Regeringens proposition

1993/94:122

Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

Prop.

1993/94:122

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 2 december 1993

Bengt Westerberg

Reidunn Laurén

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella
ensamrätterna. Förslagen har till syfte att ge ett förbättrat skydd inom
hela det immaterialrättsliga området, det vill säga för så väl rättig-
heter inom det upphovsrättsliga området som för rättigheter inom det
industriella rättsskyddets område.

När intrång görs i en immateriell ensamrätt är det ett primärt
intresse för rättighetshavaren att snabbt få slut på intrånget. I
propositionen föreslås därför att domstolarna skall få möjlighet att vid
vite förbjuda fortsatt intrång (vitesförbud) inom hela det immaterial-
rättsliga området. Ett sådant förbud skall kunna meddelas interimis-
tiskt.

Beträffande skadeståndsbestämmelsema på det industriella rättsskyd-
dets område föreslås åtgärder som stärker rättighetshavamas ställning
vid intrång. Genomgående föreslås att ersättning skall betalas för
utnyttjandet av ensamrätten och för den ytterligare skada som

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122

intrånget kan ha medfört. Skadeståndets storlek skall kunna be- Prop. 1993/94:122
stämmas även med hänsyn till omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse. Nuvarande möjlighet till jämkning vid intrång
som grundas på ringa oaktsamhet skall inte finnas kvar.

I propositionen föreslås också vissa förändrade straffbestämmelser
m.m. Straffmaximum för intrång i rättigheter enligt det industriella
rättsskyddet höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år.
Vidare föreslås regler om straff för försök och förberedelse till
intrång i en sådan rättighet.

Slutligen föreslås vissa förändringar i reglerna om säkerhetsåtgärder
för olagliga varor.

De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 april 1994.

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:122

1		Förslag till riksdagsbeslut	5
2	2.1	Lagtext Förslag till lag om ändring i varu-	5
		märkeslagen (1960:644)	5
	2.2	Förslag till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litterära och konst- närliga verk (1960:729)	10
	2.3	Förslag till lag om ändring i patent- lagen (1967:837)	14
	2.4	Förslag till lag om ändring i mönster- skyddslagen (1970:485)	18
	2.5	Förslag till lag om ändring i växt- förädlarrättslagen (1971:392)	22
	2.6	Förslag till lag om ändring i firma- lagen (1974:156)	26
	2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter	31
	2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter	34
3		Ärendet och dess beredning	37
4		Nuvarande ordning	38
	4.1	Grundläggande drag i det nuvarande sanktionssystemet	38
	4.2	Straffbestämmelser	38
	4.3	Vitesförbud	39
	4.4.	Skadeståndsbestämmelser	39
	4.5	Åtgärder med olagliga varor och verk m.m.	40
5		Behov av förändringar	42
6		Vitesförbud vid intrång i de immateriella ensamrätterna	44
7		Skadestånd vid intrång i de immateriella rättigheterna	49
8		De subjektiva rekvisiten för straffen	54
9		Höjning av straffmaximum	55
10		Straff för försök och förberedelse	56
11		Förutsättningarna för allmänt åtal	57
12		Kopiering av datorprogram för enskilt bruk	59
13		Effektivare åtgärder med olagliga varor på varumärkes, växtförädlar- och firma- rättens områden	61

14	Ikraftträdande m.m.	63
15	Kostnadsaspekter	64
16	Specialmotivering	65
16.1	Förslaget till lag om ändring i varu- märkeslagen (1960:644)	65
16.2	Förslaget till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litterära och konst- närliga verk (1960:729)	72
16.3	Förslaget till lag om ändring i patent- lagen (1967:837)	74
16.4	Förslaget till lag om ändring i mönster- skyddslagen (1970:485)	77
16.5	Förslaget till lag om ändring i växt- förädlarrättslagen (1971:392)	80
16.6	Förslaget till lag om ändring i firma- lagen (1974:156)	83
16.7	Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter	87
16.8	Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter	88
Bilaga 1	Sammanfattning av promemorian	90
Bilaga 2	Promemorians lagförslag	91
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanserna	120
Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag	121
Bilaga 5	Lagrådets yttrande	155
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde		156

Prop. 1993/94:122

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1993/94:122

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),

2. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk,

3. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

4. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

5. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),

6. lag om ändring i firmalagen (1974:156),

7. lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster
i halvledarprodukter,

8. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster

1 halvledarprodukter.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 37 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i rätt till
varukännetecken enligt 4 - 10 §§
(varumärkesintrång), och sker det
uppsåtligen, straffes med böter
eller fängelse i högst sex måna-
der.

¹ Senaste lydelse 1967:841

Föreslagen lydelse

§‘

Gör någon intrång i rätten till
ett varukännetecken enligt 4-10
§§ (varumärkesintrång) och sker
det uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, skall han dömas till
böter eller fängelse i högst två
år. Den som har överträtt ett
vitesförbud enligt 37 a §får inte
dömas till ansvar för intrång
som omfattas av förbudet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Brottet må åtalas av allmän
åklagare endast om målsägande
angiver det till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur
allmän synpunkt.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

37 a §

På yrkande av den som in-
nehar ett varukännetecken enligt
1 - 3 §§ eller den som på grund
av licens har rätt att utnyttja
varukännetecken får domstolen
vid vite förbjuda den som gör
varumärkesintrång att fortsätta
intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång förekommer
och om det skäligen kan befaras
att svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av
ensamrätten till varukänneteck-
net, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess
att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om inte ett dröjsmål
skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säker-
het, får domstolen befria honom
från detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör sig skyldig till
varumärkesintrång skall ersätta
av intrånget föranledd skada.
Föreligger endast ringa oaktsam-
het, må ersättningen därefter
jämkas.

utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av svaran-
den.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om forbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

1 fråga om överklagande av
beslut enligt andra eller tredje
stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rätte-
gångsbalken om överklagande av
beslut enligt 15 kap. rättegångs-
balken.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

1 fråga om radio- och tråd-
sändningars innehåll gäller
bestämmelserna i radiolagen
(1966:755).

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör varumärkesin-
trång skall betala skälig ersätt-
ning för utnyttjandet av varu-
kännetecknet samt ersättning för
den ytterligare skada som in-
trånget har medfört. Vid be-
stämmande av ersättningens
storlek skall hänsyn tas även till
rättighetshavarens intresse av att
varumärkesintrång inte begås
och till övriga omständigheter av
annan än rent ekonomisk be-
tydelse.

Den som utan uppsåt eller
oaktsamhet gör varumärkesin-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

trång skall betala ersättning för
utnyttjandet av varukänneteck-
net, om och i den mån det är
skäligt.

På yrkande av den som lidit
varumärkesintrång äger rätten
efter vad som finnes skäligt för-
ordna, att varukännetecken som
obehörigen anbragts på vara,
förpackning, reklamtryck, affärs-
handling eller dylikt skall utplån-
as eller så ändras, att missbruk
därav ej kan ske. Kan sådan
åtgärd ej ske annorledes, må
för ordnas, att den märkta egen-
domen skall förstöras eller på
visst sätt ändras. I sådant fall
äger rätten ock, på yrkande,
förordna, att egendomen skall
mot lösen utlämnas till den som
lidit intrånget.

Här avsedd egendom må, där
brott som avses i 37 § skäligen
kan antagas föreligga, tagas i
beslag; därvid skall vad om be-
slag i brottmål i allmänhet är
stadgat äga motsvarande tillämp-
ning.

På yrkande av den som har
lidit varumärkesintrång får
domstolen efter vad som är skä-
ligt till förebyggande av fortsatt
intrång besluta att varukänne-
tecken som olovligen förekom-
mer på varor, förpackningar,
reklamtryck, affärshandlingar
eller liknande skall utplånas eller
ändras. Kan en sådan åtgärd inte
ske utan att egendomen på
vilken kännetecknet förekommer
förstörs eller på visst sätt ändras
får domstolen besluta om detta.
I ett sådant fall får domstolen
också, på yrkande, besluta att
egendomen skall mot lösen
lämnas ut till den som har lidit
intrånget.

På yrkande av den som lidit
intrånget får domstolen efter vad
som är skäligt till förebyggande
av fortsatt intrång besluta att
föremål, vars användande skulle
innebära varumärkesintrång,
skall förstöras eller ändras på
visst sätt.

Sådan egendom som avses i
första och andra styckena får tas
i beslag om det skäligen kan
antas att ett brott enligt 37 § har
begåtts. I fråga om ett sådant
beslag tillämpas reglerna om
beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i första -
tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse

enligt 37 § andra stycket.

Prop. 1993/94:122

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994. Den gäller inte i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.

2.2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

dels att 53 och 57 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 53 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §'

Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar
åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap.
knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 §
andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Prop. 1993/94:122

Den som för sitt enskilda bruk
kopierar ett datorprogram som är
utgivet eller varav exemplar har
överlåtits med upphovsmannens
samtycke, skall inte dömas till
straff, om förlagan för kopiering-
en inte används i näringsverk-
samhet eller offentlig verksamhet
och han inte utnyttjar framställda
exemplar av datorprogrammet för
annat ändamål än sitt enskilda
bruk.

Vad som sägs i första stycket
gäller också, om någon till riket
för spridning till allmänheten
inför exemplar av verk, där
exemplaret framställts utom riket
under sådana omständigheter, att
en sådan framställning här i riket
skulle ha varit straffbar enligt
vad som sägs i det stycket.

Den som för sitt enskilda bruk
kopierar ett datorprogram som
är utgivet eller av vilket exemp-
lar har överlåtits med upphovs-
mannens samtycke, skall inte
dömas till ansvar, om förlagan
för kopieringen inte används i
näringsverksamhet eller offentlig
verksamhet och han inte utnytt-
jar framställda exemplar av
datorprogrammet för annat
ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket
gäller också, om någon till
Sverige för spridning till allmän-
heten för in exemplar av verk,
där exemplaret framställts utom-
lands under sådana omständig-
heter att en sådan framställning
här skulle ha varit straffbar
enligt vad som sägs i det styck-
et.

Den som har överträtt ett vites-
förbud enligt 53 a § får inte

¹ Senaste lydelse 1992:1687

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

dömas till ansvar för intrång
som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

53 a §

På yrkande av upphovsmannen
eller hans rättsinnehavare eller
av den som på grund av upp-
låtelse har rätt att utnyttja verket
får domstolen vid vite förbjuda
den som vidtar en åtgärd som
innebär intrång eller överträdel-
se som avses i 53 § att fortsätta
med åtgärden.

Om käranden visar sannolika
skäl för att en åtgärd som inne-
bär intrång eller överträdelse
som avses i 53 § förekommer
och om det skäligen kan befaras
att svaranden genom att fortsätta
med åtgärden förringar värdet
av den ensamrätt som upphovs-
rätten medför, får domstolen
meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslu-
tats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för
skada.

Förhud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Vad i 53 - 56 §§ sägs skall äga
motsvarande tillämpning med
avseende å rättighet, som skyd-
das genom föreskrift i 5 kap.

Straff som föreskrivs i 53 §
första stycket skali ådömas också
den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet till försäljning
utbjuder eller i övrigt till allmän-
heten sprider grammofonskiva,
film eller annan anordning som
avses i 45, 46 eller 48 § och som
har framställts i strid mot någon
av dessa bestämmelser eller
framställts utom riket under så-
dana omständigheter att en dylik

den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av
beslut enligt andra eller tredje
stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rätte-
gångsbalken om överklagande av
beslut enligt 15 kap. rättegångs-
balken.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radio- och tråd-
sändningars innehåll gäller
bestämmelserna i radiolagen
(1966:755).

§²

Vad som sägs i 53 - 56 §§
skall också tillämpas på rättighet
som skyddas genom föreskrift i
5 kap.

Till ansvar som föreskrivs i 53
§ första stycket skall också den
dömas som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet till försäljning
bjuder ut eller i övrigt till all-
mänheten sprider grammofonski-
vor, filmer eller andra anord-
ningar som avses i 45, 46 eller
48 § och som har framställts i
strid mot någon av dessa be-
stämmelser eller framställts
utomlands under sådana om-

² Senaste lydelse 1982:284

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

framställning här i riket skulle ha
varit straffbar enligt denna lag.

Bestämmelserna i 53 a - 56 §§
tillämpas också när någon till
allmänheten sprider anordningar
som avses i andra stycket. Er-
sättning enligt 54 § första styck-
et skall dock betalas endast
om spridningen har skett uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet.

ständigheter att en motsvarande
framställning här skulle ha varit
straffbar enligt denna lag. Den
som har överträtt ett vitesförbud
enligt 53 a § får inte dömas till
ansvar for intrång som orrfattas
avförbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Bestämmelserna i 54 - 56 §§
skall äga motsvarande tillämp-
ning när någon till allmänheten
sprider anordning som avses i
andra stycket. Ersättning enligt
54 § första stycket skall dock
betalas endast om spridningen
har skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

2.3 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs att 57, 57 ;
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i den en-
samrätt som patent medför
(patentintrång) och sker det upp-
såtligen, skall han dömas till
böter eller fängelse i högst sex
månader. Den som har överträtt
ett vitesförbud enligt 57 a § får
inte dömas till straff för intrång
som omfattas av förbudet.

Brottet må åtalas av allmän
åklagare endast om målsägande
anger det till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur
allmän synpunkt.

På yrkande av patenthavaren
eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja uppfinningen
får rätten vid vite förbjuda den
som gör patentintrång att fort-
sätta intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång föreligger och
det skäligen kan befaras att sva-

'Senaste lydelse 1991:296
²Senaste lydelse 1986:233

loch 59 §§ patentlagen (1967:837)

Föreslagen lydelse

§'

Gör någon intrång i den en-
samrätt som patent medför
(patentintrång) och sker det
uppsåtligen eller av grov oakt-
samhet, skall han dömas till
böter eller fängelse i högst två
år. Den som har överträtt ett
vitesförbud enligt 57 a § får inte
dömas till ansvar för intrång
som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

i §²

På yrkande av patenthavaren
eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja uppfinningen
får domstolen vid vite förbjuda
den som gör patentintrång att
fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång förekommer
och om det skäligen kan befaras

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

randen genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av den
ensamrätt som patentet medför,
får rätten meddela vitesförbud
för tiden intill dess att målet
slutligt har avgjorts eller annat
har förordnats. Innan ett sådant
förbud meddelas skall svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om
det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos rätten för
skada som kan tillfogas svaran-
den. Saknar käranden förmåga att
ställa sådan säkerhet, får rätten
befria honom från detta. I fråga
om beskaffenheten av säkerheten
gäller 2 kap. 25 § utsöknings-
balken. Säkerheten skall prövas
av rätten, om den ej har god-
känts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten
pröva om förbud som har med-
delats enligt andra stycket fort-
farande skall bestå.

I fråga om överklagande av
beslut enligt andra eller tredje
stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre domstol gäller
vad som föreskrivs i rättegångs-
balken om talan mot beslut enligt
15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

att svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av
ensamrätten till patentet, får
domstolen meddela vitesförbud
för tiden intill dess att målet
slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant
förbud meddelas skall svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om
inte ett dröjsmål skulle medföra
risk för skada.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radio- och tråd-
sändningars innehåll gäller

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

bestämmelserna i radiolagen
(1960:755).

59 §

På yrkande av den som lidit
patentintrång äger rätten efter
vad som är skäligt till förebygg-
ande av fortsatt intrång för ordna,
att patentskyddat alster, som
tillverkats utan patenthavarens
lov, eller föremål, vars använ-
dande skulle innebära patentin-
trång, skall på visst sätt ändras
eller sättas i förvar för återstoden
av patenttiden eller förstöras
eller, ifråga om patentskyddat
alster, mot lösen lämnas ut till
den som lidit intrånget. Vad nu
sagts gäller ej mot den som i god
tro förvärvat egendomen eller
särskild rätt därtill och själv icke
begått patentintrång.

Egendom som avses i första
stycket må tagas i beslag, om
brott som anges i 57 § skäligen
kan antagas föreligga. Vad som
är föreskrivet om brottmål i
allmänhet äger därvid tillämp-
ning.

Utan hinder av vad som sägs i
första stycket m/z rätten, om
synnerliga skäl föreligga, på
yrkande förordna att innehavare
av egendom som avses i första
stycket skall äga förfoga över
egendomen under återstoden av
patenttiden eller del därav , mot
skäligt vederlag och på skäliga
villkor i övrigt.

På yrkande av den som har
lidit patentintrång får domstolen
efter vad som är skäligt till
förebyggande av fortsatt intrång
besluta att ett patentskyddat
alster, som har tillverkats utan
patenthavarens lov eller ett före-
mål, vars användande skulle
innebära patentintrång, skall
ändras på visst sätt eller sättas i
förvar för återstoden av patentti-
den eller förstöras eller, i fråga
om ett patentskyddat alster, mot
lösen lämnas ut till den som har
lidit intrånget. Vad nu har sagts
gäller inte mot den som i god
tro har förvärvat egendomen
eller särskild rätt till den och
själv inte har begått patentin-
trång.

Egendom som avses i första
stycket får tas i beslag, om det
skäligen kan antas att ett brott
enligt 57 § har begåtts. I fråga
om ett sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet.

Trots vad som sägs i första
stycket får domstolen, om det
finns synnerliga skäl, på yrkande
besluta att en innehavare av
egendom som avses i första
stycket skall få förfoga över
egendomen under återstoden av
patenttiden eller del av den, mot
skälig ersättning och på skäliga
villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedel-
se enligt 57 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 122

2.4 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)
dels att 35, 36 och 37 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 35 a §, av följande
lydelse.

Prop. 1993/94:122

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i mönsterrätt
(mönsterintrång) och sker det
uppsåtligen, dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av sär-
skilda skäl finnes påkallat från
allmän synpunkt

Föreslagen lydelse

Gör någon intrång i en mön-
sterrätt (mönsterintrång) och
sker det uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet, skall han dö-
mas till böter eller fängelse i
högst två år. Den som har över-
trätt ett vitesförbud enligt 35 a §
får inte dömas till ansvar för
intrång som omfattas av för-
budet.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

a §

På yrkande av mönsterhavaren
eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja mönstret får
domstolen vid vite förbjuda den
som gör mönsterintrång att
fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång förekommer
och om det skäligen kan befaras
att svaranden genom att fortsätta

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

intrånget förringar värdet av
ensamrätten till mönstret, får
domstolen meddela vitesförbud
for tiden intill dess att målet
slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant
förbud meddelas skall svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om
inte ett dröjsmål skulle medföra
risk för skada.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radio- och tråd-
sändningars innehåll gäller be-
stämmelserna i radiolagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

(1966:755).

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör mönsterintrång
skall utge skälig ersättning för
utnyttjandet av mönstret samt
ersättning för den ytterligare
skada som intrånget medfört.
Föreligger endast ringa oaktsam-
het, kan ersättningen jämkas.

Gör någon mönsterintrång utan
uppsåt eller oaktsamhet, skall
han utge ersättning för utnyttjan-
de av mönstret, om och i den
mån det finnes skäligt.

Talan om ersättning för möns-
terintrång skall väckas inom fem
år från det skadan uppkom vid
påföljd att rätten till ersättning
annars är förlorad.

37 §

På yrkande av den som lidit
mönsterintrång kan rätten efter
vad som är skäligt till förebygg-
ande av fortsatt mtrmg för ordna,
att vara, som tillverkats eller
förts in till riket i strid mot an-
nans mönsterrätt, eller föremål,
vars användande skulle innebära
mönsterintrång, skall på visst sätt
ändras eller sättas i förvar för
återstoden av skyddstiden eller
förstöras eller, ifråga om olov-
ligen tillverkad eller till riket
införd vara, mot lösen utlämnas
till den som lidit intrånget. Detta

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör mönsterintrång
skall betala skälig ersättning för
utnyttjandet av mönstret samt
ersättning för den ytterligare
skada som intrånget har med-
fört. Vid bestämmande av ersätt-
ningens storlek skall hänsyn tas
även till mönsterhavarens
intresse av att mönsterintrång
inte begås och till övriga om-
ständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

Den som gör mönsterintrång
utan uppsåt eller oaktsamhet
skall betala ersättning för ut-
nyttjande av mönstret, om och i
den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för möns-
terintrång preskriberas, om talan
inte väcks inom fem år från det
skadan uppkom.

På yrkande av den som har
lidit mönsterintrång får dom-
stolen efter vad som är skäligt
till förebyggande av fortsatt
intrång besluta att en vara som
tillverkats eller förts in till Sve-
rige i strid mot annans mönster-
rätt eller ett föremål vars använ-
dande skulle innebära mönsterin-
trång, skall ändras på visst sätt
eller sättas i förvar för återsto-
den av skyddstiden eller för-
störas eller, i fråga om olovligen
tillverkad eller till Sverige införd
vara, mot lösen lämnas ut till

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

gäller icke mot den som i god tro
förvärvat egendomen eller sär-
skild rätt därtill och själv icke
gjort mönsterintrång.

Egendom som avses i första
stycket kan tagas i beslag, om
brott som anges i 35 § skäligen
kan antagas föreligga. Vad som
är föreskrivet om brottmål i
allmänhet äger därvid tillämp-
ning.

Utan hinder av vad som sägs i
första stycket kan rätten, om
synnerliga skäl föreligger, på
yrkande förordna att innehavare
av egendom som avses i första
stycket skall äga förfoga över
egendomen under återstoden av
skyddstiden eller del därav, mot
skäligt vederlag och på skäliga
villkor i övrigt.

den som har lidit intrånget.

Detta gäller inte mot den som i
god tro har förvärvat egendo-
men eller särskild rätt till den
och själv inte har gjort mönster-
intrång.

Egendom som avses i första
stycket får tas i beslag, om det
skäligen kan antas att ett brott
enligt 35 § har begåtts. I fråga
om ett sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet.

Trots vad som sägs i första
stycket får domstolen, om det
finns synnerliga skäl, på yrkande
besluta att en innehavare av
egendom som avses i första
stycket skall få förfoga över
egendomen under återstoden av
skyddstiden eller del av den,
mot skälig ersättning och på
skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första -
tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedel-
se enligt 35 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

2.5

Förslag till Prop. 1993/94.122

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392)
dels att 36, 37 och 38 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 36 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i växt-
förädlarrätt och sker det uppsåt-
ligen, dömes till böter eller fäng-
else i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av sär-
skilda skäl är påkallat från all-
män synpunkt.

Föreslagen lydelse

Gör någon intrång i en växt-
förädlarrätt och sker det uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet,
skall han dömas till böter eller
fängelse i högst två år. Den som
har överträtt ett vitesförbud
enligt 36 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas
av förbudet.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

36 a §

På yrkande av sortinnehavaren
eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja växtsorten
får domstolen vid vite förbjuda
den som gör intrång i växtföräd-
larrätten att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång förekommer
och om det skäligen kan befaras
att svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av
ensamrätten till växtsorten, får

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

domstolen meddela vitesförbud
för tiden intill dess att mölet
slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant
förbud meddelas skall svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om
inte ett dröjsmål skulle medföra
risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. 1 fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva omförbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radio- och tråd-
sändningars innehåll gäller
bestämmelserna i radiolagen
(1966:755).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör intrång i växt-
förädlarrätt skall utge skälig
ersättning för utnyttjandet av
växtsorten samt ersättning för
den ytterligare skada som in
trånget medfört. Föreligger
endast ringa oaktsamhet, kan
ersättningen jämkas.

Gör någon intrång i växtför-
ädlarrätt utan uppsåt eller oakt-
samhet, skall han utge ersättning
för utnyttjande av sorten, om och
i den mån det är skäligt.

