Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 2 december 1993
Bengt Westerberg
Karl Erik Olsson
(Jordbruksdepartementet)
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för utvecklandet av nya system
för hållande av värphöns och för regeringens bedömning och ställningstagan-
den i fråga om förbudet att hålla värphöns i bur fr.o.m. år 1999. Regeringens
ställningstagande innebär att ikraftträdandet av förbudet år 1999 ligger fast.
Regeringen anser vidare att ett system liknande EG:s för frivillig märkning av
ägg efter produktionssätt bör införas.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 106
Skr. 1993/94:106
1 Inledning .........................................3
2 Allmänna utgångspunkter ..............................3
2.1 Gällande bestämmelser.............................4
2.1.1 Sverige ..................................4
2.1.2 EG .....................................5
2.1.3 Andra länder...............................6
3 Forskning och utvecklingsarbete..........................6
3.1 Forskningsprogram, m.m...........................6
3.2 Var bedrivs forskningen? ...........................7
3.3 Finansiering....................................8
3.4 Vissa frågeställningar vid utvecklandet av nya inhysnings-
system .......................................9
4 Program för provning av ny teknik.......................12
5 Produktionskostnader................................13
6 Regeringens ställningstagande..........................14
Bilaga 1 Sammanfattningen i Statens jordbruksverks rapport (1993:14)
Alternativa inhysningssystem för värphöns..............22
Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över
Statens jordbruksverks rapport (1993:14) Alternativa inhys-
ningssystem för värphöns.........................26
Bilaga 3 Förteckning över myndigheter och organisationer som var före-
trädda vid Jordbruksdepartementets diskussion den 12 novem-
ber 1993 om alternativ till burhållning av värphöns.........27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1993 ... 28
Djurskyddslagen (1988:534), som trädde i kraft den 1 juli 1988, föreskriver
bl.a. att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant satt att
det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Enligt djur-
skyddsförordningen (1988:539) får höns för äggproduktion inte inhysas i bur-
ar. Enligt en övergångsbestämmelse till förordningen får vid ikraftträdandet
befintliga anläggningar för burhöns användas intill utgången av år 1998.
I samband med riksdagens beslut om den nya djurskyddslagen (prop.
1987/88:93, bet. 1987/88:JoU22, rskr. 1987/88:327) beslutade riksdagen att
en utvärdering av arbetet med forskning och försök beträffande olika system
för hållande av värphöns skulle göras i form av en s.k. kontrollstation efter
en femårsperiod, dvs. år 1993.1 samband därmed skulle regeringen i lämp-
ligt sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av detta arbete.
Utöver den tidigare beslutade kontrollstationen beslöt riksdagen i mars
1991 om en lägesavstämning under våren 1991 för pågående försök med alter-
nativa produktionsmetoder (bet. 1990/9 l:JoU 18, rskr. 1990/91:137). I rege-
ringens skrivelse den 31 oktober 1991 beredde regeringen riksdagen tillfälle
att ta del av en redogörelse för pågående försök rörande alternativ till burhåll-
ning av värphöns (skr. 1991/92:68, bet. 1991/92:JoUl 1, rskr. 1991/92:
113).
Statens jordbruksverk härden 1 september 1993 på uppdrag av regeringen
bl.a. redovisat en utvärdering av den forskning och de försök kring alternativ
till burhållning av värphöns som bedrivits och en redovisning av utvecklingen
inom äggproduktionen (Jordbruksverkets rapport 1993:14 Alternativa inhys-
ningssystem för värphöns). Sammanfattningen av Jordbruksverkets rapport
finns i bilaga 1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruks-
departementet, dnr 1413/93.
Jordbruksverket har den 30 september 1993 på regeringens uppdrag redo-
visat hur de medel som anvisats under nionde huvudtitelns anslag Djurhälso-
vård och djurskyddsfrämjande åtgärder använts och en bedömning av vilka
resultat som de gjorda insatserna har gett. Jordbruksverket har redovisat upp-
draget i rapporten (1993:15) Djurskyddsfrämjande åtgärder: Forsknings-,
försöks- och utvecklingsprojekt 1990/91-1993/94.
Jordbruksverkets rapport om alternativa inhysningssystem för värphöns
har den 12 november 1993 varit föremål för en diskussion med företrädare
för bl.a. berörda myndigheter, för äggproducenter samt djurskydds-, konsu-
ment- och arbetstagarorganisationer. En förteckning över de myndigheter och
organisationer som var företrädda vid diskussionen finns i bilaga 3.
År 1992 var antalet värphöns i Sverige drygt 6 miljoner och den genomsnitt-
liga besättningsstorleken 528 höns per besättning. Majoriteten av antalet be-
Skr. 1993/94:106
1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 106
sättningar, drygt 10 500, hade färre än 200 höns. Flertalet höns, 96 %, fanns Skr. 1993/94:106
dock i besättningar med fler än 200 höns och 82 % av värphönsen fanns i
besättningar med fler än 5 000 höns (se tabell 1). Ca 90 % av värphönsen
hålls i bur.
År 1992 var den totala produktionen 110 miljoner kilo ägg. Ca 2/3 av ägg-
produktionen levereras till partihandeln.
Tabell 1. Antal värphöns, besättningar och genomsnittlig besättningsstorlek
åren 1988 och 1992
Antal besättningar Antal höns per besättning Summa höns
|
Besättningsstorlek |
1992 |
1988 |
1992 |
1988 |
1992 |
1988 |
|
1-49 |
9 268 |
11 688 |
18 |
18 |
164 759 |
214 546 |
|
50-199 |
1 267 |
1 803 |
79 |
79 |
99 958 |
143 203 |
|
200-999 |
367 |
507 |
424 |
488 |
155 597 |
247 308 |
|
1 000-4 999 |
285 |
326 |
2 381 |
2 336 |
678 680 |
761 433 |
|
5000- |
296 |
301 |
16 781 |
16 762 |
4 967 363 |
5 045 331 |
|
Samtliga |
11 483 |
14 688 |
528 |
437 |
6 063 357 |
6 411 821 |
Källa: Statistiska Centralbyrån (SCB).
2.1.1 Sverige
Bestämmelser om hållande av höns finns i djurskyddslagen (1988:534), djur-
skyddsförordningen (1988:539) och i föreskrifter meddelade av Jordbruks-
verket
I 4 § djurskyddslagen anges bl.a. att djur som föds upp eller hålls för pro-
duktion av bl.a. livsmedel skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett
sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig natur-
ligt.
Enligt 9 § djurskyddsförordningen får höns för äggproduktion inte inhy-
sas i burar. Enligt en övergångsbestämmelse till förordningen får vid ikraft-
trädandet befintliga anläggningar för burhöns användas intill utgången av år
1998.
I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:129) om djurhållning inom
lantbruket m.m. finns bestämmelser om utrymme, inredning, stallklimat,
fönster och belysning, buller, utfodring, vattning och renhållning av stallar,
m.m.
Endast hönsraser som har en medelvikt under 2,4 kilo får hållas i burar
och hönsen får hållas i burar högst två år. Vid burhållning av höns skall vaije
höna ha minst 600 cm2 utrymme om det i buren hålls 3 eller flera höns. Anta-
let burvåningar får vara högst tre. Inredningar i hönsstallar skall vara utfor-
made så att djuren inte utsätts för foder-, vatten- och gödselspiU. Fro.m. den
1 januari 1994 skall hönsburar vara försedda med täta sidoväggar och klo-
nötare. I stallar som förprövas enligt bestämmelserna i 7 § djurskyddsförord- Skr. 1993/94:106
ningen skall burarna dessutom vara försedda med sittpinnar.
När höns hålls på nätgolv eller annat dränerande golv, skall minst en tredje-
del av stallgolvet vara försett med ströbädd. Den högsta tillåtna beläggnings-
graden är exempelvis 6 höns/m2 om stallet inte har gödselbinge. Om en gödsel-
binge upptar 2/3 av golvarean och hönsrasens medelvikt understiger 2,5 kilo
får beläggningsgraden vara 9 höns/m2 Det skall finnas minst 165 mm sitt-
stång för varje höna. Vidare finns det bl.a. bestämmelser om utrymme vid fo-
der- och vattentråg och om ett högsta antal höns per värprede.
2.1.2 EG
Inom EG finns minimibestämmelser i direktiv 88/166/EEG om hur höns får
hållas i bur. Direktivet trädde i kraft den 1 januari 1988 för nyproduktion. För
buranläggningar som var i bruk vid denna tidpunkt träder bestämmelserna i
kraft den 1 januari 1995.
Enligt direktivet skall burarna vara konstruerade så att varje höna har minst
450 cm2 fri horisontell rörelseyta. Vidare finns bestämmelserom lägsta bur-
höjd, maximal golvlutning, utrymme vid fodertråg och vattentillförsel. Burar
får endast placeras i fler än tre våningar om det är möjligt att inspektera varje
våning utan svårighet.
Enligt direktivet får medlemsländerna ha strängare nationella bestämmelser
än de som anges i direktivet. Det är för närvarande endast två länder inom EG
som har strängare utrymmeskrav. I Danmark gäller att varje höna skall ha
minst 600 cm2 utrymme. I Tyskland är motsvarande krav 500 cm2.1 övriga
EG-länder gäller således direktivets minimikrav om 450 cm2/höna.
