Prop.
1993/94:11
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 augusti 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bengt Westerberg
I propositionen redovisas regeringens familjepolitik för valfrihet och
jämställdhet. Förnyelsen av familjepolitiken syftar till att ge barn-
familjerna ökade möjligheter att lösa barnomsorgen på det sätt de själva
önskar, genom god barnomsorg utanför hemmet och genom bättre
ekonomiska möjligheter för dem som önskar stanna hemma när barnen
är små.
Övergripande mål för barnomsorg utanför hemmet läggs fast. Kom-
munens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för barn i åldrama 1
till och med 12 år skärps genom förslag till ändringar i socialtjänstlagen
(1980:620). Bestämmelser införs i lagen som preciserar barnomsorgens
uppgift samt de kvalitetskrav som gäller för verksamheten.
Kommunen föreslås bli skyldig att ge bidrag till enskilda förskolor
och fritidshem med ett belopp per barn som inte oskäligt avviker från
kommunens kostnad per barn i den egna verksamheten. Vid tillstånds-
givning som gäller enskilda förskolor och fritidshem får avseende
endast fästas vid sökandens lämplighet och ändamålsenligheten av loka-
lerna.
I propositionen aviseras att förslag senare kommer att läggas fram om
ett vårdnadsbidrag för de barn som fyllt ett men inte tre år. Bidraget
skall uppgå till 2 000 kronor per barn och månad. Samtidigt skall en
skattemässig avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till ett
visst högsta belopp införas. Förslag kommer senare också att läggas
fram om att rätten till tjänstledighet för vård av barn förlängs från
dagens 18 månader till tre år.
1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 11
Prop. 1993/94:11
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)1
dels att 17 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 14-16 §§ skall betecknas 15-17 §§ och nuvarande
18 § skall betecknas 14 §,
dels att 13 §, de nya 14-17 §§ samt 35 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 13 a, 13 b, 14 a-
14 c och 18 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
13
För barn som stadigvarande
vistas i kommunen skall bedrivas
förskole- och fritidshemsverksam-
het.
Förskoleverksamheten avser
barn som inte har uppnått skol-
pliktig ålder och barn vilkas skol-
start har skjutits upp enligt 3 kap.
7 § skollagen (1985:1100).
Fritidshemsverksamheten avser
skolpliktiga barn till och med tolv
års ålder.
Föreslagen lydelse
§
För barn som är bosatta i
Sverige och som stadigvarande
vistas i kommunen skall bedrivas
förskoleverksamhet och skol-
barnsomsorg.
Förskoleverksamheten avser
barn som inte har uppnått skol-
pliktig ålder.
Skolbarnsomsorgen avser barn
till och med tolv års ålder som är
inskrivna i grundskolan eller
någon motsvarande skolform
enligt skollagen (1985:1100).
13 a §
Förskoleverksamheten bedrivs i
form av förskola, som organiseras
som daghem eller deltidsgrupp, i
form av familjedaghem och i form
av kompletterande förskoleverk-
samhet (öppen förskola).
Skolbarnsomsorgen bedrivs i
form av fritidshem, integrerad
skolbarnsomsorg eller familje-
daghem. För barn mellan tio och
tolv år kan skolbarnsomsorgen
även bedrivas i form av öppen
fritidsverksamhet. Skolbarnsom-
sorgen skall ta emot barn för
vistelse den del av dagen då
barnet inte vistas i skolan och
under lov.
1 Lagen omtryckt 1988:871.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:11 13 b § Förskoleverksamhetens uppgift För bedrivande av för- Verksamheten skall utgå från |
|
(18 §) |
14 § Varje kommun svarar för att |
|
Om ett barn vårdas på sjukhus |
Om ett barn vårdas på sjukhus 14 a § Förskoleverksamhet och skol- Förskoleverksamhet skall till- |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 b §
När vårdnadshavaren har an-
mält behov av plats inom förs-
koleverksamheten eller skol-
barnsomsorgen, skall kommunen
erbjuda plats utan oskäligt dröjs-
mål.
Kommunen kan fullgöra sin
skyldighet enligt 14 a § också
genom att utan oskäligt dröjsmål
hänvisa barnet till en motsvaran-
de plats i en enskild förskola, ett
enskilt fritidshem eller enskild
integrerad skolbarnsomsorg.
Kommunen skall ta skälig hän-
syn till vårdnadshavarens önske-
mål om omsorgsform när den
erbjuder plats inom förskoleverk-
samheten eller skolbarnsomsorgen
enligt första eller andra stycket.
14 c §
Plats inom förskoleverksamheten
eller skolbarnsomsorgen skall
erbjudas så nära barnets eget
hem eller skola som möjligt med
beaktande av vad som krävs för
att effektivt utnyttja lokaler och
andra resurser. Skälig hänsyn
skall också tas till vårdnads-
havarens önskemål.
(14 §) 15 §
Barn skall anvisas plats i förskola från och med höstterminen det år
då de fyller sex år. Förskolan skall omfatta minst 525 timmar om året.
De barn vilkas skolstart har
skjutits upp enligt 3 kap. 7 §
skollagen (1985:1100) skall an-
visas plats i förskola.
Prop. 1993/94:11
Kan förskola på grund av barnets restider eller av andra skäl inte be-
drivas i den omfattning som anges i första stycket, får kommunen dela
upp förskolan på två år. Barn som berörs av sådan uppdelning skall
anvisas plats i förskolan från och med höstterminen det år då barnet
fyller fem år. Sådan förskola skall omfatta sammanlagt minst 700 tim-
mar.
(15 §)
De barn som av fysiska, psykiska
eller andra skäl behöver särskilt
stöd i sin utveckling skall anvisas
plats i förskola tidigare än som
anges i 14 § första stycket eller
16 §
Barn som av fysiska, psykiska
eller andra skäl behöver särskilt
stöd i sin utveckling skall anvisas
plats i förskola, fritidshem eller
integrerad skolbarnsomsorg, om
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:11
med förtur anvisas plats i fritids-
hem, om inte barnets behov av
sådant stöd tillgodoses på något
annat sätt.
Socialnämnden skall genom
uppsökande verksamhet ta reda
på vilka barn som behöver an-
visas plats i förskola eller fritids-
hem enligt första stycket.
(16 §)
Socialnämnden skall verka för
att barn som avses i 14 och 15 §§
utnyttjar den anvisade platsen och
informera föräldrarna om verk-
samheten och syftet med denna.
inte barnets behov av sådant stöd
tillgodoses på något annat sätt.
Socialnämnden skall genom
uppsökande verksamhet ta reda
på vilka barn som behöver an-
visas plats enligt första stycket.
17 §
Socialnämnden skall verka för
att barn som avses i 15 och 16 §§
utnyttjar den anvisade platsen och
informera föräldrarna om verk-
samheten och syftet med denna.
18 §
Enskilda förskolor, enskilda
fritidshem och enskild integrerad
skolbarnsomsorg skall, på de
villkor som uppställs med stöd av
andra stycket, efter ansökan till-
delas medel för verksamheten av
den kommun där verksamheten
bedrivs. För varje barn skall
kommunen lämna ett belopp som
inte oskäligt avviker från kom-
munens kostnad per barn i mot-
svarande verksamhet. Ansökan
skall ha kommit in senast den
1 september året innan verksam-
heten skall börja, om inte kom-
munen medger annat.
Kommunen får ställa upp som
villkor för bidraget
1. att avgifterna för den enskil-
da verksamheten inte oskäligt
överstiger den avgift som kom-
munen tar ut för motsvarande
verksamhet och
2. att den som driver verksam-
heten i mån av lämplig plats tar
emot barn som hänvisas av kom-
munen enligt 14 b § andra styck-
et.
Om ett barn som inte hör hem-
ma i kommunen har tagits emot i
en enskild verksamhet som har
tilldelats medel enligt första
stycket, har kommunen rätt till
ersättning för sina kostnader för
barnomsorgen från barnets hem-
kommun. Detsamma gäller när en
Nuvarande lydelse
35
För plats i förskola eller i fri-
tidshem, färdtjänst, hjälp i hem-
met, service och omvårdnad, så-
dant boende som avses i 20 §
andra stycket eller 21 § tredje
stycket eller arman liknande social
tjänst får kommunen ta ut skäliga
avgifter enligt grunder som kom-
munen bestämmer. Avgifterna får
dock inte överstiga kommunens
självkostnader.
För sådana platser i förskola
som avses i 14 och 75 §§ får
avgift tas ut endast i den mån
verksamheten överstiger 15 tim-
mar i veckan eller 525 timmar om
året.
Föreslagen lydelse
kommun i sin motsvarande verk-
samhet har tagit emot ett barn
som inte hör hemma i kommunen.
§2
För plats i av kommunen anord-
nad förskola, fritidshem, integre-
rad skolbarnsomsorg, familje-
daghem, färdtjänst, hjälp i hem-
met, service och omvårdnad,
sådant boende som avses i 20 §
andra stycket eller 21 § tredje
stycket eller annan liknande social
tjänst får kommunen ta ut skäliga
avgifter enligt grunder som kom-
munen bestämmer. Avgifterna får
dock inte överstiga kommunens
självkostnader.
För sådana platser i förskola
som avses i 75 och 76 §§ får
avgift tas ut endast i den mån
verksamheten överstiger 15 tim-
mar i veckan eller 525 timmar om
året.
Prop. 1993/94:11
Avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende får
inte, tillsammans med avgifter som avses i 26 § tredje stycket hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763), uppgå till så stort belopp att den en-
skilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2 Senaste lydelse 1993:47.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:442) om för-
söksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för
vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620), som gäller till
utgången av år 1993
dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1995,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande
lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 2 a§ Vid prövning av ansökan om |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Lagens giltighetstid senast förlängd 1991:1593.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 augusti 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidsson, Könberg, Odell,
Lundgren, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet B. Westerberg
Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den vård
och fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem och
barnen bäst. Det innebär att familjepolitiken skall främja både valfrihet
och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att för-
värvsarbeta skall ha ekonomiskt utbyte av detta.
I den regeringsförklaring som avgavs i oktober 1991 aviserades en
förnyelse av familjepolitiken. Den syftar till att ge ökad valfrihet för
småbarnsföräldrar. Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnom-
sorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet. Det innebär
att det måste finnas barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för den
som vill ha det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar
stanna hemma när barnen är små. Denna omläggning av familjepoli-
tiken sker i flera steg.
Ett första steg togs genom riksdagens beslut 1992 att existerande
hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av barn-
omsorg togs bort (Prop. 1991/92:65, bet. 1991/92:SoU12, rskr.
1991/92:85). Ca 6 700 platser i enskilda dag- och fritidshem har sedan
dess tillkommit.
Tiden har kommit att ta ytterligare steg i utvecklingen av familje-
politiken. Jag kommer nu att föreslå ändringar av socialtjänstlagen som
syftar till att säkerställa tillgången på barnomsorg utanför hemmet i
kommunal eller enskild regi. Jag avser att senare återkomma med för-
slag om införande av ett skattepliktigt vårdnadsbidrag för barn i åldern
1 - 3 år.
Innan jag kommer närmare in på förslagen till ändringar i socialtjänst-
lagen vill jag ge en samlad redovisning av de steg som nu planeras i
syfte att förbättra familjepolitiken. Riksdagen bör föreslås ställa sig
bakom de riktlinjer som redovisas i det följande.
Prop. 1993/94:11
För att vidga och säkerställa valfriheten kommer jag i det följande att
föreslå att det i socialtjänstlagen klargörs att kommunerna är skyldiga
att se till att det finns barnomsorg för de familjer som så önskar från
det att barnet har fyllt ett år. Det är också angeläget att de barn som
har börjat i förskolan vid ändrade sociala förhållanden, till exempel då
de får syskon eller då föräldrar blir arbetslösa, får möjlighet till fortsatt
kontakt med barnomsorgen, åtminstone under några timmar per dag.
I många kommuner har redan system med så kallad bamomsorgspeng
införts. Det innebär att föräldrarna själva kan avgöra vilken barnom-
sorg de vill utnyttja. Kommunens bidrag utbetalas till den anordnare,
även enskild sådan, som föräldrarna bestämmer. För att säkerställa
mångfald föreslås att det i lagen skall slås fast att kommunerna är skyl-
diga att betala ut bidrag till enskilda alternativ.
Jag kommer också att diskutera vissa kvalitetsaspekter på barnom-
sorgen.
Ändringarna i socialtjänstlagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1995.
Som jag nämnde inledningsvis avser jag att senare återkomma till
regeringen med förslag till ett vårdnadsbidrag.
Jag har mot bakgrund härav nyligen tillkallat en arbetsgrupp inom
regeringskansliet med uppgift att utarbeta ett förslag till lag om vård-
nadsbidrag. Arbetsgruppen skall bland annat belysa tekniska och ad-
ministrativa aspekter på ett skattepliktigt vårdnadsbidrag samt belysa
olika konsekvenser därav.
Ett vårdnadsbidrag skall införas för de barn som har fyllt ett men inte
tre år. Bidraget skall uppgå till 2 000 kronor per barn och månad.
Samtidigt bör en skattemässig avdragsrätt för styrkta bamomsorgskost-
nader upp till ett visst högsta belopp införas. Avdragsrätten motiveras
dels av önskemål att undvika marginaleffekter när vårdnadsbidraget
införs och, som jag strax skall återkomma till, avgifterna höjs, dels av
den mer principiella synen att kostnader för barnomsorg kan ses som
utgifter för inkomstens förvärvande.
Föräldrarna får använda vårdnadsbidraget på det sätt de själva önskar.
Jag förutsätter dock att avgifterna i den offentligt subventionerade barn-
omsorgen kommer att höjas för berörda årskullar varför de föräldrar
som utnyttjar denna barnomsorg i praktiken får använda vårdnads-
bidraget för att betala de högre avgifterna. Det är rimligt att det höjda
avgiftsuttaget står i proportion till vistelsetidens längd. Samtidigt får
motsvarande kostnad dras av vid inkomstbeskattningen.
Högre avgifter för de minsta barnen kan motiveras inte bara av för-
äldrarnas ökade betalningsförmåga utan också av kostnadsskäl. En plats
i småbamsavdelning kan uppskattas kosta 15-20 000 kronor mer än i
en avdelning med något äldre barn.
För dem som vill avstå från förvärvsarbete eller som vill lösa barn-
omsorgen på privat väg öppnar vårdnadsbidraget och avdragsrätten
nya möjligheter. En del av förskolebarnen har i dag föräldrar som
förvärvsarbetar, och således betalar skatt, men som löser sin barn- Prop. 1993/94:11
omsorg utan offentliga subventioner, t.ex. genom att arbeta skift,
genom att anställa privat vårdare eller genom att utnyttja någon anhörig
eller liknande. Det är önskvärt från rättvisesynpunkt att även dessa
grupper får visst ekonomiskt stöd från det allmänna.
Vårdnadsbidraget ökar också möjligheterna för dem som vill stanna
hemma en längre tid. Inkomstförlusten blir också mindre för dem som
önskar gå ned i arbetstid. Vårdnadsbidraget ökar därmed småbarnsför-
äldrarnas möjligheter att anpassa yrkesarbete och omvårdnad om
barnen så att familjens egna önskemål bättre kan tillgodoses. Beloppet
2 000 kronor per barn och månad kan naturligtvis vid en första anblick
te sig lågt, men det skall ses tillsammans med föräldrapenningen och
ofta med bostadsbidraget. Tillsammans ger dessa stödformer ett inte
oväsentligt ekonomiskt stöd under några år för den som vill avstå från
eller minska förvärvsarbetet.
Låt mig ge en enkel illustration i sifferexemplets form. Den som
redan i dag uppbär exempelvis 100 000 kronor i föräldrapenning under
ett år och har ett bostadsbidrag under ett par år med, säg, 15 000
kronor per år, får nu en ytterligare inkomstförstärkning med 24 000
kronor per år i två år. Sammantaget motsvarar det en årsinkomst före
skatt, om inkomsten fördelas jämnt under tre år, på över 50 000 kronor
eller ca 15 000 kronor mer än i dag, alltså en höjning med ca 50
procent.