Talan om ersättning för intrång
i växtförädlarrätt skall väckas
inom fem år från det skadan
uppkom vid påföljd att rätten till
ersättning annars är förlorad.

38
På yrkande av den som lidit
intrång i växtförädlarrätt kan
rätten efter vad som är skäligt till
förebyggande av fortsatt intrång
förordna, att växtmaterial med
avseende å vilket intrång före-
ligger skall mot lösen utlämnas
till den som lidit intrånget eller
ock förstöras. Detta gäller icke
mot den som i god tro förvärvat
materialet eller särskild rätt till
detta och ej själv gjort intrång i
växtförädlarrätten.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör intrång i en
växtförädlarrätt skall betala
skälig ersättning för utnyttjandet
av växtsorten samt ersättning för
den ytterligare skada som in-
trånget har medfört. Vid be-
stämmande av ersättningens
storlek skall hänsyn tas även till
sortinnehavarens intresse av att
intrång inte begås och till övriga
omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

Den som gör intrång i en växt-
förädlarrätt utan uppsåt eller
oaktsamhet, skall betala ersätt-
ning för utnyttjande av sorten,
om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för in-
trång i en växtförädlarrätt pre-
skriberas, om talan inte väcks
inom fem år från det skadan
uppkom.

På yrkande av den som har
lidit intrång i en växtförädlarrätt
kan domstolen efter vad som är
skäligt till förebyggande av
fortsatt intrång besluta att växt-
material med avseende på vilket
intrång föreligger skall lämnas
ut mot lösen till den som har
lidit intrånget eller förstöras
samt att ett föremål vars an-
vändande skulle innebära in-
trång skall på visst sätt ändras
eller förstöras. Vad som nu har
sagts gäller inte mot den som i
god tro har förvärvat materialet
eller särskild rätt till detta och
inte själv gjort intrång i växt-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Material som avses i första
stycket får tagas i beslag, om
brott som anges i 36 § skäligen
kan antagas föreligga. Vad som
är föreskrivet om beslag i brott
mål i allmänhet äger därvid till-
lämpning.

Utan hinder av vad som sägs i
första stycket kan rätten på yr-
kande förordna att innehavare av
material som avses där skall äga
förfoga över materialet mot
skäligt vederlag och på skäliga
villkor i övrigt.

förädlarrätten.

Egendom som avses i första
stycket får tas i beslag, om det
skäligen kan antas att ett brott
enligt 36 § har begåtts. I fråga
om ett sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet.

Trots vad som sägs i första
stycket kan domstolen på yr-
kande besluta att innehavare av
material som avses där skall få
förfoga över materialet mot
skälig ersättning och på skäliga
villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första -
tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedel-
se enligt 36 andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994. Den gäller inte i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.

2.6 Förslag till

Lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och 20 §§ firmalagen
(1974:156) skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:122

Nuvarande lydelse

Om näringskännetecken eller
dess användning strider mot goda
seder eller allmän ordning eller
är vilseledande, kan domstol vid
vite förbjuda innehavaren att
använda kännetecknet.

Sådant förbud får även med-
delas, om någon gör intrång i
annans rätt till näringskänneteck-
en (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av
var och en som lider förfång av
kännetecknet eller dess använd-
ning. Talan om förbud enligt
första stycket får föras även av
myndighet som Konungen be-
stämmer och av sammanslutning
av berörda näringsidkare.

Föreslagen lydelse

Om ett näringskännetecken
eller dess användning strider
mot goda seder eller allmän
ordning eller är vilseledande,får
domstolen vid vite förbjuda in-
nehavaren att använda känne-
tecknet.

Ett sådant förbud får även
meddelas, om någon gör intrång
i någon annans rätt till närings-
kännetecken (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av
var och en som lider skada av
kännetecknet eller dess använd-
ning. Talan om förbud enligt
första stycket får föras även av
den myndighet som regeringen
bestämmer och av sammanslut-
ning av berörda näringsidkare.

Om käranden visar sannolika
skäl för att firmaintrång före-
kommer och om det skäligen kan
befaras att svaranden genom att
fortsätta intrånget förringar
värdet av ensamrätten till nä-
ringskännetecknet, får domstolen
meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslu-
tats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för
skada.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Talan om utdömande av vite
föres av den som ansökt om för-
budet eller, om detta meddelats
enligt första stycket, av myn-
dighet som Konungen be-
stämmer.

Förbud enligt jjärde stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. 1 fråga om slaget av sä-
kerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva omförbud som har
meddelats enligt jjärde stycket
fortfarande skall bestå.

1 fråga om överklagande av
beslut enligt jjärde eller femte
stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rätte-
gångsbalken om överklagande av
beslut enligt 15 kap. rättegångs-
balken.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet eller, om detta med-
delats enligt första stycket, av
den myndighet som regeringen
bestämmer. I samband med
sådan talan får talan föras om
nytt vitesförbud.

I fråga om radio- och tråd-
sändningars innehåll gäller
bestämmelserna i radiolagen
(1966:755).

18 §

Den som uppsåtligen gör firma- Gör någon firmaintrång och
intrång dömes till böter eller sker det uppsåtligen eller av
fängelse i högst sex månader. grov oaktsamhet, skall han
dömas till böter eller fängelse i

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Avser intrånget firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering, skall icke dömas till
straff för det intrång som skett
före registreringsdagen.

Den som överträtt vitesförbud
som meddelats enligt 15 andra
stycket får ej dömas till straff för
intrång som omfattas av förbu-
det.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av sär-
skilda skäl är påkallat från all-
män synpunkt.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör firmaintrång skall
ersätta den skada som intrånget
medfört. Föreligger endast ringa
oaktsamhet, kan ersättningen
jämkas.

Avser intrånget firma som är

högst två år.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Avser intrånget en firma som
är skyddad enbart på grund av
registrering, skall inte dömas till
ansvar för det intrång som gjorts
före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett
vitesförbud enligt 15 § andra
stycket far inte dömas till ansvar
för intrång som omfattas av
förbudet.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör firmaintrång
skall betala skälig ersättning för
utnyttjandet av näringskänne-
tecknet samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget
har medfört. Vid bestämmande
av ersättningens storlek skall
hänsyn tas även till rättighets-
havarens intresse av att firmain-
trång inte begås och till övriga
omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

Den som gör firmaintrång
utan uppsåt eller oaktsamhet,
skall betala ersättning för ut-
nyttjandet av näringskänneteck-
net, om och i den mån det är
skäligt.

Avser intrånget en firma som

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

skyddad enbart på grund av
registrering, skall ersättning för
det intrång som skett före regist-
reringsdagen utgå endast om
intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätt till ersättning för skada
preskriberas, om talan ej väckes
inom fem år från det skadan
uppkom. Rätten till ersättning
med anledning av intrång i firma
som är skyddad enbart på grund
av registrering preskriberas dock
icke i något fall tidigare än ett år
från registreringsdagen.

Vid överträdelse av vitesförbud
som meddelats enligt 15 § första
stycket kan domstol efter vad
som är skäligt förordna att nä-
ringskännetecken, som i strid
mot förbudet anbragts på skylt,
vara, förpackning, reklamtryck,
affärshandling eller dylikt, skall
utplånas eller ändras så att det ej
längre strider mot goda seder
eller allmän ordning eller är
vilseledande. Kan sådan åtgärd ej
ske utan att egendomen på vilket
kännetecknet anbragts förstöres
eller ändras på visst sätt, får
förordnas därom.

Vid överträdelse av vitesförbud
som meddelats enligt 15 § andra
stycket eller annars vid firma-
intrång kan domstol på yrkande
av den som lidit intrånget efter
vad som är skäligt till före-
byggande av fortsatt intrång
besluta om åtgärd som anges i

är skyddad enbart på grund av
registrering, skall ersättning för
det intrång som skett före regi-
streringsdagen betalas endast om
intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätten till ersättning för skada
preskriberas, om talan inte väcks
inom fem år från det att skadan
uppkom. Rätten till ersättning
med anledning av intrång i firma
som är skyddad enbart på grund
av registrering preskriberas dock
inte i något fall tidigare än ett år
från registreringsdagen.

Vid överträdelse av ett vites-
förbud som meddelats enligt 15
§ första stycket kan domstol
efter vad som är skäligt besluta
att näringskännetecken, som i
strid mot förbudet förekommer
på skyltar, varor, förpackningar,
reklamtryck, affärshandlingar
eller liknande skall utplånas eller
ändras så att det inte längre
strider mot goda seder eller
allmän ordning eller är vilse-
ledande. Kan en sådan åtgärd
inte ske utan att egendomen på
vilket kännetecknet förekommer
förstörs eller ändras på visst
sätt, får domstolen besluta om
detta.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

första stycket eller förordna att
egendomen skall mot lösen ut-
lämnas till den som lidit intrång-
et.

Om vitesförbud överträtts eller
om brott enligt 18 § skäligen kan
antagas föreligga, får egendom
som avses i första eller andra
stycket tagas i beslag i avbidan
på förordnande som sägs där.
Därvid gäller i tillämpliga delar
föreskrifterna om beslag i brott-
mål.

som anges i första stycket eller
besluta att egendomen skall
lämnas ut mot lösen till den
som har lidit intrånget, samt att
ett föremål vars användande
skulle innebära firmaintrång,
skall förstöras eller ändras på
visst sätt.

Om ett vitesförbud överträtts
eller om det skäligen kan antas
att ett brott enligt 18 § har
begåtts, får egendom som avses
i första eller andra stycket tas i
beslag. / fråga om ett sådant
beslag tillämpas reglerna om
beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i andra och
tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedel-
se till brott.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994. Den gäller inte i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.

2.7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 6 a §, av följande
lydelse.

Prop. 1993/94:122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar en åtgärd
som innebär intrång i rätten
enligt 1 § skall dömas till böter
eller fängelse i högst två år. Till
samma straff döms den som
uppsåtligen eller av grov oakt-
samhet för spridning till allmän-
heten hit inför exemplar av krets-
mönster som har framställts
utomlands under sådana om-
ständigheter att motsvarande
framställning här skulle ha varit
straffbar.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar en åtgärd
som innebär intrång i rätten
enligt 1 § döms till böter eller
fängelse i högst två år. Till sam-
ma straff döms den som uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet
för spridning till allmänheten till
Sverige för in exemplar av krets-
mönster som har framställts
utomlands under sådana om-
ständigheter att motsvarande
framställning här skulle ha varit
straffbar. Den som har överträtt

ett vitesförbud enligt 6 a § får
inte dömas till ansvar för in-
trång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.

6 a §

På yrkande av innehavaren av
kretsmönstret eller den som på
grund av licens har rätt att
utnyttja kretsmönstret får dom-
stolen vid vite förbjuda den som
vidtar en åtgärd som innebär in-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

trång eller överträdelse enligt 6
§ att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika
skäl för att en åtgärd som inne-
bär intrång eller överträdelse
enligt 6 § förekommer och om
det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
med åtgärden förringar värdet
av ensamrätten till kretsmönst-
ret, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess
att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om inte ett dröjsmål
skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radio- och tråd-
sändningars innehåll gäller
bestämmelserna i radiolagen
(1966:755).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 122

2.8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 9 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 9 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar en åtgärd
som innebär intrång i rätten
enligt 2 § skall dömas till böter
eller fängelse i högst två år.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar en åtgärd
som innebär intrång i rätten
enligt 2 § döms till böter eller
fängelse i högst två år. Den som

har överträtt ett vitesförbud
enligt 9 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som onfattas
av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.

9a §

På yrkande av innehavaren av
kretsmönstret eller den som på
grund av licens har rätt att
utnyttja kretsmönstret får dom-
stolen vid vite förbjuda den som
vidtar en åtgärd som innebär in-
trång eller överträdelse enligt 9
§ att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika
skäl för att en åtgärd som in-
nebär intrång eller överträdelse
enligt 9 § förekommer och om
det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
med åtgärden förringar värdet

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

av ensamrätten till kretsmönst-
ret, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess
att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om inte ett dröjsmål
skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan foras om nytt
vitesförbud.

1 fråga om radio- och tråd-
sändningars innehåll gäller
bestämmelserna i radiolagen
(1966:755).

Prop. 1993/94:122

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Ärendet och dess beredning

Prop. 1993/94:122

Möjligheterna att på ett effektivt sätt skydda och hävda immateriella
rättigheter mot intrång har under senare tid kommit att diskuteras allt
mer i berörda kretsar. Bakgrunden är det ökande olovliga kom-
mersiella utnyttjandet av andras verk, produkter och varumärken,
som - efter internationell förebild - benämns piratverksamhet eller
"counterfeit"-verksamhet. Med piratverksamhet (piracy) brukar i
första hand åsyftas intrång i upphovsrättsligt skyddade verk och andra
prestationer. Beteckningen "counterfeit" syftar vanligen på den
förfalskningsverksamhet som främst brukar drabba varumärkes-
rättsligt skyddade produkter.

Det har från flera håll hävdats att de svenska sanktionsbe-
stämmelsema mot intrång i de immateriella ensamrätterna har brister
och inte ger det skydd som många andra europeiska länders lag-
stiftningar ger. Också på det internationella planet är frågan om
metoder för att bekämpa s.k. "counterfeiting" och "piracy" föremål
för diskussion. Bl.a. kan det nämnas att dessa frågor för närvarande
behandlas i förhandlingar om det Allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) inom ramen för den pågående s.k. Uruguay-rundan. För-
handlingarna har dock ännu inte kunnat slutföras.

Mot denna bakgrund utarbetades inom Justitiedepartementet
departementsmorian Skärpta åtärder mot immaterialrättsliga intrång
(Ds 1993:24). I promemorian föreslogs ändringar i det immaterial-
rättsliga sanktionssystemet för att öka möjligheterna att komma till
rätta med intrång och för att allmänt främja skyddet för rättig-
hetshavarna. Promemorian remissbehandlades under våren 1993.
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De lagförslag
som lades fram i promemorian finns i bilaga 2 . En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissytt-
randena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementet
dnr 93-1438).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 oktober 1993 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 5.

Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten.

Regeringen har denna dag i prop. 1993/94:109 Fotografirättens
integration i upphovsrättslagen föreslagit att lagen (1960:730) om rätt
till fotografisk bild skall upphävas från den 1 april 1994. Rätten till
en fotografisk bild skall i stället regleras i lagen om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk. Mot denna bakgrund har lagråds- Prop. 1993/94:122
remissens förslag om ändringar i lagen om rätt till fotografisk bild
inte tagits med i denna proposition.

4 Nuvarande ordning

4.1 Grundläggande drag i det nuvarande sanktions-

systemet

Immaterialrätten är den del av civilrätten som behandlar rättsskyddet
för intellektuella prestationer och för kännetecken. Rättsskyddet är
utvecklat i de immaterialrättsliga lagarna, dvs. i varumärkeslagen
(1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk, lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild,
patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), växtföräd-
larrättslagen (1971:392), firmalagen (1974:156) och lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter.

Gemensamt för dessa lagar är ensamrättskonstruktionen. Lagarna är
uppbyggda så att de slår fast att en närmare angiven person, t. ex. en
författare eller en uppfinnare, får en viss bestämd ensamrätt till
verket eller uppfinningen. Ensamrätten kan avse exempelvis till-
verkning, import, försäljning eller uthyrning.

Rätten till en immateriell ensamrätt skyddas genom ett system av
olika sanktioner av såväl straff- som civilrättslig karaktär. Den som
begår intrång i ensamrätten exempelvis genom att utan rättighets-
havarens samtycke tillverka eller försälja en vara som rättighets-
havaren har ensamrätt till kan därför drabbas av påföljder i form av
straff och skadestånd. En domstol kan vidare förordna om vissa
åtgärder för att förebygga fortsatt intrång.

4.2 Straffbestämmelser

I de lagstiftningar som rör det industriella rättsskyddet - dvs. i
varumärkeslagen (37 §), patentlagen (57 §), mönsterskyddslagen
(35 §), växtförädlarrättslagen (36 §) och firmalagen (18 §) - före-
skrivs att den som uppsåtligen gör intrång i en ensamrätt som skyddas
av de nämnda lagarna straffas med böter eller fängelse i högst sex
månader. För försök och förberedelse till brott mot intrång i de
industriella rättigheterna kan ansvar inte ådömas.

Intrång i de industriella ensamrätterna får åtalas av åklagaren bara
om intrånget anges till åtal av målsäganden och åtal av särskilda skäl
anses påkallat från allmän synpunkt.

Inom området för upphovsrätten och närbesläktade ensamrätter, Prop. 1993/94:122
dvs. upphovsrättslagen (53 §), fotolagen (16 §) och kretsmönsterlagen
(6 §) gäller att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör
intrång i en sådan rättighet straffas med böter eller fängelse i högst
två år. Straffbestämmelsen i 53 § upphovsrättslagen gäller också vid
handlande i strid mot sådana föreskrifter i testamente som anges i
41 § andra stycket upphovsrättslagen eller mot det s.k. titelskyddet
enligt 50 § upphovsrättslagen. Enligt 57 § första stycket upphovs-
rättslagen gäller straffbestämmelserna i 53 § också i fråga om intrång
i de s.k. närstående rättigheterna, dvs. utövande konstnärers, film-
och fonogramproducenters och radio- och TV-företags rättigheter
samt katalogskyddet enligt 45 - 49 §§ upphovsrättslagen. Enligt 57
§ andra stycket gäller straffbestämmelsen i 53 § upphovsrättslagen
också i fråga om spridning till allmänheten av ljud- eller bildupptag-
ningar som har framställts utan tillstånd av berörda utövande
konstnärer, film- och fonogramframställare eller radio- eller TV-
företag. Dessa har inte som upphovsmännen en egen ensamrätt att
kontrollera spridningen till allmänheten och skulle alltså utan denna
straffbestämmelse inte ha någon egen möjlighet att straffrättsligt
ingripa mot spridning av olovliga inspelningar.

För försök och förberedelse till brott mot upphovsrätten och denna
närstående ensamrätter döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Enligt lagarna på upphovsrättsområdet gäller vidare att åklagaren
får väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal
är påkallat från allmän synpunkt (59 § upphovsrättslagen, 21 §
fotolagen och 6 § kretsmönsterlagen).

4.3 Vitesförbud

Vitesförbud vid intrång förekommer på patent- och firmarättens
områden (57 a § patentlagen och 15 § andra stycket firmalagen).
Vitesförbudet innebär att en domstol kan - när ett intrång har begåtts
- förbjuda fortsatt intrång vid äventyr av vite. Ett sådant förbud kan -
enligt uttryckligt stadgande i patentlagen - meddelas interimistiskt.

Av rättspraxis (NJA 1990 s. 338) följer att vid firmaintrång ett
vitesförbud kan meddelas interimistiskt enligt 15 kap. 3 § rätte-
gångsbalken.

4.4 Skadeståndsbestämmelser

Skadeståndsbestämmelser finns i samtliga lagar som berör de
immateriella ensamrätterna (38 § varumärkeslagen, 54 och 57 §§
upphovsrättslagen, 17 § fotolagen, 58 § patentlagen, 36 § mönster-
skyddslagen, 37 § växtförädlarrättslagen, 19 § firmalagen och 7 §

kretsmönsterlagen). Prop. 1993/94:122

För det industriella rättsskyddet gäller på varumärkes- och firma-
rättens områden att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig
skyldig till intrång skall ersätta den skada som intrånget har medfört.
Om bara ringa oaktsamhet föreligger kan skadeståndet jämkas.

På mönster- och växtförädlarrättens områden gäller att den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i dessa ensamrätter skall
betala skälig ersättning för utnyttjandet av rättigheten samt ersättning
för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Föreligger endast
ringa oaktsamhet kan ersättningen jämkas. Om någon gör intrång i en
mönster- eller växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet - dvs. i
god tro - skall han utge ersättning för utnyttjandet av rättigheten om
och i den mån det är skäligt.

På patenträttens område gäller i princip motsvarande regler som på
mönster- och växtförädlarrättens områden, men med det undantaget
att möjligheten till jämkning saknas vid ringa oaktsamhet. Vid
bestämmande av skadeståndets storlek vid patentintrång gäller också
en särskild regel som föreskriver att hänsyn skall tas även till
patenthavarens intresse av att patentintrång inte begås och till övriga
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Enligt upphovsrättslagen och fotolagen skall den som i strid mot
dessa lagar utnyttjar ett verk eller en annan skyddad prestation betala
skälig ersättning (vederlag) för utnyttjandet. Enligt kretsmönsterlagen
gäller att ersättning skall lämnas om och i den mån det är skäligt.
Detta betyder - i likhet med vad som gäller på patent-, mönster-
skydds- och växtförädlarrättens områden - att den som gör intrång i
god tro blir skyldig att betala ersättning endast om och i den mån det
är skäligt (se bet. 1986/87:LU10 s. 6).

Sker intrång i en upphovsrätt, fotorätt eller kretsmönsterrätt
uppsåtligen eller av oaktsamhet har rättighetshavaren dessutom rätt
till ersättning också för annan förlust än utebliven ersättning för
utnyttjandet samt - såvitt avser upphovsrätten och fotorätten - också
för lidande eller annat förfång. Vid bestämmande av ersättningen för
intrång i en kretsmönsterrätt skall hänsyn tas även till innehavarens
intresse av att intrång inte begås och till övriga omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse, vilket betyder att även för sådana
intrång kan ersättning betalas för lidande eller annan skada (bet.
1986/87:LU10 s. 5).

4.5 Åtgärder med olagliga varor och verk m.m.

Utöver de straff- och skadeståndsbestämmelser som gäller finns också
regler om vissa åtgärder i fråga om olovligt framställda varukänne-
tecken, produkter och exemplar m.m. (41 § varumärkeslagen, 55 och

57 §§ upphovsrättslagen, 18 § fotolagen, 59 § patentlagen, 37 § Prop. 1993/94:122
mönsterskyddslagen, 38 § växtförädlarrättslagen, 20 § andra stycket
firmalagen och 8 § kretsmönsterlagen).

Gemensamt för dessa bestämmelser är att villkoret att intrång skall
ha begåtts innebär att det räcker att intrång i objektiv mening
föreligger. Intrånget behöver alltså inte vara straffbart eller kunna
föranleda skadeståndsskyldighet. Den som har lidit intrånget kan
framställa yrkande vid domstol om att förordnande meddelas om viss
åtgärd. Yrkandet kan framställas i mål om påföljd för intrång eller i
särskild rättegång. Reglerna har främst tillkommit i rättighetshavamas
intresse och de är att beteckna som säkerhets- eller skyddsåtgärder.
Fastän det förutsätts att intrång i någon form har begåtts innan
åtgärden kan vidtas är åtgärderna inte att anse som förverkande eller
annan rättsverkan av brott. I fråga om talan som förs med stöd av
dessa bestämmelser i mål om påföljd för intrång gäller vad som i
allmänhet är föreskrivet om talan för enskilt anspråk. Det betyder att
reglerna i 22 kap. rättegångsbalken (RB) blir tillämpliga. Det enskilda
anspråket och ansvarsfrågan bör då som huvudregel handläggas i
samma rättegång (22 kap. 1 § RB). I allmänhet skall åklagaren hjälpa
målsäganden med att framställa anspråket (22 kap. 2 § RB). Enligt
22 kap. 5 § RB har domstolen en fri möjlighet att när som helst
under handläggningen avskilja det enskilda anspråket för hand-
läggning i vanlig tvistemålsordning. I 22 kap. 7 § RB finns en
bestämmelse om att det enskilda anspråket får prövas av domstolen
utan hinder av att den misstänkte frikänns från ansvar.

