara för någon generation sedan inte kunde
anas.
Det är viktigt att unga människor får insikter i internationella be-
roenden och samband, förståelse för andra kultur- och samhällstraditio-
ner samt kunskap i språk och kunskap om andra länder. Skolan har en
nyckelroll när det gäller att ge unga en grund for att leva i en alltmer
intemationaliserad värld. I de nya läroplanerna har därför inte minst
undervisningen i främmande språk förstärkts. Genom det europeiska
samarbetet har svenska ungdomars möjlighet att studera och arbeta
utomlands underlättats.
Ungdomsutbytesprogram
Det internationella ungdomsutbytet är viktigt för att skapa ökad för-
ståelse mellan människor från olika länder. Svenska ungdomar kan i
och med EES-avtalets ikraftträdande delta i EG:s ungdomsutbytes-
program Ungdom för Europa.
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte svarar för programmet.
Stiftelsen har också ansvar for ett nytt utbytesprogram med tredje värl-
den, det s.k. World Youth-programmet. Programmet innebär att ung-
domar från Sverige och tredje världen deltar i projektarbete dels i
26
Sverige, dels i utvecklingsländerna. Under våren 1994 deltar ett trettio- Prop. 1993/94:135
tal svenska ungdomar och lika många ungdomar från Costa Rica och
Thailand i det första utbytet inom programmet.
En databas med information om ungdomsutbyte m.m. utvecklas i
syfte att underlätta för ungdomar som vill skaffa sig internationell erfa-
renhet. Spridningen av lokala terminaler kommer att påbörjas under
hösten 1994.
Ungdomsorganisationernas egna internationella kontakter och utbyten
är viktiga och bör stimuleras. I detta sammanhang spelar Landsrådet för
Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) en viktig roll. Det gäller inte
minst i kontakterna med Central- och Östeuropa.
Nordiskt och europeiskt samarbete
Det nordiska samarbetet på ungdomsområdet kommer att få ökad be-
tydelse. Barnkulturen och ungdomssamarbetet har särskilt framhållits i
detta sammanhang. Det är vidare väsentligt att säkerställa en nordisk
koordinering inför det ökade europeiska samarbetet.
Arbetet i Europarådet ges fortsatt hög prioritet. Den 1 januari 1993
inrättades ett särskilt ungdomsdirektorat. Av särskilt stort intresse är
insatserna i Central- och Östeuropa, bl.a. för att utbilda ungdomsledare
och ge stöd till utvecklingen av demokratiska ungdomsorganisationer.
Vidare fortsätter arbetet med att underlätta för ungdomar att resa i
Europa samt att delta i ungdomsutbyte. Genom Europarådet har Sverige
också arbetat för att behålla Interrailkortet.
FN-jubileum
År 1995 sammanfaller firandet av Förenta Nationernas 50-års jubileum
med 10-års jubileet av världsungdomsåret. Det svenska firandet av FN-
jubiléet kommer i hög grad att vara ungdomsinriktat. En rad projekt har
redan initierats. Ett viktigt syfte med dessa är att föra ut kunskap om
FN:s arbete och skapa debatt om globala frågor bland ungdomar. En
representant för Sveriges ungdomsorganisationer medverkar i FN-sek-
retariatets arbete inför 50-års jubiléet.
Ungdomskampanj mot främlingsfientlighet
Invandringen och flyktingar från utsatta länder har gett Sverige en
mångkulturell prägel. Centrum för invandringsforskning (CEIFO) vid
Stockholms universitet har på uppdrag av regeringen genomfört en
undersökning rörande svenskars förhållningssätt till invandrare och
invandring samt invandrarnas förhållningssätt till Sverige och svenskar-
na. Av den rapport som särskilt behandlar ungdomens syn på invand-
ring framgår att främlingsfientligheten eller rasismen inte ökat bland
ungdomar under de senaste åren.
27
Under de senaste åren har en rad insatser mot främlingsfientlighet Prop. 1993/94:135
gjorts. Bam- och ungdomsdelegationen har särskilt prioriterat sådana
insatser och bl.a. fördelat stöd till lokala projekt.
Vid Europarådets ungdomsministermöte i april 1993 och stats- och
regeringschefsmöte i oktober 1993 fattades beslut om att bedriva en
ungdomskampanj mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och
intolerans under perioden 1994-96. I vaije land skall en nationell kom-
mitté för kampanjen tillsättas.
Regeringen kommer inom kort att fatta beslut om den svenska ung-
domskampanjen. Den skall främst syfta till att utveckla och stödja akti-
viteter av och med unga människor riktade mot främlingsfientliga attity-
der och värderingar, för förståelse och respekt för ett mångkulturellt
Europa. Ungdomar och ungdomsorganisationer kommer att gå i
bräschen för kampanjen och också vara dess målgrupp.
Regeringens förslag: För ungdomspolitiken skall följande huvud-
sakliga inriktning gälla.
1. De offentliga insatserna för ungdomar bör i första hand vara
stödjande och bygga på ungdomars, föräldrars och andra när-
ståendes engagemang.
2. Åtgärder inom olika områden skall präglas av en helhetssyn på
ungdomars situation och utgå från ett ungdomsperspektiv.
3. Alla ungdomar skall ha rätt till goda uppväxtvillkor som till-
godoser både behovet av trygghet och av personlig utveckling.
4. Ungdomar skall ges goda förutsättningar att etablera sig som
vuxna och göra egna val.
5. Ungdomars personliga ansvarstagande, medmänsklighet, del-
aktighet och inflytande skall främjas.
6. Myndigheter och organisationer bör i ökad utsträckning sam-
verka i ungdomspolitiska frågor. Engagemanget inom den
ideella sektorn skall tas tillvara.
STUNS-kommittén: Regeringen bör vart tredje år förelägga riksdagen
förslag till mål för bam- och ungdomspolitiken.
28
Remissinstanserna: En övervägande majoritet har uttryckt en positiv Prop. 1993/94:135
inställning till kommitténs förslag. Ingen remissinstans avstyrker för-
slaget. Däremot har flera instanser framhållit att det finns stora skillna-
der mellan barns respektive ungdomars villkor, önskemål och behov.
Behov av riktlinjer för ungdomspolitiken
Många statliga och kommunala insatser riktar sig särskilt till unga män-
niskor. Det finns emellertid inga fastställda nationella mål eller riktlinjer
för ungdomspolitiken. För att kunna åstadkomma en bättre samverkan,
bättre resursutnyttjande samt möjligheter att följa upp och utvärdera
olika insatser för ungdomar bör riksdagen enligt regeringens mening
lägga fast den grundläggande inriktningen för ungdomspolitiken.
En viktig grund för ungdomspolitiken finns i FN:s konvention om
barnets rättigheter. Konventionen gäller unga människor upp till 18 år.
Den omfattar således även de yngre ungdomsgrupperna. Enligt rege-
ringens mening skiljer sig barns och ungdomars situation från varandra
i flera viktiga avseenden. Barns rätt i samhället måste i stor utsträckning
värnas av vuxna. Ungdomar har helt andra möjligheter att själva ta
ansvar och ställa krav. Det finns därför skäl att förutom FN-konventio-
nens rättighetskatalog även fastställa vissa grundläggande riktlinjer för
ungdomspolitiken.
De nationella riktlinjerna för ungdomspolitiken bör enligt regeringens
mening understryka såväl nödvändigheten av att förmedla grundläggan-
de värderingar om demokrati, medmänsklighet och människovärde som
kravet på att ungdomar själva skall ges möjligheter att forma sin fram-
tid. De offentliga organens stödjande roll bör betonas liksom nödvändig-
heten av en sektorsövergripande helhetssyn på ungdomars situation.
Behovet av samverkan mellan myndigheter och organisationer samt
vikten av att ta tillvara engagemanget inom den ideella sektorn bör
också strykas under.
Riktlinjerna bör ge vägledning för statliga och kommunala insatser för
ungdomar. De bör dock samtidigt medge stort utrymme for myndigheter
och kommuner att utforma verksamheten efter lokala förhållanden.
Regeringen bör återkommande för riksdagen redovisa utvecklingen
inom ungdomsområdet och då ta upp frågan om riktlinjernas utform-
ning. Det kan lämpligen ske vart tredje år i anslutning till den fördjupa-
de budgetprövningen av Ungdomsstyrelsens verksamhet.
Det är viktigt att ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter
uppmärksammas kontinuerligt. Ungdomars framtidstro formas av deras
framtidsutsikter. En positiv framtidstro motiverar ungdomar att engage-
ra sig, att utbilda sig, ta ansvar och ta del i samhällsaktiviteter vilket i
sin tur påverkar de värderingar som den unga generationen bär med sig
in i vuxenlivet. Därmed blir ungdomars syn på framtiden en angelägen-
het för hela samhället. Det faktum att ungdomars uppväxtvillkor står på
den politiska dagordningen är en tydlig signal om att den äldre genera-
29
tionen bryr sig om och uppmärksammar ungdomars situation, behov och Prop. 1993/94:135
resurser.
Stödjande insatser
De offentliga insatserna för ungdomar bör i första hand vara stödjande
och bygga på ungdomars, föräldrars och andra närståendes eget engage-
mang. Insatserna kan vara både generella, riktade till alla ungdomar och
individuellt stödjande.
En av de viktigaste uppgifterna för en framåtsyftande ungdomspolitik
är att ta tillvara den vitalitet, vilja och energi som kännetecknar ung-
domsåren. Genom att visa tillit till och stödja ungdomars egna aktivite-
ter stimuleras deras kreativitet och ansvarskänsla.
Det är också viktigt att i de offentliga insatser som riktas till ung-
domar vara lyhörd för de frågor och verksamhetsformer som engagerar
dagens unga människor. Den vuxna delen av befolkningen kan inte
förvänta sig ansvar från ungdomar om inte de unga känner att deras
uppfattningar och åsikter tas på allvar. Samtidigt kan inte alltid ung-
domars förväntningar och krav tillgodoses. Det är därför viktigt att på
alla nivåer ha en dialog byggd på ömsesidig respekt mellan äldre och
yngre.
Familjen är som tidigare framhållits av grundläggande betydelse för
ungdomars utveckling. Det är därför viktigt att fånga upp också
föräldrars och andra närståendes engagemang. Statens och kommuner-
nas insatser bör i hög grad syfta till att stödja och utveckla ett sådant
engagemang.
En väsentlig statlig uppgift är att följa ungdomars uppväxtvillkor och
ha beredskap för särskilda åtgärder när det behövs. I övrigt bör tyngd-
punkten i de stattiga myndigheternas verksamhet inom ungdomsområdet
ligga i att följa upp och utvärdera insatser på lokal nivå samt att sprida
kunskap och information.
Helhetssyn och ungdomsperspektiv
Det är angeläget att insatser för ungdomar inom olika områden präglas
av en helhetssyn på ungdomars situation. Det innebär bl.a. att frågorna
i ökad utsträckning måste bedömas över de traditionella sektorsgränser-
na.
En grundläggande inriktning för ungdomspolitiken är också att se
olika frågor utifrån ungdomars eget perspektiv.
Ungdomstiden har i ett tidigare avsnitt definierats som en nödvändig
förberedelsetid för vuxenlivet. Många offentliga insatser har emellertid
varit baserade på att ungdomar måste sysselsättas under denna tid, bl.a.
för att förebygga sociala problem och kriminalitet. En bättre helhetssyn
leder till att man också ser ungdomar som en viktig resurs i samhället,
inte bara som framtida arbetskraft och blivande vuxna utan också i kraft
av att vara unga. Ungdomars engagemang, kreativitet, nytänkande och
ifrågasättande bidrar till dynamiken i det moderna samhället. Det är
därför viktigt att nya kompetenser och värderingar som ungdomsgenera- Prop. 1993/94:135
tionen tillför integreras i samhället.
Den enskildes och de frivilliga gemenskapernas initiativ bör således
sättas i centrum för ungdomspolitiken och de olika samhällsinsatserna
måste i högre grad harmoniera med och komplettera varandra. Ung-
domspolitik kan därför inte vara enbart t.ex. fritidspolitik eller utbild-
ningspolitik. Utgångspunkten måste i stället vara den samlade verklighet
som unga människor lever i samt de behov, resurser och problem som
ungdomar har.
Goda uppväxtvillkor
Alla ungdomar måste ha rätt till goda uppväxtförhållanden som tillgodo-
ser både behovet av trygghet och personlig utveckling.
Det grundläggande ansvaret för att ge bam och ungdomar en god
uppväxt ligger hos föräldrarna. Att skapa goda förutsättningar för
föräldrarna att ge en trygg uppväxt och omvårdnad om sina bam är,
som vi tidigare nämnt, en av de allra viktigaste politiska uppgifterna.
När det gäller ungdomars uppväxtvillkor är FN:s barnkonvention ett
grundläggande dokument. I Sveriges åtagande enligt konventionen ingår
att sätta de ungas bästa främst till det yttersta av tillgängliga resurser.
Det är viktigt att uppmärksamma ungdomar och grupper av ungdomar
som är i behov av särskilt stöd, hjälp och insatser för att få en bra
uppväxt.
Skolan har ett stort ansvar för ungdomars identitetsutveckling. Bild-
ning, goda kunskaper och färdigheter utvecklade i en stimulerande och
positiv miljö är grunden för kompetenskänsla och självtillit. Det är av
stor betydelse att skolarbetet upplevs som en meningsfull uppgift i sig
och som en förberedelse för kommande uppgifter.
Den personliga kompetensutvecklingen är naturligtvis beroende av
mycket mer än utbildning. Ungdomar måste få möjlighet att skapa sina
egna alternativ, testa gränser, följa sina egna idéer och sin tro. De
måste få misslyckas och begå felsteg utan att de mister möjligheterna att
komma tillbaka, ändra eller ångra sig.
Kulturlivet betyder mycket för den personliga utvecklingen. Det är
viktigt att stimulera eget skapande. Ungdomar behöver få uttrycka sig
genom musik, sång, bild eller andra konstnärliga former för att utveckla
förmågan till kreativitet och skapande.
Etablering i vuxensamhället
En väsentlig riktlinje för ungdomspolitiken är att ge ungdomar goda
förutsättningar att etablera sig som vuxna och göra egna val. Till skill-
nad från den formella juridiska myndigheten vid 18 års ålder är det
reella vuxenblivandet något som uppnås genom en oftast långvarig
process. Allt fler ungdomar befinner sig allt längre tid i denna process.
Jämfört med tidigare generationer utbildar sig dagens ungdomar under 31
en längre tid. Men det gäller även t.ex. ungdomar som flyttat hemifrån
men bor i övergångsbostäder eller ungdomar som arbetar men utan att
ha fått någon fäst förankring på arbetsmarknaden. Det finns därför ett
behov av att underlätta ungdomars etablering i vuxensamhället.
Den stora ungdomsarbetslösheten är det kanske allra allvarligaste
samhällsproblemet i dag. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har därför
stor betydelse. Det är angeläget att ungdomar kommer in på arbets-
marknaden och därmed ges möjlighet att tillfredsställa sina förväntning-
ar och använda sina resurser i samhällsbyggandet. En växande lång-
tidsarbetslöshet bland ungdomar är särskilt allvarligt då detta kan in-
nebära att många aldrig kommer in på den reguljära arbetsmarknaden i
framtiden. För att möta de problem och svårigheter som arbetslösheten
för med sig behöver resurser mobiliseras inom en rad områden.
Även på bostadsmarknaden har ungdomar en besvärlig situation. Nya
lösningar och en ökad rörlighet behövs för att underlätta för ungdomar
att skaffa sig en egen bostad.
Prop. 1993/94:135
Att främja ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och inflytande
En väsentlig uppgift inom ungdomspolitiken är att främja de ungas
personliga ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och inflytande.
Grundläggande värderingar i samhället måste förmedlas till ungdoms-
generationen. Det är av stor betydelse att ungdomar får känna krav på
sig att ta ett aktivt personligt ansvar för sin situation och inte avstår från
detta i tron att myndigheter eller vuxna skall ta ansvar för dem. Det
personliga ansvarstagandet får dock inte enbart inskränka sig till in-
dividen. Ungdomar bör också uppmuntras att ta ett ansvar för sin om-
givning och sina medmänniskor.
Samhällets och de vuxnas signaler till ungdomar har stor betydelse
för hur de uppfattar sig själva. En förutsättning för att de skall ta ansvar
är att de får inflytande över sin egen situation. Både i hemmet, skolan,
föreningslivet och på arbetsplatsen liksom i samhället i stort måste
vuxna i allt högre grad låta de unga ta ansvar.
Utgångspunkten bör därför vara att i olika sammanhang ställa frågan
hur ungdomar kan bidra till att utveckla samhället och använda sina
idéer och sitt engagemang. På så sätt får ungdomar naturligt en demo-
kratisk fostran och deras initiativkraft och solidaritetskänsla stärks.
Detta har självklart också stor betydelse för att grundläggande värde-
ringar i samhället skall förmedlas till den yngre generationen.
Det är viktigt att samhället präglas av solidaritet mellan människor.
Ungdomspolitiken bör bidra till detta. En politik som bygger på att ge
vaije ung människa anledning att ta ansvar och utöva inflytande som en
fullvärdig samhällsmedborgare gör att möjligheterna att fånga upp
exempelvis ungdomar med problem blir bättre. Härigenom motverkas
också tendenser som mobbning och främlingsfientlighet. Med delaktig-
het och ansvar för den egna situationen följer en ökad medvetenhet om
och ett ökat ansvar för medmänniskorna.
32
Ökad samverkan
Prop. 1993/94:135
Myndigheter och organisationer bör i ökad utsträckning samverka i
ungdomspolitiska frågor. Engagemanget inom den ideella sektorn måste
i detta sammanhang uppmuntras och tas tillvara.
Det finns flera skäl att förbättra och utveckla samverkan i ungdoms-
arbetet. Ett skäl är det sektorsövergripande synsätt på ungdomsfrågorna
som regeringen anser nödvändigt. En rad myndigheter arbetar med
ungdomsfrågor inom olika områden. En helhetssyn på ungdomars situa-
tion förutsätter en bättre samordning över sektorsgränsema.
Ett annat skäl för att förbättra samverkan är att motverka dåliga
ungdomsmiljöer. Polis, socialtjänst, skola, föräldragrupper och ideella
organisationer gör här redan i dag viktiga insatser. Det är av stor be-
tydelse att dessa insatser samordnas på ett effektivt sätt och därigenom
ges möjlighet att komplettera varandra.
Den ideella sektorn deltar i allt högre grad i förnyelsen av samhälls-
livet. Det kan handla om att såväl etablerade folkrörelser och föreningar
som nya sammanslutningar av ideellt engagerade människor tar över
uppgifter från offentliga organ men också att ett närmare samarbete sker
mellan den offentliga och den ideella sektorn. Olika former av engage-
mang kan bidra till en positiv utveckling av de insatser som sker på
ungdomsområdet.
Regeringens bedömning: Namnet Statens ungdomsråd ändras till
Ungdomsstyrelsen. Ledningsstrukturen för myndigheten förändras
på så sätt att ledningen består av en verkschef och en styrelse.
Statens ungdomsråd i dag
Alltsedan år 1959 har det funnits ett statligt organ med namnet Statens
ungdomsråd. Dess roll och uppgifter har dock varierat kraftigt under
årens lopp. Ursprungligen var rådet ett kontakt- och samordningsorgan
mellan ungdomsorganisationerna och regeringen. Senare har regeringen
gett ungdomsrådet en allt tydligare roll som myndighet med uppdrag att
genomföra delar av den statliga ungdomspolitiken. Därmed har de
tidigare rollerna som företrädare för landets ungdomsorganisationer och
som en referensgrupp i ungdomsfrågor arbetats bort.
Ungdomsrådets uppgifter enligt dess nuvarande instruktion (SFS
1988:1136) är främst att främja fritidsverksamhet och kulturell verk-
samhet bland bam och ungdomar samt att redovisa utvecklingen när det
gäller ungdomars villkor i samhället. Inom sitt verksamhetsområde skall
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 135
rådet bistå regeringen bl.a. genom att verka for en samordning av stat- Prop. 1993/94:135
liga insatser för ungdomar och viss utrednings- och informationsverk-
samhet.
Ungdomsrådet handlägger också ärenden om statsbidrag till bam- och
ungdomsorganisationer.
Ledningen av Statens ungdomsråd utövas av ett råd vars medlemmar
utses av regeringen. Rådet består av högst tio personer. Kansliet leds av
en chef som också utses av regeringen.
Behovet av förändringar
Statens ungdomsråd är en liten och flexibel myndighet. Den förändring
som har skett i form av att rådet har utvecklats från ett intresseorgan till
en myndighet som tar ett ansvar för att genomföra statlig ungdoms-
politik har enligt vår mening varit mycket gynnsam. Den har bidragit
till en ökad kompetensutveckling när det gäller ungdomars levnads-
villkor. Det har också bedrivits ett viktigt arbete i syfte att öka ung-
domars delaktighet i samhället och att ta tillvara ungdomars eget en-
gagemang.
Statskontoret har gjort en översyn av Statens ungdomsråd. I rapporten
Statens ungdomsråd - Ledningsstruktur och organisation understryker
Statskontoret vikten av att ungdomsrådet ges en tydlig roll som
regeringens myndighet för att föra ut och verkställa den statliga ung-
domspolitiken. Statskontoret menar att de nuvarande uppgifterna är
alltför snävt inriktade på fritidsfrågor och kultur.
Statens ungdomsråd har i ett yttrande över rapporten framfört att
myndigheten i stort sett delar Statskontorets bedömning.
Enligt vår mening är det viktigt att utvecklingen mot en renodlad
statlig myndighetsfunktion för Statens ungdomsråd fortsätter. Inrikt-
ningen att vara sektorsmyndighet för fritidsfrågor bör tonas ned till
förmån för att myndigheten kan bidra till att åstadkomma praktiska
resultat på de områden som vi tidigare angett vara väsentliga (avsnitt 5).
Därigenom framstår myndighetens uppgift att ha ett sektorsövergripande
ansvar för att skapa goda uppväxtvillkor för ungdomar tydligare. Det
handlar då främst om att myndigheten bör ha ett ansvar för att följa
ungdomars uppväxtvillkor utifrån ett helhetsperspektiv och därigenom
underlätta en samordning av statliga åtgärder inom olika samhällsom-
råden. Statens ungdomsråd bör i konsekvens med detta byta namn,
vilket även Statskontoret föreslår i sin rapport. Regeringen avser att
ändra namnet till Ungdomsstyrelsen.
Myndighetens organisation
Statens ungdomsråds nuvarande organisation med ett råd vars ordföran-
de är chef för myndigheten och ett kansli med en kanslichef är otids-
enlig och innebär risker för ett opraktiskt dubbelkommando.
I myndigheter med en styrelse är det myndighetschefen som svarar
för verksamheten och styrelsens huvuduppgift är tillsyn och rådgivning
34
(11-13 §§ verksförordningen). Styrelsen beslutar dock om anslagsfram- Prop. 1993/94:135
ställningar, årsredovisningar, revisionsrapporter och föreskrifter. En
styrelse har således ett mer avgränsat ansvar för verksamheten.
I betänkandet Effektivare ledning i statliga myndigheter (SOU
1993:58) konstateras att s.k. enrådighetsverk bör vara huvudmodell för
ledningen av de centrala förvaltningsmyndigheterna. De små centrala
förvaltningsmyndigheterna (nämnder och råd) berörs inte direkt av
förslagen.
När det gäller ledningen av myndigheten anser vi att det nuvarande
rådet bör ersättas av en verkschef och en styrelse, i vilken verkschefen
är ordförande.
Att vi förordar en styrelse hänger främst samman med de särskilda
uppgifter och den roll som myndigheten har. En viktig uppgift är att
fördela de statliga bidragen till bam- och ungdomsorganisationerna.
Bidragsgivningen bör i framtiden, som vi återkommer till, i ökad ut-
sträckning relateras till målen för bidragen. Myndighetens roll till följd
av ungdomspolitikens sektorsövergripande karaktär bör också beaktas
vid val av ledningsstruktur. Det är enligt vår mening mer lämpligt att
låta en myndighet med denna typ av uppgifter ledas av en styrelse.
Den samordnande och verkställande roll som Ungdomsstyrelsen enligt
vår mening bör ha talar för att representanter från de olika sek-
torsmyndigheter som mest berörs av ungdomspolitiken skall ingå i
styrelsen. Dessa bör, utöver god kunskap, ha en beslutsposition i den
egna organisationen. I styrelsen bör också ingå personer med god
kunskap om ideellt föreningsarbete och ungdomsfrågor i allmänhet.
Företrädare för Ungdomsstyrelsen bör också ingå i styrelser, råd eller
motsvarande för vissa andra myndigheter som ansvarar för insatser av
stor betydelse för ungdomar.
Myndighetens organisation skall även i fortsättningen präglas av
flexibilitet varför myndigheten själv bör besluta om sin interna organisa-
tion, tjänster m.m.
35
Regeringens förslag: De övergripande målen för Ungdoms-
styrelsens verksamhet skall vara att främja goda uppväxtvillkor för
ungdomar samt att verka för att unga människor görs delaktiga i
samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta sektors-
övergripande och ha en kontinuerlig kontakt med kommunerna när
det gäller att följa ungdomars villkor i samhället.
Sektorsövergripande arbete
Ungdomspolitiken griper över flera sektorer, men måste i grunden
bygga på att de konkreta insatserna, den direkta tillsynen, uppföljningen
och utvärderingen av verksamheterna till största delen skall skötas av
respektive sektorsmyndighet.
Socialstyrelsen har som huvuduppgift att bedriva kvalificerad tillsyn,
uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt
områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa.
Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår barns
och ungdomars rättigheter och intressen. BO har en opinionsbildande,
informerande och samordnande roll samt skall särskilt uppmärksamma
att lagar och författningar och deras tillämpning stämmer överens med
Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.
Folkhälsoinstitutet skall främja likvärdiga förutsättningar för en god
hälsa för hela befolkningen genom att bedriva hälsofrämjande och sjuk-
domsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. Folkhäl-
soinstitutet har ett särskilt program för barns och ungdomars hälsa.
Statens institutionsstyrelse ansvarar för tillsyn, uppföljning och ut-
värdering av verksamheten på de särskilda ungdomshemmen.
Skolverkets huvuduppgifter är att följa upp och utvärdera det offent-
liga skolväsendet, verka för den nationella utvecklingen av skolan ge-
nom bl.a. kursplaneutveckling, information och genom att tillse att
regler efterföljs samt att elevers och föräldrars rätt inte åsidosätts.
Därutöver har myndigheter som Brottsförebyggande rådet, Arbets-
marknadsstyrelsen, Glesbygdsmyndigheten, Statens kulturråd, Statens
invandrarverk, Konsumentverket och Boverket m.fl. ansvar för olika
insatser när det gäller ungdomar.
Samtidigt är det enligt regeringens mening viktigt att någon har ett
sektorsövergripande ansvar för att utifrån en helhetssyn kunna följa
utvecklingen av ungdomars villkor och anlägga ett ungdomsperspektiv
på frågor inom olika samhällsområden. Detta är en grundläggande
uppgift för Ungdomsstyrelsen. Att Ungdomsstyrelsen har en sådan
uppgift inskränker eller påverkar naturligtvis inte den självständighet
som andra myndigheter har. Det är angeläget att Ungdomsstyrelsen
Prop. 1993/94:135
36
samarbetar med andra berörda myndigheter for ett effektivt Prop. 1993/94:135
resursutnyttjande.
Arbetet med att följa upp och utvärdera insatserna för ungdomar på
olika samhällsområden bör resultera i att Ungdomsstyrelsen vart tredje
år lämnar regeringen en fördjupad redovisning av ungdomars uppväxt-
villkor samt förslag till åtgärder på angelägna områden. Denna skall
kunna ligga till grund för den redovisning regeringen vart tredje år
avser förelägga riksdagen.
En mycket stor del av de politiska beslut som påverkar ungdomars
situation fattas i dag på lokal nivå. För att kunna främja goda uppväxt-
villkor för alla ungdomar krävs förutom en tydlig inriktning av ung-
domspolitiken också en ökad kunskap om kommunala insatser. Natio-
nella utvärderingar är också viktiga för att Ungdomsstyrelsen skall
kunna sprida goda idéer och erfarenheter mellan olika delar av landet.
Regeringen anser det väsentligt att denna typ av arbete vidareutvecklas
och intensifieras. Det har bland annat betydelse for att främja nya orga-
nisations- och verksamhetsformer och på så sätt uppnå en bättre effekti-
vitet i ungdomsarbetet.
Det finns ett ökat behov av att ge stöd och rådgivning åt olika verk-
samheter på ungdomsområdet. Vi anser därför att Ungdomsstyrelsen
bör verka för att de som arbetar med ungdomar och de som fattar beslut
som är viktiga för unga människor utgår från en helhetssyn på ungdo-
mars situation och ges bättre kunskaper om ungdomars uppväxtvillkor.
Ungdomsstyrelsens kunskaper om ungdomars uppväxtvillkor i vid
mening bör därför stärkas. Ambitionen bör vara att Ungdomsstyrelsen
skall kunna fungera som en kunskapsbank i ungdomsfrågor gentemot
andra myndigheter, kommuner, föreningsliv, ungdomsarbetare och
enskilda.
Behovet av insatser är beroende av ungdomars behov, resurser och
problem. Det betyder att åtgärder skall vidtas där det är av särskilt
intresse att utveckla insatser och genomföra projekt. För att betona
värdet av det sektorsövergripande arbetet bör enligt vår mening Ung-
domsstyrelsen sträva efter samarbetsprojekt där myndighetsgemen-
samma resursinsatser kan göras. Regeringen vill betona vikten av ett
nära samarbete med bl.a. Barnombudsmannen och Folkhälsoinstitutet.
Förslag till verksamhetsinriktning och prioriterade insatser för den
närmaste treårsperioden redovisar vi längre fram (avsnitt 8).
Kontakter med kommunerna
Kommunerna har ett stort ansvar för att ge ungdomar goda uppväxt-
villkor. För att kunna fullgöra sina övergripande uppgifter måste enligt
vår mening Ungdomsstyrelsen också följa utvecklingen i kommunerna.
Detta bör ske i nära samarbete med berörda sektorsmyndigheter. Den
ökande decentraliseringen och den allt större friheten för kommunerna i
bl.a. organisationsfrågor skapar som vi ser det ett ökat behov av
erfarenhetsutbyte och rådgivning. Med en ökad differentiering och
37
knappa resurser ökar också behovet av att goda exempel på utveckling Prop. 1993/94:135
av lokal ungdomsverksamhet och nya arbetsformer sprids.
Mot denna bakgrund är det nödvändigt att Ungdomsstyrelsen har en
kontinuerlig kontakt med kommunerna. Kontakterna bör särskilt syfta
till att stärka ungdomars delaktighet i lokalsamhället och deras
inflytande över olika frågor som direkt berör dem. De erfarenheter som
har gjorts genom Statens ungdomsråds projektsatsningar kan därvid
utgöra en god grund för det fortsatta arbetet. Detta bör till stor del
inriktas på att fördjupa diskussionerna med kommunerna om behovet av
samarbete över förvaltningsgränser och mellan kommuner och lokalt
samhällsliv i övrigt. Det är därvid angeläget att öka den nationella
kunskapen om såväl konkreta lokala projekt som strukturella förändring-
ar i den kommunala ungdomspolitiken.
Arbetet med fritidsfrågor
Insatser som syftar till att främja ungdomars möjligheter till en me-
ningsfull fritid görs i första hand av kommunerna och andra aktörer på
den lokala nivån. Den kommunala fritidssektorn omsätter ca åtta miljar-
der kronor per år.
Den kommunala verksamheten är inne i en stor omvandlingsprocess.
Strukturförändringar, besparingskrav och förändringar av ungdomars
fritidsvanor har lett fram till ett intresse av nya lösningar. Ungdoms-
styrelsens roll bör i första hand vara att stödja och stimulera kom-
munernas förnyelse av fritidsverksamhet för ungdomar samt att sprida
erfarenheter och metoder.
Det ideella föreningslivet spelar en viktig roll inom fritidspolitiken.
Många ungdomar engagerar sig i föreningar av olika slag under sin
fritid. Det är angeläget att föreningslivet ges goda möjligheter att ut-
veckla sitt arbete och nå fler ungdomar. Det är också viktigt att under-
lätta för människor med idéer och engagemang att förverkliga sina
planer. En aktiv samverkan mellan offentliga, ideella och privata in-
satser bör främjas.
Ungdomsstyrelsen bör samverka och upprätthålla en fortlöpande
dialog med bam- och ungdomsorganisationerna. Myndigheten skall
fördela de statliga bidragen till bam- och ungdomsorganisationerna och
bör också inrikta sitt arbete på att stödja organisationerna i deras för-
nyelsearbete. Det kan gälla informations- och utbildningsinsatser. Dess-
utom bör myndigheten medverka till att erfarenheter och slutsatser från
förändringsarbete inom föreningslivet sprids också till andra organisatio-
ner.
En utgångspunkt för Ungdomsstyrelsens arbete med fritidsfrågor bör
vara att skapa förutsättningar för en meningsfull och stimulerande fritid
för alla ungdomar oavsett bakgrund. Insatserna måste ta sin utgångs-
punkt i en lyhördhet för ungdomars uttryckssätt, vilja och val av
sysselsättningar. Vi vill också betona vikten av en jämn fördelning av
det offentliga stödet mellan fritidsaktiviteter som i huvudsak efterfrågas
38
av flickor respektive pojkar. Myndighetens arbete med att särskilt upp- Prop. 1993/94:135
märksamma flickors deltagande i föreningslivet bör också fortsätta.
Det finns ungdomar som av olika anledningar har svårt att tillgodo-
göra sig det reguljära utbudet av fritidsaktiviteter. Det kan gälla ung-
domar med olika former av funktionshinder eller ungdomar som har
haft särskilt svåra uppväxtvillkor. Dessa ungdomar är i behov av
särskilt stöd även vad gäller fritidsverksamhet. I tider av ekonomiska
svårigheter och stora förändringar inom sektorn är det särskilt viktigt att
uppmärksamma dessa ungdomars fritidssituation.
Slutligen vill vi betona att de offentliga insatserna på fri tid sområdet i
första hand bör gå ut på att uppmärksamma och stödja ungdomars egna
initiativ. Målet måste vara en fritidsverksamhet som inte är för ung-
domar utan av ungdomar. Därmed stimuleras ungdomars kreativitet och
ansvarskänsla. Med eget skapande och engagemang följer även person-
ligt ansvarstagande. Att få förtroendet att pröva och utveckla sin egen
förmåga innebär samtidigt en praktisk träning i att ta ansvar för sina
handlingar.
Det finns i dag en betydande forskning om fritidsvanor och om ung-
domskulturer. Det är viktigt att denna forskning inte sker isolerat från
de fritidsinsatser som riktar sig till ungdomar och de verksamheter som
ungdomar själva svarar för. Det är också angeläget att resultaten och
erfarenheterna från forskningen används. Ungdomsstyrelsen bör främja
utbytet av kunskaper och erfarenheter mellan forskare och de som
arbetar aktivt inom fritidsområdet.
Regeringens förslag: Under perioden 1994/95-1996/97 skall Ung-
domsstyrelsens arbete inriktas på att
1. kartlägga ungdomars uppväxtvillkor samt följa upp och utvär-
dera ideellt och offentligt ungdomsarbete,
2. stödja utvecklingen av det ideella föreningslivets ungdomsverk-
samhet,
3. stödja utvecklingen av kommunernas insatser för ungdomar,
4. föra ut kunskaper och information om ungdomars uppväxtför-
hållanden och om metoder i ungdomsarbetet.
Utvecklingsinsatser
De övergripande verksamhetsmålen för Ungdomsstyrelsens arbete bör,
39
som vi föreslagit tidigare, vara att främja goda uppväxtvillkor för alla Prop. 1993/94:135
ungdomar samt att verka för att unga människor görs delaktiga i
samhällsutvecklingen. Utifrån dessa mål och i enlighet med riktlinjerna
för ungdomspolitiken bör myndigheten under perioden 1994/95-1996/97
koncentrera sitt arbete på vissa prioriterade teman och projekt. Förutom
de som regeringen redogör för i det följande bör myndigheten ha be-
redskap för att, om det finns särskilda behov, ta egna initiativ till in-
satser. Arbetet bör i stor utsträckning genomföras i samarbete med
andra myndigheter.
För att stimulera fler och olika nyskapande verksamheter på lokal
nivå bör insatser av banbrytande karaktär ges ökad uppmärksamhet.
Ungdomsstyrelsen bör därför få i uppdrag att, på försök under den
kommande treårsperioden, dela ut utmärkelser. Dessa bör kunna ges till
kommuner, organisationer, projekt, ungdomsledare och ungdomar som
har gjort insatser som bör kunna tjäna som goda exempel också för
andra.
Ungdomsstyrelsen bör fortsätta arbetet med att stimulera utvecklingen
av ungdomars inflytande på den lokala nivån. Arbetet bör bygga på
tidigare gjorda erfarenheter och syfta till långsiktiga effekter. Det är
viktigt att sprida goda exempel, inte bara som modeller att ta efter utan
också som inspiration till nytänkande.
Inom ramen för demokratiarbetet bör en särskild satsning på inflytan-
de i skolan göras. Såväl skolförfattningar som läroplan betonar att verk-
samheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggan-
de demokratiska värderingar och att eleverna skall ha inflytande över
hur deras utbildning utformas. Från demokratisynpunkt är det viktigt att
skolan blir en resurs för ökad ungdomsdelaktighet i samhället. I de
nyligen beslutade läroplanerna har det betonats att undervisningen skall
bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att
aktivt delta i samhällslivet.
Ungdomar måste uppmuntras att engagera sig i politik och samhälls-
arbete. Ungdomsstyrelsen bör i likhet med tidigare valår fördela visst
stöd till de politiska ungdomsförbundens valinformation. Ung-
domsförbunden bör kunna bidra till att uppmuntra ungdomar att engage-
ra sig i den allmänpolitiska debatten. Även på andra sätt bör ungdomars
förtroende för och engagemang i politiskt arbete uppmärksammas.
Regeringen anser vidare att särskilda insatser bör göras för att ta
tillvara ungdomars miljöengagemang. Vid FN:s konferens om miljö och
utveckling år 1992 antogs bl.a. ett handlingsprogram för det framtida
arbetet med miljö och utveckling, den s.k. Agenda 21. Där uttrycks
vikten av att ta tillvara den resurs som ungdomar utgör i miljöarbetet.
Agendan påpekar att ungdomar, förutom deras intellektuella bidrag och
deras förmåga att mobilisera stöd, bidrar med unika perspektiv som
behöver beaktas. Ungdomsstyrelsen bör därför få i uppgift att stödja
och utveckla metoder för ungdomars medverkan i kommunernas arbete
med att utveckla lokala handlingsprogram för en hållbar miljöutveck-
ling.
Insatser behöver vidtas för att ta vara på ungdomars framåtanda och 40
entreprenörskompetens. Det finns bland annat behov av att utveckla och
pröva modeller för personlig kompetensutveckling som utgår från ung- Prop. 1993/94:135
domars eget engagemang, kraft och intresse. Särskilt viktigt är detta för
ungdomar som inte lyckats i det traditionella skolarbetet, men som
besitter en stor förmåga i form av kreativitet och energi. Många lokala
initiativ har tagits, bland annat mot bakgrund av den höga arbetslöshe-
ten bland ungdomar, för att utveckla olika projektverksamheter med och
av ungdomar. Även Statens ungdomsråd har fördelat visst stöd till
lokala projekt. Det arbete som ungdomsrådet inlett bör fortsätta. Dess-
utom bör Ungdomsstyrelsen analysera i vad mån dessa projekt kan
integreras i befintliga system samt föreslå åtgärder för att underlätta en
sådan utveckling.
Myndigheten bör vidare särskilt uppmärksamma flickors situation och
de villkor som gäller för ungdomar som växer upp och bor i mindre
orter och på landsbygden.
Ett problem i dagens samhälle är segregationen mellan svenskar och
invandrare. Ungdomsstyrelsen bör få i uppgift att stimulera kommuner
och föreningsliv till verksamheter som uppmuntrar möten och kontakter
över kulturgränser. Ungdomsstyrelsen bör därvid fortsätta det arbete
som sker mot främlingsfientlighet tillsammans med Skolverket,
Invandrarverket och Kulturrådet.
Vidare bör Ungdomsstyrelsen uppmuntra de ideella organisationerna
att engagera fler invandrarungdomar i sin verksamhet. Detta är av
betydelse för att minska segregationen och ge invandrarungdomar natur-
liga kontakter och erfarenheter i det svenska samhället. Samtidigt får
organisationerna tillfälle att bearbeta eventuella främlingsfientliga och
rasistiska föreställningar bland sina medlemmar.
Myndigheten bör vidare stödja utvecklingen av lokal samverkan i
särskilt utsatta miljöer. En viktig uppgift när det gäller att främja goda
uppväxtvillkor är att förebygga att ungdomar slås ut. Det finns många
ungdomar som lever i miljöer där droger och kriminalitet, liksom ar-
betslöshet, socialbidragsberoende och utslagning är mer vanligt före-
kommande än på andra håll. För många av dessa ungdomar har olika
ideella och offentliga, främst kommunala, insatser stor betydelse.
Ungdomsstyrelsen bör uppmärksamma möjligheter och problem när
det gäller samverkan såväl mellan olika sektorer inom den offentliga
verksamheten som mellan offentlig verksamhet och ideell verksamhet.
Erfarenheterna från det tidigare nämnda (avsnitt 4) s.k. Plus-projektet
bör i detta sammanhang tas tillvara.
Uppföljning och utvärdering
Ungdomsstyrelsen skall följa upp och utvärdera olika insatser på
ungdomsområdet.
Mot bakgrund av de omställningar som förmodligen kommer att
känneteckna den svenska ekonomins utveckling i framtiden och den allt
längre ungdomstiden vill vi framhålla betydelsen av att följa upp den
s.k. etableringsfasen, som innefattar ungdomars inträde på arbetsmark-
41
naden och bostadsmarknaden samt den mer omfattande etableringen i Prop. 1993/94:135
vuxenlivet.
Det är också viktigt att det finns ett system för att följa upp den
kommunala fritidspolitiken. Ett sådant bör Ungdomsstyrelsen bygga
upp. På så sätt bör man kunna få en helhetsbild av ungdomarnas fritids-
vanor och hur de utvecklas samt av de kultur- och fritidssatsningar som
görs.
Myndighetens sammanställning av statistik om ungdom har förbättrats
avsevärt under senare år. Den årsbok som Statens ungdomsråd produce-
rar utgör ett bra exempel. Denna verksamhet kan dock ytterligare ut-
vecklas och effektiviseras genom ett mera direkt samarbete med olika
statistikproducenter och andra myndigheter på ungdomsområdet.
Behovet av internationella jämförelser kommer att öka inom ung-
domsområdet. Både inom Europarådet och EU har förslag utarbetats till
hur ungdomsforskningen och den statliga utredningsverksamheten om
ungdomar kan utvecklas på det internationella planet i framtiden. Ung-
domsstyrelsen bör bevaka denna utveckling och knyta internationella
kontakter på området.
Myndigheten bör också genomföra mer systematiska sammanställ-
ningar och analyser av de arbetssätt och metoder som har använts i
olika projekt riktade till ungdomar.
Kunskapsspridning
Antalet utredningar och utvärderingar som berör ungdomar och deras
situation har ökat under senare år. Forskningen på området har blivit
intensivare. Forskningsprojekt bedrivs på landets samtliga universitet
och högskolor. Det är sannolikt att denna kunskapsproduktion kommer
att öka ytterligare i omfattning under de närmaste åren. Efterfrågan av
sådana kunskaper och kontakter ökar samtidigt bland ungdomsledare,
lärare och politiker i takt med att det lokala ungdomsarbetet förändrar
sina former och metoder. Sammanställning, spridning och förmedling
av kunskap blir därför en alltmer central uppgift för Ungdomsstyrelsen.
Utifrån sina breda kontakter med det ungdomsarbete som bedrivs på
alla nivåer i samhället bör myndigheten också initiera, sammanställa
och föra vidare nya frågeställningar från praktiker till forskarsamhället.
I dag fördelar Forskningsrådsnämnden stödet till de centra som finns
för ungdomsforskning. Denna ordning bör fortsätta men Ungdoms-
styrelsen bör ha ett aktivt ansvar för viss samordning av ungdomsforsk-
ning och för att stödja kontaktverksamhet mellan ungdomsforskare och
praktiker exempelvis genom att anordna konferenser och seminarier.
Statens ungdomsråds informationsverksamhet har utvecklats och
försäljningen av rådets material har ökat. Regeringen anser dock att det
finns stora möjligheter att förbättra och effektivisera informationsverk-
samheten ytterligare. Bland annat bör myndigheten tydligare definiera
sina målgrupper både när det gäller arbetet med att sprida publikationer
och i fråga om seminarieverksamheten.
42
Inriktning och metoder for arbetet Prop. 1993/94:135
Ungdomsstyrelsen måste under kommande år koncentrera sig på att
utveckla och förfina metoder for genomförande av olika uppgifter inom
ungdomspolitiken i ett decentraliserat samhälle.
Arbetsmetoderna skall bygga på att myndigheten stödjer både central
och lokal verksamhet med modeller och metoder för dokumentation,
utvärdering, bearbetning och kunskapsförmedling. Ungdomsstyrelsen
skall genomföra uppföljningar och utvärderingar av förnyelse- och
utvecklingsprojekt.
Arbetssättet skall vara aktivt, utåtriktat och bygga på såväl teoretiska
kunskaper som praktiska erfarenheter från lokalt ungdomsarbete.
Regeringens förslag: Den statliga bidragsgivningen till bam- och
ungdomsorganisationernas verksamhet skall i ökad utsträckning
relateras till målen för bidragen. De övergripande målen skall vara
att främja demokratisk fostran genom barns och ungdomars en-
gagemang i föreningslivet,
att främja såväl jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper som jäm-
ställdhet mellan könen,
att medverka till en meningsfull fritid för bam och ungdomar
samt
att engagera fler ungdomar i föreningslivet.
Bidragssystemet skall bestå av grundbidrag och särskilt bidrag. Bi-
dragsgivningen skall utvärderas.
Statens ungdomsråds och departementspromemorians förslag:
Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker huvudin-
riktningen av förslagen, däribland kravet på en ökad målrelatering av
bidragen. Viss kritik riktas mot beskrivningen av målet om demokratisk
fostran. Flera organisationer framhåller att detta mål inte bör tolkas så,
att det utestänger organisationer som i huvudsak arbetar generations-
övergripande eller vuxenorganisationer med verksamhet för ungdomar.
43
En del remissinstanser framför invändningar mot kraven på en obli- Prop. 1993/94:135
gatorisk utvärdering av organisationernas verksamhet mot de egna
målen.
Ökad målrelatering
De statliga bidragen till bam- och ungdomsorganisationernas verksam-
het utgör en viktig del av ungdomspolitiken. Bidragen är ett konkret sätt
att mobilisera och stödja det ideella engagemanget bland ungdomar.
Enligt en kartläggning av Statens ungdomsråd svarar statsbidragen i
genomsnitt för 36 procent av de centrala bam- och ungdomsorganisa-
tionernas inkomster. Organisationernas beroende av statsbidrag varierar
starkt från 7 procent upp till 90 procent. Generellt sett kan man se att
statsbidraget varierar över tiden, så att etablerade organisationer tende-
rar att få en mindre del av sina inkomster från det offentliga än nya
organisationer. Det statliga stödet tycks vara av stor betydelse i organi-
sationernas uppbyggnadsskede.
Bidragen till bam- och ungdomsorganisationernas verksamhet är ett
uttryck för statens vilja att stödja ungdomars föreningsengagemang.
Detta innebär dock inte att statens bidrag är ett generellt och oreserverat
stöd till organisationerna i sig. Ingen organisation har "rätt" till stöd
enbart med hänvisning till att man har fått det tidigare.
Statens stöd motiveras till stor del av att organisationerna och deras
verksamhet medverkar till att vissa mål, som är angelägna för ungdoms-
politiken och för samhället i stort, kan uppfyllas. Utifrån denna aspekt
har staten ett legitimt intresse av att göra en aktiv prövning i samband
med bidragsgivningen. Det är då inte självklart att alla typer av verk-
samhet kan bedömas ha lika stor betydelse.
Den statliga bidragsgivningen är i dag endast i begränsad omfattning
relaterad till målen för bidragen. Detta beror bl.a. på att dagens målfor-
muleringar inte är tillräcktiga. Vi redovisar i det följande vår syn på
innebörden av de mål som föreslås gälla för statens bidrag till bam- och
ungdomsorganisationerna. Förutom de fyra målen anser regeringen att
det är viktigt att bidragsystemet bidrar till förnyelse och utveckling
inom föreningslivet. Utifrån detta bör Ungdomsstyrelsen arbeta vidare
med ytterligare konkretiseringar samt utvärderingsmetoder och modeller
för att bedöma effekterna av bidragsgivningen.
Demokratisk fostran
Detta mål innebär att både organisationens struktur och verksamhetens
innehåll bör främja en demokratisk fostran av bam och ungdomar.
Verksamhetens syfte får alltså inte strida mot grundläggande demokra-
tiska principer. Det är viktigt att ungdomarna själva har inflytande över
och styr verksamheten. De bör ha möjlighet till inflytande genom att
bl.a. ha rösträtt och genom att själva ingå i styrelser och andra beslu-
44
tande organ både på lokal- och riksplanen. Ungdomsorganisationer bör Prop. 1993/94:135
i princip vara organisatoriskt självständiga gentemot moderorgani-
sationer. När det gäller verksamhet som i första hand riktar sig till bam
bör dock andra mått användas på hur organisationens struktur främjar
en demokratisk fostran, t.ex. genom patruller eller smågrupper. Även
verksamhetens innehåll bör syfta till att intressera ungdomar för sam-
hällsfrågor i vid bemärkelse.
Vad vi nu har sagt begränsar möjligheterna till bidrag för vuxenstyrda
organisationer som helt eller delvis bedriver verksamhet för ungdomar.
Det begränsar också möjligheterna till bidrag för organisationer vars
verksamhet inte syftar till att intressera ungdomar för samhällsfrågor i
vid mening.
Jämlikhet och jämställdhet
Regeringen menar att hänsyn måste tas till i vilken utsträckning organi-
sationerna verkar för jämställdhet mellan könen, jämlikhet mellan
svenskar och invandrare och mellan olika sociala grupper i samhället.
Hänsyn bör även tas till huruvida organisationerna har en medveten
rekryteringsfilosofi för att få med fler bam och ungdomar från brist-
fälliga sociala miljöer. Målet medför att organisationer med exempelvis
rasistiska idéer inte kan få bidrag.
Meningsfull fritid
Målet innebär att hänsyn skall tas till i vilken utsträckning som organi-
sationerna bedriver fritidsverksamhet genom såväl medlemsaktiviteter
som s.k. öppen verksamhet. Aktiviteterna bör innehållsmässigt ha fri-
tidskaraktär, dvs. ett socialt, samhälleligt eller kulturellt innehåll. Detta
begränsar möjligheterna till bidrag till organisationer som i första hand
arbetar för sina medlemmars ekonomiska intressen.
Målet är relevant i den meningen att det preciserar vilken form av
aktiviteter som stödet avser. Huruvida aktiviteterna upplevs som me-
ningsfulla eller ej bör dock avgöras av de enskilda medlemmarna och
deltagarna.
Okat deltagande i föreningsliv
Målet innebär att organisationerna skall uppmuntra fler bam och ung-
domar att bli föreningsmedlemmar och fler av medlemmarna att bli
föreningsaktiva. Vid en bedömning av måluppfyllelsen bör bl.a. hänsyn
tas till vilken typ av aktiviteter organisationerna kan erbjuda, relationen
mellan antal medlemmar och antal aktiviteter och i vilken utsträckning
de som deltar i aktiviteterna också deltar i föreningsarbetet.
45
Förnyelse och utveckling
Det är viktigt att bidragssystemet även stimulerar till förnyelse och
utveckling av föreningslivet. Detta kan bl.a. ske genom metodutveckling
som syftar till en högre måluppfyllelse av något av övriga mål eller
genom att utveckla en ny verksamhet, ungdomsrörelse eller organisa-
tion. Förnyelse och utveckling bör stödjas genom det särskilda bidraget.
Stödet till förnyelse och utveckling bör vara flexibelt och öppet för nya
verksamhetsformer och organisationsstrukturer.
Bidragsprövningen
I förordningen (1991:370) om statsbidrag till ungdomsorganisationer
ställs vissa krav på en organisations uppbyggnad, regionala spridning,
antal aktiviteter och antal medlemmar för att få statsbidrag. I myndig-
hetens föreskrifter ställs krav på att de uppgifter som organisationerna
lämnar måste bestyrkas av auktoriserad eller godkänd revisor.
Det generella bidraget bör i fortsättningen kallas grundbidrag och de
formella kraven bör enligt vår mening kompletteras med krav som ställs
i relation till de statliga målen för bidragen.
Syftet med bidragsprövningen är dels att pröva om organisationerna
uppfyller de formella kraven, dels att bedöma om statsbidrag till en
organisations verksamhet bidrar till att uppfylla målen för bidraget.
Prövningen mot målen har betydelse för hurvida en organisation skall
ges statsbidrag i form av grundbidrag. Bidragets storlek styrs dock helt
av de kriterier som ligger till grund för de formella kraven.
En prövning skall göras av både nya organisationer som ansöker om
grundbidrag och av de organisationer som redan får bidrag. Vi vill i
detta sammanhang särskilt understryka vikten av att de organisationer
som mer kontinuerligt får statsbidrag genomgår en återkommande pröv-
ning.
Dispens från bidragskraven bör komma i fråga bara i undantagsfall.
Det kan gälla vissa organisationer som valt att organisera sig som en
sektion eller liknande inom en moderorganisation och därmed egentligen
inte uppfyller kraven på självständighet. Förutsättningen för dispens bör
dock vara att det finns ett tydligt pedagogiskt eller ideologiskt skäl för
den valda organisationsformen och att den gynnar barnen och ungdo-
marna inom organisationen. Ett annat exempel gäller vissa organisatio-
ner som av religiösa skäl inte kan ha individuellt medlemskap.
Statsbidragen bör också, som i dag, bestå av ett särskilt bidrag. Detta
kan erhållas efter särskild ansökan. När det gäller det särskilda bidraget
vill vi framhålla följande.
En del av det särskilda bidraget bör liksom hittills reserveras för
sådana organisationer som på grund av sin organisatoriska karaktär inte
kan komma i fråga för grundbidrag, men som genom sin verksamhet
ändå bedöms vara lämpliga att ges ett reguljärt stöd. Bidragsutrymmet
för denna kategori bör dock vara begränsat.
Prop. 1993/94:135
46
En andra del av det särskilda bidraget bör kunna ges till organisatio- Prop. 1993/94:135
ner med särskilt resurskrävande verksamhet som kompensation for de
merkostnader som detta innebär. Detta gäller exempelvis flertalet ung-
domsorganisationer inom handikapprörelsen. Denna del bör främst ses
som ett komplement till grundbidraget.
Huvuddelen av det särskilda bidraget bör dock enligt vår mening gå
till stöd för förnyelse och utveckling inom föreningslivet. Det traditio-
nella föreningslivet har under en lång rad av år haft allt svårare att
intressera och engagera ungdomar. Vi finner det därför angeläget att ge
organisationerna en möjlighet att bryta denna utveckling och finna nya
former för att engagera ungdomar. Det är också viktigt att regeringen
har möjlighet att fånga upp och stödja nya ungdomsinitiativ. Det statliga
bidraget bör därför vara flexibelt för att kunna stödja såväl etablerade
organisationer och verksamhetsformer som uppbyggnaden av nya. Det
finns annars en risk att bidragen i sig endast konserverar den existeran-
de strukturen.
Utvärdering
I dagens bidragssystem görs bidragsutvärderingar endast i begränsad
omfattning. Utvärderingen utgår dessutom i mycket liten utsträckning
från målen för bidragssystemet. För att en ökad målrelatering av stats-
bidragen dels skall vara möjlig, dels skall kunna leda till ett mer effek-
tivt utnyttjande av bidragsmedlen krävs enligt vår mening ökade utvär-
deringsinsatser. Ungdomsstyrelsen bör ansvara för att utvärdering av
bidragen till bam- och ungdomsorganisationerna sker. Det är viktigt att
mäta både den inre och den yttre effektiviteten av bidragsgivningen.
Syftet med en utvärdering av bidragen till organisationerna bör vara
att bedöma i vilken utsträckning som fördelningen av statsbidrag leder
till att målen för bidragen uppnås.
Vi vill i detta sammanhang understryka att bidragsutvärderingar måste
göras utifrån organisationernas egna förutsättningar och med största
respekt för organisationernas integritet och självständighet. Vidare bör
även bidragsystemets konstruktion bli föremål för utvärdering.
För att utveckla sin verksamhet har organisationerna även ett behov
av att utvärdera denna i förhållande till de egna målen för verksam-
heten. Sådana utvärderingar kan också bidra till en kollektivt sett bättre
kunskap om organisationernas verksamhet och om det ideella arbete
som utförs inom ungdomsorganisationerna. Formerna för och innehållet
i sådana utvärderingar bör enligt vår mening avgöras av organisationer-
na själva. För att stimulera organisationerna att vara effektiva gentemot
sina egna mål bör dock Ungdomsstyrelsen ha möjlighet att såväl
kunskapsmässigt som ekonomiskt uppmuntra och stödja organisationerna
att utvärdera sin egen verksamhet.
Det är också viktigt att bidragen till bam- och ungdomsorganisa-
tionerna analyseras ur ett fritidspolitiskt perspektiv. I en analys av
ungdomars fritidsvanor i förhållande till de offentliga insatserna bör
47
bidragen till bam- och ungdomsorganisationerna ses som ett av flera Prop. 1993/94:135
instrument för att främja en meningsfull fritid för ungdomar.
Annat stöd än kontant bidrag
De statliga bidragen till bam- och ungdomsorganisationer är av grund-
läggande betydelse för barns och ungdomars möjligheter att bedriva
ungdomsverksamhet. Men organisationernas arbetsvillkor påverkas
också av andra åtgärder än direkta bidrag. Enligt regeringens mening är
det viktigt att finna andra former för stöd än kontanta bidrag. Vi ger
här några exempel på detta.
Många ungdomsorganisationer framhåller att de har praktiska prob-
lem t.ex. när det gäller kompetensutveckling eller upphandling av vissa
tjänster. Enligt vår bedömning bör sådana problem ofta kunna lösas
genom ett ökat samarbete mellan organisationerna. Det kan bl.a. ske
inom ramen för den verksamhet som Landsrådet för Sveriges Ungdoms-
organisationer bedriver. Ungdomsstyrelsen utgör här också en viktig
kunskapsresurs.
Ledarna har en nyckelroll i det arbete som bam- och ungdomsorga-
nisationerna bedriver. Inom idrottsrörelsen gäller särskilt förmånliga
villkor i fråga om kostnader för att ge sina ledare ekonomisk ersättning.
Förslag om att lika regler bör gälla för alla föreningar har lagts fram i
betänkandet Organisationernas bidrag (SOU 1993:71). Förslaget bereds
för närvarande i Civildepartementet.
Slutligen vill vi något beröra frågan om bam- och ungdomsorganisa-
tionernas möjligheter till inkomster genom spel och lotterier. I betän-
kandet Vinna eller försvinna - folkrörelsernas lotterier och spel i fram-
tiden (SOU 1992:130) föreslås att folkrörelserna skall få ökade möjlig-
heter att på detta sätt finansiera sin verksamhet. Frågan bereds för
närvarande i Civildepartementet.
I prop. 1993/94:100 (bil. 14) har regeringen i avvaktan på en särskild
ungdomspolitisk proposition föreslagit riksdagen att beräkna ett anslag
på 124 037 000 kronor för myndigheten och bidrag till ungdoms-
verksamhet m.m.
Regeringen återkommer nu till dessa frågor.
48
Prop. 1993/94:135
1992/93 Utgift1
1993/94 Anslag1
1994/95 Förslag
5 765 302
6 003 000 2
7 923 000
1 Anslaget E 1. Statens ungdomsråd.
2 Härutöver tillkommer 2 500 000 vilka finansierats under anslaget E 2. Bidrag
till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.
Statens ungdomsråd har lämnat en fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1994/95-1996/97. Ungdomsrådet föreslår att de projektme-
del som under innevarande budgetår ligger på anslaget E 2. Bidrag till
central och lokal ungdomsverksamhet m.m. förs över till ramanslaget
E 1. Statens ungdomsråd, att myndigheten ges ansvaret för hela den
arvsfondshantering som rör medel till fostran av ungdom samt att myn-
digheten själv ges rätten att inrätta festa tjänster. Vidare föreslår myn-
digheten att lån får upptas i riksgäldskontoret 1994/95 för inventarier
motsvarande 100 000 kronor samt att lån får upptas i riksgäldskontoret
1996/97 för datorinvestering motsvarande 700 000 kronor.
Sammanfattning
De övergripande målen för Ungdomsstyrelsens verksamhet skall
vara att främja ungdomars uppväxtvillkor och verka för att unga
människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen.
Ramanslag 7 923 000 kronor för budgetåret 1994/95
Planeringsram:
1994/95 1995/96 1996/97
7 923 000 7 940 000 7 948 000
49
4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 135
Resultatbedömning och fördjupad prövning Prop. 1993/94:135
Regeringens bedömning av myndighetens verksamhet samt inriktningen
för den kommande treårsperioden har vi redovisat tidigare i avsnitt 7
och 8.
Slutsatser
Regeringen kan konstatera att Riksrevisionsverket inte har haft några
invändningar i revisionsberättelsen avseende Statens ungdomsråd.
För innevarande budgetår disponerar Statens ungdomsråd en låneram
i Riksgäldskontoret på 600 000 kronor. Regeringen föreslår att Ung-
domsstyrelsen för nästkommande budgetår beviljas en låneram i
Riksgäldskontoret på 700 000 kronor för att ge utrymme för investe-
ringar i inventarier.
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneut-
vecklingen. Medel har tillförts anslaget för myndighetens kommunkon-
takter, för den tvärsektoriella utredningsverksamheten och för myndig-
hetens utvärderingsinsatser till följd av det målrelaterade bidragssyste-
met med anledning av förändringen av den statliga arbetsgivarorga-
nisationen och för avtalade avsättningar till Trygghetsstiftelsen.
Anslagen D 1. Ungdomsstyrelsen och D 2. Bidrag till nationell och
internationell ungdomsverksamhet m.m. sammantaget innebär att den
statliga konsumtionen minskar.
Regeringen har i prop. 1993/94:124 Allmänna arvsfonden föreslagit
att en särskild Arvsfondsdelegation skall inrättas för att pröva frågor om
stöd ur Allmänna arvsfonden. Regeringen kan dock även fortsättnings-
vis besluta om särskilt riktade insatser samt delegera uppgiften att för-
dela medel för detta ändamål till andra myndigheter och då kan även
Ungdomsstyrelsen komma ifråga.
Nytt anslag (förslag) 111 697 000
Från anslaget utbetalas bidrag till nationell ungdomsverksamhet enligt
förordningen (1991:370) om statsbidrag till ungdomsorganisationer.
Vidare omfattar anslaget också stöd för internationell verksamhet till
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer och Stiftelsen för
internationellt ungdomsutbyte.
För budgetåret 1993/94 finns två anslag uppförda på statsbudgeten
för dessa ändamål, nämligen E 2. Bidrag till central och lokal ungdoms-
verksamhet m.m. och E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete. I
det följande föreslås att anslaget E 2. och delar av anslaget E 3. slås
ihop till ett nytt anslag.
50
Statens ungdomsråd Prop. 1993/94:135
Ungdomsrådet föreslår att stödet till bam- och ungdomsorganisationerna
bibehålls på nuvarande nivå, men att en större del av anslaget används
till utveckling av föreningslivet samt till nya ungdomsrörelser. Vidare
föreslår myndigheten att 2 procent av statsbidragen till bam- och ung-
domsorganisationerna används till utvärdering. Ungdomsrådet föreslår
dessutom att ett mer målrelaterat bidragssystem genomförs fr.o.m.
budgetåret 1994/95.
Landsrådet begär 1 600 000 kronor i verksamhetsbidrag. Detta motsva-
rar en ökning på 150 000 kronor. Ökningen motiveras av utvecklings-
arbete och nya arbetsområden avseende landsrådets medlemskap i
WAY, World Assembly of Youth, det internationella miljöarbetet och
då särskilt uppföljning och fortsättning av UNCED-arbetet, FN:s 50-års
jubileum samt utveckling av kontakterna med utvecklingsländerna.
Stiftelsen begär 5 675 000 kronor för information om internationellt
ungdomsutbyte inklusive utveckling av databasprojektet, administration
av EG:s utbytesprogram Ungdom för Europa, Ungdomskortet, en sats-
ning på breddat utbyte samt ett övergripande verksamhetsanslag.
Härtill kommer äskande om 4 550 000 kronor för World Youth-
programmet.
Nationell verksamhet
Regeringen, som tidigare i denna proposition föreslagit förändringar
avseende de statliga bidragen till bam- och ungdomsorganisationernas
verksamhet, delar Statens ungdomsråds bedömning att bidragen bör
ligga kvar på oförändrad nivå. Den särskilda satsningen på unga flickor
inom föreningslivet som startats under innevarande budgetår bör fortsät-
ta. Stödet till organisationerna bör inrymmas inom det särskilda bidra-
get. Härutöver beräknar regeringen 500 000 kronor för detta ändamål.
Inom bidragsmedlen bör dessutom särskilda resurser avsättas för att
stödja ungdomsorganisationernas egna utvärderingar av sin verksamhet.
Liksom tidigare valår bör de politiska ungdomsförbunden ges särskilt
stöd för valinformation till ungdomar. Även detta bör inrymmas inom
det särskilda bidraget.
Ungdomsstyrelsen bör dela ut utmärkelser för särskilt banbrytande
insatser inom ungdomspolitiken. Regeringen beräknar 500 000 kronor
för detta ändamål.
51
Från anslaget bör också anvisas dels 500 000 kronor till stöd för Prop. 1993/94:135
ungdomsforskning dels 1 300 000 kronor för aktiviteter inom ungdoms-
området. Dessa medel bör disponeras av regeringen.
Internationell verksamhet
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer har en viktig uppgift
när det gäller att öka kunskapen om internationella frågor bland ung-
domar samt bedriva kontaktskapande verksamhet och initiera internatio-
nella projekt. Landsrådet bör få stöd för sin internationella verksamhet
med oförändrat belopp, 1 450 000 kronor.
Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte har en viktig uppgift i att
bredda det internationella ungdomsutbytet och stödet avser informations-
insatser och administrationskostnader inklusive kostnader för att driva
EG-programmet Ungdom för Europa. Stiftelsen bör få stöd för detta
ändamål med 4 300 000 kronor. Regeringen föreslår inte några ytterli-
gare medel för Ungdomskortet. Medel för World Youth-programmet
har föreslagits i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100, bil. 4, s. 160)
under tredje huvudtiteln Utrikesdepartementet.
Nytt anslag (förslag) 4 500 000
Under detta anslag beräknas medlemsavgiften i EG:s utbytesprogram
Ungdom för Europa. Mot bakgrund av att fes Hl av Ungdom för
Europa är under beredning kan programkostnadema för våren 1995 inte
beräknas. Anslaget bör därför anvisas förslagsvis.
52
Den statliga ungdomspolitiken berör ett flertal myndigheter och departe-
ment. Inom regeringskansliet har Civildepartementet en samordnande
roll när det gäller ungdomsfrågorna. Till Civildepartementet är ett
rådgivande organ, Bam- och ungdomsdelegationen, knutet.
På myndighetsnivå skall Statens ungdomsråd bl.a. verka för en sam-
ordning av statliga insatser när det gäller ungdomsfrågor. Social-
styrelsen skall som tillsynsmyndighet enligt socialtjänstlagen (1980:620)
följa att kommunerna verkar för att ungdomarna får trygga uppväxt-
villkor. Därutöver har ett flertal myndigheter ansvar för olika insatser
när det gäller ungdomar. Det gäller bl.a. Brottsförebyggande rådet,
Barnombudsmannen, Folkhälsoinstitutet, Statens institutionsstyrelse,
Statens skolverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Glesbygdsmyndigheten,
Statens kulturråd, Statens invandrarverk, Konsumentverket och Bover-
ket.
För utvecklingen av ungdomspolitiken är följande organ av särskilt
intresse.
Statens ungdomsråd skall enligt sin instruktion (SFS 1988:1136) främja
fritidsverksamhet och kulturell verksamhet bland bam och ungdomar
samt redovisa utvecklingen när det gäller ungdomars villkor i samhället.
Ungdomsrådets roll har genom åren förändrats.
Ursprungligen var rådet ett kontakt- och samordningsorgan mellan
ungdomsorganisationerna och regeringen. Till en böijan bestod därför
ungdomsrådet av representanter från framför allt olika ideella, religiösa
och politiska organisationer samt idrottsrörelsen. Statens ungdomsråd
fick därmed karaktären av paraplyorgan för ungdomsorganisationerna i
deras relation med staten. Sedan böijan av 1980-talet har bilden av
ungdomsrådet som organisationernas företrädare gentemot staten tonats
ner till förmån för en tydligare myndighetsroll. Det ökade ansvaret för
den statliga bidragsgivningen fr.o.m. budgetåret 1987/88 underströk
denna utveckling.
Ungdomsrådet består i dag av upp till tio ledamöter, vilka utses av
regeringen. Vid ungdomsrådet finns ett kansli med för närvarande 18
anställda. Kansliet leds av en chef, som också utses av regeringen.
Myndigheten arbetar uttryckligen på statsmakternas uppdrag med att
genomföra delar av den statliga ungdomspolitiken. I myndighetens
uppdrag ingår att bidra till en kunskapsutveckling när det gäller ung-
domars levnadsvillkor samt att ge stöd till försöksverksamheter i syfte
att öka ungdomars delaktighet i samhället och ta tillvara ungdomars
engagemang. I uppdraget ingår också att stimulera en ökad samverkan
mellan olika instanser - offentliga och ideella - som arbetar för att
förbättra ungdomars uppväxtvillkor.
Ungdomsrådet handlägger vidare ärenden om statsbidrag till bam-
och ungdomsorganisationer, utvärderar effekterna av bidragsgivningen
Prop. 1993/94:135
Bilaga 1
53
och fullgör de uppgifter som följer av särskilda uppdrag och föreskrif-
ter.
Myndighetens utredningsverksamhet är omfattande och resultaten från
de av rådet gjorda utredningarna och sammanställningarna publiceras i
rådets tidskrift Uppväxtvillkor och i tidningen UNG. Statens ungdoms-
råd ger också i böijan av varje år ut en årsbok om ungdom, som inne-
håller populariserad forskning och andra artiklar samt statistik och fakta
om ungdomar.
Vid fullgörande av sina uppgifter upprätthåller ungdomsrådet fort-
löpande en dialog med bam- och ungdomsorganisationer, andra organi-
sationer, statliga myndigheter, kommuner och landsting.
Ungdomsrådets arbete gentemot kommunerna har utvecklats sedan
budgetåret 1991/92. Det nya arbetet påbörjades som en del av ett rege-
ringsuppdrag avseende uppföljning av Ungdomskommitténs betänkande
Ungdom och makt (SOU 1991:12). Genom särskilda medel ur Allmän-
na arvsfonden till olika projekt i föreningsregi stimulerar myndigheten
kommunerna att öka ungdomars delaktighet och inflytande inom olika
samhällssektorer.
Bam- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01) är en kommitté vars
övergripande uppgift är att vara ett rådgivande organ till regeringen i
frågor som rör unga människors uppväxtvillkor (dir. 1992:15). Dele-
gationen, som leds av civilministern, skall stimulera till debatt om olika
frågor bland annat genom seminarier, konferenser, debattskrifter,
arbetsgrupper och undersökningar. Bland delegationens uppgifter kan
särskilt nämnas uppdraget att uppmärksamma de värderingar och nor-
mer som präglar dagens fostran av unga människor samt arbetet med
frågor om relationer och attityder mellan ungdomar med olika kulturella
bakgrunder. Delegationen har också på olika sätt särskilt uppmärksam-
mat utsatta bam och ungdomar i sitt arbete. Bam- och ungdomsdelega-
tionens arbete sker i nära samarbete med berörda departement. Till
delegationen har därför knutits en särskild statssekreterargrupp.
Ur Allmänna arvsfonden fördelas ekonomiskt stöd till bl.a. projekt
som avser att främja fostran av ungdom. I regeringens proposition
(1993/94:124) Allmänna arvsfonden föreslås en ny lag for arvsfonden
samt att en ny myndighet knuten till regeringskansliet, Arvsfondsdele-
gationen, inrättas. Den nya myndigheten övertar därmed uppgiften från
Bam- och ungdomsdelegationen att pröva frågor om stöd ur fonden
enligt de medelsramar som regeringen bestämmer och efter regeringens
riktlinjer. Regeringen kan härutöver bl.a. besluta om vissa särskilt
riktade insatser samt delegera uppgiften att fördela medel för detta
ändamål även till andra myndigheter.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 1
54
Barnombudsmannen är en självständig myndighet som inrättades den
1 juli 1993 (SFS 1993:710).
Regeringen har utsett Louise Sylwander till ombudsman for bam och
ungdom upp till 18 år. Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka
barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall
särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras
tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s barn-
konvention.
Barnombudsmannen skall enligt lagen (1993:335) om Barnombuds-
man bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och
intressen. Uppgiften är att definiera innebörden av FN:s barnkonvention
samt att utforma riktlinjer och modeller for lagstiftning, regeltillämp-
ning och samhällsplanering utifrån intentionerna i konventionen.
Ett av verksamhetens mest framträdande drag är opinionsbildning på
olika nivåer i samhället. Ett viktigt led i det arbetet är att ta del av
barns och ungdomars synpunkter och ge dem en röst i den allmänna
debatten samt att påverka beslutsfattares, allmänhetens och organisa-
tioners förhållningssätt till barns och ungdomars livsvillkor. Barn-
ombudsmannen skall bedriva ett nära samarbete med frivilligorga-
nisationerna och med de myndigheter som arbetar med bam- och
ungdomsfrågor på olika nivåer i samhället.
Barnombudsmannens uttalanden och den rapport som årligen lämnas
till regeringen är betydelsefulla verktyg i opinionsbildningen. Rapporten
skall innehålla en beskrivning av de områden där barnombudsmannen
anser att barns och ungdomars rättigheter kränks eller där Sverige inte
efterlever barnkonventionen samt ge förslag till förbättringar på om-
rådet.
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte bildades i februari 1990 av
staten, Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer och Riksidrotts-
förbundet. Stiftelsens övergripande uppgift är att främja internationellt
ungdomsutbyte. Stiftelsen svarar för utveckling och uppbyggnad av ett
nationellt databaserat informationssystem kring ungdomsutbyte. Stiftel-
sen har också ansvar för Sveriges medverkan i EG:s utbytesprogram
Ungdom för Europa samt för ett ungdomsutbytesprogram med tredje
världen, det s.k. World Youth-programmet.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare om ungdomars levnads-
villkor och framtidsutsikter (Generationsutredningen, C 1992:07, dir.
1992:107).
Utredaren skall beskriva och analysera ungdomars levnadsvillkor i
ekonomiskt och socialt hänseende samt föreslå konkreta åtgärder som
Prop. 1993/94:135
Bilaga 1
55
syftar till att underlätta ungdomars inträde i vuxenlivet. Särskild vikt
skall läggas vid deras möjligheter att etablera sig på bostads- och arbets-
marknaderna. I uppdraget ingår att göra en jämförande studie av situa-
tionen för dagens ungdomar och tidigare ungdomsgenerationer. Vidare
skall utredaren visa i vilken utsträckning det finns risk för ökade gene-
rationsklyftor i samhället i fråga om medborgarnas sociala och ekono-
miska levnadsvillkor och deras möjlighet till förmögenhetsbildning.
Regeringen beslutade den 29 augusti 1991 att tillsätta en särskild arbets-
grupp (C 1991 :B) inom Civildepartementet för samordning av insatser
för utsatta ungdomar. Arbetsgruppen har ställning av myndighet inom
regeringskansliet. I arbetsgruppen ingår, förutom representanter för
Civildepartementet och Socialdepartementet, företrädare för Socialsty-
relsen, Statens skolverk, Rikspolisstyrelsen, Statens ungdomsråd och
Svenska kommunförbundet. Arbetsgruppen har antagit namnet Plus-
gruppen (Projektet lokal utveckling genom samverkan).
Syftet med arbetet är att främja en utveckling av såväl individuella
som allmänt förebyggande insatser for ungdomar i eftersatta bostads-
områden. Arbetet bygger på en nära lokal samverkan mellan olika
offentliga och ideella verksamheter utifrån gemensamt utarbetade hand-
lingsplaner.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 1
56
Arbetet med ungdomsfrågor spänner över många verksamhetsområden.
I det följande redovisas en sammanställning av regeringens aktuella
åtgärder för ungdomar. Uppgifterna är i huvudsak hämtade från 1994
års budgetproposition (1993/94:100).
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
Utbildningspolitiken inriktas på att ställa behovet av kunskap och
kompetens i fokus.
De senaste årens skolreformer syftar till att förstärka familjernas
ställning och öka skolornas självständighet genom en omfattande
avreglering av skolväsendet.
Förändringarna inom den högre utbildningen syftar till att för-
stärka kvaliteten, att öka studenternas valmöjligheter och att frigöra
lärosätena från tyngande statlig reglering.
Inom utbildningsväsendet pågår ett utvecklingsarbete i syfte att ställa
kompetensfrågorna i fokus. Ambitionen är att stimulera en diskussion
om vilken kompetens framtiden kräver och hur kompetensbehoven skall
tillgodoses. Detta arbete, som bedrivs under namnet Agenda 2000 -
kunskap och kompetens inför nästa århundrade har engagerat en rad
institutioner, akademiker, organisationer, företag och fristående de-
battörer. Resultaten av arbetet kommer att redovisas i etapper under
1994.
I de senaste årens reformarbete har en viktig utgångspunkt varit att
de nya och högre kvalitetsambitionema endast kan uppnås om vi kan
åstadkomma större mångfald och variation inom utbildningsväsendet -
när det gäller utbildningsvägar, upplåtelseformer och pedagogiska
metoder. Detta kan i sin tur endast uppnås om de enskilda aktörerna -
skolor, universitet och högskolor - och ytterst de närmast berörda -
lärare, familjer, elever och studenter - får ett avgörande inflytande över
utbildningarna.
Möjligheter till alternativ och fria val har införts eller utvidgats. Nya
läroplaner har fastställts och den högre utbildningens linjesystem har
ersatts med en flexiblare ordning. System för utvärdering och kvalitets-
granskning har införts.
57
Det nya styrsystemet, som innebär en övergång från regelstyrning till
målstyrning av skolan är med de nya läroplanerna och det nya betygs-
systemet på väg att få fullt genomslag.
Från och med den 1 januari 1993 ingår bidragen för grundskolan,
gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och svenska för in-
vandrare, som inte omfattas av det kommunala flyktingmottagandet, i
det statliga utjämningsbidraget till kommunerna. Bidragen för särskolan
och särvux ingår i skatteutjämningsbidraget till landstingen. Bidragen
utgår som ett finansiellt stöd för verksamheten i kommuner respektive
landsting, som själva beslutar om bidragens användning.
Hösten 1993 kom den första samlade rapporten från Skolverkets upp-
följningsverksamhet, Bilden av skolan 1993. I rapporten dras slutsatser
såväl om starka sidor som kvalitetsmässiga brister i skolan. Rapportens
påpekanden om brister i bl.a. skolans undervisning i naturvetenskapliga
ämnen (framför allt fysik), sexårsverksamheten och elevernas inflytande
över undervisningen har rönt stor uppmärksamhet. Regeringen kommer
i mars 1994 att överlämna en skrivelse till riksdagen med en utveck-
lingsplan för skolväsendet.
Riksdagen har också beslutat om riktlinjer för en ny läroplan och ett
nytt betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den
obligatoriska särskolan samt om riktlinjer för en ny läroplan och ett nytt
betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och sär-
vux. Regeringen har därefter utfärdat dels en läroplan för det obliga-
toriska skolväsendet (Lpo 94), dels en läroplan för de frivilliga skolfor-
merna (Lpf 94).
De nya läroplanerna utformas för att kunna användas i en målstyrd
skola, där regering och riksdag anger de nationella målen och utvärde-
rar resultaten, medan kommunerna svarar för att verksamheten bedrivs
så att målen nås. Målen i läroplanerna anger riktlinjerna i skolans
arbete. De kommer att vara av två slag, mål att sträva mot och mål att
uppnå. I läroplanen görs vidare en klar ansvarsfördelning mellan sko-
lans olika befattningshavare. Det framgår att skolan skall ses som ett
stöd för familjer i deras ansvar för att ge nästa generation en god grund
att stå på. Ett sådant synsätt kräver ett aktivt engagemang från föräldrar
och elever i skolans arbete. I läroplanerna lyfts också elevernas rätt till
inflytande och ansvar fram.
Grundskola
Riksdagen har även beslutat att kursplanerna i grundskolan skall ha en
struktur som anger vilken kravnivå alla elever skall ha nått upp till i
vaije ämne. Nationella utvärderingar kommer att genomföras vid två
tillfällen under elevernas grundskoletid för att kontrollera att eleverna
uppnått kravnivåerna. Alla elever skall garanteras en total undervis-
ningstid i grundskolan, en undervisningstid som också innehåller tid för
elevens egna val. Skolorna får ökade möjligheter att påverka under-
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
58
visningens uppläggning bl.a. genom rätt att profilera undervisningen Prop. 1993/94:135
genom att jämka i timplanen. Bilaga 2
Riksdagen har vidare angivit riktlinjerna for ett nytt mål- och kun-
skapsrelaterat betygssystem. Vikten av information understryks bl.a.
genom att dagens kvartssamtal skall utvecklas till utvecklingssamtal.
Vid sidan av den muntliga informationen kan skriftlig information ges
om föräldrarna önskar det redan från årskurs 1. Från och med årskurs 5
skall eleverna vaije termin få skriftlig information om hur det går i
skolan. Formerna för den skriftliga informationen kan variera. Från och
med årskurs 7 skall eleven få betyg på sina kunskaper i en skala från A
(utmärkt) till F (otillräckliga kunskaper).
Gymnasieskola
Riksdagens beslut ger kommunerna möjlighet att göra sin gymnasieskola
mer kursutformad, vilket ger eleverna större möjligheter att påverka
sina studier.
De relativa betygen ersätts av ett mål- och kunskapsrelaterat betygs-
system, där betyg sätts på vaije avslutad kurs efter en fyigradig skala
Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl
godkänd (MVG).
Rätten att välja skola och fristående skolor
I två propositioner under åren 1992 och 1993 har regeringen lagt fram
förslag till riksdagen som innebär stora förändringar av villkoren att
välja skola och att starta fristående skolor. Riksdagen har antagit för-
slagen och rätten att välja grundskola har skrivits in i skollagen.
Rätten att välja grundskola innebär konkret två saker. Dels skall
föräldrar och elever kunna välja bland kommunala skolor. Dels skall
det vara ekonomiskt möjligt att starta fristående skolor, genom att dessa
skolor ges offentligt bidrag som är likvärdigt med de bidrag som ges till
kommunala skolor.
Rätten att välja grundskola innebär att elever och föräldrar kan välja
mellan de skolor i hemkommunen som drivs i kommunal regi, välja en
fristående skola eller en skola i en annan kommun. Valfriheten begrän-
sas av att elever som bor närmast en kommunal skola har förtur och att
elevers och föräldrars val inte skall ge ekonomiska eller organisatoriska
problem för kommunen. Om en elev väljer att gå i en kommunal grund-
skola i annan kommun än hemkommunen eller i en fristående skola, har
den mottagande skolan rätt att få ersättning från elevens hemkommun,
som motsvarar minst 85 procent av den genomsnittliga kostnaden för
motsvarande elev i elevens hemkommun.
Antalet fristående grundskolor har mer än fördubblats under de se-
naste två åren. Nu finns det över 250 fristående grundskolor med över
10 000 elever. En fristående skola skall vara öppen för alla, dvs. den
får inte i sina antagningsregler utesluta eller diskriminera individer eller
59
grupper av individer. Eventuella avgifter som de fristående skolorna tar Prop. 1993/94:135
ut skall vara skäliga och får inte verka segregerande. Bilaga 2
Fristående skolor över grundskolenivå är indelade i två kategorier,
fristående gymnasieskolor och kompletterande skolor. Utbildningen vid
fristående gymnasieskolor motsvarar den som ges i gymnasieskolan
inom det offentliga skolväsendet. En fristående gymnasieskola kan av
regeringen förklaras berättigad till offentligt stöd om den uppfyller vissa
krav på kvalitet och lärarkompetens. Om en elev väljer att gå i en sådan
skola i stället för i den offentliga gymnasieskolan är hemkommunen
fr.o.m. läsåret 1994/95 skyldig att lämna bidrag till skolan under förut-
sättning att hemkommunen hade varit skyldig att erbjuda eleven en
gymnasieutbildning.
En kompletterande skola är en fristående skola som bedriver utbild-
ning som inte erbjuds i gymnasieskolan och som bedöms vara ett från
nationell synpunkt värdefullt komplement till det offentliga skolväsen-
det. En kompletterande skola kan ställas under statlig tillsyn, vilket
innebär att eleverna blir berättigade till studiestöd. De skolor som anses
särskilt värdefulla kan också i vissa fall få statliga bidrag.
Liksom skolan har den högre utbildningen de senaste åren förändrats i
grunden. Från den 1 juli 1993 har varje universitet och högskola det
avgörande inflytandet över - och ansvaret för - den utbildning uni-
versitetet eller högskolan erbjuder. En grundbult i frigörelsen är vaije
universitets och högskolas beslutsrätt i fråga om tillträdeskrav.
Universitet och högskolor med eget ansvar för utbildningen skapar ett
nytt utrymme för verkligt studentinflytande. Mångfalden utbildnings-
alternativ gör det möjligt för studenterna att hitta de kombinationer av
kunskaper som för var och en framstår som mest ändamålsenliga.
Genom det resurstilldelningssystem som riksdagen fattat beslut om år
1993 får studenternas val av lärosäte även ekonomisk betydelse. I
resurstilldelningssystemet finns också incitament som främjar univer-
sitetens och högskolornas omsorg om studenternas tid och engagemang
genom en god grundutbildning.
För att ge flera möjlighet till högre utbildning på rimliga villkor
måste distansutbildningen byggas ut. Regeringen avser att stimulera en
utveckling av distansutbildningen genom att särskilt främja denna ut-
bildningsform vid universitet och högskolor som tar initiativ i den vä-
gen.
Strukturförändringarna av den högre utbildningen förenas med en
betydande utbyggnad av universitetens och högskolornas utbildnings-
kapacitet. Sedan höstterminen år 1991 uppgår kapacitetsökningen till
hela 30 procent. Utbyggnaden av den högre utbildningen avser att sä-
kerställa att Sverige så snabbt som möjligt får tillgång till en minst lika
välutbildad arbetskraft som andra länder.
I 1993 års forskningspolitiska beslut underströks betydelsen av att
främja en bredare rekrytering till forskarutbildning.
Svenska studenter deltar sedan budgetåret 1990/91 i EG:s program
för samverkan mellan högre utbildning och näringsliv, COMETT, och
sedan budgetåret 1992/93 i EG:s utbytesprogram för studenter, lärare
och administratörer vid universitet och högskolor, ERASMUS.
Från och med höstterminen 1994 öppnas den högre utbildningen i de
nordiska länderna för studenter från hela Norden på lika villkor.
Under innevarande budgetår har utöver reguljära medel anvisats särskil-
da medel för 40 000 platser i gymnasieskolan, 33 000 platser i komvux
och 10 000 i folkhögskolan. Dessutom har folkbildningen fått 100
miljoner kronor för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I 1994 års budgetproposition aktualiserar regeringen tre nya utbild-
ningsformer som bedöms kunna bidra till ökad kompetens på kort sikt i
dagens arbetsmarknadsläge men som också förväntas kunna ha lång-
siktig strukturell betydelse. Dessa är utbildningscheck, trainee-utbild-
ning och sommaruniversitet.
Utbildningschecken introduceras som ett led i kompetensutvecklingen
av arbetslösa. Den inriktas på åtgärder som på ett generellt sätt för-
bättrar förutsättningarna för den enskilde på arbetsmarknaden, t.ex.
språkutbildning.
Traineeutbildningen är tänkt att vara en lärlingsutbildning men på
eftergymnasial nivå i en kombination av arbetsplats- eller företagsprak-
tik och kvalificerad teoretisk utbildning.
Svenska universitet och högskolor utnyttjas sämre än lärosäten i
många andra länder under sommarperioden. Syftet är att universiteten
och högskolorna skall kunna erbjuda kurser ur det reguljära utbudet
under sommartid.
Utöver dessa nya utbildningsinitiativ fortsätter en rad insatser som
erbjuds detta budgetår också under nästa. Den totala omfattningen av
dessa utbildningar, omräknat till helårsplatser, har regeringen beräknat
till 77 000 platser.
Studiehjälp utgår fr.o.m. kvartalet efter det eleven fyllt 16 år t.o.m.
vårterminen det år eleven fyller 20 år. Studiehjälpen är för närvarande
750 kronor per månad och utgår under högst tio månader. Därutöver
kan extra tillägg (behovsprövat) och i vissa fall inackorderinsgtillägg
utgå. Studiemedel kan utgå till studerande över 20 år. Dessa består av
studiebidrag och studielån. Studiemedlens storlek är knutet till bas-
beloppet. Under år 1994 utgör bidraget 1 908 kronor och det maximala
lånebeloppet 4 956 kronor per månad.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
61
Frågan om studiefinansieringen har under år 1993 beretts av Studie-
stödsberedningen. Beredningen fullföljs på basis av den diskussions-
promemoria som beredningen avlämnat.
Statens institut för handikappfrågor i skolan har till uppgift att ge hjälp
och stöd till kommunerna och till sådana fristående skolor som står
under statlig tillsyn för att underlätta skolgången för elever med funk-
tionshinder. Inom institutet finns en specialpedagogisk konsulentorgani-
sation. Institutet skall även producera läromedel för synskadade, rörel-
sehindrade, hörselskadade/döva samt elever med utvecklingsstörning.
Bam som inte kan gå i grundskolan därför att de är utvecklingsstör-
da, synskadade, döva, hörselskadade eller talskadade kan fullgöra sin
skolplikt i specialskolan eller särskolan. För ungdomar som inte kan gå
i gymansieskolan därför att de är utvecklingsstörda finns gymnasiesär-
skolan.
Örebro kommun anordnar - i enlighet med överenskommelse mellan
staten och kommunen - inom sin gymnasieskola utbildning för döva och
hörselskadade elever från hela landet.
För ungdomar som är svårt rörelsehindrade, dvs. sådana ungdomar
som på grund av sitt handikapp inte kan följa reguljär studiegång i
gymnasieskolan finns Rh-anpassad utbildning med tillgång till särskilda
omvårdnadsinsatser i form av habilitering och också boende i elevhem
på fyra orter i landet.
De kärva ekonomiska omständigheterna till trots, föreslår regeringen
i årets budgetsproposition betydande förstärkningar för att förbättra
skolsituationen för elever med vissa funktionshinder. Satsningarna avser
utbyggnad av konsulentorganisationen, utveckling och utökning av läro-
medelsproduktionen och en försöksverksamhet med utgivning av läro-
medel för bl.a. dyslektiker.
För att stödja studenter med funktionshinder finns speciella medel
avsatta, vilka fördelas av Stockholms universitet. Budgetåret 1993/94
uppgår dessa medel till 8,9 miljoner kronor.
Den svenska grundskolan tar årligen emot ett betydande antal elever
från utlandet. De kommer från olika skolsystem och har mycket va-
rierande skolbakgrund. Eleverna från krigs- eller katastrofområden har
kanske bara sporadiskt kunnat delta i skolarbetet.
Bam som är bosatta i Sverige omfattas enligt skollagen (1985:1100)
av skolplikt. För bam som vistas i Sverige i avvaktan på beslut i ett
ärende om uppehållstillstånd eller under liknande omständigheter och
som skulle haft vanlig skolplikt, om de var bosatta i riket, gäller enligt
grundskoleförordningen (1988:655) följande. Barnen skall tas emot i
grundskolan i den kommun där de vistas, så snart skolgång är lämplig
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
62
för dem med hänsyn till deras förhållanden. Regeringen utfärdade i juni
1993 en särskild förordning om grundskoleundervisning av asylsökande
bam (SKOLFS 1993:21) med föreskrifter om undervisningens omfatt-
ning och om viss medverkan av Statens invandrarverk.
Ungdomar över 16 år får tas emot i gymnasieskolan om de har er-
forderliga förkunskaper och i övrigt är behöriga och om det finns plats
på den sökta utbildningen. Detta innebär att endast ett litet antal asylsö-
kande ungdomar kan få plats i gymnasieskolan. I propositionen om
mottagande av asylsökande m.m. redovisar regeringen sin bedömning
av hur en verksamhet med undervisning i svenska och andra ämnen
skall kunna läggas upp för företrädesvis ungdomar i åldern 16-18 år
inom ramen for den organiserade verksamheten för asylsökande. Rege-
ringen har i februari 1994 gett Skolverket ett uppdrag att närmare ut-
reda formerna för en skolverksamhet för dessa ungdomar.
Genom den nya läroplanen för det obligatoriska skolväsendet ges
invandrarelever möjlighet att läsa hemspråk som alternativ till B-språk.
Möjligheter finns också att utnyttja utrymmet for elevens och skolans
val av fördjupade studier i svenska och hemspråk.
Hemspråksundervisningen tas också upp i budgetpropositionen, där
vissa inskränkningar föreslås i kommunernas skyldighet att erbjuda
hemspråksundervisning.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
Arbetsmarknadspolitiken inriktas på en fortsatt hög nivå på insatser
som
- förebygger långtidsarbetslöshet och utslagning,
- utnyttjar den reguljära arbetsmarknaden,
- stimulerar rekryteringen till näringslivet,
- ökar jämställdheten på arbetsmarknaden,
- effektiviserar medelsanvändningen.
Det är de som för första gången skall träda ut på arbetsmarknaden som
påverkas mest av konjunkturförändringar. Under den långa högkon-
junkturen kunde även många ungdomar utan längre utbildning och
arbetslivserfarenhet få arbete. I lågkonjunktur ökar däremot arbets-
livserfarenhet och utbildning i betydelse för möjligheterna att få arbete.
Lågutbildade ungdomar med eller utan arbetslivserfarenhet får därmed
särskilt svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.
Ofrivillig arbetslöshet är negativ för alla men särskilt allvarlig för
ungdomar som befinner sig i ett skede då de skall bilda sig en uppfatt-
ning om sitt egenvärde, lära sig ta till vara sin initiativförmåga och
utveckla sitt oberoende.
63
Regeringen och riksdagen har därför satt in åtgärder för ungdomar Prop. 1993/94:135
som snabbt skall ge dem möjligheter till en meningsfull sysselsättning. Bilaga 2
Ungdomspraktiken infördes den 1 juli 1992 för att förhindra lång-
tidsarbetslöshet hos ungdomar. Ungdomspraktiken är avsedd för ung-
domar som fullföljt en treårig gymnasieutbildning. Arbetslösa ungdomar
med kortare gymnasieutbildning skall i första hand- erbjudas ett tredje
gymnasieår i stället.
Kommunerna har för innevarande budgetår fått möjlighet att inrätta
ytterligare 40 000 platser för ett tredje gymnasieår. Avsikten med det
tredje gymnasieåret är att ge ungdomar som inte har en treårig gym-
nasieutbildning en utökad kompetens så att de kan konkurrera med sina
något yngre kamrater som genomfört sina studier i den nya treåriga
gymnasieskolan.
Andelen studerande ungdomar i åldrarna 16-19 år visade i november
1993 en ökning med drygt sex procentenheter sedan november 1992. I
åldrarna 20 - 24 år har antalet studerande ungdomar ökat med tre
procentenheter, från 19 procent till 22 procent.
I Sverige fanns i november 1993 ca 793 500 ungdomar i åldrarna
18 - 24 år. Av de 57 procent, som räknas till arbetskraften, var ca
87 200 arbetslösa. 13 procent av alla ungdomar 18 - 24 år befann sig i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ungdomspraktik har varit den vanligaste åtgärden. Av alla ungdomar
i åldern 18 - 24 år i åtgärder har nära tre fjärdedelar befunnit sig i
ungdomspraktik.
Antalet ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har dock sjunkit
sedan föregående år. Denna minskning har skett samtidigt som de ar-
betslösa ungdomarna under samma period ökat med 32 500, en ökning
med 60 procent.
Ungdomspraktik
Erfarenheterna av ungdomspraktiken är genomgående goda. Det har
varit stor efterfrågan på ungdomspraktik från såväl arbetsgivare som
ungdomar. På så sätt har ungdomspraktiken motsvarat sitt syfte, att
snabbt få ned den stora ungdomsarbetslösheten. Många ungdomar har
genom ungdomspraktiken fått chansen till ovanliga och löftesrika prak-
tikplatser som under andra omständigheter inte stått dem till buds.
Det är väsentligt att fler långtidsarbetslösa ungdomar får möjlighet att
delta i ungdomspraktiken. Det är väl känt att långtidsarbetslöshet kan ge
bestående negativa effekter och den som är ung löper större risk än den
som är äldre att bli svårplacerad efter en lång tid utanför arbetslivet.
Den 1 september 1993 påbörjades ett system med ungdomspraktik i
högst tre månader för nyutexaminerade 25 - 29-åriga ungdomar med
högskoleutbildning om minst 120 poäng. Praktiken bör efter tre måna-
64
der övergå till anställning med rekryteringsstöd. I november 1993 fanns
nära 500 personer i denna särskilda form av ungdomspraktik.
Akademikerpraktiken har ännu inte nått den eftersträvade volymen på
3 000 platser i genomsnitt. Nya åtgärder kräver en viss tid för att få
genomslag i förmedlingarnas arbete. Det är dock angeläget att arbets-
förmedlingarna aktivt använder denna åtgärd för att unga akademiker
skall få omsätta sina teoretiska kunskaper i relevant praktiskt arbete.
Ungdomspraktiken är en tidsbegränsad åtgärd som bör leda till regul-
järt arbete. Ett antal ungdomar får också arbete när deras ungdomsplats
upphör, hos samma eller annan arbetsgivare. I genomsnitt har drygt 20
procent av ungdomarna fått arbete omedelbart efter att de avslutat sin
ungdomspraktik.
Den ändring av ungdomspraktiken (prop. 1993/94:66, 1993/94:AU5,
rskr. 1993/94:102), som innebär att en arbetsgivare betalar ett finan-
sieringsbidrag med 1 000 kr per månad under de nästkommande sex
månaderna, har bl.a. införts med avsikten att ungdomspraktiken mer än
tidigare skall leda till en anställning.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra
bostad till rimligt pris. Valfriheten och inflytandet över det egna
boendet skall öka.
På statsmakterna ligger ett övergripande ansvar att främja god hus-
hållning, vilket innebär att bostadsbyggande och fastighetsägande ges
sådana villkor att byggare och ägare stimuleras att hålla sina kostnader
låga. Det förändrings- och förenklingsarbete som regeringen inledde på
hösten 1991 lägger grunden for en sådan ordning.
Bygg- och bostadssektorn måste ses som delar av en helhet med
samma förutsättningar som ekonomin i övrigt. De nuvarande proble-
men på bostadsmarknaden måste lösas genom en ekonomisk politik som
leder till låg inflation, lågt ränteläge och därmed ekonomisk tillväxt. Då
kommer hushållen att kunna efterfråga bra bostäder till låga bostads-
kostnader. I utredningen om ungdomars levnadsvillkor och framtids-
utsikter (dir. 1992:107) skall också ungdomars möjligheter att etablera
sig på bland annat bostadsmarknaden belysas. Genom bostadsbidragen
bidrar staten till att ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheter till bra
bostäder. En utredning om ett nytt statligt premierat bosparande pågår
(dir. 1993:116).
65
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 135
Statens stöd till bostadsfinansiering består dels av statliga räntesub-
ventioner (bidrag) för ny- och ombyggnad av bostäder, dels av kredit-
garantier för lån. Dessutom lämnas räntebidrag för vissa underhålls- och
förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet,
och ett särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. Utöver dessa
stödformer kan ägare av bostadshus för närvarande få en skattereduk-
tion för arbetskostnader i samband med vissa reparations- och under-
hållsåtgärder.
Den 1 januari 1993 infördes en ny ordning för statliga räntesubven-
tioner för ny- och ombyggnad av bostäder. Den nya ordningen innebär
bl.a. stora förenklingar i sättet att beräkna räntesubventionerna. Den
innebär också att fastighetsägarna under bidragstiden får del av even-
tuella räntesänkningar. Räntesubventionerna minskar successivt efter
fastställda regler, både i det enskilda bidragsärendet och för vaije ny
årgång som byggs. Utformningen av systemet ligger i linje med den
allmänna ekonomiska politikens inriktning som syftar till att skapa bl.a.
en varaktigt låg inflation och låg räntenivå. Efter år 1995 görs en av-
stämning inför den fortsatta avvecklingen av räntesubventionerna.
Regeringen kommer att lämna förslag till ändringar i bl.a. hyresför-
handlingslagen och hyreslagen. Bland annat skall en hyresgäst ha rätt att
stå utanför det kollektiva förhandlingssystemet och i stället själv kunna
förhandla med hyresvärden. I ett och samma hus skall vidare flera
alternativa hyresgästorganisationer kunna verka.
Övergång från hyresrätt till bostadsrätt skall ytterligare underlättas,
bl.a. genom att även hyresrätter i småhus skall kunna omvandlas till
bostadsrätter.
Andrad lagstiftning om förvärv och förvaltning av hyresfastigheter
förbereds i syfte att förenkla de nuvarande reglerna och samtidigt
förbättra möjligheterna att ingripa mot olämpliga hyresvärdar.
Vidare förbereds lagstiftning beträffande andra former av bostads-
innehav, nämligen kooperativ hyresrätt samt ägarlägenheter.
Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att följa
bostadsförsörjningen för hushåll som kan ha svårigheter att göra sig
gällande på bostadsmarknaden. I arbetsgruppen ingår företrädare för
Finansdepartementet, Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Boverket,
kommunerna och fastighetsägarna.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
66
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
Den svenska familjepolitiken inriktas på att ge bam och ungdomar
goda uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om
barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid
barnens vård och fostran. En förnyelse av familjepolitiken sker i
syfte att främja valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Det generella familjepolitiska stödet kan delas in i tre former:
* ekonomiskt femiljestöd
* barnomsorg
* förebyggande åtgärder som syftar till att ge bam god hälsa och en bra
miljö.
Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs främst av
allmänna barnbidrag, inklusive flerbarnstillägg, bostadsbidrag, ersätt-
ning från föräldraförsäkringen, bidragsförskott, barnpension, vårdbidrag
för unga med funktionshinder och vårdnadsbidrag (från 1 juli 1994).
Allmänna barnbidrag
Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m den 1 januari 1991 med 9 000
kronor per år och bam under 16 års ålder. Dämtöver lämnas fler-
barnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barn-
bidrag för det tredje barnet och ett helt barnbidrag för det fjärde barnet
och vaije ytterligare bam. Även 16 - 19-åringar som studerar i gym-
nasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar medräknas vid be-
dömning av rätt till flerbarnstillägg.
Förlängt barnbidrag för elever i grundskolan och vissa andra utbild-
ningar lämnas med samma belopp som det allmänna barnbidraget
fr.o.m. kvartalet efter det då barnet har fyllt 16 år.
Under det senaste året har antalet familjer som är berättigade till
flerbarnstillägg blivit fler än vad som tidigare beräknats. En av för-
klaringarna till detta är att antalet gymnasiestuderande ungdomar har
ökat något. Arbetslösa ungdomar som hade gått tvååriga gymnasielinjer
erbjöds under år 1992 ett tredje års gymnasieutbildning i ca 70 kom-
muner. Under detta år uppskattas ca 12 000 ungdomar ha valt studier
framför att gå arbetslösa.
Bostadsbidrag
Bostadsbidraget till barnfamiljer är inkomsprövat. Bostadsbidraget be-
67
står dels av ett särskilt bidrag för hemmavarande bam, dels av ett be-
lopp som beror på bostadskostnadens storlek och antalet bam.
Bostadsbidrag till hushåll utan bam lämnas dels till ungdomar mellan
18 och 29 år, dels till andra hushåll utan bam. Bidraget är beroende av
bostadskostnadens storlek och är inkomstprövat.
Bidragsförskott
Bidragsförskott lämnas för bam som endast en av föräldrarna har vård-
naden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bi-
dragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad
men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18
år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för bam som studerar i
åldern 18 - 20 år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 procent av
basbeloppet. Bestämmelser om bidragsförskott finns i lagen (1964:143)
om bidragsförskott samt i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott
för studerande.
Föräldraförsäkring
Föräldraförsäkringen har byggts ut i olika etapper, liksom också rätten
att vara ledig för vård av bam. Sedan den 1 juli 1989 utges föräldrapen-
ning under 15 månader, varav tolv ersätts med ett belopp som motsva-
rar 90 procent av förälderns sjukpenninggrundande inkomst. Resterande
tre månader ersätts med garantibelopp (60 kronor per dag). I rege-
ringens förslag om ett vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrar föreslås
dock att de 90 garantidagama slopas.
Från och med den 1 januari 1994 gäller vissa förändringar i föräldra-
försäkringen. Föräldrar till bam under 16 år som omfattas av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kan
då få rätt till tio kontaktdagar per bam och år. Föräldrar till sjuka eller
funktionshindrade bam kommer också att i vissa situationer, t.ex. vid
besök på en institution för medverkan i behandling av ett sjukt eller
funktionshindret bam, kunna få tillfällig föräldrapenning även om barnet
inte är närvarande. Vidare kommer förälder till unga som fyllt 16 år
men inte 21 år (i vissa fall 23 år) och som omfattas av LSS att få till-
fällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete
för vård av sjukt bam (prop. 1992/93:159, bet. 1992/93:SoU19, rskr.
1992/93:321).
Barnpensioner
Barnpension utges till bam under 18 år vars far eller mor eller båda
föräldrarna har avlidit. För bam som går i skolan kan barnpension utges
t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
68
Vårdbidrag för unga med funktionshinder
Föräldrar med ett sjukt eller funktionshindret bam som behöver tillsyn
och vård i hemmet kan få vårdbidrag.
Vårdbidrag kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån. Hel förmån utges med belopp motsvarande 2,5 basbelopp. De
partiella vårdbidragen utges proportionellt i förhållande till hel förmån.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
Vårdnadsbidrag och "pappastimulans"
Regeringen har tidigare föreslagit riksdagen att ett vårdnadsbidrag skall
införas från den 1 juli 1994. Förslaget innebär att vårdnadsbidraget
skall vara skattepliktig inkomst och uppgå till 2 000 kronor i månaden
för bam som har fyllt ett men inte tre år. Rätt till avdrag för vissa
styrkta bamomsorgskostnader vid inkomstbeskattningen skall föreligga
upp till vårdnadsbidragets belopp. De 90 dagarna i föräldraförsäkringen
som berättigar till ersättning med garantibelopp skall avvecklas och
rätten till ledighet för vård av bam förlängs från 18 månader till tre år.
I propositionen (1993/94:147) Delad makt, delat ansvar, har rege-
ringen föreslagit att minst trettio dagars föräldrapenning skall förbe-
hållas vardera föräldern. Den s.k. pappamånaden utgör i första hand en
stimulans för fäderna att öka sin föräldraledighet.
Ett viktigt steg för barnomsorgen togs år 1992 i den s.k. valfri-
hetshetspropositionen (prop. 1991/92:65, bet. 1991/92:SoU12, rskr.
1991/92:85) där tidigare hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av
olika former av barnomsorg slopades. Detta ökade familjens valfrihet
och möjligheter att lösa barnomsorgen på det sätt familjen själv önskar.
Ett avgörande steg har tagits under hösten 1993 då riksdagen antog
regeringens proposition (1993/94:11, bet,1993/94:SoUll, rskr.
1993/94:117) Utvidgad lagreglering på bamomsorgsområdet. I propo-
sitionen läggs övergripande mål fast för barnomsorg utanför hemmet.
Kommunernas skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för bam i
åldrama 1 år till och med 12 år skärps genom ändringar i socialtjänst-
lagen (1980:620). Beslutet innebär en utvidgning av de riktlinjer som
lades fast i 1985 års principbeslut. Detta innebär att åldersgränsen för
rätt till barnomsorg sänks från 18 till 12 månaders ålder. Även skol-
barnsomsorgen blir en kommunal skyldighet.
Vidare blir kommunerna skyldiga att ge bidrag till enskilda förskolor
och fritidshem med ett belopp per bam som inte oskäligt avviker från
kommunens nettokostnad per bam i den egna verksamheten. Vid till-
ståndsgivning som gäller enskilda förskolor och fritidshem får avseende
endast fästas vid sökandens lämplighet och ändamålsenligheten av loka-
lerna.
69
Konvention om barnets rättigheter
FN:s konvention om barnets rättigheter är ett av de viktigaste instru-
ment som tillkommit under senare år for att värna om barns och ung-
domars levnadsvillkor.
En treårig satsning har gjorts med medel från Allmänna arvsfonden i
syfte att med hjälp av frivilligorganisationema sprida kunskap om kon-
ventionen. Satsningen har utvärderats på uppdrag av Socialdepartemen-
tet. Resultatet av utvärderingen redovisas i rapporten Som ringar på
vattnet - om frivilligorganisationemas information om FN:s barnkon-
vention.
Ombudsman for bam och ungdomar
Barnombudsmannen (BO) är en central förvaltningsmyndighet med
uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter
och intressen.
BO inrättades som myndighet den 1 juli 1993 genom en omorgani-
sation av Bammiljörådet. BO skall ägna särskild uppmärksamhet åt
frågor som rör utsatta bam och ungdomar.
Det övergripande målet för BO är enligt lagen (1993:335) om
Barnombudsman att bevaka frågor som angår barns och ungdomars
rättigheter och intressen. Barnombudsmannen skall särskilt uppmärk-
samma att lagar och andra författningar och deras tillämpning stämmer
överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention
om barnets rättigheter.
I ett samarbetsprojekt mellan Socialdepartementet, Barnombudsman-
nen, Rädda Barnen och Tidningen i Skolan har en skoltidningstävling
utlysts, vilken vänder sig till samtliga elever i grundskolan. Syftet är att
aktivera barnen och ungdomarna själva i frågor som rör deras rättig-
heter och intressen i enlighet med konventionen.
Familjerådgivning
Riksdagen beslutade år 1993 (prop. 1993/94:4, bet. !993/94:SoU10,
rskr. 1993/94:58) om nya regler för familjerådgivning. Beslutet innebär
att kommunerna blir skyldiga att från och med år 1995 ordna famil-
jerådgivning åt alla som vill ha det. Rådgivningen behöver inte ske i
kommunal regi utan kan läggas ut på entreprenad. I enlighet med be-
slutet har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att bistå kommunerna
i arbetet med att bygga upp den nya familjerådgivningen.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
FN:s familjeår 1994
Regeringen har tillkallat en särskild beredningsgrupp (S 1992:06) med
representanter från flera departement med uppdrag att förbereda den
70
svenska insatsen för att genomfora FN:s internationella familjeår 1994.
Regeringen har beslutat att ställa 10 miljoner kronor från Allmänna
arvsfonden till gruppens förfogande, för att inom ramen för den svenska
familjepolitiken och dess långsiktiga satsningar ge ökad uppmärksamhet
åt initiativ som främjar mångfald och valfrihet. Detta föreslås ske ge-
nom uppmuntran och stöd till verksamheter som innebär att nya arbets-
former prövas i syfte att skapa ökad livskvalitet och effektivare skydds-
nät kring bam och ungdomar.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
De hälsobefrämjande åtgärderna inriktas på att minska sjukligheten
och öka välbefinnandet. Utvecklingen av olika riskfaktorer för
ohälsa bland ungdomar uppmärksammas särskilt.
Att upprätthålla en god hälsa för ungdomar är strategiskt för folkhälso-
arbetet. Folkhälsoinstitutet har under det första verksamhetsåret fort-
löpande utvecklat det tvärsektoriella arbetet och byggt upp olika pro-
gram och verksamhetsområden. Frågan om barns och ungdomars hälsa
ingår i alla program. Regeringen anser att det för folkhälsoarbetet är
mycket viktigt att Folkhälsoinstitutet fortsätter att utveckla programmet
för barns och ungdomars hälsa. Bland bam och ungdomar skall särskilt
de ökande allergierna och den psykiska ohälsan uppmärksammas.
I augusti 1993 överlämnade Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen
rapporten Ett liv av vikt - regeringsuppdrag om anorexi och bulimi till
regeringen. I rapporten framhålls bland annat att förebyggande insatser
har hög prioritet. Kunskaper om ätstömingar behöver komma in i
grundutbildningar och fortbildningsinsatser behöver ske för de yrkes-
grupper som kommer i kontakt med problemet. Vidare behövs komplet-
terande informationsmaterial om ätstömingar och angränsande frågor till
olika målgrupper. Enligt rapporten kommer Folkhälsoinstitutet att arbeta
vidare med dessa uppgifter för att sprida kunskap och erfarenheter om
ätstömingar och hur man kan arbeta för att förebygga dem.
Det framgår vidare att det inte är möjligt att med hjälp av tillgängliga
data bedöma om behandlingsresursema är tillräckliga men att den upp-
byggnad som genomförts och planeras bör ge förbättrade vårdmöjlig-
heter. Det kan enligt Folkhälsoinsitutet och Socialstyrelsens rapport
t.o.m. finnas risk för överetablering om ytterligare slutenvårdsutbygg-
nad sker. Totalt satsar hälso- och sjukvården mer än 200 miljoner kro-
nor per år på vård och förebyggande insatser på grund av ätstömingar.
71
Socialstyrelsen avser att följa utvecklingen när det gäller behandling av
ätstömingar samt vårdens tillgänglighet och kvalitet.
I rapporten framhålls att forskning om ätstömingar är angelägen för
att öka kunskaperna om förekomst, orsaker, behandlingsmetoder samt
effekten av förebyggande insatser.
Som ett led i kunskapsutvecklingen anordnades i april 1993 en s.k.
konsensuskonferens om anorexi.
Regeringen kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen när
det gäller anorexi och bulimi.
En av Folkhälsoinstitutets uppgifter inom alkohol- och drogområdet är
att ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial. In-
stitutet skall vidare stimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyg-
gande verksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter.
Andra viktiga uppgifter är att initiera forskning och samla annan
kunskap för att få fram underlag för samhällets fortsatta insatser inom
det alkohol- och drogpolitiska området. Att utveckla nya och effektiva
metoder för det förebyggande arbetet är också en central uppgift.
Målmedvetna förebyggande insatser riktade till ungdomar lönar sig.
Det framgår av utvecklingen på narkotikaområdet. Enligt skolunder-
sökningar är svenska ungdomars benägenhet att pröva narkotika fortsatt
låg. För att vi även i framtiden skall kunna upprätthålla en avvisande
hållning till droger behövs det fortlöpande åtgärder riktade särskilt till
ungdomar. Motsvarande insatser behövs inom alkoholområdet. Folk-
hälsoinstitutet kommer under våren 1994 att inleda en bred kampanj
mot drogmissbruk. Ungdomar blir den främsta målgruppen.
Alkohol
Under det senaste året har den totala försäljningen av alkohol minskat.
Ett undantag är dock försäljningen av starköl på restaurang. Av er-
farenhet vet vi att det nästan uteslutande är yngre människor som står
för den ökade konsumtionen.
Den totala registrerade alkoholkonsumtionen har varit ganska stabil
under de senaste åren. Restaurangernas andel av den alkohol som säljs
har dock ökat från 8,5 till 13,5 procent mellan åren 1985 och 1992. Det
som bidragit mest till den ökningen är starkölet. Ungefar 40 procent av
starkölskonsumtionen sker idag på restauranger.
På lokal och regional nivå bör kommuner och landsting bl.a. upp-
muntras att ta fram alkoholpolitiska handlingsprogram. Det gäller här
inte minst att intensifiera arbetet med tidig upptäckt och utveckling av
enkla behandlingsåtgärder. Dessutom behövs förstärkta insatser när det
gäller olika riskgrupper och risksituationer. Bam och ungdomar bör
uppmärksammas särskilt.
Alkoholmissbrukets ekonomiska, sociala och psykologiska följder för
missbrukarens familj kartläggs och analyseras av Alkoholpolitiska kom-
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
missionen (S 1991:17) med målsättningen att bedöma vilka insatser som
behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt barnens, behov av
stöd.
Alkohol och trafik är exempel på ett annat område där det behövs
intensifierade insatser. När den alkoholpolitiska kommissionen över-
lämnat sitt slutbetänkande avser regeringen att återkomma med förslag
till ett alkoholpolitiskt program för att bättre kunna förebygga alkohol-
skador.
Narkotika
Cannabis är det vanligaste narkotiska preparatet i Sverige. Injektions-
missbruket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbruket har
fortfarande en mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken
på att droger som inte injiceras, såsom ecstasy och amfetamin används
i ökad omfattning i vissa ungdomskretsar.
Andelen unga personer med ett tungt missbruk har minskat påtagligt
sedan år 1979. Då var 37 procent under 25 år. Idag är motsvarande
andel 10 procent. Missbrukarna har blivit äldre och de har missbrukat
under en lång period. 43 procent av de tunga missbrukarna är över 35
år. Närmare hälften har missbrukat i tio år eller mer.
Uppgifterna om ett minskat drogmissbruk bland ungdomar stöds av
de regelbundna undersökningar som görs av drogvanor bland skolung-
dom i årskurs 9. Andelen ungdomar som någon gång prövat narkotika
låg under hela 1980-talet på ca 4 procent. I början av 1970-talet var
motsvarande andel 14 procent.
I en särredovisning från undersökningen av narkotikamissbrukets
omfattning har Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) visat att denna positiva trend dock inte tycks gälla invand-
rarungdomar. Samtidigt som nyrekryteringen av unga missbrukare till
tungt missbruk har minskat avsevärt sedan första hälften av 1980-talet
tycks nyrekryteringen av andra generations invandrarungdomar ligga på
en hög nivå, åtminstone i storstäderna. Folkhälsoinstitutets breda kam-
panj för att motverka drogmissbruk bland invandrarungdomar skall
särskilt uppmärksamma andra generationens invandrare.
I Pompidougruppen - Europarådets samarbetsorgan - utgör de vik-
tigaste arbetsområdena de epidemiologiska. Bland annat har en metod
för undersökning av skolelevers drogvanor utvecklats. Metodens prak-
tiska användbarhet kommer att prövas under våren 1995, då skolunder-
sökningar kommer att genomföras samtidigt i ett stort antal europeiska
länder.
Sverige deltar i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram
man samordnar nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av
aktioner mot drogmissbruk. Universitetet i Stockholm har av regeringen
fått i uppdrag att svara för den svenska samordningen.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
73
Anabola steroider/Dopning
Lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel trädde i kraft
den 1 juli 1992. De i lagen angivna medlen får inte annat än för
medicinskt eller vetenskapligt ändamål föras in i landet, överlåtas,
framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller
innehas.
Genom Folkhälsoinstitutet följer regeringen dopningsproblematiken i
olika avseenden. Institutet har bl.a. tagit initiativet till en samarbets-
grupp för informationsutbyte mellan företrädare för polisen, tullen,
skolan, värnpliktiga och Riksidrottsförbundet. Institutet har också med-
verkat i en informationskampanj på flera ställen i landet och tagit fram
och förmedlat skriftlig information om dopning och riskerna med denna.
I syfte att göra en samlad översyn av omfattningen och följderna av
missbruket med dopningsmedel avser regeringen att under våren tillkalla
en särskild utredning med parlamentarisk medverkan.
Rökning
Riksdagen beslutade i maj 1993 på regeringens förslag (prop.
1992/93:185) om en ny tobakslag (SFS 1993:581) som trädde i kraft vid
halvårsskiftet samma år. Regeringen har därefter lagt fram förslag om
vissa ändringar i tobakslagen (prop. 1993/94:98). I propositionen före-
slås bl.a. att rökförbud skall gälla i lokaler där allmänna samman-
komster anordnas eller andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Rök-
förbud föreslås för skolgårdar och utomhusmiljöer i anslutning till för-
skolor eller fritidshem. Dessutom föreslås i propositionen att arbets-
givaren skall vara skyldig att se till att ingen arbetstagare mot sin vilja
utsätts för tobaksrök. Marknadsföringen av tobaksvaror regleras på
liknande sätt som gäller för alkoholvaror.
Den nya tobakslagen och de ändringar regeringen föreslår förväntas
ge effekter på befolkningens rökvanor och särskilt vad gäller nyrek-
ryteringen av unga rökare. Folkhälsoinstitutet skall sprida information
om den nya lagen.
Stöd till organisationslivet
Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till
det arbete som myndigheterna bedriver. Deras insatser blir allt betydel-
sefullare sett utifrån de förändringar som sker i samhället i riktning mot
en ökad mångfald för att bättre kunna möta individuella behov. De
enskilda organisationerna bör därför utforma sina insatser utifrån den
egna organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande
arbetet värnas. Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av
insatserna uppnås.
Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till organisationer,
dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till
drogförebyggande verksamheter.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
FoLkhälsoinstitutets program som gäller hiv/aids har till huvudsaklig
inriktning att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och
att motarbeta diskriminering av hiv-smittade. Under budgetåret 1994/95
bör insatserna enligt Folkhälsoinstitutets mening inriktas mot målgrup-
perna ungdomar, invandrare och flyktingar, män som har sexuella
kontakter med andra män samt hiv-positiva och deras närstående.
Dessutom kommer målgruppen kvinnor att uppmärksammas mot bak-
grund av institutets särskilda kvinnosatsning.
I propositionen (1993/94:94) Mottagande av asylsökande m.m. tas bl.a.
upp frågor som rör hälso- och sjukvård för asylsökande bam. De
asylsökande barnen får i dag som regel en hälso- och sjukvård som är
betydligt mer omfattande än vad som ryms både inom det medicinska
akutvårdsbegreppet och den sjukvård som ges åt vuxna asylsökande.
Barnen ges också barnhälsovård och vaccinationer i samma utsträckning
som bam som är bosatta i Sverige.
Asylsökande bam bör enligt regeringens mening i princip få tillgång
till samma hälso- och sjukvård som de bam som är bosatta i Sverige.
Betydelsen av en god hälso- och sjukvård är särskilt stor hos bam då de
är stadda i snabb utveckling och utebliven behandling kan få negativa
konsekvenser på sikt. Vid bedömningen av vilken vård och behandling
som skall ges bör dock det förhållandet att det inte är klart om barnet
kommer att få stanna i Sverige vägas in. I detta sammanhang kan också
asylärendets förväntade handläggningstid vara av betydelse. Vård som
kräver långvariga behandlingstider och inte är av akut karaktär bör inte
påbörjas när ett avbrytande kan få negativa följder för en asylsökande
som inte tillåts stanna i Sverige.
Enligt regeringens mening förstärker den föreslagna principen de
asylsökande barnens rätt till en god vård och omsorg i Sverige. Prin-
cipen överensstämmer också med den av Sverige ratificerade FN-kon-
venventionen om barnets rättigheter enligt vilken konventionsstatema
skall sträva efter att säkerhetsställa att inget bam är berövat sin rätt att
ha tillgång till hälso- och sjukvård och att någon diskriminering mellan
bam inte får ske när det gäller konventionens rättigheter. Barnkonven-
tionen omfattar bam upp till 18 års ålder.
Regeringen bedömer för närvarande inte att några ändringar i hälso-
och sjukvårdslagen krävs för att asylsökande skall få den vård som här
angetts. Behovet av förändringar i hälso- och sjukvårdslagen vad gäller
asylsökandes rättigheter till sjukvård och landstingets ansvar bör över-
vägas i samband med de förändringar i hälso- och sjukvårdslagen som
måste göras som en följd av EES-avtalet och en EG-anslutning.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
75
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
Samhällets ansvar för stöd till utsatta grupper inriktas på att stärka
individens möjlighet till ett självständigt liv. Formerna för hur
stödet ges skall breddas. Nytänkande och mångfald bör känne-
teckna åtgärderna. Enskilda alternativ och initiativ bör uppmuntras.
Föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar barnen.
Det är således viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa på-
verkas när hela familjens förutsättningar ändras. Detta gäller särskilt
mot bakgrund av att det under den senaste tiden framkommit en del
oroande uppgifter från bam- och ungdomspsykiatriska mottagningar om
att den psykiska hälsan försämrats hos bam och ungdomar i familjer
som drabbats av arbetslöshet. Okade krav kan därför komma att ställas
på individ- och familjeomsorgen om konjunkturen inte vänder uppåt.
Ungdomarnas inträde på arbets- och bostadsmarknaderna har för-
svårats under senare år. Av den totala sysselsättningsminskningen under
rådande lågkonjunktur står ungdomsgruppen för hälften. Bland 18-24-
åringar är andelen socialbidragstagare 12 procent jämfört med 6,7
procent för hela befolkningen.
Socialstyrelsen skall i samverkan med Folkhälsoinstitutet följa och
dokumentera hur långvarig arbetslöshet påverkar ungdomars sociala
anpassning och hälsotillstånd. Dessutom skall regeringens utredning om
ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter (C 1992:107) bland annat
belysa ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden.
Det sociala arbetet med bam och familj karaktäriseras idag både av
positiva exempel på förbättringar men tyvärr också av brister och ned-
dragningar. Det är därför viktigt att öka satsningen på såväl metod-
utveckling som alternativ både inom och utom den offentliga sektom.
Särskild vikt har lagts vid att utveckla skyddet och förbättra situatio-
nen för utsatta bam och ungdomar, dvs. unga som riskerar att fara illa
på olika sätt. Inte minst har det varit viktigt att utveckla ett varierat
utbud av stödinsatser. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att
följa utvecklingen i landets kommuner och se hur kommunernas om-
ställnings- och förnyelsearbete påverkar situationen för barnen. Social-
styrelsen skall också följa utvecklingen av individ- och familjeomsor-
gens förebyggande arbete som riktar sig till bam och ungdom.
Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan institutionsvården
och å andra sidan de kommunala insatserna. Det specialdestinerade
statsbidraget till missbrukarvården bör därför tillsvidare behållas och
inriktas mot att stödja utvecklingen av kommunernas öppenvårdsin-
satser.
76
Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition (1992/93:61)
om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård
och missbrukarvård beslutat att ge staten ett samlat huvudmannaskap för
de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myn-
dighet, Statens institutionsstyrelse, har inrättats den 1 juli 1993.
Institutionsstyrelsen blir huvudman för institutionerna. Förhandlingar
om övertagande av de institutioner som berörs av huvudmannaskapsför-
ändringen pågår och övertagandet beräknas kunna ske den 1 april 1994.
Ett flertal undersökningar har visat på en rad problem inom ung-
domsvården. I undersökningarna har särskilt lyfts fram att samarbetet
mellan olika myndigheter är dåligt utvecklat. De mest utsatta ungdomar-
nas behov av individualisering, kontinuitet och långsiktighet i behand-
lingen har inte kunnat tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Mot bakgrund av att staten under våren 1994 tar över huvudmanna-
skapet för tvångsinstitutionema inom ungdomsvården finns det ett ökat
behov av incitament för att utveckla kommunernas öppenvårdsinsatser
för bl.a. utsatta ungdomar. Regeringen anser därför att det special-
destinerade statsbidraget till missbrukar- och ungdomsvården tills vidare
bör behållas.
Regeringen har avsatt totalt 30 miljoner kronor under tre år ur All-
männa arvsfonden till samordning av insatser för utsatta ungdomar. En
arbetsgrupp med deltagare från Socialdepartementet och Civildeparte-
mentet skall särskilt beakta och lyfta fram nya metoder och lösningar i
arbetet med utsatta ungdomar.
Ett annat angeläget område som särskilt bör uppmärksammas är
eftervården. Statens institutionsstyrelse skall i nära samarbete med
kommuner och landsting utveckla nya former för utslussning av ung-
domar från särskilda ungdomshem, bl.a. genom att stödja lokalt utveck-
lingsarbete.
Statens bidrag till vård inom missbruks- och ungdomsområdet bör ses
som en helhet med övergripande syfte att garantera att resurserna på
såväl institutionssidan som inom öppenvården överensstämmer med
behov och efterfrågan. Det finns ett starkt intresse att det råder balans
mellan den tunga institutionsvården å ena sidan och tidigt förebyggande
insatser, öppenvård eller andra frivilliga insatser å andra sidan. Den
tunga missbrukarvården och ungdomsvården påverkas av vilka tidiga
insatser som kommunerna gör.
Regeringen beslutade den 7 oktober 1993 om fördelning av stats-
bidraget till kommunernas missbrukarvård och ungdomsvård. Totalt 430
miljoner kronor fördelades mellan kommunerna enligt de kriterier som
gällde under budgetåret 1992/93. Särskilda utvecklingsmedel om 50
miljoner kronor ställdes till länsstyrelsernas förfogande för att stimulera
framväxten av adekvata öppenvårdsinsatser i sådana kommuner som har
särskilda utvecklingsbehov. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen
att inom ramen för en beredningsgrupp med representanter från läns-
styrelserna, Statens institutionsstyrelse och Svenska kommunförbundet
planera och styra den allmänna inriktning av utvecklingsarbetet, samt
uppföljning och utvärdering av de verksamheter som kommer till stånd.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
77
Som tidigare beskrivits finns behov av att utveckla alternativ till
institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Den ten-
dens till minskning av antalet institutionsplaceringar som idag kan skön-
jas ställer krav på att vårdbehoven kan tillgodoses med adekvat öppen-
vård, bl.a. olika typer av mellanvårdsformer som fyller ut det glapp
som finns mellan institutionerna och socialbyråernas traditionella vård-
och stödinsatser. Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör
under budgetåret 1994/95 behållas som riktat statsbidrag till kommuner-
nas missbruks- och ungdomsarbete, varvid särskilda utvecklingsmedel
bör avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsat-
ser. Länsstyrelserna som är tillsynsmyndigheter över kommunernas
arbete inom socialtjänsten har god kännedom om kommunernas miss-
brukarvård och ungdomsvård och om vilka brister eller behov av sär-
skilda medel som föreligger. Utvecklingsmedlen bör därför disponeras
av länsstyrelserna.
Socialstyrelsen bör i samarbete med berörda intressenter lägga stor
vikt vid uppföljning och utvärdering av de verksamheter som kommer
till stånd, samt fånga upp och sprida kännedom om goda exempel till
kommunerna inom missbruks- och ungdomsområdet.
Nästan hälften av de flyktingar som kommer till Sverige är bam och
ungdomar under 18 år. Många av dem har svåra traumatiserande upp-
levelser bakom sig, som kan sätta djupa och långvariga spår hos dem.
Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter och
har som ett av de första länderna avlämnat en rapport om konventionens
tillämpning. Rapporten prövades i januari 1993 av en särskild utsedd
kommitté. Kommittén var i allmänhet mycket uppskattande och no-
terade bl.a. med tillfredsställelse dialogen mellan regeringen och fri-
villigorganisationema vad gäller konventionens tillämpning.
Kommittén förklarade sig dock vara "bekymrad över praxis att ta
utländska bam i förvar enligt utlänningslagen". Man föreslog därför att
alternativ skulle övervägas.
Den 1 januari 1993 infördes nya regler om förvarstagande av bam.
Dessa regler innebär jämfört med dittills gällande regler striktare krav
för att bam skall kunna tas i förvar. Regeringen hade emellertid
ursprungligen föreslagit riksdagen än restriktivare regler i detta
avseende men detta förslag godtogs inte av riksdagens majoritet. I
nuvarande parlamentariska situation bedömer regeringen det inte möjligt
att i enlighet med kommitténs önskemål ändra de nu gällande reglerna
för att ta bam i förvar.
Regeringen har på grund av det pågående omställnings- och för-
nyelsearbetet i Sveriges kommuner i september 1992 uppdragit åt
Socialstyrelsen att följa hur kommuners och landstings verksamheter för
bam och ungdomar utvecklas. Bland de områden som skall prioriteras
nämns invandrar- och flyktingbarns situation inom bamomsoigen, bl.a.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
78
hemspråksstödets omfattning och inriktning. En rapport skall föreläggas Prop. 1993/94:135
regeringen våren 1994. Bilaga 2
Unga utan vårdnadshavare
Under senare år har allt flera bam och ungdomar kommit till Sverige
utan vårdnadshavare eller andra nära anhöriga. Socialtjänsten har ett
yttersta ansvar för att också dessa bam och ungdomar får det skydd och
det stöd de behöver. I vissa fall har kritik riktats mot formerna för och
innehållet i det kommunala mottagandet av dessa bam och ungdomar.
Bland annat har det visat sig att många kommuner försummar att upp-
rätta introduktionsplaner för dem.
Mot denna bakgrund har regeringen den 1 juli 1993 uppdragit åt
Statens invandrarverk och Socialstyrelsen att utvärdera det kommunala
mottagandet av bam och ungdomar med flyktingbakgrund som kommit
hit utan vårdnadshavare och som beviljats uppehållstillstånd samt att vid
behov lämna förslag till förbättringar. Uppdraget skall redovisas senast
den 1 april 1994.
De gömda barnen
En annan kategori bam och ungdomar som lever under svåra förhållan-
den är de "gömda barnen". I huvudsak torde det röra sig om bam, som
tillsammans med sina föräldrar håller sig undan en förestående verkstäl-
lighet av ett avvisningsbeslut.
Socialförsäkringsutskottet har i betänkandet (1992/93:SfU3) om för-
var av bam m.m. fastslagit att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att i
samråd med berörda myndigheter försöka närmare utröna var dessa
bam kan finnas och hur deras situation är. Socialförsäkringsutskottets
uppfattning i frågan gavs genom riksdagens beslut i december 1992
(rskr. 1992/93:68) regeringen tillkänna. Med hänvisning härtill uppdrog
regeringen i nyssnämnda uppdrag åt de båda myndigheterna att dess-
utom närmare utreda förhållandena för de bam som hålls gömda för att
undgå verkställighet av avvisningsbeslut. Även uppdraget i denna del
skall redovisas senast den 1 april 1994.
Familjehemsvård
Familjehemsvården är den mest använda vårdformen för de bam och
ungdomar som är i behov av samhällets omhändertagande. Socialtjäns-
ten har länge utsatts för kritik för brister i familjehemsvården bl.a. när
det gäller uppföljning av barnen och stöd till familjehemmen. Regering-
en har med anledning härav uppdragit åt Socialstyrelsen att utveckla och
stärka familjehemsvården. I uppdraget har särskilt angivits att Social-
styrelsen skall följa utvecklingen för invandrarbarn i familjehemsvården
och bedöma om åtgärder krävs för denna grupp bam, särskilt ifråga om
möjligheten att bibehålla kontakt med den egna kulturen.
79
Sverigefinska ungdomar i socialtjänsten
Socialstyrelsen har i april 1993 redovisat rapporten Socialtjänstens
insatser för finska bam i Sverige. En majoritet av de undersökta
familjerna visade sig ha missbrukarproblem men även psykiska problem
och fattigdom förekom ofta. Undersökningen visar på stora och
oacceptabla brister inom socialtjänsten både vad gäller utredning,
dokumentation och behandling av sverigefinska bam. Rapporten har
sänts ut till bl.a. socialtjänsten, länsstyrelserna och olika organisationer
som underlag till diskussioner om hur förhållandena skall kunna
förbättras.
Kriminalpolitiken inriktas på att minska brottsligheten och öka
människors trygghet mot brott. Åtgärderna sker inom kriminal-
politikens traditionella områden, såsom strafflagstiftningen, polisen
och kriminalvården. Av grundläggande betydelse är emellertid
också brottsförebyggande insatser liksom åtgärder för att stärka
familjens roll och för att bibringa de unga normer och värderingar
som hör hemma i ett demokratiskt samhälle.
Kriminalpolitiken i vid mening kan inte begränsas till sådana åtgärder
såsom att klara upp begångna brott och att lagfora gärningsmännen.
Sådana åtgärder är självfallet mycket viktiga inte minst för att upprätt-
hålla respekten för rättssamhällets krav, men de är inte tillräckliga for
att varaktigt minska brottsligheten och öka tryggheten. För detta ända-
mål krävs ett brett upplagt brottsförebyggande arbete. I detta arbete har
såväl polis och andra myndigheter som enskilda personer, företag och
organisationer en roll. Också normbildning och stärkandet av familjens
roll utgör, i denna mening, åtgärder inom det brottsförebyggande om-
rådet. Mot denna bakgrund har regeringen under våren 1993 tillsatt en
utredning för att öka tryggheten i lokalsamhället (Trygghetsutredningen,
Ju 1993:05, dir. 1993:37).
Den brottsförebyggande polisverksamheten är för närvarande stadd i
snabb utveckling i enlighet med riktlinjer från riksdagen och regeringen.
Av avgörande betydelse är att brottsligheten bekämpas på bred front.
Häri ligger också att faktorer som bidrar till ett tryggare samhälle och
minskad segregation är viktiga inslag i en strategi för brottsbekämpning.
Minst lika viktigt är att vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
80
så att människor kan växa i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsyns-
tagande. Särskilt viktigt är detta när det gäller bam och ungdomar. Att
stärka familjens ställning och ta tillvara skolans möjligheter som fostra-
re är viktigt i sig men också när det gäller att på sikt motverka brotts-
lighet.
Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder.
Även när det gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskil-
da människors engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig
ersätta insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala
miljön. På många håll bedrivs det på den grunden ett värdefullt lokalt
brottsförebyggande arbete. Statsmakterna har ett ansvar för att skapa
goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har på regeringens uppdrag i sam-
verkan med Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen utarbetat en
framtids- och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska verksam-
hetsområdet under tiden fram till sekelskiftet. Målet för analysen var att
ta fram ett underlag för fortsatta överväganden inom regeringskansliet
när det gäller reformarbetet inom kriminalpolitikens område.
BRÅ:s analys visar att det har skett en kraftig ökning av antalet
polisanmälda brott under de senaste fyrtio åren. Sedan år 1950 har
antalet polisanmälda brott ökat från 195 000 till knappt 1,2 miljoner.
Den faktiska brottsligheten är dock betydligt högre. Även om utveck-
lingen av den polisanmälda brottsligheten påverkas av t.ex. anmälnings-
benägenhet blir slutsatsen att den polisanmälda brottsligheten i det stora
hela speglar en ökning av den faktiska brottsligheten. Under de två
senaste åren har den uppåtgående trenden för de anmälda brotten
brutits. Både år 1991 och år 1992 har den anmälda brottsligheten totalt
sett minskat, vilket skulle kunna förebåda ett trendbrott. Det är dock
ännu för tidigt, enligt BRÅ, att dra några slutsatser huruvida
minskningen kommer att bli bestående eller inte.
Rättsväsendet kan inte ensamt lösa brottsproblemet. Exempelvis sker
nyrekrytering till brottsliga livsstilar framfor allt i mycket unga år, ofta
redan i 10-12 års åldern. Här bör brottsförebyggande åtgärder för att
förhindra nyrekrytering inriktas på åtgärder före tonåren. En kriminell
karriär bötjar som regel i tidig ålder med mer bagatellartad brottslighet
för att successivt övergå i allt allvarligare brottslighet. Om det skulle
vara så att de första brotten i en sådan karriär kan identifieras som vissa
brottstyper skulle denna kunskap vara av stor betydelse när det gäller
samhällets strategi för att tidigt avbryta en kriminell karriär.
En nationell strategi som samordnar det brottsförebyggande arbetet
hos de olika aktörerna behövs för att det kriminalpolitiska målet att
minska brottsligheten och ge trygghet för medborgarna skall uppnås. De
regionala skillnaderna i brottslighet är också en viktig utgångspunkt för
en nationell brottspreventiv strategi, t.ex. vad beträffar resursallokering.
Mot bakgrund av det anförda avser regeringen att uppdra åt BRÅ att
utarbeta ett underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. I
underlaget bör belysas bl.a. frågor om inriktning och målbeskrivning
för det brottsförebyggande arbetet, ansvarfördelning, samordning och
samverkan på olika nivåer samt uppföljning och utvärdering av resulta-
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 135
tet. En central fråga är vilka åtgärder som behövs for att förhindra att
unga människor dras in i kriminalitet och missbruk. Vid arbetet skall
BRÅ bl.a. hålla kontakt med och beakta det arbete som sker inom
Trygghetsutredningen när det gäller lokalt trygghetsskapande arbete
samt inom polisen när det gäller att utveckla närpolisverksamhet och ett
problemorienterat, brottsförebyggande arbetssätt. Siktet bör vara inställt
på att regeringen under våren 1995 skall kunna förelägga riksdagen ett
förslag till nationellt brottsförebyggande program.
Ingripanden mot brott skall vara en uppgift för rättsväsendet. Det är
viktigt att den unge ställs till ansvar for brottet och uppfattar sambandet
mellan detta och reaktionen. I de senare årens diskussioner har be-
tydelsen av snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott kommit
att framhållas allt mer. Det är vidare av grundläggande betydelse att
statsmakterna upprätthåller respekt för de påföljder som ådöms i
anledning av brott. Straffrättskipningen måste präglas av förutsebarhet,
enhetlighet och proportionalitet.
Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande
Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). Kommittén har övervägt i
vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår
brott. Bakgrunden är bl.a. att de förändringar i påföljdssystemet, som
skett i takt med det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet, hittills inte i
någon vidare mån har berört de unga lagöverträdarna.
För att reaktionssystemet mot unga lagöverträdare skall kunna vinna
förtroende är det viktigt att det uppfattas som effektivt. Detta förutsätter
att alla de som engageras i arbetet mot ungdomsbrott är inriktade på
ändamålsenliga handläggnings- och samarbetsformer. Det förutsätter
också att tiden mellan brott och reaktion blir så kort som möjlig. Kom-
mittén föreslår att det, när det är fråga om brott på vilket fängelse kan
följa, sätts en bestämd tidsfrist för förundersökningar rörande ungdomar
under 18 år. Inom tre veckor från det att den unge delgetts brottsmiss-
tanke skall förundersökningen vara slutförd och åklagaren ha fattat
beslut i åtalsfrågan.
Ungdomsbrottskommittén föreslår vidare att påföljden vid överläm-
nande till vård inom socialtjänsten skall utmönstras. Enligt kommitténs
uppfattning skall bestämmandet av påföljder för brott, såväl till innehåll
som omfattning, vara en uppgift för rättsväsendet medan det ankommer
på socialtjänsten att svara för att hjälp och stödåtgärder tillkommer dem
som behöver det. De påföljder som kommittén anser att systemet bör
innefatta är böter, villkorlig dom, skyddstillsyn och fängelse. Härtill
kommer en ny påföljd som speciellt anpassas till de unga lagöverträdar-
na. Den benämns särskild tillsyn och innebär placering på särskilda
ungdomshem (§ 12-hem) som skall administreras av Statens institutions-
styrelse.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
82
När det gäller medlingsprojekt föreslår kommittén att dessa bör un-
derstödjas och uppmuntras men inte bindas upp genom lagreglering som
formaliserar förfarandet.
Förslagen från Ungdomskommittén har nyligen remissbehandlats.
Ärendet är för närvarande föremål för beredning.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
Kulturpolitiken inriktas på att förstärka de ungas möjligheter att
delta i och ta del av kulturverksamhet.
Kulturpolitiken har under många år varit inriktad på att bl.a. förstärka
insatserna för barns och ungdomars möjligheter att delta i och ta del av
kulturverksamhet. Det är en prioriterad uppgift för de kulturinstitu-
tioner, som erhåller samhällsstöd för sin verksamhet. Ett stort antal
utvecklingsprojekt, bl.a. inom skolan och i andra sammanhang, har
också satts igång.
I 1993 års budgetproposition framhölls värdet av att fokusera barns
och ungdomars situation i det fortsatta kulturpolitiska utvecklingsarbetet
och att detta bör utgöra en väsentlig grund i kulturmyndighetemas och
kulturinstitutionernas basarbete under den kommande perioden.
I årets budgetproposition har regeringen redovisat en modell for att
stimulera en ökad satsning på de regionala teaterinstitutionernas bam-
och ungdomsverksamhet. Modellen bygger på att staten via Kulturrådet
ställer en resurs till teatrarnas förfogande för att användas för tidsbe-
gränsade projekt med barns och ungdomars behov och förutsättningar i
fokus. Det finns anledning att noga följa utfallet av denna insats.
I direktiven till den parlamentariska kommitté som har tillsatts under
år 1993 för att göra en utvärdering av den hittillsvarande kulturpolitiken
och lämna förslag angående den framtida kulturpolitikens inriktning,
(dir. 1993:24) betonas särskilt att förslag skall redovisas om lämpliga
vägar för att stärka kulturens ställning bland bam och ungdom.
Kommitténs redovisning kommer att ge ett värdefullt underlag för att
bedöma vilka vägar som i framtiden bör väljas för att stärka kulturens
ställning bland bam och ungdom.
Av de kulturinstitutioner, som får sitt huvudsakliga stöd från staten, gör
Svenska riksteatem, Svenska rikskonserter och Riksutställningar sär-
skilda insatser för att stärka och utveckla kulturens roll för bam och
ungdom. Svenska riksteatem turnerar i landet med en egen bam- och
ungdomsensemble - Unga Riks. Inom Riksteatem finns också en finsk
83
ensemble, som spelar for bam och ungdom - Finska Riks. Svenska
rikskonserter arrangerar och medverkar bl.a. i konsertverksamhet for
bam och ungdom samt stimulerar genom t.ex. festivalen Musik Direkt
musicerande ungdomar inom alla genrer att utöva musik. "Drömtåget",
som rullade genom Sverige och där högstadieelever deltog i ett rollspel,
är exempel på ett samarbete mellan Riksteatem, Rikskonserter, Riksut-
ställningar och Utbildningsradion. Även Operan, Dramaten och de
centrala museerna har verksamhet som riktar sig till bam och ungdom.
Flertalet regionala kulturinstitutioner gör också viktiga insatser för
bam och ungdom. Det finns emellertid stora skillnader mellan olika
delar av landet, vilket en studie visar som Statens kulturråd har gjort på
uppdrag av regeringen och som rådet presenterade år 1991. De fria
teatergruppernas verksamhet vänder sig i stor utsträckning till bam och
ungdom.
För såväl filmproduktion som det filmkulturella området finns statliga
medel särskilt avsatta för verksamhet som riktar sig till bam och ung-
dom. Inom den produktionsstödjande verksamheten avdelas årligen
medel för produktion av filmer som riktar sig till bam och ungdom.
Förutom detta bör noteras att flera av de vanliga svenska filmer som
produceras under ett år vänder sig till ungdomar. Det finns vidare inom
den produktionsstödjande verksamheten medel avsatta för stöd till unga
filmare som skall bötja en yrkesbana som professionella filmare.
Inom det filmkulturella området utgår ett särskilt bidrag för verksam-
het riktad till bam och ungdom. Medlen går bl.a. till stöd för video-
verkstäder, skolbiovisningar, undervisningsmaterial m.m.
Statens stöd till bam- och ungdomslitteratur ges av Statens kulturråd för
utgivning av bam- och ungdomslitteratur på svenska och invandrarspråk
och för utgivning av tecknade serier för bam och ungdom. Dämtöver
erhåller Statens kulturråd statliga medel för utgivning och spridning av
böcker i serien Alla tiders klassiker, vilka är särskilt anpassade efter
skolans behov och som riktar sig till elever på högstadiet och gym-
nasiet.
Inom ramen för litteraturstödet lämnar staten också bidrag till En Bok
För Alla AB för utgivning och spridning av kvalitetslitteratur till låg-
pris. Enligt avtalet med staten skall bolaget årligen bl.a. ge ut 15-20
titlar inom kategorin bam- och ungdomslitteratur. Därtill bedriver
bolaget läsfrämjande åtgärder för bam och ungdom.
Det finns starka skäl att reagera när främlingsfientligheten tar sig så
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
84
starka uttryck som i en del fall på sistone. Under vart och ett av Prop. 1993/94:135
budgetåren 1992/93 och 1993/94 har riksdagen efter förslag från Bilaga 2
regeringen anvisat 10 miljoner kronor för att långsiktigt påverka
normer, attityder och förhållningssätt hos i första hand ungdomar.
Regeringen har använt 12 miljoner kronor för uppdrag till Statens
invandrarverk, Statens skolverk, Statens ungdomsråd och Statens
kulturråd att enligt vissa riktlinjer genomföra olika former av
verksamhet som syftar till att förebygga och motverka främlings-
fientlighet och rasism. De fyra myndigheterna har gemensamt
rapporterat om det första årets verksamhet och med hänvisning till
rapporten hemställt om att uppdraget förlängs och att medel anvisas för
fortsatta insatser under budgetåret 1994/95.
Pedagogiska institutionen vid Umeå universitet har fått särskilda
medel för att utvärdera de fyra myndigheternas arbete för att förebygga
främlingsfientlighet och rasism.
Regeringen har även uppdragit åt Centrum för invandringsforskning
vid Stockholms universitet att göra en riksrepresentativ undersökning av
svenskars förhållningssätt till invandring och invandrare samt invan-
drares förhållningssätt till Sverige och svenskarna. En första preliminär
rapport lämnades i november 1993. Rapporten visade att jämfört med
tidigare undersökningar har främlingsfientligheten inte ökat i Sverige,
vilket ibland görs gällande i den allmänna debatten.
Oberoende om situationen förvärrats eller ej bedömer regeringen det
ändå nödvändigt att vidta kraftiga åtgärder mot främlingsfientlighet,
rasism och antisemitism. Regeringen har därför för avsikt att inom kort
tillkalla en särskild kommission mot främlingsfientlighet och rasism.
Kommissionen skall aktivt och på olika sätt och på skilda områden
motverka främlingsfientlighet och rasism. Regeringen skall också
genomföra en särskild ungdomskampanj mot främlingsfientlighet och
rasism.
Regeringen föreslår i 1994 års budgetpropositionen att 32 miljoner
kronor under nästa budgetår avsätts för insatser mot främlingsfientlighet
och rasism.
Trafiksäkerhetsarbetet inriktas särskilt på bam och ungdom.
Riksdagen beslutade år 1993 om inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet
inför 2000-talet. Beslutet innebär att trafiksäkerhetsmålen ligger fast,
dvs. bl.a. skall risken att dödas och skadas minskas för alla trafikant-
kategorier. Barnens problem skall särskilt beaktas.
Som ett led i trafiksäkerhetsarbetet tillåts numera övningsköming med
personbil från 16 års ålder.
85
För skolskjutsning används såväl s.k. stadsbussar som bussar för
annan linjetrafik. Detta innebär att skolbarn ibland måste färdas stående.
Riksdagen har beslutat (bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426) att
regeringen skall redovisa åtgärder som leder till att skolbarn kan få
sittplats vid skolskjutsning i buss.
Vägverket har kartlagt omfattningen av persontransporter med bussar
där skolungdomarna färdas stående till eller från skolan. Cirka 250 000
utnyttjar skolskjuts i buss under trafikhuvudmännens ansvar, härav
utgör knappt hälften grundskoleelever.
Vägverket har genom stickprovsundersökningar funnit att i de fall
bussar används uteslutande för skolskjutsning är huvudprincipen att alla
skall ha sittplats. En stor del av skolskjutsarna görs dock med ordinarie
linjetrafik. Att i dessa fall särskilja vilka kategorier som inte kan
beredas sittplats är enligt verket inte möjligt.
Den olycksstatistik som finns och den riskanalys som gjorts pekar
entydigt på att det inte finns något säkrare sätt att transporteras på än att
åka buss.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
Idrottsrörelsens arbete inriktas på att främja det lokala förenings-
livets ungdomsaktiviteter och jämställdhet.
Statens stöd till idrotten utgår som stöd till idrottens organisationer och
som stöd till det lokala föreningslivets ungdomsaktiviteter. Bidraget till
denna verksamhet föreslås bli oförändrat under det kommande budget-
året.
Idrottsrörelsen är vårt lands största ideella folkrörelse och aktiverar
fler ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Idrottsrörelsens
förmåga att engagera medborgare i idrottsaktiviteter, social verksamhet
och i demokratiska beslutsprocesser spelar en viktig roll för utveck-
lingen av det svenska samhället.
Riksidrottsförbundet har till regeringen redovisat att under förra
budgetåret genomfördes mer än 7,2 miljoner bidragsberättigade lokala
ungdomsaktiviteter med tillsammans mer än 55 miljoner deltagartill-
fällen. Av dessa utgjorde 40 procent deltagartillfallen för flickor och 60
procent för pojkar. Denna fördelning motsvarar den könsmässiga för-
delningen av medlemmarna i aktuell ålder. Idrottsrörelsen arbetar aktivt
med att engagera fler ungdomar som ledare inom verksamhetens olika
områden. I detta arbete bidrar aktivt den unga kraften (DUK) som är ett
nätverk inom idrottsrörelsen med idrottsledare vilka är upp till 25 år
gamla.
Riksidrottsförbundet har i sin anslagsframställning pekat på flera
viktiga områden som idrottsrörelsen särskilt vill prioritera i det
kommande arbetet. Bland dessa kan nämnas att se över idrottens Prop. 1993/94:135
organisation och att främja det lokala föreningslivets ungdoms- Bilaga 2
aktiviteter. Andra områden gäller att fullfölja det gemensamma
jämställdhetsprogrammet och att stärka idrottens internationella
agerande. Riksidrottsförbundet vill vidare utveckla riksanläggningen
Bosön till den svenska idrottsrörelsens centralanläggning för träning,
tävling, utbildning och utveckling.
Formerna för den framtida värnplikten ses över. De värnpliktigas
förmåner förbättras från den 1 juli 1994.
Riksdagen har beslutat att endast de värnpliktiga som behövs för
försvarsmaktens krigsorganisation och fredstida beredskap skall tas ut
till vämpliktsutbildning. De värnpliktiga som inte tas ut till utbildning
tas ut till en utbildningsreserv. Sådana värnpliktiga får endast om de
behövs för Sveriges försvarsberedskap efter beslut av regeringen hän-
förs till vämpliktsutbildning i fredstid. År 1991 ändrades möjligheterna
till att få vapenfri tjänst på sådant sätt att den som vill får vapenfri
tjänst.
Antalet värnpliktiga som behövs årligen beräknas uppgå till 33 000 -
35 000. Antalet understiger den årliga krigsdugliga vämpliktskullen.
Förmånssystemet under värnplikten
Regeringen strävar efter att med olika medel minska de olika negativa
konsekvenserna av plikttjänstgöringen, exempelvis genom olika kontanta
ersättningar till den tjänstepliktige och hans familj. Även reseförmåner
och vissa trivselförmåner m.m. bidrar positivt till plikttjänstgöringen.
Denna strävan är särskilt viktig nu när antalet som genomgår värn-
pliktstjänstgöring understiger den årliga krigsdugliga vämpliktskullen.
Förmånssystemet är uppbyggt kring två bidragsformer, nämligen
generella kontantersättningar till den tjänstepliktige och behovsprövade
ersättningar till honom eller hans familj. De generella ersättningarna
består exempelvis av dagersättning, utryckningsbidrag och förpläg-
nadsersättning. De behovsprövade ersättningarna består huvudsakligen
av femiljepenning, bostadsbidrag och näringsbidrag.
Under budgetåret 1993/94 har den årliga uppräkningen av
kontantförmånerna inte skett. Besparingen tillkom i samband med en
rad åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. De värnpliktigas
reseförmåner ingick också i besparingspaketet. De värnpliktiga har nu
rätt till en fri hemresa var fjortonde dag.
87
I budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 föreslår regeringen att
dagersättningen höjs med 2 kronor till 40 kronor. Vidare föreslås att
utryckningsbidraget höjs med 1 000 kronor till 4 000 kronor. Den
behovsprövade familjepenningens maximibelopp föreslås bli höjd med
715 kronor per månad för hustru och med 358 kronor per månad för
bam till 4 000 respektive 2 000 kronor.
Den framtida värnplikten
Pliktutredningen redovisade i december 1992 sitt betänkande
Totalförsvarsplikt (SOU 1992:139). Betänkandet behandlar främst
principer för personalförsöijningen inom totalförsvaret. Utredningen
föreslår bl.a. en tjänstgöringsplikt som omfattar alla svenska
medborgare och alla som utan att vara svenska medborgare är bosatta
inom Sverige.
Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten (UFF)
lämnade i april 1993 delbetänkandet Lag om totalförsvarsplikt
(SOU 1993:36). Utredningen har dessutom i november 1993 i slutbe-
tänkandet Lag om totalförsvarsplikt Följdändringarna (SOU 1993:101)
lämnat ytterligare förslag till följdförfattningar.
Dessa betänkanden innehåller förslag som ger möjlighet till en
tjänstgöring inom totalförsvaret som är mer flexibel än i dag.
Pliktutredningen tar också upp frågor som är positiva för de ungdomar
som är skyldiga att göra sin plikttjänstgöring. Utredningen anser
nämligen att tjänstgöringen skall ge ett visst värde för studier och
arbete. Exempelvis bör den värnpliktige ha rätt till s.k. platsgaranti vid
universitet och högskolor under den tid han genomgår sin grund-
utbildning. Ett annat exempel är att den som fullgör sin tjänstgöring
skall få högskolepoäng för genomförd tjänst.
Betänkandena har remissbehandlats och bereds för närvarande i
Försvarsdepartementet. Remissvaren har över lag varit positiva. En
proposition avses att bli lämnad till riksdagen under maj 1994. En ny
lagstiftning beräknas träda i kraft den 1 juli 1995.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 2
88
Genom medel ur Allmänna arvsfonden har föreningar och organisa-
tioner möjlighet att få stöd till projekt för ungdomar. Under budgetåren
1991/92 och 1992/93 har sammanlagt ca 90 miljoner kronor fördelats
till sådana projekt. Fondens medel fördelas i första hand till frivilliga
och ideella insatser som bedöms som nyskapande och intressanta att
sprida vidare. Riktade satsningar görs också inom områden där rege-
ringen bedömer att det är av särskild vikt att det sker en utveckling av
insatserna. I det följande lämnas en översiktlig beskrivning av några
större projekt för ungdomar som fått stöd ur fonden.
Kraftcentrum for ungdomsarbete
I syfte att stimulera nya initiativ och lyfta fram goda metoder för
ungdomsarbete har hittills ca fyra miljoner kronor fördelats till tre nya
kraftcentrum för ungdomar, föreningen Urkraft i Skellefteå, föreningen
Reningsborg i Göteborg och stiftelsen Fryshuset i Stockholm. Dessa
centrum arbetar utifrån nya synsätt där ungdomars engagemang och
möjligheter att ta personligt ansvar ingår som naturliga delar i
verksamheterna. Samtidigt har de olika profiler på sina verksamheter
som bland annat innefattar miljöarbete, biståndsarbete, socialt
behandlingsarbete, alternativa skolformer och verksamheter för
arbetslösa ungdomar. Utifrån bl.a. erfarenheterna av dessa projekt har
ett nationellt nätverk för eldsjälar som skall sprida kunskap, inspiration
och idéer om ungdomsarbete initierats. Nätverket skall bland annat
bygga upp en databank över olika ungdomsprojekt.
Demokratiprojekt
För att utveckla nya metoder för ungdomars medverkan i demokratiska
beslutsprocesser har ca tio miljoner kronor fördelats till projekt i
kommuner som är beredda att pröva nya besluts- och verksamhets-
former. Syftet är att öka ungdomars delaktighet och inflytande inom
olika samhällsområden. De tretton pilotkommuner som ingår i projektet
är Östhammar, Eskilstuna, Motala, Jönköping, Lund, Göteborg,
Örebro, Leksand, Ludvika, Gävle, Sollefteå, Krokom och Gällivare.
Försöksverksamheterna omfattar såväl den övergripande kommunala
planeringen som enskilda försök på skolor, i bostadsområden och inom
fritidsverksamheter.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 3
89
Träffpunktsprojekt
Genom ett särskilt projekt skall en utveckling av nya träffpunkter för
ungdomar stimuleras. Hittills har ca femton miljoner kronor fördelats i
stöd till sådana verksamheter. Satsningen görs för att uppmuntra att
alternativa former av träffpunkter, av typ Ungdomens hus, växer fram.
En viktig utgångspunkt för projektet är att flera parter samverkar kring
de nya lösningarna, så att ungdomars behov och intressen kan mötas
genom mångfald och variation. Många av de projekt som hittills fått
stöd är nya föreningar som bildats i syfte att bygga upp träffpunkter
utifrån ungdomars egna idéer.
Glesbygdsprojekt
I syfte att stärka ungdomars ställning i glesbygden har ca två miljoner
kronor fördelats genom projektet Ung på landet. Projektet har inriktats
på att skapa attraktiva miljöer för ungdomar på landsbygden och stödja
deras delaktighet i samhällsutvecklingen. Flickornas situation i
glesbygden uppmärksammas särskilt.
Genom ett annat glesbygdsprojekt fördelas stöd till utbytesverksamhet
mellan storstad och glesbygd dvs. verksamhet som genom möten och
utbyte mellan ungdomar i storstad och glesbygd kan bidra till att
utveckla känslan för den egna hembygden.
Sysselsättningsprojekt
För att motverka negativa konsekvenser av arbetslöshet bland ungdomar
fördelas fem miljoner kronor i stöd till olika projekt där arbetslösa
ungdomar engageras. Syftet med projekten är att ungdomarna skall
involveras i en meningsfull sysselsättning. I första hand används stödet
för att i samverkan med de arbetslösa ungdomarna ställa i ordning
lokaler och/eller utveckla en verksamhet. Projekt prioriteras där
kommunerna går in och tar ett aktivt ansvar för projektens fortlevnad.
Ung konsument
En satsning på att öka ungdomars kunskaper, engagemang och
medvetenhet i rollen som konsumenter sker genom att sammanlagt ca
sex miljoner kronor fördelas till olika konsumentprojekt. För
närvarande är ett tjugotal föreningar i gång med olika projekt om
ungdomars konsumtion och ekonomi. På sju orter i Skaraborgs län
prövas till exempel idén att inrätta ungdomskonsumentkontor. Dessa
skall informera ungdomar om hushållsekonomi, konsumenträtt och om
reklamens påverkan.
Prop. 1993/94:135
Bilaga 3
90
Skolans uterum
För att utveckla lokala exempel på hur skolgårdsmiljöer kan förbättras
har två miljoner kronor fördelats till projektet "Skolans uterum".
Projektet syftar till att tillvarata elevers, föräldrars och lärares
engagemang samt att se till att utemiljöema kring skolorna används i
undervisningen. De tolv skolor som hittills fått stöd utformar nu
skolgårdar där det till exempel finns kretsloppshus, väderobservatorium,
fomborg, fårskötsel och klassträdgårdar.
Miljöprojekt
För att öka ungdomars kunskap om miljöfrågor fördelas ca en miljon
kronor till Fältbiologerna för att de skall utveckla en entre-
prenörorganisation för information, undervisning om miljön och
exkursioner med elever i skolorna.
EG-informationsprojekt
För att stimulera till en bred debatt bland ungdomar om EG har drygt
en miljon kronor fördelats till närmare trettio olika projekt. Bland annat
har ett särskilt projekt som kallas Mega Express fått stöd. Ett särskilt
EG-tåg, Mega Express, turnerar landet runt med en utställning om EG.
Genom samarbete med lokala muséer sker specialvisningar för bland
annat skolklasser.
Plus-projektet
En särskild försöksverksamhet i syfte att stimulera en utveckling av nya
metoder när det gäller individuella och allmänt förebyggande insatser
för ungdomar pågår i tolv bostadsområden. De aktuella bostads-
områdena ligger i förorter runt storstäderna och präglas av sociala
problem som innebär att många ungdomar riskerar att slås ut. Projektet,
som kallas för Plus-projektet, (projektet lokal utveckling genom
samverkan) bygger på en nära samverkan mellan kommunal och ideell
verksamhet. En förutsättning för stödet är att de lokala parterna
upprättat en gemensam handlingsplan.
Under en treårsperiod fördelas trettio miljoner kronor till sådant
utvecklingsarbete i bostadsområden som ligger i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Norrköping och Sundsvall.
Att växa i och genom familjen
Ett särskilt projekt startade under år 1994 i samband med FN:s
internationella familjeår. Av totalt tio miljoner kronor fördelas tre
miljoner kronor till projekt som kan skapa sociala nätverk och miljöer
för samverkan med familjen under ungdomars frigörelseprocess. Av
Prop. 1993/94:135
Bilaga 3
91
särskilt intresse är projekt som syftar till att minska ålderssegregationen Prop. 1993/94:135
och stärka banden mellan generationerna liksom insatser som stödjer Bilaga 3
ungdomarna att hitta sina vuxenroller.
Riksnätverk för nattvandrare
Framväxten av lokala föräldra- och vuxenverksamheter stimuleras
genom att ca en halv miljon kronor fördelats i stöd till ett riksnätverk
för nattvandrare - Sveriges Farsor och Morsor. Syftet med riksnätverket
är att detta skall stödja lokala initiativ för att öka de vuxnas närvaro i
ungdomars miljöer.
Projekt mot främlingsfientlighet
För att motverka tendenser till ökad främlingsfientlighet har ca fem
miljoner kronor fördelats till projekt som framförallt riktar sig till
skolan, och där till såväl lärare som elever. En mängd bam- och
ungdomsorganisationer är också engagerade i olika projekt.
Projekt mot läktarvåld
Inför förberedelserna med Fotbolls-EM i Sverige 1992 uppmärk-
sammades våldet i samband med olika idrottsevenemang. För att
förebygga sådant våld har ca en miljon kronor fördelats. Bland annat
har föreningar och supporterklubbar fått stöd för att motverka våld och
vandalisering i samband med olika idrottsevenemang.
Projekt mot skadliga våldsskildringar
För att motverka skadliga effekter av våldsskildringar har ca två
miljoner kronor fördelats till projekt som syftar till att utbudet av
skadliga våldsskildringar följs, beskrivs och diskuteras. Så har till
exempel filmanalyser av s.k. actionfilm i skolor liksom temadagar om
våldsvideo och alternativ videoproduktion med ungdomar fått stöd.
92
Andersson, Å, Furth, T & Holmberg, I: 70-talister. Om
värderingar förr, nu och i framtiden. Stockholm, Natur och Kultur,
1993
Behrenz, L, Delander, L & Nyberg, E: Arbetsmarknaden för
ungdomar i Sverige i början av 2000-talet. Centrum för
arbetsmarknadspolitisk forskning, Högskolan i Växjö, 1994
Björnsson, L: Studier av flyttningen och lokala arbetsmarknaden.
SIB, Gävle, 1989
Brottsförebyggande rådet: Kriminalpolitisk framtids- och
omvärldsanalys, 1993
Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning CAN:
Alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige, 1993
Erikson, EH: Ungdomens identitetskriser, Stockholm, Natur och
Kultur, 1969
Fägerlind, I: Utbildningen i Sverige och det mänskliga kapitalet.
Bilaga 9 till "Nya villkor för ekonomi och politik" -
Ekonomikommissionens förslag (SOU 1993:16)
Hartman, J: Ungdomars resor och attityder till arbete. Högskolan i
Falun/Borlänge, 1990
Jacobson, B & Köhler, L: Barns hälsotillstånd i Norden, Nordiska
Hälsovårdshögskolan, rapport NHV 1984:3, 1984
Lieberg, M: Att ta staden i besittning. Om ungas rum och rörelse i
offentlig miljö, Lunds universitet, 1992
Lyttkens, L: Uppbrottet från lagom. En essä om hur Sverige
motvilligt tar sig in i framtiden. Stockholm, Akademeja, 1991
Mot denna framtid. Red. Axelsson, S & Pettersson T, Stockholm,
Carlssons bokförlag, 1992
OECD - Education at a Glance, Paris, 1993
OECD - Employment Outlook, Paris, 1993
Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). Betänkande av
Ungdomskommittén, Malmö, 1993
Prop. 1993/94:135
Bilaga 4
Skola för bildning (SOU 1992:94). Huvudbetänkande av
läroplanskommittén, Stockholm, 1992
Skolöverstyrelsens sex- och samlevnadsundersökning bland 17-
åringar, SAM 73-90. Edgardh, K & Strandell, A: Rapport R 91:22,
1991
Statens ungdomsråd m.fl.: Attitydundersökning utförd av
Skandinavisk opinion AB, Stockholm, 1992
Statens ungdomsråd m.fl.: Årsbok om ungdom 1992 och 1993
SCB: Statistiska meddelanden. Arbetskraftsundersökningen i
januari, 1994
SCB: Folk- och bostadsräkning. 1990
SCB: Hälsan i Sverige. Hälsostatistisk årsbok 1991/92
SCB: Sveriges framtida befolkning. Prognos för åren 1991-2025.
Demografiska rapporter 1991:1
SCB: Ungdomar och brott. 1992
SCB: Familjeförändringar kring 1990. 1993
SCB: Familj och arbete, Välfärdsbulletinen. 1993
SCB: Barnens familjeförhållanden år 1990. 1994
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte: Ungdomars
utlandskontakter, 1992
Sveriges Radios publikundersökning PUB: Mediebarometern, 1990
UNICEF: The progress of nations 1993, New York, 1993
Ursprung och utbildning - social snedrekrytering till högre studier
(SOU 1993:85). Huvudbetänkande av utredningen om den sociala
snedrekrytering till högre studier, Stockholm, 1993
Prop. 1993/94:135
Bilaga 4.
94
Prop. 1993/94:135
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Davidson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:135 Ungdomspolitik.
95
gotab Stockholm 1994