I samband med att förslag till vårdnadsbidrag framläggs kommer
regeringen att föreslå att rätten till tjänstledighet för vård av barn för-
längs från dagens 18 månader till tre år.
Dessa reformer kommer att föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
I kompletteringspropositionen våren 1993 (prop. 1992/93:150) har
regeringen som ett led i saneringen av statens finanser aviserat ett för-
slag om sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.
Jag bedömer det emellertid som angeläget att behålla ersättningsnivån
i föräldraförsäkringen, bland annat för att även fortsättningsvis stimu-
lera fäder att ta föräldraledigt. Det kan befaras att en sänkt ersätt-
ningsnivå skulle leda till att de minskade sitt uttag. Sedan ersättnings-
nivån i den tillfälliga föräldrapenningen sänktes från 90 till 80 procent
för de första 14 dagarna per barn och år har andelen fäder som tar ut
de så kallade pappadagarna i samband med barns födelse minskat från
86 till 82 procent. Jag uppfattar det som en allvarlig varningssignal.
Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen bör därför ligga kvar på
90 procent och den budgetförstärkning som en sänkt ersättningsnivå
skulle innebära ersättas av en annan av motsvarande omfattning. Till
denna senare fråga finns anledning att återkomma när regeringen lägger
fram förslag i syfte att ytterligare konkretisera saneringsplanen.
Enligt 4 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring har varje
förälder, om de gemensamt har vårdnaden om barnet, rätt att uppbära
föräldrapenning under minst 90 dagar. Enligt samma paragraf kan en
förälder, genom skriftlig anmälan till försäkringskassan, avstå rätten att
uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern.
10
Det är inte ovanligt att fäder helt eller delvis överlåter sin rätt till för- Prop. 1993/94:11
äldrapenning till mödrarna. Under år 1992 togs drygt 90 procent av
dagarna ut av mödrar och således knappt 10 procent av fäderna. Enligt
en färsk studie från Riksförsäkringsverket, Vilka pappor kom hem?
(RFV informerar R 1993:3), avseende barn födda 1989, var det under
1989/1990 för över hälften av barnen endast mamman som utnyttjade
föräldrapenningen. Knappt hälften av papporna tog ut någon föräldra-
penning. I genomsnitt tog denna hälft ut knappt 50 dagar.
Skälen till att fäderna i så ringa utsträckning utnyttjar föräldraledig-
heten kan variera. Det är dock inte ovanligt att nyblivna fäder upplever
sig möta motstånd från arbetsgivare och arbetskamrater. Många har
fortfarande uppfattningen att vården om de små barnen är mödrarnas
uppgift snarare än ett gemensamt ansvar för föräldrarna. Arbetsgivare
frågar inte sällan unga kvinnor om deras eventuella planer på att skaffa
barn - medan det knappast förekommer att samma fråga ställs till unga
män. Traditionella värderingar om arbetsfördelningen i hemmen är
naturligtvis inte ovanliga heller hos föräldrarna själva. Såsom socio-
logen Carin Holmberg har visat i sin doktorsavhandling, Det kallas
kärlek, överförs sådana värderingar från generation till generation även
hos unga par som betraktar sig själva som jämställda.
Bristen på jämställdhet i hemmen avspeglas i samhället i stort och på
arbetsmarknaden. Villkoren är olika för kvinnor och män. Där makt
finns finns mest män, till exempel på chefsposter i näringsliv och
offentlig förvaltning (Man är chef, Statistiska Centralbyrån, 1992). Den
statliga löneskillnadsutredningen (SOU 1993:7), Löneskillnader och
lönediskriminering, har nyligen visat att det finns löneskillnader mellan
kvinnor och män på mellan 1 och 8 procent som det inte går att för-
klara.
Det är angeläget att statsmakterna i utformningen av regelsystem för
till exempel föräldraförsäkringen markerar att ansvaret för barnen delas
av bägge föräldrarna. Den tidigare nämnda regeln att tre månader i
försäkringen är förbehållen vardera föräldern kan ses som en sådan
markering. Löneskillnadsutredningen har föreslagit att möjligheten att
avstå rätt att uppbära föräldrapenning till den andra föräldern bör be-
gränsas. I Norge har sedan den 1 april i år införts en s.k. fedrekvot,
dvs. en månad i föräldraförsäkringen som är förbehållen fadern.
Jag har nyligen tillsatt en arbetsgrupp för att närmare studera på vilket
sätt fäderna ytterligare skulle kunna uppmuntras att utnyttja föräldraför-
säkringen. Arbetsgruppen skall belysa såväl möjligheten att begränsa
möjligheten att avstå förmån till den andra föräldern som andra tänk-
bara alternativ.
Jag avser att återkomma till regeringen med förslag i denna fråga i
anslutning till den s.k. jämställdhetspropositionen under våren 1994.
Arbetsgruppen skall även belysa och lämna förslag beträffande vissa
andra frågor rörande föräldraförsäkringen bland annat i syfte att mot-
verka vad som kan uppfattas som ett viss överutnyttjande av systemet.
När vårdnadsbidraget införs bör vidare de 90 dagarna i föräldraför-
säkringen med rätt till ersättning enligt garantinivån avskaffas.
11
Jag övergår nu till att redovisa bakgrund till och motiveringar för Prop. 1993/94:11
ändringar i socialtjänstlagen.
Efter att tidigare ha varit en helt oreglerad verksamhet beslutade riks-
dagen år 1973 att en allmän förskola för alla sexåringar skulle införas
år 1975 (prop. 1973:136, bet. 1973:SoU30, rskr. 1973:372). Kommu-
nerna fick en lagfäst skyldighet att anvisa plats i förskola för alla barn
i kommunen från höstterminen det år barnet fyller sex år. Verksam-
heten skulle omfatta minst 15 timmar per vecka och totalt minst 525
timmar om året. För glesbygdskommuner öppnades en möjlighet att
anordna förskola med kortare verksamhet per år men i stället omfattan-
de två år, dvs. redan från det barnet fyller fem år.
Vidare infördes en bestämmelse om att barn, som av fysiska, psy-
kiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin
utveckling, så långt möjligt skulle anvisas plats redan före sex års
ålder.
I varje kommun skulle finnas en plan för utbyggnaden av förskole-
verksamheten. Planen avsåg en femårsperiod och innefattade en redo-
visning av behovet av förskoleverksamhet och på vilket sätt och i vilk-
en utsträckning kommunen avsåg att tillgodose detta behov i form av
daghem, deltidsgrupper, familjedaghem etc.
Vidare beslutades att den allmänna förskolan för sexåringar och för
yngre barn med behov av särskilt stöd skulle vara avgiftsfri upp till
15 timmar i veckan eller 525 timmar om året.
Bestämmelserna farms i lagen (1973:1205) om förskoleverksamhet,
som trädde i kraft den 1 juli 1975.
På grundval av en överenskommelse mellan regeringen och Svenska
kommunförbundet beslutade riksdagen år 1976 om ett omfattande utbygg-
nadsprogram för barnomsorgen (prop. 1975/76:92, bet. 1975/76:SoU28,
rskr. 1975/76:219). Programmet innefattade en utbyggnad av 100 000
platser i daghem och 50 000 platser i fritidshem samt en ökning av
platstillgången i kommunala familjedaghem. Utbyggnaden skulle ske
under femårsperioden 1976 - 1980.
Riksdagen beslutade samtidigt om en lag om barnomsorg som innebar
att barnomsorgen blev en lagfäst kommunal uppgift med skyldighet för
kommunerna att svara för en planmässig utbyggnad. Statsbidragen
höjdes väsentligt samtidigt som en särskild arbetsgivaravgift infördes
för att finansiera statens kostnader. I övrigt överfördes bestämmelserna
i den tidigare förskolelagen till den nya lagen (1976:381) om barnom-
sorg.
12
År 1980 beslutade riksdagen om en ny social vårdlagstiftning. Beslutet
innebar att gällande barnavårdslag, nykterhetsvårdslag, socialhjälpslag
och barnomsorgslag ersattes av en ny socialtjänstlag (1980:620). De
viktigaste bestämmelserna i bamomsorgslagen flyttades därvid över till
socialtjänstlagen utan några sakliga ändringar.
Genom beslut år 1985 lade riksdagen fast principerna för att förverkliga
en rätt för alla barn att delta i kommunal bamomsorgsverksamhet från
ett och ett halvt års ålder till dess de börjar skolan (prop. 1984/85:209,
bet. 1985/86:SoU5, rskr. 1985/86:27). Åldersgränsen ett och ett halvt
år valdes eftersom avsikten var att förlänga föräldraförsäkringen till 18
månader. Samtidigt framhölls att den valda åldersgränsen i sig inte
befriade kommunen från ansvar för omsorger för barn under 18 måna-
ders ålder.
För barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar avsåg rätten
plats i kommunalt daghem, föräldrakooperativ eller familjedaghem. För
barn som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande avsåg
rätten deltagande i öppen förskola eller plats i deltidsgrupp. Den angiv-
na målsättningen skulle främjas genom en planmässig utbyggnad så att
barnomsorgen för alla barn var fullt utbyggd senast år 1991.
Beslutet innebar vidare att vissa grundläggande principer för verksam-
heten i förskolor och familjedaghem lades fast. Några förändringar i
den gällande lagstiftningen beslutades inte, men föredragande statsrådet
anförde i propositionen att han avsåg att under utbyggnadsperioden,
dvs. senast år 1991, återkomma till regeringen om en lagstiftad rätt till
förskola för alla barn.
Regeringen tillsatte i mars 1990 en särskild aktionsgrupp med uppdrag
att i nära samarbete med kommunerna inventera möjliga åtgärder för att
snabbt bygga ut och förbättra situationen i barnomsorgen. Beträffande
lagstiftningsfrågan föreslog aktionsgruppen i sitt betänkande
(SOU 1990:80) Förskola för alla barn 1991 - Hur blir det?, att frågan
borde lösas genom en sådan ändring i socialtjänstlagen att tillgång till
plats i barnomsorgen blev en rättighet för de barn som så önskade.
Sammanfattningsvis föreslog aktionsgruppen bl.a.
att en lagstiftad rätt till plats i barnomsorgen för barn i åldern 18
månader till skolåldern genomförs från och med den 1 januari 1993,
att den allmänna förskolan utvidgas till att omfatta även femåringar
från höstterminen 1993,
att den allmänna förskolan utvidgas till att omfatta även fyraåringar
från höstterminen 1994,
Prop. 1993/94:11
13
att kommunerna får en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla öppen
förskola för barn under fyra års ålder som inte vistas i deltidsgrupp
eller daghem från höstterminen 1994.
Aktionsgruppens förslag har remissbehandlats. Förslaget till lagstift-
ning tillstyrktes av Socialstyrelsen, Skolöverstyrelsen, fyra länsstyrel-
ser, fem kommuner, TCO, SACO, LO och Sveriges Socialdemokra-
tiska kvinnoförbund.
Förslaget avstyrktes av Riksrevisionsverket, Statskontoret, Svenska
Kommunförbundet, tio kommuner samt Moderata samlingspartiets
kvinnoförbund. Övriga remissinstanser var tveksamma eller hade inte
tagit ställning till förslaget.
En sammanställning av remissyttrandena i vad avser aktionsgruppens
förslag till lagstiftning har gjorts inom Socialdepartementet och finns
tillgänglig i ärendet (dnr S90/3993/B).
En särskild kommitté tillkallades år 1989 för att följa, stimulera och
påskynda en utveckling i riktning mot en organisatoriskt och pedago-
giskt samlad verksamhet för skola och skolbarnsomsorg. Kommitténs
arbete hade som mål att från en helhetssyn på verksamheten i skolan
och skolbarnsomsorgen stimulera utvecklingen i riktning mot en god
heldagsomsorg av hög kvalitet i en ekonomiskt rationell organisation.
Kommittén redovisade i sitt betänkande (SOU 1991:54) Skola-skol-
barnsomsorg, en helhet, olika exempel som visade vilka ekonomiska
effekter olika former av samarbete får avseende lokal- och personal-
användning. Analysen innehåller vissa osäkerheter men visar dock att
de samlade kostnaderna för en elev som går i skola och skolbarnsom-
sorg var lägre i de integrerade lösningarna än i de traditionella, dvs.
med skola och fritidshem separerade.
Prop. 1993/94:11
* De senaste årens mycket stora födelsekullar har nått maximum och
börjar åter minska.
* Kvinnor i Sverige har bland de högsta födelsetalen i Västeuropa
samtidigt som de förvärvsarbetar i nästan samma omfattning som
männen.
* Ca 10 procent av förskolebarnen har en ensamstående förälder.
* Vårdnadshavares (majoriteten kvinnor) arbetstider har under den
senaste tioårsperioden förändrats så att allt fler förvärvsarbetar lång
deltid eller heltid.
* LO-familjernas uttnyttjande av daghem har ökat kraftigt.
* Antalet förskolebarn totalt har ökat med 110 000, antalet förskole-
barn i offentligt finansierad barnomsorg har ökat med 144 000 och
antalet i privat omsorg har minskat med 58 800 under den senaste
tioårsperioden.
14
* Antalet barn i daghem har på fyra år ökat med nära 100 000 varav Prop. 1993/94:11
den största relativa ökningen har skett i de enskilda daghemmen
(+ 17 200 barn).
* Antalet barn i familjedaghem har under samma period minskat med
ca 30 000 varav hälften skolbarn.
Under de senaste åren har det fötts betydligt fler barn i Sverige än vad
som var väntat och man får gå tillbaka ända till 1930-talets början för
att hitta så stora födelsekullar. Det största antalet barn, ca 124 000,
föddes år 1990 vilket kan jämföras med endast 92 000 barn år 1983.
De senaste två åren har barnkullarna åter börjat minska och de senaste
tillgängliga uppgifterna pekar på att antalet födda barn år 1993 kan
komma att ligga på ca 117 000.
Det finns många orsaker till dessa variationer. Baby-boomer återkom-
mer med 20-30 års mellanrum. Olika generationer väljer emellertid att
skaffa barn under olika stadier i livet, varför barnafödandet trots allt
inte helt går att förutse. Denna svårighet illustreras tydligt i diagram 1
som visar gapet mellan 1983 års prognos och det faktiska antalet födda
barn under perioden 1982 - 1992. Diagrammet visar också den senast
gjorda befolkningsprognosens antaganden om födelsetalen från år 1994
fram till år 2000 som visar att kullarna åter förväntas minska till om-
kring 110 000 födda barn per år vid sekelskiftet.
Diagram 1. Jämförelse mellan prognos och faktiskt antal födda
barn
Åren 1984 - 2000
a_ Prognos 1983 Faktiskt antal födda barn *
* Åren 1994 - 2000 visar prognos från år 1991
15
1960-talets mödrar var ganska unga när de fick sina barn. 80- och 90- Prop. 1993/94:11
talets kvinnor har skjutit upp sitt barnafödande till dess de fullgjort sin
utbildning och hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. När de väl
börjar få barn ser de i gengäld till att få dem ganska tätt. Detta beteen-
de beror troligen delvis på regelsystemet i föräldraförsäkringen.
Förändringar i hur tätt och vid vilken ålder kvinnorna föder barnen
förklarar svängningarna i antalet födda barn olika år. De senaste årens
stora födelsekullar betyder emellertid inte att kvinnornas slutliga antal
barn blir högre än vad de varit tidigare under seklet. Möjligen kan
antalet flerbamsmödrar vara något större i dag än för tio år sedan.
För att uppnå full reproduktion krävs att det föds 2,1 barn per kvin-
na. Under 1900-talet har det genomsnittliga antalet barn hos de års-
kullar kvinnor som fött färdigt varit förvånansvärt stabilt runt 2,0 barn
per kvinna. Det finns inte anledning att tro att detta mönster kommer
att förändras.
I de flesta europeiska länder sammanfaller ett ökat kvinnligt förvärvs-
arbete med ett minskat barnafödande - kvinnor väljer mellan familj
och karriär. Ett exempel är Italien där födelsetalet är så lågt - 1,29
födda barn per kvinna - att det ligger långt under vad som krävs för
full reproduktion.