Egendom som avses med säkerhetsåtgärderna kan tas i beslag, om
brott som avses i de olika bestämmelserna om intrång skäligen kan
antas föreligga. Härigenom säkerställs en framtida verkställighet av
ett beslut om säkerhetsåtgärd. Beslag kan alltså ske endast i brottmål,
dvs. i mål om ansvar för intrång. Om däremot endast skadestånds-
talan eller talan om säkerhetsåtgärd förs, kan i motsvarande fall
reglerna i 15 kap. 3 § RB om lämplig åtgärd för att säkerställa
sökandens rätt tillämpas. Förordnande som avses i 15 kap. 3 § RB -
liksom av ett slutligt beslut om säkerhetsåtgärd - kan bli föremål för
verkställighet enligt 16 kap. utsökningsbalken (UB). Sådan verkstäl-
lighet söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt svaranden
(den som gör intrång) har sitt hemvist eller egendom som är i fråga
finns eller där verkställigheten annars med fördel kan äga rum (16
kap. 10 § UB). Innan verkställighet sker av förordnande enligt 15
kap. 3 § RB för att säkerställa säkerhetsåtgärd, som ofta är mycket
brådskande, behöver svaranden inte underrättas (16 kap. 11 § UB).
I brådskande fall får alltså kronofogdemyndigheten ingripa ome-
delbart t.ex. om det är fara att egendomen först bort. Myndigheten
får då genast vidta behövlig åtgärd som att ta egendomen om hand
(jfr Walin m.fl., Utsökningsbalken, andra uppl., s. 577).

Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är den Prop. 1993/94:122
egendom som omfattas av rättsskyddet. Därutöver gäller enligt
patenträtten och mönsterrätten att också apparater, redskap m.m.
som, utan att själva vara föremål för rättsskyddet, använts vid olovlig
tillverkning kan bli föremål för säkerhetsåtgärd. Enligt varumärkes-
och firmarätten gäller däremot att sådan egendom som använts för
framställning eller applicering av kännetecknet inte kan bli föremål
för säkerhetsåtgärd. Samma förhållande gäller inom växtförädlar-
rätten.

Inom upphovsrätten och närbesläktade ensamrätter gäller att också
hjälpmedel som har använts för framställningen, exempelvis tryck-
satser, klichéer etc., och som kan användas endast för den ifråga-
varande framställningen kan bli föremål för säkerhetsåtgärd.

Huvudprincipen för reglerna om säkerhetsåtgärder är att den som
vidtar en åtgärd som innebär intrång i en immateriell ensamrätt är
skyldig att, om det anses skäligt, med avseende på egendom på vilken
intrång eller överträdelse föreligger eller med avseende på egendom,
som utan att omfattas av det immaterialrättsliga skyddet använts för
att åstadkomma intrånget eller överträdelsen, tåla att egendomen
ändras, sätts i förvar, förstörs eller mot lösen lämnas ut till den som
har lidit intrånget.

Utöver detta finns i upphovsrättslagen, fotolagen och kretsmönster-
lagen bestämmelser om förverkande av egendom i de fall som inte
omfattas av bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. Eftersom
lösenbestämmelserna inte anses omfatta apparater, t.ex. inspelnings-
apparater, som har använts vid olaglig framställning av exemplar av
visst verk men som kan användas även för framställning av exemplar
av andra verk har förverkandebestämmelser införts som öppnar en
möjlighet att förklara egendom av detta slag förverkad (55 § fjärde
stycket upphovsrättslagen, 18 § fjärde stycket fotolagen och 10 §
kretsmönsterlagen, jfr även prop. 1981/82:152 s. 24 f.).

5 Behov av förändringar

Som framhållits i avsnitt 3 har möjligheterna att på ett effektivt sätt
skydda de immateriella rättigheterna under senare tid kommit att
diskuteras allt mer i berörda kretsar mot bakgrund av det ökande
olovliga kommersiella utnyttjandet av andras produkter och varu-
märken.

De avsiktliga intrången i de industriella rättigheterna och i upp-
hovsrätterna anses ha ökat markant i världen under de senaste åren.
Det kopierande som alltid förekommit, men som tidigare inte i
allmänhet nödvändigtvis varit ett avsiktligt eftergörande av andras
produkter på kommersiell basis har i dag i stor utsträckning ersatts

av en massiv professionell kopieringsverksamhet som helt baserar sig
på affärsmässiga överväganden. Medan de som gjorde intrång började
med att enbart kopiera varumärken eller vissa särskilt kända
märkesvaror, omfattar i dag kopieringsverksamheten alla typer av
varor, även sådana som brukar betecknas som massproducerade och
används i det dagliga livet. Det hävdas från rättighetshavamas sida
att inte bara lyxartiklar utan även många olika typer av industripro-
dukter är berörda av kopiering som exempelvis reservdelar till bilar
och flygplan, läkemedel, elektriska utrustningar och audiovisuella
produkter.

Omfattningen av verksamheten är självfallet svår att ange, men
enligt vissa källor anses pirathandeln omfatta 3-5 procent av
världshandeln, vilket värdemässigt skulle vara ungefär 70 miljarder
US Dollars eller mer än 500 miljarder kronor (jfr Committee Against
Counterfeiting, COLC International). Andra källor uppger om-
fattningen av handeln till så mycket som 10 procent av världshandeln
(SOU 1987:1 s. 170 f.). Från fonogramindustrins sida anges vanligen
att värdet av piratkopierad musik uppgår till över en miljard US
Dollars per år.

En av huvudorsakerna till denna ökande kopieringsverksamhet är
den utveckling som skett inom teknologin för reproducering. Med
användning av dagens teknologi är det förhållandevis enkelt att
kopiera en vara, dess förpackning eller dess varumärke, att producera
en piratupplaga av en bok, en musikkassett eller en videoinspelning
eller att kopiera ett datorprogram. Genom att kopiering till allt
övervägande del sker av produkter som visat sig vara framgångsrika
på marknaden sparar den som gör intrång inte bara kostnaderna för
att utveckla en produkt utan också marknadsförings- och reklam-
kostnader.

Otillåten kopiering skadar självfallet producenten av den äkta varan,
vilket i många fall är särskilt kännbart för en innovativ småföre-
tagare. Billigt producerade kopior orsakar förluster inte bara i form
av förlorade marknadsandelar utan skadar också den goodwill som
tillverkaren av den äkta varan har, eftersom konsumenterna kommer
att förknippa den bristfälliga kvaliteten på en kopierad vara med den
tillverkare som svarar för den äkta varan. Det skall heller inte bortses
från att företagare kan förlora sin vilja att åstadkomma innovationer
om en ny produkt kan bli föremål för olovlig kopiering så snart den
släppts ut på marknaden efter omfattande utvecklings- och marknads-
föringskostnader utan att verkningsfulla sanktioner mot sådana intrång
kan vidtas.

Aven för konsumenterna kan olovlig koperingsverksamhet vara till
nackdel. Visserligen kan konsumenten köpa en kopierad vara billigt
i tron att han köper en märkesprodukt. I verkligheten får emellertid
konsumenten många gånger en vara som i kvalitetshänseende

Prop. 1993/94:122

understiger den kvalitet som märkesprodukten har. I vissa fall kan Prop. 1993/94:122
den kopierade produkten rent av vara så bristfällig att den inte
uppfyller de säkerhetskrav som man förknippar med den motsvarande
äkta produkten.

Det finns därför från flera utgångspunkter anledning att med oro se
på den omfattande kopieringsverksamhet som förekommer beträffande
vissa varor.

I olika sammanhang har också önskemål framförts om förstärk-
ningar av sanktionssystemet. Denna fråga har diskuterats bl.a. vid en
hearing i Justitiedepartementet i januari 1993 med företrädare för
berörda organisationer, industrin och myndigheter. Ett allmänt
önskemål som framfördes vid hearingen var att en domstol på
begäran av rättighetshavaren bör ha möjlighet att vid vite kunna
förbjuda den som gör intrång i rättigheten att fortsätta med detta.
Vidare framfördes önskemål om en översyn av skadeståndsreglerna
för att åstadkomma en förstärkning av skadeståndets reparativa
funktion samt en förstärkning av straffbestämmelserna, däri inbe-
gripet åtalsreglerna, på det industriella rättsskyddets område. Frågan
om åtgärder mot olagliga varor och verk m.m. berördes däremot bara
sporadiskt.

I det följande föreslår regeringen vissa förändringar av sanktionsbe-
stämmelserna i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av vad
som särskilt uppmärksammades vid hearingen. Därutöver tas vissa
frågor med anknytning till åtgärder mot olagliga varor och verk upp.

6 Vitesförbud vid intrång i de immateriella
ensamrätterna

Regeringens förslag: I varumärkes-, mönster- och växtföräd-
larrättslagarna liksom i upphovsrättslagen och kretsmönsterlagen
tas in en ny sanktionsform, vitesförbud. Vitesförbudet innebär att
en domstol när ett intrång har begåtts kan förbjuda fortsatt intrång
vid. Någon gräns för vitesbeloppets storlek skall inte finnas. Ett
vitesförbud skall kunna meddelas interimistiskt.

Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens (se
promemorian s. 41 f.).

Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser
har tillstyrkt att möjligheten till vitesförbud finns att tillgå vid intrång
i de immateriella ensamrätterna samt att domstolarna ges möjlighet
att utfärda ett sådant förbud interimistiskt. Svenska kommunförbundet
har dock menat att främst förslaget om vitesförbud inte bör genom-
föras utan att ytterligare överväganden görs om dess inverkan på

förhandlingssystemet vid ingående av kollektiva upphovsrättsavtal Prop. 1993/94:122
eftersom detta har särskild betydelse inom det kommunala området.

Sveriges Radio AB har framfört tveksamhet mot att i upphovs-
rättslagen införa möjligheten till vitesförbud efter mönster från patent-
eller firmarätten med hänvisning till risken att komma i konflikt med
andra väsentliga intressen som rätten att enligt radiolagen (1966:755)
sända radioprogram och att ensam bestämma över programinnehållet
(jfr 5 och 19 §§ radiolagen). Vissa remissinstanser har framfört
synpunkter på utformningen av och innebörden av de föreslagna
reglerna om vitesförbud.

Skälen för regeringens förslag: I situationer av intrång i de
immateriella ensamrätterna är det i regel ett primärt intresse för
rättighetshavaren att snabbt få ett slut på det pågående intrånget. Det
är därför angeläget att finna medel som på ett effektivt sätt kan få ett
olovligt utnyttjande att upphöra.

Ett sådant medel är, som har föreslagits i promemorian, att förbjuda
den som gör intrång vid vite att fortsätta med intrånget. De erfaren-
heter som hittills har vunnits av systemet med vitesförbud inom
patent- och firmarätten torde visa på värdet av bestämmelser som
möjliggör att fortsatt intrång snabbt och verkningsfullt kan förbjudas.

Ett vitesförbud innebär från rättighetshavarens synpunkt den
fördelen att han inte, som vid straff eller skadestånd, behöver styrka
vare sig uppsåt eller oaktsamhet hos den som gör intrång och att han
inte heller behöver föra bevisning om intrångets skadeverkningar.
Han kan helt inrikta sitt handlande direkt på frågan om det föreligger
ett intrång i den immateriella ensamrätten i objektiv mening.

Det kan särskilt framhållas att ett införande av möjligheten till
vitesförbud på upphovsrättens område också kommer att innebära att
bestämmelser om vitesförbud finns att tillgå för intrång i vissa
upphovsrätten närstående rättigheter enligt 5 kap. upphovsrättslagen
och vid fall av spridning av olovligt tillverkade inspelningar samt att
möjligheten till vitesförbud också kommer att stå till buds vid olaglig
kopiering av datorprogram för enskilt bruk (jfr även nedan under
avsnitt 12).

Regeringen anser i likhet med det helt övervägande antalet
remissinstanser, att övervägande skäl talar för att möjligheten till
vitesförbud bör finnas att tillgå vid intrång mot immateriella ensam-
rätter.

Ett par remissinstanser har ifrågasatt om ett undantag bör göras vad
gäller upphovsrätten. Enligt Svenska kommunförbundet bör möjlig-
heten till vitesförbud inte finnas om medling har begärts enligt lagen
(1980:612) om medling i vissa upphövsrättstvister. Förbundet har
anfört att upphovsrätten i allt större utsträckning har "kollektivise-
rats" och att det ligger i sakens natur att konflikter kan uppkomma
vid ingående av kollektiva avtal rörande exempelvis skolkopiering.

Enligt förbundet kan intrång inte helt undvikas i ett sådant skede och
det framstår, menar förbundet, inte som rimligt att den ena sidan då
skall kunna tillgripa vitesföreläggande för att komma i en bättre
förhandlingsposition.

Regeringen är inte beredd att ansluta sig till kommunförbundets
uppfattning. Den omständigheten att det pågår kollektiva förhand-
lingar får inte innebära att det i någon mening skulle vara "fritt fram"
för intrång eller att det upphovsrättsliga skyddet skulle vara begränsat
under sådana perioder. Enligt regeringens mening saknas det
anledning att undanta möjligheten till vitesförbud i de fall kommun-
förbundet har berört.

Ett annat spörsmål som har tagits upp av en remissinstans är
förhållandet mellan möjligheten till vitesförbud enligt immaterialrätten
och tryckfriheten. Intrång i en immaterialrätt kan ju i vissa fall ske
i tryckt skrift och enligt 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen får det
inte förekomma någon föregående granskning av en skrift eller något
av det allmänna uppställt hinder mot tryckning (det s.k. censurför-
budet). Sanktioner på grund av innehållet i utgivna skrifter får i
princip endast ske om skriften innefattar brott enligt tryckfrihetsför-
ordningen. Tryckfrihetsförordningen är emellertid inte exklusivt
tillämplig på skrifter som har rent kommersiella framställningar till
föremål. Det har därför ansetts möjligt att utan hinder av tryckfrihets-
förordningen införa bestämmelser i marknadsföringslagen
(1975:1418) om förbud mot otillbörlig reklam. Det har också
godtagits att det har införts en bestämmelse i varumärkeslagen om
rätt för domstol att vid vite förbjuda någon att använda ett vilseledan-
de varukännetecken också i tryckt skrift utan att tryckfrihetsför-
ordningen utgjort något hinder däremot (jfr Lagrådet angående mark-
nadsföringslagens förhållande till tryckfriheten i prop. 1970:57, s.
130). Det är i dessa fall fråga om en reaktion som grundas på ett
tidigare förfarande men som skall motverka ett upprepande eller
undanröja en skadlig effekt av det tidigare förfarandet.

Över huvud taget torde det på det industriella rättsskyddets område
vara möjligt att tillgripa vitesförbud i syfte att förhindra upprepat
intrång även när det gäller tryckt skrift i de fall där detta kan vara
praktiskt nödvändigt.

För upphovsrättens del är utgångspunkten delvis en annan. Vid
upphovsrättsligt intrång torde det nämligen i regel vara fråga om
sådant som faller inom tryckfrihetsförordningens räckvidd. Det har
dock inte varit avsikten att rätten att i tryckt skrift yttra sina tankar
och åsikter eller meddela uppgifter och underrättelser skall kunna
kränka exempelvis någon annans författarrätt (jfr SOU 1947:60 s.
218). Det föreskrivs därför i 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen att
för en upphovsrätt eller en rätt till fotografisk bild gäller vad som är
bestämt i lag. Det är därmed möjligt att i den upphovsrättsliga

Prop. 1993/94:122

lagstiftningen föreskriva om sanktioner mot intrång i sådana rättig- Prop. 1993/94:122
heter även om intrånget sker genom tryckt skrift. När det gäller
möjligheten att vid vite förbjuda fortsatt intrång inom upphovsrätten
torde vad som nyss har anförts om möjligheten att vid vite förbjuda
en viss marknadsföringsåtgärd ha samma tillämplighet.

Enligt 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen gäller på den lagens
tillämpningsområde samma regler i nu berörda avseenden som på
tryckfrihetens område.

Sammanfattningsvis torde sålunda, vilket också är utgångspunkten
för promemorians resonemang, reglerna om tryckfrihet och yttrande-
frihet inte resa några problem vad gäller möjligheten att tillgripa
vitesförbud enligt immaterialrättslig lagstiftning (angående för-
hållandet allmänt mellan upphovsrätt och tryckfrihet, se Lagutskottets
betänkande 1986/87:LU11).

Sveriges Radio AB har i sitt remissvar varit inne på frågan om
vitesförbud beträffande ljudradio- och TV-sändningar. För sådana
sändningar är bestämmelserna i radiolagen (1966:755) tillämpliga.
Den lagen innehåller bl.a. regler om tillståndskrav för rundradiosänd-
ning. Vid lagens tillkomst bestämdes att sändningarna inte skulle få
förhandsgranskas av någon myndighet och att inte heller någon
myndighet skulle få förbjuda en sändning på grund av dess innehåll
(censurförbud). Bestämmelsen om förbud mot censur finns i 19 § och
gäller sändningars innehåll.

Radiolagens censurförbud täcker alltså ett i viss mån större område
än tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens censur-
förbud (jfr SOU 1990:7 s. 83 f. och s. 124 f.). Bl.a. omfattar det
kommersiell reklam och förbudet har ansetts utgöra hinder mot
meddelande av vitesförbud angående otillbörlig reklam i radio och
TV. En särskild regel har därför införts i radiolagen om att i fråga
om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen
(prop. 1990/91:149 s. 55 f.)

Med den snäva utformning som radiolagens censurregel har getts
torde man få utgå från att det inte utan en ändring eller ett tillägg i
radiolagen är möjligt att - med stöd av vitesregler i immaterialrättslig
lagstiftning - förbjuda sändning av något som kan innefatta intrång i
en immaterialrättslig ensamrätt. Däremot kan naturligtvis intrånget
beivras i efterhand i sedvanlig ordning.

En utredning (radiolagsutredningen) arbetar för närvarande med att
se över radiolagen. Översynen omfattar bl.a. lagens censurregel. När
resultatet av översynen föreligger kan frågan om vitesförbud vid
intrång i en immaterialrättslig ensamrätt tas upp på nytt.

De i detta lagstiftningsärende föreslagna vitesreglema kommer alltså
inte att träffa sändningar enligt radiolagen. En uttrycklig bestämmelse
om detta bör tas in i de aktuella författningarna.

Fråga uppkommer därefter vilka närmare principer som bör gälla Prop. 1993/94:122
för ett vitesförbud.

För att ett vitesförbud skall bli effektivt och verka avhållande också
i sådana situationer där starka ekonomiska intressen gör sig gällande
bör i likhet med vad som gäller på patent- och firmarättens områden
någon högsta gräns för vitesbeloppets storlek inte föreskrivas. Genom
en lämplig anpassning av vitesbeloppets storlek kan det för den som
gör intrång göras klart att fortsatt missbruk inte lönar sig. Det
innebär att mycket höga vitesbelopp bör kunna komma i fråga. Vid
behov bör också s.k. löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om
viten kunna användas. Det innebär bl.a. att vitet kan dömas ut vid
varje överträdelse av förbudet.

Enligt allmänna principer kan ett vite, när straff är utsatt, föreläggas
endast med stöd av ett särskilt stadgande. Vidare får samma gärning
inte föranleda både straff och vite. Syftet är att förhindra att någon
drabbas av dubbla sanktioner för samma gärning. För att tillgodose
detta syfte bör en bestämmelse tas in i de berörda lagarna om att
straff inte får dömas ut för ett intrång som omfattas av vitesförbudet.
Ett par remissinstanser har påpekat att ett intrång i en immateriell
ensamrätt kan bestå av flera skilda gärningar. Upphovsrättsintrång
kan t.ex. bestå i intrång i rätten att framställa exemplar eller i rätten
att göra verket tillgängligt för allmänheten (spridning av verket). Om
en domstol vid vite enbart förbjudit någon att framställa exemplar av
verket och denne därefter börjar försälja de olagligt framställda
exemplaren bör det inte finnas något hinder mot att han senare fälls
till ansvar för upphovsrättsintrånget i den del det avser den olagliga
försäljningen. Vitesförbudet har ju i det fallet inte omfattat det
intrång som utgörs av den olagliga försäljningen.

I likhet med vad som gäller för vitesförbud vid patentintrång bör det
finnas en möjlighet att besluta om vitesförbud under pågående
rättegång, s.k. interimistiskt förbud. Härigenom får rättighetshavaren
möjlighet att så snart som möjligt få ett slut på intrånget. Det bör
samtidigt medverka till att svaranden i intrångsmålet inte har något
att vinna på att förhala processen. För att göra det interimistiska
förbudet så effektivt som möjligt bör det finnas en möjlighet att
meddela förbudet utan att svaranden fått tillfälle att yttra sig, om ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förutsättningarna för att meddela ett interimistiskt förbud bör vara
desamma som gäller vid beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken om
processuella säkerhetsåtgärder i tvistemål. Detta betyder att käranden
måste visa sannolika skäl för att intrång föreligger och för att det
finns en risk att intrånget fortsätter. Det bör krävas att käranden
ställer säkerhet för den ersättning som han kan bli skyldig att utge om
det senare visar sig att något intrång inte har ägt rum. I sådana fall
där rättighetshavaren saknar ekonomiska möjligheter att ställa

säkerhet bör han kunna befrias från detta krav. I likhet med vad som Prop. 1993/94:122
redan gäller på patenträttens område (jfr 57 a § tredje stycket andra
meningen) bör det inte krävas att käranden visat synnerliga skäl för
sin talan för att han skall kunna befrias från skyldigheten att ställa
säkerhet.

Domstolen bör vidare ha en möjlighet att vid bifall till en förbuds-
talan låta förordnandet gälla utan hinder av att domen inte vunnit laga
kraft. Förbudet kvarstår då även om motparten fullföljer talan mot
domen i högre instans. Den högre instansen har dock en möjlighet att
förordna om inhibition, dvs. upphäva det interimistiska förordnandet.

Som har nämnts i avsnitt 4.3 har i rättspraxis slagits fast att
vitesförbud enligt 15 § andra stycket firmalagen kan meddelas
interimistiskt med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken. Med hänsyn
till att uttryckliga regler om interimistiska förbud redan finns i
patentlagen och föreslås bli införda i den övriga immaterialrättsliga
lagstiftningen framstår det som lämpligt att också införa sådana regler
när det gäller firmaintrång. Interimistiska förordnanden i sådana fall
som avses i 15 § första stycket firmalagen, dvs. om näringskänne-
tecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän
ordning eller är vilseledande, torde kunna meddelas enligt allmänna
regler om civilprocessuella säkerhetsåtgärder.

7 Skadestånd vid intrång i de immateriella
rättigheterna

Regeringens förslag: Skadeståndsbestämmelserna i varumärkes-
och firmalagama ändras så att den som begår intrång skall betala
såväl skälig ersättning för utnyttjandet av rättigheten som ersätt-
ning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. I
varumärkes-, mönsterskydds-, växtförädlarrätts- och firmalagarna
tas möjligheten till jämkning bort vid fall av intrång som grundas
på ringa oaktsamhet. Till skadeståndsbestämmelserna i de nämnda
lagarna görs dessutom ett tillägg så att det vid beräkning av skade-
ståndsersättningen skall vara möjligt att beakta även rättighets-
havarens intresse av att intrång inte begås och övriga omständig-
heter av annan än rent ekonomisk betydelse. Slutligen tas i
varumärkes- och firmalagarna - i likhet med vad som gäller för
det industriella rättsskyddet i övrigt - in en bestämmelse av
innebörd att den som begår intrång i god tro skall betala ersättning
för utnyttjandet om och i den mån det är skäligt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 44 f.).