I EG:s förordning (1274/91/EEG) om vissa handelsnormer för ägg finns
bl.a. bestämmelser om frivillig märkning av ägg med avseende på produk-
tionssystem. Reglerna innebär att märkning av ägg efter produktionssystem
är frivillig men om sådan märkning görs får endast vissa i förordningen defi-
nierade märkningstermer användas. Bestämmelserna gäller inte för ekologiskt
eller biologiskt producerade ägg. I förordningen är följande märkningstermer
och produktionssystem definierade.
”Ägg från utehöns” (free range eggs) skall produceras av höns som bl.a.
har möjlighet till utevistelse dagtid. Marken måste till största delen vara täckt
med vegetation och beläggningen får inte vara högre än 1 000 höns per hektar
eller en höna per 10 m2.
”Ägg från utehöns med begränsad areal” (semi-intensive eggs) skall produ-
ceras av höns som har möjlighet till utevistelse dagtid. Marken måste till störs-
ta delen vara täckt med vegetation och beläggningen får inte vara högre än
4 000 höns per hektar eller en höna per 2,5 m2.
”Ägg från höns på ströbädd” (deep litter eggs) skall produceras av höns i
anläggningar där beläggningen inte får vara högre än 7 höns per m2 tillgäng-
lig golvyta. Minst en tredjedel av golvytan skall vara täckt med strömaterial
såsom halm, träspån, sand eller torv. En tillräckligt stor del av den tillgäng- Skr. 1993/94:106
liga golvytan skall användas för uppsamling av hönsens spillning.
”Ägg från höns i voljärer” (perchery eggs) skall produceras av höns i an-
läggningar där beläggningen inte får vara högre än 25 höns per m2 tillgänglig
golvyta. I anläggningen skall finnas sittpinnar med en längd motsvarande
minst 15 cm per höna.
2.1.3 Andra länder
Efter en folkomröstning år 1978 beslöt Schweiz att införa förbud mot konven-
tionell burhönshållning fr.o.m. år 1992. I den schweiziska djurskyddslagen
anges bl.a. att värphöns skall ha tillgång till sittpinnar och reden för ägglägg-
ning. I stallar med gödselbinge och ströbädd får hållas högst 7 höns/m2 om
hönsens vikt inte överstiger 2 kilo. Om hönsens vikt överstiger 2 kilo får be-
läggningen vara högst 6 höns/m2.1 anläggningar där hönsen hålls på nätgolv
eller i bursystem gäller följande utrymmeskrav. För höns som hålls i grupper
om upp till 10 djur skall vaije höna ha 1 400 cm2.1 gruppstorlekar om 11-20
höns skall vaije höna ha 1 200 cm2. I grupper om 21-40 höns skall vaije
höna ha 1 000 cm2 och om hönsen hålls i grupper om fler än 40 höns skall
vaije höna ha minst 800 cm2. Om värpreden eller andra inredningar som ökar
den tillgängliga ytan är arrangerade vertikalt i flera våningsplan får en pro-
portionell reducering av beläggningen per kvadratmeter golvyta göras.
Enligt den norska djurskyddslagen skall värphöns i bur ha minst 700 cm2
och högst 3 hönor får hållas per bur. I Finland gäller att vaije höna skall ha
480 cm2 och högst 4 hönor får hållas per bur.
De nya system för hållande av värphöns som nu utvecklas är i princip en vida-
reutveckling av de traditionella golvsystemen. Genom att fler våningsplan in-
förs i systemen, tex. i form av näthyllor, ökar den totala tillgängliga ytan i an-
läggningen och beläggningen per kvadratmeter byggnadsyta kan ökas. Som
redovisats ovan är den högsta tillåtna beläggningsgraden enligt nu gällande
föreskrifter under vissa förutsättningar 9 höns/m2 vid golvhållning av höns. I
de nya systemen har de försöksmässiga beläggningsgradema vanligtvis varit
mellan 15-20 höns/m2 byggnadsyta.
I regeringens inledningsvis nämnda skrivelse till riksdagen i oktober 1991
om forskning och försök rörande alternativ till burhållning av värphöns redo-
gjordes bl.a. för de resultat som forskningen redovisat och de problem som
uppgavs förekomma i de nya systemen. Institutionen för husdjurens utfod-
ring och vård vid Sveriges lantbruksuniversitet uppgav i sin summering av då
framkomna resultat att det varit möjligt att förbättra systemen i flera avseen- Skr. 1993/94:106
den. Det gällde t.ex. utformningen av reden och sittpinnar, sänkning av fre-
kvensen golvägg och förbättring av äggkvaliteten. Förutom att alternativen till
burhållningen ger hönsen ett kraftigt utökat beteendemönster visade försöken
att skelettstyrkan påverkas positivt. De problem som hade förekommit gällde
bl.a. förekomst och behandling av endo- och ektoparasiter, risk för att medici-
nering ger restsubstanser i äggen och därmed förlorad produktion samt upp-
komst av fotbölder och bröstbensdeformationer. Höga dödlighetstal på grund
av fjäderplockning/hackning/kannibalism hade förekommit i vissa fall. Arbets-
miljön var ett problem både i fråga om luftkvalitet och ergonomi.
Hösten 1991 beslutade Jordbruksverket och Skogs- och jordbrukets forsk-
ningsråd om ett samlat program för forskning, utveckling och försök inom
området alternativ till burhållning av värphöns. I programmet delades pro-
blemställningarna in i tre huvudområden, nämligen biologi, ekonomi och tek-
nik inkl, arbetsmiljö. Programmet löper under perioden 1992-1994. Jord-
bruksverket beräknar den totala kostnaden för programmet till ca 7 miljoner
kronor. De biologiska frågeställningar som studeras i programmet är bl.a.
fjäderhackning och kannibalism, koccidios och djurmaterial. Inom området
teknik och arbetsmiljö studeras bl.a. hur utformningen av olika inrednings-
detaljer, t.ex. sittpinnar, inverkar på hygien samt på fot- och bröstbenshälsa.
Vidare har medel anslagits till utveckling av ventilationssystem för utsugning
av gödselgaser och till en litteraturstudie om ljus i värphönsstallar. Medel har
också avsatts för uppföljning av nya system i praktisk drift. I ett särskilt pro-
jekt studeras djurhälsan och djurmiljön i ett traditionellt golvsystem med totalt
40 000 höns.
Jordbruksverket och Stiftelsen lantbruksforskning beslutade i september
1993 om ett samordnat forskningsprogram för alternativa inhysningssystem
för värphöns. Programmet skall löpa under perioden 1994-1996. Forsknings-
programmet har som mål att utveckla inhysningssystem för värphöns som
uppfyller djurskyddslagens krav och riksdagens uttalande att alternativa sy-
stem inte får leda till försämringar från djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt.
Samtidigt skall systemen ge producenterna en lönsam produktion som klarar
en internationell konkurrens.
Den huvudsakliga forskningen om alternativ till burhållning av värphöns be-
drivs vid Sveriges lantbruksuniversitet Vid institutionen för husdjurens utfod-
ring och vård fokuseras forskningen på djurhälsa, beteende, produktion och
äggkvalitet. Vid institutionen för husdjurshygien bedrivs forskning med målet
att skapa grundläggande kunskaper om hönans biologi samt kunskaper om
samspelet mellan miljö och värphönans hälsa och beteende för att göra det
möjligt att skapa inhysningsformer som medger ett gott hälsotillstånd under
rationella produktionsformer. Vid institutionen för lantbrukets byggnadstek-
nik bedrivs forskning som främst rör olika miljöfaktorer i inhysningssyste-
1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 106
men såsom luftföroreningar, ergonomi och olycksfallsrisker samt betydelsen
av naturligt ljus. Vid institutionen för husdjursförädling och sjukdomsgenetik
startades våren 1993 ett projekt med målet att utvärdera de i landet tillgängliga
värphönshybridemas produktionskapacitet på golv. Lantbruksuniversitetet be-
driver också i samarbete med Ekhagastiftelsen försök kring rationell hönshåll-
ning inom ekologiskt lantbruk.
Vid Statens veterinärmedicinska anstalt pågår ett projekt som syftar till att
erhålla kunskap om de parasiter som orsakar sjukdomen koccidios hos värp-
höns. Målet är att kunna anvisa förebyggande hygieniska åtgärder mot sjukdo-
men och att utvärdera effekterna av i dag tillgängliga vacciner. På längre sikt
är målet att producera och studera experimentella vacciner baserade på defini-
erade antigener från i Sverige isolerade arter och stammar av den parasit som
orsakar sjukdomen. Vid anstalten pågår vidare kontinuerlig hälsoövervakning
och registrering av försöken med alternativa inhysningssystem vid Lantbruks-
universitetets Lövstaanläggning.
Svenska lantmännens riksförbund bedriver på sin försöksgård Smedsmora
försök med ett nytt uppfödningssystem för unghöns. Systemet är anpassat till
de nya alternativa systemen för äggproduktion med frigående höns. Principen
är att hönsen skall vara vana vid olika våningsplan vid insättningen i den slut-
liga produktionsanläggningen.
Särskilda medel för djurskyddsfrämjande åtgärder har avsatts under nionde
huvudtitelns anslag Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. Under
budgetåret 1993/94 får Jordbruksverket disponera 4,4 miljoner kronor för
prövning från djurskyddssynpunkt av nya djurhållningsmetoder, inredning
m.m. i stallar och för andra djurskyddsfrämjande åtgärder.