Nedanstående tablå visar exempel på hur födelsetalen varierar i några
västeuropeiska länder. Samtliga uppgifter är från år 1990 utom för
Västtyskland där uppgiften avser år 1989.
|
Island |
2,31 |
|
Irland |
2,17 |
|
Sverige |
2,14 |
|
Norge |
1,93 |
|
Frankrike |
1,80 |
|
Schweiz |
1,59 |
|
Västtyskland |
1,44 |
|
Italien |
1,29 |
Sverige har, i jämförelse med andra västeuropeiska länder med hög
kvinnlig förvärvsfrekvens, ett mycket högt födelsetal. Den jämförelse-
vis väl utbyggda barnomsorgen, den generösa föräldraförsäkringen och
en flexibel arbetsmarknad som accepterar deltidsarbete, gör det möjligt
för kvinnor - och män - att förena familj och förvärvsarbete också
under den tid då barnen är små.
Statistiska centralbyrån gör varje år på Socialdepartementets uppdrag en
enkätundersökning om barnomsorg riktad till föräldrar till ca 90 000
barn i åldern 3 månader t.o.m. 6 år. Undersökningen ger främst en
bild av olika familjers val av eller framtida önskemål om barnomsorg.
16
Den ger emellertid också en bild av hur föräldrar utnyttjar sina möjlig- Prop. 1993/94:11
heter att ta föräldraledigt, hur föräldrarnas arbetstider ser ut i förhållan-
de till hur barnomsorgen ordnas, antal syskon i förskoleåldern m.m.
Följande avsnitt bygger huvudsakligen på information som har hämtats
ur bamomsorgsundersökningama.
År 1992 fanns det 540 700 familjer med ca 762 000 barn i förskole-
åldern. Som det framgår av nedanstående sammanställning hade när-
mare två tredjedelar av familjerna ett förskolebarn, en tredjedel hade
två barn och fyra procent (24 000 familjer) hade tre eller flera barn
under sju år. Majoriteten av barnen (89 %) hade föräldrar som var
gifta eller sammanboende. 76 600 barn bodde med en ensamstående
mor och 5 500 barn med en ensamstående far.
|
Antal förskole- |
Familjer |
% |
Barn |
% |
|
1 |
345 423 |
64 |
345 423 |
45 |
|
2 |
171 184 |
32 |
342 374 |
45 |
|
3 |
22 486 |
4 |
67 457 |
9 |
|
4 + |
1 582 |
0 |
6 435 |
1 |
|
Summa |
540 678 |
100 |
762 040 |
100 |
Kvinnorna har i dag samma möjligheter och förutsättningar som män
att skaffa sig en utbildning. Kvinnorna förvärvsarbetar också - trots att
de fortfarande har huvudansvaret för barnen - i nästan lika stor omfatt-
ning som männen. Fortfarande är det dock kvinnorna som tar den helt
övervägande delen av ansvaret för barnen genom att anpassa sina ar-
betstider till barnens behov. Den kraftiga utbyggnaden av den offentligt
finansierade barnomsorgen har underlättat kvinnornas ökade förvärvs-
arbete.
Den senaste tioårsperiodens förändringar i kvinnornas förvärvsmönst-
er framgår av diagram 2. År 1982 hade en tredjedel av förskolebarnen
en vårdnadshavare - huvudsakligen modem - som förvärvsarbetade
mindre än 16 timmar per vecka. Tio år senare hade andelen sjunkit till
14 procent. Under samma period hade andelen barn vars vårdnads-
havare arbetade lång deltid eller heltid ökat från ca 40 till 70 procent.
En rapport från LO:s löne- och arbetslivsenhet, Barnomsorg och ar-
betstider, visar hur småbamsmammoma arbetar i olika socioekono-
miska grupper. Det är nu en ungefär lika stor andel som arbetar deltid
inom TCO som inom SACO (53 resp. 54 %) medan den uppgår till
62 procent för LO-kvinnoma. Rapporten visar också att det fortfarande
är SACO-familjer som har störst andel barn i åldrama 2-6 år i kom-
munal barnomsorg. Andelen har dock gått ned något från 79 procent
1982/83 till 75 procent 1990/91. LO-familjema har däremot ökat sin
andel mycket kraftigt, från 44 till 59 procent av barnen, under samma
period. För TCO-bamen är ökningen inte lika stor (från 59 till 70 %).
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 11
17
Diagram 2. Småbarnen efter vårdnadshavarens veckoarbetstid
Prop. 1993/94:11
Tusental
Antal barn 0-6 år. Åren 1982 och 1992
Valet av bamtillsynsform har ändrats påtagligt mellan åren 1982 och
1992. Kort kan det sägas att det år 1992 fanns flera barn i kommunala
och enskilda daghem och familjedaghem, färre barn i privata tillsyns-
former (t.ex. mormor) och ungefär en lika stor andel barn hemma om
man jämför med år 1982. Att andelen barn som har en förälder hem-
ma är lika stor som för tio år sedan beror på att det nu finns ca 30 000
fler barn under ett års ålder. Totalt har antalet förskolebarn ökat med
ca 110 000 under perioden.
Antalet förskolebarn med plats i den offentligt finansierade barnom-
sorgen (kommunala och enskilda daghem samt familjedaghem) har
under den senaste tioårsperioden ökat med 144 000 barn ( + 58 %) till
totalt 392 500. Under samma period har antalet barn med privat betald
eller obetald tillsyn (mormor m.m.) minskat med 58 800 (-63 %) till
35 000 barn.
Diagram 3 visar hur tillsynen för förskolebarnen ordnades under år
1992. Av diagrammet framgår också hur tillsynen ordnades för de barn
som har en föräldraledig förälder. Totalt hade ca 198 000 förskolebarn
en föräldraledig förälder enligt 1992 års bamomsorgsundersökning. För
74 000 av barnen gällde föräldraledigheten ett yngre syskon. Drygt 60
procent av de barn som fick sin tillsyn hemma hade en föräldraledig
förälder.
18
Prop. 1993/94:11
Diagram 3. Barn 0-6 år efter tillsynsform och föräldraledighet
Olika kommuner har olika system för att mäta köerna till barnomsorg-
en. I vissa fall ställs barn i kö från det de är nyfödda. För att få ett
jämförbart mått för alla kommuner redovisas i avsnitt 3.6 de köuppgift-
er som räknas fram i bamomsorgsundersökningama.
Kön har beräknats genom att man från det totala antalet barn som
uppges ha behov av en plats under det första halvåret, räknar bort de
barn som redan har en plats, tar hänsyn till dem som önskar byta oms-
orgsform och de barn som uppges inte längre behöver plats i barnom-
sorgen. Kön förändras kontinuerligt under året bl.a. genom att nya
daghem öppnas, barn som får småsyskon lämnar sin plats antingen för
att föräldrarna så önskar eller för att kommunen har sådana regler och
barn flyttar från eller till ett område. Den största förändringen sker i
slutet av sommaren då sexåringarna börjar skolan och flyttas till skol-
barnsomsorgen.
Många föräldrar som uppgivit att de behöver en plats kommer kanske
inte längre att efterfråga en sådan om de konstaterar att ett nytt syskon
väntas. Vid en jämförelse mellan bamomsorgsundersökningama och
uppgifter från kommunerna, redovisas i undersökningarna i flera fall en
kö också för sådana kommuner som uppger att de sedan länge har full
behovstäckning. En slutsats som kan dras är att de uppgifter som visar
antalet barn i kö i bamomsorgsundersökningama troligen är överskatta-
de.
Det är rimligt att anta att familjer där vårdnadshavaren förvärvs-
arbetar lång deltid (> 26 tim/vecka) eller heltid är de familjer som
främst har behov av barnomsorg utanför hemmet. I familjer där vård-
nadshavaren förvärvsarbetar i mindre omfattning sker detta sannolikt
ofta på kvällar eller helger då den andra föräldern sköter barntillsynen.
19
Drygt 12 procent av samtliga barn vars vårdnadshavare är förvärvsår- Prop. 1993/94:11
betande uppges få tillsyn i hemmet. Enligt 1992 års bamomsorgsunder-
sökning var antalet barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetar mer än
26 timmar per vecka ca 365 000 om barn vars föräldrar är föräldra-
lediga frånräknas. Totalt hade 376 300 barn plats i daghem eller
familjedaghem.
Uppgifterna visar att behovet av barnomsorg grovt för hela riket kan
bedömas utifrån vårdnadshavamas förvärvsarbetstider. För enskilda
regioner, t.ex. i storstadsområdena, påverkar också tidsmässigt långa
restider föräldrarnas behov av barntillsyn.
Den totala efterfrågan på offentlig barnomsorg kan definieras som sum-
man av de barn som har plats i offentlig barnomsorg och de barn som
står i kö för en plats. Av nedanstående tablå framgår att trots att det har
skett en mycket kraftig utbyggnad av den offentliga barnomsorgen
under den senaste tioårsperioden har antalet barn i kö till plats inte
minskat i motsvarande grad.
|
1982 |
1992 |
Diff. |
Procent | |
|
Totalt antal barn 3 mån - 6 år |
653 300 |
762 000 |
108 700 |
+ 17 |
|
Barn med plats i |
248500 |
392 500 |
144 000 |
+ 58 |
|
Barn i kö till plats |
88 000 |
56 500 |
- 31 500 |
- 36 |
|
Totalt behov |
336 500 |
449 000 |
112 500 |
+ 33 |
Det finns flera förklaringar till att efterfrågan på barnomsorg har ökat
kraftigt under senare år.
Den främsta orsaken till förändringen är sannolikt kvinnors ändrade
utbildnings- och förvärvsmönster och deras fastare anknytning till
arbetsmarknaden. Detta förhållande tillsammans med ekonomiska över-
väganden gör att fler kvinnor förvärvsarbetar och att de gör det i större
omfattning än tidigare. Antalet kvinnor som väljer att vara dagmammor
med egna och andras barn minskar och mor- och farmödrar förvärvs-
arbetar ofta själva och är inte längre ett barntillsynsaltemativ. En annan
faktor som självklart har påverkat efterfrågan på barnomsorg är det
ökade barnafödandet. En tredje faktor som har stor betydelse är att
föräldrarnas kunskaper om barnomsorgens innehåll har ökat. Föräldrar
efterfrågar barnomsorg som kan ge barnen trygghet och pedagogisk
stimulans för deras utveckling.
De senaste årens efterfrågeökning kommer sannolikt att plana ut för
att om något år övergå till en minskning i samband med att barnkullar-
na nu åter blir mindre. Ett annat skäl till en trolig minskning av efter-
20
frågan på främst daghemsplatser är de förändringar som rör sexåringar- Prop. 1993/94:11
na. Många kommuner har fört över den obligatoriska förskoleverksam-
heten för sexåringar från daghemmen till skolan. Vidare har riksdagen
beslutat om flexibel skolstart från år 1991 vilket gör det möjligt för
sexåringar att börja i skolan. Slutligen har en utredning tillsatts med
syfte att utreda lämpligheten av en obligatorisk tioårig skola med start
vid sex års ålder. Diagram 4 visar hur barnomsorgen lösts i olika års-
kullar år 1992.
Diagram 4. Förskolebarn efter barnomsorgsform
År 1992
Familjedaghem
I . J Övriga
Daghem
Enb. delt.grupp
Dagbv. eg. barn
Nära hälften (46 %) av sexåringarna fanns då i daghem, 28 procent i
deltidsgrupper och 18 procent hade plats i familjedaghem. Ca fem pro-
cent av barnen hade utnyttjat möjligheten att börja i skolan vid sex års
ålder. Av femåringarna hade drygt hälften (52 %) plats i daghem, 15
procent hade plats i familjedaghem och 7 procent i deltidsgrupp. En
femtedel var hemma (18 %) eller hade någon form av privat tillsyn
(4 %). Sammanlagt fick 65 procent av femåringarna pedagogisk grupp-
verksamhet i daghem eller i deltidsgrupp.
I det följande redovisas den offentligt finansierade barnomsorgen i sin
helhet, dvs även skolbarnsomsorgen och andra verksamheter som varit
statsbidragsberättigade fram t.o.m. år 1992. Uppgifterna bygger på
kommunernas ansökningar om statsbidrag för år 1992.
År 1992 lämnades statsbidrag med varierande belopp för barn i kom-
munala och enskilda daghem, deltidsgrupper, familjedaghem och kom-
munala och enskilda fritidshem. Vidare lämnades ett extra bidrag till
varje daghemsavdelning som hade öppet under natten eller hade för-
längt öppethållande under tidiga morgnar och/eller sena kvällar. Öppna
21
förskolor, som inte har krav på inskrivning, fick ett bidrag som var Prop. 1993/94:11
knutet till antalet avdelningar och antalet dagar per vecka som verksam-
heten bedrevs.
Ett schablonbelopp, som bestämdes av det antal barn som var inskriv-
na i fritidshem, avsattes också som stöd till öppna verksamheter för
skolbarn i mellanstadiet. Schablonbelopp avsattes vidare inom bidragen
till daghem och fritidshem avsedda för barn med behov av särskilt stöd
och för fortbildning av personalen. För de bidrag som lämnades som
ett schablonbelopp saknas uppgifter om hur många personer som berör-
des av dessa verksamheter. Sammanställningen nedan visar utveck-
lingen från år 1988 - då den senaste mera genomgripande förändringen
av statsbidragssystemet genomfördes - till år 1992.
Sammanställningen visar att antalet daghemsplatser har ökat med
närmare 100 000 platser under perioden varav 17 000 i enskilda dag-
hem. Den största andelen enskilda daghem bedrivs som föräldrakoope-
rativ (65 %) följt av daghem med speciell pedagogik såsom Waldorf-
eller Montessoridaghem (13 %) och ideella organisationer (11 %).
Återstående daghem bedrivs av Svenska kyrkan, aktiebolag eller per-
sonalkooperativ. Antalet barn i familjedaghem har under perioden
minskat med drygt 30 000. Om detta beror på att föräldrarna föredrar
daghem framför familjedaghem, att det är brist på dagbamvårdare eller
om det finns andra orsaker är svårt att avgöra. Man kan också konsta-
tera att antalet barn i skolbarnsomsorg har ökat mycket kraftigt trots att
skolbarnsomsorgen inte omfattades av riksdagens principbeslut år 1985
om barnomsorgen.
|
Verksamhet |
1988 |
1992 |
Förändr. |
|
Daghem |
218 700 |
315 700 |
97 000 |
|
därav | |||
|
kommunala |
211 500 |
291 300 |
79 800 |
|
enskilda |
7 200 |
24 400 |
17 200 |
|
Familjedaghem |
175 100 |
146 600 |
- 31 500 |
|
därav | |||
|
förskolebarn heltid |
45 700 |
43 200 |
- 2 600 |
|
förskolebarn deltid |
76 100 |
63 000 |
- 13 100 |
|
skolbarn |
53 200 |
37 400 |
- 15 800 |
|
Fritidshem |
95 600 |
138 700 |
43 100 |
|
därav | |||
|
kommunala |
94 300 |
134 500 |
40 100 |
|
enskilda |
1 300 |
4 200 |
3 000 |
|
Deltidsgrupper |
69 300 |
60 900 |
- 8 400 |
|
Öppna förskolor |
1 000 |
1 500 |
500 |
|
Nattöppna daghem |
20 |
71 |
51 |
|
Daghemsavdeln. med | |||
|
förl. öppethållande |
- |
63 |
63 |
År 1992 hade 466 100 förskolebarn av totalt ca 790 000 plats i dag-
hem, familjedaghem eller deltidsgrupp. Ytterligare ca 126 000 barn
hade under en vecka besökt en öppen förskola. Ca 176 000 skolbarn av
totalt 290 000 barn i åldern 7 - 9 år hade plats i fritidshem eller
familjedaghem.
22
Övergången från barnomsorg inom familjen till en ökande grad av
offentligt finansierad barnomsorg utanför hemmet har gjort barnom-
sorgens kostnader synliga i offentliga budgetar och därmed till ett
omdebatterat ämne.
Omsorgen om barn har alltid tagit resurser i anspråk. Den offentligt
finansierade barnomsorgen är bara ett sätt att tillgodose detta behov.