4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan invändning. Sveriges
advokatsamfund har ställt sig tveksam till och Sveriges Köpmannaför-
bund har avstyrkt förslaget att möjligheten till jämkning skall tas bort
vid fall som grundas på ringa oaktsamhet. Behovet av en särskild
regel om bestämmandet av ersättningens storlek har allmänt accepte-
rats. Flera remissinstanser har dock kritiserat promemorians grunder
för detta förslag. En remissinstans har befarat att den särskilda regeln
om bestämmandet av ersättningens storlek kan bli verkningslös
eftersom bevisbördan fortfarande till fullo skall ligga på rättig-
hetshavaren.

Skälen för regeringens förslag: Skadeståndsreglerna inom
immaterialrätten syftar till att den skadelidande skall få full ersättning
för sin skada. Häri ligger skadeståndets reparativa funktion.

Vad gäller upphovsrätten synes de nuvarande ersättningsbestämmel-
serna (54 § upphovsrättslagen) i allt väsentligt uppfattas som
tillfredsställande. Reglerna innebär att ersättning alltid skall betalas
då intrånget har bestått i att verket har utnyttjats i strid mot lagen.
Om intrånget har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall
ersättning dessutom betalas dels för annan förlust än utebliven
ersättning, dels för lidande och annat förfång (ideell skada). Av
uttalanden i förarbetena (prop. 1960:17 s. 294) till denna lagstiftning
framgår att man vid skadeståndsberäkningen vid intrång till fullo skall
beakta vad intrånget har betytt för målsäganden i såväl ekonomiskt
som ideellt avseende.

När det därefter gäller lagstiftningen på det industriella rättsskyddets
område är bilden en annan. Reglerna är många gånger mera allmänt
utformade och det hävdas ofta att det skadestånd som döms ut sällan
ger rättighetshavarna full ersättning för den skada som intrånget har
medfört.

Ett generellt problem i detta sammanhang torde vara svårigheten att
styrka en skadas omfattning. Detta hänger samman bl.a. med den
osäkerhet som allmänt är förenad med att göra antaganden om den
förlust som ett intrång medför. På ett par områden har man försökt
komma till rätta med detta problem genom regler som innebär att den
som begår intrång uppsåtligen eller av oaktsamhet alltid skall betala,
förutom ersättning för den skada som intrånget har medfört, skälig
ersättning för utnyttjandet av rättigheten. Med skälig ersättning för
utnyttjande avses därvid närmast den licensavgift som borde ha
betalats om licens hade upplåtits. Reglerna innebär en minimiregel
för skadeståndets beräkning. Ersättning skall betalas även om rättig-
hetshavaren faktiskt inte har lidit någon förlust till följd av intrånget.

Regler av detta slag finns i patentlagen (58 §), mönsterskyddslagen
(36 §) och växtförädlarrättslagen (37 §). Däremot finns det inte någon
sådan regel i varumärkeslagen. Detta har ansetts medföra att man på

Prop. 1993/94:122

varumärkesområdet inte har stöd för att ge rättighetshavaren Prop. 1993/94:122
ersättning med t.ex. motsvarande skälig licensavgift i de fall då han
faktiskt inte har lidit någon skada på grund av intrånget. Det torde
emellertid knappast finnas några sakliga skäl till varför man inte
också på varumärkesrättens område skall ge rättighetshavaren
möjlighet att fa sådan ersättning. Varumärkeslagens skadestånds-
bestämmelse bör därför, i likhet med vad som har föreslagits i
promemorian och som har godtagits av flertalet remissinstanser,
ändras i detta avseende så att den får samma utformning och
betydelse som motsvarande bestämmelser i patent-, mönsterskydds-
och växtförädlarrättslagama.

Motsvarande ändring bör göras i firmalagen, som också saknar
denna minimiregel för ersättningens bestämmande. En firmahavare
anses i princip kunna upplåta sin rätt åt annan att använda firman
(licens). Utrymmet för detta är visserligen begränsat eftersom
likalydande firmor inte tillåts bestå vid sidan av varandra inom
samma bransch men licensupplåtelser förekommer ändå i viss
utsträckning. Det framstår som lämpligt - också för att uppnå
enhetlighet - att även firmalagens skadeståndsregler ges den ut-
formning och betydelse som ovan sagts.

Det kan tilläggas att i den mån det finns en licensmarknad för det
varu- eller näringskännetecken som olovligen används torde det ligga
närmast till hands att anse att den skäliga ersättningen för det olovliga
utnyttjandet skall motsvara vad som skulle ha betaltas i licensavgift
om parterna kommit överens om utnyttjandet. I annat fall får
domstolen - med beaktande av vad parterna i målet har lagt fram för
utredning - bestämma en skälig ersättning för det olovliga utnyttjan-
det.

Ett par remissinstanser har tagit upp frågan om ersättning för good-
will vid varumärkesintrång. Den frågan kommer att beröras närmare
i specialmotiveringen.

Om varumärkes- och firmalagamas skadeståndsbestämmelser
utformas i enlighet med de övriga lagar som reglerar det industriella
rättsskyddet, bör det inom varumärkes- och firmarätten, i likhet med
vad som gäller enligt patent-, mönsterskydds- och växtförädlarrätts-
lagama, gälla att den som begår intrång i god tro skall betala
ersättning om och i den mån det är skäligt.

För att få ersättning utöver den miniminivå som ovan har berörts
krävs att rättighetshavaren visar att ytterligare skada föreligger.
Exempel på sådan skada är kostnad för produktionsmedel som på
grund av intrånget inte har kunnat tas i anspråk, nedgång i rättighets-
havarens försäljning och uteblivna beställningar.

Enligt allmänna bevisregler måste rättighetshavaren styrka skadans
omfattning. Som redan har berörts är detta i intrångsmål ofta förenat
med stora svårigheter. I de fall då rättighetshavaren inte kan prestera

full bevisning om skadans storlek får domstolen med stöd av 35 kap.
5 § rättegångsbalken uppskatta skadan till ett "skäligt" belopp.
Bestämmelsen är avsedd att förhindra det oskäliga resultatet att
domstolen, trots att den finner att skadeståndsskyldighet föreligger,
ogillar ett framfört skadeståndskrav därför att full bevisning om
skadans omfattning eller värde inte kan förebringas.

Dessa svårigheter skulle till stor del kunna elimineras om man när
ersättningen bestäms kunde ta hänsyn till också andra omständigheter
än sådana som har rent ekonomisk betydelse för rättighetshavaren.
Det kan vara fråga om rättighetshavarens intresse av att ensamrätten
respekteras. Vidare bör den vinst som den som har begått intrånget
har gjort genom att missbruka en ensamrätt kunna tillmätas betydelse.
Det bör t.ex. vara möjligt att bestämma skadeståndet under hän-
synstagande till denna vinst. I många fall torde det nämligen vara
lättare att utreda omfattningen av denna vinst än att beräkna rättig-
hetshavarens uteblivna vinst. På samma sätt bör skadeståndet kunna
sättas i relation också till ersättningen för det olovliga utnyttjandet.

En rätt till ersättning på de grunder som nu har redovisats kan
jämföras med den rätt till ersättning för lidande och annat förfång
som finns i upphovsrättslagen. Med hänsyn till den koppling till
upphovsmannen som det ideella skadeståndet enligt denna lag har kan
det dock inte gärna komma i fråga att överföra sådana regler till
området för det industriella rättsskyddet.

På patentområdet har man infört en regel (58 §) som gör det möjligt
att vid bestämmandet av skadeståndet beakta även patenthavarens
intresse av att patentintrång inte begås och omständigheter av annan
än rent ekonomisk natur. Regeln, som infördes år 1986 (prop.
1985/86:86 s. 29 f.), syftar till att förbättra patenthavarens möjlighet
att få full ersättning för den skada han lider.

En omständighet som därvid enligt förarbetena särskilt bör beaktas
är om patenthavaren allmänt befinner sig i ett underläge mot den som
gör intrång. Det kan exempelvis röra sig om en situation där ett stort
företag har använt ett patent som innehas av en uppfinnare med små
ekonomiska resurser. I sådana fall kan det vara svårt att bedöma
omfattningen av patenthavarens eventuella uteblivna vinst. Skadestån-
det kan då bestämmas under hänsynstagande till vinsten av missbruket
av patentet. Andra omständigheter som kan påverka skadeståndets
storlek är intrångets varaktighet och graden av skuld hos den som gör
intrånget. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma angrepp kan föranleda
högre skadestånd än gärningar som framstår som mindre allvarliga.
Utgångspunkten är emellertid alltjämt att patenthavaren skall ha full
ersättning för sin skada, men inte mer. Lagändringen innebär endast
att skadan kan bestämmas med beaktande av sådana omständigheter
av annat än ekonomiskt slag som nu har beskrivits (prop. 1985/86:86
s. 44).

Prop. 1993/94:122

I promemorian har det föreslagits att en motsvarande regel förs in Prop. 1993/94:122
i varumärkeslagen, mönsterskyddslagen, växtförädlarrättslagen och
firmalagen. Förslaget har vunnit gehör hos många remissinstanser
medan andra har ställt sig mera tveksamma och menat att bestämmel-
sen i 58 § patentlagen inte är en lämplig förebild.

Det bör emellertid framhållas att patentlagens reglering svarar mot
en ordning som är väl känd på skilda rättsområden. Bestämmelser
med motsvarande innehåll finns sålunda i 7 § kretsmönsterlagen och
9 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Också i 3 §
lagen (1978:800) om namn och bild i reklam, 23 § namnlagen
(1982:670), 23 § datalagen (1973:289), 21 § kreditupplysningslagen
(1973:173) och 18 § inkassolagen (1974:182) finns bestämmelser om
att vid bestämmande av skadestånd hänsyn skall tas även till omstän-
digheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Inom arbetsrätten
gäller detta regelmässigt, se exempelvis 55 § lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet och 38 § lagen (1982:80) om anställ-
ningsskydd. Detta s.k. allmänna skadestånd inom arbetsrätten
infördes ursprungligen bl.a. på grund av svårigheten att bevisa vilken
ekonomisk skada som ett avtalsbrott hade medfört.

Dessa bestämmelser har tillkommit bl.a. där det har framstått som
angeläget att finna en lösning som gör det möjligt att underlätta
beräkningen av ekonomisk skada. De skäl som bär upp bestämmelsen
torde gälla också på det industriella rättsskyddets område.

Regeringen föreslår därför att det i varumärkeslagen, mönster-
skyddslagen, växtförädlarrättslagen och firmalagen införs motsvaran-
de regel som den i patentlagen.

De ändringar i grunderna för beräkning av skadestånd som nu har
förordats bygger på en medveten strävan att bättre än vad nuvarande
regler medger markera intresset av att kompensera rättighetshavaren
fullt ut för varje intrång. Mot denna bakgrund finns det, enligt
regeringens mening, skäl att avskaffa den nuvarande möjligheten till
jämkning vid fall av ringa oaktsamhet. Denna möjlighet finns i
varumärkeslagen, mönsterskyddslagen och växtförädlarrättslagen men
saknas i patentlagen, liksom i upphovsrättslagen och kretsmönsterla-
gen. Enligt dessa senare lagar medför varje form av uppsåtligt eller
oaktsamt intrång rätt till full ersättning. Detta bör alltså gälla också
för de övriga industriella rättigheterna.

De subjektiva rekvisiten för straff

Prop. 1993/94:122

Regeringens förslag: Regler om straffbarhet vid grov oaktsamhet
införs i varumärkes-, patent-, mönsterskydds-, växtförädlarrätts-
och firmalagarna.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 48 f.).

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande bestämmelser
kan straff dömas ut för intrång i de industriella rättigheterna endast
om gärningen begåtts uppsåtligen. Däremot kan enligt den upphovs-
rättsliga lagstiftningen - däri inbegripet kretsmönsterlagen, vilken har
nära anknytning till det industriella rättsskyddet - också gärning som
begåtts av grov oaktsamhet straffas.

Det är inte ovanligt att den som gör intrång medvetet håller sig
okunnig om de rätta förhållandena eller medvetet underlåter att
undersöka hur saker och ting förhåller sig. I dessa fall kan ansvar för
uppsåtligt handlande inte komma i fråga. Gärningarna ter sig emel-
lertid lika straffvärda som om uppsåt hade förelegat.

I promemorian har därför föreslagits att intrång som sker av grov
oaktsamhet skall vara straffbara även på det industriella rättsskyddets
område. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan invändning av det
stora flertalet remissinstanser och också regeringen anser att goda
skäl talar för en sådan ordning.

En utvidgning av det straffrättsliga ansvaret till att omfatta inte bara
uppsåt utan även grovt oaktsamt handlande torde få sin största
betydelse när det gäller distribution av produkter som någon fått in
till försäljning. Särskilt kan det förekomma på varumärkesrättens eller
mönsterskyddets områden. Omständigheterna i samband med att
sådana varor tas emot till försäljning kan vara sådana att mottagaren
rimligen måste misstänka att det rör sig om olovligen framställda
produkter eller varor. Priset på varan kan vara osedvanligt lågt eller
kvaliteten undermålig. Om mottagaren då inte vidtar någon åtgärd
utan trots misstanken håller sig okunnig om de rätta förhållandena,
bör grov oaktsamhet kunna anses föreligga (jfr prop. 1981/82:152 s.
16 f.). Likaså bör grov oaktsamhet kunna anses föreligga om den
källa varifrån produkterna kommer är sådan att en granskning av om
produkterna är lovligen framställda ter sig motiverad, men mottaga-
ren underlåter att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.

Den nu föreslagna ordningen innebär att de subjektiva rekvisiten för
straffbarhet kommer att bli desamma inom hela immaterialrätten.

Höjning av straffmaximum

Prop. 1993/94:122

Regeringens förslag: Maximistraffet för intrång i de industriella
ensamrätterna höjs till fängelse i två år.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 50 f.).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Som redan tidigare har framhållits
finns det anledning att se allvarligt på förfaranden som innebär
intrång i de immateriella ensamrätterna. Möjligheter bör därför finnas
att i svåra fall döma ut kännbara frihetsstraff. För närvarande gäller
ett straffmaximum om två år vid intrång i en upphovsrättslig
ensamrätt men ett straffmaximum om sex månader vid intrång i en
industriell ensamrätt. Någon anledning att i detta sammanhang
särbehandla innehavare av en industriell ensamrätt i förhållande till
innehavare av en upphovsrättslig ensamrätt torde dock inte finnas. Att
ha olika straffsatser mellan de upphovsrättsliga och de industriella
rättigheterna framstår därför som svårt att förklara. Särskilt svårför-
ståeligt torde vara att intrång i en kretsmönsterrätt kan straffas med
två års fängelse medan som påföljd för intrång i en patenträtt enbart
kan följa fängelse i sex månader. Det straff om sex månader, som för
närvarande kan dömas ut för intrång i de industriella rättigheterna,
kan dessutom vid en internationell jämförelse te sig lågt.

I promemorian har därför föreslagits att straffsatserna för intrång i
de industriella ensamrätterna höjs i sådan grad att straffsatserna för
intrång i dessa rättigheter kommer i nivå med de straff som gäller för
upphovsrätten och denna närbesläktade ensamrätter, dvs. två års
fängelse. Därmed görs också straffsatserna lika för intrång i alla de
immateriella ensamrätterna. Förslaget har genomgående tillstyrkts
eller lämnats utan invändning av remissinstanserna. Också regeringen
anser att det bör genomföras.

Avsikten med en sådan straffhöjning på det industriella rättsskyddets
område är inte att de straff som döms ut generellt skall höjas. Vad
det handlar om är i stället att ge domstolarna ett större spelrum så att
de verkligt klandervärda intrången kan bestraffas på en lämplig nivå.

Det bör framhållas att en höjning av straffmaximum till två år även
får en del andra betydelsefulla effekter som är ägnade att underlätta
samhällets åtgärder mot olovligt eftergörande. Förutom att åtalspröv-
ningen kommer att ske utifrån en ny syn på brottets svårighetsgrad
kommer en effekt att bli att den nuvarande tiden för åtalspreskription
förlängs från två till fem år (35 kap. 1 § brottsbalken). Även

möjligheterna att tillgripa tvångsmedel blir större. Sålunda kan Prop. 1993/94:122
häktning komma i fråga (24 kap. 1 § rättegångsbalken). Detta medför
även att anhållande kan ske i större omfattning än nu. Dessa
möjligheter torde kunna ha stor betydelse i utredningar om intrång i
de industriella rättigheterna, eftersom det också där gäller att kunna
handla så att den misstänkte inte får möjlighet att röja undan bevis.

10 Straff för försök och förberedelse

Regeringens förslag: Regler införs om straffansvar för försök och
förberedelse till intrång i rättigheter på det industriella rättsskyd-
dets område.

Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens (se
promemorian s. 51 f.).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Enligt de regler som nu gäller kan
den som gör sig skyldig till försök och förberedelse till brott mot
upphovsrätten och kretsmönsterrätten dömas till straffansvar enligt 23
kap. brottsbalken. På det industriella rättsskyddets område saknas
däremot regler om straff för försök och förberedelse. På samma sätt
som när det gäller intrång i en upphovsrätt kan emellertid intrång i
en industriell ensamrätt ofta föregås av omfattande investeringar. Det
kan gälla förberedelser för en regelrätt tillverkning av skyddade
produkter eller falska varumärken. Det kan också gälla förberedelser
för försäljning såsom anskaffande av försäljningslokal, annonsering
eller liknande åtgärder.

Det kan inte anses vara tillfredsställande att det i dessa fall saknas
möjlighet till straffrättsliga ingripanden innan tillverkningen har
påbörjats eller försäljningen kommit igång. Goda skäl talar för att
ansvar, i likhet med vad som gäller för upphovsrätten och kretsmöns-
terrätten, skall kunna dömas för försök och förberedelse till intrång
också i de industriella ensamrätterna. Med stöd av sådana regler
skulle ingripande kunna ske mot den som har vidtagit förberedelser
för att sätta igång verksamhet som bygger på olovlig framställning av
skyddade varor. Ingripande skulle också kunna ske mot t.ex. en
medhjälpare som under ett uppbyggnadsskede tagit sådan befattning
med pengar eller hjälpmedel som omfattas av bestämmelserna om
förberedelse till brott.

I promemorian har lagts fram förslag till bestämmelser om
straffansvar för försök och förberedelse införs i varumärkes-, patent-,
mönster-, skydds-, växtförädlarrätts- och firmalagarna. Förslaget har

tillstyrkts eller lämnats utan invändning av samtliga remissinstanser. Prop. 1993/94:122
Regeringen har ingen annan uppfattning utan ansluter sig till
promemorians förslag.

11 Förutsättningarna för allmänt åtal

Regeringens bedömning: Ingen ändring görs för närvarande i
åtalsprövningsreglema.

Promemorians förslag: Åtalsprövningen vid intrång i de in-
dustriella rättigheterna skall ske mot bakgrund av om åtal var påkallat
från allmän synpunkt och inte om åtal av särskilda skäl var påkallat
från allmän synpunkt (se promemorian s. 52 f.).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har lämnat
promemorians förslag utan invändning. Riksåklagaren har avstyrkt
förslaget medan några näringslivsorganisationer har kritiserat
förslaget som varande för restriktivt.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande rätt får intrång
i de industriella rättigheterna åtalas av allmän åklagare bara om
brottet anges till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän
synpunkt. Intrång i upphovsrätten och den närbesläktade ensamrätter
får däremot åtalas efter angivelse eller om åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Möjligheten för en åklagare att enligt den upphovsrättsliga lagstift-
ningen självständigt väcka åtal - dvs. utan angivelse från målsäganden
- tillkom genom lagstiftning år 1982 (jfr prop. 1981/82:152 s. 20 f.).
Som skäl för åklagarens rätt att självständigt väcka åtal för upphovs-
rättsintrång angavs att den personliga anknytningen till upphovsrätten
gör sig mindre starkt gällande vid omfattande kommersiellt bedriven
kopieringsverksamhet samt att samhället av kulturpolitiska skäl har
ett självständigt intresse av att det upphovsrättsliga systemet efterlevs.
Dessa skäl har inte samma bärkraft på det industriella rättsskyddets
område. Däremot kan det i ett annat avseende finnas anledning att
överväga en modifiering av åtalsreglema på det området.

Som redan har nämnts innebär åtalsreglema på det industriella
rättsskyddets område, förutom att det krävs att målsäganden angett
brottet till åtal, att åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän
synpunkt. Denna åtalsprövningsregel kan i princip härledas till tiden
för patentlagens tillkomst, dvs. till år 1967. Det övervägdes då om
ett patentintrång alltjämt skulle vara undandraget allmänt åtal och
bara kunna väckas av patenthavaren. Föredragande departements-
chefen (prop. 1966:40 s. 205 f.) fann emellertid - mot bakgrund av
att patentintrång, liksom intrång i varumärkesrätt, står nära de

egentliga förmögenhetsbrotten och därför borde ha det förhöjda skydd Prop. 1993/94:122
som ett läggande under allmänt åtal medförde - att övervägande skäl
talade för att patentintrång i form av angivelsebrott borde läggas
under allmänt åtal men att samtidigt den begränsningen borde göras
att allmänt åtal endast fick ske om detta av särskilda skäl var påkallat
från allmän synpunkt. Motsvarande överväganden gjordes för
varumärkesrättens del (prop. 1966:40 s. 277) och senare även för
övriga industriella ensamrätter (prop. 1969:168 s. 236 och prop.
1971:40 s. 146). Några närmare uttalanden om innebörden av att åtal
av särskilda skäl skall vara påkallat från allmän synpunkt gjordes
däremot inte i dessa lagstiftningsärenden.

En åtalsprövningsregel som den som gäller på det industriella
rättsskyddets område medför normalt en mycket stor restriktivitet vid
åtalsprövningen. Riksåklagaren har också i ett överprövningsbeslut
(Riksåklagarens beslut den 2 januari 1992 i dnr ÅD 551, 596, 608-
91) funnit att de principer som bör vara vägledande vid prövning av
om allmänt åtal mot varumärkesintrång skall ske, måste grunda sig
på att det är fråga om en åtalsprövningsregel av det mest restriktiva
slag som förekommer i lagstiftningen för fall där allmänt åtal över
huvud taget kan förekomma. Med den innebörd som åtals-
prövningsregeln har framstår det därför, enligt Riksåklagaren, som
otänkbart att tillämpa regeln så att allmänt åtal i praktiken kommer
att bli den normala åtgärden vid brott av det slag som regeln tar sikte
på. Detta innebär att de särskilda skäl som från allmän synpunkt gör
allmänt åtal påkallat måste hänföra sig till omständigheterna i det
enskilda fallet och inte kan utgöras av omständigheter som regel-
mässigt eller mycket frekvent förekommer vid brottstypen.

De senaste årens utveckling mot en ökande kommersiell olovlig
kopiering av produkter som är skyddade genom industriella rättig-
heter har gjort det alltmer angeläget att också kunna utnyttja de straff-
rättsliga sanktioner som finns för att komma åt dessa olovliga
förfaranden. Det måste sägas vara ett allmänt intresse att om intrång
begås i stor omfattning eller avser betydande värden det också kan
beivras straffrättsligt. Det måste också uppmärksammas att sådan
olovlig kopiering som sker på helt affärsmässiga grunder anses
särskilt klandervärd i de internationella strävanden som går ut på att
stärka de immaterialrättsliga skyddssystemen. Vid en internationell
jämförelse kan den åtalsprövningspraxis som vuxit fram i Sverige te
sig så sträng att den uppfattas som att allmänt åtal för intrång i de
industriella rättigheterna aldrig skall ske.