Totalt har Jordbruksverket under perioden 1990/91-1993/94 beviljat
7 792 000 kr till olika forskningsprojekt om alternativa system för hållande av
värphöns. Här ingår 500 000 kr om året för den provning av nya system som
beskrivs i avsnittet Program för provning av teknik. Stiftelsen Lantbruks-
forskning har hittills beviljat bidrag med totalt ca 3,2 miljoner kronor till sju
forskningsprojekt. Till det av Jordbruksverket och Stiftelsen Lantbruksforsk-
ning beslutade forskningsprogrammet under treårsperioden 1994-1996 plane-
rar verket och stiftelsen att anslå totalt 13 miljoner kronor, varav 7 miljoner
kronor anslås av Jordbruksverket och 6 miljoner kronor av stiftelsen.
Den huvudsakliga forskningen på området bedrivs som nämnts vid Sveri-
ges lantbruksuniversitet. Jordbruksverket uppskattar att universitetet har av-
satt 3-4 miljoner kronor i form av löner, hyra av försöksstall, m.m. under
perioden 1988/89-1993/94.
Flera djurskyddsorganisationer har lämnat stöd till forskningen om alterna-
tiva inhysningssystem för värphöns. Jordbruksverket uppskattar dessa bidrag
till 2 092 300 kr. Arbetsmiljöfonden har bidragit med 1 848 000 kr till forsk-
ningen kring arbetsmiljön i alternativa inhysningssystem. Hushållningssäll-
Skr. 1993/94:106
skåpet i Skaraborgs län, Västsvenska lantmän. Svenska lantägg AB, Gimra- Skr. 1993/94:106
näs Hönsgård m.fl. har totalt investerat 1 miljon kronor under två år i försök
som bedrivs vid Götala försöksgård. Stiftelsen Veterinär fjäderfäforskning
anslog 200 000 kr under åren 1988-1992 till Lantbruksuniversitetet för forsk-
ning om golvhöns. Tillverkare av inredningar har bl.a. svarat för inredning-
arna vid försöksanläggningarna Marielund, Lövsta och Stora Segerstad. Före-
ningen Svensk fjäderfäskötsel, Kronägg ek. för. och AB Vallberga kontroll-
hönseri har bidragit med medel till en beräknad summa av 300 000 kr för stu-
dieresor till Schweiz. Kronägg ek. för. har anslagit ca 150 000 kr om året un-
der perioden 1988-1992 för praktiska tillämpningar vid forskning om alterna-
tiva inhysningsförsök på höns. Fori (Lantmännen) har subventionerat foder
under tiden 1988-1992 motsvarande en summa av 75 000 kr.
Hittills gjorda forskningsinsatser avseende alternativa inhysningssystem
för värphöns uppskattas av Jordbruksverket till sammanlagt ca 17 miljoner
kronor.
De problem som har uppstått i de nya inhysningssystemen är enligt Jordbruks-
verkets rapport framför allt fjäderplockning och hackning, risk för parasitan-
grepp, dålig arbetsmiljö (damm och ergonomi) samt fotbölder och bröstbens-
deformationer hos hönsen.
Fjäderplockning och kannibalism. Hackskador och kannibalism har visat
sig vara den vanligaste dödsorsaken i system med frigående höns. Flockens
storlek, unghönsens uppfödningsförhållanden samt fodrets sammansättning
och struktur anses ha betydelse i sammanhanget. Försök tyder dock på att
risken för kannibalism varierar betydligt mellan olika djurmaterial. Orsakerna
till fjäderplockning och efterföljande kannibalism är sannolikt många och kan
variera från en flock till en annan.
Koccidios. Den kontakt med strö och gödsel som höns har i frigående
system ökar risken för koccidios jämfört med höns som hålls i bursystem. Ut-
brott av koccidios speciellt i samband med att hönsen böljar värpa har registre-
rats i både svenska och norska försök. En ökad stresspåverkan under denna
period på grund av transport, miljöombyte och hönornas omställning till ägg-
produktion kan vara viktiga faktorer i sammanhanget För att undvika utbrott
av koccidios hos höns i golvsystem under produktionsperioden är det viktigt
att det sker en immunisering under uppfödningen. Vid Statens veterinärmedi-
cinska anstalt pågår forskning om och utvärdering av vacciner mot koccidios.
Kvalster. Problem med hönskvalster har rapporterats både från svenska
och utländska försök med frigående höns. Risken för att få in hönskvalster i
anläggningarna är troligen oberoende av inhysningssystem. Erfarenheterna
från flera försök tyder dock på att kvalstren har bättre förutsättningar att för-
öka sig i system med frigående höns än i bursystem.
Fot- och bröstbensskador. Deformation av bröstbenskammen förekommer Skr. 1993/94:106
ofta hos höns som har tillgäng till sittpinnar. Bröstbensskadoma uppträder till-
sammans med infekterade sär eller bölder i huden över bröstbenskammen.
Frekvensen fotbens- och bröstbensskador har kunnat reduceras bl.a. med en
förbättrad utformning av sittpinnama. En fotskada som förekommer i konven-
tionella bursystem men inte i system för frigående höns är s.k. hyperkeratos i
klofalsen. Det har i försök visat sig vara stor skillnad mellan olika djurma-
terial framför allt i fråga om frekvensen fotskador.
Skelettkvalitet. Benbrott i samband med transporter av värphöns till slakte-
rier och vid hantering av djuren vid slakteriet är i mänga länder ett betydande
djurskyddsproblem. Registreringar vid slakt och mätningar av skelettets
brottsstyrka har visat att höns i frigående system och i burar med sittpinnar
har en betydligt starkare skelett än höns inhysta i konventionella burar.
Ströbäddens funktion och egenskaper har stor betydelse för luftkvalitet
och djurmiljö i fjäderfästallar. Ströbädden påverkar bl.a. avgivningen av am-
moniak, fukt, koldioxid, damm, djurens hygien och hälsa samt risken för ut-
bredning av koccidios. Viktiga egenskaper hos ströbädden som påverkar mil-
jön är fukthalt, andelen strömedel, pH-värde, konsistens, volym per enhet
och ålder. Det behövs emellertid ytterligare kunskaper om hur ströbäddar
skall anläggas och skötas.
Gödselhanteringen påverkar både avgivningen av gödselgaser i stallet och
fjäderdräktens renhet. För att begränsa förekomsten av gödselgaser bör göd-
selns uppehållstid i stallet begränsas. Vilken teknik som används för hante-
ringen av gödseln påverkar också möjligheten att med ventilationstekniska me-
toder begränsa avgivningen av ammoniak från t.ex. gödselmattor och gödsel-
bingar. Kunskaperna om hur ströbäddar och gödsellager i form av gödsel-
bingar inne i stallbyggnaden påverkar avgivningen av gödselgaser är ännu
ofullständiga.
Feilagda ägg. Andelen ägg som inte värps i reden kan minskas om man fö-
der upp unghönsen i ett liknande system som de senare skall producera ägg i.
Djuren skall således vara vana vid att söka sig upp pä pinnar och haft tillgång
till nätvåningar med foder och vatten. På mörka ostörda platser är det attrak-
tivt för hönan att placera ägget. Genom att belysa olämpliga värpplatser kan
man minska andelen fellagda ägg. Ökad ljusstyrka ökar dock risken för ut-
brott av kannibalism.
Ljus och fönster. Vilken ljusintensitet som når olika delar av ett stall är be-
roende av fönstrens placering och byggnadens utformning. Eftersom ljuset
har en direkt påverkan på djurens beteende och produktion är kunskap om
hur dagsljusinsläpp skall utformas samt dess påverkan pä djuren viktig.
Ventilation och uppvärmning. Stallamas konstruktion och planlösning på-
verkar värmebalansen och möjligheterna att åstadkomma en väl fungerande
ventilation. Valet av uppvärmnings- och ventilationssystem kan vidare påver-
ka förekomsten av ammoniak.
Arbetsmiljö. De arbetsmiljöaspekter som måste beaktas vid införande av
nya system inom värphönshållningen är enligt Jordbruksverket följande. Luft-
10
kvaliteten med avseende på ammoniak, koldioxid, damm och endotoxiner Skr. 1993/94:106
samt olycksfallsrisker, arbetsställningar och arbetsrörelser, arbetsorganisation
och arbetstidsåtgång samt övriga faktorer såsom psykisk belastning, buller
och belysning.
Högre halter av ammoniak, damm och endotoxiner har konstaterats i de
alternativa systemen jämfört med bursystemen. Genom vissa skötselåtgärder
och tekniska lösningar kan enligt Jordbruksverkets bedömning halterna
minskas till fullt acceptabla nivåer.
I djurstallar bildas ammoniak vid bl.a. mikrobiell omsättning av kväve i
gödseln. Ventilationsflöde, gödselns lagringstid i stallarna, gödselns fukthalt,
storleken av de ytor som är belagda med gödsel och temperatur påverkar emis-
sion och koncentration av ammoniak. Begränsning av gödselns lagringstid är
den viktigaste åtgärden för att minska ammoniakemissionen. En annan åtgärd
är att minska fukthalten i gödseln, t.ex. med golvvärmesystem och genom
ventilationstekniska lösningar.
Huvuddelen av den koldioxid som förekommer i stallar kommer från djur-
ens utandningsluft. En viss mängd kan också avges genom nedbrytning av
gödseln. Halten av koldioxid ger främst ett mått på ett stalls luftkvalitet. Med
normala ventilationsflöden för värphönsstallar skall koldioxidhalten enligt
Jordbruksverket kunna hållas på nivåer som med god säkerhetsmarginal un-
derskrider Arbetarskyddsstyrelsens gränsvärden.