Kommunernas bruttokostnader för barnomsorg är höga men föräldrar
som utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen betalar direkta
och indirekta skatter till primär- och landstingskommuner och till
staten. Arbetsgivarna betalar skatteandelen av arbetsgivaravgiften som
tillförs statskassan. Ökade föräldrainkomster minskar vidare den offent-
liga sektorns utgifter för olika inkomstberoende bidrag, t.ex. bostads-
bidrag.
Flera forskare har studerat frågan om barnomsorgens samhällsekono-
miska effekter och hur den samhällsekonomiska vinsten eller förlusten
av olika åtgärder genom skatte-, avgifts- och bidragssystemet fördelar
sig på olika intressenter i samhället. En del av de samhällsekonomiska
kostnaderna och intäkterna går att mäta i pengar, t.ex. kostnaderna för
daghem och värdet av ett produktionstillskott som skapas när en för-
älder börjar förvärvsarbeta. Andra effekter är svårare att kvantifiera på
detta sätt. Hit hör effekterna för barnen av olika slag av barnomsorg
och det sociala värdet för föräldrarna av att kunna förvärvsarbeta.
En sammanställning av några studier av barnomsorgens samhälls-
ekonomiska effekter med tyngdpunkten lagd på effekterna vid över-
gången till ett generellt statsbidrag till kommunerna har på Socialdepar-
tementets uppdrag utarbetats av professor Brita Schwarz vid Handels-
högskolan i Stockholm. Sammanställningen finns tillgänglig i ärendet
(dnr. S92/8723/B).
De övergripande målen för barnomsorgen är
* att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barnen stöd och stimulans
för deras emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra
till goda uppväxtvillkor,
* att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg
som deras speciella behov kräver,
* att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med
vård och ansvar för barn,
* att göra det möjligt för föräldrarna att i ökad utsträckning själva
välja mellan olika alternativ och därigenom öka deras inflytande över
den omsorg barnen får,
* att utforma stöd och regleringar så att verksamheten bedrivs ekono-
miskt effektivt.
23
De övergripande målen för barnomsorgen har fastställts av regering
och riksdag (prop. 1992/93:100, bil.6, bet. 1992/93:SoU 15, rskr.
1992/93:273) och är därmed styrande för förskole- och fritidshems-
verksamheten, dess utformning, organisation, innehåll och kvalitativa
förutsättningar.
Målen innebär att barnomsorgen skall kunna fylla flera behov i det
moderna välfärdssamhället - erbjuda barnen trygga och stimulerande
uppväxtvillkor med ett särskilt ansvar för barn med behov av särskilt
stöd, möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvs-
arbete eller studier och ge valfrihet i barnomsorgen. Barnomsorg skall
samtidigt bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt.
Ansvaret för barnomsorgens verksamhet ligger hos kommunerna. Uti-
från de övergripande målen beslutar kommunen om konkreta mål och
riktlinjer för barnomsorgen som är anpassade till lokala förhållanden
samt om de resurser som erfordras för att nå uppställda mål.
Personalen i barnomsorgen planerar och genomför verksamheten an-
passad till den egna barngruppen och i samråd med föräldrarna, med
utgångspunkt i mål och riktlinjer samt tillgängliga resurser.
En mål- och resultatstyrning av bamomsorgsområdet innebär att verk-
samheten inte behöver och inte heller skall styras genom detaljerade
regler och föreskrifter. I stället skall de uppsatta målen styra verksam-
heten genom att de ligger till grund för de verksamhetsmål och rikt-
linjer som utformas lokalt i kommunerna. Bamomsorgspersonalen skall
utforma verksamheten och arbeta mot att målen nås. Graden av mål-
uppfyllelse kan sedan bestämmas genom de utvärderingsmetoder av
olika slag som utvecklas nationellt och lokalt. Utvärderingen skall ge
signaler tillbaka till beslutsfattarna om var något behöver förbättras och
var resurser skall sättas in.
Det är därför viktigt att ansvaret för uppföljning och utvärdering av
bamomsorgsområdet tas såväl nationellt som lokalt och i den enskilda
verksamheten.
Barnomsorgens uppgift är att i samarbete med hemmet bidra till en
trygg och stimulerande uppväxtmiljö, att ge barnen omvårdnad och stöd
i sin utveckling och att ge dem gemenskap med andra barn och vuxna
utanför den egna familjen.
Förskoleverksamheten skall ge barnen kunskaper, erfarenheter och
upplevelser i omvärlden som är anpassade till barnens ålder och ut-
vecklingsnivå, genom att låta dem arbeta, leka och lära i meningsfulla
sammanhang. Den skall förmedla ett kulturarv och lägga grunden till
att barnen kan finna sig väl tillrätta i samhället.
Detta innebär att barnomsorgens förskoleverksamhet bedriver en i vid
mening pedagogiskt inriktad verksamhet där barn i grupp får del av
omsorg, fostran och kunskaper. Pedagogisk förskoleverksamhet ut-
märks av att den är målinriktad och planerad och ledd av utbildad per-
sonal.
Prop. 1993/94:11
24
I december år 1985 beslutade riksdagen att en förskola för alla barn Prop. 1993/94:11
över 18 månader skulle vara fullt utbyggd år 1991. Riksdagen tog sam-
tidigt ställning till principer för förskolans innehåll. Ett pedagogiskt
program skulle bilda ramen för förskolans pedagogiska verksamhet.
Socialstyrelsen fick regeringens uppdrag att utarbeta det pedagogiska
programmet för förskolan som utkom år 1987. Programmet är upplagt
som ett ramprogram och behandlar förskolans uppgifter och den peda-
gogiska verksamhetens mål, innehåll och arbetssätt.
Avsikten är att det skall kunna gälla för all förskoleverksamhet i
landet. Ett motsvarande program för skolbarnsomsorgen utarbetades
året därpå - Pedagogiskt program för fritidshem.
Barnomsorgen skall vara öppen för alla barn, också för dem med funk-
tionshinder eller andra svårigheter. För dessa barn har barnomsorgen
ett särskilt ansvar (6 och 15 §§ socialtjänstlagen, SoL, 15 § blir 16 § i
det nya förslaget). Inget barn kan nekas plats i barnomsorgen för att det
anses för svårt funktionshindrat eller på annat sätt avvikande. Inte
heller kan barn avvisas med hänvisning till bristande kunskaper eller
resurser. Ambitionen kan heller inte begränsas till att alla barn bara
skall ha rätt till en plats, utan den måste vara att erbjuda en god kvalitet
på verksamheten så att alla barn verkligen får det stöd de behöver.
Begreppet barn med behov av särskilt stöd definieras som barn vars
svårigheter kan ha sin grund i fysisk, psykisk, social eller emotionell
skada eller kan ha uppstått genom en bristsituation i uppväxtmiljön.
Ofta är det barn som har förtursplacerats enligt nu gällande 15 § (16 §
i nya förslaget) i socialtjänstlagen. Barn som placerats enligt den van-
liga kön kan emellertid också visa sig vara i behov av särskilt stöd.
Barn med behov av särskilt stöd syftar inte i första hand på en be-
stämd eller avgränsad grupp barn utan uttrycker snarare att vissa barn
tillfälligt eller mer varaktigt kan ha behov av att få särskild uppmärk-
samhet och behöver mer av de vuxnas stöd och förståelse än andra.
Det är barn som ställer särskilda krav på barnomsorgen.
Barnomsorgens mål och uppgift är samma för alla barn. Avsikten
med att ge barn med funktionshinder eller andra svårigheter en plats i
barnomsorgen är att de skall stimuleras av den positiva utvecklingsmiljö
som förskolan eller fritidshemmet i sig själv utgör. För barn som på
grund av funktionshinder eller andra svårigheter riskerar att bli socialt
isolerade och betraktade som annorlunda och avvikande ligger det ett
särskilt värde i just detta. Barnomsorgen kan bidra till mer normala
uppväxtvillkor för dessa barn. Det bör dock betonas att aktiva insatser
i regel behövs för att barnet verkligen skall uppleva delaktighet och
gemenskap i barnomsorgen.
I dag växer de allra flesta barn med funktionshinder i Sverige upp i
sina egna familjer. Institutioner för funktionshindrade barn förekommer
praktiskt taget inte längre. Barnomsorgens förskole- och fritidshems-
verksamhet har spelat en mycket viktig roll när det gäller integrationen
25
och normaliseringen av de funktionshindrade barnens och deras Prop. 1993/94:11
familjers livsvillkor. Cirka 5 000 barn (75 %) av de funktionshindrade
barnen i förskoleåldern finns inom barnomsorgen - utvecklingsstörda,
rörelsehindrade, hörselskadade/döva, synskadade/blinda barn samt barn
med olika typer av medicinska funktionshinder. De allra flesta av dessa
barn går i en helt vanlig barngrupp. Olika former av specialgrupper
(gruppintegrering, lokalintegrering) förekommer dock, t.ex. för döva
barn, för gravt utvecklingsstörda och för autistiska barn, av vilka en
stor andel är utvecklingsstörda.
Ett av målen för barnomsorgen är att underlätta för föräldrar att förena
förvärvsarbete och studier med vård och ansvar för barnen. I dag för-
värvsarbetar kvinnor i nästan lika stor omfattning som männen. Den
väl utbyggda barnomsorgen, den generösa föräldraförsäkringen och en
flexibel arbetsmarknad gör det möjligt för föräldrar, kvinnor och män,
att förena föräldraskap och förvärvsarbete också under den tid då
barnen är små.
Det förändrade familjemönster som utvecklats under de senaste decen-
nierna har påverkat de inbördes rollerna i familjen. Papporna tar en
mer aktiv del i sina barns omvårdnad och fostran än tidigare, även om
hushållsarbetet fortfarande huvudsakligen sköts av kvinnan i familjen.
Barnomsorgen skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med
hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget
behov. Detta innebär att förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen
skall ha ett öppethållande under dagen och i övrigt bedrivas kontinuer-
ligt under året så att föräldrarna kan sköta sitt arbete eller sina studier.
Plats inom förskoleverksamheten eller skolbarnsomsorgen bör erbjudas
så nära barnets eget hem eller skola som möjligt.
Samarbete mellan föräldrarna och bamomsorgspersonalen är en själv-
klar del av verksamheten. Det är en förutsättning för kontinuitet mellan
hem och förskola/skolbamsomsorg och för en verksamhet som bygger
på barnens erfarenheter och livsvillkor. Initiativet till att upprätthålla en
aktiv dialog med varje förälder bör vara förskolans, fritidshemmets och
skolans ansvar, så att föräldrar blir delaktiga och får medinflytande i
verksamheten.
Barnomsorgen skall präglas av valfrihet och mångfald. Detta innebär att
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen bedrivs i olika verksam-
hetsformer och med olika profilering, såväl innehållsligt som organisa-
toriskt.
Föräldrar skall kunna välja den verksamhet som passar den egna
familjens behov bäst. Det kan gälla såväl valet mellan daghem och
familjedaghem för barn i förskoleåldrarna, som valet av daghem i en-
skild eller kommunal regi.
26
Inte heller kommungränser bör begränsa föräldrars möjlighet att välja Prop. 1993/94:11
barnomsorgsform och verksamhet för sina barn. Om ett barn som inte
är hemmahörande i kommunen får plats i en förskola eller ett fritids-
hem bör kommunen få ersättning för sina kostnader från hemkom-
munen.
Genom att den fria etableringsrätten för förskoleverksamhet och skol-
barnsomsorg lagts fast har möjligheterna att bedriva olika former av
barnomsorg ökat samtidigt som småbarnsföräldrarnas möjlighet att välja
mellan olika bamomsorgsformer förbättrats. Den ökar också bamom-
sorgspersonalens valfrihet. De som vill pröva egna ideér om hur verk-
samheten skall bedrivas kan starta eget i olika företagsformer. Den fria
etableringsrätten är också en viktig del i strategin för att klara full be-
hovstäckning inom barnomsorgen samt bidrar till ökad kostnadseffek-
tivitet och kvalitet i verksamheten.
Avsikten med den fria etableringsrätten inom förskolan och skolbarns-
omsorgen är att öka valfriheten och mångfalden inom barnomsorgen.
Därför är det viktigt att enskild förskoleverksamhet och skolbarnsom-
sorg jämställs med kommunal sådan i större utsträckning t.ex. avseende
de ekonomiska förutsättningarna för respektive verksamhet. Det bör
heller inte vara möjligt för kommuner att avslå en ansökan om etable-
ring av en enskild förskola eller ett enskilt fritidshem på andra grunder
än sökandens lämplighet för uppgiften samt lokalernas ändamålsenlig-
het.
För att undvika onödig segregation, särlösningar och kategoriverk-
samheter bör kommunen kunna ställa som villkor för kommunala medel
till den enskilda förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen att av-
gifterna inte oskäligt avviker från den avgift som kommunen tar ut för
motsvarande verksamhet, att barn med behov av särskilt stöd kan tas
emot i verksamheten samt att verksamheten i övrigt håller en med kom-
munen jämförbar kvalitet.
Ett ytterligare mål för barnomsorgen är att utforma stödet och regle-
ringen så att verksamheten bedrivs ekonomiskt effektivt.
I förra årets kompletteringsproposition (1991/92:150, del II) konstatera-
des att situationen för kommunerna - i likhet med övrig offentlig verk-
samhet - förändrats under 90-talet. Den kommunala verksamheten
måste ställas om från expansion till konsolidering.
Detta förhållande, liksom den ekonomiska situationen i övrigt, har
medfört att det nu pågår ett omfattande omställnings- och förnyelse-
arbete i Sveriges kommuner och landsting, bl.a. genom att det införs
alternativa former för produktion av tjänster. Ett viktigt syfte med detta
-utöver att åstadkomma en ökad valfrihet för dem som utnyttjar tjäns-
terna - är att genom ökad konkurrens åstadkomma högre effektivitet
och produktivitet.
27
Mot denna bakgrund har regeringen på mitt initiativ uppdragit åt Prop. 1993/94:11
Socialstyrelsen att aktivt följa hur situationen utvecklades i ett antal
kommuner gällande vilka konsekvenser omställnings- och förnyelse-
arbetet i kommunerna får för barn och ungdomar. En redovisning av
situationen under hösten 1992 inom berörda områden har redovisats i
rapporten Barns villkor i förändringstider. En slutrapport kommer att
lämnas senast den 1 mars 1994.
Genom de förändringar som har skett genom att det specialdestinerade
statsbidraget till barnomsorgen har ersatts av ett generellt statligt utjäm-
ningsbidrag har en utveckling påbörjats mot att skapa nya former för
verksamheten som kan leda till att rationalisering och effektivisering
underlättas.
Jag har erfarit att Svenska Kommunförbundet under våren har bedrivit
ett omfattande arbete, bl.a. i form av konferenser, med syfte att ge
incitamet för hur barnomsorgen kan tillskapa fler platser med bibe-
hållen kvalitet och fortsatt verksamhetsutveckling. Arbetet kommer att
fortsätta nästa år genom att via länsförbunden sprida goda exempel
kring bl.a.
* effektiva lösningar och resursfördelningssystem som tillgodoser val-
frihet och god resursanvändning, dock med beaktande av att vissa
barn har ett alldeles särskilt behov av stödinsatser,
* former för att tillgodose barn till föräldralediga och arbetslösa med
kontinuitet i kamratkontaktema,
* metodutveckling för de professionella i syfte att kunna hantera en
förändrad situation med större barngrupper och integrerade verksam-
heter.
Enligt min uppfattning har denna verksamhet en stor betydelse när det
gäller att säkerställa en god kvalitet inom ramen för knappa resurser i
den framtida barnomsorgen.
I det följande vill jag särskilt peka på några exempel på förändringar
som har lett till ett effektivare resursutnyttjande.
Enligt statistik från Svenska Kommunförbundet har antalet barn per
personal i daghem ökat mellan åren 1990 och 1992 från 3,4 till 4,0
barn. Generellt har det således skett en ökning av barngruppernas stor-
lek. Socialstyrelsen konstaterar i sin rapport att så är fallet men att det
inte finns något som tyder på att detta har försämrat kvaliteten i verk-
samheten. Det kan i stället tyda på en mer medveten planering av barn-
gruppernas sammansättning.