I promemorian har föreslagits att kravet på "särskilda skäl" vid
åtalsprövningen skall slopas. I likhet med vad som gäller på upphovs-
rättsområdet skulle då åtalsprövningen få gå ut på om åtal är påkallat
från allmän synpunkt. De flesta remissinstanser har biträtt pro-
memorians förslag i denna del. Mot en sådan ändring har Riks-

åklagaren emellertid invänt att den skulle få konsekvenser i form av Prop. 1993/94:122
ett ökat antal utredningar avseende brott mot lagstiftningen om det
industriella rättsskyddet och därmed också leda till ett ökat antal
insatser av polis- och åklagarmyndigheter. De förundersökningar som
det här är fråga om kräver enligt Riksåklagaren inte sällan ganska
stora insatser och kan bli omfattande eftersom de ofta innehåller
teknisk bevisning eller kräver juridiskt komplicerade bedömningar.

Riksåklagaren har beräknat att den föreslagna ordningen skulle kräva

tre nya årsarbetskrafter till åklagarmyndigheterna.

I dagens statsfinansiella läge kan det inte bli aktuellt med nya
kostnadskrävande åtgärder. Det finns heller inte någon sektor från
vilken motsvarande resurser kan tas. Under dessa förhållanden anser
regeringen att det inte är möjligt att för närvarande lägga fram ett
förslag om ändring i åtalsreglema inom immaterialrätten.

12 Kopiering av datorprogram för enskilt bruk

Regeringens bedömning: Någon straffbestämmelse för kopiering
för enskilt bruk av datorprogram införs inte i upphovsrättslagen.

Promemorians bedömning: Överenstämmer med regeringens (se
promemorian s. 55 f.).

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig har
Riksåklagaren uttalat stöd för promemorians bedömning medan ett
antal upphovsmanna- och näringslivsorganisationer anfört att en
straffbestämmelse för olovlig kopiering för enskilt bruk av datorpro-
gram bör införas.

Skälen för regeringens bedömning: Genom lag (1989:396) om
ändring i upphovsrättslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1989, slogs
det uttryckligen fast att datorprogram kan vara att anse som verk i
upphovsrättslagens mening. Samtidigt infördes en särskild be-
stämmelse om exemplarframställning för enskilt bruk i fråga om
datorprogram som uppnått verkshöjd (11 § tredje stycket). Denna
bestämmelse innebar att den som ville kopiera ett datorprogram i
maskinläsbar form fick göra detta bara om programmet var utgivet
och endast för sitt enskilda bruk. Som förlaga för kopieringen fick
inte användas ett exemplar som användes i näringsverksamhet eller
i offentlig verksamhet.

Genom lag (1992:1687) om ändring i upphovsrättslagen, som trädde
i kraft den 1 januari 1993, har den svenska upphovsrättslagen
anpassats till bestämmelserna i ett direktiv från Europeiska gemenska-
pernas (EG) råd om rättsligt skydd för datorprogram (direktiv
91/250/EEG). Bestämmelserna i EG-direktivet innehåller bl.a. att

kopiering utan rättighetshavarens samtycke av ett datorprogram i Prop. 1993/94:122
maskinläsbar och skriftlig form även för enskilt bruk skall anses
utgöra intrång i upphovsrätten till datorprogrammet. Enligt upp-
hovsrättslagen i dess lydelse efter den 1 januari 1993 är därför
kopiering för enskilt bruk inte i något fall tillåten (jfr prop.

1992/93:48 s. 132 f.).

I artikel 7.1 i EG-direktivet föreskrivs att lämpliga skyddsåtgärder
(sanktioner), i enlighet med nationell lagstiftning, skall kunna vidtas
mot personer som omsätter eller i kommersiellt syfte innehar kopior
av datorprogram som innebär intrång i upphovsrätten till program-
met. I regeringens förslag (prop. 1992/93:48 s. 134 f.) om inför-
livandet av EG-direktivet om rättsligt skydd för datorprogram
anfördes att artikel 7 i direktivet inte i och för sig innehåller något
krav på kriminalisering och den bedömningen gjordes att kopiering
för enskilt bruk skulle vara straffritt fast den är otillåten. Bestämmel-
serna i 54 och 55 §§ upphovsrättslagen om skadestånd och säker-
hetsåtgärd skulle dock vara tillämpliga och erbjuda sanktioner vid
intrång i upphovsrätten.

Vid lagstiftningsärendets behandling i lagutskottet framhöll
Föreningen Svensk Programvaruindustri m.fl. intresseorganisationer
för upphovsmän till datorprogram att det för rättighetshavarna är
angeläget att förbudet mot enskild kopiering av datorprogram
kompletteras med en straffbestämmelse. Förbudet skulle annars,
enligt organisationernas uppfattning, inte komma att respekteras eller
ens uppfattas som ett förbud. Utskottet (bet. 1992/93:LU17 s. 13)
uttalade en viss förståelse för organisationernas uppfattning men
ansåg att någon straffsanktion för enskilt bruk inte borde införas i
nuläget. Utskottet godtog därför förslaget om att alltjämt låta
kopiering av datorprogram för enskilt bruk vara straffritt samt att en
ny bestämmelse om detta kunde tas in som ett nytt andra stycke till
53 § upphovsrättslagen. Utskottet uttalade emellertid att frågan om
kopiering av datorprogram för enskilt bruk borde övervägas inom
ramen för en pågående översyn av det immaterialrättsliga sanktions-
systemet.

Den ståndpunkt som intogs i 1992 års proposition att kopiering för
enskilt bruk - om än otillåten - skulle vara straffri var huvudsakligen
betingad av de uppenbara svårigheter som föreligger att kontrollera
efterlevnaden av en straffrättslig sanktion på detta område.

Det torde ligga i linje med allmänna kriminalpolitiska strävanden att
inte införa straffbestämmelser på områden där någon kontroll av
straffregelns efterlevnad i praktiken inte är möjlig och där straff-
bestämmelsen således inte kan effektueras. En sådan straff-
bestämmelse skulle inte få någon straffrättslig effekt utan tvärtom
kunna bidra till att minska respekten för lagstiftningen i allmänhet.

Någon omständighet som likväl ger anledning att införa regler om

straff vid kopiering för enskilt bruk synes inte ha kommit fram. I
enlighet med den bedömning som har gjorts i promemorian föreslår
regeringen därför inte någon ändring av gällande regler på området.
Det utesluter naturligtvis inte att frågan om en straffsanktion får
prövas på nytt om förhållandena i framtiden skulle ge anledning till
det.

Det kan också framhållas att anpassningen till bestämmelserna i
EG:s direktiv om rättsligt skydd för datorprogram inneburit den för-
ändringen av rättsläget att all kopiering av datorprogram numera
utgör intrång i upphovsrätten till programmet. Även om intrånget
skett för enskilt bruk och därmed är straffritt innebär detta inte att
den som gör intrång i den situationen kan komma att undgå ansvar
helt och hållet. Den som gör intrång kan nämligen, till skillnad mot
vad som gällde innan upphovsrättslagen anpassades till bestämmelser-
na i EG-direktivet, komma att drabbas av skadeståndsansvar för en
kopiering som skett även för enskilt bruk. Det bör också understrykas
- som redan har skett tidigare i avsnitt 6 - att möjligheten till vitesför-
bud också kommer att stå till buds vid olaglig kopiering av datorpro-
gram för enskilt bruk.

13 Effektivare åtgärder med olagliga varor på
varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens
områden

Prop. 1993/94:122

Regeringens förslag: De privaträttsliga säkerhetsåtgärderna på
varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens områden förstärks i
så måtto att också apparater, redskap m.m. som använts vid
olovlig tillverkning utan att själva vara föremål för rättsskyddet
skall kunna bli föremål för säkerhetsåtgärd.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 57 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Som har nämnts i avsnitt 4.5 finns
det i de immaterialrättsliga lagarna regler om åtgärder i form av bl.a.
ändring eller förstöring av den egendom med avseende på vilken
intrång eller överträdelse föreligger. Bestämmelserna är utformade
som en rätt för den som innehar ensamrätten att begära att sådana
åtgärder vidtas. För att åtgärderna skall kunna vidtas räcker det att
intrång i objektiv mening föreligger. Dessa bestämmelser avser inte
förverkande i straffrättslig mening. Enligt bestämmelserna har i stället
ensamrättens innehavare ett enskilt - ett privaträttsligt - anspråk på att

den egendom som det här gäller skall, exempelvis, ändras eller för-
störas. Det kan sägas vara frågan om en speciell immaterialrättslig
rättsverkan (prop. 1969:168 s. 241, Ds Ju 1981:7 s.79 f.).

Dessa bestämmelser har uppenbarligen ett stort värde. Allmänt sett
tar de sikte på den egendom i fråga om vilken intrång eller över-
trädelse föreligger. På vissa områden finns emellertid också möjlighet
att få föremål som har använts som "hjälpmedel" vid intrång ändrade
eller förstörda. Så är fallet inom patent- och mönsterrätten liksom
enligt upphovsrätten och denna närbesläktade ensamrätter. Reglerna
innebär att apparater och redskap etc. som, utan att själva vara
föremål för immaterialrättsligt rättsskydd, använts vid olovlig
tillverkning kan bli föremål för säkerhetsåtgärd. Regler av detta slag
fyller en praktisk funktion och det finns därför skäl att införa dem
också inom de övriga industriella ensamrätterna. Inte minst gäller
detta på varumärkesrättens område. Varumärkesintrång som försiggår
i stor kommersiell skala kan nämligen också innebära förfaranden där
varukännetecken behöver kopieras och särskilt sättas fast på varan
med hjälp av särskilda föremål.

Regeringen delar därför den uppfattning som har kommit till uttryck
i promemorian och godtagits av flertalet remissinstanser att också
föremål som används som hjälpmedel vid intrång i en ensamrätt på
varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens områden skall kunna bli
föremål för säkerhetsåtgärd. Det framstår också som lämpligt att
säkerhetsåtgärder också skall kunna vidtas vid försök eller förbe-
redelse till intrångsbrott.

I detta sammanhang bör även nämnas att riksdagen numera har
antagit ett förslag till ny ordningslag (prop. 1992/93:210, bet.
1993/94:JuUl, rskr. 1993/94:1). Lagen - som träder i kraft den 1
april 1994 - innebär bl.a. att om offentlig plats tagits i anspråk för
varor eller någon annan egendom i strid mot kravet på tillstånd för
att få använda sådan plats, får egendomen tas i beslag och förverkas,
om det är uppenbart att detta behövs för att förebygga fortsatta
överträdelser och förverkandet inte är oskäligt. Denna bestämmelse
i ordningslagen har tillkommit mot bakgrund av de problem som
otillåten gatuhandel vållar i vissa storstäder. Som exempel på när
förverkande kan vara en uppenbart nödvändig åtgärd enligt den nya
ordningslagen kan nämnas förhållandena på Drottninggatan i Stock-
holm. Under främst sommartid sker där gatuförsäljning i stor
omfattning utan att gatuförsäljarna först ansökt om och fått tillstånd
att ta platsen i anspråk. Det är inte ovanligt att denna försäljning
omfattar varumärkesrättsligt skyddade produkter. En försäljare som
av polisen har rapporterats för otillåten försäljning återvänder ofta till
platsen redan kort efter det att han har rapporterats och återupptar
den otillåtna försäljningsverksamheten. I den situationen kan det vara
behövligt att tillgripa förverkande av bl.a. försäljarens varor för att

Prop. 1993/94:122

på så sätt söka förebygga fortsatta överträdelser av förbudet att ta Prop. 1993/94:122
platsen i anspråk.

Denna förverkanderegel i ordningslagen kan alltså komma att
innebära att exempelvis piratkopior av kläder och klockor - dvs.
egendom som också skulle kunna bli föremål för privaträttsliga
säkerhetsåtgärder enligt regler i den immaterialrättsliga lagstiftningen
- förverkas. Bestämmelsen om förverkande i den föreslagna ordnings-
lagen kan alltså innebära en ytterligare grund för att i vissa fall få
t.ex. varumärkesförfalskad egendom förstörd.

14 Ikraftträdande m.m.

Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande
av den tid som kommer att förflyta innan riksdagen kan fatta beslut
i lagstiftningsärendet torde en lämplig tidpunkt vara den 1 april 1994.

När det gäller kretsmönsterrätten bör dock uppmärksammas att en
ny lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter (SFS
1992:1685) har utfärdats. Den lagen är avsedd att träda i kraft
samtidigt som avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet träder i kraft. Då skall lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter upphöra att gälla. De föreslagna
ändringarna i 1992 års kretsmönsterlag bör träda i kraft samtidigt
som den lagen träder i kraft, om den träder i kraft efter den 1 april
1994. Skulle 1992 års kretsmönsterlag ha kommit att träda i kraft
före den 1 april 1994 bör de nu föreslagna ändringarna i lagen träda
i kraft den 1 april 1994. Det bör därför ankomma på regeringen att
besluta om ikraftträdande av dessa ändringar.

De nya straffbestämmelserna skall självfallet inte tillämpas för
brottsliga intrång eller överträdelser som skett innan de nya be-
stämmelserna trätt i kraft. Av 5 § lagen (1964:163) om införande av
brottsbalken följer att de nya strängare straffskalorna inte blir tillämp-
liga på brott som har begåtts innan de nya bestämmelserna träder i
kraft.

Av allmänna principer följer att de nya bestämmelserna om skade-
stånd vid ersättning inte blir tillämpliga på sådana intrång som har
begåtts innan de nya bestämmelserna har trätt i kraft. Däremot bör
den nya sanktionsformen vitesförbud kunna meddelas med anledning
av sådana intrång som har påbörjats före ikraftträdandet.

I fråga om de nu berörda situationerna behövs inte några övergångs-
bestämmelser (jfr prop. 1985/86:86 s. 38). En sådan bör däremot
införas när det gäller möjligheten att med stöd av de nya reglerna
påkalla säkerhetsåtgärder avseende hjälpmedel vid intrång. En sådan
möjlighet bör inte stå till buds när intrång har skett innan de nya
bestämmelserna har trätt i kraft. En övergångsbestämmelse behövs

därför om att de nya reglerna om säkerhetsåtgärder inte gäller för Prop. 1993/94:122
intrång som har skett före ikraftträdandet (jfr prop. 1981/82:152 s.

75).

15 Kostnadsaspekter

Förslagen om förändrade straffbestämmelser med dess höjning av
straffmaximum torde kunna leda till ett något ökat antal insatser av
polis, åklagare och domstolar på varumärkesrättens område. På
övriga områden för det industriella rättsskyddet torde de föreslagna
ändringarna endast marginellt påverka det allmännas insatser.

De utökade möjligheterna till vitesförbud kommer sannolikt att leda
till ett ökat antal krav på denna säkerhetsåtgärd och därmed ett ökat
antal mål om vitesförbud. Å andra sidan skall beaktas att den
bakomliggande tvisten (om intrång föreligger eller inte) i praktiken
kan komma att avgöras redan genom förordnandet om vitesförbudet.
Vitesförbudet bör nämligen bli effektivt i den meningen att käranden
många gånger uppnår ett slut på intrånget redan i och med förbuds-
förordnandet. Därmed kan också verkningarna av intrånget bli
begränsade och en efterföljande begäran om skadestånd för intrånget
och eventuell begäran om förstörande av egendom kommer att
framställas i färre fall. Vitesförbudet kan alltså komma att leda till en
minskning av antalet ordinära tvistemål på immaterialrättens område.

De föreslagna förändringarna om skadestånd vid intrång i de
immateriella ensamrätterna torde inte leda till ett ökat antal mål.
Förslagen i denna del innebär ju inte några förändringar av de
grundläggande förutsättningarna för att få ersättning utan är be-
gränsade till att förstärka denna sanktionsform när den kan tillämpas.

Totalt sett torde belastningen på domstolsväsendet när det gäller
civilrättsliga åtgärder minska något.

Sammantaget bör effekten av de föreslagna ändringarna bli
kostnadsneutral för det allmänna. De kostnadshöjningar som vissa av
förändringarna kan medföra vägs upp av kostnadsminskningar på
andra områden. Det finns alltså inte anledning att räkna med att
förslagen kommer att leda till ökade utgifter för staten.

16 Specialmotivering

Prop. 1993/94:122

16.1 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)

37 §

Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken enligt 4 - 10 §§
(varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsam-
het, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som
har överträtt ett vitesförbud enligt 37 a § får inte dömas till ansvar
för intrång som onfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra
stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

I stycket har det införts bestämmelser som innebär dels att straff-
barhet föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum
höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år. I fråga om in-
nebörden av och syftet med dessa ändringar kan hänvisas till den
allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).

I andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som har
överträtt ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av
förbudet. Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma
gärning föranleder dubbla sanktioner.

Andra stycket

I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in
bestämmelser om ansvar för försök och förberedelse. Enligt de nya
bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive
förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 §
respektive 2 § brottsbalken.

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.

Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga, skall
de särskilda straffmätningsbestämmelserna för försök i 23 kap. 1 §
andra stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket
beaktas.

Tredje stycket

Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak

5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122

med nuvarande ordning.

Prop. 1993/94:122

37 a §

På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 - 3 §§
eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken
får domstolen vid vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att
fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och
om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får
domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt
har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten
gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av
domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har med-
delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

1 fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket
samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före-
skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-
budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-
bud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-
serna i radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av
vitesförbud vid varumärkesintrång. Skälen för införandet av denna
nya sanktionsform och huvuddragen av sanktionens utformning har
redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6).

Bestämmelsen är avsedd att kunna tillämpas såväl när särskild talan
om vitesförbud förs, som när ett yrkande om vitesförbud framställs
i ett mål om skadestånd för intrång. För att käranden i ett skade-
ståndsmål skall vara säker på att yrkandet om vitesförbud kommer att
prövas måste han framställa yrkandet innan målet har företagits till
huvudförhandling. Annars löper han risken att yrkandet avvisas (13
kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken).

Första stycket

Inledningsvis anges vem som har rätt att framställa ett yrkande om
vitesförbud vid varumärkesintrång. Den rätten har den som är
innehavare av ett varukännetecken och den som på grund av licens

äger rätt att utnyttja ett varukännetecken. Prop. 1993/94:122

Vitesförbudet måste vara klart avgränsat. Den som förbudet riktar
sig mot skall veta vad han inte får göra. Yrkandet om vitesförbud
måste därför vara klart preciserat och stå i relation till det påstådda
intrånget. I sin begäran om vitesförbud har käranden att noga ange
vari intrånget består och vilka förbudsåtgärder han önskar. Det är
naturligtvis inte förenligt med kravet på precisering att låta yrkandet
omfatta "liknande" eller "motsvarande" åtgärder.

Inom ramen för kärandens yrkande är det domstolens uppgift att
utforma förbudet så att det uppfyller kravet på entydighet och
konkretisering. Det kan bli fråga om att exempelvis förbjuda
svaranden att marknadsföra, sälja eller på annat sätt avhända sig
varan under visst varukännetecken. Ett förbud bör dock inte gå längre
än som är motiverat i det enskilda fallet. Domstolen är således oför-
hindrad att begränsa förbudet i förhållande till vad som yrkats.

När det gäller vitesbeloppets storlek - som bestäms av domstolen -
är grundregeln att vitet skall bestämmas till ett så högt belopp att det
kan antas förmå svaranden att åtlyda det förbud som vitet avser (jfr
3 § lagen /1985:206/ om viten). I första hand bör svarandens
ekonomiska förhållanden vara avgörande för bedömningen, men även
kärandens intresse att förhindra fortsatt intrång bör beaktas. Någon
övre gräns för beloppet gäller inte. I fall där ett grovt intrång har
gjorts av en motpart med betydande ekonomiska resurser kan vitet
behöva sättas till ett mycket högt belopp. Det kan alltså krävas att
vitet i ett sådant fall bestäms till flera miljoner kronor för att det
preventiva syftet skall kunna uppnås.

Av 4 § viteslagen följer också att vite kan föreläggas som s.k.
löpande vite. Det innebär att vitet bestäms till ett visst belopp för
varje tidsperiod av viss längd under vilket förbudet har överträtts.
Vitet kan också bestämmas så att det skall betalas för varje gång
förbudet överträds.

Andra stycket

I andra stycket ges uttryckliga föreskrifter om att interimistiskt
förbud kan meddelas.

Förutsättningarna för att meddela ett sådant förbud har behandlats
i den allmänna motiveringen (avsnitt 6). Om i det särskilda fallet
förutsättningarna för ett interimistiskt förbud skulle ändras innan
målet avgörs slutligt, kan domstolen ändra eller häva förbudet.

Ett interimistiskt förbud kan även meddelas i samband med dom i
saken. Det följer av möjligheten att meddela förbud att gälla intill
dess att målet slutligt har avgjorts.

För att ett interimistiskt förbud skall meddelas krävs givetvis att ett
yrkande om det har framställts.

Tredje stycket Prop. 1993/94:122

Som en ytterligare förutsättning för att ett interimistiskt beslut skall
kunna ges, gäller att käranden ställer säkerhet för det skadestånd som
han kan bli skyldig att ge ut om beslutet visar sig vara obefogat.
Skadeståndsskyldigheten gäller - liksom när förordnande enligt 17
kap. 14 § rättegångsbalken om omedelbar verkställighet upphävs -
oberoende av vårdslöshet. Den omfattar all skada, även ren för-
mögenhetsskada (jfr 3 kap. 22 § utsökningsbalken, prop. 1980/81:8
s. 337 f.).

Hänvisningen till 2 kap. 25 § utsökningsbalken innebär att säker-
heten skall bestå av pant eller borgen. Som borgen får godtas endast
proprieborgen och, om borgensmännen är två eller flera, endast
solidarisk borgen. Efter mönster från 15 kap. 6 § rättegångsbalken
har domstolen getts befogenhet att i undantagsfall befria käranden
från att ställa säkerhet om han inte förmår detta. Bestämmelsen tar
sikte framför allt på sådana fall som när en innehavare av ett
varukännetecken med begränsade ekonomiska resurser för talan mot
den som gjort intrång för vilken skadan av ett interimistiskt förbud
är ringa i jämförelse med den skada varumärkesrättens innehavare
åsamkas av intrånget.

Fjärde stycket

När rätten avgör målet skall den pröva om det interimistiska
förbudet skall bestå. Om rätten beslutar att förbudet skall bestå, gäller
det oberoende av om talan fullföljs mot domen.

Av allmänna processuella principer följer att ett yrkande om
interimistiskt beslut också kan framställas i högre rätt. En innehavare
av ett varukännetecken eller en licenshavare som fullföljer talan mot
en dom varigenom ett förbudsyrkande har avslagits och ett interimis-
tiskt förordnande har upphävts kan således i samband med över-
klagandet framställa yrkande om ett interimistiskt beslut. Så kan
också ske även om något yrkande om interimistiskt beslut inte har
framställts tidigare.

Femte stycket

När det gäller överklagande av det interimistiska beslutet hänvisas
till rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut som
avses i 15 kap. Det innebär bl.a. att talan mot beslut som har
meddelats under rättegången skall föras särskilt (49 kap. 4 § första
stycket 6 och 54 kap. 3 § rättegångsbalken). Vidare medför det en
möjlighet för högre rätt att meddela inhibition (50 kap. 8 § och 55
kap. 8 § rättegångsbalken).

Att ett interimistiskt förordnande som har meddelats i samband med
domen överklagas i samma ordning som gäller för överklagande av
själva domen framgår av 49 kap. 5 § andra stycket och 54 kap. 3 §

rättegångsbalken. Även för dessa fall finns det möjlighet för över- Prop. 1993/94:122
instansen att meddela inhibition (50 kap. 8 § och 55 kap 8 § rätte-
gångsbalken).

Sjätte stycket

Talan om utdömande av vitet får föras av den som har ansökt om
vitesförbudet. Om varumärkesrätten har överlåtits eller licens
upplåtits, får talan föras av den nye innehavaren respektive licens-
havaren. Detta följer av allmänna processrättsliga regler (jfr 13 kap.
7 § rättegångsbalken).