De faktorer som påverkar dammförekomsten i stallar är främst djurens ak-
tivitet, djurtäthet och fuktförhållanden. Ventilation, foderslag och strömedel
bedöms ha relativt liten inverkan jämfört med nyss nämnda faktorer. Vid pågå-
ende projekt vid institutionen för lantbrukets byggnadsteknik testas olika tek-
niker för att reducera dammet. Resultaten av dessa kommer att redovisas efter
hand. Exponering för organiskt damm kan också reduceras med lämpligt and-
ningsskydd. Vid insättning och uttagning av fjäderfä i burar och stallar för lös-
gående höns kan filterskydd med fläkt behöva användas.
De arbetsmoment som är besvärligast i alternativa inhysningssystem är in-
samling av feilagda ägg och renhållning. Inredningar i alternativa system är of-
tast av material och utformning som gör rengöringen besvärlig och tids-
ödande.
Olycksfallsrisker finns vid den direkta djurhanteringen (hackning, rivsår
etc.) och vid hantering av teknisk utrustning såsom utgödslingsanläggningar.
Bullret i fjäderfästallar ligger ofta på så hög nivå att det finns risk för hörsel-
skador. Jordbruksverket anser det svårt att bedöma om riskerna för olycksfall
och bullerskador ökar eller minskar vid arbete i alternativa system jämfört
med i bursystem.
Belysningen i fjäderfästallar, oberoende av system, är ofta mycket svag
(endast några lux). Det kan bidra till dåliga arbetsställningar och ökad olycks-
fallsrisk. Det kan också medföra en allmän otrivsel. Tillsynen av djur samt
foder- och vattenautomater innebär besvärliga arbetsställningar både i alterna-
tiva system och bursystem. Den maskinella utgödslingen med s.k. gödsel-
mattor är densamma i båda systemen. Utplockning av djur bedöms vara mer
11
ansträngande i stallar för frigående höns än i burhönsstallar. Vid insättning av Skr. 1993/94:106
djur råder det omvända förhållandet.
Den nära kontakten med hönsen i frigående system kan av skötare upple-
vas som psykiskt pressande. Andra skötare kan se positiva aspekter i en när-
kontakt med djuren där de kan se mer av djurens naturliga beteende. Kunska-
pen om attityderna bland djurägare och skötare avseende alternativa system är
dock bristfällig.
Tidsåtgången och hur arbetet organiseras är viktiga faktorer som påverkar
dels lönsamheten, dels i vilken utsträckning personalen utsätts för olika miljö-
faktorer och risker. En välplanerad arbetsorganisation utnyttjar också tillgäng-
lig personal på ett optimalt sätt vad gäller omväxlande arbetsuppgifter, ökat
ansvar, fördjupade kunskaper och en minskad arbetsbelastning.
I en enkätundersökning som Jordbruksverket genomfört bland 30 äggpro-
ducenter med fler än 500 golvhöns har 15 av 22 svarande uppgett att de inte
hade några problem med arbetsmiljön medan två producenter uppgav att de
hade problem med damm. De övriga fem angav olika problem nämligen ren-
göring, avsaknad av automatisk utgödsling, fukt på vintern, golvägg samt att
lokalen inte var anpassad för djurhållningen.
När det gällde stallmiljön uppgav 19 av de 22 svarande producenterna att
de inte hade några problem medan tre angav problem med fukt, hög ammo-
niakhalt resp. damm.
Enligt 7 § djurskyddsförordningen skall nya tekniska system och ny teknisk
utrustning för djurhållning ha godkänts från djurhälso- och djurskyddssyn-
punkt innan de får användas. Frågor om godkännande av ny teknik prövas av
Jordbruksverket.
Jordbruksverket tillsatte i september 1991 en särskild referensgrupp med
uppgift att vara rådgivande till verket vid uppläggning och utvärdering av för-
söksmässig provning av nya system för värphönshållning. I gruppen ingår
bl.a. representanter för forskningen på området, näringen, arbetarskyddet och
djurskyddsorganisationer.
I mars 1992 fastställde Jordbruksverket ett program för utvärderingen av
nya system för frigående värphöns. Programmet innebär att vaije enskilt fabri-
kat provas. Provningen genomförs i två faser, en experimentell fas och en fält-
fas. För provningarna ansvarar en forskare.
Den experimentella provningsfasen omfattar minst två produktionsomgång-
ar och kontrolleras av den provningsansvarige forskaren. Fasen syftar till att
ge detaljerade kunskaper om systemets funktion och till att ge underlag för
beslut om fortsatt provning av systemet i fältfas.
Fältfasen omfattar minst 15 produktionsomgångar och syftar till att ge ett
bredare och säkrare kunskapsunderlag än vad som finns från den experimen-
12
tella provningen. Fältfasen är begränsad till 10 anläggningar eller 100 000
höns.
Utvärderingen sker med utgångspunkt från dels vissa fastställda gränsvär-
den och godtagbara nivåer, dels särskilda bedömningar av ansvarig forskare.
Gränsvärden och godtagbara nivåer omfattar bl.a. hönsens befjädring, ska-
dor, dödlighet och luftkvalitet i systemet. För andra parametrar såsom djurbe-
teende och arbetsmiljö görs särskilda bedömningar av i första hand den prov-
ningsansvarige forskaren. För att ett fabrikat skall godkännas krävs enligt
Jordbruksverket i princip att provningsresultaten på alla punkter uppfyller
kraven i det av verket fastställda utvärderingsprogrammet
Jordbruksverket beviljar ersättning till den provningsansvarige forskaren
och dennes medarbetare. Djurägare som medverkar i fältprovningsfasen er-
sätts med 20 000 kr per omgång.
För närvarande provas tre olika fabrikat varav två fabrikat genomgår prov-
ning i fältfasen och ett fabrikat genomgår provning i den experimentella fas-
en. Det fabrikat som kommit längst i provningen kan prövas för godkännande
tidigast sommaren 1995. Jordbruksverket uppskattar att det fabrikat som pro-
vas i den experimentella fasen kan bli klart för prövning för godkännande tidi-
gast sommaren år 1996.
Enligt Jordbruksverkets redovisning är jämförelser mellan lönsamheten i ägg-
produktion i bursystem och i alternativa system svåra att göra eftersom det
ännu är oklart vilka alternativa system som kommer att vara godkända i fram-
tiden. Likaså råder delade meningar om kostnaderna i alternativa system. Ett
problem vid kalkylering av kostnaderna i alternativa system är, enligt Jord-
bruksverket, svårigheterna att fönitsäga och kalkylera för eventuella produk-
tionsstömingar såsom kvalsterangrepp och koccidiosutbrott.
Jordbruksverket redovisar i sin rapport en jämförande kalkyl utförd av
Kronägg ek. för. Enligt kalkylen är produktionskostnaden i alternativa sy-
stem 3,83 kr högre per kilo ägg i alternativa system jämfört med i bursystem.
Beräkningarna är gjorda på en buranläggning för 7 500 höns med en belägg-
ning på 20 höns/m2 golvyta och en alternativ anläggning för 5 625 höns med
15 höns/m2 golvyta.
Vid beräkningarna har bl.a. följande antaganden gjorts. Inköpspriset för
unghönsen antas vara högre på grund av att andra krav ställs vid uppfödning-
en av höns avsedda för golvsystem. Foderförbrukningen antas vara 8 % hög-
re i det alternativa systemet på grund av en sämre befjädring och ett ökat foder-
spill. Produktionen antas vara 10 % lägre i altemativsystemet. Vidare antas
byggnadskostnaden vara högre på grund av en lägre beläggning och kostna-
den för inredning beräknas också vara högre.
Arbete är den kostnadspost som står för den största andelen av den mer-
kostnad som uppstår vid produktion i alternativa system. I den ovan
Skr. 1993/94:106
13
refererade kalkylen har arbetstidsåtgången beräknats vara 3 gånger större i det
alternativa systemet jämfört med bursystemet. Jordbruksverket bedömer dock
att denna uppskattning kan vara något hög eftersom andra studier har visat en
motsvarande ökning med 2,5 gånger. Verket bedömer vidare att ökade
kunskaper om djurhållningen och ökade tillverkningsvolymer av inredningar
kommer att medföra sänkta kostnader för äggproduktion i alternativa system.
Regeringens ställningstagande: Ikraftträdandet av förbudet mot
att inhysa värphöns i bur fr.o.m. år 1999 ligger fast.
Regeringen har för avsikt att låta införa regler om frivillig märkning
av ägg med avseende på hur äggen producerats.
Skr. 1993/94:106
Jordbruksverkets förslag: Tidpunkten för förbudet att hålla värphöns
i bur flyttas fram från den 1 januari 1999 till den 1 januari 2004. En kontroll-
station bör genomföras år 1998. För att framflyttningen av förbudet inte skall
medföra att hönsens situation i föråldrade burar försämras ytterligare föreslås
att en djurmiljöprövning av samtliga burhönsanläggningar genomförs fram till
år 1997. Prövningen föreslås utformad enligt den modell som tillämpas inom
slaktkycklingproduktionen. Den innebär att stall- och djurmiljö poängsätts.