Socialstyrelsen har också inom projektet Aktiv uppföljning gjort en
studie om daghemmens kostnader och kvalitet i två likartade kommuner
och därvid konstaterat att det finns påtagliga skillnader i kostnader
mellan de två kommunerna. Den avgörande förklaringen till detta är
skillnader i personaltäthet. Inget tyder på att den kommun som har de
lägre kostnaderna har en sämre daghemsverksamhet utan denna fram-
står som en kommun med höga ambitioner när det gäller kvalitet samt
kännetecknas av en medveten förening av resurs- och kvalitetstänkande.
För närvarande pågår i många kommuner stora organisatoriska för-
ändringar som rör skolbarnsomsorgen. Ett stort antal har på senare tid
28
förändrat nämnd- eller förvaltningsorganisationerna, t.ex. genom att Prop. 1993/94:11
införa en gemensam nämnd för skola och barnomsorg. Förändringarna
syftar bl.a. till att genom integration av skolbarnsomsorgen i skolan
uppnå ett effektivare resursutnyttjande av såväl lokaler som personal.
Även när det gäller verksamheter för sexåringar pågår ett intensivt
förändringsarbete som präglas av strävan efter ett effektivare resursut-
nyttjande. Förutom att det nu finns möjlighet att börja skolan vid sex
års ålder, om föräldrarna så önskar, har många kommuner fört över
den allmänna förskolans verksamhet till skolan i s.k. nollklasser.
I några kommuner har systemet för föräldraavgifter anpassats till hur
lång tid per dag barnet vistas i barnomsorgen. Föräldrarna betalar för
den omsorgsnivå som de själva väljer. Vid tillfälliga behov av längre
tillsynstidkan "extratid" köpas. På så sätt kan öppettiderna anpassas till
det redovisade behovet av barnomsorg och verksamheten planeras mer
effektivt.
I målbeskrivningen ovan nämns också att regleringen av bamom-
sorgsverksamheten skall utformas så att den kan bedrivas ekonomiskt
effektivt. I socialtjänstlagen finns inte några detalj föreskrifter, t.ex om
bamomsorgslokalers utformning. Däremot omfattas barnom-
sorgs verksamheten, i likhet med vad som gäller för alla arbetsplatser,
av föreskrifter i andra lagar, t.ex. arbetsmiljölagen, livsmedelslagen,
plan- och bygglagen m.fl.
Självklart anser jag att såväl barn som personal skall vistas i en så
god och hälsosam miljö som möjligt. Det har emellertid kommit till
min kännedom att de nämnda lagarna, som är utformade som ramlagar,
tillämpas på olika sätt i olika delar av landet. Det är givetvis angeläget
att den s.k. kringlagstiftningen tillämpas på ett omdömesgillt sätt så att
icke adekvata kostnadsdrivande förelägganden begränsas.
Riksdagen beslutade den 10 juni 1992 (prop. 1991/92:150, del II, bet.
1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) att de specialdestinerade statsbidra-
gen till barnomsorgen skulle avskaffas. Dessa statsbidrag tillsammans
med ett stort antal andra statsbidrag riktade till skilda verksamheter
ersattes med ett generellt statligt utjämningsbidrag till kommuner.
29
Till grund för propositionen låg förslagen från Kommunalekonomiska
kommittén i betänkandet (SOU 1991:98) Kommunal ekonomi i sam-
hällsekonomisk balans - statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya
samarbetsformer. Kommittén ansåg i sitt betänkande att det legat utan-
för kommitténs uppdrag att föreslå förändringar av lagstiftningen eller
av rådande ansvarsfördelning för den kommunala verksamhetens olika
sektorer. Kommittén framhöll emellertid att om staten anser att vissa av
de mål som stimuleras av specialdestinerade statsbidrag är av nationellt
intresse och bör upprätthållas även framgent bör detta klargöras i lag-
stiftning eller andra sammanhang.
I den nämnda propositionen framhöll jag att ett inordnande av stats-
bidraget till barnomsorgen i det generella bidragssystemet skapade ett
behov av en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på detta
område.
En lagreglering är viktig för att skapa förutsättningar för att efter-
frågan på barnomsorg utanför hemmet skall tillgodoses. En lagreglering
är också nödvändig för att säkerställa ett tillräckligt stöd för enskilda
alternativ.
Prop. 1993/94:11
Mitt förslag: I socialtjänstlagen införs bestämmelser som dels
preciserar och skärper kommunens skyldighet att tillhandahålla
barnomsorg, dels i större utsträckning jämställer enskild barnom-
sorg med kommunal.
Skälen för mitt förslag: Enligt socialtjänstlagen skall inom kom-
munens socialtjänst bedrivas förskole- och fritidshems verksamhet. För-
skoleverksamheten avser barn som inte har uppnått skolpliktig ålder
och barn vilkas skolstart har skjutits upp. Fritidshemsverksamheten
avser skolpliktiga barn till och med tolv års ålder.
Socialtjänstlagen innehåller, om man bortser från deltidsförskola och
barn med särskilda behov, dock inga närmare preciseringar av kraven
på tillgång på barnomsorg.
En skärpning och precisering av lagbestämmelserna på bamomsorgs-
området sker lämpligast genom att det i socialtjänstlagen införs precise-
ringar och en klarare beskriven skyldighet för kommunen att se till att
barn som stadigvarande vistas i kommunen får den barnomsorg de har
behov av. Jag kommer strax att redogöra närmare för detta förslag.
Jag vill i detta sammanhang ta upp en särskild fråga som gäller barn
som inte räknas som bosatta i Sverige. Genom den starkt ökade till-
strömningen av skyddssökande bl.a. från det forna Jugoslavien har
också antalet asylsökande barn i de aktuella åldrama ökat kraftigt, sär-
skilt under budgetåret 1992/93. I de kommuner där Statens invandrar-
verk inrättat utredningsslussar eller asylförläggningar kan antalet sådana
bam vara mycket stort, medan det i andra kommuner kanske inte finns
30
några eller endast ett fåtal sådana barn. Det statliga utjämningsbidraget Prop. 1993/94:11
till kommunerna tar hänsyn endast till personer som är folkbokförda i
kommunen. Staten har dock ett principiellt kostnadsansvar för mot-
tagandet av asylsökande och flyktingar även när åtgärder i praktiken
vidtas av kommunerna.
Asylsökande och andra skyddssökande vistas i dag i huvudsak på för-
läggningar i avvaktan på beslut i ärendet om uppehållstillstånd. När
tillståndet är klart flyttar de ut till en kommun för bosättning. Så länge
de skyddssökande vistas i förläggning, är det ofta praktiskt och lämpligt
att den förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg som barnet kan be-
höva liksom hittills ordnas i anslutning till förläggningen. Kostnads-
ansvaret bör också som hittills ligga på Statens invandrarverk. Allt fler
asylsökande barnfamiljer, särskilt med bakgrund i det forna
Jugoslavien, har dock redan nu kommit att mera varaktigt vistas ute i
kommunerna där de fått bostad hos släkt och vänner. Regeringens
avsikt är att ytterligare underlätta sådant boende, även om det kan
förutsättas att merparten av de asylsökande också framdeles kommer att
vistas på förläggningar. Det är därför nödvändigt att tillgodose dessa
barns behov av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Detta bör ske
inom ramen för de bestämmelser som gäller för mottagandet av asyl-
sökande och flyktingar. Vissa särskilda anordningar har redan införts
på grundskolans område. Skollagens bestämmelser om gymnasieskolan
gäller endast personer som är bosatta i Sverige om inte regeringen
föreskriver annat. Enligt min mening bör bestämmelserna i socialtjänst-
lagen om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på motsvarande sätt
endast gälla bam som är bosatta i landet.
Vidare bör reglerna i socialtjänstförordningen om de olika verksam-
hetsformerna för barnomsorg intas i socialtjänstlagen.
I socialtjänstlagen bör också införas bestämmelser som leder till att
enskild barnomsorg i större utsträckning jämställs med kommunal sådan
verksamhet.
31
Mitt förslag: Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg enligt
socialtjänstlagen skall avse bam till och med tolv års ålder som
är bosatta i Sverige och som stadigvarande vistas i kommunen.
Verksamheten skall tillhandahållas i den omfattning som behövs
med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller
barnets eget behov.
Bam som har fyllt ett år men inte uppnått skolpliktig ålder och
vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar skall efter be-
gäran erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Skolbarn vars
vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar skall på motsvaran-
de sätt erbjudas plats i fritidshem, integrerad skolbarnsomsorg
eller familjedaghem. Barnets eget behov kan också föranleda en
skyldighet för kommunen att erbjuda bamet plats inom förskole-
verksamheten eller skolbarnsomsorgen. För bam mellan tio och
tolv år (dvs. tio-, elva och tolvåringar) kan skolbarnsomsorgen
bedrivas i form av öppen fritidsverksamhet.
När vårdnadshavare anmält behov av plats inom förskoleverk-
samheten eller skolbarnsomsorgen skall kommunen erbjuda en
sådan plats utan oskäligt dröjsmål.
Kommunens skyldighet att erbjuda plats skall också kunna
uppfyllas genom att kommunen hänvisar bamet till en motsvaran-
de plats inom en enskild förskola, ett enskilt fritidshem eller
enskild integrerad skolbarnsomsorg.
Skälig hänsyn skall tas till vårdnadshavares önskemål om om-
sorgsform och läge.
Skälen för mitt förslag: Som jag nyss sagt innehåller de nuvarande
reglerna om den kommunala förskole- och fritidshemsverksamheten i
socialtjänstlagen inte några preciseringar av i vilken utsträckning en
kommun är skyldig att tillhandahålla platser till bam inom kommunen.
Några kvalitetskrav på verksamheten uppställs inte heller.
Jag anser att begreppet skolbarnsomsorg bör användas i stället för be-
greppet fritidshems verksamhet, eftersom det är mer adekvat för den
verksamhet som avses och dessutom väl inarbetat.
Kommunens ansvar för att tillhandahålla barnomsorg bör, liksom i
dag, omfatta de bam som stadigvarande vistas i kommunen. Såsom jag
anfört i avsnitt 6.1 anser jag dock att detta ansvar endast bör gälla för
bam som är bosatta i Sverige.
Enligt min mening bör uttryckligen föreskrivas i socialtjänstlagen att
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den
omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller
studier eller barnets eget behov. Jag anser också att kommunen, sedan
vårdnadshavare anmält behov av plats inom verksamheten, utan oskä-
ligt dröjsmål skall vara skyldig att erbjuda barnet sådan plats. Vidare
32
bör de olika formerna för verksamheten beskrivas i socialtjänstlagen. Prop. 1993/94:11
Förskoleverksamheten bör enligt min mening i första hand tillhanda-
hållas för bam som har fyllt ett år. Yngre bam som har särskilt behov
av stöd i sin utveckling bör dock också erbjudas plats inom förskolan.
Vad gäller åldersgräns uppåt för skolbarnsomsorgen, anser jag att den
nuvarande gränsen tolv år bör vara oförändrad. För bam mellan tio och
tolv år skall dock en öppen, enklare form av skolbarnsomsorg än fri-
tidshem kunna erbjudas, s.k. öppen fritidsverksamhet. I den öppna
fritidsverksamheten är bamen inte inskrivna och barngrupperna kan
vara större. Verksamheten behöver inte erbjuda samma grad av om-
vårdnad och tillsyn som fritidshemmen och den integrerade skolbarns-
omsorgen, men skall i gengäld erbjuda de äldre bamen en verksamhet
som är mer anpassad till dessa åldersgruppers behov. Den kan bedrivas
i samarbete med annan fritidsverksamhet eller föreningslivet.
Jag anser vidare att förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg i första
hand bör tillhandahållas i sådan omfattning att föräldrarna kan sköta
sina arbeten eller studier. Öppethållande m.m. bör i möjligaste mån
anpassas till föräldrarnas arbetstider. Det får emellertid i viss mån
accepteras att verksamheten kan hållas stängd enstaka dagar under året
för personalplanering och liknande ändamål. I allmänhet bör dock
sådana problem kunna lösas utan att verksamheten behöver stängas.
Kommunen måste också hålla en beredskap med vikarier så att inte
verksamheten annat än i rena undantagsfall behöver stängas på grund
av sjukdom hos personalen. Det är givetvis önskvärt att verksamheten
om möjligt även erbjuds till bam vars föräldrar har obekväma arbets-
tider eller t.o.m. nattarbetar. Det skulle dock leda för långt att uppställa
ett generellt krav på att verksamhet skall kunna erbjudas även på andra
tider än vad som kan anses som normal arbetstid på dagtid under var-
dagar.
Det bör dock inte uppställas något krav på att föräldrarna förvärvsar-
betar eller studerar för att plats inom förskoleverksamheten eller skol-
barnsomsorgen skall erbjudas. Ett bam som har behov av att delta i
sådan verksamheten bör även i andra fall kunna ges en sådan möj-
lighet, t.ex. när en förälder är intagen på behandlingshem.
Det bör vara en strävan att ett bam, om föräldrarna så önskar, får be-
hålla en plats i förskolan även vid förändrade sociala förhållanden,
t.ex. om en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av ett yngre
syskon. Det bör undvikas att bamet rycks upp ur barngruppen när
sådana förändringar inträffar. Bedömningen bör således i dessa fall
göras med beaktande av barnets behov av trygga förhållanden och av
att delta i pedagogisk verksamhet. I många fall kan det av hänsyn till
barnets behov räcka om det istället för en heltidsplats erbjuds en plats
på deltid. För att kunna upprätthålla kravet på pedagogiskt innehåll bör
dock vistelsen omfatta minst tre timmar per dag, dvs. den tid som är
normal i deltidsförskolan. Under alla förhållanden är det angeläget att
kommunerna snabbt kan erbjuda omsorg av nödvändig omfattning för
bam till arbetslösa föräldrar som har möjlighet att få arbete.
3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 11
33
Allmänt bör gälla att kommunen när vårdnadshavaren har anmält
behov av plats inom förskoleverksamheten eller skolbarnsomsorgen
skall vara skyldig att erbjuda plats utan oskäligt dröjsmål.
Kommunens skyldighet att erbjuda plats bör, enligt det resonemang
som nyss förts om att enskilda alternativ i större utsträckning skall
jämställas med kommunens verksamhet, också kunna uppfyllas genom
att kommunen hänvisar bamet till en motsvarande plats som erbjuds
bamet i en enskild förskola, ett enskilt fritidshem eller enskild integre-
rad skolbarnsomsorg.
Jag anser emellertid att det bör slås fast att kommunen skall ta skälig
hänsyn till vårdnadshavarens önskemål om omsorgsform. Det gäller
både vårdnadshavamas önskemål om exempelvis familjedaghem eller
daghem och om enskild eller kommunal verksamhet. I vissa fall, om
exempelvis verksamheten drivs av en organisation med en viss ideologi
eller religiös övertygelse, bör förälderns önskemål att inte ha sitt bam
där vara helt avgörande.
Den förskoleverksamhet som erbjuds bör ligga så nära barnets eget
hem som möjligt, med beaktande av vad som krävs för att effektivt
utnyttja lokaler och andra resurser. Beträffande skolbarnsomsorgen kan
närheten till skolan vara viktigare eftersom bamet förutsätts själv kunna
ta sig mellan skola och skolbarnsomsorg. Skälig hänsyn bör också i
detta avseende tas till vårdnadshavarens önskemål.
Jag kommer strax att återkomma till de kvalitetskrav på verksamheten
som jag anser skall fastslås i socialtjänstlagen.
Riksdagens beslut om en flexibel skolstart innebär att skolhuvud-
männen fr.o.m. läsåret 1997/98 har skyldighet att ta emot alla sex-
åringar som vill börja i skolan. Redan nu är det emellertid möjligt för
de sexåringar som så önskar att börja skolan om skolhuvudmannen
medger det. Nu gällande socialtjänstlag innebär ingen skyldighet för
kommunerna att i sådana fall erbjuda dessa bam ett förberedande år i
förskolan. Enligt min mening är det dock angeläget att skolstarten före-
gås av en skolförberedande verksamhet.