En särskild talan om utdömande av vite handläggs i tillämpliga
delar enligt reglerna i rättegångsbalken som mål om åtal för brott för
vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet (8 § viteslagen).

Andra meningen i stycket innehåller en kumulationsregel som gör
det möjligt att föra talan om föreläggande av nytt vite i ett mål om
utdömande av vite. Vid kumulation bör reglerna i 22 kap. 1, 3 och
5 §§ rättegångsbalken anses analogt tillämpliga. Det innebär bl.a. att
rätten efter vad den anser lämpligt kan förordna att målen skall
handläggas gemensamt eller var för sig.

Av 1 § tredje stycket viteslagen jämfört med 25 kap. 7- 9 §§ brotts-
balken följer att utdömt vite tillfaller staten. I fråga om uppbörd och
indrivning samt förvandling av vite gäller att detta sker enligt de
regler som har föreskrivits för böter.

Sjunde stycket

I stycket har tagits in en regel om att i fråga om radio- och
trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen
(1966:755). Regeln innebär att vitesförbud inte får riktas mot
innehållet i sådana sändningar. Denna fråga har berörts i avsnitt 6 i
den allmänna motiveringen.

38 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång
skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet
samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till
rättighetshavarens intresse av att varumärkesintrång inte begås och
till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång skall
betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i den
mån det är skäligt.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ersättningsskyldighet
vid varumärkesintrång, har behandlats i avsnitt 7.

Första stycket Prop. 1993/94:122

I första meningen föreskrivs - i likhet med vad som redan gäller för
övriga industriella rättigheter - att den som begår varumärkesintrång
skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet
samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.

Med skälig ersättning för utnyttjandet avses närmast den licensavgift
som borde ha betalats om licens hade upplåtits. Föreskriften innebär
i denna del en minimiregel för ersättningens beräkning. Ersättning
skall betalas även om kännetecknets innehavare faktiskt inte har lidit
någon förlust till följd av intrånget. Storleken av den licensavgift som
borde ha betalats får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet och efter grunder som vanligen tillämpas inom den
aktuella branschen vid överenskommelser om licensavgift.

För att innehavaren, när intrånget begåtts uppsåtligen eller av
oaktsamhet, skall kunna få ersättning utöver miniminivån måste han
visa att ytterligare skada föreligger. Som exempel på sådan ytterligare
skada för vilken ersättning kan betalas kan nämnas förlorade kapital-
kostnader för produktionsmedel som på grund av intrånget inte har
kunnat utnyttjas, nedgång i rättighetshavarens egen försäljning och
uteblivna beställningar. Ytterligare en skada för vilken ersättning
skall betalas är den försämring av varukännetecknets anseende (good-
will) som intrånget kan ha medfört. Om intrång görs i ett varukänne-
tecken kan man i de flesta fall utgå från att kännetecknet har en good-
will; annars skulle det olovliga utnyttjandet av det inte komma i
fråga.

I andra meningen har tagits in en bestämmelse som ger domstolen
möjlighet att när den bestämmer skadeståndets storlek ta hänsyn till
rättighetshavarens intresse av att varumärkesintrång inte begås och
övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
Avsikten med införandet av den bestämmelsen är inte att ändra de
grundläggande reglerna om rätt till skadestånd som skall gälla enligt
första meningen. Det betyder att utgångspunkten är att innehavaren
av varumärkesrätten alltid skall ha rätt till full ersättning för
utnyttjandet av varukännetecknet och, i den mån han kan visa det,
den ytterligare skada som intrånget har medfört.

Tillägget i stycket innebär emellertid att domstolen när den
fastställer ersättningens storlek skall beakta även andra än rent ekono-
miska omständigheter. De omständigheter som kan komma i fråga vid
bedömningen hänför sig dels till parterna, dels till arten och graden
av intrånget.

Bestämmelsen har sin förebild i 58 § patentlagen. I fråga om
bestämmelsens närmare innebörd kan därför i tillämpliga delar
hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till patentlagens
regel (prop. 1985/86:86 s. 43 f.).

Andrastycket Prop. 1993/94:122

Enligt detta stycke skall den som begår varumärkesintrång utan
uppsåt eller oaktsamhet - dvs. i god tro - utge ersättning för utnyttjan-
det om och i den mån det bedöms skäligt. Ersättningen bestäms på
samma sätt som enligt motsvarande bestämmelse i första stycket, dvs.
närmast som skälig licensavgift. I vissa fall kan det vara rimligt att
ingen ersättning alls betalas och i andra fall kan det finnas skäl att
jämka ersättningen. Någon rätt till ersättning för annat än utnyttjandet
av varukännetecknet föreligger inte i ett godtrosfall.

41 §

På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen
efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta
att varukännetecken som olovligen förekommer på varor, förpack-
ningar, reklamtryck, affärshandlingar eller liknande skall utplånas
eller ändras. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på
vilken kännetecknet förekommer förstörs eller ändras på visst sätt får
domstolen besluta om detta. I ett sådant fall får domstolen också, på
yrkande, besluta att egendomen skall mot lösen lämnas ut till den
som har lidit intrånget.

På yrkande av den som lidit intrånget får domstolen efter vad som
är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att föremål,
vars användande skulle innebära varumärkesintrång, skall förstöras
eller ändras på visst sätt.

Sådan egendom som avses i första och andra styckena får tas i
beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 § har begåtts.
I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål
i allmänhet

Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om
försök och förberedelse enligt 37 § andra stycket

Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga
säkerhetsåtgärderna vid varumärkesintrång, har behandlats i den
allmänna motiveringen avsnitt 13.

Första stycket

Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är dels varu-
kännetecken som satts fast på varor etc., dels den egendom som
olovligen märkts. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i
bestämmelsen.

Andra stycket

Med föremål vars användande skulle innebära varumärkesintrång
avses apparater, redskap, klichéer, formar och liknande hjälpmedel
som använts för framställning av varukännetecknet eller anbringande
av detta på varan. Det krävs inte att föremålet uteslutande är

användbart för det olovliga förfarandet. Åtgärd kan alltså ske även Prop. 1993/94:122
om föremålet möjligen kan användas också för annat ändamål.

Tredje stycket

Genom hänvisningen till andra stycket kommer också föremål vars
användande skulle innebära varumärkesintrång att kunna tas i beslag.

I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i bestämmelsen.

Fjärde stycket

Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om utplåning
av varukännetecken m.m. är tillämpliga också i fall av försök och
förberedelse till brott.

16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

53 §

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är
utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens
samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen
inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han
inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat
ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige
för spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret
framställts utomlands under sådana omständigheter, att en sådan
framställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det
stycket.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas
till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Paragrafen har, förutom redaktionella ändringar, kompletterats med
ett fjärde stycke.

Fjärde stycket

Bestämmelsen, som föreskriver att den som har överträtt ett
vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet, har
tillkommit för att undvika att samma gärning föranleder dubbla
sanktioner.

53 a §

Prop. 1993/94:122

På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av
den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får
domstolen vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär
intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär
intrång eller överträdelse som avses i 53 § förekommer och om det
skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden
förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får
domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt
har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten
gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av
domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva omförbud som har med-
delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket
samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före-
skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-
bud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-
serna i radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av
vitesförbud. På samma sätt som i 55 § tar paragrafen sikte på den
som vidtar åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som sägs i
53 §. Det kan alltså vara fråga om åtgärd som innebär intrång i den
till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider
mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §. Det kan också
vara fråga om åtgärd som innebär överträdelse av regeln i 53 § tredje
stycket.

Vad som har anförts i specialmotiveringen till bestämmelsen om
vitesförbud vid varumärkesintrång (37 a §) gäller i tillämpliga delar
också för intrång i eller överträdelse av upphovsrätten.

I sista stycket har tagits in en regel om att i fråga om radio- och
trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen
(1966:755). Regeln innebär att vitesförbud inte får riktas mot
innehållet i sådana sändningar. Denna fråga har berörts i avsnitt 6 i
den allmänna motiveringen.

57 §

Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som
skyddas genom föreskrift i 5 kap.

Till ansvar som föreskrivs i 53 § första stycket skall ådömas också
den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning bjuder
ut eller i övrigt till allmänheten sprider grammofonskivor, filmer eller
andra anordningar som avses i 45, 46 eller 48 § och som har fram-
ställts i strid mot någon av dessa bestämmelser eller framställts
utomlands under sådana omständigheter att en motsvarande fram-
ställning här skulle ha varit straffbar enligt denna lag. Den som har
överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till ansvar för
intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Bestämmelserna i 53 a - 56 §§ tillämpas också när någon till
allmänheten sprider anordningar som avses i andra stycket. Ersätt-
ning enligt 54 § första stycket skall dock betalas endast om sprid-
ningen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Första stycket

Hänvisningen till att vad som sägs i 53 - 56 §§ upphovsrättslagen
skall ha motsvarande tillämpning på de närstående rättigheterna enligt
5 kap. innebär att också 53 a § blir tillämplig som en sanktionsform
för dessa rättigheter.

Andra stycket

Fjärde stycket

Bestämmelsen anger att också reglerna i 53 a § skall tillämpas när
någon till allmänheten sprider anordning som avses i andra stycket.

16.3 Förslaget till lag om ändring i patentlagen
(1967:837)

57 §

Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför (patentin-
trång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han
dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt
ett vitesförbud enligt 57 a § får inte dömas till ansvar för intrång som
omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Prop. 1993/94:122

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra Prop. 1993/94:122
stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

I stycket har tagits in bestämmelser som innebär dels att straffbarhet
föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har höjts
från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om inne-
börden av och syftet med dessa ändringar hänvisas till den allmänna
motiveringen (avsnitt 8 och 9).

Andra stycket

I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in
bestämmelser om straff för försök och förberedelse. Enligt de nya
bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive
förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 §
respektive 2 § brottsbalken.

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.

Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de
särskilda straffmätningsbestämmelserna för försök i 23 kap. 1 § andra
stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket beaktas.

Tredje stycket

Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak
med nuvarande ordning.

57 a §

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har
rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som
gör patentintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och
om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen
meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.
Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen
befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap.
25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har Prop. 1993/94:122
meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket
samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som
föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15
kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-
budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-
serna i radiolagen (1960:755).

Paragrafen har huvudsakligen ändrats i redaktionella hänseenden. I
sista stycket har dock, på motsvarande sätt som i 37 a § varumär-
keslagen, tagits in en bestämmelse om att i fråga om radio- och
trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen.

59 §

På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen efter
vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att ett
patentskyddat alster, som har tillverkats utan patenthavarens lov eller
ett föremål, vars användande skulle innebära patentintrång, skall
ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återstoden av patenttiden
eller förstöras eller, i fråga om ett patentskyddat alster, mot lösen
lämnas ut till den som har lidit intrånget. Vad nu har sagts gäller inte
mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt till
den och själv inte har begått patentintrång.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen
kan antas att ett brott enligt 57 § har begåtts. I fråga om ett sådant
beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns
synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom
som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under
återstoden av patenttiden eller del av den, mot skälig ersättning
och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om
försök och förberedelse enligt 57 § andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga säker-
hetsåtgärderna vid patentintrång och har huvudsakligen ändrats i
redaktionella hänseenden.

Fjärde stycket

Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om ändring av
egendom m.m. är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse
till brott.

16.4 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen Prop. 1993/94:122
(1970:485)

35 §

Gör någon intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång) och sker det
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller
fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt
35 a § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av
förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra
stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

I andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som överträtt
ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet.
Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma gärning
föranleder dubbla sanktioner.

Andra stycket

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.

Tredje stycket

Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak
med nuvarande ordning.

35 a §

Prop. 1993/94:122

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har
rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör
mönsterintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och
om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen
meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten
gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av
domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har med-
delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-
budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-
bud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-
serna i radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av
vitesförbud vid mönsterintrång. Vad som anförts i specialmotivering-
en till bestämmelsen om vitesförbud vid varumärkesintrång (37 a §)
gäller i tillämpliga delar också för mönsterintrång.

Den som äger rätt att framställa ett yrkande om vitesförbud vid
mönsterintrång är den som har en på registrering grundad mönsterrätt
(mönsterhavaren) eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja
mönstret. Med licens avses även tvångslicens.

36 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall
betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning
för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämman-
de av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till mönsterhavarens
intresse av att mönsterintrång inte begås och till övriga omständig-
heter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet skall
betala ersättning för utnyttjande av mönstret, om och i den mån det
är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om talan inte Prop. 1993/94:122
väcks inom fem år från det skadan uppkom.

I första stycket andra meningen har, på motsvarande sätt som gäller
för varumärkesrätten (38 § varumärkeslagen), tagits in en be-
stämmelse varigenom domstolen ges möjlighet att när den bestämmer
skadeståndets storlek ta hänsyn till mönsterhavarens intresse av att
intrång inte begås och övriga omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

I övrigt har endast redaktionella justeringar gjorts i paragrafen.

37 §

På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får domstolen efter
vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta, att en
vara som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot annans
mönsterrätt eller ett föremål vars användande skulle innebära mönste-
rintrång, skall ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återstoden
av skyddstiden eller förstöras eller, i fråga om olovligen tillverkad
eller till Sverige införd vara, mot lösen lämnas ut till den som har
lidit intrånget. Detta gäller inte mot den som i god tro har förvärvat
egendomen eller särskild rätt till den och själv inte har gjort mönster-
intrång.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen
kan antas att ett brott enligt 35 § har begåtts. J fråga om ett sådant
beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns
synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom
som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under
återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning och
på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om
försök och förberedelse enligt 35 § andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga säker-
hetsåtgärderna vid mönsterintrång och har huvudsakligen ändrats i
redaktionella hänseenden.

Fjärde stycket

Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om ändring av
vara m.m. är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till
brott.

16.5 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen Prop. 1993/94:122
(1971:392)

36 §

Gör någon intrång i en växtförädlarrätt och sker det uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i
högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 36 a § får
inte dömas till ansvar for intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket
endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda
skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

Andra stycket

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.

Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de
särskilda straffmätningsbestämmelsema för försök i 23 kap. 1 § andra
stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket beaktas.

Tredje stycket

Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak
med nuvarande ordning.

36 a §

På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens

har rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den
som gör intrång i växtförädlarrätten att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att inträng förekommer och
om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får
domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt
har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva-
randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. J fråga om slaget av säkerheten
gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av
domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva omförbud som har med-
delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-
budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-
bud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-
serna i radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av
vitesförbud vid intrång i en växtförädlarrätt. Vad som anförts i
specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu-
märkesintrång (37 a §) gäller i tillämpliga delar också för intrång i en
växtförädlarrätt.

Den som äger rätt att framställa ett yrkande om vitesförbud vid
intrång i en växtförädlarrätt är den som har en på registrering
grundad växtförädlarrätt (sortinnehavaren) eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja växtförädlarrätten. Med licens avses även
tvångslicens.

37 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en växt-
förädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av växt-
sorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har
medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas
även till sortinnehavarens intresse av att intrång inte begås och till
övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör intrång i en växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsam-
het, skall betala ersättning för utnyttjande av sorten, om och i den
mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för intrång i en växtförädlarrätt preskriberas,

Prop. 1993/94:122

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122

om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

Prop. 1993/94:122

I första stycket andra meningen har, på motsvarande sätt som gäller
för varumärkesrätten (38 § varumärkeslagen), tagits in en be-
stämmelse varigenom domstolen ges möjlighet att när den bestämmer
skadeståndets storlek ta hänsyn till sortinnehavarens intresse av att
intrång inte begås och övriga omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.

38 §

På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt kan
domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt
intrång besluta att växtmaterial med avseende på vilket intrång före-
ligger skall lämnas ut mot lösen till den som har lidit intrånget eller
förstöras samt att ett föremål vars användande skulle innebära
intrång skall på visst sätt ändras eller förstöras. Vad som nu har
sagts gäller inte mot den som i god tro har förvärvat materialet eller
särskild rätt till detta och inte själv gjort intrång i växtförädlarrätten.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen
kan antas att ett brott enligt 36 § har begåtts. I fråga om ett sådant
beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket kan domstolen på yrkande
besluta att innehavare av material som avses där skall äga förfoga
över materialet mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse enligt 36 § andra stycket.

Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga
säkerhetsåtgärderna vid intrång i en växtförädlarrätt har behandlats
i avsnitt 13.

Första stycket

Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är dels det
växtmaterial vars utnyttjande skulle innebära intrång, dels också,
vilket är en nyhet, apparater, redskap och liknande föremål som kan
ha använts för att framställa växtmaterialet. Det krävs inte att
föremålet uteslutande är användbart för det olovliga förfarandet.
Åtgärd kan alltså ske även om föremålet möjligen kan användas också
för annat ändamål. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts
i bestämmelsen.

Andra stycket

Begreppet egendom i stycket syftar såväl på det olovligen fram-
ställda växtmaterialet som på eventuella föremål som använts för att
åstadkomma materialet.

Bestämmelsen har i övrigt ändrats endast i redaktionella avseenden. Prop. 1993/94:122

Fjärde stycket

Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om förstöring
m.m. är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till brott.

16.6 Förslaget till lag om ändring i firmalagen
(1974:156)

15 §

Om ett näringskännetecken eller dess användning strider mot goda
seder eller allmän ordning eller är vilseledande, får domstolen vid
vite förbjuda innehavaren att använda kännetecknet.

Ett sådant förbud far även meddelas, om någon gör intrång i någon
annans rätt till näringskännetecken (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av
kännetecknet eller dess användning. Talan om förbud enligt första
stycket får föras även av den myndighet som regeringen bestämmer
och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång förekommer
och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta
intrångetförringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet.får
domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt
har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt Jjärde stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva-
randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten
gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av
domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt jjärde stycket fortfarande skall bestå.

1 fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte stycket
samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som
föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15
kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbu-
det eller, om detta meddelats enligt första stycket, av den myndighet
som regeringen bestämmer. I samband med sådan talan får talan
föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-
serna i radiolagen (1966:755).

Paragrafen, som handlar om vitesförbud, har kompletterats med nya
bestämmelser i fjärde - nionde styckena om att vitesförbud kan
meddelas interimistiskt vid firmaintrång. Vad som har anförts i

specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu- Prop. 1993/94:122
märkesintrång (37 a §) gäller i tillämpliga delar också för intrång i
firmarätten.

18 §

Gör någon firmaintrång och sker det uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, skall inte dömas till ansvar för det intrång som gjorts
före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 15 § andra stycket får
inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra
stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

I stycket har tagits in en bestämmelse som innebär dels att straffbar-
het föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har
höjts från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om
innebörden av och syftet med dessa ändringar kan hänvisas till den
allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).

Andra stycket

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.

Tredje och fjärde styckena

Dessa stycken har ändrats endast i redaktionella avseenden.

Femte stycket

Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak
med nuvarande ordning.

19 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall
betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt
ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid
bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till
rättighetshavarens intresse av att firmaintrång inte begås och till
övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall betala
ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet, om och i den mån
det är skäligt.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, skall ersättning för det intrång som skett före registre-
ringsdagen betalas endast om intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks
inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med
anledning av intrång i firma som är skyddad enbart på grund av
registrering preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från
registreringsdagen.

Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om ersättningsskyldighet
vid firmaintrång har behandlats i avsnitt 7.

Första stycket

I första meningen föreskrivs - i likhet med vad som redan gäller för
övriga industriella rättigheter - att den som begår firmaintrång skall
betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt
ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.

I andra meningen har, på motsvarande sätt som gäller för varumär-
kesrätten (38 §) tagits in en bestämmelse varigenom domstolen ges
möjlighet att när den bestämmer skadeståndets storlek ta hänsyn till
rättighetshavarens intresse av att firmaintrång inte begås och övriga
omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse.

Angående den närmare innebörden av dessa bestämmelser kan i
tillämpliga delar hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen
till 38 § varumärkeslagen.

Andra stycket

Enligt detta stycke skall den som begår firmaintrång utan uppsåt
eller oaktsamhet - dvs. i god tro - betala ersättning för utnyttjandet
om och i den mån det bedöms skäligt. I vissa fall kan det vara rimligt
att ingen ersättning alls lämnas och i andra fall kan det finnas skäl att
jämka ersättningen. Någon rätt till ersättning för annat än utnyttjande
av näringskännetecknet föreligger inte i ett godtrosfall.

Tredje och fjärde styckena

Bestämmelserna har ändrats endast i redaktionella avseenden.

Prop. 1993/94:122

20 §

Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats enligt 15 första
stycket kan domstol efter vad som är skäligt besluta att närings-
kännetecken, som i strid mot förbudet förekommer på skyltar, varor,
förpackningar, reklamtryck, affärshandlingar eller liknande skall
utplånas eller ändras så att det inte längre strider mot goda seder eller
allmän ordning eller är vilseledande. Kan en sådan åtgärd inte ske
utan att egendomen på vilket kännetecknet förekommer förstörs eller
ändras på visst sätt, får domstolen besluta om detta.

Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats enligt 15 § andra
stycket eller annars vid firmaintrång kan domstol på yrkande av den
som har lidit intrånget efter vad som är skäligt till förebyggande av
fortsatt intrång besluta om åtgärd som anges i första stycket eller
besluta att egendomen skall lämnas ut mot lösen till den som har
lidit intrånget, samt att ett föremål vars användande skulle innebära
firmaintrång, skall förstöras eller ändras på visst sätt.

Om ett vitesförbud överträtts eller om det skäligen kan antas att ett
brott enligt 18 § har begåtts, får egendom som avses i första eller
andra stycket tas i beslag. I fråga om ett sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas också i fråga
om försök eller förberedelse till brott.

Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga
säkerhetsåtgärderna vid firmaintrång har behandlats i avsnitt 13.

Första stycket

I detta stycke har gjorts enbart redaktionella ändringar.

Andra stycket

Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är dels
näringskännetecken som satts på en skylt etc, dels den egendom som
olovligen märkts, dels också, vilket är en nyhet, apparater, redskap,
klichéer, formar och liknande föremål som använts för framställning
av näringskännetecknet eller anbringande av detta på varan. Det
krävs inte att föremålet uteslutande är användbart för det olovliga för-
farandet. Säkerhetsåtgärd kan alltså ske även om föremålet möjligen
kan användas också för annat ändamål.

Tredje stycket

Begreppet egendom i stycket syftar såväl på den olovligen märkta
egendomen som på föremål vars användande skulle innebära firma-
intrång.

Fjärde stycket

Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga
också i fall av försök eller förberedelse till brott.

Prop. 1993/94:122

16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1425) Prop. 1993/94:122
om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

6 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som
innebär intrång i rätten enligt 1 § döms till böter eller fängelse i högst
två år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet för spridning till allmänheten till Sverige för in exemplar
av kretsmönster som har framställts utomlands under sådana
omständigheter att motsvarande framställning här skulle ha varit
straffbar. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 6 a § får inte
dömas till ansvar för intrång som omfattas avförbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.

Tredje meningen i första stycket är ny och har tillkommit för att
undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.

6a §

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund
av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite
förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller
överträdelse enligt 6 § att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär
intrång eller överträdelse enligt 6 § förekommer och om det skäligen
kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar
värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller
annat har beslutats. Innan ett sådantförbud meddelas skall svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk
för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva-
randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten
gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av
domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-
budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-

bud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-
serna i radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av
vitesförbud vid intrång i kretsmönsterrätten. Vad som anförts i
specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu-
märkesintrång (37 a §) gäller i tillämpliga delar också för intrång i
kretsmönsterrätten.

16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685)
om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

9 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som
innebär intrång i rätten enligt 2 § döms till böter eller fängelse i högst
två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 9 a § får inte
dömas till ansvar för intrång som onfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.