Med utgångspunkt i antalet poäng fastställs hur länge produktionen i anlägg-
ningen får fortsätta. I anläggningar som inte uppnår vissa minimipoäng måste
produktionen upphöra senast den 1 januari 1999 om inte investeringar sker i
nya anläggningar. Anläggningar som uppnår högsta poäng får användas
längst till den 1 januari 2006. Investeringar i nya buranläggningar får endast
ske vid företag som den 1 januari 1994 har äggproduktion och nyinvestering-
en får innebära högst det antal hönsplatser som nuvarande anläggning enligt
förprövning är godkänd för.
Burhållning av värphöns bör inte förbjudas eftersom ordet bur har vissa be-
gränsningar och en framtida hönshållning på något sätt måste begränsa höns-
ens rörlighet Verket föreslår att det i stället införs krav på att höns skall kun-
na utöva vissa naturliga beteenden såsom sandbada, ha möjlighet att utnyttja
sittpinnar, lägga ägg i reden och ha möjlighet till viss rörlighet.
Jordbruksverket föreslår vidare att djurskyddsförordningen ändras så att
verket ges möjlighet att i enskilda fall medge dispens för flyttning av burar till
ett annat hus eller en annan anläggning under förutsättning att stall- och djur-
miljön förbättras och att antalet hönsplatser i bur inte utökas.
EG:s regler om frivillig märkning av ägg efter produktionssystem bör in-
föras.
Remissinstanserna: Statens livsmedelsverk, Arbetarskyddsstyrelsen,
Konkurrensverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Skogs- och jordbru-
kets forskningsråd, Länsstyrelserna i Kalmar och Hallands län, Föreningen
14
Svensk fjäderfäskötsel, Kronägg ek. för., Svenska lantarbetareförbundet och
Svenska lantägg AB tillstyrker eller har inga invändningar mot att ikraft-
trädandet av förbudet mot att hålla värphöns i bur senareläggs till år 2004.
Konsumentverket, Föreningen Djurens vänners riksorganisation, Konsument-
forum, KonsumentgillesfÖrbundet, Nordiska samfundet mot plågsamma djur-
försök, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sveriges veterinärför-
bund och Familjejordbrukamas riksförbund avstyrker förslaget
Lantbruksuniversitetet anser att förbudet fr.o.m. år 1999 så långt möjligt
skall upprätthållas och beklagar att förutsättningar ännu inte synes föreligga
för ett totalförbud i enlighet med de ursprungliga intentionerna. Länsstyrelsen
i Skaraborgs län anser att det inte finns skäl att burförbudet flyttas fram till år
2004 eller år 2006 men föreslår att förbudet flyttas fram tre år eftersom det
har getts felaktiga signaler till djurägarna och att forskningsinsatserna inte va-
rit maximala. Lantbrukarnas riksförbund anser att en övergång från dagens
burhållning till andra alternativ är ett nödvändigt systemskifte men föreslår att
en kontrollstation läggs in år 1996 och att beslut om lagstiftningens ikraftträ-
dande fattas i samband därmed. Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker Jord-
bruksverkets förslag men anser att regeringen vid ett eventuellt beslut om se-
nareläggning tydligt bör deklarera att beslutet om förbud att hålla värphöns i
bur ligger fast. Länsstyrelsen anser vidare att det är angeläget att endera ytter-
ligare medel till forskning anvisas eller att det klargörs att näringen har ansvar
för att utveckla fungerande alternativ. Länsstyrelsen anser att en eller ett par
kontrollstationer på vägen fram till år 2004 bör anges och om det vid någon
av dessa tidpunkter finns goda alternativ bör ikraftträdandet tidigareläggas.
Sveriges veterinärförbund har uppfattat rapporten som delvis tendentiös och
kan inte med ledning av informationen i den ta ställning till om det är realis-
tiskt att avskaffa burhållning av värphöns före den 1 januari 1999. Förbundet
avstyrker förslaget om att skjuta upp tidpunkten för ikraftträdandet. Flera re-
missinstanser anser att signalerna till näringen i fråga om ikraftträdandet av
förbudet att hålla värphöns i bur varit otydliga.
Konkurrensverket anför att de föreslagna övergångsreglerna skapar skilda
förutsättningar for olika producentgrupper vilket enligt verket kan inverka
menligt på nyetableringen inom branschen. Flera remissinstanser avstyrker
förslaget om att det skall vara möjligt att investera i nya buranläggningar.
Länsstyrelsen i Kalmar län bedömer det som osannolikt att en djurmiljöpröv-
ning enligt Jordbruksverkets förslag kan genomföras på ett rättvisande sätt i
burhönsanläggningar. Liknande synpunkter framförs bl.a. av länsstyrelserna
i Hallands och Jämtlands län.
Lantbruksuniversitetet anser att begreppet bur bör definieras snarast. Sta-
tens veterinärmedicinska anstalt förordar att vägen öppnas for en förutsätt-
ningslös forskning på större burar med särskild utrustning där hönsen har
möjlighet att utöva vissa naturliga beteenden. Lantbrukarnas riksförbund,
Föreningen Svensk fjäderfäskötsel, Kronägg och Sveriges veterinärförbund
anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det är
ytterst väsentligt att forskningen helt är inriktad på att få fram vettiga altema-
Skr. 1993/94:106
15
tiva system för lösgående höns och ingenting annat. Nordiska samfundet mot Skr. 1993/94:106
plågsamma djurförsök och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund anser
att det vore olyckligt om det öppnades möjlighet att ha någon typ av modifie-
rade burar.
Flertalet remissinstanser tillstyrker att ett frivilligt märkningssystem av ägg
efter produktionssätt införs. Några instanser anser att en sådan märkning bör
vara obligatorisk.
Skälen för regeringens ställningstagande: Riksdagen beslutade år
1988 om en ny djurskyddslag (prop. 1987/88:93, bet. 1987/88:JoU 22, rskr.
1987/88:327). I propositionen om djurskyddslagen angavs bl.a. att som ett
led i effektiviseringen av jordbruket har produktionsformerna undergått
genomgripande förändringar. Djurhållningen inom husdjursskötseln har, från
att ha varit anpassad till klimatfaktorer och baserad på tidskrävande mänsklig
omvårdnad, utvecklats till att i dag vara rationell samt teknik- och ekonomi-
anpassad. Ökade kunskaper och ändrad teknik har förbättrat djurens förhållan-
den jämfört med tidigare. Utvecklingen har dock inte enbart varit till förmån
för djurens välfärd. Djurmiljöer har skapats där tekniken mera än djurens mil-
jökrav har fått råda. Rationaliseringssträvandena har varit inriktade mot att
hålla många djur i produktion i begränsat stallutrymme och med en minskad
arbetskraft för tillsyn av djuren. Vidare anfördes att ökad hänsyn måste tas till
att levande djur ingår i produktionen. Djurskyddshänsynen måste tillmätas
betydelse i en helt annan omfattning än hittills även om detta skulle innebära
minskad produktion.
Den nya djurskyddslagen innebär bl.a. att det för djur inom husdjurssköt-
seln ställs särskilda krav som innebär att sådana djur skall hållas och skötas i
en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem
möjlighet att bete sig naturligt.
Burhållningen av värphöns är ett av de mest intensiva produktionssyste-
men inom husdjurshållningen. I propositionen konstaterades att även om en
utveckling av bursystemet hade skett under den tid som systemet tillämpats
tillgodoser burarna inte ens några av de mest grundläggande behoven hos hö-
norna, som t.ex att kunna röra sig, sprätta, flaxa, sandbada och putsa fjädrar-
na och att kunna lägga sina ägg i reden. Riksdagens beslut om förbud mot att
hålla värphöns i bur fr.o.m. år 1999 innebar att det gavs en övergångstid på
tio år för utveckling av nya system för hållande av värphöns.
Av remissbehandlingen och vid den diskussion som den 12 november
1993 hölls i Jordbruksdepartementet framgår att det i dag råder enighet om att
nuvarande bursystem skall avvecklas men att uppfattningarna är delade om
vid vilken tidpunkt förbudet kan genomföras samt om vilka system som bör
vara tillåtna i framtiden.
Före år 1960 hölls värphöns i Sverige med några få undantag uteslutande
på golv. I början av 1960-talet installerades vanligen burar och i dag hålls ca
90 % av värphönsen i bur. De nya system för hållande av värphöns som nu
utvecklas är i princip en vidareutveckling av de traditionella golvsystemen.
Genom att fler våningsplan införs i systemen, t.ex. i form av näthyllor, ökar
16
den totala tillgängliga ytan i anläggningen och beläggningen per kvadratmeter Skr. 1993/94:106
byggnadsyta kan ökas. Utvecklingen av de nya systemen har dock inte varit
problemfri. Enligt Jordbruksverkets rapport kvarstår flera problem att lösa.
Detta gäller framför allt fjäderplockning och hackning. Även inom området
stall- och arbetsmiljö samt bekämpning av koccidier och kvalster kvarstår
vissa problem att lösa. Produktionen måste enligt verket nå en viss säkerhet
innan systemen kan bli allmänt förekommande och accepterade.
Av Jordbruksverkets rapport framgår dock också att golvsystemen i flera
avseenden har kunnat förbättras genom den forskning som hittills bedrivits.