Med hänsyn till att regeringen nyligen tillkallat en särskild utredare
med uppdrag att analysera konsekvenserna av en förlängd grundskola
med sänkt skolstartsålder samt vissa alternativa lösningar till en sådan
reform (dir. 1993:39) är jag inte beredd att nu föreslå att en bestäm-
melse med denna innebörd införs i socialtjänstlagen. Jag utgår emeller-
tid från att kommunerna på frivillig väg erbjuder femåringar som avser
att börja skolan vid sex års ålder en sådan möjlighet.
Prop. 1993/94:11
Mitt förslag: Bestämmelsen om att det i kommunen skall finnas
en av kommunfullmäktige antagen plan för förskole- och fritids-
hemsverksamheten slopas.
34
Skälen för mitt förslag: I 17 § socialtjänstlagen finns en bestämmelse Prop. 1993/94:11
om att kommunen genom en planmässig utbyggnad av förskole- och
fritidshemsverksamheten skall sörja för att de bam som på grund av
föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver
omvårdnad, utöver vad som följer av 14 och 15 §§ får sådan omvård-
nad, när inte behovet tillgodoses på annat sätt. Vidare föreskrivs att det
i kommunen skall finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för
förskole- och fritidshemsverksamheten. Planen skall avse en period av
minst fem år.
Mitt förslag innebär att den särskilda bestämmelsen om kommunernas
ansvar för att bygga ut verksamheten inte längre är nödvändig. Även
bestämmelsen om att det skall finnas en av kommunfullmäktige antagen
plan för förskole- och fritidshemsverksamheten har i takt med utbygg-
naden av barnomsorgen förlorat i betydelse. Jag anser därför inte att
det i lagen är nödvändigt att i detalj reglera kommunernas planerings-
verksamhet. Självfallet utgår jag därvid från att kommunerna även fort-
sättningsvis dokumenterar och utvärderar de verksamheter som inom
kommunen finns tillgängliga för bam. Mycket talar för att sådana pla-
ner inte bör begränsas till bamomsorgsområdet utan med fördel även
kan belysa andra verksamheter för bam inom kultur- och fritidsom-
rådet.
Kommunens skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet och skol-
barnsomsorg i olika verksamhetsformer kan sammanfattas enligt följan-
de.
* För de bam som inte uppnått skolpliktig ålder skall förskoleverksam-
het tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till för-
äldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. De
former som då främst kommer i fråga är daghem och familjedag-
hem. Dessa verksamhetsformer erbjuder heldagsomsorg med konti-
nuerligt öppethållande och kan i vissa fall även erbjuda omsorg
tidiga morgnar, kvällar och natt. Kommunen skall, när ett erbjudan-
de om plats inom förskoleverksamheten lämnas, ta skälig hänsyn till
vårdnadshavarens önskemål om omsorgsform.
* Alla bam skall från och med höstterminen det år bamet fyller sex år
anvisas plats i förskolan. Denna skall omfatta minst 525 timmar per
år. Kan förskola på grund av barnets restider eller av andra skäl inte
bedrivas i denna omfattning får kommunen dela upp förskolan på två
år. Sådan förskola skall omfatta sammanlagt minst 700 timmar. Den
allmänna förskolans verksamhet bedrivs såväl i daghem som i del-
tidsgrupp. För hemmavarande bam och för bam i familjedaghem
innebär rätten till förskola främst en plats i deltidsgrupp. Kommunen
bör även erbjuda de femåringar vars föräldrar så önskar, med anled-
ning av att barnet avses börja skolan vid sex års ålder, en plats i
förskolan.
35
* De barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt Prop. 1993/94:11
stöd i sin utveckling skall anvisas plats i förskola före sex års ålder,
oavsett om föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. För barn med
behov av särskilt stöd innebär detta främst en plats i daghem.
* Barn som inte har plats i daghem eller deltidsgrupp bör ha generell
möjlighet att delta i öppen förskoleverksamhet. Härigenom ges bam-
en tillfälle att tillsammans med förälder, dagbamvårdare eller annan
vårdare delta i en verksamhet i gruppens form som syftar till att ge
pedagogisk stimulans. Den öppna förskolan kan motverka isolering
och ge stöd i föräldrarollen av utbildad personal och andra föräldrar.
För familjedaghemmen utgör den öppna förskolan ett pedagogiskt
komplement för de yngre bamen. I den öppna förskolan finns inget
inskrivningsförfarande.
* För skolbarn skall tillhandahållas skolbarnsomsorg i den omfattning
det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier
eller barnets eget behov. Skolbarnsomsorgen avser skolbarn till och
med tolv års ålder och bedrivs i form av fritidshem, integrerad skol-
barnsomsorg och familjedaghem. Skolbarnsomsorgen skall ta emot
bam för vistelse den del av dagen då bamet inte vistas i skolan och
under lov. Skolbarnsomsorg i form av fritidshem, integrerad skol-
barnsomsorg eller familjedaghem erbjuder främst bam i åldern sju
till nio år - skolans årskurs 1-3 omsorg, tillsyn och pedagogisk
stimulans.
* För bam mellan tio och tolv år kan skolbarnsomsorgen bedrivas i
form av öppen fritidsverksamhet. I den öppna fritidsverksamheten är
bamen inte inskrivna och barngrupperna är ofta större. Verksam-
heten erbjuder inte samma grad av omvårdnad och tillsyn som fri-
tidshemmen och den integrerade skolbarnsomsorgen, men erbjuder i
gengäld de äldre bamen en verksamhet som är mer anpassad till
dessa åldersgruppers behov. Ofta bedrivs den i samarbete med annan
fritidsverksamhet eller föreningslivet.
* Bam med behov av särskilt stöd för sin utveckling skall dock er-
bjudas plats i fritidshem eller integrerad skolbarnsomsorg till och
med tolv års ålder.
36
Mitt förslag: Kommunen skall ge bidrag till enskilda förskolor
och fritidshem samt enskild integrerad skolbarnsomsorg med ett
belopp för varje bam som inte oskäligt avviker från kommunens
kostnad per bam i motsvarande verksamhet. Kommunen får ställa
upp vissa villkor för bidraget som avser avgifter och skyldighet
att ta emot bam.
Vid tillståndsgivning som gäller enskilda förskolor och fritids-
hem, och som kommunen har ansvar för enligt en särskild tids-
begränsad lag därom, får avseende fästas endast vid sökandens
lämplighet och ändamålsenligheten av lokalerna.
Skälen för mitt förslag: En utgångspunkt är att enskild barnomsorg
där så är möjligt skall vara jämställd med kommunal sådan. Med anled-
ning därav och med beaktande av vad som i övrigt framförts i avsnitten
1 och 5 om valfrihet i barnomsorgen anser jag att det i socialtjänstlagen
skall införas en skyldighet för kommunen att stödja enskilda förskolor
och fritidshem samt enskild integrerad skolbarnsomsorg så att sådan
verksamhet kan bedrivas på lika ekonomiska villkor som den kom-
munala. Det bör ske genom att kommunen ger bidrag till enskilda för-
skolor och fritidshem samt enskild integrerad skolbarnsomsorg med ett
belopp per bam som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad per
bam i motsvarande verksamhet. Hänsyn bör vid jämförelsen bl.a. tas
till barnens ålderssammansättning samt sociala och lokala variationer
som påverkar kostnaderna.
Jag anser att det är lämpligt att den som vill ha bidrag för en viss
verksamhet skall ge in en ansökan därom till kommunen. För att kom-
munen skall ha möjlighet att i sitt budgetarbete beakta de bidrag man
har att utbetala under det kommande året, bör ansökan ha kommit in
till kommunen före den 1 september året innan verksamheten skall
börja, om inte kommunen medger annat. Det kan ibland finnas anled-
ning att ge bidrag med kortare varsel. Den enskilde skall dock alltid
kunna räkna med att få bidrag för en verksamhet från dess början om
han eller hon lämnar in ansökan senast den 1 september året innan
verksamheten skall börja.
Kommunen bör enligt min mening därvid kunna påverka avgifterna i
den enskilda verksamheten för att på så sätt säkerställa att avgiften för
de platser i verksamheten som erbjuds inte blir orimligt betungande för
föräldrarna. Kommunen bör därför som villkor för bidraget föreskriva
att avgifterna i den enskilda verksamheten inte oskäligt får överstiga
den avgift som kommunen tar ut för motsvarande verksamhet.
Vidare bör kommunen som villkor för bidraget få föreskriva att den
som driver den enskilda verksamheten i mån av lämplig plats skall ta
emot bam som kommunen vill placera där.
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 11
Prop. 1993/94:11
37
Kommunerna bör också ha rätt att få ersättning av varandra för barn
som erhåller plats på förskolor, fritidshem och integrerad skolbarnsom-
sorg inom kommunen utan att vara hemmahörande där.
Enskilda förskolor och fritidshem skall ha tillstånd av länsstyrelsen
enligt 69 § socialtjänstlagen. Kommunen kan enligt lagen (1987:442)
om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem
för vård eller boende enligt socialtjänstlagen genom en anmälan till
länsstyrelsen överta denna tillståndsprövning. Jag anser att det bör
säkerställas att enskild sådan verksamhet inte hindras på annat än rent
objektiva grunder. Omständigheter som att kommunen själv föredrar att
driva viss verksamhet eller att man har olika meningar om den lämpliga
utformningen av en verksamhet anser jag inte skall kunna åberopas
som skäl för att vägra tillstånd. Det bör därför införas en bestämmelse
i den nämnda lagen om att man vid tillståndsgivning som gäller för-
skolor eller skolbarnsomsorg endast får fästa avseende vid sökandens
lämplighet att bedriva verksamheten och ändamålsenligheten av de
lokaler där sökanden avser att bedriva verksamheten.
Jag har tidigare (avsnitt 6.2) redogjort för min mening att kommunen
skall kunna fylla sin uppgift att erbjuda plats inom förskoleverksam-
heten eller skolbarnsomsorgen genom att hänvisa bamet till en mot-
svarande plats inom en enskild förskola, enskilt fritidshem eller enskild
integrerad skolbarnsomsorg.
Någon skyldighet för kommunen att lämna bidrag till familjedaghem,
kompletterande förskoleverksamhet eller öppen fritidshemsverksamhet
som drivs i enskild regi föreslås inte. Det hindrar inte att kommunerna
t ex kan låta föräldrar använda en bamomsorgspeng också för att betala
för sådana alternativ.
Stockholms stad har vid en uppvaktning hos statsrådet Lundgren
påtalat vissa möjliga problem av skattemässig och arbetsrättslig natur
som berör i första hand enskilda familjedaghem. Jag har erfarit att en
rättslig prövning kan väntas vad gäller förutsättningarna att utfärda s.k.
F-skattebevis för enskilda dagbamvårdare. Denna prövning bör avvak-
tas innan eventuella initiativ tas till översyn av gällande lagstiftning.
Prop. 1993/94:11
Mitt förslag: I socialtjänstlagen införs bestämmelser som dels
preciserar förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens uppgift
samt de kvalitetskrav som skall gälla för verksamheten, dels
anger förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens ansvar för
bam med behov av särskilt stöd.
Skälen för mitt förslag: Enligt socialtjänstlagen skall kommunens
socialtjänst verka för att bam och ungdomar växer upp under trygga
och goda förhållanden samt i nära samarbete med hemmen främja en
38
allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social ut- Prop. 1993/94:11
veckling hos bam och ungdom. Vidare anges ett särskilt ansvar för
bam som behöver särskilt stöd för sin utveckling, dels genom att de
tidigare eller med förtur skall få del av förskole- och fritids-
hemsverksamheten, dels genom uppsökande verksamhet.
Socialtjänstlagen innehåller dock inga närmare preciseringar av för-
skoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens uppgifter samt de kvali-
tetskrav dessa ställer på verksamheten.
Den utvidgade lagreglering på bamomsorgsområdet som jag här före-
slår är ett uttryck för den omfattning och grundläggande betydelse som
barnomsorgen har i dagens samhälle. Jag har tidigare redogjort för
målen för barnomsorgen samt vikten av uppföljning och utvärdering av
verksamheten. Enligt min uppfattning är det nu nödvändigt att i lag
precisera vilka kvalitetskrav som skall ställas för att verksamheten skall
kunna fylla sin uppgift i samhället, i förhållande till föräldrarna och till
bamen. Kvalitetskraven som här anges innbär dock ingen detaljregle-
ring av verksamheten.
Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet
erbjuda bam fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att
komplettera skolan samt erbjuda bam stöd i sin utveckling och en
meningsfull fritid. Förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens
verksamhet omfattar omvårdnad, fostran och utvecklande stimulans
byggd på ett pedagogiskt arbetssätt i gruppens form. Att inte särskilja
pedagogiken och omsorgen utan istället se dessa som integrerade delar
i verksamheten är utmärkande för den svenska, såväl som nordiska,
modellen av barnomsorg.
Barnomsorgens organisation, dess kvantitet och kvalitet, innebär att
den kan fylla flera behov i det modema välfärdssamhället. Den möjlig-
gör för föräldrar, mödrar som fäder, att förena föräldraskap och för-
värvsarbete. Den erbjuder bamen trygga och stimulerande uppväxt-
villkor. För bam med behov av särskilt stöd, t.ex. bam med funktions-
hinder och barn med psykosociala problem, tar barnomsorgen ett sär-
skilt ansvar.
Personalen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg är den viktigas-
te kvalitetsfaktorn för verksamheten. Personalen skall ha sådan ut-
bildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god peda-
gogisk verksamhet kan tillgodoses.
Den svenska barnomsorgspersonalen är av tradition välutbildad. I dag
arbetar ca 100 000 personer inom förskolan och skolbarnsomsorgen. Av
dessa är 42 procent förskollärare, 9 procent fritidspedagoger, 42 procent
barnskötare, 2 procent har annan bamutbildning och 5 procent saknar
bamutbildning. Andelen outbildade har varit i stort sett oförändrat
under hela 80- och början av 90-talet, trots att utbyggnaden under
denna period varit mycket omfattande. Rekommendationen att hälften
av de anställda bör vara förskollärare och hälften barnskötare i för-
skolan oavsett barnens åldrar har följts i de flesta kommuner under hela
utbyggnadsperioden.
39
De ökande krav som ställs på barnomsorgen genom dess allt mer Prop. 1993/94:11
varierande verksamhetsformer, utvecklingen mot ett decentraliserat
ansvar samt kraven på ökad effektivitet och god resursanvändning har
aktualiserat frågan om en förlängning av den nuvarande 2 '/2-åriga (100
poäng) barn- och ungdomspedagogiska högskoleutbildningen med in-
riktning på förskollärare eller fritidspedagog. Riksdagen har efter för-
slag i regeringens proposition (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU 14,
rskr. 1992/93:363, Högre utbildning för ökad kompetens) därför be-
slutat att den bam- och ungdomspedagogiska utbildningen förlängs med
20 poäng till 120 poäng, vilket motsvarar en akademisk grundexamen.
De ökade kraven aktualiserar också frågan om vidareutbildning. Att
barnskötare vidareutbildar sig till förskollärare eller fritidspedagoger
innebär en kompetenshöjning av barnomsorgens personal. Det bör vara
en strävan att successivt öka andelen högskoleutbildad personal och att
på sikt ha en mer enhetlig personalstyrka inom barnomsorgen.
Jag vill i detta sammanhang även ta upp frågan om män i barnom-
sorgen. Svenska daghem och fritidshem är fortfarande en kvinnovärld.
Andelen manlig personal är mindre än fyra procent i förskolan och
16,5 procent i fritidshemmen - siffror som varit i de närmaste oföränd-
rade genom åren, även om antalet män givetvis ökat under den kraftiga
utbyggnadsperioden.
Det är angeläget att bam, flickor och pojkar, får både manliga och
kvinnliga förebilder i barnomsorgen. Jag anser därför att olika insatser
för att öka andelen män i barnomsorgen är ett viktigt område för ut-
vecklingsarbete och försöksverksamhet.