Andra meningen i första stycket är ny och har tillkommit för att
undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner

9a §

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär
intrång eller överträdelse enligt 9 § förekommer och om det skäligen
kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar
värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela
vitesförbud for tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller
annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk
för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva-
randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten
gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av
domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

Prop. 1993/94:122

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-
budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-
bud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-
serna i radiolagen (1966:755).

Prop. 1993/94:122

Bilaga 1

Prop. 1993/94:122

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds
1993:24) Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga
intrång

I promemorian läggs fram förslag om skärpta åtgärder mot intrång i
de immateriella ensamrätterna. Förslagen har till syfte att ge ett
förbättrat skydd inom hela det immaterialrättsliga området, det vill
säga för så väl rättigheter inom det upphovsrättsliga området som för
rättigheter inom det industriella rättsskyddets område.

När intrång sker i en immateriell ensamrätt är det för rättighets-
havaren ett primärt intresse att snabbt få slut på intrånget. I pro-
memorian föreslås därför att domstolarna skall fa möjlighet att
förbjuda fortsatt intrång vid äventyr av vite (vitesförbud) inom hela
det immaterialrättsliga området. Ett sådant förbud skall kunna
meddelas interimistiskt.

Beträffande skadeståndsbestämmelserna på det industriella rättsskyd-
dets område föreslås åtgärder som stärker rättighetshavarnas ställning
vid intrång. Genomgående föreslås att ersättning skall utgå för
utnyttjandet av ensamrätten samt att ersättning skall utges för den
ytterligare skada som intrånget kan ha medfört. Skadeståndets storlek
skall kunna bestämmas även med hänsyn till omständigheter av annan
än rent ekonomisk betydelse. Nuvarande möjlighet till jämkning vid
intrång som grundas på ringa oaktsamhet skall inte finnas kvar.

I promemorian föreslås vissa förändrade straffbestämmelser m.m.
Straffmaximum för intrång i rättigheter enligt det industriella
rättsskyddet höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år.
Vidare föreslås regler om straff för försök och förberedelse till
intrång i en sådan rättighet. Härutöver föreslås att möjligheterna till
allmänt åtal vid intrång i de industriella ensamrätterna utökas.

Slutligen föreslås vissa förändringar i reglerna om säkerhetsåtgärder
för olagliga varor.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.

Bilaga 2 Prop. 1993/94:122

Departementspromemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 37 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i rätt till
varukännetecken enligt 4 - 10 §§
(varumärkesintrång), och sker det
uppsåtligen, straffes med böter
eller fängelse i högst sex måna-
der.

Brottet må åtalas av allmän
åklagare endast om målsägande
angiver det till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur
allmän synpunkt.

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet gör intrång i
rätten till ett varukännetecken
enligt 4 - 10 §§ (varumärkes-
intrång), döms till böter eller
fängelse i högst två år. Den som
har överträtt ett vitesförbud
enligt 37 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas
av förbudet.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
ägande anger brottet till åtal och
åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

a §

På yrkande av den som in-
nehar rätten till ett varukänne-
tecken enligt J - 3 §§ eller den
som på grund av licens har rätt
att utnyttja varukännetecken får

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

rätten vid vite förbjuda den som
gör varumärkesintrång att fort-
sätta intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång föreligger
och det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av den
ensamrätt som varukännetecknet
medför, får rätten meddela vites-
förbud för tiden intill dess att
målet slutligt har avgjorts eller
annat har beslutats. Jnnan ett
sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos rätten för
skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säker-
het, får rätten befria honom från
detta. I fråga om beskaffenheten
av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av rätten, om den
inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten
pröva om förbud som har med-
delats enligt andra stycket fort-
farande skall bestå.

I fråga om överklagande av
beslut enligt andra eller tredje
stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre rätt gäller
vad som föreskrivs i rättegångs-
balken om talan mot beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

På yrkande av den som lidit
varumärkesintrång äger rätten
efter vad som finnes skäligt for-
ordna, att varukännetecken som
obehörigen anbragts på vara,
förpackning, reklamiryck, affärs-
handling eller dylikt skall utplån-
as eller så ändras, att missbruk
därav ej kan ske. Kan sådan
åtgärd ej ske annorledes, må
för ordnas, att den märkta egen-
domen skall förstöras eller på
visst sätt ändras. I sådant fall
äger rätten ock, på yrkande,

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör varumärkesin-
trång skall betala skälig ersätt-
ning för utnyttjandet av rätten
till varukännetecknet samt ersätt-
ning för den ytterligare skada
som intrånget har medfört. Vid
bestämmande av ersättningens
storlek skall hänsyn tas även till
rättighetshavarens intresse av att
varumärkesintrång inte begås
och till övriga omständigheter av
annan än rent ekonomisk be-
tydelse.

Den som utan uppsåt eller
oaktsamhet gör varumärkesin-
trång skall betala ersättning för
utnyttjandet av varukänneteck-
net, om och i den mån det är
skäligt.

På yrkande av den som har
lidit varumärkesintrång får
rätten efter vad som är skäligt
till förebyggande av fortsatt
intrång besluta att varukänne-
tecken som olovligen satts på
varor, förpackningar, reklam-
tryck, affärshandlingar eller lik-
nande skall utplånas eller änd-
ras. Kan en sådan åtgärd inte
ske utan att egendomen på
vilken kännetecknet har satts fast
förstörs eller ändras på visst sätt
får rätten besluta om detta. I

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

förordna, att egendomen skall
mot lösen utlämnas till den som
lidit intrånget.

sådant fall får rätten också, på
yrkande, besluta att egendomen
skall mot lösen lämnas ut till
den som har lidit intrånget.

På yrkande av den som lidit
intrånget får rätten efter vad
som är skäligt till förebyggande
av fortsatt intrång besluta att
föremål, vars användande skulle
innebära varumärkesintrång,
skall förstöras eller på visst sätt
ändras.

Sådan egendom som avses i
första och andra stycket får tas
i beslag om brott som avses i 37
§ skäligen kan antas föreligga. I
fråga om sådant beslag tilläm-
pas reglerna om beslag i brott-
mål i allmänhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den gäller inte i fråga
om intrång som har skett dessförinnan.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

dels att 53 och 57 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en en ny paragraf, 53 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

53 §

Den som för sitt enskilda bruk
kopierar ett datorprogram som
är utgivet eller varav exemplar
har överlåtits med upphovsman-
nens samtycke, skall inte dömas
till ansvar, om förlagan för
kopieringen inte används i nä-
ringsverksamhet eller offentlig
verksamhet och han inte utnytt-
jar framställda exemplar av
datorprogrammet för annat
ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till riket för
spridning till allmänheten inför exemplar av verk, där exemplaret
framställts utom riket under sådana omständigheter, att en sådan
framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs
i det stycket.

Den som har överträtt ett vites-

forbud enligt 53 a § får inte
dömas till ansvar för intrång
som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

53 a §

På yrkande av upphovsmannen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

eller hans rättsinnehavare eller
av den som på grund av upp-
låtelse har rätt att utnyttja verket
får rätten vid vite förbjuda den
som vidtar åtgärd som innebär
intrång eller överträdelse varom
sägs i 53 § att fortsätta med
åtgärden.

Om käranden visar sannolika
skäl för att en åtgärd som inne-
bär intrång eller överträdelse
varom sägs i 53 § förekommer
och det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
med åtgärden förringar värdet
av den ensamrätt som upphovs-
rätten medför, får rätten med-
dela vitesförbud för tiden intill
dess att målet slutligt har av-
gjorts eller annat har beslutats.
Innan ett sådant förbud med-
delas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om det inte
är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos rätten för
skada som kan tillfogas svaran-
den. Saknar käranden förmåga
att ställa sådan säkerhet, får
rätten befria honom från detta. I
fråga om beskaffenheten av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av rätten, om den
inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten
pröva om förbud som har med-
delats enligt andra stycket fort-
farande skall bestå.

I fråga om överklagande av
beslut enligt andra eller tredje

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre rätt gäller
vad som föreskrivs i rättegångs-
balken om talan mot beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite
fors av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

Vad i 53 - 56 §§ sägs skall äga
motsvarande tillämpning med
avseende å rättighet, som skyd-
das genom föreskrift i 5 kap.

Straff som föreskrivs i 53 §
första stycket skall ådömas också
den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet till försäljning
utbjuder eller i övrigt till allmän-
heten sprider grammofonskiva,
film eller annan anordning som
avses i 45, 46 eller 48 § och som
har framställts i strid mot någon
av dessa bestämmelser eller
framställts utom riket under så-

Vad som sägs i 53 - 56 §§
skall också tillämpas på rättig-
het, som skyddas genom före-
skrift i 5 kap.

Ansvar som föreskrivs i 53 §
första stycket skall ådömas också
den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet till försäljning
utbjuder eller i övrigt till all-
mänheten sprider grammofonski-
vor, filmer eller andra anord-
ningar som avses i 45, 46 eller
48 § och som har framställts i
strid mot någon av dessa be-
stämmelser eller framställts

dana omständigheter att en dylik
framställning här i riket skulle ha
varit straffbar enligt denna lag.

För försök eller förberedelse ti

utomlands under sådana om-
ständigheter att en motsvarande
framställning här skulle ha varit
straffbar enligt denna lag. Den
som har överträtt ett vitesförbud
enligt 53 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas
av förbudet.

brott som avses i andra stycket

döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Bestämmelserna i 54 - 56 §§
skall äga motsvarande tillämp-
ning när någon till allmänheten
sprider anordning som avses i

Bestämmelserna i 53 a - 56 §§
skall också tillämpas när någon
till allmänheten sprider anord-
ning som avses i andra stycket.

7 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

andra stycket. Ersättning enligt
54 § första stycket skall dock
betalas endast om spridningen
har skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.

Ersättning enligt 54 § första
stycket skall dock betalas endast
om spridningen har skett uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

3 Förslag till Prop. 1993/94:122

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk

bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild

dels att 16 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 16 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som beträffande en foto-
grafisk bild vidtager åtgärd, som
innebär intrång i den till bilden
jämlikt denna lag knutna rätten,
eller till försäljning utbjuder eller
eljest till allmänheten sprider
exemplar av fotografisk bild,
som framställts i strid mot lagen,
döms, om det sker uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet, till
böter eller fängelse i högst två
år.

Samma lag vare, om någon till
allmänheten sprider eller till riket
för sådan spridning inför exemp-
lar av fotografisk bild, där ex-
emplaret framställts utom riket
under sådana omständigheter, att
en dylik framställning här i riket
skulle varit straffbar enligt vad i
första stycket sägs.

För försök eller förberedelse till

Den som beträffande en foto-
grafisk bild vidtar åtgärd, som
innebär intrång i den till bilden
enligt denna lag knutna rätten,
eller till försäljning utbjuder
eller eljest till allmänheten spri-
der exemplar av fotografisk bild,
som framställts i strid mot la-
gen, döms, om det sker uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet,
till böter eller fängelse i högst
två år.

Vad som sägs i första stycket
gäller också, om någon till
allmänheten sprider eller till
Sverige för sådan spridning för
in exemplar av fotografisk bild,
där exemplaret framställts utom-
lands under sådana omständig-
heter, att en motsvarande fram-
ställning här skulle varit straff-
bar enligt vad som sägs i det
stycket.

Den som har överträtt ett vites-
förbud enligt 16 a § får inte
dömas till ansvar för intrång
som onfattas av förbudet.

brott som avses som avses i första

eller andra styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

16 a §

På yrkande av fotografen eller
hans rättsinnehavare eller av
den som på grund av upplåtelse
har rätt att utnyttja en fotogra-
fisk bild får rätten vid vite för-
bjuda den som vidtar åtgärd som
innebär intrång eller över-
trädelse varom sägs i 16 § att
fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika
skäl för att en åtgärd som in-
nebär intrång eller överträdelse
varom sägs i 16 § förekommer
och det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
med åtgärden förringar värdet
av den ensamrätt som rätten till
bilden medför, får rätten med-
dela vitesförbud för tiden intill
dess att målet slutligt har av-
gjorts eller annat har beslutats.
Innan ett sådant förbud med-
delas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om det inte
är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos rätten for
skada som kan tillfogas sva-
randen. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får rätten befria honom från
detta. I fråga om beskaffenheten
av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av rätten, om den
inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten
pröva om förbud som har med-
delats enligt andra stycket fort-
farande skall bestå.

100

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

/ fråga om överklagande av
beslut enligt andra eller tredje
stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre rätt gäller
vad som föreskrivs i rättegångs-
balken om talan mot beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. 1 samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

101

4 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs att 57 §
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Brottet må åtalas av allmän
åklagare endast om målsägande
anger det till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur
allmän synpunkt.

patentlagen (1967:837) skall ha

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet gör intrång i
den ensamrätt som patent med-
för (patentintrång), döms till
böter eller fängelse i högst två
år. Den som har överträtt ett
vitesförbud enligt 57 a § får inte
dömas till ansvar för intrång
som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
ägande anger brottet till åtal och
åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

102

5 Förslag till

Lag om ändring i mön stersky dd slagen (1970:485)

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)
dels att 35 och 36 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 35 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i mönsterrätt
(mönsterintrång) och sker det
uppsåtligen, dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av sär-
skilda skäl finnes påkallat från
allmän synpunkt

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet gör intrång i en
mönsterrätt (mönsterintrång),
döms till böter eller fängelse i
högst två år. Den som har över-
trätt ett vitesförbud enligt 35 a §
får inte dömas till ansvar för
intrång som omfattas av för-
budet.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
ägande anger brottet till åtal och
åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

a §

På yrkande av mönsterhavaren
eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja mönstret får
rätten vid vite förbjuda den som
gör mönsterintrång att fortsätta
intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång föreligger
och det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av den
ensamrätt som mönstret medför,

103

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

får rätten meddela vitesförbud
för tiden intill dess att målet
slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant
förbud meddelas skall svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om
det inte är fara i dröjsmål.

När målet avgörs skall rätten
pröva om förbud som har med-
delats enligt andra stycket fort-
farande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

36 §

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör mönsterintrång
skall utge skälig ersättning för
utnyttjandet av mönstret samt
ersättning för den ytterligare
skada som intrånget medfört.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör mönsterintrång
skall betala skälig ersättning för
utnyttjandet av mönstret samt
ersättning för den ytterligare
skada som intrånget har med-

104

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Föreligger endast ringa oaktsam-
het, kan ersättningen jämkas.

Gör någon mönsterintrång utan
uppsåt eller oaktsamhet, skall
han utge ersättning för utnyttjan-
de av mönstret, om och i den
mån det finnes skäligt.

Talan om ersättning för möns-
terintrång skall väckas inom fem
år från det skadan uppkom vid
påföljd att rätten till ersättning
annars är förlorad.

fört. Vid bestämmande av ersätt-
ningens storlek skall hänsyn tas
även till mönsterhavarens
intresse av att mönsterintrång
inte begås och till övriga om-
ständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

Den som gör mönsterintrång
utan uppsåt eller oaktsamhet
skall betala ersättning för ut-
nyttjande av mönstret, om och i
den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för möns-
terintrång preskriberas, om talan
inte väcks inom fem år från det
skadan uppkom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

105

6 Förslag till

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392)
dels att 36, 37 och 38 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 36 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i växt-
förädlarrätt och sker det uppsåt-
ligen, dömes till böter eller fän-
gelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av sär-
skilda skäl är påkallat från all-
män synpunkt.

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet gör intrång i en
växtförädlarrätt, döms till böter
eller fängelse i högst två år. Den
som har överträtt ett vitesförbud
enligt 36 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas
av förbudet.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
ägande anger brottet till åtal och
åtal är påkallat från allmän syn-
punkt.

a §

På yrkande av sortinnehavaren
eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja växtsorten
får rätten vid vite förbjuda den
som gör intrång i växtförädlar-
rätten att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång föreligger
och det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av den
ensamrätt som växtsorten med-
för, får rätten meddela vites-

106

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

förbud för tiden intill dess att
målet slutligt har avgjorts eller
annat har beslutats. Innan ett
sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos rätten för
skada som kan tillfogas svaran-
den. Saknar käranden förmåga
att ställa sådan säkerhet, får
rätten befria honom från detta. I
fråga om beskaffenheten av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av rätten, om den
inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten
pröva om förbud som har med-
delats enligt andra stycket fort-
farande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

37 §

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör intrång i växt-
förädlarrätt skall utge skälig
ersättning för utnyttjandet av
växtsorten samt ersättning för
den ytterligare skada som in

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör intrång i en
växtförädlarrätt skall betala
skälig ersättning för utnyttjandet
av växtsorten samt ersättning för
den ytterligare skada som in-

107

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

trånget medfört. Föreligger
endast ringa oaktsamhet, kan
ersättningen jämkas.

Gör någon intrång i växtför-
ädlarrätt utan uppsåt eller oakt-
samhet, skall han utge ersättning
för utnyttjande av sorten, om och
i den mån det är skäligt.

Talan om ersättning för intrång
i växtförädlarrätt skall väckas
inom fem år från det skadan
uppkom vid påföljd att rätten till
ersättning annars är förlorad.

trånget har medfört. Vid be-
stämmande av ersättningens
storlek skall hänsyn tas även till
sortinnehavarens intresse av att
intrång inte begås och till övriga
omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

Den som gör intrång i en växt-
förädlarrätt utan uppsåt eller
oaktsamhet, skall betala ersätt-
ning för utnyttjande av sorten,
om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för in-
trång i en växtförädlarrätt pre-
skriberas, om talan inte väcks
inom fem år från det skadan
uppkom.

38 §

På yrkande av den som lidit
intrång i växtförädlarrätt kan
rätten efter vad som är skäligt till
förebyggande av fortsatt intrång
förordna, att växtmaterial med
avseende å vilket intrång före-
ligger skall mot lösen utlämnas
till den som lidit intrånget eller
ock förstöras. Detta gäller icke
mot den som i god tro förvärvat
materialet eller särskild rätt till
detta och ej själv gjort intrång i
växtförädlarrätten.

Material som avses i första
stycket får tagas i beslag, om
brott som anges i 36 § skäligen
kan antagas föreligga. Vad som

På yrkande av den som har
lidit intrång i en växtförädlarrätt
kan rätten efter vad som är
skäligt till förebyggande av
fortsatt intrång besluta, att växt-
material med avseende på vilket
intrång föreligger skall mot
lösen lämnas ut till den som har
lidit intrånget eller förstöras
samt att föremål vars användan-
de skulle innebära intrång skall
på visst sätt ändras eller för-
störas. Vad som nu har sagts
gäller inte mot den som i god
tro har förvärvat materialet eller
särskild rätt till detta och inte
själv gjort intrång i växtförädlar-
rätten.

Egendom som avses i första
stycket får tas i beslag, om brott
som anges i 36 § skäligen kan
antas föreligga. I fråga om så-

108

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

är föreskrivet om beslag i brott- dant beslag tillämpas reglerna
mal i allmänhet äger därvid om beslag i brottmål i allmän-
tillämpning. het.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten på yrkande
förordna att innehavare av material som avses där skall äga förfoga
över materialet mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den gäller inte i fråga
om intrång som har skett dessförinnan.

109

7 Förslag till

Lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och 20 §§ firmalagen
(1974:156) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

Om näringskännetecken eller dess användning strider mot goda
seder eller allmän ordning eller är vilseledande, kan domstol vid vite
förbjuda innehavaren att använda kännetecknet.

Sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i annans
rätt till näringskännetecken (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av
var och en som lider skada av
kännetecknet eller dess använd-
ning. Talan om förbud enligt
första stycket får föras även av
myndighet som regeringen be-
stämmer och av sammanslutning
av berörda näringsidkare.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång föreligger
och det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av den
ensamrätt som näringskänne-
tecknet medför, får domstolen
meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslu-
tats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om det inte
är fara i dröjsmål.

Förbud enligt jjärde stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för skada som kan tillfogas sva-
randen. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från

110

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Talan om utdömande av vite
föres av den som ansökt om för-
budet eller, om detta meddelats
enligt första stycket, av myn-
dighet som Konungen be-
stämmer.

Den som uppsåtligen gör firma-
intrång dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Avser intrånget firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering, skall icke dömas till
straff för det intrång som skett
före registreringsdagen.

Den som överträtt vitesförbud

detta. I fråga om beskaffenheten
av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva omförbud som har
meddelats enligt fjärde stycket
fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av
beslut enligt jjärde eller femte
stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rätte-
gångsbalken om talan mot beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

18 §

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet gör firma-
intrång, döms till böter eller
fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Avser intrånget firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering, skall inte dömas till
ansvar för det intrång som skett
före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett

111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

som meddelats enligt 15 andra
stycket får ej dömas till straff för
intrång som omfattas av förbu-
det.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av sär-
skilda skäl är påkallat från all-
män synpunkt.

vitesförbud enligt 15 andra
stycket får inte dömas till ansvar
för intrång som omfattas av
förbudet.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

19 §
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör firmaintrång skall
ersätta den skada som intrånget
medfört. Föreligger endast ringa
oaktsamhet, kan ersättningen
jämkas.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör firmaintrång
skall betala skälig ersättning för
utnyttjandet av rätten till nä-
ringskännetecknet samt ersätt-
ning för den ytterligare skada
som intrånget har medfört. Vid
bestämmande av ersättningens
storlek skall hänsyn tas även till
rättighetshavarens intresse av att
firmaintrång inte begås och till
övriga omständigheter av annan
än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör firmaintrång
utan uppsåt eller oaktsamhet,
skall betala ersättning för ut-
nyttjande av näringskänntecknet,
om och i den mån det är skäligt.
Avser intrånget firma som som är skyddad enbart på grund av
registrering, skall ersättning för det intrång som skett före registre-
ringsdagen utgå endast om intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätt till ersättning för skada
preskriberas, om talan ej väckes
inom fem år från det skadan

Rätten till ersättning för skada
preskriberas, om talan inte väcks
inom fem år från det att skadan

uppkom. Rätten till ersättning
med anledning av intrång i firma
som är skyddad enbart på grund
av registrering preskriberas dock
icke i något fall tidigare än ett år
från registreringsdagen.

uppkom. Rätten till ersättning
med anledning av intrång i
firma som är skyddad enbart på
grund av registrering preskri-
beras dock inte i något fall tidi-
gare än ett år från registrerings-

112

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

dagen.

20 §

Vid överträdelse av ett vites-
förbud som meddelats enligt 15
§ första stycket kan domstol
efter vad som är skäligt besluta
att näringskännetecken, som i
strid mot förbudet satts på skyl-
tar, varor, förpackningar, rek-
lamtryck, affärshandlingar eller
liknande skall utplånas eller
ändras så att det inte längre
strider mot goda seder eller
allmän ordning eller är vilse-
ledande. Kan sådan åtgärd inte
ske utan att egendomen på vilket
kännetecknet satts förstörs eller
ändras på visst sätt, får rätten
besluta om detta.

Vid överträdelse av ett vites-
förbud som meddelats enligt 15
§ andra stycket eller annars vid
firmaintrång kan domstol på
yrkande av den som har lidit in-
trånget efter vad som är skäligt
till förebyggande av fortsatt
intrång besluta om åtgärd som
anges i första stycket eller be-
sluta att egendomen skall mot
lösen lämnas ut till den som har
lidit intrånget, och att föremål
vars användande skulle innebära
firmaintrång, skall förstöras
eller på visst sätt ändras.

Om ett vitesförbud överträtts
eller om brott enligt 18 § skälig-
en kan antas föreligga, får egen-
dom som avses i första eller
andra stycket tas i beslag. I
fråga om sådant beslag tilläm-
pas reglerna om beslag i brott-

113

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

föreskrifterna om beslag i brott- mal i allmänhet,
mål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den gäller inte i fråga
om intrång som har skett dessförinnan.