Enligt verket kan haltema av ammoniak, damm och endotoxiner komma ner
till fullt acceptabla nivåer genom vissa skötselsåtgärder och tekniska lösning-
ar. Vidare har bl.a. frekvensen fotbens- och bröstbensskador kunnat reduce-
ras genom en förbättrad utformning av sittpinnama. Andelen golvägg har kun-
nat minskas genom bättre anpassade uppfödningssystem för unghönsen. Vi-
dare har identifierats flera faktorer som bedöms vara av betydelse för resul-
taten i de alternativa systemen såsom djurmaterial, uppfödningsförhållandena,
fodrets sammansättning och struktur, ströbäddens sammansättning och egen-
skaper samt tekniker för gödselhantering och ventilation, m.m.
Jordbruksverkets program för utvärdering av de nya systemen innebär att
varje enskilt fabrikat provas. Provningen genomförs i en experimentell fas
omfattande minst två produktionsomgångar och en fältfas omfattande minst
15 produktionsomgångar. Vid provningen utvärderas systemen med utgångs-
punkt i gränsvärden och godtagbara nivåer. Enligt regeringens bedömning
behöver inte kriterier för ett godkännande av de nya systemen för hållande av
värphöns nödvändigtvis innebära att de måste vara bättre för djurhälsan och
arbetsmiljön än nuvarande burhållningssystem. Resultaten skall dock vara i
överensstämmelse med de krav som skall ställas på en godtagbar arbetsmiljö
och djurhälsa. Den samlade bedömningen måste innefatta hänsyn inte bara till
djurhälsan och arbetsmiljön utan också till hönsens möjligheter att utöva ett
naturligt beteende.
Jordbruksverkets rapport är emellertid inte tillräcklig som underlag för en
direkt jämförelse mellan de problem som förekommer i bursystemen och de
som förekommer i andra system för hållande av höns. Sveriges veterinärför-
bund anser att rapporten inte tillräckligt väl belyser för- och nackdelarna med
bursystem resp, alternativa system. Vidare anför veterinärförbundet att det i
rapporten inte nämns att samma djurhälso- och arbetsmiljöproblem som be-
skrivs vid golvhållning av höns delvis också förekommer i bursystemen. För-
bundet har uppfattat rapporten som delvis tendentiös. Nordiska samfundet
mot plågsamma djurförsök och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund
anför i ett gemensamt yttrande att organisationerna saknar en beskrivning av
hälsoläget i burar och de vanliga produktionssjukdomama såsom äggledarin-
flammationer, leverförfettningar, bölder, skelett- och muskelsvaghet samt
beteendestörningar. Vidare nämner organisationerna flera av de problem som
sammanhänger med bursystemet.
17
Regeringen delar dessa remissinstansers uppfattning att problemen i de nu-
varande burhållningssystemen inte är tillräckligt belysta i rapporten. Det hade
enligt regeringens mening varit värdefullt med en redovisning av förekomman-
de inhysningsformer och en jämförelse mellan dessa med avseende på djur-
hälsa, beteende och arbetsmiljö.
Flera remissinstanser har riktat kritik mot att forsknings- och utvecklings-
arbetet inte kom igång år 1988 när beslutet om burförbudet fattades. Trots det-
ta har som nyss nämnts systemen redan nu i flera avseenden kunnat förbätt-
ras. Provningsresultaten måste dock komma upp till godtagbara nivåer för att
de skall kunna godkännas. Mot bakgrund av bl.a. det forskningsprogram
som Jordbruksverket och Stiftelsen Lantbruksforskning beslutat om bedömer
regeringen att förutsättningarna för att målet skall kunna nås till år 1999 har
ökat betydligt. Som verket och stiftelsen understryker i sitt forskningspro-
gram är dock en grundläggande förutsättning för att uppnå uppställda krav att
utvecklingsarbetet bygger på en helhetssyn och ett samarbete mellan berörda
forskare. Eftersom allt fler länder i Europa, såsom Schweiz, Storbritannien,
Norge, Danmark, Holland och Tyskland, engagerar sig i alternativa inhys-
ningssystem för höns är det även angeläget att på det internationella planet
samordna arbetet mellan olika forskargrupper för att påskynda processen.
Regeringen bedömer också att takten i utvecklingsarbetet har ökat betydligt
och bedöms öka ytterligare ju mer kunskaper som erhålls om de nya syste-
men och om de faktorer som påverkar bl.a. djurhälsa och miljön.
Mot bakgrund av detta är regeringens samlade bedömning att förbudet mot
att inhysa värphöns i bur fr.o.m. år 1999 skall ligga fast i enlighet med riks-
dagens beslut. Det återstår fortfarande fem år tills förbudet träder i kraft och
forskningsresultaten i de alternativa systemen bör under den tiden kunna nå
godtagbara nivåer. Regeringen vill dock betona vikten av att tillräckliga resur-
ser satsas både från näringen och andra forskningsfinansiärer, såsom Lant-
bruksuniversitetet, på forskningen och utvecklingen av nya system.
Föreningen Svensk fjäderfäskötsel uttrycker farhågor om möjligheterna att
byta ut nuvarande buranläggningar mot alternativa system till år 1999. Före-
ningen anför bl.a. att för närvarande hålls 90 % av Sveriges 6 miljoner värp-
höns i buranläggningar och att det för att ersätta samtliga burar krävs att ca
1 miljon hönsplatser årligen ersätts med alternativa system fram till år 1999.
Vidare anför föreningen att prövning och godkännande av godtagbara alterna-
tiva system kan ske tidigast sommaren 1995. Det skulle innebära en bytestakt
av ca 2 miljoner hönsplatser per år. Föreningen anser att detta skulle vara en
omöjlighet
Regeringen är medveten om att vissa svårigheter kan uppstå när ett stort an-
tal buranläggningar skall ersättas med alternativa system. Enligt regeringens
mening är det emellertid för tidigt att i nuläget göra en bedömning av hur lång
tid som i praktiken kan komma att krävas för att ersätta buranläggningama,
bl.a. eftersom något system ännu inte är färdigprovat.
Det är emellertid viktigt att utvecklingen noga följs på området. Regeringen
uppdrog i september 1991 åt Jordbruksverket att fortlöpande följa utveckling-
Skr. 1993/94:106
18
en inom äggproduktionen. Uppdraget skall redovisas årligen i verkets anslags- Skr. 1993/94:106
framställning till regeringen. Regeringen förutsätter att Jordbruksverket i sina
redovisningar av uppdraget årligen lämnar en lägesbeskrivning av utveckling-
en av nya system och i vilken omfattning som nuvarande buranläggningar
byts ut mot alternativa system.
För att få en samlad bedömning av eventuella åtgärder som kan behöva vid-
tagas för att kunna genomföra förbudet bör en kontrollstation inrättas år 1997.
Regeringen har för avsikt att ge Jordbruksverket i uppdrag att inför kontroll-
stationen redovisa till regeringen de eventuella problem som då kvarstår samt
ge förslag till åtgärder för att lösa dessa till år 1999.
När det gäller produktionskostnader i de alternativa systemen understryker
flera remissinstanser att produktionen måste ge en rimlig lönsamhet. Enligt
Jordbruksverkets redovisning råder dock delade meningar om kostnaderna i
dessa system. Flera remissinstanser har också ifrågasatt den ekonomiska kal-
kyl med kostnadsjämförelser mellan äggproduktion i bur och i alternativa sy-
stem som redovisas i Jordbruksverkets rapport. Länsstyrelsen i Skaraborgs
län påpekar att kalkylen är baserad på beräkningar från branschföreträdare
och från försöksresultat som i sin tur är grundade på försök utförda med den
kunskap som då var tillgänglig om lösgående höns. Vidare ifrågasätter Läns-
styrelsen beräkningen av tidsåtgången i de båda systemen och anför att detta
är väsentligt eftersom en avsevärd del av merkostnaden för ägg producerade i
golvhållningssystem härrör från skillnader i arbetstid. Bl.a. Sveriges veteri-
närförbund, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök och Sveriges
djurskyddsföreningars riksförbund anser att den beräknade tidsåtgången i kal-
kylen för burhönsproduktion innebär att djurskyddslagstiftningens krav på
tillsyn och skötsel av djuren inte uppfylls.
Oavsett vilken merkostnad som dagens alternativa system medför i jäm-
förelse med burhållningssystem bör enligt regeringens mening förutsättning-
arna för en lönsam produktion öka i och med att kunskaperna ökar och syste-
men därmed successivt kan förbättras. Inredningskostnadema bör också så-
som Jordbruksverket bedömer minska i framtiden med ökade tillverknings-
volymer. Konsument-forum anför i sitt yttrande att konsumenterna är beredda
att betala något mer för etiskt och kvalitetsmässigt riktigt producerade pro-
dukter och att ägg hör till ett av våra billigaste livsmedel. Liknande synpunk-
ter framförs av Konsumentgillesförbundet som anger att en prishöjning på
3 kr/kg inte skulle utgöra något hinder.
Det är viktigt att värna om den svenska äggproduktionen så att riksdagens
beslut att avveckla nuvarande burhållningssystem inte innebär att svensk ägg-
produktion slås ut och ersätts med ägg producerade i andra länders bur-
system.
Beslutet innebär en stor fysisk omställning av en produktionsgren. I enlig-
het med vad som anförs i prop. 1990/91:191 om vissa livsmedelspolitiska frå-
gor kan selektiva stödåtgärder behöva vidtagas om utvecklingen visar att svå-
righeter föreligger att genomföra åtgärder t.ex. för införande av alternativa
former till hållande av burhöns.
19
Jordbruksverket anser att djurskyddsföreskriftema i likhet med vad som Skr. 1993/94:106
gäller i Schweiz inte bör förbjuda burhållning eftersom ordet bur har vissa
begränsningar och att en framtida hönshållning på något sätt måste begränsa
hönsens rörlighet. Jordbruksverket föreslår i stället att det i djurskyddsföre-
skriftema införs krav på att höns skall kunna utöva vissa naturliga beteenden
såsom sandbada, ha möjlighet att utnyttja sittpinnar och att lägga ägg i rede
samt ha möjlighet till viss rörlighet
Lantbruksuniversitetet anser att begreppet bur bör definieras snarast. Sta-
tens veterinärmedicinska anstalt förordar att vägen öppnas för en förutsätt-
ningslös forskning på större burar med särskild utrustning där hönsen har
möjlighet att utöva vissa naturliga beteenden. Lantbrukarnas riksförbund,
Föreningen Svensk fjäderfäskötsel, Kronägg och Sveriges veterinärförbund
anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det är
ytterst väsentligt att forskningen helt är inriktad på att få fram vettiga alterna-
tiva system för lösgående höns och ingenting annat. Nordiska samfundet mot
plågsamma djurförsök och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund anser
att det vore olyckligt om det öppnades möjlighet att ha någon typ av modifi-
erade burar.
I propositionen om djurskyddslag, m.m. konstaterades att även om en ut-
veckling av bursystemet hade skett under den tid som systemet tillämpats till-
godoser burarna inte ens några av de mest grundläggande behoven hos hönor-
na. Detta gäller t.ex. hönornas möjlighet att kunna röra sig, sprätta, flaxa,
sandbada och putsa fjädrarna, sitta på pinne och att kunna lägga sina ägg i
reden.
De bursystem som hittills har forskats på uppfyller endast få av de nämnda
kriterierna. Enligt regeringens mening är det viktigt att de nya systemen ger
hönsen en tillräcklig rörelsefrihet och att djurens beteendebehov i de nyss
nämnda avseendena tillgodoses för att systemen skall kunna anses uppfylla
djurskyddslagens krav på att djuren skall hållas på ett sådant sätt att det ger
dem möjlighet att bete sig naturligt Systemen skall naturligtvis också i övrigt
uppfylla de krav som bör ställas från djurhälso- och arbetsmiljösynpunkt. Det
bör inte heller accepteras att s.k. näbbtrimning kommer till användning. Obe-
roende av vilken innebörd som kan läggas i begreppet bur skall arbetet såle-
des inriktas på att utveckla system som uppfyller de ställda kraven vilket en-
ligt regeringens bedömning innebär att utvecklingsarbetet skall inriktas på and-
ra system än burhållningssystem. Riksdagens beslut att nuvarande burhållnings-
system skall avvecklas och bör vara avvecklat år 1998 bör således ligga fast.
Som redovisats i avsnittet om gällande regler inom EG har EG särskilda
bestämmelser om hur ägg får märkas med avseende på produktionssystem.
Jordbruksverket har i sin rapport föreslagit att ett sådant system införs också i
Sverige. Som skäl anförs att det föreligger en begreppsförvirring på markna-
den när det gäller märkning av ägg. Vidare att konsumenternas reaktioner
med en entydig märkning kunde bli tydligare och avläsas lättare. Flera remiss-
instanser understryker också vikten av att ett märkningssystem införs.
20
Regeringen delar Konsumentverkets bedömning att ett frivilligt märknings- Skr. 1993/94:106
system med utgångspunkt från produktionssättet bör ge konsumenten möjlig-
het att välja önskad vara och att förekomsten av vilseledande begrepp vid för-
säljning av alternativt producerade ägg till konsument då kan minska. Riksda-
gen beslutade i december 1992 bl.a. om ändringar i livsmedelslagen (1971:
511) i anledning av EES-avtalet (prop. 1992/93:119, bet. 1992/93:JoU6,
rskr. 1992/93:243). Ändringarna, som avses träda i kraft samtidigt med EES-
avtalet, innebär bl.a. att nu gällande märkningsbestämmelser i 13 § livsme-
delslagen ersätts av ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om märkning av livsmedel. Re-
geringen har för avsikt att när lagändringen trätt i kraft låta införa ett system
liknande EG:s för frivillig märkning av ägg efter produktionssystem.
Jordbruksverket föreslår vidare att djurskyddsförordningen ändras så att
verket har möjlighet att i enskilda fall ge dispens för flyttning av burar till ett
annat hus eller en annan anläggning under förutsättning att stall- och djur-
miljön förbättras och att antalet hönsplatser i bur inte utökas.
Enligt övergångsbestämmelserna till djurskyddsförordningen får vid ikraft-
trädandet befintliga anläggningar för burhöns användas intill utgången av år
1998 utan hinder av 9 § djurskyddsförordningen. Befintliga burar i sådana an-
läggningar får bytas mot nya burar om de gamla burarna är olämpliga från
djurskyddssynpunkt. Vidare anges att Statens jordbruksverk får, om det över-
gångsvis behövs, medge undantag från 9 § förordningen. Mot bakgrund av
detta anser regeringen att det inte finns skäl att vidta några åtgärder i det avse-
endet.
21
Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att fortlöpande följa utveck-
lingen inom äggproduktionen. Verket skall årligen i samband med anslags-
framställningen redovisa uppdraget Riksdagen beslöt år 1988 att en kontroll-
station skulle genomföras år 1993 med anledning av förbudet att hålla höns i
bur som träder i kraft den 1 januari 1999. Regeringen har mot bakgrund av
detta uppdragit åt Jordbruksverket att i samband med anslagsframställningen
1994/95 redovisa en utvärdering av den forskning och de försök kring alterna-
tiv till burhållning av värphöns som bedrivits. Jordbruksverket skall också
bedöma möjligheterna att komma till rätta med de eventuella problem som hit-
tills kommit fram.
Svensk äggproduktion
Äggproduktionen i Sverige svarar för 4—5 % av det totala produktionsvärdet
av jordbruksprodukter. Det fanns år 1992 6 miljoner höns i landet. Av den
totala äggproduktionen beräknas 90 % produceras av höns i bur. Svensk ägg-
produktion beräknas sysselsätta 2 200 personer på heltid och ungefär lika
många på deltid. Ekonomiska beräkningar visar att produktionen i alternativa
system innebär en ökad produktionskostnad på runt 3 kr per kg ägg. Fördy-
ringen beror framfor allt på att arbetsinsatsen är högre och att störningar i pro-
duktionen förekommer oftare i system för frigående höns. Underlaget för be-
räkningarna när det gäller de nya systemen är osäkrare eftersom antalet ge-
nomförda produktionsomgångar är få.
Hälsoaspekter
Hälsoläget inom svensk fjäderfänäring är mycket gott. Produktionen baseras
på i huvudsak utländskt djurmaterial. Genom karantänsförfarande och restrik-
tioner har riskerna för att få in smittsamma sjukdomar minimerats. Importen
sker i form av grand-parents-djur vilket innebär att antalet kan begränsas till
ca 10 000 djur per år. Skulle avelsarbetet baseras på föräldrardjur ökar import-
behovet till 100 000 djur. På grund av smittskyddsskäl får import av ägg för
konsumtion endast ske från nordiska länder.
Genom anordnande av kontroller m.m. är salmonellaläget i Sverige myck-
et gott. Sverige har endast haft ett par utbrott av Salmonella enteritidis. I sam-
band med förhandlingarna om medlemskap i EG begär Sverige undantag för
EG:s direktiv. Sverige begär att salmonellafrihet skall kunna ställas på foder,
levande djur och livsmedel vid införsel till landet även i fortsättningen.
Skr. 1993/94:106
Bilaga 1
22
Livsmedelskontroll
Det ankommer på vaije producent att ansvara för kvaliteten på de ägg som pro-
duceras. Livsmedelsverket fastställer vilka krav som skall gälla. Inom EG
finns direktiv om en frivillig märkning av ägg som utgår ifrån produktions-
systemet. Någon motsvarande bestämmelse för märkning finns inte i Sverige.
Jordbruksverket har i rapporten framfört att EG:s system med frivillig märk-
ning efter produktionssystem bör införas i Sverige.
Djurskydd
I djurskyddsförordningen fastställs att höns för äggproduktion inte får in-
hysas i burar. Anläggningar som var i drift år 1988 får användas till utgången
av år 1998. År 1989 utökades kraven på golvarean i burar från 450 cm2 till
600 cm2. Detta medför att standardburen rymmer 3 hönor. År 1994 träder av
Jordbruksverket fastställda föreskrifter i kraft om krav på hela mellanväggar
och klonötare även i befintliga burar.
Länsstyrelserna har under våren 1993 i samarbete med Miljö- och hälso-
skyddsnämnderna och på Jordbruksverkets uppmaning genomfört en projekt-
tillsyn i 440 anläggningar med burhöns. I 16 % av avdelningarna förekom
överbeläggning. Hela mellanväggar fanns i 77 % av avdelningarna.
I EG finns fastställt att höns i bur skall fr.o.m. år 1995 ha minst 450 cm2.
Tyskland kräver 550 cm2 och i Danmark är kraven det samma som i Sverige
dvs. 600 cm2. Schweiz införde som första land burförbud år 1992.1 Holland
fanns ett förslag om burförbud. Detta drogs tillbaka i avvaktan på ett ställ-
ningstagande inom hela EG.
Jordbruksverket föreslår att ordet bur bör definieras närmare eller omfor-
muleras. Det bör också fastslås vilka krav som skall gälla för hönsens natur-
liga beteende. För att förbättra burhönsens miljö bör vissa dispenser kunna
ges när det gäller flyttning av burar inom befintligt företag.
Ny teknik
Enligt djurskyddsförordningen skall nya tekniska system och ny teknisk ut-
rustning för djurhållning godkännas från djurskydds- och djurhälsosynpunkt
innan de får användas. Jordbruksverket har tagit fram ett program för utvärde-
ring av ny teknik avseende system för fri gående höns. Syftet med prövningen
är att utröna om tekniken är djurskydds- och djurhälsomässig godtagbar. Ett
godkännande innebär inte nödvändigtvis att den nya tekniken är bättre än be-
fintlig teknik. Provning genomförs i två faser; en experimentell fas och en
fältfas. För provningen svarar den sökande och av Jordbruksverket godkänd
forskare. Den experimentella fasen skall omfatta minst två omgångar och
fältfasen 15 produktionsomgångar.
Skr. 1993/94:106
Bilaga 1
23
Utvärderingen sker med utgångspunkt från dels gränsvärden och godtag-
bara nivåer, dels särskilda bedömningar. För närvarande är tre fabrikat före-
mål för provning. De resultat som hittills framkommit visar att vissa problem
med skador, fothälsa, feilagda ägg, kvalster och coccidier efter hand blivit
bättre. När det gäller befjädringen kvarstår dock problemen. Orsakssamman-
hangen tycks vara komplexa. På grund av lönsamheten inom äggbranschen
har antalet investeringar i nya system varit lågt. Det fastställda provningspro-
grammet föreskriver att 15 omgångar skall vara genomförda och resultaten
godtagbara från djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Det fabrikat som har
hunnit längst i provningen kommer att ha 5 omgångar genomförda vid ut-
gången av år 1993. En slutgiltig prövning om ett godkännande av detta fabri-
kat kan tidigast ske år 1995.
Arbetsmiljö
Högre halter av ammoniak, damm och endotoxiner har konstaterats i de alter-
nativa systemen. Genom vissa skötselåtgärder och tekniska lösningar kan hal-
tema komma ner till fullt acceptabel nivå. Detta gäller också dammhaltema.
Den mest påtagliga skillnaden beträffande ergonomi och olycksfallsrisker är
plockningen av golvägg och rengöringen i system för frigående höns. I den
attitydundersökning som Jordbruksverket låtit genomföra till 30 golvhönspro-
ducenter med fler än 500 höns har 16 av 23 givna svar uppgivit att de inte
hade några problem med arbetsmiljön och 20 att de inte hade problem med
stallmiljön. Det är mycket angeläget att forskningen om arbetsmiljö kan fort-
sätta eftersom en acceptabel arbetsmiljö är en förutsättning för en positiv ut-
veckling av systemen för frigående höns.
Forskning
Forskning om system för frigående höns påbörjades på Lantbruksuniversite-
tet år 1988. De medel som anslogs till forskning rörande de nya systemen var
mycket begränsade. De ideella djurskyddsföreningarna har bidragit med för-
hållandevis stora anslag. I den forskningspolitiska propositionen år 1990 till-
delades Lantbruksstyrelsen ett anslag för djurmiljöförbättrande åtgärder på
3,2 miljoner kronor. Anslaget skulle enligt regeringsbeslutet i första hand an-
vändas för framtagning av alternativa system för höns. Anslaget har sederme-
ra höjts till 4,4 miljoner. Ett forskningsprogram antogs av Jordbruksverket i
samarbete med Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). De medel som
anslagits inom detta program för fjäderfäprojekt har varit 2,5 miljoner kronor
per år. I denna summa ingår de 0,5 miljoner per år som Jordbruksverket bi-
drar med till provningen av ny teknik. Fr.o.m. år 1994 kommer ett nytt forsk-
ningsprogram att tas fram. Medel till detta kommer från Jordbruksverket och
Stiftelsen Lantbruksforskning.
I rapporten finns redovisat vilken forskning som pågår och vilka resultat
och erfarenheter som hittills framkommit.
Skr. 1993/94:106
Bilaga 1
24
Resultaten från forskningen används kontinuerligt i utvärderingen av ny
teknik och det erfarenhetsutbyte som pågår. De problem som kvarstår att lösa
är fjäderplockning och fjäderhackning. Även inom området stall- och arbets-
miljö kvarstår vissa problem samt när det gäller bekämpning av coccidier och
kvalster. Produktionen i system för frigående höns måste nå viss säkerhet
innan systemen kan bli allmänt förekommande och accepterade.
Utbildning
I takt med att intresset för frigående system ökar måste resurser läggas på ut-
bildningen av producenterna. I initialskedet kommer behovet av rådgivning
att vara stort. Jordbruksverket föreslår att man inom Föreningen Svensk
fjäderfäskötsel tar fram ett utbildnings- och rådgivningsprogram för ägg-
produktion i frigående system.
Förslag
Enligt verkets bedömning är en utveckling i olika länder inom EG mot ett
motsvarande förbud mot burhöns som i Sverige trolig. Sveriges redan nu
höga standard när det gäller friska djur, god stallmiljö och kunniga produ-
center kommer att vara till fördel för den svenska produktionen.
Det är emellertid enligt Jordbruksverkets bedömning inte realistiskt att
genomföra ett totalt burförbud den 1 januari 1999. Det är alltför många pro-
blem som ännu kvarstår och kan förväntas ta förhållandevis lång tid att lösa.
Mot denna bakgrund föreslår verket att tidpunkten för burförbudet flyttas
fram till den 1 januari 2004. En kontrollstation bör genomföras år 1998.
För att inte denna framflyttning av tidpunkten för burförbudet skall med-
föra att hönsens situation i gamla föråldrade burar ytterligare försämras före-
slår Jordbruksverket att en djurmiljöprövning av samtliga burhönsanslägg-
ningar skall genomföras under perioden fram till år 1997. Den djurmiljöpröv-
ning som föreslås bör utformas enligt den modell som tillämpas inom slakt-
kycklingproduktionen och som innebär att stall- och djurmiljö poängsätts.
Med utgångspunkt i antalet poäng fastställs hur länge produktionen i buran-
läggningen får fortsätta. I anläggningar som inte uppnår vissa minimipoäng
måste produktionen upphöra senast den 1 januari 1999 såvida inte investe-
ringar sker i nya anläggningar. Anläggningar som uppnår högsta poäng får
fortsätta längst till den 1 januari 2006. Tidpunkten är satt med tanke på att en
rimlig avskrivningsperiod (10 år) måste kunna tillämpas vid nyinvesteringar.
På detta sätt förbättras situationen för burhönsen samtidigt som det öppnas
möjligheter till en rimlig avskrivningsperiod för producenterna.
Investeringar i nya buranläggningar får endast ske vid företag som den
1 januari 1994 har äggproduktion och nyinvesteringen får innebära högst det
antal hönsplatser som nuvarande anläggning enligt förprövning är godkänd
för.
Skr. 1993/94:106
Bilaga 1
25
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Statens livsmedelsverk,
Arbetarskyddsstyrelsen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Sveriges lant-
bruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska anstalt, Skogs- och jordbrukets
forskningsråd, Länsstyrelserna i Kalmar, Hallands, Skaraborgs och Jämt-
lands län, Lantbrukarnas riksförbund, Familjejordbrukamas riksförbund.
Föreningarna djurens vänners riksorganisation, Föreningen svensk fjäderfä-
skötsel, Konsument-forum, Konsumentgillesförbundet, Kronägg ek. för.,
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Svenska djurskyddsföre-
ningen, Svenska lantarbetareforbundet, Svenska lantägg AB, Sveriges djur-
skyddsföreningars riksförbund och Sveriges veterinärforbund.
Dessutom har yttranden inkommit från Konsumentföreningen Stockholm,
Pelle & Lisa AB, Stiftelsen veterinär fjäderfäforskning, Skogs- och lantarbets-
givareförbundet, Kabi pharmacia hospital care, Krokom kommun, Skara
kommun, AB Vallberga kontrollhönseri, Svenska foder AB, Västerbottens
läns äggcentral förening upa, Källbergs industri AB, Sveriges ost & ägg gros-
sister, Konsumentberedningen, Bo Algers; Sveriges lantbruksuniversitet,
Ingvar Ekesbo; Sveriges lantbruksuniversitet, anställda vid AB Vemtofta
fjäderfä samt enskilda personer.
Skr. 1993/94:106
Bilaga 2
26
Förteckning över myndigheter och organisationer
som var företrädda vid Jordbruksdepartementets
diskussion den 12 november 1993 om alternativ till
burhållning av värphöns
Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Kon-
sumentverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska
anstalt, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Lantbrukarnas riksförbund,
Familjejordbrukamas riksförbund, Föreningarna djurens vänners riksorga-
nisation, Föreningen svensk fjäderfäskötsel. Konsumentberedningen, Kon-
sumentforum, Konsumentgillesförbundet, Kronägg ek. för., Nordiska sam-
fundet mot plågsamma djurförsök, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska
lantarbetareförbundet, Svenska lantägg AB, Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund och Sveriges veterinärförbund.
Skr. 1993/94:106
Bilaga 3
27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1993
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hömlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Olsson
Skr. 1993/94:106
Regeringen beslutar skrivelse 1993/94:106 Alternativ till burhållning av
värphöns.
gotab 45452, Stockholm 1993
28