I syfte att diskutera denna fråga inbjöd jag till ett seminarium om män
i barnomsorgen i Socialdepartementet i februari 1993. Olika förslag för
att rekrytera och behålla män som personal i offentlig barnomsorg
framfördes av seminariedeltagama. Bl.a. framhölls vikten av att utbild-
ningen förlängs, att verksamheten har hög status i det allmänna med-
vetandet samt att föräldraförsäkringen utnyttjas av papporna, vilket kan
bidra till uppfattningen att barns omvårdnad och fostran är en uppgift
för både män och kvinnor. Seminariet har dokumenterats i rapporten
Varför vill killar inte jobba på dagis och fritids? (Socialdepartementet
1993). Som jag tidigare redovisat avser jag att i jämställdhetspropositio-
nen våren 1994 återkomma med förslag om hur fäder skall stimuleras
att utnyttja föräldraledigheten.
Även inom Nordiska Ministerrådets Ämbetsmannakommitté för jäm-
ställdhetsfrågor har initiativ tagits till ett nordiskt projekt om män i
barnomsorgen. Inom projektet kommer förslag till insatser och hand-
lingsstrategier att presenteras vilka kan bidra till fortsatt utveckling av
jämställdhet mellan könen och en mer mångsidig verksamhet inom
barnomsorgen.
Barngruppen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall vara
lämpligt sammansatt. Att barngruppen är lämpligt sammansatt avser
både gruppens storlek och ålders- och könssammansättningen i barn-
gruppen. Barngruppen får givetvis inte vara för stor i förhållande till
personalstyrkan om kraven på pedagogiskt innehåll skall kunna upprätt-
hållas.
40
Personaldimensionering och barngruppernas storlek bör inte statiskt Prop. 1993/94:11
fastställas i kommunen utan anpassas till de behov som finns i barn-
gruppen. Förutsättningarna i barngrupperna varierar från grupp till
grupp och från tid till annan. Personaltätheten kan behöva utökas, eller
barngruppen minskas, om det finns bam med behov av särskilt stöd i
grupperna. Behovet av en sådan förstärkning måste prövas i varje en-
skilt fall.
I dag är skillnaderna betydande mellan kommunerna när det gäller
personaltäthet och barngruppsstorlekar. Enligt Socialstyrelsens rapport
Barns villkor i förändringstider, är 17-18 bam i syskongruppema (3-6 år)
nu vanligt mot tidigare 15 bam. 20-bamsgrupper förekommer och det
finns även exempel på barngrupper med fler än 20 bam. I småbams-
gruppema (0-3 år) varierar barnantalet vanligen mellan 10 och 15 bam.
Rapporten visar dock att cirka 25 procent av de yngsta bamen finns i
barngrupper med fler än 15 bam. Variationerna är även betydande när
det gäller personaltätheten.
Generellt har således en ökning av barngruppernas storlek skett, men
det finns f.n. inget som tyder på att detta på något avgörande sätt för-
sämrat kvaliteten i verksamheten. Bamomsorgspersonalens höga
kompetens och engagemang anges som en förutsättning för detta. I
enstaka kommuner har dock ökningen av antalet bam i grupperna i
förhållande till antalet personal börjat tangera det oacceptabla för att
verksamheten skall kunna uppfylla kraven på pedagogisk grupp-
verksamhet.
Socialstyrelsen anser att vissa grupper av bam behöver särskilt upp-
märksammas. Det gäller främst de yngsta bamen i barnomsorgen som
är mest känsliga för förändringar och har extra stort behov av över-
blickbarhet och tillräcklig personaltäthet.
När personaltätheten minskar och bamgmppema blir större är det
också svårare att anpassa verksamheten till bam med behov av särskilt
stöd. Socialstyrelsen anger i sin rapport att det finns tecken som tyder
på ett ökande behov av specialverksamheter för de bam som inte klarar
den ordinarie daghemsgruppen, vilket kan leda till ökad negativ seg-
regering och att normaliserings- och integreringsambitionema går för-
lorade.
Forskning visar att det i bostadsområden med större andel sociala
problem är särskilt viktigt med en högre personaltäthet för att kvaliteten
skall kunna bibehållas, medan det i bostadsområden utan dessa problem
är personalens utbildning som är den viktigaste kvalitetsfaktorn.
Vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm har nyligen ett projekt
med Reggio Emiliainspirerad pedagogik initierats med stöd från Social-
departementet. Projektet leds av svenska bamomsorgsforskare och
avser att i en praktisk försöksverksamhet utveckla ett arbetssätt med
hög kvalitet i större barngrupper. Såväl olika pedagogiska som organi-
satoriska lösningar skall prövas som kan få betydelse för barnom-
sorgens fortsatta utveckling.
Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall bedrivas i ända-
målsenliga lokaler. Lokalernas storlek och utformning, miljö och mate-
41
rial skall vara beskaffade så att uppgiften att genom pedagogisk verk-
samhet erbjuda barn fostran och omvårdnad understöds och kan
genomföras. Lokalernas utformning har stor betydelse när det gäller att
med en god resurshushållning bedriva bamomsorgsverksamhet. Det
finns numera i allmänhet en god kunskap i kommunerna när det gäller
lokalernas utformning för förskolor och fritidshem. De pedagogiska
programmen, tillsammans med de lagar och förordningar, t.ex. plan-
och bygglagen, livsmedelslagen och arbetsmiljö- och hälsoskyddslagen,
som gäller för alla arbetsplatser, reglerar arbetsmiljön i förskolor och
skolbarnsomsorg och utgör grunden för utformningen av lokaler, miljö
och material inom barnomsorgen.
Den utveckling som nu pågår inom skolbarnsomsorgen innebär att
lokaler i stor utsträckning integreras i och samutnyttjas med skolan.
Detta har i en rad försöksverksamheter visat sig ge såväl pedagogiska
som ekonomiska vinster.
Prop. 1993/94:11
De åtaganden som här aktualiseras på bamomsorgsområdet bör inte i
något väsentligt avseende leda till merkostnader i förhållande till de
uppgifter kommunerna redan har. Jag vill än en gång erinra om att
behovstäckning i barnomsorgen enligt 1985 års riksdagsbeslut skulle ha
uppnåtts redan år 1991. 1985 års beslut innebar visserligen en rätt för
bam vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar att från 18 månaders
ålder få en plats i heldagsomsorg, men samtidigt underströks att detta
mål inte innebar att kommunerna befriades från sitt ansvar för bam
under 18 månader. Att nu slå fast att kommunerna skall ha uppnått
detta mål fyra år senare kan inte ses som någon ny uppgift. Många
kommuner har också full behovstäckning. Däremot kan naturligtvis
historiska försummelser leda till att förslagen i enskilda kommuner
innebär merkostnader i förhållande till dagens verksamhet.
Bmttokostnaden för att ge barnomsorg för bam mellan 12 och 18
månader i samma omfattning som för bam mellan 18 månader och 3 år
kan uppskattas till ca 350 miljoner kronor. Nettokostnaden är betydligt
lägre eftersom de ytterligare föräldrar som kan tänkas utnyttja denna
barnomsorg också betalar skatt. Den kan därför uppskattas till mindre
än hälften. Dessa effekter får vägas in vid den reglering av stats-
bidragen som jag strax skall beröra.
Kostnaden för ett skattepliktigt vårdnadsbidrag på föreslagen nivå
skall närmare utredas av den särskilda arbetsgrupp som jag har tillsatt.
Det kan, som jag tidigare har framhållit, förutsättas att kommuner och
andra anordnare kommer att höja sina bamomsorgsavgifter för de be-
rörda årskullarna när vårdnadsbidraget införs. I enlighet med finansie-
ringsprincipen bör ett belopp motsvarande detta ökade avgiftsuttag dras
in från kommunerna. Tillsammans med inbetalda skatter från vårdnads-
bidraget innebär det att nettokostnaden för vårdnadsbidraget torde mot-
svara ungefär en tredjedel av bmttokostnaden.
42
Förslag till finansiering av statens nettokostnader kommer att redo- Prop. 1993/94:11
visas i budgetpropositionen i januari 1994. Konsekvenserna för kom-
munerna kommer att vägas in i det förslag till reglering av statens och
kommunsektorns mellanhavanden som kommer att redovisas senast i
kompletteringspropositionen våren 1994.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Socialdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
2. lag om ändring i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med
kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt
socialtjänstlagen (1980:620).
13 §
I första stycket har terminologin ändrats något. Någon ändring i sak är
inte avsedd. Begreppet skolbarnsomsorg, som numera är ett väl in-
arbetat begrepp, är mer adekvat för den verksamhet som avses. Dess-
utom har det klargjorts att kommunen inte har ansvar för att anordna
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för bam som inte är bosatta i
Sverige. Undantaget berör i första hand bam som vistas i Sverige i
avvaktan på beslut i ett ärende om uppehållstillstånd eller under liknan-
de omständigheter, se den allmänna motiveringen (avsnitt 6.1). Det bör
dock observeras att kommunens ansvar enligt 6 och 12 §§ socialtjänst-
lagen även gäller bam som vistas i kommunen utan att vara bosatta i
Sverige. Om ett sådant bam har behov av särskilt stöd så kan det inne-
bära att kommunen är skyldig att erbjuda den typ av hjälp som avses i
16 §. 13 § är således inte avsedd att minska kommunens allmänna
ansvar för bam som vistas i kommunen.
Andra stycket föreslås ändrat genom att regeln om att verksamheten
även avser barn vars skolstart har skjutits upp tas bort. Anledningen till
detta är att möjligheten till uppskjuten skolstart enligt 3 kap. 7 § skol-
lagen (1985:1100) inte längre finns.
I tredje stycket har i klargörande syfte "skolpliktiga" barn ändrats till
barn "som är inskrivna i grundskolan eller någon motsvarande skolform
enligt skollagen (1985:1100)''. Bestämmelsen omfattar därmed även de
sexåringar som börjat skolan utan att vara skolpliktiga.
43
13 a § Prop. 1993/94:11
Paragrafen är ny. I den beskrivs i vilka former förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg skall bedrivas. Motsvarande regler finns i dag i 2 §
respektive 3 § socialtjänstförordningen (1981:750).
Enligt första stycket skall förskoleverksamheten bedrivas i form av
förskola, som organiseras som daghem eller deltidsgrupp, i form av
familjedaghem och i form av kompletterande förskoleverksamhet
(öppen förskola).
Beträffande förskoleverksamheten har, i förhållande till de nuvarande
bestämmelserna i socialtjänstförordningen, endast i klargörande syfte
tillagts "öppen förskola" inom parentes efter "kompletterande förskole-
verksamhet".
I begreppet familjedaghem ryms verksamheter som "trefamiljssystem"
och liknande.
Sedan social tjänstförordningens tillkomst har en utveckling skett mot
fler varianter inom de olika verksamhetsformerna. Det är inte heller nu
meningen att begreppen skall tolkas stelt. Lagen ger med andra ord
utrymme för en fortsatt sådan utveckling.
I beskrivningen av de olika formerna av skolbarnsomsorg i andra
stycket har två nya former lagts till, dels integrerad skolbarnsomsorg
och dels öppen fritidsverksamhet. Integrerad skolbarnsomsorg kan
erbjudas i stället för fritidshem. Där gäller samma inriktning på om-
sorgen och krav på kvalitet m.m. Beträffande vad som menas med
integrerad skolbarnsomsorg, se avsnitt 2.6. För bam mellan tio och
tolv år (dvs. tio-, elva- och tolvåringar) kan skolbarnsomsorgen i stället
bedrivas i form av öppen fritidsverksamhet. I den allmänna motive-
ringen (avsnitt 6.2 och 6.4) redogörs närmare för denna verksamhet.
Av den nuvarande 15 § (i förslaget benämnd 16 §) framgår dock att
bam med behov av särskilt stöd i sin utveckling skall anvisas plats på
fritidshem eller inom integrerad skolbarnsomsorg.
Vidare har i klargörande syfte lagts till att skolbarnsomsorgen även
skall bedrivas under lov. Med lov menas såväl lovdagar och studie-
dagar som längre lov såsom sommarlov.
13 b §
Paragrafen saknar motsvarighet i nu gällande lydelse av socialtjänst-
lagen. Den talar om förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens
uppgift samt de kvalitetskrav som ställs på dessa verksamheter. Genom
14 b § andra stycket och den föreslagna lydelsen av 18 § kommer
dessa krav att också gälla enskilda förskolor, fritidshem och integrerad
skolbarnsomsorg. Däremot faller helt privata familjedaghem, där för-
äldrar själva placerar sina bam utan någon medverkan av kommunen,
utanför regleringen.
I första stycket anges att förskoleverksamhetens uppgift är att genom
pedagogisk verksamhet erbjuda bam fostran och omvårdnad. Skol-
barnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt erbjuda bam en
meningsfull fritid och stöd i utvecklingen.
44
I andra stycket anges vissa allmänna kvalitetskrav på verksamheten. Prop. 1993/94:11
De faktorer som nämns är personalens utbildning, att verksamheten
drivs i lämpliga lokaler och att barngruppen är av lämplig sammansätt-
ning och storlek. Personalen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet
att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan
tillgodoses. Likaså skall lokalernas storlek och utformning, miljö och
material vara beskaffade så att en sådan verksamhet kan genomföras.
Att barngruppen är lämpligt sammansatt avser såväl ålders- som köns-
sammansättningen i barngruppen. Beträffande barngruppens storlek så
får den givetvis inte vara för stor i förhållande till personalstyrkan om
kraven på pedagogiskt innehåll skall kunna upprätthållas. Personal-
dimensionering och barngruppens storlek bör anpassas till de varieran-
de förutsättningarna i olika barngrupper. Det ligger i sakens natur att
kraven beträffande barngruppernas storlek och lämpliga sammansätt-
ning inte kan tillämpas strikt i fråga om den öppna förskolan och den
öppna fritidsverksamheten.
I tredje stycket betonas att verksamheten skall utgå från varje barns
behov och att bam med behov av särskilt stöd i sin utveckling måste
ägnas speciell uppmärksamhet.
14 §
Nuvarande lydelse av 18 § föreslås flyttad till denna paragraf. Sam-
tidigt har ett nytt stycke lagts till. Nuvarande 14 § föreslås i stället
flyttad till 15 §.
Första stycket är nytt i förhållande till lydelsen i den nuvarande 18 §.
Den klargör att ansvaret för att det finns förskoleverksamhet och skol-
barnsomsorg, och att bam faktiskt erbjuds sådan verksamhet, ligger på
kommunen. Sådan verksamhet som anordnas av enskilda utgör ett
alternativ till den kommunala verksamheten. Av 14 b § följer dock att
kommun, om den inte själv erbjuder plats, bara kan hänvisa till sådan
enskild verksamhet som utgörs av förskola, fritidshem eller integrerad
skolbarnsomsorg.
Andra stycket motsvarar vad som står i nuvarande 18 § med den
skillnaden att ordet fritidshemsverksamhet bytts ut mot "fritidshem eller
integrerad skolbarnsomsorg".
14 a §
Paragrafen saknar motsvarighet i socialtjänstlagens gällande lydelse.
Enligt första stycket i förslaget skall förskoleverksamhet och skol-
barnsomsorg dels tillhandahållas i sådan omfattning att föräldrarna kan
sköta sina arbeten eller studier och dels tillhandahållas efter barnets
eget behov. Öppethållande m.m. bör i möjligaste mån anpassas till
föräldrarnas arbetstider. I allmänmotiveringen (avsnitt 6.3) har närmare
redogjorts för dessa frågor.
Enligt andra stycket skall förskoleverksamheten tillhandahållas för
barn som har fyllt ett år. För bam som behöver särskilt stöd i sin ut-
veckling skall dock förskola tillhandahållas även före ett års ålder.
45
Något krav på att föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar för att Prop. 1993/94:11
plats inom verksamheten skall erbjudas har inte uppställts. Ett bam,
som har behov av det, har således möjlighet att delta i verksamheten
även om en förälder exempelvis fullgör värnpliktstjänstgöring, är
intagen på behandlingshem eller i kriminalvårdsanstalt eller liknande.
Det skall i dessa fall göras en bedömning vid vilken beaktas barnets
behov av trygga förhållanden och att delta i pedagogisk verksamhet.
Socialnämndens allmänna åligganden enligt 12 § socialtjänstlagen att
verka för att bam växer upp under trygga och goda förhållanden samt
att medverka till att främja en allsidig personlighetsutveckling och en
gynnsam fysisk och social utveckling hos bam bör vara vägledande.
Speciell uppmärksamhet måste ägnas bam som har särskilda behov i
dessa avseenden även i fall då detta behov inte är så uttalat att bestäm-
melsen i den nuvarande 15 § (i förslaget benämnd 16 §) är tillämplig.
Beträffande strävan att bam vid förändrade sociala förhållanden mer
generellt skall få behålla sin plats i barngruppen, se den allmänna moti-
veringen (avsnitt 6.2).
14 b §
Paragrafen är ny. När vårdnadshavaren anmält behov av plats inom
förskoleverksamheten eller skolbarnsomsorgen skall kommunen enligt
första stycket utan oskäligt dröjsmål erbjuda sådan. En viss varseltid
måste dock ibland accepteras från det att vårdnadshavaren har anmält
behov av plats till det en plats kan ordnas. Hur lång tid som kan vara
skälig kan variera från fall till fall beroende bl.a. på tillgång till platser
och föräldrarnas önskemål om placering. Många kommuner tillämpar
en anmälningstid om tre till fyra månader innan plats kan erhållas,
vilket jag anser vara en rimlig tid.
I fråga om barn med särskilda behov har kommunen enligt bestäm-
melserna i de nuvarande 15 och 16 §§ (i förslaget benämnda 16 och
17 §§) ett mer långtgående ansvar.
Andra stycket jämställer erbjudande om plats inom enskild förskola,
fritidshem eller integrerad skolbarnsomsorg med erbjudande om plats
inom kommunal sådan verksamhet. Kommunen kan enligt bestämmel-
sen uppfylla sitt ansvar att tillhandahålla barnomsorg såväl genom att
erbjuda plats i sin egen verksamhet som att hänvisa barnet till en mot-
svarande plats i enskild bedriven förskola, fritidshem eller integrerad
skolbarnsomsorg. Det förutsätter naturligtvis att bamet också kan få
den platsen. Kommunen föreslås i den nya lydelsen av 18 § få möj-
lighet att, som villkor för bidrag enligt samma paragraf, föreskriva
skyldighet för bidragsmottagaren att i mån av lämplig plats ta emot
bam som kommunen vill placera där.
Av 69 § socialtjänstlagen framgår att enskilda förskolor och fritids-
hem måste ha tillstånd för sin verksamhet och att de står under löpande
tillsyn av socialnämnden i den kommun där verksamheten bedrivs.
Nämnden har också inspektionsrätt.
46
Av 14 b § andra stycket följer också att de kvalitetskrav som 13 b § Prop. 1993/94:11
ställer på förskolor, fritidshem och integrerad skolbarnsomsorg inom
socialtjänsten måste vara uppfyllda även i den enskilda verksamhet som
kommunen hänvisar till för att kommunens ansvar enligt 14a § skall
kunna anses vara uppfyllt. Det skall vara fråga om en plats inom en-
skild verksamhet som motsvarar vad kommunen kan erbjuda enligt
14 b § första stycket jämfört med 13 b §.
I tredje stycket betonas att kommunen skall ta skälig hänsyn till vård-
nadshavarens önskemål om omsorgsform. Bestämmelsen syftar både på
formen av verksamhet som sådan och i vems regi verksamheten be-
drivs. Kommunen skall alltså i möjligaste mån tillgodose föräldrarnas
önskemål om val av omsorgsform, exempelvis önskemål om familje-
daghem eller daghem samt önskemål om enskild eller kommunal verk-
samhet. Andra omständigheter som måste få beaktas är tillgång på
platser, möjlighet att tillgodose barnets speciella behov m.m.
En förälder bör inte undantagslöst vara skyldig att acceptera en plats
i enskilt bedriven verksamhet även om starka skäl talar för en sådan
placering. Enskild verksamhet kan bedrivas av vitt skilda huvudmän;
såväl föräldra- eller personalkooperativ som politiska, religiösa eller
andra organisationer samt företag. Det måste därför också kunna godtas
om föräldrar vill tacka nej till ett erbjudande om plats i t.ex. en verk-
samhet som drivs av en organisation med en viss ideologi eller religiös
övertygelse som föräldrarna inte delar. Kommunen bör i sådant fall i
stället erbjuda en annan plats.
14 c §
Paragrafen har ingen motsvarighet i socialtjänstlagens gällande lydelse.
I den fastslås den s.k. närhetsprincipen. Plats skall erbjudas i barnets
närmiljö eller i vart fall så nära barnets hem eller, vad gäller skolbarn,
så nära barnets skola som möjligt. Med hänsyn till vad som krävs för
att effektivt utnyttja lokaler och andra resurser får det dock i viss ut-
sträckning accepteras att plats erbjuds på längre avstånd från hemmet
eller skolan. En förutsättning för att skolbarnsomsorgen skall uppfylla
sitt ändamål är dock att bamet själv kan ta sig mellan skolan och skol-
barnsomsorgen. Föräldrarna kan dock givetvis själva framställa önske-
mål om placering i en verksamhet som inte ligger nära hemmet eller
skolan, t.ex. i en privat förskoleverksamhet.
15 §
Bestämmelsen motsvarar den nuvarande 14 § (nuvarande 15 § föreslås
i stället flyttad till 16 §). Bestämmelsen föreslås samtidigt ändrad på så
sätt att andra stycket, om bam vars skolstart har skjutits upp, stryks.
Anledningen till detta är att möjligheten till uppskjuten skolstart enligt 3
kap. 7 § skollagen (1985:1100) inte längre finns.
I den allmänna motiveringen berörs frågan om önskvärdheten av ett
förberedande år för de bam som börjar skolan vid sex års ålder (se
avsnitt 6.2 och 6.4).
47
16 § Prop. 1993/94:11
Den nuvarande lydelsen av 15 § föreslås, med vissa ändringar, flyttad
till denna paragraf. Nuvarande 16 § föreslås i stället flyttad till 17 §.
Första stycket har ändrats med anledning av att kommunen enligt
detta lagförslag skall vara skyldig att utan oskäligt dröjsmål erbjuda
förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg till alla bam som har behov
av sådan verksamhet på grund av föräldrars förvärvsarbete eller studier
eller på grund av barnets eget behov. Formuleringen om att bam med
behov av särskilt stöd i sin utveckling skall anvisas plats "tidigare"
resp, med "förtur" är då onödig. I övrigt har integrerad skolbarnsom-
sorg lagts till som en form av skolbarnsomsorg som kommunen kan
anvisa till. Kommunen har fortfarande ett aktivt, längre gående, ansvar
vad gäller dessa barns rätt till pedagogisk verksamhet i förskola, fritids-
hem eller integrerad skolbarnsomsorg.
Beträffande bam som stadigvarande vistas i en kommun utan att vara
bosatta i Sverige se under 13 §.
17 §
Den nuvarande lydelsen av 16 § föreslås, med endast ändrad paragraf-
hänvisning, flyttad till denna paragraf. Nuvarande 17 § föreslås upp-
hävd.
18 §
Bestämmelsen är helt ny. Den nuvarande lydelsen av 18 § föreslås
flyttad till 14 §.
Förslaget till ny bestämmelse innebär en skyldighet för kommunen att
stödja enskilt drivna förskolor och fritidshem och enskild driven integ-
rerad skolbarnsomsorg så att dessa verksamheter kan bedrivas på lika
ekonomiska villkor som de kommunala. Att enskilda förskolor och
fritidshem måste ha länsstyrelsens tillstånd framgår av 69 § andra
stycket.
Enligt första stycket skall enskilt drivna förskolor och fritidshem samt
enskilt driven integrerad skolbarnsomsorg tilldelas medel för verksam-
heten av den kommun där verksamheten bedrivs.
Bidraget per bam skall inte oskäligt avvika från kommunens kostnad
per bam i motsvarande verksamhet. Därvid skall beaktas kommunens
kostnad i samma typ av verksamhet, varvid bl.a. barngruppens ålders-
sammansättning och sociala faktorer som påverkar kostnaderna skall
beaktas. Hänsyn bör tas också till lokala variationer som att kostnaden
för kommunens verksamhet kan variera mellan olika delar av kom-
munen.
De kostnader som skall beaktas är nettokostnader för driften såsom
kostnader för personal och material samt kapitalkostnader för lokaler
och utrustning (i förekommande fall en viss beräknad ränta på eget
kapital).
De allmänna grunderna för bidraget skall vara lika för alla och bör
fastställas i någon typ av taxa. Det måste dock finnas ett visst utrymme
48
för förhandlingar mellan kommunen och den enskilde bidragsmottaga- Prop. 1993/94:11
ren t.ex. när en förskola tar emot ett särskilt omsorgskrävande bam
eller då det av andra sakliga skäl finns anledning att frångå taxan.
För att en enskild förskola, fritidshem eller integrerad skolbarnsom-
sorg skall anses kunna ha en motsvarighet i kommunal regi krävs att
den uppfyller de kvalitetskrav som ställs på kommunens verksamhet
enligt 13 b §. Någon skyldighet för kommunen att lämna bidrag till
familjedaghem, kompletterande förskoleverksamhet eller öppen fritids-
verksamhet som drivs i enskild regi har inte föreskrivits. Inget hindrar
dock att kommunen på uppdragsbasis lämnar ersättning till enskilda
verksamheter.
Bidrag enligt denna bestämmelse skall lämnas efter ansökan av den
som avser att driva verksamheten. För att kommunen skall ha möjlighet
att i sitt budgetarbete beakta de bidrag man är skyldig att betala ut
under det kommande året, skall ansökan ha inkommit senast den
1 september året innan verksamheten skall börja, om inte kommunen
medger något annat. Det kan ibland finnas anledning att ge bidrag med
kortare varsel. Den enskilde skall dock alltid kunna räkna med att få
bidrag för en verksamhet från dess början om han eller hon lämnar in
ansökan senast den 1 september året innan verksamheten skall börja.
Såsom anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.5) bör kom-
munen i viss utsträckning kunna påverka avgifterna i enskild verksam-
het för att på så sätt säkerställa att de platser i verksamheten som er-
bjuds inte blir orimligt betungande för föräldrarna. Kommunen bör
därför enligt andra stycket första punkten uppställa det villkoret för
bidraget att avgifterna i den enskilda verksamheten inte oskäligt över-
stiger den avgift som kommunen tar ut för motsvarande verksamhet.
Vidare kan kommunen enligt andra punkten ställa upp som villkor för
bidraget att verksamheten i mån av lämplig plats tar emot bam som
hänvisas av kommunen enligt 14 b § andra stycket. Detta är av särskild
betydelse för omsorgskrävande bam. Risken är annars stor att de i hög
grad utestängs från enskild verksamhet. Såsom jag nyss nämnt kan
särskilda förhandlingar om bidragets storlek vara nödvändiga om den
enskilda verksamheten får en mer omsorgskrävande barngrupp än vad
som är normalt inom den kommunala verksamhet som skall vara
referensmaterial vid bidragsgivningen.
Av tredje stycket framgår att när ett bam som inte är hemmahörande
i kommunen där erhåller plats i förskola eller fritidshem (enskilt eller
kommunalt) skall kommunen få ersättning för sina kostnader från hem-
kommunen. Denna regel gäller även vid familjehemsplaceringar i en
annan kommun.
35 §
Genom ett tillägg i första stycket klarläggs att kommunen även får ta ut
avgifter för plats i familjedaghem och integrerad skolbarnsomsorg. Det
har för tydlighetens skull också angetts att det endast är i verksamheter
anordnade av kommunen som kommunen får ta ut avgifter. Med verk-
49
samheter anordnade av kommunen avses då också verksamheter som Prop. 1993/94:11
kommunen lagt ut på entreprenad. Någon skillnad i förhållande till vad
avgiftsbestämmelsen idag avser att omfatta för verksamheter är således
inte avsedd.
Av det skälighetsrekvisit som finns i första stycket torde följa att
avgifterna inom förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen inte får
bli så betungande för den enskilde att denne av detta skäl avstår från
den verksamhet som bamet erbjuds och som det skulle vara värdefullt
för barnet att delta i. I så fall kan kommunen inte anses ha uppfyllt sitt
ansvar enligt lagen.
Av 8 kap 13 § regeringsformen följer att regeringen kan besluta verk-
ställighetsföreskrifter bl.a. i fråga om sådana avgifter som avses i para-
grafen.
Avgifterna i enskilda förskolor och fritidshem är oreglerade. Av 18 §
följer dock att kommunen som villkor för bidrag till verksamheten kan
föreskriva att avgifterna där inte får vara oskäligt höga.
I andra stycket har endast paragrafhänvisningen ändrats.
2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:442) om
försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för
vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen
(1980:620)
2 a §
Paragrafen är ny. Kommunen kan enligt denna lag genom en anmälan
till länsstyrelsen överta tillståndsprövningen beträffande enskilda för-
skolor och fritidshem. Syftet med den här föreslagna paragrafen är att
säkerställa att privat sådan verksamhet inte hindras annat än när det
objektivt sett är befogat. Enligt förslaget skall tillståndsprövningen
grundas endast på sökandens lämplighet och ändamålsenligheten av de
lokaler där verksamheten skall bedrivas. Omständigheter som att den
enskilda verksamheten skulle konkurrera med den kommunala, att man
har olika uppfattningar om hur verksamheten bäst skall bedrivas eller
att överetablering skulle kunna uppstå kan således inte åberopas som
skäl för ett avslagsbeslut.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
dels anta förslagen till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen,
2. lag om ändring i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med
kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt
socialtjänstlagen (1980:620),
dels godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för valfrihet och
jämställdhet i familjepolitiken (avsnitt 1).
50
Prop. 1993/94:11
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-
draganden har lagt fram.
51
Prop. 1993/94:11
Proposition...................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagförslag...........................2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 augusti 1993 8
1 Familjepolitik för valfrihet och jämställdhet ...........8
1.1 Reformer för ökad valfrihet..................9
2 Allmän bakgrund...........................12
2.1 Förskolelagen .........................12
2.2 Lagen om barnomsorg....................12
2.3 Socialtjänstlagen........................13
2.4 Riksdagens beslut Förskola för alla bam.........13
2.5 Aktionsgruppen för barnomsorg ..............13
2.6 Skolbamsomsorgskommittén ................14
3 Utvecklingen under de senaste åren ...............14
3.1 Barnafödandet .........................15
3.2 Familjer med förskolebarn år 1992 ............ 16
3.3 Kvinnors förvärvsmönster..................17
3.4 Val av olika tillsynsformer .................18
3.5 Hur skall kösiffror tolkas?..................19
3.6 Utbyggnad i förhållande till efterfrågan..........20
3.7 Barnomsorgen i sin helhet..................21
4 Barnomsorgen i ett samhällsekonomiskt perspektiv......23
5 Övergripande mål för barnomsorgen...............23
5.1 Pedagogisk gruppverksamhet................24
5.2 Bam med behov av särskilt stöd..............25
5.3 Föräldrarna...........................26
5.4 Valfrihet och mångfald....................26
5.5 Kostnadseffektivitet inom barnomsorgen .........27
6 Skyldighet att tillhandahålla barnomsorgen ...........29
6.1 Skärpta krav på kommunerna................30
6.2 Barnomsorg för bam till förvärvsarbetande, studerande
m.fl................................32
6.3 Kravet på bamomsorgsplan slopas.............34
6.4 Kommunernas skyldigheter i sammanfattning ......35
6.5 Enskilda förskolor och fritidshem samt enskild
integrerad skolbamomsorg .................37
7 Kvalitetsfrågor ............................38
8 Kostnadskonsekvenser och finansiering .............42
9 Upprättande lagförslag .......................43
10 Specialmotivering ..........................43
11 Hemställan ..............................50
12 Beslut .................................51
gotab 45016, Stockholm 1993
52