114

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för krets-
mönster i halvledarprodukter

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar en åtgärd
som innebär intrång i rätten
enligt 1 § döms till böter eller
fängelse i högst två år. Till sam-
ma straff döms den som uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet
för spridning till allmänheten hit
inför exemplar av kretsmönster
som har framställts utomlands

utomlands under sådana om-
ständigheter att motsvarande
framställning här skulle ha varit
straffbar.

under sådana omständigheter att
motsvarande framställning här
skulle ha varit straffbar. Den
som har överträtt ett vitesförbud
enligt 6 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas
av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare far väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.

6 a §

På yrkande av innehavaren av
kretsmönstret eller den som på
grund av licens har rätt att
utnyttja kretsmönstret får dom-
stol vid vite förbjuda den som
vidtar åtgärd som innebär in-
trång eller överträdelse enligt 6

115

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

§ att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika
skäl för att en åtgärd som inne-
bär intrång eller överträdelse
enligt 6 § förekommer och det
skäligen kan befaras att svaran-
den genom att fortsätta med
åtgärden förringar värdet av den
ensamrätt som kretsmönstret
medför, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess
att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för skada som kan tillfogas sva-
randen. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om beskaffenheten
av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av
beslut enligt andra eller tredje
stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rätte-
gångsbalken om talan mot beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om

116

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

förbudet. 1 samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

117

9 Förslag till Prop. 1993/94:122

Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för krets-
mönster i halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 9 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar en åtgärd
som innebär intrång i rätten
enligt 2 § skall dömas till böter
eller fängelse i högst två år.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar en åtgärd
som innebär intrång i rätten
enligt 2 § döms till böter eller
fängelse i högst två år. Den som
har överträtt ett vitesförbud
enligt 9 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas
av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.

9a §

Om käranden visar sannolika
skäl för att en åtgärd som in-
nebär intrång eller överträdelse
enligt 9 § förekommer och det
skäligen kan befaras att svaran-
den genom att fortsätta med
åtgärden förringar värdet av den

118

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

ensamrätt som kretsmönstret
medför, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess
att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

119

Bilaga 3

Prop. 1993/94:122

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över departementspromemorian (Ds 1993:24)
Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt, Patentbesvärsrätten, Justitiekanslern, Riks-
åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Försvarets civilför-
valtning, Generaltullstyrelsen, Kommerskollegium,Konkurrensverket,
Patent- och registreringsverket, Statens växtsortnämnd, Universitetet
i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden, Copyswede, Föreningen
Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Företagarnas
riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel, Handelshögskolan
i Stockholm, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbets-
nämnd,(KLYS), Kooperativa förbundet, KF, Siftelsen Svensk
Industridesign, Stockholms handelskammare, Svalöf Weibull AB,
Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska
Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografernas Upphovsrättsråd,
Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd, Svenska gruppen av
the International Federation of the Phonographic Industry (IFPI),
Svenska Industriens Patentingenjörers Förening (SIPF), Svenska
kommunförbundet, Svenska Patentombudsföreningen (SPOF),
Svenska Uppfinnareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
Handelsagenters Förbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Köpmannaförbund, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges Radio AB
och Sveriges Videodistributörers Förening.

Riksåklagaren har till sitt yttrande fogat yttranden från Åklagarmyn-
digheten i Stockholm, från Åklagarmyndigheten i Göteborg och från
Regionåklagarmyndigheten i Linköping.

Yttranden har också kommit in från Jur. dr h.c. Claes Uggla,
Business Software Alliance, Svenska Franchise Föreningen och
Sveriges Författarförbund.

Konsumentverket, Datorprogramföretagens Intresseförening mot
Illegal Kopiering, Föreningen Svensk Form, Föreningen Svensk
Programvaruindustri, Läkemedelsindustriföreningen och Svenska
föreningen för upphovsrätt har beretts tillfälle att avge yttranden men
har avstått från detta.

120

Bilaga 4 Prop. 1993/94:122

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 37 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §

Gör någon intrång i rätt till
varukännetecken enligt 4 - 10 §§
(varumärkesintrång), och sker det
uppsåtligen, straffes med böter
eller fängelse i högst sex måna-
der.

Brottet må åtalas av allmän
åklagare endast om målsägande
angiver det till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur
allmän synpunkt.

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

37 a §

På yrkande av den som in-
nehar ett varukännetecken enligt
1 - 3 §§ eller den som på grund
av licens har rätt att utnyttja
varukännetecken får domstolen
vid vite förbjuda den som gör

121

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

varumärkesintrång att fortsätta
intrånget.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva omförbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om

122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

På yrkande av den som lidit
varumärkesintrång äger rätten
efter vad som finnes skäligt för-
ordna, att varukännetecken som
obehörigen anbragts på vara,
förpackning, reklamtryck, affärs-
handling eller dylikt skall utplån-
as eller så ändras, att missbruk
därav ej kan ske. Kan sådan
åtgärd ej ske annorledes, må
förordnas, att den märkta egen-
domen skall förstöras eller på
visst sätt ändras. I sådant fall

förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radiosändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Den som utan uppsåt eller
oaktsamhet gör varumärkesin-
trång skall betala ersättning för
utnyttjandet av varukänneteck-
net, om och i den mån det är
skäligt.

123

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

äger rätten ock, på yrkande,
förordna, att egendomen skall
mot lösen utlämnas till den som
lidit intrånget.

får domstolen besluta om detta.
I ett sådant fall får domstolen
också, på yrkande, besluta att
egendomen skall mot lösen
lämnas ut till den som har lidit
intrånget.

Bestämmelserna i första -
tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse
enligt 37 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994. Den gäller inte i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.

124

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

dels att 53 och 57 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall föras in en en ny paragraf, 53 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §

Den som har överträtt ett vites-
förbud enligt 53 a § får inte

125

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

dömas till ansvar för intrång
som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

53 a §

Om käranden visar sannolika
skäl för att en åtgärd som inne-
bär intrång eller överträdelse
enligt 53 § förekommer och om
det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
med åtgärden förringar värdet
av den ensamrätt som upphovs-
rätten medför, får domstolen
meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslu-
tats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för
skada.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om

126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Vad i 53 - 56 §§ sägs skall äga
motsvarande tillämpning med
avseende å rättighet, som skyd-
das genom föreskrift i 5 kap.

den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radiosändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Vad som sägs i 53 - 56 §§
skall också tillämpas på rättig-
het, som skyddas genom före-
skrift i 5 kap.

127

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

vant straffbar enligt denna lag. framställning här skulle ha varit
straffbar enligt denna lag. Den
som har överträtt ett vitesförbud
enligt 53 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas
avförbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

128

3 Förslag till ^ProP-

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild

1993/94:122

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild

dels att 16 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 16 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §

För försök eller förberedelse till

Den som beträffande en foto-
grafisk bild vidtar en åtgärd,
som innebär intrång i den till
bilden enligt denna lag knutna
rätten, eller till försäljning bju-
der ut eller annars till allmän-
heten sprider exemplar av foto-
grafisk bild, som framställts i
strid mot lagen, döms, om det
sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, till böter eller fäng-
else i högst två år.

Den som har överträtt ett vites-
förbud enligt 16 a § får inte
dömas till ansvar för intrång
som omfattas av förbudet.

brott som avses i första eller andra

styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

129

9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

16 a §

På yrkande av fotografen eller
hans rättsinnehavare eller av
den som på grund av upplåtelse
har rätt att utnyttja en fotogra-
fisk bild får domstolen vid vite
förbjuda den som vidtar en
åtgärd som innebär intrång eller
överträdelse enligt 16 § att fort-
sätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika
skäl för att en åtgärd som in-
nebär intrång eller överträdelse
enligt 16 § förekommer och om
det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
med åtgärden förringar värdet
av den ensamrätt som rätten till
bilden medför, får domstolen
meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslu-
tats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för
skada.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar kärandenför-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket

130

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radiosändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

131

Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs att 57, 57 a och 59 §§ patentlagen (1967:837)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i den en-
samrätt som patent medför
(patentintrång) och sker det upp-
såtligen, skall han dömas till
böter eller fängelse i högst sex
månader. Den som har överträtt
ett vitesförbud enligt 57 a § far
inte dömas till straff för intrång
som omfattas av förbudet.

Brottet må åtalas av allmän
åklagare endast om målsägande
anger det till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur
allmän synpunkt.

57 a

På yrkande av patenthavaren
eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja uppfinningen
far rätten vid vite förbjuda den
som gör patentintrång att fort-
sätta intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att inträng föreligger och
det skäligen kan befaras att sva-

Föreslagen lydelse

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

På yrkande av patenthavaren

eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja uppfinningen
får domstolen vid vite förbjuda
den som gör patentintrång att
fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång förekommer
och om det skäligen kan befaras

132

Nuvarande lydelse

När målet avgörs skall rätten
pröva om förbud som har med-
delats enligt andra stycket fort-
farande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

Föreslagen lydelse

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radiosändningars
innehåll gäller bestämmelserna i

Prop. 1993/94:122

133

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

radiolagen (1960:755).

59 §

På yrkande av den som lidit
patentintrång äger rätten efter
vad som är skäligt till förebygg-
ande av fortsatt intrång förordna,
att patentskyddat alster, som
tillverkats utan patenthavarens
lov, eller föremål, vars använ-
dande skulle innebära patentin-
trång, skall på visst sätt ändras
eller sättas i förvar för återstoden
av patenttiden eller förstöras
eller, ifråga om patentskyddat
alster, mot lösen lämnas ut till
den som lidit intrånget. Vad nu
sagts gäller ej mot den som i god
tro förvärvat egendomen eller
särskild rätt därtill och själv icke
begått patentintrång.

Egendom som avses i första
stycket må tagas i beslag, om
brott som anges i 57 § skäligen
kan antagas föreligga. Vad som
är föreskrivet om brottmål i
allmänhet äger därvid tillämp-
ning.

Utan hinder av vad som sägs i
första stycket må rätten, om
synnerliga skäl föreligga, på
yrkande förordna att innehavare
av egendom som avses i första
stycket skall äga förfoga över
egendomen under återstoden av
patenttiden eller del därav , mot
skäligt vederlag och på skäliga
villkor i övrigt.

Egendom som avses i första
stycket får tas i beslag, om det
skäligen kan antas att ett brott
enligt 57 § har begåtts. 1 fråga
om ett sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet.

Bestämmelserna i första -

134

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedel-
se enligt 57 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

135

Förslag till Prop. 1993/94:122

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Hangenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)
dels att 35, 36 och 37 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 35 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i mönsterrätt
(mönsterintrång) och sker det
uppsåtligen, dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av sär-
skilda skäl finnes påkallat från
allmän synpunkt

Föreslagen lydelse

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

a §

På yrkande av mönsterhavaren
eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja mönstret får
domstolen vid vite förbjuda den
som gör mönsterintrång att
fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång förekommer
och om det skäligen kan befaras
att svaranden genom att fortsätta

136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

intrånget förringar värdet av
ensamrätten till mönstret, får
domstolen meddela vitesförbud
för tiden intill dess att målet
slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant
forbud meddelas skall svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om
inte ett dröjsmål skulle medföra
risk for skada.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radiosändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

137

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Gör någon mönsterintrång utan
uppsåt eller oaktsamhet, skall
han utge ersättning för utnyttjan-
de av mönstret, om och i den
mån det jlnnes skäligt.

Talan om ersättning för möns-
terintrång skall väckas inom fem
år från det skadan uppkom vid
påföljd att rätten till ersättning
annars är förlorad.

På yrkande av den som lidit
mönsterintrång kan rätten efter
vad som är skäligt till förebygg-
ande av fortsatt intrång förordha,
att vara, som tillverkats eller
förts in till riket i strid mot an-
nans mönsterrätt, eller föremål,
vars användande skulle innebära
mönsterintrång, skall på visst sätt
ändras eller sättas i förvar för
återstoden av skyddstiden eller
förstöras eller, ifråga om olov-
ligen tillverkad eller till riket
införd vara, mot lösen utlämnas
till den som lidit intrånget. Detta
gäller icke mot den som i god tro

Den som gör mönsterintrång
utan uppsåt eller oaktsamhet
skall betala ersättning för ut-
nyttjande av mönstret, om och i
den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för möns-
terintrång preskriberas, om talan
inte väcks inom fem år från det
skadan uppkom.

138

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

förvärvat egendomen eller sär-
skild rätt därtill och själv icke
gjort mönsterintrång.

Egendom som avses i första
stycket kan tagas i beslag, om
brott som anges i 35 § skäligen
kan antagas föreligga. Vad som
är föreskrivet om brottmål i
allmänhet äger därvid tillämp-
ning.

Detta gäller inte mot den som i
god tro har förvärvat egendo-
men eller särskild rätt till den
och själv inte har gjort mönster-
intrång.

Trots vad som sägs i första
stycket får domstolen, om det
finns synnerliga skäl, på yrkande
besluta att en innehavare av
egendom som avses i första
stycket skall få förfoga över
egendomen under återstoden av
skyddstiden eller del av den,
mot skälig ersättning och på
skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första -
tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedel-
se enligt 35 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

139

Förslag till Prop. 1993/94:122

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392)
dels att 36, 37 och 38 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 36 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Gör någon intrång i växt-
förädlarrätt och sker det uppsåt-
ligen, dömes till böter eller fäng-
else i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av sär-
skilda skäl är påkallat från all-
män synpunkt.

Föreslagen lydelse

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

a §

140

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

domstolen meddela vitesförbud
för tiden intill dess att målet
slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant
förbud meddelas skall svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om
inte ett dröjsmål skulle medföra
risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radiosändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

141

11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Gör någon intrång i växtför-
ädlarrätt utan uppsåt eller oakt-
samhet, skall han utge ersättning
för utnyttjande av sorten, om och
i den mån det är skäligt.

Talan om ersättning för intrång
i växtförädlarrätt skall väckas
inom fem år från det skadan
uppkom vid påföljd att rätten till
ersättning annars är förlorad.

På yrkande av den som lidit
intrång i växtförädlarrätt kan
rätten efter vad som är skäligt till
förebyggande av fortsatt intrång
forordna, att växtmaterial med
avseende å vilket intrång före-
ligger skall mot lösen utlämnas
till den som lidit intrånget eller
ock förstöras. Detta gäller icke
mot den som i god tro förvärvat
materialet eller särskild rätt till
detta och ej själv gjort intrång i
växtförädlarrätten.

Den som gör intrång i en växt-
förädlarrätt utan uppsåt eller
oaktsamhet, skall betala ersätt-
ning för utnyttjande av sorten,
om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för in-
trång i en växtförädlarrätt pre-
skriberas, om talan inte väcks
inom fem år från det skadan
uppkom.

På yrkande av den som har
lidit intrång i en växtförädlarrätt
kan domstolen efter vad som är
skäligt till förebyggande av
fortsatt intrång besluta, att växt-
material med avseende på vilket
intrång föreligger skall lämnas
ut mot lösen till den som har
lidit intrånget eller förstöras
samt att ett föremål vars an-
vändandé skulle innebära in-
trång skall på visst sätt ändras
eller förstöras. Vad som nu har
sagts gäller inte mot den som i
god tro har förvärvat materialet
eller särskild rätt till detta och
inte själv gjort intrång i växt-

142

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

förädlarrätten.

Bestämmelserna i första -
tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedel-
se enligt 36 andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994. Den gäller inte i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.

143

7 Förslag till Prop. 1993/94:122

Lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och 20 §§ firmalagen
(1974:156) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Om näringskännetecken eller
dess användning strider mot goda
seder eller allmän ordning eller
är vilseledande, kan domstol vid
vite förbjuda innehavaren att
använda kännetecknet.

Sådant förbud får även med-
delas, om någon gör intrång i
annans rätt till näringskänneteck-
en (firmaintrång).

Föreslagen lydelse

Om ett näringskännetecken
eller dess användning strider
mot goda seder eller allmän
ordning eller är vilseledande,
kan domstol vid vite förbjuda in-
nehavaren att använda känne-
tecknet.

Ett sådant förbud får även
meddelas, om någon gör intrång
i någon annans rätt till närings-
kännetecken (firmaintrång).

Om käranden visar sannolika
skäl för att intrång förekommer
och om det skäligen kan befaras
att svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av en-
samrätten till näringskänneteck-
net, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess
att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om inte ett dröjsmål
skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt fjärde stycket får

144

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Talan om utdömande av vite
föres av den som ansökt om för-
budet eller, om detta meddelats
enligt första stycket, av myn-
dighet som Konungen be-
stämmer.

Den som uppsåtligen gör firma-
intrång dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva omförbud som har
meddelats enligt jjärde stycket
fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av
beslut enligt jjärde eller femte
stycket samt i fråga om hand-
läggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rätte-
gångsbalken om överklagande av
beslut enligt 15 kap. rättegångs-
balken.

1 fråga om radiosändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

18 §

Gör någon firmaintrång och
sker det uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet, skall han
dömas till böter eller fängelse i
högst två år.

145

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Avser intrånget firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering, skall icke dömas till
straff för det intrång som skett
före registreringsdagen.

Den som överträtt vitesförbud
som meddelats enligt 15 andra
stycket får ej dömas till straff för
intrång som omfattas av förbu-
det.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av sär-
skilda skäl är påkallat från all-
män synpunkt.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör firmaintrång skall
ersätta den skada som intrånget
medfört. Föreligger endast ringa
oaktsamhet, kan ersättningen
jämkas.

Avser intrånget firma som är
skyddad enbart på grund av

För försök eller förberedelse
till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Avser intrånget en firma som
är skyddad enbart på grund av
registrering, skall inte dömas till
ansvar för det intrång som gjorts
före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett
vitesförbud enligt 15 § andra
stycket får inte dömas till ansvar
för intrång som omfattas av
förbudet.

Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller
andra stycket endast om måls-
äganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt.

Den som gör firmaintrång
utan uppsåt eller oaktsamhet,
skall betala ersättning för ut-
nyttjandet av näringskänneteck-
net, om och i den mån det är
skäligt.

Avser intrånget en firma som
är skyddad enbart på grund av

146

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

registrering, skall ersättning för
det intrång som skett före regist-
reringsdagen utgå endast om
intrånget gjorts uppsåtligen.

registrering, skall ersättning för
det intrång som skett före regi-
streringsdagen betalas endast om
intrånget gjorts uppsåtligen.

147

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

egendomen skall mot lösen ut-
lämnas till den som lidit intrång-
et.

besluta att egendomen skall
lämnas ut mot lösen till den
som har lidit intrånget, och att
föremål vars användande skulle
innebära firmaintrång, skall för-
störas eller ändras på visst sätt.

Bestämmelserna i andra och
tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedel-
se till brott.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994. Den gäller inte i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.

148

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 6 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ett vitesförbud enligt 6 a § får
inte dömas till ansvar för in-
trång som onfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.

6 a §

På yrkande av innehavaren av
kretsmönstret eller den som på
grund av licens har rätt att
utnyttja kretsmönstret får dom-
stol vid vite förbjuda den som
vidtar en åtgärd som innebär in-

149

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

trång eller överträdelse enligt 6
§ att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika
skäl for att en åtgärd som inne-
bär intrång eller överträdelse
enligt 6 § förekommer och om
det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta
med åtgärden förringar värdet
av ensamrätten till kretsmönst-
ret, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess
att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om inte ett dröjsmål
skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen
för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden för-
måga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av sva-
randen.

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

150

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

1 fråga om radiosändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

151

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

Prop. 1993/94:122

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 9 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 9 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar en åtgärd
som innebär intrång i rätten
enligt 2 § skall dömas till böter
eller fängelse i högst två år.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar en åtgärd
som innebär intrång i rätten
enligt 2 § döms till böter eller
fängelse i högst två år. Den som

har överträtt ett vitesförbud
enligt 9 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas
av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.

9a §

På yrkande av innehavaren av
kretsmönstret eller den som på
grund av licens har rätt att
utnyttja kretsmönstret får dom-
stol vid vite förbjuda den som
vidtar en åtgärd som innebär in-
trång eller överträdelse enligt 9
§ att fortsätta med åtgärden.

152

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:122

När målet avgörs skall dom-
stolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket
fortfarande skall bestå.

Talan om utdömande av vite
förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

I fråga om radiosändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

153

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1993/94:122

154

Bilaga 5 Prop. 1993/94:122

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-11-18

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson och regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 28 oktober 1993 justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644), m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Tomas
Norström.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

155

Justitiedepartementet

Prop. 1993/94:122

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1993

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Laurén

Regeringen beslutar proposition 1993/94:122 Skärpta åtgärder mot
immaterialrättsliga intrång.

gotab 45427, Stockholm 1993

156

Regeringens proposition

1993/94:122

Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

2 Lagtext

2.1 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

2.2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätttill litterära och konstnärliga verk

2.3 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

2.4 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

2.6 Förslag till

Lag om ändring i firmalagen (1974:156)

2.7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd förkretsmönster i halvledarprodukter

2.8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd förkretsmönster i halvledarprodukter

Ärendet och dess beredning

4 Nuvarande ordning

4.1 Grundläggande drag i det nuvarande sanktions-

systemet

4.2 Straffbestämmelser

4.3 Vitesförbud

4.4 Skadeståndsbestämmelser

4.5 Åtgärder med olagliga varor och verk m.m.

5 Behov av förändringar

6 Vitesförbud vid intrång i de immateriellaensamrätterna

7 Skadestånd vid intrång i de immateriellarättigheterna

De subjektiva rekvisiten för straff

Höjning av straffmaximum

10 Straff för försök och förberedelse

11 Förutsättningarna för allmänt åtal

12 Kopiering av datorprogram för enskilt bruk

13 Effektivare åtgärder med olagliga varor påvarumärkes-, växtförädlar- och firmarättensområden

14 Ikraftträdande m.m.

15 Kostnadsaspekter

16

Specialmotivering

16.1 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen(1960:644)

16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) omupphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

16.3 Förslaget till lag om ändring i patentlagen(1967:837)

16.4 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen Prop. 1993/94:122(1970:485)

16.5 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen Prop. 1993/94:122(1971:392)

16.6 Förslaget till lag om ändring i firmalagen(1974:156)

16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1425) Prop. 1993/94:122om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685)om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds1993:24) Skärpta åtgärder mot immaterialrättsligaintrång

Departementspromemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt tilllitterära och konstnärliga verk

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk

bild

4 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

5 Förslag till

Lag om ändring i mön stersky dd slagen (1970:485)

6 Förslag till

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

7 Förslag till

Lag om ändring i firmalagen (1974:156)

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för krets-mönster i halvledarprodukter

Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för krets-mönster i halvledarprodukter

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sigöver departementspromemorian (Ds 1993:24)Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätttill litterära och konstnärliga verk

3 Förslag till ProP-

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt tillfotografisk bild

Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

6 Vitesförbud vid intrång i de immateriella
ensamrätterna

7 Skadestånd vid intrång i de immateriella
rättigheterna

13 Effektivare åtgärder med olagliga varor på
varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens
områden

16.1 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)

16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

16.3 Förslaget till lag om ändring i patentlagen
(1967:837)

16.4 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen Prop. 1993/94:122
(1970:485)

16.5 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen Prop. 1993/94:122
(1971:392)

16.6 Förslaget till lag om ändring i firmalagen
(1974:156)

16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1425) Prop. 1993/94:122
om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685)
om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds
1993:24) Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga
intrång

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för krets-
mönster i halvledarprodukter

Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för krets-
mönster i halvledarprodukter

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över departementspromemorian (Ds 1993:24)
Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

3 Förslag till ^ProP-

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter